Sök i Ratio Lex

Angående grunder för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primärkommunerna

1957-03-08 · 129 sidor, varav 114 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 114 av 129 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:112, Angående grunder för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primärkommunerna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

1

Nr 112

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående grunder för

en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen

till primärkommunerna; given Stockholms slott

den 8 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges principförslag till omläggning av den nuvarande

statsbidragsgivningen till primärkommunernas driftutgifter. Syftet

är att rationalisera statsbidragsgivningen på detta område. Till grund

för förslaget ligger främst allmänna statsbidragsutredningens betänkande

om förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956: 8).

Förslaget innebär, att 27 speciella driftbidrag ersättes av två, dels ett lärarlönebidrag

och dels ett högre skolbidrag. Avsikten är, att framdeles ytterligare

driftbidrag skall ersättas med sistnämnda båda bidrag.

Minskningen av antalet bidrag sker på två sätt. Det ena sättet är avlösning,

d. v. s. vissa bidrag indrages mot att kommunerna erhåller kompensation

genom höjning av ett eller flera kvarstående bidrag. Nio speciella

bidrag föreslås nu bli avlösta genom kompensation i form av ökning av

lärarlönebidraget respektive det högre skolbidraget. Det andra sättet går

ut på sammanförande av vissa, sinsemellan likartade bidrag till två bidrag.

Till lärarlönebidraget föreslås sammanförda 14 nuvarande bidrag. På samma

sätt föreslås fyra bidrag sammanförda till det högre skolbidraget.

För beräkning av de båda nya gemensamma statsbidragen föreslås förenklade

regler. Bidragsunderlaget skall icke — såsom i nuvarande statsbidragssystem

— utgöras av de i detalj redovisade faktiska kostnaderna

1 bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 112 dr 1957

utan i stället grunda sig på en schematisk beräkning med ledning av de väsentligaste

utgiftsfaktorerna.

En utgångspunkt vid förslagets utarbetande har varit, att kommunerna

skall erhålla ett totalt statsstöd av i stort sett samma storlek som enligt nuvarande

bidragssystem. De föreslagna bidragsgrunderna medför blott ringa

förskjutningar i de enskilda kommunernas ekonomiska förhållanden.

Genom det förenklade bidragssystemet kommer kommunernas handlingsfrihet

på de berörda statsunderstödda verksamhetsområdena att öka. Villkorsbestämningarna

i de nuvarande statsbidragsförfattningarna kommer i

flera fall att kunna upphävas. I andra fall får dessa villkorsbestämningar

överföras till normerande föreskrifter. Den kontroll, som skett i samband

med de hittillsvarande detaljerade statsbidragsrekvisitionerna, kommer att

bli väsentligt inskränkt genom den nya förenklade bidragskonstruktionen.

Gentemot kommun, som icke iakttager gällande normerande föreskrifter,

skall enligt förslaget viss del av de gemensamma statsbidragen kunna innehållas

i avbidan på att rättelse vidtages.

Omläggningen av statsbidragsgivningen föreslås träda i kraft den 1 juli

1958.

Även beträffande andra statsbidrag än de nu berörda förbereds förslag

till förenklingsåtgärder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 är 1957

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om grunder för en

förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primärkommunerna,

samt anför därvid följande.

I. Inledning

I januari 1949 avgav decentraliseringsutredningen till dåvarande statsrådet

Danielson en promemoria angående statsbidrag till kommuner. Promemorian

utmynnade i ett förslag att en särskild utredning skulle verkställas

rörande riktlinjerna för en överarbetning av de skilda bestämmelserna på

området.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 tillkallade statsrådet

Danielson underståthållaren J. M. Wahlbäck, f. d. undervisningsrådet D. E.

Andersson, direktören i Svenska stadsförbundet E. A. S. Humble, numera

generaldirektören B. E. Johnsson och direktören i Svenska landskommunernas

förbund S. Larsson med uppgift att företaga en allmän översyn ur rationaliseringssynpunkt

av gällande statsbidragsbestämmelser. Åt Wahlbäck

uppdrogs att vara ordförande. Utredningen antog benämningen allmänna

statsbidragsu Iredningen.

I december 1952 avgav utredningen ett betänkande med titeln »Principbetänkande

angående driftbidrag till primärkommuner» (SOU 1952:44),

vilket syftade till en reformering av det gällande bidragssystemet. Med anledning

av de erinringar som framkommit vid remissbehandlingen uppdrog

Kungl. Maj:t den 20 november 1953 åt utredningen att företaga eu överarbetning

av de i principbetänkandet framlagda förslagen i enlighet med i

särskilda tilläggsdirektiv angivna riktlinjer.

Resultatet av överarbetningen har redovisats av utredningen i ett den 27

januari 1956 avgivet betänkande rörande primärkommunala driftbidrag med

titeln »Förenklad statsbidragsgivning» (SOU 1956:8), till vilket jag får

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

återkomma i det följande. En sammanställning av utredningens förslag torde

såsom bilaga 1 fogas till delta protokoll.

ÖAer detta betänkande, eller delar därav, har utlåtanden avgivits av socialstyrelsen

— efter hörande av sju länsnykterhetsnämnder, nykterhetsnämnderna

i sju städer samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet — statskontoret,

riksräkenskapsverket, statens sakrevision, statens organisationsnämnd,

skattelindringsnämnden, skolöverstyrelsen — som hört folkskolinspeklöi

erna, Sveriges överlärarförbund och Rektorernas riksförening —- överstyrelsen för yrkesutbildning, lantmäteristyrelsen, överståthållarämbetet

som hört stadsfullmäktige i Stockholm — samt länsstyrelserna, som

i vissa fall hört ett antal kommuner.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av styrelserna för Svenska

stadsföi bundet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska landstingsförbundet

ävensom av Sveriges stadskamerala förening, Föreningen

Sveriges kommunalkamrerare, Sveriges skolkamerala förening och Sveriges

nykterhetsvänners landsförbund.

Jag ber nu att få anmäla de principiella riktlinjerna för utformningen av

bidragsgivningen till primärkommunernas driftutgifter. Till utgångspunkt

torde därvid i huvudsak få tagas allmänna statsbidragsutredningens år 1956

avlämnade betänkande. I tillämpliga delar bör även beaktas statsbidragsutredningens

år 1952 avgivna betänkande.

Innan hithörande frågor närmare beröres, torde emellertid böra nämnas

att statsbidragsutredningen vidare i promemorieform behandlat vissa andra

bidragsområden, nämligen

högstadiet vid försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola (den 29 mars

1956),

driften av anstalter för halvöppen barnavård (den 18 juni 1956) samt

vissa statsbidrag under åttonde huvudtiteln (den 18 juni 1956).

I ett särskilt, stencilerat betänkande, som avgivits den 3 december 1956,

har allmänna statsbidragsutredningen föreslagit en förenkling av statsbidragsgivningen

till primärkommunernas kapitalutgifter (anläggningsbidrag).

I vad gäller skolskjutsar och inackordering in. m. föreligger — förutom

av statsbidragsutredningen i betänkandet SOU 1956:8 framlagt förslag —

även en inom skolöverstyrelsen företagen utredning. Frågan om utformningen

av statsbidragen på dessa områden kommer att upptagas till behandling

inom ecklesiastikdepartementet. Även övriga i promemorieform

framlagda förenklingsförslag rörande driftbidrag — där bidragen eller

grupper av dessa föreslagits skola reformeras var för sig — behandlas inom

det fackdepartement till vilket det särskilda bidragsområdet närmast har

anknytning. Beträffande bidraget till halvöppen barnavård har förslag där104)redai1

^°re*a®ts riksdagen (1957 års statsverksproposition V ht s 87_

Betankandet rörande anläggningsbidrag till primärkommuner är för när
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1951

varande föremål för remissbehandling. Den fortsatta behandlingen av detta

betänkande torde lämpligen böra ske inom vederbörande fackdepartement.

Det bör vidare här upplysas, att statsbidragsutredningen den 4 juli 1956

färdigställt en promemoria rörande skolmåltiderna. Denna promemoria har

av utredningen överlämnats till de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag

på skolväsendets område, vilkas prövning skall avse icke endast formerna

för bidragsgivningen utan även kostnadsfördelningen mellan stat

och kommun. De sakkunnigas förslag har ännu icke avgivits.

För överskådlighetens skull torde — såsom bilaga 2 till detta protokoll -—

lämnas en översikt över de olika momenten i behandlingen av statsbidragsproblemen.

Där anges, med reservation för senare tillkommande ändringar,

olika tidsfrister, behandlande departement o. s. v.

II. Statsbidragsutredningens principbetänkande. 1953 års direktiv

Stat sbidrags utred ningens i januari 1956 framlagda betänkande rörande

eu förenklad statsbidragsgivning grundar sig i vissa avseenden på det tidigare

avlämnade principbetänkandet. Detta gäller bland annat i fråga om

synpunkterna på den nuvarande statsbidragsgivningens karaktär och syften.

Vidare angavs i detta betänkande vissa principiella synpunkter på utformningen

av ett reformerat bidragssystem, vilka tillsammans med de tidigare

omnämnda tilläggsdirektiven varit bestämmande för utformningen av utredningens

slutliga förslag. I berörda avseenden torde i det följande få lämnas

en sammanfattande redogörelse för principbetänkandet. Vidare synes

det lämpligt att i anslutning härtill något beröra de i tilläggsdirektiven angivna

riktlinjerna för utformningen av bidragssystemet.

I principbetänkandet lämnade utredningen bland annat en redogörelse för

gällande bestämmelser rörande statliga driftbidrag till primärkommuner och

för den praktiska innebörden av de skilda bestämmelserna. Utredningen

framhöll, att antalet speciella statsbidrag var betydande och att varje bidrag

oftast var reglerat för sig i en särskild författning. De ändamål, för

vilka statsbidrag utgick, kunde vara mycket begränsade. Vissa statsbidrag

utgick med avsevärda belopp. Understundom var dock statsbidragens storlek

så obetydlig i förhållande till kommunernas utgifter i allmänhet, att statsbidragen

i realiteten hade föga betydelse för kommunernas ekonomi.

Såsom särskilda olägenheter med gällande system angav utredningen,

att de regler, som gällde för de skilda statsbidragen, hade bestämts med utgångspunkt

från förhållandena i varje särskilt fall. Bidragsprövningen handhades

av ett stort antal statliga myndigheter, vilket försvårade en enhetlig

tillämpning av statsbidragsförfattningarna. önskemålet att erhålla garantier

för att statsmedlen kom till användning på ett ur statens synpunkt

önskvärt sätt hade ofta föranlett detaljerade föreskrifter rörande kontroll

av den statsunderstödda kommunala verksamheten samt en omfattande uppgifts-

och anmälningsskyldighet för de kommunala organen. Denna stat
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

liga kontroll innebar i många fall en avsevärd begränsning av den kommunala

bestämmanderätten. Därtill kom att understöd av vissa speciella

kommunala verksamhetsgrenar i praktiken kunde medföra, att dessa grenar

av kommunalförvaltningen gavs oberättigat företräde framför andra, kanske

lika trängande arbetsuppgifter.

Utredningen uttalade vidare, att gällande statsbidragssystem medförde eu

avsevärd belastning av den kommunala förvaltningsapparaten. Även om det

av varje särskild statsbidragsförfattning direkt föranledda administrativa

och kamerala arbetet för kommunerna kunde te sig relativt enkelt och mindre

betungande, torde det enligt utredningen icke kunna bestridas, att den

samlade arbetsbördan för de kommunala organen till följd av statsbidragssystemets

utformning som en mängd speciella bidrag var betydande. Särskilt

påtagligt var detta, om man även beaktade det fortlöpande bokföringsoch

redovisningsarbete som måste bedrivas av kommunerna såsom underlag

lör kommande statsbidragsansökningar eller rekvisitioner av statsbidrag.

Den olikartade utformningen av de skilda statsbidragsbestämmelserna försvårade

kommunernas arbete.

Även för de statliga myndigheterna medförde statsbidragsärendena omfattande

arbetsuppgifter. Visserligen kunde sägas, att de statliga myndigheterna

oberoende av statsbidragsgivningen hade intresse av att följa den

kommunala verksamheten på olika områden och att de uppgifter, som erhölles

i statsbidragsärendena, åtminstone till viss del ändock skulle vara

erforderliga för de statliga myndigheternas arbete. Enligt utredningen hänförde

sig dock en väsentlig del av arbetet med statsbidragsärendena till detalj-

och sifferkontroll, som helt var påkallad av statsbidragsgivningen såsom

sådan. Härtill kom arbetet att årligen beräkna medelsbehovet för de

olika statsbidragen och att reglera de skilda medelsanvisningarna. Enligt

utredningens mening medförde gällande statsbidragssystem betungande och

kostnadskrävande arbete för många statliga myndigheter och organ.

Sammanfattningsvis uttalade utredningen, att behovet att reformera statsbidragssystemet

gjorde sig starkt gällande, särskilt som det med täta mellanrum

alltjämt framkom nya förslag, vilkas genomförande skulle innebära

ökning av antalet statsbidragsformer och en allt större specialisering av de

skilda bidragen. En reform syntes utredningen vara ett viktigt led i den

verksamhet för förenkling och rationalisering som de senaste åren bedrivits

inom olika grenar av samhällsverksamheten.

Då det gällde frågan om formen för en reformering av gällande statsbidragssystem,

uttalade utredningen, att det måhända kunde ligga närmast till

hands att söka finna en grund för en enhetlig och enkel reglering av de

skilda statsbidragen. Men även om i samband därmed vissa relativt betydelselösa

bidrag kunde slopas, kvarstod dock ansöknings- och prövningsförtaiandet

samt anslagsberäkningen för en råd speciella driftbidrag som en

betydande arbetsbelastning för såväl de statliga myndigheterna som de kommunala

organen. Utredningen hade därför ansett sig böra gå ett steg längre

och först undersöka, huruvida det var nödvändigt att det statliga stödet till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957 7

kommunerna gavs den till synes föga rationella formen av bidrag till en

mångfald speciella ändamål eller om icke större ändamålsenlighet skulle

kunna vinnas genom sammanförande av olika bidrag.

Då möjligheterna att sammanföra nuvarande speciella driftbidrag tdl

kommunerna enligt utredningens mening ytterst berodde på syftet med

statsbidragsgivningen, upptog utredningen först denna fråga. Därvid fann

utredningen, att för statsbidragsgivningen till kommunerna kunde anges

tre huvudmotiv. Det första av dessa, betecknat den skattetekniska grunden,

sammanhängde med att den kommunala beskattningsrätten regleras av statsmakterna.

Teoretiskt var denna beskattningsrätt synnerligen vidsträckt. I

vilken omfattning den behövde utnyttjas berodde emellertid icke endast på

kommunernas fria bedömande, utan statsmakternas beslut hade i allt stöue

omfattning blivit normerande för de kommunala utgifterna genom att statsmakterna

ålagt kommunerna olika uppgifter. Det hade då ansetts naturligt,

att statsmakterna, genom att med statsmedel bestrida en del av de kommunala

utgifterna, tillsåg, att kommunalskatten i allmänhet icke öveisteg eu

som rimlig ansedd utdebiteringsgräns. Detta hade ansetts så mycket mer

påkallat som kommunalskatten enligt gällande regler är proportionell under

det att statsskatten är progressiv.

Den andra av utredningen angivna huvudgrunden för statsbidrag till kommunerna,

skatteutjämningsgrunden, hänför sig till skillnaderna i det kommunala

skattetrycket. Kostnaderna för den kommunala verksamheten kunde

nämligen drabba kommunernas skattebetalare mer eller mindre hårt.

Detta kunde bero icke blott på den kommunala verksamhetens omfattning

och standard, utan även på att kostnaderna för verksamheten i

muner blev relativt sett högre än i andra på grund av ogynnsamma lokala

förhållanden. Men det kunde också bero på att kostnaderna i olika grad påverkade

skattetrycket. I en kommun med dåligt skatteunderlag kunde även

en relativt ringa kommunal utgiftssumma medföra ett avsevärt skattetryck,

under det att en bärkraftigare kommun kunde påtaga sig väsentligt högre

utgifter med samma eller kanske lägre skattetryck. Enligt utredningens

mening var det uppenbart, att det var ett statligt intresse att genom statsbidragsgivning

verka för skatteutjämning mellan kommunerna. När staten

eftersträvat att genom lagstiftning av olika slag tillförsäkra medborgarna

någorlunda likvärdiga förmåner oberoende av kommuntillhörigheten, hade

härav följt att det blivit ett statligt intresse alt verka för en skälig utjämning

av skattetrycket olika kommuner emellan. Utredningen hänvisade

även till de olägliga följdverkningar med hänsyn till näringslivets lokalisering,

avfolkningstendenser in. in., som kunde uppkomma av alltför

stora skatte trycksdi tf eren ser. Därtill kom synpunkten, att, då staten reglerar

den kommunala beskattningsrätten och samtidigt pålägger kommunerna

kostnadskrävande uppgifter, det kunde vara rimligt att staten genom

bidragsgivning sörjde för att skattebördorna icke blev alltför olika i skilda

delar av landet.

Den tredje huvudgrunden för statsbidragsgivning i allmänhet betecknades

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

av utredningen som stimulansgrunden. Utredningen avsåg därmed statens

intresse att uppmuntra kommunerna att bedriva viss verksamhet, som de

kanske i allmänhet eljest icke skulle påtaga sig.

Utöver de nämnda grunderna kunde i vissa fall mera speciella motiv för

statsbidragsgivning anföras.

Utredningen framhöll i fortsättningen, att det varken av skattetekniska

oi saker eller av skatteutjämningsskäl var erforderligt eller lämpligt med ett

system av statsbidrag som var knutna endast till vissa grenar av den kommunala

verksamheten. I den mån däremot stimulansgrunden var avgörande

lör statsbidragsgivningen måste enligt utredningen nuvarande system med

skilda bidrag till olika ändamål bibehållas.

Huvudsakligen på nu angivna grunder kom utredningen till den uppfattningen,

att det allmänna syftet med statsbidragsgivningen till kommunerna,

boi tsett fi ån Mssa speciella driftbidrag, vilka borde betecknas som stimulansbidrag

i egentlig mening, skulle tillgodoses lika väl eller till och med

bättre genom att bidragen icke bands till särskilda av kommunerna bedrivna

verksamhetsgrenar utan utvidgades till att omfatta hela den kommunala

verksamheten, dvs. genom ett allmänt statsbidrag. Genom att bidraget

differentierades efter kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk

synpunkt och ur skatteutjämningssynpunkt skulle bidraget få karaktären

av ett allmänt skatteutjämningsbidrag. Delta allmänna bidrag till kommunerna

skulle ersätta alla nuvarande driftbidrag som icke hade väsentlig betydelse

ur stimulanssynpunkt.

Utredningen fann, att 32 förekommande speciella bidrag borde avlösas genom

ett allmänt bidrag. Till dessa bidrag hörde bland annat även bidraget

till avlönande av folk- och småskollärare. Utredningen uttalade en viss tvekan

rörande lämpligheten av att även medtaga detta bidrag. Som särskilt

skäl för att bidraget likväl borde ingå anförde utredningen, att lärarlönebidraget

utgjorde en så avsevärd del av de totala driftbidragen till kommunerna,

att återstående sådana bidrag, vilka skulle avlösas med det ifrågasatta

nya allmänna statsbidraget, knappast skulle vara tillräckliga för en tillfredsställande

bidragsfördelning ur skatteteknisk synpunkt eller skatteutjämningssynpunkt.

Tillsammans med lärarlönebidraget beräknades de till

avlösning vid detta tillfälle ifrågasatta bidragen omfatta drygt 80 procent av

det belopp som totalt utgick till kommunerna som speciella driftbidrag.

Beträffande grunderna för det nya bidraget fann utredningen, att ett (ill

beloppet bestämt totalbidrag borde fördelas mellan kommunerna efter storleken

av dels antalet skattekronor per invånare, dels en utgiftsfaktor. För

bestämmande av utgiftsfaktorn framlade utredningen två alternativa förslag.

De båda fördelningsprinciperna var närmare preciserade i två formler

för beräknande av statsbidraget till varje särskild kommun.

över utredningens principbetänkande inhämtades yttranden från olika

myndigheter och organisationer. I samtliga avgivna utlåtanden underströks

önskvärdheten och behovet av en revision i riktning mot en förenkling av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Ma j. ts proposition nr 112 år 1957

den gällande ordningen för speciell bidragsgivning till kommunerna. Remissinstanserna

ställde sig även i allmänhet positiva till utredningens huvudtanke,

att de nuvarande speciella statliga driftbidragen till primärkommunerna

borde avlösas av ett system med ett allmänt bidrag. De av utredningen

förordade grunderna för bidragets fördelning mellan kommunerna

bedömdes emellertid såsom alltför invecklade och svårbemästrade. Många

av de hörda myndigheterna ifrågasatte det riktiga och rättvisa i att låta

s k a t te u t j ä mni rogs s y n p u n k t e r na spela en så dominerande roll i statsbidragsgivningen

som utredningen tillagt desamma.

På grund av vad sålunda förevarit anmälde dåvarande chefen för finansdepartementet,

statsrådet Sköld, den 20 november 1953 för Kungl. Maj it frågan

om fortsatt utredning angående rationalisering av de statliga driftbidragen

till primärkommunerna.

Statsrådet framhöll i direktiven, att med hänsyn till de invändningar, som

riktats mot betänkandet, frågan om den ändamålsenliga utformningen av

systemet för de statliga driftbidragen till kommunerna syntes böra bli föremål

för ytterligare överarbetning. Härvid borde det primära syftet vara att

åstadkomma ett sådant system för bidragsgivningen som tillgodosåg kraven

på en förenkling av det därmed förbundna administrativa och kamerala

arbetet för både de kommunala organen och de statliga myndigheterna.

Skatteutjämningssynpunkterna syntes i detta sammanhang få tillmätas sekundär

vikt och endast beaktas inom ramen för vad som var möjligt i ett

förenklat bidragssystem. Avsikten med det igångsatta utredningsarbetet var

att rationalisera bidragsgivningen och icke att lösa skatteutjämningsproblemet.

Detta senare fick ske i annan ordning, bland annat med anlitande

av skattelindringsbidraget, vilket statsbidragsutredningen velat lämna utanför

reformen. Hänsyn till skatteutjämningsfrågan måste dock tagas i sådan

mån, att en omläggning av den statliga bidragsgivningen inte fick leda till

allvarliga omkastningar i kommunernas ekonomi och skattetryck. Vid överarbetningen

borde därför tillses, att fördelningsgrunden för ett allmänt bidrag

avvägdes så, att de förändringar av skattesatserna i kommunerna,

som kunde följa av övergången till ett nytt system, hölls inom snäva gränser.

Utgångspunkten för överarbetningen borde vara att i enlighet med statsbidragsutredningens

förslag söka genomföra en sammanslagning av olika

speciella statliga driftbidrag till primärkommunerna till ett allmänt statsbidrag.

Departementschefen erinrade vidare om att huvudparten av de statliga

driftbidragen till primärkommunerna gick till undervisningsväsen och socialpolitiska

ändamål. Dessa verksamhetsgrenar hade fått en sådan utbredning

och blivit så rotfasta inom kommunerna, att farhågorna för en minskad

kommunal aktivitet på dessa områden, därest bidragen bortföll, syntes

ogrundade. Stimulanssynpunkten hade numera förlorat i betydelse. Det särskilda

bidraget till avlönande av folk- och småskollärare syntes emeller
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kvngl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

tid böra lämnas utanför reformen. Även i några övriga fall, såsom beträffande

bidragen till vissa åtgärder vid arbetslöshet, till försöksverksamhet

inom vissa skoldistrikt och till familjebidragsverksamheten, borde de speciella

bidragen undantagas från den ifrågasatta omläggningen. Att i så stor

utsträckning som statsbidragsutredningen förutsatt hålla vissa speciella

bidrag utanför reformen, syntes däremot icke nödvändigt.

Slutligen borde vid överarbetningen uppmärksamhet ägnas åt frågan om

det allmänna statsbidragets anpassning till framtida förändringar i den

kommunala verksamhetens omfattning.

o

III. Allmänna riktlinjer in. m. för en förenkling av statsbidragsgivningen

Utredningen

Undersökning av olika bidragssystem

Utredningen erinrar i sitt betänkande om förenklad statsbidragsgivning

(SOU 1956: 8) inledningsvis om de för översynen av principbetänkandet

meddelade direktiven, enligt vilka ett allmänt bidrag skulle utformas på

sådant sätt, att de förändringar av skattesatserna i kommunerna, som kunde

följa av övergången till ett nytt system, hölls inom snäva gränser. Den angivna

målsättningen kan enligt utredningen även uttryckas så, att storleken

av det allmänna statsbidraget till envar kommun bör i stort sett motsvara

summan av de speciella driflbidrag, kommunen skulle förlora genom avlösningen.

Denna grund för utformningen av ett förenklat bidragssystem

benämner utredningen status-quo-principen.

Med den angivna utgångspunkten har utredningen prövat olika utvägar

att konstruera ett större allmänt bidrag. Därvid konstaterar utredningen

först, att utformningen av gällande statsbidragssystem såsom en rad speciella

driftbidrag till särskilda kommunala verksamhetsgrenar medför, att

den årliga summan av de nuvarande bidragen till en kommun beror på omfattningen

i kommunerna av flera olika verksamhetsgrenar. Härav anser

utredningen följa, att ett allmänt bidrag, som helt skulle ansluta sig till

summan bidragsbelopp för de däri ingående speciella bidragen, måste utformas

med beaktande av omfattningen av lika många verksamhetsgrenar som

antalet avlösta bidrag. Ett sådant sammanförande av nuvarande speciella

bidrag skulle knappast innebära annan förenkling än att ett flertal författningsföreskrifter

sammanfördes till en enda författning och att ansökningsoch

rekvisitionsfÖrfarandet kunde enhetliggöras.

Ett annat uppslag till avlösning av statsbidrag, som utredningen diskuterat

men avvisat, går ut på att storleken av det allmänna bidraget bestämmes

till just den summa kommunen året före avlösningen sammanlagt uppburit

genom de avlösta speciella bidragen.

Utredningen upptager härefter frågan, huruvida det nuvarande systemet

med speciella driftbidrag faktiskt verkar på sådant sätt att man kan finna

opaginerad Kontrollera mot PDF

1J

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

allmänna faktorer efter vilka det allmänna bidraget kan bestämmas utan att

omkastningarna i bidragstilldelningen blir av större betydelse. Som sådana

allmänna faktorer har utredningen kalkylerat med antalet skattekronor per

invånare, storleken av den kommunala utdebiteringen, antalet invånare och

driftutgifternas totala storlek. Utredningen påpekar, att det av undersökningar

som redovisats i principbetänkandet framgått, att ett samband föreligger

mellan var och en av dessa faktorer och utgående statsbidrag, men

att avstegen från de konstaterade tendenserna är både talrika och markerade.

Utredningen uttalar vidare, att den icke velat underlåta att genom olika

statistiska undersökningar söka finna någon godtagbar norm för ett större

allmänt bidrag. I betänkandet redovisas två sådana undersökningar, båda

avseende 50 kommunala driftbidrag. Undantagna vid undersökningarna rörande

detta större allmänna bidrag var endast de bidrag, som enligt direktiven

borde kvarstå som speciella bidrag. Undersökningen omfattade samtliga

157 kommuner i Stockholms, Östergötlands, Blekinge och Norrbottens

län och avsåg företrädesvis under år 1953 utbetalade statsbidrag till dessa

kommuner.

Vid den ena undersökningen prövades verkningar av ett allmänt statsbidrag

som fördelades mellan kommunerna i förhållande endast till invånarantalet.

Vid den andra undersökningen differentierades det per invånare

beräknade allmänna statsbidraget efter kommunernas olika bärkraft, d. v. s.

efter antalet skattekronor per invånare i vederbörande kommun. I båda fallen

fördelades med den undersökta metoden samma totala bidragsbelopp

som kommunerna uppburit enligt de skilda gällande bidragsreglerna.

Vid fördelningen av bidraget med ett enhetligt belopp per invånare visade

det sig, att 110 kommuner skulle erhålla ökat och 47 minskat bidrag. För

de kommuner, vilka skulle ha vunnit på en omläggning, skulle ökningen av

statsbidragssumman ha motsvarat upp till en krona 50 öre per skattekrona.

För de kommuner åter, vilka skulle ha fått vidkännas en minskning av statsbidragsstödet,

skulle minskningen ha motsvarat mer än en krona per skattekrona

i 17 kommuner, varav'' minskningen för två skulle ha legat mellan

tre och fyra kronor.

Vid det andra av de båda prövade alternativen — då det allmänna bidraget

fördelades under hänsynstagande även till antalet skattekronor per invånare

— skulle 117 kommuner erhållit ökat bidrag, under det alt 40 skulle fått

vidkännas minskat statsbidrag. För de fyra kommuner, som skulle ha erhållit

den största ökningen, motsvarade denna mer än fyra skattekronor

per invånare. Minskningen å andra sidan varierade ned till belopp, som motsvarade

tre kronor per skattekrona. För sju av kommunerna skulle statsbidragsförlusten

ha överstigit en krona per skattekrona. Utredningen bedömde

detta alternativ som gynnsammare än det förstnämnda, beroende på

att avvikelserna på förlustsidan var lägre än enligt den första undersökningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

I övrigt uttalar utredningen rörande resultatet av utredningarna i huvudsak

följande.

Ehuru det efter det relativa skatteunderlaget differentierade invånarbidraget

kan sägas leda till något bättre resultat än ett rent invånarbidrag, torde

dock icke heller det differentierade bidragssystemet böra anses godtagbart

ur status-quo-synpunkt. Utredningen vill i detta sammanhang erinra

om att då de kommunala ortsavdragen senast höjdes i samband med den

s. k. ortsavdragsreformen, kommunerna ansågos icke böra själva bära större

skattetrycksökning till följd av reformen än 1 krona per skattekrona. För

de skatteförluster, som härutöver åsamkades kommunerna till följd av ortsavdragsreformen,

erhålla kommunerna kompensation genom den provisoriska

skatteersättningen. Utan att i övrigt göra några jämförelser mellan

ortsavdragsreformen och en omläggning av systemet för de speciella driftbidragen

till kommunerna, synes dock statsmakternas angivna ståndpunkt

beträffande den för kommunerna tolerabla skattetrycksökningen visa, att

en omläggning av statsbidragssystemet med här förut angivna skattetrycksverkningar

för kommunerna icke kan anses godtagbar ur status-quo-svnpunkt.

Utredningen uttalar vidare, att det teoretiskt icke är uteslutet, att eu differentiering

av ett allmänt statsbidrag på annat sätt än nyss angivits kunde

ge bättre resultat ur status-quo-synpunkt. Utredningen anser emellertid,

att differentieringsnormen i så fall måste få en utformning, vilken torde

anses vara alltför komplicerad.

Utredningen framhåller, att den av undersökningarna funnit framgå, att

en mera omfattande avlösning av de nuvarande driftbidragen med ett enda

årligt bidrag, som skulle utgå oberoende av omfattningen av de tidigare

statsunderstödda verksamhetsgrenarna, icke låter sig förena med den i de

nya direktiven uppställda målsättningen. Denna innebär ju att avlösningen

skulle genomföras så, att envar kommun bibehålies vid i stort sett oförändrat

bidragsstöd. För att med denna målsättning vinna en tillfredsställande

förenkling av gällande statsbidragssystem måste därför andra vägar prövas,

nämligen en begränsad avlösning av nuvarande driftbidrag. Utredningen anför

härom.

Utredningen ansåg sig närmast böra undersöka, huruvida eu begränsad

reform skulle kunna genomföras genom att låta en avlösning med ett allmänt

statsbidrag omfatta ett något mindre antal speciella driftbidrag än

förut avsetts. Vid dessa överväganden utgick utredningen från att en avlösning

av ett speciellt driftbidrag med ett allmänt bidrag, som utformas

utan hänsynstagande till de varierande utgifterna i kommunerna av den tidigare

speciellt understödda verksamhetsgrenen, kan antagas icke i avsevärd

män påverka skattetrycket i kommunerna i de fall, då verksamhetsgrenen i

allmänhet är enhetligt utbyggd i kommunerna eller omfattningen av verksamheten

eljest i stort sett är beroende av kommunens storlek. Vidare vore

uppenbart, att man utan väsentlig olägenhet ur status-quo-synpunkt kunde

bortse från den varierande omfattningen i kommunerna av sådan hittills

statsunderstödd kommunal verksamhet, där bidragsbeloppen till de skilda

kommunerna är så ringa, att de sakna egentlig betydelse för det kommunala

skattetrycket. Annorlunda torde det däremot förhålla sig med sådana spe
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

ciella driftbidrag, som utgå med för de skilda kommunerna relativt betydande

belopp till verksamhetsgrenar vilka bedrivas endast i en del av landets

kommuner eller vilka i allt fall icke äro någorlunda jämnt utbyggda i hela

landet.

Efter utgallring av vissa bidrag enligt de angivna principerna samt med

undantagande jämväl av de bidrag, som enligt direktiven ej borde ingå i ett

allmänt bidrag, liksom vissa andra bidrag, som utredningen av särskilda

skäl ansåg böra undanlagas, återstod följande 22 bidrag (med den nummerbeteckning''

som angivits i förut berörda bilaga 1), nämligen

p/. social heinhjälpsverksamhet

förskottering av underhållsbidrag till barn

* vissa kostnader enligt barnavårdslagen

upprättande av byggnadsplanei och generalplaner

hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor och

praktiska kommunala realskolor

►->6. avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre läroananstalter
*

23. avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare

u 24, arvode till skolsekreterare

hälsovården vid folk- och småskolor

v33. avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid folkskolans

skolhem

^ tillhandahållande av fria läroböcker in. m.

^39^ hyresbidrag för undervisningslokaler in. in.

undervisningsmateriel vid folk- och småskolor

-''45. centralisering av fortsättningsskoleväsendet

^$7. arvoden till skolläkare in. in. vid högre folkskolor

skolbibliotek i folkskolan

"ptt? skolbibliotek vid högre kommunala skolor och kommunala anstalter för

yrkesundervisning

pK. fastighetsregisters första uppläggande

H&öC resekostnader vid intagning å allmän alkoholistanstalt

vissa kostnader för vård av alkoholister

pft''. främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet

59. reservpolisorganisationen.

Vad gäller metoden för kompensation av dessa 22 speciella bidrag har

statsbidragsutredningen i första hand undersökt lämpligheten av att införa

ett fristående, begränsat allmänt bidrag. Som fördelningsnorm för detta bidrag

prövades de båda metoder, som användes vid de i det föregående redovisade

undersökningarna rörande ett större allmänt bidrag, d. v. s. dels fördelning

med ett enhetligt belopp per invånare, dels fördelning med ett efter

vederbörande kommuns skatteunderlag differentierat belopp per invånare.

Undersökningen omfattade liksom tidigare kommunerna i Stockholms, Östergötlands,

Blekinge och Norrbottens län och avsåg 1953 års förhållanden.

Statsbidragsförlusterna och därmed den av omläggningen föranledda skattelrycksökningen

visade sig vid fördelning av det allmänna bidraget efter

invånarantalet för flertalet förlorande kommuner ligga under fem öre per

skattekrona och uppgick till högst 50 öre per skattekrona. Enligt alternati
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

vet med differentiering av bidraget per invånare efter skatteunderlaget skulle

skattetrycksökningarna till följd av omläggningen av bidragssystemet för

flertalet av de förlorande kommunerna ha stannat under 2,5 öre per skattekrona

och icke för någon kommun ha överstigit 20 öre per skattekrona.

I anslutning till undersökningen framhåller utredningen följande synpunkter,

som i huvudsak kan anses gälla även den kompensationsmetod som

närmare behandlas i följande avsnitt.

Av provundersökningen kan icke dragas några direkta slutsatser om hur

omläggningen av bidragssystemet skulle verka i nuvarande läge eller vid

en senare tidpunkt. Givet är att den omfattning de med speciella driftbidrag

understödda verksamhetsgrenarna hade i kommunerna år 1953, kan ha förändrats

eller komma att förändras. I den mån sådana förändringar icke sker

i samma proportion i alla kommuner, komma de att påverka resultatet av

omläggningen av statsbidragssystemet. Det är emellertid uppenbart att omfattningen

av de statsunderstödda verksamhetsgrenarna i kommunerna aldrig

kan vara oföränderlig och att det därför är uteslutet att med generaliserande

beräkningsgrunder beakta de speciella förhållandena i varje särskild

kommun vid varje särskild tidpunkt. I tanken att utbyta en rad speciella

driftbidrag mot ett enda allmänt bidrag ligger ju, att efter avlösningen hänsyn

icke längre skulle tagas till omfattningen i kommunarna av de speciella

statsunderstödda verksamhetsgrenarna. Att märka är vidare, att provundersökningen

givit vid handen att skattetrycksförändringarna till följd av avlösningen

skulle bli relativt obetydliga i alla kommuner och sålunda även i

de kommuner, vilka redan år 1953 hade väl utbyggt de statsunderstödda

verksamhetsgrenarna. Ytterligare utbyggnad av sådana verksamhetsgrenar

i vissa kommuner före avlösningstillfället torde därför med stor säkerhet

kunna sägas sakna betydelse om icke utbyggnaden av särskild anledning

allmänt skett i sådan omfattning att kostnaderna för verksamheten fått helt

annan betydelse för kommunerna än tidigare. Enligt utredningens mening

torde det därför vara av mindre betydelse i förevarande sammanhang att

provundersökningen av tekniska skäl måst grundas på ett så relativt gammalt

material som från 1953. Kunde avlösning skett då, bör den i allmänhet

kunna ske även nu eller senare. En annan sak är, att storleken av det allmänna

statsbidraget som skall motsvara summan av de avlösta bidragen,

måste bestämmas med hänsyn till förhållandena vid själva avlösningstillfället.

‘ 5

Föreslagna system för den framtida bidragsgivningen

a) Avlösning (indragning) av bidrag

Utredningen konstaterar i fortsättningen, att totalbeloppet för de 22 bidragen

är synnerligen ringa. För budgetåret 1954/55 har för denna bidragsgivning

endast anvisats omkring 30 miljoner kronor. Avlösningen av de speciella

driftbidragen med ett allmänt bidrag föranleder närmast, att det allmänna

bidraget skall utgå med samma belopp som summan av de avlösta

bidragen. Med hänsyn till det ifrågasatta allmänna bidragets ringa ekonomiska

betydelse har utredningen undersökt, huruvida kompensationen i

stället för genom ett nytt allmänt bidrag skulle kunna ske genom uppräkning

på lämpligt sätt av ett eller flera kvarstående speciella driftbidrag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1057

Närmast till hands har utredningen ansett det ligga att överföra beloppet

till ett bidrag, som utgår till alla landets kommuner såsom stöd åt en verksamhet

vilken är obligatorisk. Denna förutsättning fyller bidraget till avlönande

av folk- och småskollärare. Kompensationen skulle kunna ske genom

minskning av kommunernas andel av lönekostnaderna för folk- och

småskollärare, vilken andel utgöres av fasta belopp för varje folk- och sinåskollärartjänst

allt efter kommunernas hyresgruppering. Beträffande innebörden

av en sådan kompensationsmetod framhåller utredningen bland

annat.

Ett särskilt skäl för en sådan form av kompensation till kommunerna för

bortfallet av vissa speciella driftbidrag, är, att frågan om kompensationens

värdebeständighet därigenom automatiskt skulle få en i stort sett tillfredsställande

lösning. Ur synpunkten att statsbidragens storlek i allmänhet borde

anpassas efter det aktuella penningvärdet och kostnadsläget skulle i och

för sig kunna vara motiverat att tid efter annan ompröva storleken av det

belopp som tillfördes kommunerna som kompensation för de bortfallande

speciella statsbidragen. Samma skäl kunna emellertid anföras för justering

av avdragsbeloppen i lärarlönebidraget, d. v. s. för kommunandelen av lärarlönekostnaderna.

Anledningen till sådana omräkningar skulle emellertid

bortfalla eller begränsas i den mån avdragsbeloppen minskades som kvittning

för de indragna speciella bidragen. Fördelen för kommunerna av att

den del av de nuvarande avdragsbeloppen, som kvittades mot de bortfallna

speciella bidragen, icke skulle kunna ur värdebeständighetssynpunkt

uppräknas, skulle m. a. o. uppväga olägenheten av att kompensationsbeloppen

icke heller skulle bliva uppräknade av värdebeständighetsskäl.

Metoden att kompensera kommunerna för förlusten av vissa speciella

driftbidrag genom minskning av avdragsbeloppen å lärarlönebidraget kan i

och för sig tillämpas beträffande alla de till indragning föreslagna tjugu två

speciella bidragen. Beträffande vissa av bidragen tala emellertid enligt utredningens

mening särskilda skäl för att kommunerna skulle i annan form

få kompensation för bidragsförlusterna genom indragningen. Detta gäller sådana

till indragning ifrågasatta bidrag, som avse verksamhet, vilken bedrives

endast i ett fåtal kommuner men har nära anknytning till annan verksamhet,

som stödes med bidrag, vilka alltjämt skulle bestå såsom speciella

driftbidrag. I sådana fall synes det utredningen naturligt att i stället förstärka

dessa senare speciella bidrag.

Med denna utgångspunkt har utredningen slutligt stannat för att låta

kompensationen ske genom ökat bidrag dels till avlönande av folk- och

småskollärare i vad gäller 15 bidrag (som enligt förut angivna beteckningar

upptagits med nr 1, 3, 4, 8, 16, 31, 36, 39, 40, 51, 52, 54, 55, 56 och 57),

dels till avlönande av lärare vid högre kommunala skolor i vad gäller två

bidrag (nr 15 och 47). Övriga bidrag, som skulle kunnat ingå i ett fristående

allmänt bidrag, beröres av den andra av utredningens förenklingslinjer,

nämligen sammanförande av statsbidrag, vilken kommer att närmare behandlas

i det följande.

Av utredningens närmare motivering för vilka bidrag som lämpar sig för

avlösning framgår, all bidragen nr 1, 31, 36, 40, 51 och 57 kan avlösas enligt

den av utredningen först uppställda förutsättningen, att den statsunder
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

stödda verksamheten skulle vara enhetligt utbyggd i kommunerna samt

i stort sett beroende av kommunernas storlek. Samtliga dessa bidrag utgick

enligt en undersökning av utredningen till mer än 90 procent av undersökningsområdets

157 kommuner.

För övriga elva till avlösning föreslagna bidrag gäller däremot ej, att den

genom bidragen understödda verksamheten är enhetligt utbyggd. Dessa

bidrag uppfyller däremot enligt utredningens mening det andra uppställda

villkoret för avlösning, därigenom att de kan anses sakna egentlig betydelse

för det kommunala skattetrycket. Som en skönsmässig gräns för

vilka bidrag som bör kunna avlösas enligt detta villkor anger utredningen,

att bidraget icke bör uppgå till större belopp per invånare än två kronor

50 öre. För kommuner med exceptionellt lågt skatteunderlag eller ned mot

tio skattekronor per invånare skulle ett sådant bidrag motsvara upp till

25 öres utdebitering per skattekrona. Med beaktande av att kommunerna

skulle få kompensation för indragna speciella bidrag, anser utredningen

den angivna gränsen acceptabel ur status-quo-synpunkt. De bidrag, som

av utredningen föreslås till avlösning med utgångspunkt från denna norm,

är i det föregående betecknade med nr 3, 4, 8, 15, 16, 39, 47, 52, 54, 55 och 56.

Utredningen har företagit en provundersökning rörande de ekonomiska

verkningarna i undersökningsområdets fyra län av en avlösning på angivet

sätt av 15 bidrag genom kompensation i form av minskat avdragsbelopp

vid bidrag till avlönande av folk- och småskollärare. Med ett kompensationsbelopp

av 700 kronor för varje folk- och småskollärartjänst skulle

kommunerna i undersökningsområdet tillföras ungefär samma totala bidragsbelopp

som genom de ifrågavarande speciella bidragen. För de enskilda

kommunerna skulle vissa bidragsförändringar uppkomma, men i intet fall

skulle metoden leda till större bidragsförlust än som motsvarar tio öre per

skattekrona. Endast för fem kommuner översteg bidragsförlusten fem öre

per skattekrona.

b) Sammanförande av bidrag

Utredningen konstaterar i fortsättningen, att även andra åtgärder än indragning

av nuvarande speciella driftbidrag måste vidtagas för en tillfredsställande

förenkling av gällande bidragssystem. Därvid ligger det enligt

utredningens mening nära till hands att söka vinna en ur förenklingssynpunkt

väsentlig begränsning av antalet skilda speciella driftbidrag till kommunerna

genom att sammanföra de kvarstående speciella bidragen till ett

tåtal bidrag, för vilka inbördes anges enhetliga och enkla beräkningsgrunder.

En grupp speciella driftbidrag, som synes utredningen ha ett naturligt

inbördes samband, är statsbidragen till kommunernas avlöningskostnader

inom folk- och fortsättningsskoleväsendet. I ett för dessa gemensamt bidrag

bör enligt utredningen ingå, förutom det från avlösning genom ett allmänt

bidrag helt undantagna bidraget till avlöning åt lärare vid folk- och små
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

skolor (nr 19), även 13 andra bidrag till olika avlöningskostnader inom folkskoleväsendet,

nämligen

20. förstärkningsanordningar vid vissa folk- och småskolor

21. hjälpundervisning i folk- och småskolor

22. handledning vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid

vissa folkskolor

23. avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare

24. arvode till skolsekreterare

25. ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare in. fl. vid viss tjänstgöring

å ferietid

26. avlönande av övningslärare vid folk- och småskolor

27. avlönande av lärare i hushållsgöromål

28. undervisning i slöjd

33. avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid folkskolans

skolhem

42. avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan

43. avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid fortsättningsskolan

44. avlöning åt övningslärare vid fortsättningsskolan

Vidare framhåller utredningen, att det av systematiska skäl principiellt är

befogat att sammanföra de nuvarande bidragen till kommunerna för kostnaderna

för högre folkskolor (nr 46), kommunala flickskolor (nr 12), kommunala

realskolor (nr 13), praktiska kommunala realskolor (nr 14), kommunala

gymnasier (nr 11), handelsgymnasier (nr 48) och anstalter för

yrkesundervisning (nr 49). Med hänsyn bland annat till den avvikelse från

den i direktiven uppställda status-quo-principen en sådan reform skulle

innebära, har utredningen emellertid begränsat sitt förslag till att avse ett

sammanförande av bidragen till de fyra förstnämnda skolformerna. Härigenom

erhålles ett enhetligt bidrag till högre kommunala skolor. Utredningen

har dock framhållit, att om så framdeles skulle befinnas lämpligt,

det föreslagna bidragssystemet kunde göras tillämpligt även på handelsgymnasier,

kommunala gymnasier och kommunala yrkesskolor.

c) Principer för reglering av kvarstående bidrag

Sedan utredningen behandlat förslagen att genom indragning och sammanförande

av bidrag minska antalet förekommande bidragsformer, övergår

utredningen till frågan om möjligheterna att finna enhetliga och enkla

beräkningsgrunder för de sammanförda eller eljest kvarstående speciella

driftbidragen.

Utredningen redogör inledningsvis för olika förekommande beräkningsgrunder

och framhåller, att redan mängden av dylika medför, alt statsbidragssystemet

kompliceras. Vissa av beräkningsmetoderna medför vidare

ett omfattande administrativt arbete. Härtill kommer att beträffande flera

av bidragen gällande beräkningsgrunder torde ha utformats under beaktande

av speciella förutsättningar, vilka icke längre är för handen.

Beträffande förutsättningarna för övergång till ett enhetligt och förenklat

system framhåller utredningen, att vissa förskjutningar av storleken av stats
2

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mcij. ls proposition nr 112 år 1957

bidraget till varje enskild kommun givetvis icke kan undvikas. I den män

dessa förskjutningar blir relativt ringa, kan dock några principiella hinder

lör eu övergång till nya beräkningsgrunder inte anses föreligga.

Beträffande de närmare riktlinjerna för regleringen av dessa bidrag uttalar

utredningen i huvudsak följande.

Ifråga om de riktlinjer, som böra uppställas för ett enhetligt och enkelt

system för beräkning av speciella driftbidrag till primärkommunerna, synes

särskilt med hänsyn till önskemålet att undvika alltför stora förskjutningar

av statsbidragsbeloppen till de skilda kommunerna, lämpligt att

välja eu form, som så nära som möjligt ansluter till den nu vanligast förekommande

beräkningsmetoden. Med denna utgångspunkt har det"förefallit

utredningen naturligt att som huvudlinje för bidragsbestämning välja det

systemet, att statsbidrag i allmänhet bör utgå med procentuell andel av

visst bidragsunderlag.

Vad först angår bestämmandet av bidragsunderlag et må framhållas att

om som i vissa fall gäller, de faktiska utgifterna för den statsunderstödda

verksamheten skola tagas som utgångspunkt för bidragsunderlaget praktiska

olägenheter kunna uppkomma. Prövningen av statsbidragsärendena

kan således bli betungande för såväl vederbörande statliga mvndigheter

som de kommunala organen därför att krav anses böra uppställas på utredning

till visande av att de faktiska kostnaderna hållits inom statsbidragsbestämmelsernas

ram. Särskilt då fråga är om avlöningskostnader för personal

och dessa kostnader skola bestämmas med tillämpning av komplicerade

avlöningsbestämmelser kan verifikationsmaterialet bli omfattande Visserligen

leder en sådan metod till viss exakthet i bidragsfördelningen kommunerna

emellan, men det må å andra sidan framhållas, att kravet på en

»millimeterrättvisa» i fråga om bidragsunderlaget icke behöver ställas alltlor

hogt med hänsyn till att kravet på motsvarande exakthet vid avvägningen

icke kan tillgodoses i fråga om bidragsprocenten. En exakt beräkning

av bidragsunderlaget synes även opåkallad ur den synpunkten, att

detta i en kommun i regel utgör endast en mindre del av kostnaderna för

hela den kommunala verksamheten. Efter kommunindelningsreformen torde

primarkominunerna i gemen även ha sådan bärkraft, att'' deras ekonomi

kan antagas icke vara beroende av sådana smärre förskjutningar i storle<en

av speciella driftbidrag, som kunna föranledas av en generalisering och

dar™ed förenkling vid beräknandet av kostnaderna för den statsunderstödda

verksamheten.

