Sök i Ratio Lex

Angående förstärkning av sinnesslöinspektionen m. m

1952-03-14 · 40 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:133, Angående förstärkning av sinnesslöinspektionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

1

Nr 133.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förstärkning

av sinnesslöinspektionen m. m.; given Stockholms

slott den 14 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framläggas på tillsynskommitténs betänkande grundade

förslag om förstärkning av bl. a. sinnesslöinspektionen. Sålunda förordas,

att en läkare och en kurator anställas i medicinalstyrelsen närmast

för en systematisk genomgång av samtliga på anstalt intagna sinnesslöa för

att konstatera, att ingen utan skäl intagits i eller kvarhålles på anstalt.

Ytterligare en kurator avses bl. a. för ett bättre utnyttjande av tillgängliga

vårdresurser och en mera ändamålsenlig differentiering av klientelet. Kostnaderna

för föreslagna personalförstärkningar beräknas till sammanlagt

50 000 kronor för nästa budgetår. I fråga om skolöverstyrelsens befattning

med inspektionsverksamheten har chefen för ecklesiastikdepartementet i

proposition den 7 mars 1952 angående omorganisation av nämnda styrelse

föreslagit, att den nuvarande halvtidstjänsten såsom inspektör för sinnesslöundervisningcn

utbytes mot en heltidstjänst.

Vidare föreslås i anledning av ett av 1951 års sinnesslövårdsutredning

framlagt förslag, att statsbidragen till anstalter för obildbara sinnesslöa

1 — 488 5a Bihani/ till riksdagens protokoll 1952. t sam!. Nr 133.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

höjas från 450 till 800 kronor per år och vårdad. Bidragsanslaget beräknas

i anledning härav behöva uppräknas från 1 800 000 till 3 200 000 kronor.

Slutligen äskas i propositionen ett investeringsanslag av 90 000 kronor

såsom lån till föreningen Margarethahemmet för vård av fallandesjuka

sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

It mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlandek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans-, ecklesiastikoch

civildepartementen anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Hedlund.

I årets statsverksproposition har jag under elfte huvudtiteln, punkten

3, i samband med anmälan av anslag för budgetåret 1952/53 till medicinalstyrelsen:

avlöningar framhållit, att styrelsens förslag om förstärkning av

sinnesslöinspektionen lämpligen borde bedömas i sammanhang med av tillsynskommittén

framlagda förslag, till vilka jag då icke vore beredd att

taga ställning. Förslag i detta ämne skulle emellertid senare i en särskild

proposition framläggas för riksdagen.

Vidare har Kungl. Maj :t på min hemställan i årets statsverksproposition

under punkten 42 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa för budgetåret

1952/53 beräkna ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor. Anledningen

härtill var, att 1951 års sinnesslövårdsutredning inom den närmaste tiden

väntades komma att avgiva förslag rörande ändrade grunder för bidrag

till anstalter för obildbara sinnesslöa. Proposition i ämnet beräknades därför

kunna framläggas för riksdagen under våren 1952.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I samband därmed torde jag få anmäla uppkommen fråga om lån

till föreningen Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa

barn för sanering av hemmets ekonomi.

INLEDNING.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 februari 1950 tillkallade

chefen för inrikesdepartementet den 11 april samma år tre sakkunniga för

att inom departementet biträda med utredning av frågan om tillsynen över

anstalter för vård av sinnesslöa, fallandesjuka, vanföra samt psykopatiska

och nervösa barn jämte därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga

voro ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren Bengt Elm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 13ii.

gren, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, socialinspektören

Brita Elmén och föreståndaren för sinnesslöanstalten å Johannesberg

Daniel Melin. Därjämte tillkallades med. lic. Thorsten Thysell för

att biträda såsom expert.

De sakkunniga — vilka antagit benämningen tillsynskommittén — ha

funnit sig böra behandla frågor om tillsyn över anstalter för sinnesslöa, fallandesjuka

och vanföra i allmänhet — alltså även anstalter för vuxna -—

samt anstalter för psykopatiska och nervösa barn. Betänkande i ämnet har

avgivits den 19 april 1951 (stencilerat).

Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

statskontoret, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Jämtlands och

Västerbottens län, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

Stockholms stadsfullmäktige, stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö,

samtliga läns landstings förvaltningsutskott utom Kopparbergs, Västernorrlands

och Norrbottens läns, förbundet av enskilda anstalter för

vården av sinnesslöa och fallandesjuka, svenska vanförevårdens centralkommitté,

sinnesslöskolornas föreståndarförening, föreningen för sinnesslöa

barns vård, svenska särskolornas lärarförening, statens folkskolinspektörers

förbund, svenska kommunalarbetareförbundet, de vanföras riksorganisation,

Sveriges läkarförbund, svenska läkaresällskapet, svenska diakonsällskapet,

svenska ortopedföreningen och svenska socialvårdsförbundet.

Med stöd av Kungl. Maj :ts den 29 juni 1951 lämnade bemyndigande tillkallade

chefen för inrikesdepartementet samma dag tre sakkunniga för att

inom departementet biträda med utredning angående organisationen och

finansieringen av sinnesslövården samt framlägga därav föranledda förslag.

De sakkunniga voro ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren

G. T. Skoglund i Umeå, tillika ordförande, byråchefen för lagärenden

i inrikesdepartementet S. O. af Geijerstam och byråchefen i ecklesiastikdepartementet

G. B. öhman.

Inspektören för sinnesslövården Torsten Arnéus och sekreteraren i sinnesslöskolornas

föreståndarförening, rektor Gösta Nordfors ha såsom experter

biträtt de sakkunniga.

Sistnämnda sakkunniga -— som antagit benämningen 1951 års sinnesslövårdsutredning

— ha den 15 februari 1952 avgivit betänkande med förslag

till bland annat provisoriska ändringar av bestämmelserna om statsbidrag

till driftkostnader vid anstalter för obildbara sinnesslöa (stencilerat).

Över detta betänkande ha, såvitt nu är i fråga, efter remiss yttranden

avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret, svenska landstingsförbundet

och svenska stadsförbundet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

:>

FÖRSLAG ANGÅENDE FÖRSTÄRKNING AV SINNESSLÖJNSPEKTIONEN

M. M.

GÄLLANDE BESTÄMMELSER.

Sinnesslöanstalter. Den statliga slutna sinnesslövård, som bedrives

inom sinnessjuk a- årdens ram (fem anstalter, nämligen

Västra Ny, Vipeholm, Källshagen, Västra Mark och Salberga), står nu under

tillsyn endast av medicinalstyrelsen genom inspektören för sinnesslövården.

Statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg

(tidigare benämnda statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa) stå alltsedan

sin tillkomst under skolöverstyrelsens överinseende samt äro underkastade

medicinsk-psykiatrisk inspektion av inspektören för sinnesslövården

och pedagogisk inspektion av inspektören för sinnesslöundervisningen.

Enligt 1944 års lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa (4 §)

utövas överinseendet över de s. k. centralanstalter, som enligt lagen

skola upprättas för bildbara sinnesslöa upp till 21 års ålder, av skolöverstyrelsen.

Under skolöverstyrelsen utövas tillsynen över anstalterna av inspektören

för sinnesslöundervisningen. Anstalterna äro därjämte i medicinskt-psykiatriskt

hänseende underkastade den inspektion, som Konungen

bestämmer. Denna inspektion åligger medicinalstyrelsen enligt bestämmelserna

i 1 § tillämpningskungörelsen till nämnda lag.

Under förarbetena till 1944 års lagstiftning hade föreslagits, att centralanstalterna

skulle stå under överinseende av medicinalstju-elsen och under

närmaste tillsyn av inspektören för sinnesslövården men att därjämte sinnesslöskolor

och arbetshem, som vore knutna till skolhem, skulle

vara underkastade särskild pedagogisk inspektion genom inspektören

för sinnesslöundervisningen. I den proposition, som ligger till grund

för lagstiftningen, följde departementschefen de sakkunniga och anförde

därvid bland annat, att sinnesslövården övervägande måste

betraktas såsom en medicinsk eller medicinsk-social angelägenhet samt att

för effektivt utnyttjande av alla platser för sinnesslöa, däri inbegripet platser

å sinnessjukhus, borde eftersträvas en enhetlig ledning av samtliga

anstalter. Riksdagen fann emellertid, att överinseendet över centralanstalterna

borde tillkomma skolöverstyrelsen. Det dagliga arbetet på anstalterna

ansåges nämligen komma att präglas av undervisning och uppfostran,

som visserligen måste ske med beaktande av medicinska synpunkter men

i främsta rummet vore eu pedagogisk fråga. Gränsen mellan bildbara sinnesslöa

barn och hjälpklassklientelet vore flytande. Med hänsyn till de

bildbara sinnesslöa barnen och deras anhöriga vore det också lämpligt, att

vårdsynpunkten icke framhävdes mer än nödvändigt.

1944 års lag avsåg endast anstalter för bildbara sinnesslöa barn. Be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

stämmelser beträffande övriga kommunala anstalter samt enskilda

anstalter återfinnas i tillämpningskungörelsen, i reglementet för

statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa och i statsbidragskungörelserna.

Beträffande de enskilda anstalterna är överinseende av viss myndighet

föreskrivet såsom villkor för erhållande av statsbidrag. Såsom allmän

regel gäller, att externatskolor samt skolhem jämte kombinerade skol- och

arbetshem stå under skolöverstyrelsens överinseende, medan anstalterna i

övrigt, d. v. s. arbets- och vårdhemmen, stå under överinseende av medicinalstyrelsen.

Beträffande den närmare fördelningen av överinseendet mellan

dessa myndigheter torde få hänvisas till en i det följande i samband med

redovisningen av tillsynskoinmitténs förslag intagen tabellarisk översikt.

Anstalter för fallandesjuka. I riket finnas tolv epileptikeranstalter, som

äro föremål för offentlig tillsyn. Flertalet bestå blott av arbetshem men -vid

två —- Vilhelmsro (statsanstalt) och Margaretahemmet — finnas även skolhem.

Vårdhemsavdelningar finnas vid likaledes två anstalter.

Anstalterna stå under medicinalstyrelsens överinseende och inspekteras

närmast av inspektören för sinnesslövården. Därutöver stå de i pedagogiskt

hänseende under tillsyn av inspektören för sinnesslöundervisningen, som

dock icke har någon befattning med de två vårdhemsavdelningarna eller

med arbetshemmet vid vilhelmsroanstalten.

Vanföreanstalter. Vanförevården lyder under medicinalstyrelsen. Särskild

inspektör för denna verksamhet finnes ej utan anstalterna inspekteras av

sjukhusbyråchefen.

Inspektion av skol- och yrkesundervisningen tillkommer de myndigheter,

som ha överinseendet över skol- och yrkesutbildningsväsendet, d. v. s. skolöverstyrelsen

och statens folkskolinspektörer respektive överstyrelsen för

yrkesutbildning.

Gällande inspektionsbestämmelser beröra vanföreanstalterna i Stockholm,

Hälsingborg, Göteborg och Härnösand, varemot särskilda föreskrifter rörande

inspektion av Eugeniahemmet saknas.

Anstalter för psykopatiska och nervösa barn. Antalet statsinspekterade

sådana anstalter är sju. Enligt för fyra av dessa gällande avtal skola anstalterna

vara underkastade inspektion i medicinskt hänseende av inspektören

för sinnesslövården och i pedagogiskt hänseende av skolöverstyrelsen genom

inspektören för sinnesslöundervisningen. För de tre övriga anstalterna -—

Stockholms stads anstalt i Skå, Nyhem, tillhörig Malmö stad, samt Mjörnhemmet,

tillhörig Göteborgs stad — gälla såsom villkor för statsbidrag bestämmelserna

i kungörelsen 303/1937. De äro på grund härav underkastade

medicinsk inspektion av inspektören för sinnesslövården och pedagogisk

inspektion genom den allmänna folkskolinspektionen. Särskilda regler om

allmän tillsyn av ifrågavarande anstalter finnas icke f. n.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

TILLSYNSKOMMITTÉIVS FÖRSLAG.

Allmänna synpunkter.

Inspektionsverksamheten bör i största möjliga utsträckning vara positiv

och personlig, rådgivande och konsulterande, inspirerande och uppmuntrande.

All personal bör vid inspektionen få tillfälle att med inspektören

dryfta sina problem och bekymmer. Inspektionerna böra vanligen icke vara

föranmälda. Varje inspektion bör — om icke skriftligt besked lämnas omedelbart

— följas av en skrivelse till anstaltens styrelse och föreståndare med

en sammanfattning av de påpekanden, som gjorts vid inspektionen, och

med anvisningar för bristernas avhjälpande.

Eu fråga av stor betydelse är vad som skall vara föremål för inspektion. I

sakens natur ligger, att de medicinska förhållandena på anstalter av ifrågavarande

slag måste inspekteras. Det centrala i den medicinska inspektionen

är tillsynen över att de intagna medicinskt sett verkligen höra hemma pa

vederbörande anstalt. Anstalterna skola tillgodose speciella vårdbehov, och

den, som ej är i behov av vård, får ej kvarhållas. Detta är av synnerlig vikt

med tanke på individen, men det är också av betydelse för rationellt utnyttjande

av anstaltsplatserna.

Även den pedagogiska verksamheten måste vara föremål för särskild inspektion.

Utöver dessa specialiteter finnes ett område av mer allmän natur, som

under inga omständigheter får förbises, nämligen tillsynen av anstalterna

såsom sådana. Till denna allmänna tillsyn höra de intagnas personliga behandling,

kost- och lokalförhållandena, hygienen i allmänhet, fritidsfrågor,

personalens villkor o. dyl. Då det i författningarna talas om att överinseendet

över anstalt utövas av viss myndighet, torde närmast avses just denna

allmänna tillsyn.

Nuvarande oklara gränser mellan skilda tillsynsmyndigheters kompetensområden

är en väsentlig olägenhet, som måste undanröjas. De ifrågavarande

anstalterna äro i stor utsträckning sådana, att de måste tillses ur olika synpunkter.

Det torde därför icke helt kunna undvikas, att två tillsynsmyndigheter

kopplas in på en och samma anstalt. För att uppnå den nödvändiga

ansvar skoncentrationen måste för varje anstalt finnas en huvudtillsynsmyndighet,

som har tillsyn över anstalten i dess helhet i den mån icke specialinspektion

genom annan myndighet är anordnad. Huvudtillsynsmyndigheten

får emellertid icke underlåta att ingripa, om det finnes skäl antaga, att

något som skall inspekteras av en specialmyndighet icke är som det skall

vara. Det synes av många skäl vara lämpligt att huvudtillsynsmyndigheterna

äro centrala. Viss tillsyn hör emellertid utövas även av lokala organ, vilka

därvid böra vara underordnade den centrala inspektionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Central tillsyn.

De centrala myndigheter, som kunna ifrågakomma såsom huvudtillsynsmyndigheter,

synas vara medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning. Vid övervägandet av frågan måste

hänsyn främst tagas till de skilda anstalternas klientel, behandlingsformer

och metodik. Särskilda svårigheter möta på den grund, att ett stort antal

anstalter äro av blandad karaktär, d. v. s. bestå av två eller flera avdelningar

av helt skilda typer.

Kommitténs förslag beträffande fördelningen av den centrala tillsynen

framgår av följande översikt, som uppställts efter av kommittén tillämpade

principer för uppdelning av de olika anstalterna. Som jämförelse ha också

nuvarande förhållanden medtagits.

Anstalter

•

Tillsynsmyndighet

Gällande bestämmelser

Till syn skommittén 8 förslag

I. Sinnesslöanstalter.

Fristående, icke blandade

anstalter:

a) De fem statliga inom

sinnessj ukvårdens

ram (V ästraNy, Kall s- hagen, Yästra Mark,

Salberga och Vipe- holm)

b) Privata skolhem

jämte externatskolor

Endast medicinalstyrelsen

Skolöverstyrelsen + medicinsk- psykiatrisk inspektion

d:o

I

Externaten endast skolöversty- relsen (+ resp. skolläkare);

i övrigt ej ändring

c) Fristående arbetshem

Medicinalstyrelsen + pedago- gisk inspektion

Endast medicinalstyrelsen (ev.

särskilt förordnande om

pedagogisk inspektion)

d) Fristående vårdhem

Endast medicinalstyrelsen

d:o

e) Fristående upptag- ninghem

(Inga sådana hem finnas)

Skolöverstyrelsen + medicinsk- psykiatrisk inspektion

Blandade anstalter:

a) Centralanstaltema

(upptagnings-, skol- och arbetshem)

Skolöverstyrelsen + medicinsk- psykiatrisk inspektion

Externaten endast skolöversty- relsen; i övrigt tills vidare

lika (i avbidan på föreslagen

läkarförstärkning i skolöver- styrelsen)

Till dessa anslutna

vårdhem (12 st.)

Endast medicinalstyrelsen

d:o

b) Skol- + arbetshem

(inkl. Salbohed och

Vänersborg)

Betaniahemmet (upp- tagnings-, skol-,

arbets- och vård- hem)

Skolöverstyrelsen + medicinsk- psykiatrisk inspektion

Medicinalstyrelsen och skol- överstyrelsen

d:o

Medicinalstyrelsen och skol- överstyrelsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

9

Anstalter

Tillsynsmyndighet

Gällande bestämmelser

Tillsynskommitténs förslag

c) Arbets- + vårdhem

d) Vårdanstalterna i

Land för blinda

och i

Mogård för dövstum- ma (skol-, arbets- oc.h vårdhem vid

båda)

Medicinalstyrelsen + pedago- gisk inspektion

Skolöverstyrelsen + medicinsk- psykiatrisk inspektion

Skolöverstyrelsen (dövstum- skolinspektören)

Endast medicinalstyrelsen (ev.

särskilt förordnande om

pedagogisk inspektion)

d:o

Skolöverstyrelsen (inspektören

för sinnesslöundervisningen)

+ medicinsk-psvkiatrisk in- spektion

11. Epileptiker- anstalter.

Enskilda anstalter

Statens anstalt Vilhelms- ro (skol-, arbets- och

vårdhem)

Medicin alstyrelsen(inspektören

för sinnesslövården) + peda- gogisk inspektion

d:o (»inspektören för epilep- tikervården»); pedagogisk in- spektion dock endast betr.

skolhemmen om ej särskilt

förordnande meddelats

III. Yanföreanstalter.

Stockholm, Hälsingborg,

Göteborg och Härnö- sand

Eugeniahemmet

Medicinalstyrelsen genom sjuk- husby råchefe q + skolöver- styrelsen och folkskolinspek- törerna samt yrkesöversty- relsen

Bestämmelser saknas

Medicinalstyrelsen genom »in- spektören för vanförevår- den»; betr. den egentliga

ortopediska vården skall

medicinalstyrelsen förordna;

i övrigt ej ändring.

Se ovan

IV. Anstalter för psyko- patiska och nervösa

barn.

Mellansjö och Råbylunds

skolhem samt Skärsbo

och Frölundaborgs

barnhem

Skå-Edeby, Nyhem och

Mjörnbemmet

Avtalen (4):

Medicin alstyrelsen (inspektören

för sinnesslövården) och skol- överstyrelseniinspektören för

sinneslöundervisningen)

Kungörelsen (3):

Medicinalstyrelsen 4- pedago- gisk inspektion genom folk- skolinspektörerna

Regler om allmän tillsyn saknas

Huvudtillsynsmyndighet medi- cinalstyrelsen (inspektören

för sinnesslövården); peda- gogisk tillsyn skolöversty- relsen genom allmänna folk- skolinspektionen.

Sinncsslöanstalterna. Då sinnesslöhet är ett psykiskt abnormtillstånd, synes

det ligga närmast till hands att lägga dessa anstalter under medicinalstyrelsen.

För vissa anstalter spelar emellertid den pedagogiska verksamheten eu

betydande roll. Det kan då övervägas att välja skolöverstyrelsen till huvudtillsynsmyndighet.

Skolöverstyrelsen har nu icke blott den sakkunskap, som

inspektören för sinnesslöundervisningen representerar, utan även medicinsk

sakkunskap i skolöverläkaren. Inom kommittén har diskuterats, om icke

skolöverläkarens avdelning skulle kunna utbyggas med en tjänst, vars innehavare

skulle vara psykiatriskt skolad läkare och i första hand ägna sig åt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts -proposition nr 133.

medicinsk-psykiatrisk tillsyn av vissa anstalter. Man skulle då kunna lägga

alla de sinnesslöanstalter, för vilka skolöverstyrelsen föreslås bliva huvudtillsynsmyndighet,

helt under överstyrelsen. Sakliga skäl tala starkt för detta.

Den eftersträvade koncentrationen av tillsynen skulle då uppnås för dessa

anstalters del. Inspektionen skulle visserligen alltjämt vara uppdelad på två

inspektörer, men detta är icke förenat med på långt när så stora olägenheter

som eu uppdelning på två centralmyndigheter med var sin inspektör. Kommittén

har emellertid med hänsyn till ifrågasatt omorganisation av skolöverstyrelsen

ansett sig böra utgå från nuvarande organisation av denna myndighet.

Socialstyrelsen är nu centralorgan för den allmänna barnavården, varför

det skulle kunna tänkas att förlägga anstalter för sinnesslöa barn under

denna myndighet. Då emellertid tillsynen över centralanstalterna icke bör

överflyttas från skolöverstyrelsen och det ter sig ofrånkomligt, att medicinalstyrelsen

skall vara huvudtillsynsmyndighet för vårdhemmen för obildbara,

synes det föga lämpligt att lägga internatanstalter för sinnesslöa barn

i övrigt (skolhemmen) under socialstyrelsen. Tillsynen skulle härigenom

splittras alltför mycket. Av liknande skäl bör överstyrelsen för yrkesundervisning

icke vara huvudtillsynsmyndighet för anstalter, där yrkesundervisning

bedrives.

Beträffande de fem statliga sinnesslöanstalter na inom sinnessjukvårdens

ram (vårdhem och arbetshem för i allmänhet äldre asociala

och svårskötta samt ett arbetshem för asociala) saknas skäl att utvidga eller

eljest ändra inspektionen.

Vid externatskolorna och de privata skolhemmen måste den

pedagogiska verksamheten anses vara den övervägande, och det synes angeläget,

att de så mycket som möjligt samordnas med folkskolan i allmänhet.

Någon ändring beträffande tillsynen är därför icke erforderlig utom såvitt

angår externaten. Dessa, som väsentligt skilja sig från andra sinnesslöanstalter

och som stå under speciell uppsikt av respektive skolläkare, böra i fortsättningen

icke vara underkastade tillsyn av medicinalstyrelsen.

Klientelet på de fristående arbets lie in men består till stor del av

sådana, som förut varit intagna på centralanstalt men som på grund av sin

ålder ej böra vara kvar där. Sysselsättning av de intagna är det viktiga, och

undervisning i egentlig mening förekommer knappast. Det är alltså väsentligen

fråga om arbetsterapi. Medicinalstyrelsen bör alltjämt vara huvudtillsynsmyndighet

för dessa anstalter. Om för viss anstalt pedagogisk inspektion

skulle behövas, synes chefen för inrikesdepartementet ha att förordna härom.

Denna tillsyn synes då närmast, liksom beträffande arbetshemmen vid centralanstalterna,

böra åvila inspektören för sinnesslöundervisningen.

I fråga om de helt fristående anstalterna för obildbara sinnesslöa, vårdhemmen,

föreslås ingen ändring.

Fristående upptagningshem för barn under eller i den tidigaste skolåldern

torde för närvarande ej finnas. Sådana hem böra lämpligen jäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 11

ställas med skolhemmen, enär de i första hand äro avsedda för blivande

elever i sinnesslöskolor.

De blandade anstalterna, vilka innesluta två eller flera väsensskilda avdelningar,

äro av olika typer. Viktigast äro centralanstalterna. Icke

minst ur psykologisk synpunkt böra dessa utbildningsanstalter så mycket

som möjligt anslutas till folkskoleväsendet i allmänhet. De centralanstalter,

som äro av externatkaraktär, böra helt ställas under skolöverstyrelsens

tillsyn. Övriga centralanstalter torde åtminstone tills vidare i medicinskt - psykiatriskt hänseende alltjämt böra inspekteras av inspektören för sinnesslövården,

dock endast i avvaktan på den önskvärda förstärkningen

av läkarpersonalen hos skolöverstyrelsen.

Till tolv av centralanstalterna äro anslutna avdelningar för obildbara

sinnesslöa, vårdhem. Dessa avdelningar äro ur inspektionssynpunkt icke

likställda med anstalterna i övrigt utan stå helt under medicinalstyrelsens

tillsyn. Ehuru det måste anses högeligen önskvärt, att huvudtillsynen över

varje anstalt är lagd på endast en myndighet, finner kommittén, att ett avsteg

bär måste göras från denna princip. Vad som föranlett detta ställningstagande

är icke blott hänsyn till klientelets beskaffenhet utan även det förhållandet,

att dessa vårdavdelningar i praktiken äro väl skilda från övriga

avdelningar. Sålunda äro de alltid byggnadstekniskt avskilda och ha särskild

vårdpersonal.

Vid sidan av centralanstalterna finnas ett fåtal skolhem i förening

med arbetshem, därav två statliga, Salbohed och Vänersborg. Tillsynen

över dessa anstalter är nu densamma som för centralanstalterna. Kommittén

vill ej föreslå ändring häri och lägger vid sitt ställningstagande vikt

vid att skolavdelningarna vid anstalterna nu äro betydligt större än arbetshemsavdelningarna.

En av dessa anstalter, Betaniahemmet i Askim, är

emellertid organiserad i stort sett som de centralanstalter, vilka även ha

vårdavdelningar, övervägande skäl tala för att liksom vid nämnda anstalter

fördela huvudtillsynen mellan skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Vidare finnes en stor grupp kombinerade arbets- och vårdhem.

Dessa stå nu under medicinalstyrelsens överinseende men inspekteras i

pedagogiskt hänseende av inspektören för sinnesslöundervisningen. Lika

litet som beträffande fristående arbetshem synas ifrågavarande arbetshemsavdelningar

behöva vara underkastade särskild pedagogisk inspektion. Om

emellertid sådan inspektion är erforderlig, bör chefen för inrikesdepartementet

kunna förordna härom.

Slutligen finnas två specialanstalter för bland annat sinnesslöa,

nämligen vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte och vårdanstalten

å Mogård för dövstumma med komplicerat lyte. Såväl skolhem

som arbetshem och vårdhem finnas. Anstalten i Lund står under skolöverstyrelsens

inseende och är underkastad medicinsk-psykiatrisk inspektion av

inspektören för sinnesslövården. För vårdanstalten å Mogård saknas spe
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

ciella inspektionsbestämmelser. Den lyder liksom övriga dövstumsanstalter

under skolöverstyrelsen och inspekteras närmast av inspektören för

dövs tum skolorna. Anstalterna äro särpräglade. Även om en del av de intagna

kunna karakteriseras såsom sinnesslöa vårdhemspatienter, synes anledning

ej finnas att bryta ut dessa anstalter eller delar av dem från skolöverstyrelsens

område. Det väsentliga är dock blind- och dövstumsvården.

Kommittén föreslår, att ändring ej göres beträffande tillsynen av anstalten

i Lund samt att inspektörerna för sinnesslövården och sinnesslöundervisningen

få enahanda inspektionsskyldighet beträffande anstalten å Mogård

som i fråga om Lundaanstalten.

Anstalter för fallandesjuka. Att medicinalstyrelsen alltfort skall vara

huvudtillsynsmyndighet för dessa anstalter, synes vara klart. Det rör sig

helt om sjuka människor. Många av de intagna äro sinnesslöa. Det synes

lämpligt, att inspektören för sinnesslövården närmast skall ha att inspektera

anstalterna. Denne bör emellertid härvid bära titeln inspektör för epileptikervården.

Skolhemmen böra i pedagogiskt hänseende inspekteras av

inspektören för sinnesslöundervisningen. Beträffande arbetshemmen bör

pedagogisk tillsyn ske endast om särskilda skäl föreligga därtill. Om så är

fallet, synes departementschefen böra ha att bestämma, att denna del av

verksamheten skall vara underkastad särinspektion av inspektören för

sinnesslöundervisningen.

Vanföreanstalter. Det torde ur arbetssynpunkt icke vara rationellt, att

sjukhusbyråchefen hos medicinalstyrelsen skall ha att kontinuerligt inspektera

anstalterna. Arbetet vid dessa anstalter är liksom vid sinnesslöanstalternas

arbetshem i stor utsträckning inriktat på arbetsterapi. Uppgiften

att under medicinalstyrelsen inspektera de allmänna förhållandena

å vanföreanstalterna bör anförtros inspektören för sinnesslövården, vilken

emellertid därvid av psykologiska skäl bör ha titeln inspektör för vanförevården.

Beträffande de i egentlig mening medicinskt-ortopediska förhållandena

bör medicinalstyrelsen ha att förordna om vederbörlig inspektion. I

övrigt föreslås beträffande dessa anstalter ingen annan ändring än att

Eugeniahemmet i fråga om tillsyn behandlas på samma sätt som övriga vanföreanstalter.

Anstalter för psykopatiska och nervösa barn. För den effektiva kontroll,

som med hänsyn till klientelets ömtåliga beskaffenhet bör åvägabringas,

måste fullständig inspektion av anstalterna kunna ske. För samtliga anstalter

gäller, att statsbidrag utbetalas genom medicinalstyrelsen, som

också har att utöva viss ekonomisk kontroll. Medicinalstyrelsen är alltså

den myndighet, som med utgångspunkt från vad som för närvarande gäller

närmast borde komma i fråga såsom huvudtillsynsmyndighet, men även

socialstyrelsen skulle kunna tänkas. Det rör sig emellertid här om ett psykopatiskt

klientel av ömtålig beskaffenhet. Stor vikt måste läggas vid de

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

intagnas psykiska status. Läkarens uppgift måste vara central, och man

bör framför allt beakta, att barnen äro behäftade med själslig abnormitet.

Barnavårdslagen undantager bland annat anstalter för abnorma barn från

barnavårdsanstalterna i egentlig mening. Ehuru socialstyrelsen principiellt

har överinseendet över barnanstalter, synes övervägande skäl tala för att

medicinalstyrelsen blir huvudtillsynsmyndighet likaväl som styrelsen har

överinseendet över psykopatvården i allmänhet och över den psykiska barnaoch

ungdomsvården. Närmast under medicinalstyrelsen synes inspektören

för sinnesslövården alltjämt böra ha inspektionen om hand.

Den pedagogiska verksamheten bör liksom för närvarande vara föremål

för särskild inspektion. Anstalternas klientel utgöres av psykopatiska

och nervösa samt i många fall missanpassade barn med normal intelligensnivå.

Anledning saknas därför att låta inspektören för sinnesslöundervisningen

bibehålla denna tillsyn. Tillsynen bör i stället anförtros skolöverstyrelsen

genom den allmänna folkskolinspektionen.

Lokal tillsyn.

Hur intensiv den centrala inspektionen än göres, torde enbart sådan

tillsyn icke vara tillräcklig. Det rör sig här om ett betydande antal anstalter.

Inspektörerna kunna icke själva vinna tillräcklig förtrogenhet med

varje särskild anstalts förhållanden och problem, enär det måste förflyta

tämligen lång tid, för närvarande i vissa fall upp till tre år, mellan inspektionerna.

En mera betydande utbyggnad av den centrala inspektionen är

emellertid icke lämplig eller ens genomförbar. I stället böra möjligheterna

till lokal tillsyn undersökas. Alla de anstalter, som beröras av kommitténs

uppdrag, synas böra vara föremål för lokal tillsyn.

Hur denna lokala tillsyn skall gestaltas, kan vara vanskligt att angiva.

Vad som framför allt bör åvila de lokala organen är tillsynen över vården

i allmänhet. De grenar av verksamheten, som kräva speciell sakkunskap —

de medicinsk-psykiatriska och de pedagogiska — torde icke på samma

sätt som de allmänna förhållandena vara i behov av mera kontinuerlig tillsyn.

Att anförtro den lokala tillsynen åt några redan befintliga myndigheter

eller organisationer synes icke vara möjligt. Andra vägar måste därför sökas

för att få en tillfredsställande sådan tillsyn.

Vad först angår anstalter med särskild styrelse erinrar kommittén,

att i reglementet för statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa

(SFS 822/1944, § 10) föreskrives, att den lokala tillsynen skall utövas av

varje skolas styrelse. Om särskilda åtgärder vidtagas i fråga om styrelsernas

sammansättning och verksamhet, synes lokal tillsyn genom utomstående

organ utan våda kunna undvaras för dessa anstalter. Styrelserna och deras

uppgifter äro för närvarande icke i önskad utsträckning författningsmässigt

reglerade för flertalet anstaltstyper. Det skulle i många fall vara av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

KungI. Maj:ts proposition nr 133.

värde, att huvudtillsynsmyndigheten, som representerar den ekonomiskt

bidragsgivande staten, utsåge en styrelseledamot. Så synes dock ej vara

erforderligt beträffande statliga anstalter eller centralanstalter. Anstaltspersonalen

bör vidare representeras i styrelsen på det sätt, att lärarna få

välja en och vårdpersonalen en representant. Dessa skola kallas till styrelsesammanträdena

samt ha rätt att yttra sig, framlägga förslag och få

sin mening antecknad till protokollet, men de böra ej äga rösträtt. Åtminstone

två styrelsesammanträden årligen böra hållas på anstalten och

styrelsens beslutande ledamöter böra härutöver då och då besöka anstalten.

Anteckning om besöket och vad därvid iakttagits bör göras i särskild

tillsyns journal.

Det finnes emellertid ett stort antal privata anstalter, som sakna

särskild styrelse. För dessa föreslår kommittén, att en ny organisation

inrättas, bestående av s. k. tillsynsnämnder med förhållandevis små distrikt

för grupper av anstalter. Distriktsindelningen och nämndernas storlek synes

böra avgöras av Kungl. Maj:t. Förslag till sådan indelning har uppgjorts

av kommittén.

Vid personvalet bör eftersträvas, att all möjlig sakkunskap engageras.

Lärare, gärna med erfarenhet från hjälpskolor, kommunala förtroendemän,

socialt verksamma personer i allmänhet, läkare och sjuksköterskor

böra i största möjliga utsträckning anlitas.

Tillsättningen av nämnderna bör ske genom central myndighet och då

givetvis vederbörande anstalters huvudtill synsmyndighet. En undersökning

av vilka anstalter, som nämnderna skulle få befattning med, visar, att det

för närvarande helt torde röra sig om anstalter, för vilka medicinalstyrelsen

enligt kommitténs förslag skall vara huvudtillsynsmyndighet. Medicinalstyrelsen

skulle därför ha att förordna ordförande och ledamöter i

nämnderna. Landstingets förvaltningsutskott i det län, inom vilket huvuddelen

av distriktet är belägen, synes böra lämna förslag på lämpliga personer.

Kostnaderna för tillsynsnämndernas verksamhet föreslås åvila staten.

Endast ordföranden bör ha fast arvode, vilket torde böra fastställas av

Kungl. Maj :t. Därutöver bör ordföranden erhålla gottgörelse för expenskostnader

samt dagtraktamente och reseersättning enligt allmänna resereglementet

(II C). Om ett besök ej medför rätt till traktamentsersättning,

synes han skäligen böra vara berättigad till särskilt tillsynsarvode, förslagsvis

fem kronor. Motsvarande bestämmelser böra utom såvitt angår det

fasta arvodet gälla för övriga ledamöter.

Den centrala inspektionens personalbehov.

De båda nuvarande inspektörernas arbetsbörda är betydande. Inspektören

för sinnesslövården har sålunda ungefär 165 anstalter i egentlig mening

på sin lott, däribland de stora statliga anstalter, som hänföras till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133. 15

sinnessjukvålden. Därjämte har han att utöva tillsyn över den psykiska

barna- och ungdomsvården med rådgivningsbyråer samt barnpsykiatriska

lasarettsavdelningar. Skolöverstyrelsens inspektör har tillsyn över cirka

100 anstalter av de kategorier, som beröras av kommitténs uppdrag, men

har även såsom hjälpskolekonsulent uppsyn över hjälpskoleväsendet. De

båda inspektörernas uppgifter äro ej blott av inspekterande natur utan

också konsultativa och allmänt administrativa. Det är alldeles uppenbart,

att intervallerna mellan inspektionerna måste bli stora. Det är icke ovanligt,

att det kan dröja tre år innan en inspektör åter kan besöka en av

honom inspekterad anstalt. Genomföras de av utredningen framlagda förslagen

om uppdelning av inspektionsverksamheten och om effektivisering

av den lokala tillsynen, måste inspektörernas arbetsbörda lättas. Alltför

stor vikt får emellertid icke läggas vid den lokala tillsynens betydelse ur

arbetslättnadssynpunkt.

Vissa förhållanden inom sinnesslövården ha nyligen påtalats i pressen.

Det har påståtts, att personer, som icke varit sinnesslöa, i icke obetydlig

omfattning intagits i och kvarhållits på anstalter för sinnesslöa. Det undandrager

sig kommitténs bedömande, i vilken utsträckning det förhåller sig

så, men något fog synes finnas för påståendena. Det vill synas, som om

saken bär visst samband med eftermognadsproblemet. Den utveckling, som

vissa sinnesslöa undergå, måste noggrant följas, närmast av vederbörande

anstaltsläkare i samarbete med lärarpersonalen. Men även inspektören för

sinnesslövården har här en synnerligen viktig funktion. Vid medicinskpsykiatrisk

inspektion måste det tillses, att klientelet är avpassat efter anstalten.

Även om det i vanliga fall är uteslutet, att inspektören undersöker

hela klientelet, torde han böra närmare undersöka dels sådana fall, som av

anstaltsläkaren eller anstaltsledningen underställas honom såsom tveksamma

och dels stickprovsvis även andra fall. En medicinsk-psykiatrisk

inspektion tager därför sådan tid i anspråk, att inspektören icke så ofta

som måste anses påkallat kan inspektera alla de anstalter, som stå under

hans tillsyn.

Vikten av att anstalterna stå under fortlöpande, ej alltför sällan återkommande

inspektion kan icke nog understrykas. Alldeles särskilt gäller

detta de psykiatriska förhållandena, vilka ligga till grund för intagande och

kvarhållande på anstalterna. Inspektören för sinnesslövården har enligt

kommitténs mening för närvarande en så betungande arbetsbörda, att han

icke under några förhållanden kan utöva all den tillsyn, som erfordras.

Det synes därför ofrånkomligt, att ytterligare en heltidsanställd psykiatriskt

skolad läkare knytes till medicinalstyrelsen. En lialvlidsanställd läkare

torde icke kunna ägna sig åt inspektionsverksamhet på fältet i den utsträckning,

som måste anses påkallad. Befattningen bör åtminstone tills

vidare vara extra och placeras i 30 lönegraden. Denne biträdande inspektör

bör närmast systematiskt undersöka alla, som äro intagna på sinnesslöanstalt,

för att utröna att icke någon är felplacerad. Det är av vikt — såväl

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG Kungl. Maj:is proposition nr 133.

för anstalterna som för de sinnesslöa — att anstaltsvård icke lämnas andra

än dem, som äro i behov av sådan vård. Allmänheten och framför allt de

intagnas anhöriga måste också veta, att ingen utan skäl kvarhålles på

anstalt. Undersökningen hör utsträckas även till de i familjevård utackorderade

samt till de i enskilda hem försöksutskrivna.

Om undersökningen skall kunna slutföras inom överskådlig tid, fordras

medverkan från anstaltspersonalens sida.

Inspektören måste vidare — särskilt beträffande arbets- och vårdhemmen,

där testare som regel saknas — ha tillgång till en testare, som följer

honom från anstalt till anstalt. Denne skall tillse, att enhetligheten i fråga

om testningen på de olika anstalterna blir så stor som möjligt. Även efter

den generella undersökningens slutförande synes det vara av intresse, att

medicinalstyrelsen har tillgång till testare. Med hänsyn till arbetsuppgifternas

mångfald erfordras minst eu kurator i Ce 19. Framdeles böra hos

inspektören för sinnesslövården finnas även en psykologkurator och en

socialkurator.

Härutöver bör inspektören ha tillgång till ett skrivbiträde. Kommittén

föreslår därför, att den nuvarande halvtidstjänsten såsom skrivbiträde förvandlas

till heltidstjänst.

Den byggnadstekniska och juridiska sakkunskap, som finnes inom medicinalstyrelsen,

bör givetvis vid behov komma inspektören för sinnesslövården

till godo.

Hos inspektören för sinnesslöundervisningen tjänstgör för närvarande

en amanuens, som jämväl har vissa andra arbetsuppgifter inom skolöverstyrelsen.

Kommittén har fått del av de synpunkter, som anlagts inom skolöverstyrelsesakkunniga

på frågan om sammankoppling av tjänsterna såsom hjälpskolekonsulent

och såsom inspektör för sinnesslöundervisningen. Förening

av dessa tjänster anses icke önskvärd.

Enligt de sakkunnigas mening vore det ur arbetssynpunkt rationellt att

inrätta en tjänst såsom hjälpskolekonsulent och en såsom inspektör för

sinnesslöundervisningen. Behov funnes även av en halvlidsanställd konsulent

för att biträda inspektören för sinnesslöundervisningen. Amanuensoch

kontorspersonal skulle därjämte finnas tillgänglig i erforderlig utsträckning.

Kommittén ansluter sig till dessa synpunkter. Om emellertid statsmakterna

icke skulle acceptera denna lösning, vill kommittén såsom ett alternativ

föreslå inrättande av en befattning såsom assistent i lönegrad Cg 23

hos inspektören för sinnesslöundervisningen. Med hänsyn till inspektörens

arbetsbörda anser kommittén denna utbyggnad vara ett minimum av vad

som erfordras.

Assistenten, som bör vara pedagogiskt utbildad samt äga erfarenhet

från arbete bland psykiskt efterblivna barn, avses främst skola förrätta

vissa inspektioner men också tjänstgöra å expeditionen och lätta inspektörens

administrativa arbetsbörda. Inspektören kan då bättre disponera

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

sin tid och ägna sig mer åt inspektionsresor, varjämte möjligheterna att

fullgöra åliggandena såsom hjälpskolekonsulent förbättras. En fördel med

inrättandet av en assistentbefattning är, att vid behov tillgång finnes till

kompetent vikarie.

YTTRANDEN ÖVER TILLSYNSKOMMITTÉNS FÖRSLAG.

Central tillsyn.

