Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m

134 sidor, varav 125 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 125 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:79, Med förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

1

Nr 79.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om konjunkturskatt för år 1952 m. m.; given

Stockholms slott den 22 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om konjunkturskatt för år 1952; samt

2) förordning med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt i vissa

fall.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Som ett led i åtgärderna för att motverka en inflationistisk utveckling i

vårt land föreslås i propositionen — i syfte att till samhället indraga viss

del av de mervinster som framkommit som en följd av den exceptionella

internationella konjunkturen under år 1951 — en tillfällig konjunkturvinstbeskattning.

Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om konjunkturskatt

för år 1952 avser sådan inkomst av skogsbruk och inkomst av rörelse, som

uppkommit under det beskattningsår, för vilket taxering till statlig inkomstskatt

verkställes av beskattningsnäinnd i första instans år 1952. Förordningen

skall vara tillämplig endast å inkomst, som är skattepliktig till statlig

inkomstskatt. I fråga om inkomst av rörelse skall dock förordningen icke

äga tillämpning beträffande utövare av s. k. fria yrken. Särskild skatteplikt

för tantiem eller därmed jämförlig inkomst av tjänst föreslås icke, men

hänsyn skall vid beräkning av skattepliktig inkomstökning av rörelse i vissa

fall tagas till dylika utgifter i rörelsen. Deklarationsskyldighet skall åligga

envar skattskyldig, som åtnjutit inkomst som nu sagts, dock att sådan skyldighet

i vissa fall skall inträda först efter anmaning.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 79.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Konjunkturskatt skall utgå efter 40 procent å en på visst sätt beräknad

beskattningsbar merinkomst av skogsbruk och av rörelse. Skatten skall i

princip vara avdragsgill vid den statliga inkomsttaxeringen.

Merinkomsten bestämmes i fråga om rörelse till skillnaden mellan en på

visst sätt uppskattad inkomst av förvärvskällan under beskattningsåret (omräknad

nettointäkt) och under jämförelseåret (jämförelseinkomst). I princip

skall beskattningsåret 1949 utgöra jämförelseår; den skattskyldige må

emellertid i stället välja år 1948. Den sålunda framräknade merinkomsten

utgör uppskattad merinkomst. I förekommande fall skall från denna avdrag

göras för inkomstminskning och utvidgning av rörelse. Återstoden skall

utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

Taxerad merinkomst av skogsbruk fastställes till en i regel efter schablonmässiga

grunder beräknad prisstegringsvinst utöver omkostnadsökning.

Taxerad merinkomst skall fastställas gemensamt för skattskyldigs samtliga

förvärvskällor av rörelse, å ena, samt av skogsbruk, å andra sidan.

Från taxerad merinkomst eller, därest den skattskyldige haft taxerad merinkomst

av både skogsbruk och rörelse, från summan av taxerade merinkomster,

skall avdragas ett belopp å 10 000 kronor. Återstoden skall utgöra

beskattningsbar merinkomst.

Den omräknade nettointäkten för beskattningsåret erhålles genom omräkning

av nettointäkten av förvärvskällan med hänsyn till vinstreglerande dispositioner

beträffande varulager, inventarier samt pensions- och investeringsfonder,

varjämte hänsyn skall tagas till vissa onormala omkostnader.

Omräknad nettointäkt för jämförelseåret beräknas i huvudsak efter enahanda

grunder. Den omräknade nettointäkten skall ökas dels med 25 procent,

varigenom hänsyn tages till penningvärdeförsämring, och dels med 15 procent,

varigenom hänsyn tages till naturlig utveckling, rationalisering e. d.

Det belopp, som därvid erhålles, d. v. s. 140 procent av den omräknade nettointäkten

för jämförelseåret, skall utgöra jämförelseinkomst. I vissa fall skall

jämförelseinkomst kunna beräknas på annat sätt.

Skattskyldig, vars räkenskapsår gått till ända före den 1 november 1951,

skall under vissa förutsättningar kunna välja att bliva påförd konjunkturskatt

för 1952 års inkomster, därvid taxering till sådan skatt skall ske år

1953.

I propositionen framlägges även förslag till förordning med tillfälliga föreskrifter

om begränsning av skatt i vissa fall.

I propositionen uttalas, att det ännu är för tidigt att slutgiltigt bedöma,

huruvida en allmän konjunkturskatt blir erforderlig även för 1952 års

inkomster.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

3

Förslag

till

förordning om konjunkturskatt för år 1952.

Härigenom förordnas som följer.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit under det beskattningsår, för vilket

taxering till statlig inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i

första instans år 1952 (beskattningsåret), skall erläggas konjunkturskatt

till staten under förutsättning att den som åtnjutit inkomstökningen är skattskyldig

år 1952 till statlig inkomstskatt för den ifrågavarande inkomsten.

Skattskyldig, för vilken i föregående stycke avsett beskattningsår utgått

före den 1 november 1951, skall, därest han så påfordrar, i stället erlägga

konjunkturskatt för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering

till statlig inkomstskatt i första instans verkställes år 1953. Såsom förutsättning

härför skall gälla, att sistnämnda beskattningsår omfattar minst

tolv månader samt att den skattskyldige gjort anmälan som i 13 § 1 mom.

sista stycket sägs. Beträffande skattskyldig, som skall erlägga konjunkturskatt

för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering till statlig

inkomstskatt i första instans verkställes år 1953, skall sistnämnda beskattningsår

anses såsom beskattningsår enligt denna förordning.

Från skattskyldighet som i denna förordning sägs undantagas systembolag,

som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, Aktiebolaget

Vin- och spritcentralen samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

2 §.

Skattepliktig enligt denna förordning är inkomstökning hänförlig till

inkomst av rörelse eller av skogsbruk. Sådan skatteplikt föreligger dock ej

när fråga är om inkomst av vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed

jämförlig verksamhet eller om intäkt genom avyttring av skog i samband

med avyttring av marken.

Inkomst av rörelse.

3 §•

Fråga huruvida inkomstökning föreligger skall bedömas på grundval även

jämförelse mellan inkomstförhållandena under, å ena sidan, beskattningsåret

och, å andra sidan, det beskattningsår som gått till ända närmast före

den 1 mars 1950 eller, om den skattskyldige så yrkar, det beskattningsår

som gått till ända närmast före den 1 mars 1949 (jämförelseåret).

För verkställande av sådan jämförelse skall nettointäkten av rörelse omräknas,

för såväl beskattningsåret som jämförelseåret, på sätt i 4 § närmare

angives. Efter omräkningen framkommet belopp utgör omräknad nettointäkt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

För jämförelseåret fastställes jämförelseinkomst. Denna beräknas på

grundval av den omräknade nettointäkten för jämförelseåret på så sätt att

tillägg göres med 25 procent för penningvärdets försämring och med 15

procent för normal utveckling o. dyl. i rörelsen. Jämförelseinkomsten utgör

sålunda 140 procent av den omräknade nettointäkten.

Har verksamhet påbörjats efter utgången av år 1946, må utan hinder av

vad i nästföregående stycke sägs jämförelseinkomsten fastställas efter vad

som finnes skäligt med hänsyn till bland annat verksamhetens art och omfattning.

Vad nu sagts skall även gälla, därest den omräknade nettointäkten

icke för något av de beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1

mars under ett vart av åren 1949 och 1950, utvisar överskott eller — om

sådant framkommit — detsamma uppenbarligen avsevärt understiger vad

som för rörelsen kan anses normalt.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §.

t mom. Omräknad nettointäkt och jämförelseinkomst uppskattas för

varje förvärvskälla för sig, därvid såsom särskild förvärvskälla enligt denna

förordning skall anses särskild förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Vid bestämmande av omräknad nettointäkt skall avvikelse från

nettointäkten av förvärvskällan ske i följande fall.

a) Nybildning av dold reserv i tillgångar avsedda för omsättning eller

förbrukning i rörelsen skall upptagas som tillkommande post och minskning

av sådan reserv som avgående post.

b) Vid taxering till statlig inkomstskatt medgivet avdrag för värdeminskning

å för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner och andra inventarier

samt byggnader skall upptagas som tillkommande post.

Vid beräkning av tillkommande post som i nästföregående stycke sägs

skall från det vid taxering till statlig inkomstskatt medgivna avdraget för

värdeminskning å inventarier avräknas såsom skattepliktig intäkt upptagen

ersättning genom avyttring av inventarier eller ersättning på grund av försäkring

för förlust av inventarier. Skulle ersättning som här sagts överstiga

medgivet avdrag för värdeminskning, skall överskjutande belopp upptagas

som avgående post.

Kan skattskyldig visa, att den verkliga anskaffningskostnaden för vid beskattningsårets

utgång föreliggande bestånd av inventarier och byggnader

med minst 20 procent överstiger den verkliga anskaffningskostnaden för

vid jämförelseårets utgång föreliggande bestånd av tillgångar av sådant slag,

må vid omräkning av nettointäkten för beskattningsåret som avgående post

upptagas ett belopp svarande mot värdeminskningsavdrag för normal förslitning,

beräknat å den del av anskaffningskostnaden för tillgångarna vid

beskattningsårets utgång, som överstiger 120 procent av anskaffningskostnaden

för tillgångarna vid jämförelseårets utgång.

c) Har avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt medgivits för avsättning

till pensions- eller andra personalstiftelser, skall det belopp, varmed

avdrag medgivits, upptagas såsom tillkommande post.

Vad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse

under beskattningsåret, som överstiger 140 procent av avsättningen

under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet

efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger 80 procent

av det belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning

av de i 6 § förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka

vissa investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna

bestämmelserna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

5

I fråga om inbetalning till särskild pensionsfond hos Svenska personalpensionskassan

skall i tillämpliga delar gälla vad i c) första stycket sägs.

d) Har vid taxeringen till statlig inkomstskatt avdrag medgivits för avsättning

till investeringsfond, skall ett mot avdraget svarande belopp i sin

helhet upptagas såsom tillkommande post.

Har avsättning till investeringsfond tagits i anspråk under sådana förhållanden,

att det ianspråktagna beloppet inräknats i nettointäkten eller

använts för nedskrivning av varulager eller för sådan avskrivning av inventarier

eller byggnader, som ingår i tillkommande post enligt 2 mom. b)

ovan, skall beloppet upptagas såsom avgående post, i förekommande fall

jämte ränta.

e) Har hos aktiebolag eller ekonomisk förening, vars aktier eller andelar

till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt — direkt eller genom

förmedling av juridisk person — innehavas av en fysisk person eller

ett fåtal fysiska personer, nettointäkten nedbringats genom kostnader i form

av lön, arvode, tantiem el. dyl. till delägare eller till dennes make eller skyldeman

skola dessa kostnader upptagas såsom tillkommande post. Vad nu

sagts skall även gälla i fråga om premier för försäkringar tecknade till förmån

för delägaren eller dennes make eller skyldeman ävensom beträffande

annan liknande förmån, lämnad till person som nu sagts.

f) I nettointäkten ingående återbetalade export- och prisutjämningsavgifter

skola upptagas såsom avgående post.

g) Har skattskyldig vid uttag av skogsprodukter till egen rörelse tillämpat

högre priser än vid uttaget gällande marknadspriser skall det belopp, varmed

produkternas marknadsvärde understiger det värde, som åsatts produkterna

i räkenskaperna, upptagas såsom tillkommande post.

Hava skogsprodukter i fall, som nu sagts, åsatts lägre värde än det vid

uttaget gällande marknadsvärdet, skall skillnaden upptagas såsom avgående

post.

3 mom. Vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret

skall, utöver vad som kan föranledas av bestämmelserna i 2 inom., avvikelser

ske i följande fall.

a) Har skattskyldig vid taxeringen till statlig inkomstskatt erhållit avdrag

för kostnader, vilka kunna antagas hava tillkommit i syfte att nedbringa

skatten enligt denna förordning, skall belopp motsvarande dessa kostnader

upptagas såsom tillkommande post.

b) Ingår i den vid taxeringen till statlig inkomstskatt fastställda nettointäkten

större inkomstpost av engångskaraktär, som hänför sig till tid före

beskattningsåret och som icke har motsvarighet under jämförelseåret, må

inkomsten helt eller delvis upptagas som avgående post.

mom. Vid uppskattning av omräknad nettointäkt för jämförelseåret

skall, utöver vad som kan föranledas av bestämmelserna i 2 inom., såsom

tillkommande post upptagas ett belopp motsvarande värdet vid jämförelseårets

utgång för den skattskyldige av de export- och prisutjämningsavgifter,

för vilka avdrag medgivits vid taxeringen till statlig inkomstskatt avseende

inkomsterna under jämförelseåret. Nyssnämnda värde skall beträffande

skattskyldig, som erlagt exportavgift jämlikt särskilt avtal med staten, anses

utgöra del avgiftsbelopp, som enligt avtalet eller därefter träffad överenskommelse

skall återbetalas till den skattskyldige, ökat med hälften av

återstoden av avgiften, samt beträffande skattskyldig, som erlagt prisutjämningsavgift

jämlikt särskild författning, hela avgiftsbeloppet, såvitt avser

trävaror, samt tre fjärdedelar av avgiftsbeloppet, såvitt avser övriga produkter.

t Se vidare anvisningarna.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knngl. Maj.ts proposition nr 79.

5 §•

1 mom. Det belopp, varmed oinräknad nettointäkt för beskattningsåret

överstiger jämförelseinkomsten, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret understiger

jämförelseinkomsten, utgör uppskattad inkomstminskning av förvärvskällan.

Uppskattad merinkomst eller, om skattskyldig haft mer än en förvärvskälla,

för vilken uppskattad merinkomst fastställts, summan av uppskattade nierinkomster,

i förekommande fall efter avdrag för uppskattad inkomstminskning

i en eller flera förvärvskällor, skall utgöra taxerad merinkomst av rörelse,

där icke annat följer av bestämmelserna i fjärde stycket här nedan.

Har rörelse avsevärt utvidgats genom utbyggnad av produktionsapparaten

eller utökning av antalet anställda eller därmed jämförliga åtgärder, må vid

fastställande av taxerad merinkomst avdrag från uppskattad merinkomst

ske för vad som av den skattskyldige visas utgöra inkomstökning genom

utvidgningen, i den mån denna inkomstökning kan anses överstiga den gottgörelse

för naturlig utveckling o. dyl., som givits vid fastställande av jämförelseinkomsten.

2 mom. Riksskattenämnden äger, efter framställning av näringsorganisation

eller i fråga om bransch, där sådan icke finnes, av skattskyldig beträffande

visst slag av rörelse förklara, att inkomstökning såsom oberoende av

vinstkonjunktur icke skall beskattas enligt denna förordning. Över förklaring,

som nu sagts, må klagan icke föras.

Efter framställning av taxeringsintendent må riksskattenämnden beträffande

viss skattskyldig förordna, att förklaring enligt nästföregående stycke

icke skall vara tillämplig å den skattskyldige.

(Se vidare anvisningarna.)

Inkomst av skogsbruk.

6 §.

Beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst upptagas 40 procent

av köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

20 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och 20

procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits

för förädling i egen rörelse; dock att i fråga om köpeskilling, varom avtal

träffats före den 1 juli 1951, eller uttag, som skett före denna tidpunkt, procentsatserna

skola utgöra allenast hälften av de nu nämnda. Kan skattskyldig

visa, att köpeskilling härrör från försäljning, varom avtal träffats

före den 1 september 1950, skall sådan köpeskilling, under förutsättning att

jämväl försäljningspriset slutgiltigt fastställts före nämnda dag, icke medtagas

vid beräkning av taxerad merinkomst.

Visar skattskyldig att för honom sådana förhållanden rått, att, i jämförelse

med det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars

1950, eller, om den skattskyldige så yrkar, det beskattningsår, som gått till

ända närmast före den 1 mars 1949, prisstegringen utöver omkostnadsökningen

å samtliga under beskattningsåret gjorda försäljningar eller uttag,

uppgår till lägre belopp än vad som föranledes av i nästföregående stycke

angivna bestämmelser, skall detta lägre belopp utgöra taxerad merinkomst.

Skattskyldig må därvid erhålla gottgörelse för penningvärdets försämring

med 25 procent å priser och kostnader under det år, varmed jämförelse sker.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kttngl. Maj.ts proposition nr 79,

Kan den skattskyldige visa, att hans nettointäkt av skogsbruk varit mindre

än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna i första eller

andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till

högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

7 §•

Från taxerad merinkomst — i förekommande fall från sammanlagda beloppet

av taxerad merinkomst av rörelse och skogsbruk — avdrages ett belopp

av 10 000 kronor. Föreligger uppskattad inkomstminskning, som icke

avdragits från uppskattad merinkomst vid beräkning av taxerad merinkomst

av rörelse, skall sådan inkomstminskning avdragas från taxerad merinkomst

av skogsbruk, varefter från återstoden avdrages 10 000 kronor.

Vad som framkommer efter avdrag som i nästföregående stycke sägs utgör

beskattningsbar merinkomst.

Tillhöra aktiebolag samma koncern och föreligger hos bolag inom koncernen

uppskattad inkomstminskning av rörelse, som bolaget icke kunnat

avräkna från uppskattad merinkomst av rörelse eller mot taxerad merinkomst

av skogsbruk, må inkomstminskningen avdragas från taxerad merinkomst

hos annat koncernen tillhörande bolag innan beskattningsbar merinkomst

för sistnämnda bolag fastställes. Kvittning som här avses må dock

icke ifrågakomma beträffande sådant bolag, vars aktiekapital icke sedan

jämförelseårets ingång eller sedan bolaget bildades — direkt eller indirekt

— till minst 90 procent ägts av moderbolaget. Vad här sagts skall äga motsvarande

tillämpning, där fråga är om ekonomisk förening.

Beskattningsbar merinkomst utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Beräkning av konjunkturskatt.

8 §•

För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra 40

procent av den beskattningsbara merinkomsten; dock att för ägare av för gemensamt

behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra

likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma

räkning, grundbeloppet skall utgöra allenast 20 procent av den

beskattningsbara merinkomsten.

Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,

varmed statlig inkomstskatt för den skattskyldige skulle hava minskats,

om konjunkturskattens grundbelopp avdragits från den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten och det därefter återstående beloppet utgjort

taxerad inkomst.

För skattskyldig, som visar sig vid beräkning av nettointäkt av rörelse vid

1952 års taxering till statlig inkomstskatt hava erhållit avdrag för belopp,

som skola inbetalas enligt särskilda mellan staten, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen,

Svenska pappersbruksföreningen, Svenska cellulosaföreningen

och Svenska trämasseföreningen, å andra sidan, träffade avtal av

den 5 och X december 1950 samt tilläggsavtal den 15 november 1951 och den

1 februari 1952, skall den enligt nästföregående stycke uträknade konjunkturskatten

nedsättas med ett belopp, motsvarande ii procent av nyssnämnda

avdrag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

9 §•

Skall jämlikt 11 § förordningen om statlig inkomstskatt för äkta makar

fastställas gemensam beskattningsbar inkomst, skall i förekommande fall

jämväl till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning,

må det återstående avdraget tillgodonjutas av den andre maken, som om

denne själv haft inkomstminskningen. Det avdrag å 10 000 kronor, som omförmäles

i 7 §, skall, med motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter,

ske från den för båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Konjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten och fördelas å makarna efter förhållandet

mellan deras taxerade merinkomster.

Vid beräkning enligt 8 § av avdrag från den till statlig inkomstskatt taxerade

inkomsten iakttages, att avdraget må, i den mån det ej kunnat utnyttjas

av den därtill närmast berättigade maken, komma den andre maken tillgodo.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

10 §.

Vad i 15 § förordningen om statlig inkomstskatt stadgas om befrielse från

erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt samt om dödsbos och

dödsbodelägares ansvar för statlig inkomstskatt, skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande skatt enligt denna förordning.

Beskattningsort.

11 §-

Taxering till konjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt 14 §

förordningen om statlig inkomstskatt är den skattskyldiges beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till konjunkturskatt.

12 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas, lända

till efterrättelse med avseende å taxering till konjunkturskatt.

13 §.

1 mom. Skattskyldig, som i sin år 1952 avlämnade självdeklaration uppgivit

nettointäkt av rörelse eller av jordbruksfastighet, i vars taxeringsvärde

ingår skogsvärde, är pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna

deklaration till ledning för egen taxering till konjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är:

den, som jämlikt 1 § är undantagen från skattskyldighet;

skattskyldig, som under beskattningsåret åtnjutit inkomst av rörelse eller

av jordbruksfastighet men allenast av den art, att skatteplikt enligt 2 § för

inkomstökning icke föreligger.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

9

Skattskyldig är icke pliktig att utan anmaning avlämna deklaration om,

såvitt angår inkomst av rörelse, hans i deklarationen till statlig inkomstskatt

upptagna sammanlagda belopp av inkomster från olika förvärvskällor (sammanräknad

inkomst) understiger 10 000 kronor och omsättningen i rörelsen

icke uppgår till 300 000 kronor eller, såvitt angår inkomst av skogsbruk,

bruttointäkten av skogsbruk icke uppgår till 25 000 kronor.

Har riksskattenämnden beträffande visst slag av rörelse meddelat förklaring,

som i 5 § 2 mom. sägs, skall deklarationsplikt för inkomst av det

slag av rörelse förklaringen avser inträda först efter anmaning.

Deklarationen skall senast den 31 augusti 1952 eller, därest deklaration

avlämnas först efter anmaning, inom tid, som i anmaningen angives, avlämnas

till länsstyrelsen i det län, där taxeringen till statlig inkomstskatt

ägt rum.

önskar skatt skyldig, varom i 1 § andra stycket förmäles, begagna sig av

möjligheten att erlägga konjunkturskatt för inkomstökning under beskattningsår,

för vilket taxering verkställes i första instans år 1953, skall anmälan

därom ingivas till i nästföregående stycke angiven myndighet senast den

31 augusti 1952.

2 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 mom. fastställas

av Kungl. Maj :t.

3 mom. Efter anmaning är skattskyldig pliktig att i den omfattning,

som i anmaningen angives, meddela för taxering till konjunkturskatt erforderliga

uppgifter utöver dem, som avses i 1 mom.

4 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering

till konjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1

mom. sägs.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till konjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen

stadgade påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande

deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som

avses i 4 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande

tillämpning.

14 §.

Taxering verkställes av prövningsnämnd, som har att taga befattning

med den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för beskattningsåret.

15 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendent att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 13 § och tillgängliga handlingar rörande taxering

jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skatt

skyldige och utredning i övrigt, som finnes erforderlig, såsom underlag för

taxeringen till konjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering a\

envar skattskyldig, för vilken till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

ifrågakommer.

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 inom. med deklaration, som avgivits

av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till prövningsnämnden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 inom. avvikelse från den skattskyldiges

deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats,

skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröj ligen i rekommenderat

brev tillställas den skattskyldige.

Skaltskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han

vill åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra

det omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

16 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande taxering

till konjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från detta

än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna

i särskild längd (konjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Maj :t.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnäinndens

arbete pågå till och med den 31 januari 1953.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till konjunkturskatt,

skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande.

\ mom. Till envar skattskyldig som taxeras till konjunkturskatt, skall vederbörande

protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då protokollet

justerats, i rekommenderat brev översända utdrag ur konjunkturskattelängden

samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige

angår.

17 §.

Riksskattenämnden må efter framställning från landskamrerare, taxeringsintendent,

prövningsnämnd eller när anledning eljest anses föreligga

avgiva yttranden i ärenden rörande taxering till konjunkturskatt. Riksskattenämnden

skall därjämte

dels avgiva förklaring, varom förmäles i 5 § 2 mom.

och dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj :t avgiva förslag

rörande tillämpning av denna förordning.

18 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration

skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt

vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande ordförande och ledamöter i prövningsnämnd

gälla om ordförande och ledamöter i riksskattenämnden. Rörande

förbud för person, som sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration

eller annan uppgift enligt denna förordning, att offentliggöra eller yppa

dess innehåll skola föreskrifterna i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

konjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration, vid

vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt

taxeringsförordningen.

19 §.

För taxering till konjunkturskatt må granskning av skattskyldigs bokföring

enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten utföras

av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning.

20 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till konjunkturskatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga

motsvarande tillämpning med iakttagande att besvärsrätt tillkommer den

skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten sådan

ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för inkomst

under jämförelseåret, att taxeringen till konjunkturskatt bör bestämmas

till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd

ändring i taxeringen till konjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden

eller, därest denna taxering i annan ordning är föremål för prövning

i högre instans, hos denna instans för att prövas i sammanhang med

målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 13 § 5 mom. första stycket,

samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens

ingivande och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

21 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt

denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas

i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

för år 1952 ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad

ändring i taxeringen till konjunkturskatt, dock att, därest beslut

om höjning av taxering till statlig inkomstskatt eller påföring av sådan

taxering meddelas av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, fråga om därav betingad

höjning eller påföring av taxering till konjunkturskatt skall handläggas

av prövningsnäinnd. Beslut rörande fråga som nyss sagts skall av

prövningsnämnd meddelas så snart ske kan efter det kammarrättens utslag

angående taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft eller Kungl.

Maj :ts utslag angående samma taxering meddelats. Beträffande förslag i

fråga om taxering till konjunkturskatt i fall som nu avses, skola bestämmelserna

i 15 § äga motsvarande tillämpning under iakttagande att förslaget

så snart ske kan bör tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande.

Vad sålunda stadgats angående prövningsnämnds handläggning av fråga

rörande taxering till konjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall

där kammarrätten eller Kungl. Maj :t tidigare meddelat beslut angående

samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen åt! vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomstskatt i förekommande fall foga utdrag av

kon j unk turskattelängden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Eftertaxering.

22 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till konjunkturskatt eller att

han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till konjunkturskatt

att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits

staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen om

statlig inkomstskatt är stadgat rörande eftertaxering till dylik skatt äga motsvarande

tillämpning.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till konjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av prövningsnämnden

med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser,

därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i konjunkturskattelängd,

vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

Särskilda bestämmelser.

23 §.

Har skattskyldig genom att han omlagt räkenskapsåret icke åsatts taxering

till statlig inkomstskatt år 1952, skall han taxeras till konjunkturskatt år

1953, även om allmän taxering till konjunkturskatt då ej äger rum. Därvid

skall vad i denna förordning sägs angående beskattningsåret äga tillämpning

beträffande det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd

verkställes i första instans år 1953.

Har skattskyldig, vilken på grund av anmälan som i 13 § 1 inom. sista

stycket sägs icke taxerats till konjunkturskatt för år 1952, avslutat det räkenskapsår,

för vilket taxering till statlig inkomstskatt i första instans verkställes

år 1953, å sådan tid att beskattningsåret kommer att omfatta kortare

tid än tolv månader, skall den skattskyldige taxeras år 1953 för inkomstökning

varom i 1 § första stycket förmäles.

Stadgandena i 12—21 §§ skola äga motsvarande tillämpning beträffande

taxering till konjunkturskatt, som äger rum år 1953.

Straffbestämmelse.

24 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

eller vid avgivande av uppgift som i 13 § 3 mom. sägs lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

Kostnader för taxeringsarbetet.

25 §.

Av taxeringen till konjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 79.

Tillämpningsföreskrifter m. m.

26 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning samt för

uppbörd av konjunkturskatt erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Anvisningar

till 3 §.

Rätt till beräkning av jämförelseinkomst på annat sätt än enligt huvudregeln

må för de fall då omräknad nettointäkt utvisar överskott medgivas

endast då det är uppenbart att omräknad nettointäkt icke under något av de

två år, som kunna ifrågakomma som jämförelseår, är representativ för rörelsen,

t. ex. därför att skattskyldig vid en senare tidpunkt övertagit annat företags

rörelse eller väsentlig del därav. En annan anledning att beräkna jämförelseinkomsten

annorledes än enligt huvudregeln kan vara, att en skattskyldigs

rörelse under de beskattningsår, som gått till ända närmast före

den 1 mars under ett vart av åren 1949 och 1950, varit av onormalt liten

omfattning på grund av importrestriktioner eller liknande statliga regleringar.

Däremot bör den omständigheten att utvidgning skett annorledes

än genom övertagande av annan rörelse icke föranleda avvikelse från huvudregeln.

I den mån hänsyn därtill skall tagas — utöver vad som sker

genom den kompensation för normal utveckling o. d., som gives vid beräkning

av jämförelseinkomsten — sker detta vid fastställande av taxerad

merinkomst.

Vid taxering till statlig inkomstskatt kan inträffa att skattskyldig ett år

skall taxeras för två beskattningsår. Vid tillämpning av denna förordning

skall emellertid i dylikt fall taxering ske som om de båda beskattningsåren

utgjort allenast ett beskattningsår.

till 4 §.

1. 12 mom. givna föreskrifter avse bestämmande av omräknad nettoin
täkt

för såväl jämförelseåret som beskattningsåret.

Storleken av dold reserv fastställes vid fyra tidpunkter, nämligen vid inoch

utgången av jämförelseåret respektive beskattningsåret. Med dold reserv

skall förstås skillnaden mellan anskaffningsvärde och bokfört värde.

Vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret

skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid jämförelseårets

utgång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn skall

tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.

Vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången av beskattningsåret

skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid beskattningsårets

ingång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn

skall tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.

Lagret vid beskattningsårets utgång må dock upptagas till återanskaffningspriserna

vid denna tidpunkt, om det totala värdet av lagret uppskattat

efter dessa priser är lägre än om uppskattning skett efter de priser, som

gällt vid beskattningsårets ingång.

Med anskaffningsvärde för tillgångar, som framställts inom egen rörelse,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

skall förstås direkta tillverkningskostnader ökade med indirekta tillverkningskostnader,

därvid dock hänsyn icke behöver tagas till ränta å eget

kapital.

För okuranta varor skall anskaffningsvärdet i princip upptagas till ett

värde, som förhåller sig till det verkliga anskaffningsvärdet för varorna på

samma sätt, som beräknat utförsäljningspris å varorna förhåller sig till normalt

utförsäljningspris för kuranta varor.

2. I de fall jämförelseinkomsten bestämts enligt 3 § sista stycket skola

bestämmelserna i 4 § 2 och 3 mom. äga tillämpning med iakttagande av följande.

Har jämförelseinkomsten bestämts med ledning av resultatet av rörelsen

under annat beskattningsår än något av dem, som gått till ända närmast

före den 1 mars under ett vart av åren 1949 och 1950, bör förstnämnda beskattningsår

anses som om det vore jämförelseår.

Har jämförelseinkomsten bestämts på annat sätt än i nästföregående stycke

sägs, skall vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret

i stället för bestämmelserna i 4 § 2 mom. b) och e) gälla följande.

Såsom tillkommande poster skola upptagas

avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

därest den skattskyldige åtnjuter rätt till fri avskrivning å dylika

tillgångar, i den mån avskrivningen avsevärt överstiger vad som kan antagas

motsvara normal förslitning under beskattningsåret; samt

utbetalningar, som omförmälas i 4 § 2 mom. e), endast i den mån utbetalningarna

uppenbarligen överstiga vad som kan anses utgöra skälig ersättning

för utfört arbete.

till 5 §.

Omfatta jämförelseår och beskattningsår icke samma antal månader,

skall jämförelseinkomsten proportionellt ökas eller minskas med hänsyn

härtill.

till 6 §.

Grunder till ledning för skattskyldigs utredning om prisstegring utöver

omkostnadsökning fastställas av riksskattenämnden.

Då fråga är om uttag av skogsprodukter till egen rörelse, skall alltid saluvärdet

av dessa produkter läggas till grund för beräkning av skattepliktig

inkomstökning av skogsbruk, således även i det fall skattskyldig företer utredning

om prisstegring utöver omkostnadsökning.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna

av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet

såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och

jordbruk, så att till nettointäkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk

enligt 21 § c) kommunalskattelagen med avdrag för därpå belöpande omkostnader,

medan till nettointäkt av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda

paragraf till intäkter av jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag

för därpå belöpande omkostnader. Avdrag enligt 22 § 1 mom. andra

och tredje styckena kommunalskattelagen må ej upptagas som omkostnad

för skogsbruket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

15

Förslag

till

förordning med tillfälliga föreskrifter om begränsning

av skatt i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer.

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt förordningen

den 26 juli 1947 (nr 587) med provisoriska bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall skola — oavsett vad i 2 § 1 mom. första stycket

nämnda förordning stadgas — såvitt angår den skattskyldige på grund

av taxering år 1952 eller 1953 påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt

samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel

avse det belopp, varmed nämnda skatter sammanlagt överstiga 80 procent

av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för allmänna skatter

jämlikt 4 § sistnämnda förordning må hava vid taxeringen medgivits,

men minskad i förekommande fall med den skattskyldige för samma år påförd

konjunkturskatt, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt

icke må överstiga den statliga inkomstskatten.

Denna förordning tråder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om beskattning av inkomster

föranledda av den rådande överkonjunkturen samt anför följande.

I. Inledning.

Vid anmälan i statsrådet den 19 oktober 1951 av proposition nr 220/1951

med förslag om uttagande av en särskild investeringsavgift lämnades en

redogörelse för det ekonomiska läget och för regeringens ekonomiska politik.

Därvid framhölls bland annat, att läget inom den samhällssektor, som

företagarsidan utgjorde, karakteriserades, trots vissa ojämnheter, på det

hela taget av en högt uppdriven vinstkonjunktur, som särskilt berörde exportindustrierna

och i första hand skogsindustrien, och att den utpräglade

högkonjunkturen inom företagarsfären utgjorde det allvarligaste hotet mot

strävandena för ekonomisk balans i rådande läge. Det stode klart att läget

mot bakgrunden av de expansionssträvanden som framkallades av vinstkonjunkturen

rymde avsevärda risker för en inflationistisk utveckling.

Tyngdpunkten i den ekonomiska politiken måste därför förläggas till strävandena

att begränsa de inflationistiska verkningarna av vinstkonjunkturen

inom företagssektorn och därigenom bland annat hejda expansionstendenserna

i fråga om investeringsverksamheten. Av de led som ingingo i det

i propositionen framlagda programmet vill jag här erinra om investeringsavgiften,

de skärpta bestämmelserna om varulagervärdering vid 1953 och

1954 års taxeringar, insättning på spärrkonto av skogsägarvinsterna samt

ökade prisutjämningsavgifter vid export av skogsindustriprodukter. Samtliga

de här angivna åtgärderna med undantag av frågan om prisutjämningsavgifterna

för 1952 ha numera vunnit riksdagens godkännande. Den sistnämnda

frågan, som förelagts riksdagen i propositionerna nr 67 och 78, är

f. n. under riksdagens prövning.

Vid den tidpunkt då dessa riktlinjer för den ekonomiska politiken upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 79.

17

drogos samt förslagen till bl. a. investeringsavgift och insättning på spärrkonto

av viss del av skogsägarvinsterna slutligt avfattades, fanns anledning

räkna med att en på antytt sätt utformad ekonomisk politik skulle innebära

tillräcklig garanti för en stabilisering av penningvärdet och för samhällsekonomisk

balans. Händelseutvecklingen gav emellertid anledning till

en viss omprövning av denna fråga. Därtill bidrog främst den oväntat kraftiga

stegringen av virkespriserna, som kunde konstateras vid skogsauktionerna

i slutet av oktober 1951 och därefter. Innebörden härav måste antagas

vara, att skogsindustrierna --av vinstmedel som återstode efter erläggande

av prisutjämningsavgifter vid export -— vore beredda att i inbördes

stark konkurrens och i tävlan med andra virkesuppköpare betala priser

av en storleksordning, som icke förutsetts. De belopp, som härigenom

tillfördes skogsägarna, utgjorde ett nytillkommet hot mot en stabil utveckling.

Det inträffade gav därjämte ett mycket kraftfullt uttryck för den på

vissa områden rådande och under senare delen av år 1951 alltmer accentuerade

vinstkonjunkturen. Tillspetsningen av överkonjunkturen inom vissa

områden av näringslivet tillförde de berörda företagarna inkomster även

högst betydande storleksordning. Med fog torde kunna göras gällande

att en viss del av dessa inkomster borde — genom att indragas till staten —

komma samhället i dess helhet till godo. Genom en sådan anordning skulle

jämväl skapas bättre betingelser för en lugn gestaltning av löneutvecklingen.

1 det uppkomna läget ansåg jag, att en prövning borde ske av frågan,

huruvida icke till de tidigare beslutade eller föreslagna åtgärderna borde

fogas beskattningsbestämmelser, som direkt riktade sig mot av vinstkonjunkturen

föranledda inkomster och som innebure att viss del av dessa inkomster

indroges till staten. Visserligen torde kunna sägas att den rådande

överkonjunkturen kunde, åtminstone temporärt, dämpas och att därför

vissa skäl talade för att icke omedelbart vidtaga lagstiftningsåtgärder utan

i stället ännu någon tid avvakta utvecklingen. Då det emellertid kunde bliva

nödvändigt att låta de ifrågasatta bestämmelserna avse inkomster även

under år 1951 uppdrog jag åt kammarrättsrådet N. G. Lindquist och taxeringsrevisorn

S. G. Crabo att inom finansdepartementet fullfölja vissa av

departementets rättsavdelning gjorda förberedande utredningar angående

dessa frågor.

Till fullföljande av uppdraget ha utredningsmännen överlämnat en den

15 december 1951 dagtecknad promemoria med förslag till förordning om

konjunkturskatt för år 1952 med därvid fogat författningsförslag; författningsförslaget

torde såsom bihang 1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende. Vid promemorian voro fogade dels av nationalbudgctdelegationen i

finansdepartementet gjorda beräkningar angående skogsinkomsternas utveckling

under avverkningsåren 1947/48 -1951/52, och dels en promemoria

med beräkningar för eventuell konjunkturskatt, vilka torde såsom bihang

<2 respektive 3) fogas vid dagens statsrådsprotokoll.

över den inom finansdepartementet utarbetade promemorian ha, efter

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 79.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

remiss, yttranden avgivits av kammarrätten, domänstyrelsen, riksräkenskapsverket,

riksskattenämnden, kommerskollegium (med överlämnande av

yttranden från handelskammaren i Stockholm, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Gävle samt Västernorr lands och Jämtlands handelskammare),

skogsstyrelsen (med överlämnande av yttranden från skogsvårdsstyrelserna

i Jönköpings och Kronobergs län, i Norra Kalmar län samt

i Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län),

riksbanksfullmäktige, fullmäktige i riksgäldskontoret, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet

Landsbygdens folk och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Industriförbundets, bankföreningens och Stockholms handelskammares

yttrande innefattas i en promemoria avgiven av delegerade, utsedda av

nämnda organisationer samt Svenska försäkringsbolags riksförbund för

behandling av frågor rörande skattelagstiftning. Då i det följande uttalanden

i denna promemoria återgivas, angivas de såsom industriförbundets.

Därjämte ha skrivelser i anledning av promemorian inkommit från Svenska

försäkringsbolags riksförbund, Svenska vattenkraftföreningen, Svenska

handelsagenters förening och Sveriges automobilhandlareförbund samt vidare

från ett antal enskilda personer och bolag.

II. Frågan om införande av särskild skatt å

konjunkturvinster.

A. Allmän principdiskussion.

Utredningsmännens förslag går i korthet ut på att en på visst sätt beräknad

merinkomst av skogsbruk och rörelse under år 1951 skall beskattas

med en särskild konjunkturskatt. Jag återkommer senare med en närmare

redogörelse för förslaget. Närmast ämnar jag belysa remissinstansernas

principiella inställning till den föreslagna konjunkturskatten med bortseende

från retroaktiviteten i förslaget.

Remissyttrandena. Flertalet remissinstanser ha i princip uttalat sig för

eller i huvudsak lämnat utan erinran eller icke velat motsätta sig tanken

att införa en särskild skatt å de genom konjunkturen föranledda vinsterna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Sålunda anser sig riksskattenämnden helt allmänt kunna konstatera, att

inkomstutvecklingen och olika i samband därmed stående förhållanden under

senaste året gestaltat sig på ett sätt, som åstadkommit ett extraordinärt

läge i ekonomiskt avseende. Riksskattenämnden finner det därför i och för

sig icke orimligt, att en extraordinär skatt tillgxupes dels såsom ett led i

strävandena att uppnå ekonomisk stabilisering och dels i syfte att till det

allmänna indraga viss del av uppkommen »oförtjänt» inkomstökning.

Kommers kollegium framhåller, att det av många skäl är naturligt, att den

tillspetsning av vinstkonjunkturen, som ägt rum inom vissa områden, lett

till att frågan uppställts om icke en viss del av vinsterna kunde indragas till

staten för att komma samhället i dess helhet till godo. Kollegium är för sin

del av den uppfattningen, att på åtskilliga håll inom näringslivet och särskilt

inom vissa exportbranscher utrymme skapats för ett dylikt avstående

av vinst. Med hänsyn härtill och då skäl finnes att antaga att en konjunkturskatt

kan få vissa verkningar i inflationsdämpande riktning, vill kollegium

icke motsätta sig alt eu sådan skatt införes. Kollegium vill emellertid

också betona svårigheterna att utforma eu skattelagstiftning av denna

typ så att den träffar det avsedda skatteunderlaget utan att samtidigt drabba

även andra slag av vinster. En konjunkturskatt kommer att få en avsevärd

betydelse för näringslivet och det är därför av största vikt att bestämmelser

härom erhålla en sådan utformning att endast av den nuvarande konjunkturen

föranledda inkomstökningar bliva föremål för beskattning.

Enligt skogsstgrelsens mening är det i nuvarande läge nödvändigt att vidtaga

långt gående åtgärder för att söka bemästra de inflatoriska verkningar,

som den nuvarande överkonjunkturen för med sig. Ur denna synpunkt

torde bärande principiella invändningar knappast kunna riktas mot att bestämmelser

införas, vilka syfta till att till staten indraga viss del av mervinsterna

på grund av överkonjunkturen och åstadkomma en jämnare inkomstfördelning.

Väl synes det kunna ifrågasättas, om icke ett dylikt syfte

smidigare och enklare skulle uppnås genom en utbyggnad av redan genomförda

åtgärder i inflationsbekämpande syfte än genom att vid sidan av dessa

införa särskilda, i tillämpningen tämligen invecklade beskattningsbestämmelser.

Såsom en åtgärd av mera tillfällig karaktär i ett utomordentligt läge

synes likväl en anordning sådan som den föreslagna kunna godtagas.

Fullmäktige i riksbanken uttala, att ur synpunkten av de intressen fullmäktige

hava att företräda i princip icke är något att invända mot införande

av konjunkturskatt i huvudsak enligt de riktlinjer, som utredningsmännen

föreslagit.

Länsstyrelsen i Hallands län finner, alt den under år 1951 rådande konjunkturen

otvivelaktigt inom vissa delar av näringslivet medfört vinster, som

få anses ligga utom ramen för de normala konjunkturväxlingarna. I den

mån så kan konstateras vara fallet t. ex. genom alt vinst kan mera direkt

sättas i samband med den internationella upprustningen torde ett indragande

av vinsten till staten framstå som försvarligt och önskvärt. Härvid

synes det emellertid böra bliva fråga endast om sådana vinster, som kunna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

anses exceptionella även med beaktande av att de uppkommit inom den rådande

högkonjunkturen.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att ifrågavarande förslag bottnar i uppfattningen,

att den rådande vinstkonjunkturen kan äventyra statsmakternas

strävan att stabilisera penningvärdet. Denna strävan är så välmotiverad,

att även en del drastiska och under normala förhållanden otänkbara åtgärder

understundom måste vidtagas. Det är uppenbart, att om arbetet på

att hejda den inflationistiska utvecklingen skall lyckas, måste enskilda intressen

och gruppintressen i många fall vika för samhällsintresset. Det kan

också sägas, att läget i dag är så labilt och rymmer så många osäkerhetsmoment,

att redan en överdriven försiktighet i och för sig utgör en fara.

Liknande synpunkter anföras av bl. a. länsstyrelserna i Västmanlands och

Kopparbergs län.

Kooperativa förbundet delar, ehuru betydelsen av den nu föreslagna konjunkturskatten

enligt förbundets mening icke bör överskattas, dock den i

motiveringen för skatten framförda uppfattningen att en beskattning, som

direkt riktar sig mot av vinstkonjunkturen föranledda inkomster, i någon

mån kan bidraga till att hämma de inflationistiska krafterna. En förutsättning

för att skatten i fråga skulle dämpa inflationstendenserna genom att

minska den totala efterfrågan i samhället är givetvis att staten icke tar de

inflytande medlen i anspråk för nya utgifter.

Landsorganisationen framhåller, att landsorganisationen vid flera tillfällen

under det gångna året uttalat sin oro över den ur löntagarsynpunkt

ogynnsamma inkomstutveckling, som blivit en följd av den ojämna konjunkturen.

Landsorganisationens representantskap har sålunda i sin den 8

november 1951 antagna rekommendation konstaterat, att den betydande ökning

av nationalinkomsten, som inträffat år 1951, i huvudsak tillfallit skogsindustrierna

och skogsägarna medan löntagargruppernas levnadsstandard

icke höjts. Representantskapet gav vid samma tillfälle uttryck för sin förväntan,

att statsmakterna kunde finna effektiva former för en indragning

av en del av dessa konjunkturvinster.

Den uppfattning om inkomstutvecklingen i landet, som låg till grund för

den omnämnda deklarationen, har, framhåller landsorganisationen, till fullo

bekräftats av konjunkturinstitutets och nationalbudgetdelcgationens beräkningar.

Enligt de senare, vilka äro återgivna i bilaga 1 till statsverkspropositionen,

har man t. o. in. anledning att räkna med en viss reallönesänkning

och en därav föranledd konsumtionsminskning under år 1951. Landsorganisationen

hälsar därför med tillfredsställelse, att statsmakterna nu

förbereder åtgärder, som — för att citera finansministerns uttalande i årets

statsverksproposition — »ta sikte på att rätta till de snedvridningar i inkomstbildningshänseende

som inträffat under året». Landsorganisationen

tar särskilt fasta på vad finansministern därefter uttalar om sambandet

mellan årets avtalsrörelse och utformningen av de inkomstomfördelande åtgärderna

från statsmakternas sida: »Förutsättningen för att man skall kunna

räkna med en återhållsamhet i inkomstkraven från löntagarorganisatio
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

21

nernas sida inåslc naturligen vara att de åtgärder, som vidtagits för att begränsa

vinstkonjunkturen och låta en del av de därav skapade inkomsterna

komma hela samhället till godo, verkligen bli effektiva.t Landsorganisationens

bedömning av det nu framlagda förslaget till konjunkturskatt sker mot

bakgrunden av detta uttalande, där finansministern understryker angelägenheten

av effektiva vinstindragande åtgärder.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framhåller, att organisationen

bl. a. i sitt yttrande över långtidsutredningens förslag kraftigt understrukit,

att en förutsättning för åstadkommande av en stabiliserad samhällsekonomisk

utveckling är att en i förekommande fall högt uppdriven

vinstkonjunktur dämpas. Härvid kan såväl finanspolitiska som kreditpolitiska

åtgärder användas. Vilken väg som skall väljas blir beroende på den

i varje läge rådande situationen. Rörande det aktuella läget har TCO ävenledes

tidigare framhållit som sin uppfattning att en dämpning av konjunkturen

via en kreditåtstramande penningpolitik syntes böra äga rum. Vid

sidan härav kunde erfordras en investeringsbeskattning för dämpning av

investeringsverksamheten inom näringslivet. TCO har vidare som alternativ

till en revalvering förordat, att en del av de övernormala vinsterna inom vissa

exportnäringar omhändertages av staten, som enligt TCO:s mening kunde

använda sådana medel för nedpressning av importprisnivån. Emellertid

torde såsom också framhållits i skilda sammanhang den synnerligen kraftigt

uppdrivna vinstkonjunkturen inom vissa näringsgrenar knappast genom

de nu nämnda medlen komma att bli neddämpad i den grad att den ändå

icke skulle få en inflationspådrivande effekt. Mot denna bakgrund är en

konjunkturvin stbeskattning motiverad och TCO vill därför i princip tillstyrka

införandet av en konjunkturskatt.

Sveriges lantbruksförbund förmenar, att åtgärder av annat slag bort tillgripas

för att utjämna olikheterna i vinstkonjunkturen. Om detta, såsom

förbundet förmodar, nu icke är möjligt, så återstår intet annat än att med

hänsyn till föreliggande förhållanden godtaga en konjunkturskatt. Lantbruksförbundet

konstaterar, att beskattningen enligt förslaget begränsas till förvärvsgrenar,

för vilka tydlig vinstkonjunktur föreligger. Framförallt ur

praktiska synpunkter torde detta vara lämpligt, även om det med hänsyn till

svårigheten att för olika fall objektivt avgöra, vad som är konjunkturvinst,

kunde ha varit riktigare alt beskattningen givits en mera generell tillämpning.

