Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1952/53 till främjande av bostadsförsörjningen m. m

1952-03-14 · 99 sidor, varav 94 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 94 av 99 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:128, Angående anslag för budgetåret 1952/53 till främjande av bostadsförsörjningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 128.

1

Nr 128.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1952/53 till främjande av bostadsförsörjningen

m. m.; given Stockholms slott den 14 mars 1952.

Kttngl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Sammanfattning.

I propositionen äskas anslag till den statliga låne- och bidragsverksamheten

för bostadsändamål. Därjämte framläggas förslag rörande vissa ändringar

i villkoren för sagda verksamhet.

Sålunda föreslås, att tillämpningsområdet för förbättringslån till upprustning

av enfamiljs- och tvåfamiljshus skall utvidgas och maximibeloppen för

räntefritt, stående förbättringslån höjas till 8 000 kronor per hus. Vidare förordas,

att inkomststrecken för familjebostadsbidrag och bränslebidrag skola

höjas med 2 000 kronor. I anslutning härtill föreslås, att till familjer med

inkomster, som överstiga de höjda inkomststrecken med högst 1 500 kronor,

skall kunna beviljas halvt bidrag. Den nuvarande inkomstprövningen vart

femte år föreslås ersatt med en tvåårsprövning. Ränta- och amorteringsvillkoren

för tertiärlån och tilläggslån som utestått under tio år regleras.

I propositionen förordas, att statligt stöd skall lämnas för främjande av

mekaniseringen inom byggnadsindustrien. För utgivande av lån till maskinanskaffning

äskas ett anslag av 4 000 000 kronor.

1—817 62 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 128.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

JJtdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1952.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 62—66, samt under kapitalbudgeten: socialdepartementet,

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1952/53 beräkna följande anslag:

A. Driftbudgeten.

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån,

förslagsanslag ................................................... 8 000 000

Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslagsanslag

........................................................................ 47 000 000

Särskilda bostadsrabatter, reservationsanslag ........................ 1 950 000

Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, reservationsanslag

............................................................... 13 000 000

Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag ...... 11 000 000

B. Kapitalbudgeten.

Under statens utlåningsfonder:

Lånefonden för bostadsbyggande, investeringsanslag ............ 450 000 000

Under fonden för låneunderstöd:

Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, investeringsanslag

........................................................................ 180 000 000

Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder,

investeringsanslag ...................................................... 100

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier, investeringsanslag 1 500 000

Anledningen till att anslagen upptogos med preliminärt beräknade belopp

var, att ställning vid ifrågavarande tidpunkt icke tagits till vissa ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

redningar, som slutförts efter det att bostadsstyrelsen framlagt sina medelsäskanden

för nästa budgetår och som kunde påverka bedömningen av anslagsbehovet.

De åsyftade utredningarna voro: 1951 års bostadsutrednings

i en promemoria den 13 december 1951 framlagda förslag till dels vissa

jämkningar i bestämmelserna rörande förbättringslån och bostadsrabatter,

dels åtgärder beträffande sådana tertiärlån och tilläggslån, som utestått under

tio år; bostadsutredningens promemoria den 31 december 1951 med förslag

beträffande de ändringar i gällande låne- och bidragsbestämmelser, som betingas

av ett sammanförande av tertiärlån, tilläggslån och egnahemslån i ett

enda lån. Ytterligare anfördes att inom bostadsstyrelsen påginge en undersökning

rörande byggnadskostnadsstegringens konsekvenser för bidragsgivningen

till pensionärshem och pensionärsbostäder. Det må vidare nämnas

att bostadsstyrelsen den 9 januari 1952 överlämnat en inom styrelsen upprättad

promemoria med förslag till åtgärder för bättre utnyttjande av arbetskraft

och material vid byggnadsproduktionen. I ett antal promemorior, vilka

inkommo till socialdepartementet den 9 februari 1952, har bostadsstyrelsen

behandlat skilda med bostadspolitiken sammanhängande spörsmål. Slutligen

må nämnas att styrelsen i skrivelse den 21 januari 1952 framlagt slutliga

förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1952/53 i fråga om bostadsanslagen.

Bostadsutredningen kommer enligt vad jag inhämtat att instundande höst

framlägga slutliga förslag beträffande de jämkningar i den statliga lån- och

bidragsgivningen för bostadsändamål som må finnas påkallade. På grund

härav torde tiden ännu icke vara inne att taga slutlig ställning till alla de

bostadspolitiska frågor, vilka aktualiserats till följd av den senaste tidens

förändringar i fråga om byggnadskostnader, driftkostnader och inkomster.

Sammanförandet av olika statliga lån till ett enda lån torde sålunda få anstå.

Yissa spörsmål, främst rörande äldre tertiärlån och tilläggslån, förbättringslån

samt familjebostadsbidrag och bränslebidrag, torde emellertid med utgångspunkt

från förutnämnda förslag, vilkas remissbehandling numera är

avslutad, böra aktualiseras. Jag hemställer därför att få upptaga hithörande

frågor till fortsatt behandling.

I. BOSTADSFÖRSÖRJNINGEN OCH BYGGNADSMARKNADEN.

Bostadsmarknaden och bostadsbyggandet.

I sin skrivelse den 21 januari 1952 med slutliga beräkningar av anslagen

för budgetåret 1952/53 till lån och bidrag för förbättrande av bostadsförhållandena

har bostadsstyrelsen lämnat uppgifter om bostadsbyggandet,

bostadsbristen och bostadsefterfrågans tillväxt. Ur den sammanfattning av

läget, som styrelsen lämnat, torde jag få återgiva följande.

Bostadsmarknadsläget i de tidigare kvotkommunerna synes ha försämrats

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

under år 1951. Bostadsproduktionen i dessa kommuner har med andra ord

visat sig otillräcklig i förhållande till bostadsefterfrågans löpande tillväxt.

Beträffande utsikterna för år 1952 konstaterar styrelsen, att nytillskottet

av bostadslägenheter i dessa kommuner, under förutsättning av lika långa

byggnadstider som under föregående år, uppskattningsvis kommer att stanna

vid något sådant som 30 000 mot ca 31 550 under år 1951 och 34 700 år 1950.

Då å andra sidan skäl icke synas föreligga att räkna med någon nämnvärd

minskning av bostadsefterfrågan under innevarande år i jämförelse med de

närmast föregående åren, har man under nyss angivna förutsättning anledning

befara en viss ytterligare försämring av bostadsmarknadsläget under år 1952.

En ökning av bostadsbyggandet i de kommuner som tidigare hade egen

bostadsbyggnadskvot är enligt bostadsstyrelsens mening ur bostadsmarknadssynpunkt

synnerligen angelägen. En årlig bruttoproduktion i dessa kommuner

om 45 000 lägenheter torde vara det minimum som bör eftersträvas under de

närmaste åren.

Yidare anför styrelsen bl. a., att den bostadsbrist som blivit en följd av den

alltfort pågående omlokaliseringen av industrier till de mindre tätorterna

icke torde ha kunnat avvecklas. Fortfarande gäller, att behovet av en förbättring

av det dåliga bostadsbeståndet på landsbygden är mycket stort och att

många familjer boende i undermåliga lägenheter kunna betraktas som katastroffall.

Den i långtidsutredningens program för perioden 1951—55 förutsatta genomsnittliga

årsproduktionen av ca 60 000 bostadslägenheter i hela landet

har — erinrar styrelsen — väsentligt underskridits under år 1951, och under

år 1952 torde den, med nuvarande förhållanden på byggnadsmarknaden, icke

kunna genomföras till mera än två tredjedelar. Det är därför av största betydelse,

att ansträngningarna att genom olika åtgärder skapa reala förutsättningar

för en bostadsproduktion av angiven storlek påskyndas och intensifieras.

Bostadsstyrelsens förslag till åtgärder för maskinanskaffning.

Med skrivelse den 9 januari 1952 har bostadsstyrelsen överlämnat en inom

styrelsens teknisk-ekonomiska utredningsbyrå uppfrättad promemoria med

förslag till åtgärder för bättre utnyttjande av arbetskraft och material vid

byggnadsproduktionen.

I promemorian erinras om att byggnadsverksamheten, och därvid framför

allt bostadsbyggandet, för närvarande främst hämmas av brist på arbetskraft

och höjda materialkostnader. Arbetskraftsbristen, som är mest framträdande

beträffande murare och grovarbetare, medför onormalt långa byggnadstider

och svårighet att åstadkomma en behövlig ökning av byggnadsproduktionen.

Med hänsyn till de mycket stora behov av byggnader, som föreligga på olika

områden, betonas angelägenheten av att rationalisera byggnadsverksamheten

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

i arbetskraftsbesparande riktning genom ökad användning av maskinella

hjälpmedel. Antalet företagare inom byggnadsindustrien är emellertid mycket

stort och många disponera icke tillräckligt kapital för att anskaffa erforderliga

maskiner. Nämnda företagares verksamhet är heller i regel icke tillräckligt

omfattande för en kontinuerlig användning av sådana maskiner.

Yissa på sista tiden utförda undersökningar beträffande produktiviteten

inom byggnadsfacket redovisas i promemorian. Såsom mätare har man därvid

använt sig av den av murare samt trä- och grovarbetare förbrukade arbetstide!n

per kubikmeter byggnadsvolym. Denna s^ k. volymtid har för trevånings

bostadshus, uppförda på vanligt sätt, under åren 1942—1949 varit

5 timmar/m3. Genom införande av maskinella hjälpmedel har volym tiden

enligt utförda försök kunnat nedbringas till 3,5 timmar/m3, vilket motsvarar

en minskning av arbetskraftsbehovet med 25 %.

I promemorian har även berörts den pågående utvecklingen mot fabriksmässig

tillverkning av husbyggnadsdetaljer, som kan spara såväl arbetskraft

som virke. Förekomsten av maskinella hjälpmedel inom byggnadsindustrien

är emellertid en ofrånkomlig förutsättning för att fabriksmässig tillverkning

av större husbyggnadsdetaljer skall kunna bedrivas.

De inom byggnadsindustrien förekommande maskinerna redovisas i promemorian

i följande tre grupper:

1) Enklare maskiner och hjälpmedel, såsom betongblandare, pumpar och

hissar, som numera i regel ägas av varje byggnadsföretagare av genomsnitts
typ;
2)

mekaniska hjälpmedel, som ägas av specialfirmor och uthyras till byggnadsföretagare,

vanligen ställningar och mekaniska formbyggnader, exempelvis

glidformar; samt

3) större och dyrbarare maskiner, som i regel kräva specialutbildade maskinskötare.

För att möjliggöra att maskinella hjälpmedel med det snaraste komma till

allmän användning inom byggnadsproduktionen, föreslås i promemorian, att

ett antal lämpligt lokaliserade maskinstationer — organiserade, ägda och förvaltade

av fristående företag, lämpligen i aktiebolagsform — skola inrättas

med uppgift att till byggnadsföretagare uthyra maskiner. För att underlätta

tillkomsten av dylika maskinstationer föreslås vidare att staten skall lämna

lån till anskaffning av maskinerna. En lånefond av tillsvidare 10 miljoner

kronor för lån till enskilda eller kommunala företag, som önska starta och

driva maskinstationer, bör inrättas. Lånebeloppen anses böra maximeras

till 80 % av anskaffningskostnaden för de maskiner, vartill respektive lån

avsetts, och lånen föreslås löpa med en fast ränta av 3Va % och en amorteringstid

av högst 10 år. Amorteringstiden bör emellertid anpassas efter arten

och varaktigheten av den maskinella utrustning, som avsetts med lånet.

Med hjälp av den föreslagna lånefonden samt en enskild investering på

2,6 miljoner kronor anses en årlig besparing av 1 600 mans arbetskraft möjlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(> Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

I promemorian skisseras tre olika tänkbara alternativ för en maskinstations

organisation:

A) Maskinstation med ett flertal delägare, som helt övertager de delägande

byggnadsföretagarnas maskinpark och som dessutom anskaffar fullständig

maskinutrustning och tillhandahåller maskinservice;

B) maskinstation med ett flertal delägare, där man endast anskaffar och

uthyr större maskiner och där delägarna var för sig som hittills äger och

handhar de mindre maskinerna; samt

C) maskinstation, som helt äges av ett större byggnadsföretag eller av

stat eller kommun.

Frågan om vilken säkerhet som bör krävas för beviljade lån har även behandlats

i promemorian. I detta hänseende uttalas, att det är av stor vikt,

att den administrativa proceduren så långt möjligt förenklas och att, om

ett något ökat risktagande från statens sida kan giva en förenklad handläggning

av ärendena, möjligheten till rationaliseringsvinst kan kompensera en

rimlig riskökning. Såsom säkerhet för lämnade lån förordas i allmänhet förlagsinteckning,

men borgen anses, då låntagaren föredrager denna säkerhetsform,

även kunna ifrågakomma. Yidare bör möjligheten att använda lösöreköps-

eller hyreskontrakt beaktas.

Beträffande administrationen av den föreslagna långivningen uttalas i

promemorian, att det är av väsentlig vikt, att ledningen av verksamheten,

innefattande prövning och beslut i låneärenden, utövas i samförstånd mellan

byggnadsmarknadens parter genom en instans, där dessa och i övrigt behövlig

teknisk-ekonomisk expertis äro representerade. Förvaltningen av lånefonden

samt beredningen av ärendena böra förläggas till ett verkställande

organ, förslagsvis bostadsstyrelsen. Personalbehovet beräknas till två kvalificerade

tekniker jämte erforderlig kontorspersonal.

Utöver frågan om statlig långivning till maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

har i promemorian även behandlats spörsmålet om statliga bidrag

till experiment och undersökningar på detta område. Det framhålles, att staten

genom Svenska uppfinnarkontoret visserligen lämnar bidrag till uppfinningar,

icke minst inom byggnadsindustrien, men bidragen avse endast utformningen

av uppfinningar och kunna i allmänhet icke komma till användning för undersökningar

beträffande den praktiska tillämpningen eller experiment i samband

med den kommersiella användningen. Fn ny konstruktion eller metod

måste emellertid praktiskt prövas vid ett byggnadsföretag, innan det är möjligt

att taga ställning till funktionsdugligheten på längre sikt ur ekonomiska,

tekniska m. fl. synpunkter. Ett årligt belopp av 200 000 kronor bör därför

ställas till förfogande för experiment och undersökningar i detta avseende.

Yttrandena.

Yad först angår bostadsstyrelsens förslag att statliga lån böra lämnas

till maskinanskaffning inom byggnadsindustrien har flertalet remissorgan

ställt sig avvisande eller yppat tveksamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Förslaget tillstyrkes av arbetar sky dds st yr elsen, Landsorganisationen och

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsjöreningars riksförbund (HSB).

Byggnadsstyrelsen finner de i promemorian framförda synpunkterna på önskvärdheten

av en vidgad mekanisering av husbyggandet i princip riktiga.

Styrelsen anser det även principiellt riktigt, att staten bidrager till främjandet

av husbyggandets rationalisering. Staten borde emellertid icke bidraga till

eller stödja en finansiering av ökad mekanisering med mindre garantier erhöllos

för ett förbilligande av produktionen. Förbilligandet borde ske genom

sänkning av gällande prissättning å de arbetsmoment, som underlättades av

mekaniseringen.

I fråga om förslagets detaljer anser byggnadsstyrelsen maskinparken vid

de skisserade maskinstationerna vara alltför omfattande. Statligt stöd borde

huvudsakligen utgå för anskaffning av kranar, framför allt de stora och dyrbara

byggnadskrav!-, med vilka under de senaste åren experimentverksamhet

i viss utsträckning bedrivits. I denna fråga anför byggnadsstyrelsen ytterligare.

Kostnaderna för dessa kranar äro av den storleksordning att även ganska

stora byggnadsföretagare äro tveksamma inför anskaffningen. I promemorian

ha driftkostnaderna för kranarna ej berörts, vilket hade varit av värde vid

bedömandet av deras lönsamhet. Man kan dock förutsätta att byggnadskranarna,

även om dessa i många fall äro på experimentstadiet, utgöra ett av de

för närvarande värdefullaste tillskotten till husbyggandets rationalisering

och man har anledning att förvänta ökat intresse hos byggnadsföretagarna

för anskaffning av desamma.

Initiativet till maskinanskaffning bör enligt byggnadsstyrelsens åsikt helt

ligga hos de enskilda företagarna. Lån borde kunna beviljas icke endast till

maskinbolag utan även till större företagare, som ensam anskaffar en maskin.

Med hänsyn till den ännu ringa erfarenheten av byggnadskranars livslängd

borde amorteringstiden utgöra 6 å 8 år.

I anledning av den begränsning av långivningen, som byggnadsstyrelsen

har förordat, anser styrelsen, att den föreslagna lånefonden bör begränsas till

4 000 000 kronor. Enligt byggnadsstyrelsens mening bör övervägas, om inte

statens förevarande stöd skulle kunna ordnas i form av kreditgaranti i stället

för lån.

Statskontoret, som avstyrker förslaget om en lånefond, anser den utan

tvivel angelägnaste åtgärden på ifrågavarande område vara att få till stånd

ändrade ackordsättningsregler, som bättre än de hittillsvarande möjliggöra

utnyttjande av maskiner vid bostadsbyggandet. Kan detta realiseras, anför

statskontoret, lärer ifrågasatt låneverksamhet knappast vara erforderlig.

Kommer däremot någon ändring i nyssnämnt hänseende icke till stånd, förelåge

uppenbarligen risk för att byggnadsföretagarna funne även ett förhyrande

av maskiner oekonomiskt. Beträffande ordnandet av en eventuell långivning

framhåller statskontoret följande.

För den händelse åtgärder ändock skulle anses böra vidtagas för att stimulera

användning av maskinella hjälpmedel vid bostadsbyggandet efter de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

i promemorian angivna riktlinjerna, vill statskontoret för sin del framhålla,

att låneverksamheten skulle kunna bedrivas från den av ämbetsverket förvaltade

industrilånefonden, som för närvarande äger ett odisponerat kapital

på över 4 000 000 kronor. Bestämmelserna om den nya lånerörelsen torde

i så fall kunna inarbetas i kungörelsen 402/1927 angående allmänna villkor

och bestämmelser för lån från industrilånefonden såsom en särskild avdelning,

i likhet med vad skett beträffande specialföreskrifterna för torvlån

respektive industrilån.

Statskontoret anser, att i stort sett samma villkor torde kunna uppställas

för de nya lånen, som nu gälla för industrilånen. Räntan borde således utgå

efter fyra procent. Återbetalningstiden borde bestämmas till högst 8 år.

Lånen borde beviljas av Kungl. Maj:t, som jämväl borde bestämma erforderlig

säkerhet.

Riksräkenskapsverket, som tagit del av statskontorets yttrande, anför beträffande

långivningens ordnande att beslut om utlämnande av lån av det

slag, varom här är fråga, bör meddelas av Kungl. Maj:t. Beträffande långivningen

i övrigt anför riksräkenskapsverket i huvudsak följande.

Bostadsstyrelsen och det tilltänkta produktionsrådet för byggnadsfrågor

kunna såsom remissinstanser kopplas in på låneärendenas behandling. Att

ett sådant organ som produktionsrådet skulle kunna anförtros beslutanderätten

i dessa ärenden, synes uteslutet. Det förefaller även ligga närmast till

hands att uppdraga åt statskontoret att utbetala och förvalta de nya lånen,

och härför talar jämväl, att man vid en sådan lösning icke behöver inrätta

en särskild utlåningsfond utan såsom statskontoret framhållit kan taga industrilånefonden

i anspråk för den nya utlåningsverksamheten. Yad statskontoret

uttalat rörande ränta, amorteringstid och övriga lånevillkor har

riksräkenskapsverket ock funnit sig böra biträda. Yad särskilt beträffar räntan,

synes, särskilt i nuvarande ränteläge, anledning saknas att för ifrågavarande

lån fastställa en ränta, som understiger den räntefot å fyra procent,

vid vilken full förräntning av statens kapital anses vara för handen, och sår

lunda påkalla anvisning å driftbudgeten av medel för avskrivning av de för

utlåningsrörelsen avsedda medlen till den del de enligt vad nu sagts äro

att betrakta såsom icke förräntade.

Kommerskollegium, som införskaffat yttranden från handelskamrama i

Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle, framhåller, att alla åtgärder, som

kunna främja byggnadsindustriens fortsatta tekniska rationalisering, äro värda

att understödjas. I fråga om de föreslagna lånevillkoren framhåller kollegium

följande.

Kollegium vill till en början i fråga om lånevillkoren för den föreslagna

statliga fonden framhålla, att förlagsinteckning icke torde gå att erhålla för

avsedda maskiner, då det här icke är fråga om någon industriell verksamhet.

Lösöreköpskontrakt eller eventuellt hyreskontrakt mellan staten och låntagarna

torde knappast ''kunna anses tillfyllest med hänsyn till det mindre

värde maskinerna i begagnat skick i allmänhet representera. Kollegium erinrar

om att i fråga om t. ex. jordbrukets maskinlånefond — avseende statslån

till hushållningssällskap för utlämnande av lån till enskild person eller

sammanslutning för anskaffande av jordbruksmaskin, som skall användas av

flera jordbrukare — skall för maskinlån ställas säkerhet som hushållningssällskapet

prövar vara betryggande. I allmänhet torde — såvitt kollegium är

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

rätt underrättat — därvid borgenssäkerhet komma i fråga. Den av utredningen

föreslagna räntesatsen 3V2 % torde även få anses väl låg.

Enligt vad kommerskollegium erfarit, torde man kunna räkna med att inom

Skånes handelskammares område en maskinstation, utgörande en sammanslutning

av byggnadsföretagare, skall kunna träda i verksamhet inom den

närmaste tiden och att en liknande isammanslutning även torde vara att räkna

med för Stockholms vidkommande. Kommerskollegium kan i nuvarande läge

ej tillstyrka förslaget om en statlig lånefond utan finner skäl föreligga att i

stället rekommendera en tills vidare på privat väg fortsatt organiserad verksamhet

för byggnadstekniska maskinstationer.

Enligt Samarbetskommittén för byggnadsfrågor, vars arbetsutskott avgivit

yttrande över promemorian, är förslaget närmast att betrakta som ett utkast

och utgör icke tillräckligt underlag för ett bedömande av frågorna i hela

deras vidd. Kommittén framhåller att den relativt ringa användningen av

kranar i Sverige i förhållande till utlandet till stor del torde ha sin förklaring

i det avlöningssystem, som i Sverige tillämpas inom byggnadsfacket. Kent

principiellt har kommittén icke något att invända mot att billiga lån under

lämpliga former ställas till förfogande för nödvändig maskinanskaffning.

Innan en undersökning av behovet av maskiner verkställts borde medel i

större utsträckning icke ställas till förfogande. I första hand borde lånefonden

utnyttjas till anskaffande av några sådana maskiner, som ännu ej allmänt

brukas i det vanliga husbyggandet, främst större krantyper. Till lån

borde sådana företagare ifrågakomma, som kunde antagas ha nödvändiga förutsättningar

för experimentverksamhet med dessa maskiner i syfte att utröna

om insättandet av maskinerna kunde öka produktionen och nedbringa byggnadskostnadema.

I samråd med byggnadsfackförbunden böra, anser kommittén,

arbetsstudier företagas med syfte att åstadkomma sådan omprövning av

de av maskinernas insättande berörda arbetsmetodernas ackordspriser att

maskinernas användbarhet ur ekonomisk synpunkt klarläggs.

Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

som avgivit ett yttrande i vilket Svenska arbetsgivareföreningen

har instämt, framhålla, att investeringar i form av maskiner böra befrämjas.

Som ett led i denna strävan hälsade byggnadsindustrien möjligheterna till

statligt stöd åt byggmekaniseringen med tillfredsställelse. Organisationerna

anse, att ett slopande av de nyligen införda bestämmelserna om investeringsskatt

och investeringsavgift skulle innebära undanröjande av ett väsentligt

hinder för fortsatt mekanisering.

Berörda organisationer framhålla vidare, att erfarenheterna från utnyttjandet

av byggnadskranar vid bostadsbyggen hittills föreligga i tämligen begränsad

omfattning. Dessa erfarenheter visade knappast något deciderat utslag

till kranarnas förmån. Det ifrågasättes om besparingarna av arbetskraft

kunna bli så stora som angives i bostadsstyrelsens promemoria. Den centrala

frågan anse organisationerna vara relationen mellan de mekaniska hjälpmedlen

och de tillämpade byggnadsmetodema. Beträffande förslaget om en

lånefond anföres bl. a. följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Iiungl. Maj:ts proposition nr 128.

I bostadsstyrelsens promemoria synes man utgå från att den tänkta lånefonden

i princip skall kunna användas för varje slags maskin eller utrustning.

En så vidsträckt tolkning anse vi dock inte riktig. All enklare materiel

såsom betongblandare etc. ingår redan nu i standardutrustningen hos varje

byggnadsfirma med nämnvärd omsättning. Skulle utlåningen omfatta även

dylik materiel blir den föreslagna summan på 10 milj. kronor årligen alldeles

otillräcklig. Ett fullständigare utnyttjande av de statliga lånen skulle

förutsätta en väsentligt större insats.

En statlig lånefond för inköp av alla slags byggnadsmaskiner innebär också

att man animerar till inköp av maskiner som redan finns i marknaden, d. v. s.

maskiner som på sitt sätt konserverar utvecklingen. Meningen med en eventuell

insats måste anses vara att främja utvecklingen. Eedan härav framgår

att en eventuell utlåning måste begränsas till exklusiva maskiner.

Organisationerna anse, att eu eventuell statlig långivning icke får begränsas

till kooperativt inrättade maskinstationer. Även för enstaka företag måste

möjlighet föreligga att anlita en eventuell lånefond. Sammanfattningsvis anföra

organisationerna bl. a.

En statlig lånefond till inköp av alla slags byggnadsmaskiner är icke

lämplig. Fonden kan lätt bli överbelastad och fördelningen måste då medföra

svårigheter. Även om lånen avses endast för exklusiva maskiner kunna svåra

fördelningsproblem uppstå.

Det framlagda förslaget fyller icke anspråken på omsorgsfull utredning.

Mycket talar för att en eventuell statlig insats bör koncentreras på experiment-

och forskningssidan.

Enligt byggnadsindustriens uppfattning bör förslaget om en statlig lånefond

till inköp av byggnadsmaskiner tills vidare icke realiseras utan ytterligare

utredas.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) ansluter sig i princip till

förslaget om inrättande av en statlig lånefond med uppgift att underlätta

mekaniseringen av byggnadsverksamheten men tror att värdet härmed icke

bör överskattas. Beträffande maskinstationer framhålles bl. a.

Därest maskinbolagets uthymingskapacitet bleve för liten och alltså icke

kunde infria de förväntningar, intressenterna ha rätt att ställa, torde detta

allvarligt skada en ökad anslutning till idén. Bleve å andra sidan kapaciteten

för stor omöjliggjordes en sund ekonomisk utveckling av maskinbolaget.

Detta bleve för dyrt i drift och dess verksamhet skulle utmynna i ett ekonomiskt

fiasko. Bildandet av ett föreslaget maskinbolag torde alltså behöva

föregås av noggranna kalkyler uppgjorda av en tekniker med synnerligen

ingående kännedom om de lokala byggnadsförhållandena och på orten redan

tillgänglig maskinpark.

Svenska riksbyggen (Biksbyggens produktionsaktiebolag) ställer sig tveksam

till förslaget om inrättandet av maskinstationer. En förutsättning för

att med fördel använda större och dyrbarare maskiner än de som hittills vanligen

varit i bruk vore att projektering och byggande utfördes av samma

företag för att därvid redan vid projekteringen kunna taga hänsyn till tillgängliga

maskiners rationella användning. I fråga om större och dyrbarare

maskiner torde den lämpligaste formen av stöd vara, att staten anordnade

en långivning, som möjliggjorde för kommunala, kooperativa och enskilda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

företagare, som hade möjlighet att på ett rationellt sätt använda dessa större

maskiner, att för detta ändamål erhålla förmånliga lån.

Arbetsmarknadsstyrelsen och statens kommitté för byggnadsforskning ha

icke ansett sig böra ta ställning till förslaget om en lånefond men ansett

ökad användning av maskinella hjälpmedel medföra väsentliga fördelar.

Vad angår bostadsstyrelsens förslag om ett anslag å 200 000 kronor till

bidrag till experiment och undersökningar betonas allmänt den

stora betydelsen av ett sådant anslag. Det understrykes, att det föreslagna

beloppet är otillräckligt. Statskontoret framhåller, att medel för byggnadsforskning

redan anvisas å riksstaten och att bostadsstyrelsens förslag i denna

del icke borde föranleda någon åtgärd.

Departementschefen.

Med hänsyn till de stora byggnadsbehov, som föreligga, är en utökning

av byggnadsindustriens kapacitet angelägen. I betydande utsträckning torde

byggnadsverksamhetens omfattning bli beroende av den allmänna ekonomiska

utvecklingen, av vilken tillgången på material och arbetskraft är i hög

grad avhängig. Åtskilligt torde dock stå att vinna med åtgärder av mera begränsad

räckvidd. Rekryteringen av arbetskraft till byggnadsyrkena bör underlättas.

Åtgärder i detta syfte har under den senaste tiden vidtagits. Den

s. k. behörighetsprövningen, vilken verkställts av arbetsmarknadsorganen och

begränsat nyanställningarna inom byggnadsindustrien, har i huvudsak slopats.

Utbildningsfrågorna ha tagits upp till behandling. Bland annat överväges

ytterligare statligt stöd till lärlingsutbildningen inom muraryrket.

Hur än tillgången på arbetskraft och material kommer att bli, framstår

det som angeläget att olika möjligheter att begränsa material- och arbetskraftsåtgången

inom byggnadsindustrien tillvaratagas. Ett särskilt skäl härför

äro de nuvarande höga byggnadskostnaderna, som bl. a. ha nödvändiggjort

avsevärda statliga subventioner till bostadsbyggandet.

Bostadsstyrelsens förslag beträffande statliga åtgärder i fråga om mekaniseringen

inom byggnadsindustrien synas ta sikte på två särskilda problem:

dels hur nya maskiner, kranar och andra mekaniska hjälpmedel inom byggnadsområdet

skola snabbt bli praktiskt prövade, dels hur dylika hjälpmedel,

som vid praktiskt prov visat sig värdefulla, skola komma till allmän användning

inom byggnadsindustrien.

I åtskilliga yttranden över bostadsstyrelsens promemoria har man vänt

sig mot att staten skulle lämna ett mera allmänt finansiellt stöd till maskinanskaffning

inom byggnadsindustrien. Det är framför allt två synpunkter, som

gjort sig gällande. Om såsom bostadsstyrelsen avsett lån främst skall lämnas

till särskilda maskinbolag med uppgift att hyra ut maskiner, kranar och liknande,

uppkommer frågan huruvida dessa maskinbolag kunna organiseras

på ett lämpligt sätt. Det har framhållits, att risk föreligger att antingen bolagen

utrustas med för få maskiner, varvid byggnadsföretagarna icke kunna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

disponera de maskiner de behöva på de rätta tiderna, eller att utrustningen

med maskiner blir så riklig, att maskinerna icke kunna utnyttjas mera kontinuerligt.

Som en andra huvudsynpunkt har anförts, att det är synnerligen

osäkert, vad som står att vinna med olika slag av maskiner. Särskilt byggnadsindustriförbundet

och byggnadsentreprenörföreningen synas vara tveksamma

beträffande de vinster, som kunna göras vid ökad mekanisering av

byggnadsindustrien. Dessa remissorgan, liksom även andra — t. ex. byggnadsstyrelsen

— anse därför, att en mera experimentbetonad verksamhet är motiverad.

Intresset förefaller i betydande grad knutet till frågan, vad som står

att vinna med olika slag av byggnadskranar.

Det torde kunna tagas för givet att något behov av en mera allmän statlig

kreditgivning för främjande av byggnadsindustriens mekanisering icke föreligger.

Bostadsstyrelsens förslag torde ej heller ha denna innebörd, även

om den av styrelsen förordade kreditgivningen icke har klart avgränsats, vilket

hav givit åtskilliga remissorgan anledning till en kritisk eller avvaktande

hållning till förslaget. Särskilda insatser från det allmänna kunna emellertid

visa sig värdefulla. Det kan sålunda vara motiverat att lämna finansiellt

stöd åt företag, som äro beredda att praktiskt pröva nya maskiner, vilka på

goda grunder kunna antagas medföra besparingar i fråga om arbetskraft och

material. Det torde här närmast vara fråga om vad byggnadsindustriförbundet

och byggnadsentreprenörföreningen betecknat som exklusiva maskiner. Lämpligt

synes vidare vara att staten lämnar bidrag till en upplysningsverksamhet

rörande vunna framsteg i fråga om maskinella hjälpmedel, arbetsmetoder och

material. Däremot är jag icke beredd att taga ställning till bostadsstyrelsens

förslag om bidrag till experiment och undersökningar.

Med hänsyn till angelägenheten av att alla möjligheter att minska åtgången

av material och arbetskraft inom byggnadsindustrien tillvaratagas,

anser jag, att under nästa budgetår staten försöksvis bör stödja mekaniseringen

inom byggnadsindustrien på nyss angivet sätt.

Jag förordar sålunda, att lån skola kunna lämnas till byggnadsföretag —

enskilda, kooperativa och kommunala — samt till kooperativt organiserade

maskinstationer för finansiering av maskiner och kranar, vilka ännu icke

kommit till allmän användning inom byggnadsindustrien, men som på goda

grunder kunna väntas ge påtagliga besparingar i fråga om material och arbetskraft.

Lånen böra, som statskontoret föreslagit, löpa med 4 % ränta.

Amorteringstiden bör i enlighet med bostadsstyrelsens förslag utgöra högst

10 år. Det torde dock av statskontorets och byggnadsstyrelsens yttranden

att döma vara lämpligt att, om särskilda skäl ej kunna åberopas för en förhållandevis

lång amorteringstid, begränsa densamma till 6 å 8 år. I enlighet

med bostadsstyrelsens förslag bör lån kunna utgå med belopp motsvarande

högst 80 % av anskaffningskostnaden. För lån skall ställas godtagbar säkerhet.

Bidrag böra beviljas till upplysningsverksamhet angående nya framsteg

i fråga om maskinella hjälpmedel, arbetsmetoder och material. I första hand

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

liungl. Maj:ts proposition nr 128.

bör bidrag lämnas till sådan verksamhet, som avser att sprida allmän kännedom

om de erfarenheter, som vinnas i samband med den med statliga lån

finansierade maskinanskaffningen.

Ifrågavarande lån och bidrag böra beviljas av Kungl. Maj:t. Det bör ankomma

på bostadsstyrelsen att verkställa den förberedande granskningen av

låneansökningarna samt att med eget yttrande överlämna desamma till Kungl.

Maj:t. Vid styrelsens handläggning av ifrågavarande ärenden böra deltaga

representanter för ekonomisk och teknisk sakkunskap och för det praktiska

arbetet inom byggnadsverksamheten. Dessa torde få utses av Kungl. Maj:t.

Det synes lämpligt att bostadsstyrelsen jämväl förvaltar lånen. Förslag till

fördelning av anslaget till bidrag till upplysningsverksamhet bör uppgöras

av bostadsstyrelsen i samråd med nämnda representanter samt statens kommitté

för byggnadsforskning.

Vad angår anslag till lån för främjande av maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

har bostadsstyrelsen beräknat ett belopp av 10 000 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har funnit ett belopp av 4 000 000 kronor tillfyllest. Med

den begränsning av långivningen, som jag förordat, torde det av byggnadsstyrelsen

beräknade beloppet vara tillräckligt. Jag föreslår alltså, att till lån

för främjande av maskinanskaffning inom byggnadsindustrien för budgetåret

1952/53 anvisas ett belopp av 4 000 000 kronor. Anslaget synes böra anvisas

till en nyinrättad fond under statens utlåningsfonder, förslagsvis benämnd

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien.

Till bidrag till vise upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor

torde för nästa budgetår böra anvisas ett reservationsanslag å 100 000

kronor.

Administrationskostnaderna torde f. n. icke kunna exakt beräknas men

de 6ynas under alla förhållanden ibli låga. Jag förutsätter att huvuddelen

av de göromål, som uppkomma vid den förberedande granskningen av

låneansökningar, skall bestridas av personal inom bostadsstyrelsens byrå

för teknisk-ekonomiska utredningar. Till de representanter, vilka skola biträda

vid bostadsstyrelsens handläggning av låne- och bidragsärenden, torde

ersättning få utgå jämlikt kommittékungörelsen. Hinder synes icke böra möta

att från anslaget till bidrag till upplysningsverksamhet bestrida vissa med

låne- och bidragsverksamheten sammanhängande administrationskostnader.

II. RÄNTE- OCH AMORTERINGSVILLKOREN FÖR ÄLDRE

TERTIÄRLÅN M. M.

Gällande bestämmelser.

Under budgetåret 1952/53 aktualiseras ränte- och amorteringsvillkoren för

vissa tidigare utlämnade bostadslån. Beträffande vissa amorteringslån ekall

efter det lånet utestått under tio år annuiteten höjas. Lån, som varit ränte
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

och amorteringsfria, skola efter tio år antingen avskrivas eller också förräntas

och amorteras. Bestämmelserna om de lån, varom här är fråga, återfinnas

i följande kungörelser:

1) om tertiärlån och tilläggslån till enfamiljs- och flerfamiljshus i kungörelserna

nr 636/41 angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet och

nr 569/42 om tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag,

2) om tilläggslån till hus för mindre bemedlade, barnrika familjer i kungörelsen

nr 572/42 om tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer, samt

3) om tilläggslån beviljade av egnahemsstyrelsen i kungörelsen nr 578/42

om vissa ändringar i kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den

statliga egnahemsverksamheten.

Beträffande nu aktuella lånebestämmelser torde jag i detta sammanhang

få erinra om följande villkor.

Tertiärlån och därtill knutna tilläggslån. Tertiärlånet, vilket skall amorteras,

löper med 4,5 % ränta för flerfamiljshus och 4,5 eller 3,6 % ränta för

enfamiljshus. Annuiteten å amorteringslånet utgjorde beträffande nybyggda

flerfamiljshus 5,2 5 % under de första fem åren av lånets löptid. Efter denna

tid ägde byggnadslånebyrån förhöja annuiteten för resterande lånebelopp

till 6 %. Efter ytterligare fem år skulle annuiteten ökas till det belopp, som

erfordrades för att lånet skulle vara slutamorterat efter 30 år, räknat från den

dag, då lånet börjat löpa som amorteringslån. I fråga om enfamiljshus utgjorde

annuiteten 6,9 eller 6, o % under de första tio åren. Därefter skulle

annuiteten höjas till det belopp, som erfordrades för att lånet skulle vara

slutamorterat efter 20 år.

