Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i taxerings förordningen den 28 september 1928 (nr 379), m. m

1951-02-09 · 137 sidor, varav 135 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 135 av 137 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:64, Med förslag till förordning om ändring i taxerings förordningen den 28 september 1928 (nr 379), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

1

Nr 64.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i taxerings förordningen den 28 september

1928 (nr 379), m. m.; given Stockholms slott

den 9 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379);

2) förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att ett centralt administrativt organ benämnt

riksskattenämnden inrättas från och med den 1 juli 1951. Nämndens föreslagna

uppgifter kunna sammanfattas på följande sätt.

Riksskattenämnden skall verka för likformighet vid taxeringen genom att

utfärda allmänna anvisningar till taxeringsmyndigheterna i beskattningsfrågor,

där en oenhetlig tillämpning av skattebestämmelserna de lokala taxeringsområdena

emellan förmärkts eller där eljest behov finnes föreligga av

att klargöra bestämmelsernas innebörd såsom t. ex. när ny lagstiftning skall

börja tillämpas. Nämnden skall vidare tillhandagå landskamrerare och taxeringsintendenter

med uttalanden i taxeringsfrågor, föra register över betydelsefulla

iättsfall samt sammanställa och tillhandahålla annat material av

betydelse för taxeringsarbetet. Genom besök hos olika taxeringsmyndigheter

och beskattningsnämnder skall riksskattenämnden ha möjlighet att hålla

sig underrättad om hur taxeringsarbetet bedrives.

De av länsprövningsnämnderna meddelade länsanvisningarna för taxeringen

skola genom riksskattenämndens medverkan bringas i inbördes bättre

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 64.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

överensstämmelse, varjämte riksskattenämnden skall ägna uppmärksamhet

åt att dessa anvisningar lämna vägledning i önskvärd omfattning. Även med

de anvisningar, som taxeringsintendenten tillställer taxeringsnämnderna,

skall riksskattenämnden taga befattning.

På området för såväl årlig taxering som fastighetstaxering skall riksskattenämnden

i viss utsträckning övertaga uppgifter, som tidigare handlagts

inom finansdepartementet eller eljest centralt. Hit hör bland annat

uppgiften att utarbeta för taxeringsarbetet erforderliga deklarationsformulär.

De blanketter och formulär för taxeringsarbetet, som för närvarande utarbetas

inom varje särskild länsstyrelses taxeringsavdelning, skola framdeles

upprättas av nämnden.

De nu antydda uppgifterna kunna beräknas medföra en icke oansenlig

lindring i de lokala taxeringsmyndigheternas arbetsbörda samtidigt som taxeringsarbetet

därigenom bör bliva mera effektivt.

Särskild uppmärksamhet skall riksskattenämnden ägna taxeringskontrollen.

I samarbete med länsstyrelsernas taxeringsavdelningar skola kategorigranskningar

organiseras varjämte andra åtgärder till effektivisering av

kontrollarbetet skola vidtagas.

De nu berörda uppgifterna skola fullgöras med stöd av bemyndigande

för riksskattenämnden att utöva en rådgivande och vägledande verksamhet.

Det föreslås emellertid även att nämnden får befogenhet att på begäran

meddela skattskyldig bindande förhandsbesked i vissa taxeringsfrågor. Därigenom

avses att tillgodose önskemålet att bereda skattskyldig möjlighet att

före vidtagande av en viss åtgärd få denna på ett bindande sätt skatterättsligt

bedömd. För att besked skall meddelas erfordras främst, att frågan

är av synnerlig vikt för den skattskyldige. För att i möjligaste mån undvika

kompetenskonflikter i förhållande till skattedomstolarna förordas, att meddelat

förhandsbesked skall kunna överklagas hos högsta instans i den ordinarie

skatteprocessen. Ett förhandsbesked är bindande allenast vad angår

sökandens taxering och får för andra skattskyldiga ej annan betydelse än

den, som normalt tillägges ett vanligt prejudicerande utslag.

Riksskattenämnden föreslås skola bestå av ordförande jämte sex ledamöter

av vilka, förutom ordföranden, tre skola vara lagfarna eller ha avlagt

examen vid handelshögskola, medan återstående tre skola utses på sådant

sätt, att erfarenheter från olika förvärvsgrenar bliva representerade inom

nämnden. För att möjliggöra en allsidig representation av olika förvärvsgrenar

föreslås vidare, att för sistnämnda tre ledamöter skola utses sammanlagt

sex suppleanter, vilka kunna kallas att närvara även när förfall för

ordinarie ledamot ej föreligger.

Uppdraget såsom ordförande föreslås anordnat såsom en deltidssyssla.

Å nämndens kansli skola finnas anställda, bland annat, en byråchef med

juridisk och skatteteknisk utbildning och en bokföringssakkunnig. Nämnden

skall även ha möjlighet att för särskilda uppgifter tillkalla sakkunniga

och extra arbetskraft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

3

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 75, 107 och 116 §§ taxeringsförordningen den

28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att i nämnda förordning skall under 6 kap. införas en ny paragraf, be
-

nämnd 135 a §, av den lydelse nedan

Nuvarande lydelse:

75 §.

Länsstyrelsen må,---nämn
derna

svårigheter.

Landskamreraren har att upprätta

och för länsprövningsnämnden framlägga

förslag till anvisningar för

årets taxering. Därest sammanträde

sägs.

Föreslagen lydelse:

75 §.

Landskamreraren har att upprätta

förslag till anvisningar för nästkommande

års taxering samt senast den

1 december året före taxeringsåret insända

förslaget till den i 135 a § omförmälda

riksskattenämnden. Riksskattenämnden

skall senast den 20

samma månad till landskamreraren

återställa förslaget jämte de erinringar

mot detsamma, som nämnden

funnit anledning framställa. Landskamreraren

har att förelägga länsprövningsnämnden

omförmälda förslag

och erinringar. Länsprövningsnämnden

skall på grundval av

nämnda handlingar fastställa anvisningar

för taxeringen, vilka senast

den 15 januari taxeringsåret skola

tillställas ordförandena i taxeringsnämnderna

och samtidigt översändas

till riksskattenämnden.

Länsstyrelsen må,---nämn
derna

svårigheter.

1 Senaste lydelse av 75 och 107 §§, se 1943:855.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

enligt första stycket hållits, skall

förslaget uppgöras med ledning av

vad som därvid förekommit. Länsprövningsnämnden

har att på grundval

av ifrågavarande förslag fastställa

anvisningar för årets taxering ävensom

senast den 15 januari samma år

överlämna anvisningarna till ordförandena

i taxeringsnämnderna.

107 §.

Länsstyrelsen har---bedri
ves

ändamålsenligt.

Det åligger---i besluten.

116 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare

föreskrifter angående ordnandet

av beskattningsnämndernas arbete,

som må erfordras utöver vad

denna förordning innehåller. Kungl.

Maj:t fastställer jämväl formulär till

anmaningar, underrättelse om avvikelse

från deklaration eller annan till

ledning för egen taxering lämnad

uppgift, andra föreskrivna underrättelser

med mera dylikt ävensom for
-

107 §.

1 mom. Länsstyrelsen har ---

— bedrives ändamålsenligt.

Det åligger---i besluten.

Av taxeringsintendenten till ledning

för beskattningsnämnderna i

första instans utfärdade skriftliga

anvisningar skola av taxeringsintendenten

ofördröjligen insändas till

riksskattenämnden.

2 mom. På kallelse av riksskattenämnden

må, då sådant finnes lämpligt,

avhållas möten med landskamrerarna

eller med taxering sinte ndcnterna

för överläggningar rörande

taxeringsarbetet. Till möte med taxering

sintendenterna må jämväl taxeringsrevisorerna

vid länsstyrelserna

ävensom motsvarande befattningshavare

vid överståthållarämbetets

skatteavdelning kallas att närvara.

116 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare

föreskrifter angående ordnandet

av beskattningsnämndernas arbete,

som må erfordras utöver vad

denna förordning innehåller. Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj.ts förordnande,

riksskattenämnden fastställer

jämväl formulär till anmaningar,

underrättelse om avvikelse

från deklaration eller annan till ledning

för egen taxering lämnad upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

5

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

mulär till i denna förordning före- gift, andra föreskrivna underrättelskrivna

längder. ser med mera dylikt ävensom formu
lär

till i denna förordning föreskrivna

längder.

6 KAP.

135 a §.

1 mom. Kungl. Maj:t förordnar en

för hela riket gemensam nämnd (riksskattenämiiden)

med uppgift att genom

rådgivande och vägledande verksamhet

främja en riktig och enhetlig

tillämpning av denna förordning

ävensom av de skatteförfattningar,

enligt vilka taxering verkställes på

sätt i denna förordning sägs.

Nämnden äger, i enlighet med vad

därom särskilt är stadgat, på begäran

meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor.

2 mom. Nämnden består av ordförande

och ytterligare sex ledamöter,

vilka utses för en tid av fyra år. En

av ledamöterna skall förordnas till

vice ordförande att vid förfall för

ordföranderi tjänstgöra i sådan egenskap.

Ordföranden skall vara lagfaren.

Vice ordföranden och ytterligare två

av nämndens ledamöter skola vara

lagfarna eller hava avlagt examen

vid handelshögskola. De nu nämnda

ledamöterna skola tillika vara erfarna

i domarvärv eller i administrativ

verksamhet. Övriga ledamöter skola

utses så att kännedom om förhållandena

inom olika områden av förvärvslivet

kommer att förefinnas hos

nämnden.

För envar ledamot, som skall vara

lagfaren eller hava avlagt examen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

vid handelshögskola, skall utses en

suppleant samt för övriga ledamöter

sammanlagt sex suppleanter. Vad

ovan stadgats angående ledamöterna

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande suppleanterna.

Förordnande såsom ledamot eller

suppleant kan när som helst återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant,

skall annan förordnas för återstående

delen av den tid, för vilken den

avgångne var utsedd.

3 mom. Ledamöter och suppleanter

skola vara svenska medborgare. Ej

må uppdraget utövas av den, som är

omyndig eller i konkurstillstånd.

4 mom. Kungl. Maj:t äger med-*

dela föreskrifter angående när

nämnden år att anse soen beslutför

samt angående inkallandet av suppleanter

så ock de föreskrifter i övrigt

som finnas erforderliga för

nämndens verksamhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

7

F ö r s 1 a g

till

förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Riksskattenämnden må, därest sådant för någon finnes vara av synnerlig

vikt, efter ansökan lämna besked på förhand (förhandsbesked) angående

viss fråga, som avser sökandens taxering till kommunal inkomstskatt, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt eller ersättningsskatt.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, när ägare till fastighet

eller den, som i ägares ställe är skattskyldig för fastighet, önskar på

förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten.

2 §•

Förhandsbesked sökes skriftligen hos riksskattenämnden. Ansökan må

icke ingivas senare än den dag, då deklaration senast skall avlämnas till

ledning för taxering varom fråga är. Ansökan om förhandsbesked rörande

tillämpning av förordningen om ersättningsskatt må, därest beskedet är avsett

att åberopas vid sådan taxering till ersättningsskatt som kan föranledas

av beslutad vinstdisposition för visst verksamhetsår, icke ingivas efter den

dag, då sökanden senast är pliktig avlämna deklaration till ledning för taxering

till statlig inkomstskatt för inkomst under samma verksamhetsår.

Vid ansökan skall fogas all den utredning i ärendet, som står sökanden

till buds. Efter anmaning av riksskattenämnden eller hos nämnden anställd

tjänsteman är sökanden skyldig, i den mån sådant är för honom

möjligt, att inom i anmaningen angiven tid inkomma med de ytterligare upplysningar,

som finnas erforderliga för meddelande av förhandsbesked, vid

äventyr att ansökningen eljest avvisas.

3 §.

över inkommen ansökan skall, där ej denna omedelbart avvisas jämlikt

4 § första stycket, yttrande inhämtas av taxeringsintendent, som är behörig

att taga befattning med ifrågavarande taxering. Avser ansökningen fråga

av särskilt intresse för kommun, må denna beredas tillfälle att avgiva yttrande

över ansökningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Riksskattenämnden äger, där så finnes påkallat, bereda sökanden ävensom

vederbörande taxeringsintendent tillfälle att muntligen lämna upplysningar

inför nämnden.

4 §•

Finner riksskattenämnden med hänsyn till ansökningens innehåll förhandsbesked

icke böra meddelas, skall ansökningen avvisas.

Upptages ansökningen till prövning, meddelar nämnden, i den omfattning

sådant finnes böra ske, besked huru den till nämnden hänskjutna

frågan skall vid taxering bedömas. Därest särskilda omständigheter icke till

annat föranleda, må i förhandsbeskedet angivas allenast de grunder, som

skola följas vid taxeringen.

5 §.

Av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked upptages i nämndens

protokoll. Utdrag av detta tillställes sökanden och vederbörande taxeringsintendent

i rekommenderade brev med mottagningsbevis. Å protokollsutdraget

skall finnas angivet, vad som skall iakttagas vid anförande av besvär

över förhandsbeskedet.

6 §•

över beslut, varigenom riksskattenämnden meddelat förhandsbesked, må

besvär anföras av sökanden och vederbörande taxeringsintendent. Rätt att

anföra besvär tillkommer även vederbörande kommun, municipalsamhälle

och landsting, om förhandsbeskedet avser taxering av fastighet eller såvitt

detsamma avser taxering till kommunal inkomstskatt. Besvär som nu sagts

skola upptagas och slutligt avgöras av kammarrätten, därest förhandsbeskedet

rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,

och av Kungl. Maj :t, därest förhandsbeskedet avser annan

fråga.

över beslut, varigenom riksskattenämnden avvisat ansökan om förhandsbesked,

må besvär ej anföras.

7 §•

Besvär enligt 6 § första stycket skola, vid påföljd att besvären eljest icke

upptagas till prövning, vara ingivna till riksskattenämndens kansli inom en

månad från den dag, då klaganden erhållit del av förhandsbeskedet. Vid

besvären skola vara fogade utdrag av riksskattenämndens protokoll rörande

förhandsbeskedet ävensom all den utredning, klaganden vill åberopa till

stöd för ändringssökandet.

Inkomna besvär skola, efter vederbörandes hörande, av riksskattenämnden

skyndsamt överlämnas till finansdepartementet, därest prövningen av

besvären ankommer på Kungl. Maj :t, och eljest till kammarrätten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

8 §.

Av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked eller, om besvär däröver

anförts, Kungl. Maj :ts eller kammarrättens i anledning av besvären

meddelade beslut skall lända till efterrättelse vid taxering, som med beskedet

avses, om och i den mån den, på vilkens begäran förhandsbeskedet meddelats,

därom framställer yrkande. Därvid har denne att meddela erforderliga

upplysningar till bedömande av beskedets tillämplighet.

Vad i första stycket är stadgat skall dock icke gälla, därest efter beskedets

lämnande vidtagits författningsändring av beskaffenhet att påverka taxeringen

i det avseende beskedet angår.

9 §.

Sökande vare pliktig att, därest riksskattenämnden icke annorledes beslutar,

för meddelat förhandsbesked till kronan erlägga efter omständigheterna

lämpad avgift, lägst etthundra och högst femhundra kronor, över

riksskattenämndens beslut angående dylik avgift må klagan icke föras.

För sökanden avsett protokollsutdrag upptagande förhandsbeskedet skall

beläggas med stämpel å avgiftens belopp. Avgiften må uttagas genom postförskott

å den försändelse, varigenom protokollsutdraget jämlikt 5 § översändes

till sökanden. Erlägges icke avgiften sålunda, må densamma utmätas.

10 §.

Vid stämpelbeläggning enligt denna förordning skola användas enkla beläggningsstämplar,

varom förmäles i förordningen angående stämpelavgiften.

Vad i nämnda förordning är stadgat om tillhandahållande av stämplar

till statsmyndigheternas expeditioner, om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande

samt om uppbörd och redovisning skall i tillämpliga delar lända till

efterrättelse med avseende å stämpelavgifter enligt denna förordning.

11 §•

Vad i denna förordning sägs om taxeringsintendent skall avse jämväl allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.

12 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

F örslag

till

lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

17 §.

Till myndighet---uppgiftens datum.

Förmögenhetslängd ävensom---längdens datum.

Handlingar i ärenden, som avses i

förordningen om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor, må ej utan samtycke

av den som sökt beskedet utlämnas

till annan tidigare än tjugu år från

handlingens datum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1951.

1 Senaste lydelse se 1947:580.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 februari

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och civildepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om inrättandet

av ett centralt administrativt organ att verka för likformighet vid

taxeringen, m. m. samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (VII ht s. 69, under rubriken Riksskattenämnden:

Avlöningar. Riksskattenämnden: Omkostnader) har angivits,

att förslag kommer att underställas 1951 års riksdag om inrättandet av ett

centralt organ med uppgift att verka för likformighet vid taxeringen in. in.,

vilket organ skulle träda i verksamhet den 1 juli 1951. Därvid har även

gjorts vissa preliminära beräkningar av medelsbehovet under budgetåret

1951/52 för ifrågavarande ändamål. Jag torde nu få återkomma till dessa

frågor.

I. Inledning.

Frågan om inrättandet av ett centralt administrativt organ med uppgift

att verka för likformighet vid taxeringen för inkomst och förmögenhet ävensom

för förbättring och effektivisering av taxeringskontrollen har sedan

länge varit föremål för uppmärksamhet och har under senare år vid åtskilliga

tillfällen aktualiserats. Detsamma har gällt frågan om meddelande av

förhandsbesked åt de skattskyldiga i beskattningsärenden. Här torde sålunda

få erinras om att 1941 års riksdag i skrivelse den 21 juni samma år

(nr 350) hemställt om utredning av frågan angående rätt för skattskyldig

att av ett auktoritativt organ erhålla bindande förhandsuttalanden om

tillämpning av skatteförfattningarna respektive av frågan om tillskapande

av ett särskilt organ med befogenhet att lämna taxeringsmyndigheterna

vägledning beträffande avskrivningsfrågor och andra skattefrågor av mera

allmänt intresse. Vidare har 1943 års riksdag i skrivelse den 15 december

samma år (nr 525) — jämte det riksdagen anmält sitt beslut i anledning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

av propositionen nr 345 till sistnämnda års riksdag med förslag till omorganisation

av taxeringsväsendet — hemställt om framläggande för riksdagen

snarast möjligt av förslag om inrättande av en central nämnd med

uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen genom en rådgivande, ledande

och övervakande verksamhet. Slutligen må nämnas att 1946 års bevillningsutskott

i sitt betänkande nr 41 i anledning av väckta motioner om inrättandet

av en riksskattenämnd yttrat, att utskottet funne det angeläget att ett

centralt organ med uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen snarast

komme till stånd. Då det emellertid icke utan vidare kunde tagas för givet,

att en central nämnd vore den lämpligaste formen för ett dylikt organ, borde

frågan om organets art närmare övervägas.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att Sveriges allmänna sjöfartsförening

med instämmande av Sveriges industriförbund m. fl. organisationer

på näringslivets områden i skrivelse den 27 november 1944 hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte snarast möjligt upptaga frågan om inrättandet av

ett centralt administrativt organ för främjande av enhetlig taxering och

för meddelande av förhandsuttalanden i beskattningsfrågor. Vidare har Föreningen

Sveriges taxeringsrevisorer i skrivelse den 25 september 1947 hemställt,

att chefen för finansdepartementet måtte till skyndsamt övervägande

upptaga frågan om inrättande av en centralkonsulentbefattning för taxering

av rörelseidkare och med dem likställda.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 november 1947 har dåvarande

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, tillkallat särskilda

sakkunniga — nämligen regeringsrådet F. A. I. Lundevall, tillika

ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, stationsmästaren

H. R. Anderberg, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

C. A. D. Jonsson, f. d. kammarrättsrådet E. D. Sivert och landskamreraren

A. G. A. Wigert — med uppdrag att utreda frågan om inrättandet av ett

centralt administrativt organ med uppgift att verka för likformighet vid

taxeringen samt frågan om meddelande av förhandsbesked i taxeringsärenden.

Från de för utredningen meddelade direktiven (dåvarande chefens för

finansdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 28 november 1947) torde här följande få återgivas.

Vad först angår frågan om inrättande av ett centralt organ för åstadkommande

av större likformighet vid taxeringen ställde jag mig vid den

ar 1943 förda diskussionen i ämnet avvaktande. Jag fann det då befogat att,

innan frågan upptoges till slutlig prövning, avvakta erfarenheterna av den

nämnda år beslutade taxeringsreformen. Erfarenheterna under den därefter

gångna tiden torde emellertid icke hava givit belägg för den uppfattningen

att ett dylikt organ skulle bliva onödigt till följd av omläggningen

av taxeringsorganisationen. Tvärtom torde utvecklingen hava visat, att behovet

av ett centralt administrativt organ på området kvarstår i stort sett

oförminskat. Jag förordar i enlighet härmed, att en utredning nu igångsättes

rörande den lämpligaste formen för ett dylikt organ samt angående

de arbetsuppgifter, som böra anförtros detsamma. Utan att närmare ingå

på sistnämnda frågor vill jag här allenast framhålla, att organets huvud
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

sakliga uppgifter böra vara att genom en rådgivande, ledande och övervakande

verksamhet arbeta för en större enhetlighet beträffande beskattningsnämndernas

verksamhet.

Vad härefter angår frågan om beredande av möjlighet för de skattskyldiga

att erhålla förhandsbesked i taxeringsärenden har detta spörsmål visserligen

icke något nödvändigt samband med den nyss behandlade frågan

om inrättande av ett organ med uppgift att verka för likformighet vid taxeringen.

Emellertid stå frågorna varandra likväl så nära, att det synes lämpligt

att de utredas och prövas i ett sammanhang.

Det torde icke kunna förnekas, att en möjlighet att erhålla förhandsbesked

i skattefrågor i samband med nyanläggningar och andra ekonomiska

transaktioner av större vikt skulle vara av betydande värde för vederbörande

näringsidkare. Det torde även vara antagligt att dylika förhandsbesked

— åtminstone i vissa fall — skulle i sin mån befordra ett rationellt

utnyttjande av produktionsmedlen. Å andra sidan vill jag icke fördölja att

betydande svårigheter — främst sammanhängande med de kompetenskonflikter

som kunna uppstå mellan skattedomstolarna och det organ, som

skulle hava att meddela förhandsbeskeden — äro förenade med den ifrågasatta

anordningen. Det bör nämligen beaktas att förhandsbeskeden, för att

vara av verkligt värde för de skattskyldiga, måste vara bindande och sålunda

icke blott verka i kraft av den auktoritet, som det ifrågavarande organet

förutsättes äga. Möjligt är att de nyss berörda konfliktsituationerna

kunna undvikas genom en konstruktion, enligt vilken förhandsbeskeden

visserligen icke äro bindande för skattedomstolarna men där taxeringen, i

vad den innefattar tillämpning av ett förhandsbesked, icke får överklagas

av vederbörande taxeringsintendent eller kommun.

Jag vill i detta sammanhang även framhålla vikten av att eventuella föreskrifter

rörande förhandsbesked i taxeringsfrågor erhålla sådan utformning,

att garantier erhållas mot missbruk av förfrågningsrätten. Därvid lärer

bland annat kunna ifrågakomma att belägga meddelade besked med

särskild avgift.

Till de sakkunniga ha — för att tagas i övervägande Vid fullgörandet av

det åt de sakkunniga lämnade uppdraget — överlämnats 1943 års riksdags

förut omnämnda skrivelse nr 525 ävensom nyssnämnda framställningar från

Sveriges allmänna sjöfartsförening och från Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1917 års taxeringssakkunniga,

ha den 8 december 1949 avgivit betänkande med förslag om inrättande au

en riksskattenämnd m. m. (SOU 1949:62). Vid betänkandet fogade, av de

sakkunniga utarbetade författningsförslag torde få såsom Bihang fogas vid

statsrådsprotokollet för denna dag.

över betänkandet ha, efler remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, statens lönenämnd, kommerskollegium (med överlämnande

av yttranden från rikets samtliga handelskamrar, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet,

Sveriges redareförening samt Sveriges hantverks- och småinduslriorganisation),

överståthållarämbctct (med biläggande av ett av förste taxeringsintendenten

S. Holdo avgivet yttrande), länsstyrelserna i samtliga län, mellankommunala

prövningsnämnden, Svenska stadsförbundet, Svenska lands
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

kommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Föreningen Sveriges

taxeringsintendenter och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Dessutom

ha i anledning av betänkandet skrivelser inkommit från riksarkivet

och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.

II. Allmänna synpunkter på frågan om ett centralt organ.

De sakkunniga.

De sakkunniga lämna inledningsvis i sitt betänkande en närmare redogörelse

för tidigare gjorda förslag och framställningar i frågan rörande inrättandet

av ett centralt organ med förut angivna uppgifter. I betänkandet

redogöres vidare för de centrala taxeringsorganen m. m. i Danmark och

Norge. I dessa delar torde här allenast få hänvisas till vad i betänkandet

anförts (kapitlen 2 och 3, s. 22—39).

Vad angår behovet av de ifrågasatta åtgärderna till den

del dessa avse att åstadkomma större likformighet vid

taxeringen, omtala de sakkunniga att de verkställt vissa undersökningar

till belysande av nämnda behov. Sålunda hade de sakkunniga införskaffat

yttranden från rikets landskamrerare och taxeringsintendenter rörande deras

erfarenheter av 1943 års taxeringsreform. Av dessa yttranden — beträffande

vilka en sammanfattning fogats vid betänkandet (s. 144—147) — framginge,

att omorganisationen och utvidgningen av länsstyrelsernas taxeringsavdelning

ansetts i stort sett ha infriat de ställda förhoppningarna men att behovet

av ett centralt taxeringsorgan likväl kvarstode i huvudsak oförändrat.

De sakkunniga framhålla därefter, att då i olika sammanhang behovet

av större enhetlighet i taxeringen de olika länen emellan påtalats, så hade

bland annat åsyftats bristande överensstämmelse i fråga om uppskattningen

av naturaförmåner och andra liknande förmåner ävensom i fråga om sådana

övriga normerade uppskattningsregler, vilka plägade utfärdas av

prövningsnämnderna i form av anvisningar jämlikt 75 § taxeringsförordningen.

De sakkunniga anföra i anslutning härtill, att fog otvivelaktigt förefunnits

för den kritik, som i det avseendet framställts. En av de sakkunniga

verkställd jämförande granskning av de inom de olika länen fastställda

uppskattningsnormerna gåve emellertid vid handen, att ojämnheter

av antydd art under senare år alltmer utjämnats. Härtill hade de under senare

år regelbundet återkommande landskamrerarmötena i betydande utsträckning

bidragit. Jämväl de i skattetabellerna för beräkning av preliminär

A-skatt upptagna värdena å naturaförmåner hade haft en utjämnande

verkan.

De sakkunniga anföra därefter följande.

Kan olikformigheten beträffande sådana förmåner och avdrag, vilka bliva

föremål för normerad uppskattning, numera knappast sägas vara av den betydenhet,

att enbart för detta ändamål är motiverat att inrätta ett centralt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

taxeringsorgan, föreligga emellertid andra områden, där ojämnhet i taxeringen

gör sig mera gällande. Redan vad angår andra uppskattningsfrågor

än de nu berörda gäller, att dessa i betydande omfattning bliva föremål för

olika bedömanden i de olika länen. Detta är sålunda fallet bland annat i

fråga om medgivande av olika slag av avdrag, t. ex. för kostnader för representation

och resor, och uppskattning av vissa förmögenhetstillgångar,

t. ex. icke börsnoterade aktier.

Om nu berörda förhållande, att inom länen olika uppskattningsfrågor bliva

föremål för olika bedömande, är ägnat att skapa irritation hos de skattskyldiga

och för det allmänna medföra skatteförluster, kan detta sägas i än högre

grad vara fallet, då olikformigheten i taxeringen hänför sig till egentliga

rättsfrågor.

Ojämnheten i taxeringen, i vad den avser olika bedömanden av rättsfrågor,

har icke gjort sig mindre gällande under senare år än under tidigare. Förhållandet

torde snarare hava varit det motsatta. Flera omständigheter hava

bidragit härtill. Den förbättrade taxeringsorganisationen har möjliggjort en

större effektivitet i taxeringsarbetet, som ej alltid inom de olika länen inriktats

på samma områden av närings- och förvärvsverksamheten. Effektiviseringen

av taxeringskontrollen har även haft till följd att tidigare obeskattade

förmåner upptagits till beskattning och avdrag vägrats för tidigare såsom

avdragsgilla ansedda omkostnader. Inom ett län i sådant hänseende utbildad

praxis uppmärksammas av andra läns taxeringsmyndigheter ofta

först om och när de ifrågavarande taxeringsspörsmålen bliva föremål för

regeringsrättens avgörande.

Icke minst under de allra senaste åren hava många betydelsefulla reformer

genomförts på beskattningsområdet och ytterligare viktiga sådana

äro att förvänta. I samband med ikraftträdandet av de nya författningarna

uppstå ofta svårartade problem, som icke alltid i detalj kunna behandlas i

lagtext eller förarbeten. Trots det betydande arbete, som inom länsstyrelsei-nas

taxeringsavdelningar nedlägges på tolkningen av de nya författningarna,

är oundvikligt att dessa ibland komma till olika resultat, vilket har

till följd en olikartad behandling av uppkomna problem. I detta sammanhang

må erinras om, att genomförandet av en ifrågasatt lagstiftning om

rätt till avdrag för medlemsavgifter befarats medföra sådana svårigheter

vid tillämpningen, att det ifrågasatts, om icke därmed borde anstå till dess

ett centralt taxeringsorgan tillskapats.

Nya skatteproblem uppkomma emellertid icke allenast i samband med ny

skattelagstiftning. Uppkomsten av sådana befordras jämväl eljest av den

samhälleliga och ekonomiska utvecklingen. Under lagstiftningsarbetet på

andra områden än det skatterättsliga uppmärksammas icke alltid konsekvenserna

i skattehänseende av föreslagna reformer. 1 avsaknad av ett samordnande

organ på taxeringsoinrådet bliva av reformerna föranledda taxeringsspörsmål

föremål för olika bedömanden inom skilda delar av landet och behovet

av kompletterande föreskrifter i skattelagarna ofta icke tillbörligen

beaktat.

Vad härefter angår behovet av alt bereda de skattskyldiga möjlighet

att erhålla för hands uttalanden i skattefrågor, påpeka

de sakkunniga att frågan därom väcktes under krigsåren. I betänkandet

nnföres därefter följande.

AU vid nämnda tidpunkt behov framträdde av sådana förhandsuttalanden

torde hava berott dels på de osäkra förhållanden, varunder näringslivet

då arbetade, dels ock på de stegrade skattesatserna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

I de framställningar i ämnet, som under krigsåren gjordes av representanter

för näringslivet, framhölls behovet av förhandsbesked i fråga om avskrivningsrätten

i beskattningshänseende å planerad nyanläggning eller nyanskaffning

för industriellt ändamål. Härvid betonades särskilt betydelsen

av förhandsuttalanden rörande rätt till engångsavdrag i form av avdrag för

överpris och merkostnad å anläggning, avsedd att uteslutande eller huvudsakligen

utnyttjas under rådande kristid. Vidare framhölls intresset av sådana

förhandsbesked vid industriens omställning till fredsförhållanden.

I fråga om behovet av förhandsbesked rörande rätt till engångsavdrag kan

visserligen sägas, att numera mera normala konjunkturer inträtt, men så

länge den rubbade ekonomiska jämvikten icke är återställd kommer frågan

om rätt till dylika avdrag alltjämt att vara aktuell.

Behovet av förhandsbesked i heskattningsfrågor hänför sig emellertid icke

enbart till avskrivningar å nyinvesteringar. Det skärpta skattetrycket nödvändiggör

för de skattskyldiga att vid övervägandet av lönsamheten av olika

ekonomiska transaktioner taga i beaktande den stora utgiftspost, som representeras

av skatterna. Då härtill kommer att den alltmera invecklade

skattelagstiftningen medför svårigheter för de skattskyldiga att själva avgöra,

huru dem vidkommande ekonomiska transaktioner böra bedömas i

beskattningshänseende, måste ett krav från de skattskyldigas sida på möjlighet

att före transaktionernas vidtagande få besked härom framstå såsom

berättigat.

De sakkunniga övergå så att behandla frågan om den lämpligaste

formen för ett centralt organ med uppgift att

verka för likformighet vid taxeringen. Därvid framhålles att

närmast till hands låge att undersöka om berörda uppgift kunde anförtros

någon redan existerande institution. En verksamhet av nu ifrågavarande

art bedreves i viss utsträckning inom finansdepartementet samt av de under

senare år regelbundet återkommande landskamrerar- och taxeringsintendentmötena.

Även mellankommunala prövningsnämnden hade en — visserligen

begränsad — möjlighet att verka för enhetlighet i taxeringen de olika

länen emellan.

I fråga om möjligheten att anförtro uppgiften åt finansdepartementets

rättsavdelning eller åt en nyinrättad byrå inom departementet framhålla de

sakkunniga, att mot en sådan anordning talade vissa principiella invändningar

av konstitutionell karaktär. Härom anföres vidare.

Att finansdepartementet icke i den utsträckning, som vad fallet är i exempelvis

våra nordiska grannländer, kommit att ingripa i taxeringsarbetet torde

sålunda sammanhänga med att hos oss icke finnes någon motsvarighet

till i berörda länder rådande ministerstyrelse. Med hänsyn till den i Sverige

rådande departementsstyrelsen torde någon utvidgning av den rådgivande

och ledande verksamhet med avseende å taxeringsarbetet, som nu i viss omfattning

utövas av finansdepartementet, icke böra ifrågakomma. Snarare

torde såsom ett särskilt skäl för inrättande av ett centralt organ på beskattningsområdet

kunna angivas önskemålet, att finansdepartementets

rättsavdelning befrias från sysslandet med sådana uppgifter i fråga om taxeringen,

som genom frånvaron av ett dylikt organ kommit att belasta detsamma,

och beredes tillfälle att helt och odelat ägna sig åt sin egentliga uppgift,

d. v. s. lagstiftningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

I betänkandet diskuteras därefter möjligheten att få behovet av större

likformighet tillgodosett genom att landskamrerar- och de under senare år

även förekommande taxeringsintendentmötena gåves en fastare organisation.

Härom anföres hland annat följande.

Landskamrerar- och taxeringsintendentmötena hava utan tvivel i många

viktiga avseenden fyllt en betydelsefull uppgift. Vid genomförandet av ny

lagstiftning på beskattningsområdet hava mötesdeltagarna av dem, som i

kommittéer och inom finansdepartementet varit sysselsatta med de nya författningarnas

utformning, informerats om bestämmelsernas närmare innebörd.

Under åtföljande överläggningar hava dunkla punkter i författningsbestämmelserna

belysts och överenskommelse träffats om den praktiska tilllämpningen

av desamma. Av stor vikt för en enhetlig tillämpning av krigskonjunkturskatte-

och omsättningsskatteförordningarna har varit den kontakt,

som de för dessa krisskatter inrättade centrala nämnderna å mötena

erhöllo med landskamrerarna. Likaså hava landskamrerarmötena varit av

betydande värde vid genomförande av uppbördsreformen.

Den i olika sammanhang påtalade ojämnheten de olika länen emellan i

fråga om uppskattningen av naturaförmåner har varit föremål för överläggningar

å landskamrerarmötena. Härvid har visserligen icke beslut fattats om

enhetlig tillämpning av vissa värden, men överenskommelse har träffats om

vissa grunder för värdenas åsättande.

Vid olika tillfällen har å landskamrerarmötena diskuterats grunderna för

medgivande av avdrag från inkomst av rörelse och tjänst, varvid enighet

uppnåtts om enhetliga normer. Å såväl landskamrerar- som taxeringsintendentmötena

hava vidare överläggningar ägt rum angående värdesättningen

av vissa förmögenhetstillgångar såsom icke börsnoterade aktier och rörelseidkares

varulager.

På förslag av deltagare hava å ifrågavarande möten till behandling jämväl

upptagits aktuella skattefrågor, om vilkas lösande tvekan rått. Ofta har den

därvid förda diskussionen resulterat i gemensamt uttalande om huru frågan

borde bedömas. I andra fall hava visserligen icke mötesdeltagarna förenat

sig om ett sådant gemensamt uttalande, men överläggningarna hava därför

icke varit utan värde för ett enhetligt bedömande av de väckta spörsmålen.

Landskamrerar- och taxeringsintendentmötena hava emellertid icke enbart

sysslat med tillämpningen av de materiella beskattningsreglerna. Stort

utrymme har å mötena beretts spörsmål, som sammanhänga med det praktiska

taxeringsarbetets bedrivande.

Såsom torde framgå av vad ovan anförts hava landskamrerar- och taxeringsintendentmötena

medfört goda resultat. Att mötena dock icke i större

utsträckning än som varit fallet lyckats undanröja förefintliga ojämnheter

i taxeringen, har i första hand berott på svårigheten att under den korta tid,

som stått varje möte till buds, medhinna att till behandling upptaga alla de

spörsmål, som kunnat förtjäna uppmärksamhet. Härtill kommer att de frågor,

som vid mötena väckts av däri deltagande landskamrerare och taxeringsintendenter,

icke alltid varit så väl förberedda, att övriga deltagare ansett

sig kunna taga slutlig ståndpunkt till desamma. En viss obenägenhet hos

landskamrerarna och taxeringsintendenterna att å mötena binda sig för en

viss uppfattning kan nog också ofta sägas hava varit rådande. Berörda förhållande

torde emellertid hava sin naturliga förklaring däri, att beslutanderätten

i fråga om taxering icke tillkommer ifrågavarande befattningshavare

utan vederbörande beskatlningsnämnder.

2 Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 64.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

De sakkunniga framhålla i anslutning till det nu återgivna, att — därest

uppgiften att verka för likformig taxering skulle tilläggas landskamreraroch

taxeringsintendentmötena — måste först och främst ett kansli ställas

till mötenas förfogande för förberedande och expedierande av beslut. Vidare

erfordrades för att mötena skulle kunna fylla sin uppgift, att dessa

ägde rum oftare än — såsom hitintills i regel varit fallet — en gång om

året. Detta skulle emellertid ställa sig kostsamt för statsverket och vara för

deltagarna alltför tidsödande. Möjligen kunde tänkas att avgörandet av vissa

frågor överlätes på ett av mötena tillsatt arbetsutskott. En sådan anordning

innebure emellertid, att de till medlemmar i utskottet utsedda landskamrerarna

och taxeringsintendenterna dirigerade sina kolleger, något som framstode

såsom mindre lämpligt.

De sakkunniga tillägga i detta sammanhang, att om den eftersträvade

likformigheten vid taxeringen icke kunde uppnås enbart med anlitande av

landskamrerar- och taxeringsintendentmöten, borde detta dock icke föranleda

att dessa möten avskaffades. Enligt de sakkunnigas förslag konime

dessa nämligen att fylla en betydelsefull uppgift såsom kontaktorgan mellan

det centrala organ, som måste tillskapas, och de lokala taxeringsmyndigheterna.

Även de möten med landskamrerarna och taxeringsintendenterna,

vilka — till befordrande av enhetlighet och jämnhet i allmän fastighetstaxering

och med deltagande jämväl av i skogstaxering sakkunniga personer

— plägade hållas före en allmän fastighetstaxering, borde fortsättningsvis

äga rum. Dessa möten skulle dock framdeles organiseras av det av de

sakkunniga förordade organet.

De sakkunniga övergå så att behandla frågan om lämpligheten att sammankoppla

centralorganet med mellankommunala prövningsnämnden. Därvid

erinras om att skattekontrollsakkunniga i betänkande den 12 september

1933 med förslag till ändrade bestämmelser angående förbättrad deklarationskontroll

och till förstärkt taxeringsorganisation m. in. ifrågasatte en sådan

anordning. Vidare hade beskattningsorganisationssakkunniga i sitt betänkande

den 25 november 1942 med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna

och förstärkning av landskontorens arbetskraft in. m.

förordat, att en av sistnämnda sakkunniga föreslagen riksskattenämnd

borde övertaga mellankommunala prövningsnämndens uppgifter.

1947 års taxeringssakkunniga — som påpekat att ett bidragande skäl till

de nyss återgivna förslagen torde varit att med en sålunda ifrågasatt anordning

undvekes tillskapandet av ett nytt organ -— erinra om att betänkligheter

vid förslagens remissbehandling framfördes mot desamma. Vidare

hade vederbörande departementschef i den förut omförmälda propositionen

nr 345 till 1943 års höstriksdag som sin mening uttalat, att det vore olämpligt

att sammankoppla uppgiften att verka för enhetlighet i taxeringen med

de uppgifter, som ankomine på mellankommunala prövningsnämnden.

De sakkunniga anföra för egen del som skäl mot att mellankommunala

prövningsnämnden skulle handha de uppgifter, som skulle ankomma å det

ifrågasatta centralorganet, att nämnda uppgifter nödvändigtvis bleve av den

art, att desamma icke väl komme att låta sig förena med ifrågavarande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

prövningsnämnds verksamhet i övrigt. Det skulle vidare framstå som

mindre lämpligt, att en med länsprövningsnämnderna sidoordnad beskattningsnämnd

lämnade råd och anvisningar, avsedda att tjäna länsprövningsnämnderna

till ledning.

Sedan de sakkunniga sålunda funnit att behovet av bättre likformighet

i taxeringen icke kunde tillgodoses med anlitande av någon redan förefintlig

organisation, konstateras nödvändigheten av ett nytt centralt organ.

Därefter anföres följande.

Vid ett övervägande av den lämpligaste formen för ett dylikt organ kan

valet sägas stå mellan ett styrelsemässigt ordnat verk och en av representanter

för olika intressegrupper sammansatt nämnd med ett kansli vid sin

sida. Väljes en styrelsemässig form för organet, skulle detta betyda tillskapandet

av ett nytt ämbetsverk, medan det andra alternativet skulle innebära

anslutning till det system, som prövats genom inrättande av de tidigare

för krisskatterna — omsättningsskatten och krigskonjunkturskatten

— samt för tillämpningen av den nya uppbördsförordningen avsedda centrala

nämnderna. Frågan om vilken av dessa former för centralorganets organisation

som bör föredragas sammanhänger i viss mån med de uppgifter,

som skola anförtros organet. Lägges huvudvikten vid de fiskaliska synpunkterna

att skattekontrollen må bliva rigoröst genomförd och att största

möjliga likformighet i tillämpningen av beskattningsreglerna åstadkommes,

skulle möjligen företräde böra givas åt en ämbetsmannamässig organisation.

Anses däremot viktigt, att taxeringsarbetet, utan eftersättande av

effektiviteten och likformigheten, bedrives främst i syfte att ernå materiell

rättvisa under tillgodogörande av den skattetekniska och allmänt medborgerliga

erfarenheten, synes alternativet med en nämnd vara att föredraga.

Härför tala otvetydigt de goda erfarenheter, som vunnits hos de nyss omförmälda

nämnderna.

Att tidigare framlagda förslag till inrättande av ett centralt organ för ledning

av taxeringsarbetet icke ansetts genomförbara torde i viss mån hava

berott på svårigheter att inpassa ett sådant organ i vårt nuvarande taxeringssystem.

Enligt detta tillkommer uppgiften att vaka över att taxeringsarbetet

i länen ordnas och bedrives ändamålsenligt länsstyrelserna, som lyda

direkt under Kungl. Maj :t. Även om denna ledning huvudsakligen avser

taxeringsarbetets yttre former och icke innefattar befogenhet för länsstyrelserna

att granska taxeringarna i vare sig materiellt eller formellt hänseende,

skulle länsstyrelsernas ställning i taxeringsorganisationen svårligen

kunna bibehållas, därest centralorganet skulle äga ingripa i den lokala organisationens

arbetsförhållanden. För genomförande av cn sådan ledning

av taxeringsarbetet skulle i stället erfordras, att länens taxeringsavdelningar

direkt underställdes det centrala organet. En sådan omdaning av länsstyrelsernas

organisation kan svårligen anses påkallad för uppnåendet av

syftet med inrättandet av det ifrågasatta centralorganet.

Icke heller för möjliggörande av närmare handledning åt beskattningsnämnderna

kan eu så långt gående omorganisation anses behövlig.

Då sålunda ur organisatoriska synpunkter icke erfordras att omdana de

lokala taxeringsorganen till en det centrala organet direkt underställd lokalförvaltning,

bortfaller ett av de skäl, som möjligen skulle kunna anses

tala för ett ämbetsmannamässigt ordnat centralorgan, låt vara med bibehållande

av medborgarnas deltagande i det åt särskilda beskattningsnämnder

alltfort uppdragna grundläggande taxeringsarbetet. I stället ter det sig

ganska naturligt att påbygga det nuvarande systemet med beskattnings
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

nämnder, inrymmande representanter för olika befolkningsgrupper, med

en central nämnd, likaledes sammansatt av personer med erfarenhet från

olika verksamhetsområden. Om i spetsen för en sådan nämnd ställes en

med taxeringsarbetet förtrogen kraft med judiciell och administrativ erfarenhet,

som vid sin sida har ett lämpligt sammansatt kansli, torde med

bevarande av värdena i den nuvarande organisationen ett funktionsdugligt

organ kunna tillskapas för utövande av en i både formellt och materiellt

hänseende tillfredsställande central ledning av taxeringsarbetet. Begränsas

denna nämnds befogenheter väsentligen till att avse meddelande av råd och

anvisningar för det lokala arbetets ändamålsenliga bedrivande samt till en

allenast i stora drag gående övervakning av tillämpningen av de materiella

rättsreglerna, behöver centralorganet icke heller svälla ut till ett månghövdat

ämbetsverk. Nämndens kansli kan inskränkas till ett fåtal befattningshavare.

De sakkunniga framhålla, att en central organisation av nu antytt slag

syntes vara för ändamålet fullt tillräcklig. De tillägga, att det icke syntes

böra ifrågakomma att centralorganet skulle erhålla befogenhet att i enskilda

fall ingripa med yrkanden eller förelägganden mot skattskyldiga,

även om beslutanderätten i överinstans såsom nu skulle ankomma på administrativa

domstolar, över huvud syntes böra eftersträvas, att centralorganet

icke utrustades med befogenheter gentemot de skattskyldiga, som

innebure att dessa ålades förpliktelser utöver vad de av riksdagen antagna

beskattningsreglerna innehölle. Rätt att stifta administrativ lag ens i form

av bindande anvisningar finge ej tillkomma centralorganet. En helt annan

sak vore att detsamma ägde belysa innebörden av gällande författningar

genom utfärdande av allmänna råd och anvisningar, vilkas efterlevnad berodde

på beskattningsnämndernas och ytterst skattedomstolarnas prövning.

Utövades den centrala ledningen efter dylika linjer, saknades anledning

befara, att taxeringsarbetet genom inrättandet av ett centralorgan

bleve avhängigt av centralorganets åtgärder; de lokala organens rörelsefrihet

komme att bevaras. En garanti härför låge, enligt de sakkunnigas

mening, i det förhållandet att beslutanderätten hos centralorganet utövades

av en nämnd, vars verksamhet främst skulle vara av rådgivande och upplysande

karaktär.

Det tillägges att ett på dylikt sätt organiserat centralorgan borde vara

väl lämpat att jämväl på begäran av Kungl. Maj :t avge utlåtanden i ärenden,

som berörde organets verksamhetsområde, ävensom att taga initiativ

till ändringar i skatte- och taxeringsförfattningarna, där sådana funnes

vara av behovet påkallade.

De sakkunniga övergå så att behandla frågan vilket organ som

lämpligen borde anförtros uppgiften att lämna de skattskyldiga

för handsuttalanden i beskattningsfrågor. Därvid

erinras först om att de skattskyldiga enligt nu gällande ordning icke vore

helt avskurna från möjlighet till förhandsuttalanden. Sålunda ankomme

det på taxeringsnämndens ordförande att meddela den, som därom framställt

begäran, erforderliga uppgifter om honom åliggande deklarationsskyldighet

och sättet för dess fullgörande. Vid meddelandet av dylika uppgifter

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 64.

kunde ordföranden stundom nödgas uttala sig om innebörden av gällande

föreskrifter i ett eller annat avseende. Sådana uttalanden hade dock icke bindande

verkan utan gåve blott uttryck för ordförandens uppfattning i det förevarande

spörsmålet.

De sakkunniga omtala vidare, att taxeringsintendenten och allmänna ombudet

hos mellankommunala prövningsnämnden ofta stode de skattskyldiga

till tjänst med upplysningar av hithörande art. Men även sådana upplysningar

hade ett tämligen begränsat värde för den det gällde. De innebure

allenast ett uttryck för vederbörandes personliga uppfattning om huru

det avhandlade spörsmålet i den föreliggande situationen borde besvaras.

Det tillägges att nyssnämnda tjänstemän för övrigt icke alltid vore benägna

att i förväg taga ståndpunkt till framställda spörsmål. Därjämte hade

taxeringsintendenterna stundom olika uppfattning om lagstiftningens innebörd

i det avhandlade ämnet i följd varav det besked, som kunde ha lämnats

inom ett län, icke överensstämde med besked från annat län.

De sakkunniga anföra därefter följande.

Då ett förhandsbesked för att fylla sitt ändamål måste vara bindande gentemot

det allmänna, och varken taxeringsintendenterna, respektive allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, eller landskamrerarna

såsom ordförande i prövningsnämnderna intaga sådan ställning i taxeringsprocessen,

att de äga med rättslig verkan förfoga över den omtvistade taxeringsfrågan,

så att den dömande instansen är bunden av medgivanden eller

uttalanden av dessa befattningshavare, måste uppenbarligen annan utväg för

beredande av möjlighet för de skattskyldiga att erhålla bindande förhandsbesked

i skattefrågor sökas än att utrusta nu nämnda tjänstemän med befogenhet

att göra bindande utfästelser. Härtill synes annat organ icke lämpligen

kunna komma i fråga än en myndighet, vars kompetensområde omfattar

hela riket. Att anförtro uppgiften åt prövningsnämnderna eller skattedomstolarna

— kammarrätten eller regeringsrätten -— anse de sakkunniga

icke vara förenligt med deras dömande verksamhet. Meddelande av förhandsbesked

är nämligen övervägande att anse såsom en förvaltningsåtgärd, som

förutsätter beredning av administrativ karaktär. Detta utesluter icke att ett

av förvaltningsmyndighet meddelat besked må kunna genom besvär dragas

under domstols prövning.

De sakkunniga tillägga, att om ett centralt organ med uppgift att verka för

likformighet vid taxeringen inrättades och om detta organ organiserades såsom

en nämnd, kunde åt detsamma uppdragas att meddela förhandsbesked

i beskattningsfrågor.

Remissyttrandena.

Vad först angår spörsmålen om behovet av å t g ä r d e r fö r

åstadkommande av större likformighet vid taxeringen

och om det för tillgodoseendet av ett dylikt behov

lämpligaste organet, har vad de sakkunniga härutinnan i princip

anfört vunnit anslutning eller lämnats utan erinran i flertalet av de över

betänkandet avgivna remissyttrandena. En från de sakkunnigas tillkännagivna

uppfattning i vissa hänseenden avvikande mening har emellertid ut
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

lalats i de yttranden, soin avgivits av kammarrätten, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Värmlands, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län

ävensom av mellankommunala prövningsnämnden och Sveriges redareförening.

Från remissyttrandena i nu förevarande del må följande här återgivas.