Kammarrätten, länsstyrelserna i Kristianstads och Norrbottens län samt

Riksförbundet Landsbygdens folk uttala betänkligheter mot en vinstkonjunkturbeskattning

dock utan att taga ställning mot förslaget i och för sig

att införa en dylik beskattning.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Skaraborgs och Västernorrlands län samt

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges skogsägareförbund ävensom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

de handelskammare och skogsvårdsstyrelser, från vilka yttranden inkommit,

ha ansett en vinstkonjunkturskatt i princip icke vara befogad och ha

avstyrkt införande av en dylik beskattning.

Sålunda anser länsstyrelsen i Jönköpings län att de motiv, som anförts

för den föreslagna skatten, icke synas äga bärkraft.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län är icke övertygad om att den föreslagna

beskattningsformen är ett verksamt medel i kampen mot inflationen. Uppbörd

av skatt kan enligt promemorian ske tidigast i mars 1953. Redan detta

förhållande visar att konjunkturskatten icke är något smidigt instrument

för indragning till statsverket av s. k. övernormala vinster. Erfarenheterna

från krigskonjunkturskattens tid visa också, att genom en sådan beskattning

lätt uppstå snedvridning av produktionen jämte benägenhet hos de

skattskyldiga att belasta rörelsen med onödiga utgifter i avsikt att nedbringa

den tillfälliga skatten. Det är därför ingalunda säkert att — såsom i direktiven

antages — en konjunkturvinstbeskattning skulle skapa bättre betingelser

för en lugn gestaltning av löneutvecklingen. Då företagen icke kunna

räkna med att för egen del få behålla merinkomsten torde kunna antagas,

att arbetsgivarna vid avtalsförhandlingarna skola bjuda minskat motstånd

mot framställda lönekrav och därjämte visa sig benägna att i konkurrens

om arbetskraften lämna gratifikationer eller andra kompensationer. Motsvarande

synpunkter kunna anläggas även i fråga om andra kostnader, såsom

för reparationer, representation och resor. Visserligen skall tillägg ske

för kostnader, vilka uppenbarligen tillkommit i syfte att nedbringa skatten.

Men vid den praktiska tillämpningen torde vara mycket svårt att förebringa

erforderlig utredning eller bevisning härutinnan.

Sveriges industriförbund kritiserar starkt den allmän-ekonomiska grundsynen

i de direktiv, som legat till grund för den remitterade promemorian.

Den ifrågasatta konjunkturvinstbeskattningen har i första hand motiverats

med att stegringen av virkespriserna varit kraftigare än som tidigare kunnat

förutses. Ett dylikt förhållande utgör emellertid icke ett argument för

skärpt beskattning av den rörelseinkomst, som åtnjutes av träförädlingsindustrien.

För denna industri innebära de stegrade virkespriserna en försämring

av vinstmöjligheterna, i den mån virket icke uttages å egna skogar.

Endast om man hade haft anledning antaga, att de höjda priserna å köpvirke

icke blott skulle kunna kompenseras av höjda försäljningspriser å de

förädlade varorna utan därutöver även leda till en ytterligare vinstökning,

skulle virkesprisernas utveckling med något fog kunnat utgöra ett motiv

för skärpt beskattning av vinsten på träförädlingsverksamhet. Så är emellertid

ingalunda fallet. Tvärtom har utvecklingen under höstens lopp gått

i sådan riktning, att man — alldeles oavsett kostnadsökningar på grund av

virkesprisernas uppgång och sannolika lönestegringar — har grundad anledning

att räkna med en försämring av vinstkonjunkturen för denna verksamhet

till följd av avsättningssvårigheter på vissa marknader och risker

för fallande priser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 79.

23

Industriförbundet anför vidare i detta sammanhang att om den föreslagna

lagstiftningen om konjunkturskatt skulle bli tillämplig på skogsindustrierna,

detta skulle stå i strid med tidigare utfästelser från regeringens sida, och

detta vare sig skatten kommer att avse såväl 1951 som 1952 års verksamhet

eller allenast rörelsen under sistnämnda år. Innebörden av de överenskommelser,

som regeringen träffat med skogsindustrierna angående konjunkturutjämningsavgifter

på massa, papper och trävaror under åren 1951 resp.

1952, måste nämligen bl. a. vara att statsmakterna icke för samma tid genomföra

andra extraordinära åtgärder mot dessa industrier. Att någon ytterligare

beskattning icke vore ifrågasatt bekräftades också uttryckligen

från regeringens sida i samband med de förhandlingar om 1952 års avgifter,

som fördes i somras.

Ytterligare framhåller industriförbundet, att virkesprisernas stegring för

övrigt uppenbarligen icke utgör något motiv för en konjunkturskatt på

företag och företagare utanför skogsbruket och skogsindustrien.

I fråga om konjunkturskatten såsom inflationsbekämpande medel anför

industriförbundet bl. a. följande.

Det andra huvudledet i den tankegång, som återfinnes i direktiven för

den remitterade utredningen, är att konjunkturskatten skulle vara ett

lämpligt komplement till försvarsåtgärderna mot inflationen. I detta resonemang

torde man utgå ifrån dels att de höga vinsterna i och för sig skulle

verka inflationsdrivande på så sätt att de skulle föranleda företagen till

högre utgifter än om vinsterna varit mera begränsade, dels att de höga

vinsterna skulle stimulera till högre lönekrav från de anställdas sida än

som eljest skulle komma att resas, samtidigt som de kunna vara ägnade att

minska företagens benägenhet att stå emot dylika ökade lönekrav. Det i

direktiven gjorda uttalandet, att konjunkturskatten skulle kunna bli »av

betydelse som en betingelse för en lugn gestaltning av löneutvecklingen»,

kan möjligen också tolkas så, att en dämpning av lönerörelserna skulle

kunna vinnas, om de genom konjunkturskatten inflytande medlen användes

till subventioner för att hålla nere stegringen i levnadskostnaderna.

Till dessa tolkningar av de på denna punkt i och för sig oklara uttalandena

i direktiven gör industriförbundet följande kommentarer:

Vid bedömningen av »övervinsternas» direkta inverkningar på inflationen

är det först och främst angeläget att hålla klart för sig, att det icke

är vinster och inkomster i och för sig, som verka inflationsdrivande, utan

utgifterna, vilkas omfång i sin tur till väsentlig del bestämmes av att statens

penningpolitik icke är tillräckligt restriktiv. Om vinsterna icke användas

för utgifter utan sparas, bidraga de tvärtom till att motverka inflationsutvecklingen.

En effektiv inflationsbekämpande politik bör därför

gå ut på att — i första hand med penningpolitiska medel -— minska de enskildas,

företagens och det offentligas utgifter för olika ändamål. Inom

företagarsektorn gäller det i detta avseende framför allt att begränsa löneutgifterna

och investeringarna. Den eventuella betydelsen av en konjunkturskatt

i det förra av dessa hänseenden skall behandlas utförligt längre

fram. I det senare hänseendet fullföljcs syftet redan nu med olika medel,

såsom byggnadsreglering, investeringsskatt och investeringsavgift, kreditbegränsning

etc. Det är knappast troligt, att någon nämnvärd ytterligare

investeringshämmande effekt skulle följa av en konjunkturskalt. Snarare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

har man anledning räkna med, att en sådan skatt kan komma att minska

företagens återhållsamhet med utgifter.

Redan härigenom är den utgiftsdämpande och därmed inflationshämmande

effekten av en konjunkturskatt i hög grad diskutabel. Är det dessutom

meningen, att intäkterna av skatten skola användas till subventioner

till förmån för löntagarna-konsumenterna i stället för att sparas — en

tanke som i varje fall återfinnes i vissa motioner i ämnet — är ju uppenbart,

att hela åtgärden skulle bli klart utgiftsstimulerande och alltså gå

direkt emot syftet att bekämpa inflationen.

Om konjunkturskatten i stället för att ackumuleras hos företagen skulle

användas till att öka budgetens överbalansering, medför skattens uttagande

icke i och för sig någon förändring av den samhällsekonomiska balansen.

I detta fall inträder staten såsom sparare i stället för företagen. Kvar står

dock alltjämt, att en sådan åtgärd i allmänhet icke är ägnad att nämnvärt

minska företagens utgiftsbenägenhet.

Särskilt mot bakgrunden av de krav på lönestegringar, som numera

framkommit, är det uppenbart, att det dynamiska elementet i den nuvarande

ekonomiska situationen — och följaktligen den verksammast inflationsdrivande

faktorn —- icke är företagsvinsterna utan lönerörelserna.

Den komplettering av de inflationsbekämpande åtgärderna, som nu i första

hand erfordras, är därför målmedvetna ansträngningar att dämpa både

lönekraven på arbetsmarknaden och företagens benägenhet eller möjligheter

att tillmötesgå dessa krav. Frågan är då, i vad mån en konjunkturbeskattning

kan bidraga till uppnåendet av detta syfte.

En av de krafter, som påverka lönerörelserna, är arbetskraftsbristen och

den maktställning detta ger löntagareparten i nu aktuella förhandlingar.

En annan är både den redan inträdda och den för det kommande året befarade

levnadskostnadsstegringen och de kompensationskrav denna ger

upphov till. En tredje är företagens goda vinster, som göra det möjligt för

företagarna att i stor utsträckning tillmötesgå löntagarpartens krav, och

som möjligen också psykologiskt kan medverka till att skärpa lönekraven.

I fråga om arbetskraftsbristen har uppenbarligen en konjunkturskatt

ingen dämpande effekt, annat än om och i den mån den leder till en produktionsminskning

hos exportföretagen, och en sådan effekt av skatten

torde självfallet iclte vara avsedd.

Vad beträffar levnadskostnadsstegringen kan naturligtvis en med skatten

i fråga finansierad subventionspolitik i någon mån medföra en dämpning

och på den vägen mildra den inflationsimpuls, som utgår från lönefronten.

Man bör dock icke bortse från att en sådan subventionspolitik i

praktiken skulle få skäligen obetydliga proportioner ur inkomsttagarnas

synpunkt. Ser man å andra sidan till subventionernas inverkan på den

samhällsekonomiska balansen, blir ett belopp av här ifrågavarande storleksordning

icke lika oväsentligt. Det skulle framkalla ett efterfrågeöverskott

och en sugning uppåt av prisnivån och därmed utgöra en till sin karaktär

lika betänklig företeelse som en av lönerörelserna pådriven kostnadsinflation.

Slutligen kan det måhända göras gällande, att en indragning av vissa

»övervinster» till staten skulle psykologiskt sett ha en dämpande inverkan

på lönerörelserna. Effekten i detta avseende är dock i hög grad svårbestämbar.

Beträffande konjunkturskatten såsom fördelningspolitiskt medel framhåller

industriförbundet, att det är självfallet obestridligt, att vinstkonjunkturen

åstadkommit en betydande ojämnhet i fördelningen av 1951 års in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

komsttillskott till det svenska folkhushållet och detta icke blott mellan företagen

och vissa konsumentgrupper utan även mellan företagen inbördes.

Å andra sidan måste härvid hållas i minnet, att en mycket betydande del

av vihsterna redan genom nu gällande skattelagar och stabiliseringsföreskrifter

indragas till det allmänna. Framförallt måste emellertid i detta sammanhang

bringas i erinran, att inkomstförskjutningar av detta slag alltid

i större eller mindre grad åtfölja en växling i konjunkturerna, vare sig

denna går i den ena eller andra riktningen. Redan detta förhållande manar

till försiktighet i fråga om framförande av krav på en omfördelning ur

rättvise- och billighetssynpunkter. Att man skulle kunna åstadkomma någon

verklig utjämning i detta hänseende genom något slags clearing mellan

vinster och förluster, förefaller i grund och botten ganska verklighetsfrämmande.

Helt oriktig är den uppfattningen, som man på sina håll synes

vilja göra sig till tolk för, nämligen att stora företagarvinster i ett konjunkturläge

såsom det nuvarande skulle i det långa loppet menligt påverka

andra befolkningsgruppers inkomstutveckling.

I den politiska debatten om konjunkturskatten har skymtat ytterligare

ett argument, som hänvisar till förhållandena under det sista världskriget.

Det har nämligen gjorts gällande att samma skäl nu skulle tala för en konjunkturskatt

som då för krigskonjunkturskatten, vilken allmänt accepterades

såsom ett befogat instrument i kampen mot krigstidens svårigheter.

Det är emellertid att observera, att grundförutsättningen för krigskonjunkturskatten

var en helt annan än för den nu föreslagna konjunkturskatten.

Då förelåg det ett oundgängligt behov av ökade skatteinkomster för täckande

av de extra kostnaderna för försvarsberedskapen m. in., och det var

detta behov i ett läge, då utvecklingen samtidigt betydde en sänkning av

nationalinkomsten och en försämrad levnadsstandard för större delen av

befolkningen, som ansågs motivera att de oundgängligen nödvändiga nya

skatterna i första hand lades på de vinster, som motsvarades av förluster

och inkomstminskningar för den övriga befolkningen.

Nu är ju läget ett helt annat. Det är icke behovet av ökade skatteintäkter,

som utgör motiveringen, utan behovet av åtgärder mot inflationsutvecklingen.

Och i detta hänseende är skatten, såsom i det föregående påvisats,

icke något effektivt medel.

Sveriges köpmannaförbund anför bl. a.

Redan tanken att nu införa en speciell konjunkturskatt är enligt förbundets

mening ägnad att väcka synnerligen stora betänkligheter. Någon jämförelse

med förhållandena under kriget kan icke göras. Den speciella konjunktur,

som då rådde, präglades av varubrist, stark upprustning och stora

inkallelser. De senare medförde, att stora grupper av medborgare fingo sin

ekonomi kraftigt försämrad, medan åter andra samtidigt exempelvis på

grund av arbete inom eller för krigsindustrien eller i av krigsförhållandena

gynnade näringar kommo i åtnjutande av förbättrade inkomster. Ur rättvisesynpunkt

ansågs då rimligt, att inkomstökningar, som berodde på kriget

eller därav föranledda förhållanden, borde indragas till det allmänna.

Några liknande skäl kunna icke åberopas för den nu föreslagna beskattningen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Den nuvarande överkonjunkturen torde till betydande del bero på omständigheter,

över vilka vi här i landet ej kunnat råda, nämligen Koreakriget

och det spända världsläget. Våren 1950 kunde man sålunda för handelns

del märka en tydlig avmattning i konjunkturen, åtminstone inom

vissa branscher. Koreakrigets utbrott medförde en omsvängning till förnyad

uppgång, som varade till början av hösten 1951, då en inom vissa

branscher markerad tillbakagång satte in. Å andra sidan har överkonjunkturen

otvivelaktigt kraftigt förstärkts bl. a. genom den »fulla sysselsättningens»

politik i förening med bostadspolitiken. Näringslivet har oavlåtligen

varnat för följderna, men varningarna ha lämnats obeaktade. Det kan

enligt förbundets mening starkt ifrågasättas, om man verkligen kan nå den

önskade samhällsekonomiska balansen genom att stapla pålagor av olika

slag på näringslivet, särskilt som dessa pålagor komma att drabba högst

godtyckligt. De allvarliga ekonomiska svårigheter, som t. ex. nu drabbat

chokladindustrien, utgöra ett varnande exempel på vart eu för hög beskattning

kan föra. De erfarenheter, som man inom handeln gjorde av krigskonjunkturbeskattningen,

äro mycket avskräckande och mana icke till efterföljd.

Många detaljhandlare beskattades sålunda hårt enbart på den grund,

att de hade svårigheter att förebringa erforderlig utredning. Ingen kunde

ju före kriget ana, att vissa uppgifter då skulle bli avgörande för beskattningen

fem eller sex år senare! Samma sak gäller nu i fråga om förhållandena

1949. Vidare brast mycket i fråga om enhetlig tillämpning av krigskonjunkturförfattningen

i olika delar av landet.

Om en konjunkturbeskattning nu skulle införas och högkonjunkturvinsterna

därigenom skulle indragas till staten, ligger det mycket nära till hands

att ställa frågan, huruvida man också vore beredd att vad en lågkonjunktur

medgiva särskilda skattelättnader eller i vart fall restitution av tidigare

erlagd konjunkturskatt. Konsekvensen torde väl kräva, att så skedde.

Mot en konjunkturbeskattning talar därför enligt köpmannaförbundets

mening det förhållandet, att några sådana förskjutningar av inkomsterna,

som förekommo under andra världskriget, icke förekomma för närvarande.

Samtliga löntagaregrupper torde vara ganska väl tillgodosedda med undantag

för vissa tjänstemannagrupper. Vidare måste man beakta, att konjunkturväxlingar

äro normala företeelser. Det ingår i en normal rörelse,

att vinster under en högkonjunktur avsättas för att komma till användning

vid lågkonjunktur.

En konjunkturbeskattning måste slutligen bli ganska slumpartad och

godtycklig och skulle i betydande utsträckning innebära en på penningvärdets

försämring grundad beskattning. Då därjämte vården av penningvärdet

är eu angelägenhet, som enligt förbundets mening bör skötas genom

den allmänna ekonomiska politiken och icke på nu föreslaget sätt, avstyrker

förbundet bestämt det framlagda förslaget.

Liknande synpunkter som de av industriförbundet och köpmannaförbundet

åberopade anföras av övriga representanter för näringslivet, vilka uttalat

sig mot förslaget.

Departementschefen. Såsom jag närmare utvecklat i den vid årets statsverksproposition

fogade finansplanen har utvecklingen på vissa håll inom

företagarsektorn under det gångna året kännetecknats av en stark ansvällning

av vinsterna, vilket sammanhängt med den extremt uppdrivna exportkonjunkturen.

Tillspetsningen av vinstkonjunkturen framträdde med särskild

styrka mot slutet av 1951. Denna vinstutveckling har framkallats ge
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

nom en exceptionell internationell konjunktur av klart inflationistisk karaktär.

Den kan icke i någon nämnvärd grad sägas utgöra resultatet av en medveten

strävan från företagens sida utan måste väsentligen karakteriseras såsom

uppkommen oberoende av företagens åtgärder. Dessa vinster ha därför

uppenbarligen karaktären av tillfälliga kapitalvinster.

Utvecklingen inom företagarsektorn har emellertid varit ojämn. Vinstkonjunkturen

har i huvudsak varit koncentrerad till vissa speciella områden.

Jämsides härmed föreligga inom andra delar av näringslivet tydliga tendenser

till avmattning i form av avsättningssvårigheter, lageranhopning och

sysselsättningsminskning. Liksom fallet varit beträffande företagsvinsterna

har utvecklingen i fråga om löneinkomsterna varit mycket oenhetlig. Konjunkturbilden

under det gångna året har sålunda varit starkt splittrad. Såsom

jag underströk i finansplanen har den omfördelning av produktionsresultat

och inkomster som blivit en följd härav framkallat spänningar inom

samhällsekonomien som ställt statsmakternas ekonomiska politik inför

problem av utomordentlig betydelse och räckvidd.

Även om den allmänna karaktären och omfattningen av vinstkonjunkturen

i sina huvuddrag kan bestämmas är det dock ännu ej möjligt att mera

i detalj precisera dess styrka och utbredning. För en bedömning av dessa

frågor måste man i första hand avvakta undersökningar av boksluten för

1951. Först sedan 1952 års taxering slutförts kan en mera definitiv uppskattning

av vinstutvecklingen inom företagarskiktet äga rum. I sammanhanget

förtjänar emellertid nämnas att konjunkturinstitutet i sin höstrapport 1951

såsom ett mått på konjunkturvinsterna år 1951 uppskattningsvis angivit

dessa till 2—2y2 miljard kronor i vad rör exportföretagen. Enligt särskilda

beräkningar inom nationalbudgetdelegationen skulle vidare inkomsterna för

andra enskilda skogsägare än bolag ha ökat med i runt tal 500 miljoner kronor

under 1951 i förhållande till 1950. Även om en mera differentierad analys

av läget måste anstå i avvaktan på närmare undersökningar kan dock

redan nu konstateras att de områden inom näringslivet dit vinstanhopningen

särskilt koncentrerats äro varv, mekaniska verkstäder, järn- och metallindustrien,

rederier och i synnerhet skogsindustrierna, särskilt massaindustrien,

samt skogsbruket.

Den vinstkonjunktur som förelegat under det gångna året har inneburit

avsevärda risker för balansrubbningar i samhällsekonomien och det har därför

varit en primär uppgift för den ekonomiska stabiliseringspolitiken att

vidtaga åtgärder för att hindra att vinstansvällningen leder till ett ökat inflationistiskt

tryck. Särskilda vinststeriliseringsåtgärder ha genomförts i

detta syfte. Med hänsyn till den speciella karaktär som utmärker den rådande

vinstkonjunkturen, där mervinster uppkommit på vissa punkter inom

företagarsektorn under inflytande av en exceptionell internationell konjunktur,

synes det emellertid ur synpunkten av hela samhällets intresse

rimligt att åtgärder vidtagas för att till samhället överföra viss del av dessa

vinster och på så sätt låta dem komma folkhushållets gemensamma behov

till godo. Även mot bakgrunden av den under året inträffade förskjutningen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

av inkomstfördelningen i samhället synes eu överföring till samhället av

dylika konjunkturvinster ur rättvisesynpunkt motiverad. Tack vare ökad

produktion och förbättrade bytesförhållanden gentemot utlandet ha de reala

resurserna i samhället ökat avsevärt under det förflutna året. Vinstkonjunkturen

har emellertid inneburit att hela denna ökning tillfallit vissa områden

inom företagarsektorn. Den form som enligt min mening lämpligen bör väljas

för att till samhället indraga viss del av dessa inkomster är en allmän

konj unkturvinstbeskattning.

Såsom redan i det föregående antytts måste uttagandet av en dylik vinstkonjunktur

skatt även ses mot bakgrunden av löneinkomstutvecklingen och

läget på arbetsmarknaden. Såsom jag understrukit i finansplanen måste

förutsättningarna för att man skall kunna räkna med en återhållsamhet i

inkomstkraven från löntagarorganisationernas sida — och förhandlingarna

om kollektivavtal beträffande lönerna för 1952 synas giva anledning till förhoppning

om en någorlunda lugn utveckling under det framförliggande året

— naturligen vara att de åtgärder som vidtagas för att begränsa vinstkonjunkturen

och låta en del av de därigenom skapade inkomsterna komma

hela samhället till godo få en tillfredsställande effekt. Enligt min mening

bör därför en konjunkturbeskattning ingå som ett led i en politik, som syftar

till att motverka en inflationistisk utveckling. Jag förordar sålunda alt

förslag framlägges till riksdagen om införande av en sådan skatt. Till frågan

om vilken tid denna beskattning skall avse återkommer jag i det följande.

I industriförbundets yttrande har gjorts gällande att om den föreslagna

konjunkturskatten skulle bli tillämplig på skogsindustrierna, detta skulle stå

i strid mot de överenskommelser, som träffats mellan dessa industriers

branschorganisationer och staten, och vissa i samband därmed lämnade utfästelser.

Beträffande det närmare innehållet i dessa överenskommelser torde

jag få hänvisa till propositionerna nr 68 och 167 till 1951 års riksdag samt

till propositionerna nr 67 och 78 till innevarande års riksdag. Enligt mitt

förmenande sakna de gjorda invändningarna fog. Överenskommelserna kunna

icke utgöra hinder för införande av en allmän konjunkturskatt, som

träffar även skogsindustrierna. Emellertid kan det möjligen anses något

tveksamt om bestämmelsen i 4 § 3 mom. f) i utredningsmännens förslag

står i full överensstämmelse med tilläggsöverenskommelserna avseende avgifter

för fjärde kvartalet 1951. Jag återkommer till denna fråga i senare

sammanhang liksom också till frågan om belastningen för skogsindustrierna

till följd av de för år 1951 träffade överenskommelserna.

B. Frågan om en retroaktivt verkande konjunkturskatt.

Remissyttrandena. Ett mycket stort antal remissinstanser har avstyrkt

eller givit uttryck för starka betänkligheter gentemot att lagstiftningen

skulle givas tillbakaverkande kraft.

Förslaget om en konjunkturskatt å 1951 års inkomster har avstyrkts av

kommerskollegium, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Gotlands,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

29

Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och

Norrbottens län, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Sveriges skogsägares riksförbund, Sveriges

skogsägareförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Förslaget om en retroaktiv beskattning avstyrkes jämväl av de handelskammare

och skogsvårdsstyrelser, som avgivit yttranden i ärendet.

Av de i nyssnämnda remissyttranden gjorda uttalandena må följande här

återgivas.

Kommerskollegium framhåller, att med hänsyn till att detta skatteprojekt

framkommit först på ett tämligen sent stadium och företagarna därför inte

haft anledning räkna med denna skatt, är det naturligt antaga att de skattskyldiga

i betydande omfattning redan hunnit disponera de vinster som

enligt förslaget skulle utgöra skatteunderlaget. Med hänsyn härtill måste

kollegium för sin del ställa sig avvisande till förslaget att giva lagstiftningen

retroaktiv verkan.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner det rent principiellt vara ett avsteg

från gällande rättsgrundsatser att ge lagstiftningen tillbakaverkande

kraft. Den skattskyldige har otvivelaktigt — sådant vårt skattesystem är

uppbyggt —• ansett sig med fog kunna räkna med att skattskyldigheten för

1951 års inkomster redan blivit slutgiltigt bestämd. Länsstyrelsen är väl

medveten om att invändningarna mot en retroaktiv skattelagstiftning icke

kunna upprätthållas i alla lägen men länsstyrelsen hyser den meningen, att

en lagstiftning med sådan verkan icke bör tillgripas annat än under mera

skärpta förhållanden än de som nu föreligga.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som förutsätter, att ett så allvarligt

angrepp på rättssäkerheten som en retroaktiv skattelagstiftning av den konfiskatoriska

art, varom här är fråga, icke kan företagas annat än i yttersta

nödläge, finner de anförda skälen för lagstiftningen helt ohållbara.

Sveriges industriförbund, som åberopar innehållet i en den 3 december

1951 till finansdepartementet ingiven skrivelse, har i denna del anfört bl. a.

följande:

I nyss angivna skrivelse anfördes, att vi, med anledning av finansministerns

uttalande i direktiven, att det kunde bli nödvändigt att låta de ifrågasatta

bestämmelserna avse inkomsterna under 1951, ansågo oss redan i

frågans dåvarande läge böra med eftertryck vända oss mot denna tanke.

Det borde icke ens kunna ifrågasättas att låta en eventuell konjunkturvinstbeskattning

få retroaktiv verkan, så att den drabbade inkomster, som intjänats

och i stor utsträckning de facto disponerats till och med innan utredningsuppdraget

offentliggjorts. Vi framhöllo vidare, att enligt i vårt

land gällande rättsgrundsatser på skattelagstiftningens område en dylik

vittgående retroaktiv verkan hitintills hade ansetts utesluten. Om beskattningen

skärptes, hade denna skärpning principiellt ansetts kunna drabba

ett redan förflutet verksamhetsår endast under förutsättning att den beslutats

med stöd av en före ingången av detta år antagen lag och icke gått utöver

skattesatser, som legat inom ramen för lagstiftningens syfte. Den omständigheten,

att skattesatserna för såväl den statliga som den kommunala

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:is proposition nr 79.

beskattningen fastställdes mot slutet av beskattningsåret eller efter dess ulgång,

innebure således icke någon retroaktivitet av den art, varom här vore

fråga. De skattskyldiga hade likväl möjlighet att på förhand beräkna det

ungefärliga omfånget av sina skatteförpliktelser på grundval av de före beskattningsårets

ingång fastställda författningarna. På grund av särskilda

omständigheter hade visserligen i enstaka fall en viss modifikation av den

angivna grundprincipen ansetts försvarlig. Men man hade då varit angelägen

om att begränsa lagstiftningens räckvidd på så sätt, att den tidpunkt,

vid vilken förberedelserna för den nya beskattningen offentliggjorts eller

eljest blivit allmänt kända, tillerkänts avgörande betydelse såsom tidsgräns

för lagstiftningens tillbakaverkande effekt. Icke ens i det utomordentligt

allvarliga läge, vari vårt land befann sig efter utbrottet av andra världskriget,

hade man ansett sig böra införa en krigskonjunkturbeskattning, som

sträckte sina verkningar längre tillbaka än till dagen för krigsutbrottet, den

1 september 1939. Praktiskt taget i och med krigsutbrottet hade denna

beskattningsform fått aktualitet, och det blev nära nog omedelbart känt,

att en sådan lagstiftning var under förberedelse. I det nu föreliggande fallet

hade beskattningsplanerna över huvud taget icke ens diskuterats än mindre

fått någon aktualitet förrän mer än tre fjärdedelar — 101/2 månader — av

beskattningsåret förflutit. Att likväl låta en eventuell ny skatt drabba inkomster

alltifrån årets början vore ett uppenbart missbruk av det allmännas

beskattningsrätt, i hög grad ägnat att öka den känsla av allmän osäkerhet,

som allt starkare gjorde sig gällande inom näringslivet.

Nyssberörda skrivelse, varav de inom finansdepartementets rättsavdelning

verksamma utredningsmännen rimligen böra ha erhållit del, har icke ens

omnämnts i den föreliggande promemorian.

Till styrkande av, att de av oss sålunda framförda synpunkterna varit

välgrundade, åberopa vi ett av professorn i civilrätt jämte finansrätt vid

Stockholms högskola Seve Ljungman den 9 januari 1952 avgivet utlåtande.

Denne anför såsom sammanfattande omdöme, att den föreslagna retroaktiva

konjunkturbeskattningen skulle innebära ett avsteg från hittillsvarande

skatterättsliga principer och att densamma på längre sikt skulle

medföra ogynnsamma verkningar såväl med avseende på näringslivets

utveckling som ur skatterättslig effektivitetssynpunkt samt tillägger, att

det synes honom anmärkningsvärt, att denna ytterst viktiga principiella

fråga icke ägnats någon uppmärksamhet i det framlagda betänkandet.

De sålunda anförda skälen för avvisande av en retroaktiv beskattning

av förevarande slag göra sig i detta speciella fall gällande med alldeles

särskild styrka av den anledningen, att konjunkturskatten förutsättes även

skola utgå, t. o. m. i främsta rummet, på sådana inkomster, som genom

prisutjämningsavgifter drabbas av en väsentligt ökad belastning, vilken

efter överläggningar med statsmakterna i det allmännas intresse accepterats

av de inom skogsindustrien verksamma företagen under den givna förutsättningen,

att de ifrågavarande vinsterna därmed skulle vara befriade

från ytterligare extra pålagor. Den »rubbade tilltro till rättssäkerheten»

som, enligt vad professor Ljungman framhåller, blir en följd av retroaktiva

beskattningsåtgärder, måste icke minst av denna anledning befaras bliva

utomordentligt djupgående och varaktig.

Beträffande de olägenheter, retroaktiviteten av de i promemorian föreslagna

beskattningsåtgärderna skulle medföra för de därav drabbade företagen,

må erinras, att, såsom professor Ljungman anför, den för vårt

ekonomiska system så viktiga beräkneligheten i affärer därigenom komme

att lida ett allvarligt avbräck. De dispositioner, som resulterat i den enligt

förslaget till konjunkturskatt skattepliktiga inkomsten, ha baserats på kalkyler,

som grundats på förutsättningen att någon dylik skatt icke skulle

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

31

utgå. Men i än högre grad är den föreslagna retroaktiviteten ägnad väcka

betänkligheter i sådana fall, då den förvärvade inkomsten redan disponerats

för olika ändamål utan kännedom om att en avsevärd skatteskuld framdeles

skulle förklaras komma att häfta vid den ifrågavarande inkomsten.

Inom de av prisutjämningsavgifter drabbade verksamhetsgrenarna har man

med fog ansett sig t. o. m. kunna hysa full visshet om att så icke skulle bliva

fallet. Fullgörande av avtal, som i förlitande därpå träffats och förutsatts

skola likvideras med denna inkomst, de må gälla pensionering, förvärv av

tillgångar, kreditgivning eller återbetalning av erhållna krediter eller av

vad slag som helst koinme genom den retroaktiva beskattningen att försvåras

och vid vikande konjunkturer måhända omöjliggöras.

Särskilt starkt komme olägenheterna av denna retroaktivitet givetvis

att göra sig gällande för de ingalunda fåtaliga företag, vilkas bokslutsår

icke sammanfalla med kalenderåret och beträffande vilka bokslut och vinstdispositioner,

avseende det beskattningsår, för vilket taxering verkställes

år 1952, redan blivit fastställda. Om detta skett före offentliggörandet av

planerna på förevarande retroaktiva beskattningsåtgärder, har ju ingen anledning

förefunnits att i bokslutet verkställa avsättningar för betalning

av konjunkturskatten och, om fastställandet skett före offentliggörandet av

det föreliggande förslaget, har ingen ledtråd förelegat för skattebeloppets

beräkning. Eftersom jämlikt 101 § mom. 1 aktiebolagslagen beträffande

aktiebolags balansräkning gäller, att som skuld skall upptagas även »det

beräknade beloppet av de skatter, som därutöver belöpa på tiden före balansdagen»

skulle dessa bokslut, om den föreslagna retroaktiva beskattningen

komme till stånd, bliva missvisande.

Av nu anförda skäl motsätta vi oss bestämt, att om en konjunkturskatt

mot vårt avstyrkande likväl skulle införas, denna tillätes retroaktivt drabba

inkomster, förvärvade under år 1951 eller motsvarande beskattningsår.

Även Sveriges grossistförbund anmärker, att frånvaron över huvud taget

av varje försök till utredning angående de samhällsekonomiska konsekvenserna

av den föreslagna skatten ger anledning till allvarlig erinran. Även

om man inte på förhand kan med bestämdhet angiva de skadeverkningar

en beskattning av ifrågavarande slag — lagd i toppen på en redan förut

utomordentlig skattebörda — skulle komma att få för därav drabbade företag,

är det uppenbart att dessa verkningar kunna bli betydande, särskilt

om skatten fått en generell utformning, som skjuter väsentligt över målet

att träffa de speeiella övervinsterna. Härtill komma dessutom allvarliga

erinringar mot förslaget inte bara av ekonomisk utan även av rent

rättslig art, vilka främst rikta sig mot förslagets tilltänkta retroaktiva verkan

på 1951 års inkomster. Att med retroaktiv verkan för ett visst år genomföra

en skatt, varom direktiv utfärdades först i mitten av november och

förslag framlades först i mitten av december månad samma år, d. v. s.

sedan flertalet ekonomiska dispositioner i full ovetskap härom redan genomförts,

står i flagrant strid mot sunt rättsmedvetande och måste ingiva

näringslivet i dess helhet en känsla av rättsosäkerhet, vars verkningar icke

få underskattas.

Övriga näringsorganisationer framhålla i huvudsak synpunkter liknande

dem, vilka här redovisats, därvid de framför allt understryka de menliga

konsekvenser eu retroaktiv lagstiftning kunde medföra.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Några remissinstanser framföra starka betänkligheter mot införandet av

en konjunkturskatt med tillbakaverkande kraft, dock utan att direkt avstyrka

förslaget.

Kammarrätten uttalar sålunda, att en skattelagstiftning bör i princip

icke givas tillbakaverkande kraft, i allt fall icke av den räckvidd, som nu

förordats. Skälen härför äro påtagliga. Det ligger emellertid i sakens natur,

att en tillfällig lagstiftning av förevarande slag, om man med den väll

träffa prisstegringsvinsterna alltifrån det de börjat uppkomma, kan bliva

genomförd först i efterhand. Om alldeles särskilda omständigheter tala för

en retroaktiv tillämpning, synes det vara skäligt i så måtto begränsa densamma,

att effekten bakåt icke utsträckes längre än till den tid, då utredningsarbetet

för de nya skattebestämmelserna blivit mera allmänt känt.

— Skulle det, trots att prisfallsrisk bedömes vara för handen, anses att en

konjunkturskatt bör fogas till raden av övriga pålagor och ingrepp med

penningpolitisk motivering, finner sig kammarrätten kunna tillstyrka en

sådan skatt, avseende inkomster av skogsbruk och rörelse under hela år

1951, endast därest den — såsom i förslaget även synes i princip hava skett

—- begränsas till påtagliga och mer avsevärda konjunkturvinster och den

tillika kompletteras med ett dispensförfarande, så att obilliga verkningar

av densamma och av en retroaktiv tillämpning bliva i skälig mån eliminerade.

Domånstyrelsen framhåller till en början, att styrelsen hyser principiella

betänkligheter i fråga om förslagets retroaktiva innebörd. Särskilt gäller

detta förslagets tillämpning på skogsinkomsterna. Inom skogsbruket är det

normalt, att konjunkturerna starkt växla, och skogsägarna äro därför väl

medvetna om att årsinkomsterna kunna utfalla mycket ojämnt. Det är då

helt naturligt, att skogsägarna till år med goda inkomster uppskjuta

nödvändiga förbättringar av fastigheternas byggnadsbestånd och inköp av

erforderliga maskiner etc. och härför disponera en del av skogslikviderna.

Så har säkerligen i betydande omfattning skett under år 1951. En retroaktivt

verkande skattebestämmelse, varom förslag framlägges först i slutet

på inkomståret och vars eventuella genomförande därför icke blir känt

förrän måhända inkomsterna redan disponerats, kan medföra besvärande

ekonomiska konsekvenser framför allt i dylika fall. Denna principiella anmärkning

kvarstår även om de olägenheter, som följa av ett dylikt förfarande,

i detta fall icke föreligga för de flesta skogsägarna, då det framlagda

förslaget till konjunkturskatt synes vara utformat så att endast ett

relativt litet anta] drabbas av skatten.

Riksskattenämnden, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands,

Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Jämtlands

och Västerbottens län anlägga i huvudsak enahanda synpunkter på spörsmålet

som kammarrätten.

Riksskattenämnden framhåller sålunda, att den retroaktiva innebörden

av förslaget i och för sig är ägnad att ingiva betänkligheter. Å andra sidan

föreligger icke något formellt hinder mot att en skatt gives retroaktiv ver
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

33

kan — grundlagarna stadga nämligen icke något förbud däremot — och

det bör därför icke anses uteslutet att statsmakterna, då ett extraordinärt

läge så kräver, genomföra en beskattning med retroaktiv karaktär. Riksskattenämnden

vill emellertid i detta sammanhang framhålla att, om en

skattelag skall hava retroaktiv verkan, den i vissa delar kan böra utformas

på ett för de skattskyldiga mildare sätt än eljest skolat ifrågakomma, i

syfte att undvika att beskattningen just på grund av sin retroaktiva verkan

drabbar alltför hårt. I den mån schablonmässiga regler av praktiska

skäl anses böra accepteras, måste de fastställas så att de skattskyldiga

icke missgynnas.

Sveriges lantbruksförbund anser av principiella skäl och med hänsyn till

de ekonomiska konsekvenserna i enskilda fall retroaktivitet i den nu föreslagna

skattelagstiftningen betänklig. Om emellertid sådan lagstiftning med

hänsyn till de stora vinster, som redan uppkommit inom vissa näringar,

och med hänsyn till de krav, som nu ställas på andra grupper i samhället

att iakttaga återhållsamhet beträffande sina inkomstanspråk, likväl anses

böra genomföras, bör hänsyn tagas till av förbundet framförda erinringar.

Riksförbundet Landsbggdens folk anför:

Det kan icke annat än väcka allvarliga betänkligheter, att man åsidosätter

en i rättsmedvetandet djupt rotad princip, att en lagstiftning på skatteområdet

icke får ha tillbakaverkande kraft. Utan tvekan har i stor utsträckning

de personer och företag, som skulle bliva berörda av den föreslagna

lagstiftningen, redan disponerat de medel, som återstå sedan nu utgående

skatter avdragits. Det synes även böra framhållas, att konjunkturskatten

icke kommer att erläggas förrän 1953. Med all sannolikhet kommer man

väl ofta att räkna med att gälda skatten med under det året inflytande

inkomster. Detta innebär, att konjunkturskatten icke får någon avgörande

betydelse för avvärjandet av de faror, som den hittillsvarande vinstkonjunkturen

innebär. I detta sammanhang vill riksförbundet även hänvisa

till uttalandet i direktiven att, om den rådande överkonjunkturen skulle

dämpas, vissa skäl kunde tala för att icke omedelbart vidtaga lagstiftningsåtgärder

utan i stället ännu någon tid avvakta utvecklingen. Riksförbundet

vill hänvisa till att, sedan kronoskogsauktionerna hållits, ett markant prisfall

inträffat och ett starkt köpmotstånd börjat göra sig gällande.

Tjänstemännens centralorganisation anser, att retroaktiv beskattning ur

rättssynpunkt ter sig mindre tilltalande och ifrågasätter rent principiellt

huruvida man bör giva tillbakaverkande kraft åt en lagstiftning av denna

karaktär.

I övriga remissyttranden har förslaget om införande av konjunkturskatt

å 1951 års inkomster tillstyrkts eller lämnats utan erinran, därvid dock i

några remissyttranden uttalats, att inkomster, som belöpa på tidigare del

av år 1951, i större eller mindre utsträckning böra fritagas från beskattning.

Sålunda uttala fullmäktige i riksbanken (reservation av herr Kollberg),

att ur de synpunkter fullmäktige ha att företräda, fullmäktige i princip

icke ha något att erinra mot införande av konjunkturskatt i huvudsak enligt

de föreslagna riktlinjerna.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 suml. .Yr ~ft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Fullmäktige i riksgäldskontoret (reservationer av herrar Hagberg och

Svensson) samt länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge och Hallands län

uttala icke någon erinran mot förslagets retroaktiva karaktär.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att en lagstiftning, som har

tillbakagående verkan på förhållanden och åtgärder, som varit ograverade

innan lagstiftningen ens ifrågasatts, måste ur principiell synpunkt hos länsstyrelsen

väcka starka betänkligheter. Men då uppslaget till konjunkturvinstbeskattningen

från många håll framförts med krav på att de oförmodat

stora konjunkturvinsterna under just år 1951 skulle tillgodoföras

folkhushållet och verka dämpande på inflationstendensen så lär väl retroaktiviteten

vara en praktisk nödvändighet om syftet med beskattningen

skall nås. En lag om konjunkturvinstbeskattning avseende inkomster först

under år 1952 kan visa sig vara ett slag i luften.

Kooperativa förbundet vill icke motsätta sig att skatten, så som föreslagits,

göres retroaktiv så att den gäller inkomstökning under 1951 eller motsvarande

räkenskapsår. I princip måste visserligen en sådan retroaktivt

verkande åtgärd väcka starka betänkligheter, särskilt som frågan om skattens

införande uppkommit först i slutet av år 1951 och många företagare,

som kunna drabbas av skatten, sannolikt redan disponerat vinsterna. Med

hänsyn till den snabba uppkomsten av exportkonjunkturen och då retroaktiv

beskattning nu synes vara enda utvägen att göra skatten effektiv

inom rimlig tid, anser förbundet att, därest skatten skall införas, man i

detta särfall kan låta de principiella betänkligheterna falla och godkänna

retroaktiviteten. Detta dock endast under förutsättning att befarade svårigheter

för vissa företag att betala skatten och samtidigt sörja för nödvändig

lagerhållning kunna undanröjas genom att sådana företag medgivas

skäligt uppskov med skattens inbetalning.

Landsorganisationen ger sin fulla anslutning till förslaget om en retroaktiv

beskattning av de under år 1951 uppkomna vinsterna. De betänkligheter,

som kunna anföras mot en retroaktiv beskattning, väga lättare än den

omständigheten, att vinstkonjunkturen år 1951 var av exceptionell karaktär.

Att inte underkasta dessa vinster konjunkturbeskattning vore enligt

landsorganisationens uppfattning oförenligt med kravet på effektiva åtgärder

för vinstöverföring från begränsade grupper till samhället som

helhet.

Skogsstyrelsen anser, att lagstiftningens tillämplighet bör begränsas till

att avse inkomster som åtnjutits efter den 1 juli 1951.

Riksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpeka,

att skattskyldiga med brutet räkenskapsår kunna komma i sämre

ställning än övriga skattskyldiga.

Utöver nu redovisade synpunkter av rättslig och ekonomisk natur har av

ett stort antal myndigheter framhållits, att en konjunkturskatt, framför

allt om en taxering skulle ske år 1952, skulle ytterligare förvärra den redan

nu mycket ansträngda situation, i vilken taxeringsavdelningarna på grund

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

35

av personal- och lokalbrist befinna sig. Närmare redogörelse för dessa yttranden

kommer att lämnas i samband med diskussionen om taxeringsförfarandet.

Departementschefen. Innan jag går in på frågan om retroaktiviteten i det

löreliggande förslaget till konjunkturskatt, torde jag få redogöra för vissa

synpunkter i ämnet av mera principiell karaktär. Svensk grundlag innehåller

icke något förbud mot att lag gives tillbakaverkande kraft, och lagstiftning

med retroaktiv verkan är icke någon nyhet för svensk lagstiftning

vare sig det gäller skattelag eller civillag. Spörsmålet har behandlats av

numera professorn Knut Rodhe i en av honom utarbetad redogörelse angående

retroaktiv civillagstiftning. Denna redogörelse är fogad som bilaga till

propositionen nr 320/1943.

Rodhe har undersökt om och i vad mån det — trots avsaknaden av

grundlagsförbud mot retroaktivitet — betraktats som en oskriven grundprincip

för den svenska lagstiftningen, att civillag icke finge givas retroaktiv

verkan. Rodhe har därvid framför allt inriktat sin uppmärksamhet på

den form av retroaktiv civillagstiftning, som innebär att ny lag göres tilllämplig

på ett vid lagens ikraftträdande redan bestående avtal.

Efter att hava redovisat ett antal uttalanden från svenskt lagstiftningsarbete

framhåller Rodhe, att de anförda uttalandena tydligt giva vid handen,

att det skulle vara en överdrift om man gjorde gällande, att svensk

lättsåskådning helt förbjöde lagstiftaren att giva civillag återverkande

kralt. Då lagberedningen i sitt lagstiftningsarbete funnit sig föranlåten att

precisera sin åskådning, har beredningen icke gått längre än att den som

huvudregel på förmögenhetsrättens område fastslagit, att ny lag icke bör

givas tillbakaverkande kraft. Men man har uttryckligen tillagt, att lagstiftaren

kunde och borde frångå denna huvudregel, då starka skäl talade härför,

och man har också handlat i överensstämmelse härmed. Härutinnan

har man, såvitt Rodhe kunnat finna, icke stött på något motstånd, utan

övriga i lagstiftningsarbetet deltagande instanser ha accepterat lagförslaget

utan några principiella invändningar på denna punkt.

Beträffande utländsk rättsuppfattning anför Rodhe, att i några länder

uttryckliga konstitutionella hinder gälla mot retroaktiv lagstiftning. Detta

är fallet i U. S. A. och Norge. Efter en närmare undersökning av läget i

dessa båda länder kommer Rodhe emellertid till det resultatet att förbudet

mot retroaktiv lagstiftning icke är någon ovillkorlig princip utan en huvudregel,

som har och måste ha undantag, och att situationen i Norge och U. S. A.

alltså vore densamma som i länder utan grundlagsförbud mot retroaktiv

lagstiftning.

Rodhe lämnar även en redogörelse för svensk lagstiftningspraxis, av vilken

framgår, att lagstiftaren i åtskilliga fall ansett sig böra ingripa mot bestående

avtal. Ibland har det gällt perifera detaljer av långfristiga avtal,

vilka lagstiftaren vid rättsordningens successiva förnyelse ansett angeläget

att föra in under ny lags herravälde. I andra fall åter har det gällt de centra
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

la delarna av avtal, vilkas förekomst utgjort ett akut socialt problem och

vilka lagstiftaren därför ansett sig nödtvungen att jämka eller åsidosätta.

Beträffande frågan om tillåtligheten av retroaktivitet inom skattelagstiftningen

anför professorn Ljungman i det av industriförbundet in. fl. organisationer

åberopade utlåtandet, att det numera torde inom teorien allmänt

hävdas, att ett ovillkorligt förbud mot retroaktivitet icke kan sakligt motiveras.

Eftersom ett generellt svar icke kan givas på frågan, när en retroaktiv

tillämpning av skattelag får anses stå i överensstämmelse med våra skatterättsliga

principer, har man enligt Ljungmans mening att i stället för varje

särskilt fall noga överväga, i vad mån de tillfälliga fiskaliska fördelar, en retroaktivitet

kan antagas medföra, förmå uppväga de olägenheter, som på

lång sikt kunna väntas därav i form av ekonomiska störningar och rubbad

tilltro till rättssäkerheten. Såsom tidigare angivits är Ljungmans sammanfattande

omdöme om utredningsmännens förslag, att den ifrågasatta konjunkturbeskattningen

skulle innebära ett avsteg från hittillsvarande skatterättsliga

principer.

För att belysa denna fråga kan det vara lämpligt att något undersöka hur

den tidigare svenska skattelagstiftningen förhållit sig till retroaktiviteten.

Ända tills det nya uppbördsförfarandet genomfördes för några år sedan, var

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten i visst hänseende alltid retroaktiv.