Genom kungörelsen nr 636/41 infördes vissa bestämmelser om hyreskontroll

och räntegaranti. I fråga om hyreskontroll stadgades beträffande flerfamiljshus,

att lån principiellt icke finge beviljas med mindre de tillkomna

lägenheterna kunde tillföras bostadsmarknaden mot hyror, icke överstigande

den år 1939 gällande hyresnivån för lägenheter av jämförlig beskaffenhet och

belägenhet. Vid uthyrning av sådan lägenhet medgåves icke rätt att under

en tid av 10 år räknat från den dag, som byggnadslånebyrån bestämde, dock

längst intill dess lånet blivit till fullo guldet, utan byråns medgivande uttaga

högre hyror än dem, som fastställts i samband med lånets beviljande.

I fråga om såväl flerfamiljs- som enfamiljshus gäller att, därest låntagaren

nödgas under de tio första åren efter lånets upptagande erlägga högre ränta

på primärkrediten än 3,5 % och på sekundärkrediten en däremot svarande

ränta (garanterad ränta), skall av statslånets ränte- och annuitetsbelopp årligen

kunna eftergivas högst ett belopp motsvarande skillnaden mellan faktisk

och garanterad ränta.

Genom kungörelsen nr 569/42 infördes beträffande tertiärlån för enfamiljshus

begreppet räntefri, stående del. Enligt bestämmelserna härom kunde

byggnadslånebyrån, då anskaffningskostnaden för ett nybyggnadsföretag översteg

fastighetens eller i vissa fall endast byggnadens värde, medgiva, att viss

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 128.

del av tertiärlånet under en tid av tio år skulle utgöra sådan del. Efter utgången

av denna tioårsperiod äger bostadsstyrelsen, därest den allmänna

bostadskostnadsnivån därtill giver anledning, besluta, att den del av tertiärlånet,

som dittills utgjort räntefri, stående del, skall från viss av styrelsen

bestämd dag i sin helhet eller delvis löpa med ränta och amorteras. Om och

i den mån nyssnämnda del av lånet icke skall amorteras, skall densamma avskrivas.

Beträffande flerfamiljshus samt enfamiljshus, uppförda av kommun eller

därmed jämställd företagare, infördes genom 1942 års kungörelse det s. k.

tilläggslånet. I fråga om detta låns förräntning och amortering stadgades i

16 § andra stycket:

Medgiver byggnadslånebyrån, att de av byrån vid tilläggslånets beviljande

fastställda hyrorna få höjas utöver vad som betingas av stegrade bränsleoch

förvaltningskostnader, eller kan med hänsyn till det allmänna hyresläget

Så orten fastighetens avkastning antagas komma att stiga efter utgången av

en i 4 § c) angivna tiden (= den för hyreskontroll bestämda perioden) äger

byrån besluta, att tilläggslånet, i den mån avkastningsökningen det medgiver,

skall, i förstnämnda fall, från viss av byrån bestämd dag och, i sistnämnda

fall, från utgången av nyssnämnda tid löpa med ränta och amorteras, allt

enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela.

I fråga om avskrivning av lånet stadgades i tredje stycket följande.

Om och i den mån tilläggslånet vid utgången av den i 4 § c) angivna tiden

(= den för hyreskontroll bestämda perioden) återstår oguldet och ej enligt

dessförinnan meddelat beslut skall amorteras i enlighet med vad i andra

stycket stadgas, skall detsamma avskrivas.

Tilläggslån till hus för mindre bemedlade, barnrika familjer. Beträffande

dessa tilläggslån gäller likaledes, att de i vissa fall från en av bostadsstyrelsen

fastställd dag kunna uppsägas att löpa med ränta och amortering. Tillläggslån

till flerfamiljshus kunna sålunda uppsägas i fall, där bostadsstyrelsen

medgivit höjning av hyrorna utöver vad som betingas av stegrade bränsleoch

förvaltningskostnader. Beträffande tilläggslån till egnahem kan uppsägning

ske, där egnahemmet undergått sådan mera betydande värdestegring,

som icke är att hänföra till av låntagaren själv vidtagna åtgärder.

Tilläggslånet skall avskrivas i den mån det återstår oguldet, då 10 år förflutit

från dess utbetalande till låntagaren och ej enligt dessförinnan meddelat

beslut skall amorteras.

Beträffande tilläggslån beviljade av egnahemsstyrelsen gälla i fråga om

uppsägning till förräntning och amortering samt om avskrivning samma villkor

som föreskrivits beträffande tilläggslån för egnahem åt mindre bemedlade,

barnrika familjer.

Frågans behandling vid 1951 års riksdag.

Frågan om ränte- och amorteringsvillkoren för äldre tertiärlån och tilläggslån

upptogs i propositionen nr 124 till 1951 års riksdag. Med utgångspunkt

från ett av bostadsstyrelsen framlagt förslag förordades följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Beträffande lån enligt 1941 års kungörelse skulle vid tioårsperiodens utgång

nu gällande annuitet bibehållas genom sänkning av räntan från 4,6 till

4,o % och förlängning av amorteringstiden, beträffande flerfamiljshus för

nybyggnad till 40 och för ombyggnad till 30 samt beträffande enfamiljshus

till 23 resp. 25 och 26 år. Vidare skulle varken räntegaranti eller hyreskontroll

förlängas utöver vad från början avtalats.

I mot-sats till bostadsstyrelsen ansåg föredragande departementschefen,

att ett principbeslut om förräntning och återbetalning av tilläggslån till flerfamiljshus

borde anstå tills frågan om sådana hyresökningar, som påverkade

tastigheternas avkastning, blivit närmare klarlagd. I fråga om egnahem framhöll

departementschefen, att, först sedan frågan om hyrorna i de berörda

flerfamiljshusen bättre kunde överblickas, torde ståndpunkt böra tagas till

förslaget att i princip krav skulle resas på återbetalning av till egnahem

beviljade tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån.

Statsutskottet anförde i utlåtande nr 155/1951, att slutlig ställning till såväl

frågan om ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån, som utestått under

tio år, som frågan huruvida utlämnade tilläggslån och räntefria, stående delar

av tertiärlån skola förräntas och amorteras skulle tagas först sedan principerna

för hyressättningen blivit närmare klarlagda.

Riksdagen biföll statsutskottets förslag.

Bostadsutredningens förslag.

Bostadsutredningen framhåller i sin förutnämnda promemoria den 13 december

1951, att för ett antal tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån

den tioårsperiod inom vilken beslut skulle ha fattats angående dessa låns

vidare behandling utgår under budgetåret 1952/53. Åtminstone beträffande

dessa lån måste, anför utredningen, avgörande träffas i så god tid, att låntagarna

kunna få besked därom före tioårsperiodens utgång. Sammanlagt

skulle aktualiseras tilläggslån till ett beviljat belopp av ca 750 000 kronor

och räntefria, stående delar av tertiärlån till ett belopp av ca 420 000 kronor.

Beträffande förutsättningarna för förräntning och amortering av beviljade

tilläggslån till flerfamiljshus framhåller utredningen i huvudsak följande.

Ett villkor för att tilläggslånen skola kunna uppsägas till förräntning och

amortering torde med nuvarande förhållanden på hyresmarknaden få anses

vara, att hyrorna åtminstone i berörda fastigheter tillåtas stiga så mycket, att

utrymme skapas för de nya kostnaderna för tilläggslånet. En granskning av

de grunder, efter vilka de äldre tilläggslånen beviljades, ger vid hauden, att

krav på förräntning och amortering av dessa lån skulle medföra vissa komplikationer.

Storleken av tilläggslånet jämte det kommunala bidraget beräknades fram

till den 1 juli 1946 som skillnaden mellan produktionskostnaden och ett avkastningsvärde,

baserat på 1939 års hyresnivå. I hus med olika utrustning och standard

tillämpades en marknadsmässig hyresskillnad, innebärande att förhållandet

mellan produktionskostnad och avkastningsvärde kom att variera med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12S.

17

husets beskaffenhet. Sålunda innebar en höjning av standarden, att avkastningsvärdet

ökades mera än däremot svarande kostnader.

För en fastighet av hög standard inrymmande också butikslokaler och

garage kunde produktionskostnad och avkastningsvärde t. o. m. sammanfalla.

För en sådan fastighet har alltså icke erfordrats vare sig tilläggslån eller

kommunalt bidrag. Vid krav på förräntning och amortering av tilläggslånen

skulle hyrorna i fastigheter med låg standard sålunda behöva höjas mer än

i fastigheter med högre standard. I fastigheter med butiker eller andra uthyrningsbara

lokaler i källaren skulle eventuellt ingen hyreshöjning alls behöva

ske. Om en kommun erhållit befrielse från att lämna bidrag till viss

fastighet, skulle krävas en större hyreshöjning än i sådana fall, där kommun

lämnat bidrag. Av det anförda framgår att vid nu bestående hyresreglering

det skalle uppstå hyresskillnader, vilka skulle komma att framstå som omotiverade

och stötande.

Utredningen framhåller, att uppsägning av tilläggslånen till förräntning

och amortering innebär, att ståndpunkt tagits till att hyrorna skola höjas åtminstone

i hus med tilläggslån. Dessutom borde även ståndpunkt till hyreshöjningens

storlek ha tagits. Då utredningen ännu icke tagit ställning till

hela det hyrespolitiska frågekomplexet, a.nser den önskvärt, att, om så är

möjligt, avgörandet rörande nu aktuella tilläggslån uppskjutes viss tid. överenskommelse

syntes böra träffas med låntagarna, varigenom dessa under viss

angiven tid avstode från rätten att få vederbörande lån avskrivna. Som kompensation

skulle låntagarna kunna erbjudas att den höjning av annuiteten på

tertiärlånet, som författningsenligt skall göras ungefär samtidigt med att tioårsperioden

för hyreskontrollen utgår, kunde uppskjutas, tills frågan om till

läggslånets behandling avgjorts.

Enligt utredningens uppfattning skulle en låntagare, som krävde avskrivning

av tilläggslånet, få vidkännas en väsentlig ökning av kapitalkostnaderna

genom att annuiteten höjdes från 5,25 till 6,92 %. Kapitalkostnadsökningen

kunde beräknas till ca 9, i %. Då höjningen av kapitalkostnaden icke torde

berättiga fastighetsägaren att utfå högre hyror och då han dessutom måste

räkna med möjligheten av att, i samband med en revision av tertiärlånets

villkor, räntan kunde komma att sänkas och amorteringstiden förlängas,

syntes man kunna räkna med att låntagarna accepterade den föreslagna förlängningen

av nu gällande lånevillkor. Utredningen anser vidare, att den

tid, för vilken den föreslagna förlängningen skall gälla, torde böra ankomma

på bostadsstyrelsen att bestämma.

För att belysa förutsättningarna för återbetalning av räntefria, stående

delar av tertiärlän har bostadsutredningen verkställt eu utredning beträffande

förhållandet mellan kapitalkostnaderna för enfamiljshus, byggda under olika

år mellan 1939 och 1951. Denna utvisar, att eu sådan höjning av kapitalkostnaderna

inträtt, att det skulle vara möjligt att kräva förräntning och

amortering av äldre räntefria, stående delar av tertiärlån.

Utredningen föreslår, att vederbörande låntagare erbjudes avtal om uppskjutande

av det slutliga beslutet rörande behandlingen av ifrågavarande lån

2—317 m Bihcnnj till riksdagens protokoll 1952. t sand. Kr 1S1R.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IB Kungl. Maj ds ''proposition nr 128.

samt att, om detta erbjudande icke accepteras, lånet uppsäges till förräntning

och amortering.

Utredningen anser, att ett dylikt förfarande bör tillämpas också beträffande

tilläggslån för andra slag av egnahem. Utredningen påpekar emellertid, att

ifrågavarande egnahem obestridligen undergått en betydande värdestegring

under de senaste åren, varför dessa tilläggslån torde kunna uppsägas till förräntning

och amortering.

Enligt av utredningen lämnade uppgifter uppgår antalet tilläggslån till

egnahem beviljade av förutvarande egnahemsstyrelsen under budgetåret 1942/

43 till ca 700 med ett sammanlagt belopp av 850 000 kronor. Under budgetåret

1952/53 utgår dessutom tioårsperioden för ca 570 tilläggslån till egnahem

åt mindre ''bemedlade, barnrika familjer med ett sammanlagt belopp av

970 000 kronor.

Vad slutligen beträffar tilläggslån för hyresbostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer — under budgetåret 1952/53 utgår tioårsperioden för 24

sådana lån med ett sammanlagt belopp av 120 000 kronor — framhåller

bostadsutredningen, att sådana lån skola löpa med ränta och amorteras endast

under förutsättning av att standardhyroma höjas. Utredningen föreslår, att

lånen avskrivas.

I konsekvens med sin allmänna ståndpunkt att nu gällande lånevillkor

böra i största möjliga utsträckning fortfara att gälla, tills ställning tagits till

utredningens slutliga förslag, förordar utredningen, att nu gällande räntegarantier

förlängas och att nu utgående annuiteter å tertiärlån bibehållas

oförändrade tills vidare för samtliga låntagare utom för dem, med vilka

överenskommelse om uppskjutande av det slutliga avgörandet beträffande

tilläggslån icke kunnat ingås.

Y ttrandena.

Av de remissinstanser, som ha yttrat sig över bostadsutredningens ifrågavarande

förslag, har flertalet givit till känna en mycket positiv inställning till

detsamma. Sålunda ha socialstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska stadsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund, Hyresgästernas riksförbund samt Sveriges allmännyttiga

bostadsföretag (SABO) helt anslutit sig till förslaget, och detsamma

är fallet med övervägande antalet länsbostadsnämnder. Statens hyresråd

tillstyrker likaledes utredningens förslag, men ifrågasätter om icke bostadsstyrelsen

borde få bemyndigande att jämväl beträffande tilläggslånen till

flerfamiljshus uppsäga dessa till återbetalning, därest överenskommelse om

uppskov icke kan träffas med vederbörande låntagare. Beträffande tilläggslånen

till hyresbostäder åt mindre bemedlade, bamrika familjer föreslår

hyresrådet, att möjligheten till anstånd med prövningen av frågan om huru

dessa lån skola behandlas bör övervägas. Sveriges fastighetsägareförbund

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 128. It*

anser sig icke böra avstyrka förslaget i vad det avser överenskommelse med

visea låntagare om anstånd med avgörandet av huru lånen böra behandlas.

Ett i hast tillkommet beslut härom skulle kunna medföra komplikationer.

Principiellt vidhåller dock förbundet sin tidigare i anledning av ibesparingsntredningens

förslag deklarerade ståndpunkt, att de tidigare utlämnade tertiär-

och tilläggslånen — under förutsättning av en däremot svarande hyreshöjning

— iborde avvecklas genom förräntning och amortering. Beträffande

tilläggslånen för hyresbostäder åt mindre Bemedlade, barnrika familjer kan

förbundet icke finna skäl för att dessa behandlas på annat sätt än övriga

lån. Avgörandet i fråga om dessa lån borde alltså uppskjutas till våren 1953.

B o stads styr elsen tillstyrker utredningens förslag till provisoriska åtgärder

utom vad beträffar tilläggslån för hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika

familjer. Jämväl i dessa fall anser nämligen styrelsen, att fölhandlingar

böra upptagas med fastighetsägarna om uppskov med prövning av avskrivningsfrågan,

till dess frågan om en allmän hyreshöjning prövats i samband

med utredningens slutgiltiga förslag. Styrelsen anser, att uppskovet med

avskrivningsfrågans avgörande bör få eu varaktighet av minst ett år efter

riksdagens beslut i fi-ågan. Särskilt vad beträffar flerfamiljshusen torde förhandlingarna

bli tidsödande. I fråga om egnahem för bamrika familjer torde

—- enligt styrelsens uppfattning -—- böra klarläggas att, om någon egnahemsägare

ej går med på uppskov och denne som följd därav måste förränta och

amortera tilläggslånet, bör den härav följande kapitalkostnadsökningen icke

medföra höjning av familjebidraget.

Beträffande behandlingen av tertiär- och tilläggslånen i bostadsstyrelsen

anför styrelsen i huvudsak följande.

Det skulle avsevärt underlätta ärendenas behandling i bostadsstyrelsen om

tioårsperioden — avseende den räntefria, stående delen av tertiärlån till enfamiljs-

och tvåfamiljshus — finge räknas från och med den dag, då amorteringsdelen

av lånet blivit amorteringslån, vilken infallit vid första halvårsskiftet

efter det lånet utbetalats. Då en sådan beräkning av tioårsperioden

icke torde strida mot författningens bestämmelser, anser styrelsen, att densamma

bör komma i tillämpning. Därigenom skulle antalet räntefria, stående

delar av tertiärlån, för vilka tioårsperioden skulle komma att utgå före den

1 juli 1953, även minska från av utredningen beräknade 240 till cirka 60, och

beloppet av dessa delar skulle minska från av utiedningen beräknade 420 000

kronor till i runt tal 110 000 kronor. För tilläggslån för beredande av bostäder

åt mindre bemedlade, barnrika familjer borde tioårsperioden räknas från

den tidpunkt, då lånebeloppet slutgiltigt fastställts. Med denna beräkning

skulle antalet tilläggslån för egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer,

betiäflande vilka tioårsperioden utgår före den 1 juli 1953, minska från

av utredningen beräknade 570 lån med ett sammanlagt belopp av cirka 970 000

kronor till endast ett t jugotal lån med ett sammanlagt belopp av cirka 30 000

kronor.

Bostadsstyrelsen framhåller, att riksdagens beslut våren 1951 angående tillläggslån

och räntefria stående delar av tertiärlån torde få anses innebära

krav på att dessa lån och räntefria, stående delar skulle förräntas och amor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■jo

Kungl. proposition nr 128.

teras, i den man författningsbestämmelserna så medgåve, ävensom att riksdagen

ej tog sådan ställning, att underlag för dylikt krav för närvarande förelåg.

På grund härav — påpekar styrelsen vidare — torde styrelsen beträffande

tre tilläggslån på tillsammans 38 000 kronor, för vilka tioårsperioden

utgår under budgetåret 1951/52 icke ha annat val än att avskriva lånen.

Av de länsbostadsnämnder, vilka anslutit sig till utredningens förslag, ha

fyra uttalat tveksamhet i fråga om behandlingen av tilläggslånen till hyresbostäder

åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Länsbostadsnämnderna i

Kronobergs och Värmlands lön ifrågasätta om det ej vore fördelaktigt att bo

döma avskrivningsfrågan för tilläggslån samtidigt för såväl egnahem som

hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Länsbostadsnämnden

i Östergötlands lön ställer sig tveksam till varför de med bostadsanskaffningslån

finansierade hyreshusen skola givas en undantagsställning. På längre

sikt måste det nämligen anses angeläget att hyresklientelet i dessa hus blir

mer normalt sammansatt, så att därigenom karaktären av kategorihus försvinner.

Länsbostadsnämnden i Västernorrlands lön ifrågasätter det berättigade

uti att i ena fallet uppsäga tilläggslånen för amortering men i det andra

fallet avskriva lånen. En uppsägning av de tilläggslån, som beviljats för egna

hem, finge samma verkan som en uppsägning av tilläggslånen för hyreshus

åt mindre bemedlade, barnrika familjer, nämligen en höjning av hyran jämväl

för de familjer, som bodde i egnahem, för så vitt icke annuiteterna för tillläggslånen

finge inräknas i den s. k. normalkostnaden och familjebidraget

bestämmas därefter.

Bland de remissinstanser, som helt eller delvis ställt sig avvisande till utredningens

förslag, märks i första hand statskontoret. Detta anser sig endast

kunna biträda förslaget vad beträffar tilläggslånen till hyresbostäder åt mindre

bemedlade, bamrika familjer. I övrigt finner statskontoret det angeläget att

till räntebelagda amorteringslån överföras de tilläggslån och räntefria, stående

delar av egnahemslån, som av låntagarna innehafts under tio år. Beträffande

förutsättningarna för en sådan åtgärd anför statskontoret följande.

Den kraftiga löne- och prisstegringen under 1951 har i än högre grad än

den tidigare utvecklingen accentuerat angelägenheten av ett beslut i förenämnt

hänseende. Det fallande penningvärdet har medfört en påtaglig och bestående

realvärdestegring av ifrågavarande fastigheter. Det ökade värdet kan omedelbart

utvinnas i fråga om egnahemmen, medan det beträffande flerfamiljshusen

i regel kan tillgodogöras först efter en hyreshöjning. Som statskontoret vid

olika tillfällen framhållit, är det enligt ämbetsverkets mening icke opåkallat

att genom en sådan höjning skapa förutsättning för tilläggslånens förräntning

och amortering. Det bör i detta sammanhang understrykas, att den förskjutning,

som skett i förhållande mellan hyror och inkomster, nu blivit så stor,

att hyresprocenten kommit att väsentligt understiga den gräns — 20 % —

som tidigare angivits som norm för den bostadspolitiska målsättningen. Ytterligare

löneökning som följd av pågående avtalsförhandlingar kommer att medföra

ännu lägre hyresprocent. I detta förhållande ligger enligt statskontorets

mening en av anledningarna till de svårigheter i olika avseenden, som känneteckna

rådande läge. Det lärer således icke kunna åberopas några sakliga

skäl för anstånd med ställningstagandet till förevarande spörsmål. Mot ett

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 128.

uppskov talar även, att låntagarna torde ha berättigad anledning kräva, att de

i överensstämmelse med de föreskrifter som gälla för lånen erhålla besked

om, huruvida lånen skola avskrivas eller uppsägas till förräntning och amortering.

Utsikterna att med positivt resultat förmå låntagarna att frivilligt

godtaga en förlängning av 10-årsperioden lära icke heller — såvitt statskontoret

kan finna — få anses särskilt gynnsamma. Det kan med fog sättas i fråga,

om de fördelar, som eventuellt kunna erbjudas låntagarna, uppväga de påtagliga

riskerna för en uppsägning. Vad utredningen anfört därom, att omotiverade

och stötande hyresskillnader skulle uppstå, giver statskontoret anledning

framhålla, att detta förhållande uteslutande är en följd av gällande hyresreglering,

som även i andra avseenden torde medföra liknande ojämnheter.

Riksräkenskapsverket finner beträffande tilläggslån för flerfamiljshus icke

tillräckliga skäl föreligga för att låntagarna som kompensation för att de avstå

från rätten att få frågan om avskrivning omedelbart prövad erbjudas anstånd

med höjning av annuiteterna. Vad beträffar tilläggslånen till hyresbostäder

åt mindre bemedlade, barnrika familjer anser riksräkenskapsverket, att frågan

om dessa låns avskrivning tills vidare borde lämnas öppen. Mot utredningens

förslag i övrigt har verket dock icke haft något att erinra.

Svenska arbetsgivareföreningen finner det beklagligt, att tidigare underlåtenhet

att taga ställning till berörda lånefrågor nödgat utredningen, att förorda

en lösning, som föranleder ytterligare uppskov och ovisshet. Arbetsgivareföreningen

anser det icke osannolikt, att vad beträffar tilläggslån till flerfamiljshus

vissa fastighetsägare i detta läge komma att föredraga att bli definitivt

befriade från den tioprocentiga belastning, som tilläggslånen innebär,

och även amortera sina tertiärlån snabbare samt avbördas bostadsstyrelsens

kontroll. I fråga om motiven för sitt beslut om anstånd synes utredningen enligt

föreningens uppfattning icke vara fullt övertygande. Utredningen synes

sålunda själv anse det ostridigt, att en höjning av bostadskostnaden inträtt

men har likväl avstått från att draga konsekvenserna därav. Icke heller anser

föreningen, att utredningen varit fullt konsekvent i sitt uppskovsyrkande,

därigenom att utredningen medgivit omedelbar avskrivning av tilläggslånen

för hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Enligt föreningens

uppfattning bör man -— innan ställning tages till den hyrespolitiska målsättningen

— över huvud taget undvika avskrivning av tilläggslån. Om överenskommelse

med låntagarna ej kan träffas, bör amorterings- och förräntningsskyldighet

införas. För att den därmed åtföljande hy res justeringen skall bli

så litet kännbar som möjligt, bör annuiteten ej sättas högre än att lånen skola

bibehållas, d. v. s. närmast bli belopp av rent formell karaktär. Liknande förfaringssätt

borde tillämpas även för de andra tilläggslånen och räntefria,

stående delarna av tertiärlånen för de fall. när överenskommelse ej kan träffas

med fastighetsägarna om prolongation.

Av länsbostadsnämnderna är det endast nämnderna i Gotlands, Skaraborgs

och Norrbottens län, som haft en mer avvikande mening i fråga om behandlingen

av de lån, varom här är fråga. Sålunda ifrågasätter länsbostadsnämnden

i Gotlands län om icke tilläggslånen till egnahem och räntefria, stående

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

delar av tertiärlån för enfamiljshus borde antingen helt avskrivas eller fortfarande

knytas till fastigheter ytterligare fem eller tio år utan förräntning

och amortering och återkrävas endast om fastigheten under denna tid blev

försåld med »oskälig» vinst. Skulle så icke vara fallet borde avskrivning ske

efter fastställd tidsfrist. Länsbostadsnämnden i Skaraborgs län hyser betänk

ligheter mot ett uppskov med avgörandet och tillstyrker bostadsstyrelsens

i propositionen nr 124 till 1951 års rikedag upptagna förslag i ämnet. Länsbostadsnämnden

i Norrbottens län anser, att tilläggslånen till flerfamiljshus

samt till egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer ävensom tilläggslån

för egnahem, beviljade av förutvarande egnahemsnämnden, böra avskrivas.

Nämnden framhåller beträffande tilläggslånen till flerfamiljshus, att hyrorna

vid krav på förräntning av dessa lån icke blott komma att stiga mer i hus

med lägre standard än i hus med högre utan komma att i huvudsak drabba

landsbygden och då främst Norrland. I fråga om tilläggslånen till egnahem

åt mindre bemedlade, barnrika familjer finner nämnden det orimligt, att dessa

skola behandlas ogynnsammare än de barnrika familjerna i hyreshus. Yad

slutligen beträffar tilläggslånen för egnahem beviljade av egnahemsnämnderna

framhåller länsbostadsnämnden, att, då familjebostadsbidrag och

bränslebidrag icke kunna utgå till familjer boende i dessa fastigheter och då

fastigheterna i övrigt icke uppfylla nu gällande standardkrav, fastigheterna

äro synnerligen svårsålda. Nämnden kan därför icke för sin del anse, att fastigheterna

i fråga undergått en sådan betydande värdestegring, att författningens

bestämmelser i detta avseende kunna anses uppfyllda.

Departementschefen.

De bestämmelser angående äldre tertiärlån och tilläggslån, som nu äro

aktuella, gälla såväl egnahem som flerfamiljshus. De avse dels ränte- och

amorteringsvillkoren för räntebärande tertiärlån, dels skyldighet för låntagare

att under vissa förutsättningar återbetala beviljad kapitalsubvention

i form av tilläggslån eller räntefri, stående del av tertiärlån på de villkor

Kungl. Maj:t bestämmer.

Bostadsutredningen har i huvudsak föreslagit, att beträffande de tertiärlån

och tilläggslån som under budgetåret 1952/53 ha utestått i tio år ställ

ning icke nu skall tagas till ränte- och amorteringsvillkoren. Överenskom

melser borde om möjligt träffas med vederbörande låntagare om att upp

skjuta prövningen av frågan huruvida tilläggslån och räntefiia, stående delar

av tertiärlån skola förräntas och amorteras eller avskrivas. Som ett slags

kompensation åt låntagarna borde i förekommande fall medgivas att annuiteten

å tertiärlån tills vidare skulle förbli oförändrad.

Flertalet remissorgan ha tillstyrkt bostadsutredningens förslag eller endast

haft smärre invändningar att göra. Tveksamhet till förslaget har dock yppats

i några yttranden. Statskontoret har ansett att de lån som ha subventions
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

karaktär böra — med undantag för tilläggslån till hyreshus för barnrika

familjer — förräntas och amorteras efter den första tioårsperiodens utgång.

Vad först angår tilläggslån till flerfamiljshus må erinras om att det vid

behandlingen av frågan vid förra årets riksdag förutsatte*, att bostadsutredningen

skulle framlägga förelag i ämnet i sådan tid, att ett principbeslut

kunde fattas av innevarande åns riksdag. Det framhölls, att endast tre lån

till ett sammanlagt belopp av 38 000 kronor krävde beslut i förevarande hänseende

under budgetåret 1951/52.

Då bostadsutredningen ännu icke framlagt förelag beträffande den framtida

hyrespolitiken och grunderna för kapitalsubventionema till nybyggda

hus torde det slutliga ståndpunktstagandet till frågan få uppskjutas ännu

ett år. Ett beslut beträffande de lån, som under nästa budgetår ha utestått

i tio år, måste dock fattas. Härvid bör beaktas möjligheten av att sådan

ställning till hyrespolitiken kan komma att tagas, att beviljade tilläggslån

böra förräntas och amorteras. För att inte föregripa utvecklingen anser jag

därför att de tilläggslån, -som aktualiseras under nästa budgetår, icke böra

avskrivas. Det synes lämpligt att räntan fastställes till 3,5 % och att lånen

amorteras på 20 år. Intill dess för berörda fastigheter sådana hyreshöjningar

medgivas, som medföra att fastigheternas nettoavkastning ökar, böra emellertid

förfallande räntor och amorteringar efterskänkas.

Beträffande kapitalsubventionen till egnahem och tvåfamiljshus i form av

räntefri, stående del av tertiärlån samt tilläggslån synas de av bostadsutredningen

lämnade uppgifterna rörande de årliga kapitalkostnaderna för dylika

vid olika tidpunkter uppförda hus ge stöd för uppfattningen att krav kan

ställas på återbetalning av lämnad subvention. Den allmänna bostadskostnadsnivån

har otvivelaktigt stigit så mycket att utrymme finns för fönäntning

och amortering av ifrågavarande lån till hus som uppfördes för tio år sedan.

Ett uttryck för kostnadsstegringen äro de stigande försäljningspriserna för

egnahem. Förhållandena torde dock icke vara likartade på alla orter. På de

flesta större och medelstora orter torde en markerad tendens till stegring av

kostnadsnivån ha gjort sig gällande, medan så antagligen inte har varit fallet

på flertalet mindre orter och på landsbygden. Det är osäkert, hur bostadskostnader

och försäljningspriser komma att utveckla sig under den närmaste

tiden. Vidare torde avseende -böra fästas därvid att olika slag av fastighetsutgifter

— framför allt för bränsle — ha ökat under den senaste tiden.

•lag anser därför, att egnahemsägama icke f. n. -skola avkrävas ränta och

amortering å tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån, som utestått

under tio år. Å andra -sidan förefaller det knappast välbetänkt att- nu

avskriva dessa lån. Med hänsyn till att frågan om kapitalsubventioner till

bostadsbyggandet är föremål för prövning av bostadsutredningen föreslår

jag, att de lån, -som under nästa budgetår komma att ha utestått under tio år,

under ytterligare ett år skola vara räntefria och stående.

Vad härefter angår räntebärande tertiärlån anser jag, att några särskilda

skäl för att ompröva givna bestämmelser i fråga om förräntning och amorte
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Iiungl. Maj:Is proposition nr 128.

ring knappast kunna anföras. I fråga om flerfamiljshus kan visserligen åberopas,

att driftkostnaderna ha tenderat att stiga under senare år, varför

utrymmet för amortering av lånen är knappt tilltaget. Det bör emellertid

beaktas, att en ökning av fastighetsutgifterna, som sammanhänger med den

allmänna pris- och kostnadsfördyringen, kan berättiga fastighetsägaren till

hyreshöjning. Frågan om s. k. generell hyreshöjning jämlikt 5 § hyresregleringslagen

prövas varje år på grundval av särskilda av hyresrådet utförda

fastighetsomkostnadsundersökningar.

I anledning av vad bostadsutredningen anfört därom att den höjning av

annuiteten å tertiärlån, som inträder efter de tio första åren, kan betyda en

ökning av kapitalkostnaderna för flerfamiljshus med drygt 9 %, anser jag, att

det kan ifrågasättas om icke amorteringsbestämmelserna ärö mindre lämpligt

utformade. Önskvärt vore om ökningen av kapitalkostnaderna kunde begränsas.

Om statens berättigade anspråk på säkerhet för beviljade lån kunna

tillgodoses, även om amorteringstiden något förlänges, varigenom annuiteten

å statslånet inte behöver höjas så mycket som tidigare bestämts, torde intet

vara att erinra mot en viss jämkning i gällande bestämmelser. Med undantag

för flerfamiljshus av trä äro amorteringstiderna för äldre tertiärlån kortare

än de amorteringstider, som nu gälla för nya tertiärlån och egnahemslån.

I propositionen nr 124 till 1951 års riksdag föreslogs, att amorteringstiden

för äldre tertiärlån skulle förlängas så mycket, att vid en samtidig sänkning

i förekommande fall av räntan från 4,5 till 4 % annuiteten å tertiärlånet skulle

kunna hållas oförändrad. Förslaget godtogs icke av riksdagen, som ansåg att

frågan borde prövas i samband med att ställning togs till kapitalsubventionerna.

Om mitt förslag i det föregående beträffande tilläggslån och räntefria,

stående delar av tertiärlån godtages, torde jämväl ståndpunkt nu böra tagas

till annuiteten å tertiärlån. På grund av vad förut anförts föreslår jag, att för

tertiärlån som utestått under tio år amorteringstiden förlänges så, att den

kommer att i huvudsak överensstämma med de amorteringstider som numera

gälla för nya lån. För nybyggnad av flerfamiljshus bör alltså amorteringstiden

fastställas till i fråga om hus av sten 40 år och beträffande hus av trä

oförändrat 30 år. För nybyggnad av egnahem och tvåfamiljshus bör amorteringstiden

förlängas så mycket att annuiteten kan hållas oförändrad. Amorteringstiden

blir härvid omkring 25 år, vilket ansluter till gällande bestämmelser

för egnahemslån till nybyggnad. För ombyggt flerfamiljshus bör amorteringstiden

kunna fastställas till 30 år och för ombyggt egethem eller tvåfamiljshus

till 25 år.

I fråga om de tertiärlån som här avses har för tio år lämnats en garanti beträffande

räntorna på underliggande krediter. Den garanterade räntan är

3,5 % för primärlån och däremot svarande ränta för sekundärlån. För närvarande

överensstämmer ränteläget i huvudsak med de garanterade räntorna.

I avvaktan på bostadsutredningens slutliga ställningstagande till låne- och

bidragsfrågorna anser jag, att i förekommande fäll räntegarantien bör förlängas

att gälla till utgången av nästa budgetår.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

25

III. FÖRBÄTTRINGSLÅN.

I bostadsutredningens promemoria med förslag till provisoriska åtgärder

för bostadsbyggandet (S1/s 1951) uttalade utredningen i samband med framläggandet

av förslag om böjning av den räntefria, stående delen av egna

hemslån, att utredningen i kommande förslag till revision av bidragsformer

och -villkor skulle återkomma till frågorna rörande bl. a. förbättringslån.

I sin förutnämnda promemoria den 13 december 1951 har utredningen framlagt

förslag beträffande denna långivning.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelserna om förbättringslån återfinnas i kungörelsen nr 546/1948

om egnahemslån och förbättringslån, i vilken med avseende å förbättringslån

ändringar gjorts genom kungörelserna nr 390/1949 och nr 332/1950.

Förbättringslån kan utgöra enbart amorteringslån och får då icke överstiga

75 % av den godkända kostnaden för förbättringen. Lånet kan också utgöra

såväl amorteringslån som stående lån. Lån kan i detta fall beviljas intill

90 % av kostnaden. Om hela lånet är räntefritt och stående, får det som regel

icke överstiga 80 % av kostnaden. Dylikt lån får ej heller överstiga följande

belopp i kronor:

Företaget avser

Finfamilj 8- lius

Tvåfamiljshue

vars båda

lägenheter

skola för- bättras

a) enbart anordnande av ledningar

för vatten och avlopp eller förbättring

av vattentäkt ......................

1200

1800

b) enbart annat förbättringsarbete

c) såväl förbättringsarbete under

2 800

4 200

a) som annat förbättringsarbete ....

4 0001

tiOOO1

1 Å vaije del av arbetet må belöpa högst de under a) och b) angivna

beloppen.

Till annat förbättringsarbete kunna hänföras elektriska installationer, enk

lare centralvärmeinstallationer samt därutöver annan mindre genomgripande

förbättring av bostaden och dess utrustning.

Storleken av det räntefria, stående lånet eller den räntefria, stående delen

av lånet, som alltså i regel icke får överstiga 80 % av kostnaden, fastställes

efter en individuell behovsprövning. Den del av lånet, som icke utgöres

av räntefri, stående del, löper med 3 % ränta. Annuiteten för denna del avlånet

skall så bestämmas, att lånet blir slutamorterat inom det antal år,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

som det lånebeviljande organet bestämmer, dock högst 25 år. I regel fastställes

en amorteringstid av 5 eller 10 år.

Förbättringslångivniiigen under budgetåren 1949/50 och 1950/51.

Bostadsutredningen har i sin promemoria redovisat uppgifter om förbättringsl&ngivningen

under budgetåren 1949/50 och 1950/51. I detta sammanhang

torde de viktigaste av dessa uppgifter få återgivas.

De under budgetåret 1949/50 beviljade lånen utgjorde till 85 % räntefria,

stående lån. Lån bestående av såväl amorteringsdel som räntefri, stående

del utgjorde 14 % av samtliga och lån, som i sin helhet voro amorteringslån,

knappt 1 % av samtliga. För lån beviljade under budgetåret 1950/51 voro

motsvarande procenttal respektive 79, 20 och 1. Sammanlagt beviljades under

budgetåret 1949/50 5 712 lån och under budgetåret 1950/51 7 259 lån.

I följande tablå redovisas dels för vilka ändamål lånen beviljats, dels den

genomsnittliga, godkända kostnaden för de olika slagen av förbättringsarbeten.

Ett och samma lån kan avse två eller flera förbättringsarbeten av

olika slag.

Förbättringsarbetets art

Samt-

liga

bygg-

nadsar-

beten

målning,

tapet-

sering

förbätt- ring av

vatten- täkt

utvändiga

anord- ningar f.

vatten o.

sanitär

installa-

tion

central-

värme

elektrisk

installa-

tion

ayIopp

Antal lån

1949/50 ..............

5 712

362

201

1186

2 363

1 854

426

1296

233

529

3 648

3 371

1950/51 ..............

7 259

867

584

3 799

Genomsnittlig, kostnad kr.

1949/50 ..............

1200

1650

500

700

1350

550

1700

600

1950/51 ..............

1750

1950

550

650

1400

550

1850

650

Under budgetåret 1949/50 avsågo närmare två tredjedelar av samtliga lån

elektriska installationer, en tredjedel avsåg utvändiga anordningar för vatten

och avlopp och en femtedel förbättring av vattentäkt. Lån för övriga ändamål

förekommo endast i relativt ringa omfattning. Under budgetåret 1950/51

har förbättringslångivningen i större utsträckning varit inriktad på vattenoch

avloppsanordningar och förbättringsåtgärder avseende byggnaden. Sålunda

avsåg icke fullt hälften av samtliga lån elektriska installationer, drygt

hälften utvändiga anordningar för vatten och avlopp och en tredjedel förbättring

av vattentäkt. Lån avseende byggnadsarbeten hade något mer än

fördubblats i förhållande till budgetåret 1949/50, medan samtidigt totala antalet

lån endast ökat med drygt en fjärdedel.

Bostadsutredningen har lämnat följande uppgifter om hur många lån som

avse ett eller flera särskilt angivna förbättringsarbeten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

27

1949/50 1950/51

1.

Enbart elektrisk installation ..................

Antal lån

3 307

%

57.9

Antal lån

2 571

%

35.4

2.

Enbart utvändiga anordningar för vatten och

avlopp och/eller förbättring av vattentäkt ..

1453

25.4

2 428

33.6

3.

= 2, samt därutöver sanitär installation —

254

4.4

721

9.9

4.

Övriga ..........................................

698

12.3

1539

21.2

5 712

100. o

7 259

lOO.o

De högsta genomsnittskostnaderna redovisas för centralvärmeanläggningar

och byggnadsarbeten. Då utvändiga anordningar för vatten och avlopp samt

förbättring av vattentäkt i regel förekomma samtidigt, komma de genomsnittliga

kostnaderna för en sådan kombination av förbättringsåtgärder att uppgå

till i runt tal 2 000 kronor. Stora variationer föreligga mellan de olika länen

beträffande genomsnittskostnaderna för ett och samma förbättringsarbete.

Sålunda varierar genomsnittskostnaden beträffande utvändiga anordningar

för vatten och avlopp från 700 kronor till 2 700 kronor och beträffande förbättring

av vattentäkt från 300 kronor till 1500 kronor. Mellan de olika

lånen finnas ännu större variationer i kostnaderna.

Det räntefria, stående lånets respektive den räntefria, stående delens storlek

i procent av de godkända kostnaderna för förbättringsföretaget framgår

av följande tablå.

% av kostnad

1949/50

Antal lån %

1950/51

Antal lån %

1—9

15

0.3

n

0.2

10-19

150

2.6

159

2.2

20-29

498

8.8

639

8.9

30—39

617

10.9

896

12.4

40-49

668

11.8

998

13.8

50—59

899

15.8

1 194

16.5

60—69

782

13.8

1 003

13.9

70—79

1 017

17.9

1 145

15.8

80

872

15.4

1 026

14.2

81—

154

2.7

153

2.1

5 672

lOO.o

7 224

lOO.o

Bostadsutredningen framhåller, att fördelningen av lånen i förhållande till

kostnaden icke enbart är ett resultat av behovsprövningen. I den mån man

vid tillämpningen av de riktlinjer, som gälla för behovsprövningen, kommit

till ett större lån eller del av lån i kronor räknat än vad som kan beviljas

enligt författningen, har sålunda redovisats den procentsats, som motsvarar

maximibidraget i förhållande till kostnaden, och ej den, som blev ett resultat

av behovsprövningen.

För att närmare klarlägga, i vilken utsträckning bestämmelserna om maximibidrag

ha inneburit en begränsning av det räntefria lånet respektive delen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts proposition nr 128.

av lånet i förhållande till vad som eljest kunde ha beviljats med hänsyn till

behovsprövning och godkänd kostnad, har utredningen gjort vissa sammanställningar.

Uppgifterna avse lån till enfamiljshus, beviljade under såväl

budgetåret 1949/50 som budgetåret 1950/51. Lånen ha uppdelats i tre grupper:

a) enbart anordnande av ledningar för vatten och avlopp eller förbättring

av vattentäkt (i vissa fall även sanitär installation); maximibidrag 1 200

kronor;

b) enbart annat förbättringsarbete; maximibidrag 2 800 kronor;

c) såväl förbättringsarbete under a) som annat förbättringsarbete; maximibidrag

4 000 kronor.

Beträffande dessa sammanställningar anför utredningen i huvudsak följande.

Av sammanställningarna framgår, att det till övervägande del är lån avseende

vatten och avlopp samt förbättring av vattentäkt (grupp a), beträffande

vilka det räntefria beloppet begränsats genom maximibidraget. Av

dylika lån beviljade under budgetåret 1949/50 hade inemot 20 % och av lån

beviljade under budgetåret 1950/51 drygt 30 % maximibidrag. Av lån avseende

annat förbättringsarbete än vatten och avlopp eller förbättring av vattentäkt

(grupp b) ha knappt 1 % respektive 3 % maximibidrag. Bland dessa lån

dominera sådana, vilka avse elektrisk installation och för vilka kostnaderna

således icke äro så höga, att det räntefria beloppet kan begränsas av maximibidraget

på 2 800 kronor. De lån i grupp c — 3 % respektive 7 % av samtliga

—, vilka ha maximibidrag, ha såväl maximibidrag på 1 200 kronor för

vatten och avlopp eller förbättring av vattentäkt som maximibidrag på 2 800

kronor för annat förbättringsarbete. Utöver detta antal kunna sådana lån

finnas, vilka visserligen icke ha ett sammanlagt maximibidrag på 4 000 kronor

men som ha maximibidrag för antingen vatten och avlopp samt förbättring

av vattentäkt eller annat förbättringsarbete.

För samtliga tre grupper har andelen lån med maximibidrag ökat från

budgetåret 1949/50 till budgetåret 1950/51, vilket torde vara en följd av byggnadskostnadsstegringen.

Av motsvarande uppgifter för lån avseende tvåfamiljshus framgår, att

rnaximibidragen för dessa hus i betydligt mindre utsträckning än för enfamiljshusen

inneburit en begränsning av det räntefria lånet respektive delen

av lånet. Sålunda ha endast lån i grupp a begränsats av det för denna grupp

gällande maximibidraget på 1 800 kronor. Under budgetåret 1949/50 hade

4 % och under budgetåret 1950/51 7 % maximibidrag.

Bostadsutredningens förslag.

Bostadsutredningen framhåller till en början, att dess förslag beträffande

förbättringslångivningen har provisorisk karaktär. Utredningen anser, att

bestämmelserna om förbättringslån sedermera måste överses i anledning av

1946 års vatten- och avloppssakkunnigas nyligen avlämnade betänkande (SOU

1951: 26). I detta betänkande föreslås, att bestämmelserna om statens stöd

till vatten- och avloppsanläggningar samlas i en och samma författning. Förbättringslån

skulle således icke längre kunna beviljas till anordnande av

vatten- och avloppsledningar eller förbättring av vattentäkt. De sakkunniga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 12S.

liade beträffande de s. k. individuella bidragen till vatten- och avloppsanläggningar

föreslagit, att de skulle utgå efter behovsprövning, att de normalt ej

skulle överstiga 75 % av anläggningskostnaden och att bidrag ej skulle uppgå

till mer än 2 500 kronor för varje hushåll, som betjänades av anläggningen.

Utredningen framhåller, att vid avvägningen av maximibidraget i samband

med förbättringslån gränsdragningen mellan förbättringslån och egnahemslån

till ombyggnad måste beaktas. Höjdes icke maximibidragen, komme stödet

till förbättringsarbeten att bli avsevärt mindre än det från den 1 januari

1952 gällande stödet i form av egnahemslån till mera genomgripande ombyggnad.

Därigenom skulle således mera genomgripande ombyggnad med

stöd av egnahemslån befrämjas.

I denna fråga framhåller utredningen ytterligare följande.

Syftet med det statliga stödet till förbättring av bostadsförhållandena pa

landsbygden är i första hand att höja standarden upp till den nivå, som

ansetts böra gälla för stadssamhällena. En väsentlig och varaktig förbättring

av bostadsförhållandena skall befordras. Stödet till nybyggnad och genomgripande

ombyggnad i form av egnahemslån och familj ebostadsbidrag kommer

därvid i första hand. Det är emellertid ofrånkomligt, att alla de som bebo

undermåliga bostäder på landsbygden icke inom en nära framtid kunna förhjälpas

till en fullt tillfredsställande bostad. Vid 1950 års riksdag förordade

därför departementschefen en viss utvidgning av tillämpningsområdet för

förbättringslån. önskvärdheten av en sådan utvidgning underströks ånyo av

statsutskottet vid 1951 års riksdag. Denna utvidgning innebär bl. a., att förbättringslån

skall kunna beviljas till bostäder av låg klass, i den mån ägarens

ekonomiska resurser äro så begränsade, att han icke har möjlighet att bära

kostnaderna för en annars fullt motiverad, mera genomgripande ombyggnad

med stöd av egnahemslån. Trots den utvidgade subventionen i samband med

egnahemslån till ombyggnad torde de höjda byggnadskostnaderna medföra,

att i åtskilliga fall kostnaderna för genomgripande ombyggnad bli alltför höga

i förhållande till egnahemsägarnas ekonomiska resurser. För att icke lägga

hinder i vägen för denna utvidgning av förbättringslångivningen är en höjning

av maximibeloppen motiverad.

Det bör emellertid understrykas, att en sådan utvidgning av tillämpningsområdet

för förbättringslån innebär ett avsteg från den av statsmakterna

fastslagna huvudregeln för statens stöd åt förbättringen av bostadsförhållandena

på landsbygden. Ett sådant avsteg kan vara motiverat i nuvarande läge

med starkt stegrade byggnadskostnader och en begränsad ram för investeringar

i nybyggnad och mera genomgripande ombyggnad. I samband med

den allmänna översynen av statens stöd till ombyggnad och förbättring ämnar

utredningen taga upp frågan om avgränsningen av de områden, där egnahemslån

respektive förbättringslån skola komma till användning, till omprövning.

Utredningen anser det önskvärt, att gällande bestämmelser beträffande

tillämpningsområdet för egnahemslån till mera genomgripande ombyggnad

och för förbättringslån tillämpas relativt fritt. Länsbostadsnämnderna torde,

sedan de numera hade erhållit en ganska omfattande erfarenhet, ha utbildat

en praxis, i vilken all rimlig hänsyn togs till de olika omständigheter, som

kunde föreligga i de enskilda fallen. Det nuvarande läget syntes ge fog fölen

ökad smidighet i den praktiska tillämpningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

I fråga om byggnadskostnadsstegringens storlek framhåller utredningen.

Byggnadskostnadsstegrmgen mellan den 1 januari 1950 och den 1 juli 1951

togs som utgångspunkt för bostadsutredningens förslag om höjning av den

räntefria, stående delen av egnahemslånet. Byggnadskostnadsstegrmgen under

denna period synes även böra beaktas vid höjningen av maximibidragen. I

bostadsutredningens promemoria med förslag till provisoriska åtgärder för

bostadsbyggandet redovisades en kostnadsstegring under denna period för

ett enfamiljs trähus på ca 40 %, för ett enfamiljs stenhus på ca 35 % och för

»gårdar på landsbygden» på ca 50 %. Variationerna i dessa procenttal beringades

i huvudsak av variationer i vikten för trä. Då skäl syntes föreligga för

en relativt stor möjlighet till anpassning, räknades i kalkylerna beträffande

subventionsbehovet med en kostnadsstegring på 30 %. För olika slag av förbättringsarbeten

varierar helt naturligt kostnadsstegringen med hänsyn till

i vilken omfattning olika material komma till användning och med hänsyn

till relationen mellan materialkostnader och arbetslöner. För förbättringsarbeten

liksom för ombyggnadsarbeten synes man böra räkna med en kostnadsstegring

av minst samma storleksordning som den, vilken antagits för

egnahem, d. v. s. ca 30 %. Att i samma utsträckning som vid nybyggnad

räkna med en anpassning genom mera omsorgsfull planering och teknisk

rationalisering torde icke vara möjligt vid förbättrings- och ombyggnadsarbeten.

En kostnadsstegring på inemot 50 % för dylika arbeten torde icke

bli ovanlig.

Utredningen anser, att den minsta höjningen av maximibeloppen för förbättringsbidragen

till egnahem skulle vara en rent indexmässig höjning av

beloppen med 30 % och med avrundning uppåt till närmaste 100-tal kronor

från 1 200 kronor till 1 600 kronor respektive från 2 800 kronor till 3 700 kronor

eller sammanlagt från 4 000 kronor till 5 300 kronor. En sådan höjning skulle

innebära, att relativt lika stora bidrag kunde beviljas vid en kostnadsstegring

på 30 % som före byggnadskostnadsstegrmgen. I de fall, där maximalt bidrag

utginge och lånet i övrigt utgjordes av amorteringslån, ökade således kapitalkostnaderna

lika mycket som den antagna byggnadskostnadsstegrmgen.

Utredningen konstaterar, att en höjning av maximibidragen till sammanlagt

5 300 kronor skulle innebära ett avsteg från den hittills gällande överensstämmelsen

mellan maximibidragets storlek och storleken av kapitalsubventionen

i samband med egnahemslån till ombyggnad. Man borde icke lägga

hinder i vägen för den av statsmakterna förordade utvidgningen av tillämpningsområdet

för förbättringslån, i syfte att ett förbättringslån skulle kunna

beviljas till en mindre förbättring i stället för ett egnahemslån till en mera

genomgripande ombyggnad. Det funnes därför anledning att ur denna synpunkt

närmare jämföra gällande bestämmelser och föreslagna bestämmelser

beträffande förbättringslån och egnahemslån.

För en sådan jämförelse har utredningen antagit vissa kostnader för ett

ombyggnadsarbete och vissa kostnader för ett sådant förbättringsarbete,

vilket kan tänkas som ett alternativ till den mera genomgripande ombyggnaden.

I förbättringslånefallet har antagits, att den räntefria, stående delen

efter behovsprövning skall kunna utgå med 80 % av kostnaden. Byggnadskostnadsstegringen

har antagits uppgå till 30 %. Resultatet av jämförelserna

återgives i följande tablå.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

31

Jämförelser mellan kostnader för ombyggnad och förbättring ar enfamiljshus.

Egnahemslån till ombyggnad

Foro byggnads- kostnadsstcgringen

Vid en byggnadskost- nadsstegring på 30 %

Ombyggnadskostnad....................

........ 20 000

26 000

Egnahemslån (40 % av kostnaden) ____

........ 8 000

10 400

Därav räntefri, stående del..........

........ 4 (MW)1

7 8002

amorteringsdel ................

........ 4 000

2 600

Bottenlån (50 % av kostnaden) ........

........ 10 000

13 000

Kapitalkostnad för egnahemslån (amorterings
-

tid 20 år; annuitet 6.6 9 %) ..

268

174

bottenlån (3 % ränta)

300

390

Summa kapitalkostnad

568

564

Index för kapitalkostnad ......

100

99

Förbättring slån

i

ii

I: A

1: B

II: A

II: B

Förbättringskostnad ____

Förbättringslån (90 % av

10 000

5 000

13 000

13 000

6 500

6 500

kostnaden)..............

Därav räntefri, stående

9 000

4 500

11 700

11 700

5 850

5 850

del....................

4 000

4 000

5 300

6 700

5 200

5 350:!

amorteringsdel..

5 000

500

6 400

5 000

650

500

Kapitalkostnad (För alt. I

15 års amorteringstid,

annuitet 8.3 3 %, och

för alt. II 10 års

amorteringstid, annui- tet 11,65 ............

417

58

533

417

76

58

Index för kapitalkostnad

100

100

128

100

131

100

Som framgår av tablån komma icke kapitalkostnaderna för ombyggnadsföretaget

att bli högre vid den högre kostnadsnivån. De från och med den

1 januari 1952 gällande nya reglerna för egnahemslån till ombyggnad innebära

således vid den antagna byggnadskostnadsstegringen på 30 %, att hela kapitalkostnadsstegringen

elimineras.

Beträffande kostnaden för förbättringsarbeten framhåller utredningen.

Före byggnadskostnadsstegringen uppgingo kapitalkostnaderna — under

förutsättning av de gjorda antagandena om amorteringstiderna — för ett

alternativt förbättringsarbete med en kostnad på 10 000 kronor (alt. I) till

ca tre fjärdedelar av kapitalkostnaderna för ett dubbelt så dyrt ombyggnads
-

1 20 % av kostnaden dock högst 4 000 kronor.

* 30 ^ av kostnaden dock högst 8 000 kronor.

8 Vid denna kostnad pä. 6 500 kronor kommer don rttntefria, stående delen på 5 350 kronor

att uppgå till 82 % av kostnaden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj-.ts proposition nr 128.

arbete. Emellertid kan vid ombyggnadsfallet familjebostadsbidrag utgå,

vilket gör, att ett så dyrbart förbättringsarbete icke är något realistiskt alternativ

till ett ombyggnadsarbete, då syftet med att alternativt kunna bevilja

förbättringslån skulle vara att möjliggöra för egnahemsägare med begränsade

ekonomiska resurser att få en mera tillfällig förbättring. För ett förbättringsarbete

på 5 000 kronor (alt. II) — d. v. s. en fjärdedel av ombyggnadsarbetets

kostnad — uppgå däremot kapitalkostnaderna endast till en tiondel av om

byggnadsarbetets kostnader.

Vid en böjning av maximibidraget till 5 300 kronor skulle kapitalkostnaderna

i båda alternativen öka med ca 30 % och sålunda motsvara byggnadskostnadsstegringen

(alt. I: A och II: A). Utgår man från förändringarna i

kapitalkostnaderna, skulle således vid den antagna höjningen av maximibidraget

möjligheterna att utföra ett förbättringsarbete bli relativt mindre än

möjligheterna att utföra ett ombyggnadsarbete. Skola kapitalkostnaderna

kunna hållas oförändrade, bör således maximibidraget höjas. Enligt alternativ

I: B bör maximibidraget höjas till 6 700 kronor. Enligt alternativ II: B

tömmer den erforderliga höjningen att vid den antagna kostnaden innebära,

att bidraget något överstiger 80 % av kostnaden.

Utredningen vill med denna jämförelse mellan kapitalkostnaderna för en

ombyggnad och en förbättring visa, att en höjning av räntefritt, stående förbättringslån

från 4 000 kronor till 5 300 kronor är för liten. Den anser, att

en höjning till minst 6 000 kronor torde mera motsvara en sådan normal förbättringskostnad,

som är ett realistiskt alternativ till en ombyggnadskostnad.

En sådan höjning motsvarade även en indexmässig höjning av bidraget med

50 %, vilken höjning icke torde vara så ovanlig beträffande kostnaderna för

förbättringsarbeten.

Beträffande de olika delposterna framhåller utredningen, att nu gällande

maximibidrag i betydligt större utsträckning inneburit en begränsning av de

annars möjliga bidragen till anordnande av ledningar för vatten och avlopp

och/eller förbättring av vattentäkt än av bidragen till andra slag av förbättringsarbeten.

Beloppet på 1 200 kronor torde sålunda vara fel avvägt i förhållande

till kostnaderna för ifrågavarande arbeten. Detta bestyrktes även

av vatten- och avloppssakkunnigas förslag, vilket innebure, att bidrag skulle

kunna beviljas med maximalt 2 500 kronor och samtidigt högst 75 % av kostnaden.

Skäl syntes sålunda kunna anföras för en relativt större höjning av

detta belopp än av det andra delbeloppet på 2 800 kronor.

Utredningen föreslår, att maximibidraget till enfamiljshus höjes från totalt

4 000 kronor till totalt 6 000 kronor. Delbeloppet för anordnande av ledningar

för vatten och avlopp eller förbättring av vattentäkt föreslås höjt från

1 200 kronor till 2 000 kronor och delbeloppet för annat förbättringsarbete

från 2 800 kronor till 4 000 kronor. Utredningen förordar vidare, att det i

särskilda fall skall finnas en möjlighet att bevilja ett högre bidrag för vattenoch

avloppsledningar och förbättring av vattentäkt än på 2 000 kronor. Bidraget

borde dock icke i något fall överstiga 2 500 kronor. Bland de omständigheter,

som kunde motivera ett högre bidrag än 2 000 kronor’, nämner utredningen

särskilt kostsam brunnsborrning. Utredningen förutsätter emellertid,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

att denna höjning av maximibidraget för vatten- och avloppsanläggningar

icke skall få den effekten, att bidrag till separata anläggningar komma att

beviljas i större utsträckning än för närvarande, så att därigenom möjligheterna

för anordnande av gemensamhetsanläggningar minskas.

Beträffande tvåfamiljshus föreslår utredningen som allmän regel, att maximibidragen

skola vara desamma som förordats för enfamiljshusen. Utredningen

erinrar om att den högre kapitalsubventionen till ny- och ombyggnad

av tvåfamiljshus slopats fr. o. m. budgetåret 1951/52. Utredningen anför

ytterligare härom.

Den allmänna motiveringen för slopandet av den högre kapitalsubventionen

för tvåfamiljshusen, nämligen den att tvåfamilj shusens bättre ekonomi

torde medgiva rimliga bostadskostnader även vid en subvention, som relativt

sett är lägre än den som utgår till enfamiljshus, torde i princip även gälla

sådana tvåfamiljshus, vilka beviljas förbättringslån. Yidare hade förbättringsbidrag,

som uppgått till belopp motsvarande maximibeloppen, utgått i betydligt

mindre omfattning för tvåfamiljshusen än för enfamiljshusen.

Utredningen framhåller vidare, att det bör finnas en möjlighet att bevilja

något högre maximibidrag än enligt den allmänna regeln. Sålunda borde, om

vid behovsprövningen konstaterades, att ägaren icke hade något mera avsevärt

ekonomiskt utbyte av den andra lägenheten, bidrag kunna beviljas med

belopp upp till sammanlagt 8 000 kronor respektive 2 700 kronor för ledningar

för vatten och avlopp eller förbättring av vattentäkt och 5 300 kronor

för annat förbättringsarbete.

De föreslagna ändringarna i bestämmelserna om förbättringslån böra enligt

utredningen träda i kraft den 1 juli 1952. Beträffande före denna tidpunkt

meddelade beslut borde omprövning av låneärendet kunna ske, såvitt lånet

ej utbetalats.

Yttrandena.

Det av bostadsutredningen framlagda förslaget om höjning av maximibeloppen

för räntefri, stående del av förbättringslån samt räntefritt,

stående förbättringslån har i alla väsentliga delar så gott som enhälligt tillstyrkts

av remissinstanserna. Sålunda ha socialstyrelsen, b o stads styr elsen,

hyresrådet, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen (LO),

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund helt anslutit

sig till förslaget. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) vill heller

icke motsätta sig förslaget men erinrar i sammanhanget om att organisationen

vid avgivandet av yttrande över bostadsutredningens promemoria den 31

augusti 1951 med förslag till provisoriska åtgärder för bostadsbyggandet

förutsatte, att utredningens arbete skulle så påskyndas, att definitiva åtgärder

skulle kunna beslutas vid 1952 års riksdag. Numera har emellertid — fortsätter

organisationen — utredningen reviderat sin plan för det fortsatta arbetet

och dess slutliga förslag beräknas kunna behandlas först av 1953 års

3—317 52 Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 sand. Nr 128.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

riksdag. TCO understryker än en gång betydelsen av att bostadspolitikens

bela problemkomplex snarast blir föremål för en mer definitiv prövning, senast

under år 1953.

Statskontoret finner goda skäl för en jämkning av maximibeloppen för förbättringslån,

avseende enbart anordnande av ledningar för vatten och avlopp

eller förbättring av vattentäkt. I övrigt syntes behovet icke lika påkallat.

Därest emellertid —- som utredningen föreslagit — en förenkling skulle kunna

ske genom slopande av särskilda bidragsmaxima för tvåfamiljhusen, vill statskontoret

icke motsätta sig utredningens förslag. Bärande skäl för en utvidgning

av låneverksamheten i särskilda fall utöver de angivna maximibeloppen kan

statskontoret däremot icke finna föreligga. Detta skulle jämväl innebära en

onödig komplicering av förfarandet.

Länsbostadsnämnderna ha i huvudsak tillstyrkt utredningens förslag. Länsbostadsnämnden

i Älvsborgs län förklarar, att en ändring i nu gällande bestämmelser

är önskvärd icke endast vad beträffar storleken av förbättringsbidraget

utan även med avseende å dettas fördelning på olika förbättringsdetaljer.

Sålunda synes det nämnden motiverat, att vatten- och avloppsanläggningar,

centralvärmeanläggningar och elektriska installationer jämställas, då

det gäller bidragets storlek. Beträffande höjningen av maximibeloppen vill

nämnden framhålla, att den av utredningen beräknade indexmässiga höjningen

med 30 % torde motsvara kostnadsstegringen och att den för närvarande synes

tillfyllest. En ytterligare höjning torde enligt nämnders mening icke vara

motiverad av önskemålen om en utvidgning av tillämpningsområdet för förbättringslån

och torde dessutom försvåra överförande av vissa projekt från

förbättringslån till egnahemslån för ombyggnad. Nämnden vill icke motsätta

sig en utvidgning av tillämpningsområdet för förbättringslån eller en mer fri

tillämpning av gällande bestämmelser utan vill endast understryka, att en

höjning av stödet till förbättringsarbeten upp i nivå med det som gäller för

egnahemslån kan försvåra ett förverkligande av den bostadspolitiska målsättningen.

Länsbostadsnämnden i Gävleborgs län ställer sig tveksam till en höjning

av maximibeloppet med mer än 30 %.

Beträffande förbättringslån till enfamiljshus ifrågasätta länsbostadsnämnderna

i Gotlands och Kalmar län behovet av en höjning av »bidraget» till

»andra förbättringsarbeten» till 4 000 kronor. Nämnden i Gotlands län befarar

att en sådan höjning skulle medföra en konservering av ett sämre bostadsbestånd

och även vara alltför konkurrenskraftig i förhållande till det mer effektiva

och ändamålsenliga egnahemslånet för ombyggnad.

I fråga om tvåfamiljshus framhålla länsbostadsnämnderna i Älvsborgs och

Gävleborgs län, att de ej finna motiverat med högre »bidrag» för sådana hus

än för enfamiljshus. Länsbostadsnämnden i Östergötlands län ifrågasätter om

speciella bestämmelser för tvåfamiljshus behöva tillskapas. Nämnden har icke

i något fall hittills ansett sig böra utlämna större räntefri, stående del av förbättringslån

eller större räntefritt, stående lån till ägare av tvåfamiljs
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Alaj:ts proposition nr 12S.

hus än till ägare av enfamiljshus. Länsbostadsnämnden i Kronobergs län

anser, att möjligheten att höja den räntefria, stående delen eller lånet

till högst 8 000 kronor för tvåfamiljshus icke bör komma till förrän hela

lånefrågan reviderats och det kan prövas om motsvarande bestämmelse

kan få tillämpning även beträffande ombyggnad med stöd av egnahemslån.

Länsbostadsnämnden i Örebro län förordar, att räntefri, stående del av

förbättringslån eller räntefritt, stående lån upp till 8 000 kronor endast beviljas

för sådana tvåfamiljshus, vars sammanlagda bostadsyta överskrider i egnahemslån

ekungörelsen för enfamiljshus angiven maximiyta. Som motivering

härför anför nämnden följande:

En ändring av lånebestämmelserna, som möjliggör beviljande av förbättringsbidrag

med belopp upp till 80 % av produktionskostnaderna eller högst

8 000 kronor, skulle få till följd, att förbättringslånealternativet framstode

som betydligt mera gynnsamt än det statliga stödet i form av egnahemslån,

vars räntefria, stående del i allmänhet kan utgå med högst 30 % av ombyggnadskostnaden.

Det är nämndens bestämda uppfattning, att ett alltför

förmånligt förbättringsstöd till dylika mindre tvåfamiljshus lätt kan tendera

till ett omotiverat fjärmande från den av statsmakterna fastslagna huvudregeln

för det statliga stödet åt förbättringen av främst landsbygdens bostadsförhållanden.

Nämnden framhåller slutligen, att det inom Örebro län i intet fall förekommit,

att »förbättringsbidrag» för tvåfamiljshus beviljats med nu högsta

möjliga belopp av 6 000 kronor.

Länsbostadsnämnden i Göteborgs och Bohus län föreslår, att det, då synnerliga

skäl föreligga, göres möjligt att kunna bevilja subventionens maximibelopp

till förbättringsföretag, som på grund av ömmande sociala omständigheter

äro särskilt angelägna. Nämnden avser i detta sammanhang närmast

åldringar, som äro medellösa och som bebo usla bostäder. Ur det allmännas

synpunkter måste det i dylika fall i regel vara billigare att lämna 6 000 kronor

till en begränsad upprustning med »andra förbättringsarbeten» av ett litet

bostadshus än att vederbörande helt skall tagas om hand av det allmänna på

ålderdomshem eller motsvarande, vilket på landsbygden är det vanligtvis enda

förekommande alternativet. Att i exceptionella fall få tillämpa en dylik bidragsgivning

är för nämnden mera angeläget än att till tvåfamiljshus få lämna

subventionsbelopp på 8 000 kronor.

Bostadsstyrelsen och flera av länsbostadsnämnderna ha uppehållit sig vid

den av utredningen berörda frågan om utvidgning av tillämpningsområdet

för förbättringslån. Det stora flertalet yttranden gå här i positiv riktning,

men det saknas heller icke representanter för den uppfattningen, att

man bör iakttaga försiktighet.

Till de positivt inställda hör bostadsstyrelsen, som dock framhåller, att en

utvidgning av förbättringslångivningen redan skett i viss utsträckning. Styrelsen

har vid sina kontakter med länsbostadsnämnderna ofta kommit in på

frågan såväl vid bedömningen av enskilda ärenden som vid mera principiella

överläggningar, och det är uppenbart, att man genom en modifierad tillämp
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

ning av gällande bestämmelser i åtskilliga fall kunnat tillgodose ett trängande

behov. Med hänsyn till frågans natur har styrelsen hittills icke funnit möjligt

att utfärda detaljerade anvisningar i ämnet. Styrelsen avser emellertid

att i avvaktan på utredningens allmänna översyn av hithörande problem närmare

följa utvecklingen hos de olika länsbostadsnämnderna och lämna anvisningar

om så befinnes erforderligt.

Tillfredsställelse med utredningens uttalande om en friare tillämpning av

gällande bestämmelser uttalas också av länsbostadsnämnderna i Göteborgs

och Bohus samt Värmlands län. Båda nämnderna ge samtidigt uttryck för

sitt missnöje med de nuvarande lånebestämmelserna. Nämnden i Göteborgs och

Bohus län framhåller därvidlag följande:

I denna fråga vill nämnden inledningsvis understryka behovet av att dels

den oklara § lo i lånekungörelsen får en mera koncis och byggnadstekniskt

klar formulering, dels allmänna (ej blott interna) tillämpningsföreskrifter utfärdas

En stor del av den irritation, som kunnat förmärkas kring denna låneform,

kan nämligen återföras på det förhållandet, att förbättringsprogram, som

icke kunnat godtagas för belåning, i verkligheten utarbetats i samråd med förmedlingsorgan,

som i god tro givit felaktig vägledning. Att oklar författningstext

och avsaknaden av anvisningar är en väsentligt bidragande orsak härtill

torde icke kunna förnekas.

I fråga om utökningen av tillämpningsområdet finner länsbostadsnämnden

i Göteborgs och Bohus län, att det bör vara angeläget, att utökningen så avpassas,

att de utlånade medlen användas på ett sätt, som är försvarligt även

med hänsyn till den bostadspolitiska verksamhetens huvudlinje i fråga om

standardhöjning. Detta syntes kunna uppnås om den inriktades på s. k. etappbyggande,

d. v. 6. sådana företag där den aktuella förbättringen inginge som

ett första led i en kvalificerad ombyggnad.

Nämnden framhåller slutligen, att den för att ha en mall för gränsdragningen

mellan egnahemslån och förbättringslån under senare år tillämpat en praxis,

som framgår av följande sammanställning.

Ärendena hänföras på grund av husens beskaffenhet till endera av följande

två grupper:

1. Hus som det icke är försvarligt att bygga om.

a) Är skälet härför en på lång sikt felaktig eller tveksam lokalisering kan

förbättringslån beviljas till ett begränsat förbättringsprogram omfattande

jämväl byggnadsarbeten.

b) Är skälet byggnadens storlek eller dess byggnadstekniska beskaffenhet

och är en nybyggnad med hänsyn till de personliga förutsättningarna icke

genomförbar tillämpas förbättringslån som under a).

c) Är slutligen skälet det, att huset icke är särskilt bristfälligt, och ett ombyggnadsprogram

därför icke uppnaeligt eller försvarligt, lämnas förbättringslån

till installationsarbeten enligt 15 § st. a.

2. Övriga hus.

a) För dessa hus undersökas i första hand möjligheterna för en kvalificerad

ombyggnad med tillhjälp av egnahemslån.

b) Skulle ett ombyggnadsprogram vara tveksamt eller oförsvarligt med

hänsyn till ägarens resurser lämnas förbättringslån till en första etapp i en

kvalificerad ombyggnad.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

c) Skulle slutligen ägarens ekonomi vara mycket svag och samtidigt ett

etappbygge relativt kostbart lämnas förbättringslån till ett försvarligt men

begränsat förbättringsarbete, oberoende av om det kan infogas i ett program

för kvalificerad ombyggnad eller ej.

Den utvidgning av förbättringslånets tillämpningsområde, som nämnden

vill förorda, skulle hänfört till ovanstående schema innebära dels att förbättringslån

i fall 1 c finge lämnas även till byggnadsarbeten i de fall det gäller

att avhjälpa en eller annan allvarlig brist, dels en förskjutning från fall 2 a

till fall 2 b. Det förutsattes härvid att förbättringslån icke skall kunna beviljas

till sådana ombyggnader, som endast i mindre omfattning skilja sig från

kvalificerade ombyggnader. Dylika fall böra givetvis förbehållas för egnahemslån.

Länsbostadsnämnden i Värmlands län anser det icke som någon överdrift

att göra gällande att nuvarande förbättringslånebestämmelser, under den tid

de tillämpats, utgjort en källa till besvikelse för åtskilliga, som mera ingående

lärt känna bestämmelsernas innebörd och kunnat jämföra dem med äldre

stadganden av liknande karaktär. Nämnden anför vidare:

I skilda sammanhang har det sålunda från olika håll framhållits för nämnden,

att gällande kungörelse medfört en beklaglig försämring av villkoren för

den allmänhet, som ser sig hänvisad söka statligt stöd för att kunna genomföra

angelägna bostadsförbättringsåtgärder. Det har vidare gjorts gällande att

till äldre låneformer — bostadsanskaffningslån, förbättringsbidrag, nybyggnadslån

etc. — knutna stadganden smidigare än de nuvarande anpassade sig

till ett framför allt på landsbygden förekommande behov. Såvitt nämnden kan

bedöma, är den främsta anledningen till missnöjet att söka i det svalg som nu

är befäst mellan egnahemslånebestämmelserna beträffande ombyggnad å ena

sidan och förbättringslånebestämmelserna å andra sidan.

Länsbostadsnämnden i Norrbottens län har den bestämda uppfattningen,

att förbättringslånen böra ges större utrymme i det bostadspolitiska programmet.

Nämnden redogör sålunda för sina önskemål:

Utan att ge avkall på bostadspolitikens målsättning är det och kommer

det i praktiken alltid att bli så att det behövs bostäder av något varierande

standard. På landsbygden förekommer dessutom fall, där man på grund av

mindre god lokalisering för närvarande tvingas göra investeringar, som skulle

kunna undvikas, om förbättringslånekungörelsen kunde ges en friare och mer

gynnsam utformning. Nämnden vill framföra som ett önskemål, att egnahemslånekungörelsen

och förbättringslånekungörelsen vid den bebådade allmänna

omprövningen utformas på sådant sätt att nämnden i sin verksamhet ges

möjlighet att genomföra de aktuella företagen med minsta möjliga investering

fråii det allmänna, samtidigt som de lånesökande erhålla den bästa och för

dem förmånligaste hjälpen. För närvarande föreligger icke denna möjlighet

om gällande bestämmelser skola följas.

Länsbostadsnämnden i Skaraborgs län, som anser att utvidgningen bör ske

med största försiktighet och inom vissa gränser, strikt angivna beträffande

arbetsomfattning, för att nämnderna skola ha möjlighet att avstyra olämplig

användning av förbättringslånemöjligheterna, framlägger följande synpunkter

på denna fråga.

Man kan dela upp det befintliga äldre bostadsbeståndet i 3 grupper, dels

sådana bostadshus som beträffande storlek, beskaffenhet och framtida värde

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

äro lämpliga att bygga om med egnahemslån, dels sådana som på grund av

sin storlek, brister i planlösning och våningshöjd m. m. icke kunna för rimlig

kostnad byggas om så att de fylla fordringarna för egnahemslån men kunna

ge en duglig bostad för avsevärd tid om de förses med vatten och avlopp,

värme och diverse mindre kompletteringar exempelvis beträffande köket. Den

tredje gruppen utgöres av bostadshus, som äro av sådan beskaffenhet att en

investering icke är försvarbar annat än under särskilda omständigheter exempelvis

då det är behov av och möjligt att med måttlig kostnad åstadkomma

en »pensionärsbostad».

Den först nämnda gruppen bör som regel ombyggas med egnahemslån. Det

förekommer dock fall, exempelvis då ekonomien är svag och bostadsrabatter

icke kunna utgå, där sökanden av ekonomiska skäl icke kan gå in för fullständig

ombyggnad. I sådana fall kan förbättringslånet vara lämpligt som en

etapp, så planerad, att det mesta möjliga av investeringen kan tillgodogöras

vid fortsatt och fullständig ombyggnad enligt reglerna för egnahemslån, varvid

de båda lånen sammanslås till ett egnahemslån. Företaget bör dock vara

av sådan omfattning att bostadsproblemet löses för tid, som kan anses nödvändig

för att sökanden skall kunna konsolidera sin ekonomi och slutföra

företaget.

För andra gruppen skulle en utvidgning av förbättringslånets tillämpningsområde

vara lämplig. Sålunda kan det ofta visa sig önskvärt att badrum får

anordnas vilket icke bör hindras av bestämmelserna att värmeledningen skall

vara en enklare sådan. Därest förbättringslånets tillämpningsområde skall

utvidgas, vilket i många fall kan vara önskvärt, är det nödvändigt att som

ovan redan antytts formerna begränsas och preciseras, helst genom att bostadsstyrelsen

utarbetar vissa typexempel.

För den tredje gruppen synes förbättringslån till vatten och avlopp, värme,

elektrisk installation samt övriga arbeten i begränsad omfattning liksom hittills

böra förekomma endast i särskilda fall.

Förespråkare för en försiktig hållning vid utvidgning av tillämpningsområdet

äro också länsbostadsnämnderna i Malmöhus och Gävleborgs län. Den

förstnämnda av dessa framhåller, att en alltför generös tillämpning av bestämmelserna

skulle kunna leda till stor skada. De psykologiska följderna av

en vidgad tillämpning borde observeras. Nämnden anför härom vidare följande.

Allmänheten får icke bibringas den uppfattningen att statsmakterna anser

att det räcker om landsbygdens bostäder få en »halvdan» upprustning med

stöd av förbättringslån. •—- Genom en enkel komplettering av länsbostadsnämndernas

rapportskyldighet till bostadsstyrelsen bör åtminstone omfattningen

av förbättringsföretag av mera betydande storleksordning (minst 10 000

kronor) lätt kunna följas innan sedvanlig statistisk redovisning efter slutligt

beslut sker. Skulle en kraftig ökning av dylika ärenden registreras under det

närmaste året bör detta uppfattas som ett uttryck för behov av skyndsam

ändring av egnahemslånebestämmelserna.

Länsbostadsnämnden i Gävleborgs län ger följande uttryck för sin försiktighet.

Det hade enligt nämndens mening varit till fördel om resultatet av den allmänna

översynen av statens stöd till ombyggnad och förbättring kunnat avvaktas

innan tillämpningsområdet för förbättringslån utvidgas på sätt nu

föreslagits. Bland annat hade det varit av intresse att få utrönt lämpligheten

av en begränsning av giltighetstiden av ränte- och amorteringsfriheten även

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

för förbättringslån av viss minimistorlek. Å andra sidan är det i dagens läge

otvivelaktigt av stor betydelse att möjligbeter skapas för en relativt fri tilllämpning

av hithörande bestämmelser. Nämnden fäster då avseende icke enbart

vid den inträffade kostnadsstegringen utan även vid det förhållandet,

att den pågående avfolkningen av landsbygden gör att större investeringar i

ombyggnadsföretag emellanåt kunna framstå som mindre motiverade ur ekonomisk

synpunkt än ett förbättringsföretag av tillräcklig storlek.

I fråga om de av utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna

ha erinringar anförts endast av ett par länsbostadsnämnder. Länsbostadsnämnden

i Gotlands län anser, att en tid, som icke infaller i byggnadssäsongen,

är lämpligare för tillämpning av övergångsbestämmelserna och föreslår därför

den 1 januari 1951 i stället för den 1 juli samma år. Länsbostadsnämnden

1 Hallands län föreslår däremot, att omprövning skall kunna verkställas av

beslut som meddelats tidigast den 1 januari 1952. Dock borde det långivande

organet givas möjlighet att i enstaka fall tillämpa de nya lånebestämmelserna

retroaktivt från och med den av utredningen föreslagna tidpunkten. En

ändring av förslaget i detta avseende torde underlätta en smidigare övergång

från den ena låneformen till den andra genom att de irritationsmoment som

vid dylika övergångar gjorde sig gällande kunde dämpas ner till ett minimum.

Länsbostadsnämnden i Västerbottens län föreslår, att den del av förbättringslånet,

som kan utlämnas utan inteckningssäkerhet, höjes till

2 000 kronor. Länsbostadsnämnden i Uppsala län förmodar, att en sådan höjning

kommer att ske.

Bostadsstyrelsen framhåller slutligen i sitt yttrande, att den utveckling på

det ekonomiska området, som föranlett utredningens förslag om en höjning

av den räntefria, stående delen av förbättringslånet, givetvis också inverkar

på den behovsprövning, som är föreskriven för sådana lån. Styrelsen redogör

för de nu gällande av styrelsen utfärdade anvisningarna rörande denna

behovsprövning. Enligt dessa anvisningar ha länsbostadsnämnderna att ta

hänsyn till olika faktorer, vilka kunna behandlas räknemässigt, såsom inkomst,

hemmavarande barn med egen inkomst, minderåriga barn, förmögenhet samt

vissa andra särskilda faktorer. För hemmavarande barn med inkomst antages

en årlig inkomst av 200 kronor och för varje minderårigt barn en årlig kostnad

av 250 kronor. I fråga om förmögenheten skiljes mellan likvida medel och

låsta tillgångar. Relationen mellan dessa delar utgör 4:1, vilket innebär, att

1 000 kronor likvida medel jämställes med 4 000 kronor låsta tillgångar. Om

sökandens tillgångar efter omräkning till likvida medel utgöra endast 3 000

kronor, bör helt bortses från dessa. För att uttrycka den vikt förmögenhetsfaktorn

bör tillmätas är denna ställd i relation till inkomstfaktorn. Härvid

tillämpas relationen 1 : 5, d. v. s. en förmögenhet å 5 000 kronor inverkar på

bidragsprocenten lika mycket som 1 000 kronor i inkomst. Sammanfattningsvis

kan nämnas att inkomstfaktorn (I) sättes lika med den beskattningsbara inkomsten,

vartill läggas 200 kronor för varje hemmaboende barn med egen

inkomst och avdragas 250 kronor för varje minderårigt barn. Förmögenhetsfaktorn

(F) är lika med summan av likvida medel och en fjärdedel av låsta

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Iiungl. Maj:ts proposition nr 128.

tillgångar, varifrån dragas 3 000 kronor. Den sammanlagda faktorn, kallad S,

F

blir alltså I + —.

o

Bostadsstyrelsen påpekar att, om den i anvisningarna nämnda S-faktom

uppnått ett värde överstigande 2 000 kronor, bär enligt tidigare gällande praxis

bidrag icke utgått, såvida ej de övriga faktorerna givit anledning till annat.

Styrelsen bär emellertid genom beslut den 22 oktober 1951 böjt detta gränsvärde

till 3 000 kronor, varvid styrelsen syftat till att återställa det tidigare

förbållandet mellan realinkomst och möjligbet att erbålla förbättringsstöd.

Länsbostadsnämnden i Kopparbergs län framhåller, att vid tillämpning av

erbållna föreskrifter rörande behovsprövning för räntefritt, stående lån eller

räntefri, stående del av förbättringslån förekomma åtskilliga ärenden, som

måste avslås. Med bänsyn till gällande föreskrifter är det inte möjligt att

lämna enbart amorteringslån. Genom omprojektering ha vissa företag överförts

till ombyggnad, men i ett icke obetydligt antal fall gälla dock avslagsärendena

sådana objekt, där övergång till egnahemslån varit utesluten, vilket

inneburit, att sökanden blivit nödsakad att avstå ifrån en i och för sig nödvändig

förbättringsåtgärd, enär lånemöjligbet saknats. Enligt länsbostadsnämndens

mening skulle åtskilliga av dessa svårigheter elimineras, därest

antingen det för bidrag tillämpade lägsta procenttalet kunde utgå inom ett

visst intervall, exempelvis vid S-faktor mellan 3 000—5 000 kronor, eller ock

viss uppmjukning av bestämmelserna beträffande s. k. 75 *-igt förbättringslån

genomfördes.

Departementschefen.

För förbättring av bostadsförhållandena på landsbygden lämnar staten

stöd dels i form av egnahemslån till nybyggnad och genomgripande ombyggnad

av egnahem och tvåfamiljshus, dels i form av förbättringslån för upprustning

av sådana bus. Tyngdpunkten ligger på egnahemslånen. Tanken har

varit att bostadsstandarden på landsbygden skulle höjas upp till den nivå,

som redan gäller för nybyggnadsverksamheten i städerna. Därför har såsom

villkor för egnahemslån uppställts höga krav på bostädernas storlek samt utrustning

med olika bekvämligheter. Även om det har förutsatts att ny- och

ombyggnadsverksamheten på landsbygden skulle få stor omfattning, har det

från början stått klart, att en allmän, mera avsevärd förbättring av förhållandena

på landsbygden kan åstadkommas först så småningom. Eftersom

alltså icke alla de hus på landsbygden, som äro av låg klass, under överskådlig

tid kunna ombyggas eller ersättas genom nybyggnad, har det befunnits

önskvärt, att staten medverkar i fråga om mindre kostnadskrävande

upprustning av dylika hus. Förbättringslånen fylla denna uppgift.

Under de senaste åren ha förutsättningarna för ny- och ombyggnadsverksamheten

på landsbygden onekligen försämrats. Förhållandena på byggnadsmarknaden,

främst knappheten på arbetskraft, ha framtvingat en minskning av

bostadsbyggandet. De starkt höjda byggnadskostnaderna ha försvårat för hus
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128. 41

håll med små inkomster att bestrida årskostnaderna för ett ny- eller ombyggt

bostadshus.

Stegringarna av byggnadskostnaderna motverkas delvis av de höjningar

av de statliga kapitalsubventionerna i form av räntefri, stående del av egnahemslån,

vilka genomfördes den 1 januari 1952. Till ny- och ombyggnad kan

beviljas en subvention av 8 000 kronor per hus mot tidigare 4 000 kronor

per hus.

I anledning av det förslag om ifrågavarande höjning av kapitalsubventionerna,

vilket framlades i propositionen nr 217 till 1951 års riksdag, uttalade

jag, att stor försiktighet alltjämt bör iakttagas i fråga om egnahemsbyggande

under nuvarande förhållanden.

I utlåtande nr 155 i anledning av propositionen nr 124 till 1951 års riksdag

angående anslag för budgetåret 1951/52 till främjande av bostadsförsörjningen

m. m. jämte i ämnet väckta motioner behandlade statsutskottet frågan

om förbättringslångivningens omfattning. Utskottet ansåg bland annat, att

det syntes önskvärt med en utvidgning av långivningen till sådan upprustning

av bostäder av låg klass, som visserligen icke medförde att fullgoda

bostäder erhölles men innebure att allvarliga brister kunde avhjälpas till

eu med hänsyn till användningstiden rimlig kostnad. Utskottet förutsatte, att

Kungl. Maj:t följde utvecklingen och om anledning därtill förelåge vidtoge

för jämkningar i stödets inriktning erforderliga åtgärder. Det borde vidare

enligt statsutskottets mening tagas under övervägande, huruvida icke på

grund av de begränsade möjligheterna att på kort sikt förbättra bostadsförhållandena,

egnahemslån till kostnadskrävande ombyggnad borde undvikas

och i stället den på mindre men synnerligen angelägen upprustning av bostäder

av låg klass inriktade förbättringslångivningen utvidgas. Ett särskilt

skäl härför i nuvarande läge ansåg utskottet vara, att de höjda byggnadsmaterialpriserna

medförde, att i åtskilliga fall kostnaderna för genomgripande

ombyggnad bleve alltför höga i förhållande till egnahemsägarnas ekonomiska

resurser. Riksdagen godkände vad utskottet sålunda anfört.

Bostadsutredningen har funnit en relativt fri tillämpning av bestämmelserna

beträffande förbättringslån önskvärd, men anser att länsbostadsnämnderna

ha utbildat en praxis, i vilken all rimlig hänsyn tages till de olika omständigheter,

som kunna föreligga i de enskilda fallen.

I yttranden över bostadsutredningens förevarande promemoria ha flera

länsbostadsnämnder ansett angeläget att tillämpningsområdet för förbättringslån

utvidgas samt att genom anvisningar större klarhet skapas beträffande

i vilka fall förbättringslån skall kunna beviljas. Några nämnder ha

dock ställt sig avvisande till en utvidgning av denna långivning.

Enligt min mening tala starka skäl för en utvidgning av stödet till upprustning

och förbättring av bostäder, främst på landsbygden. Byggnadskostnaderna

synas sålunda ha nått en sådan höjd att försiktighet bör iakttagas i

fråga om såväl nybyggnad som ombyggnad av egnahem och tvåfamiljshus.

I större och medelstora samhällen bör flerfamiljshusproduktionen givas före
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

träde. Så torde för övrigt redan vara förhållandet i många orter. För landsbygdens

och småorternas del är emellertid av naturliga skäl uppförandet av

flerfamiljshus aktuellt endast i undantagsfall. Egnahemsbyggandet måste

där fortgå, men det bör i ökad utsträckning kompletteras med en förbättringsverksamhet,

i första hand inriktad på upprustning av äldre bostäder

med allvarliga brister.

För att utvidga förbättringsverksamheten på landsbygden och småorter

synas olika jämkningar i bestämmelserna rörande förbättringslån böra vidtagas

i vad det gäller tillämpningsområdet för långivningen, maximibeloppen

och behovsprövningen.

Tillämpningsområdet. I första hand bör bidrag (räntefritt, stående förbättringslån)

liksom också räntebärande förbättringslån kunna beviljas för upprustning

av hus, vilka äro av låg klass. Bidragen böra icke såsom hittills

i huvudsak har varit fallet begränsas till hus, som icke skola bestå på

längre sikt. Även i sådana fall, där en genomgripande ombyggnad kan framstå

som lämplig, bör hinder icke möta att lämna förbättringslån till en mindre

upprustning. Så långt möjligt bör dock, såsom understrukits av länsbostadsnämnden

i Göteborgs och Bohus län, tillses att upprustningen genomföres

på sådant sätt att en framtida mera genomgripande ombyggnad underlättas.

Maximibeloppen. För räntefritt, stående förbättringslån böra maximibeloppen

höjas icke endast med hänsyn till byggnadskostnadsstegringen utan

också för att underlätta genomförandet av mera kostnadskrävande upprustnings-

och förbättringsarbeten. Den av bostadsutredningen föreslagna uppräkningen

av maximibeloppen till 6 000 kronor per hus, vilken synes grundad

enbart på stegringen av byggnadskostnaderna, torde i så fall vara otillräcklig.

Jag anser, att ifrågavarande maximibidrag böra höjas till 8 000 kronor,

d. v. s. för egnahem med 4 000 kronor och för tvåfamiljshus med 2 000 kronor,

varigenom liksom tidigare varit fallet överensstämmelse kommer att

råda mellan maximibeloppen för räntefri, stående del av egnahemslån och

räntefritt, stående förbättringslån. I anslutning härtill torde för arbeten, som

avse enbart anordnandet av vatten och avlopp eller förbättring av vattentäkt

räntefritt, stående förbättringslån böra kunna beviljas med högst 2 400 kronor

i stället för som för närvarande med högst 1 200 kronor för enfamiljshus och

1 800 kronor för tvåfamiljshus. För annat förbättringsarbete bör kunna beviljas

högst 8 000 kronor oavsett om det omfattar anordnandet av vatten och

avlopp eller ej. Mitt förslag innebär att samma maximibelopp skola gälla

för såväl egnahem som tvåfamiljshus.

Statsutskottet har i utlåtande i anledning av propositionen nr 217 till

1951 års riksdag (uti. nr 192) ansett det önskvärt, att frågan om att i särskilda

fall medgiva räntefri, stående del av egnahemslån med förhöjt belopp,

t. ex. 9 000 kronor, snarast blir föremål för prövning. Om ändamålsenliga

former kunde finnas för ett dylikt stöd, borde övervägas att öppna

en möjlighet redan för nästa budgetår att lämna dylikt stöd. Statsutskottet

har i detta sammanhang framhållit, att inom utskottet den tanken har

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 12S.

43

framförts, att ekäl kunna föreligga att i (särskilda fall lämna ett utvidgat

stöd, t. ex. då fråga är om egnahem, som skola innehålla förutom en vanlig

familjebostad en mindre lägenhet avsedd för ålderstigna föräldrar. Yad utskottet

sålunda anförde godkändes av riksdagen.

Vissa skäl kunna onekligen anföras för att räntefri, stående del av såväl

förbättringslån som egnahemslån till tvåfamiljshus i särskilda fall skall kunna

utgå med högre belopp än 8 000 kronor. Bostadsutredningen har ansett att

behov av utvidgat stöd kan föreligga, då fråga är om upprustning av tvåfamiljshus,

vars ägare icke har något mera avsevärt ekonomiskt utbyte av

den andra lägenheten. Jag har inte blivit övertygad om att de fall utredningen

åsyftat böra givas en undantagsställning. Andra fall kunna tänkas, där motiven

för ett utvidgat stöd äro minst lika starka. Jag är inte heller beredd

att taga slutlig ställning till frågan i vilka former kapitalsubvention med

belopp överstigande 8 000 kronor bör kunna utgå. Frågan torde få aktualiseras

i samband med den prövning av grunderna för kapitalsubventionerna till

ny- och ombyggnad av bostadshus, vilken är avsedd att verkställas nästa år.

För budgetåret 1952/53 torde alltså något undantag icke böra göras från

regeln, att räntefri, stående del av förbättringslån och egnahemslån kan beviljas

med högst 8 000 kronor.

Behovsprövningen. Bäntefritt, stående förbättringslån beviljas efter behovsprövning.

Närmare bestämmelser rörande denna- prövning ha icke fastställts

av riksdagen. Det har förutsatts (statsutskottets uti. nr 212/1948 i

anledning av propositionen nr 231 till 1948 års riksdag), att slutlig ställning

till grunderna för behovsprövningen skall tagas först sedan viss erfarenhet

har vunnits rörande förbättringsverksamheten. Bostadsstyrelsen har till länsbostadsnämndernas

ledning utfärdat anvisningar rörande behovsprövningen,

för vilka jag förut har redogjort.

Vissa enkla grunder för behovsprövningen torde nu böra fastställas. För

att garantera stadga i behovsprövningen böra sålunda vissa inkomst- och

förmögenhetsstreck bestämmas, vilka dock icke böra vara absolut bindande

för länsbostadsnämnderna.

Bostadsstyrelsens anvisningar beträffande prövningen av behovet av förbättringslån

innebära att ramen för långivningen ur inkomstsynpunkt är betydligt

snävare än den som gäller för familjebostadsbidrag. Eftersom enligt

styrelsens anvisningar behovsprövningen skall ha karaktär av en kombinerad

inkomst- och förmögenhetsprövning finnes emellertid icke någon fast inkomstgräns

angiven. I fall då enbart den taxerade inkomsten tages i betraktande

vid behovsprövningen skulle gränsen ligga vid 3 000 kronor beskattningsbar

inkomst.

Om förbättringsverksamheten såsom jag har förordat skall utvidgas och

delvis ersätta ny- och ombyggnad, bör förbättringslån kunna beviljas även i

fall då den beskattningsbara inkomsten betydligt överstiger 3 000 kronor.

Jag föreslår, att gränsen sättes vid 5 000 kronor beskattningsbar inkomst. I

det följande kommer jag att behandla frågan om höjning av inkomststrecken

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

för f amil jebostadsb idrag, varvid jag kommer att förorda att strecket för familjebostadsbidrag

till tvåbarnsf amil jer sättes vid 6 000 kronor beskattningsbar

inkomst. Streckens höjd i detta senare fall är delvis beroende av att det

är fråga om familjer med behov av en relativt stor bostad, som också kan

antagas betinga en relativt hög hyra. Det synes därför motiverat, att inkomststrecket

för förbättringslån ligger något lägre än för familjebostadsbidrag till

tvåbarnsfamiljer. I enskilda fall bör dock lån kunna beviljas, även om inkomsten

något överstiger 5 000 kronor beskattningsbar inkomst.

Det synes tveksamt, huruvida förbättringslångivningen bör begränsas med

hänsyn till förmögenhet. Innehavet av förmögenhet påverkar vederbörandes

inkomstförhållanden endast i de fall förmögenheten är jämförelsevis betydande.

Förmögenhetens storlek utgör inte någon tillförlitlig mätare av

tillgången på likvida medel. Innehav av mera betydande förmögenhet torde

dock som regel utesluta behov av statligt bidrag för förbättrings- och upprustningsarbeten,

varom här är fråga. Det synes lämpligt föreskriva, att räntefritt,

stående förbättringslån som regel skall kunna beviljas endast den som

icke har skattepliktig förmögenhet. Liksom i fråga om inkomsten bör beträffande

förmögenheten i särskilda fall undantag kunna medgivas.

Fn fråga, som hittills icke torde ha ägnats särskild uppmärksamhet, är i

vad mån behovet av statligt stöd till förbättring och upprustning av bostäder

bör utmätas med beaktande av förbättringskostnadens storlek. I fråga om

arbeten, som draga en jämförelsevis låg kostnad, torde behovet av statligt

stöd vara mindre i förhållande till kostnaden än då fråga är om mera kostnadskrävande

arbeten. Huruvida en familj med en beskattningsbar inkomst

av t. ex. 4 500 kronor, alltså nära det föreslagna inkomststrecket, är i behov

av bidrag till ett förbättringsarbete, som kostar endast t. ex. 2 000 kronor,

kan synas tveksamt. Ett räntebärande lån skulle medföra relativt små årliga

kostnader, vilka måhända — särskilt om bostadskostnaden förut har varit

låg — icke kunna betraktas som oöverkomliga för familjen. Behovet av statligt

bidrag kan däremot vara påtagligt, om det för en familj i samma inkomstläge

vore fråga om ett förbättringsarbete som drar en kostnad av t. ex. 10 000

kronor. Några generella regler för behandlingen av denna fråga torde svårligen

kunna uppställas. Något absolut hinder bör alltså icke resas mot att

bevilja räntefritt, stående lån i förstnämnda fall. Principen bör emellertid

vara att i första hand förbättring och upprustning av bostäder av låg klass

skall befordras, vilket innebär att långivningen bör ta sikte på mera kostnadskrävande

upprustningsarbeten. Eftersom medelstillgången torde bli begränsad,

kan det till och med visa sig olämpligt att stimulera till mindre förbättringar

av hus, som i stort sett äro tillfredsställande. Jag förutsätter, att

länsbostadsnämnderna komma att iaktta försiktighet vid prövningen av låneansökningar,

som avse sådana smärre förbättringsarbeten.

Särskilda frågor. Mitt förslag beträffande tillämpningsområdet för förbättringslån

innebär, att länsbostadsnämnderna i betydligt större utsträckning

än hittills skulle kunna medverka till förbättring och upprustning av äldre

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kunyl. Maj:ts proposition nr 128.

hus på landsbygden och i småorter. I fråga om flertalet hus av låg klass skulle

kunna utgå förbättringslån för upprustningsarbeten. Verksamhetens omfattning

kommer att bli bestämd av medelstillgången. Jag har förut framhållit,

att långivningen bör ta sikte på mera omfattande upprustning av bostäder

av låg klass och först i andra hand avse småförbättringar av hus, som i stort

sett äro acceptabla. Det synes vidare angeläget, att åldringarnas bostadsproblem

i detta sammanhang särskilt uppmärksammas. För ordnande av åldringarnas

bostadsfråga torde för landsbygdens del men också på många småorter

upprustning av äldre bostäder kunna utgöra ett värdefullt komplement

till pensionärshemsverksamheten. Många åldringar torde föredra att kvarbo

i sina gamla bostäder framför att flytta till pensionärshem, därest deras bostäder

rustas upp och förses med moderna bekvämligheter, främst vatten och

avlopp samt ändamålsenlig uppvärmningsanordning. Ur samhällets synpunkt

är det också önskvärt att de gamla bostäderna utnyttjas, framför allt med hänsyn

till den rådande bostadsbristen. För kommunerna, vilka som regel få bära

en stor del av de årliga kostnaderna för pensionärshem, torde den föreslagna

upprustningsverksamheten innebära ekonomiska fördelar.

I detta sammanhang anmäler sig emellertid en viktig fråga. För närvarande

skall för förbättringslån lämnas godtagbar säkerhet, i första hand i form av

inteckning, dock att räntefritt lån som icke överstiger 1 200 kronor kan utlämnas

utan säkerhet. I många fall torde den lånesökande icke kunna prestera

säkerhet i form av inteckning. Det hinder för förbättring av bostadsförhållandena

— särskilt på landsbygden —, som betingas härav, kan för närvarande

icke mera allmänt undanröjas. Det ankommer på 1948 års sakkunniga

angående vissa bostadsförbättringsfrågor att framlägga förslag i denna fråga.

Vissa provisoriska åtgärder torde emellertid redan nu böra vidtagas. Vid bestämmandet

av det belopp — högst 1 200 kronor — som kan utlämnas utan

säkerhet har särskilt avseende fästs vid att i fråga om enfamiljshus till anordnande

av vatten och avlopp kan utgå räntefritt, stående förbättringslån

med högst 1 200 kronor. Enligt mitt förut framförda förslag skall till

anordnande av vatten och avlopp kunna lämnas ett belopp av högst 2 400

kronor. Länsbostadsnämnderna i Uppsala och Västerbottens län ha ansett

en uppräkning av det belopp, som kan beviljas utan säkerhet, önskvärd, medan

bostadsstyrelsen funnit det böra anstå med en ändring av ifrågavarande

bestämmelse. Med hänsyn till att — såsom jag förut har utvecklat —

en utvidgning av förbättringslångivningen i nuvarande läge är påkallad, anser

jag, att räntefritt, stående lån skall kunna utlämnas utan säkerhet intill

ett belopp av 2 400 kronor. Då fråga är om upprustning av bostäder åt

åldringar, varmed bör avses icke endast folkpensionärer, torde ytterligare

åtgärder vara nödvändiga i här förevarande hänseende. I de fall inteckning

icke kan lämnas, bör beträffande den del av lån, som överstiger 2 400

kronor, gälla, att denna kan utlämnas utan säkerhet, därest vederbörande

kommun åtager sig att svara för hälften av de förluster, som kunna

uppkomma på ifrågavarande lånedel. Kommunerna ha, såsom jag förut

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

nämnt, ett intresse av att åldringarnas bostadsfråga — då så är lämpligt —

löses genom upprustning av gamla bostäder. Jag förutsätter därför, att kommunerna

skola visa sig villiga att medverka på bär angivet sätt i de fall så

befinnes nödvändigt. Alltfort bör för lån över 500 kronor föreskrivas ett personligt

betalningsansvar för låntagaren.

Jag får i detta sammanhang erinra om att räntefritt, stående förbättringslån

som regel kan utgå med belopp motsvarande högst 80 % av kostnaden för

förbättringsarbetet. Därest ömmande omständigheter föreligga, kan lån utgå

med högre procent, varvid dock återstående del av kostnaden, i den mån

denna inte täcks genom sökandens eget arbete eller på annat sätt, skall bestridas

av kommunen. För att stödet till åldringar skall bli effektivt, torde i

vissa fall krävas ekonomiska insatser av kommunerna.

De krav på säkerhet för förbättringslån, som skola ställas, ha tillkommit

enbart för att förhindra missbruk, närmast i samband med överlåtelse av fastighet.

Om räntefritt förbättringslån i enlighet med mitt förslag skall kunna

beviljas med ett så stort belopp som 8 000 kronor, kunna fall tänkas, där vid

överlåtelse av fastighet det icke är rimligt vare sig att låta hela lånet förbli

räntefritt eller att omedelbart återkräva detsamma. Länsbostadsnämnderna

böra därför ha rätt att pröva, huruvida och i vad mån så avgörande förändringar

inträtt i fråga om de förutsättningar för låns beviljande, vilka förelågo

vid låneansökans ingivande, att räntefritt, stående lån skall löpa med

ränta och amorteras. Käntan bör i förekommande fall utgöra 3 % och amorteringstiden

bestämmas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Vidare bör som en huvudregel gälla, att viss del av lånet — förslagsvis motsvarande

Vio per år — skall betraktas som avskriven. Om efter det att ett

räntefritt, stående lån utestått t. ex. under fem år, fastigheten överlåtes till

person som icke är i behov av statligt bidrag skall halva lånet anses avskrivet

och återstoden förräntas och amorteras på förut angivna villkor. Efter tio år

bör räntefritt, stående förbättringslån — på sätt nu gäller — avskrivas.

Såsom bostadsutredningen har föreslagit, böra de nya bestämmelserna om

förbättringslån träda i kraft den 1 juli 1952, varvid i fråga om före denna tidpunkt

meddelade beslut låneärendet bör kunna omprövas, såvitt lånet inte

är utbetalt.

IV. FAMILJEBOSTADSBIDRAG OCH BRÄNSLEBIDRAG

M. M.

Bostadsutredningen har funnit det nödvändigt att i avvaktan på den allmänna

omprövningen av bostadsrabattsystemet bryta ut vissa frågor rörande

i första, hand inkomststrecken och inkomstprövningen för familjebostadsbidragen,

vilka frågor särskilt med hänsyn till inkomstutvecklingen påkalla uppmärksamhet

redan nu. Utredningen har i sin förutnämnda promemoria den

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

47

13 december 1951 med förslag till vissa bostadspolitiska åtgärder förordat

eu böjning av inkomststrecken. Samtidigt har utredningen föreslagit vissa

anordningar avsedda som en lösning av det s. k. tröskelproblemet. I sistnämnda

fråga har även 1949 års skatteutredning uttalat sig i sitt betänkande

angående den statliga direkta beskattningen (SOU 1951:51).

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen om familjebostadsbidrag och bränslebidrag (SFS 1948:

547) må bidrag beviljas endast under förutsättning att familjeförsörjarens

eller, i förekommande fall, mannens och hustruns sammanlagda beskattningsbara

inkomst jämlikt 1947 års förordning om statlig inkomstskatt vid taxeringen

under året före det, för vilket bidrag sökes, eller, därest uppgift därom

kan erhållas, under löpande år icke överstiger för familj med två barn

4 000 kronor och för familj med flera barn nämnda belopp ökat med 1 000

kronor för varje barn utöver två.

Den inkomstgräns, som tillämpas vid beviljandet av bidrag, är sålunda för

en tvåbamsfamilj 4 000 kronor beskattningsbar inkomst vid senaste taxering

till statlig inkomstskatt, för en trebarnsfamilj 5 000 kronor, för en fyrabamsfamilj

6 000 kronor o. s. v.

I fråga om avvecklingen av redan erhållet bidrag gäller med avseende på

inkomsten följande.

Vart femte år skall förmedlingsorganet taga under omprövning, huruvida

bidrag må utgå även i fortsättningen. Om den till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomsten i genomsnitt för de senaste fem åren överstiger

gällande inkomststreck, skall bidraget upphöra att utgå från tidpunkt, som

bestämmes av förmedlingsorganet.

Beslut av förmedlingsorganet på grund av dessa bestämmelser skola underställas

det bidragsbeviljande organet för godkännande.

Här må även erinras om avvecklingsreglerna vid förändring av barnantalet.

Vid minskning av antalet barn under 16 år skall sänkningen av bidraget

inträda från och med ingången av påföljande år. Då barnantalet nedgått till

ett, må familjen under ytterligare högst två år åtnjuta familjebostadsbidrag

och bränslebidrag.

Bostadsutredningens förslag.

Inkomstgränsens innebörd.

Undersökningar rörande barnfamiljernas inkomster ha utförts av 1949 års

skatteutredning samt inom bostadsstyrelsen. Med ledning härav har bostadsutredningen

beräknat, att ca 75 % av familjerna med två eller flera minderåriga

barn voro bidragsberättigade med hänsyn till inkomsten under bidragsgivningens

första budgetår, d. v. s. 1948/49. Detta skulle motsvara drygt

300 000 familjer.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Utredningen anför härom bl. a.:

Barnfamiljerna ha i skatteutredningens undersökning fördelats efter den

beskattningsbara inkomsten för år 1948. Uppgifter om 1948 års inkomster

lågo i huvudsak till grund för bidragsgivningen under budgetåret 1949/50,

d. v. s. det andra budgetåret efter bidragsbestämmelsernas ikraftträdande

den 1 juli 1948. Under det första budgetåret — 1948/49 — lågo således uppgifter

om inkomsterna under år 1947 till grund för bidragsgivningen.

I följande tablå redovisas det relativa antalet barnfamiljer under inkomststrecken

samt medianinkomsterna.

Familj

er med följande antal barn

Samt-

2

3

4

5 eller

flera

liga

Inkomststreck, kr1 ........................

4 000

5 000

6 000

(7 000)

Medianinkomst, kr1

Landsbygd ............................

2 130

2 030

1840

1790

2 060

Städer ................................

3 940

3 960

3 620

3 150

3 900

Hela riket..............................

2 930

2 770

2 400

2 160

2 810

Procentuella antalet familjer under resp. in-

komststreck

Landsbygd ............................

79''8

84-7

90-7

95 6

83-o

Städer ................................

Öl 1

64''2

74 7

85-8

56-8

Hela riket..............................

66 5

76 7

85''6

93-2

71e

1 Avser beskattningsbar inkomst.

I fråga om de i tablån meddelade uppgifterna anföres i huvudsak.

Medianinkomsten sjunker med ökande barnantal. Då inkomststrecken äro

högre ju flera barn som finnas i familjen, medför detta, att det relativa antalet

barnfamiljer, som med hänsyn till inkomsten äro berättigade till familjebostadsbidrag,

ökar med stigande barnantal — från 67 % för tvåbamsfamiljer

till 93 % för familjer med fem eller flera barn.

En avsevärd skillnad föreligger mellan inkomstfördelningarna för barnfamiljerna

i städer och på landsbygd. Barnfamiljerna i städerna ha inemot

dubbelt så hög medianinkomst (beskattningsbar inkomst) som barnfamiljerna

på landsbygden. Ändå större differenser föreligga mellan landets olika

delar, t. ex. övre Norrlands landsbygd och Stockholm. Ojämnheterna i inkomstfördelningen

för barnfamiljer i olika delar av landet innebära, att inkomststrecken

komma att »skära av» mycket olika relativa delar av barnfamiljer

i de olika delarna av landet. Av familjer med två barn uteslutas sålunda

vid en inkomstgräns på 4 000 kronor 11,3 % på övre Norrlands landsbygd

och 69 % i Stockholm enligt 1948 års inkomster.

Inom bostadsstyrelsen ha utförts vissa beräkningar avseende förändringarna

i inkomstfördelningen för gifta inkomsttagare under perioden 1947—

1951. De beräknade inkomstfördelningarna äro, uttalar bostadsutredningen,

mycket approximativa med hänsyn till den starka inkomstökning som ägt

rum, men de torde dock möjliggöra vissa allmänna slutsatser om de relativa

förändringarna under denna period. Inkomstfördelningarna avse samtliga

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128. 49

gifta inkomsttagare, således oavsett förekomsten av minderåriga barn eller

dessas antal.

Av dessa beräkningar drar utredningen slutsatsen, att inkomststrecket för

tvåbarnsfamiljer 1947 för hela riket låg betydligt över medianinkomsten. Det

skar igenom ett relativt tunt skikt av inkomstfördelningen, vilket innebar

att antalet gränsfall icke var så stort. År 1951 låg däremot enligt utredningens

beräkningar inkomststrecket under medianinkomsten och närmare

denna än 1947. Samtidigt kom inkomststrecket att skära genom den tjockaste

delen av fördelningen; antalet gränsfall blev maximalt.

För att få samma andel bidragsberättigade år 1951 som år 1947 erfordras

enligt utredningens mening en höjning av inkomststrecken med ca 3 000 kronor.

För att få samma andel år 1951 som år 1950 erfordras en höjning med

ca 2 000 kronor.

Med utgångspunkt från inkomstfördelningen för barnfamiljer i städerna

har bostadsutredningen vidare gjort vissa beräkningar av det relativa antalet

barnfamiljer med tillräcklig hyresbetalningsförmåga, varmed utredningen förstår

de familjer som kunna betala hyran för en med hänsyn till utrymmesstandarden

tillfredsställande, modem bostad med högst 20 % av sin inkomst.

Utredningen finner, att den totala andelen familjer med tillräcklig hyresbetalningsförmåga

ökat under tiden 1947—1950 med anledning dels av inkomststegringen,

dels av familj ebostadsbidragens införande. Mellan 1950

och 1951 komme emellertid utvecklingen att gå i motsatt riktning. Orsakerna

härtill vore, att antalet familjer, som genom inkomststegringen kommit

över de för familjebostadsbidragen gällande inkomststrecken, hade ökat,

samt att hyrorna i lägenheter byggda under 1951 hade stigit med anledning

av de stegrade byggnadskostnaderna och bränslepriserna.

En höjning av inkomststrecken skulle innebära, att ett antal familjer

genom familj ebostadsbidragen finge tillräcklig hyresbetalningsförmåga enligt

den norm utredningen använt. Utredningen finner, att inkomststrecken för

familjer med två och tre barn måste höjas med ca 1 500 kronor för att man

skall uppnå samma andel familjer med tillräcklig hyresbetalningsförmåga år

1951 som år 1950. För familjer med högre barnantal kunde samma andel icke

uppnås ens vid en höjning av inkomststrecken.

För att belysa den faktiska inkomstfördelningen bland bidragstagarna

redovisar bostadsutredningen inkomstuppgifter för de familjer, som erhållit

slutligt besked om familjcbostadsbidrag under budgetåren 1949/50 och 1950/51.

Uppgifterna återfinnas i följande tablå. Utredningen anför härom bl. a.:

4—317 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 128.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Familjer, som erhållit sl ulligt beslut om familjebostads bidrag under budgetåren

1949/50 och 1950/51 fördelade efter inkomst.

Antal bi

dragsberättigade barn

Beskattningsbar

inkomst,

kronor

2

3

4

5

Tidpunkt för slut''

igt beslut, budgetåret

1949/50

195 ''/51

1949 50

1950 51

1949/50

1950/51

1949/50

1950/51

—1000

12 7

11 6

147

12-8

18 8

177

25 i

23-5

1000 - 2 000

18-4

16 3

174

15''6

18-8

16 7

17-4

17-7

2 000—3 000

35-6

36-2

28-2

29-s

26-7

27-8

22 5

28-4

3 000-4 000

31i

34 9

25-2

26 4

19-8

20.7

18 9

159

4 000 - 5 000

2-2

0 9

13 6

15''3

109

11-2

9 8

7-4

5 000- 6 000

—

Oi

0 9

0 6

4-6

5 6

3-6

52

6 000—7 000

—

—

—

—

04

02

2-6

1-8

7 000—m

—

—

—

—

—

o-i

Öl

Öl

Summa

100''o

100 o

100-o

100-o

10o-o

lOOo

100-0

lOOo

Medianinkomst, kr

2 550

2 640

2 660

2 740

2 510

2 560

2 310

2 260

Antal familjer

7 525

8 794

5 343

4 628

2 038

1 690

725

617

16 319

9 971

■

3"

"28

1 312

Antal

bidragsberättigade

barn

Beskattningsbar

inkomst,

kronor

6

7 eller flera

Samtliga

Tidpunkt för slutligt beslut, budgetåret

1949/50

1950/51

1949/50

1950/51

1949 50

1950/51

—1000

26 l

22-9

39-3

35 7

15-2

13 6

1000 -2 000

257

199

23-o

21-1

18-3

16*

2 000-3 000

20-4

27-7

19 7

22i

31o

32-7

3 000—4 000

17-4

17.0

9-6

12-7

26-7

29-6

4 000-5 000

4''6

5-2

5*i

4-2

7-5

64

5 000-6 000

2 7

4-0

2 2

1-4

1-1

1 i

6 000-7 000

1-6

2 6

ii

1-4

0 2

0 2

7 OuO—(«

1-5

0’7

—

1-4

0-1

Summa

100 o

100 o

100 o

100-0

100 o

100 o

Medianinkomst, kr

1940

2 240

1 450

1670

2 550

2 630

Antal familjer

265

271

178

213

16 074

16 213

536

391

32 287

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Xungl. Maj.ts proposition nr 128.

Antalet dylika familjer uppgår till drygt 32 000. Totala antalet familjer

som vid utgången av budgetåret 1950/51 beviljats familjebo-stadsbidrag uppgick

till ca 47 000. Antalet familjer isom vid samma tid hade familjebidrag

enligt de äldre bestämmelserna var ca 18 000.

För dem som erhållit slutligt beslut under budgetåret 1949/50 avse inkomstuppgifterna

till -större delen 1948 års inkomster och i övrigt 1947 års

inkomster. För dem som erhållit beslut under budgetåret 1950/51 avse uppgifterna

till större delen 1949 års inkomster och i övrigt 1948 års inkomster.

De högre medianinkomsterna för familjer, som erhållit bidrag under budgetåret

1950/51, äro en följd av den allmänna höjning av inkomstnivån, som

ägt rum från år 1947 till år 1949. Denna genomsnittliga höjning av bidragstagarnas

inkomster har inneburit en större koncentration av bidragstagare

till inkomstklasserna närmast under inkomststrecket.

Jämföres familjer med olika antal bara, finner man, att medianinkomsten

är högre för trebamsf amil jer än för tvåbamsfamiljer, vilket förefaller naturligt

med hänsyn till att inkom-ststrecket är högre. Från och med familjer

med tre barn sjunker emellertid medianinkomsten vid ökat barnantal, trots

att de högre inkomststrecken möjliggöra för familjer med högre inkomster att

få bidrag. Att medianinkomsten sjunker, sammanhänger med den i det föregående

för samtliga barnfamiljer konstaterade minskningen av medianinkomsterna

vid ökat barnantal.

Utredningen har även gjort ett försök till jämförelse mellan bidragstagarnas

fördelning efter inkomst och samtliga bidragsberättigade barnfamiljers

fördelning efter inkomst. Av denna jämförelse säges framgå, att barnfamiljer

med upp till 2 000 kronor i beskattningsbar inkomst i relativt mindre grad

än barnfamiljer med inkomster över 2 000 kronor erhållit familjebostadsbidrag.

Fördelningen av bidragstagare med inkomster över 2 000 syntes i stort

se^t ansluta sig till fördelningen av samtliga barnfamiljer med inkomster över

detta belopp.

Utredningen finner på grundval av sina undersökningar en höjning av inkomststrecken

motiverad. Utredningen anför härom ytterligare följande.

Även om en höjning av inkomststrecken enligt utredningens mening är

fudt motiverad, bör önskvärdheten av en -sådan höjning avvägas mot angelägenheten

av vissa utvidgningar av bostad-srab-attsystemet. Detta med hänsyn

bl. _a. till den ur stat-sfinansiella synpunkter begränsade ramen för utgiftsökningar.

De utvidgningar, som kunna ifråga-komma beträffande familjebostadsbidragen,

äro dels bidrag till familjer boende i lägenheter färdigställda

före den 1 januari 1948, dels bidrag till familjer med ett minderårigt

barn. Den »klyfta», som består däri att dessa två grupper av familjer icke

kunna få bidrag, har successivt något minskats till följd av att inkomststegringen

minskat den andel av flerbarnsfamiljerna, som är bidrags-berättigad.

En höjning av inkomst-strecken innebär, att denna klyfta åter vidgas. I synnerhet

begränsningen av bidragsgivningen till lägenheter färdigställda efter

den 1 januari 1948 har framstått som mycket irriterande och godtycklig. En

utvidgning av bidragsgivningen till någon av des-sa två grupper, som nu äro

utestängda, är emellertid enligt utredningens mening av den -arten att behandlingen

därav bör hänskjutas till den allmänna omprövningen av bostadsrabattsystemet.

En höjning av inkomststrecken redan från och med budgetåret

1952/53 innebär icke, att man binder -sig före denna omprövning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Storleken av den höjning av inkomststrecken, som anses böra ske, finner

utredningen emellertid bero på konstruktionen av inkomstgränsema. Utredningen

föreslår därvidlag vissa ändringar avsedda att lösa det s. k. tröskelproblemet.

Tröskelproblemet.

Bostadsutredningen anför inledningsvis vissa allmänna synpunkter på

denna fråga.

Under senare år har det s. k. tröskelproblemet i samband med inkomstprövade

sociala förmåner livligt diskuterats. Detta problem består däri att

vid en viss mindre inkomstökning sociala förmåner kunna bortfalla, ofta till

betydande belopp. Inkomstökningen kan därför i realiteten komma att innebära

en minskning av den faktiskt disponibla inkomsten. Problemet har

aktualiserats på grund av de generella inkomsthöjningama och den av inkomsthöjningarna

betingade förskjutningen av inkomstfördelningens tyngdpunkt

mot de inkomstklasser, där olika sociala förmåner kunna bortfalla.

Utredningen erinrar om att i olika sammanhang under de senaste åren förslag

framkommit om att reglerna för bidragsgivningen måtte så uppmjukas,

att bidraget icke helt indrages vid de nu fixerade inkomstgränsema utan avpassas

så, att det sker en successiv minskning av bidragsbeloppen vid stigande

inkomst. Samtidigt påpekas, att Stockholms stad infört en ordning

enligt vilken familjer med en inkomst något överstigande de för familjebostadsbidragen

gällande inkomstgränserna kunna erhålla reducerade bidrag.

Vidare redogör utredningen för den praxis som tillämpas av bostadsstyrelsen

i fråga om den fortlöpande granskningen av inkomsterna för familjer,

som erhållit bidrag. Härom anföres i huvudsak följande.

Med anledning av en interpellation i riksdagen redovisade bostadsstyrelsen

i november 1950 den praxis, som tillämpades av styrelsen i fråga om

indragning av bidrag på grund av inkomstförbättring under löpande femårsperiod.

Enligt styrelsens mening syntes bestämmelserna ge fog för den

tolkningen, att beviljat bidrag kunde indragas även under löpande femårsperiod,

om inom en familj, som erhållit bidrag, mannens eller i förekommande

fall mannens och hustruns sammanlagda inkomst avsevärt överstigit

inkomstgränsen, särskilt om inkomsthöjningen kunde anses bliva bestående.

Om femårsprövningen strikt tillämpades, skulle en familj, vilken vid tiden

för beviljande av bidraget haft en inkomst, som icke överstigit inkomstgränsen,

men som sedan ökat inkomsten till det dubbla eller mera, få behålla

bidraget under fem år. Däremot skulle en annan familj, vilken såväl

vid det tillfälle, då ansökan om bidrag ingivits, som under de följande fem

åren haft en inkomst, som endast obetydligt överstigit inkomstgränsen, icke

komma i åtnjutande av bidrag. Enligt styrelsens uppfattning kunde en sådan

tillämpning av bestämmelserna icke vara rimlig. Styrelsen meddelade vidare,

att ett flertal förmedlingsorgan uttalat, att bidraget borde upphöra att utgå,

så snart inkomsten överstigit den för familjen gällande inkomstgränsen med

belopp varierande mellan 500 och 1 500 kronor.

På grundval av de erfarenheter, som vunnits, hade styrelsen uppställt

följande huvudregler för indragning av bidrag på grund av inkomstförbättring

under löpande femårsperiod.

a. Bidraget upphör att utgå i de fall mannens eller, i förekommande fall,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

mannens och hustruns sammanlagda beskattningsbara inkomst under två på

varandra följande år överstigit den i författningen angivna inkomstgränsen

med mera än 50 %, d. v. s. uppgått till mera än för familj med 2 barn 6 000

kronor, för familj med 3 barn 7 500 kronor, för familj med 4 barn 9 000

kronor o. s. v.

b. Om inkomsten under ett år överstiger inkomstgränsen med mera än

100 %, upphör bidraget att utgå, såvida inkomsthöjningen icke kan bedömas

vara av tillfällig karaktär (t. ex. skogsförsäljning, realisationsvinst).

Bostadsutredningen ger vidare en kort sammanfattning av den redogörelse

för det s. k. tröskelproblemet, som lämnats av 1949 års skatteutredning. Ur

bostadsutredningens sammanfattning må här återgivas följande.

Skatteutredningen har funnit, att ett samtidigt bortfall av flera förmåner

förorsakat av inkomstökning torde vara m3’eket sällan förekommande, men

utredningen framhåller att förlusten av någon bidragsform och då framför

allt av familjebostadsbidraget kan medföra svårigheter för den enskilde.

Utredningen framhåller, att »tröskelproblemet» kan ses även som ett problem

om uteblivna förmåner för dem, som på grund av en något för hög inkomst

äro uteslutna från bidrag. Även på denna punkt är enligt utredningen

»tröskelproblemet» i stort sett koncentrerat till familjebostadsbidraget.

Utredningen framhåller, att den metod, som vanligen brukar ifrågakomma

för att förhindra olämpliga verkningar av en inkomstgräns, är den s. k. trappstegsmetoden,

vilken innebär, att förmånen sjunker med stigande inkomst.

Olägenheterna med en sådan anordning ligga främst på det administrativa

planet: en gradvis reducering av bidraget leder lätt till ett invecklat och svåröverskådligt

system, som likväl, när det omsättes i praktiken, icke alltid tillgodoser

en materiell rättvisa. Man har här att väga olika intressen mot varandra.

Ett mera komplicerat system bör helt naturligt icke tillgripas utan

tvingande skäl. Utredningen anser det böra övervägas, om icke denna metod

bör införas för familjebostadsbidragen.

Utredningen anför, att det har ifrågasatts, att »tröskelproblemet» skulle

kunna bringas i annat och bättre läge, om skatteplikt infördes för bidragen.

Utredningen har emellertid funnit, att beskattningen av familjebostadsbidragen

endast i mycket ringa mån kan utjämna inkomsttröskeln, och är av

den uppfattningen, att vinsterna av en beskattning icke stå i proportion till

do komplikationer, som skulle vållas därav.

Bostadsutredningen har prövat olika möjligheter att lösa det s. k. tröskelproblemet

genom en sådan utformning av bidragsbestämmelsema att bidraget

successivt sjunker, när inkomsten överstiger det för helt bidrag fastställda inkomststrecket.

Den del av inkomstskalan, inom vilken reducerade bidrag

kunde utgå, kallar utredningen totalintervall.

Storleken av totalintervallet borde enligt utredningens mening avvägas

mot bakgrunden av marginalskattens storlek i olika inkomstlägen. Man borde

sträva efter att den disponibla inkomsten, d. v. s. den inkomst som står till

inkomsttagarens förfogande sedan direkta skatter fråndragits men sociala förmåner

tillagts, skulle stiga vid stigande bruttoinkomst. Utredningen nämner

såsom ett exempel, att om för en tvåbamsfamilj med lägsta bidrag totalintervallet

sattes till 1 000 kronor skulle detta innebära, att av en inkomsthöjning

inom detta intervall 27 % skulle belöpa på skatt, 39 % på bortfallande bidrag

och 34 % på en höjning av den disponibla inkomsten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 128.

Utredningen finner, att totalintervallet måste göras större ju större bidraget

är, enär eljest familjer med många barn skulle komma i ett sämre

läge än övriga familjer. För att tillgodose önskemålet, att andelen disponibel

inkomst av en viss inkomstökning inom intervallen icke varierar för mycket

mellan familjer med olika antal barn, kunde man låta bidraget reduceras med

eu viss, för samtliga familjegrupper gällande bråkdel av den inkomst, som

överskjuter det för helt bidrag fastställda inkomststreeket. Om en sådan reduktionsregel

tillämpades tämligen exakt inom hela totalintervallet, skulle emellertid

enligt utredningens mening avsevärda'' administrativa olägenheter uppstå.

För praktiskt taget samtliga bidragstagare varierade inkomsten mer eller

mindre från ett år till ett annat. Detta medförde, att bidragsbeloppen varje

år måste ändras för nästan samtliga bidragstagare.

Utredningen har därför funnit, att det totala intervallet borde uppdelas i

delintervall. Administrativa skäl talade för att göra dessa delintervall relativt

stora, men lösningen av tröskelproblemet försämrades, ju längre delintervallen

gjordes. Utredningen anför ytterligare i denna fråga bl. a.

Delintervallen synes lämpligen böra bestämmas i jämna 100-tal kronor, och

reduktionen av bidraget vid passerandet av en intervallgräns bör likaledes

ske med ett jämnt belopp, t. ex. 200 kronor eller 100 kronor. Till reduktionstalet

Va kan då svara ett delintervall på 400 kronor, vilket innebär, att bidraget

reduceras med 200 kronor och att minimibidraget likaledes är 200 kronor. Då

erhålles ingen lösning av tröskelproblemet för tvåbarnsfamiljer med lägsta

bidraget (385 kronor), eftersom det icke skulle erhållas någon grupp med

reducerat bidrag inom denna kategori. Sänkes minimibidraget till 185 kronor

eller därunder, fås en, men endast en grupp med reducerat bidrag (185 kronor)

för tvåbarnsfamiljer med lägsta bidraget. Om redulitionstalet 1/s väljes, synes

alltså ett delintervall för inkomsten på 400 kronor (kombinerat med ett minimibidrag

av högst 185 kronor) utgöra maximum, om man som minimikrav för

lösning av tröskelproblemet uppställer det villkoret — vilket synes rimligt

— att inom varje kategori bidragsberättigade skall kunna finnas åtminstone

en grupp med reducerat bidrag. Till reduktionstalet Vs kan svara ett delintervall

på 300 kronor. Bidraget reduceras då med 100 kronor vid passerandet av

en intervallgräns, och minimibidraget blir 100 kronor. För familjer med lägsta

bidrag erhållas två delintervall, i vilka bidrag utgår med respektive 285 kronor

och 185 kronor.

Även med intervall av den storleksordning, som här har nämnts, får man

emellertid räkna med ett betydande administrativt merarbete, eftersom ett

stort antal bidragstagare varje år får antagas passera gränserna. Det bör dock

framhållas, att man här icke bör ta sikte på de generella inkomstförskjutningar,

som sammanhänga med förändringar i penningvärdet. Dessa böra

mötas med ändringar av inkomststrecken.

Förslag rörande inkomsts tre ck och inkomstprövning.

Efter att ha diskuterat olika tänkbara lösningar och deras konsekvenser

ur rättvisesynpunkt och administrativ synpunkt framlägger utredningen sitt

förslag rörande inkomststreck och inkomstprövning.

Härvid erinrar utredningen till en början om att den funnit en höjning

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 128.

av inkomststrecken med 3 000 kronor erforderlig för att återställa samma

andel bidragsberättigade som under budgetåret 1948/49. Frågan måste emellertid

enligt utredningens uppfattning bedömas något annorlunda, om ett

system med reducerade bidrag införes. Vidare anför utredningen bl. a.

Fn lösning av tröskelproblemet framstår visserligen icke som lika angelägen

som en höjning av inkomststrecken. Det kan därför ifrågasättas, om ett sådant

system bör införas redan från och med budgetåret 1952/53 före den allmänna

omprövningen av bostadsrabattsystemet, i vilken fråga utredningen räknar

med att kunna framlägga förslag i sådan tid, att eventuella nya bestämmelser

kunna införas från och med budgetåret 1953/54. Det är emellertid enligt utredningens

mening uppenbart, att allvarliga missförhållanden äro förbundna

med de nuvarande bestämmelserna om inkomststreck och inkomstprövning.

De kommunala myndigheterna, som ha den närmaste erfarenheten härav, ha

också funnit, att bestämmelserna böra omprövas. Därom vittnar de i det föregående

nämnda framställningarna från rikets tre största städer. 1949 års skatteutredning,

som funnit att tröskelproblemet i huvudsak kan lokaliseras till

bestämmelserna för familjebostadsbidragen, har förutsatt, att bostadsutredningen

tager upp detta problem till behandling. Ett system med reducerade

bidrag, gällande från och med budgetåret 1952/53, kommer visserligen icke att

omedelbart kunna tillämpas för familjer, som redan åtnjuta familjebostadsbidrag,

med hänsyn till att reglerna för femårsprövning gälla för dessa och

att de tidigast beviljade bidragen därför löpa oförändrade intill utgången av

budgetåret 1952/53. Däremot kommer möjligheten att bevilja reducerade bidrag

redan från och med budgetåret 1952/53 att innebära eu lösning av den

sidan av tröskelproblemet, som hittills framkallat den mesta irritationen och

som består däri, att hushåll med en inkomst något över inkomststrecket icke

kan få bidrag, medan hushåll, som har fått bidrag, behåller detta även sedan

inkomsten betydligt överskridit detta streck. Med hänsyn till vad som här

anförts har utredningen ansett sig böra föreslå, att ett system med reducerade

bidrag införes redan från och med budgetåret 1952/53.

Utredningen framhåller, att det framstått som angeläget att utforma detta

system så att den allmänna omprövningen av bostadsrabatterna icke föregripes.

Utredningen har sökt avväga de olika synpunkter, främst sociala och

administrativa, som kunna läggas på lösningen av tröskelproblemet. Förslaget

kunde alltså betraktas som eu kompromiss.

Körande de principer, som tillämpats vid förslagets uppgörande, anför utredningen.

Vid passerandet av en intervallgräns reduceras bidraget med ett belopp

motsvarande det utgående familjebostadsbidraget per barn, d. v. s. med 130

kronor för familjer i hyreslägenheter respektive med belopp mellan 130 kronor

och 175 kronor för familjer i nybyggda enfamiljshus, finansierade med egnahemslån.

Vid passerandet av totalintervallets övre gräns bortfaller den sista

delen av hela bidraget, vilket motsvarar det utgående bränslebidraget, d. v. s.

ett belopp varierande mellan 125 och 225 kronor. Ett belopp motsvarande

bränslebidraget utgår således i det sista delintervallet. Att bygga upp systemet

på belopp motsvarande familjebostadsbidraget per barn och bränslebidraget

är eu fördel ur administrativa synpunkter, då de reducerade bidragsbeloppen

i regel komma att överensstämma med de hela bidragsbelopp, som

utgå för olika familjetyper. Enligt dessa regler för bidragets successiva reducering

och bortfall kommer antalet delintervall för do olika familjetyperna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Eungl. Maj:ts proposition nr 128.

att vara lika mänga som antalet barn i familjen. Vid bestämmandet av delintervallens

längd har valts den principen, att det bortfallande bidraget skall

utgöra Vs av delintervallet. Ett bidragsbelopp på 130 kronor motsvarar enligt

denna princip ett delintervall på ca 400 kronor och ett bidragsbelopp på 175

kronor ett delintervall på ca 500 kronor.

Bidragsbeloppen enligt detta system redovisas av utredningen i följande

tablå. Utredningen föreslår, att delintervall av 400 kronor skola gälla för familjer

i hyreslägenheter med ett fast bidrag av 130 kronor per barn, medan delintervall

av 500 kronor skola, oberoende av bidragets storlek i de enskilda

fallen, gälla för familjer i egnahem. I anslutning till tablån anför utredningen

bl. a.

Utöver de i tabellen redovisade kombinationerna av familjebostadsbidrag

och bränslebidrag finnas bidragsbelopp för egnahemsägare, vilka äro sammansatta

av ett familjebostadsbidrag liggande mellan 130 kronor och 175

kronor i kombination med ett bränslebidrag på 175, 200 eller 225 kronor. —

För familjer med fem eller flera barn förekomma icke i praktiken bidragsbelopp,

där bränslebidraget uppgår till 125 kronor och 150 kronor. Dessa bränslebidrag

avse tvårumslägenheter och familjer av denna storlek beviljas icke

bidrag, om de bo i en tvårumslägenhet. — För familjer med två barn har en

a^else gjorts från den grundläggande principen beträffande antalet delin tervall.

För att icke to talinte rvallet skall bli för kort, d. v. s. 800 kronor eller

1 000 kronor med två delintervall, har förutsatts att ett belopp motsvarande

bränslebidraget skall utgå i två delintervall. Totalintervallet skulle då bli detsamma

för två- och trebarnsf amil jer, d. v. s. 1 200 kronor eller 1 500 kronor. —

För att icke totalintervallet skall bli alltför långt för familjer med stort barnantal,

vilket skulle innebära att bidrag skulle kunna utgå i relativt höga inkomstlägen,

förutsättes att detta icke i något fall skall kunna vara längre

än 2 400 kronor eller 3 000 kronor, d. v. s. samma som för familjer med sex

barn. För familjer med sju eller flera barn kommer således allt det som återstår

av bidraget att falla bort, när inkomsten passerar det sjätte delin te rvallets

övre gräns. I tabellen har förutsatts en höjning av inkomststrecken

med 2 000 kronor.

Rörande förslagets konsekvenser ur rättvisesynpunkt framhåller utredningen

bl. a., att tvåbamsfamilj erna skulle komma i ett bättre läge än familjer

med tre eller flera barn, eftersom de skulle få samma totalintervall som trebarnsfamiljema.

Detta borde dock accepteras. Familjer med sju eller flera

barn skulle alla genom den föreslagna konstruktionen med en maximigräns

för totalintervallet komma i ett sämre läge än övriga. Detta kunde dock accepteras

med hänsyn till att dessa familjer vore få och att bidragsboitfallet bleve

aktuellt i ett inkomstläge av ca 17 000 kronor.

För att ytterligare belysa förelagets konsekvenser har utredningen beräknat

hur stor del av en inkomstökning, som i olika fall skulle återstå såsom disponibel

inkomst efter avdrag för skatt och bortfallande förmåner. Av en inkomstökning,

som är lika med totalintervallet, skulle under vissa antaganden

rörande marginalskattens storlek, för exempelvis en tvåbamsfamilj med 130

kronor i bidrag per barn, återstå högst 42 och lägst 34 % i disponibel inkomst,

för en trebamsfamilj högst 30 och lägst 22 %. För en tvåbamsfamilj med 175

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

kronor i bidrag per barn bleve motsvarande siffror 39 och 36 %, för en trebarnsfamilj

26 och 23 %. Variationerna, inom varje grupp berodde på att

bränslebidragen vore olika stora.

Bidragsbelopp enligt bostadsntredningens förslag.

Inkomstintervall/beskattningsbar

inkomst

130

kr per barn

175

kr per barn

Delintervall:

400 kr (hyres- lägenheter)

Delintervall:

Bränslebidrag

500 kr (egnahem)

125

150

175

200

225

175

200

225

2 barn

— 6 000

— 6 000

385

410

435

460

485

525

550

575

6 001— 6 400

6 001- 6 500

255

280

305

330

355

350

375

40o

6 401— 6 800

6 801— 7200

6 501— 7 000

7 001— 7500

1125

150

175

200

225

175

200

225

3 barn

— 7 000

— 7 000

515

540

565

590

615

700

725

750

7 001— 7 400

7 001- 7 500

385

410

435

460

4f5

525

550

575

7 401- 7 800

7 501- 8 000

255

2ö0

305

330

355

350

375

400

7 801— 8200

8 001— 8500

125

150

175

200

225

175

200

225

4 barn

— 8 000

— 8 000

645

670

695

720

745

875

900

925

8 001- 8 400

8 001— 8 500

515

540

565

590

615

700

725

750

8 401— 8 800

8 501— 9 000

385

410

435

460

485

525

550

575

8 801— 9 200

9 001- 9 500

255

280

305

330

355

350

375

400

9 201— 9 600

9 501—10 000

125

150

175

200

225

175

200

225

3 ba rn

— 9 000

— 90 00

(775

(800

825

850

875

1050

1075

1100

9 001- 9 400

9 001— 9 500

645

670

695

720

745

875

900

925

9 401— 9 800

9 501-10 000

515

540

565

590

615

700

725

750

9 801—10 200

10 001-10 500

385

410

435

460

485

525

550

575

10 201- 10 600

10 501-11000

255

280

305

330

355

350

375

400

10 601—11 000

11 001 -11500

125)

150)

175

200

225

175

200

225

6 barn

—10000

— 10 000

(905

(930

955

980

1005

1 225

1250

1 275

10 001-10 400

10 001-10 500

775

800

825

850

875

1050

1075

1100

10 401-10 800

10 501-11000

645

670

695

720

745

875

900

925

10 801—11 200

11001-11 500

515

540

565

590

615

700

725

750

11 201—11600

11501—12 000

385

410

435

460

485

525

550

575

11 601—12 000

12 001-12 500

255

280

305

330

355

350

375

400

12 001 —12400

12 501—13 000

125)

150)

175

200

225

175

200

225

Utredningens förslag innebär, att reducerat bidrag skall kunna utgå även

till familj, som tidigare icke haft bidrag. Härigenom bleve ytterligare eu

andel av barnfamiljerna bidragsberättigad. Om detta system lades ovanför

de nuvarande inkomststrecken höjda med 3 000 kronor, komme den totala

andelen bidragsberättigade familjer enligt utredningens beräkningar att bli

större än under bidragsgivningens första år. Utredningen föreslår en höjning

med 2 000 kronor och anför härom i huvudsak följande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Med hänsyn till det anförda och till att de förslag, som nu framläggas,

äro provisorier, har utredningen icke ansett sig böra föreslå en höjning med

3 000 kronor av inkomststrecken för helt bidrag. Efter en avvägning av de

olika möjligheter som finnas har utredningen stannat för att föreslå en höjning

med 2 000 kronor. Eu höjning med detta belopp innebär, att i stort sett

samma andel blir berättigad till helt bidrag som under innevarande budgetår

och att således den inflatoriska höjningen av inkomstnivån mellan åren 1950

och 1951 kompenseras. Den totala andelen bidragsberättigade familjer kommer

vidare i stort sett att bli densamma som under bidragsgivningens första

budgetår.

I fråga om den fortlöpande inkomstprövningen har utredningen framhållit

följande.

Ett system med inkomstintervall och reducerade bidrag torde vidare förutsätta

en årlig inkomstprövning. Göres icke en sådan, kvarstår fortfarande

den del av tröskelproblemet, vilken skulle undanröjas, om även reducerade

bidrag finge beviljas. För bidragstagarna torde en årlig inkomstprövning icke

innebära någon avsevärd nackdel, då de vid en sådan icke kunna förlora

hela bidraget utan endast en del av detsamma. En årlig inkomstprövning innebär

icke något större administrativt merarbete, då inkomstuppgifter årligen

insändas till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna och en dylik prövning

redan nu sker i enlighet med den praxis som utbildats.

Med hänsyn till vad som anförts föreslår utredningen, att reglerna för den

fortlöpande inkomstprövningen ändras därhän, att en årlig inkomstprövning

införes beträffande de bidrag, som beviljas från och med budgetåret 1952/53.

I särskilt yttrande ha utredningens ledamöter herrar Fredricsson och Hedén

anfört, att de med stor tveksamhet anslutit sig till förslaget rörande inkomstgränsernas

höjning. De hade ansett, att man redan nu bort föreslå en höjning

av inkomststrecken med 3 000 kronor jämte ett system med reducerade bidrag

härutöver.

Familjebidrag.

Utredningen har vidare övervägt, huruvida de föreslagna nya reglerna för

familj eb ostad sb i d rag borde bli tillämpliga även på de familjebidrag till

mindre bemedlade, bamrika familjer, som beviljats i enlighet med 1935 och

1938 års kungörelser. Utredningen anför härom bl. a.

Efter den 1 juli 1948 beviljas icke familjebidrag annat än i vissa undantagsfall.

För närvarande ha ca 18 000 familjer familjebidrag, varav ca 14 000

i egnahem och ca 4 000 i hyresbostäder. Familjebidragen i hyresbostäder

överföras successivt till familjebostadsbidrag och under loppet av år 1952;

komma förmodligen dessa 4 000 bidrag att minska avsevärt på grund härav.

Familjebidrag i egnahem ha icke ansetts kunna överföras till familjebostadsbidrag,

vilket sammanhänger med bostadsanskaffningslånets konstruktion.

Dessa bidrag avvecklas endast i relativt långsam takt i den mån barnantalet

minskar eller inkomsten blir för hög.

I de för familjebidragen gällande författningarna finnas icke några särskilda

inkomststreck angivna. Vid bedömande av frågan, huruvida familj är

att anse som mindre bemedlad, skall hänsyn främst tagas till familjens sammansättning

och samlade inkomst. Hemmavarande barns inkomster skola

alltså även beaktas. Efter den 1 juli 1948 har vid den fortlöpande inkomst
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

prövningen, som sker årligen, anknutits till de för familj ebostadsbidragen

gällande inkomststrecken. Om inkomsten överskrider dessa inkomststreck med

ett mindre belopp, indrages icke bidraget, om det kan antagas vara fråga

om en tillfällig inkomststegring. Vid denna anknytning till inkomststrecken

för familjebostadsbidragen synes man i princip ha gått ifrån begreppet mindre

bemedlad familj. Med hänsyn till den praxis, som sålunda utformats, vill utredningen

föreslå, att bostadsstyrelsen efter den 1 juli 1952 anknyter till de

inkomststreck, vilka utredningen föreslagit skola gälla för familj ebostadsbidragen.

Däremot finner utredningen övervägande skäl tala emot att införa ett

system med reducerade bidrag även för familjebidragen. Utredningen hänvisar

i detta sammanhang till att familjebidragen äro under avveckling och

till att utredningen, i enlighet med sitt uppdrag att undersöka möjligheterna

till administrativa lättnader vid bidragsgivningen, eventuellt kunde finna det

möjligt att föreslå ett överförande av dessa bidrag till familj ebostadsbidrag.

Införandet av ett system med reducerade familjebidrag skulle förutsätta författningsändring,

då i motsats till vad som nu gäller vissa inkomststreek och

intervallgränser måste angivas.

Familjebostadsbidrag för fosterbarn.

Enligt nu gällande bestämmelse räknas till barn, för vilka familjebostadsbidrag

kan utgå, »även adoptivbarn, så ock fosterbarn, som på grund av släktskapsförhållande

eller av annan anledning försörjes utan ersättning».

I praktiken har i synnerhet under senare år, anför bostadsutredningen,

begränsningen till sådana fosterbarn, som försörjas utan ersättning, ofta visat

sig svårtolkad och svårtillämpad. Utredningen finner det rimligt att jämställa

familjebostadsbidraget med det allmänna barnbidraget, vilket utgår till den

faktiska vårdnadshavaren av barnet oavsett om fosterlega utgår. Vidare erinrar

utredningen om den utveckling, som fosterbarnsvården och fosterbarnskontrollen

genomgått under senare år, framför allt genom barnavårdsförfattningama

av år 1945.

Utredningen föreslår, att till barn skall utan inskränkning räknas adoptivbarn

och fosterbarn.

Bidrag till ensamstående moder med ett minderårigt barn.

Bostadsutredningen påpekar, att familjebostadsbidrag enligt gällande kungörelse

må utgå för familj med minst två minderåriga barn. Det hade vid

bestämmelsernas tillkomst förutsatts, att bidrag skulle kunna utgå till ensamstående

mödrar med minst två minderåriga barn på samma villkor som beträffande

andra hushåll. Av de IG 212 familjer, som erhållit slutligt besked

om familjebostadsbidrag under budgetåret 1950/51, hade 379 utgjorts av ensamstående

kvinna med barn, 31 av ensamstående man med barn och de övriga

av man och hustru jämte barn.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Utredningen framhåller, att nnder senare år i olika sammanhang föreslagits,

att bidragsgivningen skulle utsträckas till ensamstående mödrar med endast

ett minderårigt barn. Stockholms stad hade funnit ett stöd till de ensamstående

mödrarna vara så angeläget, att staden i avvaktan på en utvidgning

av de statliga familjebostadsbidragen beslutat att tills vidare från och med

den 1 juli 1950 utlämna kommunala bostadsbidrag till ensamstående mödrar

med ett minderårigt barn.

Bostadsutredningen har funnit ett särskilt stöd till de ensamstående mödrarnas

bostadsförsörjning angeläget. I avvaktan på den allmänna omprövningen

av bostadsrabattsystemet borde detta stöd till ensamstående moder

med ett minderårigt barn utformas i nära anslutning till de bestämmelser,

som gälla för familj Bostadsbidrag.

Rörande de villkor, som borde gälla beträffande familjen, samt om kon

trollen av beviljade bidrag, anför utredningen i huvudsak följande:

Bidrag bör kunna utgå till ensamstående moder med ett minderårigt barn,

som helt eller delvis försörjes av modem. Till barn må även räknas adoptivbarn

och fosterbarn. Adoptivbarn och fosterbarn kunna förekomma i hushåll

med förut gift hushållsföreståndare. I enlighet med vad som nu gäller bör

även barn som fyllt 16 år kunna beaktas vid bidragsgivningen.

Då familjebostadsbidrag icke kan utgå till en familj bestående av man

och hustru jämte ett barn, bör ett villkor för bidrag till ensamstående mor vara,

att bidrag icke utgår i sådana fall, där ett äktenskapsliknande förhållande

konstaterats. Detta förutsätter en grannlaga prövning av inkommande ansökningar

om bidrag och en fortlöpande kontroll av beviljade bidrag.

Utredningen vill framhålla angelägenheten av att socialvårdsmyndigheterna

regelmässigt inkopplas vid förmedlingsorganens handläggning av bidrag till

ensamstående moder, så att missbruk av denna bidragsgivning så mycket som

möjligt undvikes. Den i förevarande sammanhang nödvändiga särskilda behovsprövningen

och fortlöpande kontrollen bör ankomma på dessa myndigheter,

vilkas tillstyrkande yttrande bör vara förutsättning för beviljande av

bidrag. Det är enligt utredningens mening angeläget, att denna kontroll utövas

så att den blir så litet störande som möjligt för den enskilde.

Vad angår inkomststrecket föreslår utredningen, att detta för ensamstående

moder med ett barn fastställes till ett belopp i beskattningsbar inkomst,

som är 1 000 kronor lägre än för familjer med två barn. Vidare föreslås, att

reducerat bidrag motsvarande bränslebidraget skall utgå inom ett totalintervall

av 1 200 kronor ovanför inkomststrecket.

Utredningen påpekar, att minimivillkoren beträffande lägenhetens storlek

för beviljande av familjebostadsbidrag är två rum och kök och en lägenhets

yta ej understigande 50 kvadratmeter. För de föreslagna bidragen till ensamstående

mödrar med ett barn bör enligt utredningens mening i huvudsak

samma villkor kunna fastställas som de för pensionärshem gällande, d. v. s.

lägenhet om minst ett rum och kokvrå. Beträffande tidpunkten för husens

färdigställande föreslås samma bestämmelser som för bidragen i övrigt, nämligen

tidigast den 1 januari 1948 respektive för flerfamiljshus förvaltade av

kommun eller allmännyttigt företag tidigast den 1 juli 1946.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj ds proposition nr 128.

I fråga om bidragets belopp diskuterar utredningen förslag som framförts

i skilda sammanhang om att ensamstående mödrar med ett barn skulle få

relativt större bidrag än fullständiga familjer. Utredningen finner det utan

vidare klart, att för huvudparten av de ensamstående mödrarna ett relativt

stort bidrag är erforderligt för att det överhuvudtaget skall vara möjligt för

dem att anskaffa en bostad med tillfredsställande standard. Det kunde emellertid

ifrågasättas om det vore rimligt att bevilja ett sådant relativt stort

bidrag till ensamstående mödrar med inkomster närmast under det inkomststreck

som utredningen förordat. Utredningen föreslår därför, att bidraget

till ensamstående moder med ett barn fastställes till 130 kronor jämte ett

bränslebidrag. Bränslebidraget för en ettrumslägenhet föreslås bli 100, 125

respektive 150 kronor i de olika landsdelarna.

Ledamoten herr Pettersson har i ett särskilt yttrande uttalat sin tveksamhet

inför förslaget om bidrag till ensamstående moder med ett barn. I yttranrandet

uttalas vidare bl. a.:

Det synes uppenbart, att denna bidragsgivning är svårkontrollerbar på

grund av de omständigheter, som utredningen anfört, och då man nu icke är

beredd att taga upp frågan om bidrag till alla ettbamsf amil jer till prövning,

bör det enligt min mening vara lämpligare att hänskjuta frågan om bidrag

till ensamstående mödrar med ett barn till den allmänna omprövningen av

hela bostadsrabattsystemet, som utredningen skall utföra i nästa etapp av

sitt arbete.

Yttrandena.

Bostadsutredningens förslag beträffande bostadsrabatterna har föranlett

yttranden av flertalet remissorgan. Riksräkenskapsverket har dock ej uttalat

sig i frågan om bostadsrabatterna. Svenska landskommunernas förbund har

ej funnit anledning till erinringar mot förslagen. I det följande lämnas först

en redogörelse för yttrandena rörande utredningens förslag i fråga om inkomststreck

och inkomstprövning. Därefter behandlas yttrandena över förslaget

om familjebostadsbidrag för fosterbarn och sist yttrandena över förslaget

om bostadsbidrag till ensamstående mödrar med ett barn.

Bostadsutredningens förslag rörande inkomstgränser och inkomstprövning

ha i stort sett tillstyrkts i flertalet remissyttranden. Avstyrkanden

av förslagen i vissa delar förekomma dock. Tveksamhet har yppats i flera

yttranden.

Förslaget att inkomststrecken med hänsyn till inkomstutvecklingen skola

höjas med 2 000 kronor, ovanför vilka streck reducerade bidrag skola kunna

utgå, tillstyrkes av bostadsstyrelsen. Två länsbostadsnämnder ha förordat en

höjning med 3 000 kronor med hänsyn till den pågående penningvärdeförsämringen,

ytterligare två nämnder ha ansett en höjning med 3 000 kronor möjliggöra

ett uppskjutande av frågan om tröskelproblemets lösning, medan en

nämnd ifrågasätter om bidrag överhuvudtaget böra beviljas familjer med så

höga inkomster som utredningsförslaget i vissa fall skulle möjliggöra. Social
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

styrelsen finner det under hänvisning till vissa uppgifter rörande löneutvecklingen

tveksamt, huruvida icke redan nu inkomststrecken böra höjas med

3 000 kronor men förordar utredningens förslag om en höjning med 2 000

kronor under förutsättning att utredningen ägnar frågan fortsatt uppmärksamhet.

Statens hyresråd finner sig icke böra avstyrka utredningens förslag i denna

del. Landsorganisationen, som uttalar, att det förefaller skäligt att höja inkomststrecken

med 3 000 kronor, anser sig med hänsyn till förslaget om reducerade

bidrag kunna godtaga en höjning med 2 000 kronor. Tjänstemännens

centralorganisation har ej anfört någon erinran mot förslaget i denna del.

Hyresgästernas riksförbund anser, att inkomstgränsen bör höjas med 3 000

kronor. Även Svenska stadsförbundet förordar en höjning med 3 000 kronor

och anför såsom särskilt skäl för denna linje, att median en för nettoinkomsten

för gifta inkomsttagare i städerna enligt bostadsutredningens beräkningar

under år 1951 syntes ligga vid omkring 9 400 kronor, medan motsvarande

median för år 1947 utgjorde 6 800 kronor. Förbundet anser det dock böra

ytterligare övervägas, om höjningen av inkomststrecken bör vara lika stor

för alla grupper av bidragstagare. Föreningen Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

ansluter sig till bostadsutredningens förslag men anser det önskvärt,

att ett system utarbetas för en relativt snabb anpassning till en ny prisnivå.

Statskontoret ifrågasätter, om en ändring av inkomststrecken bör ske i

förevarande sammanhang. Särskilt borde uppmärksammas den väsentliga reallöneökning,

som har ägt rum sedan 1948. En så stor höjning av inkomststrecken

som utredningen föreslagit erfordrades icke, om man beaktade hyresbetalningsförmågan.

En jämkning av inkomststrecken borde i varje fall i avvaktan

på utredningens slutförande ske ondast i den mån så erfordrades för

att bibehålla 1947 års relation mellan familjer med tillräcklig och otillräcklig

hyre sbetalnings fö rmåga. Såvitt statskontoret kunnat finna, skulle i så fall

erfordras en höjning av mellan 500 och 1 000 kronor för familjer med tre

eller flera barn. Jämväl Svenska arbetsgivareföreningen hänvisar till reallöneutvecklingen

och uttalar, att reallönen för arbetare sedan år 1948 intill utgången

av år 1951 stigit med minst tio procent. Föreningen motsätter sig eu

generell höjning av inkomststrecket innan den bostadspolitiska målsättningen

klarlagts men anser sig kunna förorda, att man låter bidragen utgå till nuvarande

bidragstagare förutsatt att deras inkomst icke överstiger gällande inkomststréck

med mer än som motsvarar penningsvärdeförsämringen. Sveriges

fastighetsägareförbund avstyrker förslaget om en höjning av inkomststrecket

med hänsyn till den pågående allmänna omprövningen av bostadsrabattsystemet.

Utredningens förslag om en anordning med reducerade bidrag för familjer

med inkomster närmast ovanför inkomststrecket, vilket förslag syftar till en

lösning av det s. k. tröskelproblemet, tillstyrkes av b o stads styr elsen. Styrelsen

motiverar sitt ställningstagande med dels att familjer som överskridit

inkomstgränsen icke kunna erhålla något bidrag även om överskridandet är

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 128.

ringa, dels att reglerna för avveckling av bidraget enligt styrelsens mening

äro mycket generösa. Detta bar medfört, att familjer i samma inkomstläge

kommit att behandlas olika. Styrelsen framhåller dock, att det föreslagna

systemet med reducerade bidrag givetvis komme att medföra en betydande

ökning av det administrativa arbetet. Bidragsbeloppen, som nu kunde hållas

i huvudet, finge uppsökas i en tabell. För alla bidrag mellan 130 och 175

kronor per barn, vilka utgjorde flertalet av de nu utgående bidragen, kunde

någon tabell icke användas, utan bidragsbeloppen måste räknas fram individuellt.

Då omprövning skulle ske varje år, bleve merarbetet i olika avseenden

betydande och felkällorna större än nu. Styrelsen beräknar det ökade personalbehovet

till fyra biträden.

Med hänsyn till dessa omständigheter har styrelsen övervägt, huruvida

man icke kunde låta frågan om tröskelproblemet anstå under ytterligare ett

år i avbidan på slutliga förslag från bostadsutredningen. Om inkomstgränserna

droges på ett annat sätt, d. v. s. icke låge i de vanligaste inkomstskikten,

kunde måhända tröskelproblemet få en enklare lösning än den nu föreslagna.

Styrelsen har dock icke funnit ett sådant uppskov försvarligt.

Bostadsstyrelsen har vidare undersökt möjligheterna att förenkla förslaget

genom att t. ex. räkna med endast ett intervall på 1 500 kronor ovanför inkomststrecken,

inom vilket intervall halvt familjebostadsbidrag skulle utgå

jämte bränslebidrag. Ett sådant system skulle emellertid enligt styrelsens

mening icke följa inkomstutvecklingen lika smidigt som det av utredningen

föreslagna systemet. Kravet på personalökning kunde emellertid vid den övervägda

anordningen beräknas till två biträden. Ett enhetligt intervall medförde

vidare, att reducerade bidrag komme att utgå med ett något större

totalbelopp än enligt utredningens förslag. Styrelsen uppskattar merutgiften

till ca en miljon kronor.

Bostadsstyrelsen har i detta sammanhang velat fästa uppmärksamheten

vid att bidragsbeloppen enligt styrelsens mening äro otillräckliga för familjer

med mycket låga inkomster. Det borde därför övervägas, om icke beloppen

borde höjas för familjer, vilkas inkomster ligga avsevärt under de föreslagna

inkomstgränserna. Ett förslag i detta ämne hade utarbetats av sociala sektionen

inom styrelsen. En tablå, utvisande det inom sociala sektionen utarbetade

förslaget till förhöjt bidrag i låga inkomstlägen och reducerat bidrag

inom endast ett intervall, återges i det följande.

Till bostadsstyrelsens utlåtande över bostadsutredningens promemoria ha

fogats särskilda yttranden av ledamöterna Johnsson och Eriksson samt av

chefen för sociala sektionen Persson. Sålunda har herr Persson såsom föredragande

i styrelsen gjort ett särskilt uttalande, i vilket herr Johnsson har

instämt. Föredraganden anser, att frågan om en lösning av det s. k. tröskelproblemet

kan anstå och med fördel behandlas samtidigt med de övriga frågor

rörande familjebostadsbidragen, som bostadsutredningen har att behandla.

Därest en lösning av tröskelproblemet nu skulle genomföras, förordar han

en metod i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som utarbetats

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts •proposition nr 128.

Förhöjda och reducerade bidrag.

Tablån utvisar det inom sociala sektionen utarbetade förslaget om förhöjt familjebostadsbidrag

med hälften av famljebostadsbidragets storlek när inkomsten understiger den av 1951

års bostadsutredning föreslagna inkomstgränsen, för tvåbarnsfamilj med 3 000 kronor, för trebarnsfamilj

med 3 500 kronor, för fyrabarnsfamilj med 4 000 kronor o. s. v. När den föreslagna

inkomstgränsen överskrides, bortfaller hälften av familjebostadsbidraget, medan

bränslebidraget utgår oförändrat. När inkomstgränsen är överskriden med 1 500 kronor,

bortfaller bidraget helt. Förhöjt bidrag utgår ej när antalet barn uppgår till tio, ej heller

delat bidrag.

An-

Inkomstintervall/

beskattningsbar inkomst

130 kronor per barn

175

kronor per

barn

tal

bi-

Bränslebidrag

drag:

125

150

175

200

225

175

200

225

3

2 barn

— 3 000

515

540

565

590

615

700

725

750

2

3 001— 6 000

385

410

435

460

485

525

550

575

1

6 001— 7 500

255

280

305

330

355

350

375

400

4Vä

3 barn

— 3 500

710

735

760

785

810

962: 50

987: 50

1012:50

3

3 501— 7 000

515

540

565

590

615

700

725

750

l1/*

7 001 - 8 500

320

345

370

395

420

437: 50

462: 50

487:50

6

4 barn

— 4 000

905

930

955

980

1005

1225

1250

1275

4

4 001— 8 000

645

670

695

720

715

875

900

925

2

8 001- 9 500

385

410

435

460

485

525

550

575

7Vs

5 barn

— 4 500

1100

1 125

1150

1 175

1200

1 487: 50

1 512: 50

1 537:50

5

4 501- 9 000

775

800

823

850

875

1 050

1 175

1100

2Va

9 001—10 500

450

475

500

525

550

612: 50

637:50

662: 50

9

6 barn

— 5 000

1295

1320

1345

1370

1395

1750

1775

1800

6

5001-10 000

905

930

955

9-4)

1005

1 225

1250

1275

3

10 001-11500

515

540

565

590

615

700

725

750

9

7 barn

— 5000

1295

1320

1345

1370

1395

1750

1775

1800

7

5 001-11000

1035

1060

1085

1 no

1 135

1 400

1425

1450

3V2

11 001—12 500

580

605

630

655

680

787: 50

812: 50

837: 50

9

8 barn

— 5 000

1295

1320

1345

1370

1395

1750

1775

1800

8

5 001—12 000

1 165

1190

1215

1240

1265

1575

1600

1625

4

12 001-13 500

645

670

695

720

745

875

900

925

9

9 barn

— 13 000

1295

1320

1345

1370

1395

1750

1775

1800

41/*

13 001—13 500

710

735

760

785

810

962: 50

987:50

1 012: 50

10

10 barn

-14 000

1425

1450

1475

1500

1 525

1925

1950

1 975

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

inom sociala sektionen och övervägts inom styrelsen. Detta förslag tillfredsställde

rimliga krav på rättvisa och medförde för såväl centrala som lokala

bostadspolitiska organ en betydligt mindre ökning av arbetet än utredningens

förslag. Eöredraganden anser vidare en lösning av frågan om förhöjda bidrag

för familjer med mycket låga inkomster vara mer angelägen än en lösning av

frågan om reducerade bidrag för dem som överskridit inkomstgränsen.

I ett särskilt yttrande uttalar herr Eriksson, att han anser att en lösning

av tröskelproblemet icke bör uppskjutas men ansluter sig i fråga om metoden

till föredragandens förslag om ett system med ett intervall.

Flera länsbostadsnämnder ha påtalat, att förslagets förverkligande skulle

medföra ökat arbete för nämnderna. En nämnd har anfört, att bestämmelserna

om reducerade bidrag icke borde göras alltför invecklade, och en annan

nämnd finner, att frågan om en minskning av antalet intervall borde prövas

närmare.

Statens hyresråd hav tillstyrkt förslaget om reducerade bidrag och årlig

inkomstprövning, ehuru rådet funnit det kunna ifrågasättas, om icke ett avgörande

av de nu upptagna frågorna kunnat anstå till dess bostadsutredningens

allmänna omprövning av rabattfrågoma slutförts. I samma riktning uttalar

sig Svenska stadsförbundet.

Landsorganisationen framhåller, att den redan före familjebostadsbidragets

tillkomst påtalat de orättvisor, som uppstå vid en gränsdragning efter inkomst.

Organisationen har ingen erinran mot förslaget om reducerade bidrag. Detsamma

gäller Tjänstemännens centralorganisation. Organisationen hade sedan

länge haft den uppfattningen, att sociala förmåner med hänsyn till den »tröskelbildande»

effekten i princip icke borde vara inkomstprövade. Skatteutredningen

hade icke tagit upp tröskelproblemet till allsidig behandling utan

visat det ifrån sig under hänvisning till att problemet icke vore en beskattningsfråga

utan en social fråga. Bostadsutredningen hade vid sitt försök att

lösa tröskelproblemet endast tagit hänsyn till familj ebostadsbidraget. En

inkomstökning i det gränsområde det här är fråga om medför emellertid,

framhåller organisationen, konsekvenser också i form av bl. a. ökade daghemsavgifter,

ett avstående från de fria barnresorna, en sänkning av eventuella

behovsprövade studiestipendier och kan dessutom t. ex. få den följden att

barnen icke längre få åtnjuta förmånen av sommarvistelse på barnkoloni.

Givetvis förekomme det ytterst sällan att en och samma familj finge del av

alla dessa förmåner. Tröskelproblemet kunde visserligen reduceras men icke

lösas genom bostadsutredningens förslag. Organisationen förordar därför,

att en särskild utredning kommer till stånd i syfte att ingående pröva möjligheterna

att bringa tröskelproblemet till en mer definitiv lösning.

Organisationen anför ytterligare vissa allmänna synpunkter på tröskelproblemet.

Den framhåller därvid i huvudsak följande.

Det har många gånger — felaktigt — hävdats, att de inkomstprövade förmånerna

gjort, att det icke har lönat sig att sträva efter ökade inkomster.

Som ett av huvudargumenten häremot har anförts, att avvecklingsreglerna

5—317 52 Bihanq till riksdagens protokoll 11)52. 1 sand. Nr 128.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

varit så utformade, att eu inkomstökning först efter lång tid har medfört en

sänkning av socialförmånerna. Särskilt har då hänvisats till den regel enligt

vilken rätten till familjebostadsbidrag i fråga om inkomsten underkastas prövning

vart femte år. Visserligen kan införandet av successivt reducerade bidrag

medföra, att tröskelproblemet i sin helhet nu bragts närmare sin lösning,

men den föreslagna årliga inkomstprövningen torde dock, om hänsyn

också tages till bl. a. de förmåner som förut nämnts, få till resultat att en

måttlig inkomstökning i vissa lägen kan leda till oförändrad eller sänkt »nettorealinkomst».

Speciellt som organisationen icke så mycket ser problemet som

en fråga om bortfallande förmåner utan snarare som ett problem om uteblivna

förmåner för dem, som på grund av en något för hög inkomst äro uteslutna

från bidrag, finner organisationen icke anledning föreslå ett frångående

av utredningens förslag. Organisationen finner särskilt övervägande böra

ägnas förslaget att olika inkomstintervall för de reducerade bidragen tillämpas

för egnahemsägare och övriga bidragstagare.

Svenska arbetsgivareföreningen uttalar, att det ur arbetsmarknadssynpunkt

varit lämpligare, om avtrappningen av bidragen gjorts längre och börjat vid

nuvarande inkomstgräns, 4 000 kronor beskattningsbar inkomst. Förslaget

om en ettårig inkomstprövning tillstyrkes. Hyresgästernas riksförbund och

föreningen Sveriges allmännyttiga bostadsföretag ha tillstyrkt förslagen om

reducerade bidrag och årlig inkomstprövning.

Socialstyrelsen ifrågasätter, huruvida ett system med reducerade bidrag

bör genomföras före den allmänna omprövningen av bostadsrabattsystemet,

och anser sig icke kunna tillstyrka den föreslagna ändringen beträffande den

fortlöpande inkomstprövningen. Styrelsen säger sig i likhet med bostadsutredningen

anse den nuvarande gränsdragningen mellan bidragsberättigade

och icke bidragsberättigade otillfredsställande. Detta sammanhängde emellertid

icke enbart med inkomststrecken utan även med andra villkor för bidragsgivningen,

t. ex. villkoret beträffande tiden för fastigheternas färdigställande.

I fråga om den fortlöpande inkomstprövningen uttalar styrelsen,

att den föreslagna årliga prövningen för de enskilda familjerna torde kunna

medföra en ryckighet i bidragsgivningen, som måste anses otillfredsställande.

De nuvarande bestämmelserna borde därför bibehållas oförändrade

sådana de närmare utformats i praxis. Enligt styrelsens uppfattning behöver

det av utredningen föreslagna systemet med reducerade bidrag icke nödvändigt

förbindas med en årlig inkomstprövning. Statskontoret anser tröskelproblemet

böra övervägas ytterligare under utredningens fortsättning. Sveriges

fastighetsägareförbund företräder en liknande uppfattning.

Förslaget att fosterbarn utan inskränkning skall kunna tagas i betraktande

vid bidragsgivningen tillstyrkes av socialstyrelsen. Levnadskostnaderna

vore så höga att de tillskott utöver de gängse ersättningsbeloppen till fosterföräldrar,

som familjebostadsbidrag och allmänna barnbidrag innebära, ingalunda

kunnat medföra, att vård av fosterbarn blivit ekonomiskt lönande för

fosterföräldrarna. Det vore mycket angeläget, att skillnaden i förevarande

hänseende mellan fosterbarn och övriga barn avskaffades. Jämväl bostadsstyrelsen

ansluter sig till förslaget i denna del men finner en bestämmelse

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

erforderlig för att avskära mycket kortvariga vårdfall. Det kunde därför ifrågasättas,

huruvida icke såsom villkor för bidrag till fosterbarn borde föreskrivas,

att vederbörande familj haft vårdnaden om barnet under viss tid, förslagsvis

sex månader. I så fall borde bidraget beviljas retroaktivt, därest

familjen även i fortsättningen hade vårdnaden om barnet. I övrigt uttalas i

remissyttrandena inga erinringar mot förslaget på denna punkt.

Bostadsutredningens förslag att familjebostadsbidrag skall kunna utgå till

ensamstående moder med ett minderårigt barn tillstyrkes av socialstyrelsen,

som i likhet med utredningen finner denna utvidgning av bidragsgivningen

så angelägen att den bör genomföras redan nu. Den grannlaga

kontroll över denna bidragsgivning, som utredningen förutsatt skola ske

genom socialvårdsorganen, finner socialstyrelsen kunna ske genom barnavårdsmännen

och därmed förlänas erforderlig smidighet och effektivitet. Styrelsen

hyser en viss tvekan om, huruvida icke inkomststrecket satts något för

högt i detta fall i jämförelse med läget för familjer med två eller flera barn.

Bostadsstyrelsen tillstyrker förslaget även i denna del. Lägenhet om rum

och kokvrå kunde visserligen knappast anses fylla de krav, som borde ställas

på en bostad för en ensamstående moder med ett barn. Med hänsyn till att

kokvrålägenheter inginge i s. k. kombinationslägenheter och numera byggdes

i större antal än tidigare borde emellertid utredningens förslag godtagas.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att ensamstående moder med två

barn för att erhålla bidrag måste bo i en lägenhet med minst två rum och

kök, vilket innebär, att bostadskostnaderna för en sådan familj bli relativt

höga, även om bidrag utgår. Vid handläggningen av ifrågavarande bidragsärenden

borde kontakt hållas med socialvårdsmyndigheterna, men dessas

tillstyrkan borde icke vara eu nödvändig förutsättning för bidrag.

Chefen för sociala sektionen Persson har med instämmande av ledamoten

herr Johnsson vid ärendets föredragning i bostadsstyrelsen anfört avvikande

mening. Frågan om bidrag åt ensamstående moder med ett barn borde ytterligare

övervägas innan ett förslag framlades. Det föreslagna bidragets belopp

vore knappast tillräckligt för att möjliggöra en önskvärd förbättring av bostadsstandarden

för dessa familjer. Förevarande fråga borde övervägas i samband

med de övriga frågor, till vilka bostadsutredningen under sitt fortsatta

arbete skall ta ställning, bland dem frågan om bidrag till samtliga ettbarnsf

amil jer.

Fem länsbostadsnämnder anse, att frågan om bidrag till ensamstående

moder med ett barn icke bör avgöras nu. Ytterligare en nämnd ställer sig

tveksam med hänsyn till att det föreslagna bidraget är otillräckligt. En nämnd

framhåller, att man bör diskutera, om icke bidrag endast skall utgå till lägenheter

om minst ett rum och kök. Länsbostadsnämnden i Falun har i detta

sammanhang aktualiserat frågan om bidrag till hushåll med tuberkulos

medlem.

Landsorganisationen anför, att det med hänsyn till de ensamstående mödrarnas

som regel mycket svåra ekonomiska och sociala situation synes skäligt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

att inkomststrecket för ensamstående moder beräknades bli detsamma som

för tvåbarnsfamiljen. Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker förslaget

på denna punkt, liksom även Svenska stadsförbundet.

Statskontoret delar i förevarande fråga den av ledamoten herr Pettersson

till utredningens förslag fogade reservationen.

Departementschefen.

För de familjebidrag till barnrika familjer, som beviljades innan de nuvarande

familjebostadsbidragen infördes, tillämpades ingen inkomstprövning

enligt i författning fastställda normer. Familjebidragen skulle emellertid

endast beviljas mindre bemedlade familjer, varvid hänsyn togs till familjens

sammansättning och samlade inkomst. Sedermera har vid den fortlöpande

behovsprövningen för familjebidragen tillämpats i stort sett de normer, som

ha gällt för familj ebostadsbidragen. Bostadssociala utredningen, som 1945

framlade förslag om familjebostadsbidrag, ansåg, att det nya bidraget tills

vidare borde utgå till familjer med två eller flera barn utan begränsning med

hänsyn till inkomsten i annan mån än som skulle följa av vissa maximibestämmelser

i fråga om bostadens storlek. Vid framläggandet av förslag om

familjebostadsbidrag m. m. 1947 gav dåvarande chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, sin principiella anslutning till uppfattningen, att bidragsgivningen

icke borde vara förbunden med inkomstprövning. Med hänsyn

till att familjer med endast ett barn tills vidare skulle bli utestängda

från bidrag samt till den rådande bostadsbristen, vilken hindrade familjer

som så önskade att flytta till bidragsberättigande bostäder, fann emellertid

departementschefen, att bidrag icke borde utgå till flerbarnsfamiljer med

jämförelsevis höga inkomster. Han föreslog därför, att vissa inkomststreck

infördes. Detta blev också riksdagens beslut.

Ehuru alltjämt skäl föreligga mot en inkomstprövning av familjebostadsbidragen

ha motiven för inkomststreckens införande ej försvagats. Så länge

ettbarnsfamiljerna helt äro uteslutna från bidrag och flerbarnsfamiljerna i

stor utsträckning äro förhindrade att flytta in i bidragsberättigande lägenheter

bör inkomstprövningen bibehållas. Det har ej heller ifrågasatts, att

den skulle slopas i nuvarande läge.

1947 års beslut innebar, att inkomstgränsen för tvåbarnsfamiljer blev

4 000 kronor beskattningsbar inkomst, för trebarnsfamiljer 5 000 kronor

o. s. v. med en höjning av 1 000 kronor för varje ytterligare barn under 16

år. I propositionen nr 124 till 1951 års riksdag uttalade dåvarande departementschefen,

att den senaste utvecklingen beträffande penninginkomster och

levnadskostnader syntes innebära, att inkomstprövningen vid oförändrade

inkomststreck skulle skärpas på ett icke godtagbart sätt. Eftersom de inträdda

inkomststegringarna icke påverkade bidragsgivningen förrän resultatet

av 1951 års taxering förelåge, kunde emellertid frågan om en höjning

av inkomststrecken anstå till våren 1952, då hänsyn kunde tagas jämväl till

utvecklingen under år 1951.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

1951 års bostadsutredning har nu framlagt förslag om en uppräkning av

inkomststrecken. Samtidigt har utredningen förordat vissa ändringar av gällande

regler för inkomstprövningen och av inkomstgränsens konstruktion.

Utredningen har i dessa frågor funnit åtgärder påkallade utan avvaktan på

den pågående allmänna omprövningen av bidragsgivningen. De sistnämnda

förslagen avse att åstadkomma en lösning av det s. k. tröskelproblemet.

Utredningen förordar en höjning av inkomststrecken med 2 000 kronor.

Därvid har emellertid förutsatts att reducerade bidrag skola kunna utgå ovanför

dessa streck. Det för helt bidrag gällande inkomststrecket skulle sålunda

för en tvåbamsfamilj bli 6 000 kronor beskattningsbar inkomst, för en trebarn

sfairi il j 7 000 kronor, o. s. v. Då inkomsten överstiger dessa streck, beviljas

reducerat bidrag, vilket sjunker för varje gång inkomsten stiger

med 400—500 kronor, dock med visst undantag för tvåbarnsfamiljer. Det

högre beloppet avser egnahemsägare. Antalet »trappsteg» blir lika med antalet

barn under 16 år. Då inkomsten för två- och trebarnsfamiljerna

ligger mer än 1 200—1 500 kronor över de för helt bidrag gällande inkomststrecken,

utgår inget bidrag. För familjer med flera barn än tre utgår reducerat

bidrag även vid större överskridanden av inkomstgränsen. Den omprövning

av beviljade bidrag med hänsyn till inkomsten, som enligt nu gällande

regler för normala fall skall äga rum vart femte år, ersättes enligt förslaget

med en årlig prövning.

I fråga om de alltjämt utgående familjebidragen av äldre typ föreslår utredningen,

att bostadsstyrelsen anknyter till de för familjebostadsbidragen

gällande inkomststrecken. Däremot föreslås ej något system med reducerade

familjebidrag. Till vissa ytterligare förslag rörande bidragsgivningen återkommer

jag i det följande.

Då det gäller att bedöma hur stor höjning av inkomststrecken, som kan

vara befogad med hänsyn till utvecklingen beträffande penninginkomster

och levnadskostnader, bör i första hand beaktas den penningvärdeförsämring

som inträtt sedan 1947, då familjebostadsbidragen tillkommo. Levnadskostnadsindex

låg i december 1951 31 % högre än genomsnittet för 1947.

Det är tydligt, att en motsvarande uppräkning av inkomststrecken bör

ske. Samtidigt är det ett önskemål, att i stort sett de, vilka hittills åtnjutit

förmånen, få behålla densamma, även om eu mindre realinkomststegring

skulle ha ägt rum.

Inom bostadsutredningen ha starka sympatier funnits för en uppräkning

av inkomststrecken med 3 000 kronor med hänsyn till inkomstutvecklingen.

Samma uppfattning har framkommit i några remissyttranden. Å andra sidan

har man i vissa yttranden ifrågasatt, huruvida realinkomststegringen borde

tagas med i beräkningen. De flesta remissorganen ha dock tillstyrkt utredningens

förslag om eu höjning med 2 000 kronor med hänsyn till att ovanför inkomststrecken

reducerade bidrag föreslås utgå.

Den för den vanligaste familjetypen, tvåbamsfamilj en, nu gällande inkomstgränsen,

4 000 kronor beskattningsbar inkomst vid statsbeskattningen,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

motsvarar ungefärligen en faktisk inkomst av 7 500 kronor. En höjning av

detta belopp med 30 % till 9 750 kronor motsvarar en beskattningsbar inkomst

vid 1952 års taxering av omkring 6 000 kronor. För en familj med större

barnantal och sålunda högre inkomstgräns motsvarar en höjning av gränsen

med 2 000 kronor eu lägre faktisk inkomststegring än 30 %, för en trebarnsfamilj

med inkomst invid inkomstgränsen sålunda omkring 26 %, för en fembarnsfamilj

ca 20 %. Med den av utredningen föreslagna uppjusteringen av

gränsen för helt bidrag skulle för de vanligaste familjetyperna och inkomstlägena

penningvärdeförsämringen under tiden 1947—1951 i stort sett kompenseras.

Jag finner mig för närvarande icke kunna tillstyrka en höjning av inkomststrecken

med mer än 2 000 kronor och godtar sålunda bostadsutredningens

förslag i denna del. I det följande kommer jag att föreslå en anordning

med reducerade bidrag vid inkomster strax ovanför de nya inkomststrecken

för helt bidrag. Härigenom torde skälig hänsyn ha tagits till levnadskostnadsstegringen.

De avvecklingsregler, som föreslås, gå ut på att i stort sett

garantera, att beviljat bidrag icke bortfaller förrän vid en påtaglig förändring

i inkomstförhållandena.

Jag kommer nu till frågan om metoderna för inkomstprövningen samt

inkomststreckens konstruktion. Bostadsutredningen uttalar, att det enligt

dess mening är uppenbart, att allvarliga missförhållanden äro förbundna med

de nuvarande bestämmelserna i dessa avseenden. Utredningen har dock ej

närmare angivit vari dessa missförhållanden bestå.

Den s. k. femårsprövning, som nu tillämpas för redan beviljade bidrag,

innebär en mycket lång eftersläpning till bidragstagarnas förmån. Från beviljandet

utgår bidraget i minst fem år, såvida icke inkomstökningen visar

sig vara exceptionellt kraftig, då bidraget kan dras in snabbare. Dessa anordningar

garantera de allra flesta bidragstagare en betydande stabilitet i

fråga om deras bostadskostnad. För närvarande påverkas bidraget för den

enskilde i långt större utsträckning av förändringar i antalet barn under 16

år än av ändrade inkomstförhållanden.

Jag kan med hänsyn härtill ej finna, att det för sådana familjer, som

redan erhållit bidrag, kan vara påkallat att ändra avvecklingsreglerna på

det sätt utredningen föreslagit. Den föreslagna årliga inkomstprövningen

måste, såsom även socialstyrelsen uttalar, medföra risk för en icke önskvärd

ryckighet i bidragsgivningen och för dessa familjer i själva verket innebära

en försämring i förhållande till nu gällande ordning.

Jag anser sålunda, att en årlig rigorös inkomstprövning icke bör förekomma.

Tänkbara fördelar av en sådan ordning skulle inte motsvara det

administrativa besväret. Å andra sidan föreligga enligt min mening skäl för

att icke heller behålla regeln om en prövning endast vart femte år, då därigenom

otvivelaktigt vissa orättvisor kunna uppkomma med hänsyn till de

många andra omständigheter än inkomstförhållanden, som reglera bidragsgivningen.

Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Yad därefter angår frågan om inkomststreckens konstruktion innebär bo
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128. 71

stadsutredningens förslag om reducerade bidrag, att omräkning av bidraget

skulle komma att ske vid inkomstförändringar av endast någon eller några få

procent. Förändringen av bidragsbeloppet bleve ganska obetydlig i förhållande

till familjens inkomst. Bostadsorganens arbete skulle öka avsevärt.

Ett så komplicerat system som det föreslagna kan enligt min mening icke

vara erforderligt, i synnerhet som det av utredningen förutsatts, att generella

inkomstökningar skola föranleda generella höjningar av inkomststrecken. Att

inkomstprövningen sker med hänsyn till taxeringsresultaten innebär en icke

obetydlig eftersläpning till bidragstagarens förmån. Därtill kommer att

skattelagstiftningen icke möjliggör en sådan precision och absolut rättvisa

vid fastställandet av beskattningsbar inkomst, som förslaget synes förutsätta.

Ett särskilt skäl att icke nu införa ett detaljerat system för bidragsgivningen

består däri, att en omläggning av den direkta beskattningen för närvarande

diskuteras. En skattereform kan komma att förändra innebörden av

de regler som fastställas.

Det s. k. tröskelproblemet är enligt min mening icke så mycket en fråga

om bortfallande förmåner som snarare en fråga om uteblivna förmåner.

Det berör sålunda främst de familjer, som äro helt uteslutna från bidrag på

grund av en något för hög inkomst eller på grund av att de bo i ett hus

färdigställt före de för bidragen gällande tidpunkterna eller, slutligen, på

grund av att de ha endast ett barn i den föreskrivna åldern. Bostadsutredningen

kommer att senare behandla de gällande reglerna om byggnadsår

och antalet barn. Utredningen har likväl funnit de på grund av inkomstförhållandena

uteslutna fallen kräva åtgärder redan nu.

Ehuru det är tveksamt, om denna del av tröskelproblemet bör behandlas

innan den allmänna omprövningen av bidragsgivningen verkställes, tala enligt

min mening vissa skäl för att så sker. I första hand tänker jag därvid på den

förklarliga irritation som måste uppstå bland familjer i bidragsberättigande

lägenheter, som måhända endast på grund av en tillfällighet blivit helt utestängda

från bidragsgivningen. Dessa familjer kunna antagas bli flera, när

inkomstgränsen ligger nära medianinkomsten för barnfamiljerna. Detta synes

för närvarande vara fallet i första hand beträffande tvåbarnsfamiljerna. Problemet

synes främst gälla de större städerna. En inom bostadsstyrelsen pågående

undersökning, bl. a. avseende inkomstläget bland sådana barnfamiljer,

som bo i bidragsberättigande lägenheter men på grund av inkomststrecken

ej kunna få bidrag, torde lämna material för bedömning av problemets räckvidd.

Vid beräkningen av det belopp, som ett eventuellt bidrag till sådana familjer

bör uppgå till, måste emellertid i första hand sociala synpunkter vara

avgörande. Många familjer med ett odiskutabelt behov av bidrag till sin

hyra kunna över huvud taget icke få bidrag med hänsyn till reglerna om

byggnadsår och barnantal. Bidragsbehovet bland de familjer, som ha en inkomst

något överstigande de streck jag i det föregående förordat, måste

betraktas som begränsat.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Den statistik över inkomstförhållandena bland bidragstagarna, som utredningen

framlagt, visar att en betydande del bar inkomster långt under de

gällande inkomststrecken. För dessa familjer torde bidragsbebovet ofta vara

större än som tillgodoses med nu utgående bidrag. Utredningen bar också

funnit, att de lägsta inkomsttagarna äro jämförelsevis mindre ofta förekommande

bland bidragstagarna än bland inkomsttagarna i allmänbet.

Bostadsstyrelsen har uttryckt den meningen, att man bör överväga en böjning

av bidragsbeloppen för familjer med inkomster avsevärt under inkomstgränsema.

Två reservanter inom bostadsstyrelsen ba ansett denna fråga viktigare

än en bidragsgivning till dem som ha inkomster omedelbart ovanför

inkomstgränserna. De ba föreslagit att bidraget — bortsett från bränslebidraget

-— böjes med 50 % för familjer i de lägsta inkomstskikten och minskas

med 50 % inom en viss marginal ovanför inkomstgränserna för helt bidrag.

Frågan om förböjt bidrag till vissa familjer torde böra avgöras i samband

med den allmänna omprövning av bostadsrabatterna, vilken det närmast ankommer

på bostadsutredningen att verkställa. Vid sina fortsatta undersökningar

bör bostadsutredningen överväga denna fråga.

Någon ytterligare utredning synes emellertid ej vara nödvändig för att

införa ett system med reducerade bidrag inom en viss marginal ovanför de

för helt bidrag gällande inkomststrecken. Med hänsyn i första hand till de

s. k. utestängda gränsfallen förordar jag därför, att en sådan anordning införes.

Härvid kan jag emellertid av förut anförda skäl ej godtaga bostadsutredningens

förslag utan förordar i princip den modifiering därav, som föreslagits

av tre reservanter inom bostadsstyrelsen. Jag anser dock, att bidraget

i sin helhet bör minskas till hälften, vilket innebär att även bränslebidraget

reduceras med 50 %. Sålunda föreslår jag, att för familj med inkomst inom

en marginal av högst 1 500 kronor beskattningsbar inkomst ovanför den för

ifrågavarande barnantal gällande gränsen reducerat bidrag skall kunna utgå

med hälften av det belopp, som skulle utgått om inkomsten legat under gränsen

för helt bidrag. Reducerat bidrag bör ej utgå, då barnantalet uppgår till

tio eller högre tal. Inkomstgränsen för helt bidrag ligger nämligen i sådant

fall så högt, att något ytterligare bidragsbehov icke rimligen kan anses föreligga
Yad

angår den fortlöpande inkomstprövningen vill jag påpeka, att nu

tillämpad praxis beträffande bidragets indragande vid särskilt stora inkomststegringar

innebär, att inkomsten, utan att anses vara endast tillfälligt höjd,

under två år efter varandra skall ha överstigit den fastställda gränsen med

minst 50 %. Om överskridandet uppgår till minst 100 %, kan indragning ske

snabbare. Jag finner den eftersläpning, som den nämnda tvåårsregeln medför,

vara av värde om man Ull undvika ryckighet och osäkerhet i bidragsgivningen.

Med hänsyn härtill föreslår jag, att reducering respektive indragning

av redan beviljat bidrag skall ske, först sedan den beskattningsbara inkomsten

vid två på varandra följande taxeringar visat sig ligga ovanför det

vid det senaste prövningstillfället gällande inkomststrecket för fullt respektive

reducerat bidrag.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. May.ts proposition nr 128.

Bostadsutredningen synes förutsätta, att de nya reglerna rörande inkomstprövningen

icke skulle kunna omedelbart tillämpas för familjer, som redan

erhållit bidrag. Jag delar icke denna uppfattning. De nya bestämmelserna om

inkomststreck och inkomstprövning böra alltså träda i kraft samtidigt för

alla bidragstagare.

Vid behovsprövningen av de äldre familjebidragen bör bostadsstyrelsen

i fortsättningen tillämpa de för familjebostadsbidrag uppställda reglerna för

helt bidrag. Jag delar bostadsutredningens uppfattning, att reducerade

familjebidrag ej böra utgå. När fråga uppkommer om indragning av familjebidrag

med hänsyn till inkomsten, bör bostadsstyrelsen därför ej tillämpa

denna huvudregel alltför rigoröst.

Jag övergår så till utredningens förslag, att fosterbarn utan inskränkning

skall räknas till barn, som berättiga till bidrag. Socialstyrelsen har tillstyrkt

detta förslag, och bostadsstyrelsen har kompletterat detsamma med att föreslå

ett tillägg, enligt vilket fosterbarn skall medräknas vid bidragsberäkningen

först sedan barnet vistats sex månader i hemmet, varigenom mycket kortvariga

vårdfall skulle avskäras. Jag tillstyrker på denna punkt utredningens

förslag med det av bostadsstyrelsen förordade tillägget.

Bostadsutredningen har vidare föreslagit, att familjebostadsbidrag skall

utgå till ensamstående moder med endast ett minderårigt barn. Inkomstgränsen

bör enligt förslaget ligga 1 000 kronor under den för tvåbarnsfamilj

gällande. Bidragets belopp bör vara 130 kronor jämte ett bränslebidrag.

Lägenheten bör omfatta minst ett rum och kokvrå. Med hänsyn till den

mindre ytan har bränslebidraget föreslagits bli lägre än för familjelägenheter.

Bostadsutredningen har funnit, att huvudparten av de ensamstående mödrarna

skulle behöva ett relativt stort bidrag för att kunna anskaffa en bostad

med tillfredsställande standard. Bostadsstyrelsen har bl. a. anfört, att eu

lägenhet om rum och kokvrå knappast kan anses tillfredsställande för en ensamstående

moder med ett barn. Två reservanter inom bostadsstyrelsen ha

uttalat, att det föreslagna bidraget knappast vore tillräckligt. Jag finner dessa

synpunkter beaktansvärda liksom även den av ledamoten av bostadsutredningen

herr Pettersson reservationsvis uttalade meningen, att bidragsgivningen

skulle bli svårkontrollerbar och att frågan borde upptagas av bostadsutredningen

i samband med den kommande prövningen av frågan om bidrag

till samtliga familjer med endast ett barn. Jag är sålunda icke nu beredd att

tillstyrka utredningens förslag i denna del.

De i det föregående förordade ändringarna av gällande bestämmelser böra

träda i tillämpning den 1 juli 1952. Vid den fortlöpande inkomstprövningen

av dessförinnan beviljade bidrag böra 1951 års inkomster, d. v. s. utfallet

av 1952 års taxering, och därefter följande års inkomster tagas i betraktande.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

V. STATSBIDRAG TILL PENSIONÄRSHEM M. M.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelserna om statsbidrag till anordnande av pensionärshem återfinnas

i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462), ändrad genom kungörelserna

nr 941/1939, 573/1942, 904/1947, 538/1948 och 817/1951.

Genom beslut av 1950 års riksdag (prop. nr 144, statsutskottets utlåtande

nr 135 och riksdagens skrivelse nr 342) kunna statsbidrag utgå till pensionärslägenheter

i sådana tidigast den 1 juli 1946 färdigställda flerfamiljshus, som

förvaltas av kommun eller allmännyttigt företag. Jämväl föreskrives, att företaget

skall ha finansierats med hjälp av statligt tertiärlån. Bidrag beviljas

med vissa belopp per m2 lägenhetsyta, vilka ansluta sig till storleken

av engångsbidrag, beräknade med tillämpning av gällande grunder för statsbidrag

till anordnande av pensionärshem. Hyrorna få inte sättas högre än

de som gälla i pensionärshem. I den mån till bostadsföretaget har utgått

tilläggslån, skall nyss nämnda bidrag minskas med det belopp per m2 lägenhetsyta

efter vilket tilläggslånet har beräknats. Beslutanderätten i hithörande

frågor ankommer på bostadsstyrelsen.

Bosladsslyrelsens förslag.

I en inom bostadsstyrelsen upprättad promemoria behandlas vissa i anledning

av byggnadskostnadsstegringen och de fr. o. m. den 1 januari 1952

gällande nya bestämmelserna om tilläggslån till flerfamiljshus aktuella frågor

rörande statsbidrag till pensionärshem och pensionärsbostäder.

I promemorian konstateras, att de för olika kommungrupper med hänsyn

till uttaxeringen fastställda årliga bidragsbeloppen per m2 lägenhetsyta skola,

om tilläggslån utgått till bostadsföretaget, minskas med det belopp per m2

lägenhetsyta, efter vilket tilläggslånet beräknats. De statsbidrag, som t. o. m.

år 1951 faktiskt utgått för lägenheter i kommuner med olika uttaxering och

placering i subventionsgrupp, har av styrelsen redovisats i följande tablå.

Ärligt bidrag, kronor, per in2 lägenhetsyta, i subventionsgrupp

Uttaxering kronor

0

1

2

3

4

(-0,40 kr)

(— 0,80 kr)

(— 1,20 kr)

(— 1,60 kr)

Under 10 ..........

.. 3,90

3,50

3,10

2,70

2,30

10-10,99............

4,20

3.8 0

3,40

3,00

2,60

11 — 11,99............

.. 4,70

4,30

3.90

3,60

3,10

12 — 12,99............

.. 5,3 0

4,9 0

4,60

4,10

3,7 0

13 — 13,99............

.. 6,30

5 90

5,50

5,io

4,70

14—14,99............

.. 7,50

7,10

6,70

6,80

5,90

15—15,99............

.. 8,9 0

8.6 0

8,10

7,70

7,30

16—16,99............

.. 10,60

10,20

9,80

9,40

9,00

17 och däröver ____

.. 12,60

12,10

11,70

11,30

10,90

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Beträffande konsekvenserna av den höjning av tilläggslånen, som genomfördes

den 1 januari 1952, framhåller bostadsstyrelsen i anslutning till tablån

i huvudsak följande.

Om bestämmelsen att statsbidraget skall minskas med det belopp per m2

lägenhetsyta, efter vilket tilläggslånet beräknas, skall vara oförändrad, kommer

i flertalet kommuner (d. v. s. kommuner tillhörande grupperna ovanför

de heldragna linjerna) statsbidrag till pensionärsbostäder icke längre att

kunna utgå till företag, vilka utöver tilläggslån enligt de äldre bestämmelserna

erhålla högre tilläggslån, beräknat efter 4 kronor per m2. I kommuner, där

del av bidraget kvarstår efter denna reduktion, kommer bidraget att vara så,

litet att man kan ifrågasätta dess betydelse. Denna försöksvis bedrivna bidragsgivning

skulle därför kunna slopas. Även för företag, vilka enligt övergångsbestämmelserna

erhålla tilläggslån, beräknade efter belopp upp till

4 kronor utöver tidigare gällande belopp, komma statsbidragen att bli relativt

små. En reduktion med hela det belopp per m2, efter vilket tilläggslånet

beräknas, är således icke tänkbar.

I nedanstående tablå redovisas fördelningen 1950 efter subventionsgrupp

och uttaxering av kommuner med kommunala eller allmännyttiga bostadsföretag.

S nbrention sgrupp

Samtliga

Uttaxering kronor

0

1

o

3

4

Under 10 ............

5

2

5

15

34

61

10-10,99 ............

5

1

8

21

18

53

11 — 11,99 ............

1

It

34

27

73

12 — 12,99 ............

19

13

32

13—13,99 ............

1

4

8

13

14—14,99 ............

2

9

11

15—15,99 ............

7

7

16—16,99 ............

17 och däröver ......

5

5

Summa

10

4

25

95

121

255

Bostadsstyrelsen anser, att en så omfattande reduktion av bidragen icke

är motiverad med hänsyn till att statens bidrag till pensionärsbostäder skall

motsvara ett engångsbidrag, beräknat med tillämpning av gällande grunder

för statsbidrag till pensionärshem. Beträffande den reduktion av statsbidragen

till pensionärsbostäder, som med tanke på statsbidragen till pensionärshem

borde företagas, framhåller styrelsen i huvudsak följande.

Enligt gällande grunder för statsbidrag till pensionärshem kompenseras

de ökade byggnadskostnaderna i en omfattning, som svarar mot den procentsats,

efter vilken statsbidraget bestämmes, d. v. s. lägst 25 % för kommuner

med en uttaxering under 10 kronor och högst 80 % för kommuner med en

uttaxering på 17 kronor eller däröver. Genom de nya bestämmelserna om tillläggslån

kompenseras byggnadskostnadsstegringen (intill ca 27 %) i sin helhet

av staten. För att statens stöd till pensionärshem och till pensionärsbostäder

vid nuvarande byggnadskostnadsnivå skall få samma storleksordning

som före byggnadskostnadsstegringen bör med hänsyn till det anförda det

årliga bidraget per m2 lägenhetsyta minskas med dels de belopp per m2 lägenhetsyta,

varmed bidragen redan tidigare minskats, d. v. s. med respektive

0: 40, 0: 80, 1: 20 och 1: 60 kronor, dels ett belopp motsvarande en med hänsyn

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

till statsbidragsprocenten varierande andel av det belopp av 4 kronor, efter

vilket det ytterligare tilläggslånet beräknas. För kommuner med uttaxering

under 10 kronor, där statsbidragsprocenten är 25, skall bidraget minskas med

75 % av 4 kronor och för kommuner med uttaxering på 17 kronor eller däröver,

där statsbidragsprocenten är 80, skall bidraget minskas med 20 % av

4 kronor.

Med tillämpning av dessa reduktionsregler beräknas bidragsbeloppen bli

följande.

_ . , Årligt bidrag, kronor, per m2 lägenhctsyta, i subventionsgrupp

Uttaxering kronor ~

Under 10 .........

... 0,90

0,50

0,10

(— 0,3 0)

(“ 0,7 0)

10

— 10,99...........

... 1,28

0,88

0,48

0,08

(— 0,32)

11

— 11,99...........

... 1,90

1,50

1,10

0,70

0,30

12

— 12,99...........

... 2,66

2,2 6

1.86

1,46

1,06

13-

— i3,99...........

... 3,90

3,50

3,10

2,70

2,30

14-

— 14,99...........

... 5,4 2

5,02

4,6 2

4,22

3,82

15-

— 15.99...........

... 7,18

6,78

6,38

5,98

5,58

16-

— 16,99...........

... 9,32

8,92

8,52

8,12

7,72

17

och däröver ...

... 11,70

11,30

10,90

10,50

10,10

Bostadsstyrelsen framhåller, att även denna metod för reducering av bidragen

medför att pensionärsbostadsbidrag icke kan utgå i vissa kommuner

och att det utgår med så ringa belopp i det stora flertalet kommuner,

att bidraget icke kommer att få någon betydelse.

En annan tänkbar metod vore, anför styrelsen, att genomgående reducera

bidraget med ett och samma belopp, t. ex. med halva beloppet av 4 kronor.

Även enligt denna metod skulle emellertid bidragen bli så små i vissa kommungrupper,

att betydelsen av ett sådant bidrag kunde ifrågasättas.

Styrelsen anser därför att, om principerna för iberäkning av statsbidragen

till pensionärshem behållas oförändrade, synes det icke möjligt att vid den

nuvarande byggnadskostnadsnivån och med de nuvarande bestämmelserna

om tilläggslån så ändra bestämmelserna om statsbidrag till pensionärsbostäder,

att den före byggnadskostnadsstegringen rådande överensstämmelsen

mellan de två typerna av statsbidrag återställes, utan att bidragsgivningen

till pensionärsbostäder mer eller mindre förlorar i betydelse. Frågan bleve

då, om det nu funnes tillräckliga skäl att ändra den sakliga innebörd bestämmelserna

hittills ha haft, nämligen att bidraget i de olika kommungrupperna

med hänsyn till uttaxering och placering i subventionsgrupp utginge med

de belopp, som gällde före höjningen av tilläggslånen. I denna fråga anför

styrelsen ytterligare följande.

Ändras icke dessa belopp, kommer det vid den nuvarande byggnadskostnadsnivån

jämfört med förhållandena före byggnadskostnadsstegringen att

ur kommunernas synpunkt bli förmånligare i kostnadshänseende att anordna

pensionärsbostäder än att inrätta pensionärshem. Under förutsättning av

oförändrade maximihyror komma kommunernas kostnader för pensionärsbostäder

att öka till följd av ökade kapitalkostnader endast i den mån bygg
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

nadskostnaderna ha stigit med mera än 27 %. Vid anordnande av pensionärshem

komma däremot under samma förutsättning kommunernas kostnader, i

den utsträckning de äro beroende av byggnadskostnaderna, att öka mera,

då staten genom sitt bidrag endast kompenserar en så stor del av de till följd

av byggnadskostnadernas stegring ökade kostnaderna, som svarar mot den

procentsats, efter vilken statsbidraget beräknas. Beträffande såväl pensionärsbostäder

som pensionärshem få kommunerna svara för ökade driftkostnader.

Denna förskjutning i kostnadsrelationerna torde emellertid icke i och för

sig komma att medföra någon mera allmän övergång till att inrätta pensionärsbostäder

i stället för pensionärshem, bl. a. av det skälet att bidragsgivningen

till pensionärsbostäder är av försökskajraktär. Den ökning i antalet pensionärsbostäder,

som kan förväntas under det närmaste året, torde bli betingad av

en social värdering av de båda bostadsformerna. En alltför stark ökning av

antalet pensionärsbostäder torde för närvarande i viss mån hämmas, därigenom

att en pensionärsbostad om ett rum och kök icke är lika fördelaktig ur

kvotbelastningssynpunkt som en lägenhet i pensionärshem.

Bostadsstyrelsen, som erinrar om att bidragsgivningen hittills haft ringa

omfattning, har funnit, att starka skäl tala för att bidraget behålles vid det

belopp det hittills har haft och att det ej skall påverkas av höjningen av tillläggslånen.

Det framhålles härvid, att de nuvarande reglerna beträffande tillläggslån

sannolikt endast komma att gälla t. o. m. budgetåret 1952/53 och

att därefter nya bestämmelser torde komma att träda i kraft till följd av förväntade

förslag från 1951 års bostaclsutredning. Yidare anföres, att hela

bostadsrabattsystemet torde komma att prövas av bostadsutredningen.

Styrelsen föreslår sålunda eu sådan jämkning av bestämmelserna om statsbidrag

till pensionärsbostäder att bidragsbeloppen tills vidare icke ändras.

De för olika kommungrupper fastställda beloppen böra i enlighet härmed

minskas, i fall kommunen tillhör någon av subventionsgrupperna 1—4, med

belopp uppgående till 0: 40, 0: 80, 1: 20 eller 1: G0 kronor.

I anslutning till ifrågavarande förslag anför bostadsstyrelsen synpunkter

på några med bidrag till pensionärshem och pensionärsbostäder sammanhängande

frågor.

Styrelsen erinrar om att 1949 års statsbidragssakkunniga för ålderdomshem

m. m. ha föreslagit, att statsbidraget till pensionärshem skall graderas

efter antalet skattekronor per invånare i stället för efter uttaxeringen per

skattekrona. Vidare framhålles att 1950 års besparingsutredning har föreslagit

en viss utbyggnad av bidragsskalorna för det statliga stödet till pensionärshem

och pensionärsbostäder. I berörda frågor anför styrelsen ytterligare

följande.

I propositionen 1951: 124 uttalade departementschefen, att sistnämnda förslag

borde ytterligare övervägas, innan slutlig ställning kunde tagas. Med hänvisning

till att de nuvarande bidragsgrunderna icke överensstämde med den

för statsbidragsverksamheten i allmänhet tillämpade principen, att skatteunderlaget

skall vara bestämmande för bidragets storlek, uttalade departementschefen

vidare, att den av besparingsutredningen väckta frågan syntes

böra beaktas i samband med en allmän omläggning av grunderna för statsbidrag.

I motionerna I: 461 och II: 595 till 1951 års riksdag anhölls, att för
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

slag om ändrade grunder för statsbidrag till pensionärshem av innebörd, att

bidraget bestämdes efter skatteunderlaget måtte föreläggas 1952 års riksdag.

Statsutskottet (uti. nr 155) ansåg, att bärande skäl kunde anföras för

en översyn av de för statsbidrag till pensionärshem och pensionärsbostäder

gällande bidragsskalorna och att denna översyn borde verkställas av allmänna

statsbidragsutredningen.

Bostadsstyrelsen erinrar jämväl om att i motionerna I: 9 och II: 14 till

1951 års riksdag hemställdes om en snar utredning av frågan om en rättvisande

anpassning av hyror och bostadstillägg till de verkliga driftkostnaderna

för pensionärshem och att för riksdagen måtte framläggas de förslag,

som utredningen kunde föranleda. Statsutskottet ansåg (uti. nr 155), att den

i dessa motioner väckta frågan borde övervägas i anslutning till den av utskottet

förordade översynen av bidragsskalorna.

I anledning av att 1950 års folkpensionsrevision i sitt betänkande om avdragsregler

och bostadstillägg m. m. (SOU 1951: 45) framlagt vissa förslag,

som beröra hyressättningen för lägenheter i pensionärshem och för pensionärsbostäder,

framhåller bostadsstyrelsen följande.

Revisionens förslag att både det statliga och det särskilda bostadstillägget

skall avskaffas och ersättas med kommunalt bostadstillägg innebär, att bostadskostnadsgrupperingen

inom folkpensioneringen försvinner. Revisionen

har framhållit, att det måhända kan bli nödvändigt att, även om dess förslag

genomföres, under någon tid behålla en bostadskostnadsgruppering, då hyrorna

för lägenheter i pensionärshem och för pensionärsbostäder äro knutna

till folkpensioneringens bostadskostnadsgruppering. Revisionens förslag om

kommunalt bostadstillägg och då särskilt principerna för bestämningen av

dess storlek och för fördelningen av kostnaderna för detsamma mellan stat

och kommun synes emellertid även i och för sig ge anledning till omprövning

av gällande maximihyror. Den föreslagna reformen kan dock enligt

revisionens mening sannolikt icke genomföras förrän den 1 januari 1954.

Slutligen framhåller bostadsstyrelsen, att inom styrelsen under senare

tid ifrågasatts en viss omläggning av bidragsgivningen till pensionärshem.

Skäl syntes sålunda kunna anföras för att statsbidraget beräknades efter ett

visst belopp per lägenhet i stället för efter en viss procent av de godkända

byggnadskostnaderna.

Styrelsen föreslår, att 1951 års bostadsutredning får i uppdrag att som

ett led i sin omprövning av bostadsrabattsystemet närmare utreda de frågor

beträffande bidragsgivningen till pensionärshem och pensionärsbostäder, som

styrelsen har redovisat.

Yttrande.

I utlåtande över bostadsstyrelsens förslag har statskontoret erinrat om att

nuvarande bestämmelser grunda sig på den förutsättningen, att statens stöd

till pensionärsbostäder i stort sett skall motsvara statsbidraget till pensionärshem.

Statskontoret anser, att det icke föreligger någon anledning att

rubba denna enligt ämbetsverkets mening självklara princip. Då bidragsgiv
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

ningen till pensionärsbostäder väsentligen syntes förlora sitt berättigande,

om hänsyn toges till den ökade tilläggslångivningen, torde det särskilda

statsbidraget för byggande av dylika bostäder kunna slopas. Skulle statsbidrag

även i fortsättningen utgå, anser statskontoret, att bestämmelserna

böra så avfattas, att statens stöd till pensionärshem och pensionärsbostäder

blir av i stort sett samma omfattning.

Departementschefen.

Bostadsstyrelsens förevarande förslag går i korthet ut på att —- i avvaktan

på en mera allmän översyn av bostadsrabatterna — statsbidrag till pensionärsbostäder

böra beviljas med de belopp, som gällde före den 1 januari

1952. Den föreskrivna reduktionen av bidragen med hänsyn till för ifrågakommande

fastigheter beviljade tilläggslån skulle alltså icke omfatta den

höjning av tilläggslånen, motsvarande det kapitaliserade värdet av ett bidrag

av 4 kronor per m2 lägenhetsyta, vilken genomfördes den 1 januari 1952. Det

är angeläget att tillkomsten av pensionärsbostäder i vanliga flerfamiljshus

underlättas. Bidragsgivningen, som har försökskaraktär, torde därför böra

fortsättas också under nästa budgetår. Jag kan alltså icke dela statskontorets

uppfattning, att ifrågavarande bidragsgivning har förlorat sitt berättigande.

De särskilda statsbidragen till dylika bostäder torde böra utgå med de ursprungligen

fastställda beloppen och reduktion för beviljade tilläggslån göras

endast med de belopp per m2 lägenhetsyta, efter vilka lånen beräknades före

den 1 januari 1952. Jag biträder alltså bostadsstyrelsens förslag.

Bostadsstyrelsen har pekat på flera aktuella frågor rörande pensionärshemsverksamheten,

som böra bli föremål för ytterligare överväganden. En

översyn av gällande bestämmelser om statsbidrag och hyror i avseende å

pensionärshem torde nu vara befogad. Såvitt möjligt böra förslag i ämnet

föreläggas nästa års riksdag. Det torde ankomma på 1951 års bostadsutredning

att överväga dessa frågor och framlägga de förslag till ändringar i gällande

bestämmelser om denna bidragsgivning, vartill förhållandena kunna

giva anledning.

VI. SÄRSKILDA FRÅGOR.

1. BOSTADSFÖRBÄTTRINGSÅTGÄRDER INOM KARESUANDO

KOMMUN.

Frågans behandling vid 1951 års riksdag.

I propositionen nr 124 till 1951 års riksdag redovisades ett förslag av bostadsstyrelsen

om särskilda åtgärder för förbättrande av bostadsförhållandena

inom Karesuando kommun. I anledning härav erinrade föredragande departementschefen

om ett av 1948 års sakkunniga för vissa bostadsförbättringsfrågor

den 5 december 1949 överlämnat betänkande angående åtgärder för

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

förbättring av bostadsförhållandena på vissa orter med särskilt höga byggnadskostnader.

Departementschefen framhöll, att uppgifter förelågo som utvisade

att i vissa delar av Norrland byggnadskostnader och inkomstförhållanden

voro sådana, att stödet till egnahem icke var fullt tillräckligt. Tveksamhet

kunde emellertid råda om hur en effektiv hjälp för de åsyftade områdena

borde ordnas. Beträffande bostadsstyrelsens förslag om åtgärder för en planmässig

förbättring av bostadsförhållandena inom Karesuando kommun framhölls,

att det icke torde kunna ifrågasättas att det var angeläget att förberedande

åtgärder vidtogos. Hinder borde icke möta att sedan förutsättningarna

blivit tillräckligt klarlagda redan under budgetåret 1951/52 vidtaga de åtgärder,

som erfordrades för ett igångsättande av verksamheten. Det borde få

ankomma på Kungl. Maj:t att pröva huruvida ett stöd i enlighet med de av

bostadsstyrelsen uppdragna riktlinjerna borde lämnas. För särskilda fall

borde möjlighet finnas att utlämna subvention i form av räntefri, stående del

av förbättringslån till belopp, som översteg i egnahemslånekungörelsen fastställda

maxima. Extra subvention i form av räntefri, stående del av egnahemslån

borde däremot icke medgivas.

Statsutskottet (uti. nr 155) tillstyrkte förslaget men förutsatte, att möjligheten

att utlämna subvention i form av räntefri, stående del av förbättringslån

till belopp, som översteg i egnahemslånekungörelsen fastställda maxima, utnyttjades

endast i särskilda fall. Även om såsom departementschefen förutsatt

någon bestämd övre gräns för subvention i dylika fall ej kunde angivas,

borde vid övervägandet av frågan beaktas vad 1948 års sakkunniga för vissa

bostadsförbättringsfrågor anfört därom, att ytterligare subvention borde utgå

med ett belopp av högst 3 000 kronor.

Vad statsutskottet anfört godkändes av riksdagen.

Genom beslut den 13 juli och den 26 oktober 1951 medgav Kungl. Maj:t,

att länsbostadsnämnden i Norrbottens län för nybyggnad och upprustning av

sammanlagt tjugo bostadshus inom Karesuando kommun finge under budgetåret

1951/52 utgiva förbättringslån med tillhopa högst 285 000 kronor. Kungl.

Maj:t sade sig framdeles på förslag av bostadsstyrelsen vilja meddela beslut

angående låntagares skyldighet att erlägga ränta och amortering å beviljat

förbättringslån. Genom det förstnämnda beslutet medgav tillika Kungl. Maj:t,

att bostadsstyrelsen för ersättning till en byggnadsförman för ledning och

övervakning av byggnadsarbetena finge under budgetåret 1951/52 av anslaget

till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden disponera

högst 5 000 kronor.

Genom beslut den 7 mars 1952 har Kungl. Maj:t efter förslag av bostadsstyrelsen

slutligt fastställt subventionens storlek i fråga om de tio första

husen. I fyra fall utgör den räntefria, stående delen av förbättringslånet omkring

7 000 kronor, i övriga fall är den väsentlig högre. Fyra hushåll — en

familj med 8 barn, två pensionärshushåll och en familj, där både mannen och

hustrun äro sjukliga — ha så begränsade ekonomiska resurser, att det medgivits

att hela lånet tills vidare får vara ränte- och amorteringsfritt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

Bostadsstyrelsens förslag.

I skrivelse den 4 februari 1952 har bostadsstyrelsen framhållit, att de upp

gifter, som styrelsen erhållit av hälsovårdsnämnden i Karesuando kommun,

tillika förmedlingsorgan i kommunen, samt länsbostadsnämnden i Norrbottens

län ge vid handen, att det fastställda byggnadsprogrammet hittills kunnat

genomföras planenligt och med en kvalitet på arbetet, vilken betecknats såsom

efter förhållandena mycket god. Ehuru kostnadsfrågan ännu icke helt kunde

överblickas, ville det synas som om de preliminära beräkningarna icke skulle

behöva justeras i annan mån än som betingades av den allmänna byggnadskostnadsstegringen.

Förberedelser i form av materialanskaffning för ytterligare

bostadsbyggande påginge inom kommunen. Bostadsstyrelsen delar förmedlingsorganets

och länsbostadsnämndens uppfattning om den ifrågasatta

verksamhetens stora betydelse samt tillstyrker, att densamma får fortsätta

även under nästkommande budgetår. Såsom länsbostadsnämnden föreslagit,

borde den nya etappen omfatta ytterligare högst tjugo hus. Enär arbetsledarens

insatser uppenbarligen haft avgörande betydelse för de hittills uppnådda,

goda resultaten, borde även i fortsättningen erforderliga medel få disponeras

till avlöning av denne.

Departementschefen.

Av de uppgifter, som hälsovårdsnämnden i Karesuando och länsbostadsnämnden

i Norrbottens län ha lämnat beträffande den hösten 1951 påbörjade

bostadsförbättringsverksamheten inom Karesuando kommun, synes framgå,

att resultaten av verksamheten hittills ha varit goda. Byggnadskostnadema ha

endast obetydligt överstigit de kostnader, som preliminärt beräknades, trots

att den allmänna kostnadsnivån har höjts betydligt efter det att kalkylerna

gjordes upp.

Numera föreligga uppgifter om behovet av subvention, vilka utvisa att i

åtskilliga fall en avsevärd del av förbättringslånet måste vara räntefri och

stående. I några fall torde låntagaren åtminstone tills vidare sakna förutsättningar

att till någon del erlägga ränta å lånet. För att såvitt möjligt reducera

subventionen bör, om vederbörandes ekonomiska förhållanden påtagligt förbättras,

den räntefiia, stående delen kunna helt eller delvis utbytas mot ett

räntebärande amorteringslån.

Vid bedömningen av bidragsfrågan bör beaktas angelägenheten av att den

gränsbefolkning det här gäller lämnas ett efter de lokala förhållandena avpassat

stöd. Jag vill även erinra om en annan omständighet av betydelse för

bedömandet av bidragsfrågan, nämligen att de hushåll som komma i åtnju

tande av bostadsförbättringsbidragen icke kunna erhålla vare sig familjebostadsbidrag

eller bränslebidrag.

Jag föreslår, att ifrågavarande bostadsförbättringsverksamhet får fortsätta

i huvudsak efter de riktlinjer som ha uppdragits av bostadsstyrelsen. Det

torde även i fortsättningen få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa subventionens

storlek i varje enskilt fall.

ti—8i7 m Bihan g till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 128.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

2. STATSBIDRAG TILL FISKARBOSTÄDER.

Föreliggande förslag.

1 en promemoria (skr. 2/n 1950) med förslag till åtgärder för att minska

statens utgifter på bostadsområdet ifrågasatte 1950 års besparing sutredning

ett slopande av stödet till fiskarbostäder. I proposition nr 124 till 1951 års

riksdag uttalade föredragande departementschefen, att det borde övervägas

att ersätta de särskilda bidragen med vanliga förbättringslån. Vissa särbestämmelser

beträffande stödet till fiskarbostäder sades emellertid icke kunna

undvaras. Genom beslut den 8 juni 1951 anbefallde Kungl. Maj:t bostadsstyrelsen

att inkomma med förslag angående inordnande av det statliga stödet

till fiskarbostäder i förbättringslångivningen. B o st ads styr elsen har med

skrivelse den 3 december 1951 överlämnat en promemoria över verkställd

utredning angående formerna för det statliga stödet till fiskarbostäder inom

vissa områden.

Enligt bostadsstyrelsen framgår det av den verkställda utredningen, att de

ifrågavarande statsbidragen för fiskarbostäder icke tjäna något egentligt bostadspolitiskt

ändamål utan i stället syfta till att främja fiskarbefolkningens

yrkesutövning. Det måste anses betydelsefullt, framhåller vidare styrelsen,

att det existerar en samordning mellan här ifrågavarande bidragsverksamhet

och andra statliga stödåtgärder för fisket. Styrelsen anser, att frågan om verksamhetens

överförande till fiskeristyrelsen eller annat lämpligt organ bör

närmare övervägas. Med hänsyn härtill är styrelsen ej beredd föreslå, att stödformen

inarbetas i egnahemslånekungörelsen som en form av förbättringslån.

Alldeles oavsett hur verksamheten framdeles skall bedrivas, synes det

bostadsstyrelsen motiverat med en höjning av bidragens maximibelopp. Dessa

hade icke undergått någon höjning sedan 1942, medan byggnadskostnaderna

stigit med ungefär 90 %. Styrelsen anser, att bidragen böra vara tillräckligt

höga för att ge möjlighet till bidrag med 80 % av kostnaderna, då dessa icke

överstiga vad som kan anses såsom normalt för ifrågavarande slag av byggnader.

Styrelsen godtager följande förslag till maximibelopp:

4 000 kronor för enbart bostad,

2 000 kronor för sjöbod och båthus samt

1 500 kronor för sjöbod eller båthus.

Styrelsen framhåller, att för bostad jämte sjöbod och båthus alltså skulle

kunna erhållas högst 6 000 kronor och för bostad jämte sjöbod eller båthus

högst 5 500 kronor.

Yttranden.

Bostadsstyrelsens uttalande, att frågan om den här berörda verksamhetens

överförande till fiskeristyrelsen eller annat lämpligt organ närmare borde

övervägas, har tillstyrkts av cirka hälften av de remissinstanser, som yttrat

sig i frågan, nämligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Stockholms, Gävleborgs och Västerbottens län samt lantbruksnämnderna och

hushållningssällskapen i Stockholms, TJppsala och Västerbottens län. Av

dessa remissinstanser ha några framhållit önskvärdheten av att hushållningssällskapen

få ställningen av förmedlingsorgan i respektive län. För ett bibehållande

av den nuvarande ordningen ha statskontoret, fiskeristyrelsen, lantbrukss

tyr elsen samt lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen i Gävleborgs,

Västernorrlands och Norrbottens län ävensom länsstyrelsen i sistnämnda

län uttalat sig. Statskontoret finner en omorganisation ej motiverad,

oaktat ämbetsverket anser de här ifrågavarande bidragen ej tjäna något egentligt

bostadspolitiskt ändamål utan syfta till att främja fiskarbefolkningens

yrkesutövning. Lantbruksnämnden i Västernorrlands län grundar sin uppfattning

helt på praktiska skäl. Principiellt finner nämnden den här ifrågavarande

bidragsverksamheten böra handhas av fiskeristyrelsen eller hushållningssällskapen.

Fiskeristyrelsen motiverar sin ståndpunkt med att bidragsverksamheten

vad beträffar skärboningar är eu vanlig bostadsfråga samt att

frågan om bidrag till sjöbodar och båthus har en ytterst ringa omfattning.

I fråga om bostadsstyrelsens förslag till höjning av de nu utgående bidragsbeloppen

ha samtliga remissinstanser utom statskontoret intagit en

positiv hållning. Statskontoret ifrågasätter om icke den här ifrågavarande

understödsverksamheten är mogen att avvecklas. I vart fall borde den stödverksamhet,

som avsåg fiskarbostäder, med hänsyn till denna verksamhets

ringa omfattning, kunna avvecklas.

Departementschefen.

Såsom bostadsstyrelsen framhållit tjäna ifrågavarande statsbidrag icke

ett bostadspolitiskt ändamål. Då fråga är om fiskares bostäder böra självfallet

de vanliga låne- och bidragsformerna — egnahemslån, förbättringslån och

bostadsrabatter -—- anlitas. I den mån härutöver behov föreligger av stöd åt

fiskerinäringen torde detta stöd böra handhavas av andra organ än länsbostadsnämnderna.

Hur en omläggning av verksamheten lämpligen bör verkställas

synes icke fullt klarlagt. I avvaktan på en slutlig prövning av denna

fråga torde länsbostadsnämnderna böra handha bidragsgivningen jämväl under

nästa budgetår och bidragsvillkoren förbli oförändrade. Jag anser jämväl,

att det statliga stödet till fiskarbostäder m. m. icke bör inordnas i förbättringslångivningen.

3. ANGÅENDE BESIKTNING OCH KONTROLL AV STATSBELÅNADE

BOSTADSHUS.

Bosladestyrelsens förslag.

I en promemoria har bostadsstyrelsen upptagit vissa frågor rörande den

tekniska kontrollen av byggnadsföretag, för vilka statslån har utgått. Styrelsen

erinrar om att enligt 39 § kungörelsen nr 546/1948 om egnahemslån och

förbättringslån besiktning på sökandens bekostnad skall verkställas av ojäviga

förrättningsmän, som jämväl skola värdera byggnaden. Förmedlingsorganet

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

har att på hemställan av sökanden föranstalta om sådan besiktning och värdering.

För varje kommun skall bostadsstyrelsen eller efter styrelsens bemyn

digande länsbostadsnämnderna utse lämpligt antal sådana förrättningsmän.

Styrelsen föreslår, att slutbesiktning skall verkställas av förmedlingsorganet

på kommunens bekostnad och att intyget om besiktning skall vara

undertecknat av såväl förmedlingsorganet som den av förmedlingsorganet

anlitade kontrollanten. Styrelsen anser, att förenämnda bestämmelse i 39 §

egnahemslånekungörelsen bör ersättas med en bestämmelse, att byggnaden,

innan slutligt beslut meddelas, skall besiktigas genom förmedlingsorganets

försorg. Styrelsens förslag avser jämväl besiktning av flerfamiljshus, varför

ändring förordas även i fråga om 31 § första stycket kungörelsen nr 587/1948

om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus.

I en annan promemoria erinrar bostadsstyrelsen om att det åligger förmedlingsorganen

att kontrollera, att vid upplåtelse av lägenhet i statsbelånad

fastighet högre hyra icke uttages än det lånebeviljande organet medgivit

samt att — därest så befinnes ske och rättelse trots anmaning ej vidtages —

göra anmälan härom till det lånebeviljande organet.

Bostadsstyrelsen anför, att den kommit att påtaga sig en sistahandsgranskning

av de hyresuppgifter, som hänföra sig till tiden för vederbörande fastighets

färdigställande. Styrelsen har övervägt frågan om hyreskontrollens utflyttning

till förmedlingsorganen. Sedan numera en klarare praxis utbildats

beträffande ställningstaganden i olika detaljfrågor samt förmedlingsorganen

på särskilt de större och i sammanhanget viktigaste orterna förvärvat erfarenheter

rörande liyreskontrollen finner styrelsen icke skäl till betänkligheter

mot en utflyttning av densamma. Styrelsen har beslutat om utflyttning

av hyreskontrollen till förmedlingsorganen i samtliga kommuner. Kontrollen

skall i fortsättningen utföras såväl vid tidpunkten för husets färdigställande

som vart femte år därefter. Enligt styrelsens beslut skall utflyttningen vara

verkställd före den 1 april 1952.

Yttrande.

I utlåtande över ifrågavarande promemorior har statskontoret icke funnit

anledning till särskilt uttalande.

Departementschefen.

Det synes önskvärt, att den av bostadsstyrelsen förordade förenklingen i

fråga om byggnadskontrollen kommer till stånd. Jag föreslår, att från och

med den 1 juli 1952 den hittills utförda värderingen av statsbelånade byggnadsföretag,

som verkställts av särskilda förrättningsmän, slopas och att erforderlig

besiktning av företagen skall verkställas av förmedlingsorganen på

sätt bostadsstyrelsen föreslagit.

Yad bostadsstyrelsen anfört om hyreskontrollen föranleder icke annat

uttalande från min sida än att denna kontroll — såsom tidigare bestämts —

bör ankomma på kommunerna.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

85

VII. MEDELSBEHOVET FÖR LÄNE- OCH BIDRAGSVERKSAMHETEN

UNDER BUDGETÅRET 1952/53.

I skrivelse den 27 augusti 1951 behandlade bostadsstyrelsen frågan om

anslag för nästa budgetår i vad det gäller förbättrande av bostadsförhållandena.

I statsverkspropositionen upptogos ifrågavarande anslag med preliminärt

beräknade belopp, enär vissa med förevarande låne- och bidragsverksamhet

sammanhängande faktorer voro föremål för utredning. Sistnämnda belopp

framgå av sammanställningen s. 2.

I sin promemoria den 13 december 1951 har bostadsutredningen redovisat

kalkyler rörande behovet av medel för förbättringslån samt familjebostadsbidrag

och bränslebidrag. I skrivelse den 21 januari 1952 har bostadsstyrelsen

framlagt slutliga förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1952/53 i

fråga om anslagen för förbättrande av bostadsförhållandena.

Bosladsutredningens kostnadsberäkningar.

I anledning av förut nämnda förslag beträffande förbättringslån lämnar

bostadsutredningen vissa uppgifter rörande behovet av anslag till bidrag till

främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

För ifrågavarande ändamål disponerades under budgetåret 1949/50 8 800 000

kronor och under budgetåret 1950/51 10 470 000 kronor. För budgetåret

1951/52 har bostadsstyrelsen beräknat en medelsåtgång på 13 000 000 kronor

och för budgetåret 1952/53, under förutsättning av oförändrade lånevillkor,

en medelsåtgång på 14 000 000 kronor. Vid dessa beräkningar bär styrelsen

tagit hänsyn till den av byggnadskostnadsstegringen betingade ökningen av

förbättringsbidragens genomsnittliga storlek.

I anslutning härtill anför bostadsutredningen, att en höjning av maximibeloppen

för förbättringsbidragen (räntefritt, stående förbättringslån) kommer

att ytterligare öka bidragens genomsnittliga storlek. Bostadsutredningen

uppskattar den därav betingade ökningen av medelsbehovet till ca 1 000 000

kronor. I så fall skulle medelsåtgången under budgetåret 1952/53 komma att

uppgå till 15 000 000 kronor.

Bostadsutredningen diskuterar vidare i vad mån de av utredningen

förordade ändringarna av bestämmelserna om familjebostadsbidrag och

bränslebidrag samt förslaget om bostadsbidrag till ensamstående moder med

ett barn påverkar anslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika

familjer.

Bostadsutredningen erinrar om att nettoutgifterna för familjebidrag,

familjebostadsbidrag och bränslebidrag under budgetåret 1949/50 uppgingo

till 23 000 000 kronor och under budgetåret 1950/51 till 31 000 000 kronor.

För budgetåret 1951/52 hade bostadsstyrelsen beräknat nettoutgifterna till

ca 39 000 000 kronor. Nettoutgifterna hade sålunda ökat med ca 8 000 000

kronor per år. ökningstakten berodde i första hand på nytillskottet av lägen
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

heter, vilket hade varit ungefär lika stort under åren 1949 och 1950. För år

1951 hade bostadsstyrelsen räknat med ungefär samma tillskott av lägenheter

som under de två närmast föregående åren.

Utredningen framhåller vidare, att en höjning av inkomststrecken vid en

allmän höjning av inkomstnivån, varvid förutsättes att denna höjning innebär

att andelen med hänsyn till inkomsten bidragsberättigade familjer hålles

konstant, icke kommer att på längre sikt medföra någon kostnadsökning i

förhållande till kostnaderna för en bidragsgivning vid oförändrade inkomststreck

och oförändrad inkomstnivå.

En höjning av inkomststrecken från och med budgetåret 1952/53 och införandet

av ett system med reducerade bidrag kommer enligt utredningens

mening att innebära en kostnadsökning i förhållande till kostnaderna vid

oförändrade inkomststreck. Utredningen finner det emellertid vanskligt att

ange storleken av denna kostnadsökning. Den faktiska kostnadsökningen vore,

bortsett från förändringarna i lägenhetstillskotten, i hög grad beroende av

de principer kommunerna tillämpa vid fördelningen av nytillkommande

lägenheter mellan familjer som kunna få bidrag och familjer som icke kunna

få bidrag.

Med hänsyn härtill hade det för utredningen icke framstått som möjligt

att göra någon kostnadsberäkning på kort sikt. I stället hade gjorts en uppskattning

av de relativa kostnaderna för bidragsgivningen vid en ej särskilt

angiven framtida tidpunkt, när bidragsgivningen vore i det närmaste fullt

utbyggd.

Utredningen redovisar beräkningar, som utvisa en kostnadsökning på

längre sikt av sju procent i förhållande till en bidragsgivning av nuvarande

omfattning, därest utredningens förslag genomfördes. En höjning av inkomststrecken

med 2 000 kronor utan ett samtidigt införande av reducerade bidrag

skulle icke innebära någon kostnadsökning på längre sikt i jämförelse med en

bidragsgivning av nuvarande omfattning, eftersom för närvarande 1950 års in

komster låge till grund för bidragsgivningen och en höjning med 2 000 kronor

innebure i stort sett samma andel bidragsberättigade vid 1951 års inkomster

som vid 1950 års inkomster. En höjning av inkomststrecken med 3 000 kronor

och ett samtidigt införande av reducerade bidrag skulle öka kostnaderna med

17 %. Yidare anför utredningen i denna fråga bl. a.

Bostadsutredningen har med utgångspunkt från antalet barnfamiljer år 1945

och dessas fördelning efter antalet barn gjort en beräkning av antalet med hänsyn

till inkomsten bidragsberättigade familjer förutsatt 1947 års inkomstfördelning

och oförändrade inkomststreck. Antalet dylika familjer skulle uppgå till

något över 300 000. Om familj ebostadsbidrag skulle utgå till alla dessa familjer,

skulle den årliga kostnaden kunna uppskattas till ca 180 000 000 kronor.

Motsvarande årliga kostnad skulle också erhållas förutsatt 1951 års inkomstfördelning

och med 3 000 kronor höjda inkomststreck.

Några beräkningar av de ökningar av anslagsbehovet, som ett genomförande

av utredningens förslag rörande i första hand bidrag till ensam

stående mödrar med ett barn skulle föranleda, ha icke redovisats.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

87

Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.

Anslaget till kapiialmedels förluster och ränteef ter gifter å vissa bostadsbyggnadslån

bär i statsverkspropositionen i anslutning till av bostadsstyrelsen

i dess skrivelse den 27 augusti 1951 gjorda beräkningar preliminärt upptagits

till 8 000 000 kronor. Beträffande dessa beräkningar framhåller bostadsstyrelsen

i en till sin skrivelse den 21 januari 1952 fogad promemoria

i huvudsak följande.

Denna beräkning hade gjorts under förutsättning av oförändrat ränteläge

och av att de under budgetåret tillgodoförda ränteeftergifterna för flerfamiljshus

skulle avse perioden 1 juli 1951—30 juni 1952 och ränteeftergifterna

för enfamiljs- och tvåfamilj shus perioden från ränt esf egringen hösten 1950

till och med den 30 juni 1952. Styrelsen räknade därvid med att tillgodoföra

låntagarna ränteeftergifter en gång om året i samband med aviseringen av

annuiteter vid budgetårsskiftena. Erfarenheterna från den första tillgodoföringen

i samband med aviseringen av annuiteterna för tertiärlån till flerfamiljshus

per den 1 juli 1951 ha emellertid visat att ett sådant förfaringssätt

är förenat med vissa olägenheter. Styrelsen ämnar därför tills vidare

tillgodoföra låntagarna ränteeftergifter beträffande tertiärlån till flerfamiljshus

två gånger om året (den 1 juli och den 1 januari) och beträffande egnahemslån

en gång om året (den 1 juli), varvid ränteeftergifterna skulle avse

det halvår respektive år, som tilländalupit ett halvt år före tillgodoföringen.

I enlighet härmed skulle anslaget under budgetåret 1952/53 komma att belastas

med ränteeftergifter på tertiärlån avseende perioden 1 juli 1951—30

juni 1952 och på egnahemslån avseende perioden från räntestegringen till och

med den 31 december 1951, vilket beträffande perioden för egnahemslån innebär

en förkortning med ett halvt år i förhållande till den i styrelsens preliminära

beräkning angivna.

I anledning av denna utbetalningsplan beräknar styrelsen en minskning

av det preliminärt beräknade medelsbehovet för budgetåret 1952/53 med ca

1 000 000 kronor, d. v. s. från 8 000 000 kronor till 7 000 000 kronor.

I vad det gäller anslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrilea

familjer lämnar bostadsstyrelsen vissa uppgifter rörande de av styrelsen hösten

1951 redovisade preliminära beräkningarna av medelsbehovet under budgetåret

1952/53.

I skrivelsen den 27 augusti 1951 beräknade bostadsstyrelsen med ledning

av ansökningsfrekvensen och bidragsgivningens omfattning under budgetåret

1950/51, att nettoutgifterna under budgetåret 1951/52 skulle komma att öka

med 8 000 000 kronor och under detta budgetår uppgå till sammanlagt

39 000 000 kronor. Styrelsen räknade därvid med en årlig ökning av antalet

bidrag på ca 16 000. Under första hälften av innevarande budgetår beviljades

drygt 6 000 bidrag, vilket innebär en minskning med ca 2 000 jämfört med

första hälften av närmast föregående budgetår. Totalantalet beviljade bidrag

under hela innevarande budgetår och därmed ökningen i nettoutgifterna torde

därför bli mindre än enligt styrelsens tidigare beräkning. Uppskattningsvis

torde nettoutgifterna under budgetåret 1951/52 kunna angivas till det för

budgetåret anvisade beloppet av 37 000 000 kronor.

Yidare beräknade styrelsen i avvaktan på vissa förslag från 1951 års bostadsutredning

medelsbehovet för budgetåret 1952/53 under förutsättning av att

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

inkomststrecken höjdes med 1 000 kronor från och med ingången av nämnda

budgetår. I enlighet härmed beräknades nettoutgifterna till 47 000 000 kronor,

btyrelsen hade därvid utgått från att nettoutgifterna under budgetåret 1951/52

skulle uppgå till 39 000 000 kronor. Med hänsyn till vad som ovan anförts

beträffande utgifterna under innevarande budgetår torde nettoutgifterna under

budgetåret 1952/53 under samma förutsättning nu kunna beräknas till inemot

43 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsen erinrar om de av bostadsutredningen framlagda förslagen

beträffande bostadsbidrag till barnfamiljer. Utredningen hade icke beräknat

de av dessa förslag betingade kostnadsförändringarna på kort sikt,

t. ex. mellan budgetåren 1951/52 och 1952/53. Att beräkna nettoutgifterna

under budgetåret 1952/53 med beaktande av de av utredningen föreslagna

ändringarna vore förenat med stora svårigheter. Styrelsen uppskattar emellertid,

med hänsyn tagen till utredningens förut åsyftade förslag om bidrag till

två- och flerbarnsfamiljer, ökningen av nettoutgifterna mellan budgetåren

1951/52 och 1952/53 till 12 000 000 kronor, varav 6 000 000 kronor hänföra sig

till förslaget om reducerade bidrag. Medelsbehovet för familjebostadsbidrag

till ensamstående mödrar kunde under ett första budgetår uppskattas till högst

1 000 000 kronor, vilket motsvarade bidrag under ett år till ca 4 000 hushåll.

Bostadsstyrelsen beräknar fördenskull anslagsbehovet för nästa budgetår

till (37 000 000 + 12 000 000 + 1 000 000) 50 000 000 kronor.

Anslaget till särskilda bostadsrabatter, från vilket utlämnas trekronorsbidrag

och statsbidrag till anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus,

har i statsverkspropositionen upptagits med ett preliminärt beräknat

belopp av 1 950 000 kronor. Bostadsstyrelsen beräknar nu anslagsbehovet

för nästa budgetår till endast 900 000 kronor. Härvid uppskattar styrelsen

det för innevarande budgetår disponibla beloppet till ca 2 950 000 kronor och

medelsåtgången till ca 1 600 000 kronor. A anslaget skulle sålunda vid budgetårets

utgång finnas disponibelt ett belopp av 1 350 000 kronor. För nästa

budgetår beräknar styrelsen medelsåtgången till 2 250 000 kronor, varav

150 000 kronor för bidrag till pensionärsbostäder, och anslagsbehovet till

(2 250 000 — 1 350 000) 900 000 kronor.

Yad härefter angår anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden, vilket i statsverkspropositionen preliminärt beräknats till

13 000 000 kronor, erinrar bostadsstyrelsen om bostadsutredningens förslag

beträffande rån tefritt, stående förbättringslån, vilket utredningen beräknat

skulle medföra en ökning av medelsbehovet för nästa budgetår av 1 000 000

kronor, samt anför ytterligare beträffande anslaget för budgetåret 1952/53.

Vid 1950 års riksdag (propositionen nr 144 och statsutskottets utlåtande

nr 135) och vid 1951 års riksdag (statsutskottets utlåtande nr 155) har behandlats

frågan om förbättringslångivningens omfattning. Med anledning

härav pågår en viss utvidgning av förbättringslångivningen på det sätt som

närmare framgår av styrelsens ovan nämnda utlåtande. I annat sammanhang

redovisar styrelsen behovet av medel under budgetåret 1952/53 för den särskilda

förbättringsverksamheten i Karesuando kommun. Vidare må erinras

om, att styrelsen i skrivelse den 3 december 1951 föreslagit en höjning av

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majds proposition nr 128.

maximibeloppen lör statsbidragen till fiskarbostäder. Hur nämnda omständigheter

komma att påverka medelsbehovet under budgetåret 1952/53 är svårt

att bedöma. Uppskattningsvis torde man kunna angiva den härav betingade

ökningen i förhållande till styrelsens preliminära beräkning av medelsbehovet

till 5 000 000 kronor.

Styrelsen anser sålunda, att anslaget för budgetåret 1952/53 bör anvisas med

det i statsverkspropositionen upptagna beloppet 13 000 000 kronor.

Styrelsen anser vidare, att till bidrag till inrättande av pensionärshem skall

upptagas det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade beloppet av

11000 000 kronor. Om medelsåtgången under innevarande budgetår anför

styrelsen i huvudsak följande.

Under tiden 1 juli—31 december 1951 har ansökningar om statsbidrag tillstyrkts

till ett sammanlagt belopp av 4 239 000 kronor, varav 244 000 avse höjningar

av tidigare tillstyrkta bidrag. Inneliggande ansökningar om statsbidrag

avse ett sammanlagt belopp av 6 070 000 kronor, varav 703 000 kronor avse

höjningar av tidigare tillstyrkta bidrag. Beloppen avseende tillstyrkta bidrag

och inneliggande ansökningar om bidrag samt det belopp av 36 000 kronor, varmed

anslaget överskridits för budgetåret 1950/51, utgöra sammanlagt 10 345 000

kronor, varemot svarar det för innevarande budgetår anvisade anslaget på

8 000 000 kronor.

Ytterligare ansökningar om höjningar väntas inkomma, och då dessa, som

styrelsen tidigare framhållit, måste tillstyrkas i första hand, kommer endast

omkring hälften av inneliggande nya ansökningar att kunna tillstyrkas under

andra halvåret av innevarande budgetår. Prövningen av inneliggande nya ansökningar

avseende i runt tal 3 000 000 kronor och alla under innevarande

halvår inkommande nya ansökningar måste således på grund av medelsbrist

uppskjutas till nästkommande budgetår.

I vad det gäller anslaget till lånefonden för bostadsbyggande lämnar bostadsstyrelsen

först vissa uppgifter rörande långivningens omfattning under

tiden 1 juli—30 november 1951. Styrelsen uttalar, att man icke med ledning

av dessa uppgifter kan direkt beräkna långivningens omfattning under

hela budgetåret på grund av dels de normala variationerna i dennas omfattning

under budgetårets olika månader, dels den sannolika eftersläpningen i

långivningen under förra hälften av budgetåret, vilken sammanhänger med

ikraftträdandet den 1 januari 1952 av de nya bestämmelserna om tilläggslån

och räntefri, stående del av egnahemslån. Följande uppgifter lämnas om de

genom preliminära och slutliga beslut beviljade lånen.

Under månaderna juli—november år 1951 beviljades genom preliminära

beslut om tertiärlån 92 000 000 kronor till 11400 lägenheter. Genom slutliga

beslut om tertiärlån beviljades under samma tid 49 000 000 kronor till 7 100

lägenheter. Att preliminärt beslut meddelats beträffande ett så betydligt

större antal lägenheter än slutligt beslut sammanhänger dels med ökad lånefrekvens,

som tagit sig uttryck i ökad preliminär långivning, dels med en något

minskad slutlig långivning till följd av eu viss avvaktande hållning från låntagarnas

sida inför de nya lånebestämmelserna. Av det slutligt beviljade lånebeloppet

utgjorde 9,i % fördjupning, vilket i genomsnitt torde motsvara inemot

3 % av avkastningsvärdet. För budgetåret 1950/51 voro motsvarande tal

respektive 6,8 % och inemot 2 %. Fördjupningsbehovet har således ökat.

Genom preliminära beslut om egnahemslån beviljades under perioden

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 128.

45 000 000 kronor till 2 850 lägenheter och genom slutliga beslut om dylika

lån 61 000 000 kronor till 4 250 lägenheter. Av det slutligt beviljade lånebeloppet

utgjorde 13,5 % fördjupning, vilket motsvarar en fördjupning av i

genomsnitt cirka 6,5 % av den godkända produktionskostnaden. Även beträffande

egnahemslån har fördjupningsbehovet ökat jämfört med budgetåret

1950/51, då motsvarande tal voro respektive 10 % och cirka 4,5 %.

Sammanlagt har under de fem första månaderna av budgetåret 1951/52

genom preliminära beslut om tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån beviljats

139 500 000 kronor och genom slutliga beslut 111 100 000 kronor.

Vidare framhåller styrelsen, att under månaderna juli—november 1951

utbetalades i form av tertiärlån 60 000 000 kronor, egnahemslån 60 000 000

kronor och räntebärande förbättringslån 600 000 kronor. Sammanlagt utbetalades

således cirka 121 000 000 kronor, medan till fonden inflöto 4 000 000 kronor

i form av amorteringar och inlösta lån, varför belastningen uppgick till

117 000 000 kronor.

Beträffande utbetalningen av förskott å tertiärlån och egnahemslån under

tiden 1 juli—30 november 1951 anför styrelsen.

I form av förskott å tertiärlån ha utbetalats 16 000 000 kronor. Förskott å

egnahemslån har utbetalats med ett sammanlagt belopp av 40 000 000 kronor.

Ett mått på den utsträckning, i vilken förskott utlämnas på de preliminärt

beviljade egnahemslånen, erhålles genom att sätta utbetalningen av förskott i

relation till de preliminärt beviljade lånebeloppen under samma tidsperiod.

Under budgetårets fem första månader utgjorde det utbetalade förskottsbeloppet

89 % av det preliminärt beviljade lånebeloppet. En stark ökning av förskottsutbetalningarna

har skett jämfört med föregående budgetår. För hela

budgetåret 1950/51 var motsvarande tal 55 %. Denna relation varierade dock

avsevärt mellan budgetårets olika kvartal. Sålunda var det i form av förskott

utbetalade beloppet under fjärde kvartalet 1950 26 % större än det preliminärt

beviljade under motsvarande period. Detta torde ha betingats av den då inträffade

åtstramningen på kreditmarknaden, vilket föranledde ett stort antal

företagare, som icke tidigare räknat med att taga ut förskott, att då begära

förskottsutbetalning. Under budgetårets senare hälft stabiliserades utbetalningen

av förskott på en nivå motsvarande drygt en tredjedel av de prelijninärt

beviljade lånebeloppen. Från och med juli månad har emellertid utbetalningen

av förskott kommit att ligga på en betydligt högre nivå, motsvarande

inemot nio tiondelar av de preliminärt beviljade lånebeloppen. Denna

ökning torde till eu del vara av säsongmässig karaktär. Den preliminära långivningen

är större under våren än under hösten. Samtidigt förflyter en viss

tid mellan å ena sidan det preliminära beslutet och å andra sidan låntagarens

anspråk på förskott och utbetalningen av detsamma. Detta innebär, att under

sommaren och hösten komma förskott att utbetalas, som hänföra sig till en

större långivning än under samma tid, varför de här beräknade relationstalen

bli relativt höga. Det häa- angivna förhållandet torde emellertid icke helt

förklara den redovisade ökningen. Otvivelaktigt har det skett en reell ökning

i uttagningen av förskott, vars storlek dock icke närmare kan angivas.

I samband med utbetalning av egnahemslån inflöto sammanlagt 17 000 000

kronor av tidigare utlämnade förskott, vilket motsvarar 28 % av de utbetalade

egnahemsbeloppen.

I form av förskott på förbättringslån utbetalades 1 100 000 kronor. I samband

med utbetalning av förbättringslån inflöto 200 000 kronor av tidigare utlämnade

förskott.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Sammanlagt utbetalades i form av förskott 57 000 000 kronor och inflöto

18 000 000 kronor av tidigare utbetalda förskott, varför belastningen å förskottstiteln

uppgick till 39 000 000 kronor.

I anslutning härtill konstaterar bostadsstyreLsen, att belastningen å anslaget

under de fem första månaderna av budgetåret 1951/52 uppgick till 156 000 000

kronor.

Beträffande medelsåtgången under innevarande budgetår i dess helhet

erinras om att styrelsen i sitt utlåtande över bostadsutredningens förslag beräknade

anslagsbelastningen för detta budgetår till 350 000 000 kronor. Enligt

en nu reviderad beräkning skulle anslagsbelastningen uppgå till 380 000 000

kronor. I jämförelse med den tidigare beräkningen hade antagits en viss

minskning i utbetalningen av lån. Fördjupningsbehovet hade antagits motsvara

det behov, som konstaterats under de första fem månaderna av innevarande

budgetår. Fördjupningen hade för hela budgetåret beräknats uppgå till

sammanlagt 40 000 000 kronor. Utbetalningen av förskott hade antagits öka

med hänsyn till den ökade utbetalningen under hösten. Nettobelastningen i

samband med förskottsutbetalning hade antagits uppgå till 65 000 000 kronor.

Någon förskottsutbetalning av tertiärlån hade antagits icke skola förekomma

under senare delen av budgetåret.

Med hänvisning till att det för innevarande budgetår disponibla beloppet å

anslaget uppgår till 306 000 000 kronor beräknar styrelsen ett anslag på tillläggsstat

för budgetåret 1951/52 på (380 000 000 — 306 000 000) avrundat

75 000 000 kronor.

I vad det gäller medelsåtgången under budgetåret 1952/53 framhåller styrelsen

följande.

I sitt utlåtande över bostadsutredningens förslag uppskattade styrelsen

anslagsbelastningen under budgetåret 1952/53 till i runt tal 455 000 000 kronor.

Som departementschefen framhållit i statsverkspropositionen måste beräkningen

av anslaget bli osäker på grund av det av kreditmarknadsläget betingade

behovet av fördjupning och förskottsutbetalning. Härtill kommer svårigheten

att bedöma i vilken utsträckning de högre byggnadskostnaderna och

de nya lånebestämmelserna komma att medföra en ökad efterfrågan på statliga

lån. Styrelsen har icke ansett sig med utgångspunkt från det uppgiftsmaterial,

som framkommit sedan den ovan nämnda uppskattningen av anslagsbelastningen

gjordes, kunna närmare angiva medelsbehovet. Med hänsyn till

osäkerheten i beräkningarna synes det vara försvarligt att för budgetåret

1952/53 räkna med det i statsverkspropositionen preliminärt upptagna beloppet

av 450 000 000 kronor.

Med hänvisning till det anförda anser styrelsen, att till lånefonden för bostadsbyggande

böra anvisas dels å tilläggsstat för budgetåret 1951/52 ett belopp

av 75 000 000 kronor, dels å rikse täten för budgetåret 1952/53 ett belopp

av 450 000 000 kronor.

Styrelsen räknar med att genom preliminära lånebeslut skola komma att

disponeras i runt tal 380 000 000 kronor under budgetåret 1952/53.

Vad härefter angår anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsvcrk
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

samhet har bos taxi s a ty r el sen gjort följande beräkning rörande medelsåtgången

under innevarande budgetår.

Enligt av styrelsen fastställda övergångsbestämmelser i anledning av de

ändrade villkoren för tilläggslån kan förhöjt tilläggslån utgå till företag, där

inflyttning skett tidigast den 1 januari 195i. Då den normala tiden mellan inflyttningen

och utanordningen av lånen uppgår till cirka nio månader skulle

under budgetåret 1951/52 de högre tilläggslånen kunna utbetalas till företag,

som blivit inflyttningsfärdiga under de nio första månaderna av kalenderåret

1951. Antalet lägenheter i dylika företag med statliga lån har uppskattats till

15 000. Någon ökning av den för år 1950 konstaterade lånefrekvensen har icke

antagits. För dessa lägenheter har antagits att tilläggslån komma att utbetalas

med belopp motsvarande i genomsnitt två kronor per kvadratmeter utöver tillläggslån

enligt tidigare bestämmelser. I förhöjt tilläggslån skulle detta motsvara

ett belopp av cirka 50 000 000 kronor. Det kan beräknas, att under bud

getåret 1951/52 cirka 30 000 000 kronor komma att utbetalas i tilläggslån en

ligt tidigare bestämmelser. Under innevarande budgetår skulle sålunda totalt

komma att utbetalas cirka 80 000 000 kronor.

Med hänsyn till att under innevarande budgetår finnes disponibelt ett belopp

av 115 000 000 kronor beräknar styrelsen, att vid budgetårets slut skall

kvarstå ett outnyttjat belopp av (115 000 000 — 80 000 000) 35 000 000 kronor.

Beträffande medelsåtgången under nästa budgetår anför styrelsen.

Vid beräkningen av anslagsbelastningen under budgetåret 1952/53 har sty

relsen utgått från att tilläggslån kommer att utbetalas till företag, som färdigställts

under perioden oktober 1951—september 1952. Vidare har antagits en

viss ökning av lånefrekvensen och att praktiskt taget samtliga företag erhålla

tilläggslån enligt de för företag påbörjade efter den 1 juli 1951 gällande bestämmelserna.

Utbetalningen av tilläggslån kan enligt dessa antaganden beräknas

uppgå till cirka 210 000 000 kronor. Denna beräkning måste dock betraktas

som osäker med hänsyn till de antaganden som måst göras beträffande

produktionens omfattning och lånefrekvensen.

Med beaktande av det vid budgetårets ingång outnyttjade beloppet kan anslagsbehovet

för budgetåret 1952/53 beräknas till (210 000 000 — 35 000 000)

175 000 000 kronor.

Med hänvisning till det anförda och med hänsyn till graden av osäkerhet

1 beräkningarna anser styrelsen, att anslaget för budgetåret 1952/53 bör anvisas

med det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade beloppet av

180 000 000 kronor.

Styrelsen räknar med att genom preliminära lånebeslut skola komma att

disponeras i runt tal 210 000 000 kronor under budgetåret 1952/53.

I fråga om anslaget till lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

framhåller bostadsstyrelsen, att genom avskrivning från vidare handläggning

av ärenden rörande ännu icke utbetalda lantarbetarbostadslån beviljade

av egnahemsstyrelsen till fonden ha återförts sammanlagt cirka

2 450 000 kronor. Det för innevarande budgetår å ifrågavarande fond disponibla

beloppet utgjorde därför 7 350 000 kronor. Under detta budgetår beräknar

styrelsen medelsåtgången till 3 000 000 kronor. Vid ingången av nästa

budgetår skulle alltså finnas ett odisponerat belopp av cirka 4 350 000 kronor.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Jämväl för budgetåret 1952/53 beräknar styrelsen ett medelsbehov av 3 000 000

kronor, varför styrelsen anser, att det för nämnda budgetår icke fordras någon

medelsanvisning.

Vad slutligen angår anslaget till lån till anordnande av kollektiva tvätterier

lämnar styrelsen följande uppgifter om medelsbehovet under innevarande

budgetår.

I sin skrivelse den 27 augusti 1951 beräknade bostadsstyrelsen, att det för

budgetåret 1951/52 å anslaget disponibla beloppet, däri inräknat anslaget för

ifrågavarande budgetår, uppgick till 3 623 000 kronor. De vid ingången av budgetåret

hos styrelsen inneliggande ansökningarna om lån avsågo ett sammanlagt

lånebelopp av 2 097 000 kronor.

Under den hittills gångna delen av innevarande budgetår ha sammanlagt

712 200 kronor disponerats genom preliminära beslut om lån. Inneliggande ansökningar

om preliminära beslut i låneärenden och ansökningar om höjningar

i samband med slutliga beslut avse ett sammanlagt belopp av omkring 3 000 000

kronor. Det för innevarande budgetår disponibla beloppet å anslaget kommer

således att helt tagas i anspråk vid bifall till inneliggande ansökningar om

preliminära beslut och om höjningar av tidigare beviljade lån. I den mån något

eller några av de med inneliggande ansökningar avsedda företagen på grund

av investeringsbegränsningen icke skulle kunna igångsättas under innevarande

budgetår torde de därigenom friställda beloppen till en del komma att tagas

i anspråk för beviljandet av under vårmånaderna inkommande ansökningar om

höjningar i samband med slutligt beslut.

Med hänvisning till att byggnadskvoten för kollektiva tvätterier för år 1952

torde komma att volymmässigt sett medgiva eu lika stor byggnadsverksamhet

som under år 1951 och under hänvisning till vad styrelsen har anfört i sin

nyssnämnda skrivelse om förväntade ökade anspråk på lånemedel anser styrelsen,

att anslaget för budgetåret 1952/53 i enlighet med styrelsens preliminära

förslag bör anvisas med ett belopp av 2 000 000 kronor.

Yttrande.

I utlåtande över bostadsstyrelsens förevarande skrivelse har statskontoret

icke funnit anledning till särskilt uttalande rörande de i skrivelsen redovisade

anslagsberäkningarna.

Departementschefen.

De i det föregående förordade jämkningarna i gällande grunder för lån

och bidrag giva icke anledning till en allmän omprövning av de i statsverkspropositionen

redovisade preliminära beräkningarna av behovet av medel

för nästa budgetår å bostadsanslagen. Ej heller de av bostadsstyrelsen i dess

skrivelse med slutliga anslagsäskanden för nästa budgetår lämnade uppgifterna

rörande låne- och bidragsverksamheten föranleda annat än omräkning

av enstaka anslag. Yad gäller do särskilda anslagen får jag sålunda i detta

sammanhang föreslå följande.

Bostadsstyrelsens förslag att anslaget till kapitalmedelsförluster och ränta
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

eftergifter skall upptagas med 7 000 000 kronor i stället för i statsverkspropo

sitionen preliminärt beräknade 8 000 000 kronor kan jag godtaga.

I statsverkspropositionen bar för nästa budgetår preliminärt beräknats ett

belopp av 47 000 000 kronor till hyresrabatter för mindre bemedlade, bamrika

familjer. Bostadsstyrelsen har på grundval av bostadsutredningens förut behandlade

förslag till ändringar av förevarande bidragsgivning beräknat medelsbehovet

för nästa budgetår till 50 000 000 kronor, varav ett belopp av

1 000 000 kronor avser bidrag till ensamstående mödrar med ett barn. Utredningens

förslag om reducerade bidrag beräknas öka utgifterna med 6 000 000

kronor. Vid en uppräkning av inkomststrecken med 2 000 kronor och oförändrade

bidragsgrunder i övrigt kan alltså medelsbehovet för nästa budgetår

uppskattas till 43 000 000 kronor. Mitt förslag om reducerade bidrag till familjer

i vissa inkomstlägen torde icke föranleda så stor utgiftsökning, som

bostadsstyrelsens beräkningar tyda på. Ökningen torde kunna uppskattas till

högst 4 000 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetårskulle

sålunda uppgå till högst (43 000 000 + 4 000 000) 47 000 000 kronor.

Jag föreslår, att anslaget i enlighet med vad som preliminärt beräknats i

statsverkspropositionen upptages med ett belopp av 47 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsens förslag att till särskilda bostadsrabalter skall beräknas ett

belopp av 900 000 kronor kan jag godtaga.

I statsverkspropositionen har anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden preliminärt beräknats till 13 000 000 kronor.

I anslutning till ifrågavarande beräkning framhöll jag, att även om det icke

för närvarande vore möjligt att taga slutlig ställning till frågan vilka ändringar

i bestämmelserna rörande förbättringslån, som borde vidtagas i anledning

av stegringen av byggnadskostnadema, torde behovet av medel kunna

beräknas stiga med i varje fall 5 000 000 kronor under nästa budgetår. Mitt

förslag i det föregående beträffande förbättringslångivningen innebär, att en

betydande utvidgning av densamma bör eftersträvas under nästa budgetår.

Särskilt förmånliga lånevillkor ha förordats ifråga om upprustning av bostäder

för åldringar. På grund härav anser jag, att anslaget för budgetåret

1952/53 bör upptagas med 15 000 000 kronor. — Liksom hittills torde från

anslaget få bestridas kostnaderna för ersättningar till förmedlare av egnahem6statslån.

Bostadsstyrelsen har föreslagit att till bidrag till inrättande av pensionärshem

för nästa budgetår skall anvisas det i statsverkspropositionen preliminärt

beräknade beloppet av 11 000 000 kronor. Styrelsen har lämnat uppgifter,

av vilka framgå att anslaget för innevarande budgetår sannolikt icke helt

täcker medelsefterfrågan. Det synes tveksamt om ett belopp av 11000 000

kronor skall visa sig tillräckligt för nästa budgetår. Jag anser mig emellertid

böra godtaga styrelsens förslag.

I statsverkspropositionen har till lånefonden för bostadsbyggande beräknats

ett preliminärt belopp av 450 000 000 kronor. I sin förutnämnda skrivelse

den 21 januari 1952 har bostadsstyrelsen redovisat nya beräkningar rörande

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

medelsbehovet under nästa budgetår samt föreslagit, att anslaget anvisas med

det i statsverkspropositionen upptagna beloppet. Jag biträder styrelsens förevarande

förslag. Jämväl styrelsens beräkning att genom preliminära beslut

om lån, som skola utgå från lånefonden för bostadsbyggande, komma att disponeras

380 000 000 kronor under budgetåret 1952/53 kan jag godtaga.

I propositionen nr 217 till 1951 års riksdag redovisades en av bostadsstyrelsen

verkställd beräkning, som utvisade att under vissa antaganden till lånefonden

för bostadsbyggande borde anvisas ett anslag på tilläggsstat för budgetåret

1951/52 av 60 000 000 kronor. I anledning av denna beräkning framhöll

jag, att behovet av fördjupning av lån samt av förskott å lån bestämdes av

den allmänna tillgången på bostadskrediter och att säkra hållpunkter för en

bedömning av kreditmarknadens utveckling icke torde kunna erhållas. Jag

ansåg det därför icke vara möjligt att säkert avgöra, om det för innevarande

budgetår anvisade anslaget å 265 000 000 kronor komme att visa sig vara tillräckligt

och kunde fördenskull icke då tillstyrka ytterligare medelsanvisning

för budgetåret 1951/52.

I sin skrivelse den 21 januari 1952 med slutliga förslag till anslagsäskanden

för nästa budgetår har bostadsstyrelsen med anledning av uppgifter om långivningen

under innevarande budgetårs fem första månader förordat, att å

tilläggsstat för budgetåret 1951/52 anvisas ett belopp av 75 000 000 kronor.

Detta förslag kan jag godtaga.

Till tilläggslån till viss bos t ads by g gnadsverksamh e t torde i enlighet med

vad som beräknats i statsverkspropositionen böra anvisas 180 000 000 kronor.

Mot bostadsstyrelsens beräkning att under budgetåret 1952/53 genom preliminära

lånebeslut skall komma att disponeras ett belopp av 210 000 000 kronor

har jag icke någon erinran.

I statsverkspropositionen har till lån till uppförande och förbättring av

lantarbetarbostäder upptagits ett formellt belopp av 100 kronor. Bostadsstyrelsen

har funnit, att ytterligare medelsanvisning ej erfordras för nästa budgetår.

Jag föreslår, att anslaget upptages med ett belopp av 100 kronor och

förutsätter därvid att Kungl. Maj:t meddelar beslut om fortsatt disposition

av den vid utgången av innevarande budgetår befintliga reservationen.

Bostadsstyrelsen anser, att till lån till anordnande av kollektiva tvätterier

för budgetåret 1952/53 bör anvisas ett belopp av 2 000 000 kronor. För innevarande

budgetår har anvisats ett belopp av 1 500 000 kronor. Den inträffade

byggnadskostnadsstegringen motiverar en uppräkning av anslaget. Jag kan

därför godtaga styrelsens förslag.

Riksdagen har medgivit, att av det senast för budgetåret 1947/48 anvisade

investeringsanslaget till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett

belopp av 10 000 000 kronor må disponeras jämväl under budgetåret 1951/52.

Enligt vad jag inhämtat kan beräknas, att utbetalningarna under detta budgetår

komma att uppgå till sammanlagt högst 5 000 000 kronor och att det

under nästa budgetår återstår att utbetala högst 4 000 000 kronor å ifrågavarande

äldre lån. Jag anser, att högst sistnämnda belopp av anslaget bör få

disponeras under nästa budgetår.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

I detta sammanhang torde riksdagens medgivande böra inhämtas till att

räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas onder nästa budgetår, fastställes

till oförändrat 3,2 5 % i avvaktan på en slutlig prövning av frågan om

formerna för stöd till lantarbetarbostäder.

VIII. HEMSTÄLLAN.

Under åberopade av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade ändringar i olika avseenden från

och med den 1 juli 1952 av grunderna för den statliga låne- och

bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen;

II. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka må

komma att beviljas under budgetåret 1952/53, bestämmes till

3,25 %\

in. medgiva att för budgetåret 1952/53

dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från

lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp

av 380 000 000 kronor,

dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från anslaget

till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må

meddelas intill ett belopp av 210 000 000 kronor,

dels av det senast för budgetåret 1947/48 anvisade investeringsanslaget

till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

må disponeras ett belopp av 4 000 000 kronor;

IV. för budgetåret 1952/53 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln,

1) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bo

stadsbyggnadslån ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor;

2) till Hyresrabatter till mindre bemedlade, barnrika familjer

ett förslagsanslag av 47 000 000 kronor;

3) till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag av

900 000 kronor;

4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor;

5) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservations

anslag av 11 000 000 kronor;

6) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska

frågor ett reservationsanslag av 100 000 kronor;

b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag

av 450 000 000 kronor;

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. May.ts proposition nr 128.

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor;

c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

1) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett

investeringsanslag av 180 000 000 kronor;

2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

ett investeringsanslag av 100 kronor;

3) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag

av 2 000 000 kronor;

Y. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52

å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till Lånefonden

för bostadsbyggande anvisa ett investeringsanslag av 75 000 000

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. O. Widman.

817 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 128.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

99

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

sid.

I. BOSTADSFÖRSÖRJNINGEN OCH BYGGNADSMARKNADEN

.................................................................... 3

Bostadsmarknaden och lostadsbyggandet.................................... 3

Bostadsstyrelsens förslag till åtgärder för maskinanskaffning .............. 4

Yttrandena................................................................ 6

Departementschefen ....................................... 11

II. RÄNTE- OCH AMORTERINGSVILLKOREN FÖR ÄLDRE

TERTIÄRLÅN M. M............................................... 13

Gällande bestämmelser .................................................... 13

Frågans behandling vid 1951 års riksdag ................................ 15

Bostadsutredningens förslag................................................ 16

Yttrandena................................................................ 18

Departementschefen ........................................................ 22

III. FÖRBÄTTRING SLÅN .............................................. 25

Gällande bestämmelser .................................................... 25

Förbättringslångivningen under budgetåren 1949/50 och 1950/51 .......... 26

Bostadsutredningens förslag................................................ 28

Yttrandena................................................................ 33

Departementschefen ........................................................ 40

IV. FAMILJEBOSTADS BIDRAG OCH BRÄNSLEBIDRAG M. M. 46

Gällande bestämmelser .................................................... 47

Bostadsutredningens förslag................................................ 47

Inkomstgränsens innebörd s. 47, Tröskelproblemet s. 52, Förslag rörande

inkomststreck och inkomstprövning s. 54, Familjebidrag s. 58, Familjebostadsbidrag

för fosterbarn s. 59, Bidrag till ensamstående moder med ett

minderårigt barn s. 59.

Yttrandena ................................................................ 61

Departementschefen ........................................................ 68

V. STATSBIDRAG TILL PENSIONÄRSHEM M. M............. 74

Gällande bestämmelser .................................................... 74

Bostadsstyrelsens förslag .................................................. 74

Yttrande .................................................................. 78

Departementschefen. .....................................................79

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 128.

Sid

VI. SÄRSKILDA FRÅGOR .............................................. 79

1. Bostadsförbättringsåtgärder inom Karesuando kommun.................. 79

Frågans behandling vid 1951 års riksdag s. 79, Bostadsstyrelsens förslag

s. 81, Departementschefen, s. 81.

2. Statsbidrag till fiskarbostäder .......................................... 82

Föreliggande förslag s. 82, Yttranden s. 82, Departementschefen s. 83.

3. Angående besiktning och kontroll av statsbelånade bostadshus............ 83

Bostadsstyrelsens förslag s. 83, Yttrande s. 84. Departementschefen s. 84.

VII. MEDELSBEHOVET FÖR LÅNE- OCH B1DRAGSVERKSAM
HETEN

UNDER BUDGETÅRET 1952/53 ...................... 85

Bostadsutredningens kostnadsberäkningar.................................... 85

Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1952/53 ...... 87

Yttrande .................................................................. 93

Departementschefen. ........................................................ 93

VIII. HEMSTÄLLAN........................................................ 96

Stockholm 1052. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckt motion. a1 i texten
  2. SU 1952:144 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. BevU 1952:48 Betänkande i anledning av väckta motioner angående främjande av bostadsförsörjningen m. m. s. 1 i texten