Länsstyrelsen i Uppsala län erinrar i sitt yttrande om tidigare framkomna

förslag i syfte att åstadkomma större enhetlighet i taxeringarna inom riket

i dess helhet och framhåller i anslutning härtill, att även om behovet av åtgärder

i antytt syfte varit större under krigsåren med hänsyn till då rådande

särskilda förhållanden, visade dock erfarenheten att behov av ett centralt

taxeringsorgan fortfarande förefunnes. — Liknande synpunkter anföras av

länsstyrelsen i Södermanlands län, som anser att det ifrågasatta organet

skulle få en stor uppgift att fylla med avseende å såväl den allmänna fastighetstaxeringen

som den årliga taxeringen. Vad den senare beträffade skulle

med all sannolikhet åtskilliga anledningar till irritation försvinna. Som det

nu vore, framstode det för de skattskyldiga såsom svårförståeligt att t. ex.

två sjömän, som arbetade på samma båt, finge naturaförmånerna värderade

efter olika grunder, beroende på att de vore mantalsskrivna å skilda orter.

Vidare omnämner länsstyrelsen den erfarenhetsmässigt föreliggande svårigheten

att åstadkomma en likformig taxering i kommuner, gränsande till

kommuner i annat län.

Länsstyrelsen i Kristianstads län understryker, att frånvaron av ett centralt

organ i vårt taxeringsväsende sedan mycket lång tid tillbaka ansetts

som en brist i organisationen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller i sitt yttrande, att de sakkunnigas

iakttagelser om bristande överensstämmelse i fråga om uppskattningen

av naturaförmåner och andra förmåner i prövningsnämndernas anvisningar

visserligen vore riktiga. Men samtidigt påpekas att det syntes

kunna diskuteras huruvida en utjämning i värdesättningen vore i och för sig

önskvärd. Förhållandena växlade icke blott inom olika län utan också inom

ett läns olika delar. Hyresnivå och marknadspriser varierade och hänsyn

härtill måste tagas. Även beträffande fastighetstaxeringen måste riksskattenämndens

tilltänkta utjämnande verksamhet handhavas med stor varsamhet;

prisläget för sakligt sett likartade och likvärdiga fastigheter kunde vara

ganska skiftande inom olika landsändar. Betydelsefullare vore emellertid

riksskattenämndens medverkan i andra avseenden. Åtskilliga frågor vore av

sådan beskaffenhet, att ett riktigt bedömande ofta beredde svårighet i det

enskilda fallet. Det vore givetvis i hög grad önskvärt, att samma principer användes

inom olika län för värdering av tillgångar av skilda slag och att avdragsrätt

bedömdes efter för riket enhetliga grunder. Riksskattenämndens

medverkan att klargöra innebörden av ny skattelagstiftning bleve en annan

betydelsefull uppgift för nämnden. Denna uppgift hälsades med stor tillfredsställelse

liksom också nämndens funktion såsom frågebyrå åt landskamrerare

och taxeringsintendent.

Länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker de sakkunnigas förslag i före
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

23

varande hänseende och framhåller att landskamrerarmötena visserligen

verksamt bidragit till likformighet vid taxeringen men att det syntes tveksamt

huruvida någon nöjaktig lösning av frågan kunde erhållas genom en

utbyggnad av dessa möten.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller såsom sin mening, att inrättandet

av ett centralt organ med de av de sakkunniga ifrågasatta uppgifterna utan

tvivel vore ägnat att befordra en jämlik och rättvis beskattning samt skänka

arbetet en planmässighet och stadga, som vore välbehövlig. Länsstyrelsen

anför därefter följande.

Genom införandet av nu gällande uppbördsordning hava förhållandena

onekligen utvecklats i den riktningen, att de avgöranden, som träffats i uppbördsfrågor,

i viss mån påverka eller i varje fall kunna komma upp till bedömande

vid åsättande av taxering. Länsstyrelsen vill i detta avseende såsom

exempel peka på de besked, som centrala uppbördsnämnden i rätt ofta

förekommande fall meddelar i frågor, huruvida viss inkomst skall betraktas

såsom skattepliktig eller ej. Det förefaller under sådana förhållanden rätt

naturligt, att man hos ett organ borde samla de arbetsuppgifter, som f. n.

åvila centrala uppbördsnämnden, och de åligganden, som tillämnats den

föreslagna riksskattenämnden. Huruvida detta bör ske genom en omorganisation

av centrala uppbördsnämnden och en lämplig förändring i denna

nämnds benämning eller genom tillskapandet av ett helt nytt organ, som

anförtros jämväl de uppgifter, som f. n. åvila centrala uppbördsnämnden,

lärer sakna större betydelse. Genom antydda lösning av denna organisationsfråga

skulle säkerligen en icke ringa kostnadsbesparing kunna ske.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län förordar, att riksskattenämnden

övertoge centrala uppbördsnämndens verksamhet.

I det av länsstyrelsen i Gotlands län avgivna yttrandet tillstyrkes inrättandet

av det föreslagna centrala taxeringsorganet, men samtidigt framhålles

önskemålet av att detta organ i högre grad än de sakkunniga torde avsett

inriktades på deklarationskontrollens planmässiga och likformiga bedrivande

inom de olika länen.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att den ifrågasatta nämndens

arbete komme att medföra icke blott enhetlighet i rättstillämpningen utan

även en rationalisering i arbetet genom att nämnden övertoge en del arbetsuppgifter,

som hittills utförts å de särskilda länsstyrelserna var för sig.

Kammarrätten framhåller, att orsakerna till att under senare år svårigheter

förelegat att uppnå likformighet i taxeringen inom hela riket vore

flerfaldiga. De torde främst sammanhänga med det skärpta skattetrycket,

som medfört ett större antal besvärsmål än tidigare, samt med ett därav och

av skattelagstiftningen över huvud under krigsåren och därefter föranlett

merarbete för taxeringsmyndigheterna. Vidare erinrar kammarrätten om att

beskattningsnämnderna och taxeringsavdelningarna i den gestaltning de

erhållit genom 1943 års taxeringsreform på grund av krisskatterna och uppbördsreformen

ännu icke fått arbeta under normala förhållanden; de hade

ej kunnat sysselsätta sig med den ordinarie inkomsttaxeringen ens i samma

utsträckning som under tiden före krigsutbrottet år 1939. Härigenom hade

tillfälle icke medgivits att i någon större utsträckning ägna uppmärksamhet

åt den alltid angelägna uppgiften att verka för enhetlighet i taxeringen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Kammarrätten tillägger, att själva skattelagstiftningen torde på grund

av sin alltmer komplicerade utformning varit en starkt bidragande orsak till

uppkomsten av ett behov av särskilda åtgärder med syfte att samordna taxeringsarbetet.

I anslutning härtill uttalas den meningen, att behovet av ett

samordnande organ på taxeringsområdet hade ett samband med den ekonomiska

konjunkturutvecklingen, i det att behovet särskilt aktualiserades

under tider, då till följd av utomordentliga förhållanden rubbningar inträdde

i den ekonomiska jämvikten och detta i sin tur föranledde särskilda lagstiftningsåtgärder.

Sedan kammarrätten sålunda berört orsakerna till det nuvarande behovet

av de ifrågasatta åtgärderna, upptages till behandling spörsmålet huruvida

detta behov kunde antagas komma att fortbestå under mera avsevärd

tid. Därvid framhålles bland annat att några säkra slutsatser angående den

inverkan i förevarande hänseende, som en översyn och överarbetning av

skattelagstiftningen kunde medföra, nu icke kunde dragas. Däremot komme

det hinder för enhetlig taxering inom ramen för nuvarande organisation,

som bestått och fortfarande bestode i extraordinärt taxeringsarbete, att upphöra.

Detta finge till följd att taxeringsavdelningarna kunde i full utsträckning

ägna sig åt den ordinarie inkomsttaxeringen och därvid bleve i tillfälle

inrikta sig på att undanröja de brister, som vidlådde densamma. Först

därefter kunde verkningarna av taxeringsreformen helt överblickas.

Kammarrätten anför sammanfattningsvis, att det visserligen med hänsyn

till de för närvarande rådande förhållandena inom taxeringsväsendet vore

värdefullt med den av de sakkunniga ifrågasatta anordningen, men att man

vid bedömandet av behovet av ett centralorgan borde beakta att det stadigvarande

behovet av ett sådant organ nu ej kunde med säkerhet bedömas.

På grund härav borde organet tills vidare få allenast vissa relativt avgränsade

uppgifter och befogenheter. I anslutning härtill framhåller kammarrätten

att det av organisatoriska skäl ej vore lämpligt att verksamheten redan från

början finge sådan vidsträckt omfattning, att en överbelastning av arbete

kunde befaras. En utveckling i dylik riktning kunde vara till hinders, då det

för organet gällde att förskaffa sig en allmän överblick i fråga om taxeringsväsendet,

vilket borde vara det väsentliga i dess uppgift.

Kammarrätten framhåller därefter som sin mening, att för närvarande

och till dess behovet kunde efter upphörandet av extraordinärt taxeringsarbete

med säkerhet överblickas det vore tillräckligt, att Kungl. Maj :t förordnade

en på taxerings- och beskattningsområdet såväl teoretiskt som praktiskt

förfaren person att, jämte erforderligt antal medarbetare, övertaga det

ledande, i viss mån upplysande arbete, som dittills bedrivits inom finansdepartementet

— bland annat förberedande av allmän fastighetstaxering och

viss taxeringskontroll — samt att därutöver till förberedande av årlig taxering

granska och i samordnande syfte överse landskamrerarnas förslag till

anvisningar innan de fastställdes av prövningsnämnderna, utfärda anvisningar

till ledning för taxeringsarbetet ävensom i övrigt såsom en central

myndighet verka för riktig och enhetlig tillämpning av skatteförfattningar
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

na. Detta borde ske i samarbete med de regelbundet återkommande landskamrerar-

och taxeringsintendentmötena, vilka borde erhålla den fastare organisation

varom ofta varit tal i tidigare förd diskussion.

Mcllankommunala prövningsnåmnden — som i sitt yttrande framhållit,

bland annat, att avsevärda skiljaktigheter mellan olika län visserligen förelåge

i fråga om uppskattningen av värdet av bostad i egen fastighet av annan

fastighets natur men att denna fråga borde upptagas av de sakkunniga, som

skulle överse gällande beskattningsregler, i syfte att genom lagändring få

fram en enklare och mera likformig värdering av nämnda förmån — ifrågasätter

om icke en enklare organisation med friare arbetsformer än vad de

sakkunniga föreslagit borde eftersträvas.

I det av överståthållarämbetet avgivna yttrandet framhålles att spörsmålet

om inrättandet av ett centralt administrativt organ med uppgift att

verka för enhetlighet vid taxeringen vore ett spörsmål, vars lösning visserligen

i och för sig tedde sig angelägen, men fråga vore dock huruvida tiden

vore lämpligt vald för lagstiftning i ämnet. Överståthållarämbetet anför därvid

följande.

De sakkunniga ha trott sig finna vissa brister och ofullkomligheter i taxeringsorganisationen

men kommit till den uppfattningen, att åtskilliga av

dessa brister mindre bero på författningsbestämmelsernas innehåll än på

de av tidsomständigheterna betingade svårigheterna att genomföra givna

bestämmelser. Överståthållarämbetet vill med hänsyn till detta uttalande

erinra därom, att 1949 års uppbördssakkunniga understrukit angelägenheten

av att taxeringsförfarandet förbättras och att beskattningsreglerna avsevärt

förenklas. Det må erinras, att chefen för finansdepartementet den 17

mars 1950 erhållit bemyndigande att tillkalla sakkunniga med uppdrag att

verkställa en teknisk revision av kommunalskattelagen m. m. I direktiven för

de sakkunniga har uttalats, att sedermera skulle upptagas frågan om en

översyn av taxeringsorganisationen i syfte att mera effektivt inrikta denna

på kvalificerat taxeringsarbete med därav följande bättre taxeringsresultat.

Här avsedda utredningar syfta visserligen ej direkt till övervägandet av

de spörsmål, som behandlats av 1947 års taxeringssakkunniga, men det torde

ej kunna förbises, att utredningarna komma att inbegripa frågor, som

stå i mer eller mindre intimt samband därmed. I det hänseendet må bl. a.

framhållas, att en väsentlig omgestaltning kan komma att ske beträffande

besvärsförfarandet och beskattningsnämndernas organisation och uppgifter.

Att vid en tidpunkt, då frågan om taxeringsväsendets bottenorganisation

ställts under omprövning inrätta ett organ, som väsentligen kan karakteriseras

såsom en central institution inom taxeringsväsendet, synes enligt

överståthållarämbctets förmenande ej böra ske med mindre starka skäl tala

härför. Vid övervägande huruvida sådana skäl föreligga har överståthållarämbetet

fäst avseende vid att de sakkunniga konstaterat, att genom olika

former av samverkan på åtskilliga områden redan åvägabragts en viss grad

av enhetlighet. Såsom ovan antytts är det visserligen i och för sig önskvärt,

att ett centralt administrativt organ med uppgift alt verka för enhetlighet

inom taxeringsväsendet kommer till stånd, men det synes tvivelaktigt, om

delta bör ske nu. Emellertid äger frågan samband med spörsmålet om meddelande

av förhandsbesked i skattefrågor. Skulle nämligen förslaget om inrättandet

av eu riksskattenämnd för meddelande av förhandsbesked realiseras,

synes jämväl lämpligt att anförtro denna nämnd vissa uppgifter av

vägledande och övervakande natur inom taxeringsväsendet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Överståtliållarämbetet -— som av skäl, vilka senare i vederbörligt sammanhang

komma att redovisas, icke anser sig kunna tillstyrka förslaget om

inrättandet av en riksskattenämnd för meddelande av förhandsbesked -—

avstyrker följaktligen att ett centralt organ med uppgift att verka för likformighet

vid taxeringen f. n. inrättas.

Länsstijrelsen i Värmlands län uttalar som sin mening, att frågan om

inrättandet av ett centralt organ att verka för likformig taxering icke borde

avvisas eller skjutas på en obestämd framtid. Men länsstyrelsen ville likväl

ifrågasätta, huruvida icke detta spörsmål lämpligen borde upptagas

först i samband med den översyn av taxeringsorganisationen, som chefen

för finansdepartementet förklarat sig ha för avsikt vidtaga för att mera

effektivt inrikta taxeringsorganisationen på kvalificerat taxeringsarbete

med därav följande bättre taxeringsresultat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller i sitt yttrande, att

behovet av ett centralt administrativt organ för befrämjande av likformighet

i taxeringen genom rådgivande, ledande och övervakande uppgifter väl

vore erkänt såväl av taxeringsfunktionärer som av skattskyldiga. Länsstyrelsen

tillägger emellertid följande.

Närmast till hands ligger dock att lämna uppgiften till en väl kvalificerad

konsulent med funktion av enahanda art, som på sin tid med gott resultat

fylldes av centralkonsulenten för krigskonjunkturskattetaxeringen

eller konsulenten för omsättningsskattetaxeringen. Om det icke anses lämpligt

att placera en dylik funktionär inom finansdepartementet, varigenom

han dock kunde förlänas bästa auktoritet, tala exemplen från krigskonjunkturskatt

och omsättningsskatt för att bakom borde ställas såsom huvudman

en nämnd, gärna kallad riksskattenämnd, med liknande funktion

som de centrala nämnderna vid nämnda båda andra taxeringar. Men steget

därifrån är stort till en sådan riksskattenämnd, som de sakkunniga vilja

bereda ett överväldigande inflytande och som kan befaras tendera till att

från både skattedomstolar och beskattningsnämnder undandraga avgöranden

i fall, där sakens vikt kräver mera ingående behandling än vad i en

enda instans kanske kan vara möjligt att åstadkomma.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar vissa betänkligheter mot de

sakkunnigas förslag att inrätta ett centralt organ att verka för likformighet

vid taxeringen. Därvid framhålles bland annat att genom de sakkunnigas

förslag skulle i själva verket tillskapas en central ledning och samordning

av taxeringsväsendet. Emellertid tillkomme det länsstyrelsen jämlikt

107 § taxeringsförordningen att vaka över att taxeringsarbetet ordnades

och bedreves ändamålsenligt. I 14 a) § landshövdingeinstruktionen hade

i sådant hänseende ålagts taxeringsintendenten att närmast under landshövdingen

ansvara härför. Vidare erinrade länsstyrelsen om landshövdingens

rätt enligt 97 § taxeringsförordningen att närvara vid prövningsnämndens

sammanträden samt att deltaga i överläggningarna men icke i

besluten. Såvitt länsstyrelsen kunde finna hade de sakkunniga icke tillräckligt

beaktat, att de riksskattenämnden tillagda befogenheterna och

länsstyrelsernas ämbetsåligganden delvis grepe in i varandra.

Föreningen Sveriges taxering sintendenter, som erinrat om de av för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

eningen vidtagna åtgärderna i syfte att främja enhetlighet och effektivitet

i taxeringsarbetet, framhåller att de vidtagna åtgärderna icke kunde anses

tillräckliga. Önskade man resultat av påtaglig räckvidd, syntes det nödvändigt

att skapa ett organ med särskild uppgift att verka för en riksomfattande

samordning av taxeringsarbetet. Problemet gällde därför hur detta

skulle kunna ske utan att den nuvarande organisationens förtjänster ginge

förlorade. Därvid anföres att gällde frågan allenast att skapa ett kansli

till tjänst för de lokalt verksamma taxeringsmyndigheterna samt med uppgift

att förbereda landskamrerar- och taxeringsintendentmötena, skulle

huvudmannaskapet för organet utan olägenhet kunna anförtros en kommitté,

representerande den centrala administrationen, landskamrerarna och

taxeringsintendenterna samt möjligen även taxeringsnämndsordförandena.

I anslutning härtill uttrycker föreningen önskemålet, att — därest en riksskattenämnd

icke komme till stånd — i allt fall en upplysningscentral avantytt

slag måtte inrättas.

Föreningen tillägger emellertid, att eftersträvade man bättre likformighet

framförallt i uppskattningsfrågor genom att tillskapa en central instans,

som kunde giva auktoritativa råd och anvisningar, torde det bli nödvändigt

att giva detta organ ställning såsom nämnd med lekmannainslag på

sätt de sakkunniga föreslagit. Därvid påpekas att en betydelsefull uppgift

bleve att klargöra innebörden av ny lagstiftning. En på ifrågasatt sätt sammansatt

nämnd kunde därvid uttala sig med auktoritet även om dess ord

icke formellt gåves bindande kraft. Det låge dock i sakens natur att fråga

av särskild vikt icke borde avgöras utan diskussion vid möte med landskamrerare

och taxeringsintendenter eller med representanter för dessa.

I de yttranden, som avgivits av Svenska landstingsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet, har — under bestyrkande

av att ojämnheter vidlådde taxeringsresultaten och att det föreslagna

centralorganet syntes utgöra ett värdefullt bidrag till åstadkommande

av förbättrade förhållanden på hithörande områden — förslaget om

ett organ att verka för likformighet vid taxeringen tillstyrkts.

Såsom av det förut sagda framgår har även flertalet näringsorganisationer,

som över betänkandet avgivit yttranden, antingen tillstyrkt eller

förklarat sig icke ha något att erinra mot vad de sakkunniga i nu förevarande

hänseenden anfört och föreslagit. Sålunda påpekar t. ex. Skånes

handelskammare att med den principiellt genomförda decentraliseringen

av taxeringsorganisationen kunde icke förväntas, att taxeringen varken i

fråga om tolkningen eller tillämpningen av skattelagarna kunde bli så

enhetlig och likformig, som särskilt med hänsyn till rättvisekravet måste

anses önskvärt. Allt eftersom beskattningen och beskattningsväsendet förändrades,

måste det därför vara en angelägenhet av vikt att inom de gränser,

som grunderna för taxeringsväsendets principiella utformning inedgåve,

söka tillgodose dylika krav på likformighet och rättvisa i beskattningen.

Den nuvarande avsaknaden av ett organ med samordnande uppgift

utgjorde en verklig brist i den nuvarande taxeringsorganisationen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Kooperativa förbundet framhåller i sitt yttrande, att det principiellt icke

vore något allmänt intresse att tjänstemannastaben ökades. Snarare borde

man undersöka huruvida det icke kunde vara möjligt att undvika

den nya organisationen genom ändringar i skattelagstiftningen så att denna

bleve lättare att förstå och att tillämpa. Då emellertid effektiva förenklingar

i skattelagstiftningen vore en fråga på lång sikt, ville förbundet

icke motsätta sig att tillfälliga åtgärder vidtoges med den syftning, som

de sakkunniga föreslagit. Förbundet ville dock betona det angelägna i att

den tilltänkta organisationen icke gåves större omfattning och varaktighet

än som kunde finnas nödvändigt för att avhjälpa påtagliga missförhållanden

eller behov av uttolkning av skattelagarna. Förbundet anför vidare

att icke sällan hade förmärkts en viss ojämnhet i taxeringen de olika länen

emellan. Det hade hänt, att inom ett eller flera län en helt ny- praxis börjat

tillämpas rörande nog så betydelsefulla taxeringsfrågor. I den mån dessa

frågor berört de för kooperativa föreningar givna särskilda stadgandena

hade det icke i något fall hänt, att förbundet blivit på förhand informerat

i ämnet. Vad beträffade fastighetstaxeringen hade liknande ojämnhet förmärkts

både i principfrågor, exempelvis vad som borde åsättas särskilt

maskinvärde, och beträffande värderingsnormerna. Från denna synpunkt

funne förbundet förslaget i vad det avsåge åtgärder för att åstadkomma

en riktig och enhetlig taxering vara värt att understödjas.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation understryker det för

landets skattebetalare angelägna önskemålet att få till stånd likformighet

vid taxeringen till skatt i olika delar av landet. Organisationen uttalar dock

vissa farhågor för att det centrala organets verksamhet komme att i praktiken

medföra en tendens att över hela riket genomgående tillämpa de

strängaste av de principer, som tillämpades inom taxeringsområdena. Från

näringslivets sida måste emellertid med bestämdhet hävdas, att nämnden

i sin verksamhet självfallet måste inrikta sig på en allmän utjämning avpraxis

och i sådant syfte jämväl hade att uppmärksamma överdrivet nitiska

skattemyndigheter.

En från övriga näringsorganisationer delvis skiljaktig mening tillkännagives

i det av Sveriges redareförening avgivna yttrandet. Föreningen anför

bl. a. följande.

Nämndens rådgivande verksamhet, sådan densamma utformats enligt

förslaget, torde komma att leda till att nämnden, sedan någon tid förflutit,

i realiteten blir ett centralt dirigerande organ på taxeringsområdet, samt

att de lokala taxeringsmyndigheternas inflytande på taxeringsarbetet därigenom

kommer att avsevärt begränsas eller måhända helt försvinna. En

utveckling i sådan riktning kommer givetvis att kräva större personal hos

nämnden samt ökade kostnader för densamma. Att nämndens rådgivande

verksamhet kommer att bliva av ömtålig natur med avseende å förhållandet

till skattedomstolarna är uppenbart," och de sakkunniga hava ej heller

förbisett, att intressekonflikter kunna uppstå mellan de olika organen, men

anse farhågorna härför icke böra överdrivas. De sakkunniga uttala härutinnan,

att det torde vara att förvänta, att skattedomstolarna i regel komma

att godtaga en på grundval av riksskattenämndens uttalanden under en

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

följd av åi- utbildad praxis. En sådan utveckling skulle leda till, att nämnden

blir så gott som allenarådande på beskattningsområdet, samt att skattedomstolarna

så småningom helt sättas ur funktion. Ur rättssäkerhetssynpunkt

innebär detta en allvarlig fara för de skattskyldiga samt kan komma

att medföra ett ensidigt tillgodoseende av det fiskaliska intresset. Betydelsen

av att de skattskyldiga kunna förlita sig på en fullt objektiv prövning

av deras skattespörsmål kan icke nog kraftigt understrykas och det

ligger därför vikt uppå, att inga åtgärder vidtagas, som kunna rubba detta

förtroende.

Redareföreningen uttalar därefter som sin mening, att den lämpligaste

anordningen för vinnande av likformighet vid taxeringen vore att utbygga

landskamrerar- och taxeringsintendentmötena till en fastare organisation

och vid dessa möten låta ett lämpligt antal representanter för näringslivet

och löntagarna närvara.

Härefter torde få lämnas en redogörelse för remissyttrandena i vad de

avhandla behovet av att bereda de skattskyldiga möjlighet till f ö rhandsuttalanden

i skattefrågor och frågan om det organ

å vilket det lämpligen borde ankomma a t*t lämna

sådana uttalanden.

I förstnämnda hänseende gäller att det övervägande antalet remissinstanser

— däribland statskontoret, kammarrätten, kommerskollegium, flertalet

länsstyrelser, mellankommunala prövningsnämnden, stadsförbundet,

landskommunernas föx-bund, landstingsförbundet, Föreningen Sveriges

taxeringsintendenter, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och

samtliga hörda näringsorganisationer — i huvudsak anslutit sig till de sakkunnigas

uppfattning att övervägande skäl talade för åtgärder till efterkommande

av önskemålet att bereda de skattskyldiga tillfälle att efter framställning

erhålla förhandsuttalanden i skattefrågor. Däremot råder bland

nämnda remissinstanser delade meningar bland annat i avseende å huruvida

dessa uttalanden borde vara bindande eller ej, i vilken omfattning

uttalanden skulle lämnas och å vilken myndighet det borde ankomma att

göra sådana uttalanden. I huvudsak avstyrkande uttalanden över de sakkunnigas

förslag ha gjorts i de yttranden, som avgivits av överståthållarämbetet

ävensom länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Göteborgs

och Bohus samt Skaraborgs län.

Från remissyttrandena i nu förevarande del torde följande få här återgivas.

Kommerskollegium framhåller i sitt yttrande, att icke minst för näringslivet

hade de under senare år kraftigt höjda skattesatserna medfört ökat

behov av att på förhand kunna bedöma de skatterättsliga verkningarna av

tilltänkta affärstransaktioner. Med hänsyn till de fördelar, som de sakkunnigas

förslag innebure för de skattskyldiga, ansåge sig kollegium böra

intaga en positiv inställning till detsamma. Antalet besvär i skatteärenden

skulle måhända komma att minska genom införande av förhandsbesked,

varigenom en önskvärd avlastning i nuvarande skattemyndigheters arbetsbörda

borde kunna erhållas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Att det av de sakkunniga förordade organet skulle genom att avge förhandsuttalanden

i skattefrågor, sammanhängande med en tilltänkt affärstransaktion

eller rörande engångsavdrag för planerad nyanläggning och

nyanskaffning för industriellt ändamål och dylikt, kunna fylla en

betydelsefull uppgift understrykes särskilt i de yttranden, som avgivits

av länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Hallands och Älvsborgs

län.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller som sin mening, att behovet av

ett särskilt organ för meddelande av förhandsbesked visserligen vore betydligt

mindre nu än under kriget och kristiden, men ett dylikt organ skulle

dock utan tvivel bli av betydelse särskilt för näringslivet, vars representanter

vid flera tillfällen framfört önskemål därom. Länsstyrelsen

uttalar vissa betänkligheter mot den föreslagna anordningen med

bindande förhandsbesked — riksskattenämnden bleve därigenom i vissa

fall högsta instans i skattefrågor, konfliktsituationer med beskattningsnämnderna

och skattedomstolarna kunde uppkomma och tolkningssvårigheter

vore att emotse när det gällde att bedöma huruvida vid taxeringen

konstaterade omständigheter sammanfölle med de förutsättningar, som legat

till grund för det lämnade förhandsbeskedet — men säger sig likväl

vilja tillstyrka vad de sakkunniga härutinnan föreslagit. —- På ett härmed i

huvudsak likartat sätt uttalar sig länsstyrelsen i Malmöhus län.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att ehuru den ifrågasatta riksskattenämnden

icke bleve en förvaltningsdomstol, skulle den likväl fatta

beslut som erhölle karaktär av prejudikat. Härigenom skulle gällande instansordning

brytas, varför förslaget i denna del vore ägnat att inge starka

betänkligheter. Länsstyrelsen funne sig icke kunna biträda detta förslag

utan ville i stället föreslå, att befogenheten att meddela förhandsbesked

överlämnades till regeringsrätten. Därigenom skulle beskeden även förlänas

.största möjliga auktoritet. Länsstyrelsens förslag förutsatte, att man

inom förvaltningsprocessen skapade en möjlighet till lagförklaring efter

förebild av nu gällande bestämmelser om förklaring av lag enligt regeringsformen.

Länsstyrelsen i Örebro län anför som sin mening beträffande meddelandet

av bindande förhandsbesked, att länsstyrelsen ställde sig tveksam inför

tanken att förlägga den slutliga beslutanderätten i taxeringsfråga till

en nämnd utanför den ordinarie instansordningen. I synnerhet gällde detta

rena lagtolkningsspörsmål. I sådana torde endast av regeringsrätten meddelade

utslag böra tillerkännas prejudicerande verkan. Förslaget syntes i

denna del innebära en mindre lycklig dualism. — På ett delvis likartat sätt

uttalar sig länsstyrelsen i Gävleborgs län, som ifrågasätter huruvida icke

riksskattenämndens förhandsbesked, åtminstone i vad avsåge rättsfrågor,

borde underställas regeringsrätten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län säger sig livligt tillstyrka, att frågan

om förhandsbesked bringades till en positiv lösning men ansåge det icke

lämpligt, att den ifrågasatta riksskattenämnden med — såsom de sakkun
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

31

niga föreslagit — eu majoritet av representanter för näringslivet skulle meddela

beskeden. Länsstyrelsen ifrågasatte i stället om förhandsbeskeden icke

lämpligen kunde lämnas antingen av ett »skatteråd», bestående av riksskattenämndens

ordförande, ett regeringsråd och ett kammarrättsråd, eller av

riksskattenämndens ordförande, därvid beskedet i sistnämnda fall dock alltid

skulle underställas regeringsrättens prövning.

Statskontoret finner det visserligen med hänsyn till den alltmer invecklade

skattelagstiftningen och det höga skattetrycket vara önskvärt, att den

skattskyldige före en viss transaktion kunde få besked huru densamma

komme att bedömas ur skatterättslig synpunkt, men samtidigt framhålles

att den av de sakkunniga förordade utformningen av ett dylikt förhandsbesked

vore ägnad att väcka betänkligheter ur principiell synpunkt. Skattemyndigheternas

kompetens bleve i fall av bindande förhandsbesked begränsad

till en prövning, huruvida angivna förutsättningar för beskedets

tillämpning vore förhanden. Förslaget innebure sålunda ett betydande avsteg

från gällande förvaltningsrättsliga grundsatser på beskattningsområdet.

Enligt statskontorets uppfattning skulle riksskattenämnden kunna i

det alldeles övervägande antalet fall lämna de skattskyldiga fullt tillräcklig

vägledning genom att stå till tjänst med upplysningar om gällande skatterättslig

praxis i den väckta tolkningsfrågan. Statskontoret förordade därför,

att nämnden —- i vart fall till dess närmare erfarenheter av verksamheten

vunnits — erhölle en på dylikt sätt begränsad funktion.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län vänder sig mot förslaget att förhandsbeskeden

göras bindande och anser att dessa allenast borde tjäna

till ledning vid bedömande av skatteproblem. Länsstyrelsen tillägger att beskeden

genom riksskattenämndens auktoritet i praktiken likväl finge i regel

samma verkan, som om de vore formellt bindande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som avstyrker de sakkunnigas förslag

att riksskattenämnden skulle äga meddela bindande förhandsbesked,

framhåller att ett genomförande av förslaget ledde i praktiken till att en

ny sidoordnad instans tillskapades. I den mån denna uppfattning vunne

insteg, skulle riksskattenämndens verksamhet kunna skapa irritation. Skattedomstolarna

skulle med all säkerhet ha svårt att förlika sig med att vara

bundna av meddelade förhandsbesked, i all synnerhet som det ofta måste

inträffa, att nämndens uttalanden icke vilade på en samstämmig åsikt inom

nämnden. Organets verksamhet borde i stället få karaktär av rådgivning.

Om så skedde kunde ifrågasättas, huruvida en så omfattande organisation

som den föreslagna vore behövlig.

Kammarrätten påpekar i sitt remissyttrande, alt den föreslagna riksskattenämndens

verksamhet i vad densamma avsåge meddelandet av förhandsbesked

bleve likartad med domstolarnas och alt dessas prövningsrätt skulle i

viss motsvarande mån inskränkas. Förslaget innebure i själva verket, att för

taxeringsärenden skulle tillskapas en ny instans av säreget slag. Kammarrätten

anför vidare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Säkerligen ha de i förhållande till förkrigstiden avsevärt höjda skatterna

till staten främst medverkat till att åtminstone under krigsåren och för

näringsidkare uppkommit önskemål om preciserade och bindande besked

rörande skattelagarnas tolkning i vissa avseenden med hänsyn till en blivande

taxering. Sannolikt är att de krav, som under nämnda år framställdes

på möjlighet till förhandsbesked, förorsakades av krigskonjunkturskatten

och inspirerades av det förhållandet, att näringsidkare i vissa

fall kunde erhålla eftergift av sådan skatt.---- Frågan, huruvida det

påstådda behovet för näringsidkare av förhandsbesked alltjämt fortbestår

i samma utsträckning som under krigsåren och åren närmast därefter, har

ej närmare utvecklats av de sakkunniga och undandrager sig kammarrättens

bedömande. Vad åter angår den komplicerade skattelagstiftningen såsom

orsak till behovet av en möjlighet att få omfattningen av blivande

skattskyldighet fastställd i förväg, ha de sakkunniga utgått från och grundat

förslaget på den uppfattningen, alt lagstiftningen skulle i stort sett bibehållas

i sin nuvarande utformning. Det måste också enligt kammarrättens

mening betecknas såsom tveksamt, huruvida det med helt bibehållande av

gällande beskattningssystem är möjligt åstadkomma någon mera genomgripande

omarbetning av lagstiftningen med avseende å dess tekniska utgestaltning,

ledande till större klarhet och överskådlighet i de nu vidlyftiga

och ofta även svårtydda författningsbestämmelserna. Skattetrycket befrämjar

förefintliga tendenser till att i författningarna söka finna utvägar att

komma undan eller nedbringa skatterna. Härav föranledes, tid efter annan,

ändrade bestämmelser till förhindrande av skatteflykt; att överskådligheten

och klarheten därav sällan främjas ligger i öppen dag. Det lärer nu vara

att förvänta, att hela inkomstskattelagstiftningen — sedermera även taxeringsorganisationen

— kommer att göras till föremål för en översyn i syfte

att utfinna enklare beskattningsregler än de nuvarande. I den mån förenklingar

i skattesystemet kunna genomföras, torde därigenom det eventuella

behovet av förhandsbesked minskas.

Kammarrätten framhåller vidare, att behovet av förhandsbesked delvis

även hade sin grund i skatteprocessens långsamhet; i samband därmed uttalas

önskvärdheten av att sådana anstalter träffades, att avgörandena av

taxeringsmål kunde ske snabbare än nu merendels vore fallet.

Med understrykande av att kammarrätten bedömt behovet av förhandsbesked

utifrån de för närvarande rådande förhållandena, uttalar kammarrätten

som sin mening att en lagstiftning om förhandsuttalanden syntes

böra sättas i samband med en översyn av skattelagstiftningen, taxeringsförfarandet

och över huvud förvaltningsförfarandet i processuellt avseende.

Kammarrätten vänder sig därefter mot de sakkunnigas uttalande att

meddelandet av förhandsbesked övervägande vore att anse såsom en förvaltningsåtgärd,

i följd varav det beskedsgivande organet skulle i huvudsak

icke vara en dömande instans utan fungera som en förvaltningsmyndighet. Enligt

kammarrättens mening antydde åtskilliga omständigheter — däribland

att organet föreslagits inrättat såsom en nämnd och icke såsom någon

sammanslutning av på beskattningsområdet utbildade tjänstemän och att

den beskedsgivande verksamheten medförde bindande besked för den särskilda

taxeringen varigenom en inskränkning ägde rum i skattedomstolarnas

kompetensområde — att här bleve fråga om en dömande verksamhet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

33

Sedan kammarrätten framhållit att föremålet för ett förhandsbesked skulle

bliva en ur den ordinarie skatteprocessen utbruten specialfråga, anföres

följande.

Beträffande frågan, huruvida befogenhet att meddela förhandsbesked över

huvud bör tillkomma något med domstolarna sidoordnat organ, må erinras

om vad kammarrätten tidigare anfört, då liknande anordningar på andra

skatteområden än det ordinära varit föreslagna. Sålunda framhöll kammarrätten,

då centrala krisskattenämnden — sedermera benämnd centrala

krigskonjunkturskattenämnden — föreslagits skola äga fastställa regler

för tillämpning av förordningen om dylik skatt, att det ej syntes lämpligt

anförtro detta åt nämnden. Dylika regler, vilka givetvis måste bliva bindande

för myndigheterna •— även kammarrätten och regeringsrätten — borde

utfärdas endast av Kungl. Maj :t. Den ändringen gjordes därefter i förslaget,

innan det genomfördes, att nämndens befogenhet bestämdes dels till

att avgiva yttranden, dels till att, när anledning yppades, hos Kungl. Maj :t

avgiva förslag till regler för tillämpning av förordningen. Av betänkandet

framgår att, då fråga var om centrala omsättningsskattenämndens organisation

och en ifrågasatt utvidgning av nämnden givna befogenheter, kammarrätten

visserligen förordade en viss och sedermera genomförd utökning

av nämndens kompetens, men i övrigt intog den ståndpunkten, att frågor

om tillämpningen i det enskilda fallet av vid inkomstbeskattningen gällande

regler — till vilka i omsättningsskatteförordningen hänvisades — icke kunde

anförtros en myndighet vid sidan av de vanliga instanserna och att följaktligen,

därest en förhandstolkning skulle lämnas, avgivandet av denna och

det slutliga dömandet måste ske i samma instans. I fråga om den av beskattningsorganisationssakkunniga

föreslagna riksskattenämndens befogenheter,

avseende de ordinarie skatterna, yttrade kammarrätten bland annat, att i

den mån nämndens verksamhet skulle kunna anses innebära, att mer eller

mindre bestämda direktiv gåves prövningsnämnderna i deras dömande verksamhet,

en sådan inverkan måste anses obehörig och därjämte oförenlig

med syftet att organisera prövningsnämnderna såsom en verklig instans i

förvaltningsprocessen.

Kammarrätten har ej funnit skäl att på nu förevarande spörsmål i senast

avhandlade hänseende anlägga andra synpunkter än dem, varåt kammarrätten

tidigare vid skilda tillfällen givit uttryck. Bindande förhandsuttalanden

rörande skatteförfattningarnas tillämpning i speciella fall böra därför

i princip avgivas endast av skattedomstol.---- Ett avsteg från princi
pen,

att uteslutande skattedomstol bör handhava den ifrågasatta uppgiften,

kan motiveras allenast därmed, att i vissa fall ett mycket trängande behov

anses vara för handen, vilket icke kan tillgodoses genom anordningar inom

ramen för nuvarande instansordning. Här åsyftas de i direktiven och i motiven

för förslaget berörda fall, kanske endast ett fåtal, avseende planerade

nyanläggningar eller nyanskaffningar inom bland annat industrien, handeln

och transportväsendet ävensom andra tilltänkta affärstransaktioner, vilkas

fullföljande på grund av deras ekonomiska räckvidd ställas i beroende av

att skattefrågorna dessförinnan bliva lösta, helt eller till större delen i enlighet

med vederbörandes hemställan.

Kammarrätten övergår så att behandla frågan om den tänkta befogenhetens

omfattning och påpekar att därvid bleve behovet utslagsgivande. Kammarrätten

framhåller, att ett fullt legitimt behov av bindande besked endast

undantagsvis torde vara för handen. Beträffande eu del skattefrågor

,‘5 Biharnj till riksdagens protokoll 1031. i samt. .Yr 64.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

torde uttalanden, vilka förlänats viss grad av auktoritet, vara tillfyllest. Vidare

syntes behovet av att beskedet lämnades i förhand kunna variera med

hänsyn till tidpunkten, då det borde föreligga, så att i vissa fall det aktuella

spörsmålet kunde besvaras i sammanhang med själva taxeringen,

därest tiden för dennas behandling i olika instanser bleve väsentligt kortare

än för närvarande vore fallet. Den nu gjorda uppdelningen innebure en

uppdelning i tre huvudgrupper beträffande vilka tillvägagångssättet för beskeds

lämnande torde böra behandlas olika. Vad först anginge bindande besked,

torde dessa böra som regel förbehållas sådana frågor om skatteförfattningarnas

tillämpning, som avsåge planerade nyinvesteringar eller andra

liknande transaktioner och som tillika ur det allmännas synpunkt framstode

såsom särskilt betydelsefulla. Besked av denna art borde uteslutande

tillkomma skattedomstol att meddela. Det borde ankomma å regeringsrätten

att lämna beskeden. Då det emellertid ej syntes lämpligt att regeringsrätten

i första hand prövade ansökningar, måste kammarrätten bliva första

instans för dessa ärenden. Allmänna, såsom auktoritativa betraktade uttalanden

rörande avskrivnings-, uppskattnings- och liknande frågor torde

lämpligen kunna göras av det centrala organ eller den centrala myndighet

för taxeringsverksamheten, som kammarrätten förutsatte komme att inrättas.

Övriga frågor, slutligen, kunde få ett förhållandevis snabbt avgörande

genom förtursbehandling av besvärsmål. Kammarrätten förutsatte

därvid att vissa närmare föreskrifter i ämnet lämnades.

Mellankommunala prövningsnämnden lämnar i sitt yttrande till en början

en redogörelse för de förhandsuttalanden, som allmänna ombudet hos nämnden

— i vissa fall först efter att under hand ha inhämtat nämndens eller

dess ordförandes godkännande — med nuvarande ordning brukade meddela

skattskyldiga på av dem gjord framställning. De besked, som därvid lämnades,

hänförde sig i huvudsak antingen till besked, som erfordrades då en

investering eller annan affärstransaktion planerades, eller till besked i anledning

av boksluts- och deklarationsförfrågningar. Den första gruppen hade

huvudsakligen omfattat frågor om överprisavdrag å byggnader men även

andra spörsmål, exempelvis avdrag för nedskrivning å kontraherade anläggningstillgångar.

Under kriget begärdes i många fall besked om överprisavdrag;

efter fredsslutet hade antalet sådana förfrågningar minskat, då den

grundläggande förutsättningen för överprisavdrag, nämligen att en anläggning

kunde väntas bliva överdimensionerad eller billigare att uppföra sedan

en tillfällig konjunktur upphört, som regel ej förelegat. Under år 1949 och

tiden fram till maj 1950 hade endast tre förfrågningar framställts i samband

med planerade investeringar. Den andra huvudgruppen av förfrågningar —

eller sådana som betecknats som boksluts- och deklarationsförfrågningar —

avsåge understundom spörsmål av närmast teknisk natur såsom förfaringssättet

vid upprättandet av avskrivningsplaner, fråga i samband med övergång

till fri avskrivning, utformning av stadgar för pensionsstiftelser och

fördelning av inkomst mellan olika kommuner. De viktigaste förfrågningarna

inom denna grupp avsåge emellertid värdesättning av olika tillgångs
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

35

grupper i boksluten såsom värdering av varulager och nedskrivning på

kontraherade varor. Därefter anföres följande.

Nämnden har lämnat allmänna ombudet sitt fulla stöd, då denne försökt

att redan på tidigt stadium lämna svar på sådana förfrågningar. Nämnden

hyser nämligen den uppfattningen, att de skattskyldiga hava berättigade

anspråk på att få kännedom om skattemyndigheternas inställning till värderingsfrågor

redan före bokslutet. Om skattemyndigheterna göra avvikelse

från den i räkenskaperna gjorda värdesättningen, kan det ofta bli fråga om

så stora höjningar av taxeringarna att företagen kunna få likviditetsbekymmer.

Det är även i det allmännas intresse att såvitt möjligt undvika skatteprocesser

rörande nu berörda värderingsfrågor. Innan en fast praxis hunnit

utbilda sig, är utgången hos skattedomstolarna oviss, och om utslagen gå

skattemyndigheterna emot, kan räntan å restituerade skatter ofta uppgå till

stora belopp. Eftersom räntan beräknas efter fem procent, blir den kortfristiga

upplåning, som förfarandet innebär, mycket dyrbar för det allmänna.

Nämnden har därför före utgången av de två senaste kalenderåren med

stöd av bestämmelserna i 75 § taxeringsförordningen gjort uttalanden om

sin inställning till nedskrivning å kontraherade varor under det närmast

följande taxeringsåret. Vidare har allmänna ombudet i samförstånd med

nämnden gjort uttalanden om sin inställning å tjänstens vägnar till nedskrivning

å inneliggande varulager hos företag, som driva industriell rörelse.

Dessa uttalanden hava godtagits av det stora flertalet skattskyldiga,

och bokslutsbeskeden torde ha varit en bidragande orsak till att besvär till

kammarrätten rörande värderingsfrågor under de senare åren förekommit

endast i undantagsfall.

Mellankommunala prövningsnämnden tillägger, att med de goda erfarenheter,

som nämnden haft av förhandsbesked, vore det naturligt, att nämnden

med tillfredsställelse hälsade de sakkunnigas förslag, som innebure att

förhandsbesked i hela landet skulle kunna lämnas i ökad omfattning. Visserligen

torde sådana förhandsbesked, som av nämnden betecknats såsom boksluts-

och deklarationsförfrågningar, även i framtiden huvudsakligen komma

att lämnas av taxeringsintendent och även när det gällde förfrågningar

i samband med planerade affärstransaktioner torde den skattskyldige ofta

finna det enklare att i första hand begära besked hos vederbörande landskamrerare

och taxeringsintendent. Men i vissa fall torde förhandsbesked

icke kunna erhållas från annat håll än riksskattenämnden. Så kunde fallet

vara t. ex. när det gällde rättsfrågor och bedömningsfrågor av sådan räckvidd,

att de berörde skattskyldiga i olika län.

I det yttrande som avgivits av länsstyrelsen i Skaraborgs län påpekas,

att åtskilliga av de ämnen, som av de sakkunniga ansetts lämpade för ett

förhandsbesked, icke vore lika aktuella nu som under förkrigsåren. Vidare

framhålles att även efter tillkomsten av en central nämnd måste skattedomstolarnas

och främst regeringsrättens avgöranden tillmätas den största

betydelse för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen. Inom sådana

områden av skattelagstiftningen, som icke underginge alltför stora

och hastiga förändringar, hade denna praxis också efter hand allt mer

vunnit i stadga. Länsstyrelsen hade icke blivit övertygad om nödvändigheten

eller lämpligheten av att det ifrågasatta centralorganet tillskapades.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om de förhandsbesked,

som i olika omfattning enligt nu gällande ordning lämnades genom vederbörande

taxeringsintendenter och allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden, och framhåller att med en central funktionär som konsulent,

beredd att samråda med intendenterna i förekommande fall, skulle

ytterligare mycket av värde kunna vinnas. Däremot ansåge sig länsstyrelsen

icke kunna tillstyrka, att bindande förhandsbesked på av de sakkunniga

föreslaget sätt finge meddelas av en riksskattenämnd.

I det yttrande, som länsstyrelsen i Kronobergs län avgivit, framhålles att

genom ändrad lagstiftning (fri avskrivning m. m.) och utbildad praxis

torde intresset för förhandsbesked i avskrivningsfrågor numera ha betydligt

minskat. Det vore emellertid uppenbart, att många fall funnes, då det

måste vara av stort värde för de skattskyldiga att på förhand få besked

om en affärstransaktions skatterättsliga verkningar. Med hänsyn till de

svårigheter, som vore att emotse vid en prövning av om förutsättningarna

för förhandsbeskedets tillämpning förelåge vid taxeringen, och då den begränsning

av skattedomstolarnas fria prövningsrätt, som förhandsbeskeden

innebure, måste medföra allvarliga olägenheter hl. a. genom den ojämnhet

i taxeringen, som uppkomme då skattedomstolarna icke ansåge sig

kunna dela riksskattenämndens uppfattning, kunde länsstyrelsen likväl

icke tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del.

Länsstyrelsen i Östergötlands län — som berört vissa av de kompetenskonflikter,

vilka vid förslagets genomförande uppkomme i förhållande till

skattedomstolarna, och de olägenheter, som föranleddes av bindande förhandsbesked

att gälla för en skattskyldig men icke för en annan i samma

läge — erinrar bland annat om det principiellt oriktiga i att prövningsnämnder

och skattedomstolar skulle mot sin övertygelse vara pliktiga att

döma enligt en av sidoordnad myndighet given tolkning i viss fråga. Till

dess man funnit någon utväg att undgå sådana situationer, måste länsstyrelsen

intaga en negativ inställning till förslaget. Länsstyrelsen tillägger,

att man kunde fråga sig, om det överhuvud funnes anledning meddela

förhandsbesked. Det förefölle som om åtskilliga frågor som ansetts påkalla

sådant besked, redan vunnit sin lösning. Förhandsbeskeden syntes

på grund av övergången från krisförhållanden till mera normala förhållanden

och på grund av lagstiftningens utveckling numera i stort sett sakna

intresse för de skattskyldiga.

Överståthållarämbetet, som avstyrkt de sakkunnigas förslag om bindande

förhandsbesked, erinrar till en början om att det visserligen icke innebure

någon principiell nyhet, att enskilda personer bereddes möjlighet att genom

förhandsbesked överblicka, huru deras förhållande till staten i visst

avseende komme att regleras i en given situation. Lagstiftningen i hithörande

frågor hade emellertid utmärkts av en utomordentlig försiktighet

och tagit sikte på noggrant avgränsade fall inom relativt begränsade rättsområden.

Det av de sakkunniga föreslagna frågeinstitutet hade en annan

karaktär; det hade givits en synnerligen vid omfattning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Sedan ämbetet därefter uppehållit sig vid, bland annat, de kompetenskonflikter

gentemot skattedomstolarna, som vid ett genomförande av förslaget

uppkomme, och vissa andra av förslaget föranledda problem — en

närmare redogörelse för vad ämbetet härutinnan anfört skall lämnas i senare

sammanhang — uttalar ämbetet tvivel om de praktiska möjligheterna att

framgå enligt förslagets linje, och säger sig instämma i det uttalande, som

på sin tid gjordes av centrala omsättningsskattenämnden, att det låge något

i viss mån orimligt i att utfärda bindande förklaringar om förhållanden, som

lätt nog kunde förändras.

överståthållarämbetet tillägger, att de invändningar, som kunde riktas

mot de sakkunnigas lösning, hämtade huvudsakligen sin fulla kraft ur det

förhållandet, att förhandsbeskeden föreslagits skola vara bindande. En anordning

med icke bindande förhandsbesked eliminerade i stort sett kollisionsproblemet.

Ämbetet ansåge att frågan om icke bindande besked i skattefrågor

förtjänade att ånyo övervägas. Därvid syntes särskilt böra beaktas

de erfarenheter man redan hade av den beskedsgivande verksamhet, som

utövats av centrala omsättningsskattenämnden, centrala krigskonjunkturskattenämnden

och centrala uppbördsnämnden. En dylik beskedsgivande

verksamhet syntes på ett naturligt sätt kunna anknytas till ledande och

övervakande uppgifter inom taxeringsväsendet. Frågan om inrättandet av

ett centralorgan borde samordnas med övriga uppkommande organisationsfrågor

inom beskattningsväsendet.

