Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m

1955-03-25 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:179, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

1

Nr 179

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950

(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

m. m.; given Stockholms slott den 25 mars 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående

omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring,

2) förordning om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

1—583 56 Bihang till riksdagens protokoll 1955.

1 saml. Nr 179

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att vissa år 1950 omreglerade ersättningar till

skadade värnpliktiga m. fl. förhöjes i samband med den omreglering av

ersättningar på grund av olycksfall i arbete m. m., varom förslag avgivits

i propositionerna nr 156 och 158 till årets riksdag. De förhöjningar, som

nu föreslås för de tidigare omreglerade militärersättningarna, berör skadade

under 67 år med minst 30 % invaliditet samt efterlevande makar och

barn. För helinvalider innebär förslaget en förhöjning av utgående livläntor

med ungefär 20 %. Övriga livräntetagare erhåller en proportionsvis

än större förhöjning, vilket förhållande sammanhänger med den anpassning

som skett till principerna för den föreslagna omregleringen av ersättningar

på grund av olycksfall i arbete in. in.

Vidare föreslås ändring i militärersättningsföroraningen i syfte att ersättning,

under närmare angivna förutsättningar, skall kunna utgå även

i anledning av skador som inträffar under färder på fritid.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering

av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring

Härigenom förordnas att 3, 4 och 8 §§ samt 9 § 2 mom. förordningen den

2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring1, skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer av

vad i andra stycket stadgas, utgöra

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer av

vad nedan i andra stycket eller i 4

mom. stadgas, utgöra

1 Senaste lydelse av 3, 4, 8 och 9 §§, se 1953: 257,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kanyl. Maj:ts proposition

(G äl lande lydelse)

a) om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tio kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem år, och

från utgången av den månad, varunder

han fyllt sextiosju år, samt

eljest tretton kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall:nio kronor för dag

intill utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem

år, och från utgången av den månad,

varunder han fyllt sextiosju år,

samt eljest tolv kronor för dag.

2 mom. Har den —• —

3 mom. Sjukhjälp eller

nr 179 dr 1955

(Föreslagen lydelse)

a) om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tretton kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller sextiosju

år, samt därefter tio kronor 50 öre

för dag;

b) i annat fall: tolv kronor för

dag intill utgången av den månad,

varunder den skadade fyller sextiosju

år, samt därefter nio kronor för

dag.

månadsbelopps beräkning.

-- för dag.

--eller sjukpenning.

A mom. Skulle sjukhjälpen eller

sjukpenningen, beräknad enligt 1—3

inom., understiga det belopp, som

vid tillämpning av bestämmelserna

i 6 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261) skolat utgå

såsom sjukpenning eller hempenning

jämte i förekommande fall

barntillägg och vårdbidrag, därest

den skadade hånförts till sjukpenningklass

nr 9, förhöjes sjukhjälpen

eller sjukpenningen till sådant

belopp.

Har livränta

4 §•

Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp,

som enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning

(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kumjl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Invalidi- tetsgrad

uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i kronor

Invalidi- tetsgrad

uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i kronor

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

25 år, och från

utgången av den

månad, varunder

han fyllt 67 år

från utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyllt 25

år, intill utgången

av den månad,

varunder han

fyller 67 år

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

67 år

därefter

10

20

20

10

20

20

12

24

24

12

24

24

14

28

28

14

28

28

15

30

30

15

30

30

16

32

32

16

32

32

18

36

36

18

36

36

20

50

50

20

50

50

25

65

65

25

65

65

30

85

90

30

130

85

331/3

95

105

331/3

150

95

35

100

no

35

160

100

40

120

135

40

190

120

45

140

155

45

220

140

50

160

180

50

250

160

55

180

205

55

280

180

60

200

230

60

310

200

65

220

255

65

340

220

662/3

230

265

662/3

350

230

70

240

280

70

370

240

75

260

310

75

400

260

80

280

340

80

430

280

85

300

370

85

460

300

90

320

400

90

490

320

100

360

460

100

550

360

Svarar invaliditetsgraden —--

Medför kroppsskadan förlust av

arbetsförmågan och tillika behov av

särskild vård som ej avses i 2 §, förhöjes

livräntans ovan angivna belopp

under den tid förhållandet varar

med vårdbidrag, bestämt med

hänsyn till vårdbehovets omfattning,

dock högst etthundrafemtio kronor

för månad räknat.

På därom

— högre invaliditetsgrad.

Är den skadade till följd av skadan

under längre tid ur stånd att

reda sig själv, förhöjes livräntans

ovan angivna belopp under tiden

med vårdbidrag, varvid bestämmelserna

i 17 § lagen om yrkesskadeförsäkring

skola äga motsvarande

tillämpning.

gällande beräkningsgrunder.

8 §.

Livränta, som tillkommer den ska- Livränta, som tillkommer den skadades

änka, skall utgöra etthundra- dades änka, skall intill utgången av

femtio kronor för månad räknat och den månad, varunder hon fyller

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

(Gällande lydelse)

livränta till varje därtill berättigat

barn eller adoptivbarn sjuttiofem

kronor för månad räknat. Livräntornas

sammanlagda belopp för

varje månad må dock icke överstiga

trehundasjuttiofem kronor. Erforderliga

nedsättningar skola ske i

förhållande till vad på varje livränletagare

belöper.

Livränta enligt-------

Livränta till-------

Till änka, som uppbär livränta

och före fyllda sextio år ingår nytt

äktenskap, utgives ett kapital för en

gång av fyratusen kronor.

(Föreslagen lydelse)

sextiosju år, utgöra tvåhundra kronor

samt därefter etthundrafemtio

kronor för månad räknat och livränta

till varje därtill berättigat

barn eller adoptivbarn etthundra

kronor för månad räknat. Livräntornas

sammanlagda belopp för varje

månad må dock icke överstiga

femhundra kronor. Erforderliga nedsättningar

skola ske i förhållande

till vad på varje livräntetagare belöper.

- sexton år.

Vilande beräkningsgrunder.

Till änka, som uppbär livränta

och före fyllda sextio år ingår nytt

äktenskap, utgives ett kapital för en

gång av sjutusentvåhundra kronor.

9 §.

2 mom. Har i anledning av skadan

erkänd sjukkassa till den skadade

utgivit sjukpenning, som enligt

kassans stadgar ej må utgå samtidigt

med ersättning enligt denna

förordning, skall vid utgivande till

den skadade av sjukhjälp eller sjukpenning,

som enligt denna förordning

tillkommer honom för samma

tid, på begäran av kassan göras avdrag

för vad kassan utgivit och det

avdragna beloppet utbetalas till kassan.

Från ersättning, som belöper å

tid för vilken crsätlningstagaren åtnjutit

folkpension eller bidrag enligt

lagen om bidrag till änkor och änklingar

med barn eller lagen om

särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders m. fl. barn, skall på be
-

2 mom. Vad i 11 § 2 mom. militärersättningsförordningen

sägs om

avdrag för ersättning från allmän

sjukkassa eller för folkpension eller

för bidrag enligt lagen den 26 juli

1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders

m. fl. barn eller lagen samma dag

(nr 531) om bidrag till änkor och

änklingar med barn skall äga motsvarande

tillämpning å ersättning,

som bestämts enligt denna förordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gäran av pensionsstyrelsen göras avdrag

om och i den mån ersättningen

skolat föranleda minskning av pensionen

eller bidraget; och skall avdraget

belopp utbetalas till pensionsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och äger tillämpning

beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 i dess lydelse enligt förordningen den 22 maj 1953 (nr 256) om

ändrad lydelse av nämnda paragraf skall — förutom beträffande ersättning,

som för tiden efter den 30 juni 1953 utgives i anledning av skada

som inträffat efter den 31 december 1950 — äga tillämpning beträffande

ersättning, som för tiden efter den 31 december 1955 utgives i anledning

av skada som inträffat under tiden den 1 januari 1949—den 31 december

1950.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

7

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 2 § militärersättningsförordningen den 2 juni

19501 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Militärtjänstgöring anses hava varit för handen icke blott då vederbörande

deltagit i sådan tjänstgöring utan även under tid,

då han — — -----fritid, samt

då han färdats till eller från

tjänstgöringen samt färden föranletts

av och stått i nära samband

antingen med tjänstgöringen eller

med permission eller annan ledighet.

Med militärtjänstgöring---

då han färdats till eller från

tjänstgöringen samt färden föranletts

av och stått i nära samband

antingen med tjänstgöringen eller

med permission eller annan ledighet;

och skall i fråga om färd till eller

från tjänstgöringen med permission

likställas fritid, varunder vederbörande

ägt rätt att utan särskilt

tillstånd vistas utom tjänstgöringsorten.

eller prövning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då den enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

skall äga tillämpning beträffande skador, som inträffa efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1954:460.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 mars 1955.

Närvarande

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga om

höjning av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, m. m. samt anför.

Genom propositionen nr 156 till årets riksdag har Kungl. Maj :t avgivit

förslag till lag angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den

17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Förslaget

innebär i huvudsak, att ersättningar, som utgår på grund av äldre skadefaU,

höJes med hänsyn till löneutvecklingen och att de i huvudsak anpassas

efter beräkningsgrunderna i lagen om yrkesskadeförsäkring. I anslutning

till nämnda proposition har Kungl. Maj:t genom propositionen nr 158 framlagt

förslag till bl. a. förordning angående omreglering av vissa ersättningar

av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. in. Vissa ersättningar,

som utgår på grund av skador, ådragna under militärtjänstgöring, omfattas

av sistnämnda omregleringsförslag. Så är emellertid ej förhållandet med

flertalet av de äldre militärersättningsfallen, vilka redan tidigare blivit omreglerade.

I skrivelse den 14 februari 1955 har riksförsäkringsanstalten

avgivit förslag syftande till höjning av dessa tidigare omreglerade ersättningar

och anpassning av dem efter de principer som nu kommit till uttryck

i det genom propositionen nr 156 framlagda omregleringsförslaget.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga anstaltens förslag. I samband

harmed vill jag behandla ett spörsmål om minimibeloppet av den årliga

arbetsförtjänst som skall läggas till grund för bestämmande av ersättning

till vissa skadade värnpliktiga m. fl.

Samtidigt torde jag få anmäla en uppkommen fråga om militärersättningsförordningens

tillämplighet på skador, inträffade under färd på fritid.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 179 år 1955

Höjning av vissa äldre militärersättningar

9

Gällande bestämmelser

Militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261; ändr. genom

SFS 1953: 256 och 672 samt 1954: 460), som trädde i kraft den 1 juli 1950,

äger tillämpning på värnpliktiga, huvuddelen av det fast anställda manskapet,

förste fältflygare samt vissa grupper av icke ständigt tjänstgörande

fast anställd personal ävensom på hemvärnspersonal och sådan annan frivillig

personal som enligt Konungens förordnande hänföres under förordningen.

Såsom kroppsskada anses enligt förordningen icke blott skada till

följd av olycksfall utan även sjukdom, som utan att vara orsakad av

olycksfall ådragits under militärtjänstgöring. Beräkningsgrunderna för

ersättning enligt förordningen var ursprungligen i stort sett desamma som

i fråga om ersättning enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Sjukpenning och livränta beräknades sålunda på grundval av den skadades

årliga arbetsförtjänst. I fråga om värnpliktiga och vissa andra gällde dock

att den årliga arbetsförtjänsten icke skulle beräknas till lägre belopp än

3 600 kronor. Detta belopp höjdes sedermera till 4 800 kronor, vilket skulle

utgöra minimibelopp vid bestämmande av ersättning för tid efter den 30

juni 1953 i anledning av skadefall, som inträffat efter den 31 december

1950.

Genom förordning den 4 juni 1954 (nr 460) har militärersättningsförordningen

anpassats efter lagen om yrkesskadeförsäkring. Den nya lydelsen

trädde i kraft den 1 januari 1955 samtidigt med nämnda lag och äger

tillämpning å skadefall, som inträffat efter ikraftträdandet. Vid nyinträffade

skadefall gäller sålunda enligt militärersättningsförordningen i huvudsak

samma grunder för ersättningarnas beräkning som enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring. Minimibeloppet vid beräkning av den årliga

arbetsförtjänsten för värnpliktiga in. fl. är enligt förordningens nya lydelse

5 000 kronor.

Före 1950 års militärersättningsförordning gällde en förordning i samma

ämne av år 1927. Denna i sin tur ersatte en förordning av år 1909. I fråga

om ersättningarnas beräkning skilde sig 1927 års förordning från den nuvarande

militärersättningsförordningen bl. a. därigenom, att individuell

bestämning av den faktiska årliga arbetsförtjänsten ej skedde beträffande

värnpliktiga. Enligt 1909 års förordning beräknades ersättningarna över

huvud icke efter någon årlig arbetsförtjänst.

Flertalet av de ersättningar, som alltjämt utgår enligt de äldre militärersättningsförordningarna,

bestämmes sedan den 1 juli 1950 enligt grunder

vilka stadgats i förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering au vissa

ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

(nr 262; ändr. genom SFS 1953:257). Detta är fallet beträffande dels ersättningar

jämlikt 1909 års förordning dels ersättningar jämlikt 1927 års

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:is proposition nr 179 år 1955

förordning till värnpliktiga som drabbats av skada före den 1 juli 1950

samt till fast anställt eller indelt manskap i anledning av skadefall inträffade

före år 1949. Ersättningar jämlikt grunderna i 1909 års förordning

och vissa ersättningar jämlikt grunderna i 1927 års förordning bestämmes

likaledes enligt 1950 års omregleringsförordning. Ifrågavarande ersättningar,

som tidigare alltefter tiden för skadans inträffande och andra omständigheter

utgått enligt varierande bestämmelser och med olika belopp,

har genom omregleringen i stort sett blivit enhetliga.

Beträffande invalidlivräntor är 1950 års omregleringsförordning konstruerad

på det sätt, att livräntebeloppen vid förekommande invaliditetsgrader

finnes angivna i en tabell. Denna innehåller endast två beloppskolumner,

den ena för livräntetagare i åldrarna 25—66 år och den andra för yngre

och äldre livräntetagare. Vid invaliditetsgrader under 30 % är livräntebeloppen

lika i de båda kolumnerna, men vid invaliditet av 30 % eller

däröver är den förstnämnda kolumnens belopp högre. I förhållande till

de tidigare utgående ersättningarna innebär förordningens livräntetabell

en uppräkning med proportionsvis gynnsammare ersättning vid stigande

invaliditetsgrad. Som exempel på livräntebeloppens storlek enligt förordningens

ursprungliga lydelse kan nämnas att livräntans månadsbelopp utgjorde,

för helinvalider i åldrarna 25—66 år 350 kronor samt i åldrarna

därunder och däröver 275 kronor, för skadade med 50 procents invaliditet

135 respektive 125 kronor och för skadade med 10 procents invaliditet i

alla åldrar 20 kronor.

Hel sjukpenning utgjorde enligt omregleringsförordningens ursprungliga

lydelse för skadade i åldrarna 25—66 år nio kronor för dag utan

familjetillägg och tio kronor 50 öre för dag med sådant tillägg. För skadade

under 25 eller över 67 år utgjorde hel sjukpenning sju kronor för

dag utan och åtta kronor 50 öre för dag med familjetillägg.

Även livräntor till efterlevande maka och barn har omreglerats genom

1950 års omregleringsförordning; livräntorna uppgick enligt förordningens

ursprungliga lydelse till 125 respektive 65 kronor för månad.

Genom förordning den 22 maj 1953 (nr 257) har uppräkning skett från

och med den 1 juli 1953 av ersättningar enligt 1950 års omregleringsförordning.

Enligt 1953 års förordning utgör sålunda livränta till helinvalid

460 kronor för månad i åldrarna 25—66 år och 360 kronor i övriga åldrar,

sjukpenning utan familjetillägg 12 respektive 9 kronor och sjukpenning

med familjetillägg 13 kronor 50 öre respektive 10 kronor 50 öre för dag

samt livränta till efterlevande maka 150 kronor och till barn 75 kronor

för månad. Uppräkningen av livräntebeloppen till helinvalider innebar en

förhöjning med omkring 31 %. Livräntor till skadade med partiell invaliditet,

uppgående till minst 25 %, uppräknades i ungefär samma proportion

och livräntor till skadade med 20 procents invaliditet i något mindre

mån, under det att skadade med lägre än 20 procents invaliditet icke erhöll

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

11

någon förhöjning. Efter uppräkningen motsvarar livräntan till helinvalid

i åldrarna 25—66 år ungefär den livränta, som i ett nytt skadefall utgår,

då den skadades årliga arbetsförtjänst utgör 6 000 kronor.

På de enligt 1927 års militärersättningsförordning utgående ersättningar

som ej omreglerats enligt 1950 års omregleringsförordning äger

förordningen den 2 juni 1950 om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m. (nr 295;

ändr. genom SFS 1953: 251) tillämpning. Huvudsakligen är här fråga om

ersättningar i anledning av skador som drabbat reservpersonal och frivilliga.

Förordningen om ersättningstillägg har genom ändring som trätt

i kraft den 1 juli 1953 blivit tillämplig jämväl på ersättningar enligt 1950

års militärersättningsförordning.

I samband med tillkomsten av 1950 års omregleringsförordning bemyndigade

riksdagen Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om utgivande av

skälig ersättningsfyllnad i de fall, där ersättning enligt de från och med

den 1 juli 1950 gällande ersättningsbestämmelserna komme att utgå med

lägre belopp än som kunnat utgå om äldre bestämmelser rörande ersättning

och familjebidrag alltjämt skolat tillämpas beträffande skadefall, som inträffat

före den 1 juli 1950 (rd. skr. 1950:293). Vid sidan om ersättning

från riksförsäkringsanstalten hade nämligen till värnpliktiga in. fl., vilka

skadats efter den 2 september 1939, familjebidrag kunnat utgå enligt särskilda

bestämmelser. Dessa bestämmelser upphävdes samtidigt med tillkomsten

av omregleringsförordningen och i vissa fall hade minskning av

de sammanlagda ersättningsförmånerna kunnat bli följden av familjebidragets

bortfall.

Med stöd av nämnda bemyndigande meddelade Kungl. Maj :t i brev till

försvarets socialbyrå den 16 juni 1950 bestämmelser om ersättningsfyllnad

av nyssnämnda slag. I brev till socialbyrån den 6 april 1951 och den 30

juni 1953 förklarade Kungl. Maj :t hinder ej möta att vid bestämmande av

ersättningsfyllnad hänsyn toges jämväl till de belopp varmed familjebidrag

till i tjänst varande värnpliktiga kunde utgå enligt de vid respektive tidpunkter

gällande lydelserna av fainiljebidragsförordningen den 29 mars

1946 (nr 99).

Vissa huvuddrag i den föreslagna omregleringen av

ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen in. in.

Beträffande innebörden av det i propositionen nr 156 framlagda förslaget

angående omreglering av ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen

in. m. hänvisas till nämnda proposition. Vissa huvuddrag, som har

intresse i nu förevarandc sammanhang, må dock här angivas.

Omregleringen innebär framför allt en höjning av beräkningsunderlaget

(den årliga arbetsförtjänsten) i de enskilda fallen och en anpassning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

efter yrkesskadeförsäkringslagens grunder för beräkning av ersättning.

Såsom aktuell medelår sförtjänst, i förhållande till vilken äldre ersättningar

skall uppräknas, har valts 6 600 kronor. Omregleringen skall huvudsakligen

omfatta livräntor till invalider under 67 år med minist 30 % invaliditet

samt efterlevande make under 67 år och barn. Därjämte iskall

invalider under 67 år med mimst 20 men mindre än 30 % invaliditet kunna

erhålla uppräkning till hälften av det belopp som skulle utgått enligt

yrkesskadeförsäkringslagens regler. Invalider över 67 år med minst 30 %

invaliditet erhåller uppräkning till hälften av det belopp som utgår i motsvarande

fall före samma ålder. Ingen förhöjning erhåller sålunda invalider

över 67 år med mindre än 30 % invaliditet, invalider i alla åldrar med

mindre än 20 % invaliditet och efterlevande make över 67 år samt livränteberättigiade

föräldrar.

Riksförsäkringsanstaltens förslag beträffande de tidigare

omreglerade militärersättningarna

Riksförsäkringsanstalten har erinrat, att ersättningsgrunderna för militärskadefallen

i stort sett anslutit sig till motsvarande ersättningsgrunder

för skadefall inom den obligatoriska olycksfallsförsäkringen. I fråga om

de tidigare omreglerade militärersättningarna har anstalten dock funnit

en direkt anknytning till den aktuella omregleringen av ersättningar för

olycksfall i arbete m. m. icke vara påkallad eller ens lämplig. Däremot bör

enligt anstaltens uppfattning ersättningsgrunderna och ersättningsnivån

anpassas efter vad som kommer att gälla för ersättningar på grund av

olycksfall i arbete m. m. Anstalten framhåller, att några bärande skäl att

vid en sådan anpassning frångå den införda tabellmetoden icke torde finnas.

Anpassningen bör enligt anstaltens mening ske inom det nuvarande

systemets ram genom erforderliga justeringar av beloppen.

I fråga om den nivå, till vilken ersättningarna bör uppräknas, konstaterar

anstalten att, även om det nuvarande, år 1953 fastställda beloppet av

livränta till helinvalid i åldrarna 25—66 år tages till utgångspunkt, följer

av en anpassning efter de nya grunderna att en viss höjning av andra livräntebelopp

skulle uppkomma. Anstalten fortsätter:

»I princip kräver emellertid anpassningen därjämte en generell höjningav

ersättningsnivån för såväl helinvalider som övriga berörda livräntetagare.

Såsom ovan nämnts uppräknades här ifrågavarande ersättningar år

1953 så, att livränta till helinvalid under 67 år kom att ungefär motsvara

livränta i ett nytt skadefall, där den skadades årliga arbetsförtjänst uppgått

till 6 000 kronor. Enligt de inom socialdepartementet uppdragna riktlinjerna

kommer arbetsförtjänsten för den, som skadats under åren 1952—

1954, att uppräknas med tio procent. Med en motsvarande uppräkning

borde livränta till helinvalid under 67 år enligt 1950 års omregleringsförordning

förhöjas från 460 till 505 kronor för månad. Starka skäl tala dock

för en större höjning. Den supponerade medelarbetsförtjänst, 6 600 kro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

13

nor, som valts såsom norm för uppräkning av äldre ersättningar på grund

av olycksfall i arbete m. in., torde icke svara mot den verkliga medelarbetsförtjänsten

i nuvarande löneläge för män i värnpliktsåldern. Någon exakt

beräkning av en sådan arbetsförtjänst låter sig icke göra på grundval av

hittills handlagda skadeärenden, enär i flertalet ärenden arbetsförtjänsten

överstigit det belopp, som intill 1955 års ingång kunnat tagas i beräkning.

Vid bestämning av livränta har högsta belopp av årlig arbetsförtjänst, som

fått medräknas, varit 7 200 kronor. Högsta sjukpenningbeloppet har utgått

vid en årlig arbetsförtjänst av 6 885 kronor eller däröver. Nämnas kan, att

i mer än två tredjedelar av de under år 1954 inkomna ärenden, där livränta

eller sjukpenning utgivits jämlikt militärersättningsförordningen, den

skadades årliga arbetsförtjänst beräknats uppgå till eller överstiga nyssnämnda

belopp. I fråga om skadefall däremot, som inträffa efter 1955 års

ingång, har maximibeloppet av årlig arbetsförtjänst höjts till 15 000 kronor.

Det kan därför antagas, att medelarbetsförtjänsten vid beräkning av

ersättningar i nya militärersättningsfall kommer att icke oväsentligt överstiga

7 200 kronor.

Bl. a. på grund härav finner riksförsäkringsanstalten det skäligt, att

den aktuella uppräkningen av ersättningar enligt 1950 års omregleringsförordning

sker med utgångspunkt från att ersättningarna skola motsvara en

årlig arbetsförtjänst av 7 200 kronor. Härigenom kommer livränta till helinvalid

under 67 år att höjas från 460 till 550 kronor för månad.»

Riksförsäkringsanstaltens förslag innebär, att livräntor till helinvalider

i åldrarna 25—66 år ökar med ungefär en femtedel i förhållande till det

nuvarande, år 1953 fastställda beloppet. Livräntetagare över 67 år erhåller

ej någon förbättring och ej heller invalider med mindre än 30 procents invaliditet.

Övriga invalider samt änkor under 67 år och barn erhåller enligt

förslaget förhållandevis större förhöjning än helinvalider. Änke- och barnlivräntor

förhöjes sålunda med en tredjedel och livräntor till invalider med

50 procents invaliditet i allmänhet med ungefär två femtedelar.

Departementschefen

Ersättningar, som utgår i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, regleras genom bestämmelser, vilka nära anknutits

till de förutvarande lagbestämmelserna om försäkring för olycksfall i arbete

och de nuvarande om yrkesskadeförsäkring. Beträffande äldre ersättningar

på grund av olycksfall i arbete infördes år 1950 s. k. ersättningstillägg

utgående av statsmedel. Samtidigt genomfördes en omreglering av ersättningar

på grund av äldre militärskadefall, vilka drabbat värnpliktiga in. fl.

Sedan lagen om yrkesskadeförsäkring beslutats och numera trätt i kraft,

är avsikten nu att genomföra en omreglering av de på grund av olycksfall

i arbete in. in. utgående ersättningarna och samtidigt i huvudsak avskaffa

ersättningstilläggen. Omregleringen syftar dels till att lyfta ersättningsnivån

med hänsyn till den löneutveckling som skett sedan ersättningarna eu gång

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 dr 1955

bestämdes dels till att i huvudsak anpassa ersättningarna efter yrkesskadeförsäkringslagens

beräkningsgrunder.

Härigenom har frågan om en omprövning av grunderna för de år 1950

omreglerade militärersättningarna aktualiserats. Riksförsäkringsanstalten

har inkommit med förslag i ämnet. På grundval härav har — med beaktande

av vad som föreslås beträffande ersättningar på grund av olycksfall i

arbete m. m. — inom försvarsdepartementet utarbetats förslag till sådana

ändringar i bestämmelserna rörande de omreglerade militärersättningarna,

som kan anses påkallade.

Vad man i detta sammanhang närmast har att taga ställning till är

frågan om den metod enligt vilken de tidigare omreglerade militärersättningarna

bör anpassas efter den aktuella omregleringen av ersättningar

på grund av olycksfall i arbete in. in. f detta avseende må framhållas,

att ifrågavarande militärersättningar redan blivit omreglerade enligt grunder,

som av särskilda skäl kunnat göras enhetliga och tämligen enkla.

Sålunda är beloppen av omreglerade livräntor vid de olika förekommande

invaliditetsgraderna direkt angivna i en tabell. Såsom riksförsäkringsanstalten

anfört torde några skäl ej föreligga att frångå denna metod. Anpassningen

till de nya beräkningsgrunderna bör alltså ske genom justering

av tabellen och genom förhöjning i erforderlig utsträckning av ersättningsbelopp

som ej omfattas av tabellen.

Beträffande den ersättningsnivå till vilken de omreglerade militärersättningarna

bör uppräknas bör tagas i betraktande, att livränta till helinvalid i

åldrarna 25—66 år nu ungefär motsvarar vad som i nya skadefall utgår vid

en årlig arbetsförtjänst av 6 000 kronor och att såsom normerande ny medelarbetsförtjänst

vid den föreslagna omregleringen av ersättningar enligt

olycksfallsförsäkringslagen m. in. valts beloppet 6 600 kronor. Vidare har

riksförsäkringsanstalten meddelat, att i det övervägande antalet av militärskadefallen

från år 1954 den årliga arbetsförtjänsten uppgått till eller överstigit

det högsta belopp som kunnat tagas i beräkning eller, i fråga om livränta,

7 200 kronor. I fråga om skadefall efter 1954, för vilka motsvarande

maximibelopp är 15 000 kronor, kommer medelarbetsförtjänsten sannolikt

att icke oväsentligt överstiga 7 200 kronor. Riksförsäkringsanstalten har

nu föreslagit, att de omreglerade militärersättningarna uppräknas så, att

de motsvarar ersättning i nya skadefall vid en årlig arbetsförtjänst å sistnämnda

belopp. Härigenom förhöjes det sedan den 1 juli 1953 gällande

beloppet av livränta till helinvalider i åldrarna 25—66 år med ungefär

20 %. För övriga invalider under 67 år med minst 30 procents invaliditet

samt för änkor under 67 år och för barn blir förhöjningen enligt anstaltens

förslag än större. Detta är en följd av att för närvarande ersättningarna

till invalider med hög invaliditet är proportionsvis gynnsammare enligt

1950 års omregleringsförordning än enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Jag

ansluter mig till anstaltens förslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

15

Vad sedan angår de detaljändringar i bestämmelserna som erfordras

för den avsedda anpassningen och som huvudsakligen är av teknisk natur

torde jag få hänvisa till en följande speciell motivering.

Vid tillkomsten av 1950 års omregleringsförordning infördes som en

övergångsanordning s. k. ersättningsfyllnader i syfte att förhindra ersättningsminskning

genom det samtidiga bortfallandet av familjebidrag som

ersättningsform vid sidan av militärersättningen. Beträffande ersättningsfyllnaderna

må hänvisas till den föregående redogörelsen å s. 11. Enligt

vad jag inhämtat utgives ersättningsfyllnad alltjämt i omkring 200 fall,

därav i ungefär halva antalet fall till ersättningsberättigade efterlevande.

Om de nu föreslagna förhöjningarna av ersättningar enligt 1950 års omregleringsförordning

genomföres, torde behovet av ifrågavarande ersättningsfyllnader

bli mindre. Emellertid kommer i en del fall viss utfyllnad

alltjämt att erfordras för att minskning av de sammanlagda förmånerna

ej skall ske. I ytterligare en del fall skulle beloppet av förmånerna bli

oförändrat och ersättningstagarna sålunda gå miste om varje förbättring,

om ersättningsfyllnaderna slopades i samband med förhöjningarna. Detta

vore ej tillfredsställande. Jag är därför ej beredd att föreslå, att ersättningsfyllnaderna

helt borttages. Dock synes den hittillsvarande nära anslutningen

till familjebidragsbestämmelserna icke böra bibehållas för framtiden

vid bestämmande av ersättningsfyllnad. Då enligt sakens natur förhållandena

i de alltjämt kvarstående fall då ersättningsfyllnad utgår är

skiftande, torde friare prövningsregler, som tillvaratar möjligheterna till

fortsatt avveckling av systemet med ersättningsfyllnader, ligga närmast

till hands. Därest de föreslagna förhöjningarna av militärersättningarna

enligt omregleringsförordningen beslutes, torde sålunda Kungl. Maj :t böra

äga meddela nya föreskrifter om ersättningsfyllnad.

De ersättningar jämlikt 1927 års militärersättningsförordning, på vilka

1950 års omregleringsförordning icke äger tillämpning, utgår i stort sett

enligt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen. Detsamma gäller ersättningar

jämlikt 1950 års militärersättningsförordning i anledning av skadefall

inträffade före år 1955. Spörsmålet om dessa ersättningars omreglering

har upptagits till behandling i propositionen nr 158. Eu särskild

fråga rörande vissa ersättningar enligt 1950 års militärersättningsförordning

vill jag dock bär upptaga till behandling.

Såsom tidigare nämnts innehåller militärersättningsförordningen ett

stadgande (9 §), enligt vilket den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga

in. fl. icke får beräknas under ett angivet belopp. Detta minimibelopp var

ursprungligen 3 600 kronor men höjdes fr. o. in. den 1 juli 1953 till 4 800

kronor. Fr. o. in. den 1 januari 1955 är det höjt till 5 000 kronor. Sistnämnda

belopp äger tillämpning endast på skadefall, som inträffat efter

höjningen. Höjningen till 4 800 kronor däremot äger enligt övergångsbestämmelserna

(SFS 1953:256) tillämpning beträffande ersättning, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

för tiden efter den 1 juli 1953 utgives i anledning av skada, som inträffat

efter den 31 december 1950. Minimibeloppet 3 600 kronor gäller alltjämt

för skador, på vilka 1950 års militärersättningsförordning äger tillämpning

och som inträffat under tid före 1951 (under sista halvåret 1950 i fråga

om värnpliktiga samt under 1949 och 1950 i fråga om vissa andra); detta

sammanhänger med att de nuvarande ersättningstilläggen utgår å ersättningar

i anledning av skadefall inträffade t. o. in. år 1950 men ej senare.

Den förut omnämnda propositionen nr 158 innefattar förslag om avskaffande

av ifrågavarande ersättningstillägg och genomförande av en omreglering,

som baseras på individuellt beräknade arbetsförtjänster. Det synes

då rimligt, att det fr. o. m. den 1 juli 1953 införda minimibeloppet, 4 800

kronor, skall gälla även skadefall inträffade före 1951, i vad avser ersättning

för tid efter den tidpunkt då ersättningstilläggen avlöses av den i

nyssnämnda proposition föreslagna omregleringen. En särskild förordning

härom torde böra utfärdas.

Omregleringen av ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen m. m.

avses skola träda i kraft den 1 januari 1956. Detsamma bör gälla förhöjningarna

av ersättningar enligt 1950 års omregleringsförordning.

Någon säker beräkning av den kostnadsökning som de föreslagna förhöjningarna

av äldre militärersättningar föranleder har ej kunnat göras.

Riksförsäkringsanstalten har uppskattat kostnadsökningen till c:a 2 500 000

kronor för år. Härifrån bör avdragas det belopp, varmed kostnaderna för

de s. k. ersättningsfyllnaderna kan väntas minska. För närvarande draga

dessa en kostnad av omkring 300 000 kronor för år, vilket belopp torde

nedgå till högst hälften. Då den av ersättningsförhöjningarna föranledda

kostnaden hänför sig till äldre skadefall kommer den att successivt nedgå.

I propositionen nr 110 till årets riksdag har slutligt äskande för nästkommande

budgetår framlagts beträffande anslaget Ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Därvid har den

kostnadsökning, som det nu föreliggande förslaget kan väntas medföra,

blivit beaktad.

Speciell motivering beträffande förslaget till ändring

i 1950 års omregleringsförordning

3 §.

De förmåner i form av sjukpenning (sjukhjälp) som utgår enligt denna

paragraf i dess nu gällande lydelse överstiger i flertalet fall vad som -— vid

en årlig arbetsförtjänst å 7 200 kronor —- skulle utgå enligt de nya, till

sjukförsäkringslagen anpassade sjukpenningsreglerna i yrkesskadeförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen. Då någon försämring av

ifrågavarande förmåner uppenbarligen ej bör äga rum, har därför de nuvarande

bestämmelserna i 3 § ansetts böra i huvudsak bibehållas. För så
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

dana fall, där de nya reglerna skulle bli förmånligare, har dock i ett nytt

moment, 4 mom., införts en bestämmelse om att sjukpenningen i förekommande

fall skall förhöjas till det belopp, som skulle utgått vid tilllämpning

av de nya reglerna. Därvid skall bl. a. hänsyn tagas till att sjukpenning

enligt dessa kan förhöjas med vårdbidrag.

Enligt de hittillsvarande reglerna i omregleringsförordningen har skadad

löre 25 och efter (»7 års ålder erhållit lägre sjukpenningbelopp än under

mellanliggande tid. Gränsen vid fyllda 25 år saknar motsvarighet i det

genom propositionen nr 156 framlagda förslaget till omregleringslag. För

övrigt torde denna gräns ej längre ha någon nämnvärd betydelse i omregleringsförordningen,

eftersom denna icke är tillämplig på skadefail,

som inträffat efter den 30 juni 1950, och flertalet ersättningstagare, som

ursprungligen tillhört åldersgruppen under 25 år, efter hand uppnått denna

ålder. 1 anledning härav har gränsen vid 25 år borttagits.

4 §•

1 denna paragraf, där tabellen för invalidlivräntor är intagen, har liksom

i föregående paragraf gränsen vid 25 år borttagits.

Tabellbeloppen har justerats i enlighet med vad tidigare (sid. 14) anförts

angående höjning av ersättningsnivån och anpassning till beräkningsgrunderna

i förslaget till omregleringslag. Resultatet häiav har bliv it eu

höjning av livräntebeloppen till invalider under 67 år med minst 30 procents

invaliditet. I dessa fall svarar de nya beloppen mot vad som skolat

utgå enligt den s. k. “/lä-regeln vid en årsförtjänst av 7 200 kronor. I övriga

fall föranleder förslaget till omregleringslag ej någon höjning av livräntebeloppen

enligt paragrafens gällande lydelse.

Fjärde stycket, som innehåller stadgande om vårdbidrag åt hjälplösa

invalider, har utformats såsom en hänvisning till motsvarande bestämmelse

i yrkesskadeförsäkringslagen.

8 §.

I denna paragraf har för anpassningen erforderliga höjningar skett av

livräntor till änka under 67 år och till barn samt av maximum för det sammanlagda

beloppet av sådana livräntor ävensom av det engångsbelopp, som

skall utgivas till änka, vilken ingår nytt äktenskap.

9 §•

1 inom. i denna paragraf innehåller sedan 1953 års ändring av omiegleringsförordningen

ett stadgande, enligt vilket den ersättningsberättigade

är skyldig att vidkännas avdrag å ersättningen för understöd, skadestånd

eller med skadestånd jämförlig förmån i den mån Konungen därom förordnar.

Dylikt förordnande har utfärdats i kungörelse den 30 juni 1953

2—583 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 179

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

(nr 510). Stadgandet har här bibehållits. Kungl. Maj :t torde böra äga att

utfärda nya föreskrifter i förevarande avseende så att erforderlig överensstämmelse

uppnås med vad som kommer att gälla omreglerade ersättningar

enligt olycksfallsförsäkringslagen in. in.

2 inom., som innehåller regler om återbäring i vissa fall till sjukkassa

och till pemsionsstyrelsen, bär utformats i överensstämmelse med andra

stycket i 12 § förslaget till omregleringslag.

Fråga om militärersättningsförordnmgens tillämplighet

vid färder under fritid.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 1927 års militärersättningsförordning

ansågs militärtjänstgöring hava varit för handen — förutom under

tid, då den skadade för fullgörande av värnplikt eller tjänsteplikt nödgats

uppehålla sig å viss ort — under tid då den skadade »i föreskriven ordning

varit stadd på marsch eller annan färd eller då den skadade i annat

fall än nyss nämnts varit stadd på färd till eller från militärtjänstgöringen

samt färden föranletts av och stått i omedelbart samband med tjänstgöringen».

1 tillämpningen torde detta stadgande ha inneburit, att ersättning

för skada, som ådragits under färd till eller från militärtjänstgöring,

i regel utgick endast där färden stått i samband med inryckning till eller

utryckning från militärtjänstgöring samt där fråga var om daglig färd

till eller från tjänstgöringsstället för den, som hade tillstånd att bo utom

själva förläggningsområdet. Däremot utgick icke ersättning för skada, som

ådragits under färd till eller från tjänstgöringen i samband med permission

eller tjänstledighet, där ej färden företagits med transportmedel, som kronan

tillhandahöll, eller färden företagits i trupp under militärbefäl.

År 1944 ändrades begreppet militärtjänstgöring i 1927 års militärersättningsförordning.

I fråga om färdolycksfall stadgades därvid, att militärtjänstgöring

skulle anses vara för handen under tid, då vederbörande »färdats

till eller från tjänstgöringen samt färden föranletts av och stått i

omedelbart samband antingen med tjänstgöringen eller med permission

eller annan ledighet». Bestämmelsen i fråga utformades enligt förslag av

riksdagens andra lagutskott (uti. 1944:38). I förevarande avseende yttrade

utskottet:

»Enligt utskottets mening tala övervägande skäl för att personalen tillförsäkras

rätt till ersättning för skador även under enskilda ledighetsresor.

Detta gäller i synnerhet den personal som tjänstgör å annan ort

än hemorten, alltså det stora flertalet, beträffande resor till hemorten. Men

även beträffande resor med annat mål och beträffande annan personal synes

en sådan ersättningsrätt i många fall vara skälig. Att i förevarande avseende

draga en bestämd gräns mellan olika slag av resor med hänsyn till

deras ur försvarets synpunkt mer eller mindre vällovliga ändamål är

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kanyl. Milj:Is proposition nr 179 år 1955

mycket vanskligt. En gränsdragning enligt det motionsvis framförda förslaget,

att ersättningsrätt skulle föreligga för skador under resor, vid vilka

ersättning utgår för resekostnad, har skäl för sig. Denna utväg bor emellertid

eniigt utskottets mening ej beträdas, eftersom den skulle från ersättningsrätt

utesluta bland annat skador som inträffa under vanlig permission,

således även vid resa under söndagsledighet pa s. k. militär

veckoslutsbiljett. Den skulle dessutom medföra den mindre onskvarda

konsekvensen att vid ett olycksfall, som vid ett och sannna tillfälle drabbat

flera, en del kanske skulle erhålla ersättning, medan andra skulle bliva

utan, trots att de företagit resan i liknande ändamål som de ersättningsberättigade.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet stannat vid a

föreslå en generell ersättningsrätt för skador som inträffa pa fara till eller

från tjänstgöringen, där färden föranletts av och stått i omedelbart samband

med permission eller annan ledighet.»

I detta sammanhang må nämnas, att den år 1944 utvidgade ersättningsrätten

enligt 1927 års militärersättningsförordning i viss män erhållit

retroaktiv tillämpning. År 1946 erhöll nämligen Kungl. Maj :t riksdagens

bemyndigande att besluta om ersättning enligt grunderna i förordningen

i dess nya lydelse, vilken ersättning skulle utgå för tiden fr. o. in. den

1 juli 1946 i anledning av kroppsskada, som någon ådragit sig vid permission

eller annan ledighet från militärtjänstgöring under tiden mellan den

2 september 1939 och den 1 juli 1944, då den nya lydelsen trädde i kraft

(prop. 1946: 250 ,s. 53 iff.; rd. skr. 385). Med stöd härav bemyndigade Kungl.

Maj :t riksförsäkringsanstalten att besluta om ersättning i berörda fall.

Den år 1944 införda lydelsen av stadgandet om ersättningsrätt vid skador,

som inträffat under färd till eller från militärtjänstgöring, överflyttades

till 1950 års militärersättningsförordning (2 §). Då sistnämnda förordning

år 1954 anpassades efter lagen om yrkesskadeförsäkring, skedde

en ändring i stadgandet såtillvida, att kravet på att färden skulle ha stått

i »omedelbart samband» med tjänstgöringen eller med permission eller

annan ledighet utbyttes mot ett krav på »nära samband» (prop. 1954: 130

s. 28 f.). Ändringen anslöt sig till en motsvarande bestämmelse i lagen

om yrkesskadeförsäkring, vars formulering avsåg att ge de tillämpande

myndigheterna en något större frihet vid bedömningen än de haft vid det

i olycksfallsförsäkringslagen uppställda kravet på »omedelbart samband»

(prop. 1954: 60 s. 112).

Det må erinras, att stadgandet i 1944 års lydelse utformades under den

förstärkta försvarsberedskapens tid. För personal, å vilken krigsavlöningsreglementet

var tillämpligt, förelåg då ledighetsformerna permission, krigspcrmission,

tjänstledighet och hempermittering. Enligt fredsbestämmelscrna

fanns ledighetsformen tjänstledighet, som avsåg ledighet från tjänstgöring

under hel tjänstgöringsdag eller därutöver, och permission, varmed

förstods medgivande atl vara frånvarande från tjänstgöring under kortare

lid än hel tjänstgöringsdag ävensom tillstånd atl därunder eller på fritid,

d. v. s. tjänstgöringsfri tid, vistas utom det område, inom vilket vis
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:Is proposition nr 179 nr 1955

telse fick ske utan särskilt tillstånd. För vistelse utom det s. k. fritidsområdet

erfordrades nämligen för värnpliktiga i regel särskilt tillstånd. En

värnpliktig, som ej hade sitt hem i tjänstgöringsorten, hade sålunda att

begära permission, om han t.ex. under en veckohelg skulle besöka hemmet.

Här må dock tilläggas, att någon närmare prövning av frågan, för

vilket ändamål vederbörande önskade bege sig utom tjänstgöringsorten,

sällan torde ha ägt rum vid beviljande av dylik permission.

Numera erfordras i regel ej särskilt tillstånd för vistelse utom tjänstgöringsorten

under fritid. Enligt generalorder den 25 februari 1952 med

vissa bestämmelser rörande manskaps fritid äger nämligen manskap generell

rätt att på fritid vistas inom eller utom tjänstgöringsorten från tjänstens

slut dag före sön- och helgdag intill kl. 24 dagen före närmast följande

tjänstgöringsdag samt eljest till kl. 22 eller i vissa fall till kl. 24.

Manskap av furirs tjänstegrad eller däröver äger enligt generalordern än

större frihet i ifrågavarande hänseende.

Försäkringsrådet har i flera utslag funnit militärersättningsförordningens

stadgande om färd i samband med ledighet icke vara tillämpligt beträffande

färd under fritid, då särskild ledighet ej beviljats. Prejudicerande

utslag i fråga om färd till hemorten i samband med veckohelg meddelades

i april 1954. Härigenom har skador, för vilka ersättning skolat

utgå om särskild permission varit beviljad, i ett flertal fall kommit utanför

förordningens tillämpningsområde.

I skrivelse till Konungen den 19 november 1954 har chefen för försvarsstaben

påpekat den försämring, som på sätt nyss nämnts drabbat den berörda

personalen, samt föreslagit att stadgandet i militärersättningsförordningen

ändras i syfte att medge ersättningsrätt vid sådana färdolycksfall,

där ersättning ej beviljas enligt försäkringsrådets praxis men där ersättning

skulle ha beviljats, om de nya fritidsreglerna ej tillkommit. I

skrivelsen har därjämte föreslagits omprövning av de ärenden, i vilka ersättning

hittills ej kunnat utgivas på grund av de nya fritidsreglerna.

Över framställningen har utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet.

Riksförsäkringsanstalten har uttalat, att det synes anstalten, att den

fr. o. m. den 1 januari 1955 gällande lydelsen av militärersättningsförordningen

kommer att medföra, att värnpliktiga in. fl., å vilka förordningen

är tillämplig, i allmänhet blir berättigade till ersättning för skada vid färd

på fritid mellan förläggningsorten och hemmet. I vad mån ersättning för

skada vid annan färd under fritid kan komma att utgå torde enligt anstaltens

mening bli beroende på bl. a. om i de särskilda fallen färderna

kan anses ha stått i nära samband med tjänstgöringen. Spörsmålet om

ändring av bestämmelsen i fråga syntes därför icke böra upptagas till behandling,

förrän närmare erfarenhet vunnits beträffande tillämpningen av

den nya lydelsen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 är 1955

Försäkringsrådet, som funnit en författningsändring i törslagels syfte

angelägen, har ansett det önskvärt, att en ändrad lydelse så nära som möjligt

ansluter sig till den nuvarande författningstexten utan att syftemålet

med ändringen överskrides eller åsidosättes. Med utgångspunkt härifrån

har rådet föreslagit, att till »---eller annan ledighet» i den ifråga
varande

bestämmelsen fogas orden »oavsett om ledigheten är allmän eller

beviljats honom särskilt».

Rådets utlåtande är icke grundat på ett enhälligt beslut.

Fem ledamöter har ansett det motiverat, att de värnpliktiga tillerkännes

skydd för skador, som inträffar under sådana under fritid företagna

färder, som avser vistelse i hemmet. Enligt dessa ledamöters mening vore

det därjämte rimligt att medgiva ersättningsrätt för skador under färder,

som föranletts av ändamål, vilka är att jämställa med besök i hemmet.

Däremot skulle färder för övervarande av idrotts- eller teaterevenemang,

för träning, nöjen eller dylikt icke godkännas.

Fem andra ledamöter har ansett, att efter »annan ledighet» i författningstexten

bör inskjutas ett nytt stycke av lydelsen: »samt då han eljest

under fritid färdats för vistelse å annan ort». Avsikten härmed vore att

bereda ersättning åt personal, som under fritid skadas under färd mellan

tjänstgöringsorten och annan ort vare sig denna är den skadades hemort

eller annan ort, som han vill besöka under sin fritid, t. ex. en plats där

eu fotbollsmatch äger rum. Skulle färd först ställas till en ort och sedan

till en annan, skulle ersättningsrätt kunna föreligga även under den senare

färden.

En ledamot har ansett, att ersättningsrätten ej hör utsträckas Lill alla

färder under fritid utan endast till lovliga färder mellan tjänstgöringsorten

och hemorten. Sistnämnda resor borde omfattas av skyddet, även om

vederbörande ej avsett att vistas i eller ens besöka själva hemmet och utan

krav på »nära samband» (tidssamband).

Departementschefen

Beträffande ersättningsrätt vid skada, som inträffat under färd till eller

från militärtjänstgöring, infördes år 1944 i då gällande militärersättningsförordning

ett stadgande, som överfördes till 1950 års militärersättningsförordning

och i oförändrat skick gällde till den 1 januari 1955. Enligt

stadgandet förelåg ersättningsrätt bl. a. vid skada, som inträffat under

färd till eller från tjänstgöringen där färden föranletts av och stått i omedelbart

samband med permission eller annan ledighet.

Enligt utslag som meddelats av försäkringsrådet — högsta instans i

ärenden av förevarande slag — har stadgandet ansetts tillämpligt endast

i fråga om färder i samband med särskilt beviljad ledighet.

På grund av bestämmelser, som under tiden för nyssnämnda stadgandes

giltighetstid utfärdats rörande manskaps fritid, har en faktisk in
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

skränkning i ersättningsrätten enligt militärersättningsförordningen kommit

att ske. Då stadgandet utformades, erfordrades för de värnpliktiga

särskilt tillstånd — permission — för vistelse utom tjänstgöringsorten,

t. ex. över en veckohelg, men så är i allmänhet ej längre fallet. Vid utvidgningen

av manskapets rätt att välja vistelseort under fritid har givetvis

någon inskränkning av rätten till skadeersättning icke varit avsedd.

Chefen för försvarsstaben har nu gjort framställning om sådan författningsändring,

att ersättningsrätten vid färdskador återställes till den tidigare

omfattningen.

Härvid är att märka, att ifrågavarande stadgande i militärersättningsförordningen

med giltighet fr. o. in. den 1 januari 1955 erhållit ändrad

lydelse, som går i riktning mot utvidgad ersättningsrätt. Såvitt framgår

av försäkringsrädets yttrande torde emellertid nämnda ändring icke vara

tillfyllest för att tillgodose syftet med föreliggande framställning.

I likhet med chefen för försvarsstaben och hörda remissinstanser finner

jag, att de personalkategorier, som omfattas av militärersättningsförordningen,

under vissa färder på fritid bör vara tillförsäkrade ersättningsrätt

enligt förordningen. Olika meningar har rått om hur långt ersättningsrätten

i detta avseende bör utsträckas. Själv finner jag övervägande skäl

tala för att ersättningsrätten huvudsakligen får samma omfattning som

den hade innan de nuvarande bestämmelserna om manskapets fritid tillkom.

Ersättning i anledning av skador inträffade under färd på fritid

hör utgå under samma förutsättningar som gäller för färd under särskilt

beviljad ledighet. På grund härav föreslår jag att ifrågavarande stadgande

i militärersättningsförordningen kompletteras med en bestämmelse om att

med permission skall likställas sådan fritid under vilken vederbörande

äger rätt att utan särskilt tillstånd vistas utom tjänstgöringsorten. Ändringen

torde böra träda i kraft så snart förordning därom utfärdats och

tå tillämpning å skador, som inträffa efter ikraftträdandet.

Vad åter angår dessförinnan inträffade skadefall, i vilka ersättning icke

kunnat tillerkännas på grund av de nytillkomna fritidsbestämmelserna,

synes möjlighet böra öppnas för ersättning i särskild ordning. I likhet

med vad som skedde år 1946 — i ett motsvarande sammanhang

— torde dock av administrativa skäl rätten till retroaktiv ersättning

böra begränsas. Förslagsvis kan begränsningen nu ske på så sätt att

ersättning ej utgives för tid före den 1 januari 1955. Jag föreslår sålunda,

att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att förordna om utgivande

av ersättning i berörda fall enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

Jag förutsätter, att beslutanderätten överlämnas till försäkringsrådet

och riksförsäkringsanstalten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

23

Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj.l

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom försvarsdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950

(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

2) förordning om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261), samt

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § militärersättningslorordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

dels ock giva Kungl. Maj :t de hemyndiganden som departementschefen

i det föregående föreslagit.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Resare

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 a1 i texten
  2. SU 1955:128 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag för budgetåret 1955/56 under fjärde huvudtiteln m. m. jämte i ämnet väc s. 72 i texten
  3. 2LU 1955:30 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955 s. 1 i texten