Varje år bestämdes sålunda av riksdagen de procenttal av vederbörande

grundbelopp, med vilka den i nämnda skatt ingående bottenskatten

skulle utgå för det året. Detta beslut träffade de inkomster, som förvärvats

året dessförinnan. Efter uppbördsreformen har detta system omlagts med

hänsyn till angelägenheten att ha samma uttagningsprocent för preliminär

skatt och slutlig skatt.

I fråga om våra tidigare skatteförfattningar må erinras om att 1910 års

bevillningsförordning skulle tillämpas från och med den 1 januari 1911

och att 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt skulle lända

till efterrättelse från och med den 1 januari 1911. Skatteförfattningarna av

den 28 september 1928 trädde i kraft den 1 januari 1929. Detta innebar, att

beskattningsmyndigheterna skulle tillämpa skatteförfattningarna i fråga om

inkomster som åtnjutits under åren 1910 resp. 1928. Skatteförfattningarna

hade alltså tillbakaverkande kraft. Detsamma torde ha gällt beträffande ett

stort antal författningar avseende ändringar i de nu nämnda författningarna

under tiden före uppbördsreformen.

Men även efter denna reform ha åtskilliga skatteförfattningar med tillbakaverkande

kraft utfärdats. Lagen den 19 mars 1948 (nr 120) om ändrad

lydelse av anvisningarna till 29 och 41 §§ kommunalskattelagen, som avsåg

nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av maskiner m. in., trädde

sålunda i kraft dagen efter det lagen enligt meddelad uppgift utkommit från

trycket i Svensk författningssamling och skulle äga tillämpning jämväl vid

1948 års taxering (undantag gjordes dock betr. leveranskontrakt å vissa

fartyg). Förordningen den 17 november 1950 (nr 587) angående ändring

i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktie
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 79,

37

bolags och solidariska bankbolags tillgångar trädde i kraft den 1 januari

1951. Bestämmelserna skulle ha tillbakaverkande kraft med vissa angivna

undantag. Förordningen den 30 mars 1951 angående en tillfällig skatt i syfte

att motverka vissa investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt)

trädde i kraft den 1 juli 1951 och gavs retroaktiv verkan framför allt

i fråga om lager.

Beträffande tidigare konjunkturskatter kan nämnas följande.

Den 30 april 1915 framlades proposition om krigskonjunkturskatt för år

1915 (nr 196) och förordning i ämnet utfärdades den 11 juni 1915 och avsåg

inkomster under år 1914. Det må anmärkas att departementschefen vid föredragning

den 14 januari 1915 av till statsregleringen för år 1916 hörande

frågor uttalat, att man »under nuvarande förhållanden borde i det längsta

undvika skatter, som kunde ytterligare trycka den enskilde, betunga näringarna

eller hämma kapitalbildningen». Emellertid hade departementschefen

senare förordnat en utredningsman att utarbeta förslag till en krigskonjunkturskatt,

som alltså framlades i proposition den 30 april 1915.

Beträffande krigskonjunkturskatten för år 1940 (inkomster V»—1n/i2

1939) kan nämnas, att departementschefen med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 15 juni 1939 uppdrog åt professorn Erik Lindahl att inom

finansdepartementet biträda med utarbetande av förslag till beredskapsåtgärder

på det skattepolitiska området. I anledning av detta uppdrag upptog

Lindahl bl. a. frågan om särskild beskattning av krigsvinster och överlämnade

en den 15 september 1939 dagtecknad promemoria angående riktlinjer

för utformningen av en statlig krigsvinstskatt. Promemorian underställdes

under hand intresserade och sakkunniga för preliminär granskning. I anslutning

härtill uppdrog departementschefen åt juris doktorn Carl W. U.

Kuylenstierna att inom departementet utarbeta förslag i ämnet. Kuylenstierna

överlämnade i anledning därav en den 22 januari 1940 dagtecknad promemoria

rörande krisskatt. Båda promemoriorna remitterades och i proposition

den 1 augusti 1940 framlades förslag till krigskonjunkturskatt för år

1940, som byggde på de av Kuylenstierna skisserade linjerna. Förordningen

är dagtecknad den 19 augusti 1940.

Den gjorda exemplifieringen torde visa att retroaktiviteten ingalunda

är en ovanlig företeelse inom svensk skattelagstiftning. Uppenbart är att

den tillbakaverkande effekten varit mycket skiftande i de anförda fallen.

Av dessa framgår emellertid att man i varje situation får ställa emot varandra

å ena sidan de syften, som man avser att nå med en tilltänkt retroaktiv

lagstiftning, och de fördelar ett fullföljande av dessa syften kan förväntas

medföra samt a andra sidan de olägenheter i skilda avseenden, vilka

onekligen i många fall kunna följa med en ny skattelag som träffar redan

intjänade inkomster. Problemet blir med andra ord eu avvägningsfråga.

Till bedömning föreligger nu ett förslag till konjunkturskatt, avsedd att

träffa under 1951 framkomna mervinster. Skatten aktualiserades offentligt

först i början eller mitten av november 1951. Detta skedde bl. a. under intryck

av de under hösten starkt stegrade skogspriserna. Om man principi
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 79,

ellt erkänner det berättigade i att i vissa exceptionella lägen särbeskatta

konjunkturvinster — något som tidigare skett inom såväl svensk som utländsk

lagstiftning — bör enligt min mening därav följa att man också

stundom måste acceptera en retroaktiv tillämpning av en sådan beskattning.

Att på ett tillräckligt tidigt stadium förutse en högkonjunktur av sådan

styrka och omfattning, att den i och för sig motiverar en särskild konjunkturbeskattning,

låter sig oftast svårligen göra. Jag bortser härvid från

sådana fall som exempelvis då man vid utbrottet av det senaste världskriget

med tämligen stor sannolikhet kunde bedöma att detta skulle utgöra upptakten

till en utpräglad konjunktur. Om konjunkturbeskattningen skall få

avsedd effekt ur ekonomiska och psykologiska synpunkter, kan det därför

bli erforderligt att tillgripa en lagstiftning, som verkar bakåt i tiden.

Jag har tidigare redovisat de skäl som tala för att i nuvarande läge införa

en tillfällig konjunkturbeskattning. Syftet med denna — nämligen att

till samhället indraga viss del av de mervinster, som enligt vad jag i det

föregående närmare utvecklat framkommit som en följd av en exceptionell

internationell konjunktur — skulle förfelas om beskattningen icke träffade

1951 års inkomster. Det är därför enligt min mening nödvändigt att

göra den föreslagna skatten retroaktiv. Självfallet följer härmed såsom i

remissyttrandena framhållits åtskilliga olägenheter. Detta medför å sin sida

att den föreslagna konjunkturvinstbeskattningen bör gestaltas så att dess

verkningar bli lindrigare än vad som skulle ha blivit fallet, därest den icke

varit retroaktiv. Denna synpunkt torde ha beaktats även av utredningsmännen

vid utformningen av deras förslag.

I några hänseenden torde ytterligare hänsyn böra tagas till det nu anförda.

Från vissa remissinstanser har framhållits att olägenheterna av retroaktiviteten

särskilt skulle komma att göra sig gällande för sådana företag,

vilka redan före offentliggörandet av förslaget om konjunkturskatten

fastställt bokslut och vinstdispositioner. För denna invändning föreligger

självfallet åtskilligt fog. Om, såsom jag i det följande kommer att föreslå,

skattskyldiga vilkas räkenskapsår gått till ända före den 1 november 1951

få rätt att välja att taxeras till konjunkturskatt år 1952 för inkomsterna

under nämnda räkenskapsår eller att taxeras till konjunkturskatt först år

1953 på grundval av inkomsterna under det nu löpande räkenskapsåret, synes

emellertid det väsentliga av kritiken i denna del böra bortfalla. Härjämte

ämnar jag, såsom jag redan delvis antytt, i det följande föreslå vissa

uppmjukningar av förslaget beträffande sådana företag som under år 1951

erlagt export- och prisutjämningsavgifter.

Till spörsmålet om taxeringsorganisationens möjligheter att bära den ytterligare

arbetsbelastning, som en taxering till konjunkturskatt under år

1952 medför, återkommer jag i det följande.

Huruvida en allmän konjunkturskatt blir erforderlig även för 1952 års

inkomster är ännu för tidigt att slutgiltigt bedöma. En viss dämpning av

överkonjunkturen inträdde redan under 1951 inom vissa områden av näringslivet.

Det synes troligt att denna tendens kommer att, kanske med

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds proposition nr 79.

ökad styrka, göra sig gällande även under innevarande år. Såsom redan i

finansplanen i årets statsverksproposition angavs är det sannolikt att 1951

inneburit ett toppläge i fråga om vinster för de av högkonjunkturen mest

berörda företagen. I vart fall har jag icke för avsikt att i detta sammanhang

föreslå någon allmän konjunkturbeskattning avseende 1952 års inkomster.

III. Allmän motivering.

1. Sammanfattning av utredningsmännens förslag.

Utredningsmännen föreslå införande av en förordning om konjunkturskatt

för år 1952 avseende sådan inkomst av skogsbruk och inkomst av

rörelse, som uppkommit under det beskattningsår, för vilket taxering till

statlig inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i första instans år

1952. Förordningen skall vara tillämplig endast å inkomst, som är skattepliktig

till statlig inkomstskatt. I fråga om inkomst av rörelse skall dock

förordningen icke äga tillämpning beträffande utövare av s. k. fria yrken.

Särskild skatteplikt för tantiem eller därmed jämförlig inkomst av tjänst

föreslås icke, men hänsyn skall vid beräkning av skattepliktig inkomstökning

av rörelse i vissa fall tagas till dylika utgifter i rörelsen. Deklarationsskyldighet

skall åligga envar skattskyldig, som åtnjutit inkomst, som nu

sagts, dock att sådan skyldighet i vissa fall skall inträda först efter anmaning.

Konjunkturskatt skall utgå efter 40 procent å en på visst sätt beräknad

beskattningsbar merinkomst av skogsbruk och av rörelse under beskattningsåret

1951. Skatten skall i princip vara avdragsgill vid den statliga

inkomsttaxeringen.

Merinkomsten bestämmes i fråga om rörelse till skillnaden mellan en

på visst sätt uppskattad inkomst av förvärvskällan under beskattningsåret

(omräknad nettointäkt) och under jämförelseåret (jämförelseinkomst). I

regel skall beskattningsåret 1949 utgöra jämförelseår. Av den sålunda framräknade

merinkomsten (uppskattad merinkomst) skall 30 procent undantagas

från beskattning såsom beroende på naturlig utveckling, rationalisering

eller dylikt. Återstoden skall utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

Taxerad merinkomst av skogsbruk fastställes till en i regel efter schablonmässiga

grunder beräknad prisstegringsvinst utöver omkostnadsökning.

Taxerad merinkomst skall fastställas gemensamt för skattskyldigs samtliga

förvärvskällor av rörelse, å ena, samt av skogsbruk, å andra sidan.

Från taxerad merinkomst eller, därest den skattskyldige haft taxerad

merinkomst av både skogsbruk och rörelse, från summan av taxerade merinkomster,

skall avdragas ett belopp å 10 000 kronor. Återstoden skall utgöra

beskattningsbar merinkomst.

Den omräknade nettointäkten för beskattningsåret erhålles genom omräkning

av nettointäkten av förvärvskällan med hänsyn till vinstreglerande

dispositioner beträffande varulager, inventarier, pensions- och investerings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

fonder, varjämte hänsyn skall tagas till förändringar av vissa onormala omkostnader.

Omräknad nettointäkt för jämförelseåret beräknas i huvudsak efter enahanda

grunder. Med hänsyn till penningvärdets fall föreslås denna skola

ökas med 20 procent och det därvid erhållna beloppet utgöra jämförelseinkomst.

I vissa fält skall jämförelseinkomst kunna beräknas på annat sätt.

2. Skattepliktig inkomst.

Utredningsmännen framhålla, att med hänsyn till konjunkturens speciella

karaktär måhända skulle kunna särskiljas vissa näringsgrenar, vilka i särskilt

hög grad gynnats av konjunkturen. Att sålunda skogs- och träindustrier

liksom vissa andra exportindustrier hade haft särskilt goda vinster

under år 1951 syntes vara uppenbart. Detsamma gällde beträffande inkomst

genom försäljning av skog och skogsprodukter. Utredningsmännen

ha emellertid ansett, att återverkningarna från de särskilt gynnade delarna

av näringslivet torde ha påverkat så stor del av näringslivet i dess helhet,

att en konjunkturskatt borde givas en mera generell karaktär.

Vad anginge inkomst av rörelse syntes dock inkomst av fria yrken kunna

undantagas från skatteplikt. Även i övrigt förekomme ett antal näringsgrenar

inom denna inkomslart, beträffande vilka presumtionen starkt talade

mot, att inkomstökning påverkats av konjunkturen. Det skulle därför kunna

övervägas att från skatteplikt undantaga vissa andra verksamhetsgrenar,

vilka i varje fall icke direkt påverkats av konjunkturen. Med hänsyn till

de ovan berörda återverkningarna från konjunkturbetonade branscher, ha

utredningsmännen emellertid funnit detta icke tillrådligt. Däremot ha utredningsmännen

föreslagit, att riksskattenämnden skulle kunna beträffande

viss näringsgren förklara, att uppkommen merinkomst icke i första hand

skulle anses hava berott på den speciella konjunkturen. En sådan förklaring

skulle lämnas efter framställning från vederbörande näringsorganisatiön

och avse branschen i dess helhet. Då riksskattenämnden avgivit sådan förklaring

beträffande viss näringsgren, skall deklarationsskyldigheten för

skattskyldig, som utövade näringsverksamhet enbart inom denna näringsgren,

göras beroende av anmaning.

I fråga om inkomst av jordbruksfastighet syntes enligt utredningsmännen

skatteplikten böra begränsas till inkomst av skogsbruk.

Beträffande övriga inkomstarter har i den remitterade promemorian framhållits,

att det torde vara möjligt att fastslå, att de icke alls eller i ringa

utsträckning gynnats av konjunkturen. De skulle därför kunna undantagas

från den särskilda skattens tillämpningsområde. Sålur.åc; syntes inkomst hänförlig

till någon av inkomstarterna annan fastighet, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet

och kapital böra undantagas från konjunkturbeskattning.

Visserligen kunde beträffande realisationsvinster skäl anföras för beskattning,

eftersom konjunkturen kunde antagas inverka exempelvis på en skogbärande

jordbruksfastighets försäljningspris. Beträffande realisationsvinster

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

gällde emellertid särskilda förhållanden, enär det stötte på stora svårigheter

att utreda i vad mån den realiserade värdestegringen uppkommit under

beskattningsåret ävensom i vad mån densamma vore beroende av penningvärdeförsämring.

En konjunkturbeskattning av realisationsvinster skulle

vara förenad med stora praktiska svårigheter och dylika vinster, som berott

på konjunkturen, torde knappast hava förekommit i större utsträckning

under år 1951. Ett ytterligare skäl att från beskattning undantaga realisationsvinster

uppkomna under beskattningsåret 1951 vore dessa vinsters karaktär

av engångsinkomst. Om konjunkturbeskattningen vore känd före

avyttringen hade förmodligen skatten inverkat på försäljningspriset eller

måhända föranlett att försäljningen icke kommit till stånd. På grund härav

ha utredningsmännen ansett sig höra förorda, att all till tillfällig förvärvsverksamhet

hänförlig inkomst skulle undantagas från konjunkturbeskattning.

Även inom inkomstarten kapital torde förekomma inkomster, som kunna

anses vara beroende av konjunkturen, exempelvis utdelningar å aktier i

konjunkturpåverkade aktiebolag. Den konjunkturvinst, som kunde förekomma

här, syntes emellertid vara tillräckligt beaktad genom att det utdelande

bolaget vore underkastat konjunkturskatt på sin vinst.

Beträffande inkomstarten tjänst syntes endast i undantagsfall kunna

förekomma konjunkturbetonad inkomst, nämligen då fråga vore om tantiem

och annan löneinkomst, som sammanhängde med det utbetalande företagets

vinstförhållanden. De fall, som enligt utredningsmännens mening

borde bliva beaktade, vore dock endast de, där intressegemenskap förelåge

mellan löntagaren och arbetsgivaren. I dessa fall kunde genom löneutbetalningar

företagets vinst överföras på delägaren och därigenom undgå beskattning.

Enligt utredningsmännens mening syntes det dock mest praktiskt

att lösa detta problem i samband med beräkning av skattepliktig inkomstökning

hos arbetsgivaren och följaktligen icke låta de angivna omständigheterna

föranleda skatteplikt för inkomstarten tjänst.

Remissyttrandena. Utredningsmännens förslag, att konjunkturskatten

skulle avse allenast inkomst av rörelse och inkomst av skogsbruk, har i

princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

I fråga om den föreslagna skatteplikten för inkomst av rörelse ha dock

framställts vissa erinringar. Därvid har framhållits önskvärdheten av att

redan i författningstexten skulle utöver inkomst av de s. k. fria yrkena från

skatteplikt undantagas inkomst av sådana rörelsegrenar, beträffande vilka

presumtionen talade för att inkomsten icke vore påverkad av den särskilda

konjunkturen.

Sålunda uttalar länsstyrelsen i Stockholms län följande:

I direktiven för utredningsarbetet har framhållits att den mest iögonfallande

vinstkonjunkturen vore rådande inom exportindustrien och inom

området för handeln med skogsprodukter, men att de ifrågasatta bestämmelserna

borde få en mera generell utformning, så att skattskyldiga med

inkomster, som äro föranledda — direkt eller indirekt —- av vinstkonjunk
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

turen, i lika mån beröras av bestämmelserna. Avsteg från denna princip

borde allenast göras då så av praktiska skäl funnes påkallat. I förslaget har

förutsatts att riksskattenämnden, efter framställning från näringsorganisation,

beträffande visst slag av rörelse skulle äga förklara, att inkomstökning

såsom oberoende av rådande vinstkonjunktur icke skall beskattas enligt

ifrågavarande förordning. Emellertid torde med fog redan nu kunna göras

gällande att för ett stort antal rörelsegrupper, vilka representera flertalet

rörelseidkare, någon vinstkonjunktur av ifrågavarande slag icke förelegat.

Detta torde exempelvis gälla praktiskt taget hela konsumtionshandeln. Det

torde kunna antagas, att rörelseidkare av detta slag endast sällan skulle

komma att påföras konjunkturskatt. Kontrollarbetet måste då för dessa

grupper bli meningslöst. Det synes därför lämpligast att genom direkta

lagbestämmelser reglera undantagen. Härigenom skulle man icke blott kunna

begränsa den extra arbetskraft, som måste anskaffas för kontrollarbetet,

utan även på ett tidigt stadium kunna beräkna omfattningen av den oundgängliga

nyrekryteringen.

Kooperativa förbandet framhåller, att en förutsättning för att den föreslagna

skatten skall motsvara sitt syfte är att den träffar de grupper, som

påtagligt gynnas av den nuvarande överkonjunkturen, men icke fördyrar

omkostnaderna för de grupper, som icke alls eller blott i mindre grad gynnas.

Förbundet ifrågasätter om det icke vore med skattelagens i direktiven angivna

allmänna syfte bättre överensstämmande att redan från början i

lagtexten undantaga vissa grupper av näringsidkare, vilka veterligen icke

gynnas av den allmänna exportkonjunkturen eller haussen på trävarumarknaden

och vilkas vinster ej heller nämnvärt påverkas av den allmänna

vinstkonjunktur, som anses råda i vårt land. Hit hör enligt förbundets

mening detaljhandeln med livsmedel. Dessa varor äro i största utsträckning

(till omkring 80 %) prisreglerade och de som handla med dessa varor

förnimma konjunkturen närmast genom ökade omkostnader och svårigheter

att anskaffa nödigt kapital för lagerhållningen. Bl. a. ha kraftiga prishöjningar

för emballage — vilka skapat vinster i andra företag — starkt

bidragit till ökningen av detaljhandelns kostnader.

Då den kvantitativa varuomsättningen inom livsmedelshandeln utvecklas

ganska konstant, kunna mera betydande inerinkomster inom denna bransch

uppstå endast genom att marginalerna ökas mera än som betingas av kostnadernas

stegring. Men den under fjolåret av priskontrollnämnden medgivna

justeringen av marginalerna har icke ens fullt täckt de under 1951 ökade

kostnaderna. Uppfattningen att inga mervinster uppstått under 1951 får stöd

i den hittills kända resultatutvecklingen inom konsumentkooperationen.

Då man således ganska säkert kan utgå ifrån, att några nämnvärda konjunkturvinster

icke kunna uppstå för detaljhandeln med livsmedel i dess

helhet, anser förbundet att man bör undantaga denna bransch från skattskyldighet.

Likartade förhållanden som inom livsmedelsbranschen förekomma även

inom andra detaljhandelsbranscher. Inom textilhandeln torde visserligen

konjunkturbetonade vinster ha uppstått under förra delen av år 1951, men

dessa vinster komma förmodligen redan att under innevarande år utjämnas

av prisfall på inneliggande lager. Det torde därför böra övervägas om

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

icke hela detaljhandeln med konsumtionsvaror borde undantagas från den

föreslagna skattelagens tillämplighetsområde. Därest man undantar detaljhandeln

med livsmedel men icke andra konsumtionsvaror, bör en regel uppställas

för behandling av företag, som föra både livsmedel och andra varor.

Företag där minst två tredjedelar av omsättningen utgöres av livsmedel

synas då böra undantagas.

En annan grupp som synes böra undantagas i den föreslagna lagstiftningen

är försäkringsföretagen. Livförsäkringsbolagen beskattas numera

efter 1950 års ändring av kommnnalskattelagen på ett sådant sätt, att vinstberäkningen

icke har något samband med överskott ? affärsmässig mening.

Detsamma gäller i stort sett även sakförsäkringsbolagen. Härtill kommer all

på grund av nämnda ändring i denna bolagsbeskattning någon verklig jämförelse

mellan de beskattade inkomsterna åren 1951 och 1949 näppeligen

kan åstadkommas.

Genom att från lagens tillämplighetsområde från början undantaga detaljhandeln

med livsmedel och andra konsumtionsvaror samt försäkringsrörelsen

och möjligen vissa andra grupper av inkomst av rörelse skulle en

avsevärd förenkling av taxeringsarbetet vinnas.

Liknande synpunkter anföras av riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken

och länsstyrelsen i Östergötlands län.

Enligt länsstyrelsen i Kalmar län synes utredningsmännens förslag, att

riksskattenämnden skulle kunna beträffande viss näringsgren förklara, att

inkomstökningen vore oberoende av vinstkonjunkturen, närmast få den

följden, att riksskattenämnden — vilket icke torde vara avsett — i praktiken

bleve en lagstiftande myndighet. Frågan huruvida viss bransch skulle

underkastas konjunkturvinstbeskattning eller icke torde knappast böra läggas

på riksskattenämnden. Det syntes länsstyrelsen riktigare, att denna

fråga direkt löses genom lagstiftningen.

Länsstyrelsen i Hallands län är inne på liknande tankegång men anser

spörsmålet böra lösas så, att i författningstexten skola angivas de kategorier

skattskyldiga, som skola beröras av beskattningen.

I detta sammanhang må anmärkas att speciella önskemål i fråga om

skatteplikten ha framförts i vissa remissyttranden samt i framställningar,

som ingivits av näringsorganisationer och enskilda. Sålunda föreslås att

från skatteplikt skola undantagas inkomst av bank-, sparbanks- och försäkringsrörelse

samt vinster, som uppkommit i samband med produktion, distribution

och försäljning av elkraft.

I övrigt ha några remissinstanser, vilka i och för sig godtagit utredningsmännens

förslag om att riksskattenämnden efter framställning från näringsorganisation

skall kunna förklara viss bransch icke vara påverkad av den

särskilda konjunkturen, framfört vissa önskemål och erinringar av mera

formell art.

Riksskattenämnden framhåller sålunda, att den riksskattenämnden tilllagda

befogenheten att förklara visst slag av rörelse undantaget från konjunkturbeskattningen

torde komma att ställa riksskattenämnden inför

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

vanskliga avgöranden. Nämnden förutsätter, att sådana förklaringar främst

skola ifrågakomma beträffande verksamhet, avseende tillverkning och försäljning

av varor som framställas inom riket för inhemsk konsumtion och

här äro underkastade så sträng priskontroll, att rörelsevinsten icke kan antagas

ha nämnvärt påverkats av konjunkturen. Såsom exempel på rörelse

av den art att förutsättningar för undantagande kunna föreligga vill riksskattenämnden

— ehuru nämnden icke nu haft möjlighet att närmare undersöka

förhandenvaron av dessa förutsättningar — nämna vissa områden

inom livsmedelshandeln ävensom tegelfabrikation. Riksskattenämnden förutsätter,

att beslut varom här är fråga böra meddelas efter samråd med priskontrollnämnden.

Det kan enligt riksskattenämndens mening ifrågasättas, om icke förklaring

av ifrågavarande art bör kunna meddelas med avseende å sådana företag

inom viss bransch, vilkas omsättning understiger visst angivet belopp.

Sveriges industriförbund finner det angeläget att uttrycket i den föreslagna

lagtextens 5 § 2 mom. »visst slag av rörelse» icke vid tillämpningen

gives den tolkningen, att förklaringen nödvändigtvis skall omfatta hela den

bransch, vederbörande näringsorganisation företräder. Även om t. o. in. de

flesta företagen inom branschen dragit fördel av konjunkturen, kunna andra

företag inom samma bransch, exempelvis av den anledningen, att de endast

tillverka vissa slag av varor, icke haft någon fördel därav. Tillverkning avvissa

angivna varor synes med fog kunna rubriceras såsom »visst slag av

rörelse». Den omständigheten, att det övervägande antalet företag inom en

bransch icke redovisat inkomstökning, synes å andra sidan ofta böra utgöra

tillräcklig anledning att undantaga hela branschen från taxering.

Kooperativa förbundet anför liknande synpunkter.

Sveriges grossistförbund vill förorda att förklaringarna från riksskattenämnden

förlänas en för taxeringsmyndigheterna bindande verkan. Värdet

av den föreslagna anordningen skulle härigenom väsentligt ökas, även om

förklaringarna samtidigt måste förutsättas bli givna i en restriktivare utformning

än eljest.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att bestämmelsen om att skattepåföring

trots riksskattenämndens förklaring skall kunna i det särskilda

fallet sakna betydelse. Det torde nämligen icke finnas någon som helst möjlighet

för taxeringsintendenten att förebringa erforderlig bevisning.

Departementschefen. De skäl varmed utredningsmännen motiverat sitt

förslag om hur skattepliktens omfattning skall regleras anser jag bärande.

Det skulle givetvis ha varit önskvärt om skattepliktens omfattning, såsom i

några remissyttranden yrkats, kunnat redan i lagtexten ytterligare preciseras

genom uppräkning antingen av sådana näringsgrenar, vilka äro konjunkturbetonade,

eller sådana, som icke äro konjunkturbetonade. Eftersom

en i lagtext gjord uppräkning i detta sammanhang måste förutsättas bliva

fullständig, skulle detta emellertid fordra mycket omfattande och tidskrävande

undersökningar.

Den utväg, utredningsmännen föreslår, synes mig i stort sett leda till sam
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

45

ma resultat. Eftersom det är uppenbart, att vissa näringsgrenar ligga utanför

den särskilda konjunkturens påverkan, synes riksskattenämndens uppgift

i åtskilliga fall bliva av mera formell och föga tidskrävande natur, varför

besked om de viktigaste undantagen från skatteplikten snabbt böra kunna

erhållas från nämnden.

Sålunda synes mig förklaringar om undantagande från skatteplikt utan

mera omfattande utredningar kunna lämnas exempelvis i fråga om banker,

sparbanker och försäkringsföretag, apotek, företag, som bedriva produktion,

distribution och försäljning av elkraft, kommunikationsföretag utom rederier,

bokförlag, tryckerier och tidningar, hotell- och restaurangrörelse, teater-

och biografrörelse. Vidare torde detaljhandel inom livsmedels-, textil-,

konfektions-, läder-, skinn- och skobranscherna i regel icke vara påverkad

av den särskilda konjunkturen.

Riksskattenämndens förklaring bör givetvis kunna aA''se vissa företag

inom en bransch. Vidare är det självklart, att om en förklaring av riksskattenämnden

lämnas efter framställning från viss branschorganisation,

förklaringen skall avse samtliga företag inom denna bransch, oavsett om

de äro anslutna till organisationen eller icke. Därest inom en bransch näringsorganisation

icke finnes, bör förklaring kunna lämnas efter framställning

från enskilt företag inom sådan bransch.

Den omständigheten, att en bransch i och för sig kan bedömas såsom icke

konjunkturbetonad, hindrar givetvis icke att enstaka företag inom branschen

kunna ha åtnjutit vinstökning på grund av den särskilda konjunkturen.

Jag anser i likhet med utredningsmännen, att en förutsättning för

att riksskattenämnden skall kunna erhålla befogenhet att lämna sådan förklaring,

varom är fråga, är, att det gives möjlighet till beskattning i det särskilda

fallet. Utredningsmännens avsikt torde ha varit att lämna taxeringsintendenten

tillfälle att ingripa endast i mera påtagliga fall. Utredningsmännen

ha därvid föreslagit att det i sådana fall skulle åligga taxeringsintendenten

att visa icke endast att merinkomsten berott på den särskilda konjunkturen

utan även i vilken omfattning så varit fallet. Jag anser i likhet med ett

flertal remissinstanser, att en på detta sätt utformad bestämmelse icke skulle

giva taxeringsintendenten praktisk möjlighet att ingripa, då riksskattenämnden

avgivit förklaring, som här avses. Jag förordar därför att bestämmelsen

i stället får det innehållet, att riksskattenämnden skall äga rätt att

efter framställning från taxeringsintendent beträffande viss skattskyldig förordna

att lämnad förklaring rörande den bransch, den skattskyldige tillhör,

icke skall vara tillämplig å den skattskyldige. Har dylikt uttalande gjorts

skall den skattskyldige kunna påföras taxering till konjunkturskatt i vanlig

ordning. Förordnande om sådant undantag synes icke behöva föregås av

alltför vidlyftiga utredningar. För att kunna meddela ett förordnande synes

till riksskattenämndens förfogande behöva ställas endast sådant utredningsmaterial

som visar eller gör sannolikt, att de skäl som legat till grund för

nämndens förklaring om skattefrihet för viss bransch — exempelvis att denna

är utpräglat hemmamarknadsbetonad — icke föreligga beträffande visst

företag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

3. Skattskyldigheten.

Utredningsmännen. Skattskyldig till konjunkturskatt föreslås skola vara

envar fysisk eller juridisk person, vilken åtnjutit enligt de av utredningsmännen

förordade bestämmelserna skattepliktig inkomstökning av rörelse

eller skogsbruk, under förutsättning, att den fysiska eller juridiska personen

är skattskyldig för den inkomst, vartill inkomstökningen hänför sig,

enligt förordningen om statlig inkomstskatt vid 1952 års taxering.

Från skattskyldighet föreslås skola undantagas systembolag, som avses i

förordningen angående försäljning av rusdrycker, Aktiebolaget Vin- och

spritcentralen samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet. Anledning att

lritaga övriga aktiebolag, från vilka utdelningen i sin helhet tillfaller staten

eller kommun, från skattskyldighet för konjunkturskatt anse utredningsmännen

icke föreligga.

Departementschefen. Mot utredningsmännens förslag i denna del, som i

princip icke föranlett några invändningar från remissinstansernas sida, har

jag icke något att erinra.

4. Beskattningsåret.

Utredningsmännens förslag innebär, att den föreslagna förordningen skall

avse inkomster, för vilka taxering till statlig inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd

i första instans år 1952. Enligt förslaget skall således förordningen

bliva tillämplig å inkomster under kalenderåret 1951 eller däremot

svarande räkenskapsår.

Om räkenskapsår omlägges så, att taxeringen år 1952 kommer att avse

längre eller kortare tid än 12 månader, skall hänsyn härtill tagas vid bestämmande

av jämförelseinkomsten. Om genom omläggning av räkenskapsår

skattskyldig undgår taxering år 1952, skall han taxeras till konjunkturskatt

år 1953, även om allmän taxering till konjunkturskatt då ej äger rum.

Remissyttrandena. Utöver de principiella invändningar, för vilka redogörelse

tidigare lämnats, ha i några remissyttranden anförts betänkligheter i

fråga om den föreslagna beskattningsperioden i sådana fall, då räkenskapsåret

icke sammanfaller med kalenderåret 1951.

Riksräkcnskapsverket framhåller sålunda, att eftersom den särskilda konjunkturen,

speciellt de höga virkes- och malmpriserna, gjort sig gällande

framför allt under senare delen av kalenderåret 1951, sådana skattskyldiga,

för vilka räkenskapsåret mera avsevärt avviker från kalenderåret, torde

komma att i mindre grad än övriga träffas av den föreslagna konjunkturskatten.

En utjämning härutinnan synes ofrånkomlig. Riksräkenskapsverket

förutsätter, att denna fråga beaktas vid författningsbestämmelsernas

utformning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

47

Sveriges industriförbund anser, att om beskattningen skall givas retroaktiv

verkan bör dock företag, beträffande vilka taxeringen år 1952 avser räkenskapsår,

som gått till ända före den 31 doceinber 1951, uteslutas från

den föreslagna författningens tillämpningsområde. En likformig behandling

av företagen skulle ju det oaktat kunna vinnas, om den sista taxeringen till

konjunkturskatt för de ovanberörda företagen verkställdes ett år senare

än för de övriga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Vad angår den föreslagna konjunkturbeskattningen synes emellertid icke

böra bortses från att skattskyldiga med brutna räkenskapsår kunna komma

i sämre ställning än sådana, vilka hava bokslut per den 31 december

1951. Dessa senare kunna genom bokslutsreglerande åtgärder i viss utsträckning

lägga den vanliga inkomsttaxeringen tillrätta med tanke på vad som

genom samspelet mellan inkomstskatt och konjunkturskatt blir för dem

minst betungande. En möjlighet vore att skattskyldiga, vilka redan verkställt

sina bokslut före viss tidpunkt under år 1951, skulle påföras taxering

till konjunkturskatt först under år 1953. En sådan ordning torde emellertid

även komma att medföra icke önskvärda komplikationer. Länsstyrelsen vill

i stället föreslå, att alla skattskyldiga, vilkas bokslut avse tid, som tilländagår

före den 31 december 1951, skola beredas möjlighet att vid 1952 års

inkomsttaxering åberopa en särskild, med bokslutet icke överensstämmande

balansräkning. Denna senare borde alltså efter särskilt yrkande av den

skattskyldige kunna prövas och godtagas såsom utgående balansräkning

för det beskattningsår, för vilket taxering sker år 1952 och finge i konsekvens

härmed även gälla såsom ingående balansräkning för det beskattningsår,

för vilket taxering sker år 1953.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att särbestämmelser böra meddelas

för sådana fall, då beskattningsåret endast omfattar en förhållandevis

ringa del av kalenderåret.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Enligt de sakkunnigas förslag skall konjunkturskatt utgå å inkomstökning,

uppkommen under det beskattningsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt

verkställes år 1952. Ett sådant beskattningsår kan omfatta olika

tidsperioder under tiden 1/3 1950—29/2 1952. Dessa tidsperioder kunna i

vissa fall utgöra endast en månad och i andra fall omfatta upp till iy2 år.

Under tiden 1/3 1950—29/2 1952 ha betydande prisökningar inträffat inom

vissa branscher. Konjunkturskatten kan därför få helt olika tyngd för skattskyldiga,

som ej ha samma räkenskapsår. Så torde t. ex. konjunkturvinsten

under ett räkenskapsår omfattande tiden 1/3 1951—29/2 1952 få antagas ha

varit väsentligt större än under ett räkenskapsår, som avser tiden 2/3 1950

—1/3 1951.

Enligt förslaget synes också möjlighet stå öppen för skattskyldiga, varom

nu är fråga, att helt eller delvis undandraga sig konjunkturskatten genom

omläggning av sitt räkenskapsår så att detta kommer att omfatta en mindre

del av kalenderåret 1951 än som normalt skulle ha varit fallet.

Under förutsättning att taxering till konjunkturskatt påföres jämväl ett

kommande år torde här påtalade ojämnheter kunna i stort sätt tillrättas vid

senare taxeringar. I motsatt fall torde det bliva nödvändigt att i olika avseenden

ändra föreslagna bestämmelsen. Eventuellt bör härvid fastslås att

1952 års taxering skall avse inkomstökning, uppkommen under kalenderaret

1951.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Skogsstyrelsen, som framhåller att överkonjunkturen speciellt inom skogsbruket

gjort sig gällande med särskild styrka från sommaren eller hösten

1951, anser att den föreslagna lagstiftningens tillämplighet bör begränsas

till att avse inkomster, som åtnjutits efter den 1 juli 1951.

Liknande synpunkter anföras av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Departementschefen. Med den utformning utredningsmännen givit bestämmelserna

om beskattningsperioden skulle, som i några remissyttranden påpekats,

konjunkturskatt drabba även sådana skattskyldiga, vilkas räkenskapsår

gått till ända före den tidpunkt, då utredningsarbetet om den ifrågasatta

lagstiftningen blivit mera allmänt känt. Vill man undvika en sådan

verkan av de ifrågasatta bestämmelserna, skulle detta kunna åstadkommas

genom att man från taxering till konjunkturskatt för år 1952 undantoge

vissa skattskyldiga, förslagsvis sådana vilkas ifrågavarande räkenskapsår

avslutats före den 1 november 1951. En sådan bestämmelse torde emellertid

icke kunna meddelas utan att man samtidigt föreskriver att de av denna

bestämmelse berörda skattskyldiga skola taxeras till konjunkturskatt för ett

senare år. Skulle någon allmän taxering till konjunkturskatt för år 1953

icke beslutas, borde följaktligen de ifrågavarande skattskyldiga dock taxeras

till konjunkturskatt sistnämnda år. Skulle å andra sidan en allmän taxering

till konjunkturskatt ske 1953, får i samband med beslut därom frågan om

en taxering år 1954 av nyssnämnda grupp av skattskyldiga regleras.

En anordning sådan som den nu antydda anser jag mig kunna förorda.

Emellertid kan skattskyldig, som skulle beröras av en sådan regel, finna det

vara med sin fördel bättre förenat att bli taxerad till konjunkturskatt år

1952 i stället för ett senare år. Det synes rimligt att tillgodose ett sådant

önskemål. Bestämmelserna böra därför så utformas, att skattskyldig, vars

ifrågavarande räkenskapsår avslutats före den 1 november 1951, skall taxeras

till konjunkturskatt för år 1952, därest han icke tillkännager en önskan

att i stället bli taxerad till sådan skatt år 1953. Begäran att bli taxerad först

år 1953 bör skriftligen framställas när den skattskyldige enligt förordningen

är pliktig avlämna deklaration till ledning för taxering till konjunkturskatt

år 1952 och senast den 31 augusti 1952. En sådan begäran skall

göras skriftligen antingen å blankett för deklaration till konjunkturskatt

eller i annan ordning. Deklarationen behöver i sådant fall icke upptaga andra

uppgifter än nyssnämnda begäran.

Utredningsmännen ha icke funnit erforderligt föreslå särskilda bestämmelser

för det fall, då det beskattningsår för vilket taxering till konjunkturskatt

skall ske år 1952 omfattar en kortare tidrymd än 12 månader.

Med hänsyn till de nackdelar, som en omläggning av räkenskapsår under

den nu ifrågavarande tiden medför för de skattskyldiga — det må erinras

om att bestämmelserna om investeringsskatt i sådant fall bli tillämpliga

såväl vid 1952 som vid 1953 års taxering, vid sistnämnda års taxering jämsides

med bestämmelserna om investeringsavgift — kan jag biträda förslaget

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

49

i denna del. öppnas en möjlighet, på sätt jag nyss förordat, för vissa skattskyldiga

att förskjuta taxeringen ett år i framtiden, torde det å andra sidan

bli erforderligt att beakta den möjlighet till kringgående av bestämmelserna,

som en omläggning av räkenskapsår i sådant läge öppnar. Ett exempel belyser

innebörden av det sagda. En skattskyldig med räkenskapsår 1/10 1950

—30/9 1951 hemställer att bli taxerad år 1953, d. v. s. för det räkenskapsår

som börjar 1/10 1951. Detta räkenskapsår kan han avsluta 1/3 1952 och

följaktligen år 1953 bli taxerad allenast för en beskattningsperiod omfattande

fem månader.

För att förhindra ett dylikt kringgående av bestämmelserna om konjunkturskatt

bör föreskrivas, att den skattskyldige äger bli taxerad till dylik

skatt år 1953 i stället för år 1952 allenast under förutsättning att det

beskattningsår, varom är fråga vid 1953 års taxering, omfattar minst 12

månader. Skulle det visa sig att skattskyldig vid sistnämnda års taxering

redovisar ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än 12 månader, bör

han följaktligen år 1953 taxeras till konjunkturskatt för inkomstökning

under det tidigare beskattningsåret.

Vid taxering till inkomstskatt kan inträffa att en skattskyldig ett år kan

taxeras för två beskattningsår. Antag att en skattskyldig, som har räkenskapsår

per den 30/6, vill omlägga detta så att räkenskapsåret utgår den

31/12. Om omläggningen sker år 1951 kommer han vid den ordinarie inkomsttaxeringen

år 1952 att taxeras dels för räkenskapsåret 1/7 1950—30/6

1951 och dels för räkenskapsåret 1/7—31/12 1951. Vid konjunkturbeskattningen

synes det emellertid lämpligt att se hela perioden 1/7 1950—31/12

1951 som ett beskattningsår och således åsätta den skattskyldige endast en

taxering. Härigenom vinnes bl. a. den fördelen, att om den skattskyldige haft

inkomstminskning under den ena perioden, denna inkomstminskning automatiskt

kommer att kvittas mot inkomstökning under den andra. Det är

uppenbart att jämförelseinkomsten skall jämkas med hänsyn till beskattningsårets

längd.

5. Särskilda bestämmelser ifråga om rörelse.

A. Beräkning av omräknad nettointäkt.

Utredningsmännen. Vid beräkningen av omräknad nettointäkt skall från

den vid taxeringen till statlig inkomstskatt fastställda nettointäkten avvikelser

göras i vissa hänseenden.

I den mån nettointäkten påverkats av förändringar i varulagerreserven

under året, skall nettointäkten jämkas med hänsyn

härtill. Detta föreslås skola ske på så sätt, att såväl för jämförelseåret som

för beskattningsåret ökning av dold reserv upptages som tillkommande post

och minskning av dold reserv såsom avgående post. Förändringar av dold

reserv skola därvid beräknas på följande sätt.

Storleken av dold reserv skall fastställas vid fyra tidpunkter, nämligen

4 Biliang till riksdagens protokoll i9.r>2. i saml. Nr 79.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

vid in- och utgången av jämförelseåret resp. beskattningsåret. Med dold reserv

vid in- och utgången av jämförelseåret skall avses skillnaden mellan

anskaffningskostnaden och bokfört värde. Utredningsmännen ha ansett, att

hänsyn till prisändringar under jämförelseåret icke behövde tagas, enär den

genomsnittliga prisnivån icke torde ha undergått så väsentliga förändringar

under år 1949, att ett hänsynstagande till desamma kunde ha någon större

praktisk betydelse för taxeringsresultatet. Detsamma syntes gälla för år

1948. I den mån förändringar förekommit torde dessa huvudsakligen ha bestått

i prisökningar och den underlåtenhet att taga hänsyn till prisändringarna,

som utredningsmännen i förenklande syfte föreslagit, bleve således

i övervägande antalet fall till de skattskyldigas fördel.

Under beskattningsåret (kalenderåret 1951 eller motsvarande räkenskapsår)

hade däremot avsevärda förändringar ägt rum i fråga om prisläget, huvudsakligen

i form av prisstegringar, och en underlåtenhet att vid beskattningen

till konjunkturskatt taga hänsyn härtill skulle kunna leda till avsevärd

nackdel för den skattskyldige. Bestämmelser till ledning för beräkningen

av ändringar i dold reserv under detta år ha därför föreslagits skola

utformas med hänsyn till dessa ändringar i prisläget.

Utredningsmännen ha därvid sökt finna en metod, som samtidigt som

den vore relativt enkel dock lämnade ett i stort sett tillfredsställande resultat.

Med utgångspunkt från att de prisförändringar, som skett under beskattningsåret,

i regel varit prisstegringar, ha utredningsmännen föreslagit,

att utgående lagret alltid skulle omräknas efter de anskaffningspriser, som

gällde för ingående lagret. I de fall lagerökning (och prisstegring) ägt rum,

komme således den föreslagna metoden att medföra, att lagerökningen finge

nedskrivas till de priser, som gällde vid ingången av beskattningsåret.

Skulle prissänkning genomsnittligt för lagret i dess helhet ha ägt rum

under beskattningsåret, borde den skattskyldige emellertid vara berättigad

att upptaga hela det utgående lagret till det lägre värde, som gällde vid beskattningsårets

utgång.

Vid beräkning av anskaffningsvärde å varulager skall hänsyn tagas till

inkurans.

I de fall, då utgående lager skulle upptagas efter de anskaffningspriser,

som gällde för ingående lager syntes detta kunna ske antingen på så sätt att

värdet av utgående lager framräknades vara för vara med begagnande av

de priser, som gällde för ingående lager eller också på så sätt, att det faktiska

anskaffningsvärdet för hela varulagret först fastställdes, varefter detta

anskaffningsvärde omräknades till priser, som gällde vid ingången av beskattningsåret

med ledning av ett eller flera prisindex.

Även i det fall anskaffningsvärdet å utgående lagret vara för vara skall

framräknas efter de för ingående lagret gällande anskaffningspriserna, ha

utredningsmännen ansett det ur kontrollsynpunkt vara nödvändigt, att uppgift

lämnades om lagrets verkliga anskaffningsvärde. Detta värde borde vara

tillgängligt för de skattskyldiga, enär dylik uppgiftsskyldighet förelåge enligt

förordningen om investeringsskatt.

Om i utgående lager funnes vara, till vilken motsvarighet saknades i in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

K ungt. Maj.ts proposition nr 79.

gående lager, skulle denna i det fall att omräkning skedde vara för vara, få

upptagas till det marknadspris, som gällde vid beskattningsårets ingång.

I den remitterade promemorian framhålles, att om man eftersträvade att

nå full jämförbarhet mellan jämförelseår och beskattningsår borde man i

varje särskilt fall undersöka om olika grunder tillämpats för avdrag för

v ä r d e in inskning å maskiner och inventarier vid inkomsttaxeringen

under respektive år och i så fall vidtaga erforderliga justeringar.

Emellertid ha utredningsmännen icke ansett det vara nödvändigt att,

då fråga är om hunden avskrivning, tynga taxeringsarbetet med regler i

detta hänseende. De ojämnheter det här kunde bli fråga om ha nämligen

ansetts i övervägande antalet fall icke vara av större betydelse. Utredningsmännen

ha jämväl framhållit, att avskrivning å maskiner och inventarier

enligt plan icke innefattade vinstdisposition. Det sagda har ansetts gälla även

i fråga om värdeminskningsavdrag för byggnader. En underlåtenhet att taga

hänsyn till eventuella ojämnheter i ifrågavarande avseende kunde visserligen

i vissa fall vara oförmånligt för den skattskyldige. Utredningsmännen ha

emellertid ansett, att skälig hänsyn härtill tagits genom att endast 70 procent

av den uppskattade merinkomsten föreslås skola tagas till beskattning.

Annorlunda förhölle det sig i de fall, då skattskyldig jämlikt punkt 4 av

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen åtnjöte rätt till fri avskrivning

å maskiner och inventarier. I dessa fall kunde icke utan vidare avgöras

i vad mån värdeminskningsavdraget motsvarade normal förslitning eller

utgjorde vinstdisposition. Utredningsmännen ha därför föreslagit att hänsyn

till dessa vinstreglerande dispositioner skulle tagas på så sätt, att den del

av avdraget för avskrivning under beskattningsåret, som överstege avdraget

för jämförelseåret, skulle tilläggas vid beräkning av omräknad nettointäkt

för beskattningsåret. Vore avdraget för avskrivning under beskattningsåret

lägre än under jämförelseåret, skulle skillnaden avdragas vid beräkningen

av omräknad nettointäkt för beskattningsåret.

Kunde skattskyldig visa, att inventariebeståndet under beskattningsåret

avsevärt överstege beståndet under jämförelseåret borde han dock beredas

möjlighet att minska tillägg, som enligt nyss angiven princip kunde ifrågakomma,

med belopp, som svarade mot värdeminskningsavdrag för normal

förslitning av den utökade maskinparken.

Utredningsmännens förslag innebär, att endast beskattningsårets nettointäkt

kommer att omräknas med hänsyn till ökning eller minskning av

vinstreglerande dispositioner i form av avskrivningar å maskiner och inventarier.