Föreningen Sveriges taxeringsintcndenter framhåller, att den av de sakkunniga

föreslagna anordningen med riksskattenämnden såsom ett administrativt

organ, som skulle kunna disponera över statens och kommunernas

beskattningsanspråk, ingåve allvarliga betänkligheter. Den skattskyldiges

merendels berättigade krav på besked bleve visserligen väl tillgodosett men

det framstode som mindre lämpligt att nämnden genom en administrativ verksamhet

i icke domstolsmässiga former skulle vid sidan av regeringsrätten

komma att verka såsom ett prejudikatbildande organ. Risken syntes vara stor

för alt nämnden på grund av sin sammansättning kunde komma att påverkas

av skattepolitiska hänsyn eller eljest bedöma saken ur andra synpunkter

än dem, som regeringsrätten anlade. Kunde förhandsbeskeden ordnas under

lämpliga former, torde emellertid förutsättningar finnas för att denna

nyhet skulle icke endast tillfredsställa den skattskyldiges privata intressen

utan även giva stadga åt praxis på ett tidigt stadium. I anslutning härtill

uttalar föreningen önskemålet att förhandsprövningen på något sätt gåves

karaktär av process, där den skattskyldige och hans fiskaliska motpart

tillädes samma möjligheter att utveckla sina synpunkter. Riksskattenämnden

syntes icke böra göras till sista instans; beskeden borde kunna överklagas

hos regeringsrätten såväl av den skattskyldige som av företrädare

för det allmännas skattcanspråk.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar tveksamhet inför förslaget

med bindande förhandsbesked, vilket innebure ett föregripande av

taxeringsnämndens prövning. Förbundet, som i och för sig hälsade innit
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

tandet av en riksskattenämnd med tillfredsställelse, förordade att nämnden

tillädes en blott rådgivande och vägledande verksamhet.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare åberopa som

eget utlåtande ett av delegerade för nämnda näringsorganisationer samt

för Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund i

ärendet avgivet yttrande. I detta yttrande understrykes, att de höga skattesatserna

medförde ett allt mer trängande behov av bindande förhandsbesked

i de ofta svårbedömda skattefrågorna. Sådana förhandsbesked vore

i första hand ägnade att minska olägenheterna för de skattskyldiga av

ovisshet om beskattningsreglernas innebörd eller tillämpning. Men de kunde

jämväl såtillvida bidraga till en begränsning av den nuvarande skattebelastningens

produktionshämmande verkningar att ovissheten om de skatteutgifter,

som skulle upptagas i en förhandskalkyl rörande planerad verksamhet

eller andra tilltänkta affärstransaktioner åtminstone i huvudsak

kunde undanröjas, så att den återhållande faktor å det enskilda initiativet,

denna ovisshet innebure, bleve eliminerad. I båda dessa hänseenden

torde den av de sakkunniga föreslagna riksskattenämnden vara väl ägnad

att avhjälpa nuvarande brister i taxeringsorganisationen.

Även i det helt övervägande antalet yttranden, som avgivits av övriga

organisationer på näringslivets områden, ha vad de sakkunniga anfört angående

behovet av förhandsbesked och det för lämnandet av sådana besked

lämpligaste organet vunnit instämmanden. I samband därmed har önskemålet

om ett genomförande snarast möjligt av förslaget uttalats.

Allenast i det av Sveriges redareförening avgivna yttrandet riktas invändningar

mot de sakkunnigas förslag, nämligen till den del förslaget innebär

att förhandsbeskeden skulle lämnas av riksskattenämnden. Föreningen

förordar — ur synpunkten att förhandsbeskeden icke finge komma i

konflikt med skattedomstolarnas avgöranden — att en särskild avdelning

inom kammarrätten erhölle rätt att på begäran av skattskyldig lämna dylika

besked. Denna avdelning inom kammarrätten borde i så fall förstärkas

med lämpligt antal representanter för näringslivets olika grenar, över

kammarrättens beslut skulle såväl den skattskyldige som vederbörande

taxeringsintendent äga besvära sig hos regeringsrätten.

Departementschefen.

Vad de sakkunniga anfört om behovet av åtgärder till befrämjande av

större likformighet vid taxeringen har vunnit anslutning i det helt övervägande

antalet remissyttranden. Även för egen del kan jag i huvudsak ansluta

mig till de sakkunnigas uttalanden. Om än en viss utjämning i avseende

å uppskattningen av naturaförmåner och liknande förmåner numera ägt

rum, synes — såsom ock i vissa remissyttranden understrukits och med

exempel belysts — åtskilligt återstå att göra för att en tillfredsställande

ordning skall uppnås och onödig irritation bland de skattskyldiga undvikas.

Det nu sagda gäller i än högre grad sådana uppskattningsfrågor som

t. ex. avdrag för värdeminskning å fastighet och inventarier, avdragsgilla

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

rese- och representationskostnader och värdet å vissa förmögenhetstillgångar.

I frågor som dessa ha taxeringsmyndigheterna visserligen att i varje särskilt

fall söka verkställa en individuell prövning med hänsyn till föreliggande

särskilda omständigheter. Av skilda skäl har det emellertid visat sig i praktiken

nödvändigt att ofta nog tillgripa en schablonberäkning. I fall då sådana

beräkningsmetoder måste användas, är det ett angeläget önskemål att

vinna kontroll däröver att de lokalt tillämpade schablonerna så utformas, att

de vid tillämpningen leda till resultat, som även vid en jämförelse olika taxeringsdistrikt

emellan te sig rättvisa och likformiga. I anslutning härtill och

på föranledande av vad i några remissyttranden påpekats får jag understryka,

att det nyss sagda icke innebär att jag förordar en schablonmässig taxering

i fall, där taxeringsmyndigheterna ha tillräckligt material för ett individuellt

bedömande. Ej heller innebär det en rekommendation av schabloner,

som skulle leda till en likformighet av den art, att värderingen av förmåner

o. d. bleve lika för hela landet utan hänsyntagande till olika orter

emellan varierande hyresnivå, marknadspriser, etc. Givetvis åsyftas i och

för sig icke heller — såsom i något remissyttrande befarats — att genom

en central översyn av beskattningsnormerna nå en för landet generell tilllämpning

av den strängaste av de principer, som för närvarande tillämpas

inom något lokalt taxeringsområde. Syftet är allenast att uppnå med skatteförfattningarna

överensstämmande samt likformiga och rättvisa taxeringar.

Även när det gäller rättsfrågor — vartill äro att hänföra t. ex. spörsmålen

om en persons skattskyldighet, om skatteplikt föreligger för viss

inkomst eller ej och huruvida omkostnader av visst slag falla inom eller

utom ramen för den lagligen medgivna avdragsrätten — synes uppenbart,

att en central rådgivning är ägnad att befordra en enhetlig tillämpning

även för tiden intill dess frågan genom utslag i högsta instans eller på annat

sätt kan ha vunnit sin slutliga lösning.

Vissa av de nyss åsyftade spörsmålen ha visserligen numera — genom

utslag i regeringsrätten eller genom ändrad lagstiftning — vunnit sin lösning.

Det låter sig möjligen även säga, att en del av de dithörande frågorna

äro sådana, som erhålla aktualitet huvudsakligen blott i tider av rubbad ekonomisk

jämvikt eller då av särskilda skäl speciella, tidsbegränsade lagstiftningsåtgärder

genomföras. Dessa synpunkter utgöra dock icke något skäl mot

inrättandet av ett centralt organ med nyss antydda uppgifter. Erfarenheten

visar nämligen, att nya skatteproblem ständigt uppkomma. Detta kan föranledas

av ny skattelagstiftning, av annan lagstiftning som är av beskaffenhet

att påverka skatteförfattningarnas tillämpning, av den allmänna samhälleliga

och ekonomiska utvecklingen eller av andra orsaker. Det torde i

detta sammanhang — i anledning av vad i några remissyttranden påpekats

— få tilläggas, att frågan om en förenkling av inkomstskattelagstiftningen

är en fråga på relativt lång sikt och att en sådan i och för sig mycket önskvärd

förenkling knappast kan förutses i nämnvärd utsträckning komma att

påverka det framtida behovet av ett centralt organ.

Vidare må framhållas, att det centrala organets verksamhet i nu disku
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

terade hänseenden i icke ringa grad komme att tillika innebära en rationalisering

av arbetet med upprättandet av de lokala anvisningarna till det

årliga taxeringsarbetet och till de allmänna fastighetstaxeringarna. Sålunda

skuile det ankomma på centralorganet att utarbeta och fastställa sådana

blanketter och formulär, som för närvarande utarbetas inom varje läns

taxeringsavdelning till tjänst för taxeringsnämnderna. Vidare skulle detta

organ vara behjälpligt vid utarbetandet av sådana ändringar i prövningsnämndernas

och taxeringsintendenternas anvisningar, som betingades av

ändrad lagstiftning eller nytillkomna prejudicerande utslag av skattedomstolarna.

Landskamrerarna och taxeringsintendenterna skulle därjämte få

möjlighet att genom en formlös kontakt med det centrala organet eller dess

tjänstemän på ett enkelt och tidsvinnande sätt kunna erhålla orientering i

aktuella frågor. Det centrala organets verksamhet skulle således — samtidigt

som densamma tillskapade större garantier för likformighet vid taxeringen

— medföra en i och för sig mycket önskvärd lindring i vissa av

taxeringsavdelningarnas och prövningsnämndernas nuvarande arbetsuppgifter.

1 detta sammanhang må jämväl framhållas, att tillkomsten av ett centralt

organ av angiven karaktär skulle leda till en viss, i och för sig önskvärd avlastning

av finansdepartementets rättsavdelnings arbetsbörda och därigenom

möjliggöra, att ocniia avdelning kunde mera fullständigt disponeras för sina

egentliga arbetsuppgifter.

Frågan om likformighet vid taxeringen innefattar i sig även spörsmålet

om en effektivisering av taxeringskontrollen. Det är nämligen uppenbart, att

kravet på en likformig taxering innefattar ett krav på kontroll av de skattskyldigas

inkomst- och utgiftsredovisning så att garantier i görligaste mån

vinnas för att skattepliktiga intäkter korrekt upptagas i självdeklarationerna

och att avdrag tillgodotöras de skattskyldiga för omkostnader, som lagligen

äro avdragsgilla, men icke för andra omkostnader.

Det torde icke vara någon hemlighet, att vissa bristfälligheter vidlåda den

nuvarande taxeringskontrollen. Särskilt gäller detta kontrollen av rörelseidkares

och fria näringsutövares självdeklarationer. Orsakerna härtill torde

i viss utsträckning vara att finna i beskattningsnämndernas organisation.

Utan att närmare ingå på detta spörsmål må dock erinras om att taxeringsnämnderna

ha en mycket kort tid till förfogande för genomförandet av ett

vidlyftigt kontrollarbete. Svårigheterna att få fram ett tillräckligt och tillförlitligt

underlag för en deklarationslcontroll äro ofta mycket stora. När det

gäller rörelseidkares deklarationer, kan en verklig granskning av deklarationen

i allmänhet göras först efter en mer eller mindre fullständig räkenskapsgranskning

och för en sådan granskning saknas ofta nog tid, varjämte

för uppgiften kräves kunnighet i bokföring i en utsträckning, som taxeringsnämndsordförandena

mera sällan besitta. Genom den år 1943 genomförda

reformen på taxeringsväsendets område — innebärande bland annat ett

sammanförande av rörelseidkares deklarationer till granskning av särskilda

taxeringsnämnder och genomförandet av taxeringskonsulentorganisationen

— har visserligen åtskilligt vunnits ur synpunkten av en förbättrad deklara
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

41

tionskontroll, men fortfarande torde gälla att taxeringen i första instans av

skattskyldiga, varom nu är tal, ofta är otillfredsställande. Först på prövningsnämndsstadiet

och sedan länsstyrelsernas taxeringsavdelningar och deras

bokgranskningsexpertis inkopplats, kan bli fråga om en effektiv granskning.

Emellertid har det visat sig, att taxeringsavdelningarnas personella

och övriga resurser i betydande omfattning icke varit tillräckliga för ifrågavarande

arbetsuppgifter. Bokgranskning har, såvitt vissa län angår, i allmänhet

endast hunnit verkställas i sådana taxeringsärenden, som genom besvär

av den skattskyldige dragits under prövningsnämndens särskilda prövning.

Det nu sagda är naturligen ägnat att i första hand aktualisera frågan om

en omprövning av beskattningsnämndernas och taxeringsavdelningarnas organisation.

Jag får i detta sammanhang erinra om vad jag uttalade till statsrådsprotokollet

den 17 mars 1950 i samband med en hemställan om bemyndigande

att tillkalla sakkunniga för verkställande av en teknisk revision

av inkomstskattelagstiftningen. Jag framhöll därvid att min avsikt vore att

sedermera — när resultaten av utredningen rörande inkomstskattelagstiftningen

förelåge och det sålunda blivit klarlagt i vad mån arbetsuppgifter av

enklare beskaffenhet på denna väg kunde avlastas taxeringsmyndigheterna

—- upptaga frågan om en översyn av taxeringsorganisationen i syfte att mera

effektivt inrikta denna på kvalificerat taxeringsarbete med därav följande

bättre taxeringsresultat. Sedermera — eller i betänkande den 9 maj 1950 (nr

46) —- har bevillningsutskottet i anledning av väckta motioner föreslagit

riksdagen att hos Kungl. Maj :t hemställa om en utredning rörande bland

annat en effektivisering av taxeringsförfarandet. Utskottets hemställan har

vunnit riksdagens bifall.

I yttrande över taxeringssakkunnigas betänkande har bl. a. överståthållarämbetet

uttalat tvivel om lämpligheten av att vid en tidpunkt, då frågan

om taxeringsväsendets bottenorganisation ställts under diskussion, inrätta

ett organ, som väsentligen kunde karakteriseras såsom en central institution

inom taxeringsväsendet.

För egen del kan jag icke finna en invändning av sådan art bärande. Väl

låter det sig sägas, att när den ifrågasatta översynen verkställts och en förbättring

och effektivisering av taxeringsorganisationen kommit till stånd,

en revision av det centrala organets arbetsuppgifter i vissa hänseenden möjligen

kan bli erforderlig. Men det torde kunna förutses, att om i dagens

läge frånvaron av ett på förevarande område centralt verksamt organ utgör

en påtaglig brist i vår taxeringsorganisation, så kommer detta att vara fallet

även efter en omorganisation av taxeringsväsendets bottenorganisation,

önskemålet att med hjälp av ett centralt organ samordna vissa åtgärder på

deklarationskontrollcns område och låta lokalt vunna erfarenheter snabbt

bringas till samtliga taxeringsmyndigheters kännedom torde nämligen

framdeles komma att göra sig gällande med samma kraft som för närvarande.

Till de åtgärder som med det nyss sagda åsyftats -—- exempelvis en rationalisering

av den s. k. stickprovskontrollen, eu samordning över hela riket

eller delar av riket av s. k. kategorigranskning, rekommendationer angående

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

rationella och praktiska grunder för genomförandet av bokgranskningar,

sammanställande och bekantgörande av resultatet av vunna erfarenheter på

området o. s. v. — torde jag få återkomma längre fram.

Förut har framhållits att åtskilliga av de uppgifter, som det centrala organet

avsetts skola handhava ur synpunkten att verka för en likformig taxering,

innebära förhandsuttalanden i taxeringsfrågor, lämnade utan direkt bindande

verkan men i kraft av organets auktoritet. De sakkunniga ha emellertid

därjämte föreslagit, att bindande förhandsbesked skulle på framställning

av de skattskyldiga kunna lämnas i särskilda fall. Förslaget i denna del

åsyftar att tillgodose ett vid flera tillfällen från näringslivets sida framställt

önskemål om möjlighet att erhålla besked angående det skatterättsliga bedömandet

av en planerad åtgärd eller investering för industriellt ändamål.

Därvid har önskemålet motiverats med en hänvisning till att den skatterättsliga

effekten av en åtgärd eller en investering vore av stor betydelse,

när det gällde att bedöma densamma ur affärsekonomisk synpunkt, samt

att skattelagstiftningen vore i sina stycken så invecklad eller svårtolkad, att

de skattskyldiga själva mången gång saknade möjlighet att i frågan bilda

sig en tillräckligt säker uppfattning.

Det torde få erinras om att — såsom av det förut sagda framgår — frågan

om förhandsbesked vid ett par tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Sålunda framhöll t. ex. bevillningsutskottet vid 1941 års riksdag

(bet. nr 33), i anledning av väckta motioner, att det syntes utskottet

vara av stort värde för rörelseidkare att vid nyanläggningar eller nyanskaffningar

för industriellt ändamål kunna erhålla ett förhandsuttalande. Det

tillädes att skulle en sådan anordning bliva av någon större praktisk betydelse,

syntes nödvändigt, att det särskilda organet erhölle sådan befogenhet,

att dess på förhand gjorda uttalanden bleve fullt bindande för alla

parter.

Vidare må här erinras om uttalandet i direktiven för utredningen, att det

icke kunde förnekas att en möjlighet att erhålla förhandsbesked i skattefrågor

i samband med nyanläggningar och andra ekonomiska transaktioner

av större vikt skulle vara av betydande värde för vederbörande näringsidkare

och ägnat att i sin mån befordra ett rationellt utnyttjande av produktionsmedlen.

De sakkunnigas förslag om förhandsbesked har — främst ur de synpunkter,

som framgå av det nyss sagda — tillstyrkts i flertalet remissyttranden.

Blott några få remissinstanser ha uttalat den meningen, att något egentligt

behov av förhandsuttalanden icke skulle föreligga. I några av de yttranden,

där behovet av förhandsuttalanden vitsordats, har dock de sakkunnigas förslag

i vissa delar kritiserats. Invändningar ha därvid främst riktats mot att

förhandsuttalandena skulle givas formen av bindande besked.

För egen del ansluter jag mig till en början till de sakkunnigas uppfattning,

att ett legalt behov av förhandsbesked uppenbarligen finnes och att

tiden nu är inne för åtgärder i syfte att tillgodose detta behov. Det torde

knappast råda delade meningar därom att det nuvarande skattetrycket i

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

43

åtskilliga fall medför, att den skattemässiga innebörden av en planerad investering

kan vara betydelsefull, understundom kanske utslagsgivande, för

ett korrekt företagsekonomiskt bedömande av investeringens lämplighet. Såsom

ett enda belysande exempel kan nämnas den betydelse, som är att tilllägga

svaret på frågan huruvida en viss anläggning skatterättsligt är att

hänföra till sådan del av byggnad som bör åsättas särskilt maskinvärde eller

ej och förty av beskaffenhet att falla inom eller utom ramen för vad som

omfattas av rätten till fri avskrivning.

Det är också uppenbart, att vår skattelagstiftning varken för närvarande

är eller framdeles torde kunna komma att bli så utformad, att tolkningsoch

tillämpningssvårigheter kunna undvikas. Jag hänvisar till vad jag tidigare

anfört därom att erfarenheten utvisar att nya skattespörsmål ständigt

uppkomma, spörsmål som ofta ha sin grund i den allmänna samhällsekonomiska

utvecklingen och som vid en skattelagstiftning icke kunna förutses.

Av det nu sagda framgår även, att jag icke kan dela den i vissa remissyttranden

framförda uppfattningen att behovet av förhandsbesked i så hög

grad hänfört sig till den gångna krigs- och kristiden med då rådande speciella

förhållanden, att en permanent lagstiftning om förhandsbesked icke

syntes vara till behovet tillräckligt klarlagd. En annan sak är att synpunkter

som dessa kunna påverka bedömandet av i vilken utsträckning förhandsbesked

kunna komma att meddelas och av den organisation som blir för

ändamålet erforderlig.

Invändningarna mot de sakkunnigas förslag hänföra sig i övrigt huvudsakligen

till den omständigheten, att beskeden skulle vara bindande. Det har

sålunda invänts, att meddelandet av dylika förhandsbesked vore till sin karaktär

en domstolsakt, varför anordningen innebure ett avsteg från gällande

instansordning och ett ingrepp i domstolarna allena tillkommande befogenheter,

att det vore principiellt oriktigt att tvinga beskattningsnämnderna fastställa

taxeringar, som kunde av dem anses vara oriktiga, att en bristande

jämlikhet och likformighet uppkomme i sådana fall, där beskattningsnämnden

hade att för en skattskyldig tillämpa ett av nämnden såsom felaktigt

ansett förhandsbesked, medan samma nämnd beträffande en annan skattskyldig

i samma läge, som icke hade att åberopa sig på ett erhållet förhandsbesked,

beslutade på ett motsatt sätt, samt att betydande tolkningssvårigheter

voro att emotse, när det gällde att pröva huruvida de förutsättningar,

varå förhandsbeskedet grundade sig, sammanfölle med vid taxeringstillfället

konstaterade omständigheter.

Härom torde i detta sammanhang följande få anföras.

För att förhandsbeskeden skola bliva av avsett värde för de skattskyldiga

torde — såsom i direktiven för utredningen och i andra sammanhang framhållits

— vara erforderligt, att beskeden under angivna förutsättningar

garantera de skattskyldiga ett visst bedömande ur skatterättslig synpunkt.

Ett allenast vägledande uttalande skulle i åtskilliga fall säkerligen icke på

ett tillfredsställande sätt fylla det behov, som en lagstiftning om förhandsbesked

åsyftade alt tillgodose. Härtill kommer att en för den skattskyldige

betänklig och ur det allmännas synpunkt knappast försvarlig situation

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

skulle uppkomma i sådant fall, där den skattskyldige byggt sitt handlande

på ett s. k. auktoritativt förhandsuttalande, vilket vid en prövning i högsta

instans, sedan investeringen redan gjorts, underkändes.

Med denna uppfattning kan en anordning med bindande förhandsbesked

avvisas allenast därest vägande skäl ur andra synpunkter finnas att anföra

mot densamma.

Vad då angår invändningarna om kompetenskonflikter med skattedomstolar

och beskattningsnämnder, är det uppenbart att dessa invändningar helt

sammanhänga med hur frågan om förhandsbesked tekniskt löses. Om beskattningsnämnderna

ägde meddela dylika besked och om ömsesidig besvärsrätt

till kammarrätten och regeringsrätten föreskreves, skulle befogade

invändningar av nyss angiven art icke kunna framställas. Emellertid

vore en sådan anordning — som icke från något håll ifrågasatts — av

uppenbara skäl alltför osmidig och ur skilda synpunkter olämplig. Däremot

är den av kammarrätten föreslagna anordningen — innebärande att

nämnda domstol skulle ha att i första hand meddela förhandsbesked och

att sådana besked skulle kunna överklagas hos regeringsrätten — mera

förtjänt att övervägas. Mot en sådan ordning måste emellertid invändas vad

de sakkunniga anfört därom, att meddelandet av förhandsbesked förutsätter

en beredning av administrativ karaktär, som icke väl låter sig inpassas i

de uppgifter, vilka åvila en förvaltningsdomstol som kammarrätten. Jag

åsyftar härvid att ett förhandsbesked kan behöva föregås av ett utredningsförfarande,

som i det särskilda fallet förutsätter införskaffandet av upplysningar

från sakkunniga, statliga myndigheter och enskilda organisationer

på näringslivets områden samt diskussioner icke blott med den beskedssökande

utan även med andra berörda.

Om det således är uppenbart, att ett särskilt beredningsorgan måste för

ändamålet tillskapas, är det också naturligt att detta organ tillägges uppgiften

att meddela förhandsbeskedet. Sedan väl all erforderlig utredning införskaffats,

synes emellertid hinder icke föreligga mot att beskedet, efter

besvär av part som av beslutet beröres, underställes skattedomstols prövning.

Då det ligger i sakens natur, att ett lagakraftägande beslut snabbast

möjligt skali kunna erhållas, synes det å andra sidan nödvändigt föreskriva

att sådana besvär skola upptagas direkt av den skattedomstol — regeringsrätten

och i vissa fall kammarrätten — som slutligt har att döma i frågor

av hithörande art.

Om frågan om förhandsbesked löses i enlighet med vad nu angivits, blir

— därest någon part är missnöjd med centralorganets beslut — det slutliga

avgörandet ett beslut av skattedomstol. Härigenom reduceras avsevärt

betydelsen av de tidigare återgivna invändningarna. Underinstanserna ha

då att i det särskilda fallet följa ett förhandsbesked, som antingen fastställts

av vederbörande högsta instans i skattemål eller som beslutats av ett centralt

organ mot vars ifrågavarande beslut invändningar icke rests från någon

berörd part. Kvar står visserligen den öppna rätten för beskattningsnämnderna

och skattedomstolarna att i andra likartade fall fatta beslut av

annan innebörd än den, som förhandsbeskedet innefattat. Att så allenast

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 64.

45

undantagsvis komme att ske och i praktiken knappast aldrig i de fall, där

förhandsbeskedet fastställts av regeringsrätten respektive kammarrätten,

torde emellertid kunna förutses. De på dessa skäl grundade invändningarna

synas mig därför icke böra tillerkännas någon avgörande betydelse. Detsamma

gäller invändningen om svårigheterna att bedöma, huruvida de förutsättningar,

på vilka förhandsbeskedet grundats, sammanfalla med vid

taxeringen konstaterade omständigheter. Till denna fråga finnes emellertid

anledning att i annat sammanhang återkomma.

Såsom av det nu anförda framgår, anser jag mig böra förorda, att förhandsbesked

skola lämnas i form av bindande besked. I detta sammanhang

vill jag emellertid framhålla, att jag även delar den meningen, som

anförts bl. a. av kammarrätten, att det torde vara allenast ett ganska begränsat

antal fall, där ett verkligt legitimt krav på bindande förhandsbesked

finnes. I allt fall torde så komma att bliva förhållandet om riksskattenämnden

bemyndigas lämna vägledande upplysningar i form av allmänna anvisningar

i aktuella beskattningsfrågor. Jag vill alltså •—■ samtidigt som

jag tillstyrker anordningen med bindande förhandsbesked ■— uttala, att

enligt min mening bör ett vägande av fördelarna med ett på tidigare angivet

sätt konstruerat förhandsbesked mot de därmed förenade nackdelarna föranleda,

att bestämmelserna om rätt att meddela förhandsbesked tillämpas

restriktivt.

Jag torde så få övergå att behandla frågan angående vilket organ, som

bör handha de i det föregående ifrågasatta uppgifterna.

Vad först angår lämpligt organ för ombesörjandet av de uppgifter, som

i det föregående betecknats såsom uppgifter till befrämjande av likformig

taxering, synas övervägande skäl tala för en anordning i enlighet med vad

i betänkandet förordats. Av skäl de sakkunniga anfört synes icke böra

ifrågakomma att tillägga finansdepartementet eller någon byrå inom departementet

handhavandet av ifrågavarande uppgifter. Ej heller vore uppgifterna

förenliga med de åligganden, som åvila någon beskattningsnämnd

eller skattedomstol. Att anförtro uppgifterna åt landskamrerar- och taxeringsintendentmötena

innebure en dyrbar och administrativt sett mindre

lyckad anordning, vars effektivitet därjämte starkt kunde ifrågasättas.

Principiella och andra invändningar vore även att rikta mot tanken att

åt någon vid dessa möten utsedd delegation uppdraga handhavandet av uppgifterna

i fråga.

Av det sagda framgår att jag är beredd förorda att ett nytt organ inrättas

för ändamålet. Jag ansluter mig även till de sakkunnigas förslag att detta

organ, som lämpligen synes kunna kallas riksskattenämnden, konstrueras

såsom en nämnd med en administrativt samt i beskattnings- och taxeringsfrågor

väl förfaren ordförande samt med nämndledamöter som företräda

icke blott skatterättsligt kunnande utan även erfarenhet från olika delar av

förvärvslivet. Nämnden bör givetvis även utrustas med ett kansli.

Jag får i detta sammanhang — på föranledande av vad länsstyrelsen i

Skaraborgs län anfört därom att de sakkunniga icke tillräckligt skulle ha

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

beaktat att den av dem föreslagna organisationen icke väl läte sig förenas

med bestämmelserna i taxeringsförordningen och landshövdingeinstruktionen

angående taxeringsarbetets bedrivande och ansvaret för detsamma —

framhålla, att den rådgivande och vägledande verksamhet till befrämjande

av likformig taxering och till samordnande och underlättande av taxeringsmyndigheternas

arbete, som skulle åvila det centrala organet, enligt min

mening icke till någon del kan anses innebära något med nämnda bestämmelser

oförenligt. Någon ändring i dessa torde icke heller påkallas vid ett

genomförande av det nu förordade förslaget.

Redan i den tidigare diskussionen om behovet av och principiella invändningar

mot bindande förhandsbesked har jag haft anledning att taga viss

ställning till frågan om vilket organ, som bör tilläggas uppgiften att meddela

sådana besked. Under hänvisning till vad jag därvid anförde vill jag

uttala, att jag finner det naturligt och ändamålsenligt, att den av mig förordade

riksskattenämnden —- vilken avses skola utrustas med ett kansli väl

lämpat att handha den administrativa beredningen av framställningar om

förhandsbesked och vilken nämnd genom sin verksamhet för främjandet av

likformig taxering får att syssla med likartade spörsmål — tillägges jämväl

uppgiften att meddela bindande förhandsbesked.

Vid bedömandet av behovet av ett centralorgan torde även följande böra

beaktas. Under senare år har tid efter annan visat sig erforderligt att inrätta

särskilda organ för handläggande av vissa uppgifter, som sammanhängt

med vidtagna lagstiftningsåtgärder. Understundom — såsom beträffande

centrala krigskonjunkturskattenämnden och centrala omsättningsskattenämnden

— ha dessa organ handlagt frågor, som uppkommit i anledning av

en tidsbegränsad lagstiftning. I andra fall åter har det centrala organet erhållit

uppgifter, som sammanhänga med en permanent lagstiftning; så är

fallet med centrala uppbördsnämnden. Vidare må erinras om de av 1950

års riksdag beslutade ändringarna i förordningen den 27 juni 1927, nr 321,

om utskiftningsskatt, innebärande bl. a. att vid vissa fall av fusion skall,

efter ett dispensförfarande, anstånd kunna medgivas med erläggandet av

sådan skatt. Dispensförfarandet har därvid förutsatts skola handhavas av

riksskattenämnden, därest denna komme att inrättas, och i annat fall av eu

särskilt för ändamålet inrättad nämnd. Det förtjänar även framhållas, att

1944 års allmänna skattekommitté i betänkande den 23 juni 1950 (SOU

1950: 21) föreslagit ändrade bestämmelser rörande utdelning å svenska aktier

och andelar i vissa fall, innebärande bland annat att s. k. familj ebolag

och därmed jämförliga associationer icke skulle åtnjuta frihet från skatt å

utdelning å aktier och andelar. Skattekommittén har emellertid samtidigt

föreslagit, att dispens från de förordade nya bestämmelserna skulle efter

prövning i administrativ ordning i särskilda fall kunna medgivas. Slutligen

må erinras om att ändrade bestämmelser angående rätt till avdrag för medlemsavgifter

vid inkomsttaxeringen ansetts icke kunna genomföras, förrän

ett centralt organ inrättats och kunnat tagas i anspråk för vissa med en

sådan beskattningsreform förknippade uppgifter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

47

Det nu sagda visar, att behov av ett centralt organ iid efter annan uppkommer

och att inrättandet av ett sådant organ framstår som påkallat även

från andra synpunkter än dem som sammanhänga med frågan om likformighet

vid taxeringen o. d. Den i det föregående förordade riksskattenämnden

torde utgöra ett organ, väl lämpat för uppgifter av nyss antydd art.

I detta sammanhang må — på föranledande av vad i några remissyttranden

påpekats — framhållas, att om en riksskattenämnd inrättas, så synes

visserligen tänkbart att låta denna övertaga centrala uppbördsnämndens

uppgifter, men en sådan anordning synes likväl icke böra ifrågakomma,

förrän riksskattenämnden hunnit göra sig förtrogen med sina huvudsakliga

arbetsuppgifter. Frågan härom torde därför böra upptagas till prövning

framdeles och lämpligen först sedan den pågående översynen av uppbördsförfarandet

avslutats och centrala uppbördsnämnden fullföljt de arbetsuppgifter,

som kunna förutses bliva av denna översyn föranledda.

Till sist må tilläggas att jag i likhet med de sakkunniga icke är av den

uppfattningen att inrättandet av riksskattenämnden skulle göra landskamrerar-

och taxeringsintendentmötena onödiga. Tvärtom torde förhållandet

bliva det, att nämnden i fråga om vissa av dess arbetsuppgifter torde i hög

grad vara betjänt av samarbete och samråd med till särskilda möten sammankallade

landskamrerare och taxeringsinlendenter. Dessa möten torde

vidare utgöra en av nämndens bästa möjligheter till kontakt med de lokalt

arbetande myndigheterna i och för information angående rådande förhållanden

och diskussion om önskvärda och lämpliga åtgärder.

III. Riksskattenämndens rådgivande och vägledande verksamhet.

1. Inledning.

De sakkunniga. De sakkunniga erinra inledningsvis om sin här tidigare

återgivna uppfattning, att det enligt deras mening icke borde ifrågakomma

att riksskattenämnden utrustades med befogenhet att övervaka beskattningsnämndernas

arbete. Ett dylikt ingripande skulle i grund omgestalta

gällande ordning och försvaga landskamrerarnas och taxeringsintendenternas

ställning såsom ledare av taxeringsarbetet i länen. En dylik anordning

vore även mindre väl förenlig med beskattningsnämndernas uppgift såsom

instans i taxeringsprocessen. Däremot vore lämpligt att riksskattenämnden

med råd och upplysningar av vägledande natur bistode landskamrerarna

och taxeringsintendentcrna i deras arbete med ledningen av beskattningsnämndernas

verksamhet.

Därefter erinras i betänkandet om de olika metoder, som för närvarande

komme till användning när det gällde att verka för enhetlighet i taxeringsarbetet

inom varje län. Härom anföres följande.

Innan taxeringsarbetet under ett taxeringsår tager sin början utsändas av

länsprövningsnämnden fastställda anvisningar för årets taxeringar, innehål
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

lande bland annat normer för värdesättning å vissa förmåner och för avdrag

i olika hänseenden. Vidare förekomma på sina håll, då behov därav anses

föreligga, kurser för nytiilträdande taxeringsnämndsordförande. Vanligt är

att representanter för taxeringsnämnderna sammankallas till överläggningar,

därvid föredrag hållas och erfarenheter utbytas. Även på annat sätt, exempelvis

genom utfärdande av cirkulär med upplysningar om mera betydelsefulla

avgöranden i taxeringsinål samt råd och upplysningar i olika avseenden,

hållas taxeringsnämnderna underrättade om praxis. Ett annat sätt att

befrämja likformighet och effektivitet i taxeringsarbetet är att taxeringsintendenten

bevistar sammanträden med taxeringsnämnderna och därvid

lämnar praktisk handledning. Det ligger i sakens natur, att dylika besök hos

taxeringsnämnderna kunna medhinnas endast i begränsad omfattning. Där

de förekomma torde de vara till stor nytta även i det avseendet, att taxeringsintendenten

blir i tillfälle att taga närmare kännedom om taxeringsnämndernas

arbetsmetoder.

Av största betydelse för uppnående av tillfredsställande taxeringsresultat

är den granskning av taxeringarna, som äger rum inom länsstyrelsernas

taxeringsavdelningar. Omfattningen av denna granskning belyses i någon

mån av den vid betänkandet fogade bilagan C II.1 Under krigsåren lärer detta

granskningsarbete i viss mån hava måst eftersättas på grund av det betungande

arbetet med åsättandet av taxering till krigskonjunlcturskatt och allmän

omsättningsskatt. Efter det mera normala förhållanden inträtt, torde

granskningsarbetet kunna förväntas bliva mera effektivt genomfört.

De sakkunniga påpeka, att av det nu återgivna framginge, att organisatoriska

förutsättningar funnes för uppnående av likformighet i taxeringarna

inom varje län för sig. Däremot vore det mindre väl ställt med möjligheterna

att samordna taxeringsarbetet inom riket i dess-helhet.

I sistnämnda hänseende erinras om att mellankommunala prövningsnämndens

praxis i fråga om fördelning till beskattning av inkomst, som härflöte

av rörelse inom skilda kommuner och län, syntes vara normgivande även

för länsprövningsnämnderna, varjämte erinras om de resultat i avseende

å likformig taxering som vunnits genom anordnande av möten med landskamrerare

och taxeringsintendenter. Vidare erinras om de upplysningar

rörande motiv till ändringar i skattelagarna och de råd i förekommande

fall, som landskamrerare och taxeringsintendenter brukade på förfrågan

kunna erhålla från finansdepartementets rättsavdelning. Slutligen påpekas

att i övrigt vore den, som ville skaffa sig kännedom om innebörden av skatteregler

och praxis, hänvisad till betänkanden, propositioner, utskottsutlåtanden,

redogörelserna i regeringsrättens årsbok för avdömda skattemål

och den förefintliga skatterättsliga litteraturen.

De sakkunniga framhålla, att erfarenheterna visade att de förefintliga

möjligheterna att samordna taxeringsarbetet över hela riket vore otillräckliga.

Riksskattenämndens verksamhet borde därför inriktas på att underlätta

utnyttjandet av dessa möjligheter och därutöver utbygga desamma.

Detta borde enligt de sakkunniga ske genom att riksskattenämnden beredde

taxeringsmyndigheterna tillfälle att på ett snabbare och bättre sätt ta del

av vägledande utslag i skattemål från regeringsrätten och kammarrätten,

1 Bilagan är icke här återgiven.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

genom att nämnden tillhandahöllc myndigheterna annat material av betydelse

för skattelagarnas tolkning, genom en jämförande granskning av inom

olika län utfärdade direktiv rörande taxeringsarbetets bedrivande och genom

ett centralt utarbetande av erforderliga blankettformulär. Vidare

skulle riksskattenämnden meddela för hela riket gemensamma anvisningar

i fråga om taxering samt avge yttranden i sådana frågor på framställning

av landskamrerare och taxeringsintendentcr. Nämnden skulle även verka fölen

samordning av taxeringskontroJlen och bättre utbildning av taxeringsnämndsordförande

och kronoombud.

Departementschefen. Som framgår av de utav de sakkunniga utarbetade

författningsförslagen, förorda de sakkunniga att i taxeringsförordningen

intages en allmän föreskrift rörande riksskattenämndens uppgift att verka

för en riktig och enhetlig tillämpning av skatte- och taxeringsförfattningarna

och därutöver — förutom vissa föreskrifter i speciella hänseenden —

ett allmänt stadgande att det ankomme på Kungl. Maj :t att meddela närmare

föreskrifter rörande nämndens verksamhet. Förslag till sådana föreskrifter

ha upptagits i den av de sakkunniga utarbetade instruktionen för

riksskattenämnden. Såsom av detta förslag framgår (jämför 3—6 samt 8, 9

och 20 §§ i instruktionen) ha de sakkunniga icke heller tänkt sig att Kungl.

Maj :ts föreskrifter skulle innefatta något preciserande i detalj av nämndens

uppgifter och verksamhet för riktig och likformig taxering. Det skulle

uppenbarligen ankomma på nämnden att utifrån vissa allmänna författningsföreskrifter

och på grundval av vad förarbetena till den ifrågavarande

lagstiftningen inneliölle bedriva sitt arbete.

Jag vill redan i detta sammanhang uttala min principiella anslutning till

de sakkunnigas i detta hänseende tillkännagivna uppfattning. Det synes mig

nämligen varken möjligt eller lämpligt att nu preciserat föreskriva, hur

verksamheten i alla hänseenden bör utformas. Det kan icke — innan erfarenhet

på området vunnits — med tillräcklig säkerhet bedömas vare sig

liur de mycket vidlyftiga arbetsuppgifter, som komma att anförtros nämnden,

böra i detalj lösas eller ens den absoluta omfattningen av dessa uppgifter.

Det bör därför, såsom de sakkunniga förutsatt, lämnas nämnden i

viss mån fria händer att — inom ramen för givna författningsföreskrifter

och med beaktande av lagstiftningens förarbeten — själv utforma sin verksamhet

utifrån under hand vunna erfarenheter. Det må även beaktas, att

man icke kan påräkna att riksskattenämnden redan i början av sin verksamhet

blir i tillfälle att sysselsätta sig med samtliga de uppgifter, vilka

för framtiden böra ankomma på nämnden. Det torde tvärtom få anses önskvärt,

att nämnden i det första skedet av sin verksamhet icke lägger sig ombord

med fler uppgifter än dem, med vilka nämnden utifrån sin erfarenhet

och personalutrustning redan från början lämpligen bör gripa sig an. Vad

som i det följande kan komma att förordas såsom önskvärda arbetsuppgifter,

får sålunda i viss mån karaktär av ett arbetsprogram på en något

längre sikt.

4 Jiilxang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 04.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Såsom framgår av vad tidigare sagts, delar jag den av de sakkunniga anförda

meningen, att en väsentlig uppgift för riksskattenämnden blir att

underlätta utnyttjandet av och att utbygga de nu förefintliga möjligheterna

att samordna taxeringsarbetet över hela riket i syfte att ernå en riktig och

likformig taxering. De av de sakkunniga i detta hänseende tilltänkta uppgifterna

för riksskattenämnden torde i det följande få var för sig behandlas.

2. Allmänna anvisningar, yttranden i taxeringsfrågor, rättsfallsregister m. m.

De sakkunniga. Vad först angår frågan om utfärdande av a 11 in ä n n a

anvisningar till taxeringsmyndigheterna, framhålla de

sakkunniga, att riksskattenämndens uppgift vore alt i form av dylika anvisningar

tillkännagiva sin uppfattning om hur sådana taxeringsspörsmål

borde lösas, som enligt vad nämnden erfarit blivit föremål för olika avgöranden

inom skilda län eller beträffande vilkas lösande tveksamhet visat

sig råda hos taxeringsmyndigheterna. För att på ett tillfredsställande sätt

kunna verka därför erfordrades att nämnden bereddes tillfälle att undersöka

förekomsten av sådana ojämnheter. Det mest effektiva medlet därför

vore granskning av prövningsnämndernas protokoll. Då en fortlöpande

sådan granskning lätt kunde få sken av övervakning, ville de sakkunniga

emellertid icke förorda en dylik anordning. Hinder borde dock icke föreligga

för riksskattenämnden att i enskilda fall, då skäl därtill vore förhanden,

infordra protokoll från prövningsnämnden. De sakkunniga anföra

därefter följande.

Andra möjligheter än granskning av prövningsnämndernas protokoll torde

emellertid erbjudas riksskattenämnden, då det gäller för denna att förskaffa

sig kännedom om taxeringsförhållandena inom de olika länen. I

första hand bör härvid beaktas den granskning av inom länen utfärdade

direktiv och anvisningar till ledning för taxeringen, som enligt förslaget

skall företagas av nämnden. Berörda direktiv och anvisningar torde giva

en tämligen god bild av inom länen tillämpad praxis. Vidare kommer riksskattenämnden

att bliva uppmärksammad å under taxeringsarbetet uppkomna

problem vid besvarandet av förfrågningar från landskamrerarna och

taxeringsintendenterna. Deltagande i överläggningar å landskamreraroch

taxeringsintendentmötena torde också vara av betydelse i förevarande

hänseende. Slutligen skall riksskattenämnden genom besök å länsstyrelsernas

taxeringsavdelningar beredas möjlighet att göra sig förtrogen med förhållandena

inom de olika länen.

De sakkunniga framhålla vidare, att i såväl uppskattnings- som rättsfrågor,

berörande betydelsefulla områden av beskattningen, förelåge behov av

mera enhetlig behandling. Härom anföres.

Vad angår uppskattningsfrågorna torde de utslag, som i dessa av högsta

instansen meddelas, ofta icke vara till tillräcklig ledning för bedömande av

likartade fall. För en mera enhetlig tillämpning av skattelagarna, i vad

angår nu berörda uppskattningsfrågor, torde vara av värde, att i anvisningar

från riksskattenämnden angivas de grunder, vilka böra komma till användning

vid taxeringen. Såsom exempel på sådana uppskattningsfrågor,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

51

beträffande vilka de sakkunniga anse riksskattenämnden böra meddela allmänna

anvisningar, kunna nämnas värdesättning av vissa förmögenhetstillgångar

såsom icke börsnoterade obligationer, aktier och andra värdepapper,

jordbrukares inventarier samt rörelseidkares varulager, gränsdragningen

mellan löpande försäljning och realisation av levande eller döda

jordbruksinventarier samt mellan nyuppsättning och nyanskaffning av sådana

inventarier, ävensom medgivande av vissa avdrag såsom för värdeminskning

av skog, för reparation och underhåll av byggnader, för värdeminskning

och överpris å byggnader, anläggningar och inventarier, för reseoch

representationskostnader och kostnad för facklitteratur samt för nedsatt

skatteförmåga. — — —

Vad beträffar rena rättsfrågor föreligger på grund av att i fråga om dessa

bättre ledning kan erhållas av regeringsrättens utslag icke samma behov av

råd från riksskattenämnden. Med hänsyn emellertid dels till att icke alla

rättsfrågor — även om de under en följd av år bliva föremål för olika lösning

inom skilda län — komma under regeringsrättens bedömande och dels

till skatteprocessens långsamhet, som kan fördröja målens avgörande i regeringsrätten

i flera år, hava de sakkunniga ansett riksskattenämndens nu

ifrågavarande verksamhet böra omfatta jämväl rättsfrågor.

Enligt de sakkunniga skulle en betydelsefull uppgift för riksskattenämnden

vidare vara att för taxeringsmyndigheterna klargöra innebörden av ny

skattelagstiftning. Gentemot behovet av sådant klargörande kunde visserligen

invändas, att genom de grundliga förarbeten, som föreginge ny skattelagstiftning,

lämnades allenast sådana frågor olösta, vilka ansåges böra få

sin lösning i praxis, som det tillkomme skattedomstolarna att utforma.

Erfarenheterna gåve emellertid icke stöd för en sådan uppfattning. Såsom

färska exempel på skattelagstiftning, där annan vägledning fordrades för

en likformig taxering, kunde nämnas övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

och de ändrade bestämmelserna om avdrag för nedsatt

skatteförmåga.

De sakkunniga framhålla, att riksskattenämndens anvisningar i regel borde

avse de allmänna grunder, som skulle tillämpas vid taxeringen. Jämväl

då det gällde rättsfrågor, borde anvisningarna huvudsakligen avse spörsmål

av allmän räckvidd. Emellertid syntes det icke uteslutet, att riksskattenämnden

i sin hithörande verksamhet bleve nödsakad att uttala sig

om speciella fall. Därvid erinra de sakkunniga särskilt om de uttalanden,

som gjorts i samband med en ifrågasatt ändring i bestämmelserna om rätt

till avdrag för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen och vilka uttalanden

åsyftade riksskattenämndens medverkan vid bedömandet av frågan huruvida

den särskilda föreningen dreve sådan verksamhet, alt medlemmen

borde medgivas avdrag för den erlagda avgiften eller ej.

De sakkunniga beröra därefter de konflikter i förhållande till de lokala

taxeringsmyndigheterna och skattedomstolarna, vilka kunde i förevarande

sammanhang uppkomma. Därvid framliålles all anvisningarna allenast

skulle vara rådgivande och icke bindande samt atl anvisningar av större

vikt regelmässigt borde föregås av diskussioner vid landskamrcrar- och

taxeringsintendentmöten. Ej heller skattedomstolarna bundes i sin prövning

av de dit förda frågorna. Underkändes eu av riksskattenämnden i anvisning

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

tillkännagiven uppfattning, komme detta icke att få annan verkan än då

för närvarande en av beskattningsnämnderna tillämpad praxis frånginges av

skattedoinstolarna. Det funnes dock anledning räkna med att skattedomstolarna

i regel komme att godtaga den praxis, som under en följd av år

utbildats på grundval av riksskattenämndens uttalanden. Där sådan praxis

åter underkänts, borde riksskattenämnden omedelbart utsända meddelande

därom.

Även i fråga om det praktiska taxeringsarbetets bedrivande borde riksskattenämnden

kunna i viss omfattning lämna råd. Härmed avsåges icke

något ingripande i Kungl. Maj :ts befogenhet, att i vissa avseenden meddela

tillämpningsföreskrifter till taxeringsförordningen. I sådant hänseende

borde riksskattenämndens verksamhet inskränkas till att efter anmodan av

Kungl. Maj :t eller på eget initiativ utarbeta förslag till föreskrifter rörande

taxeringsförfarandet. Emellertid torde även inom ramen för de i taxeringsförordningen

och av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifterna föreligga områden,

där behov av ytterligare anvisningar vore för handen.

Vad så angår riksskattenämndens uppgift att avgiva uttalanden i

taxeringsfrågor, framhålla de sakkunniga, att landskamrerare och

taxeringsintendenter borde äga rätt att påkalla sådana uttalanden. Landskamreraren

hade behov av nämndens råd såväl vid uppgörande av förslag

till anvisningar för årets taxering som i egenskap av ordförande i prövningsnämnd.

Taxeringsintendenten finge tillfälle att utnyttja riksskattenämnden

som frågecentral såväl i och för sin övervakning av taxeringsnämndernas

arbete som eljest i sitt arbete som chef för länsstyrelsens taxeringsavdelning.

De sakkunniga ansåge däremot, att frågerätten icke borde utsträckas till

andra befattningshavare än de nu nämnda. Vad anginge övriga befattningshavare

på länsstyrelsens taxeringsavdelning, syntes det icke lämpligt att

dessa med förbigående av sin chef ägde att direkt hänvända sig till riksskattenämnden.

Uppkomme under taxeringsarbetet fråga, varom enligt underordnad

tjänstemans mening nämndens uppfattning borde inhämtas, hade

denne att vända sig till taxeringsintendenten, som finge avgöra huruvida

så skulle ske. Ej heller borde ifrågakomma att bereda taxeringsnämnderna

möjlighet att begära riksskattenämndens yttrande i taxeringsfrågor. En sådan

anordning skulle vara ägnad att undergräva taxeringsintendentens auktoritet

och försvåra dennes övervakning av nämndernas arbete. Det kunde

vidare befaras att riksskattenämnden i sådant fall bleve överhopad med

förfrågningar även i enklare spörsmål till förfång för angelägnare uppgifter.

Taxeringsnämndens ordförande borde, såsom nu vore fallet, ha att vända

sig till taxeringsintendenten med förfrågningar i förekommande fall,

varefter det skulle ankomma på denne att avgöra om spörsmålet behövde

underställas riksskattenämnden.

De sakkunniga anföra, att enligt deras mening vore riksskattenämndens

rådgivande verksamhet av sådan vikt, att framställda förfrågningar som

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: is proposition nr 64.

53

regel borde behandlas å sammanträde med nämnden. Detta förfaringssätt

borde tillämpas så snart eu förfrågan vore av den beskaffenhet, att förarbetena

till skattelagarna eller regeringsrättsutslag icke gåve tillräcklig

ledning för dess besvarande. Avsåge framställd fråga emellertid blott upplysning

om faktiska förhållanden såsom förefintliga prejudikat o. d., torde

icke vara erforderligt att kalla nämnden till sammanträde. Besvarandet av

sådan förfrågan borde kunna anförtros åt chefen för nämndens kansli.

Med anledning därav föresloge de sakkunniga, att det skulle åligga kanslichefen

att tillhandagå taxeringsintendenterna med råd och upplysningar

rörande taxering. Vid förfrågningar av brådskande natur borde det tillkomma

kanslichefen att meddela sin personliga uppfattning om hur frågan

syntes böra lösas, varefter ärendet finge vid ett kommande sammanträde

med nämnden i vanlig ordning föredragas.

De sakkunniga förutsatte, att riksskattenämnden ltomme att såsom frågecentral

av landskamrerare och taxeringsintendenter utnyttjas med urskillning

och omdöme och i första hand blott när det gällde frågor av särskild

vikt eller av principiell betydelse. I synnerhet taxeringsintendenterna kunde

emellertid därutöver bliva i sitt arbete i behov av råd angående mindre viktiga

spörsmål och upplysning rörande praxis o. d. De hade då att hänvända

sig till kanslichefen.

De sakkunniga säga sig icke anse lämpligt och ej heller praktiskt genomförbart

att stadga rätt för de skattskyldiga att i annan form än ansökan

om förhandsbesked vända sig till riksskattenämnden med förfrågningar. En

obegränsad sådan rätt vore ägnad att undergräva taxeringsmyndigheternas

auktoritet och kunde förmodas medföra att nämnden och dess personal

bleve så överlupna med förfrågningar, att besvarandet av desamma komme

att framstå som en omöjlighet. De skattskyldigas behov av råd — utöver

vad anordningen med bindande förhandsbesked innebure — finge anses tillgodosett

genom den förefintliga möjligheten att i viss utsträckning rådföra

sig med taxeringsnämndens ordförande och taxeringsintendenten.

En annan sak vore att något förbud icke borde stadgas för riksskattcrnämnden

att upptaga av skattskyldig väckt fråga till behandling och besvara

densamma i form av allmän anvisning till taxeringsmyndigheternas

vägledning.

De sakkunniga framhålla, att nämndens rådgivande verksamhet skulle

komma till utövande jämväl i samband med resor till och personliga

besök hos olika taxeringsmyndigheter. Därigenom

skulle nämnden försättas i tillfälle att förskaffa sig närmare kännedom om

det sätt, på vilket taxeringsarbetet bedreves, och uppmärksamma brister,

som i olika hänseenden kunde vidlåda taxeringsorganisationen. Därvid kunde

anvisningar lämnas till dessas avhjälpande, i den mån sådant utan författningsändring

vore möjligt. Ehuru nämndens resor huvudsakligen skulle

avse besök å länsstyrelsernas taxeringsavdelningar, hade möjlighet också

ansetts böra beredas nämnden att närvara vid beskattningsnämndernas

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:Is proposition nr 64.

sammanträden, därvid nämndens ledamöter och personal skulle äga deltaga

i överläggningarna men ej i besluten.

De sakkunniga anföra vidare.

Under ifrågavarande resor torde nämnden regelmässigt böra representeras

av ordföranden. Möjlighet att företaga resor torde även böra föreligga för

nämndens övriga ledamöter. Vid besöken å länsstyrelsernas taxeringsavdelningar

synes ordföranden böra åtföljas av kanslichefen eller bokföringskonsulenten

eller ock av bådadera.

Det torde likaledes böra beredas möjlighet för kanslichefen att ensam eller

tillsammans med bokföringskonsulenten företaga resor exempelvis för överläggningar

med taxeringsintendent om taxeringsarbetets ändamålsenliga bedrivande.

Undantagsvis kan det finnas påkallat att bokföringskonsulenten

ensam besöker länsstyrelse såsom då fråga gäller att organisera bokgranskning

eller tillhandagå med råd i särskilda fall vid dylik granskning. I regel

bör dock bokföringskonsulenten icke självständigt företaga resor för meddelande

av instruktioner eller utförande av inspektioner. Sådana böra utom

i undantagsfall få förekomma endast i samband med ordförandens eller

kanslichefens resor och under deras uppsikt.

Det har icke ansetts lämpligt, att riksskattenämndens kanslipersonal självskall

äga avgöra, i vilken utsträckning resor böra företagas. Beslut härom

skall fattas av nämnden eller i brådskande fall av dess ordförande. Vad angår

nämndens ordförande och ledamöter skall beträffande deras resor anmälan

av ordföranden göras hos chefen för finansdepartementet.

De sakkunniga behandla så frågan om riksskattenämndens uppgift att

föra register över rättsfall samt samla och tillhandahålla

annat material av betydelse för taxeringsarbet

e t. Därvid erinras om att taxeringsmyndigheterna vid eu tolkning av

skattelagarna i huvudsak vore hänvisade till förarbetena till skatteförfattningarna

och till skattedomstolarnas utslag. En uppgift för riksskattenämnden

vore att för beskattningsmyndigheterna möjliggöra ctl bättre utnyttjande

av ifrågavarande källor. Härom anföres följande.

Vad först angår utslag i beskattningsmål redovisas visserligen avgöranden

i högsta instans i regeringsrättens årsbok, men denna publikation torde icke

i nu förevarande hänseende vara tillfyllest. Av naturliga skäl kan publiceringen

av rättsfall icke i denna form ske så snabbt som vore önskvärt. Vidare

har ifrågavarande årsboks karaktär av officiell redogörelse för regeringsrättens

arbete medfört, att densamma kommit att i vissa hänseenden bliva alltför

formell för att giva en tillfredsställande bild av avgjorda mål. Bortsett

från de relativt sett fåtaliga referaten lämnas allenast redogörelse för innehållet

i avkunnade utslag. Långt ifrån alltid lämnas i notiserna uppgift om

den fråga, som genom utslaget blivit avgjord, och om de särskilda omständigheter,

som påverkat målets utgång, saknas för det mesta upplysningar.

Beträffande kammarrättens utslag i beskattningsmål förekommer icke någon

motsvarande publicering.

I syfte att möjliggöra för de lokala taxeringsmyndigheterna att på ett

snabbare och bättre sätt än nu är fallet följa rättsutvecklingen på beskattningsområdet

skall å riksskattenämndens kansli föras register över betydelsefulla

utslag i skattemål. Från registret skall material kontinuerligt

distribueras till länsstyrelserna, varvid utslagen böra belysas och upplysningar

lämnas rörande deras betydelse för rättstillämpningen. Registret

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

kommer jämväl att vara av stort värde för kanslichefen vid hans besvarande

av förfrågningar från taxeringsintendenterna.

A riksskattenämndens kansli bör också samlas allt det skriftliga material,

som kan vara av betydelse för taxeringsarbetet. Härvid bör ifrågakomma

icke allenast det, som rörande beskattningen utgivits i offentligt tryck, utan

även vad som härom skrivits i facklitteratur, tidskrifter m. m.

a

De sakkunniga säga sig ha haft under övervägande huruvida riksskattenämndens

arbetsresultat borde sammanfattas

och publiceras i särskilda tryckta meddelanden, vilka

kunde tänkas böra tillställas bland annat samtliga taxeringsnämndsordförande

och även mot betalning tillhandahållas allmänheten.

Gentemot denna tanke anföres emellertid, att eftersom nämndens verksamhet

huvudsakligen skulle avse rådgivning åt landskamrerare och taxeringsintendenter,

vore tveksamt om resultatet av verksamheten borde delgivas

andra än dessa befattningshavare. Vidare finge beaktas, att utfärdandet

av anvisningar och distribuerandet av annat material i viss omfattning

finge ske fortlöpande under året och allteftersom behov av råd yppades eller

utslag i beskattningsmål eller andra förhållanden det påkallade. I varje fall

syntes lämpligt att anvisningar och annat material i första hand distribuerades

i form av stencilerade meddelanden till landskamrerare och taxcringsintendenter.

Det kunde emellertid diskuteras om därutöver borde årligen utgivas eu

tryckt publikation, innehållande ett lämpligt urval av nämndens anvisningar

och beslut av mera allmänt intresse ävensom nyheter i skattelagstiftningen

samt prejudicerande utslag från regeringsrätten. En sådan publikation

skulle i viss mån kunna ersätta de direktiv, som taxeringsintendenterna brukade

utfärda till taxeringsnämndernas vägledning.

Remissyttrandena. Vad de sakkunniga i nu förevarande hänseenden anfört,

har föranlett särskilda uttalanden i några remissyttranden. Följande

torde här få återgivas.

Vad först angår den föreslagna uppgiften för riksskattenämnden att utlärda

allmänna anvisningar till taxeringsmyndighetern

a, uttalar kammarrätten därom att rent principiellt kunde ifrågasättas

lämpligheten av att nämnden ägde utfärda anvisningar i uppskattnings- och

rättsfrågor i sådan omfattning som de sakkunniga ifrågasatt. Då dessa anvisningar

skulle vara allenast rådgivande och icke bindande, ville kammarrätten

visserligen icke motsätta sig förslaget men önskade understryka de

sakkunnigas uttalande, att anvisningarna i regel borde avse allenast allmänna

grunder att tillämpas vid taxeringen, således spörsmål av allmän

räckvidd. Centralorganet borde blott i undantagsfall uttala sig om speciella

fall och i övrigt såvitt möjligt undvika ctl dylikt ingripande i taxeringsarbetet.

På ctl delvis likartat sätt uttalar sig länsstyrelsen i Västerbottens län, som

i sitt yttrande framhåller, att det otvivelaktigt funnes en avsevärd risk för all

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

nämnden kunde laga på sig eu alltför omfattande arbetsbörda, om den icke

självmant från början ålade sig cn begränsning eller ock eu dylik begränsning

direkt föreskreves i författningsbestämmelserna. Framför allt gällde

detta uppgiften att meddela anvisningar. Att dylika anvisningar lätt finge

karaktär av bindande direktiv torde ligga i sakens natur, men däri låge

enligt länsstyrelsens förmenande en stor fara, framför allt i, den mån som

nämnden komme att hålla sig till detaljfrågor och icke enbart till spörsmål

av mera allmän räckvidd. Särskilt tveksamt syntes vara huruvida nämnden

borde utfärda anvisningar i fråga om det praktiska taxeringsarbetet. Det

borde vara riksskattenämnden angeläget att icke i detaljer eller eljest annat

än i särskilda undantagsfall ingripa i eller föregripa taxeringsintendenternas

arbete.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter framhåller, att riksskattenämndens

verksamhet gent emot de lokala taxeringsmyndigheterna borde vara

rent rådgivande eller vägledande och att uttrycket »anvisningar» därför icke

borde användas i författningsbestämmelserna. Föreningen tillägger:

Frågan om fördelningen av de samordnande uppgifterna mellan riksskattenämnden

å ena sidan och kanslichefen å den andra torde något få beröras.

Denna uppdelning bör måhända lämpligen göras efter samma linjer, som

gälla i fråga om uppdelningen av prövningsnämndens kompetens i förhållande

till taxeringsintendentens. Att uttalanden, som skola vara vägledande

för att få till stånd enhetlighet i uppskattningsfrågor enligt 59 och 75 §§

taxeringsförordningen, måste handläggas av en nämnd med lekmannainslag

torde vara klart. Kanslichefen synes dock icke på denna grund böra hindras

att i särskilda fall självständigt utreda sådana uppskattningsfrågor av

mindre räckvidd, vilka lämpligen icke höra hänskjutas till nämnden. Huruvida

riksskattenämnden beträffande rättsfrågor också skall giva vägledande

råd för enhetlig inriktning av praxis kan möjligen vara mera tveksamt. Faran

ligger i att nämnden — ehuru den icke bör vara sista instans beträffande

förhandsbesked —- faktiskt skulle kunna komma att dirigera rättsutvecklingen

genom sin rådgivande verksamhet. Emellertid kan förutsättas, att

viktigare rättsfrågor av riksskattenämnden dryftats vid landskamrerareoch

taxeringsintendentmöten, innan rådgivande besked lämnas från nämndens

sida. Iakttagas dessa försiktighetsmått, torde några mera allvarliga erinringar

knappast böra riktas mot att nämnden får verka såsom ett vägledande

organ även i rättsfrågor.

Av i viss mån annan mening rörande lämpligheten av allenast vägledande

anvisningar är länsstyrelsen i Kristianstads län, som — utifrån av länsstyrelsen

vunna erfarenheter rörande tillämpningen i olika län av överenskommelser,

träffade vid taxeringsintendentmöte — ifrågasätter, huruvida

de sakkunnigas förslag i denna del erbjöde tillräcklig garanti för en likformig

tillämpning av nämndens anvisningar.

Länsstyrelsen i Örebro län har i sitt yttrande såsom ytterligare exempel

på frågor, beträffande vilka allmänna anvisningar borde utfärdas, angivit

spörsmålen om sambeskattning av äkta makar, grunderna för beräkning

av nettointäkten av egnahemsfastigheter, sommarvillor och bostadslägenheter

i löreningshus samt avdrag för kostnader för dikning och grävning

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr G4.

57

av brunnar. Länsstyrelsen har vidare på föranledande av vad de sakkunniga

anfört om lämpligheten av att riksskattenämnden toge del av prövningsnämndens

protokoll framhållit att i de län, där i likhet med vad i

Örebro län vore fallet, taxeringsintendentens yttrande över besvär och yrkanden

till prövningsnämnden avfattades i protokollsform samt utskreves

i så stort antal exemplar, som erfordrades för promemorior till prövningsnämndsledamöterna,

protokollet samt utdrag till den skattskyldige och

taxeringsnämndens ordförande, skulle det icke medföra särskild arbetsbelastning

att tillställa jämväl riksskattenämnden ett utdrag av protokollet.

Länsstyrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida del icke vore lämpligt, att

riksskattenämnden åtminstone från de län, där nämnda förfaringssätt tilllämpades,

bereddes tillfälle alt erhålla kännedom om där tillämpad praxis.

I det av länsstyrelsen i Norrbottens län avgivna yttrandet understrykes

önskvärdheten av att riksskattenämnden på föreslaget sätt verkade för

större enhetlighet i bedömandet av uppskattningsfrågor och rättsfrågor. I

anslutning därtill uttalar länsstyrelsen den meningen, alt det material, som

riksskattenämnden för denna sin verksamhet behövde, syntes delvis kunna

åstadkommas bl. a. därigenom att vederbörande ordförande i länsprövningsnämnden

till riksskattenämnden insände fullständig redogörelse för sådana

mål och ärenden, vilka i förevarande hänseende syntes vara av betydelse.

I samma syfte borde å landskamrerar- och taxeringsintendentmöten upptagas

till diskussion vissa mera svårbedömda spörsmål t. ex. om resekostnader

och fördyrade levnadskostnader, varvid från varje länsstyrelse i

mycket god tid före mötets avhållande borde till riksskattenämnden och

varje annan länsstyrelse lämnas skriftlig redogörelse för tillämpningen av

dithörande författningsbestämmelser i olika praktiska fall.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare vill ifrågasätta lämpligheten

av att riksskattenämnden meddelade anvisningar i rena rättsfrågor.

Något större behov av sådana anvisningar syntes knappast förefinnas; anordningen

innebure därjämte ett mindre lämpligt ingrepp i skattedomstolarnas

verksamhet. Handelskammaren tillägger, att om en av nämnden meddelad

anvisning i en rättsfråga underkändes av regeringsrätten, bleve en

prestigeförlust för nämnden ofrånkomlig.

Sveriges köpmannaförbund framhåller i sitt yttrande, att vid de informationssammanträden

med landskamrerare och taxeringsintendenter, som fortsättningsvis

skulle äga rum i riksskattenämndens regi, borde även representanter

för de större näringsorganisationerna kallas att närvara. Det syntes

angeläget, att icke endast myndigheterna utan även de skattskyldiga vid

genomförandet av ny skattelagstiftning informerades om bestämmelsernas

närmare innebörd. Via sina organisationer kunde de skattskyldiga sedan

erhålla nödiga upplysningar från de vid mötet närvarande näringsrepresentanterna.

Köpmannaförbundet ville understryka önskvärdheten av att de

uttalanden, som gjordes å sådana möten, bringades till allmänhetens kännedom

i den mån de icke avsåge rena kontrollfrågor eller frågor rörande organisationen

av taxeringsarbetet. Delta borde ske oavsett om representanter

för näringslivet kallats till mötena eller ej.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Vad härefter angår riksskattenämndens uppgift att avgiva uttala nden

i taxeringsfrågor, d. v. s. att verka såsom någon slags frågecentral

för landskamrerare och taxeringsintendenter, har förslaget i denna

del föranlett allenast följande påpekanden från remissinstansernas sida.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att de sakkunniga förutsatte att

den information, som taxeringsintendenten vore i tillfälle att erhålla hos

riksskattenämnden, även kunde komina de skattskyldiga till del. Enligt

länsstyrelsens mening förelåge emellertid en viss oklarhet i gränsdragningen

mellan de upplysningar rörande aktuella taxeringsspörsmål, som kunde erhållas

genom taxeringsintendentens förmedling, och de mera högtidliga förhandsbesked,

som endast kunde utverkas i därför föreskriven ordning.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter påpekar, att riksskattenämndens

verksamhet såsom frågecentral skulle fungera smidigast, om denna

verksamhet kunde bedrivas muntligt. Viktigare frågor och svar torde dock

böra skriftligen registreras hos nämnden.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer erinrar om de goda erfarenheterna

av den verksamhet, som konsulenten hos centrala krigskonjunkturskattenämnden

på sin tid bedrivit och som organiserats på så sätt att konsulenten

tjänstgjorde som »frågecentral» och genom besök på länsstyrelsernas

taxeringsavdelning beredde de närmast berörda befattningshavarna tillfälle

till mera ingående diskussioner och överläggningar om svårlösta frågor.

Föreningen uttalar i anslutning härtill önskemålet, att taxeringsrevisorn

skulle äga rätt att direkt och utan förmedling av taxeringsintendenten rådgöra

med riksskattenämndens bokföringskonsulent.

Däremot har vad de sakkunniga anfört angående nämndens eller dess

personals resor till och personliga besök hos taxeringsmyndighetern

a föranlett erinringar i ett antal remissyttranden.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Västernorrlands län, att det icke syntes

tillfredsställande att riksskattenämndens ordförande, någon viss ledamot

eller befattningshavare finge närvara vid beskattningsnämnds sammanträde.

En sådan närvaro kunde — främst när det gällde taxeringsnämnd samt

fastighetstaxeringsnämnd och beredningsnämnd — lätt skapa förvirring och

irritation och medföra andra icke önskvärda följder, som kunde menligt inverka

på landskamrerarens och taxeringsintendentens ledning av taxeringsarbetet

i länet. Följden kunde också lätt bli minskad auktoritet för landskamreraren,

taxeringsintendenten eller riksskattenämnden. — På ett liknande

sätt uttalar sig även länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län avstyrker likaledes förslaget i denna

del, nämligen ur synpunkten att den ifrågasatta anordningen lätt finge

karaktär av övervakning av beskattningsnämndernas arbete.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter huruvida den föreslagna rätten

att närvara vid beskattningsnämndernas sammanträden och att deltaga i

dessas överläggningar icke lämpligen borde begränsas att avse allenast riksskattenämndens

ordförande, kanslichef och bokföringskonsulent eller annan

nämndens tjänsteman, som ordföranden därtill förordnade.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Mnj:ts proposition nr 64.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter framhåller i avseende å Irågan

om samarbetet mellan riksskattenämnd och prövningsnämnd, att det syntes

naturligast att riksskattenämndens ordförande finge i första hand hålla

kontakt med prövningsnämndens ordförande — landskamreraren -— medan

kanslichefen kunde bäst verka om han under kollegiala former och pa eget

ansvar finge samarbeta och samråda med taxeringsintendenterna. Om länsstyrelsen

skulle på en gång besökas i mera officiella former av ett flertal

representanter för riksskattenämnden eller dess kansli, skulle detta säkerligen

snarare verka till hinder för arbetet inom länsstyrelsen än till befrämjande

av ett gott resultat. Föreningen ville påyrka, att den föreslagna rätten

för riksskattenämndens ordförande och ledamöter samt kansliets personal

att närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden icke medgåves. Det

syntes icke böra ifrågakomma, att det centrala organet, med förbigående

av länsstyrelsen, direkt vände sig till dessa nämnder i sin rådgivande verksamhet.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer vänder sig mot de sakkunnigas

uttalande att bokföringskonsulenten endast i undantagsfall borde besöka

länsstyrelse annorledes än i sällskap med ordföranden eller kanslichefen

eller endera av dessa. En sådan föreskrift syntes verka i hög grad hämmande

på ett effektivt utnyttjande av bokföringskonsulentens arbetskraft.

Förslaget att riksskattenämnden skulle föra rättsfalls register

samt samla och tillhandahålla annat för taxeringsårbetet

betydelsefullt material har föranlett länsstgrelsen i Blekinge

lön att framhålla önskvärdheten av att materialet lrån rättsfallsregistret

distribuerades till länsstyrelsernas taxeringsavdelningar i sådan utformning,

att meddelanden om nya rättsfall in. m. kunde inplaceras efter en

enhetlig registrering i kortregister eller lösbladsbok. Speciellt betydelsefulla

utdrag ur rättsfallsregistret borde utsändas jämväl till taxeringsnämndsord1''örande

och taxeringskonsulenter.

Länsstgrelsen i Norrbottens län säger sig finna det önskvärt med en sammanställning

jämväl av tidigare meddelade men alltjämt aktuella prejudicerande

utslag, vilken sammanställning borde tillställas länsstyrelserna. Förteckning

över litteratur, uppsatser o. d. i viktigare skattefrågor borde även

upprättas.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter understryker angelägenheten av

att en vägledande handbok för taxeringsarhetet utgåves genom riksskattenämndens

försorg.

I det av Sveriges industriförbund in. fl. åberopade yttrandet framhålles,

alt allmänheten självfallet icke borde förvägras taga del av det hos riksskattenämnden

förda rättsfallsregistret. Med hänsyn härtill syntes lämpligt, all

registret upprättades i flera exemplar, varav åtminstone ett hölles tillgängligt

för allmänheten.

Vad slutligen angår frågan om riksskaltcnä in n dens arbets r cs

u 11 a t borde s a in manfattas o c h publiceras i s ä r s k i 1 d a

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr (ii.

tryckt a in eddeland e n torde från remissyttrandena i vad dessa beröra

nämnda spörsmål följande få här återgivas.

Kammarrätten säger sig förutsätta, att riksskattenämndens uttalanden i

taxeringsfrågor av allmän räckvidd i någon form offentliggjordes, varigenom

desamma skulle bli värdefulla bidrag till den allmänna skatterättsliga

diskussionen.

Länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län förorda utgivandet genom

nämndens försorg av en publikation, innehållande urval av nämndens anvisningar

och övriga beslut av mera allmänt intresse ävensom redogörelser

för nyheter inom skattelagstiftningen och betydelsefullare utslag av regeringsrätten.

Kritik hade nämligen ofta riktats mot att de skattskyldiga icke

finge kännedom om vad i anvisningsform eller annorledes meddelades beskattningsnämnderna.

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar önskemålet, att nämndens allmänna

anvisningar och meddelanden om resultatet av dess verksamhet så långt

sig göra läte erhölle sådan formulering och expedierades i så stort antal

exemplar, att de kunde tillställas ej endast länsstyrelsernas taxeringsavdelningar

utan även taxeringsnämndsordförandena och taxeringskonsulenterna.

Kommerskollegium framhåller gentemot vad som förefölle vara de sakkunnigas

mening, att det icke syntes motiverat att av annat skäl än hänsyn

till sekretess undanhålla de skattskyldiga material, som kunde vara av

värde för deras taxering. Det kunde därför ifrågasättas, om icke utfärdade

anvisningar borde mot avgift tillhandahållas allmänheten.

Ett likartat uttalande görcs i det av Sveriges industriförbund in. fl. åberopade

yttrandet, varjämte tillägges att en tryckt årlig publikation av sådant

innehåll, som de sakkunniga antytt, utan tvivel skulle vara av värde

och därför borde utgivas och mot betalning tillhandahållas allmänheten. Då

särskilda förhållanden därtill föranledde, borde möjlighet föreligga att utgiva

en dylik publikation mer än en gång årligen.

Sveriges redareförening förordar att populärt hållna broschyrer med råd

och anvisningar angående skattelagstiftningen och dess tillämpning utarbetades

och tillhandahölles de skattskyldiga och lekmännen i taxerings- och

prövningsnämnderna. Föredrag i radio och undervisning i de högre klasserna

i skolorna i detta ämne skulle även vara till stort gagn.

Även i åtskilliga av de yttranden, som avgivits av övriga näringsorganisasioner,

understrykes mycket starkt önskemålet att bereda allmänheten tillfälle

att taga del av riksskattenämndens råd och anvisningar samt att nämndens

verksamhet även inriktades på att lämna de skattskyldiga orientering

och information.

Departementschefen. Utfärdandet av allmänna anvisningar till

taxeringsmyndigheterna måste uppenbarligen bli en av riksskattenämndens

främsta möjligheter att verka för cn likformig taxering.

Dessa anvisningar böra till sin karaktär vara av rådgivande och vägledande

beskaffenhet och alltså icke utgöra bindande föreskrifter. Visserligen kan

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

— såsom i något remissyttrande framhållits — ifrågasättas, huruvida anvisningar

av sådan karaktär alltid komme att utgöra en tillräcklig garanti

för en likformig rättstillämpning. Med hänsyn till beskattningsnämndernas

ställning såsom självständigt dömande instanser i taxeringsprocessen torde

det emellertid — med undantag för fall av bindande förhandsbesked där

riksskattenämndens beslut finge överklagas hos regeringsrätten respektive

kammarrätten — ej böra ifrågakomma att formligen binda beskattningsnämnderna

och skattedomstolarna i deras prövning av taxeringsärenden.

Detsamma gäller i princip även sådana anvisningar, som beröra det praktiska

taxeringsarbetets bedrivande; då länsstyrelsernas taxeringsavdelningar

och den med taxeringsarbetet sysselsatta personalen icke formellt underställts

riksskattenämnden, kan nämnden icke heller bemyndigas att giva

bindande direktiv angående arbetets bedrivande.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att något motsatsförhållande

mellan riksskattenämnden och de lokalt arbetande taxeringsmyndigheterna

knappast behöver befaras uppkomma. Nämndens uppgift avser i väsentlig

mån att underlätta taxeringsmyndigheternas arbete samt ställa ett större

och förbättrat material till beskattningsnämndernas förfogande i deras prövande

och dömande verksamhet. Riksskattenämndens initiativ och åtgöranden

torde i avsevärd utsträckning komma att föregås av diskussioner med

landskamrerarna och taxeringsintendenterna samt äga rum i samförstånd

med nämnda befattningshavare. Det bör emellertid tilläggas, att i riksskattenämndens

uppgift självklart bör ingå att följa resultatet av de av nämnden

vidtagna åtgärderna och skulle det därvid konstateras att anordningen

med allenast vägledande och rådgivande anvisningar icke lett till ett i huvudsak

tillfredsställande resultat, kan en dylik omständighet motivera en

omprövning av taxeringsorganisationen och riksskattenämndens ställning i

denna organisation.

Gentemot vad Föreningen Sveriges taxeringsintendenter anfört om önskvärdheten

att uttrycket »anvisningar» icke borde i detta sammanhang brukas,

kan invändas att — därest det klart utsäges att riksskattenämndens

verksamhet i förevarande hänseende är av allenast rådgivande och vägledande

karaktär — anledning knappast synes föreligga att frångå den av

de sakkunniga förordade terminologien.

Dessa anvisningar böra av skäl de sakkunniga anfört kunna avse såväl

uppskattnings- och rättsfrågor som det praktiska taxeringsarbetets bedrivande.

Vad särskilt anvisningar rörande rättsfrågor beträffar — vilket

spörsmål särskilt observerats i vissa remissyttranden — är det å ena sidan

uppenbart, att ett slutligt bedömande av sådana frågor måste förbli skattedomstolarnas

angelägenhet, men å andra sidan kan det mången gång vara

ett betydelsefullt önskemål att erhålla en i största möjliga utsträckning

enhetlig tillämpning även för tiden intill dess ett utslag i högsta instans

meddelats. Den från alla håll tillstyrkta uppgiften för riksskattenämnden

alt i förekommande fall klargöra innebörden av ny skattelagstiftning skulle

f. ö. mången gång icke vara förenlig med ett förbud för nämnden att i anvisningsväg

behandla rättsfrågor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.is proposition nr 64.

Såsom de sakkunniga framhållit, är eu förutsättning för ett effektivt

arbete i förevarande hänseende, att nämnden gives tillfälle att undersöka

förekomsten av sådana ojämnheter, som böra föranleda åtgärder från nämndens

sida. Jag kan i och för sig knappast ansluta mig till de sakkunnigas

uppfattning att ett successivt överlämnande till riksskattenämnden av prövningsnämndernas

protokoll skulle giva sken av övervakning av prövningsnämnderna

och därför icke borde ifrågakomma. Dessa protokoll utgöra offentligen

tillgängliga handlingar och komma t. ex. under skattedomstolarnas

granskning i besvärsmål. Att riksskattenämnden bereddes tillfälle

att taga del av dessa protokoll skulle därför knappast med fog kunna betecknas

som en icke önskvärd övervakning. Denna min uppfattning synes

f. ö. bestyrkas av det förut återgivna uttalandet av länsstyrelsen i Örebro län.

Emellertid torde kunna ifrågasättas huruvida värdet av en sådan anordning

svarar mot den därmed förenade mödan för prövningsnämnderna att

i alla ärenden verkställa protokollsavskrifter och för riksskattenämnden att

mottaga, registrera och sammanställa detta mycket vidlyftiga material. Det

synes icke uteslutet att riksskattenämnden kan förskaffa sig den önskvärda

översikten av beskattningsnämndernas praxis på annat och smidigare

sätt, därvid de av de sakkunniga angivna utvägarna i första hand böra

ifrågakomma. Emellertid synes det böra finnas möjlighet för riksskattenämnden

att —- om den så finner önskvärt — försöksvis pröva anordningen

med successivt översända protokollsavskrifter, därvid sådana i första hand

böra begäras från de prövningsnämnder, vilka tillämpa ett sådant system

som skildrats i det av länsstyrelsen i Örebro län avgivna yttrandet.

Jag vill i detta sammanhang tillägga, att även de uppslag, som lämnats i

det av länsstyrelsen i Norrbottens län avgivna yttrandet, synas värda beaktande.

Det bör ankomma på nämnden att närmare pröva dessa uppslag.

Vad de sakkunniga i övrigt anfört i nu förevarande hänseende föranleder

icke några erinringar från min sida. I anledning av några påpekanden från

remissinstansernas sida vill jag emellertid tillägga dels att de allmänna

anvisningarna regelmässigt böra lämnas av riksskattenämnden såsom sådan

och icke av någon dess tjänsteman och dels att det bör ankomma på

nämnden att avgöra huruvida vid de informations- och diskussionsmöten

med landskamrerare och taxeringsintendenter, som riksskattenämnden kan

komma att anordna, böra närvara andra representanter för näringslivet

och de skattskyldiga än de som äro ledamöter av nämnden.

Den föreslagna skyldigheten för riksskattenämnden att tillhandagå landskamrerare

och taxeringsintendenter med uttalanden i taxeringstrå

g o r åsyftar främst att bereda dessa befattningshavare vissa lättnader

vid fullgörandet av dem åvilande uppgifter. Därjämte bereder anordningen

nämnden en ytterligare möjlighet att erhålla information om aktuella skatteproblem

och att verka för likformig taxering.

På av de sakkunniga anförda skäl ansluter jag mig till den av dem uttalade

meningen, att frågerätten bör förbehållas landskamrerare och taxe
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj.ts proposition nr 04.

63

ringsintendenter. Jag kan alltså icke tillstyrka det av Föreningen Sveriges

taxeringsrevisorer väckta förslaget om rätt för taxeringsrevisor att på egen

hand i och för sin tjänst påkalla uttalande av riksskattenämnden eller taga

kontakt med nämnden eller dess personal. Men jag vill samtidigt framhålla,

att hinder givetvis icke bör föreligga för taxeringsrevisor att på taxeringsmtendentens

uppdrag eller i allt fall med dennes medgivande förfråga sig

hos riksskattenämnden eller eljest taga kontakt med dess tjänstemän.

De sakkunniga anse att framställda förfrågningar, som avse annat än

upplysningar rörande rent faktiska förhållanden såsom förefintliga prejudikat

o. d., i regel böra behandlas å sammanträde med nämnden. Till denna

uppfattning kan jag visserligen i princip ansluta mig, men jag vill samtidigt

understryka angelägenheten av att sammanträdena med nämnden icke

onödigtvis belastas med bagatellartade ärenden. I enklare ärenden, även om

i dessa är fråga om annat än faktiska upplysningar, bör nämndens befattningshavare

— eventuellt efter samråd med nämndens ordförande — äga

rätt att avgiva svar. Det synes angeläget att verksamheten såsom »frågecentral»

bedrives smidigt, snabbt och formlöst så långt detta låter sig göra.

Det torde icke böra givas någon föreskrift om att förfrågningar eller svar å

sådana skola vara skriftligen avfattade; formen för frågan eller svaret torde

få av vederbörande bedömas från fali till fall. Erforderliga minnesanteckningar

rörande frågor och svar i ärenden, som icke underställts riksskattenämnden

och sålunda icke intagits i dess protokoll och som ej äro av mer

bagatellartad natur, synas emellertid lämpligen böra föras och anmälas

vid ett kommande sammanträde med nämnden.

I instruktionen för riksskattenämnden torde lämpligen böra utsägas, att

i nämndens åligganden ingår att på begäran av landskamrerare eller taxeringsintendent

avgiva yttrande i taxeringsfrågor, varjämte bör angivas vilken

eller vilka av nämndens befattningshavare det tillkommer att tillhandagå

landskamrerare eller taxeringsintendent med råd och upplysningar

rörande taxering. Den närmare regleringen av verksamheten såsom »frågecentral»

torde det böra ankomma på nämnden själv att utforma.

I anledning av vad länsstyrelsen i Hallands län i sitt remissyttrande påpekat

angående gränsdragningen mellan sådana fall, där den skattskyldige

genom taxeringsintendentens förmedling kunde erhålla upplysning av riksskattenämnden

i taxeringsfrågor, och de egentliga förhandsbeskeden får

jag framhålla, att om riksskattenämnden ansett sig i viss fråga icke böra

lämna ett bindande förhandsbesked, så betager detta givetvis icke den skattskyldige

möjligheten alt i frågan rådföra sig med vederbörande taxeringsintendent.

Därvid är denne oförhindrad alt — om han så finner lämpligt

— efterhöra riksskattenämndens uppfattning i frågan. I denna som i alla

andra frågor, som föras under nämnden, blir det dennas sak att avgöra huruvida

något nämndens uttalande kan och bör göras. 1 detta sammanhang

må erinras om de sakkunnigas uttalande, att frågeinstitutet bör utnyttjas

med omdöme.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Även vad de sakkunniga anfört om riksskattenämndens och dess befattningshavares

resor till och besök hos olika taxeringsmyndigheter,

kan jag i huvudsak ansluta mig till.

Vad först angår resor till länsstyrelsernas taxeringsavdelning, synes det

vara ett självklart önskemål att nämnden skall ha möjlighet att företaga

sådana resor. Besöken å taxeringsavdelningarna få emellertid icke så anordnas

att de givas sken av inspektioner; det bör klart framgå att syftet

allenast är att möjliggöra ömsesidig information och skapa förutsättning

för fruktbärande diskussioner rörande taxeringsarbetets ändamålsenliga bedrivande.

Det synes angeläget att riksskattenämndens ledamöter och personal

vid sådana besök genom sitt uppträdande undvika att alstra missförstånd

liärutinnan.

Mer tveksamt kan synas vara, huruvida riksskattenämnden bör beredas

tillfälle att närvara vid beskattningsnämndernas sammanträden. De sakkunnigas

förslag i sådan riktning har mött kritik i några remissyttranden.

För de sakkunnigas förslag talar önskemålet att icke förvägra riksskattenämnden

någon väsentlig möjlighet att informera sig i hänseenden av mer

påtaglig betydelse för lösandet av de riksskattenämnden ålagda arbetsuppgifterna.

Mot förslaget talar faran för att sådana besök hos beskattningsnämnderna

kunna få sken av övervakning av de självständigt arbetande

beskattningsnämnderna och därigenom skapa irritation. •

För egen del är jag av den uppfattningen att om — såsom torde böra förutsättas

— sådana besök tillkännagivas på förhand och organiseras i samförstånd

med ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd, någon fara

knappast föreligger att innebörden av besöken skulle missförstås. Vid besök

hos annan beskattningsnämnd än prövningsnämnd kan det vara lämpligt

att vederbörande taxeringsintendent anmodas att samtidigt närvara; därigenom

skulle man undvika risken för att besöket kunde undergräva taxeringsintendentens

auktoritet.

Som av det sagda framgår finner jag mig böra lämna min anslutning till

de sakkunnigas förslag om rätt för riksskattenämnden att närvara vid sammanträde

med beskattningsnämnd. I samband härmed må framhållas, att

vid sådant sammanträde närvarande företrädare för riksskattenämnden väl

kunna vid förfrågningar tillhandagå med upplysningar men i övrigt icke

böra ingripa i diskussionen under sammanträdet. Däremot bör intet hindra

att de gjorda iakttagelserna läggas till grund för en diskussion med nämndens

ledamöter och med taxeringsintendenten efter sammanträdets avslutande.

De sakkunniga anse, att riksskattenämnden regelmässigt bör företrädas

av dess ordförande vid resor av nyss angivet slag. De sakkunniga ha därvid

utgått från vad de föreslagit därom att ordförandeskapet borde anordnas

som en heltidssyssla. Av skäl jag senare får närmare utveckla har jag för

avsikt förorda, att ordförandeskapet i allt fall tills vidare anordnas såsom

ett deltidsuppdrag. Med hänsyn härtill torde få förutsättas att ordföranden

icke blir i tillfälle att besöka länsstyrelser och beskattningsnämnder i den

omfattning, som eljest kunnat ifrågakomma.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

65

Den av de sakkunniga föreslagna befattningen som kanslichef hos riksskattenämnden

har jag för avsikt föreslå utbytt mot en byråchefsbefattning.

Vidare kommer jag att föreslå, att vid nämnden skall finnas anställd

på heltid en bokföringssakkunnig. Uppgiften att besöka länsstyrelserna och

beskattningsnämnderna torde främst bliva dessa befattningshavares uppgift.

Det torde böra ankomma på riksskattenämndens ordförande att fatta beslut

om resor, varom nu varit tal.

De sakkunniga förutsätta, att jämväl andra ledamöter i riksskattenämnden

än ordföranden skola kunna deltaga i resor till länsstyrelser och beskattningsnämnder.

Enligt min mening torde emellertid allenast undantagsvis

och endast då så finnes vara av särskilda skäl motiverat böra ifrågakomma,

att nämnden i dess helhet eller annan ledamot av nämnden än ordföranden

företager sådana resor. Det torde få uppdragas åt nämnden själv

att avgöra, när sådana särskilda skäl föreligga.

Den förordade uppgiften för riksskattenämnden att föra rättsfall sregister

samt samla och tillhandahålla annat material

av betydelse för taxeringsarbetet har livligt tillstyrkts

i remissyttrandena, varvid samtidigt en rad önskemål framförts angående

materialets distribution in. m. Det torde böra ankomma på riksskattenämnden

att pröva möjligheten och lämpligheten av att efterkomma de olika

önskemålen.

Angående rättsfallsregistret torde få tilläggas, att i detsamma synes i

första hand böra upptagas betydelsefullare utslag av regeringsrätten. Men

även utslag i av kammarrätten avgjorda mål av beskaffenhet att slutligt avgöras

av sistnämnda domstol böra omfattas av registret. Den i och för sig

tidsödande och ansvarsfulla uppgiften att föra och sammanställa detta register,

vilket såsom offentlig handling kommer att bliva tillgängligt för allmänheten,

torde lämpligen böra lösas av riksskattenämnden i samarbete

med chefen för finansdepartementets regeringsrättsbyrå respektive kammarrättens

president, vilka kunna förutses vara beredda att här lämna sin

medverkan.

Vad så angår frågan om riksskattenämndens arbetsresultat

bör sammanfattas och publiceras i särskilda

tryckta meddelanden, torde här följande få framhållas.

Till nämnden avlämnade uppgifter och där förvarade handlingar höra i

princip — såvitt föreskrift i lag eller annan författning icke till annat föranleder

— vara offentligen tillgängliga i samma omfattning som motsvarande

material hos andra verk och myndigheter. Det synes vidare vara önskvärt,

att riksskattenämnden på lämpligt sätt medverkar till alt sådana

nämndens arbetsresultat, som äro av ett mera allmänt intresse för de skattskyldiga,

bringas till dessas kännedom.

5 Bihang till riksdagens protokoll li)5l. 1 samt. Nr 61.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kiingl. Maj:ts proposition nr 64.

Det bör ankomma på nämnden att pröva de i remissyttrandena väckta

förslagen liksom andra förefintliga möjligheter att på lämpligt sätt efterkomma

det nyssnämnda önskemålet. Här liksom i åtskilliga andra hänseenden

synas några direkta författningsföreskrifter icke böra meddelas

utan nämnden lämnas fria händer att med stöd av vunna erfarenheter söka

vinna en lämplig lösning.

3. Enhetlig värdesättning på vissa aktier.

De sakkunniga. I betänkandet erinras om att de aktier, som noterades å

fondbörsen eller i fria marknaden, vid förmögenhetstaxeringen i allmänhet

brukade upptagas till de närmast före utgången av kalenderåret näst före

taxeringsåret noterade värdena. Dessa bekantgjordes genom en av fondhandlareföreningen

sammanställd lista å deklarationskurser å aktier in. fl.

värdepapper. Medan i fråga om sådana aktier enhetlighet rådde vid taxeringen,

hade däremot beträffande flertalet övriga aktier svårighet yppats att

vinna enhetlig värdering, särskilt i sådana fall, då aktier i ett och samma

bolag ägdes av skattskyldiga i olika län. I anledning härav hade sedan åtskilliga

år tillbaka åtgärder vidtagits till förebyggande av att dylika aktier

bleve föremål för olika värdesättning inom skilda län. Sålunda upprättades

årligen inom överståthållarämbetets skatteavdelning och å landskontoren

förteckningar över sådana i Stockholm eller vederbörande län hemmahörande

aktiebolag, vilkas aktier icke upptoges å fondhandlareföreningens lista

över deklarationskurser å aktier. I dessa förteckningar angåves de värden,

som ansåges böra tillämpas vid förmögenhetsuppskattningen. Förteckningarna

upptoge dock långt ifrån alla aktier av dylikt slag utan blott aktier

i sådana bolag, vilkas aktiekapital överstege visst av skattedirektören hos

överståthållarämbetet eller landskamreraren bestämt belopp. I allmänhet

avsåges därvid näringsidkande bolag med ett flertal aktieägare, medan s. k.

enmansbolag ej medtoges. Enligt uppgift bleve aktier i omkring 10 000

bolag på detta sätt föremål för förhandsvärdering.

De sakkunniga framhålla vidare, att även om genom det skildrade förfaringssättet

värdesättningen å aktier blivit i viss grad likformig, vidlådde

dock vissa ojämnheter dessa värden. Detta kunde bero på att fullt enhetliga

principer icke tillämpades de olika förvaltningsområdena emellan vid

upprättandet av förteckningarna, liksom även att primärmaterialet icke

alltid möjliggjorde ensartat bedömande.

De sakkunniga, som övervägt huruvida genom riksskattenämndens medverkan

åtgärder borde vidtagas för vinnande av en tillfredsställande förhandsvärdering

av icke börsnoterade aktier, erinrar om den av dem intagna

ståndpunkten, att nämnden icke borde beklädas med befogenheter att annorledes

än som förhandsbesked meddela för beslcattningsmyndigheterna

bindande förhandsuttalanden. Med hänsyn härtill förordades ett utbyggande

av det genom praxis tillkomna förfaringssättet med länsvis upprättade

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

67

förslag till aktievärden avsedda att vara allenast vägledande men ej bindande

för taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga.

Efter en ingående redogörelse för de mot det hittills tillämpade förfaringssättet

riktade invändningarna — i avseende å vad de sakkunniga härutinnan

anfört torde få hänvisas till s. 68 i betänkandet — säga sig de

sakkunniga ha stannat för att förorda ett förfaringssätt, som i betänkandet

skildras på följande sätt.

Efter överläggningar, i den mån sådana må anses erforderliga, med sakkunniga

utarbetar riksskattenämnden allmänna direktiv rörande de grunder,

som skola följas vid upprättande av ifrågakomna förteckningar å värden å

icke börsnoterade aktier. Dessa direktiv utsändas till överståthållarämbeiets

skatteavdelning och landskontoren i god tid före förteckningarnas uppgörande,

förslagsvis före den 1 juli varje år. Förslag till aktievärden uppgöras

därefter med ledning av direktiven, särskilt för Stockholm och för

varje län. Därvid inhämtas erforderliga uppgifter om vederbörande bolags

fonder, dolda reserver, senaste och påräknelig utdelning in. fl. omständigheter,

till vilka enligt direktiven hänsyn skall tagas, ur vederbörande bolags

senast fastställda balansräkning eller eljest tillgängliga handlingar, närmast

senast avlämnade deklaration för vederbörande bolag. I mån av behov inhämtas

felande uppgifter genom korrespondens med berörda bolag. Sedan

förslag till aktievärden upprättats, underrättas vederbörande bolag] om

föreslaget värde å bolagets aktier. Sådan underrättelse synes ej böra göras

obligatorisk; särskilt om värdet upptages oförändrat i jämförelse med tidigare

år, kan sådan underrättelse anses obehövlig, men även i vissa andra

lall kan meddelande om förslagets innehåll utan egentlig olägenhet underlåtas.

Påkallas i något fall från bolagets sida underrättelse, bör sådan självfallet

lämnas. Sedan förteckningar över aktievärden sålunda upprättats,

överlämnas de till riksskattenämndens kansli senast den 10 november samma

år. Har något bolag framställt erinran mot föreslaget värde å bolagets

aktier, insändes även sådan erinran, därest hänsyn till densamma ej tagits

vid förslagets slutliga upprättande. Förteckningarna granskas därefter å

riksskattenämndens kansli och anmälas vid sammanträde med nämnden så

snart ske kan. Nämnden fastställer därefter värden å i förteckningarna upptagna

aktier om möjligt i så god tid, att resultatet kan genom överståthållaräinbetets

och länsstyrelsernas förmedling bringas till vederbörande bolags

kännedom senast den 10 januari under taxeringsåret. Bolagen torde

därefter underrätta sina aktieägare om det fastställda värdet å vederbörande

bolags aktier. Taxeringsnämnderna underrättas direkt från överståthållarämbetet

och länsstyrelserna.

Självfallet må det stå riksskattenämnden öppet att, om den därtill finner

skäl, ur de inkomna förteckningarna utesluta vissa aktier eller i förteckningarna

upptaga aktier, som icke däri införts vid deras insändande till

nämnden.

Rörande innehållet i de direktiv, som riksskattenämnden enligt det anförda

skall utfärda till ledning för förteckningarnas uppgörande, torde i

detta sammanhang icke böra sägas mera än att i direktiven skola angivas

de grunder, efter vilka urvalet av aktiebolag för införande i förteckningarna

skall ske, vilka faktorer skola beaktas vid värdesättningen samt värderingsmetodens

grunddrag. Införas faktorerna i kolumner, kan värdesättningen

ske väsentligen genom enkla räkneoperationer enbart på grundval av de i

kolumnerna införda talen. Finnes det därvid framkomna resultatet böra jämkas

med hänsyn till särskilda förhållanden, angivas dessa summariskt i en

anmärk ningskolumn.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Knngl. Maj.ts proposition nr 64.

Då primärmaterialet regelmässigt kommer att hänföra sig till tiden för

balansräkningen vid utgången av året näst före beskattningsåret, måste det

på grundval av dessa faktorer framkomna resultatet jämkas med hänsyn

till därefter inträffade förändringar, så att värdet i görligaste mån ansluter

sig till aktiernas saluvärde vid beskattningsårets utgång. Om säkrare grunder

för denna justering icke stå till buds, måste justeringen ske efter skön.

De sakkunniga tillägga, att det syntes böra överlämnas åt riksskattenämnden

att närmare utforma värderingsgrunderna under beaktande, i

den mån så funnes påkallat, av de synpunkter, som framförts i de sakkunnigas

kritik av den nuvarande ordningen. Därvid anmärkes att det möjligen

kunde ifrågakomma, att i vissa fall skilda värden angåves å majoritets-

och minoritetsposter. Någon allmängiltig regel därutinnan kunde dock

ej uppställas, då förhållandena kunde vara växlande.

Vidare framhålles, att de av riksskattenämnden åsatta värdena visserligen

icke vore bindande för taxeringsmyndigheterna men att avvikelse från

dessa värden självfallet borde ske allenast då särskilda skäl förelåge. Dessa

skäl borde då angivas genom anteckning i myndighetens handlingar, lämpligen

i protokollet. Ville den skattskyldige påkalla annan värdesättning

vore det tillrådligt att han i sin deklaration eller bilaga till denna framställde

motiverat yrkande därom.

De sakkunniga lämna därefter — ås. 70—71 i betänkandet — en redogörelse

för det material, som står till buds vid verkställandet av en aktievärdering,

och för vissa av de sakkunniga gjorda överväganden rörande en

utbyggnad av aktiebolagens uppgiftsskyldigheter i syfte att därigenom få

fram ett bättre sådant material. De sakkunniga säga sig emellertid icke

vilja förorda någon ökad uppgiftsskyldighet, då bolagen redan nu vore betungade

med skyldighet att lämna uppgifter av mångahanda slag, men framhålla

samtidigt att det givetvis stode bolagen fritt att självmant förebringa

utredning om förhållanden av beskaffenhet att böra påverka aktievärderingen.

Om icke förr kunde bolag finna anledning därtill, då det mottagit

meddelande om det värde, som föresloges för bolagets aktier i överståthållarämbetets

skatteavdelnings eller vederbörande landskontors förteckning

å aktievärden.

Därefter anföra de sakkunniga följande.

Det arbete, som enligt det ovan anförda skulle komma att åvila riksskattenämnden,

torde bliva av icke obetydlig omfattning utan att dock vara av

den storleksordning, att den överstiger vad som skäligen kan utföras av

nämnden. Härvid förutsättes dock dels att nämnden till sitt förfogande erhåller

tillräckligt anslag för anlitande i mån av behov av extra arbetskraft

för granskning av inkomna förslag till aktievärden, dels ock att nämnden

vid prövning av desamma icke går alltför långt i detalj granskning utan nöjer

sig med att kontrollera, att meddelade direktiv blivit följda vid förslagens

upprättande, samt föreskriva ändring blott då sådant föranledes av inkomna

erinringar eller eljest finnes påkallat av föreliggande omständigheter.

Skulle det ekonomiska läget hava mera påtagligt förändrats, sedan

direktiven utfärdats, lärer nämnden av egen drift icke underlåta att göra de

ändringar i förslagen, som därav föranledas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Särskilda föreskrifter i det nu avhandlade ämnet torde icke behövas, enär

riksskattenämnden med dess föreslagna befogenheter själv kan meddela för

anordningens genomförande erforderliga anvisningar.

Genomföres vad de sakkunniga här ovan förordat, kommer den befattning

med sammanställande av de länsvis upprättade förteckningarna å värden

å icke börsnoterade aktier, som med hittills tillämpad ordning ankommit

på överståthållarämbetets skatteavdelning, att upphöra.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att det föreslagna

förfaringssättet — innebärande att riksskattenämnden först utarbetade

anvisningar rörande värderingsprinciperna och, sedan länsstyrelsen

uppgjort förslag till värden, därefter granskade och fastställde värdena —

icke syntes stå i överensstämmelse med uttalandet att av nämnden utfärdade

anvisningar skulle vara vägledande och icke bindande.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om de sakkunnigas uttalande, att

förteckningar med förslag till aktievärden skulle med ledning av anvisningar,

som riksskattenämnden utfärdat, utarbetas å de olika länen och insändas

till riksskattenämnden senast den 10 november varje år, varefter nämnden

skulle ha att fastställa värdena. Länsstyrelsen framhåller, att en sådan

ordning skulle medföra, att arbetet med uppgörande av förslag till aktievärden

skulle fullgöras av taxeringsavdelningarna under den tid på året,

då deras arbete med förberedandet av mål till prövningsnämnden vore

mest forcerat. Detta vore en olägenhet, som om möjligt borde undvikas.

Om anvisningar för värdesättning av icke börsnoterade aktier utfärdades

av riksskattenämnden, syntes värdesättningen med ledning av dessa anvisningar

kunna ske å de olika länsstyrelserna, varvid den kunde förläggas

till en tidpunkt, när taxeringsavdelningarna vore mindre tyngda av arbete

för prövningsnämnderna. Först om det skulle visa sig att de av riksskattenämnden

utfärdade anvisningarna skulle vara otillräckliga för uppnåendet

av en mera enhetlig värdering, syntes frågan om en centralisering av

värderingen till riksskattenämnden böra övervägas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar, att avsaknaden av för hela riket

normerande grunder för värderingen av icke börsnoterade aktier länge

varit besvärande och förvisso vållat en allt annan än likformig uppskattning

av dessa förmögenhetsobjekt. Det vore därför tacknämligt, att denna

brist nu avhjälptes genom riksskattenämndens medverkan. Emellertid förefölle

det egendomligt, att nämnden skulle belastas med det betydande

merarbete som måste bliva följden, därest nämnden skulle granska och

fastställa värdeförslagen. Det syntes tillfyllest, att nämnden lämnade för

värderingen erforderliga direktiv. Då del måste förutsättas, att dessa direktiv

skulle vara offentliga, torde den mest effektiva kontroll komma att utövas

av bolagen själva. Kontroll från riksskattenämndens sida kunde ske

vid de i annat sammanhang föreslagna besöken å taxeringsavdelningarna.

Länsstyrelsen föresloge därför, att riksskattenämndens befattning med aktievärderingen

begränsades till meddelandet av direktiv rörande grunderna

för värderingen av icke börsnoterade aktier, till sammanställande av de

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ls proposition nr 64.

länsvis upprättade förteckningarna över värden å sådana aktier, vilka förteckningar

borde vara nämndens kansli tillhanda senast den 15 januari

taxeringsåret, och till kontroll vid besök å landskontorens taxeringsavdelningar.

— På ett härmed i huvudsak likartat sätt uttalar sig länsstyrelsen

i Gävleborgs län.

Även mellnnkommunala prövningsnämnden förordar, att riksskattenämndens

befattning med aktievärderingen inskränktes till utfärdande av

vissa rekommendationer till ledning för denna värdering, därvid exempelvis

borde angivas på vilket sätt och i vilken utsträckning hänsyn borde tagas

till latenta skatteskulder i sådana fall, då värdet på aktier beräknades

med huvudsaklig ledning av det s. k. matematiska värdet. Mellankommunala

prövningsnämnden framhåller, att de sakkunnigas förslag att taxeringsintendenterna

senast den 10 november skulle översända förslag till

aktievärden jämte inkomna erinringar, ledde till att det omfattande arbetet

med värderingen måste utföras av taxeringsavdelningarna å tid som

sammanfölle med prövningsnämndsarbetet, vilket bleve till förfång för

detta arbete. För närvarande koncentrerades arbetet med aktievärderingen

till tiden kring årsskiftet, vilket vore lämpligt även för de skattskyldiga,

enär bokföringsgranskning borde begränsas under denna för affärslivet ansträngda

tid. Den nuvarande decentraliseringen medförde även den fördelen,

att skattskyldiga vid personliga besök hos länsstyrelserna kunde redogöra

för de skäl, som i det speciella fallet talade för avvikelse från det värde,

som framkomme vid schablonmässig beräkning.

Även i några andra remissyttranden — däribland de som avgivits av

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer

— ha synpunkter framförts, som i väsentliga hänseenden

sammanfalla med vad mellankommunala prövningsnämnden anfört.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar som sin mening, att riksskattenämndens

föreslagna befattning med aktievärderingen skulle för nämnden

och dess personal medföra en orimlig arbetsbörda under viss del av

året. Redan av denna anledning syntes nämndens uppgift i förevarande

hänseende -— åtminstone tills tillräcklig erfarenhet om möjligheterna att

genomföra de sakkunnigas förslag på denna punkt vunnits — böra begränsas

till utfärdandet av allmänna direktiv för värdesättningen.

I det av länsstyrelsen i Blekinge län avgivna yttrandet uttalas, att de av

de sakkunniga antydda riktlinjerna för urvalet av aktier, som borde värderas,

icke torde få utesluta att börsnoterade aktier i enstaka fall gjordes

till föremål för värdering och att detta regelmässigt skedde beträffande

aktier i s. k. enmansbolag. Speciellt beträffande sistnämnda slag av aktier

vore ofta skillnaden mellan nominella värdet och saluvärdet påfallande

stort. Det kunde emellertid ur många synpunkter vara lämpligt att riksskattenämnden

i fråga om sådana aktier inskränkte sig till att uppdraga

principiella riktlinjer för värderingen men sedan helt överläte denna till

respektive taxeringsmyndigheter. Det vore synnerligen önskvärt, att aktiebolagens

uppgiftsskyldighet i självdeklarationen utökades till att avse jäm
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

väl för aktievärderingen erforderliga uppgifter. Skedde ej detta, bleve det

som hittills nödvändigt att genom särskilda skrivelser avfordra det stora

flertalet aktiebolag sådana uppgifter. En obligatorisk uppgiftsskyldighet

syntes därför ej kunna medföra något betydande merarbete för bolagen.

Länsstyrelsen i Örebro län påpekar att en aktievärdering svårligen läte

sig göra utan kännedom om dolda reserver samt omtalar att uppgift om

sådana icke lämnats i bolagsdeklarationer, avgivna inom Örebro län. Vid

gjorda förfrågningar hade emellertid allenast undantagsvis förekommit, att

vederbörande bolag vägrat lämna erforderliga upplysningar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar i sitt yttrande därom att fastställandet

av förmögenhetsvärde å icke börsnoterade aktier vore påkallat

förutom vid förmögenhetsbeskattningen även vid beräknandet av arvs- och

gåvo- samt kvarlåtenskapsskalt. Vidare framhålles att hittills hade urvalet

av de aktier, vilka av länsstyrelserna värdebedömts för att intagas i den

för förmögenhetstaxeringen upprättade aktievärderingslistan, skett endast

beträffande bolag med större aktiekapital. Det vore emellertid nödvändigt

att även aktier i mindre bolag värderades enhetligt. Länsstyrelsen ansåge

därför, att aktierna för samtliga bolag skulle förhandsvärderas. Det borde

därför åligga aktiebolagen att, i samband med avgivande av självdeklaration,

lämna särskilda uppgifter för aktievärderingen. Härför borde upprättas

särskild blankett. Länsstyrelsen anför därefter.

De lämnade uppgifterna böra granskas å länsstyrelserna men granskningen

inskränkas till att konstatera att fullständiga uppgifter lämnats.

Sedan eventuell komplettering skett böra uppgifterna och eventuellt deklarationerna

översändas till riksskattenämnden, som bör upprätta aktievärderingsförteckning

att tjäna till ledning vid taxeringen. Därest riksskattenämndens

befattning med aktievärderingen icke kommer att avse allenast

en granskning av länsstyrelsernas förslag till värde å aktierna utan såsom

länsstyrelsen föreslår ett upprättande av förteckningen skulle ett tidsödande

arbete med aktievärderingen kunna besparas länsstyrelserna. Riksskattenämnden

måste ju ändock noggrant genomgå uppgifterna och det förefaller

länsstyrelsen bliva ett betydande dubbelarbete om ungefär samma genomgång

sker å länsstyrelserna. En fördel synes det också böra vara att

granskningen och bedömningen redan i sitt första skede kommer att ske

enligt för riket enhetliga principer och med större sakkunskap än vad som

kan förefinnas å länsstyrelserna.

I det av förste taxeringsintendenten Holdo avgivna yttrandet understrykes,

att värderingen av aktier i såväl enmansbolag som förvaltningsbolag

av viss omfattning vore lika påkallad som beträffande aktier i andra bolag.

Holdo tillägger, att i Stockholm värdering regelmässigt skedde även av

aktier i bolag av förstnämnda typer.

I det yttrande, som åberopats av Sveriges industriförbund in. fl., erinras

om de sakkunnigas uttalande att riksskattenämnden, i den mån så ansåges

erforderligt, ägde överlägga med för ändamålet tillkallade sakkunniga före

utfärdandet av nämndens allmänna direktiv för aktievärderingen. Det tilllägges,

att med hänsyn till de svårigheter, som vore förbundna med en dylik

värdesättning och den föreliggande frågans stora betydelse, syntes så
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

dana överläggningar med sakkunniga böra vara obligatoriska. De sakkunniga

borde jämväl medverka vid den efterföljande granskningen å nämndens

kansli av de länsvis upprättade förteckningarna.

Skånes handelskammare ifrågasätter, huruvida icke sådana ändringar i

gällande bestämmelser borde vidtagas, att den genom riksskattenämndens

medverkan åstadkomna väi*deringen av aktier i och för likformig förmögenhetstaxering,

borde läggas till grund även för arvs-, kvarlåtenskaps- och

gåvobeskattningen.

Även i åtskilliga andra av de yttranden, som över de sakkunnigas förslag

avgivits av näringsorganisationer, understrykes angelägenheten av att vad

de sakkunniga föreslagit rörande riksskattenämndens befattning med aktievärderingen

genomfördes så att en bättre och enhetligare ordning vid

denna värdering än den nu tillämpade uppnåddes.

Departementschefen. Frågan om värderingen av icke börsnoterade aktier

i och för förmögenhetstaxeringen hör till de skattespörsmål, som i synnerhet

under senare år tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Därvid har

framför allt värderingsgrunderna ställts under diskussion i samband varmed

konstaterats att värderingen inom de olika länen i icke ringa omfattning

ägde rum efter olika principer eller att i allt fall de omständigheter,

som ansåges böra inverka på värdesättningen, beaktades i olikartad omfattning

inom de skilda länen. Ej heller hade enhetliga principer tillämpats,

när det gällde urvalet av de aktier, som gjordes till föremål för en

förhandsvärdering.

Från de skattskyldigas sida har -—- som framgår av vad de sakkunniga

anfört och i remissyttrandena framhållits — ett icke helt obefogat missnöje

rått med den nuvarande ordningen. Även från näringslivets sida har

under senare år missnöje anmälts och åtgärder till undanröjande av detta

påyrkats. De sakkunnigas förslag torde vara att se mot denna bakgrund.

Ehuru verkställandet av förmögenhetstaxeringen i det enskilda fallet är

en beskattningsnämndernas angelägenhet, är det uppenbart att i flertalet

fall varken den skattskyldige eller än mindre taxeringsnämnden har förutsättningar

för en tillfredsställande beräkning av aktievärdet. Härför erfordras

en ingående kännedom om det ifrågakommande bolagets ställning

och sådan kännedom har den skattskyldige eller taxeringsnämnden allenast

rent undantagsvis. Med hänsyn härtill är en anordning med en central

värdering ofrånkomlig och denna bör göras av myndighet, som härför

har erforderligt material, och i samråd med det bolag vars aktier värderingen

avser. Vid en sådan värdering framkomna värden bliva för de skattskyldiga

och beskattningsnämnderna vägledande samtidigt som möjlighet

föreligger att — när skäl därtill föreligga — avvika från dessa värden.

Det är också efter dessa linjer arbetet för närvarande bedrives i det

varje länsstyrelses taxeringsavdelning upprättar förslag till värden å aktier

i sådana bolag, vilka äro hemmahörande inom länet i fråga. Samtliga vär
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

73

den sammanställas därefter genom överståthållarämbetets skatteavdelnings

försorg och tillhandahållas landets taxeringsmyndigheter.

De sakkunniga förorda nu, att riksskattenämnden till vinnande av likformighet

icke blott i fråga om värderingsgrunderna utan även i avseende

å urvalet av de aktier, som böra bliva föremål för förliandsvärdering, skulle

utfärda allmänna anvisningar och rekommendationer för värderingsarbetet.

Detta skulle — i den mån så funnes erforderligt — ske efter samråd

med särskilt tillkallade sakkunniga.

Detta de sakkunnigas förslag och vad de sakkunniga i anslutning därtill

uttalat har vid frågans remissbehandling icke mött erinringar. Även för

egen del vill jag ansluta mig till förslaget i denna del; det synes mig bliva

en angelägen uppgift för nämnden att — utifrån nämndens erfarenhet och

med beaktande av regeringsrättens inställning till de hithörande frågorna

—• på detta sätt verka för en bättre ordning.

Ej heller finnes anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag, att

det egentliga arbetet med värderingen skall, som hitintills, verkställas inom

varje läns taxeringsavdelning. Utredningsarbetet måste uppenbarligen där

göras och kontakt med bolagsledningen kan smidigast etableras lokalt. Riksskattenämndens

tilltänkta personalutrustning skulle heller icke vara tillräcklig

för en sådan arbetsuppgift.

Av det sist sagda framgår alltså, att jag icke är beredd förorda det av

länsstyrelsen i Norrbottens län framförda förslaget, att taxeringsavdelningarnas

uppgift skulle inskränkas till ett hopsamlande av erforderligt bedömningsmaterial,

varefter det skulle ankomma på riksskattenämnden att utan

något föregående förslag från taxeringsavdelningen fastställa värdena.

Emellertid ha de sakkunniga tänkt sig, att riksskattenämndens verksamhet

med aktievärderingen även skulle innefatta en kontroll och eventuellt

ett fortsatt bearbetande av de av taxeringsavdelningarna föreslagna värdena.

För möjliggörande härav skulle en förteckning över sistnämnda värden tillställas

riksskattenämnden senast den 10 november året före taxeringsåret.

I åtskilliga remissyttranden ha bestämda erinringar riktats mot detta

förslag. Därvid har särskilt framhållits, att en sådan ordning nödsakade

taxeringsavdelningarna att förlägga dessa avdelningars arbete med värderingen

till en ur deras synpunkt mycket olämplig tid, att taxeringsavdelningarna

åsamkades ett avsevärt merarbete genom att för riksskattenämnden

nödgas detaljerat redogöra för de föreslagna värdena, så snart dessa

skilde sig från värden som skulle framkommit vid en vanlig schablonberäkning,

samt att riksskattenämnden, därest förslaget genomfördes, finge

en mycket betydande arbetsbörda.

De framställda erinringarna synas mig bärande. Det torde knappast böra

ifrågakomma, att i detta sammanhang föreskriva en anordning, som gåve

de förut hårt ansträngda taxeringsavdelningarna ett merarbete eller som

nödgade dessa att förlägga det hithörande arbetet till en för dem otjänlig

lid. Vad riksskattenämnden beträffar, vill det synas som om — därest det

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

över huvud skulle vara någon mening med den ifrågasatta eftergranskningen

— nämnden finge en så omfattande och tidsödande arbetsuppgift, att

denna menligt måste påverka nämndens möjligheter att fullgöra övriga arbetsuppgifter.

Det synes mig därför lämpligare, att — i allt fall till dess det visat sig

att ett tillfredsställande resultat på detta sätt icke kan uppnås — riksskattenämndens

medverkan vid aktievärderingen inskränkes till den av mig

förut förordade uppgiften att meddela allmänna anvisningar eller rekommendationer

för värderingsarbetet. Därjämte bör det arbete med sammanställandet

av förhandsvärdena, som hitintills utförts av överståthållarämbetets

skatteavdelning, övertagas av riksskattenämnden. Skyldighet bör alltså

föreligga för länsstyrelsernas taxeringsavdelningar att på av riksskattenämnden

angiven tid till nämnden överlämna de gjorda värdeförslagen.

Det bör tilläggas, att riksskattenämnden givetvis bör vara beredd att på

förfrågan lämna råd och anvisningar rörande värderingens utförande i enskilda

fall, samt att nämnden i samband med besök å taxeringsavdelningarna

bör hålla sig underrättad om värderingsarbetets bedrivande.

I anledning av några vid remissbehandlingen gjorda påpekanden vill jag

framhålla, att de av riksskattenämnden meddelade värderingsanvisningarna

givetvis icke böra vara hemliga, att i särskilda fall värdering även bör

kunna ifrågakomma beträffande vissa börsnoterade aktier, att värderingen

regelmässigt synes böra avse jämväl aktier i s. k. enmansbolag och i förvaltningsbolag,

att riksskattenämnden bör överväga lämpligheten av att utarbeta

en särskild blankett för inhämtande av uppgifter från bolagen i och

för aktievärderingen, samt att frågan om obligatorisk uppgiftsskyldighet för

bolagen synes tills vidare böra lämnas öppen i avvaktan på ytterligare erfarenhet

rörande behovet härav.

4. Allmän fastighetstaxering.

Gällande bestämmelser m. m. Beträffande allmän fastighetstaxering äro i

taxeringsförordningen föreskrivna vissa åtgärder, som äro ägnade att befordra

enhetlighet och jämnhet i taxeringen.

Sålunda åligger det enligt 58 § 1 mom. taxeringsförordningen domänstyrelsen

att i samråd med statens skogsförsöksanstalt och skogsstyrelsen sammanställa

vissa uppgifter rörande skogsmark och växande skog.

Vidare verkställes enligt 71 § taxeringsförordningen med ledning av protokoll

från de sammanträden, som jämlikt 66 § 2 mom. samma förordning

skola avhållas sedan beredningsnämnderna avslutat sitt arbete, i den ordning,

Kungl. Maj :t förordnar, undersökning för utrönande, huruvida vid

taxering av jordbruksfastigheter å landsbygden jämnhet och likformighet

de olika länen emellan blivit uppnådd. Motsvarande undersökning har på

uppdrag av Kungl. Maj :t jämväl plägat verkställas sedan fastighetstaxeringsnämnderna

och fastighetsprövningsnämnderna avslutat sitt arbete.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

75

Jämlikt 58 § 2 mom. taxeringsförordningen åligger det landskamreraren

att såsom förberedande åtgärd för beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas

verksamhet på grundval av lagfartsförteckningar och uppgifter

från hypoteksinrättningar angående belåningsvärden ävensom de upplysningar,

som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande fastigheternas

allmänna saluvärde å länets landsbygd. Undersökningar av berörda

art ha emellertid jämväl utförts centralt för landet i dess helhet. För åren

1926 och 1931 sammanställdes sålunda för lantbruksakademiens räkning,

uppgifter rörande åkerjordens saluvärden. Till belysning av växlingarna i

jordbruksfastigheternas saluvärden lät särskilda utskottet vid 1930 års riksdag

verkställa en utredning angående köpeskillingar och taxeringsvärden

för lagfarna fastigheter å landsbygden inom vissa län. Sistnämnda undersökning

fullföljdes av finansdepartementets skatteberedning såsom förberedelse

till 1933 års allmänna fastighetstaxering. Vid de allmänna fastighetstaxeringar,

som ägde rum åren 1938 och 1945, förelågo av statistiska centralbyrån

på uppdrag av Kungl. Maj:t verkställda utredningar rörande förhållandet

mellan taxerings- och saluvärden vid försäljning av jordbruksfastigheter,

beträffande vilka lagfart sökts under vissa år. Vad angår stadsfastigheter

ha hela landet omfattande undersökningar icke företagits. Till

ledning vid 1945 års fastighetstaxering förelåg emellertid en inom finansdepartementets

skatteberedning företagen utredning beträffande sådana fastigheter

i åtta städer, som varit föremål för köp under åren 1938—1943.

Till ledning vid taxering av vattenfall, dammar, kraftverk in. m. har till

1933, 1938 och 1945 års allmänna fastighetstaxeringar på offentligt uppdrag

utarbetats tabeller, vilka jämväl kommit till användning vid taxering av

andra industriella anläggningar.

Till befordrande av enhetlighet och jämnhet vid allmän fastighetstaxering

har sedan år 1927 före upptagandet av taxeringsarbetet efter Kungl. Maj:ts

förordnande avhållits möten i Stockholm med rikets landskamrerare samt ett

antal i fråga om taxering av skogsmark och växande skog sakkunniga personer.

I det år 1944 anordnade mötet deltogo jämväl samtliga taxeringsintendenter.

Såsom skogssakkunniga deltagare i mötet ha varit förordnade dels

såsom representanter för länen i allmänhet vederbörande länsjägmästare —

från vissa län ha två representanter utsetts — dels ock två, tre eller fyra särskilda

skogssakkunniga. Därjämte ha vissa statliga myndigheter och enskilda

organisationer ägt utse representanter att närvara vid mötena. Ordförande

och vice ordförande hava förordnats av Kungl. Maj :t. Såsom sekreterare

ha tjänstgjort befattningshavare vid domänstyrelsen och länsstyrelserna.

Representanter för kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning ävensom

för skatteberedningen eller finansdepartementets rättsavdelning ha

närvarit vid mötena. Mötena ha avhållits i slutet av september eller början

av oktober året före det, varunder den allmänna fastighetstaxeringen ägt

rum, och ha pågått i fyra eller fem dagar.

Förhandlingarna vid fastighetslaxeringsmötena ha inletts med föredrag.

I dessa har bland annat lämnats redogörelse för taxeringsutfallet vid när
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

mast föregående allmänna fastighetstaxering och därefter inträffade förändringar

i saluvärdena samt för domänstyrelsens till länsstyrelserna enligt 58 §

taxeringsförordningen överlämnade utredningar. Vidare ha föredrag hållits

om lämpliga metoder vid taxering av olika slags fastigheter. Föredrag av intresse

jämväl för de skogssakkunniga ha hållits inför samtliga mötesdeltagare.

Därefter ha landskamrerarna —- vid 1944 års möte jämväl taxeringsintendenterna

— och de skogliga representanterna sammanträtt var för sig,

varvid de senare varit uppdelade på tre sektioner. 1944 års möte fick i viss

mån en annan utformning än föregående möten. Samtidigt med mötet hade

nämligen anordnats en instruktionskurs för fastighetstaxeringsnämndernas

ordförande. Vid kurserna närvoro landskamrerarna och taxeringsintendenterna

samt, i den mån å kursen behandlades taxering av skog, de skogssakkunniga.

Till instruktionskursen voro förlagda sådana föredrag och i anledning

därav föranledda diskussioner som eljest skulle ha förekommit å fastighetstaxeringsmötet.

Landskamrerarnas överläggningar å fastighetstaxeringsmötena ha utmynnat

i gemensamma uttalanden rörande de grunder, som borde tillämpas

vid den allmänna fastighetstaxeringen. Uttalanden ha gjorts angående såväl

taxering av annan fastighet som taxering av jordbruksfastighet, i vad

icke angår skogsmark och därå växande skog.

Vad angår annan fastighet ha särskilda uttalanden gjorts beträffande

industrifastighet, hyresfastighet och enfamiljshus i villasamhällen.

I uttalanden avseende industrifastighet har enighet uppnåtts om de faktorer,

vartill hänsyn borde tagas för erhållande av ett riktigt saluvärde.

Beträffande hyresfastighet har angivits den ungefärliga procent, som —

med hänsyn till den vid tidpunkten för taxeringen rådande allmänna prisnivån

å sådan fastighet — borde tillämpas vid taxering efter kapitalisering

av bruttohyran.

Vad angår enfamiljshus i villasamhällen har vid 1932 och 1937 års möten

uttalats, att taxeringen av desamma lämpligen borde äga rum med hänsyn

till byggnadskostnaden vid taxeringstillfället, medan vid 1944 års möte uttalats,

att taxeringen av sådana hus borde äga rum med beaktande av de

saluvärden, som för sådana byggnader dåmera kunde påräknas.

I uttalanden rörande taxering av jordbruksfastighet har till en början

poängterats, att samarbete borde äga rum mellan landskamrerarna i angränsande

län för uppnående av jämn taxering i gränsorterna mellan länen. Åkerjorden

har föreslagits indelad i minst tre olika godhetsklasser. Vid 1932 års

möte uttalade sig landskamrerarna för vissa grunder angående indelning av

jordbruk efter storleksordning inom åtta olika länsgrupper, där mer eller

mindre likartade jordbruksförhållanden vore rådande. 1937 och 1944 års

möten inskränkte sig till ett uttalande om lämpligheten av att verkställa indelningen

av jordbruk efter storleksordning i överensstämmelse med den

indelning, som plägat tillämpas i rikets officiella statistik, i den mån förhållandena

i något län icke till annat föranledde. Vidare har på mötena uttalats,

att enhetsvärdet för storbruk per hektar vore lägre än för medelstora

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

jordbruk (bondebruk) samt att enhetsvärdet för småbruk vore högre per

hektar än för medelstora jordbruk. Enligt uttalande å 1944 års möte borde

vid bestämmande av enhetsvärden jämlikt 59 § 1 mom. taxeringsförordningen

med hänsyn till de uppgifter rörande saluvärden å försålda jordbruksfastigheter,

som utarbetats av statistiska centralbyrån, iakttagas att högre enhetsvärde

än vid senaste allmänna fastighetstaxeringen fastställdes. Denna

höjning borde dock icke beräknas till högre belopp än 25 %. Å samma

möte uttalades, att stort avseende på grund av de betydligt stegrade byggnadskostnaderna

borde fästas vid bebyggelsen å taxeringsenheterna. Beträffande

värdet av impediment har å mötena uttalats, att detta icke borde överstiga

värdet av sämsta skogsmark.

De skogssakkunnigas överläggningar å fastighetstaxeringsmötena ha i huvudsak

gällt domänstyrelsens skrivelser till länsstyrelserna jämlikt 58 §

taxeringsförordningen och i anslutning till skrivelserna framlagda förslag

om vissa i dessa icke berörda taxeringsgrunder. Resultaten av de skogssakkunnigas

överläggningar ha tryckts och genom finansdepartementet tillställts

de lokala beskattningsmyndigheterna.

De sakkunniga. De sakkunniga framhålla, att då från centralt håll nedlagts

ett betydande arbete i syfte att uppnå likformighet vid fastighetstaxeringen,

hade på området för denna taxering behovet av ett särskilt centralt

taxeringsorgan icke gjort sig gällande med samma kraft som fallet varit beträffande

inkomsttaxeringen. Inrättandet av en riksskattenämnd syntes

emellertid böra få till följd, att denna nämnd jämväl anförtroddes vissa uppgifter

i fråga om sådan taxering. De uppgifter, som därvidlag kom me i fråga,

vore i första hand sådana som för närvarande fullgjordes av annan myndighet.

Men även på annat sätt kunde riksskattenämnden verka för en likformig

och enhetlig fastighetstaxering.

De sakkunniga anföra härefter.

Vad först angår i taxeringsförordningen föreskrivna förberedande åtgärder

för fastighetstaxeringsarbetet, torde i 58 § 1 mom. angivna åliggandet

för domänstyrelsen att sammanställa vissa uppgifter till ledning för taxering

av skogsmark och växande skog med hänsyn till detta uppdrags speciella

karaktär icke böra överflyttas å riksskattenämnden. Däremot torde i

71 § taxeringsförordningen omförmälda undersökning rörande taxeringsutfallet

beträffande jordbruksfastigheter lämpligen kunna anförtros åt riksskattenämnden.

Det bör emellertid överlåtas åt Kungl. Maj :t att vid varje

särskilt tillfälle lämna riksskattenämnden i uppdrag att ombesörja ifrågavarande

undersökning.

Före fastighetstaxeringsarbetets igångsättande hava, utöver i taxeringsförordningen

föreskrivna förberedande åtgärder, såsom inledningsvis angivits

vissa andra sådana plägat verkställas på Kungl. Maj :ts föranstaltande.

Sålunda har på uppdrag av Kungl. Maj :t bland annat verkställts vissa utredningar

angående prisutvecklingen på fastighetsmarknaden samt utarbetats

tabeller till ledning vid taxering av vattenfall. Fastighetstaxeringsmötena

hava i samråd med landskamrerarna förberetts av finansdepartementet, som

bland annat haft Kungl. Maj :ts uppdrag alt tillkalla sekreterare och övrig

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

personal vid mötet. Ovannämnda förarbeten för fastighetstaxeringen synas

lämpligen kunna övertagas av riksskattenämnden. Skulle erforderlig sakkunskap

icke finnas representerad inom nämnden, bör denna hava möjlighet

att för detta ändamål tillkalla särskilda sakkunniga.

De centralt utförda utredningar rörande prisutvecklingen på fastighetsmarknaden

sedan senaste allmänna fastighetstaxeringen, som plägat föreläggas

fastighetstaxeringsmötena, hava legat till grund för därå gjorda uttalanden

rörande den allmänna prisnivåns inverkan på fastighetstaxeringsvärdena.

Berörda utredningar hava jämväl tjänat till ledning vid de undersökningar,

som landskamreraren jämlikt 58 § 2 mom. taxeringsförordningen

har att företaga rörande fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd.

I många län har vid 1945 års allmänna fastighetstaxering landskamreraren

i sin redogörelse enligt 59 § 1 mom. andra stycket taxeringsförordningen

för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet nöjt sig med

att redovisa de av statistiska centralbyrån företagna undersökningarna. I

andra län hava dessa undersökningar kompletterats med särskilda utredningar.

Skall riksskattenämnden såsom ovan föreslagits få till uppgift att

såsom förberedande åtgärd för allmän fastighetstaxering verkställa utredningar

för utrönande av prisutvecklingen på fastighetsmarknaden, torde

dessa kunna göras så, att landskamrerarnas arbete med undersökningar

enligt 58 § 2 mom. taxeringsförordningen underlättas. Riksskattenämndens

ifrågavarande utredningsarbete torde böra avse icke allenast jordbruksfastigheter

utan jämväl annan fastighet å landsbygden samt fastigheter i

städerna.

De sakkunniga uttala därefter som sin mening, att av den för riksskattenämnden

sålunda förordade verksamhet icke borde följa att fastighetstaxeringsmötena

avskaffades. Dessa hade hall en viktig uppgift att fylla särskilt

i vad det gällde taxeringen av skogsmark och växande skog. Resultaten

av de skogssakkunnigas överläggningar hade skapat de bästa förutsättningar

för likformighet i utfärdandet av lokala anvisningar och hjälptabeller.

Visserligen kunde riksskattenämnden genom tillkallandet av ett

mindre antal sakkunniga förskaffa sig nödig sakkunskap beträffande den

skogliga taxeringen, men därigenom skulle icke erhållas den kännedom om

förhållandena inom de olika länen, som å mötena representerades av länsjägmästarna.

Anordnandet av mötena borde anförtros åt riksskattenämnden.

Vad kostnaderna för mötena anginge, borde utgifter för nödiga förberedelser,

för vid mötet erforderlig personal, som icke funnes att tillgå

inom nämnden, m. in. bestridas av medel, som för detta ändamål av Kungl.

Maj :t ställdes till nämndens förfogande.

Därefter anföres följande.

Genom de betydande förarbeten, som nedlagts på de senaste allmänna

fastighetstaxeringarna, har i allt större utsträckning uppnåtts jämnhet och

enhetlighet i taxeringarna. De av Kungl. Maj :t anbefallda undersökningarna

rörande taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landet hava emellertid

utvisat, att av inom de olika länen rådande olikartade förhållanden

icke betingade ojämnheter alltjämt varit rådande. Även om dessa ojämnheter

främst framträtt beträffande värderingen av åkerjorden, hava dock

sådana visat sig föreligga jämväl beträffande det skogliga taxeringsresultatet.

Berörda olikformigheter i värderingen de olika länen emellan torde i

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

79

regel återfinnas redan i de till ledning vid taxeringen utfärdade anvisningarna

och hjälptabellerna. I viss utsträckning hava dessa blivit föremål för

granskning av de utredningsmän, som av Kungl. Maj :t förordnats för verkställande

av i 71 § taxeringsförordningen föreskriven utredning. Tidigare

synes detta hava varit förhållandet huvudsakligen beträffande till ledning

för beredningsnämndernas värdesättning fastställda enhetsvärden å åker.

1 den undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å

landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag, som verkställdes vid

1945 års allmänna fastighetstaxering, meddelades emellertid en tämligen

utförlig redogörelse för vad som kunde framgå av eu jämförande läsning

av länsstyrelsernas anvisningar för taxering av skogsmark och växande

skog. I denna form verkställd granskning av utfärdade anvisningar synes

emellertid icke hava i önskvärd utsträckning varit av betydelse annat än

såsom ledning vid nästföljande allmänna fastighetstaxering. För att kunna

vara av verklig nytta vid den taxering, till vilken anvisningarna utfärdats,

kräves, att granskningen sker före taxeringsarbetets påbörjande. Detta bör

lämpligen ske på det sättet, att landskamrerarnas förslag till hjälptabeller

och anvisningar före fastställandet insändas till riksskattenämnden, som

efter granskning återsänder desamma jämte de erinringar, som nämnden kan

finna befogade. Vad angår enhetsvärden till ledning vid taxering av jordbruksfastighet

är i 59 § taxeringsförordningen föreskrivet, att förslag till

sådana värden skola uppgöras av de vid i paragrafen omförmält sammanträde

närvarande på grundval av den av landskamreraren lämnade redogörelsen

för prisutvecklingen på fastighetsmarknaden. För att möjliggöra

granskning av berörda förslag torde böra i 58 § föreskrivas skyldighet för

landskamreraren att före sammanträdet uppgöra detsamma. Vad nu sagts

bör äga motsvarande tillämpning beträffande i 59 § omförmälda enhetliga

grunder för taxering av annan fastighet ävensom för fastighetstaxeringen i

stad.

Utom vad angår själva värdesättningen förete de inom de olika länen till

ledning vid allmän fastighetstaxering fastställda anvisningarna stora olikheter

såväl med hänsyn till den tekniska utformningen som med avseende

å innehållet. I flertalet fall synas anvisningarna bestå av protokoll från

sammanträde jämlikt 59 § taxeringsförordningen, i vilka protokoll finnas

intagna bland annat föredrag av landskamreraren och den länsskogssakkunnige.

Stundom utgöras anvisningarna av eu sammanfattning av vad som

förekommit vid förenämnda sammanträde. Hjälptabellerna för värdering av

skogsmark och växande skog utgivas ofta separat med eller utan särskilda

anvisningar. Större enhetlighet i fråga om anvisningarnas uppställning

skulle kunna uppnås genom att riksskattenämnden uppgjorde förslag till

mallar för desamma. Det skulle också kunna tänkas, att riksskattenämnden

kunde uppgöra förslag till själva anvisningarna. Detta borde kunna ske

åtminstone beträffande sådana avsnitt av anvisningarna, som beröra frågor

av mera allmän natur eller eljest för landet i dess helhet likartade förhållanden.

Genom att riksskattenämnden helt eller delvis uppgjorde förslag till

anvisningar skulle skapas de största förutsättningar för likformighet, varjämte

icke obetydligt arbete skulle besparas taxeringsmyndigheterna ute

i länen.

De sakkunniga sammanfatta vad de i förevarande hänseende föreslå

sålunda:

Före utgången av augusti månad året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skulle äga rum, avhållcs på riksskattenämndens föranstaltande ett

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

möte med landskamrerare och taxeringsintendenter samt skogssakkunniga,

minst en från varje län. Innan mötet ägde rum, skulle vissa förberedande

åtgärder ha vidtagits. Sålunda skulle liksom hitintills domänstyrelsen i samråd

med vederbörande myndigheter sammanställa i 58 § 1 mom. taxeringsförordningen

omförmälda uppgifter. Ifrågavarande uppgifter skulle senast

den 15 augusti året näst före taxeringsåret tillställas icke allenast länsstyrelserna

utan jämväl riksskattenämnden.

På riksskattenämnden skulle ankomma att sammanställa övrigt erforderligt

material för bedömande av de värderingsgrunder, som borde komma

till tillämpning vid taxeringen, såsom bland annat utredning rörande prisutvecklingen

på fastighetsmarknaden sedan senaste allmänna fastighetstaxering.

Förenämnda material borde i god tid före fastighetstaxeringsmötet

överlämnas till länsstyrelserna.

Landskamrerare och taxeringsintendenter ävensom de skogssakkunniga

borde med stöd av överlämnat material förbereda sig för mötet. Till komplettering

av den av riksskattenämnden förebragta utredningen angående

prisutvecklingen på fastighetsmarknaden skulle landskamreraren alltjämt

äga möjlighet att införskaffa upplysningar rörande fastighetsvärdena inom

länet från sådana personer med ingående kännedom om nämnda värden,

som länsstyrelsen ägde inkalla.

Sedan å fastighetstaxeringsmötet överläggningar ägt rum rörande enhetliga

taxeringsgrunder, skulle riksskattenämnden på grundval av å mötet

förebragt material och därå gjorda uttalanden utfärda direktiv till ledning

vid upprättande av anvisningar vid taxeringsarbetet i de olika länen, vilka

direktiv senast den 15 september skulle översändas till länsstyrelserna.

Av landskamreraren med ledning av riksskattenämndens direktiv upprättade

förslag till anvisningar skulle senast den 1 oktober insändas till

riksskattenämnden, som efter granskning av förslagen senast den 15 oktober

skulle återsända desamma jämte de erinringar, vartill granskningen givit

anledning. Ifrågavarande förslag och erinringar skulle därefter av landskamreraren

framläggas å det i 59 § taxeringsförordningen föreskrivna sammanträdet

med representanter för beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna.

Remissyttrandena. Vad de sakkunniga anfört rörande allmän fastighetstaxering

och riksskattenämndens befattning därmed har i det helt övervägande

antalet remissyttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I

några hänseenden ha dock invändningar riktats mot de sakkunnigas förslag.

Här torde få återgivas följande från det av länsstyrelsen i Jönköpings

län avgivna yttrandet.

Riksskattenämndens befattning med allmän fastighetstaxering blir enligt

de sakkunnigas förslag alltför omfattande. Även om viss ledning av förarbetena

bör kunna utövas av nämnden och dess kansli, torde nämnden

likväl, åtminstone i föreslagen sammansättning, icke vara tillräckligt auktoritativ

för den direktivrätt, som förslaget innebär. Oavsett om 1947 års

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

skogssakkunnigas förslag om ändrade grunder för uppskattning av skogsmark

och växande skog genomföres eller ej, tarvas med hänsyn till de statliga

centrala skogsmyndigheternas nyorganisation den ändring i 58 § 1

inom. taxeringsförordningen, som sagda sakkunniga föreslagit i sitt betänkande,

varöver länsstyrelsen tidigare haft att yttra sig. Att riksskattenämnden

ingriper reglerande på skogstaxeringens område är icke förenligt med

dessa myndigheters ställning. Direktivrätt på detta område synes därför

icke böra tillkomma nämnden. Utan att riksskattenämnden förstärkes med

i fastighetsvärdering kompetenta krafter i ledamots ställning, kan näppeligen

dess direktivrätt för enhetsvärden å åkerjord, godhetsklassindelning,

avkastningsprocenter å hyreshus, avskrivningsprocenter å fabriksbyggnader

o. dyl. få den auktoritet, som givetvis är en förutsättning för direktivrätten.

Riksskattenämnden bör därför — liksom länsprövningsnämnden utökas med

ytterligare ledamöter, när den fungerar som fastighetsprövningsnämnd —

förstärkas med särskilda ledamöter, om och i den mån den skall utfärda

direktiv för fastighetstaxering.

Departementschefen. En naturlig uppgift för riksskattenämnden synes

vara att övertaga ledningen av det förberedande arbetet för allmän fastighetstaxering.

Det finnes i princip intet att erinra mot de sakkunnigas förslag

att åt nämnden uppdrages att införskaffa och sammanställa material,

avsett att läggas till grund för överläggningarna å det allmänna fastighetstaxeringsmötet

— det s. k. Stockholmsmötet — vilket de sakkunniga förutsätta

skall även framdeles hållas med landskamrerare, taxeringsintendenter

och skogssakkunniga. Några erinringar äro i princip icke heller alt framställa

mot förslaget, att nämnda möten, i den mån sådana komma att hållas,

fortsältningsvis skola anordnas i riksskattenämndens regi, att nämnden

på grundval av å sådant möte framlagt material och gjorda uttalanden

skall meddela rekommendationer till ledning för upprättandet av länsanvisningarna

samt att landskamrerarnas förslag till dylika anvisningar skola

— innan de framläggas vid i 59 § 1 mom. taxeringsförordningen omnämnt

sammanträde — överses av riksskattenämnden. Det synes uppenbart, att

riksskattenämndens sålunda ifrågasatta medverkan bör vara i hög grad

ägnad att befrämja en likformig taxering liksom att underlätta arbetet med

utfärdandet av länsanvisningarna för fastighetstaxeringen.

De sakkunnigas förslag bygger helt på nu gällande bestämmelser i 58

och 59 §§ taxeringsförordningen. Sagda bestämmelser skulle enligt deras

förslag i huvudsak bibehållas men kompletteras med föreskrifter rörande

riksskattenämndens befattning med fastighetstaxeringen. Därvid har bland

annat ifrågasatts vissa uttryckliga bestämmelser avseende det förut omnämnda

Stockholmsmötet.

Jag får erinra om att Kungl. Maj:t i proposition nr 39 underställt innevarande

års riksdag förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370), in. in., i vilken proposition upptagits fråga

om ändrade bestämmelser för fastighetstaxering av skogsmark och växande

skog. Därvid har föreslagits vissa ändringar i de uti 58 och 59 §§ taxeringsförordningen

upptagna bestämmelserna om förberedande åtgärder för bc
0

Bihang till riksdagens protokoll t samt. Xr (it.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

redningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet. Vidare

har i det i nämnda proposition upptagna förslaget till skogsvärderingsinstruktion

intagits vissa bestämmelser av beskaffenhet att böra i förevarande

sammanhang uppmärksammas. I avseende å den närmare innebörden

av det riksdagen sålunda underställda förslaget i nu åsyftade delar torde

här allenast få hänvisas till vad som anförts under rubriken »Taxeringsföreskrifter»

å s. 148 och följande sidor i propositionen nr 39.

Därest vad i sagda proposition föreslagits kommer att vinna riksdagens

bifall, måste därav föranledas vissa ändringar i de av de sakkunniga föreslagna

bestämmelserna rörande riksskattenämndens befattning med fastighetstaxeringen.

Emellertid har jag — med bibehållande av min förut tillkännagivna

principiella uppfattning om önskvärdheten av riksskattenämndens

medverkan på förevarande taxeringsområde och under hänvisning

till vad jag anfört å s. 155—156 i propositionen nr 39 — stannat för att

nu icke förorda att riksdagen förelägges något förslag i ämnet. Skälen för

detta mitt ståndpunktstagande äro följande.

Riksskattenämnden avses skola träda i verksamhet den 1 juli 1951 d. v. s.

vid en tidpunkt då åtskilligt av förarbetet till fastighetstaxeringen redan

skall vara utfört eller i allt fall organiserat. Det synes knappast ändamålsenligt

eller lämpligt att låta riksskattenämnden i sådant läge övertaga det

redan i gång varande förberedelsearbetet, som planerats och organiserats

på annat håll. För nämnden och dess personal skulle en sådan uppgift te

sig svårgenomförd och vansklig. Härtill kommer som en mycket betydelsefull

omständighet, att riksskattenämndens föreslagna befattning med fastighetstaxeringen

förutsätter ett annat tidsschema i fråga om avlämnandet

av vissa uppgifter m. in., än det som i nuvarande läge kan uppställas för

förberedelsearbetet till 1952 års fastighetstaxering.

Med det sagda ha de skäl angivits, som tala mot riksskattenämndens medverkan

på av de sakkunniga tänkt sätt vid förberedelsearbetet till nu förestående

fastighetstaxering. Att jag i det uppkomna läget icke heller vill förorda

något förslag till riksdagen med detaljerade bestämmelser rörande

nämndens befattning med senare fastighetstaxeringar än den, som avses

skola äga rum år 1952, sammanhänger med att utformningen av dessa

bestämmelser blir i åtskilliga hänseenden avhängig av de erfarenheter, som

vid riksdagens bifall till propositionen nr 39 komma att vinnas vid tillämpningen

av de nya bestämmelserna rörande taxering av skogsmark och

växande skog. Först sedan sådana erfarenheter föreligga, hör slutlig ställning

tagas till riksskattenämndens befattning med fastighetstaxeringen.

Vad nu sagts åsyftar visserligen huvudsakligen blott nämndens befattning

med taxeringen av skogsmark och växande skog. Den omständigheten, att de

föreslagna bestämmelserna rörande nämndens befattning med sagda taxering

nu icke böra genomföras, torde emellertid medföra, att några föreskrifter i

nuvarande läge icke heller böra meddelas om nämndens befattning med

1952 års fastighetstaxering i övrigt.

Om sålunda frågan om riksskattenämndens befattning med fastighets
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

83

taxeringen bör slutligt lösas först längre fram, synes möjlighet likväl

böra finnas för Kungl. Maj :t att, inom gällande författningars ram, åt

nämnden uppdraga handhavandet av sådana uppgifter i avseende å 1952

års fastighetstaxering, som Kungl. Maj :t finner lämpligt och ändamålsenligt

att hänskjuta till nämnden. Vilka dessa uppgifter komma att bliva

eller omfattningen av desamma, kan i nuvarande läge icke närmare angivas.

I den mån det blir för nämnden erforderligt att vid lösandet av sålunda

ålagda uppgifter tillkalla särskilda sakkunniga, bör möjlighet härför

finnas.

5. Granskning av inom länen utfärdade anvisningar och direktiv.

Såsom förberedande åtgärd för taxeringsnämndernas verksamhet med

avseende å den årliga taxeringen är i 75 § första stycket taxeringsförordningen

föreskrivet, att länsstyrelsen, innan taxeringsarbetet för året tager

sin början, från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav må

kalla ordföranden och högst två andra medlemmar att å lämplig ort sammanträda

inför landskamreraren för överläggningar rörande taxeringsarbetet.

Till dylikt sammanträde må jämväl särskilda sakkunniga kallas för

lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet ägnas

åt åtgärder för befordrande av en likformig och rättvis taxering samt

åt spörsmål, som vid tidigare års taxeringar varit föremål för oriktiga avgöranden

av taxeringsnämnderna eller som kunna förväntas under det förestående

arbetet vålla nämnderna svårigheter.

Enligt förutnämnda paragrafs andra stycke har landskamreraren att upprätta

och för länsprövningsnämnden framlägga förslag till anvisningar för

årets taxering. Därest sammanträde enligt första stycket hållits, skall förslaget

uppgöras med ledning av vad som därvid förekommit. Länsprövningsnämnden

har att på grundval av ifrågavarande förslag fastställa anvisningar

för årets taxering ävensom att senast den 15 januari samma år överlämna

anvisningarna till ordförandena i taxeringsnämnderna.

Jämlikt 107 § taxeringsförordningen åligger det taxeringsintendenten att

med biträde av tjänstemän å landskontoret samt häradsskrivare, som länsstyrelsen

i mån av behov därtill förordnar, lämna ordförandena i beskattningsnämnderna

i första instans inom länet råd och upplysningar samt

övervaka nämndernas arbete.

De sakkunniga. De sakkunniga framhålla att i de anvisningar, som länsprövningsnämnden

i enlighet med vad förut angivits hade att fastställa

lör årets taxering, meddelades direktiv angående värdering av naturaförmåner

ävensom angående grunderna för medgivande av vissa avdrag samt

för uppskattning av vissa förmögenhetstillgångar. Endast i vissa län lämnades

i berörda anvisningar råd och upplysningar till ledning för taxeringsnämndernas

verksamhet i andra avseenden. Anvisningar till ledning för

taxeringsarbetet i vad icke angingc nyssberörda uppskattningsnormer meddelades

i allmänhet av taxeringsintendenten. Ägde sammanträde enligt 75 §

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

första stycket rum, vilket långtifrån alltid vore fallet, redogjorde taxeringsintendenten

å sådant sammanträde för olika taxeringsspörsmål. I vissa län

framlade taxeringsintendenten sina synpunkter på årets taxeringsarbete å

årsmöte med taxeringsnämndsordförandenas förening. Föredrag, hållna å

berörda sammanträden eller årsmöten, stencilerades och överlämnades till

taxeringsnämndsordförandena och kronoombuden till ledning för dem i deras

arbete med taxeringen. I flertalet län meddelade emellertid taxeringsintendenten

sina anvisningar i form av särskilda skriftliga promemorior

angående taxeringsarbetets bedrivande. Förutom de allmänna anvisningar,

som av taxeringsintendenten utfärdades före taxeringsarbetets igångsättande,

meddelades under arbetets gång av olika förhållanden påkallade cirkulärskrivelser

angående särskilda taxeringsspörsmål.

\ad angår de av taxeringsintendenterna i de olika länen till ledning för

taxeringsnämndernas arbete utfärdade anvisningarna, påpeka de sakkunniga

att dessa anvisningar företedde stora olikheter jämväl med avseende å innehållet.

I allmänhet plägade dock i anvisningarna lämnas direktiv såväl beträffande

granskningsarbetet som angående det tekniska taxeringsförfarandet. I

förstnämnda hänseende lämnades i en del län punkt för punkt uttömmande

råd och upplysningar rörande uppskattning av olika intäkter och beräkning av

olika avdrag. I andra län behandlades huvudsakligen sådana taxeringsspörsmål,

som aktualiserats genom ändrad lagstiftning eller praxis eller som tidigare

år varit föremål för felaktiga avgöranden av taxeringsnämnderna. Ofta

ställde taxeringsintendenten till taxeringsnämndsordförandenas förfogande

en systematisk översikt över nyheter i skattelagstiftningen och nya rättsfall

från regeringsrätten i beskattningsmål.

De sakkunniga anföra härefter följande.

Då det gäller att avgöra på vilket sätt riksskattenämnden kan verka för

åstadkommande av större likformighet i de inom de olika länen utfärdade

anvisningarna och därigenom främja jämnhet och rättvisa i taxeringen, torde

åtskillnad böra göras mellan de av länsprövningsnämnden fastställda anvisningarna

rörande vissa värderingsnormer och de anvisningar, som av taxeringsintendenten

utfärdas till ledning för taxeringsarbetet i övrigt.

Vad angår länsprövningsnämnden,s anvisningar torde det eftersträvade

målet att uppnå bättre enhetlighet beträffande i dessa avhandlade uppskattningsnormer

bäst ernås genom att desamma göras till föremål för en jämförande

granskning av riksskattenämnden. De sakkunniga föreslå därför,

att landskamrerarens förslag skall insändas till riksskattenämnden, som har

att framställa de förslag till ändringar däri, som en granskning giver anledning

till.

Vad däremot angår taxeringsintendentens anvisningar torde riksskattenämndens

verksamhet i första hand böra inriktas på tillhandahållande av

nödigt material för anvisningarnas upprättande. Det har föreslagits att genom

riksskattenämndens försorg skola utgivas meddelanden, innehållande

redogörelse för rättsfall i skattemål, nyheter i skattelagstiftningen samt av

riksskattenämnden meddelade anvisningar och gjorda uttalanden. Tänkbart

vore, att berörda meddelanden tillställdes samtliga taxeringsnämndsordförande

och kronoombud. I så fall skulle behov av särskilda av taxeringsintendenten

utfärdade anvisningar komma att föreligga allenast beträffande speciella

lokala förhållanden. Fråga är emellertid — såsom jämväl framhållits

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 64.

85

i annat sammanhang — om riksskattenämndens i första hand för taxeringsavdelningarnas

mera kvalificerade personal avsedda meddelanden komma

att bliva lämpade såsom anvisningar för taxeringsnämndsordförandena och

kronoombuden. Sådana anvisningar torde för att tjäna sitt syfte böra upprättas

i en mera lättläst och lättfattlig form än vad som kan förutsättas

komma att bliva fallet beträffande berörda meddelanden.

Taxeringsintendentens arbete med upprättande av anvisningar till ledning

för taxeringsnämndernas arbete kommer att underlättas genom tillgång på

de sammanställningar av rättsfall, författningsändringar och uttalanden i

aktuella taxeringsspörsmål, som skola inflyta i riksskattenämndens meddelanden.

Samtidigt kan väl förväntas, att ifrågavarande anvisningar härigenom

bliva såväl fylligare och på annat sätt ändamålsenligare som ock sinsemellan

likformigare. Det nu .sagda skulle i än högre grad gälla, därest förslag

till anvisningarna upprättades av riksskattenämnden. Huruvida så bör

ske torde dock kunna ifrågasättas, då härigenom taxeringsarbetet i en utsträckning,

som måhända kan anses mindre lämplig, skulle komma att centraliseras

och utrymmet för taxeringsintendentens handlingsrätt begränsas.

Därefter framhålles att vare sig taxeringsintendentens anvisningar upprättades

av riksskattenämnden eller ej, förelåge icke samma behov av central

granskning av dessa anvisningar som vad fallet vore beträffande länsprövningsnämndens

anvisningar. Därvidlag borde också beaktas, att de anvisningar,

som taxeringsintendenten funne anledning meddela under taxeringsarbetets

bedrivade, ofta vore av sådan brådskande natur, att riksskattenämndens

hörande svårligen hunne inhämtas. Det skulle också framstå såsom

orimligt om taxeringsintendenten icke ägde utan riksskattenämndens

hörande utsända sådana cirkulärskrivelser, som påkallades av den rådgivande

och övervakande verksamhet, som taxeringsintendenten jämlikt 107 §

taxeringsförordningen hade att utöva i fråga om taxeringsnämndernas arbete.

Även om någon skyldighet för taxeringsintendenten att före utfärdandet

av anvisningar inhämta riksskattenämndens yttrande sålunda icke borde

föreskrivas, syntes taxeringsintendenten dock böra åläggas att till riksskattenämnden

insända samtliga till ledning för taxeringsarbetet meddelade anvisningar.

Skulle riksskattenämnden vid läsning av dessa finna, att däri på

någon punkt uttalats någon mot riksskattenämndens uppfattning stridande

åsikt eller någon direkt felaktig upplysning, kunde nämnden — om än i

efterhand — göra erforderliga erinringar. Vidare bereddes riksskattenämnden

därigenom möjlighet att uppehålla en nyttig kontakt med vad som

skedde ute i länen.

Vad de sakkunniga förordat i avseende å riksskattenämndens granskning

av länsanvisningarna har föranlett förslag till ändringar av bestämmelserna

i 75 och 107 §§ taxeringsförordningen. Härutinnan torde i första hand få

hänvisas till de sakkunnigas författningsförslag. De sakkunniga ha emellertid

beträffande den föreslagna ändringen av 75 § nämnda förordning

anfört följande, vilket torde få här återgivas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

För att riksskattenämnden skall få tillfälle att granska av landskamreraren

uppgjort förslag till länsprövningsnämndens anvisningar för årets

taxering erfordras att förslaget upprättas vid en tidigare tidpunkt än vad

nu lärer vara fallet. Berörda tidpunkt har ansetts böra fastställas till senast

den 1 december året näst före taxeringsåret. Riksskattenämndens granskning

torde sedan kunna medhinnas till den 20 december. Då, enligt vad de

sakkunniga erfarit, såsom ett allmänt önskemål torde framstå, att länsprövningsnämndens

anvisningar fastställas snarast möjligt efter taxeringsårets

ingång, föreslås att den tidpunkt, vid vilken desamma senast skola tillställas

ordförandena i taxeringsnämnderna, ändras från den 15 januari taxeringsåret

till den 10 samma månad.

Den föreslagna föreskriften att landskamrerarens förslag till prövningsnämndens

anvisningar skall insändas till riksskattenämnden senast den

1 december året näst före taxeringsåret torde medföra svårigheter för det i

nuvarande första stycket omförmälda sammanträdets avhållande före förslagets

upprättande. Emellertid har, enligt vad de sakkunniga inhämtat,

ifrågavarande sammanträde, i den mån sådant ägt rum, i flertalet län redan

enligt nu gällande ordning plägat avhållas först efter det att anvisningarna

fastställts av prövningsnämnden. Det har nämligen ansetts, att i sammanträdet

deltagande taxeringsnämndsordförandc och kronoombud haft mest

behållning av sammanträdet, om de å detsamma kunnat instrueras om innebörden

i de fastställda anvisningarna ävensom om innehållet i övriga till

ledning för taxeringsarbetet utfärdade direktiv.

Remissyttrandena. I det av länsstyrelsen i Värmlands län avgivna yttrandet

riktas erinringar mot den av de sakkunniga förordade utformningen

av bestämmelserna ur den synpunkten att den föreslagna författningstexten

i vad den avsåge länsprövningsnämndens anvisningar medgåve riksskattenämnden

en behörighet, vilken komme icke blott att uppfattas utan ock att

verka såsom en icke påkallad begränsning av de lokala beskattningsnämndernas

behörighet. — En likartad invändning har anförts av länsstyrelsen i

Östergötlands län.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför följande.

Vidkommande sättet för upprättande av anvisningar för årlig taxering,

torde genomförande av de sakkunnigas förslag medföra en måhända icke

avsedd frånkoppling av lokala synpunkter. Att förberedande sammanträde

med nu gällande avfattning av 75 § taxeringsförordningen kan hållas till

ledning för landskamrerarens och prövningsnämndens behandling av årsanvisningarna

har visat sig ändamålsenligt. Om landskamrerarens förslag

till anvisningar skall avgivas senast den 1 december året före taxeringsåret,

kan han icke få den kontakt med ortsbefolkningen, som möjliggöres genom

avhållande av dylikt sammanträde. Ett uttryckligt medgivande för landskamreraren

att vid förslagets upprättande tillkalla personer ur taxeringsinännens

krets synes därför böra upptagas i författningen.

Länsstyrelsen i Älvs borgs län framhåller i anledning av förslaget att prövningsnämndens

anvisningar för den årliga taxeringen skulle tillställas taxeringsnämndernas

ordförande senast den 10 januari, att i anseende till infallande

helger svårighet kunde uppstå att till nämnda tidpunkt medhinna

prövningssammanträde samt tryckning och expedition av anvisningarna.

Länsstyrelsen föresloge därför, att den nuvarande tidsfristen till den 15 ja
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

nuari bibehölles, något som icke syntes vålla svårigheter varken för taxeringsnämnderna

eller för de skattskyldiga. Därjämte ifrågasatte länsstyrelsen

om icke en uttrycklig föreskrift borde lämnas, att prövningsnämndens

anvisningar — med hänsyn till länskungörelsernas ringa spridning — skulle

i lämpliga delar delgivas de skattskyldiga genom pressen. Så hade under

senare år skett inom Älvsborgs län.

Länsstyrelsen i Örebro län föreslår, att de anvisningar, som hitintills

plägat utarbetas av taxeringsintendenterna var och en för sitt län, framdeles

måtte upprättas av riksskattenämnden i samråd med taxeringsintendentema.

Att så skedde ansåge länsstyrelsen vara betydelsefullt dels för åstadkommande

av enhetlighet och dels för undvikande av onödigt arbete med i

stort sett samma uppgift inom vart och ett av de tjugufyra länen.

Departementschefen. Vad de sakkunniga anfört angående riksskattenämndens

befattning med de inom länen utfärdade anvisningarna och direktiven

för taxeringen och taxeringsarbetet kan jag i allt väsentligt ansluta mig till.

I det övervägande antalet av de yttranden, som avgivits av länsstyrelserna,

ha några erinringar ej heller framställts mot de sakkunnigas förevarande

förslag. I anledning av de invändningar mot detsamma, som nyss återgivits,

får jag emellertid anföra följande.

Såsom länsstyrelserna i Värmlands och Östergötlands län anmärkt, har

den föreslagna ändringen av 75 § taxeringsförordningen givits en utformning,

som kan synas stå i mindre god överensstämmelse med riksskattenämndens

uppgift att utfärda allenast vägledande och rådgivande anvisningar.

Stadgandets föreslagna lydelse synes därför böra omformuleras.

I anledning av vad länsstyrelsen i Jönköpings län anfört får jag framhålla,

att den föreslagna avfattningen av 75 § taxeringsförordningen icke

behöver omöjliggöra för landskamreraren att före den 1 december året näst

före taxeringsåret samråda med ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna

rörande förslaget till länsanvisningar.

Länsstyrelsens i Örebro län önskemål att den nuvarande senaste tidpunkten

för överlämnandet till taxeringsnämndsordförandena av länsprövningsnämndens

anvisningar — alltså den 15 januari — måtte bibehållas, synes

böra efterkommas. Jag förordar alltså att de sakkunnigas förslag ändras i

enlighet därmed.

Däremot kan jag icke biträda länsstyrelsens i Örebro län förslag, att de

anvisningar, som det ankommer på taxeringsintendenten att utfärda, fortsättningsvis

skulle utfärdas av riksskattenämnden. En sådan anordning

skulle betänkligt ingripa i taxeringsintendentens ställning som ledare av

taxeringsarbetet inom länet. Men det bör ankomma på riksskattenämnden

att utifrån vunna erfarenheter tillhandagå taxeringsintendenterna med råd

och anvisningar vid fullgörandet av denna uppgift.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

6. Upprättande av formulär till blanketter.

De blanketter, som enligt taxeringsförordningen skola komma till användning

i taxeringsarbetet, äro avsedda dels för uppgifter till ledning för

egen eller annans taxering och dels för taxeringsmyndigheternas anmaningar

och underrättelser.

Uppgifter till ledning för egen eller annans taxering äro av två olika slag,

nämligen dels obligatoriska och dels sådana, som skola avlämnas först efter

anmaning.

Beträffande obligatoriska uppgifter till ledning för egen taxering gäller —•

bortsett från vissa räkenskapshandlingar — att dessa skola avfattas å blanketter

enligt formulär, som fastställas av Kungl. Maj :t. Sålunda fastställer

Kungl. Maj :t formulär till deklarationer, uppställningar för beräkning av

värdeminskningsavdrag, särskild uppgift angående renskötsel ävensom särskilda

uppgifter angående vissa lotterivinster samt aktieutdelningar och

obligationsräntor m. m. Vidare fastställes av Kungl. Maj :t formulär till vissa

uPP§ifter, som skola fogas vid självdeklaration för bostadsförening eller

bostadsaktiebolag. Dessa sistnämnda uppgifter tjäna till ledning jämväl för

medlemmarnas eller delägarnas taxering.

Vad angår uppgifter till ledning för egen taxering, som skola avlämnas

efter anmaning, samt uppgifter till ledning för annans taxering, är någon

viss form icke i taxeringsförordningen föreskriven. Kungl. Maj:t har dock

fastställt formulär till uppgift från arbetsgivare enligt 33 § a) taxeringsförordningen

samt till uppgifter rörande vissa avlöningsförmåner till militär

personal.

Enligt 116 § taxeringsförordningen fastställer Kungl. Maj :t formulär till

anmaningar, underrättelse om avvikelse från deklaration eller annan till ledning

för egen taxering lämnad uppgift samt andra föreskrivna underrättelser

med mera dylikt ävensom formulär till i taxeringsförordningen föreskrivna

längder.

I enlighet härmed har Kungl. Maj :t fastställt formulär för anmaningar

att avgiva deklarationer, att fullständiga självdeklaration, att avlämna räkenskapshandlingar

och att avlämna uppgifter enligt 33 § a) taxeringsförordningen;

för inhämtande av uppgifter av olika slag; för bevis om mottagande

av deklaration; för underrättelse om avvikelse från självdeklaration,

om påförd taxering och om taxering av fastighet; för underrättelse till

stiftelse enligt 90 § 3 mom. taxeringsförordningen; för uppgift till annan

taxeringsnämndsordförande enligt 78 § e) taxeringsförordningen; samt för

underrättelser till annan taxeringsnämndsordförande enligt 78 § f) taxeringsförordningen

och till annan taxeringsnämnd enligt 84 § 2 mom. andra

stycket taxeringsförordningen.

Utöver ovannämnda av Kungl. Maj :t fastställda formulär användas i taxeringsarbetet

en mångfald olika blanketter. Huvuddelen av dessa äro avsedda

för införskaffande från skattskyldiga av upplysningar utöver dem, som för
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

89

anledas av deklarationsformulären, samt för införskaffande av uppgifter till

ledning för annans taxering. Formulär ha uppgjorts såväl till anmaningar

att inkomma med uppgift som till blanketter att ifyllas av uppgiftslämnaren.

Vidare ha blanketter i stor utsträckning upprättats till internt bruk såsom

blanketter avsedda såsom hjälpmedel vid granskning av deklarationer samt

blanketter för underrättelser till andra taxeringsmyndigheter.

De sakkunniga. De sakkunniga omtala, att en granskning av de blanketter,

som komme till användning inom de olika länen, gåve vid handen, att blanketterna

till såväl innehåll som utformning skilde sig från varandra ganska

avsevärt. Dessa skiljaktigheter förefölle att vara större än som betingades

av förhållandena inom de olika länen. Även i de fall, där blankett för

samma ändamål upprättats i samtliga eller så gott som samtliga län — som

exempel kunde nämnas blankett för utredning av realisationsvinst vid försäljning

av fastighet och blankett för s. k. kontantsammanställning — vore

blanketterna inom de olika länen avfattade på ganska olika sätt. Endast

i undantagsfall hade blankett, upprättad å en taxeringsavdelning, vunnit

spridning till andra taxeringsavdelningar. Så hade emellertid varit fallet

beträffande den å överståthållarämbetet uppgjorda bilagan för handelsresande

samt den s. k. malmöblanketten för beredande av tillfälle för skattskyldig

att inkomma med yttrande över ifrågasatt avvikelse från självdeklaration.

Vad angår riksskattenämndens befattning med taxeringsblanketterna

framhålla de sakkunniga, att det till en början torde vara tveksamt, huruvida

fastställande av formulär till deklarationsblanketter borde överlåtas

å nämnden. Före tillkomsten av 1928 års taxeringsförordning fastställdes

deklarationsformulären av riksdagen, i det att formulären då vore intagna

i taxeringsförordningen. Formulärens innehåll vore nu i huvudsakliga delar

omnämnda i taxeringsförordningen, medan detaljuppställningarna ankomine

på Kungl. Maj :t. Då taxeringsförordningens föreskrifter om formulärens

innehåll dock vore knapphändiga, gåves Kungl. Maj :t i viss utsträckning

fria händer vid angivandet av de uppgifter, som i deklarationerna avkrävdes

de skattskyldiga. På grund därav och med hänsyn till de stränga påföljder,

som i fråga om förlust av talerätt gällde vid deklarationsskyldighetens försummande,

syntes befogenheten att närmare bestämma deldarationsformulärens

innehåll icke böra tillkomma riksskattenämnden. Däremot syntes

naturligt, att Kungl. Maj:t uppdroge åt nämnden att vid behov upprätta

förslag till ändring av befintliga deklarationsblanketter eller förslag till nya

sådana, liksom centralorganet borde äga rätt att på eget initiativ till Kungl.

Maj :t göra framställningar i sådant hänseende.

De sakkunniga anföra vidare, att gentemot ett överflyttande å riksskattenämnden

av Kungl. Maj :t jämlikt 116 § taxeringsförordningen tillkommande

befogenhet att fastställa i denna paragraf omförmälda formulär syntes

invändningar motsvarande dem, som anförts i fråga om nämndens övertagande

av åliggandet att fastställa formulär till deklarationsblanketter,

icke kunna framställas. Emellertid torde böra å Kungl. Maj :t överlåtas att

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

bestämma i vilken utsträckning fastställandet av nu ifrågavarande formulär

skulle ankomma på riksskattenämnden.

Vad slutligen angår övriga för taxeringsarbetet erforderliga blanketter

skulle, framhålla de sakkunniga, ett överlämnande till riksskattenämnden

av fastställande av formulär till sådana blanketter medföra besparing i

arbete och kostnader. En sådan anordning borde dock icke betaga taxeringsmyndigheter

möjlighet att i begränsad omfattning själv upprätta blanketter

för mera speciella ändamål. Sådana blanketter borde delgivas riksskattenämnden,

som därigenom erhölle tillfälle till kontroll däröver, att de

skattskyldiga icke över hövan betungades med uppgiftsskyldighet.

De sakkunniga tillägga, att i fråga om tryckning och distribution av blanketter,

vartill riksskattenämnden fastställt formulär, syntes den ordning,

som gällde beträffande av Kungl. Maj :t fastställda formulär, böra tillämpas.

Enligt 35 § kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande

taxeringsförfarandet ålåge det sålunda statskontoret att låta trycka

och efter rekvisition utlämna för taxeringsarbetet avsedda blanketter, vartill

Kungl. Maj :t fastställt formulär.

Departementschefen. Vad de sakkunniga anfört om riksskattenämndens

befattning med upprättandet av formulär till deklarationsblanketter har

icke mötts av erinringar i remissyttrandena. Då jag icke heller för egen

del har invändningar att rikta mot de sakkunnigas förslag, biträder jag

detsamma.

7. Utbildning av taxeringsnämndsordförande och kronoombud

samt av taxeringstjänstemän.

Beskattningsorganisationssakkunniga erinrade i sitt den 25 november 1942

avgivna betänkande (SOU 1942:49, s. 175, 176) om de relativt höga krav,

särskilt i fråga om författningskunskap, som måste ställas på ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd. Samtidigt framhölls att till ifrågavarande

poster ofta utsåges personer, som icke tidigare sysslat med dithörande uppgifter.

Resultatet hade blivit, att på denna punkt allvarliga brister kommit

till synes. Till avhjälpande av dessa brister förordades att nytillträdande

taxeringsnämndsordförande och kronoombud bereddes tillfälle att före taxeringsarbetets

början och under detsammas fortgång erhålla kunskap om de

elementära grunderna för taxeringsarbetets bedrivande och möjlighet att

dryfta olika i samband därmed uppkommande frågor. Det syntes, enligt

dessa sakkunnigas mening, lämpligt att nämnda befattningshavare fögderivis

kallades till sammanträden inför lämplig tjänsteman från landskontoret.

Därunder borde denne genomgå de viktigaste författningsbestämmelserna

och därutöver lämna direktiv för själva arbetets bedrivande, önskvärt ansåges

vara att en kortfattad handledning utarbetades, som kunde utnyttjas

som kursmaterial.

Detta förslag upptogs i proposition nr 345 till 1943 års riksdag med för
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

slag till omorganisation av taxeringsväsendet. Någon erinran mot förslaget

framställdes icke vid frågans behandling i riksdagen.

Efter den vid 1943 års riksdag beslutade omorganisationen av taxeringsväsendet

ha i Stockholm anordnats kurser för utbildning av taxeringstjänstemän.

Kurserna ha varit av två olika slag varav den ena avsett befattningshavare

vid länsstyrelserna och kammarrätten med juridisk utbildning

och den andra befattningshavare vid länsstyrelserna med handclshögsltoleutbildning.

Kurserna ha på Kungl. Maj:ts uppdrag anordnats av överst

åthållarämbetet efter vissa av Kungl. Maj :t meddelade direktiv.

De sakkunniga. 1947 års taxeringssakkunniga anföra angående de förut

omnämnda kurserna för taxeringsnämndsordförande och kronoombud, att

dessa kurser anordnats endast i synnerligen begränsad omfattning. I Stockholm

hade under de senaste åren kurser anordnats för nyiillträdande kronoombud

omfattande två dubbeltimmar i veckan under januari och februari

månader. De kurser, som senast avhållits, hade varit öppna jämväl för

nvtillträdande taxeringsnämndsordförande. Mera sporadiskt hade vid fyra

länsstyrelser anordnats kurser av nu ifrågavarande art. I två av länen hade

i kurserna deltagit allenast hos länsstyrelserna anställda tjänstemän, vilka

förordnats att vara ordförande i taxeringsnämnd.

Vidare omtala de sakkunniga, att under de senare åren syntes ej heller

sådana sammanträden för överläggningar rörande taxeringsarbetet, som

avsåges i 75 § taxeringsförordningen, ha förekommit i någon större utsträckning.

I flertalet län hade emellertid landskamreraren och taxeringsintendenten

närvarit vid taxeringsnämndsordförandeföreningarnas årsmöten och

därvid hållit föredrag samt deltagit i förekommande diskussioner. De överläggningar,

som ägt rum å berörda möten, hade huvudsakligen avsett författningsändringar

och mera aktuella taxeringsspörsmål. Någon allmän genomgång

av skatteförfattningarna eller de mera elementära grunderna för

det praktiska taxeringsarbetets bedrivande till ledning för nytillträdande

taxeringsnämndsordförande eller kronoombud hade givetvis icke medhunnits

vid ifrågavarande årsmöten.

Sammanfattningsvis framhålles att stora brister syntes fortfarande vidlåda

handledningen av nytillträdande och i taxeringsarbetet oerfarna taxeringsnämndsordföranden

och kronoombud. Detta förhållande syntes till stor

del bero på svårigheterna att å taxeringsavdelningarna för ifrågavarande

ändamål avvara erforderlig personal.

Därefter anföra de sakkunniga följande.

Då det för taxeringsarhetet i första instans är av stor vikt att ordförandena

och kronoombuden besitta ingående kunskaper rörande skatteförfattningarna

och sättet för det praktiska taxeringsarbetets bedrivande, har

övervägts huruvida riksskattenämnden skulle kunna verka för bättre utbildning

av dem, som utan tidigare erfarenhet på hithörande områden utsetts

till ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd. Med hänsyn till det

stora antalet taxeringsnämndsordförande och kronoombud, som äro i behov

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

av utbildning, torde icke vara praktiskt genomförbart för riksskattenämnden

att vare sig centralt eller ute i länen anordna erforderliga utbildningskurser.

Ej heller torde riksskattenämndens informationsverksamhet kunna

lå någon nämnvärd betydelse i nu ifrågavarande hänseende. I den mån

nämndens kanslichef under sina resor blir i tillfälle att hålla föredrag inför

taxeringsnämndsordförande och kronoombud, komma dessa väl att avhandla

nyheter på skattelagstiftningsområdet och andra frågor av aktuellt

intresse.

Måste sålunda av ovan angivna skäl anses uteslutet, att under riksskattenämndens

omedelbara ledning kurser anordnas för nytillträdande taxeringsnämndsordförande

och kronombud, torde emellertid andra möjligheter föreligga

för nämnden att bidraga till en bättre utbildning av ifrågavarande taxeringstjänstemän.

Härvid kan bland annat ifrågakomma anordnande av korrespondenskurser.

Huruvida nämndens befattning med sådana kurser skulle

inskränkas till utarbetande av kursplaner eller jämväl omfatta kursbrevens

utsändande och granskning av inkomna svar torde vara tveksamt. Gentemot

det senare alternativet kan invändas, att vid genomförande av detta de inom

länen rådande speciella förhållandena icke bleve tillbörligcn beaktade. Vilketdera

alternativ som än valdes, torde vara erforderligt, att korrespondenskurserna

kompletterades med personlig handledning å inom länen anordnade

instruktionsmöten. Skulle undervisning per korrespondens anses som

en lämplig utbildningsform, torde på riksskattenämnden böra ankomma att

i samråd med landskamrerarna och taxeringsintendenterna bestämma om

lämpligaste sättet för undervisningens anordnande.

De sakkunniga tillägga, att därest anordnandet av korrespondenskurser

skulle anses icke böra ifrågakomma, borde i allt fall genom riksskattenämndens

försorg utarbetas en handledning, som kunde utnyttjas vid utbilriningskurser

inom de olika länen.

\ad så angår utbildningen av länsstyrelsernas taxeringstjänstemän,

framhålla de sakkunniga att anordnandet av utbildningskurser för sådana

befattningshavare syntes vara en uppgift, som lämpligen borde anförtros

riksskattenämnden. I anslutning härtill lämna de sakkunniga en närmare

redogörelse för huru de tänkt sig riksskattenämnden böra lösa denna uppgift.

Remissyttrandena. De sakkunnigas nu förevarande förslag har i flertalet

remissyttranden biträtts. Blott i några hänseenden ha vissa erinringar framställts.

Följande torde här få återgivas.

Länsstyrelsen i. Älvsborgs län säger sig icke kunna förorda förslaget med

korrespondenskurser. Den ifrågavarande utbildningen borde ske under personlig

ledning av personal vid taxeringsavdelningarna. Nödigt kursmaterial

borde utarbetas av riksskattenämnden. — På ett likartat sätt uttalar sig

länsstyrelsen i Linköpings län.

Länsstyrelsen i Norrbottens län säger sig ha funnit, att åtminstone i jordbruksdistrikt

praktisk erfarenhet av jord- och skogsbruk, god lokalkännedom

och någon teoretisk underbyggnad i taxeringsförfattningar samt några

års deltagande såsom kronoombud eller ledamot i taxeringsnämnd vore av

större värde för taxeringsarbetet än gedigna teoretiska kunskaper utan praktisk

erfarenhet och lokalkännedom. Vidare framhålles, att under senare år

s. 93 Kontrollera mot PDF

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 64.

93

hade av taxering intresserade personer inom länet genomgått korrespondenskurs

i självdeklaration hos något korrespondensinstitut och därvid förvärvade

kunskaper hade visat sig vara värdefulla. Utbildningen av ordförande

och kronoombud i jordbruksdistrikt kunde i allt fall bedrivas efter denna

linje.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter framhåller, att en god korrespondenskurs

kunde utgöra ett viktigt hjälpmedel vid den ifrågavarande utbildningen.

Nyttan av sådana kurser skulle dock ej överskattas; den personliga

handledningen kunde svårligen undvaras.

Departementschefen. Vad angår utbildningen av taxeringstjänstemän, får

jag erinra om att Kungl. Maj :t — på föredragning av chefen för inrikesdepartementet

i samband med anmälan av de frågor, som tillhöra regleringen

för budgetåret 1951/52 av utgifterna under riksstatens elfte huvudtitel

— beslutat underställa riksdagen vissa förslag angående utbildningen

av häradsskrivar- och kronokamreraraspiranter m. fl. Såsom framgår av

vad därvid anförts (1951: XI ht s. 317—319) föreslås att en särskild nämnd,

kallad länsstyrelsernas utbildningsnämnd, skall omhänderha bland annat

de utbildningskur ser för taxeringstjänstemän, som tidigare anordnats vid

överståthållarämbetet och som av 1947 års taxeringssakkunniga föreslagits

skola skötas av den ifrågasatta riksskattenämnden. Därest riksdagen kommer

att biträda sagda förslag, förfaller frågan om riksskattenämndens medverkan

vid anordnandet av kurser för taxeringstjänstemän.

Emellertid avses icke att länsstyrelsernas utbildningsnämnd skall handha

utbildandet av taxeringsnämndsordförande och kronoombud. Dessa befattningshavares

utbildning bör som tidigare omhänderhavas av länsstyrelserna

och utbildningskurser böra anordnas lokalt.

Jag delar de sakkunnigas mening att bristfälligheterna på förevarande

område om möjligt böra undanröjas. Så länge den nuvarande organisationen

av beskattningsnämnderna i första instans oförändrat bibehålies — jag erinrar

om min förut tillkännagivna uppfattning att frågan härom framdeles

bör upptagas till omprövning — är det angeläget, att pröva alla möjligheter

för att höja taxeringsnämndernas effektivitet. Särskilt angeläget är, icke

minst med hänsyn till att årligen ett betydande antal ordförande och kronoombud

äro nytillträdande, att dessa befattningshavare erhålla sådan utbildning,

som gör dem lämpade för deras uppdrag.

Riksskattenämnden synes böra ägna frågan om dylik utbildning uppmärksamhet

och vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas ändamålsenliga. Den

föreslagna anordningen med korrespondenskurser har visserligen mött viss

kritik, men uppslaget synes likväl böra prövas närmare liksom förslaget

att riksskattenämnden skulle utarbeta eu handledning för den lokala kursverksamheten.

Riksskattenämnden bör hålla sig underrättad om hur utbildningsverksamheten

inom de olika länen bedrives och vara beredd att tillhandagå

med råd och upplysningar.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 64.

8. Taxeringskontrollen.

I samband med tidigare framlagda förslag om inrättandet av ett centralt

taxeringsorgan har frågan om en central dirigering av taxeringskontrollen

utförligt behandlats. Här må erinras om att skattekontrollsakkunniga i ett

år 1933 avgivet betänkande föreslogo inrättandet av en central myndighet,

benämnd taxeringsinspektionen, som skulle anförtros ledningen av den särskilda

skattekontrollen. Taxeringsinspektionen skulle bland annat arbeta

med s. k. stickprovskontroll, innebärande att varje år, i mån av tillgång till

arbetskraft, skulle särskilda områden utväljas för ingående granskning.

Såsom exempel angavs kontrollen av obligationsräntor, bankräntor, realisationsvinst

vid försäljning av värdepapper m. in. Vidare skulle utväljas områden

inom näringslivet eller yrkesverksamheten, som borde göras till föremål

för särskild granskning. Inom taxeringsinspektionen skulle finnas en

elit av bokföringsgranskare, som skulle stå till förfogande för granskningsarbete

inom hela landet. Denna bokgranskningsavdelning skulle även syssla

med s. k. kategorigranskning.

Genom beslut vid 1935 års riksdag tillskapades möjligheter till hela riket

omfattande stickprovskontroll av banktillgodohavanden och bankräntor

samt obligationsränta.

Enligt 35 § 4 mom. taxeringsförordningen åligger det sålunda styrelse för

bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande inrättning att efter

förordnande av Kungl. Maj :t, i den omfattning och ordning som angives vid

förordnandets meddelande, lämna uppgift om storleken av insättares ränteinkomst

under viss angiven tid och beloppet av insättares innestående medel

vid viss angiven tidpunkt samt om insättares fullständiga namn och senast

för inrättningen kända bostadsadress ävensom, därest annan än räkningshavare

äger förfoga över räkningen, uppgift om den sålunda berättigades

fullständiga namn och senast för inrättningen kända bostadsadress.

Enligt 42 § 3 mom. taxeringsförordningen skola bland annat av dem, som

här i riket utbekommit utdelning eller ränta, vilken erlagts mot avlämnande

av kupong eller kvitto, å obligation^ förlagsbevis eller annan för den

allmänna rörelsen avsedd förskrivning, till ledning för egen taxering för

inkomst eller förmögenhet vid mottagandet av utdelningen eller räntan avgivas

särskild uppgift härom. Enligt 4 mom. i samma paragraf skall sådan

uppgift avlämnas i den mån Kungl. Maj :t så förordnar och i den ordning,

som därvid av Kungl. Maj :t bestämmes.

Jämlikt 42 § 5 mom. taxeringsförordningen äger Kungl. Maj :t förordna,

att även för andra fall än de, då uppgiftsskyldighet för mottagare av utdelning

eller ränta jämlikt 3 mom. föreligger, uppgift till ledning vid annans

taxering för inkomst eller förmögenhet skall avlämnas, av svenskt bolag

eller svensk ekonomisk förening rörande utbetald utdelning samt av den,

som här i riket utfärdat obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar, rörande utbetald ränta. Kungl.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Maj :t bestämmer i sådant fall jämväl i vilken omfattning och i vilken ordning

uppgift skall lämnas.

Vidare må nämnas att i 52 § samma förordning föreskrives, att för taxering

erforderlig, i sagda förordning icke särskilt omförmäld uppgift skall, då

ordförande i beskattningsnänmd i första instans, taxeringskonsulent eller

taxeringsintendent framställer begäran därom, lämnas av statligt eller kommunalt

verk, allmän inrättning eller överförmyndare, därvid skola iakttagas

de närmare bestämmelser angående uppgiftspliktens fullgörande, som kunna

av Kungl. Maj :t meddelas. Denna bestämmelse medger möjlighet för Kungl.

Maj :t att, bland annat, från bank- och fondinspektionen infordra där förvarade

avräkningsnotor för överlämnande till taxeringsmyndigheterna, vilka

därigenom erhålla möjlighet att kontrollera realisationsvinst genom överlåtelse

av värdepapper.

Beskattningsorganisationssakkunniga ifrågasatte i sitt år 1942 avgivna

betänkande en anordning enligt vilken till en riksskattenämnd skulle finnas

knutna i bokföring sakkunniga personer, vilka skulle stå till samtliga länsstyrelsers

förfogande. Genom specialutbildning för vissa branscher skulle

sådana sakkunniga vara bättre skickade att verkställa granskning av räkenskaper,

förda av skattskyldiga, tillhörande dessa branscher, inom olika län.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts handhaves för närvarande

stickprovskontrollen av Kungl. Maj :t i vad angår banktillgodohavanden,

bankräntor och obligationsräntor. Varje år plägar också Kungl. Maj:t utfärda

bestämmelser angående de grunder, efter vilka uppgifter rörande sådana

tillgodohavanden och räntor skola avlämnas.

Vad angår aktieutdelningar är kontrollen icke anordnad såsom stickprovskontroll.

Här föreligger obligatorisk uppgiftsskyldighet. Insamlandet

av uppgifterna är emellertid centralt anordnad, i det att uppgifterna skola

av bolagen insändas till kupongskattekontoret, som i sin tur vidarebefordrar

uppgifterna till länsstyrelserna.

Vad återigen beträffar kontrollen å realisationsvinst, uppkommen genom

försäljning av värdepapper, har någon hela landet omfattande stickprovskontroll

i brist på lämpligt organ för dennas handhavande icke kunnat

anordnas. Dylik stickprovskontroll har i viss begränsad omfattning företagits

av skattemyndigheterna i Stockholm.

En möjlighet till anordnande av stickprovskontroll beträffande näringsidkare

infördes i samband med 1943 års författningsändringar. I 35 § 2

mom. andra stycket taxeringsförordningen stadgas sålunda, att idkare av

jordbruk, skogsbruk eller rörelse är efter anmaning av taxeringsintendent

skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna

uppgift om belopp som han utbetalt till andra näringsidkare, i den mån

beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet

eller av rörelse.

De sakkunniga. Då kontrollen å bankmedel, bank- och obligationsräntoi

samt aktieutdelningar redan nu ombesörjes centralt, skulle, framhålla de

sakkunniga, frågan om effeldivisering av stickprovskontrollen genom riks
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

skattenämndens försorg närmast gälla tillämpningen av 35 § 2 mom. andra

stycket taxeringsförordningen samt kontrollen å realisationsvinst å värdepapper.

De sakkunniga anföra därefter följande.

Vad först angår stickprovskontrollen å näringsidkares försäljning av produkter

är det sätt, varpå denna för närvarande är anordnad, otvivelaktigt

förenad med vissa brister. I anledning av en vid 1945 års riksdag i första

kammaren framställd interpellation (riksdagens prot. 1945: 15, s. 12) inhämtades

av chefen för finansdepartementet yttranden från taxeringsintendenterna

i vissa län angående de principer, som inom respektive län tillämpades

i fråga om anmaning jämlikt 35 § 2 mom. andra stycket taxeringstörordningen.

En jämförelse av de metoder, som inom de olika länen använts

vid kontrollens utövande, giver vid handen en viss olikformighet i anmaningsrättcns

fullgörande. Inom ett län hade uppgifter infordrats från

samtliga större uppköpare av fisk samt skogs- och jordbruksprodukter. Inom

ett annat län hade kontrollen visserligen avsett samtliga slag av berörda

produkter men begränsats till ett utvalt antal uppköpare. Vissa taxeringsintendenter,

som infordrat uppgifter från samtliga uppköpare, hade beträffande

vissa produkter begärt uppgift om samtliga leverantörer medan i fråga

om andra produkter uppgiftsskyldigheten begränsats till leverantörer, vars

efternamn börjat med vissa angivna bokstäver.

De sakkunniga påpeka, att olikformigheten i utövandet av stickprovskontrollen

enligt 35 § 2 mom. andra stycket taxeringsförordningen vore icke

enbart betänklig ur fiskaliska synpunkter utan jämväl ägnad att skapa irritation

hos de skattskyldiga. Även om under de år, som förflutit efter del

interpellationen besvarades, ifrågavarande kontroll inom de olika länen

handhafts på ett mera ändamålsenligt sätt, kunde full effektivitet icke uppnås

så länge kontrollen inom länen inriktades på olika områden. Härför erfordrades

att för landet i dess helhet eller för i fråga om näringsförhållanden

likartade delar av landet bestämdes efter vilka grunder kontrolluppgifterna

skulle infordras.

Därefter anföres följande.

Då det icke bör ifrågakomma, att riksskattenämnden får till uppgift att

dirigera taxeringsarbetet inom riket, bör nämnden icke anförtros att besluta

om infordrande av uppgifter enligt 35 § 2 mom. andra stycket taxeringsiorordningen.

En enhetlig tillämpning av berörda stadgande kan emellertid

vinnas genom att å ett före taxeringsarbetets igångsättande avhållet möte

med taxenngsintendenterna fattas beslut om efter vilka grunder kontrolluppgjtter

skola lämnas av uppköpare inom samtliga eller vissa av rikets

lan. 1 den omfattning, som kan befinnas ändamålsenligt, bör därefter ankomma

pa riksskattenämnden att taga befattning med insamlandet av kont

roll uppgifterna och dessas distribuerande till vederbörande länsstyrelser.

Vad angar stickprovskontrollen å realisationsvinst genom försälinine av

t?Ä,PPCr ■t0rt® denna j enlighet med vad som föreslogs av skattekontrollsakkunniga

bora anordnas på det sättet, att Kungl. Maj :t ålägger bankoch

fondinspektionen att på begäran av riksskattenämnden tillhandahålla

d,e avrakningsnotor, som jämlikt 10 § i 1908 års fondstämpelförordn^°

p°gt insPektionens föreskrift av fondhandlare insänts till inspektionen.

bran ett antal sadana avrakningsnotor antecknas säljarens namn och

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

97

adress, de försålda värdepapperen, dagen för försäljningen och försäljningspriset.

Dessa uppgifter överlämnas sedan till vederbörande taxeringsintendent

för att jämföras med deklarationsuppgifterna.

Riksskattenämndens befattning med stickprovskontrollen skall givetvis

icke beröva taxeringsintendenterna deras möjlighet att härutöver inom respektive

län utnyttja dem tillkommande anmaningsrätt.

Beträffande den stickprovskontroll, som nu dirigeras av Kungl. Maj:t,

torde Kungl. Maj :ts befogenhet liärutinnan icke böra överlåtas å riksskattenämnden.

Däremot torde åt nämnden kunna anförtros insamlandet av de

u.PPgifter, som enligt Kungl. Maj :ts beslut skola avlämnas, och dessa uppgifters

distribuerande till vederbörande taxeringsintendenter. Härom torde

det ankomma på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter i samband med det

årliga förordnandet om uppgifternas avlämnande.

De sakkunniga påpeka, att rådande olikformighet i taxeringen även sammanhängde

med de olika sätt, varpå taxeringskontrollen handhades inom

länen. Med tjugufem oberoende av varandra arbetande taxeringsavdelningar

vore ofrånkomligt, att taxeringsarbetet såväl i fråga om arbetets intensitet

som beträttande dess inriktning på olika områden kommit att bedrivas på

olika sätt inom skilda delar av landet. Väl hade ett inom en taxeringsavdelning

företaget efterföljansvärt initiativ i många fall efter hand vunnit

spridning till andra taxeringsavdelningar, men detta hade i avsaknad

av samordnande organ skett i alltför långsam takt och icke i önskvärd

utsträckning. Den begränsade tillgången på personal hade även i viss utsträckning

omöjliggjort den avsedda kontrollen av näringsidkare och yrkesutövare.

Delvis som en följd därav hade det s. k. kategorigranskningssystemet

vunnit insteg i taxeringskontrollen. I den mån inom olika län samma

yrkesgrupper bleve föremål för systematisk granskning komine därvid

en hel del onödigt dubbelarbete till utförande.

De sakkunniga anföra i anslutning härtill följande.

Vad angår riksskattenämndens medverkan för åstadkommande av bättre

likformighet och effektivitet i fråga om kategorigranskningarna torde härvidlag

böra tillämpas samma förfaringssätt, som föreslagits beträffande

stickprovskontrollen. Med de möjligheter till allmän överblick över förhållandena

på beskattningsområdet, som kommer att stå riksskattenämnden

till buds, samt genom särskilt bedrivna undersökningar torde centralorganet

kunna utvälja de områden, som äro mest i behov av kontroll. På möte

med taxeringsintendenterna bör nämnden framlägga förslag om den eller

de kategorier skattskyldiga, på vilka årets granskningsarbete särskilt bör

inriktas. Sedan efter överläggningar å mötet överenskommelse träffats om

riktlinjerna för granskningsarbetets bedrivande, bör på nämnden ankomma

att verkställa grundläggande undersökningar rörande de branscher, som

skola bliva föremål för granskningen, och därefter ställa det insamlade och

bearbetade materialet till taxeringsavdelningarnas förfogande. Genom på

sådant sätt efter grundliga förarbeten anordnad, hela landet omfattande

granskningskampanj skapas säkerligen bättre förutsättningar än hitintills

för åstadkommande av eu effektiv och likformig kontroll av näringsidkare

och utövare av fria yrken.

7 Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 64.

■ä

opaginerad Kontrollera mot PDF

98! Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

De sakkunniga tillägga, att tillämpningen av det av dem förordade systemet

för kategorigranskning självfallet icke finge föranleda till att den löpande

granskningen beträffande skattskyldiga tillhörande andra grupper av

skattskyldiga eftersattes. Möjligheten att i någon större utsträckning åstadkomma

kategorigranskning vid sidan av den löpande granskningen vore

därför ytterst beroende av tillgången till kvalificerad personal för ändamålet.

I samband härmed uttala de sakkunniga önskemål om en förstärkning

av personalen å taxeringsavdelningarna.

Slutligen framhålles att riksskattenämndens personal givetvis skulle stå

till förfogande för rådplägning rörande mera besvärliga bokgranskningsproblem

ävensom med råd och anvisningar i andra taxeringskontrollen berörande

frågor.

Remissyttrandena. De sakkunnigas ifrågavarande förslag och uttalanden

ha i allt väsentligt lämnats utan erinran i remissyttrandena. Från däri

gjorda uttalanden torde här följande få återgivas.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller som sin mening, att ordföranden

i riksskattenämnden borde på eget initiativ eller efter förslag av honom

underställd personal kunna organisera kategorigranskningar. Någon planmässighet

kunde nämligen knappast tänkas om det ej centralt bestämdes,

att viss grupp av skattskyldiga visst år gjordes till föremål för granskning.

Först om granskningen organiserades så, att producenter och grossister i

första hand granskades och materialet sedan användes vid granskning av

detaljister, kunde verklig effektivitet uppnås. Nämndens personal borde biträda

taxeringsintendenterna med råd och anvisningar samt tillse, att beslutat

kategorigranskningsarbete icke i något län eftersattes.

Länsstyrelsen i Värmlands lån upplyser, att bokföringsgranskning inom

länet hade under senare år ägt rum i väsentligt större antal fall än tidigare.

Detta hade emellertid i stort sett orsakats av från de skattskyldigas sida anförda

besvär och hade icke annat än undantagsvis tillkommit på grund av

självständig granskning från taxeringsintendenten. Detta läge förändrades

icke blott och bart genom tillskapandet av ett centralt organ på området.

Även om detta organ skulle verkställa grundläggande undersökningar rörande

de rörelsegrenar, som skulle bliva föremål för granskning, och ställa

det insamlade och bearbetade materialet till taxeringsavdelningarnas förfogande,

så kunde dock, så länge dessa avdelningar vore upptagna med en

till synes aldrig sinande besvärsmängd även avseende tekniska och liknande

frågor, ett centralt organ icke nämnvärt inverka på möjligheten att inrikta

taxeringsarbetet på en självständig granskning genom s. k. kategorigranskning

eller efter vissa principiella linjer.

Länsstyrelsen i Norrbottens län omtalar att — trots det taxeringarna till

krigskonjunkturskatt och till allmän omsättningsskatt bortfallit samt taxeringen

enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen fullgjorts

— hade antalet besvärsmål till prövningsnämnden i Norrbottens län ökat.

Källskattesystemet hade nödvändiggjort tidsödande undersökningar och

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungi. Maj.ts proposition nr 64.

taxeringskontroll. Besvärsmålen beträffande rörelseidkare kunde oftast

icke avgöras utan bokföringsgranskning och bokföringsgranskarna hunne

icke ens med det löpande arbetet. Ett stort antal behövliga bokföringsgranskningar

av mera invecklad beskaffenhet hade måst skjutas på framtiden.

Den sakliga granskningen av deklarationerna hade även måst eftersättas.

En utökning av den kvalificerade personalen å taxeringsavdelningarna

vore därför nödvändig. Utan en sådan kunde de av de sakkunniga

förordade kategorigranskningarna icke komma till utförande. Med all säkerhet

skulle sådana granskningar, bedrivna efter riksskattenämndens instruktion,

medföra ur skattesynpunkt mycket gott resultat. De borde igångsättas

snarast.

Förste taxeringsintendenten Holdo framhåller, att utöver de av de sakkunniga

föreslagna uppgifterna för riksskattenämnden kunde måhända även

andra uppgifter ifrågakomma, vilka borde handhavas av ett centralt organ

och vilka hittills antingen icke alls blivit utförda eller utförts såsom enstaka

undersökningar utan samordnande av undersökningsresultatet mellan

länen. Som exempel härpå kunde nämnas av omsättningsskatteavdelningen

i Stockholm på sin tid upprättad statistik, innefattande en på grundval

av avgivna deklarationer gjord representativ beräkning angående normal

bruttovinstprocent för olika branscher. Kännedom om sådana procentsatser

hade varit av stort värde för bedömandet av riktigheten av rörelseidkaredeklarationer.

I det av Föreningen Sveriges taxeringsintendenter avgivna yttrandet understrykes

angelägenheten av att en mera omfattande granskningskampanj,

som krävde stor arbetskraft, planerades i samråd med de i saken berörda

taxeringsintendenterna.

Departementschefen. Ett det allmännas intresse liksom ett berättigat krav

från de skattskyldigas sida är att den av riksdagen beslutade fördelningen

av skattebördan icke i realiteten förryckes genom att felaktiga deklarationsuppgifter

på grund av taxeringskontrollens bristfällighet icke bliva

rättade. Som jag tidigare i samband med den allmänna diskussionen om

behovet av ett centralt taxeringsorgan framhållit, vidlåda uppenbarligen

vissa bristfälligheter denna kontroll, bristfälligheter som till del sammanhänga

med att ett centralt samordnande organ saknas. Såväl vad de sakkunniga

anfört som vad från remissinstansernas sida framhållits, belyser

starkt önskvärdheten av åtgärder till dessa bristfälligheters avhjälpande.

Jag erinrar om min tidigare tillkännagivna uppfattning att längre fram,

sedan den tekniska revisionen av inkomstskattelagstiftningen slutförts, upptaga

frågan om en allmän översyn av taxeringsorganisalionen. I avvaktan

härpå böra emellertid de åtgärder vidtagas, som lämpligen kunna ifrågakomma.

En av dessa är att låta riksskattenämnden bli det centrala organ

för taxeringskon trollen, som vid den i frågan förda diskussionen så ofta

efterlysts. I själva verket torde en av riksskattenämndens mest angelägna

uppgifter bli att verka på taxeringskontrollens område.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Då de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga något förslag om att

länsstyrelsernas taxeringsavdelningar skola direkt underställas riksskattenämnden,

har härav följt att de sakkunniga icke kunnat föreslå någon rätt

för riksskattenämnden att ingripa i de lokala taxeringsmyndigheternas handhavande

av deklarationskontrollen i vidare mån än vad som följer av befogenheten

att utfärda allmänna anvisningar rörande taxeringsarbetets ändamålsenliga

bedrivande och fastställande av blankettformulär. Riksskattenämndens

uppgift skall, enligt de sakkunnigas förslag, i huvudsak begränsas

till vissa samordnande uppgifter, varjämte nämnden har att vid möten

med taxeringsintendenterna verka för att överenskommelse träffas om ett

gemensamt genomförande av vissa uppgifter på taxeringskontrollens område.

De sakkunnigas förslag, som biträtts i praktiskt taget samtliga remissyttranden,

möjliggör det samordnande av kontrollarbetet, som för närvarande

saknas. Genom det förutsatta samarbetet med länsstyrelsernas taxeringsavdelningar

tillskapas i princip möjligheter för hela landet omfattande

kategorigranskningar och liknande åtgärder. Visserligen kan —- såsom ock

skett i det av länsstyrelsen i Gotlands län avgivna yttrandet — mot förslaget

invändas, att detsamma icke innefattar någon garanti för att de ifrågasatta

åtgärderna komma att genomföras, då dessa till viss del bero av taxeringsavdelningarnas

frivilliga medverkan och några bindande direktiv icke

kunna av riksskattenämnden utfärdas. De sakkunnigas förslag synes emellertid

i det rådande läget vara det lämpligaste och det torde kunna förutsättas,

att taxeringsintendenterna icke skola underlåta att efter måttet av

tillgängliga resurser låta taxeringsavdelningarna utföra de uppgifter, varom

överenskommelse mellan riksskattenämnden och taxeringsintendenterna

träffats. Å riksskattenämnden bör å andra sidan ankomma att ta initiativ,

verkställa förberedande undersökningar, sammanställa undersökningsresultaten

och även i övrigt lämna all tänkbar medverkan.

De sakkunniga ha framhållit, att de nu berörda arbetsuppgifterna för

taxeringsavdelningarnas personal icke böra medföra eftersättande av det

löpande granskningsarbetet; i samband därmed har önskemål uttalats om

förstärkning av den kvalificerade granskningspersonalen vid taxeringsavdelningarna.

Dessa synpunkter ha kraftigt understrukits i några remissyttranden.

Jag är medveten om att de av de sakkunniga föreslagna och av mig i det

föregående förordade uppgifterna komma att ställa ytterligare krav på de

redan förut hårt belastade taxeringsavdelningarna. Frågan om en utökning

av dessa avdelningars personal torde likväl icke kunna upptagas i detta

sammanhang. En avvägning får alltså ske av i vad mån den tillgängliga bokgranskningspersonalen

skall användas för den ena eller den andra uppgiften.

Vid denna avvägning bör taxeringsintendenten givetvis vara angelägen

att beakta såväl de lokala synpunkterna som riksskattenämndens önskemål.

