Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1957-02-22 · 120 sidor, varav 117 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 117 av 120 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:97, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

1

Nr 97

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 22 februari

1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och

annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen grundar sig på 1956 års kommunalskatterevisions betänkande

med förslag till nya kommunala ortsavdrag (SOU 1956:41). I propositionen

föreslås en höjning av de kommunala ortsavdragen till i paritet

med de vid den statliga beskattningen nu gällande ortsavdragen och att även

i övrigt en direkt anpassning sker av de kommunala ortsavdragen till

det statliga ortsavdragssystemet. Detta innebär bland annat att ett särskilt

ortsavdrag för ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn

föreslås infört även vid den kommunala beskattningen. Höjningen av ortsavdragen

föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1958 och första gången

tillämpas i fråga om den preliminära skatten för år 1958 och vid 1959 års

taxering.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 97

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Höjningen av ortsavdragen skall förbindas med statliga bidrag till kommunerna.

Under en första övergångstid av tre år — åren 1958, 1959 och

1960 — skall statsbidraget utgå till alla kommuner och då i princip utgöra

full kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda inkomstminskningen.

Under de därefter följande fem åren — åren 1961—1965 —

föreslås att statsbidraget skall successivt minskas i en del kommuner samt

i de beträffande tillgången på skatteunderlag bäst ställda kommunerna

helt avvecklas. Frågan om en fortsatt reducering eller avveckling av statsbidraget

i de kommuner, i vilka bidraget vid 1965 års utgång inte helt indragit,

avses skola utredas i samband med frågan om en allmän kommunal

skatteutjämning.

Kostnaderna under den tid fullt statsbidrag skall utgå beräknas till cirka

500 miljoner kronor för år. Statens nettoutgift för ortsavdragsreformen

blir emellertid lägre beroende på att avdraget för kommunalskatt vid statsbeskattningen

minskar. Nettoutgiften kan beräknas till cirka 425 miljoner

kronor för år. Vid utgången av 8-årsperioden beräknas statsbidraget ha

reducerats till cirka 200 miljoner kronor för år. Nettoutgiften blir på motsvarande

sätt lägre.

Den nu utgående provisoriska skatteersättningen till kommunerna i anledning

av 1950 års ortsavdragsreform föreslås skola inarbetas i det nya

statsbidraget. Ersättningen föreslås skola reduceras enligt samma grunder

som skall gälla för det nya statsbidraget.

Maximibeloppet för det särskilda avdraget för nedsatt skatteförmåga vid

den kommunala taxeringen föreslås skola bestämmas till 3 000 kronor eller

samma belopp, som nu gäller vid den statliga taxeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 ur 1957

3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. och 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 50 § punkterna 1

och 2 samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk---

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter

kommunalt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp I

1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760

kronor, i ortsgrupp III 1 840 kronor,

i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i

ortsgrupp V 2 000 kronor.

Skattskyldig, som------

Annan skattskyldig än i andra

och tredje styckena sagts äger åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med

följande belopp, nämligen i ortsgrupp

I 1 180 kronor, i ortsgrupp 11

1 230 kronor, i ortsgrupp 111 1 290

kronor, i ortsgrupp IV 1 340 kronor

och i ortsgrupp V 1 400 kronor.

(Föreslagen lydelse)

48 §.

----nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter

kommunalt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp I

3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520

kronor, i ortsgrupp III 3 680 kronor,

i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i

ortsgrupp V 4 000 kronor,

stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret

icke levt tillsammans

med andra maken, ävensom annan

ogift skattskyldig än som avses i

nästföregående stycke, äger, därest

han haft hemmavarande eller av

den skattskyldige helt eller delvis

underhållet barn, som stått under

hans vårdnad och för vilket rätt till

allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp

1 2 520 kronor, i ortsgrupp 11 2 640

kronor, i ortsgrupp 111 2 760 kronor,

i ortsgrupp IV 2 880 kronor och i

ortsgrupp 1'' 3 000 kronor. Har skattskyldig

som nyss nämnts haft barn,

för vilket allmänt barnbidrag utgått

1 Senaste lydelse av 48 § 2 mom. se 1950:252, av 50 § 2 mom. se 1957:00 och av punkterna

1 och 2 av anvisningarna till 50 § se 1956:88.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

(Nuvarande lydelse)

50 §.

2 mom. För fysisk---kronor,

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av

långvarig sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom, underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den

skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt

barnbidrag, eller annan därmed

jämförlig omständighet, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den

30 juni året näst efter taxeringsåret,

prövningsnämndens beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med kommunalt

ortsavdrag, med ytterligare ett efter

omständigheterna avpassat belopp,

dock högst 5000 kronor.

(Föreslagen lydelse)

men vilket icke stått under hans

vårdnad, äger han, därest han helt

eller delvis underhållit barnet, likaledes

åtnjuta ortsavdrag efter vad

i detta stycke sägs, dock endast om

den skattskyldige icke levt tillsammans

med den som har vårdnaden

om barnet.

Annan skattskyldig än i andra,

tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 1 680

kronor, i ortsgrupp 11 1 760 kronor,

i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp

IV 1 920 kronor och i ortsgrupp

V 2 000 kronor.

50 §.

, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av

långvarig sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom, underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt

barnbidrag, eller annan därmed jämförlig

omständighet, må efter taxeringsnämndens

eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den skattskyldiges

taxerade inkomst minskas,

förutom med kommunalt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock

högst 3 000 kronor.

Om skattskyldigs

Skattskyldig, vars

Vad härefter--

■ — ovan sägs.

--stycket förmäles.

beskattningsbar inkomst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

5

Anvisningar

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 50 §. till 50 §.

1. Den skattskyldiges------inkomsten åtnjutits.

Den myndighet------särskilda fallet.

Normalbeloppen för------förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning--—---i inkomsten.

Fråga om —------förmåners värde.

Har den —- —----därtill föranleda.

Har den —• — —---skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft

högre inkomst än det för honom beräknade

existensminimibeloppet och

har detta befunnits bero av förhållande,

varom i 50 § 2 mom. tredje

stycket förmäles, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga medgivas

med så stort belopp, dock högst

5 000 kronor, att den skattskyldige

icke påföres beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten högre än nyss sagts

men icke så stor, att inkomsten

minskad med skatten därå uppgår

till existensminimum, bör avdrag

för nedsatt skatteförmåga beviljas

med så stort belopp, dock högst

5 000 kronor, att större skatt icke

kommer att uttagas än att inkomsten,

minskad med skatten, uppgår

till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga----

2. Därest skattskyldig varit för

sin försörjning helt beroende av

vad han i form av folkpension eller

i 50 § omförmält änke- eller änklingsbidrag

uppburit, bör den taxerade

inkomsten regelmässigt minskas

med ett belopp motsvarande vad

han sålunda uppburit, dock högst

5 000 kronor. Om den skattskyldige

mot låg avgift vistats å sjukhus eller

Har den skattskyldige icke haft

högre inkomst än det för honom beräknade

existensminimibeloppet och

har detta befunnits bero av förhållande,

varom i 50 § 2 mom. tredje

stycket förmäles, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga medgivas med

så stort belopp, dock högst 3 000

kronor, att den skattskyldige icke

påföres beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten högre än nyss sagts

men icke så stor, att inkomsten

minskad med skatten därå uppgår

till existensminimum, bör avdrag

för nedsatt skatteförmåga beviljas

med så stort belopp, dock högst

3 000 kronor, att större skatt icke

kommer att uttagas än att inkomsten,

minskad med skatten, uppgår

till beloppet av existensminimum.

— — normal arbetsinkomst.

2. Därest skattskyldig varit för

sin försörjning helt beroende av

vad han i form av folkpension eller

i 50 § omförmält änke- eller änklingsbidrag

uppburit, bör den taxerade

inkomsten regelmässigt minskas

med ett belopp motsvarande vad

han sålunda uppburit, dock högst

3 000 kronor. Om den skattskyldige

mot låg avgift vistats å sjukhus eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

(Nuvarande lydelse)

annan anstalt eller om hans levnadskostnader

rönt inverkan av annan

därmed jämförlig omständighet,

bör det belopp, varmed den taxerade

inkomsten enligt vad nyss

sagts må minskas, jämkas med hänsyn

därtill.

Om skattskyldig------

Därest folkpensionen------

(Föreslagen lydelse)

annan anstalt eller om hans levnadskostnader

rönt inverkan av annan

därmed jämförlig omständighet, bör

det belopp, varmed den taxerade inkomsten

enligt vad nyss sagts må

minskas, jämkas med hänsyn därtill.

— nedsatt skatteförmåga.

därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1958 eller tidigare år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

7

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 inom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

9 §•

2 mom. För skattskyldig

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom.

andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30

juni året näst efter taxeringsåret,

prövningsnämndens beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp,

dock högst 3 000 kronor.

Vad härefter---

(Föreslagen lydelse)

9 §.

kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom.

andra, tredje eller fjärde stycket

kommunalskattelagen förmäles, må

efter taxeringsnämndens eller, om

besvär anförts eller ock särskild

framställning därom gjorts senast

den 30 juni året näst efter taxeringsåret,

prövningsnämndens beprövande

den skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt

ortsavdrag, med ytterligare ett

efter omständigheterna avpassat belopp,

dock högst 3 000 kronor,

beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1958 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1957:00.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Förslag

till

lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan

samfallighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att beträffande

kommun, landstingskommun eller annan samfällighet, som äger beskattningsrätt,

medelsbehovet skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom utdebitering i förhållande till de skattekronor och skatteören,

vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering

påförts de skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat

för åren 1958—1965 bestämmelserna i 2—4 §§ gälla.

2 §•

Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1958 och 1959,

skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som

beräknas skola hava påförts de skattskyldiga vid 1957 respektive 1958 års

taxering, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag, vilka genom lagen

den ----om ändring i kommunalskattelagen fastställts att gälla från

och med 1959 års taxering, med tillägg — utom i fråga om tingslag — av det

antal skattekronor, som staten skall tillskjuta i anledning av 1957 års ortsavdragsreform.

3 §.

Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1960—1965,

skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som

vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg —

utom i fråga om tingslag — av det antal skattekronor, som staten skall tillskjuta

i anledning av ortsavdragsreformen.

4 §•

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 februari 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Persson, Lindell, Lindström, Lindholm, Näsgård,

Kling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga rörande höjning

av ortsavdragen vid taxering till kommunal inkomstskatt m. m. och anför

därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1955 tillkallades

numera chefen för finansdepartementets rättsavdelning, kammarrättsrådet

Carl Åbjörnsson (ordförande), ledamöterna av riksdagens första kammare,

lantbrukaren Gustaf Elofsson och studiesekreteraren Eric Holmqvist,

stadsfullmäktiges i Göteborg ordförande, överläraren Ernst Jungen, direktören

i Svenska landskommunernas förbund Sven Järdler, ledamoten av riksdagens

första kammare, lantbrukaren Gunnar Spetz, samt ledamöterna av

riksdagens andra kammare, sågverksarbetaren Olof Wiklund och hemmansägaren

Carl östlund, att såsom sakkunniga inom finansdepartementet verkställa

utredning av frågan rörande höjning av ortsavdragen vid taxering till

kommunal inkomstskatt. I direktiven för de sakkunniga anfördes bland

annat följande.

De kommunala ortsavdragen uppgår inte tillnärmelsevis till vad som kan

anses motsvara levnadskostnadsminimum. Från åtskilliga synpunkter är

detta sedan länge uppmärksammade förhållande en mycket stor olägenhet.

Det saknas i princip varje som helst bärande grund för att uttaga, eller söka

uttaga, skatt av den, vars inkomstförhållanden inte medger mer än en täckning

av de allra mest ofrånkomliga utgifterna för försörjningen. Det saknas

även enligt min mening tillräckliga skäl för att avkräva den mindre inkomsttagaren

relativt sett mer än den större inkomsttagaren vid den kommunala

beskattningen än som ansetts böra ifrågakomma vid den statliga beskattningen.

Den nuvarande ordningen med otillräckliga kommunala ortsavdrag

har också nödvändiggjort i princip mindre tilltalande regler om avdrag för

ömmande omständigheter samt i inte ringa omfattning nödgat till avskrivning

av oguldna kommunala skatter, något som med gällande ordning inneburit

att staten på en omväg lämnat kommunerna kompensation för vad de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr .97 år 1957

minsta inkomsttagarna inte mäktat erlägga av påförda kommunala utskylder.

Den stora spännvidden mellan de statliga och de kommunala avdragen

är också i och för sig otillfredsställande. Den är bl. a. ägnad komplicera

källskatteuppbörden samt nödvändiggör i åtskilliga fall jämkning av källskalteavdragen.

I den omständigheten att de kommunala avdragen inte kunnat

följa de statliga ligger även, såsom konstaterats vid utredningen om

sänkningen av statsskatten, det förnämsta hindret mot en eljest önskvärd

uppräkning av de statliga ortsavdragen.

Om det hlir möjligt att företa skattesänkningar utöver dem som nu är

omedelbart aktuella, bör därför enligt min uppfattning en höjning av de

kommunala ortsavdragen komma i främsta rummet.

Eu sådan reform möter emellertid svårbemästrade problem. Det främsta

är att reformen kommer att medföra ett avsevärt bortfall av skatteunderlag

för kommunerna och det är självfallet denna omständighet, som tidigare

stått hindrande i vägen för en reform. Om än från vissa synpunkter

erinringar kan riktas mot att staten i större omfattning än vad nu är fallet

lämnar kommunerna kompensation för bortfallet av skatteunderlag, torde

detta å ena sidan vara en ofrånkomlig förutsättning för en reform samt

å andra sidan inte väcka större betänkligheter än vad det nuvarande systemet

innebär.

I direktiven erinrades vidare att i 1955 års statsskatterevisions betänkande

med förslag till ändrade statliga skatteskalor redovisats vissa beräkningar

angående storleken av det inkomstbortfall, som skulle uppstå för kommunerna

vid en höjning av de kommunala ortsavdragen under förutsättning

att den kommunala utdebiteringen behölls oförändrad. Ur direktiven må i

detta avseende återgivas följande.

Enligt ett alternativ, innebärande en höjning av det kommunala ortsavdraget

i högsta ortsgrupp till 3 000 kronor för gifta och till 2 000 kronor

för ogifta samt en häremot svarande höjning av avdragen i övriga ortsgrupper,

skulle skattebortfallet år 1957 bli omkring 287 miljoner kronor. Om

avdraget för gifta i högsta ortsgrupp höjdes till 4 000 kronor och för ogifta

till 2 000 kronor samt avdragen i övriga ortsgrupper uppräknades i motsvarande

mån, skulle man enligt revisionen få räkna med en kostnad av

ca 458 miljoner kronor.

Det anfördes vidare i direktiven.

Slutmålet för en reform av de kommunala ortsavdragen bör vara att

uppnå paritet mellan de kommunala och de statliga avdragen. De nyss återgivna

siffrorna ger emellertid en antydan om storleken av de kostnader,

varom fråga är. Det kan därför vara tveksamt om man på en gång kan

genomföra en sådan åtgärd. Möjligen bör man räkna med att såsom en

första etapp verkställa en något mindre höjning av ortsavdragen, exempelvis

av den omfattning som framgår av det första av statsskatterevisionens angivna

alternativ.

Vid en utredning av möjligheterna att höja de kommunala ortsavdragen

bör även klarläggas i vilken utsträckning staten bör lämna kommunerna

ersättning för det av en sådan reform föranledda bortfallet av skatteunderlag.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att kostnaderna för 1950 års

kommunala ortsavdragsreform uppdelades mellan staten och kommunerna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1957

Statsbidrag skulle utgå i sådan omfattning, att den sammanlagda utdebiteringen

till kommun och landsting inte skulle behöva höjas med mer än

högst en krona.

Det förtjänar uppmärksammas att frågan om en höjning av de kommunala

ortsavdragen numera är i viss mån i annat läge än tidigare. Den särskilda

kommunala fastighetsskatten debiteras inte längre för sig. I stället

skall vid fastighetsägarens inkomsttaxering beräknas ett garantibelopp för

fastighet, vilket bl. a. innebär att en höjning av ortsavdraget kan komma

fastighetsägaren till godo. I den mån kommunerna själva skulle svara för

kostnaderna, behöver man således inte såsom vid 1950 års reform räkna

med den särskilda övervältringen av skattebördan på fastighetsägarna. Att

detta i sin mån bör kunna underlätta en reform på förevarande område

är tvdligt.

Å^andra sidan bör beaktas, att en höjning av de kommunala ortsavdragen

bör vara att se som ett led i en allmän skattesänkning med särskild tonvikt

på de mindre inkomsttagarna. Den avsedda effekten skulle till en del gå

förlorad, om kommunerna föranleddes att besluta mera betydande utdebiteringshöjningar.

Detta utgör självfallet det avgörande skälet för att en höjning

av ortsavdragen måste förenas med bidrag från staten till kommunerna.

Vad sistnämnda fråga angår är till en början angeläget understryka vikten

av att kommunernas rätt till kompensation av statsmedel så utformas,

att därigenom inte någon inskränkning i kommunernas självbestämmanderätt

blir följden. En faktisk rätt till kompenserande statsbidrag bör med

andra ord medges, och dessa bidrag bör i kommunens inkomststat få samma

karaktär som skatteinkomster från kommunmedlemmarna. Någon skälighetsprövning

eller annan prövning, som skulle kunna ge sken av ett beroendeförhållande,

bör alltså inte ifrågakomma.

Måhända kan vid en närmare undersökning befinnas, att man inte utan

vidare kan efterbilda det statsbidragssystem, som infördes vid 1950 års

kommunala ortsavdragsreform. Sambandet mellan nämnda bidragssystem

och de bidrag, som bör utgå vid en höjning av de kommunala ortsavdragen,

är emellertid sådant, att de olika bidragen bör om möjligt sammanarbetas

till ett enhetligt system. Härför talar även att det 1950 beslutade bidragssystemet

gavs i viss män provisorisk karaktär. Vid de nya reglernas utformning

bör största möjliga enkelhet eftersträvas. Det bör sålunda prövas,

om bidraget kan beräknas på grundval av antalet invånare i vederbörande

kommun, i förhållande till det uträknade antalet skattekronor el. likn.

Huruvida bidraget kan beräknas på grundval av läget vid reformens ikraftträdande

eller om periodvisa omräkningar efter någon mer schablonartad

regel blir erforderliga, får även prövas under utredningens gång. Liksom

fallet var vid 1950 års reform, torde anledning knappast föreligga att överväga

olika regler för kommuner med olika bärkraft. Gällande bestämmelser

om bidrag till skattetyngda kommuner synes sålunda kunna lämnas åsido,

i den mån de inte direkt beröres av de nu aktuella frågorna.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1956 års kommunnlskatterevision,

har med skrivelse den 25 oktober 1950 avlämnat betänkande med förslag

till nya kommunala ortsavdrag (SOU 1956:41). De vid betänkandet

fogade författningsförslagen torde såsom Bihang 1 fa fogas vid delta protokoll.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,

kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden,

skattelindringsnämnden, centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, allmänna

statsbidragsutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i

Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Riksförbundet landsbygdens folk,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Svensk industriförening,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska företagares

riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges fastighetsägareförbund, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Sveriges häradsskrivarförening och Föreningen Sveriges kronokainrerare.

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar ett av

delegerade för nämnda organisationer samt för Stockholms handelskammare

och Svenska försäkringsbolagens riksförbund upprättat yttrande.

Nämnda yttrande, i vilket jämväl Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

grossistförbund förklarat sig instämma, betecknas i fortsättningen såsom

avgivet av näringslivets skattedelegation.

överståthållarämbetet har vid sitt utlåtande fogat ett från Stockholms

stad infordrat yttrande, varjämte flertalet länsstyrelser överlämnat yttranden

från kommuner, lokala skattemyndigheter m. fl.

Jag har redan i årets finansplan meddelat, att jag hade för avsikt att

senare föreslå, att proposition avlåtes till årets riksdag angående en kommunal

ortsavdragsreform i syfte att åstadkomma en allmän skattesänkning

med tonvikt på de mindre inkomsttagarna. Jag upptar nu denna

fråga till behandling.

II. Gällande bestämmelser

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret,

äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten

åtnjuta kommunalt ortsavdrag, vars storlek bestämmes med hänsyn till

dels levnadskostnadernas höjd i hemortskommunen dels också den skattskyldiges

försörjningsbörda.

Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket

i ortsgrupper, vilkas antal från och med den 1 januari 1954 tills vidare utgör

fyra (II—V).

För skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

mans med andra maken, utgör ortsavdraget för helt år räknat i ortsgrupp II

1 760 kronor, i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor

och i ortsgrupp V 2 000 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret

haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed

jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande

barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta ortsavdrag

med samma belopp som tillkommer gift med andra maken sammanlevande

skattskyldig.

För annan skattskyldig utgör ortsavdraget för helt år räknat 1 230 kronor

i ortsgrupp II, 1 290 kronor i ortsgrupp III, 1 340 kronor i ortsgrupp IV

och 1 400 kronor i ortsgrupp V.

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt endast under en

del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt ortsavdrag,

som för varje kalendermånad, varunder den skattskyldige varit

här i riket bosatt, utgör 1/n av avdraget för helt år. Det avdragsbelopp, som

sålunda erhålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

Nu gällande kommunala ortsavdrag har fastställts genom beslut av 1950

års riksdag (prop. 241/1950; BevU 57/1950). Till grund för beslutet låg en

utredning av ortsavdragskommittén (SOU 1950: 5).

I följande sammanställning lämnas en jämförelse mellan de kommunala

ortsavdragen och de vid den statliga beskattningen nu gällande ortsavdragen,

vilka fastställts genom 1952 års riksdags beslut och som första gången

tillämpats vid källskatteuttaget för år 1953 och vid 1954 års taxering.

Kommunala ortsavdrag

Statliga ortsavdrag

Ortsgrupp

Ortsgrupp

II

III

IV

V

II

III

IV

V

Gift skattskyldig..............

1 760

1 840

1 920

2 000

3 520

3 680

3 840

4 000

Ensamstående skattskyldig......

Ensam skattskyldig med barn ...

1 230

1 290

1 340

1 400

1 760

2 640

1 840

2 760

1 920

2 880

2 000

3 000

Med gift skattskyldig jämställes sådan ogift skattskyldig med hemmavarande

barn, vilken nyss nämnts och som haft husföreståndarinna hos sig

anställd.

Av sammanställningen framgår att vid den statliga beskattningen ett

särskilt ortsavdrag finnes för ensam skattskyldig med underhållsskyldighet

mot barn. Med sådan skattskyldig avses gift skattskyldig, som under beskattningsåret

inte levt tillsammans med andra maken, och annan ogift skattskyldig

än som i föregående stycke sagts, vilken haft hemmavarande barn

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under

hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat. Om barnet

inte stått under den skattskyldiges vårdnad kan sådant avdrag åtnjutas

om den skattskyldige inte levt tillsammans med den, som har

vårdnaden om barnet. Någon motsvarighet till detta avdrag finnes inte

vid den kommunala beskattningen. Ifrågavarande skattskyldiga medges

vid den kommunala beskattningen samma ortsavdrag som ensamstående

utan försörjningsplikt mot barn.

Beträffande de kommunala och statliga ortsavdragens inbördes förhållande

må följande ytterligare anmärkas.

Såväl i fråga om de kommunala som de statliga ortsavdragen är spännvidden

mellan avdragen i högsta ortsgrupp och lägsta tillämpade ortsgrupp

(ortsgrupp II) 12 %, räknad på avdragsbeloppet i högsta ortsgrupp. Spännvidden

är densamma både för äkta makar och för ensamstående skattskyldiga

med eller utan barn. Intervallen mellan avdragen i de olika ortsgrupperna

motsvarar ungefär 4 %. Att mindre avsteg härvidlag måst göras beror

på önskemålet att bestämma ortsavdragen till jämna tal.

I fråga om spännvidden mellan de kommunala ortsavdragen, å ena sidan,

och de statliga, å andra sidan, gäller att det kommunala avdraget för gift

skattskyldig endast uppgår till hälften av motsvarande statliga ortsavdrag.

För ensamstående skattskyldig är däremot det kommunala ortsavdraget

ungefär två tredjedelar av det statliga avdraget. Att därjämte vid den statliga

beskattningen finnes ett särskilt avdrag för ensam skattskyldig med

underhållsskyldighet mot barn, till vilket avdrag någon motsvarighet inte

finnes vid den kommunala beskattningen, har nyss berörts.

Avvägningen av ortsavdragen mellan gift och ensamstående skattskyldig

är också olika vid de båda beskattningsformerna. Vid den kommunala beskattningen

utgör sålunda ortsavdraget för ogift skattskyldig i runt tal

två tredjedelar av avdraget för gift skattskyldig, medan vid den statliga beskattningen

avdraget för ogift skattskyldig utgör hälften av avdraget för

gift. Såsom framgår av den tidigare omnämnda sammanställningen uppgår

därför avdragen för gift skattskyldig vid den kommunala beskattningen till

samma belopp som avdragen för ogift skattskyldig vid den statliga beskattningen.

Ett komplement till ortsavdragen utgör de särskilda avdragen för nedsatt

skatteförmåga. Vid den kommunala beskattningen gäller — enligt 50 §

2 mom. andra stycket kommunalskattelagen — att sådant avdrag må beviljas

skattskyldig, vars skatteförmåga finnes under beskattningsåret ha

varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige

ägt åtnjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet

(s. k. ömmande omständigheter). Enligt tredje stycket av samma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

moment kan även skattskyldig, vars inkomst — efter avdrag av därå

belöpande skatt — på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad

arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet

understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv

och för make och oförsörjda barn (existensminimum) utöver ortsavdrag

erhålla särskilt avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga. I båda fallen

utgår avdraget efter särskild prövning. Avdraget är maximerat till 5 000

kronor.

Enligt fjärde stycket av nämnda moment skall skattskyldig, vars inkomst

helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension eller av bidrag, som

avses i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn — därest särskilda

omständigheter inte till annat föranleder — anses ha haft sådan

nedsatt skatteförmåga, som omförmäles i andra stycket.

Det angivna maximibeloppet 5 000 kronor har fastställts genom beslut

av 1956 års riksdag. Bestämmelserna skall tillämpas första gången vid 1957

års taxering. Tidigare var maximibeloppet 3 000 kronor.

Närmare föreskrifter angående bestämmande av extra avdrag för nedsatt

skatteförmåga meddelas för vissa fall i anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen.

Enligt dessa föreskrifter gäller bland annat att den

myndighet Kungl. Maj :t därtill förordnar skall fastställa normalbelopp för

existensminimum för olika delar av riket, avsedda att tjäna till ledning

vid bestämmande av existensminimum i det särskilda fallet. Enligt Kungl.

Maj:ts förordnande den 8 juni 1951 ankommer denna uppgift på centrala

uppbördsnämnden.

Ett liknande avdragssystem gäller beträffande den statliga beskattningen.

I 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt stadgas

sålunda att skattskyldig, vars skatteförmåga anses ha varit väsentligen

nedsatt av anledning, varom i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter särskild prövning utöver ortsavdrag

erhålla ytterligare ett avdrag med högst 3 000 kronor.

Bestämmelserna i 41 § 2 mom. uppbördsförordningen ansluter till de

nu nämnda stadgandena i kommunalskattelagen och förordningen om statlig

inkomstskatt. Enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen äger lokal

skattemyndighet efter ansökan av skattskyldig medge befrielse från eller

nedsättning av skatteavdrag. Sådan befrielse eller nedsättning må beviljas,

om det belopp, som skulle återslå sedan skatteavdrag gjorts, understiger

vad den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv

och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Nedsättning av

skatteavdrag för preliminär skatt kan dock inte medges annat än vid

nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda

eller i annat därmed jämförligt läge. Det belopp, som motsvarar den

skattskyldiges existensminimum, skall beräknas med ledning dels av bestämmelserna

i 50 § 2 mom. kommunalskatlelagen och anvisningarna till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

denna paragraf dels ock av de normalbelopp för existensminimum, som

fastställes med stöd av nämnda lagrum.

Om den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av lokal

skattemyndighet åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära

skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum,

gäller enligt anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen, att vid prövning

av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse

inte bör ske från det av nämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet

såvida inte nya omständigheter framkommit.

Hänsyn till nedsatt skatteförmåga tages även vid beräkning av preliminär

B-skatt och vid jämkning av preliminär skatt.

Av 10 § andra stycket uppbördsförordningen framgår, att preliminär

A-skatt inte skall utgå för folkpension enligt lagen om folkpensionering.

Slutligen må beröras bestämmelserna om skattepliktsgränsen och deklarationspliktsgränsen,

vilka bestämmelser äger direkt samband med reglerna

om de kommunala ortsavdragens storlek.

Enligt stadgande i 51 § kommunalskattelagen inträder skatteplikt till

kommunal inkomstskatt, då den beräknade beskattningsbara inkomsten i

kommunen uppgår till minst 100 kronor. Detta stadgande äger tillämpning

från och med innevarande års taxering. För tidigare års taxeringar har gällt

att för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, skatteplikt till kommunal inkomstskatt i hemortskommunen

inträtt då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgått till

minst 20 kronor.

Beträffande deklarationsplikten gäller att därest fysisk person, som varit

här i riket bosatt under hela beskattningsåret, haft bruttointäkter av en

eller flera förvärvskällor, vilka bruttointäkter uppgått till sammanlagt

minst 1 200 kronor, han är skyldig att utan anmaning till ledning för egen

taxering avge självdeklaration.

III. Sammanfattning av kommunalskatterevisionens förslag

Revisionen föreslår att de kommunala ortsavdragen skall höjas till samma

belopp som nu gällande statliga ortsavdrag och att även i övrigt en direkt

anpassning skall ske till det statliga ortsavdragssystemet. Detta innebär

sålunda att ett särskilt ortsavdrag för ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet

mot barn föreslås infört även vid den kommunala beskattningen.

Enligt revisionens mening tillgodoses därigenom önskemålen om en

särskild lindring i skattebördan för dessa skattskyldiga.

Ortsavdragen för gift skattskyldig skall i enlighet härmed bestämmas till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 7957

följande belopp, nämligen 3 520 kronor i ortsgrupp II, 3 680 kronor i ortsgrupp

III, 3 840 kronor i ortsgrupp IV och 4 000 kronor i ortsgrupp V. Förslaget

innebär en fördubbling av nu gällande kommunala ortsavdrag för

gifta skattskyldiga.

Ortsavdragen för ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot

barn föreslås skola fastställas till följande belopp, nämligen 2 640 kronor

i ortsgrupp II, 2 760 kronor i ortsgrupp III, 2 880 kronor i ortsgrupp IV och

3 000 kronor i ortsgrupp V. Då dessa skattskyldiga för närvarande åtnjuter

samma kommunala ortsavdrag som andra ogifta och ensamstående skattskyldiga,

innebär förslaget mer än en lördubbling av för dessa skattskyldiga

nu gällande avdrag.

För övriga ogifta och ensamstående skattskyldiga föreslår revisionen

ortsavdrag med följande belopp, nämligen 1 760 kronor i ortsgrupp II, 1 840

kronor i ortsgrupp III, 1 920 kronor i ortsgrupp IV och 2 000 kronor i ortsgrupp

V. Förslaget innebär eu förhöjning med cirka 43 % av nu gällande

kommunala ortsavdrag för denna kategori av skattskyldiga.

Revisionen erinrar, att avvägningen av ortsavdragen mellan gift och ogift

skattskyldig för närvarande är en annan vid den kommunala beskattningen

än vid den statliga. Genom att enligt revisionens förslag en uppräkning av

de kommunala ortsavdragen skall ske till i nivå med nu gällande statliga

avdrag kommer skattelättnaden att bli proportionsvis större för gifta än för

ogifta skattskyldiga. Revisionen anser det välmotiverat att tyngdpunkten vid

en höjning av de kommunala ortsavdragen förlägges till familjerna.

Revisionen framhåller att den föreslagna höjningen av de kommunala

ortsavdragen medför att inkomsttagare med mycket små inkomster helt befrias

från kommunal skatt. Enligt revisionens mening är emellertid i dagens

läge syftet med en kommunal ortsavdragsreform inte enbart att förhindra

att inkomsttagare under existensminimum påföres skatt utan även att mera

allmänt åstadkomma en lättnad i det kommunala skattetrycket. Förutsättningen

för att reformen skall kunna få denna effekt anser revisionen vara

o

att man kompenserar kommunerna för det minskade skatteunderlaget i en

sådan utsträckning alt kommunerna kan bibehålla sina utdebiteringar oförändrade.

Revisionen påpekar härvidlag att om kommunerna till följd av

ortsavdragshöjningen skulle tvingas fastställa högre utdebiteringar än som

skulle ha tillämpats om ortsavdragen varit oförändrade, detta skulle medföra

att inkomsttagarna i de lägsta inkomstskikten visserligen skulle erhålla

en skattelättnad men att inkomsttagarna i de däröver liggande skikten

i stället finge vidkännas eu skatteskärpning. Ortsavdragshöjningens avsedda

effekt att åstadkomma en generell skattesänkning för fysiska personer

skulle härigenom enligt revisionens uppfattning gå förlorad.

För att ortsavdragshöjningen inte skall få de nu antydda konsekvenserna

hör enligt revisionens uppfattning staten i betydande omfattning taga på

sig kostnaderna för ortsavdragshöjningen. Revisionen anser att ett statligt

2- Il i ha n g till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 97

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

bidrag, åtminstone under en övergångsperiod, är en avgörande förutsättning

för att det uppställda önskemålet om en allmän skattesänkning skall kunna

realiseras. Detta statliga bidrag bör närmast ha till syfte att möjliggöra för

kommunerna att själva anpassa sig efter de nya högre ortsavdragen. En

sådan anpassning underlättas enligt revisionens mening bland annat genom

en forvantad fortgående förbättring av det kommunala skatteunderlaget.

Det statliga bidraget bör utgå till i princip samtliga kommuner och kommunala

samfälligheter under en viss övergångstid. För åren 1958—1960 bör

bidiaget avvägas så att detsamma utgör full kompensation för den av orts
avdragshöjningen

föranledda inkomstminskningen. Under åren 1961_1965

föreslås statsbidraget skola successivt minskas i en del kommuner samt

i de beträffande tillgången på skatteunderlag bäst ställda kommunerna helt

avvecklas. Frågan om en fortsatt reducering eller avveckling av statsbidraget

i de kommuner, i vilka vid bidragstidens utgång bidraget inte helt indragits,

bör enligt revisionens mening under bidragstiden bli föremål för

en förnyad utredning. Revisionen anser att härvidlag ett nära samband

föieligger med frågan om en allmän kommunal skatteutjämning.

Statens totala kostnader för statsbidraget till kommunerna vid full kompensation

för inkomstminskningen till följd av ortsavdragshöjningen beräknas

av revisionen till 480 milj. kronor per år. Med hänsyn till den höjning

av statsskatten, som blir en följd av det minskade kommunalskatteavdraget

vid den statliga taxeringen, beräknas emellertid statens nettokostnader vid

ortsavdragsreformens ikraftträdande komma att uppgå till endast 413 milj.

kronor per år. Kostnaderna för statsbidraget beräknas efter reduceringen

av detsamma uppgå till i runt tal 200 milj. kronor per år. Statens nettoutgift

kommer av skäl som nyss anförts, att bli lägre. Det har inte ingått i revisionens

uppdrag att taga ställning till huruvida ur statsfinansiell eller samhällsekonomisk

synpunkt utrymme föreligger för angivna kostnader.

Det nya statsbidraget föreslås skola utformas på ett sådant sätt att staten

for varje bidragsår garanterar kommunerna ett visst skatteunderlag,

som tillsammans med det skatteunderlag, som föreligger enligt vederbörlig

taxering med tillämpning av de nya ortsavdragen, i vanlig ordning

deltar i den kommunala repartiseringen. Statsbidraget anpassas härigenom

till de varje år fastställda kommunala utdebiteringssatserna. Utbetalningen

av statsbidi aget föreslås skola anknytas till nu gällande regler om utbetalning

av kommunalskattemedlen. Särskilda bestämmelser blir därför erforderliga

beträffande kommuns och annan kommunal samfällighets utdebiteling

av skatt för de år, under vilka bidrag föreslås skola utgå, och revisionen

framlägger förslag till sådana bestämmelser.

Den nu utgående provisoriska skatteersättningen till kommunerna i anledning

av 1950 års kommunala ortsavdragsreform, 46,8 milj. kronor, föreslås

skola inordnas i det nya statsbidraget, varvid ersättningen föreslås

skola reduceras enligt samma grunder som skall gälla för det nya bidraget.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

I samband med att revisionen föreslår att de kommunala ortsavdragen

skall bestämmas till samma nivå som gällande statliga ortsavdrag, har revisionen

föreslagit, att maximibeloppet för det extra avdraget för nedsatt

skatteförmåga vid den kommunala beskattningen skall bestämmas till

samma belopp som vid den statliga beskattningen eller alltså 3 000 kronor.

Ortsavdragshöjningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1958 och första

gången tillämpas vid källskatteuttaget för år 1958 och vid 1959 års taxering.

Revisionens förslag är enhälligt.

IV. Behovet av och förutsättningarna för en kommunal

ortsavdragsreform

Revisionen

I fråga om ortsavdragens uppgift i skattesystemet erinrar revisionen att

ortsavdragen främst avsett att från beskattning undanta de allra lägsta

inkomstskikten, där inkomsterna inte uppgår till högre belopp än som

oundgängligen erfordras för inkomsttagarens uppehälle (existensminimum).

Ortsavdragen är vidare ett medel för att differentiera skattebördan mellan

olika kategorier av skattskyldiga och efter olika orters dyrhet.

Ortsavdragens avsedda funktion att från beskattning undanta den del

av den skattskyldiges inkomst, som motsvarar existensminimum, har emellertid

inte kunnat upprätthållas. Detta gäller enligt revisionens mening särskilt

de kommunala ortsavdragen, vilka alltid varit lägre än de statliga.

Revisionen framhåller härvidlag att om man konsekvent vill bygga inkomstbeskattningen

på principen att från beskattning undanta vad som erfordras

för livets nödtorft, det inte finns någon bärande grund för att existensminimum

skall sättas lägre vid konmiunalbeskattningen än vid statsbeskattningen.

Enligt revisionens mening föreligger inte några delade meningar om behovet

i och för sig av en höjning av de kommunala ortsavdragen. För en

sådan höjning talar inte bara den omständigheten att avdragen på grund av

sin otillräcklighet inte kan fylla sin funktion att från beskattning utesluta

de allra lägsta inkomstskikten. I ett allmänt skattesänkningsprogram, i

vilket tyngdpunkten skall läggas på de mindre inkomsttagarna, har enligt

revisionens mening en reformering av de kommunala ortsavdragen sin

givna plats. Revisionen erinrar att det vid genomförandet av 1956 års statsskattereform

också understrukits att en mera påtaglig skattelättnad i de

lägre inkomstskikten endast kan åstadkommas genom ortsavdragshöjningar.

Revisionen visar att av den sammanlagda skatt, som de mindre inkomsttagarna

har ett erlägga, huvuddelen utgöres av kommunal skatt. För alt närmare

belysa det kommunala och det statliga skattetrycket i vissa lägre

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kangl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

inkomstskikt har revisionen gjort en sammanställning angående inkomstskattens

nuvarande fördelning på kommunalskatt och statsskatt i dessa

inkomstlägen. Denna sammanställning redovisas i följande tabell.

Inkomstskattens nuvarande fördelning på kommunalskatt och statsskatt i vissa inkomstlagen

(ortsgrupp III; kommunal utdebitering 12 kronor)

Års- inkomst

i kronor

Gift

Ensamstående

Statsskatt

i kronor

Kommunal- skatt

i kronor

Kommunal- skattens

procentuella

andel i den

totala skat- ten

Statsskatt

i kronor

Kommunal- skatt

i kronor

Kommunal- skattens

procentuella

andel i den

totala skat- ten

3 000

_

85

100

76

169

69

4 000

—

205

100

173

289

63

5 000

59

325

85

269

409

60

6 000

156

445

74

366

529

59

8 000

350

685

66

625

769

55

10 000

543

925

63

967

1 009

51

12 000

737

1 165

61

1 372

1 249

48

15 000

1 108

1 525

58

2 070

1 609

44

18 000

1 636

1 885

54

2 885

1 969

41

20 000

2 110

2 125

50

3 448

2 209

39

Beträffande gifta skattskyldiga är det sålunda först vid årsinkomster på

omkring 20 000 kronor, som den totala skatten är lika fördelad på statsskatt

och kommunalskatt. För högre årsinkomster avtar successivt kommunalskattens

andel i den totala skatten. I fråga om ensamstående skattskyldiga

är tendensen densamma, ehuru jämviktsläget för dessa skattskyldiga uppnås

redan vid en årsinkomst av cirka 10 000 kronor.

Revisionen anser att en reformering av de kommunala ortsavdragen bör

ses mot bakgrunden av den sänkning av statsskatten, som genomfördes vid

1956 års riksdag. Revisionen anför härvidlag.

Tyngdpunkten av skattesänkningen vid denna reform låg på de mindre

inkomsttagarna. Av det totalbelopp i skattelättnad, 375 milj. kronor, som

denna reform beräknades medföra, kom sålunda inte mindre än cirka 145

milj. kronor på inkomsttagare med årsinkomst upp till 12 000 kronor och

omkring 135 milj. kronor på inkomsttagare med mellan 12 000 och 20 000

kronors årsinkomst. Om man ser till de individuella verkningarna av reformen

blev emellertid skattesänkningen ganska begränsad i de lägre inkomstskikten.

Ett par exempel må här anföras. En gift inkomsttagare med årsinkomst

av 6 000, 8 000 respektive 10 000 kronor fick sin statsskatt sänkt

med 31, 70 respektive 109 kronor. En ensamstående skattskyldig i motsvarande

inkomstlägen fick en skattesänkning med 74, 95 respektive 100

kronor.

Vid statsskattereformens genomförande framhölls att det främsta hindret

för en ytterligare sänkning i de mindre inkomsttagarnas skattebörda låg i de

nuvarande kommunala ortsavdragens låga belopp. En höjning av de kom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

munala ortsavdragen ger — under förutsättning att kommunerna kompenseras

för det genom höjningen förorsakade inkomstbortfallet helt

andra möjligheter att åstadkomma en lättnad i skattetrycket för det stora

flertalet inkomsttagare. En gift skattskyldig skulle sålunda med en höjning

av de kommunala ortsavdragen till samma belopp som de statliga erhalla

en sänkning av sin kommunalskatt med omkring 200 kronor (ortsgrupp

III; utdebitering 12 kronor per skattekrona). Sänkningen av kommunalskatten

blir — om man bortser från de allra lägsta inkomstskikten, där

kommunalskatten inte uppgår till det angivna beloppet — lika i kronor

räknad för alla skattebetalare inom kommunen. I detta sammanhang bortses

från den effekt i fråga om den totala skatten, som föranleds av att avdrag

medges vid statsbeskattningen för erlagd kommunalskatt.

Revisionen framhåller att en höjning av de kommunala ortsavdragen

självfallet medför att inkomsttagare med mycket små inkomster helt befrias

från kommunal skatt. Syftet med en kommunal ortsavdragsreform

anser revisionen i dagens läge emellertid inte enbart vara att förhindra att

inkomsttagare under existensminimum påföres skatt utan även att mera allmänt

åstadkomma en lättnad i det kommunala skattetrycket. Föi utsättningarna

för att så skall kunna ske är emellertid enligt revisionens uppfattning

att man vidtar åtgärder, som medför att kommunerna trots det till

följd av ortsavdragshöjningen minskade skatteunderlaget kan bibehålla

sina utdebiteringar oförändrade. Skulle nämligen kommunerna till följd av

ortsavdragshöj ningen nödgas besluta högre utdebiteringar än som skulle

ha tillämpats om ortsavdragen hade varit oförändrade, kommer detta att

medföra att inkomsttagarna i de lägsta inkomstskikten visserligen erhåller

en skattelättnad men att inkomsttagare i däröver liggande skikt i stället

får vidkännas en skärpning i sin totala skatt. Avgörande för vid vilka inkomster

en viss ortsavdragshöjning medför en skatteskärpning i stället för

en skattelättnad är, påpekar revisionen, helt utdebiteringshöjningens omfattning.

Ju större utdebiteringshöjning, som måste tillgripas för att täcka

inkomstbortfallet, i desto lägre inkomstlägen kommer inkomsttagarna att

drabbas av en skatteskärpning.

Av det av revisionen redovisade tabellmaterialet framgår att om kommunerna

vid en uppräkning av de kommunala ortsavdragen till i paritet med de

statliga skulle nödgas höja utdebiteringarna, detta skulle medföra skatteskärpning

vid följande årsinkomster (ortsgrupp III; nuvarande kommunal

utdebitering 12 kronor).

Utdebite-

Skatteskärpning inträder vid

ringsökning

en ungefärlig ärsinkomst av

kronor per

för

skattekrona

gift

ensamstående

0: 50

48 200

15 400

1: 00

26 100

8 800

2: 00

15 100

5 500

3: 00

11 400

4 400

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Göres höjningen av ortsavdragen mindre, inträder vid samma utdebiteringsökningar

skatteskärpningen i lägre inkomstlägen än de nyss nämnda.

I ett senare avsnitt kommer närmare att redovisas hur det kommunala

skatteunderlaget påverkas vid en höjning av ortsavdragen. Redan här må

emellertid påpekas att en höjning av de kommunala ortsavdragen till samma

belopp som de statliga kommer att förorsaka höjningar av de kommunala

utdebiteringarna med ända upp till 4 kronor 88 öre. Skatteskärpning skulle

sålunda komma att inträda i ännu lägre inkomstlägen än vad som anges

i den nyss återgivna tabellen.

Därest det till följd av ortsavdragshöjningen minskade skatteunderlaget

måste kompenseras genom höjda utdebiteringar, skulle, konstaterar revisionen,

ortsavdragsreformens avsedda effekt att åstadkomma en generell

skattesänkning för alla fysiska personer till väsentlig del gå förlorad. Revisionen

anser därför att staten i betydande omfattning måste taga på sig

kostnaderna för ortsavdragshöjningen. Revisionen framhåller att även om

det inte med fog kan göras gällande att kommunerna allt framgent skall äga

rätt att utdebitera på ett skatteunderlag, som framräknats på grundval av en

gång för alla fastlåsta ortsavdrag, ett statligt bidrag dock är en avgörande

förutsättning för att det uppställda önskemålet om en allmän sänkning av

kommunalskatten skall kunna realiseras. Såsom närmare kommer att anges

i det följande utgår revisionen härvidlag från att staten till en början helt

och därefter under ett antal ar i viss omfattning kompenserar kommunerna

för det inkomstbortfall, som ortsavdragshöjningen medför.

Från dessa allmänna utgångspunkter har revisionen bedömt frågan om

ortsavdragshöjningens omfattning. I sammanhanget påpekas att revisionen

inte haft att taga ställning till huruvida ur statsfinansiell eller samhällsekonomisk

synpunkt utrymme föreligger för att genomföra den ifrågasatta

höjningen.

Revisionen har lämnat en ingående redogörelse angående verkningarna

både för de skattskyldiga och för kommunerna av fyra olika alternativ för

en höjning av de kommunala ortsavdragen (alternativ A—D). Ortsavdragens

storlek i de olika alternativen i jämförelse med nu gällande ortsavdrag

framgår av sammanställningen å s. 23.

Reträffande de olika alternativen framhåller revisionen med utgångspunkt

från avdragen i ortsgrupp V följande.

Alt. A innebär, att ortsavdrag för ensamstående höjs med 400 kronor till

1 800 kronor. Genom att avdraget för gift skattskyldig gjorts en och en halv

gång så stort som avdraget för ensamstående eller höjts från 2 000 till 2 700

kronor har den nu gällande avvägningen mellan avdragen för ensamstående

och gifta skattskyldiga vid den kommunala taxeringen bibehållits. För

ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn har förutsatts

samma ortsavdrag som för ensamstående skattskyldig. Ortsavdragen får i

detta alternativ något lägre realvärde än de nuvarande avdragsbeloppen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

23

Ortsavdragskategori

Alternativ

Ortsgrupp II

Ortsgrupp III

Ortsgrupp IV

Ortsgrupp V

Ortsav-

dragets

belopp

ökning

i förhål- lande

till nu

gällan- de orts- avdrag

Ortsav-

dragets

belopp

Ökning

i förhål- lande

till nu

gällan- de orts- avdrag

Ortsav-

dragets

belopp

Ökning

i förhål- lande

till nu

gällan- de orts- avdrag

Ortsav-

dragets

belopp

ökning

i förhål- lande

till nu

gällan- de orts- avdrag

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Gift

Nuvarande ortsavdrag. .

1 760

1 840

1 920

2 000

Alt. A................

2 380

+ 620

2 480

+ 640

2 600

+

680

2 700

+ 700

» B................

2 640

+ 880

2 760

+ 920

2 880

+

960

3 000

+ 1 000

» C................

3 160

+ 1 400

3 320

+ 1 480

3 460

+

1 540

3 600

+ 1 600

» D................

3 520

+ 1 760

3 680

+ 1 840

3 840

+

1 920

4 000

+ 2 000

Ensam med barn

•

Nuvarande ortsavdrag. .

1 230

1 290

1 340

1 400

Alt. A................

1 580

+ 350

1 660

+ 370

1 730

+

390

1 800

+ 400

» B................

1 760

+ 530

1 840

+ 550

1 920

+

580

2 000

+ 600

* C................

2 380

+ 1 150

2 480

+ 1 190

2 590

+

1 250

2 700

+ 1 300

» D................

2 640

+ 1 410

2 760

+ 1 470

2 880

+

1 540

3 000

+ 1 600

Ensamstående

Nuvarande ortsavdrag. .

1 230

1 290

1 340

1 400

Alt. A................

1 580

+ 350

1 660

+ 370

1 730

+

390

1 800

+ 400

» B................

1 760

+ 530

1 840

+ 550

1 920

+

580

2 000

+ 600

» C................

1 580

+ 350

1 660

+ 370

1 730

+

390

1 800

+ 400

» D................

1 760

+ 530

1 840

+ 550

1 920

+

580

2 000

+ 600

hade, då de fastställdes år 1950. Socialstyrelsens konsumentprisindex har

nämligen stigit från 100 i mars 1950 till 139 i juli 1956. Den penningvärdesförändring,

som återspeglas häri, har inneburit att ortsavdragen förlorat i

värde. För att ortsavdragen skall kunna erhålla samma realvärde som våren

1950, måste de höjas med 39 %, d. v. s. till 2 780 kronor för gift skattskyldig

och 1 946 kronor för ensamstående skattskyldig i ortsgrupp V.

I alt. B har det nuvarande avdraget för ensamstående höjts med 600 kronor

till 2 000 kronor. Det kommunala ortsavdraget för denna kategori av

skattskyldiga blir därför lika stort som motsvarande statliga avdrag. Den

nuvarande avvägningen mellan avdragen för ensamstående och gifta skattskyldiga

vid den kommunala beskattningen har emellertid bibehållits, vilket

medfört att ortsavdraget för gifta satts till 3 000 kronor. Även i detta alternativ

förutsätts ensamma skattskyldiga med barn skola erhålla samma ortsavdrag

som ensamstående skattskyldiga.

I att. C har ortsavdraget för ensamstående liksom i alt. A upptagits till

1 800 kronor, medan avdraget för gifta skattskyldiga gjorts dubbelt så stort

eller höjts till 3 600 kronor. Avvägningen mellan ortsavdragen för ensamstående

och gifta har härigenom blivit densamma som vid den statliga beskattningen

men ortsavdragen enligt detta alternativ understiger fortfarande

motsvarande statliga avdrag, för ensamstående med 200 kronor och

för gifta med 400 kronor. I alternativet har dessutom upptagits ett särskilt

ortsavdrag för ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 är 1957

Detta avdrag har konstruerats på samma sätt som vid den statliga beskattningen

och är en och en halv gång så stort som avdraget för ensamstående

eller 2 700 kronor.

I alt. D slutligen uppgår de kommunala ortsavdragen till samma belopp

som nu gällande statliga avdrag eller 2 000 kronor för ensamstående och

4 000 kronor för gifta skattskyldiga. Även för ensamma skattskyldiga med

barn har i detta alternativ upptagits ortsavdrag med samma belopp som

vid den statliga taxeringen, 3 000 kronor. Alternativet innebär alltså fullständig

paritet mellan kommunala och statliga ortsavdrag.

Den av revisionen verkställda statistiska undersökningen utvisar att

skattebortfallet för kommunerna vid höjda ortsavdrag kan beräknas till

203 milj. kronor vid ortsavdrag enligt alt. A, 293 milj. kronor vid ortsavdrag

enligt alt. B, 373 milj. kronor vid ortsavdrag enligt alt. C och 480 milj.

kronor vid ortsavdrag enligt alt. D. Dessa belopp anger också storleken

av det statsbidrag, som vid olika ortsavdragsalternativ måste utgå till kommunerna

för att utgöra full kompensation. På grund av det minskade kommunalskatteavdraget

vid den statliga taxeringen ökar emellertid den statliga

inkomstskatten. Denna ökning har beräknats till 28 milj. kronor i

alt. A, 40 milj. kronor i alt. B, 52 milj. kronor i alt. C och 67 milj. kronor

i alt. D. Statens nettokostnader vid full kompensation till kommunerna för

skatteunderlagsminskningen beräknas därför bli i alt. A 175 milj. kronor,

i alt. B 253 milj. kronor, i alt. C 321 milj. kronor och i alt. D 413 milj. kronor.

Revisionen framhåller, att den vid sina undersökningar om de olika ortsavdragsalternativens

verkningar blivit övertygad om att en höjning av de

kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga avdragen nu bör genomföras.

Enligt revisionens mening åstadkommes först härigenom en effektiv

lindring i den kommunala skattebördan, varjämte man samtidigt uppnår

den ökade balans i hela skattesystemet, som enhetliga ortsavdrag skulle

medföra. Revisionen förordar därför att de kommunala ortsavdragen fastställes

enligt ovan angivna alt. D, d. v. s. till samma belopp som nu gällande

statliga avdrag. Revisionen har därvid utgått från att staten genom statsbidrag

till kommunerna tillskjuter medel i sådan omfattning, att ortsavdragshöjningens

avsedda effekt att åstadkomma en skattesänkning för

alla inkomsttagare inte går förlorad.

Tabeller, belysande de individuella verkningarna av revisionens förslag,

torde få som Bihang 2 fogas till detta protokoll. Beräkningarna bygger på

den förutsättningen att den kommunala utdebiteringen kan hållas oförändrad.

Revisionen framhåller att en höjning av de kommunala ortsavdragen enligt

dess förslag medför att gifta skattskyldiga med en årsinkomst understigande

inemot 18 000 kronor får en reell skattelättnad jämfört med det

skattetryck, som förelåg för ifrågavarande skattskyldiga i motsvarande

inkomstnivå år 1947. För ensamstående skattskyldiga kommer skattetrycket

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

att fortfarande ligga över 1947 års nivå men för de lägre inkomstskikten

blir skatteskärpningen väsentligt mindre framträdande än vad den eljest

skulle ha varit.

Revisionen har slutligen något berört frågan om en indexreglering av

ortsavdragen. Revisionen anför.

Under senare år, bland annat vid innevarande års riksdag, har i motioner

till riksdagen framställts yrkanden om utredning rörande möjligheterna att

motverka sådana förändringar i skattetrycket, som orsakas av inträffade

penningvärdesförändringar. Detta syfte skulle, har det sagts, bland annat

kunna åstadkommas genom att ortsavdragsbeloppen automatiskt förändras

med hänsyn till levnadskostnaderna.

I och för sig skulle onekligen en anpassning av ortsavdragen till rådande

levnadskostnader vara en reform av stort värde. I sitt betänkande 40/1956

har emellertid bevillningsutskottet pekat på de konsekvenser, som en sådan

reform skulle få på källskattesystemet och beskattningsreglerna över

huvud taget samt på statsverkets hudgetberäkningar. För de kommunala

ortsavdragens del tillkommer därjämte att en indexreglering av ortsavdragen

knappast kan införas förrän frågan om den kommunala skatteutjämningen

blivit löst.

Remissyttrandena

På några undantag när tillstyrker remissinstanserna i princip eller lämnar

utan erinran revisionens förslag att på en gång höja de kommunala

ortsavdragen till i paritet med de statliga avdragen. Allmänt vitsordas att

den föreslagna höjningen kommer att medföra en välbehövlig skattelättnad

för särskilt de mindre inkomsttagarna ävensom större enhetlighet och reda

samt ökad balans i hela skattesystemet till fördel för såväl de skattskyldiga

som taxerings- och uppbördsmyndigheterna. På sina håll — även i sådana

yttranden, vilka inte direkt avstyrker revisionens förslag — uttalas viss

tveksamhet om de statsfinansiella och samhällsekonomiska möjligheterna

att i dagens läge genomföra den föreslagna ortsavdragshöjningen. Några

remissinstanser ger uttryck åt farhågor för att den föreslagna reformen och

den därtill knutna kompensationen till kommunerna kommer att på lång sikt

medföra att den statliga beskattningen måste öka eller att en önskvärd

lindring i denna beskattning förhindras, vilket i sin tur skulle innebära en

viss skatteövervältring mellan inkomsttagarna.

En partiell reform, innebärande en mindre höjning än vad revisionen

föreslagit, förordas på olika grunder av statskontoret, näringslivets skattedelegation,

Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation

och Sveriges fastighetsägareförbund.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska företagares

riksförbund och Sveriges köpmannaförbund anser av olika skäl att en reformering

av ortsavdragen hör anstå.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Av innehållet i remissyttrandena må här återges följande.

Socialstyrelsen, som finner det tillfredsställande alt tiden nu ansetts mogen

för en höjning av de kommunala ortsavdragen, förklarar emellertid att

styrelsens tillstyrkan till revisionens förslag inte innebär, att styrelsen anser

frågan om ortsavdragens utformning och storlek vara mer eller mindre

slutgiltigt löst med den föreslagna reformen. Ehuru denna medför en inte

ringa förbättring för olika grupper av skattskyldiga — framför allt för

ensamstående skattskyldiga med försörjningsplikt mot barn — bör det enligt

styrelsens mening hållas i sikte, att de nuvarande statliga ortsavdragen är

väsentligt lägre än de existensminimibelopp, som fastställts av centrala uppbördsnämnden.

Dessa belopp är i sin tur inte oväsentligt lägre än dem som

t. ex. Stockholms stads socialvårdsmyndigheter tillämpar såsom existensminimum

vid bedömningen av ärenden rörande socialhjälp. Enligt styrelsens

mening hör frågan om en höjning av de statliga och kommunala ortsavdragen

till en nivå i bättre överensstämmelse med existensminimum till de

angelägna reformkraven på skatteväsendets område, sedan det nu förestående

förslaget genomförts.

Kammarrätten erinrar även att de gällande statliga ortsavdragen med

hänsyn till nuvarande penningvärde inte alls kan anses så tillmätta, att de

i normalfall garanterar skäligt existensminimum. En ytterligare höjning av

ortsavdragen kunde därför snart nog aktualiseras. Kammarrätten finner

det emellertid i och för sig önskvärt att samma ortsavdragsregler blir gällande

vid den kommunala taxeringen som vid den statliga och anför.

Att alltsedan ortsavdragen infördes i skattelagstiftningen de kommunala

ortsavdragen understigit de statliga har — såsom revisionen framhållit —

sammanhängt med förhållandena särskilt inom vissa landskommuner, inom

vilka högre ortsavdrag skulle lett till en kraftig beskärning av skatteunderlaget

och framtvingat en hård beskattning av ett fåtal skattskyldiga med

högre eller medelstora inkomster. De kommunala ortsavdragens bestämmande

till belopp, som icke uppgått till vad som varit att anse såsom

existensminimum, har emellertid i stor utsträckning medfört beskattning av

inkomster, som legat under detta minimum. Olägenheterna härav hava

under senare år, under vilka ett kraftigt penningvärdefall inträffat utan att

ortsavdragen blivit i motsvarande mån höjda, "alltmer framträtt. De kommunala

ortsavdragens eftersläpning i förhållande till levnadskostnadernas

förändring har över huvud haft den verkan, att den kommunala beskattningens

relativa tryck avsevärt drabbat de mindre och även de medelstora

inkomsterna. Det framstår därför som ett i och för sig angeläget önskemål

att åt de kommunala ortsavdragen gives sådant reellt värde, att de kunna

fylla sin egentliga uppgift, nämligen att från inkomstbeskattning undantaga

vad som oundgängligen erfordras för tillfredsställande av de elementära levnadsbehoven.

Den inkomst, som av sådan anledning anses böra gå fri från

beskattning, hör rimligen icke vara lägre vid den kommunala än vid den

statliga beskattningen, helst som det kommunala skatteuttaget i lägre inkomstskikt

genomsnittligt är av ungefär samma procentuella storlek vid de

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

27

båda beskattningsformerna. Kammarrätten finner det förty välgrundat att

de kommunala ortsavdragen bringas i nivå med de statliga.

Förutom skäl av principiell art tala givetvis också praktiska synpunkter

för införande av enhetliga ortsavdrag vid den statliga och den kommunala

taxeringen. Förslagets genomförande skulle nämligen medföra icke oväsentliga

förenklingar för taxering och uppbörd. Ehuru de skattskyldiga icke vid

upprättande av självdeklaration behöva handskas med ortsavdrag, kunna

enhetliga ortsavdragsregler för deras del tänkas underlätta uträkningen av

den blivande slutliga skatten å inkomsten, vilket är av betydelse för vinnande

av bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt.

Liknande synpunkter anlägges av skattelindringsnåmnden, flertalet länsstyrelser

samt Svenska landstingsförbundet. Några av de nämnda remissinstanserna

påpekar emellertid att de vid sitt ställningstagande till ortsavdragshöjningens

omfattning därmed inte ingått på frågan om en höjning

av avdragen till i paritet med de statliga avdragen är statsfinansiellt

genomförbar.

Länsstyrelsen i Jönköpings län erinrar att frågan om att bereda skattelättnader

i de lägsta inkomstskikten undersökts i samband med de ändringar

av den statliga inkomstskatteskalan, som skedde 1952 och 1956, men

att det då visade sig att frågan inte lämpligen kunde lösas genom ändringar

i skalan för den statliga beskattningen utan i stället var en ortsavdragsfråga.

Om man önskar ge skattelättnader åt dem, vilkas inkomster ligger

inom eller nära existensminimum, är enligt länsstyrelsens mening en höjning

av ortsavdragen den rätta vägen.

Länsstyrelsen framhåller vidare att då de kommunala ortsavdragen senast

fastställdes stod det klart att de mycket ofullständigt skulle fylla uppgiften

att från beskattning undanta sådana inkomsttagare, som saknade ekonomisk

förmåga att betala skatt. Genom penningvärdeförsämringen under

1951 och de följande åren har de i detta avseende blivit helt otillräckliga,

något som ofta visar sig bland annat i besvären hos prövningsnämnden. Enligt

länsstyrelsens mening vållar den bristande jämvikten mellan statliga

och kommunala ortsavdrag på det hela taget en snedbelastning i beskattningen,

som blivit alltmera besvärande. Det är — även ur praktisk synpunkt

— föga lyckligt att skatt uttages på inkomster som saknar skattekraft

i egentlig mening.

Att de kommunala ortsavdragen nu föreslås bli höjda anses därför som

en nödvändig reform. Särskilt tillfredsställande finner länsstyrelsen det

vara att avdragen föreslås bli lika stora som de statliga avdragen och att

revisionen sålunda på denna punkt funnit sig kunna laga steget fullt ut.

Därmed skulle enligt länsstyrelsens uppfattning mycket vara vunnet i fråga

om ortsavdragssystemets balans.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Älvsborgs län, som

dessutom yttrar, att det från taxeringsmyndigheternas sida länge varit ett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

önskemål att få till stånd enhetliga ortsavdrag vid taxeringen. Den anpassning,

som även i övrigt föreslagits mellan de båda ortsavdragssystemen,

innebär enligt länsstyrelsens mening en stor förbättring. Den åsyftade

överensstämmelsen mellan ortsavdragen måste medföra en förenkling i

taxeringsproceduren och ett underlättande för de skattskyldiga att själva

beräkna sin skatt. Länsstyrelsen erinrar vidare att det hävdats att den

hittills rådande bristande kongruensen mellan det statliga och det kommunala

ortsavdragssystemet orsakat så många problem inom beskattningen,

att den menligt inverkat på skattesystemets balans. Ett genomförande

av revisionens förslag skulle därför eliminera allvarliga olägenheter

och göra skattesystemet mindre svåröverskådligt.

De organisatoriska och praktiska fördelarna av lika ortsavdrag vid beskattningen

understrykes även av statens organisationsnämnd och Sveriges

håradsskrivarf örening.

Några av de remissinstanser, vilka tillstyrkt revisionens förslag, har berört

den i direktiven för de sakkunnigas uppdrag omnämnda frågan angående

en etappvis skeende höjning av de kommunala ortsavdragen upp

till i paritet med de statliga. Överståthållarämbetet anför sålunda att några

delade meningar om angelägenheten av den föreslagna reformen inte torde

föreligga. De redan från början otillräckliga kommunala ortsavdragen har

genom penningvärdets successiva fall kommit att i alltmer betydande mån

understiga levnadskostnadsminima. Ur denna synpunkt är en höjning av

ortsavdragen önskvärd. Med hänsyn till storleken av levnadskostnadsminima

och för att en lättnad i taxerings- och uppbördsarbetet jämväl skall kunna

vinnas torde en mindre höjning av de kommunala ortsavdragen än till i

nivå med de statliga avdragen inte böra ifrågakomma. Länsstyrelsen i

Älvsborgs län framhåller att fördelarna med den föreslagna reformen skulle

i hög grad äventyras, om de eftersläpande kommunala ortsavdragen inte

på en gång lyftes upp till samma belopp som de statliga. Samtidigt som

länsstyrelsen tillstyrker revisionens förslag, framhåller länsstyrelsen därför

angelägenheten av att höjningen sker på en gång. Den tidigare utvecklingen

har för övrigt enligt länsstyrelsens mening tydligt visat svårigheterna att

återhämta eftersläpningen i fråga om de kommunala ortsavdragen. Länsstyrelserna

i Malmöhus och Norrbottens län anlägger i stort sett liknande

synpunkter.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet, som tillstyrker att de kommunala

avdragen skall höjas till i paritet med de statliga, anför.

Man torde numera på de flesta håll vara ense om att en snar sådan reform

är angelägen. Styrelsen har icke något att erinra mot att en sådan åtgärd

genomföres på en gång. Ett sådant förfaringssätt torde vara att föredraga

framför den tidigare praktiserade metoden att genomföra skattereformer

etappvis. Härigenom får man en klarare inblick i reformens finansiella

betydelse för kommunerna och staten. Styrelsen delar även de sakkunnigas

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

uppfattning att man först genom en höjning av de kommunala ortsavdragen

till i nivå med de statliga avdragen åstadkommer en effektiv lindring i

den kommunala skattebördan för de lägre inkomsttagarna och i vart fall

under en övergångsperiod jämväl för övriga skattskyldiga. Samtidigt uppnås

då den ökade balans i hela skattesystemet som enhetliga ortsavdrag

skulle medföra. Om man beaktar den totala skattebelastningen på samhällsmedlemmarna

torde emellertid slutresultatet av reformen i stort sett inskränka

sig till en omfördelning av skattebördorna.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser det önskvärt att

full överensstämmelse i fråga om ortsavdragen åvägabringas vid den kommunala

och den statliga beskattningen och anför i anslutning härtill.

Man kunde tänka sig att den eftersträvade likformigheten skulle åstadkommas

stegvis genom ett antal med vissa års mellanrum återkommande

reformer av samma slag som den år 1950 beslutade. Ur kommunala synpunkter

skulle dock en sådan utväg knappast vara att rekommendera. Det

skulle nämligen vara att befara att kommunerna vid varje sådan delreform

skulle få tåla en som rimlig ansedd minskning i skatteunderlaget utan att

få någon kompensation. Delreformernas ekonomiska verkningar skulle

därigenom bli svåröverskådliga.

Förbundet tillstyrker därför att steget nu tages fullt ut och att de kommunala

ortsavdragen helt anpassas till de nuvarande statliga. Någon automatisk

samordning för all framtid av de kommunala och de statliga ortsavdragen

ställer sig förbundet dock avvisande till. En höjning av de kommunala

ortsavdragen är nämligen enligt förbundets mening förenad med

helt andra problem än en höjning av de statliga ortsavdragen.

Tjänstemännens centralorganisation anser att det kan diskuteras huruvida

höjningen av ortsavdragen skall ske på en gång upp till den nivå, som

motsvaras av de statliga avdragen, eller om reformen skall genomföras i

etapper. Organisationen, som ansluter sig till den i direktiven angivna målsättningen

om lika ortsavdrag vid den kommunala och den statliga beskattningen,

framhåller dock att ett realiserande av denna princip är förenat med

konsekvenser i ekonomiskt avseende. Vid bedömningen av de olika alternativ

till höjning av de kommunala ortsavdragen, som revisionen redovisat,

anses emellertid det av revisionen förordade förslaget vara att föredra. Den

större nettokostnad, som detta förslag medför i jämförelse med alternativ,

som endast innebär etapplösningar, anser organisationen inte vara av den

storleksordningen alt den uppväger fördelen av en enhetlig ordning i vad

gäller ortsavdragens konstruktion. I fråga om förslagets ekonomiska konsekvenser

anmärker emellertid organisationen att statens ökade kostnader

för kompensationen till kommunerna måste föranleda en motsvarande höjning

av den statliga beskattningen eller hindra en med nämnda belopp eljest

möjlig skattesänkning. Det hade därför enligt organisationens mening varit

önskvärt om den totala effekten av den inkomstomfördelning, som revisionens

förslag innebure, hade belysts.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Av de remissinstanser, som tillstyrkt revisionens förslag, har även länsstyrelserna

i Södermanlands samt Göteborgs och Bohus län ävensom Svensk

industriförening något berört de statsfinansiella förutsättningarna för ett

genomförande av förslaget. Förstnämnda länsstyrelse framhåller sålunda

att en förutsättning för reformen bör vara att ortsavdragshöjningen genomföres

så att den inte får till följd kommunala utdebiteringshöjningar, vilka

skulle innebära ett överflyttande av skattebördan på flertalet skattskyldiga

med inkomster av en sadan storleksordning, att även efter höjningen beskattningsbar

inkomst förefinnes. Det bör vidare enligt samma länsstyrelses

mening förutsättas, att de statliga bidrag, som föreslås skola utgå till kommunerna,

inte skall täckas genom höjda statliga skatter i större omfattning

än som motsvaras av den lindring i kommunalskatten, som genom den

föreslagna reformen kommer olika skattskyldiga till del. Skulle ett sådant

övervältrande av skattebördan likväl inte kunna undvikas, måste enligt

länsstyrelsens mening sådana utvägar prövas att en höjning av den sammanlagda

uttaxeringen inte erfordras. Länsstyrelsen anser att det då ligger

närmast till hands att man stannar för ett lägre ortsavdragsalternativ.

Svensk industriförening anför att åtskilliga skattskyldiga med låg inkomst,

t. ex. småföretagare, kommer att beredas en mycket påtaglig lättnad

genom den föreslagna reformen. Emellertid finnes enligt föreningens mening

viss anledning till tvekan, eftersom det inte torde vara alldeles osannolikt

att en så pass kraftig allmän kommunalskattesänkning på längre sikt

kan medföra en ökning av den statliga beskattningen. Revisionen har visserligen

förutsatt att kommunerna själva skulle anpassa sig efter de nya högre

ortsavdragen och presumerat en fortgående förbättring av det kommunala

skatteunderlaget. Denna förbättring förefaller föreningen sannolik om man

ser på det senaste årtiondets utveckling men beror självfallet av konjunkturutvecklingen.

Om denna kan inga säkra prognoser göras och det finnes

enligt föreningens mening ingenting som utesluter att vårt land på längre

sikt skulle kunna drabbas av en konjunkturnedgång. I ett sådant läge är

det uppenbart att den statliga beskattningen måste skärpas men det är,

framhåller föreningen, även tänkbart att så även kan komma att ske om

man inte ytterst strikt faslslar att den nu föreslagna sänkningen av kommunalskatten

inte får direkt eller indirekt föranleda en höjning av statsskatten.

Skulle så ske förefaller det föreningen vara skäligen meningslöst

att genomföra den föreslagna reformen, enär resultatet i praktiken då endast

blir en övervältring av skattebördan från en inkomstgrupp till andra

grupper. Den grupp, som därvid torde bli svårast drabbad, är enligt föreningens

mening medelklassen, till vilken föreningen räknar småindustrin.

Riksskattenämnden intar en mera tveksam inställning till en höjning av

de kommunala ortsavdragen och anför.

Ur de synpunkter riksskattenämnden i första hand har att betrakta frågan

om storleken av ortsavdragen, finnes det icke någon anledning att hava

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

skilda belopp för statliga och kommunala ortsavdrag. Då ändamålet med

ortsavdragen rent principiellt är att från beskattning undantaga en viss

lägsta inkomst, som anses nödvändig för den skattskyldiges existens, synes

det rimligt att de kommunala och de statliga ortsavdragen äro lika. Det är

vidare ägnat att förenkla taxerings- och debiteringsarbetet att dessa ortsavdrag

överensstämma. Ur de nu nämnda synpunkterna är det önskvärt

att den föreslagna reformen genomföres.

Emellertid synas vissa förhållanden, som stå i samband med en höjning

av de kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga, böra närmare

beröras.

De inkomsttagare, som ba inkomster understigande av centrala uppbördsnämnden

fastställt existensminimum eller som kunna erhålla extra

avdrag för s. k. ömmande omständigheter, synas i stor utsträckning komma

att i realiteten icke bliva berörda av reformen. Detta beror på att summan

av ortsavdraget och högsta extra avdrag kommer att vara lika stor före

som efter reformen. Sin största skattelindrande betydelse torde reformen

därför komma att få i de inkomstklasser, som ligga närmast över ortsavdragen.

Därjämte komma de höjda ortsavdragen givetvis att medföra

total skattebefrielse för den grupp av skattskyldiga, som har lägre inkomster

än det föreslagna ortsavdraget. Frågan om vilka kategorier av inkomsttagare

som höra till sistnämnda grupp är ur beskattningssynpunkt av betydande

intresse. Bland annat höra hit de fall där föräldrars inkomster på

ett eller annat sätt överflyttats på barn. I detta sammanhang må erinras

om att landsorganisationen i yttrande angående förslag till nya skatteskalor

(se proposition nr 88/1956 sid. 15) uttalat att de lägsta inkomstskikten icke

böra komma i åtnjutande av oproportionerligt höga skattelättnader utan

en ingående analys av dessa gruppers skattekraft. En sådan undersökning

synes böra komma till stånd.

En annan sådan följd av högre ortsavdrag, som bör uppmärksammas i

detta sammanhang, är att den »tröskel» som nu finnes vid övre gränsen för

de statliga ortsavdragen kommer att bliva högre, om de kommunala ortsavdragen

bringas i paritet med de statliga, och att till följd härav progressionen

blir stor i dessa låga inkomstskikt. Den nuvarande olikheten mellan

statliga och kommunala ortsavdrag innebär i detta hänseende en mjukare

övergång.

Vidare kan anföras, att en viss stegring i beskattningens allmänna progressivitet

uppkommer som följd av att enligt förslaget den totala skatten,

i kronor räknat, minskar mera i lägre inkomstklasser än i högre (se sid. 241

i betänkandet).

Sveriges lantbruksförbund anför liknande synpunkter och framhåller

dessutom att kommunernas nuvarande finansiella ställning med stora anspråk

på investeringar och små lånemöjligheter pekar på att tidpunkten

för ett genomförande av den föreslagna reformen nu är mindre väl vald.

Avvecklingen av garantiskatten kan dessutom i vissa kommuner åstadkomma

sådana rubbningar i kommunernas finanser, att dessa inte kan

bära den ytterligare skatteförlust, som ökade ortsavdrag medför. Eftersom

staten förutsatts skola taga på sig kostnaderna för ortsavdragshöjningen,

måste ju detta också enligt förbundets mening medföra, att staten måste

taga ut skattemedel genom ökade statsskatter eller genom alt inte minska

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

de nu utgående. Förbundet anser att härigenom en skatteövervältring kan

ske — troligen på de progressivt beskattade —- i en omfattning som man

inte känner. Vid vägningen av för- och nackdelar av den föreslagna reformen

har förbundet dock kommit till den uppfattningen, att revisionens förslag

bör genomföras på det sätt revisionen föreslagit.

En i viss mån tveksam inställning redovisas av Kooperativa förbundet,

som framhåller att förbundet tidigare i sitt yttrande över 1955 års statsskatterevisions

förslag uttalat sig för en höjning av de kommunala ortsavdragen.

Förbundet vill därför i princip tillstyrka att en viss höjning av

avdragen sker i överensstämmelse med direktiven, vilka tar sikte på att i

främsta rummet lätta den direkta skattebördan för de små och minsta inkomsttagarna.

Den samhällsekonomiska situationen är emellertid enligt förbundets

mening så ansträngd att mera betydande skattesänkningar kan befaras

medföra risker för ett skärpt inflationstryck. Det framstår därför som

angeläget att en ingående prövning sker av frågan huruvida revisionens

maximialternativ är praktiskt genomförbart. Skulle det vid en sådan prövning

visa sig att av samhällsekonomiska och statsfinansiella skäl en nedprutning

bör ske, förordar förbundet att största möjliga hänsyn tages till

barnfamiljernas ekonomiska intressen.

En mindre höjning av ortsavdragen än den revisionen

föreslagit förordas — såsom tidigare nämnts — uttryckligen av statskontoret,

näringslivets skattedelegation, Landsorganisationen, Sveriges akademikers

centralorganisation och Sveriges fastighetsägareförbund. De båda förstnämnda

remissinstanserna föreslår, att höjningen skall begränsas till det

av revisionen redovisade lägsta ortsavdragsalternativet. Landsorganisationen

och Sveriges akademikers centralorganisation framför däremot egna

förslag till höjning av ortsavdragen, medan Sveriges fastighetsägareförbund

inte intar någon bestämd ståndpunkt i fråga om höjningens storlek.

Statskontoret framhåller, att ett genomförande av revisionens förslag visserligen

skulle medföra en kommunal skattesänkning av inte oväsentlig

omfattning men att samtidigt en ökning av den statliga beskattningen åtminstone

på lång sikt svårligen synes kunna undvikas. Med hänsyn till

statsskatternas progressiva natur torde härvid inte obetydliga skatteövervältringsproblem

uppkomma. Statskontoret anser därför att en reform av

de kommunala ortsavdragen i första hand bör inriktas på en sådan höjning,

som kommunerna skulle kunna bära utan speciell kompensation från statens

sida. Därest likväl det av revisionen framlagda förslaget till kompensation

åt kommunerna prövas böra läggas till grund för en avdragshöjning,

bör i varje fall högre avdragshöjning än enligt revisionens lägsta alternativ

inte nu beslutas.

Näringslivets skattedelegation anlägger i stort sett samma synpunkter

som riksskattenämnden samt tillägger — under hänvisning till den bety
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

dande merbelastning å statsverket under en obestämd tid framåt, som den

föreslagna kompensationen till kommunerna anses komma att medföra —

att det är tvivelaktigt om förslaget vid sådant förhållande kan anses innebära

en skattelindring eller allenast en omfördelning av skattebördan. Delegationen

erinrar vidare, att de skatteeffekter, som skulle uppkomma efter ett

genomförande av revisionens förslag, bestyrker att de nuvarande bristerna

i skattesystemet inte kan avhjälpas genom enstaka ändringar i skatteförfattningarna

utan att härför kräves en genomgripande omläggning av skattesystemet,

främst innefattande en generell lättnad i det direkta skattetrycket.

Ändringarna synes framför allt böra inriktas på att mildra verkningarna av

de nuvarande marginalskattesatserna i de statliga inkomstskatteskalorna.

Delegationens yttrande utmynnar i en hemställan att revisionens förslag

inte måtte genomföras, att en allsidig utredning igångsättes, syftande till en

genomgripande omläggning av den statliga beskattningen ävensom till sådana

ändringar i bestämmelserna rörande kommunernas beskattningsunderlag,

som kan befinnas påkallade och utan oskälig belastning av statsverket

möjliga att genomföra, samt att denna utredning, som även bör omfatta en

analys av de lägsta inkomsttagarnas skattekraft, måtte bedrivas med sådan

skyndsamhet att därpå grundade förslag kan föreläggas 1958 års riksdag.

Delegationen ställer sig emellertid inte avvisande till varje tanke på en

omedelbar höjning av de kommunala ortsavdragen. Med hänsyn till att det

kommunala skatteunderlaget stegrats väsentligt mer än vad levnadskostnaderna

stigit samt till kommunernas finansiella ställning i övrigt är det

enligt delegationens uppfattning sannolikt att en höjning av ortsavdragen

enligt revisionens lägsta alternativ i flertalet kommuner inte skulle behöva

föranleda någon höjning av utdebiteringen utan endast få till följd att en

eljest möjlig sänkning måste utebli. Under inga omständigheter bör höjningen

därför få föranleda annat statligt stöd till kommunerna än som må

kunna komma i fråga enligt förordningen den 18 maj 1951 angående bidrag

till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Landsorganisationen framhåller att en höjning av de kommunala ortsavdragen

är motiverad redan av det skälet att avdragens realvärde undergått

en betydande försämring sedan avdragen senast fastställdes. Skäl kan

därutöver anföras för eu anpassning mellan de kommunala och de statliga

avdragen. Men landsorganisationen är tveksam om en sådan anpassning

bör ske på en gång och detta främst av två skäl. Organisationen anför.

Dels kan den samhällsekonomiska situationen vara sådan, att en skattesänkning

av för full paritet erforderlig storlek kan bedömas som för tillfället

olämplig, dels kan det finnas uppgifter av högre angelägenhetsgrad

för samhällets inkomstomfördelande politik än eu höjning av de kommunala

ortsavdragen till full paritet med de statliga.

I sitt för ett år sedan avgivna yttrande över 1955 års statsskatterevisions

betänkande anslöt sig LO till den uppfattning, som finansministern uttalat

i 1956 års statsverksproposition, nämligen atl en skattesänkning i ett läge,

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 97

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

karakteriserat av övertryck i samhällsekonomin, skulle accentuera en bristande

samhällsekonomisk balans. LO kan inte finna, att underlaget för en

dylik bedömning sedan dess har förändrats på ett avgörande sätt. Samhällsekonomiska

överväganden talar sålunda enligt LO:s uppfattning emot tanken

att nu höja ortsavdragen mera än som kan vara motiverat av en önskan

om att återställa de kommunala ortsavdragens realvärde.

Inte heller rättviseskäl synes kunna åberopas för full anpassning av de

kommunala ortsavdragen till de statliga, så länge inte barnfamiljerna erhållit

full kompensation för den förlust, som de åsamkats genom barnbidragens

starkt minskade realvärde. I sitt nyss omnämnda yttrande påtalade

LO det förhållandet, att bland de grupper med låga inkomster, som i första

hand skulle gynnas av en sänkning av den statliga inkomstskatten, återfanns

ett betydande antal skattskyldiga med jämförelsevis god skatteförmåga.

LO ansåg det tveksamt om ekonomiska lättnader i första hand borde

vinnas genom skattesänkning och förordade en expertutredning i syfte att

vinna en mera fullständig belysning av frågan om bärkraften och behovet

av skattelättnader i de lägre inkomstskikten. Vad LO uttalat vid detta tillfälle

har sin tillämpbarhet även på det nu föreliggande förslaget till höjning

av de kommunala ortsavdragen. Inte heller 1956 års kommunalskatterevision

har nämligen ägnat någon uppmärksamhet åt denna enligt LO:s mening

grundläggande fråga.

Landsorganisationen uttalar därför viss tveksamhet gentemot revisionens

förslag och förordar i stället att höjningen begränsas till vad som är motiverat

av den sedan år 1950 inträffade penningvärdeförsämringen. Organisationen

föreslår att ortsavdraget för gift i ortsgrupp V höjes till 3 000

kronor och avdraget för ensamstående utan försörjningsskyldighet i samma

ortsgrupp till 1 800 kronor. För ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet

mot barn föreslås avdraget i nämnda ortsgrupp höjt till samma

belopp som för gift skattskyldig eller 3 000 kronor, d. v. s. i enlighet med

revisionens förslag. Motsvarande höjning bör ske av avdragen i övriga ortsgrupper.

Statens kostnader vid full kompensation till kommunerna för

skattebortfallet beräknar landsorganisationen komma att med cirka 180

milj. kronor understiga kostnaderna för det av revisionen förordade ortsavdragsalternativet.

Om det totala utrymmet för skattesänkningar skulle

möjliggöra en höjning av statsutgifterna av den storlek, som revisionens

förslag förutsätter, bör enligt landsorganisationens mening dess förslag till

höjda ortsavdrag kombineras med ökat stöd till barnfamiljerna, antingen

genom en höjning av de allmänna barnbidragen utöver vad som nu planerats

eller genom kompensation för den höjning av hyreskostnaderna, som

barnfamiljerna kan bli utsatta för till följd av en kommande avveckling av

de generella bostadssubventionerna.

Sveriges akademikers centralorganisation anser det uppenbart att revisionens

förslag jämfört med en sänkning av uttagningsprocenten för den

statliga inkomstskatten till 90, vilken sänkning kostnadsinässigt ungefärligen

skulle motsvara den föreslagna kompensationen till kommunerna i

initialstadiet, inte leder till en skattesänkning för alla, utan i stället innebär

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

en skatteövervältring från vissa grupper av skattskyldiga till andra grupper.

Denna omfördelning av skattebördan är enligt organisationens mening till

särskild nackdel för den kvalificerade arbetskraften. Den högskoleutbildade

arbetskraften, som redan vore missgynnad i skatteavseende, skulle

komma att ytterligare missgynnas. Samhällsekonomiskt skulle reformen

medföra stora risker för ökad kommunal utgiftsexpansion. Den reella

skatteprogressiviteten skulle vidare enligt organisationens mening skärpas

på ett olyckligt sätt. Ur vissa synpunkter ter det sig enligt organisationens

mening tilltalande att de kommunala ortsavdragen göres lika stora som de

statliga men organisationen anser att revisionen överdrivit betydelsen av

denna likställighet. Inte heller kan argumenten att existensminimum inte

bör beskattas eller att starka skäl talar för en skattesänkning för de lägsta

inkomsttagarna tillmätas avgörande betydelse. Behovet av skattelättnader

för de personer, som registreras i de lägsta inkomstskikten, är inte heller

klarlagt. Mot denna bakgrund anser sig organisationen inte kunna tillstyrka

att revisionens förslag genomföres i oförändrat skick. Med hänsyn till penningvärdeförsämringen

anser organisationen dock att en viss höjning av

de kommunala ortsavdragen kan vara motiverad, varvid en systematisering

av avdragen bör ske enligt samma principer som gäller för de statliga. Organisationen

föreslår, att det kommunala ortsavdraget för gift höjes till 3 000

kronor, för ensamstående skattskyldig med underhållsskyldighet mot barn

till 2 250 kronor och för ensamstående till 1 500 kronor, allt avseende skattskyldig

i ortsgrupp V, och att motsvarande höjning sker i övriga ortsgrupper.

Höjningen anses kunna genomföras utan höjning av de kommunala

utdebiteringarna under förutsättning att kommunerna ålägger sig utgiftsbegränsningar

och för en mera realistisk avgiftspolitik. Organisationen anför

slutligen att om det av revisionen uppställda målet om en skattesänkning

för alla skall i realiteten kunna uppnås från mera långsiktiga utgångspunkter,

en höjning av de kommunala ortsavdragen bör kombineras med

en samtidig sänkning av uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten

till 90.

Sveriges fastighetsägareförbund noterar visserligen med tillfredsställelse

att genom den omläggning av fastighetsbeskattningen, som ägt rum, en

skattskyldig, som redovisar inkomst av fast egendom, blivit i fråga om det

kommunala ortsavdraget likställd med andra skattskyldiga, men enligt förbundets

mening innebär detta dock endast att en av de med fastighetsbeskattningen

förbundna orättvisorna blivit eliminerad. Samma skäl, som

talar för en höjning av de kommunala ortsavdragen i syfte att tillgodose de

mindre inkomsttagarna, anser förbundet principiellt kunna åberopas till stöd

för att någon extra skattebelastning av fastigheter inte bör ifrågakomma.

Enligt förbundets mening bör det vara ett mera primärt intresse att avskaffa

ett system, som innebär beskattning av obefintlig inkomst, än alt

åstadkomma lindring i beskattningen av inkomst, som dock faktiskt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

finnes, särskilt som de nu gällande reglerna om avdrag för ömmande omständigheter

i stor utsträckning torde möjliggöra undantagande från beskattning.

Förbundet anser därför att en reform i fråga om de kommunala

ortsavdragen inte bör genomföras annat än i samband med fastighetsskattens

avskaffande. Förbundet anser vidare att revisionens förslag inte innebär

en skatteminskning utan en övervältring under en lång övergångstid av

en inte oväsentlig del av den kommunala skattebördan mellan olika skattskyldiga,

varjämte förslaget skulle medföra en omvandling — såvitt avser

kompensationen från staten till kommunerna under vissa år — av den proportionella

kommunala skatten till en progressiv. En verklig skattelättnad

anser förbundet endast kan uppnås genom en beskärning av kostnaderna i

den offentliga hushållningen. Strävandena i denna riktning främjas enligt

förbundets mening inte, såvitt angår kommunerna, om staten tar på sig

någon del av kommunernas kostnader. Förbundet anser därför riktigare

att nu endast medge en mindre höjning av de kommunala ortsavdragen

och endast i en mycket begränsad skala samt då ett dokumenterat behov

föreligger bereda kommunerna täckning för det minskade skatteunderlaget.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska företagares

riksförbund och Sveriges köpmannaförbund anser den föreslagna reformeringen

av de kommunala ortsavdragen i princip motiverad men förordar,

att reformen skall anstå. Enligt hantverks- och småindustriorganisationens

mening bör, innan den föreslagna åtgärden genomföres,

en allmän översyn ske av hela skattesystemet i syfte att åstadkomma

en automatiskt verkande anpassning till penningvärdeförsämringen. Svenska

företagares riksförbund anser att reformen inte bör träda i kraft förrän

näringslivet beretts tillfälle konsolidera sin ekonomiska ställning, vilket enligt

förbundets mening kan ske genom en sänkning av företagsbeskattningen

och ett borttagande av investeringsavgiften. Köpmannaförbundet förklarar

för sin del att det framlagda förslaget inte synes vara av sådan angelägenhetsgrad

att det nu bör genomföras. Förslaget bör tills vidare få vila medan

resultatet av sänkt repartitionstal vid fastighetsbeskattningen avvaktas.

Under tiden bör familj ebeskattningen omprövas och i samband därmed en

utredning göras angående skattekraften i de lägsta inkomstskikten.

Frågan om en indexreglering av ortsavdragen har berörts

av kammarrätten och länsstyrelsen i Malmöhus län. Kammarrätten anför

i denna fråga följande.

I detta sammanhang vill kammarrätten ifrågasätta, om icke ortsavdragen

— såväl de kommunala som de statliga — borde med vissa mellanrum omprövas

med hänsyn till fortgående förändringar i levnadskostnaderna. Genom

en snabbare anpassning av ortsavdragen efter rådande prisläge skulle

den skatteskärpning, som följer av ett försämrat penningvärde, i någon mån

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

kunna undvikas. Infördes en sådan ordning, skulle icke samma anledning

längre föreligga för staten att kompensera kommunerna för inkomstbortfall

till följd av höjda ortsavdrag som hittills.

Departementschefen

Vid 1956 års riksdag genomfördes efter förslag i proposition nr 88 en

sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer med verkan

från och med den 1 januari 1957. Skattesänkningen kom till stånd genom

en justering av skatteskalorna och innebar lättnader åt alla skattskyldiga

samtidigt som inkomsttagarna i de lägre skikten tillförsäkrades den relativt

största andelen av sänkningen. Det nu framlagda förslaget om en höjning

av de kommunala ortsavdragen är att se som en fortsättning på den

kommunala sidan av en allmän skattesänkning med tyngdpunkten förlagd

till de lägre inkomstskikten.

De av kommunalskatterevisionen redovisade undersökningarna visar klart

kommunalskattens dominerande roll för inkomsttagarna i lägre inkomstskikt.

Beträffande gifta skattskyldiga är det först vid årsinkomster på omkring

20 000 kronor, som den totala skatten är lika fördelad på statsskatt

och kommunalskatt. För ensamstående skattskyldiga är kommunalskatten

större än statsskatten för alla inkomsttagare under 10 000 kronor. Ett par

exempel som belyser det kommunala skattetrycket må här återgivas (jfr

tabellen s. 20). En gift skattskyldig med 6 000 kronors årsinkomst får, om

han är bosatt i en kommun (ortsgrupp III) där den kommunala utdebiteringen

uppgår till 12 kronor, erlägga statsskatt med 156 kronor men kommunalskatt

med inte mindre än 445 kronor. Uppgår årsinkomsten till 10 000

kronor blir statsskatten 543 kronor och kommunalskatten 925 kronor. I

kommuner med högre utdebitering än 12 kronor är kommunalskattens

dominans ännu mer framträdande.

I den tidigare omnämnda propositionen nr 88 till 1956 års riksdag underströks

starkt alt mera betydande skattelättnader för inkomsttagare i

de lägre inkomstskikten inte kunde åstadkommas annat än genom en höjning

av ortsavdragen och då i första hand de kommunala. Även om den då

genomförda sänkningen av statsskatten hade sin tyngdpunkt förlagd till

de lägre inkomstskikten uppgick skattesänkningen för den enskilde skattebetalaren

i dessa inkomstskikt likväl till relativt sett ganska begränsade

belopp. En gift inkomsttagare med årsinkomst av 6 000, 8 000 respektive

10 000 kronor fick sålunda sin statsskatt sänkt med 31, 70 respektive 109

kronor. En höjning av de kommunala ortsavdragen ger — under förutsättning

av oförändrad kommunal utdebitering — helt andra möjligheter till

skattelättnader i dessa inkomstskikt. Sålunda skulle, såsom tidigare visats,

en gift skattskyldig erhålla en sänkning av sin kommunalskatt med omkring

220 kronor vid eu höjning av de kommunala ortsavdragen till samma

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

belopp som de statliga. I kommuner med högre utdebitering än 12 kronor

blir skattelättnaden i motsvarande mån högre.

Kommunalskatterevisionens förslag att på en gång höja de kommunala

ortsavdragen till i nivå med de statliga har i princip godtagits av så gott

som samtliga myndigheter och organisationer, vilka haft att avgiva yttrande

över förslaget. Från en del håll har dock framkommit kritik. I den

mån denna är att hänföra till en bedömning av de statsfinansiella konsekvenserna

av det förordade statsbidragssystemet skall jag strax återkomma

därtill. I detta sammanhang avser jag endast att med några ord beröra vissa

mera allmänna synpunkter på frågan om behovet av att nu åstadkomma

paritet mellan de kommunala och statliga avdragen.

I vissa remissyttranden har som skäl mot en höjning av de kommunala

ortsavdragen till i nivå med de statliga åberopats att den verkliga skatteförmågan

hos inkomsttagarna inom de lägre inkomstskikten inte blivit närmare

klarlagd. Man torde härmed bland annat ha åsyftat att inom denna

grupp återfinnes många yngre ogifta skattebetalare, som av olika anledningar

har större skattekraft än vad den nominellt redovisade inkomsten

utvisar. I och för sig finns det säkerligen visst fog för ett sådant betraktelsesätt.

Emellertid skulle, såsom även konnnunalskatterevisionen understrukit,

en uppräkning av de kommunala ortsavdragen i föreslagen omfattning

medföra att huvudparten av skattesänkningen lägges på familjerna

och ensamstående skattskyldiga med försörjningsskyldighet mot barn. Av

revisionens beräkningar framgår att en höjning av de kommunala ortsavdragen

till samma belopp som de statliga skulle, under förutsättning av

oförändrad kommunal utdebitering, innebära en sänkning av den kommunala

inkomstskatten med cirka 480 miljoner kronor. Av detta belopp

kommer inte mindre än cirka 373 miljoner kronor på gifta skattskyldiga och

ensamstående skattskyldiga med försörjningsskyldighet mot barn. Hur

mycket av det återstående beloppet 107 miljoner kronor, som belöper på

den kategori yngre ogifta personer som åsyftas i remissyttrandena, kan inte

med säkerhet avgöras. Det förtjänar emellertid påpekas att kategorien ogifta

skattskyldiga självfallet även inrymmer ett stort antal äldre personer, som

inte kan anses ha den högre skattekraft som många ungdomar otvivelaktigt

besitter. Det nu anförda visar enligt min mening att tillräckliga skäl inte

finns för ett generellt påstående att en ortsavdragsreform skulle medföra

oproportionerligt stora skattelättnader för sådana skattskyldiga vilka endast

har en skenbart låg skattekraft.

Från några håll har framhållits att enhetliga ortsavdrag vid den statliga

och kommunala beskattningen kommer att medföra att övergången från

helt skattefri till skattepliktig inkomst blir mera markerad. I detta förhållande

har man velat se en viss olägenhet, ett »tröskelproblem», och menat

att den nuvarande ordningen innebär en mjukare övergång. I anledning

härav vill jag påpeka, att det ligger i sakens natur att ett system med

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

ortsavdrag alltid innebär att skatteplikt inträder när inkomsten överstiger

en viss gräns och att lägre inkomster är helt fria från skatt. Någon tröskel

skapas inte härigenom eftersom alla får åtnjuta samma avdrag. Man kan

självfallet icke bibehålla en beskattning på en inkomst, som man erkänner

vara så låg att den inte medger täckning av de allra mest ofrånkomliga utgifterna

för försörjningen, endast av den anledningen att den skatt som

utgår för skattskyldiga i närmast däröver liggande inkomstskikt då inte

skall framstå som en i förhållande till det skattefria bottenskiktet alltför

hög belastning. Det avgörande i detta sammanhang är uppenbarligen att en

höjning av de kommunala ortsavdragen kommer att medföra en väsentlig

skattelättnad såväl för den som nu har en så liten inkomst att den understiger

det statliga ortsavdraget som för inkomsttagarna i skikten närmast

däröver.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgar har konnnunalskatterevisionen

funnit att en kommunal ortsavdragsreform inte kan genomföras

i den av revisionen föreslagna omfattningen utan att staten lämnar

bidrag till kommunerna. I sådant hänseende har revisionen föreslagit

att statsbidrag skall utgå under de tre första åren efter reformens ikraftträdande

i sådan utsträckning att alla kommuner erhåller full kompensation

för det genom ortsavdragshöjningen förorsakade inkomstbortfallet.

Därefter skall under en femårsperiod en reducering av statsbidraget komma

till stånd. I ett följande avsnitt kommer det föreslagna statsbidragssystemet

att närmare behandlas. 1 anslutning till vissa uttalanden under remissbehandlingen

vill jag emellertid redan här något beröra statsbidragsgivningens

allmänna omfattning.

Tidigare har nämnts att statsbidraget under de tre första åren kommer

att uppgå till omkring 480 miljoner kronor per år. Med hänsyn till den höjning

av statsskatten, som blir en följd av det minskade kommunalskatteavdraget

vid den statliga taxeringen, beräknas statens nettokostnad bli omkring

67 miljoner kronor lägre eller sålunda 413 miljoner kronor. Sedan

reduceringen genomförts beräknas statens bruttokostnad ha nedgått till

cirka 200 miljoner kronor per år. Hur stor nettokostnad detta motsvarar

kan inte nu med säkerhet anges. De av revisionen framräknade kostnaderna

baserar sig på 1955 års taxeringar och de kommunala utdebiteringssatserna

för år 1956. Med hänsyn till att en ortsavdragshöjning kan träda i kraft först

den 1 januari 1958 kan det förutses, att kostnaderna blir något högre än vad

revisionen angivit. En inom finansdepartementet gjord överslagskalkyl utvisar,

att bruttokostnaden vid full kompensation för den av revisionen föreslagna

höjningen av ortsavdragen kommer att uppgå till omkring 500 miljoner

kronor för år och nettokostnaderna till cirka 425 miljoner kronor för

år. Till väsentlig del beror de ökade kostnaderna på att fler skattskyldiga

på grund av den allmänna inkomstförbättringen beräknas kunna helt ut
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

nyttja höjningen av ortsavdragen. Någon omräkning av revisionens siffermaterial

i dess olika detaljer har emellertid inte verkställts, varför i detta

hänseende revisionens beräkningar följts såväl i detta kapitel som i den

följande framställningen.

I kommunalskatterevisionens uppdrag har inte ingått att taga ställning

till huruvida det ur statsfinansiell eller samhällsekonomisk synpunkt föreligger

utrymme för att nu genomföra en kommunal ortsavdragsreform i

föreslagen omfattning. Frågan härom har närmare behandlats i årets finansplan.

Denna har gjorts upp med hänsyn tagen bland annat till de kostnader,

som uppkommer vid ett genomförande av en ortsavdragsreform i enlighet

med kommunalskatterevisionens förslag. I denna del torde jag sålunda få

hänvisa till den bedömning som skett i finansplanen. Med hänsyn till att en

höjning av de kommunala ortsavdragen kan ske tidigast från den 1 januari

1958 har i årets riksstatsförslag endast upptagits halva årskostnaden för

reformen.

Under remissbehandlingen har gjorts gällande att den föreslagna höjningen

av de kommunala ortsavdragen och den därtill knutna kompensationen

till kommunerna medför en icke godtagbar omfördelning av skattebördan.

De som givit uttryck åt denna mening synes hysa den uppfattningen

att det utrymme som nu kan föreligga för en skattesänkning bör

utnyttjas för en sänkning av den statliga inkomstskatten. Sålunda framhåller

t. ex. näringslivets skattedelegation att möjliga ändringar i skattesystemet

framför allt bör inriktas på att mildra verkningarna av de nuvarande

marginalskattesatserna i de statliga inkomstskatteskalorna. Sveriges

akademikers centralorganisation anser det uppenbart att revisionens förslag

jämfört med en sänkning av uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten

till 90, vilken sänkning kostnadsmässigt ungefärligen skulle motsvara

den föreslagna kompensationen till kommunerna, inte leder till en

skattesänkning för alla utan i stället innebär en skatteövervältring från

vissa grupper av skattskyldiga till andra grupper.

Enligt min mening förbiser man härvid en väsentlig sida av problemet.

Det kan icke råda någon tvekan om alt det är en lättnad i det kommunala

skattetrycket såväl i de allra lägsta inkomstskikten som i de stora mellanskikten

som i dagens läge är den mest angelägna skattereformen. Från principiella

utgångspunkter kan man naturligtvis hävda att statsmakterna lagstiftningsvägen

skall fastställa kommunala ortsavdrag, som motsvarar ett

skäligt existensminimum, och att det sedan är kommunernas sak att se till

att skattetrycket inom kommunerna hålles på en sådan nivå att ortsavdragshöjningen

ger den avsedda skattelättnaden. Det är emellertid helt orealistiskt

att tro att kommunerna skulle kunna på en gång själva hära ett inkomstbortfall

av den storlek, som det här måste bli fråga om. Vill man

genomföra en lättnad i det kommunala skattetrycket, kan detta icke ske på

annat sätt än att staten lämnar kommunerna hjälp under en övergångstid

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

för att bereda kommunerna möjlighet att anpassa sig efter förändringen

i det kommunala skatteunderlaget. Jag kan inte inse att detta skulle leda

till en icke önskvärd omfördelning av skattebördan. En bidragsgivning med

detta syfte skiljer sig i princip inte från annan statlig bidragsgivning till

kommunerna. I båda fallen är det fråga om att använda medel, som anskaffats

genom statlig beskattning, för att bestrida kostnader för kommunal

verksamhet och därigenom minska det kommunala skattetrycket. Det borde

icke råda några delade meningar om att de nuvarande låga kommunala ortsavdragen

medför att de mindre inkomsttagarna får bära en i förhållande

till deras skattekraft för stor del av kommunernas utgifter. Mot bakgrunden

av detta faktiska förhållande måste väl en kommunal ortsavdragsreform,

som genomföres med stöd av statliga bidrag, tvärtemot vad som göres gällande

i vissa remissyttranden, i stället leda till en riktigare fördelning av

den totala skattebördan.

Med hänvisning till det anförda vill jag för min del förorda att en kommunal

ortsavdragsreform nu genomföres i huvudsaklig överensstämmelse

med det av kommunalskatterevisionen framlagda förslaget. Jag tillstyrker

sålunda att de kommunala ortsavdragen höjes till samma belopp som nu

gällande statliga avdrag och att även i övrigt en direkt anpassning sker till

det statliga ortsavdragssystemet. Höjningen bör träda i kraft den 1 januari

1958 och sålunda första gången tillämpas i fråga om den preliminära skatten

för år 1958. Kommunerna bör erhålla kompensation i huvudsaklig överensstämmelse

med det av revisionen förordade statsbidragssystemet. Jag

kommer att i ett följande avsnitt närmare behandla de med statsbidragsgivningen

sammanhängande spörsmålen.

V. Ortsavdragens avvägning mellan olika kategorier av

skattskyldiga

Revisionen

Enligt revisionens förslag skall de kommunala ortsavdragen fastställas

till följande belopp.

Ortsavdragskategori

Ortsgrupp

I

II

III

IV

V

Gift skattskyldig....................

3 360

3 520

3 680

3 840

4 000

Ensam skattskyldig med barn........

2 520

2 640

2 760

2 880

3 000

Ensamstående skattskyldig...........

1 680

1 760

1 840

1 920

2 000

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Revisionen framhåller att det bör uppmärksammas att en uppräkning av

de kommunala avdragen till i nivå med de statliga medför en proportionsvis

större ökning för de gifta än för de ensamstående. I ortsgrupp V är

sålunda för ensamstående skattskyldiga det kommunala ortsavdraget för

närvarande 1 400 kronor medan det statliga avdraget är 600 kronor större

eller 2 000 kronor. För gifta skattskyldiga i samma ortsgrupp är däremot det

statliga avdraget dubbelt så stort som det gällande kommunala avdraget,

4 000 respektive 2 000 kronor. De gifta skattskyldiga får därför vid en höjning

av de kommunala avdragen till i nivå med de statliga relativt sett en

större ortsavdragshöjning än de ensamstående. Revisionen anser det välmotiverat

att tyngdpunkten vid en höjning av de kommunala ortsavdragen

förlägges till familjerna.

Den direkta anpassningen mellan de båda ortsavdragssystemen medför

vidare att ett särskilt ortsavdrag för ensamstående med underhållsskyldighet

mot barn införes även vid den kommunala beskattningen. Enligt revisionens

mening tillgodoses härigenom i väsentlig mån önskemålen om en lindring

i skattebördan för dessa skattskyldiga, varjämte en lättnad åstadkommes

i det praktiska taxeringsarbetet.

Revisionen påpekar att den bibehållit den nuvarande spännvidden mellan

ortsavdragen i olika ortsgrupper och att spännvidden mellan ortsavdragen i

högsta och lägsta tillämpade ortsgrupp (ortsgrupp II ) fortfarande är 12 %.

Att revisionen föreslagit ett särskilt avdrag för ortsgrupp I beror på att

denna ortsgrupp inte är formellt avskaffad och att stadgandena i 48 §

kommunalskattelagen, liksom i 8 § förordningen om statlig inkomstskatt,

fortfarande innehåller föreskrifter om avdrag i denna ortsgrupp.

Inom revisionen har diskuterats möjligheterna att bestämma ortsavdragen

till jämna hundratal kronor. Revisionen anför härvidlag.

Ortsavdragsbeloppen skulle onekligen härigenom bli lätthanterligare och

detta skulle måhända kunna innebära en viss förenkling i det praktiska taxeringsarbetet.

Vi har emellertid avstått från att lägga fram förslag i detta

hänseende. Skälen härför har varit, att en dylik avjämning av ortsavdragen

åstadkommer både att den nuvarande spännvidden mellan ortsavdragen i

högsta och lägsta ortsgrupp vanligtvis blir en annan än nuvarande 12 %

samt att den nuvarande principen om 4 % intervall mellan ortsavdragen i

olika ortsgrupper helt bryts, varvid i vissa fall ortsavdragen för samma kategori

av skattskyldiga kommer alt uppgå till samma belopp i olika ortsgrupper.

Vidare torde en avjämning av ortsavdragen inte medföra någon mera

påtaglig förenkling i taxeringsarbetet så länge inte de taxerade inkomsterna

kan avjämnas. Det har emellertid inte ankommit på oss att framlägga förslag

i sistnämnda hänseende.

Remissyttrandena

Revisionens framhållande av att vid en höjning av de kommunala ortsavdragen

till i paritet med de statliga avdragen tyngdpunkten i

skattesänkningen kommer att förläggas till familjerna och en
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

samma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn har inte mött

någon principiell erinran från remissinstansernas sida. Socialstyrelsen påpekar

dock i fråga om skattelindringen för familjerna att det bör uppmärksammas

att det här är fråga om en skattesänkning för de gifta och att omkring

hälften av denna stora grupp utgöres av gifta utan hemmavarande

barn. Enligt styrelsens mening förtjänar det att framdeles övervägas huruvida

man inte bör i större utsträckning än som skett i revisionens förslag

förlägga tyngdpunkten av en skattesänkning på barnfamiljerna.

Liknande synpunkter anlägges av Kooperativa förbundet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter huruvida inte barnförsörjningskostnadernas

beaktande vid beskattningen kan upptas till utredning

och prövning i samband med det nyligen framlagda förslaget om avdrag

för barns studier.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som tillstyrker revisionens förslag

i fråga om ortsavdragens storlek, anför.

Länsstyrelsen har härmed icke velat taga bestämd ställning till den för

beskattningens rättvisa utformning betydelsefulla frågan om ortsavdragens

inbördes avvägning. 1949 års skatteutredning har såsom skäl för att det

statliga avdraget för ogifta skulle vara hälften så stort som avdraget för

gifta — ehuru levnadskostnadsrelationen snarare är 2/3 — hänvisat till att

de lägst taxerade, ensamstående inkomsttagarna i stor utsträckning äro

ungdomar, vilka ännu icke i egentlig mening trätt ut i förvärvslivet och

vilka i allmänhet bo i sina föräldrahem, biträda föräldrarna i deras jordbruk

o. s. v. Uppenbart är att detta icke äger tillämplighet på alla grupper

av ogifta. Säkerligen hava många ungdomar låga levnadskostnader till följd

av att de bo hemma, men lika säkert är att denna fördel icke kommer alla

ensamma till del. Olika familjers varierande utgiftsbehov vid jämförelse

med ensamstående skattskyldiga är ett i detta sammanhang icke betydelselöst

spörsmål, liksom frågan om ett lämpligt hänsyntagande till vissa utgifter

vid sjukdom. Sammanvävningen av frågorna om barnavdrag och

barnbidrag medför, att barnfamiljernas beskattningsfråga icke endast är

av familjesocial natur utan även måste ses ur beskattningssynpunkt. Det är

länsstyrelsens mening, att dessa och andra avvägningsfrågor måste uppmärksammas

i den fortsatta skattepolitiska diskussionen, därvid det kan

befinnas att tidigare lösningar måhända behöva omprövas.

Så gott som samtliga remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse med

det av revisionen föreslagna särskilda kommunala ortsavdraget för e nsamma

skattskyldiga med underhållsskyldighet in o t

b a r n. Socialstyrelsen framhåller sålunda att på senare tid i olika sammanhang

gjorda undersökningar, däribland en av styrelsen utförd statistisk

undersökning, klart ådagalagt att denna kategori av skattskyldiga är starkt

eftersatt i ekonomiskt hänseende. Den av revisionens förslag föranledda

skattelättnaden blir emellertid enligt styrelsens mening trots allt tämligen

blygsam och det anses därför angeläget alt denna grupp blir bättre tillgodosedd

vid den ytterligare skatterevision som framdeles kan bli möjlig

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

att genomföra. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den föreslagna

lindringen i skattebördan för dessa skattskyldiga eliminerar en påtaglig

orättvisa i den tidigare avvägningen och att förslaget får ses som ett led i en

familjestödjande politik. Enligt länsstyrelsens mening är det ur administrativ

och teknisk synpunkt även angeläget att skapa likformighet mellan

kommunala och statliga avdrag i detta hänseende.

En annan avvägning av det kommunala ortsavdraget för ifrågavarande

kategori av skattskyldiga förordas — såsom tidigare nämnts — av Landsorganisationen,

som anser att avdraget bör bestämmas till samma belopp

som för gifta skattskyldiga.

Viss tveksamhet i fråga om utformningen av det särskilda ortsavdraget

för ensamma skattskyldiga med barn uttalas av riksskattenämnden, skattelindringsnämnden

samt länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län.

Riksskattenämnden anför härvidlag följande.

I förevarande fall erhåller vardera av föräldrarna, under förutsättning att

de icke levt tillsammans, förhöjt ortsavdrag med 1 000 kronor i ortsgrupp V.

Motsvarande bestämmelse föreslås nu till följd av den eftersträvade pariteten

skola gälla även i fråga om de kommunala ortsavdragen. Det synes

emellertid opåkallat att den av föräldrarna, som icke har barnet under sin

vårdnad, erhåller förhöjt ortsavdrag. Det i förarbetena till lagstiftningen

anförda motivet att denne ej får någon del av allmänna barnbidraget synes

icke bärande, enär allmänna barnbidraget får anses minska båda föräldrarnas

försörjningsbörda. Särskilt anmärkningsvärt torde vara att den av

föräldrarna, som icke har vårdnaden, får förhöjt ortsavdrag med 1 000 kronor

även i det fall att hans bidrag till barnets vård avsevärt understigit

sagda belopp. Om föräldrarna gifta sig försvinna bägges förhöjda ortsavdrag

och avdrag erhålles gemensamt med endast 4 000 kronor i nämnda

ortsgrupp i stället för tidigare med sammanlagt 6 000 kronor. Det synes

riktigare att åtminstone med avseende på den av föräldrarna, som ej har

vårdnaden, taga bort det förhöjda ortsavdraget vid den statliga beskattningen

än att i likformighetens intresse införa detsamma även vid kommunalbeskattningen.

Det må även anmärkas att bestämmelserna om ifrågavarande

ortsavdrag äro invecklade och i så hög grad komplicera deklarationsformuläret,

att de skattskyldiga i mycket stor omfattning missförstå

formuläret och till följd härav i förevarande hänseende lämna missvisande

upplysningar.

Skattelindringsnämnden erinrar först att man, när anordningen med ett

särskilt ortsavdrag för ensamma skattskyldiga med barn år 1952 infördes

vid den statliga beskattningen, befann sig i ett tvångsläge, eftersom med

en uttagningsprocent av 100 denna grupp av skattebetalare, som skulle beskattas

efter en annan skala än de samtaxerade gifta, eljest skulle till skillnad

från andra fått höjd skattebörda. Nämnden anför vidare.

Man kan tveka om lämpligheten av att ytterligare bygga ut denna inkonsekvens

i avdragssystemet. Ett liknande tvångsläge som det vid statsbeskattningen

föreligger icke nu. Tvärtom skulle enligt förslaget dessa ensamstående

få en större avdragsförhöjning än andra grupper, i ortsgrupp V

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr !)7 år 11)57

45

exempelvis från 1 400 kronor till 3 000 kronor, medan för andra ensamstående

höjningen sker från 1 400 till 2 000 kronor, och för envar av två

makar (med eller utan barn) från 1 000 till 2 000 kronor. Utan tvivel kan

man, såsom revisionen gjort, till stöd för förslaget åberopa önskemålet att

lindra skattebördan för denna grupp skattskyldiga, men enahanda önskemål

lär med fog också kunna göras gällande till förmån för makar med

barn i samma inkomstläge. Förslaget leder till egendomliga ojämnheter.

Två makar med barn skulle i ortsgrupp V få ett gemensamt avdrag av

4 000 kronor, men om de flyttade isär eller tog ut skilsmässa skulle icke

endast den vårdnadshavande modern erhålla det förhöjda avdraget å 3 000

kronor utan även fadern finge sådant avdrag, därest han i någon mån bidrager

till barnets försörjning, alltså tillhopa avdrag å 6 000 kronor. På samma

sätt skulle inte endast en ogift moder utan även den ogifte fadern få det

förhöjda avdraget å 3 000 kronor, alltså tillhopa 6 000 kronor, så länge de är

ogifta och särboende, men så snart de ingår äktenskap, skulle avdraget

reduceras till 4 000 kronor. Även om ifrågavarande avdragsproblem har

olika sidor, som måste beaktas vid den slutliga avvägningen, kan likväl

ifrågasättas, om denna anordning icke skulle innebära ett onödigt och

iögonfallande utbyggande av sambeskattningens nackdelar. De ensamstående

mödrarnas problem bör i första hand lösas bidragsvägen. Sker det

icke i tillbörlig omfattning, talar måhända socialt ömmande skäl för att

den ensamstående, som har vårdnaden för barnet, alltså vanligen modern,

får den föreslagna förhöjningen. Den, som endast bidrager till försörjningen,

synes däremot icke automatiskt böra erhålla förhöjt avdrag utan

förekommande extra avdragsbehov i stället tillgodoses genom avdrag för

ömmande omständigheter, därest eljest gällande förutsättningar för dylikt

avdrag föreligger. Emot den här ifrågasatta jämkningen kan givetvis göras

gällande att man därmed finge en avvikelse från de statliga ortsavdragen.

Enhetligheten synes dock hellre böra tillgodoses genom en ändring i lämpligt

sammanhang av avdragsregeln vid den statliga beskattningen.

Liknande synpunkter anlägges av länsstyrelserna i Östergötlands och

Kalmar län. Sistnämnda remissinstans avstyrker direkt det föreslagna

högre ortsavdraget för denna kategori av skattskyldiga vid den kommunala

beskattningen. Vid den statliga beskattningen bör dock det särskilda avdraget

för dessa skattskyldiga enligt länsstyrelsens mening kvarstå.

Några remissinstanser upptar till behandling den av revisionen berörda

frågan om att bestämma ortsavdragen till jämna hundratal kron

o r. Länsstyrelsen i Kalmar län fäster sig vid att revisionen påpekat att

en dylik avjämning av ortsavdragen skulle åstadkomma en annan spännvidd

än nuvarande 12 % och att principen om 4 % intervall mellan ortsavdragen

i olika ortsgrupper helt skulle brytas. Länsstyrelsen fortsätter.

Denna invändning anser länsstyrelsen inte ha någon större betydelse,

enär variationerna omkring de nu angivna procenttalen icke kunna bli

mera avsevärda. Revisionen har emellertid också åberopat, att en avjämning

utav ortsavdragen inte skulle medföra någon mera påtaglig förenkling i

taxeringsarbetet, så länge inte de taxerade inkomsterna kunna avjämnas.

Denna invändning väger betydligt tyngre sin den förra. Länsstyrelsen vill

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

emellertid erinra om, att numera de beskattningsbara inkomsterna för fysiska

personer skola avjämnas till hundratal kronor. Det synes länsstyrelsen

vara lämpligt, om en sådan anordning kunde genomföras, att såväl de taxerade

inkomsterna som ortsavdragen kunde bestämmas till jämna hundratal

kronor, så att den beskattningsbara inkomsten framstod såsom ett naturligt

resultat av skillnaden emellan den taxerade inkomsten och ortsavdragen.

Länsstyrelsen anser sig böra hemställa, att det tages under övervägande,

huruvida icke det vore möjligt att få till stånd en avjämning av den taxerade

inkomsten. Det skulle betyda en förenkling i det praktiska taxeringsförfarandet,

som icke alldeles bör lämnas därhän. Summeringen av de taxerade

inkomsterna i taxeringslängden skulle rätt avsevärt underlättas, och den

räkneoperation, som måste vidtagas för att framräkna den beskattningsbara

inkomsten, bleve enklare och borde ge ett säkrare resultat, enär felräkningar

sannolikt skulle undvikas i större omfattning, än som nu är fallet.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens

län samt Sveriges häradsskrivarförening.

Departementschefen

Kommunalskatterevisionens förslag innebär i fråga om ortsavdragens

avvägning mellan olika kategorier skattskyldiga en fullständig anpassning

av reglerna om kommunala ortsavdrag till vad som gäller i fråga om de

statliga avdragen. I enlighet härmed förordas bland annat att ett särskilt

avdrag skall medges vid kommunalbeskattningen för ensam skattskyldig

med barn. Detta nya avdrag skall, på samma sätt som nu är fallet vid statsbeskattningen,

motsvara ett och ett halvt ortsavdrag för ogift.

Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Endast beträffande

avvägningen av ortsavdraget för ensam skattskyldig med barn har avvikande

meningar framkommit. Sålunda har Landsorganisationen förordat att detta

avdrag skall bestämmas till samma belopp som för gift. Härvid bör dock

uppmärksammas att Landsorganisationen inte ansett sig kunna förorda full

beloppsmässig anpassning av de kommunala ortsavdragen till de statliga

utan för gifta föreslagit en höjning av avdraget till endast 3 000 kronor i

ortsgrupp V och motsvarande lägre belopp i övriga ortsgrupper. Vidare har

i några remissyttranden yrkats att det högre avdraget endast skall tillkomma

den som har vårdnaden om barnet.

Frågan om beskattningen av ensam skattskyldig med barn har med anledning

av väckta motioner behandlats av 1956 års riksdag. Bevillningsutskottet

uttalade därvid att en uppspaltning av denna kategori av skattskyldiga

skulle komplicera taxeringsarbetet och motverka den eftersträvade enkelheten

hos taxerings- och uppbördsbestämmelserna. Utskottet avstyrkte

motionerna men förutsatte att vid utredningen om de kommunala ortsavdragen

frågan om likställighet mellan kommunala och statliga ortsavdrag

i nu förevarande hänseende skulle komma att prövas. Riksdagen beslöt i

enlighet med vad bevillningsutskottet hemställt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

47

För egen del finner jag mig böra biträda revisionens förslag. Jag vill

framhålla att något underlag för en omprövning av frågan om höjning av

ortsavdragen för ensam skattskyldig med barn utöver vad som nu gäller vid

den statliga beskattningen inte föreligger. Vidare bör observeras att om det

högre ortsavdraget endast skall tillkomma den som har vårdnaden om barnet

bör detta gälla såväl vid den kommunala som den statliga beskattningen.

En sådan ändring av bestämmelserna skulle för ensamma skattskyldiga

med underhållsskyldighet mot barn medföra en väsentlig skärpning av den

statliga beskattningen. Detta anser jag inte nu kunna komma i fråga.

I anledning av att vissa remissinstanser tagit upp frågan om beaktande

av barnförsörjningskostnaderna vid beskattningen får jag erinra om att

denna fråga berörts i årets statsverksproposition (Bil. 7: Femte huvudtiteln,

punkt 23). Framkomna förslag om återinförande vid beskattningen av särskilda

barnavdrag har därvid diskuterats men av olika skäl avvisats. I stället

har en inte oväsentlig höjning av de allmänna barnbidragen föreslagits skola

komma till stånd samtidigt som den allmänna sänkningen av kommunalskatten

genomföres. Vidare har även andra åtgärder till stöd för barnfamiljerna

förordats. Jag finner därför inte anledning att nu ytterligare ingå

på frågan om barnavdrag vid beskattningen.

VI. Allmänna synpunkter på frågan om statsbidraget

till kommunerna

Revisionen

Revisionen har låtit verkställa en omfattande undersökning rörande verkningarna

för kommunerna vid en höjning av de kommunala ortsavdragen

enligt de tidigare omnämnda fyra olika alternativen. Undersökningen har

omfattat 10 % av antalet kommuner i riket, vilka ingår i landsting, eller

90 landskommuner och köpingar samt 13 städer. Vid kommunurvalet har

man sökt tillgodose kraven på representativitet i största möjliga mån så att

kommuner med olika skattekraft, skattetryck, storlek efter invånarantal,

näringskaraktär och dyrhet skulle bli likformigt företrädda. Detta har i

sin tur inneburit att samtliga de i undersökningen intagna kommunerna

kunnat bilda ett fingerat landstingsområde. Härigenom har det blivit möjligt

att beräkna en ortsavdragsreforms verkningar inte endast för de enskilda

i undersökningen ingående kommunerna utan även för landstingen.

Genom en speciell undersökning av verkningarna av höjda ortsavdrag i

Stockholm och Göteborg samt med ledning därav verkställda beräkningar

för övriga städer utom landsting bar det dessutom blivit möjligt att beräkna

en ortsavdragsreforms sandade effekt för rikets samtliga kommuner.

Resultatet av dessa beräkningar har redovisats i en vid betänkandet

(s. 189—238) fogad bilaga. Följande tabell utvisar de totala förändringarna

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Ortsavdrags-

alternativ

Skatteunderlag

Skattekraft

Hela kom- munala ut- debiteringen

per skatte- krona

totala antalet

skattekronor

och

minskningen däri

minskning

i

%

antal

skattekronor

per invånare

minskning i

skattekronor

1

2

3

4

5

6

nuv. avdrag

278 243 165

38,46

12,36

alt. A

— 16135 471

5,8

36,23

2,23

+ 0,76

alt. B

— 23 310 781

8,4

35,24

3,22

+ 1,13

alt. G

— 29 610 495

10,6

34,37

4,09

+ 1,47

alt. D

— 38 082 965

13,7

33,20

5,26

+ 1,96

i det kommunala skatteunderlaget, skattekraften (antal skattekronor per

invånare) och utdebiteringen vid olika alternativ för höjda ortsavdrag.

Revisionen beräknar att antalet skattskyldiga med till kommunal inkomstskatt

beskattningsbar inkomst vid en höjning av ortsavdragen kommer

att minska med omkring 82 000 vid ortsavdrag enligt alt. A, 133 000

enligt alt. B, 126 000 enligt alt. C och 184 000 enligt alt. D. Då antalet skattskyldiga

med till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst vid

1955 års taxering utgjort omkring 3,2 miljoner, nedgår alltså antalet skattskyldiga

i hela riket vid ortsavdrag enligt alt. A med 2,6 %, enligt alt. B med

4,2 %, enligt alt. C med 3,9 % och enligt alt. D med 5,7 %.

Revisionen framhåller vidare att undersökningen utvisat att en ortsavdragshöjning

kommer att i skilda hänseenden träffa de enskilda kommunerna

på ett dem emellan mycket skiftande sätt. Av undersökningen

framgår, att vid en höjning av ortsavdragen enligt alternativ D i urvalskommunerna

den procentuella nedgången i skatteunderlaget kommer att

variera mellan 8,8 och 26,7 %, att minskningen i antalet skattekronor per

invånare i dessa kommuner kommer att variera mellan 3:84 och 5:81

skattekronor samt att — under förutsättning att det kommunala utdebiteringsbehovet

är oförändrat och kompensation inte lämnas för inkomstminskningen

— det kommunala skattetrycket kommer att öka kraftigt.

Denna ökning varierar i urvalskommunerna i fråga om den primärkommunala

utdebiteringen mellan 0: 79 och 4: 05 kronor per skattekrona och beträffande

den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landsting

mellan 1:47 och 4:88 kronor per skattekrona. För landstingens del

beräknas den genomsnittliga utdebiteringsökningen vid utebliven kompensation

vid höjning av ortsavdragen enligt alt. D till 0: 65 kronor per skattekrona.

Utdebiteringsökningen i olika landsting varierar mellan 0:41 och

1:17 kronor per skattekrona.

Revisionen sammanfattar sina synpunkter i fråga om en ortsavdragsreforms

verkningar för de olika kommunerna sålunda.

Såsom redan tidigare framhållits kommer en ortsavdragsreform att

drabba de enskilda kommunerna på ett mycket skiftande sätt. Detta gäl
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

ler vilket alternativ för ortsavdragshöjningen man än väljer. Givetvis blir

de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna mindre om man väljer

ett ortsavdragsalternativ, där höjningen av ortsavdragen är relativt begränsad,

än om man stannar för ett alternativ, där höjningen är större,

men variationerna olika kommuner emellan blir ändock i stort sett desamma.

Vi anser att detta måste särskilt beaktas när det gäller att närmare

utforma en eventuell kompensation till kommunerna för inkomstminskningen

till följd av ortsavdragshöj ningen och att bedöma de olika

kommunernas möjligheter att så småningom själva bära denna inkomstminskning.

Den statistiska undersökningen har klarlagt storleken av den ökning i

det kommunala skattetrycket, som kan beräknas uppstå vid en höjning av

ortsavdragen enligt något av de av oss redovisade olika alternativen. Under

förutsättning att kompensation inte lämnas för inkomstminskningen, kan

i så gott som samtliga kommuner utdebiteringen beräknas komma att öka

kraftigt.

Revisionen erinrar att vid 1950 års ortsavdragsreform kommunerna kompenserades

för den del av skatteförlusten på grund av ortsavdragens höjning,

som kunde beräknas motsvara en utdebiteringshöjning utöver en

krona per skattekrona. Statsbidragsreglerna kom därför att utformas på

ett sådant sätt att redan från början från statsbidrag undantogs sådana

kommuner med ett gott skatteunderlag, där utdebiteringshöjningen till

följd av ortsavdragsreformen kunde beräknas bli förhållandevis ringa.

Enligt revisionens mening bör statliga bidrag i anledning av en höjning

av de kommunala ortsavdragen närmast ha till syfte att möjliggöra för

kommunerna att själva anpassa sig efter de nya högre avdragen. Naturligtvis

sker detta, säger revisionen, även genom en kommunal hushållning, som

gör det möjligt för kommunerna att hålla nere utgifterna. Det ligger därför

enligt revisionens mening i kommunernas intresse att inrikta sig härpå så

att den kommunala skattelättnaden genom höjda ortsavdrag blir bestående.

När det gäller att bedöma kommunernas möjligheter att så småningom

i en eller annan form bära den av ortsavdragshöj ningen förorsakade inkomstminskningen

måste enligt revisionens mening följande omständigheter

beaktas.

Det förhållandet att en ortsavdragsreform alltid förorsakar en minskning

av det skatteunderlag, varmed en kommun eljest haft att räkna, innebär

givetvis inte att skatteunderlaget i kommunen för det år, under vilket

reformen genomförs eller först verkar, med nödvändighet måste bli mindre

än det skatteunderlag, som fanns tillgängligt i kommunen året dessförinnan.

Den allmänna inkomstutvecklingen och andra liknande faktorer, som påverkar

det kommunala skatteunderlaget, kan nämligen medföra en sådan

stegring av de till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsterna att trots

de höjda ortsavdragen skatteunderlaget kan bibehållas vid sin gamla nivå

eller till och med öka.

Kommunerna har under senare år i allmänhet kunnat räkna med kontinuerligt

stigande skatteunderlag. Av efterföljande sammanställning fram
4

- Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. AV 97

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

går det primärkommunala skatteunderlagets storlek med nu gällande ortsavdrag

enligt 1951—1956 års taxeringar.1

Taxeringsår

1951

1952

1953

1954

1955

1956

Antal skattekronor

i milj. kronor

167,9

223.4

251.5

255,8

278,2

302,0

Ökning i % från

föregående år

33,1

12,6

1.7

8.8

8,6

Denna stegring har till viss del haft sin förklaring i den med penningvärdets

förändring sammanhängande höjningen av löner och priser men den

har även inneburit en viss realmässig ökning av skatteunderlaget. Av sammanställningen

framgår att skatteunderlaget enligt 1956 års taxering är i

det närmaste 80 % större än skatteunderlaget vid 1951 års taxering. Under

denna tid har emellertid levnadskostnadsökningen utgjort endast omkring

32 %. Socialstyrelsens konsumentprisindex har sålunda stigit från 101

(= årsmedeltalet för år 1950) till 133 (= årsmedeltal för år 1955). Den

realmässiga ökningen av skatteunderlaget har emellertid, såsom nedan skall

närmare beröras, även i betydande mån motsvarats av ökade anspråk på

kommunerna.

Med nuvarande målsättning för den ekonomiska politiken finns det enligt

vår mening anledning anta, att denna realmässiga ökning av det kommunala

skatteunderlaget kommer att fortsätta. Detta medför i sin tur att kommunerna

kan beräknas fa ökade möjligheter att bära den inkomstminskning,

som de höjda ortsavdragen förorsakar. I detta sammanhang må även

erinras att en förbättrad taxeringsorganisation kan medverka till en ytterligare

ökning av det kommunala skatteunderlaget.---

Å andra sidan bör emellertid framhållas, alt denna realmässiga ökning av

skatteunderlaget vanligtvis inte omedelbart påverkar den kommunala ekonomin.

I någon mån sammanhänger detta med det nuvarande avräkningsförfarandet

mellan staten och kommunerna i fråga om kommunalskattemedlen,

som ju innebär tva ars eftersläpning i den slutliga regleringen mellan

vad kommunerna beslutat skall anskaffas genom utdebitering och vad

kommunerna får in på grund av utdehiteringsbeslutet.

Det må därjämte erinras om att kommunerna ställts inför ständigt

växande utgiftsbehov, vilket till viss del berott på att omfattningen av kommunernas

uppgifter ökat. Ytterligare anspråk har därför måst ställas på

kommunmedlemmarna. Svårigheterna för kommunerna att skära ned utgifterna

är också betydande. Visserligen är den kommunala ekonomin numera

— i motsats till vad som förr vanligtvis var förhållandet — uppbyggd

på en mera långsiktig planering av utgifterna, vilket i sin tur inneburit att

de kommunala utdebiteringssatserna mellan olika år kunnat hållas relativt

jämna. Denna långsiktiga planering bygger till väsentliga delar på en jämn

utveckling av skatteunderlaget. Detta medför emellertid att det vanligtvis

inte finns några marginaler för att möta en opåräknad minskning av skatteunderlaget.

Ett alltför kraftigt och plötsligt ingrepp i den jämna utvecklingen

av skatteunderlaget, som t. ex. en höjning av de kommunala orts
1

1951 och 1952 års siffror bygger på omräkningen av 1951 års skatteunderlag. 1956 års siffror

grundar sig på av de lokala skattemyndigheterna till statistiska centralbyrån insända preliminära

uppgifter.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

51

avdragen utan kompensation förorsakar, kan därför inte mötas genom omedelbara

besparingar i den kommunala budgeten utan nödvändiggör i regel

en höjning av utdebiteringssatserna. Även om vi har den principiella

uppfattningen att — liksom i 1950 års statsbidragssystem — grunden för

statsbidraget skall vara att de bättre ställda kommunerna i en eller annan

form själva skall bära det av ortsavdragshöjningen förorsakade inkomstbortfallet,

anser vi det emellertid nödvändigt — för att tillgodose det i

direktiven uppställda syftet att reformen är att se som ett led i en allmän

skattesänkning — att även inkomsttagarna i dessa kommuner skyddas mot

alltför plötsliga höjningar i utdebiteringen, vilka kan omintetgöra ortsavdragshöjningens

åsyftade verkan att åstadkomma en generell skattesänkning.

Enligt vår mening bör önskemålet att skydda de enskilda skattedragarna

från alltför plötsliga höjningar i den kommunala utdebiteringen tillgodoses

därigenom att alla kommuner, oavsett om de bär ett dåligt eller ett gott skatteunderlag,

under en begränsad tid efter ortsavdragsreformens genomförande

får ett bidrag av staten som i princip helt svarar mot de mistade inkomsterna

i anledning av ortsavdragshöjningen. Utgångsläget för ett nytt statsbidragssystem

blir därför ett annat än vad förhållandet var år 1950, då man

redan från början undantog de bäst ställda kommunerna. Vi anser det sålunda

riktigt att man för tiden efter de första övergångsåren med full kompensation

genomför en successiv minskning och i vissa fall fullständig avveckling

av statsbidraget alltefter kommunernas olika möjligheter att i

sinom tid själva bära inkomstbortfallet. Enligt vår mening är det angeläget

att de närmare principerna för denna reducering och avveckling fastslås

redan när grunderna för det nya statsbidraget dragés upp.

Beträffande frågan om under vilken tid det nya statsbidraget skall utgå

erinrar revisionen att den undersökt olika alternativ. Revisionen har härvidlag

slutligen stannat för att förorda en tidrymd av åtta år, varav under

de tre första åren, 1958—1960, bidraget i princip bör innefatta full kompensation

till kommunerna för inkomstbortfallet. Under de återstående fem

åren, 1961—1965, skall bidraget i vissa kommuner successivt minskas eller

helt avvecklas. Revisionen förklarar att den vid denna avvägning fäst särskilt

avseende vid att kommunerna måste ges skälig tid att anpassa sin

ekonomi efter det förändrade läge, som ortsavdragshöjningen medför. Hänsyn

har även tagits till att under senare år genomförts ändringar i skattelagstiftningen,

som tillsammantagna medfört eu viss reducering av det kommunala

skatteunderlaget. Revisionen pekar i detta sammanhang på 1953

års sänkning av repartitionstalet för fastighet, de ändrade grunderna i övrigt

för fastighetsbeskattningen samt de vid 1955 års riksdag beslutade

förenklingarna i deklarations- och taxeringsförfarandet.

När det gällt att närmare fixera den tid, under vilken bidraget bör reduceras,

har, framhåller revisionen, särskild hänsyn tagits till att för vissa

kommuner med lågt skatteunderlag och dålig bärkraft någon reducering

av statsbidraget under ifrågavarande åtta år knappast är möjlig. För dessa

kommuners del måste enligt revisionens uppfattning frågan om bidragets

fortbestånd och eventuella reducering bedömas ha ett så nära samband med

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

frågan om en allmän kommunal skatteutjämning, att man inte utan att

lösa denna fråga kan tänka sig en minskning eller avveckling i dessa kommuner

av det nu ifrågasatta bidraget. Ifrågavarande kommuner anses nämligen

knappast inom överskådlig tid kunna erhålla möjligheter att själva

bära inkomstminskningen till följd av de höjda ortsavdragen. Avvecklingen

av bidraget i nämnda kommuner måste därför enligt revisionens mening få

en sådan konsekvens att staten i annan form bistår kommunerna. Frågan

om bidragets fortbestånd, avveckling eller omvandling bör emellertid inte

alltför länge hållas öppen. Detta bör, framhåller revisionen, beaktas därigenom

att man nu endast bestämmer sig för att bidraget till dessa kommuner

skall utgå under förslagsvis åtta år och att under tiden en förnyad

utredning bör komma till stånd.

Revisionen anför vidare.

För andra kommuner åter, vilka normalt kunnat räkna med ett mycket

gott skatteunderlag, finns det enligt vår mening goda förutsättningar för

att dessa själva efter en viss övergångstid skall kunna helt bära inkomstbortfallet

på grund av de höjda ortsavdragen. Dessa kommuner, vilka

ofta också har en låg utdebitering, kan knappast heller vid ett framtida

lösande av frågan om en allmän kommunal skatteutjämning räkna med

statlig hjälp. Statsbidraget till dessa kommuner bör därför successivt avvecklas.

Under beaktande av att även dessa kommuner under de tre första

åren erhållit full kompensation för inkomstbortfallet anser vi att avvecklingen

av statsbidraget i dessa kommuner bör ske under en tidrymd av

fem år.

Mellan de nu angivna grupperna av kommuner finns ett stort antal

kommuner, där konsekvenserna av en fullständig avveckling av bidraget

för närvarande inte kan överblickas. Möjligheter bör dock enligt vår mening

föreligga för dessa kommuner att under en femårsperiod bära en

del av inkomstbortfallet. Vi anser därför att även i dessa kommuner

en successiv reducering av bidraget bör ske alltefter kommunernas olika

möjligheter att bära bortfallet. Någon fullständig avveckling av bidraget

i dessa kommuner bör emellertid inte nu beslutas utan frågan härom bör

närmare övervägas före bidragstidens utgång. Det bör då vara möjligt att

betydligt säkrare än nu kunna bedöma vilka konsekvenser en ytterligare

minskning eller fullständig avveckling av bidraget i dessa kommuner får.

Revisionen har verkställt en särskild undersökning av verkningarna för

kommunerna av den nu utgående provisoriska skatteersättningen i anledning

av 1950 års ortsavdragsreform. Denna ersättning, som för närvarande

utgår till 120 städer, 840 landskommuner och köpingar, 133 municipalsamhällen

och 5 skoldistrikt, vilka omfattar flera kommuner, med ett sammanlagt

belopp av omkring 46,8 milj. kronor, har enligt revisionens mening i

bättre ställda kommuner med ett gott skatteunderlag en förhållandevis

ringa betydelse för kommunernas ekonomi och utdebiteringssatser. Revisionen

anser att om man beslutar sig för ett system med en successiv

minskning för vissa kommuner av det nya statsbidraget, detta system bör

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 53

kombineras med en samtidig likartad minskning av den provisoriska skatteersättningen

i dessa kommuner.

Minskningen av statsbidraget föreslås skola ske efter förhållandet varje

bidragsår mellan å ena sidan skattekraften (antalet skattekronor per invånare)

i vederbörande kommun och å andra sidan den genomsnittliga

skattekraften i rikets samtliga primärkommuner — medelskattekraften.

Enligt revisionens mening är en anknytning till medelskattekraften den

lämpligaste metoden när det gäller att bedöma kommunernas sinsemellan

mycket skiftande möjligheter att bära inkomstminskningen till följd av de

höjda ortsavdragen. Härigenom vinner man, säger revisionen, dessutom

den fördelen att reduceringen kan direkt anpassas till storleken varje år

av kommunernas skatteunderlag och de förändringar, som sker i detta

skatteunderlag mellan olika år.

Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, delar

revisionens uppfattning att en avgörande förutsättning för en höjning

av de kommunala ortsavdragen är, att staten under en övergångstid lämnar

kompensation till kommunerna för det bortfall av skatteunderlag,

som sker till följd av ortsavdragshöjningen. De flesta remissinstanserna

godtar också, i några fall under uttalande av vissa betänkligheter, revisionens

förslag om en åttaårig övergångstid, under vilken full kompensation

skall lämnas till alla kommuner under tre år och att därefter under fem

år en reducering eller fullständig avveckling skall ske av statsbidraget i vissa

kommuner. Flera remissinstanser understryker därvid revisionens uttalande

att frågan om den fortsatta avvecklingen eller reduceringen av statsbidraget

i de kommuner, i vilka bidraget vid åttaårstidens slut inte helt avvecklats,

under denna tid bör utredas och prövas i samband med frågan om anordnandet

av en efter rationella grunder uppbyggd kommunal skatteutjämning.

Ur innehållet i de remissyttranden, som tillstyrker revisionens förslag,

må anföras följande.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar.

Om frågan endast gällt ett återställande av de kommunala ortsavdragens

reella värde, sådant detta fastställdes år 1950, hade möjligen kunnat ifrågasättas

det principiellt riktiga i att statsbidrag utgår för reformens genomförande.

Genom att ortsavdragen förblivit oförändrade trots penningvärdets

fall kan det nämligen sägas att kommunerna uttaga skatt på ett i själva

verket för stort underlag. När det gäller eu reform av denna omfattning äi

det dock uppenbart att de ekonomiska rubbningarna för kommunerna —

och därmed också övervältringsproblemen de skattskyldiga emellan bliva

så vittgående att de icke kunna tagas utan alt staten träder emellan. Det synes

dock motiverat — e j minst ur den nyss antydda synpunkten att bidiagen

endast utgå övergångsvis, tills kommunerna hunnit anpassa sig efter

de nya förhållandena. Kommitténs förslag i detta avseende synes väl tillgodose

de anspråk, som kommunerna kunna ställa.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

Länsstyrelsen i Norrbottens län är ense med revisionen att en förutsättning

för att höjda kommunala ortsavdrag skall medföra en allmän skattelättnad

är att kommunerna i varje fall under en övergångstid och i mån av

behov även därefter genom statsbidrag erhåller kompensation helt eller delvis

för skattebortfallet. Länsstyrelsen utgår därvid från att som regel skall

gälla en hundraprocentig gottgörelse till kommuner med högt skattetryck

och förutsätter att de mest skattetyngda kommunerna vid tillämpningen av

de nya statsbidragsbestämmelserna erhåller så avpassade bidrag, att höjningen

av ortsavdragen inte ens temporärt och inte heller på längre sikt

behöver medföra någon höjning av utdebiteringen i dessa kommuner.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anför.

Eu reform, som så avsevärt kommer att beskära vissa kommuners ekonomiska

resurser, kan inte väntas bli mottagen med någon större entusiasm

på kommunalt håll. I kommunalförvaltningens nuvarande utvecklingsskede

framstår det som alltmer angeläget med en mera långsiktig ekonomisk planering.

Tvära rubbningar i skatteunderlaget är under dessa förhållanden särskilt

förkastliga. Kommunernas ekonomiska överblick försvåras dock såväl

av vissa redan genomförda reformer som av påbörjade eller väntade sådana.

Att beskära det kommunala skatteunderlaget utan att ge full kompensation

härför måste därför enligt styrelsens mening te sig äventyrligt i en

situation, då den kommunala utgiftsutvecklingen inte låter sig överblickas

bättre än för närvarande. Även om den föreslagna utformningen av statsbidraget

inte ger full kompensation för alla kommuner på lång sikt, anser

sig styrelsen dock kunna godta förslaget, eftersom detsamma enligt styrelsens

mening framtvingar en lösning av det kommunala skatteutjämningsproblemet.

Styrelsen förutsätter, att denna fråga utan dröjsmål blir föremål

för utredning. Det gäller inte endast att bedöma verkningarna av ortsavdragsreformen.

Hela det omfattande problemkomplexet om den lämpliga

arbets- och kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna anses i

ett sammanhang böra skärskådas. Efter de senaste årtiondenas reformarbete,

som i fråga om omfattning och genomgripande verkningar saknar

varje tidigare motstycke, är det, säger styrelsen, nödvändigt med en grundlig

översyn av de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna.

Svenska landstingsförbundet, som finner att några sakliga skäl inte

torde föreligga att i ersättningshänseende behandla landstinget på annat

sätt än primärkommunerna, yttrar.

Det må i detta sammanhang framhållas, att landstingens ekonomiska ställning

för närvarande kan betecknas som relativt god. Sant är också, att under

det senaste decenniet en väsentlig stabilisering av landstingens finansiella

ställning kunnat ske. Emellertid utgöras landstingens rörliga tillgångar till

en betydande del av reservationer för nya byggnadsföretag, som på grund

av rådande restriktioner på byggnadsmarknaden ej kurmat komma till

utförande. Sett på längre sikt ter sig den ekonomiska situationen för landstingen

väsentligt mörkare.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

Hälso- och sjukvården, landstingens huvuduppgift, kommer sålunda att

kräva högst betydande insatser. Föreliggande utbyggnadsförslag inom de

delar av denna vård, som nu ankomma på landstingen, kräva investeringar

inom de närmaste åren, som torde uppgå till betydligt över en miljard kronor.

I samma mån som nybyggnaderna bliva färdiga, komma driftkostnaderna

att väsentligt stiga. Härtill kommer att utöver de kostnadsöverflyttningar

från staten till landstingen — kustsanatorier, vanföreanstalter in. fl.

— som under senare år skett, landstingens övertagande av provinsialläkarväsendet

och den av staten nu bedrivna sinnessjukvården är starkt ifrågasatt

och nu är föremål för utredning. En ökad insats av landstingen ifråga

om alkoholistvårdens ordnande torde också snart komma att krävas. Även

på undervisningens område förestå stora uppgifter. Yrkesutbildningens

utbyggnad och organisation är till betydande grad en landstingens uppgift,

som kommer att kräva stora investeringar och medföra väsentligt ökade

driftkostnader inom de närmaste åren.

Inför dessa framtidsperspektiv är det naturligt, att landstingen med stort

bekymmer skulle emotse det inkomstbortfall, som — därest kompensation

härför icke gives — skulle bli följden av den föreslagna höjningen av de

kommunala ortsavdragen. De utbyggnadsplaner, som nu föreligga beträffande

olika verksamhetsgrenar, äro av en sådan storleksordning, att de

näppeligen kunna rymmas inom den nuvarande landstingsskattens ram utan

ej oväsentliga skattehöjningar torde bli ofrånkomliga. Skulle härtill komma

skattehöjningar för att täcka inkomstbortfallet med hänsyn till ortsavdragens

höjning, synes den skattebörda, som landstingen skulle bli nödsakade

att belasta det kommunala skatteunderlaget med, bli av en sådan storleksordning,

att den med ortsavdragens höjning avsedda skattelättnaden ei

skulle uppnås.

Några av de remissinstanser, vilka förordat en mindre höjning av de kommunala

ortsavdragen än till i paritet med de statliga avdragen, motsätter

sig även att kommunerna kompenseras för skattebortfallet på det

sätt revisionen föreslagit. Statskontoret och näringslivets skattedelegation

anser sålunda att kommunerna inte bör kompenseras i vidare mån än som

kan ifrågakomma enligt förordningen den 18 maj 1951 angående bidrag

till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner. Sveriges akademikers

centralorganisation, liksom Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

avstyrker varje form av kompensation.

Näringslivets skattedelegation framhåller att det föreliggande förslaget

är av utomordentligt stor statsfinansiell räckvidd. De av revisionen beräknade

kostnaderna vid full kompensation, för vart och ett av åren 19o8

1960 omkring 500 milj. kronor, utgör enligt delegationens uppfattning inte

något maximibelopp utan delta anses kunna komma att överskridas. Även

om eu successiv kostnadsminskning förutsättes efter utgången av nämnda

treårsperiod, synes merbelastningen å statsverket under obestämd tid framåt

bli mycket betydande. Delegationen anser, att man, oavsett statsverkets finansiella

ställning, under alla förhållanden bör undvika att skapa eu

situation, som möjliggör för de kommunala organen att för kommunens

räkning besluta utgifter, vilka i realiteten får bäras av statsverket och inte

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

alls eller till ringa del av kommunmedlemmarna. Delegationen framhåller

vidare att statsmakterna veterligen inte tillförne förbundit ändringar i

bestämmelserna om det kommunala skatteunderlaget med en tillnärmelsevis

så avsevärd belastning å statsverket. I detta avseende hänvisar delegationen

till de uttalanden, som skett i prop. 213/1952. Delegationen motsätter

sig bestämt att en ändring sker i de principer, som hittills tillämpats. Delegationen

anför vidare.

Det föreligger enligt vår mening desto mindre anledning att nu frångå

dessa principer som kommunerna i allmänhet ingalunda befinner sig i en

sådan situation, att något statligt stöd kan anses motiverat. Av det föreliggande

betänkandet (s. 142) framgår, att skatteunderlaget stigit med icke

mindre än 80 % från 1951 till 1956 års taxering. Då stegringen^ av levnadskostnaderna

under samma tid utgjort omkring 32 %, förefaller det sannolikt,

att de av penningvärdeförsämringen föranledda kostnadsökningarna

för kommunerna under samma tid mer än väl uppvägts av stegringen i skatteunderlaget.

Att så varit fallet bestyrkes ock av vissa uppgifter i bihang 2

till bilaga 1 över inkomsterna till 1956 års statsverksproposition. Beräkningar,

baserade på därstädes i tabell 42 (s. 90) lämnade sifferuppgifter

giver till resultat, att ökningen av kommunernas fonder under 1955 uppgått

till 235 milj. kronor, ökningen av budgetöverskotten (resp. minskningen

av budgetunderskott) uppgick under samma år till sammanlagt 66 milj.

kronor. Kommunerna skulle således utan att försämra den ekonomiska

ställning de hade vid ingången av år 1955 kunnat utdebitera ett 301 milj.

kronor lägre belopp sistnämnda år än det varmed de belastat skattebetalaina.

Beloppet motsvarar en utdebitering av ungefär en krona per skattekrona.

Härtill kommer, att kommunernas ekonomiska ställning ytterligare

stärkes genom att fastighetsskatten, såsom i proposition nr 93 till 1954 års

riksdag angives, på grund av den år 1953 beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen

kommer att under år 1957 inflyta till kommunerna dubbelt.

Sveriges akademikers centralorganisation anser att både ortsavdragsleformen

i och för sig och den föreslagna kompensationen till kommunerna

måste väcka starka betänkligheter ur samhällsekonomisk synpunkt. Det

återhållande moment för den kommunala utgiftsexpansionen, som motståndet

inom kommunerna mot utdebiteringshöjningar likväl utgör, skulle nämligen

enligt organisationens mening försvagas, eftersom ortsavdragsreformen

komrae att medföra att utdebiteringshöjningar i mindre utsträckning

skulle drabba de stora skikten av kommunernas innevånare.

Några remissinstanser förordar att — liksom förhållandet var vid 1950

års höjning av de kommunala ortsavdragen — kostnaderna för ortsavdragshöjningen

redan från början skall delas mellan staten och

kommunerna. En sådan lösning förordas av statskontoret under förutsättning

att statligt stöd i anledning av ortsavdragshöjningen anses böra

lämnas. Statsbidrag skulle då utgå till kommunerna i sådan omfattning att

utdebiteringen inte skulle behöva höjas med mer än ett visst belopp per

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

57

skattekrona. En liknande uppfattning företrädes av skattelindringsnämnden

men utifrån andra utgångspunkter. Nämnden anför.

Till en början må understrykas, att ur de synpunkter skattelindringsnämnden

har att bedöma frågan icke lär finnas någon erinran mot att

statsmedel överföras till kommunerna i den omfattning som revisionen

föreslagit. Det är däremot svårt att ur nämndens synpunkter biträda förslaget

att disponera nämnda belopp såsom full kompensation till alla kommuner,

därest icke i statsbudgeten utöver angivna 480 milj. kr. finnes

finansiellt utrymme för att samtidigt tillgodose behovet av vissa trängande

skatteutjämnande åtgärder. Det framstår nämligen såsom en väsentligt mera

angelägen skattesänkningsuppgift på det kommunala området att lindra

skattetrycket för de sämre ställda kommunerna än att även åt de bäst ställda

kommunerna ge full kompensation för skatteunderlagsbortfallet till följd

av en i och för sig skälig böjning av ortsavdragen. Denna förbättring för de

sämre ställda kommunerna bör i första hand och utan större tidsutdräkt

ske genom att staten återställer den avsedda skatteutjämnande effekten

hos vissa speciella statsbidrag och kommunbidragen till folkpensionskostnaderna

samt provisoriskt förbättrar grunderna för skattelindringsbidragen

åt synnerligt skattetyngda kommuner. Såsom en av nämnden utförd undersökning

visat har den av inflationen framkallade förskjutningen i kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun beträffande de skatteunderlagsgraderade

statsbidragen och bidragen till folkpensionskostnaderna i

jämförelsevis högre grad drabbat de svagaste kommunerna och sålunda

kontinuerligt skärpt skillnaderna i kommunalt skattetryck. Om det finansiella

utrymmet i statsbudgeten för bidrag till kommunerna sålunda är

begränsat, är det nödvändigt att mot varandra väga angelägenheten av att

disponera statsmedel för att sänka utdebiteringen i de hårt skattetyngda

kommunerna mot angelägenheten av att förebygga mindre höjningar av utdebiteringen

i de bättre ställda kommunerna.---

Om del finansiella utrymmet i statsbudgeten för ökade bidrag till kommunerna

under åren 1958—60 icke överstiger de förut berörda 480 milj.

kr. (netto 413 milj. kr.), anser nämnden det vara ett rimligt praktiskt

alternativ mot full kompensation för alla kommuner att låta en utdebiteringshöjning

av förslagsvis 50 öre slå igenom hos kommuner med relativt

god skattekraft och i stället disponera det sparade beloppet till trängande

skattesänkande åtgärder främst hos de sämre ställda kommunerna. Därest

gränsen mellan bättre och sämre ställda kommuner, såsom kunde vara naturligt,

droges vid det antal skattekronor per invånare, som motsvarar medelskatteunderlaget

för rikets kommuner, skulle ett mycket ansenligt belopp

ställas till förfogande för omedelbara skatteutjämnande åtgärder. Måhända

bjuder försiktigheten i förevarande läge att icke ifrågasätta, att nämnda

utdebiteringshöjning skulle få slå igenom för andra kommuner än sådana,

vilkas skattekraft överstiger medelskatteunderlaget i riket med åtminstone

25 procent. Antalet sådana kommuner är relativt ringa (14 städer och ungefär

samma antal andra kommuner, merendels köpingar med större bolag),

men då invånarantalet i några av dem är stort, kan man räkna med all

därigenom erhålla tillräckligt finansiellt utrymme för eu omedelbar provisorisk

förbättring av grunderna för skattelindringsbidragen och ett återställande

av den skatteutjämnande effekten hos kommunbidragen till folkpcnsioneringskoslnadcrna.

Enligt 1955 års taxeringar, på vilka beräkningarna i

betänkandet bygger, utgjorde medelskattcunderlagct i riket per invånare

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

38,46 skattekronor per invånare. De bättre ställda kommuner, för vilka 50- öreshöjningen eventuellt skulle få slå igenom redan från början, vore då

sådana med mer än 48,08 skattekronor per invånare. Rikets båda största

städer ligger över denna gräns — Stockholm med 61,58 och Göteborg med

50,67 skattekronor per invånare — och nämnda begränsning i den fulla

kompensationen för enbart Stockholm skulle frigöra ett årligt belopp av 24

milj. kr. För alla de berörda kommunerna skulle besparingen utgöra

ca 45 milj. kr. Med hänsyn till den ifrågasatta begränsningens skatteutjämnande

syfte torde dock en ytterligare avgränsning vara motiverad,

nämligen så att den totala utdebiteringen icke genom den beräknade höjningen

å 50 öre finge stiga över visst ordinärt skattetryck, förslagsvis 13

kr./skattekrona. Fem av berörda städer och ungefär lika stor del av de

övriga kommunerna skulle då enligt 1956 års utdebiteringssiffror bortfalla,

och begränsningen i den fulla kompensationen skulle frigöra ca 30 milj.

kr. för år till omedelbara skattelindrande åtgärder.---

Tekniskt bör den här diskuterade minskningen av kompensationen naturligen

infogas i det föreslagna statsbidragssystemet såsom en reduktion av

skatteunderlagsbortfallet. Denna reduktion kan lämpligen beräknas till så

många skattekronor, som, om de saknats i det skatteunderlag, på vilket utgifterna

i 1957 års stat utdebiterats, skulle ha föranlett att preliminärskatten

för år 1957 höjts med 50 öre (eller det lägre belopp, varmed utdebiteringen

understiger 13 kr.).

En helt annan linje i kompensationsfrågan ifrågasättes

av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Genom en lämpligt avpassad sänkning

av den statliga inkomstskatten (eventuellt med någon förskjutning av

gränserna för de progressiva uttagen) skulle enligt länsstyrelsens mening de

skattskyldiga beredas lättnad i den statliga beskattningen som kompensation

för den ökade kommunala utdebitering, som en höjning av de kommunala

ortsavdragen till i paritet med de statliga genomsnittligt kunde beräknas

medföra. I de mest extrema fallen finge det förutsättas skattelindringsbidrag

till skattetyngda kommuner. Så länge den kommunala beskattningen tilllåtes

variera kommunerna emellan förefaller det länsstyrelsen ur principiell

synpunkt inte alldeles nödvändigt att eftersträva en mera exakt rättvisa.

Länsstyrelsen anför vidare.

En metod, som skulle eliminera behovet av statsbidrag i direkt form och

ändå medgiva en erforderlig höjning av den kommunala utdebiteringen

kunde även tänkas genom direkt kompensation vid skattedebiteringen på

följande sätt:

a) Den kommunala utdebiteringen höjes i erforderlig utsträckning efter

undersökning av 1957 års taxering. För varje kommun fastställes i jämna

kronor hur stor höjningen blir (1—5 kronor).

b) Vid debiteringen angives särskilt å debetsedeln hur stor del av kommunalskatten,

som orsakats av utdebiteringshöjningen i samband med

förändringen av ortsavdraget (exempelvis 50 skattekronor X 3: — =150

kronor).

c) Sedan den statliga inkomstskatten uträknats med ledning av de nu

gällande tarifferna, vilka alltså icke skola i detta sammanhang omarbetas,

reduceras densamma med kommunalskattehöjningen (i exemplet å 150 kro
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kiingl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

nor) varigenom full kompensation för utdebiteringshöjningen erhålles för

varje individ. — Genom att kommunalskatt kommer att debiteras med

högre belopp kommer den statliga taxerade inkomsten via allmänna avdrag

att nedgå, varigenom detta kompensationssystem även kommer att medföra

den i direktiven förutsatta allmänna skattelindringen.

d) Avveckling av »debiteringsavdraget» kunde ske genom att exempelvis

vart tredje år den år 1957 uträknade utdebiteringshöjningen reduceras med

en krona. De bäst ställda kommunernas innevånare erhålla då »debiteringsavdrag»

endast 3 år under det att de sämst ställda erhålla sådant avdrag i

15 år (3 X 5).

Full kompensation till kommunerna under endast

ett år förordas av länsstyrelserna i Kopparbergs och Västernorrlands län

samt Svenska företagares riksförbund ävensom i andra hand av näringslivets

skattedelegation och skattelindringsnämnden. Som skäl härför åberopas

i huvudsak att anpassningen till de högre ortsavdragen synes kunna ske

på kortare tid än vad revisionen gjort gällande och detta särskilt i kommuner

med hög skattekraft.

I fråga om den ifrågasatta reduceringen av statsbidraget

framhåller riksräkenskapsverket att det måste anses som en brist att en

fastare awecklingsplan inte kunnat framläggas. I avsaknad av en sådan plan

torde de framtida statsfinansiella konsekvenserna av den föreslagna reformen

inte kunna helt överblickas.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet och överståthållarämbetet förklarar

sig inte kunna biträda revisionens förslag angående avvecklingen

av statsbidraget. Stadsförbundets styrelse anför i denna sak följande.

Till en början torde kunna diskuteras huruvida man redan efter en övergångsperiod

om tre år skall påbörja sådan avveckling av statsbidraget. Enligt

styrelsens mening är denna övergångstid alltför kort för att man skall kunna

uppnå det angivna syftet med en så friktionsfri övergång som möjligt. Utredningen

har i detta sammanhang framhållit, att det finns anledning antaga

att den realmässiga ökningen av det kommunala skatteunderlaget kommer

att fortsätta samt att kommunerna därigenom kan beräknas få ökade möjligheter

att bära den inkomstminskning som de höjda ortsavdragen förorsakar.

Man hävdar också, att kommunerna skall kunna anpassa sina utgifter

med hänsyn till det framtida skattebortfallet genom ortsavdragsreformen.

Emellertid medger man att svårigheterna för kommunerna att skära ned

utgifterna är betydande. Styrelsen vill i anslutning till sistnämnda uttalande

framhålla, att det för närvarande får anses uteslutet att räkna med att kommunerna

skulle i någon utsträckning som i förevarande sammanhang har

betydelse kunna minska sina utgiftsbehov. Tvärtom synes den hittillsvarande

utvecklingen ge vid handen att utgiftsbehovet stiger icke bara i takt med

utan snabbare än den allmänna välståndsökningen. Det ständigt ökade

trycket på utgiftssidan är ett klart konstaterbart faktum för städernas del

och någon anledning att förutsätta en omsvängning i denna tendens torde

icke föreligga. Till stöd för denna åsikt kan, vid sidan av allmänt höjda

fordringar på de kommunala institutionerna, bl. a. åberopas utvidgade stat
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

liga anspråk på kommunerna, krav på ökad skattefinansiering av investeringarna

samt den fortgående minskningen av statsbidragens realvärde. Den

av utredningen ifrågasatta beskärningen av de kommunala utgifterna lär således

ge upphov till svårlösta problem och skulle komma att ogynnsamt

påverka den kommunala reformpolitiken.

Styrelsen påpekar vidare att revisionen genom att låta reduceringen av

statsbidraget ske med ledning av kommunernas relativa skattekraft låtit

ortsavdragsreformen aktualisera den svårbedömbara frågan om skatteutjämning

olika kommuner emellan. Styrelsen kan för sin del inte godta

förslaget att sammankoppla dessa båda frågor. Det ligger i sakens natur,

säger styrelsen, att för bedömningen av denna fråga kräves vida grundligare

överväganden än som kunnat ägnas däråt i förevarande sammanhang. Styrelsen

anser därför att till frågan om och i vilken omfattning statsbidraget

skall avvecklas ställning inte bör tagas utan en föregående utredning, som

allsidigt klargör verkningarna för kommunerna av en sådan avveckling.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser den föreslagna kompensationstidens

längd, tillhopa åtta år, vara väl kort för att kommunerna skall kunna anpassa

sig efter de högre ortsavdragen.

En kraftigare reducering av statsbidraget än den

revisionen föreslagit förordas av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,

Skaraborgs och Kopparbergs län samt Svenska företagares riksförbund

ävensom i andra hand av näringslivets skattedelegation och skattelindringsnämnden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån anför att om vikt skall fästas

vid att förlusten i skatteunderlag egentligen är en kommunernas egen sak

att ansvara för, man bör redan under åttaårsperioden sikta mot en total

avveckling av statsbidraget för ett större antal kommuner. Nära till hands

ligger enligt länsstyrelsens mening att statsbidraget i varje fall bör indras i

de kommuner, där skattekraften överstiger medelskattekraften. Länsstyrelsen

framhåller även att farhågorna för att en snabb avveckling av statsbidraget

skulle kunna leda till skatteskärpningar inte bör överbetonas. Ett

flertal faktorer blir dock, säger länsstyrelsen, till sist avgörande för de kommunala

utdebiteringarnas höjd.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att reduceringen av bidraget under

bidragstiden bör ske i en sådan takt, att vid bidragstidens slut bidraget helt

upphört i alla andra kommuner än de i fråga om skattekraft allra sämst

ställda.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Svenska företagares riksförbund anser

att vid reduceringen av statsbidraget större hänsyn bör tagas till den ökning,

som kan ske av skatteunderlaget i en kommun. Förstnämnda remissinstans

uttrycker saken så att i samma mån som skatteunderlaget på grund av

höjda taxeringar ökar, i samma mån bör statsbidraget kunna minskas, efter
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

som kommunerna ändock får täckning för skattebortfallet. Om skatteunderlaget

framdeles bleve lika stort som vid 1957 års taxering, då de nu gällande

ortsavdragen tillämpas, skulle enligt länsstyrelsens mening statsbidrag

måhända inte behöva ifrågakomma.

Skattelind ring snämnden diskuterar i sitt yttrande frågan om hur avvecklingen

av statsbidraget skall kunna anknytas till lösandet av frågan om en

allmän kommunal skatteutjämning och framhåller att det tidigare ansetts

vara en utgångspunkt för lösandet av frågan att inte landstingen och sannolikt

inte heller de kyrkliga kommunerna skulle bli delaktiga av ett allmänt

skatteutjämningsbidrag utan att ett sådant endast skulle komma de borgerliga

primärkommunerna till del. Det har vidare ansetts uteslutet att primärkommuner,

vilkas skattekraft ligger högre än medelskattekraften i riket,

kunde komma med. Enligt revisionens förslag skulle reducerat statsbidrag

komma att kvarstå i sammanlagt 69 sådana kommuner. Ett förslag att lösa

den kommunala skatteutjämningsfrågan med början från år 1966 skulle

alltså, säger nämnden, starta med att taga från nämnda primärkommuner,

landstingen och de kyrkliga kommunerna deras då kvarstående statsbidrag

för att skaffa medel att ge åt verkligt behövande kommuner, försåvitt inte

statsmedel i annan ordning kunde ställas till förfogande. Enligt nämndens

mening är detta ett olämpligt och politiskt svårbemästrat utgångsläge för

lösningen av de kommunala skatte ut jämningsfrågorna. Ett accepterande

av revisionens relativt långsamma avskrivning av statsbidraget till och med

år 1965 torde enligt nämndens mening med största sannolikhet medföra att

varje mera vittsyftande grepp att lösa den kommunala skatteutjämningen

måste vänta ytterligare ett antal år efter 1965. En sålunda förlängd övergångstid

synes även olämplig därför att man i viss mån försvårar möjligheterna

att vid behov ytterligare höja ortsavdragens nivå. Om man inte är

beredd att taga de nu nämnda konsekvenserna av en förlängd övergångstid,

lärer man enligt nämndens mening vara tvungen att välja en snabbare avskrivning.

Skattelindringsnämnden anser att detta kan ske genom att man

genomför en fullständig avveckling av statsbidraget i sådana kommungrupper,

till vilka skatteutjämningsbidrag kan förutsättas inte komma att utgå.

Dit räknar nämnden primärkommuner med skattekraft överstigande medelskattekraften

i riket.

Beträffande en fullständig avveckling av ett statsbidrag till landstingen i

anledning av ortsavdragsreformen anför skattelindringsnämnden.

Om ett rimligt utgångsläge för lösningen av skatteutjämningsfrågan från

och med år 1966 förutsätter, att statsbidraget för landstingens del skall vara

helt eller delvis avskrivet, beror på om man anser sig kunna räkna med att

detta slag av kommuner skall bli delaktiga av ett allmänt skatteutjämningsbidrag.

Kan man räkna med att sådant bidrag skall utgå till flertalet av de

landsting, vilkas medelskattekraft understiger medelskattekraften i riket,

skulle ju 1966 ett kvarstående kompensationsbidrag liksom för de sämre

ställda primärkommunerna kunna evalveras i ett skatteutjämningsbidrag.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Om man icke anser detta vara en möjlig lösning utan förutsätter att den allmänna

skatteutjämningen skall utgå endast till primärkommuner efter

deras skattekraft och skattetryck, skulle en avskrivning till fullo av landstingsbidragen

vara erforderlig för uppnående av ett gynnsamt utgångsläge

för skatteutjämningsfrågans lösning fr. o. m. nämnda år.

Det är givet att ett skatteutjämningsbidrag till landstingen ur rättvisesynpunkt

kan möta den invändningen, att bidraget skulle komma alla

skattebetalarna i landstingsområdet tillgodo, såväl de personer som hör

hemma i kommuner med lågt skatteunderlag och hög utdebitering som personer

i kommuner med högt skatteunderlag eller låg utdebitering, och att

utjämningseffekten blir större, om bidraget ges endast till de ogynnsamt

ställda primärkommunerna.

En avskrivning av statsbidragen för alla landstingens del skulle givetvis

•— i förening med de ständigt vidgade förvaltningsuppgifterna för denna

kommungrupp — kunna medföra avsevärda utdebiteringshöjningar, särskilt

om skatteunderlaget icke fortsätter att stiga, och härigenom för medborgarna

i kommuner med svag skattekraft kunna leda till ett alltför högt

sammanlagt skattetryck. Svårigheterna för dessa kommuner måste då förutsättas

under övergångstiden avskärmade genom skattelindringsbidrag enligt

de provisoriskt förbättrade grunder, som nämnden förut påyrkat. Nämnden

förutsätter tillika att, om överflyttande av nya förvaltningsuppgifter på

landstingen sker, statsbidragen blir så avvägda att kostnaderna för de nya

uppgifterna icke motverkar skatteutjämningen.

Departementschefen

Revisionens förslag att samtliga kommuner under de tre första åren efter

ortsavdragsreformens genomförande skall erhålla statsbidrag i sådan utsträckning,

att bidraget i princip medför full täckning för

inkomstbortfallet, har mött invändningar i ett par remissyttranden. Man

har därvid bland annat hävdat att kostnaderna för reformen redan från

början borde delas mellan staten och kommunerna. Det har i det sammanhanget

framhållits att vid genomförandet av 1950 års ortsavdragsreform

en sådan uppdelning ägde rum.

Med anledning härav vill jag erinra om att 1950 års reform visserligen

byggde på den principen att staten endast delvis skulle kompensera kommunerna

genom direkta statsbidrag. Samtidigt genomfördes emellertid en

jämkning av de statliga skatteskalorna så att inga skattskyldiga skulle

behöva vidkännas en skärpning av sin totala skatt. Då det nu göres gällande,

bl. a. av näringslivets skattedelegation, att en bidragsgivning i den utsträckning

kommunalskatterevisionen föreslagit, skulle innebära ett frångående

av tidigare intagna principiella ståndpunkter, vill jag bestämt hävda

att så icke är fallet. Frågan gäller i stället i vilken omfattning man avser

att åstadkomma en skattelindring genom en höjning av de kommunala

ortsavdragen.

Redan i direktiven för kommunalskatterevisionen uttalade jag att en

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

ortsavdragsreform bör vara att se som ett led i en allmän skattesänkning

med särskild tonvikt på de mindre inkomsttagarna. Revisionen har visat

att om kommunerna inte skulle kompenseras för inkomstbortfallet, den

sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landsting kan beräknas

komma att i genomsnitt öka med cirka 2 kronor per skattekrona. I de

av revisionen speciellt undersökta kommunerna varierar emellertid utdebiteringsökningen

i fråga om den primärkommunala utdebiteringen mellan

0: 79 och 4: 05 kronor per skattekrona samt beträffande den sammanlagda

utdebiteringen till primärkommun och landsting mellan 1:47 och 4:88

kronor per skattekrona. I landstingen beräknas den genomsnittliga utdebiteringsökningen

till 0: 65 kronor per skattekrona men ökningen varierar

i olika landsting mellan 0: 41 och 1: 17 kronor per skattekrona.

Revisionen har framhållit att om man vill upprätthålla målsättningen

om en allmän skattesänkning lär det icke finnas någon annan väg att gå

än att låta staten vid reformens genomförande ersätta kommunerna för

inkomstbortfallet. På något längre sikt bör det däremot finnas goda utsikter

till att flertalet kommuner skall kunna anpassa sig till de nya avdragen,

så att den skattelättnad som en höjning av avdragen nu ger skall

bli bestående. Bidraget bör sålunda närmast ha till syfte att underlätta en

sådan anpassning. Denna principiella uppfattning om grunden för statsbidragsgivningen

har också under remissbehandlingen omfattats av praktiskt

taget alla de remissinstanser, som tillstyrkt att statsbidrag skall utgå.

Jag kan för egen del instämma i denna uppfattning.

Med det nu anförda har jag också tagit ställning till det förslag som framlagts

av skattelindringsnämnden. Såsom framgår av den tidigare lämnade

redogörelsen för nämndens yttrande har nämnden ifrågasatt om icke

en viss utdebiteringshöjning borde få slå igenom hos kommuner med relativt

god skattekraft. I likhet med kommunalskatterevisionen anser jag

emellertid att även de i fråga om tillgången på skatteunderlag bättre ställda

kommunerna bör få skälig tid till anpassning. I annat fall kommer ortsavdragshöjningen

att omedelbart leda till ökad kommunal utdebitering och

sålunda i dessa kommuner göra skattelättnaden mindre än i andra kommuner

samt till och med för vissa skattskyldiga medföra en höjd beskattning.

Jag kan sålunda icke biträda nämndens förslag i denna del.

Nämnden har i det sammanhanget tagit upp den kommunala skatteutjämningsfrågan.

Enligt nämndens mening skulle begränsningen i den fulla

kompensationen frigöra medel som omedelbart skulle kunna tagas i anspråk

för skatteutjämnande åtgärder. Kommunalskatterevisionen har i sitt

betänkande starkt understrukit att det råder ett nära samband mellan frågan

om de mindre bärkraftiga kommunernas möjligheter att anpassa sig

till de nya kommunala ortsavdragen och frågan om den kommunala skatteutjämningen

i stort. Enligt revisionens mening bör skatteutjämningspro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

04 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

blemen snarast upptagas till prövning. En lösning av dessa problem utgör,

framhåller revisionen, en förutsättning för att statsbidraget i anledning

av en ortsavdragsreform skall kunna minskas och eventuellt helt avvecklas

i de i fråga om tillgången på skatteunderlag svagare kommunerna.

Frågan om en effektiv och efter rationella grunder uppbyggd allmän

kommunalskatteutjämning hör, det är jag fullt medveten om, i dagens läge

till de mera angelägna uppgifterna på kommunalbeskattningens område. I

ett visst hänseende kommer en bidragsgivning enligt det system, som kommunalskatterevisionen

förordat, att ha skatteutjämnande verkningar. Utredningen

föreslår nämligen att den reducering, som skall äga rum under

åren 1961—1965, skall ske med beaktande av kommunernas relativa skattekraft.

Att därutöver — utan att frågan varit föremål för närmare utredning

— redan nu binda sig för direkta åtgärder på detta område är jag

emellertid inte beredd till. Jag vill i sammanhanget erinra om att frågan

om en effektiv kommunal skatteutjämning behandlades i motioner till 1956

års riksdag. I utlåtande nr 212 uttalade statsutskottet att det ställde sig

positivt till kravet på en utredning av hithörande frågor. Med hänsyn till

sambandet mellan dessa frågor och frågan om en kommunal ortsavdragsreform

fann utskottet det dock mest ändamålsenligt att den av utskottet

förordade utredningen igångsättes först sedan ortsavdragsreformen beslutats

och förutsättningarna i detta hänseende klarlagts. Riksdagen godkände

utskottsutlåtandet. Det är min avsikt att så snart riksdagen tagit ställning

till frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen och därmed sammanhängande

statsbidragsfrågor begära bemyndigande att tillkalla särskilda

sakkunniga för att utreda frågan om den kommunala skatteutjämningen.

Skattelindringsnämnden har förklarat sig anse att ett godtagande av

revisionens förslag beträffande statsbidragssystemets allmänna utformning

skulle skapa ett olämpligt utgångsläge för en lösning av den kommunala

skatteutjämningsfrågan. Jag är angelägen understryka att jag inte uppfattat

revisionens förslag i detta hänseende på samma sätt som skattelindringsnämnden.

Revisionens förslag innebär enligt mitt sätt att se, att en

fullständig avveckling av detta bidrag i sinom tid skall kunna ske i alla

kommuner. Att revisionen endast föreslagit en avskrivningsplan fram till

och med år 1965 beror på att revisionen ansett sig inte kunna för längre tid

överblicka kommunernas möjligheter att anpassa sig till de höjda ortsavdragen.

Under den första avskrivningsperioden skall statsbidraget helt avvecklas

i de allra bäst ställda kommunerna, vilka ju inte kan räkna med att

komma i åtnjutande av ett allmänt skatteutjämningsbidrag. I de kommuner

åter, där bidraget helt eller delvis finnes kvar år 1965, skall takten i

den fortsatta reduceringen bli beroende av de olika åtgärder, som vid denna

tidpunkt redan vidtagits eller som då kan komma att vidtagas i skatteutjämnande

syfte. I den mån en ytterligare avveckling kommer till stånd efter

år 1965 för vissa kommuner samtidigt som andra kommuner får ökat stöd

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

genom skatteutjämnande åtgärder kan detta inte, såsom skattelindringsnämnden

synes mena, rimligen anses innebära en överflyttning av medel

från den ena kommunen till den andra.

Såsom tidigare nämnts har stadsförbundet ansett att frågan om reduceringen

av statsbidraget borde ytterligare utredas. Stadsförbundet har

därvid pekat på de olika omständigheter, som enligt förbundets mening

kan försvåra den avsedda anpassningen till de nya ortsavdragen. Förbundet

har dessutom ansett att avskrivningsskalans anknytning till kommunernas

relativa skattekraft aktualiserat den allmänna skatteutjämningsfrågan. I

anledning av vad stadsförbundet anfört vill jag understryka vad jag

tidigare anfört, nämligen att det statliga bidraget till kommunerna lämnas

för att underlätta kommunernas anpassning till de nya ortsavdragen. I och

för sig finns det självfallet ingen grund för att staten för obestämd tid

framåt skall kompensera kommunerna för inkomstbortfallet i anledning

av ortsavdragshöjningen. I all synnerhet gäller detta de bäst ställda kommunerna.

Anpassningsmöjligheterna måste emellertid bedömas under hänsynstagande

till kommunernas sinsemellan olika bärkraft. Någon annan

godtagbar mätare på bärkraften än den revisionen föreslagit, nämligen

antalet skattekronor per invånare, torde icke stå till buds. Jag vill framhålla,

att denna mätare på bärkraften hittills godtagits i olika sammanhang,

och jag anser det naturligt att så sker även i förevarande avseende.

I fråga om övergångstidens längd innebär revisionens förslag

att under åren 1958, 1959 och 1960 bidraget skall utgå till alla kommuner

och utgöra full kompensation samt att under de följande fem åren — alltså

åren 1961—1965 — bidraget i vissa kommuner skall successivt minskas

och i en del fall helt avvecklas. Beträffande först frågan om under vilken tid

full kompensation skall utgå har i vissa remissyttranden föreslagits en

begränsning av denna tid till ett år. I andra remissyttranden har däremot

gjorts gällande att den ifrågavarande tidrymden är för kort för att möjliggöra

en anpassning av den kommunala ekonomin till de nya ortsavdragen.

Då revisionens förslag i denna del får anses utgöra en lämplig avvägning

mellan de olika intressen som här påkallar beaktande, anser jag mig kunna

biträda förslaget i denna del. Vad sedan angår frågan om det antal år,

under vilka den första reduceringen av statsbidraget skall pågå, har de

flesta remissinstanserna godtagit förslaget om en femårig avskrivningstid.

Skattelindringsnämnden har från sina utgångspunkter förordat en avskrivningstid

av sju år, kombinerad med full kompensation under endast ett år.

Jag anser mig för min del kunna tillstyrka revisionens förslag.

Under hänvisning till det anförda förordar jag alt statsbidragssystemet

i anledning av den kommunala ortsavdragsreformen utformas i huvud5

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungi. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

saklig överensstämmelse med vad kommunalskatterevisionen föreslagit.

I det följande kommer jag att närmare beröra vissa speciella frågor rörande

statsbidragets konstruktion.

VII. De närmare grunderna för beräkning av statsbidraget

A. Omräkning av 1957 och 1958 års skatteunderlag

Revisionen

Revisionen framhåller att en omräkning av 1957 och 1958 års skatteunderlag

torde vara erforderlig för att fastställa utdebiteringssiffrorna för den

preliminära skatten för åren 1958 och 1959. Revisionen erinrar därvid att

om förslaget till höjda kommunala ortsavdrag genomföres vid 1957 års

riksdag, de nya avdragen tidigast kan tillämpas i fråga om 1958 års preliminära

skatt samt vid 1959 års taxering. Skatteunderlagen vid 1957 och

1958 års taxeringar, vilka skatteunderlag enligt gällande regler för den

kommunala utdebiteringens fastställande skall bilda grundvalen för utdebiteringssatserna

beträffande 1958 och 1959 års preliminära skatt, kommer

därför att fastställas med utgångspunkt från nu gällande ortsavdrag.

Vid bestämmandet av dessa utdebiteringssatser måste emellertid beaktas

den reducering av skatteunderlagen, som ortsavdragshöjningen medför. I

annat fall riskerar man enligt revisionens mening att utdebiteringssiffrorna

kan bestämmas till för låga belopp och att kommunerna till följd härav vid

kommande avräkning med statsverket i fråga om kommunalskattemedlen

kan göra skatteförluster.

Om utdebiteringssatserna för åren 1958 och 1959 alltså måste grunda sig

på det skatteunderlag, som skulle ha förelegat om de nya ortsavdragen hade

gällt redan vid 1957 och 1958 års taxeringar, måste enligt revisionens uppfattning

kommunerna, när nämnda utdebiteringssatser skall fastställas, ha

kännedom om storleken av det statsbidrag, som i princip skall kompensera

kommunerna för inkomstbortfallet. För att bestämma detta statsbidrag torde

det, anser revisionen, vara erforderligt att i varje kommun inkomstbortfallet

på något sätt beräknas. Den vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag

konstaterade skatteunderlagsminskningen anses kunna utnyttjas för att bestämma

statsbidraget. Revisionen diskuterar frågan om den sålunda konstaterade

minskningen skall vara grundläggande för statsbidraget även under

de övriga år, då statsbidrag föreslås skola utgå. Revisionen anför härvidlag.

På grund av olika omständigheter, t. ex. inkomstutvecklingen och förändringarna

i antalet skattskyldiga inom kommunen, blir nämligen skatteunderlagsbortfallet

inte exakt detsamma från år till år. Syftet med statsbidragsgivningen

vid en ortsavdragsreform kan emellertid inte anses vara att staten

allt framgent skall garantera kommunerna en fullständig täckning av det

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

bortfall av skatteunderlag, som ortsavdragshöjningen medför. Såsom framhålls

i direktiven är avsikten i stället att skydda de enskilda skattebetalarna

mot utdebiteringshöjningar, som gör att skattesänkningen går förlorad. En

exakt uträkning av bortfallet varje år framstår därför inte som erforderlig.

Statsbidragssystemet måste även — liksom andra system för statliga bidrag

till kommunerna — röra sig med ett flertal schabloner, där exaktheten

måste vika för största möjliga enkelhet i tillämpningen. I direktiven har

särskilt underslrukits att det blivande statsbidragssystemet måste vara

enkelt. Skulle en årlig omräkning ske av skatteunderlaget, svarar detta föga

mot direktivens krav på enkelhet.

Revisionen anser därför att man i ett blivande statsbidragssystem bör utgå

från att en omräkning endast behöver ske av 1957 års skatteunderlag.

Omräkningen av 1958 års skatteunderlag, vilken — som tidigare nämnts

— erfordras med hänsyn till källskatteuttaget under år 1959, behöver enligt

revisionens mening inte vara lika noggrann som 1957 års omräkning, eftersom

1958 års omräkning inte skall vara grundläggande för statsbidraget.

Under förutsättning att inte några mera betydelsefulla ändringar i skattelagstiftningen

genomföres mellan de båda åren, synes man kunna nöja sig

med en tämligen schematisk beräkning, därvid man torde kunna utgå från

att skatteunderlagsbortfallet genom de nya ortsavdragen år 1958 är lika

stort som det, vilket beräknats vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag.

Omräkningen av 1957 års skatteunderlag föreslås av revisionen skola i

stort sett utföras på samma sätt som den omräkning av 1951 års skatteunderlag,

vilken låg till grund för den provisoriska skatteersättningen i anledning

av 1950 års ortsavdragsreform. Vissa förenklingar föreslås dock.

Enligt den föreslagna metoden skall skatteunderlagsbortfallet bestämmas

med utgångspunkt från de till kommunal inkomstskatt beskattningsbara

inkomster, som fysiska personer och därmed jämställda skattskyldiga påförts

i sina hemortskommuner vid 1957 års taxering med gällande ortsavdrag.

Metoden bygger på att skattskyldiga med ortsavdrag indelas i vissa

grupper. Huvudgrupperna är följande.

a) Såsom gifta taxerade skattskyldiga med beskattningsbar inkomst större

än ortsavdragshöj ningen.

b) Sådana gifta eller ogifta skattskyldiga, vilka vid 1957 års taxering äger

åtnjuta statligt ortsavdrag enligt föreskrifterna i 8 § 1 mom. fjärde stycket

förordningen om statlig inkomstskatt och vilkas till kommunal inkomstskatt

beskattningsbara inkomster är större än ortsavdragshöjningen.

c) Andra såsom ogifta taxerade skattskyldiga än som avses under punkt

b) med beskattningsbar inkomst större än ortsavdragshöjningen.

d) Skattskyldiga med beskattningsbar inkomst lika med eller mindre än

ortsavdragshöjningen.

I de tre första grupperna räknas antalet skattskyldiga och det erhållna

antalet i varje grupp multipliceras med ortsavdragshöjningen för varje orts
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

avdragskategori och ortsgrupp. De vid multiplikationen erhållna talen utgör

det skatteunderlagsbortfall, som ortsavdragsreformen medför för dessa

skattskyldiga. I den fjärde gruppen summeras de beskattningsbara inkomster,

som åsatts ifrågavarande skattskyldiga. Den därvid erhållna summan

utgör det av ortsavdragsreformen förorsakade skatteunderlagsbortfallet för

denna ortsavdragskategori. Summan av skatteunderlagsbortfallet inom de

olika grupperna utgör det totala skatteunderlagsbortfall, som uppstår i vederbörande

kommun på grund av de höjda ortsavdragen.

Vid omräkningen bör i fråga om samtaxerade äkta makar och skattskyldiga

med partiella ortsavdrag enligt revisionens mening tillämpas samma

regler som år 1951. Då — såsom i det följande kommer att närmare utvecklas

— revisionen föreslår att maximibeloppet för det särskilda avdraget för nedsatt

skatteförmåga vid den kommunala taxeringen på grund av ortsavdragshöjningen

skall nedsättas från sitt nuvarande provisoriska belopp, 5 000 kronor,

till 3 000 kronor, bör vid omräkningen hänsyn tagas till de fall, då skattskyldiga

beviljats sådant särskilt avdrag mellan 3 000 och 5 000 kronor. Revisionen

föreslår att vid omräkningen inte skall medtagas skattskyldiga, som

vid 1957 års taxering till kommunal inkomstskatt påförts beskattningsbar inkomst

och därvid beviljats extra avdrag med 4 000 kronor eller högre belopp.

För dessa skattskyldiga förutsättes det sålunda vid omräkningen att ortsavdragsreformen

inte föranleder ändring i de beskattningsbara inkomsterna.

Revisionen erinrar att man år 1951 ansåg sig från den eljest föreskrivna

mera noggranna omräkningen kunna undantaga sådana städer utanför

landsting, vilka som exempelvis Stockholm med säkerhet kunde antas inte

ifrågakomma till provisorisk skatteersättning. Eftersom revisionen förordar

att alla kommuner vid övergången till de nya ortsavdragen skall

komma i åtnjutande av statsbidrag, bör enligt revisionens mening de nyssnämnda

mera detaljerade reglerna för omräkningen tillämpas i alla kommuner.

Omräkningen föreslås skola — liksom år 1951 — ankomma på de lokala

skattemyndigheterna (häradsskrivarna och kronokamrerarna). Omräkningen

anses böra vara slutförd i Stockholm den 31 juli och i landet i övrigt

den 15 juli 1957. För vt t i någon mån underlätta de lokala skattemyndigheternas

arbete föreslås tidpunkten för avlämnandet av avskrifterna

av 1957 års taxeringslängder till länsstyrelser och kommuner framflyttad

från den 15 till den 31 juli 1957.

Kostnaderna för omräkningen beräknas — med utgångspunkt från att

extra arbetskraft måste anställas med ersättning motsvarande en veckas

lön till kanslibiträde — till sammanlagt omkring 60 000 å 70 000 kronor,

därav något över hälften belöper på häradsskrivarkontoren och återstoden

på de lokala skattemyndigheterna i städer med egen uppbördsförvaltning.

Med hänsyn till den ringa kostnad, som uppstår för dessa städer, bör enligt

revisionens uppfattning som ett villkor för åtnjutande av statsbidrag i an
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

ledning av ortsavdragshöjningen föreskrivas, att i stad med egen uppbördsförvaltning

den lokala skattemyndigheten skall utan särskild ersättning av

statsverket verkställa den erforderliga omräkningen av skatteunderlaget.

Remissyttrandena

Revisionens förslag att en omräkning endast skall ske av skatteunderlaget

vid 1957 års taxering för att klarlägga storleken av det skatteunderlagsbortfall,

som uppstår genom ortsavdragshöj ningen, tillstyrkes eller lämnas

utan erinran av samtliga remissinstanser. Styrelsen för Svenska stadsförbundet

uttalar emellertid viss tveksamhet. Styrelsen anför.

Måhända kan vissa invändningar resas mot metoden att enbart den vid

omräkning av 1957 års skatteunderlag konstaterade skatteunderlagsminskningen

skall vara grundläggande för de blivande statsbidragen. Därigenom

att skatteunderlagen i kommunerna befinner sig i stadigt stigande medför

detta icke den fullständiga kompensation som en årlig omräkning av skatteunderlaget

skulle innebära. De sakkunniga har emellertid mot systemet

med en årlig omräkning gjort vissa invändningar av i huvudsak administrativ

och teknisk natur. Dessa synpunkter kan enligt styrelsens mening motivera

det av de sakkunniga förordade tillvägagångssättet.

Länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län, Sveriges häradsskrivarförening

och Föreningen Sveriges kronokamrerare föreslår att tidpunkten för omräkningens

slutförande framflyttas till den 31 juli 1957. Länsstyrelsen i Uppsala

län anför härvidlag att den för omräkningen tillmätta tiden är för

knappt tilltagen, om arbetet skall föreligga färdigt till den 15 juli, eftersom

det visat sig svårt att få taxeringsarbetet avslutat inom föreskriven tid. Sveriges

häradsskrivarförening understryker att det merarbete omräkningen

innebär, inte utan vidare kan inpressas i de vid denna tid på året synnerligen

svåra arbetsförhållandena på häradsskrivarkontoren. Föreningen

Sveriges kronokamrerare framhåller att ett framflyttande av tidpunkten

knappast behöver medföra några nackdelar för berörda parter (kommunala

förvaltningar och landsting).

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser slutligen att revisionen beräknat

kostnaderna för omräkningsarbetet till för lågt belopp. Länsstyrelsen

anser att för varje häradsskrivarkontor bör anslås två veckors lön till kanslibiträde.

Departementschefen

Revisionens förslag angående omräkning av 1957 och 1958 års skatteunderlag,

som tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna,

finner jag mig i huvudsak kunna biträda. Liksom revisionen anser

jag att det skatteunderlagsbortfall, som konstateras vid omräkningen av

1957 års skatteunderlag, bör utgöra grundvalen för statsbidraget i fortsättningen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Beträffande omräkningens tekniska utförande har jag inte något att erinra

mot vad revisionen föreslagit. Bestämmelser härom torde få utfärdas

i administrativ ordning.

Vissa remissinstanser har förordat att tidpunkten för slutförandet av 1957

års omräkning skall ändras från den 15 till den 31 juli 1957. Då detta inte

torde vålla någon egentlig olägenhet och de lokala skattemyndigheterna härigenom

skulle beredas större möjlighet att inordna omräkningsarbetet i den

normala arbetsrutinen, förordar jag att tidpunkten för arbetets avslutande

fastställes till den 31 juli 1957.

Bevisionens förslag att framflytta tidpunkten för insändande av avskrifterna

av 1957 års inkomstlängder från den 15 till den 31 juli 1957 samt beträffande

kostnaderna för omräkningsarbetet har inte föranlett erinringar

från remissinstansernas sida. Jag tillstyrker dessa förslag. I en blivande kungörelse

om statsbidraget bör som ett villkor för åtnjutande av statsbidrag

föreskrivas att i stad med egen uppbördsförvaltning den lokala skattemyndigheten

skall utan särskild ersättning av statsverket verkställa erforderliga

omräkningar.

Skulle de på statsverket belöpande kostnaderna för omräkningsarbetet,

vilka i huvudsak torde komma att belöpa på budgetåret 1957/58, inte kunna

rymmas inom vederbörliga anslagsposter i avlöningsstaten för häradsskrivarna

för detta budgetår, torde Kungl. Maj :t sedermera få lämna medgivande

till erforderliga överskridanden av dessa poster, vilka inte är maximerade

av riksdagen.

B. Den tekniska utformningen av det nya statsbidraget

Revisionen

I sitt betänkande diskuterar revisionen olika metoder för utformningen

av det nya statsbidragssystemet. Revisionen har därvid undersökt om inte

kompensationen till kommunerna skulle kunna ges på ett sådant sätt att

staten övertar vissa kommunala kostnader. Men revisionen anför härvidlag.

Att inom ramen för nuvarande former för statsbidragsgivning till kommunerna

kunna åstadkomma ett system, som medför en sådan höjning

av statsbidragen till viss eller vissa av kommunerna bedrivna verksamhetsgrenar,

att de olika kommunerna sinsemellan erhåller en någorlunda

riktig kompensation för inkomstbortfallet till följd av de höjda ortsavdragen,

anser vi emellertid så gott som utsiktslöst. Ett statsbidragssystem i

anledning av en ortsavdragsreform, som i varje fall under de första åren

medger kommunerna full kompensation för inkomstbortfallet, torde nämligen

— såsom tidigare framhållits — kräva betydande kostnader. Möjligheterna

är därför mycket små att finna en kommunal verksamhetsgren,

som är så beskaffad, att en eventuell bidragshöjning kan rymmas inom

den nuvarande kommunala kostnadsramen utan att staten helt svarar för

verksamheten. Den nuvarande statsbidragsgivningen till kommunerna är

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

också till sin natur så komplicerad och så oenhetligt uppbyggd, att betydande

svårigheter måste möta att i gällande system inarbeta ett statsbidrag

av den storlek, varom nu är fråga. Skulle staten som en kompensation

till kommunerna för en ortsavdragsreform nödgas helt bestrida

kostnaderna för en av kommunerna hittills med hjälp av statsmedel bedriven

verksamhetsgren, kan ju detta knappast innebära annat än att

staten måste själv överta ansvaret för denna verksamhetsgren. Ett dylikt

övertagande måste i sin tur förutsätta omfattande administrativa och organisatoriska

förändringar, vartill ställning inte kan tagas utan tidsödande

och ingående undersökningar.

Revisionen berör även möjligheterna att ge kompensationen den formen

att staten avstår från de kommunala bidragen till vissa folkpensioneringskostnader.

Revisionen uppger att dessa bidrag för budgetåret 1957/58 beräknas

uppgå till omkring 312 milj. kronor. Om statsbidragsfrågan skulle

lösas på detta sätt, kommer emellertid enligt revisionens mening statsbidraget

att under de första åren inte medge kommunerna full täckning för

inkomstbortfallet och framför allt gynna kommuner med hög skattekraft,

vilka vanligen är minst känsliga för en ortsavdragshöjning. Det senare

följer, säger revisionen, redan av det förhållandet att dessa kommunbidrag

är uppbyggda på skattekraften i vederbörande kommun. En lösning efter

denna linje anses dessutom inte heller kunna lösa frågan om bidrag till

landstingen och municipalsamhällena för det bortfall av skatteunderlag,

som för dessa kommuners del kan beräknas uppstå vid en höjning av ortsavdragen.

Det frainhålles dessutom att vissa kommuner inte infört kommunala

bostadstillägg. För dessa kommuners del skulle ett statsbidragssystem

som det nu avhandlade inte få samma verkningar som för övriga kommuner.

Revisionen anser därför att ett övertagande från statens sida av vissa

kommunala kostnader, från de utgångspunkter revisionen bedömt kompensationsfrågan,

inte är en ändamålsenlig åtgärd att lösa denna fråga.

Såsom tidigare anförts har vid den av revisionen verkställda statistiska

undersökningen konstaterats, att en höjning av de kommunala ortsavdragen

till i nivå med de statliga medför en genomsnittlig minskning av den

kommunala skattekraften, mätt i antal skattekronor per invånare, med 5: 26

skattekronor. Revisionen har övervägt att anknyta ett blivande statsbidrag

till denna genomsnittliga skattekraftsminskning. Statsbidraget skulle i så

fall kunna framräknas genom att multiplicera nämnda belopp, avrundat

till 5:20 skattekronor, med folkmängden i kommunen och utdebiteringssatsen.

Eventuellt skulle den modifikationen vidtagas att statsbidraget bestämdes

till 4: 80 i kommuner, tillhörande ortsgrupp II, 5: 00 i ortsgrupp III,

5: 20 i ortsgrupp IV och 5: 40 skattekronor per invånare i kommuner, tillhörande

ortsgrupp V. I det senare fallet skulle, säger revisionen, statsbidraget

något mildra de ogynnsamma verkningar, som ett statsbidrag beräknat

med utgångspunkt från ett lika skattekrontal för alla ortsgrupper bar för

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

kommuner i ortsgrupp V. I kommuner, tillhörande ortsgrupperna II och

Hl. skulle bidraget därjämte komma att bättre svara mot den skattekraftsminskning,

som vanligen kommer att uppstå i dessa kommuner till följd

av de höjda ortsavdragen. I landstingen skulle statsbidraget kunna beräknas

efter den ortsgrupp, som kommunerna inom landstingsområdet genomsnittligen

tillhör.

Beträffande detta statsbidragssystems verkningar anför revisionen.

Ett statsbidragssystem, utformat på detta sätt, skulle få betydande administrativa

fördelar. Systemet bleve enkelt att tillämpa. I princip erfordrades

endast kännedom om invånarantalet i kommunen och den utdebiteringssats,

efter vilken bidraget skulle beräknas. Härvidlag skulle man ha att välja

mellan utdebiteringssatsen för det år, under vilket bidraget skulle utgå, eller

den senast gällande utdebiteringssatsen, eller en genomsnittlig utdebitelingssats

för en följd av år. Inte heller behövdes någon omräkning av 1957

och 1958 års skatteunderlag för att bestämma statsbidraget eller för att

tjäna till ledning vid fastställandet av utdebiteringssatserna för den preliminära

skatten under åren 1958 och 1959. Dessa skulle nämligen schablonmässigt

kunna fastställas med utgångspunkt från ett skatteunderlag, som

vore respektive 4: 80, 5: 00, 5: 20 och 5: 40 skattekronor per invånare

mindre än skatteunderlagen enligt 1957 och 1958 års taxeringar.

o I vissa hänseenden skulle emellertid det nu angivna statsbidragssystemet

få verkningar, som knappast skulle kunna accepteras. Kommuner, som hade

en för riket genomsnittlig skattekraft, finge full kompensation för det bortfall

av skatteunderlag, som ortsavdragsreformen medförde. Kommuner med

en skattekraft över genomsnittet finge själva bära en del av detta bortfall.

Ju högre skattekraften vore desto mera finge kommunen själv bära av

inkomstminskningen till följd av de höjda ortsavdragen. För de kommuner

åter, vilkas skattekraft vore lägre än genomsnittet, komme statsbidraget

att uppgå till större belopp än som svarade mot den av ortsavdragsreformen

föranledda minskningen i skatteunderlaget. Ju lägre skattekraften vore i

förhållande till den genomsnittliga, desto mer komme statsbidraget att överstiga

det belopp, som svarade mot inkomstbortfallet. Allmänt sett komme

statsbidraget att på grund härav få en skatteutjämnande effekt. För en

kommun med hög skattekraft skulle emellertid ett statsbidrag enligt de nu

angivna grunderna inte kunna förhindra en höjning av utdebiteringen. För

kommuner med låg skattekraft komme statsbidraget att medföra att utdebiteringen

kunde sänkas.

Med hänsyn till de konsekvenser, som ett statsbidragssystem enligt de

angivna grunderna skulle få, anser sig revisionen inte kunna förorda detsamma

trots dess betydande administrativa fördelar. Revisionen framhåller

att då i de kommuner, vilka har en skattekraft högre än den genomsnittliga,

statsbidraget inte medger full täckning för inkomstbortfallet, som en följd

härav en utdebiteringshöjning kan bli nödvändig, varvid ortsavdragshöjningens

skattesänkande effekt till viss del går förlorad. Systemet anses

därför inte kunna förenas med önskemålet om en allmän skattesänkning

genom en höjning av de kommunala ortsavdragen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

73

Såsom tidigare omnämnts anser revisionen att man bör anknyta statsbidragssystemet

till den vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag konstaterade

skatteunderlagsminskningen. Två utvägar synes därvid enligt revisionens

uppfattning främst möjliga. Dessa två statsbidragssystem benämner

revisionen statsbidrag med ett i kronor bestämt belopp och statsbidrag med

tillskjutet skatteunderlag.

Ett statsbidragssystem med ett i kronor bestämt belopp kännetecknas

av att statsbidraget redan från början bestämmes till ett visst belopp, i kronor

räknat, som antingen utgår ograverat eller successivt minskas. Genom

omräkningen av 1957 års skatteunderlag konstateras den minskning av en

kommuns skatteunderlag, som ortsavdragshöjningen kan beräknas medföra.

Denna minskning, som kommer att redovisas i ett visst antal skattekronor,

skall sedan omvandlas till ett i kronor bestämt belopp, som i stort

sett motsvarar den inkomstminskning, som uppstår genom att kommunen

får utdebitera på ett lägre skatteunderlag. Det erfordras därvid att man tar

ställning till vilken utdebiteringssats, som i vederbörande kommun skall

ligga till grund för statsbidraget. I detta hänseende har man enligt revisionens

mening att välja mellan utdebiteringssatsen för ett visst år eller

utgå från en genomsnittlig utdebiteringssats för ett antal år. Revisionen

anser för sin del att man härvidlag kan utgå från de siffror, som fastställts

för den preliminära skatten under åren 1954—1957.

Revisionen påpekar att detta system i stort sett är uppbyggt enligt samma

grunder, som gällde för den provisoriska skatteersättningen i anledning av

1950 års ortsavdragsreform. Därvid är emellertid att märka att utgångspunkten

för ett system enligt dessa grunder nu blir en annan än år 1950, då

man ansåg att kommunerna själva skulle bära en utdebiteringshöjning av

en krona per skattekrona.

Ett statsbidragssystem med tillskjutet skatteunderlag innebär att staten

varje år, under vilket statsbidraget skall utgå, helt eller delvis garanterar

kommunerna det skatteunderlag, som faller bort genom ortsavdragshöjningen.

Staten tillskjuter alltså varje år ett visst skatteunderlag, som helt

eller delvis svarar mot skatteunderlagsminskningen, och detta skatteunderlag

deltar i vanlig ordning i den kommunala repartiseringen. Utdebiteringssiffran

i kommunen fastställes därför varje år med utgångspunkt från det

samlade skatteunderlaget med däri ingående tillskjutet skatteunderlag.

Statsbidraget utgår varje år med ett belopp, som med hänsyn till den för

respektive år beslutade utdebiteringen svarar mot kommunalskatten på det

skatteunderlag, som staten garanterar.

Revisionen framhåller att det torde få anses vara till fördel om kommunerna

vid sina överväganden i skilda hänseenden endast behöver räkna

med ett skattekrontal, som representerar det samlade skatteunderlaget. Revisionen

erinrar vidare att ett statsbidrag med denna utformning kommer

alt för varje år anknyta till ett aktuellt utdebiteringsbehov, sådant detta

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 är 1957

återspeglas i den fastställda utdebiteringssatsen. Statsbidraget, som skall

representera vad som inom kommunen fallit bort i skatteunderlag på grund

av ortsavdragsreformen, anpassas därigenom automatiskt till förändringar

i den kommunala utdebiteringen.

Ett statsbidragssystem med den nu sist angivna utformningen anses böra

medföra att vissa modifikationer sker av stadgandena i 5 kap. 1953 års

kommunallag och motsvarande stadganden i övriga kommunallagar. Enligt

revisionens mening bör i en särskild lagstiftning regleras hur det kommunala

utdebiteringsbehovet skall täckas för de år, under vilka statsbidrag

med tillskjutet skatteunderlag utgår. Denna lagstiftning anses böra gälla

för sådana kommuner eller andra kommunala samfälligheter, vilka avses

skola erhålla statsbidrag i anledning av den föreslagna ortsavdragshöjningen

och för vilka det i lag eller annan allmän författning är stadgat, att

deras medelsbehov skall, i den mån det inte fylles genom andra inkomster,

täckas genom utdebitering i förhållande till det antal skattekronor, som

enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering påförts

de till kommunen eller samfälligheten skattskyldiga. Lagstiftningen förutsättes

få följande innehåll.

För år, under vilket statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag skall utgå

i anledning av ortsavdragsreformen, skall den utdebitering, som skall verkställas

för att täcka medelsbehovet för detta år, beräknas i förhållande till

det antal skattekronor, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

vid senaste taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten skattskyldiga,

med tillägg för det antal skattekronor staten för nämnda år tillskjuter.

I fråga om utdebiteringen för åren 1958 och 1959 skall dessutom

gälla, att utdebiteringen skall fastställas i förhållande till det antal skattekronor,

som skulle ha påförts de skattskyldiga vid 1957 respektive 1958 års

taxering, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag, som fastställts

att gälla från och med 1959 års taxering, med tillägg för det antal skattekronor

staten för år 1958 respektive 1959 tillskjuter.

Revisionen erinrar vidare att enligt 70 § kommunallagen det åligger kommunens

styrelse att, sedan utgifts- och inkomststaten fastställts och beslut

om utdebitering till församling och skoldistrikt delgivits styrelsen, ofördröjligen

underrätta länsstyrelsen om dels det belopp för skattekrona och

skatteöre, som bestämts till utdebitering för nästkommande år, dels det sammanlagda

belopp, som för detta år beslutats till utdebitering på grundval av

det löpande årets taxering till kommunal inkomstskatt. Sistnämnda belopp

innefattar inte blott den summa, som den borgerliga kommunen beslutat

skall utdebiteras i form av preliminär skatt, utan även vad som av den

kyrkliga kommunen (församling, pastorat) beslutats till utdebitering. Beloppet

ligger sedan till grund för beräkningen av det förskott, som kommunen

skall erhålla av statsverket under det kommande året.

Revisionen anför härvidlag.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

75

Utav den speciella lagstiftning, som nyss föreslagits, torde följa alt detta

sammanlagda belopp kommer att avse vad som för det nästkommande året

beslutats till utdebitering på grundval av inte endast det löpande årets taxering

till kommunal inkomstskatt utan jämväl det tillskjutna skatteunderlaget.

Då det sammanlagda beloppet är grundläggande för beräkningen av

kommunens förskott å inkomstskatt av statsverket under det kommande

året, följer därav att även statsbidraget kommer att utgå som ett förskott. I

annat fall måste en uppdelning ske av detta belopp och en sådan uppdelning

måste även komma till synes i den kommunala budgeten. Därmed

mister man emellertid de fördelar, som med det förevarande statsbidragssystemet

är förenade med att kommunen i sina olika överväganden endast

skall behöva räkna med ett skatteunderlag.

Genom det nu skisserade systemet vinner man dessutom enligt revisionens

uppfattning den fördelen, att utbetalningen av statsbidraget, som ju

kan sägas vara en del av den kommunala inkomstskatten, kan anslutas till

och sammankopplas med det nuvarande systemet för utbetalning till kommunerna

av dem tillkommande kommunal skatt och att alltså allt vad som

kommunen beslutat skall anskaffas genom utdebitering tillhandahålles och

utbetalas till kommunen i ett sammanhang.

I den redovisningsräkning, som länsstyrelsen enligt 73 § kommunallagen

och motsvarande stadganden i övriga kommunallagar har att senast den

8 mars överlämna till kommunen och som avser närmast föregående kalenderår,

bör statsbidraget därför ingå i samma poster som kommunalskattemedlen.

Statsbidraget skulle sålunda komma att ingå i kommunens fordran

hos statsverket vid ingången av året näst efter det, då beslut fattats om den

utdebiteringssats, som är grundläggande för statsbidraget.

Genom att utbetalningen av statsbidraget föreslås ske samtidigt med kommunalskattemedlen,

kommer vid varje utbetalningstillfälle att till den borgerliga

kommunen i en post utbetalas vad som i form av allmän kommunalskatt

och statsbidrag tillfaller såväl den borgerliga som den kyrkliga kommunen.

Revisionen anser att det liksom i fråga om kommunalskattemedlen

torde få ankomma på kommunalnämnd respektive drätselkammare att till

kyrkoråd, skolråd eller särskild styrelse överlämna den del av statsbidraget,

som tillkommer kyrkliga samfällighet^’.

Vid valet mellan de båda statsbidragssystemen förordar revisionen för sin

del att statsbidraget bestämmes enligt systemet med tillskjutet skatteunderlag

och anför.

Systemet med ett i kronor bestämt belopp är i stort sett uppbyggt enligt

samma principer, som tillämpades vid 1950 års ortsavdragsreform. Genom

att statsbidraget måste grundas på den genomsnittliga utdebiteringssiffran

för eu förfluten tid kommer bidraget inte att anpassa sig efter de förändringar,

som kan uppstå i det kommunala utdebiteringsbehovet. Erfarenheterna

av 1950 års provisoriska ska nedsättning visar också att ett så konstruerat

statsbidrag redan efter relativt kort tid framstår som föråldrat.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Systemet med tillskjutet skatteunderlag anger på ett klart sätt själva

grunden för statsbidragsgivningen i anledning av ortsavdragsreformen,

nämligen att staten »skjuter till», helt eller delvis, det skatteunderlag, som

kommunen förlorat genom de höjda ortsavdragen. Genom att statsbidragssystemet

anknyts till gällande regler för den kommunala utdebiteringens

fastställande och kommunalskattemedlens redovisning kommer statsbidraget

att automatiskt anpassas till de förändringar, som under bidragstiden

kan ske i det kommunala utdebiteringsbehovet och i utdebiteringens storlek.

Såsom i annat sammanhang kommer att närmare utvecklas medför systemet

även den praktiska fördelen, att någon omarbetning i allmänhet inte

blir erforderlig av nu gällande regler för skattegraderade speciella statsbidrag.

Systemet torde slutligen till väsentliga delar tillgodose det krav

på enkelhet i administrativt hänseende, som uppställts i direktiven för vårt

uppdrag.

Med hänsyn till de fördelar, som ett statsbidragssystem med tillskjutet

skatteunderlag obestridligen har framför ett system med ett i kronor bestämt

belopp, förordar vi att det nya statsbidraget utformas enligt systemet

med tillskjutet skatteunderlag. Vi fäster därvid särskilt avseende vid att

detta system på ett säkrare sätt ger kommunerna den kompensation för

ortsavdragshöjningen, som vi anser skälig.

Revisionen påpekar att genom att statsbidraget konstruerats på ett sådant

sätt att det följer med variationerna i de kommunala utdebiteringssatserna

mellan olika år, varje förändring i den genomsnittliga utdebiteringen

i rikets kommuner därför kommer att medföra att statens bruttokostnader

för statsbidraget under olika år sjunker eller stiger, beroende på

förändringarna. Revisionen erinrar att under åren 1952—1956 förändringarna

i den genomsnittliga kommunala utdebiteringen varit mycket små.

Revisionen anser det självfallet vanskligt att nu söka bedöma i vilken omfattning

förändringar under bidragsåren kommer att ske i den genomsnittliga

utdebiteringen. Mot bakgrunden av de senaste årens utveckling anser

revisionen det dock vara befogat att anta att dessa förändringar inte kommer

att bli särskilt stora. Den omständigheten att statsbidraget anknutits

till de för varje år fastställda kommunala utdebiteringssatserna anses sålunda

inte vara ägnad att ur kostnadssynpunkt inge särskilda betänkligheter.

Revisionen föreslår att det skall ankomma på länsstyrelsen att varje år

fastställa storleken av det skatteunderlag som skall tillskjutas. Den vid omräkningen

av 1957 års skatteunderlag konstaterade skatteunderlagsminskningen

anses nämligen inte enbart skola bilda grundvalen för det skatteunderlag,

som staten varje år skall tillskjuta. Såsom i det följande kommer

att närmare anges bör till det vid omräkningen konstaterade skatteunderlagsbortfallet

läggas det antal skattekronor, som den nu utgående provisoriska

skatteersättningen representerar, varjämte summan av de båda talen bör

i viss utsträckning avjämnas. Då vidare statsbidraget i vissa kommuner

efter övergångstiden skall reduceras, måste detta ske på så sätt att det till
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

skjutna skatteunderlaget successivt minskas. Dessa beräkningar anses

knappast kunna ankonnna på annan myndighet än länsstyrelse.

Sedan länsstyrelsen sålunda för varje kommun, till vilken statsbidrag

skall utgå, fastställt storleken av det skatteunderlag staten för det kommande

året skall tillskjuta, skall vederbörande kommunala myndigheter

underrättas härom. Med hänsyn till det kommunala budgetarbetet anser

revisionen att denna underrättelse bör ha utgått från länsstyrelsen senast

den 31 augusti.

Remissyttrandena

Så gott som samtliga remissinstanser, vilka uttalat sig i denna fråga, tillstyrker

eller lämnar utan erinran revisionens förslag att statsbidraget skall

bestämmas enligt systemet med tillskjutet skatteunderlag och med anknytning

till den för varje bidragsår bestämda utdebiteringen i vederbörande

kommun. Allmänt vitsordas att detta system äger betydande fördelar framför

ett statsbidrag, som redan från början bestämmes till ett fixt belopp,

varvid remissinstanserna särskilt fäst sig vid att det förordade statsbidragssystemet

på ett säkrare sätt garanterar kommunerna täckning för det inkomstbortfall,

som uppstår genom ortsavdragshöjningen.

Skattelindringsnämnden anför sålunda att det föreslagna statsbidragssystemet

principiellt sett fått en tekniskt lycklig utformning. Systemet torde

för kommunernas del te sig enkelt och lättillämpat och det anpassar sig väl

efter utdebiteringsbehovets skiftningar. I reglerna för de speciella och allmänna

skatteunderlagsreglerade statsbidragen föranleder det föreslagna

systemet enligt nämndens mening även minsta tänkbara anpassningssvårigheter.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund uttalar sin tillfredsställelse

med den föreslagna bidragskonstruktionen och framhåller att systemet

med tillskjutet skatteunderlag och anknytningen till den aktuella

utdebiteringen liksom avskrivningstabellens utformning i anslutning till

medelskattekraften och till de skilda kommunernas relativa skattekraft för

respektive år ger en viss garanti för att kommunerna verkligen får det

statsbidrag, som avsetts vid bidragets utformning.

Å andra sidan uttalar statskontoret en viss tveksamhet mot det förordade

systemet, eftersom detta enligt statskontorets mening kunde medföra att

kommunerna bleve mindre benägna att genom egna åtgärder minska bidragsbehovet.

Den enda remissinstans, som direkt avstyrker revisionens förslag i denna

del, är riksräkenskapsverket. Enligt verkets mening kan metoden med tillskjutet

skatteunderlag i vissa lägen tänkas inbjuda till missbruk och detta

kanske just i de bättre ställda kommunerna. Metoden med ett i kronor bestämt

belopp anser riksräkenskapsverket garantera större återhållsamhet

vid den kommunala utdebiteringens fastställande. Denna metod är dess
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

utom lätt att räkna med och ur statsfinansiell synpunkt synes metoden

även vara att föredra. Vidare uppkommer inte heller problem i fråga om

statsbidragets samordning med den provisoriska skatteersättningen.

Några remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Östergötlands och

Västmanlands län, har berört den av revisionen diskuterade möjligheten att

anknyta det blivande statsbidraget i anledning av ortsavdragshöjningen till

den konstaterade genomsnittliga skattekraftsminskningen för rikets kommuner.

Förstnämnda länsstyrelse ställer sig emellertid avvisande till metoden

och anför.

Genom ett sådant system skulle man få till stånd en viss skatteutjämning

de olika kommunerna emellan men å andra sidan skulle en höjning av utdebiteringssatsen

inte kunna undvikas i kommuner med hög skattekraft.

Härigenom skulle alltså önskemålet om en allmän skattesänkning genom

höjning av de kommunala ortsavdragen inte kunna realiseras. Genom det

skisserade systemets skatteutjämnande effekt skulle spännvidden mellan

nuvarande höga och låga skattesatser komma att minska. Ett sådant resultat

måste i och för sig framstå såsom önskvärt, eftersom det kommunala

skattetrycket härigenom skulle bli mera jämnt fördelat. Med hänsyn till det

rådande totala skattetrycket torde det emellertid för närvarande få anses

vara mera angeläget att samtliga skattskyldiga vinna lättnad även i den

kommunala beskattningen än att en viss skatteutjämning olika kommuner

emellan åvägabringas till priset av en höjning av de kommunala utskylderna

för inkomsttagare i vissa kommuner.

Under förutsättning att man — liksom skedde år 1950 — accepterar tanken,

att kommunerna, i varje fall de bärkraftigaste, skulle själva bära åtminstone

en del av ortsavdragsreformens ekonomiska följder, anser länsstyrelsen

i Västmanlands län emellertid att den angivna metoden med anknytning

till den genomsnittliga skattekraftsminskningen bör allvarligt

övervägas, inte minst med hänsyn till de administrativa fördelar, som metoden

medför. Att metoden visserligen leder till att statsbidraget blir avvägt

med olika belopp i förhållande till kommunernas varierande bärkraft och

sålunda får en skatteutjämnande effekt kan länsstyrelsen inte finna vara

något i detta sammanhang ovidkommande.

Frågan huruvida den förordade metoden för statsbidraget genom sin

anknytning till den för varje år bestämda kommunala utdebiteringen skulle

kunna tänkas inbjuda till missbruk från kommunernas sida beröres av —

förutom statskontoret och riksräkenskapsverket — länsstyrelserna i Gotlands

och Hallands län, näringslivets skattedelegation och Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation.

Näringslivets skattedelegation framhåller sålunda att genom att kommunala

utgifter koncentreras till de år, då det av staten tillskjutna skatteunderlaget

ännu inte i större utsträckning reducerats, utgiftsökningen delvis

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1957

synes kunna övervältras på statsverket. Visserligen drabbas under denna

tid även kommunmedlemmarna av höjd kommunal utdebitering, men denna

återhållande faktor förlorar enligt delegationens mening i betydelse vid

planering av kommunens ekonomi på längre sikt, eftersom kommunens utgifter

för framtiden kan i motsvarande grad nedbringas. Även om ett dylikt

medvetet utnyttjande av statsbidragssystemet måhända kan antas bli tämligen

sällsynt, befarar emellertid delegationen att ett statsbidrag av den

föreslagna omfattningen skulle verka återhållande på de sparvänliga krafterna

inom kommunerna. Delegationen anser därför att en gräns bör sättas

för de kostnader, varmed statsverket skall belastas. Till grund för beräkning

av statsbidraget bör inte få tillämpas högre utdebitering än den som

gällt inom kommunen för visst år eller i medeltal för vissa år före avdragshöj

ningen.

En liknande uppfattning uttalas av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

och länsstyrelsen i Gotlands län, vilka förordar en anknytning

till den för år 1957 gällande utdebiteringen.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar att om risken för onödigt höga utdebiteringar

under de närmaste åren efter reformens genomförande skulle

bedömas vara så stor, att den nödvändiggör en närmare granskning av de

kommunala utgiftsstaterna före statsbidragets fastställande, de väsentligaste

fördelarna ur administrativ synpunkt med det föreslagna statsbidragssystemet

skulle gå förlorade.

Departementschefen

Revisionen har redovisat olika metoder för den tekniska utformningen av

det nya statsbidragssystemet. Liksom revisionen anser jag att härvidlag i

främsta rummet valet bör stå mellan de metoder, vilka revisionen benämner

»statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag» och »statsbidrag med ett i kronor

bestämt belopp». Revisionen har för sin del förordat den förstnämnda

metoden.

Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkt systemet med tillskjutet

skatteunderlag. Även enligt min uppfattning har denna metod vissa

bestämda fördelar framför metoden med ett i kronor bestämt belopp. Såsom

revisionen framhållit garanterar systemet på ett för kommunerna mer

tillfredsställande sätt än ett system med ett i kronor bestämt belopp kommunerna

en ersättning för det skatteunderlag, som fallit bort till t Öl j d av

de höjda ortsavdragen. Mot den angivna metoden kan givetvis åberopas,

att densamma kan komma alt medföra eu viss ökning av statsverkets kostnader

för statsbidraget. Detta blir fallet vid en mera markerad höjning av de

kommunala utdebiteringssatserna. Det är självfallet vanskligt att nu söka

bedöma i vilken omfattning förändringar under bidragsåren kan komma att

ske i den genomsnittliga utdebiteringen. Mot bakgrunden av de senaste årens

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

utveckling finner jag det dock antagligt att dessa förändringar inte kommer

att bli särskilt stora. Anknytningen av statsbidraget till de för varje år fastställda

kommunala utdebiteringssatserna bör därför enligt min mening inte

inge särskilda betänkligheter ur kostnadssynpunkt. Härvid har jag också

fäst avseende vid att verkningarna av framtida utdebiteringshöjningar blir

mindre allteftersom reduceringen av bidraget genomföres.

I några remissyttranden har gjorts gällande att metoden i vissa lägen

skulle kunna tänkas inbjuda till missbruk. Detta skulle kunna ske, har man

menat, bland annat därigenom att till åren 1958—1960 koncentrerades

utgifter, som under vanliga förhållanden skulle ha fördelats på ett större

antal år. Farhågorna i detta hänseende är enligt min mening överdrivna.

Revisionens beräkningar visar att den föreslagna höjningen av ortsavdragen

förorsakar en minskning i det kommunala skatteunderlaget med i genomsnitt

13,7 procent. I de särskilt undersökta kommunerna varierar minskningen

mellan 8,8 och 26,7 procent. Fn minskning i skatteunderlaget av

sistnämnda omfattning ifrågakommer endast i rena undantagsfall. De

angivna siffrorna visar, att vid en utdebiteringshöjning i regel allenast en

mindre del av det belopp, som uttages genom den höjda utdebiteringen,

kommer att falla på statsverket. Den väsentligaste delen kommer under alla

förhållanden att drabba de skattskyldiga. Enligt min mening bör detta förhållande

vara tillräckligt för att hindra det befarade missbruket. Med denna

inställning finner jag inte heller anledning föreligga att maximera statsbidraget

genom en anknytning till den för år 1957 fastställda kommunala

utdebiteringen.

Under hänvisning till vad nu anförts förordar jag att statsbidragssystemet

i enlighet med revisionens förslag utformas efter metoden med tillskjutet

skatteunderlag.

Det bör ankomma på länsstyrelsen att för varje bidragsår fastställa storleken

av det skatteunderlag, som av staten skall tillskjutas. Med hänsyn till

det kommunala budgetarbetet har revisionen föreslagit att länsstyrelsens beslut

skall ha tillställts vederbörande kommun senast den 31 augusti året före

bidragsåret. Revisionens förslag bygger i denna del på bestämmelserna i nu

gällande taxeringsförordning, enligt vilka taxeringsarbetet i första instans

normalt skall vara avslutat den 15 maj. Enligt den nya taxeringsförordningen,

vilken skall tillämpas från och med 1958 års taxering, avslutas emellertid

arbetet i taxeringsnämnderna först den 30 juni taxeringsåret. Vid vilken

tidpunkt de för länsstyrelsens beräkningar grundläggande uppgifterna

skall lämnas av de lokala skattemyndigheterna är jag inte nu beredd att direkt

angiva. Denna torde få bestämmas i samband med utfärdandet av tilllämpningsföreskrifter

till den nya taxeringsförordningen. Taxeringsperiodens

förlängning torde emellertid komma att medföra att dessa uppgifter

kan lämnas länsstyrelsen först något senare än vad revisionen ansett

vara möjligt. Med hänsyn härtill förordar jag att den tidpunkt, då kommu
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

nerna senast skall ha fått del av länsstyrelsens beslut, framflyttas till den

10 september, vilket torde kunna ske utan egentlig olägenhet för det kommunala

budgetarbetet.

Mot vad revisionen i övrigt anfört har jag inte något att erinra. Statsbidragets

utformning såsom ett av staten tillskjutet skatteunderlag medför

behov av en särskild lagstiftning angående kommunernas utdebitering för

de år, under vilka statsbidrag skall utgå. Förslag till bestämmelser i ämnet

har utarbetats inom finansdepartementet och torde få föreläggas riksdagen

för antagande.

C. Frågan angående till vilka kommunala bildningar statsbidrag bör utgå

Revisionen

Revisionen erinrar att den provisoriska skatteersättningen på grund av

1950 års ortsavdragsreform i princip förbehållits borgerlig primärkommun.

Genom statsbidragssystemets allmänna utformning förelåg det nämligen betydande

svårigheter att dela upp ersättningen på olika kommunala enheter.

Skulle emellertid statsbidraget i anledning av den föreslagna ortsavdragshöjningen

utformas i enlighet med något av de båda nyss avhandlade

systemen med tillskjutet skatteunderlag eller med i kronor bestämt belopp,

anser revisionen att de svårigheter, som ansågs förknippade med fördelningen

av den provisoriska skatteersättningen, inte skall behöva uppstå eller

i varje fall inte bli så framträdande. Det bör också, säger revisionen, framhållas,

att den avsedda effekten av ortsavdragshöj ningen — att åstadkomma

en generell skattesänkning för alla skattskyldiga — skulle omintetgöras,

om statsbidraget skulle förbehållas t. ex. endast den borgerliga kommunen.

Revisionen anför härvidlag.

Inom en kommun, som omfattar flera församlingar, kommer nämligen

ofta skatteunderlagsbortfallet till följd av ortsavdragshöj ningen att relativt

sett bli betydligt större i en församling än i en annan. Om den församling,

som får vidkännas det största skatteunderlagsbortfallet, inte erhåller kompensation

för detta bortfall och denna kompensation i stället tillerkänns

den borgerliga kommunen, kan de skattskyldiga i församlingen till följd av

den uteblivna kompensationen få vidkännas en höjning i den kyrkliga utdebiteringen,

som kan väsentligt överstiga den minskning i den borgerliga

utdebiteringen, som uppstår därigenom att den borgerliga kommunen får

tillgodoräkna sig kompensationen till de olika församlingarna.

För att undvika sådana konsekvenser anser revisionen att statsbidraget i

anledning av ortsavdragshöjningen bör så utformas, att det kommer att utgå

med vederbörlig del till de olika kommunala enheterna. Därmed förstår revisionen

sådana kommunala bildningar, som enligt lag eller annan allmän

författning skall täcka sitt medelsbehov, i den mån detta inte fylles genom

0 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

andra inkomster, genom utdebitering i förhållande till det antal skattekronor

och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

påförts de inom kommunen skattskyldiga. De kommuner, om vilka det

härvidlag i första hand blir fråga, är enligt revisionens uppfattning de borgerliga

och kyrkliga primärkommunerna. Övriga kommunala bildningar

med självständig beskattningsrätt är landsting, pastorat och annan kyrklig

samfällighet som omfattar flera församlingar, skoldistrikt i vilka skolärendena

fortfarande är en kyrklig angelägenhet, och municipalsamhällen.

Även tingslag utgör en kommunal enhet med självständig beskattningsrätt.

Revisionen anser emellertid att tingslagen bör undantas från statsbidrag.

Utdebiteringen av tingshusmedel anses nämligen så ringa, att man i detta

sammanhang bör kunna bortse från de mycket små utdebiteringshöjningar,

som eventuellt kan uppkomma därigenom att utdebiteringen får bestämmas

på grundval av ett till följd av ortsavdragshöjningen minskat skatteunderlag.

Med hänsyn till de konsekvenser, som kan uppstå för de skattskyldiga,

bör däremot enligt revisionens mening samtliga övriga av de angivna kommunerna

och kommunala samfälligheterna i princip tillerkännas statsbidrag

i anledning av ortsavdragshöjningen.

Revisionen framhåller att i ett system med tillskjutet skatteunderlag statsbidraget

automatiskt kommer de olika kommunerna och samfälligheterna

till godo därigenom att de får fastställa sina utdebiteringssatser på grundval

av ett skatteunderlag, som i sig innefattar vad staten tillskjuter. Länsstyrelserna

skall årligen fastställa det belopp, som inom vederbörande kommun

eller samfällighet skall tillskjutas för det kommande året. Till grund för

länsstyrelsernas beslut skall — såsom tidigare anförts — ligga det vid

omräkningen av 1957 års skatteunderlag beräknade bortfallet av skatteunderlag.

På grund av de i 86 § taxeringsförordningen samt 18 och 20 §§

kungörelsen den 28 september 1928, nr 382, med vissa föreskrifter angående

taxeringsförfarandet meddelade bestämmelserna angående taxeringslängdernas

uppläggande och förande framkommer direkt vid denna omräkning

bortfallet i borgerlig primärkommun, församling och municipalsamhälle.

För landstingets del framräknas skatteunderlagsbortfallet genom summering

av de siffror, som erhållits vid omräkningen i de olika kommuner, som

tillhör landstingsområdet. Enligt revisionens mening erfordras däremot inte

något länsstyrelsens särskilda beslut i fråga om storleken av det skatteunderlag,

som staten skall tillskjuta till kyrkliga samfälligheter. Dessa anses

nämligen kunna bygga sina överväganden angående utdebiteringssatserna

för det kommande året på de uppgifter angående skatteunderlaget — med

däri ingående tillskjutet skatteunderlag — som samfälligheterna erhåller

beträffande i dem ingående församlingar eller kommuner. Det bör åligga

kyrkorådet i församling att ofördröjligen efter mottagandet av länsstyrelsens

beslut underrätta kyrklig samfällighet, i vilken församlingen ingår, om

storleken av det tillskjutna skatteunderlaget till församlingen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

83

Remissyttrandena

Revisionens förslag har i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Såsom tidigare anförts under avd. VI. har emellertid

skattelindringsnämnden ifrågasatt nödvändigheten av att kompensera landstingen

för inkomstminskningen. Nämnden har dock inte direkt avstyrkt

revisionens förslag i detta hänseende.

Departementschefen

Jag biträder revisionens förslag i denna del. Statsbidrag bör alltså utgå

till borgerliga primärkommuner, församlingar, pastorat och andra kyrkliga

samfälligheter, municipalsamhällen och landsting. Att, såsom skattelindringsnämnden

ifrågasatt, utesluta de senare från statsbidrag anser jag inte

vara möjligt om ortsavdragsreformen skall skapa förutsättningar för en

allmän kommunal skattesänkning. Utanför statsbidragssystemet faller

sålunda endast tingslagen. Den höjning av utdebiteringen till dessa som

möjligen kan ifrågakomma blir så liten att man kan helt bortse därifrån i

detta sammanhang.

D. Samordningen med den provisoriska skatteersättningen

Revisionen

Provisorisk skatteersättning i anledning av 1950 års ortsavdragsreform

utgår — såsom tidigare anförts — till borgerliga primärkommuner, municipalsamhällen

och skoldistrikt, där skolväsendet oinhänderhas som en kyrklig

angelägenhet. Revisionen erinrar att i direktiven framhållits, att sambandet

mellan den provisoriska skatteersättningen och de bidrag, som

nu skulle utgå, vore sådant att de olika bidragen om möjligt borde sammanföras

till elt enhetligt statsbidragssystem. Som ett ytterligare skäl anfördes

att 1950 års system erhöll en provisorisk karaktär.

Utformas det nya statsbidraget såsom elt i kronor bestämt belopp, vilket

utgår till olika kommunala enheter, bör detta sammanförande enligt revisionens

uppfattning enklast kunna ske på det sättet att till det nya bidrag,

som enligt detta system skall tillkomma de kommuner och andra kommunala

samfälligheter, som nu uppbär provisorisk skatteersättning, lägges den

nu utgående ersättningen. De sammanförda bidragen kan sedan såväl vid

utbetalningen som i samband med den ifrågasatta avvecklingen behandlas

som eu enhet.

Bestämmes det nya statsbidraget enligt systemet med tillskjutet skatteunderlag,

uppstår däremot vissa problem. I första band gäller det därvid att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

taga ställning till efter vilka grunder den provisoriska skatteersättningen

skall omvandlas till tillskjutet skatteunderlag. Vidare måste ställning tagas

till frågan huruvida det tillskjutna skatteunderlag, som den provisoriska

skatteersättningen efter omvandlingen kan sägas representera för den borgerliga

primärkommunen, endast skall komma denna kommun till godo

eller om detta tillskjutna skatteunderlag även skall åtnjutas av den kyrkliga

kommunen.

Revisionen föreslår därvid att den nu utgående provisoriska skatteersättningen

skall omvandlas till skatteunderlag på så sätt att bidragsbeloppet

divideras med den för år 1957 fastställda kommunala utdebiteringen. Beträffande

frågeställningen i övrigt anför revisionen.

A ill man sedan att det skatteunderlag, som denna ersättning motsvarar,

fortfarande skall förbehållas endast den borgerliga primärkommunen, måste

till grund för omvandlingen läggas utdebiteringssatsen för år 1957 till den

borgerliga kommunen. Den borgerliga kommunen kommer emellertid därigenom

att få bygga sina överväganden angående utdebiteringssatsen på ett

annat sammanlagt skatteunderlag med däri ingående tillskjutet skatteunderlag

än vad den kyrkliga kommunen får göra. Eu sådan anordning låter

sig emellertid inte väl förenas med det tidigare framförda önskemålet att anknyta

utbetalningen av ett statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag till nu

gällande regler för utbetalning av kommunalskattemedlen och torde över

huvud taget omöjliggöra en anknytning till dessa regler. Man skulle därför

inte kunna vinna de fördelar, som ett system med tillskjutet skatteunderlag

har, varjämte praktiska svårigheter onekligen skulle uppstå, om man inom

en och samma kommun skulle nödgas att i olika sammanhang räkna med

olika skatteunderlag för den borgerliga och för den kyrkliga kommunen. I

detta sammanhang bör måhända framhållas, att man knappast kan utgå

från att den kyrkliga kommunen, om den provisoriska skatteersättningen

förvandlas till skatteunderlag på sätt som ovan angivits, d. v. s. med beaktande

endast av utdebiteringssatsen till den borgerliga kommunen, skall

kunna bygga sin utdebiteringssats på samma skatteunderlag som den borgerliga

kommunen. Skulle så ske, skulle visserligen den borgerliga kommunen

få behålla hela den nu utgående provisoriska skatteersättningen, men

den kyrkliga kommunen skulle få ett statsbidrag, vilket i sig innefattade en

provisorisk skatteersättning, som denna kommun aldrig åtnjutit.

Om man däremot till grund för den provisoriska skatteersättningens omvandling

till skatteunderlag lägger den sammanlagda utdebiteringssatsen

inom kommunen för år 1957 till borgerliga och kyrkliga ändamål, vinner

man att de borgerliga och kyrkliga kommunerna kan fastställa sina utdebiteringssatser

på samma skatteunderlag och att man kan anpassa statsbidragssystemet

till reglerna om kommunalskattemedlens utbetalning. Den

borgerliga kommunen får emellertid härigenom inte full ersättning för den

provisoriska skatteersättning, som hittills tillkommit densamma, vilket kan

medföra, att utdebiteringssatsen till borgerliga kommunen kan stiga. Denna

ökning kommer emellertid att motsvaras av lika stor minskning i utdebiteringssatsen

till den kyrkliga kommunen därigenom att denna kommun

får lika stor del av den provisoriska skatteersättningen som den borgerliga

kommunen går miste om.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Revisionen föreslår slutligen särskilda regler för det fall att den kyrkliga

kommunen omfattar flera församlingar eller borgerlig kommun omfattar

flera församlingar eller andra kyrkliga samfälligheter.

Remissyttrandena

Den föreslagna samordningen mellan det nya statsbidraget och den provisoriska

skatteersättningen i anledning av 1950 års ortsavdragsreform

har i allmänhet lämnats utan erinran eller inte föranlett särskilt uttalande i

remissyttrandena. Lämpligheten av den föreslagna samordningen ifrågasättes

dock av allmänna statsbidragsutredningen och länsstyrelsen i Gävleborgs

län. Enligt dessa remissinstansers mening synes ett sammanförande av de

båda bidragen komplicera förfarandet utan att någon egentlig vinst ur förenklingssynpunkt

torde uppkomma. För den provisoriska ersättningens avveckling

bör dock tillämpas samma regler, som föreslagits för det nya statsbidraget.

Departementschefen

Den av revisionen verkställda undersökningen av den provisoriska skatteersättningens

verkningar utvisar att ersättningen i allmänhet har en förhållandevis

ringa inverkan på de nuvarande kommunala utdebiteringssatsernas

storlek. I inte mindre än 737 av de 960 bidragsberättigade primärkommunerna

har ersättningen nämligen inneburit en minskning i de kommunala

utdebiteringarna för år 1956 med högst 50 öre. Av undersökningen framgår

emellertid även att i kommuner med svag ekonomisk bärkraft ersättningen

fortfarande har en inte oväsentlig betydelse för den kommunala

ekonomin. Förutsättningar torde därför inte föreligga för att nu helt indraga

den provisoriska skatteersättningen.

Revisionen har föreslagit, att den provisoriska skatteersättningen skall på

visst angivet sätt inordnas i det nya statsbidragssystemet. Två remissinstanser

har uttalat farhågor för att sammanförandet av de båda bidragen

skulle komplicera förfarandet. Jag kan inte dela denna uppfattning. Det

måste anses i hög grad irrationellt om två olika bidrag skulle utgå till följd

av höjningar av ortsavdragen. Sammanförandet innebär ju dessutom endast

en engångsåtgärd, som skall vidtas år 1957 när det tillskjutna skatteunderlaget

första gången skall bestämmas. Den provisoriska skatteersättningens

omvandling till skatteunderlag sker vidare enligt enkla och schablonmässiga

regler. Jag anser mig därför böra biträda vad revisionen i

delta hänseende föreslagit.

Den av revisionen anvisade metoden för den provisoriska skatteersättningens

förvandling till skatteunderlag och infogande i systemet med tillskjutet

skatteunderlag finner jag lämplig. Ett genomförande av förslaget

kominer att innebära att den provisoriska skatteersättningen, som nu i sin

helhet tillfaller borgerlig primärkommun, delvis kommer att överflyttas till

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

kyrklig kommun. Denna konsekvens torde emellertid inte böra inge betänkligheter.

Uppdelningen av ersättningen på borgerlig och kyrklig kommun

kommer nämligen i normala fall att inte inverka på den sammanlagda primärkommunala

utdebiteringen i vederbörande kommun. Det bör dessutom

uppmärksammas att anledningen till att kyrklig kommun inte erhållit provisorisk

skatteersättning framför allt berott på de betydande svårigheter

som förelegat att på ett rättvist sätt fördela ersättningen mellan borgerlig

och kyrklig kommun, när ersättningen skulle bestämmas till visst belopp.

E. Reduceringen av statsbidraget

Revisionen

Enligt revisionens mening bör den ifrågasatta reduceringen av statsbidraget

anknytas till ett för vederbörande kommun fastställt bidragsunderlag.

Detta bör uppgå till summan av det antal skattekronor, som staten vid full

kompensation skall tillskjuta i anledning av den nu ifrågasatta ortsavdragshöjningen,

och det antal skattekronor, som den nu utgående provisoriska

skatteersättningen representerar. Reduceringen av statsbidraget anses tekniskt

böra genomföras på ett sådant sätt att bidragsunderlaget successivt

minskas. Med hänsyn till att reduceringen — såsom tidigare nämnts -—

föreslagits skola ske i förhållande till kommunens relativa skattekraft,

d. v. s. förhållandet mellan skattekraften i kommunen och den genomsnittliga

skattekraften i rikets samtliga primärkommuner, blir, framhåller revisionen,

kommunernas skattekraft av avgörande betydelse när det gäller att

närmare utforma den skala, efter vilken reduceringen av statsbidraget skall

äga rum. Av följande sammanställning framgår vilken skattekraft olika

procenttal av medelskattekraften motsvarar.

Procent av

medelskattekraften

Antal skattekronor

per inv. enligt 1955

års taxering med

ortsavdrag enligt

alt. D

(avrundade tal)

Antal skattekronor

per inv. enligt nu- varande ortsavdrag,

som motsvarar de i

kol. 2 angivna

beloppen

1

2

3

55

18: 25

22: 95

60

19: 90

24: 65

65

21: 60

26: 40

70

23: 25

28: 10

75

24: 90

29: 85

80

26: 55

31: 55

85

28: 20

33: 30

90

29: 90

35: 00

95

31: 55

36: 70

100

33: 20

38: 45

105

34: 85

40: 15

no

36: 50

41: 90

115

38: 20

43: 60

120

39: 85

45: 35

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 ur 1957

Revisionen har prövat olika alternativ för den skala, efter vilken bidragsunderlaget

skall reduceras. Revisionen föreslår för sin del att skalan utformas

på följande sätt, varvid beloppen anger hur stor del av bidragsunderlaget,

uttryckt i procent, som av staten skall tillskjutas varje bidragsår.

Bidragsgrupp

År med full

kompensation

(1958—1960)

Avvecklingsår

1961

1962

1963

1964

1965

1

100

100

100

100

100

100

2

100

100

95

95

90

90

3

100

95

90

85

80

75

4

100

90

85

75

70

60

5

100

90

80

65

55

45

6

100

85

70

60

45

30

7

100

85

65

50

30

15

8

100

80

60

40

20

0

Skalan bygger på den principen, att de olika kommunerna skall varje år

alltefter sin relativa skattekraft inplaceras i olika bidragsgrupper och att

inom varje bidragsgrupp en enhetlig minskning av bidragsunderlaget skall

äga rum.

När det sedan gällt att bestämma omfattningen utav de olika bidragsgrupperna

har revisionen prövat olika möjligheter. I detta hänseende redovisas

tre olika alternativ, 1: a, 1: b och 1: c. I dessa omfattar de olika bidragsgrupperna

kommuner, vilkas skattekraft under respektive bidragsår

förhåller sig till medelskattekraften (M) med i det följande angivna procenttal.

Bidragsgrupp

Skattekraft i kommunen i förhållande till M

(% av M)

Alt. l:a

Alt. l:b

Alt. l:c

1

under 55 %

under 60 %

under 65 %

2

55_ 65 %

60— 70%

65— 75 %

3

65— 75 %

70— 80 %

75— 85 %

4

75— 85 %

80— 90 %

85— 95 %

5

85— 95 %

90—100 %

95—105 %

6

95—100 %

100—105 %

105—110 %

7

100—105 %

105—110%

110—115 %

8

över 105 %

över 110 %

över 115 %

Revisionen har närmare undersökt hur rikets samtliga kommuner kan beräknas

komma att fördela sig på de olika bidragsgrupperna enligt dessa

tre alternativ. Till grund för denna undersökning ligger bland annat det

antagandet, atl variationerna i skattekraften olika kommuner emellan under

vart och ett av de år, då bidragsunderlaget skall reduceras, är desamma

som enligt 1955 års taxering. Såvitt revisionen kunnat finna är också mel
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

lan olika år förändringarna kommunerna emellan i deras relativa skattekraft

förhållandevis obetydliga. Undersökningens resultat redovisas i följande

tabell.

Bi-

drags-

Landskommuner

och köpingar

Städer

Samtliga primär- kommuner

Landsting

Municipal-

samhällen

grupp

l:a

l:b

l:c

l:a

l:b

l:c

l:a

l:b

l:c

l:a

l:b

l:c

l:a

l:b

l:c

1

231

325

413

i

2

2

232

327

415

i

17

25

31

2

182

190

181

i

—

4

183

190

185

i

4

10

14

21

25

3

181

152

142

4

5

10

185

157

152

10

7

2

25

31

42

4

142

114

75

10

23

25

152

137

100

2

5

7

42

29

23

5

75

49

36

25

29

39

100

78

75

7

6

2

23

22

10

6

19

17

18

18

21

13

37

38

31

2

—

2

7

3

1

7

17

18

8

21

13

12

38

31

20

—

2

—

3

1

2

8

57

39

31

53

40

28

no

79

59

3

1

1

7

6

4

904

133

1 037

25

138

Statens kostnader år 1965 för statsbidraget i anledning av den av revisionen

ifrågasatta avvecklingen av statsbidraget (inklusive däri ingående provisorisk

skatteersättning) beräknas i de olika avvecklingsalternativen till

följande belopp.

Av-

veck-

lings-

alterna-

tiv

Statsverkets

kostnad

år 1965

milj. kr

Den ursprungliga

kostnaden, 526,6 milj.

kr, har minskat med

Kostnaderna för det

nya statsbidraget,

479,8 milj. kr, har

minskat med

Kostnaderna för den

provisoriska skatte- ersättningen, 46,8 milj.

kr, har minskat med

milj. kr

i %

milj. kr

i %

milj. kr

i %

l:a

204,5

322,1

61

303,6

63

18,5

40

l:b

232,9

293,7

56

278,4

58

15,3

33

l:c

267,0

259,6

49

247,1

52

12,5

27

Revisionen föreslår att minskningen av statsbidraget skall ske i enlighet

med alternativet 1: b. Revisionen anför i detta hänseende.

När det gäller att välja mellan de nu beskrivna olika avvecklingsalternativen

bör i första hand uppmärksammas att en fullständig avveckling

av det av oss föreslagna statsbidraget (inkl. den nu utgående provisoriska

skatteersättningen) inte skall ske annat än i sådana kommuner, där —

såvitt man nu kan bedöma — goda möjligheter bör föreligga för kommunerna

att successivt bära den inkomstminskning, som reduceringen av

statsbidraget medför. Dessutom bör ett hundraprocentigt bidrag hela bidragstiden

förbehållas inte blott de kommuner, som nu uppbär skattelindringsbidrag,

utan även andra kommuner med mycket låg skattekraft.

Även om i vissa av dessa kommuner den nuvarande utdebiteringen — såväl

den primärkommunala som den totala — uppgår till belopp, som understiger

utdebiteringen i skattelindringskommunerna, är dock i dessa kommuner

skatteunderlaget så lågt att man inte utan kännbara utdebiteringshöjningar

torde kunna möta en reducering av statsbidraget. Ortsavdrags
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

höjningens avsedda verkan att åstadkomma en skattesänkning skulle därigenom

gå förlorad. Såsom vi tidigare anfört bör frågan om en fortsatt

reducering eller avveckling av bidraget i de kommuner, för vilka bidraget

enligt vårt förslag inte helt avvecklas, övervägas i samband med en utredning

av frågan om en allmän kommunal skatteutjämning. För lösandet

av denna fråga torde erfordras att staten bistår de sämst ställda kommunerna

i betydande omfattning. Avvecklingen av det nu ifragasatta statsbidraget

bör därför inte drivas så långt att det belopp, som efter avvecklingen

kvarstår hos kommunerna, är för lågt för att tillsammans med

andra åtgärder medge en skälig lösning av skatteutjämningsfrågan.

Revisionen visar i ett exempel vilken inverkan den föreslagna reduceringen

av statsbidraget under vissa förutsättningar kan få för de kommunala utdebiteringssatserna.

I denna del torde få hänvisas till betänkandet (s. 153

—158).

Såsom tidigare nämnts förutsätter revisionen att reduceringen av bidragsunderlaget

skall ske efter förhållandet mellan å ena sidan skattekraften i

vederbörande kommun och å andra sidan den genomsnittliga skattekraften

i rikets samtliga primärkommuner samt att varje år, under vilket bidrag

skall utgå, den då aktuella relationen mellan kommunens skattekraft och

medelskattekraften skall vara avgörande för i vilken omfattning bidragsunderlaget

skall reduceras. Revisionen föreslår härvidlag att minskningen

av bidragsunderlaget skall ske efter förhållandet mellan skattekraften i kommunen

enligt taxeringen till kommunal inkomstskatt det år, då statsbidraget

för det kommande året skall fastställas, och medelskattekraften enligt

samma taxering.

Skattekraften i en kommun synes böra bestämmas genom alt det antal

skattekronor, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid denna

taxering påförts de inom kommunen skattskyldiga, divideras med invånarantalet

i kommunen vid taxeringsårets början. Vid beräkningarna bör hänsyn

tagas till de indelningsförändringar, som skall träda i kraft vid bidragsårets

ingång. Hänsyn anses emellertid inte böra tagas till alltför obetydliga

indelningsändringar.

Arbetet med att uträkna skattekraften i primärkommuner och municipalsamhällen

anses böra ankomma på de lokala skattemyndigheterna. Uppgift

om skattekraften i dessa kommuner bör sedan tillställas länsstyrelsen (överståthållarämbetet)

senast den 31 juli. På länsstyrelsen bör ankomma att

granska de lokala skattemyndigheternas uträkningar samt uträkna landstings

skattekraft.

Revisionen erinrar alt enligt 33 § taxeringskungörelsen det åligger de

lokala skattemyndigheterna i länen att senast den 31 juli under taxeringsåret

till statistiska centralbyrån insända uppgifter rörande antalet skattekronor

och skatteören, som av taxeringsnämnderna påförts enligt kommunalskattelagen

i såväl landskommuner och köpingar som städer. Dessa uppgifter

kan, anser revisionen, utnyttjas även för bestämmande av medel
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

skattekraften, d. v. s. den genomsnittliga skattekraften i rikets samtliga

primärkommuner, under förutsättning att motsvarande uppgifter lämnas

av den lokala skattemyndigheten i Stockholm. Revisionen föreslår därför den

ändringen i 33 § taxeringskungörelsen att samtliga lokala skattemyndigheter

skall lämna där avsedda uppgifter. Det bör sedan ankomma på statistiska

centralbyrån att senast den 15 augusti tillställa länsstyrelserna uppgift om

medelskattekraften enligt årets taxering till kommunal inkomstskatt. Då

uppgift om storleken av det tillskjutna skatteunderlag, som en kommun

under nästkommande år skall åtnjuta i anledning av ortsavdragsreformen

— enligt vad tidigare angivits — skall vara tillställd kommunens styrelse

senast den 31 augusti, har länsstyrelsen två veckor på sig för att bestämma

den bidragsgrupp kommunen skall tillhöra. Tiden anses tillräcklig för dessa

beräkningar.

Revisionen framhåller att det föreslagna statsbidragssystemet medför att

det tillskjutna skatteunderlaget i den borgerliga primärkommunen alltid

bör vara lika stort som summan av de skatteunderlag, som skall tillskjutas

till de olika församlingar, som ingår i kommunen. Därav anses följa, att

om bidragsunderlaget skall reduceras i den borgerliga kommunen, så måste

motsvarande minskning ske av bidragsunderlagen i församlingarna. Skattekraften

i den borgerliga primärkommunen måste sålunda vara grundläggande

även för den takt, enligt vilken bidragsunderlagen i de olika församlingarna

skall reduceras. Detta medför att om skattekraften inte är densamma

inom de olika församlingarna — och detta är nästan alltid förhållandet

— så kommer den lika reduceringen av bidragsunderlagen att vanligtvis

innebära, att en församling med låg skattekraft får en större procentuell

minskning av sitt totala skatteunderlag än en församling med hög

skattekraft. Då den lika reduceringen av bidragsunderlagen kan beräknas

komma att endast obetydligt inverka på utdebiteringen i församlingarna,

anses emellertid dessa konsekvenser av reduceringsregeln inte böra inge

några betänkligheter. Revisionen föreslår därför att under de år reducering

av bidragsunderlaget skall ske, skattekraften i den borgerliga primärkommunen

skall vara bestämmande för det skatteunderlag, som för dessa

år skall tillskjutas till församlingar, som ingår i kommunen. För municipalsamhällena

och landstingen anses däremot reduceringen av statsbidraget

böra anknytas till förhållandet mellan å ena sidan samhällets och landstingets

skattekraft och å andra sidan medelskattekraften.

Remissyttrandena

I fråga om den närmare utformningen av den föreslagna reduceringen av

statsbidraget har remissinstanserna i allmänhet tillstyrkt eller lämnat utan

erinran revisionens förslag. Näringslivets skattedelegcition förordar emellertid

att denna utformas i enlighet med revisionens alternativ 1: a. Sknttelindringsnämnden

och länsstyrelsen i Blekinge län uttalar sig för en jämk
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 ur 1957

ning av bidragsgrupperna i avskrivningsskalan. Skattelindringsnämnden

föreslår sålunda att grupp 8 uppdelas på tre olika grupper i syfte att åstadkomma

ett enligt nämndens mening mera rättvist fungerande avvecklingssystem.

Avskrivningsskalan föreslås bli följande, därvid nämnden förutsätter

att full kompensation skall utgå till alla kommuner endast år 1958

men att för vissa kommuner avveeklingsperioden skall förlängas med ytterligare

två år.

O

Bidrags-

grupp

Skattekraft i %

av medelskatte- kraften i riket

Avvecklingsår

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1

— 60 %

100

100

100

100

100

100

100

2

60 — 70 %

100

95

95

90

90

85

85

3

70 — 80 %

95

90

85

80

75

70

65

4

80 — 90 %

90

85

75

70

60

55

55

5

90 —100 %

90

80

65

55

45

35

25

6

100 —105 %

85

70

60

45

30

15

0

7

105 —110 %

85

65

50

30

15

0

0

8

110 —125 %

80

60

40

20

0

0

0

9

125 —150 %

75

50

25

0

0

0

0

10

150 %—

70

40

10

0

0

0

0

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter huruvida inte till bidragsgrupp 1

bör hänföras kommuner med skattekraft under 50 % av medelskattekraften

och om inte intervallen i bidragsprocenten mellan de olika bidragsgrupperna

bör minskas samtidigt som en förlängning sker av avveeklingsperioden.

Härigenom skulle enligt länsstyrelsens mening vinnas — förutom viss kostnadsbesparing

— fördelen av ett efter kommunernas anpassningsmöjligheter

bättre avvägt statsbidrag. I

I fråga om den av revisionen föreslagna skyldigheten för den lokala

skattemyndigheten i Stockholm att till statistiska centralbyrån årligen

senast den 81 juli insända uppgift om skatteunderlaget i staden enligt årets

taxering, ävensom om skyldighet för centralbyrån att senast den 15 augusti

lämna länsstyrelserna uppgift om medelskattekraften i riket enligt årets

taxering påpekar statistiska centralbyrån att en ändring i de angivna tidpunkterna

kan bli erforderlig med anledning av den nyligen antagna nya

taxeringsförordningen. Under förutsättning att de lokala skattemyndigheterna

kan lämna uppgift om skatteunderlaget senast den 31 juli tillstyrkes

revisionens förslag. Stockholms stad har inte något att erinra i detta hänseende.

Länsstyrelsen i Blekinge län och skattelindringsnämnden anser alt den

tid av två veckor, som enligt revisionens förslag föreligger för länsstyrelserna

att fastställa statsbidraget under avveeklingsperioden, är för kort

för de erforderliga beräkningarna. Skattelindringsnämnden anser, att man

för att vinna tid kan — med bibehållande av systemet i princip — nöjaktigt

bygga på relationen mellan kommunens skattekraft och medelskattekraften

enligt närmast föregående års taxering.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

För underlättande av länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas

arbete förordar länsstyrelsen i Blekinge län centralt fastställda blanketter,

varjämte länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller önskvärdheten av att i

blivande tillämpningsföreskrifter förfarandet, särskilt i avvecklingsstadiet,

åskådliggöres genom sifferexempel.

Departementschefen

De flesta remissinstanserna har godtagit revisionens förslag rörande utformningen

av reglerna om reduceringen av statsbidraget. Några remissinstanser

har emellertid föreslagit en annan uppbyggnad av avskrivningsskalan.

Beträffande skattelindringsnämndens förslag vill jag framhålla, att förslaget

bygger på den förutsättningen att full kompensation endast skall

lämnas under ett år och att reduceringen av bidraget skall ske under sju år

mot fem år enligt revisionens förslag. Jag har tidigare förklarat mig inte

kunna biträda vad nämnden förordat i detta hänseende. Den av nämnden

föreslagna avskrivningsskalan kan jag därför inte godtaga.

De av länsstyrelsen i Blekinge län föreslagna ändringarna i avskrivningsskalan

skulle medföra, att ett stort antal kommuner och däribland även

sådana med relativt svag ekonomisk bärkraft fick ett väsentligt mindre

statsbidrag än enligt revisionens förslag. Då detta i betydande grad skulle

försvåra dessa kommuners möjligheter att utan utdebiteringsökning anpassa

sig till de nya ortsavdragen, kan jag inte förorda de föreslagna ändringarna.

Med hänvisning till det nu sagda tillstyrker jag revisionens förslag i

ifrågavarande hänseende. Sålunda bör reduceringen ske enligt alternativet

1: b. Detta innebär att full kompensation under de ifrågavarande fem åren

kommer att utgå till kommuner med en skattekraft understigande 60 jn^ocent

av medelskattekraften. För kommuner med större skattekraft reduceras

bidraget så att till exempel i fråga om kommuner med en skattekraft

överstigande 110 procent av medelskattekraften bidraget helt avvecklas under

femårsperioden.

Liksom revisionen anser jag att statistiska centralbyrån årligen bör

lämna länsstyrelserna underrättelse om medelskattekraften i riket enligt

årets taxering. Till grund för denna uppgift skall ligga av samtliga lokala

skattemyndigheter lämnade uppgifter angående skatteunderlaget enligt

samma års taxering. Vid vilken tidpunkt dessa uppgifter bör lämnas till

centralbyrån är jag inte beredd att nu taga ställning till. Denna fråga får

närmare prövas i samband med utfärdandet av tillämpningsföreskrifter till

den nya taxeringsförordningen. Jag utgår emellertid från att uppgifterna

skall ha insänts till centralbyrån i sådan tid att länsstyrelserna senast den

25 augusti kan underrättas om storleken av medelskattekraften.

Jag har tidigare förordat att länsstyrelsernas beslut om storleken av tillskjutet

skatteunderlag skall föreligga senast den 10 september. Länsstyrel
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

serna har sålunda en tid av något över två veckor till sitt förfogande för

att fastställa det tillskjutna skatteunderlaget för de år, under vilka bidraget

skall reduceras. Några remissinstanser har förklarat sig anse denna tid

vara för kort för att de erforderliga beräkningarna skall kunna medhinnas.

En ytterligare framflyttning av den tidpunkt, vid vilken kommunerna skall

ha delgivits länsstyrelsens beslut, synes inte möjlig med hänsyn till det

kommunala budgetarbetet. Jag anser mig därför inte kunna föreslå någon

ändring i detta hänseende.

F. Särskilda frågor rörande statsbidraget

Revisionen

Av den tidigare beskrivningen av tillvägagångssättet vid omräkningen av

1957 års skatteunderlag framgår, att denna omräkning kommer att bygga på

det skatteunderlag, som enligt nämnda års taxering kommer att föreligga

i enlighet med taxeringsnämndernas beslut. Därvid uppkommer enligt

revisionens mening frågan huruvida hänsyn skall tagas

till de ändringar i nämnda skatteunderlag, som uppstår

genom prövningsnämndernas och skattedomstolamas

beslut. Revisionen erinrar om att särskilda föreskrifter meddelats

i detta hänseende beträffande den provisoriska skatteersättningen.

Revisionen föreslår för sin del att hänsyn inte skall tagas till de ändringar,

som genom sistnämnda beslut kan ske i skatteunderlaget. Revisionen

framhåller därvid att eftersom det föreslagna statsbidragssystemet

kommer att direkt bygga på det bortfall av skatteunderlag, som ortsavdragshöjningen

medför, de faktorer, som kan inverka på statsbidragets

belopp, blir betydligt färre än dem som kunde påverka den provisoriska

skatteersättningen. En ökning eller minskning eller rent av ett försvinnande

av en eller annan persons ortsavdrag kommer nämligen enligt

revisionens mening att endast obetydligt inverka på det framräknade

skatteunderlagsbortfallet. Då dessutom föreslås en viss avjämning av det

tillskjutna skatteunderlaget, anser revisionen att det inte finnes anledning

att nu föreslå några specialregler liknande dem som föreskrevs i

fråga om den provisoriska skatteersättningen.

I syfte att åstadkomma största möjliga enkelhet och underlätta myndigheternas

arbete föreslår revisionen att under varje bidragsår en a v r u n dning

skall ske av det tillskjutna skatteunderlaget, uppåt eller nedåt, till

närmast hela hundratal skattekronor.

Över länsstyrelsernas beslut beträffande storleken av tillskjutet skatteunderlag

bör enligt revisionens mening klagan få föras genom besvär hos

Kungl. Maj:t i finansdepartementet.

Revisionen bar ansett att särskilda regler måste meddelas i fråga om

statsbidraget för det fall att efter bidragsunderlagets fastställande ändring

sker i den k o in m unala indelninge n. Revisionen fö
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

reslår sålunda att om vid indelningsändring, som innebär delning av kommun,

bidragsunderlaget inte redan finnes framräknat för det område, som

skall övergå till annan kommun eller ingå i nybildad kommun, underlaget

skall uppdelas mellan de av ändringen berörda kommunerna i förhållande

till antalet invånare i det aktuella området och den odelade kommunen. En

sådan delningsgrund anses ha den fördelen, att andelen i bidragsunderlaget

utan svårighet kan bestämmas. Vid totalinförlivning eller sammanläggning

av kommuner föreslås att den eller de upphörande kommunernas bidragsunderlag

automatiskt skall överflyttas till den ökade eller nybildade kommunen.

Skattekraften i den ökade, minskade eller nybildade kommunen

efter indelningsändringen föreslås skola bli bestämmande för i vad mån

reducering av bidragsunderlagen skall ske under de år då statsbidraget

enligt revisionens förslag skall minskas eller helt avvecklas.

Då enligt revisionens mening obetydliga indelningsändringar inte bör

få inverka på statsbidraget, föreslår revisionen att uppdelning av bidragsunderlaget

endast skall verkställas om invånarantalet i berörda kommuner

till följd av indelningsändringen ökar eller minskar med 5 procent eller

däröver.

Revisionen har slutligen berört frågan om statsbidraget vid upplösning

av municipalsamhälle. Revisionen påpekar att i ett system med tillskjutet

skatteunderlag statsbidraget till municipalsamhället kommer att automatiskt

upphöra, eftersom i fortsättningen någon utdebitering inte kommer

att fastställas för municipalsamhället. Om på grund av kommunens övertagande

av municipalsamhällets förpliktelser en utdebiteringshöjning

måste vidtas, påpekar revisionen att kommunens statsbidrag kommer att

öka eftersom detta skall utgå på grundval av den höjda utdebiteringssatsen.

Kommunen anses härigenom erhålla viss kompensation för det

indragna statsbidraget till municipalsamhället.

Remissyttrandena

Frågan huruvida vid statsbidragets bestämmande hänsyn skall tagas

till de ändringar i det kommunala skatteunderlaget, som uppstår genom

prövningsnämndernas och skattedomstolarnas beslut, har endast berörts

av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen anser det önskvärt att det

klart utsäges i vilket stadium skatteunderlaget skall bedömas, d. v. s. i vad

mån hänsyn skall tagas till ändringar i de av taxeringsnämnderna påförda

taxeringarna.

Revisionens förslag om avrundning av det tillskjutna skatteunderlaget

till närmast hela hundratal skattekronor har inte föranlett erinran från

någon av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att det inte klart framgår huruvida

länsstyrelsernas årliga beslut angående reduktionen av statsbidraget skall

kunna överklagas på samma sätt som det ursprungliga beslutet om till
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj. ts proposition nr !)7 är 1957

skjutet skatteunderlag. Då skattekraften i priinärkoinmun uträknas av

lokal skattemyndighet och sedan kontrolleras av länsstyrelsen, kan enligt

länsstyrelsens uppfattning klagorätt i detta fall måhända synas överflödig.

Endast kammarkollegiet har framfört erinringar mot revisionens förslag

i fråga om statsbidraget vid indelningsändringar. Kollegiet anför.

I betänkandet har föreslagits, att, där vid indelningsändring som innebär

delning av kommun bidragsunderlaget icke redan finnes framräknat

för det område som skall övergå till annan kommun eller ingå i nybildad

kommun, underlaget skall uppdelas mellan de av ändringen berörda kommunerna

i förhållande till antalet invånare å det aktuella området och

den odelade kommunen. En sådan delningsgrund har den fördelen, att

andelen i bidragsunderlaget utan svårighet kan bestämmas. Det synes

emellertid kollegiet, att eu uppdelning av underlaget efter invånarantal

stundom kan leda till mindre rimliga eller obilliga resultat, i det att folkmängden

inom ett område av en kommun ingalunda alltid ger en riktig

bild av områdets betydelse i skattehänseende i relation till kommunen i

övrigt. Områden med ingen eller ringa befolkning kunna utgöra värdefulla

skatteobjckt medan ett område med många invånare kan representera en

förhållandevis ringa andel av skatteunderlaget.

Ett resultat, som betydligt bättre överensstämmer med syftet med bidragsunderlagets

uppdelning, erhålles, om till grund för delningen lägges

förhållandet mellan skatteunderlaget inom området och inom den odelade

kommunen. Även med denna delningsgrund blir i de flesta fall andelen

i underlaget lätt att bestämma. I de fall då i det av indelningsändringen

berörda området ingår del av fastighet eller del av en av flera fastigheter

bestående taxeringsenhet erfordras emellertid eu skönsmässig uppskattning

av antalet på de olika fastighetsdelarna belöpande skattekronor. Detta

torde dock icke innebära någon större svårighet, enär i fall som de angivna

en sådan uppskattning i allmänhet måste företagas i indelningsärendet

för bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av indelningsändringen.

Härtill kommer att — om såsom kommittén föreslagit obetydliga

indelningsändringar icke skola föranleda omräkning av bidragsunderlaget

— de fall, då en dylik skönsmässig bedömning av överflyttningsområdets

skatteunderlag kommer att behöva ske, torde bliva få.

Bestämmandet av huruvida och i så fall i vilken omfattning en indelningsändring

skall föranleda ändring i de för vederbörande kommuner

fastställda bidragsunderlagen är ett beslut av samma natur som bestämmandet

av de villkor, som Kungl. Maj:t har att fastställa i och för en

indelningsändring. Följdriktigast är då, om Kungl. Maj:t i beslutet om

indelningsändringen även avgör denna fråga. Om så sker, blir visserligen

följden, att det skatteunderlag, som blir avgörande för bidragsunderlagets

fördelning mellan kommunerna, endast i sällsynta fall blir det som är

gällande för året innan indelningsändringen träder i kraft. Denna omständighet

är emellertid av underordnad betydelse, dels emedan språngvisa

förändringar av skatteunderlagets fördelning inom en kommun äro

sällsynta, och dels enär grundvalen för det av länsstyrelsen för varje år

bestämda bidragsunderlaget är det vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag

beräknade bortfallet av skatteunderlag och bidragsunderlaget

alltså redan under andra året efter reformens ikraftträdande grundar sig

på äldre siffror, önskar man kongruens mellan bidragsunderlaget och

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

grunderna för dess fördelning skulle detta kunna ernås genom att fördelningen

alltid skedde på basis av 1957 års skatteunderlag. Enligt kollegiets

uppfattning är det dock mindre lämpligt att meddela en bindande

regel härom, då en sådan ibland torde kunna leda till resultat, som icke

synas överensstämma med skälighet och billighet. På grund av det anförda

föreslår kollegiet, att Kungl. Maj :t i beslut om indelningsändring

skall föreskriva, huruvida och i så fall i vilken omfattning ändringen skall

föranleda ändring av de för vederbörande kommuner fastställda bidragsunderlagen.

Då fråga är om delning av kommun, synes föreskriften endast

böra innehålla, med vilket procenttal den minskade kommunens bidragsunderlag

skall reduceras och vilken kommun denna kvotdel skall tillkomma.

Vid totalinförlivning eller sammanläggning av kommuner synes

böra föreskrivas, att den eller de upphörande kommunernas bidragsunderlag

skall tillkomma den ökade eller nybildade kommunen.

Kommittén har föreslagit, att länsstyrelsen senast den 31 augusti skall

ha tillställt kommunens styrelse uppgift om storleken av bidragsunderlaget

för det påföljande året. Med anledning härav får kollegiet erinra, att

jämlikt 12 § lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal och

ecklesiastik indelning beslut om indelningsändring, som enbart berör

ecklesiastik indelning, må meddelas så sent som under augusti månad

året innan ändringen skall träda i kraft. Om ett sådant Kungl. Maj:ts

beslut gives i slutet av augusti, lärer det icke vara möjligt för länsstyrelsen

att senast den 31 i samma månad ha lämnat besked om vederbörande

församlingars bidragsunderlag för det påföljande året. Kommunalförbundskommittén

har emellertid i sitt betänkande SOU 1956: 19 om kommunalförbund

och indelningsändringar föreslagit sådan ändring av 12 §

indelningslagen, att alla beslut om indelningsändringar skola meddelas

senast under mars månad året före ändringens ikraftträdande. Kollegiet

har i sitt utlåtande över kommunalförbundskommitténs betänkande uttalat

att tidsfristen mellan ett indelningsbeslut och dess ikraftträdande

eventuellt skulle kunna minskas från nio till åtta månader.

Mot vad kommittén anfört därom, att en indelningsändring kan medföra

att en kommuns skattekraft så ändras, att kommunen blir att hänföra

till annan bidragsgrupp än före indelningsändringen, har kollegiet

intet att erinra.

Enligt kommittén böra obetydliga indelningsändringar icke medföra

ändring i vederbörande kommuners bidragsunderlag. Kommittén har härutinnan

föreslagit, att omräkning av bidragsunderlaget skall verkställas,

endast därest invånarantalet i de berörda kommunerna till följd av ändringen

ökar eller minskar med 5 procent eller däröver. Kollegiet, som

tillstyrker, att obetydliga ändringar icke skola beaktas i förevarande sammanhang,

föreslår i anslutning till vad kollegiet ovan anfört, att den

gräns, som därvid skall uppställas, bestämmes till en ökning eller minskning

med 5 procent eller däröver av vederbörande kommuners skatteunderlag.

Denna procentsats torde komma alt i praktiken stämma rätt

väl överens med den i indelningsärenden upprätthållna principen, att en

kommuns förlust av skatteinkomster i anledning av en indelningsändring

icke bör föranleda skatteersättning till kommunen annat än om förlusten

beräknas medföra ett ökat utdebiteringsbehov för densamma med mer än

50 öre per skattekrona. Då en fast procentsats ibland torde kunna leda

till mindre tillfredsställande resultat, vill kollegiet ifrågasätta om eu sådan

bör fastställas under förutsättning att frågan om bidragsunderlagets för
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

delning avgöres av Kungl. Maj :t i indelningsärendet. Kungl. Maj:t har då

att bland övriga villkor pröva om indelningsändringen är av sådan betydelse

att den bör medföra ändrad fördelning av bidragsunderlagen.

Vad kommittén anfört rörande frågan om statsbidraget vid upplösning

av municipalsamhälle föranleder ingen erinran från kollegiets sida.

Departementschefen

De särskilda föreskrifter, som utfärdades beträffande omräkning av den

provisoriska skatteersättningen i anledning av 1950 års ortsavdragsreform

innebar i princip, att ersättningen skulle omräknas därest på grund av

prövningsnämnds eller beskattningsdomstols beslut 1951 års skatteunderlag

i en kommun kom att med minst 5 procent avvika från det skatteunderlag,

som enligt samma års taxering förelåg i kommunen på grund av vederbörande

taxeringsnämnds beslut. Enligt vad revisionen inhämtat har någon

omräkning av de provisoriska skatteersättningarna inte behövt ske på grund

av angivna föreskrifter.

I likhet med revisionen anser jag att det nu inte finns anledning att beträffande

det nya statsbidraget föreskriva några specialregler liknande dem

som nyss angivits. Hänsyn bör alltså inte tagas till de ändringar i taxeringarna,

som föranledes av prövningsnämndernas eller beskattningsdomstolarnas

beslut.

Över länsstyrelsens beslut rörande storleken av det tillskjutna skatteunderlaget

bör, såsom revisionen föreslagit, klagan få föras genom besvär

hos Kungl. Maj :t i finansdepartementet. I fråga om besvärstiden in. in. bör

de allmänna reglerna om besvär över förvaltande myndighets beslut gälla.

Enligt min mening bör samtliga beslut, som länsstyrelsen meddelar i ifrågavarande

hänseende, få överklagas. Dsn av länsstyrelsen i Hallands län

ifrågasatta begränsningen i besvärsrätten kan jag därför inte biträda.

Frågan om den ändring i regeringsrättslagen, som kan erfordras på

grund av att klagan över länsstyrelsens beslut skall prövas av Kungl. Maj :t

i statsrådet, torde få anmälas i annat sammanhang.

Därest ändring under bidragstiden sker i den kommunala indelningen

bör detta inverka på statsbidraget till de av indelningsändringen berörda

kommunerna. Revisionen har i detta hänseende föreslagit automatiskt verkande

regler, vilka i korthet innebär att vid indelningsändring, som avser

delning av kommun, bidragsunderlaget skali fördelas efter antalet invånare,

som beröres av indelningsändringen. Kammarkollegiet bar mot de

föreslagna reglerna anmärkt att dessa stundom skulle kunna leda till för de

berörda kommunerna mindre rimliga eller obilliga resultat. Kollegiet har

därför föreslagit att hänsyn i stället borde tagas till förhållandet mellan

skatteunderlagen inom del område av eu kommun, som beröres av indelningsändringen,

och inom den odelade kommunen.

7—Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Jag kan inte biträda denna uppfattning. Bidragsunderlaget grundar sig

nämligen på omräkningen av 1957 års skatteunderlag och är uppbyggt med

utgångspunkt från det antal skattskyldiga, som kan utnyttja höjningen av

ortsavdragen. En uppdelning av bidragsunderlaget efter invånarantal ger

därför enligt min mening en mera rättvis grund för fördelningen av bidragsunderlaget

än förhållandet mellan skatteunderlagen. Skulle till exempel

skatteunderlaget inom det av indelningsändringen berörda området till

väsentlig del härröra från juridiska personer, vilka inte äger åtnjuta ortsavdrag

och därför inte heller kunnat utnyttja höjningen av dessa avdrag,

måste ju en uppdelning av bidragsunderlaget efter förhållandet mellan

skatteunderlagen te sig mindre tillfredsställande.

Å andra sidan anser jag liksom kollegiet att frågan huruvida och i vilken

omfattning en indelningsändring skall föranleda ändring i bidragsunderlagen

inom berörda kommuner bör prövas av Kungl. Maj :t i samband med

övriga villkor för indelningsändringen. De av revisionen uppdragna riktlinjerna

för bidragsunderlagets fördelning bör emellertid av skäl, som nyss

anförts, därvid i regel beaktas.

Jag delar uppfattningen, att obetydliga indelningsändringar inte bör medföra

ändring i de berörda kommunernas bidragsunderlag, men anser, att

det även i detta hänseende bör få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva frågan.

Någon fast regel härvidlag är jag därför inte beredd att nu förorda.

I de fall, då en indelningsändring skall medföra ändring i bidragsunderlag,

torde Kungl. Maj :ts beslut i indelningsärendet böra föreligga i så god

tid att länsstyrelsens beslut om storleken av det tillskjutna skatteunderlaget

i de av indelningsändringen berörda kommunerna kan delgivas dessa

senast den 10 september.

G. Den budgetmässiga redovisningen

Revisionen

Revisionen ifrågasätter huruvida det inte vore mest praktiskt att statsbidraget,

som skall utbetalas till kommunerna samtidigt med kommunalskattemedlen,

också slutgiltigt avföres direkt på samma riksstatstitel som

dessa medel, d. v. s. inkomsttiteln Skatt å inkomst och förmögenhet m. m.

Några svårigheter att beräkna statsverkets slutliga utgifter för statsbidraget

anses inte uppstå härigenom, eftersom det förutsättes att länsstyrelserna

skall lämna riksräkenskapsverket uppgift om storleken av det statsbidrag,

som för varje bidragsår utbetalats. Något direkt uttryck för kostnaderna

för statsbidraget kommer emellertid inte att erhållas i riksstaten.

Anses det emellertid av olika skäl inte lämpligt att inkomsttiteln slutgiltigt

belastas med kostnaderna för statsbidraget, ifrågasätter revisionen

en sådan anordning att inkomsttiteln från ett särskilt anslag å riksstatens

utgiftssida tillföres ett belopp, motsvarande statsverkets kostnader för stats
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1957

bidraget under budgetåret. Utbetalningen av statsbidraget skulle alltså

såsom tidigare föreslagits ske direkt på inkomsttiteln men utgiften skulle

budgetmässigt täckas genom omföring från det särskilda anslaget till

inkomsttiteln. Omföringsåtgärden föreslås i ett dylikt fall skola ankomma

på riksräkenskapsverket och verkställas antingen varannan månad i anslutning

till skatteutbetalningarna till kommunerna eller i samband med

riksbokslutets upprättande. Till grund för omföringsåtgärden anses böra

ligga av länsstyrelserna lämnade beräkningar rörande storleken av det

statsbidrag, som för visst kalenderår skall utbetalas till kommunerna. Dessa

uppgifter föreslås skola tillställas riksräkenskapsverket senast den 30 november

året före detta kalenderår. Det särskilda anslaget, som inte kan

vid tidpunkten för riksstatens fastställande till beloppet exakt beräknas,

bör enligt revisionens mening betecknas som förslagsanslag.

Remissyttrandena

Revisionens förslag i fråga om den budgetmässiga redovisningen av det

nya statsbidraget har i allmänhet inte föranlett särskilt uttalande från

remissinstansernas sida. Statskontoret, riksräkenskapsverket och länsstyrelsen

i Värmlands län motsätter sig emellertid att inkomsttiteln Skatt å

inkomst och förmögenhet m. m. slutgiltigt belastas med kostnaderna för

statsbidraget. Enligt statskontorets mening bör såsom revisionen i andra

hand föreslagit statsbidraget utbetalas från nämnda titel men denna från

ett särskilt anslag å riksstatens utgiftssida tillföras ett belopp, motsvarande

statsverkets kostnader för statsbidraget.

Riksräkenskapsverket yttrar.

Om man väljer metoden med ett i kronor bestämt belopp, bortfalla de

tekniska skäl som enligt revisionen skulle tala för att ersättningen direkt

eller indirekt redovisas över inkomstskattetiteln. Ett dylikt samordnande

skulle enligt riksräkenskapsverkets mening över huvud taget allvarligt komplicera

den redan förut invecklade beräkningen av titeln i fråga. Att direkt

eller omföringsvis redovisa här ifrågavarande bidrag över denna titel skulle

medföra olägenheter även ur andra synpunkter. Ur budgetsynpunkt synes

det sålunda föga tilltalande, att ett bidrag av statsmedel skulle redovisas

annorledes än över riksstatens utgiftssida. Även i fråga om den realekonomiska

fördelningen av utgifterna å driftbudgeten skulle betydande

olägenheter uppstå.

Departementschefen

Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket m. fl. remissinstanser anfört

förordar jag alt kostnaderna för statsbidraget slutgiltigt skall avföras fråu

särskilt anslag å riksstatens utgiftssida.

Utbetalningen och bokföringen av statsbidraget torde i huvudsak böra

ske på det sätt revisionen alternativt föreslagit. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter.

Det särskilda anslaget å riksstatens utgiftssida bör av skäl som revisio
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

nen anfört betecknas som förslagsanslag. Anslaget bör rubriceras som

Skatteersättning till kommunerna, m. in. Då den provisoriska skatteersättningen

på grund av 1950 års ortsavdragsreform, såsom tidigare nämnts,

föreslås skola sammanföras med det nya statsbidraget, erfordras inte något

särskilt anslag för denna ersättning. Under samma anslag bör dessutom

anvisas medel till bidrag enligt förordningen den 20 april 1951 (nr 219)

angående övergångsbidrag i anledning av kommunindelningsreformen.

I årets statsverksproposition (Bil. 9: Sjunde huvudtiteln, punkt 68) har,

i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Provisorisk skatteersättning

till kommunerna, in. m. för budgetåret 1957/58 beräknats ett förslagsanslag

av 286 800 000 kronor. I nämnda belopp ingår 240 000 000 kronor avseende

kostnader för en blivande ortsavdragsreform. Kostnaderna för kalenderåret

1958 för statsbidraget till kommunerna i anledning av den nu föreslagna

höjningen av de kommunala ortsavdragen beräknas, såsom jag tidigare

nämnt, till omkring 500 000 000 kronor, varav hälften eller omkring

250 000 000 kronor faller på budgetåret 1957/58. Härtill kommer kostnaderna

för den nu utgående provisoriska skatteersättningen, vilken såsom

jag nyss föreslagit skall sammanföras med det nya statsbidraget. Kostnaderna

för denna ersättning och övergångsbidragen i anledning av kommunindelningsreformen,

vilka kostnader kommer att belasta hela budgetåret,

beräknas till 46 800 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna under budgetåret

1957/58 skulle alltså uppgå till 296 800 000 kronor. Med hänsyn till

osäkerheten i beräkningarna synes beloppet böra avrundas till förslagsvis

295 000 000 kronor. För nästa budgetår torde sålunda å riksstaten böra

äskas ett förslagsanslag till Skatteersättning till kommunerna, m. m. av

295 000 000 kronor.

De erforderliga författningsföreskrifterna angående skatteersättningen

till kommunerna bör, sedan riksdagen godkänt grunderna för ersättningen,

få utfärdas av Kungl. Maj :t i administrativ ordning. I samband därmed

torde bestämmelserna rörande den provisoriska skatteersättningen kunna

upphävas.

VIII. Vissa speciella frågor

A. Avdraget för ömmande omständigheter och existensminimum

Revisionen

Därest de kommunala ortsavdragen höjes på det sätt revisionen föreslagit,

bortfaller skälen för att vid den kommunala taxeringen bibehålla det

högre maximibeloppet för avdraget för ömmande omständigheter och existensminimum,

vilket provisoriskt fastställdes år 1956. Revisionen föreslår

därför att maximibeloppet, som nu är 5 000 kronor, nedsättes till sin före

år 1956 gällande nivå, 3 000 kronor, överensstämmelse kommer härigenom

att även i detta hänseende råda med reglerna vid den statliga taxeringen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Revisionen framhåller att de särskilda avdragen för existensminimum tillsammans

med de statliga eller kommunala ortsavdragen bildar en ram för

de skattefria inkomstbelopp, som kan godkännas vid uttaget av preliminär

skatt och den efterföljande taxeringen. Denna ram utgöres för närvarande

av summan av statliga ortsavdraget och maximibeloppet för det extra avdraget

vid den statliga taxeringen och motsvaras sålunda i de olika ortsgrupperna

av följande belopp.

Ortsavdragskategori

Belopp

i kronor för år i ortsgrupp

II

III

IV

V

4 760

4 840

4 920

5 000

5 640

5 760

5 880

6 000

Makar ......................................

6 520

6 680

6 840

7 000

Revisionen anser att denna ram är fullt tillräcklig för beviljande av avdrag

för nedsatt skatteförmåga på grund av ömmande omständigheter och

existensminimum. Detsamma anser revisionen gälla det särskilda avdraget

för folkpensionärer. Revisionen uppger i detta sammanhang att de högsta utgående

folkpensionsförmånerna till makar, inklusive kommunala tillägg,

vid den tidpunkt då revisionen avgav sitt betänkande, uppgick till i Stockholm

5 646 kronor, i Göteborg 5 110 kronor och i Malmö 4 996 kronor, dock

att i undantagsfall högre förmåner kunde utgå på grund av särskilt höga

bostadskostnader.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser —- på ett undantag när — tillstyrker eller lämnar

utan erinran revisionens förslag att, under förutsättning att de kommunala

ortsavdragen höjes till i paritet med de statliga avdragen, maximibeloppet

för det särskilda avdraget för ömmande omständigheter och existensminimum

vid den kommunala taxeringen sänkes från sitt nuvarande

provisoriskt fastställda belopp, 5 000 kronor, till 3 000 kronor. Den enda

remissinstans, som anmält avvikande mening i denna del, är centrala uppbördsnämnden.

Nämnden erinrar att maximibeloppet för existensminimum

på grund av den från och med år 1956 gällande lagstiftningen kunnat höjas

till summan av det statliga ortsavdraget och det högsta vid den statliga taxeringen

medgivna extra avdraget och anför.

Det vore emellertid enligt centrala uppbördsnämndens mening önskvärt

om denna ram kunde ytterligare vidgas. Nämnden ifrågasätter därför om

icke nu gällande högsta gräns för extra avdrag vid kommunala taxeringen,

5 000 kronor, kunde bibehållas och motsvarande avdrag vid statsbeskattningen

höjas till samma nivå. Eu höjning av normalbeloppen utöver nu

gällande synes visserligen för närvarande icke aktuell, men om eu vidare

ram införes skulle möjlighet hållas öppen för nämnden att företaga den

höjning av normalbeloppen, som kan bli nödvändig vid ytterligare pris
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 7957

stegringar. För familjer med flera barn skulle i ett sådant läge högre normalbelopp

vara nödvändiga.

Viss tveksamhet kan möjligen råda om en höjning av gränsen för det

extra avdraget med hänsyn till detsammas utnyttjande vid taxeringen. Erfarenheten

torde emellertid ge vid handen att beskattningsnämnderna i regel

ställa sig restriktiva då fråga är om medgivande av extra avdrag.

Vissa remissinstanser har påtalat den olikhet, som trots den eftersträvade

pariteten mellan avdragsreglerna vid den kommunala och den statliga beskattningen,

likväl vid ett godtagande av revisionens förslag beträffande

maximibeloppet för det särskilda avdraget synes komma att föreligga i

fråga om folkpensionärernas möjlighet till skattefrihet för folkpensionsförmåner.

Riksskattenämnden anför härvidlag.

Bestämmelserna om ortsavdrag vid den statliga och kommunala beskattningen

böra efter reformens genomförande vara helt överensstämmande.

Emellertid har revisionen föreslagit att 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen

— till vilket stadgande motsvarighet icke finnes i förordningen

om statlig inkomstskatt (jfr 9 § 2 mom. andra stycket) — alltjämt

skall bibehållas. Stadgandet innebär att skattskyldig, vars inkomst helt

eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension in. in. skall — därest särskilda

omständigheter icke till annat föranleda — erhålla extra avdrag för

s. k. ömmande omständigheter. Därest stadgandet anses obehövligt vid

statsbeskattningen, bör det, om reformen genomföres, kunna slopas vid

kommunalbeskattningen. Anses stadgandet likväl böra bibehållas, synes

detsamma böra införas även i förordningen om statlig inkomstskatt. Vid

tillkomsten av denna bestämmelse voro folkpensionerna så låga i förhållande

till de statliga ortsavdragen, att motsvarande föreskrift icke erfordrades

med avseende på den statliga inkomstskatten. Sedan folkpensionerna

höjts, förekommer det emellertid att personer utan annan inkomst än folkpension

kunna påföras statlig inkomstskatt. I allmänhet torde man anse

att denna obligatoriska föreskrift i kommunalskattelagen om beviljande av

extra avdrag icke utan vidare kan tillämpas även beträffande den statliga

beskattningen. Ofta har man i stället sökt undvika påförande av statlig

inkomstskatt i dessa fall genom att medgiva särskilt avdrag för sjukdom,

hög ålder eller dylikt. Det synes därför lämpligt, att bestämmelsen införes

även vid statsbeskattningen. Att i stället nu borttaga densamma ur kommunalskattelagen

och därmed öka skatten för folkpensionärerna vore

mindre tilltalande med tanke på att förevarande reform syftar till en skattelindring

för samtliga inkomsttagare.

Med den storlek folkpensionerna numera fått kan det emellertid ifrågasättas

om det är principiellt riktigt att försätta folkpensionärerna i särställning

med avseende å beskattningen. I de fall skatteförmågan verkligen är

nedsatt på grund av sjukdom, hög ålder eller dylikt, kan avdrag för ömmande

omständigheter beviljas. Verkningarna av det nuvarande generella

avdraget äro icke fullt tillfredsställande. Det upphör icke helt att utgå

förrän den totala inkomsten närmar sig folkpensionens dubbla belopp (jfr

uttrycket »till huvudsaklig del» i lagtexten), vilket efter de senaste höjningarna

av folkpensionsförmånerna innebär att extra avdrag obligatoriskt

skall medgivas även i inkomstskikt ej oväsentligt över dem man eljest an
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

sett angeläget undantaga från beskattning. Skäl synas därför föreligga att vid

lämpligt tillfälle, exempelvis i samband med uppkommande fråga om ytterligare

höjning av folkpensionerna, till omprövning upptaga spörsmålet huruvida

föreskrift om obligatorisk skattelindring för folkpensionärer alltjämt

skall finnas och — om så anses vara fallet — i vad mån nuvarande bestämmelse

bör ändras.

Liknande synpunkter anföres av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Uppsala, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Malmöhus län.

Sistnämnda länsstyrelse håller emellertid före att det vore mera följdriktigt

och även ur skatteteknisk synpunkt lämpligare att stadgandet i kommunalskattelagen

om skattebefrielse för folkpensionärer upphävdes. Enligt

länsstyrelsens uppfattning skulle man härigenom — utan att i princip

förändra folkpensionärernas rätt — uppnå en mera likformig tillämpning

av reglerna om extra avdrag.

Departementschefen

Såsom revisionen framhållit höjdes vid föregående års riksdag maximibeloppet

för det särskilda avdraget för nedsatt skatteförmåga vid den

kommunala taxeringen provisoriskt från 3 000 till 5 000 kronor i avvaktan

på eu reformering av de kommunala ortsavdragen. Höjningen var erforderlig

för att på grund av de ökade levnadskostnaderna medge tillräckligt

utrymme för skattebefrielse i ömmande fall. Någon motsvarande höjning

gjordes inte av avdraget vid statsbeskattningen, eftersom ortsavdragen vid

denna beskattning är betydligt högre än vid den kommunala beskattningen.

Genomföres förslaget om en höjning av de kommunala ortsavdragen till

i nivå med de statliga avdragen bör, på sätt revisionen föreslagit, det extra

avdraget bestämmas till 3 000 kronor såväl vid kommunaltaxeringen som

vid statstaxeringen. Jag tillstyrker alltså att maximibeloppet vid konimunaltaxeringen

nedsättes till 3 000 kronor.

Enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen skall skattskyldig,

vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension,

i regel anses ha haft sådan nedsatt skatteförmåga, som omförmäles i andra

stycket av samma moment. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall

därför sådan skattskyldig medges extra avdrag för ömmande omständigheter.

Genom hänvisning i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om

statlig inkomstskatt gäller i huvudsak samma bestämmelser om extra

avdrag vid taxeringen till statsskatt som enligt kommunalskattelagen. I

sistnämnda lagrum hänvisas dock inte till 50 § 2 mom. fjärde stycket

kommunalskattelagen.

Vissa remissinstanser har ifrågasatt huruvida de nu gällande bestämmelserna

i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt

ger möjlighet att vid den statliga beskattningen bevilja skattskyldig, vars

inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension, liknande av
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

drag för nedsatt skatteförmåga som vid den kommunala beskattningen.

Med anledning härav får jag erinra att när stadgandena om skattebefrielse

för folkpensionärer år 1948 infördes i kommunalskattelagen, folkpensionsförmånerna

uppgick till så låga belopp, att motsvarande föreskrifter som

1 kommunalskattelagen inte ansågs erforderliga vid den statliga beskattningen

med hänsyn till de statliga ortsavdragens dåvarande storlek. Det

framhölls emellertid i prop. 224/1948 att om särskilt bostadstillägg utgick,

detta kunde medföra att folkpensionsförmånerna, om än till blott en

mindre del, kunde bli föremål för beskattning. Behovet av en ändring i de

för den statliga beskattningen gällande bestämmelserna ansågs dock obetydligt,

eftersom beskattningsnämnderna redan enligt dessa bestämmelser

hade tillagts möjlighet att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga, en

möjlighet som, framhölls det i propositionen, nämnderna givetvis borde

begagna sig av, när så ansågs påkallat.

Det nu anförda torde visa att redan från början avsikten varit att folkpensionärerna

skulle befrias från skatt i samma utsträckning vid den statliga

beskattningen som vid den kommunala. För att undanröja förekommande

tveksamhet härutinnan anser jag det dock lämpligt att nyssnämnda

bestämmelser i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt

kompletteras med en hänvisning även till fjärde stycket av 50 §

2 mom. kommunalskattelagen.

B. Deklarationspliktsgränsen

Revisionen

Revisionen framhåller att i taxerings- och beskattningshänseende ett

direkt samband föreligger mellan å ena sidan ortsavdragens storlek och å

andra sidan storleken av dels den inkomst, vid vilken deklarationsplikt,

d. v. s. skyldighet att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna

vederbörlig självdeklaration, inträder, och dels den taxerade inkomst, som

föranleder att skattskyldig skall uppföras i inkomstlängd. Indirekt har ortsavdragens

storlek även betydelse i fråga om skyldighet att erlägga folkpensionsavgift

och sjukförsäkringsavgift samt beträffande storleken av den

inkomst, vid vilken grundsjukpenning enligt sjukförsäkringslagen börjar

att utgå. Revisionen anför vidare.

Den av oss föreslagna höjningen av de kommunala ortsavdragen innebär,

att lägsta ortsavdragsbelopp, som skall tillämpas vid taxeringen, kommer

att uppgå till 1 760 kronor, motsvarande ortsavdrag för ensamstående skattskyldig

i ortsgrupp II. Med hänsyn till reglerna om den beskattningsbara

inkomstens avjämning till närmast lägre hela hundratal kronor kommer

emellertid en ensamstående skattskyldig i denna ortsgrupp — under förutsättning,

att han varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret — att

påföras beskattningsbar inkomst först då den taxerade inkomsten uppgår

till ett belopp, som är 100 kronor större än ortsavdraget, eller 1 860 kronor.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungi. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Revisionen förklarar med anledning härav att den finner naturligt, att

om en ortsavdragshöjning genomföres i enlighet med dess förslag, deklarationspliktsgränsen

bör höjas till 1 800 kronor. Därav skulle följa att i inkomstlängderna

endast skulle upptas sådana skattskyldiga, vilkas taxerade

inkomster uppgår till minst detta belopp. Emellertid uppstår vid en dylik

höjning av deklarationspliktsgränsen vissa problem beträffande folkpensions-

och sjukförsäkringsavgifterna. Genom att inkomstlängderna inte

kommer att redovisa andra skattskyldiga än dem, vilkas till statlig inkomstskatt

taxerade inkomster uppgår till minst 1 800 kronor, kommer personer,

vilkas inkomster understiger detta belopp, att inte kunna påföras dylika

avgifter. Vidare kan skyldigheten att tillhöra sjukpenningförsäkringen, vilken

skyldighet enligt sjukförsäkringslagen inträder vid en årsinkomst av

1 200 kronor, svårligen kontrolleras. Om gränsen för avgiftspliktens inträde

skulle höjas till 1 800 kronors taxerad inkomst, skulle dessutom denna

gräns komma att sammanfalla med den nedersta gränsen för försäkring för

tilläggssjukpenning. Vilka konsekvenser detta kan medföra i fråga om sjukförsäkringens

allmänna uppbyggnad och i fråga om kostnaderna för statsverket

vid en förändrad avgiftspliktsgräns har emellertid undandragit sig

revisionens bedömande.

Revisionen erinrar att om den föreslagna kommunala ortsavdragsreformen

genomföres vid 1957 års riksdag, en ändring av deklarationspliktsgränsen

inte blir aktuell förrän tidigast vid 1959 års taxering. Revisionen

anser det vara möjligt att dessförinnan utreda frågan om vilka åtgärder,

som påkallas i folkpensionerings- och sjukförsäkringshänseende, om deklarationspliktsgränsen

skulle höjas till 1 800 kronor. Först när en sådan utredning

föreligger bör därför frågan om deklarationspliktsgränsen upptagas

till prövning.

Remissyttrandena

De remissinstanser, som uttalat sig i denna fråga, är i allmänhet överens

med revisionen, att en höjning av deklarationspliktsgränsen bör anstå intill

dess utredning verkställts angående vilka åtgärder, som påkallas i folkpensionerings-

och sjukförsäkringshänseende av en dylik höjning. Pensionsstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten berör emellertid i sina yttranden

vilka konsekvenser ortsavdragshöjningen kan beräknas få i ifrågavarande

hänseenden.

Pensionsstyrelsen ställer sig sålunda tveksam gentemot att nu avgittspliktiga

personer med inkomst mellan 1 200 och 1 800 kronor skulle befrias

från skyldigheten att erlägga avgifter till folkpensioneringen. Ett inte

ringa antal i arbetsför ålder, vilkas inkomst inte skulle föranleda taxering

vid minst 1 800 kronors inkomst, intar enligt styrelsens mening en sådan

ställning i jämförelse med många andra med högre taxerad inkomst, att

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1951

deras undantagande från avgiftsplikt skulle te sig föga rättvist. Styrelsen

erinrar vidare att minimiavgiften vid en taxerad inkomst av 1 800 kronor

skulle med nuvarande procentsats i regel komma att uppgå till 45 kronor

och att det därför uppstår en »tröskel» med detta belopp mellan dem som

har 1 800 kronors taxerad inkomst och dem som har lägre inkomst. Om

avgiftsprocenten skulle höjas ytterligare, kan minimiavgiften bli så hög att

den tvära övergången från avgiftsfrihet till avgiftsplikt framstår som skäligen

omotiverad. Styrelsen framhåller dessutom att den lägsta pensionsavgiften

för närvarande i regel är 30 kronor och att intet hindrar, att skatten

till stat och kommun för överåriga och andra inte avgiftspliktiga understiger

detta belopp. Som skäl för att upphäva deldarationsplikten för

och att inte taxera personer i avgiftspliktig ålder kan därför enligt styrelsens

mening numera knappast åberopas, att pensionsavgiften i ifrågavarande

inkomstlägen är alltför ringa för att motivera detta förfarande. Styrelsen

anser vidare alt därest en höjning av pensionsavgiftsprocenten genomföres,

varom förslag torde kunna förväntas av allmänna pensionsberedningen,

sådana skäl för en ändring kommer att ytterligare försvagas. Styrelsen

anser därför att en höjning av gränsen för skyldighet att erlägga

folkpensionsavgift för närvarande inte bör vidtas.

Riksför säkring sanstalt en anför.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening framstår det såsom en uppenbar

nackdel, att sjukkassorna vid en höjning av deklarationspliktsgränsen

till 1 800 kronor komma att få minskade möjligheter till kontroll av medlems

tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Detta förhållande synes dock

i och för sig icke böra utgöra hinder för en dylik höjning, därest ur skatteteknisk

synpunkt väsentliga skäl tala härför.

Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål ur sjukförsäkringens synpunkt

bör avgörande betydelse tillmätas möjligheten att utforma tillfredsställande

avgiftsbestämmelser och till dessa anknutna statsbidragsbestämmelser.

Storleken av en sjukkassemedlems taxerade inkomst är av betydelse icke

blott för hans skyldighet enligt 33 § andra och tredje styckena sjukförsäkringslagen

att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen och i förekommande

fall för försäkringen för grundsjukpenning utan även för storleken av avgiftsbeloppet.

Enligt 3o § första stycket sjukförsäkringslagen må nämligen

medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsför säkringen och för försäkringen

för grundsjukpenning icke överstiga två procent av hans taxerade

inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften

avser, varvid i fråga om medlem, som taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser å vardera maken skall anses belöpa hälften av makarnas

sammanlagda taxerade inkomst.

Med nyssnämnda regler äro förknippade två i sjukförsäkringslagen föreskrivna

former av statsbidrag till de allmänna sjukkassorna. Enligt 43 §

utgår avgittslindringsbidrag med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift vid

debitering av slutlig skatt nedsatts till följd av vad i 35 § första stycket stadgas.

Enligt 44 § utgår avgiftsersättningsbidrag med 10 kronor för varje

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

medlem, som vid debitering av slutlig skatt icke påförts avgift för sjukvårdsförsäkringen

till följd av vad i 33 § andra stycket stadgas.

Till belysning av reglernas innebörd må följande anföras.

Genomsnittsavgiften för samtliga kassor i landet uppgår för sjukvårdsförsäkring

till 34 kronor och för försäkring för grundsjukpenning till 31

kronor. Om en medlem, tillhörande sjukpenningklass 1 i en kassa med

sådana avgifter, har en taxerad inkomst å minst 3 250 kronor och icke är

folkpensionär debiteras medlemmen båda dessa avgifter å tillhopa 65

kronor. Uppgår medlemmens taxerade inkomst till lägre belopp, dock till

minst 1 200 kronor, debiteras medlemmen ett avgiftsbelopp, motsvarande

två procent av den taxerade inkomsten, medan mellanskillnaden upp till

65 kronor utbetalas till kassan i form av avgiftslindringsbidrag. Är den

taxerade inkomsten exakt 1 200 kronor, tillkommer kassan sålunda i avgift

24 kronor och i avgiftslindringsbidrag 41 kronor. Om slutligen medlemmens

taxerade inkomst understiger 1 200 kronor, debiteras han icke

någon avgift. Kassan erhåller i sistnämnda fall endast ett avgiftsersättningsbidrag

å 10 kronor.

En höjning av gränsen för avgiftsplikten från 1 200 kronor till 1 800

kronors taxerad inkomst skulle följaktligen för statsverkets del leda till

en minskning av utgifterna för avgiftslindringsbidrag och en ökning av

utgifterna för avgiftsersättningsbidrag, vilken ökning dock skulle väsentligt

understiga förenämnda utgiftsminskning, samt för sjukkassornas del

medföra minskat statsbidrag och minskad avgiftsintäkt. Någon närmare

beräkning av härav föranledda ändringar av statens utgifter och sjukkassornas

inkomster är icke möjlig att verkställa med ledning av för närvarande

tillgängligt material. En grov uppskattning synes dock giva vid

handen, att statsbidragsutgifterna skulle minska med 3 å 4 miljoner kronor

och att sjukkassornas inkomster skulle minska med 7 å 8 miljoner kronor,

allt för år räknat.

Någon höjning av avgiftspliktsgränsen till 1 800 kronor med bibehållande

av i övrigt oförändrade avgifts- och statsbidragsbestämmelser synes

med hänsyn till det anförda icke böra ifrågakomma.

Det synes emellertid kunna övervägas att vid en dylik höjning vidtaga

även sådana ändringar i avgifts- och statsbidragsbestämmelserna, att några

mera betydande ekonomiska konsekvenser för statsverket och för sjukkassorna

icke uppkomma. Sålunda synes kunna ifrågasättas att höja avgiftsersättningsbidraget

och att slopa den regel, som innebär befrielse för

sjukpenningförsäkrad medlem med taxerad inkomst under visst belopp

från skyldighet att erlägga avgift för försäkringen för grundsjukpenning.

Därest sjukpenningförsäkrad medlem alltid ålägges att betala avgift för

grundsjukpenning om än med reducerat belopp, torde risken minska för

att medlemmar genom felaktiga uppgifter eller underlåtenhet att anmäla

inkomständring förskaffa sig en sjukpenningförsäkring, vartill de ej äro

berättigade.

Riksförsäkringsanstalten anser sig emellertid icke för närvarande kunna

taga närmare ställning till föreliggande spörsmål. Ehuru den allmänna

sjukförsäkringen varit i kraft i två år, har nämligen någon mera ingående

kännedom om utfallet av avgiftsbestämmelserna och de därmed sammanhängande

statsbidragsbestämmelserna ännu icke kunnat vinnas. Avgifterna

för år 1955, det första verksamhetsåret, ha upptagits såsom slutlig

skatt enligl 1956 års taxering. Det åligger lokal skattemyndighet att före

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 195i

taxeringsårets utgång lämna riksförsäkringsanstalten vissa i 10 a § 3 mom.

tillämpningskungörelsen till uppbördsförordningen närmare angivna uppgifter

angående avgiftsdebiteringen. Ett stort antal lokala skattemyndigheter

ha ännu icke inkommit med sådana uppgifter.

I betänkandet uttalas, att en ändring av deklarationspliktsgränsen icke

blir aktuell förrän tidigast vid 1959 års taxering och att det därför bör vara

möjligt att dessförinnan utreda vilka åtgärder, som påkallas i bl. a. sjukförsäkringshänseende,

om deklarationspliktsgränsen höjes på tidigare angivet

sätt. Riksförsäkringsanstalten har intet att erinra mot att en sådan

utredning kommer till stånd i fråga om avgifts- och statsbidragsbestämmelserna.

Resultatet av en sådan utredning synes emellertid böra redovisas

i så god tid, att ett eventuellt förslag om ändring av sjukförsäkringslagen

kan föreläggas 1958 års riksdag, därest en ändring av deklarationspliktsgränsen

ifrågasättes redan fr. o. m. 1959 års taxering.

Riksförsäkringsanstalten vill slutligen framhålla, att anstalten icke anser

frågan om höjning av deklarationspliktsgränsen böra ge anledning till en

omprövning av den obligatoriska sjukpenningförsäkringens konstruktion,

exempelvis genom en höjning av den i 7 § första stycket sjukförsäkringslagen

angivna inkomstgränsen från 1 200 kronor till 1 800 kronor. En sådan

ändring skulle få vittgående konsekvenser, icke minst i statsfinansiellt hänseende,

och berör icke blott sjukförsäkringslagen utan även yrkesskadeförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att man redan i samband med genomförandet

av ortsavdragsreformen bör taga ställning till deklarationspliktsgränsen,

och tillstyrker att gränsen höjes till 1 800 kronor. Länsstyrelsen i

Gotlands län ställer sig däremot tveksam till en höjning. Enligt länsstyrelsens

mening skulle detta medföra olägenheter för beskattningsnämnderna

därigenom att kontrollmöjligheterna skulle försvåras och ett omfattande

anmaningsförfarande skulle bli påkallat, vilket knappast skulle minska besväret

för allmänheten.

Statens organisationsnämnd framhåller vikten av att den möjlighet till

arbetsbesparingar, som en höjning av deklarationspliktsgränsen skulle medföra,

till fullo utnyttjas.

Föreningen Sveriges kronokamrerare erinrar slutligen att en ändring i

fråga om folkpensions- och sjukförsäkringsavgifterna, som påkallas därav

att deklarationspliktsgränsen skulle höjas från och med 1959 års taxering,

återverkar på den preliminära beskattningen och därför får betydelse

redan under år 1958.

Departementschefen

En ändring av deklarationspliktsgränsen kan, såsom framgår av den

nu lämnade redogörelsen, få betydande konsekvenser i folkpensioneringsoch

sjukförsäkringshänseende. Jag är därför inte beredd att nu förorda någon

ändring. Enligt vad jag under hand inhämtat kommer inom socialdepartementet

en utredning att verkställas rörande de åtgärder, som blir

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Mcij:ts proposition nr 97 år 1957

erforderliga i folkpensionerings- och sjukförsäkringshänseende vid en höjning

av deklarationspliktsgränsen. Så snart denna utredning föreligger

torde frågan om denna gräns få upptagas till prövning.

C. De skatteunderlagsgraderade statsbidragen

Revisionen

Revisionen erinrar att den minskning av de kommunala skatteunderlagen,

som höjda ortsavdrag medför, självfallet kommer att inverka på sådana

statsbidrag till speciella kommunala ändamål, där bidragens storlek

är direkt beroende av skatteunderlaget i vederbörande kommun.

I följande statsbidragsförfattningar är statsbidraget skatteunderlagsgraderat,

nämligen

kungörelsen den 31 december 1945 (nr 882) angående statsbidrag till

byggnadsarbeten för folkskoleväsendet;

kungörelsen den 28 juni 1946 (nr 553) angående statsbidrag till anordnande

av skolmåltider;

kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 411) angående statsbidrag till vissa

plankostnader;

kungörelsen den 27 maj 1949 (nr 278) angående vissa statliga och statsunderstödda

åtgärder vid arbetslöshet;

kungörelsen den 13 februari 1953 (nr 40) angående statsbidrag till vattenoch

avloppsanläggningar med därtill hörande föreskrifter i Kungl. brev

samma dag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med vissa närmare grunder

för beräkning av statsbidraget;

kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 339) om statsbidrag till anordnande samt

om- och tillbyggnad av ålderdomshem; samt

kungörelsen den 15 juni 1956 (nr 383) angående statsbidrag till byggnadsarbeten

för vissa högre skolor.

Ett speciellt statsbidrag, som av naturliga skäl är skatteunderlagsgraderat,

är det s. k. skaltelindringsbidraget åt synnerligt skattetyngda kommuner,

som utgår jämlikt förordningen den 18 maj 1951 (nr 278).

Vissa kommunala bidrag till statliga utgifter är även skatteunderlagsgraderade.

Så är fallet med de bidrag, som utgår enligt

lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna

för folkpensioneringen,

lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders in. fl. barn och

lagen samma dag (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn.

I samtliga av de angivna författningarna bestämmes bidraget efter en viss

bidragsskala, som på ett eller annat sätt är anknuten till skattekraften i

vederbörande kommun.

Revisionen framhåller att vid oförändrade bidragsskalor minskningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

av det kommunala skatteunderlaget medför ökade statsbidrag till kommunerna

och minskade kommunala bidrag till staten. Om man vill förhindra

dylika verkningar av ortsavdragsreformen, måste särskilda åtgärder

vidtas.

Därest man utformar kompensationen till kommunerna i anledning av

denna reform såsom ett av staten under en följd av år tillskjutet skatteunderlag

samt låter de speciella statsbidragen respektive kommunbidragen

bygga på summan av det skatteunderlag, som föreligger enligt vederbörande

års taxering, och det skatteunderlag, som staten skall tillskjuta, uppnår

man enligt revisionens mening i princip samma effekt i fråga om statsoch

kommunbidragen som om ortsavdragshöjningen inte hade ägt rum. Man

skulle sålunda, säger revisionen, inte behöva ändra bidragsskalorna i de

olika statsbidragsförfattningarna utan det vore tillräckligt om man meddelade

en särskild föreskrift att vid beräknandet av skatteunderlag eller skattekraft

enligt någon av de nämnda bidragsförfattningarna till det skatteunderlag,

som föreligger på grund av vederbörande års taxering, skall läggas

det skatteunderlag, som staten på grund av ortsavdragsreformen tillskjuter.

Revisionen framhåller emellertid att detta relativt enkla sätt att lösa frågan

om ortsavdragsreformens inverkan på de skatteunderlagsgraderade bidragen

kompliceras därav att i det tillskjutna skatteunderlaget ingår den nu

utgående, till skatteunderlag omvandlade provisoriska skatteersättningen.

Den del av det tillskjutna skatteunderlaget, som denna ersättning representerar,

motsvaras nämligen inte av något skatteunderlagsbortfall för kommunerna

i anledning av den nu aktuella ortsavdragsreformen. Konsekvensen

av att den provisoriska skatteersättningen ingår i det skatteunderlag,

vartill hänsyn skulle tagas vid beräknandet av de speciella stats- och kommunbidragen,

blir, säger revisionen, den att statsbidragen kommer att

minska och kommunbidragen att öka i förhållande till vad som nu gäller.

Dessa verkningar får emellertid enligt revisionens mening ringa ekonomisk

räckvidd och kommer endast att obetydligt påverka de kommunala utdebiteringarna.

Revisionen anser därför att frågan om ortsavdragsreformens inverkan

på de speciella skatteunderlagsgraderade statsbidragen i princip bör lösas

på nyss angivet sätt. Å andra sidan framhåller revisionen att de skatteunderlagsgraderade

bidragen påverkas först år 1960. Det bör enligt revisionens

mening därför vara möjligt att före detta år närmare undersöka

om man genom en mindre jämkning av bidragsskalorna eller på annat sätt

kan undvika de nyss antydda konsekvenserna av det av revisionen förordade

statsbidragssystemet.

Remissyttrandena

Frågan om ortsavdragshöj ningens inverkan på de skatteunderlagsgraderade

statsbidragen har endast berörts av allmänna statsbidragsutredningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Utredningen erinrar därvid, alt utredningen i sitt den 3 december 1956 avgivna

betänkande om förenklad statsbidragsgivning till primärkommunernas

kapitalutgifter föreslagit, att i de fall skatteunderlagsdifferentiering

skall förekomma vid anläggningsbidrag differentieringen skall ske enligt

en viss formel. Denna formel innebär, framhåller utredningen, att sådana

ändringar i de enskilda kommunernas skatteunderlag, vilka sammanhänger

med en allmän förskjutning av det genomsnittliga skatteunderlaget i riket,

inte medför ändring av statsbidragsprocenten. Även om det nya statsbidraget

i anledning av ortsavdragsreformen icke skulle komma att utformas

såsom ett tillskjutet skatteunderlag, skulle den nämnda formeln kunna

tillämpas oförändrad.

Departementschefen

Vad revisionen föreslagit i fråga om de skatteunderlagsgraderade statsbidragen

och de kommunala bidragen till folkpensioneringskostnaderna

m. m. finner jag mig i princip kunna godtaga. De erforderliga författningsföreskrifterna

torde få utfärdas i administrativ ordning.

Revisionen har ifrågasatt huruvida inte den provisoriska skatteersättningens

omvandling till skatteunderlag bör föranleda viss justering av bidragsskalor

m. in. i fråga om de skatteunderlagsgraderade bidragen. Vad

först angår eventuella ändringar i grunderna för det allmänna skattelindringsbidraget

torde frågan härom få upptagas till övervägande vid den av

mig tidigare omnämnda utredningen rörande den kommunala skatteutjämningen.

Beträffande övriga skatteunderlagsgraderade statsbidrag och kommunala

bidrag torde desamma komma att påverkas i så ringa grad att någon

justering inte torde vara behövlig.

D. Förslagen till författningsändringar

Förslaget till ändringar i kommunalskattelagen

48 §.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter ändring av bestämmelserna i 2

mom. tredje stycket om ortsavdrag för skattskyldig, vilken haft husföreståndarinna

hos sig anställd. Samtidigt föreslår länsstyrelsen att samma ändring

sker av stadgandena i 8 § 1 mom. tredje stycket förordningen om

statlig inkomstskatt. Länsstyrelsen anför.

Enligt dessa bestämmelsers nu gällande lydelse äger skattskyldig, som

under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, därest

han varit ogift och haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat, rätt att åtnjuta ortsavdrag med belopp, som motsvarar

vad som skolat åtnjutas av gift skattskyldig. Med ogift skattskyldig

skall i nu förevarande hänseende likställas skattskyldig, som under beskattningsåret

varit änkling, änka eller frånskild. Ortsavdrag såsom för

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Mcij:ts proposition nr 97 år 1957

gift skattskyldig kan däremot icke beviljas sådan skattskyldig, som under

beskattningsåret väl varit gift men icke sammanlevat med andre maken,

oaktat den skattskyldige haft husföreståndarinna hos sig anställd och tilllika

haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

Länsstyrelsen kan för sin del icke finna något sakligt skäl för att

sådan skattskyldig, i vad gäller rätten till ortsavdrag, skall behandlas

annorlunda än ogift skattskyldig och får förty hemställa, att sådan ändring

måtte vidtagas av de förenämnda bestämmelserna, att ortsavdrag

såsom för gift skattskyldig må tillkomma jämväl gift med andre maken

icke sammanlevande skattskyldig, som haft husföreståndarinna och hemmavarande

barn för vilka rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

Anvisningar till 62 §.

Riksskattenämnden och överståthållarämbetet framhåller att eftertaxeringsbestämmelserna

numera överförts från inkomst- och förmögenhetsskatteförfattningarna

till taxeringsförordningen. Ifrågavarande anvisning

bör därför knappast längre upptas i kommunalskattelagen. Innehållet i

anvisningen är därjämte tämligen självklart och densamma torde därför

kunna helt uteslutas.

Departementschefen

De av länsstyrelsen i Örebro län ifrågasatta ändringarna av bestämmelserna

om ortsavdrag för skattskyldig, vilken haft husföreståndarinna hos

sig anställd, är jag inte beredd att nu taga ställning till. Frågan berör nämligen

spörsmålet när äkta makar, som levt åtskilda utan att rättslig separation

förelegat, skall samtaxeras eller särtaxeras. Denna fråga torde få

övervägas i annat sammanhang.

Anvisningarna till 62 § kommunalskattelagen har i prop. nr 29 till innevarande

års riksdag föreslagits skola upphöra att gälla från och med den 1

januari 1958. Sedan riksdagen numera bifallit detta förslag är den av revisionen

föreslagna ändringen i dessa anvisningar inte längre aktuell.

IX. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

samt

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

3) lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns

och annan samfällighets utdebitering av

skatt för åren 1958—1965,

dels, med godkännande av i det föregående angivna allmänna

grunder för statsbidrag till kommunerna i anledning

av ortsavdragsreformen, bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda

föreskrifter i ämnet,

dels godkänna vad i det föregående förordats beträffande

vissa skatteunderlagsgraderade statsbidrag för speciella ändamål

och vissa kommunala bidrag till statliga utgifter samt

bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda härför erforderliga

föreskrifter,

dels ock under sjunde huvudtiteln å riksstaten för budgetåret

1957/58 till Skatteersättning till kommunerna, m. m.

anvisa ett förslagsanslag av 295 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Resare

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Bihang 1

Kommunalskatterevisionens förslag

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 inom. och 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 50 § punkterna 1.

och 2. samt 62 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i ortsgrupp

III 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i ortsgrupp V

4 000 kronor.

Skattskyldig, som---stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

undra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföregående

stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 520 kronor, i

ortsgrupp II 2 640 kronor, i ortsgrupp III 2 760 kronor, i ortsgrupp IV

2 880 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor. Har skattskyldig som nyss

nämnts haft barn, för vilket allmänt barnbidrag utgått men vilket icke

stått under hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis underhållit

barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs,

dock endast om den skattskyldige icke levt tillsammans med den som

har vårdnaden om barnet.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp

III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000

kronor.

1 Senaste lydelse av 48 § 2 mom. se 1950:252; av 50 § 2 mom. och punkterna 1. och 2.

av anvisningarna till 50 § se 1956:88 samt av anvisningarna till 62 § se 1955:122.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Knngl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

50 §.

2 mom. För fysisk---kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet,

må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock

högst 3 000 kronor.

Om skattskyldigs---ovan sägs.

Skattskyldig, vars---stycket förmäles.

Vad härefter---beskattningsbar inkomst.

Anvisningar till 50 §.

1. Den skattskyldiges — ----inkomsten åtnjutits.

Den myndighet---särskilda fallet.

Normalbeloppen för--— förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning---i inkomsten.

Fråga om---—• förmåners värde.

Har den---därtill föranleda.

Har den--—- skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade

existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande,

varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt

skatteförmåga medgivas med så stort belopp, dock högst 3 000 kronor,

att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar inkomst.

År inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten

minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, dock högst 3 000 kronor,

att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad

med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga----normal arbetsinkomst.

2. Därest skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av vad

han i form av folkpension eller i 50 § omförmält änke- eller änklingsbidrag

uppburit, bör den taxerade inkomsten regelmässigt minskas med

ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kronor.

Om den skattskyldige mot låg avgift vistats å sjukhus eller annan

anstalt eller om hans levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed

jämförlig omständighet, bör det belopp, varmed den taxerade inkomsten

enligt vad nyss sagts må minskas, jämkas med hänsyn härtill.

Om skattskyldig---nedsatt skatteförmåga.

Därest folkpensionen---därtill föranleda.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

till 62 §.

Till ledning — — — följande exempel.

En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1959 för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 2 000 kronor. Hans

beskattningsbara inkomst blir då med tillämpning av bestämmelserna i

48 och 50 §§ 200 kronor. År 1960 upptäckes, att deklarationen varit felaktig,

i det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara inkomsten hade alltså med tillämpning

av nyssnämnda lagrum år 1959 rätteligen bort vara 1 000 kronor,

och till eftertaxering år 1960 skall upptagas ett belopp av 1 000 — 200 =

800 kronor. Detta belopp upptages — utan sammanblandning med den

beskattningsbara inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas — i 1960

års taxeringslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1958 eller tidigare år.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

117

Förslag

till

Lag .

med särskilda bestämmelser om kommuns och annan kommunal samfällighets

utdebitering av skatt för åren 1958—1965

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att kommuns

eller annan kommunal samfällighets medelsbehov skall, i den mån det ej

fylles genom andra inkomster, täckas genom utdebitering i förhållande till

de skattekronor och skatteören, vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

vid senaste taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten

skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat för

åren 1958—1965 följande särskilda bestämmelser gälla.

Den utdebitering, som skall verkställas för att täcka medelsbehovet för

åren 1958—1965, skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och

skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid närmast

föregående års taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten skattskyldiga,

med tillägg av det antal skattekronor som staten för åren 1958—

1965 tillskjuter enligt bestämmelserna i kungörelsen den —--angå
ende

skatteersättning i anledning av 1957 års kommunala ortsavdragsreform.

I fråga om utdebiteringen för åren 1958 och 1959 skall dock gälla,

att utdebiteringen skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor

och skatteören, som beräknas skola hava påförts de skattskyldiga vid 1957

respektive 1958 års taxeringar, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag,

vilka genom lagen den -—- — -— om ändring i kommunalskattelagen

fastställts att gälla från och med 1959 års taxering, med tillägg av det antal

skattekronor som staten enligt bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse

tillskjuter för år 1958 respektive 1959.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Bihang 2

Tabeller belysande de individuella verkningarna av en höjning av de

kommunala ortsavdragen till i paritet med de statliga avdragen

Beräkningsgrunder

Vid skatteuträkningen har den angivna årsinkomsten minskats — förutom

med ortsavdrag och avdrag för kommunala utskylder — med 450

kronor för gift skattskyldig samt med 300 kronor för övriga skattskyldiga.

Nämnda belopp avser att schablonmässigt täcka kostnader för intäkternas

förvärvande, andra allmänna avdrag än för kommunala utskylder samt

avjämningen av beskattningsbar inkomst till helt hundratal kronor.

Skatt åren 1956 och 1957 avser den på inkomståret 1956 respektive 1957

belöpande skatten (preliminär skatt för åren 1956 och 1957). Vid uträkningen

av den kommunala inkomstskatten har alltså ortsavdragen enligt

gällande grunder tillämpats och den kommunala utdebiteringen har som

regel antagits vara 12 kronor per skattekrona. Den statliga inkomstskatten

har för år 1956 uträknats efter de grunder, som gäller t. o. in. 1957 års taxering,

med uttagningsprocenten 110, medan skatten för år 1957 uträknats

med tillämpning av de vid 1956 års riksdag antagna nya skatteskalorna

med uttagningsprocenten 100.

Beträffande gift skattskgldig har inkomsten förutsatts vara intjänad av

mannen ensam.

Med total skatt avses kommunal och statlig inkomstskatt.

Beräkningarna bygger på den förutsättningen att den kommunala utdebiteringen

kan hållas oförändrad.

Tab. 1. Minskning av total skatt genom höjning av de kommunala ortsavdragen enligt

alt. D. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III

Års-

inkomst

kr

Skatteminskning i kronor

Skatteminskning i procent

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

3 000

57

71

85

99

114

128

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

4 000

137

171

205

239

274

308

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

5 000

130

163

196

230

262

295

45,1

48,5

51,0

53,1

54,5

55,7

6 000

131

163

197

229

262

295

27,9

30,5

32,8

34,3

35,7

36,9

8 000

130

163

197

230

262

294

15,6

17,5

19,0

20,2

21,2

21,9

10 000

130

163

196

230

262

295

10,9

12,2

13,4

14,3

15,0

15,7

12 000

131

163

197

229

262

295

8,4

9,4

10,4

11,0

11,7

12,2

15 000

121

151

184

214

244

275

5,5

6,2

7,0

7,5

8,0

8,4

18 000

107

132

163

205

232

261

3,5

4,0

4,6

5,4

5,8

6,1

20 000

106

132

162

189

214

242

2,9

3,3

3,8

4,2

4,5

4,8

25 000

100

125

152

180

202

229

1,8

2,2

2,5

2,8

3,0

3,2

30 000

91

113

140

164

184

209

1,2

1,4

1,7

1,9

2,1

2,3

50 000

75

93

115

150

166

189

0,4

0,5

0,6

0,8

0,9

1,0

100 000

66

82

103

122

133

153

0,1

0,2

0,2

0,3

0,3

0,3

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

119

Tab. 2. Minskning av total skatt genom höjning av de kommunala ortsavdragen enligt

alt. D. Ensam skattskyldig med barn. Ortsgrupp III

Års-

inkomst

kr

Skatteminskning i kronor

Skatteminskning i procent

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

2 000

33

41

49

57

66

74

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

3 000

113

141

169

197

226

254

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

4 000

104

131

157

183

209

235

38,0

41,3

43,6

45,4

46,9

48,1

5 000

105

131

157

183

210

235

23,0

25,4

27,2

28,7

30,0

31,0

6 000

105

131

157

183

209

235

16,5

18,3

19,8

21,0

22,0

22,8

8 000

97

121

147

171

201

233

9,5

10,7

11,9

12,7

13,8

14,8

10 000

91

114

142

171

195

219

6,0

6,9

8,0

8,9

9,5

10,0

12 000

88

113

139

161

183

205

4,2

5,1

5,8

6,3

6,7

7,1

15 000

85

105

128

149

175

198

2,8

3,3

3,7

4,1

4,6

4,9

18 000

79

99

121

141

159

179

1,9

2,3

2,7

2,9

3,2

3,4

20 000

79

99

122

141

159

178

1,6

1,9

2,3

2,5

2,7

2,9

25 000

69

93

115

133

149

168

1,0

1,3

1,5

1,7

1,8

2,0

30 000

69

86

106

123

138

154

0,8

0,9

1,1

1,2

1,3

1,4

50 000

59

73

93

107

128

144

0,3

0,4

0,5

0,5

0,6

0,7

100 000

53

66

84

97

107

119

0,1

0,1

0,2

0,2

0,2

0,2

Tab. 3. Minskning av total skatt genom höjning av de kommunala ortsavdragen enligt

alt. D. Ensamstående skattskyldig. Ortsgrupp III

Års-

inkomst

kr

Skatteminskning i kronor

Skatteminskning i procent

Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

8,00

10,00

12,00

14,00

16,00

18,00

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

2 000

33

41

49

57

66

74

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

3 000

38

48

60

69

78

88

19,6

21,9

24,5

25,6

26,4

27,5

4 000

39

48

60

68

78

88

10,4

11,5

13,0

13,5

14,2

14,9

5 000

39

48

59

68

78

88

7,0

7,8

8,7

9,2

9,8

10,2

6 000

39

48

59

68

78

88

5,3

5,9

6,6

7,0

7,4

7,8

8 000

36

45

56

63

73

82

3,0

3,5

4,0

4,2

4,5

4,8

10 000

33

42

53

60

68

77

1,9

2,3

2,7

2,8

3,0

3,3

12 000

32

40

51

57

65

75

1,4

1,6

1,9

2,1

2,2

2,4

15 000

30

38

49

54

63

71

0,9

1,1

1,3

1,4

1,5

1,7

18 000

28

36

47

51

60

67

0,6

0,8

1,0

1,0

1,1

1,2

20 000

26

34

47

52

59

67

0,5

0,6

0,8

0,9

1,0

1,0

25 000

24

30

41

48

56

63

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,7

30 000

24

30

41

44

51

58

0,3

0,3

0,4

0,4

0,5

0,5

50 000

19

26

36

38

44

54

0,1

0,1

0,2

0,2

0,2

0,2

100 000

17

22

34

34

39

45

0,0

0,0

0,1

0,1

0,1

0,1

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Tab. 4. Sammanlagd skatteminskning på grund av de år 1956 antagna nya statliga inkomstskatteskalorna

och en höjning av de kommunala ortsavdragen enligt alt. D

Ortsgrupp III. Kommunal utdebitering 12 kr.

Gift

Ensamstående

Årsinkomst

Total skat

Total skat

Total skatt

efter en re-

Skatteminskning

Total skatt

efter en re-

Skatteminskning

år 1956

orm e

år 1956

form enligt

alt. D

.

alt. D

kr

kr

kr

kr

%

kr

kr

kr

%

i

2

3

4

5

6

7

8

9

3 000

85

_

85

100,0

260

185

75

28,8

4 000

205

—

205

100,0

496

402

94

19,0

5 000

396

188

208

52,5

732

619

113

15,4

6 000

632

404

228

36,1

969

836

133

13,7

8 000

1 105

838

267

24,2

1 489

1 338

151

10,1

10 000

1 577

1 272

305

19,3

2 076

1 923

153

7,4

12 000

2 049

1 705

344

16,8

2 730

2 570

160

5,9

15 000

2 817

2 449

368

13,1

3 828

3 630

198

5,2

18 000

3 729

3 358

371

9,9

5 035

4 807

228

4,5

20 000

4 451

4 073

378

8,5

5 855

5 610

245

4,2

25 000

6 379

5 956

423

6,6

8 088

7 788

300

3,7

30 000

8 571

8 085

486

5,7

10 527

10 192

335

3,2

40 000

13 233

12 635

598

4,5

15 548

15 132

416

2,7

50 000

18 312

17 637

675

3,7

20 904

20 377

527

2,5

60 000

23 868

23 061

807

3,4

26 557

25 889

668

2,5

80 000

35 340

34 314

1 026

2,9

38 234

37 338

896

2,3

100 000

47 420

46 218

1 202

2,5

50 314

49 242

1 072

2,1

200 000

112 784

110 698

2 086

1.8

115 869

113 914

1 955

1,7

300 000

181 984

179 898

2 086

1.1

185 069

183114

1 955

1,1

400 000

251 184

249 098

2 086

0,8

254 269

252 314

1 955

0,8

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 57

702688

Doktrin (1)

  1. Hans-Heinrich Vogel, Om den kommunala beskattningsrätten, FT 1993 nr 1–2 s. 59, på s. 80, 85 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. 1LU 1957:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o), 5:o), 11:0), lb:o) och 17:o) lagen den 26 maj s. 5 i texten
  2. Rskr. 1957:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med! förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  3. SU 1957:95 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  4. SU 1957:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag om anslag för budgetåret 1957/58 till valutakontoret och till bidrag till skattetgngcla kommuner, m. m., jämte i s. 15 i texten
  5. BevU 1957:40 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. FT 1993 s. 59 Hans-Heinrich Vogel, Om den kommunala beskattningsrätten s. 80 · s. 85 i texten