Sök i Ratio Lex

Med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift

26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:20, Med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med hemställan om bemyndigande

för Kungl. Maj:t att förordna om restitution

i vissa fall av skatt å bensin, som användes vid

jordbrukets drift; given Stockholms slott den 19 december

1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag om införande för tiden den 1 januari

1953—den 31 december 1954 av rätt till viss restitution av bensinskatt, som

erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer. Restitutionen skall

avse ett belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år 1954 samt

utgå till ägare av bensindriven gummihjulstraktor under förutsättning att

traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953v 1 samt. Nr 20.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 december

1952.

Närv arande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om viss

restitution av skatt å bensin samt anför därvid följande.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj ris bemyndigande den 23 februari 1951 uppdrog

jag åt en särskilt tillkallad utredningsman att verkställa en allmän utredning

rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. I direktiven för utredningen

har framhållits bl. a. att flera skäl talade för att en ny avvägning

komme till stånd mellan beskattningen på motorfordon och på bensin

med sikte på att överföra en större del av skattebördan på motorfordonen.

Vidare har i direktiven anförts att då en sådan omläggning kunde

komma att medföra en sänkning av bensinpriset, skulle frågan om rätt till

restitution av bensinskatt i motsvarande mån minska i betydelse. Nämnda

fråga borde dock vid utredningen tagas upp till närmare undersökning,

och det vore angeläget att ett eventuellt restitutionsförfarande icke bleve

onödigt komplicerat.

Med skrivelse den 30 oktober 1952 har utredningsmannen överlämnat en

av honom utarbetad promemoria med förslag om införande av rätt till viss

restitution av bensinskatt, som erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer.

I promemorian framhålles inledningsvis att utredningen rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken icke hunne slutföras förrän under år 1953,

varför eventuella förslag till ändringar i denna beskattning kunde föreläggas

tidigast 1954 års riksdag och träda i kraft den 1 januari 1955. I olika

sammanhang hade understrukits de olägenheter som förelåge i det hänseendet,

att bensinskatt — avsedd att användas till täckande av kostnaderna

för vägväsendet — uttoges jämväl för bensin som förbrukades till jord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

3

brukets bensindrivna traktorer. Med hänsyn härtill hade det ansetts böra

undersökas, huruvida möjligheter förelåge att — för tiden till dess ändringarna

i beskattningen av motorfordonstrafiken blivit genomförda — undanröja

dessa olägenheter genom ett mera förenklat restitutionsförfarande. I

promemorian framlägges förslag till ett sådant förfarande.

Över nämnda promemoria ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands,

Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län (yttranden

från hushållningssällskapen i Östergötlands, Kristianstads och

Värmlands län ävensom från Älvsborgs läns norra hushållningssällskap ha

fogats vid respektive länsstyrelses utlåtande), Sveriges lantbruksförbund

samt Riksförbundet Landsbygdens folk.

Därjämte har Svenska vägföreningen ingivit en skrift i anledning av promemorian.

Gällande författningsbestämmelser m. m.

Bestämmelser om skatt å bensin äro upptagna i förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Bensinskatten —

som utgår för till riket införd och här tillverkad bensin samt uppbäres vid

importen resp. vid tillverkningsstället — har under nedan angivna tidsperioder

utgått med följande belopp:

Tidsperiod

Skatt (öre

per

liter)

1/7

1929-

- 3/6

1931

6

4/6

1931-

-30/4

1932

(6

+ 2

=)

8

1/5

1932-

-30/6

1938

10

1/7

1938-

-31/12

1939

12

1/1

1940-

-30/6

1940

(12

+ 4

=)

16

1/7

1940-

-31/12

1945

(12

+ 25

=)

37

1/1

1946-

-31/3

1948

18

1/4

1948-

-31/12

1950

(18

+ 27

=)

45

1/1

1951-

25

Rätteu till restitution av erlagd bensinskatt regleras i 5 § nyssnämnda

förordning, däri stadgas att restitution må åtnjutas i följande fall, nämligen
a)

för bensin, som i oförändrat skick utföres till utrikes ort eller svensk

frihamn;

b) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg, härunder inbegripet

start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt vid yrkesmässigt

utövande av fiske;

c) för bensin, som vid tillverkning av motorer användes för avprovning

av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan att därvid transportmedel

framföres; samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

annat tekniskt ändamål än motordrift.

I 1929 års förordning finnes sålunda icke upptagen någon bestämmelse

om rätt till restitution av skatt för bensin som användes till bensindrivna

redskap vid jordbruket.

Frågan om lättnader i beskattningen av bensin, som förbrukas inom jordbruket,

har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,

bl. a. vid 1938 och 1939 samt 1948 och följande års riksdagar.

Den närmare behandlingen av berörda fråga framgår av propositionerna nr

188/1949 och 178/1950 samt bevillningsutskottets utlåtanden nr 23/1948

(s. 10 ff.), nr 42/1949, nr 66/1950 (reservationen), nr 36/1951 (reservationen

av herr Olsson i Gävle m. fl.) och nr 59/1952. Av vad därvid förekommit

må här framhållas, att 1948 års riksdag — som beslöt en höjning av bensinskatten

från 18 till 45 öre per liter från och med den 1 april 1948 genom

uttagandet av en tilläggsskatt av 27 öre per liter — bemyndigade Kungl.

Maj :t att förordna om restitution av tilläggsskatten å sådan bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april

1948—-den 31 mars 1949, och att sedermera 1949 och 1950 års riksdagar

lämnat liknande bemyndiganden för tiden den 1 april 1949—den 31 december

1950.

Genom att Kungl. Maj:t utnyttjat dessa bemyndiganden har restitution

sålunda beviljats i förevarande hänseende med 27 öre per liter under den tid

då bensinskatten utgått med 45 öre per liter.

Beträffande sättet för genomförandet av denna restitution utav tilläggsskatten

på bensin må här nämnas, att Kungl. Maj :t uppdrog åt statens

livsmedelskommission resp. statens jordbruksnämnd att handlägga restitutionsärendena.

Enligt av dessa myndigheter utfärdade bestämmelser var

restitutionssökanden skyldig att lämna närmare uppgifter angående sitt jordbruk

samt rörande den areal som för olika ändamål bearbetats med anlitande

av bensindriven traktor.

Sedan chefen för finansdepartementet efter Kungl. Maj :ts den 12 november

1948 lämnade bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för utredning

av frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes

bl. a. vid jordbrukets drift, ha nämnda sakkunniga avgivit förslag i ämnet

den 30 november 1949. Enligt förslaget skulle restitution beviljas jordbrukare

antingen med tillämpning av ett s. k. normsystem (d. v. s. bensinförbrukningen

skulle antagas uppgå till vissa närmare angivna kvantiteter för

olika slag av bearbetad areal jordbruksjord men samtidigt bestyrkas genom

företeende av leveranssedlar å inköpt bensin) eller ock efter den faktiska

förbrukningen i enlighet med sökandens bokföring. Sagda förslag, som under

remissbehandlingen rönte stark kritik med hänsyn till det invecklade

restitutionsförfarandet, har hittills icke föranlett någon ytterligare åtgärd

från statsmakternas sida. Jag vill erinra om att jag i förenämnda proposition

nr 178/1950 uttalade att jag — utan att taga ställning till frågan om

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

det principiellt berättigade i kravet på restitution av bensinskatt för de här

ifrågavarande ändamålen — kommit till den uppfattningen att sakkunnigiörslaget

i vart fall icke kunde utan en tidskrävande överarbetning läggas

till grund för lagstiftning i ämnet.

Vissa statistiska uppgifter.

I sin förenämnda promemoria har utredningsmannen lämnat vissa uppgifter

angående bensinskatten och j ordbrukskalkylen. Av

uppgifterna, vilka hämtats ur propositionen den 25 april 1952, nr 236, må

här återgivas följande.

Enligt en hösten 1950 verkställd undersökning fanns i Sverige den 1 oktober

1950 sammanlagt 59 750 egentliga jordbrukstraktorer. Nyanskaffningen

av traktorer under produktionsåren 1950/51—1952/53 beräknades till

respektive 13 402, 11 286 och 10 000. Antalet i gång varande traktorer den

31 augusti 1953 beräknades till 85 938; och det genomsnittliga antalet i drift

varande traktorer under produktionsåret 1952/53 uppskattades till omkring

82 400. Under samma produktionsår beräknades antalet dragbilar

(epatraktorer) i jordbruket till 8 500 och antalet jeepar som ägdes av jordbrukare

till 570.

I fråga om fördelningen av traktorer, dragbilar och jeepar med hänsyn till

förbrukningen av drivmedel och antalet driftstimmar per fordon och år

verkställdes följande beräkningar för produktionsåret 1952/53:

Fordon

Antal

(i avrun- dade tal)

Genomsnittlig driv- medelsförbrukning

per fordon

år 1952/53

liter

Förbruk- ningen

per timme

liter

Beräknat antal

driftstimmar

per år 1952/53

timmar

Hjultraktorer

Bensindrivna.......

Brännolj edrivna

6 200

1 470

3,5

420

med startbensin .

2 800

3 390

7,0

480

utan »

11 350

2 920

7,0

420

Motorfotogendrivna

(med startbensin)

61 600

2 610

6,5

400

Summa 81 950

Bandtraktorer

Bensindrivna......

50

1 050

5,0

210

Övriga............

400

Summa

450

Dragbilar

Bensindrivna.......

3 900

520

5,0

100

Övriga............

4 600

850

5,0

170

Summa

8 500

Jeepar..............

570

3 300

5,5

600

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Den totala förbrukningen av stnrtbensin beräknades för produktionsåret

1952/53 till 270 liter för brännoljedriven hjultraktor, 140 liter för motorfotogendriven

hjultraktor samt till 135 liter för fotogendriven dragbil.

Vad angår den genomsnittliga förbrukningen per fordon av smörjoljor beräknades

nämnda förbrukning på följande sätt:

_ Förbrukningen

Fordon (j icg. per tim.)

Bensindrivna hjultraktorer...................... 0,15

Andra » 0,25

Dragbilar...................................... 0,15

Jeepar........................................ 0,14

De totala kostnaderna för driv- och smörjmedel till traktorer, dragbilar och

jeepar vid jordbruket beräknades för produktionsåret 1952/53 sålunda:

Kvantitet Milj. kr.

Motorfotogen, kubikmeter............................. 165 686 44,32

Motorb rännolja, » ............................. 44 037 10,90

Bensin (efter ett pris av 56,75 öre per liter), kubikmeter ... 23 150 13,14

Smörjolja, ton....................................... 8 395 16,79

Summa milj. kronor 85,15

Från drivmedelskostnaderna avräknades i jordbrulcskalkylen vad som

restituerats av bensinskatten; denna restitution beräknades på följande sätt:

Beräknad restituerad

År summa (efter

27 öre/liter)

1948/49 ............................... 1,66 milj. kr.

1949/50 ............................... 2,22 » »

1950/51 ............................... 0,86 » »

Jordbrukets totala kostnader för driv- och smörjmedel ha från och med

produktionsåret 1949/50 beräknats till följande belopp:

År

1949/50

1950/51

1951/52

1952/53

Totalsumma

(milj. kr.)

. 55,20

. 68,89

. 79,03

. 85,15

I det föregående har redovisats bl. a. den genomsnittliga förbrukningen

av bensin per traktor och år. Denna genomsnittsförbrukning har för produktionsåret

1952/53 antagits utgöra 1 470 liter för gummihjulsdriven

traktor.

Den faktiska förbrukningen per traktor varierar givelvis avsevärt, beroende

framför allt på storleken av traktorägarens brukningsdel. I detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

hänseende har utredningsmannen hänvisat till viss utredning, som framlagts

i en inom statens jordbruksnämnd den 19 februari 1952 upprättad promemoria

angående jordbrukets bensindrivna traktorer och bränsleförbrukningen

vid dessa under år 1950. Uppgifterna i de till statens jordbruksnämnd

inkomna ansökningarna rörande restitution av skatt för bensin, som

år 1950 använts vid jordbrukets bensindrivna traktorer, hade bearbetats och

av det härvid erhållna materialet framginge bl. a. att bensinförbrukningen

per traktor vid brukningsdelar av olika storlekar beräknats på följande

sätt:

Brukningsdelens

storlek

(hektar)

Antalet traktorer

absoluta „

. , /o

tal

Förbrukningen

per traktor

(i liter)

0—

5...............

41

1,42

746

5—

10...............

320

11,15

1 023

10—

•20...............

... 1210

42,01

1 204

20—

30...............

774

26,87

1 506

30—

50...............

442

15,35

2 039

50-

100...............

92

3,20

2 523

0—

■100...............

... 2 879

100,00

1 429

Genom 1951 års vägtrafikförordning, som trädde i kraft den 1 januari

1952, har registreringsskyldighet införts i fråga om traktorer, försedda med

gummihjul eller med band. Denna registreringsskyldighet gällde dock först

från och med den 1 juli 1952.

Utredningsmannen har från länsstyrelserna införskaffat uppgifter angående

antalet registrerade traktorer den 1 september

1 9 5 2. Av dessa uppgifter framgår följande:

Län

Totala

antalet

Antalet registrerade bensindrivna

aum mihj ulstraktorer

Totala

antalet

Registrerad

på jordbru- kare o. dyl.

Av

fabrikatet

Ferguson

Registrerade

såsom drag- bilar eller

epatraktorer

Stockholms stad...............

301

133

5

41

7

j Stockholms län............

3 750

311

291

232

48

! Uppsala * ............

4115

145

116

126

10a

I Södermanlands » ............

4 086

287

229

260

18

i Östergötlands > ............

5 942

422

346

307

22 i

Jönköpings » ............

2 039

329

284

275

36

! Kronobergs > ............

1154

110

91

91

12

Kalmar » ............

3 914

330

289

261

34

2 342

98

77

77

4

Blekinge » ............

1197

76

65

61

8 !

Kristianstads > ............

5 588

499

447

418

32

Malmöhus » ............

9 559

840

727

712

12

Hallands > ............

2 760

159

126

109

17

Göteborgs och Bohus i än......

1 1780

1 253

i 177

i 166

72

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Län

Totala

antalet

Antalet registrerade bensindrivna

gummihjulstraktorer

Totala

antalet

Registrerad

på jordbru- kare o. dyl.

Av

fabrikatet

Ferguson

Registrerade

såsom drag- bilar eller

epatraktorer

Älvsborgs

län............

3 301

448

366

280

142

Skaraborgs

» .

6 343

433

395

363

45

Värmlands

>

3 798

615

461

202

349

Örebro

>

4 290

366

308

285

36

Västmanlands

>

4 844

275

255

239

23 |

Kopparbergs

) .

3 050

981

854

160

796

Gävleborgs

> .

2 456

642

506

241

258

Västernorrlands

>

1 867

444

311

226

156 1

Jämtlands

> .

1172

178

132

no

46

Västerbottens

» ........

2 560

491

196

182

262

Norrbottens

> .....

1393

100

81

34

49

83 604

8965

7 933

5458

2 494

Utredningsmannens förslag.

I sin promemoria lämnar utredningsmannen först en redogörelse för vissa

aktuella synpunkter på frågan o in införande av rätt

till restitution av skatt för bensin, använd vid jordbrukets

drift.

I detta hänseende har utredningsmannen anfört bl. a., att då jordbruksnäringen

erhållit en generell kompensation för bensinskatten genom jordbrukskalkylen

och detta sätt för kompensationens anordnande bestämts efter

samråd med representanter för jordbruksnäringen, torde anledning saknas

att för tiden före den 1 september 1953 vidtaga några ytterligare åtgärder

för att kompensera jordbruket i anledning av skatten på bensin.

Vad anginge tiden den 1 september 1953—den 31 december 1954 eller alltså

den tid, som därefter återstode innan ett definitivt förslag till ändringar

i beskattningen av motorfordonstrafiken kunde beräknas träda i kraft, syntes

det ligga närmast till hands att ställa sig på den ståndpunkten, att samma

metod för kompensation åt jordbruket för bensinskatten som använts

beträffande produktionsåret 1952/53 borde komma till användning även

under den därpå följande liden, i synnerhet som den tiden omfattade endast

något över ett produktionsår. Sagda metod hade dessutom den uppenbara

fördelen att den vore enkel att tillämpa — den krävde alltså ej något särskilt

administrativt arbete -— och innebure vidare att jordbrukets utgifter

lör bensinskatten gottgjordes jordbruket på samma sätt som andra jordbrukets

utgifter eller alltså generellt genom prissättningen på jordbrukets

produkter.

Det kunde dock icke bortses från att metoden med generell kompensation

för bensinskatten hade sina olägenheter. Härutinnan vore att märka —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

9

förutom att den generella kompensationen komme även sådana jordbrukare

till godo som icke begagnade bensindrivna traktorer — att skatten på bensin

fördyrade detta drivmedel i förhållande till brännoljor och motorfotogen.

Enligt vad från olika håll uppgivits hade denna omständighet medfört,

att för bensindrift byggda traktorer omändrats för att kunna drivas med

annat drivmedel än bensin; och vidare hade nyanskaffningen av traktorer

till jordbruket särskilt inriktats på sådana traktorer, vilka icke krävde

bensin såsom huvudsakligt drivmedel. Då sålunda en aktuell risk förelåge

för att traktoranskaffningen vid jordbruket på grund av beskattningen utav

bensin ginge i felaktig riktning, vore det givetvis angeläget att — utan

dröjsmål — söka åstadkomma en ändring härutinnan.

Vid en undersökning av möjligheterna att förhindra att bensinbeskattningen

ger upphov till felinvesteringar vid traktoranskaffningen inom jordbruket

borde, framhåller utredningsmannen, först klarläggas en fråga, vilken

i tidigare diskussioner icke syntes ha särskilt uppmärksammats, nämligen

frågan om den rent ekonomiska betydelsen av bensinbeskattningen

för den enskilde traktorägaren. Härom

anföres i promemorian följande:

Enligt jordbrukskalkylen för produktionsåret 1952/53 uppgår den genomsnittliga

bensinförbrukningen för bensintraktorer i egentlig mening till

1 470 liter. Skatten bärå utgör 367 kronor 50 öre. Såsom förut framhållits

varierar emellertid förbrukningen per traktor betydligt. Sålunda uppgår den

antagna medelförbrukningen vid de minsta brukningsenheterna till 746 liter

(skatten härå 186 kronor 50 öre) och vid de största brukningsenheterna till

2 523 liter (skatten härå 630 kronor 75 öre).

För epatraktorerna (dragbilarna) redovisas i j or dbrukskalkylen en förhållandevis

lägre genomsnittsförbrukning eller 520 liter bensin; och skatten

härå utgör 130 kronor.

Beträffande jeeparna — vilka dock icke registreras såsom traktorer utan

såsom person- eller lastbilar —• beräknas genomsnittsförbrukningen till

3 300 liter. Skatten å detta belopp uppgår till 825 kronor.

Vad angår sådana i jordbruksdrift utnyttjade traktorer, som drivas med

brännolja eller motorfotogen men som dessutom kräva bensin för start och

varmkörning, uppgår enligt j or dbrukskalkylen den antagna årsförbrukningen

av bensin till 270 liter för brännoljedrivna och till 140 liter för motorfotogendrivna

traktorer. Skatten å nu nämnda kvantiteter bensin utgör

67 kronor 50 öre respektive 35 kronor.

Av de nu nämnda fordonskategorierna torde anledning saknas att i detta

sammanhang diskutera införandet av en restitutionsrätt i fråga om skatten

å bensin som förbrukas i jordbruksdrift vid körning med epatraktorer. Det

belopp som ägaren till en epatraktor nödgas betala i skatt för bensin som

utgår vid körning på åker är alltför obetydligt även ur den enskilde traktorägarens

synpunkt för att böra föranleda ett individuellt restitutionsförfarande

eller annan liknande åtgärd. Härtill kommer att just epatraktorerna

torde i större utsträckning än traktorer i egentlig mening användas vid jordbrukares

transporter och andra för jordbrukets räkning erforderliga körningar

på väg, varför beskattningen av bensinen till epatraktorerna framstår

såsom motiverad.

Vad nu sagts i fråga om epatraktorerna torde i stort sett vara tillämpligt

även i fråga om jeeparna. Visserligen uppgår den genomsnittliga årsförbruk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

ningen för jeepar till avsevärt högre kvantitet än för traktorer och epatraktorer,

men det torde vara känt, att jeepar i avsevärd utsträckning utnyttjas

vid körning på väg. Den väsentliga skillnaden i användningsområdet som

föreligger mellan traktorer i egentlig mening och jeepar har tidigare uppmärksammats;

denna skillnad torde ha föranlett att då restitution beviljades

av tilläggsskatten för bensin till bensindrivna traktorer under tiden den

1 april 1948—den 31 december 1950, denna restitutionsrätt icke lcom jeeparna

till godo. Den omständigheten att i enstaka fall jeepen måhända utnyttjas

i betydande utsträckning vid körning på åker bör icke rimligen medföra

att en restitutionsrätt tillskapas för hela denna fordonsgrupp.

Förbrukningen av startbensin till brännolje- eller motorfotogendrivna

traktorer är uppenbarligen av så ringa storleksordning att skatten på bensinen

till dessa traktorer icke — i jämförelse med andra utgifter vid jordbruket

— spelar någon egentlig roll. Det torde här få erinras om att under

tid då restitution medgavs av tilläggsskatten (27 öre per liter) för bensin,

som användes till jordbrukets traktorer, sådan restitution icke erhölls för

startbensinen och i övrigt beviljades endast under förutsättning att restitutionsbeloppet

uppgått till minst 54 kronor för helt kalenderår räknat.

Vad härefter angår de egentliga bensindrivna traktorerna, vilka användas

i jordbruksdrift, uppgår deras antal f. n. till omkring 6 000 stycken. Dessa

traktorer torde så gott som undantagslöst vara gummihjulsdrivna. För dessa

traktorer är utmärkande att de i större utsträckning än andra fordon användas

vid körning på åker eller vid stationär drift inom jordbruket. Emellertid

har utvecklingen numera fortskridit dithän, att även dessa traktorer

ofta begagnas vid vägtransporter; och sådana transporter bli allt vanligare i

samma mån som hästbeståndet vid jordbruket reduceras.

För de bensindrivna traktorerna uppgår den genomsnittliga bensinförbrukningen

per år till så stor kvantitet, att skatten på den bensin som förbrukas

i annan jordbruksdrift än vid körning på väg måste antagas vara

en ekonomisk faktor för den enskilde jordbrukaren att räkna med.

Med hänsyn till vad sist anförts och då riskerna för övergång från bensindrift

till andra mindre effektiva drivmedel är störst just i fråga om de

egentliga traktorerna, synes det angeläget att få klarlagt om möjlighet finnes

att i detta hänseende ersätta systemet med generell kompensation via

jordbrukskalkylen med ett annat mera rättvisande system, vilket, samtidigt

som det är enkelt att tillämpa, avhåller den enskilde traktorägaren från

att — på grund av bensinskatten — övergå till andra drivmedel utan tvärtom

stimulerar andra traktorägare att övergå till bensindrift.

I fråga om metoden för en individuell restitution har

utredningsmannen uttalat:

En framkomlig väg för lösandet av frågan om restitution av skatt för

bensin, som användes för jordbrukets bensindrivna traktorer, synes ej lätt

att anvisa; å ena sidan har den generella kompensationen ej ansetts tillräckligt

rättvisande och å andra sidan har de förslag som gått ut på en individuell

restitution icke godtagits under motivering att förslagen varit invecklade

och skulle föranleda ett betydande administrativt arbete utan att någon

egentlig kontroll kunde erhållas i fråga om storleken av de förbrukade bensinkvantiteterna.

Sedan numera — från och med den 1 juli 1952 — registreringsskyldighet

införts för traktorer och vid registreringen av varje traktor antecknas på

registerkortet åtskilliga uppgifter, bl. a. rörande fabrikatet, drivmedlet, fordonets

ägare och yrke samt fordonets hemort, synes det vara möjligt att vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

11

utformandet av en restitutionsrätt utnyttja det sålunda befintliga traktorregistret.

Kretsen av restitutionsberättigade traktorägare kan förty på ett

ganska enkelt sätt fixeras, vilket icke tidigare varit fallet.

Däremot föreligga fortfarande samma svårigheter som tidigare då det

gäller att fastställa de normer efter vilka restitutionsbeloppet skall utgå till

den enskilde traktorägaren.

Den lämpligaste lösningen i detta avseende torde böra karakteriseras av

att den är så enkel som möjligt och samtidigt rättvisande.

I första hand uppställer sig då frågan om det normsystem som föreslagits

av 1948 års restitutionssakkunniga skulle kunna ytterligare förenklas.

Nämnda system innebar att restitution i princip kunde medgivas efter en

antagen föi’brukning för traktordriften av högst 60 liter per hektar odlad

jord med avdrag för vall och att restitutionsbeloppet uträknades med ledning

av säljarens leveranssedlar, vilka skulle insändas till länsstyrelsen. En

tänkbar förenkling i sagda normsystem skulle måhända vara att slopa kontrollen

genom leveranssedlarna och schablonmässigt beräkna bensinåtgången

till 60 liter per hektar odlad jord med avdrag för vall. Ett dylikt förenklat

system skulle dock ha den nackdelen att hänsyn ej kunde tagas till om

traktorn utnyttjats mer eller mindre intensivt eller om exempelvis hästar

eller andra slag av traktorer användes vid sidan av bensintraktorn. Vidare

skulle större brukningsenheter komma att i hög grad gynnas genom en sådan

restitutionsmetod, enär förbrukningen icke torde stegras i direkt proportion

till åkerarealens ökning.

En annan tänkbar lösning av restitutionsfrågan skulle vara att ställa

restitutionsbeloppet i relation till traktorns storlek samt arealen odlad jord

med avdrag för vall; men även denna metod skulle vara förenad med i stort

sett samma olägenheter som det nyss antydda förenklade normsystemet.

Med hänsyn härtill torde det icke återstå annat alternativ än att fastställa

ett rent schablonmässigt restitutionsbelopp, som under vissa, lätt kontrollerbara

förutsättningar utanordnas till vederbörande traktorägare. Ett dylikt

alternativ skulle närmast innebära eu generell restitution till en starkt

begränsad och noggrant individualiserad grupp jordbrukare eller alltså till

sådana jordbrukare-traktorägare, vilka själva fått direkt vidkännas utgifterna

för bensinskatten och ej endast tillhöra den yrkesgrupp vars utgifter

beräknas i sin helhet i enlighet med jordbrukskalkylen.

Svårigheterna i detta fall uppkomma då det gäller att fastställa schablonbeloppets

storlek. Härvid måste nämligen iakttagas, att traktorägare som

endast i mindre utsträckning använda sin traktor icke erhålla restitution

med högre belopp än den verkligen erlagda skatten, att traktorägare, som

bruka större brukningsenheter, utfå så stort restitutionsbelopp att de anse

det ekonomiskt försvarligt att bibehålla bensindriften framför att bygga om

traktorn för körning med annat drivmedel, att jordbrukare som stå i begrepp

att skaffa sig eu traktor icke avstå från att köpa en bensintraktor

enbart med hänsyn till bensinskatten, och att beloppet ej heller blir av sådan

storleksordning att efter den definitiva omläggningen av beskattningen utav

motorfordonstrafiken de bensindrivna traktorerna ställas i sämre läge än

vad fallet blir enligt den nu ifrågasatta provisoriska lösningen.

Med beaktande härav torde schablonbeloppet kunna bestämmas till 250

kronor per bensintraktor och produktionsår. Detta belopp motsvarar skatten

på 1 000 liter bensin. Ett restitutionsbelopp av denna storleksordning

skulle betyda, att traktorägare med en brukningsdel av 10—20 hektar som

har en genomsnittsförbrukning av 1 200 liter per år och betalar skatt härför

med 300 kronor erhåller restitution med 5/6 av skattebeloppet. Restitutionsbeloppet

250 kronor torde för dessa brukningsdelar vara i stort sett riktigt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

med hänsyn till att den bensin som användes vid körning på väg med traktor

givetvis bör beskattas. För traktorägare med brukningsdelar av 20—30

hektar och en genomsnittlig bensinförbrukning av 1 500 liter (skatt därå

375 kronor) blir restitutionsbeloppet omkring i7 öre per liter. Sistnämnda

belopp ligger ganska nära det belopp om 20 öre per liter, vilket föreslogs

såsom restitutionsbelopp av majoriteten inom 1951 års bevillningsutskott.

Vid större brukningsdelar och därmed följande större bensinförbrukning

per traktor sjunker restitutionsbeloppet. Å andra sidan framgår av tillgänglig

statistik att ett restitutionsbelopp om 250 kronor per år kommer att ligga i

överkant såvitt angår traktorer vid de minsta brukningsenheterna. Det kan

emellertid antagas, att den i det föregående omnämnda siffran om 746 liters

förbrukning vid brukningsdelar om högst 5 hektar i dagens läge med det

alltmer intensifierade utnyttjandet av traktorer i jordbruksdrift" är för låg

och nu troligen stigit till omkring 1 000 liter.

Av vikt är att i detta sammanhang understryka att i den mån jordbruket

icke erhåller full kompensation för utgifterna för bensinskatten genom den

nu förordade individuella restitutionen med ett schablonbelopp, kommer

kompensation att lämnas åt jordbruket i dess helhet genom jordbrukskalkylen.

Härigenom kommer åtminstone till en del att utjämnas den orättvisa

som uppstår genom ett i underkant fastställt schablonbelopp. I varje fall

måste det anses att ett system med individuell restitution av ett enhetligt

belopp direkt till den traktorägare, som fått vidkännas utgifterna för bensinskatt,

och kompensation för överskjutande skatt genom jordbrukskalkylen

är mera rättvisande än det nuvarande systemet samtidigt som den

bär ifrågasatta lösningen icke torde behöva medföra något betungande administrativt

mer arbete.

Utredningsmannens förslag innebär sålunda att restitution skall medgivas

med ett fixt belopp om 250 kronor för helt produktionsår räknat till

ägare av bensindriven gummihjulstraktor under förutsättning att ägaren

driver jordbruk och att traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift

i egentlig mening.

Den sålunda föreslagna restitutionsrälten borde enligt utredningsmannens

förslag åtminstone tills vidare begränsas att gälla under tiden den 1 september

1953—den 31 december 1954. För jordbrukare som icke varit ägare till

bensindriven traktor under hela produktionsåret 1953/54 borde restitution

åtnjutas med halva beloppet eller 125 kronor, därest han ägt traktorn under

minst halva tiden. Till ägare av sådan traktor under tiden den 1 september—

den 31 december 1954 borde restitutionsbeloppet utgå med en tredjedel av

det för helt produktionsår föreslagna restitutionsbeloppet, dock avrundat

till jämnt krontal.

Det tekniska förfarandet vid handläggningen av restitutionsärendena

borde utformas med utnyttjandet av det hos länsstyrelserna numera

förda traktorregistret. I promemorian rekommenderas följande tillvägagångssätt.

Vid produktionsårets utgång den 31 augusti 1954 (resp. efter utgången av

år 1954) skall från länsstyrelsernas bilregister — med ledning av traktorkorten

— till varje i traktorregistret upptagen ägare av bensindriven gummihjulstraktor,

vilken ägare dessutom är registrerad såsom tillhörande yr
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 20.

13

kesgruppen jordbrukare (hemmansägare, arrendator o. dyl.), översändas en

blankett avseende ansökan om restitution av erlagd bensinskatt. Denna blankett

skall ifyllas av vederbörande traktorägare. Av den ifyllda blanketten

skall framgå, på vilken fastighet traktorn använts ävensom fastighetens

storlek; och traktorägaren skall i samband med sin underskrift betyga, att

traktorn använts till väsentlig del vid jordbruksdriften. Något bestyrkande

av uppgifterna i blanketten från kommunal myndighets sida torde icke

vara behövlig. Blanketten insändes därefter till bilregistret, där blanketten

kontrolleras och ofullständiga uppgifter kompletteras, lämpligen med anlitande

av beskrivningen till ekonomiska kartan eller andra tillgängliga

handlingar rörande jordbruket. Från bilregistret insändas blanketterna till

statens jordbruksnämnd, som restituerar det belopp traktorägaren är berättigad

utfå.

Trots det nu förordade enkla restitutionssystemet kunna vissa tillämpningssvårigheter

uppkomma.

Därest en jordbrukare i jordbruksdriften använder mer än en bensindriven

gummihjul straktor, bör hinder icke föreligga för honom att erhålla restitution

för varje traktor, såvida eljest förutsättningar härför föreligga.

Beträffande sådana bensindrivna traktorer, som ägas av maskinstationer

och icke av jordbrukare, torde restitutionsfrågan i dessa fall icke spela någon

större roll. Antalet bensindrivna traktorer vid maskinstationerna är icke

känt; men det kan antagas att antalet dylika traktorer, som äges av maskinstationsägare

som ej samtidigt är jordbrukare, är mycket obetydligt. Det

synes icke troligt att en restitution av skatten för bensin till dessa traktorer

med ett så lågt schablonbelopp som 250 kronor per traktor skulle medföra

någon ändring i de taxor som tillämpas vid körning åt jordbrukare. Någon

individuell restitution i dessa fall torde därför icke böra ifrågakomma utan

härvidlag synes endast en generell kompensation genom jordbrukskalkylen

lämplig.

Ej heller såvitt angår för enbart trädgårdsbruk avsedda bensindrivna

traktorer — vilka traktorer äro avsevärt mindre än de i jordbruksdrift använda

bensintraktorerna — kan den nu förordade individuella restitutionen

anses lämplig.

Med hänsyn till den korta tidrymd under vilken restitutionsförfarandet,

enligt vad förut föreslagits, skulle vara i tillämpning torde några uttryckliga

författningsbestämmelser icke behöva utfärdas. Det må erinras om att

den restitutionsrätt som gällde under tiden den 1 april 1948—den 31 december

1950 grundades enbart på av riksdagen åt Kungl. Maj :t lämnade

bemyndiganden och att Kungl. Maj :t med stöd därav uppdragit åt livsmedelskommissionen

resp. jordbruksnämnden att självständigt handhava

restitutionsärendena. Ett liknande tillvägagångssätt torde vara det lämpligaste

även i nu föreliggande situation. Sålunda torde Kungl. Maj :t vid 1953

års vårriksdag — diet är uppenbarligen angeläget att den blivande restitutionsrätten

fastställes och blir bekantgjord på ett så tidigt stadium som möjligt

— böra utverka riksdagens bemyndigande att genomföra en restitution

av bensinskatten i huvudsaklig överensstämmelse med här förut angivna

riktlinjer; och —• efter bifall härtill — torde jordbruksnämnden böra erhålla

Kungl. Maj ris uppdrag att handlägga restitutionsärendena. I detta uppdrag

bör jämväl ingå att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter, fastställa

blanketter för ansökning om restitution och utanordna restituiionsbeloppen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Vad slutligen angår statsverkets kostnader för restitutionen

har utredningsmannen uttalat att dessa kunde beräknas till omkring

1,5 miljoner kronor för helt produktionsår räknat. Om förslaget genomfördes

borde givetvis de i jordbrukslcalkylen upptagna kostnaderna för

drivmedel till jordbruket i motsvarande mån minskas. Statsverkets kostnader

för det rent administrativa handhavandet av restitutionsärendena torde

enligt utredningsmannen bli helt obetydliga.

Remissyttrandena.

Utredningsmannens förslag har i princip tillstyrkts i flertalet avgivna

yttranden. Endast statskontoret, länsstyrelsen i Kristianstads län och

Östergötlands läns hushållningssällskap har avstyrkt att ett system

med individuell restitution i överensstämmelse med utredningsmannens

förslag nu genomföres.

Från remissyttrandena må här återgivas följande.

Vad först angår den principiella frågan om generell eller individuell

restitution har statskontoret erinrat om att ämbetsverket

i sitt yttrande över 1948 års restitutionssäkkunnigas betänkande

bl. a. framhållit att en avsevärd ökning av de bensindrivna traktorernas

antal inom jordbruket ägt rum under de senaste åren. Denna ökning hade

uppenbarligen fortskridit. Medan antalet bensindrivna traktorer år 1949

endast uppgick till ca 3 500 funnes enligt de i promemorian lämnade uppgifterna

icke mindre än ca 5 900 sådana traktorer inregistrerade för jordbrukare

per den 1 september 1952. Denna utveckling av traktorbeståndet

finge ses mot bakgrunden av det förhållandet, att den av bensinskatten föranledda

kostnadsökningen i viss utsträckning ansetts uppvägas av de med

bensindriften förbunda fördelarna i form av minskat arbete och minskad

förbrukning av smörjolja. Statskontoret kunde sålunda icke finna tillräckliga

skäl föreligga att ersätta det nuvarande systemet med generell kompensation

över jordbrukskalkylen med en individuell restitutionsrätt, så

mycket mindre som pågående utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

förväntades bliva slutförd under nästkommande år.

Länsstijrelsen i Kristianstads län har likaledes ansett att kompensation

över jordbrukskalkylen vore att föredraga framför den av utredningsmannen

föreslagna individuella restitutionen.

Östergötlands läns hushållningssällskap har som sin mening framhållit

att då det tillsvidare endast gällde att finna ett system för tiden 1 september

1953—3i december 1954, syntes det bäst att återgå till de bestämmelser

som gällde före den 1 januari 1951. Om detta ansåges för arbetskrävande,

torde bensinskatten böra medräknas i jordbrukskalkylen, såsom nu

skedde.

Statens jordbruksnämnd har anfört.

Metoden att lämna jordbruket kompensation för bensinskatten enbart via

jordbrukskalkylen står givetvis bäst i överensstämmelse med det i olika

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

15

sammanhang uttalade önskemålet om enkla, generellt verkande regleringsanordningar

på jordbrukets område. Med hänsyn till de risker för en ekonomiskt

felaktig inriktning av traktoranskaffningen, som äro förenade med

den nuvarande bensinbeskattningen, föreligga å andra sidan otvivelaktigt

även skäl för införande av ett individuellt restitutionssystem. Enär den pågående

höstriksdagen genom bifall till ett av bevillningsutskottet avgivet

betänkande nr 59 redan i princip uttalat sig för skyndsamt genomförande av

dylik restitution, synes det emellertid icke ankomma på jordbruksnämnden

att taga ställning till själva principfrågan om införande av ett restitutionssystem.

Föreliggande förslag torde vara ägnat i stort sett medföra

de ovan berörda fördelarna med ett individuellt restitutionssystem, samtidigt

som detsamma i största möjliga utsträckning tillgodoser kravet på

enkelhet i uppläggning och administration. Nämnden kan därför tillstyrka,

att den i princip beslutade restitutionen i huvudsak anordnas i enlighet med

de av utredningsmannen uppdragna riktlinjerna. Nämnden instämmer sålunda

i förslaget, att restitutionen begränsas till att gälla vad utredningsmannen

kallar egentliga bensindrivna gummihjulstraktorer, vilka »till väsentlig

del använts vid jordbruksdrift i egentlig mening», att restitution

medgives med ett fixt belopp av 250 kronor för helt år och att det administrativa

systemet för restitutionsärendena anordnas på föreslaget sätt,

alltså att ärendena skola handläggas av jordbruksnämnden med stöd av

länsstyrelsernas bilregister.

Sveriges lantbruksförbund har erinrat om att förbundet vid olika tillfällen

under de isenaste åren påtalat oriktigheten i att den bensin, som förbrukades

i ren jordbruksdrift, vore underkastad en beskattning, avsedd att

täcka kostnaderna för vägväsendet, särskilt som denna beskattning på grund

av de höga skattesatserna utövade ett hämmande inflytande på övergången

till mera mekaniserade arbetsformer och en rationell maskinuppsättning

inom jordbruket. Förbundet har vidare framhållit, att den kollektiva restitutionsmetod,

som genom jordforukskalkylen tillämpades, icke vore tillfyllest,

därigenom att den genom prissättningen lämnade gottgörelsen endast till

ringa del komme de bensinförbrukande jordbruken tillgodo. Ett undanröjande

av de påtalade förhållandena hade alltjämt den största aktualitet

för jordbrukets del, varför förbundet med tillfredsställelse noterade, att

ännu ett försök gjordes för lösande av denna fråga.

Slutligen har förbundet uttalat.

Ifråga om principen för skattens återbetalning till förbrukarna har utredningsmannen

efter ingående övervägande beträffande för- och nackdelar

av olika tillvägagångssätt funnit sig böra förorda en schablonmässig fixering

av ett genomsnittligt restitutionsbelopp per traktor. Denna princip är

enligt förbundets mening den avgjort bästa ur den synpunkten, att härigenom

undvikes ett betydande administrativt arbete i jämförelse med vad

som skulle vara fallet vid en individuell restitution. Lämpligheten härav

förefaller än mer uppenbar i betraktande av att den restitutionsrätt varom

nu är fråga närmast är att fatta som ett provisorium med allenast sexton

månaders giltighetstid.

Riksförbundet Landsbygdens folk har i sitt remissyttrande meddelat att

förbundet helt kunde instämma i de av utredningsmannen redovisade synpunkterna

i fråga om angelägenheten att förhindra att bensinbeskattningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

gåve upphov till felinvesteringar vid traktoranskaffningen inom jordbruket.

Riksförbundet hade i stort sett intet att erinra mot de av utredningsmannen

föreslagna principerna för restitutionen.

Utredningsmannens förslag, att restitutionsbeloppet bör bestämmas

till 250 kronor, har godtagits av flertalet remissinstanser. Sålunda har

lantbruksstijrelsen uttalat, att beloppet syntes val avvägt, då det torde giva

en viss önskvärd stimulans att bibehålla eller övergå till bensindrift medan

samtidigt endast i undantagsfall restitutionen torde komma att överstiga

den i verkligheten inbetalade bensinskatten.

Yrkande om höjning av restitutiomsbeloppet till 300 kronor bar framställts

av Sveriges lantbrnksförbund. Till stöd härför har förbundet anfört.

Ifrågavarande fixa belopp upptages i förslaget till 250 kronor, ungefärligen

motsvarande bensinskatten på bensinförbrukningen vid brukningsdelar

om 5—10 hektar enligt en i utredningen medtagen statistik. Förbundet

vill ifrågasätta, huruvida icke denna ersättning är för snävt tilltagen,

eftersom skatten på den genomsnittliga bensinförbrukningen för bensintraktorer

uppgår till 367 kronor 50 öre. Dock avses icke att hela detta belopp

göres till föremål för restitution, alldenstund bensintraktorerna i viss

utsträckning användes vid körning på väg och den bensin, som därvid förbrukas,

bör beskattas. Beräknar man denna bensinmängd till en sjättedel

av genomsnittsförbrukningen för en traktor och gör däremot svarande

reducering av bensinskatten kommer man emellertid till ett belopp av

ungefär 300 kronor. Rättvisesynpunkten talar därför för att man tager

detta belopp som norm vid restitutionen. Det förhållandet, att ägarna av

traktorer på de minsta brukningsdelarna härvid något överkompenseras,

bör icke få föranleda, att jordbruket i dess helhet underkompenseras. De

överskjutande beloppen komma att bliva tämligen små och överstiga icke

förlusten för ägarna av traktorer på de större brukningsdelarna. Överrespektive

underkompensation för vissa grupper är givetvis ofrånkomlig,

om man genom en enkel generell metod skall kunna genomföra återbetalning

till jordbruket av den skatt som belöper på i jordbruksdrift använd

bensin.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår har utredningsmannen icke

ansett sig böra föreslå restitution för sådana bensindrivna traktorer,

som äges av ma skinstations hållare som icke samtidigt är

jordbrukare. En utvidgning av restitutionsrätten till att omfatta jämväl

dessa traktorer har ifrågasatts av statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen

och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Statens jordbruksnämnd har i denna fråga anfört följande.

Enligt förslaget skall restitution utgå »under förutsättning att traktorägaren

driver jordbruk». Med denna gränsdragning utesluter utredningsmannen

traktorer, som ägas av maskinstationsägare, vilka icke samtidigt äro jordbrukare.

Utredningsmannen har utgått ifrån att antalet dylika traktorer är

mycket obetydligt och att restitutionsbeloppet i varje fall är alltför ringa

för att påverka de taxor, som tillämpas vid körning åt jordbrukare. — Jordbruksnämnden

har under hand inhämtat hos Jordbrukets Utredningsinstitut,

att man där beräknar antalet traktorstationer, som drivas av icke jord
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

17

brukare, till omkring 800. Även om varje traktorstation endast skulle omfatta

en eller två traktorer, är alltså det antal traktorer, som genom utredningsmannens

förslag uteslutes från restitution, icke obetydligt. Det är visserligen

icke känt för nämnden hur många av de vid traktorstationer befintliga

traktorerna, som drivas med bensin, men det finnes i varje fall icke anledning

antaga att den procentuella andelen bensindrivna traktorer där

skulle vara lägre än hos jordbrukarna. Vad beträffar inverkan på taxesättningen

av en restitutionsrätt i förevarande fall är det givetvis vanskligt att

yttra sig bestämt. Jordbruksnämnden har emellertid inhämtat, att konkurrensförhållandena

på området äro så hårda, att man har god anledning att

räkna med att varje möjlighet till taxesänkning kommer att utnyttjas. Om

så är fallet, kan man alltså förutse att en restitutionsrätt omfattande nu

ifrågavarande traktorstationer skall i sista hand komma jordbrukarna tillgodo.

Jordbruksnämnden vill i konsekvens med vad som nu anförts föreslå,

att även traktorer tillhöriga maskinstationsägare, som icke samtidigt äro

jordbrukare, skola kunna berättiga till restitution. Som ett ytterligare skäl

härför torde kunna anföras svårigheten att draga en rättvis gräns mellan

maskinhållare som vid sidan av en kanske mycket omfattande maskinuthyrning

driva ett jordbruk och sådana maskinhållare, som icke driva jordbruk

i egentlig mening.

Lantbruks styr elsen har framhållit att även om restitutionsbeloppet måhända

icke spelade någon avgörande roll för maskinstationens ekonomi eller

för taxesättningen framstode ett dylikt undantag som en uppenbar orättvisa.

Med hänsyn till ändamålet med och motiveringen för denna restitution

borde det vara traktorns användningsområde och icke ägarens yrkesbeteckning,

som skulle utgöra grunden därför. Det torde icke heller möta någon

svårighet att bereda sådan innehavare av maskinstation, som i traktorregistret

icke stode angiven såsom tillhörande yrkesgruppen jordbrukare, tillfälle

att på begäran erhålla ansökningsblankett och i vederbörlig ordning göra

ansökan om restitution. För kontroll huruvida traktorn i sådant fall till väsentlig

del använts i jordbruksdrift torde ansökningen kunna remitteras till

maskinkonsulenten inom länets hushållningssällskap för yttrande. Denne

torde känna till maskinstationerna inom området i sådan utsträckning, att

han i regel utan närmare undersökning kunde avgiva yttrande i ärendet.

Denna möjlighet att ansöka om restitution torde för övrigt böra föreligga

även för andra ägare av i jordbruksdrift använd bensindriven traktor, vilka

ägare av någon anledning eventuellt icke stode angivna i traktorregistret

såsom tillhörande yrkesgruppen jordbrukare.

Statens jordbruksnämnd och Riksförbundet Landsbygdens folk har, med

hänvisning till vad som anförts i 1952 års bevillningsutskotts betänkande

nr 59, förordat att tidpunkten för restitution sr ättens införande

bestämmes till årsskiftet 1952/53. Jordbruksnämnden har framhållit,

att de justeringar av jordbrukspriserna, som kunde föranledas i detta

sammanhang, vore mycket ringa och att det därför icke borde föranleda

några svårigheter att efter förhandlingar med jordbrukets representanter

genomföra dessa, även om det finge ske tämligen sent under regleringsåret.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 20.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Vad slutligen angår det tekniska förfarandet har länsstyrelserna

i Östergötlands, Älvsborgs och Värmlands län icke framfört någon erinran

mot det sätt på vilket länsstyrelserna enligt utredningsmannens förslag

skulle medverka vid handläggningen av restitutionsärendena. Däremot har

länsstyrelserna i Kristianstads och Gävleborgs län riktat invändningar mot

förslaget att länsstyrelserna skulle verkställa viss kontroll av restitutionsansökningarna.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har framhållit, att i motsats till blankettdistributionen,

som utan större olägenhet torde kunna ombesörjas av

personalen vid länsstyrelsernas bilregister med ledning av traktorkorten,

måste kontrollen av restitutionsansökningarna, åtminstone såvitt anginge

däri förekommande uppgifter rörande sökandens jordbruk, betecknas såsom

en för länsstyrelserna helt främmande uppgift. Enligt länsstyrelsens mening

borde kontrollen, vilken säkerligen i och för sig vore påkallad, i stället åvila

vederbörande hushållningssällskap. Länsstyrelsen ville för övrigt ifrågasätta,

huruvida icke en ytterligare rationalisering av restitutionsförfarandet

skulle ernås, därest såväl utdelningen av ansökningsblanketter som granskning

av restitutionsansökningarna verkställdes lokalt av det kommunala organ,

på vilket det enligt 30 § punkt 5 vägtrafikkungörelsen ankomme att

biträda de militära myndigheterna vid uttagningen av traktorer.

Jämväl länsstyrelsen i Gävleborgs län har påpekat att någon kontroll av

restitutionsansökningarna icke vore möjlig att verkställa å länsstyrelsens

bilavdelning.

Frågan om vilken kontroll, som kunde vara erforderlig, har även berörts

av lantbruksstyrelsen. Styrelsen har härom yttrat följande.

I fråga om tillvägagångssättet vid restitutionen har utredningsmannen

utgått ifrån, att den till bilregistret insända ansökningsblanketten skulle där

kontrolleras och ofullständiga uppgifter kompletteras, lämpligen med anlitande

av beskrivningen till ekonomiska kartan eller andra tillgängliga handlingar

rörande jordbruket. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde en sådan

kontroll och komplettering icke vara möjlig, då några för detta ändamål erforderliga

uppgifter knappast stå till bilregistrets förfogande. En kontroll

och komplettering av detta slag torde emellertid mera sällan bliva nödvändig.

I de fall då tveksamhet om rätten att erhålla restitution eventuellt föreligger

synes en kontroll lätt kunna ske genom hänvändelse till någon kommunal

förtroendeman på vederbörandes hemort eller genom hushållningssällskapen

och deras gillesombud.

Departementschefen.

I fråga om beskattningen av bensin som förbrukas här i riket har alltsedan

denna beskattning infördes tillämpats den regeln att skatten uttages

redan vid importen eller, beträffande inom landet tillverkad bensin, när

sådan bensin distribueras från tillverkningsstället. Då i följd härav bensinskatten

uttages för all här i riket förbrukad bensin, oavsett det ändamål för

vilket bensinen användes, och då det i princip har fastslagits att intäkterna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

19

av bensinbeskattningen skall användas endast till täckande av utgifterna för

vägväsendet, har ett system för restitution av erlagd bensinskatt införts för

ett flertal fall, där det ansetts att bensinförbrukningen icke bör belastas

med någon skatt. Sålunda restitueras för närvarande bensinskatten — förutom

vid utförsel av beskattad bensin ■— för bensin som användes bl. a. för

framdrivande av järnvägståg eller flygplan eller för annat tekniskt ändamål

än motordrift. Någon författningsbestämmelse om rätt till restitution av

skatt för bensin som användes till bensindrivna traktorer eller andra maskiner

vid jordbruket finnes däremot icke.

Frågan om lättnader i beskattningen av bensin som förbrukas inom jordbruket

har sedan länge varit aktuell. I detta hänseende må nämnas att redan

vid 1938 och 1939 års riksdagar — vid vilken tid bensinskatten utgick

med 12 öre per liter — motioner väcktes om utredning och förslag rörande

befrielse från skatt för i jordbruksdrift förbrukad bensin. Dessa motioner

föranledde dock icke någon särskild åtgärd. Motioner i samma syfte väcktes

jämväl vid 1948 och följande års riksdagar. I anslutning härtill genomfördes

vid 1948 års riksdag den lättnaden för jordbruket såvitt angår bensinbeskattningen,

att Kungl. Maj :t bemyndigades förordna om restitution

av tilläggsskatt — sådan skatt utgick, såsom förut nämnts, med 27 öre per

liter från och med den 1 april 1948 — för sådan bensin som förbrukades vid

jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948 — den

31 mars 1949. Sedermera lämnades liknande bemyndiganden av 1949 och

1950 års riksdagar beträffande tilläggsskatten för tiden därefter till och

med den 31 december 1950. Denna individuella restitution i fråga om tillläggsskatten

handlades — efter Kungl. Maj :ts uppdrag —- av statens livsmedelskommission

respektive statens jordbruksnämnd.

Möjligheterna att införa en individuell restitutionsrätt har även undersökts

av en särskild sakkunnigkommitté, som framlagt förslag i nämnda

fråga i november 1949. Detta förslag, som från remissinstansernas sida

kritiserades med hänsyn till att det föreslagna restitutionsförfarandet syntes

alltför invecklat, har icke föranlett någon statsmakternas åtgärd.

Vidare må nämnas att vid 1951 års riksdag motionsvägen förslag väcktes

om restitution av skatt på bensin som förbrukades vid jordbruket till bensindrivna

traktorer. Dessa motioner avvisades under hänvisning till den

dåmera igångsatta allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Jämväl vid 1952 års riksdag väcktes motioner i samma syfte. Innan dessa

motioner slutbehandlats i riksdagen hade emellertid den nu föreliggande

promemorian den 30 oktober 1952 med förslag om införande av rätt till viss

restitution av bensinskatt, som erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer, avgivits. Med hänvisning bland annat härtill avstyrktes

1952 års motioner av bevillningsutskottet i dess förut omnämnda betänkande

nr 59.

Någon individuell restitution av skatten för bensin som förbrukats inom

jordbruket har sålunda icke utgått i vidare mån än att sådan restitution

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 20.

beviljats beträffande tilläggsskatten å bensin som använts till jordbrukets

bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948—den 31 dec. 1950.

Såsom förut berörts har däremot kollektiv restitution av skatten för all

bensin, som använts inom jordbruket, skett på så sätt att vid upprättandet

av jordbrukskalkylen kostnaderna för bensinskatt beaktats vid prissättning

på jordbrukets produkter.

Genom nyssnämnda promemoria den 30 oktober 1952 har förslag framlagts

om individuell restitution efter ett mera förenklat system. Förslaget avser

skatten för bensin, som förbrukas till jordbrukets bensindrivna traktorer

under tiden den 1 september 1953—31 december 1954. I fråga om den närmare

innebörden av förslaget hänvisas till den tidigare lämnade redogörelsen

(s. 8—14). Här torde endast få erinras om att, enligt vad utredningsmannen

i promemorian understrukit, varken den generella kompensationen

genom jordbrukskalkylen eller de förslag, som dittills framlagts till individuell

restitution av skatten för bensin till jordbruket, ansetts utgöra

en rättvis och praktisk lösning av förevarande restitutionsfråga. I promemorian

har i anslutning härtill anförts att annat alternativ nu icke

syntes återstå än att fastställa ett rent schablonmässigt restitutionsbelopp,

som under vissa, lätt kontrollerbara förutsättningar utanordnades till vederbörande

traktorägare; ett dylikt alternativ skulle enligt promemorian

närmast innebära en generell restitution till en starkt begränsad och noggrant

individualiserad grupp jordbrukare d. v. s. sådana jordbrukare-traktorägare,

vilka själva fått direkt vidkännas utgifterna för bensinskatten.

Enligt förslaget skall restitution av bensinskatten utgå med ett fixt belopp

om 250 kronor för helt produktionsår räknat till ägare av bensindriven

gurnmihjulstraktor under förutsättning att ägaren driver jordbruk och

att traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift i egentlig mening.

I fråga om tillvägagångssättet vid restitutionens handhavande föreslås i promemorian

att ansökningsblanketter skola tillställas vederbörande jordbrukare

från länsstyrelserna med ledning av de uppgifter som finnas antecknade

i traktorregistret, att ansökningarna därefter skola insändas till länsstyrelserna

och — efter granskning — överlämnas till statens jordbruksnämnd,

som utanordnar restitutionsbeloppet.

Det nu framlagda restitutionsförslaget har i vanlig ordning remissbehandlats.

Förslaget har därjämte varit tillgängligt för 1952 års bevillningsutskott

vid behandling av de i det föregående omnämnda motionerna om rätt

till restitution av skatt å bensin som förbrukas inom jordbruket.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har samtliga remissinstanser

— med undantag av statskontoret, länsstyrelsen i Kristianstads

län och Östergötlands läns hushållningssällskap — i princip godtagit utredningsmannens

förslag. I samband med sina tillstyrkanden av förslaget har

remissinstanserna i flera fall framhållit, att om förslaget genomfördes detta

kunde komma att motverka intresset för den enskilde traktorägaren att på

grund av bensinskatten övergå till traktordrift med andra — mindre effektiva

— drivmedel än bensin. Vidare har från remissinstansernas sida under
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20. 21

strukits att förslaget tillgodoser kravet på enkelhet i uppläggning och administration.

Statskontoret har såsom motiv för sitt avstyrkande av utredningsmannens

förslag anfört, att den generella kompensationen via jordbrukskalkylen

vore en lämpligare och lättare framkomlig väg för restitu tionens anordnande,

särskilt som någon nedgång i antalet bensintraktorer vid jordbruket

icke kunnat konstateras under den gångna tiden då endast generell kompensation

lämnats för bensinskatten.

Vid mitt eget ståndpunktstagande i föreliggande fråga har jag utgått från

den uppfattningen — vilken jämväl kommit till synes i det förut omnämnda

utlåtandet nr 59 av 1952 års bevillningsutskott — att ett mera individuellt

utformat restitutionssystem skulle i motsats till det nuvarande systemet med

generell kompensation över jordbrukskalkylen bidra att motverka en övergång

från bensin- till fotogentraktorer vid jordbruket och medverka till att

nyanskaffningen av jordbrukstraktorer mera än hittills kommer att inriktas

på de bensindrivna — effektivare — traktorerna.

Mot de tidigare diskuterade systemen för en individuell restitutionsrätt,

vilka inneburit att restitutionsbeloppet skulle bestämmas med beaktande av

varje särskild traktorägares faktiska eller beräknade förbrukning av traktorbensin,

har invänts att tillämpningen av desamma skulle förorsaka ett

vidlyftigt administrativt merarbete, som varken stode i rimlig proportion

till fördelarna med restitutionen eller resulterade i någon effektiv kontroll

över restitutionen.

Det nu föreliggande förslaget om individuell restitution har den förtjänsten

att förslaget är enkelt; genom att restitutionen avser ett till alla traktorägare

utgående lika stort, på förhand bestämt belopp och genom att handläggningen

av restitutionsärendena anknytes till den nya traktorregistreringen

kommer någon betungande administrativ apparat icke att bliva erforderlig.

Då ett sålunda fixerat restitutionsbelopp uppenbarligen icke kan sättas

alltför högt med hänsyn till de fall då traktorn användes endast i mindre

omfattning, kan visserligen den invändningen framföras mot förslaget att

restitutionsbeloppet för traktorägare med större brukningsenheter icke täcker

tillräckligt stor del av den totala bensinskatten. Häremot må emellertid

erinras om att belopp som icke täckes av sådan restitution kommer att inräknas

bland utgifterna enligt jordbrukskalkylen och sålunda generellt

kompenseras.

Med hänsyn till det nu anförda förordar jag i princip utredningsmannens

förslag, enligt vilket ägare av bensindriven traktor som användes i jordbruksdrift,

skall erhålla individuell restitution av bensinskatten med ett i

förväg fixerat enhetligt belopp oavsett storleken av jordbruket och bensinförbrukningen

i det enskilda fallet.

I anslutning till ett yttrande som framförts inom 1952 års bevillningsutskott

(betänkandet nr 59) och som går ut på att även vid en schablonmässigt

utformad restitutionsmetod hänsyn borde tagas till jordbruksdriftens

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

omfattning i det enskilda fallet, vill jag framhålla, att så snart en differentiering

av restitutionsbeloppet anses böra ske, svårigheter uppkommer med

avseeende å kontrollen över restitutionsansökningarna. Såsom framgår av

vad jag redan förut yttrat kan jag icke biträda den åsikt som sålunda funnits

företrädd inom bevillningsutskottet.

Yad angår den närmare utformningen av utredningsmannens förslag

innebär detta, att det schablonmässigt fixerade restitutionsbeloppet skall

utgå med 250 kronor per traktor och produktionsår. Såsom utgångspunkt

för bestämmandet av beloppets storlek har utredningsmannen tagit förbrukningen

för en traktorägare med en brukningsdel av 10—20 hektar; denne

har en genomsnittsförbrukning av 1 200 liter bensin per år och betalar skatt

härför med 300 kronor. Han skulle med förslaget erhålla restitution med

fem sjättedelar av skattebeloppet. Enligt utredningsmannen skulle detta i

stort sett få anses riktigt med hänsyn till att den bensin som användes vid

körning med traktor på väg givetvis bör beskattas.

Från remissinstansernas sida har det föreslagna schablonbeloppet i allmänhet

tillstyrkts. Sålunda har lantbruksstyrelsen funnit beloppet väl avvägt.

Riksförbundet Landsbygdens folk har icke framställt någon erinran

mot förslaget i denna del. Däremot har Sveriges lantbruksförbund — under

hänvisning till att den genomsnittliga bensinförbrukningen för bensintraktorer

uppgår till 367 kronor 50 öre — ansett rättvisesynpunkten tala för att

restitutionsbeloppet fastställes till 300 kronor.

Det av utredningsmannen förordade beloppet om 250 kronor per traktor

och år synes mig i nuvarande läge vara i och för sig lämpligt. Därest ett

restitutionsbelopp av denna storleksordning fastställes kommer enligt föreliggande

statistiskt material det stora flertalet brukningsdelar att erhålla

en skälig kompensation för bensinskatten; och det kan ej antagas, att för

traktorer vid de minsta brukningsdelarna kompensationen annat än möjligen

i undantagsfall kommer att överstiga vad som faktiskt erlagts i bensinskatt.

Då — såsom utredningsmannen framhållit — den del av skatten

som icke täckes genom restitution av förenämnda schablonbelopp liksom

hittills bör beaktas vid uträknandet av jordbrukets utgifter enligt jordbrukskalkylen

blir jordbruket på denna väg kompenserat för de större brukningsdelarnas

merutgifter för bensinskatt.

I detta sammanhang torde jag emellertid få nämna att under de nu pågående

överläggningarna rörande budgeten för budgetåret 1953/54 uppkommit

fråga om en provisorisk höjning från den 1 juli 1953 av bensinskatten

i syfte att erhålla täckning för de avsevärt ökade utgifterna för vägväsendet

under sagda budgetår. Den höjning som härvid övervägts har avsett

ett belopp om 5 öre per liter eller alltså en höjning av skatten från 25 till 30

öre per liter. För den händelse en dylik höjning kommer till stånd bör det

schablonmässigt valda restitutionsbeloppet ökas i motsvarande mån. Om

restitutionsrätten, på sätt jag i det följande föreslår, bestämmes att omfatta

kalenderåren 1953 och 1954, bör alltså det förut omnämnda restitutionsbeloppet

250 kronor höjas till 300 kronor för år räknat beträffande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

23

tiden den 1/7 1953—S1/i2 1954. För år 1953 kommer alltså beloppet att uppgå

till 275 kronor och för år 1954 till 300 kronor. Jordbrukare, som icke varit

ägare till bensindriven traktor under helt kalenderår, bör erhålla restitution

med halva beloppet, därest han ägt traktorn under minst halva året.

Beträffande restitutionsrättens närmare omfattning har utredningsmannen

förordat den begränsningen att någon individuell restitution icke skulle

medgivas i sådana fall, då bensindriven traktor tillhörde maskinstationsägare

som icke samtidigt vore jordbrukare. Såsom motiv härför har åberopats

dels att antalet dylika traktorer vid maskinstationerna torde vara

mycket obetydligt och dels att ett så lågt schablonbelopp som 250 kronor

per traktor troligen icke skulle medföra någon sänkning av de taxor som

tillämpades vid körning åt jordbrukare.

I förevarande hänseende har inom 1952 års bevillningsutskott anförts

den åsikten, att vid individuell restitution måste beaktas jämväl den förbrukning

av bensin som skedde i jordbruksdrift med användande av traktorer

tillhöriga maskinhållare och maskinstationer. Samma ståndpunkt har under

remissbehandlingen av utredningsmannens förslag intagits av jordbruksnämnden

som uttalat, att konkurrensförhållandena på området vore

så hårda att man hade anledning antaga att varje möjlighet till taxesänkning

komme att utnyttjas, och att svårigheter kunde uppkomma att draga en

rättvis gräns mellan maskinhållare som vid sidan av en kanske mycket omfattande

maskinuthyrning dreve ett jordbruk och sådana maskinhållare

vilka icke dreve jordbruk i egentlig mening.

För egen del finner jag de av jordbruksnämnden anförda synpunkterna

tala för att restitutionsrätten bör omfatta, förutom enskilda jordbrukare,

jämväl maskinstationsägare. På grund härav och då en dylik utvidgning

icke torde ha någon betydelse ur statsfinansiell synpunkt och ej heller orsaka

några tillämpningssvårigheter, förordar jag att restitutionsrätten utvidgas

på nu angfvet sätt.

Vad angår tidpunkten för ikraftträdandet av det nu förordade restitutionssystemet

torde jag få erinra om att enligt utredningsmannens förslag restitutionen

i första hand skulle avse produktionsåret den 1 september 1953—;

den 31 augusti 1954. Utredningsmannen har motiverat förslaget härutinnan

med en hänvisning till att jordbrukskalkylen fastställts för innevarande

produktionsår och att genom densamma generell kompensation lämnats

för all skatt å bensin, som förbrukades i jordbruksdriften för tiden till och

med den 31 augusti 1953.

På sätt förut berörts har 1952 års bevillningsutskott anfört — under åberopande

av ett uttalande från jordbruksnämnden att en justering av jordbrukskalkylen

vore möjlig därest en individuell restitution genomfördes

under nu löpande produktionsår — att enligt utskottets mening en restitutionsrätt

borde införas redan i början av år 1953, då härigenom restitutionsrätten

skulle få betydelse för nyanskaffningen av traktorer under sagda år.

Jordbruksnämnden har i sitt remissyttrande förklarat, att nämnden kunde

ansluta sig till tanken att restitutionsrätten skulle införas redan från årsskiftet

1952—1953.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 20.

I enlighet med jordbruksnämndens förslag, som icke torde medföra några

praktiska tillämpningssvårigheter, anser jag mig böra tillstyrka att den

restitutionisrätt, varom nu är fråga, får gälla redan från och med den 1

januari 1953.

Enligt utredningsmannens förslag skall restitutionsrätten åtminstone tills

vidare begränsas att gälla under tiden till utgången av år 1954. Denna tidsbegränsning

synes mig lämplig. I följd härav kommer det av mig nu förordade

restitutionssystemet att tillämpas under två kalenderår d. v. s. under

åren 1953 och 1954.

I fråga om det tekniska förfarandet vid handläggningen av restitutionsärendena

innebär utredningsmannens förslag — som avser tiden från och

med den 1 september 1953 eller alltså från ingången av produktionsåret

1953/54 — att restitutionsbeloppet i princip skall utgå i efterskott för produktionsåret,

att ansökningsblanketter skola efter årets utgång tillställas

restitutionsberättigade jordbrukare genom länsstyrelsernas bilavdelningar,

som därvid skola följa uppgifterna i traktorregistret angående ägarens yrke,

drivmedlet för traktorn o. dyl., att blanketterna skola vederbörligen ifyllda

återställas till bilavdelningarna för den kontroll, som kan anses behövlig,

att blanketterna därefter skola översändas till jordbruksnämnden för slutgiltig

granskning och meddelande av beslut och för restitutionsbeloppets

utanordnande samt att erforderliga blanketter och anvisningar skola fastställas

av jordbruksnämnden.

Vad sålunda föreslagits har tillstyrkts av jordbruksnämnden. Jämväl flertalet

länsstyrelser, som yttrat sig i ärendet, har lämnat det föreslagna tekniska

förfarandet utan erinran.

Även enligt min mening synes restitutionsförfarandet kunna ordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med det av utredningsmannen framlagda förslaget.

Då det av mig förordade restitutionssystemet innebär, att restitutionsrätt

införes redan från och med den 1 januari 1953, bör restitutionsbeloppet

utbetalas i efterskott för kalenderår. För den händelse sådant fall

skulle inträffa att en restitutionsberättigad traktorägare icke erhåller någon

ansökningsblankett, bör han självfallet icke på sådan grund avstängas från

rätten till restitution; han får givetvis själv hos länsstyrelsen begära att

utfå en blankett. Den kontroll över ansökningshandlingarna som kan bliva

erforderlig hos länsstyrelserna torde i huvudsak kunna begränsas till en

jämförelse mellan uppgifterna i ansökningsblanketten och traktorkortet.

Några större svårigheter torde icke uppkomma för länsstyrelserna att få utrönt

vilka maskinstationer som finnas inom länet och som använda bensindrivna

traktorer vid körning åt jordbrukare. Såsom jordbruksnämnden

framhållit torde handläggningen av restitutionsärendena hos både länsstvrelsdrna

och jordbruksnämnden få en huvudsakligen esxpeditionsmässig

karaktär.

De erforderliga bestämmelserna angående restitutionsförfarandet torde

böra utfärdas i administrativ ordning.

I sin promemoria har utredningsmannen anfört, att några uttryckliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

25

författningsbestämmelser icke syntes bliva erforderliga i förevarande fall;

i stället borde Kungl. Maj :t vid 1953 års riksdag utverka riksdagens bemyndigande

att genomföra en restitution av bensinskatten i huvudsaklig

överensstämmelse med angivna riktlinjer.

Den sålunda föreslagna anordningen finner jag ändamålsenlig.

Vad angår kostnaderna för det av mig förordade individuella restitutionssystemet

finner jag att restitutionsbeloppet kan antagas komma att uppgå

till något mer än 1,5 miljoner kronor per år. Erforderligt belopp torde i

annat sammanhang böra ställas till jordbruksnämndens disposition.

Vid de tidigare tillfällen, då jordbrukets restitutionsfrågor diskuterats,

bär även berörts vissa restitutionsspörsmål rörande industriens bensindrivna

fordon för interna transporter. I anledning av i riksdagen väckta motioner

uppdrogs sålunda åt 1948 års restitutionssakkunniga att utreda frågan om

restitution av skatt för bensin, som användes för utförande av växlingsarbeten

med traktor eller truck. I sitt förut omnämnda betänkande anförde de

sakkunniga att i och för sig intet vore att erinra mot en utsträckning av

restitutionsrätten till här ifrågavarande fordon. Det torde emellertid, framhöll

de sakkunniga, förekomma i stor utsträckning att inom industrien bensindrivna

traktorer eller truckar användes inom fabriksområden eller vid

transporter som ej ginge över allmänna vägar. Något skäl varför sådana

traktorer och truckar skulle ur skattesynpunkt behandlas annorlunda än

traktorer använda vid växlingsarbeten kunde de sakkunniga icke finna.

Bland annat förelåge samma svårigheter att kontrollera att traktorerna och

truckarna icke användes å allmänna vägar och gator. På grund härav borde

enligt restitutionssaklcunnigas uppfattning frågan om restitution av bensinskatt

för nu ifrågavarande verksamhet ej lösas för sig utan endast i samband

med en allmän översyn av restitutionsrättens omfattning.

Huruvida man för industriens ifrågavarande bensindrivna fordon kan

tänka sig ett restitutionsförfarande efter en liknande schablonmetod, som

jag nu förordat för jordbrukets traktorer, är jag icke beredd att uttala mig

om förrän frågan blivit närmare utredd. Bland annat måste klarläggas storleken

av bensinförbrukningen för industriens traktorer och truckar ävensom

i vilken utsträckning dessa fordon jämväl användas för transporter å

allmänna vägar och gator. Jag förutsätter att utredningsmannen under sitt

fortsatta arbete upptar detta spörsmål till övervägande.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse

med förut angivna grunder — förordna om restitution

av skatt för sådan bensin, som under åren 1953 och

1954 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 20.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

528012. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin (1)

  1. Curt Riberdahl, Kommunallagens regler om ekonomisk förvaltning i historisk belysning, FT 1987 nr 5 s. 247, på s. 256 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1953:31 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929 s. 13 i texten
  2. Rskr. 1953:85 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 a1 i texten
  3. BevU 1953:20 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av skatt å bensin, a1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1987 s. 247 Curt Riberdahl, Kommunallagens regler om ekonomisk förvaltning i historisk belysning s. 256 i texten