Sök i Ratio Lex

Angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m

1953-03-13 · 85 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 84 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:166, Angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

1

Nr 166.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förbättring av

ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

m. m.; given Stockholms slott den 13 mars

1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen redovisas ett av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen

framlagt förslag till vissa förbättringar av ersättningarna inom den

statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Det konstateras, att de

nuvarande ersättningarna inom arbetslöshetsförsäkringen i allmänt förekommande

inkomstlägen lämnar den arbetslöse kassamedlemmen en alltför

låg kompensation för den genom arbetslösheten mistade inkomsten. Vid

jämförelse med behovsprövade hjälpformer såsom fattigvården och kontantunderstöden

framstår försäkringsersättningarna såsom otillräckliga. För att

] Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 166.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

möjliggöra en med hänsyn till löneutvecklingen skälig förbättring av ersättningarna

föreslås, alt maximibeloppet för daghjälpen höjes från 8 kronor till

20 kronor. Familjetilläggen föreslås bibehållna i samma utsträckning som

f. n. Make- och husföreståndarinnetillägget föreslås höjt från 1: 25 till 2 kronor

samt barntillägget från en krona till 1: 50 kronor per dag.

I fråga om överförsäkringsreglerna föreslås en provisorisk ändring.

Beträffande finansieringen av de föreslagna förbättringarna föreslås, att

statens insats ökas främst genom en förbättring av grundstatsbidraget, vilket

f. n. utgör 75 öre per dag för vilken daghjälp utgår. Grundstatsbidraget

skall enligt förslaget utgå för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, dels

med ett grundbelopp av 2: 25 kronor vid en daghjälp av 5: 50 kronor, dels

med ett tilläggsbelopp av 25 öre för varje hel krona varmed daghjälpen överstiger

5: 50 kronor. Det sammanlagda grundstatsbidraget kan uppgå till

högst 5 kronor för varje understödsdag, vilket belopp nås vid en daghjälp

av 16: 50 kronor. Om daghjälpen fastställes till lägre belopp än 5: 50 kronor

föreslås grundstatsbidraget utgå med 40 % av det fastställda daghjälpsbeloppet.

Arbetslöshetskassa skall enligt förslaget inte komma i åtnjutande av

det höjda grundstatsbidraget förrän kassan utger daghjälp med belopp, som

oavsett grundstatsbidraget med minst en krona överstiger daghjälpen den 31

december 1952. Tillsynsmyndigheten föreslås dock få befogenhet att eftergiva

detta krav.

Det till de erkända arbetslöshetskassorna utgående medlemsbidraget föreslås

höjt från 2—4 till 3—5 kronor per årsmedlem. ‘

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1953.

Vid bifall till förslagen beräknas statsbidragskostnaderna för helt budgetår

vid 2,6 understödda dagar per årsmedlem —- 1950 års siffra — stiga från

ca 14,7 milj. kronor enligt nuvarande bestämmelser till 27—28 milj. kronor

med de föreslagna bestämmelserna och under förutsättning att den genomsnittliga

daghjälpen, som 1952 utgjorde ca 7:25 kronor, stiger till ca 12

kronor. För budgetåret 1953/54 föreslås ett statsbidragsanslag av 20 milj.

kronor.

För att möjliggöra införandet av varannanmånadsrapportering inom arbetslöshetsförsäkringen

föreslås vidare i propositionen viss ändring i förordningen

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härjämte föreslås en förlängning under ytterligare 6 år av den fondgaranti,

som lämnats Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa och som utlöper

den 31 december 1953.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

3

Förslag ,

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15

juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 juni

1934 om erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse:)

20 §.

7 mom. Såsom daghjälp må ej utgivas

mer än som svarar mot, för

medlem som är familjeförsörjare fyra

femtedelar och för annan medlem

Ire femtedelar av den i orten vanliga

arbetsförtjänsten för arbetsdag för

arbetare inom samma yrke och av

samma arbetsförmåga som den arbetslöse;

och må vad sålunda utgår

icke i något fall överstiga åtta kronor

om dagen.

Daghjälp skall utgöra minst två

kronor; dock att daghjälp må utgå

med lägre belopp:

1) i fall som följa av första stycket

här ovan eller som omförmålas i 3

mom. i denna paragraf eller i 24 §

första stycket;

2) till kvinnliga medlemmar eller

till medlemmar, vilka ännu icke uppnått

viss i stadgarna angiven ålder;

dock, utom i fall som avses under 1),

med lägst en krona;

3) då tillsynsmyndigheten på grund

av särskilda skäl därtill lämnat medgivande.

Såsom familjeförsörjare----

2 mom. Barntillägg utgör en krona

om dagen för varje barn, för vilket

(Föreslagen lydelse:)

20 §.

7 mom. Såsom daghjälp må ej utgivas

mer än som svarar mot, för

medlem som är familjeförsörjare fyra

femtedelar och för annan medlem tre

femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten

för arbetsdag för arbetare

inom samma yrke och av

samma arbetsförmåga som den arbetslöse;

och må vad sålunda utgår

icke i något fall överstiga tjugu

kronor om dagen.

uppbära husföreståndarinnetillägg.

2 mom. Barntillägg utgör en krona

50 öre om dagen för varje barn, för

1 Senaste lydelse av 20 § 1 och 2 mom. se SFS 1950:239.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

(Gällande lydelse:)

sådant tillägg skall utgå. Maketillägg

och husföreståndarinnetillägg utgöra

vartdera en krona 25 öre om dagen.

I daghjälp och familjetillägg må

icke tillhopa utbetalas högre belopp

för dag än som svarar mot fyra femtedelar

av den i 1 mom. första stycket

angivna arbetsförtjänsten; dock

att i fall, då antalet barn, för vilka

barntillägg enligt 17 § 2 mom. skola

utgå, överstiger två, det sammanlagda

understödsbeloppet må uppgå till

högst nio tiondelar av sagda arbetsförtjänst.

Måste understödet på grund

härav minskas, skall först maketilllägget

eller husföreståndarinnetillägget

samt därefter, om det erfordras,

jämväl barntillägget nedsättas eller

helt innehållas. Familjetillägg må utgå,

även om summan av daghjälp och

tillägg överstiger åtta kronor om dagen.

(Föreslagen lydelse:)

vilket sådant tillägg skall utgå. Maketillägg

och husföreståndarinnetillägg

utgöra vartdera två kronor om dagen.

I daghjälp och familjetillägg må

icke tillhopa utbetalas högre belopp

för dag än som svarar mot fyra femtedelar

av den i 1 mom. första stycket

angivna arbetsförtjänsten. Måste

understödet på grund härav minskas,

skall först maketillägget eller husföreståndarinnetillägget

samt därefter,

om det erfordras, jämväl barntillägget

nedsättas eller helt innehållas.

Familjetillägg må utgå, även om summan

av daghjälp och tillägg överstiger

tjugu kronor om dagen.

Denna förordning träder i kraft den

1 juli 1953.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 5 och 6 §§ förordningen den 15 juni 1934

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

2 §. 2 §•

Grundstatsbidrag utgår med 75 öre Grundstatsbidrag utgår, där ej anför

varje dag, för vilken daghjälp ut- nät följer av vad nedan i andra stycgivits.

ket sägs, för varje dag, för vilken i

i Senaste lydelse av 2 § se SFS 1950:240, av 5 § se SFS 1943:186 och av 6 § se SFS 1941:495.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

5

(Gällande lydelse:)

Daghjälpsbidrag utgår —-----

Familjetilläggsbidrag utgår — — -

3 §•

För kassa, i vilken medlemmarna

äro fördelade i olika understödsklasser,

beräknas daghjälpsbidraget särskilt

för varje klass. 5

(Föreslagen lydelse:)

daghjälp utgivits, med dels ett

grundbelopp av två kronor 25 öre vid

en daghjälp av fem kronor 50 öre,

dels ock ett tilläggsbelopp av 25

öre för varje hel krona, varmed daghjälpen

överstiger fem kronor 50 öre;

dock må grundstatsbidraget ej i något

fall uppgå till högre belopp än

fem kronor för varje understödsdag.

Har daghjälpen fastställts till lägre

belopp än fem kronor 50 öre, skall

grundstatsbidraget utgå med iO procent

av det fastställda beloppet.

--särskilda bestämmelser.

----under året.

3 §•

För kassa, i vilken medlemmarna

äro fördelade i olika understödsklasser,

beräknas grundstatsbidraget och

daghjälpsbidraget särskilt för varje

klass.

5 §•

Förvaltningsbidrag utgår — — —

Medlemsbidrag utgår till kassa,

som enligt stadgarna upptager veckoavgifter,

med fyra kronor per årsmedlem

för det antal årsmedlemmar, som

icke överstiger 3 000, med tre kronor

per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som överstiger 3 000 men

icke 25 000, och med två kronor per

årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

sam överstiger 25 000. Till kassa,

som upptager avgifter för månad

eller längre tidsperiod, utgår medlemsbidrag

med två tredjedelar av nu

angivna belopp; på framställning av

kassa äger dock Konungen medgiva,

afl medlemsbidraget må höjas intill

belopp, beräknat enligt bestämmelserna

i första punkten.

5 §•

---av tillsynsmyndigheten.

Medlemsbidrag utgår med fem kronor

per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som icke överstiger

3 000, med fyra kronor per årsmedlem

för det antal årsmedlemunar, som

överstiger 3 000 men icke 25 000, och

med tre kronor per årsmedlem för

det antal årsmedlemmar, som överstiger

25 000.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

6 §.

Antalet årsmedlemmar under visst

år motsvarar summan av antalet

medlemmar vid utgången av varje

kalendermånad av året, under vilken

antagande till erkänd arbetslöshetskassa

hela tiden varit gällande, dividerad

med tolv.

Antalet understödda

6 §.

Antalet årsmedlemmar under visst

år motsvarar en sjättedel av summan

av antalet medlemmar vid utgången

av envar av perioderna januari—februari,

mars—april, maj—juni, juli—

augusti, september—oktober och november—december

eller, om antagande

till erkänd arbetslöshetskassa gällt

endast under del av året, vid utgången

av varje dylik period, under vilken

antagandet hela tiden varit gällande.

— samma år.

Denna förordning träder i kraft

den t juli 1953, varvid skall iakttagas

följande.

2 § i den nya lydelsen skall, såvitt

tillsynsmyndigheten ej annorlunda

bestämmer, icke äga tillämpning

beträffande viss arbetslöshetskassa,

förrän kassan utgiver daghjålp

med belopp som, därest bortses från

grundstatsbidrag, med minst en krona

överstiger daghjälpen den 31 december

1952.

Medlemsbidrag skall för år 1953

utgå med belopp motsvarande medeltalet

mellan de belopp, som skola utgå

enligt 5 § andra stycket i den nya

lydelsen och de belopp, som skolat

utgå enligt detta styckes äldre lydelse.

Har antagande till erkänd arbetslöshetskassa

upphört före den 1 juli

1953, skall medlemsbidraget dock beräknas

enligt den äldre lydelsen.

Vid beräkningen av statsbidraget

för år 1953 skall 6 § i den nya lydelsen

tillämpas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

7

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om förbättring av ersättningarna

inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m. samt anför.

Inledning.

Genom beslut den 1 november 1951 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för socialdepartementet att tillkalla utredningsmän för att inom departementet

biträda med översyn av bestämmelserna rörande den frivilliga statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen. De med stöd av detta bemyndigande

tillkallade utredningsmännen1, vilka antagit benämningen 1951 års utredning

om arbetslöshetsförsäkringen, har den 17 januari 1952 avlämnat förslag

till ändrade bestämmelser om de erkända arbetslöshetskassornas rapporteringsskyldighet

till tillsynsmyndigheten samt den 15 november 1952

förslag till vissa förbättringar av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

m. in. (båda förslagen stencilerade;. Vid avlämnande

av sistnämnda förslag anförde utredningen, att dess arbete avser åtskilliga

spörsmål, vilka kräver tidsödande undersökningar. Utredningen ansåg det

icke möjligt att slutföra arbetet i sådan tid att därpå grundade förslag kunde

tänkas bli förelagda 1953 års riksdag. Med hänsyn härtill och då förhållandena

enligt utredningens mening är sådana att arbetslöshetsförsäkringen

är i behov av snabbt stöd, har utredningen ansett sig böra i ett särskilt betänkande

lägga fram förslag om vissa åtgärder i syfte att möjliggöra en förbättring

av de av arbetslöshetskassorna lämnade ersättningarna redan fr. o.

m. budgetåret 1953/54. Utredningen har för avsikt att i senare sammanhang

lägga fram resultatet av den mera detaljerade översyn av ersättnings
1

Byråchefen L. Hultström, ordförande, ombudsmannen O. Berg, ledamoten av riksdagens

andra kammare Sven Gustafson, sekreteraren B. Hagård, förbundskassörcn Helga Johansson,

ledamoten av riksdagens andra kammare Carl Lindberg och ombudsmannen R. Lindforss.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

bestämmelserna, varmed utredningen är sysselsatt, ävensom förslag i de

särskilda frågor som utredningen i övrigt har att upptaga enligt de meddelade

direktiven (säsongarbetslösheten, utvidgning av försäkringens omfattning

till nya grupper etc.).

I det följande torde jag få behandla ifrågavarande båda utredningsförslag

samt de däröver avgivna yttrandena. Vidare torde jag få upptaga frågan

om förlängning av den fondgaranti, som lämnats Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa,

samt vissa spörsmål beträffande kontantunderstöden.

Huvuddragen av den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen,

gällande bestämmelser m. m.

Översikt.

Den nuvarande frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen tillkom

genom beslut av 1934 års riksdag och trädde i verksamhet 1935. Försäkringen

handhaves av arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade

själva och erkända av tillsynsmyndigheten. Kassorna är i föreningsrättsligt

hänseende organiserade som understödsföreningar och lyder under lagen

om sådana föreningar. Deras verksamhet regleras dessutom genom särskilda

författningar, nämligen förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om

erkända arbetslöshetskassor (i det följande kallad arbetslöshetskasseförordningen)

med däri vidtagna ändringar (nr 151/36, 227/37, 99/38, 494/41,

185/43, 405/44, 777/44, 332/46, 712/46, 245/47, 368/47, 252/49 och 239/50),

förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

(i det följande kallad statsbidragsförordningen), med däri

vidtagna ändringar (nr 228/37, 495/41, 186/43, 713/46, 43/48 och 240/50),

kungörelsen den 23 november 1934 (nr 554) angående övervakandet av erkända

arbetslöshetskassor med däri genomförd ändring (nr 30/36) samt

kungörelsen den 20 februari 1948 angående handläggningen av frågor om

statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (nr 62).

De hittills registrerade arbetslöshetskassorna är alla organiserade såsom

rikskassor för olika yrkesområden. Kassorna är bildade av vederbörande

fackliga organisationer men är juridiskt sett fullt fristående i förhållande

till dessa och tillika öppna sammanslutningar i den meningen att rätt till

inträde i sådan kassa föreligger för envar, vilken såsom löntagare arbetar

för annans räkning inom det ifrågavarande yrket, alltså även för fackligt

oorganiserade arbetstagare. För fackligt organiserade löntagare är å andra

sidan medlemskapet i kassorna som regel obligatoriskt. I de olika fackförbundens

stadgar föreskrives nämligen, att dess medlemmar — med vissa

undantag — också skall tillhöra arbetslöshetskassan.

Tillsynsmyndighet för arbetslöshetsförsäkringen är arbetsmarknadsstyrelsen,

där beslutanderätten i vissa hithörande ärenden utövas av en särskild

delegation med representanter för kassorna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Kassamedlem erhåller vid arbetslöshet understöd efter en karenstid av i

regel 6 dagar eller i några kassor 12 dagar. Understöd får utgå för högst

156 dagar under loppet av en tolvmånadersperiod eller under ett och samma

arbetslöshetsfall. De flesta kassorna ger emellertid inte understöd för så

lång lid; tiden varierar mellan 120 och 156 dagar. Sedan medlemmen fått

understöd för högsta möjliga antal dagar, är han utförsäkrad för återstoden

av 12-månadersperioden.

För understödsrätt fordras att vissa försäkringsvillkor skall vara uppfyllda.

Enligt de grundläggande s. k. avgiftsvillkoren uppkommer rätt till understöd

först då medlem i en arbetslöshetskassa erlagt minst 52 veckoavgifter

(eller 12 månadsavgifter), varav minst 20 veckoavgifter (eller 5 månadsavgifter)

måste ha erlagts inom de 12 månader, som ligger närmast före arbetslöshetens

början.

Ett annat villkor för att erhålla understöd är att den försäkrade kan förete

intyg från den offentliga arbetsförmedlingen, att han sökt arbete men att

något lämpligt sådant inte kunnat erbjudas honom. Försäkringen är avsedd

att utgöra ett skydd vid oförvållad arbetslöshet. Den, som frivilligt utan giltig

anledning lämnar sitt arbete, skall sålunda avstängas från rätt till understöd

under en tid av fyra veckor. Samma påföljd drabbar den, som vägrar

antaga ett erbjudet arbete, vilket enligt gällande bestämmelser är att

anse såsom lämpligt.

Det fordras vidare, att den arbetslöse kassamedlemmen skall vara arbetsför

och i övrigt oförhindrad att taga arbete. En sjuk medlem är sålunda inte

berättigad till försäkringsförmåner från den erkända arbetslöshetskassan

förutsatt att sjukdomen gör honom helt arbetsoförmögen.

För varje dag, som en försäkrad är berättigad till understöd, utgår en

viss daghjälp. Härtill kan komma familjetillägg, vilka numera utgöres av

barn- och maketillägg samt husföreståndarinnetillägg.

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras dels genom avgifter av de försäkrade,

dels genom statsbidrag.

Socialvårdskommittén har i sitt betänkande med utredning och förslag

angående lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (SOU 1948:39) lämnat

en utförlig redogörelse för försäkringen fram t. o. in. år 1947 (s. 63—

104). Här torde få hänvisas till nämnda redogörelse. I författningarna rörande

försäkringen har, sedan redogörelsen skrevs, ändring gjorts endast i

två hänseenden. Genom beslut av 1949 års riksdag har bestämmelserna om

kassornas placering av fondmedel ändrats. Vidare har enligt beslut av 1950

års riksdag det av staten bestridda kristillägget till arbetslöshetskassorna

ombildats till ett grundstatsbidrag. Samtidigt höjdes daghjälpens maximibelopp

från 7 till 8 kronor.

Arbetslöshetsförsäkringens omfattning vid slutet av år 1935 och 1940

samt åren 1945—1952 framgår av följande tabell.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

A- Antal medlemmar i 1000-tal

A ntnl 1/oocnr

“/«

Antal kassor

Män

Kvinnor

Summa

1935 .............

................ 5

28

26

54

1940 .............

................ 14

130

80

210

1945 .............

................ 33

670

149

819

1946 .............

................ 35

713

159

872

1947 .............

................ 36

787

169

956

1948 .............

................ 37

853

180

1 033

1949 .............

................ 37

881

182

1 063

1950 .............

................ 37

899

187

1 086

1951.............

................ 38

920

202

1 122

1952 .............

................ 38

937

206

1 143

Försäkringen omfattar numera de flesta fackligt organiserade arbetarna.

Av Landsorganisationens medlemmar tillhörde i juli 1952 1 017 000 eller

något över 76 % försäkringen. Bland de fackförbund, som inte bildat erkänd

arbetslöshetskassa, kan nämnas Svenska pappersindustriarbetareförbundet,

Svenska kommunalarbetareförbundet, Svenska tobaksindustriarbetareförbundet

samt Svenska litografförbundet.

Av de till Tjänstemännens centralorganisation anslutna medlemmarna

tillhörde i juli 1952 något över 125 000 eller ca 79 % av de i enskild tjänst

anställda försäkringen. Bland tjänstemännen har bl. a. arbetsledarna, industritjänstemännen

och handelstjänstemännen bildat erkända arbetslöshetskassor.

Stora grupper av tjänstemän står utanför försäkringen. Av dessa,

främst statligt och kommunalt anställda, har emellertid många ringa eller

ingen arbetslöshetsrisk.

I bilaga 1 till detta protokoll lämnas en förteckning över kassorna den 30

juni 1952 med angivande av medlemsantal och tillförsäkrad daghjälp och i

bilaga 2 en sammanställning med uppgifter om utbetalade försäkringsersättningar

år 1951.

Arbetslöshetens och understödsrörelsens omfattning i kassorna framgår

av följande tabell med uppgifter om dels antalet för arbetslöshet fristämplade

veckor i procent av antalet möjliga (arbetslöshetsprocenten), dels antalet

understödda dagar.

År

Arbetslöshets-

Antal understödsdagar

procent

totalt (1 000-tal)

per medlem

1935 ................

.................. 9,0

158

3,9

1936 ................

.................. 11,4

400

5,2

1937 ................

.................. 8,9

624

5,2

1938 ................

.................. 7,9

988

5,6

1939 ................

.................. 6,4

806

4,3

1940 ................

.................. 7,9

1 502

7,3

1941................

.................. 8,6

2 027

7,4

1942 ................

.................. 5,2

2 169

5,1

1943 ................

.................. 4,9

1 851

2,7

1944 ................

.................. 5,1

1 995

2,7

1945 ................

.................. 5,1

2 423

3,0

1946 ................

.................. 4,0

1 639

1,9

1947 ................

.................. 3,9

1 588

1,7

1948 ................

.................. 4,4

2 372

2,3

1949 ................

.................. 3,9

2 948

2,8

1950 ................

.................. 3,5

2 805

2,6

1951................

.................. 2,9

1 674

1,5

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166. 11

Beträffande kassornas verksamhet under åren 1935—1951 hänvisas i övrigt

till bilaga 3.

Försäkringens effektivitet, som kan uttryckas i antalet understödda dagar

i procent av antalet arbetslösa dagar, är beroende av försäkringsvillkoren,

såsom avgiftsvillkor, karenstid, utförsäkring, säsongrestriktioner. Även

arbetslöshetens omfattning och arbetslöshetsperiodernas längd har viss betydelse.

Effektiviteten är olika inom olika yrken. Inom vissa yrken är arbetslöshetsfallen

långvarigare än inom andra. Vid låg arbetslöshet med korta

arbetslöshetsperioder verkar karenstiden minskande på effektiviteten. Vid

större arbetslöshet med längre arbetslöshetsperioder betyder karenstiden

mindre.

Försäkringens effektivitet under åren 1935—1951 framgår av följande

tablå.

År

Understöds-

År

Understöds-

procent

procent

1935 ..........

........... 13,6

1943 .........

........... 17,9

1936 ..........

........... 14,7

1944 .........

........... 17,1

1937 ..........

........... 18,7

1945 .........

........... 18,9

1938 ..........

........... 22,5

1946 .........

........... 15,4

1939 ..........

........... 21,2

1947 .........

........... 14,2

1940 ..........

........... 29,5

1948 .........

........... 17,0

1941..........

........... 27,9

1949 .........

........... 22,9

1942 ..........

........... 30,0

1950 .........

........... 24,2

1951.........

........... 16,5

Under år, då större arbetslöshetskassor börjat sin verksamhet, påverkas

effektiviteten härav då medlemmarna i dessa kassor som regel kan uppbära

understöd först efter en viss tid.

Försäkringsersättningarna.

Bestämmelser angående den kontanta ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen,

dess former och storlek finnes meddelade i 17 och 20 §§ arbetslöshetskasseförordningen.

Erkänd arbetslöshetskassa skall utgiva understöd dels i form av ett för

dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, dels i form av familjetillägg till

daghjälpen. Familjetillägg utgöres av barntillägg samt, i den mån kassan

så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg. Beslut om utgivande

av husföreståndarinnetillägg må meddelas endast av kassa, vari maketillägg

utgår. Understöd må därjämte utgivas såsom hjälp till täckande av reseoch

flyttningskostnader för tillträdande av arbete å annan ort.

I annan form än nu sagts må understöd inte utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.

Daghjälp och familjetillägg må, såvida omständigheterna därtill föranleder,

helt eller delvis utgivas i naturaförmåner.

Från början utgjordes understödet endast av daghjälp samt hjälp till

rese- och flyttningskostnader. Daghjälpen skulle utgöra minst 2 kronor och

högst 6 kronor. Fr. o. m. den 1 mars 1945 fick daghjälpen jämte det sam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

tidigt införda kristillägget av 75 öre per dag uppgå till högst 7 kronor per

dag.

Enligt de fr. o. m. den 1 juli 1950 gällande bestämmelserna må såsom

daghjälp ej utgivas mer än som svarar mot, för medlem som är familjeförsörjare

fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar av den i

orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma yrke

och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse och må vad sålunda utgår

inte i något fall överstiga 8 kronor om dagen.

Daghjälp skall utgöra minst 2 kronor; dock att daghjälp må utgå med

lägre belopp

1) i fall, då avdrag skall göras å ersättningen med hänsyn till nyssnämnda

bestämmelse;

2) till kvinnliga medlemmar eller till medlemmar, vilka ännu inte uppnått

viss i stadgarna angiven ålder; dock, utom i fall som avses under 1),

med lägst en krona;

3) då tillsynsmyndigheten på grund av särskilda skäl därtill lämnat medgivande.

Genom beslut av 1941 års vårriksdag infördes barntillägg såsom obligatorisk

försäkringsförmån. Erkänd arbetslöshetskassa var skyldig att senast

den 1 januari 1942 i sina stadgar införa bestämmelser om barntillägg.

Detta utgick till en början med 60 öre per barn och dag. Genom beslut

av 1944 års höstriksdag höjdes barntilläggets belopp till en krona per barn

och dag. Bestämmelser härom, vilka fortfarande gäller, trädde i kraft den 1

mars 1945.

Barntillägg utgår till försäkrad, som har barn eller adoptivbarn under

16 år, vilket är kyrkoskrivet hos honom eller beträffande vilket eljest på

av tillsynsmyndigheten föreskrivet sätt styrkes, att den försäkrade fullgör

honom åliggande underhållsskyldighet. Efter samma grunder skall barntillägg

utgivas till gift försäkrad för andra makens barn i tidigare gifte

eller utom äktenskap. I intet fall må dock barntillägg för ett och samma

barn utgå till mera än en person. Är flera personer berättigade till barntillägg

för samma barn, skall tillägget utgå till fadern, om han är en av de

berättigade, samt eljest till modern.

Bestämmelserna om maketillägg, vilka trädde i kraft den 1 juli 1941,

tillkom för att bereda kassorna tillfälle att ge försäkrad, som hade hustru

att försörja, större möjlighet att reda sig på förmånerna från kassan utan

att behöva vända sig till kommunala hjälporgan. Tillägget avsåg sålunda

till en början endast hustru men omvandlades den 1 april 1947 till ett

generellt maketillägg. Någon skyldighet för kassorna att utbetala maketillägg

föreligger inte.

Hustrutillägget utgick till en början med en krona per dag. Sedan den 1

mars 1945 utgår tillägget (sedan den 1/4 1947 maketillägget) med en krona

25 öre per dag. Samtliga erkända arbetslöshetskassor har i sina stadgar

infört bestämmelser om maketillägg.

Maketillägg utgår till medlem för make eller den, med vilken medlem
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

13

men varit gift och beträffande vilken på av tillsynsmyndigheten föreskrivet

sätt styrkes, att medlemmen fullgör honom åliggande underhållsskyldighet.

Maketillägg skall dock inte lämnas där den, för vilken sådant tillägg eljest

skolat utgå, har förvärvsarbete motsvarande tre dagar eller därutöver i

veckan eller själv uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa.

Fr. o. m. den 1 april 1947 infördes rätt för kassorna att utge husföreståndarinnetillägg.

Sådant tillägg utgår till medlem, vilken inte är gift och

ej heller uppbär maketillägg, för kvinna, som varaktigt har gemensam bostad

med medlemmen och erhåller sin huvudsakliga försörjning genom att

förestå medlemmens hushåll. Beträffande husföreståndarinnetillägg skall

vad nyss sagts om inskränkning i rätten att uppbära maketillägg äga motsvarande

tillämpning, därvid dock hushållsarbete i medlemmens hem inte

skall räknas som förvärvsarbete.

Husföreståndarinnetillägget utgår med samma belopp som maketillägget.

Samtliga erkända kassor utger sådant tillägg.

I daghjälp och familjetillägg må inte tillhopa utbetalas högre belopp för

dag än som svarar mot fyra femtedelar av den förut angivna arbetsförtjänsten;

dock att i fall, då antalet barn, för vilka barntillägg skall utgå,

överstiger två, det sammanlagda understödsbeloppet må uppgå till högst

nio tiondelar av arbetsförtjänsten. Måste understödet på grund härav minskas,

skall först maketillägget eller husföreståndarinnetillägget samt därefter,

om det erfordras, jämväl barntillägget nedsättas eller helt innehållas.

Familjetillägg må utgå även om summan av daghjälp och tillägg överstiger

8 kronor om dagen.

Sedan den 1 juli 1941 kan medlemmar i erkända arbetslöshetskassor på

vissa villkor erhålla hijreshjälp från nrbetslöshetsnämnd i samband med daghjälp

från kassan.

Enligt bestämmelserna i 31 § kungörelsen den 27 maj 1949 (nr 278) angående

vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet (arbetslöshetskungörelsen)

må hyreshjälp i ömmande fall utgå för tid, varunder

arbetslös åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa.

Såväl i fråga om behovsprövning som i andra avseenden gäller beträffande

hyreshjälp till kassamedlem samma regler som för annan arbetslöshetshjälp.

Dessutom är emellertid uppställt som villkor, att medlemmen —

vid den tid då hyreshjälp skall börja utgå — under de närmast förflutna

30 kalenderdagarna uppburit daghjälp från kassan under minst 18 dagar.

Har medlemmen under ifrågavarande 30-dagarsperiod först åtnjutit daghjälp

från kassan och sedermera under vissa dagar erhållit dagunderstöd

från arbetslöshetsnämnd, får antalet understödda dagar sammanräknas.

18-dagarsvillkoret måste undantagslöst tillämpas, då kassamedlem första

gången ansöker om hyreshjälp.

Försäkringens finansiering.

Enligt 20) § arbetslöshetskasseförordningen skall erkänd arbetslöshetskassa

upptaga fasta medlemsavgifter dels för tid, då medlem för annans

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

räkning mot avlöning användes till arbete, som utföres annorstädes än i

medlemmens hem, dels ock för tid, då han med helt eller delvis bibehållen

avlöning åtnjuter ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring

eller barnsbörd. Kassa kan därjämte i sina stadgar föreskriva,

att särskild avgift skall erläggas vid inträde i kassan eller vid övergång till

högre understödsklass eller av medlem, som underlåtit att i rätt tid betala

fast avgift eller uttaxerat belopp.

I de flesta kassor betalar medlemmarna en viss avgift per vecka. Endast

elva kassor, huvudsakligen tjänstemannakassor, upptar f. n. avgift per månad.

Avgifternas storlek varierar mellan de olika kassorna och inom dessa

mellan de olika klasserna. Enligt bestämmelserna i 13 § understödsföreningslagen,

under vilken de erkända arbetslöshetskassorna lyder, skall avgifterna

vara så avvägda, att de i förening med andra för verksamheten avsedda

inkomster må antagas förslå till infriande av förfallna utfästelser,

förvaltningskostnader och övriga föreningen åliggande utgifter ävensom till

föreskriven fondbildning. Avgifternas upptagande må inte göras beroende

av inträffade försäkringsfall. Ej heller må avgifterna utgå med olika belopp

för olika grupper av föreningens medlemmar i vidare mån än som skäligen

föranledes av olikhet medlemmarna emellan i avseende å försäkringsrisk

eller å understödsrätt, till den del densamma grundas å erlagda medlemsavgifter.

Från början utgick statsbidrag till arbetslöshetskassorna i form av daghjälpsbidrag

och förvaltningsbidrag. I samband med införandet av familjetillägg

tillkom ett särskilt familjetilläggsbidrag år 1941. Fr. o. m. den 1

mars 1945 utgick ett särskilt kristillägg, helt bekostat av statsmedel, med 75

öre till varje daghjälp. Kristillägget omvandlades fr. o. m. den 1 juli 1950

till ett grundstatsbidrag.

Statsbidrag utgår f. n. enligt statsbidragsförordningen såsom grundstatsbidrag,

daghjälpsbidrag, familjetilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.

Grundstatsbidraget utgår med 75 öre för varje dag, för vilken daghjälp

utgivits.

Daghjälpsbidraget utgick till en början för kalenderår med viss procentuell

andel av kassans sammanlagda kostnader för understöd vid arbetslöshet

under tid av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande.

Procenttalet bestämdes i förhållande till det genomsnittliga daghjälpsbeloppet

samt antalet understödda dagar per medlem i överensstämmelse

med en särskild tabell. Efter genomförandet av vissa ändringar 1937

upptogs frågan om daghjälpsbidraget ånyo till behandling år 1941 (prop. nr

214). Den ändring, som då föreslogs, avsåg endast ett återställande av förhållanden,

som den allmänna prisstegringen rubbat. Därjämte utgjorde den

en konsekvens av arbetsmarknadskommissionens förslag till nya grunder

för kontantunderstödet. Utan en dylik höjning syntes det inte vara möjligt

att kunna bibehålla de försäkrades intresse för att genom avgiftsbetalning

deltaga i bestridandet av sina arbetslöshetskostnader.

I utlåtande (nr 33) över propositionen framhöll andra lagutskottet bl. a.,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

15

att den gällande principen med lägre bidragsprocent vid högre daghjälpsbelopp

verksamt bidragit till att skapa det enligt utskottets mening otillfredsställande

förhållandet, att medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna

i allmänhet försäkrat sig till så låga daghjälpsbelopp, att dessa

omöjligt kunde anses tillräckliga såsom understöd vid inträffande arbetslöshet.

Då utskottet tagit till sin uppgift att söka åstadkomma bestämmelser,

som skulle påverka medlemmarna att försäkra sig till relativt höga daghjälpsbelopp

— givetvis dock i skäligt förhållande till vederbörandes arbetsinkomst

— föreslog utskottet, att vid ett och samma antal understödda dagar

per medlem och år enahanda procentsatser skulle gälla för statsbidraget

till daghjälpen, oavsett daghjälpsbeloppets höjd.

Bestämmelser i överensstämmelse med utskottets förslag trädde i kraft

den 1 juli 1941 och gäller fortfarande.

Daghjälpsbidraget utgår för kalenderår med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för daghjälp under tid av året, då antagande

till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande, efter avdrag dock från

nämnda kostnader av belopp, som svarar mot grundstatsbidraget. Procenttalet

bestämmes i förhållande till antalet understödda dagar per medlem

och år. Daghjälpsbidrag utgår först då antalet understödda dagar per årsmedlem

överstiger 3. Daghjälpsbidragsprocenten stiger från 3,o vid 3,25 understödsdagar

till 75,o vid 26—35 understödda dagar per årsmedlem.

Familjetilläggsbidrag utgår för kalenderår med belopp motsvarande 75 %

av kassans sammanlagda utgifter för familjetillägg under året.

Till belysning av det nuvarande statsbidragssystemets verkningar lämnas

följande uppgifter om statsbidragets storlek per understödsdag räknat vid

olika värden för antalet understödsdagar per medlem och år (u-dagar) vid

en daghjälp av 8 kronor. Familjetillägg har beräknats för hustru och ett

barn. Daghjälp jämte familjetillägg uppgår alltså sammanlagt till 10 kronor

25 öre.

Daghjälps
bidrag
-

Familjetilläggs
bidrag
-

S:a statsbidrag
-

Antal

under-

stöds-

Grundstats-

bidrag

dagar

kr.

%

0—3 .

. 0:75

7,3

5 ...

. 0:75

7,3

15 ...

. 0:75

7,3

26 ...

. 0:75

7,3

kr.

*

kr.

—

—

1: 69

1: 59

15,5

1: 69

4: 86

47,4

1: 69

5: 44

53,1

1: 69

%

kr.

%

16,5

2: 44

23,8

16,5

4: 03

39,3

16,5

7: 30

71,2

16,5

7: 88

76,9

Förvaltningsbidraget utgick till en början med två kronor per årsmedlem

samt med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot

och revisor, utsedda av tillsynsmyndigheten. Förvaltningsbidraget

höjdes 1937, varjämte bidraget differentierades efter kassornas storlek. År

1943 genomfördes den ändringen, att kassor med månadsavgifter fick ett

lägre bidrag än kassor med veckoavgifter.

Förvaltningsbidrag utgår enligt nu gällande bestämmelser för kalenderår

dels med ett i förhållande till antalet årsmedlemmar i kassan under året

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

beräknat belopp (medlemsbidrag), dels med belopp motsvarande vad under

året utgivits i arvode till styrelseledamot som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Medlemsbidrag utgår till kassa, som enligt stadgarna upptager veckoavgifter,

med fyra kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som

inte överstiger 3 000, med tre kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som överstiger 3 000 men inte 25 000, och med två kronor per årsmedlem

för det antal årsmedlemmar, som överstiger 25 000. Till kassa, som

upptager avgifter för månad eller längre tidsperiod, utgår medlemsbidrag

med två tredjedelar av nu angivna belopp; på framställning av kassa äger

dock Konungen medgiva, att medlemsbidraget må höjas intill belopp, beräknat

enligt de för kassor med veckoavgifter gällande bestämmelserna.

I fråga om fondbildning föreskrevs till en början, att erkänd arbetslöshetskassa

såsom fond skulle avsätta tillgångar, motsvarande i fråga om

kassor med 10 000 medlemmar eller däröver minst genomsnittliga beloppet

av de tre sistförflutna årens inkomster i form av erlagda avgifter och erhållet

statsbidrag, i fråga om kassor med 500 medlemmar eller därunder

minst fyra gånger ett på samma sätt beräknat belopp och i fråga om kassor

med flera än 500 men färre än 10 000 medlemmar minst det belopp tillsynsmyndigheten

med ledning av de angivna siffrorna bestämde. Nya bestämmelser

trädde i kraft den 1 juli 1937.

Enligt bestämmelserna i 27 § arbetslöshetskasseförordningen skall erkänd

arbetslöshetskassa såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande i fråga

om kassor med 10 000 medlemmar eller däröver minst två gånger genomsnittliga

beloppet av de tio sistförflutna årens inkomster i form av erlagda

avgifter och erhållet statsbidrag, i fråga om kassor med 500 medlemmar

eller därunder minst fyra gånger ett på samma sätt beräknat belopp och i

fråga om kassor med flera än 500 men färre än 10 000 medlemmar minst

det belopp, tillsynsmyndigheten med ledning av här angivna siffror bestämmer.

Utbetalning av understöd må ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten med

hänsyn till fondens storlek samt kassans ekonomiska ställning i övrigt

därtill lämnat medgivande.

överskott å verksamheten skall tillföras fonden. Denna får endast tagas

i anspråk, i den mån kassans inkomster ej förslår till täckande av kassans

löpande utgifter.

De erkända arbetslöshetskassornas lokala administration handhaves av

redogörare, som upptager avgifter, verkställer utbetalning av understöd,

redovisar härför samt lämnar redovisning i övrigt beträffande medlemmarna

på en ort eller inom ett visst område. I många fall har redogörarna medhjälpare,

uppbördsmän (verkstadskassörer etc.), på de olika arbetsplatserna.

Redogörarna är underställda och redovisningsskvldiga till vederbörande

kassas huvudkontor. Detta handhar förvaltningen av kassans fondmedel,

kassans ekonomi i övrigt samt instruktionen och kontrollen av redogörarna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

17

Förbättring av försäkringsersättningarna.

U tredningsf örslaget.

Vissa allmänna synpunkter rörande arbetslöshetsförsäkringen.

1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen har inledningsvis anfört,

att även om arbetslösheten inte varit något större samhällsproblem under

en lång följd av år, måste samhället ändå i olika avseenden stå rustat att

möta en arbetslöshet. De samhälleliga åtgärderna bör i första hand inriktas

på att fortast möjligt bereda de arbetslösa sysselsättning genom arbetsförmedling

eller på annat sätt på den öppna arbetsmarknaden och i den mån

detta ej är möjligt genom anordnande av särskilda arbeten. Vid sidan av

arbetslinjen måste emellertid alltid finnas ett kontant understöd, enär arbetslinjen

särskilt vid oenhetlig sysselsättning är svårdirigerad, kräver lång

starttid och inte kan göras så differentierad, att alla kan omedelbart hjälpas.

Av olika former av kontantunderstöd har, fortsätter utredningen, försäkringslinjen

allmänt erkänts som den principiellt riktigaste. En arbetslöshetsförsäkring

är den bästa vägen för hjälp till självhjälp. Genom sin avgiftsbetalning

gör den försäkrade själv en insats. Genom det skydd försäkringen

ger kan den försäkrade se mot framtiden och även en tids arbetslöshet

med en viss tillförsikt, med huru stor är givetvis beroende på försäkringens

effektivitet. En försäkring har emellertid företräde framför varje

annan form av kontantunderstöd inte endast ur den försäkrades synpunkt

utan även ur samhällets. En arbetslöshetsförsäkring har nämligen ur flera

olika synpunkter en viss samhällsekonomisk betydelse.

Genom arbetslöshetsförsäkringen bedrives en ingalunda ringa sparverksamhet.

Under senare år har omkring 30 milj. kronor årligen uppburits i

avgifter inom de erkända arbetslöshetskassorna. Under tider med inflationstendenser

bidrager således försäkringen i sin mån till att begränsa konsumtionen.

Den verkar genom avgiftsuppsamlingen och fondbildningen i viss

utsträckning dämpande på inflationen.

Angivna förhållande kan ses även ur en annan synvinkel. Inom försäkringen

fonderas överskottet varje år. Under tider med god sysselsättning

stiger fonderna med betydande belopp. Under år 1951 uppgick fonderingen

till nära 22 milj. kronor. Kassornas sammanlagda fonder uppgick den 31

december 1951 till nära 180 milj. kronor. På detta sätt samlas en reserv,

som kan tagas i anspråk vid ökad arbetslöshet för delvis uppehållande av

konsumtionen. Härigenom blir arbetslöshetsförsäkringen — ehuru givetvis

i mycket begränsad omfattning — en konjunkturutjämnande faktor.

Vid arbetslöshet av större omfattning blir utbetalningen av försäkringsförmåner

större än avgiftsbetalningen och statsbidraget, varför fonden får

tagas i anspråk. Detta innebär, att understödskostnaderna till den del, som

motsvarar fonduttaget, inte behöver tagas från de löpande inkomsterna,

vare sig statens eller de försäkrades.

2 Diharig till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 166.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Vid vikande högkonjunktur och begynnande deflation med minskande

sysselsättning kommer inkomsterna att bli lägre och i fall av arbetslöshet

att helt utebli. Konsumtionen kommer att härigenom bli mindre, varigenom

förutsättningar skapas för ny arbetslöshet. En minskning av konsumtionen

kan få stor betydelse, då huvuddelen av nationalinkomsten användes för

konsumtion. Det gäller alltså att i görlig mån söka vidmakthålla köpkraften

i samhället genom att så långt möjligt ersätta inkomstbortfallet vid arbetslöshet.

En arbetslöshetsförsäkring kan vara ett led i dessa strävanden och

kan komplettera andra åtgärder, som vidtages i samma syfte. Ju närmare

försäkringsersättningarna kommer inkomstbortfallet, desto större blir försäkringens

betydelse i ifrågavarande avseende. Ur dessa synpunkter bör

ersättningarna från försäkringen vara relativt höga.

I den mån försäkringen kommer att omfatta allt flera yrkesgrupper och

ersättningarna blir så höga, att de är tillräckliga för den försäkrades och

hans familjs uppehälle, kommer betydelsen av kontantunderstöd och andra

hjälpformer, vilka helt bekostas av allmänna medel, att minska. Kontantunderstödet

skulle i sådant fall som regel behövas endast för utförsäkrade

och för de grupper, som nu eller framdeles inte är försäkringsbara.

En arbetslöshetsförsäkring kan även ha den fördelen, att arbetslösa, eftersom

de har rätt till ersättning från försäkringen, även vid kortare arbetslöshetsperioder

anmäler sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen och

därigenom ställer sig till arbetsmarknadens förfogande. Den offentliga

arbetsförmedlingen tillföres utan större tidsutdräkt ett utbud av arbetskraft,

som under andra förhållanden inte så snabbt kommit arbetsmarknaden

till godo. Särskilt under tider av inflation, varvid man som regel har

stark efterfrågan på arbetskraft, är denna egenskap hos försäkringen värdefull

för samhälle och näringsliv.

Även om arbetslösheten under många år inte varit något allvarligare samhällsproblem,

framstår dock arbetslösheten för den enskilde allt fortfarande

som personligt ödeläggande, inte endast ekonomiskt utan även psykiskt

och fysiskt. Erfarenheten under de senaste åren visar, att det finnes en

viss risk för arbetslöshet även under år med full sysselsättning. Arbetslösheten

måste därför kännas som ett hot mot tryggheten.

Den individuella arbetslöshetsrisken, d. v. s. den enskildes på grund av

vissa personliga förhållanden föreliggande arbetslöshetsrisk, torde inte ge

upphov till arbetslöshet i större omfattning. Arbetslösheten som massföreteelse

förorsakas av andra faktorer.

Politiska, sociala eller liknande förhållanden, samhällsingripanden m. in.

kan härvid vara av betydelse. Särskilt under det senaste världskriget och

åren därefter har dylika ingripanden förekommit. Genom lagstiftning och

på annat sätt kan efterfrågan på arbetskraft inom visst område direkt eller

indirekt påverkas. Även om det råder full sysselsättning, dröjer det en viss

tid, innan en omställning skett och en anpassning åstadkommits efter de

nya förhållandena. Åtgärder på penning- och kreditväsendets område är av

stor betydelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

19

De fortgående förändringarna inom näringslivet och det förhållandet, att

en anpassning efter dessa förändringar måste taga någon tid, kan skapa en

viss, begränsad arbetslöshet. Förändringar i efterfrågan på varor gör att

industrier måste lägga om sin drift eller helt lägga ned denna. Genom uppfinningar

och rationaliseringsåtgärder frigöres arbetskraft. Nya industrier

skapas, som drager till sig arbetskraft. På detta sätt är en ständig omdaningsprocess

i gång, som medför viss arbetslöshet.

Den svenska arbetsmarknaden kännetecknas bl. a. av den årligen återkommande

säsongarbetslösheten, främst beroende på klimatet, men i någon mån

även på säsongfluktuationer i förbrukningen av vissa varor. I det fall säsongarbetslösheten

infaller på olika tider inom olika yrkesområden, behöver verkningarna

av säsongvariationerna inte bli så stora. Sysselsättningen kan

i dylika fall i viss utsträckning utjämnas genom lämpliga yrkeskombinationer.

Man kan ej bortse ifrån att försäkringens framtvingande av även de

säsongarbetslösa till arbetsförmedlingarna är av betydelse för att få arbetstagarnas

arbetskraft utnyttjad i rationella dylika kombinationer.

Ytterligare ett par faktorer som orsak till arbetslöshet, som uppträder även

vid stark efterfrågan på arbetskraft, kan framhållas i detta sammanhang.

Klimatiska och andra naturförhållanden kan förorsaka arbetslöshet, likaså

eldsvådor och andra olyckor vid arbetsplatserna. Arbetslöshet av detta slag

torde emellertid som regel vara av kortare varaktighet och av mindre omfattning.

För en viss ort, som för sin försörjning är beroende av en enda

industri, kan dock exempelvis en ödeläggande brand på arbetsplatsen lokalt

sett få svåra verkningar.

Av det anförda framgår, anför utredningen, att en viss arbetslöshetsrisk

finnes även under år med full sysselsättning. Många kan därför inte ens

under dylika år känna sig säkra för att inte drabbas av arbetslöshet. Det

kan för den arbetslöse under dessa förhållanden ofta framstå, som om han

drabbas särskilt hårt av en arbetslöshet, vilken i många fall är en konsekvens

av antingen näringslivets utveckling eller statliga ingripanden för att

bemästra den fulla sysselsättningens många svåra problem. En arbetslöshetsförsäkring

har alltså även under sådana förhållanden en betydelsefull

funktion att fylla. Genom en försäkring skapas en rätt för den försäkrade

att utan behovsprövning erhålla ersättning om han uppfyller stipulerade

försäkringsvillkor som för vilken annan försäkringsbar skada som helst.

Försäkringen ger på detta sätt ett rättsskydd och därmed en trygghet för de

försäkrade.

De nuvarande försäkringsersättningarna.

Utredningen har lämnat vissa uppgifter angående utvecklingen av försukrin

gs e rsä 11 ning a rn a.

Genomsnittligt tillförsäkrad och utbetalad daghjälp under åren 1935—

1951 redovisas sålunda i följande tabell.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr

166.

Genomsnittlig daghjälp

Genomsnittlig daghjälp

tillförsäkrad utbetalad

År

tillförsäkrad

utbetalad

kronor

kronor

kronor

kronor

1935 .....

... 2:41

2: 35

1944 .

. . .. 4: 00

4: 18

1936 .....

... 2:44

2:70

1945 .

. . .. 4: 99

5:03

1937 .....

... 2:51

2: 90

1946 .

____ 5:33

5:27

1938 .....

... 2:56

2:90

1947 .

. ... 5:59

5: 58

1939 .....

... 2:58

2:97

1948 .

. . .. 5: 80

5: 89

1940 .....

... 2:61

2: 88

1949 .

. . .. 6: 25

6: 37

1941.....

... 2:94

3: 13

1950 .

. . .. 6: 74

6: 55

1942 .....

... 3:61

3: 93

1951 .

. . .. 6: 89

6:83

1943 .....

... 3:96

4:06

Den genomsnittligt tillförsäkrade daghjälpen uppgick, anför utredningen,

i juni 1952 till 7: 24 kronor.

Storleken av det i genomsnitt utbetalade familjetillägget per understödsdag

framgår av följande tabell.

Genomsnittligt utbetalat

Genomsnittligt utbetalat

År

familjetillägg

per

År

familjetillägg per

understödsdag

understödsdag

kronor

kronor

1941 ..

........ 0: 13

1947

.... 1:41

1942 ..

........ 0:45

1948

... . 1: 49

1943 ..

........ 0:62

1949

.... 1: 50

1944 ..

........ 0:78

1950

. . . . 1: 50

1945 ..

........ 1: 16

1951

.... 1:41

1946 ..

........ 1:36

Kassamedlemmarnas fördelning efter

tillförsäkrad daghjälp den 31

de-

cember 1950 och 1951 samt den 30 juni 1952 framgår av

följande tablå.

Daghjälps-

belopp

den »V»,

Antal medlemmar

1950 den **/u 1951 den *•/. 1952

” kronor

totalt

*

totalt

%

totalt

%

8: 00..........

.... 376 785

34,7

446 669

39,8

714 306

62,6

7:00—7: 99....

.... 281 969

26,0

335 359

29,9

139 500

12,2

6: 00—6:99....

.... 196 633

18,1

126 819

11,3

156 749

13,7

5:00—5: 99....

.... 114 061

10,5

103 609

9,2

56 808

5,0

4: 00—4: 99....

.... 104 023

9,6

103 939

9,3

73 721

6,6

3:00—3: 99....

11578

1,1

5 281

0,5

727

0,0

2:00—2: 99....

124

0,0

135

0,0

70

0,0

S:a 1 085 173

100,0

1 121 811

100,0

1 141 881 100,0

Med nu gällande daghjälpsmaximum, 8 kronor, samt make- resp. husföreståndarinnetillägg

å 1: 25 kronor och barntillägg å en krona är de högsta

ersättningsbelopp, som kan lämnas av erkänd arbetslöshetskassa, följande:

Kronor

Ensamstående................................ 8: —

Makar....................................... 9: 25

» och ett barn.......................... 10:25

» » två » ......... ............... 11:25

» » tre » .......................... 12:25

» » fyra » .......................... 13:25

o. s. v.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

21

Härtill kan, såsom förut nämnts, under vissa förhållanden komma behovsprövad

hyreshjälp inom kontantunderstödens ram.

Utredningen har lämnat vissa uppgifter till belysande av de nu utgående

försäkringsersättningarna i förhållande till arbetslönerna. För att få ett begrepp

om inkomst- och lönenivån år 1952 har utredningen inhämtat uppgifter

från konjunkturinstitutet om de för olika yrkesgrupper uppskattade

medelinkomsterna och medeldagsförtjänsterna för året.

Utredningen har i detta sammanhang framhållit, att inkomstuppgifter alltid

är beroende av den arbetstid man räknar med. Denna varierar inom

olika yrken. Olikheterna i arbetstidsförhållandena gör att beloppen inte är

direkt jämförbara med varandra. För en dylik jämförelse erfordras särskilda

omräkningsregler. Utredningen har inte ansett det möjligt eller nödvändigt

att gå in i detalj på dylika och liknande frågor. Huvudsyftet med de

inhämtade uppgifterna har varit att få ett begrepp om den ungefärliga lönenivån

f. n.

Den för 1952 av konjunkturinstitutet uppskattade medeldagsförtjänsten

för anställda inom olika yrkesområden framgår av följande sammanställning.

Uppgifterna avser medeldagsförtjänsterna för vuxna manliga och

kvinnliga arbetare i hela riket vid åtta timmars arbetsdag. Uppgifterna grundar

sig bl. a. på socialstyrelsens lönestatistik, gällande avtal och uppskattningar

beträffande löneglidningen under året. Från konjunkturinstitutet

har framhållits, att materialet på vissa punkter är tämligen osäkert.

Y rkesgrupp

Jordbruk .........................

Skogsbruk, huggare ...............

Industri..........................

Malmbrytning och metallindustri .

Järn-, stål- o. kopparverk.......

Mekanisk verkstadsindustri ......

Jord- och stenindustri...........

Träindustri.....................

Massafabriker o. pappersbruk ....

Pappersvaru- o. grafisk industri ..

Livsmedelsindustri..............

Textil- o. beklädnadsindustri.....

Läder-, hår- o. gummivaruindustri

Kemisk-teknisk industri.........

Byggnadsverksamhet..............

Varuhandel.......................

Kommunal spårvägs- o. busstrafik . ,

Enskild samfärdsel................

Medeldagsförtjänst i kronor

manliga

kvinnliga

20

14

32

—

30

21

32

23

31

—

32

23

27

18

27

20

29

22

34

22

27

20

25

20

28

20

29

20

36

—

26

21

33

32

.

Medeldagsförtjänsten för en manlig industriarbetare uppskattas således

för år 1952 till ca 30 kronor, för en kvinnlig till ca 21 kronor.

Den uppskattade medelbruttoförtjänsten per dag år 1952 för manliga

vuxna arbetare inom olika yrkesområden och ortsgrupper redovisas i följande

tabell.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Yrkesgrupp

Jordbruk .........................

Skogsbruk, huggare...............

Industri ..........................

Byggnadsverksamhet..............

Varuhandel.......................

Kommunal spårv.- o. busstrafik

Enskild samfärdsel................

Den uppskattade medelbruttoförtjänsten i kronor

per åtta timmars arbetsdag för vuxna manliga

arbetare å dyrort

1

2

3

4

5

1-5

20

.

32

26

28

29

32

35

30

28

32

34

36

41

36

21

23

25

28

30

26

31

34

34

33

26

31

33

40

32

Nettoinkomsterna — bruttoinkomsterna med avdrag för preliminär skatt

— för gift och ogift beräknar utredningen vid de nyss angivna medeldagsförtjänsterna

till följande belopp vid avdrag för preliminär skatt enligt 1952

års skattetabeller i ortsgrupp 1, 3 och

10, 12 resp. 11 kronor.

Nettoförtjänst

Y rkesgrupp

I:

10

gift

ogift

Industri...............

21: 50

20: 33

Byggnadsverksamhet . ..

23: 00

21:83

Varuhandel............

17:67

16: 83

Kommunal spårv.- och

busstrafik......

Enskild samfärdsel

5 med en kommunal utdebitering av

kronor per dag vid skatteavdrag enligt tabell

III

: 12

V:

11

gift

ogift

gift

ogift

23: 67

22: 33

28: 50

26: 67

27:00

25: 33

32: 50

30: 33

20: 67

19: 50

24: 83

23: 33

25: 00

23: 50

27:50

25: 67

25:00

23: 50

32: 00

29: 83

För eu lantarbetare boende på ort tillhörande ortgrupp 1 med en kommunal

utdebitering av 10 kronor skulle vid en dagsförtjänst av ca 20 kronor

nettoförtjänsten uppgå till ca 17 kronor för gift och 16 kronor för ogift.

En gift skogsarbetare med en dagsförtjänst av 32 kronor skulle vid skatteavdrag

enligt tabell III: 12 erhålla en nettoförtjänst av ca 26 kronor, en

ogift ca 24 kronor.

Den nuvarande maximala ersättningen från försäkringen (daghjälp och

familjetillägg) för olika familjetyper beräknas till följande procentuella andel

av den framräknade genomsnittliga nettodagsförtjänsten för inom industrin

sysselsatta manliga vuxna arbetare, den stora huvudgruppen av de

försäkrade.

Försäkringsersättningen i % av nettoFamiljetyp

inkomsten vid skatteavdrag enl. tabell

1:10 III : 12 V : It

Ensamstående............................... 39,4 35,8 30,0

Makar...................................... 43,0 39,1 32,5

Makar och ett barn.......................... 47,7 43,3 36,0

» » två » .......................... 52,3 47,5 39,5

» » tre » .......................... 57,0 51,8 43,0

Utredningen anför, att kompensationsgraden inom försäkringen som

framgår av det anförda exemplet f. n. är låg. Om hänsyn tages även till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166

23

karenstiden, blir kompensationsgraden vid 12 dagars arbetslöshet och 6 dagars

karens (kassaunderstödet för 6 dagar i % av nettoinkomsten för 12

dagar, motsvarande vid arbetslöshet 6 karensdagar och 6 understödsdagar)

endast hälften av nämnda procenttal. Vid en arbetslöshetsperiod om 36 dagar

blir kompensationsgraden 83,3 %, vid 90 dagars arbetslöshet 93,3 % och

vid en arbetslöshetsperiod om 120 dagar 95 %.

Tages hänsyn till karenstiden skulle kompensationsgraden i det angivna

exemplet beträffande försäkrad i ortsgrupp 5 med en kommunalskatt av

11 kronor bli följande vid olika längd på arbetslöshetsperioden och en karenstid

av 6 dagar.

Försäkringsersättning (daghjälp 8 kronor jämte

familjetillägg) i % av nettoinkomsten om

Familjetyp hänsyn tages till 6 karensdagar vid

en arbetslöshetsperiod om

12 dagar 36 dagar 90 dagar 120 dagar

Ensamstående................... 15,0 25,0 28,0 28,5

Makar.......................... 16,3 27,1 30,3 30,9

Makar och ett barn.............. 18,0 30,0 33,6 34,2

» » två » .............. 19,8 32,9 36,9 37,5

» » tre » .............. 21,5 35,8 40,1 40,9

Utredningen anför, att den låga kompensationsgraden till väsentlig del

beror på att försäkringsersättningarna inte hållit jämna steg med de senaste

årens löneutveckling. Enligt uppgift har konjunkturinstitutet uppskattat lönestegringen

mellan 1948 och 1952 i fråga om vuxna män till 52 % för

lantarbetare, 54 % för industriarbetare och 42 % för byggnadsarbetare. Den

genomsnittligt tillförsäkrade daghjälpen har under samma tid stigit från

5:80 kronor till 7:24 kronor eller med cirka 25 %.

Förhållandet mellan försäkringsersättning och kontantunderstöd har av

utredningen belysts i följande sammanställning med uppgifter om kontantunderstödcts

maximibelopp, inberäknat hyreshjälp, i procent av maximiersättningen

från arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen har härvid räknat

med de maximibelopp för kontantunderstöden som gällt t. o. m. januari

1953.

Familjetyp

Ensamstående.....

Makar............

Makar och ett barn

» » två »

» » tre » *

Kontantunderstödet1 i olika ortsgrupper i procent

av försäkringsersättningen

Ortsgrupp

1

Ortsgrupp

2

Ortsgrupp

3

Stockholm

53,8

61,9

72,6

87,6

68,6

80,0

95,7

121,6

71,7

82,0

96,1

119,5

74,2

83,6

96,4

117,8

76,3

84,9

96,7

116,3

* I fråga om hyreshjälpen har maximibeloppet för månad dividerats med 25.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Utredningen har beträffande ifrågavarande jämförelse framhållit bl. a.

följande.

Det är långt ifrån alla dagunderstödda, som får hyreshjälp. Understödsperioderna

är ofta korta. En arbetslös kan t. ex. uppbära dagunderstöd under

månadens tre första veckor, varefter han får arbete. I dylika fall utgår

inte hyreshjälp. Vidare är det inte alltid regel, att maximal hyreshjälp utgives.

Sålunda utgör den faktiska hyreshjälpen i Stockholm och Göteborg

för familjeförsörjare i genomsnitt ca 100 resp. 65 kronor per månad, ehuru

maximum är 150 resp. 120 kronor. Detta kan bero på att hyresläget i en del

äldre fastigheter är relativt lågt. Dessutom kan vid behovsprövningen hyreshjälpen

reduceras med hänsyn till bidrag från hemmavarande barn och

andra, inneboende etc. Det må slutligen erinras om att även kassamedlemmar

under vissa förhållanden kan erhålla hyreshjälp vid sidan om ersättningen

från försäkringen.

Å andra sidan anför utredningen, att kontantunderstödens belopp med

hänsyn främst till levnadskostnadernas utveckling under de senaste åren

torde få anses alltför låga. Antar man — vilket utredningen finner rimligt

— att dagunderstödet bör höjas till närmare 6 kronor samt familjetillläggen

till exempelvis 2 kronor för make och 1:50 kronor för varje barn

ävensom att hyreshjälpen som regel bör kunna utgå med hyrans verkliga

belopp (utredningen räknar med 75 kronor per månad, 3 kronor per dag,

för ensamstående och 150 kronor per månad, 6 kronor per dag, för familj)

skulle en jämförelse utfalla på följande sätt.

Familjetyp

Förutsatt

kontantunderstöd

(inkl. hyreshjälp)

kronor

Nuv. maximala

försäkringsersättning
kronor
-

Kontantunderstödel

i * av försäkringsersättningen
-

Ensamstående.....

Makar............

Makar och ett barn

» » två »

» » tre »

9:00

8:00

112,5

14:00

9: 25

151,4

15:50

10: 25

151,2

17:00

11:25

151,1

18:50

12:25

151,0

Ifråga om fattigvårdsunderstödet framhåller utredningen att detta utgår

helt efter behovsprövning, varför några särskilda understödsbelopp inte kan

anges. Emellertid förekommer, särskilt beträffande större städer och kommuner,

att allmänna understödsnormer fastställes, som skall vara vägledande

vid bestämmandet av understödet. För en jämförelse mellan fattigvårdsunderstöd

och försäkringsersättning lämnas följande uppgifter om fattigvårdsunderstödet

år 1952 i Stockholm (exkl. och inkl. hyra; i följande tabell

har räknats med 75 kronor per månad eller 3 kronor per dag för ensamstående,

och 150 kronor per månad eller 6 kronor per dag för familjeförsörjare),

Göteborg, Kramfors, Östersund och Luleå. Uppgifterna avser månadsbelopp,

som omräknats efter 25 dagar per månad.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

25

Familjetyp

Maxi-

malt

kassa-

under-

Ensamstående ..

stöd

kronor

8:00

Makar.........

9: 25

» o. 1 barn .

10: 25

» »2 » .

11:25

» »3 » .

12: 25

» »4 » .

13: 25

» » 5 » .

14:25

» » 6 » .

15: 25

Fattigvårdsunderstödet

per dag

i Stockholm

exkl. inkl.

hyra hyra Göte
(3:

—16: —) borg

kronor kronor

6:

24

9: 24

5:

60

9:

48

15:48

8:

96

11:

36

17: 36

11:

20

12:

96

18: 96

13:

16

14:

32

20: 32

14:

84

15:

68

21:68

16:

24

16:

76

22: 76

17:

64

17:

84

23: 84

19:

04

Fattigvårdsunderstödet

(exkl. hyra) per dag kronor

Kram-

fors1

Öster-

sund* *

Luleå*

4: 60

5: 52

5:00

7:00

8: 32

7: 60

9:00

10: 04

9:00

10: 60

11: 60

10:20

12:00

13:00

11: 20

13:00

14: 40

12: 20

13: 80

15: 60

13:00

14: 60

16: 64

.

Om hänsyn tages även till hyra ligger fattigvårdsunderstödet i Stockholm

sålunda, anför utredningen, betydligt över maximiersättningen från

försäkringen. Utöver angivna understödsnormer beviljas även i stor utsträckning

tillfälligt bidrag till bl. a. skor, kläder, elektricitetsräkningar, tandvård

in. m., varjämte socialvårdsklientelet dessutom erhåller fri läkarvård och

medicin.

Utredningen har vidare lämnat uppgifter utvisande att de nuvarande

maximiersättningarna inom arbetslöshetsförsäkringen ligger under existensminimum

vid beskattningen.

Dagh jälpen.

Allmänna synpunkter. Av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen

framgår, anför utredningen, att de ersättningar, som f. n. lämnas av de erkända

arbetslöshetskassorna, är otillfredsställande även i de fall, då de utgår

med de högsta medgivna beloppen. Försäkringsersättningarna lämnar i

allmänt förekommande inkomstlägen den arbetslöse kassamedlemmen en

mycket låg kompensation för den mistade inkomsten. Ersättningarna har

inte höjts i takt med lönerna. Vid jämförelse med behovsprövade hjälpformer

såsom fattigvården och kontantunderstöden samt med normalbeloppen

för existensminimum enligt de av centrala uppbördsnämnden angivna normerna

framstår försäkringsersättningarna såsom otillräckliga.

De förhållanden, som sålunda råder beträffande försäkringsersättningarna,

synes utredningen vara så allvarliga, att snara åtgärder är påkallade.

Den viktigaste frågan inom arbetslöshetsförsäkringen är i nuvarande läge

att skapa förutsättningar för en avsevärd förbättring av ersättningarna. Enligt

utredningens mening är behovet av förbättrade ersättningar så trängande,

att utredningen ansett sig böra lägga fram förslag härom utan att

1 Taxan, som är fastställd den ''"/a 1951, är enligt uppgift att anse för lag; understöd utgår

i regel med högre belopp.

• Här räknas med barn under 12 år; för barn, som fyllt 12 år höjes beloppet med 13 kr.

per månad.

* Taxebeloppen torde enligt uppgift komma att höjas med hänsyn till de stegrade levnads

kostnaderna. Angivna belopp överskrides i ganska stor utsträckning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25 Kangl. Maj.ts proposition nr 166.

avvakta slutförandet av utredningens uppdrag i dess helhet. Utredningen

fortsätter:

Försäkringens effektivitet påverkas visserligen icke blott av försäkringsersättningarnas

belopp utan också av karenstidens och understödstidens

längd m." m., spörsmål, vilka inte behandlas av utredningen i detta sammanhang.

Framför allt skulle en allmän förkortning av den till minst sex

dagar uppgående karenstiden innebära en så väsentlig och kostnadskrävande

ändring, att frågan om försäkringsersättningarnas storlek skulle påverkas

avsevärt därav. Utredningen överväger emellertid inte att föreslå någon

allmän förkortning av karenstiden. Endast möjligheten och lämpligheten av

en kortare karenstid än sex dagar vid upprepade arbetslöshetstillfällen under

samma år undersökes av utredningen. (En reform av antytt slag är

bl. a. beroende av en omläggning av understödsåret.) Ej heller i övrigt överväger

utredningen beträffande försäkringsersättningarna förslag, som kan

beräknas ha större betydelse för fastställandet av ersättningarnas storlek.

Utredningen har härefter behandlat frågan, huruvida ersättningarna från

arbetslöshetsförsäkringen även i framtiden bör vara differentierade efter

försörjningsbördan. Då lönerna inte är differentierade på detta sätt, skulle

det, anför utredningen, kunna betraktas som obilligt gentemot de ensamstående,

att dessa vid arbetslöshet får mindre ersättning än familjeförsörjarna,

särskilt som de ensamstående enligt gällande regler får delta i finansieringen

av familjetilläggen.

Utredningen anför härom:

Familjetilläggen inom arbetslöshetsförsäkringen tillkom som ett led i en

förbättring av försäkringens förmåner för att stärka dess ställning närmast

i förhållande till kontantunderstödsverksamheten. När frågan om införande

av familjetillägg behandlades, anförde arbetsmarknadskommissionen

beträffande barntillägget, att detta borde anses ha karaktär av kristidsåtgärd.

Departementschefen ansåg emellertid (prop. 1941: 214, s. 30), bl. a.

med hänsyn till befolkningspolitiska synpunkter, att barntillägg borde ingå

som en beståndsdel i de förmåner försäkringen hade att bjuda även under

goda konjunkturer. Barntillägget borde utgå som ett rent försäkringsmässigt

understöd.

Sedermera har en differentiering av ersättningarna till ensamstående och

familjeförsörjare införts även i de andra socialförsäkringsgrenarna. En sådan

differentiering — mer eller mindre omfattande — finns sålunda i den nuvarande

sjukförsäkringen och i den nuvarande olycksfallsförsäkringen samt

i de vid 1946 års riksdag antagna bestämmelserna om allmän sjukförsäkring.

I sitt betänkande angående obligatorisk arbetslöshetsförsäkring utgick

socialvårdskommittén vid behandling av frågan om principerna för

understödens avvägning (s. 142) från att en viss gradering skulle äga rum

med hänsyn till försörjningsbördan. Även i socialförsäkringsutredningens

förslag till samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring ingår en viss differentiering

av ersättningarna efter försörjningsbördan.

Ifrågavarande differentiering kan enligt utredningen sägas ha blivit en

genomgående princip i den svenska socialförsäkringen. Även i utländsk socialförsäkring

är en differentiering tämligen vanlig. Det väsentliga skälet

bakom anordningen är det ekonomiska: man håller de sammanlagda

kostnaderna nere men åstadkommer samtidigt en viss garanti för att famil
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

27

jeförsörjare erhåller en ersättning, som är tillräcklig för deras egen och

familjens försörjning. Utredningen utgår ifrån att famil jetillägg och därmed

en differentiering av nu ifrågavarande slag åtminstone tills vidare bör finnas

inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. I fråga om denna försäkring

torde alldeles särskilt starka skäl finnas för ett system med familjetillägg.

Då avgiften per daghjälpskrona måste bli olika inom kassorna beroende på

växlande arbetslöshetsrisk in. m., måste man nämligen räkna med varierande

möjligheter för kassorna att uppnå tillfredsställande daghjälpsbelopp.

Under sådana förhållanden är det en styrka för försäkringen att genom ett

system med familj etillägg erhålla viss säkerhet för att de personer, som har

den största försörjningsbördan, får tillräckliga ersättningar.

Härefter behandlas frågan vilka daghjälpsbelopp, som är önskvärda,

d. v. s. vilken grad av kompensation för inkomstbortfallet man bör syfta till

för ensamstående försäkrade.

Beträffande den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen får, anför utredningen,

frågan om kompensationsgraden inte samma innebörd som när det gäller

obligatorisk försäkring. Arbetslöshetskassorna bör ha en tämligen vidsträckt

rätt att bestämma daghjälpsbeloppen. Kompensationsgraden blir

inom denna försäkring av betydelse dels som en allmän målsättning vid

avvägningen av försäkringsersättningarna i olika sammanhang och dels vid

fastställande av regler om överförsäkring och av beloppen för familjetillläggen.

Då försäkringsersättningarna är skattefria och även i framtiden bör vara

detta, kan kompensation inte komma i fråga för den del av arbetsförtjänsten,

som motsvaras av skatteavdrag. Inte heller hela nettoförtjänsten (bruttoförtjänsten

minus skatteavdraget) bör kunna kompenseras. Vid arbetslöshet

bortfaller som regel vissa kostnader, som den försäkrade har, när han är

i arbete. Försäkringsersättningen bör understiga den reella inkomstförlusten

så att det framstår såsom tydligt fördelaktigare att ha arbete än att

uppbära försäkringsersättning. Härjämte måste beaktas, att en arbetslös

ibland kan bereda sig någon inkomst genom tillfälliga arbeten o. d. Enligt

nu gällande bestämmelser kan medlem i arbetslöshetskassa arbeta upp lill

två timmar per dag utan att detta inverkar på hans rätt till daghjälp.

Med de begränsningar, som följer av det nu sagda, bör försäkringsersättningarna

enligt utredningens mening så nära som möjligt anslutas till inkomstbortfallet.

Utredningen åberopar bl. a., att den enskildes trygghet mot

följderna av arbetslöshet är beroende av att försäkringsersättningarna ger

en relativt hög kompensation för inkomstbortfallet. Flertalet personer har

huvuddelen av sin inkomst bunden för fasta utgifter och möjligheten till

nedskärning av dessa är i varje fall på kortare sikt som regel små.

Vid sin närmare behandling av frågan om kompensationsgraden bär utredningen

bl. a. gjort jämförelser med sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Härvid har utredningen uttalat, att det visserligen inte torde vara möjligt att

ernå en överensstämmelse i detalj mellan arbetslöshetsförsäkringen samt

nämnda försäkringar, men att eu viss samordning dock är önskvärd. Den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

omständigheten, att inkomstbortfall för den enskilde förorsakas av olycksfall

eller sjukdom å ena sidan eller arbetslöshet å andra sidan, synes helst

inte böra medföra någon väsentlig skillnad i den ersättning, som lämnas

från de olika försäkringarna. Genomförandet av socialförsäkringsutredningens

förslag till samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring blir därför av viss

betydelse även för målsättningen beträffande arbetslöshetsförsäkringen.

Ramen för denna bör tillmätas så, att den, om den utfylles, allmänt sett

jämställer arbetslöshetsförsäkringen med de två övriga försäkringarna.

Huruvida ramen kommer att utfyllas, blir beroende dels av det allmännas

bidrag till arbetslöshetsförsäkringen och dels av de försäkrades villighet att

ta på sig de på dem fallande kostnaderna.

Utredningen har i detta sammanhang anfört följande.

Enligt soeialförsäkringsutredningens förslag kommer sjukpenningen för

ogift person utan barn att uppgå till 39,o—43,8 % av nettoinkomsten (bruttoinkomsten

i klassmitterna med avdrag för preliminär skatt enligt 1953

års tabeller för ortsgrupp III med en kommunal utdebitering av 14 kr.) för

första veckan, varvid hänsyn tagits till karenstiden, till 68,3—76,6 % för

tiden därefter av de 90 första dagarna samt beträffande sjukförsäkringen

till 41,o—76,i % av nettoinkomsten för de därpå följande veckorna. I högsta

klassen, som börjar med 14 000 kr„ har man räknat med en inkomst av

15 000 kr. per år. Det är dock att märka, att maketillägg inte föreslås inom

en samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring. Sjukpenningbeloppen är alltså

snarast att jämställa med daghjälp -j- maketillägg. Det bör å andra sidan

beaktas, att karenstiden är längre inom arbetslöshetsförsäkringen, varför

kompensationsgraden inom denna, särskilt vid kortare perioder av inkomstbortfall,

enbart på grund härav blir lägre än inom sjukförsäkringen även om

ersättningsbeloppen skulle vara lika stora inom de båda försäkringarna.

Utredningen anser sig som allmän målsättning för arbetslöshetsförsäkringen

kunna uppställa som önskemål en kompensationsgrad, vilken för ensamstående

inte understiger 50 % av nettoinkomsten, varvid hänsyn inte tagits

till karenstiden. Tages hänsyn till denna blir kompensationen lägre särskilt

vid kortare arbetslöshetsperioder. Angivna kompensationsgrad bör i princip

kunna lämnas intill samma maximiinkomst, som ifrågasatts inom en samordnad

sjuk- och yrkesskadeförsäkring. Utredningen fortsätter:

Av de lämnade uppgifterna beträffande medeldagsförtjänsterna framgår,

att den genomsnittliga arbetsförtjänsten för en vuxen manlig industriarbetare

kan beräknas till ca 30 kr. Årsinkomsten varierar givetvis efter antalet

arbetsdagar. Vid 300 arbetsdagar (inkl. semesterdagar) skulle årsinkomsten

uppgå till ca 9 000 kr. I många fall torde man ha att räkna med ett mindre

antal arbetsdagar än det angivna. Vid 280 arbetsdagar (inkl. semesterdagar)

skulle den årliga arbetsförtjänsten exempelvis uppgå till ca 8 400 kr. Vid en

dagsförtjänst av 30 kr. och ett skatteavdrag av ca 20 % för ogift skulle nettodagsinkomsten

således kunna beräknas till 24 kr. Om kompensationsgraden

i detta inkomstläge inte skall understiga den ovan angivna minimigränsen,

50 % av nettoinkomsten, bör daghjälpen för huvudparten av de försäkrade

uppgå till minst 12 kr. Då daghjälpen f. n. är maximerad till 8 kr. och

den genomsnittligt tillförsäkrade daghjälpen inte uppgår till högre belopp

än ca 7: 25 kr., erhålles på detta sätt ett mått på den lyftning av daghjäl
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

29

pens nivå, som är önskvärd. Vid en årsinkomst av 12 000 kr. (bruttodagsinkomst

ca 43 kr. vid 280 arbetsdagar) borde daghjälpen uppgå till ca 16

kr., om kompensationsgraden skulle motsvara 50 % av nettoinkomsten.

Som jämförelse anför utredningen, att man torde böra räkna med ett

maximibelopp av minst ca 9 kronor i kontantunderstöd för ensamstående

person (dagunderstöd ca 6 kronor och hyreshjälp ca 3 kronor). För hu*

vudgrupperna av de försäkrade skulle de angivna daghjälpsbeloppen alltså

lämna en något så när tillfredsställande marginal i förhållande till kontantunderstöden,

då fråga är om ensamstående personer. Även vid en daghjälpsnivå

av nu antydd höjd måste man emellertid räkna med att förhållandet

mellan försäkringsersättningarna och kontantunderstöden ställer

sig relativt ogynnsamt beträffande familjeförsörjare.

Daghjälpens maximering. Utredningen har anfört, att det ursprungliga

daghjälpsmaximum, 6 kronor, vid omräkning efter socialstyrelsens levnadskostnadsindex

(sept. 1952) och allmänna konsumtionsprisindex (sept. 1952)

samt index beträffande lönenivåns förändringar för samtliga arbetare inom

industri och hantverk, transportväsen, allmän tjänst m. m. (aug. 1952)

skulle uppgå till följande belopp med 1935 som basår.

jn(jex Uaahjälpsmaximum

i kronor

Levnadskostnadsindex:

a) utan skatter.............................. 12: 78

b) med skatter.............................. 13: 80

Konsumtionsprisindex.......................... 13: 49

Löneindex..................................... 19: 80

Det av socialvårdskommittén för den obligatoriska försäkringen föreslagna

daghjälpsmaximum, 11 kronor, skulle omräknat efter nämnda index för

löner uppgå till 16: 80 kronor vid slutet av år 1952. Härvid har förutsatts,

att maximum 11 kronor motsvarade 1948 års löneläge.

Utredningen anser, att försäkringsersättningarna främst bör anpassas

efter arbetsförtjänsten och dess utveckling. Vid bedömandet av maximidaghjälpen

bör därför större hänsyn tagas till löneutvecklingen än till utvecklingen

av levnadskostnaderna.

Såsom förut nämnts, bör enligt utredningens mening utformningen av en

samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring tillmätas betydelse vid behandlingen

av motsvarande problem inom arbetslöshetsförsäkringen. Om socialförsäkringsutredningens

förslag genomföres, blir högsta sjukpenningbeloppet

20 kronor vid en årsinkomst av 14 000 kronor och däröver. Sjukpenningen

beräknas för sju dagar per vecka. Då daghjälpen beräknas endast för sex

dagar per vecka, skulle nämnda belopp motsvaras av ett något högre inom

arbetslöshetsförsäkringen, nämligen något över 23 kronor. Å andra sidan

föreslås inte något maketillägg inom en samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring.

Nu angivna förhållanden pekar, anför utredningen, på ett maximum av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

omkring 20 kronor för daghjälpen. Detta belopp utgör ca 60 % av nettoinkomsten

vid en dagsinkomst av 45 kronor och en årsinkomst av 12 600 —

13 500 kronor (280 — 300 arbetsdagar) om man räknar med ett skatteavdrag

för ogift av ca 26 %, vilket torde vara vanligt vid detta inkomstläge.

Visserligen torde man inte böra räkna med att daghjälpsbelopp av nämnda

storlek omedelbart kommer att fastställas. En marginal för höjningar är

emellertid önskvärd. Utredningen föreslår, att maximibeloppet för daghjälpen

tills vidare fastställes till 20 kronor.

Enligt socialförsäkringsutredningens förslag skall sjukpenningen efter de

första 90 dagarna vid annan sjukdom än yrkesskada utgå med ett lägre belopp

utom i de tre lägsta sjukpenningklasserna. En dylik differentiering av

ersättningarna är enligt utredningens uppfattning inte motiverad inom arbetslöshetsförsäkringen,

där ersättning utgår endast för en mycket begränsad

tidsperiod (f. n. högst 156 dagar). En uppdelning av daghjälpens storlek

efter understödsperiodernas längd anses ej heller praktiskt genomförbar.

Utredningen har i detta sammanhang anfört följande.

Vid tillsynsmyndighetens prövning av kassornas beslut om daghjälpsbeloppen

— eller i realiteten vid de förhandlingar mellan tillsynsmyndigheten

och kassan som regelmässigt föregår beslut om ändring av daghjälpsbeloppet

-— har i den mån det varit erforderligt och möjligt hänsyn tagits bl. a.

till det allmänna löneläget för medlemmarna i en daghjälpsklass. Med de

högre daghjälpsbelopp, som utredningens förslag syftar till, framträder starkare

än tidigare behovet av att daghjälpen i största möjliga utsträckning

anpassas efter arbetsinkomsten så att inte daghjälpsbelopp, vilka innebär

uppenbar risk för överförsäkring, fastställes. Särskilt i fråga om deltidsavlönade

och grupper av försäkrade med löner, som är lägre än de allmänt

förekommande, bör detta beaktas. Utredningen förutsätter, att i samband

med att de högre daghjälpsbeloppen genomföres en översyn av klassindelning

m. m. ur dessa "synpunkter företages av tillsynsmyndigheten och kassorna.

Daghjälpens minimibelopp. I arbetslöshetskasseförordningen finns ett minimibelopp

om 2 kronor för daghjälpen fastställt. Daghjälpen må dock under

i förordningen närmare angivna förutsättningar utgå med lägre belopp.

Om ett minimibelopp för daghjälpen skulle bibehållas, måste med tanke på

deltidsarbetande, lärlingar och andra med relativt låg lön även i fortsättningen

undantagsföreskrifter meddelas från en dylik minimibestämmelse i

samma utsträckning som f. n. Med hänsyn till att en minimigräns under sådana

förhållanden skulle sakna större praktisk betydelse föreslår utredningen,

att bestämmelserna om minimibelopp för daghjälpen helt slopas.

Familjetilläggen.

Utredningen erinrar, att inom arbetslöshetsförsäkringen f. n. finns maketillägg,

husföreståndarinnetillägg och barntillägg. Sistnämnda tillägg är obligatoriska,

de övriga frivilliga. Inom den frivilliga sjukförsäkringen finns

endast barntillägg, medan den obligatoriska olycksfallsförsäkringen har ett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 166.

31

enhetligt familjetillägg. Samma system har föreslagits av socialvårdskommittén

i dess förslag till yrkesskadeförsäkringslag m. m. I förslaget rörande

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring upptog socialvårdskommittén samma

former av familj etillägg, som i den nuvarande frivilliga försäkringen. Socialförsäkringsutredmingen

föreslår barntillägg men inte make- eller husföreståndarinnetillägg

för den samordnade sjuk- och yrkesskadeförsäkringen.

Det kan, anför utredningen, möjligen ifrågasättas att även inom den frivilliga

arbetslöshetsförsäkringen inskränka familjetilläggen till barntillägg

eller att införa ett enhetligt familj etillägg. Utredningen har för sin del funnit,

att samma skäl som talar för att familjetillägg över huvud taget bör finnas

inom denna försäkring också motiverar, att man i nuvarande läge behåller

såväl make- och husföreståndarinnetillägg som barntillägg. Härigenom

erhålles den bästa garantin för tillfredsställande ersättningar åt försäkrade

med försörjningsplikt. Barntilläggen bör även i framtiden vara obligatoriska,

make- och husföreståndarinnetilläggen frivilliga.

De nuvarande familjetilläggen inom arbetslöshetsförsäkringen utgår per

dag med 1: 25 kronor för make eller husföreståndarinna och en krona för

varje barn. Utredningen erinrar, att socialvårdskommittén i sitt förslag till

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring föreslog make- och husföreståndarinnetillägg

om 2 kronor samt barntillägg om 60 öre per dag. Utredningen upplyser,

att vid remissbehandlingen av socialvårdskommitténs förslag från

flera håll anfördes att det föreslagna beloppet för barntillägget var alltför

lågt.

Utredningen har vidare anfört, att en direkt omräkning efter förändringarna

i socialstyrelsens levnadskostnadsindex och allmänna konsumtionsprisindex

samt löneindex av de nu gällande beloppen för make- och husföreståndarinnetillägg

samt barntillägg med år 1944 (det år beloppen senast

fastställdes) som bas ger följande resultat:

Barn tillägget

Maketillägget

Index

omräknat

omräknat

Levnadskostnadsindex (sept. 1952):

kronor

kronor

a) utan skatter.................

... 1:41

1: 76

b) med skatter.................

. .. 1:49

1:87

Konsumtionsprisindex (sept. 1952)..

. .. 1:42

1: 78

Löneindex.........................

. . . 2: 15

2: 69

De av socialvårdskommittén föreslagna beloppen 2 kronor för maketilllägg

och 60 öre för barntillägg kan omräknade efter levnadskostnadsindex

utan skatter beräknas motsvara ca 2: 60 kronor resp. 80 öre.

Enligt utredningens mening bör familjetilläggens belopp sättas relativt

högt. Härför talar önskemålet att säkerställa eu tillfredsställande nivå för

ersättningarna till familjeförsörjarna även i kassor, där daghjälpen av en

eller annan anledning blir låg. Med hänsyn härtill samt till levnadskostnads
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

och löneutvecklingen föreslår utredningen, att make- och husföreståndarinnetilläggen

fastställes till 2 kronor samt barntillägget till 1: 50 kronor.

Utredningen har belyst innebörden av detta förslag något närmare ur olika

synpunkter. Härvid har utredningen bl. a. anfört följande.

Av betydelse för familj etilläggens storlek inom arbetslöshetsförsäkringen

är förhållandena inom kontantunderstödsverksamheten. Arbetslöshetsförsäkringen

bör medge bättre ersättningar än de, som avses för oförsäkrade

arbetslösa. Det är såsom tidigare framhållits svårt att göra jämförelser

mellan arbetslöshetsförsäkringen och kontantunderstöden med hänsyn till

att kontantunderstöden är behovsprövade och då man måste förutsätta att

dessa understöds nuvarande maximibelopp måste höjas. Om nian emellertid

räknar med samma belopp som utredningen antagit i det föregående

eller ett dagunderstöd av maximalt ca 6 kr. samt maketillägg om 2 kr. och

barntillägg om 1: 50 kr. inom kontantunderstöden kan följande jämförelse

göras. Hyreshjälpen har beräknats till 3 kr. per dag (75 kr. per månad)

för ensamstående och 3 resp. 6 kr. per dag (75 resp. 150 kr. per månad)

för familjeförsörjare. I daghjälp från försäkringen bär räknats med 12 kr.

, , , Försäkringsersätt
Familjetyp

Kontantunderstod kronor njng kronor

Ensamstående.............. 9:00 00

Makar..................... 11:00—14:00 14:00

Makar med 1 barn.......... 12:50—15:50 ^5''59

» ,> 2 » .......... 14:00-17:00 17:00

» » 3 » .......... 15:50—18:50 18:50

» » 4 » .......... 17:00—20:00 20:00

Av jämförelsen framgår, anför utredningen, att med de gjorda antagandena

försäkringsersättningen även vid ett daghjälpsbelopp av 12 kronor inte

skulle överstiga kontantunderstödens maximibelopp i fråga om familjeförsörjare.

Någon marginal till förmån för försäkringen skulle alltså inte erhållas.

Om familjetillägget inom försäkringen sättes lägre än inom kontantunderstödsverksamheten,

skulle ersättningen från försäkringen bli

mindre än kontantunderstödet.

överförsäkringsreglerna.

Utredningen erinrar, att socialvårdskommittén i sitt betänkande 1948 om

arbetslöshetsförsäkringen beträffande alternativ II föreslog, att några överförsäkringsregler

inte skulle förekomma inom arbetslöshetsförsäkringens

enhetsgren. I fråga om den frivilliga delen av försäkringen föreslog kommittén

bibehållande av de nuvarande överförsäkringsreglerna med viss justering.

Anledning saknades nämligen enligt kommitténs mening att bibehålla

differentieringen av överförsäkringsreglerna, vilken för övrigt måste medföra

ett ökat administrativt arbete. Man borde i stället välja ett enda relationstal,

tillämpligt för alla medlemmar utan hänsyn till civilstånd och

barnantal. Kommittén stannade vid valet av relationstal vid att föreslå 90 %.

Reservationsvis föreslogs en gräns vid 80 % av arbetsinkomsten.

Utredningen har, såsom förut framhållits, anfört att det inkomstbortfall

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

33

den försäkrade träffas av vid arbetslöshet är begränsat till nettoinkomsten

d. v. s. bruttoinkomsten minskad med den på denna fallande skatten. Mellan

nettoinkomsten och den ersättning, som utgår från försäkringen, bör

finnas en marginal med hänsyn till dels att som regel vissa utgifter utöver

skatten faller bort vid arbetslöshet, dels att den försäkrade har rätt

att vid sidan av ersättningen från försäkringen uppbära viss arbetsinkomst

och dels att en viss garanti bör finnas för att det för den försäkrade framstår

som fördelaktigare att ha arbete än att erhålla ersättning från försäkringen.

Genom källskattesystemets införande har man enligt utredningens mening

erhållit helt andra möjligheter än tidigare att bestämma nettoinkomsten.

Jämföres de nu gällande överförsäkringsgränserna med källskatteavdragen

finner man att den nuvarande gränsen 90 % av bruttoinkomsten,

vilken gräns gäller för familjeförsörjare med 3 eller flera barn, är alltför

hög med hänsyn till skatteavdraget. Risken för överförsäkring är i detta

fall uppenbar. Endast i fråga om mycket låga inkomster understiger skatteavdraget

10 % av inkomsten. Även vid en överförsäkringsgräns bestämd

till 80 % av arbetsinkomsten, vilken gräns gäller för familjeförsörjare med

högst 2 barn, kan i vissa inkomstlägen föreligga risk för överförsäkring.

En gräns vid 60 %, vilken gäller för ensamstående, ger en helt tillfredsställande

marginal i förhållande till bruttoinkomsten.

Man finner emellertid också, anför utredningen, att överförsäkringsgränser

i procent av bruttoinkomsten överlag är förknippade med olägenheter på

grund av skatteuttagets progressivitet. En procentgräns, som är betryggande

i högre inkomstlägen, blir onödigt sträng i lägre inkomstlägen. Utredningen

har därför ansett det angeläget att undersöka, huruvida det inte är möjligt

att bestämma överförsäkringsgränsen i viss procent av nettoinkomsten

och på detta sätt kunna få fram enkla men samtidigt mera rättvisa regler än

de nuvarande. Ett förslag om övergång till ett system med överförsäkringsgräns,

bestämd till viss procent av nettoinkomsten, måste emellertid grundas

på omfattande undersökningar beträffande beräkningen av dagsförtjänsten,

skatteförhållanden in. in. Utredningen har inte hunnit slutföra dessa undersökningar

och är därför inte nu beredd att taga slutlig ställning till frågan

om överförsäkringsreglernas utformning.

Utredningen föreslår en provisorisk lösning innebärande att 90-procentgränsen

avskaffas, medan överförsäkringsgränserna i övrigt tills vidare får

bestå i nuvarande utformning. Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen

skulle alltså för familjeförsörjare få uppgå till högst 80 % och för annan

till högst 60 % av arbetsförtjänsten. Någon olägenhet av att 80-procentgränsen

i vissa inkomstlägen inte innebär någon marginal i förhållande till

nettoinkomsten anser utredningen inte vara att befara. Daghjälpsbelopp, som

aktualiserar överförsäkring av denna anledning, torde knappast komma att

utgå under den närmaste tiden,

it Dihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 10(1.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Arbetslöshetskassornas ekonomiska förhållanden.

Utredningen har härefter lämnat vissa uppgifter angående finansieringen

av arbetslöshetsförsäkringen under den tid denna varit i verksamhet.

Avgifterna. De erkända arbetslöshetskassornas inkomster av uppburna

avgifter under åren 1935—1951 framgår av följande sammanställning.

År

Erlagda

avgifter

1 000-tal

kronor

Avgifterna

i % av samtliga

inkomster

Årlig avgift

per årsmedlem

kronor

1935 .......

..... 536

61,4

13: 14

1936 .......

..... 1 350

69,3

17: 70

1937 .......

..... 2 241

67,9

18: 61

1938 .......

..... 3 187

64,5

18: 10

1939 .......

..... 3 424

69,6

18: 05

1940 .......

..... 3 320

54,8

16: 08

1941.......

..... 4 508

49,8

16: 48

1942 .......

..... 9 516

54,4

21: 78

1943 .......

..... 15 564

71,3

23: 01

1944 .......

..... 17 406

73,8

23: 58

1945 .......

..... 18 761

64,7

23: 41

1946 .......

..... 21 625

72,2

25: 35

1947 .......

..... 22 848

68,6

25: 01

1948 .......

..... 26 636

62,8

26: 10

1949 .......

..... 28 604

62,8

27: 32

1950 .......

...... 29 625

64,4

27: 63

1951.......

..... 30 692

71,7

27: 60

Medlemmarnas fördelning efter veckoavgifter (d. v. s. avgifter, som de

enligt stadgarna hade att erlägga) den 31 december åren 1946—1951 samt

den 30 juni 1952 framgår av följande tablå.

Veckoavgift Antal medlemmar i sä av hela antalet försäkrade den 3I/la 30/6

kr. 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952

—0: 24 ........... 16,5 15,4 9,8 10,1 10,3 10,8 11,3

0: 25—0: 49 ........... 17,1 16,1 18,7 17,5 17,1 16,8 16,6

0: 50—0: 74 ........... 24,8 45,7 47,3 44,4 41,5 40,1 36,7

0:75—0:99 ........... 34,9 12,2 15,0 14,9 17,7 19,1 21,1

1: 00—1: 49 ........... 5,1 8,9 7,6 10,3 10.6 10,5 2,0

1: 50—............... 1,6 1,7 1,6 2,8 2,8 2,7 12,3

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Statsbidraget. Som tidigare nämnts utgår statsbidraget i form av daghjälpsbidrag,

familjetilläggsbidrag, grundstatsbidrag (tidigare fr. o. m. den

Vs 1945 kristillägg) och förvaltningsbidrag.

Statsbidraget till daghjälp och annat understöd under perioden 1935—

1951 framgår av följande tabell.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166. 35

Daghjälps-

Kristillägg —

Familjetill-

S:a stats-

S:a under-

\r

bidrag

grundstatsbi-

läggsbidrag

bidrag

stödskostna-

1 000-tal

drag 1000-tal

1 000-tal

1000-tal

der 1 000-tal

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

1935. .

........ 129,6

—

—

129,6

371,7

1936. .

........ 400,5

—

—

400,5

1 080,7

1937. .

........ 653,4

—

—

653,4

1 807,7

1938. .

........ 1 001,0

—

—

1 001,0

2 863,6

1939. .

........ 727,1

—

—

727,1

2 390,9

1940. .

........ 1 818,0

—

—

1 848,0

4 319,5

1941. .

........ 3 174,2

—

189,9

3 364,1

6 597,4

1942. .

........ 4 508,9

—

724,8

5 233,7

9 505,6

1943. .

........ 2 206,8

—

868,2

3 075,0

8 668,7

1944. .

........ 1 692,7

—

1 169,2

2 861,9

9 901,8

1945. .

........ 3 023,5

1 389,9

2 111,3

6 524,7

15 006,3

1946. .

........ 1 278,0

1 219,8

1 673,0

4 170,8

10 863,1

1947. .

........ 1 446,2

1 186,9

1 682,2

4 315,3

11 116,1

1948. .

........ 3 615,4

1 777,5

2 657,2

8 050,1

17 518,6

1949. .

........ 5 364,8

2 205,6

3 329,7

10 900,1

23 212,5

1950. .

........ 4 643,9

2 101,7

3 156,0

9 901,6

22 577,8

1951. .

........ 1 798,0

1 255,8

1 772,2

4 826,0

13 790,7

S:a kr. 37 512,0

11 137,2

19 333,7

67 982,9

161 592,7

Statsbidraget till kassornas understödskostnader har under perioden uppgått

till sammanlagt nära 68 milj. kronor eller ca 42 % av de sammanlagda

kostnaderna för understöd.

Daghjälpsbidraget utgår först, då antalet understödda dagar per år smedlem

överstiger 3,o. Under åren 1946—1951 har följande kassor erhållit daghjälpsbidrag.

Daghjälpsbidrag i 1 000-tal kronor år

Kassa

Beklädnadsarbe-

1946

1947

1948

1949

1950

1951

S:a kr.

tarnas.......

7,0

—

—

—

—

—

7,0

Sadelmakarnas..

Stenindustriarbe-

—

—

—

29,6

30,9

—

60,5

tarnas.......

Träindustriarbe-

96,9

83,4

93,5

59,4

43,8

32,8

409,8

tarnas .......

53,6

66,7

319,3

515,2

163,5

—

1 118,3

Musikernas.....

83,8

87,8

91,7

95,3

96,9

72,5

528,0

Lantarbetarnas..

Livsmedelsarbe-

62,8

83,6

66,1

49,5

46,8

30,1

338,9

tarnas .......

Gruvindustri-

56,5

5,8

32,2

17,4

30,1

4,3

146,3

arbetarnas....

Bleck- o. Plåt-

307,5

3,7

—

—

—

—

311,2

slagarnas.....

Transportarbe-

16,1

7,9

1,0

7,6

0,7

—

38,3

tarnas .......

Metallindustri-

—

—

—

311,2

305,6

179,5

796,3

arbetarnas....

Fabriksarbetar-

9,5

—

3,0

—

—

—

12,5

nas..........

263,1

531,4

701,1

107,6

118,5

30,7

1 752,4

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Daghjälpsbidrag i 1 OOO-tal kronor år

Målarnas....... 303,2

Vägarbetarnas .. 18,0

Järnvägsmännens

......... —

Sveriges Teateranställdas

....

Byggnadsarbetarnas

....... —

Skogs- o. flottningsarbetar
nas.

......... —

Murarnas.......—

S:a kr. 1 278,0

1947

1948

1949

556,1

671,4

1 030,3

17,4

32,8

91,4

—

7,1

89,4

2,4

4,0

3,0

—

1 592,2

2 957,9

1 446,2 3 615,4 5 364,8

1950

1951

S:a kr.

1 066,7

77,4

980,1

25,6

4 607,8

262,6

84,3

—

180,8

7,6

5,9

22,9

2 095,6

270,5

6 916,2

17,3

453,2

166,0

17,3

619,2

4 643,9

1 798,0

18 146,3

Förvaltningen av de erkända arbetslöshetskassorna är i stor utsträckning

uppbyggd på vederbörande fackliga organisation. Den centrala förvaltningen

av kassan handhas av ett huvudkontor, den lokala av särskilda redogörare,

som är underställda huvudkontoret och redovisningsskyldiga till detta.

Redogöraren, som bl. a. har att uppbära avgifter och i allmänhet utbetala

understöd, är som regel även kassör i den fackliga organisationens lokalavdelning.

De erkända arbetslöshetskassornas förvaltningskostnader samt det statliga

bidraget till dessa uppgick åren 1935—1951 till följande belopp.

Förvaltningskostnad

Statsbidrag

År

total i 1 OOO-tal

1 OOO-tal

kronor

kronor

1935 ....

.......... 247,4

82,5

1936 ....

.......... 391,6

155,9

1937 ....

245,6

1938 ....

.......... 756,4

552,9

1939 ....

.......... 799,4

586,3

1940 ....

.......... 857,8

630,5

1941 ....

.......... 1 294,1

826,5

1942 ....

.......... 2 222,8

1 252,7

1943 ....

.......... 3 178,0

1 835,0

1944 ....

.......... 3 404,8

1 993,9

1945 ....

.......... 3 797,7

2 150,1

1946 ....

.......... 4 041,1

2 286,1

1947 ....

.......... 4 423,4

2 470,4

1948 ....

.......... 4 887,2

2 715,1

1949 ....

.......... 5 302,0

2 760,9

1950 ....

.......... 5 402,5

2 817,8

1951 ....

.......... 6 228,3

2 906,0

Sta kr. 47 768,5

26 268,2

Det statliga förvaltningsbidraget har under ifrågavarande tidsperiod uppgått

till ca 55 % av de sammanlagda redovisade förvaltningskostnaderna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

37

Fonderna. Den fackliga organisationen har vid arbetslöshetskassans bildande

i allmänhet tillskjutit en begynnelsefond. Det har förekommit, att

organisationen även därefter överlåtit, stundom rätt avsevärda, belopp på

arbetslöshetskassan.

Begynnelsefonder, överskottet å kassornas verksamhet och fonderingen

åren 1935—1951 redovisas i följande sammanställning. I tabellens sista kolumn

angives i procent den del av kassornas inkomst av avgifter under

året, som tillförts fonden.

Fondökniiig

\r

Begynnelse- fond för under

Överskott

å årets

Fonder vid

årets slut

Överskott

i % av

året bildade

verksamhet

totalt

per

under året

kassor 1 000-tal

1000-1 al

1 000-tal

medlem

influtna

kronor

kronor

kronor

kronor

avgifter.

1935 ......

....... 934,0

253,4

1 187,4

21: 86

47,3

1936 ......

....... 552,2

476,1

2 215,7

26: 84

35,3

1937 ......

....... 912,3

958,0

4 086,0

26: 85

42,7

1938 ......

....... 554,8

1 318,0

5 958,8

32: 78

41,4

1939 ......

....... .

1 394,0

7 352,8

37: 54

40,7

1940 ......

....... 3,5

999,4

8 355,7

39: 71

30,1

1941......

....... 550,0

1 286,0

10 191,7

35: 01

28,5

1942 ......

.......12 196,8

5 786,2

28 174,7

50: 13

60,8

1943 ......

....... 5 286,8

9 966,0

43 427,5

61: 80

64,0

1944 ......

....... 302,6

10 269,2

53 999,3

71: 80

59,0

1945 ......

....... 1 675,4

10 192,5

65 867,2

80: 38

54,3

1946 ......

....... 765,0

14 851,5

81 483,7

93: 41

68,7

1947 ......

....... 3 000,0

17 704,7

102 188,4

106: 91

77,5

1948 ......

—

19 574,1

121 762,5

117: 83

73,5

1949 .......

....... 1100,0

17 057,2

139 919,7

131: 61

59,6

1950 ......

—

17 283,7

157 203,4

144: 86

58,3

1951.......

....... 57,0

21 806,0

179 066,4

159: 62

71,0

De fackliga organisationerna har under de gångna åren tillskjutit sammanlagt

nära 28 milj. kronor till kassornas fonder eller ca 15,5 % av fonderna

1951.

Hittillsvarande kostnadsfördelning mellan staten och de försäkrade.

Statsbidragets (kristillägg — grundstatsbidrag, daghjälps- och familjetilläggsbidrag

men ej förvaltningsbidrag) andel i procent av kassornas understödskostnader

under åren 1935—1951 redovisas av utredningen i följande

tabell, där daghjälpsbidraget i % av utbetald daghjälp även anges särskilt.

År

Statsbidrag i

Dagbjälpsbidrag

% av utgivet

i % av utbetald

understöd

daghjälp

1935

.............. 34,9

34,9

1936

.............. 37,1

37,1

1937

.............. 36,1

36,1

1938

.............. 35,0

35,0

1939

.............. 30,4

30,4

1940

.............. 42,8

42,8

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Statsbidrag i

Daghjälpsbidrag

År

% av utgivet

i % av utbetald

. understöd

daghjälp

1941.......

........ 51,0

50,1

1942 .......

52,8

1943 .......

29,4

1944 .......

........ 28,9

20,3

1945 .......

........ 43,5

28,0

1946 .......

........ 38,4

17,2

1947 .......

........ 38,8

18,8

1948 .......

........ 46,0

29,6

1949 .......

........ 47,0

33,2

1950 .......

........ 43,9

27,8

1951.......

17,7

Utredningen påpekar, att statsbidraget till understödskostnaderna översteg

50 % endast för år 1941 och 1942, då en ganska omfattande arbetslöshet

rådde inom vissa kassor. Storleken av statsbidraget är starkt beroende

av sysselsättningsgraden i det att en ökad arbetslöshet inte endast medför en

ökad understödsvolym utan även innebär, att statens procentuella andel av

understödskostnaderna som regel ökas.

Förvaltningsbidraget i % av förvaltningskostnaderna för vart och ett av

åren 1935—1951 framgår av följande sammanställning.

Förvaltnings-

Förvaltnings-

År

bidraget i %

År

bidraget i %

av förvaltnings-

av förvaltnings-

kostnaderna

kostnaderna

1935 .........

........... 33,3

1944 .......

1936 .........

........... 39,8

1945 .......

........... 56,0

1937 .........

........... 46,0

1946 .......

1938 .........

............ 73,1

1947 .......

1939 .........

............ 73,3

1948 .......

1940 .........

............ 73,5

1949 .......

........... 52,1

1941.........

............ 63,9

1950 .......

........... 52,2

1942 .........

............ 56,4

1951.......

........... 46,7

1943 .........

............ 57,7

Utredningen framhåller, att förhållandet staten — de försäkrade belyses

endast från en sida om hänsyn tages till fördelningen av kostnaderna. Av

lika stor betydelse är enligt utredningens mening fördelningen mellan staten

och de försäkrade av inkomsterna — insatsen i försäkringen.

I följande tabell redovisas den procentuella fördelningen av försäkringens

inkomster från olika källor under femårsperioder sedan försäkringens

början.

Inkomster i %

Avgifter

År

räntor

startfonder

Statsbidrag

Summa

m. m.

1935—1939 ..............

............... 76,0

24,0

100,0

1940—1944 ..............

............... 76,3

23,7

100,0

1945—1949 ..............

............... 75,2

24,8

100,0

1950 ....................

............... 72,3

27,7

loo.o

1951....................

............... 82,0

18,0

100,0

Samtliga år.............

............... 75,9

24,1

100,0

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Finansieringssystemet.

Vid sin behandling av riktlinjerna för arbetslöshetsförsäkringens finansiering

har utredningen till en början anfört följande i fråga om arbetsgivarbidrag

till försäkringen.

Kostnaderna för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen har i vårt land

hittills delats mellan staten och de försäkrade. I olika sammanhang har ifrågasatts,

att också arbetsgivarna skall lämna direkta bidrag till försäkringen.

I propositionen 1934: 38 med förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor

in. in. föreslogs sålunda, att arbetsgivare med ett större antal

anställda skulle erlägga en särskild avgift, vilken skulle användas till täckande

av kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassornas

förvaltningskostnader samt eventuellt andra åtgärder för försäkringens

utveckling. Förslaget i denna del avvisades av riksdagen. Arbetsgivaravgifter

föreslogs vidare av socialvårdskommittén i dess förslag

om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Utredningen har för sin del utgått

ifrån att kostnaderna för försäkringen alltjämt skall fördelas mellan staten

och de försäkrade men vill beträffande arbetsgivarbidrag anföra följande.

I och för sig synes den omständigheten att arbetslöshetsförsäkringen är frivillig

— särskilt med den omfattning försäkringen numera fått — inte vara

något avgörande hinder mot att arbetsgivarbidrag till försäkringen uttages.

Eventuella sådana bidrag bör emellertid gå till statskassan och inte lämnas

direkt till arbetslöshetskassorna. Frågan blir alltså om statens bidrag till

försäkringen bör tas ut genom den vanliga beskattningen eller om denna

bör kompletteras med en specialskatt å arbetsgivarna för arbetslöshetsförsäkringens

skull. Denna fråga synes böra prövas i samband med ett mera

allmänt övervägande av olika vägar för socialpolitikens finansiering. Utredningen

vill erinra om att chefen för finansdepartementet jämlikt Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 tillkallat särskilda utredningsmän med

uppdrag att verkställa en utredning angående den indirekta beskattningen

in. in. Frågan om uttagande av arbetsgivaravgifter i nu ifrågavarande fall

synes ha ett nära samband med nämnda utredningsuppdrag.

Vad angår skälen för statens medverkan vid bestridande av försäkringskostnaderna

bär utredningen framhållit, att det väsentliga skälet för denna

medverkan är att oförvållad arbetslöshet för därav drabbade grupper och

individer är en olycka av den naturen att kostnaderna för hjälpåtgärder åtminstone

delvis bör fördelas över hela samhället. Detta gäller såväl den arbetslöshet

som torde vara ofrånkomlig även vid i stort sett full sysselsättning

som den krisbetonade arbetslösheten. I övrigt har utredningen bl. a.

åberopat, att försäkringslinjen såsom tidigare framhållits är den principiellt

riktigaste formen för kontantunderstöd vid arbetslöshet, att statsbidrag är

eu förutsättning för att staten skall få den kontroll över försäkringen, som

från samhällets synpunkt är önskvärd, att statsbidraget till eu viss grad

kan verka utjämnande mellan olika kassor och därigenom möjliggöra även

för sämre ställda grupper att bli delaktiga av försäkringen o. s. v. Utredningen

fortsätter:

Principen för kostnadsfördelningen mellan staten och de försäkrade var

från början, att de försäkrade skulle stå för kostnaderna vid låg arbetslöshet

samt att staten vid större arbetslöshet skulle lämna ett intill en viss gräns

allt kraftigare stöd. Sedermera har statens kostnadsandel ökats först genom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

att huvuddelen av familjetilläggen betalas av staten och därefter genom införande

av kristillägget, numera grundstatsbidraget.

Utvecklingen under senare tid synes ha förstärkt skälen för att en väsentlig

del av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen bestrides av samhället.

Dettas ansvar för arbetsmarknadspolitiken innefattande både en effektiv arbetsförmedling

och arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag syftar

bl. a. till att förhindra uppkomsten av arbetslöshet. Då en viss arbetslöshet

det oaktat av olika skäl alltid torde komma att finnas, är det konsekvent, att

samhället ger ett starkt stöd åt de institutioner, som har till syfte att ge de

av arbetslöshet drabbade en rimlig försörjning under arbetslöshetstiden.

Samtidigt har systemet för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen inte

helt fungerat på det sätt man tidigare tänkt sig. Den omständigheten att

arbetslösheten nedgått långt under vad man tidigare räknat med har medfört,

att del centrala elementet i systemet, daghjälpsbidraget, under senare

år kommit att utnyttjas huvudsakligen för arbetslöshetskassorna inom säsongyrkena.

För övriga kassor har statsbidraget i stort sett begränsats till

familj etilläggsbidraget, grundstatsbidraget och medlemsbidraget. Under åren

1937, 1938 och 1939 hade samtliga kassor daghjälpsbidrag. Under åren 1948,

1949 och 1950 var 37 kassor i verksamhet. Av dessa erhöll resp. 13, 14 och

16 daghjälpsbidrag. År 1951 var 38 kassor i verksamhet, av vilka endast 11

hade daghjälpsbidrag.

Utredningen hänvisar till att en kraftig lyftning av hela daghjälpsnivån

fordras för att denna skall kunna komma upp till ett i förhållande till löner

och levnadskostnader någorlunda tillfredsställande minimum och helst däröver.

Kostnaderna för en dylik väsentlig förbättring av ersättningarna från

försäkringen bör fördelas mellan staten och de försäkrade. Statens insats

bör, förutom att åtagandet i fråga om daghjälpsbidrag och familjetilläggsbidrag

utsträckes till de föreslagna högre beloppen, få formen av ett förbättrat

grundstatsbidrag. Redogörelse för utredningens förslag i denna del lämnas

i ett följande avsnitt.

Eu förbättring av förmånerna inom försäkringen förutsätter emellertid

även vid ett ökat statsbidrag en ökad insats från de försäkrade i form av

höjda avgifter. Rörande dessa har utredningen anfört, att en förbättring av

ersättningsbeloppen kommer att kräva en avgiftshöjning dels på grund av

de ökade understödskostnaderna, dels på grund av de ökade kraven på fondbildningen.

En förbättring av den genomsnittligt tillförsäkrade daghjälpen

till ca 12 kronor (30/6 1952 7:24 kronor) torde tillsammans med den föreslagna

höjningen av familjetilläggen komma att medföra en total avgiftsökning

med ca 50 % även med det höjda grundstatsbidrag utredningen föreslår

(i förhållande till 1951 års avgifter).

Avgifternas storlek bestämmes delvis av behovet av fondering. Utredningen

lägger i ett följande avsnitt fram vissa synpunkter på denna. F. n. anser

utredningen sig inte kunna föreslå någon ändring i de inom försäkringen

tillämpade fonderingsprinciperna, vilket innebär, att utredningen räknar

med fortsatt fondavsättning. Om försäkringen erhåller effektivt stöd av staten

och arbetslösheten blir liten, kan det emellertid, anför utredningen, tänkas,

att fonderna så småningom blir tillräckliga, varigenom kassornas behov

av inkomster skulle minskas. Om ett sådant läge skulle inträffa — vilket

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

41

i varje fall inte torde vara att räkna med under de närmaste åren — bör detta

vara anledning att ta upp frågan om kostnadsfördelningen inom försäkringen

till omprövning.

I fråga om daghjälpsbidraget erinrar utredningen, att socialvårdskominittén

i sitt betänkande om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring beträffande

alternativ It uttalade följande (s. 410):

De nuvarande bestämmelserna rörande statens bidrag till daghjälpskostnaderna

ha ännu icke prövats under någon allmän krissituation av större

omfattning. Inom några kassor ha dock inträffat temporära stegringar i

arbetslöshetens omfattning, som under någon tid kraftigt ökat undersfödsrörelsen.

Enligt gjorda erfarenheter ha statsbidragsbestämmelserna härvid

befunnits fungera på avsett vis. Kassornas ekonomiska ställning har icke påverkats

i nämnvärd mån av de stegrade utbetalningarna, enär dessa i betydande

utsträckning täckts genom bidrag från staten. De hittills föreliggande

erfarenheterna kunna visserligen icke sägas utgöra bevis för att bidragsgrunderna

i alla avseenden fått rationellast möjliga avvägning. Det saknas

emellertid anledning att antaga annat än att de i varje fall i stort sett fylla

avsedd funktion.

Det anförda ger vid handen, att statsbidragets progression med all sannolikhet

är väl avvägd. Kommittén har övervägt, huruvida man icke utan att

ändra själva stegringsgraden dock borde sänka bidraget. Kassorna komma

ju enligt kommitténs ovan återgivna förslag i åtnjutande av ett bidrag om

fyra kronor för varje utgivet daghjälpsbelopp. En minskning av bidraget

skulle kunna ske genom att man låter statsbidraget börja utgå, först sedan

understödsrörelsen nått en större omfattning än vad för närvarande är fallet.

Kommittén har emellertid ansett det angeläget att undvika åtgärder, som

kunna vara ägnade att motverka bildandet av kassor inom den obligatoriska

försäkringen. Med hänsyn härtill har kommittén stannat för att icke föreslå

någon ändring i de nuvarande statsbidragsgrunderna i här nämnt hänseende.

Utredningen anser sig för sin del kunna ansluta sig till de av socialvårdskommittén

anförda synpunkterna och föreslår därför ingen ändring av bestämmelserna

om daghjälpsbidrag.

I fråga om familjetilläggsbidraget, som utgår med 75 % av utbetalade

lamiljetillägg, föreslår utredningen inte någon ändring.

Beträffande förvaltningsbidraget föreslår utredningen eu viss höjning. I

I detta sammanhang har utredningen anfört, att 1950 års besparingsutredning

i en promemoria den 14 november 1950 bl. a. anfört följande.

Besparingsutredningen finner den under senare år fortgående ökningen av

statsbidragen till arbetslöshetskassorna ytterst oroväckande in- statsfinansiell

synpunkt. Det synes med skäl kunna ifrågasättas, om det är ofrånkomligt

att statsbidragen till arbetslöshetskassorna måste mer än fördubblas under

eu period av full sysselsättning. Mot bakgrunden av att till beloppet synnerligen

betydande fonderingar samtidigt ägt rum framträder statsbidragets

ökning i än allvarligare dager. Utredningen anser det därför angeläget, att

sådana åtgärder skyndsamt vidtagas, som kunna åstadkomma en begränsning

av statsbidragen till arbetslöshetskassorna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Besparingsutredningen har vidare framhållit, att det syntes böra utredas

om inte statens bidrag kan utformas så att statsbidrag under perioder av

full sysselsättning utgår med förhållandevis ringa belopp för att stiga därest

en verklig arbetslöshet skulle inträda. Det nuvarande systemet torde enligt

besparingsutredningen visserligen vara avsett att verka i sådan riktning men

har ändock i praktiken medfört betydande statsutgifter även i lägen med

brist på arbetskraft.

1 direktiven för 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen har under

hänvisning till besparingsutredningens nämnda uttalanden anförts, att det

bör övervägas huruvida det är möjligt att i högre grad än vad nu är fallet

utforma bidragsreglerna så att statsbidrag under full sysselsättning utgår

med förhållandevis ringa belopp för att stiga då större arbetslöshet inträder.

1951 års utredning har under hänvisning till vad den anfört i olika sammanhang

uttalat, att utredningen inte kan dela besparingsutredningens uppfattning.

Bl. a. hänvisas till vad som sagts om arbetslöshetsförsäkringens betydelse

även i tider med hög sysselsättning. Vad statsbidragssystemet angår

är detta, anför utredningen, f. n. i utpräglad grad anordnat så att statsbidragsprocenten

är låg när arbetslösheten är låg men stiger med ökande arbetslöshet.

Enligt utredningens mening bör staten — med bibehållande i

övrigt av systemets principiella uppläggning — lämna ett effektivare stöd

i sådan form att en böjning överlag av försäkringsersättningarna garanteras.

Detta kan endast ske genom att de bidragsformer — främst grundstatsbidraget

— som utgår med samma procenttal oberoende av arbetslöshetens storlek

förbättras.

Grundstatsbidraget.

Utredningen erinrar, att socialvårdskommittén i sitt förslag om obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring, alt. II, upptog ett grundbelopp å 4 kronor i

fråga om den obligatoriska delen av försäkringen. Denna del skulle finansieras

till V3 av arbetsgivarna medan återstoden av kostnaderna skulle delas

mellan de försäkrade och staten. Arbetsgivarbidraget och de försäkrades avgifter

beträffande detta grundbelopp skulle ingå till statskassan. Arbetslöshetskassorna

skulle erhålla ett bidrag från staten med 4 kronor för varje

utgivet daghjälpsbelopp.

Om man omräknar kristillägget, som infördes som ett tillfälligt statsbidrag

men sedermera omvandlats till ett fast bidrag, grundstatsbidraget, efter socialstyrelsens

levnadskostnadsindex utan och med skatter (sept. 1952) med

1944 som basår (det år kristillägget beslöts), skulle bidraget uppgå till

1: 06 kronor resp. 1: 12 kronor. Omräknat efter löneindex (aug. 1952) skulle

bidraget uppgå till 1: 64 kronor.

För att de försäkrade skall stimuleras till ökade insatser bör grundstatsbidraget

enligt utredningens mening vara beroende av daghjälpens storlek.

Utredningen har funnit det rimligt, att grundstatsbidraget höjes så att det

utgör grovt räknat 1/3 av daghjälpens belopp. Bidraget bör emellertid, för att

kassor med sämre möjligheter att utgiva en tillfredsställande daghjälp skall

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 166.

43

erhålla något bättre stöd, utgå med något högre andel av daghjälpen vid låg

och något lägre andel vid högre daghjälp. Bidraget bör maximeras på sådant

sätt att det inte stiger, när daghjälpens belopp närmar sig det fastställda

högsta beloppet. Från dessa utgångspunkter har utredningen utformat följande

förslag. Det är sannolikt, att den lägsta i praktiken förekommande daghjälpen

kommer att uppgå till 5 å 6 kronor. Utredningen har räknat med

5: 50 kronor och föreslår vid denna daghjälp ett grundstatsbidrag av 2: 25

kronor, utgörande 40,9 % av daghjälpen. För varje hel krona, varmed daghjälpen

överstiger 5: 50 kronor bör bidraget höjas med 25 öre utöver grundbeloppet

2: 25 kronor. Det sammanlagda grundstatsbidraget må dock högst

uppgå till 5 kronor, vilket inträffar vid en daghjälp å 16:50 kronor (inkl.

grundstatsbidraget). Bidraget kommer då att utgöra 30,s % av daghjälpen.

Daghjälpen förutsättes understiga 5: 50 kronor endast i det fall särskilda

omständigheter, deltidsarbete etc. föreligger. Om daghjälpsbeloppet understiger

5: 50 kronor, föreslås grundstatsbidraget utgå med 40 % av daghjälpsbeloppet.

De nya statsbidragsbestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1953. För

att de försäkrade själva verkligen skall göra sin insats för ökning av daghjälpen

och för att denna ökning inte skall begränsas endast till grundstatsbidraget,

anser utredningen skäligt, att höjt grundstatsbidrag över huvud

taget inte får utgå, om inte de försäkrade påtar sig en avgiftsökning, som

svarar mot en höjning av daghjälpen med minst en krona, räknat med utgångspunkt

från daghjälpen den 31 december 1952. Tillsynsmyndigheten

föreslås dock erhålla befogenhet att medgiva undantag härifrån, då tillsynsmyndigheten

med hänsyn till löneläget för kassans medlemmar eller till kassans

ekonomiska ställning finner så erforderligt.

Enligt förslaget kommer grundstatsbidraget att utgå med följande belopp

vid olika storlek på daghjälpen, övre klassgränsen i varje klass har satts 26

öre lägre än den närmast högre klassgränsen, då daghjälpsbelopp däremellan

inte kan beräknas förekomma. I tabellen lämnas även uppgift om grundstatsbidragets

procentuella andel av daghjälpsbeloppet (inkl. grundstatsbidraget).

Daghjälp

Grundstatsbidraget

Grundstats-

i % av

daghiälpen

(inkl. grund- statsbidrag)

kronor

bidrag

Lägsta

Högsta

kronor

klass-

gränsen

klass-

gränsen

5,50— 6,24 ................

............... 2,25

40,0

36,0

6,50— 7,24 ................

............... 2,50

38,5

34,5

7,50— 8,24 ................

............... 2,75

36,7

33,3

8,50— 9,24 ................

............... 3,00

35,3

32,4

9,50—10,24 ................

............... 3,25

34,2

31,7

10,50—11,24 ................

............... 3,50

33,3

31,1

11,50—12,24 ................

............... 3,75

32,6

30,6

12,50—13,24 ................

............... 4,00

32,0

30,2

13,50—14,24 ................

............... 4,25

31,5

29,8

14,50—15,24 ................

............... 4,50

31,0

29,5

15.50— 16,24 ................

16.50— ................

............... 4,75

............... 5,00

30,6

30,3

29,2

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

Genom det föreslagna systemet uppnås, anför utredningen, en viss automatisk

reglering av grundstatsbidraget. Stiger löner och levnadskostnader,

får man förutsätta, att daghjälpen höjes och därmed även grundstatsbidraget.

Till belysande av det föreslagna systemet lämnas följande uppgifter beträffande

de lägsta daghjälpsbeloppen efter förslagets genomförande samt

uppgifter om fördelningen av grundstatsbidrag och kostnaderna för de försäkrade

vid de olika daghjälpsbeloppen. Som utgångspunkt har tagits nu gällande

daghjälpsbelopp inom kassorna. Den del av daghjälpen, som — frånsett

daghjälpsbidrag — bekostas helt av de försäkrade benämnes »egendelen».

Nuv.

Nuv.

Egendelen

Grund-

Blivande

Ökning

dag-

egen-

ökad

stats-

daghjälp

av dag-

hjälp

del

med 1

b drag

lägst

hjälpen

kronor

kronor

krona

kronor

kronor

i %

3,25........

...... 2,50

3,50

2,25

5,75

76,9

3,75........

...... 3,00

4,00

2,50

6,50

73,3

4,00........

...... 3,25

4,25

2,50

6,75

68,8

4,25........

...... 3,50

4,50

2,50

7,00

64,7

4,50........

...... 3,75

4,75

2,75

7,50

66,7

4,75........

...... 4,00

5,00

2,75

7,75

63,2

5,00........

...... 4,25

5,25

2,75

8,00

60,0

5,25........

...... 4,50

5,50

3,00

8,50

61,9

5,50........

...... 4,75

5,75

3,00

8,75

59,1

5,75........

...... 5,00

6,00

3,00

9,00

56,5

6,00........

...... 5,25

6,25

3,25

9,50

58,3

6,50........

...... 5,75

6,75

3,25

10,00

53,8

7,00........

...... 6,25

7,25

3,50

10,75

53,6

7,50........

...... 6,75

7,75

3,75

11,50

53,3

7,75........

...... 7,00

8,00

3,75

11,75

51,6

8,00........

...... 7,25

8,25

3,75

12,00

50,0

Beträffande en ökning av

de försäkrades egendel med mera än en krona

lämnas följande exempel på fördelningen

av grundstatsbidraget och kost-

naderna för

maximum 8

de försäkrade

kronor.

med utgångspunkt från

nuvarande

daghjälps-

Nuv.

Nuv.

Ökning av

Beräknad

Grund-

Beräknad

dag-

egen-

egendelen

egen-

stats-

dag-

hjälp

del

med

del

bidrag

hjälp

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

8,00........

....... 7,25

1,25

8,50

4,00

12,50

8,00........

....... 7,25

2,25

9,50

4,25

13,75

8,00........

...... 7,25

3,25

10,50

4,50

15,00

8,00........

....... 7,25

4,25

11,50

5,00

16,50

8,00........

...... 7,25

5,25

12,50

5,00

17,50

Vid en ökning av daghjälpen från nuvarande 8 kronor (inkl. grundstatsbidrag)

till exempelvis 15 kronor skulle grundstatsbidraget alltså uppgå till

4: 50 kronor. De försäkrade skulle få svara för 3: 25 kronor av höjningen.

Härtill kommer emellertid på de försäkrade ytterligare en viss höjning av

avgifterna på grund av de ökade kraven på fondbildning, svarande mot ökningen

av daghjälpen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

45

Under förutsättning att daghjälpsbidrag inte utgår skulle fördelningen av

kostnaderna för daghjälp mellan staten och de försäkrade vid olika daghjälpsbelopp

bli följande enligt de föreslagna bestämmelserna.

Daghjälps-

belopp

Grundstats-

bidrag

De försäk- rade

Procentuell fördelning

kronor

kronor

kronor

staten

de försäkrade

10,00..........

......... 3,25

6,75

32,5

67,5

11,00 ..........

......... 3,50

7,50

31,8

68,2

12,00..........

......... 3,75

8,25

31,2

68,8

13,00..........

......... 4,00

9,00

30,8

69,2

14,00..........

......... 4,25

9,75

30,4

69,6

15,00..........

......... 4,50

10,50

30,0

70,0

16,00..........

......... 4,75

11,25

29,7

70,3

17,00..........

......... 5,00

12,00

29,4

70,6

I det fall daghjälpsbidrag utgår blir förhållandet givetvis ett annat, såsom

framgår av kostnadsberäkningarna i det följande.

Grundstatsbidraget skall enligt förslaget såsom nu utgå per daghjälpsbelopp

och alltid beräknas efter den tillförsäkrade daghjälpen. Beräkningen av

bidraget måste göras för varje klass i en kassa, om daghjälpsbeloppen är

olika stora i klasserna.

Kostnaderna för det föreslagna grundstatsbidraget är, anför utredningen,

svåra att beräkna, då de är beroende av arbetslöshetens omfattning. I följande

sammanställning lämnas vissa uppgifter om kostnadernas storlek vid

olika genomsnittliga daghjälpsbelopp och antal understödsdagar per årsmedlem.

Antalet årsmedlemmar har beräknats till 1 200 000.

Genomsnittligt

Kostnaderna

i milj.

kronor för grundstatsbidraget vid ett

daghjälpsbelopp

genomsnittligt antal

understödda dagar av

kronor

2,0

3,0

4,0

5,0

6,0 7,0

10,00.................

....... 7,8

11,7

15,6

19,5

23,4 27,3

11,00.................

....... 8,4

12,6

16,8

21,0

25,2 29,4

12,00.................

....... 9,0

13,5

18,0

22,5

27,0 31,5

13,00.................

....... 9,6

14,4

19,2

24,0

28,8 33,6

14,00.................

....... 10,2

15,3

20,4

25,5

30,6 35,7

15,00.................

....... 10,8

16,2

21,6

27,0

32,4 37,8

Kostnader med nuvarande grund-

statsbidrag..........

....... 1,8

2,7

3,6

4,5

5,4 6,3

Antalet understödsdagar per årsmedlem för

hela försäkringen har under

åren 1941—1951 uppgått till följande.

Antal under-

Antal under-

År

stödsdagar per

År

stödsdagar per

årsmedlem

årsmedlem

1941..................

.... 7,4

1947

..... 1,7

1942 ..................

.... 5,1

1948

..... 2,3

1943 ..................

.... 2,7

1949

..... 2,8

1944 ..................

.... 2,7

1950

..... 2,6

1945 ..................

____ 3,0

1951

..... 1,5

1946 ..................

.... 1,9

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Fondbildningen.

Utredningen har i ett särskilt avsnitt behandlat de nu tillämpade reglerna

för fondering inom arbetslöshetskassorna. Härvid har utredningen bl. a. anfört,

att fonden inom de erkända arbetslöshetskassorna har givits karaktären

av en utjämningsfond i den meningen, att fondens medel skall användas för

utjämning av verksamhetens ekonomiska förlopp. Bestämmelserna om fondbildning

avser alltså endast att trygga skapandet av så stora tillgångar för

kassorna, att de kan bära de ekonomiska påfrestningar, som uppkommer vid

större omfattning av den del av arbetslösheten, för vilken försäkringen är

avsedd att ge hjälp. Avsikten har varit att vid en mycket stor omfattning av

arbetslösheten eller vid många fall av långvarig sådan, arbetslinjen skall

minska det ekonomiska trycket på kassorna. Det åsyftas inte, att fonden

skall bli så stor, att en verklig preaniereserv bildas, d. v. s. en fond motsvarande

värdet av samtliga löpande utfästelser av understöd.

Fonden får endast tagas i anspråk i den mån kassans inkomster inte förslår

till täckande av kassans löpande utgifter. Det är emellertid uppenbart,

att kassan vid större påfrestningar måste vidtaga åtgärder för ett återställande

av balansen mellan inkomster och utgifter samt åter bringa upp fonden

till dess föreskrivna minimistorlek. Dessa åtgärder kan bestå i uttaxering

å medlemmarna eller i minskning av daghjälpens storlek eller understödstidens

längd.

Det säger sig självt att en kassas ekonomiska bärkraft blir i viss utsträckning

större, ju större antal medlemmar en kassa omfattar. Fondbildningen

har därför bestämts i relation till kassornas medlemsantal på så sätt, att

fonden skall vara relativt större, ju mindre kassorna är. Fondbildningens

storlek har vidare satts i relation till arbetslöshetsriskens storlek. Man har

därvid gått vägen över kassans inkomster, enär dessa självfallet måste stå

i proportion till arbetslöshetens genomsnittliga omfattning. Enligt de bestämmelser,

som trädde i kraft den 1 januari 1935, skulle fondens storlek fastställas

med hänsyn till de tre sistförflutna årens inkomster. I skrivelse den

17 december 1936 framlade socialstyrelsen förslag om vissa ändringar i den

för arbetslöshetsförsäkringen gällande lagstiftningen. Styrelsen framhöll därvid

bl. a., att de gällande reglerna i många fall lämnade en för svag fondbildning.

Enligt socialstyrelsens mening vore det nödvändigt att grunda fondberäkningarna

på erfarenheterna under en längre följd av år, så att såväl

hög- som lågkonjunktur kunde öva inverkan. Styrelsen föreslog, att fondens

storlek skulle beräknas med hänsyn till de genomsnittliga inkomsterna under

tio i stället för tre år. Den väsentligaste ändringen vid detta tillfälle av fondbestämmelserna

var emellertid att man för kassor med 10 000 medlemmar

och däröver hädanefter skulle kräva en fond, som motsvarade två gånger

inkomstgenomsnittet i stället för såsom förut endast en gång detta tal. Skälet

var att de första fondbestämmelserna visat sig leda till för svag fondbildning.

Bestämmelser i enlighet med socialstyrelsens förslag trädde i kraft den

1 juli 1937.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

47

Utredningen har vidare anfört följande.

Under de år den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen varit

i verksamhet har sysselsättningen varit god, under längsta tiden faktiskt exceptionellt

god. Arbetslöshetsförsäkringen och i detta sammanhang fonderna

har inte prövats under en något försvagad konjunktur eller depression. Man

har således inte erhållit någon erfarenhet om hur de nuvarande fondreglerna

verkar i alla för framtiden tänkbara situationer.

Trots den i allmänhet särpräglat goda sysselsättningen har dock för enstaka

år i några kassor redovisats förlust på grund av arbetslöshetens stora

omfattning inom yrket. Påfrestningarna har i två fall — musikernas samt

sko- och läderarbetarnas kassor — varit av en sådan omfattning, att med

hänsyn till kassans ekonomiska ställning åtgärder av det slag, som angives

i 24 § arbetslöshetskasseförordningen och 67—69 §§ kassastadgarna måst

vidtagas. De inskränkningar i understödsrätten, som härvid infördes, kunde

efter en relativt kort tid upphävas. Beträffande en del övriga kassor, bl. a.

stenindustriarbetarnas och beklädnadsarbetarnas, har fonden vid några tillfällen

fått tagas i anspråk. År 1940 förekom underskott å understödsrörelsen

i fem kassor, nämligen sadelmakarnas, stenindustriarbetarnas, träindustriarbetarnas,

musikernas och lantarbetarnas. Mera betydande underskott förekom

endast i stenindustriarbetarnas och musikernas kassor. I båda dessa

kassor minskade fonden betydligt. Under år 1941 minskade fonderna i likaledes

fem kassor, nämligen stenindustriarbetarnas, sko- och läderarbetarnas,

musikernas, frisörernas och textilarbetarnas. I sko- och läderarbetarnas kassa

minskade fonden även 1943.

Fonderna måste givetvis stå i proportion till bl. a. storleken av det dagunderstöd,

som kassan har att för den närmaste framtiden utgiva. Uttrycker

man kassornas fonder i antalet dagunderstöd per medlem, tages hänsyn till

detta. Ifrågavarande tal har sammanställts i följande tablå.

Fonderna per

medlem om
-

År räknade i

antal dagunderstöd.

1935 ................... 8,1

1936 ................... 9,3

1937 ................... 9,3

1938 ................... 11,0

1939 ................... 13,0

1940 ................... 12,2

1941 ................... 8,0

1942 ................... 10,7

1943 ................... 12,5

Fonderna per

medlem om
-

År räknade i

antal dagunderstöd.

1944 ............... 11,6

1945 ............... 12,1

1946 ............... 13,4

1947 ............... 14,5

1948 ............... 15,0

1949 ............... 16,3

1950 ............... 17,6

1951 ............... 18,5 (approx.)

Räknat efter ett genomsnittligt dagunderstöd av kr. 14,15 (genomsnittlig

daghjälp 12 kr., familjetillägg 2,is) skulle fonderna per medlem 1951 motsvara

endast 11,3 dagunderstöd.

De erkända arbetslöshetskassornas fonder uppgick vid årsskiftet 1951/52

till nära 180 milj. kr. Fondökningen har varit betydande. Det är emellertid

att märka att det, som ovan framhållits, under de år arbetslöshetsförsäkringen

varit i verksamhet i det stora hela rått ovanligt goda sysselsättningsförhållanden.

Vid bedömandet av fondökningen hör hänsyn även tagas till den

försämring i penningvärdet som ägt rum under senare år. Denna försämring

beräknades enbart under år 1951 till 20 %, vilket betyder att över 30

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

milj. kr. behövs för att täcka den förlust, som uppkommit genom penningvärdeförsämringen.

Enligt gällande bestämmelser måste kassorna placera

sina tillgångar framför allt i obligationer och banktillgodohavanden, varför

de inte har möjlighet att göra placeringar, som följer utvecklingen i penningvärdet.

Överskottet under 1951 å 21,8 milj. kr. täcker sålunda inte ens minskningen

genom penningvärdets fall angivna år av fondernas realvärde.

Kassornas ekonomiska ställning är i själva verket inte så god, som kan

synas framgå av överskotten på verksamheten de senare åren.

Vid en ökning av försäkringsersättningarna i den omfattning utredningen

räknat med måste de sammanlagda fonderna ökas med upp mot 100 milj. kr.

på relativt kort tid.

Under hänvisning till den lämnade redogörelsen och med hänsyn till att

nuvarande fonder inte prövats vid lågkonjunktur, inte ens en måttlig sådan,

har utredningen inte ansett sig f. n. kunna framlägga förslag om vare sig en

skärpning av gällande bestämmelser eller en uppmjukning av desamma.

Förvaltning sbidraget.

Enligt gällande bestämmelser utgår förvaltningsbidraget dels i form av

medlemsbidrag dels i form av arvodesbidrag. Medlemsbidraget utgår, som

tidigare nämnts, i fråga om kassor, som uppbär veckoavgifter, med fyra

kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som inte överstiger 3 000,

med tre kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som överstiger

3 000 men inte 25 000 och med två kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som överstiger 25 000. Till kassa, som uppbär månadsavgifter,

utgår statsbidraget med två tredjedelar av nyss nämnda belopp. Kungl.

Maj:t kan dock på särskild framställning medgiva undantag härifrån. Arvodesbidraget

utgår med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode

till styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten. Detta bidrag,

som för år 1951 uppgick till 5 495 kronor, saknar enligt utredningens mening

större betydelse, varför endast frågan om medlemsbidraget upptagits

till behandling av utredningen.

Med ledning av de uppgifter, som stått att hämta framför allt i kassornas

vinst- och förlusträkningar, ges i en som bilaga till betänkandet intagen promemoria

dels en översikt över förvaltningskostnadernas allmänna utveckling

sedan 1938 då gällande bidrag till kassor med veckoavgift trädde i kraft

och dels en redogörelse för hur kostnaderna påverkas av olika faktorer såsom

medlemsantal, avgiftsuppbörd in. in.

Av den i promemorian lämnade redogörelsen framgår, anför utredningen,

att förvaltningskostnaderna per medlem under tiden 1938—1951 stigit väsentligt

men ej i takt med den allmänna löne- och prisstegringen. För kassor

med högst 10 000 medlemmar är stegringen i genomsnitt 23 %, för kassor i

storleksordningen 10 000—25 000 medlemmar 48 % och för de större kassorna

i genomsnitt 24 % av kostnaderna 1938.

Förenklingar i administrationen torde väsentligt ha bidragit till att hålla

tillbaka kostnadsstegringen. Av stor betydelse i detta sammanhang är emel
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

49

lertid, att kassorna med hänsyn till förvaltningsbidraget inte ansett sig ha

möjlighet att höja ersättningen till de lokala redogörarna i den utsträckning,

som ansetts önskvärd med hänsyn till deras arbetsuppgifter, den allmänna

löne- och prisutvecklingen etc. Arbetslöshetskassorna har under senare år

fått allt större svårigheter att förmå medlemmar att åtaga sig uppdrag som

redogörare. I allt torde de senaste åren ungefär 2 000 redogörare ha utbytts

per år. Kassorna har små möjligheter att genom höjning av ersättningarna

hålla redogörarna skadeslösa för penningvärdets fall. Redogörarna får i

många fall av arvodet från kassan, vilket i allmänhet torde uppgå till 2 å

3 kronor per medlem och år, bekosta expenser, porto, resor till medlemmar

etc. och även provision till uppbördsmännen på olika arbetsplatser. En ökning

av redogörarnas arvoden med endast en krona per medlem skulle för

hela försäkringen innebära en höjning av förvaltningskostnaderna med över

1 milj. kronor.

Det är, framhåller utredningen, angeläget, att det finnes en kunnig och

stabil redogörarkår inom arbetslöshetsförsäkringen. En stor del av ansvaret

för försäkringens rätta handhavande vilar på redogörarna. Det är därför

önskvärt, att ersättningen blir sådan, att redogörarna under längre tid behåller

sina uppdrag. Ett hastigt ombyte av redogörare betyder ökade kostnader

för kassorna i fråga om instruktion, inspektion och ökat arbete med

rättelser etc.

Medlemsantalet har väsentlig betydelse för förvaltningskostnaderna. Räknat

per medlem minskar dessa med stigande medlemsantal. Den nuvarande

differentieringen av förvaltningsbidraget efter medlemsantal synes enligt utredningens

mening sålunda väl befogad.

Kassor med månadsavgifter har i genomsnitt haft något lägre förvaltningskostnader

än kassor med veckoavgifter. Skillnaden är emellertid genomsnittligt

liten samtidigt som variationerna kassorna emellan är betydande, varför

någon egentlig grundval för en differentiering av förvaltningsbidraget mellan

kassor med månadsavgifter och kassor med veckoavgifter inte kan sägas

föreligga. Samtliga månadskassor har numera av Kungl. Maj :t medgivits

erhålla det högre statsbidraget. Utredningen föreslår, att differentieringen

slopas och att kassorna erhåller samma förvaltningsbidrag oberoende av om

de upptar månads- eller veckoavgifter.

I fråga om medlemsbidragets storlek anför utredningen, att beloppen enligt

omräkning efter socialstyrelsens levnadskostnadsindex med och utan

skatter med 1938 som bas skulle minst fördubblas och alltså uppgå till 8, 6

resp. 4 kronor per årsmedlem. Med hänsyn till alt förvaltningskostnaderna

emellertid inte följt pris- och löneutvecklingen helt, föreslår utredningen,

att medlemsbidraget höjs till 5, 4 och 3 kronor per årsmedlem, vilket innebär

en ökning med i genomsnitt ca 30 %.

Utredningen förutsätter, att den föreslagna höjningen av medlemsbidraget

kommer redogörarna till godo och på så sätt medverkar till skapandet av en

fast och kunnig redogörarkår, som är en nödvändighet för arbetslöshetsförsäkringens

rätta handhavande, inte minst ur kontrollsynpunkt, ökade för4

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 166.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

måner inom försäkringen kräver en effektiv kontroll särskilt från redogörarnas

sida.

Vad en dylik höjning av medlemsbidraget skulle betyda framgår av följande

tabell med uppgifter om förvaltningsbidragets andel av kassornas förvaltningskostnader

i kassor av olika storleksordning år 1951 vid nuvarande

och föreslagna bidragsbelopp.

Vid nuvarande

Med föreslagna

Antal

bidragsbelopp

bidragsbelopp

årsmedlem mar

(4, 3, 2 kronor

(5, 4, 3 kronor

per medlem) %

per medlem) %

— 1 999 .....

........ 44

54

2 000— 4 999 .....

........ 14

55

5 000— 9 999 .....

........ 41

52

10 000—14 999 .....

........ 54

69

15 000—19 999 .....

........ 50

66

20 000—24 999 .....

........ 52

68

25 000—49 999 .....

........ 48

65

50 000— .....

........ 46

65

Vid jämförelsen har utredningen räknat med oförändrade redogörararvoden.

Hänsyn har ej heller tagits till inträffade kostnadsökningar under

år 1952 bl. a. beroende på en stegring av lönerna för kassornas förvaltningspersonal.

Kostnadsberäkningar.

Utredningen har framhållit, att kostnaderna vid bifall till utredningens

förslag inte kan beräknas exakt. Kostnaderna är nämligen beroende av ett

flertal faktorer, varav några kan bli föremål för endast mycket osäkra antaganden.

Härom har utredningen anfört i huvudsak följande.

Kostnadernas storlek bestämmes av följande faktorer, nämligen försäkringens

omfattning (årsmedlemsantalet), understödsutbetalningens omfattning

(antal understödda dagar per årsmedlem) samt understödsförmånernas

storlek (genomsnittligt belopp av daghjälp och familjetillägg).

I fråga om medlemsantalet må framhållas, att ökningen inte kan bli så

stor i fortsättningen inom den nuvarande försäkringens gränser. Skulle

emellertid försäkringen utvidgas att omfatta även hemarbetare, företagare

etc, torde ökningen bli av en annan storleksordning. I det följande har

räknats med 1 200 000 medlemmar, samma årsmedlemsantal som använts

av arbetsmarknadsstyrelsen vid beräkningen av anslaget till bidrag till erkända

arbetslöshetskassor för budgetåret 1953/54.

Beträffande arbetslöshetens storlek och understödsutbetalningens omfattning

må endast framhållas, att det här är svårt att ens göra en uppskattning,

då det är omöjligt att nu bedöma det framtida läget på arbetsmarknaden.

I följande beräkningar har därför räknats med olika lägen på arbetsmarknaden.

Man torde till en början inte kunna räkna med att daghjälpsbeloppet

kommer att uppgå till mera än i genomsnitt 11 å 12 kr. I nedanstående beräkningar

har räknats med 12 kr. Storleken av det genomsnittliga familjetillägget

är beroende av arbetslöshetens omfattning på det sättet att då ar
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

51

betslösheten ökar drabbas allt aktivare åldrar och därmed ett större antal

familjeförsörjare av densamma. Med utgångspunkt från nuvarande proportioner

mellan make- och husföreståndarinnetillägg samt barntillägg räknas

här med ett genomsnittligt familjetillägg av kr. 2: 15 vid 2,o och kr. 2: 25

vid 4,o understödsdagar per årsmedlem.

Grundstatsbidraget samt daghjälps- och familjetilläggsbidraget är beroende

av antalet understödda dagar, vilket i sin tur är beroende av läget

på arbetsmarknaden. Medlemsbidraget däremot utgår per årsmedlem och är

alltså oberoende av sysselsättningsförhållandena.

Beträffande daghjälpsbidraget må erinras om att utrymme för en viss

ökning av daghjälpsbeloppet finnes med nuvarande bestämmelser, eftersom

inte alla medlemmar är tillförsäkrade det maximala daghjälpsbeloppet,

8 kr. ökningen för statsverket i fråga om daghjälpsbidraget bör därför räknas

på den del av daghjälpen, som överstiger nämnda belopp, minskat med

grundstatsbidraget.

Daghjälpsbidraget för varje daghjälpsklass varierar systematiskt med antalet

understödda dagar per medlem efter den s. k. daghjälpsbidragstabellen.

Daghjälpsbidragsprocenten kan vara olika för skilda år, även om antalet

understödsdagar är detsamma för försäkringen i dess helhet. Daghjälpsbidragsprocenten,

räknad för hela försäkringen, är nämligen beroende

av hur arbetslösheten och därmed daghjälpsbidraget fördelar sig på

de olika kassorna.

För att belysa de föreslagna förbättringarnas inverkan på kostnaderna

för de försäkrade och staten i jämförelse med ett gånget år, redovisar

utredningen först de faktiska kostnaderna 1950 och de beräknade kostnaderna

för samma år efter de föreslagna förbättringarna. Nämnda år var antalet

ärsmedlemmar 1 072 000, antalet understödda dagar per årsmedlem 2,6

och den genomsnittligt utbetalade daghjälpen 6:55 kronor.

Jämförelsen framgår av följande uppställning.

Nuvarande

bestämmelser

kronor

Föreslagna

bestämmelser

kronor

Kassornas kostnader:

Understöd....................

22 578 000

39 976 000

Förvaltning...................

5 402 000

5 402 000

Totalt

27 980 000

45 378 000

Statsbidrag:

Grundstatsbidrag.................

2 101 000

10 453 000

Daghjälpsbidrag...................

4 644 000

6 393 000

Familjetilläggsbidrag...............

3 156 000

4 895 000

Förvaltningsbidrag...............

2 818 000

3 890 000

Totalt

12 719 000

25 631 000

Statsbidraget i % av totalkostnaderna

45,5

56,5

Ökningen av daghjälpsbidraget, föranledd av den del av det genomsnittJiga

daghjälpsbeloppet, som överstiger det nuvarande maximibeloppet 7:25

kronor exkl. grundstatsbidrag, uppgår till ca 775 000 kronor. Om hänsyn

tages endast till denna ökning av daghjälpsbidraget, skulle merkostnaderna

lör statsverket ha uppgått till ca 11,9 milj. kronor under 1950 mot ca 12,9

milj. kronor enligt sammanställningen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Iiungl. Maj.ts proposition nr 166.

Vidare har utredningen gjort motsvarande uppskattningar av kostnaderna

vid 2,o och 4,o understödda dagar per årsmedlem och 1 200 000 årsmedlemmar.

Dessa uppskattningar framgår av följande uppställningar.

2,o understödda dagar per årsmedlem.

Kassornas kostnader:

Understöd.........................

Förvaltning.......................

Nuvarande

bestämmelser

(daghjälp 7:25 kr.)

...... 20 760 000

...... 7 800 000

Föreslagna

bestämmelser

(daghjälp 12 kr.)

33 960 000

7 800 000

Statsbidrag:

Grundstatsbidrag..................

Daghjälpsbidrag...................

Familjetilläggsbidrag...............

Förvaltningsbidrag.................

Totalt 28 560 000

...... 1 800 000

...... 3 432 000

...... 2 520 000

...... 3 156 000

41 760 000

9 000 000

4 356 000

3 870 000

4 356 000

Totalt 10 908 000

21 582 000

Statsbidraget i % av totalkostnaderna

....... 38,2

51,7

4,o understödda dagar per årsmedlem.

Kassornas kostnader:

Understöd.........................

Förvaltning.......................

Nuvarande

bestämmelser

(daghjälp 7: 25 kr.)

....... 41 520 000

....... 7 800 000

Föreslagna

bestämmelser

(daghjälp 12 kr.)

68 400 000

7 800 000

Statsbidrag:

Grundstatsbidrag..................

Daghjälpsbidrag...................

Familjetilläggsbidrag...............

Förvaltningsbidrag.................

Totalt 49 320 000

....... 3 600 000

...... 13 104 000

....... 5 040 000

....... 3 156 000

76 200 000

18 000 000

16 632 000

8 100 000

4 356 000

Totalt 24 900 000

47 088 000

Statsbidraget i % av totalkostnaderna

....... 50,5

61,8

Utredningen har vidare bl a. redovisat följande beräkningar av totalkostnaderna

och statsbidraget under de närmaste budgetåren.

Antal års- medlemmar

Antal

Totalkostn.

Statsbidrag

Budgetår

understödda

dagar per

årsmedlem

för försäkr.

milj. kr.

milj. kr.

i * av

totalkostn.

1953/54 .

. 1 200 000

2,6

42,1

20,0

47,5

1954/55 .

. 1 200 000

2,6

50,4

27,3

54,2

3,0

57,3

32,6

56,9

3,4

63,9

37,6

58,8

Förslagsanslaget till bidrag till erkända arbetslöshetskassor är för budgetåret

1952/53 uppfört med 14,o milj. kronor. Arbetsmarknadsstyrelsen har

beräknat medelsbehovet under anslaget till 14,7 milj. kronor under budget
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

året 1953/54. Härvid har styrelsen räknat med 1 200 000 medlemmar i kassorna

samt 2,6 understödda dagar per årsmedlem. Såsom framgår av sistnämnda

sammanställning uppskattar utredningen det sammanlagda statsbidraget

under angivna förutsättningar vid genomförande av utredningens

förslag till 27,3 milj. kronor för helt budgetår. Kostnadsökningen skulle

alltså bli (27,3—14,7) 12,6 milj. kronor. Då statsbidrag, bortsett från vissa

förskott, utbetalas kalenderårsvis i efterskott kommer emellertid endast en

del av kostnadsökningen att framträda under nästa budgetår om förslagen

genomföres fr. o. m. den 1 juli 1953. Utredningen beräknar medelsbehovet

under anslaget till 20 milj. kronor under angivna förutsättning.

I fråga om fördelningen av kostnaderna mellan staten och de försäkrade

vid de föreslagna bestämmelserna framhåller utredningen att vissa uppskattningar

kan göras men att resultatet blir osäkert med hänsyn till att

det finns många ovissa faktorer, som kan ha betydelse i detta sammanhang.

I följande tabell lämnas resultatet av dylika uppskattningar beträffande

fördelningen av understödskostnaderna vid olika antal understödda dagar

per årsmedlem i kassornas kollektiv.

Antal understödsdagar Statens andel av understödskostnaderna i %

per årsmedlem nuvarande föreslagen

0,5 ............... 25,0 42,0

1.0 ............... 29,0 45,0

1.5 ............... 33,0 48,0

2.0 ............... 37,0 51,0

2.5 ............... 41,0 53,0

3.0 ............... 45,0 56,0

3.5 ......... 49,0 59,0

4.0 ............... 52,0 62,0

4.5 ............... 54,0 63,0

5.0 ............... 57,0 66,0

7.5 ............... 66,0 72,0

12.5 ............... 74,0 78,0

17.5 ............... 75,0 80,0

22.5 ............... 75,0 80,0

Statens andel av understödskostnaderna kan för varje kassa eller klass,

för vilken särskild statsbidragsberäkning göres, beräknas enligt följande.

Antal understödsdagar Statens andel av understödskostnaderna i %

per årsmedlem nuvarande föreslagen

0—3 .............. 20,8 37,9

5 ................. 37,2 50,7

10 ................. 60,7 68,8

15 ................. 71,2 77,0

20 ................. 75,7 80,4

25 ................. 77,1 81,0

26—35 ............. 77,2 81,6

Beträffande fördelningen av kostnaderna för försäkringen enligt nuvarande

och föreslagna bestämmelser hänvisas i övrigt till diagrammen å s. 54.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Statens beräknade procentuella andel av understödskostnaderna Inom arbetslöshetsförsäkringen

(kollektivet av kassor) vid olika u-värden enligt nuvaraude och föreslagna

bestämmelser.

Statsbidrag

7*

Antal understöds- 5.0

dagar per årsmedlem

_ enligt nuvarande bestämmelser (genomsnittlig daghjälp 7: 25 kr.,

genomsnittligt familjetillägg 1: 40 kr.)

-----— > föreslagna > (genomsnittlig daghjälp 12:00 kr.,

genomsnittligt familjetillägg 2: 15 kr.)

Statens beräknade procentuella andel, enligt nuvarande och föreslagna bestämmelser,

av understödskostnaderna i varje daghjälpsklass eller kassa, för vilken särskild stats
bldragsberäkning

göres.

Statsbidrag

7o

Antal understöds- 5.0

dagar per årsmedlem

enligt nuvarande bestämmelser (genomsnittlig daghjälp 7: 25 kr.,

genomsnittligt familjetillägg 1:40 kr.)

» föreslagna » (genomsnittlig daghjälp 12: 00 kr.,

genomsnittligt familjetillägg 2: 15 kr.)

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

55

Vid bedömandet av statens och de försäkrades insatser för försäkringen

måste hänsyn även tagas till fördelningen av inkomsterna. Härom har utredningen

anfört:

Vid en övergång till den vid kostnadsberäkningarna i det föregående antagna

daghjälpsnivån (medeltal 12 kr.) kommer i genomsnitt sannolikt att

krävas en ökning med omkring 40 % av den del av varje daghjälpsbelopp,

som den försäkrade själv har att betala genom sina avgifter med hjälp av

daghjälpsbidraget. Vid de nya avgiftsberäkningarna måste också hänsyn

tagas till att fonderna behöver snabbt höjas med upp mot 100 milj. kronor,

varför eu relativt avsevärd fondavsättningsdel måste ingå i de närmaste

fem eller tio årens avgifter. Dessa två omständigheter torde tillsammans

komma att medföra att avgiftssuminan kommer att höjas med i genomsnitt

50—60 %. Med utgångspunkt härifrån kan vid 2,o—5,o understödda dagar

och vid ett antal försäkrade uppgående till 1 200 000 avgifterna de närmaste

åren uppskattas till 45 milj. kr. Vid 2,o understödda dagar har statsbidraget

ovan beräknats till ca 21,6 milj. kr. Totalinkomsten skulle alltså kunna

beräknas till något över 66 milj. kr. De försäkrades andel skulle uppgå till

omkring 68 % härav, statens andel till ungefär 32 %. Vid 3,4 understödda

dagar per årsmedlem har statsbidraget för budgetåret 1954/55 beräknats

till 39,5 milj. kr. Totalinkomsten i detta fall skulle kunna uppskattas till

nära 85 milj. kr., varav avgifterna utgör ca 53 % och statsbidraget ca 47 91.

Vid en begränsad arbetslöshet skulle alltså statens andel av försäkringens

inkomster uppgå till mellan 30 och 50 %. Medlemmarnas andel genom avgifter

skulle ligga mellan 70 och 50 % av totalinkomsterna, räntorna ej inberäknade.

Särskilt yttrande.

Herr Hagård har anfört följande.

Till de synpunkter, som utredningsmajoriteten i olika sammanhang anfört

beträffande betydelsen för såväl samhället som individen av en effektivare

arbetslöshetsförsäkring, kan jag i stort sett ansluta mig. Det är enligt

min uppfattning uppenbart, att de nuvarande ersättningarna enligt

försäkringen, i synnerhet daghjälpen, äro för låga och böra förbättras,

i varje fall i proportion till den försämring av penningvärdet, som ägt rum

sedan de ursprungliga beloppen fastställdes. Jag delar därför utredningsmajoritetens

uppfattning, att man genom en höjning av daghjälpsmaxiinum

bör bereda arbetslöshetskassorna möjlighet att höja sina daghjälpsbelopp.

Jag kan däremot icke biträda majoritetens förslag till ändrade grunder

för finansieringen. Redan när det sedermera till grundstatsbidrag omvandlade

kristillägget år 1944 infördes i försäkringen, gjorde riksdagens andra

lagutskott följande uttalande: »Utskottet delar i princip den av motionärerna

uttalade uppfattningen att, om en förbättring av de arbetslöshetsförsäkrades

förmåner är erforderlig, densamma bör genomföras inom försäkringens

ram. Ett tillägg till daghjälpen, vilken helt utgår av statsmedel, strider

givetvis mot ifrågavarande princip.» Med hänsyn till behovet av att

snabbt kunna åstadkomma de förbättringar, som ansågos påkallade, och då

den dåvarande reallöneförsämringen befanns utgöra ett hinder för eljest

erforderliga avgiftshöjningar, talade emellertid enligt utskottets mening

starka skäl för ett avsteg från principen i då förevarande fall.

Utredningens förslag innebär enligt min uppfattning et t ytterligare

starkt accentuerat avsteg från försäkringstanken. Visserligen synes behovet

av snabba förbättringar även nu vara uppenbart, men med hänsyn IN!

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

de senare årens avsevärda reallöneförbättringar anser jag det icke motiverat,

att kostnaderna för försäkringen i så väsentligt ökad omfattning, som

enligt förslaget är fallet, få bäras av staten. Enligt utredningens beräkningar

skulle sålunda staten vid 4,o understödda dagar per årsmedlem, vilket av

den sakkunskap, som varit för utredningen tillgänglig, anses motsvara en

sysselsättningsgrad av ungefär 95 % •— sålunda ett relativt gott arbetsmarknadsläge

— i enlighet med föreliggande förslag få siffermässigt bära

61,8 % av totalkostnaderna mot enligt nuvarande bestämmelser 50,5 %. Även

om de gjorda beräkningarna givetvis måste vara approximativa, innebär

dock detta en väsentlig förskjutning av kostnadsfördelningen till statens

nackdel. Jag ifrågasätter, huruvida icke det nuvarande grundstatsbidraget,

eventuellt uppräknat med hänsyn till penningvärdesförsämringen, bort bibehållas

samt att man undersökt möjligheten att genom en ändring av den

nuvarande skalan för daghjälpsbidraget undvika en ur principiell synpunkt

avsevärd förändring av den hittillsvarande kostnadsfördelningen. I direktiven

för utredningen har statsrådet uttalat, att utredningen bör överväga

»huruvida det är möjligt att i högre grad än vad nu är fallet utforma bidragsreglerna

så att statsbidrag under full sysselsättning utgår med förhållandevis

ringa belopp för att stiga, då större arbetslöshet inträder». Detta

synes mig ha av utredningen bort bättre beaktas.

I fråga om familjelilläggen vill jag slutligen framhålla, att socialförsäkringsutredningen

beträffande den samordnade sjuk- och olycksfallsförsäkringen

lär komma att föreslå ett system med enbart barntillägg. Beträffande

arbetslöshetsförsäkringen innebär det här föreliggande förslaget ett bibehållande

av såväl maketillägg som barntillägg. Ehuru de olika socialförsäkringsgrenarna

i viss omfattning äro uppbyggda på från varandra avvikande

sätt, anser jag dock, att utredningen bort eftersträva att i detta avseende

åstadkomma största möjliga likformighet dem emellan.

Yttranden.

Över förslaget har utlåtande avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, försäkringsinspektionen,

socialstyrelsen, statskontoret, 1952 års kommitté för indirekta

skatter, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen,

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt De erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation (Samorganisationen).

Vad till en början angår behovet av förbättrade ersättninga

r har arbetsmarknadsstyrelsen funnit det tillfredsställande, att ett förslag

nu framlagts om förbättrade ersättningar inom försäkringen avsedda att

kunna genomföras redan under budgetåret 1953/54. Förslaget ger möjlighet

till en höjning av försäkringsersättningarna, vilken på grund av de senare

årens stegring av levnadskostnaderna och den allmänna lönenivån är nödvändig

för att försäkringen skall kunna bereda de försäkrade avsedd trygghet

genom skälig kompensation för det genom arbetslösheten uppkomna inkomstbortfallet.

Två ledamöter (herr Brodén och herr Saemund) har varit

skiljaktiga och hänvisar till det till utredningens betänkande fogade särskilda

yttrandet av herr Hagård.

Socialstyrelsen framhåller, att det inte kan råda någon tvekan om att de

från de erkända arbetslöshetskassorna utgående ersättningarna — vilka såsom

utredningen funnit bör anpassas främst efter arbetsförtjänsten och dess

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

57

utveckling — 1''. n. är alldeles otillräckliga och att förutsättningar för en

avsevärd förbättring av desamma därför snarast bör skapas. De åtgärder,

som utredningen för sådant ändamål föreslagit, synes väl ägnade att bidraga

till en erforderlig lyftning av ersättningsnivån inom försäkringen.

Statskontoret har anfört bl. a. följande.

Behovet av förbättrade ersättningar synes statskontoret klart ådagalagt

av den förebragta utredningen. Då emellertid de sakkunniga avse att senare

redovisa resultatet av sin pågående, mera detaljerade översyn av ersättningsreglerna

tillsammans med övriga förslag i ämnet, böra enligt ämbetsverkets

mening några mera genomgripande omläggningar av gällande grunder för

ifrågavarande försäkringsverksamhet icke nu genomföras.

Landsorganisationen hänvisar till sitt i mars 1949 avgivna yttrande över

socialvårdskommitténs förslag rörande obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Landsorganisationen hade däri framhållit, att det i avvaktan på en överarbetning

av kommitténs förslag vore lämpligt att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens

statsbidragsgrunder bleve föremål för omprövning i syfte att

effektivisera understödsnormerna och möjliggöra ett bättre skydd för säsongarbetarna.

Landsorganisationen fortsätter:

Nu föreliggande utredning har klart visat nödvändigheten av en dylik effektivisering.

De senaste årens utveckling på pris- och löneområdet har lett

till att understöden från erkänd arbetslöshetskassa icke längre kan anses

stå i rimlig proportion till nu utgående löner. Kontantunderstöden, som icke

uppgår till mera än 30 ä 40 % av arbetarnas genomsnittliga inkomster,

måste anses så otillräckliga, att snabbast möjliga åtgärder måste vidtagas

för att bringa upp dem på en rimligare nivå.

Landsorganisationen vill understryka vad den tidigare framhållit, att en

effektiv arbetslöshetsförsäkring i kombination med en effektivt arbetande

arbetsförmedling tillhör de viktigaste instrumenten i samhällets hand för

att utjämna de förändringar i sysselsättningsläget som icke kan undvikas

ens i ett samhälle, som eftersträvar hög och jämn sysselsättning.

Landsorganisationen hälsar därför med tillfredsställelse att förslag om

förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen nu föreligger och vill inledningsvis

understryka nödvändigheten av att beslut fattas redan vid innevarande

års riksdag, så att förbättringarna kan träda i tillämpning senast vid den

tidpunkt utredningen föreslagit, alltså den 1 juli innevarande år.

Svenska arbetsgivareföreningen anser en viss höjning av maximibeloppen

av de från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen utgående förmånerna motiverad

såväl av stegringen i de allmänna levnadskostnaderna som av löneutvecklingen

under senare år.

TCO framhåller, att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen genom bildandet

av erkända arbetslöshetskassor inom tjänstemannaförbunden kommit att

få stor betydelse i beredskapen mot arbetslösheten för tjänstemännen. Till

dessa tjänstemannakassor är f. n. 80 % av TCO:s medlemmar i enskild

tjänst anslutna. Det nuvarande högsta daghjälpsbeloppet om 8 kronor lämnar

dock alltför låg kompensation för inkomstbortfall — endast ca 30 %

av inkomst efter skatt i de vanligaste inkomstlägena för tjänstemännen.

Det föreslagna maximibeloppet för daghjälpen finner ar
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

betsmarknadsstijrelsen väl avvägt. Styrelsen framhåller angelägenheten av

att man vid införande av de nya daghjälpsbeloppen i möjligaste mån tillser,

att desamma kommer att stanna vid fulla krontal.

Även socialstyrelsen tillstyrker det föreslagna maximibeloppet.

TCO anser, att ur samordningssynpunkt med sjukförsäkringen den högsta

daghjälpen bör sättas till samma belopp som högsta sjukpenningen. Organisationen

utgår emellertid härvid från att man vid en inflationistisk utveckling

omprövar frågan om högsta daghjälpsersättning.

Frågan om automatisk anpassning av försäkringens förmåner efter löneutvecklingen

hör till de spörsmål, som ännu ej behandlats av utredningen,

framhåller försäkringsinspektionen. Den föreslagna höjningen av maximidaghjälpen

torde med hänsyn härtill få betraktas som ett provisorium. Då

den i huvudsak kan anses innebära en anpassning till dagens löneläge föranleder

den inte någon erinran från inspektionens sida.

Enligt Landsorganisationens mening vore det riktigare, att ingen maximigräns

fastställdes för daghjälpen. Överförsäkringsreglerna finge då utgöra

det övre taket för utgående daghjälp. Om en maximigräns fastställes bär

statsbidrag utgå på sätt utredningen föreslagit upp till denna gräns. Den

sistnämnda utvägen synes vara att föredraga så länge nuvarande system med

relativt få daghjälpsklasser utan möjlighet till individuell anpassning av understöden

efter den arbetslöses inkomstförhållanden är i funktion. Det

skulle öppna möjlighet för kassorna att, om de så önskade, införa flera daghjälpsklasser

för att därigenom åstadkomma en bättre anknytning till den

skala för ersättningarnas storlek som socialförsäkringsutredningen föreslagit

att gälla vid sjukdom och yrkesskada.

Beträffande understödsbeloppens anpassning till förändringarna i levnadskostnader

och löner anför Landsorganisationen:

Erfarenheterna under de gångna åren har visat svårigheten att få till

stånd en lämplig anpassning av understödsbeloppen till förändringarna i

levnadskostnader och löner. Nu föreliggande förslag möjliggör en bättre anpassning,

men landsorganisationen vill dock uttrycka det önskemålet att utredningen

i fortsättningen uppmärksammar möjligheten att genom mera

generella regler beträffande avgifter, statsbidrag och understöd åstadkomma

en fortlöpande anpassning efter förändringarna på lönemarknaden. Det

kan icke anses tillfredsställande att arbetslöshetsförsäkringen för varje justering

skall vara beroende av riksdagsbeslut. Det måste anses tillräckligt om

statsmakterna beslutar om själva systemets grundläggande principer och i

övrigt medger försäkringens smidiga anpassning efter pris- och löneförändringarna.

Samorganisationen bär anfört bl. a. följande.

Den föreslagna höjningen medger bättre anpassning till nu utgående penninglöner

än gällande bestämmelser ge möjlighet till. Den omständigheten

att förordningen innehåller bestämmelse om ett högsta tillåtna daghjälpsbelopp

— speciellt under senare tid med fallande penningvärde — har berett

arbetslöshetskassorna svårigheter. Visserligen ha såväl myndigheterna som

arbetsmarknadens parter medvetet strävat efter att få till stånd en sådan

stabilitet i penningvärdet, att förändringar av den art som förekommit un
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

59

der de senare åren icke skola behöva inträffa. Men varken myndigheterna

eller arbetsmarknadsparterna kunna helt gardera sig emot ytterligare försämrat

penningvärde med därav följande höjning av penninglönerna, som

har sin orsak i händelser utanför vårt land. Det synes oss därför som om det

vore lämpligare att icke fastställa något annat högsta daghjälpsbelopp än

det som framkommer genom användning av överförsäkringsregeln. Såsom

alternativ härtill föreslå vi en anknytning av det högsta beloppet till ett

löneindex, innebärande att om detta löneindex stiger utöver nu gällande i

utredningen redovisat belopp, skall »taket» höjas i förhållande härtill.

Samorganisationen har emellertid under hänvisning till angelägenheten

av att förbättringarna träder i kraft den 1 juli innevarande år framhållit,

att den tillstyrker bifall till utredningens förslag i den händelse av andra

skäl hänsyn ej skulle kunna tagas till de framförda önskemålen.

Statskontoret har anfört följande.

I utredningen har föreslagits en höjning av maximibeloppet från 8 till 20

kronor, vilket senare belopp synts de sakkunniga motiverat mot bakgrunden

av den sjukpenningskala, som socialförsäkringsutredningen föreslagit i dess

nyligen avgivna betänkande om sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring.

Såsom i utredningen framhålles torde man dock icke behöva räkna med ett

omedelbart behov av ett daghjälpsbelopp av nämnda storlek. Med hänsyn

härtill och då utrymme enligt statskontorets mening icke nu bör lämnas för

framtida höjningar av daghjälpen, synes maximibeloppet skäligen kunna

fastställas till högst 15 kronor. Med ett dylikt maximibelopp skulle överensstämmelse

i stort sett erhållas mellan ersättningarna inom arbetslöshetsförsäkringen

och olycksfallsförsäkringen.

Förslaget om slopande av minimibestämmelserna beträffande

daghjälpen har upptagits till behandling endast av socialstyrelsen, som inte

har något att erinra häremot.

Utredningens förslag beträffande familjetilläggen har tillstyrkts

av arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, Landsorganisationen, Samorganisationen

och TCO. Sistnämnda organisation uttalar, att det med hänsyn

till att många kassor inom den närmaste framtiden kommer att ha förhållandevis

låga daghjälpsbelopp är nödvändigt att behålla maketilläggen för

att uppnå en mera tillfredsställande ersättningsnivå för medlemmar med

försörjningsplikt.

Statskontoret har i denna del anfört följande.

Med den jämförelsevis goda kompensation för inkomstbortfallet, som ett

genomförande av den av statskontoret förordade höjningen av daghjälpsmaximum

skulle medgiva, bör viss begränsning av de som komplement till

daghjälpen utgående famil jetilläggen kunna övervägas. Såsom en av de sakkunniga

i sitt särskilda yttrande antytt, har socialförsäkringsutredningen i

nyssnämnda betänkande föreslagit en avveckling av maketillägget inom sjukoch

yrkesskadeförsäkringen. I det läge, vari frågan om arbetslöshetsförsäkringen

nu befinner sig, anser sig statskontoret böra utgå från att de nuvarande

formerna av familjetillägg (maketillägg, husföreståndarinnetillägg

och barntillägg) tills vidare bibehållas. På grund av förändringarna i penningvärdet

vill ämbetsverket icke motsätta sig någon höjning av tilläggen i

fråga, förslagsvis make- och husföreståndarinnetilläggen till 1 krona 75 öre

och barntilläggen till 1 krona 25 öre för dag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Försäkringsinspektionen ställer sig tveksam beträffande lämpligheten av

make- och husföreståndarinnetillägg, då sådant tillägg enligt socialförsäkringsutredningens

förslag icke skall förekomma inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringen.

Det kan visserligen för arbetslöshetsförsäkringens del synas

önskvärt att i ifrågavarande avseende nå likformighet med de regler, som

gäller beträffande de enligt arbetslöshetskungörelsen utgående kontantunderstöden.

Fråga är dock om icke större vikt bör fästas vid att försäkringsförmånerna

inom arbetslöshetsförsäkringen, i likhet med vad som

gäller sjuk- och yrkesskadeförsäkringen, i första hand skall ansluta sig

till inkomstbortfallet under det kontantunderstöden avväges efter behovet.

Svenska arbetsgivareföreningen har i fråga om familjetilläggen anslutit

sig till de av reservanten herr Hagård framförda synpunkterna och härom

närmare anfört följande.

Särskilt med tanke på möjligheten av en framtida nära överensstämmelse

mellan förmånerna från olika socialförsäkringsgrenar är det enligt föreningens

mening angeläget, att i samband med mera genomgripande reformer

de olika hjälpformerna i en viss socialförsäkringsgren till sin uppbyggnad

i möjligaste mån anslutas till principerna för hjälpformerna inom annan

socialförsäkring. Det borde därför ha varit naturligt, att i nu förevarande

sammanhang familjetilläggen utformats i enlighet med reglerna i förslaget

till reviderad obligatorisk sjukförsäkring, vilket förslag utarbetats

ungefär samtidigt med här diskuterade förslag. Trots att i respektive direktiv

lämpligheten av samråd mellan utredningarna framhållits, har frågan

om familjetillägg i de båda förslagen lösts efter helt olika linjer.

Föreningen kan för sin del icke finna de i förslaget om ändringar i arbetslöshetsförsäkringen

anförda skälen för bibehållna och höjda make- och

barntillägg övertygande. Maketilläggen betraktades vid införandet år 1941

huvudsakligen som kristillägg, men senare visade det sig omöjligt att avskaffa

dem på grund av under hand genomförda höjningar av den helt

av allmänna medel finansierade kontantunderstöasvérksamhcten. För barntilläggen,

som likaledes tillkommo 1941, åberopades befolkningspolitiska

hänsyn. De nu förordade höjningarna av daghjälpsbeloppens maximum

eliminera varje skäl för bibehållande av maketillägg. Därtill kommer det

olämpliga i att vid genomförande av en reform av föreslagen art, som syftar

till att ge hjälpformerna bestående karaktär, medtaga ett av kristidsförhållanden

betingat tillägg. I fråga om barntilläggen må endast framhållas,

att de för deras införande åberopade befolkningspolitiska synpunkterna

numera ha mindre bärkraft i och med tillkomsten av allmänna barnbidrag

och en del andra sociala förmåner, till exempel fria skolmåltider. Föreningen

yrkar därför bestämt, att maketilläggen avskaffas och att barntilläggen

i varje fall i denna lagstiftning icke medtagas i vidare mån än de

förutsättas komma i fråga i förslaget till lag om obligatorisk sjukförsäkring.

Mot den föreslagna provisoriska utformningen av över försäkr ing sreglerna

har endast Svenska arbetsgivareföreningen haft något att erinra.

Föreningen framhåller, att förslaget i vissa lägen skulle medföra överförsäkring

och anför härom bl. a. följande.

En längre understödsperiod under ett och samma beskattningsår kan med

föreslagna maximeringsregler i fråga om familjeförsörjare resultera i överförsäkring,

om beräkningarna grunda sig på inkomst efter skatt. Så blir till

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

61

exempel i vissa inkomstlagen fallet, om understödets totala belopp sättes i

relation icke såsom skett i betänkandet till inkomst efter källskatteavdrag

utan till inkomst efter avdrag för slutlig skatt (den verkliga skattebelastningen

på inkomsten med hänsyn tagen till marginalskatt). Denna risk synes

kunna undvikas, om den föreslagna maximeringsregeln, som i vad avser familjeförsörjare

innebär, att ersättningen ej må överstiga 80 % av arbetsförtjänsten,

begränsas till att gälla försäkrade med lägre daghjälpsbelopp och

kompletteras med en bestämmelse om en eller flera lägre maximeringsgränser,

i vad avser försäkrade med vissa högre daghjälpsbelopp. Av särskild

vikt är detta beträffande ersättningsfall av mera betydande varaktighet.

Det är enligt föreningens mening angeläget att redan nu — i samband med

fastställandet av nya och höjda ersättningsbelopp — definitivt lösa överförsäkringsfrågan.

Det torde nämligen enligt all erfarenhet ställa sig mycket

svårt att senare genomföra en ändring — om än aldrig så befogad — som

för de berättigade komme att framstå som en försämring i förmånerna.

Vad angår de med finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen sammanhängande

spörsmålen har frågan om arbetsgi v arbidrag till försäkringen

berörts endast av 1952 års kommitté för indirekta skatter, vilken delar

utredningens uppfattning, att spörsmålet bör upptagas till prövning i ett

större sammanhang så att förekommande eller ifrågasatta bidrag till andra

socialförmåner samtidigt kunde prövas. Arbetet inom kommittén har emellertid

inte fortskridit så långt, att kommittén vågar bysa någon bestämd uppfattning

i saken.

Beträffande principerna i övrigt för försäkringens finansiering

och särskilt grundstatsbidraget har arbetsmarknadsstyrelsen

tillstyrkt utredningens förslag. Styrelsen framhåller, att ökade förmåner

kräver ökade medlemsavgifter, och anför härom följande.

Avgiftshöjningar äro dock i allmänhet förenade med svårigheter, och man

torde därför få räkna med ett visst motstånd från medlemmarnas sida mot

förslag härom, även om — såsom i flertalet kassor torde bli fallet — höjningarna

kunna beräknas röra sig om relativt små belopp. Man måste i detta

sammanhang beakta, att icke blott arbetslöshetsförsäkringen utan även

andra socialförsäkringar, såsom sjukförsäkringen och en eventuellt genomförd

allmän pensionsförsäkring för anställda, inom en nära framtid kunna

komma att ställa krav på de enskilda beträffande höjda eller nya avgifter.

Tillsammantagna torde dessa avgifter uppgå till belopp, som för många kunna

bli jämförelsevis betungande. Styrelsen finner därför för sin del den av

utredningen föreslagna höjningen av statens bidrag till arbetslöshetsförsäkringen

väl befogad, helst som denna höjning till väsentlig del göres beroende

av de försäkrades villighet och förmåga att genom egna insatser bidraga

till en åsyftad förbättring av förmånerna.

Två ledamöter (herr Brodén och herr Ssemund) har reserverat sig under

hänvisning till herr Hagårds särskilda yttrande.

Socialstyrelsen tillstyrker utredningens förslag beträffande grundstatsbidraget.

Styrelsen understryker vikten av att arbetslöshetskassorna genom

upplysningsverksamhet och propaganda söker förmå sina medlemmar till

eu sådan ökning av avgifterna, att de tillförsäkras en daghjälp, som står i

skälig proportion till deras inkomster. Styrelsen förutsätter, att tillsyns
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Knngl. Maj.ts proposition nr 106.

myndigheten inte nedsätter eller eftergiver kravet på de försäkrades egna insatser

för att de skall komma i åtnjutande av det föreslagna grundstatsbidraget,

annat än i rena undantagsfall.

En ledamot (byråchefen von Hofsten) har avgivit särskilt yttrande och

därvid anfört i huvudsak följande.

I första hand staten och i andra hand kommunerna har att tillse att understöd

utbetalas till de arbetslösa. Arbetslöshetskassorna bör erhålla ett

statsbidrag, som minst motsvarar besparingen i understödsverksamhet till

följd av försäkringen. Statsbidraget bör vara minst så stort, att det svarar

mot de sammanlagda kostnaderna för staten och kommunerna, därest någon

arbetslöshetsförsäkring inte funnes. Även enligt utredningens förslag förefaller

det som om den arbetslöse skulle få större hjälp av det allmänna, om

han inte tillhör en arbetslöshetskassa än om han tillhör en. Statsbidraget

kunde sättas väsentligt högre än enligt förslaget och förmånernas storlek i

motsvarande mån höjas. Samtidigt borde kravet på fondbildning kunna begränsas

och avgiftshöjningen följaktligen kunna bli mindre.

TCO tillstyrker utredningens förslag.

Landsorganisationen anser, såsom tidigare nämnts, att grundstatsbidraget,

om en maximigräns fastställes för daghjälpen, bör utgå upp till denna gräns.

Landsorganisationen finner inte anledning till erinran mot övergångsbestämmelsen

att det nya grundstatsbidraget inte kan utgå förrän kassa utger

ett belopp, som överstiger daghjälpsbeloppet den 31 december 1952, efter

frånräknande av det utgående grundstatsbidraget, med minst en krona, eftersom

tillsynsmyndigheten medges rätt att nedsätta eller eftergiva detta krav.

I fråga om finansieringen anför Landsorganisationen slutligen följande.

Landsorganisationen tillstyrker i övrigt utredningens förslag till ändringar

i statsbidragsgrunderna. Det måste anses skäligt att samhället i nuvarande

läge vidgar sitt stöd åt den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Fackföreningsrörelsen

har alltid hävdat den principiella ståndpunkten, att skyddet

mot arbetslöshetens verkningar i första hand är en samhällsuppgift. De skäl

som förestavat fackföreningsrörelsen att med bidrag av statsmedel upprätta

arbetslöshetskassor under samhällets kontroll har främst varit önskemålet

att få en billig och smidig administrativ handläggning av understödsfrågorna.

Därmed har icke givits något erkännande av en sådan tanke som att

samhället på fackföreningsrörelsen skulle kunna övervältra ansvaret för en

effektiv och ändamålsenlig arbetslöshetsförsäkring.

Beträffande grundstatsbidraget anför Samorganisationen:

Det grundstatsbidrag, som kommittén föreslår och som skulle kunna uppgå

till maximalt kr 5:— per dag, kunna vi i dagens läge tillstyrka. Emellertid

kan icke bortses från vad som nämnts tidigare i detta yttrande, att lönerna

på grund av förhållandena utomlands kunna stiga ytterligare. Vi ha

med hänsyn till detta hemställt, antingen att »taket» skulle helt borttagas

och daghjälpsbelopp överstigande kr 20:— kunna helt utgå, eller att »takets»

höjd göres beroende av utvecklingen av iöneindex, varigenom höjning

av Iöneindex automatiskt medför höjning av daghjälpstaket. I anslutning

härtill kan enligt vår mening även grundstatsbidraget anknytas till

detta Iöneindex, varvid avståndet mellan högsta tillåtna daghjälpsbelopp

(enligt förslaget kr 20:—) och det daghjälpsbelopp, där grundstatsbidraget

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

upphör (enligt förslaget kr 16: 50 ), bibehålies. Denna differens utgör kr 3: 50

och samma differens skulle enligt vår mening bibehållas, även om daghjälpsbeloppet

på grund av ändrat löneindex stiger över kr 20:_.

Skulle hänsyn, helt eller delvis, inte kunna tagas till Samorganisationens

önskemål, tillstyrkes ett genomförande av utredningens förslag.

I fråga om den föreslagna övergångsbestämmelsen om rätten till högre

grundstatsbidrag ifrågasätter Samorganisationen — med hänsyn till att ett

flertal arbetslöshetskassor kan ha svårigheter att höja nu utgående medlemsavgifter,

som i många fall i förhållande till inkomsterna kan betraktas

som höga om inte höjt grundstatsbidrag bör kunna utgå, oavsett om daghjälpen

på föreslaget sätt höjes. Är detta inte möjligt, hemställer Samorganisationen,

att tillsynsmyndigheten erhåller direktiv att välvilligt pröva

framställningar om dispens från villkoret.

Forsäkringsinspektionen har erinrat om vad som i direktiven anförts angående

möjligheten att, i större grad än vad nu är fallet, utforma statsbidragsreglerna

så, att bidrag under full sysselsättning endast behövde utgå

med förhållandevis ringa belopp för att stiga då större arbetslöshet inträder.

Forsäkringsinspektionen fortsätter:

Utan att mera ingående utreda alternativet att lägga huvudvikten på en

J?S,iI11Ilg av daghjälPsbidragen, vars procentuella andel av de totala understodskostnaderna

starkt stiger med växande antal understödsdagar per med,

nl’,.lal utredningsmännen med en tämligen knapphändig motivering i stället

förordat metoden att väsentligt öka grundstatsbidragen, som utgår med

samma belopp per understödsdag oavsett antalet understödsdagar per medlem.

Statens procentuella andel av understödskostnaderna växer därför enliet

förslaget mera i förhallande till vad som gäller vid nuvarande regler _

vid liten än vid stor arbetslöshet (jfr sid. 109 i betänkandet). Den föreslagna

finansieringens verkningssätt blir sålunda närmast motsatt det som i direktiven

antytts vara mest önskligt.

Det viktigaste är givetvis, att försäkringen visar sig kunna hålla måttet

vid mera påtaglig arbetslöshet. Eftersom möjligheten av en dylik eventualitet

numera framstår såsom större än tidigare, är det desto mera angeläget,

att staten snarast genom antagande av nya statsbidragsregler ådagalägger

sin redobogenhet att i sådant fall ikläda sig rätt väsentligt ökade finansiella

förpliktelser. Frågan är emellertid bl. a., om inte en finansieringsform, som

särskilt tillgodosåge detta önskemål, eventuellt skulle kunna medföra sådan

minskning i behovet av fondbildning inom kassorna, att det bleve möjligt att

avsevärt förbättra försäkringsförmånerna också vid ringa arbetslöshet__

och detta även om statsbidragen vid full sysselsättning skulle bli mindre

än vad utredningsmännen föreslagit. Det hade varit önskvärt, att betänkandet

innehållit kalkylmaterial till belysning av denna fråga.

I avsaknad av sådana undersökningar som här berörts ger det nu föreliggande

materialet icke de säkra hållpunkter, som skulle kunna föranleda försäkringsinspektionen

att ta bestämd ställning till den föreslagna utformningen

av finansieringsreglerna. Forsäkringsinspektionen vill härmed inte

utesluta möjligheten av att denna finansiella utformning efter en närmare

undersökning kunde visa sig vara stödd av övervägande skäl — t. ex. att det

skulle erfordras förhållandevis betydande statsstöd även vid liten arbetslöshet

för att vidmakthålla och stärka intresset för arbetslöshetsförsäkring och

för att motverka en underförsäkring, som kunde bli särskilt besvärande vid

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

ökad arbetslöshet. Men i den mån sådana eller andra skäl finnes, vore del

önskvärt att få dem mera fullständigt analyserade och redovisade. I vilket

fall som helst synes frågan om finansieringens utformning vara i behov av

fortsatt prövning. Hänsynen till detta behov bör dock inte föranleda, att

man åsidosätter det ännu viktigare önskemålet om att arbetslöshetsförsäkringen

i en nära framtid blir mera effektiv. Skulle någon omprövning icke

medhinnas före framläggande av proposition, bör det ankomma på utredningen

att verkställa en sådan under sitt fortsatta arbete.

Statskontoret har anfört, att den av de sakkunniga valda metoden för en

utvidgning av statens ekonomiska medverkan givetvis måste medföra väsentligt

ökade utgifter för statsverket även under tider med goda sysselsättningsförhållanden.

Enligt statskontorets mening bör grundstatsbidraget f. n.

icke höjas i vidare mån än som kan anses motiverat av de ändringar i penningvärdet,

som inträtt sedan denna bidragsform i princip infördes år 1944.

Bidraget lärer följaktligen icke böra fastställas till högre belopp än 1 krona

25 öre för varje utgivet daghjälpsbelopp. Härför talar även administrativa

synpunkter. Övriga för verksamhetens bedrivande erforderliga medel bör

bestridas genom ökning av avgifterna. Storleken av denna ökning påverkas

bl. a. av maximibeloppet för daghjälpen. En begränsning av avgiftshöjningen

till 50 % torde emellertid, även vid bifall till statskontorets förslag om jämkning

av maximibeloppet, medföra en övervältring av kostnaderna på statsverket,

vilket, såsom reservanten framhållit, strider mot grundtanken med

försäkringsverksamheten. Därest hinder skulle anses föreligga för erforderlig

höjning av avgifterna, torde en omläggning av grunderna för daghjälpsbidraget

få övervägas.

Svenska arbetsgivareföreningen instämmer helt i herr Hagårds reservation

och anför:

Det framstår för föreningen såsom en nödvändighet, att förbättrade förmåner

från socialförsäkring, i varje fall sådana som genomföras i en period

med stigande reallöner, finansieras med avgifter i sådan omfattning,

att statsverkets bidrag relativt sett ej bli mera betungande än tidigare. Föreningen

motsätter sig därför ändringar i principerna för nuvarande ersättningsgrunder,

i den mån statens relativa andel i kostnaderna därigenom

ökas. Möjligen kan det vara befogat med en för kassorna något gynnsammare

bidragsnorm i vad avser ersättning för förvaltningskostnader.

Den föreslagna höjningen av medlemsbidraget har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran även i övriga yttranden. Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller, att utredningen endast haft tillgång till uppgifter om kassornas

förvaltningskostnader fram till år 1951 och alltså inte kunnat redovisa de

under år 1952 inträffade avsevärda kostnadsstegringarna. Försäkringsinspektionen

anför, att förvaltningskostnaderna är av viss betydelse både för försäkringsstandarden

och för den finansiella belastningen på försäkringstagarna

och staten. Att döma av uppgifterna i betänkandet ter sig enligt inspektionens

mening förvaltningskostnaderna i många fall ganska höga i förhållande

till de försäkrades avgifter även om deras realvärden sänkts sedan

förkrigstiden. Detta torde bero på själva organisationsformen. Det möter

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

därför enligt inspektionen sannolikt stora svårigheter att åstadkomma ytterligare

rationaliseringar av mera avsevärd betydelse — i varje fall om organisationens

allmänna struktur skulle lämnas i huvudsak oförändrad. Försäkringsinspektionen

utgår dock ifrån att dessa frågor hör till dem som

kommer att ägnas uppmärksamhet under kommitténs fortsatta utredningsarbete.

TCO hälsar med tillfredsställelse förslaget om full likställighet i

fråga om förvaltningsbidrag mellan månads- och veckokassor.

Slutligen har Landsorganisationen framhållit, att den betraktar de föreslagna

åtgärderna som provisoriska, ägnade att avhjälpa de

mest framträdande bristerna i nuvarande försäkringsskydd. Landsorganisationen

anför vidare:

De bör sålunda icke hindra en allmän omprövning av försäkringsskyddet

vid oförvållad arbetslöshet, en tanke som landsorganisationen gav uttryck

för i sitt yttrande över socialvårdskommitténs förslag. Vid detta tillfälle uttryckte

landsorganisationen önskemål om att försäkringsfrågan borde prövas

på nytt i anslutning till de övriga formerna för arbetslöshetens bekämpande

— arbets- och utbildningslinjerna — samt jämväl i anslutning till

önskemålen om en samordning av de olika socialförsäkrings- och socialvårdsformerna.

Landsorganisationen vill ånyo understryka önskvärdheten

av att en dylik utredning kommer till stånd.''

Departementschefen.

Den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen trädde i verksamhet

år 1935. Under större delen av försäkringens tillvaro har frågan om

dess ersättande med en obligatorisk försäkring haft en viss aktualitet. Denna

fråga behandlades av den 1937 tillkallade socialvårdskominittén i samband

med dess översyn av socialförsäkringens olika grenar. Kommittén lade 1948

fram två alternativa förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, vilka

emellertid mötte åtskilliga erinringar, bl. a. med hänsyn till de betydande

kostnaderna. Förslagen har inte föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Införandet

av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kan åtminstone för den

närmaste tiden inte anses stå på dagordningen.

En av anledningarna härtill är den utveckling den frivilliga försäkringen

fått. Under de första åren sedan denna försäkring trätt i verksamhet vann

den endast relativt ringa anslutning. Delvis som resultat av ett förbättrat

statligt stöd ökades emellertid medlemsantalet hastigt under 1940-talets

lopp. Medan antalet försäkrade vid utgången av 1940 var ca 210 000 hade

det 1945 ökats till ca 819 000 och 1950 till ca 1 086 000. F. n. är antalet inedlemmar

i de erkända arbetslöshetskassorna ca 1 140 000. Försäkringen omfattar

numera flertalet anställda med sådan arbetslöshetsrisk att de bör vara

försäkrade mot arbetslöshet. Vissa grupper med icke obetydlig sådan risk

står dock fortfarande utanför försäkringen. Vidare finns bland andra än

anställda vissa grupper som om möjligt bör tillförsäkras försäkringsskydd

mot arbetslöshet. Det synes emellertid inte uteslutet att den frivilliga för5

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Kr 166.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

säkringen skall kunna utbyggas så att den täcker de väsentliga behoven av

arbetslöshetsförsäkring.

Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens gynnsamma utveckling i fråga

om antalet försäkrade har under de senaste åren inte motsvarats av en liknande

utveckling beträffande försäkringsersättningarna. Sedan flera år har

det påtalats, att försäkringsersättningarna inte ger ett önskvärt skydd åt de

försäkrade. Även i övrigt har den frivilliga försäkringen ansetts behäftad

med brister som bör avhjälpas.

I detta läge — då förslagen om obligatorisk försäkring ansetts böra anstå

tills vidare medan samtidigt bristerna inom den frivilliga försäkringen blivit

alltmera påfallande — ansåg jag det motiverat med en översyn av den frivilliga

försäkringen i syfte att göra denna effektivare och undersöka möjligheterna

av en ytterligare utbyggnad av densamma. Jämlikt Kungl. Maj :ts

bemyndigande den 1 november 1951 tillkallade jag därför utredningsmän

för att företa denna översyn. Utredningsmännen — 1951 års utredning om

arbetslöshetsförsäkringen — har inte hunnit slutföra sitt uppdrag men har

lagt fram två delförslag, av vilka det viktigaste avser en förbättring fr. o. in.

den 1 juli 1953 av ersättningarna inom försäkringen.

Såsom utredningen framhållit måste huvudlinjen i vår arbetslöshetsbekämpande

politik, arbetslinjen, kompletteras med ett system för kontanta

bidrag till arbetslösa i den mån de inte omedelbart kan beredas sysselsättning.

Arbetslöshetsförsäkringen är utan tvivel såväl ur samhällets som den

enskildes synpunkt den bästa formen för sådan hjälp. Mot vad utredningen

anfört rörande försäkringens betydelse ur olika synpunkter har jag intet att

erinra. Jag vill understryka utredningens uttalande om behovet av en arbetslöshetsförsäkring

även vid relativt god sysselsättning. Bl. a. kan de omställningar,

vilka är nödvändiga även i ett samhälle med praktiskt taget full

sysselsättning, förutses leda till viss arbetslöshet. Det är en angelägenhet

av stor vikt att rimlig hjälp beredes personer som på detta sätt för en

tid ställes utan arbete.

Utredningen har framhållit, att den angelägnaste och mest brådskande

frågan beträffande arbetslöshetsförsäkringen f. n. är att snabbt skapa förutsättningar

för en avsevärd förbättring av ersättningarna. Jag delar denna

mening. Det av utredningen redovisade materialet visar, att de ersättningar,

som f. n. lämnas av de erkända arbetslöshetskassorna, är otillfredsställande

även i de fall då de utgår med de högsta medgivna beloppen. I allmänt förekommande

lönelägen lämnar de nuvarande försäkringsersättningarna eu

arbetslös kassamedlem en mycket låg kompensation för den på grund av

arbetslösheten mistade inkomsten. En jämförelse med de normer som vanligen

tillämpas inom behovsprövade hjälpformer såsom fattigvård och kontantunderstöd

visar även den att de nuvarande ersättningarna från försäkringen

är otillräckliga. Behovet av snabba förbättringar av ersättningarna

inom arbetslöshetsförsäkringen har allmänt understrukits i yttrandena.

Statskontoret har föreslagit, att endast provisoriska förbättringar skall

vidtagas i avbidan på att utredningsarbetet rörande arbetslöshetsförsäkring
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

en slutföres. Försäkringsinspektionen synes ha samma uppfattning. Enligt

min mening är förhållandena sådana att betydande insatser erfordras redan

fr. o. in. nästa budgetår för att arbetslöshetsförsäkringen skall kunna på ett

tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter i nu rådande läge på arbetsmarknaden.

Det synes ofrånkomligt, att åtminstone för den närmaste framtiden

definitiv ställning tages till vissa principfrågor beträffande försäkringsersättningarna

och försäkringens finansiering. Detta torde också vara nödvändigt

för att arbetslöshetskassorna skall erhålla en tillräckligt hållbar grund

för att kunna i praktiken genomföra den åsyftade förbättringen av ersättningarna.

Däremot bör frågor av mera utpräglat teknisk natur kunna hållas

öppna i avbidan på utredningsarbetets fullföljande.

Utredningen har såsom en allmän målsättning för arbetslöshetsförsäkringen

angivit, att den genom försäkringen lämnade kompensationen för

inkomstbortfallet vid arbetslöshet bortsett från karenstiden inte bör understiga

50 % av nettoinkomsten (bruttoinkomsten med avdrag för skatt). Angivna

kompensationsgrad bör enligt utredningen i princip lämnas intill samma

maxhniinkomst — ca 15 000 kronor per år — som ifrågasatts inom en

samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring. Utredningen har anfört, att

daghjälpen för huvudparten av de försäkrade med hänsyn till dessas löneläge

bör uppgå till minst 12 kronor. I samband härmed har utredningen berört

förhållandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och en obligatorisk sjukoch

yrkesskadeförsäkring i enlighet med socialförsäkringsutredningens förslag.

Utredningen har framhållit, att någon överensstämmelse i detalj inte

är möjlig. Bl. a. är karenstiden sex dagar inom arbetslöshetsförsäkringen

men endast tre dagar inom den föreslagna sjuk- och yrkesskadeförsäkringen.

En viss samordning finner utredningen emellertid önskvärd.

Vad utredningen sålunda anfört synes inte ge anledning till erinran. I fråga

om förhållandet till sjukförsäkringen vill jag nämna, att förut denna dag

till lagrådet remitterats ett lagförslag, vilket beträffande ersättningsbeloppen

nära ansluter sig till socialförsäkringsutredningens förslag. En allmän

överensstämmelse mellan ifrågavarande socialförsäkringsgrenar i fråga om

ersättningarnas storlek är otvivelaktigt önskvärd även om betydande skillnader

i vissa hänseenden inte torde kunna undvikas med hänsyn till de

fundamentala olikheterna med avseende på försäkringsgrenarnas förutsättningar

och uppbyggnad. Den planerade reformen av sjukförsäkringen bör

sålunda beaktas vid behandlingen av spörsmålen rörande arbetslöshetsförsäkringen.

Vid behandlingen av frågan om ersättningarna inom arbetslöshetsförsäkringen

måste också förhållandet till de behovsprövade hjälpformerna,

främst kontantunderstöden, tillmätas betydelse. En förutsättning för att en

frivillig arbetslöshetsförsäkring skall kunna upprätthållas, är givetvis att

den lämnar förmåner, som klart överstiger vad som kan erhållas utan avgiftsbetalning.

Utredningen liar föreslagit, att daghjälpens maximibelopp, vilket sedan

den 1 juli 1950 är 8 kronor, skall höjas till 20 kronor. Landsorganisationen

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

och De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har ifrågasatt huruvida

ett fixt maximibelopp bör finnas eller om inte överförsäkringsreglerna

bör vara den enda maximeringen. Landsorganisationen har emellertid närmast

uttalat sig för ett maximerat daghjälpsbelopp samt en påbyggnad av det

av utredningen föreslagna grundstatsbidraget. Både Landsorganisationen och

Samorganisationen har framfört önskemål om en automatisk reglering av

bl. a. daghjälpsmaximum vid höjning av lönenivån. Statskontoret har föreslagit,

att daghjälpen skall maximeras till 15 kronor. För egen del är jag

inte beredd att förorda ett avskaffande av det särskilda daghjälpsmaximum

och inte heller någon automatisk reglering av detta maximum. Dessa spörsmål

bör hållas öppna i avbidan på utredningsarbetets slutförande. Det föreslagna

maximibeloppet 20 kronor motsvarar om hänsyn tages till löneutvecklingen

sedan försäkringens tillkomst nära det ursprungliga maximibeloppet

6 kronor. Jag tillstyrker, att daghjälpens maximibelopp i enlighet

med förslaget fastställes till 20 kronor.

Något minimibelopp för daghjälpen synes såsom utredningen anfört inte

erforderligt.

Enligt utredningsförslaget skall såväl make- och husföreståndarinnetilllägg

som barntillägg bibehållas inom arbetslöshetsförsäkringen. Tilläggen,

som sedan år 1945 utgår med en krona 25 öre resp. en krona per dag föreslås

höjda till 2 kronor resp. en krona 50 öre per dag. Svenska arbetsgivareföreningen

har hänvisat till att socialförsäkringsutredningen för den samordnade

sjuk- och yrkesskadeförsäkringens del inte föreslagit make- eller

husföreståndarinnetillägg samt barntillägg endast med en krona för 1—2

barn, 2 kronor för 3—4 barn o. s. v. Föreningen har ansett, att dessa regler

bör tillämpas även inom arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringsinspektionen

har ställt sig tveksam till ett bibehållande av make- och husföreståndarinnetillägg

inom arbetslöshetsförsäkringen. Statskontoret har föreslagit,

att nämnda tillägg skall höjas endast till en krona 75 öre samt barntilläggen

till en krona 25 öre.

Såsom förut nämnts bör en allmän överensstämmelse de olika socialförsäkringsgrenarna

emellan eftersträvas men skiljaktigheter måste tolereras

på vissa punkter. En sådan punkt torde familjetilläggen vara. Även vid ett

genomförande beträffande sjuk- och yrkesskadeförsäkringen av socialförsäkringsutredningens

förslag synes starka skäl tala för utredningsförslaget

beträffande arbetslöshetsförsäkringen. Då daghjälpens belopp är beroende

av varje enskild kassas beslut och kassornas förutsättningar är olika med

hänsyn till arbetslöshetsrisk in. in. finns i fråga om arbetslöshetsförsäkringen

ett behov av en garanti för tillräckliga ersättningar åt familjeförsörjarna

vilket inte föreligger inom en sjuk- och yrkesskadeförsäkring med den föreslagna

utformningen, där sjukpenningen bestämmes med hänsyn till den

försäkrades beräknade arbetsförtjänst. På grund härav och med hänsyn till

kontantunderstöden synes det inte välbetänkt att nu avskaffa något av

familjetilläggen inom arbetslöshetsförsäkringen. De av utredningen föreslagna

beloppen synes böra godtagas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

69

Vid en jämförelse mellan de maximiersättningar som skulle kunna utgå

enligt de båda föreliggande förslagen bör beaktas dels att karenstiden är

minst sex dagar inom arbetslöshetsförsäkringen men endast tre inom den

föreslagna sjuk- och yrkesskadeförsäkringen dels ock att ersättning inom

sistnämnda försäkring föreslås utgå för sju dagar per vecka medan inom

arbetslöshetsförsäkringen ersättning utgår endast för sex dagar. Den för

arbetslöshetsförsäkringen föreslagna maximala daghjälpen 20 kronor jämte

maketillägg 2 kronor per dag överstiger inte den föreslagna maximala sjukpenningen

20 kronor per dag. Däremot medför de föreslagna bestämmelserna,

att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen under vissa förutsättningar

kan komma att uppgå till högre belopp än inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringen,

varvid dock ersättningarna inom arbetslöshetsförsäkringen maximeras

genom särskilda överförsäkringsregler.

Beträffande överförsäkringsreglerna har utredningen, som undersöker

möjligheten att övergå till överförsäkringsgränser i relation till nettoinkomsten

i stället för som f. n. är fallet bruttoinkomsten, inskränkt sig till

att såsom ett provisorium föreslå, att maximigränsen 90 % av bruttoinkomsten,

vilken nu gäller för familjeförsörjare med mer än två barn, skall

avskaffas. Tills vidare skall sålunda enligt förslaget gälla att daghjälp jämte

familjetillägg inte får överstiga 60 % av bruttoinkomsten för ensamstående

försäkrad eller 80 % av bruttoinkomsten för familjeförsörjare. Utredningen

har själv framhållit, att sistnämnda gräns inte är tillfredsställande vid

högre inkomster men har ansett, att några olägenheter härav inte behöver

befaras under den närmaste tiden. Erinringar mot förslaget i denna del har

anförts endast av Svenska arbetsgivareföreningen, som föreslagit, att 80- procentgränsen för familjeförsörjare skall kompletteras med lägre procentgränser

vid högre daghjälpsbelopp. Med hänsyn till redogörarnas arbete är

det emellertid angeläget afl ha så få överförsäkringsgränser som möjligt.

Utredningens förslag synes kunna godtagas som ett provisorium. Jag förutsätter,

att frågan om karenstid vid övergång från sjukförsäkring till arbetslöshetsförsäkring

ägnas uppmärksamhet vid det fortsatta utredningsarbetet.

Vad angår finansieringen av arbetslöshetskassornas verksamhet har utredningen

till en början berört frågan om särskilda arbetsgivarbidrag till

kostnaderna. Enligt utredningens mening är sådana bidrag i och för sig inte

otänkbara trots att försäkringen är frivillig. Utredningen anser emellertid,

att frågan om dylika bidrag bör behandlas i samband med ett mera allmänt

övervägande av olika vägar för socialpolitikens finansiering, .lag delar denna

uppfattning och anser sålunda inte frågan om särskilda arbetsgivarbidrag

aktuell i förevarande sammanhang.

Utredningen har föreslagit, att kostnaderna för den avsevärda höjning av

ersättningsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen som befunnits erforderlig

skall fördelas mellan staten och de försäkrade. Daghjälpsbidraget, som börjar

utgå när antalet understödsdagar per årsmedlem i en kassa eller en klass

inom en kassa överstiger .‘1 och som med till eu början hastigt stigande pro
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

centtal utgår t. o. in. 35 understödda dagar per årsmedlem, föreslås oförändrat.

Ej heller i fråga om familjetilläggsbidraget, vilket utgör 75 % avkassans

utgifter för familjetillägg, föreslås någon ändring. Statens kostnader

för ifrågavarande bidrag ökas emellertid givetvis vid en höjning av daghjälp

och familj etillägg. Grundstatsbidraget föreslås höjt från nuvarande 75

öre per daghjälp till högst 5 kronor per daghjälp. Utredningen har — med

framhållande av att exakta siffror ej kan anges — beräknat, att förslagen

kommer att medföra en höjning av statens andel av understödskostnaderna,

räknat på försäkringen som helhet, exempelvis vid 2 understödda dagar per

årsmedlen från ca 37 % med nuvarande statsbidrag, till ca 51 %; vid 4

understödda dagar per årsmedlem från ca 52 till ca 62 % och vid 5 understödda

dagar per årsmedlem från ca 57 till ca 66 %. För varje enskild kassa

eller klass inom kassa skulle förslagets genomförande medföra en ökning av

statens andel av understödskostnaderna vid högst 3 understödda dagar per

årsmedlem från ca 21 till ca 38 % samt vid exempelvis 5 understödda dagar

per årsmedlem från ca 37 till ca 51 %. Mot denna ökning av statens andel av

kostnaderna har erinringar framställts av statskontoret och Svenska arbetsgivareföreningen.

Kostnaderna för hjälp vid arbetslöshet är emellertid enligt

min mening utan tvivel av den arten att de till avsevärd del bör bäras

av samhället. Den föreslagna kostnadsfördelningen innebär, att de försäkrade

själva enligt utredningens uppskattning ännu vid 3,s understödda dagar

per årsmedlem skall bära ca 41 % av understödskostnaderna, räknat på

försäkringen som helhet. Jag vill erinra om att genomsnittliga antalet understödda

dagar per årsmedlem inom de erkända arbetslöshetskassorna

intet år under perioden 1943—1952 överstigit 3. (Möjligen blir dock antalet

understödda dagar högre för år 1953.) Förslaget kan sålunda sägas

innebära, att de försäkrade skall svara för minst ca 40 % av understödskostnaderna

vid sådan arbetslöshet som förekommit under det senaste

årtiondet. Jag vill hänvisa till att enligt socialförsäkringsutredningens förslag,

som ligger till grund för det denna dag till lagrådet remitterade förslaget

till sjukförsäkringslag, ca 45 % av kostnaderna skall falla på de försäkrade

inom den obligatoriska sjukförsäkringen. Slutligen bör framhållas,

att statens andel blir avsevärt lägre om man ser till arbetslöshetskassornas

inkomster, vilket beror på att en icke obetydlig del av inkomsterna går till

fondering. Utredningen har ansett, att frågan om kostnadsfördelningen bör

tas upp till ny behandling om fonderingsbehovet i framtiden skulle bli tillgodosett

och kassornas inkomstbehov därigenom minska. Under angivna förhållanden

synes den föreslagna ökningen av statens kostnadsandel — vilken

torde vara en förutsättning för en snabb höjning av ersättningsnivån

— kunna godtagas.

Försäkringsinspektionen har i anslutning till ett i direktiven för utredningen

åberopat uttalande av 1950 års besparingsutredning ifrågasatt lägre

statsbidrag än det föreslagna vid låg arbetslöshet samt högre bidrag vid

större arbetslöshet. Försäkringsinspektionen har sålunda ansett det böra

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

undersökas om inte en finansieringsform som innebär att staten åtar sig

rätt väsentligt ökade förpliktelser vid påtaglig arbetslöshet eventuellt skulle

medföra sådan minskning i behovet av fondbildning att det bleve möjligt

att avsevärt förbättra försäkringsförmånerna också vid ringa arbetslöshet

även om statsbidraget vid full sysselsättning skulle bli mindre än det föreslagna.

Statsbidragssystemet är emellertid redan nu anordnat så att statsbidraget

är lågt vid ringa arbetslöshet men stiger hastigt vid ökande arbetslöshet.

Såsom utredningen framhållit har det nuvarande statsbidragssystemet

lett till att de flesta kassorna vid arbetslöshet av den storlek som förekommit

under senare år erhåller tämligen ringa stöd på grund av att daghjälpsbidrag

inte utgår förrän antalet understödda dagar per årsmedlem

överstiger 3. Flertalet kassor har sålunda under de senaste åren inte erhållit

något daghjälpsbidrag. Att ge ett ökat statligt stöd sådan utformning att

statsbidraget i samma utsträckning som f. n. eller i ännu större utsträckning

skulle variera med arbetslösheten synes knappast lämpligt.

Den bästa effekten av ett ökat statligt stöd torde ernås om detta får formen

av ett förbättrat grundstatsbidrag. Ett sådant bidrag av den föreslagna

storleken ger kassorna möjlighet att omedelbart företa en betydande höjning

av daghjälpen. Vidare bindes därigenom även kassor med låg arbetslöshetsrisk

vid försäkringen. Beträffande dessa kassor föreligger eljest en viss risk

för att de skall frigöra sig för att slippa den statliga kontrollen med arbetsförmedlingstvång

för arbetslösa medlemmar m. m.

Den av utredningen föreslagna kombinationen av grundstatsbidrag och

daghjälpsbidrag synes med hänsyn till de olika inverkande faktorerna väl

avvägd.

Landsorganisationen har uttalat sig för att den av utredningen föreslagna

skalan för grundstatsbidraget skall byggas på upp till det föreslagna

maximibeloppet 20 kronor för daghjälpen. Enligt utredningsförslaget skall

grundslatsbidraget uppgå till 5 kronor vid en daghjälp av minst 16 kronor

50 öre men sedan inte stiga även om daghjälpsbeloppet fastställes till högre

belopp. Jag anser mig inte kunna förorda högre grundstatsbidrag än utredningen

föreslagit.

Utredningen har inte ansett tillräckligt erfarenhetsunderlag finnas för

att föreslå vare sig skärpning eller uppmjukning av de nu inom arbetslöshetsförsäkringen

tillämpade fonderingsprinciperna. Någon erinran häremot

synes inte kunna göras. Den nuvarande fonderingen — ca 200 miljoner kronor

vilket belopp efter genomförande av de föreslagna ersättningshöjningarna

beräknas behöva ökas med ca 100 miljoner kronor — synes inte anmärkningsvärt

stor för en försäkring av ifrågavarande omfattning.

Utredningen har föreslagit, att medlemsbidraget, som nu utgår med 2—4

kronor per årsmedlem, skall höjas till 3—5 kronor. Samtidigt skall den nuvarande

olikheten i reglerna beträffande kassor med veckoavgifter och kassor

med månadsavgifter avskaffas. Utredningen har bl. a. framhållit behovet

av att redogörarna erhåller sådan ersättning att en fast och kunnig redo
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

görarkår erhålles. Förslaget har i ifrågavarande del allmänt tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Jag förordar, att förslaget genomföres.

Såsom villkor för att de nya statsbidragsbestämmelserna skall få tillämpas

beträffande viss kassa har föreslagits, att kassan skall höja sin egendel

av daghjälpen med minst en krona jämfört med daghjälpen vid utgången av

år 1952. Tillsynsmyndigheten föreslås dock erhålla befogenhet att efterge kravet

på höjning då tillsynsmyndigheten med hänsyn till löneläget för kassans

medlemmar eller till kassans ekonomiska ställning finner detta erforderligt.

Samorganisationen har föreslagit att ifrågavarande villkor skall utgå eller,

om detta inte är möjligt, att tillsynsmyndigheten erhåller direktiv att välvilligt

pröva framställningar om dispens. För egen del finner jag det önskvärt,

att angivna krav på en insats från de försäkrades sida upprätthålles så

långt möjligt är. Endast om utpräglade svårigheter föreligger för en kassa

synes kravet böra efterges.

För innevarande budgetår har till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor

anvisats ett förslagsanslag av 14 milj. kronor. Arbetsmarknadsstyrelsen har

(skr. 22/8 1952) beräknat medelsbehovet under nästa budgetår till 14,7 milj.

kronor med nu gällande statsbidragsbestämmelser och under förutsättning

att antalet understödda dagar per årsmedlem uppgår till 2,6 eller samma

siffra som år 1950. (Motsvarande siffra för 1951 var endast 1,5 och torde för

1952 inte vara så hög som 2,s). Då ett flertal på kostnaderna inverkande

faktorer är osäkra är det vanskligt att göra beräkningar av kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen. Statsverkets kostnader vid genomförande av utredningens

förslag synes emellertid vid samma arbetslöshet som arbetsmarknadsstyrelsen

räknat med och en genomsnittlig daghjälp av ca 12 kronor

kunna uppskattas till 27—28 milj. kronor för helt budgetår. På grund av att

statsbidraget i regel utbetalas kalenderårsvis i efterskott har utredningen ansett,

att anslagsbehovet för nästa budgetår kan begränsas till 20 milj. kronor.

Sedan utredningens förslag lades fram har utvecklingen på arbetsmarknaden

varit sådan, att det synes sannolikt att antalet understödsdagar per årsmedlem

under år 1953 kommer att bli något högre än under 1950. Det är f. n.

inte möjligt att bedöma hur stort nämnda antal blir. Vid 3 understödsdagar

per årsmedlem kan kostnaderna för statsverket vid bifall till utredningens

förslag uppskattas till ca 33 milj. kronor för helt budgetår, vid 3,4 understödda

dagar till ca 38 milj. kronor och vid 3,6 understödda dagar till ca

41 milj. kronor, allt under förutsättning att antalet försäkrade uppgår till

ca 1 200 000 och att den genomsnittliga daghjälpen är ca 12 kronor. Enligt

vad jag inhämtat kan kassorna av tekniska skäl sannolikt som regel inte

genomföra höjningen av daghjälpen omedelbart vid nästa budgetårs ingång

utan höjningen torde komma att ske successivt under senare hälften av år

1953. Under sådana förhållanden torde anslaget för budgetåret 1953/54 inte

behöva anvisas med högre belopp än 20 milj. kronor trots den större arbetslösheten

innevarande år. Jag föreslår därför, att för nämnda budgetår till

Bidrag till erkända arbetslöshetskassor anvisas ett förslagsanslag av 20 milj.

kronor.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

73

Arbetslöshetskassornas rapporteringsskyldighet till tillsynsmyndigheten.

Enligt bestämmelserna i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om

statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor skall daghjälpsbidraget beräknas

med hänsyn till antalet understödsdagar per årsmedlem. Medlemsbidraget

utgår med visst belopp per årsmedlem. Enligt 6 § statsbidragsförordningen

motsvarar antalet årsmedlemmar under visst år summan av antalet

medlemmar vid utgången av varje kalendermånad av året, under vilken antagande

till erkänd arbetslöshetskassa hela tiden varit gällande, dividerad

med tolv. Antalet understödda dagar per medlem under visst år motsvarar

antalet dagar under året, för vilka daghjälp utgått, dividerat med antalet

årsmedlemmar under samma år.

Enligt 1 § kungörelsen den 23 november 1934 (nr 554) angående övervakandet

av erkända arbetslöshetskassor skall kassa senast den sista dagen

i varje månad till tillsynsmyndigheten insända rapport över verksamheten

under nästföregående kalendermånad. I rapporten, som skall avfattas enligt

av tillsynsmyndigheten fastställt formulär, skall intagas uppgifter angående

bl. a. medlemsantalet, arbetslöshetens omfattning bland medlemmarna, antalet

understödda dagar samt kassans ekonomiska rörelse och ställning. I

rapporten skall därjämte lämnas en kortfattad redogörelse över arbetsmarknadsläget

inom kassans verksamhetsområde.

I två motioner vid 1951 års riksdag (I: 96 och II: 64) hemställdes, att riksdagen

ville antaga förslag till ändringar av 6 § statsbidragsförordningen

och 1 § kungörelsen angående övervakandet av erkända arbetslöshetskassor

i syfte att möjliggöra en förenkling av kassornas redovisning till tillsynsmyndigheten.

Kassorna skulle insända rapporter över sin verksamhet varannan

månad i stället för som nu varje månad. Vidare föreslog motionärerna,

att kassornas räkenskapsår skulle få avse annan tid än kalenderår.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande över motionerna (1951: 22) bl. a.

att det föreslagna systemet med rapportering endast varannan månad skulle

komma att innebära en avsevärd arbetsbesparing såväl för arbetslöshetskassornas

huvudkontor som för de lokala redogörarna. Några invändningar mot

den föreslagna omläggningen ur statsbidrags- eller andra synpunkter ansågs

icke heller kunna göras. Då emellertid bestämmelserna om statsbidrag till

erkända arbetslöshetskassor skulle underkastas översyn genom särskilda

utredningsmän syntes kunna förmodas, att de föreslagna ändrade bestämmelserna

skulle komma att gälla endast en kort lid. Vid sådant förhållande

ansåg utskottet skäl icke föreligga att vidtaga de i och för sig önskvärda

författningsändringarna. På förslag av utskottet beslöt riksdagen att hos

Kungl. Maj :t anhålla, att i motionerna framställda önskemål togs under

övervägande vid den planerade översynen av bestämmelserna om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor (skr. 1951: 163).

1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen har den 17 januari 1952

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

avlämnat förslag till viss ändring i dels förordningen om statsbidrag till

erkända arbetslöshetskassor, dels kungörelsen angående övervakandet av

sådana kassor i syfte att möjliggöra införandet av varannanmånadsrapportering

inom arbetslöshetskassorna. Utredningen har funnit, att ett genomförande

av rapportering varannan i stället för varje månad skulle medföra betydande

arbetslättnad för såväl de lokala redogörarna inom arbetslöshetskassorna

som för kassornas huvudkontor. Några allvarligare olägenheter

befaras inte till följd av ändringen. Statsbidragets storlek skulle enligt vad

utredningen funnit påverkas endast obetydligt. För att möjliggöra tillfredsställande

kontroll från tillsynsmyndighetens sida har utredningen emellertid

föreslagit, att tillsynsmyndigheten erhåller befogenhet att avgöra, huruvida

varannanmånadsrapporteringen skall frångås för en eller flera kassor

och rapportskyldighet för varje månad återinföras. Tillsynsmyndigheten bör

vadare enligt förslaget äga bestämma, när rapport skall insändas.

över utredningens förslag har statskontoret, riksräkenskapsverket, arbetsmarknadsstyrelsen

och De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation

avgivit utlåtande. Samtliga tillstyrker förslaget.

Departementschefen.

Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen är i hög grad beroende av de

lokala redogörarnas insatser. Deras arbete inom försäkringen, som i stor

utsträckning utföres vid sidan av arbetet inom produktionen, är omfattande

och tidsödande. Som framhållits av utredningen, har arbetslöshetskassorna

stora svårigheter att erhålla och behålla redogörare, vilket måste vara

till skada för hela försäkringen. Jag finner det därför angeläget, att allt

göres för att underlätta redogörarnas arbete. Införandet av varannanmånadsrapportering

skulle innebära en betydande lättnad för såväl redogörarna

som kassornas huvudkontor. Då den verkställda utredningen visar, att

kostnaderna för statsverket i stort sett blir desamma bör det hinder mot införandet

av varannanmånadsrapportering, som f. 11. finnes i statsbidragsförordningen,

undanröjas. Jag tillstyrker därför de av utredningen i detta syfte

föreslagna ändringarna i statsbidragsförordningen.

Förlängning av viss garanti åt Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa.

I skrivelse den 26 oktober 1946 anhöll Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa

om 3 000 000 kronor som bidrag till kassans garantifond i syfte att

möjliggöra en höjning av daghjälpen och antalet understödsdagar. Kassan

föreslog, att beloppet skulle utgå ur det väntade överskottet av statens krigsförsäkringsnämnds

verksamhet.

Vid anmälan av proposition i ämnet till 1948 års riksdag (nr 125) framhöll

dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, att de av

kassan åsyftade förmånerna åt medlemmarna — ett daghjälpsbelopp av 5

kronor 25 öre oberäknat kristillägg och familjetillägg samt ett antal understödsdagar

av 120 per understödsår — syntes rimliga med hänsyn till de

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

75

relativt täta och långa arbetslöshetsperioder, som hade konstaterats föreligga

för sjöfolket även under goda tider och med hänsyn till att sjöfolket

i väntan på arbete ofta måste uppehålla sig å orter med höga levnadskostnader.

Med hänsyn till de särskilda svårigheter, som på grund av arbetsförhållandena

inom sjöfolksyrket mötte för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

inom detta yrke, fann departementschefen sig böra tillstyrka, att utöver

det vanliga statsbidraget stöd lämnades sjöfolkskassan under en övergångsperiod.

Stödet borde dock lämnas i form av en garanti, som trädde i kraft

vid sådan påfrestning å kassans medelstillgångar att dess fortsatta verksamhet

äventyrades.

Rörande den närmare utformningen av denna garanti anförde departementschefen

följande.

Man bör utgå från fondbehållningen per medlem vid senaste årsskiftet,

sedan det ordinarie statsbidraget till kassan inräknats i fonden. Kassan torde

kunna själv påtaga sig en rimlig minskning av denna fondbehållning per

medlem. Minskas den med högst omkring 20 procent, har kassan ändock

relativt goda förutsättningar att kunna fortsätta sin verksamhet. I den mån

minskningen överstiger 20 procent, bör kassan emellertid erhålla ett extraordinärt

statsbidrag till kompenserande av den överskjutande fondförlusten.

För att kassan allt fortfarande skall ha intresse av en billig och rationell

förvaltning och en omsorgsfullt omhänderhavd understödsverksamhet, torde

dock en hundraprocentig kompensation icke kunna komma i fråga för

den överskjutande fondförlusten. Om garantin skall kunna vara kassan till

verklig hjälp behövs emellertid å andra sidan en nära hundraprocentig kompensation.

Den fondförlust, som ligger utöver de tjugu procenten, bör därför

lämpligen kompenseras till 90 procent. Garantin torde vidare böra begränsas

till sex räkenskapsår. Det sammanlagda belopp för vilket staten skulle

ikläda sig garanti synes under nämnda förutsättningar — på grundval av

vissa av tillsynsmyndigheten gjorda försäkringstekniska överväganden —

kunna begränsas till 2 000 000 kronor.

Såsom förutsättning för den statliga garantin syntes böra gälla, att de av

kassan lämnade försäkringsförmånerna inte översteg ett daghjälpsbelopp

av 5 kronor 25 öre ävensom att daghjälp inte lämnades för mer än 120 dagar

per tolvmånadersperiod. Hinder syntes däremot inte böra möta mot att

försäkringsförmånerna inom den sålunda givna ramen eventuellt förbättrades

i den utsträckning tillsynsmyndigheten funne anledning medgiva.

I utlåtande (nr 101) i anledning av propositionen framhöll statsutskottet,

att de särskilda svårigheter, som på grund av arbetsförhållandena inom sjöfolksyrket

mötte för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen inom detta yrke,

kunde motivera att stöd utöver det vanliga statsbidraget lämnades sjöfolkskassan

under en övergångsperiod. Utskottet förutsatte härvid, att kassan

skulle allvarligt överväga förefintliga möjligheter att åstadkomma en

bättre balans mellan avgifter å ena sidan samt utbetalda försäkringsförmåner

och förvaltningskostnader å den andra, så att garantins utnyttjande i

görligaste mån inskränktes och den fortsatta verksamheten efter slutet av

garantitiden inte äventyrades.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad statsutskottet föreslagit

(skr. nr 214).

Garantin har inte till någon del tagits i anspråk.

I skrivelse den 24 september 1952 har Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa

anhållit om förlängning av försäkringsgarantin under ytterligare en

sexårsperiod. Kassan har framhållit, att den i görligaste mån sökt följa de

direktiv vilka fastställts som villkor för garantin. Sedan denna beviljades, har

daghjälpsbeloppet höjts till 7 kronor per dag. Denna höjning kompenseras

emellertid mer än väl av den ökning av veckoavgiften från 55 till 80 öre,

som under tiden ägt rum. Höjningen av daghjälpsbeloppet framstod som

en absolut nödvändighet med hänsyn till det försämrade penningvärdet och

innebar ingalunda någon realökning. Under erinran om den pågående utredningen

om en effektivisering av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

framhåller kassan, att en ökning av den nuvarande daghjälpen till det

dubbla skulle kräva en fördubbling av fonden. Kassan anför härom vidare

följande.

Att avgiftsvägen taga ut detta belopp av medlemmarna låter sig icke

göra. Avgiften betraktas redan nu av medlemmarna som hög och betungande.

Ihågkommas må, att utöver denna försäkringsavgift ha medlemmarna

jämväl att erlägga pensions- och välfärdsavgifter, vilka exempelvis

för en matros tillhopa uppgå till omkring 40 kronor per månad. Skulle

härtill senare läggas en avgift för obligatorisk sjukförsäkring, varom förslag

föreligger hos Kungl. Maj:t, bleve de sammanlagda utgifter, som medlemmarna

finge att erlägga för utfående av olika sociala förmåner betydande.

De för sjöfartens vidkommande åtminstone delvis oroande framtidsutsikterna

skulle dessutom medföra att den avgiftshöjning, som i så fall skulle

erfordras, skulle kännas än mer betungande inför en kommande eller redan

inträdd försämring på arbetsmarknaden inom kassans verksamhetsområde.

För att utan tidsutdräkt kunna höja daghjälpsbeloppet till dess realvärde

före penningvärdets fall hemställer kassan, att den tidigare garantin åt kassan

om högst 2 000 000 kronor måtte förlängas för liden 1 januari 1954—31

december 1959, dock räknat med utgångspunkt från kassans fondbehållning

den 31 december 1953.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att kassans fond torde få anses

vara någorlunda tillfredsställande med nuvarande daghjälpsbelopp, men

otillräcklig efter en rimlig och önskvärd höjning av kassans förmåner. Styrelsen

framhåller vidare, att arbetslöshetsrisken för sjöfolket är relativt

stor. En betydande försämring i läget på fraktmarknaden har redan kommit

till synes, vilket medfört och med säkerhet kommer att medföra ytterligare

påfrestningar på kassans ekonomi. Under sådana förhållanden kan styrelsen

inte finna att den övergångsperiod, för vilken den lämnade garantin

avsetts, är till ända med utgången av år 1953.

Av stor betydelse i detta sammanhang är enligt arbetsmarknadsstyrelsens

uppfattning kungörelsen angående understöd till sjömän vid arbetslöshet

i utländsk hamn. Då denna understödsverksamhet ännu ej kommit i gång

i någon nämnvärd utsträckning låter det sig inte göra att förutse vilka på
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

77

frestningar denna kan komma att föranleda på kassans ekonomi. En åtstramning

av läget med verkningar även på utlandet för sjöfartens vidkommande

kommer att medföra ökade svårigheter för anställning i utländska

hamnar på både svenska och utländska fartyg. Detta måste komma att

medföra kännbara utgifter för kassan, vilket gör försäkringsgarantins förlängning

än ytterligare nödvändig.

Arbetsmarknadsstyrelsen vitsordar slutligen riktigheten av vad kassan

anfört om behovet av en ytterligare garanti än den fonden i och för sig utgör

för att kassan i någon mån skall kunna höja understödsförmånerna åtminstone

till deras realvärde före penningvärdets fall. En avgiftsökning skulle

även om den bleve ganska avsevärd och därmed alltför betungande för

medlemmarna inte kunna möjliggöra en dylik ökning av daghjälpsbelopp

och familjebidrag, i allt fall inte utan lång tidsutdräkt. Detta skulle komma

att medföra, att sjöfolket, när det gäller de sociala förmånerna, skulle komma

i ett ogynnsammare läge än andra kassors medlemmar, vilket ur alla

synpunkter måste anses orättvist och oskäligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker den gjorda framställningen men föreslår,

att garantin fastställes att gälla med utgångspunkt från fondens

storlek den 31 december 1952 och för de daghjälpsbelopp, som tillsynsmyndigheten

framdeles kan komma att genom registrering godkänna.

Departementschefen.

Det ekonomiska läget för sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa synes ha

förbättrats sedan år 1948, då beslut om nu ifrågavarande garanti fattades.

Enligt vad jag inhämtat uppgick fondbehållningen per medlem vid utgången

av år 1951 till 94: 93 kronor medan motsvarande belopp vid utgången av

1947 var 46: 73 kronor. Den genomsnittliga fondbehållningen per medlem i

samtliga erkända arbetslöshetskassor utgjorde emellertid vid utgången av

1951 159:62 kronor, varför sjöfolkskassan fortfarande måste anses relativt

ogynnsamt ställd. Med hänsyn till de speciella förhållandena inom sjöfolksyrket

föreligger vidare fortfarande svårigheter för kassans verksamhet, vilka

knappast har motsvarighet inom andra fack. Bl. a. må nämnas, att antalet

inbetalda avgifter per medlem och år inte är lika slort inom sjöfolkskassan

som inom de flesta andra kassor. Med hänsyn till dessa omständigheter och

till det i tidigare sammanhang behandlade behovet av en betydande höjning

av ersättningsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen, vilket behov inte är

minst utpräglat för sjöfolkets del, synes en alltför svår belastning på kassan

vara att befara, om garantin nu avvecklas. Jag förordar därför, att garantin

i enlighet med förslaget förlänges att gälla under ytterligare sex år fr. o. m.

år 1954. Villkoren för garantin bör vara oförändrade, dock att densamma i

enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag bör räknas med utgångspunkt

från fondens storlek den 31 december 1952 och för de daghjälpsbelopp,

som tillsynsmyndigheten framdeles kan komma att godkänna.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Kontantunderstöden.

Bestämmelser beträffande kontantunderstödsverksamheten finnes meddelade

i kungörelsen den 27 maj 1949, nr 278, angående vissa statliga och

statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet (arbetslöshetskungörelsen). I

denna regleras dock ej understödsbeloppen.

Kontantunderstöden består av dels dagunderstöd (grundbelopp, maketillägg

och barntillägg) dels hyreshjälp. Dagunderstödets grundbelopp är

dyrortsgraderat, och landets kommuner är indelade i tre grupper. Härvid

tillämpas i huvudsak den ortsgruppsindelning enligt 1935 års folkpensioneringslag,

som gällde vid lagens upphörande den 31 december 1947.

Intill den 1 februari 1953 gällde följande maximibelopp för kontantunderstöden.

Dagunderstöd (kronor per dag; beloppen fastställda 1948):

Ortsgrupp Grundbelopp Maketillägg Barntillägg

I........................ 3:50 1:25 1:—

II ........................ 3:75 1:25 1: —

III ........................ 4:— 1:25 1: —

Hyreshjälp (kronor per månad; beloppen fastställda 1941—1949):

Ortsgrupp Ensamstående Familjeförsörjare

I ........................... 20 40

II .......................... 30 60

III........................... 45 90

Hälsingborg................... 45 90

Malmö....................... 50 100

Göteborg..................... 60 120

Stockholm.................... 75 150

Kungl. Maj:t har den 30 januari 1953 — i avbidan på prövning av det

av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen avgivna, i det föregående

behandlade förslaget angående vissa förbättringar av ersättningarna inom

den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen — medgivit en provisorisk höjning

av kontantunderstöden fr. o. m. den 1 februari 1953, varvid följande maximibelopp

fastställts.

Dagunderstöd (kronor per dag):

Ortsgrupp Grundbelopp Maketillägg Barntillägg

I ........................ 5:— 1:25 1: —

II ........................ 5:25 1:25 1: _

III........................ 5:50 1:25 1: —

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

79

Hijreshjälp (kronor per månad):

Ortsgrupp

Ensamstående

I................................ 30

II................................ 45

III................................ 05

Göteborg, Malmö och Hälsingborg.... 75

Stockholm......................... 100

Familjeförsörjare

60

90

135

150

175

1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen har i samband med sitt

förut behandlade förslag beträffande ersättningarna inom arbetslöshetsförsäkringen

erinrat, att enligt socialvårdskommitténs förslag kontantunderstöden

skall avskaffas som särskild hjälpform och den behovsprövade hjälpen

vid arbetslöshet lämnas i form av socialhjälp. Utredningen utgår ifrån

att detta förslag i varje fall inte kommer att genomföras inom den närmaste

framtiden. Bortsett från möjligheten för kommunerna att vid arbetslöshet

lämna fattigvård enligt 2 § fattigvårdslagen skulle då kontantunderstöden

vara den kontanthjälp, som vid sidan av försäkringen står till förfogande

vid arbetslöshet. Utredningen fortsätter:

Förhållandet mellan försäkringen och kontantunderstöden har länge tilldragit

sig uppmärksamhet. Det ligger i sakens natur att en frivillig arbetslöshetsförsäkring

— som förutsätter att de försäkrade genom avgifter själva

bestrider en väsentlig del av kostnaderna för hjälpen — ej kan existera

om den inte erbjuder förmåner, som är avsevärt bättre än dem man kan

erhålla utan att betala avgifter. En väsentlig skillnad till försäkringens förmån

ligger givetvis däri att försäkringsersättningarna utgår utan behovsprövning,

medan kontantunderstöden är behovsprövade. Försäkringsersättningarna

bör emellertid också i fråga om beloppen i princip vara tydligt

bättre än kontantunderstöden och reellt lämnas på fördelaktigare villkor

än understöden till icke försäkrade. I proposition (nr 301, s. 15—16) till

1944 års riksdag med förslag till bl. a. höjning av maximibeloppet för daghjälpen

från arbetslöshetskassorna fixerade föredragande statsrådet förhållandet

beträffande beloppen inom kontantunderstödsverksamheten och försäkringen

så, att försäkringsersättningarna borde med minst 25 % överstiga

kontantunderstöden. Denna relation har inte kunnat upprätthållas.

Läget har i stället varit det att kontantunderstöden inte kunnat höjas med

hänsyn till att de då skulle ha kommit att bli lika fördelaktiga eller bättre

än de ersättningar som lämnades vissa grupper av försäkrade. Det har vid

behandlingen av dessa frågor förutsatts, att förhållandet mellan försäkringsersättningarna

och kontantunderstöden skulle beaktas i samband med

nu ifrågavarande utredningsarbete.

Utredningen har inte funnit det möjligt att föreslå någon genom ett visst

procenttal fixerad relation mellan försäkringsersättningar och kontantunderstöd.

Även vid bifall till utredningens förslag beträffande försäkringsersättningarna

bör man räkna med att marginalen mellan dessa ersättningar

och kontantunderstöden ibland kan bli knapp. Under sådana förhållanden

är det enligt utredningens mening av vikt att villkoren för erhållande

av kontantunderstöd i möjligaste mån anpassas efter försäkringens villkor.

Härvid bör emellertid skillnad göras mellan utförsäkrade kassamedlemmar

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

å ena sidan samt övriga arbetslösa å andra sidan. I fråga om arbetslösa tillhörande

grupper, som enligt nuvarande eller framdeles eventuellt ändrade

bestämmelser har möjlighet att ansluta sig till försäkringen men underlåter

att göra detta för att slippa avgifterna, är det däremot angeläget att utpräglad

återhållsamhet iakttages vid utlämnande av kontantunderstöd. Försäkringens

regler om karenstid, överförsäkringsregler, säsongrestriktioner

in. in. bör beaktas så att inte kontanlunderstöden blir fördelaktigare än försäkringsersättningarna.

Nu gällande bestämmelser bör, anför utredningen,

ses över med beaktande av denna synpunkt. Som exempel på en bestämmelse,

som bör ändras, nämner utredningen den nuvarande föreskriften om

maximering av kontantunderstödet i förhållande till arbetsinkomsten. Enligt

denna bestämmelse kan kontantunderstödet tillåtas stiga till bruttolönens

belopp, medan försäkringsersättningen maximeras till 60 % av bruttolönen

för ensamstående.

Utredningen har slutligen anfört, att målet givetvis bör vara att försäkringsersättningarna

bringas upp till sådan nivå att tillskott i form av kontantunderstöd

inte erfordras. Intill dess att så skett bör dock den nuvarande

möjligheten för försäkrade att få hyreshjälp bibehållas.

I utlåtande över utredningens förslag har socialstyrelsen bl. a. förklarat,

att styrelsen inte kan ansluta sig till uppfattningen att i fråga om villkoren

för erhållande av kontantunderstöd skillnad skulle göras mellan utförsäkrade

kassamedlemmar å ena sidan samt övriga arbetslösa å andra sidan.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 9/2 1953) föreslagit, att maximibeloppen

för kontantunderstöden skall fastställas till de belopp som 1951 års

utredning om arbetslöshetsförsäkringen räknat med i sitt förenämnda betänkande.

Dagunderstödet föreslås sålunda höjt till 6 kronor utan dyrortsgradering,

maketilllägget till 2 kronor och barntillägget till en krona 50 öre

per barn. Hyreshjälp bör enligt förslaget få medges med högst den faktiska

hyrans belopp utan annan maximering.

Remissbehandlingen av styrelsens förslag är ännu inte avslutad.

Departementschefen.

Såsom utredningen anfört bör man tills vidare utgå ifrån att kontantunderstöden

bör bestå som en särskild hjälpform avsedd för arbetslösa vilka

är i behov av kontanthjälp men inte erhåller sådan genom arbetslöshetsförsäkringen,

vare sig detta beror på att vederbörande inte är anslutna till

försäkringen eller på att de är utförsäkrade. Otvivelaktigt är det av vikt

att en inte alltför liten marginal finnes mellan ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen

och kontantunderstöden. Vid bifall till de av mig i det

föregående tillstyrkta förslagen synes förutsättningar för upprätthållande

av en sådan skillnad i flertalet fall kunna påräknas. Den omständigheten att

försäkringsersättningarna varit så låga har under senare år hindrat en i

och för sig motiverad höjning av kontantunderstöden. Av samma anledning

har frågan om dyrortsgraderingen av kontantunderstöden, vilken fråga

vid upprepade tillfällen uppmärksammats av riksdagen, inte kunnat upp
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 166.

81

tagas till omprövning. Dåvarande chefen för socialdepartementet anförde

vid anmälan av anslagsbehovet till arbetslöshetsbekämpande åtgärder för

budgetåret 1951/52 (prop. 1951:152 s. 17), att frågan om en höjning av

kontantunderstöden med hänsyn till den ringa arbetslösheten syntes kunna

utan större praktisk olägenhet anstå tills vidare. Om kontantunderstödsverksamheten

till följd av ökad arbetslöshet fick en betydande omfattning

under budgetåret 1951/52 borde Kungl. Maj :t dock kunna medge en höjning

av beloppen. Vid behandlingen av motsvarande anslag för innevarande

budgetår berördes frågan inte. Vid anmälan av 1953 års statsverksproposition

(V ht s. 126) anförde jag emellertid, att det var min avsikt att senare

ta upp frågan om en provisorisk höjning av understödsbeloppen. Då antalet

arbetslösa i behov av kontantunderstöd under vintern 1952—1953 ökats avsevärt

har jag sedermera ansett en dylik provisorisk höjning erforderlig. De

nya maximibestämmel serna har redovisats i det föregående.

Om riksdagen bifaller de beträffande arbetslöshetsförsäkringen framlagda

förslagen kan ytterligare någon höjning av maximibeloppen för kontantunderstöden

övervägas. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva denna

fråga. De spörsmål om en mera detaljerad anpassning av villkoren för kontantunderstöd

efter försäkringens villkor som aktualiserats av 1951 års utredning

om arbetslöshetsförsäkringen är jag inte beredd att f. n. ta ställning

till.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2

mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända

arbetslöshetskassor; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 15

juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;
dels

besluta, att statsverket skall för tiden 1 januari 1954

—31 december 1959, under de förutsättningar och på de villkor

jag i det föregående föreslagit, lämna Sjöfolkets erkända

arbetslöshetskassa särskilda bidrag med ett sammanlagt belopp

av högst 2 000 000 kronor;

dels ock för budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln

till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor anvisa ett förslagsanslag

av 20 000 000 kronor.

G Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr lGti.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

83

Bilaga 1.

Medlemsantal och tillförsäkrad dnirlijsil j» inom de erkända

arbetslöshetskassorna den 30 juni 1952.

Tillförsäkr. dag-

Kassa

Antal med-

hjälp (inkl. grund-

lemmar

statsbidr.)

d. 30/6 52

d. 30/6 52

kr.

Beklädnadsarbetarnas..

Sadelmakarnas........

Stenindustriarbetarnas .

Handelsanställdas.....

Sko- o. läderarbetarnas

Träindustriarbetarnas..

Musikernas...........

Lantarbetarnas.......

Frisörernas...........

Livsmedelsarbetarnas ..

Textilarbetarnas......

Gjuteriarbetarnas.....

Gruvindustriarbetarnas .

Handelstjänstemännens.

De kemisk-tekniska industriarb.

j Bleck o. Plåtslagarnas........

Försvarsverkens civ.personals..

! Bryggeriarbetarnas...........

j Transportarbetarnas..........

I Metallindustriarbetarnas......

Bokbinderiarbetarnas.........

Hotell, kafé- o. rest.anst......

Handelsresandenas...........

Fabriksarbetarnas............

Industritjänstemännens.......

Elektrikernas.................

Arbetsledarnas...............

| Målarnas....................

Sjöfolkets ...................

I Vägarbetarnas...............

[ Järnvägsmännens.............

j Maskinbefälets...............

| Teateranställdas..............

Typografernas...............

Byggnadsarbetarnas ..........

Skogs- o. flottningsarbetarnas. .

| Murarnas..........

Hotelltjänstemännens

38 879

6: 64

5 511

7: 31

4 620

5: 17

70 856

7: 15

10 369

7: 46

57 794

7: 71

6 238

4: 71

38 943

6: 07

4 037

7: 05

38 828

7: 81

44 727

7: 71

12 702

7: 88

10 703

6: 41

17 507

7: 76

14 360

7: 28

3 433

7: 61

20 225

7: 09

7 215

7: 36

36 665

7: 74

230 010

7: 43

11 322

6: 64

23 749

7: 03

513

8: 00

62 689

5: 03

72 636

6: 79

18 655

8: 00

28 966

8: 00

17 388

7: 90

20 503

7: 00

16 489

8: 00

24 987

8: 00

2 784

5:00

545

7: 42

14 407

7: 39

114 520

7: 97

22 704

6: 00

13 402

8: 00

2 510

7: 22

Samtliga

1 142 391

7: 24

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 166,

Bilaga 2.

Understödsverksamhetens omfattning inom varje erkänd

arbetslöshetskassa är 1951.

Antal

Utbetalat understöd i kr.

under år 1951

under-

stödda

dagar

1951

Dag-

hjälp

Make- o. |

husförest,

tillägg

Barn-

tillägg

Summa ■

Per

medlem

47 118

299 081

6 810

11 044

316 935 i

6: 73

15 772

110 406

6 406

7 481

124 293

7: 88

23 518

108 321

23 197

13 847

145 365!

6: 18

24 271

178 788

12 023

10 457

201 268

8: 29

22 354

157 026

13 109

10 026

180 161

8: 06

77 206

514 080

61 534

52 257

627 871

8: 13

24 272|

143 166

10 054

8 235

161 455

6: 65

58 361’

309 215

29 881

41 096

380 192

6: 51

949

6 755

133

335

7 223

7: 61

105 218

798 824

43 072

29 705

871 601

8: 28

57 316

428 017

13 229

16 176

457 422

7: 98

11 927

95 142

11 201

1 892

108 235

9: 07

15 741

108 251

16 484

1 722

126 457

8: 03

3 961

28 867

1 988

1 283

32 138

8: 11

8 664

58 657

6 252

2 578

67 487

7: 79

5 151

40 944

3 371

3 289

47 604

9: 24

15 162

96 185

13 447

6 478

116 no

7: 66

6 678

47 351! 2 972

1 191

51 514

7: 71

79 573

574 363

72 268

61 001

707 632

8: 89

112 935

860 975

89 427

23 441

973 843

8: 62

2 020

11 772

615

495

12 882

6: 38

23 266

168 537

4 499

11 895

184 931

7: 95

551

4 408! 460

297

5 165

9: 37

87 961

478 436

58 731

40 110

577 280

6: 56

14 160

96 429

8 240

9 908

114 577

8: 09

11 067

69 103

8 678

7 518

85 299

7: 71

1 580

11 053

1 681

1 418

14 155| 8: 96

236 078

1 688 530

192 533, 180 217

! 2 061 280 8: 73

12 098

84 625

5 910

4 882; 95 417 7: 89

30 146

168 345 i 30 401

40 383] 239 129

7: 93

15 306

120 636 12 168

16 524 149 328

9: 76

350

1 750! 183 119 2 052

5: 86

2 366

14 366

460 698! 15 524

6: 56

2 581

19 136

1 294 1 379| 21 809

8: 45

402 286

2 796 092

382 685'' 365 841 3 544 618

8: 81

36 031

162 13i

34 207'' 60 500| 256 846

7: 13

80 423

568 06c

75 328 62 222! 705 618

8: 77

6

18

18

3: 00

1 674 423

1 11 427 852 1 254 937! 1 107 940 13 790 729; 8: 24

Kassa

Beklädnadsarbetarnas. . .

Sadelmakarnas.........

Stenindustriarbetamas . .

| Handelsanställdas......

Sko- o. läderarbetarnas..

Träindustriarbetarnas . .

Musikernas...........

Lantarbetarnas .......

Frisörernas...........

Livsmedelsarbetarnas .

Textilarbetarnas .

Gj uteriarbetarnas

De kemisk-tekniska ind

Bleck- o. Plåtslagarnas

Försvarsverkens civ.pers

Bryggeriarbetarnas ....

Transportarbetarnas . ..

Metallindustriarbetarnas

Bokbinderiarbetarnas . .

Hotell-, kafé- o. rest.anst,

Handelsresandenas.....

Fabriksarbetarnas.....

Industritjänstemännens.

Elektrikernas.........

Arbetsledarnas........

Målarnas.............

Sjöfolkets ............

Vägarbetarnas.........

Järnvägsmännens......

Maskinbefälets.........

Teateranställdas.......

Typografernas........

Byggnadsarbetarnas.. . .

Skogs- o. flottningsarb.

Murarnas.............

Hotelltjänstemännens . .

Samtliga

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

85

Bilaga 3.

De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet 1935—1951.

År

Antal

årsmed-

lemmar

Arbets-

löshets-

procent

Antal

under-

stöds-

dagar

Antal

under- stödsdagar

per års- medlem

Under-

stöds-

procent1

Utbetalat

understöd

per under- stödd dag

kr

Erlagda

avgifter

per års- medlem

kr

Stats-

bidrags-

procent1 2

1935 ......

40 813

9.0

157 913

3.9

13.6

2: 35

13: 14

34.9

1936 ......

76 302

11.4

400 010

5.2

14.7

2: 70

17: 70

37.1

1937 ......

120 400

8.9

624 328

5.2

18.7

2: 90

18: 61

36.1

1938 ......

176 137

7.9

987 796

5.6

22.5

2: 90

18: 10

35.0

1939 ......

189 664

6.4

806 115

4.3

21.2

2: 97

18: 05

30.4

1940 ......

206 532

7.9

1 501 658

7.3

29.5

2: 88

16: 08

42.8

1941......

273 504

8.6

2 026 814

7.4

27.9

3: 26

16: 48

51.0

1942 ......

436 919

5.2

2 168 696

5.1

30.0

4: 38

21: 78

55.1

1943 ......

676 315

4.9

1 851 275

2.7

17.9

4: 68

23: 01

35.5

1944 ......

738 246

5.1

1 995 224

2.7

17.1

4: 96

23: 58

28.9

1945 ......

801 499

5.1

2 423 134

3.0

18.9

6: 19

23:41

43.5

1946 ......

853 011

4.0

1 639 400

1.9

15.4

6: 63

25: 35

38.4

1947 ......

913 407

3.9

1 588 175

1.7

14.2

6: 99

25: 01

38.8

1948 ......

1 020 343

4.4

2 372 373

2.3

17.0

7: 38

26: 10

46.0

1949 ......

1 047 140

3.9

2 948 112

2.8

22.9

7: 87

27: 32

47.0

1950 ......

1 072 078

3.5

2 804 937

2.6

24.2

8: 05

27: 63

43.9

1951......

1 112 050

2.9

1 674 423

1.5

16.5

8: 24

27: 60

35.0

1 Visar för huru stor del av den genom arbetslöshetsfristämpling redovisade tiden (= arbetslöshetsprocenten)

försäkringsersättning (»understöd#) utgått.

2 Statsbidrag till understöd i procent av summa utgivet understöd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1953:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferen s. 15 i texten
  2. Rskr. 1953:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni s. 10 i texten
  3. S2LU 1953:7 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m., dels ock i ä s. 1 i texten