Utredningen har efter olika överväganden kommit till den uppfattningen,

att den lämpligaste metoden för ett enhetligt bestämmande av bidragsunderlaget

for skilda speciella driftbidrag synes vara att bygga detta på en

generaliserande beräkning av de huvudsakliga utgiftsfaktörerna för den

i varie särskilt, tall t*----. •.

« y o ------ • uvt,iiioiaiuvnct ÖU111 MiUia lIU>a 1 Dl
dragsunderlaget

för varje särskilt bidrag blir härvidlag den statsunderstodda

verksamhetens art och allmänna omfattning. Med hänsyn till önskemålet

om största möjliga enkelhet bör eftersträvas att så få utgiftsfaktorer

s°m möjligt angivas som bidragsunderlag.

; „Y?(J-h?re.ft®r angår frågan om bidragsandelen synes denna såsom nämnts

i allmänhet hora angivas i procent av bidragsunderlaget. Då utredningens

uppdrag endast avser systemet för statens bidragsgivning till kommunerna

och icke omfattningen darav, har utredningen givetvis icke anledning ingå

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 195?

på frågan om den procentuella andelens storlek i varje särskilt fall. Det må

emellertid framhållas att då bidragsunderlaget icke, såsom för närvarande

ibland är fallet skulle omfatta de faktiska utgifterna för viss verksamhet

utan endast bygga på vissa avgörande utgiftsfaktörer, vilka skulle beräknas

efter generaliserande grunder, bidragsprocenten icke komnie att angiva statens

andel i kostnaderna för viss verksamhet, utan endast vara en uträkningsfaktor.

Då det nya bidragsunderlaget endast omfattar vissa huvudsakliga

utgiftsfaktorer, blir det givetvis mindre än de faktiska kostnaderna för

hela verksamheten. Härav följer att vid oförändrat statsbidragsstöd bidragsprocenten

av det begränsade bidragsunderlaget kommer att få högre värde

än den tidigare bidragsandelen av de totala kostnaderna. Framhållas må, att

det därför icke är orimligt om bidragsprocenten, räknad på detta begränsade

bidragsunderlag, sättes till högre värde än 100. Om t. ex. ett bidrag enligt

gällande grunder utgår med 80 % av de faktiska kostnaderna för viss

verksamhet och som nytt bidragsunderlag angivas vissa huvudfaktorer, vilka

tillhopa i genomsnitt motsvara endast tre fjärdedelar av de faktiska kostnaderna,

måste bidragsprocenten höjas till omkring 107 % av det begränsade

bidragsunderlaget för att statsbidragsbeloppet skall förbli i huvudsak

oförändrat.

Remissyttrandena

Till en början bör i korthet beröras några av remissmyndigheternas uttalanden,

som närmast är att hänföra till direktivens utformning. Sålunda

erinrar skaltelindringsnämnden om att utredningens arbete haft till riktpunkt

att såvitt möjligt bibehålla oförändrad bidragssumma för varje kommun.

Mot detta invänder nämnden bland annat.

Av utredningens beräkningar att döma har nämnda syfte blivit i stort sett

tillgodosett genom utredningens förslag. Detta innebär å andra sidan att

skatteutjämningssynpunkten helt ställts åt sidan. Nämnden, som anser en

utjämning och lindring av skattetrycket i de synnerligt skattetyngda kommunerna

utgöra ett brännande skattesänkningsproblem, finner detta resultat

beklagligt.

Även styrelsen för Svenska landskommunernas förbund berör direktivens

utformning. Styrelsen framhåller i huvudsak följande.

På grund av direktivens snäva utformning har utredningens möjligheter

att föreslå förenklingar i avsevärd utsträckning beskurits. Något allmänt

statsbidrag av det slag, som skisserades i utredningens principbetänkande,

har sålunda i anslutning till direktiven beklagligtvis inte kunnat föreslås.

Icke heller har någon lösning av skatteutjämningsfrågan kunnat komma till

stånd, men styrelsen kan inte undgå att fråga sig, om det verkligen är försvarligt

att låta så stort belopp som lärarlönebidraget överföras från staten

till kommunerna utan att någon som helst hänsyn tages till kommunernas

olikheter i fråga om skattekraft. Med de begränsade möjligheter som stått

till buds har emellertid utredningen enligt styrelsens mening framlagt ett

förtjänstfullt arbe te.

Även i samband med principbetänkandets remissbehandling kom förbundsstyrelsen

in på skatteutjämningsfrågan och anförde därvid bland annat.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung], Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Vad skatteutjämningen beträffar får man hålla i minne atl skatteunderlagen

i kommunerna nu variera från omkring 10 skattekronor till mer än

100 skattekronor per invånare. Med denna ytterst ojämna fördelning av

den kommunala skattekraften är det icke längre möjligt att enbart via

statsbidrag ernå en rimlig skatteutjämning. Denna fråga torde, som förbundsstyrelsen

i tidigare remissyttrande framhållit, i stället böra angripas

i första hand med utgångspunkt från de kommunala beskattningsreglerna,

hn mera rättvis fördelning av skatteobjekten de olika kommunerna emellan

måste utgöra det första och viktigaste steget på vägen mot en jämnare

kommunal beskattning. Därvid torde bl. a. upptagas frågan om vissa juridiska

personers beskattning. Statsbidragen kunna här endast få en supplerande

utjämnande verkan, såvida icke en mycket större del än nu av den

slutliga skatten i form av statsbidrag skall överföras till kommunerna.

Det kan också förtjäna omnämnas i detta sammanhang vad styrelsen för

Svenska stadsförbundet anförde i sitt utlåtande över principbetänkandet.

Styrelsen yttrade bland annat.

Styrelsen är av den bestämda uppfattningen att en omreglering av bidragssystemet

icke bör åsyfta en ytterligare skatteutjämning mellan kommunerna.

En sådan utjämning bör — om och i den män så är påkallat _

genomtöras i annan ordning. Styrelsen är således icke i och för sig främmande

för skatteutjämningstanken men anser att den bör ses i ett större

sammanhang.

Remissmyndigheternas inställning till det framlagda förslaget kan i allmänhet

sägas vara klart positiv. Så gott som samtliga hörda myndigheter

och organisationer understryker behovet av en förenkling av statsbidragssystemet.

Även om man på enskilda punkter har invändningar att framföra,

göres — på några undantag när — inga uttalanden i direkt avstyrkande

riktning, då det gäller den principiella uppläggningen av utredningens förenklingsförslag.

I några fall framställes dock önskemål om ytterligare utredning.

Socialstyrelsen uttalar, att förslaget, såvitt avser sammanförande av bidrag,

ligger helt i linje med styrelsens tidigare framförda synpunkter, varför

förslaget tillstyrkes i detta avseende. Styrelsen pekar även på en annan utväg

att förenkla bidragsgivningen, nämligen att förenkla beräkningsgrunderna

och uppmjuka villkorsbestämmelserna för sådana bidrag, som icke

lämpligen kan sammanslås med andra. Denna möjlighet har icke diskuterats

i betänkandet. Socialstyrelsen finner eu förenkling av gällande statsbidragssystem

synnerligen önskvärd för att icke säga nödvändig och har genom

utredningens betänkande bibragts uppfattningen att förenkling genom

övergång till ett allmänt statsbidrag kan ifrågakomma endast i tämligen

begränsad utsträckning. Styrelsen förordar, att utredningen får uppdrag

att under sitt fortsatta arbete verkställa en genomgång av beräkningsgrunder

och villkorsbestämmelser.

Statskontoret finner för sin del, att förslaget är i stort sett väl avvägt och

uttalar, att dess genomförande uppenbarligen skulle vara ägnat att på ifrågavarande

område tillgodose önskemålet om rationellare former för statsbidragsgivningen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 är 195i

Riksräkenskapsverket — vars utlåtande i fråga om bidragsunderlagets

beräkning torde få redovisas i senare sammanhang — förklarar, att utredningens

förslag i vad det gäller sammanförande av vissa statsbidrag till folkskoleväsendet

respektive högre kommunala skolor är helt i överensstämmelse

med ämbetsverkets synpunkter.

Statens sakreuision anför följande.

Med det nu föreliggande förslaget bär utredningen, enligt sakrevisionens

mening, beträtt en väg, som bör kunna leda till beaktansvärda resultat i

fråga om förenkling och arbetsbesparing. Det intryck av statisk fastlåsning,

som i så hög grad vidlådde utredningens första principbetänkande, har i

den nya utformningen mildrats genom att de kvarstående bidragen även

efter sammanslagning i grupper bli förhållandevis talrika. Härigenom öppnas

större möjligheter att på ett smidigt sätt utbygga bidragsverksamheten

med eventuella, av utvecklingen betingade nya bidrag, än om statsunderstödet

skulle utgå blott i form av ett enda, allmänt bidrag. Sakrevisionen kan

därför helt ansluta sig till den principiella uppfattning av föreliggande spörsmål,

som utredningen numera företräder.

Statens organisationsnamnet ifrågasätter, huruvida icke redan nu ett allmänt

statsbidrag borde kunna införas och fortsätter.

Även om ett dylikt bidrag i nuvarande läge torde få en relativt begränsad

betydelse ur ekonomisk synpunkt, bör icke bortses från en sådan utveckling

av verksamheten inom kommunerna att åtskilliga av de inom bidragssystemet

kvarstående bidragen successivt kunna avlösas med ett redan nu tillkommet

allmänt statsbidrag. Vidare må framhållas, att nya verksamheter,

vilka kunna tarva statligt understöd, i framtiden kunna uppkomma inom

kommunerna, varvid ett sådant understöd måhända lämpligen skulle kunna

lämnas genom förstärkning av ett befintligt allmänt statsbidrag. Vid ett bidragssystem

med enbart speciella bidrag finns alltid risk för att detsamma

på lång sikt blir differentierat och tungrott. Enligt nämndens mening synes

därför målsättningen för en förenkling av bidragssystemet böra vara att

åstadkomma ett bidragssystem, som i första hand är baserat på ett allmänt

statsbidrag och i andra hand på speciella bidrag.

Skolöverstyrelsen godtager den i betänkandet framlagda principlösningen

och förordar, att åtgärder nu vidtages för en omläggning av statsbidragssystemet

enligt de huvudsakliga riktlinjer, de sakkunniga uppdragit, (iverstyrelsen

anser dock, att effekten av statsbidragsomläggningen är begränsad

och att arbetsbelastningen för skoldistrikten snarare är att hänföra till

lönesystemets än till statsbidragssystemets invecklade karaktär.

Länsstyrelserna ansluter sig genomgående till utredningens förslag i stort.

Ett tiotal länsstyrelser har ej heller några erinringar av betydelse i vad gäller

förslagets detaljer. Behovet av reformer understrykes starkt i några fall.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner eu rationalisering av nu utgående

statsbidrag i hög grad önskvärd. Länsstyrelsen fortsätter.

Dessa, som avser åtskilliga vitt skilda ändamål, grundar sig på författningsbestämmelser

av skiftande slag. De kräver sålunda en mycket ingående

författningskännedom. Uppgörande, prövning och granskning av de olika

statsbidragsrekvisitionerna förorsakar vidare kommunala och statliga myndigheter,

som bar att taga befattning med desamma, eu synnerligen stor ar
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

betsbörda genom det ofta mycket omfattande uppgiftsmaterialet i rekvisitionerna.

I detta sammanhang vill länsstyrelsen framhålla, att granskningen

enbart av s. k. skolrekvisitioner härstädes sysselsätter en kvalificerad arbetskraft

under eu tid av cirka fyra månader årligen. Vederbörande tjänsteman

har därjämte viss hjälp av biträdespersonal med kontrollsummering

samt enklare granskningsarbete. Eu förenkling av bidragsgivningen till skolväsendet

synes därför vara särskilt påkallad.

Även länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län påtalar den arbetsbelastning

som det nuvarande statsbidragssystemet förorsakar.

Vidare framhåller länsstyrelsen i Kalmar län, att den förordade reformen

medför ett system efter enklare och bättre linjer. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län uttalar, att förslaget måste anses ha stora förtjänster ur förenklingssynpunkt

samt anser att det vore oklokt att försitta detta tillfälle

till en genomgripande förenkling av statsbidragsgivningen. Länsstyrelsen i

Örebro län, som kritiserar åtskilliga detaljer i det framlagda förslaget, uttalar,

att det av utredningen framlagda betänkandet måste betraktas som

ett beaktansvärt steg mot eu förenkling. Länsstyrelsen i Västmanlands län

anser, att de förordade metoderna uppfyller kraven på enkelhet och lättfattlighet

och att de torde leda till betydande förenklingar.

De organisationer, som inkommit med yttrande över utredningens betänkande,

uttalar sig även i tillstyrkande riktning. Styrelsen för Svenska stadsförbundet

anför följande.

I princip har styrelsen intet att erinra mot de av statsbidragsutredningen

nu framlagda förslagen till förenklad statsbidragsgivning. Förslagen måste

anses innebära betydande fördelar i administrativt hänseende för såväl de

statliga som kommunala myndigheterna. Såsom utredningen också framhållit

skulle kommunerna genom den föreslagna omläggningen av systemet i

stor utsträckning befrias från arbetet med ansökningar och rekvisitioner av

statsbidrag samt verifiering av kostnader. Även för de prövande och reviderande

statliga myndigheterna skulle begränsningen av ansöknings- och rekvisitionsmaterialet

medföra avsevärda lättnader. Då detta administrativa arbete

enligt styrelsens uppfattning får anses vara i många avseenden improduktivt

är det synnerligen angeläget att dessa arbetslättnader förverkligas.

Som framgått av det föregående har styrelsen för Svenska landskommunernas

förbund vissa erinringar att göra mot de förutsättningar under vilka

utredningen arbetat. Däremot framföres icke från styrelsens sida i stort

sett några erinringar mot de förslag som utredningen framlagt inom direktivens

ram.

Föreningen Sveriges kommunalkamrer are, som anser att det framlagda

förslaget är ett steg i rätt riktning, menar dock, att frågan om ett allmänt

statsbidrag fortfarande väntar på sin lösning.

Sveriges skolkamerala förening anser, att den föreslagna anordningen

med sammanförande av olika lönebidrag synes ändamålsenlig och möjliggör

en betydande arbets- och tidsbesparing vid rekvisitionsförfarandet.

Även om, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, remissmyndigheterna

i allmänhet accepterar de framlagda förenklingslinjerna, har dock

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ts proposition nr 112 år 1957

särskilt förslaget om att anknyta kompensationen för vissa av de till indragning

föreslagna bidragen till lärarlönebidraget blivit föremål för skiftande

omdömen.

Således framhåller statens organisationsnämnd, att frågan om vilka kvarstående

bidrag som bör förstärkas lämpligen bör prövas först då övriga hittills

ej behandlade driftbidrag närmare utretts av utredningen. Nämnden

ifrågasätter vidare, om icke exempelvis bidraget till skolbibliotek vid högre

kommunala skolor borde inordnas i det avsedda sammanförda speciella bidraget

till högre kommunala skolor i stället för att avlösas genom förstärkning

av bidraget till avlöningskostnaderna inom folk- och fortsättningsskoleväsendet.

Statens sakrevision uttalar tveksamhet i fråga om att anknyta de 15

speciella bidragen till lärarlönebidraget, eftersom blott vissa av de nämnda

bidragen med hänsyn till den statsunderstödda verksamhetens art kan sägas

stå i sådant kausalförhållande till skolväsendet, att deras uppgående i lärarlönebidraget

blir logiskt motiverat. Myndigheten anser dock denna reservation

ej väga så tungt, att anledning föreligger att ställa sig avvisande till

förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande synpunkt.

Tveksamhet synes även kunna råda, huruvida kompensationen för vissa

indragna statsbidrag bör ställas i relation enbart till antalet lärartjänster i

en kommun. Så kan givetvis ske, då det gäller statsbidrag av ringa ekonomisk

betydelse för kommunen, men i andra fall torde systemet kunna lända

till men för en kommun med befolkningsminskning beträffande de produktiva

åldrarna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar följande rörande den föreslagna

kompensationsmetoden.

Det sätt på vilket kommunerna sålunda skall beredas kompensation för

de indragna statsbidragen är enkelt och lättillämpligt, då det kommer att

verka rent automatiskt. Det kan möjligen befaras, att då kontant utbetalning

av kompensationen icke sker, det småningom kan falla i glömska i

kommunerna att kompensation alltjämt utgår och att kommunerna därför

i framtiden anse sig missgynnade av statsmakterna.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida den av utredningen

valda kompensalionsformen är den mest lämpliga med hänsyn dels till att

speciella bidrag enligt förslaget skall avlösas för skilda verksamhetsgrenar,

bland annat inom socialvårdens område, dels till att en successiv framtida

avlösning av ytterligare speciella driftbidrag synes kunna ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att beträffande de sju bidrag, som

icke avser social hemhjälp eller verksamhet på skolväsendets område, en undersökning

bör verkställas, huruvida dessa icke kan sammanföras till ett eller

flera bidrag. I senare fallet anses ett sammanförande av bidragen inom

respektive huvudtitel mest rationellt.

Lärarlönebidragets lämplighet som grund för kompensation för de indragna

bidragen diskuteras av länsstyrelsen i Värmlands län på följande

sätt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Länsstyrelsen har intet att erinra beträffande den föreslagna formen av bidragsgivande

men är tveksam beträffande lämpligheten av att även de rent

sociala bidragen — bidrag till social hemhjälpsverksamhet, underhållsbidrag

till barn, bidrag till vissa kostnader för vård av alkoholister och bidrag

till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet — skola avlösas genom

lärarlönebidragen. Det har ur flera synpunkter varit önskvärt, att de

speciella skolbidragen fördes till en grupp för sig. Ett allmänt bidrag för

social- och undervisningsändamål in. fl. ändamål kan medföra en dragkamp

mellan olika intressen, främst mellan representanterna för skola och socialvård,

vilket uppenbarligen icke skulle vara till gagn för den kommunala förvaltningen.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet anser, att det möjligen kan ifrågasättas,

huruvida antalet lärartjänster alltid får anses ge ett rättvisande uttryck

för de kommunala utgiftsbehoven. Enligt styrelsens mening torde det

dock vara svårt att lägga någon annan allmän norm till grund för fördelning

av statsbidraget.

Även några kommuner uttalar tveksamhet mot förslaget att lägga antalet

lärartjänster som grund för bidragsberäkningen. I ett fall ifrågasättes om

icke kompensationen för de avlösta bidragen bör sättas i relation till antalet

invånare.

Departementschefen

En omläggning av statsbidragen till kommunerna har varit aktuell i många

är. Allmänna statsbidragsutredningen, som tillkallades år 1949, har haft i

uppdrag att undersöka och avge förslag beträffande samtliga statsbidrag.

Utredningen avgav år 1952 ett principbetänkande angående driftbidrag till

primärkommuner. Utredningens förslag syftade till en reformering av det

gällande bidragssystemet genom införande av ett allmänt statsbidrag. Med

anledning av framkomna erinringar vid remissbehandlingen av principbetänkandet

uppdrogs år 1953 åt utredningen att företaga en överarbetning av

förslaget enligt de riktlinjer som angavs i särskilda tilläggsdirektiv. Resultatet

av överarbetningen har utredningen i januari 1956 redovisat i ett betänkande

om förenklad statsbidragsgivning i fråga om driftbidrag till primärkommunerna.

Däri framlägges förslag om ett förenklat bidragssystem

lör i huvudsak de 35 olika driftbidrag, som i det följande torde få upptagas

till behandling.

I december 1956 har statsbidragsutredningen avgivit förslag till förenkling

av anläggningsbidragen för primärkommunerna. Betänkandet därom

är för närvarande föremål för remissbehandling. Beredningen av dessa frågor

torde därefter, såsom jag inledningsvis anfört, lämpligen ske inom vederbörande

fackdepartement. — Utredningen har vidare under år 1956 i

särskilda promemorior behandlat vissa återstående driftbidrag till primärkommunerna.

Dessa frågor beredes likaså inom fackdepartementen.

Den fråga jag nu vill anmäla gäller grunderna för en omläggning av bidragsgivningen

till primärkommunernas driftutgifter. Utgångspunkt är där
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Knngl. Maj. ts proposition nr 112 år li>57

vid statsbidragsutredningens betänkande från januari 1956 samt, i tillämpliga

delar, utredningens principbetänkande från år 1952.

Då i detta sammanhang endast är fråga om primärkommuner, skall sådana

bidrag som även kan utgå till exempelvis landsting och enskilda kvarstå

i dessa delar.

Det bör till en början understrykas, att de förslag som här föres fram enhart

syftar till en förenkling och över huvud taget en rationalisering av

statsbidragssystemet. Däremot beröres icke frågan om kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun och icke heller frågan om samhällsuppgifternas

fördelning dem emellan.

Utredningen har enligt min mening klart åskådliggjort de med nuvarande

statsbidragssystem förenade nackdelarna och dokumenterat beho\et a\ en

teknisk omläggning av statsbidragsgivningen. Antalet statsbidrag till kommunenheterna

är stort, nämligen omkring 125. Av dessa a\sei ett drjgt

60-tal driftbidrag till primärkommuner. Genom att varje statsbidrag i allmänhet

är reglerat för sig i en särskild författning, ibland t. o. in. i två författningar,

blir statsbidragsgivningen svåröverskådlig och törvaltningsmässigt

tungrodd. Som exempel har nämnts, att mer än 20 olika bidrag kan

utgå till kommunernas kostnader lör folkskoleväsendet. Från utredningens

sida har vidare påpekats, att, då statsbidragsfrågorna behandlas av många

olika myndigheter, tillämpningen icke alltid blir så enhetlig. Är vidare,

såsom ibland kan vara fallet, statsbidragens storlek relativt ringa, framstår

det betungande administrationsarbetet såsom föga ändamålsenligt.

Statsbidragsärendena medför för både de statliga och kommunala myndigheterna

omfattande arbetsuppgifter. En betydande tid går åt för bokförings-,

rekvisitions- och revisionsarbete hos kommunerna och för konti olloch

utanordningsarbete hos de statliga myndigheterna. Den fortgående utbyggnaden

av förvaltningsapparaten accentuerar behovet av en ändamålsenligare

utformning av statsbidragssystemet.

Den detaljreglering, som ofta förekommer i de särskilda statsbidragsförfattningarna,

har också kommit att medföra en statlig kontroll av den kommunala

förvaltningen i en omfattning som i många fall icke kan sägas vara

erforderlig för verksamhetens behöriga upprätthållande. Denna vidsträckta

statskontroll rimmar mindre väl med den kommunala självstyrelsen, vars

stärkande var ett av huvudmotiven för kommunindelningsreformen. Enligt

min mening bör en omläggning av statsbidragssystemet syfta till att trämja

den kommunala självbestämmanderätten på de verksamhetsområden som

stödes med statsbidrag.

I de år 1953 lämnade direktiven för eu överarbetning av utredningens

principbetänkande framhölls bland annat, att skatteutjämningssynpunkteina

vid fördelningen av ett allmänt statsbidrag borde tillmätas sekundär

vikt och endast beaktas inom ramen för vad som vore möjligt i ett förenklat

bidragssystem.

Utifrån bland annat dessa utgångspunkter bär statsbidragsutredningen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

efter övervägande av olika alternativ stannat för att lägga fram ett förslag

med begränsad räckvidd. Utredningens nu föreliggande förslag innebär sålunda

icke, att samtliga — eller ens flertalet — statliga driftbidrag till primärkommunerna

avlöses av ett allmänt bidrag. Det hade givetvis innebuiit

en väsentlig lördel, om en så långt gående rationalisering hade kunnat

åstadkommas. Av de redovisade undersökningarna framgår emellertid,

att detta icke varit möjligt inom den ram som förutsatts för arbetets bedrivande.

Jag är väl medveten om de svårigheter utredningen haft när det

gällt att nå fram till ett lämpligt system. Även om en omläggning icke synes

kunna spänna över hela statsbidragsområdet, anser jag dock rationaliseringsönskemålen

ha en sådan tyngd, att förslag till förenklingsåtgärder icke

bör uppskjutas.

\ issa remissinstanser har anmärkt på att skatteutjämningssynpunkterna

skjutits åt sidan. Gentemot detta vill jag hävda ståndpunkten, att skatteutjamnmgsfrågan

är av sådan natur att den bör lösas i särskild ordning.

Såsom jag anfört i proposition nr 97 till årets riksdag med förslag till höjning

av de kommunala ortsavdragen är det män avsikt att så snart riksdagen

tagit ställning till denna fråga och därmed sammanhängande statsbidragsfrågor

begära bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att utreda

frågan om den kommunala skatteutjämning^!. Vid remissbehandlingen av

statsbidragsulredningens principbetänkande ifrågasattes för övrigt det rikliga

i att låta skatteutjämningssynpunkterna spela en så dominerande roll

i statsbidragsgivningen, som utredningen i principbetänkandet tillagt desamma.

Däremot har en riktpunkt för bidragsreformen givetvis varit, att

ytterligare skattetrvcksskillnader mellan kommunerna inte skall uppstå som

en följd av omläggningen av statsbidragssystemet. Med denna utgångspunkt

har utredningens arbete närmast gällt att åstadkomma en rationalisering

av statsbidragsverksamheten inom gränserna för nu gällande kostnadsiördelning

mellan stat och kommun.

Utredningen bygger upp sitt förslag till förenkling av statsbidragssystemet

på två skolbidrag — lärarlönebidraget och högre skolbidraget_i vilka

skulle ingå kompensation för vissa andra speciella bidrag som föreslås bli

indragna. Till lärarlönebidraget och det högre skolbidraget skulle sammanföras

18 olika statsbidrag till lönekostnader inom skolväsendet. För dessa

båda bidrag skulle gälla enkla och inbördes enhetliga bidragsregler. För att

ernå största möjliga enkelhet skulle bidragsunderlaget i princip beräknas

schematiskt på grundval av de huvudsakliga kostnadsfaktorerna och således

icke utgöras av de i detalj bestämda faktiska kostnaderna. — Efter en närmare

undersökning av övriga speciella driftbidrag har utredningen vidare

funnit, att 17 av dessa lämpligen kan avlösas med bidrag, som utgår oberoende

av omfattningen i kommunerna av den tidigare direkt statsunderstödda

verksamheten. De flesta av dessa 17 bidrag utgår med allmänt sett

obetydliga belopp. Utredningen föreslår att kompensation till kommunerna

lör en indragning av dessa bidrag skall ske genom uppräkning på visst sätt

av lärarlönebidraget och det högre skolbidraget. Denna uppräkning skall

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr t!2 år 1957

företagas på det sättet, att, då det gäller lärarlönebidraget, avdragsbeloppen

(kommunandelen) per tjänst minskas och, då det gäller det högre skolbidraget,

eu viss höjning av bidragsprocenten sker. Jag kommer senare att

närmare beröra dessa frågor.

Med vissa undantag har remissinstanserna lämnat de a\ utredningen föreslagna

förenklingslinjerna utan erinran.

Utredningens förslag till lösning av förenklingsproblemen innefattar som

det anförda visar delvis andra metoder än de hittills diskuterade och framförda.

Förslaget innebär, att kompensationen för de avlösta bidragen fordelas

efter antalet lärartjänster. Beträffande de bidrag som föreslås sammanförda

är förslaget mindre genomgripande. Dock är de schematiska beräkningsgrunderna

därvidlag att särskilt beakta. De nu föreslagna lösningarna

synes mig i sina huvuddrag böra godtagas, då de uppfyller kraven pa

ett enkelt och praktiskt system.

Den tekniska metoden för omläggningen av statsbidragsgivningen har i

flera fall föranlett invändningar vid remissbehandlingen. Sålunda har kritik

riktats mot att kompensation för vissa av de avlösta bidragen knutits till

just lärarlönebidraget. Man har menat, att verksamhetsområdena för vissa

av de avlösta bidragen, t. ex. inom socialvården, icke står i sådant samband

med lärarlönebidraget, att det varit motiverat med denna anknytning. Det

har också framhållits som önskvärt, att de speciella skolbidragen föres till

en grupp för sig, socialvårdsbidragen för sig o. s. v. Vidare har uttryckts

tveksamhet, huruvida kompensationen för vissa avlösta bidrag bör ställas

i relation enbart till antalet lärartjänster, eftersom detta system i vissa

fall skulle kunna bli ogynnsamt för en kommun med befolkningsminskning

i de produktiva åldersgrupperna. Även den tanken har framförts, att metoden

med kompensation för de avlösta bidragen genom minskad kommunandel

av lärarlönekostnaderna skulle kunna medföra, att det så småningom

kunde falla i glömska att kompensationen alltjämt utgår och att kommunerna

därför i framtiden skulle kunna anse sig missgynnade av statsmak
-

terna.

Även om i vissa fall kan anföras olika åsikter om lämpligheten att anknyta

till ett lärarlönebidrag, torde denna omständighet dock ej böra föranleda

någon avvikelse från utredningens allmänna uppläggning av problemen.

Först och främst bör poängteras, att anledningen till att utredningens

val fallit just på lärarlönebidraget är, att detta bidrag utgår till alla kommuner

och avser en verksamhet som är obligatorisk. Flertalet av de till indragning

föreslagna bidragen har också eu nära anknytning till lärarlönebidraget.

En uppdelning på ytterligare bidrag, till vilka kompensationen

skulle knytas, är visserligen tänkbar men skulle förringa effekten av omläggningen.

Syftet är ju att i möjligaste mån skapa ett fåtal enkla och enhetliga

regler. Det torde vara svårt att finna ett bidrag, som härvidlag är

lämpligare än lärarlönebidraget.

Man torde därtill hålla i minnet, att de verksamhetsgrenar, som beröres

av förslaget om avlösning av bidrag, i allmänhet förutsättes vara sådana

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

som redan byggts ut inom kommunerna. Verksamheten på sådana områden

torde icke komma att eftersättas vid en omläggning av statsbidragen.

På annat sätt förhåller det sig med de rena stimulansbidragen, till vilka jag

återkommer i det följande.

Med det anförda har jag redovisat huvudgrunderna för utformningen av

reformförslaget. Då jag i huvudsak inte har någon erinran mot de av utredningen

föreslagna principerna förordar jag, att dessa lägges till grund

lör en statsbidragsreform och underställes riksdagen.

Förslaget till statsbidragsomläggning bör träda i kraft den 1 juli 1958.

Redan nu torde emellertid de principiella riktlinjerna för statsbidragsgivningens

rationalisering fastställas. Om förslaget vinner riksdagens bifall,

bör nya bestämmelser för de gemensamma bidragen utarbetas och nu gällande

författningar rörande statsbidrag m. in. i erforderlig mån överarbetas.

Vissa följdfrågor av natur att böra prövas av riksdagen uppkommer i

anslutning liärtill. Dessa torde få underställas nästa års riksdag.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att skolstyrelsereformen, vilken i

väsentliga delar berör statsbidragens framtida utformning och administration,

träder i kraft den 1 juli 1958, d. v. s. vid samma tidpunkt som nu

törutsättes för statsbidragsomläggningen.

IV. Vilka statsbidrag bör kunna avlösas?

A. Allmänna synpunkter

Utredningen

Som iramgår av det förut anförda går utredningens förslag ut på att 18

driftbidrag till primärkommuner skall sammanföras till två bidrag samt att

17 andra sådana bidrag skall indragas mot kompensation genom uppräkningav

dessa två kvarstående bidrag.

Sammanförande av bidrag innebär, att de olika beräkningsgrunderna för

de ingående bidragen ersätles med ett enhetligt beräkningssätt, som grundar

sig på någon för samtliga de ingående bidragen gemensam faktor. Härigenom

kommer bidragets storlek alltjämt att bestämmas av verksamhetens

omfattning. Bidragsgivningens betydelse som stimulansfaktor påverkas alltså

i stort sett ej av en sådan omläggning.

Ett annat förhållande föreligger beträffande de statsbidrag, som föreslås

till avlösning. De indrages, och kompensation utgår utan direkt anknytning

till den tidigare statsunderstödda verksamheten. Genom att sambandet mellan

verksamheten och bidraget bry tes, upphör också möjligheterna att genom

bidragsgivningen stimulera den ifrågavarande verksamheten. Då det

gäller att bedöma lämpligheten att på sådant sätt indraga ett bidrag, uppkommer

således i första hand frågan, i vad mån allvarliga olägenheter uppstår

genom att bidragets anknytning till de olika verksamhetsområdena

upphör.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Frågan om stimulansgrunden som motiv för statsbidrag diskuterade utredningen

ingående i sitt principbetänkande. Denna grund för statsbidrag

till kommunerna definierade utredningen — såsom förut nämnts — som

statens intresse att uppmuntra kommunerna att bedriva viss verksamhet,

som de eljest i allmänhet icke skulle påtaga sig. Utredningen fortsatte.

Härav följer, att stimulansgrunden för statsbidragsgivningen icke har betydelse

beträffande sådana verksamhetsgrenar, som ålagts kommunerna

som en skyldighet eller som kommunerna ändock skulle utföra därför att

de allmänt betraktas som normala kommunala uppgifter. För de rent frivilliga

verksamhetsgrenarna ha däremot stimulansbidragen stor betydelse.

Då det givetvis bör vara i kommunernas intresse att giva sina medlemmar

en så god omvårdnad som möjligt inom ramen för de ekonomiska resurserna,

är det uppenbart att rikligt tilltagna stimulansbidrag kunna ha väsentlig

betydelse för att förmå kommuner även med relativt svag ekonomisk

ställning att bedriva de statsunderstödda frivilliga verksamhetsgrenarna.

Psykologiska skäl kunna emellertid leda till att även relativt obetydliga statsbidrag

ha en stark stimulanseffekt. Genom stimulansbidrag kunna statsmakterna

därför utan lagstiftningsåtgärder leda den kommunala verksamheten

in på sådana områden, som anses särskilt betydelsefulla ur statlig

synpunkt. Därvid kan staten genom en mer eller mindre detaljerad villkorsbestämning

inverka även på formerna för den ifrågavarande kommunala

verksamheten.

Utredningen företog i principbetänkandet en genomgång av de vanligast

förekommande speciella bidragen för att bilda sig en uppfattning om i vad

mån dessa bidrag hade betydelse ur stimulanssynpunkt. Därvid visade det

sig enligt utredningen, att även om en avsevärd del av de utgående bidragen

haft sådan betydelse, stimulanssynpunkten dock numera icke alltid kunde

anses motivera statsbidragets bibehållande. Utredningen utvecklade denna

synpunkt vidare på följande sätt.

Man torde sålunda kunna anse, att utrymme icke förefinnes för stimulanssynpunkter

beträffande statsbidrag till verksamhetsgrenar, vilka äro

obligatoriska eller endast formellt frivilliga för kommunerna. Endast beträffande

de för kommunerna helt frivilliga uppgifterna har stimulanssynpunkten

avgörande betydelse. Gränsen mellan endast formellt och helt frivilliga

uppgifter kan emellertid vara svår att draga. Det kan t. ex. väl tänkas,

att eu från början för kommunerna helt frivillig verksamhet på grund

av statsunderstöd eller eljest så småningom blir så allmänt vedertagen, att

det knappast behöver befaras att de kommuner, som startat verksamheten,

skulle upphöra därmed om del speciella statsbidraget bortfölle. För de kommuner,

som ännu icke påbörjat verksamheten, torde allmänhetens krav på

jämställdhet med andra kommuner vara ett tillräckligt starkt incitament

att igångsätta sådan verksamhet så snart de lokala förhållandena göra detta

möjligt. Verksamheten övergår därmed från helt frivillig till en endast

formellt frivillig verksamhet för kommunerna och statsbidraget förlorar

successivt sin betydelse ur stimulanssynpunkt. Som stimulansbidrag i egentlig

mening har utredningen därför funnit sig endast böra beteckna statsbidrag

till sådana kommunala verksamhetsgrenar, vilkas bedrivande kan tänkas

komma att upphöra eller minska om det speciella statsunderstödet bortfölle

eller begränsades.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Utredningen konstaterade i detta sammanhang, att, om staten önskade

genom statsbidrag stimulera kommunerna att bedriva viss kommunal verksamhet,

statsbidraget måste knytas till den ifrågavarande verksamheten.

Med hänsyn till den begränsade förekomsten av stimulansbidrag i egentlig

mening ansåg utredningen, att det allmänna syftet med statsbidragen lika

väl eller till och med bättre skulle kunna tillgodoses utan att bidragen var

bundna till särskilda, av kommunerna bedrivna verksamhetsgrenar. Bidragsgivningen

borde kunna vidgas till att omfatta hela den kommunala

verksamheten. Utredningen fann, att 32 förekommande speciella bidrag borde

avlösas genom ett sådant allmänt bidrag. Till dessa bidrag hörde bland

annat även bidraget till avlönande av folk- och småskollärare.

Utredningens bedömning av statsbidragen ur stimulanssynpunkt har varit

av grundläggande betydelse för den fortsatta behandlingen av frågan. I

de för utredningen år 1953 meddelade direktiven framhölls, att stimulanssynpunkten

numera förlorat i betydelse. Huvudparten av de statliga driftbidragen

till primärkommunerna gick till undervisningsväsen och socialpolitiska

ändamål. Dessa verksamhetsgrenar hade nu fått en sådan utbredning

och blivit så rotfasta inom kommunerna, att farhågorna för en minskad

kommunal aktivitet på dessa områden, därest bidragen bortföll, syntes

ogrundade.

Utredningen berör i sitt år 1956 avgivna betänkande icke närmare statsbidragsgivningen

ur stimulanssynpunkt.

Remissyttrandena

I stora delar lämnar remissinstanserna utan erinran vad utredningen anfört

i förevarande avseende, både då det gäller de allmänna synpunkterna

och då fråga är om de skilda bidragen. Lämpligheten att avlösa vissa av

de berörda bidragen ifrågasättes dock ur stunulanssynpunkt i ett antal fall.

1 det följande kommer de tillhopa 17 bidrag, som av utredningen föreslagits

bli avlösta, att behandlas var för sig eller gruppvis. Remissvaren torde

i huvudsak endast beröras i de fall invändningar gjorts mot utredningens

förslag.

Först bör emellertid omnämnas vissa uttalanden som gjorts av remissmyndigheterna

och som mera allmänt gäller de av utredningen tillämpade

riktlinjerna lör bedömningen av vilka bidrag som lämpar sig för avlösning.

Socialstyrelsen erinrar om att utredningen i sitt principbetänkande som

stimulansbidrag betecknat endast bidrag till sådana verksamhetsgrenar som

kan komma att upphöra eller minska, om det speciella statsunderstödet

bortfaller. Styrelsen, som utgår från att utredningens förslag grundar sig

på denna princip även i det nya betänkandet, framhåller, att stimulansprincipen

nära sammanhänger med spörsmålet om samarbete mellan de

statsbidragsbeviljande myndigheterna och kommunerna. Styrelsen fortsätter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Styrelsen vill understryka betydelsen av att kommunerna genom samarbete''med

de statliga myndigheterna stimuleras till att bedriva verksamheten

icke blott i önskvärd omfattning utan även på det mest ändamålsenliga sättet.

Flertalet verksamhetsgrenar på det sociala området befinner sig i ständig

utveckling, även om de icke direkt kan sägas befinna sig under utbyggnad.

Om sålunda en statsbidragsgivning i mera avsevärd grad kan anses stimulera

till utbyggnad eller annan utveckling i önskvärd riktning av viss

verksamhet eller om man kan befara att standarden hos den understödda

verksamheten genom statsbidragets borttagande skulle komma att försämras,

bör bidraget enligt styrelsens mening bibehållas. Härvidlag skiljer sig

styrelsens uppfattning klart från utredningens. Som ovan framhållits har

utredningen endast velat bibehålla statsbidrag till sådan verksamhet, som

kan tänkas komma att upphöra eller minska om bidraget bortfaller eller

begränsas.

Även eif utdrag av socialstyrelsens utlåtande över principbetänkandet kan

förtjäna att återges.

Utan alt framföra en »oberättigad misstro mot kommunalmännen» anser

styrelsen, att kommunerna helt enkelt icke kunna ha möjlighet att omspänna

eller följa med utvecklingen på alla här berörda områden. En viss

stagnation i utvecklingen skulle troligtvis bli följden, om den av utredningen

ifrågasatta omläggningen av den statliga tillsynsverksamheten skulle

genomföras. Att begränsa tillsynen till att endast förhindra misskötsel torde

icke lända utvecklingen till gagn. Ej heller torde någon standardhöjning

kunna genomföras genom vitesföreläggande. Statligt stöd i form av speciella

statsbidrag är däremot av stor betydelse härvidlag.

Det må i detta sammanhang framhållas, att förhållandet mellan tillsynsmyndigheterna

och kommunerna — i motsats mot vad utredningen synes

förutsätta — mera är en fråga om samarbete än om bestämmanderätt. Ingen

tjänsteman från den centrala administrationen, som har till uppgift att gentemot

kommunala organ och befattningshavare utöva inspektions- och rådgivande

verksamhet, kan med framgång göra detta enbart med tillämpning

av villkorsbestämmelser och andra föreskrifter. Otvivelaktigt ha de kommunala

myndigheterna fortfarande stort behov av stöd i form av rådgivning

och anvisningar av tjänstemän, som ha möjlighet till större sakkunskap

och överblick över verksamheten, men det är givetvis icke meningen

— och torde knappast heller förekomma — att kommunerna skola tvingas

arbeta efter linjer, vilka ensidigt dragits upp av statliga organ. Den sociala

verksamheten utformas regelmässigt efter linjer, som uppdragas i samråd

mellan statliga och kommunala funktionärer.

Även skolöverstyrelsen uppehåller sig vid stimulanssynpunktens betydelse

för bidragsgivningen. Överstyrelsen framhåller, att avgörande för ställningstagandet

till frågan om indragning av de åtta skolbidrag, som omfatlas

av utredningens förslag, är, i vad mån stimulanssynpunkter kan sägas

dominera statsbidragsgivningen till ifrågavarande verksamhet eller ej. Myndigheten

fortsätter.

Föreligger ett klart stimulansbehov på vissl område, finner överstyrelsen

det självklart, all förenklingssynpunkten får träda i bakgrunden, såvida

icke i annan ordning garantier vinnes för atl eu standardsänkning icke blir

följden av bidragens slopande, överstyrelsen innefattar i stimulansbegreppet

därvid även verksamhet, vilken visserligen kommit i gång men vars framåt
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

skridande och utveckling kan tänkas hämmad, om bidragen slopas. I regel

torde väl tillkomsten av flertalet bidrag med speciell anknytning vara starkt

betingad av önskemålet att stimulera kommunerna till igångsättande av

ny verksamhet och nya initiativ och sålunda i vart fall under bidragsgivningens

första tid stimulansgrunden vara dominerande. Å andra sidan torde

knappast kunna bestridas, att i den mån en dylik verksamhet vinner utbredning

och blir allmänt vedertagen i det allmänna medvetandet stimulanssynpunkterna

i motsvarande mån avtrubbas och bidraget med tiden mer

uppfattas som ett allmänt tillskott till verksamhetens finansiering än som

ett bidrag, vars beviljande skulle vara en förutsättning för verksamhetens

fortbestånd och vidare utveckling.

Överstyrelsen vill först understryka, att inom överstyrelsens verksamhetsområde

statsbidragsgivningen i sin hittillsvarande gestaltning spelat en

dominerande roll. Skolväsendets utveckling har i det skede, som varit, i

alldeles särskilt hög grad påverkats av successivt tillkomna statsbidrag,

som genom sina villkorsbestämningar och ekonomiska utfästelser stimulerat

till aktiva kommunala åtgärder, och det får anses uteslutet, att skolan

skulle kunnat uppvisa den relativt goda standard, den nu har, om skolbidragen

på sätt nu föreslås indragits i ett tidigare skede.

Skolöverstyrelsen — som i två, i det följande berörda fall motsätter sig

avlösning av statsbidrag — uttalar beträffande de övriga till indragning

föreslagna bidragen, att stimulanssynpunkterna icke gör sig lika starkt gällande.

Överstyrelsen anför vidare.

Dessa bidrag, som nu utgått under en längre tid, avser verksamhet, som

kan sägas i viss utsträckning ha blivit ett hävdvunnet inslag i en reguljär

skolverksamhet. Kommunreformen liksom de stigande skatteunderlagen i

kommunerna torde väl också i sin mån ha bidragit att öka de ekonomiska

förutsättningarna. Fortfarande torde dock på sina håll förekomsten av ett

speciellt bidrag spela viss roll för att stimulera även denna verksamhet.

Därtill kommer risken för nedskärningar av kulturbudgeten i ett beträngt

ekonomiskt läge. Viss tvekan kunde därför råda om lämpligheten att avveckla

dessa bidrag. Skulle emellertid bidragen icke slopas, kommer å andra

sidan de föreslagna förenklingsåtgärderna uppenbarligen att till stor del

förlora sin effekt. Överstyrelsen har därför efter vägning av förslagets nackdelar

mot dess fördelar funnit sig — i det helas intresse — icke "böra motsätta

sig, att ifrågavarande bidrag nu avvecklas, dock endast under den uttryckliga

förutsättningen, att i andra former garantier ges, som säkerställer

en ur skolväsendets synpunkt önskvärd utveckling av motsvarande verksamhetsgrenar.

Därvid torde knappast kunna undvikas att göra ifrågavarande

verksamhet obligatorisk för skoldistrikten lämpligen genom kompletterande

bestämmelser i respektive stadgor. Därjämte torde överstyrelsen

böra bemyndigas att genom bindande anvisningar uppställa erforderliga

villkor beträffande verksamhetens omfattning och innehåll samt i övrigt

utfärda kompletterande detaljföreskrifter, vilka kan befinnas erforderliga

för att trygga en önskvärd standard.

Tre folkskolinspektörer, Sveriges överlärarförbund samt Sveriges skolkamerala

förening anför synpunkter som nära ansluter till de av skolöverstyrelsen

framförda.

Riksräkenskapsverket anför med socialstyrelsen i viss mån överensstämmande

åsikter och ifrågasätter, om stimulanssynpunkten, vilken bör gälla

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

icke blott igångsättandet av en verksamhet utan jämväl verksamhetens

vidareutveckling och förbättring, tillräckligt beaktats.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför följande om de till avlösning genom

lärarlönebidraget föreslagna bidragen.

De kunna ej rubriceras såsom stimulansbidrag i egentlig mening, varmed

i betänkandet avses sådana bidrag, som utgå på grund av statens intresse

av att med bidrag stimulera kommunerna att bedriva viss verksamhet, som

kommunerna kanske i allmänhet eljest icke skulle påtaga sig. Från början

kan möjligen några av dessa bidrag hava haft den angivna karaktären men

i och med utvidgad utbredning av sådana verksamhetsgrenar torde verksamhetens

omfattning nu icke längre vara beroende på att statsbidrag

härför utgår. Avlösning av dessa bidrag torde därför icke leda till minskad

aktivitet från kommunernas sida i här ifrågavarande avseenden.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har också uppfattningen, att stimulanssynpunkten

ej är av större betydelse. Styrelsens yttrande i här berörda

hänseende har följande lydelse.

Såsom statsbidragsutredningen tidigare framhållit, får stimulanssynpunkten

numera anses i stort sett ha förlorat i betydelse vid statsbidragsgivningen.

Det torde i fortsättningen kunna förväntas av kommunerna att

de utan denna stimulans skola på effektivaste sätt fullgöra de uppgifter

som ålagts dem eller som allmänt anses böra ankomma på dem. Någon anledning

att i detta syfte bibehålla de särskilda statsbidragen synes därför

som regel knappast föreligga. En given vinst med den föreslagna metoden

att sammanföra statsbidragen är att den statliga detalj kontrollen vid bidragsgivningen

försvinner och den kommunala handlingsfriheten ökas genom

att kommunerna ej längre bli bundna av de speciella ändamålsbestämningarna.

Styrelsen utgår därvid från att de normer som skola ersätta de

nuvarande villkorsbestämningarna ges en förhållandevis begränsad omfattning

och endast utfärdas där så oundgängligen prövas nödvändigt.

B. De olika bidragen

Social hemhjälp (nr 1)

Enligt gällande statsbidragsbeslämmelser utgår statsbidrag till avlönande

av heltidsanställd hemvårdarinna med 1 400 kronor om året för tid under

vilken befattningen uppehållits av ordinarie innehavaren eller av kompetent

vikarie. Statsbidrag till avlönande av deltidsanställd hemvårdarinna utgår

med fyra kronor för hel arbetsdag eller, då ersättning avser del av arbetsdag,

med 50 öre för arbetstimme. Oavsett vad sålunda stadgas må statsbidrag,

oberäknat ålderslillägg och kallortstillägg, ej utgå med högre sammanlagt

belopp än som motsvarar, vad angår stad, 35 kronor för varje påbörjat

hundratal av stadens folkmängd och, vad angår annan kommun, 70

kronor för varje påbörjat hundratal av kommunens folkmängd.

it Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sam t. Nr 112

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Utredningen

Utredningen föreslår såväl i principbetänkandet som i 1956 års betänkande,

att bidraget indrages mot kompensation till kommunerna i andra

former. Bidraget uppfyller enligt det senare betänkandet den för avlösning

uppställda förutsättningen att det i stort sett är beroende av kommunernas

storlek samt utgår till flertalet kommuner.

