Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 194b (nr 461)

15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:10, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 194b (nr 461)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1956

1

Nr 10

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 194b

(nr 461); given Stockholms slott den 16 december 1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen

den 30 juni 1944 (nr 461).

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens innehåll

Hembiträdeslagen föreslås skola i sin nuvarande lydelse erhålla förlängd

giltighet till och med den 31 oktober 1959.

Bihang till riksdagens protokoll 1956

1 sand. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1956

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461).

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 19441, vilken enligt

lag den 10 april 1953 (nr 151) gäller till och med den 31 oktober 1956,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1959.

1 Senaste lydelse av 10

se SFS 1947:264, av 15 och 16 §§ se SFS 1953:151.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1956

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å

Stockholms slott den 4 november 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om fortsatt hembiträdeslag

stiftning samt anför.

Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) gällde ursprungligen för en

tid av tre år. Sedermera har lagens giltighetstid förlängts vid tre tillfällen,

varje gång för tre år. Den sista förlängningen skedde genom lag den 10 april

1953 (nr 151), varigenom hembiträdeslagens giltighetstid utsträcktes t. o. m.

den 31 oktober 1956. Statsmakterna måste alltså före sistnämnda tidpunkt

taga ställning till frågan om fortsatt lagstiftning på detta område. Jag anhåller

att få upptaga denna fråga till behandling.

Hembiträdeslagens huvudsakliga innehåll

Hembiträdeslagen äger tillämpning å avtal, varigenom arbetstagare åtager

sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll (1 §

1 st.). Från lagens tillämpningsområde undantages dock dels avtal, som

ingås för viss sammanhängande tid understigande en månad, dels avtal, som

avser mindre antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som icke innefattar

heltidssysselsättning (1 § 2 st.). Vidare avser lagen ej arbete, som utföres av

medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna eller därmed

jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt, eller av hushållerska

eller annan, som självständigt sköter hemmet i husmoders ställe

(2 §).

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de

anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen

ger i stället föreskrifter angående den minsta fritid, som ett hembiträde skall

äga åtnjuta. Härom stadgas, att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast

kl. 19 utom för hembiträde, som uteslutande har till uppgift att sköta barn

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1956

(9 §), ävensom att hembiträde skall äga åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning, nämligen dels varannan söndag eller annan allmän helgdag av

kyrklig karaktär, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14 och dels

den 1 maj efter kl. 13 (10 §).

Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande karaktär, kompletteras

av föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa sjukdomsfall

har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid. I övriga

fall förutsätter övertidsarbete att överenskommelse därom träffats mellan

parterna. Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde under

18 år ej får användas till övertidsarbete mer än sju timmar i veckan (18 §).

För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgörelse, som skall

utgå kontant eller — om övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller

är föranlett av sjukdomsfall — i form av ledighet å ordinarie arbetstid. I

samtliga de fall, där gottgörelsen enligt lagen skall utgå kontant, kan den

dock efter överenskommelse mellan parterna utbytas mot ledighet (13 §

1 st.). Lagen saknar bestämmelser om storleken av den kontanta övertidsersättningen.

Däremot föreskrives, att ledighet såsom gottgörelse för övertidsarbete

skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till övertidsarbetets

art. Ledigheten får ej förläggas till tid före kl. 9 och ej heller

utgå under kortare tid än två timmar åt gången (13 § 2 st.). Avtal, varigenom

hembiträde helt eller delvis undandragits lagstadgad förmån för

övertidsarbete, är utan verkan (13 § 3 st.).

I lagen regleras även vissa andra frågor än de hittills berörda, såsom angående

avtalets ingående och upphörande, anställnings- och uppsägningstid,

hembiträdes rätt till bostad och vård vid sjukdom, lönens utbetalande, betyg

samt skadeståndsskyldighet.

I fråga om anställningsavtalets upphörande gäller som huvudregel, att

avtal, som är ingånget på bestämd tid, skall upphöra, då den överenskomna

tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra 14 dagar efter uppsägning

från någondera sidan (5 §). Om hembiträdet i väsentlig mån åsidosätter

sina skyldigheter mot arbetsgivaren eller befinnes lida av tuberkulos

i sjnittsamt skede eller av könssjukdom i sådant skede, äger arbetsgivaren

uppsäga avtalet till omedelbart upphörande (15 §). Likaså har hembiträdet

rätt att under vissa förutsättningar uppsäga avtalet med omedelbar verkan,

bl. a. för fall att arbetsgivaren ej utbetalar lönen i vederbörlig ordning eller

om arbetsgivaren eller någon, som bor inom dennes bostad, lider av sjukdom

som nyss nämnts (16 §).

Därest hembiträde, som åtnjuter kost och bostad hos arbetsgivaren, på

grund av sjukdom ej kan utföra sina sysslor, äger hembiträdet att, så länge

avtalet består, av arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte personlig tillsyn,

såvida ej behov av sjukhusvård föreligger och hembiträdet på grund

härav intagits å sjukhus. Har arbetsgivaren härutöver bestritt kostnad för

sjukvård åt hembiträdet, äger han söka kostnaden åter av henne (7 §).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1956

Arbetsgivare eller hembiträde, som åsidosätter sina förpliktelser enligt

avtalet eller lagen, är skyldig att ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande

om och i vad mån skada uppstått, skall hänsyn tagas även till omständigheter

av annan än rent ekonomisk betydelse. Under vissa förhållanden

kan skadeståndet nedsättas; fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet

kan också äga rum (19 §).

I lagen saknas bestämmelser om tillsyn å lagens efterlevnad.

Tidigare överväganden

Vid de tidigare tillfällen, då spörsmålet om hembiträdeslagstiftning diskuterats,

har framkommit olika uppfattningar om hur en lagstiftning av detta

slag lämpligen bör vara konstruerad. Frågan har särskilt gällt huruvida

lagen bör ha karaktär av fritidslag eller av verklig arbetstidslag.

Redan vid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ.

På sätt närmare framgår av propositionen nr 217 till 1944 års riksdag och

andra lagutskottets i anledning av propositionen avgivna utlåtande nr 50

stod valet då mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd och att i

lagen angiva den minimifritid som ett hembiträde alltid skall äga åtnjuta.

I förra hänseendet diskuterades två olika sätt för arbetstidens bestämmande:

antingen en arbetstid av 8 timmar om dagen eller en till 192 timmar maximerad

arbetstid under en period av fyra veckor. I båda fallen förutsattes

att i arbetstiden ej skulle inräknas måltids- och andra raster samt ej heller

tid, som hänförde sig till arbete som hembiträdet utförde för egen räkning.

Man stannade för att ge hembiträdeslagen karaktär av fritidslag.

Innan frågan om förlängning av hembiträdeslagens giltighetstid behandlades

vid 1947 års riksdag verkställde statens arbetsmarknadskommission

utredning i ärendet. Kommissionen förordade härvid, att hembiträdeslagen

skulle utformas såsom en arbetstidslag, och föreslog, att den genomsnittliga

arbetstiden för dag skulle sättas till 8 timmar med rätt för arbetsgivaren att

fördela arbetstiden på en tidrymd av fyra kalenderveckor, under vilka arbetstiden

alltså ej finge uppgå till längre tid än 192 timmar. Arbetstiden skulle

ej något dygn få överstiga 11 timmar, och arbetstagaren skulle alltjämt

åtnjuta vissa fridagar. Raster, måltider och arbete, som hembiträdet utförde

för egen räkning, ansågs ej böra inräknas i arbetstiden.

I propositionen nr 206 till 1947 års riksdag fann emellertid föredragande

statsrådet, att en revidering av lagen i den av arbetsmarknadskommissionen

föreslagna riktningen icke borde komma till stånd och uttalade därvid bl. a.,

att det vore synnerligen tveksamt om, med hänsyn till läget på arbetsmarknaden,

en förbättrad arbetslagstiftning för hembiträdeskåren kunde tänkas

ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av arbetskraft till yrket. En

nettoarbetstidsreglering skulle vara svår att praktiskt tillämpa på grund av

att i det husliga arbetet raster, pauser och måltidsuppehåll vore så inrörda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1956

med den effektiva arbetstiden att det förelåge betydande svårigheter att avgöra

dessas längd med därav följande risk för uppkomsten av irriterande

meningsskiljaktigheter. För familjer med barn, där båda föräldrarna hade

arbete utom hemmet, måste enligt föredragandens mening den ifrågasatta

regleringen ofta medföra stora besvärligheter med att sörja för barnens vård.

