Angående anslag till stödlån till jordbrukare, m. m
1955-01-21 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:57, Angående anslag till stödlån till jordbrukare, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
1
Nr 57
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
stödlån till jordbrukare, m. m.; given Stockholms slott
den 21 januari 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sam. B. Norup
Propositionens huvudsakliga innehåll
Med hänsyn till föreliggande lånebehov föreslås i propositionen, att —
utöver de medel, som ställts till förfogande enligt beslut av föregående års
riksdag — ett belopp av 25 000 000 kronor skall anvisas till stödlån åt jordbrukare,
som år 1954 tillfogats skördeskador på grund av ogynnsam väderlek.
Vidare föreslås, att av beräknade besparingar å det för budgetåret 1954/
55 anvisade reservationsanslaget till Prisreglerandc åtgärder på jordbrukets
område 6 000 000 kronor skall tagas i anspråk för behovsprövande bidrag
utan återbetalningsskyldighet till av skördeskadorna särskilt hårt drabbade
jordbrukare, därav 1 000 000 kronor skall användas för att förstärka bidragsgivningen
i övre Norrland.
1 Ttihang till riksdagens protokoll 1955. t samt. Nr 57
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 57
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 januari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om anslag till
stödlån till jordbrukare, in. m. samt anför därvid följande.
Med anledning av de skador, som uppstått på 1950 och 1951 års skördar,
anvisades under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till
jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1950/51, dels ock ett investeringsanslag av
20 000 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52. Enligt
beslut av 1952 års riksdag (prop. 1952: 253, JoU 58, rskr. 448) fick
nämnda två investeringsanslag tagas i anspråk jämväl för utlämnande av
stödlån med anledning av 1952 års skördeskador. Vidare anvisades av 1953
års riksdag under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån
till jordbrukare ett investeringsanslag av 30 000 000 kronor å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1952/53.
Efter förslag i propositionen 1954: 223 medgav föregående års riksdag
enligt i huvudsak de grunder, som förordats i propositionen, att nu omförmälda
tidigare anvisade investeringsanslag fick tagas i anspråk för utlämnande
av stödlån med anledning av 1954 års skördeskador samt anvisade
till samma ändamål under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till
Stödlån till jordbrukare ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor (prop.
1954:223, JoU 47, rskr. 392). Bestämmelser rörande sistnämnda låneverksamhet
har meddelats i kungörelsen den 10 december 1954 (nr 723) om
stödlån till jordbrukare.
Till komplettering av de år 1952 beslutade stödlånen lämnades även särskilda
bidrag utan återbetalningsskyldighet på villkor, som närmare utformades
av lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation.
För ändamålet användes medel, som redan tillförts
jordbruket inom jordbrukskalkylens ram men som icke tagits i anspråk.
Sammanlagt stod cirka 5 000 000 kronor till förfogande för sådana bidrag.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
I skrivelse den 4 januari 1955 liar statens jordbruksnämnd hemställt, dels
att ytterligare 25 000 000 kronor måtte anvisas till stödlån åt jordbrukare
på grund av 1954 års skördeskador, dels att till jordbrukare, som särskilt
hårt drabbats av skördeskadorna, måtte få utbetalas särskilda bidrag utan
återbetalningsskyldighet. För sistnämnda ändamål föreslås skola användas
5 000 000 kronor av beräknade besparingar å reservationsanslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1954/55.
Framställningen har föregåtts av överläggningar mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation, vid vilka förhandlingsdelegationen
godtagit nämndens förslag angående bidragsbeloppets storlek. Nämnden
har i ärendet även samrått med chefen för lantbruksstyrelsen, vilken
förklarat sig biträda nämndens framställning.
Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse först eu redogörelse för en utredning
rörande omfattningen av skadorna på 1954 års skörd. Utredningen
bygger dels på skörderapporterna för den 15 oktober 1954, dels på vissa i
samband med dessa rapporter från hushållningssällskapen inhämtade uppgifter,
dels ock på de särskilda lokala undersökningar i vissa län, för vilka
närmare redogjorts redan i propositionen 1954: 223 (s. 3—6). De från hushållningssällskapen
inhämtade uppgifterna har erhållits efter en från nämnden
i skrivelse den 5 oktober 1954 till alla hushållningssällskap riktad förfrågan,
huruvida på grund av den rikliga nederbörden hösten 1954 skördeskador,
överstigande 20 respektive 40 procent av värdet av en normal skörd,
förekommit inom kommun (församling) eller del av kommun. Om detta
var fallet, skulle hushållningssällskapet lämna förteckning över de skadade
områdena.
Uppgifterna från hushållningssällskapen visar enligt jordbruksnämndens
sammanställningar, att skördeskadorna geografiskt sett kan lokaliseras till
i huvudsak två områden, nämligen ett i norra Sverige, bestående av Västerbottens
och Norrbottens ävensom vissa delar av Västernorrlands län, samt
ett i södra Sverige, bestående av delar utav Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus och Hallands län. Dessutom har delar av Jönköpings och
Älvsborgs län drabbats av skördeskador. Inom övriga delar av landet har
skörden skadats i enstaka kommuner.
Skördeskador, överstigande 40 procent av värdet av normalskörd har förekommit
endast i Västerbotten och Norrbotten samt inom ett fåtal kommuner
i Kronobergs, Kristianstads och Malmöhus län. Inom tio av hushållningssällskapsområdena
har skadorna icke varit av sådan omfattning, att 20 procent
av en normal skörd för hela församlingar eller större områden inom
församlingar skadats.
De i anslutning till avgivandet av nu ifrågavarande uppgifter av hushållningssällskapen
lämnade svarsskrivelserna ger en ytterligare belysning av
skördeutfallet, skördeskadorna och de metoder, som använts vid avgränsningen
av skadeområdena. Jordbruksnämnden har sammanfattat de i skrivelserna
framförda synpunkterna på följande sätt.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
1. Områden där skördeskadorna inom ko m m un eller
del av k o in in u n icke uppgår till 20 procent
Stockholms län. Skador uppgående till 20 procent förekommer icke inom
någon kommun.
Uppsala län. Årets skördeutfall är gott, inom vissa delar mycket gott.
Södermanlands län. Enstaka brukningsdelar har drabbats av skördeskador
överstigande 20 procent.
Östergötlands län. Skillnaden mellan det värde, årets skörd skulle ha haft,
om bärgningsförhållandena varit normala, och den nu erhållna skörden överstiger
icke i någon kommun 20 procent.
Kalmar läns norra. Skördeskador av nämnvärd omfattning förekommer
icke i någon kommun.
Kalmar läns södra. Vissa skördeskador förekommer på en del håll •—
främst på fastlandsdelen — men är dock icke av den omfattningen, att de
uppgår till 20 procent.
Gotlands län. Inga skördeskador av storleksordningen 20 procent förekommer.
Värmlands län. Nederbörden har försenat mognaden och försvårat skörd
och bärgning. Skadorna genom eftersommarens och höstens nederbörd synes
dock i regel ej ha överstigit 20 procent av värdet av normal skörd. Utöver
de förluster, som orsakats av nederbörd under den egentliga vegetationsperioden,
åstadkom kraftiga regn under tiden för vårsådden skador. I många fall
måste omsådd företagas med försening och större höstskador som följd.
Kopparbergs län. Av det höstvete, som försålts, torde 30—40 procent vara
av så låg kvalitet, att det måste rubriceras som fodersäd. Detsamma torde
gälla 15 ä 20 procent av all försåld råg. Fodersäden har varit av relativt hygglig
kvalitet. Dock har vattenhalten varit hög. En mindre del av stråsädsarealen
har ej kunnat skördas, enär marken icke kunnat bära skördemaskinerna.
En de! jordbrukare har fått vidkännas betydande förluster. För hela
gillesområden eller delar därav överstiger skördeslcadan dock ej 20 procent.
Gävleborgs län. Vårsådda sädesgrödor är nederbördsskadade med minst 10
-—30 procent av värdet. Skörden av havre har decimerats i betydande omfattning
av den s. k. bollnässjukan. Härigenom har omkring 25 procent av havrearealen
totalskadats och 50—60 procent av samma areal skadats i större
eller mindre utsträckning.
2. Områden där skördeskadorna ino in k o in in un eller
del av kommun överstiger 20 procent
Jönköpings län. Den fuktiga väderleken liar för alla grödor utom slåtteroch
betesvallar medfört försenad utveckling och mognad, varav följt förluster
såväl kvantitativt som kvalitativt. Höstvetet har angripits av mjöldagg,
axfusarios och stråbassjukdomar. Skadorna beräknas till 35 procent av normalt
skördevärde. Vårveteskörden har skadats till 40 procent och rågen till
minst 25 procent. Kornet har i stort sett normalt värde, medan havren lämnat
minst 10 procent mindre än normalt värde. Potatisen har i ovanligt hög grad
skadats av bladmögel och brunröta, och skörden beräknas vara nedsatt med
minst 25 procent. Skadorna på foderrotfrukterna uppges till 30 procent och
på hö till 10 procent. Oljeväxter och övriga grödor har i genomsnitt lämnat
skörd av normalt värde. Till dessa förluster bör även läggas den starka fördyringen
av skördearbetet samt försenat och försvårat höstbruk. Sällskapet
understryker vidare, att hela länet drabbats av skador och att det varit mycket
vanskligt att draga en klar gräns mellan områden med skador över- eller
understigande 20 procent.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
Kronobergs lön. Uppskattningen av skatteområdena har grundats på en
jämförelse mellan skörderapporterna den 15 juli och den 15 oktober samt
på uppgifter om skördens kvalitet. Skadorna har beräknats utgöra 20—40
procent av normalskörd i 49 kommuner och mer än 40 procent i 8 kommuner.
Blekinge län. Skador överstigande 20 procent av en normalskörd har uppgivits
för endast ett fåtal kommuner. Enär skörden av potatis och foderrotfrukter
ej var avslutad vid uppgifternas avlämnande, har sällskapet icke
kunnat bedöma den definitiva storleken av skadorna, men det har befarats,
att den låga slärkelsehalten i potatisen skulle ogynnsamt påverka skördevärdet.
Kristianstads län. Uppgifter om betydande skördeskador har inkommit
från de flesta kommuner. Endast i den södra delen av länet understiger de 20
procent av eu normalskörd.
Malmöhus län. Skadorna på höstsäd avser främst råg, där mycket stora
groddskador förekommit. Groddskador förekommer även på vete, ehuru i
något mindre omfattning. Havren har på många håll icke kunnat bärgas. Av
såväl havre som korn har mycket spillsäd stannat på fälten. Potatisskörden
är mycket växlande och på många håll har potatisgrödan helt fördärvats.
Upptagning och bortkörning av sockerbetor har erbjudit mycket stora svårigheter,
och skörden har på sina håll blivit mycket ringa på grund av att
fälten stått under vatten. Mycket hö har fördärvats och icke kunnat bärgas.
Av oljeväxterna har vitsenapen lämnat det sämsta utbytet.
Hallands län. Skadorna överstiger i regel 20 procent för flertalet kommuner,
och i vissa fall uppvisar hela kommuner för enstaka växtslag skador
överstigande 40 procent. I vissa kommuner har totalskador uppstått genom
översvämning och i något fall genom orkanartad storm.
Göteborgs och Bohus län. Stråsädsskörden har drabbats av ganska betydande
kvalitetsskador. Västra Sveriges lantmäns centralförening har till sällskapet
uppgivit höga vattenhalter och i fråga om vårvete betydande groddskador
inom stora delar av länet. Skador överstigande 20 procent av en normalskörd
har redovisats för ett fåtal kommuner.
Älvsborgs läns norra. Skörden inom sällskapets område betecknas som något
under medelmåttan. Brödsäden har, med enstaka undantag, till följd av
rotdödare samt strå- och axfusarioser lämnat svag avkastning. Vårsäden
har i regel blivit groddskadad under bärgningstiden. Skador överstigande
20 procent av eu normalskörd har redovisats för ett fåtal kommuner.
Älvsborgs läns södra. Kvalitetsslcadorna har för alla grödor uppskattats till
i genomsnitt 22 procent inom samtliga kommuner. Vid sidan av denna grovt
schematiska uppskattning ter sig de uppgivna kvantitetsförlusterna tämligen
obetydliga.
Skaraborgs län. Skador överstigande 20 procent redovisas för ett tjugotal
kommuner.
Örebro län. Endast ett fåtal gillesstyrelser har uppskattat skadorna till
20 procent och däröver.
Västmanlands län. I några kommuner har man underlåtit att insända
uppgifter. Detta torde bero på att man ansett skadorna vara relativt måttliga.
" Hushållningssällskapet anser det troligt, att man i de kommuner, som
rapporterat de största skördeskadorna, i någon mån överdrivit situationen.
Västcrnorrlands län. Skador överstigande 20 procent har uppgivits för
ett fyrtiotal kommuner. Därvid har hänsyn även tagits till skador genom
angrepp av bladmögel och den s. k. bollnässjukan.
Jämtlands lön. Endast tre kommuner redovisar skador överstigande 20
procent. Därutöver har emellertid ett tjugotal kommuner rapporterat mer
än 20 procent skador för del av respektive kommun, varierande mellan 5
och 90 procent av hela åkerarealen.
6
K un f/l. Ma j: Is proposition nr 57
Västerbottens län. Eu nedsättning av det skördade grovfodrets näringsvärde
bestyrkes av höanalyser, som givit 20—35 procent sämre resultat än
normalt. Kvaliteten är på en del hö så undermålig, att detta vid utfodring
kan väntas förorsaka störningar i djurens hälsotillstånd. De vid mejerierna
inom länet invägda mjölkkvantiteterna visar också redan en påtaglig nedgång,
beroende på såväl mindre individuell produktion som ökad utslagning.
Skador på mellan 20 och 40 procent har uppgivits för 12 kommuner
samt överstigande 40 procent för 15 kommuner.
Norrbottens lön. Eu detaljerad uppskattning av skadorna på stråfodret
har genomförts under den gångna sommaren, varvid som grund för utredningen
legat uppgifter lämnade från jordbrukarna och ett antal stickprovskontroller
utförda av lantbruksnämndens eller hushållningssällskapets befattningshavare.
Liknande undersökning har även utförts för potatis och
todersäd. Skador på mellan 20 och 40 procent har uppgivits för 13 socknar
och skador överstigande 40 procent för 20 socknar.
På grundval av de i hushållningssällskapens skrivelser lämnade uppgifterna
har jordbruksnämnden företagit uppskattningar av skördeskadornas
omfattning. Nämnden har därvid sökt göra en värdering av förlusten inom
de områden, för vilka uppgivits mer än tjugoprocentiga skador. Förfaringssättet
därvid samt resultatet av beräkningarna har av nämnden redovisats
på i huvudsak följande sätt.
Värderingen av förlusterna har skett enligt två skilda metoder. Till grund
för bägge beräkningarna har lagts arealfördelningen inom de olika församlingarna
enligt 1951 års jordbruksräkning och de i prisuppgörelsen för regleringsåret
1954/55 överenskomna priserna. Dessutom avses i bägge fallen
med »normal» hektar skörd — för alla grödor utom oljeväxter — medeltalet
för åren 1948, 1949 och 1950 inom olika kommuner. Som normal hektarskörd
av oljeväxter har betraktats det tal, som erhålles, om 1954 års skörd
omräknas med hjälp av 1954 års skördeomdöme till medelgod skörd (d. v. s.
till skördeomdömet 3,0). Hektarskördar för oljeväxterna åren 1948—1950
kan nämligen icke erhållas för de olika kommunerna.
Enligt den första metoden har värdet av de normala skördarna för skadeområdena
beräknats. Därefter har, med hänsyn till hushållningssällskapens
uppgifter om den relativa omfattningen av skadorna, värdet av skördeskadorna
bestämts. Med denna metod kan förlusten uppskattas till cirka
90 000 000 kronor, varav drygt 20 000 000 kronor avser skördeskador inom
de områden, där skadorna överstiger 40 procent.
Den andra metoden uppskattar den totala skörden inom skadeområdena
på grundval av de i årsväxt- och skörderapporterna den 15 oktober 1954
för varje kommun uppgivna skördarna eller skördeomdömena. Värdet av
1954 års skörd har sedan jämförts med normalskörden. Härvid torde dock
i huvudsak icke annat än en kvantitativ jämförelse erhållas, eftersom
skörderapporterna icke uttryckligen tager hänsyn till kvalitetsskador. Å
andra sidan torde denna metod ge en något säkrare uppfattning om skadornas
relativa omfattning vid jämförelser mellan länen. Den sammanlagda
förlusten utgör enligt det senare beräkningssättet cirka 50 000 000 kronor,
varav cirka 10 000 000 kronor för kommuner med minst fyrtioprocentiga
skador.
Av de olika grödorna synes potatisen mest ha drabbats av skador. Värdet
av kvantitetsminskningen för denna gröda uppgår sålunda till inemot
20 000 000 kronor, varav nära 5 000 000 kronor inom områden med minst
lyrtioprocentiga skador. Värdet av den kvantitetsmässiga nedgången till
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
Kungl. Majrts proposition nr 57
följd av skördeskadorna är därnäst störst för sockerbetor inom områdena
med mellan tjugo- och fyrtioprocentiga skador samt för korn inom områden
med fyrtioprocentiga eller större skador.
Jordbruksnämnden uttalar, att de anförda beräkningarna av skördeskadorna
naturligtvis är mycket ungefärliga, beroende dels på den osäkerhet
i skördeuppskattningarna, som man alltid får räkna med vid onormalt
skördeutfall, dels på osäkerheten i det uppgiftsmaterial, som framkommit i
skrivelserna från flera hushållningssällskap. För två län, Norrbottens och
Malmöhus län, har visst jämförelsematerial funnits tillgängligt, och detta
har fått belysa osäkerheten. Nämnden anför härom bland annat följande.
Hushållningssällskapet i Norrbottens län har vid uppskattningen av
normalskörden för fodersäd utgått från en areal, som är 10 procent högre
än den enligt 1954 års arealinventering redovisade, trots att denna även innefattar
de 15,5 procent av länets åkerareal, för vilka icke redovisats skördeskador,
som uppgått till minst 20 procent. Den av sällskapet såsom normal
uppgivna hektarskörden för fodersäd ligger vidare 17 procent över medeltalet
för åren 1948—1950. Dessa skiljaktigheter har lett till att normalskörden
av fodersäd enligt hushållningssällskapets beräkningar ligger 55
procent över nämndens beräkning av normalskörd. Den normala totala potatisskörden
enligt hushållningssällskapet överstiger av liknande skäl nämndens
beräkning med 30 procent. Beträffande sällskapets och nämndens uppskattning
av normalskörden av hö från odlad jord är däremot överensstämmelsen
relativt god.
För Malmöhus län har hushållningssällskapet successivt översänt uppgifter
från gårdar, som uppgivit skördeskador. Formulär för dessa uppgifter
har sällskapet tillställt samtliga jordbrukare i Luggude härad samt de
jordbrukare inom övriga delar av länet, som framställt särskild begäran
därom. Uppgifterna har därefter inom jordbruksnämnden sammanställts församlingsvis.
Den för varje gård uppgivna skadeprocenten — innefattande
även kvalitetsskador — och de skadade arealerna har multiplicerats, varefter
en sammanräkning av den på detta sätt framräknade »totalskadan» skett.
Denna bearbetning har givit vid handen, att skadorna utgjort en mycket
ringa del av totalskörden inom flertalet av de kommuner, som uppgivit mer
än tjugoprocentiga skador. För en del av de skadade arealerna har emellertid
icke uppgivits skadeprocent. Dessa har därför summerats för sig. Om
nämnden skulle utgå från att dessa arealer skadats helt, vilket icke är troligt,
uppgår ändock icke antalet kommuner med skördeskador, överstigande
20 procent, till mer än 13 stycken. Enligt hushållningssällskapets skrivelse
var motsvarande antal 59 stycken. Beräknas skadeheloppet för Malmöhus
län på grundval av de individuella uppgifterna från dessa 13 kommuner erhallés,
om hänsyn lages endast till arealer med uppgiven skadeprocent, en
förlust på 3 000 000 kronor. Betraktas den areal, för vilken skadeprocent ej
uppgivils, som totalskadad, ökar förlusten till 4 000 000 kronor. Dessa belopp
skall jämföras med det av nämnden på grundval av hushållningssällskapets
uppgifter beräknade skördeskadan om cirka 17 000 000 kronor. Med
hänsyn till ''att skillnaden mellan dessa båda uppskattningar är liögst väsentlig,
har det varit angeläget att söka utröna, vilken av dem som bäst överensstämmer
med de verkliga förhållandena. Den säkraste kontrollmöjlighet,
som därvidlag stått till buds, har förelegat i fråga om sockerbetsodlingen.
Eu jämförelse bar sålunda kunnat göras mellan den skada på sockerbelsskörden,
som uppgivits på formulären till hushållningssällskapet i
Malmöhus län från varje gård, och den procentuella avvikelse i 1954 års
8
Kungl. Mcij:ts proposition nr 57
skörd från normalskörd, som nämnden framräknat på grundval av uppgifter
från Svenska sockerfabriksaktiebolaget om de definitiva skördarna
för varje gård. Därvid har framkommit, att cirka 60 procent av uppgifterna
visar samma skadeprocent enligt brukaren som enligt sockerbolagets uppgifter
eller faller inom intervallen 10 procentenheter över respektive under
detta tal. Vidare har 10 procent av brukarna räknat med skördeskador, som
i jämförelse med sockerbolagets uppgifter visat sig vara klart för låga (skördeminskningen
har skattats mer än 10 procentenheter för lågt). Å andra sidan
har det visat sig, att 30 procent av brukarna antagit, att skadorna skulle bli
mer än 10 procentenheter större än vad den definitiva skörden utvisat. Av
detta framgår, alt brukarna tämligen väl förutsett skadornas omfattning.
Den relativt svaga tendens mot en försiktig bedömning, som jordbrukarnas
uppgifter utvisar, är förklarlig med hänsyn till att betkampanjen icke hade
börjat, när uppgifterna lämnades. Det må tilläggas, att skördeutsikterna i
stora delar av Skåne senare ytterligare försämrades, vilket torde ha varit
en bidragande orsak till att de på ett tidigare stadium bedömda skadorna i
vissa fall underskattats.
Den gjorda jämförelsen ger enligt jordbruksnämnden eu antydan om att
den beräkning, som grundats på de individuella uppgifterna, har en helt
annan grad av säkerhet än de uppskattningar av skadeprocenten, som utförts
kommunvis genom hushållningssällskapets försorg. Huruvida en liknande
osäkerhet förelegat i andra län vid bedömningen av skadornas omfattning
kan icke avgöras med bestämdhet. De nyss anförda uppgifterna för
Norrbottens län tyder emellertid på att så kan ha varit fallet. Under alla förhållanden
synes man enligt nämnden kunna utgå från att det förut angivna
beloppet av cirka 90 000 000 kronor överstiger skördeskadornas totala
omfattning.
Jordbruksnämnden har i sin skrivelse efter redogörelsen för de verkställda
undersökningarna av skördeskadornas omfattning upplyst, att nämnden
— sedan riksdagen bifallit propositionen 1954: 223 om utlämnande av
stödlån till jordbrukare och kungörelse angående stödlån utfärdats — den
14 december 1954 höll sammanträde med jordbrukets förhandlingsdelegation
och representanter för lantbruksstyrelsen, varvid eventuella ytterligare
åtgärder för att mildra verkningarna av skördeskadorna diskuterades. Vid
denna tidpunkt hade emellertid endast en mindre del av de väntade ansökningarna
om stödlån kommit in till lantbruksnämnderna. Det blev härigenom
enligt nämnden vid sammanträdet klarlagt, att man kunde ta slutlig
ställning till regleringen av skördeskadorna, först sedan riksdagen avslutat
sin höstsession. Man nådde vidare enighet om att ett nytt sammanträde
skulle hållas omedelbart efter det att ansökningstiden för stödlånen
gått ut, d. v. s. efter den 31 december 1954. Vid detta sammanträde skulle
såväl lånebehovet som frågan om kontanta bidrag till de av skördeskadorna
hårdast drabbade jordbrukarna tagas upp till förnyad behandling.
De nya överläggningarna ägde rum den 4 januari 1955. Härvid meddelade
chelen för lantbruksstyrelsen, att enligt från lantbruksnämnderna inkomna
uppgifter antalet före ansökningstidens utgång den 31 december 1954 ingivna
ansökningar om stödlån på grund av 1954 års skördeskador uppgick
9
Kungi. Maj.ts proposition nr 57
till närmare 13 000, innefattande begäran om lån med sammanlagt cirka
36 000 000 kronor. Såsom lån hade t. o. m. den 31 december 1954 beviljats
omkring 6 000 000 kronor. Med ledning av upplysningar från nämnderna
beräknade lantbruksstyrelsen det återstående lånebehovet till omkring
28 000 000 kronor. Därvid var emellertid att märka, att uppgifterna om lånebehovet
var ungefärliga samt att ansökningar, som inkommit efter den
31 december 1954, skulle tagas upp till prövning av lantbruksnämnderna,
om särskilda skäl därtill föranledde. Sådana ansökningar kunde väntas inkomma
i relativt stort antal, och det skulle vara önskvärt, att nämnderna
kunde vara relativt liberala vid bedömningen av huruvida de skulle upptagas
till saklig prövning. Med beaktande härav kunde enligt lantbruksstyrelsen
det totala lånebehovet uppskattas till åtminstone 35 000 000 kronor.
Då endast omkring 11 800 000 kronor står till förfogande för ifrågavarande
ändamål, erfordras alltså ett anslag av ytterligare minst 23 000 000
kronor. Med hänsyn till att beräkningen av lånebehovet alltjämt är omgiven
med rätt stora osäkerhetsmarginaler anser sig emellertid jordbruksnämnden
icke kunna uppskatta det samlade behovet av ytterligare medel
till lägre belopp än 25 000 000 kronor.
Vad härefter angår frågan om kontanta bidrag till de av skördeskadorna
hårdast drabbade jordbrukarna knyter nämnden i sin förevarande skrivelse
an till det i nämndens skrivelse den 19 oktober 1954 (prop. 1954: 223,
s. 8) gjorda påpekandet, att vissa besparingar kan påräknas på det för
innevarande regleringsår anvisade prisregleringsanslaget å 200 000 000 kronor
till följd av, bland annat, en reduktion av medelsbehovet för mjölkpristilläggen.
Nämnden har nu närmare undersökt storleken av dessa besparingar
och anför härom i huvudsak följande.
Medelsbehovet för det allmänna mjölkpristillägget upptogs i anslagsberäkningen
våren 1954 till 107 500 000 kronor för regleringsåret 1954/55.
Med hänsyn till de uppgifter om mjölkinvägningen vid mejeri, som tillkommit
därefter och som visar på en nedgång i invägningen, beräknas nu medelsåtgången
för det allmänna mjölkpristillägget komma att uppgå till
99 600 000 kronor för 1954/55. Skillnaden gentmot vårens beräkning uppgår
sålunda till 7 900 000 kronor. Vid beräkningen av besparingen på det
extra mjölkpristillägget till olika delar av norra Sverige har det ej varit
möjligt att direkt utgå från anslagsberäkningen för 1954/55, enär det i
samband med denna ej uppgjordes någon regional fördelning. I stället har
från Svenska mejeriernas riksförening erhållits uppgifter om på vad sätt
en förändring i invägningen av en procent påverkade det extra mjölkpristillägget
i olika delar av norra Sverige under regleringsåret 1953/54. I följande
tablå har sammanställts riksföreningens uppgifter samt en beräkning
över förändringen i tillägget från 1953/54 till 1954/55. Förändringen
av invägningen i olika områden 1954/55 jämfört med 1953/54 har beräknats
i samråd med riksföreningen.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 57
1 procent ändring
Beräknad förändring
Minskning av det
av invägningen
av invägningen från
extra mjölkpris-
motsvarar,
1953/54 till 1954/55,
tillägget 1953/54
kronor
procent
—1954/55,
kronor
Norrbottens län......
...... 52 250
— 20
1 045 000
Västerbottens län ....
...... 100 520
— 8
804 160
Västernorrlands län ..
...... 55 845
— 5
279 225
Jämtlands län.......
...... 45 965
— 5
229 825
Hälsingland..........
...... 22 730
— 3
68 190
Gästrikland m. m. ...
...... 6 985
0
0
Kopparbergs län.....
...... 11860
0
0
Värmlands län.......
...... 12 600
+ 1
1 12 600
Örebro län..........
...... 3 110
0
0
Älvsborgs län........
...... 2105
0
0
Summa 2 413 800
1 Ökning.
Det extra mjölkpristillägget utgjorde 31 400 000 kronor under regleringsåret
1953/54. För regleringsåret 1954/55 erhålles då (31 400 000—■
2 400 000 =) 29 000 000 kronor. I vårkalkylen 1954 upptogs det extra mjölkpristillägget
till 32 300 000 kronor. Skillnaden mellan de i våras och de nu
gjorda beräkningarna utgör således 3 300 000 kronor.
Den totala besparingen av statsmedel uppgår sålunda enligt de anförda
beräkningarna till (7 900 000 + 3 300 000 =) 11 200 000 kronor. Därest
riksdagen ger sitt bifall till att prisregleringsmedel får användas till kontanta
bidrag åt jordbrukare, som särskilt hårt drabbats av skördeskador,
synes man dock av flera skäl böra sätta bidragsbeloppet lägre än den beräknade
besparingen på anslagen. För det första är denna beräkning självfallet
tämligen osäker, eftersom man än så länge känner den faktiska mjölkinvägnmgen
vid mejerierna endast för en kortare del av det löpande regleringsåret.
För det andra bör uppmärksammas, att besparingen endast delvis
kan anses vara en följd av de inträffade skördeskador^. Fn betydelsetull
faktor, som bör beaktas i sammanhanget, är att det nu har visat sig,
att man i vårkalkylen 1954 räknade med en större mjölkinvägning vid normal
skörd än som i och för sig var berättigat. Den verkliga invägningen
regleringsåret 1953/54 blev nämligen 122 000 ton lägre än man räknade
med våren 1954. Den beräknade invägningen för 1953/54 var i hög grad
vägledande för prognosen för 1954/55. Härav följer, att en besparing av
ungefär samma storleksordning som under 1953/54 bör inträffa även under
det löpande året, helt oberoende av den minskning av anslagsbehovet, som
kan sättas i samband med skördeskadorna och därav föranledd nedgång
i mjölkproduktionen. Besparingen på anslaget till mjölkpristillägg under
1953/54 blev 3 400 000 kronor. Det må vidare framhållas, att den nu för
1954/55 beräknade invägningen ligger endast 48 000 ton lägre än den faktiska
under närmast föregående regleringsår och att det allmänna mjölkpristillägget
för denna kvantitet utgör 1 300 000 kronor. Lägges härtill det
tidigare för det extra mjölkpristillägget på motsvarande sätt beräknade
beloppet erhålles summan (1 300 000 + 2 400 000 =) 3 700 000 kronor. Enligt
nämndens uppfattning bör detta belopp kunna betraktas som ett minimum
vid en bedömning av den effekt, som skördeskadorna haft och kominer
att ha på mjölkproduktionen under regleringsåret 1954/55. Går man
i stället ut från de totalt beräknade besparingarna men gör avdrag för
»prognosfelet», erhålles summan (7 900 000 + 3 300 000 — 3 400 000 =)
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
7 800 000 kronor, -vilket belopp i detta sammanhang snarast bör betraktas
som ett maximibelopp.
Det kan tilläggas, att Iåneansökningarna i de delar av landet, där extra
mjölkpristillägg utgår, utgör omkring två tredjedelar av det totalt ansökta
beloppet. Om man utgår "från att bidrag lämnas till »norra» Sverige, som
svarar mot besparingen på det extra mjölkpristillägget, samt att bidrag
till övriga delar av landet lämnas i ungefär samma proportion till de ansökta
beloppen, som härvid blir fallet i norra Sverige, skulle det totala bi
(o
—
• 3 300 000 =) 5 000 000 kronor.
Nämnden föreslår med utgångspunkt från överväganden av nu relaterad
art, att av den besparing på mjölkpristilläggen, som kan påräknas under
löpande regleringsår, 5 000 000 kronor får användas till kontanta bidrag åt
jordbrukare, som är i trängande behov av ekonomiskt stöd till följd av att
de drabbats av skördeskador utav katastrofal natur. Detta förslag kan sägas
innebära, att staten till förmån för dessa jordbrukare avstår från den »anslagsvinst»,
som i annat fall skulle uppkomma för staten på grund av årets
skördeskador.
Jordbruksnämnden upplyser, alt jordbrukets förhandlingsdelegation vid
sammanträdet den 4 januari 1955 godtog nämndens förslag angående bidragsbeloppets
storlek. I fråga om formerna för utbetalning av bidraget var
däremot meningarna delade. De under överläggningarna framförda synpunkterna
samt jordbruksnämndens egen uppfattning har nämnden sammanfattat
på följande sätt.
Under det att flertalet av ledamöterna i förhandlingsdelegationen i likhet
med jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen förordade ett system med
behovsprövning, vilket skulle göra det möjligt att bringa de jordbrukare
effektiv hjälp, som har det största behovet därav, ville representanterna för
de nordligare länen hellre se ett eller annat system förverkligat, som förutsatte
utbetalande av generella bidrag. För Norrbottens och Västerbottens
del föreslogs, att bidragen skulle utgå i proportion till mjölkinvägningen.
Enligt nämndens uppfattning talar starka skäl emot att bidrag lämnas till
samtliga mejerileverantörer, oavsett om de drabbats av skördeskador eller
ej. I det stora antal fall, där skördeskador inträffat, skulle vidare bidragen
utgå utan att någon som helst hänsyn skulle tagas till jordbrukets ekonomiska
bärkraft. Nämnden anför som exempel, att ett stort antal mejerileverantörer
med goda sltogsinkomster eller i övrigt god ekonomisk ställning
enligt detta system skulle komma i åtnjutande av bidrag, medan ett icke
föraktligt antal icke-mejerilcverantörer utan skogsinkomster eller med i övrigt
svag ekonomisk ställning skulle utestängas från möjligheten att erhålla
bidrag. Redan eu dylik bristfällighet i bidragssystemet är enligt nämndens
mening ett tillräckligt skäl för att det icke bör genomföras. Härtill kommer,
att generella bidrag till mejerileverantörerna skulle medföra, att de belopp,
som kan komma i fråga för varje enskild leverantör, blir obetydliga jämfört
med de faktiska förluster, som hårt träffat jordbrukarna inom de svårast
skadade områdena. Därest det av nämnden föreslagna totala bidragsbeloppet
godlages, får man räkna med alt ett generellt bidrag till Norrbottens
län kommer alt uppgå till endast cirka 150 kronor och i Västerbottens
län till cirka 100 kronor per brukningsdel. Härvid har ändock förutsatts,
att de båda norrlandslänen skulle särbehandlas i fråga om sättet för utbetalande
av bidragen, något som nämnden icke anser bör komma i fråga.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
Därest behovsprövning slopas även i övriga delar av landet och de kontanta
bidragen i stället över lag bindes vid mjölkinvägningen, skulle det genomsnittliga
bidraget per brukningsdel i riket komma att uppgå till endast 20
kronor. Nämnden framhåller slutligen, att ett system med generella bidrag
strider mot de principer för prissättningen, som bör gälla under ett år, då
4-procentregeln icke har aktualitet. Om ett system innefattande behovsprövning
avvisas till förmån för ett system med generella bidrag, torde böra
ifrågasättas, huruvida icke det totala bidragsbeloppet bör avräknas, när förhandlingar
i sinom tid upptages angående den kompensation, som jordbruket
kan göra anspråk på i den mån kostnadsstegringar inträffar.
Nämnden föreslår därefter, att de kontanta bidragens fördelning skall genomföras
i två etapper. I den första företages centralt en fördelning av totalbeloppet
på lantbruksnämnderna av lantbruksstyrelsen i samråd med representanter
för jordbruksnämnden, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk. Den slutliga fördelningen sker därefter lokalt
genom lantbruksnämndernas försorg, vilka därvid lämpligen bör ha kontakt
med representanter för jordbrukets organisationer.
Bidragen bör vidare enligt jordbruksnämnden ges den formen, att stödlånen,
efter särskild ansökning och prövning, helt eller delvis avskrives.
Möjligheten bör emellertid hållas öppen att pröva ansökningar om bidrag,
även från jordbrukare, som icke ansökt om stödlån. Avskrivningen av stödlånen
kan lämpligen företagas på den eller de första amorteringar av lånen,
som ursprungligen avsetts skola komma till stånd.
Med en till jordbruksdepartementet den 21 januari 1955 inkommen skrivelse
har Norrbottens läns hushållningssällskap för kännedom överlämnat
dels en av länsveterinären Nils Enequist verkställd undersökning om inverkan
av det skördeskadade fodret på kreaturens hälsotillstånd i Norrbottens
län, dels ock inom sällskapet gjorda sammanställningar av utvecklingen
utav mjölkinvägningen vid mejeri, slakten och foderinköpen under hösten
1954 jämfört med motsvarande tid år 1953.
Av Enequists undersökning framgår, bland annat, att en stor del av korna
i Norrbottens län för att skydda sig mot bristtillstånd minskat sin mjölkproduktion.
Vissa kor har dock så stora mjölkanlag, att de i samband med
kalvning in. m. har haft svårt att minska produktionen, varför de råkat ut
för bristtillstånd. Härutöver har förekommit mögelförgiftningar och andra
foderskador. Bristerna i foderstaterna har hos korna visat sig antingen i
form av akuta sjukdomar, såsom pareser, kramper in. in., eller i form av
allmän svaghet, mag- och tarmrubbningar samt sterilitet. Vanligast synes
därvid pareserna ha varit. Dessa anses i normala fall vara relativt lätta att
bota, men sjukdomen har i Norrbottens län under hösten 1954 uppträtt atypiskt
med diarré, kramp och hjärtsvaghet, och dödsprocenten i densamma
har varit stor (omkring 10 procent). I fråga om svinen nämnes, att ett antal
tall av toxisk leverdystrofi uppträtt i Piteå veterinärdistrikt i samband med
utfodring med malet hö. Beträffande hästarna anför Enequist, att bristtillstånden
ännu ej manifesterat sig i sjukdomstillstånd sannolikt beroende på
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
att hästarna i allmänhet ännu ej satts i timmerarbete. Där så skett, har
emellertid den svaga utfodringen i kombination med hårt arbete haft till
följd ett kraftigt uppblossande av den smittsamma blodbristen.
Med hänsyn till fodrets dåliga kvalitet finner Enequist, att djuren hittills
klarat sig rätt bra, även om avkastningen blivit liten. Vidare konstateras, att
sjukdomstillstånden ej varit så påtagliga i de delar av länet, där relativt
stora mängder tillskottsfoder kunnat inköpas. Vad gäller framtiden måste
man emellertid räkna med en försämring av djurens kondition och av höets
vitaminhalt. Med hänsyn härtill finner Enequist det nödvändigt att till överkomliga
priser anskaffa mera foder av god kvalitet, såsom prima hö, melass,
hetfor, vetekli samt mineral- och vitaminfoder, om kreatursstammen i Norrbottens
län utan alltför stor avgång skall kunna bibehållas fram till sommarbetet
1955.
Av de utav hushållningssällskapet gjorda sammanställningarna framgår
bland annat, att mjölkinvägningen inom Norrbottens läns producentförenings
område under tiden augusti—december 1954 varit i genomsnitt 23,3
procent lägre än under samma tid år 1953. I kommentaren till sammanställningarna
uttalas, att den låga invägningen kan väntas bestå ej blott under
återstående del av vintern utan även under den kommande sommaren till
följd av en betydande utslagning. Beträffande storboskap har nämligen
slakten under tiden augusti—december 1954 enligt uppgifter från Norrbottens
slakteriförening varit nära 9 procent större än ett år tidigare. Foderinköpen
slutligen har under hösten 1954 ökat högst väsentligt. Enligt uppgilter
från Norrbottens lantmannaförbund uppgår ökningen för hö respektive
fodersäd och mineralfoder till 16 respektive 25—30 procent, för oljekraftfoder
till 55 procent och för betfor till 73 procent. I fråga om melass har
försäljningen hösten 1954 varit mer än fyra gånger så stor som hösten 1953.
I detta sammanhang torde även få anmälas, att lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 8 januari 1955 hemställt om ett särskilt statsbidrag å 8 500 kronor
till Norrbottens läns hushållningssällskap till täckande av de extra kostnader,
som sällskapet fått vidkännas i samband med inventeringen av 1954
års skördeskador i Norrbottens län. Till stöd för sin framställning anför
styrelsen i huvudsak följande.
Hushållningssällskapen i vissa län, där skörden under vegetationsperioden
förlidet år på grund av synnerligen ogynnsamma väderleksförhållanden
skadats i mera väsentlig utsträckning, har under hösten 1954 låtit utföra eu
inventering av skördeskadornas omfattning inom respektive verksamhetsområden.
Ifrågavarande hushållningssällskap har, enligt vad lantbruksstyrelsen
under hand inhämtat, i allmänhet kunnat ordna denna inventering
på sådant sätt, att kostnaderna icke blivit alltför betungande för sällskapen.
I Norrland drabbades emellertid bland annat Norrbottens län särskilt svårt
av skadegörelsen. För att klargöra skadornas omfattning igångsatte hushållningssällskapet
en omfattande inventering, vilken medförde avsevärda kostnader.
Sålunda har eif stort antal av sällskapets tjänstemän under längre
eller kortare tid fått helt ägna sig åt denna uppgift. Härigenom har sällskapet
åsamkats extra resekostnader till ett belopp av 6 065 kronor. Härtill
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
kommer kostnader, som sällskapet fått vidkännas för annonsering, blanketttryck,
telefon och extra personal in. m. till ett sammanlagt belopp av 2 435
kronor. Sällskapets sammanlagda extra kostnader i samband med inventeringen
uppgår sålunda till ett belopp av 8 500 kronor. Detta belopp är av
sådan storleksordning, att det med hänsyn till sällskapets redan förut hårt
ansträngda omkostnadsanslag måste inverka menligt på verksamheten i övrigt.
Inventeringen har enligt styrelsens mening varit av ett betydande värde,
då det gällt att klarlägga omfattningen i stort av skadorna, och synes likaså
bli till god hjälp vid fördelningen av de låne- och bidragsmedel, som ställts
eller kan komma att ställas till förfogande av statsmedel. Såväl med hänsyn
härtill som til! att sällskapets ekonomi är hårt ansträngd, finner styrelsen
det skäligt, att sällskapet erhåller täckning av statsmedel för de kostnader,
som sällskapet fått vidkännas i samband med inventeringen. Därest den
framställning om anvisande av ett belopp å 5 000 000 kronor till utbetalande
av bidrag för skördeskador, som statens jordbruksnämnd gjort, vinner bifall,
synes ersättningen till hushållningssällskapet enligt styrelsens mening
lämpligen kunna utgå ur dessa medel.
Över jordbruksnämndens framställning har statskontoret och riksräkenskapsverket
avgivit utlåtanden den 12 respektive den 15 januari 1955.
Statskontoret förklarar sig icke ha funnit anledning till erinran mot jordbruksnämndens
framställning i vad den avser utlämnande av stödlån och
medelsanvisning därtill. Därest statsbidrag anses böra utgå, synes sådana
enligt statskontoret endast böra utlämnas efter behovsprövning, lämpligen
— såsom jordbruksnämnden förordat— i den formen, att viss del av utlämnat
stödlån avskrives. Avskrivning bör därvid verkställas först sedan låntagaren
under viss tid fullgjort amorteringar och övriga lånevillkor utan
anmärkning. Låntagaren bör då kunna befrias från den eller de sista amorteringarna.
Bidrag bör enligt statskontorets mening ej ifrågakomma i fall,
då lån icke begärts. Statskontoret förutsätter, att det belopp, som kan komma
att utgå i statsbidrag, skall avräknas, när de av jordbruksnämnden omnämnda
förhandlingarna i sinom tid upptages angående den kompensation,
som jordbruket kan göra anspråk på, i den mån kostnadsstegringar
inträffar. Om sådan avräkning icke göres, bör enligt statskontorets mening
bidragskostnaderna redovisas under särskilt anslag.
Riksräkenskapsverket finner det icke blott lämpligt utan även önskvärt,
att de av jordbruksnämnden föreslagna bidragen för jordbrukare, som erhållit
stödlån, lämnas i den formen, att stödlånen helt eller delvis avskrives.
Riksräkenskapsverket, som förutsätter, att de av jordbruksnämnden begärda
ytterligare medlen till stödlån får anvisas på tilläggsstat till riksstaten för
löpande budgetår, anser det, med hänsyn till de genom gällande budgetordning
fastställda formerna för redovisningen av ianspråktagna medel för avskrivning
av gjorda investeringar, nödvändigt att samtidigt å tilläggsstat
under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar uppföres ett
anslag, från vilket medel till täckning av angivna avskrivningar av stödlånen
kan anvisas att utgå. Det föreligger emellertid intet hinder för att sistnämnda
anslag uppföres med ett formellt belopp av 100 kronor och att sedan till
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 57
anslaget av den vid innevarande budgetårs ingång förefintliga reservationen
å anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område överföres ett
mot behovet av avskrivningsmedel svarande belopp.
Rätteligen borde enligt riksräkenskapsverket av budgettekniska skäl också
uppföras ett särskilt anslag under nionde huvudtiteln för bidrag till sådana
jordbrukare, som ej erhåller stödlån. Enär dessa bidrag sammanlagt torde
komma att uppgå till ett jämförelsevis ringa belopp, vill riksräkenskapsverket
icke motsätta sig, att bidragen anvisas att utgå från prisregleringsanslaget,
även om regleringen av utbetalningarna skulle förenklas genom anvisning
av ett särskilt anslag, som kunde ställas till lantbruksstyrelsens förfogande.
Över lantbruksstyrelsens framställning om bidrag till Norrbottens läns
hushållningssällskap för kostnader i samband med inventeringen av skördeskadorna
år 1954 har statskontoret avgivit utlåtande den 12 januari 1955.
Statskontoret förklarar sig därvid med hänsyn till föreliggande omständigheter
ej vilja motsätta sig bifall till styrelsens hemställan.
Departementschefen
Frågan om statligt stöd åt de jordbrukare, som år 1954 lidit skördeskador
på grund av ogynnsam väderlek, underställdes genom propositionen
1954: 223 riksdagens prövning. Enligt riksdagens beslut, som i huvudsak
innebar bifall till propositionen, kan sådana jordbrukare under vissa förutsättningar
erhålla stödlån av statsmedel. Låneverksamheten skall enligt
beslutet finansieras dels genom anlitande av odisponerade medel — omkring
6 800 000 kronor — av de investeringsanslag, som riksdagen tidigare
anvisat till stödlån i anledning av skördeskador under åren 1950—1952,
dels genom ett av 1954 års riksdag till Stödlån till jordbrukare anvisat investeringsanslag
å 5 000 000 kronor. Med hänsyn till svårigheten att med tillförlitlighet
beräkna medelsbehovet har förutsatts, att ytterligare medel framdeles
kan komma att erfordras.
Enligt vad jordbruksnämnden upplyst i sin skrivelse den 4 januari 1955
representerar de före ansökningstidens utgång den 31 december 19o4 ingivna
låneansökningar, som redan bifallits eller preliminärt ansetts kunna
bifallas, ett sammanlagt belopp av omkring 34 000 000 kronor. Såsom nämnden
anfört, erfordras emellertid härutöver vissa medel för låneansökningar,
som ingivits därefter men likväl bör upptagas till prövning. På grund härav
och med hänsyn till att beräkningen av lånebehovet alltjämt är ganska osäker,
tillstyrker jag jordbruksnämndens förslag, att för utlämnande av stödlån
skall ytterligare anvisas ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor.
Anslaget torde böra uppföras å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1954/55 under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, samt benämnas
Stödlån till jordbrukare.
Vid anmälan av propositionen 1954:223 framhöll jag, bland annat, att
förslaget om stödlån då framlades i syfte alt skapa möjlighet för snar hjälp
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
till de jordbrukare, som var i trängande behov därav. Jag förklarade mig
emellertid ha för avsikt att — sedan jordbruksnämnden avslutat en närmare
undersökning av skördeskadornas art och omfattning — på nytt taga
upp frågan om bistånd åt de av skördeskadorna drabbade och därvid överväga,
om och i vilken mån ytterligare hjälpåtgärder, däribland eventuellt
i form av behovsprövade bidrag utan återbetalningsskyldighet, kunde belinnas
påkallade. Riksdagen hade icke något att invända mot nämnda uttalanden
och erinrade därjämte om att jordbruksnämnden som en tänkbar
utväg att bestrida kostnaderna för eventuella bidrag angivit de besparingar,
som under innevarande budgetår till följd av minskade mjölkleveranser
kommer att uppstå å den del av reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område, som avsetts för mjölkpristillägg.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har jordbruksnämnden
nu slutfört sin utredning angående skadorna på 1954 års skörd samt
underställt ärendet Kungl. Maj :ts prövning. Utredningen ger vid handen,
att skadorna geografiskt kan lokaliseras till i huvudsak två områden, ett
i norra Norrland och ett i södra Götaland. Därjämte har emellertid delar av
Jönköpings och Älvsborgs län drabbats av svårare skador. Inom övriga delar
av landet har skörden i allmänhet skadats endast i enstaka kommuner.
I de av de ogynnsamma väderleksförhållandena drabbade områdena har
skadorna i icke obetydlig utsträckning varit av mycket allvarlig karaktär
och orsakat de enskilda jordbrukarna betydande avbräck. Genom att jordbrukarna
beretts möjlighet till lån, har verkningarna av skördeskadorna i
viss mån mildrats. Emellertid förhåller det sig utan tvekan så, att den ekonomiska
ställningen för åtskilliga av de jordbrukare, som särskilt hårt drabbats
av skadorna, försämrats i sådan utsträckning, att det icke är tillräckligt
med lånemöjligheterna. Enligt min mening är det därför nödvändigt att för
dylika tall bereda tillfälle till ytterligare hjälp.
Enligt jordbruksnämndens förslag bör det ytterligare stödet ges i form av
efter särskild ansökning behovsprövade bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Det totala beloppet för dylika bidrag har av nämnden föreslagits till
5 000 000 kronor och avses skola bestridas av medel, som beräknas komma
att sparas på ur prisregleringsanslaget utgående statliga mjölkpristillägg
till iölJd av de i samband med skördeskadorna minskade mjölkleveranserna
till mejeri. Av vad i ärendet förekommit framgår, att det vid överläggningarna
i frågan mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation rått
enighet om att bidragen bör bestridas av denna besparing och att det totala
bidragsbeloppet bör utgöra 5 000 000 kronor. I fråga om fördelningen av bidragen
har meningarna däremot varit delade. Sålunda har vissa av ledamöterna
i förhandlingsdelegationen förordat, att generella bidrag skall utgå.
Flertalet ledamöter liksom även lantbruksstyrelsen har däremot biträtt nämndens
förslag.
För min del vill jag biträda förslaget, att den ytterligare hjälpen skall
lämnas i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Beträffande fördelningen av bidragen vill jag understryka, att syftet med
Kungl. Maj.ts proposition nr 57
17
dessa uppenbarligen bör vara att bringa hjälp åt sådana av skördeskador
drabbade jordbrukare, som är i störst behov därav och beträffande vilka
man kan räkna med att bidragen verkligen kommer till nytta. Med hänsyn
till att endast begränsade medel kan stå till förfogande för ändamålet torde
redan ur denna synpunkt ett system med generellt utgående bidrag vara
olämpligt. Jag ansluter mig därför till jordbruksnämndens förslag, att bidrag
skall utgå efter behovsprövning. Det synes mig därvid angeläget, att bidragen
ej beviljas efter några alltför schematiska regler utan — med nödig hänsyn
tagen till det disponibla totalbeloppet — så långt möjligt awäges efter
det föreliggande hjälpbehovet, i den mån detta uppkommit genom skördeskadan.
Jordbruksnämndens förslag innebär som nämnt, att ett belopp av 5 000 000
kronor skall ställas till förfogande för bidragsgivningen. Av utredningen i
ärendet framgår emellertid, att de ogynnsamma väderleksförhållandena skapat
ett speciellt problem för jordbrukarna i övre Norrland. Där har nämligen
den ovanligt rikliga nederbörden i juli och augusti 1954 medfört en mycket
bekymmersam fodermedelssituation. Sålunda har hushållningssällskapet i
Norrbottens län beräknat, att länets jordbrukare, efter en minskning av sina
kreatursbesättningar med i genomsnitt 12 procent, under vinterhalvåret
1954—1955 måste inköpa icke mindre än omkring 22 000 ton hö, 4 800 ton
melass och 7 150 ton betfor utöver normala inköp av äggviterikt koncentrerat
foder och mineralfoder. Den av länsveterinären i Norrbottens län verkställda
undersökningen visar vidare, att allvarliga bristtillstånd hos husdjuren
uppkommit bland annat till följd av skördens dåliga kvalitet. Enär situationen
i detta hänseende kan väntas bli förvärrad under vinterns lopp, är det
enligt länsveterinären nödvändigt att anskaffa foder av god kvalitet till överkomlig
kostnad. Detta speciella problem för jordbrukarna i övre Norrland
påkallar enligt min mening särskilt beaktande.
På grund av nyssberörda förhållande föreslår jag, att den av jordbruksnämnden
förordade medelsanvisningen ökas till 6 000 000 kronor alt utlämnas
på de av nämnden föreslagna villkoren. Av detta belopp bör 1 000 000
kronor 1''å användas för att förstärka bidragsgivningen till jordbrukarna i
övre Norrland utöver vad jordbruksnämnden avsett med sitt förslag. Med
hänsyn till skadornas omfattning och karaktär torde största delen av sistnämnda
belopp böra utgå till jordbrukare i Norrbottens län.
Av de anvisade medlen bör såsom jordbruksnämnden föreslagit 5 000 000
kronor centralt fördelas på lantbruksnämnderna av kmtbruksstyrelsen i
samråd med representanter för jordbruksnämnden, Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk. Återstoden — 1 000 000 kronor
- - torde i enahanda ordning böra fördelas på lantbruksnämnderna i
övre Norrland. Ehuru denna särskilda medelsanvisning närmast är föranledd
av den uppkomna fodermedelssituationen, bör enligt min mening några
speciella villkor icke uppställas för bidragens användning. Den slutliga
fördelningen av de till förfogande ställda medlen bör i enlighet med jordbruksnämndens
förslag äga rum genom lantbruksnämndernas försorg. Där
2
Uiliuwj till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. .Yr 57
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 57
vid bör vederbörande lantbruksnämnd samråda med representanter för hushållningssällskapet
och jordbrukets organisationer.
Beträffande utformningen av bidragsgivningen kan jag i stort sett biträda
vad jordbruksnämnden därvidlag föreslagit. Bidragen synes sålunda i första
hand böra lämnas i form av avskrivning av en eller flera amorteringar å
stödlån, som beviljats på grund av skördeskada under år 1954. Enligt min
mening torde det emellertid böra avgöras från fall till fall vilken eller vilka
amorteringar som därvid skall komma i fråga. Med hänsyn till de skiftande
situationer, som kan föreligga, vill jag därjämte föreslå, att möjlighet skall
linnas att utgiva kontant bidrag. Särskilt i övre Norrland, där på grund av
den särskilda medelsanvisningen av 1 000 000 kronor bidragsmöjligheterna
blir något större än i landet i övrigt, torde behov därav föreligga. Såsom
nämnden föreslagit bör även jordbrukare, som icke ansökt om stödlån, kunna
komma i åtnjutande av bidrag. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen att meddela
närmare föreskrifter i ämnet.
Lantbruksstyrelsens framställning om ett särskilt statsbidrag å 8 500 kronor
till täckande av Norrbottens läns hushållningssällskaps särskilda kostnader
i samband med inventeringen av 1954 års skördeskador finner jag mig
böra biträda. Därest riksdagen bifaller förslaget om utlämnande av bidrag
i anledning av dylika skördeskador, torde sålunda av det härför anvisade beloppet
8 500 kronor få disponeras till ersättning till Norrbottens läns hushållningssällskap.
Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit beträffande bidrag till av
1954 års skördeskador hårt drabbade jordbrukare torde av tillgängliga medel
under reservationsanslaget för innevarande budgetår till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område få disponeras högst 6 000 000 kronor för ändamålet.
I den mån bidragen lämnas i form av avskrivning å stödlån, som
beviljats i anledning av nämnda skördeskador, bör medel till täckning av
dessa avskrivningar beredas från ett å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1954/55 under huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar
uppfört anslag. Såsom riksräkenskapsverket anfört, torde ifrågavarande anslag
endast behöva upptagas med ett formellt belopp, och medelsbehovet tillgodoses
genom överförande av ett mot avskrivningarna svarande belopp från
reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Chefen
för finansdepartementet kommer senare under riksdagens lopp att göra
hemställan härom i samband med anmälan av proposition angående ytterligare
anslagsäskanden å tilläggsstat II. Sådana bidrag, som lämnas kontant,
torde få anvisas att utgå från prisregleringsanslaget.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
1) att till Stödlän till jordbrukare å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1954/55 under kapitalbudgeten, fonden
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 57
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000
kronor; samt
2) att medgiva, att bidrag med anledning av 1954 års skördeskador
må med anlitande av tillgängliga medel under
reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område utlämnas till ett belopp av högst 6 000 000 kronor,
i enlighet med de grunder, som förordats i det föregående.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ulla B. Silén
660109. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- JoU 1955:36 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utlämnande av stödlån till jordbrukare m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
- Rskr. 1955:118 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- JoU 1955:6 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten