Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt)

1954-03-12 · 109 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 109 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:187, Med förslag till förordning om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt);

given Stockholms slott den 12 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om skatt på fonderade vinstmedel

(fondskatt).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen förordas, i huvudsaklig överensstämmelse med ett förslag

av 1953 års skatteflyktskommitté, att en särskild fondskatt av engångsnalur

uttages å ansamlade vinstmedel hos vissa familjebolag. Förslaget utgör

ett led i strävandena att eliminera möjligheterna att utnyttja vissa luckor i

skattelagstiftningen för undandragande av vinstmedel från beskattning.

Fondskatten skall i princip beräknas till 30 procent av de fonderade vinstmedlen

med undantag för s. k. bundet kapital. Vinstmedel som gjorts till

föremål för fondbeskattning äger företaget, utan att någon ytterligare beskattning

inträder, utskifta i samband med upplösning inom tio år efter

fondbeskattningen. Med förslaget avses följaktligen — förutom ett tvångsmässigt

realiserande av det andra ledet i dubbelbeskattningen av ifrågavarande

juridiska personers ansamlade vinstmedel — att ernå en avveckling

av de fondbeskattade företagen.

De familjebolag, som träffas av fondskatten, är endast sådana förvaltningsbolag

som utnyttjats i skatteundandragande syfte.

Rätt föreslås för företagets delägare att utan skattekonsekvenser utköpa

företagets tillgångar, däribland fastigheter, till företagets anskaffningskostnad.

Därigenom undvikes att fondskatten träffar en icke realiserad värdestegring.

Enligt vad som förordas i propositionen skall jämväl delägare i förvaltningsbolag,

som ej är familjebolag eller ej utnyttjats i skatteundandragande

1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 187.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

syfte, äga utköpa företagets tillgångar i samband med att företaget frivilligt

taxeras till fondskatt. Även för dessa fall gäller dock att reglerna utformats

så, att avräkning av de med fondskatt beskattade vinstmedlen allenast kan

äga rum, om företaget upplöses inom tio år.

Det har vidare föreslagits, att riksstattenämnden skall äga medgiva dispens

i vissa fall från skyldigheten att erlägga fondskatt.

Taxering till fondskatt skall i regel äga rum år 1955. Skatten skall betalas

inom fem år, men riksskattenämnden kan medgiva förlängning av betalningstiden

till tio år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 187.

3

Förslag

till

förordning om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars verksamhet den

1 juli 1953 huvudsakligen bestod i förvaltning av annan fastighet än jordbruksfastighet

eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom,

skall för det beskattningsår, för vilket taxering till statlig inkomstskatt

i första instans äger rum år 1955, åsättas taxering till fondskatt i enlighet

med vad i denna förordning sägs.

Vad sålunda är stadgat skall dock gälla endast därest aktierna i bolaget

eller andelarna i föreningen vid något tillfälle under tiden från och med den

1 juli 1953 till utgången av beskattningsåret till huvudsaklig del ägts eller

på därmed jämförligt sätt innehafts — direkt eller genom förmedling av

juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer samt

under förutsättning tillika att bolaget eller föreningen icke visar att dess

vinstmedel i skälig omfattning använts för utdelning till delägarna.

Från förordningens bestämmelser skola vara undantagna föreningar av

beskaffenhet, som sägs i 1 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar,

ävensom föreningar och bolag, som avses i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl föranleda därtill, på ansökan

medgiva företag befrielse från taxering till fondskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §•

Vill svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars verksamhet

alltsedan den 1 juli 1953 är sådan varom förmäles i 1 § första stycket, erlägga

fondskatt ändå att skyldighet därtill ej föreligger enligt vad ovan sägs,

må det ske. Företaget skall för sådant fall senast den 31 mars under taxeringsåret

göra anmälan härom till taxeringsintendenten i det län, där företaget

skall taxeras till statlig inkomstskatt. Efter det sådan anmälan gjorts

är företaget att anse såsom skattskyldigt till fondskatt.

3 §•

Fondskatten skall utgå med trettio procent av det till sådan skatt beskattningsbara

beloppet, beräknat på sätt nedan sägs.

Fondskatten skall tillfalla staten.

4 §.

Det till fondskatt beskattningsbara beloppet fastställes, såvitt ej annat följer

av vad nedan sägs, till skillnaden mellan å ena sidan värdet av företagets

tillgångar vid beskattningsårets utgång samt å andra sidan summan av företagets

skulder och bundna kapital vid samma tidpunkt.

Till bundet kapital räknas, såvitt angår aktiebolag, aktiekapital, reservfond

och skuldregleringsfond samt, när fråga är om ekonomisk förening,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

insatskapital och reservfond. I bundet kapital skall dock icke inräknas belopp,

varmed aktiekapitalet efter den 30 juni 1953 må hava ökats genom

överföring av vinstmedel eller vid uppskrivning av tillgång; ej heller belopp

som efter sistnämnda dag avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond

utan att skyldighet därtill förelegat enligt lag eller enligt den 30 juni 1953

gällande bolagsordning eller stadgar.

Beskattningsbart belopp avrundas nedåt till närmaste hundratal kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §.

Utöver stadgandena i 4 § skola vid beräkning av beskattningsbart belopp

iakttagas följande särskilda bestämmelser.

1) Har det företag, varom är fråga, efter den 30 juni 1953 men före beskattningsårets

utgång lämnat utdelning å aktie eller andel till någon, som

förvärvat aktien eller andelen efter den 30 juni 1953 och som ej haft att

erlägga kupongskatt för utdelningen eller eljest varit skattskyldig för densamma,

skall beloppet av sagda utdelning räknas såsom tillgång hos företaget.

Vad nu sagts skall jämväl gälla därest den som mottagit utdelningen

väl varit skattskyldig till statlig inkomstskatt för utdelningen i fråga men

denna för honom icke varit hänförlig till inkomst av kapital.

Bestämmelserna i nästföregående stycke skola äga motsvarande tillämpning,

då aktie- eller andelsägare i företaget tillförts någon dess tillgång under

sådana förhållanden att överlåtelsen av tillgången innefattat förtäckt

utdelning.

Riksskattenämnden må på ansökan medgiva undantag, helt eller delvis,

från vad ovan vid 1) stadgas i den mån särskilda skäl föranleda därtill.

2) Företag, beträffande vilket beslut om trädande i likvidation anmälts

för registrering efter ingången av år 1952 men före utgången av beskattningsåret,

äger, därest taxering till fondskatt av företaget ifrågakommer, påfordra

att bundet kapital inräknas i det beskattningsbara beloppet.

3) Beträffande bolag må det till fondskatt beskattningsbara beloppet ej

bestämmas till högre belopp än vad som skulle utgjort beskattningsbart belopp,

därest fråga varit om taxering till utskiftningsskatt i samband med

upplösning av bolaget, med tillägg i förekommande fall av beloppet av utdelning

som vid 1) sägs. Är fråga om förening, skall det till fondskatt beskattningsbara

beloppet icke fastställas till högre belopp än det, varmed

föreningens tillgångar, beräknade med iakttagande jämväl av vad ovan vid

1) sägs, efter avdrag för skulder överstiga av medlemmarna inbetalda insatser.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Därest bolag, som åsatls taxering till fondskatt, upplöses före utgången av

år 19(15, äger bolaget, då tillgångar utskiftas i anledning av upplösningen,

påfordra att vid därav föranledd taxering till utskiftningsskatt ett belopp

motsvarande 70 procent av det till fondskatt fastställda beskattningsbara

beloppet inräknas i tillskjutet belopp.

Sker upplösning av förening, som taxerats till fondskatt, före utgången

av år 1965, skall, då föreningen i anledning av upplösningen utskiftar tillgångar,

ett belopp motsvarande 70 procent av det till fondskatt fastställda

beskattningsbara beloppet vid tillämpning av 38 § 1 mom. sista stycket kommunalskattelagen

likställas med inbetalda insatser, varom i nämnda stycke

sägs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187. 5

När bolag eller förening skall anses upplöst, därom är i allmän lag stadgat.

Skattskyldig, som vill påkalla tillämpning av vad i första eller andra stycket

sägs, har att framställa begäran därom i den deklaration, som skall avgivas

till ledning för vederbörande taxering.

7 §•

Har delägare i företag, som enligt 1 eller 2 § är skattskyldigt till fondskatt

och som icke av riksskattenämnden medgivits befrielse från taxering

till sådan skatt, under beskattningsåret av företaget förvärvat egendom, som

varit i företagets ägo alltsedan den 1 juli 1953, och har han därvid erlagt

ett pris icke understigande företagets anskaffningskostnad för samma egendom,

skall den omständigheten att egendomens verkliga värde vid överlåtelsen

översteg nämnda pris icke medföra att delägaren skall anses hava åtnjutit

skattepliktig intäkt eller erhållit tillgång genom utskiftning. Avyttrar delägaren

sålunda förvärvad egendom, skall vid tillämpning av bestämmelserna

om realisationsvinstbeskattning i kommunalskattelagen och i förordningen

om statlig inkomstskatt så anses, som om delägaren förvärvat egendomen

vid tidpunkten för företagets förvärv därav.

Vad sålunda är stadgat skall gälla jämväl för det fall att delägare efter

beskattningsårets utgång av företaget förvärvar i första stycket avsedd

egendom till pris som där sägs, såframt förvärvet äger rum inom sex månader

efter det beslut angående taxering till fondskatt vunnit laga kraft.

Har företag, som skall utgöra fondskatt, inom tid som i andra stycket sägs

överlåtit i denna paragraf avsedd egendom till delägare för ett pris understigande

egendomens verkliga värde, äger företaget att sist sex månader efter

överlåtelsen hos vederbörande beskattningsnämnd eller den högre instans,

dit taxeringen till fondskatt kan hava genom besvär hänskjutits, påfordra,

att nämnda taxering skall bestämmas till det lägre belopp, vartill den skulle

hava fastställts, om överlåtelsen skett sista dagen av beskattningsåret. Nedsättes

eller undanröjes av skäl som nu sagts taxering till fondskatt och föranledes

därav restitution av sådan skatt, utgår ej ränta å belopp som restitueras.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Taxering till fondskatt skall i första instans verkställas år 1955.

Bestämmelserna i förordningen om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor skola äga motsvarande tillämpning

beträffande taxering till fondskatt.

9 §■

Till ledning för taxering till fondskatt skall företag, som enligt 1 § är

skattskyldigt till sådan skatt, utan anmaning vid sin allmänna självdeklaration

år 1955 foga en särskild på beder och samvete avgiven deklaration, avfattad

å blankett enligt av riksskattenämnden fastställt formulär.

Vad nu sagts skall ock gälla beträffande företag, som avlämnar i 2 §

omförmäld anmälan, dock att, därest allmän självdeklaration avgivits innan

sådan anmälan göres, deklaration till ledning för taxering till fondskatt

skall fogas vid nämnda anmälan.

10 §.

Taxering till fondskalt sker i den kommun, där företaget skall taxeras

till statlig inkomstskatt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

11 §•

I de avseenden, varom ovan ej särskilt stadgats, skola taxeringsförordningens

bestämmelser rörande taxering till statlig inkomstskatt äga motsvarande

tillämpning beträffande taxering till fondskatt, dock att därvid följande

skall iakttagas.

1) I 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgad påföljd

för underlåtenhet att avlämna deklaration skall inträda allenast om den

skattskyldige försummat att efterkomma anmaning att fullgöra sin deklarationsskyldighet

enligt denna förordning.

2) Har företag inom föreskriven tid avlämnat deklaration till ledning för

taxering till fondskatt, men åsättes företaget icke sådan taxering, skall underrättelse

härom lämnas företaget i den ordning som i 90 § 2 mom. taxeringsförordningen

sägs. Beträffande besvär i fall, som nu avses, skall vad

om fullföljd av talan finnes i nämnda förordning stadgat äga motsvarande

tillämpning.

3) Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter

utgången av taxeringsåret framställa yrkande om taxering till fondskatt.

4) Föreligger, på grund av bestämmelserna i denna förordning, sådant

samband mellan taxering till fondskatt, utskiftningsskatt eller inkomstskatt

att beslut i viss taxeringsfråga bör föranleda ändrat bedömande av annan

taxeringsfråga, må yrkande därom framställas av taxeringsintendent eller

annan, vars rätt därav beröres, inom sex månader efter det förstnämnda

beslut meddelades. Besvär som nu sagts skola ställas till och avgöras av prövningsnämnd

eller den högre instans, dit taxeringen i fråga må genom besvär

hava av annan anledning hänskjutits.

12 §.

Har företag i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning Aid taxering

till fondskatt, lämnat oriktigt meddelande eller har företag, ehuru uppgiftspliktigt,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har

därav föranletts, att företaget icke blivit taxerat till fondskatt eller att det

blivit för lågt taxerat till sådan skatt, skall företaget eftertaxeras till fondskatt

för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen

bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas.

13 §.

Påförd fondskatt skall fördelas till betalning under fem år, dock att riksskattenämnden

må, om synnerliga skäl därtill föranleda, på ansökan medgiva

att betalningen i stället skall fördelas på högst tio år.

Närmare föreskrifter angående uppbörd av fondskatt meddelas av Kungl.

Maj :t, som därvid jämväl äger föreskriva att uppbördsförordningens bestämmelser

eller vissa av dem skola äga motsvarande tillämpning.

14 §.

över beslut av riksskattenämnden i ärende, som avses i 1, 5 eller 13 §, må

klagan ej föras.

15 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

lämnar oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

16 §.

Av taxeringen till fondskatt föranledda särskilda kostnader bestridas av

statsmedel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

7

17 §.

Kungl. Maj:t äger meddela bestämmelser angående när ansökan jämlikt

1 eller 5 § sist skall hava till riksskattenämnden ingivits ävensom övriga för

tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.

Anvisningar

till 1 §.

1. Bestämmelserna i denna förordning äga tillämpning jämväl å sådan

juridisk person, som enligt 64 § 2 mom. kommunalskattelagen skall betraktas

som svensk ekonomisk förening.

2. Har företag övertagit av annan bedriven rörelse, må vid tillämpning

av denna förordning företaget icke anses hava påbörjat sin rörelsedrivande

verksamhet å tid före det avtalet om förvärvet träffades.

3. Befrielse enligt 1 § fjärde stycket från taxering till fondskatt må beviljas

exempelvis, då ett bolag förvaltar en fastighet, som huvudsakligen

utnyttjas i rörelse vilken, direkt eller indirekt, bedrives av huvudintressent

i förvaltningsbolaget eller då fråga är om ett rörelsedrivande bolags dottex-- bolag, som förvaltar en fastighet vilken huvudsakligen användes för rörelsens

bedrivande, eller eljest om ett bolag, som ingår i en koncern såsom ett

led i organisationen av koncernens rörelse. Befrielse må även meddelas, då

bolagets eller föreningens karaktär av förvaltningsföretag bestått och är avsedd

att bestå allenast under kortare tid, eller då det på grund av förvaltningsverksamhetens

omfattning och andra omständigheter framstår som

affärsmässigt naturligt att verksamheten bedrives i bolags- eller föreningsform.

I andra fall kan befrielse vara påkallad med hänsyn till att eljest, på

grund av särskilda förhållanden, fara för förlust skulle uppkomma för annan

än företaget eller dess delägare.

Även därest förutsättningar i övrigt må föreligga för meddelande av befrielse

från fondskatt, bör sådan befrielse likväl ej medgivas därest företaget

genom vidtagna eller underlåtna åtgärder medverkat till att inkomst i

särskilt stor omfattning undandragits beskattning.

Hinder föreligger icke att, om så undantagsvis skulle finnas lämpligt,

medgiva allenast partiell befi-ielse.

till 4 §.

1. Vald företaget under beskattningsåret avsatt till personalstiftelse i

syfte att säkerställa utfästelse om pension eller annan förmån gentemot

någon, som är eller varit anställd i företaget, må anses såsom skuld allenast

i den mån avsättningen varit erforderlig för att säkerställa bindande utfästelser

av sådant slag gentemot annan än den som efter utgången av juni 1953

varit delägare i företaget eller den som är sådan delägare närstående person.

Har företag gentemot någon, som är eller varit anställd i företaget, lämnat

utfästelse om pension eller annan förmån utan att motsvarande inbetalning

till försäkringsanstalt eller avsättning till personalstiftelse gjorts, må

vid beräkning av beskattningsbart belopp kapitalvärdet av utfästelsen eller

vederbörlig del därav anses såsom skuld allenast därest utfästelsen innefattar

en bindande förpliktelse samt den förmånsberättigade eller denne

närstående person icke varit delägare i företaget efter utgången av juni 1953.

2. Vid beräkning av beskattningsbart belopp skall den fondskatt bolaget

har att erlägga icke upptagas såsom skuld. Ej heller må som skuld upplagas

beslutad men ej utbetalad utdelning, såvitt den skall tillfalla någon

som avses i 5 § vid 1).

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

3. I fråga om värdesättningen av tillgångarna skall vad i förordningen

om statlig förmögenhetsskatt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Fordran

hos delägare skall dock, även om den är osäker eller ej löper med ränta,

iipptagas till sitt kapitalbelopp, såframt ej en sådan värdering med hänsyn

till omständigheterna måste anses uppenbart oskälig. Varulager må ej åsättas

högre värde än det, vartill det upptagits i räkenskaperna.

till 5 §.

1. Bestämmelsen om tillägg i visst fall för utdelning skall äga tillämpning

även om företaget upplösts under beskattningsåret eller eljest saknar tillgångar

vid beskattningsårets utgång. Till utdelning hänföres jämväl belopp

som i samband med förenings likvidation utskiftats till medlem utöver inbetald

insats. Utdelning skall anses hava skett den dag beloppet blev tillgängligt

för lyftning.

2. Vill företag i likvidation påfordra, att bundet kapital inräknas i det

beskattningsbara beloppet, skall företes uppgift från vederbörande registreringsmyndighet

angående dagen för ingivande av i 5 § vid 2) avsedd anmälan.

till 7 §.

1. Vad i 7 § sägs för det fall, då delägare förvärvar företags egendom, må

ock gälla för därmed jämförbara fall, såsom exempelvis då fysisk person,

vilken genom förmedling av juridisk person är delägare i ett företag, förvärvar

detta företags tillgångar.

2. Såsom anskaffningskostnad för fastighet och andra tillgångar skall

anses erlagd köpeskilling eller motsvarande valuta ökad med kostnaden för

mera väsentliga förbättringar av värdehöj ande natur.

3. Därest utköp sker till pris understigande företagets anskaffningskostnad,

må denna omständighet ej föranleda att delägaren anses hava åtnjutit

skattepliktig intäkt eller erhållit tillgång genom utskiftning till högre belopp

än som motsvarar skillnaden mellan utköpspriset och nämnda anskaffningskostnad.

Vid tillämpning av bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning

skall jämväl i dylikt fall delägarens förvärv anses hava skett vid

den tidpunkt, då företaget förvärvade egendomen i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband härmed skall följande iakttagas.

Har företag, som i 1 § sägs, upplösts å sådan tid att taxering till statlig

inkomstskatt ej ifrågakommer år 1955 samt har företaget lämnat sådan

utdelning, varom förmäles i 5 § vid 1), skall företaget, oavsett vad vid 3) i

samma paragraf sägs, år 1955 taxeras till fondskatt för ett beskattningsbart

belopp motsvarande den lämnade utdelningen. Därvid skall vad i denna förordning

i övrigt sägs i tillämpliga delar gälla.

Därest bolag eller förening på grund av omläggning av räkenskapsåret

ej taxerats till statlig inkomstskatt år 1955, skall vad i denna förordning

är stadgat om taxering till fondskatt för det beskattningsår, beträffande

vilket sådan taxering då äger rum, i stället avse det beskattningsår, för vilket

taxering äger rum år 1956.

Har bolag taxerats till fondskatt, må taxering till ersättningsskatt för samma

beskattningsår ej äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om beskattning

i särskild ordning av vissa vinstmedel hos aktiebolag och ekonomiska

föreningar samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Inkomst, som förvärvas av aktiebolag eller ekonomisk förening, skall enligt

gällande bestämmelser i princip beskattas två gånger, nämligen först

hos bolaget eller föreningen och — till den del inkomsten utdelas till bolagets

eller föreningens delägare -—- därefter hos dessa. Detta framgår, förutom

av bestämmelserna angående bolags och föreningars skattskyldighet,

av, å ena sidan, föreskriften i 38 § 1 mom. kommunalskattelagen att till

intäkt av kapital skall räknas, bl. a., utdelning å svenska aktier och andelar

i svensk ekonomisk förening, och, å andra sidan, den omständigheten att

reglerna angående inkomstbeskattningen för nämnda juridiska personer

icke medger rätt till avdrag för utdelning till delägare. Är fråga om aktiebolag,

ersättes det andra ledet i dubbelbeskattningen under vissa förutsättningar

av en hos bolaget uttagen utskiftningsskatt.

För att förhindra en flerfaldig beskattning av aktiebolags och ekonomiska

föreningars inkomster stadgas emellertid i 54 § kommunalskattelagen att

utdelning mellan bolag och föreningar i regel är skattefri. Man har med andra

ord velat förhindra en s. k. kedjebeskattning.

Genom lag den 1 juni 1951, nr 325, vidtogs en ändring i 54 § kommunalskattelagen

i syfte att begränsa friheten från kedjebeskattning. Sålunda har

stadgats att om aktierna i bolag eller andelarna i ekonomisk förening till

huvudsaklig del äges eller på därmed jämförligt sätt innehaves — direkt eller

genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal

fysiska personer och om bolaget eller föreningen icke visar att dess vinst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

medel i skahg omfattning använts för utdelning till delägarna, skattefriheten

för utdelning skall gälla allenast såvitt avser utdelning å aktier eller andelar,

vilka innehaves av bolaget eller föreningen såsom ett led i organisationen

av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom. Lagstiftningen riktar sig sålunda mot

vissa s. k. familjebolag och motiverades av att den tidigare friheten från

kedjebeskattning av de åsyftade företagen utnyttjats för att bereda fysiska

personer icke avsedd skattelindring. Till grund för 1951 års lagstiftninglåg

ett av 1944 års allmänna skattekommitté år 1950 framlagt betänkande

(SOU 1950:21). Sedan förslaget gjorts till föremål för överarbetning inom

finansdepartementet, framlades i proposition nr 182/1951 det lagförslag,

som efter att ha antagits av riksdagen resulterade i lagen den 1 juni 1951.

nr 325.

Sedan ett i samband med 1951 års lagstiftning uppmärksammat spörsmål

genom ett av regeringsrätten avgjort mål kommit i förändrat läge, fann ja«''

nng föranlåten att den 30 juni 1953 begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att

tillkalla en särskild utredningsman för att verkställa en förberedande utredning

rörande vilka åtgärder på skattelagstiftningens område, som borde

vidtagas mot vissa skatteflyktsåtgärder. I samband därmed anförde ja° till

statsrådsprotokollet nämnda dag, efter att ha erinrat om nyss återgivna bestämmelser,

bl. a. följande.

Av enskilda personer ägda fastigheter har i betydande omfattning placerats

hos tor andamalet bildade fastighetsbolag (eller fastighetsföreningar) Härigenom

har vunnits vissa fördelar, t. ex. att lagfartsstämpel icke uttagits vid

förändring i den reella äganderätten till fastigheten och att fem- i stället för

tioärsgransen varit avgörande för beskattning av realisationsvinst. Emellerld

har det under hand visat sig att den valda förvaltningsformen medfört

nackdelar i andra hänseenden och vederbörande har som följd härav önskat

överföra fastigheten i direkt ägo. Hos flertalet av dessa bolag och föreningar

liar funnits ansamlade vinstmedel, som i realiteten uttagits — såsom fån

°c" rl!t?n någon beskattning som följd — av nuvarande eller tidigare ägaretj°i°nngsmässigt

har vinstmedlen balanserats mot en fordran å delägarna

Beskattningen av dessa vinstuttag har alltså medvetet skjutits på franitiden.

Ln likvidation av fastighetsbolaget skulle framtvinga denna beskattning, liksom

en beskattning av ett belopp motsvarande skillnaden mellan fastighetens

aktuella taxeringsvärde och bolagets anskaffningskostnad för samma

lastmhet.

I detta lage har åtskilliga skattskyldiga — delvis med hjälp av rådgivare

som i annonser i de dagliga tidningarna förklarat sig kunna likvidera fastighetsbolag

med a vilande skatteskuld utan att någon beskattning behövde intrada

— sokt utnyttja vissa kryphål i skattereglerna. De därvid använda metoderna

bär varierats men i princip följt ungefär följande linje. Fastighetsbolaget

har mot revers sålt sin fastighet till fastighetsbolagets ägare. Denne

har därefter avyttrat aktierna i bolaget till ett för ändamålet tillhandahållet

nolag, vilket som likvid för andelarna övertagit överlåtarens skuld enligt

nyssnämnda revers. Vinstmedlen i fastighetsbolaget har därefter genom utelnmg

överförts till det andra bolaget; man har icke ens dragit sig för att

utdela reservfonden. Härefter har fastighetsbolaget likviderats i ett läge då

dess tillgångar exakt svarade mot aktiekapitalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 187.

11

Genom nämnda eller därmed likvärdiga förfaringssätt ansågs alltsa fastigheten

kunna överföras i direkt ägo och fastighetsbolaget upplösas utan att

— varken då eller framdeles — den föreliggande skatteskulden skulle behöva

infrias. Ej heller kvarstod för framtiden någon skatteskuld hos något

av de ifrågavarande båda bolagen. Taxeringsmyndigheterna ingrep emellertid

mot antydda förfaringssätt och hävdade att de vidtagna atgarderna finge

ur skattesynpunkt betraktas på samma sätt som om utdelning i vanlig ordning

skett av de vinstmedel som formellt tillförts aktieagaren i form av icke

skattepliktig realisationsvinst. Denna uppfattning godtogs av regeringsrätten

i ett den 14 februari 1951 avgjort mål.

Detta var lä"et när jag den 30 mars 1951 i statsrådet anmalde propositionen

nr 182/1951. Jag hade anledning att särskilt åberopa regeringsrättens

ifrågavarande utslag, närmast i anslutning tdl en diskussion rörande behovet

av ett uttryckligt stadgande angående hur skatteflyktsatgardei borde bedömas

och ansåg mig — just med hänsyn till nämnda utslag — kunna avstå

från att föreslå en direkt lagstiftning i amnet. Jag tilläde: »Enligt mm mening

svnes man alltså i de fall, varom nu varit fråga, alltfort bora lita till

praxis Och det torde därvid kunna förutsättas att i praxis åtgärder, som

endast i svfte att kringgå beskattningsreglerna givits en viss utformning,

komma att bedömas efter deras verkliga innebord.»

Detta uttalande underströks särskilt av bevillningsutskottet (betänkande

nr 53/1951) och föranledde icke någon erinran från riksdagens sida. Det kan

följaktligen icke råda tvekan om lagstiftarens inställning till spörsmål av nu

jfråcyiyirändc slss •

Praxis har emellertid svängt. I ett den 5 februari 1953 avgjort mål — däri

omständigheterna i allt väsentligt synes jämförbara med de som förelåg i

det den 14 februari 1951 avgjorda målet — har regeringsrätten ansett förutsättningar

för taxering icke föreligga. Om utgången i detta mai, i_ vars avgörande

regeringsrättens samtliga ledamöter deltog, var nio ledamöter ense,

Övriga fyra ledamöter ansåg förutsättningar för taxering föreligga.

\llmänt har detta senaste avgörande fattats sasom ett frångående i princip

av den ståndpunkt, för vilken avgörandet den 14 februari 1951 gav uttrvck

och på vilken tidigare omnämnda uttalanden i proposition nr 18-/

1951 och bevillningsutskottets betänkande nr 53/1951 byggde. Det maste

med andra ord konstateras att gällande bestämmelser, sådana de av regeringsrätten

numera tolkas, icke synes ge utrymme tor det bedömande av

hithörande frågor som lagstiftaren år 19ol förutsatte. Detta utgor ett staikt

skäl för att ånyo pröva frågan om en uttrycklig reglering i skattelagstiftningen

av det spörsmål varom nu är fråga.

Det må framhållas, att genom 1951 års förut omnamnda lagstiftning,

vilken tillämpats första gången vid 1953 års taxering, vissa hinder rests

mot åtgärder av nyss antytt slag. Denna lagstiftning, som tillkommit främst

med tanke på vissa andra närbesläktade åtgärder pa området for utnyttjande

av kryphål i skalteförfattningarna, torde emellertid i forevarande hanseende

icke erbjuda en tillräcklig garanti. f, , .

Ja" får i detta sammanhang vidare erinra om vissa likartade skatteflykt

åtgärder, vilka även uppmärksammades vid lagstiftningen ar 1951. Jag asyltar

möjligheten för delägare i ett familjebolag med ansam ade vinstmedel

att till fulla värdet överlåta aktierna i bolaget å ett annat bolag, som icke ar

att anse såsom familjebolag eller, även om så ar forhållandet, har till uppgift

att driva penningrörelse. Ett sådant bolag kan till sig utan skattebelas - iiin" överföra vinsten såsom utdelning. 1 detta fall utfår delagarna, såsom

köpeskilling för aktierna, vinstmedlen skattefritt (om aktierna innehafts

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition in- 187.

"kul/11 5 ål) °Ch kÖparen ådrar si§ icke §enom förvärvet någon skatte
De*.

..sis„tt sa8da ufgör en konsekvens av beskattningsreglernas avfattnin»

som för åtskilliga fall synes godtagbar. I andra fall åter — sådana har observerats

i praktiken — dar aktieförsäljningen icke har något som helst

annat syfte an att undgå en materiellt befogad beskattning, kan starka skäl

om m ?” dyh.k försäljning skall medföra samma beskattning som

i sill r 1 / utde!nin§ a8l rum- 1944 års allmänna skattekommitté antydde

i sitt förut omnamnda betänkande vissa lagstiftningsåtgärder, som kunde

d Ts ,for ,att 11noJta de senast antydda skatteflyktsåtgärderna. Nå»ot direkt

förslag framlades emellertid icke av kommittén. Även i propositionen

anst|S ^mS rnfP;:nkteniatt mud uttryckIiSa bestämmelser borde tills vidare

svntes mö 1, kförabf "?tadeiJfg darYld bL a'' att redan §allande bestämmelser

sjntes möjliggöra asattandet av en materiellt riktig taxering i sådana fall

dar rena skatteflyktsåtgärder förelä» ° saaana Ial1’

SSÄ kr-vphäl‘

De nn berörda spörsmålen är av delvis intrikat natur och kräver en när
ordaeaUtträndvrknntnHSlatligiStällning

tU1 desamma kan tagas. Jag vill förde

f Het f ^ utredning kommer till stånd. Därvid synes i första hand

fert d kan°ifT«ans tt°Tamnda Problemställningarna böra granskas. Emelmer

•ill iän häl t ''? huruvida det icke vore mer ändamålsenligt med ett

åtgärder skanhenS stad{>and<; o»1, hur skentransaktioner och skatteflyktsnröva7neh

H • b dH ; Y1^ utredn*ngsarbetet torde denna fråga jämväl böra

annat sHnh.da7ldu m0fmbak§rUnden äVen av skatteflyktsåtgärder av delvis

annat slag an de har tidigare omnamnda. Det ligger i sakens natur att ett

ofrUtiTi ? ,mant hållet stadSande bör så utformas att i möjligaste mån

lämnlibt Vrent affnmgen 0ch att stadgandet ifråga icke blir till
m

r.ent affarsmassiga transaktioner, vilka icke har något samband

med undandragande av skatt. °

Jag framhöll vidare i mitt nämnda yttrande, att utredningsarbetet lämplgen

borde bedrivas så, att åt en särskild utredningsman lämnades i uppdra"

att narmare undersöka de skatteflyktsåtgärder, varom i förevarande sammanhang

kunde vara tal. Sedan en säkrare uppfattning vunnits rörande behovet

av lagstiftningsåtgärder och de linjer efter vilka en lagstiftning borde

utformas, fick prövas huruvida en särskild kommitté borde tillsättas med

uppdrag att överväga det förebragta materialet och utarbeta erforderliga

lorfattningsförslag. °

Jag uttalade vidare att det var önskvärt att 1954 års riksdag förelädes förslag

till författningsbestämmelser, avseende transaktioner av den art, som

vård föremål för regeringsrättens bedömande i omnämnda båda mål. Det

borde vidare prövas, huruvida bestämmelserna borde göras tillämpliga redan

vid 1954 års taxering.

Sedan jag jämlikt erhållet bemyndigande tillkallat en särskild utredningsman

med uppdrag att verkställa den förberedande utredningen och denne

fullgjort sitt uppdrag, hemställde jag den 25 september 1953 hos Kungl.

Maj:t om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för fortsatt behandling

av ärendet. I samband därmed anförde jag till statsrådsprotokollet,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

att de sakkunnigas uppdrag icke borde vara begränsat till de av mig tidigare

särskilt omnämnda möjligheterna till skatteundandragande. Även andra

luckor i lagstiftningen, som kunde utnyttjas för att vinna icke avsedda skattelättnader,

borde föranleda övervägande från de sakkunnigas sida huruvida

lagstiftningsåtgärder var påkallade.

Efter att ha erhållit bemyndigande därtill tillkallade jag att utreda frågan

om införande i skattelagstiftningen av bestämmelser mot skatteflykt

och opåkallade skattelättnader tre sakkunniga, nämligen regeringsrådet Sven

Strömberg, tillika ordförande, taxeringsintendenten Ernst Anneli och bankdirektören,

f. d. assessorn Erland Geijer. De sakkunniga har antagit namnet

1953 års skatteflyktskommitté.

Kommittén har den 31 december 1953 avgivit en promemoria med förslag

till förordning om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt).

I anledning av nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarrätten, riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Örebro samt Gävleborgs län, Sveriges industriförbund, Sveriges

fastighetsägareförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges advokatsamfund, Föreningen

auktoriserade revisorer, Svenska revisorsamfundet, Skånes handelskammare,

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Gävle, Folkets

Husföreningarnas riksorganisation, Bygdegårdarnas riksförbund samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Från Sveriges redareförening har inkommit en skrift i anledning av

promemorian.

II. Historik.

Innan en redogörelse lämnas för innehållet i kommitténs förslag torde jag

få ge en kort historik rörande beskattningen av bolags och föreningars inkomster.

Principen att aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst skall beskattas

två gånger, nämligen först hos bolaget eller föreningen och — i den mån

inkomsten utdelas till företagets delägare — därefter hos dessa, genomfördes

fullständigt i skattelagstiftningen först genom beslut av 1920 års riksdag.

Del första steget på denna väg togs år 1902, då en viss dubbelbeskattning infördes

för bolagen vid den statliga beskattningen. Undantagsbestämmelser

för alt undvika kedjebeskattning meddelades till en början ej.

För kommunalbeskattningens del infördes en viss dubbelbeskattning först

genom en år 1919 beslutad ändring i 1910 års bevillningsförordning. Denna

ändring innebar, att uppburen utdelning skulle — i motsats till vad förut gällt

— upptagas som inkomst av kapital, b rån sadan skattskyldighet undantogs

dock aktiebolag och sedermera även ekonomiska föreningar.

År 1928 genomfördes frihet från kedjebeskattning även vid den statliga

beskattningen. Därvid gjordes dock undantag vid såväl stats- som kommu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

nalbeskattningen för företag som drev bank- eller annan penningrörelse

eller försäkringsrörelse.

År 1919 infördes vid den statliga beskattningen av aktiebolag en särskild

s. k. B-skatt på den del av aktiebolagets vinst, som icke utdelades till aktieägarna.

Denna skatteform upphävdes dock år 1926 och man övergick i stället

till metoden att ta uppsamlade vinstmedel till beskattning när de vid upplösning

av bolaget eller nedsättning av aktiekapitalet utskiftas till delägarna.

I sådant syfte infördes den s. k. utskiftningsskatten genom den efter vissa

ändringar ännu gällande förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utskiftning

av aktiebolags tillgångar.

En mots\arande beskattning av ansamlade vinstmedel för de ekonomiska

föreningarnas del kom till stånd först år 1933 i den formen, att enligt inkomstskatteförfattningarna

vad som vid förenings upplösning utskiftas till

medlem utöver inbetald insats hänföres till utdelning och beskattas såsom

sådan. Reglerna härom tillkom på förslag av 1928 urs bolagsskatteberedning,

som i sitt betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående

beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m. (SOU 1931:

40) yttrade bl. a. följande.

I fråga om de ekonomiska föreningarna finner beredningen anledning

föreslå lagändring i syfte att låta dubbel beskattning träffa även utskiftade

vinstmedel. Två utvägar hava därvid framstått som möjliga, den ena

att utsträcka utskiftningsskattens tillämpningsområde till ifrågavarande

föreningar och den andra att likställa av ekonomisk förening utskiftade

medel med utdelning. Den förra utvägen synes emellertid vara förbunden

med vissa svårigheter, sammanhängande med det förhållandet att insatskapitalet

kan genom medlemmars in- eller utträde undergå vida större

och talrikare förändringar än vad fallet är inom ett aktiebolag. Det skulle

därför antagligen bliva ganska besvärligt — synnerligast för stora föreningar,

som varit verksamma under många år — att tillfredsställande utreda

storleken av det belopp, som vore att anse såsom tillskjutet. Den andra utvägen

ställer sig däremot väsentligen enklare och måste tillika betecknas

såsom innebärande en mera rationell lösning än utskiftningsskatten, i det

att den åsyftade beskattningen drabbar medlemmen direkt" utan omvägen

over företaget. Dessutom kan på detta sätt även kommunal dubbelbeskattning

åvägabringas, vilket ej utan väsentlig omläggning kan ske beträffande

utskiftningsskatten. Det torde ock förtjäna påpekas, att föreningsandelar

icke gå i handel i samma omfattning som aktier. Den under förarbetena

till utskiftningsskatten mot en liknande lösning i fråga om aktiebolagen

framställda invändning, att en ny ägare av aktie skulle drabbas av beskattning,

ehuru han icke kommit i åtnjutande av någon inkomst, nämligen då

denna i realiteten tillfallit en tidigare ägare, kan därför icke anses hava någon

bärkraft beträffande de ekonomiska föreningarna.

När frihet från kedjebeskattning av aktiebolags och ekonomiska föreningai

s inkomster år 1928 genomfördes även vid statsbeskattningen, diskuterades

också, huruvida åtgärder borde vidtagas till förhindrande av att

nämnda frihet utnyttjades för att åstadkomma icke avsedd skattelindring.

Frågan därom ansågs emellertid böra underkastas ytterligare utredning.

Den upptogs sedermera av 1928 års bolagsskatteberedning, som i sitt nyss
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

nämnda betänkande (s. 358) framhöll, att reglerna för beskattning av aktiebolag

var sådana, att de icke blott lämnade utrymme för kringgående

av den åsyftade dubbelbeskattningen av bolagsvinster utan även möjliggjorde,

att under vissa omständigheter inkomst, som föll under dubbelbeskattning,

i verkligheten blev lindrigare beskattad än om inkomsten skulle

ha blivit beskattad allenast hos en fysisk person. Till motverkande av dessa

olägenheter framlade beredningen förslag om att en särskild skatt, kallad

ersättningsskatt, skulle utgå i vissa fall då vinstmedel, som kunnat utdelas,

fick kvarstå i företaget. På grundval av detta förslag tillkom genom beslut

av 1933 års riksdag nu gällande förordning om ersättningsskatt. Denna

förordning har emellertid av olika skäl ej kommit att få någon större praktisk

betydelse.

Spörsmålet om missbruk av friheten från kedjebeskattning upptogs därför

till förnyat övervägande av 19H års allmänna skattekommitté. Vid en

av kommittén verkställd utredning, för vilken redogörelse lämnats i kommitténs

betänkande (SOU 1950:21) s. 110—116, framkom att sådant missbruk

förekommit i stor omfattning, framför allt i den formen att ägare

av värdepapper placerat dessa hos ett för ändamålet bildat familj ebolag

och därigenom berett sig fullständig befrielse från skattskyldighet för utdelningar

stundom till avsevärda belopp. Allmänna skattekommittén fann

därför, att en väsentlig inskränkning av friheten från kedjebeskattning

borde genomföras beträffande familj ebolags och andra liknande företags

inkomster. Aktiebolagen och föreningarna borde uppdelas i två kategorier,

av vilka den ena skulle äga åtnjuta skattefrihet för utdelningar i likhet med

vad förut gällt, medan den andra icke alls eller endast i viss utsträckning

i fortsättningen skulle komma i åtnjutande av dylik skattefrihet. Till den

kategori företag, som skulle drabbas av skattskyldighet för utdelningar,

borde enligt allmänna skattekommitténs mening i första hand hänföras

sådana företag, vilka i egenskap av förvaltningsföretag föll inom ersättningsskatteförordningens

tillämpningsområde. Kommittén ansåg emellertid,

att en begränsning av skattefriheten borde genomföras även beträffande

rörelseidkande bolag och föreningar, i den mån dessa kunde utnyttjas

för åstadkommande av icke avsedd skattelindring för fysisk person. Utmärkande

för de företag kommittén fann böra undantagas från bestämmelsen

om skattefrihet var, att utdelningsintresset var av underordnad betydelse,

enär aktierna eller andelarna ägdes så, att en eller ett fåtal personer

bestämde över dispositionen av företagets vinstmedel. I anslutning härtill

föreslog allmänna skattekommittén, att bestämmelserna i 54 § a) kommunalskattelagen

och 7 § h) förordningen om statlig inkomstskatt angående

skattefrihet för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska

föreningar icke skulle gälla beträffande sådana aktiebolag och ekonomiska

föreningar, vilka direkt eller genom förmedling av juridisk person

ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av en eller ett fåtal

fysiska personer under sådana förhållanden, att utdelningsintresset var

av underordnad betydelse. I fråga om företag, vilka helt eller till huvudsak
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 187.

lig del drev annan rörelse än förvaltningsrörelse, skulle upphävandet av

skattefriheten dock icke avse utdelningar å aktier eller andelar, därest innehavet

av dessa utgjorde ett led i företagets organisation av förvärvskällan

rörelse. Kommittén ansåg vidare, att införande av kedjebeskattning

självfallet icke borde ifrågakomma beträffande holdingbolag av sådant slag

som exempelvis Aktiebolaget Custos, Aktiebolaget Investor, Aktiebolaget

Industrivärden m. fl., vilka hade en betydelsefull uppgift att fullgöra vid näringslivets

kapitalförsörjning och vilkas ändamål uppenbarligen icke var att

förvalta förmögenhetstillgångar åt viss bestämd fysisk person eller familj.

Nämnda av 1944 års allmänna skattekommitté framlagda förslag blev,

som förut nämnts, i allt väsentligt genomförda vid 1951 års vårriksdag.

III. Allmän motivering för införande av fondskatt.

Promemorian.

Skatteflyktskommittén har i enlighet med direktiven till behandling först

upptagit frågan om lagstiftning mot transaktioner, som syftar till att utan

skattepåföljd uttaga vinstmedel ur fastighetsaktiebolag och fastighetsförenmgar.

I samband därmed har kommittén uppmärksammat även sådana

företag, som förvaltar annan egendom än fastigheter, t. ex. aktier och obligationer.

Dessa kan enligt kommitténs mening ej lämpligen förbigås, om

lagstiftning genomföres beträffande fastighetsföretagen. Kommittén framlägger

i promemorian förslag om omedelbar beskattning av de vinstmedel,

som finns uppsamlade i förvaltningsföretag. Beträffande de rörelsedrivande

företagen anser kommittén, att frågan om att förebygga obehöriga

skattelättnader måste lösas efter andra riktlinjer. Vilka vägar man därvid

bör gå, sager sig kommittén ämna utreda under sitt fortsatta arbete.

Vid övervägande av vilka åtgärder som bör vidtagas för att hindra att

agare av fastighetsföreningar och fastighetsbolag bereder sig skattelättnad

genom transaktioner av den art, som skildrats i kommitténs direktiv, säger

sig kommittén till en början ha prövat möjligheten att tillskapa lagbestämmelser,

som direkt och uteslutande tar sikte på dylika transaktioner. Denna

väg anser kommittén emellertid icke vara framkomlig. I promemorian framhålles,

att det naturligtvis icke är omöjligt att med ledning av omständigheterna

i kanda fall av hithörande slag uppställa regler, som medför att hittills

nyttjade metoder för att skattefritt uttaga vinstmedel ur fastighetsföretag

ej längre kan användas, men att det måste befaras, att de skattskyldiga

då skulle komma att pröva andra tillvägagångssätt för att nå sitt syfte. Att på

förband överblicka alla tänkbara sådana tillvägagångssätt och lagstifta även

mot dem är förenat med stora svårigheter. Erfarenheten bar lärt att mindre

nogräknade skattskyldiga så gott som alltid kan finna luckor i beskattningsreglerna

hur omsorgsfullt dessa än utformats. Kommittén har därför

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 187. 17

icke ansett sig kunna förorda en lagstiftning med den begränsade räckvidd

som nyss angivits.

Det uttalas vidare i promemorian, att om man kan utnyttja den i kommitténs

direktiv antydda möjligheten att i lagstiftningen upptaga ett allmänt

stadgande mot skatteflyktsåtgärder, riktande sig mot alla former av opåkallade

skattelättnader, särskilda regler avseende fastighetsföretagen uppenbarligen

skulle bli obehövliga. Frågan om införandet av ett dylikt allmänt

stadgande är emellertid — såsom också framhållits i direktiven — av intrikat

natur och kräver noggranna överväganden bl. a. med hänsyn till de skattskyldigas

berättigade intresse av att kunna i förväg beräkna om ett visst förfarande

kommer att medföra beskattning eller ej. Tillräcklig tid för sådana

överväganden har icke stått kommittén till buds, och andra utvägar har därför

måst sökas, om förslag angående fastighetsföretagen skall kunna framläggas

redan vid 1954 års riksdag.

Kommittén har med hänsyn till anförda omständigheter funnit lämpligast,

att de hos fastighetsföretagen ansamlade vinstmedlen omedelbart tas till beskattning

genom införandet av en särskild skatt på dylika vinstmedel. Om

så sker, bör skatten drabba även vinstmedel i andra förvaltningsföretag. Mot

en vinstbeskattning av sålunda angiven natur skulle måhända kunna invändas,

att den alltför mycket försvårar företagens möjligheter att fortleva. Detta

bör dock enligt kommitténs uppfattning ej få avgörande betydelse. De flesta

av de företag, varom här är fråga, fyller nämligen icke någon nyttig uppgift

och många utgör numera endast ett tomt skal. Bärande skäl kan därför

knappast anföras för att de skall bestå även i fortsättningen. Tvärtom

är det ur olika synpunkter önskvärt att de snarast upplöses.

Av skäl, som i ett senare sammanhang skall närmare anges, har kommittén

avsett att fondskatten icke skall träffa s. k. bundna vinstmedel,

d. v. s. vinstmedel som tillförts reservfond och skuldregleringsfond eller,

genom fondemission, aktiekapitalet.

Kommittén erinrar om, att önskemål om upplösning av fastighetsföretag

och liknande förvaltningsföretag tidigare framförts vid flera tillfällen, bl. a.

under förarbetena till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Enligt denna

lag kan endast föreningar på kooperativ grund vinna registrering såsom

ekonomiska föreningar. Nya fastighetsföreningar av vanlig typ kan alltså ej

längre bildas, men äldre sådana har genom särskilda övergångsbestämmelser

fått möjlighet att leva kvar. Under remissbehandlingen av förslaget till lagen

yppades visst missnöje med denna anordning. I ett yttrande av 1949 års

skatteutredning uttalades sålunda, att en avveckling av fastighetsföreningarna

borde komma till stånd och att detta ur skattesynpunkt var ett så

stort önskemål, att skatteutredningen ifrågasatte om icke särskilda åtgärder

borde vidtagas för att stimulera upplösningen av äldre föreningar, möjligen

därigenom att under någon övergångstid deras likvidation underlättades genom

vissa skatteeftergifter.

Samma tankegång återkom i det tidigare omnämnda betänkandet av 1944

års allmänna skattekommitté. Däri föreslogs, att särskilda övergångsbestäm
Z

Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 smnl. Nr 187.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

melser skulle meddelas för att underlätta en önskvärd övergång från indirekt

till direkt ägande. Förslaget innebar, att om ägare till aktier eller andelar

i ett familjeföretag inom tre år från den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande

från företaget utköpte fastighet eller värdepapper till ett pris, icke

understigande företagets anskaffningskostnad, den omständigheten att den

utköpta egendomens marknadsvärde översteg utköpspriset icke skulle medföra,

att inkomstskatt påfördes för s. k. förtäckt utdelning eller för realisationsvinst.

Därest delägaren i sin tur försålde de från företaget utköpta tillgångarna,

skulle vidare vid tillämpning av reglerna om realisationsvinstbeskattning

delägaren vara berättigad att räkna företagets fång såsom sitt

eget. Nämnda förmåner skulle dock såvitt angick företag som hade karaktär

av förvaltningsföretag få åtnjutas endast om företaget upplöstes inom

nyss angiven tid. 1944 års allmänna skattekommittés förslag blev i huvudsak

genomfört, men utköpsrätten begränsades till att omfatta endast aktier

och föreningsandelar och icke fastigheter. Vidare utgick föreskriften om

upplösning såsom villkor för förmånernas åtnjutande i vissa fall. Detta har

medfört att i ett stort antal holdingbolag samtliga aktier, som legat i bolaget,

numera utköpts av delägarna, i regel mot reverser, men att upplösningen

ställts på framtiden för att utskiftningsskatt ej skall behöva erläggas.

Vidare har i promemorian erinrats om, att frågan om avveckling av

fastighetsföreningar upptagits i en vid 1953 års riksdag väckt motion, nr

217 i andra kammaren. I motionen har ifrågasatts om icke, för att befrämja

en frivillig upplösning av fastighetsföreningarna, vissa skatteeftergifter vid

upplösning av dylika föreningar borde medgivas under en övergångstid. Anknytning

kunde i så fall ske till nyssnämnda övergångsbestämmelser till

1951 års ändringar i 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om

statlig inkomstskatt. Bevillningsutskottet instämde i betänkande nr 59 för

sin del i önskemålet om en avveckling av fastighetsföreningarna, men fann,

enär 1953 års skatteflyktskommitté enligt sina direktiv hade att upptaga

den föreliggande frågan till skyndsam utredning, icke anledning föreligga

att förorda riksdagsskrivelse i ämnet. Utskottet hemställde därför att riksdagen

måtte lämna motionen utan åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

1953 års skatteflyktskommitté anför vidare, att i den mån kommitténs

förslag om omedelbar beskattning av förvaltningsföretagens besparade vinstmedel

skulle leda till att många dylika företag upplöses, en sådan utveckling

alltså har stöd i en utbredd opinion. Vad angår den närmare utformningen

av den nya skatten föreslår kommittén, att den i princip skall anordnas

som en skatt på behållen vinst enligt föreliggande balansräkning samt erhålla

benämningen fondskatt. Taxering till fondskatt skall enligt förslaget

äga rum år 1955.

Beträffande storleken av den föreslagna fondskatten anföres i promemorian,

att den principiellt bör avvägas så, att den motsvarar nuvärdet av den

skatteskuld som åvilar de innestående vinstmedlen. Att exakt ange detta

värde i varje särskilt fall är icke möjligt, eftersom skatteanspråket enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

gällande rätt skall aktualiseras först vid likvidation och man icke vet, om

och när en sådan kommer till stånd. Enligt kommitténs mening måste därför

en schablon tillgripas, som kan gälla för alla företag. Vid upplösning av

aktiebolag, utgår för närvarande utskiftningsskatt med 40 procent. För

ekonomiska föreningar är beskattningen vid upplösning anordnad på annat

sätt. Vad som vid upplösningen utskiftas till delägarna utöver insatserna beskattas

nämligen icke hos föreningen utan hos delägarna. Skattebelastningen

blir sålunda beroende av respektive delägares övriga inkomster. Kommittén

anser sig dock kunna antaga, att den vid utskiftning från föreningar av ifrågavarande

slag i allmänhet ej understiger 40 procent. Med hänsyn till det anförda

och då det omedelbara realiserandet av skatteanspråket kan innebära

en avsevärd nackdel för den enskilde och en motsvarande fördel för det allmänna,

har kommittén funnit sig böra förorda att fondskatten skall utgå

med 30 procent.

Kommittén föreslår vidare, att fondskatten skall uttagas av vederbörande

företag och således närmast konstrueras som en förtida utskiftningsskatt.

Visserligen ansåg 1928 års bolagsskatteberedning, att utskiftningsskatt ej

lämpligen borde komma till användning i fråga om föreningar. Enligt kommitténs

åsikt träffar de invändningar beredningen därvid reste endast delvis

kommitténs förslag om fondskatt. Den omständigheten att insatskapitalet

genom medlemmarnas in- och utträde undergår större förändringar i föreningarna

än i aktiebolagen kommer sålunda att sakna betydelse, eftersom

fondskatten skall beräknas med utgångspunkt från företagets ställning vid

slutet av 1954 eller motsvarande räkenskapsår. Tidigare förändringar i insatskapitalet

kommer i princip icke att påverka taxeringen.

Enligt 1953 års skatteflyktskommitté är det till synes en allvarligare invändning

mot att lägga skattskyldigheten på företagen, att skatteanspråket

skulle kunna bli värdelöst, om delägarna först utköpcr företagets realtillgångar

mot reverser och därefter låter betalningsansvaret för dessa övertagas

av en insolvent person. Såsom framgår av bl. a. rättsfallet N. J. A. 1948

s. 651 torde emellertid rättspraxis intaga den ståndpunkten, att i sådant

fall företagets konkursbo äger i skadeståndsväg utbekomma reversbeloppen

av de ursprungliga utställarna, om dessa känt till medkontrahentens insolvens.

Med hänsyn härtill har kommittén icke ansett nödvändigt att föreslå

särskilda bestämmelser för att förebygga transaktioner av nu åsyftat slag.

I promemorian föreslås vidare, att om företag, som åsatts taxering till

fondskatt, inom fem år efter beskattningsårets utgång utdelar eller utskiftar

något till delägare, detta skall vara skattefritt intill 70 procent av det

till fondskatt beskattningsbara beloppet. Återstår därefter när det gäller

aktiebolag outnyttjat belopp föreslår kommittén att detta skall vara fritt

från utskiftningsskatt även vid utskiftning, som sker senare än fem år från

beskattningsårets utgång. Vad som efter utgången av femårsperioden utskiftas

från ekonomisk förening blir däremot beskattat i vanlig ordning.

Till de av kommittén angivna skälen för dessa förslag återkommer jag vid

ett senare tillfälle.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kiingl. Maj:ts proposition nr 187.

Kommittén anser, att en så ingripande beskattning, som den som innefattas

i förslaget om fondskatt, svårligen torde kunna genomföras under annan

förutsättning än att den begränsas till faktiskt influtna vinstmedel och

således ej träffar även orealiserad värdestegring. Skatten skulle eljest i många

fall komma att uppgå till sådana belopp att företagen med nuvarande läge på

kapitalmarknaden skulle få mycket svårt att betala den. Det måste enligt

kommittén också beaktas, att skälen för beskattning ej är lika starka i fråga

om orealiserad värdestegring som beträffande besparade vinstmedel. En ansamling

av vinstmedel har inneburit ett medvetet uppskjutande av beskattning,

men något motsvarande förhållande föreligger ej, då t. ex. en fastighetsförening

gjort en kapitalvinst på grund av att fastigheten stigit i värde.

För att fritaga orealiserad värdestegring från fondskatt föreslås i promemorian,

att delägarna i de företag, som enligt förslaget kan ha att utgöra

fondskatt, får tillfälle att skattefritt utköpa företagens fastigheter och övriga

tillgångar till anskaffningspris på samma sätt som redan medgivits i övergångsbestämmelserna

till 1951 års ändringar i 54 § kommunalskattelagen

och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt. Bestämmelser om sådan utköpsrätt

har därför upptagits i kommitténs förslag, som såtillvida avviker

från 1951 års övergångsbestämmelser, att utköpsrätten omfattar jämväl

fastigheter. Allmänna skattekommitténs förslag, att även fastigheter skulle

få utköpas, avvisades av föredragande departementschefen i propositionen

nr 182/1951. Ett huvudskäl därtill torde ha varit, att frågan om eftergift

av skatteanspråk på grund av värdestegring av fastighet ej ägde något

samband med den då föreslagna lagstiftningen om skärpt beskattning av utdelningar.

Detta skäl äger enligt promemorian ej giltighet i fråga om kommitténs

förslag, som medför en betydande skärpning av fastighetsföreningarnas

skattebörda. Vad värdepapper angår får kommitténs förslag om utlcöpsrätt

huvudsakligen den betydelsen att utköp kan ske under något längre

tid än som är tillåtet enligt 1951 års övergångsbestämmelser.

Såsom redan antytts föreslås i promemorian, att fondskatt skall uttagas

endast av förvaltningsföretag. Vissa skäl kan enligt kommittén anföras för

att utkräva fondskatt även av rörelseidkande företag, i den mån dessa tillika

bedriver förmögenhetsförvaltande verksamhet. Kommittén anser det emellertid

i praktiken icke vara möjligt att i dylika fall avgöra vilka vinstmedel

som härrört från förvaltningsverksamheten och vilka som är att hänföra

till rörelsen.

Kommittén har räknat med att dess förslag kommer att leda till att förvaltningsföretag

i stor utsträckning likviderar och har framhållit, att om

denna verkan uppnås, betydande fördelar ur taxerings- och registreringssynpunkt

uppnås. Fråga om inkomsttaxering av sådana företag uppkommer

då för framtiden mera sällan än nu, vilket torde vara ägnat att medföra en

välbehövlig lättnad i beskattningsnämndernas och skattedomstolarnas arbetsbörda.

Även i övrigt kan en arbetsbesparing påräknas genom att taxerings-

och registreringsmyndigheter får färre företag att övervaka.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Då de av kommittén föreslagna bestämmelserna kan befaras medföra icke

önskvärda verkningar i vissa undantagsfall, föreslår kommittén vidare, att

möjlighet skall föreligga att på ansökan erhålla befrielse från skyldigheten

att erlägga fondskatt. Beslut i sådan fråga föreslås skola meddelas av riksskattenämnden.

Med hänsyn till riksskattenämndens stora arbetsbörda och

den ifrågasatta lagstiftningens korta tillämpningstid och speciella karaktär

talar visserligen starka skäl för, att en särskild nämnd inrättas för nu

angivna ändamål i överensstämmelse med vad som tidigare skett i liknande

sammanhang. Kommittén har emellertid icke velat framlägga förslag i

sådan riktning.

Remissyttrandena.

Kommitténs förslag om införande av en särskild skatt på fonderade vinstmedel

i vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar har i remissyttrandena

i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast överståthållarämbetet

har avstyrkt förslaget. Flera av de hörda myndigheterna och organisationerna

har emellertid ansett att införande av en sådan skatt bör komma

i fråga endast om kommitténs förslag ändras i flera betydelsefulla hänseenden.

Framför allt har man i många yttranden ansett att den föreslagna

skattesatsen bör sänkas. Vidare har i åtskilliga yttranden uttalats, att förslaget

icke bör genomföras om det icke kommer att leda till upplösning av

flertalet företag av ifrågavarande art.

I detta sammanhang torde från remissyttrandena få återgivas mera allmänna

synpunkter på förslaget.

Kammarrätten anför.

I den föreliggande promemorian har kommittén till behandling upptagit

spörsmålet hur den med nu gällande skattelagstiftning avsedda dubbelbeskattningen

av svenska aktiebolags och svenska ekonomiska föreningars inkomster

skall kunna effektivt upprätthållas. Det i promemorian framlagda

förslaget om lagstiftningsåtgärder riktar sig emellertid icke direkt mot de

förhållanden, på grund av vilka dubbelbeskattningen för närvarande kan

undvikas. Kommittén har med undanskjutande tills vidare av detta problem

inskränkt sig till att framlägga ett förslag om en provisorisk lagstiftning, varigenom

skulle i viss utsträckning ernås en dubbelbeskattning av i svenska

aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar redan ansamlade vinstmedel.

Syftet med kommitténs förslag, som i huvudsak avser endast sådana

svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka äro familjeföretag

och tillika förvaltningsföretag, synes vara tvåfaldigt. Dels åsyftas att

beträffande i företagen redan ansamlade vinstmedel, däri normalt skulle ingå

endast vinster i inskränkt bemärkelse men icke värdestegringsvinster å företagens

realtillgångar, förekomma skatteflyktsåtgärder genom atl omedelbart

taga vinstmedlen under beskattning. Dels syftar förslaget till en definitiv

avveckling av existerande sådana företag.

Kommitténs förslag, i vad det avser fondskatten, innebär för därav berörda

företag så tillvida en skärpning av deras beskattning, att det andra ledet av

dubbelbeskattningen av deras redan intjänade inkomster komme att ske tidigare

än vad som enligt gällande skattelagstiftning avsetts. Så tillvida kan för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

slaget sägas innebära ett betydelsefullt avsteg från nuvarande beskattningsprinciper.

Emellertid avses enligt förslaget att med fondbeskattningen träffa

endast sådana företag, vilkas vinstmedel icke i skälig omfattning använts för

utdelning till delägarna. Med andra ord skulle principiellt fondbeskattas endast

sådana vinstmedel, vilka ansamlats i företaget utan att denna fondering

varit av affärsmässiga skäl betingad och som normalt redan bort hava utdelats

och blivit föremål för beskattning. I så måtto kan med visst fog sägas att

fondbeskattningen sker i efterhand. Då genom dispensförfarande synes ha,

så långt möjligt, skapats garantier för, att fondskalten icke skall träffa sådan

ansamling av vinstmedel, som kan vara affärsmässigt betingad, och då

fondbeskattningen synes så utformad, att den i övrigt torde träffa med

mindre tyngd än den ordinarie beskattning, som skulle ha skett, om vinstmedlen

sedermera utdelats eller utskiftats i vanlig ordning till delägarna, vill

kammarrätten icke av principiella skäl ställa sig avvisande till den föreslagna

fondskatten, detta så mycket mindre som den av kommittén anvisade

utvägen att förekomma skatteflyktsåtgärder torde vara den enda framkomliga

för att nu med önskvärd snabbhet förebygga dem.

Riksskattenämnden uttalar, att kommitténs förslag går vida utöver syftet

att hindra ägare av fastighetsbolag och fastighetsföreningar att bereda sig

oberättigade fördelar i skattehänseende genom sådana transaktioner, som berörts

i direktiven för kommittén. Genom den uppläggning förslaget fått har

det erhållit en betydande räckvidd och det är svårt att på förhand överblicka

dess konsekvenser för de skattskyldiga i olika fall. Beskattningen kommer

att träffa ett mycket växlande klientel. Icke sällan utgöres detta av personer,

som sedan lång lid haft tillgångar placerade i fastighetsföretag, med vilkas

ursprungliga tillkomst de icke haft att skaffa. Några spekulationer i skatteflykt

har för dem icke varit förenade med denna förvaltningsform och de

torde ha svårt att inse det berättigade i att de, utan att ha vidtagit några

särskilda åtgärder, oförutsett ställes inför skattekrav, som i många fall torde

bli betydande. Någon förståelse hos dylika skattskyldiga för att skatteformen

för dem innebär vissa fördelar lär man icke kunna påräkna.

Riksskattenämnden framhåller vidare, att det förhållandet, att den föreslagna

beskattningen är oviss till sina verkningar och för många skattskyldiga

sannolikt kommer att te sig hård, kan vara ägnat att inge betänkligheter.

Riksskattenämnden skulle därför gärna ha sett att kommittén kunnat

finna en form för att hindra de åtgärder av illojal natur, som förekommit

på detta område, utan att tillgripa ett så ingripande förfarande som det föreslagna.

Kommittén har emellertid funnit en sådan väg icke vara framkomlig.

Riksskattenämnden förklarar sig icke kunna motsäga detta men anser det

önskvärt att kommittén på denna punkt redovisat sina överväganden. I det

läge, vari frågan nu befinner sig, och då det får anses angeläget att den icke

lämnas olöst, har riksskattenämnden trots de uttalade betänkligheterna funnit

sig böra acceptera kommitténs förslag.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare säger sig icke

vilja i detta sammanhang ingå på den mycket betydelsefulla frågan om bibehållande

av eller generella modifikationer i dubbelbeskattningen av aktiebolags

och de ekonomiska föreningarnas inkomst. Organisationerna erinrar

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

om att olika motiveringar åberopats till stöd för sådan dubbelbeskattning,

men att riktigheten av dessa motiveringar ofta bestritts. Organisationerna

framhåller, att i anledning av invändningarna mot dubbelbeskattningen bl. a.

anförts, att i många fall bolagsskatten är av underordnad betydelse för aktieägaren.

Det har sagts att vinstutdelning för honom ter sig ungefär på samma

sätt som inkomst av obligationer eller andra räntebärande papper, d. v. s.

att han anser bolaget närmast såsom en för honom främmande institution,

med vilken han icke bar annat att göra än att han årligen lyfter sin utdelning.

Denna motivering anser nämnda organisationer icke vara tillämplig för

dubbelbeskattning av företag med en eller ett fåtal delägare. För dessa är

dubbelbeskattningen särskilt betungande, vare sig de utövar rörelse eller

egendomsförvaltning. I fråga om familj ebolag, som har huvudsaklig karaktär

av holdingbolag, har detta till full evidens bekräftats i samband med den

år 1951 återinförda kedjebeskattningen av dessa företag, vilken uttryckligen

angavs åsyfta att genom sin tyngd framtvinga en avveckling av dessa.

Härefter anför Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare.

Dubbelbeskattningen drabbar emellertid med i huvudsak samma tyngd

även de familjebolag, som driva rörelse eller fastighetsförvaltning. Det föreliggande

förslaget avser jämväl att få till stånd en avveckling av de sistnämnda

företagen, medan de till övervägande del rörelseidkande familj ebolagen

icke beröras därav. Det aktuella skatteproblemet för dessa företag,

innefattande de för vårt näringsliv utan jämförelse mest betydelsefulla familjebolagen,

ligger ock på ett helt annat plan än holdingbolagens och fastighetsföreningarnas.

Väl är det möjligt, att även ägare till rörelseidkande

familjebolag i en del fall skulle vara villiga att underkasta bolaget taxering

till fondskatt för att få tillfälle använda sig av den föreslagna utköpsrätten

och avveckla familj ebolaget, men ur såväl det allmännas som de skattskyldigas

synpunkt är det regelmässigt tvärtom högst angeläget att den stora

massan rörelseidkande familjebolag kunna bevaras och utvecklas. Med nuvarande

hårda beskattning torde detta emellertid ofta icke i längden bliva

möjligt. Det är ju i regel i sista hand av familjebolagets vinst eller — med

uppenbara skadeverkningar för företaget — av bolagets i rörelsen nedlagda

kapital, som skatterna på inkomst och förmögenhet måste betalas,

vare sig dessa påföras familj ebolaget direkt eller dess huvuddelägare.

En avveckling av den stora massan familjebolag med uteslutande eller

huvudsaklig uppgift att förvalta delägarnas förmögenhet bör vara ägnad underlätta

genomförandet av en sådan omläggning av de rörelseidkande familjebolagens

beskattning, att dessa för vårt näringsliv högst gagneliga företag

kunna bevaras och förkovras. Vi våga hysa den förhoppningen, att den

föreslagna lagstiftningen skall bereda vägen för en sådan utveckling, och ur

denna synpunkt är förslaget att hälsa med tillfredsställelse.

En avveckling av ifrågavarande förvaltningsföretag, särskilt fastighetsföreningarna,

ligger icke blott i det allmännas utan i regel även i de därav berörda

skattskyldigas intresse. Redan 1944 års allmänna skattekominilté föreslog

ock, såsom av den föreliggande promemorian framgår, sådan skattefri

utköpsrätt som skatteflyktskommittén förordar för ägare av fastighetsföreningar

i syfte att därigenom underlätta övergången från indirekt till direkt

ägande av fastigheterna. Förslaget innebär i denna del alt gällande beskattningsregler

på ett begränsat område tillrättaläggas så, att alltför obilliga

verkningar i beskattningshänseende av den inträdda penningvärdeförsäm
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

ringen undvikas. Enligt gällande lagstiftning och praxis skulle nämligen delägare

i en fastighetsförening (familjebolag), som utköper föreningens fastighet

eller andra tillgångar, bliva inkomstbeskattad för den regelmässigt

till alldeles övervägande del såsom en följd av penningvärdeförsämringen

inträdda nominella ökningen av köpeobjektets värde. Eftersom en beskattning

av dylika rent fiktiva vinster måste anses strida mot grunderna lör

vårt skattesystem och ofta praktiskt taget omöjliggöra övergång till direkt

ägande av föreningarnas fastigheter, är den möjlighet att skattefritt utköpa

dessa och andra tillgångar, de båda förslagen avse att bereda, synnerligen

starkt motiverad. Enligt det föreliggande förslaget nödgas emellertid" de

skattskyldiga i motsats till vad tidigare föreslogs att med eller mot sin vilja

för denna möjlighet betala ett ofta dyrt pris i form av fondskatt, avsedd att

utgå med 30 % å de fonderade vinstmedlen.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges fastighetsägareförbund och handelskammaren

i Gävle.

Skånes handelskammare säger sig för sin del ha förståelse för att statsmakterna

söker genom ändrad lagstiftning skapa hinder för transaktioner

med syfte att vinna opåkallad skattelättnad. Enligt handelskammarens mening

har emellertid kritiken mot angivna företeelser i den offentliga debatten

och i någon mån även i kommitténs argumentering kommit att alltför

mycket undanskymma det faktum, att många holdingbolag däribland även

de, som sysslar med fastighetsförvaltning, drives under fullt lojala former

och utan syfte att skaffa delägarna skattelättnader; ansamlingen av medel

har i de senare bolagen ofta skett med ändamål att bestrida kostnaderna

för uppskjuten reparation eller modernisering av fastigheten.

Sveriges advokatsamfund har bl. a. gjort den invändningen mot förslaget,

att det ingriper i rättsförhållanden, vilka grundats på gällande lagstiftning.

De skattskyldiga, som vid bildande av holdingföretag tagit de olägenheter,

vilka är förbundna med den indirekta äganderätten, exempelvis genom dubbelbeskattning,

har gjort detta med hänsyn till de förmåner, även i skattehänseende,

som anordningen kunnat bjuda. Det måste rent principiellt ingiva

betänkligheter att inskränka sådana förmåner i den mån de beröra inkomster

under förfluten tid. Om man vill förhindra den form av skattelättnad,

vartill möjlighet föreligger enligt nu gällande skattelagstiftning, är

det enligt samfundets åsikt icke möjligt att gå fram efter andra linjer än

de av kommittén föreslagna. Samfundet anser emellertid, att kommittén

icke tagit vederbörlig hänsyn till vissa omständigheter, varför de föreslagna

bestämmelserna bör modifieras i flera avseenden. Bl. a. bör man med bibehållande

av principerna i förslaget vidtaga sådana ändringar, att holdingbolagen

kan kvarleva.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om icke i första

band en annan lösning än den av kommittén föreslagna bort komma till användning.

Länsstyrelsen anför, att om man vill söka hindra den flykt från

dubbelbeskattning av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas vinster,

som enligt gällande lagstiftning är möjlig, den principiella lösningen synes

vara, att man antingen avskaffar skattefriheten för realisationsvinst å

aktier och andelar efter femårstidens utlöpande eller ock direkt utsäger, att

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Knngl. Maj:ts proposition nr 187.

den del av köpeskilling för aktie eller andel, som i realiteten utgöi betalning

för köparens möjlighet att skattefritt uttaga vinstmedel, hos säljaren

skall bedömas såsom vinstutdelning eller med andra ord upptagas såsom

intäkt av kapital och icke såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

Länsstyrelsen säger sig vara väl medveten om de svårigheter, som måste

öppna sig vid utformning och tillämpning av en lagbestämmelse efter dessa

riktlinjer, men vill likväl uttala stark tvekan, om icke denna väg i första

hand bort beträdas. Den linje, som kommittén valt, öppnar ett helt nytt perspektiv.

Kommittéförslaget innebär, att man verkställer en slutuppgörelse

med ett stort antal företag, som har uppsamlade vinstmedel, och låter dessa

under en relativt kort tid betala en fondskatt, vilken ekonomiskt sett avses

att vara och i allmänhet även torde ställa sig förmånligare, än om medlen

utskiftats eller utdelats i vanlig ordning. En olägenhet, och en väsentlig sådan,

är att enligt kommitténs lösning beskattningsanspråket i många fall

kommer att drabba helt annan intressent än den, som egentligen blivit berikad.

Detta förhållande synes emellertid vara en oundviklig konsekvens av

att anspråket på en effektuering av dubbelbeskattningens sista led städse

riktas mot företagets aktuelle ägare eller företaget. Länsstyrelsen anser att

vad kommittén härutinnan föreslagit måste godtagas. En viktig princip

i kommitténs förslag är att det allmännas anspråk på dubbelbeskattning

icke längre skall omfatta värdestegringsvinsterna. Länsstyrelsen vill medgiva,

att de sakkunnigas lösning skapar klarhet i många frågor och att den

också inom ett ganska stort fält förhindrar manipulationer till skatteflykt.

Helt bortsett från detta senare förhållande synes det fördelaktigt ur allmän

synpunkt, att förvaltningsföretagen må beredas möjlighet att på rimliga villkor

upplösas. Länsstyrelsen förordar därför i princip vad de sakkunniga fö
-

reslagit.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att ett genomförande av det

framlagda förslaget innebär att skattevägen utnyttjas för ett nytt andamål,

nämligen att stimulera till upplösning av skattesubjekt som av olika anledningar

anses böra upphöra. Lämpligheten av en dylik åtgärd kan diskuteias

liksom även frågan, huruvida den föreslagna fondskatten kan antagas bil tillräckligt

effektiv för att motivera ett avsteg från de principer, som hittills

legat till grund för påförande av nya skatter.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anmärker vidare, att man icke genom

fondskatten i och för sig kommit fram till någon allmän spärr mot skatteflyktsåtgärder

av olika slag. Beträffande de speciella skatteflyktstransaktioner,

varom förmäles i motiven för utredningen, måste dock fondskatten antagas

— om än på eu ny väg — leda till målet, eftersom den syftar till att

omöjliggöra skatteflyktsåtgärder genom att upplösa det organ som krävs

för att några dylika åtgärder skall kunna vidtagas. I detta avseende måste

förslaget anses innebära eu så tillfredsställande lösning av föreliggande skatteproblem,

att tveksamheten beträffande lämpligheten att vidga det område,

där skatter må utnyttjas, bör ge vika. Länsstyrelsen förklarar sig därför

_ ehuru med viss tvekan — icke vilja motsätta sig förslagets genomförande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Övers tåt hållarämbetet framhåller i sitt avstyrkande utlåtande, att sådan

beskattningen av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas inkomster

är anordnad i vårt land, det givetvis är av största intresse att de förvaltningsföretag,

varom nu är fråga, upplöses i så stor utsträckning som möjligt. Det

synes därför riktigt och lämpligt, att statsmakterna vidtager åtgärder i skattehänseende

till underlättande av eu sådan upplösning. På indirekt väg skulle

härigenom vinnas att möjligheterna till skatteflyktsmanipulationer i väsentlig

mån begränsas. Ämbetet ifrågasätter dock, om skatteflyktskommitténs

förslag till fondskatt är den lämpligaste formen för att främja en upplösning

av förvaltningsföretagen och om det åsyftade resultatet verkligen uppnås

med tillämpning av detsamma. En lagstiftning sådan som den föreslagna

medför under alla omständigheter ett vidlyftigt och tyngande arbete icke

minst av taxeringsteknisk art.

Vidare uttalar överståthållarämbetet, att förslaget icke innebär en principiell

och definitiv lösning av det ifrågavarande skatteflyktsproblemet. Det

understrykes, att beträffande sådana företag, som icke upplöses, ingen ändring

inträder i de förhållanden, som nu råder; dylika företag kan alltjämt

utnyttjas i skatteundandragande syfte.

överståthållarämbetet anför härefter.

Vilken effekt får fondbeskattningen speciellt för sådana fastighetsbolag

eller iastighetsföreningar, som omnämnas i direktiven? En del av sparade

vinstmedel bliva givetvis föremål för beskattning efter relativt låg skattesats.

Men för resterande del av vinstmedlen, exempelvis för belopp, som motsvaras

av reservfond och skuldregleringsfond — oavsett om dylik avsättning

skett med högre belopp än som föreskrivits i lag — utgår (utom vid

frivilligt uppgivande) ej fondskatt. Förslaget om fondskatt synes då närmast

uppmuntra till slutlig upplösning av företaget enligt s. k. »Lundinmetod»

eller överlåtelse till aktiebolag, som bedriver penningrörelse eller till

skattefna rättssubjekt. Å andra sidan kan fondskatten komma att drabba

hårdare an den reguljära upplösningsbeskattningen, nämligen i sådana fall,

dä förlust uppkommer under senare år än det, för vilket fondskatt påföres.

Nagon restitution av fondskatt i sådana fall synes icke hava förutsatts. Härtill

kommer att det ofta torde bliva svårt att avgöra, om och i vad män ett

företag skall taxeras till fondskatt. De många undantags- och dispensreglerna

torde komma att medföra bristande effektivitet hos den föreslagna lagstiftningen.

ö

Beskattningsnämnderna, särskilt de som ha att handlägga aktiebolags och

föreningars beskattning, ha under en följd av år varit hårt belastade UtarbetsuPPgifter

ha tillämpningen av ett flertal mer eller mindre

tillfälliga skatter betungat nämnderna. Utan tvekan ha dessa extra arbetsuppgnter

varit till förfång för den verkliga inkomstuppskattningen Ett »enomforande

av fondbeskattningen skulle ytterligare tynga dessa nämnders

arbete, icke blott vid 1955 och 1956 års taxeringar, utan jämväl vid senare

ars taxeringar, på grund av de ökade svårigheter som, därest fondskatten

genomföres, framdeles uppkomma vid tillämpningen av utskiftnings- och

utdelningsbeskattningen.

Överståthållarämbetet har på anförda skäl icke funnit sig berett att tillstyrka

skatteflyktskommitténs förslag, utan anser att frågan bör göras till

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

föremål för fortsatt utredning. Därest likväl förslag till lagstiftningsåtgärder

anses böra föreläggas redan 1954 års riksdag föreslår överståthållarämbetet,

att ett sådant förslag begränsas till att avse endast fastighetsaktiebolag och

fastighetsföreningar. Beträffande de s. k. holdingbolagen av familjebolags

natur lärer — efter 1951 års lagstiftning om beskattningen av dem — åtgärder

till förhindrande av skatteflyktsåtgärder icke vara lika aktuella som

beträffande fastighetsföretagen. De nyssnämnda holdingbolagen ha jämväl

enligt övergångsbestämmelserna till 1951 års ändringar i 54 § kommunalskattelagen

och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt beretts tillfälle

att likvidera på relativt förmånliga villkor. Såvitt överståthållarämbetet har

sig bekant har också upplösning av de ifrågavarande företagen i stor utsträckning

ägt rum.

Flertalet remissinstanser ansluter sig till uppfattningen att det ur flera

synpunkter är önskvärt att de företag, som föreslagits skola erlägga fondskatt,

upplöses.

Kooperativa förbundet erinrar om att enligt den nya föreningslagen från

och med 1954 endast kooperativa föreningar kan vinna registrering som

ekonomiska föreningar, övergångsbestämmelserna till den nya lagen tilllåter

dock, att äldre föreningar, bl. a. föreningar med uppgift att förvalta

fastigheter, alltjämt består, ehuru de ej är av kooperativ natur. Det har

i olika sammanhang framställts önskemål om att dylika äldre fastighetsföreningar

avvecklas. Även i fråga om fastighetsföretag, organiserade som

aktiebolag, synes en avveckling av dessa i manga hänseenden vara önskvärd.

Endast mera undantagsvis torde enligt förbundets åsikt ekonomiskt bärande

skäl kunna åberopas för att en fastighet, i realiteten ägd av en eller ett

fåtal fysiska personer, skall förvaltas i bolagsform.

Skånes handelskammare är dock av en annan mening och anför.

Vad fastighetsbolagen beträffar torde det icke vara oberättigat att ställa

frågan, huruvida de missbruk, som förekommit, verkligen motivera en till

sina konsekvenser så vittgående ändring i beskattningslagstiftningen som

den av kommittén föreslagna, vilken ställer det indirekta ägandet av fastigheter

i aktiebolags- eller föreningsform i beskattningshänseenden i särklass.

Handelskammaren vill erinra om att aktiebolagsformen av ålder befunnits

vara en lämplig och legitim form för sammanhållande av ägaremtressen

inom en och samma familj, knutna till viss eller vissa fastigheter. Det stora

flertalet av hithörande bolag torde näppeligen ha givit anledning till anmärkning

för att ha förskaffat delägarna opåkallad skattelättnad. Skatteflyktskommitténs

påstående att de flesta företag, varom här är fråga, icke

fvlla en nyttig uppgift och numera ofta utgöra ett tomt skal är, såvitt handelskammaren

kan bedöma, knappast med verkligheten överensstämmande.

Sveriges fastighetsägareförbund ifrågasätter, huruvida det legitima behovet

av någon form för gemensamt ägande och förvaltning icke helt åsidosatts

genom senare års skattelagstiftning ävensom i del nu framlagda förslaget.

Omläggningen av föreningslagen och de skatterättsliga konsekvenserna

i avseende å aktiebolagen har medfört ett läge, där gemensamt ägande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

icke kan ta rationella former. Statsmakterna synes böra ägna detta spörsmål

ett noggrant övervägande i syfte att skapa en ur såväl civilrättsliga som

skatterättsliga synpunkter lämplig form för gemensamt ägande.

Jämväl Sveriges advokatsamfund framhåller alt det ur många synpunkter

kan vara synnerligen olägligt att upplösa den indirekta äganderätt, som

föreligger genom ett holdingföretag. Gemensam äganderätt till fastighet eller

aktier kan föreligga i form av samäganderätt. Förvaltningen enligt samäganderättslagen

kan emellertid bli tungrodd och medföra svårigheter av

olika slag, och på den grund har man ofta valt att låta de tillgångar, varom

fråga är, ägas av ett holdingföretag, i vilket delägarna äger aktierna

eller andelarna. Härigenom erhålles betydande fördelar, då det gäller att

hålla samman egendomen och att på ett lämpligt sätt ordna beträffande

dess förvaltning.

Ett flertal remissinstanser har ansett det vara tveksamt om fondskatten,

såsom den av kommittén föreslagits utformad, i verkligheten kommer att

få till resultat, att flertalet förvaltningsföretag av familjebolags karaktär

upplöses. Sålunda har kammarrätten anfört, att intet hindrar att delägare

tar den erbjudna förmånen av skattefri överföring av värdestegringsvinsten

och den regelmässigt i jämförelse med den ordinarie beskattningen förmånligare

fondbeskattningen av vinstmedlen i inskränkt mening men låter

företaget fortleva. Företaget har nämligen fortfarande tillgångar, motsvarande

det bundna kapitalet (aktie- eller insatskapital, reservfond och

skuldregleringsfond) och är såtillvida fullt livsdugligt. Fortfarande kvarstår

regelmässigt en skatteskuld å ett belopp, motsvarande för föreningar

reservfonden samt för aktiebolag summan av reservfonden, skuldregleringsfonden

och beloppet av den ökning av aktiekapitalet, som må ha skett genom

fondemissioner. Denna skatteskuld måste i händelse av företagets

upplösning infrias. Organisationsformen kommer alltjämt att ur skattesynpunkt

erbjuda så stora fördelar, att anledning till upplösning av företaget

i regel icke lärer föreligga. Även om den föreslagna lagstiftningen skulle

föranleda upplösning av vissa företag, och även om stadgandena i 1 och

119 §§ lagen om ekonomiska föreningar får anses hindra tillkomsten av

nya förvaltningsföretag i ekonomisk förenings form, möter intet hinder att

organisera nya sådana företag såsom aktiebolag. Det kan därför enligt kammarrättens

mening ifrågasättas, huruvida de fördelar, i och för sig, som det

allmänna möjligen kan vinna av upplösning av nu existerande förvhltningsföietag,

motsvarar priset av cn uppgiven beskattning av värdestegringsvinsterna.

Någon utredning om huru stora dessa kan beräknas vara har kommittén

icke framlagt, men de torde få antagas vara betydande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Enligt vunna erfarenheter från 1953 års taxeringsarbete i länet har aktieägare

i s. k. familjebolag i stor utsträckning utnyttjat sin rätt att utan

skattepåföljd utköpa värdepapper. Flertalet av ifrågavarande bolag redovisar

nu som huvudsaklig tillgång en reversfordran på aktieägarna. Mot

denna balanseras aktiekapital och fonder, i regel bestående av obeskattade

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

vinstmedel. Dylikt bolag, som upphört att driva verksamhet, synes i allmänhet

icke likvidera med hänsyn till de kostnader, som uppstår i samband

med avvecklingen, t. ex. kostnader för avregistrering, utskiftningsskatt.

En annan anledning härtill kan vara att bolaget som sådant besitter

ett visst värde, minst motsvarande kostnaderna för bildandet av ett nytt

bolag t. ex. registreringskostnader, aktiestämplar. Aktieägarna torde räkna

med möjligheten att kunna sälja bolaget.

Det har iakttagits en viss tendens att ombilda enskilda företag till aktiebolag,

vilket kan sammanhänga med skattereglernas nuvarande utformning.

Vid försäljning av en enskild firma blir hela köpeskillingen skattepliktig,

medan realisationsvinst vid försäljning av aktier blir helt skattefri, om aktierna

innehafts mer än 5 år. I realiteten är innebörden i båda fallen densamma,

nämligen överlåtelse av rörelse, men skattebördan blir helt olika.

En viss handel med dylika bolag har också kunnat konstateras, t en del

bolag torde aktieägarna räkna med att kunna överlåta reversskulden på

sådan person, att reversen kan avskrivas som osäker. Låter vederbörande

tillräckligt lång tid förflyta mellan överlåtelsen och nedskrivningen, torde

transaktionen leda till oberättigad skattelättnad.

Det synes länsstyrelsen vid nämnda förhållanden sannolikt att endast

skatteeftergifter i samband med tvingande bestämmelser utgöra verksamma

medel för att förvaltningsföretag av ifrågavarande typ mera allmänt skall

upplösas. Att upplösning verkligen kommer till stånd är å andra sidan ur

alla synpunkter önskvärt. Kommittén räknar med att så sker, men skälen

härför synas icke vara helt övertygande. Länsstyrelsen vill för sin del uppställa

en snabb upplösning av företagen som en absolut förutsättning för

den tilltänkta lagstiftningen.

För att en upplösning av de till fondskatt skattskyldiga företagen oftare

skall komma till stånd har i några remissyttranden föreslagits vissa ändringar

i eller tillägg till de av skatteflyktskommittén föreslagna föreskrifterna.

Riksskattenämnden anser, att lagstiftningens syfte att medverka till en

upplösning av de ifrågavarande förvaltningsföretagen skall fullföljas på ett

mera direkt sätt än som skett i förslaget. Riksskattenämnden föreslår därför

den principiella omläggningen av förslaget att någon avräkning av fondskatten

mot annan skatt icke skall få ske förrän i samband med företagens

upplösning. Till den närmare utformningen av riksskattenämndens förslag

återkommer jag i det följande och vill nu endast tillägga att nämnden vid

detta sitt ställningstagande säger sig ha fäst särskilt avseende vid de svårigheter,

vari åtskilliga skattskyldiga hamnat genom att begagna bolag eller

föreningar såsom förvaltningsform. Bl. a. på grund av penningvärdets fall

har de härigenom ådragit sig skatteskulder, utan att det alltid stått klart

för dem vilka konsekvenser förvaltningsformen medför i detta avseende.

Den inlösning av skatteskulden, som får antagas förr eller senare komma

att ske, måste alltid innebära en påfrestning och det är antagligt att svårigheterna

kommer att ytterligare växa, om icke åtgärder nu vidtages föi att

på rimliga villkor få till stånd en avveckling av företagen. Många skäl talar

därför enligt riksskattenämndens mening för att man icke ytterligare fördröjer

en sanering av beskattningsförhållandena inom detta område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Riksskattenämnden säger sig emellertid vara medveten om att en sådan

omläggning av bestämmelserna innebär en betydande skärpning av lagstiftningen

och kan föranleda en viss utökning av antalet dispensfall och även

kräva att vid bedömandet av dessa tillbörlig hänsyn tages till de särskilda

svårigheter, som kan vara förenade med en upplösning av företagen.

Jämväl överståthållarämbetet finner erforderligt, för att upplösning av

företagen i större utsträckning skall ske, att kommittéförslaget skärpes på

så sätt att avräkningsförfarandet icke får tillämpas annat än i samband

med upplösning av företaget. En sådan skärpning anser ämbetet dessutom

motiverad med hänsyn till de fördelar i skattehänseende, som fondskatteförslaget

i vissa lägen kan medföra för företagets ägare.

Kammarrätten uttalar, att om det anses i och för sig önskvärt, att nu

existerande förvaltningsföretag av förevarande art upplöses, bör, för att den

föreslagna skattefriheten vid överföring till delägare av värdestegringsvinst

skall verka i sådan riktning, skattefriheten medgivas endast vid överföring

i samband med företagets upplösning.

Kooperativa förbundet anför, att en möjlighet att åstadkomma avveckling

i större omfattning av här åsyftade företag är att föreskriva likvidation

och upplösning såsom villkor för utköpsrätten. En sådan föreskrift

förefaller vid första påseende att vara tilltalande. Vid närmare övervägande

finner man emellertid att en dylik bestämmelse i vissa fall kan

medföra alltför betungande konsekvenser. Det kan nämligen föreligga fall,

då en enmansägd fastighetsförening har ett förmånligt inteckningslån bundet

på lång tid och då det kan befaras, att långivaren kommer att vägra

samtycke till lånets överflyttning från föreningen till insatsägaren vid eventuellt

utköp. Det synes oriktigt, att i ett sådant fall tvinga föreningen respektive

insatsägaren att för likvidations genomförande omplacera denna

inteckningskredit, varvid det nya lånet kanske endast kan erhållas på betydligt

oförmånligare villkor för låntagaren än det gamla. Om man alltså

i denna lagstiftning vill införa en bestämmelse om »tvångslikvidation» vid

utköp, bör samtidigt införas bestämmelser, som ger riksskattenämnden möjlighet

att ge dispens i sådana fall, där likvidation på grund av föreliggande

omständigheter icke bör framtvingas. Därest bestämmelser om likvidation

såsom förutsättning för utköpsrätt anses icke kunna infogas i denna lagstiftning,

synes det förbundet angeläget, att andra metoder prövas, som i

högre grad än kommitténs förslag uppmuntrar till frivillig och omedelbar

avveckling av ifrågavarande företag. Det synes förbundet värt att överväga,

om icke för uppnående av nu angivna mål fondskatten bör nedsättas till

25 procent för de företag, som före viss tid upplöses. Procentsatsen 30

skulle då behållas för övriga, där upplösning ej sker. Skulle hinder av det

slag som nyss berörts föreligga för avveckling, bör dock fondskatt utgå efter

25 procent genom dispens från riksskattenämnden.

Även länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter, om icke likvidation av

företag snabbare kommer att ske om någon skattefördel kombineras med

omedelbar likvidation. Om skattesatsen sättes högre än som föreslagits,

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

exempelvis till 32 procent, jnen företag som antingen omedelbart hos taxeringsnämnden

eller senast hos 1955 års prövningsnämnd företer uppgift

från vederbörande registreringsmyndighet om att företaget trätt i likvidation,

erhåller rätt att få skatten beräknad efter 30 procent, anser länsstyrelsen

att det angivna syftet ernås. Vidare bör enligt länsstyrelsen tagas i övervägande

huruvida icke utköpsrätt bör tillerkännas delägare endast om företaget

likviderar. Det påpekas att företaget vid likvidation har rätt att inräkna

det bundna kapitalet i sitt till fondskatt beskattningsbara belopp.

Vissa remissmyndigheter har ifrågasatt, huruvida icke syftet att få företag

av hithörande typ avvecklade i större utsträckning kan uppnås genom

andra åtgärder än beskattning genom fondskatt.

överståthållarämbetet, som avstyrkt det framlagda förslaget, framhåller

sålunda, att önskemålet om upplösning av förvaltningsföretagen synes

kunna tillgodoses genom anlitande av vida enklare åtgärder än dem, som

kommitténs förslag till fondskatt innebär. En skattelättnad synes sålunda

kunna medgivas i samband med en inom viss kortare tid företagen upplösning

av de nu ifrågavarande förvaltningsföretagen. Har företaget aktiebolags

form torde skattelättnaden lämpligen kunna medgivas genom en tillfällig

sänkning av utskiftningsskatten; utgör företaget åter ekonomisk förening

kan skattelindringen förslagsvis åstadkommas genom att tillåta en skatteberäkning,

såvitt avser de till andelsägarna utdelade vinstmedlen, enligt reglerna

för ackumulerad inkomst.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som anser kommitténs förslag böra genomföras

endast om det leder till upplösning av förvaltningsföretagen av familjebolags

karaktär, finner förslaget böra överarbetas. Sålunda anser länsstyrelsen,

att, såvitt angår bolag, som är skattepliktigt för utdelning, det bör

undersökas om icke i stället för fondskatt reducerad utskiftningsskatt bör

medgivas med 5 å 10 års betalningstid, om bolaget slutlikviderar före visst

år. På liknande sätt torde kunna förfaras med övriga i promemorian nämnda

bolag, om samtidigt införes rätt för delägare att återköpa tillgångar, t. ex.

fastigheter, till bolagets anskaffningspris. Det är också möjligt att underlätta

utköp genom befrielse från eller nedsättning av lagfartsstämpel, men länsstyrelsen

hyser betänkligheter häremot. Beträffande ekonomiska föreningar

har länsstyrelsen däremot i och för sig intet att erinra mot förslaget, men

det bör kompletteras med bestämmelser om likvidationstvång.

Åtskilliga remissinstanser har gjort erinringar mot den föreslagna skattesatsen,

30 procent, som de funnit för hög.

Riksskattenämnden framhåller sålunda, att taxeringen till fondskatt icke

kommer att motsvaras av något inkomstförvärv och kan komma att påföras

utan att den skattskyldige vidtagit några särskilda åtgärder. Det kan därför

möjligen befaras att en skattesats av 30 procent blir väl hög och kan medföra

betalningssvårigheter. Särskilt mot bakgrunden av att den latenta utskiftningsskatteskuldcn

vid värdering av aktier för förmögenhetstaxering

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

vanligen icke brukat medräknas till mer än en tredjedel av skattebeloppet,

kan det finnas anledning att överväga någon sänkning av fondskatten.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund erinrar om att

skatteflyktskommittén förordat en schablonmässig avvägning av skattesatsen

och därvid angivit, att fondskattens storlek principiellt bör bestämmas

så, att den motsvarar nuvärdet av den skatteskuld, som åvilar de innestående

vinstmedlen. Enligt dessa remissinstansers mening är kommitténs utgångspunkt

för sitt ställningstagande i denna del icke invändningsfri. Kommittén

har sålunda underlåtit att ingå på frågan, huruvida dubbelbeskattning av

familjebolagens vinster överhuvudtaget är befogad eller ej. Till stöd för

dubbelbeskattning av familjebolagen kan icke anföras samma skäl — även

dessa omstridda — som då fråga är om opersonliga kapitalsammanslutningar.

Om man likväl anser sig omedelbart böra aktualisera dubbelbeskattningskravet

just mot vissa familjebolag, bör dock nu berörda förhållande mana

till särskild försiktighet vid avvägningen av skattesatsen. Vidare har kommittén,

såvitt av promemorian framgår, icke i detta sammanhang beaktat,

att de vinstmedel, som kommer att ingå i det till fondskatt beskattningsbara

beloppet, hopsamlats under tider, då såväl marginalskattesatserna på inkomst

för fysiska personer som utskiftningsskatten vida understeg de nuvarande

skattesatserna. Vad de förstnämnda beträffar har dessa mångdubblats

under de senaste decennierna. Utskiftningsskatten utgick från dess tillkomst

år 1927 till år 1938 med 5 procent, höjdes sistnämnda år till 12 procent, 1940

till 30 procent och slutligen 1950 till 40 procent. Slutligen synes kommittén

icke hava dragit de fulla konsekvenserna av att statsmakterna, på sätt kommittén

anför, enligt gällande skattesystem medgivit att skatteanspråket först

i en obestämd framtid skall aktualiseras. Det är enligt organisationernas mening

en väsentlig skillnad att drabbas av den beskattningseffekt, som enligt

vad man varit fullt medveten om måste bli en följd av fattade beslut

om utskiftning eller utdelning av vinstmedel, och den beskattning, skatteflyktskommittén

föreslår. Med åsidosättande av statsmakternas berörda medgivande

av — såvitt angår vinster, beträffande vilka den år 1933 införda

ersättningsskatten icke längre kan ifrågakomma — obegränsat uppskov

med skatteanspråket och trots att inga affärshändelser eller andra åtgärder

skett, varigenom de ifrågavarande vinstmedlen till någon del förändrat karaktär

eller omplacerats, ställes de skattskyldiga enligt kommitténs förslag

inför den situationen att plötsligt nödgas räkna med en skatt av 30 procent

å dessa vinstmedel — låt vara att visst anstånd med skattens betalning är

medgivet. De åberopade förhållandena talar enligt organisationernas åsikt

för en nedsättning av den föreslagna skattesatsen.

Liknande synpunkter har anförts av handelskammaren i Gävle, Skånes

handelskammare, Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund.

Sveriges fastighetsägareförbund anför beträffande skattesatsen för ekonomiska

föreningar, att kommittén synes ha byggt sitt förslag på det antagandet

att vid utskiftning från föreningar skattebelastningen i allmänhet

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

33

ej skulle understiga 40 procent. Något skäl för detta antagande har kommittén

icke anfört och det förefaller förbundet sannolikt att kommittén vid angivande

av denna procentsats haft det nu gällande procenttalet för utskiftningsskatt

vid upplösning av aktiebolag såsom utgångspunkt. Man torde enligt

förbundet med all säkerhet kunna utgå ifrån, att åtskilliga delägare i

föreningar av ifrågavarande slag tillhör en lägre skatteklass och att den av

kommittén föreslagna skatteprocenten följaktligen för dem innebär icke

en avsedd lättnad utan en väsentlig skärpning av skattebördan i förhållande

till vad som nu gäller. Denna skärpning kommer alltså att träffa de

mindre bärkraftiga skattesubjekten. Med hänsyn härtill föreslår förbundet,

att riksskattenämnden bemyndigas medgiva jämkning nedåt av fondskatten

för den händelse en andelsägare kan visa att hans personliga skatteprocent

är mindre än det procenttal, som kan bestämmas för den föreslagna fondskatten.

Svenska revisorsamfundet säger sig dela uppfattningen, att en avveckling

av fastighetsaktiebolag och fastighetsföreningar är önskvärd icke minst för

att nuvarande hårda och i sak omotiverade dubbelbeskattning skall kunna

undvikas. Samfundet ifrågasätter, om ej fondskatten bör beräknas endast till

15 procent å sådana besparade vinstmedel, som genom lån uttagits före den

1 januari 1947 — d. v. s. den tidpunkt efter vilken skattemyndigheterna

mera allmänt började intressera sig för s. k. Lundintransaktioner och efter

vilken de skattskyldiga kan anses ha fått kännedom om förhållandet.

Övriga remissinstanser har icke gjort erinran mot den föreslagna skattesatsens

storlek.

Landsorganisationen, som funnit kommitténs avsikt tilltalande att med

reglernas utformning söka få till stånd en rimlig beskattning av de ansamlade

vinstmedlen och samtidigt underlätta en ur många synpunkter

önskvärd upplösning av vederbörande företag, uttalar, att det kan vara

lämpligt att låta fondskatten utgöra 30 procent av det beskattningsbara beloppet.

Kammarrätten har funnit den föreslagna skattesatsen gynnsamt beräknad

för de skattskyldiga. Kammarrätten anför såsom motivering för denna

ståndpunkt följande.

Kommittén har avsett, att fondskatten å vinstmedel skall träda i stället

för den ordinarie beskattning, som eljest bort utgå vid dessa vinstmedels

överföring till delägarna, överföringen kan ske genom utdelning, som kan

drabbas av inkomstskatt av varierande höjd, beroende på bland annat höjden

av mottagarens marginalskatt, men den kan också ske genom utskiftning,

vilken, då fråga är om överföring från aktiebolag, blir föremål för utskiftningsskatt.

Utskiftningsskatten är på grund av sin säregna konstruktion

icke så inpassad i skattesystemet, att skatten helt motsvarar den inkomstskatt,

som skulle utgå, om överföringen tagits till beskattning genom

inkomstskatt. Redan av angivna skäl har det icke varit möjligt att till beloppet

avväga fondskattens höjd så, att den svarar mot den ordinarie skatt

som i olika lägen bort utgå vid överföring genom utdelning eller utskiftning.

Vid avvägningen av fondskattens totala belopp må å ena sidan bemärkas,

3 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 1S7.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

att de företag, som enligt förslaget avses skola därav träffas, äro företag,

som underlåtit att i skälig omfattning utdela vinstmedel utan i stället ansamlat

dessa, och därigenom undanhållit vinstmedlen från tidigare beskattning.

Med hänsyn härtill kunde skäl anses föreligga att icke eftergiva någon

del av den beskattning, som skulle ha utgått, om vinstmedlen överförts

till delägarna i normal ordning utan ansamling i företaget och vid ordinarie

beskattning.

Ä andra sidan kan det knappast anses lämpligt, att vid fondbeskattning

göra vinstmedlen till föremål för hårdare beskattning än vid sådan ordinarie

beskattning. Vid beskattning genom utskiftningsskatt skulle skatt ha utgått

med 40 procent å det utskiftade beloppet. Beskattningens höjd i händelse

av utdelning är, som förut antytts, mera vansklig att bedöma. Med

hänsyn till att huvudparten av andelarna i sådana företag, varom här är

fråga, förmodligen innehaves av skattskyldiga med relativt hög marginalskatt,

är det måhända icke oberättigat att antaga att för flertalet av dem

den ordinarie skatten, om vinstmedlen överförts genom utdelning och i

normal ordning, skulle uppgått till eller överstigit 40 procent av utdelat

belopp. Dock är det icke uteslutet att för vissa delägare skatteuttaget kunde

blivit lägre. Emellertid kan i anslutning till dessa sistnämnda fall invändas,

att enligt förslaget sedermera skeende utdelning av fondbeskattad

vinst är skattefri. Det synes icke alldeles uteslutet, att denna skattefrihet

i vissa fall kunde komma att utnyttjas på det sätt, att genom utbyte av

kuponger å skattefri utdelning mot kuponger å skattepliktig utdelning i

andra företag den skattefria utdelningen komme att i viss utsträckning

överföras till personer med högre marginalskatt. Med hänsyn till det anförda

skulle möjligen en fondbeskattning, vars totala belopp svarade mot

40 procent av vinstmedlen, även ur sist anlagda synpunkt icke framstå såsom

för hög.

Slutligen måste emellertid vid avvägningen av fondskattens totala belopp

beaktas därav berörda företags möjligheter att utan några för delägarna

och fordringsägare förlustbringande åtgärder erlägga densamma. Fondskatten

är eu engångsskatt, som visserligen uttages i efterskott i jämförelse

med vad som skulle ha skett, om de beskattade vinstmedlen överförts

i normal ordning. Företagets solvens sättes givetvis därigenom icke i fara,

då fondskalten tar i anspråk endast en viss procentuell andel av de befintliga

vinstmedlen. Men vinstmedlen kunna tänkas vara så bundna i realtillgångar

eller eljest, att likvidlitetssvårigheter kunna uppstå. Häremot

kan invändas, alt då dock vinstmedel finnas, det normalt bör föreligga så

stor marginal mellan å ena sidan värdet av tillgångarna och å andra sidan

värdet av faktiska skulder, att denna marginal kunde tänkas räcka som

kreditunderlag för en upplåning. Det understundom förekommande fall att

delägare mot revers uttagit företagets samtliga tillgångar lärer icke kunna

föranleda till annat bedömande i förevarande sammanhang. Slutligen må

erinras om, att kommittén beaktat de övergående likviditetssvårigheter,

som möjligen kunde tänkas i vissa fall uppkomma, genom det föreslagna

stadgandet att skatten skall erläggas med lika rater "under en tidrymd av

fem år samt genom att öppna möjligheter till ytterligare förlängning av

betalningstiden till högst tio år.

De nu gjorda övervägandena synas närmast leda till att det av kommittén

föreslagna totala beloppet av fondskatten, svarande mot 30 procent

av ansamlade vinstmedel, knappast kan anses för högt vid jämförelse med

den ordinarie skatt, som skulle ha utgått, om vinstmedlen hade i normal

ordning utdelats eller utskiftats, men väl vid en sådan jämförelse kan anses

för de skattskyldiga gynnsamt beräknat.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

I remissyttrandena har icke gjorts någon invändning mot den av kommittén

föreslagna huvudregeln, att fondskatt icke skall uttagas å orealiserad

värdestegring utan begränsas till faktiskt influtna vinstmedel. Vissa

remissinstanser har emellertid gjort gällande att samma princip hör tilllämpas

jämväl i sådana fall då utköp till lägre pris än anskaffningskostnaden

redan skett. Till denna fråga torde jag emellertid få återkomma i samband

med redogörelsen för den närmare innebörden av kommitténs förslag.

I huvudsak har icke heller någon erinran gjorts mot förslaget att delägare

i företag, som har att erlägga fondskatt, skall skattefritt få utköpa företags

fastigheter och övriga tillgångar till anskaffningspris. Flera remissinstanser

har förklarat, att denna regel utgör en förutsättning för genomförande

av förslaget om fondskatt.

I några remissyttranden uttryckes önskemål om generella bestämmelser

mot skatteflyktsåtgärder.

överståthållarämbetet erinrar om, att i direktiven för kommittén såsom

ett alternativ angivits möjligheten att i skattelagstiftningen upptaga ett sådant

allmänt stadgande mot skatteflyktsåtgärder, som riktar sig mot alla former

av opåkallade skattelättnader. Kommittén ingår emellertid icke härpå,

då den icke haft tillräcklig tid till sitt förfogande för att närmare överväga

denna komplicerade fråga. I detta sammanhang vill överståthållarämbetet

understryka den stora betydelse, icke minst ur psykologisk synpunkt, som

cnlict överståthållarämbetets mening införandet av en sådan bestämmelse

skulle få. De tidigare uttalade farhågorna för otrygghet i den praktiska tilliäinpningen

av ett dylikt allmänt stadgande torde numera till väsentlig del

bortfalla därigenom att de skattskyldiga har tillfälle att hos riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor och sålunda på ett tidigt

stadium kan få visshet om den skattemässiga innebörden av en viss transaktion.

Det synes överståthållarämbetet angeläget att den här berörda frågan

ytterligare utrcdes.

överståthållarämbetet anför vidare, att kommittén undersökt möjligheterna

att tillskapa lagbestämmelser till förhindrande av att ägare av fastighetsföreningar

och fastighetsbolag bereder sig skattelättnad genom att vidtaga

vissa bestämt angivna transaktioner i skatteundandragande syfte men

att kommittén därvid kommit till det resultatet, att en lagstiftning med så

begränsad räckvidd icke skulle vara av något värde, överståthållarämbetet

säger sig ur principiell synpunkt dela kommitténs uppfattning härutinnan,

men ifrågasätter, huruvida icke — med hänsyn till det läge, som nu råder

beträffande fastighetsföretagen — en speciell bestämmelse till förhindrande

av redan kända fall av skatteundandragande hade bort övervägas.

Tjänstemännens centralorganisation yttrar, att den principiellt viktigaste

effekt, som den föreslagna lagstiftningen kan väntas medföra — nämligen

omöjligheten alt med formell lagtillämpning undandraga uppsamlade vinstmedel

från beskattning — även kan uppnås med ett mer allmänt hållet stadgande

om hur skentransaktioner och skatteflyktsåtgärder skall bedömas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Organisationen beklagar att denna utväg, som det varit av stort intresse att

få prövad, ej upptagits till behandling.

Andra remissinstanser har däremot uttalat betänkligheter mot ett generellt

stadgande mot skatteflyktsåtgärder.

Sålunda säger sig Sveriges advokatsamfund med tillfredsställelse ha konstaterat,

att man nu synes ha insett det enligt samfundets mening oriktiga

i vissa uttalanden, att praxis utan stöd av lagstiftning skulle kunna åsätta

en materiellt riktig taxering, där rena skatteflyktsåtgärder förelåg.

Med hänsyn till rättssäkerhetens krav kan advokatsamfundet icke acceptera

ett system, där skattemyndigheter och skattedomstolar tillätes att fastställa

taxeringar i strid mot lagens bestämmelser, på grund av att en sådan

taxering synes dem mera rättvis med hänsyn till de intentioner, som lagstiftaren

må anses ha haft. Ett sådant förfarande blir icke mera acceptabelt

genom att man betecknar reella transaktioner såsom skenrättshandlingar,

ett begrepp, som endast är användbart i sådana fall, då den yttre formen

icke har sin motsvarighet i den rättsligen gällande transaktionen. I och med

detta har samfundet även givit uttryck åt sin uppfattning om tanken att i

lag införa ett allmänt hållet stadgande om hur skentransaktioner och skatteflyktsåtgärder

skall bedömas. Beträffande skentransaktioner behövs icke

något stadgande. Det som endast är ett sken har icke någon realitet och

tillmätes rättsligen icke någon betydelse utom i det fall, som avses i 34 §

avtalslagen. Beträffande reella transaktioner, som avser att vinna lättnad i

beskattning, så fordrar rättssäkerheten att det föreligger fasta normer för

deras bedömande i skattehänseende.

Även handelskammaren i Gävle och Skånes handelskammare tar uttryckligen

avstånd från tanken på ett allmänt stadgande mot skatteflyktsåtgärder.

Departementschefen.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har uppdragits åt

1953 års skatteflyktskommitté att överväga behovet och möjligheten av att

i skattelagstiftningen införa bestämmelser, som lämnar större möjligheter

än nuvarande regler att ingripa i sådana fall, där skattskyldiga genom att

utnyttja luckor och kryphål i lagstiftningen bereder sig en av lagstiftaren

icke avsedd skattelättnad.

Det lämnade uppdraget avser utarbetandet av förslag till åtgärder på ett

område, som är mycket svåröverblickbart. Främst genom det ofta invecklade

sätt, på vilket åtskilliga skattskyldiga organiserat förvaltningen av

sina fastigheter eller andra förmögenhetstillgångar och understundom jämväl

av sin affärsmässiga verksamhet i övrigt, är det förenat med betydande

svårigheter icke blott att kartlägga dessa förhållanden utan även att bilda

sig en säker uppfattning om vilka verkningar, som följer av en lagstiftningsåtgärd

berörande dessa skattskyldiga.

Det sagda manar självfallet till en viss försiktighet, när det gäller att

genomföra åtgärder av sådant slag. Det måste nämligen uppmärksammas,

att de valda förvaltnings- och företagsformerna ingalunda alltid tillkom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

mit eller utnyttjats i skatteundandragande syfte. Å andra sidan råder en

mycket bestämd och med en rad exempel belagd uppfattning hos taxeringsmyndigheterna

och även hos andra att just de antydda förvaltningsformerna

i sådan omfattning utnyttjats i skatteundandragande syfte, att det icke

minst med tanke på den allmänna skattemoralen är ofrånkomligt med

inskridanden från lagstiftarens sida.

Den antydda problemställningen har — som framgår av den förut lämnade

redogörelsen — redan tidigare observerats av lagstiftaren. Har må

endast erinras om 1951 års lagstiftning, som innebar att friheten från kedjebeskattning

av utdelningsinkomst fråntogs sådana familjebolag, som icke

i godtagbar omfattning verkställt vinstutdelning. I syfte att underlätta en

önskvärd avveckling av dessa företag medgavs samtidigt delägarna rätt att

utan beskattningskonsekvenser uttaga ur företaget av detta förvaltade aktier

och andelar till den ursprungliga anskaffningskostnaden. Härvid stannade

man emellertid för det dåvarande. Sålunda medgavs icke någon skattelindring

på så sätt att andra förmögenhetstillgångar kunde ur företaget

på ett motsvarande sätt uttagas. Emellertid föreskrevs ej heller såsom förutsättning

för rätten att uttaga förenämnda värdepapper att företaget skulle

likvidera.

Den 1951 medgivna rätten att undgå en eljest inträdande kedjebeskattning

av utdelningsinkomst genom att överföra aktier och andelar i direktägo

har i stor omfattning utnyttjats. Merendels synes detta ha skett så att

tillgångarna i fråga utköpts ur företaget mot revers. Även om en avveckling

av ifrågavarande familjebolag i viss omfattning i anslutning härtill ägt rum,

torde dock gälla att flertalet av dessa företag alltjämt består, vilket självfallet

sammanhänger med att synliga eller osynliga vinstmedel i flertalet

fall alltjämt finnes i företagen och att delägarna icke frivilligt vill erlägga

den skatt på dessa vinstmedel, som vid en likvidation blir nödvändig.

Om sålunda syftet med 1951 års lagstiftning såtillvida uppnåtts att aktier

och andelar överförts i direkt-ägo, måste å andra sidan konstateras att den

av många skäl önskade avvecklingen av dessa bolag och föreningar icke i

större omfattning kommit till stånd.

Vid 1951 års lagstiftning rörande familjebolag utgick lagstiftaren, såsom

framhållits bl. a. i direktiven för kommittén, från att vissa enligt den

s. k. Lundinmetoden genomförda transaktioner, varigenom ägaren till fastighetsbolag

(fastighetsförening) sökte undandraga sig den avsedda beskattningen

av företagets vinstmedel när dessa tillfördes honom, trots avsaknaden

av uttryckliga bestämmelser i ämnet likväl skulle jämlikt lagstiftningens

grunder bedömas så att en beskattning skulle komma till stånd.

Till stöd för en sådan uppfattning kunde nämligen åberopas ett då nyligen

träffat avgörande i högsta instans. Det befanns följaktligen icke erforderligt

att införa i lagstiftningen någon regel för dylika fall. Emellertid — jag kan

även härutinnan hänvisa till kommitténs direktiv — ändrades kort tid därefter

regeringsrättens praxis i detta hänseende.

Detta var den omedelbara anledningen till igångsättandet av det nu pågående

utredningsarbetet, vars första resultat är kommitténs föreliggande

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 187.

förslag till fondskatt. Det bedömdes nämligen såsom angeläget att snarast

tilltäppa den sålunda konstaterade luckan i lagstiftningen. Kommitténs

uppdrag sträcker sig emellertid väsentligt längre än så. Även andra skatteflyktsåtgärder

skall uppmärksammas och kommittén har jämväl att pröva

genomförbarheten av en mera allmänt hållen regel rörande det skatterättsliga

bedömandet av skatteflyktsåtgärder.

I anledning av det sist sagda vill jag tillrättalägga en missuppfattning, som

att döma av något remissyttrande synes på sina håll ha uppkommit. Kommittén

har med sitt förslag till fondskatt ingalunda tagit någon ställning

mot tanken på en allmän bestämmelse mot skatteflyktsåtgärder. Denna

fråga har av kommittén över huvud taget icke vidare berörts än att kommittén

påpekat att nämnda spörsmål är av intrikat natur och kräver så

noggranna överväganden, att kommittén av tidsskäl ännu icke haft möjlighet

att taga ställning till detsamma.

Ej heller bör utan vidare förbigås ett av Sveriges advokatsamfund gjort

uttalande, att samfundet med tillfredsställelse konstaterat att man nu synes

ha insett det oriktiga i vissa uttalanden, att praxis utan stöd av lagstiftning

skulle kunna åsätta en materiellt riktig taxering, där rena skatteflyktsåtgärder

föreligger. Detta samfundets uttalande med dess generella åsyftning

har icke någon täckning i skatteflyktskommitténs uttalanden och förslag.

Ej heller skulle till stöd härför kunna åberopas exempelvis regeringsrättens

nyss åsyftade utslag i ett mål, där Lundinmetoden praktiserats och där

regeringsrättens majoritet fann omständigheterna vara sådana att någon

beskattning jämlikt gällande bestämmelser ej kunde ske. Utslag av högsta

instans, som meddelats såväl före som efter nyssnämnda utslag, synes närmast

utvisa att regeringsrätten bedömer möjligheterna att inskrida mot skatteflyktsåtgärder

från fall till fall under prövning av de i målet föreliggande

speciella omständigheterna.

Kommitténs nu förevarande förslag riktar sig — som kommittén själv

framhåller — icke direkt mot transaktioner enligt Lundinmetoden. Med förslaget

avses i stället att ta den huvudsakliga delen av nu befintliga vinstmedel

till omedelbar beskattning, innan sådana transaktioner hinner genomföras.

Genom det vid den förordade fondskatten fogade förslaget om rätt för

företagets delägare att utan beskattningskonsekvenser utköpa företagets tillgångar

av olika slag, däribland fastigheter, till företagets anskaffningskostnad,

kan även sägas att intresset ur de skattskyldigas synpunkter av transaktioner

enligt Lundinmetoden blir i vissa hänseenden mindre än tidigare. Medges

denna rätt till uttag — och detta skulle enligt kommittén närmast vara

att anse som en förutsättning för fondskattens införande — föreligger nämligen

ej längre behov av att på bakvägar eliminera den vinst hos företaget,

som uppkommer vid fastighetens försäljning till sitt saluvärde. Vidare

har kommittén utformat sitt förslag till fondskatt så — jag skall

senare närmare återkomma härtill — att transaktioner enligt Lundinmetoden,

som verkställts efter den 30 juni 1953, icke möjliggör vinstmedels

undandragande från fondskatt. Kommittén har med andra ord på en om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

väg satt en viss spärr för dessa skatteflyktsåtgärder. Visserligen kan sägas

att denna spärr icke gäller bundna vinstmedel och ej heller får avseende å

vinstmedel, som ansamlas framdeles sedan fondbeskattningen ägt rum. Men

man har på ett i huvudsak tillfredsställande sätt löst problemet för dagen.

Och det kan förutsättas, att kommittén även i sitt fortsatta arbete uppmärksammar

förevarande fråga.

Självfallet hade det varit önskvärt, om man i skattelagstiftningen kunnat

uppställa uttryckliga regler mot ett sådant eliminerande av skatteskuld,

som Lundinmetoden åsyftar. Kommittén har emellertid av anförda skäl icke

ansett sig böra framlägga något förslag i ämnet. På grund härav är jag

icke beredd att nu föreslå en lagstiftning med sådan innebörd. Med hänsyn

till vad jag förut anfört anser jag emellertid detta icke utgöra någon avgörande

invändning mot ett genomförande av den föreslagna fondskatten.

Det framgår av det förut sagda, att det i betydande omfattning finnes

familjebolag med ansamlade vinstmedel, vilka företag — för att använda

kommitténs uttryckssätt — icke fyller någon nyttig uppgift och i många

fall numera endast utgör ett tomt skal. Den på dessa vinstmedel belöpande

skatteskulden vill emellertid företaget eller dess delägare icke infria. Då

skatteskulden måste betalas vid företagets likvidation, verkställes på grund

härav icke någon upplösning. Vidtages da icke heller andra åtgärder, far

man alltså räkna med att denna skatteskuld överhuvud aldrig eller i allt

fall icke inom överskådlig tid infrias. Förutom de nackdelar ur rent fiskalisk

synpunkt, som följer härav, bör observeras att förefintligheten av dylika

företag innebär en avsevärd belastning främst för taxeringsmyndigheterna,

som årligen skall kontrollera dessa företag, men även för andra myndigheter.

Det måste med hänsyn härtill framstå såsom en angelägen åtgärd

att få dessa företag avvecklade. Om riktigheten av denna principiella ståndpunkt

är såväl kommittén som det helt övervägande antalet remissinstanser

ense.

Kommittén räknar med att avvecklingsproblemet i stort sett skall lösa sig

av sig självt genom den föreslagna tvångsmässiga beskattningen av de ansamlade

vinstmedlen. Denna fondbeskattning skulle ske efter en för de

skattskyldiga regelmässigt förmånligare skattesats än den, vilken ifrågakommer

vid medlens utdelning eller utskiftning enligt vanliga regler. De vinstmedel,

som gjorts till föremål för fondbeskattning, skulle därefter kunna utdelas''

eller utskiftas utan att någon ytterligare beskattning av dessa medel

skulle ifrågakomma.

Kommittén har samtidigt, såsom framgår av det förut sagda, förordat särskilda

åtgärder i syfte att möjliggöra för företagens ägare att icke blott från

eu fondbeskattning utan över huvud taget från all beskattning fritaga orealiserad

värdestegring på företagets tillgångar av olika slag. Kommittén har

därvid haft i tankarna främst av företagen ägda fastigheter, men jämväl

andra tillgångar skulle få uttagas till företagets anskaffningskostnad. Godtagcs

förslaget i denna del, skulle detta innebära att ett vid flera tillfällen

och från skilda håll framställt önskemål skulle efterkommas. Man skulle

med andra ord ge eu skattelindring, som i åtskilliga fall skulle innebära

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

den ekonomiska förutsättningen icke blott för en önskvärd överföring i

direkt-ägo av de genom bolagen och föreningarna ägda fastigheterna utan

även för ifrågavarande företags upplösning.

Ur fiskalisk synpunkt bör vid ett bedömande av förslaget i denna del

icke förbises att anordningen med fastighetsbolag och fastighetsföreningar

av de skattskyldiga ofta valts just i syfte att uppnå vissa skattelättnader.

Här må erinras om att vid överlåtelse av aktier eller andelar i fastighetsföretag

man undsluppit den lagfartsstämpel, som uttagits därest fastigheten

direkt ägts av säljaren. Vidare har det avgörande för en realisationsvinstbeskattning

varit om aktierna eller andelarna innehafts kortare eller längre

tid än fem år, medan eljest en tioårsgräns hade gällt. Slutligen kan erinras

om att åtskilliga skattskyldiga — detta har självfallet i högre grad gällt i

en förfluten tid då ifrågavarande juridiska personer beskattats efter en

lägre skattesats än den som nu tillämpas — säkerligen funnit det mer förmånligt,

att låta fastighetens avkastning beskattas hos företaget än efter

den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan, därvid kalkylerats

med att det andra ledet i dubbelbeskattningen på olika sätt i huvudsak

skulle kunna undvikas eller i allt fall skjutas på en högst obestämd

framtid.

Det kan sägas, att den latenta skatteskuld på orealiserad värdestegring,

från vilken kommittén nu vill fritaga företagen eller deras ägare, är priset

för de förmåner, som den valda förvaltningsformen medfört. Dock kan även

sägas att ifragavarande skattekrav teoretiskt icke bör från det allmännas sida

hävdas med samma styrka, som kravet att det andra ledet i dubbelbeskattningen

skall infrias beträffande hos företagen framkommen vinst av annat

slag. Då härtill kommer att det är ett det allmännas önskemål att ifrågavarande

förvaltningsföretag avvecklas, anser jag mig kunna lämna min

anslutning till förslaget, men endast under den förutsättningen att tillräck*

liga garantier tillskapas för att en avveckling av företagen även kommer till

stånd. Enligt min mening kan ifrågasättas, huruvida kommittéförslaget sådant

det utformats erbjuder sådana garantier. Denna min mening delas

även av åtskilliga remissinstanser; jag vill särskilt hänvisa till vad kammarrätten,

länsstyrelsen i Malmöhus län, riksskattenämnden och överståthållarämbetet

i detta hänseende anfört.

Förut har framhållits att kommittén anser fondskatten icke böra träffa

s. k. bundna vinstmedel. Denna uppfattning synes väl grundad. Härav följer

emellertid att även efter uttagandet av fondskatt vinstmedel kvarstår hos

åtskilliga företag, vilka vinstmedel kommer att enligt vanliga regler beskattas

vid en likvidation. Det är därför ingalunda säkert, att en frivillig

upplösning av dessa företag följer av en fondbeskattning. Resultatet har

då icke blivit annat än att de skattskyldiga beretts tillfälle dels att eliminera

det skattekrav, som uppkommer vid utdelning eller utskiftning av ett

belopp motsvarande den ännu icke realiserade värdestegringen, och dels

att uttaga vinstmedel motsvarande det fondbeskattade beloppet mot en

lägre skatt än som enligt vanliga regler normalt ifrågakommit. Detta kan

icke anses acceptabelt och bör framförallt icke godtagas, om — såsom kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

mitten jämväl förordat — fondbeskattningen skulle på den skattskyldiges

yrkande få gälla jämväl förvaltningsbolag, som icke beröres av 1951

års lagstiftning. Man skulle för de sistnämnda fallen med kommitténs förslag

öppna möjligheter till icke oväsentlig skattelindring, utan att någon

upplösning av företagen eller annan ur allmän synpunkt önskvärd effekt

skulle för den skull uppnås.

För att erhålla de önskvärda garantierna för företagens avveckling synes

man därför, såsom ock förordats i vissa remissyttranden, böra gå fram

efter en delvis annan linje. Lämpligen synes bestämmelserna böra utformas

på det sättet, att man låter fondskatten träffa de synliga vinstmedlen i den

utsträckning kommittén förordat och samtidigt föreskriver att de sålunda

beskattade vinstmedlen icke skall vidare beskattas, när företag i samband

med upplösning utskiftar vinstmedel. Någon avräkning mot utdelning eller

mot utskiftning annorledes än i samband med upplösning bör följaktligen

icke medges. Vidare bör gälla att den medgivna avräkningen skall få företagas

endast därest bolaget eller föreningen upplösts före viss tid, exempelvis

före utgången av år 1965.

Endast med en sådan utformning av bestämmelserna synes tillräckliga garantier

vinnas för att fondskatten och de i samband därmed medgivna skatteeftergif

terna ger det avsedda resultatet. Till vissa detalj spörsmål berörande

denna fråga får jag återkomma i ett senare sammanhang.

Den av mig förordade ändringen av förslaget innebär en viss och enligt

min mening ofrånkomlig skärpning i förhållande till kommitténs förslag.

Jag har förut framhållit, att vid en lagstiftning på förevarande område det

finns anledning till en viss försiktighet, så att nya bestämmelser icke drabbar

företag, som fyller en samhällsnyttig uppgift eller mot vilka några anmärkningar

ur nu förevarande synpunkter icke finns att framställa. I allt

väsentligt blir detta önskemål tillgodosett med de sakkunnigas förslag att

fondskatten icke skall obligatoriskt träffa andra familjeföretag än sådana,

som i princip avses med 1951 års skatteregler för vissa familjebolag. Jag

är emellertid även beredd att godtaga vad de sakkunniga föreslagit därom

att riksskattenämnden skulle tilläggas en viss dispensrätt på förevarande

område. Självfallet är det i och för sig mindre önskvärt och närmast att beteckna

som en svaghet hos lagstiftningen att arbeta med ett dylikt dispensinstitut.

Likväl synes detta, av skäl de sakkunniga anfört, ofrånkomligt.

Därvid bör även beaktas att en dispens icke medför någon definitiv skatteeftergift;

skatteskulden på de ansamlade vinstmedlen kvarstår givetvis även

i de fall då fondskatten efterges. Ett önskemål, därest ett dispensförfarande

införes, är att något så när klart angives förutsättningarna för dispens. Även

till denna och hithörande frågor vill jag emellertid närmare återkomma i

ett senare sammanhang.

Med bestämmelser av nu antydd art synes några egentliga betänkligheter

icke längre behöva hysas inför det av mig nyss förordade förslaget om avräkning

av med fondskatt beskattade vinstmedel allenast mot vad som utskiftas

i samband med ett företags upplösning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj.ts proposition nr 187.

Kommittén har förordat, att fondskatten skulle avse endast förvaltningsföretag

och icke rörelsedrivande företag, som vid sidan av sin egentliga

uppgift bedriver förmögenhetsförvaltande verksamhet. Jag har intet att erinra

häremot. Till vissa hithörande frågor återkommer jag emellertid senare.

Slutligen får jag i detta sammanhang beröra några frågor, som uppmärksammats

i anslutning till kommittéförslagets remissbehandling.

En på föreslaget sätt konstruerad fondskatt kan givetvis medföra, att de,

som ytterst har att erlägga skatten i fråga, kan vara helt andra personer

än de, som genom underlåtenhet att verkställa utdelning av vinstmedel undsluppit

att bära den för dem avsedda skattebördan. Så blir exempelvis fallet,

då aktierna eller andelarna i förvaltningsföretag med bokföringsmässiga

vinstmedel övergått i ny ägo. En liknande situation uppkommer, då ett

bolag rensats på vinstmedel enligt Lundinmetoden, varefter bolaget övergått

i ny ägo och tillförts tillgångar som kan komma att bli tagna i anspråk

för gäldande av en fondskatt avseende vissa företagets tidigare vinstmedel.

Vid sådana förvärv som de nyss antydda får emellertid förutsättas att köparen

beaktat den företaget åvilande skatteskulden och rättat sin erbjudna

köpeskilling för aktierna därefter eller på annat sätt garderat sig mot dylika

skattekrav. I den mån så i det enskilda fallet icke skett, har från köparens

sida förelegat en felbedömning, som icke rimligen kan påverka utformningen

av reglerna för fondskatten. Det bör uppmärksammas, att denne

köpare under alla förhållanden haft att räkna med antingen ett krav från

det allmännas sida på skatteskuldens infriande under tiden för köparens

innehav av aktierna eller andelarna i fråga eller ock att — därest hans

avsikt varit att avyttra dessa tillgångar före det ett sådant krav skulle ha

framställts — köpeskillingen skulle till beloppet påverkas av skatteskulden

i fråga.

Med det nu sagda har jag i princip tagit ståndpunkt mot en dispens från

fondskatt enbart med hänsyn till sådana omständigheter som de nyss antydda.

Sveriges fastighetsägareförbund har ifrågasatt huruvida icke hänsynen

till det legitima behovet av någon form för gemensamt ägande och förvaltning

åsidosatts i senare års skattelagstiftning och även i förslaget till fondskatt.

Vidare har Sveriges advokatsamfund uppgivit, att det kunde ur många

synpunkter framstå såsom olägligt att upplösa den indirekta äganderätt,

som föreligger genom ett holdingbolag, i samband varmed även uttalats att

en förvaltning enligt samäganderättslagen kunde bli tungrodd och medföra

svårigheter av olika slag.

I anledning av dessa uttalanden vill jag framhålla, att såväl 1951 års lagstil

tning om vissa familjebolags beskattning som den nu föreslagna fondskatten

icke avser att träffa andra företag än sådana, mot vilka befogade

anmärkningar kan ur skattesynpunkt framställas. Det måste ur samhällets

synpunkt te sig som betydligt mer angeläget att komma till rätta med de

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

yppade missförhållandena än alt för alla skattskyldiga av hithörande slag

tillgodose önskemålet om bekväma former för förvaltning av samägd egendom.

Vad härefter angår den föreslagna skattesatsens storlek, 30 procent av

det till fondskatt beskattningsbara beloppet, har åtskilliga remissinstanser

gjort gällande, att denna skattesats skulle vara för hög. Man har därvid

bl. a. gjort den invändningen att vinstmedlen hos förvaltningsaktiebolagen

och de ekonomiska föreningarna ansamlats under tider, då marginalskattesatserna

för fysiska personer understeg nu gällande och då utskiftningsskatten

utgick efter en lägre procentsats än nuvarande 40 procent. Det har

vidare gjorts den invändningen mot den föreslagna skattesatsen, att delägare

i företag av ifrågavarande slag kan beskattas efter en lägre skattesats,

varför förslaget för dessa skattskyldiga skulle innebära en skärpning

av skattebördan i förhållande till vad nu gäller.

I något remissyttrande har även åberopats, att vid förmögenhetsbeskattningen

den latenta utskiftningsskatteskulden å aktier vanligen icke brukat

medräknas till mer än en tredjedel av skattebeloppet. Vidare har gjorts

gällande, att en skattesats av 30 procent kunde medföra betalningssvårigheter

för en del företag.

Från andra håll, jag hänvisar bl. a. till vad kammarrätten yttrat, har

däremot hävdats att den föreslagna skattesatsen är att betrakta såsom

genomsnittligen gynnsam för de skattskyldiga.

För egen del får jag anföra, att även om det är riktigt att vinstmedlen

delvis ansamlats under tider då marginalskattesatserna för de fysiska personerna

var lägre än för närvarande och utskiftningsskatten utgick efter

lägre procentsats än den nu gällande, detta förhållande knappast är förtjänt

av beaktande i detta sammanhang. Vad det här gäller är att göra

en bedömning i förhållande till den beskattning som skulle ske, om vinstmedlen

i fråga utdelas eller utskiftas i ett läge, då nu gällande skattesatser

skall tillämpas. En lägre skattesats än 30 procent synes då icke böra ifrågakomma.

Det bör därvid även observeras att — i likhet med vad fallet är vid

en utskiftningbeskattning — någon kommunalskatt icke uttages.

Vad angår de uttalade farhågorna om att fondskatten skulle medföra

betalningssvårigheter, vill jag framhålla, förutom att skatt på ifrågavarande

vinstmedel dock skall någon gång erläggas, att kommittén förordat att

fondskatten skall få inbetalas under en femårsperiod samt att anstånd under

ytterligare fem år skulle i särskilda fall kunna medges.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 187.

TV. Skattskyldighet till fondskatt.

Promemorian.

Av skäl, som redovisats i den allmänna motiveringen, har kommittén

funnit, att fondskatt bör uttagas endast av förvaltningsföretag. Kommittén

erinrar om, att exempel på särskild skattelagstiftning för förvaltningsföretag

redan nu finns, nämligen i förordningen om ersättningsskatt, som i

princip gäller blott för dylika företag, även om det förhållandet att ett

förvaltningsföretag i mindre utsträckning driver rörelse ej hindrar att ersättningsskatt

uttages. Bestämmelserna i ämnet kan nämligen vinna tilllämpning

så snart fråga är om ett företag, vars verksamhet väsentligen består

i förvaltning. Kommittén har ansett att samma regel bör gälla beträffande

fondskatten. Vid avgörandet av vilka företag som skall vara skattskyldiga

har därför använts samma ordalag som i förordningen om ersättningsskatt.

Beträffande den närmare innebörden av det i 1 § av kommitténs

förslag till lagtext använda uttrycket »förvaltning av fastighet eller av

värdepapper eller därmed likartad lös egendom» framhåller kommittén,

att till egendom av sistnämnda slag är att hänföra bl. a. banktillgodohavanden

och fordringar, även sådana på delägarna i företaget.

För att förhindra att skattskyldiga, sedan kommitténs förslag blivit bekant,

försöker undgå fondskatt genom att starta en tillfällig rörelse avsedd

att drivas endast så länge risk för fondskattetaxering föreligger, förordar

kommittén, att frågan huruvida ett företag skall anses såsom förvaltningsföretag

eller ej skall bedömas efter förhållandena vid viss tidpunkt före

förslagets offentliggörande. Kommittén framhåller, att det därvid torde

vara nödvändigt att gå tillbaka åtminstone till den 25 september 1953, då

Kungl. Maj :t lämnade bemyndigande för kommitténs tillkallande. Då emellertid

huvuddelen av kommitténs direktiv meddelats redan i statsrådsprotokollet

den 30 juni 1953, har kommittén valt att hänföra den avgörande

tidpunkten till den 1 juli 1953. Kommittén anser, att möjligheterna att på

angivet sätt kringgå den föreslagna lagstiftningen härigenom i hög grad

beskurits.

I promemorian har även påpekats, att överlåtelse av rörelse i praktiken

ofta sker per viss förfluten dag. Vid den ordinarie inkomsttaxeringen anses

därvid denna dag avgörande för skattskyldigheten. I fråga om taxeringen

till fondskatt har kommittén däremot förutsatt, att om rörelse den

1 juli 1953 eller senare överlåtes per visst datum före nämnda dag, den

tidpunkt da avtalet slutes skall vara avgörande för frågan när rörelsen

skall anses ha kommit i köparens hand. Om ett holdingbolag under andra

halvåret 1953 förvärvar en rörelse per viss dag under första halvåret, bör

bolaget således likväl anses vid halvårsskiftet alltjämt ha haft karaktären

av holdingbolag.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Härefter erinrar skatteflyktskommittén om att vid 1951 års förut omnämnda

ändringar i 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om

statlig inkomstskatt skattskyldigheten för utdelningar till familjebolag och

liknande företag begränsades. Enahanda begränsning är enligt kommitténs

mening påkallad i fråga om fondskatten. Att uttaga fondskatt av sådana

företag som t. ex. Aktiebolaget Custos, Aktiebolaget Investor och Aktiebolaget

Industrivärden bör icke komma i fråga. Förutom för dylika företag medger

1951 års lagstiftning skattefrihet för sådana familjeföretag som ej använts

för uppsamling av vinstmedel i skatteflyktssyfte utan verkställt utdelning

i skälig omfattning. Kommittén har funnit övervägande skäl tala

för att även denna grundsats får motsvarande tillämpning beträffande

fondskatt. I enlighet härmed har föreslagits en undantagsregel, enligt vilken

fondskatt ej behöver erläggas, om vederbörande företag alltsedan den 1

juli 1953 ägt åtnjuta sådan skattefrihet, varom förmäles i 7 § h) förordningen

om statlig inkomstskatt. Kravet på att rätt till skattefrihet för utdelningar

skall ha förelegat redan den 1 juli 1953 har enligt kommittén uppställts

för att hindra att företag, som hotas av fondskatt, överlåtes till nya

intressenter i vilkas händer de förlorar karaktären av familjeföretag.

I promemorian anföres ytterligare, att bland de fastighetsförvaltande ekonomiska

föreningarna bostadsrättsföreningar och liknande föreningar på

kooperativ bas intager en särställning. Skattemässigt anses de icke driva

rörelse utan förvaltning, och enligt huvudregeln skulle de följaktligen bli

skyldiga att utgöra fondskatt. Kommittén finner emellertid uppenbart att

de icke bör träffas av sådan skatt. I många fall blir, framhåller kommittén,

beskattning av dylika föreningar utesluten redan på den grund att de icke

är eller kan likställas med familjeföretag. Stundom kan emellertid tvekan

i detta avseende uppkomma, och för att i dylika fall dispens hos riksskattenämnden

ej skall behöva sökas har föreslagits ett särskilt stadgande, som

från skattskyldighet utesluter föreningar, vilkas verksamhet vilar på kooperativ

grund.

Som tidigare nämnts har kommittén föreslagit, att riksskattenämnden

skall kunna meddela dispens från skyldigheten att erlägga fondskatt. Kommittén

föreslår med hänsyn till vikten av att fondskatten ej bereder svårighet

för det sunda näringslivet, att sådan dispens i allmänhet skall lämnas,

om det är fråga om ett företag som har en uppgift att fylla i detta näringsliv.

I de av kommittén föreslagna anvisningarna till 1 § har angivits några

exempel på fall då sådan befrielse kan beviljas. Så bör enligt anvisningarna

ske, då fråga är om ett rörelsedrivande bolags dotterbolag, som förvaltar

den fastighet vari rörelsen bedrives, eller eljest om ett bolag, som ingår i en

koncern såsom etl led i organisationen av koncernens rörelse. Likaså bör

enligt kommittén befrielse i regel meddelas, då bolagets eller föreningens

karaktär av förvaltningsföretag bestått och är avsedd att bestå allenast under

kortare tid, eller då det på grund av förvaltningsverksamhetens omfattning

och andra omständigheter framstår som affärsmässigt naturligt att den be
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

drives i bolags- eller föreningsform. I andra fall kan befrielse vara påkallad

med hänsyn till att eljest, på grund av särskilda förhållanden, fara för förlust

skulle uppkomma för kreditgivare eller eljest för tredje man.

I promemorian angives ytterligare exempel på omständigheter som enligt

kommitténs mening bör föranleda dispens från fondbeskattning. Kommittén

anför sålunda att dispens även bör kunna komma i fråga för att

förebygga icke avsedda verkningar av de bestämmelser i förslaget, som tillkommit

för att hindra att lagstiftningen kringgås. Om ett holdingbolag

efter den 30 juni 1953 övergår till att driva rörelse, inverkar detta i princip

ej på skyldigheten att erlägga fondskatt. Emellertid kan företagets handlingssätt

tänkas vara dikterat av fullt lojala skäl och det kan vara fråga om

en sedan länge övervägd varaktig förändring av företagets karaktär. I sådant

fall skulle enligt kommittén uttagande av fondskatt framstå såsom obilligt.

Detsamma bör gälla om t. ex. aktierna i ett värdepappersförvaltande familjebolag

efter den 30 juni 1953 donerats till en stiftelse för allmännyttigt ändamål.

Sedan i promemorian framhållits, att skäl till dispens torde kunna föreligga

även i åtskilliga andra fall, anföres slutligen i denna fråga.

I viss utsträckning torde frågan, huruvida befrielse skall medgivas, böra

bedömas under hänsynstagande till företagets utdelningspolitik. Har vinstmedel

utdelats i skälig omfattning, blir företaget fritaget från fondskatt redan

enligt bestämmelserna i andra stycket, men enligt kommitténs mening

bör verkställd utdelning kunna åberopas som stöd för erhållande av skattefrihet

även om nämnda villkor enligt hittills vedertagna bedömningsgrunder

ej kan anses helt uppfyllt. Därvid bör kraven ställas avsevärt lägre beträffande

fastighetsförvaltande företag än beträffande företag som förvaltar aktier

eller föreningsandelar. Anledningen härtill är, att medan sistnämnda företag

före ikraftträdandet av 1951 års ändringar i 54 § kommunalskattelagen och

7 § förordningen om statlig inkomstskatt ej behövt skatta för utdelningsinkomsterna

av den förvaltade egendomen, de fastighetsförvaltande företagen

blivit beskattade för inkomsterna av sina fastigheter. Därest ett fastighetsförvaltande

företag regelmässigt utdelat åtminstone något av sin vinst, hör

därför en dispensansökan bedömas välvilligt. Har företaget däremot låtit

vinstöverföringen till intressenterna ske i form av anmärkningsvärt höga

arvoden och räntor, bör detta, om dispensfrågan eljest är tveksam, räknas

företaget till last.

Det må erinras att befrielse från skyldighet att utgöra fondskatt ej innebär

att de besparade vinstmedlen för all framtid lämnas obeskattade. Om

befrielse erhålles, kvarstår skyldigheten att erlägga skatt när medlen genom

utdelning eller utskiftning uttages ur företaget.

Här må även omnämnas, att de sakkunniga förordat möjlighet för de

skattskyldiga att i frågor rörande taxering till fondskatt erhålla förhandsbesked

av riksskattenämnden.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 187.

Remissyttrandena.

47

I anledning av vad kommittén föreslagit beträffande skattskyldighetens

omfattning har kammarrätten uttalat, att förslagets innebörd och konsekvenser

givetvis måste bli i hög grad beroende av vilka företag, som kommer

att omfattas av förslaget. Enligt kommitténs förslag riktar sig fondskatten

endast mot sådana familjeföretag, vilka är förvaltningsföretag och vilka icke

i skälig omfattning använder sina vinstmedel för utdelning till delägarna.

Enligt kammarrättens mening måste det ställa sig vanskligt att i enlighet

härmed skilja upp företagen på skattskyldiga och på icke skattskyldiga till

fondskatt. Kommittén har föreslagit ett dispensförfarande, varigenom riksskattenämnden

skall äga medgiva företag befrielse från fondskatt. Vidare har

kommittén föreslagit, att förhandsbesked skulle kunna erhållas från riksskattenämnden

i frågor om taxering till fondskatt. Härigenom kan frågan

om gränsdragningen i nu ifrågavarande avseende mellan de olika företagen

i tvivelaktiga fall i viss utsträckning hänskjutas till ett enda centralt organ,

vilket måste betecknas som en fördel. Svårigheterna vid gränsdragningen

kvarstår dock, och måste enligt sakens natur särskilt göra sig gällande vid

bedömande av frågan om företags framtida utdelningspolitik. Kammarrätten

hänvisar i denna fråga till vad föredragande departementschefen anfört i

propositionen nr 182/1951 (s. 42—44). Kammarrätten påpekar, att det dock

är lättare att bedöma huruvida familjeföretag bör kedjebeskattas eller ej.

Taxeringsmyndigheternas beslut avser där endast ett visst års utdelning. Om

ett företag, som med hänsyn till sin utdelningspolitik beviljats frihet från

kedjebeskattning, ett senare år i avgörande avseende ändrar denna, kan

företaget berövas sin förmån av frihet från kedjebeskattning. Om däremot

ett företag av samma skäl befrias från skyldighet att utgöra fondskatt, men

sedermera, måhända efter det att andelarna övergått på annan ägare, vinstmedlen

genom transaktion överföres på delägaren utan ordinarie beskattning,

har det allmänna gått helt förlustigt sin skattefordran.

Kammarrätten säger sig till fullo inse, att nu antydda svårigheter vid

gränsdragning mellan till fondskatt skattskyldiga och icke skattskyldiga

företag till stor del är oundvikliga, men vill understryka betydelsen av att

denna gränsdragning i lagtexten göres så klar, som frågans beskaffenhet

tillåter. Detta synes desto mera angeläget, som det för vissa företag förmodligen

skulle betraktas såsom en fördel att kunna inrymmas under den föreslagna

lagstiftningen, medan det för andra företag skulle te sig som en

nackdel att inbegripas under densamma.

Beträffande gränsdragningen mellan förvaltningsföretag och andra företag

har kammarrätten och riksskattenämnden gjort följande uttalanden.

Riksskattenämnden erinrar, att kommitténs förslag i fråga om skattskyldighetens

omfattning anknyter till motsvarande gränsdragning i 1 § förordningen

om ersättningsskatt. Kommittén har med regeln att skattskyldighet

skall åligga företag, vilkas verksamhet väsentligen består i förvalt
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

ning av fastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom,

velat begränsa förslaget till att avse allenast förvaltningsföretag, varvid

dock bestämmelserna ansetts skola vara tillämpliga även beträffande sådana

förvaltningsföretag, som i mindre utsträckning driver rörelse. Riksskattenämnden

ifrågasätter om den sålunda åsyftade begränsningen verkligen

uppnås genom att man här använder samma ordalag som i förordningen

om ersättningsskatt. I praxis har nämligen icke ansetts uteslutet, att bestämmelserna

om ersättningsskatt kan tillämpas även på ett bolag, som

haft en klart rörelsedrivande karaktär. I ett rättsfall (regeringsrättens årsbok

1945 ref. 10) har ett bolags verksamhet nämligen ansetts väsentligen

bestå i förvaltning av värdepapper, trots att bolaget drev en betydande industriell

verksamhet. Då ett fall av denna art tydligen enligt kommitténs

mening icke bör falla under bestämmelserna om fondskatt, finner riksskattenämnden

böra övervägas om icke uttrycket »väsentligen» bör utbytas mot

»huvudsakligen».

Kammarrätten framhåller att det är vanskligt att bedöma, huruvida ett

företag är väsentligen förvaltningsföretag eller icke och att numera ej sällan

förekommer att företag, som driver rörelse, samtidigt sysslar med förvaltning

av delägarnas tillgångar. Bedömningen är betydelsefull med hänsyn

icke blott till skattskyldigheten till fondskatt utan även till den enligt

7 § i förslaget medgivna rätten att skattefritt överföra värdestegringsvinster

å företagets tillgångar. Enligt kammarrättens åsikt kan betydelsen av

de problem, som sammanhänger med de blandade förvaltnings- och rörelseföretagen,

möjligen i viss mån reduceras, därest den i 7 § enligt förslaget

stadgade rätten att skattefritt överföra värdestegringsvinst å tillgångar inskränkes

att avse endast sådana tillgångar, vilka är föremål för företagets

förvaltningsverksamhet.

Enligt kommitténs förslag skall den verksamhet, som ett företag bedrev

den 1 juli 1953, vara avgörande för om företaget är att anse såsom ett

förvaltningsföretag eller ej. Sveriges fastighetsägareförbund har funnit de

skäl, som kommittén anfört till stöd för att förhållandena vid nämnda tidpunkt

skall vara avgörande, icke vara övertygande. Sedan 1951 års lagstiftning

trätt i kraft, genom vilken ägare av förvaltningsföretag tillerkändes

rätt att under vissa förutsättningar utköpa företagen tillhöriga aktier och

andelar, torde ofta ha förekommit att ägare av sådana företag planerat en

omläggning av företagens verksamhet och detta i fullt lojalt syfte. En beskattning

av den art, som kommittén förordat, har säkerligen kommit synnerligen

överraskande. Efter de uttalanden, som gjorts i propositionen nr

182/1951 och i direktiven för ifrågavarande utredning, har ett förslag av så

pass radikal natur knappast varit att vänta. Enligt förbundets mening finns

det därför icke någon anledning att ge lagstiftningen retroaktiv verkan. Sådana

transaktioner, som skall förhindras genom lagstiftningen, torde för

övrigt vara praktiskt taget omöjliggjorda efter det 1951 års lagstiftning

trätt i kraft, i anledning varav någon retroaktivitet icke synes befogad på

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

denna grund. Därest överlåtelse till nya intressenter skett i fullt lojalt syfte

saknas enligt förbundets åsikt skäl för uppställandet av ett så strängt

krav, som det av kommittén föreslagna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förutsätter, att avsevärda svårigheter

uppkommer för beskattningsmyndigheterna, vars granskningsarbete i huvudsak

får byggas på företagens senaste deklarationer, att motbevisa ett

påstående av ett företag, att rörelse påbörjats före den 1 juli 1953, även

om detta skett först efter nämnda datum. Det verkliga förhållandet kan

döljas genom allehanda bokföringstransaktioner och kommer sannolikt icke

att framgå av företagets år 1954 eller 1955 avlämnade självdeklarationer. Ur

synpunkten att underlätta möjligheterna för en effektiv kontroll anser

länsstyrelsen det vara lämpligare, om man i stället kan utgå från tidpunkten

den 31 december 1952 eller, vid brutet räkenskapsår, motsvarande sista

dag för beskattningsåret. Avgörande för skattefrågan blir då den verksamhet

företaget drivit enligt 1953 års deklaration. Om ett företag kan

styrka, att det under första halvåret 1953 varaktigt ändrat struktur, bör

riksskattenämnden kunna lämna dispens om särskilda skäl därtill anses föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det tveksamt, huruvida

fondbeskattning bör ske av företag, som förvaltar jordbruksfastighet, exempelvis

genom utarrendering, och ifrågasätter, om icke uttrycket »fastighet»

möjligen borde utbytas mot begreppet »annan fastighet än jordbruksfastighet».

I promemorian har uttalats, att om rörelse den 1 juli 1953 eller senare

överlåtes per visst datum före nämnda dag, den tidpunkt då avtalet slutes

skall anses vara avgörande för frågan, när rörelsen skall anses ha kommit

i köparens hand. Länsstyrelsen i Örebro län och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund anmärker, att eftersom detta uttalande avviker från sedvanlig

praxis vid inkomsttaxeringen, torde vara erforderligt, att särskild författningsbestämmelse

härom införes.

Kammarrätten har påpekat, att avsikten torde vara, att även sådana företag,

som avses i 64 § 2 mom. kommunalskattelagen, skall vara föremål för

fondbeskattning, därest förutsättningarna i övrigt därför är för handen.

Detta torde emellertid förutsätta särskilt stadgande, då i förenämnda lagrum

endast utsäges att däri omnämnt företag skall enligt kommunalskattelagen

betraktas som svensk ekonomisk förening.

Som förut nämnts har kommittén föreslagit att skyldigheten att erlägga

fondskatt skall begränsas till familjebolag och liknande företag. Mot utformningen

av bestämmelserna härom, som upptagits i 1 § andra stycket i kommitténs

förslag till förordning om fondskatl, har vissa invändningar riktats.

Riksskattenämnden har erinrat om att från skattskyldighet till fondskatt

undantagits — utom föreningar av kooperativ karaktär — bolag och föreningar,

som alltsedan den 1 juli 1953 ägt åtnjuta sådan skattefrihet, varom

förmäles i 7 § h) förordningen om statlig inkomstskatt. Detta innebär att en

4 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. AV 187.

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

prövning måste ske av de hithörande företagens natur av familjeföretag och

av deras utdelningspolitik även i de talrika fall, då företagen icke äger

aktier eller andelar och då sålunda anledning tidigare icke funnits att undersöka

frågan om deras skattefrihet enligt det åberopade lagrummet. Riksskattenämnden

antager, att särskilt beträffande utdelningspolitiken åtskilliga

svårigheter uppkommer vid gränsdragningen och framhåller, att arbetet

dessutom kommer att bli ganska omfattande, eftersom bl. a. den stora mängden

av fastighetsföreningar hör till sådana företag, för vilka frågan om

skattefrihet för utdelningar tidigare icke varit aktuell. Riksskattenämnden

påpekar vidare, att uttrycket »ägt åtnjuta» i detta sammanhang möjligen

kan föranleda det missförståndet, att förevarande bestämmelse avser endast

sådana företag, som faktiskt uppburit utdelningar och härför åtnjutit skattefrihet.

Det torde böra övervägas att införa ett förtydligande i anvisningarna

på denna punkt eller att i varje fall motiveringsvis klarlägga rätta förhållandet.

Kammarrätten uttrycker önskemål om att beskrivningen av de företag,

som enligt 1 § andra stycket i kommitténs författningsförslag icke är skattskyldiga,

lämnas i positiv form.

Kammarrätten har vidare anmärkt, att den föreslagna utformningen av

författningstexten i denna del icke är fullt klar. Det påpekas sålunda, att

vissa familjeföretag kan vara fritagna från kedjebeskattning beträffande

vissa orgamisationsaktier och -andelar, men underkastade kedjebeskattning

beträffande aktier och andelar i övrigt. Det lärer icke vara avsett, att

företag skall undantagas från fondskalt endast på den grund att sådan partiell

frihet från kedjebeskattning föreligger. Det torde få förutsättas att företag,

som på grund av utav riksskattenämnden meddelad dispens alltsedan

den 1 juli 1953 åtnjutit frihet från kedjebeskattning, icke därigenom får

anses fritaget från fondskatt. De skäl, som föranlett sådan befrielse från

kedjebeskattning, kan icke utan vidare förutsättas alltid äga samma giltighet

beträffande fondskatten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar sig beträffande bedömningen

av frågan om ett företags utdelningspolitik varit skälig. Länsstyrelsen

anför, att svårigheter torde komma att uppstå, när det gäller att pröva,

huruvida utdelning skett i skälig omfattning eller icke. Framför allt i fråga

om fastighetsföreningarna torde det bli vanskligt att avgöra, om utdelningspolitiken

varit skälig. I och för sig torde det här vara riktigt att beakta

sådana avtalsreglerade amorteringar, vilka regelmässigt bör bestridas

med företagets kontanta överskott. Emellertid måste ihågkommas, att dessa

amorteringar i allmänhet icke motsvaras av en värdenedgång av fastigheten.

Fastigheterna har under årens lopp icke endast behållit sina värden, räknade

i kronor, utan även beloppsmässigt uppvisat en värdestegring. Eftersom

förslaget bygger på grundsatsen, att sådan värdestegring icke skall

fondbeskattas, torde det även stå i överensstämmelse med denna grundsats,

att den mot amorteringarna svarande, allenast nominella värdeminskningen

må anses ha varit disponibel för utdelning. Ett yrkande om att en förening

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 187.

51

skall anses ha kunnat verkställa utdelning av det mot amorteringarna svarande

beloppet, bör därför enligt länsstyrelsens mening i allmänhet icke

avvisas med att kontanta medel för utdelning icke funnits tillgängliga. I

vissa fall kan prövningen måhända giva annat resultat. Hithörande frågors

svårbedömbara beskaffenhet torde tala för att företagets egen uppfattning

frångås endast i sådana fall, där denna uppenbarligen prövas vara felaktig.

Bygdegårdarnas riksförbund och Folkets-husföreningarnas riksorganisation

har i sina remissyttranden behandlat frågan om folketshusföretag och

bygdegårdsföretag kan bli skyldiga att erlägga fondskatt.

Nämnda organisationer anför, att av den remitterade promemorian synes

framgå, att sådana folketshusföretag och bygdegårdsföretag, som har lokaler

och där bedriver verksamhet, ej beröres av det framlagda förslaget.

Tveksamhet kan dock råda i fråga om föreningar, som planerar att bygga

och för detta ändamål samlar pengar till en byggnadsfond. Dessa byggnadsfonder

åstadkommes i huvudsak genom fester, insamlingar o. d. samt genom

anslag och gåvor från föreningar, företag och enskilda. Organisationerna anser

icke att dylika fonder bör drabbas av fondskatt. För att ingen tvekan

skall uppstå vid lagens tillämpning, föreslår organisationerna, att i lagtexten

— liksom skett i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt — införes en

bestämmelse, att fondskatt ej skall uttagas på fonder, som förvaltas av bygdegårdsföreningar,

folketshusföreningar eller andra liknande sammanslutningar,

som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän

samlingslokal.

Förslaget om rätt för riksskattenämnden att meddela dispens från skyldighet

att erlägga fondskatt har berörts i ett flertal remissyttranden.

Sveriges advokatsamfund säger sig, trots de rent principiella betänkligheter,

som föreligger mot att administrativ myndighet eller domstol tillerkännes

rätt att efter skön besluta, huruvida en skatt skall utgå eller ej, dock

kunna tillstyrka förslaget, då ett beslut att fondskatt icke skall påföras i

realiteten icke innebär att skatt efterskänkes, utan att skatt å de ifrågavarande

medlen i stället skall uttagas i form av inkomstskatt eller utskiftningsskatt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att dispensförfarandet om möjligt

bör inskränkas genom klarare uppdragna gränslinjer. Länsstyrelsen framhåller,

att vid införandet av de nya bestämmelserna angående familjebolagens

beskattning kontrollen anförtroddes åt taxeringsnämnderna. Vid

liknande förfaringssätt i fråga om fondskatten behövs obligatoriskt besked

från riksskattenämnden endast då frågan gäller befrielse från skyldighet

att erlägga fondskatt. Länsstyrelsen anser, att härigenom mycket arbete

kan besparas såväl de skattskyldiga som länsstyrelserna och riksskattenämnden.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare anför.

Ur de synpunkter vi företräda anse vi särskilt angeläget, att aktiebolag

och föreningar, som av affärsmässiga skäl lämpligen böra bibehållas oför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

ändrade, bliva undantagna från skyldighet att erlägga fondskatt. Det är

svårt att överblicka de mycket växlande förhållanden som i detta sammanhang

böra beaktas. Någon annan möjlighet än att anförtro denna sovring

åt riksskattenämnden eller annat lämpligt centralt organ synes icke föreligga.

För undvikande av skadeverkningar å näringslivet av den föreslagna

beskattningen är det emellertid angeläget, att det i samband med författningsförslagets

antagande klart kommer till uttryck, att vad i anvisningarna

till 1 § anföres i enlighet med vad kommittén framhåller endast är

att anse såsom exempel på sådana förhållanden, vilka böra medföra befrielse

från skattskyldighet samt att något sådant uttalande om restriktiv

prövning av dispensansökningar, som till ledning för riksskattenämndens

bedömande av sådana ansökningar i andra sammanhang meddelats, icke

kommer till uttryck i förarbetena till författningen.

I de yttranden, som avgivits av handelskammaren i Gävle, Skånes handelskammare,

Sveriges fastighetsägareförbund och Svenska revisorsamfundet

har liknande synpunkter framförts, som de nyss återgivna.

Skånes handelskammare framhåller, att dispensreglerna bör utvidgas och

förtydligas och ges sådan avfattning, att vederbörande bolag, om förutsättningarna

därför i övrigt är för handen, kommer i åtnjutande av en

formlig rätt till dispens. I de fall, då aktiebolagsformen av affärsmässiga

skäl användes för sammanhållande av en och samma familjs intressen i en

fastighet, bör dispens som regel beviljas. Företagets storlek bör enligt handelskammarens

mening icke alltid vara avgörande; även mindre fastighetsaktiebolag

har ofta en mission att fylla och bör kunna erhålla dispens.

Liknande önskemål uttalas jämväl av handels kamrarna i Stockholm och

Gävle samt av Sveriges fastighetsägareförbund.

Svenska revisorsamfundet uttalar, att befrielse från erläggande av fondskatt

bör kunna medgivas, om skatten med hänsyn till förhållandena i något

särskilt fall blir uppenbart orimlig eller obillig för delägarna, även om

fara för förlust icke uppkommer för kreditgivare eller eljest för tredje man.

Sveriges fastighetsägareförbund och Stockholms handelskammare uttalar,

att de fall, då en eller flera personer direkt äger aktier eller andelar eller har

ett majoritetsintresse såväl i ett rörelseidkande företag som i ett förvaltningsbolag,

vilket äger den fastighet vari förstnämnda bolag driver sin rörelse,

bör jämställas med de fall, då fråga är om ett rörelsedrivande bolags

dotterbolag, som förvaltar den fastighet vari rörelsen bedrives, i vilka sistnämnda

fall enligt kommitténs förslag befrielse kan medges.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare uttalar, att

författningstexten bör omredigeras så att därav framgår, att anledning till

medgivande av dispens föreligger även för det fall, att rörelsen endast till

en del bedrives i fastighet, som dotterbolag förvaltar.

I anledning av kommitténs uttalande i motiveringen, att dispens bör kunna

beviljas, allenast när en varaktig förändring av ett företags karaktär sedan

länge varit övervägd, yttrar Sveriges fastighetsägareförbund, att enligt

förbundets mening dispens bör kunna medgivas jämväl i det fall, att en andelsägare

gör sannolikt, att han under åren 1952 eller 1953 planerat en sådan

omläggning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Mcij.ts proposition nr 187.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller vidare, att dispensmöjlighet

naturligtvis bör finnas även för den kategori av företag, vilkas ekonomiska

dispositionsfrihet är starkt begränsad genom t. ex. ingångna kreditavtal,

testamentariska föreskrifter eller liknande. Förbundet ifrågasätter jämväl,

huruvida icke en regel kan uppställas av innebörd att dispens från erläggande

av fondskatt bör kunna medgivas även i det fall att en ägare av ett

förvaltningsföretag avstår från den föreslagna förmånen av utköpsrätt till

företagets tillgångar.

Flertalet av de näringslivets organisationer, som yttrat sig i anledning av

skatteflyktskommitténs promemoria, anser att från skattskyldighet till

fondskatt bör undantagas sådana äldre företag, som tidigare varit helt rorelsedrivande

men som sedermera av skilda orsaker kommit att tillfälligt

begränsa den egentliga rörelsen i avvaktan på en framtida omläggning eller

utvidgning av verksamheten. Bland dessa företag nämnes särskilt s. k.

enbåtsrederier.

Det torde vara tillräckligt att här återge vad Sveriges redareförening anfört

särskilt beträffande rederiföretagen.

Föreningen konstaterar till en början, att åtskilliga av de enbåtsrederier,

som under senaste världskriget förlorade sina fartyg, ännu icke kunnat

skaffa sig ersättningstonnage. Likaså har en del rederier funnit önskvärt

att avyttra äldre tonnage, men de erhållna köpeskillingarna har i många

fall icke varit tillräckliga för anskaffning av ersättningsfartyg. I allmänhet

tillhör dessa rederier de s. k. familjebolagen. Föreningen upplyser vidare,

att sådana rederier för att erhålla största möjliga ränta på försäkringsersättningar

och köpeskillingar ofta placerat medlen i aktier eller obligationer.

Sveriges redareförening uttalar vidare, att de av ifrågavarande företag,

som f. n. ej bedriver rederirörelse, kan vid tillämpningen av de föreslagna

bestämmelserna om fondskatt komma att betraktas såsom förvaltningsbolag

och således kan bli skattskyldiga till dylik skatt. Enligt föreningens

mening strider en sådan tillämpning av bestämmelserna mot syftet med

förslaget, vilket går ut på att beskatta uppsamlade vinstmedel. Då det i sådana

fall ej är fråga om vinstmedel utan om anläggningstillgångar, anser

redareföreningen att dessa bör vara undantagna från fondskatten. Det bör

tydligt utsägas att de föreslagna dispensbestämmelserna bör tillämpas även

å dylika rederier, och detta bör gälla även om det kan dröja innan bolagen

kan anskaffa ersättningstonnage.

Sveriges redareförening erinrar vidare om att enligt i propositionen nr

9/11)54 framlagt förslag uppskov med beskattning av ersättning för avyttrat

fartyg kan erhållas i sex år. Det bör vid tillämpning av dispensbestämmelsen

i den föreslagna fondskatteförordningen beaktas, att behovet av anstånd

för nyanskaffning av fartyg sålunda i dagens läge räknas till sex år.

Sveriges advokatsamfund har jämväl framhållit att de fall bör beaktas,

då bolagets medel genom fusion kan utskiftas utan att utskiftningsskatt behöver

erläggas och utan att moderbolag övertager utskiftningsskatteskuld.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr ISi.

Det kan icke enligt samfundet vara riktigt att sådana bolag påföres fondskatt,

och nödigt rådrum måste därför lämnas företagen att genomföra fusionen.

I och med att fusionen är avslutad, skulle då frågan om fondskatt

förfalla. Sådana fusionsfall påkallar även uppmärksamhet då det gäller

fråga om uttagande av fondskatt hos moderbolaget. Därest dotterbolaget är

rörelsedrivande och moderbolaget icke driver annan verksamhet än ägande

och förvaltning av dotterbolagets aktier, synes det icke riktigt att uttaga

fondskatt bos moderbolaget. Moderbolagets reella verksamhet är att driva

rörelse genom det praktiskt taget helägda dotterbolaget, och genom en fusion

utan utskiftningsskatt kan moderbolaget göras direkt rörelsedrivande. Något

skäl att uttaga fondskatt hos moderbolaget anser Sveriges advokatsamfund

därför ej föreligga. Därest det icke skulle låta sig göra att helt befria moderbolaget

från fondskatt, måste man även här lämna nödigt rådrum för

genomförande av en fusion, varjämte bör införas den bestämmelsen, att

moderbolaget efter sådan fusion skall vara befriat från fondskatt. Den av

kommittén föreslagna möjligheten till dispens, utan att fusion genomföres,

bör enligt samfundets mening kvarstå. Även i andra fusionsfall än de nu

nämnda bör vid fusion moderbolagets övertagande av tillgångarna anses såsom

ett utköp till det lägsta av det verkliga värdet eller anskaffningsvärdet.

Även i detta fall erfordras nödigt rådrum för fusionens genomförande.

Departementschefen.

Fondskatten bör, såsom kommittén föreslagit och jag för egen del tidigare

förordat, uttagas endast av förvaltningsföretag. Även om vissa skäl

skulle kunna anföras för att uttaga fondskatt även av rörelseidkande företag,

som vid sidan av sin egentliga verksamhet förvaltar värdepapper, fastighet

eller liknande tillgångar, torde en sådan utvidgning av beskattningsoinrådet

i förhållande till kommitténs förslag icke böra ske, nämligen med

hänsyn till de framhållna svårigheterna att avgöra huruvida och i vad mån

ansamlade vinstmedel härrör från förvaltningsverksamheten och således bör

vara underkastade fondskatt eller om och till vilken del medlen hänför sig

till rörelsen och för den skull bör vara fria från fondskatt. Kommitténs

gränsdragning, vilken ansluter sig till motsvarande stadgande i förordningen

om ersättningsskatt, innebär emellertid att under fondskattebestämmelserna

skulle falla även sådana företag, som bedriver jämväl annan verksamhet

än förvaltning, men där verksamheten likväl väsentligen består i förvaltning.

Som från några håll anmärkts, kan det med denna uppläggning i vissa

fall bli förenat med svårigheter att avgöra, huruvida företag av nyss antydd

art faller under lagstiftningen eller ej. Därvid har även påpekats att förordningen

om ersättningsskatt i praxis ansetts tillämplig även på företag, som

förutom förvaltning av värdepapper bedrivit en icke obetydlig industriell

verksamhet. Tillika har framhållits att en fondbeskattning i sistnämnda fall

knappast stod i överensstämmelse med vad kommittén avsett.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj ds proposition nr 187.

Ett av huvudsyftena med fondskatten bör vara att nå en avveckling av

vissa förvaltningsbolag av familjebolagskaraktär. Med sådana förvaltningsbolag

bör emellertid jämställas företag, som vid sidan av förvaltning driver

jämväl annan verksamhet men där denna är av underordnad betydelse.

Kommitténs anknytning till utformningen av ersättningsskatteförordningens

gränsdragning kan därför möjligen medföra en för vidsträckt tilllämpning

av bestämmelserna. Jag förordar därför att reglerna utformas i

enlighet med vad riksskattenämnden förordat, nämligen på så sätt att fondskatten

skall träffa företag, vars verksamhet huvudsakligen består i förvaltning.

Oavsett hur reglerna utformas, måste förutses att vissa gränsfall finnes,

där tvekan kan råda om fondskatt skall uttagas eller ej. Jag vill emellertid

erinra om den möjlighet, som finnes för riksskattenämnden jämlikt dess

allmänna direktiv att verka för en enhetlig tillämpning.

I anslutning härtill får jag beröra den av kammarrätten framförda tanken,

att för företag med blandad verksamhet rätten att överföra värdestegringsvinst

å tillgångar skulle avse allenast sådana tillgångar, vilka tillhörde

företagets förvaltningsverksamhet. Med en sådan begränsning skulle man,

enligt kammarrätten, möjligen reducera betydelsen av frågan huruvida ett

företag skulle gå in under bestämmelserna om fondskatt eller ej.

Det synes mig tveksamt om något mera väsentligt skulle vinnas vid ett

genomförande av vad kammarrätten sålunda förordat. Härtill kommer att

fondskatten, i de fall denna skall utgå, enligt förslaget skall träffa även sådana

vinstmedel som härrör av annat än förvaltningsverksamheten. Det synes

då även rimligt, att de förordade möjligheterna att till anskaffningskostnad

uttaga tillgångar skall gälla all företagets egendom.

Vad kommittén anfört därom att den avgörande tidpunkten för bedömande

av frågan om ett företag är att betrakta såsom förvaltningsföretag

eller ej bör vara den 1 juli 1953, kan jag godtaga. Visserligen hade det, såsom

länsstyrelsen i Östergötlands län framhållit, varit ur kontrollsynpunkter

mer lägligt med en anknytning till läget vid utgången av år 1952 (eller

motsvarande beskattningsår). Det vill dock synas som om tillräckliga kontrollmöjligheter

skulle föreligga även med kommitténs förslag, vilket ur

materiell synpunkt är att föredraga.

I anledning av vad Sveriges fastighetsägareförbund anfört rörande förslaget

i denna del vill jag framhålla, att om en senare tidpunkt än den 1 juli

1953 valdes, detta skulle möjliggöra åtgärder i syfte att undgå fondskatten.

Jag får vidare i detta sammanhang erinra om den av kommittén förordade

dispensmöjligheten; till denna fråga återkommer jag närmare längre

fram.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, huruvida från

fondbeskattning borde undantagas företag, som förvaltar jordbruksfastighet.

Även för egen del finner jag bärande skäl tala för att här göra en begränsning

till fastigheter av annan fastighets natur. Undantages rörelsedrivande

företag i princip från fondskatten synes det nämligen följdriktigt att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

undantaga jämväl företag, som förvaltar fastigheter i jordbruksrörelse. Det

kan tilläggas att härigenom faller s. k. sambruksföreningar utanför bestämmelserna.

I likhet med vad några remissinstanser uttalat finner jag erforderligt med

en uttrycklig föreskrift för bedömande av det fall, då rörelse överlåtits per

viss förfluten dag. Likaså bör efterkommas kammarrättens påpekande om

ett stadgande beträffande sådana företag, som avses i 64 § 2 mom. kommunalskattelagen.

Jag torde härefter få beröra frågan i vad mån företag, som anmälts i likvidation

men icke upplösts, skall taxeras till fondskatt.

De sakkunnigas förslag härutinnan innebär, att om företaget upplösts å

sådan tidpunkt att taxering till utskiftningsskatt resp. taxering av delägare

i anledning av utskiftning från förening ägt rum år 1954 eller tidigare,

företaget regelmässigt icke skall taxeras till fondskatt. Denna ståndpunkt

bör enligt min mening godtagas, då det icke kan ifrågakomma att

uppriva redan fastställda taxeringar.

Har upplösningen däremot skett å sådan tid, att taxering till utskiftnings-

resp. inkomstskatt skall ske först år 1955, innebär förslaget, att

företaget skall sistnämnda ar taxeras till fondskatt samt att vid sidan härav

taxering till utskiftnings- resp. inkomstskatt skall i förekommande fall ske.

Även denna ståndpunkt anser jag böra godtagas. Visserligen kan häremot invändas

att de fördelar, som följer av en fondskattetaxering, rätteligen icke

bör komma sådana företag till del som sedan en längre tid varit anmälda

i likvidation. Skulle dessa företag ställas utanför fondskatten, funnes emellertid

möjlighet för företagen i fråga att häva likvidationsbeslutet, varav då

skulle följa att all beskattning av företagets ansamlade vinstmedel ställdes

på framtiden.

Jag övergår nu att behandla den väsentliga inskränkning av området för

ett obligatoriskt uttagande av fondskatt, som kommittén förordat genom

upptagandet av en föreskrift att dylik skatt ej skall påföras sådana företag,

vilka alltsedan den 1 juli 1953 ägt åtnjuta frihet från kedjebeskattning av

utdelningsinkomst. Med denna regel begränsas alltså den obligatoriska skattskyldigheten

till fondskatt till företag, som ägs av en eller ett fåtal personer

(s. k. familjebolag) och som icke i skälig omfattning verkställt utdelning

av vinstmedel.

Det framgår av vad jag tidigare anfört, att fondskatten bör betraktas som

ett medel dels för ett tvångsvis infriande av en skatteskuld, vilken med nuvarande

regler eljest skjutes till en obestämd framtid, och dels för att åstadkomma

en önskvärd avveckling av vissa företag. Från denna utgångspunkt

saknas anledning att låta skattskyldigheten avse företag, vilka genom den

förda utdelningspolitiken visat, att förvaltningsformen icke valts i skatteundandragande

syfte. Jag delar i detta hänseende med andra ord kommitténs

uppfattning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Knngl. Maj.ts proposition nr 187.

I anslutning till vissa erinringar från remissinstansernas sida angående

lagtextens utformning får jag tillägga följande.

Det avgörande i förevarande hänseende skall vara — förutom att fråga är

om familjebolag — att bolaget icke i skälig omfattning utdelat vinstmedel.

Beträffande företag som vid den avgörande tidpunkten innehaft aktier eller

andelar varå utdelning uppburits ter sig en hänvisning till de år 1951 införda

reglerna om vissa familjebolags skyldighet att skatta för utdelning

naturlig. När fråga är om företag, som vid samma tidpunkt icke innehaft

aktier eller andelar kan däremot, som kammarrätten och riksskattenämnden

framhållit, en sådan hänvisning ge upphov till vissa missförstånd.

Med hänsyn till vad sist sagts synes därför den av kommittén i 1 § andra

stycket av förslaget till författning i ämnet gjorda hänvisningen böra utbytas

mot en regel, som utsäger att fondskatten ej skall gälla familjebolag som

i skälig omfattning verkställt utdelning. Med en sådan utformning av bestämmelserna

blir även beaktade de av kammarrätten gjorda påpekandena

rörande den jämväl efter 1951 års lagstiftning föreliggande skattefriheten

även för familjebolag i anledning av särskilt medgivande härtill av riksskattenämnden

ävensom beträffande utdelning å organisationsaktier.

Den förordade begränsningen till familjeföretag, som icke verkställt skäliga

utdelningar, ställer självfallet de skattskyldiga och myndigheterna inför vissa

tolkningsproblem. Till den del fråga är om företag, vars skattskyldighet för

utdelning å innehavda aktier och andelar skall prövas redan jämlikt 1951

års förut omnämnda regler, tillkommer i huvudsak icke några nya problemställningar.

Så blir emellertid förhållandet i andra fall och främst när fråga

är om egentliga fastighetsbolag och fastighetsföreningar. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län har något berört hithörande spörsmål och därvid

erinrat om att fastighetens avkastning under åren kan huvudsakligen ha

använts för avtalsreglerade amorteringar, i följd varav några utdelningar icke

skett av influtna medel.

I ett fall som det nyss antydda kan alltså läget vara det att avkastningen

helt eller huvudsakligen använts för betalning av gäld i fastigheten. I följd

härav utvisar företaget en från år till år allt större kapitaluppbyggnad, vilken

skett med vinstmedel som sålunda tills vidare undgått det andra ledet i

dubbelbeskattningen.

Självfallet kan någon tvekan råda hur man ur fondbeskattningssynpunkt

bör bedöma detta fall. Kan företaget visa att det enligt träffade kreditavtal

varit nödsakat att verkställa de gjorda amorteringarna, bör enligt min mening

den förda utdelningspolitiken icke föranleda taxering till fondskatt.

Men vid detta uttalande måste fogas reservationen att de gjorda amorteringarna

varit affärsmässigt betingade och stått i överensstämmelse med vad

som på förevarande område är normalt och brukligt. Det bör även ankomma

på företagen att här förebringa den utredning och bevisning, som i varje särskilt

fall skäligen må krävas.

Vad kommittén anfört rörande bostadsföreningar och liknande föreningar

på kooperativ bas föranleder icke annan erinran från min sida än att det av

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

kommittén föreslagna undantagsstadgandet i 1 § andra stycket synes böra

kompletteras på sådant sätt att därunder inrymmes jämväl i 24 § 3 mom.

kommunalskattelagen avsedda bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Vad

särskilt angår folketshusföretag och bygdegårdar, bör självfallet icke ifrågakomma

att dessa skall erlägga fondskatt. Detta torde utan vidare följa av

författningens föreslagna utformning. Skulle så i något undantagsfall ej vara

förhållandet, lärer vara uppenbart att dispens bör meddelas.

Såsom framgår av det förut sagda torde vara ofrånkomligt med ett särskilt

dispensinstitut. Detta kan ur vissa synpunkter te sig icke fullt tillfredsställande,

men torde vara den enda anordning som möjliggör ett tillräckligt

tillgodoseende av önskemålet att fondskatten skall träffa allenast de företag

som lagstiftaren verkligen åsyftar.

Kommitténs uppfattning angående när dispens bör medges kan jag i huvudsak

godtaga. Jag inskränker mig därför i det följande till några kompletterande

uttalanden jämte en del synpunkter i mer speciella hänseenden,

som föranletts av vad kommittén och remissinstanserna i denna fråga

anfört.

Kommittén har uttalat att befrielse i regel borde meddelas, då företagets

karaktär av förvaltningsföretag bestått och är avsedd att bestå allenast under

kortare tid eller då det på grund av förvaltningsverksamhetens omfattning

och andra omständigheter framstår såsom affärsmässigt naturligt att

verksamheten bedrives i den valda företagsformen.

Till det nu återgivna vill jag foga — och detta uttalande bör för övrigt ha

en allmän åsyftning i frågor om dispens från fondskatt — den synpunkten,

att spörsmålet, huruvida befrielse bör medges eller ej, bör prövas jämväl

mot bakgrunden av i vilken omfattning familjeföretaget i fråga genom vissa

åtgöranden berett dess delägare en av lagstiftaren icke avsedd skattelindring

eller eljest i icke acceptabel utsträckning vidtagit eller underlåtit åtgärder

i syfte att undgå eller förskjuta en av lagstiftaren åsyftad beskattning. En än

så naturlig och affärsmässigt lämplig förvaltningsform bör alltså icke motivera

dispens, därest mycket vägande invändningar ur fiskalisk synpunkt kan

riktas mot företagets åtgöranden.

Jag kan icke tillstyrka det i något remissyttrande framförda önskemålet

att dispens skulle medges i sådant fall, där skatten skulle bli särskilt stor

eller ur den enskildes synpunkt eljest verka obillig. En så vidsträckt dispensrätt

är icke principiellt godtagbar. Det må i detta sammanhang erinras om

att andra bolag icke träffas av skatten än sådana som utnyttjats i skatteundandragande

syfte och att de vinstmedel, som skall med fondskatten beskattas,

dock alltid någon gång skall framtagas till beskattning.

Såsom i några remissyttranden framhållits bör dispens kunna ifrågakomma

icke blott då ett rörelsedrivande bolags dotterbolag förvaltar den fastighet,

vari rörelsen bedrives, utan även i de fall då fråga är om två självständiga

bolag med gemensamma intressenter och där det ena bolaget äger den

fastighet däri det andra bolaget driver rörelse. Ävenledes bör dispens kunna

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

ifrågakomma i fall av nyss antytt slag, då fastigheten icke helt men till

huvudsaklig del användes i rörelsen i fråga, dock att de särskilda omständigheterna

i övrigt i dylikt fall understundom kan föranleda till annat bedömande.

Sveriges fastighetsägareförbund har uttalat att dispens borde medges bl. a.

i det fall, då en omläggning från förvaltning till rörelsedrivande verksamhet

planerats under år 1952 eller 1953 ehuru denna omläggning icke kommit

till stånd före den 1 juli sistnämnda år. Till detta får genmälas, att kommitténs

av mig förordade dispensregler möjliggör befrielse i sådant fall, därest

förutsättningar i övrigt härför föreligger. — Att dispens bör kunna föranledas

av att företagets handlingsfrihet varit starkt begränsad genom ingångna

kreditavtal, testamentariska föreskrifter och liknande synes mera uppenbart;

något uttryckligt stadgande härom torde icke vara erforderligt. —

Däremot kan jag icke tillstyrka det likaledes av förbundet framförda yrkandet

om att dispens från fondskatt skulle kunna medges mot det att förelagets

ägare avstår från rätten att till anskaffningskostnad utköpa företagets

tillgångar.

Av några organisationer på näringslivets områden har uttalats, att dispens

från er läggande av fondskatt borde medges jämväl i sådana fall, då företaget

i fråga tidigare drivit rörelse men avyttrat sina inventarier och i stället förvärvat

värdehandlingar samt avsikten är att vid ett framtida tillfälle försälja

dessa värdehandlingar för att köpa nya inventarier och sålunda återuppta

rörelsen. Detta skulle vara läget bl. a. för vissa tidigare rederiföretag.

Något generellt uttalande om dispens för fall av nu antytt slag är jag icke

beredd att göra. Har en längre tid förflutit sedan inventarierna utbyttes mot

värdehandlingar, talar övervägande skäl för att i dagens läge betrakta företaget

i fråga som ett rent förvaltningsföretag. Det bör uppmärksammas, att

om kontrakt angående förvärv av fartyg eller liknande träffats, denna omständighet

regelmässigt medför att företaget icke längre är att anse som förvaltningsföretag.

Ligger inventarieförsäljningen mindre långt avlägsen i tiden

och kan företaget visa eller göra troligt att leveranskontrakt kommer

att slutas eller inventarieköp verkställas i en snar eller i allt fall icke avlägsen

framtid, bör emellertid efter prövning av omständigheterna i fallet

dispens kunna medgivas.

I anledning av vad Sveriges advokatsamfund anfört angående anstånd

med fondskattetaxering i avvaktan på att fusion mellan företag genomföres

vill jag allenast hänvisa till möjligheten att i vissa sådana fall erhålla

dispens.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

V. Frivillig taxering till fondskatt.

Promemorian.

Kommittén har, som förut framhållits, funnit det vara synnerligen önskvärt,

att de flesta befintliga fastighetsföreningar och holdingbolag snarast

möjligt likviderar. Kommittén säger sig också ha anledning att förmoda

att ägarna till dessa företag numera i allmänhet gärna vill upplösa dem,

om det kan ske utan alltför betungande konsekvenser i skatteavseende.

Kommittén anför, att sett ur denna synpunkt dess förslag är betydligt fördelaktigare

för de skattskyldiga än gällande rätt. Särskilt möjligheten att

utan skattepåföljd köpa ut företagets tillgångar till anskaffningspris innebär

enligt kommittén en avsevärd förmån.

Kommittén upplyser, att den utköpsrätt som förelegat enligt övergångsbestämmelserna

till 1951 års ändringar i 54 § kommunalskattelagen och 7

§ förordningen om statlig inkomstskatt, blivit flitigt utnyttjad och att det

t. o. m. förekommit att företag, som av riksskattenämnden förklarats icke

vara skattskyldiga för utdelningsinkomster, fört talan mot detta beslut för

att bli underkastade sådan skattskyldighet och därmed kunna bereda delägarna

möjlighet till utköp. Kommittén, som räknar med att det av samma

skäl kan uppkomma ett intresse för att frivilligt erlägga fondskatt, anser

att detta ej bör motarbetas. Kommittén har därför föreslagit en uttrycklig

bestämmelse att fondskatt må erläggas även om skyldighet därtill ej föreligger.

Stadgandets räckvidd har emellertid begränsats till företag, vilkas

verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av värdepapper

eller därmed likartad lös egendom. Utanför stadgandet faller sålunda de

i egentlig mening rörelseidkande företagen, för vilka fondbeskattning enligt

kommitténs uppfattning ej bör komma i fråga.

Bestämmelserna om rätt att bli åsatt taxering till fondskatt, ehuru skattskyldighet

icke föreligger, har intagits i 2 § av kommitténs författningsförslag.

Remissyttrandena.

Kommitténs förslag att förvaltningsföretag, som icke enligt huvudregeln

är skattskyldiga till fondskatt, frivilligt må åsättas taxering till sådan skatt

har i allmänhet lämnats utan erinran. I vissa remissyttranden har dock

föreslagits inskränkning av kretsen av de företag, som själva kan begära

att åsättas taxering till fondskatt. I andra yttranden återigen har ifrågasatts

om icke kretsen kan utvidgas utöver vad kommittén föreslagit.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig vara tveksam inför den

valrätt som den av kommittén föreslagna möjligheten till frivillig taxering

innebär. Enligt länsstyrelsens åsikt måste det betecknas såsom en icke

önskvärd anordning att ge en skattskyldig möjlighet till valrätt mellan olika

beskattningsalternativ under i övrigt lika förutsättningar. Den ifråga
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

61

varande föreskriften kommer att bereda vissa storföretag icke avsedda möjligheter

att kringgå utskiflningsskatt eller att utdela vinstmedel skattefritt

till sina intressenter. Vidare framhåller länsstyrelsen, att det ur administrativ

synpunkt icke är önskvärt, att fondskattereglerna utsträckes till alltför

många företag. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke den ifrågavarande

valrätten kan utgå eller i vart fall om icke bestämmelsen kan omformuleras

så att den kommer att äga tillämpning allenast på de rena familjeföretagen.

Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den av kommittén föreslagna

möjligheten icke bör få begagnas av större förvaltningsföretag. Även

om det kan förutses, att de börsnoterade företagen ej kommer att utnyttja

denna möjlighet, finner länsstyrelsen det icke otänkbart att aktieägarna i

liknande företag, där de större aktieägarnas inkomster beskattas efter en

högre marginalskatt än 30 procent, kommer att genomdriva, att bolaget begär

att bli taxerat till fondskatt.

Riksskattenämnden uttalar, att det icke klart framgår av promemorian,

om det verkligen varit kommitténs mening att även andra företag än s. k.

vita familjebolag skall kunna utnyttja möjligheten att frivilligt erlägga

fondskatt. Vissa skäl talar för att även förvaltningsföretag av icke familjekaraktär

inbegripes under bestämmelsen. Som exempel nämner riksskattenämnden

det fallet att en stiftelse eller en förening äger en fastighet i bolags-

eller föreningsform och önskar övertaga denna fastighet i direkt ägo.

I ett dylikt fall finns det enligt nämndens åsikt knappast anledning att icke

medgiva stiftelsen eller föreningen de lättnader, som förordningen om fondskatt

erbjuder vid avvecklingen av det indirekta ägareförhållandet. Å andra

sidan bör enligt riksskattenämndens mening en utvidgning av den frivilliga

beskattningen till andra än familjeföretag icke ifrågakomma under annan

förutsättning än att beskattningen åtföljes av en upplösning av vederbörande

bolag eller förening, då bestämmelsen eljest kan missbrukas.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare framhåller, att

även ägare till rörelseidkande familj ebolag understundom kan önska underkasta

bolaget taxering till fondskatt för att få tillfälle använda sig av

den föreslagna utköpsrätten och avveckla bolaget. Detta kan vara fallet, då

rörelsens fortsatta bedrivande i bolagsform icke längre är affärsmässigt

lämpligt t. ex. av den anledningen, att rörelsen nedgått avsevärt eller förändrat

karaktär eller att företaget står på gränsen till sådant förvaltningsföretag,

som avses i 1 § första stycket i kommitténs förslag, eller att aktierna

i bolaget från att tidigare ha varit fördelade på ett flertal personer övergått

på en eller ett fåtal händer. I dylika fall synes företaget böra beredas

möjlighet att efter därom gjord ansökning av riksskattenämnden medgivas

rätt att bli taxerat till fondskatt. En dylik ändring i förslaget torde väl

överensstämma med en av de grundläggande principerna för detsamma, att

underlätta avvecklingen av bolagsbildningar, som icke är påkallade av affärsmässiga

skäl.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Riksskattenämnden anser det till förhindrande av missbruk vara av vikt,

att stadgandet gives sådan innebörd, att arten av föreningens verksamhet

den 1 juli 1953 blir bestämmande för frågan om företaget kan frivilligt

erlägga fondskatt. Då missförstånd icke synes vara uteslutna, finner

nämnden det vara önskvärt att bestämmelserna förtydligas i detta hänseende.

Riksskattenämnden framhåller vidare, att med den formulering 2 § i kommitténs

förslag erhållit, bestämmelsen icke grundar någon skattskyldighet

för det företag, som vill begagna sig av rättigheten att erlägga fondskatt.

Ur principiell synpunkt är detta mindre tillfredsställande. Bristen härutinnan

kommer också klart till synes, när det i 7 § likväl talas om företag, som

enligt 1 eller 2 § är skattskyldigt till fondskatt. Riksskattenämnden föreslår

att bestämmelsen får en annan utformning. Lämpligen synes detta kunna

ske genom en föreskrift, att företaget skall äga att inom viss tid göra anmälan

till taxeringsintendenten i det län, där dess styrelse har sitt säte, att

företaget vill begagna sig av rättigheten att erlägga fondskatt enligt 2 § i

förordningen. Skattskyldigheten kan då anknytas till att sådan anmälan

gjorts.

Departementschefen.

Av det nyss återgivna framgår, att några myndigheter i sina remissyttranden

uttalat betänkligheter mot kommitténs förslag att taxering till fondskatt

skulle, med de förmåner av olika slag som är därmed förenade, på företagens

egen begäran företagas beträffande sådana förvaltningsföretag, vilka enligt

vad tidigare förordats ej skulle vara skyldiga att erlägga dylik skatt. Därvid

har framhållits, att en sådan bestämmelse kunde komma att leda till obehöriga

skattelättnader.

Vissa organisationer på näringslivets område har å andra sidan icke endast

tillstyrkt kommitténs förslag utan därjämte föreslagit en utvidgning av

bestämmelserna om frivillig taxering att avse jämväl rörelsedrivande företag.

En utvidgning av bestämmelserna om fondskatt och därmed förenade möjligheter

att erhålla vissa skattelättnader på sätt kommittén föreslagit kan

även enligt min mening inge vissa betänkligheter. Fondskattens syfte bör

vara, såsom vid flera tillfällen tidigare framhållits, att beträffande vissa familjebolag

framtvinga den beskattning, som dessa företag med sina åtgöranden

velat förhindra eller skjuta på framtiden, samt samtidigt uppnå en ur

skilda synpunkter önskvärd upplösning av företagen i fråga. För att underlätta

genomförandet av dessa åtgärder har då även befunnits skäligt med de

eftergifter från det allmännas sida, som den föreslagna skattesatsens höjd

och utköpsrätten innebär.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

63

Det kan alltså sägas, att sistnämnda förmåner utgör en kompensation för

de oförmånliga verkningar som tvångsvis träffar vissa företag vid en fondbeskattning.

Företag, mot vilka några anmärkningar i skattehänseende icke

finns att framställa, kan antagas i huvudsak vara sådana vilkas delägare

funnit den valda förvaltningsformen, med dess konsekvenser i beskattningshänseenden

inbegripna, att föredraga framför andra möjliga förvaltningsformer.

Att för dessa företag och deras ägare nu ge en skattelättnad framstår

i och för sig som omotiverat. Med särskild styrka måste detta göras gällande

när fråga blir om förvaltningsbolag, som icke är familjebolag ens i en

mer vidsträckt mening. Om man till alla delar skulle följa kommitténs förslag,

måste antagas att åtskilliga större företag skulle begagna möjligheten

att få vinstmedel beskattade efter den för fondskatten gällande skattesatsen,

varefter de fondbeskattade vinstmedlen skulle utan vidare skattepåföljd genom

utdelning tillföras delägarna.

Nu kan emellertid antagas att det finns vissa förvaltningsbolag, som lojalt

fogat sig efter beskattningssystemets utformning, men som inte minst

därför vill avveckla sin förvaltningsverksamhet. Detta kan vara fallet beträffande

såväl familjebolag som företag av annan karaktär. För dessa fall

framstår det därför som motiverat med en möjlighet till frivillig taxering till

fondskatt och därmed förenade förmåner i beskattningshänseende.

Att särskilja de sist åsyftade företagen från andra företag, som icke har

någon tanke på att vilja avveckla sin förvaltningsverksamhet men likväl

kunde antagas söka erhålla den erbjudna skattelättnaden, torde vara förenat

med stora svårigheter. Emellertid behöver en sådan uppdelning i lagstiftningen

icke ske, om mitt tidigare framförda förslag godtages om en avräkning av

fondbeskattade vinstmedel allenast mot medel som utskiftas i samband med

företagets upplösning. Med en sådan regel torde tillräckliga garantier erhållas

för att de nya reglerna icke kommer att utnyttjas allenast i syfte att

vinna skattelättnad.

Jag har med det nu sagda alltså velat lämna min motivering för vad jag

i tidigare sammanhang anfört om nödvändigheten av att begränsa nyssnämnda

avräkningsrätt till fall av likvidation. Och jag vill nu tillägga, att

om en sådan utformning av lagstiftningen skulle avvisas, jag icke anser det

godtagbart med en rätt till frivillig taxering till fondskatt.

Det i några remissyttranden framförda önskemålet om en utvidgning av

bestämmelserna om frivillig taxering till fondskatt till rörelseidkande företag

kan jag icke tillstyrka. Skulle önskemålet efterkommas, borde härav

följa att den tvångsmässiga taxeringen i motsvarande mån utvidgades, vilket

enligt vad förut sagts ej bör ske. Redan med hänsyn härtill men även

av andra skäl bör detta förslag avvisas.

För att förhindra vissa möjligheter till missbruk synes frågan huruvida

ett företag i egenskap av förvaltningsföretag skall frivilligt få taxeras till

fondskatt böra bedömas med hänsyn till förhållandena alltsedan den 1 juli

1953.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

I anslutning till vad riksskattenämnden anfört förordar jag sådan utformning

av bestämmelserna, att den, som frivilligt vill taxeras till fondskatt,

skall göra anmälan därom till taxeringsintendenten i länet, förslagsvis senast

den 31 mars under taxeringsåret. Sådan anmälan får då anses konstituera

skattskyldighet till fondskatt och bör icke kunna återkallas.

VI. Beräkning av beskattningsbart belopp.

Promemorian.

Som framgått av det förut anförda har kommittén föreslagit, att fondskatten

i princip anordnas som en skatt på innestående vinstmedel enligt företagets

balansräkning vid utgången av det räkenskapsår, för vilket taxering

sker år 1955. Kommittén förklarar, att det emellertid i praktiken torde vara

nödvändigt att tillåta skattefrihet för sådana vinstmedel, som enligt bolagseller

föreningslagstiftningen ej får fritt disponeras. I överensstämmelse

härmed har kommittén i 4 § av sitt författningsförslag som huvudregel angivit,

att det till fondskatt beskattningsbara beloppet skall fastställas till

skillnaden mellan å ena sidan företagets tillgångar och å andra sidan dess

skulder och bundna kapital, därvid med bundet kapital normalt skall förstås

aktie- eller insatskapital samt reservfond och skuldregleringsfond.

Beträffande den närmare innebörden av huvudregeln framhålles i promemorian,

att beräkningen skall ske med utgångspunkt från företagets

samtliga tillgångar och skulder. Bland tillgångarna skall följaktligen medräknas

ej blott sådan egendom som utgör föremålet för företagets förvaltningsverksamhet

utan även t. ex. kontant kassa och kontorsinventarier samt

— om företaget har till biuppgift att driva rörelse — varulager och andra

tillgångar i rörelsen.

I fråga om värdesättningen av tillgångarna skall enligt kommitténs förslag

vad i förordningen om statlig förmögenhetsskatt är stadgat äga motsvarande

tillämpning. Kommittén framhåller, att detta innebär bl. a. att

fastighet i allmänhet skall upptagas till taxeringsvärdet och att för börsnoterade

värdepapper börsnoteringen blir bestämmande, om ej särskilda skäl

påkallar annan värdering. Icke börsnoterade värdepapper skall enligt förslaget

upptagas till det värde de kan anses ha betingat vid försäljning under

normala förhållanden. Beträffande fordringar stadgas i förmögenhetsskatteförordningen

bl. a., att de skall upptagas till reducerat värde, om de ej löper

med ränta eller är osäkra. Kommittén anser, att vid fondbeskattningen

sådan reduktion ej bör ske såvitt angår fordringar hos delägarna i företaget

och föreslår att dylika fordringar skall upptagas till sitt kapitalbelopp

även om de är räntelösa eller osäkra. Undantag härifrån skall dock enligt

kommittén få ske, därest en sådan värdering med hänsyn till omständigheterna

måste anses oskälig, vilket kan tänkas vara fallet t. ex. om ett hol
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

dingbolag för längesedan givit en delägare med några få aktier ett lån,

som varit avsett att vara tillfälligt men som alltjämt står ute därför att

låntagaren kommit på obestånd.

Kommittén föreslår ytterligare ett undantag från värderingsreglerna i förmögenhetsskatteförordningen.

Eftersom rörelsevinster principiellt icke bör

träffas av fondskatt, har kommittén nämligen ansett, att varulager aldrig

bör upptagas högre än till bokförda värdet. Kommittén erinrar om att medel,

som ej fondbeskattas, i stället kommer att tagas till beskattning i vanlig

ordning när de uttages ur företaget och framhåller tillika, att varulager kan

tänkas förekomma hos fondskatteskyldiga företag endast i sällsynta fall

och i obetydlig omfattning.

Några särskilda anvisningar till ledning för beräkning av skulderna har

kommittén icke ansett erforderliga.

Vidare anföres i promemorian.

Vad som skall förstås med bundet kapital har uttömmande angivits i den

föreslagna författningstexten. Det är sålunda icke fråga endast om exemplifiering.

Såsom redan nämnts innebär bestämmelserna i fråga, att skatt i

princip ej skall utgå å vinstmedel som genom fondemission överförts till

aktiekapital eller avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond. I detta

hänseende skiljer sig förslaget från förordningen om utskiftningsskatt. Enligt

sistnämnda förordning inräknas nämligen i allmänhet även dylika vinstmedel

i det beskattningsbara beloppet. Att kommittén föreslagit en annan

ordning med avseende å fondskatten beror därpå, att för fondbeskattning

ej förutsättes att företaget upplöses. Eftersom fondbeskattade företag sålunda

kan tänkas komma att fortleva under avsevärd tid, har kommittén

funnit nödvändigt att begränsa skattekravet så, att det ej kommer i strid

med civillagstiftningens krav på konsolidering. I den mån vinstmedel blir

fria från fondskatt därför att de ingår i bundet kapital kommer de vid en

framtida upplösning att träffas av utskiftningsskatt eller, vad angår föreningar,

av inkomstskatt hos delägarna.

Kommittén har funnit, att regeln om skattefrihet för bundet kapital

lätt skulle kunna missbrukas genom att dispositionsfondsmedel och andra

fria vinstmedel sedan kommitténs förslag blivit bekant användes till fondemission

eller överföres till reservfond eller skuldregleringsfond. För att

hindra sådant missbruk har kommittén föreslagit, att i bolags aktiekapital

ej skall få inräknas belopp, som överförts genom fondemission efter den 30

juni 1953. Vidare skall vad som efter nämnda dag må ha avsatts till reservfond

eller skuldregleringsfond anses som bundet kapital allenast i den mån

det ej överstigit i lag, bolagsordning eller stadgar föreskrivet lägsta belopp.

Från huvudregeln att bundet kapital skall undantagas från fondbeskattning

har kommittén föreslagit ett undantag. Kommittén har funnit, att de skäl,

som förelegat för att sådant kapital enligt huvudregeln undantagits, icke

äger giltighet om företaget likviderats. Kommittén uttalar att det ej sällan

torde ställa sig fördelaktigare för delägarna i ett förvaltningsföretag att dess

vinstmedel omedelbart fondbeskattas i stället för att vid framtida utskift
-

5 Iiihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 1S7.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

ning underkastas beskattning enligt högre procentsats. För att uppmuntra

till upplösning föreslår kommittén, att företag som trätt i likvidation under

beskattningsåret skall äga påfordra att bundet kapital inräknas i det till

fondskatt beskattningsbara beloppet.

Kommittén har vidare uttalat, att likvidationer som ägt rum under 1952

eller 1953 ofta torde ha föranletts av den nya lagstiftningen om kedjebeskattning

av familjebolagens utdelningsinkomster. Kommittén har därför

ansett, att den föreslagna förmånen att få inräkna även bundet kapital

i det till fondskatt beskattningsbara beloppet, ur rättvisesynpunkt även

bör medgivas företag, som likviderat tidigare än under beskattningsåret

men efter ingången av år 1952. Beträffande företag som trätt i likvidation

redan före år 1952 yttrar kommittén, att kravet på utskiftningsskatt

eller däremot svarande inkomstbeskattning av delägarna varit aktuellt så

länge, att någon rätt att beräkna fondskatt på högre belopp än normalt enligt

kommitténs mening ej lämpligen bör medgivas. Beräkningen av bundet

kapital i sådant fall bör enligt kommittén ske med ledning av sista balansräkningen

före det bolaget trädde i likvidation.

Kommittén framhåller, att det får tillkomma vederbörande företag att avgöra

i vad mån det vill begagna sig av ifrågavarande rättighet och att det kan

förutsättas att fondbeskattning ej kommer att påfordras beträffande andra

medel än sådana, som eljest vid utskiftning blir beskattade i annan ordning.

I promemorian har även berörts vissa problem, sammanhängande med

det förhållandet, att fondavsättning i allmänhet icke sker i bokslutet för

visst år utan först vid ordinarie bolags- eller föreningsstämma följande år.

Kommittén påpekar, att eftersom balansräkningen vid utgången av det räkenskapsår,

för vilket taxering verkställes år 1955, skall ligga till grund för

taxeringen till fondskatt, följden blir, att i det beskattningsbara beloppet ej

sällan kommer att inräknas medel som företaget är skyldigt att vid nästa

årsstämma avsätta till reservfond eller skuldregleringsfond. Denna i och för

sig mindre önskvärda konsekvens anser kommittén emellertid svårligen

kunna undvikas, om icke taxeringsarbetet skall oskäligt försvåras. Någon

säkerhet för att avsättning verkligen kommer till stånd finns nämligen icke

på förhand, och att dröja med taxeringen till dess stämma hållits kan av

praktiska skäl ej lämpligen ifrågakomma.

För aktiebolag har kommittén föreslagit att en spärregel skall gälla vid

fastställandet av det till fondskatt beskattningsbara beloppet. Enligt denna

spärregel må det beskattningsbara beloppet inte sättas högre än till vad

som skulle ha utgjort beskattningsbart belopp, därest fråga varit om taxering

till utskiftningsskatt i samband med upplösning av bolaget. Såsom skäl

för denna spärregel har i promemorian anförts, att om ingen begränsning

föreskrives, fondskatten stundom i fråga om bolag kan komma att beräknas

på högre belopp än som skulle varit beskattningsbart till utskiftningsskatt,

vilket resultat uppenbarligen är stötande.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

67

Kommittén har för att förhindra att bestämmelserna om fondskatt kringgås

under punkt 1) i 5 § av sitt författningsförslag upptagit en föreskrift,

att vid fondskattetaxering utdelning å aktie eller andel som företaget lämnat

efter den 30 juni 1953 skall anses såsom tillgång hos företaget, om mottagaren

förvärvat aktien eller andelen efter nämnda dag och icke blivit

skattskyldig för utdelningen såsom för inkomst av kapital.

I anslutning till denna bestämmelse anför kommittén.

Vid de försök, som ägare av fastighetsaktiebolag och fastighetsföreningar

under tiden fram till 1952 gjort att utan skattepåföljd uttaga hos vederbörande

företag uppsamlade vinstmedel, har tillvägagångssättet i princip varit

följande. Fastighetsföretaget har först mot revers överlåtit sin fastighet jämte

övriga realtillgångar till företagets ägare. Denne har sedan sålt aktierna

eller andelarna i fastighetsföretaget till ett för ändamålet tillhandahållet

aktiebolag, vilket erlagt likvid genom att övertaga säljarens betalningsansvar

för reversskulden. Slutligen har sistnämnda aktiebolag låtit till sig utdela

all i fastighetsföretagets bokföring redovisad vinst, varefter fastighetsföretaget

upplösts. Metoden byggde på den omständigheten, att svenska aktiebolag

-— med vissa undantag som saknar betydelse i detta sammanhang -—

då ej var skattskyldiga för utdelningar från andra sådana bolag eller från

svenska ekonomiska föreningar.

Efter ikraftträdandet den 1 januari 1952 av ovan omförmälda ändringar

i 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt

åtnjuter familjebolag och liknande företag skattefrihet för utdelningar endast

i undantagsfall. Därigenom har möjligheterna att på nyss beskrivet sätt

skattefritt uttaga vinstmedel ur fastighets- eller aktieförvaltande företag

väsentligt beskurits. Beskattning vid sådant uttag kan emellertid fortfarande

undgås, om metoden varieras så, att den slutliga, formella vinstutdelningen

sker till ett rättssubjekt, som antingen alltjämt ej blir skattskyldigt för densamma

eller väl i princip skall skatta för den såsom för inkomst av rörelse

men kan göra denna skyldighet praktiskt betydelselös genom att i rörelsebokföringen

nedskriva de övertagna aktierna eller andelarna med motsvarande

belopp. Det kan befaras att sedan kommitténs förslag blivit bekant

sådana transaktioner kommer att företagas i ökad omfattning i syfte att

fondskatt skall kunna undgås genom att företaget tömts på vinstmedel innan

taxering till sådan skatt blir aktuell.

Den förut omnämnda regeln i 5 § 1) har enligt kommittén till syfte att

förhindra att skattefördelar uppnås genom transaktioner av den art kommittén

angivit. Kommittén påpekar emellertid, att det icke torde vara uteslutet att

vissa skattskyldiga kommer att försöka kringgå nämnda regel genom att

antedatera avräkningsnotor eller liknande överlåtelsehandlingar. Kommittén

förutsätter, att taxeringsmyndigheterna kommer att ha sin uppmärksamhet

riktad på denna fara och framhåller att i de fall, där antedatering kan misstänkas,

kontroll lämpligen bör ske genom granskning av räkenskaper och

avlämnade deklarationer.

I promemorian anföres vidare, att ifrågavarande bestämmelse i vissa fall

kan medföra obilliga verkningar. Om t. ex. en s. k. from stiftelse någon gång

under senare halvåret 1953 i rent placeringssyfte inträtt som delägare i ett

större familjebolag för fastighetsförvaltning, är det uppenbarligen icke

lämpligt att fondbeskatta den utdelning stiftelsen uppburit på sina aktier

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr i87.

i bolaget. Kommittén har därför ansett, att undantag från bestämmelsen

bör kunna medgivas av riksskattenämnden, om särskilda skäl föranleder

därtill.

Remissyttrandena.

I anslutning till vad kommittén anfört rörande beräkningen av det till

fondskatt beskattningsbara beloppet uttalar kammarrätten, att det icke är

möjligt att vid taxering till fondskatt räkna med ett till beloppet lika stort

skatteunderlag som det, som skulle ha framkommit vid ordinarie taxering,

om vinstmedlen i stället i normal ordning överförts till delägarna genom utdelning

eller utskiftning. Kammarrätten finner det angeläget, att skatteunderlaget

vid fondskattetaxeringen icke blir högre än vid sådan ordinarie

taxering, emedan i så fall möjligheten till utnyttjande av motsvarande skattefrihet

vid framtida överföring av medel till delägarna kan äventyras. Å

andra sidan bör enligt kammarrätten i möjligaste mån undvikas, att skatteunderlaget

vid fondskattetaxeringen blir lägre, då därigenom möjlighet öppnas

att beträffande skillnadsbeloppet genom transaktioner helt undgå beskattning.

Vid en jämförelse mellan skatteunderlagen vid fondskattetaxeringen

och en tänkt ordinarie taxering synes det naturligast att utgå från

det tänkta fall, att överföringen till delägarna av vinstmedlen skett genom

utskiftning vid företagets upplösning, som blivit föremål för beskattning. I

normala fall synes skatteunderlaget vid fondbeskattning understiga det vid

utskiftningsbeskattning med sammanlagda beloppet av reservfond samt, beträffande

aktiebolag, skuldregleringsfonden och det helopp, varmed aktiekapitalet

må ha ökats genom fondemission.

Kammarrätten framhåller vidare, att ehuru kommittén förutsätter såsom

önskvärt att existerande företag av nu ifrågavarande art upplöses, den icke

velat ta konsekvensen därav genom att i skatteunderlaget till fondskatt inbegripa

ens någon del av reservfond och, beträffande aktiebolag, skuldregleringsfond.

Anledning att undantaga dessa fonder finner kammarrätten

föreligga endast under förutsättning att företaget skall fortleva. Kammarrätten

påpekar, att om nämnda fonder undantages från fondbeskattning,

möjlighet föreligger att vidtaga sådana transaktioner med fonderna, varigenom

de icke heller blir föremål för den ordinarie beskattningen. Kammarrätten

erinrar sålunda om att i direktiven till kommittén påtalats att reservfond

utnyttjats för sådana transaktioner och framhåller, att även andra metoder

finns för att helt undandraga sådana medel från beskattning. Kammarrätten

anser det möjligen kunna ifrågasättas, huruvida avräkningen av

bundet kapital vid beräkningen av det till fondskatt beskattningsbara beloppet

bör beträffande reservfond och skuldregleringsfond inskränkas till

de belopp, vartill fonderna lägst skolat uppgå den 30 juni 1953 enligt lagen

om ekonomiska föreningar respektive aktiebolagslagen.

Kammarrätten påpekar ytterligare, att större skillnader mellan fondbeskattat

belopp och det belopp, som skulle framkomma till beskattning vid

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 187.

69

utskiftning av företaget, understundom uppkommer därigenom att aktiekapitalet

principiellt undantages från skatteunderlaget. Resultatet därav

kan te sig mindre tillfredsställande. Om exempelvis ett fastighetsaktiebolag

före den 30 juni 1953 uppskrivit en sin fastighet mot ökning av aktiekapitalet

och gratisemission, kan bolaget tillgodoräkna sig ett högre avdrag för

bundet kapital, men kommer däremot oförändrat att räknas till last vid

fondskatteberäkningen fastigheten med dess gällande taxeringsvärde. Andelsägare

kan enligt förslaget få utlösa fastigheten till dess anskaffningsvärde,

i vilket fall fastighetens motvärde kommer att ingå i det beskattningsbara

beloppet med endast anskaffningsvärdet. Om man av aktiekapitalet vill

inräkna fondemitterat belopp i det beskattningsbara beloppet, är enligt kammarrättens

mening förutsättningen därför att man principiellt utgår från

att bolaget skall upplösas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att regeln att det bundna kapitalet

vid beskattningsårets utgång skall beräknas såsom avgående post vid

bestämmandet av det beskattningsbara beloppet, kommer att medföra betydande

inkonsekvenser. I vissa förvaltningsbolag har före återköpet av värdepapper,

som nedskrivits med betydande belopp, en uppskrivning skett till

anskaffningsvärdet. Den genom uppskrivningen framtagna vinsten har omedelbart

överförts till aktiekapitalet eller reservfonden. Dessa företag kommer,

framhåller länsstyrelsen, att erlägga lägre fondskatt än de företag, som

antingen ej verkställt nedskrivning å värdehandlingar eller låtit den vid

försäljningen framtagna vinsten kvarstå bland disponibla vinstmedel. Denna

olägenhet kommer enligt länsstyrelsen att elimineras, om det bundna kapitalet

i stället beräknas med utgångspunkt från den balansräkning, som fastställts

närmast före det beskattningsår, då aktieägarna först berättigades

att återköpa aktierna till bolagets anskaffningsvärde.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller, att anledning icke föreligger

att låta bestämmelserna om beräkning av beskattningsbart belopp få retroaktiv

verkan. Förbundet anser det under alla förhållanden icke vara rimligt

att låta retroaktiviteten sträcka sig längre tillbaka än till den tid, då

kommitténs förslag avgavs.

Riksskattenämnden, som förutsätter, att fondskatten icke skall få avräknas

såsom skuld vid bestämmandet av det till fondskatt beskattningsbara

beloppet, ifrågasätter om icke en direkt föreskrift härom är erforderlig, eftersom

bolag är skyldigt enligt aktiebolagslagen alt bland skulderna upptaga

det beräknade skattebeloppet.

Handelskammaren i Gävle säger sig förutsätta, att till skulderna får räknas

pensionsstiftelse och försäkringstekniskt beräknade pensionsförpliktelser.

Skånes handelskammare föreslår för fastighetsbolagens del en utvidgning

av den av kommittén föreslagna skattefriheten för det bundna kapitalet till

att gälla även reparationsfonder, i den mån dessa motsvaras av disponibla

medel. Handelskammaren anser det stötande, att medel, som på dylikt sätt

reserverats för reparationer av eu fastighet, skall göras till föremål för be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

skattning i förevarande ordning. Handelskammaren säger sig icke förbise,

att kontrollen i detta fall, där det icke gäller bundna fonder, kan möta vissa

svårigheter.

Ett liknande förslag framföres av handelskammaren i Gävle, som framhåller

att gällande byggnadsreglering och kreditrestriktioner under en följd

av år begränsat möjligheterna till större fastighetsreparationer. Detta har

gjort att vinstmedel i viss utsträckning ansamlats hos fastighetsbolagen

eller fastighetsföreningarna. Vid fondbeskattning enligt förslaget kommer

i vissa fall att uttagas fondskatt på uppskjutna reparationer, vilkas uppskjutande

staten själv funnit sig böra påtvinga företagen. På grund härav

yrkar handelskammaren, att om reparationsfonder finnes, dessa vid utköp

av fastighet bör frånräknas fastighetens saluvärde och att reparationsfond

ej inräknas i det beskattningsbara beloppet. Samma nedsättning i fastighets

utköpsvärde och i beskattningsbart belopp bör få ske även i andra fall av

eftersatta reparationskostnader.

Bestämmelsen att företag, som trätt i likvidation under åren 1952—1954,

äger påfordra att bundet kapital skall inräknas i det beskattningsbara beloppet

har föranlett vissa uttalanden.

Kooperativa förbundet anför sålunda, att denna bestämmelse i realiteten

innebär, att utskiftningsskatten för dessa företag sänks till 30 procent. Förslaget

förutsätter för sin tillämpning, att företaget trätt i likvidation under

nämnda tidsperiod, men att likvidationen ej avslutats före utgången av 1954.

Förslaget kan däremot icke tillämpas beträffande företag, som trätt i likvidation

och avslutat densamma under åren 1952—1954. Dessa företag får

därför erlägga utskiftningsskatt i vanlig ordning med 40 procent. I den mån

sådana likvidationer ägt rum och föranletts av en lojal strävan att avveckla

bolag ter sig denna omständighet som en orättvisa. Förbundet anser därför,

att bestämmelser bör införas, som medgiver, att åtminstone de upplösta företag,

som ännu ej taxerats till utskiftningsskatt eller där motsvarande beskattning

ännu ej skett hos delägare, kommer i samma förmånliga läge som

de företag, vilka påbörjat men ej avslutat likvidation före 1954 års utgång.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges industriförbund och Stockholms

handelskammare.

Även länsstyrelsen i Stockholms län har erinrat om de olikformiga verkningar,

som på grund av ifrågavarande bestämmelse kan inträda beträffande

eljest likartade företag. Enligt länsstyrelsens mening kan denna

ojämnhet i största utsträckning undgås, om efter omräkning enligt fondskattens

lindrigare bestämmelser överskjutande del av utskiftningsskatten

restitueras eller avkortas.

Svenska revisorsamfundet anför, att vid beräkningen av det beskattningsbara

beloppet hänsyn bör tagas till de förhållanden, som kan föreligga,

då ett bolag nödgats nedsätta sitt aktiekapital till täckande av förlust. Har

rörelsen därefter visat vinst, men endast lagstadgad avsättning till reserv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Mcij.ts proposition nr 187.

fond eller skuldregleringsfond sker, är det enligt samfundet tänkbart, att

bolaget nu har sparade vinstmedel till betydande belopp, ehuru summan

av dessa och det bundna kapitalet understiger det ursprungliga tillskjutna

aktiekapitalet. I här berörda fall har icke någon utskiftning skett, och om

bolaget genom fondemission ökar sitt kapital till det ursprungliga samt därefter

träder i likvidation, utgår ej någon utskiftningsskatt. Revisorsamfundet

finner det då icke heller rimligt att fondskatt uttages. Så bör enligt samfundet

icke heller ske i det fall, att uppkommen förlust täckts genom tillskott

av aktieägarna.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen om värdering av varulager har

länsstyrelsen i öslergötlnnds län anmärkt, att sa som kommitténs förslag utformats

i denna del ett företag, som normalt icke driver rörelse, kan förvärva

ett varulager och genom att skriva ned värdet å detsamma minska företagets

kapital. Den vinst, som senare uppkommer vid försäljning av det

nedskrivna lagret, täckes av en i motsvarande mån minskad nettointäkt för

det beskattningsår, då nedskrivningen skett. Länsstyrelsen anför, att även

om det icke är att befara att dylika transaktioner kommer att företagas i

någon större utsträckning, försiktigheten synes bjuda att icke göra bestämmelsen

undantagslös.

Gentemot den av kommittén föreslagna utformningen av bestämmelserna

i 4 § andra stycket om vad som skall räknas till bundet kapital riktar riksskattenämnden

den anmärkningen, att en tydligare åtskillnad bör göras

mellan vad som skall räknas till bundet kapital hos aktiebolag och hos föreningar.

Därvid bör tydligare markeras att skuldregleringsfond förekommer

endast hos aktiebolagen samt att beträffande föreningarna fråga endast är

om inbetalat insatskapital och om reservfond; någon ökning av insatskapitalet

hos föreningar i annan form än genom inbetalning av kapital lär lagligen

icke kunna förekomma. Å andra sidan torde det en gång inbetalade kapitalet

böra få i sin helhet upptagas som skuld även om det delvis förbrukats

och kapitalet av sådan anledning nedsatts.

Föreningen auktoriserade revisorer anför beträffande utformningen av

nyssnämnda stycke att det bör förtydligas så, att i fråga om avsättning till

reservfond eller skuldregleringsfond klart uttalas, huruvida bestämmelsen

avser avsättning för året utöver vad som är föreskrivet i lag eller bolagsordning,

eller om det belopp, som sammanlagt lägst skall avsättas, avses.

I anledning av det av kommittén föreslagna stadgandet i 5 § under 1), att

utdelning som skett senare än den 30 juni 1953 i vissa fall skall räknas såsom

tillgång hos det utdelande företaget, uppställer riksskattenämnden irkgan

hur ett skatteanspråk enligt nämnda punkt skall kunna realiseras i sådana

fall, då företaget upplösts efter den 30 juni 1953 men innan forordningen

om fondskatt trätt i kraft. Någon skyldighet för likvidatorerna att

innehålla medel eller alt ansvara för eu skatteskuld av detta slag lär under

sådana förhållanden icke föreligga. För att stadgandet i dylika fall icke skall

bli en bestämmelse utan reellt innehåll anser riksskattenämnden erforder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

ligt, att förhållandet regleras genom ett tillägg i anvisningarna till 5 §. Enligt

riksskattenämnden torde någon annan utväg då icke stå till buds än att

i dylika fall lägga betalningsskyldigheten på den som mottagit utdelningen.

Riksskattenämnden föreslår, att tillägget får det innehållet att, om på grund

av företagets upplösning fondskatten icke kan uttagas av bolaget eller likvidatorerna,

skatten skall kunna uttagas av den till vilken utdelningen lämnats.

I praktiken torde ett sådant stadgande få endast prohibitiv betydelse.

Sveriges advokatsamfund påpekar, att bestämmelserna i 5 § 1) icke bör

gälla, om för utdelningen uttagits kupongskatt, eftersom avsikten är att

träffa endast sådana fall, då utdelningen blivit obeskattad.

Riksskattenämnden anför, att det i kommitténs författningstext använda

uttrycket »som ej blivit skattskyldig för utdelningen såsom för inkomst

av kapital» kan få mindre önskvärda konsekvenser genom att det icke täcker

ett sådant förhållande som att utdelningen kvittats mot underskott å annan

förvärvskälla. Riksskattenämnden föreslår i stället formuleringen »utan att

skattskyldighet för utdelningen förelegat såsom för inkomst av kapital».

Departementschefen.

Storleken av den beskattning, som den föreslagna fondskatten skulle medföra

för företagen, beror icke endast av skattesatsens höjd utan röner självfallet

även påverkan av hur reglerna utformas för beräkning av det beskattningsbara

beloppet.

Med den uppläggning av fondskatten, som följer av en lagstiftning i enlighet

med vad jag i det föregående förordat, kan förutses att de fondbeskattade

företagen genomgående eller så gott som genomgående kommer

att upplösas under den tidsperiod, inom vilken fondbeskattade vinstmedel får

vid en utskiftning av företagets tillgångar avräknas. Härav följer att åtskilliga

av de intrikata och svårbemästrade detaljproblem, som kommittén med sin

uppläggning av ämnet och därigenom även remissinstanserna sökt lösa, i

huvudsak förlorar aktualitet. Det blir med andra ord av i viss mån underordnad

betydelse, om underlaget för fondbeskattningen i det särskilda fallet

blir något mindre eller något större, då det belopp som några år senare

tages till beskattning i samband med företagets upplösning röner en motsvarande

påverkan. Visserligen kan sägas, att ju mindre del av vinstmedlen som

iondbeskattas ju större blir beloppet av kvarstående obeskattade vinstmedel

och ju större kan då också intresset bli av att under tiden från fondbeskattningens

genomförande och fram till upplösningstillfället genom olika

manipulationer söka eliminera de obeskattade vinstmedlen. Denna olägenhet

tår emellertid accepteras, men torde — med hänsyn till redan vidtagna åtgärder

på beskattningsområdet — icke böra överdrivas. Det kan även förutses

att skatteflyktskommittén i sitt fortsatta arbete beaktar denna omständighet.

Det kan antagas, att berörda förvaltningsföretag själva i många fall önskar

det beskattningsbara beloppet så högt beräknat, att ytterligare beskatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

ning i samband med upplösningen i huvudsak undvikes. Reglerna bör såvitt

angår företag som trätt i likvidation år 1952 eller senare även så utformas att

detta önskemål från de skattskyldigas sida blir tillgodosett.

Vägledande för fondskattebestämmelsernas utformning i förevarande del

bör då bli, att det beskattningsbara beloppet icke skall fastställas till högre

belopp än det, som skulle gjorts till föremål för beskattning om företaget i

stället upplösts, med tillägg i förekommande fall av sådan utdelning som

enligt 5 § vid 1) skall räknas som tillgång vid fondskattetaxeringen. En

spärregel av sådan innebörd bör, i likhet med vad kommittén föreslagit,

upptagas i förordningen.

På av kommittén anförda skäl anser jag det emellertid icke görligt, att

även obligatoriskt fastställa det beskattningsbara beloppet enligt nyssnämnda

spärregel. Någon tvångsmässig fondbeskattning av de bundna vinstmedlen

torde icke böra med lagstiftningen åsyftas.

De regler, som kommittén förordat i avseende å beräkning av beskattningsbart

belopp, synes i allt väsentligt godtagbara. Vad främst kammarrätten

och länsstyrelsen i Malmöhus län invändningsvis häremot anfört, kommer

i huvudsak i ett annat läge med den av mig i det föregående förordade

principiella uppläggningen av avräkningsfrågan, åsyftande en snar upplösning

av företagen, och synes med hänsyn härtill icke behöva föranleda

någon ändring i författningsförslaget.

I anledning av vad som uttalats i några remissyttranden får jag anföra

följande.

Såsom riksskattenämnden påpekat bör fondskatten icke räknas såsom

skuld vid fastställande av beskattningsbart belopp. Ett stadgande härom

synes böra upptagas.

Handelskammaren i Gävle anser, att pensionsstiftelse och försäkringstekniskt

beräknade pensionsförpliktelser skall få avdragas vid beräkning

av beskattningsbart belopp. Härtill får jag anföra, att om företaget häftar

i skuld på grund av avsättning till pensionsstiftelse denna skuld blir i

förevarande sammanhang beaktad. Mer tveksamt är hur man bör bedöma

kapitalvärdet av pensionsförpliktelser och liknande, som företaget kan ha

iklätt sig men till säkerhet för vilka någon avsättning icke gjorts. Man är

här med andra ord inne på frågan vad som i förevarande sammanhang

menas med skuld. Kommittén har lämnat denna fråga öppen. För egen

del anser jag erforderligt med en klargörande bestämmelse, och denna bör

enligt min mening innehålla att om företaget lämnat bindande utfästelse

om pension eller liknande till anställd i företaget, som icke tillika är delägare,

kapitalvärdet av denna utfästelse bör räknas som skuld vid fastställandet

av beskattningsbart belopp.

I detta sammanhang bör följande fråga uppmärksammas. Genom eu betydande

avsättning till pensionsstiftelse under år 1954 skulle företag av

nu ifrågavarande slag kunna helt eller delvis frigöra sig från taxering till

fondskatt. Detta kan synas mindre betydelsefullt, nämligen om det kan

förutsättas att stiftelsens medel verkligen utbetalas såsom pensioner. Då

den pensionsberättigade merendels torde vara företagets ägare, kan man

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

icke med säkerhet utgå från att så blir fallet. Lagstiftningen om fondskatt

har då icke medfört annat resultat än att vinstmedlen i bolaget överförts till

en pensionsstiftelse, där de förblir stående för en obestämd framtid. Därav

följer vidare att något intresse av att upplösa företaget icke finnes.

Jag anser mig därför böra föreslå, att vid beräkning av till fondskatt

beskattningsbart belopp såsom skuld icke må anses annan under år 1954

verkställd avsättning till pensionsstiftelse än sådan, som uteslutande avser

annan anställd än den som är delägare i företaget och gentemot vilken bindande

utfästelse lämnats.

Vad härefter angår frågan om upplagda reparationsfonder bör få avräknas

såsom skuld, anser jag tillräckliga skäl för tillgodoseende av ett härom

uttryckt önskemål icke föreligga. Frågan torde emellertid vara av ganska

ringa innebörd, då det kan förutsättas att i det helt övervägande antalet

fall delägarna kommer att utnyttja den erbjudna möjligheten att utköpa

fastighet till anskaffningskostnad; sker detta elimineras ju även möjligheten

att utnyttja fonderna för reparationsändamål.

För att omöjliggöra att avdraget för bundet kapital i skatteflyktssyfte

ökas genom åtgärder efter den 30 juni 1953, föreslår kommittén vissa regler

i andra stycket av 4 §. Sålunda skall till bundet kapital vid taxering

till fondskatt icke räknas belopp, varmed aktiekapital eller insatskapital

efter nämnda dag ökats genom överföring av vinstmedel eller genom uppskrivning

av tillgång. Ej heller skall till bundet kapital räknas belopp, som

— utan att skyldighet därtill förelegat enligt lag, bolagsordning eller stadgar

■—• avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond efter nämnda datum.

Mot de sålunda föreslagna bestämmelserna har Sveriges fastighetsägareförbund

riktat den invändningen, att bestämmelserna ej bör få retroaktiv verkan

och i varje fall icke avse åtgärder, som vidtagits före den tidpunkt då

kommittéförslaget avlämnades. Enligt min mening är det emellertid, med

tanke på de möjligheter till transaktioner i skatteundandragande syfte

som kan ha stimulerats av skatteflyktskommitténs tillsättande, angeläget

att knyta beräkningen av det beskattningsbara beloppet till den av kommittén

föreslagna tidpunkten.

En viss omredigering synes dock böra göras i den av kommittén föreslagna

utformningen av andra stycket av 4 §, så att skillnaden mellan bundet

kapital hos aktiebolag och dylikt kapital hos ekonomiska föreningar tydligare

markeras. Vidare bör gälla att avsättning till reservfond eller skuldregleringsfond

efter den 30 juni 1953 må avräknas endast i den mån skyldighet

att göra sådan avsättning förelegat enligt lag eller enligt den 30

juni 1953 gällande lydelse av bolagsordning eller stadgar.

Genom den tidigare omnämnda bestämmelsen i 5 § 1) i kommitténs författningsförslag

har kommittén avsett att förtaga värdet för de skattskyldiga

av Lundintransaktioner efter den 30 juni 1953 och fram till tiden

för taxeringen till fondskatt. Utdelningar efter nämnda dag skall därför under

vissa förutsättningar inräknas i det till fondskatt beskattningsbara be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungi. Maj:ts proposition nr 187.

loppet. Jag förordar även för egen del att en sådan regel upptages. Såsom

riksskattenämnden anmärkt uppkommer emellertid särskilda problem, då

fråga är om företag som upplösts efter den 30 juni 1953 och före fondskatteförordningens

ikraftträdande. Härom må följande anföras.

Har företag som nyss sagts upplösts redan under år 1953, sker taxering

till utskiflningsskatt innevarande år enligt vanliga regler. Dessa numera

upplösta företag bör då år 1955 taxeras till fondskatt men allenast för beloppet

av i 5 § 1) omförmäld utdelning; den föreslagna författningstexten

får förtydligas i detta hänseende, vilket lämpligen synes kunna ske genom

ett tillägg till övergångsbestämmelserna. Har upplösningen skett under

1954, skall företaget — jag hänvisar härutinnan till vad jag tidigare anfört

— år 1955 taxeras till fondskatt under iakttagande bl. a. av bestämmelsen

i 5 § 1) varjämte samma år taxering till utskiftningsskatt i förekommande

fall skall ske.

Någon egentlig erinran att göra mot sådana konsekvenser av bestämmelserna

synes icke vara att framställa. Däremot kan, enligt vad riksskattenämnden

påpekat, uppkomma fråga om möjligheterna att realisera skatteanspråket.

Skulle medel icke finnas av företaget reserverade för detta ändamål,

får en prövning ske enligt allmänna regler om krav kan riktas mot

den, som tillskiftats företagets medel, eller mot likvidatorerna.

I anledning av vad Sveriges advokatsamfund anfört och även ur vissa andra

synpunkter bör en omformulering av den föreslagna författningstexten i

nu förevarande del göras.

Beträffande värdesättningen av tillgångarna och skulderna föreslår de sakkunniga,

att de värderingsregler som gäller vid förmögenhetstaxeringen regelmässigt

skall tillämpas. Dock skall varulager aldrig upptagas högre än

till det bokförda värdet och fordringar hos delägare i företaget i regel upptagas

till sitt kapitalbelopp även om de är räntelösa eller osäkra. Mot förslaget

härutinnan har i remissyttrandena icke framställts annan invändning

än att länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasatt, om icke bestämmelserna

om värdet å varulager kan leda till åtgärder i skatteundandragande syfte.

För egen del anser jag mig kunna förorda kommitténs förslag; även om den

av länsstyrelsen gjorda invändningen har visst fog för sig synes, som länsstyrelsen

också anfört, de åsyftade transaktionerna knappast kunna komma

att företagas i någon större utsträckning. Härtill kommer att en annorlunda

utformad regel skulle medföra betydande tillämpningssvårigheter.

Av det förut sagda framgår, att bundet kapital icke bör obligatoriskt inräknas

i beskattningsbart belopp. Kommittén har emellertid föreslagit, i

syfte att därmed stimulera till upplösning, att företag, som trätt i likvidation

efter utgången av år 1951 men före utgången av år 1954, skall äga påfordra

att bundet kapital inräknas i det till fondskatt beskattningsbara beloppet.

Godtages detta förslag, erhåller företagen en ytterligare lättnad i förhållande

till resultatet av en utskiftningsskattetaxering. Med hänsyn bland annat

till vad jag föreslagit därom att fondbeskattat belopp skall få avräknas

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

allenast i anslutning till upplösning, finner jag även för egen del rimligt att

den förordade rätten medges företagen. Jag får tillägga, att med sitt förslag

i förevarande del kommittén självfallet åsyftat allenast sådana efter den 31

december 1951 i likvidation anmälda företag, som icke upplösts vid det ifrågavarande

beskattningsårets utgång. I några remissyttranden har uttalats

önskemål om eu härmed likartad behandling av företag, som avslutat eller

avslutar likvidationen under tiden 1952—1954. Detta önskemål bör -— då

enligt vad förut framhållits det icke kan ifrågakomma att riva upp redan

fastställda taxeringar -— icke tillgodoses i vidare mån än då fråga är om

företag, som upplösts å sådan tid att härav föranledd taxering skall ske år

1955.

Svenska revisorsamfundet har berört det fall då ett företag, som tidigare

nödgats nedsätta aktiekapitalet för att täcka förlust, därefter ansamlat

vinstmedel utan att använda dessa för ökning av aktiekapitalet eller eljest

bundit vinstmedlen i fråga. Det av samfundet i samband härmed uttryckta

önskemålet om fondskattens beräkning är tillgodosett med regeln att det

till sådan skatt beskattningsbara beloppet normalt icke skall fastställas till

högre belopp än det varå utskiftningsskatt skulle ha beräknats.

I övrigt har jag intet att erinra mot vad kommittén i detta sammanhang

anfört.

VII. Avräkning för fondbeskattade vinstmedel vid taxering

av utskiftade medel.

Promemorian.

I promemorian har fondskatten betecknats som en förtida beskattning

av vinstmedel, som förutsättes så småningom komma att utdelas eller utskiftas.

Någon ny beskattning skulle följaktligen icke ske när en motsvarande

utdelning eller utskiftning framdeles kommer till stånd. Kommittén

anser i enlighet härmed, att efter taxering till fondskatt skattefrihet vid utdelning

och utskiftning i princip bör äga rum så länge icke summan av vad

som sålunda utdelas och utskiftas överstiger 70 procent av det till fondskatt

beskattningsbara beloppet, d. v. s. vad som återstår av de fondbeskattade

medlen sedan fondskatten betalts. Såvitt angår uttag av medel som normalt

skall tagas till beskattning hos delägarna, har kommittén emellertid främst

av praktiska skäl funnit sig icke kunna förorda att sådan skattefrihet får

åtnjutas under längre tid än fem år, räknat från slutet av det år som utgjort

beskattningsår vid fondbeskattningen. Efter utgången av nämnda tid

skall sålunda enligt kommitténs förslag skattefrihet föreligga endast vid utskiftning

från bolag, i vilket fall beskattningen sker icke hos delägarna

utan hos bolaget genom påföring av utskiftningsskatt.

Skatteflyktskommittén uttalar vidare, att i den mån ett fondskattetaxerat

företag lämnar utdelningar under nyssnämnda femårsperiod, dessa utdel
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

ningar skall anses ha skett med fondbeskattade medel så länge sådana medel

står till förfogande. Delägarna skall således icke kunna välja mellan att

låta ett visst års utdelning vara skattefri eller skatta för densamma och utnyttja

skattefriheten ett följande år. Om en sådan valrätt medgives, kommer

enligt vad i promemorian anföres taxeringsmyndigheternas möjligheter

att utöva kontroll över att gränsen för skattefria uttag ej överskrides att i

hög grad försvåras. Av samma skäl bör enligt kommittén ej heller den omständigheten,

att någon delägare till äventyrs redan enligt vanliga regler åtnjuter

skattefrihet för utdelningar, tillmätas betydelse vid föreskriven avräkning

av verkställd utdelning mot 70 procent av det till fondskatt beskattningsbara

beloppet.

I promemorian göres det uttalandet att med utdelning skall i detta sammanhang

förstås allenast i vederbörlig ordning beslutad utdelning, men icke

s. k. förtäckt utdelning. Som skäl härför anföres, att avräkningsförfarandet

blir alltför komplicerat, om hänsyn skall tagas även till törtäckt utdelning.

De föreslagna reglerna om skattefrihet för utdelning eller utskiftning,

som sker inom fem år efter beskattningsårets utgång, har i kommitténs författningsförslag

upptagits i första stycket av 6 § samt i anvisningarna till

samma paragraf.

Bestämmelserna om skattefrihet vid utskiftning av aktiebolag, som sker

senare än nyss sagts, har upptagits i andra stycket av 6 §. Enligt dessa

bestämmelser skall, som redan antytts, aktiebolag äga rätt till skattefrihet

för förut fondbeskattade medel även vid utskiftning å sådan tid. Detta gäller

dock endast i den mån något återstår outnyttjat av det belopp, som enligt

bestämmelserna i första stycket högst må skattefritt utbetalas till delägarna

i bolaget.

Det framhålles i promemorian att kontroll måste kunna utövas, att gränsen

för skattefria uttag av vinstmedel icke överskrides. Kommittén anser att

en sådan kontroll kan åstadkommas genom utbyggande av redan befintligt

kontrollsystem. Det föreslås sålunda att de kortregister, som för tillämpningen

av förordningen om utskiftningsskatt redan inom varje län finns

upprättade över aktiebolag inom länet, skall utnyttjas för införande av uppgifter

om gjorda utdelningar m. in. Vidare bör enligt kommittén utbyte av

vissa upplysningar äga rum mellan länsstyrelserna och kupongskattekontoret.

Bestämmelserna rörande denna kontroll har kommittén förutsatt skola

meddelas i administrativ ordning.

Kommittén uttalar, att det av praktiska skäl icke torde vara lämpligt att

kräva att taxeringsmyndigheterna ex officio skall iakttaga bestämmelserna

om skattefrihet för utdelning eller utskiftning i (i §. Kommittén bar i stället

ansett att det bör ankomma på den som vill komma i åtnjutande av skattefrihet

att göra framställning därom och därvid tillhandahålla erforderlig utredning

för sakens bedömande, särskilt beträffande frågan, huruvida gränsen

för skattefritt uttagande av vinstmedel redan uppnåtts eller ej. Det

torde kunna förväntas, att några svårigheter att förebringa sådan utredning

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr i87.

ej skall behöva uppstå för delägarna i de företag, varom här är fråga, eftersom

det fondbeskattade företaget i regel äges av en eller ett fåtal fysiska

personer.

Remissyttrandena.

Av vad jag förut anfört framgår, att åtskilliga remissinstanser, för att

upplösning av här avsedda företag i större utsträckning skall komma till

stånd, föreslagit, att avräkning av fondbeskattade vinstmedel bör få äga rum

allenast i samband med en taxering i anslutning till att det fondbeskattade

företaget upplöses. Jag får härutinnan hänvisa till den tidigare redogörelsen.

En dylik regel har i några remissyttranden ansetts lämplig, även av andra

skäl än det nyss nämnda.

Följande må här återgivas.

Landsorganisationen anför.

Med tanke på de skatteeftergifter som föreslagits synes det vara omotiverat

att ge de fondbeskattade företagen möjlighet att under en femårsperiod

göra avdrag med 70 % av det till fondskatt beskattningsbara beloppet

från de utdelningar och utskiftningar utöver återbäring av tillskjutna

belopp som skall uppges vid taxering till inkomstskatt, kupongskatt

eller utskiftningsskatt. En sådan regel kan medverka till att många företag

kommer att fortleva. Bestämmelserna i 6 § synes därför böra utgå, allra

helst som de företag som av olika skäl fyller en uppgift i näringslivet enligt

kommitténs förslag skall kunna erhålla dispens från erläggande av

fondskatt av riksskattenämnden.

Kammarrätten har funnit att åtskilliga olägenheter, till vilka jag senare

återkommer, är förenade med de föreslagna bestämmelserna i 6 §.

Kammarrätten utgår från att en förutsättning för införande av en fondskatt

bör vara, att genom fondbeskattning ej tas under beskattning sådan det

fondbeskattade företagets inkomst, som vid ordinarie taxering icke skulle

ha underkastats det andra ledet i dubbelbeskattningen på grund av att

inkomsten dessförinnan gått förlorad och följaktligen icke kunnat utdelas

eller utskiftas. Förslaget måste därför enligt kammarrättens mening få en

sådan utformning, att möjlighet till fullständig avräkning för fondbeskattningen

beredes vid blivande utdelning eller utskiftning. Såvitt kammarrätten

kunnat finna, kommer i det skick förslaget föreligger så icke att bli

fallet i alla lägen. Kommittén har förutsatt, att fall kan inträffa, då företag

icke inom den angivna tidrymden av fem år efter beskattningsårets

utgång till delägarna överfört ett sammanlagt belopp, motsvarande 70 procent

av det till fondskatt beskattningsbara beloppet. För sådana fall har

kommittén beträffande bolag föreslagit, att jämväl vid utskiftning, som sker

efter nämnda femårsperiods utgång, frihet från utskiftningsskatt skall kunna

äga rum. För att kravet på fullständig avräkning skall kunna fyllas, bör

enligt kammarrätten en motsvarande bestämmelse meddelas även beträffande

föreningar, i vad rörer delägares taxering såsom för inkomst av kapital

i samband med utskiftning. Kammarrätten anser av samma skäl erfor
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

79

derligt att förslaget kompletteras med ett restitutionsförfarande, varigenom

för det fall, att vid utskiftning utrymme för avräkning av outnyttjat belopp

icke finns, till företaget återbetalas däremot svarande fondskatt.

Kammarrätten har emellertid vidare framhållit att de med stadgandena

i 6 § förknippade olägenheterna möjligen kan i huvudsak undvikas, om avräkning

av det fondbeskattade beloppet får åtnjutas först i samband med

företagets definitiva upplösning. Detta förutsätter emellertid, att vid upplösningen

hos företaget kvarstår tillräckligt belopp att utskifta, utöver tillskjutet

belopp, så att utrymme finns för en avräkning. Kammarrätten anför

vidare, att för sådana fall då utrymme icke finns för avräkning möjligen

ett restitutionsförfarande bör ifrågakomma.

Riksskattenämnden, som förordat en omläggning av reglerna i 6 § för att

en avveckling av ifrågavarande förvaltningsföretag oftare skall komma till

stånd, anför att en sådan omläggning även är synnerligen önskvärd av

taxeringstekniska skäl. En avräkning av fondbeskattade belopp i den ordning

kommittén föreslagit förutsätter nämligen en omfattande registrering

beträffande de föreningar, som blivit föremål för beskattningen. Den korrespondens,

som förutsättes skola äga rum mellan länsstyrelserna och kupongskattekontoret

för att hålla erforderliga register aktuella, lär vidare

knappast komma att fungera tillfredsställande. Ett dylikt system blir i

praktiken tungrott och rymmer stora risker för ofullständiga och felaktiga

anteckningar. Däremot torde det vara praktiskt möjligt att på en gång taga

det fondbeskattade beloppet till avräkning vid utskiftning eller utdelning

i samband med företagens avveckling.

Riksskattenämnden uttalar vidare, att även för den frivilliga beskattning

av fonderade medel, som kan ske enligt kommittéförslaget, det är ett villkor

att beskattningen samordnas med en upplösning av företagen. Bestämmelsen

skulle eljest kunna användas uteslutande i skattelindringssyfte, exempelvis

i den formen att innehavaren av ett »vitt» holdingbolag — utan att

ha för avsikt att upplösa bolaget eller att omlägga dess verksamhet — låter

till sig överföra vinstmedel från bolaget mot erläggande av fondskatt till en

betydligt lägre skattesats än som eljest skulle träffat dylika utdelningar.

Några remissinstanser föreslår, att avräkningstiden skall förkortas.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att den föreslagna avräkningstiden

för utdelning, fem år, för taxeringsmyndigheterna kan medföra

en betungande utdragning av kontrollarbetet. Några större olägenheter för

företagen av en snabbare utdelning anser länsstyrelsen knappast behöva

befaras. Enligt länsstyrelsens åsikt kan tiden för den skattefria utdelningen,

utan att några berättigade anspråk på skäligt anstånd trädes för nära, förkortas

med tre år.

Jämväl kammarrätten har framhållit, att kontrollen över att skattskyldiga

icke obehörigen kommer i åtnjutande av skattefrihet för alt fungera på ett

betryggande sätt blir ganska betungande för vederbörande myndigheter.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har anmärkt, att med den av kommit
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

tén föreslagna formuleringen den situationen kan uppkomma, att vederbörande

företag eller delägare vinner nedsättning i inkomstskatt, utskiftningsskatt

eller kupongskatt, ehuru fondskatten kanske icke till någon del eller

i varje fall icke helt erlagts. Bestämmelserna kommer säkerligen att i

praktiken visa sig svårtillämpliga. Enligt länsstyrelsens mening bör i stället

för nedsättning av den inkomst, varå inkomstskatt etc. skall beräknas,

befrielse medgivas från fondskatt till den del som motsvaras av utdelat

eller utskiftat belopp. Härigenom försvinner visserligen det för upplösning

av företagen stimulerande moment, som ligger i möjligheterna till skattelättnad.

Med en lämplig avvägning av den tid, inom vilken avräkning skall få

ske, torde enligt länsstyrelsens mening företagen likväl finna med sitt intresse

förenligt att likvidera inom denna tid, enär eljest avräkningsrätten

helt går förlorad.

I det av kammarrätten avgivna remissutlåtandet beröres liknande problem.

Kammarrätten påpekar, att den i 6 § av kommitténs förslag avsedda

skattefriheten för utdelning förutsätter, att det utdelande företaget åsatts

taxering till fondskatt. Beräkningen av den skattefria utdelningens totalbelopp

torde förutsätta, att det utdelande företaget först blivit taxerat till

fondskatt och dess till sådan skatt beskattningsbara belopp fastställt. Kommittén

förutsätter, att i fall, som angives i 7 § sista stycket, företag skall äga

väcka fråga om befrielse från erläggande av fondskatt eller om restitution av

sådan skatt på den grund, att det till fondskatt beskattningsbara beloppet

enligt i författningsrummet angivna regler beräknats för högt. Konsekvensen

därav anser kammarrätten bli, ehuru därom intet utsäges i den föreslagna

lagtexten, att det utdelningsbelopp, för vilket skattefrihet åtnjutes,

skall i motsvarande mån reduceras. Ansökan om sådan befrielse från och

restitution av fondskatt må enligt förslaget göras ännu sex månader efter

taxeringsårets utgång. Vid denna tidpunkt kan redan taxeringsnämnd ha

medgivit skattefrihet för utdelning på grund av den taxering till fondskatt,

som ansökningen avser. Fondskattetaxering kan vidare efter besvär av högre

instans undanröjas eller nedsättas, efter det att vid inkomsttaxeringen

medgiven skattefrihet för utdelning, vilken skattefrihet sålunda blivit för

högt beräknad, vunnit laga kraft. Därest fråga uppkommer om taxering

till utskiftningsskatt av fondbeskattat aktiebolag, måste denna taxering

hållas öppen intill dess blivit genom lagakraftägande beslut fastställt dels

bolagets till fondskatt beskattningsbara belopp, dels ock i vad mån motsvarande

skattefri utdelning förekommit.

Kammarrätten har vidare ifrågasatt, om icke en bestämmelse bör införas

om att vid taxering till statlig förmögenhetsskatt i det fall, då den beskattningsbara

förmögenhetens belopp blir maximerat till trettio gånger den sammanräknade

nettoinkomsten, i denna inkomst skall inräknas på grund av

fondbeskattningen skattefri utdelning.

I det av kammarrätten avgivna remissyttrandet påpekas även, att fondskatten

i sådana fall, då preferensaktier förekommer i aktiebolag, kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Knngl. Maj.ts proposition nr 187.

komma att i olika grad inkräkta på utdelningen å de olika slagen av aktier.

Vid sådana tillfällen kommer måhända regelmässigt den preferensaktieägarna

garanterade utdelningen icke att lida inskränkning, medan fondskatten

kommer att beskära utdelningen till övriga aktieägare. Fondbeskattningen,

i och för sig, kan således komma att medföra en förskjutning av

värdeförhållandet mellan de olika slagen av aktier. Kammarrätten anser det

dock icke vara praktiskt genomförbart att genom en motsvarande gradering

av den mot fondskatten svarande skattefriheten för utdelning i alla situationer

uppväga denna värdeförskjutning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att särskild uppmärksamhet

bör ägnas åt det förhållandet att skattskyldig, som driver handel

med andelar och aktier, för närvarande äger vissa möjligheter att nedskriva

värdet å denna sin egendom med anlitande av mottagen utdelning.

Den av kommittén föreslagna skattefriheten bör enligt länsstyrelsen kompletteras

med en föreskrift om att skattefrihet för mottagen utdelning eller

utskiftning icke föreligger för aktiebolag eller förening, som driver handel

med andelar eller aktier.

Riksskattenämnden ifrågasätter, om icke bestämmelsen i 6 § andra stycket

enligt kommitténs förslag bör föranleda ett tillägg till förordningen om

utskiftningsskatt, i det att hänvisning från nämnda förordning bör göras

till förordningen om fondskatt.

Departementschefen.

Av skäl, som jag förut angivit, bör det icke komma i fråga att medgiva

avräkning av erlagd fondskatt annorledes än vid utskiftning i samband med

att vederbörande företag upplöses. Detta bör gälla i fråga om såväl aktiebolag

som ekonomiska föreningar. För att inom rimlig tid uppnå en önskvärd

avveckling av de av fondskatten berörda företagen och för att kontrollarbetet

för taxeringsmyndigheterna icke skall bli alltför betungande

bör föreskrivas, att avräkning får ske endast om upplösningen av företaget

ägt rum före utgången av år 1965.

Verkningarna av en sådan regel ställer sig något olika för bolag och föreningar.

Vad först angår bolag bör, då fråga uppkommer om taxering av bolaget

till utskiftningsskatt i samband med upplösning, 70 procent av det till fondskatt

beskattningsbara beloppet i princip behandlas såsom tillskjutet belopp

enligt 3 § utskiftningsskatteförordningen. Avräkningen kommer följaktligen

att påverka en taxering, som åsättes bolaget. I samband härmed

må erinras om den enligt 6 § utskiftningsskatteförordningen föreliggande

möjligheten till tvångstaxering av bolag, som oskäligt fördröjer likvidationen.

Sker sådan taxering kan någon avräkning därvid icke ifrågakomma. Det

kan följaktligen förutses att bolag icke kommer att oskäligt dröja med likvidationen.

När det gäller utskiftning av ekonomisk förenings tillgångar, sker be
G

Bihang till riksdagens protokoll 19öi. 1 sand. AV 187.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 187.

skattningen som förut framhållits icke hos föreningen utan hos delägarna.

Är utdelningen hänförlig till inkomst av kapital — och endast i dessa fall

bör någon avräkning ifrågakomma -— beskattas vad som vid föreningens

upplösning utskiftas utöver inbetald insats. Bestämmelserna härom återfinnes

i 38 § 1 mom. kommunalskattelagen. Avräkningen kommer alltså att

bli av betydelse för taxeringen av dem, som är delägare i föreningen vid

dennas upplösning. Det avsedda beskattningsresultatet nås med en föreskrift

av innebörd att med inbetald insats, som i nämnda författningsrum

avses, skall jämställas ett belopp motsvarande 70 procent av det till fondskatt

beskattningsbara beloppet. På varje delägare i föreningen får därvid

av sistnämnda belopp anses belöpa lika mycket som svarar mot hans andel

av insatskapital. Det bör uppmärksammas, att skattefri utskiftning av

vinstmedel, motsvarande vad som fondbeskattats, kan ske endast vid den

utskiftning som föranledes av företagets upplösning och alltså icke under tid

dessförinnan.

Nyss omnämnda avräkningsregler blir självfallet tillämpliga även vid sådan

taxering i anledning av företags upplösning, som skall verkställas samtidigt

med taxering till fondskatt.

Gentemot vad kammarrätten därutinnan framhållit får jag som min mening

uttala, att anledning icke kan anses föreligga till någon restitution av

fondskatt i sådant läge, då vid utskiftningstillfället fulla möjligheter att avräkna

de fondbeskattade vinstmedlen icke föreligger. Såsom kammarrätten

i ett annat sammanhang uttalat, kan fondskatten betraktas såsom en i efterhand

uttagen skatt på en utdelning, vilken tidigare bort verkställas. Hade

dessa vinstmedel vid ett tidigare tillfälle utdelats, skulle någon restitution

icke ifrågakommit av den anledningen att företagets fortsatta verksamhet

gått med förlust. Ett efterkommande av kammarrättens synpunkt skulle

för övrigt även komplicera förfarandet på ett icke godtagbart sätt.

Det kan tilläggas, att anledning icke heller finnes till antagande att den

av kammarrätten tänkta situationen verkligen skulle i någon nämnvärd

omfattning uppkomma. Här ifrågavarande företag lärer tillse, om icke på

annat sätt så genom en omedelbar likvidation, att den medgivna avräkningsrätten

blir i förekommande fall utnyttjad.

Tillräckliga skäl synes knappast föreligga för den av kammarrätten ifrågasatta

bestämmelsen, att vid tillämpning av regeln i 9 § tredje stycket förordningen

om statlig förmögenhetsskatt i den sammanräknade nettoinkomsten

skulle inräknas på grund av fondbeskattningen skattefri utdelning. En

sådan regel skulle troligen få ringa betydelse under det enda år, varom

fråga är.

Om än den av mig förordade avräkningsregeln undanröjer åtskilliga av

de komplikationer, som följer av kommitténs förslag i denna del, kvarstår

likväl de problem rörande sambandet mellan fondskatten, å ena sidan,

samt inkomst- och utskiftningsskatterna, å andra sidan, som kammarrätten

pekat på. Liknande problem uppkommer i avseende å rätten att utan be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

skattningskonsekvenser utköpa tillgångar från företaget till lägre pris än saluvärdet.

Jag avser att behandla dessa frågor i ett senare sammanhang.

I anledning av vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört rörande

det fall, då företagets ägare är någon som driver handel med aktier eller andelar,

må följande anföras.

Av det utav mig förordade avräkningsförfarandet följer, då det upplösta

företaget är en förening, att vid beräkning av inkomst av kapital skattefrihet

medges för ett belopp motsvarande 70 procent av vad som fondbeskattats.

Skall mottagaren enligt allmänna regler skatta för utdelning såsom

för inkomst av rörelse erhålles icke någon skattelindring. Denna konsekvens

överensstämmer med vad länsstyrelsen förordat och ligger i linje

med beskattningsreglernas utformning i jämförbara fall. Är det upplösta

företaget ett bolag, som åsättes taxering till utskiftningsskatt, får frågan

huruvida mottagaren av det utskiftade beloppet skall skattläggas för detsamma

bedömas enligt allmänna regler.

Med hänsyn till den speciella karaktären och begränsade giltighetstiden

av de i det föregående berörda bestämmelserna rörande taxeringen till inkomstskatt

och utskiftningsskatt i vissa fall finner jag det godtagbart att

upptaga dessa bestämmelser i förordningen om fondskatt. Att för detta

fall ändra kommunalskattelagen eller utskiftningsskatteförordningen finner

jag alltså icke böra ske.

De av mig förordade reglerna för avräkningsförfarandet medför ett väsentligt

mindre kontrollarbete från taxeringsmyndigheternas sida än kommitténs

förslag. I fråga om bolag bör gälla att myndigheterna, för framtida

bruk i samband med taxeringen till utskiftningsskatt vid bolagets upplösning,

gör en anteckning i det redan förefintliga registret om storleken av

det vid taxeringen till fondskatt fastställda beskattningsbara beloppet. Även

i fråga om ekonomiska föreningar kan finnas lämpligt med en motsvarande

anteckning. När ekonomisk förening utskiftar fondbeskattade vinstmedel,

bör det ankomma på den skattskyldige att styrka skattefriheten för mottagna

medel. Föreningen kan här tänkas lämna erforderlig medverkan. Läget

skiljer sig f. ö. icke mer väsentligt från det redan nu gällande, där den skattskyldige

har att utreda hur mycket av utskiftat belopp som är att anse såsom

återbäring av insats.

I den mån så finnes erforderligt torde föreskrifter få meddelas i administrativ

ordning.

VIII. Rätt att utköpa tillgångar till anskaffningskostnad, m. m.

Promemorian.

Av skäl, för vilka redogörelse lämnats i den allmänna motiveringen, har

skatteflyktskommittén föreslagit, att delägare i företag, som skall erlägga

fondskatt, skall äga rätt utköpa egendom från företaget till anskaffningskostnaden

utan alt detta i förekommande fall skall skattemässigt bedömas

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kiingl. Maj:ts proposition nr i87.

såsom förtäckt utdelning. Kommitténs förslag härom, vilket återfinnes i 7 §

och anvisningarna till samma paragraf, har utformats i nära anslutning till

motsvarande stadganden i övergångsbestämmelserna till 1951 års ändringar

i 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt.

Därest utköpet sker från ett bolag som trätt i likvidation skulle överlåtelsen

möjligen kunna anses innefatta förtäckt utskiftning, med påföljd att

bolaget finge betala utskiftningsskatt för övervärdet. Detta har kommittén

funnit vara inkonsekvent och därför föreslagit en uttrycklig bestämmelse

till förebyggande av sådan tillämpning. Vidare föreslår kommittén, likaledes

i överensstämmelse med nyssnämnda övergångsbestämmelser, att om

delägaren avyttrar den utköpta egendomen, tidpunkten för företagets förvärv

av densamma skall vara avgörande för frågan, huruvida realisationsvinstbeskattning

skall inträda eller ej.

Kommittén har, som tidigare anförts, funnit att föremål för utköpsrätt vid

fondbeskattning bör vara all sådan egendom som utgör föremålet för vederbörande

företags förvaltningsverksamhet, vare sig denna egendom består i

aktier eller andelar eller t. ex. i fastighet eller obligationer.

Kommitténs förslag innefattar härutinnan således en avvikelse mot vad

som gäller enligt 1951 års övergångsbestämmelser, enligt vilka utköpsrätten

omfattade allenast aktier och andelar.

Med denna utgångspunkt har kommittén av praktiska skäl funnit lämpligast,

att ingen begränsning överhuvud göres i fråga om utköpsrättens omfattning.

Enligt förslaget föreligger sålunda ej hinder mot utköp även av

exempelvis möbler och andra inventarier. Formellt avser utköpsrätten jämväl

varulager i rörelse. Kommittén utgår emellertid från att vid förvärv av

sådant varulager frågan om beskattning såsom för förtäckt utdelning eller

om realisationsvinstbeskattning vid senare avyttring knappast kan bli aktuell.

Om varulager är bokfört till lägre belopp än utköpspriset, får företaget

skatta för skillnaden såsom för vinst å rörelsen.

I promemorian beröres frågan huru skall förfaras, då utköp sker till pris

som är lägre än företagets anskaffningskostnader. Härom anföres i promemorian.

Fn fråga av visst intresse är, vilka konsekvenser i beskattningshänseende

som skall följa, om utköp sker till pris som understiger företagets anskaffningskostnad.

Denna fråga beröres icke i övergångsbestämmelserna till 1951

års ändringar i 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig

inkomstskatt. Ej heller innehåller motiven till dessa övergångsbestämmelser

något uttalande i ämnet. Med hänsyn härtill kunde det måhända göras

gällande, att nämnda övergångsbestämmelser skall tolkas så, att vid utköp

till pris under anskaffningskostnaden reglerna om skattelättnader blir helt

otillämpliga. Följden skulle då bli, att delägaren bleve inkomstbeskattad för

hela skillnaden mellan utköpspriset och egendomens verkliga värde samt

ginge förlustig rätten att vid framtida avyttring räkna företagets förvärv som

sitt eget. Detta skulle enligt kommitténs mening vara obilligt. Särskilt stötande

skulle ett sådant resultat te sig, om utköpspriset endast obetydligt

understiger anskaffningskostnaden medan marknadsvärdet kanske, är avsevärt

större, eller om avsikten varit att göra utköp till anskaffningskostnaden

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj. ts proposition nr 187.

85

men utköpspriset kommit alt sättas för lågt på grund av misstag i fråga om

anskaffningskostnadens storlek. Det riktiga synes vara att i nu åsyftade fall

delägaren skall vara skyldig att skatta såsom för förtäckt utdelning allenast

för skillnaden mellan utköpspriset och företagets anskaffningskostnad. Vad

angår läget vid framtida avyttring av egendomen skulle det måhända vara

mest konsekvent att anse egendomen vara till en del förvärvad vid tidpunkten

för företagets förvärv av densamma och till återstående del vid utköpet.

Tillräckliga fiskaliska skäl att tillämpa ett så invecklat beräkningssätt torde

emellertid ej föreligga. Av praktiska hänsyn bör därför det för låga utköpspriset

icke föranleda avsteg från regeln att delägaren äger räkna företagets

förvärv som sitt eget.

Bestämmelser av nyss angiven innebörd har upptagits i kommitténs förslag

till anvisningar till 7 §.

Kommittén har också föreslagit, att i anvisningarna till 7 § skall intagas

bestämmelser, hur anskaffningsvärdet för fastighet skall beräknas. Kommittén

uttalar, att eftersom de flesta av de fastighetsföretag, varom nu är fråga,

torde ha innehaft sina fastigheter i flera tiotal år, det ofta måste vara förenat

med stora svårigheter att fastställa, vilka kostnader som efter anskaffningen

nedlagts på förbättringar, vilka värdeminskningsavdrag som åtnjutits

o. s. v. Kommittén anför att en fullständig utredning härom säkerligen i regel

skulle kräva ett omfattande och tidsödande arbete. Kommittén föreslår,

för att underlätta taxeringsmyndigheternas arbete, att man vid beräkningen

av fastighets anskaffningsvärde skall bortse från allt annat än inköpspriset

och kostnaderna för sådana mera betydande förbättringar, om vilka upplysning

relativt lätt kan vinnas. Detta innebär såtillvida en nackdel för den enskilde,

att avdrag ej kommer att ske för värdeminskning, men å andra sidan

erhåller han en förmån genom att hänsyn ej heller tages till lagfarlsstämpel

och mindre förbättringsarbeten. I författningstexten har den föreslagna

grundsatsen uttryckts så, att såsom anskaffningskostnad för fastighet skall

anses erlagd köpeskilling eller motsvarande valuta ökad med kostnaden för

mera väsentliga förbättringar av värdehöj ande natur.

I promemorian har något berörts frågan om verkningarna av att taxering

till fondskatt undanröjes. Kommittén framhåller, att om sådan taxering undanröjes

efter besvär, därför att företaget befinnes icke vara skattskyIdigt

enligt 1 §, förutsättning ej längre föreligger för att delägare, som enligt bestämmelserna

i 7 § utköpt egendom till lägre pris än verkliga värdet, skall

gå fri från inkomstskatt för förtäckt utdelning. Kommittén anser att det bör

åligga taxeringsintendenterna att, om fondskattetaxering överklagas med yrkande

om undanröjande på nyss angiven grund, genom reservationsbesvär

hålla talan mot inkomsttaxeringen öppen. Vill delägaren i fall som nu avses

låta utköpet gå tillbaka, bör det stå honom fritt. Uttryckligt stadgande härom

har icke ansetts erforderligt.

Beträffande tidpunkten för verkställande av utköp framhåller kommittén

att det är önskvärt att den, som vill begagna sig av inköpsrätten, gör detta

innan taxering till fondskatt äger rum. Kommittén har emellertid ansett ut
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

köpsrätten böra få begagnas även efter det fondskattetaxering skett, men

förvärvet skall ske före utgången av taxeringsåret.

Det förhållandet att utköp kan ske även efter beskattningsårets utgång

har nödvändiggjort vissa regler för beräkningen av beskattningsbart belopp.

I balansräkningen vid utgången av beskattningsåret, vilken balansräkning

skall ligga till grund för fondskattetaxeringen, skall den utköpta tillgången

redovisas. Sker utköp först efter beskattningsårets slut, påverkas ej balansräkningen,

och vid beräkningen av det till fondskatt beskattningsbara beloppet

konnner den utköpta egendomen att upptagas till fulla marknadsvärdet.

Om ej annat föreskrives kommer följaktligen fondskatt att utgå jämväl för

den värdestegring egendomen i fråga undergått medan den befunnit sig i företagets

ägo. Eftersom syftet med utköpsrätten därmed skulle förfelas föreslås

i promemorian, att i fall som nyss sagts företaget skall äga påfordra att

fondskatt skall utgå med allenast det belopp vartill den skulle ha fastställts,

om utköpet skett sista dagen av beskattningsåret. Har taxering till fondskatt

ännu ej åsatts när utköpet sker, bör lämpligen framställning om sådan skattenedsättning

göras till vederbörande taxeringsnämnd. Därest taxering redan

ägt rum, skall däremot enligt förslaget rättelse ej sökas i vanlig taxeringsväg,

utan företaget hänvisas i stället att hos prövningsnämnden göra framställning

om skattebefrielse. Anledningen härtill är, att skattenedsättning på

grund av efterhandsutköp ej påverkar övriga delar av fondskattetaxeringen.

Beräkningen av det belopp, varmed nedsättning av skatten skall ske, bereder

ej heller några svårigheter. Det skall fastställas till 30 procent av skillnaden

mellan utköpspriset och det värde, vartill den utköpta egendomen

upptagits vid fondskattetaxeringen.

Eftersom skattebefrielsen vid efterhandsutköp icke grundas på någon omständighet

som kan läggas taxeringsmyndigheterna till last, bör enligt kommitténs

mening ränta ej utgå å medel som restitueras på grund av beslut om

sådan befrielse.

Remissyttrandena.

Den föreslagna rätten till utköp har av åtskilliga remissinstanser ansetts

vara en avsevärd förmån.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att reglerna om utköpsrätt

för delägarna synes medföra fördelaktiga villkor för delägaren samt

ställer sig gynnsammare för företaget än en upplösning, där utskiftningsskattens

regler skulle gälla.

Skånes handelskammare uttalar, att de hittillsvarande reglerna omöjliggjort

eller väsentligt försvårat övergången från indirekt till direkt ägande

av förvaltningsföretags förmögenhetsobjekt. Tack vare utköpsrätten, vilken

handelskammaren ser som en integrerande del av den föreslagna skatteformen,

möj liggöres att delägare i förvaltningsföretag kan övertaga företagets

egendom utan att bli inkomsttaxerad för den till följd av penningvärdesförsämringen

inträdda ökningen av egendomens värde.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kurujl. Maj.ts proposition nr 187.

Sveriges advokatsamfund anmärker, att i många fall hinder kan föreligga

mot utköp. Så kan vara fallet om någon av delägarna i bolaget är utländsk

medborgare eller bosatt i utlandet. Om aktier, som skall utköpas, är förenade

med bembudsskyldighet, kan vidare utköp försvåras eller omöjliggöras.

Vidare påpekar samfundet att för utköp av skogsfastighet eller annan

jordbruksfastighet erfordras att lantbruksnämnd ger sitt tillstånd, vilket

torde ske endast om köparen är jordbrukare.

Jag övergår härefter till att redogöra för de invändningar av mer speciell

karaktär, som från remissmyndigheternas sida riktats mot utformningen av

den föreslagna utköpsrätten.

Kammarrätten anser, att rätten till utköp bör begränsas till sådana tillgångar,

vilka uteslutande är föremål för företags förvaltande verksamhet.

Kammarrätten anför härom.

I 7 § av förslaget regleras den av kommittén föreslagna rätten till skattefritt

uttag av värdestegringsvinst å fondskatteskyldigt företags tillgångar.

Såsom förut antytts, kan avgränsningen av förvaltningsföretag, som avses

med den föreslagna lagstiftningen, ofta vara oklar. Till förvaltningsföretag,

som faller under lagstiftningen, lärer i undantagsfall kunna komma att hänföras

företag, som äga rena rörelsetillgångar, i vilka ligga värdestegringsvinster

(jämför RÅ 1945 ref. 10). Såsom förut framhållits, synes det i och

för sig icke möta något hinder för ett rörelseföretag, som tillika är familjeföretag,

med betydande värdestegringsvinster i sina rörelsetillgångar, att

övertaga andelarna i ett förvaltningsföretag och överföra rörelsetillgångarna

till detta efter beträffande lagerlillgångar deras bokförda värden och beträffande

inventarier deras skattemässiga restvärden, för att därefter avveckla

värdestegringsvinsten genom att delägare uttager dessa tillgångar skattefritt

enligt 7 § av förslaget. Sådana transaktioner skulle ställa sig förmånliga

i synnerhet beträffande företag med lång lagerhållning, där lagret undergått

värdestegringar, t. ex. byggnader i byggnadsrörelse, tomtmark i jordstyckningsrörelse,

patenter, mineraltillgångar o. s. v., samt beträffande företag,

i vilka värdeminskningen å inventarierna genom slitning uppvägts av

värdestegring genom penningvärdets fall eller liknande omständigheter, såsom

fallet understundom kan vara beträffande fartyg, dyrbarare maskinutrustning

o. d. Om rörelsetillgångar, vilka sålunda via ett förvaltningsföretag

uttagits, av delägaren säljas efter utgången av 5 år, då fråga är om lös egendom'',

eller 10 år,‘ då fråga är om fast egendom, efter det förvaltningsföretaget

förvärvat desamma, skulle, då delägaren, som utlöst dem, icke driver rörelse,

hela värdestegringsvinsten kunna skattefritt överföras på honom. Det

synes icke påkallat att i en lagstiftning, som i övrigt har avseende å förvaltningsföretag,

inrymma skattefri avveckling av värdestegringsvinster å dylika

tillgångar. Av sådan anledning synes rätten till dylik avveckling böra uttryckligen

inskränkas till sådana tillgångar, vilka äro uteslutande föremål

för företagets förvaltande verksamhet. Möjligen kan det finnas anledning

att, till förhindrande av transaktioner av nyss antydd art, inskränka rätten

ytterligare till att avse endast dylik förvaltad egendom, som företaget förvärvat

före den 1 juli 1952. Om detta datum väljes såsom det avgörande,

lärer i allmänhet mot de år 1953 avlämnade självdeklarationerna och de

räkenskaper, som ligga till grund för dessa, kunna verkställas kontroll till

förhindrande av alt genom antedatering av förvärv bestämmelsen kringgås.

Eu inskränkning av rätten alt skattefritt avveckla värdestegringsvinster å

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

tillgångar till sådana, som förvärvats före den 1 juli 1952, lärer icke innebära

någon nämnvärd beskäring av avvecklingsrätten i fråga om verklig förvaltningsegendom,

då sådan i allmänhet icke lärer kunna ha efter nämnda

tidpunkt undergått någon nämnvärd värdestegring.

Flera remissinstanser har befarat, att svårigheter uppkommer då det gäller

att bestämma anskaffningskostnaden för utköpt fastighet.

Riksskattenämnden uttalar, att det i många fall torde ställa sig svårt för

de skattskyldiga att förebringa utredning om anskaffningskostnaden för fastigheter,

som utköpes med stöd av de föreslagna bestämmelserna i 7 §. Särskilt

gäller detta fastighetsföreningarna, för vilka någon bokföringsskyldighet

icke förelegat under tidigare år. I åtskilliga fall har dessa föreningar bildats

redan i samband med förvärvet av den tomt, varå byggnad sedermera

uppförts. Föreningen har då själv byggt fastigheten och någon uppgift om

anskaffningskostnaden kan icke erhållas av lagfartshandlingar e. d. Om

andelarna sedermera bytt ägare ett flertal gånger, finns vanligen icke heller

några räkenskaper i behåll. Med hänsyn härtill anser riksskattenämnden,

att en hjälpregel bör ges för fastställande av anskaffningsvärdet i sådana

fall, då det på grund av särskilda förhållanden icke är möjligt att förebringa

utredning om anskaffningskostnaden. Riksskattenämnden föreslår, att anskaffningskostnaden

för dessa fall får bestämmas till 1945 års taxeringsvärde

med tillägg för de mera väsentliga förbättringskostnader, som därefter

nedlagts på fastigheten. Möjligen bör denna regel dock vara försedd med en

föreskrift att värdet icke härigenom får beräknas lägre än till vad som

skäligen kan antagas motsvara anskaffningskostnaden vid förvärvet av fastigheten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att det kan bli vanskligt

att göra skillnad mellan rena uppskrivningar, som ägt rum under en

fastighets bestånd, och sådana höjningar i bokföringsvärdena, som motsvaras

av värdeförbättringar å fastigheten. Det torde därför enligt länsstyrelsens

mening i många fall bli nödvändigt, att pröva läget mera schablonmässigt.

Länsstyrelsen uttalar, att det, eftersom rätten att göra uttag till lägre

belopp än fastighetens taxeringsvärde beskattningsmässigt framstår såsom

en förmån för företaget, synes naturligt, att bevisbördan får ligga på företaget,

om detta vill påstå, att anskaffningsvärdet i ett aktuellt fall understiger

det bokförda värdet.

Jämväl länsstyrelsen i Östergötlands län understryker svårigheterna för

beskattningsmyndigheterna att beräkna anskaffningskostnaden för fastighet

och att påvisa sådana kostnader för förbättringsarbeten, som bör inräknas i

anskaffningskostnad. Länsstyrelsen anser att såsom anskaffningskostnad

skall räknas bokförda värdet med avdrag för uppskrivningar med anledning

av höjda taxeringsvärden. Länsstyrelsen riktar i detta sammanhang uppmärksamheten

på att köpare av andelarna i en fastighetsförening icke sällan

torde ha uppskrivit fastigheten till ett belopp motsvarande köpeskillingen

för andelarna samtidigt som föreningens bokförda skulder höjts med motsvarande

belopp. Länsstyrelsen finner det otillfredsställande, att i sådana

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

89

fall fastighetens värde beräknas till det ursprungliga anskaffningsvärdet för

föreningen och samtidigt avdrag medgives för fiktiva skulder. Även i detta

fall torde beskattningsinyndigheterna inånga gånger få svårt att visa att

dylika transaktioner vidtagits.

Handelskammaren i Gävle har uttalat, att inventarier och maskiner vid

utköp bör kunna överlåtas till med värdeminskningsavdrag nedskrivet belopp.

Föreningen auktoriserade revisorer fäster uppmärksamheten på att fall

kan förekomma, då fysiska personer via ett moderbolag är ägare till ett företag,

som har att erlägga fondskatt. Föreningen anser, att förslaget bör kompletteras

med bestämmelser, som möjliggör, att sådana fysiska personer kan

komma i åtnjutande av de lättnader i beskattningen, vilka reglerna om utköp,

respektive avräkning från utdelning eller utskiftning av erlagd fondskatt

avsett att åvägabringa.

Sveriges advokatsamfund uttrycker önskemål om ett klarläggande, att då

äganderätt i kedja föreligger, utköip får ske av vilket led i kedjan som

helst och alltså även av de fysiska personer, som i sista hand är indirekta

ägare till ett holdingföretags tillgångar.

I de remissyttranden, som avgivits av länsstyrelsen i Stockholms län, Föreningen

auktoriserade revisorer, Sveriges industriförbund och Stockholms

handelskammare, har föreslagits att vid beräkning av skattepliktig realisationsvinst,

som uppkommit för det fondbeskattade företaget i samband med

utköp av fastighet, hänsyn icke skall tagas till återvunna värdeminskningsavdrag.

Nyssnämnda länsstyrelse framhåller, att bestämmelserna i kommunalskattelagen

om tillägg för återvunna värdeminskningsavdrag vid beräkning av

skattepliktig realisationsvinst kan medföra att sådan vinst uppstår även om

köpesumman vid utköp icke överstiger anskaffningskostnaden. Länsstyrelsen

anför, att då ett sådant resultat ej torde överensstämma med förslagets

grunder, kan ifrågasättas att komplettera de schematiska reglerna om beräkning

av fastighetens anskaffningskostnad med ett uttryckligt stadgande om

att ett belopp, motsvarande återvunna värdeminskningsavdrag, i förekommande

fall ej skall inräknas i företagets skattepliktiga intäkt. Man kan i

stället beskatta delägare, som får räkna tidpunkten för sitt förvärv av fastigheten

till den dag företaget förvärvat densamma, därest han i sin tur säljer

fastigheten med realisationsvinst, för även de värdeminskningsavdrag

företaget åtnjutit. Länsstyrelsen har dock funnit att det i praktiken torde

ställa sig alltför omständligt att effektivt kontrollera en sådan bestämmelses

efterlevnad.

Föreningen auktoriserade revisorer har alternativt föreslagit, att den skattskyldige

skall äga påfordra, att vid utköp skall från anskaffningsvärdet få

avräknas högst de sista tio årens värdeminskningsavdrag.

Ett dylikt förslag har framlagts jämväl av Skånes handelskammare.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kangl. Maj.ts proposition nr 187.

Föreningen auktoriserade revisorer har föreslagit, att befrielse från skyldighet

att erlägga lagfartsstämpel m. in. beviljas i sådana fall, då fastighet

utköpes enligt fondskatteförordningens bestämmelser. Föreningen anför, att

om lagfartsstämpel skall utgå vid fastigheternas överflyttande på delägarna,

detta många gånger kommer att utgöra ett allvarligt hinder mot en likvidation.

Icke minst med hänsyn till rådande kreditrestriktioner torde det vara

förenat med stora svårigheter att framskaffa det belopp, som erfordras för

lagfartsstämpelns gäldande. Föreningen erinrar jämväl om att i den utredning,

som föregick lagstiftningen om ekonomiska föreningar (SOU 1949: 17),

den uppfattningen framfördes, att lagfartsstämpel icke skulle uttagas vid fastighetsförvärv

i samband med fusion av föreningar. Vidare erinras om att

bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 20/1952

framhållit, att frågan om lagfartsstämpel vid fusioner bör utredas, och rekommenderat,

att bestämmelserna i stämpelförordningen erhåller en sådan

utformning, att de icke motverkar ur olika synpunkter önskvärda fusioner.

Förslag av nyss angiven innebörd har jämväl framlagts av Sveriges advokatsamfund,

som tillika föreslår motsvarande frihet från fondstämpel eller

liknande omsättningsskatter vid utköp av aktier och vissa andra tillgångar.

I flera remissyttranden har gjorts gällande, att vissa lättnader bör vid

fondskattetaxering beredas sådana företag, i vilka delägarna under senare

år utköpt fastigheter för en köpeskilling som överstiger anskaffningskostnaden

för företaget.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller sålunda, att reglerna om utköpsrätt

med hänsyn till kommitténs utgångspunkt blivit alltför snävt utformade.

Förbundet uttalar, att eftersom formen av fastighetsförening såsom

förvaltningsorgan kommit att framstå såsom alltmer olämplig har under senare

år ofta förekommit, att delägarna låtit föreningen sälja sin fastighet

till delägarna själva eller till andra personer. I sådant fall har såsom köpeskilling

i regel satts senast gällande taxeringsvärde, vilket varit nödvändigt

för att transaktionen icke skolat få någon innebörd av förtäckt utdelning. I

sådana fall har, i den mån taxeringsvärdet varit högre än anskaffningsvärdet

eller bokföringsvärdet, i föreningen uppkommit en fiktiv bokvinst. Även om

denna antages motsvara allenast skillnaden mellan det senast fastställda och

det förut gällande taxeringsvärdet, bär föreningens behållning kommit att

väsentligt ökas. Enligt förbundets mening utgör denna del av sådan förenings

behållning i själva verket allenast ett inflationsvärde, som icke rimligen bör

beskattas. Det torde nämligen vara uppenbart, att denna del av behållningen

alls icke har karaktären av uppsamlade vinstmedel, som tidigare bort beskattas.

Förbundet erinrar vidare om de uttalanden, som i propositionen nr 182/

1951 gjorts beträffande det av 1944 års allmänna skattekommitté framlagda

förslaget att utköpsrätt skulle föreligga även för fastigheter. Redan före 1951

förekom ej sällan utköp av fastigheter från fastighetsföreningar. Den avvisande

inställning, som i propositionen intogs gentemot skattekommitténs

förslag, ledde till att ägare av fastighetsföreningar i än större omfattning

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

började överväga möjligheterna att avveckla sina föreningar, därvid första

steget blev att de köpte ut fastigheterna till taxeringsvärdet. Sådana delägare

har genom dessa åtgärder endast följt de linjer, som utstakats för att

nå det mål, som tydligen allmänt anses önskvärt, nämligen att föreningar

av ifrågavarande slag skall försvinna. Förbundet anser därför skäligt, att

dessa delägare icke kommer i sämre läge än de delägare, som hittills icke

köpt ut någon fastighet, men som enligt kommitténs förslag får köpa ut en

tillgång efter föreningens anskaffningsvärde. För alt genomföra detta bör en

delägare, som utköpt fastighet från ett av honom ägt företag, lämna uppgift

om företagets anskaffningspris för den överlåtna tillgången och det värde,

efter vilket tillgången utköpts. Skillnaden mellan dessa båda belopp bör avräknas

vid bestämmande av det vid taxering till fondskatt beskattningsbara

beloppet.

Förslag av nyssnämnda innebörd framföres också av handelskammaren

i Gävle och Sveriges advokatsamfund ävensom av Sveriges industriförbund

och Stockholms handelskammare, vilka organisationer tillika påpekat att för

vinnande av det avsedda syftet erfordras en bestämmelse, enligt vilken i 6 §

meddelade stadgande om rätt att skattefritt utdela eller utskifta 70 % av

det till fondskatt beskattningsbara beloppet, förklaras jämväl skola gälla ett

belopp, motsvarande hela det sålunda medgivna avdraget, da ju detta belopp

kommit att ingå bland tillgångarna, ehuru så enligt grunderna för den föreslagna

fondskatten icke bort ske. Efter denna justering av förslaget uppstår

samma beskattningseffekter, vare sig fastigheten utköpes enligt 7 § eller

utköpet skett tidigare.

Ifrågavarande problem har jämväl uppmärksammats av länsstgrelsen i

Göteborgs och Bohus län, som emellertid funnit att det knappast är möjligt

utt i efterhand beakta dessa eller liknande fall, exempelvis genom reduktion

av fondskatten. I den mest utpräglade form borde en retroaktiv reglering av

uttag, exempelvis från och med år 1951, medföra att även inkomstbeskattningen

och utskiftningsbeskattningen skulle få omprövas. Denna lösning anser

länsstyrelsen icke genomförbar. Länsstyrelsen anser det icke heller möjligt

att genom ett dispensförfarande frånskilja sådana fall, där den hårdare

beskattningen av de redan verkställda uttagen skulle framträda på ett mera

markerat sätt.

Handelskammaren i Gävle och Skånes handelskammare anser, att delägare

bör ha rätt att utköpa fastighet till anskaffningspriset eller ett belopp motsvarande

taxeringsvärdet å fastigheten efter eget val. Såsom skäl härför har

anförts, att taxeringsvärdet beträffande fastigheter, som byggts eller förvärvats

under senare år, ofta är lägre än anskaffningskostnaden.

Beträffande fristen för verkställande av utköp uttalar Kooperativa förbundet,

alt den synes vara alltför snävt tilltagen. Förbundet framhåller, att

utköpen ofta torde komma att uppgå till mycket stora belopp och vara förknippade

med invecklade och svårlösta finansieringsfrågor. Anskaffandet

av medel till lagfartsstämpel kan medföra svårigheter för eu delägare med

ansträngd ekonomi. Förbundet anser, att den tid som torde komma att stå

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

till förfogande — omkring ett och ett halvt år — är alltför kort och ifrågasätter

om icke utköp enligt 7 § bör få ske även under år 1956.

Riksskattenämnden anför, att enligt 11 § punkt 2 i kommitténs förslag

taxeringsintendent eller medlem av prövningsnämnd kan framställa yrkande

om taxering till fondskatt jämväl efter utgången av taxeringsåret. Om i

enlighet med sistnämnda stadgande frågan om taxering till fondskatt blir

aktuell först efter taxeringsårets utgång, bör den skattskyldige enligt riksskattenämnden

skäligen vara bibehållen vid sin rätt att verkställa utköp

enligt 7 §, vilket torde fordra en kompletterande bestämmelse.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett, att bestämmelsen om utköp även

under taxeringsåret bör utgå. Länsstyrelsen anför att rätt att begära förhandsbesked

hos riksskattenämnden föreligger, om tveksamhet råder huruvida

företaget skall fondbeskattas eller ej.

Riksskattenämnden erinrar, att reglerna i det föreslagna tredje stycket

av 7 § om befrielse från erläggande av skatt i visst fall torde böra avse en

nedsättning av det till fondskatt beskattningsbara beloppet och sålunda icke

endast en nedsättning av själva skatten. Vid den framtida avräkningen av

vad som beskattats genom fondskatt, har det nämligen enligt förslaget betydelse

att det beskattningsbara beloppet blivit behörigen fastställt.

Kammarrätten har anmärkt, att förslaget företer vissa otympligheter i processuellt

avseende. Sålunda måste, framhåller kammarrätten, i de fall då

frågan om skattskyldighet till fondskatt är föremål för tvist, såväl företagets

fondskattetaxering som taxeringen för delägare, som verkställt utköp, hållas

öppna. Dessutom måste, med hänsyn till bestämmelserna i 6 § av förslaget,

samtliga delägares inkomsttaxeringar hållas öppna, eventuellt flera

års taxeringar, intill dess kvoten för den skattefria utdelningen är fylld,

därest icke dessförinnan lagakraftägande beslut rörande frågan om företagets

skattskyldighet föreligger. Härtill kommer att företaget och dess delägare

kan vara i beskattningsavseende domicilierade på olika orter, så att

taxeringsmyndigheterna i ett flertal län kommer att beröras av den föreliggande

frågan.

Departementschefen.

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt kommitténs förslag om rätt för

delägare i företag, som är skattskyldigt till fondskatt eller frivilligt åsättes

taxering till sådan skatt, att utan skattekonsekvenser till sig överföra företagets

tillgångar av vad slag de vara må till företagets anskaffningskostnad.

Jag har tidigare tillkännagivit min principiella anslutning till de sakkunnigas

förslag i denna del men vill erinra om sambandet mellan denna min

inställning och de av mig förordade reglerna för avräkning av fondbeskattade

vinstmedel allenast i samband med utskiftning av företags tillgångar.

Jag får tillägga, att genom övergångsbestämmelserna till 1951 års lagstiftning

delägare i familjebolag tilläts utköpa aktier och andra värdepapper

till ett pris motsvarande anskaffningskostnaden utan att för den skull be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

höva skatta för förtäckt utdelning för skillnaden mellan verkliga värdet och

anskaffningskostnaden. Däremot medgavs då ej någon rätt att på samma

villkor överföra fastighet i direkt-ägo. Detta ställningstagande var betingat

av att denna fråga saknade samband med reglerna om beskattning av utdelning

och att 1951 års bestämmelser icke gav några garantier för förvaltningsföretagens

upplösning. I samband med en fondbeskattning sådan som

den nu föreslagna kommer emellertid frågan i ett annat läge och samma

skäl att nu undantaga fastighet från utköpsrätt föreligger ej. Det är med

hänsyn härtill som jag kan instämma i kommitténs uttalande, att utköpsrätten

bör omfatta all egendom, som ligger under företagets förvaltning.

Kommittén har emellertid gått ett steg längre och av praktiska skäl föreslagit

att över huvud taget all bolagets egendom skulle kunna utköpas enligt

de förmånliga reglerna. Häremot har kammarrätten invänt att en så

vidsträckt utköpsrätt skulle kunna missbrukas. Jag hänvisar till kammarrättens

utförliga yttrande i denna del.

Kammarrättens påpekande synes mig såtillvida böra beaktas, att såsom

ett ytterligare villkor för utköpsrätt föreskrives att företaget förvärvat egendomen

i fråga före den 1 juli 1953. Med detta tillägg, varigenom möjligheterna

till direkt missbruk elimineras, synes kommitténs förslag kunna godtagas,

helst som detta även är principiellt motiverat med hänsyn till att

fondskatten skall träffa även sådana fonderade vinstmedel som härrör av

annat än förvaltningsverksamheten.

Enligt kommitténs förslag skall utköpspriset alltså få motsvara anskaffningskostnaden

utan att det skall bli tal om förtäckt utdelning eller förtäckt

utskiftning. Har företaget erhållit tillgångarna i fråga annorledes än

genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, bör enligt min mening

förtäckt utdelning icke heller anses föreligga, om tillgångarna på ett motsvarande

sätt överföres till delägarna. För de fall, då företaget förvärvat tillgångarna

genom utdelning eller utskiftning, bör såsom anskaffningsvärde

gälla det fulla värdet vid tidpunkten för förvärvet.

I något remissyttrande har anförts, att delägare borde ha rätt att, när

fråga är om utköp av fastighet, välja mellan anskaffningskostnaden och fastighetens

taxeringsvärde enär detta i vissa fall kunde vara lägre. Någon anledning

att efterkomma ett dylikt önskemål torde emellertid i och för sig

icke föreligga. En annan sak är att i praxis förtäckt utdelning merendels

icke anses föreligga, då utköp skett till taxeringsvärdet.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om hur anskaffningskostnaden

bör beräknas. Såvitt angår fastighet har kommittén föreslagit, att såsom

anskaffningskostnad skall anses erlagd köpeskilling eller motsvarande

valuta. Från mindre förbättringsarbeten liksom från lagfartsstämpeln skall

bortses, något som är till vederbörandes fördel. Till lians nackdel skall emellertid

bortses jämväl från fastigheten undergången värdeminskning.

Jag tillstyrker i princip kommitténs förslag i nu förevarande del. T anledning

av uttalanden i några remissyttranden får jag tillägga följande.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Såsom riksskattenämnden framhållit kan undantagsvis svårigheter uppkomma,

när det gäller att fastställa fastighets anskaffningsvärde. Tillförlitliga

uppgifter kan saknas redan beträffande kostnaden för fastighetens

förvärvande eller uppförande. Självfallet är det den skattskyldiges sak att

liärutinnan lämna alla tillgängliga uppgifter. Om nu en godtagbar utredning

icke presteras, kan finnas anledning att söka viss ledning från det

taxeringsvärde, som första gången åsatts fastigheten. Ett lägre belopp än

detta värde torde merendels icke böra godtagas utan en närmare utredning.

An större kan svårigheterna bli när det gäller att uppräkna det nyss åsyftade

värdet på grund av att mera väsentliga förbättringsarbeten utförts på

fastigheten. De gångna årens deklarationsmaterial kan i vissa fall här ge

vägledning, men detta förutsätter ett ganska tidsödande arbete från myndigheternas

sida. Dylika undersökningar torde med hänsyn härtill i huvudsak

få begränsas till de fall, då den uppgivna sammanlagda anskaffningskostnaden

efter en jämförelse med det aktuella taxeringsvärdet antyder att mer

väsentliga förbättringsarbeten utförts. I dessa fall kan även större krav

ställas på den skattskyldiges utredning.

Allmänt bör visserligen gälla att myndigheterna i hithörande frågor icke

kräver mer av den skattskyldige i utredningshänseende än som med hänsyn

till omständigheterna framstår som rimligt. Å andra sidan är ofrånkomligt

att bevisbördan måste åvila den skattskyldige, som i tveksamma fall bör

söka med intyg från byggmästare eller annan sakkunnig styrka sina uppgifter.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län anfört får jag även framhålla, att särskild utredning från den

skattskyldiges sida merendels bör krävas för att fastställa anskaffningskostnaden

till lägre belopp än det hos företaget bokförda. Har räkenskapsmässig

uppskrivning skett i anledning av höjt taxeringsvärde eller liknande,

lärer svårigheter i allmänhet icke behöva föreligga för den skattskyldige att

styrka detta eller göra troligt att så är fallet.

Att införa i lagstiftningen någon supplementär regel av den innebörd, riksskattenämnden

ifrågasatt, anser jag knappast böra ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har omnämnt det fall, då fastighet uppskrivits

samtidigt som företagets bokförda skulder i motsvarande mån ökats.

Här är läget ett annat än det då uppskrivningen skett mot aktiekapital,

nyanskaffningsfond eller liknande, i vilket fall tvekan ej behöver råda om

det berättigade i att fastigheten får utköpas till ett belopp, som icke inkluderar

uppskrivningen. I det av länsstyrelsen avsedda fallet borde uppskrivningen

ha föranlett taxeringsmyndigheterna att verkställa en motsvarande

beskattning av delägarna såsom för utdelning; delägarna har nämligen i

detta fall erhållit en ny tillgång i form av en fordran på bolaget. Skulle taxeringsmyndigheterna

ha underlåtit en sådan taxeringsåtgärd, synes detta

emellertid knappast kunna i förevarande sammanhang berättiga till någon

fiskalisk åtgärd. Även i sådant fall torde alltså få accepteras att uppskrivningen

ej inräknas i anskaffningskostnaden vid utköp.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj. ts proposition nr 187.

Vad jag i det föregående anfört rörande beräkning av anskaffningsvärde

för fastighet, har i tillämpliga delar avseende jämväl å inventarier.

I sådana fall då fysisk person via ett moderbolag är ägare till ett företag,

som har att erlägga fondskatt, har i vissa remissyttranden anmärkts, att

utköpsrätten bör få utövas av den fysiska personen, ehuru han alltså icke

direkt äger företaget i fråga. Häremot har jag för egen del intet att erinra.

En bestämmelse om sådan rätt kan intagas i anvisningarna till 7 §.

Några remissinstanser har anfört, att realisationsvinstbeskattning hos bolag

eller förening kan komma att äga rum i vissa fall då utköp skett till anskaffningskostnad,

nämligen med hänsyn till regeln om återläggning av åtnjutna

värdeminskningsavdrag å fastigheten. En sådan beskattningseffekt

synes visserligen delvis strida mot kommitténs principiella uppfattning i

frågan hur beskattningen vid överföring av tillgångar bör ske, men kan å

andra sidan enligt min mening icke anses oberättigad. Tillräcklig anledning

att för dessa fall föreskriva särskilda regler för realisationsvinstberäkning

synes i allt fall icke föreligga.

I anledning av de förslag, som i några remissyttranden framförts om befrielse

från lagfarts- och fondstämpel vid utköp av nu ifrågavarande slag,

får jag anföra att en särskild utredningsman i dagarna framlagt förslag

till befrielse från nyssnämnda avgifter vid vissa fall av fusion. Denna fråga

avser jag att anmäla vid ett senare tillfälle. Enligt min mening torde icke

böra ifrågakomma att med dessa fall jämställa här ifrågavarande utköp.

Formen för ägande av fastighet genom bolag har ofta valts just för att undgå

lagfartsstämpeln vid förändringar i den reella äganderätten till fastigheten.

Då sådana stämpelfria överlåtelser även i stor omfattning skett, vore

det icke rimligt att medge frihet från lagfartsstämpel, då den ifrågavarande

indirekta ägandeformen — efter därmed vunna fördelar — avvecklas. Jag

vill även erinra om att frihet från fondstämpel icke ansetts böra medgivas

vid utköp enligt övergångsbestämmelserna till 1951 års lagstiftning om familj

ebolag.

1 anledning av det i vissa remissyttranden väckta förslaget om särskilda

bestämmelser för det fall att egendom redan utköpts till högre pris än anskaffningskostnaden

får jag anföra följande. I de fall, då sådant utköp skett,

kommer fondskatten att drabba hårdare än vad fallet blir sedan de nya

utköpsreglerna kunnat utnyttjas. Eftersom aktier och värdepapper i flertalet

hithörande fall fått överföras till anskaffningspriserna redan enligt

övergångsbestämmelserna till 1951 års lagstiftning, blir frågeställningen i

praktiken av intresse endast beträffande fastigheter. Det kan antagas, att

anskaffningsvärdena å dessa i regel legat under taxeringsvärdena, med vilka

utköpspriset i allmänhet torde ha överensstämt. 1 synnerhet har skillnaden

varit stor om fastigheterna överförts till 1952 års taxeringsvärden. Som länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län anmärkt torde flertalet sådana överföringar

ha ägt rum före 1952 års allmänna fastighetstaxering just i avsikt

alt undvika alltför hård beskattning. I och för sig torde någon saklig skillnad

icke föreligga mellan ett sådant fall, då utköpet ägt rum år 1946, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr i87.

det fall att utköpet skett under år 1951; i båda fallen har taxeringsvärdena

bestämts enligt de grunder, som tillämpats vid 1945 års allmänna fastighetstaxering.

De fall, som nu berörts, är likartade med de tidigare angivna

fallen, då slutlikvidation av företag ägt rum under åren 1952—1953, för vilka

jag, som av det förut anförda framgår, icke ansett några undantagsregler

böra föreskrivas. Jag kan icke heller förorda, att redan verkställda överföringar

av tillgångar från företaget till delägarna skall få återföras eller

att några andra till sin innebörd likartade regler skall för dessa fall tilllämpas.

I promemorian har diskuterats hur det fall skall bedömas, då aktier eller

andelar efter det 1951 års lagstiftning med de därvid fogade övergångsbestämmelserna

trätt i kraft utköpts till lägre belopp än anskaffningskostnaden.

Ett motsvarande beskattningsläge skulle kunna uppkomma sedan nu

ifrågavarande bestämmelser vunnit tillämpning.

Enligt min mening föreligger här i själva verket knappast någon tvekan

om hur frågan bör bedömas. Självfallet får förtäckt utdelning anses föreligga

till belopp motsvarande skillnaden mellan utköpspriset och anskaffningskostnaden.

Fråga om skattepliktig realisationsvinst föreligger bör, även om

härutinnan någon tvekan möjligen kan råda, bedömas med utgångspunkt

från den tidpunkt då företaget förvärvade fastigheten.

Jag har intet att erinra mot det av kommittén föreslagna stadgandet, varigenom

nyssnämnda bedömande fastslås i lagstiftningen.

För att beaktas vid beräkning av fondskatten skall utköp enligt kommittéförslaget

ha skett senast under taxeringsåret. Denna bestämmelse har länsstyrelsen

i Malmöhus län ansett kunna utgå, eftersom vederbörande kan

begära besked hos riksskattenämnden innan utköp företages huruvida företaget

är skyldig utgöra fondskatt eller ej. Emellertid torde av flera skäl vara

erforderligt med utköpsrätt även efter beskattningsårets utgång. Ansökningar

om förhandsbesked kan antagas mot slutet av år 1954 inkomma till riksskattenämnden

i sådan omfattning att nämnden icke hinner för alla fall

meddela besked före årets utgång. Vidare bör beaktas, att ett företag kan

med visst fog ha bedömt läget så att det icke skall taxeras till fondskatt.

Åsättes företaget likväl sådan taxering, synes då rimligt att utköpsrätten

skall få utnyttjas. Har taxeringsnämnden i dylikt fall åsatt taxeringen och

kan tvekan råda om taxeringen, efter besvär av taxeringsintendenten eller

företaget, godtages av högre instans, är avsevärda risker för företagets delägare

förenade med ett utnyttjande av utköpsrätten. Det synes med hänsyn

till det anförda rimligt med en sådan konstruktion av bestämmelserna, att

utköp må ske ända intill dess viss tid, förslagsvis sex månader, förflutit

efter det slutligt beslut meddelats i frågan om taxering till fondskatt.

I de fall, då utköp sker först under taxeringsåret, bör om så kan ske detta

beaktas av den taxeringsnämnd, som har att handlägga taxeringen till fondskatt

för företaget. I detta syfte bör anmälan om sådant utköp snarast göras

av företaget hos taxeringsnämnden. För det fall att fastigheten överförts

till delägarna å sådan tid att taxeringsnämnd icke kan behandla ärendet, har

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

kommittén föreslagit att prövningsnämnden på ansökan skall meddela beslut

om skattebefrielse. Emellertid synes av skäl, som anförts av riksskattenämnden,

en nedsättning i dylika fall böra ske av det beskattningsbara beloppet

och taxeringen ändras i enlighet därmed. Bestämmelserna torde böra

omredigeras i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksskattenämnden

föreslagit.

Som kommittén förordat bör ränta ej utgå å medel, som restitueras på

grund av att under taxeringsåret verkställt utköp föranlett nedsättning i

åsätt fondskattetaxering.

De problem, som särskilt kammarrätten berört rörande en ändrad fondskattetaxerings

inverkan på inkomsttaxeringen av delägare i fondskattetaxerat

företag och på företagets eventuella taxering till utskiftningsskatt,

kvarstår om än med mindre styrka även med de av mig förordade ändringarna

i kommittéförslaget.

I flertalet fall skulle ett tillfredsställande resultat kunna uppnås, därest

genom reservationsbesvär av fondskattetaxeringen avhängiga taxeringar hölles

öppna, övervägande skäl torde emellertid tala för en generellt utformad

särskild besvärsrätt, då samband på grund av fondskatteförordningens bestämmelser

föreligger mellan olika taxeringar.

IX. Taxeringsförf aran det m. m.

Promemorian.

Kommittén har i 8—12 §§ av sitt författningsförslag upptagit vissa bestämmelser

rörande förfarandet vid taxering till fondskatt m. m. Sådan taxering

skall, som redan nämnts, äga rum år 1955 och verkställas i den kommun

där företaget skall taxeras till statlig inkomstskatt. I övergångsbestämmelserna

till den föreslagna förordningen har intagits ett stadgande, att taxering

skall äga rum år 1956 om bolag eller förening på grund av omläggning

av räkenskapsåret ej kommer att underkastas taxering till statlig inkomstskatt

år 1955.

Kommittén har ansett, att rätt bör föreligga att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i frågor rörande taxering till fondskatt.

Kommittén föreslår vidare, att till ledning för taxering till fondskatt

särskild deklaration skall avgivas utan anmaning av företag, som är skyldigt

att utgöra sådan skatt, inom den tid, som gäller för avgivande av allmän

självdeklaration. Den, som enligt 2 § frivilligt önskar erlägga fondskatt, har

enligt kommitténs förslag att göra särskild framställning därom före utgången

av juli 1955.

I sådana fall, då del av företagets allmänna självdeklaration och därvid

fogade räkenskapsutdrag klart framgår, att företaget ej skall taxeras till

fondskatt, anser kommittén det vara tillräckligt med en anteckning i den

allmänna deklarationen, att företaget i fondskattehänseende hänvisar till räkenskapsu

t draget.

7 Ilihang till riksdagens protokoll 19m. 1 samt. Nr 187.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

I allmänhet skall enligt kommitténs förslag bestämmelserna i taxeringsförordningen

gälla, ehuru med vissa avvikelser. Bl. a. har kommittén, med

hänsyn till att det stundom kan vara vanskligt att bedöma, huruvida ett

företag är fondskatteskyldigt eller ej, ansett, att underlåtenhet att i rätt tid

avgiva fondskattedeklaration ej bör medföra förlust av rätten att hos kammarrätten

och Kungl. Maj :t överklaga verkställd taxering till fondskatt,

med mindre underlåtenheten innefattat ett åsidosättande av given anmaning

att deklarera.

Taxering till fondskatt föreslås skola ske av taxeringsnämnd. Kommittén

säger sig icke ha funnit tillräckliga skäl föreligga att beträffande fondskatten

tillämpa den ordning, som förekommit i vissa fall beträffande tillfälliga

skatter av speciell art, nämligen att uppgiften att verkställa taxeringen anförtrotts

åt prövningsnämnden.

Med hänsyn till den tillfälliga merbelastning som fondbeskattningen kommer

att medföra för taxeringsmyndigheterna föreslås vidare, att taxeringsintendent

och medlem av prövningsnämnd skall äga rätt att jämväl efter

utgången av taxeringsåret framställa yrkande om taxering till fondskatt.

Detta innebär dock icke, att avsteg får göras även från föreskriften att mål

och ärenden i prövningsnämnden skall vara avgjorda senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret.

Eftertaxering till fondskatt föreslås av kommittén skola kunna ske under

samma förutsättningar som eftertaxering till statlig inkomstskatt.

Som av det föregående framgått har kommittén föreslagit, att riksskattenämnden

skall handlägga de frågor om dispens från förordningens bestämmelser,

som ifrågakommer. Huruvida riksskattenämndens beslut i dylika

frågor skall få överklagas i regeringsrätten finner kommittén tveksamt.

Kommittén har emellertid funnit övervägande skäl tala för att sådan klagan

icke bör tillåtas.

Remissyttrandena.

Kommitténs förslag rörande taxeringsförfarandet och deklarationsplikt

har i huvudsak lämnats utan erinran.

I allmänhet har förslaget att taxering till fondskatt skall ske av vederbörande

taxeringsnämnd godtagits av remissinstanserna. Länsstyrelsen i

Östergötlands län ifrågasätter emellertid om det icke är lämpligare att taxeringen

sker av prövningsnämnd. Länsstyrelsen anser det nämligen knappast

tänkbart att de särskilda taxeringsnämnderna med de i förslaget angivna

förutsättningarna skall kunna hinna med att jämsides med det övriga taxeringsarbetet

och under den knappa tid som står till buds verkställa de utredningar

och undersökningar, som måste utföras innan taxering till fondskatt

kan verkställas. Det lämpligaste måste i stället vara att låta taxeringsarbetet

bli utfört på prövningsnämndsstadiet. Med hänsyn till den arbetsbörda,

som redan åvilar landskontorets taxeringssektion och som visar en

tendens till ökning, torde det dock icke vara möjligt att det med fondskatte
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187. 99

taxeringen förenade arbetet skall kunna utföras utan förstärkning av arbetskraften.

Kammarrätten har uttalat, att vissa olägenheter i processuellt avseende

kan uppkomma, om rätten att hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t anföra

besvär över fondskattetaxering icke överensstämmer med rätten att där överklaga

inkomsttaxering, då förstnämnda taxering ofta torde komma att vila

på förutsättningar, vilka fastställes vid inkomsttaxeringen.

Vidare har kammarrätten anfört, att eftertaxering till fondskatt lämpligen

icke bör ifrågakonnna, då möjligheten att åtnjuta den mot fondbeskattningen

av vinstmedlen svarande skattefriheten för utdelning vid tiden för

eftertaxeringens verkställande kan ha gått helt förlorad eller i varje fall

vara starkt beskuren.

Förslaget att beslut av riksskattenämnden ej må överklagas har under

remissbehandlingen icke mött annan invändning än att överståthållarämbetet

ifrågasatt, om icke besvär över nämndens beslut rörande dispens enligt

1 § bör kunna anföras.

Riksskattenämnden har anfört, att kommitténs förslag, om det genomföres,

medför en betydande ökning i riksskattenämndens arbetsuppgifter

under åren 1954 och 1955. Riksskattenämnden har icke något att erinra mot

att uppgifterna ålägges nämnden utan finner tvärtom detta naturligt. Riksskattenämnden

förutskickar, att detta måste förutsätta en tillfällig förstärkning

av nämndens kansli och möjligen även kan medföra att nämndens

ledamöter för vissa kortare perioder kan bli nödsakade att helt ägna sig åt

arbetet inom nämnden.

Riksskattenämnden har anmärkt, att författningsförslaget icke angiver

någon tid, inom vilken ansökningar om befrielse från skyldighet att erlägga

fondskatt skall vara inkomna till nämnden. Tydligen förutsättes att dispensansökningar

skall kunna ingivas ända fram till den tidpunkt, då skatten

skall vara erlagd. Riksskattenämnden har icke någon erinran att framställa

i detta avseende, eftersom det alltid måste ställa sig svårt att i författningen

angiva en tidsgräns, mot vilken befogade invändningar icke kan göras.

Departementschefen.

Taxeringsförfarandet torde i huvudsak böra ordnas efter de linjer som

kommittén förordat. Enligt min åsikt talar övervägande skäl för att de särskilda

taxeringsnämnderna skall verkställa fondskattetaxeringen. Jag anser

sålunda icke att arbetet därmed skall i första hand läggas på prövningsnämnderna.

Taxering till fondskatt skall i regel äga rum år 1955. För företag, som

på grund av omläggning av räkenskapsåret ej åsättes taxering till statlig

inkomstskatt nämnda år, skall taxering till fondskatt i stället ske år 1956.

Det skall vidare enligt förslaget vara möjligt att åsälta företag eftertaxering

till fondskatt. Vad kammarrätten anfört häremot blir mindre vägande

om de av mig föreslagna avräkningsreglerna godtages. Jag förordar alltså

kommitténs förslag.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Mellan taxering till fondskatt samt till utskiftningsskatt eller inkomstskatt

föreligger, som framgår av vad jag förut sagt, understundom ett nära

samband. Det synes, som jag ävenledes förut framhållit, med hänsyn härtill

motiverat med en särskild besvärsrätt då i någon instans ett beslut fattats,

som bör föranleda ändrat bedömande av annan taxeringsfråga.

Kammarrätten har berört det fall, då rätten att hos skattedomstol anföra

besvär över fondskattetaxering icke överensstämmer med rätten att där överklaga

inkomsttaxering. Då det tänkta fallet endast uppkommer vid försummelse

från den skattskyldiges sida, synes tillräcklig anledning till någon

speciell föreskrift knappast föreligga.

Har företag, som i vederbörlig ordning deklarerat till fondskatt, icke

åsatts taxering till sådan skatt, bör föreskrivas att företaget skall härom erhålla

underrättelse. Besvärsrätt för företaget, i förekommande fall extra

ordinär sådan, bör föreligga, då företag trots avlämnad deklaration icke

taxerats till fondskatt.

Är besvär samtidigt anhängiga över taxering till inkomstskatt och över

taxering till fondskatt och den ena taxeringen påverkar den andra, bör besvären

prövas i samband med varandra.

Jag vill i detta sammanhang understryka angelägenheten av att frågor

rörande fondskattetaxering avgöres i skattedomstolarna med förtur.

Beträffande handläggningen av ärenden rörande dispens från förordningens

bestämmelser får jag anföra följande.

Jag har intet att erinra mot att åt riksskattenämnden uppdrages att handha

dispensärendena. Nämndens beslut bör, såsom kommittén föreslagit, icke

kunna överklagas.

Någon sista dag för ingivande av ansökan om dispens enligt förordningens

bestämmelser har kommittén icke föreslagit. En sådan bör emellertid

föreskrivas åtminstone för de fall då dispens kan begäras enligt 1 och 5 §§

i förordningen. Kungl. Maj :t synes lämpligen böra bemyndigas att utfärda

bestämmelser i ämnet.

X. Uppbörd av fondskatt.

Promemorian.

Kommittén förordar, med hänsyn till att fondskatten i åtskilliga fall torde

bli ganska betungande, att betalningen av skatten fördelas på fem år. Kommittén

har vidare ansett, att möjlighet bör finnas för riksskattenämnden att

efter ansökan utsträcka betalningstiden till högst tio år, om synnerliga skäl

föreligger.

Beträffande uppbörden av fondskatten föreslår kommittén, att uppbördsförordningens

bestämmelser om statlig inkomstskatt skall gälla i tillämpliga

delar; fondskatt skall dock icke uttagas preliminärt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

101

Remissyttrandena.

Från flera remissinstansers sida har gjorts gällande att svårigheter kan

uppkomma för företagen att anskaffa de penningmedel, som erfordras till

betalning av fondskatten. Vissa uppmjukningar föreslås på grund härav i

de av kommittén förordade bestämmelserna om skattens erläggande.

Skånes handelskammare yttrar, att den möjlighet, som i samband med

1951 års lagstiftning om kedjebeskattning av vissa företag beretts delägarna

i vissa bolag och föreningar att utköpa företagets innehav av aktier och

andelar, i betydande omfattning utnyttjats på sådant sätt, att delägarna

köpt angivna förmögenhetsobjekt mot revers till bolaget. Då fondskatten

kommer att framtvinga en upplösning av ifrågavarande företag, kan delägarna

bli nödsakade att anskaffa medel till inlösen av dessa reverser. Att

erhålla krediter för ändamålet låter sig icke alltid göra, varför vederbörande

kan bli ställda inför nödvändigheten att avyttra viss del av de utköpta

värdehandlingarna. Om dessa bestått av börsnoterade aktier, möter denna

försäljning ingen svårighet, men motsvarande utväg står icke alltid till buds

beträffande aktierna i rörelsedrivande familjebolag. Sålunda är det i fråga

om dylika aktier ofta svårt att finna köpare för minoritetsposter, medan å

andra sidan försäljningen av en majoritetspost ofta är utesluten därigenom

att densamma i regel skulle medföra en överflyttning av affärsledningen

till de nya intressenterna.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Malmöhus län och handelskammaren

i Gävle.

Sveriges advokatsamfund föreslår, att den normala betalningstiden bestämmes

till tio år med rätt för riksskattenämnden att medgiva förlängning

av betalningstiden upp till femton år.

Även Sveriges fastighetsägareförbund och Föreningen auktoriserade revisorer

uttalar sig för en betalningstid på tio år.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har uttalat, att de föreslagna uppbördsbestämmelserna

tarvar översyn. Länsstyrelsen framhåller, att förslaget

bygger på tanken, att fondskatten skall upptagas å debetsedel för

slutlig skatt. Detta blir dock beträffande den första annuiteten fallet endast

under förutsättning att taxeringsnämnderna medhunnit arbetet med åsättande

av taxering. I många fall torde dock taxeringarna komma att åsättas

först av prövningsnämnden och då på ett så sent stadium, att skatten måste

tas ut som tillkommande skatt. Därest — såsom länsstyrelsen föreslagit —

arbetet i sin helhet läggcs på prövningsnämnderna, blir tillkommande skatt

huvudregel. För senare års annuiteter torde väl i och för sig fondskatten

kunna upptagas å debetsedeln för slutlig och kvarstående skatt. Det kan

dock ifrågasättas, huruvida det kan vara lämpligt att för den tillfälliga skatt,

som fondskatten utgör, utnyttja denna debetsedel, vars huvuduppgift hör

vara att utgöra en avräkning mot den preliminära skatten. Härtill kommer

att i de fall, där fondskatten är mycket stor, svårigheter kan uppkomma att

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

erlägga fondskatten under de två uppbördsterminer, då den kvarstående

skatten skall erläggas. Mest ändamålsenligt synes vara att fondskatten i

sin helhet uttages enligt de regler som gäller för uppbörd av tillkommande

skatt. Uppbörden kan även då i förekommande fall ske under uppbördsterminerna

i mars och maj eller, beträffande den första annuiteten, under

de två uppbördsterminer som infaller lämplig tid efter det skatten hunnit

debiteras. I fråga om större skattebelopp kan däremot skatten fördelas på

upp till sex uppbördsterminer.

Nämnda länsstyrelse har också påpekat, att utan särskilt tillägg till 17

kap. 12 § handelsbalken någon förmånsrätt icke kommer att åtnjutas för

fondskatten. Sådan förmånsrätt åtnjutes för bl. a. utskiftningsskatt. Då

fondskatten närmast är att jämställa med sistnämnda skatteslag, bör även

fondskatten vara förenad med nämnda förmånsrätt.

Riksskattenämnden uttalar, att eftersom skatten enligt huvudregeln skall

erläggas under fem år, får förutsättas att den debiteras i särskild längd

och upptages på särskild debetsedel.

Departementschefen.

Kommittén har föreslagit, att fondskatten skall få erläggas under en tid

av fem år. Efter medgivande av riksskattenämnden kan denna tid förlängas

upp till tio år. I vissa remissyttranden har — under åberopande av de svårigheter

som kan uppkomma med avseende å skattens erläggande — framförts

förslag om än längre betalningstid. Med den av kommittén förordade

möjligheten till dispens torde dock tillräcklig hänsyn ha tagits till de fall,

då svårigheter kan uppkomma att inbetala fondskatten under en tid av

fem år.

Frågan om den närmare utformningen av reglerna för uppbörd av fondskatten

synes böra ytterligare övervägas, varefter bestämmelser torde få

meddelas i administrativ ordning. I förordningen torde allenast böra utsägas,

att Kungl. Maj :t har att meddela föreskrifter i ämnet och därvid jämväl

äger föreskriva att uppbördsförordningens bestämmelser eller vissa av

dem skall äga motsvarande tillämpning.

XI. Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om skatt å fonderade vinstmedel (fondskatt).

Föredragande departementschefen hemställer,, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas innevarande års riksdag

till antagande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 187.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Barbro Åslund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Bihang.

1953 års skatteflyktskommittés

förslag

till

förordning om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening, vars verksamhet den

1 juli 1953 väsentligen bestod i förvaltning av fastighet eller av värdepapper

eller annan därmed likartad lös egendom, skall för det beskattningsår,

för vilket taxering till statlig inkomstskatt i första instans äger rum år 1955,

till staten erlägga fondskatt i enlighet med vad i denna förordning sägs.

Vad sålunda är stadgat skall dock icke äga tillämpning, därest företaget

alltsedan den 1 juli 1953 ägt åtnjuta sådan skattefrihet varom förmäles i 7 §

h) förordningen om statlig inkomstskatt, och skall ej heller eljest gälla förening

av beskaffenhet som sägs i 1 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska

föreningar.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl föranleda därtill, medgiva företag

befrielse från skyldighet att erlägga fondskatt.

2 §•

Vill svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars verksamhet

är sådan som sågs i 1 § första stycket, erlägga fondskatt ändå att skyldighet

därtill ej föreligger, må det ske.

3 §•

Fondskatten skall utgöra trettio procent av det till sådan skatt beskattningsbara

beloppet, beräknat på sätt nedan sägs.

4 §•

Det till fondskatt beskattningsbara beloppet fastställes, såvitt ej annat följer

av 5 §, till skillnaden mellan å ena sidan värdet av företagets tillgångar

vid beskattningsårets utgång samt å andra sidan summan av företagets skulder

och bundna kapital vid samma tidpunkt.

Till bundet kapital räknas aktie- eller insatskapital samt reservfond och

skuldregleringsfond, med undantag dock för belopp, varmed aktie- eller insatskapital

efter den 30 juni 1953 må hava ökats genom överföring av vinstmedel

eller vid uppskrivning av tillgång, eller som efter nämnda dag avsatts

till reservfond eller skuldregleringsfond utan att skyldighet därtill förelegat

enligt lag, bolagsordning eller stadgar.

Beskattningsbart belopp avrundas nedåt till jämna hundratal kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 187.

105

5 §.

Utöver stadgandena i 4 § skola vid beräkning av beskattningsbart belopp

iakttagas följande särskilda bestämmelser.

1. Har det företag, varom är fråga, senare än den 30 juni 1953 lämnat utdelning

å aktie eller andel till någon, som förvärvat aktien eller andelen

efter nämnda dag och som ej blivit skattskyldig för utdelningen såsom för

inkomst av kapital, skall beloppet av sagda utdelning räknas såsom tillgång

hos företaget. Riksskattenämnden må dock på ansökan medgiva undantag

från vad sålunda stadgas i den mån särskilda skäl föranleda därtill.

2. Företag, som trätt i likvidation efter utgången av år 1951 men före

beskattningsårets slut, äger påfordra att bundet kapital inräknas i det beskattningsbara

beloppet.

3. Beträffande bolag må det till fondskatt beskattningsbara beloppet ej

sättas högre än till vad som skulle utgjort beskattningsbart belopp, därest

fråga varit om taxering till utskiftningsskatt i samband med upplösning av

bolaget.

6 §•

Verkställer företag, som åsatts taxering till fondskatt, inom fem år efter

beskattningsårets utgång utdelning eller utskiftning utöver återbäring av

tillskjutet belopp, skall inkomstskatt, kupongskatt eller utskiftningsskatt

ej utgå för vad sålunda utdelas eller utskiftas i vidare mån än det sammanlagt

överstiger 70 procent av det till fondskatt beskattningsbara beloppet.

Beträffande fondskattetaxerat bolag skall jämväl vid utskiftning, som

sker senare än i första stycket sagts, frihet från utskiftningsskatt äga rum

i den mån något återstår outnyttjat av det belopp, som enligt samma stycke

högst må skattefritt utbetalas till delägarna.

Den som vill komma i åtnjutande av skattefrihet, varom i första eller

andra stycket sagts, har att framställa begäran därom i den deklaration, som

skall avgivas till ledning för vederbörande taxering eller, såvitt angår kupongskatt,

i vederbörande uppgift om erhållen utdelning.

7 §•

Därest delägare i företag, som enligt 1 eller 2 § är skattskyldigt till fondskatt,

under beskattningsåret av företaget förvärvat egendom till ett pris

icke understigande företagets anskaffningskostnad för samma egendom,

skall den omständigheten att egendomens verkliga värde vid överlåtelsen

översteg nämnda pris icke medföra att delägaren skall anses hava åtnjutit

skattepliktig intäkt eller erhållit tillgång genom utskiftning. Avyttrar delägaren

sålunda förvärvad egendom, skall vid tillämpning av bestämmelserna

om realisationsvinstbeskattning i kommunalskattelagen och i förordningen

om statlig inkomstskatt så anses, som om delägaren förvärvat egendomen

vid tidpunkten för företagets förvärv därav.

Vad sålunda är stadgat skall gälla jämväl för det fall att delägare efter

beskattningsårets utgång av företaget förvärvar egendom till pris som i första

stycket sagts, såframt förvärvet äger rum sist under taxeringsåret samt

avser egendom som företaget förvärvat senast under beskattningsåret.

Har företag, som skall utgöra fondskatt, under tid varom sagts i andra

stycket överlåtit egendom till delägare för ett pris understigande dess verkliga

värde, äger företaget påfordra, att fondskatt skall utgå med allenast

det belopp, vartill den skulle hava fastställts, om överlåtelsen skett sista

dagen av beskattningsåret, och skall förty, därest högre skatt redan påförts

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

vid taxering, företaget vara berättigat att i motsvarande mån erhålla befrielse

från att erlägga nämnda skatt. Skattebefrielse beslutas av vederbörande

prövningsnämnd. Till prövningsnämnden ställd ansökan om sådan befrielse

skall sist sex månader efter taxeringsårets utgång avlämnas till länsstyrelsen.

Å medel, som restitueras på grund av beslut om skattebefrielse, utgår ej

ränta.

8 §•

Taxering till fondskatt skall äga rum år 1955.

I fråga om sådan taxering skola bestämmelserna i förordningen om rätt

att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor äga motsvarande

tillämpning.

9 §■

Till ledning för taxering till fondskatt skall företag, som avses i 1 § första

stycket, utan anmaning vid sin allmänna självdeklaration år 1955 foga en

särskild på heder och samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt

av riksskattenämnden fastställt formulär.

Vill företag, som avses i 2 §, begagna sig av däri omförmäld rättighet,

har företaget att göra särskild framställning därom med bifogande av deklaration

för taxeringen till fondskatt. Sådan framställning bör göras i samband

med avlämnandet av företagets allmänna självdeklaration år 1955 och skall

för att vinna beaktande ske före utgången av juli samma år.

10 §.

Taxering till fondskatt sker i den kommun, där företaget skall taxeras

till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande taxeringsnämnd.

11 §•

I de avseenden, varom ej ovan särskilt stadgats, skola taxeringsförordningens

bestämmelser rörande taxering till statlig inkomstskatt äga motsvarande

tillämpning beträffande taxering till fondskatt, dock med följande

avvikelser.

1. I 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgad påföljd

för underlåtenhet att avlämna deklaration skall inträda allenast om den

skattskyldige försummat att efterkomma anmaning att fullgöra sin deklarationsskyldighet.

2. Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter

utgången av taxeringsåret framställa yrkande om taxering till fondskatt.

12 §.

Har företag i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering till fondskatt, lämnat oriktigt meddelande eller har företag, ehuru

uppgiftspliktigt, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts, att företaget icke blivit taxerat till fondskatt eller

att det blivit för lågt taxerat till sådan skatt, skall företaget eftertaxeras

till fondskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits

statsverket.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen

rätteligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas.

13 §.

Betalning av fondskatt skall ske med en femtedel under ettvart av de fem

kalenderår som följa närmast efter taxeringsåret. Riksskattenämnden må

opaginerad Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

dock, om synnerliga skäl föranleda därtill, medgiva att betalningen i stället

fördelas på högst tio år.

Uppbördsförordningens bestämmelser om statlig inkomstskatt skola i tilllämpliga

delar gälla beträffande uppbörd av fondskatt; dock skall sådan

skatt icke erläggas preliminärt. Vid bedömandet av om och med vilket belopp

sådan ränta skall utgå, varom i 27 § 3 mom. nämnda förordning sägs,

skall i den slutliga skatten icke inräknas fondskatt.

14 §.

Över beslut av riksskattenämnden i ärende, som avses i 1, 5 eller 13 §,

må klagan ej föras.

15 §.

Av taxeringen till fondskatt föranledda särskilda kostnader bestridas av

statsmedel.

16 §.

Kungl. Maj :t äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.

Därest bolag eller förening på grund av omläggning av räkenskapsåret ej

kommer att underkastas taxering till statlig inkomstskatt år 1955, skall vad

i förordningen är stadgat om skyldighet att erlägga fondskatt för det beskattningsår,

för vilket sådan taxering då äger num, i stället avse det beskattningsår,

för vilket taxering äger rum år 1956.

Har bolaget taxerats till fondskatt, må taxering till ersättningsskatt för

samma beskattningsår ej äga rum.

Anvisningar

till 1 §.

Sådan befrielse från skyldighet att erlägga fondskatt, varom sägs i tredje

stycket, bör i allmänhet beviljas, då fråga är om ett rörelsedrivande bolags

dotterbolag, som förvaltar den fastighet vari rörelsen bedrives, eller eljest

om ett bolag, som ingår i en koncern såsom ett led i organisationen av koncernens

rörelse. Likaså bör befrielse i regel meddelas, då bolagets eller föreningens

karaktär av förvaltningsföretag bestått och är avsedd att bestå

allenast under kortare tid, eller då det på grund av förvaltningsverksamhetens

omfattning och andra omständigheter framstår som affärsmässigt naturligt

att den bedrives i bolags- eller föreningsform. I andra fall kan befrielse

vara påkallad med hänsyn till att eljest, på grund av särskilda förhållanden,

fara för förlust skulle uppkomma för kreditgivare eller eljest

för tredje man.

Hinder föreligger icke att, om så i något enstaka fall skulle finnas lämpligt,

medgiva befrielse allenast partiellt.

till 4 §.

1 fråga om värdesättningen av tillgångarna skall vad i förordningen om

statlig förmögenhetsskatt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Fordran

hos delägare skall dock, även om den är osäker eller ej löper med ränta, upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

tagas till sitt kapitalbelopp, såframt ej en sådan värdering med hänsyn till

omständigheterna måste anses oskälig. Varulager må ej åsättas högre värde

än det, vartill det upptagits i räkenskaperna.

till 5 §.

1. Bestämmelsen om tillägg i visst fall för utdelning skall äga tillämpning

även om företaget upplösts under beskattningsåret eller eljest saknar tillgångar

vid beskattningsårets slut. Till utdelning hänföres jämväl belopp

som i samband med förenings likvidation utskiftats till medlem utöver inbetald

insats. Utdelning skall anses hava skett den dag beloppet blev tillgängligt

för lyftning.

2. Vill företag påfordra, att bundet kapital inräknas i det beskattningsbara

beloppet, skall till bevisning om dagen då företaget trätt i likvidation

företes uppgift från vederbörande registreringsmyndighet.

till 6 §.

Med utdelning avses i denna paragraf allenast utdelning som beslutats

i vederbörlig ordning. I fråga om beskattning av s. k. förtäckt utdelning skola

således vanliga regler tillämpas.

Till ledning vid tillämpningen av paragrafen anföras följande exempel:

1. Ett bolag taxeras för beskattningsåret 1954 till fondskatt för ett beskattningsbart

belopp av 500 000 kr. Under ett vart av åren 1955—1957 utdelar bolaget

75 000 kr. För dessa utdelningar skola aktieägarna åtnjuta frihet från

inkomstskatt. År 1958 utbetalar bolaget i samband med nedsättning av aktiekapitalet

100 000 kr. till aktieägarna under sådana förhållanden, att enligt

förordningen om utskiftningsskatt hela beloppet skall anses såsom utskiftning

utöver tillskjutet belopp. Det oaktat skall på grund av bestämmelserna

i förevarande paragraf någon utskiftningsskatt icke utgå. Slutligen verkställer

bolaget år 1959 utdelning med 100 000 kr. Eftersom tidigare under femårsperioden

utdelats och utskiftats sammanlagt 325 000 kr. och 70 procent

av det till fondskatt beskattningsbara beloppet utgör 350 000 kr. skall 1959

års utdelning till ett belopp av 25 000 kr. vara skattefri medan återstoden,

75 000 kr., i princip skall beskattas. Varje aktieägares andel i nämnda utdelning

skall därför enligt samma proportioner fördelas å skattefri och skattepliktig

intäkt. En aktieägare som erhållit utdelning med 20 000 kr. är alltså

skattskyldig för allenast tre fjärdedelar därav eller 15 000 kr.

2. Ett bolag, som för beskattningsåret 1954 taxerats till fondskatt för ett

beskattningsbart belopp av 200 000 kr., utdelar under åren 1955—1959 tillhopa

50 000 kr. För dessa utdelningar skola delägarna icke betala inkomstskatt.

Under åren 1960—1962 utdelas ytterligare sammanlagt 30 000 kr.

Dessa skola inkomstbeskattas i vanlig ordning. År 1963 utbetalar bolaget

vid nedsättning av aktiekapitalet 75 000 kr. till aktieägarna, vilket belopp

enligt förordningen om utskiftningsskatt i sin helhet är att anse såsom utskiftning

utöver tillskjutet belopp. Någon utskiftningsskatt skall emellertid

ändock ej utgå, ty 70 procent av det till fondskatt beskattningsbara beloppet

utgör 140 000 kr. och härav ha förut för skattefria utdelningar utnyttjats

allenast 50 000 kr. Därest bolaget sedermera upplöses utan att ytterligare

utskiftning mellankommit, skall vid taxeringen till utskiftningsskatt i samband

med upplösningen bolagets tillskjutna belopp ökas med (140 000 —

50 000 — 75 000 =) 15 000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

109

till 7 §.

Såsom anskaffningskostnad för fastighet skall anses erlagd köpeskilling

eller motsvarande valuta ökad med kostnaden för mera väsentliga förbättringar

av värdehöj ande natur.

Därest utköp sker till pris understigande företagets anskaffningskostnad,

må denna omständighet ej föranleda att delägaren anses hava åtnjutit skattepliktig

intäkt eller erhållit tillgång genom utskiftning till högre belopp än

som motsvarar skillnaden mellan utköpspriset och nämnda anskaffningskostnad.

Vid tillämpning av bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning

skall jämväl i dylikt fall delägarens förvärv anses hava skett vid den tidpunkt,

då företaget förvärvade egendomen i fråga.

647208.

Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1954:54 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skatt på fonderade vinstmedel s. 1 i texten
  2. BevU 1954:55 Betänkande i anledning av väckt motion om en allmän översyn av gällande beskattningsbestämmelser för organisationer, som tillhandahåller allmänna samlingslokale s. 3 i texten