Vad de sakkunniga anfört i hänseenden, som av mig i det föregående

ej närmare berörts, föranleder icke någon erinran från min sida. Något

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

preciserande i detalj av riksskattenämndens befattning med taxeringskontrollen

torde icke böra ifrågakomma.

I instruktionen för riksskattenämnden synes böra angivas, att i dess ämbetsbefattning

ingår att verka för en effektiv och ändamålsenlig taxeringskontroll.

IV. Förhandsbesked i taxeringsfrågor.

De sakkunniga.

De sakkunniga — som å s. 95—-104 i betänkandet lämnat en närmare

redogörelse för tidigare vidtagna eller föreslagna åtgärder för beredande

av möjlighet till förhandsuttalanden på andra områden av lagstiftningen än

den direkta beskattningens — erinra inledningsvis om ett i den tidigare diskussionen

i ämnet framfört förslag, vilket även berörts i direktiven för de

sakkunnigas utredningsuppdrag, enligt vilket förslag kompetenskonflikterna

mellan det beskedsgivande organet och skattedomstolarna skulle kunna

undvikas genom en konstruktion, enligt vilken förhandsbeskeden visserligen

icke vore bindande för skattedomstolarna men där taxeringen, i vad

den innefattade tillämpning av ett förhandsbesked, icke finge överklagas av

vederbörande taxeringsintendent eller kommun. Fördelen med en sådan

konstruktion skulle vara, att man undveke att genom föreskrift om skattedomstolarnas

bundenhet av förhandsbeskedet inskränka domstolarnas

kompetens, utan att därför förhandsbeskedets värde för de skattskyldiga förringades.

Gentemot detta förslag framhålla de sakkunniga emellertid, att det kunde

ifrågasättas, huruvida med en sådan konstruktion den i förhandsbeskedet

avhandlade frågan skulle komma att i avsett hänseende helt undandragas

skattedomstolarnas bedömande. Skattedomstolarna kunde i viss

utsträckning komma att till prövning upptaga spörsmål, som icke omfattades

av den skattskyldiges besvär och icke heller av taxeringsintendent eller

kommun underställts desamma. Skulle nämligen domstolarna enligt nu

gällande ordning finna, att den skattskyldige väl hade fog för sitt yrkande

om ändring i av honom angivet hänseende men samtidigt blivit otillbörligt

tillgodosedd i annat avseende, kunde domstolarna, med hänsyn till att det

överklagade beslutets rättskraft hänförde sig allenast till taxeringens slutbelopp

men icke till motiveringen, kvittningsvis beakta att den skattskyldige

obehörigen gynnats i något hänseende och med rättelse därav helt eller

delvis ogilla ändringssökandet. Det nu sagda syntes — åtminstone principiellt

— gälla oberoende av om taxeringsintendent i yttrande över besvären

framställt yrkande härom. I enlighet härmed skulle en skattedomstol, som

funne lämnat förhandsbesked strida mot domstolens uppfattning i den med

förhandsbeskedet behandlade frågan, kunna oberoende av beskedet avgöra

samma fråga enligt sin uppfattning utan alt yrkande därom framställts av

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

den skattskyldiges motpart. Kollisionskonflikter av nu berörd art syntes

icke kunna avlägsnas genom att möjlighet bereddes såväl den skattskyldige

som taxeringsintendent att hos regeringsrätten överklaga själva förhandsbeskedet.

Visserligen skulle berörda konflikter vara undanröjda i fall, där

taxeringsintendenten verkligen anförde dylika besvär, men i andra fall

skulle samma situation föreligga som om besvärsrätt icke tillkomme honom.

De sakkunniga säga sig i stället vilja förorda en anordning enligt vilken

förhandsbeskedet gjordes på det sättet bindande, att det skulle lända till

efterrättelse vid den taxering, beskedet avsåge, om och i den mån den skattskyldige

icke framställde yrkande i annan riktning. Förhandsbeskedet bunde

sålunda icke den skattskyldige. Förslaget innebure visserligen en inskränkning

i skattedomstolarnas kompetensområde men genom att förhandsbeskedet

gåves form av ett bindande principuttalande i den med beskedet avsedda

frågan, gällande en viss skattskyldigs taxering för visst eller vissa

beskattningsår, men utan verkan för andra fall, torde de av de sakkunniga

omnämnda konfliktsituationerna praktiskt taget vara helt uteslutna. Beträffande

annan skattskyldigs taxering än den förhandsbeskedet avsåge,

komme beskedet icke att ha annan betydelse än den, som brukade tillmätas

prejudikat. Skulle skattedomstolarna i fråga om sådan skattskyldigs taxering

komma till ett resultat, som icke överensstämde med ett av riksskattenämnden

meddelat förhandsbesked, vore den situation, som därvid uppkomme,

icke av mera betänklig natur än den, som redan nu kunde uppkomma,

då exempelvis av två skattskyldiga endast den ene överklagade sin

taxering eller då ett redan meddelat, såsom prejudicerande bedömt avgörande

frånginges i annat mål.

De sakkunniga tillägga, att förhandsbeskedet visserligen borde vara bindande

men att den skattskyldige icke därför kunde genom beskedet tillförsäkras

en ovillkorlig rätt att bliva i visst avseende på visst sätt taxerad.

Detta vore uppenbart för det fall att en med förfrågningen avsedd transaktion

ännu icke kommit till stånd och att i följd därav alla detaljer ännu

icke kunde helt överblickas vid förhandsbeskedets avgivande. Vidare kunde

vid taxeringens åsättande visa sig, att den skattskyldige i sin framställning

lämnat vilseledande eller ofullständiga uppgifter. Det kunde då icke ifrågakomma,

att han skulle kunna till sin förmån åberopa förhandsbeskedet. Ej

heller borde ett förhandsbesked avfattas exempelvis sålunda, att, därest en

så och så beskaffad industriell anläggning för det och det behovet uppfördes

vid den och den tidpunkten, den i avskrivningshänseende skulle komma

att behandlas på visst sätt. Ett sådant principuttalande skulle närmast få

karaktär av lagstiftning. I stället innebure förslaget, att beskedet skulle angiva,

att den skattskyldige, som gjort framställningen — och således ingen

annan —- skulle under de förutsättningar, som angåves i beskedet, få den

med framställningen avsedda transaktionen eller frågan skattemässigt bedömd

på visst sätt. Vid taxeringens åsättande ankomme därefter på beskattningsmyndigheten

att pröva huruvida berörda förutsättningar vore för

handen. Till en sådan prövning skulle jämväl — i den mån icke av den

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

103

skattskyldige framställda yrkanden till annat föranledde — skattedomstolarnas

befattning med taxeringen, i vad den innefattade tillämpning av

beskedet, inskränkas.

Särskild betydelse komme, framhålla de sakkunniga, förhandsbeskedet

att få beträffande engångsavdrag i beskattningshänseende för planerad nyanläggning

eller nyanskaffning för industriellt ändamål. Av intresse för de

skattskyldiga kunde jämväl vara att få besked i fråga om rätten till avskrivning

å leveranskontrakt, exempelvis kontrakt om leverans av fartyg.

Såsom exempel på ytterligare spörsmål, i fråga om vilka för de skattskyldiga

förelåge särskilt behov av förhandsbesked, kunde nämnas sådana, som

uppkomme i samband med överlåtelse av rörelse, därvid kontrahenterna

bland annat hade intresse av att få fastställt, huruvida den fördelning av

köpeskillingen å olika slag av tillgångar, varom överenskommelse dem emellan

träffats, komme att godkännas vid taxeringen; frågor om i vad mån

kostnader, som skulle nedläggas å fastighet, vore hänförliga till reparation

eller grundförbättring; vad som i olika sammanhang vore att anse såsom

god köpmannased; tillämpningen av aktiebolagslagens bestämmelser om

fusion mellan moderbolag och dotterbolag och vissa andra liknande beskattningsfrågor,

vilkas uppkomst föranleddes av nya eller ändrade civilrättsliga

bestämmelser; frågor om avdragsgillhet för vissa försäkringspremier och

beskattning av utfallande försäkringsbelopp; samt huru för bolag, som ämnade

utskifta tillgångar, i bolaget tillskjutet belopp eller värdet å andra

till utskiftning avsedda tillgångar än penningar skulle beräknas enligt förordningen

om utskiftningsskatt.

De sakkunniga framhålla i anslutning härtill, att det med hänsyn till de

olikartade förhållandena i varje enskilt fall visat sig stöta på stora svårigheter,

att i lagtext närmare angiva de spörsmål, vari förhandsbesked skulle

kunna erhållas. De sakkunniga föresloge därför, att såsom förutsättning för

erhållande av förhandsbesked skulle allenast gälla att sådant besked funnes

vara av synnerlig vikt för den skattskyldige.

Därefter anföres följande.

Även om i förhandsbeskedet avhandlade spörsmål huvudsakligen komma

att vara av sådan natur, att de kunna hänföras till bedömningsfrågor, torde

av den ovan gjorda exemplifieringen framgå, att det härvid jämväl kan

komma att bliva fråga om rättsfrågor. Då riksskattenämnden sålunda i sin

beskedsgivande verksamhet i vissa fall kommer att göra bindande uttalanden

jämväl i rena lagtolkningsspörsmål, ligger den frågan nära till hands, om icke

tillämpningen av förhandsbeskedet skulle kunna utsträckas så, att förhandsbeskedet

kunde anlitas för åstadkommande av en snabb lösning av aktuella

sådana spörsmål av mera allmän räckvidd. Emellertid skulle en utvidgning

i antydd riktning av förhandsbeskedets tillämpningsområde medföra, att på

en omväg uppnåddes det resultat, som icke ansetts böra åstadkommas genom

att riksskattenämnden gåves befogenhet att meddela anvisningar rörande tilllämpningen

av skatteförfattningarna med för beskattningsnämnderna och

skattedomstolarna bindande verkan. De sakkunniga förorda därför, att meddelat

förhandsbesked även i dylikt fall skall hava den innebörden att dess

bindande verkan blir begränsad till den skattskyldige, som beskedet avser.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

1 fråga om andra skattskyldigas taxering får, såsom redan anförts, av riksskattenämnden

meddelat förhandsbesked betydelse såsom prejudikat. Detta

torde vara tillfyllest.

Jämväl i fråga om vissa uppskattningsfrågor kan behov sägas föreligga av

förhandsbesked med bindande verkan icke endast för en skattskyldig utan

för en hel grupp av skattskyldiga. Detta gäller bland annat i fråga om värdesättning

av icke börsnoterade aktier. Vad angår ifrågakomna värdesättning

äger vad i det föregående sagts beträffande möjligheterna att i vidare omfattning

anlita förhandsbeskedet för utformning av praxis vid bedömandet av

aktuella skatteproblem motsvarande tillämpning. Härtill kommer att aktierna

i ett bolag icke alltid äro av samma värde i olika innehavares händer.

Hänsyn måste nämligen stundom tagas till storleken av aktieinnehavet. Om

sålunda förhandsbeskedet icke är ägnat att utgöra en regelmässig form för

värdering av icke börsnoterade aktier, är därmed icke sagt, att icke i undantagsfall

aktiebolag eller aktieägare exempelvis i samband med nyemission

kan hava sådant intresse av förhandsbesked, att förutsättning för beskeds

lämnande således kan tänkas uppkomma även beträffande aktievärden.

De sakkunniga föreslå, att förhandsbesked skulle kunna erhållas i frågor,

som uppkomme vid taxering till inkomstskatt, förmögenhetsskatt och utskiftningsskatt.

Utanför dessa områden av beskattningen torde, enligt de

sakkunnigas uppfattning, icke föreligga behov av förhandsbesked. Sålunda

syntes sådana besked icke erfordras på fastighetstaxeringens område. Vidare

torde med hänsyn till ersättningsskattens karaktär något berättigat

intresse av förhandsbesked rörande denna icke finnas.

Därefter anföres att förhandsbeskedet skulle avse fråga, som kunde uppkomma

vid taxering för visst eller vissa beskattningsår. Närmast till hands

låge att angiva utgången av ett beskattningsår såsom den tidpunkt, intill

vilken förhandsbesked skulle kunna erhållas. En på angivet sätt bestämd

tidsgräns för beskedets erhållande skulle emellertid ofta omöjliggöra för

rörelseidkare att erhålla upplysning beträffande spörsmål, som uppkomme

i samband med bokslutets upprättande. Särskilt med hänsyn härtill hade det

ansetts böra stå den skattskyldige öppet att framställa begäran om förhandsbesked

ända fram till den tidpunkt, då taxering skulle åsättas honom.

I enlighet härmed hade 1 § i förslaget till den särskilda förordningen om

förhandsbesked utformats, och något visst datum, då ansökningen senast

skulle vara inkommen, hade därför ansetts icke behöva utsättas.

Förfarandet i nämnden vid prövning av förhandsbesked skulle, framhålla

de sakkunniga, icke ha karaktär av process. Nämnden borde icke utöva

någon processledning i egentlig mening. Sökanden skulle själv omedelbart

i ansökningen lämna alla upplysningar av betydelse. I förekommande fall

skulle sökanden dock beredas tillfälle inkomma med ytterligare upplysningar.

Underläte sökanden inkomma med sådana upplysningar, riskerades

att ansökningen avvisades. Tillfälle skulle av nämnden kunna beredas sökanden

att muntligen utföra sin talan.

De sakkunniga anföra vidare, att ärendenas behandling i riksskattenämnden

icke gåve utrymme åt ett sådant partsförhållande, som förekomme i

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

den vanliga taxeringsprocessen. Någon ovillkorlig skyldighet för nämnden

att över ansökningen höra representant för de fiskaliska intressena borde

icke föreskrivas. Däremot hade kanslichefens erfarenhet ansetts böra utnyttjas

på det sättet, att denne skulle över ansökningen avgiva utlåtande.

Kanslichefen ägde infordra yttrande från vederbörande taxeringsintendent

och kommun, om så ansåges erforderligt.

De sakkunniga tillägga, att det ankomme på nämnden att tillse att frågerätten

icke missbrukades. Frågerätten borde sålunda icke få i vilken utsträckning

som helst utnyttjas för erhållande av upplysningar om den ur

skattesynpunkt förmånligaste vägen för genomförande av en viss transaktion.

Ej heller borde nämnden vara de skattskyldiga behjälplig med uppletande

av kryphål i skatteförfattningarna.

Därefter anföres följande.

Upptages ansökan om förhandsbesked till prövning, skall nämnden, i den

omfattning sådant finnes böra ske, meddela beslut huru den till nämnden

hänskjutna frågan skall bedömas. Med hänsyn till förhandsbeskedets karaktär

av allenast principuttalande rörande sökandens ifrågakomna taxering tillkommer

det icke nämnden att utlåta sig angående beloppet av taxeringen.

Av samma skäl bör i regel i förhandsbeskedet ej heller till siffran angivas intäkt,

avdrag eller värdet av förmögenhetstillgång, i vidare mån än detta erfordras

för angivande av de allmänna grunder, som skola följas vid taxeringens

bestämmande. Då emellertid svårigheter föreligga att helt överblicka

i vilken utsträckning det, för att förhandsbeskedet skall kunna fylla sin uppgift,

kan vara påkallat att i detsamma till siffran angiva intäkt, avdrag eller

värdet av förmögenhetstillgång, har föreslagits, att detta skall få ske jämväl,

då det eljest föranledes av särskilda omständigheter.

Det kan måhända synas som om nu angivna inskränkningar med avseende

å förhandsbeskedets innehåll i viss mån skulle begränsa nyttan av frågeinstitutet.

Så torde emellertid icke vara fallet. De frågor, för vilkas besvarande

förhandsbeskedet är avsett, äro nämligen av den art, att de bliva

för den skattskyldige tillfredsställande klargjorda även i ett på angivet sätt

konstruerat principuttalande. Uppkommer sålunda exempelvis fråga om

storleken av överprisavdrag å tilltänkt industriell nyanläggning, bör den

skattskyldige vara tillfredsställd med ett svar, vari angives såväl den avskrivningsprocent

som det avskrivningsunderlag, som är att påräkna, därest

en anläggning av honom uppföres för en viss kostnad under ett visst beskattningsår.

En skattskyldig, som vet med sig att han lämnat riktiga och uttömmande

upplysningar rörande den åtgärd han har för avsikt att genomföra,

kan äga visshet om att transaktionen kommer att bliva bedömd i enlighet

med förhandsbeskedet.

De sakkunniga, som förordade rätt för den skattskyldige men icke för

representant för de fiskaliska intressena eller för kommun att överklaga

förhandsbeskedet hos Kungl. Maj :t, säga sig ha övervägt, huruvida sökanden

borde medgivas rätt att anföra besvär jämväl över beslut, varigenom

ansökan om förhandsbesked avvisats. Prövningen av huruvida ansökningen

vore av beskaffenhet att böra föranleda förhandsbesked syntes emellertid

vara en fråga av sådan natur, all avgörandet av densamma uteslutande borde

tillkomma nämnden. Vad anginge avvisningsbeslut, som grundade sig på

bristfällig utredning, stode det sökanden fritt alt inkomma med förnyad

fullständigare ansökan.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Därefter framhålles, att meddelat förhandsbesked skulle lända till efterrättelse

vid den taxering, som angåves i beskedet. Förhandsbeskedets karaktär

av principuttalande uteslöte emellertid dess tillämpnnig ex officio.

Därför skulle det ankomma på den skattskyldige själv att, därest han önskade

bliva taxerad enligt beskedet, med företeende av detsamma framställa

yrkande härom hos taxeringsnämnden, därvid han jämväl borde visa,

att i förhandsbeskedet angivna förutsättningar vore uppfyllda. Med hänsyn

till att tiden, inom vilken förhandsbesked skulle kunna erhållas, utsträckts

till tidpunkten för taxeringens verkställande, kunde regeringsrättens beslut i

anledning av besvär över beskedet komma att meddelas först efter det att

taxeringen åsatts. I sådana fall måste den skattskyldige själv genom yrkande

hos prövningsnämnden taga initiativ till taxeringens ändring i överensstämmelse

med regeringsrättens beslut. Skulle — vilket väl endast i undantagsfall

komme att inträffa — besvärstiden hos prövningsnämnden hinna utgå

innan regeringsrättens beslut meddelats, måste den skattskyldige hålla talan

hos prövningsnämnden öppen i avvaktan på berörda beslut. Skulle efter

förhandsbeskedets lämnande författningsändring vidtagas av beskaffenhet

att påverka taxeringen i det avseende beskedet anginge, kunde givetvis icke

ifrågakomma, att den skattskyldige skulle äga mot de ändrade bestämmelserna

åberopa beskedet. Med anledning härav hade föreskrivits, att förhandsbeskedet

i sådant fall förlorade sin verkan.

De sakkunniga påpeka, att även om riksskattenämnden gåves tämligen

fria händer vid bedömandet av om förhandsbesked i det särskilda fallet

borde meddelas eller ej, erfordrades ytterligare åtgärder för att avhålla de

skattskyldiga från att i oträngt mål besvära nämnden. De sakkunniga föresloge

därför att sökanden skulle vara pliktig att, därest riksskattenämnden

så beslutade, för meddelat förhandsbesked utgiva efter omständigheterna

lämpad avgift, lägst etthundra och högst femhundra kronor. Sådan avgift

skulle utgå i alla de fall, där icke med hänsyn till särskilda omständigheter,

t. ex. när det gällde lagtolkningsfrågor eller syftet eljest vore att uppnå ett

för flera skattskyldiga betydelsefullt avgörande, föranledde till att besked

skäligen borde lämnas avgiftsfritt. Avgiftens storlek borde i första hand göras

beroende icke av ärendets mer eller mindre invecklade beskaffenhet utan

företrädesvis ställas i relation till tvisteföremålets värde.

Genom att dylik avgift uttoges vunnes, tillägga de sakkunniga, att bidrag

till kostnaden för riksskattenämndens verksamhet lämnades av dem, som

toge nämnden i anspråk.

De sakkunniga lämna slutligen en närmare redogörelse för av dem föreslagna

detalj föreskrifter angående handläggningen av ärenden rörande förhandsbesked,

vilka föreskrifter finnas upptagna i av de sakkunniga utarbetat

förslag till förordning om rätt att hos riksskattenämnden erhålla upplysning

i frågor rörande taxering till skatt å inkomst eller förmögenhet

m. m.; detta förslag ingår bland de vid detta protokoll såsom bihang fogade

författningsförslagen.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

107

Remissyttrandena.

För remissinstansernas pricipiella inställning till frågan om bindande förhandsbesked

i taxeringsfrågor och vissa dithörande spörsmål har förut lämnats

en redogörelse. I det följande skall redogöras för vad remissyttrandena

innehålla i speciella hänseenden.

Kammarrätten framhåller att vid en sådan fastställelsetalan inom taxeringsprocessen,

som meddelandet av förhandsbesked innebure, vore det av

största vikt att i princip samma grundsatser i fråga om förfarandet iakttoges,

som de vilka beskattningsdomstolarna i sin verksamhet tillämpad^ så

att ansökning om förhandsbesked underkastades en allsidig och domstolsmässig

prövning. Detta vore särskilt påkallat med hänsyn till att dylik ansökning

ofta torde komma att avse skattefråga av särskilt stor ekonomisk

betydelse. Processen borde vara fullt ut kontradiktorisk och giva fulla möjligheter

åt vederbörande taxeringsintendent och kommun att få sina synpunkter

beaktade.

Kammarrätten ifrågasätter vidare om det vore tillfyllest med den fria

och diskretionära rätt att pröva och avvisa ansökningar om förhandsbesked,

som riksskattenämnden föreslagits skola erhålla. Det torde i princip icke ha

ansetts, att alla skattefrågor rörande taxering till skatt å inkomst och förmögenhet

eller till utskiftningsskatt skulle kunna göras till föremål för förhandsbesked.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län riktar invändning mot den av de sakkunniga

gjorda avgränsningen av fall, där förhandsbesked skulle kunna

lämnas, samt framhåller att de sakkunnigas exemplifiering av frågor, som

kunde upptagas till behandling, ingåve betänkligheter. I de flesta uppräknade

fallen erfordrades för ett någorlunda riktigt besked ingående lokalkännedom

och eventuellt besiktning på platsen. Detta gällde exempelvis bedömandet

av vilka kostnader, som vid ett ifrågasatt byggnadsarbete skulle

hänföras till grundförbättring respektive reparationer.

I det av överståtliållarämbetet avgivna yttrandet framhålles, att sådant

institutet förhandsbesked av de sakkunniga uppbyggts, vore de skattskyldigas

möjlighet att erhålla förhandsbesked beroende av det sätt, på vilket

riksskattenämnden kunde komma att utöva sina befogenheter. De sakkunniga

hade visserligen anfört goda skäl för sin ståndpunkt att riksskattenämnden

— till förhindrande av missbruk av frågerätten — måste ha fria

händer vid avgörandet om ett förhandsbesked skulle lämnas eller ej. En så

vag reglering av detta, för den enskilde synnerligen betydelsefulla institut

vore dock ej i och för sig tillfredsställande.

Överståtliållarämbetet berör därefter den i direktiven för utredningen antydda

möjligheten att undvika konfliktsituationer i förhållande till skattedomstolarna

genom cn konstruktion enligt vilken förhandsbeskeden visserligen

icke vore bindande för skattedomstolarna men där taxeringen, i vad

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

den innefattade tillämpningen av ett förhandsbesked, icke finge överklagas

av vederbörande taxeringsintendent eller kommun, samt framhåller att de

sakkunniga icke på ett mera uttömmande sätt redovisat för- och nackdelarna

med detta alternativ, överståthållarämbetet kände sig icke övertygat om att

de intressen, som med de sakkunnigas förslag finge träda tillbaka, vore mindre

viktiga än de, som man med detta förslag velat tillgodose. Det hade varit

önskvärt med en mera ingående behandling av det avvisade alternativet, särskilt

med avseende å den praktiska sannolikheten för alt konfliktsituationer

kunde uppkomma.

Mellankommunala prövningsnämnden vänder sig mot den begränsning

de sakkunnigas förslag innebure därutinnan, att förhandsbesked icke skulle

kunna meddelas inom området för fastighetstaxering. För de skattskyldiga

kunde frågan, huru stor del av anläggningskostnaden, som vid fastighetstaxeringen

komme att anses hänförlig till tillgångar, vilka åsattes särskilt

maskinvärde, och sålunda fölle inom ramen för rätten till fri avskrivning,

vara av stor betydelse.

Handelskammaren i Karlstad och Sveriges köpmannaförbund föreslå, att

riksskattenämndens kompetensområde utvidgades att omfatta jämväl frågor,

som gällde arvs-, gåvo- och kvarlåtenskapsskatt.

Länsstyrelsen i Stockholms län förordar, att vederbörande taxeringsintendent

alltid bereddes tillfälle att yttra sig över skattskyldigs framställning

om förhandsbesked och ifrågasätter, om icke taxeringsintendenten borde ha

samma rätt som skattskyldig att överklaga riksskattenämndens beslut.

Även länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Södermanlands och Kristianstads

län samt Föreningen Sveriges taxering sintendenter rikta invändningar

mot förslaget att blott den skattskyldige skulle ha möjlighet att överklaga

av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked.

Svenska landskommunernas förbund uttalar, att därest en ansökning om

förhandsbesked vore av den synnerliga vikt för den berörda kommunen,

att dennas mening ansetts böra av riksskattenämnden inhämtas, borde

kommunen också tillerkännas rätt att besvära sig över nämndens beslut.

Svenska stadsförbundet framhåller som sin mening, att kommun borde

beredas tillfälle att yttra sig över ansökan om förhandsbesked, varjämte

kommunen borde äga rätt att överklaga beslut om förhandsbesked.

Handelskamrarna i Göteborg och Gävle ifrågasätta rätt för skattskyldig

att överklaga beslut, varigenom riksskattenämnden avslagit framställning

om förhandsbesked.

I det av Sveriges industriförbund m. fl. näring sorganisationer åberopade

yttrandet uttalas, att det syntes vara i viss mån betänkligt att talan mot

awisningsbeslut icke skulle få föras, men samtidigt framhålles att rena

lämplighetsskäl kunde åberopas till stöd för uppfattningen, att det borde

ligga i nämndens skön att avgöra om ansökningen skulle upptagas eller

ej, helst som någon direkt rättsförlust icke bleve följden av ett avvisande.

I några yttranden — däribland de som avgivits av länsstyrelserna i Uppsala,

Malmöhus, Norrbottens och Kronobergs län — framhållas de svårig
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

heter, som kunde uppkomma vid prövning av frågan huruvida de förutsättningar,

varå ett lämnat förhandsbesked grundats, sammanfölle med

vid taxeringen konstaterade omständigheter.

Länsstyrelsen i Kristianstads län efterlyser en uttrycklig föreskrift, att ett

lämnat förhandsbesked icke vore bindande, därest den skattskyldige lämnat

riksskattenämnden vilseledande eller ofullständiga upplysningar.

Sveriges köpmannaförbund framhåller önskvärdheten av att icke blott

enskild skattskyldig utan även sådan riksorganisation, som representerade

viss förvärvsgren, erhölle rätt att begära upplysning i fråga, som kunde

vara av intresse för viss bransch.

Länsstyrelsen i Jönköpings län erinrar om att de sakkunniga visserligen

uttalat, att förhandsbesked skulle avse frågor, som kunde uppkomma

vid taxering för visst eller vissa taxeringsår, men att i 1 § av det utarbetade

författningsförslaget hade angivits att förhandsbesked skulle avse taxering

för endast visst beskattningsår. Länsstyrelsen tillägger, att för en skattskyldig

kunde det vara av största betydelse att erhålla besked angående t. ex.

de högsta värdeminskningsavdrag, som kunde i vissa fall medgivas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lån framhåller, att i förordningen om

förhandsbesked borde intagas föreskrift om senaste tidpunkt, vid vilken

ansökan om förhandsbesked skulle vara riksskattenämnden tillhanda. Förslagsvis

kunde en sådan föreskrift anknytas till gällande bestämmelser om

tid, då skattskyldig senast hade att avlämna självdeklaration. Vidare anser

länsstyrelsen, att uttrycklig bestämmelse borde meddelas om vad skattskyldig

hade att iakttaga för att lämnat förhandsbesked skulle lända till efterrättelse

vid taxeringen.

Länsstyrelsen i Norrbottens lån uttalar som sin mening, att meddelade

förhandsbesked icke borde tilläggas rättsverkningar beträffande redan åsatta

taxeringar. Den tid, inom vilken förhandsbesked skulle sökas, borde därför

sättas till senast den 1 april, därest beskedet skulle avse årets taxering.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar sig mot förslaget om fakultativ,

till beloppet icke i lagen fixerad stämpelavgift. Stämpelavgiften vore en

form av beskattning och borde såsom sådan vara för varje fall till beloppet

bestämd.

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter — ur synpunkten att begränsa

antalet framställningar om förhandsbesked — om det icke borde stadgas,

att varje sådan framställning skulle åtföljas av ett visst mindre belopp,

förslagsvis fem eller tio kronor. Stämpel å detta belopp skulle, då framställningen

inkommit, åsättas densamma. Härtill skulle komma den av de

sakkunniga föreslagna stämpelbeläggningen. Fn föreskrift som den av länsstyrelsen

föreslagna skulle stå i nära överensstämmelse med de bestämmelser,

som gällde i fråga om framställningar om åsättande av preliminärt

taxeringsvärde. -

Till förebyggande av missbruk av frågerätten föreslår länsstyrelsen i

Kalmar län, att ansökan om förhandsbesked skulle åtföljas av förslagsvis

etthundra kronor, vid äventyr att ansökningen icke upptoges till provning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att latituden för stämpelavgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

gjordes vidare än de sakkunniga föreslagit. Den borde förslagsvis sättas

till 50—1 000 kronor.

Sveriges köpmannaförbund säger sig finna det riktigt att viss avgift uttages

för förhandsbesked men föreslår att riksskattenämnden ägde besluta

att meddelad upplysning lämnades utan avgift, därest fråga vore om ett

för flera skattskyldiga betydelsefullt avgörande eller när det gällde lagtolkningsfråga.

Sveriges redareförening uppger, att föreningen icke kunde biträda förslaget,

att skattskyldig skulle vara pliktig erlägga avgift för erhållande

av förhandsbesked. Behovet av sådant besked vore föranlett av vår invecklade

skattelagstiftning och de skattskyldiga borde därför ej belastas med

extra kostnader för att vinna säkerhet för en riktig tolkning och tillämpning

av denna lagstiftning.

Slutligen torde få omnämnas, att i några remissyttranden ha med av riksskattenämnden

meddelade förhandsbesked sammanhängande sekretessfrågor

upptagits till behandling. Sålunda framhåller överståthållarämbetet, att beträffande

sådana uppgifter, som den skattskyldige tillhandahölle riksskattenämnden

för att läggas till grund för förhandsbesked, vore det i och för sig

icke oomtvistligt, att uppgifterna vore skyddade enligt 17 § lagen om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Ämbetet ansåge

emellertid för sin del, att lagrummet vore att tolka så att sekretesskyddet omfattade

dylika uppgifter. Vad åter anginge riksskattenämndens protokoll,

syntes det uppenbart, att dessa icke vore skyddade enligt nämnda lagrum,

och ämbetet kunde ej heller finna, att de skulle vara skyddade på annan

grund. Med hänsyn till nödvändigheten att protokollet noggrant redovisade

alla de skäl, som påverkat nämndens ställningstagande, syntes en väsentlig

förutsättning för att en skattskyldig skulle begagna sig av möjligheten att

erhålla förhandsbesked, vara att han kände sig fullt övertygad om att hans

ifrågakomna ekonomiska transaktioner ej bringades till offentlighet, innan

han själv önskade det.

I det av Sveriges industriförbund m. fl. åberopade yttrandet framhålles

att handlingar i ärenden rörande meddelande av förhandsbesked icke sällan

torde bliva av sådan beskaffenhet, att de i enlighet med de principer, soin

kommit till uttryck i nyssnämnda lag, icke borde utlämnas till allmänheten.

Enligt lagens ordalydelse syntes emellertid någon inskränkning i rätten att

utbekomma handlingar i ärenden av förevarande slag icke gälla. En komplettering

av lagen vore därför erforderlig så att inskränkningen i utlämningsrätten

komme att avse även handlingar i ärenden rörande förhandsbesked

liksom ock de meddelade förhandsbeskeden, allt i den mån handlingarna

eller beskeden innehölle upplysningar om yrkesutövares affärs- eller driftförhållanden,

vilkas offentliggörande kunde lända honom till men.

Skånes handelskammare uttalar likaledes den meningen, att till nämnden

ingivna och där registrerade handlingar i ärenden avseende förhandsbesked

borde vara undandragna offentligheten. Ej heller själva förhandsbeskedet

borde av nämnden delgivas annan än sökanden och alltså icke länsstyrelser

eller taxeringsmyndigheter.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

111

Departementschefen.

Jag erinrar om att jag tidigare — i samband med principdiskussionen

av frågan om förhandsbesked i taxeringsfrågor — på anförda skäl förordat,

att riksskattenämnden skulle tilläggas befogenhet att meddela bindande

sådana besked. Därvid hade jag anledning diskutera frågan även ur

synpunkten av de i förhållande till skattedomstolarna uppkommande

konfliktsituationerna och angiva hur spörsmålet enligt min mening lämpligen

borde lösas. Det återstår emellertid att taga ställning till den av de

sakkunniga i förevarande sammanhang diskuterade och av överståthållarämbetet

särskilt uppmärksammade lrågan, vilket vore att föredraga av ■— å

ena sidan — den i direktiven för utredningen antydda möjligheten att binda

beskattningsnämnderna vid ett förhandsbesked och stadga förbud för vederbörande

taxeringsintendent och kommun att överklaga taxeringen i sådan

del och — å andra sidan — den av de sakkunniga förordade anordningen

enligt vilken såväl beskattningsnämnder som skattedomstolar hade att vid

prövning av en skattskyldigs taxering i det ifrågakommande hänseendet respektera

det givna förhandsbeskedet.

För egen del är jag av den uppfattningen, att de sakkunnigas förslag —- på av dem anförda skäl — är att föredraga framför det förstnämnda alternativet.

Därvid har jag även beaktat, att de invändningar, som kunna vara

att framställa mot de sakkunnigas förslag, väsentligt förlora i betydelse,

därest — såsom jag tidigare antytt böra ske — icke blott sökanden utan

även vederbörande taxeringsintendent och kommun tillägges rätt att hos

Kungl. Maj :t överklaga beslut varigenom riksskattenämnden meddelat förhandsbesked.

De olika instanserna ha nämligen i sådant läge att respektera

antingen ett av alla parter godtaget besked eller ett av högsta instans fastställt

sådant. Mot en sådan anordning synas vägande invändningar knappast

vara att framställa.

I anslutning till det nu sagda finnes anledning behandla det i åtskilliga

remissyttranden framförda önskemålet om ett mera genomfört kontradiktoriskt

förfarande vid riksskattenämndens meddelande av förhandsbesked.

Jag kan icke ansluta mig till de sakkunnigas uppfattning, att förfarandet

inför riksskattenämnden icke bör givas karaktär av process. Tvärtom synes

det mig angeläget att så i viss utsträckning sker och denna min uppfattning

rubbas icke därav att nämnden — till vilket jag senare skall återkomma —

bör ägna inkomna ansökningar en beredning av i viss mån administrativ

karaktär.

Det bör nämligen uppmärksammas, att riksskattenämndens förhandsbesked

allenast må innefatta ett rent skatterättsligt förhandsbedöman^c av en

framdeles uppkommande situation. Däremot tillägges nämnden icke någon

rätt att oberoende av gällande beskattningsregler förfoga över statens och

kommunernas skattcanspråk. Såsom kammarrätten framhållit, måste förfarandet

anses innebära utbrytande ur den ordinarie processen av en spe
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

cialtråga; och riksskattenämndens beskedgivande verksamhet bör i princip

göras likartad med domstolarnas dömande verksamhet.

Konsekvensen av denna uppfattning blir att jag — i motsats till de sakkunniga

-— förordar, att en inkommen framställning om förhandsbesked

skall, därest riksskattenämnden icke har för avsikt att avvisa densamma,

utställas till delgivning med vederbörande taxeringsintendent (allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden), att riksskattenämndens

beslut skall delgivas taxeringsintendenten (allmänna ombudet), samt

att icke blott sökanden utan även taxeringsintendenten (allmänna ombudet)

skall äga över beslutet anföra besvär.

Vidkommande av ett förhandsbesked berörd kommun får jag, främst av

praktiska skäl, förorda att någon obligatorisk delgivningsskyldighet av ansökan

om sådant besked icke föreskrives utan att det bör ankomma på riksskattenämnden

att i varje särskilt fali avgöra, huruvida anledning finnes

att lämna kommunen tillfälle inkomma med yttrande eller ej. Däremot bör

vederbörande kommun äga överklaga meddelat förhandsbesked. Detta synes

motiverat av att beskedet men väl icke framställningen därom direkt berör

kommunens rätt, varför kommunen bör ha möjlighet att föra beskedet under

prövning i högsta instans. Med kommun bör härvid likställas municipalsamhälle

och landsting.

Jag torde härefter få övergå till att något beröra frågan om avgränsningen

av fall, där förhandsbesked bör kunna lämnas.

Mot de sakkunnigas gränsdragning ha i princip riktats de erinringarna,

att densamma vore vag samt att den å ena sidan gjorde de skattskyldiga helt

beroende av riksskattenämndens sätt att utöva sina befogenheter och å andra

sidan medgåve nämnden möjlighet att meddela förhandsbesked i en utsträckning,

som möjligen icke hade avsetts.

Som jag förut framhållit, hyser jag den uppfattningen att — i synnerhet

sedan riksskattenämnden genom befogenheten att meddela allmänna anvisningar

i taxeringsfrågor fått relativt vidsträckta möjligheter att lämna vägledande

uttalanden — det torde vara allenast ett ganska begränsat antal fall,

där ett verkligt legitimt behov av bindande förhandsbesked föreligger. Emellertid

delar jag de sakkunnigas uppfattning, att det icke är möjligt att i lagtext

precisera de fall, där förhandsbesked bör kunna ifrågakomma. Att, såsom

kammarrätten ifrågasatt, begränsa de bindande beskeden till fall av planerade

nyinvesteringar eller andra liknande åtgärder, som ur det allmännas

synpunkt framstå såsom särskilt betydelsefulla, synes icke medföra en tillfredsställande

gränsdragning. I sådant läge förordar jag de av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna under framhållande av att nämnden vid

utövande av befogenheten att meddela förhandsbesked bör iakttaga att en

restriktiv tillämpning av bestämmelserna avsetts.

Såsom mellankommunala prövningsnämnden anfört, bör möjlighet finnas

att meddela förhandsbesked även i frågor på fastighetstaxeringens område.

Ej heller synes anledning föreligga att undantaga frågor om ersättningsskatt.

Däremot kan jag icke biträda det i några remissyttranden framförda

förslaget, att förhandsbesked skulle kunna lämnas även i frågor rörande

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64. 113

arvs-, gåvo- och kvarlåtenskapsskalt; dylika frågor falla utom ramen för

den nu ifrågavarande lagstiftningen.

I vissa remissyttranden har framhållits, att svårigheter vore att emotse,

när det vid tillämpningen av ett förhandsbesked gällde att avgöra, huruvida

de till grund för beskedet liggande förutsättningarna sammanfölle med de

vid taxeringen konstaterade omständigheterna.

I anledning härav må påpekas att sådana svårigheter visserligen kunna

befaras uppkomma. Emellertid finnes anledning förutsätta, att den skattskyldige

i eget intresse redan i ansökningen till riksskattenämnden och

sedermera i självdeklarationen låter sig angeläget vara att noggrant ange

alla omständigheter av betydelse. Vid det förberedande arbetet inom nämndens

kansli lärer sökanden böra uppmärksamgöras på eventuellt behov av

ytterligare upplysningar och beredas tillfälle inkomma med sådana. Vidare

bör det ankomma på riksskattenämnden att på ett fullständigt sätt ange de

förutsättningar, varå beskedet grundats. Det må även erinras om att landskamreraren

och taxeringsintendenten givetvis böra» vara oförhindrade att

med utnyttjande av den i annat sammanhang omnämnda frågerätten av

riksskattenämnden erhålla ett vägledande eller rådgivande uttalande, där

så erfordras.

Skulle det vid taxeringen visa sig, att riksskattenämnden av sökanden bibragts

en felaktig uppfattning rörande sakförhållandena eller att de förutsättningar,

varå beskedet grundats, icke uppfyllts, kan förhandsbeskedet

icke tillerkännas bindande verkan. Detta är självfallet och något uttryckligt

stadgande härom synes knappast erforderligt. Det blir beskattningsnämndernas

och eventuellt skattedomstolarnas sak att pröva förhandsbeskedets

tillämplighet och detta får ske efter i princip samma grunder, som gälla vid

prövning av en vanlig författningsföreskrifts tillämplighet i ett aktuellt

fall.

I anslutning härtill må följande framhållas.

De sakkunniga ha angivit, att en tillämpning av förhandsbeskedet vore

beroende av att den skattskyldige själv påkallade en sådan tillämpning.

Gjordes ej detta, skulle någon tillämpning ex officio icke ifrågakomma.

Mot denna de sakkunnigas uppfattning synes intet vara att erinra. Vill

den skattskyldige åberopa beskedet, har han alltså att i självdeklarationen

framställa yrkande därom och tillika visa förhandenvaron av erforderliga

förutsättningar för beskedets tillämplighet. Underlåter skattskyldig att lämna

tillräckliga upplysningar i sistnämnda hänseende, riskerar han att förhandsbeskedet

icke vinner tillämpning.

Den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av 8 § i förordningen om förhandsbesked

synes icke helt vara avfattad i enlighet med deras nyss återgivna

uppfattning att beskedet icke skall vinna tillämpning ex officio. Stadgandet

bör därför omformuleras. Vidare synes en uttrycklig föreskrift böra

meddelas därom alt skattskyldig har att lämna erforderliga upplysningar

till bedömande av förhandsbeskedets tillämplighet.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 64.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

I anledning av länsstyrelsens i Jönköpings län påpekande att ett förhandsbesked

bör kunna avse mer än ett års taxering, får jag framhålla, att den

av de sakkunniga föreslagna författningstexten i denna del icke torde utesluta

meddelandet av ett förhandsbesked, vilket bleve tillämpligt vid mer

än ett års taxering. Det är även uppenbart, att möjlighet bör finnas att meddela

besked av sådan innebörd.

Vad så angår frågan om den tid, då förhandsbesked rörande viss taxering

senast skall sökas, ha de sakkunniga ansett det böra stå den skattskyldige

öppet, att göra sådan ansökan ända fram till den tidpunkt, då taxering

skall åsättas honom. Något visst datum har därför icke angivits i den föreslagna

författningstexten. I samband därmed har påpekats, att i vissa fall

finge den klagande, i avvaktan på ett slutligt beslut i frågan, genom besvär

hålla taxeringen öppen.

Häremot har i några remissyttranden invänts, att en senaste tidpunkt

för ansökan om förhandsbesked borde angivas och att förhandsbesked icke

borde tilläggas rättsverkan gentemot redan åsatt taxering.

Även enligt min mening synes önskvärt med ett mera bestämt angivande

av den tidpunkt, då förhandsbesked senast skall sökas; de sakkunnigas

förslag synes för övrigt lämna utrymme för tvekan om detsammas innebörd

i särskilda fall. Då det knappast torde vara förenat med någon svårighet

för de skattskyldiga att inkomma med ansökan senast å dag, när

vederbörande har att sist fullgöra sin deklarationsskyldighet, samt då med

en föreskrift av sådan innebörd förhandsbeskedet normalt bör kunna beaktas

redan vid åsättande av taxering i första instans, förordar jag att bestämmelserna

utformas i enlighet härmed. Därest i särskilda fall slutligt förhandsbesked

icke hunnit meddelas före det taxeringsnämnden avslutat sitt

arbete, får den skattskyldige genom besvär hålla sin taxering öppen för

eventuell ändring.

Vad angår den i några remissyttranden berörda frågan om talerätt mot

beslut, varigenom riksskattenämnden avvisat ansökan om förhandsbesked,

får jag framhålla, att jag för egen del, i likhet med de sakkunniga, anser att

nämnden bör ha att själv slutligt pröva sådan fråga.

Ej heller kan jag biträda Sveriges köpmannaförbunds förslag, att riksorganisation

skulle äga rätt att påkalla förhandsbesked i frågor berörande

dess medlemmar. Ett sådant förhandsbesked finge lätt karaktär av lagstiftning

med allmän räckvidd och bör lika litet ifrågakomma som befogenhet för

riksskattenämnden att med bindande verkan meddela allmänna taxeringsanvisningar.

Vid den förberedande behandlingen av en inkommen ansökan om förhandsbesked

bör det ankomma på byråchefen hos riksskattenämnden att

uppmärksamgöra sökanden på den ytterligare utredning, som erfordras för

att nämnden skall kunna meddela besked. Det bör sålunda icke ifrågakom
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

115

ma, att framställningen avvisas på sådan grund, att sökanden av okunnighet

icke lämnat erforderliga upplysningar.

Därest sökanden presterat all den utredning, som i det särskilda fallet kan

begäras, men riksskattenämnden finner sig böra inhämta ytterligare upplysningar

av statliga myndigheter eller från annat håll, bör hinder härför

icke föreligga.

Ärenden rörande förhandsbesked böra inför nämnden föredragas av byråchefen

eller den ordföranden därtill förordnar. Någon skyldighet för byråchefen

eller annan nämndens befattningshavare att över ansökningen avgiva utlåtande

synes icke böra föreskrivas.

De sakkunnigas förslag att förhandsbesked må av riksskattenämnden beläggas

med avgift å lägst etthundra och högst femhundra kronor har i vissa

remissyttranden mött invändningar.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning om önskvärdheten av en anordning,

ägnad att förhindra missbruk av frågerätten. Det synes i princip icke vara

något att erinra mot att sökanden, för att vinna fördelen av ett förhandsbesked,

har att härför erlägga en skälig avgift. I de fall, där förhandsbesked bör

ifrågakomma, torde en avgift av antydd storleksordning icke kunna anses

oskälig. I flertalet fall torde den tvärtom te sig obetydlig i förhållande till

de skattebelopp, som i det särskilda fallet erbjuda jämförelse. Med hänsyn

härtill kan den föreslagna bestämmelsens effektivitet synas något tveksam.

Mot den förordade anordningen kan även invändas, att den icke bjuder spärr

mot sådana ansökningar, som av nämnden böra avvisas. Med hänsyn till sistnämnda

synpunkt kan övervägas om det icke vore ändamålsenligare med en

föreskrift, att vid ansökningen skulle fogas viss avgift, som icke skulle återbetalas

även om ansökningen avvisades. En sådan föreskrift ter sig dock

otillfredsställande för sådana fall, där ansökningen ingivits i okunnighet om

bestämmelserna eller där vissa om än icke tillräckliga skäl för en framställning

förelegat.

Jag har, med hänsyn till det nu anförda, för egen del stannat för att förorda

de sakkunnigas förslag.

Besvär bör icke kunna anföras över beslut, som riksskattenämnden meddelat

angående erläggande av avgift.

Bestämmelse bör meddelas, att besvär över beslutat förhandsbesked skola

— utom i fall som avser tillämpningen av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller

12 § kommunalskattelagen — anföras hos Kungl. Maj :t. Gäller beskedet tillläinpningen

av någotdera av nyssnämnda författningsrum, tillkommer det

kammarrätten att pröva och avgöra besvären.

Besvär, som enligt vad nyss sagts skola anföras hos Kungl. Maj :t, böra avgöras

av regeringsrätten; någon ändring i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

synes icke erforderlig.

Över anförda besvär skall förklaring av vederbörande infordras. Däremot

synes riksskattenämnden icke böra åläggas att över anförda besvär avgiva

utlåtande. Besvären böra behandlas med förtur och avgöras så snart ske kan.

Den i några remissyttranden upptagna frågan, huruvida till riksskattenämnden

ingivna handlingar i ärenden rörande förhandsbesked ävensom

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

nämndens protokoll i vad det avser sådana ärenden bliva offentligen tillgängliga

eller ej, torde böra uppmärksammas.

Det är uppenbart, att ett utnyttjande av den föreslagna möjligheten att

erhålla förhandsbesked ofta nödvändiggör ett redovisande av uppgifter, beträffande

vilka ett berättigat krav på sekretesskydd föreligger. Visserligen

kan sökanden i viss mån undvika att skriftligen lämna sådana uppgifter och

i stället inför riksskattenämnden lämna motsvarande uppgifter muntligen.

I den mån sistnämnda uppgifter äro av direkt betydelse för tillämpningen av

ett förhandsbesked, måste de emellertid intagas i nämndens protokoll.

1937 års lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

eller de av Kungl. Maj :t med stöd av denna lag utfärdade bestämmelserna

synas icke lämna det önskade skyddet. Ett tillägg torde sålunda

böra göras till nämnda lag. Förslag härtill har upprättats.

Ytterligare bör tilläggas att ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked

kan vara av betydande intresse för myndigheter och skattskyldiga,

som vilja hälla sig underrättade om rättstillämpningen. Det föreslagna sekretesskyddet

bör därför icke utgöra något hinder för riksskattenämnden att

på lämpligt sätt och med iakttagande av de synpunkter, som man med sekretesskyddet

velat tillgodose, bringa av nämnden antagna principer till allmän

kännedom.

V. Övriga för riksskattenämnden ifrågakommande uppgifter.

De sakkunniga.

De sakkunniga framhålla, att om en riksskattenämnd inrättades kunde

fråga uppkomma, huruvida den rätt att efter eget bedömande hos Kungl.

Maj:t fullfölja talan mot kammarrättens utslag i taxeringsmål,

som tillkomme taxeringsintendent respektive allmänna ombudet

hos mellankommunala prövningsnämnden, borde bibehållas.

Som skäl mot den nuvarande ordningen anföres, att den utsträckning, i

vilken taxeringsintendenterna anförde besvär, vore ganska varierande de

olika länen emellan. Detta berodde sannolikt på att olika principer tillämpades

i fråga om fullföljd. Vidare syntes med hänsyn till regeringsrättens stora

arbetsbörda och kostnaderna för taxeringsfrågans behandling i ytterligare en

instans efter kammarrätten uppmärksammas, att fullföljd av talan i mindre

betydande mål kunde vålla det allmänna större kostnader och olägenheter i

övrigt, än som betingades av målets vikt för det allmänna.

Efter att ha angivit efter vilka grunder en prövning borde ske av frågan

om talan mot kammarrättens utslag finge fullföljas eller ej, föreslå de sakkunniga

att en bestämmelse upptages i 127 § taxeringsföroröningen av innebörd,

att det tillkomme riksskattenämndens ordförande att på ansökan meddela

taxeringsindentent tillstånd att anföra besvär.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

De sakkunniga behandla även frågan om utnyttjande av riksskattenämnden

såsom remiss- och beredningsorgan åt Kungl. Maj:t och

framhålla, att med den sammansättning riksskattenämnden föreslagits skola

erhålla, den vore väl lämpad som remissorgan och i viss omfattning även

såsom beredningsorgan. Riksskattenämnden borde, med den överblick över

beskattningsväsendet, som nämnden komme att förvärva, bliva i tillfälle att

uppmärksamma icke blott brister i taxeringsorganisationen utan även inadvertenser

och ofullkomligheter i den materiella skattelagstiftningen. Det

skulle därför åligga nämnden icke allenast att avge utlåtande i av Kungl.