Vidare erinrades om att en bestämmelse om 8 timmars arbetstid skulle göra

ett regelbundet uttagande av övertid nödvändigt i många fall och således

medföra ekonomisk belastning för en mängd familjer, eftersom gottgörelse

för övertid i första hand skulle utgå i kontant form.

I enlighet härmed förordades i propositionen nr 206 att hembiträdeslagen

skulle bibehållas vid sin karaktär av fritidslag; i övrigt föreslogs ej annan

ändring i lagens regler än att hembiträdes rätt att åtnjuta fridag å söndag

utsträcktes till varannan söndag mot tidigare var tredje söndag eller efter

kl. 13 varannan sådan dag.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 38, att riksdagen måtte

bifalla propositionen men i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl.

Maj :t efter ytterligare utredning ville överväga möjligheterna att komplettera

hembiträdeslagen med bestämmelser om arbetstid. Utskottets utlåtande

godkändes av riksdagen (skrivelse nr 314).

När sedan frågan om hembiträdeslagens fortsatta giltighet ånyo blev aktuell,

uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen att utreda då vunna

erfarenheter av lagen och att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag i

fråga om förlängning av lagens giltighetstid och ändringar i lagen, som föranleddes

av utredningen. Arbetsmarknadsstyrelsens utredning resulterade

i ett förslag att lagen skulle i oförändrat skick förlängas för en tid av två år.

Såsom sin principiella uppfattning uttalade emellertid arbetsmarknadsstyrelsen

att hembiträdena, i likhet med de flesta övriga anställda, borde få en

i lag reglerad arbetstid. Anledningen till att styrelsen likväl förordade fortsatt

giltighet av den såsom fritidslag utformade hembiträdeslagen var främst

det nya läge, som enligt styrelsens mening uppstått genom den form av hembiträdeslagstiftning,

som man i Norge och Finland ansett sig böra välja när

hembiträdenas anställningsvillkor reglerades i lag. Enligt en i ämnet utfärdad

norsk lag hade regleringen skett så, att hembiträdes ordinarie arbetstid,

vari inräknades måltidsraster, ej fick överstiga 10 timmar om dagen och

skulle förläggas mellan kl. 7 och 19.30. Därutöver hade föreskrivits att hembiträde

skulle ha vissa fridagar. Även jämlikt den finska hembiträdeslagen

var den ordinarie arbetstiden maximerad till 10 timmar om dagen, måltidsraster

däri inräknade. Arbetstidens förläggning var emellertid något annorlunda

enligt den finska lagen i det att enligt denna arbetstiden fick börja

tidigast kl. 6 och sluta senast kl. 19 med möjlighet för landsbygdens del att

under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till kl. 20. Också enligt den

finska lagen var hembiträdena tillförsäkrade vissa fridagar, varjämte gällde

att arbetsgivaren skulle föra arbetsbok över arbetstid och fritid m. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1956

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening innebar det norska och det därmed

nära besläktade finska systemet ett nytt alternativ till frågans lösning

utöver dem som tidigare diskuterats i Sverige; och enligt styrelsens uppfattning

borde för vår del slutlig ståndpunkt icke tagas till spörsmålet om

hembiträdenas arbetstid förrän man vunnit vetskap om hur lagstiftningen

i de ifrågavarande nordiska grannländerna verkat i praktiken.

I propositionen nr 65 till 1950 års riksdag anslöt sig Kungl. Maj:t till

denna uppfattning; dock att enligt Kungl. Maj :ts förslag lagen skulle förlängas

för en treårsperiod, dvs. t. o. m. den 31 oktober 1953. Andra lagutskottet

tillstyrkte i sitt utlåtande nr 22 Kungl. Maj :ts förslag. Utskottsutlåtandet

godkändes av riksdagen (skrivelse nr 87).

Innan frågan om fortsatt hembiträdeslagstiftning nästa gång prövades av

statsmakterna verkställde arbetsmarknadsstyrelsen ånyo en utredning i

ärendet. Vid denna utredning framkom, att erfarenheterna ännu ej medgav

några mera bestämda omdömen om den norska och den finska hembiträdeslagstiftningens

verkningar i olika avseenden. Arbetsmarknadsstyrelsen fann

emellertid utvecklingen inom den husliga arbetsmarknaden i vårt land samt

erfarenheterna av vår lagstiftning på detta område ge vid handen, att tiden

vore inne för att även i Sverige införa en arbetstidsreglering för det husliga

arbetet. Härvid förordade styrelsen ett bruttoarbetstidssystem, som i vissa

avseenden avvek från de nyss berörda nordiska systemen. Sålunda föreslogs

— med utgångspunkt från en daglig bruttoarbetstid om 10 timmar, vari inrymdes

måltidsraster och arbete för hembiträdets egen räkning till en beräknad

tid av två timmar — att den ordinarie arbetstiden fastställdes till

högst 120 timmar under loppet av två veckor i följd samt att arbetstiden ej

finge överstiga 12 timmar om dygnet. I fråga om arbetstidens förläggning

under dygnet föreslogs ingen ändring i vad redan gällde, dvs. att blott tidpunkten

för arbetets slut angåves i lagen. Vidare föreslogs att hembiträde

skulle bibehållas vid sin rätt till fridagar.

Vid remissbehandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens förslag gjorde sig

— liksom vid tidigare motsvarande tillfällen — olika uppfattningar gällande

rörande frågan huruvida lagens fritidskaraktär borde bestå. Mot en

arbetstidsreglering anfördes bl. a., att det husliga arbetet till sin natur vore

alltför skiftande för att kunna inpassas i en dylik reglering, som skulle bereda

stora svårigheter främst för småbarnsfamiljer med förvärvsarbetande

husmoder samt för lanthushåll; en arbetstidsreglering ansågs komma att

skapa jäkt och irritation på arbetsplatserna i hemmen. Till förmån för en

arbetstidsreglering framhölls å andra sidan hl. a., att det husliga arbetets

karaktär av ett med andra förvärvsarbeten jämställt yrkesarbete därmed

skulle framhållas, något som i sin tur skulle höja yrkets anseende och förbättra

rekryteringen till detsamma. Samtidigt uttalades, att en arbetstidsreglering

sådan som den föreslagna skulle i stort sett endast innebära ett

lagfästande av dittillsvarande praxis.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1956

I flera remissyttranden hänvisades till den allmänna översyn av arbetstidslagstiftningen,

som verkställdes genom en särskilt tillsatt kommitté —

arbetstidsutredningen — och som bl. a. åsyftade att undersöka möjligheterna

att i den allmänna arbetstidslagen inrymma en reglering av arbetstiden på

de områden, där speciallagstiftning gällde. Det framhölls, att resultatet av

detta utredningsarbete borde avvaktas, innan man toge definitiv ställning till

hembiträdeslagens slutliga utformning. Arbetstidsutredningen gav själv uttryck

för denna uppfattning och uttalade, att arbetsmarknadsstyrelsens förslag

skulle innebära att man vid en tidpunkt, då hela arbetstidslagstiftningen

låge i stöpsleven och ansträngningarna vore inriktade på att lösa arbetstidsfrågorna

efter enhetliga linjer över hela fältet, på ett särskilt område införde

ett nytt system för begränsningen av arbetstiden. Arbetstidsutredningen

ifrågasatte vidare huruvida det vore psykologiskt lämpligt att speciellt

för hembiträden införa ett system med bruttoarbetstid, enär detta med

all sannolikhet skulle tolkas så, att hembiträdena hade längre arbetstid än

andra grupper arbetstagare, ett förhållande som skulle snarare skärpa än

minska bristen på hembiträden. Enligt arbetstidsutredningens mening borde

möjligheter föreligga att ordna den lagliga regleringen av hembiträdenas

arbetsförhållanden på ett sätt, som närmare anknöte till vad som funnes

på andra verksamhetsområden, och dessa möjligheter övervägdes av utredningen.

Vid ärendets anmälan i statsrådet fann föredragande departementschefen

de av arbetstidsutredningen anförda skälen för ett uppskov i frågan bärande.

I enlighet härmed föreslogs i propositionen nr 81 till 1953 års riksdag,

att hembiträdeslagen skulle erhålla förlängd giltighet t. o. m. den

31 oktober 1956. Samtidigt föreslogs en mindre jämkning i lagen innebärande

att tuberkulos hos hembiträdet, arbetsgivaren eller någon hos honom

boende person skulle utgöra skäl till uppsägning av avtalet till omedelbart

upphörande endast om sjukdomen vore i smittsamt skede. Andra lagutskottet

hemställde i sitt utlåtande nr 12, att riksdagen måtte bifalla propositionen.

Utlåtandet godkändes av riksdagen (skrivelse nr 100).

Översikt över arbetstidsutredningens förslag

Arbetstidsutredningen — som tillsattes år 1947 för att verkställa en allmän

översyn av arbetstidslagstiftningen och för att framlägga förslag till

förkortning av arbetstiden för grupper av arbetstagare med särskilt påfrestande

eller hälsofarligt arbete — avgav i juli 1954 ett betänkande med förslag

till ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidsförkortning (SOU

1954: 22). Betänkandet utmynnar i tre lagförslag, nämligen ett förslag till

allmän arbetstidslag, ett förslag till arbetstidslag för hotell, restauranger

och kaféer samt ett förslag till lag om förkortad ordinarie arbetstid för

arbetstagare med särskilt påfrestande eller hälsofarligt arbete.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1956

Utredningens arbete har berört samtliga verksamhetsområden, inom

vilka arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning, och frågan

om hembiträdenas arbetstidsförhållanden ingår alltså endast som en detalj

i det problemkomplex, som prövats av utredningen. Jag anser mig därför

inte behöva i detta sammanhang lämna någon fullständig redogörelse för

innehållet i betänkandet. För att ståndpunkt skall kunna tagas till frågan

om förlängning av hembiträdeslagens giltighetstid synes endast följande

böra nämnas.

Vår nuvarande huvudförfattning på arbetstidsrättens område — 1930

års lag om arbetstidens begränsning — äger tillämpning å varje rörelse,

industriell eller icke, samt å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning

eller annat dylikt särskilt arbetsföretag under förutsättning att i rörelsen

eller företaget i regel användes fler än fyra arbetstagare. Utanför lagens

tillämpningsområde faller alltså dels varje verksamhet, som inte kan betecknas

som »rörelse» eller »särskilt arbetsföretag» — som exempel på

dylik verksamhet kan nämnas husligt arbete, kommunal förvaltning och

undervisning -— och dels alla smårörelser och småföretag med ett mindre

antal anställda än fem. Därjämte är åtskilliga grupper av verksamhet, som

eljest skulle ha omfattats av lagen, genom särskilda bestämmelser undantagna

från dess tillämpningsområde; som exempel härpå kan nämnas arbete,

som bedrives av staten. Det är vidare att märka, att lagens arbetstagarbegrepp

är så utformat, att flertalet arbetstagare i tjänstemannaställning

faller utanför lagen.

Vid sidan av 1930 års lag om arbetstidens begränsning finns flera speciella

arbetstidslagar för skilda verksamhetsområden. Hit hör bl. a. 1942

års arbetstidslag för detaljhandeln, 1947 års arbetstidslag för hotell, restauranger

och kaféer, 1948 års lantarbetstidslag och 1948 års sjöarbetstidslag.

Enligt utredningens förslag skall 1930 års lag om arbetstidens begränsning

samt vissa speciella arbetstidslagar avlösas av en allmän arbetstidslag,

vilken i princip skall omfatta alla arbetstagare som mot vederlag användes

till arbete för arbetsgivares räkning. Visserligen har utredningen av praktiska

skäl ansett sig böra föreslå en del undantag från denna regel, men

dessa undantag är väsentligt mindre omfattande än motsvarande undantag

i den nuvarande lagstiftningen, och åtskilliga grupper av arbetstagare, vilkas

arbetstidsförhållanden f. n. inte är reglerade i lag, komme till följd härav

att omfattas av den allmänna arbetstidslagen. Till dessa grupper bör hembiträdena.

Utredningen har inte haft att pröva frågan om generell arbetstidsförkortning

och dess förslag till allmän arbetstidslag bygger därför på förutsättningen

att den ordinarie arbetstiden, raster oräknade, skall utgöra i genomsnitt

åtta timmar om dagen. I fråga om metoderna för den ordinarie arbetstidens

begränsning uppställes i förslaget dels vissa huvudregler och dels en

rad undantag för skilda verksamhetsområden. Beträffande det husliga ar
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1956

betet innebär förslaget i detta avseende, att den ordinarie arbetstiden skall

regleras under en tid av två veckor i följd och härvid uppgå till högst 96 timmar

samt att dygnsmaximum skall utgöra 10 timmar utom ett dygn i veckan,

då det skall vara 11 timmar. Förslaget innehåller emellertid vissa bestämmelser,

som ger arbetarskyddsstyrelsen rätt att medge annan fördelning

av den ordinarie arbetstiden.

Förutom bestämmelser om ordinarie arbetstid innehåller förslaget regler

om tid för nödfallsarbete och övertid. Övertid är enligt förslaget av tre olika

slag, nämligen tid för förberedelse- och avslutningsarbete, allmän övertid

och extra övertid. För arbete, som regelmässigt bedrives å såväl vardag som

sön- och helgdag — och hit hör bl. a. hushållsarbete -— föreslås övertiden för

förberedelse- och avslutningsarbete maximerad till 12 timmar under loppet

av två veckor. Allmän övertid föreslås dubbelt begränsad, nämligen dels till

180 timmar för kalenderår och dels till 48 timmar för fyra kalenderveckor

i följd eller till 50 timmar för kalendermånad. Extra övertid får uttagas

endast efter tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen och med högst 120 timmar

för kalenderår.

Arbetstagare, som ej fyllt 16 år, får enligt förslaget icke användas till

övertidsarbete.

Arbetsgivare, som använder arbetstagare till nödfallsarbete eller till arbete

å övertid skall enligt förslaget vara skyldig att föra anteckningar härom.

Befrielse från denna skyldighet skall dock kunna meddelas av arbetarskyddsstyrelsen.

Tillsyn å efterlevnaden av den föreslagna lagstiftningen skall utövas av

arbetarskyddsstyrelsen samt under dess överinseende och ledning av yrkesinspektionens

befattningshavare och kommunala tillsynsmän.

Beträffande frågan, huruvida hembiträdeslagen bör bibehållas sedan den

föreslagna allmänna arbetstidslagen trätt i kraft, anför utredningen.

Utredningen har i det föregående utgått från antagandet att heinbiträdeslagen

bör finnas kvar. Som påpekats innehåller denna lag en del bestämmelser,

vilka närmast motsvarar vad man finner i kollektiva avtal inom

andra delar av näringslivet. Detta är en omständighet som talar för lagens

bibehållande. Vidare är utredningen av den uppfattningen att en dvlik lag,

begränsad till att avse endast sådana frågor som nyss nämnts, bidrar till

att jämställa hembiträdeskåren med andra arbetstagare. Det är av betydelse

att ett hembiträde skall kunna ha rätt att påfordra ett skriftligt avtal. För

hembiträdets del är det vidare av betydelse att hon under sjukdom har rätt

att disponera det till henne upplåtna rummet. De sjukförmåner, som hembiträdeslagen

talar om, minskar visserligen i värde efter den obligatoriska

sjukförsäkringens ikraftträdande men den dagliga tillsyn som hembiträdeslagen

föreskriver är dock av ett visst värde. För arbetsgivaren är det en fördel

att i vissa situationer kunna utan vidare uppsäga hembiträdet till avflyttning.

I

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår utredningen, att hembiträdeslagen

efter vissa ändringar göres permanent.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1956

Utredningen är inte enhällig. En av utredningens ledamöter, hr Rudenstam,

har nämligen förklarat sig inte kunna dela majoritetens uppfattning

beträffande lämpligheten av att under en allmän arbetstidslag inordna ett

så speciellt arbete som det husliga. Enligt hr Rudenstams mening bör en

hembiträdeslag av samma beskaffenhet som den nuvarande i stort sett tillgodose

rådande behov.

Sammanfattning av yttrandena över arbetstidsutredningens förslag

över arbetstidsutredningens betänkande har efter remiss yttranden inhämtats

från ett hundratal myndigheter och sammanslutningar. Härvid har

förslaget att inordna hembiträdena under en allmän arbetstidslag tillstyrkts

bl. a. av Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors

samarbetsförbund och Landsorganisationen. Åtskilliga remissinstanser,

som yttrat sig rörande denna fråga, har emellertid avstyrkt förslaget

eller i vart fall framfört starka betänkligheter mot detsamma. Till dem hör

bl. a. arbetarskgddsstgrelsen, socialstyrelsen, en del länsstyrelser och

Svenska arbetsgivareföreningen.

Med hänsyn till den ståndpunkt, som jag i det följande kommer att intaga

till frågan om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen, torde anledning

saknas att närmare redogöra för innehållet i yttrandena. Nämnas må endast,

att de meningsbrytningar, som förekommit under remissbehandlingen,

i stort sett återspeglar den diskussion som förts då frågan om hembiträdeslagstiftningen

vid tidigare tillfällen diskuterats.

Departementschefen

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser

innehåller hembiträdeslagen inte några regler om arbetstidens längd för

dag, vecka eller annan tidsenhet. I stället ges i lagen föreskrifter om den

minsta fritid, som ett hembiträde skall äga åtnjuta. Lagen har alltså inte

karaktär av en arbetstidslag i vanlig bemärkelse utan är till sin natur en

fritidslag.

Både vid lagens tillkomst år 1944 och vid de tillfällen, då dess giltighetstid

förlängts, har ingående diskuterats, huruvida icke lagen borde ges formen

av en verklig arbetstidslag. Olika alternativ har härvid övervägts. Då

lagen antogs stod valet närmast mellan a ena sidan en fritidsreglering och

å andra sidan en metod, varigenom nettoarbetstiden — dvs. bruttoarbetstiden

med frånräknande av måltidsuppehåll och andra raster skulle bestämmas

antingen Lill högst 8 timmar om dagen eller till högst 192 timmar

under en period av fyra veckor, dvs. i genomsnitt 8 timmar om dagen.

Av vissa skäl stannade statsmakterna för fritidsalternativet och samma

ståndpunkt intogs år 1947, då i samband med lagens förlängning ett system

med maxiinering av nettoarbetstiden ånyo övervägdes. När frågan om fort
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 10 år 1956

satt giltighet av hembiträdeslagen nästa gång togs upp år 1950, upplystes,

att såväl Norge som Finland genom lagstiftning reglerat arbetstiden för

hembiträden på så sätt, att bruttoarbetstiden bestämts till 10 timmar om

dagen. I avbidan på att erfarenheter skulle vinnas hur den norska och

finska lagstiftningen verkade i praktiken ansågs slutlig ståndpunkt inte

böra tagas till frågan om en arbetstidsreglering för hembiträdena, och hembiträdeslagen

gavs därför fortsatt giltighet under ytterligare tre år. Då frågan

ånyo behandlades år 1953, förelåg ett av arbetsmarknadsstyrelsen utarbetat

förslag till arbetstidsreglering på det husliga området. I likhet med

den norska och finska lagstiftningen innebar förslaget en reglering av bruttoarbetstiden,

vilken föreslogs maximerad till i genomsnitt 10 timmar per dag,

varav 2 timmar beräknades bortfalla för hembiträdets måltider och egna

sysslor. Under remissbehandlingen av förslaget framkom bl. a., att arbetstidsutredningen,

som tillsatts för att överse arbetstidslagstiftningen i dess

helhet, övervägde möjligheterna att ordna den lagliga regleringen av hembiträdenas

arbetstid på ett annat sätt än arbetsmarknadsstyrelsen tänkt sig.

Med hänsyn härtill ansågs det inte lämpligt att för hembiträdeskåren införa

en form av arbetstidsreglering, som måhända skulle behöva omkonstrueras

när arbetstidsfrågorna om några år togs upp till allmän prövning. Hembiträdeslagen

gavs därför, utan att dess karaktär av fritidslag ändrades, fortsatt

giltighet under ytterligare tre år.

Arbetstidsutredningen har numera slutfört sitt arbete och framlagt förslag

till ny arbetstidslagstiftning. Bl. a. har utredningen förordat, att vår

nuvarande huvudförfattning på arbetstidsrättens område — 1930 års lag

om arbetstidens begränsning — samt vissa speciella arbetstidslagar avlöses

av en allmän arbetstidslag, som i princip skall omfatta alla arbetstagare. I

förhållande till vad som nu gäller innebär detta förslag bl. a., att åtskilliga

grupper av anställda, vilkas arbetstid f. n. inte är lagligen reglerad, inordnas

under den allmänna arbetstidslagen. Till dessa grupper hör hembiträdena.

Vidare har utredningen framlagt ett förslag till en särskild arbetstidslag för

hotell, restauranger och kaféer samt ett förslag till lag om förkortad ordinarie

arbetstid för arbetstagare med särskilt påfrestande eller hälsofarligt arbete.

Innan ståndpunkt tages till arbetstidsutredningens förslag, som bygger

på förutsättningen att den normala arbetstiden, raster oräknade, skall utgöra

i genomsnitt 8 timmar om dagen utom för vissa arbetstagargrupper med påfrestande

eller hälsofarligt arbete, måste åtskilliga komplicerade problem

noggrant prövas. Vid de överväganden, som ägt rum inom socialdepartementet,

har jag kommit till den uppfattningen, att slutlig ställning till förslagen

inte bör tagas förrän möjligheterna till en allmän arbetstidsförkortning kan

överblickas. Frågan härom utredes f. n. av en särskild kommitté — utredningen

om kortare arbetstid — som inte torde hinna redovisa resultat av sitt

arbete så tidigt, att en proposition om ändrad arbetstidslagstiftning hinner

framläggas redan för 1956 års riksdag. Att bryta ut frågan om hembiträde
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr JO år 1956

nas arbetstid från det stora problemkomplex, vari den ingår som en detalj,

synes mig inte lämpligt, i all synnerhet som åsikterna rörande en arbetstidsreglering

på det husliga området är mycket delade. Jag förordar därför, att

hembiträdeslagen t. v. bibehålies vid sin karaktär av fritidslag och att dess

giltighetstid förlänges för ytterligare tre år, dvs. t. o. m. den 31 oktober 1959.

Detta hindrar givetvis inte, att spörsmålet rörande lagstiftningens innehåll

upptages till omprövning så snart det finnes lämpligt.

Departementschefen hemställer härefter att lagrådets utlåtande över ett

inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av

hembiträdeslagen den 30 juni 19U (nr i61), av den lydelse bilaga1 till detta

protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

A. Börje Carlsson

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1956

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 8 december 1955.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 22 november 1955 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 4 november 1955, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av

hembiträdeslagen den 30 juni 19-H (nr A61).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för socialdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet G. Engström.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonsson

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1956

15

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, lagrådets den 8 december

1955 avgivna utlåtande över det den 4 november 1955 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet av hembitrådeslagen den

30 juni 1944 (nr 461) och hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

A. Börje Carlsson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1956:17 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956 s. 7 i texten
  2. Rskr. 1956:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 a1 i texten
  3. 2LU 1956:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19M s. 1 i texten