Har skattskyldig vid inkomsttaxeringen erhållit avdrag för nedskrivn

ing av värdet å rättigheter till leverans av til Igångar

enligt punkt 1 andra stycket av anv. till 41 § kommunalskattelagen,

skall dylikt avdrag upptagas såsom tillkommande post vid beräkning

av omräknad nettointäkt, därest icke visas, att avdraget motsvarar genom

prisfall uppkommen förlust.

A v s ä 11 n i n g a r till pensions- eller a n d r a perso n a 1- stiftelser föreslås i sin helhet skola betraktas såsom dispositioner av

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

vinstreglerande karaktär. En utredning om hur stor del av en under ett år

gjord avsättning, som kan anses motsvara de på året belöpande kostnaderna,

torde enligt utredningsmännens uppfattning knappast vara påkallad och dessutom

vara förenad med särskilt stora svårigheter. Det torde även kunna antagas,

att de gjorda avsättningarna endast till ringa del motsvara de på året

belöpande verkliga kostnaderna och utredningsmännen föreslå därför, att

avsättningarna vid beräkning av omräknad nettointäkt i sin helhet tilläggas

det år, då avdrag för avsättning erhållits vid inkomsttaxeringen.

Med avsättningar till pensionsstiftelser föreslås skola jämställas inbetalningar

till Svenska personal-pensionskassans särskilda pensionsfond.

Avsättningar till investeringsfonder skola enligt förslaget

i sin helhet anses utgöra vinstdispositioner och hänsyn till avdrag för

dylika avsättningar skall vid beräkningen av omräknad nettointäkt tagas på

samma sätt, som, enligt vad nyss angivits, föreslagits i fråga om avsättningar

till pensions- och andra personalstiftelser.

Har avsättning till investeringsfond tagits i anspråk under sådana förhållanden,

att den inräknats i nettointäkten eller använts för nedskrivning

å varulager eller för avskrivning å maskiner och inventarier, skall vid beräkning

av omräknad nettointäkt avdrag ske med ett motsvarande belopp, i

förekommande fall jämte ränta.

I den remitterade promemorian framhålles, alt utbetalningar till

delägare i s. k. f a in i 1 j e b o I a g, d. v. s. i aktiebolag eller ekonomomiska

föreningar, i vilka aktierna eller andelarna till huvudsaklig del ägas

eller på därmed jämförligt sätt innehavas av en fysisk person eller ett fåtal

fysiska personer, ofta kunna vara att anse såsom dispositioner av vinstreglerande

karaktär. Tantiem stode vidare såsom regel i direkt förhållande till

det utbetalande företagets vinst och kunde följaktligen vara påverkat av den

särskilda vinstkonjunkturen. Detsamma gällde i regel beträffande till delägare

utbetalad lön. Vid krigskonjunkturbeskattningen hade man tagit hänsyn

härtill på så sätt, att inkomst av tantiem och därmed jämförlig inkomst

av tjänst i förekommande fall hänfördes till skattepliktig inkomst för mottagaren,

oberoende av om mottagaren vore delägare eller icke i företaget. Enligt

utredningsmännens mening syntes det icke önskvärt eller lämpligt att införa

skatteplikt för sådan inkomst på sätt som skedde vid krigskonjunkturbeskattningen.

Utredningsmännen ha nämligen ansett det vara onödigt att

tynga taxeringsorganisationen med ett omfattande deklarationsmaterial, vilket

med hänsyn till konjunkturens art med största sannolikhet endast i ett

fåtal fall skulle föranleda taxering. Däremot kunde man emellertid enligt

utredningsmännens mening icke bortse från att konjunkturbetonade företag

genom exempelvis höga löner till delägare skulle kunna helt eller i väsentlig

mån undgå beskattning. Den enklaste utvägen att hindra ett dylikt förfarande

vore att, i stället för att beskatta mottagaren, utbetalningar till delägare i

familjebolag behandlades enligt de grunder, som utredningsmännen föreslagit

skola tillämpas exempelvis beträffande avsättningar till pensions- eller

andra personalstiftelser. Utbetalningar i form av lön, arvode och tantiem

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mdj.ts proposition nr 79.

53

el. dyl. till aktie- eller andelsägare i familjebolag samt premier för försäkringar

tecknade till förmån för sådan person eller hans familj, ävensom

andra liknande förmåner föreslås därför skola behandlas såsom dispositioner

av vinstreglerande karaktär och således tilläggas vid beräkning av omräknad

nettointäkt såväl för jämförelseåret som för beskattningsåret.

I promemorian framhålles att en extra ordinär beskattning medför en

benägenhet att belasta rörelsen med onormala kostnader i syfte

att minska verkan av den tillfälliga beskattningen. Investeringsavgiften, som

utgår bl. a. å kostnader för reparationer, kan ha en viss prohibitiv verkan i

detta hänseende men torde icke kunna anses tillfyllest. Förordningen om

investeringsavgifter skall dessutom icke träda i kraft förrän den 1 januari

1952. Utredningsmännen anse det därför vara nödvändigt att införa bestämmelser

av innebörd, att onormala kostnader icke skola vara avdragsgilla

vid taxering till konjunkturskatt. De kostnader, beträffande vilka i första

hand särskilda bestämmelser borde införas, torde vara kostnader för reparation,

avskrivning å osäkra fordringar och representationskostnader. Emellertid

borde det såvitt angår beskattningsåret 1951 vara tillfyllest, att utöver

en allmän regel av innebörd att sådana kostnader, vilka uppenbarligen

tillkommit i syfte att nedbringa konjunkturbeskattningen, icke skulle vara

avdragsgilla vid denna beskattning, stadga, att om avdrag för avskrivning å

osäkra fordringar under beskattningsåret överstiger motsvarande avdrag under

jämförelseåret, avdrag för överskjutande belopp skall medgivas endast

i den mån avdraget är erforderligt för täckande av konstaterade förluster.

I förekommande fall skall nettointäkten omräknas med hänsyn till

prissättning å från egen skog uttaget virke, som använts

i rörelse. Beträffande det förfaringssätt, som föreslås skola därvid tillämpas,

återkommer jag i det följande.

Vid uppskattning av omräknad nettointäkt föreslås vidare avgifter

vid export av skogsindustriprodukter, som utgå enligt

särskilt avtal, samt prisutjämningsavgifter skola upptagas

med det inbetalade beloppets nuvärde.

Förordningen angående beräkning av statlig skatt för ackumulerad inkomst

skall äga tillämpning även å ackumulerad inkomst, som åtnjutits

under beskattningsåret 1951. Utredningsmännen föreslå, att sådan

del av ackumulerad inkomst, som enligt de i nämnda förordning givna bestämmelserna

vore hänförlig till beskattningsår före år 1951 icke skulle vara

underkastad konjunkturskatt.

Enligt 3 § i nämnda förordning skola endast vissa till inkomst av rörelse

hänförliga intäkter kunna komma i åtnjutande av förmånen av särskild

skatteberäkning. Det torde emellertid undantagsvis kunna förekomma intäkter

utöver de i 3 § angivna, vilka vid konjunkturbeskattningen böra behandlas

på samma sätt, som säges i föregående stycke. Utredningsmännen

ha dock förutsatt att denna lindring av beskattningen skulle kunna ifrågakomma

först efter medgivande av riksskattenämnden. I förevarande hänseende

vore det likgiltigt huruvida den skattskyldige vore fysisk eller juridisk

person.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Remissyttrandena. Utredningsmännens förslag till utformning av reglerna

för den särskilda vinstberäkning, som skall ligga till grund för bestämmande

av beskattningsbar merinkomst i fråga om rörelse, har i princip

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av övervägande antalet remissinstanser.

1 fråga om den föreslagna lagstiftningens närmare utformning ha emellertid

erinringar gjorts i olika hänseenden.

Sålunda har i fråga om föreslagna regler för beräkning av reser v fö rändringar

i varulagret kammarrätten, riksskattenämnden och

några näringsorganisationer ansett, att hänsyn borde tagas till de prissänkningar,

som beträffande vissa varuslag ägt rum under jämförelseåret.

Vidare har länsstyrelsen i Gotlands län framhållit, att värderingen av såväl

in- som utgående lagret under beskattningsåret av praktiska skäl borde

ske efter de vid beskattningsårets ingång gällande marknadspriserna i stället

för, såsom föreslagits, till de faktiska anskaffningspriser, som gällt för

ingående lager.

Länsstyrelsen i Örebro län vill, att det tydligare skall angivas, att — såsom

utredningsmännens avsikt varit — återanskaffningspriset på lagret

vid beskattningsårets utgång skall få användas, då prisfall ägt rum under

beskattningsåret.

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att inom handeln inventering vanligen

sker till faktiskt inköpspris eller till utförsäljningspris. I det senare

fallet reduceras detta med normal marginal till beräknat inköpspris. Det är

för handeln enklast att även fortsättningsvis begagna dessa metoder. Omräkning

till de anskaffningspriser, som gällt för det ingående lagret, bör då

få ske med tillhjälp av indextal, antingen för hela lagret, om prisstegringen

är enhetlig, eller för större varugrupper, för vilka prisstegringen är

enhetlig. I så fall torde det indextal, som de olika branscherna kommit till för

motsvarande beräkningar vid investeringsskatten, kunna användas, vilket i

någon mån skulle förenkla utredningsarbetet både för de enskilda skattskyldiga

och för branschorganisationerna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som är inne på liknande tankegång, anser

önskvärt, att riksskattenämnden läte utarbeta omräkningstal baserade

på de prisförändringar, som förekommit inom olika branscher.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför följande.

Erfarenheterna från krigskonjunkturskatten visade, att de skattskyldiga

utnyttjade möjligheterna att till fördel för sig själva uppgiva varureservernas

storlek till högre eller lägre belopp på ett icke alltid korrekt sätt. Taxeringsmyndigheterna

hade betydande svårigheter att kontrollera uppgifterna.

Vid de diskussioner, som förts inom länsstyrelsen angående reservernas

redovisning har man varit inne på tanken, att — i varje fall för jämförelseåret

— skulle kunna bortses från reservförändringarna. Detta bleve

till fördel för bolag, som under jämförelseåret upplöst sina reserver — ofta

företag med svag ekonomi. Det kunde visserligen sägas, att företag, som

under jämförelseåret lagt en betydande dold reserv i varulagret, genom sådan

förenklad beräkning skulle gå miste om den fördel, som de enligt

förslaget tillerkänts. Beaktas måste dock, att ett dylikt företag vid sin inkomstberäkning

bedömt reservbildningen som en kostnad och haft fördel

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

härav. Det ligger då en viss rättvisa i att detta företag nu även får taga

konsekvenserna för konjunkturbeskattningens vidkommande. För övrigt

kan anföras, att om man bortsåge från förändring av reserven i varulagret

under jämförelseåret, skulle företaget vid jämförelseinkomstens bestämmande

erhålla precis samma ställning som ett företag, vilket under jämförelseåret

råkat företaga särskilt stora reparationer och av denna anledning

fått låg nettointäkt. Båda företagen skulle drabbas av en viss skatteskärpning

för en större del av 1951 års inkomst än eljest. 1 intetdera fallet kan

emellertid denna skatteskärpning sägas vara uppenbart orimlig — den

skulle i regel drabba de välkonsoliderade företagen, d. v. s. sådana skattskyldiga,

som den föreslagna beskattningen i första hand bör sikta på.

En i allmänhet något mjukare lösning vore att räkna reservförändringarna,

såväl för jämförelseåret som för beskattningsåret, endast till halva

beloppet. De eventuella fel som kunde vidlåda reservberäkningarna finge härigenom

minskad betydelse. Man behövde då icke heller så kraftigt, som nu

blivit satt i fråga, diskriminera att nya reserver läggas under beskattningsåret.

Vissa företag torde hava ett tämligen legitimt behov att säkra sig för

risker av olika slag genom att nedskriva varulagret även under 1950 års

priser. För dessa skulle den nu ifrågasatta, ändrade regeln innebära, att sådana

nedskrivningar icke bleve lika hårt beskattade som enligt förslaget.

Länsstyrelsen vill icke uttala någon bestämd mening, huruvida de riktlinjer,

som här uppdragits, böra bliva vägledande vid beskattningens slutliga

utformande, men har velat omnämna problemställningen, då länsstyrelsen

anser frågan om reservförändringarna vara värd ett allvarligt övervägande

vid ärendets fortsatta prövning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter, huruvida icke riksskattenämnden

i samråd med vederbörande näringsorganisationer borde bemyndigas

att, därest så är möjligt, till ledning vid taxeringen fastställa vissa

normalprocentsatser för inkurans i varulager beträffande de större branscher,

vilka beräknas komma att drabbas av konjunkturskatten.

De föreslagna reglerna om omräkning av nettointäkten med hänsyn till

gjorda avskrivningar å maskiner och inventarier ha

kritiserats av några remissinstanser.

Sålunda ha länsstyrelsen i Västerbottens län och några näringsorganisationer

anmärkt på, att de föreslagna bestämmelserna icke särskilt beakta

de prisförhöjningar, som tillkommit under tiden jämförelseåret — beskattningsåret

utöver vad som kan inrymmas i avdrag för utvidgning av maskinpark.

Såsom exempel anför länsstyrelsen att en skattskyldig t. ex. under

jämförelseåret kan ha anskaffat en maskin för 30 000 kronor, vilket belopp

helt avskrivits då. Under beskattningsåret förvärvas eu exakt lika maskin,

vilken dock på grund av prisstegringar kostar 40 000 kronor, vilket belopp

helt avskrives. Skillnaden 10 000 kronor betraktas således såsom tillkommande

post, som ökar konjunkturvinsten.

Kammarrätten framhåller, att ersättning på grund av försäkring eller försäljning

av maskiner och andra inventarier, som gått förlorade, skall avräknas

mot bokförda avskrivningar å tillgångar av detta slag och därigenom

fritagas från beskattning enligt reglerna för uppskattning av omräknad

nettointäkt för beskattningsåret, detta dock endast såvitt fråga är om skatt
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kangl. Maj.ts proposition nr 79.

skyldiga med rätt till fri avskrivning. Huruvida det även är avsett att avdrag

skall ta ske för belopp, varmed berörda vinster överstiga avskrivningarna

under beskattningsåret, åtminstone i den mån detta kan vara medgivet

jämlikt de för samtliga rörelseidkare föreslagna, nyss berörda bestämmelserna,

framgår ej av promemorian. Rörelseidkarna med rätt till fri avskrivning

synas erhålla en längre gående rätt till avdrag än den som följer

av föreskrifterna i 4 § 4 mom. d) första stycket i den föreslagna lagtexten.

En samordning eller precisering i nu nämnda delar synes erforderlig. Definitionen

på vad med avskrivning skall förstås har ej intagits i förslaget

till förordning, vilket synes böra ske.

Riksskattenämnden utgår från att bestämmelsen i tredje stycket i nyssnämnda

förfatlningsrum avser allenast de fall, då det faktiska inventariebeståndet

är avsevärt större under beskattningsåret än under jämförelseåret.

Nämnden vill emellertid ifrågasätta, om icke bestämmelsen borde avse

de i all, då anskaffningsvärdet å det vid beskattningsårets utgång befintliga

beståndet är avsevärt större än anskaffningsvärdet å beståndet vid jämförelseårets

utgång och då sålunda det normala avskrivningsbehovet är avsevärt

större för beskattningsåret än för jämförelseåret.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att bestämmelsen om rätt till

högre värdeminskningsavdrag för skattskyldig, som visar att maskinbeståndet

under beskattningsåret är avsevärt större än under jämförelseåret bör,

för undvikande av skattetvister, antingen utgå och anses kompenserad genom

30 % avdraget, eller bör dylik rätt medgivas endast därest beståndet

ökats med viss i författningen angiven procent.

Öv erståthållar ämbetet befarar, att begreppet »avsevärt större» kommer

att medföra tolkningssvårigheter och sålunda ojämnhet vid tillämpningen.

Närmare föreskrifter synas därför erforderliga, förslagsvis av innebörd att

avdrag enligt denna punkt inedgives allenast om och i den mån anskaffningsvärdet

för de under beskattningsåret i bruk varande maskinerna och

inventarierna överstiger 120 % av motsvarande värde för jämförelseåret.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Utredningsmännen ha föreslagit att skattskyldig, som åtnjutit rätt till

fri avskrivning å maskiner och inventarier, och som kan visa att hans inventariebestånd

under beskattningsåret avsevärt överstiger beståndet under

jämförelseåret skulle som avgående post få upptaga ett belopp, motsvarande

normalt förslitningsavdrag å det ökade beståndet vid beräkning av

omräknad nettointäkt för beskattningsåret. Någon motsvarande bestämmelse

om justering i fall, då jämförelseårets inventariebestånd avsevärt överstiger

beskattningsårets, har däremot icke föreslagits. För taxeringsmyndigheten

torde emellertid en bestämmelse härom vara av stort värde ur likformighetssynpunkt,

även om den endast i ett mindre antal fall kan bliva tilllämplig.

Länsstyrelsen finner det även oklart vad som i detta sammanhang

skall förstås med uttrycket »avsevärt» och ifrågasätter om det icke borde

närmare preciseras vad därmed förstås.

Några länsstyrelser anse det böra övervägas om icke vid avskrivning å

maskiner och inventarier böra tillämpas regler, som mera ansluta sig till

dem som gällde vid krigskonjunkturbeskattningen under åren 1940—1947.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

57

Länsstyrelsen i Gotlands lön anser sålunda det starkt kunna ifrågasättas

om de av de sakkunniga föreslagna reglerna i praktiken kunna tillämpas så

att erforderlig jämnhet vinnes. I de fall ett företag tillämpar bunden avskrivning

kan den omständigheten att anskaffningskostnaden för vissa dyrbarare

inventarier blivit fullt avskriven under jämförelseåret och sålunda

icke finnes med i planen för beskattningsåret föranleda att konjunkturskatt

påföres. Än mera påfallande ojämnheter kunna föreligga då fri avskrivning

tillämpas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att ett klargörande uttalande

behöves i fråga om avdrag för överpris vid konjunkturbeskattningen

bör betraktas som omkostnad eller icke.

1 några remissyttranden ha erinringar anförts mot utredningsmännens

förslag, att vid inkomsttaxeringen erhållna avdrag för nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar

enligt punkt 1 andra stycket anv. till 41 § KL skola vid omräkning

av nettointäkt upptagas såsom tillkommande post, därest den skattskyldige

icke visar, att avdraget motsvarar genom prisfallet uppkommen

förlust.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och industriförbundet anse sålunda

denna bestämmelse obehövlig, eftersom endast affärsmässigt synnerligen

välmotiverade nedskrivningar godkännas av taxeringsmyndigheterna vid

inkomsttaxeringen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som har samma uppfattning,

framhåller, att en dylik åtgärd i själva verket innebure, att avdrag, vilka

godkänts vid inkomsttaxeringen, i allmänhet icke skulle kunna med ekonomisk

fördel utnyttjas. Sådant avdrag skulle nämligen enligt förslaget återföras

vid konjunkturbeskattningen och här skatteläggas med intill 28 procent.

Man torde få utgå ifrån att beskattningsnämnderna komma att visa stor

återhållsamhet, när det gäller att tillåta avdrag för avsättningar av nu angivet

slag. Länsstyrelsen anser på grund härav att dessa riskavdrag, liksom

avdrag för överpris, vilka godtagits vid inkomsttaxeringen, icke böra

vid konjunkturbeskattningen återföras. Det motsvarande torde även böra

gälla i fråga om inkomstberäkningen för jämförelseåret.

Riksskattenämnden och länsstyrelsen i Kopparbergs län anse, att tillägg

bör ske, därest den skattskyldige icke visar att det å balansdagen föreligger

en genom prisfall konstaterad förlust.

Kooperativa förbundet framhåller, att då det torde överensstämma med

de förenklade regler, som anses böra uppbära den föreslagna lagstiftningen,

att man söker undvika tvister om rätt nedskrivningsprocent för ifrågavarande

rättigheter, förbundet vill föreslå att för skogsindustrierna en viss

högsta procentsiffra bestämmes redan i författningen. Som sådan nedskrivningsprocent

föreslås siffran 25, vilken torde vara skälig med hänsyn till de

med lagerhållningen förbundna riskerna inom ifrågavarande industri.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

I ett flertal remissyttranden ha framställts erinringar mot att enligt förslaget

de belopp, varmed vid den ordinarie inkomsttaxeringen avdrag medgivits

för avsättningar till pensions- och andra personalstiftelser

i sin helhet skola anses som vinstdispositioner och tilläggas vid

omräkning av nettointäkt.

Sålunda anser industriförbundet, att den föreslagna bestämmelsen —

såsom obehövlig för vinnande av det med konjunkturskatten avsedda syftet

och till sina verkningar skadlig — måtte utgå, varigenom de i investeringsskatteförordningen

stadgade inskränkningarna i avdragsrätten för pensionsändamål

i den praktiska tillämpningen komine att gälla jämväl vid

taxeringen för konjunkturskatt år 1952 samt de i kommunalskattelagen

meddelade bestämmelserna vid eventuella taxeringar följande år. Det ligger

i sakens natur, alt en icke oväsentlig lättnad i såväl deklarations- som taxeringsförfarandet

härigenom jämväl skulle vinnas.

Kammarrätten anför.

En utredning om vad som motsvarar verkliga kostnader skulle möta stora

svårigheter. Kammarrätten kan på grund av sina erfarenheter från krigskonjunkturheskattningen

vitsorda, att svårigheterna i detta avseende äro

betydande. Några större olägenheter torde ej vållas därav, att vid en tillfällig

beskattning som den ifrågavarande med vida marginaler hänsyn ej tages

till den ökning av avsättningarna, som kan hava ägt rum under beskattningsåret.

Läget blir dock ett annat, om en lagstiftning av förevarande art

skulle införas beträffande 1952 års inkomster, med hänsyn till att penningvärdeförsämringen

får antagas hava medfört ökade krav på pensionsunderlaget.

I detta sammanhang må erinras därom, att enligt lagstiftningen

om investeringsskatt en avsättning till pensionsstiftelse, som avser att täcka

framtida kostnader, och en avsättning till annan personalstiftelse med högre

belopp än som erfordras för att säkerställa före beskattningsåret 1951 gjorda

bindande utfästelser föranleda taxering till dylik skatt.

Sveriges redareförening anser, att förslaget är betänkligt. Om ett företag

inbetalat pensionsavgifter för sin anställda personal till ett försäkringsbolag

och avdrag härför erhålles vid den ordinarie inkomsttaxeringen, skall detta

avdrag, oberoende av dess storlek, godtagas vid taxeringen till konjunkturskatt.

Göres däremot motsvarande avsättning till eu pensionsstiftelse, skall

avdrag härför ej medgivas. Något sakligt skäl för denna olikartade behandling

hava utredningsmännen ej anfört. Med de nya bestämmelser, som nu

gälla i fråga om avsättningar till pensionsstiftelser, föreligga betryggande

garantier för att företagen ej kunna missbruka sin rätt till avdrag härför.

Framhållas må vidare, att enligt förordningen om investeringsskatt medgives

rätt till avdrag för avsättningar till pensionsstiftelser, ehuru med viss

begränsning. Då utredningsmännen göra gällande att här är fråga om vinstdispositioner

är detta icke riktigt. De avsättningar, som göras till pensionsstiftelser,

eller de inbetalningar, som ske till SPP, erfordras för att företagen

skola säkerställa sina pensionsförpliktelser. De belopp, varom här är

fråga, äro ofta av en betydande storlek. Under de senaste åren hava kostnaderna

för pensionering avsevärt stigit till följd av ökade pensionsförmå
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

ner framtvingade av förhöjda löner samt ökat antal anställda. Det föreslagna

tillägget för jämförelseåret som kompensation för penningvärdeförsämringen

täcker icke på långt när kostnadsökningen. I mycket stor utsträckning

hava företagen ännu ej hunnit göra tillräckliga avsättningar för att

säkerställa de gjorda pensionsutfästelserna och i ett stort antal fall hänföra

sig dessa kostnader icke blott till beskattningsåret utan även till tidigare

år. Här är således fråga om fullgörandet av en företagen åvilande skuld,

vilken det ur affärsmässig synpunkt åligger dem att infria, så snart dess

rörelseresultat det medgiver.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län finner det särskilt anmärkningsvärt att

tillägg skall ske även för utbetalningar till försäkrings- eller pensionsanstalt,

eftersom dylika utbetalningar, även engångspremier, äro undantagna från

investeringsskatt.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter om kostnad för pensionering

av andra anställda än sådana, som äro intressenter i företaget, bör anses

utgöra vinstdisposition.

Även om beskattningsnämnderna åsamkas arbete med prövning av pensionsavsättningarnas

skälighet, torde detta icke kunna undgås, om man

vill undvika uppenbara orättvisor vid taxeringen. Det torde nämligen vara

naturligt, att storleken av avsättning till pensionsstiftelse lämpas för de olika

åren efter rörelsens resultat. Allenast den omständigheten att avsättningen

är större under beskattningsåret än under jämförelseåret bör icke i alla fall

medföra, att vid konjunktur skatteberäkningen tillägg för vinstdisposition

bör ske. Hålla sig nämligen avsättningarna inom gränserna för det belopp,

som försäkringstekniskt sett bort vara avsatt för mötande av åtagna pensionsförpliktelser,

torde avsättningarna vara att anse som omkostnader i

rörelsen. En del företag kan ock först under 1950 och 1951 ha ordnat pensioneringen

för sina anställda och ha alltså icke under jämförelseåret haft

några utgifter för pensioneringen.

Tjänstemännens centralorganisation anser del synnerligen angeläget att

lagstiftningen om konjunkturskatt utformas på ett sådant sätt att pensionering

av de anställda icke försvåras. Såsom lagtexten i föreliggande förslag

har utformats synes emellertid detta bli följden vid ett genomförande av konjunkturskatten.

Centralorganisationen anmäler sin stora tveksamhet inför

de föreslagna bestämmelserna angående medräknandet av avsättningar

till pensionsstiftelser etc. vid beräknandet av nettointäkten. Skulle trots

detta det befinnas nödvändigt att i viss mån taga hänsyn till sådana avsättningar

böra bestämmelserna icke utformas mer ofördelaktigt än vad som

gäller i fråga om investeringsskatten. I promemorian göres gällande, att det

vore förenat med särskilt stora svårigheter att utreda, hur stor del av en under

ett år gjord avsättning som kan anses motsvara de på året eller tidigare

år belöpande kostnaderna. Sagda svårigheter synas emellertid ha överdrivits.

Den som under år 1951 gör eu avsättning till eu pensionsstiftelse torde

i regel redan av denna anledning vara nödsakad anlita en försäkringsteknisk

sakkunnig. Denne kunde då samtidigt utan avsevärt merarbete framräkna

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

det belopp som erfordras för att stiftelsens förmögenhet skall motsvara de

kostnader för pensionering av de anställda som belöpa på beskattningsåret

eller tidigare år. Ur vissa synpunkter kan dessutom särskilt ifrågasättas om

med avsättningar till pensionsstiftelser skall jämställas inbetalningar till

Svenska personal-pensionskassans särskilda pensionsfonder eller annan därmed

jämförbar fond eller stiftelse. Sådana inbetalningar torde knappast

kunna betraktas som dispositioner av vinstreglerande karaktär bl. a. av den

anledningen att medlen icke kunna disponeras av företaget i dess rörelse.

Kooperativa förbundet påpekar att i förordningen om investeringsskatt

motsvarande fråga blivit löst på ett lyckligt sätt, i det att där från beskattning

undantagas alla avsättningar till pensionsstiftelser, i den mån de godkännas

vid den ordinarie taxeringen, med undantag för vad som belöper

på framtida avgifter, beräknade på visst sätt. Det vore ur praktiska synpunkter

önskvärt att motsvarande ordning kunde genomföras även vid konjunkturskatten,

så att samma pensionstekniska utredning, som företagen

måste låta utföra för deklarationen till investeringsskatt, måtte kunna användas

även i konjunkturskattedeklarationen. För att icke de anställdas pensionsskydd

skall äventyras föreslår förbundet alternativt men i andra hand

sådan ändring i åberopade bestämmelser i 4 § att avsättning till pensionsstiftelse

skall upptagas som tillkommande post endast i den mån avsättningen

icke visas motsvara intjänad pensionsrätt.

Sveriges lantbruksförbund uttalar, att sådana skattskyldiga synas favoriserade,

som göra kontant utbetalning av pensionskostnader jämfört med

dem, som verkställa pensioneringen genom egna organ. Det synes oriktigt

att på det sättet diskriminera en viss typ av pensionering. I dagens läge

torde det icke vara lämpligt att försämra företagens möjligheter att ordna

pensionsfrågorna för anställd personal. Under det aktuella beskattningsåret

har i stor omfattning skett omläggningar i pensionsvillkoren, så att företagen

med retroaktiv verkan ökat sina pensionsförpliktelser och uträknat

dessa med stöd av totallön i stället för å tidigare tillämpad grundlön utan

hänsyn till indextillägg. Ofta sker denna förstärkning av pensionerna, i synnerhet

för äldre anställda, genom avsättning till pensionsstiftelser. Avsättningar

till pensions- och personalstiftelser äro i regel icke hänförliga till

vinstdispositioner ulan utgöra för personalfrågans lösning lämpliga åtgärder.

I varje fall böra de skattskyldiga tillerkännas rätt till avdrag vid denna

inkomstuppskattning för enligt försäkringsmässiga grunder beräknad kostnad

enligt pensionsåtaganden, i den mån kostnaden belöper på jämförelseresp.

beskattningsåret.

Sveriges grossistförbund, som anlägger liknande synpunkter å problemet,

anför bl. a.

Enligt förslaget skola avsättningar till pensions- och andra personalstiftelser

ävensom till SPP:s särskilda pensionsfond upptagas såsom tillkommande

post. Någon motsvarande bestämmelse har icke föreslagits för pensionsavsättningar

i de fall, då pensioneringen är ordnad på annat sätt, exempelvis

i understödsförening, försäkringsanstalt eller dylikt. Förbundet

kan icke finna någon godtagbar anledning varför de företag, som ha sin pen
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i''J.

61

sionsfråga ordnad i stiftelse, på detta vis skola komma i sämre läge än de

som ha den ordnad på annat sätt och enligt förslaget skulle ha obeskuren

rätt att från inkomsten under beskattningsåret avdraga merkostnad för

pensioneringsändamål i samband med personal- och löneökningar. Den omständigheten

att avsättningar till pensionsstiftelser ofta ske »stötvis» och i

viss utsträckning kunna ha karaktär av vinstreglerande dispositioner bör

icke utgöra något skäl att betaga vederbörande skattskyldiga avdragsrätt för

i varje fall så stor del av avsättningarna, som svarar mot på respektive år

belöpande pensionskostnader. Bestämmelsen bör enligt förbundets mening

ändras i enlighet härmed. Av praktiska skäl och för att undvika besvärliga

försäkringstekniska utredningar i sådana fall, där frågan saknar betydelse,

torde detta dock lämpligast böra ske så, att den föreslagna bestämmelsen

bibehålies som huvudregel med rätt för skattskyldig, som förmår

styrka att den på beskattningsåret belöpande pensionskostnaden är större

än motsvarande kostnad för jämförelseåret, att påkalla en därav föranledd

justering av nettointäkten för beskattningsåret.

Sveriges köpmannaförbund anser, att beskattningsårets tillägg bör reduceras

med den ökning, som beror på ökning av bindande utfästelser till

andra än aktieägare, som gjorts sedan jämförelseårets utgång. Vidare bör

avsättning till personalstiftelse få reduceras med ett belopp motsvarande

bindande utfästelse, som gjorts innan förslaget framlades, eller i vart fall

före beskattningsårets ingång, i den mån avsättningen för beskattningsåret

är större än för jämförelseåret.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Utformningen av förslaget beträffande avsättningar till pensions- eller

andra personalstiftelser synes icke vara tillfredsställande. Företag, som under

jämförelseåret gjort större avsättningar för personalens pensionering,

skulle gynnas, medan nystartade företag och övriga rörelseidkare, som först

efter år 1949 löst sin pensionsfråga, alltså i regel de svagare företagen, skulle

träffas hårdare. En fullt godtagbar reglering av pensionsavsättningarna

torde emellertid knappast gå att genomföra. En lösning i enlighet med bestämmelserna

i investeringsskatteförordningen synes bliva alltför komplicerad.

Ett annat alternativ är att komplettera de av utredningsmännen föreslagna

reglerna med en bestämmelse, att skattskyldig, som under jämförelseåret

icke erhållit avdrag för avsättning till pensioner, skall för beskattningsåret

få avdraga förslagsvis hälften av verkställd avsättning till pensionseller

personalstiftelse. Enligt länsstyrelsens mening föreligga skäl för en dylik

uppmjukning.

Riksskattenämnden framhåller, alt pensioneringskostnaderna för beskattningsåret

äro betydligt ökade till följd av bl. a. den inträdda lönestegringen

och dyrtidstilläggens »inbakning» i lönerna. Ett högre avdrag är därför befogat

för beskattningsåret. Därest bestämmelserna i författningsförslaget

skulle helt anpassas efter de ökade pensionskostnaderna och samtidigt utformas

på ett försäkringstekniskt riktigt sätt, bleve emellertid bestämmelserna

i ämnet tämligen komplicerade. Detta bör, med hänsyn till författningens

schablonmässiga karaktär i övrigt, undvikas. Man torde därför få

godtaga förslagets ståndpunkt att hänsyn till de höjda pensioneringskostnaderna

tages allenast på så sätt, att pensioneringskostnaderna inräknas i

den omräknade nettointäkten och sålunda bli uppräknade med 20 procent.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 79,

Förslaget att avsättningar till investeringsfonder i sin helhet

skola vid omräkning av nettointäkten betraktas såsom vinstdispositioner har

i allmänhet lämnats utan erinran.

Kammarrätten och länsstyrelsen i Östergötlands län ha emellertid ansett,

att därvid dock skola undantagas ersättningar till särskilda investeringsfonder

för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar.

Mot förslaget att utbetalningar i form av lön, arvode

in. in. till delägare i s. k. f a m i 1 j e b o 1 a g skola beaktas vid omräkning

av företagets nettointäkt har i princip lämnats utan erinran av

samtliga remissinstanser. I några remissyttranden ha emellertid framförts

vissa anmärkningar mot detaljer i förslagets utformning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller sålunda, att de föreslagna

föreskrifterna få anses välgrundade, men det kan ifrågasättas om icke liknande

omräkningsregler jämväl borde införas i sådana fall, då familjeföretag

överfört vinstmedel till kommanditbolag eller handelsbolag, som äges

av företagets intressenter. På senare år har det nämligen blivit allt vanligare

att familjeföretag i syfte att kringgå dubbelbeskattningsreglerna bilda dylika

kommanditbolag eller handelsbolag såsom försälj ningsorgan, därvid

påfallande stor del av den totala vinsten redovisas hos sistnämnda företag.

I fråga om reglerna beträffande familjebolag ifrågasätter länsstyrelsen

vidare om icke beskrivningen av denna typ av företag borde utvidgas på så

sätt att formuleringen »ett fåtal fysiska personer» kompletteras med »eller

ett fåtal familjer».

Även länsstyrelsen i Norrbottens län är tveksam om vilka företag, som

avses med ifrågavarande bestämmelse, samt uttalar därjämte, att det icke

för länsstyrelsen framstår klart av vilken anledning man föreslagit mera

vidgade bestämmelser för försäkringspremier än för löner, arvoden in. in.

I övrigt torde uttrycket »skyldeman» i vanligt lagspråk ha en så vidsträckt

innebörd att det bör utbytas mot lämpligare uttryck, som begränsar kretsen

till de personer man egentligen avser.

Utöver utbetalningar av löner, försäkringspremier in. in. angives såsom

tilläggspost »annan liknande förmån». Om denna förmån skall vara liknande

försäkringsförmånen eller liknande lön in. in. framstår icke klart. Uttrycket

»liknande förmån» är heller icke lyckligt valt, åtminstone icke i det

sammanhang, vari det använts.

Någon prövning avses icke skola ske beträffande de förhållanden, som

föranlett högre löneutbetalningar in. in. under beskattningsåret än under

jämförelseåret. Detta anser länsstyrelsen medföra orättvisa bl. a. i det fall,

då ökad lön utgått på grund av ökat arbete, ansvar eller dylikt.

Länsstyrelsen föreslår därför en omarbetning av lagtexten i berörda hänseenden

så att efter prövning i varje särskilt fall skall avgöras om och i vilken

omfattning tillägg vid uppskattningen av omräknad nettointäkt för beskattningsåret

bör ske beträffande löner, tantiem, pensionsförmåner in. in.,

som utan motsvarande arbetsprestation utbetalats till eller tillförsäkrats

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

63

delägare i familjebolag och med sådant bolag jämförlig ekonomisk förening

eller företagets aktie- eller andelsägare närstående personer.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, om icke den ifrågavarande

personkretsen är något för snävt avgränsad. Till förhindrande av skatteflyktsåtgärder

av uppenbar art finnas visserligen ytterligare bestämmelser

i förslagets 4 mom. c), men dessa bestämmelser gälla endast beträffande

beskattningsåret och kunna med hänsyn till bevissvårigheter bliva ineffektiva.

Länsstyrelsen vill därför påpeka, att det kan föreligga anledning att

låta stadgandet i 3 mom. e) omfatta utbetalning till eller till förmån för

delägare eller dennes make, skyldeman eller annan närstående.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att med delägare torde utredningsmännen

i detta sammanhang ha avsett även nära anförvanter till

delägare. För att undvika missförstånd torde ett förtydligande av lagtexten

härutinnan vara behövligt.

Länsstyrelsen i Gotlands län, som finner utredningsmännens förslag i

denna del praktisk, framhåller emellertid, att ett företag, om tillägg göres

för utbetalningar till aktieägare vid inkomstuppskattningen, kan komma

i ett oförmånligt läge vid skatteberäkningen. Hänsyn skall ju vid denna tagas

till den statliga skatt som påförts företaget. Däremot synes icke vara

förutsatt, att hänsyn vid skatteberäkningen skall tagas till delägare påförd

inkomstskatt. Särskilt om konjunkturskatten skall gälla retroaktivt för år

1951, kunna härigenom materiellt mindre tilltalande konsekvenser uppkomma.

Sveriges redareförening och Sveriges köpmannaförbund anse, att tillägg

icke bör göras för löner, som äro bestämda innan förslaget om konjunkturbeskattning

tillkommit. Redareföreningen föreslår för sin del, att löner,

som fastställts före den 16 november 1951, böra undantagas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län utgår från, att utredningsmännen avsett

sådana utbetalningar in. in., som bokföringsmässigt belastat rörelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför liknande synpunkter.

I fråga om onormala kostnader ha i ett antal remissyttranden

gjorts erinringar mot förslaget i vad avser behandlingen av avskrivning

å osäkra fordringar.

Sålunda anse Sveriges industriförbund och ytterligare några remissinstanser,

att den föreslagna bestämmelsen såsom obehövlig bör utgå.

Industriförbundet framhåller bl. a., att bestämmelsen skulle särskilt vid

nedåtgående konjunktur i många fall verka i hög grad obilligt. Rätten till

avdrag för dylika avskrivningar tillämpas så restriktivt vid de ordinarie

taxeringarna, att förevarande stadgande såsom obehövligt bör utgå. I varje

fall bör tillägg vid omräkningen av nettoinkomsten för beskattningsåret icke

ske för riskavskrivningar intill ett belopp av 120 % av sådana avskrivningar

under jämförelseåret.

Riksskattenämnden anser, all den föreslagna bestämmelsen kan i vissa

fall leda till en sakligt se11 otillfredsställande beräkning av merinkomst,

opaginerad Kontrollera mot PDF

G4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

nämligen om eu skultskyldig under jämförelseåret erhållit avdrag för avskrivning

å en större fordring och fordringen inflyter under beskattningsåret.

Med hänsyn till penningvärdets fall torde det vidare vara skäligt, att

avdrag för osäkra fordringar medgives med större belopp för beskattningsåret

än för jämförelseåret. Ett godtagbart resultat synes uppnås om tillägg

med belopp, motsvarande avdrag för avskrivning å osäkra fordringar, göres

för båda åren, allt i den mån ej visas att avskrivningen varit erforderlig

för täckande av konstaterade förluster. Tillägget med 20 procent kommer

då automatiskt att avse jämväl ifrågavarande post.

Även den allmänna regeln, att onormala kostnader, vilka uppenbarligen

tillkommit i syfte att nedbringa verkningarna av konjunkturbeskattning,

skulle återföras till beskattning, har mött invändningar hos några

remissinstanser.

Ett antal näringsorganisationer anse att denna bestämmelse bör utgå.

Industriförbundet anser den föreslagna bestämmelsen ur flera synpunkter

anmärkningsvärd. Industriförbundet anför:

Den verkliga innebörden av bestämmelsen måste, icke minst med hänsyn

till vissa uttalanden i motiveringen, betecknas såsom synnerligen oklar. Om

så är, att därmed skulle avses att bland annat reparationskostnader och kostnader

för representation till den del de anses »onormala» icke skulle få avdragas

vid beräkningen av inkomsten under beskattningsåret, böra självfallet

även »onormala» kostnader som belasta jämförelseåret tilläggas vid

inkomstberäkningen för detta år. Om exempelvis ett företag i samband med

sitt 100-årsjubilcum under jämförelseåret anordnat en större fest för sin

personal, som föranlett en avsevärd höjning av dess representationskonto,

men detta för beskattningsåret är av normal storlek, kräves för att jämförbarhet

mellan de båda åren skall vinnas, att de onormala kostnaderna få

tilläggas vid beräkningen av jämförelseinkomsten. Om jubileet infallit under

beskattningsåret, kan det däremot icke anses skäligt och billigt att företaget

ålägges betala konjunkturskatt för det belopp, som åtgått för bestridande

av därav föranledda kostnader. Och varför skulle ett företag, som

under beskattningsåret nödgats verkställa exempelvis dyrbara reparationer

av maskiner och byggnader, icke helt få njuta vid de ordinarie taxeringarna

medgivna avdrag för dessa kostnader även vid taxering till konjunkturskatt?

Av motiveringen att döma skulle så icke bliva fallet. Under alla förhållanden

kräves, att om ett stadgande av ifrågavarande slag skulle införas,

detta även komme att avse jämkning av inkomsten under jämförelseåret.

Det föreslagna stadgandet är vidare, och i alldeles särskild grad, anmärkningsvärt

ur den synpunkten, att medan den genomgående principen

för författningsförslagets utformning är att genom grova schabloner och

summariska beräkningar undvika skatteprocesser och förenkla taxeringsarbetet,

ensidigt till den skattskyldiges nackdel föreslås en kautschukbestämmelse,

enligt vilken vid de ordinarie taxeringarna beviljade omkostnadsavdrag

skulle bliva föremål för förnyad prövning och som uppenbarligen

skulle äventyra syftet med dessa strävanden till förenkling.

Även några länsstyrelser ha ansett, att den föreslagna bestämmelsen bör

utgå, såvida icke taxeringsintendent beredes större möjligheter att effektivt

ingripa.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att regler med denna utformning

tidigare i praktiken visat sig vara fullständigt värdelösa. Enligt länsstyrel
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

65

sens mening synes därför bestämmelsen antingen böra utgå eller omskrivas

så att hela bevisbördan icke lägges på skattemyndigheten.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför liknande synpunkter och framhåller,

att de skattskyldiga givetvis i regel icke komma att upptaga några belopp,

som hänföra sig till denna bestämmelse, utan det blir taxeringsmyndigheternas

sak att visa att ett syfte förelegat att undkomma beskattning i nu

förevarande hänseende. En sådan bevisning torde dock praktiskt taget aldrig

kunna presteras från skattemyndigheternas sida.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner det synnerligen önskvärt att bestämmelserna

utformas så, att myndigheterna med utsikt till framgång kunna

ingripa mot manipulationer av här ifrågavarande slag i större utsträckning

än vad som torde bli möjligt enligt förslaget.

Enligt Sveriges grossistförbunds mening måste tillbörlig hänsyn även

tagas till onormala kostnader under jämförelseåret — exempelvis betydande

engångsbetalningar till försäkringsanstalt för pensionsändamål — vilka eljest

i större eller mindre grad förrycka jämförelsen. Förbundet föreslår därför

att en bestämmelse införes av innebörd att skattskyldig, som förebringar

utredning i detta hänseende, må såsom tillkommande post upptaga

från nettointäkten för jämförelseåret avdragna kostnader, vilka till sin storleksordning

uppenbarligen icke äro att hänföra till rörelsens normala drift

enbart under detta år; givetvis i så fall med skyldighet att även upptaga under

beskattningsåret förekommande kostnader av likartat slag såsom tillkommande

post.

Sveriges lantbruks förbund anser, att bestämmelsen bör kompletteras med

en justeringsmöjlighet till den skattskyldiges fördel, om kostnaderna äro

lägre än normalt. Detta har framför allt sin betydelse vid avräkningen mellan

skogsbruk och rörelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att det är av särskild

vikt, att man vid konjunkturbeskattningen på ett effektivt sätt kunde komma

till rätta med företagens avdrag för onormala kostnader under beskattningsåret.

Till att börja med torde ett klargörande uttalande få efterlysas

om vad som i detta sammanhang skall räknas såsom omkostnader. I första

hand torde till sådana omkostnader böra räknas reparationer på sätt de

sakkunniga föreslagit. Att löner till delägare i familjeföretag icke böra återföras

såsom onormal kostnad följer därav, att dessa lönebelopp redan tilllagts

vid omräkningen av företagets nettointäkt såväl för jämförelseåret som

för beskattningsåret. De omkostnader, som delägaren vid inkomsttaxeringen

kunnat tillgodoräkna sig, exempelvis för resekostnader, torde i detta sammanhang

böra medräknas bland de förut angivna omkostnaderna. Ändras

emellertid beskattningsårets inkomst genom att avdrag för sådan omkostnad

icke medgives, bör beloppet självfallet icke medräknas bland omkostnaderna.

Huruvida löner i övrigt skola räknas bland de omkostnader, som i detta

sammanhang skola sättas i jämförelse med varandra, kan synas något tvek5

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 79.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

samt. Länsstyrelsen utgår ifrån, att så icke skall behöva ske. Däremot torde

reklamutgifter i allmänhet få inräknas bland de berörda omkostnaderna.

Om delägare i ett familjeföretag under beskattningsåret tillgodofört sig

ränta å lån efter högre procentsats än under jämförelseåret, torde vid konjunkturskattetaxeringen

endast böra godkännas ett avdrag, som beräknas

efter den under jämförelseåret tillämpade procentsatsen. Det överskjutande

beloppet torde sålunda böra återföras i konjunkturskattedeklarationen för

beskattningsåret.

Enligt utredningsmännens förslag skulle taxeringsmyndigheterna åläggas

viss bevisskyldighet för påstående om att beskattningsårets omkostnader

vore onormalt stora i jämförelse med jämförelseårets. Enligt länsstyrelsens

mening är det nödvändigt, att man här tillskapar en schablonregel, som i

det stora flertalet fall ger ett rättvisande eller i varje fall godtagbart utslag.

I de normala fallen torde väl 1951 års omkostnader med hänsyn till prisstegring

etc. ligga mer än 20 procent över 1949 års motsvarande poster.

Om 1951 års omkostnader med t. ex. mer än 40 procent skulle överstiga

1949 års omkostnader, torde emellertid presumtionen starkare tala för att

de överskjutande omkostnaderna äro »onödiga». Av säkerhetsskäl torde

emellertid endast hälften av den berörda skillnaden mellan å ena sidan

1951 års omkostnader och å andra sidan 1949 års med 40 procent förhöjda

omkostnader böra schablonmässigt tilläggas vid bestämmandet av beskattningsårets

omräknade nettointäkt.

Länsstyrelsen föreslår, att en regel av nu angivet innehåll inskrives i anvisningarna.

Emellertid bör man måhända tillåta, att den ifrågavarande schablonen

skall få motbevisas — såväl av den skattskyldige som av taxeringsmyndigheterna.

Självfallet torde dock därvid kraven få sättas ganska höga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att om tillägg skall ske för onormala

kostnader, bör i konsekvens härmed avdrag få ske för onormala inkomster

t. ex. brandskadeersättning, influtna osäkra fordringar å större

belopp m. m.

Utredningsmännens förslag i vad angår behandlingen av ackumulerad

inkomst har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Kammarrätten efterlyser emellertid en närmare samordning och precisering

i vissa delar.

Riksskattenämnden anser, att de befogenheter, som lämnats nämnden,

på lämpligt sätt böra närmare bestämmas. Nämnden utgår för sin del

från att förevarande bestämmelse skall kunna tillämpas bl. a. då under

beskattningsåret redovisas inkomst av leverans, för vars fullgörande arbete

pågått under flera år, och denna inkomstpost utgör en betydande del av

den sammanlagda inkomsten.

Utredningsmännens förslag till bestämmelser för sådana fall, då skogsprodukter

uttagits från egen skog till rörelse, ha i

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

67

huvudsak lämnats utan erinran. De yttranden, som beröra detta avsnitt,

komma att redovisas i samband med behandlingen av inkomst av skogsbruk.

I den remitterade promemorian har föreslagits, att avgifter vid export

av skogsindustriprodukter, som utgå enligt särskilda

avtal, samt prisutjämningsavgifter skola upptagas till det inbetalade beloppets

nuvärde.

Industriförbundet och ytterligare några näringsorganisationer ha under

åberopande av de mellan staten och branschorganisationerna inom skogsindustrien

träffade överenskommelserna om uttagande av konjunkturutjämningsavgifter

yrkat, att den föreslagna bestämmelsen skulle utgå.

Därutöver ha i några remissyttranden framställts erinringar av huvudsakligen

formell natur.

Departementschefen. I några remissyttranden ha erinringar gjorts i fråga

om de föreslagna bestämmelserna för v ä r d e r i n g av varulager. Därvid

har bl. a. anmärkts att hänsyn icke tages till under jämförelseåret inträffade

prisfall. Eftersom hänsyn kan -— och i princip bör —- tagas till

prisändringar, som inträffat under ifrågavarande år, utan att förfarandet

kompliceras, böra bestämmelserna givas den utformningen, att lagret vid

såväl in- som utgången av jämförelseåret i samband med fastställande av

reservförändring skall upptagas till det vid jämförelseårets utgång gällande

återanskaffningsvärdet å lagret. Härigenom komma i stort sett såväl prisfall

som prisstegringar, inträffade under jämförelseåret, att beaktas. Den av mig

nu föreslagna ändringen synes även ha vissa fördelar ur praktisk synpunkt,

eftersom det i allmänhet torde vara lättare att i efterhand utröna marknadspriset

vid jämförelseårets utgång än de faktiska anskaffningspriserna för

lagren vid in- och utgången av året.

Praktiska skäl tala vidare för att för beskattningsåret anknyta uppskattningen

av lagervärdena till de vid beskattningsårets ingång gällande åtcranskaffningspriserna

i stället för till de faktiska anskaffningspriserna för

ingående lager. Utgående lager bör dock få upptagas till återanskaffningspriserna

vid beskattningsårets utgång, om det totala värdet å lagret, uppskattat

efter dessa priser, är lägre än om värdering skett efter priserna vid

beskattningsårets ingång.

Genom att utgående lager utan skattepåföring får nedskrivas till äteranskaffningspriset

vid beskattningsårets ingång synes mig skälig hänsyn ha

tagits till prisfallsrisk.

I några remissyttranden har framförts önskemål om att taxeringsmyndigheterna

av riksskattenämnden skulle kunna erhålla närmare anvisningar

för omräkning av varulagervärden med hänsyn till prisändringar och inkurans.

Givetvis skulle stor lättnad vinnas i taxeringsarbetet, om så skedde.

Det torde få ankomma på riksskattenämnden att undersöka de praktiska

möjligheterna att lämna sådana anvisningar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

I den remitterade promemorian har framhållits att avdrag för avskrivning

å maskiner och inventarier, som skattskyldig med rätt

till fri avskrivning erhållit vid inkomsttaxeringen för jämförelseår och beskattningsår,

rätteligen borde uppdelas i förslitningsavdrag och vinstdisposition.

Den del, som därvid svarade mot vinstdisposition, skulle upptagas

såsom tillkommande post vid omräkning av nettointäkt för såväl jämförelseår

som beskattningsår. Härigenom skulle den skattskyldige vid beräkning

av jämförelseinkomsten erhålla kompensation för penningvärdeförsämring

å den del av under jämförelseåret gjord avskrivning, som utgör

vinstdisposition. Utredningsmännen ha emellertid i sitt förslag av praktiska

skäl gjort avsteg från denna anordning. I några remissyttranden ha anmärkningar

framställts häremot. Därjämte har framhållits att kompensation

för penningvärdeförsämring borde givas jämväl för den del av avskrivningen,

som svarade mot normal förslitning, eftersom återanskaffningsvärdet

på maskiner och inventarier ökat på grund av penningvärdeförsämringen.

Stora praktiska svårigheter skulle möta vid en uppdelning av avdrag för

avskrivning i förslitningsavdrag och vinstdisposition. Jag finner emellertid

fog föreligga för yrkandet, att hänsyn bör tagas till penningvärdeförsämringen

jämväl såvitt angår förslitningsavdraget, och föreslår därför att hela

värdeminskningsavdraget i princip skall läggas till vid omräkningen av

nettointäkten för såväl jämförelseår som beskattningsår. Härigenom kommer

hänsyn att tagas till penningvärdeförsämring å hela den avskrivning,

för vilken avdrag medgivits vid den ordinarie inkomsttaxeringen för jämförelseåret.

Av praktiska skäl torde bestämmelserna böra innefatta även

avskrivningar å driftsbyggnader.

Med denna utformning av bestämmelserna finnes icke längre någon anledning

att göra skillnad mellan skattskyldiga, som åtnjuta rätt till fri avskrivning,

och andra rörelseidkare. Bestämmelserna böra således gälla för

alla rörelseidkare.

Såsom kammarrätten framhållit ha utredningsmännen med avskrivning

avsett avskrivning efter avdrag för vinst, som uppkommit genom att skattskyldig

sålt tillgångar eller uppburit försäkringsbelopp för förlorade tillgångar.

Jag anser, att uttrycklig bestämmelse härom bör inflyta i lagtexten.

Den bör även innebära att vinst, som nyss sagts, i den mån den överstiger

under året gjorda avskrivningar, skall upptagas som avgående post vid omräkning

av nettointäkt.

Även om bestämmelserna givas den utformning jag nu förordat, blir det

nödvändigt att genom särskilt avdrag taga hänsyn till avsevärt utökat bestånd

av tillgångar för stadigvarande bruk. Begreppet »avsevärd» synes

emellertid såsom i några remissyttranden framhållits böra preciseras. Enligt

min mening bör med avsevärd ökning förstas, att anskaffningsvärdet

av beståndet vid beskattningsårets utgång med minst 20 procent överstiger

anskaffningsvärdet å beståndet vid jämförelseårets utgång. Avdrag för

normal förslitning å utökat bestånd bör medgivas endast å den del av

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

ökningen, som överstiger 20 procent. Härigenom undvikes den olägenheten,

att exempelvis en skattskyldig, som utökat sitt bestånd med 19

procent, icke skulle komma i åtnjutande av något som helst dylikt avdrag,

under det att en skattskyldig, som ökat beståndet med 21 procent, skulle

få sådant avdrag för hela ökningen.

Några särskilda bestämmelser för det fall att beståndet av tillgångar för

stadigvarande bruk under beskattningsåret avsevärt understiger beståndet

under jämförelseåret, anser jag icke påkallade. Icke heller anser jag, att

särskilda bestämmelser om rätt till överprisavdrag böra införas vid denna

inkomstberäkning.

Den föreslagna bestämmelsen i fråga om kontra lierade tillgånga

r innebär en skärpning gentemot vad som gäller vid den ordinarie inkomsttaxeringen

i så måtto, att avdrag skulle medgivas endast för den del

av nedskrivningen å kontraherade tillgångar, som visas svara mot inträffat

prisfall, men däremot icke för den del av nedskrivningen, beträffande

vilken den skattskyldige gjort sannolikt, att den svarar mot prisfall, som

kommer att inträffa innan tillgångarna levererats eller, såvitt fråga är om

omsättningstillgångar, innan tillgångarna av den skattskyldige i oförändrat

eller förädlat skick försäljas. Jag delar de betänkligheter, som förslaget i

denna del väckt hos några remissinstanser, och förordar, att bestämmelsen

utgår. Jag vill dock understryka angelägenheten av att vid den ordinarie

inkomsttaxeringen noggrant iakttages, att de förutsättningar, som

författningsenligt fordras för att nedskrivning å kontraherade tillgångar

skall kunna erhållas, verkligen föreligga, då avdrag för dylik nedskrivning

medgives.

Om sålunda ifrågavarande specialbestämmelse i förslaget till konjunkturskatt

utgår, följer därav att hänsyn till nedskrivning å kontraherade tillgångar

icke skall tagas vid omräkning av nettointäkten vare sig för jämförelseår

eller beskattningsår. Inkomstberäkningen skall följaktligen icke

påverkas av att olika stora nedskrivningar gjorts under jämförelseåret och

beskattningsåret och ej heller av att eventuella återvinningar av dylika nedskrivningar

kunna ha skett med olika belopp för ifrågavarande år. Då det

kan antagas, att taxeringsmyndigheternas inställning till dylika nedskrivningar

efter hand blivit allt mera restriktiv, torde sannolikt återvinningarna

under jämförelseåret i regel vara större än under beskattningsåret.

Skulle det befinnas, att skattskyldig, i strid mot vedertagen praxis, i beskattningshänseende

hänfört kontraherade varor till inneliggande lager, bör

hänsyn till dessa kontraherade varor icke tagas vid beräkning av förändring

av dold reserv i varulager under jämförelseår och beskattningsår.

Undantag bör dock göras beträffande avtal om köp av skog på rot, enär

först efter riksskattenämndens därom i början av år 1952 givna förklaring,

torde ha blivi t allmänt känt, att dylika avtal skola behandlas som rättighet

till leverans av beställda varor och icke som inneliggande lager. Skulle således

skattskyldig vid den ordinarie inkomsttaxeringen ha erhållit avdrag

för nedskrivning å dylika avtal, böra dessa nedskrivningar vid omräkning

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

av nettointäkt såvitt gäller in- och utgången av jämförelseåret samt ingången

av beskattningsåret behandlas som avdrag för nedskrivning av inneliggande

varor.

I de remissyttranden, i vilka man ansett sig icke kunna godtaga de föreslagna

bestämmelserna om behandlingen av avsättningar till pension seller

andra personalstiftelser, ha framställts yrkanden av

olika räckvidd. Så anser exempelvis industriförbundet, att någon inskränkning

i avdragsrätten för avsättningar till pensionsstiftelser utöver den vid

den ordinarie inkomsttaxeringen gällande icke bör göras. Flera remissinstanser

ha som sin mening uttalat att bestämmelserna icke böra utformas

efter strängare regler än som gälla enligt förordningen den 30 mars

1951 angående en tillfällig skatt i syfte att motverka vissa investeringar i

varulager och inventarier (investeringsskatt).

Såsom bl. a. riksskattenämnden framhållit ha pensioneringskostnaderna

för beskattningsåret ökats betydligt till följd av att pensionsförpliktelserna

anpassats efter de stegrade lönerna och dyrtidstilläggen. I likhet med vissa

remissinstanser är jag av den uppfattningen att bestämmelserna i den remitterade

promemorian icke i önskvärd grad beakta ökat avsättningsbehov på

grund av ökade pensionsförpliktelser. En tillfredsställande lösning av denna

fråga synes vinnas genom att i viss omfattning anknyta till bestämmelserna

i investeringsskatteförordningen. Dessa innebära i princip att investeringsskatt

icke utgår å avsättningar, som endast avse att täcka intill beskattningsårets

utgång upplupna, på visst sätt beräknade pensioneringskostnader.

Jag förordar därför att reglerna utformas efter följande linjer.

Avsättning till pensionsstiftelse under jämförelseåret, för vilken avdrag

medgivits vid taxering till statlig inkomstskatt för detta år, skall vid beräkning

av omräknad nettointäkt upptagas som tillkommande post. Därigenom

kommer, såsom framgår av vad jag i senare sammanhang förordar,

tillägg för penningvärdeförsämring och normal utveckling o. d. att ske med

sammanlagt 40 procent av avsättningen vid fastställandet av jämförelseinkomsten.

I den mån avsättning under beskattningsåret icke skett med mer

än 140 procent av avsättningen under jämförelseåret innebär detta endast

att avsättningen anpassats efter eller icke överstiger antagen förändring i

avsättningsbehovet på grund av penningvärdeförsämring m. m. Sådan avsättning

under beskattningsåret skall därför i sin helhet upptagas som tillkommande

post, eftersom motsvarande tillägg skett vid beräkning av jämförelseinkomsten.

Har under beskattningsåret avsättning gjorts med högre belopp än vad

som motsvarar 140 procent av avsättningen under jämförelseåret, bör i

första hand gälla, att i den mån denna överskjutande del av avsättningen

är erforderlig för att täcka förhandenvarande pensionsförpliktelser avsättningen

i fråga icke bör inräknas i den tillkommande posten för beskattningsåret.

Pensioneringsbehovet synes i princip kunna bestämmas enligt

samma grunder, som varit avgörande vid utformandet av bestämmelserna

i 6 § investeringsskatteförordningen. Emellertid synes det s. k. investerings
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 79,

71

skattetaket icke kunna helt godtagas med hänsyn till att de i sistnämnda

paragraf angivna reglerna för beräkning av s. k. framtida avgifter innebära

en för de skattskyldiga i detta sammanhang omotiverad förmån. Tillräcklig

hänsyn till vad sist sagts torde tagas därest den högsta avsättning, som

godtages enligt konjunkturskatteförordningen, bestämmes så att den, tillsammans

med tidigare avsättningar, icke överstiger vad som erfordras för

att stiftelsens förmögenhet skall uppgå till 80 procent av det belopp, vartill

förmögenheten må beräknas enligt investeringsskatteförordningens bestämmelser.

Beträffande behandlingen i beskattningshänseende av avsättningar till

andra personalstiftelser än pensionsstiftelser anser jag, att de i den remitterade

promemorian föreslagna bestämmelserna böra gälla.

Enligt gällande förordning med provisoriska bestämmelser om särskilda

investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar

må avdrag vid inkomsttaxering erhållas för avsättning till dylik

fond, i den mån avsättningen motsvarar sådan i den skattepliktiga inkomsten

för beskattningsåret ingående ersättning för inventarier eller lagertillgångar,

som den skattskyldige åtnjutit under vissa i förordningen angivna

omständigheter. I fråga om lagertillgångar gäller den särskilda begränsningen,

att avdrag får avse högst ett belopp motsvarande minskningen

av dold reserv i varulagret under beskattningsåret. Det har i ett par remissyttranden

yrkats, att avsättningar till dylika s. k. eldsvådefonder skulle

vara avdragsgilla även vid konjunkturbeskattningen. Härigenom skulle emellertid

ett dubbelt avdrag erhållas, eftersom vid beräkningen av omräknad

nettointäkt särskilda hänsyn tagas till vinst å försålda eller förlorade inventarier

och till minskning av dold reserv, oavsett anledningen till reservminskningen.

Jag kan därför icke förorda någon ändring av utredningsmännens

förslag i denna del, bortsett från en viss formell jämkning.

De invändningar, som riktats mot förslaget att vissa utbetalningar

in. in. till delägare i s. k. f a m i 1 j e b o 1 a g skola upptagas

såsom tillkommande post vid omräkning av nettointäkt, äro i huvudsak

av formell natur. I några remissyttranden har ifrågasatts om icke tvekan

kan uppstå beträffande vilka företag som avses. Utredningsmännen ha

emellertid i tillämpliga delar begagnat den definition, som givits i 54 §

kommunalskattelagen. Enligt min mening torde det i regel icke kunna

råda tvekan om, vilka företag — aktiebolag och ekonomiska föreningar —

som åsyftas i förslaget. Helt naturligt kunna i praktiken tillämpningssvårigheter

uppstå i vissa gränsfall. Dylika svårigheter torde dock aldrig helt

kunna undvikas.

Att som länsstyrelsen i Kristianstads län föreslagit införa en regel om

omräkning jämväl i sådana fall, då familjeföretag överfört vinstmedel till

kommanditbolag eller handelsbolag synes knappast erforderligt. I åtskilliga

fall torde f. ö. dylika vinstöverflyttningar kunna betraktas som onormal

kostnad för familjeföretaget.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Några remissinstanser ha i fråga om löner ifrågasatt att man borde begränsa

räckvidden av förslaget till löner som beslutats efter viss tidpunkt.

Vidare har från vissa håll förordats att införa specialbestämmelser för sådana

fall, då högre lön utgått på grund av ökat arbete o. d. Bestämmelser

av nu angiven art skulle emellertid i så hög grad komplicera tillämpningen

av lagstiftningen, att jag icke anser mig kunna förorda någon ändring i

utredningsmännens förslag.

Erfarenheten har visat att en tillfällig skärpning av den direkta beskattningen

medför benägenhet att belasta rörelse med onormala kostnader

i syfte att nedbringa verkningarna av beskattningen. Tidpunkten för

offentliggörande av den ifrågasatta konjunkturbeskattningen eliminerar i

hög grad dylika icke önskvärda verkningar i fråga om beskattningsåret 1951.

Utredningsmännen ha dock ansett sig böra föreslå införande av vissa bestämmelser,

vilka taga sikte på åtgöranden ägnade att obehörigen minska

verkan av en konjunkturskatt avseende 1951 års inkomster. De ha därvid

dels föreslagit en speciell regel i fråga om avskrivning å osäkra fordringar

och dels en allmän regel om att kostnader, vilka uppenbarligen tillkommit

i syfte att nedbringa konjunkturbeskattningen, icke skola vara avdragsgilla

vid denna beskattning.

Utredningsmännens förslag i fråga om behandlingen av avskrivningar å

osäkra fordringar innebär en skärpning i förhållande till den praxis, som

vid den ordinarie inkomsttaxeringen tillämpas i fråga om avdragsrätt för

dylika avskrivningar. I några remissyttranden har framhållits, att en sådan

skärpning är olämplig och onödig och att samma regler för rätt till avskrivning

å osäkra fordringar böra tillämpas vid taxeringen till konjunkturskatt

som vid den ordinarie inkomsttaxeringen. Jag finner dessa erinringar

befogade och förordar, att den föreslagna bestämmelsen utgår. Jag

erinrar emellertid om vikten av att de regler, som i praxis utbildats i fråga

om avdragsrätt för avskrivning å osäkra fordringar, noggrant iakttagas.

Invändningar ha även i några remissyttranden riktats mot utredningsmännens

förslag i vad det ger taxeringsmyndigheterna en viss möjlighet att ingripa

mot onormala kostnader, som uppenbarligen tillkommit i syfte att

minska verkningarna av konjunkturbeskattningen. Jag anser i likhet med

utredningsmännen, att en dylik möjlighet bör finnas. En viss omformulering

av stadgandet bör dock ske, så att det kommer att avse kostnader, vilka

kunna antagas hava tillkommit i syfte att nedbringa skatten.

Avsikten med förevarande bestämmelse har icke varit att försöka åstadkomma

likformighet mellan jämförelseårets och beskattningsårets inkomster.

Jag kan därför icke tillstyrka de förslag till jämkningar, som för vinnande

av sådan likformighet föreslagits av vissa remissinstanser.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i detta sammanhang framhållit, att om

tillägg till nettointäkten skall ske för onormala kostnader, bör avdrag få

ske för onormala inkomster. Till detta spörsmål återkommer jag i det följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7a

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Enligt förordningen om beräkning av särskild skatt till staten å ackumulerad

inkomst hänföres till ackumulerad inkomst bl. a. intäkt genom

avyttring dels av maskiner och inventarier och dels av varulager och

produkter, i båda fallen under förutsättning att intäkten uppkommit i samband

med överlåtelse av rörelse. Med den utformning av bestämmelserna för

omräkning av nettointäkt, som jag förordat, komma emellertid dylika intäkter

icke endast i samband med överlåtelse av rörelse utan även i andra fall

att avräknas vid omräkningen av nettointäkten. Detta gäller oavsett om den

skattskyldige är fysisk eller juridisk person. Minskning av dold reserv i

varulager skall sålunda alltid upptagas som avgående post vid bestämmande

av omräknad nettointäkt. Vidare skall i nettointäkten ingående vinst,

uppkommen i samband med försäljning av maskiner och inventarier eller

i samband med utfallen försäkringsersättning för dylika tillgångar, avräknas

vid beräkning av tillkommande post för avskrivning å dylika tillgångar

eller, i förekommande fall, upptagas som avgående post till den del vinsten

överstiger avskrivningen under året. Genom denna bestämmelse regleras även

de i vissa remissyttranden särskilt omnämnda fallen, då vinst vid försäljning

av fartyg under tidigare år enligt särskilda bestämmelser uppgivits

till beskattning först under jämförelseåret eller beskattningsåret.

Den av utredningsmännen föreslagna bestämmelsen synes därför icke

böra äga tillämpning, vare sig direkt eller efter särskilt medgivande av riksskattenämnden,

såvitt gäller intäkt genom försäljning av maskiner och inventarier

samt varor och produkter.

Vad slutligen angår den tredje art av ackumulerad inkomst, som beröres

av den särskilda förordningen om ackumulerade inkomster, nämligen vinst

vid överlåtelse av värden av goodwills natur, torde det endast i rena undantagsfall

förekomma att sådan vinst beskattas vid 1952 års taxering.

Jag förordar därför, att den föreslagna bestämmelsen om ackumulerad

inkomst utgår och ersättes med en bestämmelse om att onormal inkomst

under beskattningsåret må undantagas från beskattning. Med onormal inkomst

bör i detta sammanhang förstås större inkomstpost av engångskaraktär,

som är hänförlig till tid före beskattningsåret 1951 och som icke motsvaras

av onormal inkomst under jämförelseåret. Som exempel på onormal inkomst

må nämnas utfallen ledareförsäkring och ersättning för goodwill,

allt under förutsättning att inkomsten ingår i nettointäkten. Till onormal

inkomst torde även i vissa fall kunna hänföras återvinning å tidigare nedskrivna

fordringar, särskilt om nedskrivningen skett under jämförelseåret.

En förutsättning härför bör dock vara att återvinningen uppenbarligen är

avsevärt större än vad som vanligen förekommer i rörelsen eller förekommit

under jämförelseåret. Däremot bör icke enbart den omständigheten att inkomsten

under beskattningsåret härledes från leverans, för vars fullgörande

arbete pågått under flera år, giva anledning till undantag. Inom sådana branscher,

där dylika arbeten förekomma, torde detta normalt kunna antagas

ha skett i liknande omfattning även under jämförelscåret. Vad nu sagts bör

även gälla provisionsinkomster, som härröra från försäljningar avslutade

före år 1951.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Utredningsmännen ha som förut nämnts i 4 § 3 mom. f) första stycket

i sitt förslag upptagit en bestämmelse att om vid taxeringen till statlig inkomstskatt

avdrag medgivits för inbetalade export- eller prisutj

ämning »avgifter, nuvärdet av dessa avgifter skall upptagas som

tillkommande post. Dels med hänsyn till att det möjligen kan anses tveksamt

om denna bestämmelse står i full överensstämmelse med avtalen med

skogsindustrierna avseende fjärde kvartalet 1951 och dels med hänsyn till

retroaktiviteten i skatteförslaget finner jag det skäligt att förevarande bestämmelser

få utgå, såvitt angår för år 1951 erlagda avgifter.

Beträffande avgifter, som erlagts under jämförelseåret, bör emellertid

gälla att avgifterna — reducerade till det värde avgifterna kunna anses ha

haft för den skattskyldige vid jämförelseårets utgång — skola upptagas

som tillkommande post. För avgifter, som utgått enligt avtal mellan staten

och skogsindustrierna, bör detta värde kunna anses motsvara det avgiftsbelopp,

som enligt avtalet eller därefter träffad överenskommelse skall återbetalas

till den skattskyldige, ökat med hälften av den del av avgiften, som

skall tillfalla särskilda sociala och skogliga fonder m. m. För prisutjämningsavgifter,

som erlagts enligt särskilda författningar, torde värdet böra

bestämmas till hela avgiftsbeloppet beträffande trävaror samt tre fjärdedelar

av avgiftsbeloppet beträffande andra produkter.

I övrigt böra erinringarna från remissinstanserna föranleda vissa detaljändringar

av såväl saklig som formell natur i utredningsmännens förslag

till bestämmelser angående omräknad nettointäkt. Beträffande dessa ändringar

hänvisar jag till författningstexten.

I den remitterade promemorian ha utredningsmännen föreslagit, att vid

taxering till konjunkturskatt för år 1953 insättningar å investeringskonto

för skog skulle vara underkastade viss skatteplikt. Det i propositionen behandlade

förslaget avser visserligen konjunkturskatt för år 1952, men det

kan uppkomma fall, då taxering sker först år 1953, även om en allmän

konjunkturskatt ej då skall utgå. Anledning synes emellertid ej föreligga

att låta ifrågavarande avsättningar vara underkastade skatteplikt enligt

den nu föreslagna konjunkturskatteförordningen.

B. Jämförelseåret och beräkning av jämförelseinkomst.

I syfte att göra taxeringsförfarandet så enkelt som möjligt ha utredningsmännen

föreslagit att inkomsten under endast ett år skall utgöra jämförelseinkomst

även om ett medeltal av flera års inkomster möjligen kunde giva

en mera rättvisande bild av den skattskyldiges normala inkomster.

I fråga om vilket år, som skall vara jämförelseår anse utredningsmännen,

att valet i första hand torde stå mellan beskattningsåren 1949 och

1950. Beskattningsåret 1950 torde enligt utredningsmännens åsikt dock icke

kunna ifrågakomma, enär detta års inkomster äro påverkade av den särskilda

konjunkturen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79,

75

Beskattningsåret 1949 utgör däremot enligt utredningsmännens mening i

stort sett ett normalt inkomstår. Utredningsmännen föreslå därför som huvudregel,

att inkomsten under beskattningsåret 1949 skall utgöra jämförelseinkomst.

Med hänsyn till att för vissa grupper skattskyldiga inkomsterna

under sistnämnda beskattningsår ligga icke obetydligt under inkomsterna

för beskattningsåret 1948, föreslå utredningsmännen dock, att den skattskyldige

skall ha rätt att välja 1948 års inkomst som jämförelseinkomst, om

detta är till den skattskyldiges fördel.

Sedan omräknad nettointäkt fastställts för jämförelseåret skall enligt förslaget

120 procent av den omräknade nettointäkten utgöra jämförelseinkomst.

Skulle för företag, som icke är att anse som nystartat, vid omräkning av

nettointäkten uppkomma underskott, skall dock jämförelseinkomsten i stället

beräknas enligt de principer, som utredningsmännen föreslagit skola tilllämpas

för nystartade företag.

Med nystartat företag avse utredningsmännen företag, som börjat sin

verksamhet efter utgången av beskattningsåret 1946. Såsom nystartat företag

borde däremot icke anses t. ex. ny rörelsegren inom ett äldre företag

eller ett nytt bolag inom en koncern. Hänsyn härtill ävensom till annan utvidgning

inom äldre förelag borde enligt utredningsmännens mening i tillräcklig

mån hava tagits genom att endast 70 procent av uppskattad merinkomst

skulle anses hava berott på den särskilda vinstkonjunkturen. I fråga

om nystartat företag borde jämförelseinkomsten med avvikelse från huvudregeln

kunna beräknas efter skälig grund. Vid denna beräkning borde framför

allt hänsyn tagas till den tidpunkt, då verksamheten påbörjades, verksamhetens

art och omfattning. Enligt utredningsmännens mening borde vid

taxeringen till konjunkturskatt av nystartade företag iakttagas stor varsamhet.

Det vore därför icke uteslutet att, i sådana fall då verksamheten icke

vore utpräglat konjunkturbetonad, resultatet för beskattningsåret 1951

skulle kunna tjäna till ledning vid jämförelseinkomstens fastställande.

Skulle jämförelseår och beskattningsår icke omfatta lika stort antal månader,

skall jämförelseåret förkortas eller förlängas till överensstämmelse

med beskattningsårets längd. Därvid skall inkomsten under jämförelseåret

anses vara jämnt fördelad över året.

Remissyttrandena. De föreslagna bestämmelserna om jämförelseår och beräkning

av jämförelseinkomst ha i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av flertalet remissinstanser.

I några remissyttranden ha emellertid uttryckts betänkligheter mot att

inkomsten under endast ett år skall användas som utgångspunkt vid beräkning

av merinkomsten.

Sveriges industriförbund, som uttrycker betänkligheter i nämnda hänseende,

anser att de tillämpningssvårigheter, som utan tvivel äro förbundna

med de enligt förbundets mening nödvändiga bestämmelserna rörande jämkning

av jämförelseinkomsten, i viss mån skulle kunna mildras därigenom,

alt den företagen medgivna valfriheten utsträckes till att omfatta även be
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 79,

skattningsåren 1946 och 1947, för vilka självdeklarationerna alltjämt äro

tillgängliga. Trots att kompensation endast förutsättes skola medgivas för

den penningvärdeförsämring som ägt rum sedan den 1 januari 1950, torde

i åtskilliga fall ett medgivande för den skattskyldige att få välja även något

av dessa två år till jämförelseår öka möjligheten att få fram en rättvisande

jämförelseinkomst så att tillämpning av jämkningsbestämmelserna

komme att påkallas i ett mindre antal fall. Särskilt torde så bliva förhållandet,

då importrestriktioner eller andra hinder för den naturliga utvecklingen

föranlett att inkomsterna under åren 1948 och 1949 blivit onormalt

låga. Att medgiva en dylik utvidgning av valrätten bör enligt förbundets

mening desto mindre vara ägnad väcka betänkligheter, som verksamheten

under åren 1946 och 1947 självfallet än mindre än de båda efterföljande

åren kan tänkas ha påverkats av den nu rådande konjunkturen.

Sveriges grossistförbund förordar, att den skattskyldiges valrätt utsträckes

att jämväl omfatta år 1950 eller alternativt ändras att omfatta endast

åren 1949 och 1950. Förbundet vill i detta sammanhang framhålla att utredningsmännen

själva funnit valet i första hand böra stå mellan dessa

båda år och därvid funnit 1950 såtillvida vara att föredraga som det ligger

det aktuella beskattningsåret närmast i tiden. Emellertid finns det — heter

det samtidigt i betänkandet — stor anledning antaga att den särskilda konjunkturen

påverkat 1950 års inkomster, vilket de sakkunniga sökt styrka

med vissa siffror från taxeringsstatistikerp Enligt förbundets mening väger

detta antagande mindre tungt än sannolikheten, delvis vissheten, av att i

ett flertal fall varken 1948 eller 1949 med deras influens av efterkrigstidens

heterogena förhållanden erbjuder ett normalt och rättvisande jämförelseunderlag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår en jämkning i utredningsmännens

förslag på så sätt att icke 1948 års inkomst utan medeltalet

av 1948 och 1949 års inkomster skall gälla såsom alternativ jämförelseinkomst

vid sidan av 1949 års inkomst.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför liknande synpunkter.

Härutöver ha några remissinstanser påpekat, att de föreslagna bestämmelserna

kunna verka otillfredsställande i vissa specialfall.

Sveriges industriförbund anför sålunda.

Ett företag, som år 1949 avlämnat självdeklaration, avseende kalenderåret

1948, men därefter ändrar bokslutsdagen till den 30 juni, äger således

använda sig av räkenskapsåret den 1/1 1949—den 3% 1950, varav följer,

att företaget icke taxeras år 1950 men år 1951 beskattas för inkomsten under

hela det till 18 månader förlängda räkenskapsåret. För ett företag, som

befinner sig i denna situation, skulle således endast inkomsten år 1948

komma i fråga såsom jämförelseinkomst. Verkningarna härav äro oberäkneliga

och kunna i det enskilda fallet få allvarliga och irrationella konsekvenser.

Kompletterande bestämmelser böra meddelas, vilka i ett dylikt

fall bereda företaget rättighet att välja mellan taxeringen 1949 och 1951,

den sistnämnda givetvis justerad, på sätt utredningsmännen i annat sammanhang

förutsätta, med hänsyn till att taxeringen avser 18 månader. Det

ur författningsteknisk synpunkt enklaste sättet "att åstadkomma rättelse i

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

77

förevarande hänseende vore måhända, att i författningstexten utbyta uttrycket

»före den 1 mars» med »före den 1 juli».

Några remissinstanser ifrågasätta vidgad möjlighet till jämkning av jämförelseinkomsten.

Riksskattenämnden anser att en dylik möjlighet bör givas, varvid dock,

för att den eftersträvade enkelheten i förfarandet icke skulle äventyras,

befogenheten att besluta om jämkning av jämförelseinkomsten borde förbehållas

riksskattenämnden. Nämnden utgår från att jämkning av denna

art skall förekomma blott i undantagsfall. Såsom exempel, då jämkning

kunde vara befogad, nämnes det fall att ett företag efter jämförelseårets

utgång inköpt och med sig införlivat annat företag eller att ett aktiebolag

efter nämnda tid genomfört en större nyemission, varigenom det egna

kapitalet avsevärt ökats.

Enahanda synpunkter framföras av länsstyrelsen i Örebro län och Kooperativa

förbundet.

Sveriges redareförening och ytterligare några näringsorganisationer finna

det vara nödvändigt, att förslaget om beräkning av jämförelseinkomst

kompletteras med en regel, att skattskyldig, som kan visa, att inkomsten

under år 1948 eller 1949 ej kan betraktas såsom normalinkomst på grund

av företagets utveckling m. m., skall äga rätt påfordra att jämförelseinkomsten

må fastställas efter vad som kan befinnas skäligt med hänsyn till

verksamhetens ändrade art och omfattning eller av andra liknande skäl.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att en viss minimiinkomst bör fastställas

för såväl äldre som nystartade företag liksom vid krigskonjukturskatten.

Sveriges automobilhandlareförbund yrkar, att befogade undantagsmöjligheter

vid utformningen av den väntade förordningen måtte klart säkerställas

för branscher vilkas förutsättningar avsevärt påverkats av statliga åtgärder

i sådan riktning att desamma medfört nackdelar ur konjunkturskattesynpunkt,

alternativt och som minimiåtgärd att om åren 1948 och

1949 visas vara onormala jämförelseår, skälig jämförelseinkomst skall

kunna uppskattas, i princip med ledning av år 1950, ehuru med undantagsmöjlighet

efter bevisning i det enskilda fallet.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner det erforderligt, att reglerna för beräkning

av jämförelseinkomst för nystartade företag och sådana företag,

vars jämförelseinkomst är negativ, formuleras på sådant sätt, att de garantera

något så när enhetlig tillämpning i praktiken. Dessutom synes föga

rimligt, om ett företag, som under jämförelseåret åtnjutit obetydlig vinst,

i ytterlighetsfallet 1 krona, skulle komma i helt annat läge beträffande

jämförelseinkomstens beräkning än ett företag som över huvud icke ålnjutit

vinst under nämnda år. Härvidlag synes erforderligt, att regler

införas av innebörd att jämförelseinkomsten i likhet med vad gällde vid

krigskonjunkturbeskattningen får beräknas med utgångspunkt från skälig

förräntning av företagets kapital, om annan utväg ej står till buds för jämförelseinkomstens

beräkning eller om jämförelseinkomstcn skulle vara orimligt

låg. Erfarenheterna vid senaste krigskonjunkturbeskattningen och sär
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

skilt centrala krigskonjunkturskattenämndens beslut i hithörande ämne

torde härvidlag kunna tjäna till ledning.

Förslaget om sättet för beräkning av jämförelseinkomst har i vissa hänseenden

varit föremål för erinringar i några remissyttranden.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar, att föreskriften att jämförelseinkomsten

må fastställas »efter vad som kan finnas skäligt etc.» kan inbjuda

till skattetvister och ifrågasatte för att erhålla en såvitt möjligt enhetlig

taxering inom riket, att riksskattenämnden i dessa fall fastställde

jämförelseinkomsten eller lämnade vägledande anvisning till samtliga länsstyrelser.

Länsstyrelserna i Kronobergs, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län

anse närmare riktlinjer för bestämmande av jämförelseinkomsten i dylika

fall vara nödvändiga.

Den omräknade nettointäkten för jämförelseåret skall enligt förslaget

med hänsyn till penningvärdets fall uppräknas med 20 procent. Förslaget

i denna del har endast i ett fåtal fall mött erinringar. Några remissinstanser

anse emellertid, att 20 procent icke utgöra tillräcklig kompensation för penningvärdeförsämringen.

Riksräkenskapsverket anser, att vissa skäl, såsom utvecklingen av partiprisindex,

skulle kunna anföras till stöd för att i detta sammanhang uppräkningen

skedde efter ett något högre tal, exempelvis 25 procent, utan att detta

därför behövde fattas som ett fastslaget mått på penningvärdeförsämringen.

Samma procenttal förordas av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Några näringsorganisatoner anse, att procenttalet icke bör bestämmas

lägre än 30. Sveriges industriförbund hänvisar till att partiprisindex för

industriprodukter sedan åren 1948/49 stigit med 60 procent och för byggnadskostnader

från nämnda år stigit med cirka 35 procent. Den allmänna

lönenivån inom industrien torde ha ökat med närmare 30 procent, om man

tager hänsyn till den allmänna löneglidningen.

Departementschefen. Enligt min uppfattning synes tillräcklig anledning

icke föreligga att utvidga de skattskyldigas rätt att välja jämförelseår. Principen

bör sålunda vara att det beskattningsår, som gått till ända närmast

före den 1 mars 1950, skall vara jämförelseår. Den skattskyldige skall dock

i stället kunna såsom jämförelseår välja det beskattningsår, som gått till

ända närmast före den 1 mars 1949.

De skäl, som föranlett vissa remissinstanser att påyrka en utvidgning av

valrätten, torde i viss mån kunna tillgodoses på annat sätt. Sålunda bör

skattskyldig — något som även utredningsmännen förutsatt — medgivas

rätt att i vissa fall få jämförelseinkomsten beräknad efter andra grunder än

de, som följa av att huvudregeln tillämpas. Utredningsmännens förslag bör

härvid något vidgas.

Rätt till jämkning torde sålunda •— utom då fråga är om nystartade företag

och sådana fall då omräknad nettointäkt för åren 1948 och 1949 utvisar

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

underskott — få medgivas, där det är uppenbart att omräknad nettointäkt

icke under något av de två ifrågavarande åren är representativ för rörelsen,

t. ex. därför att skattskyldig vid en senare tidpunkt övertagit ett annat företags

rörelse eller väsentlig del därav. En annan anledning till att beräkna

jämförelseinkomsten på annat sätt än enligt huvudregeln bör föreligga, då

en skattskyldigs rörelse under beskattningsåren 1948 och 1949 varit av onormalt

liten omfattning på grund av importrestriktioner eller liknande statliga

regleringar. Däremot bör den omständigheten att utvidgning skett i annan

form än att en rörelse övertagits icke giva rätt till jämkning. I den mån hänsyn

härtill skall tagas, bör detta ske på annat sätt, genom att rätt att föra

bevisning om utvidgning av rörelse införes för vissa fall. Jag återkommer

härtill i senare sammanhang.

Det skulle givetvis ha varit önskvärt, om närmare regler kunnat lämnas

till ledning för fastställande av jämförelseinkomsten för nystartade företag

eller för andra företag, där avvikelse skall ske från huvudregeln. Det ligger

emellertid i sakens natur att fastställandet måste ske med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet. Att giva några allmängiltiga regler

låter sig därför svårligen göra. De synpunkter, som framförts av utredningsmännen

på frågan, böra emellertid kunna tjäna till viss ledning.

Utredningsmännen ha föreslagit att tillägget för penningvärdeförsämringen

skall beräknas till 20 procent av omräknad nettointäkt för jämförelseåret.

Med hänsyn till vad som anförts av bl. a. riksräkenskapsverket synes,

tillägget vara något för lågt beräknat. Jag förordar därför, att tillägget ökas

till 25 procent. I senare sammanhang kommer jag att föreslå att till den omräknade

nettointäkten skall göras ytterligare ett tillägg, på 15 procent, såsom

kompensation för naturlig utveckling o. dyl. Härigenom kommer huvudregeln

beträffande jämförelseinkomsten bli, att denna skall upptagas till 140

procent av den omräknade nettointäkten för jämförelseåret.

C. Taxerad merinkomst.

Utredningsmännen. Såsom huvudregel har föreslagits, att 70 procent av

uppskattad merinkomst alltid skall anses hava berott på den särskilda vinstkonjunkturen

och att således 70 procent av uppskattad merinkomst eller,

i fall då uppskattad inkomstminskning förekommit, 70 procent av uppskattad

merinkomst minskad med uppskattad inkomstminskning, skall utgöra

taxerad merinkomst av rörelse. Har skattskyldig haft flera

till rörelse hänförliga förvärvskällor, skall taxerad merinkomst fastställas

för samtliga förvärvskällor gemensamt.

Utredningsmännen ha således ansett, att ett belopp motsvarande 30 procent

av uppskattad merinkomst under alla förhållanden skulle undantagas

från konjunkturbeskattning. Härigenom skulle hänsyn ha tagits dels till de

ojämnheter, som kunde uppkomma genom att schablonmässiga grunder i

viss mån tillämpats vid fastställande av omräknad nettointäkt och dels till

den inkomstökning, som kunde vara föranledd av utvidgning, rationalisering,

normal utveckling o. d. Någon motbevisning i dessa hänseenden skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

icke få förekomma. Utredningsmännen ha nämligen ansett, att på detta

stadium av beräkning av skattepliktig inkomstökning ett schablonmässigt

förfarande vore i hög grad påkallat. Erfarenheterna från krigskonjunkturbeskattningen

hade nämligen visat, att den möjlighet till bevisning, som

krigskonjunkturskatteförordningarna härvidlag medgåvo, medförde omfattande

utredningsarbeten och svårigheter av olika slag för såväl de skattskyldiga

som taxeringsmyndigheterna, men att man trots detta i regel bleve

nödsakad att efter schablonmässiga grunder beräkna den del av inkomstökningen,

som icke skulle anses hava berott på krigskonjunkturen. Ett undantagande

av 30 procent av merinkomsten från beskattning skulle för åtskilliga

skattskyldiga innebära en opåkallad förmån, men utredningsmännen

ha ansett det vara av vikt, att det skattefria avdraget bestämdes så, att

frånvaron av rätt till motbevisning icke länder den skattskyldige till nackdel.

Endast i ett fall skulle avvikelse ske från den nu angivna huvudregeln.

Då riksskattenämnden efter framställning från näringsorganisation förklarat,

att viss näringsgren, därest icke annat ådagalades, varit opåverkad av

den särskilda vinstkonjunkturen, skulle beträffande verksamhet inom denna

näringsgren, uppskattad merinkomst anses hava berott på vinstkonjunkturen

endast i den mån taxeringsmyndigheterna kunde förebringa utredning

därom. Taxeringsmyndigheterna borde i dylikt fall visa, att verksamheten

vore konjunkturpåverkad samt därefter göra sannolikt i vad mån uppskattad

merinkomst kunde ha berott på vinstkonjunkturen. Icke i något fall

skulle dock mer än 70 procent av den uppskattade merinkomsten upptagas

som taxerad merinkomst.

Remissyttrandena. Det remitterade förslaget har i denna del i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Det föreslagna schablonmässiga systemet har emellertid av några remissinstanser

befarats kunna medföra icke förutsebara och ej heller åsyftade

olägenheter i det enskilda fallet och förslag till komplettering av den i den

remitterade promemorian givna regeln har framlagts.

Sveriges industriförbund anser, att möjlighet principiellt alltid bör medgivas

den skattskyldige att med stöd av förebragt utredning få prövat, huruvida

och i vad mån till beskattning föreslagen merinkomst varit beroende

av rådande konjunktur. Genom schablonmässiga regler, vida marginaler

och andra åtgärder bör det enligt förbundet vara möjligt att i stor utsträckning

begränsa olägenheterna i taxeringstekniskt hänseende av en dylik bestämmelse.

Dessa olägenheter skulle till en början i icke ringa mån elimineras

genom det schablonmässiga avdraget för naturlig utveckling med 30 %

av den uppskattade merinkomsten och verkningarna i detta hänseende

skulle förstärkas, om avdraget höjdes.

Sveriges redareförening framhåller, att den svenska handelsflottan starkt

ökats och genom övergång till motordrift och större fartyg blivit mer vinstgivande.

Desamma hava verkningarna blivit av den ökade tankfarten, genom

utvidgad oceantrafik och linjefart och icke minst genom upprättande av nya

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71i.

81

linjer mellan främmande länder. Det är uppenbart, att en sådan väsentlig

omställning av den svenska sjöfarten successivt måste medföra ökade vinster

för de svenska rederiföretagen. Även om i vissa fall dessa vinster i någon

mån påverkats av konjunkturläget, gäller detta ej generellt för alla rederitöretag.

Att under sådana förhållanden vid en efter schablonmässiga grunder

utformad konjunkturskatt stadga förbud för motbevisning i nyssberörde

hänseenden finner föreningen vara synnerligen orimligt. I detta avseende

måste den ändringen vidtagas i förslaget, att sådan motbevisning förklaras

skola få föras.

Kooperativa förbundet anser det vara rimligt, att en näringsidkare, som

i undantagsfall kan med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att större

del av merinkomsten än 30 % beror av naturlig utveckling också skall

tå räkna sig tillgodo denna överskjutande del. Inom konsumentkooperationen

har under senare år pågått en ganska kraftig ekonomisk utveckling.

Fall torde kunna påvisas där enskilda föreningar genom sådan expansion

ökat sin omsättning och därmed sin vinst med 50 % eller mera.

Liknande synpunkter anföras av några andra näringsorganisationer.

Kammarrätten förordar ett dispensförfarande då 30 procent såsom oberoende

av konjunkturen påtagligt skulle understiga vad som måste anses

skäligt och rimligt. Det vore emellertid förenat med vissa svårigheter att

för berörda fall konstruera en regel, som väl öppnade en möjlighet till avvikelse

från det regelmässiga förfarandet men begränsade undantagsbestämmelsens

tillämpning till de extremt ömmande fallen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län är inne på en liknande tankegång men

finner att dispensmöjligheter utan tvivel skulle få till följd ett otal framställningar

och avstår därför från att framställa något förslag i detta hänseende.

Sveriges lantbruks förbund finner, såvitt angår inkomst av skogsbruk, att

vederbörlig hänsyn icke tagits till den naturliga utvecklingen i det enskilda

fallet. De skattskyldiga borde därför tillerkännas rätt att visa att konjunkturvinst

icke förelegat, framförallt när man tillerkänt taxeringsintendent

rätt att prestera sådan bevisning. Lantbruksförbundet hemställer vidare, att

den taxerade merinkomsten av skogsbruk i vart fall icke får upptagas til!

högre belopp än nettointäkten för förvärvskällan jordbruksfastighet.

Några remissinstanser anse att ifrågavarande reduktionsregel borde konstrueras

så, att den ställdes i relation till jämförelseinkomsten och bestämdes

till viss procent av denna.

Sålunda anför Sveriges sparbanksförening:

Ett belopp för normal utveckling in. in., i stället för att avdragas från

beskattningsårets inkomst, lägges till jämförelseårets inkomst på samma

sätt som 20 %-tillägget för penningvärdesförsämring. Därmed vinnes, att

denna normala inkomstökning icke, såsom i förslaget, betraktas och behandlas

såsom konjunkturinkomst. Om av två företag, som båda ha en omräknad

nettointäkt för 1949 (1948) av t. ex. 100 000 kronor eller uppräknad

med 20 % 120 000 kronor, det ena för år 1951 redovisar en uppskattad

inkomst av 150 000 kronor och det andra 180 000 kronor, så skulle enligt

<! Bihang till riksdagens protokoll t!).''>?. I samt. AV 79.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 79.

förslaget normalökningen för det förra bli 30 % av 30 000 = 9 000 kronor

och för det andra 30 % av 60 000 kronor = 18 000 kronor. Det synes mera

sannolikt, att större rättvisa ernås, om ett procentuellt tillägg göres till

1949 (1948) års inkomst. Då det här är fråga om schablonmässiga avvagningar,

bör procenttalet för tillägget sättas ganska högt, särskilt som det

är viktigt att den framkommande merinkomsten verkligen kan antagas vara

hänförlig till överkonjunkturen.

Även Sveriges grossistförbund anser, att ett rättvisare resultat skulle vinnas,

om avdrag för normal utveckling beräknades med utgångspunkt från

jämförelseinkomsten.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att genom att denna reduktion

ställts i förhållande till inkomstökningens storlek skulle större företag

bliva jämförelsevis hårdare beskattade än mindre företag. Om sålunda ett

stort och ett litet företag redovisat lika stora uppskattade merinkomster i

kronor räknat, därvid det större företagets procentuella inkomstökning är

obetydlig och måhända helt beroende på naturlig utveckling e. d., medan

det mindre företagets inkomst relativt sett ökat avsevärt på grund av den

särskilda vinstkonjunkturen, bliva båda företagens taxeringar lika stora. I

anledning härav förefaller det önskvärt att förevarande reduktionsregel

konstrueras på så sätt att avdraget ställes i relation till jämförelseinkomsten

och bestämmes till viss procent av denna.

Landsorganisationen ifrågasätter också, huruvida icke avdraget för normal

utveckling borde beräknas genom anknytning till jämförelseinkomsten.

Härigenom skulle de högsta konjunkturvinsterna drabbas hårdare.

Tjänstemännens centralorganisation anlägger liknande synpunkter på

problemet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser, att en riktigare och mera ändamålsenlig

metod synes vara att beräkna avdraget i relation till den omraknade

nettointäkten för beskattningsåret, därvid dock procentsatsen torde böra

sättas något lägre än om avdraget beräknas i förhållande till uppskattade

merinkomsten. Länsstyrelsen förordar förty, att den föreslagna bestämmelsen

ändras i antydd riktning.

Sveriges köpmannaförbund finner det rimligt och skäligt, att endast 50

procent av den taxerade merinkomsten upptages till beskattning, därest

icke ett avräkningsförfarande sker vid konjunkturens upphörande.

Sveriges industriförbund yrkar därjämte att hänsyn till kapitalökning

skall tagas. Förbundet, som anser, att summariska och lättillämpade regler

för beräkning av kapitalökning utan svårighet torde kunna utformas, anför:
I

sådant avseende bör till en början bemärkas, att den omständigheten,

att inkomsten under allenast ett år lägges till grund för beräkningen av

merinkomsten i och för sig medför en betydande förenkling i jämförelse

med krigskonjunkturskatten. Vidare må erinras om, att enligt de på sm tid

gällande lagarna med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning

från aktiebolag högsta tillåtna utdelningen sattes i relation till bolagets

behållna förmögenhet enligt balansräkningen för det år utdelningen

avsåg. Med bolagets behållna förmögenhet avsågs bolagets tillgångar efter

s. 83 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 79.

83

avdrag för skulder och värdeminskningsposter. Tillämpningen av dessa bestämmelser

föranledde veterligen inga svårigheter. För en summarisk beräkning

av kapitalökningen synas liknande bestämmelser vara tillfyllest.

Då fråga är om företag, som drives under enskild firma, och i förekommande

fall jämväl om aktiebolag, bör det ankomma på den skattskyldige

att, om avdrag för kapitalökning yrkas, förete för ändamålet justerade balansräkningar,

ur vilka tillgångar och skulder, som ej äro hänförliga till

rörelsen, blivit uteslutna. Det är icke nödvändigt att komplicera beräkningarna

genom att fastställa medeltalet av det kapital, som under jämförelseåret

och beskattningsåret varit nedlagt i rörelsen, utan beräkningarna torde

kunna baseras antingen på den ingående eller den utgående balansräkningen

för dessa år. Övervägande skäl torde tala för, att beräkningen föreskrives

skola grundas på den ingående balansräkningen. En ytterligare lättnad

i taxeringsarbetet kan vinnas därigenom, att avdrag för beräknad ränta

å kapitalökning endast medgives om kapitalökningen överstigit visst belopp,

förslagsvis 50 000 kronor. Den räntefot, efter vilken avdraget skall beräknas,

synes liksom i krigskonjunkturskatteförordningen var fallet böra bestämmas

till 6 %.

Departementschefen. Det torde icke råda några delade meningar om angelägenheten

att göra den ifrågasatta lagstiftningen så enkel som möjligt. Varje

lösning av ett problem genom uppställande av en schablonregel innebär

besparing av tid och utredningskostnader för såväl de skattskyldiga som

taxeringsmyndigheterna och skattedomstolarna. Å andra sidan kan det icke

undvikas att eu schablonregel — om den icke skall utformas med så vida

marginaler att den gör en beskattning mer eller mindre meningslös — länder

några till fördel och andra till viss nackdel. Den regel, som utredningsmännen

uppställt för beräkning av taxerad merinkomst och som är avsedd

att skänka beaktande framförallt åt inkomstökning på grund av normal

utveckling, rationalisering, utvidgning o. dyl., synes vara tilltagen så att den

tar skälig hänsyn till ett mycket stort antal skattskyldigas berättigade intressen

att icke missgynnas genom schabloniseringen. Förslaget har också

godtagits av många remissinstanser. I flera yttranden har emellertid starkt

understrukits att möjlighet till utredning bör beredas de skattskyldiga, för

att beskattningen icke skall verka alltför orättvist i vissa särskilda fall.

Kraven på dylik möjlighet variera från full frihet för de skattskyldiga till ett

dispensförfarande i sådana fall, då 30-procentsavdraget uppenbarligen icke

är tillfyllest.

Om man öppnar en möjlighet för de skattskyldiga att — i eu eller annan

form —- föra bevisning om den verkliga inkomstökningen på grund av

exempelvis utvidgning av rörelse, är det emellertid tydligt att detta bör

medföra cn sänkning av det av utredningsmännen föreslagna schablonavdraget.

Detta avdrag är uppenbarligen avpassat så att det beaktar även

ganska betydande inkomstökningar av det slag varom nu är fråga, och det

skulle därför bli avsevärt för högt för det övervägande antalet skattskyldiga.

De skattskyldigas intressen skulle bli väl tillgodosedda om avdraget

sänktes till 20 procent. En annan sak är om den schablon, som skall beakta

inkomstökningen på grund av naturlig utveckling in. in., lämpligen bör i

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

princip utformas på det sätt utredningsmännen föreslagit, nämligen såsom

ett avdrag med viss procent av den uppskattade merinkomsten. Innan jag

närmare går in på denna fråga, skall jag först behandla problemet om rätten

att föra bevisning.

Till en början vill jag framhålla, att jag anser det vara av största vikt att

grundtanken i utredningsmännens förslag icke övergives. Att samtidigt som

man har en schablonregel medgiva full frihet att föra bevisning skulle leda

till olyckliga konsekvenser. Bl. a. erfarenheterna från krigskonjunkturbeskattningen

tyda på att de skattskyldiga i stor utsträckning skulle offra

avsevärd tid och betydande kostnader på utredningar om rationalisering

in. in. utan att i flertalet fall kunna uppnå gynnsammare resultat än det, som

de redan uppnått med hjälp av en schablon motsvarande ett avdrag på 20

procent av merinkomsten. Om jag sålunda icke kan ansluta mig till föislaget

att möjlighet principiellt alltid bör finnas för de skattskyldiga att

med stöd av förebragt utredning få prövat, om och i vad mån uppskattad

merinkomst varit beroende av konjunkturen, är jag emellertid införstådd

med att i vissa fall en schablonregel utan rätt till bevisning kan drabba på

ett sätt som icke är motiverat och icke heller avsetts med lagstiftningen.

Det sagda gäller, även om schablonen skulle göras så vid som utredningsmännen

föreslagit. De fall jag åsyftar äro sådana där en avsevärd utvidgning

av rörelsen förekommit. För skattskyldig, beträffande vars rörelse så

är förhållandet, bör sålunda föreligga rätt att föra bevisning härom och

därmed möjlighet att få en större del av merinkomsten undantagen från

beskattning än vad schablonregeln medgiver. Då det emellertid såsom jag

förut berört är angeläget att undvika omfattande utredningsarbeten om

svårbedömbara skattetvister, bör rätten till bevisning inskränkas till sådana

fall, där den skattskyldige kan åberopa utåt lätt fastställbara fakta som stöd

för sitt yrkande, såsom exempelvis att rörelsens kapacitet ökat genom utbyggnad

av produktionsapparaten eller genom utökning av arbetspersonal

eller därmed jämförbart förhållande. Däremot bör icke såsom skäl för yrkande

om större undantag kunna åberopas rationalisering, normal utveckling

utan samband med utvidgning av rörelsen och liknande svårutredda och

svårkonstaterbara omständigheter. Vinstökningar genom sådana omständigheter

liksom vinstökningar till följd av ökat eget kapital böra inrymmas under

schablonregeln.

Om sålunda möjlighet till bevisning öppnas i enlighet med det nu angivna,

återstår att bestämma schablonregelns utformning. Den av utredningsmännen

föreslagna metoden har visst stöd i den praxis, som efter hand

utvecklades vid tillämpningen av den senaste krigskonjunkturskatten. Denna

metod synes ur vissa synpunkter ändamålsenlig. Då det som i förevarande

fall är fråga om en skatt, som — åtminstone tills vidare — föreslås bli ettårig,

kan det ifrågasättas om icke en annan metod är lämpligare. I flera remissyttranden

har förordats, att avdraget för normal utveckling in. m. skulle bestämmas

såsom en viss del icke av den uppskattade merinkomsten utan av inkomsten

för jämförelseåret. Rent tekniskt skulle schablonen konstrueras icke som

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

ett avdrag utan som ett tillägg till den omräknade nettointäkten för jämförelseåret

i likhet med vad som skett med kompensationen för penningvärdeförsämringen.

Denna metod synes till sin innebörd mer logisk än utredningsmännens

förslag. I åtskilliga fall torde den ge ett mera rättvisande resultat.

\ idare skulle den fördelen nås, att åtskilliga merinkomster, vilka äro

obetydliga i relation till den totala inkomsten, elimineras; med utredningsmännens

metod blir, även om den uppskattade merinkomsten är mycket

liten, dock alltid en viss procent därav taxerad merinkomst, låt vara att genom

det av utredningsmännen föreslagna ytterligare kontantavdraget å

10 000 kronor — till vilket jag återkommer i senare sammanhang — nackdelarna

ur rent praktisk synpunkt därav i åtskilliga fall bortfalla. Helt allmänt

kan sägas att metoden med anknytning av schablonen till inkomsten

för jämförelseåret, om man ser den i jämförelse med utredningsmännens

metod, mildrar beskattningen för de i förhållande till totalinkomsten små

merinkomsterna men skärper densamma för de relativt sett stora merinkomsterna.

Med hänsyn till konjunkturvinstbeskattningens allmänna syfte torde

en sådan effekt i flertalet fall få anses önskvärd. På grund av nu angivna

omständigheter anser jag mig böra förorda, att schablonregeln anknytes till

inkomsten för jämförelseåret.

Vad beträffar frågan om storleken av det tillägg för naturlig utveckling

in. in., som skall göras till den omräknade nettointäkten för jämförelseåret,

vill jag erinra om att enligt det föreliggande förslaget till konjunkturskatt

såsom en huvudprincip gäller att beskattning skall ske av den merinkomst

som framkommer vid jämförelse av inkomstförhållandena under åren 1951

och 1949. Tillägget för penningvärdesförsämringen är sålunda i princip bestämt

med hänsyn härtill. En annan sak, som emellertid icke ändrar huvudprincipen,

är att man av billighetsskäl och under beaktande även av ojämnheter

i utvecklingen hos olika branscher och företag låter den skattskyldige

få ratt alt i stället för år 1949 välja året 1948 som jämförelseår. Ett lämpligt

mått på en normal utveckling hos ett företag, därvid hänsyn tagits även

till rationalisering o. d., från 1949 till 1951 synes vara 12 procent på basårets

inkomst. Denna inkomst bör härvid uttryckas i 1951 års penningvärde;

tillägget för normal utveckling m. in. bör m. a. o. utgöra 12 procent

av 125 procent av den omräknade nettointäkten för jämförelseåret. Ett sålunda

bestämt tillägg synes väl täcka de inkomstökningar varom här är

fråga. Vid bedömande av tilläggets storlek bör beaktas att i den omräknade

nettointäkten ingår även en sådan post som tillägg för normala förslitningsavdrag

å maskiner och inventarier under jämförelseåret. Ehuru från strängt

principiell synpunkt tillägget för normal utveckling icke borde beräknas

på denna del av den omräknade nettointäkten, bör dock av praktiska skäl

någon jämkning icke ske på denna punkt.

I förenklande syfte bör tillägget angivas såsom utgörande, icke 12 procent

av 125 procent av den omräknade nettointäkten, utan 15 procent av sistnämnda

intäkt. Den omräknade nettointäkten kommer sålunda alt förvandlas

till jämförelscinkomst genom att ökas med sammanlagt 40 procent, in
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

nefattande dels 25 procent för penningvärdesförsämring och dels 15 procent

för normal utveckling. Slutresultatet blir att som jämförelseinkomst skall

upptagas ett belopp motsvarande 140 procent av den omräknade nettointäkten

för jämförelseåret.

I det föregående har jag angivit att om rätt till bevisning infördes, man

vid användning av utredningsmännens schablonmetod borde sänka avdraget

för normal utveckling till 20 procent. Om den omräknade nettointäkten för

1951 är dubbelt så stor som jämförelseårets omräknade nettointäkt, når man

vid tillämpning av ett sådant avdrag exakt samma slutresultat som vid användning

av den av mig nyss förordade metoden. Är 1951 års nettointäkt

mer än dubbelt så stor, skärpes såsom framgår av vad jag tidigare nämnt

den skattemässiga effekten av mitt förslag; är 1951 års intäkt mindre än

det dubbla av jämförelseårets intäkt, blir förhållandet det motsatta.

Som en följd av vad jag nu och i tidigare sammanhang förordat kommer

den taxerade merinkomsten att fastställas på följande sätt. Jag utgår härvid

från alt fråga är om endast en förvärvskälla. Det belopp, varmed den

omräknade nettointäkten överstiger jämförelseinkomsten beräknad på sätt

nyss angivits, utgör uppskattad merinkomst. Om den skattskyldige visar

att inkomstökning föreligger på grund av avsevärd utvidgning av rörelsen

i enlighet med vad jag tidigare föreslagit, kan han erhålla avdrag härför

från den uppskattade merinkomsten, i den mån inkomstökningen kan anses

överstiga den kompensation för naturlig utveckling o. d. som givits genom

det nyss nämnda 15 procentstillägget. Återstoden av den uppskattade merinkomsten

utgör taxerad merinkomst.

6. Särskilda bestämmelser i fråga om skogsbruk.

Utredningsmännen. Vid krigskonjunkturbeskattningen ansågs endast prisstegring

utöver omkostnadsökning kunna tagas till beskattning, och man

beskattade således icke sådan inkomstökning som, bortsett från prisstegringsvinster,

kunde ha föranletts av ökad avverkning. Någon jämförelse mellan

nettointäkt för förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom i fråga

om rörelse gjordes således icke. Utredningsmännen ha icke funnit anledning

att i princip välja annan metod för bestämmande av skatteplikten vid

den mervinstbeskattning, varom nu är fråga.

En konjunkturskatt, som träffade prisstegringsvinster utöver omkostnadsökning

på den faktiska avverkningen under beskattningsåret, kunde enligt

utredningsmännen utformas antingen så, att prisstegringsvinsten uppskattades

till en viss procent av köpeskillingen för såld skog eller sålda skogsprodukter,

varvid särskild procentsats fastställdes för varje sortiment med

hänsyn till avverkningsplats och avverkningstid in. in. (alt. I) eller också

så, att helt schablonmässigt fastställdes två för hela landet gällande genomsnittliga

procentsatser för prisstegring, en för skog såld på rot och en för

avyttrade skogsprodukter (alt. II).

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 79.

87

Vid krigskonjunkturbeskattningen tillämpades en metod, som i huvudsak

överensstämde med den, som här betecknas såsom alt. I. Efter att ha lämnat

en redogörelse för den vid krigskonjunkturskatten tillämpade metoden

(den remitterade promemorian s. 34—38) ha utredningsmännen uttalat,

att en konjunkturbeskattning i princip torde kunna anordnas enligt de

linjer, som följdes vid lagstiftningen om krigskonjunkturskatt, men att

vissa förenklingar vore nödvändiga och även möjliga att genomföra.

Huvudregeln borde därvid vara, att prisstegringsvinst utöver omkostnadsökning

skulle utgöra uppskattad merinkomst. Till ledning för beräkning av

prisstegringsvinst utöver omkostnadsökning skulle ligga av Kungl. Maj :t

fastställda procentsatser. Vid fastställande av dessa procentsatser skulle

jämförelse ske med förhållandena under beskattningsåret 1949 och hänsyn

tagas till penningvärdets försämring med 20 procent. De av Kungl. Maj :t

fastställda procentsatserna skulle tillämpas å bruttointäkten genom försäljning

av eller uttag till egen rörelse av skogsprodukter. Såsom bruttointäkt

vid uttag till egen rörelse skulle därvid anses marknadsvärdet av de

uttagna produkterna. Den korrigering som kunde vara påkallad av differenser

mellan marknadspriser och avräkningspriser skulle ske vid beräkning

av omräknad nettointäkt av rörelse för både jämförelseår och beskattningsår.

Utredningsmännen ha vidare föreslagit, att ett visst schablonavdrag skulle

medgivas från den uppskattade merinkomsten. Detta borde anpassas så att

därigenom hänsyn toges i första hand till de olägenheter, som kunde uppkomma

för skattskyldig genom att uppskattad merinkomst av förvärvskällan

fastställdes utan rätt till motbevisning. Med hänsyn till att skattepliktig

inkomstökning av skogsbruk beräknad enligt denna metod vore

oberoende av sådana omständigheter som rationalisering, normal utveckling,

utvidgning o. d. syntes detta avdrag skäligen kunna bestämmas till 10

procent av uppskattad merinkomst. Detta avdrag vore avsett att utgöra

kompensation även för överavverkning o. d.

Sedan från uppskattad merinkomst av skogsbruk avdragits nyssnämnda belopp

samt i förekommande fall uppskattad inkomstminskning av rörelse erhölles

taxerad merinkomst av skogsbruk.

Utredningsmännen ha emellertid ifrågasatt om man icke skulle kunna

taga steget fullt ut och i förenklande syfte helt avstå från tanken att såsom

enligt den som alternativ I betecknade metoden differentiera prisstegringsvinsterna

i förhållande till olika sortiment, avverkningsområdenas belägenhet

in. in. och i stället fastställa endast två för hela landet gällande

procentsatser. Enligt denna metod, som i den remitterade promemorian betecknas

som alternativ II, skulle därvid den ena procentsatsen avse skog

såld på rot och den andra avyttrade skogsprodukter. I lagen om investeringskonto

för skog hade denna beräkningsmetod kommit till användning vid bestämmande

av storleken av de insättningar, som skulle göras i riksbanken.

I fråga om den inbördes avvägningen av procentsatsen för rotsåld skog, å

ena, samt för försålt eller till egen rörelse uttaget virke, å andra sidan, hade,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

eftersom rotvärdet å sålt eller till egen rörelse uttaget virke genomsnittligen

kunde beräknas uppgå till halva köpeskillingen respektive saluvärdet,

procentsatserna ansetts böra förhålla sig som 2:1. Detta förenklade beräkningssätt

hade ansetts kunna användas i fråga om insättning å investeringskonto,

eftersom det där icke vore fråga om uttagande av en skatt. Utredningsmännen

ha emellertid ifrågasatt, huruvida icke samma metod skulle

kunna vara användbar vid en konjunkturbeskattning, om metoden kompletterades

med bestämmelser, som gåve den skattskyldige rätt att efter

utredning bliva beskattad för den lägre prisstegringsvinst, som kunde visas

föreligga i det särskilda fallet.

Den schablonregel, som skall ligga till grund för beräkning av insättning

å investeringskonto för skog innebär, att insättningarna skola beräknas till

25 procent av köpeskillingen för rotsåld skog, 12 procent av köpeskillingen

för avyttrade skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och träkol

samt 12 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för förädling

i egen rörelse, med undantag för kolved. Den utredningsman, på vars

utredning den nya lagstiftningen grundar sig, hade emellertid föreslagit, att

insättningarna skulle bestämmas till 40 procent av rotvärdet å försåld skog

samt å avyttrade eller i egen rörelse använda skogsprodukter. Han hade därvid

utgått från den stegring rotpriserna undergått från avverkningsåret 1949

/50 till avverkningsåret 1950/51, nämligen med 75—100 procent. Skogspriserna

hade under år 1951 fortsatt att stiga.

Vid beräkning av den procentsats, som skulle tillämpas för att erhålla

taxerad merinkoinst av skogsbruk enligt alternativ II ha utredningsmännen

föreslagit att hänsyn skall tagas till penningvärdets fall och jämförelse därför

ske icke med 1949 års priser utan med 120 procent av dessa. En procentsats

av 40 skulle därvid innebära, att man räknade med en nominell

prisstegring å 100 procent, varav 20 lämnades obeskattade. Vid 1952 års

taxering redovisades intäkter dels från avverkningssäsongen 1950/51 och

dels från avverkningssäsongen 1951/52. Skillnaden i prisstegring i förhållande

till 1949 års priser under dessa båda säsonger vore så stor, att man

icke borde tillämpa en och samma procentsats för båda säsongerna. Procentsatsen

40 torde giva ett godtagbart resultat vid beräkning av prisstegringsvinst

vid försäljningar under senare halvåret 1951. För försäljningar under

förra halvåret 1951 syntes däremot en procentsats av 20 vara skälig. En

procentsats av 20 innebar, att man av en prisstegring å cirka 49 procent undantoge

20 från beskattning.

Sammanfattningsvis ha utredningsmännen med en konjunkturbeskattning

enligt alternativ II avsett följande.

Enligt huvudregeln skulle taxerad in erinkomst av skogsbruk

utgöra om försäljningen skett före den 1 juli 1951 20 procent av köpeskillingen

för rotsåld skog och 10 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter

samt 10 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som använts

för förädling i egen rörelse, samt om försäljningen skett efter den 1 juli

1951 40 procent av köpeskillingen för rotsåld skog, 20 procent av köpe
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

89

skillingen för avyttrade skogsprodukter samt 20 procent av saluvärdet av

skogsprodukter, som använts för förädling i egen rörelse. Köpeskilling, som

härrörde från försäljningar, varom avtal träffats före den 1 september 1950,

skulle alltid fritagas från konjunkturbeskattning. I fråga om skogsprodukter,

som uttagits för egen rörelse, skulle på samma sätt som vid alternativ

I uppgift lämnas om använda avräkningspriser och korrigering ske vid

beräkning av omräknad nettointäkt av rörelse.

Kunde skattskyldig visa, att taxerad mcrinkomst beräknad enligt huvudregeln

överstege den verkliga prisstegringen utöver omkostnadsökningen i

jämförelse med förhållandena under beskattningsåret 1949 eller nettointäkten

av skogsbruk under beskattningsåret, skulle det lägre beloppet ut

göra taxerad merinkomst. Vid de utredningar, som kunde komma ifråga,

torde i huvudsak de regler och den praxis som gällde vid krigskonjunkturbeskattningen

kunpa följas.

Med hänsyn till den möjlighet till motbevisning som gives enligt alternativ

II, ha utredningsmännen icke ansett föreligga något behov av det i alternativ

I angivna 10-procentavdraget.

Enligt utredningsmännens uppfattning torde alternativ II i huvudsak giva

ett lika rättvisande resultat som alternativ I. Alternativ II torde emellertid

vara den för såväl taxeringsmyndigheter som skattskyldiga minst betungande

metoden. Utredningsmännen ha därför förordat, att bestämmelser om beräkning

av skattepliktig inkomstökning av skogsbruk skulle utformas efter

de i alternativ II angivna principerna.

Vid krigskonjunkturbeskattningen beskattades även intäkt genom avyttring

av växande skog i samband med avyttring av marken. Den skattepliktiga

inkomstökningen beräknades därvid efter i stort sett samma grunder,

som gällde för beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Utredningsmännen

ha ansett, att samma skäl som talade mot att realisationsvinst skulle

vara underkastad konjunkturskatt kunde åberopas för att även intäkt vid

avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken fritoges från

beskattning, i varje fall såvitt anginge intäkt uppkommen under beskattningsåret

1951.

Remissyttrandena. Utredningsmännens förslag att taxerad merinkomst

av skogsbruk skall bestämmas med tillämpning av de grunder, som angivits

i den såsom alt. II betecknade metoden, har i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser utom länsstyrelsen i Norrbottens

län, som förordat den som alt. I betecknade metoden.

I ett antal remissyttranden har emellertid ansetts att vissa justeringar

borde vidtagas i den som alternativ II betecknade metoden.

Domänslyrelsen hyser sålunda den uppfattningen, att brännved, kolved

och träkol måste undantagas från konjunkturskatt. Såsom motivering härför

anför domänstyrelsen följande.

Utredningsmännens förslag till konjunkturskatt för avyttrade skogsprodukter

innehåller icke någon begränsning i fråga om virkessortiment. I lag
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

bestämmelsen beträffande investeringskonto för skog har från insättningsskyldigheten

undantagits brännved, kolved och träkol. I den proposition,

som föregick sagda lagbestämmelse, anfördes att departementschefen med

hänsyn till att en betydande del av vedbehovet tillgodosågs från sådana

mindre brukningsdelar, vilka redan på grund av de minimibestämmelser

som förordades, blevo fritagna från insättningsskyldighet, ansåg sig kunna

tillstyrka, att brännved, kolved och träkol undantoges vid beräkningen av

insättningsbeloppen.

Med sistnämnda motivering bör enligt styrelsens förmenande ännu starkare

skäl föreligga för att undantaga sagda sortiment, från konjunkturskatt,

då en ännu större del av vedbehovet tillgodoses från sådana brukningsdelar,

som icke komma att drabbas av förslaget till konjunkturskatt.

Gentemot ett undantagande av ifrågavarande sortiment kan erinras, att dessa

icke voro undantagna från krigskonjunkturskatten samt att prisstegringen

nu varit stor även för dessa sortiment. Styrelsen vill då understryka, att

förhållandena nu äro helt andra än under de år krigskonjunkturskatten utgick.

Under dessa år voro vedavverkningarna förhållandevis mycket stora,

delvis beroende på begränsad avsättning av gagnvirkessortiment till följd av

avspärrningen. Nu är förhållandet det omvända. Den allt större svårigheten

att erhålla erforderlig arbetskraft inom skogsbruket har helt naturligt gjort

att arbetskraften främst sysselsatts med avverkning av de högt betalda gagnvirkessortimenten.

Vedavverkningarna ha därför visat sig icke uppgå till

önskvärd storlek, delvis även beroende på att gagnvirket numera allmänt uttages

till klenare dimensioner än under tidigare år. Det är sannolikt att en

konjunkturskatt på vedsortimenten kan komma att hämma den önskvärda

ökningen av produktionen därav och även komma att verka ytterligare förhöjande

på vedpriserna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter om skattskyldighet bör

drabba häradsallmänningar och andra skogsallmänningar, där skattskyldigheten

för inkomsten lagts på kollektivet i stället för att åvila delägarna. Om

i stället den fördelade inkomsten av skogsbruket beskattats hos delägarna,

torde icke i något fall skatt för inkomstökning kommit att utgå enligt förslaget.

Det synes då icke heller skäligt att uttaga skatt av allmänningen på

den samlade inkomsten. I sista hand drabbas ju delägarna av en sådan utgift.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför liknande synpunkter.

Skogsstyrelsen framhåller, att den långt drivna schabloniseringen och

förenklingen i fråga om inkomstberäkningen av såväl rörelse som skog nödvändigtvis

måste medföra en del ojämnheter och kan leda till obilligt och

orättvist resultat i enskilda fall. Vissa skogsvårdsstyrelser, såsom styrelserna

i Jönköpings och Kalmar norra län, ha under hänvisning bl. a. härtill framhållit,

att särskilda bestämmelser syntes erforderliga i fråga om skogsinkomster

från nyförvärvade fastigheter i sådana fall, där inkomsterna använts

för köpeskillingslikvid och andra utgifter i samband med fastighetsförvärvet.

Skogsstyrelsen, som i huvudsak delar skogsvårdsstyrelsernas synpunkter,

föreslår, att i dylika fall, som icke synas kunna bli alltför många,

beskattning får ske efter särskild prövning i överensstämmelse med vad som

i fråga om inkomst av rörelse ifrågasatts beträffande s. k. nystartade företag.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Även Riksförbundet Landsbygdens folk anser skäligt, att speciella bestämmelser

införas beträffande sådana personer, som nyligen förvärvat en fastighet

och utnyttjat viss del av från fastigheten härrörande skogsvinster för

gäldande av köpeskillingen.

De procentsatser, utredningsmännen föreslagit skola tillämpas vid fastställande

av den taxerade merinkomsten, ha kritiserats av några remissinstanser.

Sålunda ifrågasätter Tjänstemännens centralorganisation om de föreslagna

reglerna skulle få avsedd verkan, nämligen att i tillräcklig grad dämpa konjunkturvinsternas

inflationspådrivande följder. En höjning av procenttalen

vid beräknandet av taxerad merinkomst ■—- vilket TCO vill förorda — till

50 resp. 30 % oavsett om försäljning ägt rum före eller efter den 1 juli 1951,

torde i flertalet fall bättre svara mot skogsvinsternas storlek och den föreslagna

beskattningens syfte.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter om uttagningsprocenten

icke bör sättas lägre och schablonberäkningen göras obligatorisk.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller under hänvisning till inträffat

prisfall och hårdnande köpmotstånd vikten av att procentsatserna för skatten

fastställas under hänsynstagande till det aktuella läget.

Skogsstyrelsen anser de valda procentsatserna rimliga med utgångspunkt

från 1951 års prisläge. En förändring i detta prisläge synes emellertid lätt

kunna inträda; vissa tecken tyda på vikande konjunkturer. Vid ställningstagandet

till frågan om en konjunkturskatt efter föreslagna riktlinjer för

beskattningsåret 1952 torde därför i fråga om valet av procentsatser böra

beaktas de prisförhållanden, som kunna komma att råda under nämnda år.

Skogsstyrelsen framhåller emellertid, att då skattskyldig skall föra bevisning

om inkomststegringens verkliga storlek han skall äga rätt att efter

eget val göra jämförelse antingen med år 1949 eller år 1948.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser, att 1948 års siftror generellt

böra tagas till utgångspunkt för jämförelsen, eftersom 1949 års virkesprisnivå

enligt riksförbundets mening blev oskäligt nedpressad i förhållande

till 1948 års priser. Enär skogsindustrien av samma anledning med

största sannolikhet kommer att välja 1948 som basår för sin rörelse, lär

enligt riksförbundets mening knappast några rimliga skäl kunna anföras för

att annat år skall väljas som jämförelseår vid bedömandet av skogsbrukets

schablonprocent. Om man utgår från 1948 års priser, synes denna — enligt

förslaget 40 % — böra reduceras till förslagsvis 30 %, vilket riksförbundet

skulle finna konsekvent.

Sveriges lantbruksförbund uttalar samma uppfattning.

Domänstyrelsen framhåller bl. a., att medelpriset vid kronoskogsauktionerna

var 1949 20:94 kr/m3sk mot 23: 0G kr/m3sk år 1948. Rånettovärdet

enligt domänstyrelsens årsberättelser var för kronans totala virkesuttag år

1949 15: G9 kr/m3sk och år 1948 IG: 27 kr/m3sk. Styrelsen anser därför -—

och särskilt då ur rättvisesynpunkt i jämförelse med föreslagna regler be
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kimgl. Maj.ts proposition nr 79.

träffande inkomst av rörelse — att jämväl i fråga om inkomst av skogsbruk

den skattskyldige bör ha rätt att vid beräknandet av jämförelseinkomsten

utgå från inkomsten under år 1948 i stället för under år 1949, om detta är

för honom fördelaktigt.

Domänstyrelsen anser vidare, att skattskyldig i vissa fall bör vara berättigad

till avdrag för överavverkning. Styrelsen anför härom.

I utredningsmännens alternativ II, på vilket förslaget till förordning om

konjunkturskatten grundats, har icke medtagits något schablonavdrag för

överavverkning. Anledningen härtill har angivits vara, att alt. II medgiver

den skattskyldige viss rätt till motbevisning. Oaktat detta kvarstår dock skälet

till avdrag för överavverkning o. d.

På grund av vad nyss anförts anser styrelsen principiellt, alt bestämmelserna

om konjunkturskatt borde innehålla regler för medgivande av avdrag

i de fall överavverkning förekommit. Om styrelsen likväl anser sig kunna

acceptera utredningsmännens förslag till regler för beräknande av merinkomst

av skogsbruk enligt framlagd schablonmetod, bl. a. utan utformade

regler för avdrag för överavverkning, beror detta på att föreliggande förslag

till konjunkturskatt synes vara utformat så att det i huvudsak endast drabbar

sådana större skogsägare, som kunna beräknas företaga någorlunda

jämna årliga avverkningar. Då emellertid överavverkning säkerligen även

har skett i en hel del av sistnämnda fall, vartill kommer, att betydande överavverkningar

även torde föranleda att vissa mindre och medelstora skogsegendomar

komma att drabbas av den föreslagna skatten, vill styrelsen

ifrågasätta, huruvida icke en likformig tillämpning av beskattningen kräver

att vid användning av den föreslagna kompletterande metoden till motbevisning

den skattskyldige för överavverkning o. d. skall äga rätt göra

visst schablonavdrag, vilket avdrag fastställes till 10 procent av den uträknade

merinkomsten.

Riksskattenämnden framhåller, att enligt förslaget köpeskilling icke skall

medtagas vid beräkning av taxerad merinkomst, om den härrör från försäljning,

varom avtal träffats före den 1 september 1950. Denna bestämmelse

torde böra gälla endast för det fall, att jämväl priset slutgiltigt bestämts

redan före nämnda dag; undantagsbestämmelsen bör sålunda icke

gälla beträffande avtal, som träffats före den 1 september 1950 men där

priset gjorts beroende av förhållandena vid en senare tidpunkt. Detta bör

klart utsägas i författningstexten. Motsvarande förtydligande bör ske beträffande

den betydelsefulla bestämmelsen om försäljningar eller uttag som

skett före den 1 juli 1951. I fråga om uttrycket »uttag» bör markeras, att det

avser uttag för användning i egen rörelse. Slutligen bör preciseras, när sådant

uttag skall anses ha skett.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför.

Medan inom förvärvskällan rörelse avdrag för inkomstminskning får göras

skulle i fråga om förvärvskällan jordbruksfastighet, dit ju inkomst av

såväl jordbruk som skogsbruk är att hänföra, sådant avdrag vara helt uteslutet.

Ur principiell synpunkt måste enligt länsstyrelsens mening anses

otillfredsställande, att vid taxeringen till konjunkturskatt hänsyn icke skulle

i någon form få tagas till inom samma förvärvskälla uppkommen förlust.

Endast genom att betrakta förvärvskällan som en helhet kan en riktig och

rättvisande bedömning ske av vinstresultatet samt i vad mån verklig mer
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

inkomst uppstått. För Skaraborgs län kunna dessa omständigheter få rätt

stor betydelse, då man i vissa fall kan räkna med driftunderskott till följd

av skador av olika slag å 1951 års skörd.

Sveriges lanibruksförbund anför liknande synpunkter.

Skogsstyrelsen framhåller att under hänvisning till det intima samband,

som regelmässigt råder mellan jord- och skogsbruk, vissa skogsvårdsstyrelser

ha ifrågasatt, om icke den skattskyldige i fråga om rätten att göra jämförelse

med nettointäkten under beskattningsåret bör få taga i betraktande

utfallet i förvärvskällan jordbruksfastighet (jordbruk -f- skogsbruk) i dess

helhet och icke blott till utfallet i inkomstkällan skogsbruk. Även om vissa

skäl kunna tala för att förlust å jordbruket får avdragas från inkomst avskogen

vid beräknandet av nettointäkt i förevarande sammanhang, anser

sig skogsstyrelsen likväl med hänsyn till det sätt, på vilket den föreslagna

lagstiftningen är uppbyggd, icke kunna förorda en dylik anordning.

Några remissinstanser anse närmare riktlinjer erforderliga för beräkning

av intäkt vid uttag av skogsprodukter från egen skog till rörelse.

Länsstyrelsen i Norrbottens lån framhåller sålunda, att några närmare

uppgifter om huru marknadspriset skall beräknas föreligga icke i förslaget.

Om man avser att schablonmässigt bestämma marknadspriset, torde man

med hänsyn till att uttagen mången gång skett vid olika tider under de aktuella

åren icke kunna undgå ojämnheter i de enskilda fallen och under

alla förhållanden torde bedömandet av justeringsposterna bliva arbetskrävande

för taxeringsmyndigheterna. Härvid torde ock uppkomma fråga vid

vilken tidpunkt uttagen skall anses ha skett. Skall tidpunkten räknas från

det skogen stämplades för uttag eller då den av-verkats eller då den levererats

till förädlingsrörelsen eller vid annan tidpunkt? Klara bestämmelser

härom äro enligt länsstyrelsens mening nödvändiga.

Skogsstyrelsen understryker slutligen att konjunkturerna inom skogsbruket

äro i hög grad föränderliga och att högkonjunkturer efter viss tid ofrånkomligt

bruka efterträdas av allvarliga lågkonjunkturer. Därest nu, i en

för skogsbruket gynnsam tid, detta i landets intresse måste underkasta sig

en betydande beskärning av de vinster, som eljest skulle åtminstone till viss

del ha reserverats för kommande svårare tider, synes det vara ett oavvisligt

krav, att när denna försämrade situation inträder staten verkligen ger denna

näring del ekonomiska stöd, som den med all säkerhet då behöver. För

att skogsbruket skall vara försäkrat om att ett sådant stöd verkligen skall

komma näringsgrenen till del synes det kunna allvarligt övervägas, om ej,

enligt vad flera skogsvårdsstyrelser föreslagit, viss del av influtna konjunkturskattemedel

från skogsbruket bör avsättas till en särskild fond, från vilden

understöd till skogsvårdsändamål framdeles finge utgå.

Under beredningen av denna proposition har en skrivelse ingivits av Älvdalens

in. fl. allmänningsstyrelser, däri bl. a. framhållits att det med hänsyn

till besparingsskogarnas natur av enskild skog vore rimligt och rättvist,

att eu konjunkturskatt icke drabbade delägarna strängare än övriga en
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

skilda skogsägare i landet. En delägare borde således bliva befriad från

skatten, om hans merinkomst på egen skog jämte andelen i merinkomst från

besparingsskogen icke överstiger 10 000 kronor, vilket i praktiken skulle

innebära, att besparingsskogen icke bleve skattskyldig för sin andel. I skrivelsen

yrkades därjämte, att medel anslagna till nödvändiga skogsvårdande

avgifter måtte bliva avdragsgilla vid konjunkturbeskattningen.

Departementschefen. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser

anser jag, att bestämmelser för beskattning av inkomst av skogsbruk böra

utformas enligt de linjer, som angivits i det som alternativ II betecknade

förslaget. Bestämmelserna synas bliva relativt enkla att tillämpa i praktiken

och i regel giva ett tillfredsställande resultat. Den rätt till motbevisning,

som medgives skattskyldig, torde vara tillräcklig garanti mot den

ojämnhet i det särskilda fallet, som ett schablonmässigt förfarande kan

medföra. I anledning av vad som anförts i vissa remissyttranden synes den

skattskyldige vid motbevisning böra äga rätt att —- i konsekvens med vad

som föreslagits för rörelseidkare — få välja något av åren 1949 eller 1948;

därvid bör han erhålla gottgörelse med 25 procent å priser och kostnader

under det år varmed jämförelse sker.

Vissa remissinstanser ha ansett att procentsatserna för schablonberäkningen

av den taxerade merinkomsten för skogsbruk borde sänkas. Enligt

utredningsmännens förslag utgöra dessa procentsatser för andra halvåret

1951 beträffande rotsåld skog 40 procent av köpeskillingen samt beträffande

leveransvirke och virke, uttaget för förädling i egen rörelse, 20 procent av

köpeskillingen resp. saluvärdet; för första halvåret utgöra procentsatserna

hälften av de nu nämnda. TCO har å sin sida ansett skogsvinsternas storlek

motivera en höjning av procentsatsernas storlek till 50 resp. 30 procent;

dessa procentsatser skulle enligt TCO:s mening gälla oavsett om försäljning

eller uttag ägt rum under första eller andra halvåret 1951.

Vid bedömande av procentsatsernas storlek bör hänsyn tagas även till

det av utredningsmännen föreslagna kontantavdraget å 10 000 kronor. Såsom

jag under avsnittet om beskattningsbar merinkomst kommer att närmare

beröra ha LO och TCO förordat att detta borde sänkas till 5 000 kronor;

en remissinstans, nämligen riksskattenämnden, har ansett att avdraget borde

bestämmas till 5 000 kronor för skogsbruk och till 10 000 kronor för rörelse.

För en viss mindre sänkning av de av utredningsmännen framräknade procentsatserna

talar den omständigheten att jag såsom förut angivits förordar

en höjning av gottgörelsen för penningvärdets försämring till 25 procent.

Att såsom några remissinstanser gjort motivera en sänkning av schablonprocentsatserna

för skogsbruket med att 1948 års priser böra ligga som bas

synes mig principiellt icke riktigt. Såsom jag i annat sammanhang antytt

är huvudprincipen i det föreliggande förslaget till konjunkturskatt att beskattningen

skall grundas på en jämförelse mellan förhållandena under 1951

och 1949. På denna jämförelse grunda sig flera schabloner, och så bör vara

fallet också beträffande nu ifrågavarande schablonprocentsatser.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

95

Att göra en absolut rättvisande jämförelse mellan prisförhållandena inom

skogsbruket under två skilda år låter sig svårligen göra. Avgörande för mig

vid övervägandena i denna fråga har varit att betrakta de nu ifrågavarande

procentsatserna och det föreslagna kontantavdraget i ett sammanhang. Åtskilliga

skäl tala enligt min mening för att nämnda avdrag generellt borde

sänkas till exempelvis 5 000 kronor. Även för den av riksskattenämnden förordade

linjen att vidtaga sänkningen endast för skogsbruk synes föreligga

visst fog. Då jag av skäl som jag i det följande närmare angiver stannat för

att i likhet med utredningsmännen föreslå att avdraget sättes till 10 000 kronor,

har jag samtidigt ansett mig böra förorda att även schablonprocentsatserna

bestämmas i enlighet med vad utredningsmännen föreslagit.

Såsom framgår av vad jag i det föregående föreslagit kan det i vissa fall

tänkas förekomma att skattskyldig taxeras till konjunkturskatt icke år 1952

utan först år 1953. För skogsbrukets del torde sådana fall bli mycket sällsynta.

Procentsatserna böra därvid lämpligen bli desamma som för andra

halvåret 1952 eller 40 procent för rotsåld skog och 20 procent i övrigt.

Domänstyrelsen har ansett, att försäljning och uttag av brännved,

kolved och träkol borde undantagas vid beräkningen av taxerad merinkomst

av skogsbruk. De skäl, som därvid anförts, äro i och för sig beaktansvärda.

Domänstyrelsen har emellertid också framhållit, att en betydande

del av vedbehovet täckes från mindre brukningsdelar. Eftersom ägare

av sådana mindre brukningsdelar endast i mycket ringa utsträckning torde

komma att påföras konjunkturskatt, oavsett om brännved in. in. inräknas

i taxerad merinkomst eller icke, synes det mig icke påkallat att föreslå införande

av några särbestämmelser, vilka skulle medföra en avsevärd komplicering

av taxeringsförfarandet utan att hava någon större praktisk betydelse.

Såsom riksskattenämnden framhållit bör den skattefrihet, som utredningsmännen

föreslagit för försäljningar varom avtal träffats före den 1

september 1950, gälla endast under förutsättning, att försäljningspriset

slutgiltigt bestämts före nämnda dag. Motsvarande ändring bör såsom riksskattenämnden

även framhållit vidtagas i 6 § första stycket i den föreslagna

lagtexten beträffande försäljning och uttag av skogsprodukter som skett

före den 1 juli 1951.

Några remissinstanser ha ansett behov föreligga av mera preciserade bestämmelser,

då fråga är om uttag av skogsprodukter för förädling i egen

rörelse, dels beträffande prissättning och dels beträffande den tidpunkt,

då uttag skall anses ha ägt rum.

Det saluvärde, som enligt förslaget skall åsättas de uttagna skogsprodukterna,

bör överensstämma med det, som gäller för i orten inköpta skogsprodukter.

I regel torde saluvärdet avse priset för virke fritt vid bilväg

eller fritt vid flottled. Bestämmande för prissättningen blir vidare den

tidpunkt, vid vilken uttaget skall anses ha ägt rum. Det kan givetvis vara

tveksamt när så skall anses ha skett. En enligt min mening lämplig lösning

är att anknyta denna tidpunkt till avverkningen av virket. Genom att tid
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

punkten för uttaget bestämmes på detta sätt, synes större överenstämmelse

vinnas mellan till utomstående försålda och till egen rörelse uttagna

skogsprodukter, än om uttaget skulle anses ha ägt rum, då produkterna

läggas i lager i rörelsen.

Enligt det remitterade förslaget skall vidare jämförelse ske — för såväl

jämförelseår som beskattningsår — mellan saluvärdet och det i den skattskyldiges

bokföring använda avräkningsvärdet mellan skog och rörelse för

uttagna produkter. Eventuella differenser mellan dessa båda värden skola

upptagas som tillkommande eller avgående poster vid omräkning av nettointäkten

för rörelsen. Vid sådan jämförelse bör, såvitt gäller det i den skattskyldiges

bokföring tillämpade avräkningsvärdet, beaktas t. ex. om transportkostnader

från avverkningsplats till bilväg påförts rörelsen utöver avräkningspriset.

Avräkningspriset bör då höjas med dessa kostnader vid jämförelse

med marknadspris beräknat fritt bilväg.

Det har ifrågasatts, att ifrågavarande bestämmelse för omräkning av nettointäkten

bör utgå och att rättelse för differenser mellan marknadspris

och avräkningspris i stället borde ske vid inkomsttaxeringen. En sådan rättelse

bör givetvis göras, där förhållandena det påkalla; har rättelse skett,

behöver givetvis någon omräkning av nettointäkten vid konjunkturskattetaxeringen

icke göras. Emellertid torde bestämmelsen icke kunna utgå, enär

taxeringsmyndigheterna lära underlåta att vidtaga sådana rättelser; i varje

fall kan detta antagas i stor utsträckning ha varit fallet beträffande jämförelseåret.

De erinringar, som i övrigt framförts avseende bevismöjligheter och därmed

sammanhängande spörsmål, anser jag vara av sådan beskaffenhet, att

ett hänsynstagande till desamma skulle vara ägnat att i hög grad komplicera

förfarandet utan att någon väsentlig fördel skulle vinnas därigenom.

Påpekanden från vissa remissinstanser ha föranlett vissa ändringar av

formell natur i den föreslagna lagtexten.

Beträffande avkastningen från s. k. besparingsskogar, liäradsallmänningar

och andra likartade samfälligheter, synes gälla, att densamma till betydande

del användes för allmännyttiga ändamål. Detta förhållande synes

kunna giva anledning till viss lättnad i beskattningen av dylika juridiska

personer. De förslag till lösning av problemet, som framlagts av länsstyrelsen

i Västerbottens län och i förutberörda skrivelse från Älvdalens in. fl.

allmänningsstyrelser, synas mig dock icke vara praktiskt möjliga att genomföra.

Enligt min mening bör en lättnad ske genom att skatteprocenten

nedsättes för dessa skattskyldiga. Jag hänvisar härvidlag till min kommande

redogörelse för bestämmelserna om uträkning av konjunkturskatt.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 79.

97

7. Beskattningsbar merinkomst.

Utredningsmännen. Vid krigskonjunkturbeskattningen erhölls den beskattningsbara

merinkomsten genom att från taxerad merinkomst droges

bl. a. ett belopp av 3 000 kronor. Utredningsmännen ha föreslagit, att ett

däremot svarande avdrag borde införas vid konjunkturbeskattningen och

att detta avdrag av flera skäl borde göras relativt stort, förslagsvis 10 000

kronor. Utredningsmännen ha funnit detta belopp motiverat med hänsyn

till den schablonmässiga utformningen av reglerna för inkomstberäkningen.

Vidare skulle vinnas den fördelen att förhållandevis mindre variationer i

inkomsten icke skulle föranleda skatteplikt. En konjunkturskatt på en

mindre inkomstökning kunde för den skattskyldige ofta framstå såsom i

hög grad obefogad. För taxeringsmyndigheterna torde ett avdrag med angivet

belopp innebära en avsevärd lättnad i arbetsbördan.

Beskattningsbar merinkomst skulle således erhållas genom att från taxerad

merinkomst avdraga ett belopp å 10 000 kronor. Om skattskyldig haft

taxerad merinkomst såväl av rörelse som av skogsbruk, skulle beloppet

avdragas från summan av de taxerade merinkomsterna.

Hade skattskyldig haft såväl inkomst av skogsbruk som av rörelse och

utvisade rörelsen uppskattad inkomstminskning, som icke kunnat avräknas

från förvärvskälla inom rörelse, skulle 70 procent av den uppskattade

inkomstminskningen (taxerad inkomstminskning) avräknas från taxerad

merinkomst av skogsbruk.

Förelåge koncernförhållande och hade moderbolaget sedan jämförelseårets

ingång direkt eller indirekt ägt 90 procent av aktierna i dotterbolag,

borde kvittning få ske på visst sätt vid beskattningen till konjunkturskatt.

Taxerad merinkomst respektive taxerad inkomstminskning av rörelse skulle

fastställas för de till koncernen hörande företagen var för sig. Om således

hos ett bolag inom en koncern förelåge taxerad inkomstminskning, i förekommande

fall efter kvittning mot taxerad merinkomst av skogsbruk,

skulle sådan inkomstminskning få avräknas mot taxerad merinkomst

hos annat bolag inom koncernen.

Någon anledning att föreskriva särskilda regler, då kvittning skedde genom

koncernbidrag, hade utredningsmännen icke ansett föreligga.

Remissyttrandena. Övervägande antalet remissinstanser anse det skattefria

avdraget å 10 000 kronor väl avvägt. Några remissinstanser anse emellertid

att det skattefria avdraget bör bestämmas till annat belopp.

Sålunda finner Landsorganisationen skäligt att ifrågavarande avdrag fastställes

till 5 000 kronor. Landsorganisationen anser motiveringen för ett så

högt avdrag för erhållandet av den beskattningsbara merinkomsten som

10 000 kronor otillräcklig. Utredningsmännen anföra bl. a., att en konjunkturskatt

på en mindre inkomstökning för den skattskyldige ofta kan framstå

såsom i hög grad obefogad. Denna argumentering kan enligt landsorga
7

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 79.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

nisationen icke godtas. För de mycket stora grupper av löntagare, som under

den rådande vinstkonjunkturen fått sin realstandard sänkt samtidigt

som trots detta den höjda penninginkomsten medfört en skärpning av beskattningen,

skulle underlåtenheten att göra vinstökningar av denna storleksordning

till föremål för konjunkturbeskattning framstå som obefogad.

Landsorganisationen vill erinra om att det vid krigskonjunkturbeskattningen

tillämpade avdragsbeloppet uppgått till 3 000 kronor. Med hänsyn till den

inträffade penningvärdeförsämringen finner landsorganisationen skäligt, att

avdraget fastställes till 5 000 kronor i stället för av utredningsmännen föreslagna

10 000 kronor.

Även Tjänstemännens centralorganisation finner såväl i fråga om merinkomst

av rörelse som skogsbruk metodiken vid beräknandet av den taxerade

merinkomsten, även med de ändringar centralorganisationen i övrigt

förordat, inrymma sådana marginaler att beskattningen icke blir oskälig.

En sänkning av 10 000-kronorsavdraget till förslagsvis halva beloppet synes

därför rimlig.

Riksskattenämnden ifrågasätter huruvida icke avdraget beträffande

skogsbruk bör begränsas till 5 000 kronor. Riksskattenämnden anför:

Bestämmelsen att vid beräkning av beskattningsbar merinkomst avdrag

skall ske med 10 000 kr. är ägnad att från taxeringen till konjunkturskatt

avskilja ett stort antal skattskyldiga och därmed underlätta taxeringen.

Emellertid vill riksskattenämnden ifrågasätta, om avdrag av nämnda storlek

bör tillämpas även beträffande inkomst av skogsbruk. Med hänsyn till

de stundom låga procentsatser, som skola tillämpas vid beräkning av taxerad

merinkomst, skulle från beskattning undantagas en mångfald försäljningar

till så avsevärda belopp, att befogenheten av en beskattning synes uppenbar

med hänsyn bl. a. till att dessa inkomstökningar i särskilt hög grad framstå

såsom oförtjänta. Även i de fall, då den högsta procentsatsen, d. v. s. 40

procent, tillämpas, skulle för varje skattskyldig rotförsäljningar intill ett

belopp av 25 000 kronor vara helt skattefria. Då skogsinkomsterna äro utspridda

på ett mycket stort antal inkomsttagare, är det uppenbart att den

med konjunkturbeskattningen eftersträvade effekten i viss mån äventyras,

om skattskyldigheten begränsas på sätt som föreslagits. Riksskattenämnden

ifrågasätter därför, om icke avdraget beträffande merinkomst av skogsbruk

bör begränsas till 5 000 kr. Det må anmärkas, att en dylik bestämmelse

icke kan anses strida mot principen om likartad behandling av de skattskyldiga,

eftersom merinkomsten för rörelseidkare bestämmes efter helt

andra grunder; vid sådant förhållande ter det sig icke anmärkningsvärt, att

jämväl det ifrågavarande avdraget bestämmes annorlunda.

Sveriges köpmannaförbund anser, å sin sida, att då det här gäller att

endast komma åt de verkliga konjunkturvinsterna, beloppet bör höjas till

det dubbla, d. v. s. till 20 000 kronor. Särskilt gäller detta, om bevisning

angående normal utveckling in. m. ej skulle medgivas.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att det är med tillfredsställelse

länsstyrelsen uppmärksammat de förenklingar utredningsmännen föreslagit

i fråga om taxeringen av konjunkturskatten. Dessa förenklingar hava kunnat

ske, då ju avsikten med den föreslagna konjunkturskatten synes vara

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

att så att säga i breda svep undanröja de större vinsttopparna. Vid sådant

förhållande kan ifrågasättas, huruvida ytterligare förenkling kunde vinnas,

nämligen genom att den till konjunkturskatt beskattningsbara merinkomsten

under viss gräns ej uppfördes som beskattningsbar. Infördes en sådan

avgränsning skulle många små skattebelopp bortfalla, säkerligen utan men

för inflationsbekämpandet, och ej ringa arbete sparas. Härvid kan också

den synpunkten anläggas, att retroaktiviteten skulle för de mindre inkomsttagarna

bli till ringare förfång.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län gör sig till tolk för liknande synpunkter

och föreslår, att beskattningsbar merinkomst understigande 1 000 kronor

utan olägenhet kunde förklaras skattefri.

Departementschefen. Jag har i det föregående redan, något berört frågan

om det skattefria avdraget. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag

detsamma lämpligt avvägt. Bortsett från att man genom att sätta avdraget

relativt högt undgår att med en extraordinär skatt träffa mindre inkomstökningar,

vilkas undantagande från skatteplikt ofta kan vara motiverat med

hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen, vinner man stora taxeringstekniska

fördelar bl. a. genom att många små skattebetalare bortfalla. Det

bör vidare beaktas, att ett motiv för att det skattefria avdraget föreslagits

till 10 000 kronor är, att man härigenom på ytterligare en väg velat taga

hänsyn till de ojämnheter, som de schablonmässigt utformade reglerna

kunna medföra i det särskilda fallet. Att införa skattefria avdrag till olika

belopp för rörelseidkare och jordbrukare anser jag psykologiskt sett skulle

kunna verka mindre lyckligt, även om måhända i och för sig vissa skäl kunna

anses tala därför.

Jag anser mig salunda icke kunna biträda de olika förslag om ändringar

av avdraget som framförts i vissa remissyttranden. Ej heller synes det vara

befogat att, såsom exempelvis föreslagits, förklara att en beskattningsbar

merinkomst understigande 1 000 kronor skulle vara skattefri. Detta skulle

ju i själva verket endast innebära att för vissa fall det skattefria avdraget

bleve höjt till 11 000 kronor.

I nagra remissyttranden ha riktats erinringar mot utformningen av de

föreslagna bestämmelserna om rätt till kvittning mellan bolag tillhörande

samma koncern. I anledning därav synas vissa ändringar böra vidtagas i

den av utredningsmännen upprättade författningstexten.

8. Beräkning av konjunkturskatt.

Utredningsmännen. Eftersom konjunkturskatten vore avsedd att utgöra ett

komplement till Övriga åtgärder, som vidtagits i inflationsbekämpande syfte

och hade till ändamål att till staten indraga viss del av sådana mervinster,

som föranletts av den rådande överkonjunkturen, talade enligt utredningsmännens

uppfattning åtskilliga skäl för att en skatt å dylika mervinster

borde utgå efter en relativt hög skattesats. Med hänsyn Ull syftet med den

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

föreslagna beskattningen och då de mervinster, som uppkommit på grund

av den särskilda konjunkturen, i regel framstode såsom »oförtjänta» torde

det nämligen icke vara obefogat att ge skatten en i viss mån konfiskatorisk

karaktär. Utredningsmännen erinrade om att vid krigskonjunkturbeskattningen

skattesatserna för beräkning av grundbelopp varierade mellan

50—70 procent i fråga om rörelse och utgjorde 50 procent i fråga om

övriga inkomstarter. Enligt utredningsmännens mening vore utgångsläget

vid bestämmande av procentsatsen för beräkning av grundbeloppet för

konjunkturskatt emellertid annorlunda, än då det gällde att fastställa

motsvarande procentsatser för krigskonjunkturskatten. Konjunktur skattens

huvuduppgift vore att vara ett medel för bekämpande av inflationstendenser

och beskattningen vore endast en av de åtgärder, som vidtagits

för detta ändamål. Utredningsmännen hade vidare förutsatt, att konjunkturskatten

skulle verka parallellt med investeringsskatten (investeringsavgiften),

export- och prisutjämningsavgifterna och insättningar å

investeringskonto för skog. De föreslagna bestämmelserna för beräkning

av skattepliktig inkomstökning vore dessutom mera schablonmässigt utformade

än motsvarande bestämmelser vid krigskonjunkturbeskattningen, vilket

talade för en viss försiktighet vid fastställande av procentsatsen. Vidare

hade såsom jämförelseår valts år 1949, vilket enligt de direktiv, som givits

utredningsmännen, borde föranleda att en lägre skattesats valdes, än om

år 1950 valts som jämförelseår. Med beaktande av dessa omständigheter ha

utredningsmännen ansett sig böra föreslå, att ett belopp motsvarande 40 procent

av den beskattningsbara merinkomsten skulle utgöra konjunkturskattens

grundbelopp.

Utredningsmännen ha ansett, att konjunkturskatten liksom krigskonjunkturskatten

i princip borde vara avdragsgill vid taxeringen till statlig inkomstskatt.

Det syntes därför lämpligt att samma metod tillämpades vid

beräkning av konjunkturskatt, som använts vid beräkning av krigskonjunkturskatt.

Grundbeloppet skulle alltså utgöra 40 procent av den beskattningsbara

merinkomsten. Konjunkturskatten skulle utgöra skillnaden mellan grundbeloppet

och det belopp, varmed statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

för den skattskyldige skulle hava minskats om konjunkturskattens

grundbelopp avdragits från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten

och det därefter återstående beloppet utgjort taxerad inkomst.

Remissyttrandena. Mot förslaget till beräkning av konjunkturskatt har endast

ett fåtal erinringar framställts.

Förslaget att ett belopp å 40 procent å den beskattningsbara merinkomsten

skall utgöra konjunkturskattens grundbelopp har sålunda godtagits av samtliga

remissinstanser utom Landsorganisationen, som föreslår, att skattesatsen

skall fastställas till 50 procent. Landsorganisationen framhåller, att ett

av utredningsmännens motiv för att föreslå en avsevärt lägre procentsats

än vid krigskonjunkturbeskattningen varit, att konjunkturskatten skulle

verka parallellt med investeringsskatten, prisutjämningsavgifterna och in
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

vesteringskonto för skog. De sistnämnda åtgärdernas betydelse ur vinstöverföringssynpunkt

äro emellertid enligt landsorganisationens mening så

starkt begränsad, att detta knappast kan anföras som argument för en

jämförelsevis låg skattesats.

Länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämtlands län rikta erinringar mot förslaget

att grundbeloppet skall minskas bl. a. med det belopp, varmed statlig

inkomstskatt skulle nedgå, om grundbeloppet avdragits från den till

statlig inkomstskatt taxerade inkomsten och det därefter återstående beloppet

utgjort taxerad inkomst.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter sålunda, om icke hela denna

från krigskonjunkturskatteförordningarna kopierade bestämmelse med sitt

invecklade och tidsödande omräkningsförfarande borde slopas. Om där det

sammanlagda skattetrycket bedömes bliva för högt, bör detta enklast kunna

rättas genom att konjunkturskattens grundbelopp nedsättes till lämplig

nivå. För aktiebolagens del synes en skattesats på 24 procent av den beskattningsbara

merinkomsten motsvara 40 procent med den föreslagna reduktionsregeln.

För ekonomiska föreningar synes motsvarande procenttal

lätt kunna framräknas. Däremot ställer sig saken annorlunda då den skattskyldige

är fysisk person med progressiv statlig inkomstskatt. Det torde

dock icke vara omöjligt att på grundval av matematiska beräkningar komma

fram till en lämplig genomsnittlig procent av den beskattningsbara merinkomsten,

som kan godtagas såsom enhetlig skattesats för denna kategori

skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller också att den av utredningsmännen

föreslagna anordningen i hög grad ökade taxeringsmyndighetens

arbete. Därest ett sådant avdrag i stället finge tillgodonjutas vid inkomsttaxeringen,

skulle det bli avsevärt enklare att räkna ut konjunkturskatten

och leda till en i hög grad önskvärd arbetsbesparing. Länsstyrelsen ifrågasätter

därför om icke konjunkturskatten liksom investeringsavgiften, vilken

såsom utredningsmännen framhållit har samma ändamål som konjunkturskatten,

skulle kunna anses som en avdragsgill omkostnad vid inkomsttaxeringen.

Visserligen kommer då konjunkturskatten att vara avdragbar även

vid taxeringen till kommunal inkomstskatt men en så utvidgad avdragsrätt

torde icke vara omotiverad.

Sveriges redareförening föreslår, att om ett företag vid 1952 års taxering

till statlig inkomstskatt ej kunnat helt eller delvis utnyttja avdraget för konjunkturskatten

finner föreningen det vara rimligt, att den del av avdraget

för konjunkturskatten, som ej kunnat utnyttjas vid nämnda taxering, får

tillgodonjutas vid 1953 års taxering eller därefter.

Några remissinstanser framhålla, att för vissa skattskyldiga, som icke

kunnat utnyttja sina procentavdrag, kommer konjunkturskatten att medföra

en skattebörda, som är liögre än 80 %. Införes konjunkturskatt enligt

de grunder, som föreslagits i promemorian, så torde dock få förutsättas, att

konjunkturskatten inräknas bland de skatter, som ingå i 80 %-spärren.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 79

Departementschefen. Enligt min uppfattning synes den av utredningsmännen

föreslagna skattesatsen med hänsyn till beskattningens syfte vara skäligt

avvägd, och jag förordar sålunda att förslaget genomföres i denna del.

I vissa avseenden synas dock vissa jämkningar böra vidtagas.

Innan jag behandlar dessa frågor, vill jag något beröra det av länsstyrelsen

i Jämtlands län framförda förslaget beträffande beräkningen av skattesatserna.

Givet är att man beträffande aktiebolag och ekonomiska föreningar

kan fastställa enhetliga lägre skattesatser, vilka eliminera det av utredningsmännen

föreslagna omräkningsförfarandet. Det synes emellertid icke vara

praktiskt möjligt att för fysiska personer framräkna en enhetlig skattesats,

som ger ens tillnärmelsevis rättvisande resultat. Eftersom omräkningsförfarandet

är komplicerat endast i fråga om fysiska personer, synes den av länsstyrelsen

föreslagna metoden icke kunna medföra någon förenkling av betydelse.

Såsom jag i det föregående har uttalat bör skatteprocenten sänkas för s. k.

besparingsskogar och häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter.

Skäligen bör konjunkturskattens grundbelopp för dessa juridiska personer

bestämmas till allenast 20 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Såsom i det föregående anförts har mellan staten och vissa av skogsindustriernas

branschorganisationer träffats överenskommelser om inbetalning

av avgifter vid export av skogsprodukter. De avtal som avse export under

år 1951 finnas angivna i förordningen den 30 mars 1951 (nr 148) om

rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser,

m. in. samt vidare i det vid propositionen nr 67 till årets riksdag fogade

förslaget till förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag

för vissa exportavgifter avseende fjärde kvartalet 1951, in. m. Huvudbestämmelserna

om inbetalandet av avgifterna återfinnas i de i 1951 års förordning

angivna avtalen av den 5 resp. 8 december 1950. Avgiftsbeloppen skola —

bortsett från viss del som utgör förskottsskatt till staten — steriliseras visst

antal år hos riksgäldskontoret. Därefter skall viss del av avgifterna återbetalas

till industriföretagen och återstoden tillfalla vissa stiftelser.

Med hänsyn till att de grundläggande avtalen — av den 5 och 8 december

1950 — träffats, innan den nu ifrågasatta konjunkturbeskattningen aktualiserats,

och med hänsyn jämväl till den omständigheten att ifrågavarande

avtal i avseende på de inbetalade avgifterna kunna anses innefatta en hårdare

belastning för de berörda företagen än vad en konjunkturbeskattning

av avgiftsbeloppen skulle ha inneburit, kan det anses skäligt att företagen

beredes viss gottgörelse. Denna bör utgå i två former. Företag bör erhålla

nedsättning av konjunkturskatten med ett belopp, motsvarande 6 procent av

de avgiftsbelopp, för vilka företag visar sig ha erhållit avdrag vid beräkning

av nettointäkt av rörelse vid 1952 års taxering till statlig inkomstskatt. Härjämte

bör företag medgivas rätt att av de hos riksgäldskontoret för år 1951

steriliserade medlen — vilka innestå utan ränta hos kontoret — få räntefritt

låna ett belopp, svarande mot företaget påförd konjunkturskatt. Detta

belopp bör dock icke få överstiga den del av erlagda avgifter, som enligt

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

avtalen skall återgå till företagen. Framställning om lån som här avses bör

prövas av Kungl. Maj :t. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att meddela

bestämmelser om långivningen.

För företag, som erlagt prisutjämningsavgift enligt kungörelse utfärdad

med stöd av förordningen angående prisutjämningsavgift, bör någon motsvarande

kompensation icke lämnas i detta sammanhang. Om en kompensation

anses skäligen böra ifrågakomma, synes frågan böra beaktas i samband

med att spörsmålet om prisutjämningsavgifternas framlida disposition

tages upp till avgörande av Kungl. Maj :t, därvid jämkningar i förut angivna

riktlinjer kunna behöva vidtagas.

Jag torde slutligen i detta sammanhang få behandla det av några remissinstanser

väckta förslaget om den s. k. 80 %-spärrens tillämpning på konjunkturskatt.

Denna fråga synes böra lösas efter enahanda grunder som

skedde under den tid, då krigskonjunkturskatt utgick.

Utredningsmännen ha beträffande statsverkets inkomster av konjunkturskatten

framhållit att en mera exakt beräkning av vad den föreslagna konjunkturskatten

kunde inbringa i nuvarande läge icke läte sig verkställa. De

ha emellertid överslagsvis beräknat att skatten skulle tillföra staten omkring

200 miljoner kronor. Med samma utgångspunkter, som utredningsmännen

tillämpat, torde efter de jämkningar, som jag i det föregående förordat,

det angivna beloppet kunna förutses komma att nedgå till ca 150 miljoner

kronor.

9. Deklarationsskyldighet m. m.

Utredningsmännen. Skattskyldig, som i sin år 1952 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller av jordbruksfastighet, i vars

taxeringsvärde ingår skogsvärde, har föreslagits skola vara pliktig att utan

anmaning på heder och samvete avlämna deklaration till ledning för egen

taxering till konjunkturskatt.

Från deklarationsskyldighet har enligt förslaget undantagits systembolag,

som avses i förordningen angående försäljning av spritdrycker, Aktiebolaget

Vin- och spritcentralen samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

och vissa andra vilka åtnjutit allenast sådan intäkt, som icke är skattepliktig

till konjunkturskatt, nämligen intäkt av vetenskaplig, litterär, konstnärlig

eller därmed jämförlig verksamhet eller intäkt genom avyttring avskog

i samband med avyttring av marken.

Först efter anmaning skall deklarationsskyldighet inträda för skattskyldig,

för vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts en till

statlig inkomstskatt taxerad inkomst understigande 10 000 kronor. Detsamma

har föreslagits skola gälla för skattskyldig i fråga om deklarationsplikt

för inkomst av sådant slag av rörelse, beträffande vilken riksskattenämnden

förklarat, att inkomstökning såsom oberoende av rådande vinstkonjunktur

icke skall beskattas enligt den föreslagna förordningen.

Deklarationen skall senast den 31 juli 1952 eller, därest deklaration avlämnas

först efter anmaning, inom tid, som i anmaningen angives, avlämnas

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

till länsstyrelsen i det län, där taxeringen till statlig inkomstskatt ägt

rum.

Formulär till blanketter för deklarationer fastställas av Kungl. Maj :t.

Efter anmaning är skattskyldig pliktig att i den omfattning, som i anmaningen

angives, meddela för taxering till konjunkturskatt erforderliga uppgifter

utöver dem, som angivits i deklarationen.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering till konjunkturskatt

avlämna deklaration på sätt och i den ordning som föreslagits

skola gälla för sådan skattskyldig, som är skyldig att utan anmaning avlämna

deklaration.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för taxering

till konjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning; dock

skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljd

för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration,

som avlämnats utan anmaning, inträda endast därest den skattskyldige underlåtit

att efterkomma anmaning att inkomma med deklaration.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för handelsbolag

och därmed jämförligt företag skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning

sägs äga motsvarande tillämpning.

Remissyttrandena. De föreslagna bestämmelserna om deklarationsskyldighet

ha föranlett erinringar framför allt i fråga om bestämmelsen, att deklarationsskyldighet

utan anmaning icke skall föreligga, då den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst understiger 10 000 kronor.

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Södermanlands lån anse lämpligast,

för att eliminera ovidkommande avdrag, att den sammanräknade

nettointäkten tages till utgångspunkt.

Ett antal remissinstanser ha uttalat sig för en höjning av gränsen för inträdande

av deklarationsplikt.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län, att erfarenheterna

från krigskonjunkturskatten göra det sannolikt, att nämnda gräns kan väsentligt

höjas utan att därigenom någon risk behöver uppkomma att skattskyldiga

som böra påföras konjunkturskatt komma att undgå dylik beskattning.

Arbetet kommer härigenom att minska såväl för de skattskyldiga

som för myndigheterna.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att beloppet för deklarationsplikt torde

böra höjas till 15 000 kronor. Taxeringen till statlig inkomstskatt ligger numera

t. ex. för ett flertal speceri- och lantaffärer inom länet mellan 10 000

och 15 000 kronor. Skattskyldiga tillhörande någon av dessa branscher

torde knappast komma att taxeras till konjunkturskatt. Genom en höjning

av beloppet för deklarationsskyldighet skulle en hel del rörelseidkare besparas

besväret med avgivande av deklaration till konjunkturskatt och taxe
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

105

ringsavdelningarnas arbete med konjunktur skatten minskas utan större risk

för att skattskyldiga, som gjort konjunkturvinster, skola slippa undan konjunkturbeskattning.

,

Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår beträffande skogsägare, att deklarationsplikten

i stället borde anknyta till bruttoinkomsten av skogsbruk och

bör deklarationsplikt ej föreskrivas om bruttoinkomsten understiger 25 000

kronor försåvitt skogsägaren icke samtidigt med inkomst av skogsbruk åtnjutit

inkomst av rörelse.

Skogsstyrelsen och länsstyrelsen i Jämtlands län anföra liknande S5rnpunkter.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att skyldighet att utan

anmaning avlämna deklaration för taxering till konjunkturskatt torde, såvitt

angår rörelseinkomst, böra åläggas dels alla aktiebolag och ekonomiska föreningar,

vilka bedriva rörelse, detta oavsett nettointäktens storlek, dels ock

i övrigt skattskyldiga, vilka redovisa intäkt av denna förvärvskälla, därest

nettointäkten uppgår till minst 12 000 kronor. Den obligatoriska deklarationsskyldigheten

torde emellertid kunna inskränkas till rörelseidkare med

omsättning överstigande 300 000 kronor.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att med den utformning bestämmelsen

om begränsningen av deklarationsskyldighet erhållit, det vore

uppenbart att ett mycket betydande antal skattskyldiga skulle undgå beskattning.

Det torde nämligen vara praktiskt ogenomförbart att med ledning

av taxeringslängder eller allmänna självdeklarationer utröna, vilka

fysiska eller juridiska personer, som kunde ifrågakomma för taxering till

konjunkturskatt, bl. a. av den anledningen, att några uppgifter om varulagervärderingen

i allmänhet icke lämnades för inkomsttaxeringen. Det kunde

därför befaras, att åtskilliga skattskyldiga i syfte att undgå konjunkturskatt

genom vinstreglerande åtgärder bl. a. just beträffande värdering avvarulager

sökte nedbringa sin rörelsevinst på sådant sätt, att den taxerade

inkomsten komme att understiga 10 000 kronor. Det syntes därför vara nödvändigt

även med risk för ökat besvär för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter

att som komplettering till de föreslagna bestämmelserna

om deklarationsskyldigheten föreskriva, att undantaget icke skulle gälla

ägare av eller delägare i rörelse med en omsättning överstigande exempelvis

200 000 kronor.

I övrigt ha erinringar framförts beträffande några detaljer i förslaget.

Sveriges köpmannaförbund anser med hänsyn till semestrar in. m. vissa

svårigheter kunna uppstå för avlämnande senast den 31 juli 1952 och önskar

att tiden utsträckes så att den 31 augusti 1952 bleve sista dagen för avlämnande

av självdeklaration utan anmaning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att den i 39 § 1 mom. första

stycket taxeringsförordningen stadgade påföljden för underlåtenhet att avlämna

deklaration inträder endast, därest den skattskyldige underlåtit efterkomma

anmaning att inkomma med deklaration. Erfarenheterna från

krigskonjunkturskattetaxeringen ge vid handen, att 75—80 procent av de

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

skattskyldiga måste anmanas inkomma med deklaration. För att anmaning

skall anses föreligga kräves bl. a., att den skall vara personligen underskriven

av den, som äger rätt utfärda anmaningen. Taxeringsintendentens tid

synes vara alltför dyrbar för att den skall slösas bort på det ganska tidskrävande

arbetet härmed. Ett försök att lösa denna fråga genom att använda

namnstämpel har icke godtagits av skattedomstolarna. Antingen synes den

i 39 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgade påföljden böra inträda vid

underlåtenhet att inom föreskriven tid avgiva deklaration eller också bör ett

förenklat anmaningsförfarande föreskrivas.

Departementschefen. Med hänsyn till de erinringar, som gjorts i vissa

remissyttranden, förordar jag, att bestämmelsen om begränsningen av den

allmänna deklarationsskyldigheten gives den ändrade lydelsen, att deklarationsskyldighet

icke skall föreligga för rörelseidkare, om hans till statlig

inkomstskatt sammanräknade inkomst understiger 10 000 kronor och omsättningen

i rörelsen samtidigt icke uppgår till 300 000 kronor. För skattskyldig,

som icke har annan till konjunkturskatt skattepliktig intäkt än inkomst

av skogsbruk, bör deklarationsskyldighet inträda först därest bruttointäkten

av skogsbruket uppgår till minst 25 000 kronor.

Jag kan icke finna att en utsträckning av deklarationstiden till den 31

augusti 1952 skulle kunna medföra några större praktiska olägenheter för

taxeringsförfarandet och anser mig därför kunna förorda den av Sveriges

köpmannaförbund önskade förlängningen av deklarationstiden.

I detta sammanhang erinrar jag om, att skattskyldiga, vilkas räkenskapsår

gått till ända före den 1 november 1951, föreslagits skola få rätt att välja

att taxeras antingen år 1952 eller år 1953. För skattskyldig, som väljer att

uppskjuta taxeringen till år 1953, bör föreskrivas skyldighet att lämna vederbörande

taxeringsmyndighet uppgift härom senast den 31 augusti 1952.

Om sådan uppgift icke inkommit senast nämnda dag skall skattskyldig ha

förlorat sin valrätt och åsättes taxering år 1952.

Jag anser mig icke kunna biträda den av länsstyrelsen i Älvsborgs län

föreslagna påföljden vid underlåtenhet att utan anmaning inkomma i rätt

tid med deklaration. Ej heller anser jag det möjligt att på ett tillfredsstältande

sätt ordna ett enklare anmaningsförfarande.

Bl. a. i anledning av påpekanden i remissyttranden böra vissa detaljändringar,

utöver de nyss nämnda, vidtagas i författningstexten i nu förevarande

del.

10. Taxeringsförfarandet.

Utredningsmännen. I fråga om taxeringsförfarandet ha utredningsmännen

föreslagit att detta skulle ordnas efter enahanda grunder, som gällde i fråga

om taxeringen till krigskonjunkturskatt. Prövningsnämnd skulle således

vara första instans, eftersom det icke syntes vara praktiskt möjligt att

ålägga taxeringsnämnderna dessa arbetsuppgifter. Vid krigskonjunktur
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

107

skattetaxeringen ansågs det nödvändigt att inrätta ett centralt organ — centrala

krigskonjunkturskattenämnden — som hade till uppgift att i anslutning

till krigskonjunkturskatteförordningarnas bestämmelser fastställa regler

för tillämpning av förordningarna ävensom att avgiva yttranden i särskilda

taxeringsärenden. Dessa och liknande uppgifter ha utredningsmännen ansett

lämpligen kunna handhavas av riksskattenämnden. En viss förstärkning

av riksskattenämndens kansli kunde dock måhända bliva erforderlig

för att ombesörja de uppgifter, som ålåge den till krigskonjunkturskattenämnden

knutne centralkonsulenten. I vad mån detta skulle bliva nödvändigt

torde i stor utsträckning bliva beroende av riksskattenämndens arbetsbörda

i övrigt.

Konjunkturskatten komine givetvis att medföra ett ökat arbete för länsstyrelsernas

taxeringsavdelningar och en viss förstärkning av personalstyrkan

på dessa avdelningar bleve därför nödvändig.

Enligt utredningsmännen borde denna fråga lämpligast lösas så, att en

tjänsteman förordnades att såsom biträdande taxeringsintendent på eget

ansvar handhava taxeringen till konjunkturskatt. En sådan anordning syntes

vara nödvändig för att undvika den anhopning av ärenden, som eljest

kunde befaras, om man å ordinarie taxeringsintendenten skulle lägga även

ansvaret för konjunkturskattetaxeringen. Den anordningen torde kunna undvaras

endast i de minsta länen. Med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter,

det i huvudsak komme att bliva fråga om, borde en person, som vore sakkunnig

i bokföringsfrågor, d. v. s. i regel den å taxeringsavdelningen tjänstgörande

taxeringsrevisorn, givas dylikt förordnande. I de fall taxeringsrevisorn

skulle tjänstgöra som biträdande taxeringsintendent, borde äldste taxeringsassistenten

förordnas att upprätthålla taxeringsrevisorns befattning

och den förstärkning, som i övrigt kunde bliva erforderlig i anledning av

konjunkturbeskattningen, borde ske genom anställande av biträdespersonal.

En förutsättning för den föreslagna anordningen vore emellertid, att den

personal, som nu finnes, vore tillräcklig för de uppgifter som redan vilade

å taxeringsavdelningarna. Enligt vad utredningsmännen erfarit vore detta

icke förhållandet på flertalet länsstyrelser. Sålunda hade i åtskilliga sammanhang

uttalats farhågor för att de extra uppgifter, som föranletts av investeringsskatt,

investeringsavgift och fastighetstaxeringen, skulle komma

att bliva en alltför stor påfrestning för den nuvarande personalen. Därtill torde

även arbetet med den ordinarie inkomsttaxeringen bliva mera komplicerat

genom exempelvis förordningen angående beräkning av statlig skatt å ackumulerad

inkomst. Även om den förstärkning av biträdespersonal, som utredningsmännen

föreslagit, i och för sig skulle vara tillfyllest för att möta de

med konjunkturbeskattningen förenade arbetsuppgifterna, torde en förstärkning

av personalen därutöver bliva nödvändig på flertalet taxeringsavdelningar.

Denna förstärkning syntes lämpligen ske genom inrättande av

nya taxeringsinspektörstjänster.

Utredningsmännen ba förutsatt, att prövningsnämndsarbetet, i likhet

med vad som gällde vid krigskonjunkturbeskattningcn, skulle ske under

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

sommaren och hösten och vara avslutat senast den 31 december. Uppbörd

av skatt skulle således kunna ske tidigast i mars året efter taxeringsåret.

Utredningsmännen hade övervägt möjligheterna av en tidigare inbetalning

av skatt, vilket i så fall skulle förutsätta, att prövningsnämndsarbetet skulle

igångsättas redan tidigt på våren under taxeringsåret. Av flera skäl hade

detta emellertid befunnits icke vara praktiskt möjligt. Sålunda hade utredningsmännen

föreslagit möjlighet för näringsorganisation att erhålla förklaring

av riksskattenämnden, att viss näringsgren icke vore påverkad av

den särskilda konjunkturen. Denna möjlighet, som icke läte sig förena med

ett tidigt igångsatt taxeringsförfarande, ha utredningsmännen ansett vara av

så stor praktisk betydelse, att man icke utan särskilt bärande skäl borde avstå

från den. Även andra omständigheter talade emellertid mot, att prövningsnämndsarbetet

igångsattes redan på våren. Under denna tid stode

nämligen taxeringsavdelningarna i stor utsträckning till taxeringsnämndernas

förfogande, varjämte dess personal ofta vore direkt engagerad i taxeringsnämndsarbetet.

Beträffande taxeringsarbetet i övrigt ha utredningsmännen hänvisat till

den föreslagna författningstexten.

Remissyttrandena. Den av utredningsmännen föreslagna anordningen av

taxeringsförfarandet har i huvudsak godtagits av samtliga remissinstanser.

I stort sett alla länsstyrelser ha emellertid uttryckt mycket stora farhågor

beträffande taxeringsavdelningarnas möjligheter att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra de uppgifter, som den föreslagna lagstiftningen skulle medföra,

även om den av utredningsmännen föreslagna personalförstärkningen

erhölles.

Sålunda hyser överståthållarämbetet de allvarligaste bekymmer angående

möjligheterna att bemästra det ofantliga arbetsmaterialet till 1952 års prövningsnämnd.

Antalet besvär i fråga om inkomstskattetaxeringen har för

åren 1949—1951 stadigt hållit sig omkring 14 000 ä 15 000 per år. Då någon

nedgående tendens icke kunnat iakttagas, finnes ej anledning förmoda att

någon minskning skall äga rum. Redan den av det höga antalet besvärsmål

föranledda arbetsmängden har skapat stora svårigheter. Därtill bör läggas

den ökning, som årets allmänna fastighetstaxering väntas medföra och som

kan uppskattas till ungefär 5 000 besvär (fastigheternas antal överstiger

43 000). Då en höjning av taxeringsvärdena överlag kan förväntas, torde

sistnämnda antal besvär vara mycket lågt beräknat. Vidare torde besvärsfrekvensen

komma att öka med uppskattningsvis 2 000 ärenden på grund

av tillkomsten av investeringsskatten. Vidare framhåller ämbetet, att taxeringsavdelningen

har att årligen avgiva förklaring i cirka 3 000 besvärsmål

till kammarrätten och cirka 700 besvärsmål till Kungl. Maj :t, vartill kommer

ett icke obetydligt antal yttranden till riksskattenämnden. Härtill

skulle så komma de betydande arbetsuppgifter, som föranledas av den föreslagna

konjunkturskatten. Antalet skattskyldiga, som därvid kunna beräknas

bli föremål för undersökning, torde säkerligen ej understiga 14 000. Ut
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

redningsmännen ha visserligen förordat en viss personalförstärkning, som

med hänsyn till förhållandena i Stockholm för stadens del måste bli avsevärd,

men det synes ligga utom möjligheternas gräns att anskaffa kvalificerad

och fackutbildad personal i erforderligt antal. Redan de arbetsuppgifter,

som handläggningen av besvär över fastighetstaxeringen innebär, ha

framstått såsom svårbemästrade. Det torde bli nödvändigt att i huvudsak

anförtro de av den föreslagna konjunkturskatten föranledda göromålen åt

den fasta, tränade personalen, som dock endast i begränsad omfattning kan

erhålla motsvarande lättnad i arbetsbördan, enär de grannlaga uppgifterna

med beredningen av de »ordinarie» besvärs- och anmärkningsmålen ej kunna

läggas i händerna på outbildad tillfällig personal.

Ämbetet finner det beklagligt att som argument i en beskattningsfråga

skall behöva införas spörsmålet om beskattningsmyndighetens personella

resurser. Ämbetet skulle helst vilja låta det sistnämnda spörsmålet vara

allenast sekundärt eller med andra ord lita till att arbetskraftsfrågan alltid

går att ordna. Ämbetet anser det emellertid vara dess plikt framhålla, att

om å prövningsnämnden ungefär samtidigt lägges, utom det ordinarie arbetet,

besvär i fastighetstaxerings- och investeringsskatteärenden samt konjunkturskatteärendena,

resultatet tyvärr måste, oberoende av anslagstilldelningen

för personalförstärkning, antagas bli ur det allmännas synpunkt

onöjaktigt. Det torde ej behöva framhållas, att koncentrationen till huvudstaden

av affärsverksamhet medför att försämrade möjligheter till bokföringsgranskning

och annan kontroll av de skattskyldiga giva kraftigt utslag

i form av uteblivna skatteintäkter för det allmänna. I den mån de bristande

resurserna bli uppenbara för de skattskyldiga, sprider sig också benägenheten

för skatteundanflykt. Ehuru ämbetet icke tilltror sig att avväga

dessa synpunkter mot de synpunkter, som tala för införande av konjunkturskatt

å fjolårets inkomster, vill ämbetet likväl bestämt hävda, att myndigheternas

personalrekryteringsproblem måste beaktas, då ställning tages

till konjunkturskattefrågan.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför.

Länsstyrelsen i detta län har icke haft för vana att hesitera för nya arbetsuppgifter

utan tvärtom städse strävat efter att finna utvägar för att möjliggöra

godtagbara lösningar av uppkommande arbetsproblem utan att åsamka

statsverket onödiga kostnader. I förevarande fall måste länsstyrelsen emellertid

hävda, att de nu ifrågasatta, mycket betungande göromålen icke kunna

påläggas härvarande taxeringsavdelning utan en omfattande förstärkning

av arbetskrafterna. Utredningsmännen äro uppenbarligen icke främmande

för dessa synpunkter, ehuru konkreta förslag icke framlagts. Länsstyrelsen

vill betona, att arbetet icke kan tänkas utföras på ett tillfredsställande

sätt av tillfälligtvis engagerad, orutincrad arbetskraft utan vad som

erfordras är en verkligt kvalificerad förstärkning av personalen. Det bar

hittills ofta mött svårigheter att i konkurrensen med det enskilda näringslivet

anskaffa utbildad personal, lämplig för taxeringsarbete.

Redan nu har ökningen av arbetsmaterialet medfört att fiskalisk granskning

icke kunnat komma till stånd; de tillgängliga arbetskrafternas arbetstid

har praktiskt tagit helt fått ägnas åt utredningen av besvärsmål. Skola nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

nya kvalificerade uppgifter tillkomma är det fara värt att icke heller besvärsmålen

kunna ägnas den ingående uppmärksamhet, som icke minst med

hänsyn till rättssäkerheten är nödvändig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att det måste befaras, att enbart

förordnande av vederbörande taxeringsrevisor som biträdande taxeringsintendent

för handhavandet av taxeringen till konjunkturskatt icke kommer

att utgöra en tillräcklig förstärkning av arbetspersonalen. Den för närvarande

till förfogande stående personalen är nämligen otillräcklig redan för

nuvarande arbetsuppgifter. Till belysande härav vill länsstyrelsen anföra

följande. Antalet till prövningsnämnden den 31 juli 1951 inkomna ordinarie

besvärsmål utgjorde 10 367. Av dessa hade intill den 1 januari innevarande

år avgjorts endast 2 208 ärenden. Av återstoden utgöres ungefär 6 000 ärenden

av ensartade besvär i anledning av höjningar av hyresvärdena för bostadsrättslägenheter.

Enbart expeditionen av sistnämnda ärenden är dock

synnerligen tidskrävande. Balansen å kammarrättsmål, vari yttrande skall

avgivas av taxeringsintendenten, uppgick den 1 januari innevarande år till

1 418 ärenden. Avgivandet av yttranden över framlagda lagstiftningsförslag

å beskattningens område, remisser och yttranden över begärda förhandsbesked

till riksskattenämnden äro arbetsuppgifter, som tendera att öka, och

vartill kvalificerad arbetskraft måste anlitas. Taxeringarna till investeringsskatt

och investeringsavgift komma också att medföra ett ökat personalbehov.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang understryka vad riksskattenämnden

anfört om personalfrågan vid taxeringsavdelningarna i sitt yttrande

över förslaget till investeringsavgift. Den taxeringsintendenten åvilande

granskningsskyldigheten måste redan nu i oroväckande grad eftersättas,

varjämte balansen i fråga om yttranden i kammarrättsbesvär icke

kan avarbetas utan snarare ökar. Därjämte vill länsstyrelsen även erinra

om den arbetsbelastning som allmänna fastighetstaxeringen för närvarande

och för lång tid framåt utgör för taxeringsavdelningens personal.

Av vad som anförts torde klart framgå, fortsätter länsstyrelsen, att en förstärkning

av personalen å taxeringsavdelningen är oundgängligen nödvändig

redan med hänsyn till nu föreliggande eller på grund av redan beslutade

skattereformer tillkommande arbetsuppgifter. Enligt undersökningar som

av länsstyrelsen inom länet utförts kan antalet deklarationsskyldiga till

konjunkturskatt beräknas komma att uppgå till ungefär 5 500. Därutöver

torde emellertid ett icke obetydligt antal rörelsedeklarationer behöva granskas

för utrönande av huruvida skattskyldighet föreligger. Länsstyrelsen beräknar

att för genomförandet av en taxering till konjunkturskatt enligt föreliggande

förslag erfordras 5 å 6 tjänstemän med taxeringsinspektörs kompetens

under den tid taxeringsarbetet kommer att bedrivas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför följande.

Sedan lång tid tillbaka har bokgranskningspersonalen endast med nöd

och näppe hunnit utföra de allra nödvändigaste arbetsuppgifterna, nämligen

granskningar i anledning av skattskyldigas besvär över taxering. Under innevarande

prövningsnämndsår hava 409 sådana granskningar hittills beord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

in

rats. På grund av de nya arbetsuppgifter, som fr. o. m. innevarande års taxering

måste läggas på bokgranskningspersonalen, är det uteslutet att i fortsättningen

tillgodose ens dessa minimikrav på utredning.

Liknande förhållanden råda beträffande taxeringsavdelningens personal

i övrigt. Taxeringsintendenten har sedan en följd av år nödgats disponera

nästan hela den honom underställda personalen för utredning av hos prövningsnämnden

anförda besvär. Den synnerligen viktiga granskningen av

taxeringsnämndernas arbete har under dessa år fått eftersättas till att nästan

enbart omfatta rättelse av de mest uppenbara och lättast påvisade felen.

Länsstyrelsen finner det föga ändamålsenligt att såsom under de senare

åren skett och ytterligare förutsättes ske nya och arbetskrävande skatteformer

införas utan att möjlighet föreligger att i erforderlig utsträckning övervaka

det riktiga genomförandet av de »normala» formerna för direkt beskattning.

Till följd av den extra belastning, som åvilat och i än högre grad

kommer att påläggas taxeringsavdelningarna under våren i samband med

investeringsskatten och fastighetsprövningsnämndens arbete, har taxeringsintendenten

hos länsstyrelsen anmält omedelbart behov av ytterligare en

bitr. taxeringsintendent, en taxeringsinspektör, en taxeringsassistent och två

skrivbiträden. Någon hänsyn till det ökade behovet av arbetskraft för konjunktur

skattetaxeringen har därvid icke tagits.

Utredningsmännens förslag, att prövningsnämndens arbete med konjunkturbeskattningen

skulle vara slutfört senast den 31 december 1952, har väckt

betänkligheter hos riksskattenämnden, överståthållarämbetet och några länsstgrelser,

vilka anse att ett framflyttande av tidpunkten för prövningsnämndsarbetets

avslutande till den 30 juni 1953 är nödvändigt.

Departementschefen. Taxeringsförfarandet bör ordnas i huvudsak i enlighet

med de linjer som utredningsmännen förordat. Det hade varit ur arbetsteknisk

synpunkt önskvärt att kunna tillmötesgå remissyrkandet att prövningsnämndsarbetet

med konjunkturbeskattningen skulle få fortgå till utgången

av juni 1953. Då emellertid uppbörd av konjunkturskatten bör äga

rum på våren 1953, synes det icke möjligt att utsträcka tiden för prövningsnämndsarbetet

längre än till utgången av januari 1953.

Den nu förordade konjunkturbeskattningen kommer att hårt belasta de

redan förut synnerligen arbetstyngda taxeringsavdelningarna. En avsevärd

förstärkning av arbetskrafterna torde vara nödvändig. Likaså torde viss utökning

av personalen hos riksskattenämnden bli erforderlig. Dessa frågor torde

emellertid få anmälas för Kungl. Maj :t i senare sammanhang.

IV. Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts och i anslutning till utredningsmännens

förslag ha inom finansdepartementet upprättats förslag till

1) förordning om konjunkturskatt för år 1952; och

2) förordning med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt i vissa

fält.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Under åberopande av vad jag tidigare anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förenämnda

författningsförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

113

Bihang 1.

Förslag

till

förordning om konjunkturskatt för år 1952.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit under det beskattningsår, för vilket

taxering till statlig inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i första

instans år 1952, skall i den omfattning och på det sätt nedan stadgas erläggas

konjunkturskatt till staten under förutsättning att den som åtnjutit inkomstökningen

icke är frikallad från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt

för den ifrågavarande inkomsten.

Från skattskyldighet som i denna förordning sägs undantagas systembolag,

som avses i förordningen angående försäljning av spritdrycker, Aktiebolaget

Vin- och spritcentralen samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

Skattepliktig inkomstökning.

2 §.

Skattepliktig enligt denna förordning är inkomstökning hänförlig till inkomst

av rörelse eller av skogsbruk. Sådan skatteplikt föreligger dock ej

när fråga är om inkomst av vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed

jämförlig verksamhet eller om intäkt genom avyttring av skog i samband

med avyttring av marken.

Inkomst av rörelse.

3 §.

Vid tillämpning av denna förordning skall omräkning av nettointäkten

(omräknad nettointäkt) verkställas

dels för beskattningsåret,

och dels för det beskattningsår, vilket gått till ända närmast före den 1

mars 1950 eller, därest skattskyldig så yrkar, för det beskattningsår, som

gått till ända närmast före den 1 mars 1949 (jämförelseåret).

Uppskattningen av omräknad nettointäkt skall verkställas på sätt i 4 §

närmare angives.

Såsom jämförelseinkomst skall, i andra fall än i sista stycket avses, upptagas

ett belopp motsvarande 120 procent av omräknad nettointäkt för jämförelseåret.

Har vid uppskattning av omräknad nettointäkt för jämförelseåret framkommit

underskott eller har verksamhet påbörjats efter utgången av år

1946, må jämförelseinkomst fastställas efter vad som kan finnas skäligt med

hänsyn bland annat till verksamhetens art och omfattning.

4 §.

1 mom. Omräknad nettointäkt och jämförelseinkomst uppskattas för

varje förvärvskälla för sig, därvid såsom särskild förvärvskälla enligt denna

förordning skall anses särskild förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 79.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

2 mom. Såsom omräknad nettointäkt av förvärvskälla upptages nettointäkten

av förvärvskällan med de avvikelser, som angivas i 3 och 4 mom.

här nedan.

3 mom. Vid uppskattning av omräknad nettointäkt skall avvikelse från

nettointäkten av förvärvskällan ske i följande fall.

a) Nybildning av dold reserv i tillgångar avsedda för omsättning eller

förbrukning i rörelsen skall upptagas som tillkommande post och minskning

av sådan reserv som avgående post.

b) Har vid taxeringen till statlig inkomstskatt godtagits nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans enligt ej fullgjorda köpekontrakt av tillgångar,

avsedda för omsättning eller förbrukning, eller av maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, skall ett mot nedskrivningen

svarande belopp upptagas såsom tillkommande post, därest ej visas

att nedskrivningen motsvarar en genom prisfall uppkommen förlust.

c) Har avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt medgivits för avsättning

till pensions- eller andra personalstiftelser, skall det belopp, varmed

avdrag medgivits, i sin helhet upptagas såsom tillkommande post.

Vad nu sagts skall även gälla inbetalning till Svenska personal-pensionskassans

särskilda pensionsfond.

d) Har vid taxeringen till statlig inkomstskatt avdrag medgivits för avsättning

till investeringsfond, skall ett mot avdraget svarande belopp i sin

helhet upptagas såsom tillkommande post.

Har avsättning till investeringsfond tagits i anspråk under sådana förhållanden,

att det ianspråktagna beloppet inräknats i nettointäkten eller använts

för nedskrivning av varulager eller för avskrivning av inventarier,

skall beloppet upptagas såsom avgående post, i förekommande fall jämte

ränta.

e) Utbetalningar i form av lön, arvode, tantiem el. dyl. till delägare i aktiebolag

eller ekonomiska föreningar, vilkas aktier eller andelar till huvudsaklig

del ägas eller på därmed jämförligt sätt — direkt eller genom förmedling

av juridisk person — innehavas av en fysisk person eller ett fåtal

fysiska personer, skola upptagas såsom tillkommande post. Vad nu sagts

skall även gälla i fråga om premier för försäkringar tecknade till förmån

för sådan person eller någon hans skyldeman ävensom beträffande annan

liknande förmån.

f) Har vid taxeringen till statlig inkomstskatt avdrag medgivits för inbetalade

export- eller prisutjämningsavgifter, skall såsom tillkommande post

upptagas det förhandenvarande värdet av den del av beloppet av nämnda

avgifter, som den skattskyldige är berättigad att återfå.

