Sök i Ratio Lex

Angående högertrafikfrågan

1955-02-25 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:111, Angående högertrafikfrågan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

1

Nr 111

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående högertrafikfrågan;

given Stockholms slott den 25 februari

1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag,

dels bereda riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning av vad

föredragande departementschefen anfört,

dels ock föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till

riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Efter redogörelse för det av 1954 års kommitté för utredning om högertrafik

avgivna betänkandet jämte remissyttrandena däröver föreslås i propositionen,

att en rådgivande folkomröstning angående högertrafikfrågan

skall anordnas. Förslag rörande vissa anslag i samband med omröstningen

framlägges tillika.

I fråga om utformningen av lagbestämmelserna angående folkomröstningen

hänvisas till en särskild proposition, som denna dag anmäles av

chefen för justitiedepartementet.

1—290 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 111

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1955.

Närvarande

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Nordenstam, Lindström,

Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I skrivelse den 2 december 1953, nr 399, har riksdagen under åberopande

av vad som anförts i andra lagutskottets utlåtande nr 39 anhållit,

att Kungl. Maj :t ville utreda förutsättningarna för vårt land att under

den närmaste framtiden genomföra en övergång till högertrafik samt för

riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 januari 1954 tillkallade

jag samma dag sju sakkunniga — 1955 års kommitté för utredning om

högertrafik1 — för att verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Kommittén har med skrivelse den 30 oktober 1954 överlämnat sitt betänkande

(SOU 1954: 30), som därefter remissbehandlats.

Jag anhåller nu att få taga upp högertrafikfrågan till behandling.

1954 års kommitté för utredning om högertrafik

Huvudfrågan

Kommittén redogör till en början för högertrafikfrågans tidigare behandling.

I detta hänseende må särskilt erinras om den utredning i frågan,

som verkställdes av 1939 års högertrafikkommitté (SOU 1940: 30) samt

om uttalanden i ämnet dels vid 1939 och 1945 års riksdagar, dels ock av

Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel in. in. (SOU

1953: 5). För närmare kännedom om de synpunkter, som anlagts på spörsmålet,

tillåter jag mig hänvisa till redogörelsen i betänkandet samt till det

förutnämnda utlåtandet 1953:39 av andra lagutskottet.

i De sakkunniga har varit: generaldirektören N. T. Löwbeer (ordförande), leda
moten

av riksdagens första kammare, sparbanksdirektören T. K. E. Björnberg, ledamoten

av riksdagens andra kammare, köpmannen C. Christenson, verkställande direktören

hos aktiebolaget Stockholms spårvägar M. S. Helin (avled 30 juli 1954), ledamoten

av riksdagens andra kammare, trafikinspektören C. O. Nilsson, ledamoten av riksdagens

första kammare, riksgäldsfullmäktigen B. Näsgård samt bussföraren J. Pihlman

i Kivik.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr ill

Kostnaderna för en övergång till högertrafik har — såsom jag något

närmare vill beröra i ett följande avsnitt — av 1954 ars kommitté beräknats

till omkring 215 milj. kr.

Kommittén har sökt att med utgångspunkt från tillgängligt statistiskt

material undersöka vissa trafiksäkerhetsfrågor och andra särskilda förhållanden,

som tillmätts betydelse i debatten om övergång till högertrafik.

En för åren 1930, 1938 och 1950 av en engelsk statsmyndighet gjord jämförelse

mellan olika länder av antalet dödsolyckor i vägtrafik i förhållande

till dels folkmängden, dels antalet motorfordon visar, att antalet dödsolyckor

i vägtrafik i Sverige i jämförelse med 17 andra i betänkandet redovisade

länders icke är särskilt högt utan närmast motsatsen. Av detta förhållande

torde man enligt kommittén icke böra draga den nära till hands

liggande slutsatsen, att trafiksäkerheten i Sverige skulle ha varit opåverkad

av att vi har andra körregler än angränsande länder — liksom ej

heller någon motsatt slutsats. Det finns icke någon möjlighet att med utgångspunkt

från den officiella svenska statistiken angående vägtrafikolyckor

göra internationella jämförelser av vägtrafikolyckornas olika orsaker

och närmare fördelning. Möjligen skulle den meningen kunna

hävdas, att därest vägtrafikolyckornas övriga orsaker vore någorlunda

konstanta länderna emellan — varom man intet vet — kunde, med hänsyn

till nämnda internationella jämförelser av olycksfrekvensen, förekomsten

av en från angränsande länder skiljaktig trafikriktning icke vara

någon ur trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig fråga. Motsvarande skulle då

kunna gälla beträffande rattens placering. Kommittén konstaterar, att

redan själva utgångspunkten är oriktig, när det i diskussionen om trafikriktningsfrågan

ibland hävdas, att vägtrafikolyckornas antal skulle vara

större i Sverige än i andra länder på grund av vänstertrafiken och/eller

rattens placering. Vad som skulle behövas för att närmare belysa förevarande

spörsmål vore tillförlitliga jämförande undersökningar av olycksfallsfrekvensen

och dess fördelning på olika slag av olyckor i olika länder

i förhållande till körda vägsträckor och olika typer av vägar m. m. Kommittén

har icke ansett sig kunna påkalla sådana tidskrävande och kostsamma

undersökningar.

Vid internationella jämförelser med utgångspunkt från den officiella

statistiken över vägtrafikolyckor har kommittén sålunda icke kunnat erhålla

något material, som tyder på att trafiksäkerheten i Sverige skulle

väsentligt ha rönt påverkan av att vi har andra körregler än angränsande

länder eller av att våra motorfordon till övervägande del har förarsätet

placerat åt den sida, som är längst från vägens mitt.

Kommittén har vidare studerat de undersökningar som trafikförsäkringsföreningen

lät företaga rörande huvudorsakerna till vägtrafikolyckorna

under åren 1947 och 1952. Dessa undersökningar gav bl. a. till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

resultat, att i fråga om 1947 års trafikolyckor 20,8 % och i fråga om 1952

års trafikolyckor 17,5 % av motorförarnas samtliga felhandlingar hänförde

sig till otillåten omkörning eller fel vid omkörning. Kommittén framhåller

vidare, att statistiska centralbyrån för åren 1935—1938 vid fördelning av

motortrafikolyckor efter medverkande orsaker angivit oförsiktig omkörning

såsom medverkande till 15,o % av olyckorna år 1935, 14,5 % år 1936,

14,2 % år 1937 och 13,5 % år 1938. En jämförelse med officiell dansk och

finsk statistik vill enligt kommittén ge vid handen, att det relativa antalet

inträffade olyckor vid omkörning i dessa länder i varje fall icke synes

vara lägre än i Sverige. Vidare nämner kommittén, att i ett år 1938 avgivet

interpellationssvar i riksdagens andra kammare dåvarande chefen

för kommunikationsdepartementet framhöll, att den danska statistiken utvisade

ett högre procenttal kollisioner i samband med omkörning än vad

den dåvarande svenska statistiken utvisade. -—- Kommittén understryker,

att man av detta material icke torde böra draga den nära till hands liggande

slutsatsen, att fördelarna med rattens placering på den sida av motorfordonet,

som är längst bort från vägens mitt, skulle ur trafiksäkerhetssynpunkt

överväga nackdelarna av en sådan placering. Det kan nämligen

finnas andra till uppkomsten av omkörningsolyckor medverkande faktorer,

som skiftar från land till land. Å andra sidan ger de statistiska uppgifterna

icke något stöd för åsikten, att förarsätet med hänsyn till trafiksäkerheten

bör placeras på den sida av motorfordonet, som är närmast

vägens mitt.

Kommittén framhåller därjämte — liksom 1939 års högertrafikkommitté

på sin tid — att meningarna är delade även bland sakkunskapen,

huruvida en vänsterstyrd bil är bättre lämpad för högertrafik än för

vänstertrafik. I detta hänseende redogöres bl. a. för frågornas behandling

inom ett av Europakommissionen tillsatt arbetsutskott.

Efter att ha tagit del av de argument som anförts för de olika uppfattningarna

om rattens placering har kommittén funnit, att det icke torde

vara möjligt att ur trafiksäkerhefssynpunkt bedöma frågan om dennas

placering tillförlitligt, utan att undersökningar vidtages i en omfattning,

som kommittén icke ansett sig kunna påkalla. Med hänsyn till den mänskliga

faktorns avgörande betydelse för uppkomsten av trafikolyckor — av

verkställda undersökningar att döma har den alldeles övervägande delen

av olyckorna sin grund hos människan — torde man böra vara ytterst

försiktig med att härleda olyckornas uppkomst från sådana tekniska detaljer

som rattens placering.

Kommittén har även ägnat uppmärksamhet åt frågan i vilken utsträckning

det förekommer olyckor, som kan stå i samband med vänstertrafiken

i Sverige. Därvid erinras om de av trafikförsäkringsföreningen till

andra lagutskottet vid 1953 års riksdag lämnade uppgifterna, som bl. a.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

utvisade, att av de under tiden 1 januari 1930—31 december 1952 anmälda

skadorna till följd av trafik med utländska motorfordon ca 32 % skulle

ha lielt eller delvis berott på förarens ovana vid vänstertrafik. Efter framställning

från kommittén har trafikförsäkringsföreningen även undersökt

de under år 1953 anmälda skadorna i följd av trafik med utländska motorfordon;

härvid har 112 av 343 skador bedömts vara helt eller delvis orsakade

av ovanan vid vänstertrafik. Från de norska och finska motsvarigheterna

till trafikförsäkringsföreningen har inhämtats, att av 154 trafikolyckor

i Norge och 11 sådana olyckor i Finland med svenska bilförare

såsom medverkande 112 resp. 8 skulle ha helt eller delvis berott på den

svenska förarens ovana vid högertrafik. Trafiksäkerhetsradet hai i annat

sammanhang uttalat, att trafiksäkerhetsforskningen icke kan anses ha hittills

givit sådana resultat, att man kan säga sig känna olika orsaksfaktorers

frekvens och vara beredd att välja ut de orsaker, som skulle vara

lämpliga att tagas upp på en statistikblankett. De resultat angående

ifrågavarande trafikolyckors orsaker, som trafikförsäkringsföreningen

kommit till, torde därför enligt kommitténs mening icke kunna reservationslöst

accepteras. Belysande för svårigheterna att på ett riktigt sätt

ange orsakerna till eu trafikolycka är exempelvis — påpekar kommittén

—- att en skada, orsakad av motorfordon från Island, och två skador,

orsakade av motorfordon från Sydafrikanska Unionen — båda stater med

vänstertrafik — medtagits av trafikförsäkringsföreningen bland skador,

som delvis berott på förarens ovana vid vänstertrafik.

Ur statistiska centralbyråns material — som endast avser polisundersökta

vägtrafikolyckor medan trafikförsäkringsföreningen omfattar trafikför

säkringsskador — har kommittén i 49 fall av de under år 1953 inträffade

32 706 olyckorna kunnat finna något samband med Sveriges från angränsande

länder skiljaktiga trafikriktning.

De anförda uppgifterna utvisar enligt kommittén, att — såsom också

1939 års kommitté framhöll — antalet olyckor, som kan tillskrivas utländska

förares ovana vid vänstertrafik, är relativt ringa, sett i förhållande

till sammanlagda antalet trafikolyckor. Men det synes också fortfarande

gälla vad 1939 års högertrafikkommitté anförde, att av de olyckor, som

uppstått i följd av trafik med utländska fordon i Sverige, ett proportionsvis

stort antal kunde helt eller delvis tillskrivas förarens ovana vid vänstertrafik.

Att döma efter förenämnda uppgifter från Norge och Finland synes

motsvarande också gälla beträffande olyckor, som uppstått i trafik med

svenska motorfordon i grannländer med högertrafik. Enligt vissa av 1939

års högertrafikkommitté anförda beräkningar utgjorde av samtliga vid

motortrafikolyckor i Sverige under åren 1935—1938 dödade eller skadade

personer knappt ''A % offer för olyckor, helt eller delvis föranledda av utländska

förares ovana vid vänstertrafik. Person- och försäkringsskadorna

vid dylika olyckor torde fortfarande utgöra en mycket liten del av del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

sammanlagda antalet skador vid trafikolyckor. Man bör därför enligt kommittén

icke överskatta fördelarna ur trafiksäkerhetssynpunkt av en övergång

till högertrafik.

De eventuella vinsterna ur trafiksäkerhetssynpunkt reduceras av den

ökade olycksrisken under en övergångsperiod vid införande av högertrafik.

I en till 1939 års högertrafikkommittés betänkande fogad skrivelse från

dåvarande förste aktuarien Groth hade vissa försök gjorts att beräkna förhållandet

vid införande av högertrafik å ena och bibehållande av vänstertrafik

å andra sidan mellan den totala omfattningen av de skador av trafikolyckor,

som de båda alternativen kunde förväntas var för sig medföra.

Dessa försök till beräkningar visade ej alltför gynnsamma resultat beträffande

den tidpunkt, då vid en omläggning till högertrafik antalet »vänstertrafikolyckor»

vid bibehållen vänstertrafik vore lika med antalet »högertrafikolyckor»

efter en trafikomläggning. 1954 års kommitté finner för sin

del det knappast möjligt att göra några sannolika uppskattningar av ifrågavarande

tidpunkt, enär det icke finnes några säkra utgångspunkter för

olycksfrekvensen i de båda alternativen.

1939 års högertrafikkommitté framhöll, att till förmån för införande av

högertrafik talade den av Groth dragna slutsatsen, att hela antalet högertrafikolyckor

efter det högertrafik vid viss tidpunkt infördes komme att

understiga hela antalet vänstertrafikolyckor, som skulle inträffa, därest

högertrafik ej infördes vid nämnda tidpunkt eller senare. Denna slutsats

torde vara riktig och det gäller sedan på hur lång sikt frågan skall bedömas.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt skulle en övergång till högertrafik sannolikt

innebära en ökning av antalet olyckor med personskador och andra

trafikolyckor i den nuvarande generationen till förmån för en minskning i

kommande generationer. Alla matematiska beräkningar av storleken av

dessa olyckor torde emellertid ge ytterst bristfälliga resultat, eftersom själva

förutsättningarna måste bygga på lösa antaganden.

Det gäller sedan, huruvida man vill bedöma frågan på lång sikt, eller

om man tvekar inför den ökning av olycksriskerna, som kan befaras uppstå

på kortare sikt genom övergång till högertrafik. Kommittén finner för

sin del, att det långsiktiga och mera framsynta perspektivet bör anläggas,

när man går att bedöma frågan om en övergång till högertrafik.

För att om möjligt minska olycksriskerna vid en trafikomläggning förordar

kommittén, att en generell fartbegränsning till 70 km/tim vidtages

åtminstone under den månad, varunder trafikomläggningen äger rum.

I fråga om turisttrafiken torde, som 1939 års högertrafikkommitté framhållit,

det icke vara tillrådligt att till grund för ett beslut om högertrafik

lägga några kalkyler rörande ekonomisk vinst i form av ökad utländsk

turisttrafik efter en trafikomläggning, enär några tillförlitliga beräkningar

i detta hänseende icke torde kunna framläggas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Huvudskälet för övergång till högertrafik är enligt kommitténs uppfattning

utvecklingen av den internationella landsvägstrafiken och det därav

betingade intresset av enhetliga trafikregler länderna emellan. Antalet

motorfordon, som passerat de svenska gränserna under åren 1952 och 1953

samt första halvåret 1954, framgår av följande sammanställning.

Svenska

Utländska

Summa

19 5 2

19 5 3

19 5 4

första

halvåret

andra

halvåret

summa

första

halvåret

andra

halvåret

summa

första

halvåret

159 307

140 916

300 223

293 291

271 727

565 018

452 598

412 643

865 241

224 217

152 440

376 657

439 535

276 357

715 892

663 752

428 797

1 092 549

331 534

223 299

554 833

Utgår man från att antalet gränspasseringar under första halvåret 1954

— liksom under första halvåren 1952 och 1953 — utgör ungefär en tredjedel

av hela årsantalet, skulle antalet gränspasseringar under år 1954 komma

att uppgå till 1 600 000—1 700 000. Motorfordonstrafiken över landets

gränser skulle sålunda ha nästan fördubblats från år 1952 till år 1954. Vid

ökning av antalet motorfordon torde man få räkna med motsvarande ökning

av gränstrafiken. Skulle framdeles tillkomma broförbindelser med

Danmark och kontinenten, kommer detta självfallet att inverka på motorfordonstrafiken

från och till Sverige.

Sammanfattningsvis anför kommittén att — såsom även 1939 års kommitté

framhöll — ur teoretisk eller teknisk synpunkt företräde icke kan

ges åt vänstertrafik eller högertrafik. De skäl, som kan anföras mot en

övergång till högertrafik, nämligen den sannolika ökningen på kortare sikt

av olycksriskerna efter trafikomläggningen och de stora kostnaderna for

omläggningen, är i och för sig tungt vägande. Med hänsyn till utvecklingen

av den internationella landsvägstrafiken och det därav betingade intresset

av enhetliga trafikregler länderna emellan finner dock kommittén, att övergång

till högertrafik bör genomföras i vårt land för väg- och gatutrafiken.

På längre sikt synes detta vara fördelaktigt även ur trafiksäkerhetssynpunkt.

För järnvägstrafiken bör enligt kommitténs mening vänstertrafiken bibehållas.

Särskilda yttranden rörande huvudfrågan

Kommitténs ordförande, herr Löwbeer, har reserverat sig mot kommittémajoritetens

förslag i huvudfrågan samt anför följande.

Enligt min uppfattning ha icke några bärande skäl anförts för en övergång

till högertrafik. Kommitténs undersökningar ha visat, att en övergång

till högertrafik kommer att draga inemot en kvarts miljard kronor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

för bestridande av sådana direkta kostnader, som kommittén kunnat beräkna

eller uppskatta. Det föreligger åtskilliga viktigare och nyttigare samhällsuppgifter

i vårt land, till vilkas lösande ett belopp av denna storleksordning

skulle kunna användas. För att man under sådana förhållanden

skall kunna biträda förslaget om övergång till högertrafik måste ytterst

starka skäl kunna uppvisas. Detta har icke skett. Åtskilliga till stöd för

en trafikomläggning anförda påståenden ha reducerats till sina rätta proportioner

och kunna icke åberopas såsom skäl för en övergång. Påståendena

om fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt i det långa loppet av en

övergång till högertrafik ha på mig ej verkat övertygande, liksom ej heller

att den internationella landsvägstrafiken till och från Sverige hämmats av

vår vänstertrafik och att enhetliga körregler skulle vara nödvändiga länderna

emellan. Väger jag kostnaderna för en övergång till högertrafik och

med en sådan övergång uppkommande olycksrisker mot vad som anförts

såsom huvudskäl för en övergång, nämligen utvecklingen av den internationella

landsvägstrafiken och det därav betingade intresset av enhetliga

trafikregler länderna emellan, finner jag mig icke kunna stå till svars med

att biträda kommittémajoritetens förslag alt förorda en övergång från

vänstertrafik till högertrafik.

Kommittéledamöterna herr Björnberg och herr Christenson har i ett särskilt

gemensamt yttrande uttalat följande rörande en folkomröstning i

frågan.

Kommittén har enligt sina direktiv haft till uppdrag att planlägga utredningsarbetet

med tanke på att frågan om övergång till högertrafik skulle

kunna göras till löreinål för rådgivande folkomröstning. Kommittén har

således icke halt att ta ställning till frågan om folkomröstning eller icke i

detta spörsmål. Vi har i enlighet härmed tolkat direktiven så, att frågan

om folkomröstning skall prövas i annat sammanhang. Enligt vår personliga

mening synes något principiellt hinder för folkomröstning i ärendet

inte föreligga.

Även kommittéledamoten herr Nilsson har i ett särskilt yttrande uttalat

sig rörande eu folkomröstning, varvid i huvudsak anföres.

o Andra lagutskottet anförde i utlåtande vid 1945 års riksdag, att kravet

på övergång till högertrafik i och för sig icke torde uppbäras av någon

utbredd folkmening och att eu reform, som skulle utöva så stor inverkan

på medborgarnas vanor som en genomgripande ändring av hävdvunna trafikregler,

ej borde komma till stånd med mindre än att den omfattades av

folkets breda lager. Därest frågan om införande av högertrafik ånyo skulle

komma under statsmakternas behandling kunde det därför enligt utskottet

ifrågasättas om icke tolkmeningen borde undersökas genom folkomröstning.

Kommitténs arbete har slutförts vid sådan tidpunkt, att förslag angående

folkomröstning i frågan om högertrafik torde kunna framläggas för

riksdagen år 1955 och folkmeningen undersökas genom folkomröstning

under nämnda år, då några allmänna val icke äga rum.

Enligt min uppfattning bör under alla förhållanden, innan eventuellt

beslut om övergång till högertrafik fattas, folkomröstning äga rum, därest

någon väsentlig större del av de med övergången till högertrafik förenade

kostnaderna än vad som föreslagits i kommitténs betänkande skulle anses

bora bestridas med andra medel än automobilskattemedel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

9

Kostnadsberäkning in. in.

Kommittén framhåller, att det ur kostnadssynpunkt är angeläget att,

därest en omläggning till högertrafik skall äga rum, denna göres snarast

möjligt. Efter en inventering av verkstadskapaciteten och en bedömning av

hur omställningen bör ske med hänsyn till bl. a. anskaffandet av erforderlig

buffert av vagnar har närmast möjliga tidpunkt ansetts bli år 1959

om beslut angående omläggningen fattas år 1955.

Rörande de ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska förutsättningarna

att genomföra förberedelsearbetena för reformen har kommittén inhämtat

vissa uppgifter från konjunkturinstitutet och arbetsmarknadsstyrelsen.

Konjunkturinstitutet har därvid framhållit, att en ur konjunkturutjämningssynpunkt

önskvärd förläggning av tidpunkten för en sådan omläggning

skulle — med hänsyn till det tidskrävande förberedelsearbetet för

en omläggning och det noggranna tidsschema, som därvid måste följas —

kräva en prognostisk förmåga, som icke existerar. För övrigt är det enligt

institutet osäkert, om det över huvud taget inom ej alltför avlägsen

framtid kommer att inträffa någon lågkonjunktur, som är tillräckligt långvarig

för att omläggningsarbetena skulle kunna hinna utföras under densamma.

Institutets slutsats blir därför, att en eventuell omläggning till

högertrafik inte torde kunna inordnas i eller göras beroende av en

konjunkturutjämnande investeringspolitik. Arbetsmarknadsstyrelsen har

framhållit önskvärdheten av att industribeställningarna sprides över en

längre period, för att en anpassning efter situationen på arbetsmarknaden

skall kunna underlättas.

Kommittén delar konjunkturinstitutets uppfattning i fråga om svårigheten

att samordna en omläggning till högertrafik med en konjunkturutjämnande

investeringspolitik. Om en övergång till högertrafik skulle

komma att beslutas, bör det emellertid överlåtas åt Kungl. Maj :t att med

beaktande av bl. a. ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska synpunkter

bestämma om tidpunkten för trafikomläggningen. Kommittén utgår i sina

kostnadsberäkningar från att en eventuell övergång till högertrafik äger

rum i juni 1959 (t. ex. söndagen den 7). Vid övergång ett senare år kommer

kostnaderna för en omläggning att ha stegrats.

Kostnaderna för omläggning av spårvägstrafikcn beräknar kommittén,

efter samråd med vederbörande spårvägsföretag, enligt tabell 1.

Beräkningarna har givit i huvudsak samma resultat på denna punkt som

de i andra lagutskottets förutnämnda utlåtande redovisade, inom Ingenjörsvetenskapsakademien

verkställda beräkningarna, enligt vilka kostnaderna

skulle uppgå till 52,9 milj. kr. I likhet med akademien anser kommittén

emellertid osäkerheten i beräkningarna motivera, att ifrågavarande

kostnader uppföres med ett till 55 milj. kr. avrundat belopp.

Beräkningen av kostnaderna för omläggning av busstrafiken har kom
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Tabell 1

Spårvägsföretag

Beräknat

antal tra- fikvagnar

i juni

1959

O mbyggnads- kostnader

Kostnader

för trafik- proviso- rier m.m.

Uppställ- nings- kostn.

för vagn- reserv

Summa

vagnar

fasta an- läggningar

Kr.

Stockholm ...............

510

16 200 000

5 000 000

3 500 000

1 400 000

26 100 000

Göteborg.................

330

10 100 000

3 900 000

1 500 000

900 000

16 400 000

Malmö ..................

66

3 650 000

700 000

50 000

4 400 000

Norrköping ..............

55

2 600 000

200 000

2 800 000

Hälsingborg..............

45

1 800 000

200 000

2 000 000

Gävle....................

5

100 000

100 000

Jönköping ...............

400 000

400 000

1011

34 350 000

10100 000

5 400 000

2 350 000

52 200 000

mitten — efter att ha inhämtat synpunkter från bl. a. konjunkturinstitutet,

Svenska lokaltrafikföreningen och Svenska omnibusägareförbundet

-— ansett sig kunna basera på en något mindre ökning av bussparken än

vad som förutsattes vid den inom Ingenjörsvetenskapsakademien verkställda

undersökningen. Medan man där räknade med ett vagnbehov av

9 600 bussar vid årsskiftet 1958—1959, bär kommittén räknat med 9 000

vagnar i medio av år 1959. Kostnaderna beräknas enligt följande.

Ombyggnad av bussar ...................................................... 76 035 000

Räntekostnader för vagnbuffert ....................................... 5 400 000

Uppställning av vagnreserv ............................................. 2 530 000

Trafikprovisorier m. m.................................................... 15 300 000

Ändring av fasta anläggningar (skyltar, kiosker in. m.) ......... 4 500 000

Summa kr. 103 765 000

Resultatet avviker väsentligt från Ingenjörsvetenskapsakademiens beräkning,

som slutade på 75 milj. kr.

Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna, bl. a. beträffande bussbeståndets

tillväxt, anser kommittén, att kostnaderna bör uppföras med ett

till 110 milj. kr. avrundat belopp.

Beträffande väg- och gatuväsendet har man att räkna med kostnader för

flyttning av vägmärken och trafiksignaler, för ändring av trafikplatser,

spärrlinjemarkering, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och städernas vägmaskiner

m. in. Kommittén har i detta hänseende infordrat uppgifter från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som beräknat kostnaderna sålunda.

Landsbygdens allmänna vägar .......................................... 10 100 000

Städernas vägar ............................................................... 14 600 000

Enskilda vägar (landsbygd och städer) ................................. 1 000 000

Summa kr. 25 700 000

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Styrelsen har framhållit, att med hänsyn till att den för beräkningen

av kostnaderna tillgängliga tiden varit kort, det torde vara erforderligt att

— för att kompensera osäkerheten i beräkningarna — öka den redovisade

siffran, om man önskar undvika ett överskridande av kostnaden vid arbetenas

utförande. Kommittén finner sig böra göra ett tillägg med 4,3 milj.

kr. så att sammanlagda beloppet uppgår till 30 milj. kr., lämpligen fördelat

med ll,o milj. kr. för landsbygdens allmänna vägar, 17,5 milj. kr.

för städernas vägar och 1,5 milj. kr. för enskilda vägar (landsbygd och

städer).

Därtill kommer kostnader för ändring och flyttning av signalanordningar

m. m. vid plankorsning mellan väg och järnväg. Dessa kostnader

har kommittén beräknat till 4 milj. kr.

Kostnaderna för väg- och gatuväsendet uppgår sålunda enligt kommittén

till (30 + 4) 34 milj. kr., mot 16 milj. kr. enligt Ingenjörsvetenskapsakademiens

beräkning.

För skogsbrukets del har kommittén -— efter att från domänverket ha

inhämtat att verkets kostnader skulle uppgå till 300 000 kr. — uppskattat

den sammanlagda kostnaden till 1 000 000 kr. Krigsmaktens kostnader har

beräknats till 1 500 000 kr. Kostnaderna för ändring av bensinstationer

m. m. har uppskattats till minst 5 000 000 kr. Slutligen har för åtgärder

mot ökade olycksrisker, för administration och för oförutsett upptagits

resp. 2 000 000 kr., 1 500 000 kr. och 5 000 000 kr.

Totalt skulle således kostnaderna för en övergång till högertrafik enligt

kommittén uppgå till 215 milj. kr. enligt följande sammanställning.

Milj. kr.

Spårvagnar ....................................... 55,o

Bussar ............................................. 110,o

Allmänna vägar:

Landsbygd .................................... 11.o

Städer .......................................... 17,5

Enskilda vägar (landsbygd och städer) ... 1,5

Järnvägar .......................................... 4,o

Skogsbruk .......................................... l.o

Krigsmakt .......................................... 1,5

Bensinstationer ................................. 5,o

Åtgärder mot ökade olycksrisker ............ 2,o

Administration .................................... 1,5

Oförutsett .......................................... 5,o

Summa 215,o

Ingenjörsvetenskapsakademien hade beräknat kostnaderna till sammanlagt

150 milj. kr.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Särskilda yttranden rörande kostnadsberäkningarna

Ledamöterna av kommittén herr B järnberg och herr Christenson har i

sin gemensamma reservation anmält avvikande mening rörande kostnadernas

storlek. Reservanterna påpekar bl. a., att Ingenjörsvetenskapsakademiens

beräkning slutade på ett belopp, som var avsevärt mycket lägre än

kommittémajoritetens. Särskilt anmärkningsvärd finner reservanterna den

betydande divergens, som föreligger i beräkningarna av ombyggnadskostnaderna

för bussarna. Enligt reservanternas mening kan några vägande

anmärkningar icke riktas mot akademiens kostnadsberäkning i detta avseende.

Fortsättningsvis anföres.

Vid varje normal kalkylering är det önskvärt och nödvändigt, att varje

särpost noga överväges. Hur ingående sådana beräkningar än göres är det

ofrånkomligt att vissa poster upptages för lågt, andra för högt i jämförelse

med blivande verkliga kostnader. Normalt kan beräknas att sådana differenser

i stort sett uppväger varandra, men för säkerhets skull brukar det

sammanlagda kalkylbeloppet förses med en reservation av innebörd att

slutsumman kan komma att över- eller underskridas med exempelvis 10 %.

Kommittén har icke förfarit på brukligt sätt utan bär till de olika delposterna

lagt avsevärda pålägg för att sedan vid sammanställandet av delposter

till huvudposter ytterligare höja dessa. Vid sammanställningen av

huvudposterna till en slutpost har sedan beloppet ytterligare höjts av kommittén.

Det tinns ingen anledning tro, att de 1 000-tals särposter, som

ingår i totalkalkylen, genomgående skulle ha upptagits till för låga värden.

Sannolikheten talar tvärtom för att beräkningarna härvid gjorts med

säkerhetsmarginaler för de olika posterna, som adderade med varandra

och med de avsevärda förhöjningar, som gjorts av kommittén, innebär betydande

belopp i den slutsumma, som kommittén ytterligare höjt.

Reservanterna anser därför, att kostnaderna för ombyggnad av bussar

bör uppskattas till ett med 35 milj. kr. reducerat belopp i jämförelse med

kommitténs förslag. Kostnaden för övergång kan därför enligt reservanterna

beräknas till högst 170 milj. kr. Reservanterna har härvid icke medtagit

kostnader för bensinstationer eller oförutsett.

Finansieringen

Kommittén erinrar om att enligt direktiven för dess arbete de av en

omläggning till högertrafik föranledda kostnaderna i varje fall till väsentlig

del skall täckas av automobilskattemedel, med hänsyn till att en omläggning

i första hand får anses vara ett bilismens intresse.

För finansieringen av kostnaderna föreslår kommittén införande av särskilda

tilläggsskatter å drivmedel för budgetåren 1955/56—1958/59 så utformade,

att skatterna beräknas inbringa ett par hundra miljoner kronor

för ifrågavarande fyra år. Enligt vad som för närvarande är känt angående

storleken av drivmedelsförbrukningen och dess sannolika utveckling, synes

sådana skatter i anslutning till nu gällande grunder för drivmedelsskatterna

böra bestämmas till tre öre för liter bensin, motorsprit och brännolja.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Av de automobilskattemedel, som sålunda beräknas inflyta, avses kostnader

för åtgärder för övergång till högertrafik beträffande landsbygdens

allmänna vägar helt skola bestridas. Kostnader för åtgärder i fråga om

städernas allmänna vägar, enskilda vägar, skogsbruk, krigsmakt samt spårvagnar

och bussar föreslås av kommittén må med 95 % täckas av ifrågavarande

automobilskattemedel. Om det i fråga om enskilda vägar och enskilt

skogsbruk skulle uppstå svårigheter att få arbetena utförda i rätt tid

för trafikomläggningen, bör dock vägförvaltningarna utföra arbetena och

kostnaderna härför böra helt bestridas av automobilskattemedel. Kostnader

för åtgärder beträffande säkerhetsanordningar vid järnvägar torde i

enlighet med vad som gäller för ordinarie arbeten av denna art till 90 %

böra bestridas av automobilskattemedel. Till kostnader för åtgärder mot

ökade olycksrisker bör anvisas ett anslag av statsmedel att avräknas mot

automobilskattemedel. Kostnaderna för trafikomläggningens administration,

vilken föreslås skola uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

bör i enlighet med vad som eljest gäller för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till nio tiondelar avräknas mot automobilskattemedel och till en tiondel

bestridas av allmänna budgetmedel. Till ombyggnad av bensinstationer,

för vilka det endast i undantagsfall kan bli fråga om åläggande från

samhällets sida att ur exempelvis trafiksäkerhetssynpunkt vidtaga en ombyggnad

vid övergång till högertrafik, har ej förutsatts att statsbidrag skall

utgå.

De beräknade kostnader och anslagsbelopp, som sålunda föreslås skola

helt eller delvis avräknas mot automobilskattemedel, framgår av tabell 2.

Tabell 2

Ändamål

Beräknad kostnad

kr.

Anslag av statsmedel

att avräknas mot

automobil- skattemedel

kr.

Spårvagnar ...................................

55 000 000

52 250 000

Bussar.......................................

110 000 000

104 500 000

Allmänna vägar:

Landsbygd .................................

11 000 000

11 000 000

Släder.....................................

17 500 000

16 625 000

Enskilda vägar ...............................

1 500 000

1 425 000

Järnvägar ....................................

4 000 000

3 600 000

Skogsbruk ...................................

1 000 000

950 000

Krigsmakt....................................

1 500 000

11 425 000

Åtgärder mot ökade olycksrisker................

2 000 000

2 000 000

Administration................................

1 500 000

21 350 000

Summa

205 000 000

195 125 000

1 75 000 kr. föreslås skola täckas av allmänna budgetmedel.

2 150 000 kr. föreslås skola täckas av allmänna budgetmedel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 111

Med hänsyn till vad kommittén anfört om oförutsedda kostnader vid en

trafikomläggning torde emellertid det av automobilskattemedel erforderliga

anslagsbeloppet för en övergång till högertrafik böra uppföras med ett

till 200 milj. kr. avrundat belopp.

Särskilda yttranden rörande finansieringen

Reservanterna herr Björnberg och herr Cbristenson — vilka enligt vad

tidigare redovisats beräknat kostnaderna för reformen till högst 170 milj.

kr. — uttalar, att de i stort sett instämmer i att en övergång till högertrafik

i allt väsentligt är ett bilismens intresse. Det förtjänar emellertid

enligt reservanterna understrykas, att reformen i flera avseenden är till

gagn för landet i dess helhet. Det är sålunda ett allmänt intresse att de i

varje särskilt fall billigaste och effektivaste transportmedlen kommer till

användning. Genom en anpassning till de på kontinenten gällande trafikreglerna

bör förutsättningarna för en vidare utveckling av landsvägstrafiken

ökas. En omläggning till högertrafik kommer sannolikt också att medföra

en livligare turistström till vårt land. En ökad trafiksäkerhet är likaledes

ett hela befolkningens intresse. Det är därför enligt reservanterna

motiverat, att en något större andel av kostnaden än vad kommitténs majoritet

förutsatt bestrides på annat sätt än genom bilskattemedel.

Sålunda föreslår reservanterna, att högst 85 % av ombyggnadskostnaderna

för spårvagnar avräknas mot automobilskattemedel, medan återstående

andel bäres av vederbörande företag. I fråga om bussarna godtager

reservanterna i princip den av kommittén föreslagna fördelningsregeln,

men med hänsyn till den av reservanterna föreslagna kostnadsberäkningen

blir beloppet att avräkna mot bilskattemedel 71,25 milj. kr. i stället för

majoritetens 104,5 milj. kr. För åtgärder beträffande gator och vägar i

städer och samhällen som är väghållare föreslås, att 85 % av kostnaderna

avräknas mot automobilskattemedel. Kostnader, som avser säkerhetsanordningar

vid järnvägar samt krigsmaktens anordningar, bör enligt reservanterna

icke till någon del bestridas av automobilskattemedel. Fördelningen

av kostnaderna enligt reservanternas förslag framgår av tabell 3.

Enligt reservanternas mening är en lösning av finansieringsfrågan genom

en fördelning av kostnaderna på en längre tidrymd än fyra år den principiellt

riktiga. 150 milj. kr. kan i stort sett sägas motsvara intäkten av

exempelvis 1 öres förhöjning av drivmedelsskatterna under 8 år.

Reservanterna framhåller vidare, att den höjning av beskattningen, som

majoriteten lörordat, kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser. I det

nuvarande läget kan en sådan åtgärd få en inflationspådrivande effekt på

grund av ytterligare varufördyring genom högre transport- och distributionskostnader

samt höjda taxor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Tabell 3

Ändamål

Beräknad kostnad

kr.

Anslag av statsmedel

att avräknas mot

automobil- skattemedel

kr.

55 000 000

46 750 000

75 000 000

71 250 000

Allmänna vägar:

11 000 000

11 000 000

17 500 000

14 875 000

1 500 000

1 425 000

4 000 000

—

1 000 000

950 000

1 500 000

—

2 000 000

2 000 000

1 500 000

1 350 000

Summa

170 000 000

149 600 000

Till följd av det redovisningssystem, som tillämpas på automobilskattemedlens

specialbudget, visar väganslagen vid slutet av varje budgetår betydande

reservationsmedelsbehållningar. Behållningarna kan med ledning

av de beräkningar rörande vägutgifternas och bilskatteintäkternas utveckling,

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort i sina petita för budgetåret

1955/56, väntas stiga till ca 355 milj. kr. fram till slutet av budgetåret

1955/56. Intäkterna av bilbeskattningen kommer sannolikt att överstiga

även de senast beräknade beloppen till följd av den ökning som motorfordonsbeståndet

undergått under den senaste tiden.

Överskottet på automobilskattemedlens specialbudget är sålunda enligt

reservanterna så stort att det synes obefogat att för finansieringen av kostnaderna

i samband med övergång till högertrafik företaga ytterligare höjning

av de av 1954 års riksdag fastställda skattesatserna på drivmedlen.

Om en formell underbalansering av specialbudgeten anses böra undvikas,

kan detta uppnås genom en omläggning av det nu tillämpade anslagstekniska

förfarandet.

Ett utnyttjande av överskottet på bilskattemedlens specialbudget för

finansiering av högertrafikkostnaderna behöver enligt reservanterna inte

minska vägbyggandet under de närmaste fem åren.

Kommittéledamoten herr Näsgård anser det sannolikt, att ombyggnaden

av spårvagnar och bussar i många fall kommer att kombineras med åtgärder

i standardförbättrande syfte. Därtill kommer alt de större städerna

torde komma att företaga ändringsarbetena på egna verkstäder. Under sadana

förhållanden har herr Näsgård ansett det angeläget, att frågan om

ersättningen till de större städerna — i första rummet Stockholm och Göteborg

._ för omläggning av spårvägs- och busstrafiken underkastas för
nyat

övervägande vid den fortsatta beredningen av ärendet i syfte alt ned
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

bringa det statliga bidraget. Herr Näsgård anser vidare, att full ersättning

regelmässigt bör utgå för åtgärder beträffande enskilda vägar och skogsbruket.

Utredningens förslag i övrigt beträffande finansieringen biträdes

under den förutsättningen, att nu utgående restitutioner anpassas efter de

nya förhållandena.

Remissyttrandena

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälhavaren,

arbetsmarknadsstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd, statskontoret,

domänstyrelsen, kommerskollegium, statspolisintendenten, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i samtliga län utom Älvsborgs och Gävleborgs

samt av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg,

Gävle och Jönköping. Vidare har remissyttranden avgivits av

Svenska stadsförbundet, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska

turisttrafikförbundet, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF), Svenska järnvägsföreningen, Svenska lokaltrafikföreningen, Kungliga

automobilklubben (KAK), Motormännens riksförbund, Motorförarnas

helnykterhetsförbund (MHF), Bilverkstädernas riksförbund och Sveriges

automobilhandlareförbund (gemensamt yttrande från de båda sistnämnda),

Sveriges automobilimportörförbund, Sveriges automobilindustriförening,

Svenska droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska omnibusägareförbundet, Svenska vägföreningen, Svenska petroliuminstitutet,

Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet (KF), Handelskamrarnas

nämnd, Skogsbrukets motortransportkommitté samt Svenska transportarbetareförbundet.

Huvudfrågan. En övergång till högertrafik under den närmaste framtiden

tillstyrkes klart av generalpoststyrelsen, våg- och vattenbyggnadsstgrelsen,

trafiksäkerhetsrådet, domänstyrelsen, statspolisintendenten, femton

länsstyrelser (i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Väster norr lands och Västerbottens

län), städerna Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Jönköping samt IVA,

turisttrafikförbundet, NTF, fem av de tio motororganisationerna (KAK,

Motormännens riksförbund, MHF, automobilimportörförbundet och automobilindustrif

öreningen), vägföreningen, industriförbundet, grossistförbundet,

köpmannaförbundet, lantbruksförbundet, RF och Handelskamrarnas

nämnd. I många av dessa yttranden understrykes, att beslut i frågan

bör fattas snarast, eller förordas en snar övergång.

Ett mera ljumt intresse för reformen kommer till uttryck i yttrandena

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

från överbefälhavaren, som uttalar att konsekvenserna för krigsmaktens

del icke är av den storleksordningen att någon erinran mot övergång kan

göras från försvarets synpunkt, arbetsmarknadsstyrelsen, som lägger huvudvikten

vid att ett definitivt beslut i ärendet fattas i den ena eller

andra riktningen, kommerskollegium och länsstyrelsen i Norrbottens län,

vilka uttalar starka betänkligheter men likväl ej vill motsätta sig reformen,

överståthållarämbetet, som anser sig icke böra avstyrka en omläggning,

Svenska petroleuminstitutet, som tillstyrker såvida icke en säker

garanti för vänstertrafik under överskådlig framtid kan ges, samt skogsbrukets

motortransportkommitté, som anser reformen icke påkallad för

skogsbrukets del men ej vill motsätta sig en övergång. Hantverks- och

småindustriorganisationen uttrycker tveksamhet främst med hänsyn till

kostnadernas storlek och de nödvändiga arbetenas konjunkturpolitiska inverkan

men uttalar i princip sitt positiva intresse för en övergång vid

lämplig tidpunkt.

Yttranden i tillstyrkande riktning men med vissa förbehåll har avgivits

av lokaltrafikföreningen, som framhåller, att då föreningens medlemmar

ej har några fördelar av en omläggning kostnaderna härför icke till någon

del bör bestridas av trafikföretagen, samt bilverkstädernas riksförbund och

automobilhandlareförbundet, vilka tillstyrker under förutsättning att kostnaderna

för omläggningen icke lägges på bilismen och som förordar ytterligare

utredning rörande ersättningsreglerna.

Transportarbetareförbundet har ej något att erinra mot en omläggning,

men anser att finansieringsproblemet in. in. bör ytterligare utredas innan

beslut fattas. En liknande ståndpunkt intager Malmö stad, som förordar

ytterligare utredning men i princip tillstyrker högertrafik.

I de nu nämnda, mer eller mindre positiva yttrandena har i allmänhet

fästs stor vikt vid kommitténs huvudargument om utvecklingen av den

internationella landsvägstrafiken och det därav betingade intresset av enhetliga

trafikregler länderna emellan. Flera remissinstanser har i samband

härmed — med framhållande av den betydande ökning av den internationella

landsvägstrafiken, som av flera skäl är att vänta — ansett att kommittén

underskattat de framtida olycksfallsrisker, som sammanhänger med

olika trafikregler. I ett par yttranden från motororganisationer framhålles,

att en negativ inställning till högertrafikreformen skulle stå i dålig samklang

med landets i andra sammanhang dokumenterade beredvillighet att

bidraga till lösningen av problem med internationell räckvidd.

Fördelarna ur turistsynpunkt med en övergång understrykes i några

yttranden bl. a. från näringslivets representanter, vilka även framhåller,

att en reform skulle medföra en livligare internationell samfärdsel och

handel och därigenom verka allmänt välståndshöjande.

Några remissinstanser anser det av värde med samma körregler på

landsvägarna som i luften och på sjön.

I några yttranden (automobilindustriföreningen in. fl.) göres försök att

belysa, vilka kostnader, som är förbundna med motorfordonsolyckor till

följd av vänstertrafiken. Antalet sådana olyckor i hela Norden uppskattas

2—290 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 111

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl Maj:ts proposition nr 111

i dessa yttranden till f. n. ca 500 och den genomsnittliga skadan till

30 000 kr. per olycka. Totalkostnaden skulle alltså nu uppgå till 15

milj. kr. och vid omläggningstillfället till 30 milj. kr. vilket innebär, att

en omläggningskostnad på 200 milj. kr. skulle betala sig efter ett fåtal år.

Ett stort antal remissinstanser (bl. a. trafiksäkerhetsrådet, IVA, bilistklubbarna

och vägföreningen) anser, att kommittén underskattat trafiksäkerhetsfrågan

och därvid främst betydelsen av rattens placering närmast

vägens mitt. Trafiksäkerhetsrådet bär låtit utföra dels en undersökning

rörande siktmöjligheterna i en bil och dels ett studium av 1953

års omkörningsolyckor med dödlig utgång; resultaten säges utgöra ett

gott underlag för antagandet, att rattens placering intill vägbanans mitt

bör tillmätas större beaktande ur trafiksäkerhetssynpunkt än som hittills

skett. Å andra sidan understrykes i några yttranden (bl. a. från länsstyrelsen

i Kopparbergs län), att högertrafik eller placering av ratten närmast

vägens mitt icke i och för sig kan ges företräde ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Transportarbetareförbundet uttalar, att någon olägenhet med

rattplacering längst bort från vägens mitt icke föreligger utan snarare motsatsen,

enär det vid körning känns mer betryggande att sitta närmast vägkanten.

Ett i yttrandena — särskilt länsstyrelsernas -— ofta återkommande argument,

som synes ha påverkat en del remissinstanser att intaga en positiv

ställning till omläggningen, är att högertrafikfrågan knappast torde komma

att avföras från dagordningen, förrän högertrafik införts, och att kostnaderna

för reformen och olycksriskerna under övergångstiden blir allt större,

ju längre omläggningen uppskjutes.

I flera yttranden (arbetsmarknadsstyrelsen, Göteborgs stad, lokaltrafikföreningen,

petroleuminstitutet m. fl.) understrykes, att det största intresset

är att komma ur det för investeringsplaner m. m. menliga tillståndet

av osäkerhet om vilken trafikregel, som skall gälla för framtiden.

Omläggning till högertrafik avstyrkes av statskontoret, sex länsstyrelser

(i Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Värmlands och

Jämtlands län) samt städerna Norrköping och Gävle. Vidare avstyrker

droskbilägareförbundet, lasttrafikbilägareförbundet och omnibusägareförbundet,

vilka emellertid förklarar sig ej vilja motsätta sig högertrafik, om

kostnaderna ej bestrids med automobilskattemedel.

En negativ inställning till reformen kommer även till uttryck i yttrandena

från järnvägsstyrelsen och järnvägsföreningen.

Enligt statskontorets mening ger utredningen klart vid handen, att de

skäl, som plägar åberopas till förmån för en övergång till högertrafik, är

betydligt överdrivna och ej av den art eller storleksordning att de motiverar

en med så väsentliga kostnader och olägenheter förenad åtgärd, som

hela trafiksystemets omläggning. Den snabba ökningen av motorfordonstrafiken

över landets gränser visar, att olika trafikregler i skilda länder

knappast utgör något allvarligare hinder för den internationella samfärdseln.

Ett motverkande av olycksfallen till följd av olika trafikregler borde

kunna uppnås genom betydligt mindre kostnadskrävande åtgärder. Särskilt

under nuvarande konjunkturförhållanden måste en investering av

sådan storleksordning och av så improduktiv natur, som den nu föreslagna,

inge allvarliga betänkligheter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Länsstyrelsen i Södermanlands län har visserligen funnit angelägenheten

av enhetliga trafikregler vara tungt vägande men dock icke av den

tyngd att den obestridliga fördelen av en övergång till högertrafik överväger

de nackdelar, som ligger i de avsevärda kostnaderna för reformens

genomförande och risken för människoliv i samband med en omställning

av trafiken. Liknande synpunkter kommer till uttryck i yttrandena från

länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands och Jämtlands län. Sistnämnda

länsstyrelse tillägger, att de direkta och indirekta kostnaderna är av sadan

storleksordning att de i en tid med så utpräglad tendens till överkonjunktur,

som nu är rådande, måste inge allvarliga betänkligheter av samhällsekonomisk

art.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att eftersom i högertrafikländerna

Finland och Danmark ett proportionsvis större antal omkörningsolyckor

inträffat än i Sverige och då dödsolycksfallsfrekvensen är lägre i

Sverige än i flertalet länder med högertrafik, synes det icke sannolikt, att

en övergång till högertrafik skulle komma att minska sistnämnda frekvens.

En i snabb takt verkställd utbyggnad av rikshuvudvägarna till ett system

av motorvägar med flera körfiler vore enligt länsstyrelsens uppfattning en

långt effektivare åtgärd för att minska antalet trafikolyckor än en övergång

till högertrafik. På grund härav samt i betraktande av de högst betydande

kostnader som en trafikomläggning skulle medföra och då man

måste räkna med en avsevärd stegring av antalet trafikolyckor under övergången

och en tid därefter utan garanti för en motsvarande minskning i

framtiden, är länsstyrelsen icke beredd att tillstyrka det framlagda förslaget.

Länsstyrelsen i Värmlands län håller för sannolikt, att riskerna för

trafiksäkerheten under övergångsperioden kommer att bli väsentligt svårare

än vad kommittén förutsett. Oavsett detta har de av kommittén anförda

skälen ingalunda den styrka, att de kan uppväga de kostnader och

olägenheter, som omläggningen måste medföra. Tillfället att genomföra

en övergång med måttliga och överskådliga investeringar och risker blev

försuttet omedelbart efter andra världskrigets slut. En övergång till högertrafik

kan icke tillerkännas någon prioritetsställning framför andra önskvärda

åtgärder på trafikens område. Länsstyrelsen anser, att önskemålet

om övergång till högertrafik nu och för den närmaste framtiden bör föras

åt sidan till förmån både för ett intensifierat trafiksäkerhetsarbete på

grundval av nuvarande trafiksystem och framför allt för en nödvändig, för

landets fortsatta välståndsutveckling oundgänglig, genomgripande och

brådskande omdaning av vägväsendets standard samt avstyrker bestämt

kommittémajoritetens förslag.

Droskbilägareförbundet framhåller, att de båda huvudskälen för reformen

— trafiksäkerhetsintresset och behovet av enhetliga internationella

regler — icke speciellt eller enbart berör drosktrafiken. Frågan om övergång

till högertrafik är för droskägarna ej av sådan betydelse, att dessa

anser sig böra påtaga sig större kostnader för en omläggning än andra

medborgare i landet. En övergång under de av kommittén förordade betingelserna

avstyrkes därför. Liknande synpunkter framföres beträffande

lastbilstrafiken av lasttrafikbilägar ef örbundet, som anser upprustningen av

vägväscndet viktigare, samt rörande busstrafiken av omnibusägarcförbundet,

som särskilt understryker den betydande belastning, som skulle åsamkas

bussföretagen genom dels skyldigheten att svara för 5 % av ombygg
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

nadskostnaderna, dels drivmedelsskattens höjning och dels indirekta kostnader,

inkomstbortfall och praktiska olägenheter till följd av omläggningen.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att omläggningen icke skulle medföra

några fördelar för statens järnvägar med anslutna bussföretag. Järnvägsföreningen

hyser starka betänkligheter mot att kostnaderna för övergången

skall behöva bestridas i en tid, då sträng ransonering kräves på

investeringar i allmänhet. Enligt föreningens uppfattning föreligger betydligt

viktigare uppgifter att tillgodose inom vårt närings- och samhällsliv

under de närmaste åren än en högertrafikomläggning.

Den av vissa kommittéledamöter berörda frågan om en folkomröstning

rörande omläggning till högertrafik behandlas av ett antal remissmyndigheter.

Av dessa anser statskontoret, överståthållarämbetet samt

stadsfullmäktige i Stockholm och Malmö, att en folkomröstning i frågan

bör verkställas innan åtgärder för trafikomläggning vidtages. I ett av

Stockholms stadsfullmäktige åberopat utlåtande av borgarrådsberedningen

framhålles i denna fråga följande.

En så genomgripande trafikomläggning är av den allmänna betydelse,

att det föreialler välmotiverat att göra den till föremål för en folkomröstning.

Utredningen har visat, att det här icke är fråga om komplicerade

tekniska bedömanden. Omläggningen berör ej heller — oavsett hur den

finansieras — enbart bilisterna utan är av ingripande betydelse även för

övriga trafikanter, och riskerna under omläggningstiden drabbar alla medborgare.

Användningen av betydande produktionsresurser för ett så speciellt

ändamål är väl också en fråga, om vilken alla bör få uttala sin mening.

En negativ inställning till tanken på folkomröstning redovisas av

generalpoststyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs,

Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Västerbottens

och Norrbottens län, KAK, Motormännens riksförbund, MHF, Bilverkstädernas

riksförbund, automobilhandlareförbundet, automobilindustrif öreningen,

lantbruksförbundet, hantverks- och småindustriorganisationen,

industriförbundet, köpmannaförbundet, grossistförbundet samt Handelskamrarnas

nämnd.

Som skäl mot en folkomröstning anges i allmänhet att frågan i huvudsak

är av trafikteknisk art och därför alltför speciell för att gemene man

skall ha möjlighet att sätta sig in i densamma och kunna avge ett svar,

som är tillräckligt objektivt grundat för att tjäna till vägledning för statsmakternas

beslut. Härtill knytes i vissa yttranden den reflexionen att folkmeningen

är alltför lättpåverkad. Vidare framhålles att, om kostnaderna

såsom kommittén föreslagit i huvudsak skall betalas av bilismen, det är

föga lämpligt att låta även icke motorfordonsägare uttala sig i frågan. Slutligen

pekas på de icke obetydliga kostnader, som är förenade med genomförandet

av en folkomröstning, samt den tidsutdräkt, som blir följden av

om man först skal! inhämta folkets uppfattning, innan beslut i huvudfrågan

fattas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Kostnadsberäkningarna m. m. Vad kommittén föreslagit rörande tidpunkten

för en omläggning tillstyrkes av generalpoststijrelsen, järnvägsstyrelsen,

länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Malmöhus och Örebro län,

städerna Göteborg och Jönköping, IVA, lokaltrafikföreningen — som framhåller,

att något med hänsyn till omställningskostnaderna lika gynnsamt

tillfälle som år 1959 icke ges inom överskådlig tid — MHF, Bilverkstädernas

riksförbund, automobilhandlarcförbundet och lantbruksförbundet. Att

tidpunkten bör fixeras redan från början anser KAK, Motormännens riksförbund,

automobilimportörföreningen, automobilindnstriförbundet, vägf

öreningen, petroleuminstitutet, industriförbundet, köpmannaförbundet,

grossistförbundet, Handelskamrarnas nämnd och KF.

För en omläggning snarast uttalar sig länsstyrelserna i Uppsala, Göteborgs

och Bohus och Västernorrlands län samt för en reform tidigare än år

1959 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna i Västmanlands

och Kopparbergs län.

En längre övergångstid än den av utredningen föreslagna förordas i

kostnadstoesparande syfte av statskontoret samt länsstyrelsen i Södermanlands

län, vilken även framhåller, att därigenom påkänningarna på arbetsmarknaden

skulle minskas.

De arbetsmarknads- och konjunkturpolitiska förutsättningarna

för att genomföra trafikomläggningen diskuteras i några yttranden

utöver vad som redovisats vid redogörelsen av remissanyndigheternas

inställning till huvudfrågan. Sålunda anför länsstyrelsen i Östergötlands

län, att man icke bör underskatta risken för att trafikomläggningen

kommer att taga i anspråk arbetskraft i isådan utsträckning att arbetsmarknadens

balans temporärt påverkas med åtföljande svårigheter för näringslivet.

KF m.fl. representanter för näringslivet anser, att de för omläggningen

erforderliga kapitalinvesteringarna i förhållande till landets totala investeringsvolym

knappast är av den storleksordning, att de torde kunna avsevärt

påverka konjunkturförloppet, särskilt som de tankes fördelade på flera

år. Industriförbundet upplyser att Karosserifaibrikantföreningen ansett det

fullt möjligt, att de erforderliga bussombyggnadsarbetena, vilka ungefärligen

motsvarar den nuvarande tillverkningen vid samtliga karosseriföretag

i landet under 12—15 månader, skulle kunna genomföras under ca

fyra år.

För att utröna vilka eventuella störningar på arbetsmarknaden omläggningen

kan beräknas medföra har arbetsmarknadsstyrelsen undersökt de

problem, som sammanhänger med ombyggnaden av bussar och spårvagnar.

Övriga arbeten är enligt styrelsen förhållandevis obetydliga och så spridda

över landet, att de icke torde medföra någon direkt olägenhet. Vid undersökningen

har styrelsen konstaterat följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

Bussparkens ombyggnad kominer att i första hand beröra karosseriindustrien.

Produktionen av bussar motsvarar nu 60—70 % av tillverkarnas

maximikapacitet. Det råder en påtaglig avmattning i produktionen, som

dels torde bero på den kraftiga upprustningen av bussbeståndet under

efterkrigstiden och dels torde vara orsakad av en viss obenägenhet att utlägga

beställningar på nya fordon, innan högertrafikfrågan avgjorts.

Karosseriindustrien kommer endast i ringa omfattning att belastas av

ombyggnadsarbeten på spårvagnar, då största delen av dessa ändringar

kommer att göras vid spårvägsföretagens egna verkstäder.

Ombyggnaden av den rullande materielen (såväl bussar som spårvagnar)

omfattar en volym motsvarande ungefär ett års normal karosseriproduktion.

Vid en omställningsperiod av fem år skulle produktionsvolymen

genomsnittligt behöva öka med ca 20 % över den normala. Vid bedömning

av omställningsperiodens längd har räknats med ett år efter omläggningsdatum,

då ett relativt stort antal bussar byggda för vänstertrafik är avsedda

att på dispens utnyttjas någon tid efter omläggningen.

Vid förfrågan hos de verkstäder, som kommer att få svara för huvudparten

av dessa arbeten, har man ansett den ifrågasatta produktionsökningen

möjlig med i stort sett oförändrad arbetsstyrka, även om risken

för vissa störningar icke kan uteslutas, särskilt vad avser tiden närmast

före omläggningen.

Även om förhållandena synes relativt gynnsamma för övergång till

högertrafik under de närmaste åren, får man icke bortse från att det

f. n. råder mycket hög sysselsättning inom verkstadsindustrien. Det vore

därför ur arbetsmarknadssynpunkt givetvis ett önskemål, att de omfattande

industribeställningar det här blir fråga om förlädes till en tidsperiod, som

präglades av lägre sysselsättning inom denna industri. Styrelsen är medveten

om svårigheten att beakta denna isynpunkt. Det synes dock böra övervägas

om icke omläggningstidpunkten kan göras rörlig inom vissa relativt

snäva gränser, varigenom takten på omläggningsarbetena i någon mån

kunde anpassas efter rådande förhållanden på arbetsmarknaden och därigenom

verka konjunkturutjämnande. I varje fall borde arbetena kunna

forceras till ett tidigare datum, om detta skulle visa sig önskvärt ur sysselsättningssynpunkt.

Kommitténs beräkningar rörande kostnadernas storlek bär i

flera yttranden föranlett obestämda kommentarer om att vara tilltagna

i överkant eller eljest osäkra; ett par remissinstanser yrkar på ytterligare

utredningar rörande kostnaderna. I några yttranden ges något mera preciserade

uttalanden.

Väg- och vattenbyggnadsstijrelsen — som framhåller att kostnadsberäkningen

måste betraktas som approximativ — anför sålunda, att bussbeståndets

utveckling synes ha bedömts i överkant, ökningen av de i bilregistret

intagna bussarna har varit i stadig nedgång och det kan synas

tveksamt om man behöver räkna med någon ökning av antalet efter år

1955. Kommitténs beräknade antal bussar (9 000) synes med hänsyn till

utvecklingstendensen under senare år böra sänkas till 8 000, varigenom

kostnaderna för ombyggnad av bussar sjunker med överslagsvis 10 milj.

kr. Motormännens riksförbund framhåller beträffande spårvagnskostna
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

derna, att antalet dyrbara ombyggnader av moderna spårvagnar torde

komma att väsentligt minskas på grund av föreliggande och förväntade

leveransförseningar till de större spårvägsbolagen. Även kostnaderna för

trafikprovisorier synes med hänsyn bl. a. till de nämnda leveransförseningarna

tilltagna i överkant. Beträffande vägkostnaderna anser förbundet,

att ett flertal av de åtgärder, som måste vidtagas i samband med

övergång till högertrafik, lämpligen bör utföras pa sadant sätt, att av behovet

påkallade förbättringar samtidigt förverkligas. Då dessa förbättringskrav

i många fall skulle ha påkallat kostnadskrävande åtgärder även vid

oförändrad trafikriktning, synes en viss reducering av totala kostnadsbeloppet

vara motiverad. Bilverkstädernas riksförbund och automobilhandlareförbundet

påpekar, att de för ombyggnad av bussar beräknade

arbetskostnaderna per timme (12 kr.) ligger högre än priskontrollnämnden

ansett skäligt för arbeten på i bilverkstäder omhändertagna bussar m. m.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är yttrandet från IVA, som

tidigare beräknat kostnaderna till 150 milj.kr ..mot kommitténs 215 milj. kr.

IVA anser det ligga i ärendets natur att en sådan skillnad kan uppstå, då

båda beräkningarna är överslagsberäkningar. Sedan intresset för högertrafikfrågan

väckts och IVA gjort de preliminära kostnadsberäkningarna, har

berörda instanser fått intresset vidgat, och det har vid kommitténs arbete

varit möjligt att få en djupare penetration av kostnadsproblemet, även om

jämväl kommitténs kalkyl fortfarande i många detaljer måst baseras på antaganden.

Vid en granskning av den största kostnadsdifferensen, den som

redovisas beträffande bussar, bär kunnat konstateras, att kostnaderna för

själva ombyggnadsarbetena beräknats lika i de båda undersökningarna. Den

föreliggande differensen kan förklaras av att kommittén räknat med ett

större antal frambyggda bussar än vad IVA gjort och dessutom gjort tillägg

för att gardera sig mot ökade kostnader vid ombyggnadstillfället. Vidare bär

kommittén upptagit högre belopp som kostnad för trafikprovisorier, erforderlig

vagnbuffert samt busstrafikens fasta anläggningar. Vissa av dessa

kostnadsökningar synes IVA vara för högt beräknade. Helt allmänt torde

man numera kunnna utgå från att omläggningen kommer att kosta ca 200

milj. kr.

Uttalanden om att kostnaderna på vissa punkter är för lågt beräknade

förekommer även. Sålunda anser väg- och vattenbijggnadsstyrelsen de föi

åtgärder mot olycksrisker samt för administration upptagna beloppen alltför

blygsamma; någon maximering av beloppen bör i varje fall ej ske.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län och NTF anser beloppet för upplysnings-

och propagandaverksamhet otillräckligt; länsstyrelsen anser dock

erforderlig kostnadsökning kunna rymmas i posten för oförutsedda kostnader.

Skogsbrukets motortransportkommitté framhåller, att totalbeloppet

för det svenska skogsbruket torde vara väl knappt tilltaget, överstathållarämbetet

och Stockholms stadsfullmäktige anser, att de säkerligen bety
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

dande kostnaderna för administration, planering och polisövervakning,

som en trafikomläggning kan medföra för kommunernas del, borde ha

tagits med i kalkylen.

Omnibusägareförbundet framhåller, att de för bussföretagens del beräknade

kostnaderna icke torde vara för högt tilltagna.

Finansieringen. Principen att kostnaderna för en trafikomläggning till

huvudsaklig del skall bestridas av au t om obil skattemedel bär tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av det övervägande flertalet remissinstanser,

bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium,

flertalet länsstyrelser samt näringslivets representanter.

Automobilindustrif öreningen, automobilimportörförbundet, KAK och

vägföreningen hävdar visserligen i princip, att kostnaderna borde täckas

a\ allmänna skattemedel, men anser sig dock böra godtaga en finansiering

med automobilskattemedel. Motormännens riksförbund anser det obilligt

om den kostnadsstegring, som skett genom att reformen icke genomfördes

exempelvis i samband med 1939 års utredning, skulle bestridas av automobilskattemedel.

Härtill kommer att reformen icke är bilisternas exklusiva

intresse utan bör genomföras främst ur trafiksäkerhetssynpunkt. _ Om

det för reformens genomförande visar sig nödvändigt att anlita automobilskattemedel

i större utsträckning än vad som strängt taget kan anses

tillbörligt ur rättvisesynpunkt, kommer frågan för förbundets vidkommande

att gälla en avvägning, huruvida reformens genomförande eller en

rättvis kostnadsfördelning bör tillmätas den största betydelsen. Förbundet

bedömer då reformintresset såsom det tyngst vägande.

En jämkning i kostnadsfördelning på sådant sätt, att en icke närmare

angiven större andel av kostnaderna än enligt kommittéförslaget bestrides

av andra medel än automobilskattemedel, förordas av länsstyrelserna i

Stockholms, Södermanlands och Skaraborgs län samt städerna Jönköping

och Gävle.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län kan ej biträda principen

i fråga utan förordar, att finansieringsfrågan göres till föremål för

förnyad prövning. Hantverks- och småindustriorganisationen intar en liknande

ståndpunkt.

MHF, droskbilägareförbundet, lasttrafikbilägareförbundet, omnibusägareförbundet,

Bilverkstädernas riksförbund och automobilhandlareförbundet

anser, att kostnaderna för en eventuell reform bör bestridas utan

att motorismen belastas.

Kommitténs förslag, att kostnaderna för en övergång till högertrafik

skall finansieras genom särskilda tilläggsskatter på drivmedel tillstyrkes

eller lämnas uttryckligen utan erinran av statskontoret, kommerskollegium

— som särskilt understryker, att de för vägväsendet avsedda

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 . 25

automobilskattemedlen ej bör användas för ändamålet — samt länsstyrelserna

i Kalmar, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län.

En utsträckning av tiden för uttagande av skatten i syfte att minska

skatteuttaget och därigenom mildra inverkan på den allmänna kostnadsnivån

förordas av länsstyrelserna i Stockholms (väsentligt längre tid),

Södermanlands, Kristianstads (något längre tid), Västernorrlands (minst

6 år) och Västerbottens län (1 öre per liter), städerna Malmö och Hälsingborg,

IVA (exempelvis 25 år) och transportarbetareförbundet (minst 15 år,

i/2 öres skattehöjning). Sistnämnda förbund framhåller, att statens omedelbara

medelsbehov för reformen bör kunna ordnas med eif lån med

skyldighet för varje bilägare att teckna sig för ett lånebelopp motsvarande

hans beräknade andel i kostnaderna. Förbundet förordar att finansieringsfrågan

ytterligare utredes.

Länsstyrelsen i Örebro län föreslår, att överskott på de ordinarie bilskattemedlen,

som ej går åt för vägarnas upprustning, användes för finansiering

av högertrafikreformen, varigenom den extra drivmedelsskatten

kan hållas något lägre eller uttagas på färre antal år.

Järnvägs föreningen hävdar, att kostnaderna helt bör bäras av de intressen,

vilkas talesmän under många år påyrkat omläggningen till högertrafik.

Därför synes det föreningen, att finansieringen bör läggas på den

privata personbilstrafiken.

Ett mycket stort antal remissinstanser — utöver de som avstyrkt hela

reformen eller ansett att kostnaderna ej skola läggas på bilismen avstyrker

den extra drivmedelsskatten. I allmänhet bär härvid såsom skäl

åberopats, att skattehöjningen och åtföljande fördyring av transport- och

distributionskostnaderna skulle medverka till varufördyring och höjda

transporttaxor. I denna riktning uttalar sig generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen,

Göteborgs stad och lokaltrafikföreningen. I åtskilliga avstyrkande

remissvar hävdas, att utrymme för reformen finnes inom ramen för nuvarande

beskattning och att alltså överskottet på a u to in ob i lsk a tt em e d 1 e n

bör användas för omläggningen till högertrafik. På denna linje går MIJF,

Bilverkstädernas riksförbund, automobilhandlareförbundet, lantbruksförbundct

och hantverks- och småindustriorganisationen ävensom — med

tillägg att frågan kan tas upp till förnyad prövning mot slutet av perioden

— Motormännens riksförbund, automobilindustrif öreningen, väg föreningen,

industriförbundet, grossistförbundet, köpmannaförbundet, KF och Ilandelskamrarnas

nämnd. I liknande riktning uttalar sig domänstyrelsen,

länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands och Jämtlands län, Jönköpings

stad, KAK och automobilimportörförbundet, vilka dessutom anser, att

kostnaderna bör fördelas över eu längre tidsperiod.

Av de nu nämnda avstyrkande instanserna har Motormännens riksförbund

och automobilimportörförbundet uttalat, att i normala fall en lång
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

tid sinvestering av ifrågavarande art skulle finansieras genom lån. Sistnämnda

förbund jämte automobilindustriföreningen anser, att högertrafikreformen

måste ges prioritet framför väginvesteringarna, medan vägföreningen

är av motsatt uppfattning.

Lasttrafikbilägareförbundet avstyrker tilläggsskatten samt tillägger, att

en för alla berörda motorfordon lika, årlig avgift borde ha legat närmare

till hands än synnerligen ojämnt drabbande drivmedelsskatter. En finansiering

medelst automobilskattemedlens överskott synes förbundet oriktig.

De oförbrukade medlen bör i stället reserveras för kommande byggnads-

och underhållsarbeten inom vägväsendet, alternativt och i andra

hand tjäna som underlag för en eventuell skattesänkning. Även omnibusägareförbundet,

som likaledes avstyrker skattehöjningen, hävdar, att

skattelättnader bör vidtagas så snart tillräckligt utrymme härför kan anses

föreligga.

Slutligen avstyrkes skatteförslaget av länsstyrelserna i Östergötlands,

Jönköpings och Gotlands län, vilka förordar ytterligare utredning rörande

finansieringsfrågan.

Vad beträffar de av kommittén föreslagna statsbidragsgrunderna

finner stadsförbundet det i princip försvarligt, att 5 % av kostnaderna

bestrides av kommunala medel, men anför kritik mot kommitténs närmare

utformning av statsbidragsgrunderna.

I åtskilliga remissvar yrkas på 100 % bidrag till trafikföretag (bl. a.

av järnvägsstgrelsen, järnvägsföreningen, flertalet städer, lokaltrafikföreningen,

KAK in. fl., motororganisationer, vägföreningen samt industriförbundet

m. fl. representanter för näringslivet) och till enskild väghållning

och skogsbruk (bl. a. av kommerskollegium, länsstyrelsen i Norrbottens län

och lantbruksförbundet). I några yttranden (från kommerskollegium, vägföreningen

och petroleuminstitutet) föreslås bidrag till även bensinstationer.

Överståthållarämbetet och Stockholms stadsfullmäktige anser, att

statsbidrag bör utgå även till kommunernas kostnader för administration

och polisövervakning, därvid ämbetet förordar bidrag med 95 % och stadsfullmäktige

yrkar på full ersättning.

Å andra sidan anser statskontoret, att vederbörande kommuner, företag

och enskilda borde bära en större andel av kostnaderna samt erinrar om

att ämbetsverket i yttrande år 1941 över förslag om högertrafik, enligt

vilket bidrag skulle utgå med 85 %, framhöll att kommuner etc. borde

bära större del än 15 %.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

27

Departementschefen

Frågan om övergång till högertrafik i riket har sedan slutet av 1920- talet varit föremål för stor uppmärksamhet i vårt land och vid åtskilliga

tillfällen aktualiserats hos statsmakterna genom motioner i riksdagen, uttalanden

av olika utredningar och framställningar från i saken intresserade.

Senast har 1954 års kommitté för utredning om högertrafik, som tillkallats

sedan riksdagen vid 1953 års höstsession anhållit om utredning i

frågan, förordat övergång till högertrafik på vägarna vid lämplig tidpunkt,

exempelvis i början av juni 1959. Kommittén har visserligen funnit, att

den sannolika ökningen av olycksriskerna under en övergångstid i samband

med trafikomläggningen och de stora kostnaderna för reformen -—

av kommittén beräknade till 215 milj. kr. — i och för sig är tungt vägande

skäl mot en övergång till högertrafik. Sett på längre sikt har kommittén

emellertid ansett en övergång vara förenad med fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt

genom bortfall av de olyckor, som beror på de från angränsande

länder avvikande körreglerna. Detta förhållande samt utvecklingen

av den internationella landsvägstrafiken och det därav betingade intresset

av enhetliga trafikregler länderna emellan bär kommittén ansett väga

tyngre än de skäl, som talar mot en trafikomläggning. För finansiering av

kostnaderna för reformen har kommittén föreslagit särskilda tilläggsskatter

om tre öre per liter bensin, motorsprit och brännolja, att utgå

under fyra års tid. Av de automobilskattemedel, som sålunda beräknas inflyta,

skulle kostnaderna för åtgärder beträffande landsbygdens allmänna

vägar m. m. helt bestridas, varjämte statsbidrag skulle utgå med i princip

95 % för åtgärder i fråga om allmänna vägar i städerna, enskilda

vägar, skogsbruk, krigsmakt, spårvägar och bussar samt 90 % i fråga om

säkerhetsanordningar vid järnvägar.

Mot kommitténs förslag i huvudfrågan har reservation avgivits av dess

ordförande, som icke ansett de för en övergång till högertrafik anförda

skälen uppväga de med en trafikomläggning förenade kostnaderna och

olägenheterna. Avvikande meningar har anförts inom kommittén även

rörande reformens finansiering.

Vad beträffar remissmyndigheternas inställning till kommitténs förslag

i huvudfrågan kan rent allmänt sägas, att trafikomläggningen tillstyrkts

i den övervägande delen yttranden, men att antalet remissinstanser,

som avstyrkt eller uttalat betänkligheter eller som fogat förbehåll till

sina tillstyrkanden, icke är obetydligt. Anmärkningsvärt är att länsstyrelserna

i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län — landsändar med

livliga vägtrafikförbindelser med högertrafikländer — avstyrkt eller uttalat

starka betänkligheter mot reformen. Det är även värt att notera, att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

de tre organisationer, som företräder trafikbilägarnas intressen, avstyrkt

kommitténs förslag och ställt sig ganska likgiltiga till högertrafiken som

sådan.

Det kan sålunda konstateras, att meningarna rörande en trafikomläggning

i riket är delade, liksom de varit vid de tidigare tillfällen, då frågan

varit aktuell. Med hänsyn härtill och då frågan om en övergång till högertrafik

måste betecknas som en fråga av stor vikt för allmänheten till följd

av den genomgripande ändring i medborgarnas trafikvanor, som en omläggning

innebär, synes tanken på att inhämta medborgarnas uppfattning

genom en rådgivande folkomröstning i frågan ligga nära till hands. En

sådan anordning har också i tidigare sammanhang diskuterats. Jag vill

erinra om att andra lagutskottet vid 1945 års riksdag uttalade, att högertrafikreformen

ej borde komma till stånd, om den ej omfattades av folkets

breda lager samt ifrågasatte om icke folkmeningen borde undersökas

genom folkomröstning. I det nu aktuella kommittéförslaget har folkomröstningsfrågan

icke berörts av utredningens majoritet, men tre ledamöter

har gjort uttalanden, som kan sägas innebära, att de i princip accepterar

tanken på en folkomröstning i ärendet. I remissyttrandena över förslaget och

i den offentliga debatt, som förts i frågan, har emellertid flera argument

mot en folkomröstning i högertrafikfrågan anförts. Det har sålunda gjorts

gällande, att spörsmålet är alltför komplicerat för att lämpa sig för referendum.

Enligt min mening bör dock den upplysningskampanj, som jag

förutsätter kommer att föregå omröstningen, ge medborgarna förutsättningar

att taga objektivt grundad ställning till frågan. Det har mot en

folkomröstning om högertrafiken vidare invänts, att folkmeningen är alltför

lättpåverkad samt att stora kostnader är förbundna med en omröstning.

Om dessa argument, som egentligen drabbar folkomröstningsinstitutet

som sådant, skulle ges beaktande, torde snart sagt ingen reform anses

kunna bli föremål för ett referendum. Ett annat ofta återkommande

argument är att, om kostnaderna för reformen skall betalas av bilismen,

det är oriktigt att undersöka uppfattningen även hos folk, som icke äger

motorfordon. Härom kan sägas, att — bortsett från att man, med hänsyn

till trolig övervältring av större eller mindre del av kostnaderna på

allmänheten, ej med säkerhet vet, hur kostnaderna för reformen slutligen

kommer att fördela sig på olika befolkningsgrupper — högertrafikfrågan

icke uteslutande är av ekonomisk natur och att även andra trafikanter

än de, som betalar bilskatt, i hög grad berörs av en trafikomläggning.

Slutligen har invänts, att en folkomröstning medför tidsutdräkt

innan beslut i frågan kan fattas; detta dröjsmål förlänger det nuvarande

osäkerhetstillståndet, varjämte kostnaderna för reformen och olycksriskerna

under övergångstiden kan öka vid ett genomförande vid en senare

tidpunkt än vad kommittén förutsatt. För egen del anser jag emellertid,

att om en folkomröstning i och för sig anses önskvärd, olägenheterna med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

ett uppskov om ungefär ett år, innan principbeslut i huvudfrågan kan

fattas, icke är av den storleksordningen, att de bör lägga hinder i vägen

för ett referendum i frågan, särskilt som arbetsmarknads- och konjunkturläget

ej ter sig särdeles gynnsamt för att snart påbörja de för omläggningen

erforderliga arbetena. Med hänsyn till ärendets vikt och de delade

meningar, som yppats i själva sakfrågan, anser jag det lämpligt, att folkets

mening i högertrafikfrågan inhämtas, och jag förordar sålunda en allmän

folkomröstning i ärendet.

Ett viktigt problem är utformningen av själva frågeställningen vid folkomröstningen.

Många möjligheter är härvid tänkbara, från en enda enkelt

utformad fråga om höger- eller vänstertrafik önskas, till en lång rad

frågor angivande olika alternativ rörande de spörsmål, om vilka delade

meningar visat sig föreligga. Med hänsyn till de betydande direkta kostnaderna

för reformen torde det för en del medborgares ställningstagande

till spörsmålet, om en trafikomläggning bör ske, bli utslagsgivande på

vilket sätt kostnaderna skall finansieras. Ur denna synpunkt skulle en rad

alternativa frågor vara att föredraga. Mot en sådan lösning talar emellertid,

att ett någorlunda uttömmande angivande av olika tänkbara alternativ

skulle ge upphov till en stor mängd frågor, som skulle göra omröstningen

invecklad och medföra allvarliga svårigheter att ur omröstningsresultatet

utläsa den verkliga folkmeningen. Enligt min åsikt bör därför endast en

fråga, avsedd att besvaras med ja eller nej, uppställas och denna fråga

avse önskvärdheten av en övergång till högertrafik på vägarna. Dock bör

i detta fall även medborgare, som ställer sig likgiltiga eller av andra skäl

icke vill taga ställning till spörsmålet om höger- eller vänstertrafik, ges

möjligheter att uttryckligen ge denna sin mening till känna vid omröstningen;

detta synes lämpligen kunna ske genom avlämnande av en blank

röstsedel. Någon uppdelning av rösterna på olika kategorier t. ex. efter

de röstandes kön, ålder och kör kortsinnehav, anser jag mig ej böra förorda.

På grund av de delade meningar, som inom kommittén och bland remissinstanserna

visat sig föreligga rörande finansieringsfrågan samt med

hänsyn till vad jag tidigare anfört om sagda frågas betydelse för vissa

medborgargruppers ställningstagande till reformen över huvud, synes det

mig påkallat, att statsmakterna redan nu i princip tar ställning till hur

kostnaderna för en eventuell högertrafikreform skall täckas.

Vad då först beträffar de totala direkta kostnaderna för reformen föreligger

olika beräkningsresultat, nämligen dels Ingenjörsvetenskapsakademiens

från år 1953 om 150 milj. kr., dels kommittémajoritetens om ca

215 milj. kr., dels ock reservanternas om 170 milj. kr. Ingenjörsvetenskapsakademien

har sedermera i sitt yttrande över kommittébetänkandet

ansett sig kunna utgå från, att omläggningen kommer att kosta ca 200

milj. kr. För medborgarnas vägledning vid folkomröstningen torde det

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

vara tillfyllest att ange, att kostnaderna beräknas uppgå till ett belopp av

storleksordningen 200 milj. kr. för en trafikomläggning år 1959. Jag vill

understryka, att häri icke ligger något som helst ställningstagande till tidpunkten

för en eventuell reform.

Vid utredningens tillsättande utgick jag ifrån, att kostnaderna för en

omläggning i varje fall till huvudsaklig del skulle täckas av automobilskattemedel,

med hänsyn till att en övergång till högertrafik i första hand

finge anses vara ett bilismens intresse. Inom kommittén, vari riksdagens

samtliga demokratiska partier varit representerade, har någon gensaga

ej riktats häremot, även om delade meningar förelegat när det gällt att

fastställa storleken av den kostnadsandel, som borde falla på automobilskattemedlen.

I detta hänseende torde kommittémajoritetens i det föregående

antydda förslag i huvudsak böra läggas till grund för ett eventuellt framtida

beslut om trafikomläggning. Det synes icke påkallat att statsmakterna i

detta sammanhang tager definitiv ställning till den närmare utformning

av statsbidragsbestämmelserna och de mera detaljerade föreskrifterna om

vad som skall avräknas mot automobilskattemedlen.

För finansiering av de på automobilskattemedlen ankommande kostnaderna

har kommittén föreslagit en tillfällig drivmedelsskatt om tre öre per

liter under fyra år. Två reservanter inom kommittén har ansett denna

skattehöjning obefogad med hänsyn till dels de reservationsmedelsbehållningar,

som till följd av tillämpat system med kalenderårsredovisning av

väganslagen föreligger vid varje budgetårs utgång, dels ock det överskott

i övrigt på automobilskattemedlens specialbudget, som redan uppstått och

kan väntas ytterligare öka. Även ett mycket stort antal remissinstanser

har ansett, att utrymme för reformen finnes inom ramen för nuvarande

beskattning. Jag vill erinra om, att enligt beräkningarna i årets statsverksproposition

ett överskott om 76,i milj. kr. skulle uppstå på specialbudgeten

för budgetåret 1955/56. Den begränsning av väginvesteringsverksamheten,

som tills vidare skett under innevarande kalenderår, kan dessutom komma

att medföra ytterligare reservationer på anslagen utöver vad man normalt

har att räkna med. Huruvida sådana begränsningar kommer att erfordras

även under de närmast följande åren eller om möjligheter skall föreligga

att taga i anspråk reservationsmedelsbehållningarna för ökade investeringar

i vägväsendet kan icke nu med säkerhet bedömas. Under alla förhållanden

torde — även bortsett från de av den nyligen beslutade investeringsavgiften

på bilar härflytande inkomsterna, vilka enligt uttalande i propositionen

1955:36 skall reserveras för en utökning av väginvesteringsverksamheten

när en sådan framstår som konjunkturpolitiskt önskvärd —

under de närmaste åren överskott komma att föreligga på automobilskattemedlens

specialbudget. Huruvida kostnaderna för en eventuell högertrafikreform

helt eller till någon del skall kunna bestridas med ianspråktagande

av detta överskott och den av de sakkunniga föreslagna tillfälliga extra
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

31

beskattningen skall kunna underlåtas, är emellertid en fråga, som får prövas

senare, när förhållandena, bl. a. med hänsyn till det reala utrymmet för

en önskvärd utvidgning av den egentliga väginvesteringsverksamheten,

bättre kan överblickas.

Den skisserade ordningen för reformens finansiering torde icke böra

anges i själva lagen om folkomröstningen utan bringas till de röstberättigades

kännedom genom den upplysningsverksamhet, som jag i det följande

vill närmare beröra.

Rörande utformningen av bestämmelserna om folkomröstningen får jag

hänvisa till vad chefen för justitiedepartementet anför i en särskild denna

dag anmäld proposition med förslag till lag om folkomröstning angående

högertrafik.

Jag övergår nu till frågan i vad mån statlig upplysningsverksamhet

bör bedrivas i samband med folkomröstningen. Chefen för justitiedepartementet

uttalade i propositionen nr 1954: 193 bl. a., att han ansåg det vara

statens ofrånkomliga skyldighet att tillse, att medborgarna bleve allsidigt

och i erforderlig utsträckning informerade om de frågor, beträffande vilka

staten begärde att medborgarna skulle yttra sig; för upplysningsverksamhet

borde därför vid varje folkomröstning ett statligt anslag ställas till förfogande.

En preliminär undersökning hade givit vid handen, att utgifterna

för en sådan upplysningsverksamhet måhända skulle uppgå till 3 å 5

milj kr. för varje omröstning. Föredragande departementschefen uttalade

vidare, att ett statligt anslag för ändamålet borde få disponeras ej endast

av ja- och nej-sidan, utan även av dem som ansåg, att man ej borde taga

bestämd ståndpunkt eller som ville främja en kompromisslinje. Den närmare

fördelningen av anslaget syntes böra handhavas förslagsvis av en

utav riksdagen tillsatt nämnd, vilken även borde få i uppgift att behandla

övriga frågor rörande den statliga upplysningsverksamheten. Departementschefen

ansåg emellertid icke dessa spörsmål vara tillräckligt genomdislcuterade

för att slutlig ställning skulle kunna tagas till dem, utan förklarade

sig ha för avsikt att låta närmare utreda, hur en effektiv upplysningsverksamhet

borde vara organiserad.

I enlighet med vad som sålunda uttalats förordar jag, att ett anslag till

statlig upplysningsverksamhet vid folkomröstningen i högertrafikfrågan

anvisas. Vad beträffar den tilltänkta utredningen har chefen för justitiedepartementet

den 11 februari 1955 bemyndigats att tillkalla en särskild

sakkunnig för ändamålet. Utredningsarbetet torde knappast kunna ske så

snabbt, att resultatet skulle kunna tillgodogöras vid den nu aktuella folkomröstningen.

Fastmera torde utredningsarbetet delvis komma att bygga

på de erfarenheter, som man får av upplysningsverksamheten vid denna

folkomröstning. Verksamheten får således nu en viss försöksprägel. Jag

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

vill här skissera hur jag tänker mig huvuddragen av denna verksamhet vid

den nu aktuella folkomröstningen.

Ansvaret för upplysningsverksamheten bör åvila en av Kungl. Maj :t utsedd

nämnd om tre personer (folkomröstningsnämnden). Till denna

nämnds förfogande bör stå en parlamentarisk kommitté med uppgift att

lämna nämnden råd i olika frågor. Sagda kommitté — i vilken högertrafik-

och vänstertrafikanhängare bör vara lika representerade, tillhopa

förslagsvis tio personer — torde böra utses av riksdagens talmanskonferens.

Det torde åligga folkomröstningsnämnden att dels själv bedriva objektiv

upplysningsverksamhet rörande en trafikomläggning, dels verka för att

de olika åsiktsriktningarna organiserar en upplysnings- och propagandaverksamhet

var och en för sin linje.

Vad angår den objektiva upplysningsverksamheten har nämnden att

utarbeta en broschyr, vari argumenten för och emot trafikomläggningen

framföres samt förutsättningarna vid folkomröstningen i vad avser finansieringen

av en eventuell reform redovisas. Genom nämndens försorg och

på statens bekostnad tryckes broschyren och distribueras till samtliga hushåll

i landet, varjämte den tillhandahålles på samtliga postanstalter och

på beskickningar och konsulat i utlandet. Broschyren bör på omröstningsdagen

i lämpligt antal exemplar hållas tillgänglig vid omröstningslokalerna.

— Nämnden bör även söka hos Radiotjänst utverka, att en serie radioprogram

i frågan anordnas.

I fråga om de olika meningsriktningarnas egen propagandaverksamhet

skall nämnden taga kontakt med befintliga organisationer, som kan antagas

vilja propagera för höger- respektive vänstertrafik, eller verka för

att intressesammanslutningar med sagda syfte skapas. Det torde ligga närmast

till hands att ett centralt organ för var och en av de båda sidorna

organiseras. Propagandan kan bedrivas i många former, t. ex. genom flygblad,

affischer, film, annonser, föredrag och offentliga möten. Ett statligt

anslag bör stå till nämndens disposition för understöd av verksamheten,

att fördelas lika mellan de båda sidorna. Nämnden bör noga pröva, att

bidragstagare är representativ för vederbörande meningsriktning och har

möjligheter att på ett tillfredsställande sätt bedriva propaganda i saken,

och nämnden bör även fortlöpande kontrollera de statliga bidragens användning.

Självfallet bör nämnden, innan statsbidrag fördelas, tillise att det

finns företrädare för båda åsiktsriktningarna, som anses kunna anförtros

statsbidrag. — Bidrag till propaganda för någon tredje ståndpunkt anser

jag icke böra utgå i den nu aktuella folkomröstningskaimpanjen, men jag

understryker att mitt ställningstagande icke bör vara prejudioerande för

eventuella kommande folkomröstningar i andra frågor.

Under anslaget till den statliga upplysningsverksamheten beräknar jag

kostnaderna för broschyrens utformning, tryckning och distribuering —

som jag förutsätter kommer att ske i form av betalt gruppkorsband —

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

inklusive kostnaderna för nämnden och det rådgivande organet, till ca

550 000 kr. För understöd av propaganda föreslår jag, att ett belopp om

2 000 000 kr. anvisas. Anslaget bör således uppföras med 2 550 000 kr.

Dessutom erfordras ett anslag för kostnader i samband med omröstningsförfarandet,

d. v. s. för anskaffande av röstsedlar och kuvert, för röstmottagning

på postanstalter o. dyl. Med ledning av utgifterna för 1952

års val till riksdagens andra kammare beräknar jag anslaget till 1 000 000

kr. Då administreringen av folkomröstningen torde ankomma på inrikesdepartementet,

synes anslaget böra uppföras under elfte huvudtiteln.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte

I. bereda riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning

av vad jag sålunda anfört

II. anhålla, att riksdagen uppdrager åt talmanskonferensen

att såsom biträde till folkomröstningsnämnden utse en rådgivande

parlamentarisk kommitté

III. föreslå riksdagen att för budgetåret 1955/56 anvisa

följande anslag, nämligen

a) till Statlig upplysningsverksamhet vid 1955 års folkomröstning

under sjätte huvudtiteln ett anslag av 2 550 000 kr.

b) till Administration av 1955 års folkomröstning under

elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm

:i—290 55 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 111

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 111

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

1954 års kommitté för utredning om högertrafik

Huvudfrågan ................................................................ 2

Särskilda yttranden rörande huvudfrågan..................................... 7

Kostnadsberäkning m.m...................................................... 9

Särskilda yttranden rörande kostnadsberäkningen.............................. 12

Finansieringen............................................................... 12

Särskilda yttranden rörande finansieringen.................................... 14

Remissyttrandena............................................................. 16

Huvudfrågan................................................................ 16

Kostnadsberäkningen m.m..................................................... 21

Finansieringen............................................................... 24

Departementschefen........................................................... 26

Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktt*.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. 2LU 1955:40 Memorial i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med redogörelse för resultatet av 1955 års folkomröstning i högertrafikfrågan. a1 i texten
  2. Rskr. 1955:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition angående högertrafikfrågan. a1 i texten
  3. 2LU 1955:32 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts''proposition med förslag till lag om folkomröstning angående högertrafik, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten
  4. SU 1955:131 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående högertrafikfrågan jåmte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  5. KU 1955:19 Utlåtande i anledning av väckta motioner om en rådgivande folkomröstning angående ett lösande av de organisatoriska banden mellan kyrka och stat. s. 14 i texten