Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare, m. m
1957-11-01 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:184, Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 dr 1957
1
Nr 184
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utlämnande av
stödlån till jordbrukare, m. m.; given Stockholms slott
den 1 november 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att amorteringslån (stödlån) under vissa villkor
skall kunna beviljas de jordbrukare, som år 1957 tillfogats mera betydande
skördeskador på grund av ogynnsam väderlek. Lånen föreslås skola löpa
med 5,75 procent ränta med möjlighet för Kungl. Maj :t att ändra räntesatsen,
om det allmänna ränteläget skulle föranleda därtill. Låntagare med
brukningsenhet av högst 20 hektar åker må åtnjuta räntefrihet i 2 år för
högst 3 000 kr. av lånebeloppet. I fråga om lånebelopp, för vilket ränta
skall utgå, skall de första 2 årens ränta läggas till kapitalbeloppet. Lånen,
som skall vara amorteringsfria i 2 år, skall amorteras under en tid av 5 år
eller, om särskilda skäl föreligger, högst 10 år, i undantagsfall 15 år. Låneverksamhcten
skall handbas av lantbruksnämnderna undei medverkan av
riksbanken. Förvaltningen av lånen skall åvila riksbanken. Det begäres, att
behållningen å det under Statens utlåningsfonder: Fonden för supplementär
jordbrukskredit anvisade investeringsanslaget skall överföras till Fon
1
Bihang till riksdagens protokoll i957. 1 samt. Nr 184
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1957
den för låneunderstöd och användas till bestridande av kostnaderna för
stödlånen.
Vidare föreslås som en extraordinär anordning, att de medel, som inflyter
genom införsel- och tillverkningsavgifter för fodermedel ävensom influtit
och inflyter genom införselavgifter för ärter, bönor och hampfrö, skall få
användas — förutom till redan beslutade ändamål — jämväl till att täcka
föreningen Svensk spannmålshandels merkostnader för stödköpsverksamhet
beträffande groddskadad vete och råg.
Slutligen hemställes i propositionen om godkännande av en i anledning
a'' upphörandet av det avtalsbundna förhållandet mellan kronan och Svenska
sockerfabriks aktiebolaget av statens jordbruksnämnd föreslagen slutuppgörelse.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18>i år 1!)57
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 november 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om utlämnande
av stödlån till jordbrukare, in. m. samt anför därvid.
Genom beslut den 20 september 1957 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens jordbruksnämnd
att i samråd med lantbruksstyrelsen utreda omfattningen och
arten av de mera väsentliga skador, som uppkommit å 1957 års skörd till
följd av väderleksförhållandena, samt att till jordbruksdepartementet inkomma
med resultatet av utredningen.
I en till jordbruksdepartementet den 5 oktober 1957 inkommen skrivelse
har statens jordbruksnämnd dels anmält, att omförmälda undersökning
igångsatts, dels i avbidan på resultatet av denna föreslagit vissa åtgärder för
lindrande av de ekonomiska verkningarna av de inträffade skördeskadorna.
Jordbruksnämnden har sålunda i samråd med lantbruksstyrelsen hemställt,
att nu odisponerade medel i den å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder
redovisade Fonden för supplementär jordbrukskredit överföres till
Fonden för låneunderstöd och användes till utbetalande av stödlån samt
att grunderna för sådan lånehjälp utformas i väsentliga delar i överensstämmelse
med stadgandena i kungörelsen den 25 november 1955 (nr 593) om
stödlån till jordbrukare. Vidare har jordbruksnämnden hemställt om bemyndigande
att, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, använda
under regleringsåret 1957/58 vid införsel av fodermedel eller tillverkning
inom landet av oljekraftfoder influtna eller inflytande avgiftsmedel
till fördelning — utom till redan avsedda ändamål inom prisregleringarna
för ägg, slaktvaror samt mjölk och mejeriprodukter — jämväl till Svensk
spannmålshandel, ekonomisk förening, som ersättning för de merkostnader,
vilka under regleringsåret 1957/58 kan komma att uppstå hos föreningen i
anledning av föreningens stödköpsverksamhet i fråga om vete och råg, som
på grund av mältningsskador icke uppfyller kvalitetsfordringarna för för
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1957
eningens inlösen. Slutligen har jordbruksnämnden hemställt om bemyndigande
att på samma sätt som beträffande införselavgifterna för fodermedel
få disponera medel, som under tidigare regleringsår influtit eller under innevarande
regleringsår inflyter genom upptagande av införselavgifter för
ärter och bönor, tjänliga till människoföda, ävensom hampfrö.
Jordbruksnämnden har anmält, att de av nämnden sålunda framlagda
förslagen vid överläggningar med nämnden biträtts av jordbrukets förhandlingsdelegation.
Över jordbruksnämndens framställning har fullmäktige i riksbanken,
efter remiss, avgivit utlåtande den 17 oktober 1957.
I detta sammanhang torde vidare få anmälas, att statens jordbruksnämnd
i skrivelse den 2 juli 1957 dels anmält, alt avvecklingen av det avtalsbundna
förhållandet mellan kronan och Svenska sockerfabriks aktiebolaget resulterat
å ena sidan i en fordran för kronan på grund av bolagets bokslut den
30 april 1956 å 9 700 000 kr. och å andra sidan i en skuld för kronan å
17 500 000 kr., successivt förfallande med 2 500 000 kr. under vart och ett
av åren 1957—1963, dels hemställt om godkännande av en slutuppgörelse
per den 1 oktober 1957 mellan kronan och bolaget, varigenom bolaget som
full betalning för sin nettofordran å kronan tillerkännes ett belopp av
4 300 000 kr., med rätt för bolaget att å detta belopp tillgodoräkna sig ränta
efter 5 procent om året från nyssnämnda dag, dels hemställt om bemyndigande
att för den avsedda utbetalningen taga i anspråk medel ur reservationsanslaget
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.
Över förevarande framställning har, efter remiss, utlåtanden avgivits av
statskontoret och riksräkenskapsverket den 12 augusti och 17 september
1957.
I fråga om bakgrunden till sin framställning om vissa åtgärder i
anledning av 1957 års skördeskador anför statens jordbruksnämnd
bl. a. följande.
Vid överläggningar mellan jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen å
ena, samt jordbrukets förhandlingsdelegation å andra sidan, har det ansetts
lämpligast att låta den av Kungl. Maj :t anbefallda undersökningen av omfattningen
och arten av 1957 års mera väsentliga skördeskador anknyta till
skördeuppskattningen per den 15 oktober 1957. Anledningen härtill är, att
det först vid denna tidpunkt torde vara möjligt att mera definitivt överblicka
i vilken utsträckning och i vilket skick årets skörd överhuvudtaget
kan beräknas bli bärgad. Redan nu är det emellertid klart, att mycket omfattande
skador både på brödsäd och på fodersäd uppstått i större delen av
landet och att de ekonomiska konsekvenserna härav för jordbrukarna blir
av allvarlig art. Bl. a. kommer skadorna att medföra allvarliga kreditsvårigheter
för många jordbrukare. Dessa kreditsvårigheter kommer att göra
sig gällande redan innevarande höst, eftersom de inkomster jordbrukarna
normalt kunnat påräkna genom försäljning av sina spannmålsgrödor i
många fall kommer att avsevärt minskas och kanske t. o. m. helt utebli.
De föreliggande skördeskadorna har uppenbarligen till allra största delen
uppstått efter utgången av augusti månad. De anordningar för reglering av
skördeskador genom en modifierad tillämpning av den s. k. 4-procentregeln,
5
Kungl. Maj:ta proposition nr 18b år 1957
vilka enligt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen förutsatts för innevarande
regleringsår (IX ht 1957, s. 308; JoU 1957: 31, s. 44—45), torde därför icke
komma i tillämpning, då dessa anordningar avser en reglering på grundval
av skördeuppskattningen per den 31 augusti 1957. Vid granskning av en på
denna uppskattning grundad beräkning av jordbrukets produktionsvolym
har också jordbruksnämndens kalkylsakkunniga konstaterat, att i produktionsvolymen
icke vid sagda tidpunkt inträffat någon sådan förändring,
som skäll föranleda tillämpning av 4-procentregeln.
Andra utvägar än de genom nyssnämnda beslut anvisade måste därför
enligt jordbruksnämnden sökas för lindrande i möjligaste mån av de ekonomiska
skadeverkningarna av skördeförsämringen. Först när resultatet föreligger
av den igångsatta inventeringen kan en fullständigare överblick erhållas
över skördeskadorna och det därav föranledda stödbehovet. Vissa åtgärder
från Kungl. Maj :ts och riksdagens sida i anledning av den uppkomna
situationen har emellertid synts nämnden vara av beskaffenhet att kunna
och böra vidtagas redan nu. Nämnden erinrar därvid om att jordbruket under
senare år vid olika tillfällen genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen
beretts särskilda lånemöjligheter för att lindra kreditsvårigheter, som
uppstått till följd av skördeskador eller felslagen skörd. Det synes nämnden
uppenbart, att dylika stödåtgärder är i hög grad motiverade även i år. Det
är enligt nämndens mening också angeläget, att stödåtgärderna kommer till
stånd snabbt, så alt de jordbrukare, som nu drabbats av förluster, kan få
åtminstone de allvarligaste av sina ekonomiska svårigheter avhjälpta utan
alltför stort dröjsmål.
Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att ett förhållandevis
betydande belopp av statsmedel, som redan anvisats för utlämnande av
driftkredit till jordbrukare, ännu i huvudsak kvarstår outnyttjat. Mot bakgrunden
av det förhållandet, att den tillämpade allmänna kreditåtstramningen
hade blivit särskilt kännbar för det mindre jordbruket och de mindre
företagarna inom trädgårdsnäringen, samtidigt som jordbruks- och trädgårdsnäringarnas
kreditbehov avsevärt hade stegrats genom de skador, som
väderleken hade åstadkommit på 1954 och 1955 års skördar, beslöt 1956 års
riksdag inrättande av en statlig utlåningsfond för supplementär jordbrukskredit.
Såsom fondkapital för ändamålet anvisades å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1956/57 under kapitalbudgeten: Statens ullåningsfonder
ett investeringsanslag å 50 000 000 kr. (prop. 1956:200; JoU 44; rskr.
421). Av det sålunda anslagna beloppet har enligt vad nämnden inhämtat
intill den 1 september 1957 för utbetalning av lån tagits i anspråk endast
omkring 5 700 000 kr. Intill samma dag hade vidare låneansökningar inkommit
å tillhopa omkring 9 100 000 kr., däri inbegripet nyssnämnda redan
beviljade lån.
Jordbruksnämnden framhåller, att de i sagda fond disponibla medlen
emellertid ej utan vidare kan utnyttjas för att bringa en effektiv hjälp åt de
jordbrukare, som nu träffats av skördeskador, utan härför erfordras ändring
i olika avseenden av de bestämmelser, som nu gäller i fråga om utlämnande
av lån ur fonden, samt anför härom i huvudsak följande.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1957
De nuvarande utlåningsbestäramelserna ger sålunda exempelvis ingen
prioritet åt de jordbrukare, som träffats av skördeskador innevarande år.
Av ännu större betydelse sakligt sett är, att de bestämmelser, som gäller i
fråga om kravet på säkerhet för lån ur fonden, är av sådan beskaffenhet,
att de riskerar att omöjliggöra utlämnande av lån till många av de jordbrukare,
som nu är i behov därav. Enligt nu gällande bestämmelser skall nämligen
för lån krävas fullgod bankmässig säkerhet och många av de jordbrukare,
som nu är i behov av stöd, torde vara i sådant läge, att de, även om de
i och för sig har goda förutsättningar för att kunna fullgöra sin betalningsskyldighet,
icke har möjlighet att prestera fullgod bankmässig säkerhet. Det
kan vidare påpekas, att bestämmelserna om lån ur fonden för supplementär
jordbrukskredit icke ger någon generell möjlighet att lämna anstånd med
amortering under den första delen av lånets löptid, medan sådant anstånd i
flertalet fall torde vara angeläget för de jordbrukare, om vilka nu är fråga.
Under nu angivna förhållanden har enligt jordbruksnämnden en lämplig
första åtgärd från det allmännas sida för att bringa lättnad åt de jordbrukare,
som träffats av kreditsvårigheterna, synts vara, att medlen i fonden
för supplementär jordbrukskredit ställes till förfogande för att på villkor,
som kan anses lämpade för ändamålet, utlämnas i form av s t ö d 1 å n till
jordbrukare, som lidit väsentlig förlust till följd av 1957 års skördeskador.
Nämnden föreslår därför i samråd med lantbruksstyrelsen, att nu
odisponerade medel i Fonden för supplementär jordbrukskredit överföres
till Fonden för låneunderstöd och användes till utbetalande av stödlån
samt att grunderna för sådan lånehjälp utformas i väsentliga delar i överensstämmelse
med stadgandena i kungörelsen den 25 november 1955 (nr
593) om stödlån till jordbrukare.
Förslaget innebär, att jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år
1957 lidit väsentlig förlust och av denna anledning är i behov av ekonomiskt
bistånd, skall, därest han gjort vad på honom ankommer för att motverka
förlusten, kunna erhålla lån av det allmänna i den utsträckning nyss nämnda
medel förslår därtill. Med hänsyn till de i år föreliggande skördeförhållandena
torde enligt jordbruksnämndens mening, i motsats till vad fallet
var år 1955, dylika lånemöjligheter icke behöva öppnas för handelsträdgårdsmästare
i anledning av förluster på grund av felslagen skörd av köksväxter,
jordgubbar och hallon. Nämnden erinrar därvid om att skördeskadorna
år 1955, i motsats till årets skador, var förorsakade av svår högsommartorka.
I fråga om grunderna för lånehjälp en förordar jordbruksnämnden
som nyss nämnts i väsentliga delar samma bestämmelser som för
1955 års stödlån. Vissa avvikelser har nämnden emellertid ansett vara motiverade.
Nämnden har sålunda föreslagit, att den i 1955 års stödlånebestämmelser
medgivna 2-åriga räntefriheten slopas, att räntesatsen höjes från 4,5
till 5,75 procent samt att i fråga om dröjsmålsränta de vid lån från statens
utlåningsfonder härför angivna grunderna tillämpas. Nämndens framställning
i fråga om grunderna för lånehjälpen är i huvudsak följande.
Liksom år 1955 synes i allmänhet lånemaximum böra motsvara två tredjedelar
av den förlust sökanden beräknas ha lidit. Nämnden vill dock fram
-
Kungi. Maj.ts proposition nr 184 år 1957
7
hålla, att man på grund av skadornas omfattning ej sällan torde få räkna
med att ett lånebelopp, motsvarande två tredjedelar av den lidna förlusten,
icke är tillräckligt för att motverka kreditsvårigheterna och att det sålunda
ej sällan kan bli nödvändigt att utlämna lån till högre belopp.
Även 1955 års bestämmelser om säkerhet för lån synes i den föreliggande
situationen ändamålsenliga. I princip bör alltså krävas säkerhet, som lantbruksnämnden
finner tillfredsställande ur det allmännas synpunkt, men
eftergift bör kunna göras härifrån, om det möter svårighet för sökanden att
ställa dylik säkerhet eller om sådan eftergift eljest finnes motiverad med
hänsyn till beloppets ringa storlek eller omständigheterna i övrigt. Härvid
förutsätter jordbruksnämnden, att för lån å belopp ej överstigande 3 000 kr.
säkerhet som regel ej kommer att krävas. Avgörande för frågan om eftergift
av säkerhet bör dock alltid vara, huruvida lantbruksnämnden finner
sannolikt, att sökanden kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet.
Då räntesatsen för 1955 års stödlån fixerades till 4,5 procent om året, förutsattes
samtidigt, att Kungl. Maj :t, därest det allmänna ränteläget skulle
föranleda därtill, skulle äga att under löpande lånetid besluta om ändring
av denna räntesats. I konsekvens härmed torde med hänsyn till de diskontohöjningar,
som numera har genomförts, räntesatsen för de nu föreslagna
stödlånen böra anges till 5,75 procent. Det hör härvid understrykas, att
denna räntesats bör tillämpas endast så länge det nuvarande ränteläget äger
bestånd. Nämnden förutsätter sålunda, att Kungl. Maj :t, därest det allmänna
ränteläget skulle nedjusteras, kommer att vidtaga motsvarande sänkning
å nu ifrågavarande lån. I fråga om dröjsmålsränta bör enligt nämnden
lämpligen de i kungörelsen den 31 december 1943 (nr 936) angående ränta
å lån från statens utlåningsfonder härför angivna grunderna kunna tilllämpas.
I likhet med vad som uttalades i lantbruksstyrelsens och jordbruksnämndens
gemensamma skrivelse till Kungl. Maj :t den 16 augusti 1955 angående
stödlån för 1955 års skördeskador anser nämnden — och enligt vad
nämnden har inhämtat även lantbruksstyrelsen — tillräckliga skäl ej föreligga
att bibehålla den i tidigare stödlånekungörelser, och sedermera även
i 1955 års kungörelse, medgivna 2-åriga räntefriheten.
