Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel m. m

1954-03-12 · 64 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:163, Med förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

1

Nr 163.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

m. m.; given Stockholms slott den 12 mars 195b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel;

dels ock, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogat förslag till

lag angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om

allmän sjukförsäkring.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

1 propositionen framlägges förslag om detaljutformningen av den läkemedelsreform,

varom principbeslut fattades vid 1953 års riksdag. Enligt

förslaget skall vissa läkemedel, varå recept utfärdats av läkare, på apotek

utlämnas kostnadsfritt eller till nedsatt pris. Sålunda skall den som är

försäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga

och allvarliga sjukdomar erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I

andra fall skall vid sjukdom den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel,

som är att hänföra till apoteksvara eller innehåller gift av första klassen,

åtnjuta nedsättning av läkemedelspriset med hälften av det belopp, varmed

priset överstiger 3 kr. Sådan prisnedsättning erhaller även den som

utan att omfattas av den allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild

tjänst här i riket. Enligt förslaget äger Kungl. Maj:t från prisnedsättningen

undantaga visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som

nyss nämnts.

1—Hihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 163.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kiingl. Maj.ts proposition nr 163.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel föreslås

apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna

sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka beräknas till ca 34 milj.

kronor om året — skall staten svara för ett belopp per år motsvarande

1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem eller i runt tal 6 milj. kr. medan

återstående kostnader fördelas på de sjukförsäkrade och arbetsgivarna i

enlighet med 1953 års beslut i frågan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

3

Förslag

till

Förordning

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Läkemedel, varå recept utfärdats av läkare, skall å apotek tillhandahållas

kostnadsfritt eller till nedsatt pris enligt vad nedan sägs.

Med läkemedel förstås vara, som är avsedd att vid utvärtes eller invärtes

bruk förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos

människor.

Med läkare avses den som äger behörighet att inom riket utöva läkarkonsten.

Rörande kostnadsfritt tillhandahållande i vissa fall av läkemedel mot

könssjukdomar, skyddsläkemedel åt kvinnor och barn samt läkemedel åt

kvinnor, lidande av havandeskapssjukdomar, är särskilt stadgat.

2 §.

Den som är försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och

som lider av långvarig och allvarlig sjukdom äger, där Konungen i fråga

om sjukdomen så bestämt, utan kostnad erhålla läkemedel, som enligt

vad Konungen förordnat skall tillhandahållas kostnadsfritt vid sådan sjukdom.

3 §•

I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som

enligt apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra

till apoteksvara eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av

första klassen, åtnjuta nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med

hälften av det belopp, varmed priset må överstiga tre kronor. Har under

en formel förskrivits flera läkemedel, skall prisnedsättningen avse den

sammanlagda kostnaden. Är förskrivning avsedd att expedieras mer än

en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.

Vad nu sagts om den som är försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

skall ock gälla den som, utan att vara försäkrad enligt nämnda

lag, här i riket är i allmän eller enskild tjänst.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf äger Konungen undantaga

visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som i första stycket avses.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

4 §•

Har apotekare mot recept utlämnat läkemedel, som avses i 2 §, kostnadsfritt

eller läkemedel, varom sägs i 3 §, till nedsatt pris, äger han i den

ordning Konungen bestämmer av den i lagen om allmän sjukförsäkring

avsedda tillsynsmyndigheten erhålla ersättning med belopp motsvarande

i förra fallet fastställt försäljningspris och eljest föreskriven prisnedsättning.

5 §.

Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning

bestrides av statsmedel med belopp för kalenderår motsvarande en krona

15 öre för envar, som vid utgången av det år kostnaden avser är medlem

i allmän sjukkassa, och i övrigt av de allmänna centralsjukkassorna i förhållande

till antalet medlemmar vid nämnda tidpunkt, vilka äro pliktiga

att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

6 §•

Denna förordning äger icke tillämpning å den som vårdas å sjukvårdsanstalt,

som avses i lagen om allmän sjukförsäkring.

7 §•

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt om tilllämpning

av denna förordning å andra dess medborgare som vistas här i

riket än dem å vilka förordningen eljest är tillämplig.

8 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen

bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, att 34 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

34 §.

Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen,

försäkringen för grundsjukpenning

och försäkringen för tillläggssjukpenning

skola var för sig

vara så avvägda, att de i förening

med andra för ifrågavarande del av

sj ukkasseverksamheten tillgängliga

medel må antagas förslå till infriande

av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga den allmänna

sjukkassan i denna del åliggande

utgifter ävensom till erforderlig

fondbildning. Kassans förvaltningskostnader

skola härvid i sin

helhet fördelas på avgifterna för

sjukvårdsförsäkringen och försäkringen

för grundsjukpenning.

Avgifterna för------

Avgifterna för------

Sjukförsäkringsavgifterna skola

heten.

Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen,

försäkringen för grundsjukpenning

och försäkringen för tillläggssjukpenning

skola var för sig

vara så avvägda, att de i förening

med andra för ifrågavarande del av

sj ukkasseverksamheten tillgängliga

medel må antagas förslå till infriande

av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga den allmänna

sjukkassan i denna del åliggande

utgifter ävensom till erforderlig

fondbildning; och skola härvid

kassans förvaltningskostnader i sin

helhet fördelas på avgifterna för

sjukvårdsför säkringen och försäkringen

för grundsjukpenning. Avgifterna

för sjukvårdsförsåkringen

skola tillika förslå till de utgifter

för läkemedel, som enligt vad Konungen

med riksdagen därom förordnar

skola åvila kassan.

helt krontal,

hela krontal.

-----— av tillsynsmyndig
-

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1955.

1 Senaste lydelse se SFS 1953: 569.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Li.vgman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om tillhandahållande

av kostnadsfria eller rabatterade läkemedel samt anför.

När statsmakterna år 1946 fattade beslut om att den nuvarande frivilliga

sjukförsäkringen skulle avlösas av en allmän obligatorisk sjukförsäkring

uppdrogs även vissa huvudgrunder för tillhandahållande — utom ramen

för försäkringen — av rabatterade eller stundom helt fria läkemedel. Vid

1953 års riksdag beslöts att den allmänna sjukförsäkringen skulle sättas i

kraft den 1 januari 1955, dock med ett i betydelsefulla hänseenden annat

innehåll än som ursprungligen bestämts. I samband därmed fattades beslut

om i viss mån ändrade riktlinjer för läkemedelsreformen; och det

förutsattes att närmare förslag i detta hänseende skulle underställas 1954

års riksdag.

Genom beslut den 22 maj 1953 uppdrogs åt generaldirektören Åke Natt

och Dag att i enlighet med de ändrade riktlinjer, som statsmakterna sålunda

uppdragit för läkemedelsreformen, utreda och framlägga förslag

rörande denna fråga. Utredningsmannen — som vid uppdragets fullgörande

biträtts av följande experter, nämligen apotekaren Arnold Wilund, fil. doktorn

apotekaren Teodor Canbäck, apotekaren Bertil Rönnmark, docenten

med. doktorn Ebbe Nyman och docenten med. doktorn Arvid Wretlind —

har den 23 december 1953 redovisat utredningsuppdraget genom avgivande

av ett förslag i ämnet (stencilerat). Detta förslag har sedermera remissbehandlats

i vanlig ordning.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till närmare behandling.

Nuvarande ordning

Staten tillhandahåller f. n. fria läkemedel i vissa fall, då så anses betingat

av medicinska eller sociala skäl. Jämlikt lagen den

20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar

skall sålunda av statsmedel bestridas kostnaden för bl. a. sådana läkemedel

för könssjukdomar, som föreskrivits av vederbörande tjänsteläkare eller

annan läkaie, hos vilken kostnadsfri rådfrågning för och behandling av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Knngl. Maj.ts proposition nr 163.

könssjukdomar må äga rum. Närmare bestämmelser härom finnes i kungörelsen

den 19 maj 1933 (nr 239) om ersättning av statsmedel för läkarundersökning,

läkemedel m. m. enligt nyssnämnda lag. Enligt kungörelsen

skall läkaren på recept eller rekvisition å läkemedel för behandling, som

enligt lagen är kostnadsfri, anteckna att kostnaden därför bestrides av

statsmedel. Apotekaren eller annan leverantör av läkemedel å dylikt recept

eller rekvisition har att å vad som levererats gratis periodvis insända räkning

åtföljd av verifikationer till medicinalstyrelsen, som efter vederbörlig

granskning utanordnar ersättning till vederbörande.

Enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr i61) angående kostnadsfritt tillhandahållande

av skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn skall, då ett

ur medicinska synpunkter konstaterat behov därav föreligger, havande och

ammande kvinnor, spädbarn och skolbarn kostnadsfritt erhålla skyddsläkemedel,

varmed förstås vitamin- eller mineralämnesrika läkemedel, som är

ägnade att förebygga eller bota av brister i näringen härrörande hälsoskador.

Kostnadsfrihet medges dock ej, om vederbörandes eller hans försörj

ningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan, att dylik förmån

ej rimligen bör utgå. Anvisning å skyddsläkemedel utfärdas av läkare.

I vissa fall får även distriktsbarnmorska eller distriktssköterska meddela

sådan anvisning. Kostnadsfria läkemedel utlämnas å apotek utan avgift,

och i fråga om förfarandet för ersättning åt apotekaren gäller i huvudsak

samma bestämmelser som nyss angivits, dock att räkning beträffande

skyddsläkemedel åt barn i folk- och fortsättningsskola insändes till skolöverstyrelsen,

som efter granskning vidarebefordrar räkningen till medicinalstyrelsen.

Havande kvinna, som för sjukdom åtnjuter avgiftsfri behandling inom

den förebyggande mödra- och barnavården, äger enligt kungörelsen den

15 juni 19H (nr 397) angående kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel

åt vissa kvinnor, lidande av havandeskapssjukdomar, kostnadsfritt

erhålla för sjukdomen erforderliga läkemedel. Här gäller emellertid motsvarande

inkomstprövning som beträffande skyddsläkeinedlen. Anvisning

å erforderligt läkemedel får endast utfärdas av läkare, anställd vid lokalt

organ för statsunderstödd förebyggande mödravård. Beträffande förfarandet

gäller i övrigt i huvudsak samma bestämmelser som i fråga om nyss

berörda läkemedel.

Rätt att på statens bekostnad erhålla läkemedel kostnadsfritt tillkommer

vidare befattningshavare inom stats- och militärförvaltningen såsom löneförmån.

Bestämmelser härom finnes bl. a. i de civila och militära avlöningsreglementena

samt i avlöningsförfattningarna rörande de affärsdrivande

verken.

Till följd av försäkring erhåller f. n. åtskilliga personer sina utgifter

för läkemedel helt eller delvis täckta. Bland de förmåner, vilka tillkommer

dem som omfattas av lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

säkring för olycksfall i arbete och lagen den H juni 1929 (nr 131) om försäkring

för vissa yrkessjukdomar, ingår nämligen även rätt till kostnadsfria

läkemedel. Därest arbetstagare, som drabbats av olycksfall i arbetet

eller ådrager sig yrkessjukdom, på grund härav blir i behov av läkemedel,

ersätter således den försäkringsinrättning, vari arbetstagaren är försäkrad,

erforderliga kostnader härför.

Enligt förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor

äger de erkända sjukkassorna införa ersättning för läkemedel såsom en

frivillig försäkringsprestation. Av denna möjlighet har sjukkassorna begagnat

sig i stor utsträckning, i det av de nuvarande ca 1 000 sjukkassorna

över 800 kassor — representerande ca två tredjedelar av hela antalet sjukkassemedlemmar

—- i viss omfattning ersätter medlemmarnas utgifter för

läkemedel. I regel utgives ersättning med hälften av läkemedelskostnaden.

I detta sammanhang må även nämnas att landstingen ävensom

städerna utanför landstingen lämnar bidrag till bestridande av

kostnaderna för vissa läkemedel — såsom insulin och leverpreparat -—• i

öppen vård samt att å statliga och kommunala sjukvårdsinrättningar

och vissa andra statliga anstalter läkemedel tillhandahålles

utan särskild kostnad för dem som vårdas där.

Tidigare reformförslag

År 1944 avlämnade socialvårdskommittén ett betänkande (SOU 1944: 15)

med förslag till lag om allmän sjukförsäkring. Enligt förslaget skulle försäkringen

bestå av en sjukvårdsförsäkring och en sjukpenningförsäkring.

Ersättning för de försäkrades utgifter för läkemedel skulle ingå som en

förmån i sjukvårdsförsäkringen. Till försäkrad, som lede av sockersjuka

eller allvarlig blod- eller hjärtsjukdom, skulle utgivas ersättning med tre

fjärdedelar av kostnaden för sådana läkemedel, som enligt läkares utsago

måste av den försäkrade nyttjas under längre tid för sjukdomens hävande

eller lindrande och som upptagits i en av Kungl. Maj :t fastställd förteckning.

I andra fall skulle vid försäkrads sjukdom utgivas ersättning med

hälften av kostnaden för sådana av läkare förskrivna läkemedel, som vore

av betydelse för sjukdomens hävande eller lindrande och likaledes upptagits

i förteckning, som fastställts av Kungl. Maj :t. Förslaget innebar

vidare, att ersättning för de försäkrades utgifter för läkemedel skulle utbetalas

i samma ordning som övriga förmåner från försäkringen, d. v. s.

av sjukkassorna till de försäkrade. På apoteken skulle de försäkrade få

betala fullt pris för läkemedlen med rätt att därefter vända sig till sjukkassan

för att få tillbaka tre fjärdedelar resp. hälften av kostnaden.

Vid remissbehandlingen av socialvårdskommitténs förslag ifrågasattes i

några yttranden, om man ej för att nå största möjliga administrativa enkelhet

borde bryta ut läkemedelsförmånen ur försäkringen och i stället låta

läkemedlen gäldas eller förbilligas genom direkta åtgärder från statens sida.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 103.

Bl. a. gav pensionsstyrelsen — då tillsynsmyndighet för sjukkassorna —- uttryck för den uppfattningen, att socialvårdskommitténs ersättningssystem

beträffande läkemedlen skulle komma att innebära en omväg och medföra

ett alltför omfattande arbete.

En förberedande granskning inom socialdepartementet av socialvårdskommitténs

betänkande jämte remissyttrandena däröver resulterade i en

departementspromemoria. I denna promemoria — den s. k. sjukförsäkringspromemorian

— upptogs ett förslag om sjukhusvårdens utbrytande

ur försäkringen, medan däremot intet motsvarande förslag framställdes i

fråga om läkemedlen.

I några remissyttranden över denna promemoria ifrågasattes emellertid,

huruvida icke samma förfarande som beträffande sjukhusvården borde tilllämpas

i fråga om kostnaderna för läkemedel.

I november 1945 tillkallades särskilda sakkunniga för att inom socialdepartementet

verkställa utredning rörande möjligheten att utbryta läkemedelsförmånen

från den allmänna sjukförsäkringen och i stället införa

något annat system för tillhandahållande av billiga läkemedel. De sakkunniga

avgav den 31 december 1945 en promemoria — den s. k. läkemedels

promemorian — med förslag i ämnet. Detta förslag innebar i huvudsak

följande. För vissa sjukdomar, s. k. kvalificerade sjukdomar, skulle

läkemedel tillhandahållas enskild person kostnadsfritt på apotek. Läkemedel

för andra sjukdomar skulle på apotek tillhandahållas mot erläggande

av halva kostnaden. Såsom villkor skulle i bägge fallen gälla, att medlet

ordinerats av läkare och fanns upptaget i en av medicinalstyrelsen fastställd

förteckning. Om läkemedlet enligt gällande bestämmelser var belagt med

recepttvång eller ej, skulle däremot i och för sig vara utan betydelse för

kostnadsfrihet eller rabattering. Recepten skulle som regel utskrivas på

särskild blankett. På denna hade läkaren att angiva till vilken kostnadsgrupp

läkemedlet hörde. Denna anteckning på receptet avsågs dock ej bli

avgörande, utan apoteken förutsattes självständigt pröva, om läkemedlet

fanns upptaget i förteckningen och i så fall om det skulle utlämnas kostnadsfritt

eller mot rabatt. Recepten skulle kvarhållas på apoteken, vilka

hade att med ledning av recepten utskriva räkning månadsvis. Räkningen

med verifikationer — i regel originalrecepten — skulle insändas till medicinalstyrelsen.

Sedan räkningen kontrollerats, skulle helt av statsmedel till

apoteket utbetalas det belopp, varmed räkningen blivit godkänd.

Vid remissbehandlingen av läkemedelspromemorian fick det föreslagna

systemet ett gynnsamt mottagande. Det framhölls bl. a., att systemet i jämförelse

med socialvårdskommitténs förslag innebure eu betydande förenkling

av det administrativa förfarandet och dessutom vore bekvämare för

den enskilde. I några yttranden avstyrktes dock förslaget, enär dess realiserande

ansågs skola medföra eu otillfredsställande kontroll över läkemedelsförbrukningen

med risk för läkemedelsmissbruk.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Genom propositionen nr 312 förelädes 1946 års riksdag förslag till lag

om allmän sjukförsäkring. Riksdagen lämnades därvid tillfälle att yttra sig

över vissa av Kungl. Maj:t i propositionen föreslagna huvudgrunder för

tillhandahållande av läkemedel utom sjukförsäkringens ram. I detta hänseende

anförde föredragande departementschefen bl. a.

Förslaget att utbryta läkemedlen ur försäkringen innebär att apoteken

skulle expediera recept, avseende läkemedel för vissa kvalificerade sjukdomar,

gratis och recept å andra läkemedel mot halva kostnaden. Apoteken

skulle därefter äga att av statsmedel återfå sina ifrågavarande utlägg. Detta

förslag erbjuder betydande administrativa fördelar. De enskilda skulle icke

behöva förskottera kostnaden respektive rabatten och sluppe alltså besväret

att återkräva dessa utlägg av sjukkassan. Och sjukkassorna befriades från

bestyret att taga befattning med sammanlagt omkring 10 miljoner recept

om året. I stället skulle utbetalningen till apoteken handhavas centralt,

därvid granskningen av apotekens räkningar kunde verkställas med anlitande

av erforderlig sakkunskap på ett i allo rationellt och arbetsbesparande

sätt. Detta förslag bar hälsats med tillfredsställelse i så gott som samtliga

däröver avgivna remissyttranden. Endast ett par remissinstanser ha rest

invändningar av principiell natur emot förslaget, i det de anmärkt att man,

om det genomfördes, skulle förlora den överblick över den enskildes läkemedelskonsumtion

som erhölles hos sjukkassan och varigenom denna sattes

i stånd att ingripa i sådana fall då uppenbart läkemedelsmissbruk förelåge.

Gentemot det sålunda anförda vill jag allenast anmärka att läkemedelsmissbruk,

som skulle kunna föranleda ingripande från sjukkassornas sida,

torde vara relativt sällsynta. Då avsikten är att rabattering respektive kostnadsfrihet

skall medgivas endast om recept företes, måste uppenbarligen

missbruk i allmänhet förutsätta att vederbörande uppsöker två eller flera

läkare; även häri ligger en begränsning av risken. Det synes med fog kunna

antagas att de kostnader, som kunna åsamkas statsverket genom missbruk

av fria eller rabatterade läkemedel, komma att väsentligen understiga de

utgifter, som skulle krävas för eu någorlunda effektiv sjukkassekontroll

i förevarande avseende.

Med hänvisning till det anförda förordade departementschefen, att läkemedlen

skulle utbrytas ur sjukförsäkringen samt att frågan om kostnaderna

därför borde lösas i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag,

som framlagts i sistnämnda promemoria, d. v. s. genom direkt avräkning

mellan staten och apoteksinnehavarna. De närmare detaljerna för lösningen

syntes böra i sinom tid underställas riksdagens prövning i särskild

ordning. Därvid borde spörsmålet om storleken av läkemedelsrabatterna

upptagas.

Riksdagens tredje särskilda utskott anförde i sitt utlåtande nr 1 bl. a.

följande såvitt avser läkemedelsfrågan.

Genom utbrytning av läkemedel sersättningen ur sjukförsäkringen och

tillhandahållande av fria eller förbilligade läkemedel i enlighet med de av

föredragande departementschefen angivna huvudgrunderna vinnas enligt

utskottets mening avsevärda fördelar. En betydande administrativ förenkling

ernås sålunda samtidigt som allmänheten besparas besväret att först

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mcij.ts proposition nr 163.

till apoteket erlägga hela läkemedelskostnaden och därefter hos sjukkassan

göra framställning om ersättning helt eller delvis för densamma. Gentemot

dessa fördelar står den nackdel, som ligger däri, att möjligheterna av en

kontroll i syfte att förhindra läkemedelsmissbruk kunna antagas bli mindre

än vid utbetalning från sjukkassa av läkemedelsersättning. Utskottet förutsätter

emellertid, att sådana anordningar vidtagas, att de med systemet förknippade

olägenheterna såvitt möjligt undanröjas; och utskottet tillstyrker

därför en lösning i enlighet med de av departementschefen angivna huvudgrunderna.

Såsom departementschefen anfört, torde storleken av läkemedelsrabatterna

liksom även de närmare detaljerna i övrigt få prövas av

riksdagen i särskild ordning.

I enlighet med utskottets hemställan förklarade riksdagen sig i princip

kunna godtaga de av Kungl. Maj:t föreslagna huvudgrunderna för tillhandahållande

av läkemedel (skrivelse nr 559). Samtidigt antog riksdagen

för sin del lag om allmän sjukförsäkring, vilken lag sålunda ej upptog rätten

till ersättning för utgifter för läkemedel bland försäkringsförmånerna.

I och för läkemedelsreformens genomförande uppdrog Kungl. Maj:t

sedermera åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning rörande vilka

sjukdomar, som borde berättiga till kostnadsfria läkemedel, samt att upprätta

förslag till förteckning över kostnadsfria och rabatterade läkemedel.

Vidare anmodades statens organisationsnämnd att utreda frågor av organisatorisk

och teknisk art i samband med läkemedelsreformen. De förslag,

vartill dessa utredningsuppdrag föranledde, framlades i skrivelser av medicinalstyrelsen

den 29 november 1949 och 20 mars 1950 samt av statens

organisationsnämnd den 28 november 1949.

I november 1952 avgav socialförsäkringsutredningen betänkande rörande

sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring (SOU 1952: 39). I betänkandet

förordades, att fria eller rabatterade läkemedel senast från och med

tidpunkten för den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande skulle tillhandahållas

vid sidan av sjukförsäkringen i den ordning, varom principbeslut

fattats 194G. Det kunde emellertid övervägas att under en övergångstid

begränsa den tidigare avsedda omfattningen av läkemedelsförmånerna,

om så ansåges påkallat av statsfinansiella skäl. Vidare anförde

utredningen.

Om läkemedelsförmåner skulle utgå till alla försäkrade i den omfattning

som ifrågasatts, kan antalet läkemedelsrälcningar, som skall ingivas till

sjukkassorna, beräknas överstiga 10 miljoner om året. Detta skulle medföra

stort besvär både för sjukkassorna och för apoteken, allmänheten och

tillsynsmyndigheten.

Utredningen har inhämtat att medicinalstyrelsen fått i uppdrag att utreda

vissa frågor i samband med genomförandet av den i princip beslutade

ordningen för tillhandahållande av fria eller rabatterade läkemedel.

Medicinalstyrelsen har därvid beräknat kostnaderna för reformen till omkring

30 miljoner kr. årligen men samtidigt angivit, att beräkningarna måste

anses synnerligen osäkra och att kostnaderna i realiteten kan bli inte ovä
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

sentligt högre. Inrymmes läkemedlen i försäkringen kan givetvis statsverkets

kostnader nedbringas genom att de försäkrade åtminstone till en

del får bestrida utgifterna genom försäkringsavgifter. Om läkeinedelsutgifterna

skall ersättas av försäkringen torde det dock bli nödvändigt att i

någon mån böja det sammanlagda statsbidraget till försäkringen. Kostnaderna

för statsverket kan emellertid också nedbringas genom att förteckningen

över rabatterade läkemedel göres restriktiv eller genom att rabatten

minskas. Den höjning av sjukpenningen, som i de flesta fall blir en följd

av utredningens förslag, gör det också lättare för de försäkrade att själva

betala läkemedel än vad fallet är enligt sjukförsäkringslagen i dess ursprungliga

lydelse. Det är vidare önskvärt, att avgifterna till sjukförsäkringen

hålles så låga som möjligt och att sjukförsäkringens administration

inte belastas mer än nödvändigt.

Till 1933 års riksdag framlades propositionen nr 178 med förslag till

lag angående ändring i 1947 års lag om allmän sjukförsäkring. Genom

propositionen lämnades riksdagen tillfälle att avgiva yttrande angående

vissa av Kungl. Maj:t angivna huvudgrunder för tillhandahållande av läkemedel,

innebärande viss jämkning i statsmakternas principbeslut 1946 i

läkemedelsfrågan. Härom anförde jag bl. a. följande.

Statsfinansiella skäl synes mig tala för att läkemedelsreformen sammankopplas

med sjukförsäkringen och att utgifterna därför till viss del

får bäras av de försäkrade. Nämnas må att enligt aktuella beräkningar ett

genomförande av 1946 års principbeslut i detta avseende — innebärande

att vissa livsviktiga läkemedel lämnas helt fritt och övriga av läkare föreskrivna

läkemedel rabatteras med 59 procent — skulle draga en kostnad

av (6 + 42 =) 48 milj. kr. om året. Vidare bör märkas att numera omkring

fyra femtedeler av alla erkända sjukkassor, med medlemsantal av

mera än två tredjedelar av de erkända kassornas totala medlemsantal, infört

läkemedelsrabatter. Läkemedel lämnas härjämte kostnadsfritt av

yrkesskadeförsäkringen. Man bör ej heller bortse från det samband, som

råder mellan storleken av sjukpenningförmånerna och annan hjälp vid

sjukdom. I den mån den kontanta hjälpen är relativt stor, blir behovet av

annan hjälp mindre. Den höjning av den genomsnittliga sjukpenningen,

som blir eu följd av det nu framlagda förslagets genomförande, medför

sålunda ett i viss mån ändrat utgångsläge då det gäller läkemedelsreformen.

Det i 1946 års principbeslut avsedda systemet, varigenom läkemedelsrabatteringen

förutsättes skola ske å apoteken och sjukkassorna sålunda

befrias från besväret med granskning och bokföring av miljontals läkemedelsråkningar

om året, synes innebära cn god administrativ lösning.

Detta system kan emellertid begagnas även vid en anknytning till sjukförsäkringen.

En lämplig lösning synes vara att apoteken insänder sina

av rabatteringen föranledda räkningar till tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen,

som likviderar dem. Tillsynsmyndighetens kostnad härför

slås ut på centralsjukkassorna i proportion till antalet avgiftspliktiga medlemmar.

Likviden mellan kassorna och tillsynsmyndigheten ordnas genom

kvittning mot stats- eller arbetsgivarbidrag. Med hänsyn till ovissheten

om reformens verkningar bör enligt min mening återhållsamhet iakttagas

vid bestämmandet av rabatteringens storlek. Jag anser det därför tills vidare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

vara tillfyllest, att livsviktiga läkemedel lämnas helt gratis och övriga med

reformen avsedda läkemedel rabatteras med en tredjedel. Till frågan om

finansieringen av en dylik reform återkommer jag i det följande. Med

detaljutformningen av förslag i detta hänseende torde få anstå till 1954

års riksdag.

I finansieringsfrågan framhöll jag, att kostnaderna för en läkemedelsreform

efter de angivna linjerna torde kunna beräknas till omkring 34

milj. kr. om året. Med hänsyn till det statsfinansiella läget torde staten

endast i begränsad omfattning kunna lämna täckning för dessa kostnader.

För återstoden skulle alltså sjukkassorna ha att svara. Detta skulle emellertid

leda till en ganska väsentlig höjning av försäkringsavgifterna för

sjukvårdsförsäkringen. I syfte att motverka en sådan höjning förordade

jag därför att ett visst arbetsgivarbidrag skulle utgå till sjukvårdsförsäkringen.

Detta bidrag borde utgå med en tiondels procent av de lönebelopp,

som låg till grund för beräkning av avgifterna till yrkesskadeförsäkringen.

Den höjning av de sjukförsäkrades avgifter, som likväl torde bli erforderlig,

medförde att det för begränsning av avgiften för sjukvårdsförsäkring

och grundsjukpenning föreslagna avgiftslindringsbidraget av statsmedel

borde uppräknas med 2 milj. kr. Utöver nämnda kostnadsökning bleve ett

direkt statsbidrag till läkemedelsrabatteringen om 6 milj. kr. erforderligt.

I sitt utlåtande nr 35 anförde andra lagutskottet i denna del.

Departementschefens förslag till huvudgrunder för en läkemedelsreform

företer vid jämförelse med det år 1946 fattade principbeslutet den ändringen

i fråga om reformens allmänna uppläggning att den anknytes i finansiellt

avseende till den allmänna sjukförsäkringen i stället för att, såsom enligt

1946 års beslut, utgöra en helt fristående anordning för vilken kostnaderna

helt täckes av statsmedel. Enligt utskottets mening är den sålunda

föreslagna omläggningen i nuvarande läge väl motiverad.

Emeilertid bereder det svårighet att taga ställning till storleken av den

rabatt, som bör utgivas å kostnaden för de icke livsviktiga läkemedlen,

innan ett mera detaljerat förslag till rabatteringens utformning föreligger.

Utskottet anser därför att riksdagens yttrande i frågan bör begränsas till

ett godtagande av den ändrade finansiella uppläggningen av reformen.

Utskottet utgår från att vid utarbetandet av förslag till bestämmelser

rörande läkemedelsreformen erforderlig hänsyn kommer att ägnas synpunkten

att eu omotiverad ökning av läkemedelsförbrukningen på grund

av reformen i möjlig mån bör undvikas.

Riksdagen godkände vad utskottet anfört samtidigt som riksdagen med

viss ändring antog det framlagda lagförslaget (skrivelse nr 376). I den

sedermera utfärdade lagen den 19 juni 1933 (nr 369) angående ändring

i lagen den 3 januari 1937 (nr 1) om allmän sjukförsäkring har i 38 §

föreskrivits, att av arbetsgivarnas bidrag till den allmänna sjukförsäkringen

skall till sjukvårdsförsäkringen utgå en tiondels procent av de lönebelopp,

som arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare anställda hos honom.

Härvid skall dock hänsyn icke tagas till vissa arbetstagare, som undan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

tagits från försäkringen för tilläggssjukpenning, och ej heller till arbetstagares

lön i vad lönen överstiger 15 000 kr. för år räknat.

Den sålunda av statsmakterna i princip beslutade läkemedelsreformen

förutsattes skola träda i kraft samtidigt med den allmänna sjukförsäkringen

eller den 1 januari 1955.

Utredningsmannens förslag

I fråga om den personkrets, som bör äga rätt att å apotek utfå

läkemedel till nedsatt pris eller i vissa fall kostnadsfritt, framhåller utredningsmannen,

att detta spörsmål bör ses mot bakgrunden av 1953 års

principbeslut om läkemedelsförmånens finansiering. Enligt detta beslut

vore avgifterna till sjukvårdsförsäkringen avsedda att, jämte stats- och

arbetsgivarbidrag, täcka kostnaderna för läkemedelsreformen. Den ändring

i 1946 års finansieringsplan för läkemedelsreformen, som därmed

gjorts, syntes innebära, att förmånen av kostnadsfria eller rabatterade

läkemedel återtagit sin från början föreslagna karaktär av sjukförsäkringsförmån.

Man hade med andra ord i själva verket gått tillbaka till socialvårdskommitténs

ståndpunkt. Detta innebure enligt utredningsmannens

mening, att den till läkemedelsförmånen berättigade personkretsen komme

att utgöras av de sjukvårdsförsäkrade. Han föreslår därför, att i lagen om

allmän sjukförsäkring (13 §) införes ett stadgande, att sjukvårdsförsäkrad

— utöver övriga försäkringsförmåner — jämväl skall tillhandahållas läkemedel

i den omfattning och i den ordning, varom särskilda bestämmelser

gäller.

Utredningsmannen framhåller att — genom att personkretsen omfattar

de sjukvårdsförsäkrade — däri kommer att (med vissa undantag) ingå dels

alla i Sverige bosatta svenska medborgare och dels icke svenska medborgare,

vilka är såväl bosatta som mantalsskrivna i Sverige. Andra utlänningar

och statslösa än nu sagts blir däremot ej berättigade till läkemedelsförmånen.

Å sjukvårdsinrättning vårdad person anses av utredningsmannen ej böra

omfattas av ifrågavarande reform.

Beträffande frågan om de kostnadsfria läkemedlen framhåller

utredningsmannen — efter en redogörelse för de förslag och uttalanden

som tidigare gjorts rörande detta spörsmål — att det är givet,

att vissa särskilda krav måste ställas på de sjukdomar, som skall berättiga

till kostnadsfria läkemedel. Denna förmån borde sålunda hänföras

till sjukdomar, vilka på vetenskapens nuvarande ståndpunkt tedde sig

långvariga och allvarliga. I princip borde förmånen icke utsträckas

utöver kroniska sjukdomar. Sådana föranledde i regel ett mer eller

mindre konstant bruk av läkemedel. Ofta uppstode härigenom kostnader,

som i varje fall i längden bleve för den sjuke ekonomiskt påfrestande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj.ts proposition nr 163.

Det funnes därför goda skäl för att dessa sjuka inom ramen för en

social försäkring som den allmänna sjukförsäkringen bleve befriade från

att belastas av dylika utgifter. Man borde dock ej uppställa någon absolut

fordran på obotlighet hos sådana sjukdomar, för vilka kostnadsfria läkemedel

tillliandahölles. Det inträffade, att en sjukdom, som framstått såsom

obotlig, så småningom i större eller mindre grad förlorade denna karaktär

till följd av utvecklingen bl. a. på läkemedlens område. Så länge

den likväl vore att betrakta som långvarig och allvarlig, borde den kostnadsfria

läkemedelsförmånen kunna ifrågakomma.

Utredningsmannen anser i enlighet härmed att kostnadsfria läkemedel

bör förbehållas för behandling av långvariga och allvarliga sjukdomar.

En i dylika jämförelsevis obestämda ordalag hållen bestämmelse för angivande

av dessa sjukdomar torde dock ej vara tillfyllest för det praktiska

förfarandet, utan en specificering av ifrågavarande sjukdomar vore nödvändig.

Utredningsmannen erinrar härvid om att medicinalstyrelsen i sin

förutnämnda utredning av den 29 november 1949 framlagt förslag till en

förteckning över sjukdomar avsedda att berättiga till kostnadsfria läkemedel.

Förteckningen innebure dels att sju sådana sjukdomar uttryckligen

uppräknades (perniciös anemi, sockersjuka, epilepsi, myxödem, parathyreopriv

tetani, kronisk binjurebarkinsufficiens och kroniskt primärt

glaukom) dels ock att såsom sådana sjukdomar skulle efter särskild ansökan

hos medicinalstyrelsen kunna anses även andra sjukdomsenheter,

vid vilka ett varaktigt bruk av specifikt verksamma läkemedel vore nödvändigt.

Utredningsmannen kunde för sin del ej ge sin anslutning till ett

system, som innefattade ett prövningsförfarande i varje särskilt fall beträffande

ej specificerade sjukdomar. Att vid ett sådant system uppehålla

önskvärd konsekvens vid bedömningen läte sig nämligen knappast

göra. Principiellt sett kunde systemet ej heller anses stå i överensstämmelse

med den beslutade läkemedelsreformen, i synnerhet ej försäkringslinjen.

Prövningsförfarandet skulle vidare medföra behov av en viss personalökning

inom medicinalstyrelsen, något som borde undvikas. Utredningsmannen

föresloge därför, att någon klausul om prövningsrätt i särskilda

fall ej skulle förekomma utan att i stället antalet sjukdomar, som

skulle anses såsom kvalificerande till fria läkemedel, borde utökas i förhållande

till medicinalstyrelsens förslag.

I fråga om vilka läkemedel, som vid de ifrågavarande sjukdomarna bör

tillhandahållas kostnadsfritt, anför utredningsmannen, att inom ramen

för läkemedelsförmånen bör ifrågakomma sådana läkemedel, som enligt

vetenskap och beprövad erfarenhet får anses såsom rationella vid sjukdomarnas

behandling. Vid urvalet borde tillses, att läkemedel ej medtoges

som endast tillfälligtvis eller i understödjande syfte användes vid behandlingen.

Utredningsmannen anför vidare bl. a.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Man kan ur farmacevtisk synpunkt skilja mellan bruksfärdiga och icke

bruksfärdiga läkemedel. De senare, vilka användas vid tillverkning av de

förra, utgöras i stort sett av kemiska substanser samt ämnen från växtdroger

och djurorgan. De bruksfärdiga läkemedlen, som försäljas å apoteken

till allmänheten, äro dels färdigförpackade och dels sådana, som färdigställas

för tillfället efter recept eller efter köparens önskan. De färdigförpackade

(standardförpackade) läkemedlen utgöras huvudsakligen av

industriellt framställda läkemedel — s. k. farinacevtiska specialiteter —

och apoteksframställda läkemedel. Den senare gruppen, i vilken de s. k.

ACO-preparaten dominera, är avsevärt mindre än den förra. De på läkarnas

ordination för tillfället beredda läkemedlen benämnas på fackspråket

ofta magistralt förskrivna.

Enligt utredningens förslag skola läkemedel tillhandahållas kostnadsfritt

vid vissa, bestämt angivna sjukdomar och ej vid andra. Vid detta förhållande

finner utredningen lämpligt, att man genom det ovan omförmälda

läkemedelsurvalet för varje särskild sjukdom fastställer likaledes

visst eller vissa bestämda, icke bruksfärdiga läkemedel, till vilka den fria

läkemedelsförmånen vid sjukdomen ifråga knytes. Ur både medicinska

och farmacevtiska synpunkter finnas goda möjligheter härtill, enär såväl

sjukdomarna som de överhuvud här ifrågakommande, icke bruksfärdiga

läkemedlen äro till antalet relativt begränsade.

I anslutning till de angivna principerna för bestämmande av de sjukdomar,

som bör berättiga till kostnadsfria läkemedel, samt de läkemedel,

som därvid får förekomma för varje sjukdom, har utredningsmannen framlagt

det förslag, som innefattas i följande uppställning:

Sjukdom

Läkemedel

1. Anaemia pemiciosa

(Perniciös anemi)

a) Leverpreparat

b) Ventrikelpreparat

c) Vitamin B12

var för sig eller i kombination med

varandra

2. Diabetes insipidus

fKroniskt ökad urinulsöndring)

a) Hypofysbaklobextrakt, innehållande

vasopressin

3. Diabetes mellitus

( Sockersjuka )

a) Insulin

4. Myxoedema

(Bristfällig sköldkörlel/unktion)

a) Sköldkörtelpreparat

b) Tyroxin

var för sig

5. Syndroma Addisoni

( Bristfällig b injure funktion )

a) Dekorton och derivat därav

b) Kortison och derivat därav

var för sig

6. Tetania parathyreopriva

(Bristfällig bisköldkörtelfunktion)

a) Vitamin Da (beredning innehållande minst

250 000 I.E./g)

b) Dihydrotakysterol

var för sig

7. Sprue, Coeliakia

( Bristfällig tunnlarms funktion )

a) Folinsyra

b) Leverpreparat

c) Vitamin Bla

var för sig eller i kombination med

varandra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

17

Sjukdom

Läkemedel

8. Myasthenia gravis

(Bristfällig muskelfunktion)

a) Synstigmin

enbart eller i kombination med efedrin

9. Glaucoma

(Grön starr)

a) Pilokarpin

b) Fysostigmin

c) Synstigmin

d) Fluostigmin

e) p-Nitrofenyldietvlfosfat

var för sig eller i kombination med

varandra

10. Epilepsia

(Krampsjukdom)

a) Barbitursyrederivat

b) Hydantoinderivat

c) Oxazolidindionderivat

d) Natriumbromid

var för sig eller i kombination med

varandra

11. Asthma bronchiate chron.

(Kronisk bronkialaslma)

a) Adrenalin

b) Efedrin

c) Isoprenalin

d) Etylefedrin

e) alfa-(2-Metoxifenyl)-betametylaminopro- pan

f) Teofyllin och teofyllinderivat

var för sig

12. Insufficientia cordis chron.

(Kronisk hjärtmuskelsvaghet)

a) Fol.digitalis (purpurea och lanata)

b) Extrakt och glykosider, erhållna från a),

samt derivat av glykosider

c) g-Strofantin för injektion

var för sig

13. Polyarthritis chron.

(Kronisk, deformerande ledgångs- reumatism)

a) Acetylsalicylsyra

b) Salicylamid

c) Natriumsalicylat

var för sig för peroralt bruk

14. Tuberculosis

(Tuberkulos)

a) Aminosalvl

b) Isoniazid

c) Streptomycin

d) Dihydrostreptomycin

e) Tiosemikarbazonderivat

var för sig eller i kombination med

varandra

15. Cancer mammae

( Bröstkräfta )

Cancer prostalae

(Prostatakräfta)

Cancer testis

(Testikelkräfta)

a) Hexöstrol och derivat därav

b) Testosteron och derivat därav

c) Östron och östronhaltiga extrakt

d) Östradiol och derivat därav

e) Metandriol

var för sig för peroralt bruk eller injektion

I anslutning till detta förslag anför utredningsmannen bl. a.

Bland sjukdomarna ingå kronisk hjärtmuskelsvaghet, kronisk deformerande

ledgångsreumatism och tuberkulos (12, 13 och 14). Dessa representera

sjukdomsgrupper, som medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 29 november

1949 ansett böra falla utanför den kostnadsfria läkemedelsförmånen

på grund av diagnostiska svårigheter. De nu särskilt nämnda sjukdomarna

behöva dock enligt utredningens mening ej uteslutas av dylika

2 — Bihang till riksdagens protokoll Möb. 1 sand. Nr 163.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Knnijl. Maj.ts proposition nr 163.

skäl, därest den fria läkemedelsförmånen för envar av dem bestämmes med

vederbörligt hänsynstagande till föreliggande omständigheter.

Sålunda synas de föreslagna sjukdomsbenämningarna göra fullt klart

för läkaren, vilka sjukdomstillstånd som avses.

Diagnosen kronisk hjärtmuskelsvaghet torde inom medicinen beteckna ett

sjukdomstillstånd, som hänför sig till klaffel eller degenerativa hjärtmuskelförändringar.

Enligt allmän medicinsk erfarenhet fordras i dessa fall eu

kontinuerlig tillförsel av digitalis eller likvärdig drog. Endast sådana läkemedel

ha för denna sjukdom upptagits i förslaget.

Vad kronisk, deformerande ledgångsreumatism angår, lära med nuvarande

medicinska resurser några avgörande svårigheter för ställande av

riktig diagnos ej föreligga. För denna sjukdom upptager förslaget ej det

dyrbara läkemedlet kortison, enär ändamålsenligheten av dess långvariga

användning i förevarande fall ännu icke är definitivt klarlagd. Förslaget

medger därför för sjukdomen i fråga erhållande kostnadsfritt endast av i

och för sig jämförelsevis billiga läkemedel, som dessutom i fall som dessa

under alla omständigheter synas böra få köpas till nedsatt pris. Detta i förening

med den omständigheten, att ifrågavarande läkemedel till sin natur

äro sådana, att de jämförelsevis lätt kunna inbjuda till missbruk genom

att t. ex. den sjuke överlåter av dem till andra personer för bruk vid banala

sjukdomstillstånd, har visserligen gjort utredningen tveksam om det befogade

eller lämpliga i att låta förslaget omfatta kronisk, deformerande ledgångsreumatism.

Att så skett beror främst därpå, att bruket av de ifrågavarande,

i förslaget upptagna läkemedlen dock i längden kan bli ekonomiskt

kännbart för de sjuka. Missbruk torde kunna förhindras, om utredningens

i det följande framlagda förslag om läkemedelskort förverkligas.

Beträffande slutligen tuberkulos, äro de härför angivna läkemedlen sådana,

som numera ingå i rationell tuberkulosbehandling. I öppen vård torde

de huvudsakligen komma till användning under tillfällig permittering av

eljest anstaltsvårdade patienter.

Utredningsmannen framhåller, att den föreslagna förteckningen lämnar

möjlighet till användning av de ifrågavarande läkemedlen både såsom standardförpackade

och såsom magistralt förskrivna läkemedel men att i regel

inom förevarande områden endast standardförpackade läkemedel torde

ifrågakomma. Utredningsmannen fortsätter.

Om de till standardförpackade läkemedel hörande farmacevtiska specialiteterna

är stadgat i Kungl. Maj :ts kungörelse den 15 juni 1934 (nr 306)

angående handel med farmacevtiska specialiteter. Enligt denna får farmacevtisk

specialitet ej försäljas, med mindre den är upptagen i ett för ändamålet

hos medicinalstyrelsen fört register. På styrelsen ankommer att pröva

fråga om specialitets registrering. Emellertid äger styrelsen medgiva försäljning

av sådan icke registrerad specialitet, som till sin verkan skall prövas av

viss läkare, veterinär eller tandläkare eller varav viss person visas vara i

behov med hänsyn till sitt hälsotillstånd. Vid prövning av ansökan om

registrering skall medicinalstyrelsen särskilt taga hänsyn till bl. a. huruvida

specialiteten i farmacevtiskt hänseende är av ändamålsenlig beskaffenhet

och huruvida den är ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller

sjukdomssymtom hos människor eller djur.

För närvarande uppgå gällande registreringar till omkring 2 000, medan

de icke registrerade specialiteter, som enligt medicinalstyrelsens med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

1!)

givande må försäljas, utgöra omkring 400. De senare äro uppförda på den

s. k. frilistan i avbidan på slutlig prövning av frågan om registrering.

Då således dessa frilistade specialiteter ej undergått den bedömning ur

farmacevtisk och medicinsk synpunkt, som erfordras för deras registrering,

anser utredningen, att de böra undantagas från den kostnadsfria läkemedelsförmånen.

Beträffande sådan magistralförskrivning, som avses berättiga till kostnadsfri

läkemedelsförmån, innebär förslaget, att vid vederbörande sjukdom

upptagna två eller flera läkemedel få komma till användning vid läkemedelsframställningen

endast i den mån deras kombination med varandra

angivits i förslaget. I övrigt bör för dylika förskrivningar liksom för de standardförpackade

läkemedlen gälla, att de förutom genom förslaget medgivna

kombinationer få innehålla endast erforderliga konstituentia, lösningsmedel,

löslighetsförbättrare samt stabiliserande, konserverande och smakkorrigerade

ämnen in. in. dyl. I annat fall kommer förskrivningen att

falla utanför den kostnadsfria läkemedelsförmånen.

Utredningsmannen framhåller vidare, att det givetvis bör vara möjligt

att, om speciell anledning av ett eller annat slag därtill skulle visa sig,

genom särskild föreskrift från den kostnadsfria läkemedelsförmånen utesluta

visst eller vissa bruksfärdiga läkemedel, som eljest skulle falla inom

ramen för densamma.

Vad härefter angår de rabatte rade 1 ä k e in e d 1 c n anför utredningmannen

bl. a.

Under de skeden, som läkemedelsreformen hittills genomlupit, synes

man i allmänhet ha betraktat det som en tämligen given sak, att de rabatterade

läkemedlen skola vara knutna till en förteckning i egentlig mening.

Sålunda har utgångspunkten varit, att endast de bruksfärdiga läkemedel,

som direkt eller indirekt framgå av en formlig uppräkning av ett eller

annat slag, skola berättiga till läkemedelsförmånen. Dock har från läkarhåll

rests gensagor av principiell art mot tanken på en sådan förteckning.

Bakom denna tanke synas i huvudsak två motiv vara att finna. Det ena

är en strävan att begränsa kostnaderna för läkemedelsförmånen, det andra

eu önskan att motverka missbruk av läkemedel. Mot dessa syften i och

för sig kunna väl näppeligen några invändningar resas. Emellertid synes

hittills ingen deciderad uppfattning rått i frågan, hur långt man lämpligen

kan gå på vägen att genom en förteckning beskära läkemedelsförmånen.

—

Utredningen vill understryka, att problemen vid frågan om upprättande

av förteckning över de rabatterade läkemedlen skilja sig väsentligt från

dem, vilka bestämmandet av den kostnadsfria läkemedelsförmånen innesluter.

Den senare avser endast bestämda sjukdomar, till antalet få. De läkemedel,

som härvid kunna ifrågakonuna, äro likaledes jämförelsevis begränsade

till antalet. Därtill kommer, att de till stor del äro specifika för respektive

sjukdomar. Särskilt med hänsyn till nu framhållna omständigheter

låter det sig förhållandevis lätt göra att sammanföra sjukdom och eu del

valda läkemedel. Härigenom kan en tillfredsställande utformning av den

kostnadsfria läkemedelsförmånen i dess helhet vinnas. Den delvis kostnadsfria

läkemedelsförmånen däremot skall i princip omspänna samtliga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:Is proposition nr 163.

sjukdomsområden. Det material för urval, varmed man har att röra sig,

utgöres av alla förekommande läkemedel.----------

För utredningen framstår det som naturligt, att bestämmande av läkemedel

för den delvis kostnadsfria läkemedelsförmånen i första hand kräver

ett hänsynstagande till medicinska synpunkter. Utredningen kommer

bär närmare iil på spörsmål, som uppmärksammats också vid behandlingen

av irågan om den kostnadsfria läkemedelsförmånen.

Det torde vara allmänt känt, att kemiskt och farmakologiskt varandra

närstående bruksfärdiga läkemedel ofta ha väsentligt olika verkningar

på olika individer. Råvaror och tillsatsämnen, som användas vid framställning

av dylika läkemedel, kunna växla. De skilda reaktionerna äro för

individernas del att föra tillbaka på konstitutionella förhållanden, benägenhet

för överkänslighetsreaktioner ävensom psykosomatiska betingelser.

Ej sällan spela två eller flera dylika faktorer tillsammans eu avgörande roll.

Man nödgas sålunda mången gång konstatera, att två eller flera läkemedel,

varom här är fråga, i allt fall icke äro att för det enskilda fallet anse som

terapeutiskt likvärdiga. Såvitt utredningen finner, får det betraktas som

ett önskemål för uppehållande av en ändamålsenlig sjukvård, att läkarna

ha tillfälle till visst val även bland sådana läkemedel.

Förut har nämnts, att ett huvudsyfte med den ifrågasatta läkemedelsförteckningen

torde ha varit begränsande av kostnaderna för läkemedelsförmånen.

Synbarligen har man bl. a. tänkt sig möjligheten, att i åtskilliga fall

inom respektive indikationsområden endast de prisbilligaste läkemedlen

skulle medtagas på förteckningen. Dock har ingen antydan gjorts därom,

hur ingående prisjämförelserna såsom sådana borde göras. Utredningen

vill påpeka, att storleken av den ekonomiska vinst, som står att vinna på

denna väg, ingalunda kan beräknas uppgå till de kostnader för uteslutna

läkemedel, vilka skulle uppkommit, därest läkemedlen i stället medtagits.

Om läkarna vilja hålla sig till läkemedelsförmånen, få de i ifrågakommande

sjukdomsfall förskriva annat eller andra till denna förmån hörande läkemedel.

Högst skillnaden mellan kostnaderna härför och för de uteslutna

läkemedlen kan sparas. I särskilda fall kan för övrigt en kostnadsökning

uppkomma t. ex. därigenom, att läkaren vill ersätta ett uteslutet läkemedel

med två eller eventuellt flera andra. Eu särskild vansklighet ligger för

övrigt däri, att det kan vara svårt avgöra, huruvida ett visst läkemedel

ställer sig billigare än ett annat. Vid en jämförelse för sådant ändamål

går det nämligen ej att blott hålla sig till själva läkemedelsprisen. Det

avgörande måste vara förhållandet mellan kostnaderna för sjukdomens i

fråga behandling med det ena eller andra läkemedlet. Härvid måste hänsyn

tagas till medlens styrka, tiden för ernående av önskad effekt etc.

Också vad sålunda sagts om svårighet vid prisjämförelser medverkar till

oberäknelighet beträffande storleken av en kostnadsminskning. Härtill kommer,

att behovet av ändring av en efter ifrågavarande princip upprättad

förteckning med säkerhet kommer att visa sig vara praktiskt taget

konstant. De standardförpackade läkemedlen undergå nämligen synnerligen

ofta prisförändringar, varjämte nya sådana läkemedel oupphörligt

föras ut på marknaden. En med hänsyn till kostnaderna gjord läkemedelsförteckning

kommer givetvis ej att verka dämpande härvidlag, snarare

kan en motsatt verkan förväntas. Härigenom kan möjligen åtminstone

under någon tid eu pressning av priset för vissa läkemedel uppkomma.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 163.

Någon slöiTe ekonomisk verkan av speciellt detta förhållande lår dock ej

vara att emotse. Konkurrensen olika läkemedelstillverkare emellan gör sig

starkt gällande redan nu, varjämte läkemedelsprisen i viss mån regleras

genom det allmänna. Frågan om ändrade bestämmelser för läkemedels prissättning

är för övrigt föremål för utredning inom medicinalstyrelsen. Därvid

äro de enskilda intresserade parterna representerade. Syftet torde vara

utarbetande av föreskrifter för prissättning av läkemedel inom samtliga handelslcd.

Det framstår för utredningen som en given sak, att ett uteslutningsförfarande,

varom här är fråga, bör realiseras, endast om härigenom en ekonomisk

vinst av någon betydenhet någorlunda säkert kan erhållas, utan

att för sjukvården väsentliga värden förloras. Mot bakgrunden av det ovan

anförda har emellertid utredningen kommit till den uppfattningen, att ett

uteslutningsförfarande av någon ekonomisk betydelse måste medföra en

synnerligen kraftig beskärning. Det tidigare framhållna, medicinskt betingade

önskemålet om viss valfrihet beträffande läkemedel måste härvid

sättas å sido. Gallringen skulle lända sjukvården till men. Med mycket

stor sannolikhet skulle både patienter och läkare komma att betrakta en

så beskaffad förteckning som uttryck för tvång och ofrihet. Detta vore

ägnat att undergräva förtroendet för den obligatoriska sjukförsäkringen,

i synnerhet som för närvarande de flesta erkända sjukkassor ha läkemedel

utan någon inskränkning av förevarande slag bland sina förmåner.

Utredningsmannen erinrar vidare om att man tidigare synes ha övervägt,

att läkemedel tillhörande ett eller flera indikationsområden skulle uteslutas

från läkemedelsförteckningcn. Härvid kunde givetvis ej gärna förekomma

andra indikationsområden än sådana, vid vilka användes läkemedel,

som i större utsträckning, i allmänhet utan recept, inköptes för användning

vid banala (alldagliga) åkommor. Utredningsmannen hade emellertid

kommit till det resultatet, att dessa läkemedel — sömnmedel, lugnande

medel, hostmediciner, laxativ in. in. — ur medicinsk synpunkt ej gärna

kunde saknas i en allmän förteckning över läkemedel, som skulle rabatteras.

Utredningsmannen sammanfattar sin ståndpunkt till frågan om en läkemedelsförteckning

såsom grund för rabatteringen sålunda, att en dylik

förteckning näppeligen tjänar något ekonomiskt syfte av betydelse eller

i nämnvärd mån är ägnad att motverka läkemedelsmissbruk, därest sjukvårdens

nuvarande standard skall bibehållas inom den obligatoriska sjukförsäkringen.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningsmannen ej upprättande

av någon läkemcdelsförteckning utan förordar i stället att läkemedelsrabatteringen

avgränsas till att omfatta följande två grupper av läkemedel, nämligen

dels de läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan den 14 november

1913 (nr 308) är alt hänföra till apoteksvaror, och dels läkemedel som

innehåller gifter av första klassen, liegreppet läkemedel bör enligt utredningsmannen

därvid bestämmas på liknande sätt som skett i apoteksvarustadgan,

enligt vilken med denna term förstas vara, avsedd att vid utvärtes

eller invärtes bruk förebygga, hindra eller bota sjukdom eller sjukdoms
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

symtom hos människor eller djur. Enligt samma stadga vore till apoteksvara

att hänföra ämnen (enkla kemikalier eller droger) och beredningar,

som endast eller i huvudsakligaste mån användes såsom läkemedel.

Dessa ämnen och beredningar funnes förtecknade i bilagor till stadgan.

Stadgan medgåve, med vissa undantag, försäljning av apoteksvaror endast

å apotek. Emellertid försåldes å apotek också åtskilliga varor, som kunde

finna användning som läkemedel, men vilka inte vore apoteksvaror och

därför finge försäljas jämväl annorstädes. Bland dessa varor kunde nämnas

iiskolja, fläderte, ricinolja, salicylsyra, vaselin, vätesuperoxid. Endast

när dylika ämnen inginge i för sjukdomsbehandling in. m. avsedda läkemedelsberedningar

vore de hänförliga till apoteksvaror. Inte heller omfattade

apoteksvarorna spritdrycker, vin och exportöl. Bland övriga varor

som försåldes å apoteken utan att vara apoteksvaror och som sålunda ej

skulle rabatteras, vore hl. a. kosmetiska medel, medel till ans av friska

sår, liktornsmedel, förbandsartiklar, som inte vore impregnerade eller impregnerade

i enbart antiseptiskt syfte, och mineralvatten, ej heller näringspreparat

i mera inskränkt mening eller preparat, avsedda att utgöra komplement

till ensidigt sammansatt föda. Såsom apoteksvaror ansåges cj heller

vissa såsom läkemedel allmänt använda varor, som vore angivna i en

särskild, vid stadgan fogad förteckning, såsom blyvatten, Burows lösning

och fruktsalt.

Rörande nu ilrågavarande varugrupper anför utredningsmannen vidare.

Såvitt utredningen kan finna, äro ifrågavarande varugrupper av sådan

beskaffenhet, att de rimligen böra undantagas från läkemedelsförmånen.

EU mycket betydelsefullt annat skäl därför finnes likväl också. Det är över

huvud synnerligen svårt att finna en fast gräns för denna förmån. Om

berörda varugrupper avskiljas, synes emellertid läkemedelsförmånen därigenom

bli begränsad på ett så bestämt sätt, som föreliggande omständigheter

medge. Man får ej heller bortse från möjligheten, att om varor av

förevarande slag skulle ingå i läkemedelsförmånen, en viss ökad tendens

kan uppstå hos allmänheten att söka erhålla recept å varorna för att kunna

köpa dem billigare. Detta skulle kunna leda till missbruk av nämnda

förmån. Visserligen äro i regel särskilda utgifter förenade med utfående

av recept från läkarna. I åtskilliga fall kan nog detta bli en återhållande

faktor här. Men kvar står under alla omständigheter möjligheten att vid

besök i annat ärende hos läkaren söka förmå honom till förskrivning jämväl

av varor, varom här är fråga. Ur medicinsk synpunkt torde deras uteslutande

från läkemedelsförmånen ej föranleda några nämnvärda olägenheter.

\ ad åter angår gifter av första klassen, vilka försäljes som läkemedel,

finner utredningsmannen det vara en given sak att rabatteringen bör omfatta

även denna grupp. Dessa gifter räknades ej såsom apoteksvaror, men

apoteken hade ensamrätt till försäljningen i öppna handeln. Denna grupp

vore till omfattningen ungefär lika stor som apoteksvarorna.

Utredningsmannen anser däremot övervägande skäl tala mot att sera,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

vacciner och andra dylika preparat —■ vilka ej är apoteksvaror skall

omfattas av läkemedelsrabatteringen. Dessa preparat komme nämligen mest

till användning å sjukvårdsanstalterna och läkarnas mottagningar, därvid

patienternas kostnader för preparaten inginge i kostnaderna för vården.

I fråga om de rabatterade läkemedlen förordar utredningsmannen samma

undantag för frilistade farmacevtiska specialiteter som rörande den kostnadsfria

läkemedelsförmånen, och vidare förutsättes möjlighet att av särskild

orsak, t. ex. konstaterat överbruk, genom speciell föreskrift utesluta

vissa läkemedel.

Vid övervägande av storleken av läkemedelsrabatteringen

anför utredningsmannen bl. a.

Det område för läkemedelsförmånen, som utredningen föreslagit, är klart

avgränsat men omfattande. Detta är betecknande för dess karaktär. I frånvaro

av en läkemedelsförteckning skulle samtliga receptförskrivna inköp

av läkemedel inom området berättiga till läkemedelsförmånen. Med hänsyn

särskilt till dessa förhållanden har utredningen tagit upp frågan om

åtgärder mot läkemedelsförmånens eventuella utnyttjande till överdrift.

Spörsmålet innesluter flera aspekter. Utredningen har funnit det ligga

nära till hands att söka lösningen i någon form av karenssystem. Vid sina

överväganden har utredningen stannat för att förorda, att rabatt skall utgå

endast på det belopp för recipe, som må överstiga 2 kr. (karensbelopp).

Med recipe avses härvid varje särskilt, förskrivet läkemedel. Det har framkommit,

att rabattsatsen i så fall lämpligen bör höjas till 50 %.

Utredningsmannen framhåller, att mindre läkemedelsinköp av smärre betydelse

därmed undandrages läkemedelsrabatteringen. Med den höjning

av sjukpenningen, som skett genom 1953 års ändring i sjukförsäkringslagen,

torde några betänkligheter av ekonomisk art ej behöva resas häremot.

Med ett karensbelopp å 2 kr. kan enligt utredningsmannens mening

betydande fördelar i skilda hänseenden nås. En mycket stor del av de handköp,

som nu ägde rum å apoteken, belöpte å mindre än 2 kr. Karensbeloppet

torde bli ett verksamt medel att i fråga om sådana köp förhindra en

övergång till receptköp för erhållande av nedsatt pris. Läkemedel, som nu

i synnerligen betydande utsträckning dagligdags användes utan läkares

ordination, bleve undantagna från läkemedelsförmånen. Benägenheten att

för recepts erhållande söka läkare, när detta tedde sig skäligen onödigt,

skulle betydligt dämpas.

Utredningsmannen har beräknat antalet recipen, som kan beröras av

en läkemedelsrabattering av föreslagen omfattning, med ledning av följande

uppgifter avseende omsättningen 1952.

Kostnad per recipe

< 2 kr.

2— 3 »

3— 4 »

4— 5 »

> 5 »

% av hela antalet

20

17

15

15

33

Antal

4.0 milj. st.

3.5 » »

3.0 » »

3,0 » »

6.5 » »

Summa

100

20,0 milj. st.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 163.

Genom det föreslagna karensbeloppet å 2 kr. skulle alltså 20 % av hela

antalet recipen komma att undandragas rabatteringen. Härigenom skulle

såväl apotekens som vederbörande centrala myndighets administrativa arbete

i anledning av rabatteringen väsentligt lättas.

Rörande storleken av de läkemedelspris, som skulle få betalas av köparna

dels vid en rabatt å 33 1/3 % utan karensbelopp, såsom ifrågasattes i proposition

nr 178 till 1953 års riksdag, dels ock vid en rabattering enligt utredningsförslaget,

hänvisar utredningsmannen till följande uppställning.

Läkemedlets

Att för köparen betala vid

rabatt med

pris i kronor

33 1/3 % utan

karensbelopp

50 % och ka- rensbelopp å

2 kr.

i

—: 67

1: —

2

1: 33

2: —

3

2: —

2: 50

4

2: 67

3: —

5

3: 33

3: 50

6

4: —

4: —

7

4: 67

4: 50

8

5:33

5: —-

9

6: —

5: 50

10

6: 67

6: —

Läkemedlets

Att för köparen betala vid

rabatt med

pris i kronor

33 1/3 % utan

karensbelopp

50 % och ka- rensbelopp å

2 kr.

11

7: 33

6: 50

12

8: —

7: —

13

8: 67

7: 50

14

9: 33

8: —

15

10: —

8: 50

16

10: 67

9: —

17

11:33

9:50

18

12: —

10: —

19

12: 67

10: 50

20

13: 33

11: —

Av uppställningen framgår — fortsätter utredningsmannen — att vid

högie läkemedelspris än 6 kr. karensbeloppsalternativet är fördelaktigare

för köparen. Detta alternativ gåve alltså i fall, som vore mer behjärtansvärda,

bättie kompensation än det andra alternativet. Utredningsmannen

anför vidare, att han utgår från att vid detta alternativs realiserande

lakarna i sin förskrivning ej per recipe utökar den myckenhet av läkemedel,

som nu normalt ordineras.

Rörande frågan om kostnaderna för läkemedelsförmånen hänvisar

uti edningsmannen till vissa genom Apotekarsocietetens direktion

enligt statistisk stickprovsmetod verkställda beräkningar rörande omsättningen

under år 1952 vid rikets samtliga apotek, varvid följande sifferuppgifter

framkommit.

Recepturomsättningen med undantag för sjukhusleveranserna

.............................. 95 miij. kr.

Sammanlagda antalet recipen .................. 20 milj. st.

Genomsnittlig kostnad per recipe .............. 4: 75 kr.

Antalet recipen å belopp icke överstigande 2 kr. 4 milj. st.

Sammanlagda kostnaden för dessa.............. 5,7 milj. kr.

Med utgångspunkt bl. a. från den angivna recepturomsättningen (95

milj. kr.) har utredningsmannen sökt beräkna de årliga kostnaderna för

läkemedelsreformen i alternativa fall. De sålunda gjorda beräkningarna

har sammanställts i dessa tabeller.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr 163.

25

Tabell I.

1

2

3

4

5

Recepturomsättningen

Den kostnadsfria

läkemedelsför-

Den delvis kostnadsfria läkemedels- förmånen

Läkemedels- reformen i dess

med undantag för

sjukhusleveranserna

månen enligt

utredningens

Utgångsbelopp

Vid rabatt med

helhet

(kol. 2 + kol. 4)

milj. kr.

förslag

milj. kr.

(kol. 1—kol. 2)

milj. kr.

33 1/3 %

milj. kr.

milj. kr.

95

5

90

30,00

35,00

95

6

89

29,67

35,67

95

7

88

29,33

36,33

95

8

87

29,00

37,00

95

9

86

28,67

37,67

95

10

85

28,33

38,33

Tabell II.

1

2

3

i

5

6

7

8

9

Receptur- omsätt- ningen

med un- dantag för

sjukhus- leveran- serna

milj. kr.

Den kost- nadsfria

läkeme- delsför- månen en- ligt utred- ningens

förslag

milj. kr.

Utgångsbelopp för den delvis

kostnadsfria läkemedelsförmånen

Den delvis

kostnads- fria läke- medelsför- månen vid

rabatt med

33 1/3 % å

belopp i

kol. 5

milj. kr.

Läkeme- delsrefor- men i dess

helhet

(kol. 2 +

kol. 6)

milj. kr.

Den delvis

kostnads- fria läke- medelsför- månen vid

rabatt med

50 % å

belopp i

kol. 5

milj. kr.

Läkeme- delsrefor- men i dess

helhet

(kol. 2 -f- kol. 8)

milj. kr.

Brutto

(kol. 1—

kol. 2)

milj. kr.

Kostnads- minskning

vid angivet

karensbe- lopp å

2 kr.

milj. kr.

Netto

(kol. 3—

kol. 4)

milj. kr.

95

5

90

36

54

18,00

23,00

27,00

32,00

95

6

89

36

53

17,67

23,67

26,50

32,50

95

7

88

36

52

17,33

24,33

26,00

33,00

95

8

87

36

51

17,00

25,00

25,50

33,50

95

9

86

36

50

16,67

25,67

25,00

34,00

95

10

85

36

49

16,33

26,33

24,50

34,50

Någon tillförlitlig uppgift om storleken av den del av förutnämnda recepturomsättning

å 95 milj. kr., som skulle kunna anses hänföra sig till

den kostnadsfria läkemedelsförmånen, sådan denna av utredningsmannen

föreslagits, torde ej stå att erhålla. Utredningsmannen hade funnit sig böra

uppskatta ifrågavarande kostnadsdel till minst 5 och högst 10 milj. kr. Med

dessa gränser byggde båda tabellerna på vissa variabla förutsättningar. Beräkningarna

hade skett utan beaktande därav, att genom sjukförsäkringen

och läkemedelsreformen konsumtionen av läkemedel kunde komma att

stiga eller ock ekonomiskt belasta reformen genom förskjutning från handköp

till receptköp. I tabell I hade beräkningarna skett med tillämpning av

den i propositionen nr 178 år 1953 förutsatta rabattsatsen av 33 1/3 %.

I tabell II hade beräkningarna skett med tillämpning av rabattsatser av

337a % resp. 50 %, i båda fallen med utgångspunkt från att rabatten

endast utginge på det belopp för recipe, som överstege 2 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Utredningsmannen konstaterar, att det i propositionen nr 178 år 1953

framlagda alternativet skulle bli dyrare än det av utredningsmannen förordade.

Den beräknade skillnaden utgjorde för läkemedelsreformen i dess

helhet lägst 3 och högst 4 milj. kr., beroende på lägre eller högre förutsatt

kostnad för de fria läkemedlen. Beräkningarna byggde på förutsättningen

av oförändrade förhållanden i fråga om sjukförsäkring och läkemedelsförmåner.

De radikala förändringar, som förestode därutinnan, medförde att

beräkningarna helt naturligt måste bli mycket osäkra för framtiden. I praktiken

kunde sålunda läkemedelsreformens totalkostnader bli ej oväsentligt

större än beräkningarna visade. En utväg att söka hejda en tendens att i

obehörig utsträckning utnyttja läkemedelsförmånen vore emellertid att

söka i karenssystemet.

Frågan om sättet för läkemedelsreformens finansiering har inte berörts

i utredningsförslaget utöver en hänvisning till de beslut och principuttalanden

i läkemedelsfrågan, som gjorts vid 1953 års riksdag.

I fråga om det administrativa förfarandet föreslår utredningsmannen,

att recepten skall kvarligga å apoteken efter läkemedlets

expediering för att senare såsom verifikationer bifogas de räkningar, som

apoteken har att insända till tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen för

erhållande av ersättning för belopp, som ej erlagts av gällande för sälj - ningspris. Rörande frågan om tillhandahållande av receptkopior

till köparna anföres.

Utredningen har visserligen funnit det möjligt att genom ett avskriftsförfarande

framställa receptkopior för patienternas räkning men ifrågasätter,

om nyttan av en sådan ordning uppväger de nackdelar, som uppenbarligen

äro förenade därmed. Följden av ett dylikt avskriftssystem skulle

bl. a. bli en fördubbling av det erforderliga antalet receptblanketter (från

ca 13 milj. till ca 26 milj.). Därtill koinme ett icke obetydligt merarbete

för antingen läkare eller apotek. Även om vissa olägenheter uppstå för

läkare och patienter genom receptens kvarhållande å apoteken, anser

utredningen dock mot bakgrunden av angivna konsekvenser skälen för

stipulerande av ett avskriftsförfarande icke tillräckligt starka för att föreslå

införandet av en sådan ordning. Utredningen förutsätter emellertid, att

i vissa särskilda fall avskrift av recept, eller möjligen signatur, skall kunna

erhållas på apoteken. Utredningen tänker härvid bl. a. på de yrkesskadade,

som kunna behöva sådan avskrift för styrkande av sin rätt till läkemedelsersättning

enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Vad angår telefon recepten anser utredningsmannen, att det inte

bör ifrågakomma alt vid genomförandet av läkemedelsreformen företaga

några inskränkningar i rätten att telefonledes meddela ordinationer. De å

apoteken utskrivna telefonrecepten borde i förevarande sammanhang jämställas

med originalrecept och godtagas såsom verifikationer.

Utredningsmannen påpekar, att iterationsrecepten utgör en

komplikation vid ett system, där recepten — i regel i original —- skall ut
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

göra verifikationer till apotekens räkningar. Att enbart med hänsyn härtill

inskränka rätten att utfärda iterationsrecept borde emellertid icke ifrågakomma.

Goda möjligheter funnes att genom i lämplig ordning framställda

avskrifter av iterationsrecepten erhålla i varje särskilt fall erforderligt

antal såsom verifikationer giltiga receptkopior. Utredningsmannen föreslår

därför, att rätt att iterera recept i princip skall medgivas i samma omfattning

som för närvarande. Det förutsättes emellertid, att erforderliga

tillämpningsföreskrifter — med hl. a. beaktande av risken för missbruk —

skall utfärdas av medicinalstyrelsen.

Utredningsmannen upptager vidare till prövning ett av medicinalstyrelsen

tidigare framfört förslag, att särskilda läkemedels kort utfärdas

för patienter med sjukdom som berättigar till kostnadsfria läkemedel;

kortet skulle vara avfattat som recept och gälla som sådant och

med kortet skulle sammanhäftas ett antal rekvisitionsblanketter, som

skulle avlämnas vid rekvisition av läkemedel och gälla såsom apotekets

verifikation. Ordningen med läkemedelskort syntes utgöra en praktisk

lösning av receptfrågan för kroniskt sjuka, som vore berättigade till kostnadsfria

läkemedel. Läkemedelskortet kunde även användas för en mera

restriktiv reglering av förbrukningen av visst eller vissa läkemedel för

s. k. kvalificerade sjukdomar, exempelvis i fråga om de läkemedel som

enligt förslaget skulle tillhandahållas kostnadsfritt vid kronisk, deformerande

ledgångsreumatism.

I fråga om tillvägagångssättet vid utfärdande av läkemedelskort anför

utredningsmannen.

Då läkare finner förutsättningar föreligga för utfärdande av läkemedelskort,

ifyller han ett dylikt i enlighet med därom lämnade särskilda föreskrifter"

Kortet jämte tillhörande rekvisitionsblanketter utlämnas därefter

till patienten, som har att vända sig till den sjukkassa, vari han enligt erhållet

försäkringsbesked är försäkrad. Hos sjukkassan förses kortet med

en stämpel, som tydligt angiver, att detsamma därigenom göres giltigt. Därefter

antecknas å lämplig registerhandling hos kassan, att tilldelning av

läkemedelskort skett. Då sådant kort är förbrukat, synes nytt böra erhållas

genom besök hos läkare. Därefter förfares i tillämpliga delar såsom vid

utlämnandet av det första kortet.

Är en person berättigad till kostnadsfria läkemedel för mer än en sjukdom,

torde särskilt kort böra utfärdas för vart och ett av de ifrågavarande

förmånsberättigande läkemedlen.

Det nyss angivna förfarandet är tillämpligt på alla dem, som när de

skola erhålla kort uppehålla sig å sin hemort. Vistas person, som av läkare

hefinnes berättigad att utfå läkemedelskort, å annan ort än nyss sagts,

torde kort ändå kunna utskrivas och hänvändelse lämpligen ske till sjukkassa

i vistelseorten. Sistnämnda kassa giltigstämplar läkemedelskortet

efter vederbörlig kontroll bos hemortssjukkassan, vilken har att göra erforderliga

anteckningar i sina registerhandlingar.

Den nu föreslagna ordningen innebär även, att läkemedelskort för eu

person icke kan giltigstämplas, om icke vederbörande är sjukförsäkrad

enligt lagen om allmän sjukförsäkring. Härigenom ernås i förevarande fall

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:Is proposition nr 163.

alltså den avgränsning av den förmånsberättignde personkretsen, som utredningen

förordat.

Rörande frågan om övriga recept finner utredningsmannen att det

skulle vara rationellt, om recept på läkemedel tillhörande olika kostnadsgrupper

lätt kunde åtskiljas, t. ex. genom avvikande färg; därvid skulle

det räcka med två olika blankettyper, eu för kostnadsfria läkemedel och

en för övriga. Den senare blanketten borde utformas så att därå lätt kunde

angivas om receptet avsåge ett av rabatteringen omfattat läkemedel eller

ej. Med hänsyn till att läkemedelsreformen endast skulle avse dem som

vore sjukförsäkrade enligt sjukförsäkringslagen, förordade utredningsmannen,

att samtliga receptblanketter skulle upptaga en punkt för angivande

av om den, för vilken receptet vore utskrivet, enligt egen uppgift till läkaren

vore sjukförsäkrad i sjukkassa samt i så fall vilken.

Beträffande förfarandet å apoteken anser utredningsmannen,

att hithörande frågor lämpligen bör lösas i samråd mellan vederbörande

centralorgan och övriga berörda parter. Det vore dock en självklar

sak, att apoteken skulle svara för om och i vad mån ett läkemedel vore

föremål för rabattering. Skyldigheten att verkställa avskrifter av iterationsrecept

borde däremot inte ankomma på apoteken utan borde åläggas

läkarna. Merarbetet med att vid utskriften av iterationsrecept taga

erforderligt antal karbonkopior torde nämligen inte bli alltför betungande.

Då det gällde krav på legitimation för utfående av läkemedelsförmånen

borde en viss medverkan från apotekens sida kunna förutsättas. Det försäkringsbesked,

som de allmänna sjukkassorna torde komma att tillställa

medlemmarna i dessa, kunde därvid utnyttjas som legitimation. I de fall.

där särskild anledning därtill funnes, kunde apoteken sålunda begära, att

nämnda besked uppvisades. Någon legitimation syntes icke behöva krävas

i vanliga fall.

Rörande kontrollen över apotekens räkningar erinrar

utredningsmannen om att i det sakkunnigförslag i läkemedelsfrågan, som

framlagts 1945, hade förordats, att kontrollen skulle omfatta dels kameral

granskning (kontroll av belopp och summeringar), dels taxationsgranskning

(kontroll av läkemedlets pris) och dels urvalsgranskning (kontroll

huruvida läkemedlet skall utlämnas kostnadsfritt resp. till nedsatt pris).

I organisationsnämndens förutnämnda skrivelse den 28 november 194!)

hade uttalats, att den utan jämförelse viktigaste kontrollen vore den kamerala.

Nämnden hade sålunda förordat, att kameralgranskningen, åtminstone

så länge erfarenhet saknades av felfrekvensen m. in., skulle omfatta hela

materialet. I fråga om taxationsgranskningen syntes emellertid en granskning

av vart tjugonde recept — såsom föreslagits i sakkunnigförslaget —

medföra att för stort antal behövde granskas. Om någon urvalsgranskning

överhuvud skulle anses nödvändig, borde den enligt nämndens uppfattning

ges en ytterst obetydlig omfattning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 1G3.

Rörande detta spörsmål anför utredningsmannen för egen del bl. a.

Enligt framlagda förslag förutsättas apotekens räkningar med recepten

såsom verifikationer underkastas en fullständig kontroll ur kameral synpunkt

genom central myndighets försorg. Denna s. k. kamerala granskning

skulle med utgångspunkt från av statens organisationsnämnd år 1949 verkställda

beräkningar komma att avse ca 13 milj. receptblanketter per år

eller 26 000 förvaringspärmar om vardera 500 blanketter. Om varje sådan

pärm förutsattes få en tjocklek på omkring 5 cm, skulle materialet kräva

ett arkivutrymme motsvarande ungefär 1 300 hyllmeter per årgång.

Mot bakgrunden av dessa siffror har utredningen funnit angeläget att

undersöka, om icke erforderlig kameral kontroll skulle kunna anordnas

på annat sätt än genom ett centraliserat förfarande, bl. a. för undvikande

av den anhopning av verifikationer, som eljest skulle uppstå hos den kontrollerande

myndigheten. Såsom ett alternativ har därvid framstått att låta

recepten kvarbliva å apoteken, där de därefter i särskild ordning kunde

underkastas en mera stickprovsmässigt upplagd kontroll.

Utredningen har därvid under hand inhämtat riksräkenskapsverkets

mening i denna fråga. Ämbetsverket har därvid uttalat, att det icke kunde

anses godtagbart, att belopp av den storleksordning, varom här vore fråga,

skulle utanordnas utan att räkningar med verifikationer underkastades

en fullständig kameral granskning. Den preventiva verkan av vetskapen om

att en fullständig granskning ägde rum finge icke heller förbises. Efter

närmare överväganden har utredningen icke ansett sig nu böra föreslå ett

frångående av förslaget, att samtliga räkningar och verifikationer skola

underkastas fullständig kameral granskning. Sedan närmare erfarenheter

vunnits av frekvensen av räknefel in. in., bör dock enligt utredningens

mening frågan om den kamerala kontrollens omfattning och uppläggning

tagas under omprövning.

Vidkommande de båda övriga slagen av granskning - - taxationsgranskningen

och urvalsgranskningen — vill utredningen för sin del förorda, att

man icke binder sig för en genomgående stickprovsmässig granskning av

t. ex. vart 20 :e recept. Det kan nämligen vara fördelaktigare, att kontrollen

i nämnda avseende ges formen av en genomgång av samtliga verifikationer

(recept) från ett visst apotek.

1 fråga om valet av cent r a 1 in yndighet anför utredningsmannen,

att den i propositionen nr 178 år 1953 föreslagna ordningen, att likvideringen

av apotekens räkningar skall ske hos tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen,

d. v. s. riksförsäkringsanstalten, ej nödvändigt innebär, att

även de farmacevtiskt fackbetonade granskningsuppgifterna lägges på

nämnda myndighet. Övervägande skäl talade för en uppdelning av förevarande

granskningsuppgifter mellan tillsynsmyndigheten och medicinalstyrelsen.

Därvid skulle tillsynsmyndigheten handha den kamerala granskningen

av apotekens räkningar jämte tillhörande verifikationer, och medicinalstyrelsen

anförtros taxationsgranskningen och urvalsgranskningen. En

sådan uppdelning medförde väsentliga fördelar. Tillsynsmyndigheten finge

tillfälle alt fortlöpande och direkt följa kostnadsutvecklingen, vilket syntes

vara av särskilt värde för handläggningen av de anslagsfrågor i samband

med läkemedelsreformen, som under alla förhållanden torde ankomma på

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

nämnda myndighet. Medicinalstyrelsen finge svara för granskningsuppgifter

likartade dem styrelsen redan nu i viss utsträckning handlade och som

krävde fackkunskaper inom styrelsens kompetensområde. Om resultatet av

taxationsgranskningen och urvalsgranskningen skulle ge anledning till erinringar

av något slag mot läkare eller apotekare, vore medicinalstyrelsen

den enda myndighet, som ägde befogenhet att vidtaga erforderliga åtgärder.

Utredningsmannen föreslår vidare att inkomna räkningar från apoteken

skall likvideras omgående samt reglering av eventuella felaktigheter ske

i samband med efterföljande likvid.

För att läkemedelsreformens utveckling skall kunna följas på ett rationellt

sätt anser utredningsmannen det nödvändigt, att tillsynsmyndigheten

och medicinalstyrelsen till sitt biträde får ett särskilt organ, lämpligen e n

speciell nämnd, sammansatt av representanter för samtliga av

reformen berörda parter. Nämndens uppgift skulle bli att noggrant följa

utvecklingen på läkemedlens område med särskilt hänsynstagande till läkemedelsreformens

krav och syften samt avgiva förslag till alla de åtgärder,

som vore ägnade att befrämja dessa. Nämnden borde genom kontakt med

läkar- och apotekarorganisationerna söka att i förekommande fall genom

dessas medverkan på kollegial väg åstadkomma rättelse i uppkommande

frågor i samband med läkemedelsförmånernas handhavande.

Rörande personalorganisationen för handhavandet av den

centrala kontrollen erinrar utredningsmannen om att organisationsnämnden

i skrivelsen den 28 november 1949 förklarat, att den erforderliga personalen

å en granskningsavdelning, förlagd till medicinalstyrelsen, kan beräknas

sålunda: 1 legitimerad apotekare, 3 tekniska apoteksbiträden, 1

kanslibiträde, 8 befattningshavare i befordringsgång samt 1 expeditionsvakt

eller sammanlagt 14 befattningshavare. Utredningsmannen finner det sannolikt,

att den föreslagna kontrollen skall kunna utföras med en personal,

som ligger inom ramen för vad organisationsnämnden beräknat skola åtgå

för motsvarande uppgifter. Eftersom utredningsmannen förordat, att den

kamerala granskningen skulle förläggas till tillsynsmyndigheten, medan

taxations- och urvalsgranskningen skulle ligga hos medicinalstyrelsen, måste

en däremot svarande uppdelning av granskningspersonalen på de båda

myndigheterna givetvis bli följden. Enligt vad utredningsmannen hade sig

bekant skulle för riksförsäkringsanstaltens del någon personal ej behöva

nyanställas för ändamålet. Nu ifrågavarande personalbehov torde nämligen

kunna tillgodoses därigenom, alt sådan personal hos anstalten, som eljest

skulle bli ledig i samband med den förestående samordningen av sjuk- och

yrkesskadeförsäkringarna, överflyttades till förevarande granskningsupp
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Remissyttrandena.

Över utredningsmannens förslag har yttranden avgivits av statskontoret,

socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstju-elsen, riksräkenskapsverket,

medicinalstyrelsen, 1953 års läkemedelskommitté, Svenska sjukkasseförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Apotekarsocietetens direktion, Sveriges

farmacevtförbund, Sveriges läkarförbund och Svenska läkaresällskapet.

Medicinalstyrelsen har vid sitt yttrande fogat yttranden från föreståndaren

för statens farmacevtiska laboratorium samt fyra medlemmar av medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd, nämligen professorerna N. Antoni, M.

Strandqvist och J. Waldenström samt docenten Iv. O. Granström.

Förutom remissvaren har i ärendet inkommit skrivelser från Läkemedelsindustriföreningen

och Riksföreningen mot reumatism.

I yttrandena har man i allmänhet intagit eu positiv inställning till utredningsmannens

förslag och framhållit, att detta innebär en mera välavvägd

och bättre lösning av läkemedelsfrågan än tidigare förslag. Riksräkenskapsverket

har lämnat förslaget helt utan erinran och i övriga yttranden

har förslaget ansetts väl ägnat att — efter modifiering i anledning

av vissa framförda detalj erinringar — läggas till grund för lagstiftning

i frågan.

Pensionsstijrelsen har emellertid uttalat, att det varit önskvärt att även

andra vägar för läkemedelsprisernas förbilligande prövats, och att man före

frågans avgörande borde haft tillgång till en undersökning av de utländska

erfarenheterna på området. Ehuru utvecklingen i Sverige, i varje fall icke

ännu, visat sådana tendenser mot läkemedelsmissbruk som på vissa håll

utomlands, skulle det vara en stor olycka om en i och för sig nyttig reform

skulle här befordra en sådan utveckling. I belysning härav funne pensionsstyrelsen

de av utredningsmannen föreslagna korrektiven mot missbruk icke

tillräckliga. Man torde kunna utgå ifrån att åtminstone i flertalet länder en

begränsning till av läkare ordinerade apoteksvaror eller liknande förekomme

utan att detta haft tillräcklig verkan. Vidare ställer sig 1933 års läkemedelskommitté

kritisk till den del av förslaget, som avser de rabatterade läkemedlen.

Vad angår den närmare utformningen av förslaget har frågan om den

till läkemedelsförmånen berättigade personkretsen upptagits

i några yttranden.

Riksförsäkringsanstalten anför sålunda.

Några särbestämmelser beträffande läkemedel till yrkesskadade ha icke

föreslagits av utredningen, och dylika äro ej heller enligt riksförsäkringsanstaltens

mening motiverade i förevarande sammanhang. Enligt de i propositionen

nr 178 år 1953 uppställda riktlinjerna för samordningen av sjukoch

yrkesskadeförsäkringarna böra yrkesskadade, som omfattas av den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Knntjl. Maj.ts proposition nr 163.

obligatoriska sjukförsäkringen, under den s. k. samordningstiden regelmässigt

icke åtnjuta andra förmåner än vid sjukdomsfall i allmänhet. Detta

bör gälla även beträffande läkemedelsförmånen; eljest finge man här tillbaka

de gränsdragningssvårigheter, som samordningen är avsedd att eliminera.

Vad angår de yrkesskador, som medföra behov av läkemedel efter

samordningstidens utgång, förutsätter riksförsäkringsanstalten, att de skadade

skola åtnjuta här ifrågavarande läkemedelsförmån och därutöver äga

rätt till ersättning från yrkesskadeförsäkringen för kvarstående kostnad. Vid

utformningen av yrkesskadeförsäkringslagen torde böra övervägas, om

något särskilt stadgande är behövligt i fråga om läkemedelsersättning till

skadade, som icke omfattas av sjukförsäkringen.

Svenska landstingsförbundet påpekar, att det nu föreliggande förslaget

med avseende å personkretsen innebär en inskränkning i förhållande till

närmast föregående förslag men att detta med hänsyn till läkemedelskostnadernas

finansiering får anses motiverat. Som behov av läkemedelsrabatt

torde föreligga även för vissa andra kategorier, vore det enligt förbundets

mening anledning att undersöka i vad mån kompletterande åtgärder i dylika

fall kunde vara påkallade.

Pensionsstyrelsen yttrar.

Enligt utredningen skulle utländska medborgare bli berättigade till läkemedelsförmåner

under förutsättning att de äro såväl bosatta som mantalsskrivna

i riket. Andra utlänningar och statslösa, än sålunda sagts, skulle

enligt utredningen däremot ej bli berättigade till förmånen. I anledning

härav må framhållas, att 110 § lagen om allmän sjukförsäkring stadgar

rätt för Konungen att träffa överenskommelse med främmande makt om

tillämpning av lagen å andra dess medborgare som vistas här i riket än

dem, å vilka lagen eljest är tillämplig. Redan nu ha konventioner träffats

med de nordiska grannländerna som underlätta dess medborgares anslutning

till den frivilliga sjukförsäkringen. Det är knappast anledning antaga

att så icke skulle ske i fortsättningen och utsträckas även till andra

länder. Med anledning härav torde man få utgå ifrån att även vissa utlänningar

som endast äro bosatta i riket bli berättigade till läkemedelsförmåner.

Landsorganisationen anför.

Det kan finnas anledning att jämföra den angivna definitionen av den

förmånsberättigade personkretsen med motsvarande bestämmelse i den av

Sverige ratificerade internationella konventionen nr 102 angående minimistandard

för social trygghet, antagen av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1952. Enligt artikel 68 i denna konvention

skall »i landet bosatta utländska medborgare äga samma rättigheter som

landets egna där bosatta medborgare, dock att särskilda regler rörande utländska

medborgare och landets egna medborgare, födda utom medlemsstatens

territorium, må föreskrivas, såvitt fråga är om förmåner eller delar därav,

som helt eller till övervägande del utgå av allmänna medel, eller såvitt

fråga är om system av övergångskaraktär». Med hänsyn till att läkemedelsreformen

kommer att finansieras på samma sätt som sjukförsäkringen

och fråga sålunda inte är om en förmån som helt eller till övervägande

del utgår av allmänna medel, synes de föreslagna reglerna beträf
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

fande läkemedelsförmånen komma att innebära en skärpning jämfört med

den internationella konventionens bestämmelser.

Vad särskilt angår det föreslagna undantaget för sjuka i sluten vård

har Apotekarsocietetens direktion, Sveriges farmacevtförbund och Sveriges

läkarförbund framhållit, att undantaget ej borde gälla dem som vårdades

å privata sjukvårdsanstalter, där medicin förskreves individuellt och

debiterades patienten särskilt och alltså icke inkluderades i vårdavgiften.

Direktionen tillägger, att den allmänna sjukförsäkringslagens definition av

termen sjukvårdsanstalt eljest borde äga tillämpning i fråga om den föreslagna

undantagsbestämmelsen. Sveriges läkarförbund anser att undantaget

borde avse vård å »allmän sjukvårdsinrättning».

Svenska stadsförbundet förordar en utredning av frågan, huruvida kroniskt

sjuka, som visserligen ej lider av s. k. kvalificerad sjukdom men vilkas

tillstånd likväl indicerar sjukhusvård, kan beredas högre rabatt å läkemedel

eller kostnadsfria sådana under tid, då de på grund av platsbrist ej

kan beredas sjukhusvård.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller, att vissa för parenteralt bruk

nyttjade läkemedel tillhandahålles patienterna utan särskild kostnad vid

behandling å sjukhuspolikliniker, men att motsvarande förmån vanligen ej

lämnas de vårdsökande vid övriga läkarmottagningar, t. ex. industriläkarmottagningar.

Ett dylikt motsatsförhållande syntes olyckligt, och den nu

föreslagna förmånen av fria eller rabatterade läkemedel borde därför kunna

erhållas även vid övriga läkarmottagningar.

Vad angår de kostnadsfria läkemedlen har den av utredningen

föreslagna förteckningen ej föranlett erinringar såvitt avser de under

1, 2, 6 och 8 upptagna sjukdomarna och läkemedlen. Rörande övriga

punkter i förteckningen har anförts bl. a.

3. Diabetes mellitus. Apotekarsocietetens direktion och Sveriges farmacevtförbund

påpekar, att en konsekvens av förslaget i denna del blir att

personer, som på grund av sockersjuka är beroende av dagliga insulininjektioner,

icke såsom för närvarande ofta är fallet kan erhålla någon

rabattering å kostnaden för den sprit, som vanligen användes vid desinfektion

av huden i samband med nämnda injektioner.

4. Myxoedema. Medicinalstyrelsen och professor Waldenström anser, att

kostnadsfri behandling med de angivna läkemedlen endast bör få förekomma

vid kliniskt fullt utbildat myxödem, vilket på lämpligt sätt borde

föreskrivas, och Sveriges läkarförbund förklarar, att om denna sjukdom

skall medtagas —• vilket vore tveksamt med hänsyn till den ofta diffusa

sjukdomsbilden — det torde böra krävas att diagnosen ställts kliniskt,

d. v. s. å sluten vårdavdelning å sjukhus.

5. Syndroma Addisoni. Sveriges läkarförbund anför här samma synpunkter

som i fråga om myxödem. Medicinalstyrelsen och professor Walden3

—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 163.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr t63.

ström anser, att de angivna läkemedlen även borde få användas i kombination

med varandra, varjämte Waldenström vill komplettera läkemedelsförteckningen

med testeron och derivat därav, för sig eller i kombination

med de andra angivna läkemedlen.

7. Sprue och Coeliakia anser Sveriges läkarförbund ej bör medtagas,

enär de i sina egentliga former är mycket sällsynta och svåra att avgränsa

mot andra mera vanliga och lindriga sjukdomar, vartill kommer att den

terapi, som de föreslagna läkemedlen innebär, är osäker.

9. Giaucoma. Docenten Sandström finner det önskvärt att även carbacholin

upptages i läkemedelsförteckningen.

10. Epilepsia. Enligt medicinalstyrelsens och professor Antonis mening bör

natriumbromid utgå ur läkemedelsförteckningen.

11. Asthma bronchiale chron. Medicinalstyrelsen anser att denna sjukdom,

ehuru det torde bli svårigheter att avgränsa densamma, dock bör berättiga

till kostnadsfria läkemedel med hänsyn till de astmasjukas betydande

läkemedelskostnader. Liknande synpunkter framföres av Sveriges läkarförbund,

som ifrågasätter om ej även cortison bör upptagas bland läkemedlen.

Professor Waldenström anser, att de angivna läkemedlen även bör få förekomma

i kombination med varandra. Svenska läkaresällskapet finner, att

ifrågavarande sjukdom ej bör medtagas med hänsyn till svårigheterna

att avgränsa den samt framhåller, att i dessa fall ändock skulle ske rabattering

av läkemedlen.

12. Insufficientia cordis chron. Medicinalstyrelsen föreslår, att g-strofantin

för injektion ej medtages i läkemedelsförteckningen och att i stället kinidin

införes. Professor Waldenström anser att kvicksilverdiuretika bör medtagas.

Sveriges läkarförbund och Svenska läkaresällskapet anför här samma

synpunkter som under punkt 11.

13. Polyarthritis chron. Medicinalstyrelsen, Sveriges läkarförbund,

Svenska läkaresällskapet och professor Waldenström anser, att denna sjukdom

ej bör medtagas i förteckningen. Därvid anföres, att de för denna sjukdom

angivna läkemedlen tillhörde våra billigaste läkemedel; dessutom användes

dessa salicylsyrepreparat vid ett stort antal andra sjukdomar, vilket

medförde risk för missbruk av läkemedelsförmånen. Statens farmacevtiska

laboratorium utvecklar liknande synpunkter men vill dock ej motsätta

sig att denna sjukdom medtages.

14. Tuberculosis. Medicinalstyrelsen föreslår, att läkemedlet tiosemikarbazonderivat

utgår ur förteckningen.

15. Cancer mammae, cancer prostatae och cancer testis. Medicinalstyrelsen

anser, att jämväl cancer ovarii (äggstockskräfta) bör medtagas samt

att de angivna läkemedlen även bör omfattas, när de förekommer i kombination

med varandra. Professor Strandqvist vill dessutom medtaga cancer

uteri (livmoderkräfta) och neoplasma malignum glandularum endocrinarum

aliarum (malign tumör i andra endokrina körtlar). Sveriges lä
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

karförbund framhåller, att den kostnadsfria förmånen många gånger ej

kommer att kunna utnyttjas vid cancer i detta hopplösa stadium, emedan

man måste räkna med att läkaren av hänsyn till patienten ofta ej skulle

vilja utskriva läkemedelskort för att ej därmed avslöja sjukdomen för

denne.

Utöver de föreslagna sjukdomarna bör enligt medicinalstyrelsens mening

även sjukdomen parkinsonism medtagas och därvid angivas läkemedlen

a) atropin, b) benshexol (artane, pargitan) och c) karamifen (parpanit)

var för sig. Sveriges läkarförbund framför motsvarande förslag, som

dock ej omfattar sistnämnda läkemedel.

Sveriges läkarförbund tillägger, att endast sjukdomarnas latinska namn

bör anges i den blivande förteckningen. De svenska översättningar, som

utredningen använt, vore nämligen i flera fall ej exakta utan hade en

vidare innebörd än motsvarande latinska sjukdomsdiagnos. Om även svenska

översättningar angåves, kunde följaktligen missförstånd och osäkerhet

uppstå rörande förmånens omfattning.

Statskontoret konstaterar, att utredningen vidgat kretsen av de kostnadsfria

läkemedlen i förhållande till vad departementschefen förutsatte

i propositionen nr 178 till 1953 års riksdag. Ej minst med hänsyn till läkemedelsreformens

svåröverskådliga konsekvenser borde stor restriktivitet

iakttagas i fråga om de kostnadsfria läkemedlen, och förteckningen borde

därför begränsas till de livsviktiga läkemedel som departementschefen

åsyftat.

Utredningens förslag att icke registrerade farmacevtiska specialiteter

ej skall omfattas av läkemedelsförmånen tillstyrkes i princip av statens

farmacevtiska laboratorium, som dock framhåller att detta förutsätter en

snabbare handläggning av registreringsärendena, samt anför.

För närvarande tager emellertid frilistning av en specialitet genomsnittligt

5 månader och registrering 18 månader från anmälningsdatum räknat.

Av 2 217 specialiteter i svenska handeln (1 jan. 1954) voro 325 frilistade.

Av de frilistade kunna flertalet — att döma av ansökningshandlingarna,

litteratur och andra uppgifter — betraktas som goda och rationella läkemedel.

Främst med hänsyn till lång väntan på kontrollanalys kunna

registreringsärendena ej sluthandläggas på rimlig tid. 1946 års läkemedelsutredning,

som undersökt denna olägenhet, torde inom kort komma att

föreslå åtgärder, som böra medföra, att registrering icke tager längre tid än

nuvarande frilistning, ofta t. o. in. kortare. Denna grupp godtagbara specialiteter

skulle sålunda ej i fortsättningen behöva frilistas. Däremot skulle

frilistan kvarstå för det fåtal specialiteter (omkring 40—50), som sannolikt

ha god verkan och därför böra tillsvidare få försäljas på vissa villkor

för ernående av tillräcklig erfarenhet rörande deras kliniska egenskaper.

Då denna sistnämnda grupp av frilistade läkemedel ej kunna betraktas

som »beprövade», finnes ej tillräcklig anledning att innesluta dem i läkemedelsförmånen.

Skulle erforderlig ändring av specialitetskungörelsen i här föreslagen

riktning ej kunna genomföras, innan läkemedelsreformen 1 januari 1955

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

träder i kraft, får statens farmacevtiska laboratorium föreslå, att samtliga

frilistade specialiteter tillsvidare rabatteras på samma villkor som övriga

specialiteter. Med hänsyn till den stora efterfrågan på åtskilliga av dessa

ofta högaktuella frilistade specialiteter, torde de ej kunna undandragas

från läkemedelsförmånen. Att under nämnda provisorium från densamma

avskilja den mindre gruppen ej tillräckligt beprövade frilistade specialiteter

är principiellt riktigt men bör av praktiska och psykologiska skäl ej genomföras,

särskilt som omsättningen av dessa är liten och statens utgifter härför

bli ringa.

Läkemedelsindustriföreningen anser, att ifrågavarande preparat bör omfattas

av läkemedelsförmånen, och påpekar, att preparaten vid frilistningen

redan undergått bedömning ur medicinsk och farmacevtisk synpunkt, ehuru

den medicinska bedömningen i vissa fall ej vore definitiv. Anledningen till

frilistningen vore helt och hållet kontrollorganets svårigheter att medhinna

kontrollanalys av anmälda preparat.

Apotekarsocietetens direktion finner det tveksamt om de frilistade farmacevtiska

specialiteterna bör generellt undantagas från läkemedelsförmånen.

Medicinalstyrelsen och Sveriges farmacevtförbund anser att sådant

undantag ej bör ske, och Svenska läkaresällskapet uttalar, att dessa frilistade

specialiteter bör medtagas i önskvärd omfattning.

Medicinalstyrelsen och Apotekarsocietetens direktion påpekar, att de vid

bedömande av utredningsmannens förslag utgått ifrån att nuvarande bestämmelser

om kostnadsfritt tillhandahållande i vissa fall av läkemedel vid

könssjukdomar och havandeskapssjukdomar samt av skyddsläkemedel

skall gälla även i fortsättningen.

Statens farmacevtiska laboratorium vill gå längre än utredningsmannen

rörande förmånen av fria läkemedel, i det att envar, som lider av sådan

sjukdom som upptagits i förteckningen, enligt dess mening bör erhålla alla

läkemedel gratis vid samtliga sjukdomar. Laboratoriet framhåller, att det ur

medicinsk synpunkt vore angeläget att exempelvis en sockersjuk patient,

som insjuknat i en icke kvalificerad sjukdom, snabbt tillfrisknade från

denna, enär den i annat fall kunde påverka sockersjukan ogynnsamt. Läkemedelsutgifterna

vore överhuvud särskilt kännbara för ifrågavarande personer.

Därest förslaget av kostnadsskäl ej kunde realiseras redan nu, borde

dock förutsättningarna för en sådan reform snarast undersökas.

I socialstyrelsens, Svenska landstingsförbundets och Landsorganisationens

yttranden har framhållits, att det är av stor vikt att ifrågavarande förteckning

hålles ä jour med den medicinska utvecklingen på området. Av

detta skäl föreslår Läkemedelsindustriföreningen, att medicinalstyrelsen

måtte bemyndigas att vid behov revidera förteckningen såvitt avser läkemedlen.

Den av utredningsmannen föreslagna möjligheten att genom särskild

föreskrift från den kostnadsfria läkemedelsförmånen utesluta visst eller

vissa bruksfärdiga läkemedel, som eljest skulle omfattas av förmånen, av
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

styrkes av Sveriges läkarförbund. Den granskning av läkemedlen, som

företoges av medicinalstyrelsen innan desamma godkändes, torde enligt förbundets

mening vara fullt tillräcklig.

Vad angår de rabatterade läkemedlen har i flera yttranden

framhållits, att den av utredningsmannen föreslagna avgränsningen av dessa

läkemedel synes praktisk och lämplig. Sålunda anför medicinalstyrelsen

bl. a.

Utan tvekan innebär förslaget ett gott grepp. Den förordade utformningen

av läkemedelsförmånen är smidig och bör kunna medföra, att det

område av läkemedel, vilka omfattas av förmånen, kan hållas inom skäliga

gränser. Dessutom medgiver utformningen, att den av läkemedelsreformen

berörda läkemedelsförskrivningen ständigt kan hålla jämna steg med den

snabba utvecklingen på läkemedelsområdet. Ej heller behöver något speciellt

organ skapas för fortlöpande revision av en förteckning över de läkemedel,

som läkemedelsförmånen skall omfatta, utan den organisation, som

bl. a. handhar specialitetskontrollen och som under årens lopp förskaffat

sig en betydande erfarenhetsfond inom området, kan direkt utnyttjas för

övervakning av att en opåkallad utvidgning av ifrågavarande område av

läkemedel icke sker.

I två yttranden har emellertid förordats, att de rabatterade läkemedlen

skall angivas i en särskild förteckning på sätt förutsatts under den tidigare

diskussionen av läkemedelsfrågan. Pensionsstgrelsen framhåller sålunda,

att den enda möjlighet, som torde stå till buds för att förhindra en på

grund av reformen olämplig stegring av läkemedelsförbrukningen med åtföljande

kostnadsökning, synes vara en kombination av ett lämpligt avvägt

karensbelopp och en förteckning å jämväl de rabatterade läkemedlen.

Därvid borde sådana läkemedel uteslutas eller begränsas till antalet, som

erfarenhetsmässigt hade ringa medicinskt värde eller lätt missbrukades.

Pensionsstyrelsen tillägger, att det vore lättare att senare lossa på föreskrifterna,

om dessa skulle visa sig vara för stränga, än motsatsen.

Även statskontoret anser, att man med hänsyn till svårigheten att överskåda

reformens verkningar bör i varje fall till en början upptaga de rabatterade

läkemedlen i en särskild förteckning, som torde böra fastställas

av Kungl. Maj :t på förslag av medicinalstyrelsen.

Svenska stadsförbundet finner det tveksamt, om man bör frångå tanken

på en förteckning, men anser de därmed förenade svårigheterna dock böra

föranleda att man som ett försök följer utredningsmannens linje och att

frågan upptages till omprövning, sedan erfarenhet vunnits om systemets

verkningar.

Apotekarsocietetens direktion förordar den av utredningsmannen gjorda

avgränsningen men ifrågasätter, huruvida icke bakteriologiska preparat

borde ingå bland de rabatterade läkemedlen, eftersom kostnaden för dessa

preparat icke alltid, såsom han förutsatt, innefattades i läkararvodet.

Läkemedelsindustriföreningen framhåller, att dessa preparats avskiljande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

till en särskild läkemedelsgrupp främst betingats av speciella kontroll- och

andra säkerhetsföreskrifter och att detta icke kunde vara någon grund för

att även särskilja dem i rabatteringsfrågan. Föreningen tillägger, att det

förhållandet att preparaten i regel endast begagnades av läkaren vid direkt

behandling och utgiften därför inräknades i vårdkostnaden medförde, att

preparaten utan nämnvärd belastning för det allmänna kunde medtagas

bland de rabatterade läkemedlen, vilket emellertid vore av betydelse i de

undantagsfall, då preparaten utlämnades till patienten mot läkarrecept.

I fråga om storleken av rabatteringen är meningarna delade

i remissyttrandena. Utredningsförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av statskontoret, riksräkenskapsverket, Svenska landstingsförbundet,

Svenska sjukkasseförbundet, Svenska läkaresällskapet och Apotekarsocietetcns

direktion. Direktionen påpekar dock, att karensbeloppet innebär en

försämring i jämförelse med nuvarande förhållanden för många nu sjukförsäkrade,

enär övervägande delen av sjukkassorna ger ersättning för läkemedel

med vanligen 50 % utan något karensbelopp.

Av nyssnämnda skäl ifrågasätter Sveriges farmacevtförbund, huruvida

icke karensbeloppet borde uteslutas.

Svenska stadsförbundet delar denna uppfattning och tillägger, att karensbeloppet

torde komma att föranleda en tendens hos allmänheten att söka

utfå största möjliga ordinationer på en gång för att komma över karensgränsen

vid engångsköp resp. undgå den vid itereringar.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget om rabatteringens storlek men

anser det böra utredas, huruvida och i vad mån administration och redovisning

kunde förenklas, om rabatt icke utginge på belopp, som med 50

öre eller mindre överstege karensbeloppet. Medicinalstyrelsen anser vidare

— i likhet med några andra remissorgan -— att karensbeloppet och rabattsatsen

ej bör fastslås i huvudförfattningen utan fastställas i ordning, som

medger deras anpassning efter det föreliggande behovet.

Statens farmacevtiska laboratorium och Svenska landskommunernas förbund

anser ett karensbelopp å 3 kr. böra övervägas.

Landsorganisationen finner en rabattering å 50 % vara alltför knappt

tilltagen och ifrågasätter en höjning till 66 2/a %■ Därest så vore erforderligt

för att hålla kostnadsnivån nere, kunde enligt Landsorganisationens

mening en höjning av karensbeloppet i stället övervägas. Vidare kunde

ifrågasättas om icke karensbeloppet borde i fråga om itererade recept räknas

på totalsumman. Även Tjänstemännens centralorganisation anser, att

man bör överväga ett något högre karensbelopp jämte en motsvarande

kostnadsmässig ökning av rabattsatsen.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller, att man — med hänsyn till

den ekonomiska påfrestning, som den allmänna sjukförsäkringens genomförande

innebär, och till att kostnadsberäkningarna för läkemedelsreformen

gjorts utan beaktande av risken för ökad läkeinedelsomsättning —

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr tC>3.

bör i varje fall till en början göra rabatteringen av läkemedel mer restriktiv

än utredningsmannen föreslagit. Sålunda borde övervägas en rabattsats å

33 Va % med ett karensbelopp å 2 kr., alternativt en 50-procentig rabattering

med ett till 3 kr. höjt karensbelopp.

Socialstyrelsen finner det riktigare att anknyta karensbeloppet till samtliga

på ett recept upptagna läkemedel, som avser samma sjukdomsfall.

Eljest utfölle läkemedelsförmånen olika för en person, vars sjukdom krävde

endast ett läkemedel, och för en sjuk, som vore i behov av flera.

Förslaget om rabatterade läkemedel avstyrkes helt av Sveriges läkarförbund,

som anför.

Då man vid läkemedelsreformens genomförande avstår från upprättandet

av den tidigare föreslagna förteckningen, bortfaller ett av de skäl, som

föranledde läkarförbundet att avstyrka den del av läkemedelsreformen, som

avser delvis kostnadsfria läkemedel. Andra sådana skäl kvarstå emellertid,

bl. a. att kostnaderna för av läkare ordinerad medicin i dessa fall i allmänhet

spela en mycket underordnad roll i den enskildes budget, att de svenska

läkemedelspriserna äro låga och under senare år relativt sett förbilligats

samt att en rabattering sannolikt skulle leda till ökat läkemedelsmissbruk.

Läkarförbundet vidhåller därför sitt avstyrkande av förslaget om delvis

kostnadsfria läkemedel.

Även 1953 års läkemedelskommitté anser, att starka skäl talar för att

man helt avstår från rabatteringen av läkemedel, framför allt om man

sätter de beräknade merkostnaderna för hanteringen av recepten i enlighet

med utredningsmannens förslag i förhållande till de tämligen obetydliga rabatterna.

De för rabattförmånen avsedda medlen kunde i stället tillgodoföras

de sjuka på annat sätt, exempelvis i form av eu höjd grundsjukpenning.

Då emellertid enskilda sjuka kunde få vidkännas läkemedelskostnader

väsentligt överstigande den ersättning, som en höjd sjukpenning innebure,

ville kommittén i stället förorda, att karensbeloppet höjdes till 5 kr. Därvid

gjord besparing kunde förslagsvis tillföras de sjuka i form av en höjning

av grundsjukpenningen, en högre rabattsats exempelvis 75 % eller ökat

stöd med helt fria läkemedel till kroniskt sjuka, som ehuru behov därav

förelåge ej kunde erhålla vård å kronikersjukhus på grund av platsbrist.

Vidare bör i fråga om rabatteringen anmärkas, att Apotekarsocietetens

direktion och Sveriges farmacevtförbund förutsätter att även kostnaden för

läkemedlets emballage rabatteras.

Vad utredningsmannen anfört om osäkerheten av kostnadsberäkningarna

för läkemedelsreformen understrykes av bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges läkarförbund. Förbundet framhåller därvid,

att man måste räkna med en viss övergång från handköp till receptköp. I ej

ringa utsträckning torde sålunda recept komma alt begäras på ej receptbelagda

läkemedel för erhållande av rabatt, något som läkaren givetvis måste

tillgodose, om läkemedelsköpet vore berättigat. Vidare torde läkarna komma

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

att utsättas för en press att utskriva större myckenhet per recipe. Som det

vore ogörligt att objektivt fastställa en övre gräns för vad som av medicinska

lämplighetsskäl borde ordineras i varje särskilt fall, torde läkarna

få svårt att motstå denna press.

Apotekarsocietetens direktion påpekar, att medicinaltaxekommittén sannolikt

kommer att framlägga förslag till taxa för läkemedel med väsentligt

förändrade priser beträffande recepturen. Ett genomförande av förslaget

torde komma att medföra att underlaget för utredningsmannens kostnadsberäkningar

förändras, varvid det belopp som han kalkylerat med torde

visa sig vara för lågt räknat.

1953 års läkemedelskommitté framhåller, att kostnaderna för läkemedelsreformen

inom några få år torde komma att väsentligt överstiga den beräknade

kostnadsramen 34 milj. kr. Om läkemedelskonsumtionen ökade i

samma takt under 1950-talet som under det föregående årtiondet, då läkemedelspriserna

i stort sett varit oförändrade, torde apotekskollektivets omsättning

år 1960 utgöra omkring 300 milj. kr. Under förutsättning av samma

recepturandel som år 1952 skulle recep turomsättningen nämnda år uppgå

till inemot 150 milj. kr. mot 95 milj. kr. år 1952.

Vad härefter angår det av utredningsmannen föreslagna administrativa

förfarandet har erinringar framställts däremot i följande avseenden.

Utfärdandet av r e c e p t k o p i o r anser medicinalstyrelsen böra ankomma

på apoteken. En kopia kunde nämligen där lätt tagas vid signaturens

utskrivning. Som detta regelmässigt gjordes på skrivmaskin, skulle

receptkopian bli lättläslig.

Sveriges farmaceut förbund anser likaså, att denna uppgift bör läggas

på apoteken.

Sveriges läkarförbund framhåller, att avskrift borde göras av alla recept,

enär det vore synnerligen angeläget att patienten alltid finge behålla en

kopia, som kunde uppvisas vid förnyat besök hos samma eller hos annan

läkare. Avskrifterna borde göras på apoteken. Det vore nämligen nödvändigt

att befria läkarna från mindre kvalificerade arbetsuppgifter, eftersom

sjukförsäkringsreformen otvivelaktigt komme att medföra en ökad arbetsbelastning

för dem i form av mera skrivgöromål och större konsultationsfrekvens.

Apotekarsocietetens direktion ifrågasätter, om det överhuvud bör föreskrivas

att receptkopior göres. Sådana kopior medförde ökad risk för manipulationer

från allmänhetens sida. I de fall då en arbetsgivare eller kommun

hade att ersatta läkemedelskostnaden för arbetstagare resp. kommunmedlem

borde ett enkelt kvitto å beloppet kunna godtagas.

Rörande telefonrecepten framhåller medicinalstyrelsen, att utredningsförslaget

kan befaras medföra en betjydande ökning av antalet

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

sådana recept och att en reglering av telefonreceptfrekvensen torde böra

eftersträvas i samband med omarbetning av medicinalstyrelsens kungörelse

den 20 maj 1947 angående förordnande och utlämnande av läkemedel från

apotek m. m.

Vad angår iterationsrecepten anför pensionsstijrelsen, att merarbetet

för läkarna att verkställa kopior av sådana recept i vissa fall torde

bli ganska betungande, varför det kan befaras att de för att undgå tidsutdräkt

i stället utfärdade recept å större mängder av läkemedlet, vilket

kan medföra ökade kostnader.

Svenska läkaresällskapet finner frågan om iterationsrecepten ej vara

tillfredsställande löst i utredningsförslaget, och Sveriges läkarförbund framhåller,

att det okvalificerade arbetet med framställande av iterationskopior

hellre bör utföras av apoteksbiträden eller med en fotokopieringsapparat

på apoteket än av de i övrigt hårt belastade läkarna.

Apotekarsocietetens direktion anser risken för manipulationer med receptkopior

vara alltför stor samt föreslår, att läkaren, då ett läkemedel behöver

användas flera gånger, bör vid samma tillfälle utskriva ilera originalrecept,

eventuellt med olika datering.

Att läke medelskort obligatoriskt skall användas vid ordination av

kostnadsfria läkemedel föreslås av medicinalstyrelsen, statens farmaceviiska

laboratorium och Svenska läkaresällskapet. Endast i undantagsfall,

till exempel vid akut insjuknande, borde avsteg få göras härifrån.

Svenska stadsförbundet finner, att förfarandet med avstämpling av läkemedelskortet

på sjukkassan i många fall kunde medföra ett besvärande

dröjsmål med kortets utnyttjande för inköp. Kortet borde i stället omedelbart

bli giltigt för inköp, och läkaren borde åläggas att genast anmäla

kortets utfärdande till sjukkassan, som hade att tillställa den sjuke bevis

om verkställd registrering. Detta bevis skulle företes vid nästa apoteksbesök

och då antecknas på läkemedelskortet.

Angående förfarandet å apoteken har medicinalstyrelsen utgått

ifrån att å varje recept skall angivas den försäkrades registernummer

i sjukkassan och att anteckning härom göres av läkaren; saknades

dylik anteckning på receptet, skulle försäkringsbeskedet uppvisas på apoteket

för att inköp skulle få ske.

Farmaceut förbundet delar utredningsmannens mening att legitimation

i regel ej skall krävas. I de speciella fall, då identiteten borde styrkas,

borde detta enligt förbundets mening ske endast hos läkaren, och någon

medverkan från apotekens sida syntes ej böra komma i fråga. I varje fält

vore sådan medverkan många gånger ej möjlig, t. ex. vid försändelser av

läkemedel med buss eller tåg eller via läkeinedelsförrad, vilket olta skedde

på landsbygden. Apotekens kontroll av de läkemedel, som angivits på rcccp
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

tet, kunde endast omfatta verifiering av att läkemedlet funnes med bland

de förtecknade billiga läkemedlen, däremot ej att sjukdomen vore förmånsberättigande.

Detta skulle nämligen förutsätta att sjukdomen angivits

på receptet, vilket av hänsyn till den sjuke ej kunde föreskrivas.

Liknande synpunkter framföres av Apotekarsocietetens direktion.

Enligt Sveriges läkarförbunds mening bör anteckning å receptet huruvida

vederbörande uppger sig vara sjukförsäkrad och i så fall i vilken sjukkassa

göras å apoteken. Motsvarande gällde markeringen på receptet om

och i vad mån läkemedlet vore förmånsberättigande.

Vad angår kontrollen av apoteksräkningarna har yrkanden på förenklingar

av den föreslagna kamerala granskningen framförts av riksförsäkringsanstalten,

1953 års läkemedelskommitté, Svenska sjukkasseförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges farmacevtförbund och Svenska läkaresällskapet. Därvid har i allmänhet

förordats, att granskningen skall ske stickprovsvis, att verifikationerna

skall kvarligga på apoteken tills de rekvireras för granskning samt

att verifikationerna skall bevaras endast under tämligen begränsad tid.

Medicinalstyrelsen är av samma uppfattning samt påpekar, att för en

fullständig kameral granskning enligt styrelsens beräkningar erfordras

icke 9 personer som utredningsmannen förutsatt utan 29 personer, vilka

skulle draga i runt tal 250 000 kr. om året i avlöningskostnader. Vidare erinrar

styrelsen om att erfarenheterna från den kamerala stickprovsgranskning

av apoteksräkningar, som styrelsen utfört i anslutning till gäldandet av

kostnaderna för skyddsläkemedel och läkemedel vid könssjukdomar, visat

att felräkningar ytterst sällan förekommer. Ytterligare anför styrelsen bl. a.

Ett led i granskningen kan vidare slopas, om maskinell utskrift av räkningarna

sker på apoteken. Dessa skulle i sådant fall utrustas med kvitteringsmaskiner

med särskilda räkneverk för numrering av verifikationerna

och för summering. Härvid skulle i kvitteringsmaskinerna inslås det belopp,

som för varje recipe skall gäldes av den allmänna sjukförsäkringen.

Kontrollremsan skulle bliva räkningsspecifikation, som insändes månadsvis

för likvid. Av den kamerala kontrollen skulle således återstå endast

granskningen av rabatteringen. Verkställes denna i samma utsträckning

som föreslagits beträffande den tekniska granskningen — 5 % av materialet

— skulle endast 2—3 personer erfordras för granskningsarbetet.

Som ett andra alternativ får medicinalstyrelsen föreslå, att likvideringen

av apoteksräkningarna anförtros åt vederbörande centralsjukkassa, där

erforderlig kameral kontroll jämväl skulle verkställas. Detta alternativ förordas

särskilt, om fullständig kameral granskning anses nödvändig. Men

enligt styrelsens uppfattning bör även vid detta alternativ stickprovsgranskning

kunna vara tillfyllest. Centralsjukkassornas förtroendeläkare skulle

vid en sådan organisation få goda möjligheter att följa läkemedelsförbrukningen

inom respektive centralsjukkassors områden, vilket torde vara av

stor betydelse, icke minst ur ekonomisk synpunkt. Riksförsäkringsanstaltens

befattning med kontrollen skulle inskränkas till utfärdande av föreskrifter

för granskningen samt eventuellt till inspektionsverksamhet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Taxations- och urvalsgranskningen anser medicinalstyrelsen icke böra begränsas

till en blott mekanisk kontroll av insända verifikationer utan finner

den böra göras mera kvalificerad. En sådan granskning är — framhåller

styrelsen — av mycket stor ekonomisk betydelse för läkemedelsreformens

anpassning till det icke minst ur ekonomisk synpunkt mycket

rörliga läkemedelsområdet. Denna granskning torde böra fullgöras av en

särskild läkemedelsteknisk sektion inom styrelsen, vilken sektion jämväl

kunde övertaga vissa andra arbetsuppgifter inom styrelsen och statens farmacevtiska

laboratorium. Denna sektion skulle ej behöva träda i verksamhet

förrän den 1 juli 1955.

Rörande valet av centralmyndighet må nämnas, att en reservant

i riksräkenskapsverket föreslagit, att de rent kamerala uppgifter, som enligt

förslaget skulle åvila riksförsäkringsanstalten, i stället borde anförtros

åt länsstyrelserna. Härför kunde bl. a. åberopas, att uppdelningen av apotekens

räkningar på 25 olika myndigheter torde kunna medföra att räkningarna

kunde på vanligt sätt underkastas kameral förhandsgranskning

före utbetalningen.

Apotekarsocietetens direktion framhåller nödvändigheten av ap o t eksräkningar

nas omedelbara betalning, enär apotekens behov av

rörelsekapital ökas i hög grad även vid måttlig försening. Redan kieditgivningen

för tiden fram till sådan omedelbar betalning kunde beräknas

öka kapitalbehovet med bortåt 3 milj. kr. för apotekskollektivet i dess

helhet.

Statskontoret har intet att erinra mot omedelbar utbetalning men påpekar,

att nytillträdande apoteksinnehavare då måste förutsättas vara skyldig

svara för eventuella feldebiteringar, som ägt rum under den förutvarande

apoteksinnehavarens tid.

Vad angår frågan om en s p e c i e 11 nämnd för att följa läkemedelsreformens

utveckling ifrågasätter medicinalstyrelsen, om nämnden redan

från början bör erhålla permanent karaktär, samt tillägger bl. a.

Den av utredningen föreslagna nämnden skulle ha till syfte bl. a. att

»genom kontakt med läkar- och apotekarorganisationerna söka att i förekommande

fall genom dessas medverkan på kollegial väg åstadkomma rättelse

i uppkommande frågor i samband med läkemedelsförmånens handhavande».

Åtskilliga rättelser i förevarande hänseende torde emellertid lämpligen

kunna åvägabringas av sjukkassornas förtroendeläkare. Dessa ha

nämligen betydligt större möjligheter än nämnden att genom sin personliga

kontakt med och lokala kännedom om berörda läkare, apotekare och patienter

övervaka läkemedelsreformens verkningar i praktiken och åstadkomma

rättelse. Åt nämnden, som bör ha karaktären av en kombinerad expertgrupp

och församling av intresserepresentanter, bör huvudsakligen anförtros

uppgifterna alt med uppmärksamhet följa utvecklingen på det terapeutiska

området och att föreslå de åtgärder, som behöva vidtagas för att anpassa

reformens omfattning efter de aktuella kraven.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Apotekarsocietetens direktion och Sveriges farmcicevtförbund anser, att

en dylik nämnd såvitt avser apotekens roll i systemet knappast är påkallad.

Däremot understryker Svenska sjukkasseförbundet nödvändigheten av

att nämnden kommer till stånd och framhåller, att sjukkassorna bör vara

väl företrädda i nämnden.

Statens farmacevtiska laboratorium framhåller, att nämnden bör givas

en central plats i verksamheten för läkemedelsreformens utveckling, samt

förordar att laboratoriet blir utredningsorgan åt nämnden.

Sveriges läkarförbund och Svenska läkaresällskapet anser att de bör bli

representerade i nämnden.

Personalorganisationen för den till medicinalstyrelsen förlagda

kontrollverksamheten beröres i tvenne yttranden.

Statskontoret anför härom.

Beträffande den för den centrala kontrollen erforderliga personalorganisationen

torde anledning icke föreligga att upptaga tjänsten för den legitimerade

apotekare, vilken skulle handha taxations- och urvalsgranskningen,

i högre lönegrad än den 27 :e eller således samma lönegrad, som gäller för

den byråassistenttjänst inom medicinalstyrelsen, vilken torde vara avsedd

för befattningshavare med angivna utbildning. Då bärande motiv icke andragits

för den tilltänkta tjänsten som expeditionsvakt, kan statskontoret

icke tillstyrka inrättandet av en dylik tjänst. Vidare må framhållas, att

nytillkomna tjänster tills vidare torde böra upptagas på extra stat.

Medicinalstyrelsen yttrar rörande den förut berörda läkemedelstekniska

sektionen inom styrelsen.

Behovet av personal för sektionen uppskattar medicinalstyrelsen till 1

sektionschef, legitimerad apotekare, i lägst lönegrad Ce 29, 1 amanuens,

farmacie kandidat, i befordringsgång, 1 tekniskt apoteksbiträde i lönegrad

Ce It och 2 tekniska apoteksbiträden i lönegrad Ce 8. På nämnda farmacie

kandidat bör ankomma att verkställa urvalsgranskning, vars betydelse organisationsnäinnden

enligt styrelsens mening icke tillräckligt beaktat. De

arbetsuppgifter, som ha samband med läkemedelsreformen och som skola

åvila sektionschefen, torde under normala förhållanden icke taga dennes

arbetstid helt i anspråk. Styrelsen får icke desto mindre föreslå, att befattningen

som sektionschef redan från början inrättas som en heltidstjänst,

och såsom skäl härför anföra följande. Vid sektionens start torde uppläggningen

av dess arbete kräva ett avsevärt merarbete. Juridiskt skolad arbetskraft

torde tills vidare kunna undvaras, varför sektionschefen blir hänvisad

till att ombesörja bl. a. sin egen korrespondens. Ledningen av arbetet med

medicinal taxans löpande revision samt med granskningen av prissättningen

å farmacevtiska specialiteter bör jämväl anförtros åt sektionschefen, sedan

en omläggning av dessa arbetsuppgifter blivit verkställd. Sektionen bör dessutom

jämsides med statens farmacevtiska laboratorium verkställa erforderliga

utredningar åt den av utredningen föreslagna nämnden. Sektionschefen

bör i nämnden föredraga viktigare ärenden av farmacevtisk natur. Eu sådan

föredragningsskyldighet finner styrelsen jämväl motivera sektionschefens

placering i 29 lönegraden.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

45

Departementschefen.

Sjukvårdsförsäkringen enligt 1947 års lag om allmän sjukförsäkring —

vilken lag enligt statsmakternas år 1953 fattade beslut skall sättas i kraft

vid instundande årsskifte — grundas liksom motsvarande försäkring enligt

den nu gällande förordningen om erkända sjukkassor på den principen, att

försäkringen lämnar ersättning för utgifter, som den försäkrade fått ''vidkännas

i samband med att han drabbats av sjukdom. Sjukvårdsf örsäkringen

är i enlighet härmed så konstruerad, alt den försäkrade i första hand har

att svara för dessa utgifter med rätt för honom att av sjukkassan utfå ersättning

härför.

Lagen om allmän sjukförsäkring bygger på ett av socialvårdskommittén

år 1944 framlagt förslag i ämnet. Enligt detta förslag skulle sjukvårdsförsäkringen

— i viss utsträckning — ersätta de försäkrades utgifter ej blott

för läkar- och sjukhusvård utan även för inköp av läkemedel. Under förslagets

vidare behandling vann emellertid småningom den uppfattningen

alltmera insteg, att rätten till ersättning för utgifter för läkemedel ej borde

göras till en försäkringsförmån utan att läkemedlen i stället borde förbilligas

genom direkta åtgärder från statens sida. Anledningen härtill var

främst de betydande administrativa förenklingar, som man ansåg sig vinna

genom att sjukkassorna ej behövde taga befattning med de miljontals läkemedelsrecept

som årligen utfärdas.

I enlighet härmed upptogs i det förslag till lag om allmän sjukförsäkring,

som förelädes 1946 års riksdag, ej några bestämmelser rörande läkemedel

utan frågan härom ansågs böra lösas utom försäkringens ram.

Enligt de huvudgrunder för tillhandahållande av rabatterade eller i vissa

fall kostnadsfria läkemedel, som samtidigt underställdes riksdagen, skulle

apoteken expediera recept, avseende vissa långvariga och allvarliga s. k.

kvalificerade — sjukdomar gratis och recept å andra i särskild förteckning

upptagna läkemedel till nedsatt pris, varefter apoteken av statsmedel skulle

återfå sina ifrågavarande utlägg.

Riksdagen godkände dessa huvudgrunder för läkemedelsreformens genomförande.

I samband med att 1953 år riksdag underställdes ett förslag, enligt vilket

den allmänna sjukförsäkringen skulle föras ut i livet med ett delvis

annat innehåll än som ursprungligen bestämts, lämnades riksdagen tillfälle

att yttra sig över vissa ändrade huvudgrunder avseende läkemedelsreformen.

Förändringarna avsåg ej att föra in läkemedlen under den allmänna

sjukförsäkringen utan endast att i finansiellt hänseende anknyta

reformen till försäkringen. Enligt de ändrade riktlinjerna skulle alltjämt

läkemedel å apotek tillhandahållas i vissa fall gratis och i andra fall till

nedsatt pris men kostnaden härför — som beräknades till ca 34 milj. kr.

per år — skulle icke, såsom tidigare förutsatts, helt bestridas av statsmedel

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

utan fördelas mellan staten, de försäkrade och arbetsgivarna. Av kostnaden

ansågs staten böra direkt svara för ca 6 milj. kr., medan återstoden skulle

slås ut på centralsjukkassorna i förhållande till antalet avgiftspliktiga medlemmar

och belasta sjukvårdsförsäkringen, till vilken samtidigt föreslogs

ett arbetsgivarbidrag motsvarande 0,1 procent av de löner, som arbetsgivarna

utbetalar till sina anställda. Enligt de nya riktlinjerna skulle vidare

andra här avsedda läkemedel än sådana, som förutsatts skola utlämnas

gratis, rabatteras med 1/3 av priset. Vid de kostnadsberäkningar, som gjordes

rörande sjukförsäkringen, togs hänsyn till en läkemedelsreform av angivet

innehåll.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit godtogs av riksdagen, som dock ej

ansåg sig böra taga ställning till frågan om läkemedelsrabattens storlek

innan ett mera detaljerat förslag framlagts härom.

Av vad anförts framgår att sjukförsäkringslagen ej innehåller bestämmelser

om tillhandahållande av läkemedel. Däremot skall enligt det förslag

till lag om yrkesskadeförsäkring, som genom propositionen nr 60 underställts

innevarande års riksdag, yrkesskadeförsäkringen ersätta erforderliga

utgifter för läkemedel. Då emellertid yrkesskadeförsäkringen i regel

ej griper in förrän efter samordningstidens utgång, föreligger även för

yrkesskadeförsäkringens del behov av kompletterande regler avseende läkemedels

tillhandahållande.

Sedan åt särskild utredningsman uppdragits att utarbeta ett förslag rörande

läkemedelsreformen, har denne den 23 december 1953 avgivit förslag

i frågan. Förslaget innebär i korthet, att fria eller rabatterade läkemedel

skall såsom en försäkringsförmån tillhandahållas envar, som är

sjukvårdsförsäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring. Förmånen skall

endast avse läkemedel, som utlämnas på apotek mot läkarrecept. Vid särskilt

angivna långvariga och allvarliga sjukdomar skall kostnadsfritt tillhandahållas

vissa förtecknade läkemedel. I övrigt skall läkemedel, som är

att anse som apoteksvara eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller

gitt av första klassen, erhållas till nedsatt pris, därvid prisnedsättningen

skall motsvara hälften av läkemedelskostnaden utöver 2 kr. Läkemedel,

som ej kostar mer än 2 kr., skall alltså ej rabatteras.

Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts om än i

olika hänseenden framkommit viss kritik. För egen del anser jag mig kunna

i huvudsak godtaga detsamma.

Vad först angår den personkrets, som bör omfattas av ifrågavarande

reform, är det uppenbart, att var och en som är försäkrad enligt lagen

om allmän sjukförsäkring — och som därmed enligt statsmakternas beslut

skall bidraga till reformens finansiering — skall bli delaktig av rätten att

få läkemedlen förbilligade. Härigenom kommer praktiskt taget alla svenska

medborgare, som bor här i riket, och alla här bosatta och mantalsskrivna

utlänningar att omfattas av reformen. Det kan i detta sammanhang för
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

tjäna att anmärkas att av vad nu anförts följer, att de stats- och kommunalanställda,

även om de skulle komma att undantagas från sjukpenningförsäkringen,

blir inbegripna under läkemedelsreformen, enär de enligt

sjukförsäkringslagen är obligatoriskt anslutna till sjukvårdsförsäkringen.

Emellertid synes man inte böra stanna vid en sålunda begränsad personkrets.

Av den föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring följer att,

om den som drabbats av yrkesskada under samordningstiden eller del därav

— då sjukförsäkringen alltså skall lämna ersättning även vid olycksfall

i arbetet — ej är försäkrad enligt sjukförsäkringslagen, så får han

för. sådan tid hjälp från yrkesskadeförsäkringen som om han varit sjukförsäkrad.

Därest läkemedelsreformen begränsades till de sjukförsäkrade,

skulle en sådan person under samordningstiden själv helt få svara för

kostnaderna för erforderliga läkemedel, vilket knappast synes rimligt, i

all synnerhet som arbetsgivarbidraget till sjukförsäkringen beräknas för

samtliga hos arbetsgivaren anställda, vare sig de omfattas av försäkringen

eller ej. Av praktiska skäl torde det emellertid icke vara möjligt att låta

rätten till läkemedelsförmånen bli beroende av huruvida behovet av läkemedel

föranletts av yrkesskada eller ej, lika litet som det torde vara

praktiskt genomförbart att avgränsa den nu avsedda personkretsen icke

sjukförsäkrade personer med hänsyn till om vederbörande i det särskilda

fallet omfattas av yrkesskadeförsäkringen eller inte. Å andra sidan anser

jag, att det ej finns anledning att låta utländska turister och andra, som

helt tillfälligt vistas här, komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån.

Vid övervägande av denna fråga har jag därför stannat för att låta läkemedelsreformen

omfatta dels de sjukförsäkrade och dels personer som utan

att vara sjukförsäkrade är här i riket anställda.

Vad nu anförts tager sikte på de läkemedel, som enligt vad jag i fortsättningen

kommer att närmare utveckla skall tillhandahållas prisrabatterade.

De kostnadsfria läkemedlen är avsedda att förbehållas vissa kvalificerade

sjukdomar. Dessa sjukdomar torde i regel ej vara av yrkesskadenatur,

och i vart fall torde samordningstiden ha utlöpt innan sjukdomen

nått det stadium, att den bör berättiga till fria läkemedel. Beträffande

dessa föreligger det således knappast någon anledning att utsträcka personkretsen

utöver de sjukförsäkrade, och vidare är det här — jag återkommer

härtill i det följande — ur kontrollsynpunkt värdefullt, att en

begränsning sker till de sjukförsäkrade.

Det må tilläggas, alt Kungl. Maj :t synes böra äga rätt all, såsom gäller

enligt sjukförsäkringslagen, träffa överenskommelse med främmande makt

om tillhandahållande av kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel även till

andra medborgare från sådant land än dem som enligt vad nu anförts

blir berättigade till förmånen.

Genom en bestämning av personkretsen enligt vad jag nu anfört och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

genom den konstruktion, som jag, på sätt kommer att framgå av det följande,

anser ifrågavarande förmån bör ha, torde de i den i landsorganisationens

remissyttrande berörda konventionen nr 102 angående minimistandard

för social trygghet uppställda kraven i fråga om utlänningars

jämställande med landets egna medborgare bli uppfyllda.

I enlighet med vad som förutsatts, när statsmakterna fattade principbeslut

rörande tillhandahållande av kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

avser utredningsmannens förslag endast läkemedel, som

utlämnas å apotek mot recept av läkare. Läkemedel, som

saluförs i öppna handeln eller som inköps å apotek utan recept, skall således

ej omfattas av reformen. Likaså skall enligt förslaget tillhandahållande

av läkemedel inom den slutna sjukhusvården undantagas. Jag biträder förslaget

härom och anser således att reformen ej, såsom ifrågasatts i ett

par remissyttranden, bör avse även läkemedel, som tillhandahålles personer

vilka vårdas å sjukhus. Till den närmare bestämningen av begreppet

sjukhus i förevarande sammanhang återkommer jag i specialmotiveringen.

Vidkommande härefter frågan, vilka läkemedel som skall tillhandahållas

kostnadsfritt, innebär utredningsmannens förslag, att dylika

läkemedel skall vara avsedda för behandling endast av långvariga och allvarliga

sjukdomar samt utgöras av läkemedel, som enligt vetenskap och

beprövad erfarenhet anses rationella vid behandlingen av sådana sjukdomar.

Enligt förslaget skall det ankomma på Kungl. Maj :t såväl att specificera

dessa sjukdomar som att för varje sjukdom fastställa de läkemedel, som

för sjukdomen i fråga skall utlämnas kostnadsfritt. Härvid avses läkemedlen

skola angivas i sin icke bruksfärdiga form.

Ett av utredningsmannen i förevarande hänseende upprättat förslag, för

vilket jag i det föregående redogjort, har vid remissbehandlingen i allmänhet

godtagits. Statskontoret anser emellertid förslaget alltför omfattande,

medan å andra sidan statens farmacevtiska laboratorium vill utvidga förslaget

till att avse samtliga läkemedel vid alla här ifrågavarande sjukdomstillstånd.

För egen del anser jag mig sakna anledning att frångå vad utredningsmannen

i denna del föreslagit, dock att enligt min mening vissa av

medicinalstyrelsen föreslagna jämkningar torde böra vidtagas. Ett i enlighet

härmed inom socialdepartementet upprättat reviderat förslag till förteckning

över de sjukdomar, vid vilka läkemedel skall å apotek mot läkarrecept

tillhandahållas kostnadsfritt, samt de läkemedel, som för varje sådan

sjukdom skall vara kostnadsfria, torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Jag förordar alltså att bemyndigande utverkas för Kungl. Maj :t att i

huvudsaklig överensstämmelse med ifrågavarande förteckning fastställa

den omfattning, i vilken kostnadsfria läkemedel skall tillhandahållas. Bemyndigandet

synes böra innefatta rätt för Kungl. Maj:t att verkställa de

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

ändringar i förteckningen, som må påkallas av hänsyn till utvecklingen

på detta område. Den i några remissyttranden berörda frågan om desinfektionsmedel

till sockersjuka torde få prövas i samband med förteckningens

fastställande.

De icke bruksfärdiga läkemedel, som upptagits i förteckningen, förekommer

i regel såsom standardförpackade läkemedel, vanligen utgörande

s. k. farmacevtiska specialiteter. Dessa får inte försäljas med mindre de

efter ingående medicinsk och farmacevtisk prövning blivit vederbörligen

registrerade hos medicinalstyrelsen. I avvaktan på denna ofta tidskrävande

prövning kan sådan specialitet efter en något mera summarisk prövning

upptagas i den s. k. frilistan, och den får då försäljas. Utredningsmannen

har föreslagit, att dessa frilistade preparat generellt skall undantagas. Häremot

har statens farmacevtiska laboratorium invänt, att inånga av ifrågavarande

preparat utgör värdefulla läkemedel och att denna grupp därför

ej bör generellt undantagas, i varje fall icke innan ett snabbare registreringsförfarande

kan ordnas. Även i andra remissyttranden, bl. a. i det som

avgivits av medicinalstyrelsen, bär förordats, att undantag ej göres för

ifrågavarande specialiteter. Jag delar den uppfattningen att så ej bör ske.

Såsom framhållits i några remissyttranden bör nuvarande ordning för

kostnadsfritt tillhandahållande i vissa fall av läkemedel mot könssjukdomar,

skyddsläkeinedel åt kvinnor och barn samt läkemedel åt kvinnor,

som lider av havandeskapssjukdomar, icke beröras av ifrågavarande reform.

Jag övergår nu till de rabatterade läkemedlen. Här har utredningsmannen,

såsom redan nämnts, föreslagit en begränsning till två grupper

av läkemedel, nämligen dels läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan

är att anse som apoteksvara, och dels andra läkemedel, som även om de ej

utgör apoteksvara innehåller gift av första klassen. Till apoteksvara är

enligt nämnda stadga att hänföra ämnen och beredningar, som endast eller

i huvudsakligaste mån användes såsom läkemedel eller vid tillredning av

läkemedel, och dessa får som regel endast försäljas på apotek. Apoteksvarorna

är förtecknade i bilagor till apoteksvarustadgan.

Genom den föreslagna begränsningen kommer åtskilliga varor, som kan

finna bruk som läkemedel, att ej omfattas av rabatteringen, t. ex. många

allmänt hälsostärkande preparat, olika artiklar för förband och desinfektion,

kosmetiska medel och alkoholhaltiga drycker. Apotekens försäljning

av sådana varor torde, om man bortser från spritdryckerna, vara förhållandevis

betydande och sker i regel utan recept. En annan grupp ämnen,

som ej heller kommer att rabatteras, utgöres av sera, vacciner och liknande

bakteriologiska preparat, vilka används som läkemedel men inte är apoteksvaror.

Utredningsmannen framhåller, att dessa preparat mest kommer

till användning på sjukvårdsanstalter och läkarmottagningar, där kostnaden

för preparaten inräknas i vårdkostnaden.

4 — B ilning till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 163.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Vid remissbehandlingen har man i allmänhet ej satt i fråga annat än

att rätten att erhålla kostnadsfria läkemedel skall — såsom statsmakterna

förutsatt — kompletteras med en rätt att få inköpa vissa läkemedel till

nedsatt pris. Sveriges läkarförbund har emellertid avstyrkt förslaget i

denna del, och 1953 års läkemedelskommitté har också ställt sig kritisk

mot detsamma. Vidare har pensionsstyrelsen och statskontoret kritiserat

förslagets utformning och framhållit, att man med hänsyn till svårigheterna

att överblicka reformens verkningar borde till en början vara

mera restriktiv i fråga om antalet rabatterade läkemedel samt att en särskild

förteckning över dessa borde uppgöras. Det har å andra sidan gjorts

gällande, att även de bakteriologiska preparaten borde ingå bland de

rabatterade läkemedlen.

Någon anledning torde nu ej föreligga att frångå principbeslutet om att

läkemedelsreformen även skall innefatta rätt att å apotek inköpa vissa

läkemedel till nedsatt pris. De farhågor, som kan hysas rörande en sådan

rabatterings inverkan på läkemedelsförbrukningen, bör emellertid leda

till viss återhållsamhet, när det gäller att bestämma omfattningen av denna

förmån, alldeles bortsett från det återhållande moment, som ligger i kravet

på läkarrecept.

Den avgränsning av området för läkemedelsrabatteringen, som utredningsmannen

föreslagit, synes mig utgöra en praktisk och lämplig lösning

av ifrågavarande spörsmål. Bland fördelarna med förslaget må särskilt

nämnas, att det anknyter till en redan inarbetad uppdelning av läkemedlen,

som är väl lämpad även för nuvarande ändamål och som är föremål

för fortlöpande översyn och därför nära återspeglar den snabba utvecklingen

beträffande läkemedlen. Att utvidga området till att omfatta även

de bakteriologiska preparaten bör enligt min mening icke ske, bl. a. emedan

receptförskrivning nu i praktiken torde förekomma endast i obetydlig utsträckning.

Något generellt undantagande från rabatteringen av frilistade farmacevtiska

preparat synes icke böra ske, lika litet som i fråga om de fria

läkemedlen. Däremot torde det vara lämpligt att, såsom utredningsmannen

föreslagit, bereda Kungl. Maj :t möjlighet att undantaga visst läkemedel

eller viss grupp därav från rabatteringen.

Beträffande frågan om rabattens storlek innebär utredningsförslaget,

att rabatt skall medgivas med 50 % å det belopp för recipe — d. v. s.

varje särskilt förskrivet läkemedel — som överstiger 2 kr. Vid remissbehandlingen

har systemet med karensbelopp nästan genomgående tillstyrkts.

Farhågor har dock uttryckts för att ett dylikt system skulle leda

till utskrivning av större myckenhet läkemedel på en gång än eljest skolat

ske med ty åtföljande risk för missbruk. Karensbeloppet har i några remissyttranden

föreslagits höjt, exempelvis till 3 kr., och i några fall har en

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

höjning av karensbeloppet ansetts böra kombineras med en ökning av rabattsatsen.

Vidare bar uttalats, att karensbeloppet ej borde anknyta till varje

särskilt förskrivet läkemedel utan i stället hänföra sig till samtliga på ett

recept upptagna läkemedel, som avser en och samma sjukdom. Det har

även ifrågasatts, om inte vid iterationsrecept en anknytning borde ske till

totalsumman.

Enligt min uppfattning är systemet med visst karensbelopp förenat med

avgjorda fördelar. Därmed kommer en mängd smärre läkemedelsinköp

automatiskt att undantagas från rabatteringen, och det torde i dessa fall

vanligen röra sig om icke receptbelagda läkemedel. Här förhindras alltså

en övergång till receptköp. Karenssystemet ger vidare möjlighet till att

genom en något högre rabattsats bereda en större prisnedsättning för dyrare

läkemedel, varigenom de mera behjärtansvärda fallen kan bättre tillgodoses.

Ett visst karensbelopp synes därför böra föreskrivas, och beloppet bör

enligt min mening räknas för varje läkemedel för sig, därvid flera under

en formel förskrivna läkemedel synes böra räknas såsom ett, och varje

inköp räknas för sig. Att såsom ifrågasatts uppställa särskilda beräkningsgrunder

i fråga om itererade recept eller anknyta karensbeloppet till sjukdomen

som sådan synes mig av administrativa skäl ej böra ske.

Vid bestämmande av karensbeloppets och rabattsatsens storlek må hållas

i minnet, att utredningsmannen beräknat kostnaderna för en läkemedelsreform

med det innehåll, som förordats av honom, till 32 å 34,5 milj. kr.

om året — differensen beror på svårigheten att ange storleken av den

kostnadsfria läkemedelssektorn — samt att statsmakterna vid 1953 års

principbeslut räknade med en kostnadsram av 34 milj. kr. Enligt min

mening bör nämnda kostnadsram hållas. Givetvis maste alla kostnadsberäkningar

för en reform av förevarande slag bli osäkra. De av utredningsmannen

gjorda beräkningarna har verkställts med utgångspunkt från

recepturomsättningen år 1952 utan att därvid räknats med någon förhöjning

av denna omsättning till följd av sjukförsäkrings- och läkemedelsreformens

genomförande. Med hänsyn härtill och till den under en lång

följd av år fortgående ökningen av läkemedelskonsumtionen synes en viss

ej alltför obetydlig marginal för ökning av läkemedelsförbrukningen böra

reserveras. En marginal å ca 6 milj. kr. skulle erhallas, därest karensbeloppet

med oförändrad rabattsats höjdes till 3 kr.; skulle samtidigt rabattsatsen,

såsom ifrågasatts, höjas till 75 %, skulle däremot i stället uppstå

en kostnadsökning av ca 2 milj. kr.

Vad nu anförts synes tala för att karensbeloppet fastställes till 3 kr. och

rabattsatsen till 50 %. Med den tämligen vida omfattning, som det rabatterade

läkemedelsområdet erhållit, torde detta vara motiverat. En sådan höjning

av det föreslagna karensbeloppet bör även vara ägnad att stävja eventuella

tendenser till läkemedelsmissbruk. Den medför också en administrativ

lättnad, vilket inte är minst värdefullt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

I den läkemedelskostnad, som sålunda bör rabatteras, torde även böra

inräknas kostnaden för emballage o. dyl. Motsvarande bör för övrigt

givetvis även gälla i fråga om de kostnadsfria läkemedlen.

Med ett karenssystem kan det naturligtvis föreligga viss risk för att

läkare, i syfte att låta patienten komma i åtnjutande av föreskriven läkemedelsrabatt,

ordinerar större myckenhet läkemedel åt gången än eljest

skolat ske. Risken härför synes dock enligt min mening ej vara alltför stor.

Frågan bör emellertid följas med uppmärksamhet av vederbörande centrala

tillsynsmyndighet; och missbruk och slöseri med läkemedel torde, om så

finnes erforderligt, kunna föranleda införandet av bestämmelser om maximaldosering

av vissa läkemedel.

Till frågan om läkemedelsreformens finansiering har

statsmakterna, såsom redan berörts, tagit ställning i samband med 1953 års

beslut rörande den allmänna sjukförsäkringen. Genom det i sjukförsäkringslagen

upptagna arbetsgivarbidraget till sjukvårdsförsäkringen har arbetsgivarnas

skyldighet att bidraga till kostnaderna för läkemedelsreformen

fastställts. Den påverkan å försäkringsavgifterna i förhöjande riktning,

som läkemedelsreformens genomförande kan förväntas dra med sig, ansågs

skola medföra, att det statliga avgiftslindringsbidraget till sjukförsäkringen

kommer att öka med ca 2 milj. kr. Därutöver räknades med att

staten skall i och för läkemedlens förbilligande direkt bidraga med ett belopp

av 6 milj. kr. om året.

Vad jag i det föregående förordat ger ej anledning till att frångå denna

finansieringsplan. Det direkta statsbidraget synes lämpligen böra fastställas

till visst belopp per sjukkassemedlem. Jag förordar följaktligen, att

bidraget bestämmes till en krona 15 öre för varje sjukkassemedlem, vilket

vid det för år 1955 beräknade medlemsantalet — 5 274 000 personer —

innebär ett årsbelopp av 6 065 000 kr. Frågan om anslag för detta ändamål

för budgetåret 1954/55 torde jag få upptaga i särskild ordning i samband

med anslagsäskandena avseende den allmänna sjukförsäkringen m. in.

Vad angår det administrativa förfarandet kan det inte

komma i fråga att här behandla alla hithörande detaljspörsmål. Jag begränsar

mig därför till vissa frågor av mera allmän räckvidd. Övriga detaljer

torde få övervägas i samband med att närmare föreskrifter i detta

hänseende utfärdas i administrativ ordning.

Såsom förut nämnts skall de fria och rabatterade läkemedlen endast

tillhandahållas på apotek och mot läkarrecept. Dessa recept skall enligt

utredningsmannens förslag förvaras på apoteken för att utgöra verifikationer

till de räkningar, som apoteken i och för erhållande av likvid skall

insända till vederbörande centralmyndighet. Då detta tillvägagångssätt

i vissa fall skulle kunna medföra olägenhet, t. ex. för den som är i behov

av receptet för att styrka sin rätt till ersättning enligt yrkesskadeförsäkringslagen,

skall enligt förslaget en receptkopia kunna erhållas på apo
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

teket. Behovet av sådana kopior har emellertid av utredningsmannen ej

synts vara så stort, att det ansetts motivera ett obligatoriskt avskriftsförfarande.

I fråga om telefonrecepten föreslår utredningsmannen

inga begränsningar i den nuvarande rätten för läkare att meddela

ordination telefonledes; enligt förslaget skall i dylikt fall det på apoteket

utskrivna receptet godtagas som verifikation.

I likhet med remissinstanserna —- på ett undantag när — godtager jag

utredningsmannens förslag i dessa hänseenden.

Rätten att utfärda iterationsrecept bör enligt utredningsmannens

förslag ej inskränkas. Härvidlag föreslår utredningsmannen, att läkaren

skall göra erforderligt antal receptkopior, vilka skall gälla som verifikationer.

För patienter, lidande av sjukdom som berättigar till kostnadsfria

läkemedel, innebär förslaget, att särskilda läkemedelskort

skall utfärdas. Dessa kort skall ha formen av recept och vara försedda med

erforderligt antal rekvisitionsblanketter, vilka å apoteket skall avskiljas

och behållas som verifikation. Av kontrollskäl föreslås, att kortet för att

bli giltigt skall påstämplas i den sjukkassa, där vederbörande är sjukförsäkrad,

varvid kassan skall göra erforderlig anteckning i sina registerhandlingar.

Påstämplingen skall enligt förslaget i förekommande fall kunna

ske i sjukkassa på vistelseorten efter förfrågan hos hemortssjukkassan.

I några remissyttranden har uttalats, att frågan om iterationsrecepten

ej givits en tillfredsställande lösning. För egen del är jag i detta sammanhang

ej beredd att taga slutlig ställning till ifrågavarande spörsmål, utan

detsamma torde få ytterligare övervägas. Det synes dock som om i iterationsfallen

en framkomlig väg vore att använda ett receptformulär med talonger,

som kunde avrivas vid inköp och utgöra apotekets verifikation. Vad

åter angår läkemedelskorten har systemet härmed allmänt förordats i

remissyttrandena. Enligt min mening bör sådana kort komma till användning

i samtliga fall, där kostnadsfria läkemedel skall utgå. Undantag bör

dock kunna göras för brådskande fall, där kortets stämpling i sjukkassan

skulle vålla alltför stor tidsutdräkt. Att såsom på något håll ifrågasatts

ordna möjlighet till efterregistrering av ett läkemedelskort i nyssnämnda

fall synes mig ej påkallat. 1 de brådskande fallen synes ett vanligt recept

kunna utfärdas, eventuellt samtidigt med ett läkemedelskort avseende de

ej omedelbart behövliga läkemedelsexpeditionerna.

När det gäller de kostnadsfria läkemedlen kommer i enlighet härmed

frågan angående kontrollen över att receptmottagaren är berättigad att

utfå läkemedlet gratis att lösas genom sjukkassornas kontroll vid stämplingen

av läkemedelskorten. 1 övriga fall synes, såsom utredningsmannen

föreslagit, erforderlig kontroll kunna ske genom att vederbörande anmodas

förete det försäkringsbesked, som sjukkassorna torde komma att tillställa

medlemmarna, eller om han tillhör kategorien förmånsberättigade utanför

sjukförsäkringen uppgiva var han är anställd, eventuellt med en

efterföljande telefonkontroll hos arbetsgivaren. I likhet med utrednings
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj.ts proposition nr 163.

mannen anser jag emellertid, att kontroll endast bör ske, då särskild anledning

finns att antaga att vederbörande ej är förmånsberättigad. Denna

kontroll bör enligt min mening företagas hos läkaren och icke på apoteket,

där den för övrigt många gånger av praktiska skäl ej skulle vara möjlig

att utföra. Däremot bör i enlighet med vad utredningsmannen föreslagit

på apoteken kontrolleras huruvida och i vad mån läkemedlet är kostnadsfritt

eller föremål för prisnedsättning. Lämpligt synes vara att läkaren

markerar detta antingen på receptet eller genom val av speciellt receptformulär.

Apoteken skall enligt förslaget insända sina av reformen föranledda

räkningar månadsvis till tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen, d. v. s.

riksförsäkringsanstalten, som omedelbart skall likvidera dem. Därest det

vid senare granskning skulle visa sig att beloppet är felaktigt, föreslås det

rättat vid senare månadslikvid. Kostnaden skall, i den mån den ej täckes

av det direkta statsbidraget, slås ut på centralsjukkassorna i förhållande

till antalet avgiftspliktiga medlemmar, och likviden mellan kassorna och

tillsynsmyndigheten ordnas genom kvittning mot stats- eller arbetsgivarbidrag

till sjukvårdsförsäkringen. Mot den sålunda föreslagna ordningen,

vilken står i överensstämmelse med 1953 års principbeslut, har jag ingen

erinran. Jag vill endast tillägga att, såsom statskontoret anfört, nytillträdande

apotekare bör i förhållande till riksförsäkringsanstalten vara skyldig

att svara för eventuella feldebiteringar, som ägt rum under den föregående

apoteksinnehavarens tid. Ifrågavarande mellanhavande mellan

apotekarna torde kunna ordnas i samband med de övriga ekonomiska mellanhavanden,

som förekommer när ett apotek byter innehavare.

Enligt utredningsmannens förslag skall kontrollen av apoteksräkningarna

jämte därvid fogade verifikationer omfatta dels en

kameral granskning, avseende belopp och summeringar, och dels en taxations-

och urvalsgranskning, gällande läkemedelspriserna och frågan i vad

mån läkemedlet skall förbilligas. Den förra granskningen skall enligt förslaget

ske hos riksförsäkringsanstalten samt t. v. omfatta hela materialet.

Häremot har i ett flertal remissyttranden invänts, att kostnaderna för den

administrativa apparat, som skulle erfordras för en fullständig kameral

granskning, icke stode i rimlig proportion till vad som kunde vinnas med

granskningen. Bl. a. har medicinalstyrelsen uttalat, att erfarenheterna från

den stickprovsgranskning i kameralt hänseende, som hittills skett av

apotekens räkningar rörande kostnadsfria skyddsläkemedel och läkemedel

vid könssjukdomar, givit vid handen, att felräkningar ytterst sällan förekommer.

Jag delar den uppfattningen, att en stickprovsgranskning bör

vara tillfyllest; men en dylik granskning bör givetvis, om det finns anledning

därtill, kunna utsträckas till att avse ett visst apoteks hela material.

Av vad nu anförts följer att verifikationerna bör kvarligga på apoteken

tills de rekvireras för granskning. Härigenom undvikes en väldig anliop
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 00

ning av granskningsmaterial hos den centrala myndigheten. Verifikationerna

torde av utrymmesskäl endast böra bevaras under tämligen begränsad

tid. I ett par yttranden har föreslagits, att den kamerala granskningen uppdelas

på olika organ, såsom centralsjukkassorna eller länsstyrelserna. Det

förefaller dock uppenbart, att granskningen bör omhänderhavas av det

organ, som skall likvidera apotekens räkningar. Då likvideringen av dessa

räkningar synes böra ske centralt, förordar jag, att tillsynsmyndigheten

för sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten, även får handha granskningen.

Till frågan rörande den för denna granskning erforderliga personalorganisationen

återkommer jag i sammanhang med spörsmålet om riksförsäkringsanstaltens

organisation efter ikraftträdandet av den samordnade

sjuk- och yrkesskadeförsäkringen.

Vad åter angår taxations- och urvalsgranskningen föreslås denna med

hänsyn till de fackkunskaper, som därvid kräves, av utredningsmannen

förlagd till medicinalstyrelsen. Beträffande denna granskning ifrågasätter

utredningsmannen ej annat än stickprovskontroll. En sådan ordning har

allmänt godtagits vid remissbehandlingen och är även enligt min uppfattning

lämplig. Härför talar särskilt, att medicinalstyrelsen såsom tillsynsmvndighet

över hälso- och sjukvården samt apoteksväsendet har möjlighet

att vidtaga erforderliga åtgärder mot läkare eller apotekare med

anledning av de erinringar, som granskningen kan föranleda. Enligt medicinalstyrelsens

mening bör granskningen göras tämligen kvalificerad, o<jh

för bl. a. detta ändamål borde inom styrelsen skapas en läkemedelsteknisk

sektion. Till denna fråga torde det emellertid ej finnas anledning att taga

ställning redan i detta sammanhang. Ifrågavarande granskning synes nämligen

ej under nästkommande budgetår kunna igångsättas i sådan omfattning,

att någon egentlig personalförstärkning påkallas. Därtill kommer att

läkemedelsreformens mera tekniska detaljutformning torde böra vara klar,

innan slutlig ställning tages till denna organisationsfråga.

Givetvis är det av stor vikt, att läkemedelsreformens utveckling noggrant

följes. Utredningsmannen har för den skull föreslagit, att ett särskilt

organ i form av en nämnd skall tillsättas för att följa reformens handhavande,

anpassa reformen med hänsyn till utvecklingen på läkemedelsområdet

och åstadkomma rättelse där så påkallas. Nämnden skulle vara

sammansatt av representanter för samtliga av reformen beiörda pal ter.

Rörande behovet av en sådan nämnd har meningarna varit delade i remissyttrandena.

För egen del finner jag icke tillräckligt starka skäl föreligga

att skapa ett särskilt organ för denna uppgift. Det torde böra ankomma

på medicinalstyrelsen att i samarbete med tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen

samt i förekommande fall även med läkar-, apoteks- och läkemedelsindustriorganisationer

fullgöra de funktioner, som avsetts skola tillkomma

nämnden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 163.

Specialmotivering.

Utredningsmannen, som ansett rätten att å apotek erhålla läkemedel

kostnadsfritt eller till nedsatt pris böra ha karaktären av en förmån på

grund av den obligatoriska sjukförsäkringen, har sammanfattat reglerna

rörande läkemedlens tillhandahållande i en förordning angående läkemedel

enligt lagen om allmän sjukförsäkring samt i anslutning därtill föreslagit,

att 13 § sjukförsäkringslagen — vari stadgas att envar försäkrad

äger i enlighet med vad i lagen sägs rätt till ersättning för utgifter för läkarvård

och sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna resor —- skall

förses med ett andra stycke av innehåll, att sjukvårdsförsäkrad jämväl tillhandahålles

läkemedel i den omfattning och i den ordning, varom särskilda

bestämmelser gäller.

Såsom förut anförts skall enligt statsmakternas principbeslut kostnaden

för ifrågavarande reform fördelas mellan staten, de sjukförsäkrade och

arbetsgivarna. I den mån statsmedel ej står till förfogande, skall enligt

nämnda beslut kostnaden falla på sjukvårdsförsäkringen med fördelning

på centralsjukkassorna 1 förhållande till antalet avgiftspliktiga medlemmar.

Arbetsgivarnas skyldighet att bidraga till kostnaderna i förevarande hänseende

är redan fastslagen i 38 § sjukförsäkringslagen, vari stadgas att

arbetsgivaren skall för varje kalenderår erlägga bidrag till kostnaderna för

sjukvårdsförsäkringen med 0,1 % av den lön i penningar eller naturaförmåner,

som arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare anställda

hos honom, dock att hänsyn ej tages till sådan lön i vad den överstiger

15 000 kr. om året. Vidare stadgas i 39 § bl. a., att bidraget skall fördelas

mellan centralsjukkassorna i förhållande till antalet medlemmar vid utgången

av det kalenderår, som bidraget avser, dock att en del av bidraget

må kunna avsättas för viss fondbildning om Konungen med riksdagen så

bestämmer.

Vad åter angår avgifterna till sjukvårdsförsäkringen stadgas i 34 § sjukförsäkringslagen

att dessa skall vara så avvägda, att de i förening med

andra för ifrågavarande del av sjukkasseverksamheten tillgängliga medel

ma antagas förslå till infriande av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga sjukkassan i denna del åliggande utgifter ävensom

till erforderlig fondbildning. Vidare stadgas bl. a. att avgifterna skall vara

lika stora för samtliga av sjukvårdsförsäkringen omfattade avgiftspliktiga

medlemmar i kassan och beräknas för kalenderår.

Den omständigheten, att läkemedelsreformen i finansiellt hänseende anknutits

till sjukvårdsförsäkringen, torde ej behöva innebära, att rätten att

å apotek erhålla läkemedel kostnadsfritt eller till nedsatt pris bör konstrueras

såsom en försäkringsförmån. Härvid är särskilt att märka, att

såsom sjukförsäkringen är konstruerad sjukkassorna icke tillhandahåller

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

någon omedelbar sjukhjälp utan endast lämnar ersättning för de försäkrades

utgifter så vitt nu är i fråga samt att enligt departementsförslaget

rätten till förbilligade läkemedel ej skall begränsas till personer, som omfattas

av sjukförsäkringen. Vidare skall sjukkassorna enligt den ordning

som föreslagits i fråga om läkemedlens förbilligande ej taga någon direkt

befattning med denna förmån.

Jag anser därför att förmånen av kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

ej bör ges karaktär av en försäkringsförmån. Vid sådant förhållande

torde sjukförsäkringslagen endast behöva kompletteras med ett stadgande

— lämpligen under 34 § — av innehåll att avgifterna till sjukvårdsförsäkringen

skall förslå även till den del av kostnaderna för läkemedelsförmånerna

som enligt vad förut anförts skall åvila sjukkassorna, medan övriga

erforderliga regler synes kunna sammanfattas i en särskild förordning.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats dels

förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

dels ock förslag till lag angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Beträffande dessa förslag torde endast behöva framhållas följande.

Förslaget till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

1 §•

I paragrafens första stycke anges de allmänna förutsättningarna för

rätt att erhålla kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, nämligen att läkemedlet

skall ha ordinerats av läkare, d. v. s. att recept utfärdats å läkemedlet,

och att det tillhandahålles å apotek.

Läkemedelsbegreppet har i andra stycket definierats i likhet med vad

som föreslagits i utredningsförslaget, vilket i denna del anknyter till den

i apoteksvarustadgan intagna definitionen, dock med den i detta sammanhang

påkallade avvikelsen att läkemedel, avseende sjukdomar och sjukdomssymptom

hos djur, icke omfattas.

Läkemedelsindustriföreningen har hemställt, att definitionen måtte utgå

med hänsyn till önskvärdheten av att begreppet ej definieras på skilda sätt

i olika författningar. Detta vore av betydelse exempelvis vid tillämpning

av patentlagstiftningen, där begreppet förekomme utan särskild definition.

Statskontoret har ansett, att bestämningen »vara avsedd att förebygga

sjukdom» borde utgå, enär stadgandet eljest kunde misstolkas så att rabatteringen

skulle avse även läkemedel, som ordinerades i förebyggande syfte,

utan att något sjukdomstillstånd förelåge.

För egen del anser jag, i likhet med utredningsmannen, att förordningen

bör innehålla en definition av begreppet läkemedel, samt vill med anledning

av vad statskontoret erinrat hänvisa till att i 2 och 3 §§ angivits,

att förmån som här avses tillkommer den som lider av sjukdom. Begreppet

sjukdom torde dock ej böra tolkas alltför snävt i detta sammanhang.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

I tredje stycket har, i anslutning till motsvarande bestämning i sjukförsäkringslagen,

angivits att med läkare avses den som äger behörighet att

inom riket utöva läkarkonsten.

Fjärde stycket innehåller en erinran om de särskilda regler, som gäller

beträffande kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel mot könssjukdomar

jämte vissa andra läkemedel.

2 §.

Rätten till fria läkemedel vid långvariga och allvarliga sjukdomar regleras

i denna paragraf. Att närmare fastställa de sjukdomar, som härvid avses,

och de läkemedel, som beträffande varje sådan sjukdom må komma i

fråga, föreslås ankomma på Kungl. Maj:t i enlighet med vad som anförts

i den allmänna motiveringen.

3 §■

Denna paragraf innehåller bestämmelser om rabatterade läkemedel. Här

torde endast böra nämnas, att klassificeringen av gifter framgår av giftstadgan

den 26 november 1943 (nr 877).

4 §.

I denna paragraf fastställes apotekarens rätt till ersättning för vad han

ej uttagit av allmänheten för läkemedel, som är av beskaffenhet att enligt

förordningen tillhandahållas gratis eller till nedsatt pris. I den allmänna

motiveringen har angivits, att kontrollen över att mottagaren av läkemedlet

äger rätt att få läkemedlet gratis resp. till nedsatt pris bör ske hos läkaren

ach icke på apoteket. Skulle det visa sig, att någon utfått läkemedel gratis

eller till nedsatt pris utan att vara berättigad därtill, bör detta följaktligen

icke föranleda avdrag å ersättningen till apotekaren. Däremot skall felaktigheter

i fråga om läkemedelsurvalet och prisnedsättningen givetvis återverka

på ersättningen. I paragrafen anges, att ersättningen utbetalas av

tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen. I övrigt torde förfarandet i samband

med regleringen av apotekarnas ersättningsanspråk få fastställas i

administrativ ordning.

5 §.

Statens direkta bidrag till läkemedelskostnaderna enligt denna förordning

har i paragrafen i anslutning till vad som anförts i den allmänna

motiveringen, fastställts till en krona 15 öre för kalenderår och sjukkassemedlem

vid årets slut. Vidare har i paragrafen upptagits en bestämmelse

om att de allmänna centralsjukkassorna har skyldighet att i förhållande

till antalet avgiftspliktiga medlemmar vid sagda tidpunkt bestrida kostnaderna

i övrigt. Närmare bestämmelser i sistnämnda hänseende återfinns

i sjukförsäkringslagen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

6 §.

Såsom tidigare anförts skall tillhandahållande av läkemedel inom den

slutna sjukhusvården undantagas från förordningens tillämpning. Utredningsmannen

har anknutit detta undantag till vård å sjukvårdsinrättning.

Sistnämnda begrepp synes emellertid ej vara tillräckligt klart avgränsat,

varför i departementsförslaget i stället använts begreppet sjukvårdsanstalt

sådant detta definierats i sjukförsäkringslagen. Därmed avses förutom allmänna

sjukhus sådana sjukvårdsinrättningar, som upptagits i en av Konungen

fastställd förteckning. I den mån vissa sjukvårdsinrättningar, t. ex.

privata sjukhem eller konvalescenthem, ej upptages i nämnda förteckning,

föreligger sålunda ej hinder för där vårdad patient att erhålla kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel enligt denna förordning.

7 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelse om rätt för Konungen att överenskomma

med främmande makt om tillhandahållande av förbilligade

läkemedel jämväl till andra medborgare från sådant land än dem som

eljest blir berättigade därtill.

8 §•

Erforderliga tillämpningsföreskrifter skall enligt denna paragraf meddelas

av Konungen eller av myndighet, som Konungen bestämmer.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 34 § lagen om

allmän sjukförsäkring.

Beträffande detta författningsförslag hänvisas till vad som anförts i

inledningen till specialmotiveringen.

Av de i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättade

förslagen till

1) förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel och

2) lag angående ändrad lydelse av 3i § lagen den 3 januari 19b7 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring,

vilka har den lydelse1 bilaga till detta protokoll utvisar, är det under 2)

omnämnda förslaget av den natur, att lagrådets utlåtande över detta förslag

bör inhämtas.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,

att lagrådets utlåtande över ifrågavarande förslag till lag

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

har här uteslutits.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Alf Björnelid

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

61

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 11 mars

195b.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 9 mars 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

26 februari 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 3b § lagen den 3 januari

19b7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn Liss Granqvist.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 11 innevarande

mars avgivna utlåtande över det den 26 februari 1954 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredragande

departementschefen att dels det i statsrådsprotokollet för den 26

februari 1954 omförmälda förslaget till förordning angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel dels ock, jämlikt § 87 regeringsformen, ifrågavarande

förslag till lag angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

63

Förslag

till

Förteckning över sjukdomar, vid vilka läkemedel mot läkarrecept tillhandahållas

kostnadsfritt å apotek, samt läkemedel som vid varje sådan sjukdom

utlämnas kostnadsfritt.

Sjukdom

Läkemedel

1. Anaemia perniciosa

(Perniciös anemi)

a) Leverpreparat

b) Ventrikelpreparat

c) Vitamin Bi»

var för sig eller i kombination med

varandra

2. Diabetes insipidus

(Kroniskt ökad urinutsöndring)

a) Hypofysbaklobextrakt, innehållande

vasopressin

3. Diabetes mellitus

(Sockersjuka)

a) Insulin

4. Myxoedema

(Bristfällig sköldkörtelfunktion)

a) Sköldkörtelpreparat

b) Tyroxin

var för sig

5. Syndroma Addisoni

(Bristfällig binjurefunktion)

a) Dekorton och derivat därav

b) Kortison och derivat därav

var för sig eller i kombination

med varandra

6. Tetania parathyreopriva

(Bristfällig bisköldkörtelfunktion)

a) Vitamin Do (beredning innehållan- de minst 250.000 I.E./g)

b) Dihydrotakysterol

var för sig

7. Sprue, Coeliakia

(Bristfällig tunntarmsfunktion)

a) Folinsyra

b) Leverpreparat

c) Vitamin Bi.

var för sig eller i kombination med

varandra

8. Myasthenia gravis

(Bristfällig muskelfunktion)

a) Synstigmin enbart eller i kombina- tion med efedrin

9. Glaucoma

(Grön starr)

a) Pilokarpin

b) Fysostigmin

c) Synstigmin

d) Fluostigmin

c) p-Nitrofenyldietylfosfat

var för sig eller i kombination med

varandra

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Sjukdom

Läkemedel

10. Epilepsia

(Krampsjukdom)

a) Barbitursyrederivat

b) Hydantoinderivat

c) Oxazolidindionderivat

var för sig eller i kombination med

varandra

11. Asthma bronchiale chron.

(Kronisk bronkialastma)

a) Adrenalin

b) Efedrin

c) Isoprenalin

d) Etylefedrin

e) alfa-(2-Metoxifenyl)-betametyl- aminopropan

f) Teofyllin och teofyllinderivat

var för sig

12. Insufficientia cordis chron.

(Kronisk hjärtmuskelsvaghet)

a) Fol. digitalis (purpurea och lanata)

b) Extrakt och glykosider, erhållna

från a), samt derivat av glykosider

c) Kinidin

var för sig

13. Tuberculosis

(Tuberkulos)

a) Aminosalyl

b) Isoniazid

c) Streptomycin

d) Dihydrostreptomycin

var för sig eller i kombination med

varandra

14. Cancer mammae

(Bröstkräfta)

Cancer ovarii

( Äggstockskräf ta)

Cancer prostatae

(Prostatakräfta)

Cancer testis

(Testikelkräfta)

a) Hexöstrol och derivat därav

b) Testosteron och derivat därav

c) Östron och östronhaltiga extrakt

d) östradiol och derivat därav

e) Metandriol

var för sig eller i kombination med

varandra för peroralt bruk eller

injektion

15. Parkinsonism

a) Atropin

b) Benshexol

c) Karamifen

var för sig

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 54

403114

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:336 Skrivelse till Konungen ii anledning av Kungl. Maj:ts proposition beträffande vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. a1 i texten
  2. SU 1954:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1954/55 under femte huvudtiteln jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten
  3. 2LU 1954:37 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel m. m., dels ock i ämnet v s. 1 i texten
  4. 2LU 1954:22 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. s. 37 i texten