Maj :t till nämnden hänskjutna frågor utan jämväl, när anledning därtill

förelåge, göra framställning rörande ändringar eller förtydliganden i skatteoch

taxeringsförfattningarna.

Remissyttrandena.

Vad först angår förslaget att taxeringsintendentens rätt att

anföra besvär över kammarrättsutslag skulle göras beroende av tillstånd

av riksskattenämndens ordförande, har förslaget härom avstyrkts i det

helt övervägande antalet remissyttranden, där frågan särskilt berörts. Invändningar

mot förslaget ha sålunda framställts bland annat i de yttranden,

som avgivits av kammarrätten, överståthållarämbetet, femton länsstyrelser

och mellankommunala prövningsnämnden. Därvid har framhållits att taxeringsintendenterna

regelmässigt anfört besvär blott när det gällt rättsfrågor

eller eljest taxeringsspörsmål av tveksam eller betydelsefull natur, varför

något missbruk av besvärsrätten icke kunde anses föreligga, att antalet av

taxeringsintendent anförda besvär vore så obetydligt att en ytterligare begränsning

av desamma icke skulle märkbart påverka regeringsrättens arbetsbörda,

att i princip intet borde företagas som vore ägnat att försvaga

taxeringsintendenternas ställning såsom ansvariga ledare för taxeringsarbetet,

att det föreslagna förfarandet bleve tungrott och för taxeringsintendenterna

tidsödande, samt att så mycket mindre anledning funnes att beskära

taxeringsintendenternas besvärsrätt som — därest riksskattenämnden inrättades

— tillfälle komme att finnas för samråd med nämnden eller dess bebefattningshavare

angående lämpligheten av att anföra besvär. Samtidigt har

framhållits att det syntes mer påkallat med en föreskrift, varigenom okynnesbesvär

av de skattskyldiga förhindrades.

Förslaget om riksskattenämndens utnyttjande såsom remiss-och beredningsorgan

har icke mött erinringar i remissyttrandena.

Departementschefen.

Vad angår förslaget om inskränkning i taxeringsintendents

besvärsrätt, talar för ett genomförande av detsamma att därigenom

kunde vinnas en viss minskning i regeringsrättens arbetsbörda. Emellertid

torde denna minskning icke kunna bliva av den storleksordningen, att

förslaget i belysning av de invändningar, som ur andra synpunkter synas

vara att anföra mot detsamma, ter sig tillräckligt motiverat. Härtill kom
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

mer att riksskattenämndens verksamhet kan förutses medföra en nedgång

i besvärsfrekvensen. Jag avstyrker därför förslagets genomförande men vill

samtidigt framhålla, att frågan om en begränsning av såväl de skattskyldigas

som taxeringsintendenternas och kommunernas för närvarande oinskränkta

besvärsrätt till regeringsrätten synes böra uppmärksammas och,

därest så finnes påkallat, framdeles och i ett sammanhang göras till föremål

för utredning.

Mot förslaget att utnyttja riksskattenämnden såsom remiss- och beredningsorgan

på sätt de sakkunniga föreslagit synes intet vara att

erinra.

Jag får i detta sammanhang även erinra om den av 1950 års riksdag vid

dess höstsession beslutade ändringen i förordningen den 27 juni 1927 (nr

321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar. Därvid beslöts bland

annat att lindring i utskiftningsbeskattningen skulle, efter ett dispensförfarande,

kunna medgivas vid vissa fall av fusion. Bestämmelserna härom skulle

träda i kraft den dag Kungl. Maj :t fövordnade. Därvid förutsattes att det

skulle ankomma på riksskattenämnden, därest denna inrättades, att handha

dispensförfarandet; bestämmelserna avsåges skola sättas i kraft den 1 juli

1951.

I anledning av vad sålunda förekommit bör — därest riksskattenämnden,

såsom jag förordar, kommer att träda i verksamhet den 1 juli 1951 — berörda

bestämmelser sättas i kraft från och med samma dag, varjämte åt

nämnden bör uppdragas att omhänderha dispensförfarandet.

Jag har övervägt, huruvida icke riksskattenämnden även borde handha

vissa i det tidigare icke omnämnda uppgifter, vilka för närvarande ankomma

på finansdepartementet. Därvid har fråga främst varit om upprättandet

och distribuerandet av de s. k. källskattetabellerna och om vissa ärenden,

som sammanhänga med tillämpningen av mellan Sverige och främmande

stater ingångna avtal till förhindrande av dubbelbeskattning och om

handräckning i skatteärenden. Det synes emellertid icke böra uppdragas åt

nämnden att redan från och med den 1 juli 1951 övertaga dessa uppgifter.

Eu sådan utökning av arbetsuppgifterna skulle även nödvändiggöra, att

nämnden utrustades med personal utöver vad jag nu kommer att föreslå.

Jag förutsätter emellertid att frågan om överlämnandet till nämnden av

dessa ärenden och möjligen även vissa andra kommer att tagas under omprövning

i samband med medelsanvisningen till nämnden för budgetåret

1952/53.

VI. Riksskattenämndens sammansättning.

De sakkunniga.

Beträffande riksskattenämndens sammansättning anföra de sakkunniga,

att nämnden borde bestå av ordförande och sex ledamöter. För varje ledamot

skulle utses två suppleanter, vilka skulle tjänstgöra i nämnden icke

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

119

endast vid förfall för ledamot utan jämväl på ordförandens kallelse, då

nämnden hade att behandla frågor, som fölle inom området för deras sakkunskap.

Suppleant skulle dock icke äga rätt att deltaga i nämndens beslut

i annan händelse än att ordinarie ledamot icke deltoge i avgörandet.

En av nämndens ledamöter skulle förordnas till vice ordförande och vid

förfall för ordföranden tjänstgöra i dennes ställe. Ordförande skulle utses

för viss av Kungl. Maj :t bestämd tid och ledamöterna för en tid av fyra år.

Ordföranden och vice ordföranden samt ytterligare en av ledamöterna samt

suppleanterna för sistnämnda två ledamöter skulle vara lagfarna samt tilllika

erfarna i domarvärv eller taxeringsarbete och även i övrigt vara väl

skickade för sin uppgift.

Vad särskilt angår ordföranden, framhålla de sakkunniga, att det borde

tillses, att till uppdraget förvärvades en med taxeringsförfarandet väl förtrogen

person och att anställningsformen och avlöningsförmånerna så bestämdes,

att till uppdraget kunde förvärvas en verkligt framstående kraft,

som vore villig att kvarstå under en följd av år. Med hänsyn till omfattningen

av ordförandens arbetsbörda borde uppdraget organiseras och avlönas

såsom heltidstjänst.

Beträffande de icke lagfarna ledamöterna och deras suppleanter föreslå

de sakkunniga, att dessa skulle utses så, att kännedom om förhållandena

inom olika förvärvsgrenar komme att förefinnas hos nämnden. Ehuru detta

icke ansetts behöva särskilt angivas i författningstexten ansåge de sakkunniga,

att inom nämnden borde beredas plats för representanter för jordbruk

eller skogsbruk, industri, handel eller hantverk samt för arbetare eller

andra löntagare.

Med hänsyn till riksskattenämndens befogenhet att meddela bindande

förhandsbesked framhålla de sakkunniga, att medlem i nämnden borde ha

avlagt domared. Detta medförde krav på ytterligare en behörighetsgrund,

nämligen att medlem skulle hava uppnått tjugufem års ålder. Därjämte

föresloges, att uppdrag såsom medlem av riksskattenämnden ej måtte få

utöväs av den, som vore omyndig eller försatt i konkurstillstånd.

Vad härefter angår för riksskattenämndens kansli erforderlig personal,

framhålla de sakkunniga, att svårigheter förelegat att i förväg överblicka

behovet därav. Emellertid förordades att kansliet skall stå under ledning

av en kanslichef, till vilken befattning borde utses någon, som under tjänstgöring

i kammarrätten eller såsom föredragande i regeringsrätten eller såsom

taxeringsintendent eller biträdande taxeringsintendent förvärvat förtrogenhet

med beskattningsreglernas tillämpning. Härutöver borde vara anställd

en i bokföring sakkunnig befattningshavare, som skulle benämnas

bokföringskonsulent. För denne befattningshavare ansåge de sakkunniga

anställning på heltid icke vara erforderlig.

Beträffande de särskilda uppgifter, som de sakkunniga anse böra åvila

kanslichefen och bokföringskonsulenten, torde få hänvisas till 8 och 9 §§

i de sakkunnigas förslag till instruktion för riksskattenämnden.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

De sakkunniga föreslå, att möjlighet borde finnas för riksskattenämnden

att i mån av behov anlita extra arbetskrafter för utförande av arbetsuppgifter,

som icke medhunnes av kanslichefen och bokföringskonsulenten.

Beträffande riksskattenämndens behov av skrivpersonal framhålles att

detta kunde i huvudsak tillgodoses genom anställande av en kvinnlig

kansliskrivare, som tillika kunde tjänstgöra som registrator och kassör.

För ytterligare behov av skrivhjälp kunde anlitas extra personal. Tillgodosåges

nämndens behov av betjäning icke på annat sätt, borde slutligen å

nämndens lönestat uppföras en expeditionsvakt.

Remissyttrandena.

Vad de sakkunniga föreslagit angående riksskattenämndens sammansättning

har i flertalet av de hörda myndigheternas yttranden lämnats utan

erinran. Kommerskollegium liksom åtskilliga näringsorganisationer ha

emellertid uttalat önskemål om en utökning av antalet ledamöter i nämnden

för att därigenom en allsidigare representation av de olika näringsgrenarna

skulie kunna erhållas.

Beträffande nämndens kanslipersonal ha några länsstyrelser understrukit

angelägenheten av att till kanslichef utsåges person, som genom tjänstgöring

å länsstyrelse — närmast såsom taxeringsintendent eller biträdande

taxeringsintendent — förskaffat sig ingående kännedom om beskattningsnämndernas

och taxeringsavdelningarnas organisation och arbetssätt. I ett

antal remissyttranden har vidare den meningen uttalats, att bokföringskonsulenten

med hänsyn till de för honom tilltänkta arbetsuppgifterna,

borde beredas heltidsanställning.

Departementschefen.

Såsom tidigare framhållits bör riksskattenämnden sammansättas av såväl

ledamöter med juridisk eller skatteteknisk sakkunskap som ledamöter

vilka i egenskap av representanter för näringslivet och övrig förvärvsverksamhet

kunna tillföra nämnden erfarenheter och sakkunskap av annan art

och därigenom möjliggöra ett allsidigare bedömande av uppkommande

frågor.

Då åtskilliga av nämndens uppgifter, främst meddelandet av förhandshesked,

få karaktär av domstolsuppgifter, synes ett ställningstagande till

frågan om nämndens sammansättning böra påverkas härav. Detta utesluter

icke att vid handläggning av ärendena kunna i erforderlig omfattning närvara

representanter för förvärvsverksamheten, nämligen om de sakkunnigas

förslag godtages att suppleant må kallas att närvara även därest ordinarie

ledamot ej har förfall.

Jag förordar att nämnden skall utgöras av — förutom lagfaren ordförande

— ytterligare sex ledamöter, varav tre skola vara lagfarna eller ha

avlagt examen vid handelshögskola samt tillika vara erfarna i domarvärv

eller i administrativ verksamhet; övriga ledamöter utses så att kännedom

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

121

om olika förvärvsgrenar kommer att finnas inom nämnden. En av förstnämnda

tre ledamöter bör förordnas till vice ordförande och vid förfall för

ordföranden tjänstgöra i dennes ställe. För envar av de ledamöter, vilka

skola vara lagfarna eller ha avlagt examen vid handelshögskola, synes böra

förordnas särskild suppleant, medan för övriga ledamöter sammanlagt sex

suppleanter böra förordnas. Suppleant för ledamot, som skall vara lagfaren

eller ha avlagt nyss angiven examen, inträder då den ordinarie ledamoten

har förfall, medan suppleant för annan ledamot skall inträda i nämnden

på kallelse av ordföranden, när förfall för den ordinarie ledamoten föreligger.

Vidare skall ordföranden äga kalla sådan suppleant att närvara även

\id annat tillfälle för överläggning inom nämnden.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att utse ledamöter och suppleanter

för dessa i nämnden. Ledamöter och suppleanter synas böra förordnas för

en tid av fyra år. Det synes icke erforderligt att föreskriva skyldighet för

nämndens ledamöter att avlägga domared. Ej heller synes det erforderligt

att i författningstexten fastslå, att ledamot skall hava uppnått tjugufem

års ålder.

Vad särskilt angår ordförandebefattningen, vilken enligt de sakkunnigas

förslag borde organiseras såsom heltidstjänst, får jag framhålla, att nämnda

befattning möjligen framdeles kan befinnas böra anordnas såsom heltidssyssla

men att i allt fall tills vidare synes böra prövas en anordning med

allenast deltidstjänstgörande ordförande. Vid detta mitt ställningstagande

har jag särskilt beaktat, att den av de sakkunniga förordade uppgiften för

nämndens ordförande att meddela taxeringsintendent besvärstillstånd icke

föreslås skola ifrågakomma. Anordningen med deltidstjänstgörande ordförande

anknyter även till den organisation som gällt beträffande centrala

krigskonjunkturskattenämnden samt centrala omsättningsskattenämnden

och som för närvarande tillämpas för centrala uppbördsnämnden.

I fråga om riksskattenämndens kansli får jag anföra följande.

Befattningen såsom chef för nämndens kansli synes böra placeras i lönegrad

Cr 10 och erhålla tjänstebenämningen byråchef. Därigenom torde möjliggöras

att för uppdraget förvärva en väl kvalificerad kraft. Till innehavare

av befattningen såsom byråchef torde böra utses person med juridisk

och skatteteknisk erfarenhet. Vidare synes önskvärt med erfarenhet i domarvärv

och kännedom om beskattningsnämndernas och taxeringsavdelningarnas

verksamhet.

Med hänsyn till omfånget av ifrågakommande arbetsuppgifter synes å

nämndens kansli böra anställas en heltidstjänstgörande befattningshavare,

benämnd bokföringssakkunnig.

Nämnden bör utrustas med tillräcklig personal för oinhänderhavande av

skriv- och vaktmästargöromål in. in. Till dessa frågor får jag återkomma i

samband med kostnadsberäkningarna för riksskattenämnden.

Vad de sakkunniga uttalat i hänseenden, som jag i det föregående ej närmare

berört, föranleder icke några erinringar från min sida.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

VII. Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga.

De sakkunnigas förslag innebär, att riksskattenämndens ordförande skulle

avlönas enligt samma grunder som gälla eller komma att gälla för ordföranden

i arbetsdomstolen, att kanslichefen skulle placeras i lönegrad Ce 32

med avlöningsförstärkning å 1 500 kronor för år samt att bokföringskonsulenten

skulle erhålla ersättning för mistade avlöningsförmåner och därjämte

uppbära ett särskilt arvode å 1 500 kronor för år.

Lönekostnaderna beräknades av de sakkunniga sålunda:

Lön

Arvode

12 %

förhöjning

Ordförande....................................

25 500

—

1 728

Kanslichef Ce 32 ..............................

15 024

1500

1728

Bokföringskonsulent (halv lön enligt 28 lönegraden)

6 300

1 500

756

Kansliskrivare Ca 15 ..........................

6 600

_

792

Éxpeditionsvakt Ca 9 ..........................

4 992

—

600

58 416

3 000

5604

Summa kronor 67 020

Storleken av de medel, som erfordrades för ersättning till tillfälliga befattningshavare

och annat tillfälligt arbetsbiträde, uppskattades av de sakkunniga

till 15 000 kronor. Ersättningen till nämndens ledamöter beräknades

till 18 000 kronor och kostnaden för ersättning till sakkunniga till

3 000 kronor.

Sammanlagda årskostnaden å riksskattenämndens avlöningsanslag uträknades

till 103 020 kronor på sätt framgår av följande uppställning.

Lönekostnader ............................................. 67 020

Tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde .... 15 000

Nämndens ledamöter ........................................ 18 000

Sakkunniga ................................................ 3 000

Summa kronor 103 020

Omkostnaderna beräknades av de sakkunniga på följande sätt:

1. Sjukvård m. m........................................... 200

2. Reseersättningar ......................................... 2 500

3. Expenser ................................................ 8 000

Summa kronor 10 700

Slutligen beräknades -— med utgångspunkt från att för nämndens verksamhet

krävdes tillgång till sex ämbetsrum jämte vaktrum, bibliotek och

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

arkivrum — beloppet av vissa engångskostnader för riksskattenämndens

inrättande till 25 000 kronor enligt följande.

1. Möbler och dylikt.......................................... 18 000

2. Skrivmaskiner jämte andra kontorsinventarier................ 2 000

3. Litteratur ................................................ 5 000

Summa kronor 25 000

Rem issy ttrandena.

Statskontoret framhåller, att kanslichefsbefattningen borde placeras i 33

lönegraden och att avlöningsförstärkning icke borde utgå. De arbetsuppgifter,

som skulle ankomma på registratorn och kassören, syntes icke motivera

högre lönegradsplacering än som kontorist i lönegrad Ca 13.

Statens lönenämnd uttalar som sin mening, att den av de sakkunniga föreslagna

kanslichefstjänsten borde med utgångspunkt från gällande lönegradsplacering

för närmast jämförbara tjänster inom olika områden inom

förvaltningen hänföras till 33 lönegraden, varvid avlöningsförstärkning icke

borde utgå. Vidare framhålles, att därest för kassörs- och registratorsgöromålen

samt andra mera kvalificerade arbetsuppgifter erfordrades en heltidsanställd

befattningshavare hade nämnden intet att erinra mot förslaget

om inrättande av en kansliskrivarbefattning i 15 lönegraden; därvid förutsattes

att enklare skrivgöromål anförtroddes annan personal.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att avlöningsförstärkning borde till

kanslichefen utgå med 2 500 kronor för år.

Departementschefen.

Då ordförandeskapet såsom jag förut framhållit bör anordnas som eu

deltidssyssla, torde medel böra anvisas till arvode åt ordföranden. Med hänsyn

till de kvalificerade göromål, som enligt vad förut framhållits skola åvila

denne, samt då det därjämte torde böra förutses att nämndens befattningshavare

vid fullgörandet av dem åliggande uppgifter kunna behöva i icke

ringa utsträckning rådföra sig med ordföranden, synes arvodet böra fastställas

till 6 000 kronor för år. Ersättningen till nämndens övriga ordinarie ledamöter

bör beräknas till 3 000 kronor för den ledamot, som förordnas såsom

vice ordförande, och till 2 000 kronor för övriga ledamöter. Suppleant

synes böra tillerkännas ersättning med 30 kronor för bevistat sammanträde.

Den sammanlagda kostnaden för arvoden till dessa ledamöter och suppleanter

torde få beräknas till 15 000 kronor.

Under hänvisning till det förut sagda föreslår jag, att en befattning såsom

byråchef i lönegrad Cr 10 inrättas.

Befattningen såsom bokföringssaklcunnig bör, såsom förut framhållits,

inrättas såsom en heltidssyssla. Till innehavare av befattningen torde regelmässigt

en taxeringsrevisor böra utses. Då taxeringsrevisorerna äro placerade

i lönegrad Ca 28 och med hänsyn till arten av den bokföringssakkunniges

arbetsuppgifter, synes befattningen böra placeras i lönegrad Cg 30.

För liandhavandet av olika biträdesgöromål inom nämnden torde böra

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

inrättas en kanslibiträdestjänst i lönegrad Ce 11. Därutöver torde böra beräknas

5 500 kronor till ytterligare skrivhjälp, expeditionsvaktgöromål m. in.

Kostnaden för tillfälliga befattningshavare synes kunna uppskattas till

ett belopp av 10 000 kronor och för sakkunniga till ett belopp av 3 000

kronor.

Med beaktande av det nu anförda torde avlöningsanslaget för nästa budgetår

böra beräknas till 81 000 kronor.

Till årliga omkostnader torde i avvaktan på närmare erfarenheter av

medelsåtgången böra upptagas ett anslag av 12 700 kronor, varav 200 kronor

till sjukvård m. m., 4 500 kronor till reseersättningar och 8 000 kronor

till expenser. Därutöver torde för nästa budgetår böra anvisas ett engångsbelopp

av 17 000 kronor till anskaffning av möbler, skrivmaskiner, litteratur

o. dyl. Omkostnadsanslaget för nästa budgetår torde därför kunna

beräknas till 29 700 kronor.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, under åberopande

av det anförda, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379);

2) förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj

1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar;

dels ock

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att för riksskattenämnden

fastställa följande personalförteckning, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1951/52:

Personalförteckning.

Tjänsteman å ordinarie stat.

1 byråchef .................................... Cr 10;

2) godkänna följande avlöningsstat för riksskattenämnden,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/

52:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis .. 17 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................. 21 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal____ 38 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 4 100

Summa kronor 81 000

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

125

3) å riksstaten för budgetåret 1951/52 under sjunde huvudtiteln

anvisa

a) till Riksskattenämnden: Avlöningar ett förslagsanslag

av 81 000 kronor,

b) till Riksskattenämnden: Omkostnader ett förslagsanslag

av 29 700 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Bihang.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 58 §, 59 § 1 inom., 75 §, 107 §, 116 §, 127 §, 144 §

3 mom. och 145 § 8 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att i nämnda förordning

skola införas två nya paragrafer, benämnda 114 § och 135 a §, samt ny kapitelrubrik,

under 6 kap., till 135 a § av nedan angiven lydelse ävensom att

i förordningen nuvarande 6, 7 och 8 kap. skola betecknas såsom respektive

7, 8 och 9 kap.

58 §.

1 mom. När allmän-----övriga trädslag. Uppgifterna skola avläm
nas

till riksskattenämnden och länsstyrelserna senast den 15 augusti året

näst före taxeringsåret. Vid uppgifternas---och förslag.

2 mom. Före utgången av augusti månad året näst före taxeringsåret skall

på kallelse av riksskattenämnden avhållas möte med landskamrerarna och

taxeringsintendenterna samt ett lämpligt antal i fråga om skogsmark och

växande skog sakkunniga personer, minst en från varje län. Å mötet skall på

grundval av de av domänstyrelsen avlämnade uppgifterna samt av material,

som av riksskattenämnden sammanställts bland annat rörande prisutvecklingen

på fastighetsmarknaden sedan senaste allmänna fastighetstaxering,

överläggningar äga rum beträffande de värderingsgrunder, som böra komma

till tillämpning vid den allmänna fastighetstaxeringen, ävensom eljest rörande

åtgärder till befordrande av enhetlighet och jämnhet i taxeringen.

Sedan i första stycket omförmält möte ägt rum, har riksskattenämnden

att på grundval av vid mötet förebragt material och därå gjorda uttalanden

utfärda direktiv till ledning vid upprättande av i nästföljande moment omförmälda

förslag till hjälptabeller och anvisningar. Direktiven skola senast

den 15 september översändas till länsstyrelserna.

3 mom. Sedan i 2 mom. angivna direktiv inkommit till länsstyrelsen, har

landskamreraren att ----(= nuvarande 1 mom. andra stycket) ----

sådant ske.

Därjämte har landskamreraren att med ledning av riksskattenämndens

direktiv samt på grundval av de uppgifter, som jämlikt 18 § avlämnats, och

de upplysningar, som eljest kunna vinnas, för sådana trakter inom länet, där

jordbruksfastigheterna kunna med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet

anses vara väsentligen likartade, till ledning för taxeringen upprätta

förslag, beträffande dylika fastigheter i skilda storleksgrupper, till vissa

värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden

under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Tillika skall

landskamreraren, i den mån så finnes erforderligt, uppgöra förslag till särskilda

anvisningar för taxeringen även i andra hänseenden, såsom angående

redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å

skogsmark m. m. Jämväl i fråga om annan fastighet bör landskamreraren, i

den mån så anses erforderligt, upprätta förslag till enhetliga grunder för

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

taxeringen. Prövas lämpligt uppgöra förslag och anvisningar för skilda delar

av länet, må sådant ske.

Finner landskamreraren lämpligt, att förslag upprättas till enhetliga grunder

för fastighetstaxeringen i stad, har han att uppgöra dylikt förslag.

4 mom. Senast den 1 oktober året näst före taxeringsåret har landskamreraren

att till riksskattenämnden insända de i 3 mom. omförmälda förslagen

till enhetliga värden och anvisningar för fastighetstaxeringen. Sedan

riksskattenämnden granskat förslagen, skall nämnden, i den mån dessa giva

anledning till erinringar, senast den 15 oktober förstnämnda år till landskamreraren

översända därav betingade ändringsförslag. Landskamreraren

har därefter att i de av honom upprättade förslagen verkställa de ändringar,

som må föranledas av riksskattenämndens erinringar.

5 mom. För att tillhandagå landskamreraren med upplysningar rörande

fastighetsvärdena inom länet äger länsstyrelsen inkalla lämpligt antal personer

med ingående kännedom om nämnda värden.

59 §.

1 mom. Senast den---och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet eller ifrågakommande del därav under

tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser beträffande

fastigheternas allmänna saluvärde, som enligt hans mening kunna

dragas av dessa priser, så ock för övriga av honom kända förhållanden av

beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren

framlägga av honom upprättade förslag till enhetliga värden och anvisningar

för fastighetstaxeringen jämte, i förekommande fall, av riksskattenämnden

gjorda erinringar däremot. Vid sammanträdet skola därefter på grundval av

de sålunda framlagda förslagen och erinringarna, fastställas hjälptabell

samt erforderliga anvisningar till ledning för värdesätlning av skogsmark

och växande skog ävensom överenskommelse träffas om enhetliga grunder

för taxeringen i övrigt.

Länsstyrelsen har-------förda protokollet.

75 §.

1 inom. Landskamreraren har att upprätta förslag till anvisningar för

nästkommande års taxering samt senast den 1 december året näst före taxeringsåret

till riksskattenämnden insända omförmälda förslag. Sedan riksskattenämnden

granskat förslaget, skall nämnden, i den mån förslaget giver

anledning till erinringar, senast den 20 december under taxeringsåret till

landskamreraren översända därav betingade ändringsförslag. Landskamreraren

har därefter att i det av honom upprättade förslaget verkställa de

ändringar, som må föranledas av riksskattenämndens erinringar, samt förelägga

länsprövningsnämnden omförmälda förslag och erinringar.

Länsprövningsnämnden har därpå att, på grundval av ifrågavarande förslag

och erinringar, fastställa anvisningar för årets taxering, vilka senast

den 10 januari samma år skola tillställas ordförandena i taxeringsnämnderna.

2 mom. Länsstyrelserna må — (= nuvarande första stycket) —

-----nämnderna svårigheter.

107 §.

Länsstyrelsen har----------bedrives ändamålsenligt.

Det åligger---i besluten.

Till ledning för beskattningsnämnd i första instans utfärdade anvisningar

skola ofördröjligen insändas till riksskattenämnden.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

114 §.

]?å kallelse av riksskattenämnden må, då sådant finnes lämpligt, avhållas

möte med taxeringsintendenterna för överläggningar förande taxeringsarbetet.

Till sådant möte må jämväl kallas taxeringsrevisorerna vid länsstyrelserna

ävensom motsvarande befattningshavare vid överståthållarämbetets

skatteavdelning.

På kallelse av riksskattenämnden må jämväl anordnas möte med landskamrerarna

för överläggningar angående taxeringsarbetet.

116 §.

Kungl. Maj :t äger----förordning innehåller. Kungl. Maj :t eller myndighet,

som därtill av Kungl. Maj :t förordnas, fastställer jämväl----

föreskrivna längder. #

127 §.

1 mom. Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål

äger att, utom i fall som i andra stycket här nedan stadgas, däri genom

besvär söka ändring hos Kungl. Maj.-t; dock att besvär icke må av taxeringsintendent

anföras med mindre denne därtill erhållit tillstånd, varom i 2

mom. förmäles. Besvären skola, vid påföljd att desamma eljest icke varda

upptagna till prövning, senast å sextionde dagen efter den, då klaganden av

utslaget erhållit del, ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om

dagen för utslagets delfående.

över utslag---- (= nuvarande andra stycket) — ---icke föras.

2 mom. Anser taxeringsintendent skäl föreligga till sökande av ändring i

något av kammarrätten meddelat utslag i taxeringsmål, äger han hos riksskattenämndens

ordförande söka tillstand att anföra besvär hos Kungl.

Maj :t. Sådan ansökan bör göras inom trettio dagar efter den, då taxeringsintendenten

av utslaget erhållit del, och angiva de omständigheter, vilka enligt

taxeringsintendentens förmenande böra föranleda därtill, att målet

dragés under Kungl. Maj:ts prövning.

Inom fjorton dagar efter den, då ansökan enligt första stycket inkommit,

har riksskattenämndens ordförande att tillställa taxeringsintendenten sitt i

anledning av ansökan fattade beslut. Innebär beslutet avslag å gjord ansökan,

skola skälen härtill angivas i beslutet.

6 KAP.

Om riksskattenämnden.

135 a §.

1 mom. Kungl. Maj :t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (riksskattenämnden)

med uppgift att främja en riktig och enhetlig tillämpning

av denna förordning ävensom av de skatteförfattningar, enligt vilka taxering

verkställes på sätt i denna förordning sägs. Nämnden äger, i enlighet

med vad därom särskilt är stadgat, på begäran av skattskyldig meddela förhandsbesked

i frågor rörande taxering.

2 mom. Nämnden utgöres av ordförande och sex ledamöter, vilka utses

ordföranden för viss tid och ledamöterna för en tid av fyra år. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden

tjänstgöra i hans ställe.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Ordföranden samt vice ordföranden och ytterligare en av nämndens ledamöter

skola vara lagfarna. De skola tillika vara erfarna i domarvärv eller

eljest väl skickade för sin uppgift. Övriga ledamöter skola utses så att kännedom

om förhållandena inom olika förvärvsgrenar kommer att förefinnas

hos nämnden.

För varje ledamot utses två suppleanter, som uppfylla de för ledamoten

stadgade behörighetsvillkoren.

3 mom. Medlem och suppleant skall vara svensk medborgare och hava

uppnått tjugufem års ålder. Ej må uppdraget utövas av den, som är omyndig

eller i konkurstillstånd.

4 mom. Förordnande såsom ledamot eller suppleant kan när som helst

återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant, skall annan förordnas för återstående delen

av den tid, för vilken den avgångne var utsedd.

5 mom. Innan någon tjänstgör i nämnden, skall han hava avlagt domared

eller, med Kungl. Maj :ts tillstånd, sådan försäkran på heder och samvete,

varom i 4 kap. It § andra stycket rättegångsbalken sägs.

6 mom. Närmare föreskrifter rörande nämndens verksamhet meddelas av

Kungl. Maj :t.

7 KAP.

/

Särskilda föreskrifter.

8 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

144 §.

3 mom. Den som---till länsstyrelsen.

Sedan besvären---giva anledning.

Om klagan —- — -—- vad i 127 § 1 mom. första stycket är sagt.

Vid prövning — — — under bedömande.

9 KAP.

Om kostnader för taxeringsarbetet.

145 §.

8 mom. De personer, som jämlikt 58 § 5 mom. eller 75 § 2 mom. inkallats

----— allmänna resereglementet.

Ersättning efter-----i taxeringsfrågor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950; dock att äldre bestämmelser

om klagan över kammarrättens utslag fortfarande skola gälla, då

fråga är om mål eller ärende, som avser tillämpning av lagen den 28 september

1928 (nr 377) om skogsaccis, eller annat mål eller ärende, i vilket

kammarrätten meddelar utslag under tiden intill utgången av år 1950.

i) Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 64.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 15 § 3 mom. förordningen

den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt.

Härigenom förordnas, att 15 § 3 mom. förordningen den 12 februari 1943

om kupongskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

15 §.

3 mom. Rörande besvär —--förordning skall 127 § 1 mom. första

stycket--- — motsvarande tillämpning.

Förslag

till

förordning om rätt att hos riksskattenämnden erhålla upplysning

i frågor rörande taxering till skatt å inkomst eller

förmögenhet m. m.

Härigenom förordnas soin följer.

1 §•

Vill skattskyldig, innan taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt

eller statlig förmögenhetsskatt för visst beskattningsår eller till

utskiftningsskatt skall åsättas honom, erhålla upplysning i något hänseende,

varom vid taxeringen kan uppkomma fråga, och skall upplysningen lända till

efterrättelse efter vad i denna förordning sägs, må han i den ordning nedan

angives erhålla sådan upplysning (förhandsbesked) hos riksskattenämnden,

därest upplysningen finnes vara av synnerlig vikt för den skattskyldige.

2 §•

Upplysning, som i 1 § sägs, sökes skriftligen hos riksskattenämnden. Sökanden

skall därvid anföra alla de omständigheter, som stå honom till buds

för utredning i det hänseende, varom upplysning begäres.

Efter anmaning av riksskattenämnden eller hos nämnden anställd tjänsteman

vare sökande skyldig att, i den mån sådant är för honom möjligt och

inom tid som i anmaningen utsättes, meddela för upplysningens lämnande

erforderliga upplysningar utöver dem, som innefattas i ansökningen, vid

äventyr att denna eljest må av nämnden avvisas.

3 §•

Över inkommen ansökning avgiver kanslichefen hos riksskattenämnden

utlåtande till nämnden efter hörande, om det finnes erforderligt, av taxeringsintendent,

som är behörig att taga befattning med sökandens ifrågavarande

taxering. Avser ansökningen fråga av särskilt intresse för kommun,

må jämväl denna höras.

Riksskattenämnden må, där det finnes lämpligt, bereda sökanden tillfälle

att muntligen utföra sin talan i nämnden.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

131

4 §•

Finner riksskattenämnden med hänsyn till ansökningens innehåll eller

ofullständigheten av lämnade uppgifter förhandsbesked icke böra meddelas,

äger nämnden avvisa ansökningen.

Upptages ansökningen till prövning, meddelar nämnden, i den omfattning

sådant finnes böra ske, beslut huru den till nämnden hänskjutna frågan skall

bedömas. Nämnden må icke utlåta sig angående beloppet av den taxering,

som bör åsättas den skattskyldige för det beskattningsår, taxeringen skall

avse. Ej heller må nämnden till siffran angiva intäkt, som skall beskattas,

eller avdrag, som må åtnjutas, eller värdet å förmögenhetstillgång eller,

såvitt angår utskiftningsskatt, värdet å tillgång, som skall utskiftas, såvida

det icke erfordras för angivande av de allmänna grunder, som skola följas

vid taxeringens bestämmande, eller det eljest föranledes av särskilda omständigheter.

5 §•

Riksskattenämndens beslut upptages i nämndens protokoll och meddelas

sökanden genom utdrag av protokollet, som i rekommenderat brev med allmänna

posten översändes till sökanden under uppgiven eller eljest känd

adress. Å protokollsutdraget skall finnas angivet vad den sökande har att

iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

6 §•

Ätnöjcs icke sökande med riksskattenämndens förhandsbesked, äger han

att däri söka ändring hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka, vid påföljd att

besvären eljest icke upptagas till prövning, skola vara ingivna till riksskattenämndens

kansli inom en månad från den dag, då han erhöll del av beslutet.

Vid besvären skola vara fogade utdrag av riksskattenämndens protokoll

med det överklagade beslutet ävensom all den utredning, klaganden vill åberopa

till stöd för ändringssökandet.

7 §•

Inkomna besvär skola av riksskattenämnden, efter hörande av kanslichefen,

skyndsamt överlämnas till finansdepartementet tillika med eget utlåtande

av nämnden ävensom de av nämnden prövade handlingarna.

8 §•

Av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked eller, om besvär däröver

anförts, Kungl. Maj :ts i anledning av besvären meddelade beslut skall lända

till efterrättelse vid den taxering, beskedet avser, om och i den män den

skattskyldige icke hos beskattningsnämnden eller, i händelse besvär över

beskattningsnämndens beslut anföras, i besvärsmålet yrkar, att förhandsbeskedet

icke skall hava sådan verkan.

Meddelat förhandsbesked förlorar verkan jämväl för det fall att efter

beskedets lämnande författningsändring sker av beskaffenhet att påverka

taxeringen i det avseende beskedet angår.

9 §•

Sökande vare pliktig att, därest sådant av riksskattenämnden beslutes, för

meddelat förhandsbesked till kronan erlägga efter omständigheterna lämpad

avgift, lägst etthundra och högst femhundra kronor.

För sökanden avsett protokollsutdrag upptagande förhandsbeskedet skall

beläggas med stämpel å avgiftens belopp. Avgiften må uttagas genom post
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

förskott å den försändelse, varigenom protokollsutdraget jämlikt 5 § översändes

till sökanden. Erlägges icke avgiften sålunda, må avgiften utmätas.

10 §.

Vid stämpelbeläggning enligt denna förordning skola användas enkla beläggningsstämplar,

varom förmäles i förordningen angående stämpelavgiften.

Vad eljest i samma förordning är stadgat om återfående av erlagd stämpelavgift,

om tillhandahållande av stämplar till statsmyndigheternas expeditioner,

om tillsyn å utgörande av stämplar till sådana expeditioner samt om

uppbörd och redovisning skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse med

avseende å stämpelavgifter enligt denna förordning.

11 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

särskilda föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

Förslag

till

instruktion för riksskattenämnden.

Organisation.

1 §•

1. Angående riksskattenämndens sammansättning är stadgat i taxeringsförordningen.

2. Å nämndens kansli äro anställda kanslichef och de befattningshavare i

övrigt, som angivas i gällande personalförteckning, samt dessutom annan

personal i mån av behov och tillgång på medel.

2 §.

Riksskattenämnden må i mån av behov anlita biträde av sakkunniga.

Ämbetsbefattning.

3 §•

1. Riksskattenämnden åligger att genom rådgivande och vägledande verksamhet

främja likformighet vid taxering till skatt. För sådant ändamål har

nämnden utöver vad därom är föreskrivet i taxeringsförordningen särskilt

att till ledning för taxeringsmyndigheterna meddela för riket gemensamma

anvisningar i frågor rörande taxering;

att fastställa för taxeringsarbetets ändamålsenliga bedrivande erforderliga

blankettformulär, beträffande vilka fastställandet icke tillkommer

annan;

att anordna kurser för taxeringstjänstemän; samt

att efter framställning från landskamrerare eller taxeringsintendent eller

när anledning eljest därtill föreligger avgiva yttrande i taxeringsfrågor.

2. Nämnden åligger att avgiva utlåtande i av Kungl. Maj :t till nämnden

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj. ts proposition nr 64.

hän skjutna frågor ävensom, när anledning därtill föreligger, hos Kungl.

Maj :t göra framställning rörande ändringar eller förtydliganden i skatteoch

taxeringsförfattningarna.

3. Nämnden äger, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, på begäran

av skattskyldig meddela förhandsbesked i frågor rörande taxering.

4 §•

Riksskattenämnden äger att av verk och myndigheter erhålla de upplysningar

och det biträde, som erfordras för dess verksamhet och av vederbörande

kunna lämnas.

5 §•

Riksskattenämnden har att

inom den tid och i den ordning, som särskilt stadgats, till Kungl. Maj :t

inkomma med förslag till anslagsäskanden och de framställningar i övrigt

inom nämndens verksamhetsområde, som nämnden finner böra göras till

nästfoljande riksdag; samt

inom den tid och i den ordning, som särskilt stadgats, till riksräkenskapsverket

redovisa de av nämnden förvaltade medlen.

6 §•

Riksskattenämnden äger meddela de föreskrifter angående arbetet hos

nämnden, som erfordras utöver vad denna instruktion innehåller eller i

annan ordning stadgas.

Befattningshavarnas åligganden.

7 §•

1. Ordföranden är inför Kungl. Maj :t ansvarig för fullgörandet av nämndens

arbetsuppgifter och bör tillse att nämndens personal med nit och noggrannhet

fullgör sina åligganden.

Om arbetets fördelning förordnar ordföranden, där ej annat framgår av

vad i denna instruktion stadgas.

Ordföranden äger, där han så finner lämpligt, själv övertaga ärendes

beredning och föredragning.

2. Ordföranden åligger att i enlighet med vad som föreskrives i taxeringsförordningen

fatta beslut i ärenden rörande tillstånd för taxeringsintendent

att överklaga kammarrättens utslag i taxeringsmål.

8 §.

1. Kanslichefen skall leda det dagliga arbetet vid riksskattenämnden och

åligger det honom härutinnan

att med uppmärksamhet följa sådana frågor, som falla inom riksskattenämndens

verksamhetsområde, samt hos nämnden framställa de förslag,

vartill han därvid finner anledning;

att närvara vid nämndens sammanträden;

att bereda och föredraga de ärenden, vilkas handläggning icke övertagits

av ordföranden eller ålagts annan;

att hava tillsyn å göromålen inom nämndens kansli och ansvara för att

beslut i de av nämnden handlagda ärendena behörigen expedieras;

att hava tillsyn därå, att övrig å nämndens kansli anställd personal fullgör

sina Skyldigheter; samt

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

att tillhandagå taxeringsintendenterna med råd och upplysningar rörande

taxering.

2. Kanslichefen äger, efter av riksskattenämnden i varje särskilt fall meddelat

beslut eller i brådskande fall efter ordförandens för varje gång lämnade

uppdrag, företaga resor för överläggningar med taxeringsmyndigheterna.

9 §•

Bokföringskonsulenten skall biträda kanslichefen och åligger det honom

bland annat att hålla sig underrättad om granskningsteknikens utveckling

inom olika bokgranskningsavdelningar och upprätta förslag till ändamålsenliga

kontrollmetoder.

Bokföringskonsulenten åligger tillika att, i den mån nämnden eller dess

ordförande så bestämmer, företaga resor samt därvid taga del av å bokgranskningsavdelningarna

gjorda erfarenheter och meddela råd och anvisningar

angående granskningsarbetets bedrivande.

10 §.

Kansliskrivaren åligger i egenskap av registrator, bland annat: att mottaga

och i diarium anteckna alla till riksskattenämnden, ordföranden eller

kanslichefen inkomna handlingar; att till vederbörande överlämna de mottagna

handlingarna ävensom i diariet göra anteckning härom och angående

de åtgärder, vilka sedermera i varje ärende vidtagas; samt att registrera och i

behörig ordning förvara de handlingar, som enligt nämndens föreskrift avlämnas

til] vård å registratorskontoret.

11 §.

Den befattningshavare, som riksskattenämnden förordnar därtill, skall

handhava nämndens kassaförvaltning och räkenskaper.

12 §.

Det åligger envar befattningshavare att, utöver vad denna instruktion

innehåller eller eljest stadgas, i avseende å tjänstgöringen ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som äro eller kunna bliva meddelade, samt

att utan avseende å stadgad arbetsfördelning lämna det biträde, som påkallas

av vederbörande förman.

13 §.

Befattningshavare må icke mot ersättning lämna skattskyldiga biträde med

upprättande av deklarationer eller andra i skatte- eller taxeringsförfattningarna

avsedda uppgifter, ej heller annat biträde i skatteärenden.

Kanslichef må icke innehava uppdrag såsom ordförande eller kronoombud

i taxeringsnämnd eller såsom taxfringskonsulent.

Ärendenas handläggning i nämnden.

14 §.

Riksskattenämnden sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta omständigheterna

därtill föranleda.

Är ordinarie ledamot av nämnden förhindrad att deltaga i sammanträde,

åligger det honom att ofördröj ligen därom underrätta ordföranden, vilken

låter till sammanträdet kalla en av ledamotens suppleanter.

Ordföranden må, ändå att förfall för ledamot ej föreligger, tillkalla suppleant

för överläggning inom nämnden.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

15 §.

Riksskattenämnden är beslutför, när fem medlemmar äro tillstädes, därav

minst två lagfarna.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, 111 § 1 mom. samt

112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar

gälla.

16 §.

I god tid före sammanträde med riksskattenämnden skall varje ledamot

eller suppleant tillställas förteckning över de ärenden, som skola förekomma

vid sammanträdet.

17 §.

över ärenden, som förekomma i riksskattenämnden, skall föras protokoll

av den, som ordföranden därtill förordnar. Protokollet justeras av ordföranden.

18 §.

Riksskattenämndens expeditioner underskrivas av ordföranden samt kontrasigneras

av kanslichefen eller, därest annan varit föredragande, av denne.

Enligt ordförandens bestämmande må expedition dock underskrivas av

kanslichefen ensam.

I skrivelser eller utlåtanden, som avlåtas till Kungl. Maj :t, skola angivas

vilka ledamöter, som deltagit i ärendets slutliga handläggning. Har skiljaktig

mening förekommit i ärendet, skall detta genom utdrag av protokollet

eller på annat sätt bringas till uttryck i den utgående expeditionen.

19 §. ''

Riksskattenämndens ordförande ävensom nämndens ledamöter må, efter

därom av ordföranden till chefen för finansdepartementet gjord anmälan,

företaga resor för att hos olika taxeringsmyndigheter göra sig underrättade

om förhållanden, som beröra taxeringsväsendet.

20 §.

Riksskattenämndens ordförande och ledamöter samt kansliets personal

äga närvara vid sammanträden med i taxeringsförordningen omförmälda beskattningsnämnder

och däri föreskrivna sammanträden inför landskamreraren

samt därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten, ävensom taga

del av enligt taxeringsförordningen avlämnade självdeklarationer och andra

handlingar.

Arbets- och mottagningstid.

21 §.

Arbetstiden å tjänsterummet skall, i den mån nedan ej annorlunda föreskrives

utgöra 42 timmar i veckan eller, där vecka innehåller mindre än sex

arbetsdagar, ett i förhållande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar

samt förläggas till tider, som bestämmas av ordföranden, med iakttagande av

att arbetstiden icke någon arbetsdag må understiga 4 ya timmar. I arbetstiden

må icke inräknas måtidsrast.

Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må ordföranden för högst

tre månader under tiden juni—september medgiva, att arbetstiden inskränkes

med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden å lördagar må begränsas

till 3 V* timmar.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

Å påskafton, midsommarafton och julafton må arbetet efter ordförandens

bestämmande helt eller delvis inställas. Viss inskränkning i arbetstiden må

ock av ordföranden kunna medgivas vid särskilda tillfällen.

För fullgörande av något av Kungl. Maj:t eller på grund av Kungl. Maj:ts

bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning i

arbetstiden å tjänsterummet äga rum.

Därest arbete med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet finnes med

större fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav

föranledd inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av ordföranden.

Då göromålens gång det kräver, äger ordföranden påfordra nödig utsträckning

av arbetstiden.

Utan hinder av vad ovan stadgats må för beredande av semester arbetet

helt eller delvis inställas.

22 §.

För kanslichefen skall viss daglig, för allmänhetens mottagande tjänlig

tid, ej understigande en timme, vara bestämd.

I den mån riksskattenämnden finner det erforderligt, skall även för annan

befattningshavare viss daglig mottagningstid bestämmas.

Registratorskontoret skall hållas öppet för allmänheten minst 4 timmar

varje arbetsdag å tid, som bestämmes av ordföranden; dock må ordföranden,

där sådant finnes kunna äga rum utan olägenhet, å dag före sön- eller helgdag

inskränka tiden för öppethållande till 2 V« timmar för högst 3 månader

under tiden juni—september och till 3 V* timmar för övriga 9 månader av

året.

Nu omförmälda mottagnings- och expeditionstider skola tillkännagivas

genom anslag inom nämndens lokal.

Tjänstetillsättning, semester och annan ledighet, vikariat, och avsked.

23 §.

1. Angående förordnande av riksskattenämndens ordförande samt ledamöter

och suppleanter för dessa är stadgat i taxeringsförordningen.

2. Kanslichefen tillsättes av Kungl. Maj :t efter anmälan av nämnden.

Bokföringskonsulenten tillsättes av Kungl. Maj :t på förslag av nämnden.

övrig personal antages av nämnden.

24 §.

1. Ordföranden i nämnden tillkommande semester må av honom tillgodonjutas

å tid han själv bestämmer. Utöver semester äger ordföranden åtnjuta

ledighet under högst femton dagar årligen, då han finner sig därav vara i

behov. Då ordföranden begagnar sig av rätt till ledighet, skall han göra

anmälan hos chefen för finansdepartementet.

2. Fördelningen av semester mellan befattningshavarna bestämmes av

ordföranden efter överläggning med ledamöterna.

3. Annan ledighet än semester äger riksskattenämnden i fall av behov bevilja

kanslichefen under högst fyrtiofem dagar årligen samt övrig personal

efter omständigheterna; skolande vid behov av tjänstledighet för kanslichefen

under längre tid än nu sagts frågan hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande.

4. Har semester eller annan ledighet beviljats eller är befattning ledig,

må riksskattenämnden förordna vikarie; dock att, då beviljandet av ledighet

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

ankommer på Kungl. Maj :t, jämväl frågan om vikarie skall hänskjutas till

Kungl. Maj :ts avgörande.

25 §.

Ansökan om avsked från befattning hos riksskattenämnden skall ingivas

till nämnden, som, om befattningen är tillsatt av Kungl. Maj :t, överlämnar

ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande men i annat fall själv avgör ärendet.

Åtal och ansvar för tjänstefel.

26 §.

1. Beträdes ordföranden, ledamot eller kanslichefen med fel eller försummelse

i tjänsten, sker åtal därför inför Svea hovrätt.

2. Gör eljest befattningshavare sig skyldig till försumlighet, oskicklighet

eller klandervärt uppförande eller visar han sig eljest olämplig, äger riksskattenämnden

att tilldela honom varning eller skilja honom från sig eller

att, beträffande den som tillsatts av Kungl. Maj :t, hos Kungl. Maj :t göra

framställning om hans entledigande. Vid svårare förseelse sker åtal inför

vederbörande underrätt.

Besvär över riksskattenämndens beslut.

27 §.

Den som icke åtnöjes med riksskattenämndens beslut, äger att, där ej annorlunda

är stadgat, hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, vilka

skola hava inkommit till finansdepartementet inom en månad från den dag,

då klaganden erhöll del av beslutet; dock skola besvär över beslut om tjänstetillsättning

eller förslag därtill hava inkommit till nämnda departement senast

å tjugonde dagen efter den, då beslutet tillkännagivits genom anslag i

nämndens lokal.

Beträffande klagan över riksskattenämndens beslut i ärende, som avses

i förordningen om rätt att hos riksskattenämnden erhålla upplysning i frågor

rörande taxering till skatt för inkomst eller förmögenhet m. m., gäller

vad i nämnda förordning är stadgat.

10 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 64.

Doktrin (2)

  1. Peter Melz, RSV:s nämnd för rättsärenden, JT 1989/90 nr 2-3 s. 400, på s. 401
  2. NÅGOT OM MOTIVENS BETYDELSE FÖR LAGTOLKNING, SvJT 1953 s. 78 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 s. 6 i texten
  2. KU 1951:25 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets utlåtande nr 21 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med för s. 1 i texten
  3. Rskr. 1951:115 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsför ordning en den 28 september 1928 a1 i texten
  4. SU 1951:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  5. BevU 1951:19 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 s. 1 i texten

Visa alla 6

Doktrin (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. JT 1989/90 s. 400 Peter Melz, RSV:s nämnd för rättsärenden s. 400 · s. 401 i texten
  2. SvJT 1953 s. 78 NÅGOT OM MOTIVENS BETYDELSE FÖR LAGTOLKNING s. 78 i texten