Remissyttrandena

I remissyttrandena över statsbidragsutredningens år 1956 avgivna betänkande

behandlar den av bidragsgivningen närmast berörda centrala statliga

myndigheten, socialstyrelsen, utförligt det här berörda bidraget. Styrelsen

uttalar, att den icke kan biträda utredningens förslag om avlösning. I

sin motivering för denna ståndpunkt anför styrelsen, att utredningens ställningstagande

tydligen sammanhänger med den principiella ståndpunkt som

utredningen intagit till stimulansbidragen, nämligen att dessa bör kunna

avlösas i den mån man icke har anledning att befara, att den med statsunderstödet

avsedda verksamheten kommer att upphöra eller att minska.

Myndigheten fortsätter.

Såsom framgår av det tidigare anförda innebär denna ståndpunkt emellertid,

att man förbisett den betydelsefulla effekt som stimulansbidragen har,

då det gäller att främja en vidare utbyggnad av en verksamhet, som är förtjänt

av statligt stöd, och en utveckling av denna på ett med hänsyn till tid

efter annan växlande förhållanden ändamålsenligt sätt.

Enligt socialstyrelsens mening är det icke minst från sist angivna synpunkter

angeläget, att man bibehåller statsbidraget till hemhjälpsverksamheten.

För närvarande utbygges den statsunderstödda hemhjälpen endast i

begränsad utsträckning, och till en fullt tillfredsställande utbyggnad synes

vägen alltjämt lång, om målet överhuvudtaget kan uppnås.

I fortsättningen uttalar socialstyrelsen, att det är i hög grad angeläget,

att den statsunderstödda hemhjälpsverksamheten intensifieras och utbygges

ytterligare. Socialstyrelsen anser det icke sannolikt, att en tillräckligt

omfattande utbyggnad kommer till stånd, om statsbidraget avlöses på sätt

statsbidragsutredningen föreslagit. Styrelsen befarar vidare, att kommunerna

genomgående knappast skulle upprätthålla samma krav på hemvårdarinnornas

kunnighet och lämplighet som hittills, om tillsynen av verksamheten

frikopplas från statsbidragsgivningen. Även i andra avseenden finns

det i ett sådant läge risk för att verksamheten försämras. Beträffande förenklingssynpunkterna

anser socialstyrelsen, att det finns möjlighet att tillgodose

dessa inom ramen för en fortsatt för ändamålet särskilt avsedd statsbidragsgivning.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida stimulanssynpunkten tillräckligt

beaktats i det framlagda förslaget beträffande bland annat statsbidraget

till social hemhjälpsverksamhet. Även skattelindringsnämnden ställer sig

något tveksam till en avlösning av detta bidrag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Länsstyrelsen i Kristianstads län ävensom Göteborgs stad och fyra andra

kommuner framför invändningar mot förslaget om avlösning av bidraget

till social hemhjälpsverksamhet.

I remissyttrandena i övrigt har erinringar mot statsbidragsutredningens

förslag på denna punkt ej gjorts.

Familjeberedningen har sedermera i en den 26 september 1956 dagtecknad

promemoria behandlat spörsmålen beträffande den sociala hemhjälpen

och därvid funnit behovet att bygga ut denna fullt styrkt. Beredningen framhåller

vidare, att statsbidraget haft en kraftigt stimulerande betydelse för

den hittillsvarande utbyggnaden av den sociala hemhjälpsverksamheten.

I anledning av allmänna statsbidragsutredningens förslag uttalar familjeberedningen,

att en avlösning av det särskilda statsbidraget kanske inte

skulle leda till att kommunerna minskade sin nuvarande verksamhet. Däremot

finner beredningen det tveksamt, om man kan räkna med att kommunerna

på egen hand är benägna att företa den utbyggnad av verksamheten,

som visats vara önskvärd. Beredningen kan därför inte ansluta sig till tanken

att avlösa bidraget till den sociala hemhjälpen.

I stället kommer beredningen till den uppfattningen, att statsbidrag bör

ges enligt generösare grunder än för närvarande för att en fortsatt utbyggnad

av hemhjälpsverksamheten skall främjas. Beredningen föreslår, att vissa

förenklingar av bidragsreglerna genomföres.

I årets statsverksproposition (V ht s. 42—46) har framlagts förslag om

vissa ändringar i bidragsgivningen till social hemhjälpsverksamhet. Föredragande

statsrådet framhåller därvid, att en fortsatt utveckling av den

sociala hemhjälpen är önskvärd som ett led i en intensifiering av samhällets

familjestödjande åtgärder. Beträffande bidragsreglerna föreslås bland

annat, att bestämmelserna om maximering av statsbidraget i förhållande till

kommunernas folkmängd skall utgå samt att i stället skall fastställas det

högsta antal hemvårdarinnor, för vilket statsbidrag får beviljas. De nya bestämmelserna

föreslås äga tillämpning för tiden fr. o. m. den 1 januari 1958.

I samband därmed uttalar föredragande statsrådet, att någon ställning

till statsbidragsutredningens förslag ej bör tagas i anslutning till det framlagda

förslaget om ändrade bidragsregler för social hemhjälp.

För skatter ing av underhållsbidrag till barn (nr 3) och vissa

kostnader enligt barnavårdslagen (nr 4)

Enligt gällande bestämmelser, som återfinns i bidragsförskottslagen, bestrids

utgifter för förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskott),

i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige,

till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars

barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

Bidraget för vissa kostnader enligt barnavårdslagen avser dels ersättning

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

enligt 63 § barnavårdslagen för utgifter för skyddsuppfostran, dels bidrag till

kostnader för barn, som överlämnats till enskilda hem eller barnhem, samt

till arvoden som utbetalats åt övervakare. Bidraget, som tidigare utgått från

ett särskilt anslag, är numera anslagsmässigt sammanfört med vissa andra

bidrag under titeln Ersättningar till kommunerna enligt socialhjälps- och

barnavårdslagarna in. m.

Utredningen

I 1956 års betänkande föreslås, att båda bidragen avlöses på grund av att

den ekonomiska betydelsen är ringa. Bidragen var också föreslagna till

avlösning i principbetänkandet.

Remissyttrandena

Det är främst socialstyrelsen som närmare uppehållit sig vid de bär berörda

bidragen. Beträffande bidraget till förskottering av underhållsbidrag

till barn vitsordar socialstyrelsen, att ansökningsförfarandet är synnerligen

tungrott och utgör en stor börda för kommunerna. Styrelsen fortsätter.

Möjligheterna att förenkla förfarandet torde också vara tämligen ringa.

Då därtill kommer, att det enligt lag åvilar barnavårdsnämnderna att utge

bidragsförskott då förutsättningar härför är för handen och stimulanssynpunkter

sålunda icke kan åberopas till stöd för statsbidragets bibehållande,

måste förslaget att avlösa detta upptagas till allvarligt övervägande. Verksamheten

för fastställande av faderskap och underhåll liksom bidragsförskottsverksamheten

är emellertid av utomordentlig betydelse för mödrarna

och barnen, och det är därför viktigt att garantier finns för att verksamheten

fullföljes på ett både lagenligt och ändamålsenligt sätt. Verksamheten

handhas i första hand av barnavårdsmännen. Socialstyrelsen har i

olika sammanhang kunnat konstatera att denna mångenstädes lämnar mycket

övrigt att önska. Bidragsförskottslagen innehåller icke någon föreskrift,

som ger statlig myndighet möjlighet eller skyldighet att utöva tillsyn över

kommunernas sätt att handha verksamheten. Barnavårdsmännen är icke

heller alltid underkastade ämbetsansvar; endast i samband med prövningen

av ansökan om statsbidrag äger länsstyrelse i efterhand utöva viss kontroll.

Styrelsen kan erfarenhetsmässigt från sin rådgivning på området vitsorda,

att medvetandet om ärendenas granskning i samband med statsbidragsgivningen

mången gång är en betydelsefull faktor vid barnavårdsnämndernas

handläggning av ärenden rörande bidragsförskott. Det synes med

hänsyn till det anförda otvivelaktigt, att borttagande av statsbidraget utan

att kontrollen över barnavårdsmännens verksamhet genom särskilda åtgärder

skärpes skulle kunna medföra en ytterligare försämring av läget på detta

område. Socialstyrelsen kan därför icke tillstyrka, att statsbidraget till bidragsförskottet

avlöses med mindre än alt i samband därmed en förbättrad

kontroll av barnavårdsmännens verksamhet kommer till stånd.

I samband med avgivandet av socialstyrelsens yttrande har byråchefen

Göta Rosén anmält en avvikande mening och därvid yrkat, att det nuvarande

statsbidraget bibehålies liksom reglerna för ansökning om och utbetalning

av detta bidrag.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Beträffande bidraget till vissa kostnader enligt barnavårdslagen har socialstyrelsen

ej någon erinran mot att detsamma avlöses.

Stockholms stads barnavårdsnämnd har vissa erinringar mot utredningens

förslag och framhåller bland annat.

Den gottgörelse, som kommunerna erhålla från statsverket för utbetalda

bidragsförskott, utgör således icke ett statsbidrag i egentlig mening utan avser

återbetalning till kommunerna från statsverket av medel, som kommunerna

förskotterat vid handhavandet av en verksamhetsgren, vars kostnader

i princip ansetts skola falla på staten. Statsbidragsutredningens förslag skulle

i denna del innebära, att statens ekonomiska ansvar för bidragsförskotten

skulle upphöra och verksamheten bli en kommunal självförvaltningsuppgift

likställd med exempelvis barnavård och socialhjälp. Om alltså även gottgörelsen

från statsverket för utgivna bidragsförskott skall avlösas enligt

förslaget, synes detta i första hand böra prövas ur andra synpunkter an

dem, som varit vägledande för statsbidragsutredningen. Bortsett från den

primära frågan om kommunerna skola övertaga statens ansvar för denna

uppgift kräver en sådan omläggning av verksamheten lagändring, som narmare

reglerar de ändrade befogenheter, vilka måste följa av överflyttningen

till kommunerna av det ekonomiska ansvaret. Ur här angivna synpunkter

har man anledning ifrågasätta, om gottgörelsen till kommunerna för utgivet

bidragsförskott är av den karaktären, att den bör ingå bland de statsbidrag,

som skulle avlösas enligt utredningens förslag.

Nämnden framhåller vidare, att verksamheten med bidragsförskotten har

avsevärt större omfattning i städerna än pa landsbygden och att den bland

städerna är särskilt koncentrerad till Stockholm.

Göteborgs stad avstyrker indragning av bidraget till förskottering av underhållsbidrag

till barn.

Familjeberedningen har i en den 16 oktober 1956 avgiven promemoria

angående stöd åt ofullständiga familjer behandlat bland annat undeihållsbidraget

till barn (bidragsförskott). Beredningen föreslår en samordning

mellan denna stödform och de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders

in. fl. barn.

Under ett avsnitt om den statliga kontrollen kommer familjeberedningen

in på allmänna statsbidragsutredningens förslag och uttalar därvid bland

annat följande.

Om utredningens förslag kommer till genomförande, såvitt angår nu ifrågavarande

statsbidrag, skulle detta innebära, att den statliga kontrollen över

kommunernas indrivningsverksamhet blir helt överflödig. Kontrollen komme

då i stället att åvila den kommunala revisionen. Inte minst med hänsyn

till vinsten härav synes statsbidragsutredningens förslag i denna del värt allt

beaktande. Att bidragsförskotten ersättes av särskilda barnbidrag torde i

princip icke försvåra en lösning efter allmänna statsbidiagsutredningens

linjer av frågan om ersättning till kommunerna.

I fortsättningen framhåller beredningen, alt i avvaktan på statsmakternas

ställningstagande till statsbidragsutredningens förslag om avlösning av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr t!2 år 1957

anslaget till bidragsförskott statens kontroll över kommunernas indrivningsåtgärder

synes kunna betydligt förenklas.

Sedermera har allmänna pensionsberedningen i ett den 1 februari 1957

dagtecknat betänkande avgivit förslag om förbättrad pensionering (SOU

1957:7). Enligt detta bör en blivande familjepensionering omfatta ett

antal pensionsformer, däribland barnpension. Huvudparten av de nuvarande

särskilda barnbidragen avses uppgå i nämnda pensioner.

Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner (nr 8)

Gällande bestämmelser för bidrag till byggnadsplaner och generalplaner

återfinns i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 411) angående statsbidrag

till vissa plankostnader. Bestämmelserna innefattar även regionplaner, vilka

dock icke berörs av utredningens förslag. Enligt kungörelsens bestämmelser

utgår statsbidrag till upprättande eller ändring av byggnadsplan på landet

till kommun, om antalet skattekronor per invånare i kommunen utgör högst

tjugu. Bidrag till kostnaderna för upprättande eller ändring av generalplan

på landet och av regionplan utgår efter Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt

fall. Vidare kan enligt kungörelsen statsbidrag till kostnaderna för genomförande

av byggnadsplan utgå på närmare angivet sätt till vägförening. För

bidragsgivningen finns två anslagstitlar i riksstaten, nämligen Bidrag till upprättande

av byggnadsplaner m. in., förslagsanslag, och Bidrag till upprättande

av generalplaner och regionplaner, reservationsanslag.

Till grund för tillkomsten av bidragen (prop. 1948: 227) låg tankegången

att plankostnaderna för kommuner med mindre ekonomisk bärkraft kunde

bli i viss mån betungande och att statsbidrag ur denna synpunkt kunde vara

motiverade. Bidrag kan utgå till landskommuner men ej till städer och stadsliknande

samhällen. I förarbetena utgick man dock ifrån att landskommunernas

ekonomiska bärkraft komme att genomsnittligt sett förstärkas efter

genomförandet av den nya kommunindelningen. Med hänsyn härtill förutsattes

en omprövning av bidragssystemet så snart verkningarna av koinmunindelningsreformen

kunde överblickas.

I statsverkspropositionen 1954 (VI ht s. 76, 77) framhöll chefen för kommunikationsdepartementet

i fråga om bidraget till upprättande av byggnadsplaner

in. in., att de möjligheter att utfå statsbidrag som givits av olika

skäl endast fått en begränsad användning. Den huvudsakliga anledningen

till att anslaget kommit att belastas i så jämförelsevis ringa omfattning

torde vara, att kommunernas ekonomiska bärkraft under senare år förstärkts

icke minst efter den nya kommunindelningens genomförande. En

omprövning av bidragssystemet borde enligt departementschefen komma i

fråga, varvid förutsättningarna att helt slopa ifrågavarande bidrag borde

övervägas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

39

Utredningen

Utredningen föreslår, att bidragen till byggnadsplaner och generalplaner

indrages med hänsyn till bidragsgivningens ringa betydelse. Bidragen har

däremot ej innefattats i förslaget om avlösning i principbetänkandet.

Remissyttrandena

Lantmäteristijrelsen går närmare in på utredningens förslag och anför

därvid i huvudsak följande.

Otvivelaktigt är det så att den nya kommunindelningen ökat de ekonomiska

förutsättningarna för kommunerna att bedriva en ändamålsenlig och

förutseende planeringsverksamhet. Kostnaderna för planeringen torde ä\en

vara förhållandevis små jämförda med de övriga kostnader som kunna föranledas

en kommun för bebyggelsens genomförande på ett lämpligt satt. Det

torde också i regel framstå såsom självklart att jämväl landskommunerna

skola aktivt deltaga i nämnda verksamhet. Styrelsens erfarenheter på förevarande

område shidja den av utredningen framförda uppfattningen att bidragen

till upprättande av byggnadsplaner och generalplaner böra utgå. I

sådant fall synes emellertid jämväl böra övervägas huruvida bidraget ti

regionplaner bör kvarstå. Det bör dock framhållas att beslut om bidrag till

kostnader för generalplaner och regionplaner enligt 3 § kungörelsen den 30

juni 1948 (nr 411) meddelas i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t. Enligt

uttalande i bet. skulle bortses från sådana bidrag vid utredningens arbete.

Bidragen till generalplaner och regionplaner falla också under särskilt anslag.

I detta sammanhang vill styrelsen erinra om att från anslaget Bidrag till

upprättande av byggnadsplaner m. in. även kunna utgå vissa bidrag till vägföreningar.

Bidragen till vägföreningar äro icke av den karaktär att de beröras

av utredningens förslag. Genom ändringar i 3 kap. lagen om enskilda vägar

år 1954 ha förutsättningarna för vägförenings bildande ökat väsentligt.

Det är också ett allmänt önskemål att vägföreningar komma till stånd i betydligt

ökad omfattning. Nämnda bidragsmöjlighet synes enligt styrelsens

mening i ytterligare avvaktan på utvecklingen böra kvarstå. I detta sammanhang

vill styrelsen framhålla att den fortlöpande följer lantmätarnas

verksamhet med vägföreningarna.

Efter särskild hemställan har utlåtande under hand i anledning av statsbidragsutredningens

förslag i förevarande del avgivits av väg- och vattenbgggnadsstgrelsen

samt bgggnadsstgrelsen. Den sistnämnda myndigheten

ansluter sig till utredningens förslag om avlösning av statsbidragen till upprättande

av byggnadsplaner och generalplaner. Däremot framhåller styrelsen,

att det av lantmäteristyrelsen omnämnda bidraget till regionplaner icke

utan vidare kan slopas. Från styrelsens sida uttalas rörande bidraget till regionplaner.

Detta tillhör nämligen principiellt icke samma kategori av bidrag som de

två tidigare nämnda. Såsom framgår bl. a. av proposition 1947: 245 får statsbidraget

i detta fall uppfattas som ett statsverkets vederlag för den nytta

regionplaneringen medför för exempelvis det allmänna vägväsendet, planläggningen

av militära anläggningar, flygfält m. in. Ett särskilt reservationsanslag

till bidrag till upprättande av regionplaner måste därför alltjämt finnas

uppfört på riksstaten.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Ma[:ts proposition nr 112 år 1957

Vissa bidrag på skolväsendets område med undantag av skolbibliotek

(nr 15, 16, 31, 36, 39, 40 och 47)

Utredningen

Enligt utredningens förslag i 1956 års betänkande kan bidragen till hälsovården

vid folk- och småskolor (nr 31), tillhandahållande av fria läroböcker

m. in. (nr 36) och undervisningsmateriel vid folk- och småskolor (nr 40)

avlösas med hänsyn till att verksamhetsgrenarna härvidlag företer en jämn

utbredning i landets kommuner. Avlösningen av bidragen till hälsovården

vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska kommunala

realskolor (nr 15), avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar

vid högre läroanstalter (nr 16), hyresbidrag för undervisningslokaler in. in.

(nr 39) och arvoden till skolläkare in. in. vid högre folkskolor (nr 47) motiveras

med dessa bidrags ringa betydelse för kommunernas ekonomi. Av de

uppräknade bidragen var samtliga föreslagna till avlösning även i principbetänkandet.

Remissyttrandena

Remissmyndigheterna har i vissa fall framställt yrkanden att ett eller flera

av de berörda bidragen skall bibehållas som fristående.

Skolöverstyrelsen ställer sig — såsom inledningsvis framhållits — positiv

till förslagen om avlösning av de flesta av bidragen men har vissa erinringar

mot förslaget i vad gäller hälsovården vid folk- och småskolor, överstyrelsen

anför.

Denna verksamhet har visserligen nått en allmän utbredning, men bl. a.

svårigheterna på landsbygden att rekrytera läkare och skolsköterskor är betydande.

Därtill kommer pågående översyn av hälso- och sjukvården i allmänhet,

och frågan om skolhälsovårdens organisation torde komma att uppmärksammas

i detta sammanhang. Starka skäl talar därför för att ifrågavarande

bidrag tills vidare undantages.

Av folkskolinspektörerna har fyra gjort invändningar mot avlösning av

bidraget till bälsovarden vid folk- och småskolor, nio mot samma förslag i

vad gäller tillhandahållande av fria läroböcker, tre i vad avser hyresbidrag

för undervisningslokaler in. m. och nio såvitt gäller undervisningsmateriel

vid folk- och småskolor. Sveriges överlärarförbund har ansett en indragning

av statsbidragen till undervisningsmateriel ocb fria läroböcker vara ur allmän

synpunkt mindre lämplig.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller i vad gäller bidraget till avlöning

åt föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter,

att bidrag utgår till tre läroanstalter under överstyrelsens inseende. I intet

av dessa fall är därvid primärkommun huvudman för verksamheten. Överstyrelsen

avstyrker, i vad gäller överstyrelsens verksamhetsområde, att bidraget

indrages.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Vissa länsstyrelser har uttalat sig rörande hyresbidraget för undervisningslokaler.

Således framhåller länsstyrelsen i Södermanlands län, att bidraget

hör till dem som i särskilt hög grad skiftar i storlek mellan kommuner och

att bidraget har speciell betydelse i kommuner med hastigt ökande antal

skolbarn.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar sig likaledes för bibehållande av

hyresbidraget liksom även av bidraget till hälsovård vid folk- och småskolor.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller beträffande hyresbidraget huvudsakligen

följande.

I allmänhet utgå dylika bidrag endast till större städer. Såsom Örebro stad

framhållit, svnas hyresbidragen närmast vara att betrakta som ett substitut

för statsbidraget till uppförande av skollokaler. Med hänsyn härtill ävensom

till det förhåliandet, att hyreskostnaderna för en del städer kunna uppgå tdl

rätt avsevärda belopp, ifrågasätter länsstyrelsen, huruvida icke detta speciella

driftbidrag tillsvidare bör bibehållas.

Även Sveriges skolkamerala förening framhåller hyresbidragets betydelse

för städerna och anser, att ett eventuellt slopande av nuvarande bidragsform

bör åtföljas av speciella övergångsbestämmelser, som ger kommunen möjlighet

att utnyttja nuvarande bidragsform under så lång övergångstid som

lokalerna disponeras för från början avsett ändamål.

Föreningen uttalar sig vidare för att bidragen till skolhälsovården, undervisningsmateriel

och läroböcker bibehålies såsom fristående.

Av de kommuner som yttrat sig över utredningens förslag har Katrineholm,

Göteborg och Örebro uttalat sig för att hyresbidraget till undervisningslokaler

bör bibehållas. Sistnämnda stad uttalar sig vidare för fortsatta

separata bidrag till skolhälsovård, fria läroböcker och undervisningsmateriel.

Bidragen till skolbibliotek i folkskolan (nr 51) samt skolbibliotek

vid högre kommunala skolor och kommunala anstalter

för yrkesundervisning (nr 52)

De nuvarande bidragsbestämmelserna för skolbibliotek genomfördes genom

beslut vid 1955 års riksdag och har tillämpning på bidragsgivningen

fr. o. m. redovisningsåret 1955/56. Enligt kungörelsen den 30 juni 1955 (nr

506) angående statsbidrag till skolbibliotek innefattas i bidragsgivningen,

förutom de av utredningens förslag berörda skolorna, även kommunalt gymnasium,

statsunderstött privatläroverk, icke kommunal statsunderstödd yrkesskola,

statsunderstödd lantmannaskola, statsunderstödd folkhögskola

m. fl. skolor.

Statsbidrag utgår med belopp motsvarande det bidrag, som av andra medel

än statsmedel må för redovisningsåret ha lämnats för bibliotekets upprättande

och underhåll (ortshidrag). Statsbidraget bestämmes dessutom med

hänsyn till antalet elever och — beträffande folkskolan -— även antalet lleiklassiga

läraravdelningar.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Utredningen

Bidraget till skolbibliotek i folkskolan föreslås avlöst med hänsyn till att

bidragsverksamheten är jämnt utbredd och i stort sett beroende av kommunernas

storlek. Avlösningen av bidraget till skolbibliotek vid högre kommunala

skolor och kommunala anstalter för yrkesundervisning motiveras

med bidragets ringa ekonomiska betydelse. En av utredningens ledamöter,

undervisningsrådet David Andersson, har uttalat en avvikande mening och

framhåller, att med hänsyn till pågående upprustning av skolbiblioteken de

båda bidragen av stimulansskäl borde undantagas från avlösning.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har invändningar i stor

utsträckning framförts på denna punkt.

Således motsätter sig skolöverstyrelsen bestämt, att bidraget till skolbiblioteken

indrages. Överstyrelsen anför bland annat följande synpunkter.

Erfarenheten visar, att denna verksamhet i mycket hög grad är beroende

av den stimulerande effekt ett särskilt bidrag kan ge. Denna uppfattning

bestyrkes i de till överstyrelsen inkomna remissyttrandena. Det nya biblioteksbidraget

har också under den korta tid det utgått fått till följd, att på

många håll i landet en välbehövlig upprustning av skolbiblioteken nu påbörjats.

överstyrelsen vill sålunda bestämt hävda, att detta bidrag alltjämt bibehålies.

Av de till skolöverstyrelsen ingivna yttrandena över utredningens förslag

framgår att 12 folkskolinspektörer samt Sveriges överlärarförbnnd kritiserat

förslaget om indragning av bidraget till skolbibliotek.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om stimulanssynpunkten tillräckligt

beaktats då det gäller bidraget till skolbibliotek.

Överstyrelsen för yrkesutbildning avstyrker, att statsbidragen till skolbibliotek

indrages inom överstyrelsens verksamhetsområde. Överstyrelsen

anser, att stimulanssynpunkten bör tillmätas stor betydelse, om den genom

beslut av 1955 års riksdag tänkta upprustningen av skolbiblioteken skall

kunna ske. Detta gäller enligt överstyrelsens mening icke minst yrkesskolväsendet,

vars utbyggnad också kommer att kräva inrättandet av nya skolbibliotek

på många håll.

Flera länsstyrelser gör invändningar mot indragning av bidragen till

skolbibliotek. Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter lämpligheten av

att i ett allmänt statsbidrag inordna även sådana bidrag som utgår för fullgörande

av uppgifter, vilka icke obligatoriskt ålägges kommunen, och nämner

som exempel skolbiblioteksverksamheten. Verksamheten bör antingen

göras obligatorisk eller också bör särskilt statsbidrag utgå även i fortsättningen.

Även länsstyrelsen i Värmlands län är inne på frågan om obligatorisk

skolbiblioteksverksamhet. Länsstyrelsen framhåller följande.

Enär skolbiblioteken icke äro obligatoriska, kan det befaras, att ett slopande

av det särskilda bidraget till desamma torde komma att medföra, att

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungi. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

dessa icke bliva tillgodosedda i önskvärd omfattning. Därest biblioteken

skulle göras obligatoriska, skulle detta betyda ett ytterligare ingrepp i kommunernas

självbestämmanderätt, vilket utredningen velat förhindra i andra

fall genom ett förenklat statsbidragsförfarande. Länsstyrelsen anser, att

bidraget till skolbiblioteken bör av nämnda skäl kvarstå såsom självständigt

bidrag, vilket skulle stimulera till en fortsatt förbättring av biblioteken.

Uttalanden för ett bibehållande av ifrågavarande båda bidrag görs vidare

av länsstyrelserna i Kristianstads, Örebro och Jämtlands län under

åberopande av stimulansskäl. Detsamma gäller även Sveriges skolkamerala

förening.

Av de kommuner som yttrat sig ställer sig sju avvisande till utredningens

förslag om avlösning.

Fastighetsregisters första uppläggande (nr 54)

Utredningen

Utredningen föreslår, att bidraget till fastighetsregisters första uppläggande

avlöses med hänsyn till den ringa ekonomiska betydelse bidraget har.

Remissyttrandena

Lantmäteristyrelsen behandlar den ifrågavarande bidragsgivningen synnerligen

ingående. Styrelsen utgår i sitt yttrande från att utredningen med

det nämnda bidraget avser samtliga de bidrag som utgår ur anslaget för bidrag

till städer och vissa andra samhällen för upprättande av fastighetsregister

m. in.

Lantmäteristyrelsen framhåller, att bidraget icke har någon egentlig betydelse

för städer och köpingar. Bidraget avser emellertid även municipalsamhällen

och sådana landskommuner för vilka fastighetsregister till någon

del skall uppläggas. I sådana fall är det närmast fråga om utbetalning

av vissa kostnader som åvilar statsverket för fastighetsregistreringen. I den

begränsade omfattning fastighetsregister upplägges för landskommuner

med s. k. orter, där fastighetsregister skall uppläggas, torde enligt lantmäteristyrelsens

mening en indragning icke ha någon större praktisk och ekonomisk

betydelse, därest kompensationen utgår på föreslaget sätt. När det

däremot gäller municipalsamhällen, kan fall uppkomma, då bidragen icke

saknar betydelse. Styrelsen uttalar, att en indragning av bidragen här icke

torde kunna ske efter den s. k. status-quo-principen, då en kompensation

genom lärarlönebidraget närmast torde komma vederbörande primärkommun

och icke municipalsamhället till godo.

I fortsättningen av sitt yttrande uttalar lantmäteristyrelsen bland annat.

I detta sammanhang torde böra omnämnas att 1954 års fastighetsbildningskommitté

har att till prövning upptaga fragan om sättet för fastighetsregistreringen.

Det är troligt att ett förslag om viss reformering av fas
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1957

tighetsregistreringen kan bli erforderligt. Huruvida ett av kommittén framlagt

förslag kan medföra kostnadsökningar för kommunerna kan givetvis

ej förutsägas. Därest fastighetsbildningskommittén med hänsyn till att fastighetsregistreringen

liksom inskrivningsväsendet ansetts som en övervägande

statlig angelägenhet skulle finna de kostnader, som kunna föranledas

av ett av kommittén eventuellt framlagt förslag till reformering av

fastighetsregistreringen, helt eller delvis böra täckas av statsverket torde

ett bidrag av nu ifrågavarande typ fortfarande kunna bli erforderligt. Lantmäteristyrelsen

är på grund härav för närvarande icke beredd att tillstyrka

statsbidragsutredningens förslag att bidraget till fastighetsregisters uppläggande

nu indrages. Såsom ytterligare ett skäl härför vill styrelsen framhålla

att en indragning av ifrågavarande bidrag för såväl landskommuner som

municipalsamhällen torde kräva viss'' ändring i fastighetsbildningslagen,

närmast 7 kap. 17 § andra stycket (jfr även 19 § andra stycket). En översyn

av nämnda lag åvilar även fastighetsbildningskommittén.

Resekostnader vid intagning å allmän alkoholistanstalt (nr 55),

vissa kostnader för vård av alkoholister (nr 56) och främjande

av nykterhetsnämndernas verksamhet (nr 57)

Enligt gällande bestämmelser kan nykterhetsnämnd för nämndens kostnader

för inställande av vårdbehövande å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare

erhålla ersättningar av statsmedel för verkliga resekostnader

samt för vissa traktamentskostnader för den vårdbehövande och medföljande

vårdare. Ansökningar om bidrag prövas av socialstyrelsen.

Det särskilda bidraget till vissa kostnader för vård av alkoholister har

numera upphört.

Med bidraget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet avses

det bidrag som numera utgår enligt kungörelsen den 4 juni 1954 (nr 431)

om statsbidrag till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet. Motsvarande

anslag i riksstaten har beteckningen Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder.

Statsbidrag till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet utgår

med 60 procent av kommunernas av socialstyrelsen godkända kostnader för

verksamheten. De gällande bidragsbestämmelserna trädde i kraft den 1 juli

1954 och medförde jämfört med tidigare förhållanden en väsentligt utökad

bidragsgivning till kommunerna.

I årets statsverksproposition (V ht s. 191—194) föreslår departementschefen,

att bidraget till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet

höjes från 60 till 75 procent av kostnaderna. Vidare föreslås sådana ändrade

regler att det särskilda bidragssystemet för resekostnader kommer alt

upphöra.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 112 år 1957

45

Utredningen

Utredningen föreslår, att bidragen till resekostnader vid intagning å allmän

alkoholistanstalt (liksom det icke längre aktuella bidraget till vissa

kostnader för vård av alkoholister) avlöses på grund av deras ringa ekonomiska

betydelse. Bidraget till de kommunala nykterhetsnamndernas verksamhet

föreslås till avlösning med hänsyn till att verksamheten i stort sett

är beroende av kommunernas storlek.

Utredningen har vid sina bedömanden av vilka bidrag som bor avlösas

utgått från bidragsförhållandena under 1953. Den diskuterar i anslutning

till förslaget om avlösning av vissa bidrag huruvida efter nämnda tidpunkt

inträffat sådana förhållanden, att frågan om avlösningen kan sagas ha kommit

i ett nytt läge. Enligt utredningens mening har icke några sådana andrade

förhållanden inträtt, att avlösning av bidragen skulle ur status-quosynpunkt

vara mindre genomförbar vid tiden för forslagets framlaggande

än vad fallet var 1953. Endast beträffande bidraget till nykterhetsnämndernas

verksamhet har utredningen givit uttryck åt viss tveksamhet. Utred
-

ningen anför därvid bland annat.

Detta bidrag har efter 1953 avsevärt förstärkts i anslutning till den genomgripande

upprustningen av de kommunala nykterhetsnamndernas statsunderstödda

organisation. Då emellertid denna utbyggnad b°r antagas\ ha

skett eller komma att ske i proportion till kommunernas storlek och bidraget

även efter omläggningen kan sägas ha relativt ringa betydelse för kommunernas

ekonomi, har utredningen icke funnit anledning foresla att detta

bidrag skulle undantagas från en avlösning.

Remissyttrandena

Betydligt flera myndigheter uttalar sig om bidraget till nykterhetsnämndernas

verksamhet än om något annat bidrag. Så gott som genomgående avstyrkes

därvid förslaget om avlösning, vanligen i mycket bestämda ordalag.

Socialstyrelsen framhåller i huvudsak följande.

Vad beträffar bidraget nr 57 »Statsbidrag till de kommunala nykterhetsnämndernas

verksamhet» får styrelsen framhålla att de nya bestämmelserna

rörande detta statsbidrag utformats med särskilt sikte pa behovet att intensifiera

kommunernas verksamhet på nykterhetsvårdens område. Utbyggnaden

av den åsyftade förebyggande verksamheten ute i kommunerna kan

icke på långt när anses färdig. Statsbidraget är med andra ord ett typis c

stimulansbidrag även enligt utredningens terminologi. Socialstyrelsen Unner

det därför förvånande, att utredningen funnit sig hora föreslå detta bidrag

till avlösning. Utredningen har likväl anmält viss tveksamhet med hansyn

till den pågående upprustningen av nykterhetsnämndernas organisation. Socialstyrelsen

finner det uppenbart, att detta bidrag icke kan indragas utan

allvarliga vådor för verksamhetens utveckling. Särskilt i nuvarande lage

på nykterhetsvårdens område kan dylika risker icke tagas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Vidare uttalar socialstyrelsen.

Styrelsen får slutligen framhålla att tillämpningen av den s. k. status-quoprincipen

på statsbidrag till en verksamhet som befinner sig under utbyggnad

måste medföra att kostnaderna för verksamhetens fortsatta utbyggnad

helt övervältras på kommunerna. Detta i och för sig otillfredsställande" förhållande,

som icke synes ligga i linje med utredningens målsättning, blir

direkt stötande om det betraktas mot bakgrunden av den mycket kraftiga

stegringen av statsverkets inkomster från rusdrycksförsäljningen efter nvkterhetsvårdens

omläggning den 1 oktober 1955.

Socialstyrelsen har i ärendet hört Svenska nykterhetsvårdsförbundet, sju

länsnykterhetsnämnder och nykterhetsnämnderna i sju städer. Samtliga

dessa har med hänvisning till bidragets stimulerande betydelse i mer eller

mindre kategoriska ordalag avstyrkt utredningens förslag om en avlösning

i nuvarande läge.

I ett yttrande från Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hemställes,

att det särskilda bidraget till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet

bibehålies. Landsförbundet trycker starkt på bidragets stimulerande

betydelse.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om stimulanssynpunkten tillräckligt

beaktats i utredningens förslag då det gäller bidraget till nykterhetsnämndernas

verksamhet.

Skattelindringsnämnden anser den av utredningen uttalade tveksamheten

rörande bidragets avlösning i hög grad befogad och uttalar vidare.

Utredningens beräkningar hänför sig till 1953 års statsbidragsgivning och

belyser sålunda icke, hur en avlösning av det nuvarande nykterhetsnämndsbidraget

skulle slå inom olika kommuner. Utredningens argumentation att

stimulanssynpunkten icke har nämnvärd betydelse vid inarbetade statsbidrag

saknar här tillämpning. Om riksdagen år 1954 vid beviljandet av de

nya statsbidragen tillmätte stimulanssynpunkten väsentlig betydelse för

upprustningen av nykterhetsnämnderna, lär det icke vara rimligt att statsmakterna

inom ett par år därefter skulle agera från motsatt utgångspunkt.

Ett dylikt handlande skulle icke endast framstå som otillbörligt inom de

kommuner, där man i förlitan på de nya statsbidragen vidtagit en ordentlig

upprustning av nykterhetsvården, utan skulle tvivelsutan även försämra

möjligheterna att i övriga kommuner få till stånd den erforderliga utbyggnaden

av denna verksamhet, för vars kostnader staten måste anses ha ett

speciellt ansvar på grund av de till statskassan inflytande alkoholintäkterna.

Ett för utredningens förslag positivt yttrande har avgivits av överståthållarämbetet,

som i anslutning till ett yttrande från Stockholms stad anför.

Med anledning av att stadsfullmäktige i anslutning till nykterhetsnämndens

och drätselnämndens i ärendet avgivna yttranden förordat, att bidraget

till nykterhetsnämndernas verksamhet icke skall avlösas av det föreslagna

allmänna statsbidraget utan som hittills utgå som ett speciellt statsbidrag,

får överståthållarämbetet anföra, att det visserligen icke framstår som under

alla omständigheter nödvändigt för att reformen skall kunna genomföras

alt samtliga av utredningen föreslagna speciella bidrag bliva avlösta, men

att reformens fördelar bliva mindre framträdande, om vissa bidrag som nu

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

medtagits skulle lämnas utanför. En avvikelse från utredningens förslag i

detta avseende torde därför icke böra ske utan starka skäl. Även med beaktande

av det behov som nu kan föreligga av nykterhetsvårdens utbyggnad

inom kommunerna, anser överståthållarämbetet tillräckliga skäl icke föreligga

att vid en omläggning av statsbidragsgivningen till kommunerna bibehålla

det nuvarande speciella bidraget till nykterhetsnämndernas verksamhet.

Av länsstyrelserna har åtta uttalat sin tveksamhet i fråga om avlösning

av det här berörda bidraget. Länsstyrelsen i Kalmar län hör till dem som

uttalar de starkaste betänkligheterna mot förslaget. Länsstyrelsen anför

bland annat.

Därest det speciella statsbidraget till nykterhetsnämndernas verksamhet

slopades efter de av utredningen förordade riktlinjerna, kan man befara,

att kommunernas nykterhetsvårdande verksamhet såsom helhet betraktad

icke kommer att upprätthållas i önskvärd omfattning, då kommuner med

mindre bärkraft eller med för andra verksamhetsgrenar mera trangande utgifter

måhända skulle finna det förenligt med sina egna ekonomiska intressen

att icke blott tillfälligt utan även på längre sikt inskranka denna verksamhet.

Med hänsyn till de efter restriktionssystemets avskaffande radande

förhållandena finner länsstyrelsen mycket starka skal tala för, att ett speciellt

bidrag med villkorsbestämningar till kommunernas nykterhetsvårdande

verksamhet alltjämt bibehålies för att stimulera kommunerna att. 11 önskvärd

omfattning bedriva denna för folkhalsan sa viktiga verksamhetsgre .

Åtskilliga kommuner har haft mer eller mindre bestämt uttalade erinringar

mot utredningens förslag. Till dessa hör förutom Stockholm aven

Göteborg och Malmö samt ytterligare tretton kommuner.

Svenska stadsförbundets styrelse förordar, att bidraget bibehålies som särskilt

bidrag, och vidare ifrågasätter Sveriges stadskamerala förening om

tidpunkten för en indragning är lämplig.

Förslaget om avlösning av bidraget till resekostnader vid intagning a a

män alkoholistanstalt har i allmänhet ej mötts av erinringar. Undantag härifrån

utgör dock de av socialstyrelsen inhämtade yttrandena, i vilka Svenska

nykterhets vårds förbundet och fem av länsnykterhets- och nykterhetsnämnderna

uttalar sig för ett bibehållande av bidraget.

C. Departementschefen

Det ligger, som statsbidragsutredningen uttalat, i sakens natur att ett

statsbidrag måste knytas direkt till en verksamhetsgren, om staten önskar

genom ekonomiskt stöd stimulera kommunerna till insatser på området

i fråga. Är en verksamhetsgren däremot obligatorisk, är det icke erfordeiligt

att uppmuntra kommunerna med ett särskilt statsbidrag för att verksamheten

skall upprätthållas i önskvärd omfattning. Detta gäller även sådana

verksamhetsgrenar som — även om de icke är ålagda kommunerna - ändock kan förutsättas komma att bedrivas, emedan de allmänt betraktas

som självskrivna kommunala angelägenheter. Kvar står således frågan, i

vilken utsträckning ett statsstöd kan anses erforderligt för att påverka det

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 dr 1957

kommunala handlandet i önskvärd riktning beträffande rent frivilliga uppgifter.

Av remissyttrandena framgår, att på denna punkt delvis starkt skiljaktiga

uppfattningar råder, både beträffande frågan vilken roll stimulanssynpunkten

helt allmänt bör tillmätas vid statsbidragsgivningen och vilken betydelse

det ekonomiska stödet har i det enskilda fallet, d. v. s. för ett visst verksamhetsområde.

Medan några instanser uttalat, att man endast då synnerliga

skäl föreligger bör göra avsteg från utredningens förslag och undantaga

föreslagna statsbidrag från en reform, har andra åter med skärpa hävdat

det speciella statsstödets betydelse för flera av de aktuella verksamhetsgrenarna.

Till en början bör framhållas att den nu föreslagna omläggningen ingalunda

kommer att minska statsbidragsgivningen totalt sett. Kommunernas

resurser att bedriva tidigare direkt statsunderstödda verksamhetsgrenar

kommer ej att beskäras genom en bidragsreform; syftet är endast att av

praktiska skäl lämna statsstödet till kommunerna genom ett mindre antal

bidragsformer än tidigare.

Av den föregående redogörelsen framgår, att några av remissmyndigheterna

vill fästa större avseende vid stimulanseffekten än utredningen. Man

hävdar exempelvis att med stimulanseffekt bör avses inte bara — som var

utredningens utgångspunkt — bidragets förmåga att förhindra avveckling

eller inskränkning av en verksamhet utan även dess förmåga att driva fram

en utökning av verksamhetsgrenen. Det torde vara svårt, och enligt min

mening knappast nödvändigt, att ge en uttömmande analys av statsbidragens

roll som stimulansfaktor. Många omständigheter bidrar till att ett generellt

omdöme icke kan fällas. De lokala förhållandena kan ofta variera

starkt. Av betydelse är också, hur långt en verksamhet utvecklats inom

kommunerna. Har en verksamhet fått en viss hävd, är det tydligt att man

lättare kan bortse från stimulanseffekten av ett statsbidrag. Otvivelaktigt

har kommunerna, särskilt efter kommunindelningsreformen, nått en sådan

utvecklingsgrad, att de olika verksamhetsgrenar, varom här är fråga, i

allmänhet ingår som naturliga led bland de kommunala angelägenheterna.

Den kommunala verksamheten befinner sig för övrigt i ständig utveckling.

Ekonomisk stimulans från statens sida behöver inte vara en förutsättning

för att kommunerna skall vidtaga önskvärda nya åtgärder. Gentemot

de invändningar mot avlösning av ett antal statsbidrag, som remissinstanserna

i viss utsträckning gjort, bör även framhållas, att behovet av erforderlig

inspektion och rådgivning kommer att tillgodoses också efter en

reform, även om detta icke sker i samband med statsbidragsgivningen. Likaså

bör erinras om att garantier även i fortsättningen kommer att finnas

för verksamhetens behöriga upprätthållande. Härtill återkommer jag i det

följande.

I vissa fall är det emellertid naturligt att olika intressen och åsikter

gör sig gällande beträffande det berättigade i att låta stimulanssynpunkten

vara en avgörande faktor. Uppenbart är att en del av de bidrag som av utredningen

föreslagits till avlösning representerar svårbedömbara gränsfall. Har

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Iiungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

exempelvis en verksamhet nyligen påbörjats, är frågan tveksam. Anledning

kan då föreligga alt ytterligare någon tid ge det stöd som ett just till denna

verksamhet knutet statsbidrag utgör.

Av skäl som jag skall redogöra för i det följande har jag icke i allo ansett

mig kunna biträda utredningens förslag beträffande vilka statsbidrag

som skall avlösas. Väsentligen sammanhänger detta med att statsbidragen

i fråga avser verksamhetsgrenar, som är under utbyggnad och som därför

ytterligare någon tid bör få utvecklas med stöd från speciella statsbidrag.

Jag övergår därefter till de olika, till avlösning föreslagna statsbidragen.

Vad först angår statsbidraget till social hemhjälp har ett antal remissorgan

gjort invändningar mot en avlösning. Detta har även varit fallet vid

remissbehandlingen av familjeberedningens betänkande (V ht 1957 s. 38

39). Genomgående är det stimulanssynpunkten som motiverat de kritiska

rösterna. Socialstyrelsen går så långt i sina uttalanden, att styrelsen säger

sig befara, att kommunerna knappast skulle upprätthålla samma krav på

''hemvårdarinnornas kunnighet och lämplighet som hittills, om tillsynen av

verksamheten frikopplades från statsbidragsgivningen.

Den sociala hemhjälpsverksamheten med statsstöd har pågått i kommunerna

sedan år 1944, då 1943 års kungörelse om statsbidrag för ändamålet

trädde i kraft, och har alltså bedrivits i många år och vunnit en viss hävd.

Denna verksamhetsgren är, att döma av statsbidragsutredningens provundersökningar,

i stort sett allmänt utbredd i kommunerna. Till 149 av 157

undersökta kommuner utgick statsbidrag för social hemhjälp. Verksamheten

som sådan får således anses ha vunnit utbredning och stadga. Familjeberedningen

har själv uttalat åsikten, att kommunerna i händelse av en avlösning

av statsbidraget kanske icke kommer att minska sin nuvarande verksamhet.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att vissa

av kommunerna redan genomfört en utbyggnad av verksamheten även i

sådana fall då statsbidrag inte utgått enligt gällande bidragsbestämmelser.

Den omständigheten att landstingen är engagerade i verksamheten och kan

förväntas verka för enhetlighet i densamma är också vård att beakta i detta

sammanhang. Det är således flera skäl som talar för att detta statsbidrag

avlöses.

Emellertid har det, såsom framgår av vad föredragande statsrådet anfört

vid anmälan av anslaget till Bidrag till avlönande av hemvårdarinnor för

nästa budgetår (V ht 1957 s. 42 ff), ansetts önskvärt, att en fortsatt utveckling

av den sociala hemhjälpen främjas såsom ett led i en intensifiering av

samhällets familjestödjande åtgärder. Kungl. Maj :t har därför föreslagit

viss förbättring av bidragen till kommunerna för ifrågavarande verksamhet.

De nya reglerna skall enligt förslaget gälla fr. o. m. den 1 januari 1958. Med

hänsyn till syftet med de i statsverkspropositionen framlagda förslagen anser

jag det lämpligast, att bidraget till den sociala hemhjälpen ännu några

år kvarstår som ett självständigt bidrag. Jag föreslår därför, att bidraget

4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

tills vidare — dock ej längre än till den 1 juli 1960 — undantages från eu

omläggning.

Beträffande förskottering av underhållsbidrag till barn har utredningens

förslag i flertalet fall icke mött erinringar. Eftersom det gäller en för

kommunerna obligatorisk verksamhet har stimulanssynpunkten ej kommit

in i bilden. Enligt vad som framgår av utredningens betänkande och

vad erfarenheten i övrigt utvisar är vissa olägenheter förenade med det

nuvarande förfarandet i fråga om statsverkets ersättning för utgivna bidragsförskott.

En proposition som berör bidragsförskotten torde komma att framläggas

för innevarande års riksdag. Förutsättningar föreligger för övrigt inte nu

för ett mera definitivt ställningstagande till bidragsförskottens utformning

på längre sikt. Den särskilda karaktär som bidragsförskotten har synes mig

böra inverka på frågan. Här möter problem som delvis faller utanför området

för vad som nu avhandlas.

Av nu nämnda skäl bör statsbidraget för bidragsförskotten icke för närvarande

avlösas. Frågan om en avlösning torde få tagas upp på nytt om

några år samtidigt med att en avlösning av de övriga bidrag, som nu föreslås

undantagna från en omläggning, blir aktuell.

Förslaget om en avlösning av statsbidraget till vissa kostnader enligt barnavårdslagen

har ej mött någon gensaga hos remissinstanserna. Någon anledning

att låta detta statsbidrag kvarstå synes mig icke föreligga, och jag

törordar att det avlöses. Detta torde i sin tur medföra behov av viss ändring

av barnavårdslagens bestämmelser på denna punkt. Förslag härom får

i så fall anmälas för riksdagen före den avsedda omläggningens genomförande,

d. v. s. före den 1 juli 1958.

Utredningens förslag om avlösning av statsbidragen till kostnaderna för

upprättande av byggnadsplaner och generalplaner leder till att även vissa

andra i samband därmed stående frågor, vilka icke berörts av utredningen,

bör tagas upp till bedömande. Alla dessa statsbidragsfrågor är reglerade i

1948 års kungörelse angående statsbidrag till vissa plankostnader.

Först bör erinras om att statsbidragen i ett fall är avsedda att utgå även

till andra än kommuner, nämligen till vägföreningar för genomförande av

byggnadsplan. Då nu föreliggande förslag endast avser bidrag till kommuner,

finns icke anledning att i detta sammanhang ifrågasätta någon ändring

av kungörelsen i nämnda del.

Statsbidraget till regionplaner har lämnats utanför de av statsbidragsutredningen

avgivna förenklingsförslagen. Som byggnadsstyrelsen antytt har

ifrågavarande statsbidrag en sådan karaktär, att det icke synes böra upptagas

till behandling i förevarande sammanhang. Statsbidraget i denna del

är nämligen närmast avsett för fall då regionplaneringen är till nytta för

viss statlig investeringsverksamhet. Jag ansluter mig alltså icke till vad

lantmäteristyrelsen anfört liärutinnan.

Vad sedan beträffar statsbidraget till kommun för upprättande av generalplan

avviker detta, som lantmäteristyrelsen påpekat, från vanliga statsbi
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år W57

drag, därigenom att det beviljas av Kungl. Maj:t efter grunder, som beslutas

i varje särskilt fall. Med hänsyn till statsbidragets ringa ekonomiska betydelse

torde en indragning på föreslaget sätt utgöra en lämplig lösning. De

börda myndigheterna har ej gjort erinran däremot.

Statsbidraget till kommuner för byggnadsplaner företer slutligen också

en avvikelse från de vanliga statsbidragen. Det kan nämligen utga endast

till vissa slag av kommuner och är alltså icke allmänt utbrett bland kommunerna.

Däremot följer det statsbidragsutredningens andra kriterium på

alt kunna avlösas, nämligen att vara av ringa ekonomisk betydelse.

Med det anförda ansluter jag mig till det av utredningen framlagda förslaget

rörande statsbidragen till angivna plankostnader.

Statsbidragsutredningens förslag till avlösning av de sju statsbidrag på

skolväsendets område, vilka i den föregående redogörelsen behandlats i ett

sammanhang, har i några fall föranlett invändningar vid remissbehandlingen.

De statsbidrag det gäller är bidragen till hälsovården vid kommunala

flickskolor, kommunala realskolor och praktiska kommunala realskolor,

avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter,

hälsovården vid folk- och småskolor, tillhandahållande av fria

läroböcker in. m., hyresbidrag för undervisningslokaler m. m., undervisningsmateriel

vid folk- och småskolor samt arvoden till skolläkare m. in. vid

högre folkskolor.

Beträffande hyresbidraget för undervisningslokaler har kritik mot en reform

förekommit i relativt stor utsträckning. Därvid har framhållits, att detsamma

utgår med mycket olika belopp i skilda kommuner och att särskilt

större städer kommer i fråga. Örebro stad har anfört, att hyresbidragen närmast

är att betrakta som ett substitut för statsbidraget till uppförande av

skollokaler. Detta kan möjligen leda till den tanken att kommunerna — i

händelse av detta statsbidrags avlösning — uppför nya skolbyggnader i stället

för att hyra undervisningslokaler. Enligt min mening torde en dylik

utveckling knappast behöva befaras. Skolkamerala föreningen har uttalat såsom

önskvärt, att övergångsbestämmelser beträffande hyresbidraget skapas

av innebörd att kommunerna under cn övergångstid kunde utnyttja dessa

bidrag. Vad föreningen anfört synes icke böra föranleda annat uttalande än

att tillkomsten av dylika bestämmelser skulle strida mot de tankegångar

som ligger bakom principerna för ett avlösningsförfarande.

Jag ansluter mig till statsbidragsutredningens förslag beträffande förevarande

sju statsbidrag. Dock bör statsbidraget till avlönande av föreståndare

vid vissa skolhem med hänsyn till vad överstyrelsen lör yrkesutbildning anfört

avlösas endast såvitt detsamma avser bidrag till primärkommuner.

Beträffande statsbidragen till skolbiblioteksverksamheten har vid remissbehandlingen

åtskilliga invändningar rests mot eu avlösning. Skolöverstyrelsen,

som bestämt motsatt sig utredningens förslag på denna punkt, har

framhållit att skolbiblioteksverksamheten i mycket hög grad är beroende

av den stimulerande effekt som ett särskilt bidrag kan ge. Omläggningen

av bidragsgrunderna från och med budgetåret 1955/56 har också enligt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

överstyrelsens erfarenheter medfört, att på många håll i landet en välbehövlig

upprustning av skolbiblioteken nu påbörjats. Även överstyrelsen

för yrkesutbildning har avstyrkt förslaget i förevarande avseende.

Frågan är om stimulanseffekten i bidraget är av sådan väsentlig betydelse,

att bidragen bör behållas. Såsom framgår av vad allmänna statsbidragsutredningen

anfört, har skolbiblioteksverksamheten i folkskolan numera

en allmän utbredning. Fn verkställd undersökning visar dock en betydande

ojämnhet i den kommunala bidragsgivningen. Med hänsyn till betydelsen

av att en allmän upprustning av skolbiblioteksverksamheten kommer till

stånd som ett led i den pågående reformverksamheten på skolväsendets

område anser jag, att en avlösning av bidragen till skolbiblioteksverksamhelen

i primärkommunerna bör anstå tills vidare. Enligt min mening torde

dock redan ett par år efter statsbidragsomläggningens genomförande tiden

vara inne att avlösa även dessa statsbidrag. Under denna tid bör goda möjligheter

föreligga att verksamheten når en utveckling, som medför att frågan

om bidragens avlösning kommer i ett annat läge än det som de till förslaget

kritiskt inställda remissinstanserna utgått ifrån vid sin bedömning

av denna fråga. Jag förordar därför, att bidragen tills vidare — dock ej längre

än till den 1 juli 1960 — undantages från omläggningen.

Av det utlåtande, som lantmäteristyrelsen avgivit rörande statsbidraget

till fastighetsregisters första uppläggande och därmed sammankopplade frågor,

framgår att denna form av statsstöd icke har någon egentlig betydelse

för flertalet primärkommuner. Frågan faller således till största delen utanför

det område varom nu är fråga. För municipalsamhällen kan statsbidraget

dock vara av vikt. Med hänsyn vidare till pågående utredningsarbete i 1954

års fastighetsbildningskommitté torde nu förevarande bidrag för närvarande

böra undantagas från en förenklingsreform.

Jag kommer slutligen till statsbidragen på nykterhetsvårdens område.

Av dessa har det särskilda bidraget till vissa kostnader för vård av alkoholister

numera upphört. Statsbidraget till resekostnader vid intagning å allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare har i årets statsverksproposition

föreslagits skola upphöra som ett särskilt statsbidrag. Kungörelsen i ämnet

har i anledning härav föreslagits upphävd fr. o. in. den 1 juli 1957. Statsstödet

av detta slag har inarbetats i bidraget till kommunala nykterhetsnämnder.

Statens bidragsgivning till de kommunala nykterhetsnämnderna utökades

kraftigt under år 1954. I årets statsverksproposition har föreslagits en ytterligare

höjning av detta statsbidrag. De speciella förhållanden som för

närvarande råder på detta område synes mig böra återverka även på frågan

om en eventuell förenklingsåtgärd beträffande bidraget. Otvivelaktigt har

det aktuella läget medfört stora arbetsuppgifter för nykterhetsnämnderna,

vilka uppgifter efterhand torde behöva ytterligare utvidgas. Nykterhetsvårdens

natur är sådan, att kommunernas benägenhet att tillgodose anslagsbehoven

för denna verksamhet påverkas av ett direkt statsstöd på ett delvis annat

sätt än beträffande de andra verksamhetsgrenar, varom är fråga i före
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Ma[:ts proposition nr H2 år 1!)57

varande sammanhang. Stimulanssynpunkten får därför här en särskild

tyngd. Den starka opinion, som framkommit mot en avlösning av bidraget,

har också starkt understrukit behovet av att åtminstone tills vidare låta

denna form av statsstöd kvarstå i självständig form. Jag anser mig därför

icke böra följa statsbidragsutredningens förslag i denna del.

Sammanfattningsvis vill jag förorda, att utredningens förslag i fråga om

avlösning av statsbidrag godtages såvitt gäller nio bidrag. I två fall har frågan

om en avlösning förfallit genom bidragens upphörande. Av olika skäl

har från ett omläggningsförfarande undantagits sex av de av utredningen

till avlösning föreslagna bidragen. I några av dessa fall har jag förutsatt,

att en avlösning skall komma i fråga inom en snar framtid. Vid en sådan

tidpunkt kan läget för övrigt vara det att även andra bidrag än de här behandlade

är mogna för en avlösning.

Översikter över de av mig föreslagna förenklingsåtgärderna torde få fogas

såsom bilaga 3 och bilaga 4 till detta protokoll.

V. Närmare utformning av beräkningssättet. Ekonomiska verkningar

Utredningen

Statsbidrag till folkskoleväsendet i allmänhet

Som framgår av det förut anförda anser utredningen, att bidragen till

kommunernas avlöningskostnader inom folk- och fortsättningsskoleväsendet

bör sammanföras till ett enhetligt bidrag. De till sammanförande föreslagna

bidragen är de som av utredningen betecknats med nr 19 28, 33,

42—44.

Med undantag för löner till distriktsöverlärare och olika slag av övningslärare

samt arvode åt skolsekreterare beräknas nu utgående statsbidrag

för löner inom folk- och fortsättningsskoleväsendet till belopp motsvarande

skoldistriktets samtliga lönekostnader, från vilka för varje folk- och småskollärartjänst

ett efter hyresgrupper varierande avdrag skall göras. Avdragen

motsvarar skoldistriktets andel i kostnaderna för lärartjänsternas upprätthållande.

Avdragsbeloppens storlek framgår av följande tabell.

Tjänst

Stationeringsortens hyresgrnpp

1

2

3

4

5

Avdrag för varje redovisningsår, kronor

Folkskollärartjänst............................

1000

1300

1600

1900

2 200

Småskollärartjänst, tjänst såsom biträdande lä- rare vid folkskola och lärartjänst vid mindre

folkskola ..................................

700

900

1 100

1300

1500

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Bidraget till avlönande av distriktsöverlärare samt till avlönande av öyningslärare

såväl i folkskolan som i f ortsätt ningssko 1 an utgår med 78 procent

ay skoldistriktets kostnader. Bidraget till skolsekreterare i skoldistrikt

utan distriktsöverlärare eller kommunal inspektör utgör 20 kronor per läraravdelning

och år.

Av verkställda undersökningar finner statsbidragsutredningen framgå,

att storleken av det sammanlagda bidragsnnderlaget för de fjorton speciella

lärarlönebidragen främst är beroende av antalet lärare i distriktet och a\

lärarna s_lön e klassp la c er ing. Andra på de faktiska lönekostnaderna inverkande

omständigheter såsom förekomsten av löneavdrag vid olika slag av

ledighet för lärare, arvodestillägg, vikariatsersättningar m. in., har väsentligt

mindre betydelse för bidragsunderlagets storlek. Med utgångspunkt från

detta förhållande finner sig utredningen böra pröva verkningarna av en sådan

generaliserande bestämning av bidragsunderlaget för det sammanförda

bidraget, att däri skall ingå endast belopp motsvarande årslönen för varje

statsbidragsberättigande tjänst, oberoende av om tjänsten upprätthållits

av innehavaren eller vikarie.

Vad som skall avses med statsbidragsberättigande tjänst anger utredningen

på följande sätt.

först angar folk- och småskollärare, varmed i förevarande sainmanhang

jämställas distriktsöverlärare samt föreståndarinnor och biträdande

föreståndarinnor vid folkskolans skolhem ävensom ordinarie övningslärartjänst,

syntes enklast att tillämpa den regeln att varje för redovisningsåret

inrättad distriktsöverlärar-, föreståndarinne-, folk- eller småskollärartjänst

samt ordinarie övningslärartjänst beräknas som en hel statsbidragsberättigande

tjänst, vare sig tjänsten uppehållits av innehavaren eller vikarie.

Då det gäller att inräkna kostnaderna för den i annan ordning bedrivna

undervisningen i bidragsunderlaget för det sammanförda statsbidraget har

utredningen funnit enklast att generellt utgå från antalet veckotimmar enhgt

fastställd timplan utöver antalet veckotimmar för de förut angivna hela

statsbidragsberättigande tjänsterna. Varje fullgjord sådan veckotimme dock

icke veckotimme på vilken enligt gällande bestämmelser fyllnadstjänstgöring

skall fullgöras, borde härvid ingå i bidragsunderlaget som 1/30 tjänst

talet 1/30 har därvid valts med utgångspunkt från att för flertalet nu ifrågavarande

lärare full undervisningsskyldighet omfattar 30 veckotimmar.

Betratiande båda reglerna bör vidare med hänsyn till gällande avlöninesbestammelser

galla det undantaget, att hel eller'' del av statsbidragsberättigande

tjänst, som innehaves av pensionerad lärare, inräknas i bidragsunderlaget

endast med 2/3. J

Som en allmän förutsättning vid beräknandet av antalet statsbidragsberättigande

tjänster bör enligt utredningen gälla, att anordningen avser hela

redovisningsåret. Anordning för undervisningens behöriga upprätthållande,

som varit vidtagen kortare tid än hela läsåret, dock minst en hel termin,

bor inräknas i antalet statsbidragsberättigande tjänster med hälften av vad

som skulle blivit fallet, om anordningen bestått hela läsåret.

Beträffande fortsättningsskolan, där undervisningens omfattning beräk
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

nas i undervisningstimmar, skall en vndervisningstimme enligt för fortsättningsskolan

fastställd plan motsvara 1/1080 statsbidragsberättigande

tjänst.

Vad härefter angår frågan, hur årslönen för de hela statsbidragsberättigande

tjänsterna skall beräknas, anser utredningen, att denna skall bero av

den löneklass vederbörande tjänsteinnehavare tillhör. Då en tjänsteinnehavare

uppflvttas i löneklass under löpande redovisningsår, skall i bidragsunderlaget

inräknas årslönen enligt den för honom av folkskolinspektören

godkända löneklassen vid vårterminens början. Beträffande deltjänst bör

den angivna regeln för bestämmande av löneklass ges motsvarande tillämpning.

I fråga om timarvode skall bortses från nu förekommande variationer

inom respektive löneklass.

Den angivna metoden för bestämmande av bidragsunderlaget för det sammanförda

statsbidraget till folk- och fortsättningsskolan innebär, att i_bidragsunderlaget

icke skall inräknas skoldistriktens kostnader för avlönande

av vikarie för tjänstledig lärare. Å andra sidan skall bidragsunderlaget vara

detsamma oberoende av om tjänsteinnehavaren uppburit full årslön eller

fått vidkännas löneavdrag.

Utredningen erinrar emellertid om att speciella förhållanden kan föreligga,

som medför, att den generaliserande kvittningen av vikariatsersättningar

mot löne- och sjukpenningavdrag skulle ställa sig särskilt oförmånlig

för ett skoldistrikt. Av denna anledning har utredningen ansett sig böra

förorda, att i de fall tjänsteinnehavare åtnjutit sjukledighet under hela läsåret

och om tjänsteinnehavare under längre tid i följd än 30 dagar åtnjutit

ledighet för studier eller för offentligt uppdrag med högst B-avdrag å lön,

bidragsunderlaget skall uppräknas med ett belopp motsvarande skoldistriktets

faktiska kostnader för avlönande av vikarie, minskat med avdrag, som

gjorts å tjänsteinnehavarens lön. Vad särskilt gäller särregeln för vissa ledigheter

för studier och offentligt uppdrag anför utredningen följande.

Förutom att skoldistriktet i sådant fall ej skulle få täckning för vikariekostnaderna

utan löneavdragen skulle bli väsentligt mindre än vikariekostnaderna,

tillkommer i detta "fall att ledighet för tjänsteinnehavare av sådan

anledning mindre torde vara i skoldistriktets utan mera i det allmännas intresse.

Den merkostnad för skoldistriktet som nämnda slag av ledighet

för tjänsteinnehavare medför, kan därför — om särskild beräkningsregel

ej angives — stundom föranleda eu ur allmän synpunkt icke önskvärd

återhållsamhet från skoldistriktens sida vid behandlingen av ledighetsansökan.

Enligt gällande avlöningsförfattningar inom skolväsendets område kan till

innehavare av statsbidragsberättigande tjänster inom folk- och fortsättningsskoleväscndet

utgå vissa lönetillägg utöver årslönen i tjänsteinnehavarens

löneklass. Utredningen anger särskilt följande tillägg.

1. Kallortstillägg, vilket beroende på den kallortsklass skoldistriktet tillhör

utgår med belopp varierande mellan 120 och 900 kronor per läsår och

lärare.

2. Finskspråktillägg med 000 kronor per år till ordinarie och extra ordi
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

narie lärare och med 2 kronor 20 öre för varje anställningsdag till extra lärare,

som avlagt föreskriven examen.

3. Dagarvode med 2 kronor 50 öre till ordinarie eller extra ordinarie folkskollärare,

som inom ramen för sin undervisningsskyldighet huvudsakligen

tjänstgör i läraravdelning av A-form för lägst 7 klassen eller läraravdelning

av B 1-form, omfattande enbart 7 och 8 klasserna.

4. Arvode med 300 kronor per läsår till ordinarie och extra ordinarie

folkskollärare för tid han inom ramen för sin undervisningsskyldighet tjänstgöi

i läraravdelning av B-form, vilken förutom lägre klass eller klasser även

omfattar 7 klassen.

5. Arvode med 450 kronor per läsår till folkskollärare, som inom ramen

för sin undervisningsskyldighet undervisar i engelska eller tyska minst 2

veckotimmar och som har föreskriven behörighet.

6. Lönetillägg med 510 kronor per år för manlig lärare vid småskola

eller mindre folkskola ävensom till biträdande manlig lärare.

Av de upptagna arvodestilläggen bör enligt utredningens mening endast

de under 1 och 2 angivna arvodena beaktas vid beräknande av bidragsunderlaget

med hänsyn till att det är fråga om utgifter inom vissa av skoldistrikten

i de nordligaste delarna av landet och till att dessa kostnader

icke har direkt motsvarighet i riket i övrigt. De bör därvid ingå med belopp

motsvarande skoldistriktets faktiska kostnader. Övriga här upptagna

lönetillägg liksom även vissa andra kostnader har utredningen icke funnit

vara av den betydelse, att anledning föreligger att beakta desamma vid eu

generaliserande bestämning av bidragsunderlaget.

Utredningen framhåller, att för det enhetligt bestämda bidragsunderlaget

måste angivas en enhetlig bidrarisandel. För utredningen har det därvid

främst gällt att bedöma, huruvida för det sammanförda bidraget bör, såsom

utredningen principiellt ansett lämpligt, tillämpas den renodlade och

beti äffande vissa skolbidrag redan nu tillämpade metoden med en procentuell

statsbidragsandel av bidragsunderlaget eller huruvida i förevarande

fall bör generellt gälla det hittills för de största utgiftsposterna tillämpade

systemet med fixerade avdragsbelopp. Utredningen fortsätter.

Då såsom för närvarande i allmänhet är fallet som bidragsunderlag för

skolbidragen läggas de faktiska lärarlönekostnaderna enligt gällande avlöningsförfattningar,

innebär metoden med en procentuell statsbidragsandel,

att statsbidraget är värdebesländigt i den meningen, att det ökar eller minskar

i direkt proportion till de kommunala avlöningskostnaderna för den

lärarpersonal, till vars avlönande statsbidrag utgår. Är bidragsprocenten

lägre än 100 procent och kommunerna sålunda själva få bestrida vass procentuell

andel, förändras beloppet för denna andel i samma proportion som

beloppet för statens bidragsandel.

Metoden med fixerade avdragsbelopp innebär däremot i viss män ett avsteg

från värdebeständighetsprincipen. Förutsättes att, då systemet med

fixerade avdrag tillämpas, bruttostatsbidraget beräknas till 100 procent av

de kostnader till vilkas bestridande statsbidrag lämnas, innebär metoden

att en kommuns andel av kostnaderna är fixerad i kronor under det att

staten bestrider kostnaderna i övrigt. Förhöjning av kostnaderna genom

lönereglering medför automatiskt motsvarande ökning av statsbidraget un
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

der det att kommunens andel av kostnaderna beloppsmässigt förblir oförändrad.

Det beträffande lärarlönebidragen ekonomiskt dominerande systemet

med fixerade avdragsbelopp innebär således vid stigande lönekostnader

en påtaglig fördel för kommunerna, låt vara att den möjligheten alltid föreligger

att avdragsbeloppen genom särskilda beslut av statsmakterna successivt

uppräknas i förhållande till kostnadsstegringarna.

Utredningen har övervägt att föreslå en övergång beträffande nu ifrågavarande

lärarlönebidrag till ett system med en procentuell statsbidragsandel

utan avdrag. Enligt utredningens mening måste emellertid frågan om procentuell

eller till beloppet fixerad kommunandel av lärarlönekostnaderna

sägas mera vara en fråga om den ekonomiska avvägningen mellan staten

och kommunerna beträffande fördelningen av kostnaderna för det kommunala

skolväsendet än en fråga om förenkling av bidragssystemet och

därmed falla utanför det åt utredningen lämnade rationaliseringsuppdraget.

Därtill kommer att den nuvarande differentieringen av avdragsbeloppen

till kommuner i skilda hyresgrupper medför, att slopande av avdragen

skulle medföra en omfördelning av statsbidraget kommunerna emellan, som

skulle kunna strida mot den i utredningens direktiv uppställda status-quoprineipen.

Utredningen har sålunda funnit sig böra förutsätta att statens

andel av kostnaderna för det kommunala skolväsendet bör bestämmas i relation

till bidragsunderlaget för det sammanförda statsbidraget mins
kas

med ett till beloppet fixerat avdrag för varje lärartjänst.

I fortsättningen framhåller utredningen, att dess förslag om en generaliserande

bestämning av bidragsunderlaget för det sammanförda bidraget

medför, att det nya bidragsunderlagets storlek kan komma att avvika från

summan av bidragsunderlagen för de sammanförda bidragen. För att statsbidragets

totalbelopp skall förbli oförändrat måste därför en korrigering

ske av statens respektive kommunernas nuvarande andel av det nya bidragsunderlaget.

Enligt gällande bestämmelser är avdragsbeloppen olika för folkskollärartjänster

och för småskollärartjänster, under det att avdrag ej alls skall göras

för andra lärartjänster. Dessa regler skulle enligt utredningen svårligen

kunna bibehållas samtidigt med den föreslagna metoden lör beräkning av

bidragsunderlaget. En följd av denna metod är därför, att även avdragsbeloppen

göres lika för alla statsbidragsberättigande tjänster inom samma hyresgrupp.

Utredningen framhåller i detta sammanhang, alt tillämpning av samma

avdragsbelopp för alla statsbidragsberättigande tjänster inom ett skoldistrikt

medför, att kommunernas ekonomiska intresse av särskilda anställningsformer

för lärarpersonalen, l. ex. att anställa tolkskollärare hellre

än övningslärare, helt skulle bortfalla, vilket torde vara till fördel för eu

ändamålsenlig utbyggnad av skolväsendet i de skilda distrikten.

Utredningen har även övervägt möjligheten att tillämpa samma avdragsbelopp

per statsbidragsberättigande tjänst i alla landets kommuner, dvs.

att göra avdragsbeloppen oberoende av gällande hyresgruppering. Den anför

härom bland annat.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Knngl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Ett sådant enhetliggörande skulle emellertid stå i strid med den uppställda

status-quo-principen. Antages att differenserna mellan hyresgrupperna

för alla slags tjänster genomsnittligt är 300 kronor och att det för

alla tjänster och kommuner enhetliga avdragsbeloppet bestämmes med utgångspunkt

från de nuvarande avdragsbeloppen för kommuner i hyresgrupp

3, skulle kommunerna i hyresgrupperna 1 och 2 få vidkännas avdrag

med 600 respektive 300 kronor mer per lärartjänst än vad fallet bleve

om hyresgrupperingen bibehölles. Omvänt skulle kommunerna i hyresgrupperna

4 och 5 få sina avdragsbelopp minskade i samma mån och därmed

erhålla ökade statsbidrag. En sådan omräkning av statsbidragen, som icke

innebär någon nämnvärd förenkling av statsbidragssystemet, skulle sålunda

medföra en omfördelning kommunerna emellan av det totala statsbidraget,

vilken icke skulle vara helt obetydlig utan i själva verket få större ekonomiska

konsekvenser för flertalet kommuner än samtliga de omläggningar av lärarlönebidragen

utredningen förut föreslagit.

Utredningen uttalar vidare i detta sammanhang, att, om 1952 års tjänstebostadsutrednings

förslag beträffande hyressättning för tjänstebostäder

(SOU 1955:30) genomföres, indelningen av kommunerna i hyresgrupper

torde få regleras i bilaga till författningen om statsbidrag till folkskoleväsendet.

Utredningens förslag beträffande bidragsandelens bestämmande innebär

sålunda sammanfattningsvis, att det sammanförda statsbidraget skall utgå

till respektive skoldistrikt med belopp motsvarande hela det för skoldistriktet

på förut angivet sätt beräknade bidragsunderlaget, minskat med ett

i författning angivet, i kronor för varje hyresgrupp bestämt avdragsbelopp

per statsbidragsberättigande tjänst.

Av företagna provundersökningar har utredningen funnit framgå, att om

avdragsbeloppen i hyresgrupperna 1—5 bestäms till respektive 916, 1 148,

1 310, 1 550 och 1 791 kronor, summan av det sammanförda nya bidraget

till alla landets skoldistrikt skulle i stort sett motsvara den summa, vartill

bidragsgivningen skulle ha uppgått, om bidragen utgått som fjorton speciella

bidrag.

Såsom förut nämnts föreslår utredningen, att de fixerade avdragsbeloppen

skall reduceras med ett belopp motsvarande den per lärartjänst räknat

erforderliga kompensationen för indragning av vissa speciella bidrag. Utredningens

beräkningar i detta hänseende behandlas närmare i ett senare

sammanhang.

Statsbidrag till högre kommunala skolor

Av vad anförts i det föregående framgår, alt utredningen övervägt att

till ett enda enhetligt bidrag sammanföra de nuvarande bidragen till kommunerna

för kostnaderna för kommunala flickskolor (nr 12), kommunala

realskolor (nr 13), praktiska kommunala realskolor (nr 14), högre folkskolor

(nr 46), kommunala gymnasier (nr 11), handelsgymnasier (nr 48)

och kommunala anstalter för yrkesundervisning (nr 49). Utredningen har

dock avstått från att föreslå cn så långt gående förenkling. Orsaken här
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr It?, år 1957

till har närmast varit de svårigheter som uppkommer genom de varierande

beräkningsgrunderna för de nuvarande högre skolbidragen. Utredningen

stannade i stället för att i bidraget till högre kommunala skolor endast medräkna

de fyra förstnämnda bidragen.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår statsbidrag till avlöningskostnader

vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala

realskolor och högre folkskolor med 78 procent av skolområdets kostnader

enligt gällande avlöningsförfattningar. Bidragsgivningen till de fyra skilda

skolformerna har tidigare varit uppdelad på lika många olika anslag men är

fr. o. in. budgetåret 1956/57 koncentrerad till ett gemensamt anslag benämnt

Kommunala läroverk: Bidrag till högre kommunala skolor.

För det sammanförda bidraget till de fyra olika slagen av högre kommunala

skolor föreslår utredningen samma schablonartade metod för beräkning

av bidragsunderlaget som tidigare föreslagits för bidraget till folkskoleväsendet

i allmänhet. Detta innebär, att man även i förevarande fall skall

utgå från antalet statsbidragsberättigande tjänster och i bidragsunderlaget

för det sammanförda högre skolbidraget inräkna ett belopp motsvarande årslönen

enligt den löneklass vederbörande tjänsteinnehavare tillhörde vid vårterminens

början. Varje för redovisningsåret inrättad rektors- eller lärartjänst

skall beräknas som cn hel statsbidragsberättigande tjänst. Som 1/30

tjänst får tillgodoräknas varje enligt fastställd timplan fullgjord veckotimme

utöver antalet veckotimmar för de hela statsbidragsberättigande tjänsterna.

Även i vad gäller kostnaderna för pensionerad lärare, för vissa tjänstledigheter

och för kallortstillägg överensstämmer förslaget med vad som angivits

för bidraget till folkskoleväsendet. Därutöver föreslår utredningen, att

det särskilda arvode med två kronor 50 öre, fem kronor eller sju kronor 50

öre utöver lön enligt löneklass, vilket utgår till folkskollärare som med full

tjänstgöring förordnats att tjänstgöra vid högre skola, inräknas i bidragsunderlaget

med det belopp som faktiskt utbetalats.

Utredningen har av sina beräkningar funnit framgå, att det bidragsunderlag,

som erhålles med tillämpning av de föreslagna nya bidragsgrunderna,

nära motsvarar det med beaktande av sjukpenningavdragen omräknade

nuvarande bidragsunderlaget. Avvikelsen mellan bidragsunderlagen utgjorde

för det undersökta materialet endast 0,4 procent. Utredningen anser därför,

alt omläggningen av bidragssystemet genom sammanförande av de ifrågavarande

fyra speciella statsbidragen till ett gemensamt bidrag, för vilket

bidragsunderlaget beräknas efter schablonartade grunder, sålunda icke skulle

påkalla ändring av den nuvarande procentsatsen för de skilda bidragen,

78 procent.

Som framgår av det tidigare anförda föreslår utredningen vidare, att bU

dlagen till hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor

och praktiska kommunala realskolor samt till arvoden till skolläkare in. in.

vid högre folkskolor skall indragas mot kompensation i form av uppräknad

bidragsprocent för det sammanförda bidraget till högre kommunala skoloi.

Utredningen har beräknat, alt bidraget på grund härav hör höjas till 78,3

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

procent. Beaktas även att underlaget för det sammanförda bidraget skulle bli

något mindre än summan av underlagen för de nuvarande bidragen, skulle

enligt utredningen en höjning av det sammanförda bidraget till 78,7 procent

ge kommunerna full kompensation.

Slutligen aktualiserar utredningen i detta sammanhang frågan, huruvida

icke vid en reformering av bidragssystemet för de högre kommunala skolorna

av förenklingsskäl en kvittning borde ske av viss del av statsbidraget

mot kommunernas huvudmannaavgifter för pensionering av lärarpersonalen.

Detta skulle enligt utredningen kunna ske i den enkla formen, att kommunerna

befriades från skyldigheten att utgiva sådana huvudmannaavgifter

men att i stället statsbidragsandelen för det sammanförda bidraget sänktes.

Ekonomiska verkningar av utredningens förslag

För en siffermässig belysning av de ekonomiska verkningarna för skoldistrikten

av ett sammanförande av fjorton speciella bidrag till ett enhetligt

bidrag till folkskoleväsendet i allmänhet har utredningen sammanställt och

bearbetat vissa uppgifter från 40 skoldistrikt, vilka utvalts från Stockholms,

Östergötlands, Blekinge och Norrbottens län på sådant sätt att i undersökningen

kom att ingå distrikt av varierande omfattning, struktur och bärkraft.

Därtill medtogs vid undersökningen två överlärardistrikt från Stockholms

stad. Uppgifterna för bearbetningen hämtades från statsbidragsrekvisitionerna

för redovisningsåret 1951/52. Materialet kompletterades dock i

olika avseenden på sådant sätt, att senare inträffade ändringar i bidragsförhållandena

kan sägas ha blivit beaktade t. o. in. första halvåret 1955.

Tillämpning av den schablonartade, i det föregående närmare behandlade

metoden för beräknande av bidragsunderlaget på det angivna undersökningsmaterialet

resulterade i att det nya, för varje hyresgrupp enhetliga avdragsbeloppet

per tjänst, dvs. kommunernas andel av kostnaderna, borde för

hyresgrupperna 1—5 utgöra respektive 916, 1 148, 1 310, 1 550 och 1 791

kronor. Med dessa avdragsbelopp skulle de av undersökningen berörda skoldistrikten

som helhet tillföras ungefär samma bidragsbelopp som enligt de

vid tidpunkten för undersökningen gällande bidragsbestämmelserna. Mellan

skoldistrikten skulle dock vissa omfördelningar i statsbidrag uppkomma.

Vissa distrikt skulle förlora på omläggningen under det att andra skulle

göra en vinst i statsbidrag.

Beträffande resultatet av den av utredningen företagna provundersökningen

uttalar utredningen, att sammanförandet av de fjorton speciella lärarlönebidragen

till ett enda enhetligt reglerat bidrag skulle medföra jämförelsevis

obetydliga justeringar de skilda skoldistrikten emellan. Beträffande

ändringar i bidragstilldelningen, som likväl uppkommer, uttalar utredningen

följande.

Att märka är vidare, att de i tabellen framräknade större differenserna

per skattekrona till följd av omläggningen kunna ha berott på speciella om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Cl

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

ständigheter av icke permanent natur. Särskilt gäller detta förändringen av

bidragsunderlaget till följd av den generaliserande regeln om bortseende

från sjukledigheter och vikariatskostnader i det fall ledigheten icke varat

hela redovisningsåret. Hög sjukdomsfrekvens inom lärarkåren kan ett annat

år efterföljas av låg sjukdomsfrekvens. Likaledes kommer en successivt genomförd

utbyggnad i skoldistrikten av en väl differentierad lärarkår med

distriktsöverlärare och övningslärare att utjämna skillnaderna skoldistrikten

emellan. Ökade förutsättningar skulle för övrigt skapas för en sådan

differentiering av lärarkårerna genom att bidragsstödet till avlöningskostnaderna

för olika lärarkategorier bleve enhetligt.

Enligt vad som framgått av avsnittet rörande begränsad avlösning av nuvarande

driftbidrag föreslår utredningen, att kompensation skall utgå för

de femton speciella bidrag, vilka anses lämpade för avlösning. Kompensationen

har den formen att förekommande avdragsbelopp minskas med en

summa, som av utredningen beräknats till 700 kronor per tjänst. Härvid utgår

utredningen från de lärartjänster, för vilka enligt gällande bestämmelser

skall göras avdrag, dvs. för läsåret inrättade folk- och småskollärartjänster.

Med de av utredningen nu föreslagna grunderna för bestämning av det

sammanförda lärarlönebidraget skulle avdrag göras för summan statsbidragsberättigande

tjänster. Då i denna summa även ingår sådana tjänster,

som motsvarar den undervisningsskyldighet, vilken fullgöres av timlärare

och övningslärare, blir antalet statsbidragsberättigande tjänster större än antalet

tjänster för vilka avdrag skall ske enligt gällande regler. Härav följer,

att reduktionen av avdragsbeloppet inte bör göras fullt så stor. Med hänsyn

härtill beräknade utredningen reduktionen till 608 kronor per tjänst. Med

denna kompensation för indragna bidrag företog utredningen en beräkning

av vilka avvikelser som uppkommer för olika skoldistrikt vid jämförelse

med summan av de bidrag som i respektive distrikt skulle beröras av förslaget

om avlösning. Differensen uträknades i öre per skattekrona och adderades

till differenserna för lärarlönebidraget. Den största bidragsförlust,

som därvid kunde konstateras för någon kommun, motsvarade fyra öre per

skattekrona. Avvikelser innebärande bidragsvinster kunde däremot uppkomma

med upp till 21 öre per skattekrona.

Utredningen framhåller i anslutning till beräkningarna av de sammanlagda

verkningarna, att även om siffrorna icke bygger på ett fullt aktuellt

material, de dock synes ge klart vid handen, att förskjutningarna av statsbidragsstödet

de skilda kommunerna emellan icke kan anses vara av den

storleksordning, att den i utredningens direktiv uppställda status-quo-principcn

skulle frångås. Det finns enligt utredningen icke anledning antaga, att

ett senare uppgiftsmaterial skulle förändra bilden i detta avseende. Om den

föreslagna reformen kunnat utan väsentlig olägenhet ur status-quo-synpunkt

genomföras år 1953, bör den även kunna genomföras senare.

1 fortsättningen framhåller utredningen, att utvecklingen i kommunerna

av de tidigare statsunderstödda verksamhetsgrenarna kan ha medfört eu

(ökning av de statsbidrag som skulle avlösas. Denna ökning bör då, för att

statsbidragsstödet till alla landets kommuner sammanlagt icke skall för
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

ändras till följd av systemförändringen, medföra en motsvarande ökning av

den kompensation kommunerna skulle få genom avdragsreduktionerna i det

sammanförda bidraget. Från dessa utgångspunkter har utredningen företagit

en beräkning av hur stor avdragsreduktionen skulle ha varit, om beräkningarna

hade grundat sig på förhållandena 1955/56. Med hänsyn till i

första hand uppgången i anslagsanvisningen för de till avlösning föreslagna

bidragen från budgetåret 1952/53 borde reduktionen av avdragsbeloppet höjas

från 608 till 851 kronor. Med denna avdragsreduktion skulle avdragsbeloppen

per tjänst i de olika hyresgrupperna uppgå till respektive 65, 297,

459, 699 och 940 kronor.

Utredningen framhåller beträffande de företagna provundersökningarna

och gjorda beräkningarna, att dessa visat den relativt ringa betydelse omläggningen

av bidragssystemet skulle få för kommunernas ekonomi. Utredningen

fortsätter.

Ur dessa synpunkter har det synts utredningen vara av mindre betydelse,

att undersökningsmaterialet delvis varit mindre aktuellt och att undersökningen

begränsats till ett fåtal skoldistrikt. Annorlunda kan det emellertid

te sig, då det gäller att av resultatet av beräkningarna draga säkra slutsatser

om storleken av de avdragsbelopp, som skola göras å de omräknade statsbidragen

för att summan av det nya bidraget skall så nära som möjligt motsvara

summan av dels de fjorton sammanförda lärarlönebidragen och dels

de avlösta femton bidragen. För en säkrare bedömning i detta avseende kunde

erfordras färskare material från ett större antal skoldistrikt. Utredningen

vill emellertid framhålla, att en mindre förskjutning av de framräknade avdragsbeloppen

efter nya beräkningar skulle få relativt ringa ekonomisk betydelse.

Nämnas må som exempel, att en upp- eller nedräkning av avdragsbeloppet

per statsbidragsberättigande tjänst med 100 kronor i genomsnitt för

de av utredningen undersökta skoldistrikten icke skulle motsvara mer än

2,89 öre per skattekrona. Med hänsyn härtill synes det utredningen vara försvarligt

såväl att åtnöjas med det ovan redovisade undersökningsmaterialet

som att avrunda avdragsbeloppen till närmaste hundratal, i vilket senare

fall den nuvarande ordningen med lika stora intervaller mellan srunperna

kan bibehållas.

Beträffande det sammanförda bidraget till högre kommunala skolor har

utredningen företagit en provberäkning av verkningarna för de särskilda

skolorna, under förutsättning att vid införande av det schablonartade beräkningssättet

för bidragsunderlaget bidragsandelen bibehålies vid oförändrat

78 procent. Vid undersökningen utgick utredningen från statsbidragsrekvisitionerna

för de kommuner inom provundersökningsområdet (Stockholms,

Östergötlands, Blekinge och Norrbottens län) som uppburit statsbidrag

till högre kommunala skolor. Undersökningen gav till resultat, att de

däri ingående kommunernas utdebitering icke skulle påverkas med mer än

i genomsnitt 0,4 öre per skattekrona samt att icke någon av de berörda

kommunerna skulle få vidkännas större bidragsförlust än som motsvarade

2,1 öre per skattekrona.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

03

Remissyttrandena

I remissvaren godlages den av utredningen föreslagna konstruktionen av

lärarlöne bidraget i allmänhet, dock i en del fall med vissa erinringar.

Beträffande bidragsunderlaget för det sammanförda bidraget till folkskoleväsendet

har en remissmyndighet, riksräkenskapsverket, motsatt sig

utredningens förslag och förordat, att de faktiska avlöningskostnaderna

skall utgöra bidragsunderlag. Skolöverstgrelsen, som godtager utredningens

förslag till beräkningsgrunder, har i eu del detaljer vissa erinringar och

framhåller därvid följande.

Det torde knappast kunna förnekas, att en generaliserad bestämning av

bidragsunderlaget på sätt föreslagits i vissa lägen kan leda till mindre tilltalande

konsekvenser. Exempelvis skulle ett skoldistrikt belastas med kostnader

för en lärare, om denne är sjukledig ett helt läsår så när som på någon

dag. Måhända kan också befaras, att skoldistrikten kan påverkas av ekonomiska

synpunkter vid bedömningen av lediglietsansökningar för lärarna.

Möjligheten till dylika komplikationer torde dock icke kunna undvikas, om

ett förenklat system överhuvud skall kunna genomföras, och torde i praktiken

icke heller vara av den art och omfattning, att de bör lägga hinder i

vägen för ett genomförande av förslaget.

Vad speciellt gäller den föreslagna metoden att beräkna antalet bidragsberättigande

tjänster anför skolöverstyrelsen.

överstyrelsen biträder principiellt förslaget i denna del men vill framhålla,

att åtskilliga detaljfrågor av väsentlig betydelse icke synes ha beaktats

av de sakkunniga. Exempelvis torde vara oklart, på vad sätt övningslärare

med fyllnadstjänstgöring skall inräknas i bidragsunderlaget. Mest rationellt

synes vara att inräkna även ordinarie övningslärartjänst — vare sig med

eller utan fyllnadstjänstgöring — i bidragsunderlaget endast med hänsyn

till i folkskolan redovisat timantal. Dessutom torde sedan numera folkskollärare

medgivits rätt till s. k. tilläggstimmar statsbidragsheräkningen kompliceras

mer än vad de sakkunniga antytt. Överstyrelsen förutsätter emellertid,

att verket beredes tillfälle att vid utformandet av författningsförslag framlägga

närmare synpunkter och förslag i ifrågavarande och därmed sammanhängande

hänseenden.

I de av skolöverstyrelsen inhämtade yttrandena från folkskolinspektörerna

godtages det föreslagna beräkningssättet i stort sett. Endast i ett mindre

antal fall har uttalats tvekan eller erinringar. Den starkast betonade tveksamheten

rörande förslaget kommer till uttryck i yttrandet från folkskolinspektören

i Stockholms läns södra inspektionsområde. I detta förordas,

att en mera ingående undersökning företages rörande de konsekvenser, som

kan bli följden för ett litet skoldistrikt under ogynnsamma förhållanden.

Folkskolinspektörerna i Södermanlads läns västra och Älvsborgs läns östra

inspektionsområde befarar också ogynnsamma verkningar av den föreslagna

regeln, att endast sjukledigheter för hela läsåret skall särskilt beaktas vid

bidragsgivningen. Den förstnämnde inspektören anser därtill, att bestämmelserna

borde vara generösare även i vad gäller tjänstledigheter för stu
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

dier och offentligt uppdrag. Till de inspektörer, som haft erinringar mot

förslaget hör även folkskolinspektören i Västerbottens läns södra inspektionsområde,

som anser, att skoldistriktet ej bör ha ekonomiskt intresse

av att anställa viss lärare, vilket blir fallet med det föreslagna bidragssystemet.

För att undvika detta bör även vikariekostnader och löneavdrag beaktas

enligt en schablonartad regel.

Tveksamhet, huruvida tillräcklig hänsyn tagits till de merkostnader, som

ett skoldistrikt kan åsamkas genom anställning av vikarier under ordinarie

eller extra ordinarie lärares sjukdom, uttalar även länsstyrelsen i Västerbottens

län, som bland annat framhåller.

Kostnaderna för vikarier kunna även vid kortvariga sjukdomsfall samt vid

ledigheter på grund av havandeskap bli höga och kännbara för kommunerna.

Dessa förhållanden torde därför böra beaktas, därest utredningens

förslag härutinnan kommer att genomföras.

Sveriges skolkamerala förening uttalar sig för inräknande i bidragsunderlaget

av vissa andra kostnader och framhåller därvid följande.

Utredningen räknar med, att de tilläggsarvoden, som utgår till lärare i

lägst 7:e klassen och för undervisning i engelska och tyska, uppgår till

jämförelsevis ringa belopp per skoldistrikt och har därför bortsett från dessa

arvoden i det föreslagna rekvisitionssystemet. För de större skoldistrikten

uppgår dock ifrågavarande arvoden till icke obetydliga belopp, varför ett bibehållande

av dessa bidrag borde ifrågasättas. De torde genom schablonmässiga

beräkningsgrunder kunna inlemmas i rekvisitionshandlingen. Vad här anförts

gäller också statsbidraget till det kompensationstillägg, som har anknytning

till den allmänna sjukförsäkringen och som utgår till lärarna.

En annan mening rörande behovet av att särskilt beakta kostnader vid

sidan av den föreslagna huvudregeln uttalas av statskontoret, som i frågan

anför följande.

Beträffande de fall, då enligt utredningens mening skoldistriktens faktiska

kostnader likväl böra beaktas, kan statskontoret för sin del icke finna bärande

skäl hava förebragts för ett dylikt frångående av den generaliserande

beräkningsmetoden vid ledighet för studier eller offentligt uppdrag med

högst B-avdrag så snart ledigheten överstiger 30 dagar. Enligt ämbetsverkets

mening bör syftemålet med undantagsregeln i fråga, nämligen motverkande

av en icke önskvärd återhållsamhet från skoldistriktens sida vid behandlingen

av ledighetsansökningar, bliva väl tillgodosett, därest som förutsättning

för jämkningsregeln i fråga uppställes det kravet, att fråga är om

minst eu termins ledighet.

Ämbetsverket avstyrker vidare utredningens förslag att bidragsunderlaget

skulle uppräknas med ett belopp, som motsvarar skoldistriktets faktiska

kostnader för kallortstillägg och finskspråktillägg med hänsyn till att dessa

tillägg icke kan vara ekonomiskt betydande.

Statens organisationsnämnd har även invändningar mot utredningens

förslag rörande bidragsberäkningen vid vissa ledigheter och ifrågasätter,

om bärande skäl finns att vid bestämmande av bidragsunderlaget beakta för

kommun uppkommande merutgifter i anledning av att tjänsteinnehavare

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

åtnjutit ledighet för studier och offentligt uppdrag i andra fall än då sådan

ledighet varat hela läsåret.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att förenklingsåtgärderna kan drivas

ännu något längre än vad utredningen föreslagit. Länsstyrelsen uttalar i

detta sammanhang följande.

Länsstyrelsen vill föreslå, att man, i likhet med vad som gäller vid hl a.

statsbidrag till statspolisorganisationen, bestämmer bidragsunderlaget ettei

lönen i en för varje art av tjänst, ordinarie folkskollärare, extra ordinarie

folkskollärare o. s. v., bestämd löneklass. Denna löneklass skulle da bestammas

efter den i hela landet genomsnittligt gällande löneklassen för respektive

kategorier av lärare. Status-quo-principen torde inte, pa lang sikt sett,

bliva åsidosatt genom en sådan beräkning av bidragsunderlaget.

Länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län erinrar om lämpligheten

av att avlösa även de från staten utgående ersättningarna till bestridande

av vissa sjukvårdskostnader på skolväsendets område.

Beträffande bidragsandelen för bidraget till folkskoleväsendet i allmänhet

har vissa myndigheter diskuterat den principiella utformningen av reglerna

härför. I sitt yttrande ger skolöverstyrelsen sin anslutning till utredningens

förslag beträffande en enhetlig kommunandel för olika slag av

lärare, överstyrelsen anför.

Överstyrelsen vill understryka, att förslaget i denna del innebär en avsevärd

förbättring i förhållande till nu tillämpad ordning. Det nuvarande

systemet — med olika statsbidragsvillkor för folkskollärare, övmngslarare

och ämneslärare i fortsättningsskolan — har icke blott onödigt komplicerat

statsbidragsförfarandet. Följden har även blivit, att på sina håll skoldistrikten

haft en benägenhet att anlägga ekonomiska synpunkter vid valet

av undervisningsform och anställande av lärare, och det kan ifrågasättas,

om denna tendens alltid varit ägnad att främja en ur pedagogiska synpunkter

eljest önskvärd inriktning av undervisningen.

Från något håll ifrågasättes, om utredningens förslag med fixerade avdragsbelopp

är den mest lämpliga metoden för bestämmande av bidragsandelen.

Sålunda framhåller riksräkenskapsverket, efter att ha tillstyrkt utredningens

förslag om enhetlig bidragsandel för olika slag av lärare, att

den väg till förenkling, som ett system med en procentuell statsbidragsandel

utgör, bör närmare prövas. Stockholms slads folkskoledirektion uttalar

med instämmande av stadens kammarkontor, att tiden nu torde vara inne

att i princip införa det procentuella avdraget även lör folk- och småskollärare.

Statskontoret tar upp en annan fråga av principiell natur och ifrågasätter,

om icke utgångspunkten för fördelningen av statens och skoldistriktens

kostnader för folkskoleväsendet bör vara en annan än de nuvarande,

förhållandena. Statskontoret anför i huvudsak följande.

Beträffande frågan om avdragsbeloppets storlek vill statskontoret i förevarande

sammanhang erinra, att i gällande bestämmelser om statsbidrag

till avlönande av folk- och småskollärare avdragsbeloppet i första hand av
5

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

vägts i anslutning till de vid 1947 års riksdag fastställda hyresa\dragen.

Av ämbetsverket under hänvisning till inträffade pris- och lönestegringar

tidigare framförda förslag om höjning av avdragsbeloppen hava icke föranlett

någon åtgärd. Starka skäl hava dock ansetts föreligga för att en översyn

borde komma till stånd beträffande beloppen i fråga. Den vid 1955 års

riksdag genomförda hyreshöjningen för folkskolans tjänstebostäder föranledde

icke heller någon höjning av avdragsbeloppen. Statskontoret vill understryka,

att ett återställande av den tidigare relationen mellan statens

och skoldistriktens utgifter för folkskoleväsendet lämpligen torde böra vidtagas

i nu föreliggande sammanhang.

Uttalanden beträffande utredningens förslag till utformning av bidraget

till högre kommunala skolor har förekommit relativt sparsamt.

Riksräkenskapsverket uttalar, att bidragsunderlaget bör utgöras av de

faktiska kostnaderna. Ämbetsverket hänvisar även till sina i annat sammanhang

avgivna utlåtanden, där en kvittning tillstyrkts beträffande huvudmannaavgifterna

för lärarpersonal, som icke inordnas under SPA-reglementet.

ö

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget samt tillägger.

. överstyrelsen ansluter sig jämväl till förslaget att av förenklingsskäl en

kvittning bör ske av viss del av statsbidraget mot kommunernas huvudmannaaySltter

för pensionering av lärarpersonalen. En sådan förenklingsåtgard

tinner överstyrelsen nödvändig att överväga, om statsbidragssystemet

i övrigt reformeras. J

Statskontoret framhåller, under hänvisning till sitt yttrande rörande folkskolebidraget,

att ämbetsverket icke heller beträffande de högre kommunala

skolorna kan förorda särskilt beaktande av ledigheter för studier eller

offentligt uppdrag av kortare varaktighet än en termin eller inräknande i

enlighet med förslaget av kallortstilläggen i bidragsunderlaget. Då bärande

skäl vidare enligt statskontorets mening icke synes föreligga för en uppräkning

av bidragsunderlaget med de lönetillägg vilka jämlikt kungl. brev

den 6 juni 1952 utgår till folkskollärare vid tjänstgöring i högre skola, avstyrker

ämbetsverket även förslaget i denna del.

De ekonomiska verkningarna av utredningens förslag att

ggflQffl ett enhetligt bidrag till folkskoleväsendet dels sammanföra 14_nu
yarande

bidrag, dels avlösa 15 andra bidrag har föranlett kommentarer från

åtskilliga remissmyndigheters sida.

Bland annat har kritik riktats mot utredningens statistiska underlag för

bedömande av de ekonomiska verkningarna. Socialstyrelsen anser, att vissa

erinringar kan riktas mot det sätt på vilket urvalet skett av de i provundersökningsområdet

ingående fyra länen. Socialstyrelsen fortsätter.

betänkandet förda resonemangen om undersökningsområdets representativitet

är icke övertygande. Det synes därför icke uteslutet, att utredningen

genom valet av undersökningsområde förletts till slutsatser, som

vid en narmare granskning kan visa sig ohållbara.

opaginerad Kontrollera mot PDF

07

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Frågan i vilken utsträckning de av utredningen framlagda förslagen kommer

att föranleda omkastningar i kommunernas ekonomi kan med hansyn

till det anförda knappast anses fullt klarlagd.

Erinringar mot undersökningsmaterialet uttalas också i yttrandet från

Stockholms stad, vars statistiska kontor bland annat uttalar följande.

Utredningens resonemang och motiveringar för urvalet tyda på att samplingsexpertis

icke anlitats. Metodiken utgör ett exempel på vad man med

statistiskt språkbruk kallar »purposive sampling». Åtskilliga exempel finnas,

som belysa vådan av ett sådant förfarande. Med tur och skicklighet kan

materialet visa sig representativt. Men resultaten kunna icke^ generaliseras.

Vetenskapligt hållbara samplingsmetoder måste basera sig på ett sannolikhetsurval.

Varje enhet inom en viss sektor måste ha samma chans att komma

med i undersökningen. Först då har man möjlighet att med hjälp av

statistisk induktion generalisera resultaten till hela »massan». De för provundersökningsområdet

uträknade verkningarna av förslaget till. förenklad

statsbidragsgivning kunna följaktligen icke sägas vara allmängiltiga. Kalkvlerna

borde omräknas på basis av cn sakkunnigt utförd sampling.

Även i ett uttalande från Göteborgs statistiska byrå göres erinringar mot

representativiteten hos kommunurvalet för provundersökningen. Bland annat

uttalas, att en särskild provundersökning för storstäderna hade varit

önskvärd.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har även erinringar mot urvalsmetoderna

men framhåller samtidigt svårigheterna på grund av uppgifternas

komplicerade karaktär. Styrelsen uttalar följande.

Mot de av utredningen tillämpade urvalsmetoderna synes kunna resas vissa

invändningar. Styrelsen är emellertid medveten om att det på grund av

uppgiftens komplicerade beskaffenhet vid dylika undersökningar skulle

bli nödvändigt att gripa över en mycket bred front om man vore nödsakad

att i detalj taga hänsyn till varje enskild kommuns behov. Ett sådant arbete

torde kunna bli orimligt betungande och i vart fall stöta på den svårigheten

att de nu utgående statsbidragen ingalunda alltid beräknats efter dessa faktorer.

Angeläget synes emellertid det oaktat vara att överväga kompletterande

provundersökningar. De därvid vunna resultaten skulle da^ läggas till

grund för en eventuell detalj omarbetning av bidragsgrunderna på så sätt att

de av utredningen angivna syftemålen verkligen uppnås.

Vad gäller resultatet av utredningens beräkningar göres uttalanden i ett

flertal remissyttranden. I de flesta fall lämnas beräkningarna utan erinran.

Statskontoret har dock gjort ett principuttalande, som berör det förhållandet

att utredningen i sitt förslag nödgats utgå från vissa mindre förskjutningar

i de särskilda kommunernas ekonomiska läge. Ämbetsverket anför.

Med hänsyn till förslagets administrativa fördelar lära enligt statskontorets

mening erinringar med fog icke kunna riktas mot dylika ekonomiska

konsekvenser. Det synes för övrigt ämbetsverket naturligt, att av speciella

förhållanden motiverade avsteg från de generaliserande beräkningsgrunder,

utredningen uppställt för de nya bidragen, endast böra ifragakomma, då

synnerliga skäl tala härför.

I många av remissvaren har emellertid uttalats farhågor för att ekonomiska

förluster kommer att uppstå för kommunerna.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

I yttrandet i frågan från Stockholms stad uttalar borgarrådsberedningen

följande, vari stadsfullmäktige instämmer.

Det ekonomiska utfallet av den föreslagna reformen innebär enligt de beräkningar,

som verkställts av kammarkontoret, en betydande försämring

för Stockholms stad. Med avseende på det föreslagna allmänna statsbidraget

och bidraget till folkskoleväsendet i allmänhet skulle förslagets genomförande

innebära en statsbidragsförlust för staden på c:a 1,4 miljoner kronor,

vilket belopp beräknas motsvara 16 % av nu utgående bidrag. Det angivna

beloppet torde endast ange minimiförlusten. En sådan förändring kan inte

anses stå i överensstämmelse med status-quo-principen. Erforderliga ändringar

i bidragskonstruktionen böra därför vidtagas för att undanröja sådana

verkningar. — En omständighet, som kan ge anledning till tvekan rörande

status-quo-principen, är att det knappast är möjligt att bedöma, hur

det föreslagna systemet kan beräknas verka i framtiden jämfört med nuvarande

regler. Det är icke uteslutet, att det nya systemet successivt resulterar

i ett lägre framtida statsbidrag än som skulle följt av hittillsvarande regler,

vilka ge en närmare anslutning till utvecklingen i fråga om de olika verksamhetsgrenar

där statsbidrag utgår.

Överståthållarämbetet framhåller med anledning av det återgivna avsnittet

ur yttrandet från Stockholms stad, att den av staden beräknade procentuella

skillnaden mellan de nu utgående och de föreslagna bidragen blir väsentligt

lägre, om hänsyn — vilket rätteligen bör ske — tages även till det

nuvarande bidraget till avlöning åt folk- och småskollärare. Ämbetet uttalar

i fortsättningen följande.

Det torde även böra framhållas, att även om det belopp, varmed nu utgående

statsbidrag enligt stadens beräkningar skulle minskas, i och för sig är

betydande, minskningen med hänsyn till Stockholms stora skatteunderlag

endast obetydligt skulle påverka utdebiteringsbehovet. Ehuru de invändningar

Stockholms stad av ekonomiska skäl gjort mot förslaget icke kunna

anses vara av den styrka, att de böra utgöra hinder mot förslagets genomförande,

förordar dock överståthållarämbetet, att en undersökning göres angående

möjligheterna att genom ändrade regler för de nya bidragens beräkning

eliminera eller i vart fall nedbringa de ogynnsamma verkningarna för

Stockholms del.

Även i yttrandet från Göteborgs stad befaras, att det nya bidragssystemet

skall medföra ogynnsamma verkningar. I ett av stadsfullmäktige omnämnt

yttrande från drätselkammaren framhålles bland annat följande.

Även om det nuvarande rekvisitionsförfarandet självfallet innebär ett

visst merarbete i förhållande till vad som skulle erfordras genom det avutredningen

föreslagna förfarandet, kan den härigenom uppkommande ekonomiska

vinsten för Göteborgs vidkommande icke anses stå i rimlig proportion

till den i det följande omnämnda förlusten, som skulle åsamkas

staden genom det föreslagna statsbidragssystemet.

Vad som ur Göteborgs stads synpunkt främst är alt erinra mot förslaget

är att detsamma skulle innebära reduktion i driftbidragens slutsumma. En

undersökning utvisar sålunda att för Göteborgs stads" del minskningen i

statsbidrag med utgångspunkt från det i årets budget upptagna beloppet

skulle belöpa sig till ca 1 750 000 kronor. Detta motsvarar med det skatteunderlag,

å vilket budgeten beräknats ungefärligen 10 öres ökning i skattekvoten.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. !\Iaj:ts proposition nr 112 år 1957

I yttrandet från Mölndals stad framhålles, att genom förslaget skulle uppkomma

en minskning i statsbidrag, som motsvarar ett utdebiteringsbehov

av tolv öre per skattekrona. Vidare uttalas, att eftersom en förenkling av

statsbidragen synes vara av stor betydelse även för statsverket från såväl

praktisk som ekonomisk synpunkt, det torde vara skäligt, att staten i större

utsträckning ekonomiskt bidrar till reformen, så att kommunerna icke får

vidkännas för stor kostnadsandel i densamma. Förslaget tillstyrkes under

bland annat förutsättningen, att staden icke förorsakas ökade kostnader.

Med anledning av yttrandena från bland annat Göteborgs och Mölndals

städer framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att den delar

utredningens uppfattning, att vissa smärre förskjutningar i den kommunala

utdebiteringen måste tolereras. En höjning av den kommunala utdebiteringen

med exempelvis tio öre per skattekrona får enligt länsstyrelsens mening

anses ligga inom ramen för de direktiv som gällt för utredningens arbete.

Av yttrandena från övriga kommuner framgår, att Sundbybergs, Eskilstuna,

Katrineholms, Kristianstads, Hälsingborgs, Örebro och Bodens städer,

Lomma köping samt Svärta och Herrestads landskommuner haft erinringar

mot förslaget med hänsyn till att viss statsbidragsminskning beräknas

uppkomma. Endast en kommun, Lomma köping, har dock uttalat

farhågor för en större utdebiteringshöjning än 20 öre per skattekrona

till följd av omläggningen av bidragssystemet. Några av de nämnda kommunerna

har uttalat, att förnyad utredning erfordras i syfte att eliminera

de ekonomiskt ofördelaktiga verkningarna för kommunerna. Katrineholms

stad uttrycker önskemål om att övergångsbestämmelser tillskapas, som

aaranterar kommunen under ett visst antal år ett statsbidrag, som icke

understiger vad kommunen enligt nu gällande bidragsförfattningar skulle

ha erhållit.

Av de vid remissbehandlingen hörda kommunerna uttalar dock flertalet

icke några farhågor för att de skulle komma att åsamkas minskade statsbidragsbelopp

till följd av den föreslagna reformen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför bland annat mot bakgrunden

av de från Eskilstuna, Katrineholm och Svärta erhållna yttrandena följande

— efter att först ha uttalat att det föreslagna systemet i stort sett

synes vara ändamålsenligt.

Givetvis skulle det vara önskvärt att förenklingen kunde drivas ett steg

längre, så att i statsbidragsrekvisitionen ej behövde redovisas några avdrag

och att i följd härav inga" intyg behövde bifogas. Länsstyrelsen ifrågasätter

därför, om det icke vore möjligt att finna en annan enklare form för den

anpassning efter skolkostnadernas storlek, som synes vara avsedd med avdragssystemets

bibehållande. Med hänsyn till de ogynnsamma ekonomiska

verkningar, som — enligt vad flera kommuner påpekat — det föreliggande

förslaget skulle komma att medföra, synes det länsstyrelsen under alla förhållanden

vara angeläget, all avdrag i förekommande fall beräknas med

aktgivande på dessa verkningar.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

En bestämd förutsättning för reformen synes länsstyrelsen vara, att den

icke i praktiken medför en övervältring på kommunerna av nya ekonomiska

bördor.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser ytterligare undersökningar erforderliga

och gör därvid följande invändningar mot utredningens slutsatser rörande

giltigheten av undersökningsresultaten.

Då det enligt länsstyrelsens mening emellertid torde förefinnas anledning

till antagande, att ett senare mera fullständigt uppgiftsmateriel med hänsyn

till skolförhållandena inom landets övriga delar och till skolväsendets

allmänna utveckling skulle förändra bilden i detta avseende — jämväl med

hänsyn till den tidpunkt vid vilken den nya reformen kan genomföras —

finner länsstyrelsen starka skäl tala för en höjning av avdragsreduktionen

per statsbidragsberättigande tjänst till förslagsvis 1 000 kronor, därvid länsstyrelsen

vid förutsätta, att motsvarande undersökning av färskare materiel

från ett större antal skoldistrikt anordnas med lämpliga tidsintervaller,

till exempel vart femte år.

Angelägenheten av att de ogynnsamma verkningarna av omläggningen

så långt som möjligt begränsas framhålles vidare av länsstyrelserna i Älvsborgs

och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Norrbottens län har ingen erinran

mot en omläggning, under förutsättning att garantier skapas för att

det nya systemet ger skälig rättvisa åt länets kommuner och icke föranleder

någon väsentlig förändring med avseende på kommunernas förutsättningar

att såsom hittills fullgöra sin verksamhet.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet betonar fördelen av att man genom

bidragskonstruktionen garanterar värdebeständighet åt bidraget. 1 övrigt

diskuterar styrelsen de ekonomiska verkningarna av utredningens förslag

och uttalar därvid följande — med utgångspunkt från att utredningen angivit

20 öre per skattekrona som maximigräns för inkomstförluster genom

bidragsomläggningen.

Om man över huvud taget avser att förenkla bidragsgivningen inom nuvarande

kostnadsram torde en sådan konsekvens vara svår att undvika.

Styrelsen måste emellertid i detta avseende bestämt hävda, att man för att

ytterligare säkerställa ett tillfredsställande resultat vid övergången till det

nya systemet lrån statens sida bör tillhandahålla ett större bidragsbelopp

än det som för närvarande totalt utgår till kommunerna. Detta synes ingalunda

orimligt, då många statsbidrags realvärde successivt sjunkit varför

nämnda värde numera i åtskilliga fall endast uppgår till eu bråkdel av det

ursprungligen avsedda.

Den föreslagna reformen bör således icke få medföra någon minskning

av nu utgående bidrag. Även om med de föreslagna bestämmelserna maximigränsen

för vissa kommuners inkomstförlust skulle begränsas till 20 öre

per skattekrona, vilket icke torde vara säkert, kan denna förlust bli så kännbar

för de kommuner, som drabbas därav att den ej uppväges av de rent administrativa

fördelarna. Utom genom den tidigare påpekade realminskningen

av statsbidragen sker en kontinuerlig beskärning därigenom att vinsterna

av det växande skatteunderlaget per invånare för kommunerna upphävas

eller minskas på grund av utökade kostnadskrävande uppgifter, vilka i sin

tur i avsevärd utsträckning äro resultatet av statsmakternas beslut. Erfarenheten

visar, att skattesatsen inom ett flertal kommuner stigit avsevärt

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1057

trots det ökade skatteunderlaget. Det bör också i detta sammanhang understrykas,

att den senaste kommunala ortsavdragsreformen för samtliga kommuner

medförde betydande höjningar av kommunalskatten, för en avsevärd

del upp till en krona per skattekrona.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund uttalar följande beträffande

avdragsbeloppet i hyresgrupp 1, vilket av utredningen beräknats

till 65 kronor.

Styrelsen vill peka på möjligheten att ytterligare förenkla statsbidragsberäkningen

genom att för kommuner i hyresgrupp 1 låta avdraget bortfalla

helt. Någon större ekonomisk betydelse skulle detta inte ha varken för

kommunerna eller för staten. Den lilla favör som ifrågavarande kommuner

skulle få synes mycket väl kunna försvaras med att det som regel är fråga

om kommuner, som på grund av glesbebyggelse eller liknande omständigheter

har förhållandevis stora kostnader för sitt skolväsen.

Stvrelsen uttalar vidare, att den med särskild tillfredsställelse noterar,

att statsbidraget genom den föreslagna anknytningen till lärarlönerna fått

en sådan konstruktion, att bidragets storlek automatiskt förändras i takt

med skolväsendets utbyggnad och penningvärdets förändringar.

Sveriges stadskamerala förening anser det icke otänkbart, att även drygt

20 öre per skattekrona kan för en viss kommun vara en ganska kännbar

skattehöjning. Föreningen framkastar tanken, att en kommun skulle kunna

övergångsvis erhålla särskilt bidrag vid en väsentlig inkomstminskning.

Departementschefen

Vid den närmare utformningen av bidraget till folkskoleväsendet i allmänhet

har utredningen eftersträvat ett system som genom en relativt långt driven

schablonisering förenklar bidragsberäkningen. Samtidigt har det gällt att

utvälja de för bidragets storlek bestämmande kostnadsfaktorerna på ett sådant

sätt, att bidragsgivningen kommer att vid övergången till det nya systemet

nära ansluta till de nuvarande bidragsreglernas ekonomiska utfall. Eftersom

dessa regler i hög grad utgår från de faktiska kostnaderna, har det

senare kravet uppenbarligen varit svårt att förena med kravet på en enkel

schablon. Med ökad schablonisering följer, att beräkningarna av underlaget

i det enskilda fallet kan komma att avvika från de faktiska kostnaderna.

Det är enligt min mening tydligt, att man måste, om påtagliga förenklingar

skall kunna ernås, avstå från tanken att bidragsunderlagsberäkningen

skall uppvisa full överensstämmelse med de kostnader som bidragsgivningen

avser. De bidragsfaktorer, som lägges till grund för beräkningen vid det

schematiska systemet, bör vidare vara få och enkla. Särregler bör så långt

som möjligt undvikas. I annat fall går den rationaliseringsvinst, som eftersträvats

med det schematiska systemet, i större eller mindre grad förlorad.

Jag finner utredningens förslag till regler för beräkning av bidragsunderlaget

för statsstödet till folkskoleväsendet i huvudsak väl avvägt. Det väsent
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

liga i förslaget är, att den nuvarande detalj redovisningen av de faktiska lönekostnaderna

i bidragsrekvisitionerna ersättes med en beräkning på schematiska

grunder med anknytning till de viktigaste kostnadselementen. Två faktorer

är här avgörande, nämligen bestämmandet av begreppen statsbidragsberättigande

tjänst och årslön.

Som hel statsbidragsberättigande tjänst bör såsom utredningen föreslagit

räknas varje för redovisningsåret inrättad distriktsöverlärar-, föreståndarinne-,

folk- eller småskollärartjänst samt ordinarie övningslärartjänst. I den

mån det gäller att beakta sådan tjänstgöring inom folkskolan, som faller

utanför vad utredningen definierat såsom hel statsbidragsberättigande tjänst,

bör tjänstgöringen inräknas i bidragsunderlaget med 1/30 tjänst för varje

veckotimme som fullgjorts under helt läsår enligt fastställd timplan. I vad

gäller fortsättningsskolan skall varje undervisningstimme, som icke innefattas

i hela statsbidragsberättigande tjänster, beräknas som 1/1080 tjänst. I

den mån hel statsbidragsberättigande tjänst eller del därav innehas av pensionerad

lärare, bör den inräknas i bidragsunderlaget endast till två tredjedelar.

Förslaget innebär vidare, att kostnader för vikarier i regel ep skall

medräknas. Detta medför, att statsbidrag för en tjänstgöring av viss omfattning

inte kan erhållas för mer än en befattningshavare, även om skoldistriktet

på grund av tjänsteinnehavarens ledighet har att avlöna även vikarie för

tjänstgöringens upprätthållande.

Det synes mig i övrigt ej erforderligt att beröra alla detaljer rörande utformningen

av begreppet statsbidragsberättigande tjänst. Vad utredningen

därvid anfört torde i stort sett böra beaktas i den författning i ämnet som får

förutsättas komma till stånd. Såsom skolöverstyrelsen anfört bör särskild

uppmärksamhet ägnas åt utformningen av den blivande författningen i vad

gäller fyllnadstjänstgöring.

Då det därefter gäller den närmare preciseringen av begreppet årslön, har

utredningen föreslagit, att därmed skall avses den lön som enligt den för

befattningshavaren gällande löneklassen utgår under loppet av ett redovisningsår.

För att icke flera olika löneklasser skall behöva beaktas under redovisningsåret

för en och samma tjänst, har utredningen föreslagit, att tjänsteinnehavarens

löneklass vid vårterminens början skall vara avgörande. En

sådan regel förenklar beräkningarna i de fall en tjänst under året hytt innehavare

eller löneklassen förändrats för en och samma tjänsteinnehavare.

Givet är att en ännu mera schablonmässig beräkningsmetod hade varit

tänkbar. Länsstyrelsen i Hallands län har t. ex. i sitt remissyttrande förordat,

att bidragsunderlaget skulle bestämmas efter lönen i en för varje art av

tjänst, ordinarie folkskollärare, extra ordinarie folkskollärare osv., bestämd

löneklass, i likhet med vad som gäller vid bland annat statsbidrag till statspolisorganisationen.

Från förenklingssynpunkt skulle uppenbarligen en sådan

ytterligare schablonisering ha inneburit vissa fördelar jämfört med det

av statsbidragsutredningen förordade systemet. Det bör dock framhållas, att

statshidragsutredningen i sina överväganden också varit inne på ytterligare

schabloniseringar i den angivna riktningen men därvid funnit, att detta skulle

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

medföra icke obetydliga omfördelningar i statsbidrag. Det torde också förhålla

sig så, att den högre grad av schablonmässighet, som förekommer t. ex.

för vissa statsbidrag till polisväsendet, icke utan vidare lämpar sig för ett bidrag

som är av en väsentligt större betydelse för kommunernas ekonomi. För

att undvika omkastningar i kommunernas ekonomi är det befogat med en

mindre schablonartad metod i vad gäller ett bidrag av folkskolebidragets dominerande

betydelse än när det är fråga om bidrag av mindre omfattning. Jag

finner därför icke anledning att frångå utredningens förslag i detta hänseende.

Invändningar mot att över huvud taget tillämpa en schematisk metod föi

beräkning av bidragsunderlaget har framförts av riksräkenskapsverket. Enligt

ämbetsverkets mening bör liksom hittills bidragsunderlaget grunda sig

på de faktiska kostnaderna. Enligt min mening skulle ett beaktande av dessa

invändningar omöjliggöra en mera väsentlig förenkling av bidragssystemet.

Då motivet för ämbetsverkets ståndpunkt är de speciella förhållanden,

som kan uppkomma ur kontrollsynpunkt vid tillämpning av det här föreslagna

bidragssystemet, vill jag i ett senare avsnitt närmare behandla verkets

invändningar.

I anslutning till frågan om bidragsunderlagets storlek bör en omständighet,

som utredningen icke berört, bär påpekas. Det gäller bestämmandet av bidragsunderlaget

med hänsyn till den för tjänsteinnehavaren gällande löneklassen

vid vårterminens början. Det bör enligt min mening icke alltid följa,

att det mot löneklassen svarande årslönebeloppet skall fixeras med hänsyn

till de vid nämnda tidpunkt gällande löneplansbeloppen. Hänsyn bör uppenbarligen

tagas till under året inträffade förändringar i lönebeloppets storlek

i de särskilda löneklasserna. I de fall beslut om ändrade löner fattas vid en

senare tidpunkt under året med giltighet från och med den 1 januari, bör således

i årslönebeloppet ingå sex månadslöner enligt från denna tidpunkt gällande

lönetabeller och sex månadslöner enligt närmast dessförinnan gällande

lönetabeller.

Med anledning av en av Sveriges skolkamerala förening framförd erinran

rörande beaktande av kompensationstillägget för sjukförsäkringsavgifter vid

bidragsberäkningen vill jag erinra, att enligt ett förslag till arets riksdag

om en löneplansrevision in. in. kompensationstillägget från och med den 1

juli 1957 ej kommer att beräknas i särskild ordning utan direkt ingå i

årslönebeloppen för olika löneklasser.

De i det föregående angivna reglerna innebär, att vissa kostnader — i allmänhet

löner till vikarier ävensom vissa arvodes tillägg, t- ex- arvode för undervisning

i engelska jämlikt 23 § 3 mom. avlöningsreglementet för folkskolan

— i fortsättningen ej kommer åt! påverka h i d r a g s u n d c r I a getssU irlek ■

Skoldistrikten får emellertid icke svara för dessa kostnader utan kompensation.

Såsom kommer att närmare beröras vid behandlingen av bidragsandelen,

kommer denna all fastställas till sådan storlek, att skoldistrikten som

helhet tillföres samma statsbidragsbelopp som enligt nu gällande bestämmel
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

ser. Detta innebär, att distrikten tillföres bidragsmedel även för de kostnader

som ej ingår i bidragsunderlaget. Farhågorna för att täckning icke skulle

ges för kostnader utanför bidragsunderlaget synes i stort sett icke vara

befogade.

L tredningen har påpekat, att speciella förhållanden kan föreligga som

medför att det schematiskt beräknade bidragsunderlaget får oförmånliga

konsekvenser. Med anledning härav har föreslagits, att bidragsunderlaget

skall uppräknas utöver vad som följer av den förut angivna huvudregeln,

i de fa]].tjänsteinnehavare åtnjutit sjukledighet under hela läsåret eller om

tjänsteinnehavare under minst 30 dagar i följd åtnjutit ledighet för studier

eller för offentligt uppdrag ined högst B-avdrag å lön.

Enligt statskontorets mening bör för tillämpning av jämkningsregeln i

vad gäller ledighet för studier och offentligt uppdrag uppställas det kravet,

alt fråga är om minst en termins ledighet. Statens organisationsnämnd

önskar en ännu mera restriktiv utformning av den ifrågavarande regeln

och anser att ledigheten liksom vid sjukdom bör omfatta hela läsåret, för

att uppkommande merutgifter skall särskilt beaktas. I en del remissutlåtanden

har å andra sidan ifrågasatts, huruvida utredningens förslag i erforderlig

grad tager hänsyn till uppkommande merkostnader.

Ur rationaliseringssynpunkt skulle de av statskontoret och organisationsnämnden

föreslagna inskränkningarna av undantagsregelns tillämpning

onekligen vara önskvärda. Specialregler vid ett schablonartat beräkningssätt

bör givetvis så långt som möjligt undvikas. Jag anser emellertid, att

den av utredningen angivna motiveringen för en särskild beräkningsregel

i dessa fall måste tillmätas avgörande betydelse. Vad skolöverstyrelsen anfört

om befarade konsekvenser vid tillämpning av regeln om uppräkning

av bidragsunderlaget vid sjukdom under viss tid kan givetvis tänkas vara

en realitet i vissa fall. Då emellertid gränsdragningsproblem av dylikt slag

är svåra att undvika och det vidare här är fråga om en regel som endast

torde komma i tillämpning i vissa undantagsfall, finner jag icke anledning

att frångå utredningens förslag.

Statsbidragsutredningen har i övrigt utgått från att i det schablonartade

bidragssystemet endast skall beaktas kostnader som är anknutna till löneklassystemet.

Av speciella skäl har utredningen dock ansett, att kallortstilllägg

och finskspråktillägg bör inräknas i bidragsunderlaget med belopp motsvarande

den faktiska kostnaden. Statskontoret har föreslagit, att dessa

tillägg icke skulle särskilt medtagas. Med hänsyn till att kostnaderna härför

endast kan komma i fråga i vissa kommuner och stundom kan tänkas

representera icke helt oväsentliga belopp, anser jag dock för egen del befogat,

att kostnaderna härför beräknas särskilt. Härvid bör uppmärksammas

det extra lönetillägg till tjänstemän inom vissa delar av Norrland, som föreslagits

i årets statsverksproposition (Bil. 2, För flera huvudtitlar gemensamma

frågor, p. 4). Tillägget avses i allmänhet komma att utgå i stället

för kallortstillägg. Jämväl kostnaderna för angivna »Norrlandstillägg» bör

inräknas i sin helhet i bidragsunderlaget.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

1 likhet med utredningen finner jag, att det saknas anledning att komplicera

bidragssystemet genom att inräkna övriga särskilda kostnader, för vilka

gäller, att de antingen fördelar sig tämligen likformigt på olika skoldistrikt

eller också är av förhållandevis ringa ekonomisk betydelse. Jag vill i anslutning

härtill framhålla, att det särskilda arvode som jämlikt 23 § 1 och

2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan utgår till folkskollärare vid

tjänstgöring i 7:e och högre klasser i folkskolan eventuellt kommer att upphöra

till följd av den i höstas träffade överenskommelsen med vissa löntagarorganisationer.

Detta bör i så fall beaktas vid bestämmande av bidragsandelen.

Länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län erinrar om de ersättningar

som utgår för vissa sjukvårdskostnader för lärare och förordar, att

jämväl dessa ersättningar avlöses genom lärarlönebidraget. Bestämmelserna

i nämnda avseende återfinns i kungörelsen den 9 december 1955 om statsverkets

bestridande av vissa sjukvårdskostnader på skolväsendets område.

Jag är icke beredd att för närvarande utan närmare utredning rörande verkningarna

av en sådan åtgärd taga ställning till denna fråga.

Jag övergår därefter till frågan om bestämmande av bidragsandel för lälärarlönebidraget.

Det bör till en början framhållas, att en metod med procentuell

andel onekligen skulle innebära väsentliga fördelar, bland annat

vid uträknandet av statsbidragsbeloppen. Kostnadsfördelningen mellan stat

och kommun skulle vidare bli oberoende av inträffade kostnadsförändringar.

Utredningen har likväl icke ansett sig kunna förorda denna metod

utan i stället föreslagit ett system med fasta, efter hyresgruon graderade

avdrag.

Som framhållits av utredningen utgör det nuvarande systemet med fixerade

avdragsbelopp en påtaglig fördel för kommunerna vid stigande lönekostnader.

De nuvarande avdragen avvägdes vid 1947 års riksdag och har

sedan förblivit oförändrade. De har således på grund av lönestegringarna

kommit att utgöra en allt mindre procentuell andel av kostnaderna. Statskontoret

har ifrågasatt, om icke ett återställande av den tidigare relationen

mellan statens och skoldistriktens utgifter för folkskoleväsendet lämpligen

borde företagas i nu föreliggande sammanhang. Detta skulle emellertid innebära

en minskning av statsstödet till kommunerna och faller därmed utanför

ramen för den rent tekniska omläggning av statsbidragen varom nu är

fråga.

Genom det nuvarande systemet med avdrag, som är differentierade allt

efter hyresgrupperna, föreligger en icke oväsentlig skillnad i bidrag till

de skilda skoldistrikten. Sålunda är avdragsbeloppen i hyresgrupp 5

mer än dubbelt så stora som i hyresgrupp 1. Statsbidragsutredningen

har ansett denna skillnad i bidrag vara alltför betydande för att det

med utredningens utgångspunkter skulle vara möjligt att föreslå cn

enhetlig kommunandel. Betydande omfördelningar mellan kommunerna

skulle i så fall uppkomma. 1 ett yttrande från Stockholms stad över

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

statsbidragsutredningens förslag framhålles, att den ifrågavarande differentieringen

i bidragsgivningen icke motsvaras av reella kostnadsskillnader.

Med hänsyn härtill vore det enligt stadens mening motiverat med en

enhetlig procentuell kommunandel.

Ln övergång till ett enhetligt procentbidrag synes icke kunna ske utan

mindre önskvärda konsekvenser, varför jag icke kan förorda en sådan lösning.

Icke heller eu övergång till ett enhetligt avdragsbelopp för samtliga

hyresgrupper kan sägas innebära en tillfredsställande lösning. Gjorda uträkningar

visar, att ett för samtliga hyresgrupper enhetligt avdragsbelopp skulle

innebära bidragsförluster på tillhopa 4,3 miljoner kronor i hyresgrupp 1.

Vinsten av att övergå till ett enhetligt avdragsbelopp skulle tillfalla kommunerna

i hyresgrupp 3, 4 och 5, bland vilka återfinns flertalet av landets

största och bärkraftigaste kommuner. Med hänsyn till storleken av den

bidragsgivning det här är fråga om kan beloippet synas vara mindre betydande.

Det är dock tydligt, att ett system med enhetliga avdragsbelopp skulle

drabba kommuner med svagt skatteunderlag och därför skattetrycksmässigt

bli av icke oväsentlig betydelse. Jag vill därför icke förorda en dylik omläggning

av bidragsgivningen.

En annan metod att erhålla en enhetlig kommunandel är givetvis en ökad

statsbidragsgivning i sådan form, att avdragsbeloppet i hyresgrupperna 2—5

sänkes till samma nivå som avdraget i hyresgrupp 1. Den därav uppkommande

kostnadsökningen för statsverket kan beräknas uppgå till 8,78 miljoner

kronor, varav enbart Stockholm skulle erhålla 2,74 miljoner kronor.

Jag anser det uteslutet, att staten med de här föreliggande utgångspunkterna

av hänsyn enbart till de små vinsterna i förenklingshänseende skulle

ikläda sig en kostnadsökning av denna storleksordning.

Med hänsyn till de angivna synpunkterna synes det mig alltså icke möjligt

att frångå den nuvarande differentieringen efter hyresgrupper. Däremot

anser jag i likhet med utredningen, att enhetliga avdragsbelopp kan genomföras

då det gäller olika slag av tjänster. Således finns icke anledning att

bibehålla den nuvarande skillnaden i avdragsbelopp mellan folk- och småskollärartjänster.

Något skäl att knyta avdragsbeloppet endast till vissa

slag av tjänster föreligger ej heller. Det lämpligaste synes vara, att avdraget

göres enhetligt för var och en av de statsbidragsberättigande tjänster som er
hålles

enligt den i det föregående förordade beräkningsmetoden. Detta imie
bär

t. ex., att avdrag även skall göras för övningslärartjänster. Såsom framhållits

av utredningen och även understrukits av skolöverstyrelsen medför

detta, att kommunernas ekonomiska intresse av särskilda anställningsformer

för lärarpersonalen bortfaller, exempelvis intresset att anställa''folkskollärare

hellre än övningslärare.

Differentieringen av avdragsbeloppet efter hyresgrupperna förutsätter, att

det är fullt klart till vilken grupp en kommun skall hänföras. För närvarande

framgår indelningen i detta hänseende av kungörelsen den 14 december

1951 ang. den i boställsordningen för folkskolans lärare avsedda hyresgrupperingen.

Enligt dessa bestämmelser förekommer det dock, att en och

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

77

samma kommun kan vara uppdelad på olika hyresgrupper. Från forenklingssynpunkt

synes det mig vara lämpligt att vid bidragsberäkning för en

dylik kommun utgå endast från en av hyresgrupperna. Därvid bör man, såsom

utredningen föreslagit, beräkna avdragsbeloppet i sin helhet efter den

högre av de tillämpliga hyresgrupperna. På något undantag när innebär detta

samtidigt, att avdraget kommer atl beräknas efter den hyresgrupp som

den dominerande delen av kommunen tillhör.

Den föreslagna differentieringen av avdragsbeloppen bygger på förutsättningen

av en hyresgruppsindelning'' av kommunerna enligt den gällande boställsordningen

för folkskolans lärare. På grund av det vid 1956 års riksdag

fattade principbeslutet om tjänstebostadssystemets avskaffande torde den

nu förekommande hyresgruppsindelningen komma att upphöra. På så sker,

bör den för statsbidragsgivningen erforderliga uppdelningen av kommunerna

på olika avdragsgrupper regleras i särskild ordning.

Statsbidragsutredningen har utifrån de givna förutsättningarna kommit

till att avdragsbeloppen för de 14 sammanförda bidragen — innan någon

kompensation inräknats för avlösta bidrag — skulle i hyresgrupperna 1—5

utgöra respektive 916, 1 148, 1 310, 1 550 och 1 791 kronor per statsbidragsberättigande

tjänst. Vid inräknande av kompensation för de 15 avlösta bidragen

skulle avdragsbeloppen i samtliga hyresgrupper minskas med 851

kronor. Väsentligt är givetvis, att dessa avdragsbelopp beräknas på ett sådant

sätt, att de utgör ett riktigt uttryck för den kostnadsfördelning mellan

stat och kommun, som för närvarande föreligger. I detta hänseende har vissa

remissmyndigheter uttalat tvivel. Bland annat har det kommunurval, som

legat till grund för de av utredningen företagna beräkningarna, ansetts otillfredsställande.

Det bör dock erinras om att utredningen själv uttalat, att det för en säkrare

bedömning av avdragsbeloppens storlek kunde erfordras färskare material

från ett större antal skoldistrikt. Dessutom har efter den tidpunkt, då

statsbidragsutredningen utförde sina beräkningar, inträffat ändringar i bidragsförhållandena

av sådan art att avdragsbeloppen av denna anledning

kan behöva ändras. Härtill kommer — till följd av att jag förordar ett mindre

antal bidrag till avlösning i förevarande sammanhang än vad utredningen

avsett — att ytterligare uträkningar är erforderliga för att bestämma

kompensationen för de indragna bidragen.

Med hänsyn bland annat till de angivna omständigheterna har jag ansett

det erforderligt att genom kompletterande undersökningar erhålla ytterligare

material för att bedöma såväl kommunandelens storlek som de ekonomiska

verkningarna för de enskilda kommunerna vid en bidragsomläggning.

Inom finansdepartementet har därför företagits en undersökning på ett större

och allsidigare material än det som behandlats av utredningen. Undersökningen

har redovisats i en promemoria, vilken torde få såsom bilaga 5 fogas

till statsrådsprotokollet. Jag kommer i det följande att närmare redogöra

för denna undersökning.

Enligt de i departementspromemorian redovisade beräkningarna utgör

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungi. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

avdragsbeloppen per statsbidragsberättigande tjänst, i vad avser lärarlönebidraget,

i hyresgrupperna 1—5 respektive 957, 1 200, 1 380, 1 616 och 1 852

kronor. Den inom departementet företagna undersökningen utvisar således

avdragsbelopp som överstiger de av statsbidragsutredningen erhållna med

mellan 41 och 70 kronor. Beaktas emellertid, att vid undersökningen förutsatts

att det särskilda arvodet till folkskollärare för undervisning i klass 7

och högre klasser skall upphöra och att avdragsbeloppet av denna anledning

bör stiga med 50 ä 60 kronor per tjänst, kan dock de båda undersökningarna

anses ha givit i huvudsak överensstämmande resultat.

Med hänsyn till att jag förordar ett mindre antal speciella bidrag till inlösning

än vad statsbidragsutredningen förutsatt, påverkas kompensationens

storlek. Det som kompensation erforderliga beloppet per statsbidragsberättigande

tjänst nedgår härigenom till 400 kronor. Efter minskning med

detta belopp erhålles avdragsbeloppen 557 kronor i hyresgrupp 1, 800 kronor

i hyresgrupp 2, 980 kronor i hyresgrupp 3, 1 216 kronor i hyresgrupp 4

samt 1 452 kronor i hyresgrupp 5. Med de angivna avdragsbelopipen torde

någon förskjutning icke komma att ske vare sig i kostnadsfördelningen mellan

staten och kommunerna eller mellan de olika hyresgrupperna. Jag förordar,

att till grund för beräkning av kommunernas andel av bidragsunderlaget

lägges de belopp som framkommit vid de inom finansdepartementet

gjorde undersökningarna. Dessa grundar sig visserligen på material, som

avser redovisningsåret 1954/55, men de torde — såsom framgår av departementspromemorian

och som jag längre fram skall beröra — kunna läggas

till grund för avdragsbeloppens beräkning. I blivande författning rörande

de nya gemensamma statsbidragen torde dessa avdragsbelopp av praktiska

skäl böra upptagas med siffror som avrundats till närmaste hela tiotal.

Statsbidragsutredningens förslag till förenklade beräkningsregler i vad

gäller sammanförande av fyra lönebidrag till högre kommunala skolor har i

huvudsak icke mötts av några erinringar från remissmyndigheternas sida.

Statskontoret har dock i några detaljfrågor framfört avvikande synpunkter,

närmast i konsekvens med de erinringar som framförts beträffande lärarlönebidraget.

I fråga om bestämmande av underlaget för bidraget föreslår utredningen

samma metod som för lärarlönebidraget. Dock föreslås det tillägget, alt de

särskilda arvoden, vilka enligt kungl. brev den 6 juni 1952 utgår till Jolkskollärare

som med full tjänstgöring förordnats att tjänstgöra vid högre

skola, skall inräknas i bidragsunderlaget med det belopp som faktiskt utbetalats

till lärarna.

Utredningens beräkningar av verkningarna av ett schablonmässigt bidragsunderlag

ger vid handen, att bidragsunderlagets storlek vid införande av de

nya grunderna kommer att förbli i stort sett oförändrad. För att bibehålla

en helt oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun erfordras

endast en höjning av den nuvarande bidragsandelen med några tiondels procent.

Någon ökning av procentsatsen blir dessutom följden av att utredningen

föreslår indragning av två bidrag mot kompensation genom högre

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 195/

79

skolbidraget. Utredningen har beräknat, att bidragsprocenten bör utgöra

78,7 för bibehållande av bidragsgivningen vid oförändrad nivå.

Jag finner icke anledning att frångå statsbidragsutredningens förslag rörande

ett enhetligt reglerat bidrag till högre kommunala skolor. Den av utredningen

beräknade procentsatsen synes mig dock böra avrundas till närmaste

hela tal.

Utredningen har under hänvisning till två i ett annat sammanhang framlagda

utredningar även framfört tanken att befria kommunerna från skyldigheten

att betala s. k. huvudmannaavgifter för lärarnas pensionering och i

stället jämka procentsatsen för det högre skolbidraget nedåt. Förslaget om

denna förenklingsåtgärd har i remissvaren mötts med gillande. Då emellertid

detta spörsmål sammanhänger med de frågor rörande pensionering, som

för närvarande överväges inom 1951 års pensionsutredning, är jag icke beredd

att i förevarande sammanhang förorda någon ändring.

En avgörande faktor vid ställningstagandet till en bidragsomläggning är,

vilken inverkan omläggningen kommer att få på kommunernas ekonomi.

Som framgår av det föregående har de olika avdragsbeloppen avpassats på

sådant sätt, att totalsumman av de statliga bidragen med de nya reglerna

kommer att förbli oförändrad. Därmed är dock icke givet, att den enskilda

kommunen icke kan drabbas av förluster genom bidragsomläggningen. Genom

att beräkningen av bidragsunderlaget icke grundar sig på alla de utgiftsfaktorer,

som tidigare ingått i underlaget, kan det tänkas alt bidragsförluster

uppkommer under ogynnsamma förhållanden. För andra kommuner,

vars kostnadsfaktorer har en sådan sammansättning att de gynnas

av det schablonartade systemet, medför omläggningen däremot vinst.

Statsbidragsutredningen har på ett begränsat material utfört beräkningar

som beträffande lärarlönebidraget utvisar, att den uppkommande omfördelningen

blir relativt obetydlig. En av utredningen upprättad tabell över de

sammanlagda verkningarna av förslagen beträffande såväl avlösning av 15

speciella bidrag som sammanförande av 14 skolbidrag utvisar, att icke någon

kommun skulle drabbas av större bidragsförlust än som motsvarar fyra öre

per skattekrona. Bidragsvinster skulle däremot uppkomma på upp till 21 öre

per skattekrona.

I remissutlåtandena har i ett betydande antal fall oro uttalats för de ekonomiska

följderna av omläggningen. Därvid har kritik även riktats mot de

av utredningen begagnade undersökningsmetoderna. Det har bland annat

gjorts gällande, att det av utredningen gjorda urvalet av kommuner icke varit

tillräckligt representativt och att undersökningen därför icke kunnat

allsidigt klarlägga de ekonomiska verkningarna. Vissa remissinstanser har

som följd härav bland annat framfört önskemål om ytterligare utredning.

Ett antal kommuner har genom egna uträkningar kommit fram till att hidragsförluster

skulle uppkomma som överstiger dem utredningen erhållit.

De inom departementet företagna undersökningarna — vars resultat såsom

jag redan nämnt närmare redovisas i bilaga 5 till detta protokoll — ut
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

visar också, att i vissa fall större bidragsförluster än som motsvarar fem

öre per skattekrona kan uppkomma. Detta är fallet för sju kommuner. Icke

för någon kommun överstiger dock förlusten 14 öre per skattekrona.

Det bör framhållas att vid den nu företagna undersökningen eftersträvats

att erhålla ett så långt som möjligt allsidigt urval av kommuner. Materialet

har utvalts på sådant sätt att hänsyn i rimlig utsträckning måste anses ha

tagits till den kritik som riktats mot statsbidragsutredningens kommunurval.

I enstaka fall utvisar den nu företagna undersökningen större minusbelopp,

d. v. s. bidragsförluster, än vad som framkommit vid statsbidragsutredningens

motsvarande undersökning. Å andra sidan utvisade statsbidragsutredningens

undersökning en högsta avvikelse på plussidan med 21

öre per skattekrona. Vid den inom departementet företagna undersökningen

uppgick den högsta avvikelsen åt plussidan till 15 öre per skattekrona.

I stort sett torde dock undersökningens resultat vara sådant, att det föreslagna

systemet bör kunna genomföras utan mera märkbara återverkningar

för kommunerna. Det kan erinras om att de i departementspromemorian

framkomna beloppen för skattetrycksförändringar icke går upp till eller

ens närmar sig det belopp av 20 öre per skattekrona, som statsbidragsutredningen

ansett vara den övre gränsen för godtagbara avvikelser.

Det kan också vara anledning framhålla som ett utmärkande drag för det

schablonmässiga bidragssystemet, att konstaterade bidragsförluster ett år

ofta sammanhänger med förhållanden av rent tillfällig natur och att därför

ett annat år ett bättre resultat kan förväntas. Under sådana förhållanden

anser jag icke de resultat som framkommit genom departementets undersökningar

vara ägnade att inge betänkligheter. Icke heller finner jag anledning

att föreslå ökad total statsbidragsgivning för att därigenom söka

minska förlusterna för de fåtaliga kommuner, som drabbas av de relativt

sett större bidragsförlusterna.

I detta sammanhang vill jag nämna, att jag även låtit vidtaga en separat

uträkning beträffande vissa av de kommuner, som i remissvaren uttryckt

farhågor för större bidragsförluster och som icke ingått i den inom finansdepartementet

gjorda undersökningen. Det gäller Eskilstuna, Kristianstads,

Mölndals och Örebro städer samt Lomma köping och Svärta landskommun.

För dessa har vid denna separata uträkning avvikelser erhållits som i intet

fall motsvarar mer än två öre per skattekrona. Möjligt är att dessa nu erhållna

gynnsammare resultat sammanhänger med att vissa bidrag undantagits

från reformering genom avlösning. Resultatet utvisar, att vid nu avsedd

utformning av bidragssystemet de här särskilt undersökta kommunerna

endast får vidkännas oväsentliga ändringar i skattetrycket.

Stockholms stad har i sitt remissyttrande påvisat, att i absoluta tal icke

oväsentliga bidragsförluster skulle uppkomma för staden, och därvid ifrågasatt,

om icke hänsyn härtill borde tagas vid bidragsreglernas utformning.

De inom departementet utförda beräkningarna — som visserligen endast

grundar sig på material från viss del av staden — utvisar emellertid att bidragsförlusterna

torde bli väsentligt lägre än dem staden i sitt remissytt
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

rande kalkylerat med. En bidragande orsak härtill synes vara, att det för

Stockholm väsentliga bidraget till underhållsbidrag till barn undantagits

från den nu föreslagna omläggningen.

De resultat, som framkommit vid undersökningarna, bygger på uppgifter

om bidrag, avseende i huvudsak budgetåret 1954/55. Fråga uppkommer då

i vad mån senare ökningar i lönekostnaderna kan anses påverka dessa resultat.

Till följd av bidragssystemets konstruktion föranleder emellertid

stigande löner icke någon utgiftsökning för kommunerna, då det gäller

lärarlönebidraget, vilket innebär en väsentlig fördel för kommunerna. Beträffande

högre skolbidraget blir förhållandet visserligen något annorlunda

men även i detta fall föreligger full värdebeständighet. Genom att bidraget

i sistnämnda fall beräknas i procent av bidragsunderlaget kommer kostnadsökningarna

att fördelas mellan stat och kommun på i princip samma sätt

som för närvarande. Vad rör bidraget till övningslärare inom folk- och fortsättningsskolan

kommer förmånen med värdebeständighet att accentueras

vid övergång till det nya bidragssystemet. Denna omständighet bör här särskilt

framhållas. De eventuella bidragsförluster, som de utförda beräkningarna

utvisar i utgångsläget, kan under vissa förhållanden mer än väl uppvägas

av den värdebeständighet, som är förknippad med det föreslagna förenklade

bidragssystemet.

Sammanfattningsvis vill jag uttala, att jag ger min anslutning till de av

statsbidragsutredningen uppdragna riktlinjerna rörande beräkningssättet

för en ny statsbidragsgivning med de modifikationer som nu angivits. Jag

vill tillägga, att ytterligare kostnadselement längre fram kan tänkas konnna

i fråga, som är av beskaffenhet att böra påverka bidragsunderlagets och bidragsandelens

beräkning. Bland annat kan erinras om skolstyrelseutredningens

förslag om statsbidrag till kostnaderna för den lokala fackliga skolledningen,

som berördes i proposition nr 182 till 1956 års riksdag. För övrigt

bör bemärkas, att under tiden efter det att statsbidragsutredningen avlämnade

sitt förslag i något fall bestämmelser av statsbidragskaraktär tillkommit,

som ersätter eller kompletterar tidigare regler på det område, som

av utredningen avsetts med de 14 till sammanförande föreslagna lönebidragen

inom folkskoleväsendet. Vidare kan föreligga vissa problem hur bidragsgivningen

genom det nya lärarlönebidraget skall avgränsas i förhållande

till andra bidragsområden. Som exempel kan nämnas, att för närvarande

bidragsreglerna för löner vid den inbyggda realskolan har anknytning

till såväl bidraget för folkskolan som för högre kommunala skolor.

Dessa frågor ävensom andra uppkommande frågor av liknande art torde

senare få övervägas inom vederbörande fackdepartement.

I detta sammanhang bör till slut beröras en budgetteknisk fråga. De båda

nya gemensamma statsbidragen är avsedda att träda i stället för olika

bidrag som varit hänförliga till verksamhetsområden inom mer än ett dc
<>

llilntng till riksdagens protokoll I samt. Nr 112

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

partement. Uppenbarligen bör dock de båda statsbidragen hänföras till ett

och samma departement. Med hänsyn främst till de nya statsbidragens

övervägande karaktär av lönebidrag på skolväsendets område bör de utgå

från lämpligt anslag under åttonde huvudtiteln.

VI. YiUkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna. Statens kontroll.

Innehållande av bidrag

Utredningen

Utredningen erinrar inledningsvis om att flertalet av de bidrag, vilka enligt

utredningens förslag skulle upphöra att utgå som fristående bidrag, var för

sig är reglerade i särskilda statsbidragsförfattningar. I sådana författningar

anges ofta föreskrifter som är avsedda att närmare reglera den statsunderstödda

verksamheten. Sådana föreskrifter kan ha karaktären av förutsättningar

för att verksamheten skall vara statsbidragsberättigad eller av särskilda

villkor för utbekommande av statsbidrag eller eljest på ett eller annat

sätt indirekt verka reglerande på den statsunderstödda kommunala

verksamheten. Som exempel på villkorsbestämningar må nämnas, att de

lokaler, i vilka verksamheten skall bedrivas, skall vara godkända av statlig

myndighet, att kommunen skall betala vederbörande befattningshavare viss

normal- eller minimilön, att befattningshavare skall ha viss formell kompetens,

att reglemente för verksamheten skall godkännas av statlig myndighet

eller att verksamheten skall bedrivas efter en av statlig myndighet godkänd

plan.

Vid en reform genom överföring enligt utredningens förslag av flertalet

nuvarande speciella driftbidrag till ett fåtal var för sig enhetligt reglerade

bidrag måste de nuvarande statsbidragsförfattningarna ersättas med andra

författningar för de nya bidragen. Utredningen uttalar härom.

I sådan ny statsbidragsförfattning böra då införas föreskrifter om ändamålet

med statsbidraget, d. v. s. arten av den verksamhet till vars bedrivande

statsbidraget är avsett att utgöra bidrag, regler för statsbidragets beräknande

samt föreskrifter om ansöknings-, prövnings- och utbetalningsförfarande.

Tveksamt är däremot om och i vad mån de särskilda statsbidragsvillkoren

beträffande de sammanförda men tidigare separata statsunderstödda

verksamhetsgrenarna böra bibehållas. I de fall åter, att nuvarande

speciella bidrag skulle indragas, bortfaller helt möjligheten att överflytta

villkorsbestämningarna till ny statsbidragsförfattning.

Från utredningens sida ställde man sig i principbetänkandet till eu början

den frågan, om det även efter en föreslagen reform vore behövligt för

staten att genom villkorsbestämningarna öva inflytande på den kommunala

verksamheten. Utredningen anförde sammanfattningsvis härom.

Villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna har ofta en verkan

utöver sin uppgift att skapa garantier för statsmedlens användning. Denna

ytterligare verkan torde i ej så få fall vara direkt åsyftad eller m. a. o. vara

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 11)57

ett uttryck för en kompetensfördelning mellan stat och kommun. Från bl. a.

dessa utgångspunkter kan man icke bortse från att betänkligheter kan resas

mot att slopa villkorsbestämningarna. För nya verksamhetsgrenar, vilka följt

av statliga reformer och som från början icke haft någon utbredning ute i

kommunerna, skulle det ofta ha varit vanskligt att låta varje kommun efter

eget skön bestämma verksamhetens uppläggning. Det synes därför naturligt

att garantier, för att från början få verksamheten rätt inriktad, sökts i en

begränsad handlingsfrihet för kommunerna. När en kommunalt administrerad

verksamhet vunnit en viss hävd, är det emellertid icke blott möjligt

utan även önskvärt att låta kommunerna få ökad handlingsfrihet. Även en

annan faktor än den nu berörda är ägnad att underlätta slopandet av preciserade

villkorsbestämningar. Huvudparten av driftbidragen till primärkommunerna

avser nämligen ändamål, som har med socialpolitik eller undervisning

att göra. På dessa områden är samhällets förpliktelser nu mera allmänt

erkända än tidigare, och några principiellt grundade åsiktsdifferenser

av betydelse för utvecklingen torde knappast kunna noteras. En faktor, som

emellertid mer än de nu berörda torde vara ägnad att revidera uppfattningen

om villkorsbestämningarnas behövlighet, är den nya kommunindelningen.

Den ökning av den kommunala förvaltningsapparatens kapacitet, som

kommunindelningsreformen haft såsom mål, bör medföra mindre behov av

anvisningar och kontroll från de statliga organens sida.

De förslag om ett allmänt statsbidrag, som framlades i principbetänkandet,

medförde — liksom nu föreliggande förslag — enligt utredningen, att

villkorsbestämningarna i de särskilda bidragsförfattningarna icke kunde bibehållas.

Utredningen föreslog därvid, att, i den mån särskild reglering alltjämt

erfordrades, villkorsbestämningarna skulle ersättas med för kommunerna

direkt normerande föreskrifter. Samma system ansågs således böra

tillämpas som då det gäller kommunal verksamhet till vars bedrivande statsbidrag

icke utgår. Utredningen erinrade om att statsmakterna i dylika fall

meddelat erforderliga reglerande föreskrifter i fristående, direkt normerande

författningar.

Utredningen framhöll härom i principbetänkandet i huvudsak följande.

Följden av en omreglering av villkorsbestämningarna skulle visserligen

bli, att den effektiva påtryckning på kommunerna alt ställa sig till efterrättelse

de av statsmakterna angivna normerna, som följer av möjligheterna

att vägra statsbidrag, icke längre skulle kunna utövas. Utredningen hade

emellertid kommit till den uppfattningen, att denna form av tryck på kommunerna

att följa de statliga riktlinjerna för den kommunala verksamheten

icke vore nödvändig. I stort sett torde samma resultat kunna uppnås genom

råd och anvisningar. Därtill komme möjligheten att genom vitesföreläggande

tvinga eu tredskande kommun att följa i laga ordning meddelade föreskrifter.

överflyttande av villkorsbestämningarna i vissa statsbidragsförfattningar

till direkt normerande författningar torde i många fall skapa ökad klarhet

och enkelhet. Beträffande flera av de nu statsunderstödda verksamhetsgrenarna

förekomme nämligen eu dubbel reglering, dels genom direkt normerande

författningar och dels genom villkorshestämningar för erhållande av

statsbidrag. Men även beträffande sådan kommunal verksamhet, som regleras

uteslutande genom villkorsbestämningar för erhållande av statsbidrag,

kunde omläggningen medföra förenklingar. Utredningen förutsatte

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

nämligen av skäl, som närmare utvecklades i principbetänkandet, att vid

utbyte av villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna mot direkt

normerande föreskrifter en omprövning samtidigt skulle företagas av bestämmelsernas

sakliga innehåll, som skulle leda till ökad kommunal bestämmanderätt

och begränsning av de statliga myndigheternas inflytande

å den kommunala verksamheten till sådana allmänna förhållanden, som

hade väsentlig betydelse ur statlig synpunkt.

I principbetänkandet erinrade utredningen vidare om att den decentralisering

av beslutanderätt till kommunala organ som enligt utredningens

mening lämpligen borde genomföras i samband med en omläggning av statsbidragssystemet

även skulle komma att påverka formen för den statliga

tillsynsverksamheten. Denna tillsynsverksamhet skulle icke, såsom för närvarande

i stor utsträckning vore fallet, behöva inriktas på detaljerna i den

kommunala verksamheten. Statsmakterna skulle kunna begränsa sig till att

utöva en allmän tillsyn över att den kommunala verksamheten icke bedreves

på sådant sätt, att syftet med densamma förfelades. En sådan omläggning

av den statliga tillsynsverksamheten torde möjliggöra rationalisering

av densamma, varigenom kostnadsbesparingar för förvaltningen låge inom

räckhåll. Utredningen uttalade, att enhetliga regler icke kunde uppställas

för överflyttande av villkorsbestämningarna till normerande författningar.

Olika alternativ kunde tänkas, och utredningen anförde fyra olika sådana.

En form var att ålägga kommunerna att bedriva verksamheten i enlighet

med normer som angivits i en författning. En annan form var att låta de

normerande bestämmelserna bli tillämpliga endast i den mån kommunerna

bedriver verksamheten i fråga. Det tredje åsyftade alternativet gick ut på

att i huvudsak begränsa den statliga regleringen till allmänna riktlinjer i

förening med statlig tillsyn. Slutligen skulle i vissa fall villkorsbestämningarna

i eu upphäv statsbidragsförfattning icke behöva ersättas med nya

föreskrifter.

I principbetänkandet uttalade utredningen, att villkorsbestämningarna

i de nuvarande statsbidragsförfattningarna hade den innebörden, att statsbidrag

kan förvägras eu kommun, som bedriver den ifrågavarande verksamheten

utan att iakttaga uppställda villkor. Även om sådan statsbidragsvägran

sällan torde ha förekommit, kunde icke bestridas, att möjligheten

därtill inneburit ett verksamt tvångsmedel mot kommunerna att noga följa

de fastställda föreskrifterna rörande verksamheten. Vid överflyttande av

villkorsbestämningarna helt eller delvis till för kommunerna normerande

författningar skulle detta tvångsmedel bortfalla. Som ersättning torde böra

införas möjlighet till vitesföreläggande för kommun, som icke ställde sig

föreskrifterna till efterrättelse. Därvid torde i allmänhet vara lämpligt att

låta befogenheten att förelägga viten endast tillkomma länsstyrelserna, att

av dem upptagas på anmälan av vederbörande statliga tillsynsmyndighet.

Som avgörande skäl för en sådan anordning kunde anföras — förutom att

lansstyrelserna inom förvaltningen intoge en dominerande ställning som

vitesföreläggande myndighet — att kommunerna härigenom erhölle större

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

garanti för att fråga om tillgripande av detta tvångsmedel bedömdes ur

mera allmänna synpunkter och icke uteslutande med hänsyn till fackintressen.

Utredningen framhåller i sitt betänkande om förenklad statsbidragsgivning

(SOU 1956:8), att utgångspunkten för dess uttalanden i principbetänkandet

var, att de speciella driftbidragen skulle avlösas med ett enda

allmänt statsbidrag och villkorsbestämningarna sålunda icke kunna bibehållas

i sin nuvarande form. Denna situation uppkommer jämväl med utredningens

nu framlagda förslag, i den mån detta innebär, att speciella

driftbidrag indrages och kommunerna erhåller kompensation i annan form.

Beträffande övriga bidrag (sammanförda) uttalar utredningen bland annat

följande.

I den mån förslaget går ut på att vissa bidrag skola sammanföras till

större enhetliga bidrag, torde däremot i och för sig kunna tänkas att villkorsbestämningarna

i de tidigare statsbidragsförfattningarna kunde överföras

till den för det sammanförda bidraget reglerande författningen. Emellertid

är att märka, att villkorsbestämningarna i de tidigare speciella statsbidragsförfattningarna

var för sig äro anknutna till relativt begränsade

verksamhetsgrenar och att svårigheter skulle kunna uppstå om de allmänt

gjordes tillämpliga på de mera omfattande verksamhetsgrenar, till vilkas

bedrivande de sammanförda bidragen skulle utgå. I viss omfattning torde

dock kunna vara lämpligt att vid sammanförande av flera speciella driftbidrag

bibehålla de separata villkorsbestämningarna i den nya enhetliga

statsbidragsförfattmingen. Med detta delvis förändrade utgångsläge tillkommer

utöver utredningens nyss återgivna fyra huvudalternativ för omreglering

av tidigare villkor sbestämningar den möjligheten att villkorsbestämning

för ett bidrag, som skall sammanföras med ett eller flera andra

bidrag, överflyttas till den för det sammanförda statsbidraget reglerande nya

statsbidragsförfattningen.

I fortsättningen kommer utredningen in på behovet av normerande bestämmelser

för de bidrag, som behandlats av utredningen. Förslaget beträffande

behovet av normerande bestämmelser för de av_ utredningen till

indragning föreslagna bidragen framgår närmare av följande sammanställning

(nummerhänvisningarna hänför sig till de av statsbidragsutredningen

använda).

Vad härefter angår de bidrag, som föreslås bli sammanförda till ett enhetligt

reglerat bidrag till folk- och fortsättningsskoleväsendet, framhåller utredningen,

att i respektive författningar förekommer ett stort antal föreskrifter av

reglerande natur. Utredningen uttalar den uppfattningen, att dessa reglerande

föreskrifter, trots att de meddelats i statsbidragsförfattningar, i verkligheten

är avsedda att gälla verksamheten såsom sådan och sålunda är oberoende

av hur kostnaderna för densamma fördelas. Utredningen föreslår, att som

ett provisorium i avvaktan på en allmän översyn av skolförfattningarna

sådana villkorsbestämningar i statsbidragsförfattningarna, som icke naturligen

kan överflyttas till annan nu gällande normerande författning, sammanföres

i eu ny normerande författning, förslagsvis benämnd »Bestämmelser

angående vissa anordningar inom folk- och fortsättningsskoleväsen
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Bidrag

Förslag

1. Social hemhjälpsverksamhet.

Statsbidragsförfattningen kan

upphävas utan att ersättas

med särskilda reglerande föreskrifter.

Kommunerna kan

självständigt omhänderha

verksamheten.

3. Förskottering av underhållsbidrag till barn.

4. Vissa kostnader enligt barnavårdslagen.

8. Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner.

16. Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid

högre läroanstalter.

39. Hyresbidrag för undervisningslokaler m. m.

54. Fastighetsregisters första uppläggande.

55. Resekostnader vid intagning å allmän alkoholistanstalt.

56. Vissa kostnader för vård av alkoholister.

Statsbidragsförfattningarna kan

upphävas utan att ersättas

med några normerande bestämmelser.

57. Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet.

Statsbidragsförfattningen kan

helt upphävas, då erforderliga

normerande bestämmelser

redan finns i lagen om nykterhetsvård.

15. Hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor

och praktiska kommunala realskolor.

31. Hälsovården vid folk- och småskolor.

47. Arvoden till skolläkare m. m. vid högre folkskolor.

Huvudmannen för skolan bör

åläggas skyldighet att svara

för en tillfredsställande skolhälsovård.

40. Undervisningsmateriel vid folk- och småskolor.

Statsbidragsförfattningen kan

upphävas. Erforderliga bestämmelser

finns i folkskolestadgan.

36. Tillhandahållande av fria läroböcker.

1 samband med upphävande av

statsbidragsförfattningen bör

en allmän föreskrift om skyldighet

för skoldistrikten att

tillhandahålla läroböcker införas

i folkskolestadgan.

51. Skolbibliotek i folkskolan.

52. Skolbibliotek vid högre kommunala skolor och kommunala

anstalter för yrkesundervisning.

Statsbidragsförfattningarna kan

upphävas. Eventuellt bör inrättande

av bibliotek göras till

en obligatorisk uppgift.

det». Utredningen har icke ansett det påkallat att för egen del företaga en

detaljerad genomgång av detta författningskomplex, utan förutsätter, att

det uppdrages åt skolöverstyrelsen att utarbeta erforderliga författningsförslag.

Även beträffande de sammanförda statsbidragen till de högre kommunala

skolorna förutsätter utredningen en liknande genomgång av författningarna.

Frågan om den statliga tillsynen över den kommunala verksamheten

ay ser icke baia problemet med villkorsbestämmningarna utan även de minskade

möjligheterna till dylik tillsyn genom att det uppgiftsmaterial som

hittills åtföljt statsbidragsansökningarna kommer att inskränkas vid en re
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

form på föreslaget sätt. Lärarlönebidraget enligt nu gällande system kan

tagas som exempel på hur den hittillsvarande kontrollen i samband med

statsbidragen är upplagd. Enligt gällande instruktion för folkskolinspektörer

och enligt gällande kungörelse angående statsbidrag till avlönande av

folk- och småskollärare skall skoldistriktens ansökningar om statsbidrag till

bestridande av ifrågakommande kostnader för folkskoleväsendet granskas av

inspektörerna. I angivna kungörelse utsäges, att inspektörerna skall tillse,

att de för dylika bidrags erhållande stadgade villkoren är uppfyllda, varefter

rekvisitionerna skall insändas till länsstyrelserna (beträffande Stockholms

skoldistrikt till skolöverstyrelsen), vilka myndigheter har att prova

och utbetala bidragen.

Från och med den 1 juli 1958 — alltså samma dag som statsbidragsreformen

föreslås träda i kraft — skall jämlikt kungörelse den 21 december

1956, nr 616, för varje län såsom regional statsmyndighet på skolväsendets

område finnas en länsskolnämnd. Dessa nämnder kommer att övertaga

länsstyrelsernas nuvarande uppgift såsom prövande och avgörande organ,

i fråga om statsbidrag på skolväsendets område, medan länsstyrelserna skall

vara utbetalande myndigheter. Folkskolinspektörernas verksamhet _skall inordnas

i länsskolnåmnderna. För Stockholms vidkommande kommer skolöverstyrelsen

att vara såväl prövande och avgörande som utbetalande myndighet.

Riksräkenskapsverkets författningsenliga granskning av utbetalningarna

sker sedan länsstyrelserna insänt huvudböcker samt avskrifter av utgiftsoch

inkomstjournaler jämte verifikationer. Det material, som ligger till

grund för riksräkenskapsverkets granskning, innefattar de från skoldistrikten

ingivna statsbidragsrekvisitionerna med bilagor. Ämbetsverket åligger enligt

gällande instruktion bland annat att tillse, att de räkenskaper och redovisningshandlingar

— vilka jämlikt särskilt meddelade bestämmelser skall inges^till

verket av statsmyndigheter, statstjänstemän och statsunderstödda

inrättningar ävensom av korporationer och enskilda, som erhåller anslag a''\

statsmedel mot redovisningsskyldighet — blir vederbörligen granskade.

Granskningen skall avse att kontrollera bland annat att utgifterna verkställes

i enlighet med utfärdade författningar och eljest givna stadganden.

Riksräkenskapsverket har rätt att hos de myndigheter, tjänstemän och institutioner,

vilkas räkenskaper skall granskas inom verket, ävensom hos dem

underlydande redogörare inhämta de underrättelser rörande förvaltningen

och kontrollen därå, som kan erfordras för utförande av verkets åligganden.

Remissyttrandena

Utredningens uttalanden i fråga om villkorsbestämningarna föranleder i

slort sett icke några kommentarer från de hörda myndigheternas och organisationernas

sida.

Frågan om sättet för en kontroll av den kommunala verksamheten i händelse

av eu reform på området beröres däremot i flera av remissvaren,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

främst av riksråkenskapsverket, som emellertid icke knyter an till villkorsbestämningarna

utan — såsom påpekats tidigare — till själva beräkningssättet

för det schablonartade bidragsunderlaget. Ämbetsverket anser, att detaljerade

uppgifter om de faktiska lärarlönerna är erforderliga.

Redan kontrollen av lärarnas löneklassplaceringar, som skulle ligga till

grund för bestämningen av bidragsunderlaget, kräver tillgång till åtskilliga

uppgifter, som ej skulle återfinnas i statsbidragsrekvisitionen, exempelvis

uppgifter om tjänstledigheter. Kompletterande material måste sålunda infordras

från skoldistrikten. Riksråkenskapsverket förutsätter vidare att liksom

hittills efterlevnad av avlöningsreglementet för folkskolan, avlöningsleglementet

för övningslärare, timlärarkungörelsen och andra avlöningsbestämmelser

skall utgöra villkor för statsbidrags utgående. En kontroll

härav kräver emellertid oundgängligen tillgång till specificerade uppgifter

om de faktiska avlöningskostnaderna.

Enligt riksräkenskapsverkets mening bör sålunda liksom hittills skoldistrikten

vid sina rekvisitioner av statsbidrag till lärarlöner lämna specificerad

redovisning av sina faktiska avlöningskostnader och dessa kostnader

utgöra bidragsunderlaget.

Även skolöverstyrelsen berör de minskade kontrollmöjligheterna vid ett

summariskt statsbidragsförfarande.

Överstyrelsen vill ifrågasätta, om hos folkskolinspektionerna tillgängligt

material är tillräckligt och framför allt systematiserat på ett sådant sätt,

att tillfredsställande granskningsmöjligheter erbjudes. Särskilt om den föreslagna

mellaninstansen skall handha utbetalningen av statsbidragen, vill

överstyrelsen understryka, att av de sakkunniga föreslagna rekvisitionsblanketter

måste kompletteras med ytterligare material av distriktet, om ett

tillfredsställande granskningsförfarande skall kunna komma till stånd och

inspektören icke skall onödigt betungas.

Sju folkskolinspektörer och Sveriges överlärarförbund anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar på tal om villkorsbestämningarna

såsom angeläget, att viss tillsyn alltjämt utövas över att tilldelade statsbidrag

kommer avsedda ändamål till godo. Länsstyrelsen anför.

Länsstyrelsen finner det emellertid nödvändigt, att denna tillsyn är redan

före bidragets beviljande reglerad, så att man icke i efterhand måste tillgripa

kringgärdande åtgärder, som dels undan för undan eliminera de fördelar,

som det allmänna statsbidraget är avsett att medföra, dels medföra osäkerhet

och ojämnhet i tillämpningen. Länsstyrelsen anser därför, att denna

fråga kräver ytterligare övervägande, som bör gå ut på förenklade villkorsbestämmelser

utan att fördenskull vitesföreläggande behöver riskeras.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar allmänt, att vissa garantier måste finnas

för att syftet med alla de nu ifrågavarande statsbidragen genom den avsedda

reformen icke äventyras.

I några av remissvaren utsägs å andra sidan direkt, att några farhågor

icke behöver hysas för en minskning av statens kontroll över kommunerna

genom det nu föreslagna förenklade förfarandet. Sålunda uttalar länsstyrelsen

i Gotlands län, att med den förstärkning, som kommunsammanslag
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

89

ningen medfört i fråga om kommunernas administration, torde någon risk

icke föreligga för att det ökade förtroende för den kommunala självstyrelsen,

som förslaget innebär, skall missbrukas. Styrelsen för Svenska stadsförbundet

framhåller som en given vinst med sammanförandet av statsbidragen,

att den statliga detalj kontrollen vid bidragsgivningen försvinner och

den kommunala handlingsfriheten ökas genom att kommunerna ej längre

blir bundna av de speciella ändamålsbestämningarna. Styrelsen utgår därvid

från att de normer som skall ersätta de nuvarande villkorsbestämningarna

ges en förhållandevis begränsad omfattning och endast utfärdas där så

prövas oundgängligen nödvändigt.

I frågan om tvångsåtgärder mot kommuner föreligger remissyttranden i

två fall. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller vikten av alt villkorsbestämningarna

i största möjliga utsträckning bibehålies och fortsätter.

De möjligheter, som länsstyrelsen för närvarande har att vägra statsbidrag,

har visat sig vara ett effektivt påtryckningsmedel, då det gällt att få

kommunerna att iakttaga sparsamhet och följa författningarnas bestämmelser.

Den av utredningen anvisade metoden med vitesföreläggande kan befaras

komma att visa sig mindre smidig i praktiken samt dessutom ej så

effektiv i förebyggande syfte.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har en likartad inställning.

Ett problem, som icke torde bli lätt att bemästra och som måste bli föremål

för mycket ingående överväganden, är hur nu gällande villkorsbestämmelser

i statsbidragsförfattningar skola ersättas med normerande föreskrifter.

Därvid vill länsstyrelsen anföra, att vitesförelägganden, även om denna

möjlighet kanske icke helt bör uteslutas, är en utväg, som en länsstyrelse

icke gärna vill tillgripa. Bättre och mera effektivt torde vara, att en kommun,

" som icke ställer sig till efterrättelse normerande bestämmelser, löper

risken att statsbidrag helt eller delvis innehålles. Länsstyrelsen är visserligen

övertygad om att fall av missbruk beträffande statsbidrag i detta län komma

att vara sällsynta, men lagstiftningen måste räkna med möjligheten därav.

Departementschefen

Ett typiskt drag för gällande statsbidragssystem är, att mer eller mindre

detaljerade villkor uppställes som förutsättning för statsbidrag. Såsom redan

decentraliseringsutredningen påtalade kan dessa villkor sägas innebära

en inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten, varför en förenkling

och generalisering av villkorsföreskrifterna innebär en viss decentralisering

från statliga till kommunala organ. Även i 1953 års direktiv för

statsbidragsutredningen ägnades uppmärksamhet åt frågan och framhölls,

att villkorsbestämningarnas bortfall innebar en avsevärd ökning av den

kommunala handlingsfriheten och sammanföll med det önskemål att stärka

den kommunala självstyrelsen som var ett av huvudmotiven för kommunindelningsreformen.

I direktiven åberopades också eu vid 1953 års riksdag

väckt motion om utredning angående möjligheterna att minska den

statliga kontrollen över kommunala organ. I motionen uttalades bland an
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

nät, att statsbidragen vid sidan av de tvångsmedel, som stod tillsynsmyndigheterna

till buds i form av föreläggande, förordnande och tvångsutförande,

hade blivit ett verkningsfullt påtryckningsmedel på kommunerna.

De statsbidrag, som ifrågasatts för en omläggning, avser verksamhetsgrenar

av vitt skilda slag. I flera fall gäller det verksamhet som staten direkt

ålagt kommunerna att handha; i andra fall gäller det uppgifter som i princip

är frivilliga för kommunernas del. Villkorsbestämningarna uppvisar i de

olika fallen mycket stora variationer. Beträffande verksamhetsgrenar, som

är obligatoriska för kommunerna, lämnas de grundläggande bestämmelserna

i särskilda lagar, stadgor eller andra direkt normerande författningar.

Ibland anknyter då statsbidragsförfattningarnas villkorsbestämningar till

dessa. Så är fallet i fråga om det dominerande statsbidraget på förevarande

område, nämligen bidraget till avlönande av folkskollärare in. in. Som villkor

för statsbidrag stadgas i detta fall bland annat, att skolväsendet är anordnat

i enlighet med gällande regler och att lärarnas avlöningsförmåner

utgår i enlighet med vad därom är föreskrivet. — När det gäller uppgifter

som är frivilliga för kommunerna, finns däremot ofta icke någon annan

statlig reglering av verksamheten än den som innefattas i statsbidragsförfattningarnas

villkorsbestämningar.

Enligt min mening kan det med fog göras gällande, att statsbidragsvillkoren

stundom innebär en onödig och föga rationell detaljreglering. De

ofta komplicerade villkorsbestämningarna föranleder otvivelaktigt ett mycket

betungande administrativt arbete icke bara för de statliga utan även för

de kommunala myndigheterna. Jag har redan i det föregående i princip

anslutit mig till önskemålen att så långt som möjligt stärka den kommunala

självstyrelsen. Vid statsbidragsomläggningen bör det därför enligt min mening

i varje särskilt fall noga övervägas, om icke villkorsbestämningarna

kan undvaras eller i varje fall göras mindre ingripande.

Den frågan uppställer sig då, i vad mån staten fortfarande behöver öva

inflytande på kommunal verksamhet av nu ifrågavarande slag och hur detta

i så fall skall ske utan att villkorsbestämningarna bibehålies. Ser man till

syftet med villkorsbestämningarna — vilket i första hand får anses vara

att skapa garantier för att statsmedlen kommer till användning på avsett

sätt — är det uppenbarligen ett naturligt och starkt intresse att i varje fall

en allmäri tillsyn utövas från statens sida. Då villkorsbestämningarna emellertid,

som utredningen påpekat, ofta är av ingripande natur, innebär de

en reglering i detalj av hela verksamheten med den effekten att de blir

föreskrifter vilka är bindande för kommunerna. Även om staten också får

anses ha ett intresse att öva inflytande på en verksamhet, bör betänkligheter

i allmänhet icke resas mot att efterge kravet på detalj kontroll, åtminstone

i de fall då verksamheten blivit allmänt utbredd. Synpunkten

att en viss verksamhet bör uppbyggas efter enhetliga grunder och att kommunerna

därför icke bör lämnas fria händer vid påbörjande av en viss

verksamhet trädes i stort sett icke för när, om man i en reform väsentligen

inbegriper verksamhetsgrenar vilka redan är utbyggda i kommu
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

nerna. Utredningen har framhållit flera omständigheter som talar för en

minskning i kontrollen av den kommunala verksamheten och motsvarande

ökning av den kommunala självbestämmanderätten. Enligt min mening

bör dessa omständigheter tillmätas en avgörande betydelse. Den kommunala

verksamheten på olika fält har numera, särskilt efter kommunindelningsreformen,

nått en sådan utveckling att någon risk för ett eftersättande

av olika förvaltningsgrenar i allmänhet icke föreligger, om villkorsbestämningarna

på av utredningen förordat sätt upphör.

Det sagda får anses ha principiell giltighet. Att helt slopa kontrollmöjligheterna

bör dock icke komma i fråga. Garantier måste, om än i annan form

än de hittillsvarande villkorsbestämningarna, skapas för att de med statsmedel

understödda verksamhetsgrenarna bedrives på ändamålsenligt sätt.

Detta gäller särskilt de för kommunerna obligatoriska verksamhetsgrenarna.

Det behov av statlig tillsyn som alltjämt kan föreligga — i detta sammanhang

bortses från den inspektionsrätt som tillkommer statliga myndigheter

beträffande vissa av kommunernas verksamhetsområden — bör, såsom

framhölls i 1953 års direktiv, tillgodoses genom föreskrifter av normerande

karaktär.

Den förut lämnade redogörelsen för utredningens betänkande anger närmare,

hur villkorsbestämningarna för de till indragning föreslagna statsbidragen

tänkts bli reglerade. Utredningen har vid sina överväganden kommit

fram till att villkorsbestämningarna för de flesta statsbidragen inom

denna grupp skulle kunna direkt upphävas utan att behöva ersättas med

särskilda reglerande föreskrifter. Beträffande några statsbidrag, bland annat

till skolhälsovård och till fria läroböcker in. in., fann utredningen det

däremot motiverat, att till gällande författningar på områdena borde fogas

bestämmelser om skyldighet för vederbörande kommun att vidtaga erforderliga

anordningar.

Beträffande de nuvarande speciella driftbidrag på skolväsendets område,

som enligt utredningens förslag skulle sammanföras till ett enhetligt bidrag,

har utredningen icke närmare tagit ställning till frågan om utformningen

av de regler som skulle ersätta villkorsbestämningarna. Utredningen

uttalar emellertid den uppfattningen, att de reglerande föreskrifter, som

till stort antal förekommer i författningarna rörande dessa statsbidrag, (i

verkligheten är avsedda alt gälla verksamheten som sådan och alltså är

oberoende av hur kostnaderna för densamma fördelas. Härigenom aktualiseras

enligt utredningens mening en överflyttning av dylika föreskrifter till

direkt normerande författningar. Utredningen förutsätter, att det uppdrages

åt skolöverstyrelsen atl utarbeta erforderliga författningsförslag.

Vad utredningen yttrat i förevarande delar har i stort sett godtagits av

remissinstanserna, och för egen del är jag beredd all i huvudsak ansluta

mig till utredningen. Det är emellertid icke möjligt att nu framlägga förslag

till de författningsändringar som erfordras i följd av statsbidragssystemets

omläggning. Såsom framgår av vad jag tidigare anfört berör det författningsarbete,

som här återstår, väsentligen ecklesiastikdepartementets

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

område. Inom detta departement pågår redan en mycket omfattande författningsrevision

på skolväsendets område, närmast med anledning av de

vid förra årets riksdag fattade besluten om en skolstyrelsereform. Det synes

naturligt och lämpligt, att i det sammanhanget även upptages spörsmålet

om vilka ändringar i och tillägg till skolförfattningarna som påkallas av

statsbidragsreformen. Erinras bör, att det här huvudsakligen gäller författningar

vilka utfärdas av Kungl. Maj :t i administrativ ordning. Jag vill

emellertid understryka det i och för sig självklara förhållandet, att författningsarbetet_i

fråga icke kan medföra att kommunerna utan riksdagens

medverkan ålägges nya uppgifter eller nya ekonomiska förpliktelser. I den

mån bestämmelser om dylika ålägganden anses erforderliga — exempelvis

på skolhälsovårdens område — torde förslag i ämnet få föreläggas 1958 års

riksdag. Utan att särskilt höra riksdagen kan Kungl. Maj :t givetvis i skolförfattningarna

fastslå sådana skyldigheter för kommunerna som riksdagen

tidigare i princip godtagit, exempelvis skyldigheten att i fråga om avlöningsförmåner

åt lärarna följa gällande avlöningsföreskrifter.

Viktigt är över huvud taget, att vissa bestämmelser i författningarna rörande

statsbidrag till avlöningskostnader för lärare i någon form kvarstår

som norm för kommunernas handlande. Här kan t. ex. erinras om de i

nämnda författningar stadgade förbuden för skoldistrikten att medge löneoch

pensionsförmåner utöver de i avlönings- och pensionsreglementena föreskrivna.

Genom att villkorsbestämningarna vid en reform utgår ur statsbidragsförfattningarna

och genom att en redovisning av de faktiska kostnaderna icke

kommer att ske i samband med statsbidragsrekvisitionerna minskas på ett

avgörande sätt möjligheterna att från statens sida kontrollera, att den statsunderstödda

verksamheten upprätthålles på ett behörigt sätt. Väsentligt för

statsbidragsfrågans lösning är, huruvida denna minskning i kontrollmöjligheterna

bör kunna godtagas av statsmakterna. Det bör därvid erinras om att

redan i förarbetena till de nu framlagda förslagen framhållits, att eu omläggning

av statsbidragsgivningen måste leda till att den statliga granskningsverksainheten

måste begränsas. Samtidigt har berörts hur förslaget

bygger på ett ökat förtroende för kommunerna att handha en viss verksamhet.

Kontrollen av att statsmedlen kommer till användning enligt meddelade

föreskrifter sker i huvudsak genom den statliga revisionen. Här åsyftas

främst riksräkenskapsverkets åliggande att utöva en central kontroll av statens

utgifter; även de blivande länsskolnämndernas verksamhet kan i tilllämpliga

delar jämföras därmed. Riksräkenskapsverket får enligt sin instruktion

anses ha en rätt och en skyldighet att granska både statliga och i

viss utsträckning icke-statliga myndigheters och korporationers räkenskaper,

nämligen såvitt gäller dem som erhåller statsmedel för sin verksamhet

och som enligt särskilt meddelade bestämmelser är redovisningsskyldiga inför

verket. Det innebär, att det kommunala handhavandet av nu ifrågakom
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

mande statsmedel i princip kan anses ingå i ämbetsverkets kontrollområde.

För att skänka nödig klarhet beträffande ämbetsverkets rättigheter och

skyldigheter efter en statsbidragsomläggning bör såsom ett komplement

till instruktionen för ämbetsverket meddelas en föreskrift, att kommun

skall vara skyldig att på _anfordran av vederbörande statliga myndighet

lämna de uppgifter och det verifikationsmaterial som erfordras för myndighetens

bedömande av verksamhetens riktiga handhavande i ekonomiskt och

kameralt hänseende. Skyldigheten för kommunerna kan lämpligen komma

till uttryck i de bestämmelser om statsbidrag, som förutsattes komma till

stånd. — Riksräkenskapsverkets instruktion lämnar även svar på frågan,

vilka områden av verksamheten som skall granskas. Det är inte bara fråga

om en kontroll av att en statsbidragsrekvisition är siffermässigt riktig. Ämbetsverkets

uppgift är även att se till, att gällande författningar iakttagits,

t. ex. att en av ett skoldistrikt utbetalad lön till folkskollärare överensstämmer

med det av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsreglementet för folkskolan. —

Frågan har mindre betydelse för nu gällande statsbidragssystem, enligt vilket

detaljerade uppgifter ingår i statsbidragsrekvisitionerna. Däremot aktualiseras

den, när endast ett mycket begränsat uppgiftsmaterial bifogas statsbidragsrekvisitionerna

på det sätt den nu föreslagna reformen avser.

Riksräkenskapsverket hävdar i sitt remissvar, att skoldistrikten i statsbidragsrekvisitionerna

måste lämna specificerade uppgifter om de faktiska lönekostnaderna

för att ämbetsverket skall kunna fullgöra sin författningsmässiga

skyldighet att granska de skilda avlöningsreglementenas riktiga

tillämpning. Enligt verkets mening kräver redan kontrollen av lärarnas löneldassplaceringar

tillgång till åtskilliga uppgifter, som måste särskilt infordras

från skoldistrikten. Den här framförda invändningen mot statsbidragsutredningens

förslag har stor betydelse.

Uppenbarligen är det rent principiellt av vikt, att den statliga revisionsverksamheten

upprätthålles på behörigt sätt. Erfarenheten visar, att denna

verksamhet har stor betydelse inte bara genom att årligen åtskilliga felaktigheter

påträffas under revisionsarbetet och rättas till utan också genom

att den centrala granskningen bidrager till att skapa enhetlig tillämpning av

gällande bestämmelser.

Enligt min mening kan dock begränsningen i kontrollen icke sägas innebära

några större olägenheter. Till en början må framhållas, att granskningsverksamheten

från riksräkenskapsverkets sida icke ens under nuvarande

förhållanden i praktiken omfattar annat än mindre delar av hela

fältet. Kontroll sker endast stickprovsvis och utföres på det sältet, att under

ett år samtliga skoldistrikts statsbidragsrekvisitioner granskas i ett avseende

och under ett påföljande år i elt annat. Andra omständigheter kan

emellertid anföras, som tydligare talar för att icke frångå statsbidragsutredningens

förslag om ett schematiskt beräknat bidragsunderlag. Detta förslag

iir en av hörnstenarna i reformen och kommer att medföra, att antalet uppgifter

som lämnas av skoldistrikten radikalt nedbringas. Riskerna för missbruk

får anses vara i stor utsträckning eliminerade genom vissa lokala faktorer.

Möjligheten för en kommun att l. ex. betala eu folkskollärare eu hög
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

re lön än lärarlönereglementet medger, utan att detta uppmärksammas

inom och utom kommunen och korrigeras, torde i praktiken vara ganska liten.

Den insats som göres av kommunens egna revisorer, vilka ofta har biträde

av landskommunernas förbunds eller (beträffande städerna) kommunalekonomiska

föreningens revisorer, medverkar säkerligen till att lönerna

utbetalas på behörigt sätt. Även det nya regionala skolorganet, länsskolnämnden

med skolinspektörerna, torde komma att uppmärksamma om eu

kommun gör avvikelse från vederbörligt avlöningsreglemente. Erfarenheten

har visat, att något avsiktligt frångående av avlöningsförfattningarna vid nu

gällande system icke bar förekommit i nämnvärd utsträckning, och någon

anledning befara någon ökning vid en omläggning på statsbidragsgivningens

område synes icke föreligga. Ytterligare synpunkter kan anföras till stöd för

åsikten om den begränsade statliga kontrollens tillräcklighet. Tilläggas bör

att det ligger en garanti för riktig avlöningstillämpning också däri att begångna

felaktigheter av de kommu nala organens ledamöter in. fl ._i vid s t räckt

omfattning kan hänföras till ämbetsbrott. Med hänsyn till anförda omständigheter

torde sålunda anledning icke föreligga att ur statlig revisionssynpunkt

frångå statsbidragsutredningens förslag om ett schablonmässigt bidragsunderlag

och därmed följande begränsat granskningsmaterial. Gentemot

vad riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen anfört om behovet av tillgång

till åtskilliga uppgifter vid bedömning av själva statsbidragsansökningen, vill

jag framhålla det angelägna i att antalet uppgifter i statsbidragsrekvisitionerna

nedbringas. Med lämplig, i det följande närmare skisserad utformning

av kontrollsystemet bör det vara möjligt att i stort sett inskränka rekvisitionsmaterialet

i den omfattning som föreslagits av statsbidragsutredningen.

Det bör alltså, om icke fråga är om längre tjänstledigheter o. s. v., räcka med

uppgifter om antalet lärartjänster och löneklassplaceringar ävensom antalet

veckotimmar eller undervisningstimmar för e. o. övningslärare och timlärare.

Detta innebär, att ytterligare granskning från myndigheternas sida — frånsett

den kontroll, som får anses ligga däri att den regionala skolmyndigheten

enligt sakens natur måste antagas äga kännedom om de faktiska skolförhållandena

på verksamhetsfältet och påfordra vidtagande av erforderliga rättelser

— icke bör ske i samband med statsbidragsrekvisitionerna. Härav följer,

att t. ex. verifikationer för de schematiskt beräknade lönekostnaderna regelmässigt

icke skall behöva fortlöpande granskas av riksräkenskapsverket.

Det anförda får dock icke föranleda, att kontrollen helt eftersättes på det

område varom nu är fråga. Den författningsmässiga granskningsskyldigheten

för riksräkenskapsverket skall helt naturligt fortfara. Metoden för

granskningen får dock bli en annan än den hittillsvarande. Material för närmare

granskning kommer ej längre att vara tillgängligt. Det blir då ej möjligt

att på samma sätt som för närvarande granska ett detaljavsnitt varje

år för hela landet. Den kontroll som skall verkställas får i stället för varje

år begränsas till ett mindre antal kommuner, vilkas kostnader för den statsunderstödda

verksamheten granskas i sin helhet. Det för granskningen erforderliga

materialet får antingen infordras eller också granskas i samband med

personliga besök i kommunerna av vederbörande tjänstemän.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Till slut bör ett ytterligare problem upptagas till skärskådande. Det gäller

frågan vilka medel som står de statliga myndigheterna till buds i de fall

kommunerna eftersätter sina skyldigheter antingen genom att viss verksamhet,

som hittills stötts med speciella statsbidrag, bedrives på felaktigt sätt,

t. ex. genom att givna avlöningsbestämmelser åsidosättes, eller genom att en

verksamhetsgren rent av underlåtes. Frågan har delvis berörts i det föregående.

Enligt nu gällande regler anses innehållande av statsbidrag vara det

medel som står till buds mot kommun som icke iakttager uppställda villkor.

Dylika åtgärder torde dock — såvitt framgår av utredningens uppgifter —

sällan ha vidtagits. Från utredningens sida har uttalats, att vitesföreläggande

mot tredskande kommun borde komma ifråga, övergången till det nya systemet

skulle nämligen betaga staten möjlighet att mot tredskande kommun

tillämpa metoden att innehålla statsbidrag. Bakom detta resonemang kan enligt

min mening ligga den åsikten, att innehållande av ett allmänt, eller i detta

fall rättare sagt ett för flera verksamhetsgrenar gemensamt statsbidrag, icke

bör ifrågakomma när en kommun eftersatt sina skyldigheter beträffande

blott en av verksamhetsgrenarna. Det skulle således vara en otillfredsställande

anordning att vägra statsbidrag även för sådana verksamhetsgrenar där

kommunen ej eftersatt sina skyldigheter.

Oavsett vad som i detta sammanhang må komma att föreskrivas kan helt

allmänt sägas, att en länsstyrelse gentemot en tredskande kommun i ett flertal

fall synes kunna tillgripa ett föreläggande. Detta torde följa av såväl

länsstyrelseinstruktionen som av ett stort antal specialförfattningar på skilda

områden.

Bortsett från länsstyrelsernas befogenheter i fall som dessa synes mig det

medel som i nu förevarande sammanhang bör komma ifråga vara innehållande

av statsbidrag. Visserligen torde icke någon — till sina verkningar —

större skillnad råda mellan ett innehållande av statsbidrag och ett föreläggande,

förbundet med vite, men, som några av de hörda remissmyndigheterna

anfört, är det icke alltid tilltalande att mot en kommun, som t. ex. underlåtit

fullgöra viss skyldighet, tillgripa en sådan åtgärd som ett vitesföreläggande.

Det får i princip anses vara en naturligare åtgärd att i förekommande

fall innehålla statsbidrag för ändamålet, helt eller delvis, i avbidan

på vidtagande av rättelse. Därtill kommer att den sistnämnda åtgärden säkerligen

är effektivare. Jag vill omedelbart tillägga som min bestämda uppfattning,

att detta medel endast undantagsvis torde behöva komma till användning.

Innehållande av viss del av det gemensamma statsbidraget bör kunna

ifrågakomma i de fall en kommun bedriver verksamhet, varom nu är fråga,

utan att iakttaga meddelade normerande föreskrifter eller underlåter att

fullgöra dylik verksamhet som enligt särskilda bestämmelser åvilar kommunen.

Därvid får förutsättas, att i de normerande föreskrifterna bland

annat inflyter eu bestämmelse om skyldighet för kommun att följa fastställda

löne- och pensionsreglementen. Innehållandet bör i allmänhet ha

den formen, att beloppet i fråga utbetalas först sedan skyldigheten full
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

gjorts. Bestämmelse om rätten att innehålla statsbidragsbelopp torde lämpligen

inflyta i blivande bestämmelser om gemensamma statsbidrag.

Den förut framförda synpunkten att ett gemensamt statsbidrag icke rätteligen

bör innehållas vid försummelse av endast en del av de verksamhetsgrenar

detta statsbidrag omfattar bör ytterligare uppmärksammas. Särskilt gäller

detta, om innehållande av det gemensamma statsbidraget — vilket är

uppbyggt på bidrag, som gäller skolväsendet — skulle ifrågasättas för försummelse

inom verksamhetsgren, som icke tillhör skolans område. Sistnämnda

förhållande torde visserligen knappast få någon aktualitet med den begränsade

omfattning de avlösta statsbidragen fått enligt de av mig förordade

förslagen. De statsbidrag, som icke tillhör skolväsendet och som nu föreslås

bli avlösta, är endast två till antalet och för övrigt beloppsmässigt obetydliga.

Kommer däremot — vilket är tanken enligt föreliggande förslag — om några

år även andra speciella driftbidrag att avlösas, blir det här avhandlade problemet

mera aktuellt. Skulle en kommun då eftersätta en vass verksamhet —

inom skolväsendet eller på annat område — som kommunen är skyldig fullgöra,

synes mig det föreslagna systemet böra ges den innebörden, att endast

en viss, mindre del av det gemensamma statsbidraget innehålles. Förslagsvis

synes ett belopp, motsvarande högst en tiondel av det eljest på kommunen

för året belöpande gemensamma statsbidraget böra innehållas. Det bör ankomma

på vederbörande myndighet att inom denna ram avväga storleken av

beloppet med hänsynstagande till den försummade verksamhetsgrenens ungefärliga

andel av det totala verksamhetsfältet och till arten av den försummelse

som skett.

f frågan om vilken av berörda myndigheter som skall besluta om åtgärder

mot kommun, som icke följer gällande föreskrifter, har utredningen utifrån

sina utgångspunkter ansett länsstyrelsen lämplig. Även jag vill förorda, att

denna myndighet anförtros uppgiften. Det är visserligen enligt skolstyrelsereformen

länsskolnämnden (i Stockholms stad skolöverstyrelsen) som efter

den 1 juli 1958 kommer att vara beslutande organ i förevarande statsbidragsärenden,

men detta förhållande torde icke böra påverka uppfattningen om

länsstyrelsen som lämpligaste myndighet alt besluta om innehållande av bidrag.

Länsstyrelsen kommer, förutom att besluta om dylikt innehållande, endast

att vara utbetalande myndighet. För Stockholms vidkommande kommer

överståthållarämbetet visserligen icke att vara utbetalande myndighet, men

detta bör icke föranleda något annat än att ämbetet, liksom länsstyrelserna

i gemen, är beslutande myndighet i fråga om innehållande av statsbidrag.

I samband med att prövning och avgörande av ifrågavarande statsbidragsärenden

således icke längre kommer att företagas av länsstyrelsen, synes redogöraransvaret

härutinnan icke böra åvila länsstyrelsens tjänstemän utan

knytas till vederbörande beslutande organ. Närmare bestämmelser härom

torde få meddelas i blivande författning.

Ett av de skäl utredningen framhöll för att länsstyrelserna borde avgöra

om tvångsmedel skulle användas var också, att kommunerna härigenom

erhöll större garanti för att bedömandena skedde ur mera allmänna syn
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

97

punkter och icke uteslutande med hänsyn till fackintressen. Detta är av

betydelse med hänsyn till att de föreslagna gemensamma statsbidragen

— framför allt efter en framtida avlösning av ytterligare hittillsvarande speciella

driftbidrag — kommer att representera verksamhetsgrenar även utanför

de blivande länsskolnämndernas intresseområden.

Det bör ankomma på skolöverstyrelsen, länsskolnämnd ävensom andra

tillsynsmyndigheter att till länsstyrelsen göra anmälan, när kommun anses

ha eftersatt sina skyldigheter.

VII. Diverse frågor

A. Kyrkliga skoldistrikt, kommunalförbund m. m.

Det framlagda förslaget rörande statsbidragssystemet bygger på förutsättningen,

att det obligatoriska skolväsendet är en uppgift för de borgerliga

primärkommunerna. Det förekommer emellertid, att skolväsendet handhas

även av andra subjekt, vilket blir en komplicerande faktor vid den utformning

av statsbidragssystemet, som nu föreslås.

Sålunda finns fortfarande sju skoldistrikt, där skolväsendet är en kyrklig

angelägenhet. Antalet dylika skoldistrikt har efter hand minskat men man

måste räkna med att åtminstone vissa av dessa kommer att kvarstå även

efter den nya skolstyrelselagens ikraftträdande den 1 juli 1958.

Speciella problem uppkommer även i de fall då skolväsendet eller del

därav handhas av kommunalförbund. Förekomsten av dylika förbund torde

efter skolstyrelsereformens genomförande komma att öka, och det torde då

vidare bli mycket vanligt att en kommun för undervisning mottager barn

från annan kommun eller eljest handhar uppgifter på skolväsendets område

för annan kommuns räkning.

Departementschefen

Gemensamt för de här angivna fallen är, att de berörda kommunerna icke

utan vidare kan tillföras statsbidrag genom lärarlönebidraget. Antalet lärartjänster

kan då nämligen icke anses vara en riktig mätare på kommunernas

behov av statsbidrag. Även andra komplikationer kan uppkomma. Om t. ex.

statsbidrag enligt de nya reglerna skulle utgå direkt till ett kyrkligt skoldistrikt,

skulle därigenom även utbetalas kompensation för indragning av

bland annat bidraget för vissa kostnader enligt barnavårdslagen, vilken kompensation

rätteligen bör utgå till primärkommunen.

De här antydda problemen har icke närmare berörts av statsbidragsutredningen.

Statsbidragssystemets anpassning till de förhållanden, som uppstår

för här avsedda fall anser jag böra bli föremål för närmare undersökning.

Lämpligen torde frågan beaktas i samband med den författningsrevision på

skolväsendets område, vilken pågår inom ecklesiastikdepartementet.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

B. Framgent inarbetande av speciella bidrag i de gemensamma statsbidragen

Utredningen

Statsbidragsutredningen erinrar om vissa nu existerande bidrag, som i

detta sammanhang lämnats utanför en reform, och framhåller, att — ehuru

avlösningen av speciella driftbidrag efter den på grundval av 1953 års förhållanden

gjorda avvägningen ansetts böra begränsas — utvecklingen i

kommunerna av andra med speciella driftbidrag understödda verksamhetsgrenar

framdeles kan möjliggöra avlösning av ytterligare bidrag. I och med

att en statsunderstödd verksamhetsgren får sådan omfattning i det övervägande

antalet kommuner, att verksamheten kan sägas vara en normal uppgift,

torde i allmänhet förutsättningar föreligga för en avlösning av det speciella

bidraget. Utredningen anför därefter.

Utredningens förslag, att avlösningen av ett antal speciella driftbidrag

skall ske i den enkla formen att bidragen indragas och kommunerna kompenseras

genom förstärkning av de kvarstående speciella statsbidragen bygger

på det nuvarande läget. Skulle emellertid utvecklingen framdeles gå i

den riktningen, att även andra statsunderstödda kommunala verksamhetsgrenar

än de, till vilka utgå bidrag som nu skulle avlösas, vinna sådan utbredning

i kommunerna, att verksamhetens omfattning i stort kan sägas

stå i proportion till kommunernas invånarantal, böra även de successivt

avlösas. Huruvida en sådan ytterligare avlösning bör ske på nu föreslaget

sätt genom reducerade avdragsbelopp å lärarlönebidraget eller förstärkning

av andra kvarstående driftbidrag eller genom införande av ett nytt allmänt

statsbidrag, kan inte nu avgöras utan beror av omfattningen av de statsbidrag,

som ytterligare skulle avlösas.

Departementschefen

Efter hand kan uppstå behov av förenklingsåtgärder beträffande statsbidrag

som icke omfattas av här föreliggande förslag. Det torde därför vara

lämpligt att med jämna mellanrum taga upp frågan om åtgärder för ytterligare

avveckling av statsbidrag till prövning. Såsom jag anfört i det föregående

är avsikten att redan inom de närmaste åren på nytt upptaga frågan

om en avlösning av bidrag som för närvarande lämnats utanför en omläggning.

Genom den konstruktion som de båda nya gemensamma statsbidragen

föreslagits få, torde det — såsom också sakrevisionen i ett tidigare återgivet

uttalande påpekat — vara relativt lätt att på ett smidigt sätt bygga ut bidragssystemet

till att omfatta flera verksamhetsgrenar, som nu stödes av

speciella bidrag. Även andra former för förenkling bör dock självfallet kunna

övervägas i sådana fall där de båda nya bidragens konstruktion icke lämpar

sig för en inarbetning eller avlösning av kvarvarande speciella bidrag.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj.ts proposition nr 112 år 1957

99

C. Skolöverstyrelsens förslag om viss fondbildning

I sitt remissvar över utredningens år 1956 avgivna betänkande aktualiserar

skolöverstyrelsen en speciell statsbidragsfråga, vilken enligt överstyrelsens

mening bör få sin lösning i nu förevarande fall. överstyrelsen anför

till en början följande.

I fråga om statsunderstödet till folkbiblioteksväsendet tillämpas för närvarande

den ordningen, att ett belopp motsvarande två procent av understödet

innehålles vid bidragets utanordnande. De sålunda innehållna medlen

avsättes årligen till en fond för centrala åtgärder till främjande av folkbiblioteksväsendet.

Fonden förvaltas av skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen anser nu, att genomförandet av en motsvarande anordning

avseende det allmänna skolväsendet skulle vara av betydande värde. Det är

enligt överstyrelsens mening synnerligen betydelsefullt såväl för statsverket

som för de kommunala huvudmännen, om ökade möjligheter kan beredas

överstyrelsen att i finansiellt smidiga former tillgodose behov vilka förutsätter

centrala initiativ eller anordningar, överstyrelsen anför vidare.

Som exempel på verksamhet, vilken lämpligen torde kunna finansieras i

denna ordning, vill överstyrelsen nämna åtgärder för förenklingar och rationaliseringar

inom skolväsendet. Den rationaliseringsverksamhet, som

f. n. tillgodoses anslagsvägen -— f. n. utgår bidrag till standardisering

av undervisningsmateriel och till arbetstidsundersökningar inom skolmåltidsverksamheten

— skulle därvid i fortsättningen kunna finansieras med

fondmedel. Stort behov föreligger av liknande rationaliseringsundersökningar

på flera andra områden. I detta sammanhang bör ifrågakomma bidragsgivning

till exempelvis viss byggnadsteknisk experimentverksamhet,

undersökningar avseende lämpliga inredningsanordningar i skollokaler

o. dyl. Av fondmedel torde vidare kunna bestridas exempelvis kostnader

för konferenser och vissa kurser för lärare och andra befattningshavare

inom skolväsendet, vartill medel icke anvisas i vanlig ordning, utarbetande

och framställning av vissa upplagebegränsade läro- och handböcker

av experimentell karaktär, varjämte bör vara möjligt för överstyrelsen

att anvisa medel till Svenska landskommunernas förbund, Svenska

stadsförbundet eller andra organisationer för verksamhet av betydelse för

skolväsendet. I allmänhet torde i detta sammanhang icke böra komma i

fråga reguljära understöd till ett och samma ändamål, utan torde dispositionen

årligen avse i första hand nya eller tillfälliga ändamål eller behov.

Överstyrelsen föreslår, att av statsbidraget avseende dels lönebidragen till

folk- och fortsättningsskolor, dels lönebidragen till högre kommunala skolor

ett belopp motsvarande förslagsvis en promille årligen innehålles för afl

avsättas till en av överstyrelsen förvaltad fond för centrala åtgärder till

främjande av det allmänna undervisningsväsendet. Den årliga avsättningen

kan vad statsbidragen beträffar beräknas till cirka 500 000 kronor.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Departementschefen

Skolöverstyrelsens förslag innebär, att en fond skulle bildas för att tillfälliga

behov på olika delar av undervisningsväsendets område skulle kunna

på ett smidigt sätt tillgodoses. Fonden skulle tillföras medel genom att viss

andel av de omlagda lärarlöne- och högre skolbidragen innehölles till förmån

för fonden. Onekligen skulle tillkomsten av en dylik fond kunna medföra

fördelar. Visserligen komme anordningen att innebära, att kommunerna icke

erhölle statsbidraget i dess helhet. Emellertid vore den andel, som skulle innehållas

för fondens räkning, i stort sett utan märkbar betydelse för kommunernas

vidkommande och komme ju för övrigt kommunernas undervisningsväsen

till godo på andra vägar.

Oavsett vilken vikt, som må tilläggas de ändamål som skulle tillgodoses

genom fondens medel, kan dock principiella invändningar av annat slag

riktas mot skolöverstyrelsens förslag. En fondbildning på föreslaget sätt

skulle motverka strävandena att begränsa antalet specialregler på statsbidragsgivningens

område. Vidare innebär skolöverstyrelsens förslag, att vid

sidan av riksstaten en diversemedelsfond skulle tillskapas, vars behållning

skulle disponeras utan närmare prövning av riksdagen. Enligt min mening

bör man så långt som möjligt undvika dylika fonder. Jag anser mig av dessa

skäl icke böra förorda bifall till skolöverstyrelsens förslag.

D. I vilken utsträckning kan en förenklad statsbidragsgivning medföra

arbetsbesparingar?

Utredningen

Som ett av skälen för en reform har tidigare angivits den betydande tidsåtgången

vid bokförings-, rekvisitions- och revisionsarbetet hos kommunerna

och däremot svarande tidsåtgång vid kontroll- och utanordningsarbetet

hos de statliga myndigheterna. Utredningen framhåller också de fördelar,

som i administrativt avseende skulle vinnas genom förenklingsåtgärderna.

Kommunerna borde genom omläggningen i betydande utsträckning

befrias från arbete med ansökningar och rekvisitioner av statsbidrag samt

verifiering av kostnader. Även för de prövande och reviderande statliga

myndigheterna skulle begränsningen av ansöknings- och rekvisitionsmaterialet

medföra avsevärda lättnader.

Utredningen har — genom att räkna antalet ansökningar och rekvisitioner

som vissa kommuner gjort under loppet av ett år för att erhålla de angivna

35 statsbidragen -— sökt finna ett sätt att mäta de ifrågavarande

förenklingsförslagens praktiska betydelse.

I utredningens betänkande (1956) anföres i detta hänseende.

På grundval av dessa räkningar har utredningen ansett sig kunna uppskatta

antalet sidor (A4-format) i alla av landets kommuner för ett år

gjorda sådana ansökningar och rekvisitioner till omkring 50 000 vartill

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

skulle komma omkring 60 000 bilagor. För de av utredningen föreslagna

två nya bidragen skulle i stället årligen erfordras endast omkring 3 000

sidor rekvisitioner och kanske 1 000 bilagor. Sammanlagt skulle sålunda

statsbidragsansökningarna och rekvisitionerna sidmassigt reduceias till

mindre än 4 %. Tilläggas må, att av de rekvisitioner och bilagor som skulle

bortfalla till följd av omläggningen, många aro omfattande och arbetskravande.

Som exempel kan nämnas, att för rekvisition av statsbidrag till bidragsförskott

för Stockholms stads del 1953/54 beraknas ha atgatt 3 881

arbetstimmar.

Remissyttrandena

I remissvaren beröres frågan om en eventuell reducering av personalen

hos de statliga myndigheterna i flera fall. Några remissinstanser ffa™"

håller emellertid, att reformen för vissa befattningshavare icke medför någon

arbetsbesparing. Sålunda ifrågasätter skolöverstyrelsen, om omläggningen

för samtliga i statsbidragsförfarandet engagerade parter medför lika

stora arbetslättnader. Överstyrelsen anför vidare.

Mest påtagligt torde arbetsbördan komma att lätta för de utbetalande

och granskande statliga myndigheterna, sålunda länsstyrelserna och riksräkenskapsverket.

Icke minst för de blivande länsskolnämnderna torde detta

vara av betydelse, sedan statsbidragsärendena överflyttats dit från lansstyrelserna.

För statens folkskolinspektörer vinnes också arbetslattnader,

även om dessa icke torde bliva av den omfattning, de sakkunniga tänkt sig.

Som överstyrelsen i annat sammanhang antytt, synes sålunda för inspektörernas

del nödvändigt att komplettera statsbidragsansökningarna med ytterligare

rekvisitionsmaterial. För skoldistrikten och skolorna däremot torde

förslaget knappast medföra lika stora lättnader.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att reformen icke medföi nagon arbetsminskning

för folkskolinspektörerna.

Frågan angående personalbesparingar föres fram av några centrala ämbetsverk.

Statskontoret framhåller, att de förenklingar med avseende å det

administrativa bestyret med statsbidragsgivningen, som den ifragasatta reformen

förutsatts medföra, rimligtvis bör möjliggöra vissa personalbesparingar

hos de myndigheter, exempelvis länsstyrelserna, vilka handhar ifrågavarande

verksamhet. Enligt ämbetsverkets mening bör förutsättningarna

härför närmare undersökas. I det sammanhanget understryker ämbetsverket,

att de statliga och kommunala organ, som innefattas i skolstyrelseutredningens

förslag angående skolväsendets lokala och regionala ledning, vid en

omläggning av statsbidragssystemet bör kunna undergå en icke oväsentlig

reducering.

Statens sakrevision anser, att den föreslagna omläggningen aktualiserar

spörsmålet om icke arbetsminskningen på vissa håll -— företrädesvis i länsstyrelserna,

skolöverstyrelsen och riksräkenskapsverket - blir så betydande,

att den bör kunna leda till vissa tjänsteindragningar inom berörda avdelningar.

Denna fråga synes böra särskilt utredas, när tillräckliga erfarenheter

vunnits.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Statens organisationsnamnet påtalar, att för länsstyrelsernas del väsentliga

arbetsbesparingar torde kunna påräknas.

Av de länsstyrelser, som särskilt yttrat sig i förevarande del, framhåller

länsstyrelserna i Kalmar samt Göteborgs och Bohus län den arbetsminskning,

som en reform skulle medföra för vederbörande myndigheter, medan

länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller följande.

Även om utredningsmännens förslag innebär stora förenklingar torde ej

kunna förväntas någon väsentligare inbesparing av de allmänna förvaltningskostnaderna.

Visserligen skulle de periodvis hårt arbetstyngda förtroendemännen

liksom även statliga och kommunala tjänstemän få en lättnad

i sin arbetsbörda och kanske kan man i en del fall undvika att inrätta

eljest erforderliga nya tjänster. Någon indragning av tjänster som följd

av rationaliseringen torde likväl knappast kunna påräknas.

Departementschefen

En följd av den nu föreslagna statsbidragsreformen måste rimligen vara,

att en betydande arbetslättnad uppnås för både den statliga och den kommunala

förvaltningen, vilket även varit ett av huvudmotiven för reformen

över huvud taget. En omläggning av statsbidragsgivningen medför därför naturligen

konsekvenser beträffande personalbehovet hos stat och kommun.

Från utredningens sida beröres icke detta i de avgivna betänkandena. Vad

beträffar frågan om personalbesparingar inom statliga verk och myndigheter

är det svårt att på frågans nuvarande ståndpunkt närmare ange vad reformen

kan tänkas innebära. Den frågan torde därför få bli föremål för närmare

undersökning, när man bättre kan överblicka verkningarna av det nya

statsbidragssystemet.

VIII. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade grunder för en förenklad

statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primärkommunerna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Valfrid Paulsson

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

103

Bilaga 1

Förteckning över samtliga av statsbidragsutredningen till behandling upptagna

driftbidrag med angivande av utredningens förslag m. m.

Anslag i milj. kr.

budgetåret 1

1954/55

1956/57

3,3

3,6

0,15

0,2

4,6

5,5

0,14

1 5,25

2,95

3,65

1 25,0

1 20,0

31,2

42,0

0,005

0,01

0,035

0,03

47,3

46,85

0,82

0,505

14,1

5,7

l 35,5

8,5

1

0,112

0,165

1

0,085

0,085

34,0

25,0

-

1,25

0,75

Femte huvudtiteln

1. Social hemhjälpsverksamhet.........

2. Fattigvård och barnavård för lappar

3. Förskottering av underhållsbidrag till

barn..............................

4. Vissa kostnader enligt barnavårdslagen

5. Driften av anstalter för halvöppen barnavård

...........................

6. Statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet

.............................

Sjätte huvudtiteln

7. Underhåll av vägar och gator i städer

och stadsliknande samhällen, som äro

generalplaner............

Sjunde huvudtiteln

9. Städernas friheter........

munerna m. m.

Åttonde huvudtiteln

11. Kommunala gymnasier

12. Kommunala flickskolor........

13. Kommunala realskolor.........

14. Praktiska kommunala realskolor

15. Hälsovården vid kommunala flicksko
-

ka kommunala realskolor .

för lärjungar vid högre läroanstalter

17. Anordnande av skolmåltider . . .

tider.

visorer

Avlöses (SOU 1956: 8)

(eformeras enl. särskilt

förslag. (Anm. Förslag

till 1957 års riksdag)

Reformeras enl. särskilt

förslag

Behandlas av 1955 års

utredning om städernas

väghållning

Avlöses (SOU 1956: 8)

Behandlas av 1955 års

stadsutredning

Särsk. utredning av 1956

års kommunalskatterevision.

(Anm. Förslag

till 1957 års riksdag)

Kvarstår oförändrat enl.

särsk. förslag

Ingår i högre skolbidraget

(SOU 1956: 8)

Avlöses (SOU 1956: 8)

Reformeras enl. särsk.

förslag. Behandlas även

av annan utredning

1 Även andra än här avsedda bidrag ingår.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

19. Avlöning åt lärare vid folk- och småskolor
20.

Förstärkningsanordningar vid vissa

folk- och småskolor

21. Hjälpundervisning i folk- och småskolor

22. Handledning vid kombinerad korrespondens-

och radioundervisning vid vissa

folkskolor

23. Avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare
24.

Arvode till skolsekreterare

25. Ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare

m. fl. vid viss tjänstgöring

å ferietid

26. Avlönande av övningslärare vid folkoch

småskolor

27. Avlönande av lärare i hushållsgöromål

28. Undervisning i slöjd

29. Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola
30.

Försökskostnadsbidrag..............

31. Hälsovården vid folk- och småskolor

32. Folkundervisningens befrämjande i rikets

nordligaste gränsorter m. m.....

33. Avlöning åt föreståndarinnor och biträ
dande

föreståndarinnor vid folkskolans

skolhem............................

34. Inackordering av skolbarn i skolhem

eller enskilda hem ................

35. Anordnande av skolskjutsar för skolplikt^

barn .......................

36. Tillhandahållande av fria läroböcker

m. m...............................

37. Vissa fullbordade byggnadsarbeten ..

38. Vissa äldre undervisningslokaler.....

39. Hyresbidrag för undervisningslokaler

m. m...............................

40. Undervisningsmateriel vid folk- och

småskolor...........................

41. Övergångsbidrag till tjänstebostäder

42. Avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan
43.

Avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål

vid fortsättningsskolan

44. Avlöning åt övningslärare vid fortsättningsskolan
45.

Centralisering av fortsättningsskolevä
sendet.

.................

Anslag i milj. kr.

budgetåret

Utredningens förenklings- förslag resp. upplysning

1954/55

1956/57

om annan behandling av

statsbidrag

1 412,7

1500,0

Ungår i lärarlönebidraget

(SOU 1956: 8)

Inordnas i lärarlönebidra- get enl. särsk. förslag

0,14

0,315

Reformeras enl. särsk. för- slag

1,475

1,591

Avlöses (SOU 1956: 8)

Kvarstår oförändrat enl.

0,25

0,28

särsk. förslag

1,095

1,02

Ingår i lärarlönebidraget

(SOU 1956: 8)

2,25

2,0

Sammanföres med nr 35

och 45 (SOU 1956: 8).

Dessutom utredn. av

skolöverstyrelsen

24,0

30,0

Sammanföres med nr 34

och 45 (SOU 1956: 8).

Dessutom utredn. av

skolöverstyrelsen

9,9

Avlöses (SOU 1956: 8)

3,0

3,0

Indrages mot kapitalan- visning enl. särsk. för- slag

0,5

0,33

1,3

2,0

Avlöses (SOU 1956: 8)

2,8

2,8

- » -

0,215

0,18

Indrages mot kapitalan- visning enl. särsk. för- slag

4,6

7,0

Ingår i lärarlönebidraget

(SOU 1956: 8)

0,7

1,3

Sammanföres med nr 34

och 35 (SOU 1956: 8).

Dessutom utredn. av

skolöverstyrelsen

1 Även andra än här avsedda bidrag ingår.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

105

Anslag i milj. kr.

Utredningens förenklings-

budgetåret

förslag resp. upplysning

om annan behandling av

1954/55

1956/57

statsbidrag

46. Avlönande av lärare vid högre tolksko-

0,55

Ingår i

Ingår i högre skolbidraget

lor .................................

anslag för

(SOU 1956: 8)

nr 12—14

47. Arvoden till skolläkare m. m. vid högre

0,005

Ingår i

Avlöses (SOU 1956: 8)

folkskolor...........................

anslag för

nr 15

48. Understöd åt handelsgymnasier......

1,5

1,814

Kvarstår oförändrat enl.

särsk. förslag

49. Kommunala anstalter för yrkesunder-

14,3

»32,65

- *> -

visning.............................

50. Folkbibliotek

]

- » -

51. Skolbibliotek i folkskolan

Avlöses (SOU 1956: 8)

52. Skolbibliotek vid högre kommunala

'' 1^ Sfi

19 288

- » -

skolor och kommunala anstalter för yr-

kesundervisning

53. Centralbibliotek

Kvarstår oförändrat enl.

särsk. förslag

Nionde huvudtiteln

54. Fastighetsregisters första uppläggande

0,005

0,01

Avlöses (SOU 1956: 8)

Elfte huvudtiteln

(nr 55—57 tillhör numera femte huvudtiteln)

55. Resekostnader vid intagning å allmän

0,07

0,1

- » -

alkoholistanstalt.....................

56. Vissa kostnader för vård av alkoholister

—

—

- » -

57. Främjande av nykterhetsnämndernas

1,75

4,0

- » -

verksamhet.........................

58. Statspolisorganisationen i kommunerna

9,6

15,5

]

59. Reservpolisorganisationen...........

0,94

1,0

llntet förslag avgivet

60. Den lokala polisorganisationen å lands-

12,0

15,0

bygden .............................

1

Även andra än här avsedda bidrag ingår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

©

05

Tänkt tidsschema m. m. (delvis preliminärt) beträffande statsbidragsfrågornas behandling

Statsbidrag till primärkommuner 1

Betänkande av

Beredning av

ärendet sker i

Prop. (eller redogö- relse av verkställd

utredning) avlämnas

till riksdagen

En reform

föreslås

träda i kraft

35 st. driftbidrag (= nu föreliggande

principprop.)..............................

statsbidragsutredn. tSOU 1956: 8)

finansdep.

1957

V, 1958

Driftbidrag till

försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola

(2 st.)....................................

d:o (PM 2»/, 1956)

eckl.dep.

d:o

d:o

vissa kostnader berörande åttonde huvud- titeln (9 st.) ..............................

d:o (PM »•/, 1956)

d:o

d:o

skolskjutsar, inackord. m. m. (3 st.) ......

d:o (SOU 1956: 8)

i sakk. inom skolöver- (betänk.13/, 1956)

d:o

d:o

d:o

Driftbidrag till skolmåltider (2 st.)..........

Driftbidrag till halvöppen barnavård ........

(styrelsen

(statsbidragsutredn. (PM */, 1956)

sakk. för översyn av (beräknas bli av- (vissa statsbidrag på givet sommaren

skolväsendets om- 1957)

(råde

statsbidragsutredn. (PM 18/, 1956)

d:o

socialdep.

1957

V, 1957

Driftbidrag till vissa arbetslöshetskostn.......

Anläggningsbidrag (c:a 20 st.) ..............

d:o (beräknas bli av-

givet våren 1957)

d:o (betänk. s/„ 1956)

d:o

resp. fackdep.

(se 1957 års stats- verksprop., femte

huvudtiteln s. 87—

104)

Frågan om vissa drift- och anläggningsbidrag till sekundärkommuner torde senare komma att särskilt utredas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

107

Bilaga 3

Förslag till förenklingsåtgärder enligt propositionen

(numreringen är densamma som i bilaga 1)

Femte huvudtiteln

4. Vissa kostnader enligt barnavårdslagen......

Sjätte huvudtiteln

8. Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner

......................................

Åttonde huvudtiteln

12. Kommunala flickskolor......................

13. Kommunala realskolor.....................

14. Praktiska kommunala realskolor............

15. Hälsovården vid kommunala flickskolor, kom
munala

realskolor och praktiska kommunala

realskolor.................................

16. Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar

vid högre läroanstalter..............

19. Avlöning åt lärare vid folk- och småskolor . .

20. Förstärkningsanordningar vid vissa folk- och

småskolor.................................

21. Hjälpundervisning i folk- och småskolor.....

22. Handledning vid kombinerad korrespondensoch

radioundervisning vid vissa folkskolor . . .

23. Avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare ....

24. Arvode till skolsekreterare..................

25. Ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare

m. fl. vid viss tjänstgöring å ferietid.........

26. Avlönande av övningslärare vid folk- och småskolor

....................................

27. Avlönande av lärare i hushållsgöromål......

28. Undervisning i slöjd.......................

31. Hälsovården vid folk- och småskolor........

33. Avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

vid folkskolans skolhem......

36. Tillhandahållande av fria läroböcker m. m. . .

39. Hyresbidrag för undervisningslokaler m. m.. .

40. Undervisningsmateriel vid folk- och småskolor

42. Avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan . . .

43. Avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid

fortsättningsskolan.........................

44. Avlöning åt övningslärare vid fortsättningsskolan

.......................................

46. Avlönande av lärare vid högre folkskolor.....

47. Arvoden till skolläkarc m. m. vid högre folkskolor

.......................................

Anslag i milj. kr.

budgetåret

Förenklingsför- slag enl. prop.

1954/55

1956/57

0,14

15,25

Avlöses

0,005

0,01

»

14,1

5,7

8,5

| 35,5

1 Ingår i högre

| skolbidraget

0,112

0,165

Avlöses

0,085

0,085

»

1 412,7

1 500,0

Ingår

> i lärarlöne- bidraget

1,475

1,591

Avlöses

1,095

9.2

1.3

2,8

1,02

9,9

2,0

2,8

Ingår i lärarlöne- bidraget

Avlöses

»

»

\

> 4,6

7,0

1 Ingår i lärarlöne- | bidraget

0,55

Ur ansla- get för nr

12—14

Ingår i högre skol- bidraget

0,005

Ur ansla- get för nr

15

Avlöses

1 Även andra än här avsedda bidrag ingår.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Bilaga 4

Tablå utvisande i schematisk form hur de i denna proposition till reformering

föreslagna 27 statsbidragen övergår till endast två statsbidrag

Nuvarande statsbidrag

Förenk-

lingsförslag

Nyskapade

statsbidrag

4. Vissa kostnader enligt barnavårdslagen

8. Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner

16. Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre

läroanstalter

31. Hälsovården vid folk- och småskolor

36. Tillhandahållande av fria läroböcker m. m.

39. Hyresbidrag för undervisningslokaler m. m.

40. Undervisningsmateriel vid folk- och småskolor

Avlöses

(indrages)

Lärarlöne-

bidrag

19. Avlöning åt lärare vid folk- och småskolor

20. Förstärkningsanordningar vid vissa folk- och småskolor

21. Hjälpundervisning i folk- och småskolor

22. Handledning vid kombinerad korrespondens- och radiounder- visning vid vissa folkskolor

23. Avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare

24. Arvode till skolsekreterare

25. Ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare m. fl. vid viss

tjänstgöring å ferietid

26. Avlönande av övningslärare vid folk- och småskolor

27. Avlönande av lärare i hushållsgöromål

28. Undervisning i slöjd

33. Avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

vid folkskolans skolhem

42. Avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan

43. Avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid fortsättningsskolan

44. Avlöning åt övningslärare vid fortsättningsskolan

Samman-

föres

15. Hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor

och praktiska kommunala realskolor

47. Arvoden till skolläkare m. m. vid högre folkskolor

Avlöses

(indrages)

Högre

skol-

bidrag

12. Kommunala flickskolor

13. Kommunala realskolor

14. Praktiska kommunala realskolor

46. Avlönande av lärare vid högre folkskolor

Samman-

föres

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

109

Bilaga 5

Promemoria

med redogörelse för vissa inom finansdepartementet verkställda

kompletterande undersökningar rörande verkningarna av såväl

sammanförande av 14 statsbidrag som avlösning

av 7 statsbidrag

Undersökningarna har avsett det föreslagna bidraget till folkskoleväsendet

i allmänhet (lärarlönebidraget) i enlighet med de av allmänna statsbidragsutredningen

uppdragna riktlinjerna. I första hand har syftet vant att beräkna

verkningarna av de generaliserande beräkningsgrunderna i vad galler

de 14 bidrag, som föreslås bli sammanförda. Därutöver har beräkning företagits

av verkningarna av att kompensation för bidrag, som är tankta att

föreslås till avlösning, sker genom reduktion av avdragsbeloppen för lararlönebidraget

med ett enhetligt belopp per statsbidragsberattigande tjänst.

Den kompletterande undersökningen har ansetts erforderlig med hansyn

till bland annat att vissa kommuner uttalat farhågor för större bidragstorluster

till följd av en omläggning enligt statsbidragsutredningens förslag och

att kritik i vissa remissyttranden riktats mot det sätt, på vilket urval av kommuner

skett i den av statsbidragsutredningen företagna undersökningen.

Då det här gällt att belysa de ekonomiska verkningarna av omläggningen

av statsbidragsgivningen med hänsyn till därav följande utdebiteringsförändringar,

har urvalet av undersökningskommuner synts bora ske etter

samma principer som tillämpas vid undersökningar av kommunalekonomiska

förhållanden av annat slag. Väsentligt är därvid, att urvalet så langt

som möjligt blir allsidigt med avseende på kommunernas geografiska belägenhet,

skattekraft, storlek efter invånarantal, näringskaraktär och orts
gruppstillhörighet.

......

Ett ur angivna synpunkter företaget urval har skett vid den statistiska

undersökning rörande verkningarna av olika alternativ för en höjning av

de kommunala ortsavdragen, som företagits av 1956 års kommunalskatterevision

och redovisats i betänkandet om nya kommunala ortsavdrag (SOU

1956'' 41) Det ifrågavarande urvalet utgöres av en tiondel av samtliga landskommuner,

köpingar och landstingsstädcr. I detsamma ingår 90 landskommuner

och köpingar samt 13 landstingsstädcr. Vad landskommunerna och

köpingarna beträffar har dessa uttagits från samtliga län och motsvarar i

möjligaste mån en tiondel av hela antalet dylika kommuner i vart och ett

av länen. Även städerna synes ha fått en tillfredsställande regional fördelning.

Vidare har vid urvalet tillsetts, att så långt som möjligt kommuner

med olika skattekraft (antal skattekronor per invånare), kommunal utdebitering,

storlek efter invånarantal, näringskaraktär och tillhörande olika

ortsgrupper blivit likformigt företrädda. Av den i kommunalskatterevisio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

nens betänkande intagna redogörelsen med därtill hörande tabeller framgår,

att representativiteten i här herörda avseenden med vissa avvikelser kan

sägas vara tillfredsställande, d. v. s. kommuner av olika typer och karaktär

äi väl representei ade i urvalet. Det har vid den föreliggande undersökningen

ansetts lämpligt att utgå från kommunalskatterevisionens urval av landskommuner,

köpingar och landstingsstäder.

I den undersökning, som här avses, bör emellertid även städerna utom

landsting på något sätt vara representerade. Eftersom denna grupp av kommunei

främst består av landets största städer, har undersökningens utsträckande

till dessa medfört vissa praktiska svårigheter. Varje stads bidragsrekvisitioner

i här aktuella avseenden är mycket omfattande. Efter

närmare överväganden har det ansetts lämpligt att i undersökningen medtaga

Malmö stad att representera de landstingsfria städerna med undantag

tor Stockholm. Att Malmö bedömt efter folkmängdens storlek representerar

-större andel av de ifrågavarande städerna än en tiondel eller cirka en fjärdedel,

har särskilt beaktats vid de företagna genomsnittsberäkningarna.

Då det ansågs nödvändigt att i undersökningen på något sätt inbegripa

aven Stockholm, men staden ensam representerar ett avsevärt större undersökningsmaterial

än hela det övriga kommunurvalet, har av praktiska skäl

endast material från en del av staden kunnat bearbetas. Ett lämpligt urval

av Stockholmsmaterial möjliggjordes av att de för undersökningen väsentligaste

rekvisitionshandlingarna — rekvisitionerna av statsbidrag till avlönall<.

..av octl småskollärare samt övningslärare — är uppställda med

särskilda avsnitt för varje överlärardistrikt. En framkomlig väg för erhållande

av material för Stockholm har därför varit att bearbeta rekvisitionerna

från vissa överlärardistrikt. Stockholm var det redovisningsår, som undersökningen

avser, indelat i 46 överlärardistrikt. Av dessa medtogs i undersökningen

fem, nämligen distrikten Blommensberg, Essingen, Katarina Sköndal

och Sodra Ängby. Urvalet av distrikt skedde under beaktande bl. a av att

distrikt från olika delar av staden samt av olika storlek skulle bli representerade

Pa grundval av ett sammandrag av rekvisitionsuppgifterna för olika

distrikt gjordes vidare en summarisk bedömning av dels fördelningen av

kostnaderna för å ena sidan folk- och småskollärartjänster och å den^andra

Övriga tjänster, dels sjukledigheternas variationer mellan olika distrikt Vid

urvalet togs hänsyn till de olikartade förhållandena även i här berörda

avseenden.

De undersökta fem överlärardistrikten representerar med hänsyn till det

rekvirerade bidragets storlek cirka 9 procent av Stockholm. Staden kan därtor

anses vara representerad i undersökningen i ungefär samma utsträckning

som landet i övrigt.

På grund av att rekvisitionerna av lärarlöner för Falu stad samt Bollnäs

landskommun icke kunnat bearbetas, har dessa kommuner lämnats utanför

undersökningen. ^ idare är det vid en undersökning, som rör bidrag till

kostnader inom folkskoleväsendet, ej möjligt att särskilt behandla matenal

for Kungsors köping utan att också inbegripa Kung Karls landskommun,

enar dessa två kommuner tillhör ett och samma skoldistrikt, Kung

vans skoldistrikt. På grund härav har undersökningsområdet ansetts böra

utvidgas ined sistnämnda kommun. I någon mån påverkas genom förändringarna

i kommunurvalet den representativitet, som varit för handen vid

kommunalskatterevisionens undersökningar. De resultat, som erhållits vid

den bär företagna undersökningen torde dock icke genom ändringarna ha

pavmkats i nagon väsentlig grad. — Sammanlagt ingår i undersökningen

104 kommuner, vilka motsvaras av 103 skoldistrikt. Vilka kommuner (skol
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957 111

distrikt), som ingår i undersökningen, framgår närmare av tabellerna F, G

och H.

Vid den beräkning av avdragsbeloppet för lärarlönebidraget, för vilken

redogöres i det följande, har till viss del hyresgruppstillhörigheten beaktats.

Frågan uppkommer då i vilken utsträckning olika hyresgrupper är representerade

i kommunurvalet. Till belysning härav redovisas i tab. A

folkmängdens fördelning på olika hyresgrupper för landsbygden och landstingsstäderna.

Tab. A. Folkmängdens fördelning på olika hyresgrupper i vad avser landsbygden

och landstingsstäderna

Hyresgrupp

Folkmängd den 1 jan.1955

Urvalets

andel i

procent av

folkmäng- den

Samtliga

skoldistrikt

Urvalet

1................

2 833 322

301 946

10,7

2...............

1 927 315

117 941

6,1

3................

801 514

122 741

15,3

4................

105 077

—

0

Summa

5 667 228

542 628

9,6

I det mindre antal fall, då ett skoldistrikt är uppdelat på två olika hyresgrupper,

har vid beräkningen av folkmängdssiffrorna i den nämnda tabellen

hela folkmängden hänförts till en av grupperna. I enlighet med statsbidragsutredningens

förslag (s. 59 i SOU 1956:8) har därvid skoldistriktet i sin

helhet hänförts till den högre av hyresgrupperna.

Som framgår av tabellen är urvalets andel av folkmängden i de olika hyresgrupperna

av något varierande storlek. Hyresgrupp 2 är underrepresenterad

under det att hyresgrupp 3 och i någon mån även hyresgrupp 1 kan

anses överrepresenterade. Hyresgrupp 4, som endast består av fem kommuner

i Stockholmstrakten, har ej alls blivit representerad i urvalet, önskvärt

hade givetvis varit, att urvalets andel av folkmängden varit mera enhetlig.

Det bör dock framhållas, att de följande beräkningarna utförts på

sådant sätt, att det berörda förhållandet icke spelar någon större roll. För

hyresgrupp 4 har som framgår av det följande en särskild beräkning fått

företagas, då det gällt att fastställa det nya avdraget per statsbidragsberättigande

tjänst. Av de kommuner, som icke ingår i tabellen över folkmängdens

fördelning på olika hyresgrupper representerar Stockholm ensamt hyresgrupp

5, under det att Malmö tillhör hyresgrupp 3. Vid beräkningarna

bär tillsetts, att dessa städer kommit att ingå i undersökningen med i förhållande

till övriga kommuner riktiga proportioner.

Material för de företagna undersökningarna rörande lärarlönebidraget har

varit rekvisitionerna av statsbidrag för redovisningsåret 1954/55 till avlö
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

ning av folk- och småskollärare, till avlönande av övningslärare vid folkskolan

samt till avlönande av lärare i fortsättningsskolan. önskvärt hade

givetvis varit att grunda undersökningen på material för redovisningsåret

1955/56. Detta var emellertid icke möjligt, då rekvisitionerna för detta år ej

var centralt tillgängliga vid tiden för undersökningens påbörjande. Ej heller

förelåg rekvisitionerna i sin helhet i granskat skick hos de regionala

myndigheterna.

Ur rekvisitionerna för redovisningsåret 1954/55 har hämtats dels uppgifter

om den nuvarande bidragsgivningens storlek, och dels material för beräkning

av bidragsunderlagets storlek enligt de schematiska grunderna. På

grundval härav har sedan den nya kommunandelens storlek beräknats.

Då det gäller bidragets storlek enligt gällande bestämmelser har det ej

ansetts i allo tillfyllest att direkt utgå från beloppen enligt rekvisitionerna.

Genom att undersökningarna fått grundas på material för 1954/55, har

den inverkan på bidragsgivningen, som blivit en följd av allmänna sjukförsäkringens

införande från och med år 1955, icke kommit till uttryck för redovisningsårets

första del. Vissa omräkningar har därför företagits i syfte att

erhalla ett bidrag av samma storlek, som om sjukförsäkringen varit genomförd

även under andra halvaret 1954. Sålunda bär bidragssumman ökats med

ett belopp motsvarande vad som under angivna förutsättningar kan beräknas

skulle ha utgått i bidrag till kompensationstillägg för sjukförsäkringsavgifterna.

Detta belopp har beräknats motsvara de" i rekvisitionerna upptagna

bidragen för tilläggen under första halvåret 1955.

Då det gäller inverkan av sjukpenning-, yrkesskade- och havandeskapsavdrag

har med ledning av rekvisitionernas uppgifter om tjänstlediga dagar

på grund av sjukdom, yrkesskada och havandeskap företagits beräkningar

av de avdrag, som skulle skett, om de av den allmänna sjukförsäkringen

föranledda lönebestämmelserna varit gällande även under höstterminen.

För havandeskapsavdragen utsträcktes dessa beräkningar till att avse även

januari månad 1955 och i vissa fall ännu längre tid, beroende på att de nva

bestämmelserna om lön vid havandeskap och barnsbörd i huvudsak haft

tillämpning först fr. o. m. den 1 februari 1955. Det faktiska bidragsbeloppet

enligt rekvisitionerna minskades med hänsyn till de på angivet sätt beräknade

avdragsbeloppen.

Givet är att full exakthet icke kan uppnås vid beräkningar av här angivet

slag utan mycket omfattande och tidsödande omräkningar. Det skulle därvid

erfordras material även utöver det som erhålles ur rekvisitionerna och

som icke varit tillgängligt vid undersökningen. Av betydelse för avdragsbeloppets

storlek är t. ex. i vissa fall tjänstledighetens omfattning undertiden

fore det aktuella redovisningsårets början. Det förefaller dock icke troligt

att de förhållanden, vartill hänsyn icke kunnat tagas, är av den betydelse

att beräkningarna påverkats i nämnvärd grad.

Ytterligare en justering av bidragsbeloppet för redovisningsåret 1954/55

har ansetts påkallad. Bland de kostnader, till vilka bidrag utgick med 100

procent för nämnda redovisningsår, hörde även de särskilda arvoden, som

enligt 23 § 1 och 2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan utgår till lärare

med undervisning i klass 7 eller högre klasser. Med anledning av att

namn da arvode genom eu mellan statsmakterna och vederbörande organisationer

träffad överenskommelse angående tjänsteförteckningsrevision kan

t om t ses komma att upphöra från och med den 1 juli 1957, bär det ansetts

lämpligt att vid de här avsedda beräkningarna exkludera dessa belopp.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Materialet för Linköping och Nederkalix avser även till vissa delar utbyggt

högstadium inom enhetsskolan. För detta stadium gäller i viss män

avvikande bidragsregler, som är något gynnsammare än inom folkskolan.

För alt materialet från de nämnda båda skoldistrikten skall bli i huvudsak

jämförbart med övriga i undersökningen ingående skoldistrikt, har vid beräkningarna

det för distrikten enligt gällande regler utgående bidraget

justerats med ett belopp motsvarande betydelsen av de särskilda bidragsreglerna

för de på högstadiet tjänstgörande lärarna i läroämnen.

Beräkning av bidragsunderlaget enligt de schematiska grunderna har inneburit

en tillämpning av de i statsbidragsutredningens betänkande angivna

reglerna. I första hand har det således gällt att beräkna antalet statsbidragsberättigande

tjänster. Som hel tjänst har räknats varje för redovisningsåret

inrättad distriktsöverlärar-, föreståndarinne-, folk- eller småskollärårtjänst

samt ordinarie övningslärartjänst. Till det på så sätt erhållna

antalet tjänster har lagts antalet tjänster, som erhålles på grundval av omfattningen

av den tjänstgöring, som fullgöres av extra ordinarie övningslärare

samt timlärare.

Bidragsunderlagets storlek för varje skoldistrikt har beräknats genom att

antalet tjänster i varje löneklass multiplicerats med det däremot svarande

årslönebeloppet. Med en årslön har därvid avsetts summan av sex månadslöner

enligt de för år 1954 gällande lönetabellerna och sex månadslöner enligt

de för år 1955 gällande lönetabellerna samt kompensationstillägg för 12

månader enligt de bestämmelser, som trädde i kraft den 1 januari 1955. Till

det på angivet sätt på grundval av antalet statsbidragsberättigande tjänster

beräknade bidragsunderlaget har lagts belopp motsvarande skoldistriktets

faktiska merkostnader vid tjänstledighet för sjukdom under hela läsåret

samt vid tjänstledighet minst 30 dagar i följd för studier eller offentligt

uppdrag med högst B-avdrag å lön. Det belopp, med vilket bidragsunderlaget

skall ökas vid dessa ledigheter, har erhållits genom att från lönekostnaderna

för vikarien dragits de löne- och sjukpenningavdrag, som vid löneutbetalningen

företagits å den tjänstlediga lärarens lön. Sjukpenningavdragen

för höstterminen har därvid särskilt beräknats med hänsyn till den

storlek de skulle haft, om samma bestämmelser som under första halvåret

1955 varit gällande. Härutöver har till det nya bidragsunderlaget i förekommande

fall'' lagts ett belopp motsvarande skoldistriktets kostnader för utbetalade

kallorts- och finskspråktillägg.

Vid såväl bestämmande av bidragsbeloppet enligt gällande regler som vid

beräkning av det nya bidragsunderlaget har det för Stockholm medtagna

materialet erbjudit vissa speciella svårigheter. Detta sammanhänger med att

de särskilt för de olika överlärardistrikten uppgjorda rekvisitionerna i vissa

fall icke innefattat alla de kostnader, som är att hänföra till undervisningsanordningarna

inom respektive överlärardistrikt eller också upptagit vissa

kostnader, som ej borde beaktas vid undersökningen. Det har därför varit

erforderligt med vissa justeringar av materialet.

Sedan enligt den här lämnade redogörelsen för de undersökta skoldistrikten

beräknats dels bidragsgivningens storlek för redovisningsåret 1954/55,

dels det bidragsundcrlag, som för nämnda år skulle ha erhållits med lilllämpning

av de av statsbidragsutredningen föreslagna reglerna, har återstått

att beräkna Morleken av det avdragsbelopp, som är erforderligt för att

det nya bidraget i stort sell skall överensstämma med bidragsgivningcn enligt

gällande bestämmelser. Grundval för beräkningen av avdragsbcloppct har

8 liih(tn''j till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 112

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

varit den differens som erhålles, om det nya bidragsunderlaget minskas

med bidragssumman enligt gällande regler. Hur denna differens erhålles

för ett särskilt i undersökningen ingående skoldistrikt framgår av tab. B.

Tab. B. Jämförelse mellan nya bidragsunderlaget och bidrag enligt

nuvarande regler för Väddö skoldistrikt

A. Nya bidragsunderlaget

Bidragsunderlag enligt den nya huvudregeln .................................... _j_ 235 633

Tillägg på grund av tjänstledighet för studier m. m............................. 4- 7 690

Tillägg på grund av tjänstledighet för längre sjukdom .......................... _

Summa nytt bidragsunderlag (A) 243 323

B. Bidrag enligt nu gällande regler

Statsbidrag enl. bidragsrekv. 1954/55............................................ +222 062

Bidrag till kompensationstillägg för halvt år.................................... + 1 314

Fråndragning av arvoden enl. 23 § 1 och 2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan — 1 215

Beräknade sjukpenningavdrag m. m. för folk- och småskollärare för andra halvåret

1954 (100 %)................................................................ — j42

Beräknade sjukpenningavdrag m. m. för distriktsöverlärare och övningslärarare för

andra halvåret 1954 (78 %).................................................. _ _

Summa bidrag för 1954/55 (B) 222 019

Differens (A—B) 21304

De ifrågavarande differenserna för de olika i undersökningen ingående

kommunerna redovisas i kol. 8 i efterföljande tabell F.

Som framgår av statsbidragsutredningens betänkande skall avdragsbeloppet

per statsbidragsberättigande tjänst inom varje hyresgrupp vara enhetligt

för alla slag av tjänster. Det framgår vidare av de i utredningens betänkande

redovisade beräkningarna, att den olikhet i avdragsbelopp, som

utredningen erhållit mellan olika hyresgrupper, baserar sig på den nu föreliggande

olikheten mellan hyresgrupperna i vad gäller kommunavdrag för

folk- och småskollärartjänster. Utredningen har med utgångspunkt från

summan av dylika avdrag och antalet tjänster inom varje hyresgrupp beräknat

det nya avdragsbeloppets storlek per statsbidragsberättigande tjänst och

därvid i hyresgrupperna 1—5 erhållit respektive 730, 962/l 124, 1 364 och

1 605 kronor (SOU 1956: 8, sid. 63). Då emellertid utredningen beräknat, att

de i olika avseenden företagna generaliseringarna av bidragsunderlaget skulle

medföra en bidragsvinst för skoldistrikten har de nämnda beloppen uppräknats

med 186 kronor, vilket belopp erhållits som ett genomsnitt för samtliga

i utredningens undersökning ingående skoldistrikt, oavsett hyresgruppstillhörighet.

I överensstämmelse med förfarandet vid statsbidragsutredningens undersökningar,

har vid den nu företagna undersökningen beräkningen av avdragsbeloppets

storlek utförts i två etapper. I första hand har således för

varje hyresgrupp skett en beräkning av storleken av det belopp som erhålles,

om för varje hyresgrupp summan av de enligt gällande bidragssystem

lorekommande avdragsbeloppen för folk- och småskollärartjänster slås ut

på samtliga för hyresgruppen beräknade tjänster enligt de nya reglerna.

Dessa beräkningar på det föreliggande materialet ger till resultat följande

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

belopp i de olika liyresgrupperna, nämligen 719 kronor per tjänst i hyresgrupp

1, 962 kronor i hyresgrupp 2, 1 142 kronor i hyresgrupp 3 och 1 614

kronor i hyresgrupp 5. För hyresgrupp 4 erfordras en särskild beräkning, då

nämnda hyresgrupp, som endast utgöres av 5 kommuner, icke är representerad

i det föreliggande materialet. Med hänsyn till de nuvarande olikheterna

i avdragsbelopp kan i enlighet med den av allmänna statsbidragsutredningen

använda metoden detta avdragsbelopp beräknas som medeltalet av avdragsbeloppen

i hyresgrupperna 3 och 5. På angivet sätt erhålles på grundval

av de här framräknade siffrorna avdragsbeloppet 1 378 kronor för hyresgrupp

4.

Som framgår av efterföljande tabell F skulle, om kommunavdragen i det

nya bidragssystemet utgjorde samma belopp som de nuvarande avdragen

för folk- och smålskollärartjänster, genomgående uppstå en vinst i statsbidrag.

Storleken av denna vinst framgår av kol. 7 i tabellen. För några kommuner

anger minustecken, att de ifrågavarande avdragen skulle innebära

en viss förlust i statsbidrag.

För att status-quo skall uppstå vid bidragsgivningen enligt det nya systemet

erfordras, att de i tabell F i kol. 7 erhållna differenserna omräknas i

ett belopp per statsbidragsberättigande tjänst och att de i det föregående

beräknade avdragsbeloppen inom varje hyresgrupp justeras med hänsyn till

resultatet av en sådan beräkning. Beräkningarna har därvid utförts med

hela undersökningsområdet som en enhet. Resultatet blev ett belopp av 238

kronor.

Det erhållna beloppet är en motsvarighet till det av statsbidragsutredningen

beräknade beloppet 186 kronor (SOU 1956: 8, sid. 62). Beloppen har dock

erhållits på olika vägar. Statsbidragsutredningens undersökning gick ut på

en beräkning av den schematiska regelns inverkan i ett antal särskilda hänseenden.

Av olika anledningar uppkommande differenser mellan bidragssystemen

beräknades var för sig. De olika i genomsnittsbelopp per tjänst uträknade

differenserna adderades, vilket gav 186 kronor till slutligt resultat.

Vid den nu företagna undersökningen har någon motsvarande uppdelning

på olika orsaker till differenser mellan systemen icke företagits. I stället har,

som framgått av den tidigare redogörelsen, beräkningarna grundats på en

jämförelse totalt mellan det nya bidragsunderlaget och statsbidraget enligt

gällande regler.

Det för samtliga tjänster och hyresgrupper enhetliga beloppet 238 kronor

skall adderas till de tidigare för olika hyresgrupper beräknade beloppen. Härvid

erhålles i hyresgrupperna 1—5 respektive 957, 1 200, 1 380, 1 616 och

1 852 kronor. De olika av statsbidragsutredningen och vid denna undersökning

erhållna avdragsbeloppen har sammanställts i tab. C.

Som framgår av tab. C medför åtgärden att omfördela de nuvarande kommunavdragen

för folk- och småskollärartjänster till ett inom varje hyresgrupp

enhetligt avdragsbelopp för varje statsbidragsberättigande tjänst något

olika resultat vid de båda här avsedda undersökningarna. De i kol. 4

angivna beloppen för skillnaden visar, att de vid denna undersökning erhållna

beloppen för tre av hyresgrupperna överstiger motsvarande av statstndragsutredningen

beräknade belopp. För hyresgrupp 2 erhålles full överensstämmelse,

under det att beloppet i hyresgrupp 1 något sjunkit vid den

nya undersökningen. Skillnaderna i resultat torde dock kunna anses som

obetydliga.

Något större blir däremot skillnaderna, sedan uppräkning av avdragen

skett med respektive 186 och 238 kronor, ökningen i avdragsbeloppen vid

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Tab. C. Jämförelse mellan de av statsbidragsutredningen beräknade avdragsbeloppen

per tjänst och de avdragsbelopp, som erhållits vid denna undersökning

Hyresgrupp

Avdragsbelopp enbart med hänsyn

till nuvarande avdrag för folk- och

småskollärartjänster

Hela avdraget för lärarlönebidraget.

(ökning av kol. 2 och 3 med resp. 186

och 238 kronor)

Statsbi-

dragsutr.

Denna un- dersökning

Skillnad

Statsbi-

dragsutr.

Denna un- dersökning

Skillnad

1

2

3

4

5

6

7

1............

730

719

— n

916

957

+ 41

2............

962

962

± o

1 148

1 200

+ 52

3............

1 124

1 142

+ 18

1 310

1 380

+ 70

4............

1 364

1 378

+ 14

1 550

1 616

+ 66

5............

1 605

1 614

+ 9

1 791

1 852

+ 61

den nu företagna undersökningen framgår av kol. 7 i tab. C. Beaktas emellertid

att det förut omnämnda särskilda arvodet till folkskollärare för undervisning

i klass 7 och högre klasser enligt det av statsbidragsutredningen

insamlade materialet motsvarar ett belopp av mellan 50 och 60 kronor per

statsbidragsberättigande tjänst och att avdraget som en följd av att arvodena

upphör bör stiga med motsvarande belopp, synes det som om en mycket

god överensstämmelse erhållits vid de båda beräkningarna av avdragsbeloppen.

°

Fördelningen mellan staten och kommunerna av de kostnader som innefattas

i de 14 sammanförda bidragen kommer i enlighet med den gjorda

undersökningen i huvudsak ej att förändras. Mellan de enskilda kommunerna

kan däremot vissa omfördelningar uppkomma, vilkas storlek framgår

av kol. 10 och 11 i tabell F.

I tabell D har en sammanställning gjorts av de i tabell F erhållna avvikelserna

i öre per skattekrona. Av de 103 kommunerna ligger avvikelserna

enligt denna undersökning inom gränserna --f- 5 och — 5 öre per skattekrona

för 77 kommuner, dvs. för 75 procent av samtliga. Endast en avvikelse

överstiger 15 öre per skattekrona. Av tabell F framgår, att denna avser

Sturko, för vilken kommun avvikelsen utgör — 16,60 öre per skattekrona.

Till de sålunda erhållna avvikelserna skall läggas de avvikelser, som erhålles

till följd av avlösning av vissa bidrag. Slutresultatet av hela omläggningen

framgår närmare av tabellerna E och H.

En jämförelse med statsbidragsutredningens resultat i vad avser sammanförande

av 14 bidrag visar, att den nu företagna undersökningen erhållit vissa

större avvikelser, som icke har direkt motsvarighet till vad statsbidragsutredningen

kommit fram till. Den allmänna bilden av variationernas storlek

för undersökningarna överensstämmer dock ganska väl. I båda fallen är det

i stort sett fråga om avvikelser inom synnerligen snäva gränser.

Redogörelsen har hittills avsett beräkningar, som hänför sig till verkningarna

av de generaliserande bidragsreglernas tillämpning för "de 14 sammanförda

bidragen inom folkskoleväsendet. Statsbidragsutredningen har

dessutom föreslagit, att 15 nuvarande bidrag till olika ändamål skall indragas.

Kompensation för det därigenom uppkommande bortfallet av bidrag

skulle lämnas i den formen att kommunandelen för lärarlönebidraget

minskas i sådan utsträckning, att kommunerna efter omläggningen av bidragssystemet

kommer att sammanlagt tillföras samma bidrag som enligt

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

117

Tab. D. Avvikelserna i öre per skattekrona i vad avser sammanförande

av 14 skolbidrag

öre per

Allmänna statsbidrags-

Denna undersökning

skatte-

utredningens under-

krona

sökning

Antal

Procent

Antal

Procent

kommuner

kommuner

Kommuner, som skulle

10—14.99

4

4

vinna på en omlägg-

5— 9.99

4

10

15

14

ning

1— 4.99

13

31

37

36

+

0— 0.99

10

24

14

14

Kommuner, som skulle —

0— 0.99

6

14

9

9

förlora på en om-

1— 4.99

6

14

17

16

läggning

5— 9.99

3

7

5

5

10—14.99

1

i

15—19.99

1

i

Summa

>42

100

2103

100

1 Häri ingår även två överlärardistrikt i Stockholm.

2 Kung Karl och Kungsör har i denna och efterföljande tabeller av praktiska skäl räknats

som en kommun.

gällande system. De vid denna undersökning företagna beräkningarna har

utförts under förutsättning att endast följande sju bidrag avlöses genom

minskning av lärarlönebidragets avdragsbelopp.

Vissa kostnader enligt barnavårdslagen.

Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner.

Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter.

Hälsovården vid folk- och småskolor.

Tillhandahållande av fria läroböcker in. in.

Hyresbidrag för undervisningslokaler m. in.

Undervisningsmateriel vid folk- och småskolor.

För att belysa verkningarna av en avlösning på angivet sätt har under

hand genom i huvudsak riksräkenskapsverkets medverkan insamlats uppgifter

om de bidrag, som från olika berörda anslag utbetalats till de kommuner

som innefattas i undersökningen rörande lärarlönebidraget. Uppgifterna avser

under budgetåret 1955/56 utbetalade bidrag utom i vad gäller bidraget

till vissa kostnader enligt barnavårdslagen, i vilket fall ett äldre av statsbidragsutredningen

insamlat material kunnat utnyttjas. Uppgifterna för sistnämnda

bidrag avser utbetalningar under budgetåret 1952/53 och torde kunna

anses jämförbara med uppgifter för senare år, då såväl bidragsreglerna

som bidragsgivningens omfattning icke undergått några större förändringar.

De insamlade uppgifterna om bidragsgivningens storlek har sammanställts

i tabell G. I tabellen återfinnes ej bidragen Upprättande av byggnadsplaner

och generalplaner samt Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar

vid högre läroanstalter. Detta sammanhänger med att bidragsgivningen i

dessa båda fall är av synnerligen ringa omfattning, och några bidrag synes

icke ha utgått till de i undersökningen ingående kommunerna. Då det gäller

det sistnämnda bidraget tillkommer dessutom, att bidragsgivningen, i den

mån den bland annat avser andra huvudmän än primärkommuner, icke beröres

av förslaget om avlösning.

Tabell G innehåller även uppgifter om bidragskompensationcns storlek.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungi. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Tab. E. Avvikelserna i öre per skattekrona enligt denna undersökning i vad

avser såväl sammanförande av 14 skolbidrag som avlösning av 7 bidrag

Öre per

skattekrona

Antal kom- muner

Kommuner, som vinner

10—14,99

6

på en omläggning

5— 9,99

23

1— 4,99

38

-f

0— 0,99

7

Kommuner, som förlorar —

0— 0,99

11

på en omläggning

1— 4,99

11

5— 9,99

5

10—14,99

2

Summa

103

Denna har beräknats med utgångspunkt från att kompensationen skall ske

genom reduktion av Iärarlönebidragets avdragsbelopp med ett för samtliga

hyresgrupper enhetligt belopp. Detta reduktionsbelopp har erhållits genom

att dividera summan till kommunerna utbetalade bidragsbelopp (15 933 164

kronor) med totala antalet statsbidragsberättigande tjänster (39 876 tjänster),

vilket givit 400 kronor till resultat. Genom att multiplicera nämnda

tal med antalet tjänster för var och en av undersökningsområdets kommuner

erhölls kompensationens storlek för de särskilda kommunerna. Dessa

belopp har angivits i kol. 9 i tab. G. Den verkliga statsbidragssummans avvikelse

från dessa belopp framgår av tabellens båda sista kolumner.

Den med utgångspunkt från ett tio-procentigt kommunurval uppräknade

statsbidragssumman för hela landet utgör 15 933 164 kronor. Budgetredovisningen

för det undersökta budgetåret 1955/56 utvisar för samtliga sju bidrag

en statsbidragssumma av 15 947 516 kronor. Detta belopp är således

något tiotusental kronor högre än det belopp, som erhållits genom uppräkning

och som legat till grund för beräkningen av kompensationsbeloppet.

Beaktas emellertid att i budgetredovisningen torde innefattas en del smärre

belopp, som icke beröres av omläggningen av bidragsgivningen till primärkommunerna,

torde man dock kunna anse, att den schabloniserade beräkningsmetoden

ger kommunerna som helhet full kompensation för de indragna

bidragen. Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun rubbas

icke.

Som ovan angivits har den för kompensationen av de indragna bidragen

erforderliga avdragsreduktionen beräknats till 400 kronor. Minskning av de

för lärarlönebidraget erhållna avdragsbeloppen per statsbidragsberättigande

tjänst ger följande resultat.

Hyresgrupp 1: 957 — 400 = 557

» 2: 1 200 — 400 = 800

> 3: 1 380—400 = 980

> 4: 1 616 —400= 1 216

» 5: 1 852 — 400 = 1 452

Beloppen är genomgående högre än de som erhållits vid allmänna statsbidragsutredningens

undersökning, vilket främst beror på att kompensationsbeloppet

för indragna bidrag gått ner från det av statsbidragsutredningen

erhållna beloppet på 851 kronor till 400 kronor. Detta är en följd

av att antalet bidrag, som skall ingå i avlösningen, väsentligt minskats.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

I tabell H har avvikelserna i öre per skattekrona i vad gäller dels själva

lärarlönebidraget, dels avlösningen av vissa bidrag summerats. Därigenom

erhålles ett slutligt uttryck för vilka omfördelningar, som uppkommer till

följd av omläggningen i dess helhet. Av tabell E åskådliggöres närmare dessa

omfördelningar.

Stockholm i mars 1957.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell F. Statsbidrag enligt gällande bestämmelser, bidragsunderlag och kommunandel enligt föreslagna regler för

de 14 till sammanförande föreslagna bidragen inom folkskoleväsendet samt de ekonomiska verkningarna

av övergång till de nya beräkningsreglerna

Län

Kommun

Antal

tjänster

enligt

de nya

reglerna

Nya

bidrags-

under-

laget

Bidrag

enligt

gällande

bestäm-

melser

Nuva- rande

kommun- andel för

folk- och

småskol- lärar- tjänster

Differens

mellan

bidragen

vid kom- munan- del enl.

föreg.

kol. även

för nya

bidraget

(Kol. 4

minskad

med kol.

5 och 6)

Erfor- derlig

kommun- andel av

nya bi- dragsun- derlaget

för full

överens- stämmel- se mellan

bidragen

(Summan

av föreg.

två kol.)

Kom- munan- del på

grundval

av nya

avdrags- beloppet

(Antal

tjänster

gånger

nya av- dragsbe- loppet

per

tjänst)

Bidragsförändring- en vid övergången

till nya systemet.

(Plustecken anger

bidragsvinst och

minustecken bi- dragsförlust för

kommunerna)

Kronor

(kol.

8—9)

öre per

skatte-

kr.

(1955

års

taxe-

ringar)

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Iiyresgrupp 1

Stockholms

Väddö.............

18,53

243 323

222 019

13 500

7 804

21 304

17 733

+

3 571

+ 4,68

Djurö .............

12,07

166 782

155 220

9100

2 462

11 562

11 551

+

11

+ 0,02

Järna .............

28,32

357 874

325 785

19 400

12 689

32 089

27 102

+

4 987

+ 3,96

Uppsala

Åsunda............

24,27

311 099

294 655

18 600

-2 156

16 444

23 226

_

6 782

— 6,48

Vendel............

33,30

424 170

395 688

25 000

3 482

28 482

31 868

—

3 386

— 2,19

Södermanlands

Stallarholmen......

17,00

215 380

190 012

13 500

11 868

25 368

16 269

+

9 099

+ 12,68

Mellösa............

27,63

346 537

318 146

19 300

9 091

28 391

26 442

+

1 949

+ 1,43

Floda.............

16,24

209 222

189 946

11 500

7 776

19 276

15 542

+

3 734

+ 5,15

Östergötlands

Björsäter ..........

22,92

281 742

258 102

16 900

6 740

23 640

21 934

+

1 706

+ 2,48

Vreta kloster.......

39,47

492 151

454 741

29 100

8 310

37 410

37 773

363

— 0,18

Hävla.............

24,70

301 717

274 728

18 900

8 089

26 989

23 638

+

3 351

+ 3,03

Västra Vikbolandet .

25,13

315 507

293 891

19 300

2 316

21 616

24 049

2 433

— 2,44

Jönköpings

Höreda............

21,36

261 820

238 340

15 900

7 580

23 480

20 442

+

3 038

+ 3,78

Linderås ...........

12,27

148 079

136 120

8 500

3 459

11 959

11 742

+

217

+ 0,52

Norrahammar......

30,52

353 846

328 166

21 400

4 280

25 680

29 208

3 528

— 1,84

Norra Mo.........

14,04

170 196

166 736

9 500

3 960

13 460

13 436

+

24

+ 0,05

Lannaskede ........

17,67

206 443

189 240

12 200

5 003

17 203

16 910

+

293

+ 0,37

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och

Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Södra Sandsjö......

13,43

173 098

160 1371

Vislanda...........

20,72

239 133

221 187

Västra Torsås......

15,21

173 376

156 926

Älmhult...........

24,03

272 796

253 610

Hjorted...........

21,06

247 447

219 094

Fagerhult..........

15,53

199 002

182 625

Dörby.............

18,18

222 154

201 880

Södermöre.........

21,81

264 066

239 108

Ölands Åkerbo.....

34,95

418 751

390 602

Stenkumla.........

24,34

294 527

272 674

Sturkö .............

8,78

113 116

108 611

Ronneby ländsk. . . .

51,58

623 989

571 767

Glemmingebro......

23,42

287 615

264 608

Kivik.............

30,87

379 431

359 058

Nosaby............

31,64

375 283

356 464

Bjärnum...........

30,73

372 019

339 291

Bjuvs köping......

21,46

249 057

226 329

Marieholm.........

19,23

229 988

205 200

Dösjebro..........

15,20

186 716

170 087

Herrestad..........

34,06

424 225

390 921

Blentarp...........

15,98

198 641

179 105

Norra Frosta......

12,87

159 055

147 816

Karup.............

15,47

189 490

171 223

Söndrum..........

12,83

147 001

130 040

Årstad............

24,74

303 530

279 296

Askim.............

19,54

244 483

219 740

Tegneby ...........

22,28

280 830

258 855

Södra Sotenäs......

32,15

393 298

362 220

Svarteborg.........

18,01

228 246

207 817

Lelång............

28,25

336 447

304 592

Färgelanda........

15,90

192 699

172 562

Lilla Edets köping..

17,22

194 067

175 242

Angered...........

10,98

128 310

115 846

Vårgårda..........

52,33

614 409

552 477

Kungsäter.........

12,17

144 359

129 698

Grästorp...........

37,04

460 371

414 065

Järpås.............

11,50

147 485

135 449

Hökensås..........

17,43

216 187

195 297

Tidan.............

12,84

157 885

137 598

Tiveden ...........

14,03

171 485

153 688

8 800

4 161

12 961

13 600

4 346

17 946

9 800

6 650

16 450

15 700

3 486

19186

14 900

13 453

28 353

10 800

5 577

16 377

12 200

8 074

20 274

16 600

8 358

24 958

25 400

2 749

28 149

17 000

4 853

21 853

7 100

— 2 595

4 505

37 600

14 622

52 222

16 900

6 107

23 007

24 000

— 3 627

20 373

24 000

— 5 181

18 819

20 600

12 128

32 728

15 200

7 528

22 728

13 500

11 288

24 788

10 500

6 129

16 629

25 000

8 304

33 304

10 800

8 736

19 536

8 800

2 439

11 239

10 500

7 767

18 267

8 800

8 161

16 961

18 300

5 934

24 234

13 200

11 643

24 743

16 600

5 375

21 975

23 300

7 778

31 078

12 500

7 929

20 429

20 000

11 855

31 855

10 500

9 637

20 137

10 900

7 925

18 825

7 500

4 964

12 464

37 450

24 482

61 932

7 500

7 161

14 661

28 400

17 906

46 306

8 100

3 936

12 036

13 500

7 390

20 890

8 800

11 487

20 287

10 500

7 297

17 797

12 852

+

109

+

0,23

19 829

1 883

—

2,29

14 556

+

1 894

+

4,65

22 997

3 811

—

2,59

20 154

+

8 199

+ 10,53

14 862

+

1 515

+

3,29

17 398

+

2 876

+

3,24

20 872

+

4 086

+

5,34

33 447

5 298

—

5,96

23 293

—

1 440

—

2,14

8 402

_

3 897

—16,60

49 362

+

2 860

+

1,33

22 413

+

594

+

0,77

29 543

9 170

—

8,39

30 279

—

11 460

-—

9,92

29 409

+

3 319

+

3,06

20 537

+

2 191

+

1,59

18 403

+

6 385

+

5,66

14 546

+

2 083

+

2,33

32 595

+

709

+

0,41

15 293

+

4 243

+

6,95

12 317

—

1078

—

1,57

14 805

+

3 462

+

5,38

12 278

+

4 683

+

5,84

23 676

+

558

+

0,55

18 700

+

6 043

+

4,22

21 322

+

653

+

1,21

30 768

+

310

+

0,21

17 236

+

3193

+

4,94

27 035

+

4 820

+

4,57

15 216

1-

4 921

+

7,81

16 480

+

2 345

+

1,76

10 508

+

1 956

+

2,50

50 080

11 852

+

6,47

11 647

+

3 014

+

8,17

35 447

+

10 859

+

6,99

11 005

+

1031

+

2,15

16 681

+

4 209

+

5,21

12 288

+

7 999

+

12,70

13 427

+

4 370

+

5,81

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

opaginerad Kontrollera mot PDF

Län

Kommun

Antal

tjänster

enligt

de nya

reglerna

Nya

bidrags-

under-

laget

Bidrag

enligt

gällande

bestäm-

melser

Nuva- rande

kommun- andel för

folk- och

småskol- lärar- tjänster

Differens

mellan

bidragen

vid kom- munan- del enl.

föreg.

kol. även

för nya

bidraget

(Kol. 4

minskad

med kol.

5 och 6)

Erfor- derlig

kommun- andel av

nya bi- dragsun- derlaget

för full

överens- stämmel- se mellan

bidragen

(Summan

av föreg.

två kol.)

Kom- munan- del på

grundval

av nya

avdrags- beloppet

(Antal

tjänster

gånger

nya av- dragsbe- loppet

per

tjänst)

Bidragsförändring- en vid övergången

till nya systemet.

(Plustecken anger

bidragsvinst och

minustecken bi- dragsförlust för

kommunerna)

Kronor

(kol.

8—9)

öre per

skatte-

kr.

(1955

års

taxe-

ringar)

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Värmlands

Östra Fågelvik.....

12,97

163 172

147 603

8 800

6 769

15 569

12 412

4-

3 157

+ 5 01

Storfors köping.....

25,56

312 971

288 152

17 600

7 219

24 819

24 461

+

358

4- 0 23

Norra Ny..........

16,36

203 581

186 057

11 500

6 024

17 524

15 657

-f

1 867

4- 219

Nyed..............

35,87

446 784

414 543

26 100

6 141

32 241

34 328

2 087

1 26

Ostmark...........

17,80

233 230

214 174

13 200

5 856

19 056

17 035

+

2 021

+ 3,32

Örebro

Glanshammar......

31,64

404 257

374 937

24 000

5 320

29 320

30 279

959

0 75

Sköllersta..........

37,84

465 732

423 271

27 100

15 361

42 461

36 213

4-

6 248

4- 3 53

Frövi köping.......

16,06

198 690

181 783

11 500

5 407

16 907

15 369

4-

1 538

+ 1,22

Västmanlands

Skinnskatteberg ....

36,42

441 084

411 328

27 100

2 656

29 756

34 854

__

5 098

— 2,32

Kopparbergs

Grytnäs...........

31,34

382 488

348 645

23 000

10 843

33 843

29 992

4-

3 851

+ 2 68

Enviken...........

13,73

173 183

158 114

9 800

5 269

15 069

13 140

4-

1 929

4- 312

Järna.............

43,90

546 181

504 224

32 400

9 557

41 957

42 012

55

n 03

Rättvik...........

51,25

644 709

589 721

37 800

17 188

54 988

49 046

+

5 942

+ 2^21

Gävleborgs

Hamrånge.........

29,70

378 892

349 833

21 600

7 459

29 059

28 423

4-

636

4- 0 33

Rengsjö...........

12,65

164 469

151 890

8 800

3 779

12 579

12 106

-i-

473

4- 1 05

Hassela............

14,46

176 899

164 508

9 300

3 091

12 391

13 838

1 447

— 2,52

Stockholms

Norrtälje..........

38,29

474 858

436 338

28 400

10 120

38 520

36 644

+

1876

+ 0,70

Jönköpings

Sävsjö.............

30,20

348 916

315 959

21 300

11 657

32 957

28 901

+

4 056

+ 2,81

Blekinge

Sölvesborg.........

33,20

427 980

377 781

24 300

25 899

50 199

31 772

+

18 427

+ 9,41

Malmöhus

Höganäs...........

36,53

433 891

396 380

25 700

11 811

37 511

34 959

+

2 552

+ 0,94

Värmlands

Hagfors............

37,99

476 611

432 838

27 100

16 673

43 773

36 356

+

7 417

+ 2,47

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kristianstads

Hyresgrupp 2

Båstads köping.....

12,14

155 835

141 065

11 400

3 370

14 770

14 568

+

202

+ 0,28

Västmanlands

Kung Karl........

j. 38,37

473 415

423 425

34 700

15 290

49 990

46 044

+

3 946

+ 1,68

Västernorrlands

Kungsörs köping . . .

Högsjö............

25,13

325 201

290 414

22 800

11 987

34 787

30 156

+

4 631

+ 2,15

Ullånger...........

20,26

269 105

245 491

18 000

5 614

23 614

24 312

—

698

— 0,89

Ådals-Liden........

26,27

322 485

294 833

23 950

3 702

27 652

31 524

—

3 872

— 2,04

Anundsjö..........

60,82

790 063

727 601

63 500

— 1 038

62 462

72 984

—

10 522

— 4,20

Jämtlands

Lit................

30,05

380 947

348 584

27 600

4 763

32 363

36 060

—

3 697

— 4,36

Berg..............

22,66

303 420

279 201

21 000

3 219

24 219

27 192

—

2 973

— 5,1 /

Västerbottens

Vännäs köping.....

23,77

311 835

269 856

31 300

10 679

41 979

28 524

+

13 455

+ 12,53

41,77

561 098

511 014

43 400

6 684

50 084

50 124

—

40

— 0,03

Åsele..............

47,32

639 245

580 364

46 900

11 981

58 881

56 784

+

2 097

+ 1,22

Norrbottens

Hortlax...........

40,80

561 560

505 858

40 300

15 402

55 702

48 960

+

6 742

+ 6,23

Tärendö...........

26,01

405 610

375 520

22 800

7 290

30 090

31 212

—

1 122

- 2,83

Södermanlands

Mariefred..........

13,50

171 093

153 338

10 900

6 855

17 755

16 200

+

1 555

+ 1,88

Göteborgs och

Uddevalla..........

118,59

1 448 344

1 306 583

in ooo

30 761

141 761

142 308

—

547

— 0,05

Bohus

Skaraborgs

Lidköping.........

63,05

772 728

683 716

59 200

29 812

89 012

75 660

+

13 352

+ 2,28

Västmanlands

Fagersta...........

73,32

921 501

837 924

68 900

14 677

83 577

87 984

—

4 407

— 0,75

Norrbottens

Hyresgrupp 3

Nederkalix.........

137,72

1 953 341

1 812 070

141 050

221

141 271

190 054

_

48 783

—12,30

Stockholms

Täby köping.......

62,60

798 900

729 240

74 900

— 5 240

69 660

86 388

—

16 728

— 3,16

Jämtlands

Frösö köping.......

44,62

599 685

533 925

51 600

14 160

65 760

61 576

+

4 184

+ 1,67

Östergötlands

Linköping.........

272,96

3 383 717

3 070 952

321 500

— 8 735

312 765

376 685

—

63 920

— 2,48

Malmöhus

Malmö.............

879,51

10 847 547

9 704 887

1 001 400

141 260

1 142 660

1 213 724

—

71 064

— 0,74

Västernorrlands

Härnösand.........

67,23

848 641

745 340

77 700

25 601

103 301

92 777

+

10 524

+ 1,41

Norrbottens

Boden .............

68,53

955 928

884 962

81 200

— 10 234

70 966

94 571

—

23 605

— 4,96

Hyresgrupp 5

Stockholm1........

3 055,57

41 631 886

35 995 586

4 931 674

704 626

5 636 300

5 658 916

—

22 616

— 0,05

Hela riket1.........

39 876,48

503 743025

456811991

37 446 512

9 484 522

46931 034

46 942 131

—

11097

— 0,00

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. G. Statsbidragsgivningens storlek för de olika till indragning föreslagna bidragen, storleken au kompensationen _

samt omfördelningen i bidragsgivningen vid övergång till det nya bidragssystemet

Län

Kommun

Vissa

kostnader

enligt

barna-

vårds-

lagen

Hälso- vården

vid folk- och små- skolor

Tillhanda- hållande

av fria

läroböcker

m. m.

Hyresbi- drag för

under- visnings- lokaler

m. m.

Under- visnings- materiel

vid folk- och små- skolor

Summa

bidrag

enl. nu- varande

regler

Kompen-

sations-

belopp

(antal

lärar-

tjänster

X 400)

Differens mellan

kompensation och

nuv. bidrag

i kronor

(kol. 9—

kol. 8)

i öre

pr

skatte-

kr.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Stockholms

Väddö .............

96

527

4 080

750

1 550

7 003

7 412

+

409

+ 0,54

Täby köping.......

311

2 151

16 656

14 333

4 290

37 741

25 040

12 701

— 2,40

Djurö .............

—

336

2 604

525

1 620

5 085

4 828

—

257

— 0,50

Järna.............

—

809

6 264

7 282

1 620

15 975

11 328

—

4 647

— 3,69

Uppsala

Åsunda ............

—

673

5 208

—

2 100

7 981

9 708

+

1 727

+ 1,65

Vendel............

—

874

6 768

—

2 380

10 022

13 320

+

3 298

+ 2,13

Södermanlands

Stallarholmen......

50

484

3 744

—

1 190

5 468

6 800

+

1 332

+ 1,86

Mellösa............

—

808

6 252

—

1 980

9 040

11 052

+

2 012

+ 1,48

Floda.............

120

437

3 384

—

1 590

5 531

6 496

+

965

+ 1,33

Östergötlands

Björsäter ..........

—

611

4 728

—

1 340

6 679

9 168

+

2 489

+ 3,61

Vreta kloster......

—

1 063

8 232

1 050

2 830

13 175

15 788

+

2 613

+ 1,33

Hävla.............

—

646

5 004

1 215

1 960

8 825

9 880

+

1 055

+ 0,96

Västra Vikbolandet .

290

607

4 704

—

1 810

7 411

10 052

+

2 641

+ 2,65

Jönköpings

Höreda............

—

525

4 068

—

1 890

6 483

8 544

+

2 061

+ 2,57

Linderås...........

—

403

3 120

300

1 300

5 123

4 908

215

— 0,51

Norrahammars ko-

Ping............

—

1 088

8 424

6 256

1 770

17 538

12 208

_

5 330

— 2,78

Norra Mo.........

—

391

3 024

175

1 380

4 970

5 616

+

646

+ 1,22

Lannaskede ........

—

530

4 104

500

1 010

6 144

7 068

+

924

+ 1,15

Kronobergs

Södra Sandsjö......

150

294

2 280

—

1 160

3 884

5 372

+

1 488

+ 3,14

Vislanda...........

—

631

4 884

—

1 no

6 625

8 288

+

1 663

+ 2,03

Västra Torsås......

—

409

3 168

—

1 320

4 897

6 084

+

1 187

+ 2,91

Älmhults köping . . .

—

826

6 396

600

1 530

9 352

9 612

+

260

+ 0,18

Kalmar

Hjorted . . . !.......

—

608

4 704

1 197

1 380

7 889

8 424

+

535

+ 0,69

Fagerhult..........

—

355

2 748

—

1 400

4 503

6 212

+

1 709

+ 3,72

Dörby.............

—

538

4 164

1 150

1 270

7 122

7 272

+

150

+ 0,17

Södermöre.........

—

622

4 812

—

1 750

7 184

8 724

+

1 540

+ 2,01

Ölands-Åkerbo.....

86

908

7 032

1 530

2 900

12 456

13 980

+

1 524

+ 1,72

Gotlands

Stenkumla.........

145

642

4 968

—

1 810

7 565

9 736

+

2 171

+ 3,23

Blekinge

Sturkö ............

—

249

1 932

—

630

2 811

3 512

4-

701

+ 2,99

Ronneby ländsk. . . .

400 |

1 521

11 772

600

3 320

17 613

20 632

+■

3 019

+ 1,40

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kristianstads

Glemmingebro......

—

490

Kivik.............

100

908

Nosaby............

—

826

Bjärnum..........

—

871

Båstads köping.....

—

436

Malmöhus

Bjuvs » .....

350

670

Marieliolm.........

130

597

Dösjebro..........

50

499

Herrestad..........

6

918

Blentarp ...........

2

392

Norra Frosta......

—

381

Hallands

Karup.............

139

487

Söndrum..........

—

384

Göteborgs och

Årstad............

50

738

Bohus

Askim.............

—

595

Tegneby ...........

150

601

Södra Sotenäs......

—

930

Svarteborg.........

90

521

Älvsborgs

Lelång ............

100

620

Färgelanda ........

—

417

Lilla Edets köping ..

—

518

Aneered............

237

380

Vårgårda ..........

50

1 429

Kungsäter.........

—

321

Skaraborgs

Grästorp...........

—

1 063

Järpås ............

50

355

Hökensås..........

—

505

Tidan.............

—

374

Tiveden ...........

—

496

Värmlands

östra Fågelvik.....

—

406

Storfors köping.....

—

736

Norra Ny.........

100

394

Nyed..............

—

945

Östmark...........

150

—

Örebro

Glanshammar......

50

756

Sköllersta..........

—

981

Frövi köping.......

—

462

Västmanlands

Kung Karl........

Kungsörs köping . ..

1 _

1

1 285

Skinnskatteberg ....

165

1 073

Kopparbergs

Grytnäs...........

—

936

Enviken...........

—

401

Järna.............

255

1 201

Rättvik...........

130

1 452

3 792

—

1 680

7 032

—

3 090

6 396

—

2 020

6 744

—

1 880

3 372

—

720

5 184

—

1 280

4 620

550

1 510

3 864

—

1 280

7 104

—

2 680

3 036

—

1 380

2 952

—

1 320

3 768

—

1 490

2 976

1 000

830

5 712

—

2 020

4 608

1 050

1 060

4 656

—

2 340

7 200

562

2 220

4 032

1 350

1 no

4 800

200

2 930

3 228

—

1130

4 008

—

840

2 940

—

750

11064

3 960

3 870

2 484

—

1 100

8 232

—

2 910

2 748

—

700

3 912

125

1 240

2 892

282

1 020

3 840

625

1 190

3 144

910

910

5 700

1 081

1 400

3 048

137

1 780

7 320

200

2 880

3 696

225

1 750

5 856

530

2 710

7 596

—

2 460

3 576

450

1 140

9 948

4 574

2 320

8 304

—

2 690

7 248

400

2 180

3 108

1 700

1 180

9 300

—

3 500

11 244

1 945

4 000

9 368

+

3

406

+

4,44

12 348

+

1

218

+

1,11

12 656

+

3

414

+

2,95

12 292

+

2

797

+

2,58

4 856

+

328

+

0,45

8 584

+

1

100

+

0,80

7 692

+

285

+

0,25

6 080

+

387

+

0,43

13 624

+

2

916

+

1,67

6 392

+

1

582

+

2.59

5148

+

495

+

0,72

6 188

+

304

+

0,47

5 132

—

58

—

0,07

9 896

+

1

376

+

1,36

7 816

+

503

+

0,35

8 912

+

1

165

+

2,16

12 860

+

1

948

+

1,31

7 204

+

101

+

0,16

11 300

+

2

650

+

2,51

6 360

+

1

585

+

2,52

6 888

+

1

522

+

1,14

4 392

+

85

+

0,11

20 932

+

559

+

0,31

4 868

+

963

+

2,61

14 816

+

2

611

+

1,68

4 600

+

747

+

1,55

6 972

+

1

190

+

1,47

5 136

+

568

+

0,90

5 612

—

539

—

0,72

5 188

—

182

—

0,29

10 224

4-

1

307

+

0,86

6 544

+

1

085

+

1,27

14 348

+

3

003

+

1,82

7 120

+

1

299

+

2,13

12 656

+

2

754

2,16

15 136

+

4

099

+

2,31

6 424

+

796

+

0,63

15 348

—

2

779

—

1,19

14 568

+

2

336

+

1,06

12 536

+

1

772

+

1,23

5 492

—

897

—

1,45

17 560

T

3

304

+

1,54

20 500

+

1

729

+

0,64

5 962

11 130

9 242

9 495

4 528

7 484

7 407

5 693

10 708

4 810

4 653

5 884

5 190

8 520

7 313

7 747

10 912

7 103

8 650

4 775

5 366

4 307

20 373

3 905

12 205

3 853

5 782

4 568

6 151

5 370

8 917

5 459

11 345

5 821

9 902

11 037

5 628

18 127

12 232

10 764

6 389

14 256

18 771

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

opaginerad Kontrollera mot PDF

Län

Kommun

Vissa

kostnader

enligt

barna-

vårds

lagen

Hälso- vården

vid folk- och små- skolor

Tillhanda- hållande

av fria

läroböcker

m. m.

Hyresbi- drag för

under- visnings- lokaler

m. m.

Under- visnings- materiel

vid folk- och små- skolor

Summa

bidrag

enl. nu- varande

regler

Kompen-

sations-

belopp

(antal

lärar-

tjänster

X 400)

Differens mellan

kompensation och

nuv. bidrag

i kronor

(kol. 9—

kol. 8)

i öre

pr

skatte-

kr.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Gävleborgs

Hamrånge.........

_

812

6 288

350

2 190

9 640

11 880

+

2 240

+

1,16

Regnsjö...........

—

332

2 568

90

1 160

4 150

5 060

+

910

+

2,02

Västernorrlands

Hassela............

—

440

3 408

—

1 020

4 868

5 784

+

916

+

1,59

Högsjö............

500

708

5 472

—

1 760

8 440

10 052

+

1612

+

0,75

Ullånger...........

380

586

4 536

375

1 310

7187

8104

+

917

+

1,17

Ådals-Liden........

80

756

5 856

1 326

1 630

9 648

10 508

+

860

+

0,45

Jämtlands

Anundsjö..........

—

1 837

14 220

5 150

4 670

25 877

24328

1549

0,62

Ut................

22

735

5 688

1 535

2 910

10 890

12 020

+

1 130

+

1,33

Frösö köping......

407

1 505

11 652

1 020

2 690

17 274

17 848

+

574

+

0,23

Berg..............

—

653

5 052

1 500

2 240

9 445

9 064

381

0,66

Västerbottens

Vännäs köping.....

264

741

5 736

3 850

1 460

12 051

9 508

_

2 543

_

2,37

Jörn..............

—

1 145

8 868

3 065

4 190

17 268

16 708

_

560

_

0,46

Norrbottens

Åsele..............

200

1 299

10 056

1 460

4 630

17 645

18 928

+

1 283

+

0,74

Hortlax...........

—

1 176

9 108

4 150

2 330

16 764

16 320

444

0,41

Nederkalix.........

751

3 929

30 420

7 482

9 490

52 072

55 088

+

3 016

+

0,76

Stockholms

Tärendö...........

—

614

4 752

2 260

2 160

9 786

10 404

+

618

+

1,56

Norrtälje..........

200

1 353

10 476

—

2 250

14 279

15 316

+

1 037

+

0,39

Södermanlands

Mariefred..........

235

437

3 384

2 169

1 080

7 305

5 400

1 905

2,30

Östergötlands

Linköping.........

758

16 759

81 744

8 517

16 290

124 068

109 184

_

14 884

■ ■

0,58

Jönköpings

Sävsjö.............

—

959

7 428

950

1 990

11327

12 080

+

753

+

0,52

Blekinge

Sölvesborg.........

227

1 079

8 352

5 454

1 780

16 892

13 280

3 612

1,84

Malmöhus

Göteborgs och

Höganäs...........

200

1 147

8 880

100

2 060

12 387

14 612

+

2 225

+

0,82

Bohus

Uddevalla.........

722

6 987

32 880

—

6 730

47 319

47 436

+

117

+

0,01

Skaraborgs

Lidköping..........

95

3 784

17 808

—

3 390

25 077

25 220

+

143

+

0,02

Värmlands

Hagfors...........

300

1 211

9 372

6 474

2 170

19 527

15 196

4 331

1,44

Västmanlands

Fagersta...........

525

2 540

19 668

8 910

4 300

35 943

29 328

_

6 615

_

1,13

V ästernorrlands

Härnösand.........

135

2 297

20 904

14 997

4 170

42 503

26 892

_

15 611

_

2,09

Norrbottens

Boden.............

—

2 446

18 936

3 224

3 750

28 356

27 412

_

944

_

0,20

Malmöhus

Malmö............

4 049

50 625

238 236

31 299

46 740

370 949

351 804

_

19 145

_

0,20

Stockholm.........

17 504

178 460

841 836

293 209

162 980

1 493 989

1 222 228

—271 761

—

0,57

Hela riket (uppräknade tal) ..........

137 383

1 494 951

9 673 282

1 912 470

2 715 078

15 933 164

15 950 590

+

17 426

+

0,01

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Tab. H. De sammanlagda omfördelningarna i statsbidrag i vad gäller såväl de 14

sammanförda bidragen som de 7 avlösta bidragen

Kommuner

Förändring i öre per skattekrona

De 14 samman
-

De 7 avlösta

Summa

förda bidragen

bidragen

1

2

3

4

Landsbygden:

Väddö..............

Täby köping.........

Djurö ...............

Järna...............

Åsunda ..............

Vendel..............

Stallarholmen.......

Mellösa..............

Floda...............

Björsäter ............

Vreta kloster........

Hävla...............

Västra Vikbolandet ...

Höreda..............

Linderås.............

Norrahammars köping

Norra Mo

Lannaskede..........

Södra Sandsjö.......

Vislanda.............

Västra Torsås........

Älmhults köping.....

Hjorted.............

Fagerhult............

Dörby...............

Södermöre...........

Ölands-Åkerbo.......

Stenkumla...........

Sturkö ..............

Ronneby ländsk......

Glemmingebro.......

Kivik...............

Nosaby.............

Bjärnum...........

Båstads köping......

Bjuvs köping.......

Marieholm...........

Dösjebro............

Herrestad..........

Blentarp ............

Norra Frosta.......

Karup..............

Söndrum...........

Årstad.............

Askim.............

Tegneby.............

Södra Sotenäs......

Svarteborg.........

Lelång.............

Färgelanda.........

Lilla Edets köping . .

Angered............

Vårgårda...........

Kungsäter..........

Grästorp...........

Järpås.............

+

4,68

+

0,54

+

5,22

3,16

—

2,40

—

5,56

+

0,02

—

0,50

—

0,48

+

3,96

—

3,69

+

0,27

6,48

+

1,65

—

4,83

—

2,19

+

2,13

—

0,06

+

12,68

+

1,86

+

14,54

+

1,43

+

1,48

+

2,91

+

5,15

+

1,33

+

6,48

+

2,48

+

3,61

+

6,09

0,18

+

1,33

+

1,15

+

3,03

+

0,96

+

3,99

—

2,44

+

2,65

+

0,21

+

3,78

+

2,57

+

6,35

+

0,52

—

0,51

+

0,01

1,84

—

2,78

—

4,62

+

0,05

+

1,22

+

1,27

+

0,37

+

1,15

+

1,52

+

0,23

+

3,14

+

3,37

2,29

+

2,03

—

0,26

+

4,65

+

2,91

+

7,56

2,59

+

0,18

—

2,41

+

10,53

-f

0,69

+

11,22

+

3,29

+

3,72

+

7,01

+

3,24

+

0,17

+

3,41

+

5,34

+

2,01

+

7,35

5,96

+

1,72

—

4,24

—

2,14

+

3,23

+

1,09

—

16,60

+

2,99

—

13,61

+

1,33

+

1,40

+

2,73

+

0,77

+

4,44

+

5,21

8,39

+

1,11

—

7,28

—

9,92

+

2,95

—

6,97

+

3,06

+

2,58

+

5,64

+

0,28

+

0,45

+

0,73

+

1,59

+

0,80

+

2,39

+

5,66

+

0,25

+

5,91

+

2,33

+

0,43

+

2,76

+

0,41

+

1,67

+

2,08

+

6,95

+

2,59

+

9,54

1,57

+

0,72

—

0,85

+

5,38

+

0,47

+

5,85

+

5,84

—

0,07

+

5,77

+

0,55

+

1,36

+

1,91

+

4,22

+

0,35

+

4,57

+

1,21

+

2,16

+

3,37

+

0,21

+

1,31

+

1,52

+

4,94

+

0,16

+

5,10

+

4,57

+

2,51

+

7,08

+

7,81

+

2,52

+

10,33

+

1,76

+

1,14

+

2,90

+

2,50

+

0,11

+

2,61

+

6,47

+

0,31

+

6,78

+

8,17

+

2,61

+

10.78

+

6,99

+

1,68

+

8,67

+

2,15

+

1,55

+

3,70

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Kommuner

Förändring i öre per skattekrona

1

De 14 samman- förda bidragen

De 7 avlösta

bidragen

Summa

2

3

4

Hökensås.......

Tidan..........

Tiveden ........

Östra Fågelvik .

Storfors köping .

Norra Ny......

Nyed..........

Östmark.......

Glanshammar . ..

Sköllersta......

Frövi köping . . .

Kung Karl ....

Kungsörs köping

Skinnskatteberg .

Grytnäs ........

Enviken........

Järna..........

Rättvik........

Hamrånge......

Rengsjö........

Hassela........

Högsjö.........

Ullånger........

Ådals-Liden ....

Anundsjö.......

Lit............

Frösö köping . ..

Berg...........

Vännäs köping ..

Jörn...........

Åsele..........

Hortlax........

Nederkalix.....

Tärendö........

Städerna:

Norrtälje.......

Mariefred.......

Linköping......

Sävsjö.........

Sölvesborg......

Höganäs.......

Uddevalla......

Lidköping.......

Hagfors.........

Fagersta........

Härnösand......

Boden..........

Malmö..........

Stockholm.......

+

5,21

+ 1,47

+

6,68

+

12,70

+ 0,90

+

13,60

+

5,81

— 0,72

+

5,09

+

5,01

— 0,29

+

4,72

+

0,23

+ 0,86

+

1,09

+

2,19

+ 1,27

+

3,46

—

1,26

+ 1,82

+

0,56

+

3,32

+ 2,13

+

5,45

—

0,75

+ 2,16

+

1,41

+

3,53

+ 2,31

+

5,84

+

1,22

+ 0,63

+

1,85

+

1,68

— 1,19

+

0,49

—

2,32

+ 1,06

—

1,26

+

2,68

+ 1,23

+

3,91

+

3,12

— 1,45

+

1,67

—

0,03

+ 1,54

+

1,51

+

2,21

+ 0,64

+

2,85

+

0,33

+ 1,16

+

1,49

+

1,05

+ 2,02

+

3,07

—

2,52

+ 1,59

0,93

+

2,15

+ 0,75

+

2,90

—

0,89

+ 1,17

+

0,28

—

2,04

+ 0,45

—

1,59

—

4,20

— 0,62

—

4,82

—

4,36

+ 1,33

—

3,03

+

1,67

+ 0,23

+

1,90

—

5,17

— 0,66

—

5,83

+

12,53

— 2,37

+

10,16

—

0,03

— 0,46

0,49

+

1,22

+ 0,74

+

1,96

+

6,23

— 0,41

+

5,82

—

12,30

+ 0,76

11,54

2,83

+ 1,56

—

1,27

+

0,70

+ 0,39

+

1,09

+

1,88

— 2,30

—

0,42

—

2,48

— 0,58

—

3,06

+

2,81

+ 0,52

+

3,33

+

9,41

— 1,84

+

7,57

0,94

+ 0,82

+

1,76

—

0,05

+ 0,01

0,04

+

2,28

+ 0,02

+

2,30

+

2,47

— 1,44

+

1,03

—

0,75

— 1.13

1,88

+

1,41

— 2,09

—

0,68

—

4,96

— 0,20

—

5,16

—

0,74

— 0,20

—

0,94

—

0,05

— 0,57

—

0,62

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957 129

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................... 1

I. Inledning ........................................................ 3

II. Statsbidragsutredningens principbetänkande. 1953 års direktiv ...... 5

III. Allmänna riktlinjer m. m. för en förenkling av statsbidragsgivningen 10

Utredningen ...................................................... 10

Remissyttrandena ................................................ 19

Departementschefen 24

IV. Vilka statsbidrag bör kunna avlösas? 28

A. Allmänna synpunkter .......................................... 28

Utredningen .................................................. 28

Remissyttrandena .............................................. 30

B. De olika bidragen .............................................. 33

Utredningen och remissyttrandena 33

C. Departementschefen ............................................ 17

V. Närmare utformning av beräkningssättet. Ekonomiska verkningar 53

Utredningen ...................................................... ,r>3

Remissyttrandena ................................................ 63

Departementschefen .............................................. 71

VI. Villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna. Statens kontroll.

Innehållande av bidrag .......................................... 82

Utredningen ...................................................... 82

Remissyttrandena ............................................... 87

Departementschefen .............................................. 89

VII. Diverse frågor .................................................... 97

A. Kyrkliga skoldistrikt, kommunalförbund m. in. 97

B. Framgent inarbetande av speciella bidrag i de gemensamma statsbidragen

........................................................ 98

C. Skolöverstyrelsens förslag om viss fondbildning 99

D. I vilken utsträckning kan en förenklad statsbidragsgivning medföra

arbetsbesparingar? ............................................ 100

VIII. Departementschefens hemställan 102

Bilagor.

1. Förteckning över samtliga av statsbidragsutredningen till behandling upptagna

driftbidrag .................................................... 103

2. Tidsschema beträffande statsbidragsfrågornas behandling 106

3. Förslag till förenklingsåtgärder enligt propositionen 107

4. Schematisk översikt beträffande förenklingsförslagen 108

5. Promemoria med redogörelse för vissa inom finansdepartementet verkställda

kompletterande undersökningar 109

Till promemorian hörande tabeller 120

9 Biliang till riksdagens protokoll 1.957. t samt. Nr 112

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående övertagande av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattningshavare. a1 i texten
  2. SU 1957:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående grunder för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primärkommunerna, jämte i s. 10 i texten
  3. SU 1957:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för hudgetåret 1957/58 till folkskol s. 17 i texten