Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ersättningar till de förutvarande ombordanställda m. fl. å motorfartyget Ningpo

1952-02-22 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:86, Angående anslag till ersättningar till de förutvarande ombordanställda m. fl. å motorfartyget Ningpo

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till ersättningar

till de förutvarande ombordanställda m. fl.

å motorfartyget Ningpo; given Stockholms slott den

22 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Svenska motorfartyget Ningpo sänktes vid Hongkong den 11 december

1941. I propositionen framlägges förslag om ersättningar till de förutvarande

ombordanställda å fartyget i anledning av att de under svåra förhållanden

tvingades kvarbliva i Shanghai under tiden juni 1942—november

1945. Under vistelsen därstädes avledo sex medlemmar av besättningen.

Frågan om ersättningar till efterlevande till dessa besättningsmedlemmar

behandlas likaledes i propositionen. Till ersättningar begäres ett reservationsanslag

av 370 000 kronor.

1 Diliang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 86.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och cheferna

för social- och finansdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Ericsson, fråga om ersättning till de förutvarande

ombordanställda å det vid Hongkong den 11 december 194-1 sänkta motorfartgget

Ningpo m. m. samt anför därvid följande.

I 41 § första stycket sjömanslagen stadgas att, därest fartyg till följd

av sjöolycka går förlorat eller efter sådan olycka förklaras icke vara iståndsättligt,

sjömans tjänsteavtal upphör att gälla, där ej annat följer av tjänsteavtalet.

Jämlikt andra stycket äger svensk sjöman, som blir arbetslös till

följd av fartygs förolyckande, rätt till hyra för den tid han av sådan anledning

är utan anställning, dock högst för två månader. Slutligen föreskrives

i tredje stycket att svensk sjöman, vars anställning till följd av fartygs

förolyckande upphör i utlandet, äger rätt att erhålla fri resa med underhåll

till sin hemort här i riket, så ock hyra under resan i den mån sådan ej utgår

enligt andra stycket. Kostnaden för sjömans hemresa med underhåll skall

bestridas av statsmedel och hyran av redaren. Enligt 6 § sjömanslagen gälla

motsvarande bestämmelser för befälhavare.

Den 5 december 1940 träffades mellan Sveriges redareförening, å ena,

samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska

stewartföreningen och Svenska sjöfolksförbundet, å andra sidan, en överenskommelse

av innebörd, att den i 41 § andra stycket sjömanslagen angivna

tiden av två månader skulle under det andra världskriget utsträckas

till sex månader under vistelse i utlandet.

Mellan Aktiebolaget Svenska ostasiatiska kompaniet såsom ägare till motorfartyget

Ningpo om 4 223 nettoton och statens reservförrådsnämnd träffades

den 10 mars 1941 fraktavtal (certeparti) av innehåll, att nämnda

fartyg skulle, med beräknad början omkring den 15 i samma månad, för

nämndens räkning i Kobe, Yokohama, Soerabaya, Batavia, Singapore, Calcutta

och Madras intaga full last av oljekakor och andra varor för befordran

till Göteborg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

3

Den 17 april 1941 meddelade statens krigsförsäkringsnämnd försäkring

å 5 miljoner kronor för Ningpo mot krigsfara. Försäkringen avsåg den resa,

som angivits i certepartiet den 10 mars 1941. För lasten meddelades av

nämnden försäkringar å tillhopa 8 090 675 kronor mot krigsfara.

Besättningen å Ningpo — däri i det följande jämväl befälhavaren inräknas

-—- bestod av 30 man, nämligen befälhavaren R. W. Ahlborg, maskinchefen

P. J. Boman, överstyrmannen G. W. Lundin, 2:e styrmannen A. W.

Forsberg, 3:e styrmannen P. I. Lindqvist, l:e maskinisten T. A. Andersson,

2:e maskinisten E. A. Hellqvist, 3:e maskinisten K. V. Andersson,

timmermannen V. H. Lind, båtsmannen K. Johansson, matroserna K. A.

Falk, A. Lundberg, S. E. Hansson, 1 :e motormännen E. G. Lundberg och

S. L. Svensson, 2:e motormännen K. O. Almqvist, A. V. Svensson, G. A.

Pålsson och Å. Andersson, lättmatroserna J. A. Lindgren, N. Sepstrup,

S. E. Christensson, S. E. Nilsson, A. Karlsson, G. E. Hassel, stewarden S. E.

Nilsson, 1 :e kocken G. T. Larsson, kockeleven S. G. Carlsson samt uppassarna

K. H. S. Höglin och H. Magnusson. Av besättningen var en dansk

medborgare (Sepstrup) och de övriga svenska medborgare.