I nettointäkten ingående återbetalade export- och prisutjämningsavgifter

skola upptagas såsom avgående post.

g) Har skattskyldig vid uttag av skogsprodukter till egen rörelse tillämpat

högre priser än vid uttaget gällande marknadspriser skall det belopp, varmed

produkternas marknadsvärde understiger det värde, som åsatts produkterna

i räkenskaperna, upptagas såsom tillkommande post.

Har skogsprodukter i fall, som nu sagts, åsatts lägre värde än det vid uttaget

gällande marknadsvärdet, skall skillnaden upptagas såsom avgående

post.

4 mom. Vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret

skall, utöver vad som kan föranledas av bestämmelserna i 3 mom., avvikelser

ske i följande fall.

a) Har skattskyldig, som åtnjutit rätt till fri avskrivning å maskiner eller

andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, för beskattningsåret er
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

hållit avdrag för värdeminskning å dylika tillgångar med belopp, som överstiger

vad han i sådant hänseende erhållit för jämförelseåret, skall det överskjutande

beloppet upptagas såsom tillkommande post.

Understiger det belopp, varmed den skattskyldige erhållit avdrag för värdeminskning

av ifrågavarande slag av tillgångar för beskattningsåret, motsvarande

avdrag för jämförelseåret, skall skillnaden upptagas såsom avgående

post.

Kan skattskyldig visa, att hans bestånd av maskiner och inventarier under

beskattningsåret är avsevärt större än under jämförelseåret, må som avgående

post upptagas ett belopp, svarande mot värdeminskningsavdrag för

normal förslitning av den del av beståndet, som överstiger jämförelseårets.

b) Har skattskyldig vid taxeringen till statlig inkomstskatt för beskattningsåret

erhållit avdrag för avskrivning å osäkra fordringar med större

belopp än vid taxeringen för jämförelseåret, skall överskjutande belopp

upptagas såsom tillkommande post, i den mån ej visas, att avskrivningen

under beskattningsåret varit erforderlig för täckande av konstaterade förluster.

c) Har skattskyldig vid taxeringen till statlig inkomstskatt erhållit avdrag

för kostnader, vilka uppenbarligen tillkommit i syfte att nedbringa

skatten enligt denna förordning, skall belopp motsvarande dessa kostnader

upptagas såsom tillkommande post.

d) Har skattskyldig under beskattningsåret åtnjutit ackumulerad inkomst,

skall den del av denna inkomst, som enligt förordningen angående beräkning

av statlig skatt för ackumulerad inkomst är hänförlig till tid före beskattningsåret

1951, upptagas såsom avgående post.

Riksskattenämnden må efter därom av skattskyldig gjord framställning

beträffande annan än i nämnda förordning angiven ackumulerad eller därmed

jämförlig intäkt förklara, att vad i näst föregående stycke sägs skall

äga tillämpning jämväl å sådan intäkt, över förklaring, som nyss sagts, må

talan icke föras.

5 §•

1 mom. Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret

överstiger motsvarande jämförelseinkomst, utgör uppskattad merinkomst av

förvärvskällan.

Det belopp, varmed återstående inkomst för beskattningsåret understiger

motsvarande jämförelseinkomst, utgör uppskattad inkomstminskning av

förvärvskällan.

Av den uppskattade merinkomsten eller, om skattskyldig haft mer än en

förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställts, av summan av

uppskattade merinkomster, skall, i förekommande fall efter avdrag för uppskattad

inkomstminskning, 70 procent utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

Av uppskattad inkomstminskning eller, om skattskyldig haft mer än en

förvärvskälla, för vilken uppskattad inkomstminskning fastställts, av summan

av uppskattade inkomstminskningar skall, i förekommande fall efter

avdrag för uppskattad merinkomst, 70 procent utgöra taxerad inkomstminskning

av rörelse.

2 mom. Riksskattenämnden äger, eller framställning från näringsorganisation,

beträffande visst slag av rörelse förklara, att inkomstökning såsom

oberoende av rådande vinstkonjunktur icke skall beskattas enligt denna förordning.

Över förklaring, som nyss sagts, må klagan icke föras.

Oavsett vad ovan i detta mom. sägs skall taxering till konjunkturskatt

åsättas, därest taxeringsintendent i det särskilda fallet visar, att föreliggande

inkomstökning är att anse som konjunkturvinst.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Skogsbruk.

6 §•

Beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst av skogsbruk

upptagas 40 procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, 20 procent av den

å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter

och 20 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse; dock att i fråga om intäkt av

skogsbruk, som härrör från försäljningar på grund av avtal före den 1 juli

1951 eller uttag, som skett före denna tidpunkt, procentsatserna skola utgöra

allenast hälften av de nu nämnda. Visar skattskyldig, att köpeskilling

härrör från försäljning, varom avtal träffats före den 1 september 1950,

skall sådan köpeskilling icke medtagas vid beräkning av taxerad merinkomst.

Visar skattskyldig att för honom sådana förhållanden rått, att, i jämförelse

med beskattningsåret 1949, prisstegringen utöver omkostnadsökningen

å samtliga under beskattningsåret gjorda försäljningar eller uttag,

uppgår till lägre belopp än vad som föranledes av i nästföregående stycke

angivna bestämmelser, skall detta lägre belopp utgöra taxerad merinkomst.

Skattskyldig må därvid tillgodoräkna sig kompensation för penningvärdets

försämring med 20 procent å priser och kostnader under år 1949.

Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk varit mindre

än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna i första eller

andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till

högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.

Beskattningsbar merinkomst.

7 §■

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från sammanlagda

beloppet av taxerade merinkomster, i förekommande fall efter avdrag

för taxerad inkomstminskning av rörelse avdragas ett belopp av 10 000

kronor.

Tillhöra bolag samma koncern och föreligger hos bolag inom koncernen

taxerad inkomstminskning av rörelse, som bolaget icke kunnat avräkna

mot taxerad merinkomst av skogsbruk, må inkomstminskningen avdragas

från taxerad merinkomst hos annat koncernen tillhörande bolag innan beskattningsbar

merinkomst för sistnämnda bolag fastställes. Bolag skola enligt

denna förordning anses tillhöra samma koncern, endast om moderbolaget

sedan jämförelseårets ingång sedan dotterbolaget bildades — direkt

eller indirekt •— ägt 90 procent av aktiekapitalet i detsamma.

Beskattningsbar merinkomst utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Beräkning av konjunkturskatt.

8 §.

För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra 40

procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,

varmed statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt för den

skattskyldige skulle hava minskats, om konjunkturskattens grundbelopp avdragits

från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten och det därefter

återstående beloppet utgjort taxerad inkomst.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

9 §•

Skall jämlikt 11 § förordningen om statlig inkomstskatt för äkta makar

fastställas gemensam beskattningsbar inkomst, skall i förekommande fall

jämväl till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning,

må det återstående avdraget tillgodonjutas av den andre maken, som

om denne själv haft inkomstminskningen. Avdrag, som omförmäles i 7 §,

skall, med motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från

den för båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Konjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten och fördelas å makarna efter förhållandet

mellan deras taxerade merinkomster.

Vid beräkning enligt 8 § av avdrag från det till statlig inkomstskatt taxerade

beloppet i fall som avses i 11 § förordningen om statlig inkomstskatt

iakttages, att avdraget må, i den mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill

närmast berättigade maken, komma den andre maken tillgodo.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

10 §.

Vad i 15 § förordningen om statlig inkomstskatt stadgas om befrielse för

erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt och om dödsbos ansvar

för statlig inkomstskatt, skall äga motsvarande tillämpning beträffande

skatt enligt denna förordning.

Beskattningsort.

11 §•

Taxering till konjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt 14 §

förordningen om statlig inkomstskatt är den skattskyldiges beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till konjunkturskatt.

12 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas, lända

till efterrättelse med avseende å taxering till konjunkturskatt.

13 §.

t mom. Skattskyldig, som i sin år 1952 avlämnade självdeklaration uppgivit

nettointäkt av rörelse eller av jordbruksfastighet, i vars taxeringsvärde

ingår skogsvärde, är pliktig att utan anmaning på heder och samvete

avlämna deklaration till ledning för egen taxering till konjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är:

skattskyldig, som jämlikt 1 § är undantagen från skattskyldighet;

skattskyldig, som under beskattningsåret åtnjutit inkomst av rörelse eller

av jordbruksfastighet men allenast av den art, att skatteplikt enligt 2 § för

inkomstökning icke föreligger.

Skattskyldig, för vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts

en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst understigande 10 000

kronor, är icke skyldig att utan anmaning avlämna deklaration.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Har riksskattenämnden beträffande visst slag av rörelse meddelat förklaring,

som i 5 § 2 mom. sägs, skall deklarationsplikt för inkomst av del

slag av rörelse förklaringen avser inträda först efter anmaning.

Deklarationen skall senast den 31 juli 1952 eller, därest deklaration avlämnas

först efter anmaning, inom tid, som i anmaningen angives, avlämnas

till länsstyrelsen i det län, där taxeringen till statlig inkomstskatt ägt

rum.

2 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 mom. fastställas

av Kungl. Maj :t.

3 mom. Efter anmaning är skattskyldig pliktig att i den omfattning, som

i anmaningen angives, meddela för taxering till konjunkturskatt erforderliga

uppgifter utöver dem, som avses i 1 mom.

4 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering

till konjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1 mom.

sägs.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till konjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen

stadgade påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande

deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda, endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som

avses i 4 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande

tillämpning.

14 §.

Taxering verkställes av prövningsnämnd, som har att taga befattning med

den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.

15 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendent att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 13 § och tillgängliga handlingar rörande taxering

jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige

och utredning i övrigt, som finnes erforderlig, såsom underlag för

taxeringen till konjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av

envar skattskyldig, för vilken till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

ifrågakommer.

2 mom. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. med deklaration, som

avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till

prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. avvikelse från den skattskyldiges

deklaration skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröj ligen i

rekommenderat brev tillställas den skattskyldige.

Skattskyldig, som icke ätnöjes med förslag till taxering, äger att inom

viss vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till

prövningsnämnden ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning

han vill åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter

göra det omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erm
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79. 119

ringarna må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

16 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande

taxering till konjunktur skatt finner anledning till annan avvikelse från

detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne

därom underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan

taxeringen fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna

i särskild längd (konjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Maj :t.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prov*

ningsnämndens arbete pågå till och med den 31 december 1952.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till konjunkturskatt,

skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande.

4 mom. Till envar''skattskyldig som enligt 15 § 3 mom. andra stycket

framställt erinringar mot förslag rörande taxering till konjunkturskäl t så

ock till envar i konjunkturskattelängden upptagen annan skattskyldig, som

taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller utan att

deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde

dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommenderat brev översända

utdrag ur konjunkturskattelängden samt prövningsnämndens protokoll

i vad den skattskyldige angår.

17 §.

Riksskattenämnden skall efter framställning från taxeringsintendent eller

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden eller från

prövningsnämnd eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden

i ärenden rörande taxering till konjunkturskatt. Riksskattenämnden skall

därjämte

dels efter därom av skattskyldig gjord framställning avgiva förklaring,

som i 4 § 4 mom. d) sägs,

dels efter framställning från näringsorganisation avgiva förklaring, som

i 5 § 2 mom. sägs,

och dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj :t avgiva förslag

rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Maj :t förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

18 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken

den anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt

vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande ordförande och ledamöter i prövningsnämnd

gälla om ordförande och ledamöter i riksskattenämnden. Rörande

förbud för person, som sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration

eller annan uppgift enligt denna förordning, att offentliggöra eller yppa

dess innehåll skola föreskrifterna i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

konjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter

enligt taxeringsförordningen.

19 §.

För taxering till konjunkturskatt må granskning av skattskyldigs bokföring

enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten eller

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas

av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande tilllämpning.

20 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till konjunkturskatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga

motsvarande tillämpning med iakttagande att besvär srätt tillkommer den

skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten sådan

ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för inkomst

under jämförelseåret, att taxeringen till konjunkturskatt bör bestämmas

till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd

ändring i taxeringen till konjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden

eller, därest denna taxering i annan ordning är föremål för prövning i

högre instans, hos denna instans för att prövas i sammanhang med målet i

övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där

han ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 14 § 5 mom. första

stycket, samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens

ingivande och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom.

taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.

21 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt

denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas

i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

för år 1952 ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad

ändring i taxeringen till konjunkturskatt, dock att, därest beslut om

höjning av taxering till statlig inkomstskatt eller påföring av sådan taxering

meddelas av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, fråga om därav betingad

höjning eller påföring av taxering till konjunkturskatt skall handläggas av

prövningsnämnd. Beslut rörande fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd

meddelas så snart ske kan efter det kammarrättens utslag angående

taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag

angående samma taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga om

taxering till konjunkturskatt i fall som nu avses skola bestämmelserna i

15 § äga motsvarande tillämpning under iakttagande att förslaget så snart

ske kan bör tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda

stadgats angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande

taxering till konjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kam

marrätten eller Kungl. Maj :t tidigare meddelat beslut angående samma

taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomstskatt i förekommande fall foga utdrag

av konjunkturskattelängden.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79. 121

Eftertaxering.

23 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till konjunkturskatt eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till konjunkturskatt

att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits

staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen om

statlig inkomstskatt är stadgat rörande eftertaxering till dylik skatt äga

motsvarande tillämpning.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till konjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av prövningsnämnden

med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser,

därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i konjunkturskattelängd,

vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

Särskilda bestämmelser.

24 §.

Har skattskyldig genom att omlägga räkenskapsåret icke åsatts taxering

till statlig inkomstskatt år 1952, skall han taxeras till konjunkturskatt år

1953, även om allmän taxering till konjunkturskatt då ej äger rum. Därvid

skall vad i denna förordning sägs angående beskattningsåret äga tillämpning

beträffande det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd

verkställes i första instans år 1953.

Straffbestämmelse.

25 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

eller vid lämnande av uppgift som i 13 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas

i skattestrafflagen.

Kostnader för taxeringsarbetet.

26 §.

Av taxeringen till konjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

Tillämpningsföreskrifter.

27 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligl

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Anvisningar

till 4 §.

1. I 3 inom. givna bestämmelser avse uppskattning av omräknad nettointäkt

för såväl jämförelseåret som beskattningsåret.

Storleken av dold reserv fastställes vid fyra tidpunkter, nämligen vid

in- och utgången av jämförelseåret respektive beskattningsåret. Med dold

reserv skall förstås skillnaden mellan anskaffningsvärde och bokfört värde.

Vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret

skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna upptagas till faktisk anskaffningskostnad

med hänsyn tagen till inträffad värdenedgång på grund

av inkurans.

Vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången av beskattningsåret

skall för såväl in- som utgående lager anskaffningsvärdet uppskattas efter

de anskaffningspriser, som gällt för det ingående lagret. Hänsyn skall därvid

tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.

Har prissänkning under beskattningsåret genomsnittligt ägt rum för det

utgående lagret, må anskaffningsvärdet å detta beräknas efter de vid beskattningsårets

utgång gällande anskaffningspriserna.

Med anskaffningsvärde för tillgångar, som framställts inom egen rörelse,

skall förstås direkta tillverkningskostnader ökade med indirekta tillverkningskostnader,

därvid dock hänsyn icke behöver tagas till ränta å eget

kapital.

För okuranta varor skall anskaffningsvärdet i princip upptagas till ett

värde, som förhåller sig till det verkliga anskaffningsvärdet för varorna på

samma sätt, som beräknat utförsäljningspris å varorna förhålla sig till

normalt utförsäljningspris för kuranta varor.

2. I de fall jämförelseinkomsten bestämts enligt 3 § sista stycket skola

bestämmelserna i 3 och 4 mom. äga tillämpning med iakttagande av följande.

Har jämförelseinkomsten bestämts med ledning av resultatet av rörelsen

under annat beskattningsår än jämförelseåret, skall detta beskattningsår anses

som jämförelseår.

Har jämförelseinkomsten bestämts på annat sätt än i nästföregående stycke

sägs skall vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret

i stället för bestämmelserna i 3 mom. e) och 4 mom. a) och b) gälla

följande.

Såsom tillkommande poster skola upptagas

utbetalningar, som omförmälas i 3 mom. e) endast i den mån utbetalningarna

uppenbarligen överstiga vad som kan anses utgöra skälig ersättning

för utfört arbete;

avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

därest den skattskyldige åtnjuter rätt till fri avskrivning å dylika

tillgångar, i den mån avskrivningen avsevärt överstiger vad som kan antagas

motsvara normal förslitning under beskattningsåret; samt

avskrivning å osäkra fordringar, för vilken avdrag erhållits vid taxeringen

till statlig inkomstskatt, i den mån avskrivningen överstiger vad som erfordras

för att täcka konstaterade förluster eller som kan anses utgöra skälig

avsättning för sannolikt inträffande förluster.

till 5 §.

Omfatta jämförelseår och beskattningsår icke samma antal månader,

skall jämförelseåret förkortas eller förlängas till överensstämmelse med beskattningsårets

längd. Därvid skall inkomsten under jämförelseåret proportionellt

ökas eller minskas.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

till 6 §.

Grunder till ledning för skattskyldigs utredning om prisstegring utöver

omkostnadsökning fastställas av riksskattenämnden.

Då fråga är om uttag av skogsprodukter till egen rörelse, skall alltid saluvärdet

av dessa produkter läggas till grund för beräkning av skattepliktig

inkomstökning av skogsbruk, således även i det fall skattskyldig företer utredning

om prisstegring utöver omkostnadsökning.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna

av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet

såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och

jordbruk, så att till nettointäkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk

enligt 21 § c) kommunalskattelagen med avdrag för därpå belöpande omkostnader,

medan till nettointäkt av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda

paragraf till intäkter av jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag

för därpå belöpande omkostnader. Avdrag enligt 22 § 1 mom. andra

stycket kommunalskattelagen må ej upptagas som omkostnad för skogsbruket.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Bihang 2.

PM angående skogsinkomsterna.

1. I anslutning till arbetet på 1952 års nationalbudget ha inom nationalbudgetdelegationen

i finansdepartementet vissa beräkningar verkställts angående

skogsinkomsternas utveckling under avverkningsåren 1947/48—

1951/52. De preliminära resultat, som framkommo på grundval av material,

som fanns tillgängligt inom finans- och handelsdepartementen, diskuterades

vid en konferens i finansdepartementet den 16 november 1951 med ett antal

skogliga experter. I denna konferens deltogo — förutom vederbörande befattningshavare

i nationalbudgetdelegationen, handelsdepartementet, skogsstyrelsen

och priskontrollnämnden — representanter för domänstyrelsen,

Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund och vissa virkesföreningar. Härvid

förklarade sig företrädarna för organisationerna på virkesmarknaden

villiga att ställa ytterligare material till förfogande. I enlighet härmed ha

från virkesföreningarna och vissa större industrier, ävensom från domänstyrelsen,

uppgifter erhållits angående leveranspriser och avverkningslcostnader

för massaved och timmer. Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund

har lämnat motsvarande uppgifter om priser och avverkningskostnader

för brännved. Riksförbundet har även beretts tillfälle att inkomma med uppgifter

beträffande leveransvirke, men förklarat sig avstå härifrån under hänvisning

till de av övriga parter lämnade uppgifterna. Sålunda inkommet material

har inom nationalbudgetdelegationen bearbetats av jägmästaren F.

Silvén i skogsstyrelsen under samråd beträffande vissa punkter med jägmästaren

T. Baeckström i priskontrollnämnden och direktören L. Lundquisl

i handelsdepartementet.

2. Vid en bedömning av skogsinkomsternas utveckling måste beaktas, att

skogsauktionerna endast representera en del av prisbildningen på virkesområdet.

Dylika auktioner ha tidigare som regel hållits endast av domänverket

och av förvaltningsmyndigheterna för ecklesiastika och allmänningsskogar.

Under senare år ha emellertid skogsauktioner i allt större omfattning

anordnats även av skogsägareföreningarna. Försäljningarna från domänstyrelsen

av skogsposter, som varit upptagna i försäljningslängder, ha

beträffande kronoskogarna i Norrland och norra Dalarna de senaste åren

skett efter infordrande av anbud i stället för såsom tidigare genom skogsauktioner.

Domänverkets rotförsäljningar av i försälj ningslängder upptaget

virke, som sålts på auktion eller efter anbudsförfarande, samt rotförsäljningarna

från övriga allmänna skogar kunna uppskattas beröra en virkesmängd

om 2—2,5 milj. m3 sk av en beräknad total avverkning för avsalu i

landet om 35—40 milj. ma sk, d. v. s. något mera än fem procent. I brist på

annan statistik kan antagas, att priserna på rotsålt virke i övrigt ansluta sig

till dem, som erhållits vid försäljningar å rot från Kronans skogar, dock

med de jämkningar, som påkallas av att virket vanligen är grövre och av

bättre kvalitet på de allmänna skogarna, men att dessa från Dalarna och

norrut ha sämre avsättningslägen. Även storleken på de från de allmänna

skogarna utbjudna posterna torde i allmänhet göra dessa mera begärliga.

3. Vid de under innevarande höst hållna kronoskogsauktionerna i södra

Sverige har noterats en stegring i rotvärdet jämfört med föregående år med

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

70—75 procent. Följande från domän styrelsen erhållna preliminära uppgifter

över medelpriser per m3 sk vid dessa auktioner åren 1950 och 1951

må anföras som en illustration till nämnda utveckling.

1950

1951

ökning

i %

1950

1951

ökning

i %

Falun..............

33:41

72: 23

116

Karlstad ...........

40: 72

76:70

88

Vimmerby..........

50:32

85:17

69

Falköping..........

41:94

67:33

61

Västervik...........

44:41

72: 03

62

Borås..............

40: 96

69:56

70

Hörby..............

Linköping

45:10

78:70

75

Halmstad...........

33:88

40: 31

59: 75

62: 70

76

56

Gullbergs revir....

45: 94

71:80

56

Uppsala............

38: 59

72:03

87

Linköpings revir ..

41:55

71: 19

71

Västerås............

46: 04

82:34

79

Jönköping

Värnamo...........

45: 70

75: 20

65

Jönköpings revir ..

45:52

78:01

71

Sala ...............

52: 70

76:86

46

Nässjö revir......

45:53

78: 87

73

Stockholm..........

37: 51

66:68

78

Motala.............

45:15

78: 04

73

Åmål........(anbud)

39: 20

64: 62

65

Kalmar.............

37: 08

65: 25

76

Örebro.............

44:88

69: 81

56

Eksjö I.............

40: 27

74:45

85

Brålanda...........

32: 53

68:80

in

Götene.............

49: 76

78:54

58

Nyköping ..........

42:49

74:47

75

43: 22

84: 23

95

45: 20

80: 47

78

Eksjö II............

39: 67

83:03

109

Eskilstuna..........

39: 41

73:16

86

Skara ..............

48:96

75:74

55

Lönsboda...........

34: 79

62: 98

81

Oskarshamn........

45:72

80: 80

77

Visby..............

35:75

60: 27

69

De anbud, som innevarande höst av domänstyrelsen antagits å virke från

kronoskogarna i Norrland och norra Dalarna, innebära en stegring i rotvärdet

sedan föregående år med i genomsnitt ca 150 procent. Att den procentuella

stegringen härvid blivit starkare än stegringen vid skogsauktionerna

i södra Sverige torde kunna förklaras med de sämre avsättningslägena

med därav betingade lägre utgångspriser för år 1951 i fråga om skogarna

norrut. Medelpriserna per m3 sk i antagna anbud åren 1950 och 1951 samt

ökningen däri mellan de båda åren framgå av följande sammanställning:

1950

1951

Ökning i %

Övre Norrbottens distrikt..........................

18: 31

56:99

211

Nedre Norrbottens » ..........................

22: 73

61:57

170

Skellefteå > ..........................

32:31

67:77

no

Umeå > ..........................

28: 96

80:09

177

Mellersta Norrlands • ..........................

26:86

62:25

132

Norra delen av Gävle-Dala distrikt.................

38: 67

69: 27

79

Medelpris för ovanstående distrikt

, 26: 63

66:99

152

För hela landet uppgår medelpriset vid domänverkets försäljningar år

1951 till 70: 57 kr. mot 32: 67 kr. år 1950, vilket innebär eu ökning med

116 procent. I 1950 års notering ingå emellertid även efterhandsförsäljningar,

vilket däremot icke är fallet med uppgiften för år 1951. Eftersom

dessa försäljningar som regel avse sämre virke, torde den slutliga noteringen

för år 1951 komma att bli något lägre än den ovan nämnda.

4. På grundval av det under punkt 1 omnämnda materialet kompletterat

med offentlig skoglig statistik samt visst inom skogsstyrelsen förefintligt

material ha de under punkterna 5—9 redovisade beräkningarna verkställts.

Vid beräkningarna har landet indelats i tre områden, för vilka priser, avverkningskostnader

och kvantiteter i fråga om de viktigare sortimenten bestämts

var för sig för varje särskilt år. Dessa områden ha omfattat:

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Område I: De fyra nordligaste länen;

» II: Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län;

» III: Övriga län.

För avverkningsåret 1951/52 och i viss mån även för 1950/51 ha beräkningarna

baserats på prognoserade värden. Den avstämning, som sedermera

blivit möjlig mellan de för område III beräknade priserna på massaved samt

de priser å detta sortiment, som avtalats mellan Sveriges Skogsägareföreningars

Riksförbund jämte anslutna skogsägareföreningar samt Sydsvenska

Virkesföreningen, visar, att god överensstämmelse föreligger.

5. De beräkningar, som verkställts rörande det totala rotvärdet (rånettovärdet)

på avverkad skog under avverkningsåren 1947/48—1951/52

samt de procentuella förändringarna däri, ha lämnat följande resultat:

Avverkningsår

Rotvärde

(rånettovärde)

milj. kr.

Förändring

i %

1947/48 ............................

650

1948/49 ............................

690

+ 5

1949/50 ............................

540

- 20

1950/51 ............................

1350

+ 150

1951/52 ............................

2150

+ 60

6. På andra enskilda skogar än bolagsskogar (bondeskogar m. m.) fallande

andel av de under punkt 5 angivna rotvärdena (rånettovärdena) å avverkad

skog har beräknats till följande belopp:

Avverkningsår

Rotvärde

(rånettovärde)

milj. kr.

Förändring

i %

1947/48 ............................

390

1948/49 ............................

420

+ 10

1949 50 ............................

310

- 25

1950/51 ............................

800

+ 160

1951/52 ............................

1280

+ 60

Vid dessa beräkningar har, med stöd av uppgifter från skogsstyrelsens

reseinspektörer för virkesmätning och av mätningsresultat i virkesmätningsföreningarnas

årsberättelser, rotposternas andel antagits utgöra 50 procent

av den på övriga enskildas skogar avverkade kvantiteten exklusive husbehovsvirke.

7. De under punkt 6 angivna rotvärdena (rånéttovärdena) för övriga enskildas

skogar ha även fördelats på kalenderår. Härvid har förutsatts, att 50

procent av likviderna för försäljningarna på rot erhållits på hösten samma

år, som försäljningen skett. Vidare har hänsyn tagits till att även likvider

för leveransvirke i viss utsträckning — särskilt i Norrland — erhållas i förskott

före årsskiftet. Sedan härifrån dragits värdet av husbehovsvirke, erhålles

en uppfattning om förändringarna i de verkliga inkomsterna mellan

ifrågavarande år.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

127

Kalenderår

1948

1949

1950

1951

(miljoner kronor)

Rotvärde (rånettovärde)..................

400

380

450

930

Avgår beräknat värde för husbehovsvirke..

30

30

30

60

Erhållen inkomst

370

350

420

870

Den på kalenderåret 1952 fallande delen av rotvärdet (rånettovärdet) för

avverkningsåret 1951/52 har beräknats till 900 milj. kr.

8. De under punkt 6 angivna rotvärdena (rånettovärdena) för övriga enskildas

skogar ha för avverkningsåren 1948/49—1951/52 även fördelats efter

skogsfastigheternas storlek, varjämte rotvärde (rånetto) per skogsfastighet

och per hektar beräknats. Samtliga dessa beräkningar ha utförts för vart och

ett av de under punkt 4 omnämnda områdena samt för hela riket och baserats

på följande uppgifter rörande skogsfastigheternas antal och areal

inom olika storleksgrupper:

Skogsfastigheternas

Skogsfastigheternas

Summa

Summa

Storlek ha

Antal

1000-tal

Storlek ha

Antal

1000-tal

ha

ha

De fyra nordligaste länen

(område I)

Övriga lån (område III)

— 25..................

27 747

345

— 25..................

108 064

1077

25— 50..................

14 334

595

25- 50..................

29 099

1100

50—100..................

11482

977

50—100..................

13 466

992

100—200..................

6 435

1108

100—200..................

3 996

582

200—400..................

2 423

779

200—400..................

1075

331

400— ..................

622

536

400— ..................

478

582

Summa

63 043

4340

Summa

156178

4 664

Gävleborgs, Kopparbergs och

Värmlands län (område 11)

Hela riket

— 25..................

30 701

411

— 25..................

166 512

1834

25— 50..................

10 484

440

25- 50..................

53 917

2136

50-100..................

6 619

516

50—100..................

31567

2 486

100—2(10..................

2 875

426

100—200..................

13 306

2 115

200—400..................

748

224

200—400..................

4 246

1333

400— ..................

176

169

400— ..................

1 276

1 286

Summa

51603

2186

Summa

270 824

11190

Rotvärdena (rånettovärdena) per skogsfastighet och hektar framgå av

följande sammanställningar:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Storlek ha

Totalt

r å n e 11 o

1948/49

1949/50

1950/51

1951/52

milj. kr.

per fast.

kr.

per ha

kr.

milj. kr.

per fast.

kr.

per ha

kr.

milj. kr.

per fast.

kr.

per ha

kr.

milj. kr.

per fast.

kr.

per ha

kr.

De fyra nordligaste länen (område I)

_ 25................

467

170

13-52

2-67

100

7-73

7

240

19

11

380

31

25- 50................

13-83

960

23-23

5-20

360

8-73

17

1200

29

28

1900

47

50—100................

27-51

2 400

28-16

12-40

1 100

1269

36

3 200

37

58

5 100

59

100— 200................

34-01

5 300

30-71

16-40

2 500

14-81

46

7100

41

73

11400

66

200—400................

23-51

9 700

30-19

11-59

4 800

14-88

32

13 200

41

51

21 000

66

400— ................

15-67

25 200

29-22

7-89

12 700

1471

22

34 500

40

34

55 000

64

Summa och medeltal

119-20

1890

27-46

56''15

890

12-94

160

2 530

37

255

4050

59

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län (område It)

— 25................

14-67

480

35*66

9-28

300

22-55

25

830

62

41

1330

99

25— 50................

21-51

2 050

48 87

1503

1 430

34-15

39

3 700

88

62

5 900

141

50—100................

26-52

4 000

51-36

18-87

2 600

36*54

48

7 000

94

77

11 200

150

100 200................

22-04

7 700

51-81

15-84

5 500

37-23

40

14 000

95

65

22 400

152

200 400................

11-68

15 600

52-22

843

11300

37-69

22

28 600

96

34

46 000

153

400 ................

9-30

52 800

55-17

675

38400

40-00

17

97 000

101

27

155 000

162

Summa och medeltal

105 72

2050

48-37

74-20

1440

33 95

191

3 700

88

306

5 930

140

Övriga län (område IIt)

25................

15-45

140

14-35

16-47

150

15-29

39

360

36

62

570

58

25— 50................

38-48

1320

34-97

34-87

1200

31-69

89

3100

81

142

4 900

129

50—100................

45-42

3 400

45-77

4096

3 000

41-27

105

7 800

106

168

12 500

169

100—200................

30-79

7 700

52-90

27-79

7 000

47-75

71

17 800

122

114

28 500

195

200 400................

19-49

18100

58-85

17-62

16 400

53-20

45

42 000

136

72

67 000

218

400— ................

42-39

88 700

72-89

38-26

80 000

65-79

98

205 000

168

157

328 000

269

Summa och medeltal

192-02

1230

41-17

175-97

1130

37-73

447

2 S60

96

715

4 580

153

Hela riket

— 25................

34-79

210

18-97

28-42

170

15-50

71

430

39

114

680

62

25— 50................

73-82

1370

34-56

55’10

1020

25-80

145

2 700

68

232

4 300

109

50—100................

99-45

3150

40-01

72-23

2 300

29-06

190

6 000

76

303

9 600

122

100—200................

86-84

6 500

41-06

60-03

4 500

28-39

157

11800

74

252

18 900

119

200—400................

54-68

12 900

41-00

37-64

8 900

28-22

99

23 200

74

157

37 000

118

400- ................

67-36

52 800

52-36

52-90

41500

4112

136

107 000

106

218

171000

170

Summa och medeltal

416-94

1540

37-26

806 32

1130

27-37

797-84

2950

71

1 276-06

4 710

114

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 79

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

129

9. De i det föregående redovisade beräkningarna ha baserats på de avverkningskvantiteter,

som angivas i nedanstående sammanställning. I denna

angivas även de medelpriser och kostnader för hela landet på leveransvirke,

som beräknats på grundval av de från domänstyrelsen, virkesföreningarna

in. 11. erhållna uppgifterna (se under punkt 1).

1

Kvantitet:

milj. ms f. ub. Medelpris: kr/m3 f.

ub.

1947/1948

1948/1949

1949/1950

1950/1951

1951/1952

Kvan-

Medel-

Kvan-

Medel-

Kvan-

Medel-

Kvan-

Medel-

Kvan-

Medel-

titet

pris

titet

pris

titet

pris

titet

pris

titet

pris

Sågtimmer............

9-6

36:99

11-5

38: 21

125

39: 22

14-0

61:76

12-0

94: 47

Massaved och props ...

13-0

38: 15

16-5

35:17

9-5

29:01

13-4

58:51

15-4

90:40

Brännved .............

10-9

17: 71

10''3

17: 81

9-0

17: 72

8-5

28:71

8-9

39:10

Övrigt virke..........

1-9

34: 78

1-6

37:18

1-5

36:94

1-6

56:88

1-6

83: 75

Summa

•35''4

31:36

39-8

31:63

32 5

30: 19

37-5

52:89

37 9

79: 36

Avverkningskostnader..

14: 24

15: 78

15: 41

20:06

27:40

I ovanstående avverkningskostnader inkluderas icke s. k. allmänna drivningsomkostnader

(arbetsledning, avmätning, intumning, tillfälliga kojbyggnader,

vintervägar, lastplatser, skogsvårdsavgifter, olycksfalls- och försäkringsavgifter).

Vid överläggningar rörande 1952 års allmänna fastighetstaxering

ha dessa bestämts till mellan 1: 80 kr. och 2: 20 kr. per m3f. på

bark. Därest dels detta avdrag anses gälla även för övriga enskildas skogar,

dels omvandling sker till kostnader per msf. ub., dels ock dessa kostnader

mellan de olika åren antagas ha förändrats i samma proportion som de direkta

avverkningskostnaderna, kan på grundval av tidigare antagande rörande

leveransvirkets andel i avverkningarna på övriga enskildas skogar beräknas,

att ifrågavarande omkostnader under kalenderåren 1948—1951 uppgått

till följande belopp:

Kalenderår

1948 1949 1950 1951

Belopp, milj. kr.............. 20 25 20 35

9 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 79.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Bihang 3.

Beräkningar för eventuell konjunkturskatt.

Beräkningarna avse att visa den sammanlagda skatten i olika situationer.

Den sammanlagda skatten utgör summan av kommunalskatt, statlig inkomstskatt

och konjunkturskatt.

Beräkningarna äro med följande antaganden utförda för svenska aktiebolag

och fysiska personer.

Kommunalskatten antages — It % av beskattningsbar inkomst.

Taxerad inkomst för kommunalskatt och för statlig inkomstskatt antages

skilja sig från varandra endast genom det vid taxering till statsskatt medgivna

avdraget för kommunalskatt.

Konjunkturskatten antages grunda sig på skillnaden mellan nuvarande

inkomst 1 och viss jämförelseinkomst i. Den till grund för konjunkturskatten

liggande beskattningsbara merinkomsten 37 erhålles ur följande uttryck:

37 = (7 - 1,2 x i) X 0,7 - 10 000.

Endast positiva värden på 37 ifrågakomma.

37min. = 0.

Av uttrycket för 37 framgår att för visst värde på I den beskattningsbara

merinkomsten får sitt största värde om i är noll. 3/ kan därför ej bli högre

än

A/max. = 0,7 x 1 - 10 000.

Konjunkturskattens grundbelopp sättes = k X 37, där k är alternativt

20 %, 30 %, 40 % eller 50 %.

Den uträknade konjunkturskatten sättes lika med konjunkturskattens

grundbelopp minskat med den skillnad i statlig inkomstskatt, som skulle

uppstå, om den till statsskatt taxerade inkomsten minskades med konjunkiurskattens

grundbelopp.

Med de förutsättningar, som ovan angivits, och med tillämpning av gällande

bestämmelser för beräkning av kommunalskatt och statlig inkomstskatt

erhålles följande uttryck för beräkning av sammanlagd skatt för

svenska aktiebolag och för fysiska personer.

Aktiebolag.

Kommunalskatt = 0,11 /

Statlig inkomstskatt

utan hänsyn till konjunkturskatt = 0,40 (7 — 0,11 7) = 0,356 7

med > » » = 0,40 (7 — 0,11 7 — k x 37) =

= 0,356 7— 0,40 kM

Minskning i statlig inkomstskatt genom avdraget av konjunkturskattens grundbelopp

= 0,40 x 7c x 37

Uträknad konjunkturskatt = 7c x M — 0,40 x k x 37 = 0,60 x k x 37

Sammanlagd skatt = 0,11 7 + 0,356 7 + 0,60 7c x 37 = 0,466 7 + 0,60 7c x 37

Öretal ha ej medräknats i de olika skatterna.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

131

Fysisk person.

Beräkningarna för fysisk person avse gift skattskyldig bosatt i ortsgrupp

III. Någon statlig förmögenhetsskatt har ej medräknats. Ej heller har avgift

för folkpension medräknats.

Ortsavdrag är kommunalt — 1 840 kr.

statligt = 2 750 kr.

Sk = kommunalskatt = 0,11 (/ — 1 840) = 0,11 7 — 202

Bs = till statsskatt beskattningsbar inkomst utan hänsyn till konjunkturskatt

B'', = > > » » med » » »

Ba = / - 0,11 7 + 202 - 2 750 = 0,89 I - 2 548

B''s = 0,89 7 — 2 548 — Tf x A7

Bs och B\ avrundas nedåt till hela 10-tal kronor. Att även den taxerade inkomsten

bort på liknande sätt avrundas, har försummats

S„ resp. S''s = på Bs resp. B''e uträknad statlig inkomstskatt

K = uträknad konjunkturskatt = k x M — (S„_— S''t)

Sk + Sa + K = sammanlagd skatt

öretal ha ej medräknats i de olika skatterna.

Den sammanlagda skatten har beräknats för olika nuvarande inkomster

(olika värden på I) då i inkomsterna ingå olika beskattningsbara merinkomster

(olika värden på M). De uträknade skattebeloppen framgå av bilaga

härtill, där den sammanlagda skatten anges dels i kronor, dels även i procent

av nuvarande inkomsten (I). Procenttalen illustreras även i olika

grafiska tablåer.

Det kan visas att, då kommunalskatt = 11 %, den sammanlagda skatien

uttryckt i procent av nuvarande inkomst ej (vid obegränsat stor merinkomst)

kan överstiga

för aktiebolag 46,6 + 0,60 X 70 x k = 46,6 + 42 k

för fysisk person 73,3 + 0,30 x 70 X k — 73,3 + 21 k

För fysisk person ha de procentuella marginalskattesatserna (sammanlagd

skatt) uträknats för olika till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomster, då k = 20 % alternativt = 50 % och då kommunalskatten är

alternativt 8 %, 11 %, 15 % och 20 %. De för beskattningsbar inkomst överstigande

250 000 kr. uträknade procenttalen ange den maximala sammanlagda

skatten.

Stockholm den 13 december 1951.

A. Andersson.

C. Gösta Dillner

opaginerad Kontrollera mot PDF

Aktiebolag. Kommunalskatt = 11 %.

03

bo

Nuvarande

inkomst

I

Maximal be- skattn.bar

merinkomst

Beskattn.bar

merinkomst

M

Konjunkturskatt = 20 %

Konjunkturskatt = 30 %

Konjunkturskatt = 40 %

Konjunkturskatt = 50 %

Sammanlagd skatt

Sammanlagd skatt

Sammanlagd skatt

Sammanlagd skatt

1 OOO-tal kronor

i kr.

i % av I

i kr.

i % av I

i kr.

i % av I

i kr.

i % av I

50

25

0

23 300

46-6

23 300

46-6

23 300

46''C

23

300

466

10

24 500

49-0

25100

50-2

25 700

51-4

26

300

526

25

26 300

52'' G

27 800

55-6

29 300

58-6

30

800

61-6

100

60

0

46 600

46-6

46 600

46-6

46 600

46C

46

600

46C

30

50 200

50-2

52 000

52-0

53 800

53-8

55

600

55-C

60

53 800

53-8

57 400

57-4

61 000

61-0

64

600

64-6

200

130

0

93 200

46-6

93 200

46-6

93 200

46C

93

200

46 c

65

101000

50-5

104 900

52-4

108 800

54-4

112

700

56''4

130

108 800

54-4

116 600

58-3

124 400

62-2

132

200

66-1

300

200

0

139 800

46-6

139 800

46-fi

139 800

46-6

139

800

46-C

100

151800

50-6

157 800

52-6

163 800

54-6

169

800

56C

200

163 800

54-6

175 800

58-6

187 800

62-6

199

800

66-C

400

270

0

186 400

46-6

186 400

466

186 400

46-C

186

400

46-6

135

202 600

50-6

210 700

527

218 800

54-7

226

900

56-7

270

218 800

54-7

235 000

58-8

251 200

628

267

400

66-8

500

340

0

233 000

46-6

233 000

46-6

233 000

40-6

233

000

46-6

170

253 400

50‘7

263 600

52-7

273 800

54-8

284

000

56''8

340

273 800

54-8

294 200

58-8

314 600

62''9

335

000

67-0

750

515

0

349 500

46-6

349 500

46-6

349 500

46''6

349

500

46’C

250

379 500

50-C

394 500

526

409 500

54-6

424

500

56-6

515

411 300

54''8

442 200

59-0

473 100

63l

504

000

67''2

1000

690

0

466 000

46-6

466 000

466

460 000

46-C

466

000

46-6

345

507 400

50-7

528 100

52-8

548 800

54-9

569

500

57-0

OO

CO

690

548 800

54-9

590 200

590

631 600

632

673

000

67-3

oo

OO

OO

550

59-2

63-4

676

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fysisk person. Gift person bosatt i ortsgrnpp III. Kommunalskatt = It %.

Nuvarandei Maximal be-

inkomst skattn.bar

I 1 merinkomst

Beskattn.bar

merinkomst

M

Konjunkturskatt = 20 %

Konjunkturskatt = 30 %

Konjunkturskatt = 40 %

Konjunkturskatt = 50 *

Sammanlagd skatt

Sammanlagd skatt

Sammanlagd skatt

Sammanlagd skatt

1 000-tal kronor

i kr.

i % av I

i kr.

i % av I

i kr.

i % av I

i kr.

i % av I

20

4

0

4 918

24-G

4 918

24/6

4 918

24-G

4 918

24-6

.)

5189

25-9

5 325

26-6

5 462

27-3

5 598

28-0

4

5 461

27''3

5 733

28-7

6 024

30-1

6 316

31-6

40

18

0

14 050

35-1

14 050

35-1

14 050

35-1

14 050

35-1

4

14 489

36''2

14 709

36-8

14 930

37-3

15 150

37-9

10

15 149

37-9

15 699

39-2

16 308

40-8

16 918

42-3

16

16 062

40-2

17 160

42-9

18 260

45-6

19 358

48-4

70

30

0

30 253

432

30 253

43-2

30 253

43-2

30 253

43-2

5

30 752

43''9

31002

44-3

31253

44-6

31503

45-0

10

31252

44-6

31752

45’4

32 253

461

32 753

46-8

20

32 252

461

33 252

47-5

34 253

48-9

35 256

50''4

30

33 252

47-5

34 752

49-6

36 276

51-8

37 806

540

39

34152

48''8

36 121

51-6

38112

51-4

40100

57-3

100

60

0

48 025

48-0

48025

48-0

48 025

48-0

48 025

480

5

48 474

48-5

48 699

48-7

48 925

48-9

49149

49-2

10

48 924

48-9

49 374

49-4

49 825

49-8

50 275

50-3

20

49 824

49-8

50 724

50-7

51 640

Öl-c

52560

52-6

40

51 640

51-6

53 480

53-5

55 320

55-3

57160

57-2

60

53 480

535

56 240

56-2

59 000

59-0

61902

61-9

150

95

0

79 238

52-8

79 238

52-8

79 238

52-8

79 238

52-8

•r>

79 647

53 t

79 853

53-2

80 058

53-4

80-264

53-5

10

80057

53-4

80 467

53-6

80878

539

81 288

54-2

20

80877

53-9

81 697

54-5

82 518

550

83 338

55-6

40

82 517

55''0

84 157

56-1

85 798

572

87 438

58-3

60

84 157

56-1

86 617

57-7

89 078

594

91538

61-0

95

87027

58-0

90 923

60-6

95 100

63-4

99 376

66-2

200

ISO

0

111248

55''6

111 248

55-0

111248

55-G

111248

55-6

5

111647

558

111847

55-9

112 048

56-0

112 248

56-1

10

112 047

56-0

112 447

56-2

112 848

56-4

113 248

56-6

20

112 847

56-4

113 647

56-8

114 448

57-2

115 248

57-6

40

114 447

57-2

116 047

58-0

117 648

58-8

119 248

59-6

70

116 847

58-4

119 647

598

122 474

61-2

125 344

62-7

100

119 247

59 g

123 293

61-6

127 394

63*7

131494

65-8

130

121 647

60-8

126 983

63-5

132 314

66-2

137 644

68-8

DO

OO

OO

77*5

79-6

81-7

83-8

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 79,

Fysisk person.

Till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst

1 000-tal kronor

Marginalskatt i * av inkomständring

Konjunkturskatt = 20 *

Konjunkturskatt = 50 %

Kommunalskatt

Kommunalskatt

8 *

11 *

15 *

20 %

8 %

11 *

15 %

20 %

20- 30..................

52-4

542

56-7

59-7

65-2

67-1

69-5

72-6

30— 40..................

57-1

58-8

61-0

63-7

68-6

70-3

72-6

75-2

40— 50..................

60-2

61''8

63-«

66-3

70-9

72-5

74 5

77-0

50— 60..................

610

62-5

64-5

670

71-6

73-0

750

77-5

60— 80..................

64-1

65-5

67-3

69-fi

73-8

75-2

77-0

79-3

80-100..................

64-9

66-2

680

70 3

74-4

75-7

77-5

79-8

100—150..................

68 0

69-2

70-9

72-9

76-6

77-9

796

81-6

150—200..................

68-8

70-0

71-6

73-6

77-2

78-4

80 0

82-0

200—250..................

75-8

768

78-0

79-5

82-3

833

84-5

86-0

250— ..................

76-6

77-6

78-7

80-2

82-9

83-8

85-0

86-5

Talen i tablån visa ändringen i summa kommunalskatt, statlig inkomstskatt och konjunkturskatt

per 100 kr. inkomständring (beskattningsbar merinkomst ändras med 70 kr.), då inkomständringen

faller mellan de angivna gränsvärdena för beskattningsbar inkomst.

527117. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin (1)

  1. Stig Strömholm, Förslaget om s. k. löntagarfonder i rättslig belysning, SvJT 1976 s. 452, på s. 464 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BevU 1952:57 Bevillningsutskottets betänkande nv 57 s. 15 i texten
  2. SU 1952:111 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att överlämna vissa arbetsuppgifter till riksskattenämnden m. m., såvi s. 1 i texten
  3. BevU 1952:30 Betänkande i anledning av väckt motion angående behandlingen i skattehänseende av upplåtelser av avverkningsrätter. s. 7 i texten
  4. BevU 1952:22 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1976 s. 452 Stig Strömholm, Förslaget om s. k. löntagarfonder i rättslig belysning s. 464 i texten