Förslaget beträffande central tillsyn av sinnesslöanstalterna har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av åtskilliga remissinstanser. Kritiska

röster ha emellertid icke saknats. Medicinalstyrelsen framhåller sålunda,

att av principiella och praktiska skäl såväl den centrala som den lokala

tillsjmen och administrationen måste regleras efter enhetliga linjer. Att

söka draga en gräns på sådant sätt, att de intellektuellt mera högtstående och

arbetsföra hänföras under en myndighet och de återstående under en

annan, anser styrelsen icke längre tillfredsställande. Det gemensamma för

de omhändertagna är, att de befinna sig i ett psykiskt abnormtillstånd och

på grund därav behöva fortlöpande medicinsk-psykiatrisk kontroll och en

efter sitt tillstånd lämpad behandling. Styrelsen kan därför icke biträda

kommitténs uppfattning, att den centrala tillsynen bör fördelas mellan

medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen. Vilken av dessa myndigheter, som

bör komma i fråga, torde vara en ren lämplighetsfråga. Vägande skäl tala

emellertid för att tillsynen bör ske genom medicinalstyrelsens försorg. Styrelsen

vill icke helt motsätta sig, att externaten samt vårdanstalterna i

Lund och Mogård för blinda respektive döva med komplicerat lyte kvarstå

under skolöverstyrelsens överinseende. Liknande synpunkter anföras av

svenska landstingsförbundet, Uppsala läns landstings förvaltningsutskott,

svenska läkaresällskapet, svenska socialvårdsförbundet samt länsstyrelserna

i Jämtlands och Västerbottens län.

Skolöverstyrelsen (med undantag för fyra ledamöter, vilka anmält skiljaktig

mening) biträder med vissa jämkningar i princip kommitténs förslag.

För den enhetliga planläggningen av det pedagogisk-psykologiska arbetet

med det likartade elevklientelet inom extcrnatskolorna och internatskolorna

är det av grundläggande betydelse, att dessa ur tillsynssynpunkt sortera

under skolöverstyrelsen, överstyrelsen yrkar emellertid bestämt på

att jämväl den medicinskt-psykiatriska tillsynen av sinnesslöskolorna skall

handhas av styrelsen. Om denna del av tillsynen kvarblir hos medicinalstyrelsen,

kan den nuvarande oklara uppdelningen av arbetsuppgifterna

mellan ämbetsverken icke anses bliva hävd. överstyrelsen bör därför erhålla

tillgång till en heltidsanställd läkare med huvuduppgift att utöva

denna tillsyn. I motsats till kommittén förordar skolöverstyrelsen, att överstyrelsen

blir huvudtillsynsmyndighet för de till centralanstalterna anknutna

tolv vårdhemmen. En förutsättning är dock, att denna anordning

är av övergående karaktär i avvaktan på den nya sinnesslölagstiftningen,

2—488 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sainl. Nr 133.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

samt att den av skolöverstyrelsen föreslagna heltidstjänsten som psykiater

inom överstyrelsen inrättas.

Nämnda fyra reservanter i skolöverstyrelsen anse starka skäl tala mot

att dela upp den centrala tillsynen över internaten på olika myndigheter.

Speciellt med hänsyn till det breda, flytande gränsskiktet mellan s. k.

»bildbara» och »obildbara» är den nuvarande splittringen av tillsynen

särskilt ogynnsam. Det avgörande är, att sinnesslöheten icke längre kan

betraktas såsom ett stationärt tillstånd. En sinnesslö kan intellektuellt utvecklas

och eftermogna, så att han under ett livsskede kan anses »obildbar»,

i ett annat »bildbar». Det gäller alltså icke längre att enbart skydda de sinnesslöa

för umbäranden och risker, ej heller att enbart med särskilt tillrättalagda

pedagogiska metoder meddela dem ett visst mått av teoretiska

och praktiska färdigheter utan också att mer och mer på olika sätt bereda

dem medicinsk omvårdnad. Sinnesslövården har anknytning till såväl

medicinska som pedagogiska och sociala organ, och bristen på enhetlighet

har medfört beklagliga kompetenstvister. Enär enhetligheten är det väsentligaste,

finnes i princip intet att erinra mot att hela sinnesslövården förlägges

till skolöverstyrelsen, men då denna har förklarat sig icke kunna

åtaga sig uppgiften som central tillsynsmyndighet för hela sinnesslövården,

bör tillsynen i sin helhet förläggas till medicinalstyrelsen.

Socialstyrelsen anser, att vad som för närvarande brister är vården i

allmänhet av de intagna. Den sociala tillsynen, d. v. s. tillsynen över vården,

måste anses vara det primära och specialtillsynen det sekundära.

Förstnämnda tillsyn bör ligga hos länsstyrelserna, vilka alltså böra ha det

länslokala ansvaret för anstalterna. Den centrala tillsynen bör anförtros

åt socialstyrelsen såsom huvudtillsynsmyndighet. Den medicinska och den

pedagogiska tillsynen bör liksom för närvarande utövas av medicinalstyrelsen

respektive skolöverstyrelsen. I socialstyrelsens synpunkter instämmer

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Ett fjärde alternativ framlägges av bland annat svenska stadsförbundet

och stadsfullmäktige i Stockholm, vilka föreslå, att en permanent samarbetsdelegation

mellan skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen inrättas

närmast för huvudtillsynen över de blandade anstalterna och externaten

för bildbara sinnesslöa.

I fråga om anstalterna för fallandesjuka, för psykopatiska och

nervösa barn samt för vanföra anlägger medicinalstyrelsen samma

synpunkter beträffande behovet av en enhetlig vårdorganisation, som nyss

redovisats. Särskild medicinsk-ortopedisk tillsyn bör därjämte utövas beträffande

vanföreanstalterna.

Skolöverstyrelsen och svenska socialvårdsförbundet tillstyrka kommitténs

förslag i nu ifrågavarande hänseenden.

Socialstyrelsen anser, att styrelsen bör vara huvudtillsynsmyndighet beträffande

anstalterna för psykopatiska och nervösa barn.

Svenska landstingsförbundet har intet att erinra mot förslaget utom såvitt

angår vanföreanstalterna. Dessa böra visserligen sortera under medi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

cinalstyrelsen, men det torde icke vara lämpligt, att sinnesslövårdsinspektören

— även om denne därvid får annan titel — får ansvaret för tillsynen.

Liknande synpunkter anföras av svenska stadsförbundet.

Svenska vanförevårdens centralkommitté ifrågasätter värdet av att även

inspektören för sinnesslövården skulle inkopplas på detta område, och fruktar,

att en sådan anordning skulle bli till skada för vanföreanstalternas

verksamhet. Skall förslag om effektivare tillsyn framläggas, bör detta avse

en särskild inspektör för vanförevården.

De vanföras riksorganisation finner inga som helst skäl tala för att vanföreanstalternas

skolhem sammanställas med skolhem för sinnesslöa m. fl.

barn. En allmän inspektion över internaten har hittills saknats. Dét lämpligaste

torde vara, att socialstyrelsen förordnas som huvudtillsynsmyndighet

för skolhemmen.

Sveriges läkarförbund finner kommitténs förslag beträffande vanförevården

olämpligt. Det primära krav, som bör ställas på en inspektör, är,

att han skall ha speciell kompetens inom det område han skall inspektera.

För de vanföra och deras anhöriga skulle det sannolikt innebära ett psykiskt

trauma att i viss mån jämställas med intellektuellt defekta och psykiskt

abnorma. Det förhållandet att det finns en viss grupp, där en organisk

hjärnskada lett till såväl vanförhet som intellektuella defekter, utgör ej

tillräckligt skäl att alla vanföra skulle föras samman med de psykiskt

abnorma. För nämnda grupp torde, liksom för blinda och dövstumma med

komplicerat lyte, inspektion både genom vanföreinspektören och sinnesslöinspektören

kunna ifrågakomma. För vanförevården i dess helhet torde

en särskild inspektör böra förordnas. Liknande synpunkter anföras av

svenska läkaresällskapet och svenska ortopedföreningen.

Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om icke vanförevården

bör samordnas med arbetsvärden och läggas under arbetsvårdsmyndigheten.

Socialstyrelsen bör vara tillsynsmyndighet för anstalterna för

psykopatiska och nervösa barn.

Statens folkskolinspektörers förbund tillstyrker kommitténs förslag i

vad det avser den pedagogiska tillsynen av anstalter för psykopatiska och

nervösa barn.

Lokal tillsyn.

De flesta i ärendet hörda remissmyndigheterna anse i likhet med tillsynskommittén,

att behov föreligger av en viss utbyggnad av den lokala tillsynen,

främst i fråga om de anstalter, vilka sakna egna styrelser. Mcdicinalstgrelsen

befarar emellertid, att ett realiserande av kommitténs förslag

om inrättande av särskilda tillsynsnämnder för grupper av anstalter kan

komma att innebära en överorganisation. I avvaktan på 1951 års sinncsslövårdsutrcdnings

förslag ifrågasätter styrelsen, om icke vid de enskilda

anstalter för detta klientel, vilka sakna styrelse, den lokala tillsynsfrågan

kunde lösas genom att för varje sådan anstalt ■—- förslagsvis genom organ

för den kommunala förvaltningen — utsåges en lämplig person, bosatt i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

anstaltens närhet, med uppgift att besöka anstalten och följa verksamheten

vid densamma. Denne skulle i samarbete med anstaltens föreståndare

verka för ökad kontakt mellan anstalten och befolkningen i bygden samt

även tjänstgöra som kontaktman mellan den centrala tillsynsmyndigheten

och anstalten. Framdeles — när frågan om huvudmannaskapet fått en mera

definitiv lösning — synes det kunna övervägas att efter komplettering av

centralanstalternas styrelser till dem anförtro den lokala tillsynen över

icke-statliga anstalter. Den föreslagna anordningen med särskilda förtroendemän

för den lokala tillsynen torde emellertid fortfarande bliva behövlig.

Även skolöverstyrelsen anser förslaget om särskilda tillsynsnämnder för

anstalter utan styrelse vara en onödigt omständlig organisationsform. Det

bör räcka med att den centrala tillsynsmyndigheten äger att för varje sådan

anstalt utse en tillsynsman, som bor i närheten av anstalten, är intresserad

för uppgiften och kvalificerad att handha densamma. En parallell finnes

inom skolväsendet, där för olika skolformer gäller, att inspektor utses för

varje särskild skola.

Icke heller socialstyrelsen kan tillstyrka en sådan utbyggnad av statsapparaten,

som de förordade tillsynsnämnderna innebära. Styrelsen framhåller

vidare, att kommitténs uppfattning, att de speciella anstalternas styrelser

skola vara tillfyllest för lokal tillsyn, icke är grundat på tillräcklig

praktisk erfarenhet av anstaltsstyrelser i allmänhet, och avstyrker förslaget

i denna del såsom helt otillfredsställande. Då barnavårdsnämndernas

erfarenhet av anstaltsvård numera är så stor, att de kunna ha förståelse

för vuxna personers vård och skötsel, föreslår styrelsen, att dessa nämnder

få uppdraget att handha den lokala tillsynen över nu ifrågavarande anstalter.

Även fattigvårdsstyrelsen kan komma i fråga. I varje fall böra anstalterna

stå under en lokal kommunal tillsyn. Denna tillsyn skall naturligtvis

icke omfatta annat än den allmänna vården. Det länslokala ansvaret

bör ligga hos länsstyrelserna, vilkas tillsyn likaledes skall avse den sociala

omvårdnaden.

Statskontoret anser, att ett tillsättande av ej mindre än 22 nämnder, vilka

envar inom sitt distrikt skulle utöva den närmaste tillsynen över anstalterna,

skulle utgöra en alltför omfattande och kostnadskrävande anordning.

Ämbetsverket förordar i stället, att tillsynen anförtros åt landstingen respektive

städerna utanför landsting, vilka redan nu i betydande utsträckning

ha överinseendet över vårdanstalter av det slag, varom nu är fråga.

Även svenska landstingsförbundets styrelse, flera landstings förvaltningsutskott

samt länsstyrelsen i Västerbottens län anse, att det med tillsynsnämnderna

avsedda syftet kan nås med enklare och mindre kostbara

medel, exempelvis genom att uppdraga åt en person att ha uppsikt över

ett eller flera hem.

Svenska stadsförbundets styrelse har däremot i huvudsak anslutit sig

till kommitténs förslag. Samma synpunkter som i stadsförbundets yttrande

ha framförts av några landstings förvaltningsutskott samt av svenska särskolornas

lärarförening och Sveriges läkarförbund m. fl.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Svenska socialvårdsförbundet anser, att, om lokal tillsyn skall vara nödvändig,

denna kan utövas av folkskolinspektörerna eller förste provinsialläkarna

(beroende på vilken myndighet -— skolöverstyrelsen respektive

medicinalstyrelsen — som skall ha den centrala tillsynen). Länsstyrelsen

i Jämtlands län förordar, att tillsynen anförtros förste provinsialläkarna,

medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser övervägande skäl tala

för att denna tillsyn utövas av länsstyrelserna (barnavårdsassistenterna

samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna).

Den centrala inspektionens personalbehov.

Medicinalstyrelsen anser, att hos den centrala tillsynsmyndigheten bör

finnas en arbetsgrupp, ett »team», bestående av läkare med utbildning i

barnpsykiatri samt företrädare för psykologi och pedagogik ävensom för

social, juridisk-administrativ och kameral sakkunskap. För att möjliggöra

en icke alltför sällan återkommande inspektion och en systematisk undersökning

av klientelet å anstalterna bör till inspektionen knytas en heltidsanställd,

psykiatriskt skolad läkare i Cg 31 jämte vederbörlig avlöningsförstärkning,

samt en kurator i Cg 19 med utbildning i testning. För ett bättre

utnyttjande av tillgängliga vårdresurser och en mera ändamålsenlig differentiering

av klientelet är det också nödvändigt, att styrelsen tar mera

aktiv del vid beläggningen av anstalterna. Härför samt för vissa andra arbetsuppgifter

erfordras, att inspektören biträdes av en kurator i Ce 19 med

psykologisk-social utbildning. För att tillgodose behovet av ökad sysselsättning

för anstaltsklientelet böra medel anvisas för en kurator i Ce 17

med specialutbildning i arbetsterapi. Inspektionens behov av juridisk-administrativ

sakkunskap bär tillgodoses genom att en amanuens (byråsekreterare)

ställes till förfogande, vilken även skulle biträda vid handläggningen

av ärenden å sinnessjukvårdsbyrån. Slutligen böra medel anvisas för anställande

av ett kanslibiträde i Ce 11.

Denna förstärkning erfordras vid i huvudsak oförändrad uppdelning av

tillsynen.

Skolöverstyrelsen framhåller, att, om den medicinskt-psykiatriska tillsynen

av sinnesslöskolorna anförtros åt överstyrelsen, en heltidsanställd

läkare måste anställas inom överstyrelsen. Denne bör i egenskap av medicinsk

inspektör för sinnesslöskolorna ha det närmaste ansvaret under överstyrelsen

för dels den medicinskt-psykiatriska vården, dels den allmänna

vården vid sinnesslöskolorna.

Överstyrelsen erinrar, att genom inspektören för sinnesslöundervisningen

en genomgång av elevmaterialet inom sinnesslöskolorna redan

igångsatts vid centralanstalterna under medverkan av dessas testare och

läkare. Den är avsedd att beröra samtliga under skolöverstyrelsen sorterande

undervisningsanstalter inom sinnesslövården. Om till överstyrelsen

knytes en heltidsanställd psykiater, erhåller överstyrelsen ökade möjligheter

att fullfölja detta arbete och att i framliden svara för den ur efter
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

mognadssynpunkt önskvärda fortlöpande psykiatriska kontrollen av elevmaterialet.

Skolöverstyrelsesakkunniga ha föreslagit, att inom överstyrelsen skulle

finnas en skolöverläkare i lönegrad Cp 15 och två halvtidsanställda biträdande

skolöverläkare i lönegrad Cs 13. Vid bifall till överstyrelsens förslag

bör den ena halvtidstjänsten i Cs 13 utbytas mot en heltidstjänst i Cp 13.

Den pedagogiska tillsynen bör alltjämt handhavas av inspektören för

sinnesslöundervisningen. Denna befattning bör organiseras som en heltidstjänst.

Tillsynskommitténs förslag om inrättande av en assistentbefattning på

heltid i Cg 23 tillstyrkes. Om tillsynen skall bliva effektiv, måste en sådan

tjänst inrättas.

Socialstyrelsen anser, att båda de nuvarande inspektörerna ha en alltför

stor arbetsbörda. För den centrala pedagogiska tillsynen över ifrågavarande

anstalter bör finnas en hos skolöverstyrelsen heltidsanställd pedagog

med denna tillsyn som uteslutande uppgift. Inspektören för sinnesslövården

bör med hänsyn till angelägenheten av att han får möjlighet att vid

sina besök medicinskt undersöka de intagna på anstalterna, vilket är en

tidskrävande uppgift, erhålla en assistent. Denne bör vara heltidsanställd

och ha samma utbildning som inspektören. Vad nu sagts gäller, även om

socialstyrelsen blir huvudtillsynsmyndighet.

Statskontoret håller före, att behovet av ytterligare läkarkraft inom medicinalstyrelsen

bör kunna tillgodoses genom inrättandet av en arvodesbefattning

med ett arvode av 8 400 kronor för år och med den tjänstgöringsskyldighet,

som är föreskriven för övriga specialföredragande inom styrelsen,

vilka uppbära arvode å detta belopp. Därest det skulle anses påkallat

att härutöver anställa en kurator, vilket ämbetsverket för sin del vid en

effektivisering av den lokala inspektionen icke kan finna erforderligt, bör

befattningshavaren icke placeras högre än i 17 lönegraden eller den lönegrad,

som gäller för kuratorsbefattningarna vid bland annat karolinska

sjukhuset. Ämbetsverket kan icke finna övertygande skäl anförda för att inspektören

för sinnesslöundervisningen skulle tilldelas biträde av en assistent

i Cg 23, varför förslaget härom avstyrkes.

Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott föreslår, att bland psykiatriskt,

helst barnpsykiatriskt, skolade, aktiva läkare några utses, som äro

villiga att under t. ex. en månad per år under tre år utöva inspektionsverksamhet

enligt medicinalstyrelsens direktiv och resplaner.

Särskolornas lärarförening ansluter sig till skolöverstyrelsesakkunnigas

förslag, att befattningen såsom inspektör för sinnesslöundervisningen ombildas

till heltidstjänst uteslutande inriktad på sinnesslöundervisningen.

Även förslaget om anställande av en konsulent på halvtid tillstyrkes.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

23

DEPARTEMENTSCHEFEN.

Tillsynskommitténs förslag avse icke någon mera genomgripande förändring

av det system med två tillsynsmyndigheter, medicinalstyrelsen och

skolöverstyrelsen, som nu gäller i fråga om den centrala tillsynen. Frågan

om vilken myndighet som skall svara för denna tillsyn var, såvitt angår

anstalterna för sinnesslöa, omtvistad redan i samband med tillkomsten av

1944 års lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa samt har

alltsedan dess varit föremål för diskussion i olika sammanhang. Sålunda

frångick 1944 års riksdag Kungl. Maj :ts då framlagda förslag, att överinseendet

över de s. k. centralanstalterna, avsedda för bildbara sinnesslöa upp

till 21 års ålder, skulle åvila medicinalstyrelsen, och beslöt, att denna tillsyn

i stället skulle utövas av skolöverstyrelsen. Vid sidan härav äro emellertid

anstalterna underkastade medicinsk-psykiatrisk inspektion av medicinalstyrelsen.

Då medicinalstyrelsen som regel är tillsynsmyndighet även i

fråga om arbets- och vårdhemmen, har tillsynen sålunda kommit att bliva

uppdelad mellan nämnda båda myndigheter. Gränsdragningen mellan

ämbetsverken har emellertid icke blivit tillfredsställande och har i vissa fall

medfört en oklarhet, som skapat åtskilliga svårigheter. Sinnesslövården

har anknytning till såväl medicinska och pedagogiska som sociala organ

och bristen på enhetlighet har i vissa fall medfört beklagliga kompetenskonflikter.

Tveksamhet synes sålunda i vissa fall ha rått eller råda beträffande

till vilken myndighet, medicinalstyrelsen eller skolöverstyrelsen,

kommunala instanser eller de sinnesslöa och deras anhöriga ha att vända

sig i olika frågor. Inom sinnesslövården finnas visserligen några grenar,

där undervisnings- och uppfostringsmomenten träda i förgrunden, men

också andra grenar, där vårdsynpunkterna helt överväga. Man får emellertid

hålla i minnet, att det otvivelaktigt för alla sinnesslöa är en och samma

orsak till att de fordra särskild undervisning och vård, nämligen deras

psykiska efterblivenhet. En bedömning och prövning av klientelet synes

därför böra ske efter i möjligaste mån enhetliga normer. Vid remissbehandlingen

av tillsynskommitténs betänkande har också i flera fall framhållits

önskvärdheten av att den centrala tillsynen över detta vårdområde

med vissa undantag borde anförtros åt en enda myndighet. Ehuru jag i

princip delar dessa synpunkter om fördelarna av en i möjligaste mån enhetlig

organisation av sinnesslövården, är jag dock icke f. n. beredd att

förorda en ändring av bestämmelserna härutinnan i 1944 års lag, enligt

vilka överinseendet över centralanstalterna utövas av skolöverstyrelsen

medan ansvaret för den mcdicinsk-psykiatriska tillsynen åvilar medicinalstyrelsen.

Avgörande för mitt ställningstagande har varit, att 1951 års sinnesslövårdsutredning

nyligen framlagt ett betänkande med förslag till lag om

undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Detta lagförslag, som

avser att reglera förhållandena för såväl bildbara som obildbara sinnesslöa,

är f. n. föremål för remissbehandling. I avbidan på ett ställningstagande till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

de förslag, som där framlagts, anser jag mig kunna i huvudsak tillstyrka

kommitténs förslag i fråga om den centrala tillsynen. Detta gäller även de

övriga anstalter, som omfattas av förslaget, nämligen epileptiker- och vanföreanstalter

samt anstalterna för psykopatiska och nervösa barn.

Det är nämligen synnerligen angeläget att utan dröjsmål vidtaga åtgärder

för att undanröja de olägenheter, som de nuvarande oklara gränserna

mellan skilda tillsynsmyndigheters kompetensområden innebära. Eu

ansvarskoncentration är nödvändig för att en effektiv tillsyn skall kunna

uppnås i fråga om allt det som bör känneteckna en god anstaltsvård utan

att därför entydigt kunna hänföras till exempelvis pedagogik, psykiatri

eller någon annan inspektionsspecialitet. En sådan koncentration torde i

huvudsak kunna åstadkommas genom att, såsom tillsynskommittén föreslagit,

varje anstalt får en /muudtillsynsmyndighet, som har tillsyn över -—

och därmed ansvaret för — anstalten i dess helhet och vården i allmänhet där

vid sidan av eventuell specialtillsyn genom annan myndighet. Det synes böra

ankomma på Kungl. Maj :t att -— lämpligen i form av en särskild tillsynskungörelse

— på grundval av kommitténs förslag utfärda de närmare

föreskrifter, som i anledning härav kunna erfordas. Jag vill emellertid i

detta sammanhang beträffande en av de anstaltskategorier, som omfattas

av kommitténs förslag, nämligen vanföreanstalterna, framhålla, att medicinalstyrelsen

visserligen bör vara huvudtillsynsmyndighet för dessa anstalter

men att tillsynen icke såsom kommittén föreslagit bör utövas av inspektören

för sinnesslövården, även om han då föreslås erhålla benämningen

inspektör för vanförevården. Då jag bl. a. med hänsyn till pågående

översyn av vanföreanstalternas organisation icke f. n. är beredd förorda,

att en särskild inspektör anställes för dessa anstalter, torde nämnda

tillsyn alltjämt få tills vidare utövas närmast genom chefen för styrelsens

sjukhusbyrå.

I fråga om den lokala tillsynen delar jag kommitténs uppfattning, att

behov föreligger av en viss utbyggnad av densamma. Förslaget om inrättande

av särskilda tillsynsnämnder för grupper av anstalter har emellertid

av de flesta remissmyndigheterna ansetts innebära en onödigt omständlig

organisationsform. Härtill kommer, att 1951 års sinnesslövårdsutredning

i sitt förenämnda betänkande förordat, att särskilda anstaltsnämnder skola

inrättas för handläggning av vissa inskrivnings- och utskrivningsfrågor.

Dessa nämnder skulle även ha viss lokal tillsyn, närmast omfattande den

sociala omvårdnaden i allmänhet på anstalterna. Att denna tillsyn bäst

utövas genom lokala organ, torde vara otvivelaktigt. Då det emellertid icke

synes kunna komma i fråga att vid sidan av dessa anstaltsnämnder inrätta

särskilda tillsynsnämnder, är jag i avbidan på ställningstagande till 1951

års utrednings betänkande icke f. n. beredd att tillstyrka tillsynskommitténs

förslag i fråga om den lokala tillsynen. Till de i vissa remissyttranden

framlagda alternativa förslagen till lösning av frågan är jag av samma

skäl icke heller beredd att nu taga ställning.

Beträffande den centrala inspektionens personalbehov delar jag där
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

emot till fullo kommitténs uppfattning om angelägenheten av en förstärkning

inom såväl medicinalstyrelsen som skolöverstyrelsen. Det synes alldeles

uppenbart, att de båda nuvarande inspektörernas arbetsbörda är alltför

betungande och icke tillåter en inspektionsverksamhet av den omfattning,

som måste anses önskvärd. Inspektören för sinnesslövården har sålunda

tillsyn över omkring 165 anstalter samt dessutom över den psykiska

barna- och ungdomsvården och de barnpsykiatriska lasarettsavdelningarna,

medan inspektören för sinnesslöundervisningen, som därjämte är hjälpskolekonsulent,

såvitt nu är i fråga har tillsyn över ca 100 anstalter. Kommittén

har framhållit, att det under rådande förhållanden icke sällan kan

dröja tre år mellan två inspektionsbesök. En förstärkning av sinnesslövårdsinspektionen

synes därför vara ofrånkomlig.

I enlighet med vad chefen för ecklesiastikdepartementet förordat, har i

proposition den 7 mars 1952 angående omorganisation av skolöverstyrelsen

m. in. förslag framlagts om inrättande av en heltidstjänst såsom inspektör

för sinnesslöundervisningen i stället för den nuvarande halvtidstjänsten.

Det mest angelägna kravet i fråga om förstärkningen inom skolöverstyrelsen

synes därmed ha tillgodosetts.

I fråga om den av medicinalstyrelsen bedrivna inspektionen torde det

vara särskilt angeläget, att de vårdbehövandes psykiska status, vilken i

huvudsak är avgörande för frågan om intagande och kvarhållande på

anstalt, står under fortlöpande, ej alltför sällan återkommande inspektion.

Jag förordar därför, att ytterligare en heltidsanställd psykiatriskt skolad

läkare anställes såsom biträdande inspektör. Denne bör — såsom kommittén

föreslagit — framförallt systematiskt undersöka alla på sinnesslöanstalt

intagna för att konstatera, att ingen utan skäl intagits i eller kvarhålles

på sådan anstalt. Att garantier härför skapas är en angelägenhet

av största vikt såväl för anstalterna som för de intagna. Den för en sådan

genomgång, vilken kan beräknas taga en tid av omkring tre år, erforderliga

personalen synes böra erhålla extra anställning. Läkaren bör placeras i

Cg 31 samt i förekommande fall tilldelas ersättning för den avlöningsförstärkning

såsom sinnessjukläkare, om vilken han kan komma att gå miste

under uppehållande av befattningen i medicinalstyrelsen. Som biträde åt

läkaren bör anställas en kurator med utbildning i testning. Härutöver erfordras

ytterligare en kurator för ett bättre utnyttjande av tillgängliga

vårdresurser och en mera ändamålsenlig differentiering av klientelet på

anstalterna. Båda kuratorerna, av vilka den sistnämnde enligt medgivande

av Kungl. Maj: t redan anställts fr. o. m. den 1 oktober 1951, böra placeras

i Cg 17. Slutligen erfordras ett kanslibiträde i Cg 11 för skriv- och registreringsgöromål.

Denna befattning synes lämpligen, liksom den nuvarande

kontorsbiträdestjänsten, höra vara gemensam för såväl inspektören för

sinnesslövården och förenämnda nya befattningshavare som för överinspektören

för sinnessjukvården. Kostnaderna för den sålunda föreslagna personalförstärkningen

i medicinalstyrelsen beräknar jag, med ett rörligt tiltlägg

av 32—33 %, till sammanlagt 49 476 eller i runt tal 50 000 kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds proposition nr 133.

Härav belöpa å anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

39 000 kronor och å anslagsposten till rörligt tillägg 11 000 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i årets statsverksproposition

under elfte huvudtiteln, punkten 3 — föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för medicinalstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 679 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .............................. 210 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 774 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 444 000

Summa förslagsanslag kronor 2 107 000;

dels ock till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

2 107 000 kronor.

FÖRSLAG TILL PROVISORISKA ÄNDRINGAR AV VISSA

STATSBIDRAGSBESTÄMMELSER.

GÄLLANDE BESTÄMMELSER.

Bestämmelser om statsbidrag till andra driftkostnader än lärarlöner

återfinnas, såvitt angår bidrag till anstalter för bildbara sinnesslöa i kungörelsen

den 29 juni 1945 (nr 532; ändr. 635/1949) samt beträffande bidrag

till anstalter för obildbara sinnesslöa i kungörelsen den 19 maj 1933 (nr

236; ändr. 268/1942 och 629/1949).

I fråga om anstalterna för bildbara sinnesslöa gäller, att bidrag utgår

till centralanstalt ävensom till annan kommunal anstalt, som enligt kungörelsen

den 22 december 1944 (nr 821) angående tillämpningen av 1944

års lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa står under skolöverstyrelsens

överinseende, med följande belopp för halvår, nämligen:

a) för upptagningshem 400 kronor för vart och ett av det antal barn,

som i medeltal för dag under halvåret varit omhändertaget å hemmet,

b) för skolhem 400 kronor för vart och ett av det antal barn, som i

medeltal för dag under lästerminen å anstalten eller på dess bekostnad åtnjutit

underhåll,

c) för externatskola eller externatplatser s/4 av styrkta verkliga kostnaden,

dock högst 100 kronor, för vart och ett av det antal barn, som i

medeltal för dag under lästerminen åtnjutit undervisning samt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts proposition nr 133.

d) för arbetshem 400 kronor för var och en av det antal sinnesslöa, som

i medeltal för dag under halvåret varit intaget å hemmet, samt styrkta

verkliga kostnaden, dock högst 90 kronor, för envar av det antal, som i

medeltal för dag under halvåret utackorderats i kontrollerad familjevård,

ansluten till anstalten.

Till enskild anstalt, som är samorganiserad med kommunal anstalt av

förut angiven natur eller eljest jämlikt reglementet för statsunderstödda

skolor för bildbara sinnesslöa den 22 december 1944 (nr 822) står under

skolöverstyrelsens överinseende, utgår statsbidrag med högst de belopp, som

nyss angivits.

Vidare utgår — under förutsättning att anstalten blivit av medicinalstyrelsen

godkänd — statsbidrag till kommunalt arbetshem för bildbara sinnesslöa,

som icke är samorganiserat med skolhem eller externatskola, med

dels 400 kronor per halvår för var och en av det antal sinnesslöa, som i

medeltal för dag under halvåret varit intaget å hemmet, dels ock styrkta

verkliga kostnaden, dock högst 90 kronor, för envar av det antal, som i

medeltal för dag under halvåret utackorderats i kontrollerad familjevård,

ansluten till hemmet.

Till enskilt arbetshem av motsvarande slag utgår statsbidrag med högst

de belopp, som förut angivits.

Statsbidrag utbetalas av skolöverstyrelsen respektive medicinalstyrelsen

halvårsvis i efterskott.

Till av medicinalstyrelsen för vård av obildbara sinnesslöa godkänd

kommunal eller enskild anstalt utgår statsbidrag halvårsvis i efterskott

med högst 225 kronor för envar av det antal obildbara sinnesslöa,

som i medeltal för dag under det gångna halvåret vårdats på anstalten och

vilkas behov av vård därstädes blivit prövat av anstaltens läkare eller inspektören

för sinnesslövården. Bidrag beviljas av medicinalstyrelsen.

För samtliga anstalts kategorier gäller, att statsbidrag icke utgår

för flera å anstalt samtidigt vårdade än det antal, för vilket anstalten blivit

godkänd, ej heller, vad angår enskild anstalt, för sinnesslö, för vilken vårdavgiften

under halvåret överstigit belopp, som fastställts av skolöverstyrelsen

respektive medicinalstyrelsen.

1946 ÅRS SINNESSLÖVÅRDSUTREDNINC.

Förslag.

Vad angår de kommunala anstalterna föreslår utredningen, att statsbidrag

skall utgå med visst belopp för varje av vederbörande myndighet

godkänd vårdplats och med samma belopp till förskola, skolhem, arbetshem

och vårdhem. Vid underbeläggning med förslagsvis minst fem procent

av det godkända platsantalet skall dock bidraget liksom för närvarande beräknas

på grundval av medeltalet under året vårdade. I övrigt skall beläggningen

icke inverka på statsbidraget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

Statsbidraget skall beräknas på ett fast bidragsunderlag, som vid statsbidragskungörelsens

utfärdande bör vara grundat på närmast föregående

års uppgifter rörande de genomsnittliga vårdkostnaderna vid samtliga kommunala

anstalter. Bidragsbeloppen avses skola täcka i genomsnitt 80 % av

driftkostnaderna och skola graderas med hänsyn till skatteunderlaget. På

grundval av 1947 års utgifter har framräknats ett bidragsunderlag per

vårdplats på cirka 2 200 kronor, motsvarande ett platsbidrag på 1 760 kronor.

Driftbidrag till externatskola och externatplatser — utöver bidrag till

lärarlöner — skall icke utgå utom för att bereda eleverna fria skolmåltider

och läroböcker. Statsbidraget för dessa ändamål skall beräknas efter

samma grunder, som gälla för skoldistrikt och primärkommuner.

Bidraget till familjevård skall utgå oförändrat, dock att bidrag föreslås

även till kostnaderna för inspektionsresor och övervakningsarvoden. Motsvarande

bestämmelser skola gälla även beträffande försöksutskrivning.

Vårdavgifterna skola slopas och inarbetas i statsbidraget. Anstalterna

förutsättas dock få rätt att uppbära folkpension och barnbidrag för samtliga

intagna sinnesslöa. Folkpensionsmedlen, med undantag för de medel, som

den sinnesslöe själv varit berättigad uppbära, och barnbidragen skola

sedermera avräknas vid statsbidragets utbetalande.

Bidragen avses i fortsättningen icke skola utbetalas halvårsvis utan budgetårsvis

i efterskott. Bidrag för halva antalet vårdplatser bör likväl förskotteras

före januari månads utgång under löpande redovisningsår, varvid

samma bidragsprocenttal som vid senast föregående utbetalning torde

böra tillämpas.

I fråga om de enskilda anstalterna bör enligt de sakkunnigas mening en

successiv avveckling åstadkommas och landstingens sinnesslövårdande

verksamhet i samma mån utvidgas. Utformningen av statsbidraget till

ifrågavarande anstalter har i viss mån betingats av denna de sakkunnigas

uppfattning. Vården av de sinnesslöa skall även på dessa anstalter vara

kostnadsfri för den enskilde. Vårdavgifter skola visserligen fortfarande beräknas,

men dessa skola, i den mån de icke täckas av uppburna folkpensionsmedel

och barnbidrag, vilka medel enligt utredningens förslag skola

uppbäras av anstalterna, icke uttagas av enskilda eller primärkommuner

utan gottgöras anstalterna av landstingen. Gradering av bidraget efter skatteunderlaget

skall icke ske. Statsbidragen böra enligt utredningens mening

i stort sett bibehållas på nuvarande nivå, men göras lika för alla och sålunda

utgå med samma belopp till vårdhem som till skol- och arbetshem.

Såsom underlag vid bestämmandet av platsbidraget till de enskilda anstalterna

anser utredningen böra tagas hela det utgiftsbelopp, som icke

täckes av övrigt driftbidrag eller av vårdavgifter. En på detta sätt bestämd

utgiftssumma skulle enligt 1947 års siffror ge utrymme för ett platsbidrag

på cirka 740 kronor. Beloppet skall emellertid vid dess slutliga fixering vara

grundat på närmast föregående års nettoutgiftssumma. Enär det här framkomna

beloppet åtminstone vad vårdhemmen beträffar väsentligt avviker

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

från nu utgående bidrag, bör vid övergången till nya bidragsbestämmelser

en omprövning av vårdavgifterna vid samtliga enskilda anstalter företagas.

Utredningen anser sålunda icke motiverat, att vid de anstalter, som uppvisa

de högsta vårdavgifterna, tillåta en utgiftsökning med samma belopp,

varmed statsbidraget stigit.

Beträffande bidragets utbetalning böra tillämpas samma regler, som

föreslagits för bidraget till de kommunala anstalterna.

Yttranden.

De föreslagna statsbidragsgrunderna ha i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser, bland annat

av förvaltningsutskotten i samtliga landsting utom Stockholm och Uppsala

samt av stadsfullmäktige i Norrköping, Malmö och Gävle. I åtskilliga remissyttranden

har man emellertid underkänt det av utredningen beträffande

de kommunala anstalterna föreslagna systemet med skatteunderlagsgradering,

vilket man funnit vara för invecklat och icke heller rättvist.

Så är fallet med de yttranden, som avgivits av medicinalstgrelsen, skolöverstyrelsen,

landstings- och stadsförbunden, Stockholms och Uppsala läns

landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Stockholm, Hälsingborg

och Göteborg, 1941 års lärarlönesakkunniga samt föreståndarföreningen.

Statskontoret m. fl. anse, att man bör avvakta resultatet av allmänna statsbidragsutredningens

översyn av gällande statsbidragsbestämmelser. Stockholms,

Uppsala och Örebro läns landstings förvaltningsutskott, landstingsförbundet

samt stadsfullmäktige i Göteborg m. fl. uttala önskemål om en

förenkling av statsbidragssystemet i likhet med vad som föreslagits i betänkandet

angående statsbidragssystemet för den slutna kroppssjukvården

(SOU 1948:48).

I fråga om de enskilda anstalterna påyrkar de enskilda sinnesslöanstalternas

förening, att platsbidragen bliva så höga, att de enskilda anstalternas

standard kan hållas på samma nivå som landstingsanstalternas, att

statsbidraget, som bör vara lika för såväl bildbara som obildbara, utgår för

hela det godkända platsantalet, att under avvecklingstiden statsbidrag utgår

för sådana ändringar inom fastigheterna, som kunna anses nödvändiga för

standardens uppehållande, att ägare och föreståndare beredas möjlighet till

pension eller annat ekonomiskt vederlag för framtidens tryggande efter avvecklingen,

samt att personalen vid de enskilda anstalterna beredes möjlighet

till pensionering.

1951 ÅRS SINNESSLÖVÅRDSU T REDNING.

Förslag.

1951 års utredning bär i uppdrag bland annat att verkställa en översyn

av de av 1946 års sakkunniga föreslagna statsbidragsbestämmelserna. Utredningen

har emellertid —- i överensstämmelse med lämnade direktiv —

under den hittills bedrivna delen av utredningsarbetet så gott som uteslu
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. May.ts proposition nr 133.

tande inriktat sitt arbete på att i första hand söka framlägga ett lagförslag,

som kan skapa klarhet beträffande de väsentliga frågorna om ansvarsfördelningen

inom denna vårdgren, om huvuddragen av organisationen samt

om de enskilda anstalternas framtida ställning. Med hänsyn bland annat

härtill bär utredningen icke för närvarande ansett sig böra upptaga statsbidragsfrågorna

i allmänhet till närmare utredning.

Härtill kommer, att i några remissyttranden önskemål framställts om en

undersökning av anstalternas nettoutgifter samt rörande vad som skall

anses vara normal vårdstandard. På grundval av föreliggande uppgifter rörande

vårdkostnaderna in. in. har det icke synts möjligt att erhålla ett tillräckligt

underlag för att bedöma anstalternas verkliga ekonomiska ställning.

Eu förutsättning härför synes nämligen vara, att ett enhetligt bokföringssystem

tillämpas vid samtliga anstalter. Ett sådant system kommer att

införas från och med den 1 januari 1952.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden har utredningen måst inskränka

sig till att för närvarande endast framlägga förslag till vissa provisoriska

ändringar av gällande statsbidragsgrunder, att tillämpas till dess

nya sådana grunder fastställts på grundval av utredningens slutliga förslag.

Av skäl, som i det följande komma att utvecklas, har utredningen

vidare ansett sig böra begränsa de föreslagna ändringarna till att gälla

endast anstalter för obildbara sinnesslöa.

Enligt före den 1 juli 1942 gällande grunder utgick statsbidrag till anstalter

för obildbara sinnesslöa med högst 360 kronor per år och vårdad.

Storleken av dessa bidragsbelopp fastställdes vid 1924 års riksdag, varvid

det framhölls såsom önskvärt, att statsbidraget kunde hållas till ett belopp,

motsvarande en tredjedel av driftkostnaderna. Med hänsyn till inträffade

kostnadsstegringar och då det icke syntes försvarligt att reellt sett i väsentlig

grad försvaga den statliga insatsen på detta område, förordades vid

1942 års riksdag en höjning av statsbidraget till 450 kronor. Av samma

skäl föreslogs en höjning av statsbidraget för arbetshemselever från 270

till 350 kronor. Bidraget för arbetshemselev utgick sålunda med lägre belopp

än bidrag för å vårdhem intagen. I anslutning till införandet av 1944

års lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa höjdes emellertid

förstnämnda statsbidrag från 350 till 800 kronor per elev och år. Detta

bidrag avsågs skola motsvara i genomsnitt tre fjärdedelar av driftkostnaderna.

Såväl 1942 som 1945 framhöll föredragande departementschefen, att,

därest det skulle visa sig, att driftkostnaderna konnne att mera avsevärt

avvika från de belopp, som legat till grund för beräkningen av statsbidragsbeloppen,

frågan om bidragens storlek framdeles borde upptagas till omprövning.

De kraftiga stegringar av priser och löner, som ägt rum sedan bidragsbeloppen

senast fastställdes, skulle i och för sig motivera, att statsbidragsfrågorna

i sin helhet toges upp till allmän omprövning. Av skäl, som förut

anförts, har detta icke varit möjligt. Då statsbidraget till anstalter för obild
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

bara sinnesslöa bibehållits oförändrat sedan den 1 juli 1942, har relationen

mellan detta bidrag och den sammanlagda vårdkostnaden kommit att bliva

särskilt oförmånlig. Detta förhållande har medfört ogynnsamma verkningar

framförallt för de enskilda anstalterna, vilka härigenom tvingats begära

en avsevärd höjning av vårdavgifterna. Även för landstingen, som måst

svara för en större del av vårdkostnaden än som varit avsett, har en ökad

belastning uppkommit.

För att erhålla en ungefärlig uppfattning om de enskilda anstalternas

ställning i ekonomiskt hänseende har utredningen från medicinalstyrelsen

införskaffat vissa uppgifter rörande anstalternas inkomster (vårdavgifter,

statsbidrag m. in.) och utgifter under åren 1949 och 1950. Av uppgifterna

framgår, att av 72 redovisade anstalter 19 gått med förlust under år 1949

och 27 under år 1950. Underskotten uppgå till i genomsnitt omkring 10 000

respektive 11 100 kronor per år. Om och i den mån anstaltsdriften lämnat

överskott, utgör detta anstaltsägarens — föreståndarens enda ekonomiska

utbyte av anstaltsdriften. Härvid är emellertid att märka, att kostnaderna

för »avlöning» till denne icke medräknats i utgifterna för respektive år.

Innehavare av enskilda sinnesslöanstalter ha med hänsyn härtill ansett sig

icke få tillfredsställande ekonomiskt utbyte av verksamheten och svårigheter

ha därför yppat sig att förmå dessa att fortsätta anstaltsdriften. Med

anledning härav har medicinalstyrelsen från och med kalenderåret 1951

sökt minska denna olägenhet genom att anpassa vårdavgifternas storlek

efter de successivt stigande kostnaderna för vederbörande anstalters drift.

Vid fastställandet av de nya vårdavgifterna har hänsyn tagits — förutom

till förut omnämnda förhållanden (uppkomna underskott eller överskott

in. in.) — dels till beräknade prisstegringar under år 1951, dels ock till att

anstaltsägaren-föreståndaren skall erhålla skäligt ekonomiskt utbyte av

anstaltsdriften. »Avlöning» till denne har sålunda numera inräknats i utgifterna.

De under år 1950 gällande och de för år 1951 fastställda nya vårdavgifterna

uppgingo såvitt angår vårdhemmen till högst 2 000 respektive 2 600

kronor och lägst 800 respektive 1 800 kronor per år. I fråga om de vårdhem,

som äro kombinerade med arbetshein, voro motsvarande vårdavgifter högst

1 800 respektive 2 600 kronor samt lägst 1 000 respektive 2 000 kronor per

år. Den genomsnittliga höjningen uppgår till omkring 700 å 750 kronor. Alt

genom sådana åtgärder åstadkomma ekonomiska förutsättningar för dessa

anstalters fortsatta drift framstår emellertid för utredningen såsom synnerligen

otillfredsställande. Statsbidragens storlek har visserligen icke i och

för sig någon avgörande ekonomisk betydelse för de enskilda anstalternas

fortsatta existens, enär medicinalstyrelsen vid fastställandet av vårdavgifterna

vid respektive anstalter givetvis måste taga hänsyn till omfattningen

av dessa bidrag. De kraftiga höjningar av vårdavgifterna, som på grund av

statsbidragets oförändrade storlek varit nödvändiga, ha dock medfört återverkningar

för de intagnas anhöriga. Då det gäller vuxna har tidigare en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

avsevärd del av vårdkostnaderna kunnat bestridas genom folkpensionen. I

den mån de anhöriga ha att själva erlägga vårdavgift, har följden av höjningarna

blivit, att de sökt undvika att få vederbörande intagen på en

enskild anstalt. Framförallt ha, enligt vad utredningen erfarit, efter den

senaste avgiftshöjningen bekymmer från de anhörigas sida tillkännagivits i

mycket stor utsträckning, och hemtagningar av patienterna ha i vissa fall

förekommit. Vid verkställd undersökning i fråga om de enskilda anstalterna

— vilka såvitt angår anstalterna för obildbara svara för vården av

icke mindre än omkring 55 % av sammanlagda antalet intagna — har framkommit,

att förmyndare eller anhöriga i omkring 11 % av antalet fall själva

betala vårdavgifterna. Då emellertid enligt uppgift åtskilliga av dem, för

vilka avgifterna erläggas av primärkommunerna genom fattigvårdsstyrelserna

och i sista hand av landstingen, i efterhand krävas på dessa avgifter,

torde nämnda procentsiffra i verkligheten vara högre.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden och då på grund av de fortsatta

prisstegringarna en ytterligare höjning av vårdavgifterna i annat fall icke

torde kunna undvikas, förordar utredningen en omedelbar höjning av statsbidragen.

En dylik ökning synes också vara motiverad med utgångspunkt

från önskemålet att åtminstone i viss utsträckning återställa den tidigare

förutsatta proportionen mellan statsbidrag och vårdkostnader. I avbidan

på resultatet av utredningens prövning av statsbidragsfrågan i dess helhet

föreslår utredningen, att statsbidraget till vårdhemmen bestämmes till

samma belopp, som för närvarande utgår till arbetshemmen för bildbara

sinnesslöa, nämligen 800 kronor per år och vårdad. Då enligt vad utredningen

inhämtat å vårdhem för närvarande finnas intagna omkring 4 500

personer, skulle kostnadsökningen för statsverket komma att uppgå till i

runt tal (350 x 4 500) 1 500 000 kronor. Utredningen förutsätter därvid,

att en omprövning av vårdavgifterna kommer till stånd. Då statsbidragen

utbetalas halvårsvis i efterskott, böra de föreslagna ändringarna äga till

lämpning från och med den 1 januari 1952. Nettoutgifterna å anslaget till

Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa uppgingo budgetåret 1950/51

till 1 700 344 kronor. För budgetåret 1952/53 skulle sålunda erfordras ett

anslag för ändamålet om i runt tal (1 700 344 + 1 500 000) 3 200 000 kronor.

Yttranden.

Statskontoret förordar — under hänvisning till vad ämbetsverket uttalat

i ett den 17 oktober 1951 avgivet utlåtande över medicinalstyrelsens medelsäskanden

för budgetåret 1952/53 för ifrågavarande anstalter — att statsbidraget

uppräknas till i avrundat tal 300 kronor per halvår.

Medicinalstyrelsen erinrar, att styrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret

1952/53 i fråga om bidrag till driften av anstalter för obildbara sinnesslöa

hemställt bland annat att, därest de förslag, som den då nyligen tillsatta

utredningen kunde komma att framlägga, icke skulle hinna föreläggas

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

1952 års riksdag, utgående statsbidrag måtte provisoriskt höjas till av utredningen

nu föreslaget belopp. Styrelsen utgick därvid från att provisoriet

skulle vara ett år. Nu föreliggande förslag innebär, att detsamma

kommer att bestå en längre tid. Styrelsen kan icke tillstyrka detta särskilt

då fråga är om de enskilda vårdhemmen, vilkas driftkostnader skola täckas

förutom av statsbidraget av vårdavgifter, som erläggas av socialvårdsorgan

och enskilda. De alltjämt fortgående löne- och prisstegringarna torde i de

flesta fall icke komma att täckas enbart av den föreslagna höjningen av

statsbidragsbeloppen, varför en ytterligare höjning av vårdavgiften icke

torde kunna undvikas. Någon prognos häröver har ännu icke kunnat ställas,

då årsberättelser från anstalterna för år 1951 ännu ej inkommit i nämnvärt

antal.

De löne- och prisstegringar, som inträffat under de senaste åren, ha medfört,

att statsbidragen ej längre motsvara den ursprungligen beräknade

delen av driftkostnaderna. Bidragen torde numera uppgå till mindre än Va

av driftkostnaderna vid anstalter för bildbara sinnesslöa och vid epileptikeranstalter

samt cirka Vs av samma kostnader vid anstalter för obildbara

sinnesslöa. Mot bakgrunden härav framstå utredningens förslag till provisoriska

statsbidragsbelopp som blygsamma, allrahelst som de förutsättas

skola vara oförändrade i två å tre år framåt.

Medicinalstyrelsen tillstyrker därför utredningens förslag till statsbidrag

såvitt angår kalenderåret 1952, men anser, att, därest provisoriet skall

bestå längre tid, beloppen böra höjas i närmare anslutning till tidigare av

statsmakterna uttalad uppfattning om storleken av statens andel i kostnaderna

för ifrågavarande anstalter. I nästkommande anslagsäskanden avser

styrelsen därför att ånyo upptaga frågan om bidragsbeloppens storlek.

Svenska landstingsförbundets styrelse framhåller, att för närvarande utgående

statsbidrag äro uppenbart otillräckliga. Det försämrade penningvärdet

och därmed följande kostnadsökningar ha medfört starkt stegrade utgifter

för anstaltsdriften. Då statsbidraget förblivit oförändrat, ha kostnadsstegringarna

fått täckas vid landstingens anstalter av landstingsmedel

och vid de enskilda anstalterna genom höjda avgifter, som det i flertalet

fall i sista hand tillkommit landstingen att gälda. En ökning av statsbidraget

för att i någon mån återställa den tidigare kostnadsfördelningen får därför

anses i hög grad påkallad. Att en dylik ökning icke tidigare skett eller

av förbundet påyrkats, får ses mot bakgrunden av att sinnesslövårdens organisation

under senare år legat i stöpsleven och att man hoppats på en snar

lösning av denna fråga.

Då en sådan av allt att döma kommer att dröja ytterligare något år, anser

styrelsen i likhet med utredningen alt — i avvaktan på ett definitivt

förslag i statsbidragsfrågan — eu provisorisk höjning av statsbidraget till

vårdhem för obildbara sinnesslöa är starkt motiverad. Även om det av utredningen

föreslagna beloppet — 800 kronor per vårdad och år _ med

hänsyn till nuvarande kostnadsläge uppenbarligen ligger i underkant, anser

sig dock styrelsen kunna acceptera förslaget såsom ett provisorium.

3—488 53 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 133.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Svenska stadsförbundets styrelse anför, att en förbättring av statsbidraget

till driftkostnader vid anstalter för obildbara sinnesslöa synes i hög grad

påkallad, och att den provisoriska ökningen av bidraget bör bestämmas till

minst det belopp, som utredningen föreslagit.

ANSLAGSÄSKANDEN FÖR BUDGETARET 1952/53.

Förslag.

Medicinalstyrelsen hemställer i skrivelse den 31 augusti 1951, att förslagsanslaget

till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa höjes från

1 800 000 till 3 180 000 kronor.

Nettoutgifterna å anslaget uppgingo under budgetåret 1950/51 till

1 700 344 kronor. Rekvisitioner av statsbidrag för senare halvåret 1950 å

tillhopa 52 202 kronor hade emellertid icke hunnit utbetalas förrän efter

budgetårets utgång, varför nettoutgifterna rätteligen uppgingo till 1 752 546

kronor.

Medicinalstyrelsen — som i anslagsäskandena för budgetåret 1951/52 anmälde,

att svårigheter yppat sig att förmå innehavare av enskilda sinnesslöanstalter

att fortsätta driften — har från och med kalenderåret 1951

sökt minska anstalternas ekonomiska svårigheter genom att anpassa vårdavgifternas

storlek efter de successivt stigande driftkostnaderna. Att genom

sådana åtgärder åstadkomma ekonomiska förutsättningar för den fortsatta

driften kan emellertid i längden icke anses försvarligt, då vid sådant

förhållande en betydande diskrepans uppstår mellan statsbidrag och vård

avgifter. Inom styrelsen har därför preliminärt övervägts en omläggning

av statsbidragssystemet för att åstadkomma en lämplig avvägning mellan

statsbidrag och vårdavgifter samtidigt som vissa garantier skulle skapas

för en tillfredsställande vård. Sedan chefen för inrikesdepartementet tillkallat

sakkunniga för utredning angående organisationen och finansieringen

av sinnesslövården (1951 års sinnesslövårdsutredning), inskränker

sig emellertid medicinalstyrelsen — under förutsättning att proposition i

ämnet icke skulle hinna föreläggas 1952 års riksdag — till att föreslå, att

nu utgående statsbidrag provisoriskt höjes från 225 till 400 kronor för

vårdad och halvår eller till samma belopp som för närvarande utgår till

anstalter för bildbara sinnesslöa. Vid en dylik höjning av statsbidraget

kommer vårdavgifternas storlek att omprövas.

Yttrande.

Statskontoret uttalar, att den inträdda stegringen i driftkostnaderna torde

nödvändiggöra ökade tillskott från statens sida. I avvaktan på resultatet av

pågående utredning synas dock nu utgående belopp icke böra uppräknas

i vidare mån än som kän anses betingat av levnadskostnadernas stegring

mellan år 1942, då nuvarande bidragsgrunder fastställdes, och år 1951 —

att döma av förändringarna i levnadskostnadsindex motsvarande en ökning

med omkring 33 %. Med en häremot svarande uppräkning av statsbidraget

skulle detta komma att uppgå till högst 300 kronor per halvår.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133. 35

DEPARTEMENTSCHEFEN.

1951 års sinnesslövårdsutredning, som tillkallades den 29 juni 1951 för

alt verkställa utredning rörande organisationen och finansieringen av sinnesslövården,

har enligt meddelade direktiv i uppdrag bland annat att

göra en översyn av de av 1946 års sinnesslövårdsutredning framlagda förslagen

till ändrade grunder för statsbidrag till anstalter för sinnesslöa. Sistnämnda

utrednings förslag på denna punkt ansågs nämligen av olika skäl

icke kunna godtagas. Bakgrunden härtill torde framgå av den i det föregående

lämnade summariska redogörelsen för remissyttrandena över

nämnda förslag. 1951 års utredning har emellertid — i överensstämmelse

med direktiven ■— i första hand måst inrikta sitt arbete på det lagförslag,

som nyligen framlagts, och har av detta och andra förut redovisade skäl

icke kunnat upptaga statsbidragsfrågorna i allmänhet till närmare behandling.

Det förslag, som nu framlagts, avser sålunda endast att söka åstadkomma

provisoriska förbättringar av de beträffande anstalterna för obildbara

sinnesslöa för närvarande gällande statsbidragsgrunderna.

Såväl i samband med fastställandet vid 1942 års riksdag av nämnda

bidragsgrunder som tidigare har det framhållits såsom önskvärt, att statsbidraget

till ifrågavarande anstalter kunde hållas vid en tredjedel av anstalternas

driftkostnader. Därest kraftigare förskjutningar i prisnivån och

därmed i relationen mellan statsbidrag och driftkostnader inträffade, borde

frågan om ändring av statsbidragets storlek upptagas till övervägande.

Statsbidragen till anstalterna för obildbara sinnesslöa ha, såsom framgår

av det föregående, bibehållits oförändrade sedan år 1942. De kraftiga

stegringar av priser och löner, som särskilt under de senaste åren inträffat,

ha medfört, att relationen mellan nämnda bidrag och den sammanlagda

vårdkostnaden kommit att bliva synnerligen oförmånlig för anstalterna

men även och framför allt för de intagna. Såsom medicinalstyrelsen framhållit

täcka statsbidragen sålunda icke längre den beräknade delen av driftkostnaderna

utan torde numera motsvara endast cirka en sjättedel av

dessa. Enär de enskilda anstalterna till följd härav uppvisat underskott,

i vissa fall uppgående till avsevärda belopp, ha svårigheter yppat sig att

förmå innehavarna att fortsätta anstaltsdriften. Med anledning härav har

medicinalstyrelsen med giltighet från och med kalenderåret 1951 vidtagit

avsevärda höjningar av vårdavgifterna vid dessa anstalter. De kraftiga höjningar,

i ett fall med icke mindre än 125 % av förut utgående avgifter, som

sålunda visat sig nödvändiga, ha medfört synnerligen kännbara påfrestningar

för sådana intagna eller anhöriga till dessa, som ha att själva erlägga

vårdavgifterna. Att genom sådana åtgärder skapa ekonomiska förutsättningar

för dessa anstalters fortsatta drift synes därför i längden icke

tillfredsställande.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden anser jag mig därför i likhet

med utredningen böra förorda en omedelbar höjning av statsbidragen till

dessa anstalter. Medicinalstyrelsen har visserligen framhållit, att de allt
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-.ts proposition nr 133.

jämt fortgående löne- och prisstegringarna i de flesta fall icke torde komma

att kunna täckas enbart av den av utredningen föreslagna höjningen av

statsbidragsbeloppen, varför en ytterligare ökning av vårdavgifterna enligt

styrelsen icke syntes kunna undvikas. Jag förordar emellertid att statsbidraget

tills vidare bestämmes till högst 400 kronor per vårdad och halvår.

I likhet med utredningen förutsätter jag därvid, att en omprövning av nu

utgående vårdavgifter kommer till stånd. Då statsbidragen utbetalas halvårsvis

i efterskott, torde de föreslagna ändringarna böra tillämpas från och

med den 1 januari 1952. Mot utredningens beräkning av kostnadsökningen

för ändamålet, 1 500 000 kronor, har jag intet att erinra. I enlighet härmed

och då nettoutgifterna å anslaget budgetåret 1950/51 uppgingo till 1 700 344

kronor, skulle sålunda för budgetåret 1952/53 erfordras ett anslag för ändamålet

om i runt tal 1 700 344 + 1 500 000) 3 200 000 kronor. Förslaget innebär

en höjning av f. n. anvisat anslag, 1 800 000 kronor, med 400 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att statsbidraget till driftkostnader vid anstalter

för obildbara sinnesslöa må utgå enligt av mig i det

föregående angivna grunder och sålunda bestämmas till högst

400 kronor för envar av det antal obildbara sinnesslöa, som

i medeltal för dag under respektive halvår vårdats å anstalten;

dels ock till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa

för budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 3 200 000 kronor.

LÅN TILL FÖRENINGEN MARGARETHAHEMMET FÖR VÅRD

AV FALLANDESJUKA SINNESSLÖA BARN.

FÖRSLAG.

I skrivelse den 26 februari 1952 har föreningen Margarethahemmet för

vård av fallandesjuka sinnesslöa barn hemställt om ett engångsanslag å

154 572 kronor 30 öre till täckande av den förlust, som uppkommit å föreningens

verksamhet under de senaste tre åren.

Föreningen, som har till ändamål att bereda bostad, vård och underhåll

åt fallandesjuka sinnesslöa barn, stiftades år 1890 och lämnar sedan 1915

vid sin då uppförda anstalt vid Knivsta vård och undervisning åt mellan

100 och 110 fallandesjuka sinnesslöa barn årligen. Under åren därefter har

anstaltens moderniserats. Särskild arbetsavdelning för överåriga kvinnliga

patienter, vilka ej kunnat lämna anstalten, ävensom föreståndarinne- och

lärarbostäder ha sålunda inretts eller nybyggts. Föreningen har därvid

helt litat till donerade medel. För sin verksamhet har anstalten de första

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 133.

åren förutom vårdavgifter för barnen endast använt avkastningen av eget

kapital, men erhåller numera bidrag från statens sida, dels med 900 kronor

om året för varje å anstalten intaget barn dels ock med 85 % av de till

lärarpersonalen utgående lönerna. Under vanliga år ha dessa bidrag jämte

vårdavgifter och föreningens egna inkomster räckt till att täcka de utgifter,

som verksamheten fört med sig, men under de tre senaste åren har trots

ökade vårdavgifter denna verksamhet gått med förlust. Orsaken härtill är

bland annat, att föreningen år 1949 måst bygga nya bostäder åt föreståndarinna

och lärarpersonal ävensom inreda nya bostäder åt två vid anstalten

anställda sjuksköterskor. Genom dessa nybyggnader och omändringar ha

barnen erhållit större utrymmen, varigenom möjligheterna till bättre vård

ökats. Kostnaderna för ny- och ombyggnaderna ha i runt tal uppgått till

180 000 kronor. För att erhålla dessa medel måste föreningen försälja vissa

värdehandlingar, varigenom avkastningen avsevärt minskats. Avkastningen

av föreningens tillgångar i övrigt har också genom den låga räntan blivit

mindre än förut. Till dessa omständigheter ha de senaste åren kommit

väsentligt ökade kostnader för anstaltens drift, särskilt beträffande

lönerna. Föreningens verksamhet har sålunda gått med förlust under alla

tre åren 1949, 1950 och 1951, så att den balanserade förlusten nu uppgår

till 154 572 kronor. De stegrade omkostnaderna ha nödvändiggjort en ofrånkomlig

försäljning av värdehandlingar för att kunna betala utgifterna.

Trots moderniseringar och rationaliseringar för åstadkommande av förbilligad

drift har det icke lyckats att uppnå balans mellan inkomster och utgifter.

I sin mån beror detta jämväl på att vården vid anstalten på grund

av sjukdomens art givetvis måste hållas på ett högt plan, vilket försvårar

besparingsmöjligheterna.

Då föreningens tillgångar genom de ökade omkostnaderna sålunda varje

år undergå en avsevärd minskning, har fråga uppstått, huruvida icke anstalten

inom en icke alltför långt avlägsen framtid måste nedläggas, enär

möjligheter för dess drift saknas. Då föreningen en lång följd av år kunnat

bedriva sin välsignelserika verksamhet och genom att taga hand om dessa

olyckliga barn redan vid späd ålder kunnat befria hem och syskon från

den plåga, som de epileptiska barnen otvivelaktigt måste vara, har föreningen

i sitt nu uppkomna nödläge velat bringa dessa synpunkter till

statsmakternas kännedom.

YTTRANDEN.

Medicinalstyrelsen framhåller, alt Margarethahemmet fyller ett oundgängligt

behov av vårdplatser för fallandesjuka sinnesslöa. De intagna beredas

där en tillfredsställande vård av en standard, som styrelsen anser

angelägen att bibehålla.

Vårdavgifterna vid hemmet höjdes från och med den 1 januari 1951

från tidigare 2 000 kronor för skolelever och vårdhemspatienter samt 1 600

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

kronor för arbetshemselever till 2 500 kronor för samtliga intagna. Trots

dessa höjningar har hemmets drift visat ett avsevärt underskott. Vid vårdavgiftens

fastställande den 10 april 1951 var det icke möjligt att helt förutse

den slutliga löne- och prisnivån för samma år och sålunda med ledning

därav bestämma vårdavgiften. Å andra sidan synes det styrelsen knappast

möjligt att i obegränsad utsträckning höja vårdavgifterna utöver det belopp,

som nu fastställts. Redan detta är synnerligen betungande, framförallt

för de enskilda personer, som erlägga vårdavgift för å hemmet intagen

anhörig.

Medicinalstyrelsen föreslår därför, att staten påtager sig större del av

vårdkostnaderna än som nu sker enligt gällande statsbidragsbestämmelser.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att i propositionen nr 285 till

1945 års riksdag uttalades, att bidragen till internatskolor för bildbara sinnesslöa

borde fixeras till belopp, avsedda att motsvara i genomsnitt s/i av

driftkostnaderna, samt att bidragen till epileptikeranstalter, vilka dittills

utgått efter enahanda grunder som bidragen till bildbara sinnesslöa, borde

regleras i dåvarande sammanhang, vilket även blev statsmakternas beslut.

Medicinalstyrelsen har gjort en översyn av föreningens inkomst- och utgiftsböcker

för år 1951 samt huvudböcker för åren 1950 och 1951, vilken

icke givit anledning till erinran. Styrelsen tillstyrker därför föreningens

framställning. Samtidigt föreslår styrelsen, att vid bifall till densamma

Kungl. Maj :t föreskriver att en eller två ledamöter i föreningens styrelse

skola utses av Kungl. Maj :t eller enligt Kungl. Maj :ts bestämmande av

medicinalstyrelsen.

Det är att förvänta att jämväl under löpande kalenderår driften icke

kan uppehållas utan ökade inkomster antingen genom en avsevärd höjning

av vårdavgifterna eller genom uppräkning av statsbidragsbeloppet eller

genom att medel anvisas av riksdagen till täckande av uppkommande underskott.

Därest det sistnämnda alternativet väljes, torde medicinalstyrelsen

jämväl böra deltaga i granskningen av föreningens räkenskaper samt

eventuellt fastställa stat för hemmet.

Statskontoret framhåller, att de uppkomna driftunderskotten väsentligen

synas ha föranletts av de starkt stegrade kostnaderna för verksamheten.

Då prisstegringarna alltjämt fortsätta, torde förluster vara att emotse

även för kommande år. För att åstadkomma balans synes det vara nödvändigt

att öka vårdavgifterna. Med hänsyn till statens intresse av att verksamheten

vid anstalten upprätthålles, vill statskontoret emellertid icke motsätta

sig ett tillmötesgående av den nu gjorda framställningen om särskilt

statsunderstöd. I betraktande av föreningens ekonomiska ställning anser

sig ämbetsverket böra förorda, att statens bistånd lämnas i form av ett

räntefritt lån under fonden för låneunderstöd. Låneunderstödet synes böra

bestämmas till högst samma belopp som förlusten under år 1951, eller i

runt tal 90 000 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

DEPARTEMENTSCHEFEN.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har Margarethahemmets

drift, trots en från och med den 1 januari 1951 medgiven väsentlig höjning

av vårdavgifterna, de tre senaste åren (1949—1951) uppvisat betydande

underskott. Dessa uppgå sålunda för nämnda år till icke mindre än sammanlagt

154 572 kronor, varav ett belopp om 89 298 kronor hänför sig till

år 1951. Såsom statskontoret framhållit, synas de uppkomna underskotten

väsentligen ha föranletts av de till följd av pris- och löneökningar starkt

stegrade kostnaderna för verksamheten. För att erhålla medel att möta

dessa kostnadsstegringar har föreningen tvingats till försäljning av vissa

värdehandlingar i sådan utsträckning, att dess inkomster avsevärt minskats.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden och då Margarethahemmet fyller

ett oundgängligt behov av vårdplatser för fallandesjuka sinnesslöa, anser

jag det vara angeläget, att åtgärder vidtagas för att säkra ett fortsatt uppehållande

av driften vid hemmet. Jag förordar därför, att staten lämnar

anstalten ett visst ekonomiskt stöd. Detta, som emellertid i enlighet med

vad statskontoret förordat synes böra begränsas till högst samma belopp

som förlusten under år 1951 eller i runt tal 90 000 kronor, torde lämpligen

böra utgå i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån om sistnämnda

belopp.

Såsom villkor för lånets erhållande synes böra föreskrivas, att föreningen

i egenskap av ägare till Margarethahemmet ställer godtagbar säkerhet för

lånet. Vid lånet bör vfdare knytas det villkoret, att detsamma skall återbetalas,

därest verksamheten nedlägges eller icke upprätthålles på tillfredsställande

sätt. Slutligen bör i enlighet med medicinalstyrelsens förslag föreskrivas,

att en ledamot i föreningens styrelse skall utses av Kungl. Maj :t

eller enligt Kungl. Maj :ts bestämmande av medicinalstyrelsen.

Anslag för ändamålet bör upptagas under rubriken Lån till föreningen

Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn för sanering

av hemmets ekonomi samt såsom investeringsanslag anvisas under fonden

för låneunderstöd.

I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen

att till Lån till föreningen Margarethahemmet för vård av

fallandesjuka sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi

för budgetåret 1952/53 under Fonden för låneunderstöd,

inrikesdepartementet, anvisa ett investeringsanslag av 90 000

kronor.

Med bifall till vad .föredragande departementschefen

sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter

hemställt, förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokolletC.

-G. Carlström.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning ........................................................................ 3

Förslag angående förstärkning av sinnesslöinspektionen in. in.

Gällande bestämmelser .................................

Tillsynskommitténs förslag.............................

Allmänna synpunkter ...............................

Central tillsyn .......................................

Lokal tillsjm .........................................

Den centrala inspektionens personalbehov .........

Yttranden över tillsynskommitténs förslag ...........

Central tillsyn.......................................

Lokal tillsyn.........................................

Den centrala inspektionens personalbehov .........

Departementschefen.....................................

5

7

«

13

14

17

17

19

21

23

Förslag till provisoriska ändringar av vissa statsbidragsbestämmelser.............. 26

Gällande bestämmelser................................4.................... 26

1946 års sinnesslövårdsutredning .......................................... 27

Förslag.................................................................... 27

Yttranden ................................................................ 29

1951 års sinnesslövårdsutredning .......................................... 29

Förslag.................................................................... 29

Yttranden ................................................................ 32

Anslagsäskanden för budgetåret 1952/53 .................................. 34

Förslag.................................................................... 34

Yttrande .................................................................. 34

Departementschefen.......................................................... 35

Lån till föreningen Margarethdhemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn 36

Förslag ...................................................................... 36

Yttranden.................................................................... 37

Departementschefen.......................................................... 39

Stockholm 1052. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1952/53 till universitetssjukhusen m. m. a1 i texten
  2. SU 1952:174 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående omorganisation av skolöverstyrelsen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 27 i texten
  3. SU 1952:181 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1952/53 till medicinalstyrelsens avlöningar samt till förstärkning av sinn s. 1 i texten