Vid uppehåll i Singapores hamn under den resa, som omfattades av certepartiet

och försäkringen, skadades Ningpo den 14 juni 1941 av en drivmina.

Genom tillägg till förut nämnda försäkring meddelade krigsförsäkringsnämuden

den 2 oktober 1941 försäkring å ytterligare 500 000 kronor för

Ningpo mot krigsfara. Försäkringen gällde för bogsering från Singapore till

Hongkong och uppehåll därstädes under reparation av de genom minsprängningen

uppkomna skadorna.

Ningpo anlände i början av november 1941 till staden Ivowloon för att

repareras för skadorna. Kowloon är beläget inom den brittiska kronkolonien

Hongkongs område på fastlandet innanför ön Hongkong. Det må nämnas,

att lasten enligt överenskommelse av den 18 oktober 1941 lossades därstädes.

Genom överenskommelsen upphävdes tillika certepartiet den 10 mars

1941. Lasten fördes senare med annan svensk båt till Sverige. För de i anledning

av omlastningen m. m. uppkomna kostnaderna utbetalades från

krigsförsäkringsnämnden till reservförrådsnämnden m. fl. ersättningar till

ett belopp av ca 909 500 kronor.

Medan Ningpo befann sig i Kowloon, skedde den 7 december 1941 det

japanska överfallet på Pearl Harbour. Följande dag förklarade Storbritannien

och Förenta staterna krig mot Japan. Eftersom ett japanskt angrepp

mot Kowloon med åtföljande risk att Ningpo därvid skulle tagas av japanerna

bedömdes såsom nära förestående, fördes fartyget ut i sundet mellan

Hongkong och fastlandet.

Enligt tillägg den 11 december 1941 till försäkringen den 2 oktober 1941

övertog krigsförsäkringsnämnden rederiets ansvar för hyra till besättningen

å Ningpo, därest fartyget skulle till följd av sjöolycka förloras eller förklaras

icke vara iståndsättligt och vederbörandes anställning i anledning härav

upphörde i utlandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

Den 11 december 1941 erövrade japanerna Kowloon. De brittiska myndigheterna

i Hongkong läto på morgonen samma dag varsko Ningpos befälhavare

om att fartyget måste sänkas för att ej råka i japanernas händer. Senare

på dagen erhöll befälhavaren uttrycklig order att Ningpo skulle sänkas

av sin besättning inom en halvtimme vid äventyr att fartyget eljest skulle

skjutas i sank och de ombordvarande hindras att taga sig i land. Befälhavaren

lät då öppna bottenventilerna och gick med de övriga ombordvarande

i livbåtarna. Avfärden måste ske i sådan hast, att de ombordvarande icke

hunno få med sig sina effekter. Efter tre timmars rodd nåddes Hongkong,

dit en del av besättningen redan tidigare på dagen begivit sig. — Då fartyget

emellertid efter sänkningen kom att stå delvis över vattenytan, sköts

det den 12 december 1941 i brand av brittiska batterier på ön. Besättningen

avmönstrades den 15 december 1941 inför svenske konsuln på platsen. —

Det må i detta sammanhang nämnas, att Ningpo enligt kommerskollegii

beslut den 9 juni 1942 avfördes ur fartygsregistret såsom förstört av krigsåtgärd.

Försäkringssumman för fartyget utbetalades till rederiet.

I slutet av december 1941 erövrades även Hongkong av japanerna. Besättningen

vistades därefter i Hongkong till i maj 1942, då den överfördes till

Shanghai. — Under oroligheter i Hongkong i april 1942 dödades 2:e styrmannen

Forsberg, 3:e styrmannen Lindqvist och 3:e maskinisten Andersson.

I Shanghai avledo överstyrmannen Lundin, 1 :e motormannen Lundberg

och 2:e motormannen Svensson av sjukdomar. — Hemsändning av besättningen

kunde, ehuru upprepade försök gjordes från rederiets och utrikesdepartementets

sida samt den japanska ockupationsmakten icke reste direkta

hinder däremot, icke ske förrän hösten 1945. Befälhavaren avreste till

Sverige den 12 oktober. Tjugotvå medlemmar av besättningen lämnade

Shanghai den 23 november 1945 och anlände till hemlandet i början av år

1946. En sjöman, lättmatrosen Hassel, måste på grund av sjukdom — tuberkulos

—; kvarstanna i Shanghai ännu en tid. Under tvångsuppehållet

kunde arbetsanställning icke beredas besättningen.

Om de stora påfrestningar i såväl fysiskt som psykiskt avseende, för vilka

besättningen under sin vistelse i Hongkong och Shanghai var utsatt, må

med ledning av uppgifter från vissa sjömän på Ningpo följande redogörelse

lämnas.1

Under belägringen av Hongkong bodde de flesta medlemmarna av besättningen

i en av de brittiska myndigheterna anvisad förläggning, där samtidigt

upp till 11 000 personer voro inkvarterade och där de sanitära förhållandena

så småningom blevo synnerligen dåliga. Andra medlemmar av besättningen

kunde till en början ej erhålla någon bostad utan måste tillbringa

nätterna utomhus, i portgångar eller lagerlokaler, varför de ledo svårt

av kylan. Tillgången på mat i Hongkong var så otillräcklig, att besättningen

levde på svältgränsen med olika mycket svåra bristsjukdomar som följd.

Även i övrigt voro de omständigheter, under vilka besättningen levde i Hongkong,

synnerligen nervpåfrestande och besvärliga. Omedelbart efter öns ka
1

De ansökningar, varur redogörelsens uppgifter äro hämtade, finnas redovisade å s. 6 i

denna proposition.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

5

pitulation uppstodo svåra oroligheter mellan japanska trupper och kinesiska

gerillaband med påföljd att japanerna införde belägringstillstånd. Det

var under dessa oroligheter — i april 1942 — som tre man av befälet överföllos

och dödades på sitt inkvarteringsställe av kinesiska plundrare. Jämväl

japanerna uppträdde på sådant sätt, att besättningen hade en ständig känsla

av osäkerhet. Enskilda medlemmar av besättningen hotades till livet gång

efter annan.

I Shanghai kunde bostadsfrågan lösas tillfredsställande. Trots att

livsmedelssituationen var god, var det emellertid även här synnerligen svårt

för besättningen att anskaffa tillräckligt med mat på grund av rådande priser.

Det sanitära tillståndet i staden var mycket dåligt. Flera man av besättningen

drabbades av svåra sjukdomar; tuberkulos, tyfus, malaria och dysenteri

samt ögonsjukdomar härjade sålunda bland besättningen. Även i Shanghai

sattes besättningens nerver på hårda prov. Blodiga upplopp hörde till

ordningen för dagen. De mot slutet av kriget allt talrikare bombanfallen bidrogo

även till att öka besättningens känsla av osäkerhet. Samtidigt försämrades

tillgången på livsmedel alltmer. Tre medlemmar av besättningen dukade

under för sjukdomar.

Med anledning av det inträffade har till besättningen utbetalts dels i enlighet

med överenskommelsen den 5 december 1940 hyra under sex månader

från Ningpos förolyclcande, räknat från den 15 december 1941, ävensom

hyra under hemresan dels ock av statsmedel tillhopa 292 618 kronor 63 öre

till bestridande av kostnader för underhåll, sjukvård, kläder och resor m. m.

under tiden från förolyckandet till återkomsten till hemlandet, varav 65 076

kronor 50 öre utgått i form av försträckning. Av sistnämnda belopp har

matrosen Hassel erhållit 40 393 kronor 65 öre till sjukvård och kläder. Dessutom

har rederiet efter behovsprövning utbetalt sammanlagt 123 195 kronor

till hemmavarande anhöriga till vissa medlemmar av besättningen.

Det må i detta sammanhang framhållas, att generalkonsulatet i Shanghai

i samarbete med det danska generalkonsulatet under år 1943 inrättade ett

skandinaviskt sjömanshem i staden, i vilket sjömännen kunde erhålla två

måltider dagligen, varjämte de där hade möjlighet till sysselsättning av olika

slag, bl. a. deltagande i kursverksamhet.

Med utlåtande den 17 februari 1948 har statens krigsförsäkringsnämnd

överlämnat en av Svenska sjöfolksförbundet till nämnden ställd ansökning,

vari förbundet — med instämmande av Aktiebolaget Svenska ostasiatiska

kompaniet — anhållit om största möjliga ersättning för den ekonomiska

förlust, som den till förbundet anslutna däcks-, maskin- och ekonomipersonalen

å Ningpo åsamkats därigenom att besättningen på grund av tvångsuppehållet

i Shanghai gått miste om alla möjligheter att genom nya anställningar

skaffa sig inkomster. Enligt ett vid ansökningen fogat sammandrag

skulle den förlust, som sålunda åsamkats nämnda personal för tiden t. o. in.

den 12 juni 1942, ha uppgått till sammanlagt i runt tal 597 300 kronor, varav

194 900 skulle utgjort hyra, 9 500 semesterersättning och 392 900 krigsriskersättning.

Krigsförsäkringsnämnden har i sitt utlåtande sagt sig finna det behjärtansvärt

att skälig ersättning utbetalades icke blott till den personal, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

sjöfolksförbundets framställning avser, utan även till övriga ombordanställda

å Ningpo för de svåra lidanden och umbäranden dessa lidit under det

långa tvångsuppehållet i Shanghai. Nämnden — som förklarat att det låg

utanför nämndens kompetensområde att bevilja sådan ersättning, enär denna

icke kunde grundas på de av nämnden å Ningpo och dess last meddelade

krigsförsäkringarna — har hemställt, att Kungl. Maj :t ville pröva huruvida

ersättning kunde tillerkännas samtliga de ombordanställda å Ningpo.

Med skrivelse den 8 mars 1948 har krigsförsäkringsnämnden därefter,

med hänsyn till att det från sjöfolksförbundet ingivna sammandraget gällde

endast vissa medlemmar av besättningen, överlämnat ett efter samma principer

uppgjort nytt sammandrag, omfattande alla de å Ningpo anställda.

Detta sammandrag avser ett belopp av i runt tal 1 052 700 kronor, varav

394 800 kronor innefattar hyra, 26 500 kronor semesterersättning och

631 400 kronor krigsriskersättning.

Beträffande storleken av en ersättning av statsmedel till de ombordanställda

å Ningpo har krigsförsäkringsnämnden utgått från att det icke torde

komma i fråga att lägga de belopp, som angivits i det av nämnden ingivna

sammandraget, till grund vid avvägandet av ersättningen. Nämnden har härutinnan

anfört följande.

Om det icke anses lämpligare att bestämma en eventuell ersättning till

visst mera schablonmässigt beräknat belopp, torde måhända viss ledning

kunna hämtas ur ersättningsbestämmelserna i lagen den 11 juni 1937 (nr

348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer. Enligt

dessa bestämmelser i deras lydelse vid tiden för tvångskvarhållningens början

utgjorde sjukpenningen till olycksfallsskadad sjöman med en arbetsförtjänst

motsvarande de tvångskvarhållnas avlöningsförmåner 9 kronor

om dagen. En analog tillämpning av denna beräkningsgrund i fråga om de

tvångskvarhållna skulle ge ett resultat av 286 236 kronor. Emellertid torde

detta belopp böra minskas, förslagsvis med 50 procent, med hänsyn till att

vederbörande icke torde ha haft några nämnvärda utgifter för sin försörjning

under kvarhållningen. Vidare torde de ersättningar å tillhopa 123 195

kronor, som rederiet utbetalt till de kvarhållnas hemmavarande anhöriga,

böra avräknas.

Nämnden har förutsatt, att hur än en ersättning kommer att bestämmas

kostnaderna därför skola bestridas av de överskottsmedel, som uppkommit

på nämndens verksamhet.

I anslutning till nämndens skrivelser ha nio medlemmar av besättningen

å Ningpo (matrosen Hansson, 2:e motormannen Pålsson, lättmatroserna

Lindgren, Christensson och Nilsson, 1 :e kocken Larsson, kockeleven Carlsson

samt uppassarna Höglin och Magnusson) i särskilda till Kungl. Maj :t

ställda ansökningar den 1 juni och den 30 september 1948 hemställt att bli

tillerkända ersättning i enlighet med sjöfolksförbundets framställning. I

skrivelserna lämna besättningsmännen — utöver den skildring som inledningsvis

återgivits — var för sig redogörelser av mycket dramatisk art för

sina personliga upplevelser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

7

I en till chefen för handelsdepartementet ställd skrivelse den 13 februari

1951 har sjöfolksförbundet därefter framlagt ytterligare synpunkter i ärendet.

Förbundet anför.

Förbundet anser att den Ningpo-besättningen tillkommande ersättningen

i första hand bör tillskjutas av statsmedel. Grund för detta krav torde anses

kunna ligga i en kombination av statsansvar för medborgarskador vid krigsfall

och naturkatastrofer etc. samt en överförd eller utsträckt tolkning av

krigsförsäkringsbestämmelserna angående Ningpo. Förbundet anser att den

skada som drabbat Ningpo-besättningen står i sådant intimt samband med

krigsförlisningen att även om den formellt icke kan ersättas enligt bestämmelserna

om krigsförsäkring så bör man via staten just av krigsförsäkringsnämndens

överskottsmedel erhålla ersättning, i all synnerhet som dessa

medel för närvarande stå till statens disposition.

Till ledning vid bedömningen av ersättningskravet har förbundet åberopat

dels den norska »Midlertidig lov av den 2 Aug. 1946 om lpnn till norske

sjpmenn i fangenskap» och dels den danska »Lov (nr 402—12. Juli 1946)

om vissa spfarendes Ret til Afregning med Statskassen m. m.»

Beträffande de norska och danska lagarna må framhållas följande.

Enligt den norska lagen hade norsk sjöman, som efter den 9 april 1940

under tjänst på fartyg varöver den norska staten förfogade under kriget

blev tillfångatagen av fienden eller internerad, rätt till fångenskapslön för

den tid han var fånge eller internerad, dock ej under den tid han enligt lag

eller avtal uppbar hyra. Fångenskapslönen skulle vara lika stor som den

grundhyra sjömannen uppbar, då han blev tillfångatagen eller internerad.

Skatteavdrag skulle göras enligt de regler som under kriget voro gällande

för norska sjömän å fartyg, varöver den norska staten förfogade. Hade en

sjöman under fångenskap eller internering mottagit penningbidrag av offentlig

myndighet, kunde avdrag härför göras å fångenskapslönen i den utsträckning

bidragen överstego rimligt tillskott till livsuppehället. Utgifterna

för fångenskapslön skulle intill den 29 oktober 1943 utanordnas av statskassan

samt från och med nämnda dag bäras av The Norwegian Shipping &

Trade Mission.

Enligt den danska lagen (kap. II, § 8) kunde en sjöman, som under tiden

mellan den 9 april 1940 och återkomsten till Danmark av politiska eller

militära orsaker varit föremål för internering eller annan form av frihetsberövande

eller väsentliga inskränkningar i sin personliga rörelsefrihet utan

att han genom eget och tillräkneligt förhållande förorsakat något sådant,

tillerkännas gottgörclse av statsmedel för det lidande och den psykiska

skada (»Lidelse og Tort»), som han åsamkats genom tvångsuppehållet. Ersättningen

fastställdes till ett belopp av 50 kronor för varje påbörjad vecka,

som interneringen, frihetsberövandet eller övriga nämnda förhållanden förelegat.

Däröver gottskrevs sjömannen ett beräknat belopp av 56 kronor i veckan.

Ersättningen var maximerad till belopp, som voro bestämda olika för

familjeförsörjare och icke-försörjare. För sistnämnda kategori utgjorde det

maximerade beloppet 10 000 kronor och för familjeförsörjare fick ersättningen

icke överstiga 30 000 kronor. Ersättningen kunde dock minskas med

vissa skulder, vilka sjömannen ådragit sig gentemot staten, nämligen dels

återstående belopp av räntefritt lån, som eventuellt hade beviljats sjömannens

anhöriga av staten, dels ock skuld som han efter den 9 april 1940 kunde

ha ådragit sig gentemot det danska utrikesdepartementet som följd av förskott,

utlägg eller försträckningar till honom själv eller hans anhöriga. An
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

hållan om ersättning för »Lidelse og Tort» kunde göras endast av den som

drabbats av ifrågavarande lidande och psykiska skada. Under vissa förutsättningar

kunde, om vederbörande avlidit innan ersättningen utbetalats,

denna överföras på dödsboet.

Kommerskollegium har den 1 mars 1951 avgivit utlåtande över samtliga

ansökningar i ärendet ävensom över krigsförsäkringsnämndens skrivelser.

Kollegium har med förebild från bestämmelserna i den norska lagen tillstyrkt

ersättning enligt grunder, som överslagsvis synas leda till ett belopp

av ca 250 000 kronor. Utrikesdepartementets återkrav i anledning av vissa

utbetalningar under tvångsuppehållet borde därjämte enligt kollegium av

billighetsskäl avskrivas till den del kraven avse sjukvård och kläder.

Det må slutligen omnämnas, att Svenska sjöfolksförbundet och en av besättningsmännen

å Ningpo, kockeleven (uppassaren) S. G. Carlsson, efta

ansökning den 7 mars 1951 hos arbetsdomstolen erhöllo stämning å redareföreningen

och rederiet med yrkande att, då Carlsson vore att anse som

obehörigen skild från sin tjänst i utländsk hamn och han därför jämlikt

34 § sjömanslagen vore berättigad till ersättning för den förlust han därigenom

lidit, bolaget måtte förpliktas att till Carlsson utgiva skadestånd,

motsvarande hyra, semesterersättning och krigsriskersättning för tiden 12

juni 1942—21 november 1945. Kravet bestreds av motparterna under påstående

att Ningpo gått förlorad genom sjöolycka och att tjänsteavtalet därför

förfallit den 11 december 1941. Rederiet medgav emellertid skyldighet

att till besättningen utgiva hyra även för dagarna 12—15 december 1941 och

erlade frivilligt betalning i enlighet härmed.

I dom den 20 juni 1951 fann arbetsdomstolen på anförda skäl, att händelseförloppet

vid Ningpos förolyckande var att betrakta såsom sjöolycka i

den mening detta uttryck har i 41 § sjömanslagen, ävensom att besättningens

tjänsteavtal upphört i och med att fartyget genom sjöolyckan blev så

skadat att det måste anses icke ha varit iståndsättligt. På grund härav ogillade

arbetsdomstolen Carlssons och sjöfolksförbundets talan.

Departementschefen.

I början av december 1941 befann sig det svenska motorfartyget Ningpo

utanför Hongkong. Under dagarna 11—15 samma månad blev fartyget på

order av de brittiska myndigheterna, vilka befarade att fartyget skulle falla i

japanernas händer, utsatt för beskjutning och andra åtgärder med påföljd

att fartyget gick under. Den 15 december 1941 avmönstrades besättningen i

Hongkong. I slutet av samma månad erövrades Hongkong av japanerna. Förhållandena

blevo genom krigshändelserna sådana, att besättningen icke

kunde återvända hem utan tvingades att uppehålla sig först i Honkong och

fr. o. m. maj 1942 i Shanghai. Resultatlösa försök gjordes att anordna hemresa

för besättningen. Denna lyckades ej heller erhålla arbetsanställning

under vistelsen i Hongkong och Shanghai. Först efter andra världskrigets

slut — eller hösten 1945 — kunde hemfärden anträdas.

De i ärendet föreliggande framställningarna avse att gottgörelse av statsmedel

måtte beredas besättningen för den skada, som för tiden från den 15

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

juni 1942 i ekonomiska och andra hänseenden åsamkats besättningen på

grund av vistelsen i Shanghai. Det begärda beloppet är ca en miljon kronor.

Innan frågan om statlig gottgörelse dryftas, torde det emellertid vara nödvändigt

att undersöka i vilken mån besättningen möjligen kan erhålla ersättning

i annan ordning.

Först må härvid nämnas, att rederiet genom utrikesdepartementet hänvänt

sig till engelska staten med förfrågan om ersättning kunde erhållas för

de kostnader, som förorsakats i anledning av Ningpos sänkning. Svaret

blev nekande. Enligt engelsk praxis utbetalades icke ersättning i sådana

fall. Vidare må framhållas att krav om ersättning icke torde kunna riktas

mot japanska staten, eftersom de japanska myndigheterna i Shanghai ej

hindrade besättningens hemsändande.

Jag övergår härefter till frågan i vilka avseenden anspråk på ersättning

kunna riktas mot rederiet.

Genom arbetsdomstolens dom den 20 juni 1951 i anledning av ersättningstalan

av en av besättningsmännen å Ningpo får anses fastslaget, att

Ningpo gick under till följd av sådan händelse, varom i 6 och 41 §§ sjömanslagen

förmäles, och att besättningens tjänsteavtal på grund därav upphörde

att gälla den 15 december 1941.

Av utredningen framgår att besättningen erhållit hyra för tiden till den

15 juni 1942. Rederiet har följaktligen fullgjort sin förpliktelse enligt 41 §

andra stycket sjömanslagen samt enligt den särskilda överenskommelsen

mellan redare- och sjöfolksorganisationerna av den 5 december 1940.

Vidare har, då besättningen hösten 1945 lämnade Shanghai för att återvända

till hemlandet, hyra utbetalats under hemfärden. Utbetalningen grundade

sig uppenbarligen på stadgandet i 41 § tredje stycket sjömanslagen,

enligt vilket det åligger redaren att, då sjömans tjänsteavtal till följd av

fartygets förolyckande upphör i utlandet, till denne betala hyra under hemresan.

Den frågan uppkommer emellertid huruvida rederiet fullgjort hela sin

skyldighet enligt detta stadgande. Avgörande härför är, huru begreppet

»hemresa» skall tolkas. En mycket vidsträckt tolkning skulle kunna leda till

den ståndpunkten, att besättningen på Ningpo rätteligen skulle haft hyra

från rederiet under hela vistelsen i Shanghai. Eftersom enda anledningen

till att hemfärden icke påbörjades tidigare än hösten 1945 var att reselägenhet

icke kunde anskaffas, skulle nämligen kunna göras gällande att

besättningen hela tiden befann sig under hemresa. Denna fråga har icke

hänskjutits till domstols avgörande. Ej heller i annat sammanhang har

svensk domstol prövat ett spörsmål av denna art. Däremot har en liknande

fråga prövats av såväl dansk som finsk domstol, som därvid haft att

tillämpa stadgande av motsvarande innebörd. I båda fallen ansågs att hyra

borde utgå — utöver den tid som använts för själva resan — för tid som

åtgått för nödvändiga förberedelser för resan men däremot icke för tid,

som hänfört sig till andra dröjsmål och avbrott i resan, vilka icke förorsakats

av redaren. Det torde cj vara skäl antaga, att svensk domstol skulle

löst frågan på annat sätt. Vad angår den nödvändiga förberedelsetiden kan

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 86.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

det knappast göras gällande att denna skulle sträcka sig utöver sex månader.

Det torde därför vara utsiktslöst för besättningen på Ningpo att under

åberopande av 41 § tredje stycket sjömanslagen kräva rederiet på hyra

också för tiden från den 15 juni 1942 till dagen för anträdandet av hemresan.

Det må framhållas, att staten i fall som avses med 6 och 41 §§ sjömanslagen

icke har ersättningsskyldighet gentemot besättningen i annan mån än

att staten skall bestrida kostnaderna för hemresa och underhåll under resan.

Besättningen på Ningpo har kommit i åtnjutande av denna förmån, vilken

motsvarats av en sammanlagd kostnad av 47 875 kronor 76 öre. Därjämte

har av statsmedel utbetalats tillhopa 244 742 kronor 87 öre till kostnader

för underhåll, sjukvård och kläder m. m.

Den lämnade redogörelsen ger vid handen, att besättningen saknar juridisk

möjlighet att erhålla gottgörelse utöver den redan erhållna. Fråga är nu

om staten med hänsyn till de särskilda omständigheter, som föreligga beträffande

besättningen å Ningpo, ur billighets- och skälighetssynpunkt bör

lämna ytterligare ekonomiskt bistånd till besättningen.

Vid prövningen av denna fråga bör en viss betydelse tillmätas den omständigheten,

att Ningpo förliste under en resa som var föranledd av ett befraktningsavtal

mellan rederiet och staten. Detta avtal avsåg att tillförsäkra

vårt land ett tillskott av viktiga och till följd av avspärrningen under kriget

svåråtkomliga varor. De förhållanden, varunder besättningen levde under

tvångsuppehållet i Hongkong och Shanghai, inneburo vidare stora lidanden

i såväl psykiskt som fysiskt avseende. Arbete kunde icke erhållas och umbärandena

voro svåra; klimatet var påfrestande och besättningen hade föga

kraft att motstå sjukdomar. Krigsförhållandena medförde bombanfall och

gerillastrider. Tre medlemmar bragtes om livet av krigsplundrare och tre

andra dukade under i olika sjukdomar.

Det ■väll synas som om händelsen med Ningpo och dess besättning vore

ensam i sitt slag i den svenska sjöfarten under det andra världskriget. Visserligen

vistades i Shanghai under kriget — förutom besättningen å Ningpo

— ytterligare ett antal svenska sjömän, men bakom dessa sjömäns vistelse

därstädes lågo ej samma betingelser som i fråga om Ningpos besättning.

Några framställningar om ersättning ha ej av vederbörande riktats mot

staten.

Krigsförsäkringsnämnden har i utlåtande över framställningarna från

Ningpos besättning ansett det vara behjärtansvärt att skälig ersättning utbetalades

till besättningen för de svåra umbäranden och lidanden den åsamkats.

Jämväl kommerskollegium har förordat, att ersättning beredes. För

egen del är jag också av den meningen, att staten bör bispringa besättningen,

som till följd av krigshandling utsatts för osedvanligt stora påfrestningar.

Om ersättningens storlek ha meningarna gått starkt isär. Krigsförsäkringsnämnden

anser, att ersättningen icke bör beräknas med utgångspunkt

från besättningens förlorade arbetsförtjänst under vistelsen i Shanghai.

Nämnden har med analog tillämpning av bestämmelserna i lagen den 11

juli 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

11

personer funnit sig böra tillstyrka en ersättning om cirka 140 000 kronor,

varifrån dock skulle avgå vissa belopp. Kommerskollegium har med bestämmelserna

i norsk lag såsom förebild förordat en ersättning å ca 250 000 kronor.

I likhet med krigsförsäkringsnämnden finner jag det icke lämpligt att

anse ersättningen såsom en gottgörelse för mistade avlöningsförmåner. Jag

förordar, att -—- efter mönster av den tidigare omnämnda danska lagen i

ämnet — ersättningen utformas såsom en gottgörelse för det lidande och den

psykiska skada, som åsamkats genom det nödtvungna uppehållet i Shanghai.

Besättningens vistelse i Shanghai omfattade, vad angår den tid som här kan

komma i fråga, ca 180 veckor. Enligt den danska lagen utgick ersättning

med 106 kronor i veckan till sjöman, som påtvingats sådan vistelse som

besättningen å Ningpo måste underkasta sig. Med tillämpning av dessa

grunder skulle de tjugufyra medlemmar av besättningen, vilka nådde hemlandet,

erhålla envar i runt tal 19 000 kronor. Beträffande de besättningsmän,

som vid tiden för vistelsen i Shanghai icke hade försörjningsplikt, bör

emellertid ersättningen, liksom skett i den danska lagen, maximeras till

10 000 kronor. Med hjälp av de ombordanställdas organisationer har verkställts

utredning i fråga om besättningsmännens försörjningsplikt under

Shanghaivistelsen mot hemmavarande anhöriga. Enligt denna utredning, vilken

på grund av omständigheterna icke kunnat bli helt tillförlitlig, skulle tio av

de återkomna besättningsmännen haft sådan försörjningsplikt. Till envar av

dem bör således utgå 19 000 kronor, vilket för alla tio utgör tillhopa 190 000

kronor. De övriga fjorton böra i enlighet med förut angivna grunder erhålla

en var 10 000 kronor, eller således sammanlagt 140 000 kronor.

Beträffande de efterlevande, mot vilka de av krigsplundrare dödade tre

medlemmarna av besättningen hade försörjningsplikt, må erinras, att Kungl.

Maj :t den 11 september 1942 — med stöd av 3 § förordningen den 13 april

1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd

av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd — beslutat att de efterlevande

skulle erhålla ersättning av statsmedel. Härefter tillerkändes de efterlevande

till var och en av ifrågavarande tre medlemmar genom beslut av riksförsäkringsanstalten

ett engångsbelopp av 9 000 kronor, eller alltså tillhopa

27 000 kronor. Därjämte ha de efterlevande till två av nämnda medlemmar

tillerkänts årliga livräntor å 1 200 och 1 320 kronor. Enligt min mening bör

ytterligare gottgörelse av statsmedel icke utgå i dessa fall.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår avledo i Shanghai tre medlemmar

av besättningen i olika sjukdomar. Enligt den förut angivna utredningen

efterlämnade två av dessa icke anhöriga, mot vilka försörjningsplikt

förelåg. Ersättningar böra därför icke här ifrågakomma. Den tredje av de

avlidna -—- överstyrmannen Lundin — efterlämnade hustru och två minderåriga

barn. Till änkan utgår en årlig pension från Broströmsrederiernas

pensionskassa Posteritas med ca 3 100 kronor, varjämte det rederi, som

ägde Ningpo, utbetalar dyrtidstillägg å pensionen med 35 procent. Jag förordar,

att änkan erhåller 19 000 kronor, eller; samma belopp som de försörjningspliktiga

medlemmarna av besättningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Om riksdagen bifaller vad jag således tillstyrkt, skulle i ersättning utgå

(190 000 + 140 000 -f- 19 000 = ) 349 000 kronor. Såväl sökandena som

remissmyndigheterna ha förutsatt, att ersättningen utanordnas från krigsförsäkringsnämndens

överskottsmedel. Frågan om dispositionen av dessa

medel prövas för närvarande inom handelsdepartementet och det är min avsikt

att senare i annat sammanhang framlägga förslag i ämnet. Jag förordar

nu i stället, att ersättningsbeloppet anvisas över anslag å tilläggsstat till

riksstaten för innevarande budgetår. Såsom av det föregående framgått, har

det mött svårigheter att vinna full klarhet beträffande ersättningskravens

omfattning m. m. i alla de enskilda fallen. Kungl. Maj :t torde därför böra

erhålla rätt att — med iakttagande av förut angivna huvudlinjer — vidtaga

nödiga justeringar med avseende å de uppkommande ersättningsfallen.

Med hänsyn härtill torde anslaget, som bör anvisas såsom reservationsanslag,

upptagas med ett belopp av 370 000 kronor.

Slutligen bör framhållas, att Kungl. Maj :t, i anledning av riksdagens

skrivelse nr 113/1951, den 8 juni 1951 uppdrog åt 1946 års sjömanskommitté

att utreda frågan om införandet av bestämmelser, vilka möjliggöra eftergift

av belopp, erhållet såsom ekonomiskt bistånd från svensk utlandsmyndighet,

enligt de jämlikt lagen om fattigvården gällande grunderna för prövning av

återkrav av fattigvård. Med skrivelse den 7 februari 1952 har sjömanskommittén

inkommit med förslag i ämnet. Förslaget har ännu ej slutbehandlats.

Frågan om återkrav från statens sida av de belopp, för vilka medlemmarna

av besättningen kunna vara återbetalningsskyldiga, torde få prövas i samband

med den vidare behandlingen av kommitténs förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Ersättningar till de förutvarande ombordanställda

m. fl. å motorfartyget Ningpo å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1951/52 anvisa ett reservationsanslag av

370 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Groll.

527205. Stockholm. Isagc Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1952:196 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående eftergift i vissa fall av fordran på återbetalning av belopp, som utgivits såsom ekonomiskt bistånd a3 i texten
  2. Rskr. 1952:211 Skrivelse till Korning en i anledning av Kungl. Maj:ts proposition omgående vissa markförvärv för försvaret m. m. a1 i texten
  3. SU 1952:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/ 52 till ersättningar till de förutvara s. 1 i texten