I fråga om amorteringen bör enligt nämndens mening 1955 års bestämmelser
oförändrade kunna tillämpas även på 1957 års stödlån. Detta betyder,
att lånen blir amorteringsfria under 2 år och att amortering därefter
skall ske på 5 år, dock att amorteringstiden, om särskilda skäl föreligger,
kan förlängas till 10 år eller i undantagsfall till högst 15 år.
Även i fråga om a d in i n i s t r a t i o n e n av låneverksamheten hör enligt
jordbruksnämndens mening samma bestämmelser kunna tillämpas som
de i 1955 års kungörelse meddelade. Nämnden anför härom följande.
Förslaget innebär, att administrationen uppdelas mellan lantbruksnämnderna,
riksbanken och Kungl. Maj:t på följande sätt. Lantbruksnämnd prövar
lånebehovet och fastställer lånebelopp och amorteringstid. Lantbruksnämnd
bestämmer vidare, huruvida säkerhet skall krävas och beslutar angående
beskaffenheten av sådan. Ytterligare beslutar lantbruksnämnden under
vissa förutsättningar om uppsägning av lån Till omedelbar betalning,
nämligen om lånet föranletts av oriktiga uppgifter, vid åsidosättande av betalningsförpliktelserna
och vid överlåtelse av fastigheten eller arrendet. Lantbruksnämnderna
samarbetar i sin låneverksamhet med hushållningssällskapen.
Riksbanken införskaffar och granskar erforderliga lånehandlingar, utbetalar
lånen och handhar, med nyss angivet undantag angående uppsäg
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1957
ning av lån, förvaltningen av beviljade lån. Uppkommande frågor om avskrivning
av utlämnade lån underställes Kungl. Maj:t. Vidare innebär en
tillämpning av 1955 års bestämmelser, att lantbruksnämndernas verksamhet
med lånen står under tillsyn av lantbruksstyrelsen, som även utfärdar erforderliga
närmare tillämpningsföreskrifter inom styrelsens verksamhetsområde,
medan riksbanken meddelar de för dennas del behövliga tillämpningsföreskrifterna.
Sista ansök ning sdag för stödlånen föreslås av jordbruksnämnden
bli den 30 november 1957, med möjlighet för lantbruksnämnd att, om
särskilda skäl föreligger, upptaga även ansökning, som inkommit efter
nyssnämnda dag. Den 30 november bör enligt nämnden som regel föreskrivas
som förfallodag för ränta och amortering.
Jordbruksnämnden framhåller vidare, att det ännu icke är möjligt att
bilda sig en säker uppfattning om storleken av skadorna på årets skörd och
följaktligen ej heller om storleken av det stödbehov, som kan komma att föreligga.
Det kan alltså ännu ej bedömas, om de medel, som enligt nämndens
nu framlagda förslag skall ställas till förfogande, kommer att visa sig
tillräckliga för ändamålet. Nämnden framhåller emellertid, att det är angeläget,
att beslut snarast möjligt fattas om den föreslagna stödlåneverksamlieten
samt anför, att därest det, sedan undersökningen av skördeskadornas
omfattning slutförts, skulle visa sig, att ytterligare medel är erforderliga,
nämnden har för avsikt att senare inkomma med framställning om medelsanvisning
härför.
Fullmäktige i riksbanken anför i sitt remissutlåtande, att fullmäktige i
likhet med jordbruksnämnden anser, att de skördeskador, som inträffat i
år, gör åtgärder till stöd för de av skadorna drabbade jordbrukarna nödvändiga.
Fullmäktige tillstyrker därför, att stödlångivning på nytt kommer
till stånd och har ingenting att erinra emot att behållningen å anslaget till
fonden för supplementär jordbrukskredit omdisponeras att användas för
detta ändamål. Fullmäktige utgår emellertid ifrån att ansökningar om lån
ur fonden, som inkommer, innan omdispositionen hinner vidtagas, får handläggas
i nuvarande ordning. Som en konsekvens av omläggningen följer
å andra sidan, att riksbankens befattning med fonden inskränkes till att
enbart avse förvaltningen av dessförinnan beviljade lån.
Vidare erinrar fullmäktige om att fullmäktige under förarbetena till 1955
års stödlån framhöll bl. a., att lån borde beviljas endast i sådana fall, då
verkligt behov av ekonomiskt bistånd förelåge, att synnerlig restriktivitet
borde iakttagas, när det gällde medgivande att överskrida den normala
maximigränsen för lånen, samt att såsom huvudregel borde gälla, att säkerhet
skulle krävas för lånen, såvitt ej särskilda skäl undantagsvis föranledde
till annat. Även om fullmäktige finner det påkallat, att stödlångivningen
nu återupptages, anser sig fullmäktige med hänsyn till erfarenheterna
vid förvaltningen av tidigare utlämnade stödlån böra betona vikten
av att nämnda krav iakttages vid långivningen.
Emot den av jordbruksnämnden föreslagna räntan på de nya stödiånen
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1957
har fullmäktige icke något att erinra. Fullmäktige måste däremot bestämt
ifrågasätta lämpligheten av nämndens förslag att i fråga om dröjsmålsräntan
1943 års förordning angående ränta å lån från statens utlåningsfonder
skall tillämpas. Det skulle nämligen i dagens läge innebära, att
samtidigt som stödlåneräntan utginge efter 5,75 procent, dröjsmålsräntan
endast skulle uttagas efter 5 procent. Fullmäktige föreslår därför, att dröjsmålsräntan
i den nya stödlåneförfattningen i stället preciseras till 1 procentenhet
över den vid varje tid gällande stödlåneräntan.
Vad härefter gäller frågan om användning av vissa införselavgiftsmedel
anmäler jordbruksnämnden, att nämnden i anslutning
till förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation som en
av de första åtgärderna i anledning av årets skördeskador — bemyndigat
Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, att verkställa stödköp av vete
och råg, som på grund av mältningsskador icke uppfyller kvalitetsfordringarna
för föreningens inlösen. De närmare villkoren för denna stödköpsverksamhet
har nämnden angivit i en skrivelse till föreningen, ur vilken följande
torde få återgivas.
Stödköpen skall avse frisk och sund och till foder användbar brödsäd, som
i fråga om andra kvalitetsegenskaper än rymdvikt och groddhalt uppfyller
de för fullgod brödsäd fastställda kvalitetsfordringarna. Priset till odlare
skall för vara med 16 1/2 procent vattenhalt utgöra 31 kr. per dt för vete
och 28 kr. per dt för råg vid leverans under september månad i kusthamnar.
För senare leverans höjes priset med 25 öre per dt och månad fram till
januari 1958, då slutpriserna alltså blir 32 kr. per dt för vete och 29 kr. per
dt för råg. Vid leverans i inlandshamnar reduceras priset med 50 öre per
dt och vid leverans på andra orter verkställes fraktavdrag motsvarande transportkostnad
från leveransorten till ur pris- och leveranssynpunkt lämpligast
belägna hamnplats. Vattenhalten regleras enligt för fullgod brödsäd gällande
regler. I övrigt skall prisreglering icke ifrågakomma.
Stödköpen skall i första hand verkställas genom till föreningen anslutna
företag. Vid försäljning till föreningen skall dessa erhålla ett pris, som med
1 kr. per dt överstiger stödköpspriset till odlare.
Beträffande föreningens avsättning av i samband med stödköp inköpt
brödsäd för foderändamål inom landet har förutsatts, att sådan försäljning
skall ske först vid tidpunkt som med hänsyn till försörjningslaget på
foderområdet kan anses motiverad, varvid brödsäden skall bli föremål för
denaturering. Export av här avsedd vara förutsattes ske endast om detta
med hänsyn till utrymmessituationen eller pa grund av finansieiingsskäl
kan anses påkallat. Föreningen torde inhämta jordbruksnämndens medgivande,
innan försäljningar påbörjas.
Av jordbruksnämndens skrivelse till föreningen framgår vidare, att föreningen
vid fastställande av inlösenpriserna för 1957 års hrödsädsskörd hade
utgått från all kostnaderna för dess regleringsverksamhet under innevarande
regleringsår skulle stanna vid omkring 22 000 000 kr., vilket skulle
möjliggöra eu önskvärd avsättning av omkring 10 000 000 kr. till spannmålshandelns
konjunkturutjämningsfond, vilken den 1 augusti 1957
uppgick till 24 000 000 kr. I samband med sitt åtagande att verkställa de nu
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 18h år 1957
ifrågavarande stödköpen hade föreningen därför — enligt vad som närmare
beröres i omförmälda skrivelse — förklarat sig förutsätta, att de för föreningen
till följd av stödköpsverksaniheten uppkommande merkostnaderna,
i den mån de icke kunde ersättas av under året inflytande införselavgifter
för brödsäd, skulle få täckas i särskild ordning.
De här ifrågavarande merkostnaderna har enligt jordbruksnämnden uppskattats,
vid särskilt ogynnsamma förhållanden, kunna uppnå en storleksordning
av cirka 15 000 000 kr. Till vilka belopp merkostnaderna i realiteten
kommer att uppgå blir enligt nämnden givetvis beroende av resultatet av
den framtida avsättningen inom eller utom landet av den stödköpta spannmålen.
Jordbruksnämnden framhåller, att nämnden jämväl för egen del ansett
skäligt, alt en i och för sig påkallad förstärkning av spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond
såvitt möjligt icke hindras genom den nu beslutade
stödköpsverksaniheten. Enligt nämndens mening bör därför möjligheter tillskapas
att till föreningen Svensk spannmålshandel, för täckande av eventuella
merkostnader i samband med stödköpsverksaniheten, i mån av behov
överföra medel utöver de olika regleringsmedel, som hittills har fått anvisas
föreningen. Därvid har nämnden ansett det ligga närmast till hands att överväga
ett ianspråktagande för ändamålet av vissa avgiftsmedel, som på grund
av redan föreliggande beslut har influtit eller inflyter inom jordhruksregleringens
ram. Nämnden anför, att den vid sina överväganden i ämnet_lik
som
jordbrukets förhandlingsdelegation — stannat för att föreslå, att till
ifraga"\ aiande ändamal skall — som en av arets skördeförhållanden betingad
extraordinär anordning — kunna tagas i anspråk sådana regleringsmedel,
som under innevarande regleringsår inflyter i form av införsel- och
tillverkningsavgifter för fodermedel. I samråd med förhandlingsdelegationen
förordar nämnden i anslutning härtill även, att för
ändamålet skall få användas vissa f. n. odisponerade införselavgifter för ärter
och bönor m. in. Rörande den närmare innebörden av förstnämnda förslag
anför nämnden i huvudsak följande.
Användningsområdet för de inom jordbruksregleringens ram under regleringsåret
1957/58 inflytande införsel- och tillverkningsavgifterna för fodermedel
är bestämt genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen (IX ht
1957, s. 290—295 och 307 samt prop. 1956:165; JoU 1957: 31, s. 42_43;
rskr. 338; Kungl. Maj :ts brev den 31 maj 1957). Jordbruksnämnden har genom
dessa beslut bemyndigats att, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation,
till prisregleringarna för ägg och slaktvaror samt mjölk och
mejeriprodukter fördela de genom sagda avgifter inflytande medlen mellan
resp. Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a., Svensk
kötthandel, förening u. p. a., och Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.,
under iakttagande av att äggföreningen skall ha viss prioritet till de medel,’
som inflyter genom införselavgifter på majs och vetekli. Sammanlagda beloppet
av de för innevarande regleringsår inflytande införselavgiftsmedlen
för fodermedel har tidigare (IX ht 1957 p. 108) uppskattats till 4^750 000 kr.
I denna beräkning hade icke upptagits något belopp för införselavgifter för
oljekraftfoder, eftersom några dylika avgifter, bortsett från oljekraftfoder
av raps, rybs och senap (varav någon import dock icke beräknades ske),
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1957
icke utgick vid den tidpunkt, då beräkningarna gjordes. Enligt sedermera
meddelade beslut av jordbruksnämnden utgår emellertid fr. o. in. den 1
mars 1957 införselavgifter jämväl för oljekraftfoder (även annat än av raps,
rybs och senap). Avgiftens belopp är fr. o. m. den 17 september 1957 för
oljekraftfoder av raps, rybs och senap 8 kr. och för annat oljekraftfoder
7 kr. per dt. Tillverkningsavgift för oljekraftfoder, som inom landet framställes
av utländsk råvara, utgår med motsvarande belopp. Avgiftsbeläggningen
av oljekraftfodret föranleder i och för sig en avsevärd höjning (i
storleksordningen omkring 10 000 000 kr.) av de tidigare beräknade inkomsterna
av avgifter på fodermedel. Skördeförsämringen innevarande höst med
därav följande dels minskning av fodersädsskörden, dels ökad användning
av brödsäd till utfodring är ägnad att påverka beräkningarna i olika riktningar.
Omfattningen av fodersädsimporten och av avgiftsinkomsterna av
denna blir uppenbarligen beroende bl. a. av storleken av den export av stödköpt
groddskadad brödsäd, vartill föreningen Svensk spannmålshandel på
grund av olika omständigheter kan komma att finna sig föranlåten. Jordbruksnämnden
anmäler sin avsikt att, i samband med de redogörelser angående
införselavgiftsmedlen, som nämnden senare under liösten 1957 kommer
att framlägga i anslutning till årets anslagsäskanden, återkomma med
de reviderade beräkningar av inflytande införselavgiftsmedel, vartill nämnden
då kan finna anledning.
Vidare anmäler jordbruksnämnden, att nämnden i samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation redan beslutat, att av de för foderimport och
fodertillverkning under innevarande regleringsår influtna och inflytande avgiftsmedlen
ett belopp av 6 000 000 kr. skall ställas till förfogande för äggregleringen.
Nämnden har funnit det motiverat, att möjlighet öppnas att ur
återstoden av dessa avgiftsmedel i mån av behov jämväl tillföra föreningen
Svensk spannmålshandel vissa belopp. Som skäl härför hänvisar nämnden
— förutom till det nyss berörda sambandet mellan fodersädsimporten och
en eventuell export genom föreningens försorg — till det förhållandet, att
föreningens stödköpsverksamhet i fråga om groddskadad brödsäd uppenbarligen
är ägnad att allmänt stödja fodermarknaden inom landet. Nämnden
föreslår därför, att bemyndigande lämnas nämnden att, efter samråd
med jordbrukets förhandlingsdelegation, använda avgiftsmedel, som nyss
sagts, till fördelning — utom till redan avsedda ändamål inom prisregleringarna
för ägg, slaktvaror samt mjölk och mejeriprodukter — jämväl till
föreningen Svensk spannmålshandel som ersättning för de merkostnader,
som under året under förut angivna förutsättningar kan komma att uppstå
hos föreningen.
Vad därefter gäller de medel, som influtit eller inflyter genom upptagande
av införselavgifter för ärter och b ö n o r, t j ä n l i g a
till in ä n n i s k o f ö d a, ä vens o in h a in p f r ö, anför jordbruksnämnden,
alt enligt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen (IX ht 1957, s. 298—299
och 307; JoU 31, s. 42—43; rskr. 338) ifrågavarande medel tills vidare skall
reserveras hos nämnden i avvaktan på att Kungl. Maj:t, efter förslag av
nämnden, förordnar om medlens användning. Fr. o. in. ingången av september
1956 och hittills har genom upptagande av hithörande införselavgifter
(»bundna» till för ärter 6 kr., för bönor 20 kr. och för hampfrö likaledes 20
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1957
kr. per dt) influtit i runt tal 1 250 000 kr. Under återstoden av innevarande
regleringsår liar nämnden beräknat, att genom samma införselavgifter kommer
att inflyta omkring 500 000 kr. Med hänsyn till beskaffenheten av de
varuslag, för vilka avgifterna uttages, ävensom till vad som förut sagts om
behovet av en förstärkning av spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond
har nämnden funnit det lämpligt att föreslå, att medlen, såvitt de hänför
sig till import under innevarande regleringsår eller tid dessförinnan,
skall få disponeras på samma sätt som införselavgifterna för fodermedel.
Vad gäller frågan om vissa åtgärder i samband med avvecklingen
av det avtalsbundna förhållandet mellan
staten och Svenska sockerfabriks aktiebolaget torde
böra erinras följande. Genom dei system för stöd åt sockerbetsodlingen, som
införts fr. o. in. den 1 maj 1956, upphörde den dittills tillämpade anordningen
med årliga avtal mellan staten och Svenska sockerfabriks aktiebolaget,
enligt vilka staten garanterade bolaget täckning för vissa med sockertillverkningen
förenade kostnader mot att bolaget var redovisningsskyldigt för
sina inkomster av denna tillverkning. Med anledning härav skall en slutavräkning
äga rum mellan bolaget och kronan. Avtalet för verksamhetsåret
1955/56 innehåller i likhet med tidigare års avtal en föreskrift, enligt vilken
jordbruksnämnden företräder staten i frågor rörande tillämpningen av de
i avtalet intagna bestämmelserna om kostnadsgaranti och avräkning. På
grund härav har mellan bolaget och jordbruksnämnden överläggningar förts
angående slutavräkning i samband med avvecklingen av det avtalsreglerade
förhållandet. Härom anför jordbruksnämnden i sin omförmälda skrivelse
den 2 juli 1957 i huvudsak följande.
Stal sregleringens konto utvisade i bolagets bokslut den 30 april 1956 en
skuld till kronan av 3 788 224 kr. Samtidigt upptogs på tillgångssidan under
rubriken »Statsregleringen för nedskrivning av sockerlagret» en fordran å
staten av 17 500 000 kr. Jordbruksnämnden har för granskning av bolagets
redovisning anlitat auktoriserade revisorn Bruno Svensson, Stockholm. Denna
granskning har resulterat i att ett antal avräkningsposter upptagits till
diskussion mellan bolaget och nämnden. I vissa fail har därvid bolaget
medgivit betalningsskyldighet. I andra fall har nämnden efter närmare utredning
funnit någon fordringsrätt för kronan icke kunna anses föreligga.
I ett fall har granskningen lett till att en fordran för holaget framkommit. I
ytterligare andra fall har kompromissberäkningar verkställts. Den betydelsefullaste
av de poster, varom förhandlingar förts, har gällt värderingen av
bolagets utgående lager av importsocker. Detta hade av bolaget i likhet med
tidigare år upptagits till ett värde, motsvarande inköpspris plus utbetald
tull. Från nämndens sida har, under hänvisning till att all import skett för
statens räkning, hävdats att lagret borde värderas med hänsyn till de vid
tidpunkten för lagrets försäljning gällande priserna. Förhandlingarna har på
denna punkt lett till en differenspost kronan tillgodo av närmare 4 000 000
kr. Slutresultatet av de förda förhandlingarna innebär, att enighet vunnits
om att kronans tillgodohavande hos bolaget vid avtalets upphörande den
30 april 1956 skall utgöra 9 700 000 kr. Vid framräkningen av detta belopp
har emellertid ännu icke hänsyn tagits till bolagets förutnämnda anspråk å
ersättning med 17 500 000 kr. för nedskrivning av sockerlagret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1957 13
Beträffande nyssnämnda post åt? 500 000 kr. anför jordbruksnämnden
följande.
Bolagets anspråk å ersättning för lagernedskrivning hänför sig till en år
1953 träffad och av statsmakterna godkänd uppgörelse, enligt vilken bolaget
skulle äga rätt att årligen under en period av 10 år vid avräkningar med
staten tillgodoräkna sig ett belopp av 2 500 000 kr. Bolagets lager hade till
följd av den under åtskilliga år tillämpade avtalsmässiga värderingen kommit
att undergå en successiv uppskrivning, vilken framstod som otillfredsställande.
Det belopp av tillhopa 25 000 000 kr., som genom uppgörelsen tillfördes
bolaget, skulle användas för nedskrivning av dess lager till närmare
anslutning med världsmarknadsprisnivån. Den träffade uppgörelsen redovisades
i propositionen 1953:228, vilken i nu ifrågavarande del lämnades
utan erinran av riksdagen (BevU 1953: 56; rskr. 289).
I det mellan staten och bolaget upprättade kontraktet angående sockertillverkningen
in. in. under tiden 1 maj 1953—30 april 1954 intogs sålunda
bl. a. en föreskrift, enligt vilken bolaget skulle — oberoende av vad som tilllämpades
i dess i förvaltningsberättelsen intagna bokslut — äga såsom
kostnad tillgodoräkna sig ett belopp av 2 500 000 kr., utgörande en tiondedel
av en år 1953 överenskommen nedskrivning med 25 000 000 kr. av sockerlagrets
värde. Samma föreskrift har intagits i de under tiden därefter
träffade årskontrakten. På grund av föreskrifterna har bolaget vid övergången
till det av 1956 års riksdag antagna nya systemet för stöd åt sockerbetsodlingen
således tillgodogjorts tillhopa (3 X 2 500 000 = ) 7 500 000 kr.
Jordbruksnämnden upplyser, att bolaget nu har hävdat, att bolaget vid
avräkningen bör äga tillgodoräkna sig ytterligare 7 årsrater om vardera
2 500 000 kr. eller tillhopa 17 500 000 kr., därvid den första årsraten får
anses ha förfallit till betalning vid bokslutstillfället den 30 april 1957. Nämnden
konstaterar vidare, att det nya systemet för sockerregleringen icke lämnar
någon möjlighet öppen att i oförändrad form fullfölja den år 1953 träffade
uppgörelsen om ersättning åt bolaget för tidigare lageruppskrivning.
1 samband med de förhandlingar om mittpriser och införselavgifter, som
föregick det nya regleringssystemet, tilläts lagervärderingsfrågan ej heller
att inverka på beräkningarna. Med hänsyn till angivna förhållanden har
nämnden funnit, att bolaget i enlighet med sitt yrkande måste anses berättigat
att tillgodoräkna sig återstoden av det år 1953 överenskomna och av riksdagen
godkända beloppet.
Som ett slutresultat av den verkställda granskningen och av de på grundval
av densamma förda förhandlingarna har jordbruksnämnden följaktligen
med stöd av sina befogenheter enligt slatsavtalet träffat överenskommelse
med bolaget av innebörd, att i samband med avvecklingen av det avtalsreglerade
förhållandet mellan kronan och bolaget dels kronan skall tillgodoräknas
ett belopp av 9 700 000 kr. per den 30 april 1956, dels bolaget skall
tillgodoräknas ett belopp av 17 500 000 kr., förfallande till betalning med
2 500 000 kr. den 30 april vart och ed av åren 1957—1963. Då det emellertid
för båda parter framstått som önskvärt att nu erhålla eu slutreglering i ett
sammanhang, har nämnden vidare upptagit förhandlingar med bolaget angående
eu uppgörelse av innebörd, att förhållandet mellan kronan och bolaget
avvecklas genom en engångsutbetalning till bolaget. Det matematiska
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1957
värdet av bolagets successivt förfallande fordran å 17 500 000 kr. per den
30 april 1957 utgör enligt nämnden beräknat efter en räntesats av 5 procent
om året omkring 15 200 000 kr. Bolaget har, upplyser nämnden, vid överläggningarna
förklarat sig kunna acceptera en uppgörelse av innebörd, att
dess fordran per den 1 oktober 1957 omräknas till ett engångsbelopp av
14 000 000 kr., från vilket skall avdragas kronans förenämnda fordran å
9 700 000 kr. samt att, därest utbetalning av det bolaget sålunda slutligen
tillkommande beloppet 4 300 000 kr. sker efter utgången av september 1957,
å sistnämnda belopp skall beräknas ränta efter 5 procent om året fr. o. m.
den 1 oktober 1957.
Jordbruksnämnden anmäler, att uppgörelse av nu angiven innebörd —
under förbehåll från nämndens sida av Kungl. Maj:ts godkännande —
träffats mellan nämnden och bolaget. Vidare anför nämnden, att därest denna
uppgörelse godtages, bolaget således blir berättigat till ett belopp av
4 300 000 kr. Då detta belopp utgör resultatet av den slutavräkning, som föranletts
av införandet av det nya prisregleringssystemet, finner nämnden det
lämpligt, att medel till gäldande av bolagets fordran får tagas från reservationsanslaget
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.
över förevarande framställning har, som förut nämnts, utlåtanden avgivits
av statskontoret och riksräkenskapsverket.
Statskontoret anser sig — i vart fall på föreliggande material — icke
kunna taga slutgiltig ställning till frågan om nedskrivningsöverenskommelsen
fortfarande äger giltighet och ifrågasätter, om detta spörsmål icke bör
bli föremål för domstols prövning. Om överenskommelsen härvid skulle befinnas
alltjämt äga giltighet, torde enligt statskontoret för fullföljande av
nedskrivningen i enlighet med innebörden av kontraktet av år 1953 anslaget
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område kunna anlitas. En ändring
av 1953 års överenskommelse innebärande, att bolaget på sätt nu preliminärt
avtalats skulle på en gång tillgodoföras de successivt förfallande
årsraterna, skulle enligt statskontorets mening förutsätta riksdagens medverkan.
Såframt bolaget åter vid en domstolsprövning skulle befinnas icke
vara juridiskt berättigat till återstående nedskrivningsbelopp men det likväl
skulle anses skäligt, att bolaget beviljas detsamma, anser statskontoret frågan
härom böra underställas riksdagen.
Riksräkenskapsverket anför, att för gäldande av ifrågavarande ersättning
till Svenska sockerfabriks aktiebolaget enligt ämbetsverkets mening särskilda
medel bör äskas av riksdagen eller — om reservationsanslaget till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anses lämna tillgång härtill
— bemyndigande bör utverkas av riksdagen att för ändamålet anlita nämnda
anslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1957
15
Departementschefen
I större delen av vårt land har väderleksförhållandena under september
och början av oktober 1957 till följd av ihållande och rikligt regn varit synnerligen
ogynnsamma för jordbruksnäringen. På grund av bland annat kylig
väderlek försenades redan vårsådden och hämmades utvecklingen av vallar
och höstsådda grödor flerstädes avsevärt. Varm väderlek under juli förbättrade
emellertid skördeutsikterna. Så sent som under de sista dagarna
av augusti kunde man förvänta i genomsnitt mer än normal skörd. Av den
av statens jordbruksnämnd förut lämnade redogörelsen framgår, att den
31 augusti icke inträffat någon sådan förändring i produktionsvolymen, som
kan föranleda tillämpning av den för innevarande regleringsår gällande,
modifierade 4-procentregeln. De föreliggande skördeskadorna bär sålunda
uppenbarligen till allra största delen uppstått efter skördeuppskattningen
den 31 augusti. Denna skall emellertid enligt de för innevarande år fastställda
reglerna ligga till grund för en tillämpning av de utav statsmakterna
godtagna anordningarna för reglering av produktionsbortfall på grund av
felslagen skörd. Såsom jordbruksnämnden framhållit måste därför andra
utvägar sökas för att i möjligaste mån lindra de ekonomiska skadeverkningarna
av skördeförsämringen. På grund härav har jordbruksnämnden,
såsom förut omnämnts, fått i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen
utreda omfattningen och arten av de mera väsentliga skadorna på skörden.
Enär utredningen av naturliga skäl ännu icke kunnat avslutas, kan någon
redogörelse för skadornas omfattning icke lämnas. Det är emellertid redan
klart, att i större delen av landet mycket betydande skador uppstått på såväl
brödsäd som fodersäd. Ett stort antal enskilda jordbrukare har drabbats
av så omfattande skördeskador, att de kommer att få vidkännas ett avsevärt
inkomstbortfall och ställas inför allvarliga kreditsvårigheter. Katastrofala
följder kan därigenom uppkomma för den enskilde. Enligt min
mening föreligger därför ett trängande behov av omedelbara åtgärder från
statsmakternas sida för att mildra verkningarna av skadorna. Såsom framgår
av den föregående redogörelsen har dylika åtgärder i viss utsträckning
redan företagits av jordbruksnämnden. Jag åsyftar härmed det av nämnden
beslutade förfarandet med stödköp av brödsäd, som på grund av mältningsskador
icke uppfyller kvalitetsfordringarna för inlösen av föreningen
Svensk spannmålshandel. Skördeförsämringen påkallar emellertid därutöver
åtgärder, som kräver Kungl. Maj :ts och riksdagens medverkan.
Med hänsyn till vad som anförts i ärendet kan man enligt min mening
icke invänta resultatet av det åt jordbruksnämnden uppdragna utredningsarbetet.
Vissa hjälpåtgärder bör snarast möjligt vidtagas. Jag ansluter mig
därför till jordbruksnämndens, av lantbruksstyrelsen och jordbrukets förhandlingsdelegation
biträdda förslag om att åstadkomma möjligheter till
stödlån för sådana jordbrukare, som på grund av felslagen skörd lidit väsentlig
förlust och fördenskull behöver ekonomiskt bistånd.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1957
Vad angår den närmare utformningen av reglerna för stödlånen anser
jag, att dessa lämpligen bör i väsentliga delar anknyta till de bestämmelser,
som enligt kungörelsen 1955: 593 gäller för dylika lån i anledning av
1955 års skördeskador. Såsom förutsättning för lån bör sålunda gälla, att
jordbrukaren på grund av felslagen skörd år 1957 har lidit väsentlig förlust
och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd samt att han gjort
Arad på honom ankommit för att motverka förlusten. Liksom år 1955 torde
vidare lån som regel ej böra beviljas till högre belopp än som motsvarar två
tredjedelar av den inkomstminskning, som skadorna beräknas ha medfört.
På skäl, som anförts av jordbruksnämnden, synes i olikhet med vad fallet
var år 1955 dylika lånemöjligheter i år icke vara erforderliga för handelsträdgårdsmästare.
Bland annat med hänsyn till det angivna syftet med lånen bör dessa även
denna gång löpa med ränta. Räntefoten, som för 1955 års stödlån utgör 4,5
procent, synes med anledning av den förändring i det allmänna ränteläget,
som sedermera ägt rum, böra bestämmas till 5,75 procent. Jag förutsätter
dock att, därest det allmänna ränteläget skulle föranleda därtill, Kungl.
Maj :t skall äga under löpande lånetid besluta om ändring av denna räntesats.
Dröjsmålsräntan, som skall erläggas å amorteringsbelopp respektive
uppsagt kapitalbelopp, som ej erlagts inom föreskriven tid, bör bestämmas
till en procentenhet högre belopp än den vid varje tidpunkt gällande räntesatsen
å lånen.
Beträffande 1955 års stödlån gäller, att vissa låntagare är befriade från
att erlägga ränta under de 2 första åren av lånets löptid för visst lånebelopp.
Jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen har föreslagit, att denna räntefrihet
skall slopas. För min del finner jag mig emellertid med hänsyn till
den föreliggande situationen icke kunna biträda detta förslag. Enligt min
mening bör räntefriheten bibehållas i oförändrad form. Detta innebär, att
låntagare, vars brukningsenhet icke innehåller mer än 20 hektar åker samt
till åker omräknad ängs- eller betesmark, skall åtnjuta räntefrihet för belopp
upp till 3 000 kronor under de 2 första åren av lånetiden. Lantbruksnämnderna
bör vidare undantagsvis kunna medge låntagare, vars brukningsenhet
innehåller mer än 20 hektar åker, samma förmån, om brukningsenheten
på grund av mindre lämplig form eller beskaffenhet ur lönsamhetssynpunkt
ej är bättre än en genomsnittlig bärkraftig brukningsenhet
under nämnda arealgräns. I fråga om lånebelopp, för vilket ränta skall
utgå, bör räntan för nämnda båda år läggas till kapitalbeloppet samt därefter
förräntas och amorteras i samma ordning som detta.
Liksom för 1955 års stödlån bör för ifrågavarande stödlån amorteringstiden
fastställas till normalt 5 år, dock med möjlighet till förlängning till
högst 10 år, därest så anses påkallat med hänsyn till låntagarens ekonomiska
ställning eller eljest särskilda skäl finnes. I undantagsfall, då särskilt
ömmande skäl föreligger, bör förlängning till högst 15 år kunna medges. Vidare
synes låntagarna — i likhet med vad som gäller beträffande 1955 års
lån — böra erhålla 2 års amorteringsfrihet. Likaså bör det första amorte
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj.ts proposition nr 1S4 år 1957
ringsbeloppet avpassas så, att amorteringen de därpå följande åren kommer
att utgå i jämna 10-tal kronor.
Såsom fallet var beträffande stödlånen år 1955 bör, i anslutning till vad
som gäller för avskrivningslån för inre och yttre rationaliseringsåtgärder,
för de nu ifrågavarande lånen som regel krävas säkerhet, som kan anses
tillfredsställande ur det allmännas synpunkt. Det är emellertid tydligt, att
rigorösa fordringar härvidlag lätt kan medföra, att den hjälp, som åsyftas
med den föreslagna låneverksamheten, icke blir effektiv. Jag vill därför
understryka vad som anfördes i enahanda fråga år 1955, nämligen att anspråken
på säkerhet icke får sättas så höga, att de otillbörligt försvårar långivningen
i sådana fall, där det med hänsyn till lånesökandens personliga
egenskaper och förhållanden i övrigt finnes anledning antaga, att han skall
fullgöra sin betalningsskyldighet. I enlighet med 1955 års bestämmelser bör
kravet på eu ur det allmännas synpunkt tillfredsställande säkerhet kunna
efterges, om det — oavsett lånebeloppets storlek — möter svårigheter för
sökanden att ställa nyssnämnda säkerhet eller om eftergift eljest kan befinnas
motiverad med hänsyn till beloppets ringa storlek och omständigheterna
i övrigt. Förutsättningen för eftergift bör emellertid städse vara, att
lantbruksnämnd finner sannolikt, att sökanden skall fullgöra sin betalningsskyldighet.
I fråga om mindre lån bör liksom år 1955 säkerhet som
regel icke fordras.
I likhet med vad som gäller för 1955 års stödlån bör lantbruksnämnd äga
rätt att uppsäga stödlån till betalning å tid, som lantbruksnämnden bestämmer,
om låntagaren överlåter den brukningsenhet, som han innehade, då
lånet beviljades, eller väsentlig del därav till ny ägare ävensom för det fall,
att låntagaren är arrendator och brukningsenheten övertages av ny brukare.
I enlighet med jordbruksnämndens förslag bör den 30 november i regel
angivas såsom förfallodag i lånevillkoren.
Även i fråga om administrationen av den föreslagna låneverksamheten
bör enligt min mening samma bestämmelser gälla som för 1955 års lån.
Detta innebär, att lantbruksnämnderna, till vilka ansökan skall ställas, skall
pröva sökandes behov av lån, lånebeloppets storlek samt amorteringstidens
längd. Därjämte bör det åligga lantbruksnämnd att besluta, huruvida säkerhet
skall ställas, samt fastställa beskaffenheten av sådan säkerhet. Det bör
vidare ankomma på lantbruksnämnd att avgöra, om sökande skall medges
räntefrihet i enlighet med förenämnda grunder. Besked om beslutet skall
översändas till riksbanken. På riksbanken bör därefter ankomma att införskaffa
skuldförbindelse och eventuella säkerhetshandlingar, granska dessa
handlingar samt utbetala lånebeloppet till sökanden. Kan denne icke lämna
den föreskrivna säkerheten, skall riksbanken göra anmälan därom till lantbruksnämnden,
vilken bar att, om den så finner påkallat, upptaga frågan
om säkerheten till förnyad prövning. Jag förutsätter, att liksom tidigare ett
nära samarbete skall uppehållas mellan lantbruksnämnden och riksbanken,
så att ärendenas behandling underlättas och dubbelarbete undvikes.
Riksbanken skall omhänderha själva förvaltningen av stödlånen. Beslut
i! liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 184
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 184 år 1957
om uppsägning av lån skall emellertid liksom tidigare ankomma på lantbruksnämnd.
I låneverksamheten, som skall äga rum under lantbruksstyrelsens
överinseende, bör lantbruksnämnderna även samarbeta med hushållningssällskapen.
Lånen torde på samma sätt som förut utlämnade stödlån
böra redovisas på riksbankens delfond av fonden för låneunderstöd. Frågan
om ersättning till riksbanken för förvaltningen av de tidigare lånen har
i avbidan på vidare erfarenheter ännu icke avgjorts. Vid sådant förhållande
torde det även böra anstå med att bestämma gottgörelsen för riksbankens
arbete med de nu föreslagna lånen.
Ansökan om stödlån bör göras senast den 10 december 1957. Hinder bör
dock icke föreligga att till prövning upptaga ansökan, som inkommer efter
nämnda dag, därest särskilda omständigheter föreligger. Då behovet av
lån är trängande, är det angeläget, att ansökningarna upptages till behandling
så snart de kommit vederbörande lantbruksnämnd tillhanda, ävensom
att prövningen av säkerheten och utbetalningen av lånebeloppet verkställes
utan dröjsmål.
I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats ett förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare. Förslaget
torde få fogas till detta protokoll som bilaga.
Vad beträffar finansieringen av den sålunda föreslagna låneverksamheten
har jordbruksnämnden erinrat om att av det under kapitalbudgeten,
statens utlåningsfonder, till fonden för supplementär jordbrukskredit å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1956/57 anvisade investeringsanslaget
å 50 000 000 kronor kvarstår odisponerat ett sammanlagt belopp av omkring
44 300 000 kronor. Jordbruksnämnden föreslår, alt de nu odisponerade
medlen i sagda fond skall överföras till fonden för låneunderstöd och
användas till utbetalande av stödlån på grund av innevarande års skördeskador.
Det är givetvis icke möjligt att för närvarande med någon tillförlitlighet
beräkna medelsbehovet. Den av jordbruksnämnden föreslagna åtgärden
torde emellertid i nuvarande läge vara till fyllest. Kungl. Maj :t torde sålunda
böra hemställa hos riksdagen dels om bemyndigande att till fonden
för låneunderstöd under rubriken Stödlån till jordbrukare överföra den å Statens
utlåningsfonder: Fonden för supplementär jordbrukskredit odisponerade
behållning, som kvarstår, sedan de ansökningar om lån ur fonden,
som inkommit före den 1 december 1957, handlagts i nuvarande ordning.
Som förut nämnts, har jordbruksnämnden i anslutning till förhandlingar
med jordbrukets förhandlingsdelegation — som en av de första åtgärderna
i anledning av 1957 års skördeskador — bemyndigat föreningen Svensk
spannmålshandel att verkställa stödköp av vete och råg, som på grund av
mältningsskador icke uppfyller kvalitetsfordringarna för föreningens inlösen.
I fråga om de närmare villkoren för denna stödköpsverksamhet samt
överläggningarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlings
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''r år 1957
delegation om täckandet av de för föreningen uppkommande merkostnaderna
till följd av sagda verksamhet torde jag få hänvisa till jordbruksnämndens
förut återgivna redogörelse. Här torde böra erinras om att enligt beslut
av 1956 och 1957 års riksdagar de under regleringsåret 1957/58 inflytande
införselavgifterna för fodermedel samt tillverkningsavgifterna för oljekraftfoder,
efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, skall fördelas
till prisregleringarna för ägg, slaktvaror samt mjölk och mejeriprodukter,
under iakttagande av att införselavgifterna för majs och kli i första hand
skall användas för äggprisregleringen. Jordbruksnämnden har upplyst, att
nämnden i samråd med förhandlingsdelegationen redan beslutat att av sagda
avgiftsmedel för innevarande regleringsår ställa ett belopp av 6 000 000
kronor till förfogande för äggprisregleringen. Vidare har jordbruksnämnden
upplyst, att en under år 1957 införd avgiftsbeläggning av oljekraftfoder
beräknas medföra en avsevärd höjning av de tidigare beräknade inkomsterna
av avgifter på fodermedel. Minskningen av fodersädsskörden och den
väntade ökade användningen av brödsäd till utfodring är enligt nämnden
ägnad att påverka avgiftsinkomsterna i olika riktning. Inkomsterna av fodermedelsavgifterna
beräknas emellertid överstiga vad som redan avsatts för
äggprisregleringen.
Med hänsyn till att föreningen Svensk spannmålshandels stödköpsverksamhet
i fråga om groddskadad brödsäd är ägnad att allmänt stödja fodermarknaden
inom landet ävensom till sambandet mellan fodersädsimporten
och en eventuell export av nyssnämnd brödsäd genom föreningens försorg
har jordbruksnämnden, i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation,
hemställt om bemyndigande att — utöver de regleringsmedel, som hittills
fått anvisas föreningen — efter samråd med förhandlingsdelegationen använda
avgiftsmedlen för fodermedel till fördelning, utom för redan avsedda
ändamål, jämväl till föreningen som ersättning för de merkostnader, som
under regleringsåret 1957/58 kan uppstå hos föreningen under de i nämndens
skrivelse angivna förutsättningarna. Efter överväganden har jag —
med beaktande av vad jordbruksnämnden i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
anfört i denna fråga — funnit mig böra framlägga förslaget.
Dessutom har jag ansett mig böra biträda jordbruksnämndens, likaledes
i samråd med förhandlingsdelegationen, framlagda förslag att få använda
de medel, som influtit eller beräknas inflyta under innevarande regleringsår
genom upptagande av införselavgifter för ärter och bönor, tjänliga
till människoföda, samt hampfrö på samma sätt som införselavgifterna
för fodermedel. Jag betraktar emellertid därvid denna användning av samtliga
ifrågavarande avgiftsmedel som en av årets skördeförhållanden betingad
extraordinär anordning.
Jag torde därefter få bebandla statens jordbruksnämnds framställning om
godkännande av en av nämnden — under förutsättning av Kungl. Maj:ts
godkännande — ingången slutuppgörelse angående avvecklingen av det avtalsbundna
förhållandet mellan staten och Svenska sockerfabriks akliebola
-
20
Kungi. Maj. ts proposition nr 184 år 1957
get samt om anvisande av medel för fullföljande av denna uppgörelse. Den
överenskommelse om nedskrivning av sockerlagren, som intagits i 1953 och
senare års av riksdagen godkända sockeravtal, äger enligt min mening fortfarande
giltighet. Spörsmålet bör sålunda — i motsats till vad statskontoret
ifrågasatt — icke bli föremål för domstols prövning. Överenskommelsen bär
emellertid — såsom framgår av jordbruksnämndens skrivelse — icke beaktats
vid införandet år 1956 av det nya prisregleringssystemet för jordbruksprodukter
och kan numera icke fullföljas i oförändrad form. Enligt
sockeravtalen äger jordbruksnämnden företräda staten i frågor rörande tilllämpning
av bestämmelserna rörande sockerbolagets redovisningsskyldighet
för sina inkomster ävensom statens åtagande att svara för täckning av bolagets
kostnader. Med hänsyn härtill samt i enlighet med avtalsbestämmelserna
i övrigt har jordbruksnämnden efter avtalens upphörande föranstaltat
om slutavräkning med bolaget. Den härvid gjorda överenskommelsen om
ömsesidigt tillgodoräknande av vissa belopp föranleder ingen erinran från
min sida.
Den av jordbruksnämnden träffade överenskommelsen innebär emellertid
även en ändring av 1953 och senare års sockeravtal, enär — som förut
angivits — avtalet numera icke kan fullföljas i oförändrad form. Den successiva
nedskrivning av sockerlagrens värde, som i nämnda avtal tillerkänts
sockerbolaget, har nämligen i den nu föreliggande överenskommelsen omräknats
till ett engångsbelopp per den 1 oktober 1957, varjämte bolaget å sin
nettofordran å kronan tillerkänts ränta efter 5 procent om året från sagda
dag. Enligt min mening bör den mellan jordbruksnämnden och sockerbolaget
träffade slutuppgörelsen godkännas även i denna del. Den av mig sålunda
förordade ändringen av 1953 och senare års av riksdagen godtagna
sockeravtal bör emellertid underställas riksdagen för godkännande. Till
fullföljande av överenskommelsen bör jordbruksnämnden bemyndigas att
anlita medel ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.
I detta sammanhang torde få anmälas, att Kungl. Maj :t — i anledning av
en utav Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, med tillstyrkan av
statens jordbruksnämnd gjord ansökning och eftei hörande av fullmäktige
i riksgäldskontoret — genom beslut den 4 oktober 1957 hemställt till fullmäktige
i riksgäldskontoret att för tiden fram till den 1 juni 1958 — utöver
tidigare 140 000 000 kronor -— ställa ytterligare 50 000 000 kronor till förfogande
såsom rörlig kredit åt föreningen. Vidare har Kungl. Maj:t på framställning
av jordbruksnämnden lämnat utan erinran, att nämnden företager
en temporär minskning av beredskapslagren av majs och oljekraftfoder
under 15 000 respektive 65 000 ton. Kungl. Maj:ts beslut utgör ett led i de
åtgärder, som vidtagits för att mildra verkningarna av 1957 års skördeskador.
Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1957 21
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
1) att medge, att stödlån med anledning av 1957 års skördeskador
må utlämnas i enlighet med de grunder, som förordats
i det föregående;
2) att medge, att den behållning å förut omförmälda, tidigare
under Statens utlåningsfonder anvisade investeringsanslag
till Fonden för supplementär jordbrukskredit, som
kvarstår, sedan de ansökningar om lån ur fonden, som inkommit
före den 1 december 1957, handlagts i nuvarande
ordning, må överföras till Fonden för låneunderstöd och under
benämningen Stödlån till jordbrukare användas till bestridande
av kostnaderna för stödlånen;
3) att lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande
användningen av dels de medel, som under regleringsåret
1957/58 inflyter genom upptagande av införselavgifter
för fodermedel samt avgiftei för oljekraftfoder, dels
de medel, som under regleringsåret 1957/58 inflyter eller
dessförinnan influtit genom upptagande av införselavgifter
för ärter och bönor, tjänliga till människoföda, samt hampfrö;
samt
4) att godkänna vad i det föregående anförts beträffande
slutuppgörelsen per den 1 oktober 1957 mellan kronan och
Svenska sockerfabriks aktiebolaget.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ulla B. Silén
22
Kungi. Maj:ts proposition nr 187 år 1957
Bilaga
Förslag
till
kungörelse om stödlån till jordbrukare
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år 1957 lidit väsentlig förlust
och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd må, därest
J''j1'' va<^ Pa honom ankommit för att motverka förlusten, kunna er
hålla
lan av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
2 §.
Lane\ erksamheten skall omhänderhavas av lantbruksnämnderna under
medverkan av riksbanken på sätt i 8 § stadgas. Verksamheten skall såvitt
angar lantbruksnämnderna stå under lantbruksstyrelsens tillsyn.
Lantbruksnämnderna äga bevilja lån i den utsträckning Kungl. Maj:t efter
framställning av lantbruksstyrelsen anvisar medel därtill. Vid låneverksamhetens
bedrivande skola lantbruksnämnderna samarbeta med hushållningssällskapen.
°
3 §•
Lån må i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarar två
tredjedelar av den förlust sökanden beräknas hava lidit.
För lån skall ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsställande
ur det allmännas synpunkt. Från detta krav må göras eftergift, om
det möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet eller om sådan
eftergift eljest finnes motiverad med hänsyn till beloppets ringa storlek och
omständigheterna i övrigt. Eftergift i fråga om säkerhet må dock medgivas
allenast om nämnden finner sannolikt, att sökanden kommer att fullgöra sin
betalningsskyldighet.
4 §.
Ä lån skall gäldas ränta efter 5,75 procent om året. Under de två första
åren åtnjutes dock räntefrihet för belopp upp till 3 000 kronor under förutsättning
att låntagarens brukningsenhet ej innehåller mer än 20 hektar
åker samt till åker omräknad ängs- och betesmark. Om särskilda skäl därtill
loreligga må räntefrihet som nyss sagts medgivas jämväl låntagare, vars
brukningsenhet innehåller mer än 20 hektar åker men på grund av mindre
lämplig lorm eller beskaffenhet ur lönsamhetssynpunkt ej är bättre än en
genomsnittlig bärkraftig brukningsenhet under nämnda arealgräns.
I fråga om belopp, för vilket räntefrihet icke åtnjutes de två första åren,
lägges räntan för dessa år till det beviljade lånebeloppet.
Därest det allmänna ränteläget skulle därtill föranleda, äger Kungl. Maj :t
besluta om ändring av räntesatsen under löpande lånetid.
Kungl. Maj. ts proposition nr 184 år 1957
23
5 §.
Lån är amorteringsfritt under två år och skall därefter återbetalas genom
avbetalning med en femtedel om året, varvid dock första amorteringsbeloppet
må avpassas så, att amorteringen de därpå följande åren utgår i jämna
tiotal kronor. Om särskilda skäl föreligga, må lantbruksnämnden medgiva
förlängning av amorteringstiden till högst tio år eller i undantagsfall till
högst femton år.
6 §•
Ränta och amortering skall årsvis i efterskott inbetalas till riksbanken.
7 §•
Ansökan om lån skall göras hos lantbruksnämnden och skall innehålla
uppgift om storleken av den förlust sökanden anser sig hava lidit.
Ansökningen skall vara lantbruksnämnden tillhanda senast den 10 december
1957. Om särskilda skäl föreligga må nämnden dock till prövning
upptaga ansökan, som inkommit efter nämnda dag.
8 §•
I fråga om handläggningen av inkomna ansökningar skall följande gälla.
Lantbruksnämnden prövar om sökanden är i behov av lån samt fastställer
lånebeloppets storlek och amorteringstidens längd. Tillika beslutar nämnden,
huruvida säkerhet för lånet skall ställas, samt föreskriver beskaffenheten
av sådan säkerhet. Nämnden avgör vidare om sökanden skall åtnjuta
räntefrihet enligt 4 §. Handlingarna överlämnas därefter, med nämndens
beslut i nu angivna frågor, till riksbanken, som har att införskaffa och
granska erforderliga låne- och säkerhetshandlingar. Kan föreskriven säkerhet
ej lämnas, anmäler riksbanken förhållandet till nämnden. Det ankommer
därefter på nämnden att, om nämnden så finner påkallat, upptaga frågan
om säkerheten till förnyad prövning.
Beviljat lån utbetalas, mot förskrivning å beloppet, genom riksbankens
försorg.
Riksbanken liandhaver, med den inskränkning som angives i 9 §, förvaltningen
av beviljade lån.
9 §•
Lantbruksnämnd må uppsäga lån till omedelbar betalning, om det befinnes,
att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, eller
låntagaren åsidosätter sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amortering.
Överlåter låntagaren den brukningsenhet, som han innehade då lånet
beviljades, eller väsentlig del därav till ny ägare, eller övertages, i fall då
låntagaren är arrendator, brukningsenlieten av ny brukare, äger lantbruksnämnden
uppsäga lånet till betalning å tid som nämnden bestämmer. Om
uppsägning skali nämnden ofördröj ligen underrätta riksbanken.
10 §.
Å amorteringsbelopp eller uppsagt belopp, som ej betalas inom föreskriven
tid, skall erläggas dröjsmålsränta beräknad efter en räntesats som med
en procentenhet överstiger den för lånet gällande.
11 §.
Uppkommer fråga om avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån,
skall ärendet underställas Kungl. Maj:t.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1957
12 §.
De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna kungörelse
meddelas av lantbruksstyrelsen eller, i fråga om den del av låneverksamheten
som handhaves av riksbanken, av denna bank.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
571548
Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- JoU 1957:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder i anledning av skadorna å 1957 års skörd jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten
- Rskr. 1957:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa lönefrågor med anledning av ändrad organisation av den lokala och regionala skol a1 i texten
- JoU 1957:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utlämnande av stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten