Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1916 (nr 431) om folkpensionering, m. m

1954-01-04 · 42 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 40 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:66, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1916 (nr 431) om folkpensionering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 29 juni 1916 (nr 431) om

folkpensionering, m. m.; given Stockholms slott den

4 januari 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
2)

lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen; samt

3) lag angående ändring i lagen den 20 mars 1936 (nr 56) om socialregister.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att det enligt lagen om folkpensionering till dem

som är blinda utgående blindtillägget skall höjas från 700 kr. till 1 000 kr.

om året samt att, i motsats till vad nu gäller, tillägget i fortsättningen ej

skall räknas som inkomst vid fastställandet av inkomstprövad folkpension.

För andra, som före 60 års ålder blivit svårt invalidiserade, föreslås införandet

av ett särskilt tillägg, betecknat vårdtillägg, å 1 000 kr. om året.

Detta tillägg, som ej heller skall anses såsom inkomst enligt folkpensioneringslagen,

avses ej skola utgå till dem som stadigvarande vårdas å anstalt.

Kommunerna föreslås skola bidraga till kostnaderna för vårdtilläggen i

samma omfattning som till utgifterna för tilläggspensionerna.

Förslaget, som avses träda i kraft den 1 juli 1954, beräknas medföra

en årlig kostnadsökning å omkring 4 milj. kr., varav staten skulle svara

för i runt tal 3 milj. kr. och kommunerna för återstoden.

1-—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 66.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

2

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§, 13 § 1 inom., 14 § 1 inom., 15,

16, 33 och 36 §§ lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

9 §•

Har gift -------■----utgående folkpensionen.

Vad nu sagts skall ej gälla den Vad nu sagts skall ej gälla den

som uppbär blindtillägg enligt 10 §. som uppbär blindtillägg eller vårdtillägg

enligt 10 §.

10 S.

Pensionsberättigad som lider av

sådan blindhet som i 3 § 2 mom.

sagts och som blivit blind före fyllda

sextio år skall utöver honom eljest

tillkommande folkpension erhålla

blindtillägg med 700 kronor

om året.

Blindtillägg må---

1 inom. Pensionsberättigad som

lider av sådan blindhet som i 3 § 2

mom. sagts och som blivit blind före

fyllda sextio år skall utöver honom

eljest tillkommande folkpension erhålla

blindtillägg med 1 000

kronor om året.

—---är skolpliktig.

2 mom. Pensionsberättigad som

i annat fall än som avses i 1 mom.

år ur stånd att reda sig själv och på

grund härav är i behov av ständig

tillsyn och vård skall, om behovet

därav uppkommit före det han fyllt

60 år, utöver honom eljest tillkommande

folkpension erhålla vårdtillägg

med 1 000 kronor om året.

Vårdtillägg må ej utgå till den som

stadigvarande vårdas å anstalt tillhörande

staten eller kommun eller å

enskild anstalt till vars drift statsbidrag

utgår eller ock genom anstaltens

försorg utom densamma.

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 396.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

(Gällande lydelse:)

13

1 mom. Med årsinkomst avses i

denna lag all den inkomst, för år

räknad, som någon skäligen kan antagas

komma att under den närmaste

tiden åtnjuta. Såsom inkomst räknas

icke annan folkpensionsförmån

än blindtillägg och ej heller allmänt

barnbidrag eller understöd som någon

på grund av skyldskap eller svågerlag

må vara föranledd att utgiva.

(Föreslagen lydelse:)

§•

1 mom. Med årsinkomst avses i

denna lag all den inkomst, för år

räknad, som någon skäligen kan antagas

komma att under den närmaste

tiden åtnjuta. Såsom inkomst räknas

icke folkpensionsförmån, allmänt

barnbidrag eller understöd som

någon på grund av skyldskap eller

svågerlag må vara föranledd att utgiva.

14 §.

1 mom. Befinnes arbetsförmågan----— folkpension indragas.

Åtnjuter pensionsberättigad--—---— del därav.

Om förhållandena för den som åtnjuter

vårdtillägg så ändrats att rätt

därtill ej längre föreligger, indrages

tillägget.

15

Den som åtnjuter tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller kommunalt

bostadstillägg är pliktig att,

om hans eller hans makes ekonomiska

förhållanden väsentligt förbättrats,

utan oskäligt dröjsmål meddela

detta till pensionsstyrelsen eller

pensionsnämndens ordförande i det

pensionsdistrikt, där han senast blivit

mantalsskriven. Enahanda skyldighet

åligger honom, om han åtnjuter

kommunalt bostadstillägg och

mantalsskrives å annan ort än tillförne,

så ock om han ingår äktenskap

eller om hans äktenskap upplöses

genom makens död eller annorledes.

Åtnjuter någon invalid pension

eller sjukbidrag, vare han pliktig att,

om hans arbetsförmåga väsentligt

förbättrats, göra anmälan som nu

sagts.

§•

Den som åtnjuter tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller kommunalt

bostadstillägg är pliktig att,

om hans eller hans makes ekonomiska

förhållanden väsentligt förbättrats,

utan oskäligt dröjsmål meddela

detta till pensionsstyrelsen eller

pensionsnämndens ordförande i det

pensionsdistrikt, där han senast blivit

mantalsskriven. Enahanda skyldighet

åligger honom, om han åtnjuter

kommunalt bostadstillägg och

mantalsskrives å annan ort än tillförne,

så ock om han ingår äktenskap

eller om hans äktenskap upplöses

genom makens död eller annorledes.

Anmälan som nu sagts skall

ock göras av den som åtnjuter invalidpension

eller sjukbidrag, om

hans arbetsförmåga väsentligt förbättrats,

samt av den som åtnjuter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts prQposition nr 66.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

vårdtillägg, om förhållandena så

ändrats att rätten till tillägget därav

påverkas.

I första —------ ---~--person anmälningsskyldig.

För pensionsberättigad

Vad nu — —----

Har någon försummat den honom

euligt 15 § åvilande skyldigheten att

meddela upplysning om förändrade

förhållanden, må, där försummelsen

inverkat på rätten till eller beloppet

av folkpensionen och icke kan anses

ursäktlig, ansökning om tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg

eller kommunalt bostadstillägg avslås

och redan beviljad sådan förmån

indragas så som i första stycket

stadgats.

Vägrar någon---— —---

ny ansökning.

avhänt sig.

Har någon försummat den honom

enligt 15 § åvilande skyldigheten att

meddela upplysning om förändrade

förhållanden, må, där försummelsen

inverkat på rätten till eller beloppet

av folkpensionen och icke kan anses

ursäktlig, ansökning om tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg,

vårdtillägg eller kommunalt bostadstillägg

avslås och redan beviljad sådan

förmån indragas så som i första

stycket stadgats.

--denna påföljd.

16 §.

33

Ansökning om-------

Ansökningen, som----

Vid ansökningen skall fogas prästbevis

enligt fastställt formulär eller,

där hinder därför möter, annat bevis,

som pensionsstyrelsen må finna

skäl godtaga. Avser ansökningen invalidpension,

sjukbidrag eller blindtillägg,

skall sökanden, där ej särskilda

skäl till annat föranleda, undergå

läkarundersökning enligt de

närmare bestämmelser pensionsstyrelsen

meddelar.

Vad angående---—---

§•

— — blivit mantalsskriven.

-----till sökanden.

Vid ansökningen skall fogas prästbevis

enligt fastställt formulär eller,

där hinder därför möter, annat bevis,

som pensionsstyrelsen må finna

skäl godtaga. Avser ansökningen invalidpension,

sjukbidrag, blindtillägg

eller vårdtillägg, skall sökanden, där

ej särskilda skäl till annat föranleda,

undergå läkarundersökning enligt de

närmare bestämmelser pensionsstyrelsen

meddelar.

---pensionsnämnden påfordras.

36 §.

Finner pensionsstyrelsen--— — — — pensionens utbetalande.

Pensionsnämnds beslut i ärende Pensionsnämnds beslut i ärende

rörande ansökning om invalidpen- rörande ansökning om invalidpen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66. 5

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

sion, sjukbidrag eller blindtillägg sion, sjukbidrag, blindtillägg eller

skall, vare sig besvär över beslutet vårdtillägg skall, vare sig besvär över

anförts eller ej, granskas av pen- beslutet anförts eller ej, granskas av

sionsstyrelsen. Finnes beslutet vara pensionsstyrelsen. Finnes beslutet

lagligen grundat, skall styrelsen fast- vara lagligen grundat, skall styrelsen

ställa detsamma. I annat fall skall fastställa detsamma. I annat fall

styrelsen, där ej på grund av anför- skall styrelsen, där ej på grund av

da besvär rättelse kan ske, återför- anförda besvär rättelse kan ske, återvisa

ärendet till förnyad prövning; förvisa ärendet till förnyad prövning;

dock att där beslutet finnes hava dock att där beslutet finnes hava

blivit felaktigt endast i följd av fel- blivit felaktigt endast i följd av felräkning,

misskrivning eller annan räkning, misskrivning eller annan

dylik uppenbar oriktighet, pensions- dylik uppenbar oriktighet, pensionsstyrelsen

må utan återförvisning styrelsen må utan återförvisning

vex-kställa nödig rättelse. Utan åter- verkställa nödig rättelse. Utan återförvisning

må pensionsstyrelsen jäm- förvisning må pensionsstyrelsen jämväl

förordna att i stället för invalid- väl förordna dels om utbyte av inpension

sjukbidrag skall utgå samt valid pension mot sjukbidrag samt

besluta om ändring av den tidpunkt, om ändring av den tidpunkt, intill

intill vilken sådant bidrag längst må vilken sådant bidrag längst må utgå,

utgå. dels ock om utbyte av blindtillägg

mot vårdtillägg eller omvänt.

Om pensionsstyrelsen---------därom utfärdar.

Där i---------förnyad prövning.

Skall i----------av pensionen.

Där pensionsstyrelsen -----------styrelsen bestämmer.

Vad angående---------meddelat beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1954.

Pensionsstyrelsen har att, utan

särskild ansökan därom, omräkna

vid lagens ikraftträdande utgående

folkpensioner i enlighet med bestämmelserna

i 10 § 1 mom. och 13 § 1

mom. i deras nya lydelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

1

Kommun skall för varje kalenderår

bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen,

av kostnaden för tilläggspensioner,

änkepensioner och hustrutillägg,

som under året utbetalats för

inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, dock högst tre

femtedelar av nämnda kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande

en femtedels procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare

i kommunen, av kostnaden för kommunala

bostadstillägg, som under

året utbetalats för pensionsberättigade,

mantalsskrivna inom kommunen,

dock högst tre femtedelar och

lägst en fjärdedel av sagda kostnad.

Därest tilläggspensioner,---

(Föreslagen lydelse:)

5*

Kommun skall för varje kalenderår

bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen,

av kostnaden för tilläggspensioner,

änkepensioner, hustrutilllägg

och vårdtillägg, som under året

utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, dock

högst tre femtedelar av nämnda kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande

en femtedels procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare

i kommunen, av kostnaden för kommunala

bostadstillägg, som under

året utbetalats för pensionsberättigade,

mantalsskrivna inom kommunen,

dock högst tre femtedelar och

lägst en fjärdedel av sagda kostnad.

------- — indextillägg därå.

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 397.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr Öb.

(Gällande lydelse:)

3

Varje kommuns bidrag uträknas

av pensionsstyrelsen. Därvid skall

en tolftedel av pensionsberättigad årligen

tillkommande tilläggspension,

änkepension och hustrutillägg, i förekommande

fall jämte indextillägg,

ävensom kommunalt bostadstillägg

anses belöpa på varje månad. Angående

tid och sätt för gäldande av

kommunbidrag förordnar Konungen.

(Föreslagen lydelse:)

§•

Varje kommuns bidrag uträknas

av pensionsstyrelsen. Därvid skall

en tolftedel av pensionsberättigad årligen

tillkommande tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg,

i förekommande fall jämte

indextillägg, ävensom kommunalt bostadstillägg

anses belöpa på varje

månad. Angående tid och sätt för

gäldande av kommunbidrag förordnar

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1954.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 20 mars 1936 (nr 56) om socialregister.

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ lagen den 20 mars 1936 om social

register1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

2

I socialregistret skola antecknas:

1) de personer ---------

2) inom kommunen boende personer,

vilka uppbära folkpension i

form av tilläggspension, änkepension,

kommunalt bostadstillägg,

hustrutillägg eller blindtillägg, bidrag

enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn, mödrahjälp,

särskilt barnbidrag eller bidragsförskott

eller som med bidrag av allmänna

medel åtnjuta sjukvård eller

yrkesutbildning, varom i 14 § lagen

om folkpensionering förmäles, för

förebyggande eller hävande av höggradig

nedsättning av arbetsförmågan;
3)

personer, som--------

(Föreslagen lydelse:)

§•

---kommunens organ;

2) inom kommunen boende personer,

vilka uppbära folkpension i

form av tilläggspension, änkepension,

kommunalt bostadstillägg,

hustrutillägg, blindtillägg eller vårdtillägg,

bidrag enligt lagen om bidrag

till änkor och änklingar med barn,

mödrahjälp, särskilt barnbidrag eller

bidragsförskott eller som med bidrag

av allmänna medel åtnjuta sjukvård

eller yrkesutbildning, varom i 14 §

lagen om folkpensionering förmäles,

för förebyggande eller hävande av

höggradig nedsättning av arbetsförmågan

;

—---i registret.

4 §•

Beslutar kommunalt organ, att

hjälp skall utgå till viss person, skall

beslutet omedelbart delgivas det registerförande

organet. Sådan delgivningsplikt

åligger pensionsnämndens

ordförande i fråga om folkpension

Beslutar kommunalt organ, att

hjälp skall utgå till viss person, skall

beslutet omedelbart delgivas det registerförande

organet. Sådan delgivningsplikt

åligger pensionsnämndens

ordförande i fråga om folkpension

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 400.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

(Gällande lydelse:)

1 form av tilläggspension, änkepension,

kommunalt bostadstillägg,

hustrutillägg eller blindtillägg ävensom

beträffande bidrag enligt lagen

om bidrag till änkor och änklingar

med barn, särskilt barnbidrag samt

bidrag av allmänna medel för sjukvård

eller yrkesutbildning, varom i

2 § 2) sägs, samt barnavårdsnämnd

i fråga om mödrahjälp och bidragsförskott.

(Föreslagen lydelse:)

i form av tilläggspension, änkepension,

kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg,

blindtillägg eller vårdtilllågg

ävensom beträffande bidrag enligt

lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn, särskilt barnbidrag

samt bidrag av allmänna medel

för sjukvård eller yrkesutbildning,

varom i 2 § 2) sägs, samt barnavårdsnämnd

i fråga om mödrahjälp

och bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

195b.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari

19 5b.

Närv a rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlind, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om förbättrade

folkpensionsförmåner till svårt invalidiserade samt anför.

Vid behandlingen tidigare denna dag av det i årets statsverksproposition

(femte huvudtiteln punkt 93) upptagna anslaget till Bidrag till folkpensioner

in. in. nämnde jag, att jag hade för avsikt att förorda bl. a. en höjning

av blindtilläggen inom folkpensioneringen. Därvid åsyftade jag även

frågan om att bereda andra svårt invalidiserade än blinda ett motsvarande

tillägg.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 6 februari 1953 har ifrågavarande spörsmål

utretts av pensionsstyrelsen, som den 3 november 1953 redovisat utredningsuppdraget

genom avgivandet av ett förslag i ämnet. Detta förslag

har sedermera remissbehandlats i sedvanlig ordning.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan till närmare behandling.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947, 732/1948, 2G4/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952 och 291/1953)

skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det den pensionsberättigade

fyllt 67 år, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag

och änkepension, vilka förmåner utgår för tid dessförinnan.

Ålderspension utgöres i första band av allmän ålderspension.

Denna förmån är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och

förmögenhet. Efter den uppräkning av folkpensionerna, som kom till stånd

genom lagen den 20 mars 1953 (nr 104) om höjning av folkpensioner m. m.,

utgör den allmänna ålderspensionen — bortsett från i det följande berörda

särskilda tillägg, varmed den förhöjes — för gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 1 120

(= 800 -|- 320) kr. samt för annan pensionsberättigad 1 400 (= 1 000 + 400)

kr., allt för år räknat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Invalidpension utgår till den som på grund av kropps- eller

sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att

försörja sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter,

under förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses

varaktig. Sjukbidrag åter tillkommer den som oavbrutet under minst

sex månader lidit av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som

erfordras för erhållande av invalidpension, om nedsättningen — utan att

anses varaktig — kan antagas bli bestående ytterligare avsevärd tid. Sjukbidrag

beviljas för viss tid, under det att invalidpension utgår tills vidare.

Invalidpension och sjukbidrag utgöres av grundpension och tilläggspension.

Grundpensionen utgår med ett fixt belopp av 200 kr. om året. Tillläggspensionens

storlek är däremot beroende av vederbörandes inkomstförhållanden

och utgår med — 1953 års standardförhöjning inräknad —

högst 920 (= 600 + 320) kr. om året för gift pensionsberättigad, vars make

åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt med högst

1 200 (= 800 + 400) kr. om året för annan pensionsberättigad.

Änkepension utgår till änka och hustrutillägg till pensionsberättigad

mans hustru, under förutsättning att rätt till folkpension ej

eljest föreligger, att vederbörande uppnått viss ålder samt att äktenskapet

varit av viss varaktighet. Båda dessa förmåner utgår efter inkomstprövning

med högst 840 (= 600 + 240) kr. om året.

De angivna folkpensionsförmånerna liöjes i förekommande fall med indextillägg,

kommunalt bostadstillägg och blindtillägg.

F. n. utgör indextillägget 210 kr. för änkepensionsberättigad och

för den som uppbär hustrutillägg, 280 kr. för gift pensionsberättigad, vars

make jämväl åtnjuter folkpensionsförmån eller vars hustru uppbär hustrutillägg,

samt 350 kr. för annan pensionsberättigad, allt för år räknat.

Varje kommun äger besluta, huruvida kommunalt bostadstil 1- 1 ä g g skall utgå i kommunen eller ej, ävensom bestämma tilläggets storlek

samt grunderna i övrigt för beräkningen av tillägget. I sistnämnda avseende

gäller dock vissa undantag, främst därutinnan att inkomstprövning

av tillägget skall ske enligt folkpensioneringslagens regler.

Den som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel

rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn äger, utöver invalidpension

eller ålderspension, uppbära blindtillägg. En förutsättning är dock,

att vederbörande blivit blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 700 kr.

om året och är till storleken oberoende av den blindes inkomst och förmögenhet.

I det föregående har angivits, att vissa folkpensionsförmåner är beroende

av inkomstprövning. Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg minskas nämligen med en tredjedel av den del

av ogift pensionsberättigads årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

kr., och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad

är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr. Rörande beräkningen

av vederbörandes årsinkomst må här endast nämnas, att blindtillägg räknas

såsom inkomst men däremot icke annan folkpensionsförmån, att förmögenhet

överstigande 10 000 kr. (för gift pensionsberättigad 7 500 kr.)

medför viss höjning av årsinkomsten samt att gift pensionssökandes årsinkomst

och förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda

inkomst resp. förmögenhet.

Om gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen till arbete, kan viss dispens ges från

inkomstprövningsreglerna. När särskilda skäl föranleder därtill må nämligen,

även om enligt dessa regler ingen eller lägre tilläggspension skulle

utgå, sådan pension tillerkännas vederbörande med högst 400 kr. om året,

bortsett från indextillägg. Sådan förmån må utgå även om folkpension

sedermera tillerkännes den pensionsberättigades make, dock endast i den

mån makarnas sammanlagda pensionsförmåner icke därigenom kommer

att överstiga beloppet av den tidigare utgående folkpensionen. Den berörda

dispensregeln, som återfinnes i 9 § folkpensioneringslagen, gäller ej den

som uppbär blindtillägg.

Kostnaderna för folkpensionerna bestrides av staten med bidrag av kommunerna

såvitt angår de inkomstprövade förmånerna. Kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni 1947 om

kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen (nr 398; ändr.

266/1950, 159/1951 och 397/1952). Enligt denna lag skall kommun för varje

kalenderår bidraga till kostnaderna för sådana inkomstprövade förmåner

utom kommunala bostadstillägg, som under året utbetalats till inom kommunen

mantalsskrivna pensionsberättigade, med en andel som motsvarar

V20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen,

dock högst med s/5 av kostnaden. Beträffande kostnaderna för kommunala

bostadstillägg gäller motsvarande, dock att procentsatsen här i stället

är Vs procent och att även en minimigräns satts för kommunens delaktighet

i kostnaden, nämligen lägst en fjärdedel. Allmän ålderspension jämte

indextillägg därå ävensom grundpension och blindtillägg bekostas helt av

staten.

Enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall

i arbete är arbetstagare försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet.

Försäkringens förmåner omfattar bl. a. läkarvård, läkemedel, särskilda

hjälpmedel såsom kryckor m. m. ävensom sjukpenning, invalid- och efterlevandelivränta.

Invalid livränta utgår, om olycksfallet • sedan därav förorsakad sjukdom

upphört — under längre eller kortare tid medför bestående förlust

av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst Vio- Enligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

lagen är invalidlivräntans storlek beroende av vederbörandes inkomstförhållanden

och invaliditetsgrad. Vid hel invaliditet utgör invalidlivräntan

högst 6 600 kr. och lägst 825 kr. per år.

Därest olycksfallet medför förlust av arbetsförmåga!! och tillika behov

av särskild vård — annan vård än läkarvård i vidsträckt bemärkelse —

förhöjes livränta med ett s. k. vårdbidrag om högst 1 800 kr. för år, bestämt

med hänsyn till vårdbehovets omfattning, d. v. s. graden av hjälplöshet.

Den som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen är försäkrad för skada till

följd av olycksfall i arbetet skall enligt lagen den H juni 1929 (nr 131) om

försäkring för vissa yrkessjukdomar anses vara försäkrad även för vissa

genom en i lagen intagen förteckning särskilt angivna sjukdomar. Beträffande

denna försäkring tillämpas i huvudsak bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen.

I detta sammanhang torde böra erinras om att Kungl. Maj :t den 13 november

1953 till lagrådet remitterat ett förslag till lag om yrkesskadeförsäkring,

vilken lag avses skola fr. o. in. den 1 januari 1955 avlösa 1916

års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag.

Försäkringsförmånerna enligt den sålunda föreslagna lagen skall liksom

nu avse bl. a. läkarvård, läkemedel, proteser m. m., sjukpenning, invalidlivränta

och efterlevandelivränta. Sjukpenningen föreslås skola vid arbetsoförmåga

utgöra lägst 3 kr. och högst 20 kr. om dagen. Invalidlivräntans

nuvarande minimibelopp vid hel invaliditet, 825 kr., föreslås höjt till 1 100

kr. och maximibeloppet höjt från nuvarande 6 600 kr. till 11 000 kr.

För den, som till följd av yrkesskada under längre tid blivit ur stånd

att reda sig själv, skall enligt lagförslaget sjukpenningen eller livräntan

kunna förhöjas med ett särskilt vårdbidrag om högst 5 kr. om dagen, om

den skadade uppbär sjukpenning, och 1 800 kr. om året, om han uppbär

livränta. Vårdbidrag anses dock ej böra utgå under tid, då den skadade

åtnjuter sjukhusvård. Vid bidragets bestämmande föreslås hänsyn skola

tagas till bl. a. förmån, som den skadade för motsvarande ändamål åtnjuter

jämlikt folkpensioneringslagen.

Frågans tidigare behandling.

Förslag om ett särskilt ekonomiskt bidrag till blinda framlades av blindvårdssakkunniga

i ett den 10 april 1922 avgivet betänkande rörande blindvården.

Detta bidrag, benämnt blindhetsersättning, avsåg att ge arbetande

blinda ett inkomsttillägg, till beloppet motsvarande existensminimum för

blind person minskat med hälften av den blindes egen inkomst. Existensminimum

skulle enligt förslaget bestämmas till olika belopp för envar av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

tre dyrortsgrupper, och medelunderstödel beräknades uppgå till 500 kr.

per år. Den 30 november 1931 framlades ett nytt förslag i ämnet, vari förordades

att för rätt till blindhetsersättning skulle gälla att blindheten inträtt

före 60 års ålder.

Under remissbehandlingen av dessa förslag framhölls bl. a., att man

borde i ett sammanhang ordna understödsfrågan för alla i kroppsligt eller

andligt hänseende särskilt vanlottade, hjälpbehövande invalider och icke

blott för de blinda.

År 1933 upprättades inom socialdepartementet ett nytt förslag i detta

hänseende, och detta förslag lades därefter till grund för det förslag till

förordning om blindhetsersättning, som förelädes 1934 års riksdag genom

propositionen nr 79. Detta förslag avvek i åtskilliga hänseenden från de

tidigare. Blindhetsersättningen hade begränsats till personer, som var helt

blinda eller saknade ledsyn. Vidare hade behovsprineipen principiellt övergivits

och blindhetsersättningen fått karaktären av en lytesersättning närmast

avsedd för arbetsföra blinda. Blindhetsersättningen föreslogs skola

utgå med 500 kr. om året och skulle räknas såsom inkomst vid bestämmande

av storleken av pensionstillägg enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring.

Rörande blindhetsersättningens storlek anförde föredragande departementschefen,

att ersättningen icke torde bereda den blinde möjlighet att

i alla delar av landet uppnå samma inkomst som flertalet seende arbetare,

vilket varit önskvärt, men att det vore att hoppas, att i samhällen med

högre levnadskostnader vederbörande kommuner fyllde ut blindhetsersätlningen

med kommunala tillägg. Angående åldersgränsen för blindhetens

inträde framhölls, att det vore en betydande skillnad mellan dem, som

hade att framleva hela eller större delen av sitt liv som blinda, och dein

som drabbades av blindheten först på ålderdomen. Ehuru olika meningar

naturligtvis kunde föreligga om lämpligheten av att sätta gränsen vid 60

år, hade departementschefen med hänsyn till de statsekonomiska konsekvenserna

ej ansett sig böra förorda en för de blinda förmånligare bestämmelse

i detta hänseende. Vidare yttrade departementschefen bl. a., att även

om det skulle finnas andra arbetsföra invalider, vilka i samma grad som

de blinda kunde anses berättigade till ersättning -— någon utredning härom

funnes emellertid ej verkställd — torde nämnda omständighet ej utgöra

tillräckligt skäl för att låta de blinda ytterligare vänta på att få sin ersättningsfråga

löst.

Sedan riksdagen fattat beslut i frågan i huvudsaklig överensstämmelse

med propositionen, utfärdades förordningen den 20 april 1934 (nr 105)

om blindhetsersättning.

I en motion (11:61) vid 1936 års riksdag yrkades, att blindhetsersättningen

måtte upptagas bland de förmåner, vilka enligt 1935 års lag om

folkpensionering — denna hade ersatt 1913 års lag om allmän pensions
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 06.

försäkring — ej skulle inräknas i den inkomst som lades till grund för

beräkning av pensionstillägg.

I sitt utlåtande nr 6 avstyrkte sammansatta stats- och andra lagutskottet

motionen med hänvisning till att blindhetsersättningen, som i huvudsak

motiverats med att man ville bereda de blinda en ersättning för deras på

grund av lytet nedsatta möjligheter att förskaffa sig arbetsinkomst, närmast

vore att jämställa med arbetsinkomst; och sådan inkomst hade ju

ej ansetts kunna beredas privilegierad ställning vid beräkning av folkpensionens

storlek.

Samma fråga upptogs i två motioner (I: 127 och II: 169) vid 1937 års

riksdag, och andra lagutskottet förordade i sitt utlåtande nr 27 en utredning

av frågan, huruvida till blindhetsersättning berättigade personer genom

ändring i folkpensioneringslagen eller på annat sätt kunde beredas en

förbättrad ekonomisk ställning. Riksdagen hemställde om en sådan utredning

och Kungl. Maj:t anbefallde pensionsstyrelsen att verkställa densamma.

Pensionsstyrelsen avgav den 23 december 1938 ett förslag i ämnet, vilket

gick ut på att blindhetsersättningen skulle dyrortsgraderas och dess

belopp höjas till 600 kr. i orlsgrupp I, 750 kr. i ortsgrupp II och 900 kr.

i ortsgrupp III. Enligt förslaget skulle blindhetsersättningen ej privilegieras

vid folkpensioneringens inkomstprövning.

Ifrågavarande förslag föranledde ingen åtgärd i avvaktan på resultatet

av den då inom socialvårdskommittén pågående översynen av socialvårdens

olika grenar, däribland hjälpen åt blinda och andra hjälplösa personer.

År 1941 infördes emellertid dyrtidstillägg å blindhetsersättningen. Dyrtidstillägget

utgjorde till en början eu sjättedel av ersättningens belopp men

höjdes sedermera, och dessutom tillkom från och med den 1 juli 1945 en

provisorisk förstärkning av blindhetsersättningen. För år 1947 — det

sista år förordningen om blindhetsersättning gällde — uppgick det sammanlagda

årsbeloppet till 816 kr.

Socialvårdskommittén framlade år 1945 ett betänkande om folkpensioneringen

(SOU 1945:46), vari kommittén bl. a. upptog blindhetsersättningen

till omprövning. Kommittén föreslog, att denna förmån skulle ersättas

av ett särskilt blindtillägg inom folkpensioneringens ram. Detta möjliggjordes

genom att enligt förslaget den som uppfyllde blindhetskravet —

rörande detta föreslogs ingen ändring i dåvarande bestämmelser — jämväl

skulle vara berättigad till invalidpension. Blindtillägget föreslogs utgöra

700 kr. om året, ett belopp som bl. a. avvägts med hänsyn till då från

pensionsstyrelsen utgående förmåner till blinda. Med anledning av den

avsevärda höjning av invalidernas förmåner, som kommittéförslaget innebar,

fann kommittén det icke vara lämpligt att vid inkomstprövningen av

dessa förmåner bortse från eller privilegiera blindtilläggen. I fråga om

övriga kategorier svårt invalidiserade framhöll kommittén, att det icke

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds proposition nr 66.

kunde förnekas, att vissa skäl talade för att invalidpension utginge med

högre belopp till dem som lede av svårartad invaliditet än till övriga

pensionärer men att införandet av en sådan skillnad i hjälpens storlek

mötte vissa betänkligheter. Härjämte anförde kommittén bl. a. följande.

Önskar man förbehålla hjälplöshetstilläggen allenast åt dem som bli svårt

invalidiserade vid relativt ung ålder, torde en särskild åldersgräns för rätt

till desamma kunna övervägas. Det kan exempelvis såsom förutsättning

för hjälplöshetstillägget föreskrivas att den svårartade invaliditeten skall

ha uppkommit före 55 eller 60 års ålder.

Skulle hjälplöshetstillägg utgå till vissa förtidsinvalider, måste man definiera

den särskilt svåra invaliditet, som skulle medföra rätt till tillägget.

Man kan sålunda generellt säga, att tillägget skall utgå till dem, vilkas

arbetsförmåga stadigvarande nedsatts med minst 4/6, och därvid tillämpa

olycksfallsförsäkringens beräkningsgrunder beträffande invaliditet sgraden.

En annan möjlighet är att låta tillägget utgå till dem, som måste åtnjuta

ständig vård och tillsyn av annan, eller med andra ord till dem, som äro

ur stånd att taga vara på sig själva. Man kan även tänka sig vissa objektiva

förutsättningar för tilläggets utgående såsom att vederbörande är

ständigt sängliggande, är ur stånd att utan hjälp intaga sin föda, i väsentlig''

grad saknar rörelseförmåga i båda armarna o. s. v. Vilken definition

man än väljer blir den ej helt tillfredsställande.

Ett visst samband synes även råda mellan utformningen av avdragsreglerna

och behovet av hjälplöshetstillägg. Gör man avdragsreglerna så liberala,

att även invalider med relativt stor arbetsinkomst kunna få full

pension, ligger det otvivelaktigt nära till hands att genom ett hjälplöshetstillägg

kompensera dem som sakna förutsättningar att utnyttja de möjligheter,

som lagstiftningen sålunda erbjuder dem vilka ha någon arbetsförmåga

i behåll.

Sedan kommittén diskuterat frågan om hjälplöshetstillägg till åldringar

~ ett sådant tillägg skulle enligt kommitténs uppfattning av många komma

att betraktas som en förhöjd ålderspension — framhöll kommittén sammanfattningsvis.

Enligt kommitténs mening föreligger i många fall behov av särskild hjälp

från samhället, då en folkpensionär är fysiskt eller psykiskt hjälplös. Många

av dessa hjälplösa äro i behov av anstaltsvård, varför det bör vara eu oavvislig

uppgift för samhället att tillse att tillräckligt antal vårdplatser finnas

tillgängliga.

Den komplicerade frågan om särskilt understöd till hjälplösa folkpensionärer,

som vistas i sina hem, torde icke kunna lösas efter generella

linjer. Därtill äx-o behoven allt för olika. Kommittén har därför icke ansett

sig kunna i förevarande sammanhang föreslå folkpensionernas komplettering

med särskilda hjälplöshetstillägg.

I detta sammanhang föreslog emellertid kommittén, att en särskild pensionsförmån

skulle utgå till vissa pensionsberättigade, som var helt oförmögna

till arbete, och anförde härom följande.

Ifrågavarande pensionsförmån avser huvudsakligen det fall, då en arbetsförmögen

mans hustru vid relativt ung ålder drabbas av sådan sjuk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

dom att därigenom uppkommer en svår belastning på makarnas ekonomi.

Kan hustrun i någon omfattning utföra arbete i det egna hemmet, torde

1 regel icke uppkomma en sådan belastning. Stadgandet bör sålunda komma

till användning huvudsakligen i de fall, då den pensionsberättigade på

grund av sitt fysiska eller psykiska tillstånd är att anse såsom själv i

behov av tillsyn och hjälp.

Propositionen nr 220 till 1946 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering

anslöt sig i nu berörda delar till kommitténs förslag, och

1946 års folkpensioneringslag avfattades i dessa avseenden i enlighet med

propositionen, varvid intogs den bestämmelse om hjälp åt vissa arbetsoförmögna

personer, som återfinnes i 9 § av lagen.

De sakkunniga för indexreglerade folkpensioner upptog i sitt år 1949

avgivna betänkande (SOU 1949: 7) bl. a. spörsmålet om en förhöjning av

blindtillägget. Emellertid föreslog de sakkunniga, att detta tillägg skulle

lämnas utanför indexregleringen och i stället regleras genom särskilda beslut

av statsmakterna. Som skäl härför anfördes, att blindtilläggets belopp

icke direkt framkommit som ett resultat av utredning eller överväganden

rörande de blindas speciella inkomstbehov utan i stället fixerats med utgångspunkt

från de förmåner, som vid utgången av år 1947 från pensionsstyrelsen

utbetalats till blinda.

I propositionen nr 109 till 1950 års riksdag med förslag till indexreglering

av folkpensionerna anslöt sig föredragande departementschefen till

vad de sakkunniga anfört på denna punkt.

Under remissbehandlingen av 1950 års folkpensionsrevisions betänkande

(SOU 1951:45) rörande ändring av folkpensioneringslagens inkomstprövning

in. in. framställdes yrkanden om höjning av förmånerna till de blinda

och andra svårt invalidiserade. I propositionen nr 215 till 1952 års riksdag

anförde föredragande departementschefen, att lian ej kunde i detta

ärende taga ställning till dessa yrkanden; ifrågavarande spörsmål torde få

ytterligare utredas och det vore hans avsikt att låta föranstalta om eu

särskild utredning härom.

I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen yrkades i eu motion

(11:652), att blindtillägget skulle höjas från 700 till 1 000 kr. samt

att detsamma icke skulle räknas såsom inkomst enligt folkpensioneringslagen.

Sammansatta stats- och andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande nr

5, att utskottet med hänsyn till den av departementschefen förebådade utredningen

icke ansåg sig böra föreslå ändring av bestämmelserna om blindtillägget

utan att resultatet av utredningen först borde avvaktas. Utskottet

förväntade dock att förslag i frågan snarast möjligt förelädes riksdagen.

På utskottets hemställan lämnade riksdagen motionen utan bifall.

En liknande höjning av blindtillägget yrkades även i en motion (II: 240)

vid 1953 års riksdag, men sammansatta stats- och andra lagutskottet hem
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 66.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ls proposition nr 66.

ställde i sitt utlåtande nr 1, att motionen måtte lämnas utan åtgärd med

hänsyn till att förutnämnda utredning redan uppdragits åt pensionsstyrelsen

och att blindtillägget sålunda stode inför omprövning. Utskottet underströk

dock vikten av en snar lösning av frågan. Utskottets utlåtande godkändes

av riksdagen.

Vid samma riksdag yrkades i två motioner (I: 147 och II: 239), att riksdagen

måtte uttala sig för att blindtillägg jämte den blindes grundpension

ej skulle frånräknas — av statsmedel — utgående utbildningsbidrag

till blinda samt att blindtillägget även i övrigt som regel skulle få ograverat

disponeras av den blinde.

Andra lagutskottet uttalade i sitt utlåtande nr 10, att motionerna avsåge

ett komplicerat spörsmål, som såvitt möjligt borde lösas i ett sammanhang.

Vid pensionsstyrelsens utredning torde frågan om blindtilläggets

förhållande till de behovs- och inkomstprövade sociala förmånerna komma

att tagas upp till prövning. Det måste förutsättas, att härvid stor vikt fästes

vid att blindtillägget eller den motsvarande förmån, som kunde komma att

ersätta blindtillägget, gåves en sådan utformning, att dess syfte säkerställdes.

Utskottet vore dock av den meningen, att den pågående utredningen

icke utgjorde hinder för att praxis, som tillämpades vid fastställande

av utbildningsbidrag och likartade förmåner, toges under omprövning.

På utskottets hemställan lämnade riksdagen därför motionerna utan

åtgärd.

Framställningar om förbättringar av de blindas förmåner har vidare

bl. a. gjorts av De blindas förening i olika skrivelser till Konungen. Uti en

i november 1951 dagtecknad skrivelse har sålunda föreningen hemställt om

en höjning av blindtillägget och bl. a. anfört.

Ett återställande av blindtilläggets realvärde enbart med hänsynstagande

till penningvärdets fall skulle efter de bedömningsprinciper, som, enligt vad

vi erfarit, tillämpas av sakkunniga vid utredningar av folkpensionsfrågor,

förutsätta en höjning av detsamma till kr. 910: — per år. Emellertid är det

icke helt riktigt att låta blindtillägget följa levnadskostnadsindex, enär

kostnadsstegringen för de tjänster, för vilka blindtillägget är avsett, torde

vara icke oväsentligt större än den officiellt redovisade levnadskostnadsstegringen.

Sålunda är det en allmän erfarenhet, att tillgången på frivillig

arbetskraft för sociala uppgifter minskats, varför den blinde numera ofta

får honorera tjänster, som tidigare lämnats utan ersättning. Ett återställande

av blindlilläggets verkliga realvärde synes oss därför motivera en

höjning av blindtillägget till minst 1 000 kr. per år.

Vidare yrkade föreningen, att blindtillägget icke längre skulle räknas som

inkomst enligt folkpensioneringslagen.

Pensionsstyrelsens förslag.

Pensionsstyrelsens förslag innebär, att blindtillägget alltjämt skall utgå

såsom en särskild folkpensionsförmån till personer, som är blinda i folk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

pensioneringslagens mening, samt att för andra svårt invalidiserade inom

folkpensioneringens ram skall införas två nya hjälpformer, betecknade

hjälptillägg och vårdtillägg.

Vad först angår blindtillägget föreslår pensionsstyrelsen en höjning

av blindtillägget till 1 000 kr. om året. Härvidlag erinrar styrelsen

om att den i yttrande över nyssnämnda framställning från De blindas förening

intagit den ståndpunkten, att blindtillägget borde höjas så att dess

realvärde komme ungefär i nivå med motsvarande värde år 1946. Ehuru

med hänsyn till det dåvarande pensionspristalet (130) en ökning till 910

kr. vore skälig, ansåge styrelsen emellertid, att man vid bedömande av

ökningens storlek borde taga hänsyn till att tillägget vore avsett som

en engångsförstärkning, varför det vore motiverat att räkna med en viss

mindre marginal för ytterligare stegring av pensionspristalet. Pensionsstyrelsen

hade därför i sitt yttrande tillstyrkt den i framställningen föreslagna

höjningen till 1 000 kr. Denna höjning funne styrelsen fortfarande skälig.

Under utredningen — framhåller pensionsstyrelsen vidare — hade i samband

med överläggningar mellan pensionsstyrelsen och representanter för

olika organisationer inom blind- och vanförevården från de blindas sida

framförts den synpunkten, att man vid blindtilläggets avvägning även

borde taga hänsyn till den sedan 1945 skedda standardförbättringen för

andra arbetande. Denna mening kunde pensionsstyrelsen ej biträda. Genom

1953 års höjning av folkpensionerna hade samtliga blinda över 67 år oberoende

av inkomst och förmögenhet fått samma standardförbättring som

övriga ålderspensionärer. Samma vore förhållandet med blinda under 67

år, som jämte blindtillägg och grundpension hade inkomstprövade folkpensionsförmåner.

I den mån de blinda hade arbetsinkomst, torde man

kunna antaga, att de erhållit viss standardförbättring genom inkomstens

höjning. Någon ökning av själva grundpensionen hade emellertid icke skett.

Pensionsstyrelsen, som i yttrande år 1949 över betänkandet om indexreglering

av folkpensionerna (SOU 1949: 7) förordat en höjning av grundpensionen,

ansåge dock, att denna fråga ej kunde upptagas i detta sammanhang.

En omprövning av grundpensionens storlek borde emellertid

snarast komma till stånd.

Pensionsstyrelsen föreslår, att blindtillägget ej skall betraktas

som inkomst vid fastställande av folkpensionens

storlek. Även i detta hänseende förklarar sig styrelsen vidhålla

den mening, som styrelsen uttalat i nyssnämnda yttrande, vari bl. a. anförts.

Det förhållandet att blindtillägget räknas såsom inkomst medför en väsentlig

orättvisa för de blinda, som genom arbete eller på annat sätt ha en

viss inkomst utöver blindtillägget. För dessa kommer hela den förvärvade

inkomsten eller i vissa fall den del av densamma, som överstiger 500 kr.,

att inverka på folkpensionens storlek. För återigen dem som antingen icke

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Iiä någon annan inkomst än blindtillägget eller för dem som förutom

blindtillägget ha så hög inkomst att de under alla förhållanden skulle varit

uteslutna från inkomstprövade folkpensionsförmåner, har bestämmelsen

att blindtillägget skall räknas såsom inkomst Vid fastställande av andra

pensionsförmåners storlek icke någon betydelse. Det är icke tilltalande att

en bestämmelse beträffande den ersättning som blindtillägget utgör skall

få så olika verkan för olika kategorier av blinda. Med hänsyn till vad sålunda

anförts och till den relativt ringa ekonomiska betydelse en ändring

av nu förevarande bestämmelse kan väntas medföra för det allmänna, vill

pensionsstyrelsen för sin del förorda, att blindtillägget icke längre räknas

såsom inkomst jämlikt folkpensioneringslagen. En sådan åtgärd, som

skulle få till följd att arbetande blinda finge tillgodoräkna sig samma avdragsfria

belopp av arbetsinkomsten som andra arbetande folkpensionärer,

torde för övrigt i regel för pensionsnämnder och allmänhet framstå som

naturlig.

Rörande de ekonomiska förbättringarna för blinda till följd av de föreslagna

åtgärderna anför pensionsstyrelsen följande exempel.

Genom de nu föreslagna åtgärderna skulle med nuvarande pensionspristal

en ogift blind, som ej fyllt 67 år och som förutom blindtillägg har annan

inkomst uppgående till mellan 1 400 och 2 825 kr., få en sammanlagd förbättring

med 767 kr. Samma blir förhållandet för envar av två blinda makar

som ej fyllt 67 år, om den gemensamma årsinkomsten förutom blindtillägg

uppgår till mellan 2 100 och 4 000 kr. för år. En gift blind under 67 år,

vars maka icke uppbär folkpension, får en högsta förbättring med 533 kr.,

då den gemensamma årsinkomsten förutom blindtillägg uppgår till mellan

2 100 och 5 750 kr. Därest kommunalt bostadstillägg utgår, förhöjas nu

nämnda övre gränser med 150 procent av de kommunala bostadstilläggen.

För att belysa de sammanlagda beloppen av folkpension och annan inkomst

må följande exempel anföras. Vid en egen inkomst av 1 600 kr. får

en ogift blind i åldern 16—67 år i de ytterligt få orter, där kommunalt

bostadstillägg ej utgår, folkpension med minst 2 483 kr. (grundpension

200 kr., blindtillägg 1 000 kr., tilläggspension 533 kr., indextillägg 350 kr.

och standardförbättring 400 kr.). Hans sammanlagda årsinkomst blir

således i detta fall (1 600 + 2 483) 4 083 kr. I orter, där bostadstillägg utgår,

bli givetvis beloppen högre. För eu ogift blind i Stockholm eller Göteborg

skulle siffrorna bliva 4 408 och 6 008 kr. respektive 3 653 och 5 253 kr.,

därest högsta kommunala bostadstillägg tillerkänts honom.

Beträffande den vid 1953 års riksdag berörda frågan om blindtillläggets

förhållande till andra sociala förmåner av behovs-

eller inkomstprövad natur än folkpension förklarar sig pensionsstyrelsen

ha utgått från att denna fråga skulle utredas i annan ordning. Styrelsen

hade vissa svårigheter att överblicka hela fältet av sociala förmåner,

där det kunde bli aktuellt om blindtillägget skulle avdragas eller ej.

I ett avseende hade emellertid styrelsen en egen praxis att hänvisa till,

nämligen när det gällde bidrag till yrkesutbildning åt blind. Vid fastställandet

av detta hade styrelsen, på grund av blindtilläggets speciella karaktär,

icke tagit hänsyn till detsamma.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds proposition nr 66.

Vad härefter angår spörsmålet om hjälp åt andra svårt invalidiserade

än blinda anför pensionsstyrelsen bl. a.

Då det knappast torde råda delade meningar om att hjälp bör utgå och de

praktiska svårigheterna att bereda sådan inom folkpensioneringen icke

torde vara större än att de kunna bemästras, bör enligt styrelsens mening

tillägg innebärande sådan hjälp där införas. Beträffande de invalidgrupper

det här närmast gäller får pensionsstyrelsen hänvisa till den i folkpensioneringslagen

förekommande uppräkningen av de kategorier invalider, vilka

under angivna förutsättningar äro berättigade till invalidpension. Någon

mera detaljerad redogörelse för nämnda grupper torde icke tjäna något

praktiskt syfte, då det enligt styrelsens mening är uppenbart att det icke

som beträffande de blinda går att med utgångspunkt från lytets art komma

fram till några grunder för utgivande av tillägg. Möjligen skulle frågan om

tillägg åt svårt invalidiserade — även avseende de blinda — ha kunnat

lösas, ifall inom folkpensioneringen beretts möjlighet att bevilja större

pensioner, generellt sett, vid vissa högre grader av arbetsoförmåga än som

normalt berättigar till invalidpension. När så emellertid icke skett, torde

det vara praktiskt taget omöjligt att nu införa en dylik princip i lagen. Man

torde då icke ha något annat alternativ än att söka sig fram efter de linjer

på vilka vår nuvarande folkpensionering bygger.

Härvid stöter man emellertid redan från början på den svårigheten, att

nu gällande tillägg av hjälplöshetskaraktär — blindtillägget och tillägget

enligt 9 § folkpensioneringslagen — äro byggda på helt olika principer.

Blindtillägg utgår sålunda även till och var från början alldeles särskilt

tänkt som hjälp åt arbetsföra blinda, medan tillägget enligt 9 § endast utgår

till vissa pensionstagare som blivit helt oförmögna till arbete. Å andra

sidan ha båda tilläggen det gemensamt — och därmed torde man kunna

få en grund för en utbyggnad — att de utgå till personer som till följd av

sitt lyte eller sitt tillstånd måste antagas ha stort behov av hjälp från

andra i sin dagliga livsföring. Att detta som regel gäller beträffande de

blinda torde vara ganska klart, och i motiveringen till 9 § har understrukits

att bestämmelsen borde komma till huvudsaklig användning, när

den pensionsberättigade vore i behov av tillsyn och hjälp. Beträffande fall

under 9 § torde man dessutom ofta kunna utgå ifrån att hjälplösheten,

och därmed också behovet av hjälp från andra, är mera uttalad än vidblindhet.

Det torde bl. a. framgå av det nyssnämnda villkoret om fullständig

arbetsoförmåga. Dessutom finnes den restriktiva bestämmelsen i

lagtexten att särskilda skäl erfordras för att tillägget överhuvud skall

kunna beviljas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och i analogi med vad som nu gäller

har pensionsstyrelsen funnit sig böra föreslå två olika tillägg, avvägda i

förhållande till hjälp- och vårdbehovets angelägenhetsgrad och omfattning.

Det ena tillägget, förslagsvis benämnt hjälptillägg, skulle utgå till invalider

som äro minst lika mycket i behov av hjälp som de blinda, generellt sett,

och det andra, förslagsvis kallat vårdtillägg, skulle utgöra ett tillägg åt

invalider med ännu större behov av hjälp och vård.

Rörande de närmare villkoren för rätt till hjälp- eller vårdtillägg yttrar

pensionsstyrelsen till en början.

Beträffande personer under 67 år bör hjälp- eller vårdtillägg i regel utgå

endast till den som är berättigad till invalidpension. I fråga om ålderspen
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 66.

sionärer har något motsvarande villkor icke ansetts böra uppställas. På

grund av de föreslagna förutsättningarna för tilläggen torde det emellertid

ligga i sakens natur att även för ålderspensionärer, berättigade till sådana

tillägg, arbetsförmågan kommer att vara nedsatt i minst lika hög grad. När

i pensionsstyrelsens utredning talas om invalider eller invaliditet inbegripas

även ålderspensionärer som nu sagts.

Vad härefter angår förutsättningarna för erhållande avhjälptillägg

anför pensionsstyrelsen.

Givetvis måste det bli en bedömningssak när det gäller att jämföra behovet

av hjälp hos olika grupper invalider. Enligt pensionsstyrelsens mening

bör, om hjälpbehovet hos de hjälptilläggsberättigade skall kunna antagas

vara minst lika stort som hos de blinda, generellt sett, som en första

förutsättning gälla att invaliden dagligen är i oundgängligt behov av

hjälp. Härvid torde det emellertid icke vara tillräckligt att invaliden behöver

hjälp blott vid relativt begränsade tillfällen varje dag, t. ex. vid förflyttning

från bostaden till invalidvagnen och från denna till arbetsplatsen

samt vice versa. Hjälpbehovet måste vara mera omfattande och avse vid

skilda tillfällen dagligen återkommande åtgärder som hjälp med av- och

påklädnad, med att stiga upp och gå till sängs, att intaga föda, att förflytta

sig o. s. v. Å andra sidan bör det icke fordras en mera oavbruten

hjälp eller passning. Det får anses tillräckligt med ett vid upprepade tillfällen

varje dag återkommande behov av hjälp; som nyss berörts bör det

i regel också vara fråga om olika slags hjälp.

Beträffande villkoren för rätt till vårdtillägg yttrar pensionsstyrelsen

bl. a.

Vårdtillägget bör — vilket också torde vara nödvändigt för att starkare

skilja det från hjälptillägget — uppbyggas efter strängare principer beträffande

behovet av hjälp och vård än nuvarande tillägg i 9 § folkpensioneringslagen.

Å andra sidan bör villkoret i 9 § om särskilda skäl för beviljande

av tillägg icke bibehållas, ej heller tillägget göras beroende av

fullständig arbetsoförmåga. Ifall invaliden trots sin svåra invaliditet till

äventyrs genom egen energi eller eventuellt med bistånd av andra skulle

kunna utföra ett visst mått av arbete, något som kanske skulle vara till

största nytta för hans egen trivsel, vore det föga tilltalande om han av den

anledningen skulle kunna gå miste om tillägget.--—

Att förutsättningarna för erhållande av vårdtillägg böra vara betydligt

strängare (än i fråga om hjälptillägg) har redan antytts. Då man icke bör

fordra att invaliden är helt oförmögen till arbete, synes skärpningen knappast

kunna avse annat än intensiteten i behovet av tillsyn och vård. Som

villkor för erhållande av vårdtillägg synes lämpligen kunna fordras, att

invaliditeten är så svårartad att den medför behov av fortlöpande tillsyn

och vård. Härmed bör förstås, att det i regel kräves annan persons ständiga

närvaro och att den vårdade sålunda kan lämnas ensam endast tillfälligtvis,

för kortare stund. Personer med så utpräglat vårdbehov torde ofta vara

ständigt eller under större delen av dygnet sängliggande. Detta bör emellertid

icke vara en ovillkorlig förutsättning. Exempel finnas att även mycket

svåra invalidfall med fördel kunna vårdas i rullstol och den lättnad i den

sjukes villkor, som denna eller liknande vårdformer medföra, bör lagstiftningen

icke motverka.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

Vid bestämmande av hjälp- och vårdtilläggens belopp har

pensionsstyrelsen utgått från att hjälpbehovet hos de till hjälplillägg berättigade

skall vara minst lika stort som hos de blinda, generellt sett. Styrelsen

föreslår därför, att hjälp tillägget utgår med samma belopp som

blindtillägget, d. v. s. 1 000 kr. I fråga om vårdtilläggets belopp borde man

lämpligen utgå från tillägget i 9 § folkpensioneringslagen, vilket för närvarande

maximalt uppginge till 1 150 kr. per år inräknat indextillägg

och standardförbättring men bortsett från grundpension. Då strängare

villkor föreslagits för vårdtillägget än vad nu gällde för tillägget enligt

9 §, syntes en icke oväsentlig förhöjning vara skälig, varför mindre belopp

än 1 500 kr. enligt styrelsens mening knappast kunde komma i fråga.

I analogi med blindtillägget borde hjälp- och vårdtilläggen varken vara

indexreglerade eller inkomstprövade, och de borde ej heller räknas såsom

inkomst enligt folkpensioneringslagen.

I överensstämmelse med vad som redan gäller i fråga om blindtillägg

och tillägg enligt 9 § föreslår pensionsstyrelsen, att hjälp- och vårdtillägg

skall beviljas endast om behovet av hjälp eller vård yppats före det

vederbörande fyllt 60 år.

I enlighet med det anförda förordar pensionsstyrelsen, att bestämmelserna

om hjälp- och vårdtillägg, vilka enligt förslaget skulle införas i 10 §

folkpensioneringslagen såsom 2 inom., erhåller följande lydelse.

Den som är berättigad till invalid- eller ålderspension och för tillsyn och

vård dagligen är i oundgängligt behov av upprepad personlig hjälp skall,

utöver honom eljest tillkommande folkpension, erhålla hjälptillägg med

1 000 kronor om året. Är han i behov av tillsyn och vård som kräver annan

persons ständiga närvaro skall i stället för hjälptillägg utgå vårdtillägg med

1 500 kronor om året. Vad nu sagts skall endast gälla om behovet yppats

före fyllda sextio år.

När synnerliga skäl därtill föranleda må ett med hänsyn till omständigheterna

avpassat hjälp- eller vårdtillägg kunna utgå, därest behovet av personlig

hjälp är betydande även om detsamma icke är så omfattande som

förut sagts. Sådant tillägg, som ej får överstiga de i första stycket angivna

beloppen, må kunna utgå även om rätt till invalidpension icke föreligger.

Hjälp- eller vårdtillägg må icke utgå till den som stadigvarande vårdas

å statlig eller kommunal anstalt eller å enskild anstalt som åtnjuter statsbidrag

eller genom anstaltens försorg utom densamma såvida icke särskilda

omständigheter annat föranleda.

Blind-, hjälp- eller vårdtillägg må icke utgå samtidigt.

Pensionsstyrelsen anser det ligga i sakens natur, att hjälp- eller vårdtillägg

som regel ej bör utgå, om behovet av vård eller hjälp genom sjukvård, användande

av mekaniska hjälpmedel eller på annat dylikt sätt kan varaktigt

reduceras i sådan omfattning, att förutsättning för erhållande av

tillägg icke föreligger. Vidare bör enligt styrelsens mening ifrågavarande

tillägg i regel icke utgå, då hjälpen lämnas av familjemedlem, som därigenom

icke åsidosätter något förvärvsarbete.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 66.

Till motivering av den föreslagna dispensbestäm in elsen anför

pensionsstyrelsen följande.

När det gäller förmåner av den art varom här är fråga torde det vara

nödvändigt med relativt noggrant preciserade regler, framför allt med

hänsyn till att de skola tillämpas av ett mycket stort antal pensionsnäinnder

i vitt skilda delar av landet. Ett dylikt system medför å andra sidan den

nackdelen, särskilt oläglig när det gäller eu ny och oprövad lagstiftning,

att man kan nödgas vägra hjälp i vissa särskilt behjärtansvärda fall, där

ett avslag framstår som ytterst otillfredsställande. En dispensbestämmelse

torde därför vara nödvändig; den bör avse såväl villkoren för tilläggens beviljande

som möjligheten att låta tillägg utgå med lägre belopp än maximibeloppen.

Som huvudregel har tidigare föreslagits att tilläggen bl. a. skola

utgå till personer berättigade till invalidpension. Detta kan leda till otillfredsställande

resultat, ifall fråga är om en person, där all sannolikhet

talar för att invaliditet föreligger men som i avvaktan på ytterligare erfarenhet

tillerkännes sjukbidrag. Här bör, om hinder eljest icke möter, tillägg

kunna beviljas. Så bör ock kunna ske, eventuellt med reducerat belopp, i

särskilt ömmande fall, om en person genom speciell energi, begåvning eller

färdigheter kan uppnå en sådan arbetsprestation att han överhuvudtaget

icke kan betraktas som invalid i folkpensioneringslagens mening. Detsamma

bör gälla om en person av liknande orsaker kan reda sig själv i något större

utsträckning än lagbestämmelserna om hjälp- och vårdtillägg förutsätta.

En annan omständighet som bör kunna tagas i betraktande vid meddelande

av dispens är, om genom hjälp, som visserligen är betydande men icke så

omfattande som lagen förutsatt, möjlighet skulle kunna beredas en sökande

att kvarstanna i sitt hem i stället för att intagas å anstalt. Även bör

dispens kunna meddelas om hjälpen lämnas av familjemedlem som därvid

icke åsidosätter något förvärvsarbete. Vad nu anförts är endast att betrakta

som exempel. Andra liknande ömmande fall kunna tänkas. Genom

att möjlighet beredes de pensionsbeviljande myndigheterna icke blott att

dispensera från de i lagen stadgade villkoren utan även alt bevilja tillägg

med reducerat belopp, torde förutsättningar för eu smidig praxis ha skapats.

Någon motsvarande dispensbestämmelse har icke föreslagits beträffande

blindtillägget och torde där icke heller kunna komma i fråga, då ju själva

förutsättningen för införande av tillägget varit att det kunnat knytas till

en så pass tydlig gräns som frånvaron av ledsyn. Å andra sidan är det

självklart att personer med nedsatt synförmåga kunna, om de fylla villkoren,

komma i åtnjutande av vård- eller hjälptillägg. Härigenom komma

även de dispensbestämmelser, som gälla för dessa tillägg, att kunna bli

tillämpliga på dem.

För att såvitt möjligt garantera en likformig praxis föreslår pensionsstyrelsen,

att ärenden angående hjälp- och vårdtillägg, i överensstämmelse

med vad nu gäller om blindtillägg, skall granskas av styrelsen vare sig

besvär anförts eller ej.

Rörande den föreslagna undantagsbestämmelsen för anstaltsvårdade

anför pensionsstyrelsen, att folkpensionen som regel

förslår till bestridande av den vårdades kostnader. Understundom vore

kostnaderna lägre än folkpensionen. Det kunde knappast anses erforder
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

ligt eller ens önskvärt att utgiva tillägg till dem som på detta sätt erhölle

vård genom det allmänna. Emellertid hade vid pensionsstyrelsens förutnämnda

överläggningar med olika organisationer på blind- och vanförevårdens

område dessa framfört önskemål om att tilläggen skulle utgå jämväl

till anstaltsvårdade, huvudsakligen av den anledningen att många invalider

vårdades å mindre anstalter med så fåtalig personal att de vårdade

ofta icke kunde erhålla den hjälp de behövde, t. ex. för att kortare stunder

kunna sitta uppe eller vistas ute. Vid sådana tillfällen eller för att bli

dragen i rullstol finge den vårdade själv leja hjälp som ofta ställde sig

ganska dyr. Även om det anförda syntes värt beaktande, torde det dock

enligt styrelsens åsikt icke böra medföra, att alla anstaltsvårdade som i

övrigt uppfyllde villkoren bleve berättigade till tillägg. Förhållandena såsom

de nämnda och liknande borde emellertid kunna föranleda undantag

från huvudregeln. Denna hade därför föreslagits skola tillämpas, såvida

icke särskilda omständigheter till annat föranledde.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1954, i samband

varmed hjälplöshetstillägget enligt 9 § folkpensioneringslagen borde slopas.

Då man emellertid icke med säkerhet kunde veta, om alla som nu

vore berättigade till sådant tillägg kunde erhålla vårdtillägg, föresloge pensionsstyrelsen

en övergångsbestämmelse av innebörd, att den nya lagstiftningen

icke finge medföra någon försämring för dem som åtnjöte tillägg

enligt 9 § folkpensioneringslagen. Vidare borde i analogi med vad som

gällde enligt förordningen om blindhetsersättning gälla den övergångsbestämmelsen,

att den som vid lagens ikraftträdande uppnått sextio års ålder

ägde rätt till hjälp- eller vårdtillägg endast om det kunde utrönas att han

före fyllda sextio år varit i behov av hjälp eller tillsyn och vård i angiven

omfattning.

Enligt pensionsstyrelsens kostnadsberäkningar skulle de föreslagna

reformerna medföra en årlig kostnadsökning för det allmänna å

ca 6 000 000 kr. Härom uttalar styrelsen bl. a.

Antalet personer berättigade till blindtillägg uppgår för närvarande till

något mer än 3 400. Av dessa uppbära omkring 1 600 enbart allmän ålderspension

eller grundpension och omkring 1 800 inkomstprövade pensionsförmåner.

De nuvarande årliga kostnaderna för blindtilläggen utgöra något

över 2,4 miljoner kr. Ett upphävande av bestämmelsen, att blindtillägget

skall räknas såsom inkomst jämlikt folkpensioneringslagen kan antagas

medföra en sammanlagd utgiftsökning för det allmänna med högst 400 000

kr. Om blindtillägget icke räknas som inkomst, kommer en höjning av

detsamma från 700 till 1 000 kr. att medföra en utgiftsökning av omkring

t 100 000 kr. Den sammanlagda kostnadsökningen för det allmänna för förbättringen

av blindtilläggen skulle enligt dessa beräkningar uppgå till

1 500 000 kr.

Pensionsstyrelsen framhåller, att det vore betydligt vanskligare att beräkna

kostnaderna för hjälp- och vårdtilläggen. Några siffror som direkt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

kunde läggas till grund härför funnes icke. Med ledning av erfarenheterna

rörande tillägget enligt 9 § folkpensioneringslagen och motsvarande tillägg

inom den danska folkpensioneringen har styrelsen emellertid ansett sig

kunna uppskatta antalet personer, som skulle bli berättigade till hjälp- och

vårdtillägg, till omkring 5 000, av dem ca Va till det senare tillägget. Kostnaderna

för dessa tillägg kunde med ledning härav beräknas till (1 000

X t 500 + 4 000 x 1 000 =) 5 500 000 kr. Då tilläggen jämlikt 9 §, vilka

skulle falla hort, för närvarande kostade ca 1 000 000 kr., bleve kostnadsökningen

för det allmänna omkring 4 500 000 kr. Den sammanlagda merutgiften

för blind-, hjälp- och vårdtilläggen kunde sålunda beräknas till

(1 500 000 + 4 500 000 =) omkring 6 000 000 kr.

Vad angår kostnadernas fördelning yttrar pensionsstyrelsen.

Då blindtilläggen i sin helhet bekostas av staten, torde det ligga i sakens

natur att den föreslagna ökningen bestrides på samma sätt. I analogi härmed

bör den kostnadsökning som följer av att blindtillägget icke skulle

räknas såsom inkomst enligt folkpensioneringslagen bestridas på samma

sätt som övriga inkomstprövade folkpensionsförmåner, d. v. s. fördelas

mellan staten och kommunerna enligt grunderna i 1947 års lag om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Av sistnämnda

kostnadsökning torde omkring a/10 falla på staten och omkring 4/io på kommunerna.

Som förut nämnts kan ifrågavarande kostnadsökning beräknas

utgöra högst 400 000 kr. Härav skulle omkring 240 000 kr. falla på statsverket

och återstoden, 160 000 kr., på kommunerna. Då kostnaden för

blindtilläggens förhöjning föreslagits skola i sin helhet betalas av staten,

kommer den sammanlagda kostnadsökningen för förbättringen av blindtilläggen

att uppgå till för statsverket omkring (1 100 000 + 240 000)

1 340 000 kr. och för kommunerna omkring 160 000 kr.

Av vad i det föregående anförts torde vara uppenbart, att de utredningar

rörande behovet av hjälp eller vård som de lokala pensionsmyndigheterna

kunna komma att företaga äro av synnerlig vikt för meddelande av materiellt

riktiga beslut; särskilt blir detta fallet om dispens kan komma

i fråga. Då pensionsstyrelsen praktiskt taget torde sakna möjlighet att

kontrollera uppgifternas riktighet, synes samma skäl som varit avgörande

för kommunernas deltagande i kostnaden för de inkomstprövade folkpensionsförmånerna

äga sin giltighet även beträffande hjälp- och vårdtilläggen.

Med hänsyn härtill får styrelsen föreslå, att även kostnaderna för dessa

förmåner fördelas mellan staten och kommunerna enligt grunderna i nyssnämnda

lag. Av den beräknade kostnaden för hjälp- och vårdtilläggen,

4 500 000 kr., skulle till följd härav omkring 1 800 000 kr. falla på kommunerna

och omkring 2 700 000 kr. på statsverket. Med utgångspunkt härifrån

skulle hela kostnadsökningen för statsverket på grund av reformen

vid jämviktsläge bli (1 340 000 + 2 700 000) 4 040 000 kr.

Under budgetåret 1954/55 torde kostnadsökningen på grund av eftersläpning

kunna beräknas till ett lägre belopp förslagsvis 3 500 000 kr.

Slutligen framhåller pensionsstyrelsen, att frågan om utvidgad bidragsverksamhet

till mekaniska hjälpmedel åt de grupper mindre svårt invalidiserade,

som varken kommer i åtnjutande av invalidpension, sjukbidrag

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

eller de nu föreslagna tilläggen, synes bli aktuell genom ett realiserande

av förevarande förslag; och styrelsen hemställer att detta spörsmål måtte

upptagas till prövning i samband med behandlingen av detta ärende.

Remissyttrandena.

Över pensionsstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av

statskontoret, socialstyrelsen, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten,

arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska socialvårdsförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska vanförevårdens

centralkommitté, De blindas förening, Riksföreningen mot barnförlamning,

Riksföreningen mot reumatism, De vanföras riksorganisation och Sveriges

folkpensionärers riksorganisation.

I yttrandena har allmänt tillstyrkts, att de blindas förmåner nu förbättras

och att närstående invalidgrupper blir delaktiga av en motsvarande

hjälp. Pensionsstyrelsens förslag har helt gillats av arbetsmarknadsstyrelsen

och Svenska vanförevårdens centralkommitté. Riksföreningen mot reumatism

godtager detsamma med viss detaljanmärkning. I övriga yttranden

har emellertid erinringar framställts mot olika delar av förslaget.

Rörande förslaget att bibehålla blindtillägget som ett särskilt

tillägg framhåller De blindas förening, att de blindas och övriga

vanföras svårigheter vore väsensskilda och att de blindas merkostnader

på ett helt annat sätt än de andra vanföras vore betingade av förhållandena

i omvärlden. Bl. a. förorsakade den ständigt ökade trafiken

merutgifter för de blinda.

I detta hänseende intager försäkringsrådet (majoriteten) och riksförsäkringsanstalten

en från övriga remissinstanser avvikande mening. Dessa

myndigheter anser nämligen, att blindtillägget och de föreslagna hjälpoch

vårdtilläggen borde sammanslås till ett tillägg. Några sakliga skäl

att ställa de blinda i särklass syntes ej föreligga. Då folkpensioneringens

blindhetsersättning infördes, torde den närmast ha betraktats såsom en

hjälp, vilken efter ytterligare utredning kunde befinnas befogad även för

andra invalider än blinda.

Tre reservanter i försäkringsrådet finner emellertid blindhet vara ett lyte,

vilket med visst fog i det allmänna medvetandet kommit att intaga en särställning

såsom i och för sig innefattande ett särskilt svårt men. Reservanterna

ville därför ej rikta någon erinran mot förslaget, att blindtillägg

skulle utgå enligt vissa speciella regler.

Den föreslagna höjningen av blindtillägget till 1 000 kr.

tillstyrkes i flertalet remissyttranden.

Svenska socialvårdsförbundet framhåller, att det visserligen kunde synas

befogat att göra höjningen större, eftersom den vore avsedd som en engångshöjning.

Mot bakgrunden av det statsfinansiella läget och med hänsyn

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

jämväl till den för kort tid sedan företagna väsentliga ökningen av folkpensionsförmånerna

ansåge förbundet sig dock icke böra påyrka, att blindtillägget

sattes högre.

En ytterligare förbättring av de blindas förmåner yrkas däremot av De

blindas förening, som hemställer att blindtillägget höjes till 1 200 kr. eller,

därest detta ej kunde ske, att frågan om en höjning av grundpensionen

utreddes. Socialvårdskommitténs mening hade varit, att grundpensionen

skulle betraktas som kompensation för den av kommittén föreslagna sänkningen

av blindtillägget från den tidigare utgående blindhetsersättningen

å 816 kr. till 700 kr. per år. Den av pensionsstyrelsen nu föreslagna höjningen

av blindtillägget, varigenom detta tillsammans med grundpensionen

skulle uppgå till 1 200 kr., motsvarade en ökning av ca 30 procent. Förslaget

innebure sålunda ej ett återställande av förmånens realvärde ens med

utgångspunkt från levnadskostnadsindex, som ju stigit med ca 40 procent.

Emellertid vore löneindex en bättre mätare för förmånens realvärde,

enär de tjänster, som skulle betalas med förmånen, icke påverkades av de

prisreglerande åtgärder, som utövade inflytande på levnadskostnaderna i

allmänhet. Löneindex hade stigit betydligt mer än levnadskostnadsindex,

varför en höjning av summan av blindtillägg och grundpension till 1 400

kr. ingalunda skulle innebära en realhöjning för de blinda pensionärerna.

Socialstyrelsen och Sveriges folkpensionärers riksorganisation tillstyrker,

att frågan om en höjning av grundpensionen upptages till snar omprövning.

Förslaget alt blindtillägget ej skall räknas som inkomst

vid fastställandet av folkpensionens storlek tillstyrkes av samtliga remissorgan

utom statskontoret, som finner att de överväganden på denna punkt,

vilka gjorts under förarbetena till lagstiftningen om blindförmåner, gåve vid

handen, att blindtillägget borde betraktas såsom ett inkomsttillskott motiverat

av den av blindheten föranledda nedsättningen i arbetsförmågan.

Enligt statskontorets mening funnes ej skäl att nu frångå detta betraktelsesätt

och följaktligen ej heller anledning att privilegiera blind tillägget i inkoms

tp ro vningshänseende.

Beträffande de föreslagna hjälp- och vårdtilläggen förordar

statskontoret, att dessa tillägg sammanslås till ett enda tillägg, maximerat

till 1 200 kr.

Även socialstyrelsen förordar, att tilläggen sammanslås. Pensionsstyrelsens

förslag gåve enligt socialstyrelsens mening varken tillräckligt klara

definitioner eller någon tillfredsställande exemplifiering till pensionsnämndernas

vägledande. Genom den föreslagna dispensregeln öppnades dessutom

möjlighet för en ganska omfattande skälighetsprövning, något som stode

i strid med den för socialförsäkringen gällande huvudprincipen, att någon

individuell behovsprövning icke skulle ske. Det sammanslagna tillägget

borde därför avgränsas klarare än som skett i förslaget och dispensbestäm
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

ruelsen borde utgå. Det enhetliga tillägget borde bestämmas till 1 000 kr.

Skulle i enskilt fall behov föreligga av större tillägg, borde detta utgå genom

fattigvården eller den blivande socialhjälpen.

Svenska socialvårdsförbundet reser likaledes invändningar mot den föreslagna

behovsprövningen samt anför bl. a.

Socialvård sförbundet är angeläget understryka, att förbundet icke velat

ge uttryck för någon negativ inställning till pensionsstyrelsens förslag. Förbundet

har endast velat fästa uppmärksamheten på de särskilda svårigheter,

som måste förutsättas uppstå vid införande inom folkpensioneringens ram

av bidrag, som skola bestämmas efter individuella, sociala indikationer.

Som ett uttryck för pensionsstyrelsens insikt om dessa svårigheter torde

få ses den föreslagna bestämmelsen att »ett med hänsyn till omständigheterna

avpassat hjälp- eller vård tillägg skall kunna utgå, därest behovet

av personlig hjälp är betydande, även om detsamma icke är så omfattande

som förut sagts». Med beaktande av den restriktiva utformningen av förutsättningarna

för erhållande av hjälp- eller vårdtilläggen finner förbundet

icke anledning till erinran emot den mera fria prövning av förutsättningarna

som här förutsättes få ske, även om den icke kan anses stå helt i

överensstämmelse med den regelbundna utformningen av folkpensioneringen

i övrigt. Vad däremot förbundet bestämt måste motsätta sig är pensionsstyrelsens

förslag, att bidragets storlek skall kunna avpassas individuellt

med hänsyn till omständigheterna. Inom folkpensioneringen i övrigt

finnes inkomstprövade och icke inkomstprövade förmåner, men däremot

icke behovsprövade bidrag. Det befogade i att för det fåtal fall det

här måste komma att röra sig om införa en behovsprövning inom folkpensioneringen

torde starkt kunna ifrågasättas. Pensionsnämnderna och

pensionsstyrelsen sakna helt erfarenheter av en på ekonomisk behovsprövning

— och icke på inkomstprövning — inriktad bidragsverksamhet.

Riksförsäkringsanstalten förordar, att alla tre tilläggen sammanslås till

ett »hjälptillägg» samt yttrar.

Det föreslagna vårdtillägget, 1 500 kr., är lägre än det gällande maximibeloppet

för olycksfallsförsäkringens vårdbidrag, 1 800 kr. En höjning till

sistnämnda belopp synes anstalten skälig med hänsyn till att ett mycket

starkt vårdbehov föreslagits som villkor för förmånen i fråga. Vidgas skillnaden

mellan tilläggens lägsta och högsta belopp, blir en gradering inom

dessa gränser mera påkallad. Den gradering, som äger rum inom olycksfallsförsäkringen,

har kunnat ske utan egentliga olägenheter. Då beslutanderätten

beträffande de nu ifrågavarande tilläggen förutsättes i första hand

ligga hos pensionsnämnderna, kan det vara svårare att här åstadkomma

enhetlighet vid en gradering. Vissa normer torde dock kunna uppställas

såsom anvisningar för nämnderna. Framhållas må i detta sammanhang, att

en gradering avses skola förekomma vid tillämpningen av de s. k. dispenSreglerna,

som även förutsätta skönsmässiga avgöranden i andra hänseenden.

Försäkringsrådet (majoriteten) förordar ävenledes ett enhetligt tillägg,

»vårdtillägg», samt tillägger, att om en differentiering mellan de i pensionsstyrelsens

förslag olikbehandlade fallen av vårdbehov funnes erforderlig,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

det sammanslagna tillägget kunde sättas till 1 000 kr. som generellt belopp

och 1 500 kr. för de mera kvalificerade vårdfallen.

En reservant i försäkringsrådet yttrar, att därest pensionsstyrelsen med

sin kännedom om pensionsnämndernas organisation funnit uppdelningen

på olika tillägg lämplig, denna uppdelning även syntes böra genomföras. Två

reservanter förordar en höjning av vårdtillägget till 3 000 kr. Eu reservant

föreslår eu begränsning av dispensmöjligheterna, under det att fyra andra

reservanter förordar, att dispensbestämmelsen helt slopas och att vårdbidragets

belopp i stället göres variabelt mellan 1 500 och 500 kr.

Svenska stadsförbundet, som ifrågasätter lämpligheten av uppdelningen

i hjälp- och vårdtillägg, uttalar sin tillfredsställelse över de föreslagna dispensbestämmelserna,

som enligt förbundets mening syntes möjliggöra erforderlig

elasticitet vid tillämpningen av de nya reglerna.

Sveriges folkpensionärers riksorganisation anser den föreslagna hjälpen

åt svårt invalidiserade vara alltför begränsad, och De vanföras riksorganisation,

som delar denna uppfattning, föreslår, att hjälp- och vårdtilläggen

skall utgå efter medicinska indikationer, varvid svårighetsgraden att

förflytta sig i och utanför bostaden samt händernas och armarnas funktionsduglighet

borde vara avgörande.

Pensionsstyrelsens förslag att undantaga sjukbidragsberätt

i g a d e från obligatorisk rätt till hjälp- och vårdtillägg avstyrkes av

socialstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Riksföreningen mot barnförlamning,

Riksföreningen mot reumatism och De vanföras riksorganisation, under

det att statskontoret uttalar sin anslutning till förslaget i denna del.

Den för rätt till hjälp- och vårdtillägg föreslagna åldersgränsen

föreslås slopad av Svenska stadsförbundet och Riksföreningen mot reumatism.

Som skäl härför anföres, att vårdbehovet eller vårdkostnaderna

på intet sätt vore mindre för den, som drabbats av svårartad invaliditet

efter 60 års ålder, än för den som dessförinnan drabbats därav.

Försäkringsrådet ifrågasätter, huruvida ej åldersgränsen i stället borde

sättas vid 67 år, då rätt till ålderspension inträdde, men tillägger, att man

vid avgörandet av denna fråga måste taga hänsyn till såväl det föreliggande

vårdbehovet som till statsfinansiella synpunkter.

Det föreslagna undantaget från rätt till tillägg i de fall, då hjälp kan

lämnas av familjemedlem, som ej därigenom tvingas åsidosätta förvärvsarbete,

har kritiserats av Svenska stadsförbundet, Svenska socialvårdsförbundet,

De vanföras riksorganisation och fem reservanter i försäkringsrådet.

Det framhålles bl. a., att det måste bli mycket svårt att objektivt

fastställa, när sådant fall förelåge, och att undantaget kunde leda till att

vården i stället överlämnades till oskylda.

I några yttranden har berörts förslaget att undantaga anstalts
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

vårdade från rätt till hjälp- och vårdtillägg. Svenska stadsförbundet och

Svenska landskommunernas förbund föreslår, att undantaget ej skall omfatta

de på ålderdomshem intagna. Kommunens kostnader för vården på

ålderdomshem av de invalidiserade måste antagas väsentligt överstiga

folkpensionen, varför invaliden, om han berövades rätten till ifrågavarande

tillägg, skulle försättas i en mera beroende ställning än om han vistades

i pensionärshem eller erhölle vård i hemmet. Detta kunde verka ogynnsamt

vid en överflyttning.

Riksföreningen mot reumatism anför.

De statsbidrag, som för närvarande utgå till sjukhem för kroniskt sjuka

äro så små, att de ur driftsynpunkt äro skäligen betydelselösa. Ett flertal

kommunala anstalter och enskilda anstalter ha även avstått från desamma

på grund av de restriktioner beträffande patienternas vårdavgifter som

de medföra. Skall till sådana invalider som vårdas på kommunal anstalt

eller enskild anstalt som åtnjuter statsbidrag minskat hjälp- och vårdtilllägg

utgå, bör minskningen icke vara större än motsvarande det statsbidrag,

som vederbörande anstalt åtnjuter för vården av ifrågavarande invalid.

Eljest försättes å sådana anstalter vårdade i otillbörligt missgynnad ställning

gentemot övriga.

Svenska socialvårds förbundet finner däremot, att undantaget bör göras

absolut. Sålunda borde den av pensionsstyrelsen föreslagna dispensmöjligheten

från undantaget utgå. Det borde nämligen i första hand eftersträvas,

att all erforderlig vård och passning kunde erbjudas på anstalten och

icke att den invalidiserade genom särskilda bidrag sattes i stånd att själv

svara för vissa vårdbehov.

Mot pensionsstyrelsens förslag, att ärenden angående hjälpoch

vårdtillägg alltid skall granskas av styrelsen,

har Svenska landskommunernas förbund invänt, att detta skulle medföra

en omständlig förvaltningsapparat utan att några egentliga fördelar vunnes.

I dessa ärenden liksom i ärenden rörande invalidpension, sjukbidrag

och blindtillägg gällde en skälighetsprövning, som pensionsnämnderna med

sin lokal- och personkännedom torde vara bäst skickade att företaga. Genom

besvärsrätten och den praxis, som så småningom utbildades och som

borde bringas till pensionsnämndernas kännedom, torde det vara sörjt för

att likformighet uppnåddes vid behandlingen av dessa ärenden.

Frågan om reglering av sammanträffanden mellan de föreslagna

förmånerna och vårdbidrag enligt olycksfall sförsäkringslagstiftningen

har upptagits av försäkringsrådet

och riksförsäkringsanstalten.

Försäkringsrådet anför bl. a.

En lagstiftning enligt pensionsstyrelsens förslag kommer att för yrkesskadade

och likställda innebära, att vårdbehovet ersättes från två håll.

Detta är ej tillfredsställande, då ett och samma vårdbehov ej bör ersättas

opaginerad Kontrollera mot PDF

;)2

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

dubbelt. För att undvika detta kan eu reglering ske antingen i folkpensioneringslagen

eller i olycksfallsförsäkringslagen och hithörande författningar.

Rådet förordar sistnämnda alternativ med hänsyn till folkpensioneringens

allmänna — hela folket omfattande — karaktär. Sålunda bör

från ersättningen enligt olycksfallsförsäkringslagen in. in. vid bestämmande

av vårdbidraget avräknas det belopp, som tillkommer den bidragsberättigade

enligt It) f? folkpensioneringslagen. Ett helt slopande av vårdbidraget

enligt olycksfallsförsäkringslagen in. in. kan rådet icke förorda.

Detta skulle bl. a. innebära, att yrkesskadade och likställda icke få högre

tillägg än 1 500 kr. om året (maximibeloppet för vårdbidrag enligt olycksfallsförsäkringslagen

m. in. utgör ju 1 800 kr. om året). Vidare skulle bl. a.

utlänningar, som omfattas av de svenska yrkesskadelagarna men ej av folkpensioneringslagen,

samt skadade, där vårdbehovet yppats först efter fyllda

00 år, ej kunna erhålla något vårdbidrag. En anordning, som möjliggör eu

avräkning mellan vårdbidrag enligt olycksfallsförsäkringslagen in. in. och

tillägg jämlikt 10 § folkpensioneringslagen har även betydelse med hänsyn

till en framtida utvidgad samordning inom socialförsäkringen. Blir en sådan

ändring av olycksfallsförsäkringslagen in. in. genomförd, som av rådet

här föreslagits, bör den träda i kraft samma dag, som den föreslagna ändringen

i folkpensioneringslagen. Rådet vill emellertid framhålla, att en dylik

lagändring ej bör givas retroaktiv kraft och sålunda ej erhålla tillämpning

på olycksfall, som inträffat före dagen för ikraftträdandet. För dessa

äldre fall kan någon avräkning genom ändring av olycksfallsförsäkringslagen

in. m. ej ske, utan här måste, om dubbelbetalning skall undvikas,

en avdragsregel införas i folkpensioneringslagen såsom övergångsbestämmelse

till den av pensionsstyrelsen föreslagna lagändringen.

Försäkringsrådet tillägger, att vad sålunda föreslagits beträffande hjälpoch

vårdtilläggen även borde gälla blindtillägget.

It iks försäkring sans tal t en hävdar å sin sida att regleringen av denna fråga

bör ske i folkpensioneringslagen samt yttrar bl. a.

Från principiell synpunkt kan hävdas å ena sidan, att det med hänsyn

till folkpensioneringens allmängiltiga karaktär är önskvärt, att lagstadgade

förmåner från annat håll anpassas efter folkpensionerna, å andra sidan

att de i viss mån skadeståndsbetonade ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen

in. in. regelmässigt böra lämna kompensation för inkomstbortfall

och vårdkostnader i anledning av de skador denna lagstiftning

omfattar. Den här aktuella anpassningsfrågan är enligt anstaltens mening

1 främsta rummet ett praktiskt spörsmål.

Folkpensioneringens förmåner till invalider äro i mycket stor utsträckning

underkastade inkomstprövning, varvid bland annat livräntor från

olycksfallsförsäkringen inverka på förmånernas storlek. Redan detta förhållande

talar för att även den anpassning, varom här är fråga, bör ske

inom folkpensioneringen.

Sådana ändrade bestämmelser om vårdbidragen, som skulle innebära inskränkning

i rätten till dylikt bidrag eller nedsättning av bidragens belopp,

kunna icke göras tillämpliga i fall, där skadan inträffat före ändringens

ikraftträdande. Vårdbidragen kunna således icke avvecklas vid den av pensionsstyrelsen

föreslagna utvidgningen av förmånerna från folkpensioneringen.

Man har tvärtom att räkna med att vårdbidrag enligt hittillsvarande

bestämmelser komma att utgå under årtionden framåt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

33

Det böi’ även uppmärksammas, att bestämmandet av vårdbidrag i allmänhet

torde kunna ske snabbare än den prövning, som fordras för fastställande

av de i pensionsstyrelsens förslag avsedda förmånerna.

På anförda skäl håller riksförsäkringsanstalten före, att vid yrkesskador

m. in. vårdbidrag i förekommande fall böra utgå enligt lagstiftningen

om dessa skador samt att nu ifrågavarande tilläggsförmåner från folkpensioneringen

icke böra utgå i den mån vederbörande åtnjuter motsvarande

förmån enligt nämnda lagstiftning. Anstalten finner emellertid önskvärt,

att bestämmelserna på hithörande områden såvitt möjligt utformas

med sikte på att förmån av ifrågavarande slag från folkpensioneringen

överhuvud icke skall behöva utgå i fall, där vårdbidrag utgives.

Fem reservanter i försäkringsrådet delar riksförsäkringsanstaltens mening

i denna fråga.

I finansieringsfrågan framhåller Svenska stadsförbundet och

Svenska landskommunernas förbund, att det under inflationsåren skett en

förskjutning i skatteunderlaget, som medfört en för kommunerna mycket

ogynnsam fördelning av kostnaderna för folkpensionsförmånerna. Frågan

om återställandet av den ursprungligen tänkta kostnadsrelationen mellan

stat och kommun borde prövas i förevarande sammanhang.

Vad slutligen angår frågan om utvidgad bidragsverksamhet till mekaniska

hjälpmedel m. m. åt invalider biträder riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadsstyrelsen,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska vanförevårdens centralkommitté och De vanföras

riksorganisation pensionsstyrelsens hemställan, att frågan härom måtte

prövas i detta ärende.

Departementschefen.

Enligt det nuvarande systemet för folkpensioneringen skiljes som bekant

mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det vederbörande fyllt

67 år, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka

förmåner utgår till dem som ej uppnått nämnda ålder. Utöver dessa förmåner

utgives indextillägg och blindtillägg samt, därest kommun så beslutat,

kommunalt bostadstillägg.

Den allmänna ålderspensionen är till storleken oberoende av vederbörandes

inkomst och förmögenhet. Om hänsyn tages till den förbättring av

folkpensionerna, varom statsmakterna fattade beslut år 1953, utgör den

allmänna ålderspensionen jämte indextillägg för ogift f. n. 1 750 kr. per år,

under det att dessa förmåner för makar, som båda är folkpensionärer, uppgår

till sammanlagt 2 800 kr. om året.

Invalidpension eller den tidsbegränsade form därav, som benämnes sjukbidrag,

tillkommer enligt lagen den vars arbetsförmåga blivit höggradigt

3 — Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 66.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

nedsatt -— som sådan räknas alltid den som är blind — samt utgöres av

grundpension och tilläggspension. Grundpensionen utgår utan hänsyn till

vederbörandes inkomst och förmögenhet med ett belopp av 200 kr. om året.

Den del av invalidpensionen, som kallas tilläggspension, är däremot inkomstprövad

och utgör f. n. jämte indextillägg högst 1 200 kr. per år för

gift, vars make uppbär folkpensionsförmån, och högst 1 550 kr. om året

för ogift pensionsberättigad.

Den som lider av blindhet och som blivit blind före fyllda 60 år äger,

enligt 10 § folkpensioneringslagen, utöver honom eljest tillkommande folkpension

erhålla blindtillägg med 700 kr. om året. Såsom blind anses den

som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel

rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn. Å blindtillägget utgår ej något

indextillägg. I motsats till vad som gäller i fråga om övriga folkpensionsförmåner

räknas blindtillägget såsom inkomst vid inkomstprövningen enligt

folkpensioneringslagen.

Enligt 9 § folkpensioneringslagen kan vidare i vissa svårartade invaliditetsfall

ges viss dispens från den inkomstprövning som sker av tilläggspensionen;

härigenom kan alltså sådan pension utgå i fall då den annars

ej skulle ha utgivits eller utgå med högre belopp än som följer av den

eljest föreskrivna inkomstprövningen. Bestämmelsen härom innebär att,

när särskilda skäl föreligger, gift pensionsberättigad, som före fyllda 60 år

blivit helt oförmögen till arbete och vars make ej åtnjuter folkpension,

dispensvis må tillerkännas tilläggspension med — inklusive senare års förhöjningar

av sådan pension — högst 1 150 kr. om året.

Blindtillägget har ej undergått någon höjning sedan folkpensioneringslagen

kom till år 1946. Detta betyder dock inte, att de blinda blivit utan

del i senare års förbättringar av folkpensionerna, enär de blindas åldersoch

invalidpensioner givetvis höjts i samma mån som andra folkpensionärers.

Emellertid har under senare år i skilda sammanhang en omprövning

av blindtillägget aktualiserats såväl i vad avser förmånens storlek

som beträffande möjligheterna att låta tillägg komma ej blott blinda utan

även andra svårt invalidiserade till del.

Enligt Kungl. Maj :ts uppdrag har pensionsstyrelsen numera verkställt

ifrågavarande omprövning. Denna utmynnar i ett förslag att det nuvarande

blindtillägget skall bibehållas såsom en särskild folkpensionsförmån,

reserverad för de blinda, men höjas från 700 kr. till 1 000 kr. om året samt

att tillägget i fortsättningen ej skall räknas som inkomst vid fastställandet

av inkomstprövad folkpensionsförmån. Vidare innebär förslaget att för

andra svårt invalidiserade skall — i stället för den nuvarande förmånen

enligt 9 § folkpensioneringslagen — införas två nya hjälpformer, betecknade

hjälptillägg och vårdtillägg, om 1 000 kr. resp. 1 500 kr. per år.

Vad först angår den föreslagna höjningen av blindtillägget motsvarar

denna drygt den efter år 1946 inträdda levnadskostnadsstegringen,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

sådan denna återspeglas i det pensionspristal, som ligger till grund för

beräkningen av folkpensioneringens indextillägg. Detta tal har sedan nämnda

år stigit från 100 till 138. Under remissbehandlingen av pensionsstyrelsens

förslag i denna del har den angivna höjningen av bhndtillägget allmänt

tillstyrkts. De blindas förening har emellertid påyrkat en ytterligare höjning

av blindtillägget, under åberopande av bl. a. att tillägget närmast

avsåge att ersätta vissa personliga tjänster till de blinda och att dessa

tjänster fördyrats i högre grad än levnadskostnaderna i allmänhet. Enligt

min mening framstår dock en höjning till 1 000 kr. som väl avvägd. Härvidlag

bör beaktas, att en sådan höjning måste ses i samband med frågan

om privilegiering av blindtillägget i inkomstprövningshänseende. Att tilllägget

hittills räknats såsom inkomst enligt folkpensioneringslagen förklaras

därav, att förmånen ursprungligen fattats såsom ett stöd främst åt

arbetande blinda och därmed närmast som ett tillskott till den arbetsinkomst,

som ju i övrigt verkar reducerande på de inkomstprövade folkpensionsförmånerna.

Med hänsyn särskilt till den hämmande verkan på

de blindas intresse att utnyttja sin arbetskraft, som synes kunna bli följden

härav, förordar jag emellertid — i likhet med samtliga remissinstanser

på ett undantag när — att blindtillägget i detta hänseende likställes med

övriga folkpensionsförmåner.

Ett realiserande av pensionsstyrelsens nu ifrågavarande, av mig förordade

förslag innebär eu betydande förbättring av hjälpen till de blinda.

Härom må hänvisas till de exempel pensionsstyrelsen lämnat och för vilka

redogjorts i det föregående. Jag vill dock nämna, att om den blinde ej

har annan inkomst eller också har så stor inkomst, att rätt till inkomstprövad

folkpensionsförmån ej alls föreligger — i dessa fall inverkar ej

den föreslagna privilegieringen av blindtillägget i inkomstprövningshänseende

— så erhåller han en förbättring å 300 kr. om året. Har han däremot

annan inkomst kan förbättringen uppgå till, för år räknat, 767 kr.

för ogift eller för envar av två blinda makar och 533 kr. för blind, vars

make ej uppbär folkpension.

Uppenbarligen föreligger det ett nära samband mellan frågan om förbättrade

förmåner åt blinda och spörsmålet om hjälp åt andra svårt

invalidiserade personer. Pensionsstyrelsen har, såsom redan

berörts, föreslagit, att även dessa senare bör inom folkpensioneringens

ram erhålla ökad hjälp. Vid sin utredning har emellertid pensionsstyrelsen

funnit, att det i fråga om dessa kategorier inte som beträffande

de blinda går att med utgångspunkt från lytets art göra en avgränsning.

Ej heller kan man enligt pensionsstyrelsens mening draga gränsen vid

viss medicinsk invaliditetsgrad, eftersom invalidförmånerna enligt folkpensioneringslagen

eljest ej är graderade enligt en sådan princip. Pensionsstyrelsen

har i stället utgått från graden av invalidens behov av hjälp och

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

vård från andra. För rätt till det föreslagna hjälptillägget om 1 000 kr.

per år uppställes den förutsättningen, att invaliden skall för tillsyn och

vård dagligen vara i oundgängligt behov av upprepad personlig hjälp.

I fråga om det vårdlillägg, vars belopp föreslagits skola utgöra 1 500 kr. om

året, är denna förutsättning skärpt sålunda, att behovet av tillsyn och

vård skall kräva annan persons ständiga närvaro. Beträffande båda tillläggen

skall vidare enligt förslaget såsom villkor gälla, att vederbörande

är berättigad till invalidpension eller ålderspension från folkpensioneringen

samt att hjälplöshetstillståndet inträffat före det han fyllt 60 år.

Emellertid ger förslaget möjlighet till viss dispens från de sålunda uppställda

villkoren för rätt till hjälp- och vårdtillägg. När synnerliga skäl föranleder

därtill, skall nämligen ett med hänsyn till omständigheterna avpassat

hjälp- eller vårdtillägg, dock högst nyss angivna belopp, kunna utgå,

därest behovet av personlig hjälp är betydande även om detsamma icke är

så omfattande som förut sagts. I sådant fall skall tillägg kunna utgivas

också därest rätt till folkpension ej alls föreligger eller om vederbörande

blott är berättigad till sjukbidrag.

I en del remissyttranden —- bl. a. i det yttrande som avgivits av socialstyrelsen

— har mot förslaget anmärkts, att förutsättningarna för rätt till

tillägg ej gjorts tillräckligt klara och att de ger rum för en alltför stor

skälighetsprövning. Dessa anmärkningar synes mig befogade. Förslaget är

enligt min mening till sina konsekvenser alltför svåröverskådligt, och jag

anser mig därför böra förorda att reformen får en mera begränsad omfattning

och en mera strikt utformning än pensionsstyrelsen tänkt sig. Enligt

min mening bör villkoren för rätt till den nya hjälpformen vara enhetliga

och bestämmas med utgångspunkt från vad pensionsstyrelsen upptagit

beträffande det av styrelsen föreslagna vårdtillägget, dock med vissa

jämkningar.

Till eu början torde böra uppställas det villkoret, att vederbörande äger

rätt till folkpension, d. v. s. att han uppbär invalidpension, sjukbidrag eller

ålderspension. Att låta de sjukbidragsberättigades rätt till ifrågavarande

tillägg bli beroende av dispens, såsom föreslagits, anser jag ej böra komma

i fiåga. I övrigt synes det riktigt, att personkretsen bestämmes med hänsyn

till vård- och hjälpbehovet, därvid för rätt till tillägg synes böra fordras,

att den person det gäller skall vara ur stånd att reda sig själv. Kravet

härpå innebär, att invaliden skall vara i behov av hjälp från andra för

vården om sin person och den dagliga livsföringen. Invaliditeten bör emellertid

vara av kvalificerad art, och vederbörande bör i enlighet härmed

vara i behov av ständig tillsyn och vård. Enbart den omständigheten att

vederböiande tarvar hjälp vid av- och påklädning, vid måltider eller vissa

förflyttningar kan icke anses fylla här uppställda kvalifikationsgrunder.

Invaliditeten bör vara så svårartad, att den nödvändiggör mera fortlöpande

tillsyn och vård, vilket dock icke bör tolkas så strängt att behov skall före
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj ris proposition nr 66.

ligga av annan persons oavbrutna närvaro. Förutsättningarna för rätt till

tillägg bör anses uppfyllda även i de fall, då den vårdade för kortare stunder

och tillfälligtvis kan lämnas utan tillsyn. Ej heller bör såsom en ovillkorlig

förutsättning uppställas, att vederbörandes tillstånd kräver ständigt

sängläge.

Enligt pensionsstyrelsens förslag skall — i likhet med vad som nu gäller

beträffande såväl blindtillägget som förmånen enligt 9 § folkpensioneringslagen

— krävas, att hjälplöshetstillståndet inträtt före det vederbörande

fyllt 60 år. Förslaget har i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran

i de flesta remissyttrandena. I några yttranden har dock ifrågasatts, om

ej åldersgränsen borde helt slopas eller också höjas till 67 år. I denna del

anser jag mig emellertid, icke minst ur statsfinansielia synpunkter, böra

godtaga pensionsstyrelsens förslag.

Däremot kan jag icke ansluta mig till pensionsstyrelsens förslag att från

rätten till tillägg undantaga sådana fall, där hjälp kan lämnas av familjemedlem,

som ej därigenom tvingas åsidosätta förvärvsarbete. En bestämmelse

härom synes bli alltför svårtillämplig och kunna medföra ej avsedda

konsekvenser. I likhet med vad pensionsstyrelsen föreslagit bör de varaktigt

anstaltsvårdade undantagas från rätt till tillägg, när vården meddelas

å statliga, statsunderstödda eller kommunala anstalter. I sådant fall

bör nämligen den erforderliga vården erbjudas genom anstaltens försorg

och ej göras beroende av den intagnes möjlighet att själv genom särskilda

bidrag bekosta densamma.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag funnit mig böra godtaga

pensionsstyrelsens förslag att utforma den nya hjälpformen för andra

svårt invalidiserade än blinda såsom ett från blindtillägget fristående tilllägg.

Jag har sålunda ej ansett mig kunna biträda ett i ett par remissyttranden

väckt förslag om en enda gemensam hjälpform avseende alla

kategorier av svårt invalidiserade. Anledningen härtill är dels att rätten

till blindtillägget kan avgränsas på ett annat och mera konkret sätt än

som är möjligt i fråga om det nya tillägget och dels att jag — på sätt

närmare framgår av det följande — anser att den nya förmånen ej bör

finansieras på samma sätt som blindtillägget.

Den nu ifrågavarande nya pensionsförmånen, som lämpligen synes böra

benämnas vårdtillägg, bör enligt min mening fastställas till samma

belopp som blindtillägget d. v. s. 1 000 kr. per år. I likhet med blindtillägget

bör, såsom pensionsstyrelsen föreslagit, vårdtillägget ej vara indexreglerat

eller inkomstprövat. Ej heller bör det räknas såsom inkomst vid inkomstprövningen

av folkpensionerna.

Med hänsyn till det sätt, varpå det av mig förordade vårdtillägget utformats,

och för undvikande av en samtidig försämring av hjälpen enligt

gällande folkpensioneringslag torde den nuvarande förmånen enligt lagens

9 § böra lämnas orubbad.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Förmån enligt 9 § synes böra ersättas med vårdtillägg, när förutsättningarna

för sådant tillägg föreligger. I särskilda fall kan det emellertid ställa

sig något förmånligare för folkpensionären att åtnjuta förmån enligt 9 §,

nämligen om denna utgår med maximalt belopp, d. v. s. 1 150 kr. per år.

Dessa fall torde dock kunna uppmärksammas så att frågan löses på det

för vederbörande gynnsammaste sättet.

Pensionsstyrelsen har i sitt förslag ej närmare behandlat frågan om rätt

till hjälplöshetstillägg från såväl olycksfallsförsäkringen (yrkesskadeförsäkringen)

som folkpensioneringen. Av vad jag anfört i det föregående

framgår, att den som på grund av olycksfall i arbete skadats så svårt att

han blivit i behov av särskild vård f. n. kan få livräntan höjd genom ett

— efter graden av hjälplöshet beräknat — särskilt vårdbidrag om högst

1 800 kr. om året. I praktiken brukar den tid, för vilken sådant bidrag

utgår, som regel ej omfatta den skadades återstående livstid utan endast

avse viss skälig tid, intill dess vederbörande kunnat vänja sig vid skadan.

Beträffande blinda brukar sålunda vårdbidrag utgå under högst tre år.

Enligt det förslag till lag om yrkesskadeförsäkring, som den 13 november

1953 remitterats till lagrådet, skall försäkrad, som till följd av yrkesskada

under längre tid blir ur stånd att reda sig själv, kunna —- utöver sjukpenning

och livränta -—■ få ett vårdbidrag om högst 5 kr. per dag, därest

den skadade uppbär sjukpenning, och 1 800 kr. per år, om han uppbär

livränta. I förslaget har vidare intagits ett stadgande, att vid bidragets

bestämmande hänsyn skall tagas till förmån, som den skadade för motsvarande

ändamål åtnjuter jämlikt lagen om folkpensionering. Till detta

stadgande saknas motsvarighet i den nuvarande olycksfallsförsäkringslagstiftningen.

I remissyttrandena i förevarande ärende har försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten

behandlat spörsmålet om förebyggande av dubbelkompensation

i dessa hjälplöshetsfall. Försäkringsrådet har föreslagit en

lösning i linje med den som följts i nyssnämnda lagförslag, under det att

riksförsäkringsanstalten förordat en reglering av frågan i folkpensioneringslagen.

Jag har i detta ärende förordat, att folkpensioneringens blindoch

vårdtillägg skall utgå med fixt belopp, under det att enligt den föreslagna

yrkesskadeförsäkringslagen vårdbidraget kan till beloppet variera.

Härav följer att enligt min mening frågan om dubbelkompensation i förevarande

hänseende måste lösas så, att erforderlig jämkning i förekommande

fall sker beträffande vårdbidraget. De nu föreslagna förbättringarna

av folkpensionsförmånerna synes böra träda i kraft den 1 juli 1954,

d. v. s. ett halvt år före den nya yrkesskadeförsäkringslagens genomförande.

Att för nämnda halvår införa en motsvarande regel i den nuvarande olycksfallsförsäkringslagstiftningen

anser jag icke erforderligt.

Emellertid är den nya yrkesskadeförsäkringslagen ej avsedd att äga tilllämpning

på skador, som inträffat före lagens ikraftträdande. Beträffande

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

sådana skador blir sålunda den föreslagna avräkningsregeln ej tillämplig.

Med hänsyn till det tämligen ringa antalet av dessa vårdbidragsfall — det

rör sig ej mer än om något 100-tal fall — och den regelmässigt gjorda

tidsbegränsningen av rätten till sådant bidrag synes det knappast vara

nödvändigt med en speciell regel till förhindrande av överkompensation i

dessa fall.

1 detta sammanhang vill jag erinra om att jag i årets statsverksproposition

under anslaget till Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet

(femte huvudtiteln punkt 55) med anledning av gjorda framställningar

förordat, att vid bestämmande av utbildningsbidrag till partiellt arbetsföra

m. fl. hänsyn ej skall tagas till blind- och vårdtilläggen.

Innan jag härefter övergår till kostnadsfrågan vill jag nämna, att pensionsstyrelsen

liksom några remissorgan berört frågan om en höjning jämväl

av grundpensionen ävensom spörsmålet om utvidgad bidragsverksamhet

till mekaniska hjälpmedel åt svårt invalidiserade. Till dessa frågor är jag

emellertid ej beredd att taga ställning i detta sammanhang.

Kostnadsökningen till följd av den föreslagna privilegieringen

av blindtillägget i inlcomstprövningshänseende har pensionsstyrelsen beräknat

till omkring 400 000 kr. om året. Den ökning av inkomstprövade

folkpensionsförmåner, som blir följden av denna privilegiering, bör givetvis

bestridas på samma sätt som kostnaderna för inkomstprövade pensionsförmåner

i övrigt, d. v. s. av staten och kommunerna enligt de i kommunbidragslagen

angivna grunderna. Att, såsom ifrågasatts i ett par remissyttranden,

verkställa en omprövning av dessa grunder torde i detta sammanhang

icke kunna komma i fråga. Härav följer att staten får svara för

omkring B/10 av nämnda merutgift eller ca 240 000 kr., under det att kommunerna

får svara för 4/i0 eller ca 160 000 kr., allt per år.

Höjningen av blindtilläggen beräknas medföra en årlig merutgift av

omkring 1 100 000 kr. Eftersom staten nu helt bekostar blindtilläggen, bör

staten även svara för hela kostnaden för höjningen av dessa tillägg.

Kostnaderna för de nya vårdtilläggen är betydligt vanskligare att beräkna.

Pensionsstyrelsen bär med ledning av antalet personer, som är berättigade

till förmåner enligt 9 § folkpensioneringslagen, samt erfarenheterna

från motsvarande danska hjälpformer gjort den uppskattningen,

att ca 4 000 personer skulle bli berättigade till de av pensionsstyrelsen

föreslagna hjälptilläggen samt ca 1 000 personer berättigade till vårdtilllägg.

Denna uppskattning är — såsom pensionsstyrelsen även framhåller

— mycket osäker. Med den konstruktion jag förordat beträffande vårdtillägget

har jag ansett mig böra uppskattningsvis räkna med allra högst

3 000 vårdtilläggsberättigade personer och följaktligen en årskostnad för

vårdtilläggen av högst 3 000 000 kr. Av de enligt 9 § folkpensionerings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Jagen utgående förmånerna, vilka f. n. kostar ca 1 000 000 kr. om året,

torde omkring hälften komma att ersättas av vårdtillägg; och sålunda

kan den av vårdtilläggen föranledda kostnadsökningen för det allmänna

beräknas till (3 000 000-—500 000 =) ca 2 500 000 kr. om året.

I överensstämmelse med vad pensionsstyrelsen föreslagit förordar jag, att

kostnaderna för vårdtilläggen fördelas mellan staten och kommunerna enligt

grunderna i kommunbidragslagen. De skäl, som huvudsakligen anförts

för kommunernas deltagande i finansieringen av vissa pensionsförmåner,

nämligen att därigenom befordras en noggrann och effektiv prövning inom

pensionsnämnderna av de på förmånernas storlek inverkande omständigheterna,

synes nämligen äga särskild giltighet i fråga om vårdtilläggen.

Här blir det av synnerlig vikt med prövning av förhållandena i varje särskilt

fall. Av den nyss angivna kostnaden för vårdtilläggen skulle sålunda

e/io eller ca 1 500 000 kr. komma på staten och ca 4/io eller ca 1 000 000 kr.

på kommunerna.

Den sammanlagda årliga kostnadsökningen för blind- och vårdtilläggen

skulle med utgångspunkt från det anförda för statens del bli (240 000 +

1 100 000 + 1 500 000 =) ca 2 840 000 kr., eller avrundat uppåt omkring 3

milj. kr. samt för kommunernas vidkommande (160 000 + 1 000 000 =)

1 160 000 kr.

Reformen avses som förut nämnts att träda i kraft den 1 juli 1954. Någon

eftersläpning av kostnaderna under det första året torde man ej böra räkna

med. I övergångsbestämmelserna föreslås nämligen ett stadgande, att pensionsstyrelsen

utan särskild ansökan därom skall omräkna vid ikraftträdandet

utgående folkpensioner enligt de nya bestämmelserna. Dröjsmål med

att ansöka om det nya vårdtillägget uppväges till stor del därav, att förmånen

enligt 38 § 1 mom. folkpensioneringslagen utgives retroaktivt under

tre månader före ansökningen, därest rätt till förmån förelegat under

denna tid.

Vad jag föreslagit i det föregående föranleder ändringar i lagen om folkpensionering,

lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

samt lagen om socialregister. Inom socialdepartementet har

upprättats förslag till sådana lagändringar.

Utöver vad tidigare anförts torde här endast behöva framhållas följande

beträffande förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering.

I 9 § har det nya vårdtillägget jämställts med blindtillägget såsom diskvalifikationsgrund

när fråga uppstår om rätt till förmån enligt denna paragraf.

De nuvarande bestämmelserna i 10 § ha — vederbörligen jämkade —

sammanförts under ett första moment av paragrafen. Huvudbestämmelserna

om det nya vårdtillägget har intagits såsom ett andra moment av

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:Is proposition nr 66.

10 §. För den som uppfyller förutsättningarna såväl för blind- som vårdtillägg

föreslås att allenast blindtillägg skall utgivas.

I 13 § anges beräkningen av den årsinkomst, som lägges till grund för

avdrag å de inkomstprövade folkpensionsförmånerna. Här föreslås den

ändring, som betingas av att blindtillägget i fortsättningen ej skall inräknas

i årsinkomsten.

De nuvarande bestämmelserna i 14, 15 och 16 §§ angående indragning,

anmälningsskyldighet och påföljd av underlåten anmälan vid ändrade förhållanden

torde böra gälla även i fråga om vårdtillägget. I 33 § föreslås

sådan ändring, att pensionsstyrelsen i likhet med vad som gäller i ärenden

rörande invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg erhåller möjlighet att

förordna om läkarundersökning i vårdtilläggsfall.

För att såvitt möjligt garantera en likformig praxis har pensionsstyrelsen

föreslagit, att de nya förmånsärendena, i överensstämmelse med vad nu

gäller om invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg, skall granskas av

styrelsen vare sig besvär anförts eller icke. Enligt min mening bör en sådan

granskning vara värdefull, och en föreskrift härom har intagits i 36 §. I

samma paragraf föreslås även att pensionsstyrelsen, i likhet med vad f. n.

gäller beträffande invalidpension och sjukbidrag, skall utan återförvisning

till pensionsnämnd kunna förordna alt blindtillägg skall utgå i stället för

vårdtillägg och tvärtom.

Såsom redan berörts, föreslås att pensionsstyrelsen utan särskild ansökan

därom skall omräkna vid lagens ikraftträdande utgående folkpensioner i

anledning av de nya bestämmelserna om blindtillägg. Härvid synes pensionsstyrelsen

i fall, där så kan finnas befogat, även böra göra en efterkontroll

av vederbörandes inkomstförhållanden till förhindrande av att en

på grund av blindtilläggets privilegiering i inkomstprövningshänseende

törhöjd folkpension efter kort tid åter måste sänkas till följd av att vederbörandes

årsinkomst befinnes ha stigit sedan de senaste inkomstuppgifterna

lämnades.

Givetvis bör även den som vid lagstiftningens ikraftträdande redan fyllt

60 år vara berättigad till vårdtillägg om förutsättningarna för rätt därtill

i övrigt visats vara uppfyllda. Särskild övergångsbestämmelse härom synes

cj vara behövlig.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förenämnda inom

socialdepartementet upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
2)

lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen; samt 4

4 — Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 66.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:Is proposition nr 66.

3) lag angående ändring i lagen den 20 mars 1936 (nr 56) om socialregister.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 54

401729

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. S2LU 1954:1 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1954:149 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1954/55 till Befrämjande arv fröodlingen m. m.: Särskilt bidra s. 3 i texten
  3. 2LU 1954:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten