Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar (tidningsförordning)

1959-02-27 · 51 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:94, Med förslag till förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar (tidningsförordning)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

1

Nr 94

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående villkoren för postbefordran av tidningar

(tidningsförordning); given Stockholms slott den

27 februari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning angående villkoren

för postbefordran av tidningar (tidningsförordning).

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I fråga om organisationen av postverkets tidningsrörelse föreslås, att nuvarande

postabonnemang avvecklas under en övergångstid fram till utgången

av år 1962 och att tidningsrörelsen i princip baseras på utgivarkorsband.

Den föreslagna tidningsförordningen innefattar en reglering av avgifternas

storlek för femårsperioden 1 januari 1960—31 december 1964. Avgifterna

har beräknats enligt ett nytt system, grundat på principen pris efter

prestation, innebärande bl. a. en zontaxa för transporterna. Efter förhandlingar

mellan kommunikationsdepartementet och representanter för tidningarna

har avgifterna avvägts på sådant sätt, att för postverkets del täckningsprocenten

i relation till de nuvarande merkostnaderna i runda tal ökar

från 50 till 75 %. Postverkets årliga resultat förbättras härigenom med

drygt 15 mkr. I propositionen förutsättes, att postverket efter utgången av

nämnda femårsperiod skall erhålla full täckning för merkostnaderna för

tidningsrörelsen jämte skälig andel av de gemensamma kostnaderna för

poströrelsen.

I fråga om den formella utformningen av tidningsförordningen har en

genomgripande omarbetning verkställts.

I Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 94

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959

Förslag

till

Förordning

angående villkoren för postbéfordran av tidningar (tidningsförordning);

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna förordning äger tillämpning vid postbefordran inom riket av sådan

härstädes tryckt och utgiven periodisk skrift, som äger karaktär av

tidning eller tidskrift.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser angående

förordningens tillämplighet å olika slag av periodiska skrifter. Då

särskilda omständigheter föranleda därtill, äger Kungl. Maj :t medgiva att

förordningen må gälla jämväl periodisk skrift, som tryckes utom riket.

Periodisk skrift, varå denna förordning äger tillämpning, benämnes i det

följande tidning.

2 §.

Tidning som avses skola befordras enligt denna förordning skall vara

införd i den av generalpoststyrelsen årligen utgivna tidningstaxan.

Utkommer tidning i två eller flera editioner med olika pris eller olika

antal nummer eller väsentligen olika innehåll, skall varje sådan edition

vara införd i tidningstaxan. Dylik edition anses såsom särskild tidning.

Vid anmälan av tidning till införande i tidningstaxan för visst år erlägges

en grundavgift av 125 kronor.

3 §•

Tidning må befordras enligt denna förordning antingen såsom utgivarkorsband

eller såsom kommissionärskorsband.

Tidning som utkommer oftare än en gång i veckan må ej sändas som utgivarkorsband

till abonnent, som bor eller vistas å tidningens utgivningsort

och vars post utdelas genom brevbärare inom lokalbrevbäringsområdet;

generalpoststyrelsen dock obetaget att i särskilt fall bestämma annorlunda.

Kommissionärskorsband medgives allenast vid försändning till återförsäljare

eller ombud av tidning som utkommer minst tolv gånger om året;

generalpoststyrelsen dock obetaget att jämväl i annat särskilt fall medgiva

sådan befordran.

4 §•

Vikten för utgivarkorsband eller kommissionärskorsband må ej överstiga

20 kilogram.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

3

5 §•

Befordringsavgiften för utgivarkorsband och kommissionärskorsband beräknas

på sätt framgår av bilaga 1.

6 §.

Utgivarkorsband eller kommissionärskorsband som blir obeställbart är

postverket icke skyldigt att återbefordra till avsändaren, med mindre denne

för återbefordringen erlägger avgift såsom för korsband i allmänhet, innehållande

trycksaker.

7 §•

Stiger eller sjunker konsumentprisindex med mer än 3 enheter i förhållande

till talet 151, skola i 2 § samt bilaga 1 angivna avgifter med hänsyn

härtill höjas eller sänkas med belopp, som generalpoststyrelsen äger bestämma

under iakttagande av att den sammanlagda höjningen eller sänkningen

skall motsvara det procenttal av postverkets merkostnader för tidningsrörelsen,

beräknade efter kostnadsläget i mars 1958, som indexändringen

utöver 3 enheter utgör i procent av 151. Avgiftsändring må dock

endast ske inom ramen för vad som motsvarar 15 enheters indexändring.

Ändring av avgifterna må ske endast från och med den 1 januari och skall

meddelas tidningsföretagen senast den 15 oktober nästföregående år.

8 §•

Hava generalpoststyrelsen och tidningsföretag överenskommit att postverket

eller företaget skall vidtaga särskild åtgärd för tidningens postbehandling,

äger generalpoststyrelsen vidtaga den jämkning av postavgifterna,

som påkallas av den genom åtgärden uppkommande ökningen eller minskningen

av postverkets kostnader.

9 §•

Villkoren för befordran av tidningsbilaga i tidningsexemplar såsom utgivarkorsband

och kommissionärskorsband fastställas av Kungl. Maj:t.

10 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning utfärdas

av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av generalpoststyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 och gäller till och

med den 31 december 1964.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 22 april 1932 (nr

75) angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter.

Tidning, vars postabonnerade upplaga under första halvåret 1959 i genomsnitt

uppgått till minst 1 000 exemplar, må jämväl efter den nya förord
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959

ningens ikraftträdande till och med den 31 december 1962 befordras efter

postabonnemang. För sådan befordran gälla de bestämmelser och villkor

som intagits i bilaga 2.

Där anmälan till 1960 års tidningstaxa eller avlämnande till postverket

av abonnentkort för utgivarkorsband, avseende tid efter den nya förordningens

ikraftträdande, sker under år 1959, skall i fråga om avgift gälla vad

som stadgas i nämnda förordning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959

5

Bilaga 1

I. Befordringsavgiften för utgivarkorsband utgör:

a) för varje försändelse eller, om flera försändelser till en och samma utdelningspostanstalt

sammanföras i en bunt eller i ett tidningspaket, för

varje dylik bunt eller paket: 2 öre;

b) för varje tidningsexemplar: 2,5 öre; samt

c) för varje helt eller påbörjat kilogram — dock minst för två kilogram

— av den sammanlagda vikten av på en gång avlämnade försändelser:

1. i fråga om tidning med en postbefordrad upplaga, vars sammanlagda

vikt uppgår till högst 2 000 kilogram per år:

om tidningen utkommer med minst två nummer i veckan: 28,2 öre;

om tidningen utkommer mindre ofta: 32,8 öre;

2. I fråga om tidning med en postbefordrad upplaga, vars sammanlagda

vikt överstiger 2 000 kilogram per år, ett belopp, som efter medeltalet av

transportsträckorna för de postbefordrade tidningsexemplaren beräknas enligt

nedanstående tabeller:

Om tidningen utkommer med minst två nummer i veckan:

Medeltransporta vstå n d,

km

Avgift,

öre

Medeltransportavstånd,

km

Avgift,

öre

ej över 25 ..

15,2

över

300

men

ej

över

325 ......

23,3

över 25

men

ej över 50 ........

16,0

»

325

»

»

»

350 ......

23,8

» 50

»

»

» 75 ........

16,8

»

350

»

»

»

375 ......

24,3

» 75

»

»

» 100 ........

17,5

»

375

»

»

»

400 ......

24,8

» 100

»

» 125 ........

18,2

»

400

»

»

»

425 ......

25,3

» 125

»

»

» 150 ........

18,9

»

425

»

»

»

450 ......

25,8

» 150

»

»

» 175 ........

19,6

»

450

»

»

»

475 ......

26,2

» 175

»

»

» 200 ........

20,3

»

475

»

»

»

500 ......

26,6

» 200

o

»

» 225 ........

20,9

»

500

»

»

525 ......

27,0

.» 225

»

»

» 250 ........

21,5

»: .

525

»

»

»

550 ......

27,4

» 250

»

»

» 275 ........

22,1

»

550

»

»

»

575 ......

27,8

» 275

»

»

» 300 ........

22,7

över

575

28,2

om tidningen utkommer mindre ofta:

Medeltransportavstånd,

km

Avgift,

öre

Medeltransportavstånd,

km

Avgift,

öre

ej över 25 ...

14,4

över

300

men

Cj

över

325 ......

24,0

över 25

men ej över 50 ........

15,2

»

325

»

»

»

350 ......

24,8

» 50

»

»

75 ........

16,0

»

350

»

»

»

375 ......

25,6

» 75

»

»

100 ........

16,8

»

375

»

»

»

400 ......

26,4

» 100

»

»

125 ........

17,6

»>

400

»

»

»

425 ......

27,2

* 125

»

»

150 ........

18,4

»>

425

»

»

450 ......

28,0

» 150

»

»

175 ........

19,2

»

450

»

»

»

475 .....

28,8

. 175

»

»

200 ........

20,0

»

475

»

»

»

500 ......

29,6

» 200

»

»

225 ........

20,8

»

.500

»

»

»

525 ......

30,4

» 225

»

»

250 ........

21,6

»

525

»

»

550 ......

31,2

» 250

»)

»

275 ........

22,4

»

550

»

->

>>

575 ......

32,0

» 275

»

»

300 ........

23,2

över

575

32,8

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

II. Befordringsavgiften för utgivarkorsband, som avlämnas till postbefordran

utan att vara försett med mottagarens namn och adress, utgör, utöver

de under I angivna avgifterna:

a) för varje abonnentkort som av tidningsföretaget överlämnas till postverket:

20 öre, vari ingår avgift för kortets befordran;

b) för varje tidningspaket: 9,5 öre;

c) för varje tidningsexemplar: 0,3 öre; samt

d) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, en särskild avgift,

som beräknas på sätt framgår av nedanstående tabeller:

inslagning på dagtid (kl 6—19)

Medelvikt

per nr,

gram

Medeltal exemplar per postanstalt

ej

över 2

över 2

men ej

över 3,5

över 3,5

men ej

över 5

över 5

men ej

över 10

över 10

men ej

över 25

över 25

men ej

över 50

över 50

men ej

över 100

över

100

öre per exemplar

ej över 100 .....

3,2

2,9

2,6

2,2

2,0

1,6

1,3

0,9

över 100 men ej

över 250......

3,6

3,2

3,0

2,3

2,1

1,7

1,4

1,0

över 250........

3,9

3,6

3,3

2,4

2,2

1,8

1,5

1,1

inslagning på nattid (kl 19—6)

Medelvikt

per nr,

gram

Medeltal exemplar per postanstalt

ej

över 2

över 2

men ej

över 3,5

över 3,5

men ej

över 5

över 5

men ej

över 10

över 10

men ej

över 25

över 25

men ej

över 50

över 50

men ej

över 100

över

100

öre per exemplar

ej över 100 .....

3,9

3,5

3,2

2,7

2,4

1,9

1,6

t,i

över 100 men ej

över 250......

4,3

3,9

3,6

2,8

2,6

2,1

1,7

1,2

över 250........

4,8

4,3

4,0

2,9

2,7

2,2

1,8

1,4

III. Befordringsavgiften för kommissionärskorsband utgör:

a) för varje försändelse: 6 öre; samt

b) för varje helt eller påbörjat kilogram — dock för minst två kilogram

— av den sammanlagda vikten av på en gång avlämnade försändelser:

1. i fråga om tidning med en postbefordrad upplaga, vars vikt uppgår till

högst 2 000 kilogram per år, 41,3 öre,

2. i fråga om tidning med en postbefordrad upplaga, vars vikt överstiger

2 000 kilogram per år, ett belopp, som efter medeltalet av transportsträckorna

för de postbefordrade tidningsexemplaren beräknas enligt nedanstående

tabell:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

7

Medeltransportavstånd,

km

Avgift,

öre

Medeltransportavstånd,

km

Avgift,

öre

ej över 25

13,7

över

300

men

ej

över 325 ......

28,1

över 25 men ej över 50 ........

14,9

*

325

»

»

350 ......

29,3

» 50

» »

Ib ........

16,1

»

350

»

*

»

375 ......

30,5

» 75

» »

100 ........

17,3

»

375

»

»

»

400 ......

31,7

» 100

» »

125 ........

18,5

»

400

*

*

»

425 ......

32,9

. 125

» »

150 ........

19,7

»

425

»

»

*

450 ......

34,1

» 150

» »

175 ........

20,9

»

450

»

»

»

475 ......

35,3

» 175

» »

200 ........

22,1

»

475

»

»

»

500 ......

36,5

» 200

» »

225 ........

23,3

»

500

*

525 ......

37,7

» 225

» »

250 ........

24,5

»

525

»

»>

»

550 ......

38.9

» 250

» »

275 ........

25,7

*

550

»

»

*

575 ......

40,1

» 275

300 ........

26,9

över

575

41,3

Bilaga 2

I. Postavgiften vid postabonnemang utgör, förutom grundavgift i enlighet

med 2 §;

a) för varje i tidningstaxan intagen abonnemangstermin: 100 öre;

b) för varje tidningspaket: 11,5 öre;

c) för varje tidningsexemplar; 3 öre;

d) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda vikten av

på en gång avlämnade försändelser ett belopp, som beräknas enligt bilaga

1 punkt I c); samt

e) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, ett belopp, som

beräknas

1. för tidning, vars inslagning under år 1958 ombesörjts av postverket,

enligt nedanstående tabeller:

inslagning på dagtid (kl 6—19)

Medelvikt

per nr,

gram

Medeltal exemplar per postanstalt

ej

över 2

över 2

men ej

över 3,5

över 3,5

men ej

över 5

över 5

men ej

över 10

över 10

men ej

över 25

över 25

men ej

över 50

över 60

men ej

över 100

över

100

öre per exemplar

ej över 1CK) .....

2,9

2,6

2,3

1,9

1,7

1,3

1,0

0,6

över 100 men ej

över 250......

3,3

2,9

2,7

2,0

1,8

1,4

1,1

0,7

över 250........

3,6

3,3

3,0

2,1

1,9

1,5

1,2

0,8

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959

inslagning på nattid (kl 19—6)

Medelvikt

per nr,

gram

Medeltal exemplar per postanstalt

ej

över 2

över 2

men ej

över 3,5

över 3,5

men ej

över 5

över 5

men ej

över 10

över 10

men ej

över 25

över 25

men ej

över 50

över 50

men ej

över 100

över

100

öre per exemplar

ej över 100 .....

3,6

3,2

2,9

2,4

2,1

1,6

1,3

0,8

över 100 men ej

över 250......

4,0

3,6

3,3

2,5

2,3

1.8

1,4

0,9

över 250........

4,5

4,0

3,7

2,6

2,4

1,9

1,5

1,1

2. för annan tidning enligt de i bilaga 1 punkt II d) intagna tabellerna.

II. Särskilda bestämmelser

1. Tidning som utkommer oftare än en gång i veckan må ej sändas efter

postabonnemang till person, som bor eller vistas å tidningens utgivningsort

och vars post utdelas genom brevbärare inom lokalbrevbäringsområdet;

generalpostslyrelsen dock obetaget att i särskilt fall annorlunda bestämma.

2. Bestämmelserna i 7—9 §§ tidningsförordningen äro tillämpliga vid befordran

efter postabonnemang.

3. Vid postabonnemang å tidning har abonnenten att för abonnemangstiden

i förskott betala det i tidningstaxan angivna priset.

4. För postabonnerade exemplar av tidning har tidningsföretaget rätt att,

sedan minst ett nummer av tidningen för vederbörande abonnemangstermin

avlämnats till postbefordran, utbekomma honom tillkommande medel, som

influtit för denna termin.

5. Om tidning å vilken postabonnemang skett upphör att utkommai innan

något nummer utkommit för vederbörande abonnemangstermin, äger

abonnent efter anmälan återbekomma erlagt belopp med avdrag för i I a)

angiven avgift. Har postanstalten å utgivningsorten sig bekant, att tidning

å vilken abonnemang mottagits icke kommer att utgivas, och sker fördenskull

icke någon beställning hos tidningsföretaget, må hela det av abonnenten

erlagda beloppet återbetalas till denne.

För den förlust, som i övrigt drabbar abonnent genom upphörande av

tidning å vilken postabonnemang äger rum ikläder sig postverket icke någon

ansvarighet. Dock har postverket att, i den mån så lämpligen kan ske,

lämna abonnenten biträde för att han må erhålla den ersättning, som i dylikt

fall kan tillkomma honom.

6. I fråga om tidning, för vilken postavgiften vid inslagning genom postverket

av den postabonnerade upplagan skall beräknas enligt ovan under

I e) 1 intagna tabeller, skall, därest tidningen under tiden 1 januari 1960—

31 december 1962 övergår att sända ifrågavarande upplaga såsom oadresserade

utgivarkorsband, avgiften vid inslagning härav genom postverket under

angiven tid beräknas enligt nämnda tabeller.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

9

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 februari 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén statsråden Nilsson, Sträng,

Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, fråga om avgifterna

för postverkets befordran av tidningar samt anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Majrts den 27 maj 1955 givna bemyndigande tillkallade

chefen för kommunikationsdepartementet samma dag överdirektören

A. H. Winberg att vara ordförande vid en utredning genom representanter

för postverket och tidningarna rörande en ny tidningsförordning. Utredningen

antog benämningen tidningsförordningsutredningen.

Utredningen har den 10 november 1958 framlagt ett betänkande, kallat

Postverkets tidningsrörelse: Organisation och ekonomi (stencilerat; sedermera

tryckt i Postala meddelanden 1959: 1). Betänkandet innefattar dels eu

undersökning rörande postverkets kostnader för tidningsrörelsen (en särskild

redogörelse härför finnes tryckt i Postala meddeladen 1958: 4), dels

principförslag i fråga om tidningsrörelsens organisation, avgiftssystemets

konstruktion och avgifternas storlek, dels ock förslag till ny tidningsförordning.

De av utredningen framlagda förslagen har godtagits av generalpoststyrelsen.

Svenska tidningsutgivareföreningen och Föreningen Svensk fackpress

har godtagit förslagen utom vad angår den förordade målsättningen

för avgiftsbestämningen samt storleken av avgifterna för postabonnemang

och utgivarkorsband. Fackförbundspressens samarbetsorganisation har beretts

tillfälle att ta del av utredningens förslag i organisations- och avgiftsfrågorna.

Över betänkandet och därvid fogat författningsförslag ävensom den nyssnämnda

särskilda kostnadsredogörelsen har remissyttranden inhämtats från

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens sakrevision, statens organisationsnämnd, kommerskollegium — som

hört handel skamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle samt AB

Svenska pressbyrån — ävensom statens pris- och kartellnämnd. Vidare har

följande organ beretts tillfälle att yttra sig, nämligen Postutredningen 1956,

Svenska tidningsutgivareföreningen, Föreningen Svensk fackpress, Fackförbundspressens

samarbetsorganisation,1 Sveriges grossistförbund, Sveriges

1 Har avstått från att yttra sig.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges

köpmannaförbund,1 Sveriges lantbruksförbund och Kooperativa förbundet.1

I fråga om avgifternas storlek har under ärendets beredning i kommunikationsdepartementet

förhandlingar ägt rum med representanter för Svenska

tidningsutgivareföreningen. överenskommelse har därvid — under förutsättning

av vederbörande huvudmäns godkännande — uppnåtts om avgifterna

för femårsperioden 1960—1964.

Jag anhåller nu att få taga upp detta ärende till behandling.

Gällande bestämmelser m. m.

Distributionen av tidningar faller i Sverige icke under postmonopolet,

utan den sker förutom genom postverket även genom andra distributionsorgan.

Ur postal synpunkt är tidningarna till sin natur trycksaker och kan försändas

på de villkor, som allmänt gäller för sådana, framför allt då i trycksakskorsband.

Detta försändningssätt användes vid tidningsförsändning

från privatpersoner. Sedan länge har det emellertid funnits särskilda förmånligare

villkor för tidningsförsändning från utgivarna. Dessa villkor är

fastställda av riksdagen och meddelas i en av Kungl. Maj :t i överensstämmelse

med riksdagens beslut utfärdad förordning, den s. k. tidningsförordningen.

Nu gällande tidningsförordning utfärdades den 22 april 1932 (SFS nr 75)

och trädde i kraft den 1 januari 1933. I förordningen har sedermera vidtagits

ändringar den 28 mars 1941 (nr 166), den 9 maj 1947 (nr 176), den

19 mars 1948 (nr 113), den 11 maj 1951 (nr 250), den 15 maj 1952 (nr 217)

och den 10 maj 1957 (nr 134). De bägge förstnämnda innebar vissa smärre

formella ändringar, medan de övriga enbart avsåg såsom provisoriska betecknade

höjningar av postavgifterna.

I fråga om postavgifternas storlek innebar 1932 års förordning i stort sett

ett bibehållande av den avgiftsnivå, som fastställdes år 1921, då de sedan

1905 gällande avgifterna höjdes med 100 % på grund av kristidens starka

kostnadsstegringar.

Utvecklingen på det ekonomiska området under och efter andra världskriget,

särskilt de relativt betydande löneökningarna fr. o. m. den 1 juli 1947,

framtvingade år 1948 en allmän höjning av postavgifterna, varvid även tidningsavgifterna

berördes. Dessa höjdes med 20 % fr. o. m. år 1949 efter att

sålunda ha legat praktiskt taget stilla sedan 1921. Höjningen betecknades

som provisorisk i avvaktan på en ingående utredning om tidningsrörelsen.

Ytterligare kostnadsstegringar nödvändiggjorde en ny portohöjning år

1951. Det ansågs då erforderligt att höja även tidningsavgifterna. Sedan

Kungl. Maj :t efter förslag av generalpoststyrelsen förordat en höjning av

dessa avgifter med 50 %, fastställde riksdagen höjningen till 30 % fr. o. m.

år 1952.

1 Har avstått från att yttra sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1959 H

På grund av nya kraftiga kostnadsstegringar nödgades generalpoststyrelsen

redan år 1952 föreslå en ytterligare höjning av postavgifterna i tidningsrörelsen

med 30 %. Kungl. Maj:t föreslog dock i proposition att höjningen

i avvaktan på en närmare utredning om tidningsrörelsens ekonomi

skulle begränsas till 20 %. Riksdagen biföll detta förslag och höjningen genomfördes

vid ingången av år 1953.

Fr. o. m. år 1958 har ännu en provisorisk höjning av postavgifterna för

tidningar vidtagits, nämligen med ca 8 %.

Postverkets kostnader för tidningsrörelsen

Utredningen

En utredning om avgiftssättningen förutsätter kännedom om postverkets

kostnader för tidningsrörelsen. Kostnadsundersökningar har utförts tidigare,

senast av ett inom postverket tillsatt utredningsorgan, kallat 1949 års

kostnadsutredning. Från tidningshåll har hävdats, att resultatet av 1949 års

kostnadsutredning icke borde tas till utgångspunkt för tidningsförordningsutredningens

arbete.

Med hänsyn härtill har tidningsförordningsutredningen låtit utföra en

ny kostnadsundersökning för tidningsrörelsen under sådana former, att

resultatet kunnat accepteras av bägge parter och sålunda bilda ett ostridigt

underlag för utredningens vidare arbete. Kostnadsundersökningen har

utförts enligt merkostnadsprincipen, d. v. s. man har endast beräknat de

kostnader för postverket, som skulle bortfalla om tidningsrörelsen bortfölle.

(Detta innebär dock icke något ställningstagande till principerna för

avgiftssättningen.) Undersökningen har utförts på sådant sätt att den

kan tjäna som ledning även vid bedömningen av olika organisationsalternativ.

För att biträda vid uppläggningen av kostnadsundersökningen har utredningen

såsom expert anlitat professorn i företagsekonomi (speciellt

distributionsekonomi) vid handelshögskolan i Göteborg, Ulf af Trolle. Han

bär även fortlöpande granskat undersökningsmaterialet ur metodsynpunkt.

Undersökningsarbetet i övrigt har utförts av en inom postverket tillsatt

arbetsgrupp. I ett avsnitt, som avser turarbetet i brevbäringen, har erforderliga

fältundersökningar utförts av institutet för distributionsekonomisk

och administrativ forskning (IDAF) vid handelshögskolan i Göteborg.

Kostnadsundersökningens arbete har steg för steg redovisats och ingående

diskuterats vid utredningens sammanträden.

För närmare uppgifter om undersökningens metodik och resultat hänvisar

utredningen till den fullständiga redogörelse, som återfinnes i Postala

meddelanden nr 4 för år 1958.

Kostnadsundersökningen gav till resultat att postverkets merkostnader

för tidningsrörelsen beräknades uppgå till ca 58 mkr. Denna beräkning ba

serar sig i stort sett på 1955 års rörelse och på 1957 års löne- och andra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1959

kostnader. Kostnaderna beräknas sedermera ha ökat med ca 3 % intill

mars 1958, varför merkostnaderna på basis av 1955 års rörelse kan beräknas

till ca 60 mkr vid sistnämnda tidpunkt, vilken utredningen utgått

ifrån vid sina överväganden i avgiftsfrågan. Postverkets inkomster av tidningsrörelsen,

beräknade enligt samma grunder, uppgår till ca 30 mkr.

Rörelsens omfattning har undergått vissa förändringar sedan 1955, men

de har icke varit av sådan omfattning att de kunnat påverka kostnadsstrukturen,

och någon hänsyn härtill behöver icke tagas vid användningen av

undersökningens resultat.

Utredningen säger sig vara medveten om att merkostnaderna för en viss

rörelsegren i en så sammansatt rörelse som postverkets icke kan beräknas

med fullständig exakthet. Det angivna resultatet får därför givetvis betraktas

som en approximation, men med hänsyn till det sätt, på vilket kostnadsundersökningen

utförts och som parterna varit ense om, har parterna

enats om att godtaga kostnadsundersökningens resultat som ett tillfredsställande

mått på postverkets merkostnader för tidningsrörelsen.

Yttranden

Den av utredningen framlagda merkostnadskalkylen kommenteras endast

i ett fåtal yttranden.

Sålunda anför statens organisationsnämnd, att inga väsentliga invändningar

kan göras mot uppläggningen och resultatet av utredningens hithörande

undersökning.

Ej heller järnvägsstyrelsen har i stort sett något att erinra mot de använda

beräkningsmetoderna. Styrelsen framhåller emellertid, att på längre

sikt postverkets kostnadsbesparing genom bortfall av tidningsrörelsen torde

vara större än som beräknats i merkostnadskalkylen. Sålunda skulle ett

bortfall av en rörelsegren av den storleksordning, varom här är fråga komma

att möjliggöra betydande kostnadsbesparingar genom anpassningar nedåt

i postverkets distribution och service, vartill hänsyn icke tagits vid merkostnadskalkylen.

Vidare noteras, att kostnaderna för vissa arbetsmoment

i åtskilliga fall medvetet underskattats i merkostnadskalkylen.

Postutredningen finner resultatet av undersökningen väl avspegla de rådande

kostnadsförhållandena inom postverkets tidningsrörelse.

Tidningsrörelsens organisation

Utredningen

Nuvarande organisation. De speciella former för tidningsförsändning genom

postverket, vilka regleras genom tidningsförordningen, är postabonnemang,

utgivarkorsband och kommissionärskorsband.

Postabonnemang innebär i stora drag att postverket uppsamlar abonnemang

från de enskilda abonnenterna och redovisar abonnemangsmedlen,

efter avdrag av postavgiften, till tidningsutgivarna i ett fåtal större poster.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

13

Med ledning av de inkomna abonnemangen beställer postverket från tidningen

i klump motsvarande antal tidningsexemplar. Dessa fördelas och

expedieras genom postverkets försorg oadresserade till vederbörande utdelningspostanstalter

för att med ledning av där befintliga anteckningar

utdelas till abonnenterna. Detta är den ursprungliga postabonnemangsformen.

Från denna har sedermera gjorts vissa avsteg. Sålunda är det t. ex.

mycket vanligt att tidningarna själva ombesörjer fördelningen och förpackningen

(den s. k. inslagningen) till de olika utdelningspostanstalterna med

ledning av från postverket erhållna antalsuppgifter. Postabonnemangsförfarandet

kan enligt nu gällande bestämmelser användas endast av tidning,

som utkommer minst tolv gånger om året.

Utgivarkorsband är i princip av utgivaren iordningställda och till vederbörande

mottagare adresserade försändelser, vilka postbehandlas på i huvudsak

samma sätt som postförsändelser i allmänhet. Utgivarkorsbanden

är avsedda att användas vid försändning i sådana fall, då abonnemang eller

annan beställning gjorts direkt hos tidningen. De användes också i viss

utsträckning för försändning till återförsäljare o. d., när användning av

kommissionärskorsband icke är möjlig eller lämplig. Utgivarkorsband kan

sändas av alla tidningar, som uppfyller förutsättningarna för befordran på

tidningsförordningens villkor.

Under senare tid har det uppstått en speciell form av utgivarkorsbandsförsändning,

som innebär att tidningarna i stället för att adressera tidningsexemplaren

meddelar adresserna till utdelningspostanstaherna genom

särskilda utdelningskort, som utsändes när abonnemangen börjar och indrages

när de upphör. Erforderligt antal tidningsexemplar sändes oadresserade

i en till vederbörande postanstalt ställd utgivarkorsbandsförsändelse.

Fördelning och förpackning ombesörjes i detia fall av tidningen i

motsats till vad som i princip gäller i fråga om postabonnemang. Detta förfaringssätt

(s. k. kortutdelning), som icke är förutsett i tidningsförordningen,

användes huvudsakligen av vissa veckotidningar med mycket stora

upplagor och i princip endast till postanstalter med relativt stort antal

exemplar.

Kommissionärskorsband är likaledes iordningställda och adresserade av

utgivaren. De får f. n. försändas endast av tidningar, som utkommer minsi

en gång i veckan, och endast vid regelbunden försändning till återförsäljare

och ombud. Vidare gäller att de måste väga minst ett — eller i vissa fall två

— kilogram. Kommissionärskorsbanden postbehandlas i huvudsak på samma

sätt som postförsändelser i allmänhet med den skillnaden, att de icke

utdelas utan alltid måste hämtas på postanstalten av mottagarna utan anmaning.

Kritik mot nuvarande organisation. Sedan lång tid tillbaka har det såväl

inom postverket som från tidningarnas sida uttalats önskemål om modernisering

av den postala tidningsrörelsen och anpassning av densamma efter

utvecklingen. Den kritik och de önskemål, som framförts i dessa sammanhang,

bär så gott som uteslutande gällt postabonnemangsrörelsen.

Genom tillkomsten och utvecklingen av postanvisnings- och postgirorörelserna

har möjlighet öppnats för allmänheten att från samtliga postanstalter

i riket direkt hos tidningsulgivaren anmäla sitt abonnemang och samtidigt

verkställa betalningen. Härigenom har situationen för postverkets del

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1959

radikalt förändrats i vad avser de i postabonnemangen ingående funktionerna

uppsamling av abonnemang och förmedling av betalning. För abonnenten

innebär det också en betydande förenkling att icke behöva använda den nuvarande

ganska komplicerade tredelade abonnemangsblanketten utan endast

en enkel postanvisnings- eller postgiroblankett.

Även för tidningarnas del torde förhållandena te sig väsentligt förändrade

sedan den tid då det nuvarande postabonnemangssystemet uppkom. En omvärdering

av arbetsfördelningen mellan tidningarna och postverket har därför

blivit alltmera behövlig. Postverket är specialiserat på transport- och

distributionsuppgifter samt betalningsförmedling men får anses mindre lämpat

att fylla jämväl uppgiften att ingå i tidningarnas försäljningsorganisation

eller omhändertaga väsentliga delar av deras kameralt-administrativa

uppgifter i fråga om bokföring, redovisning och revision. Ett stort antal tidningar

har också börjat att bedriva en aktivare prenumerationspolitik. Till

följd därav bär tidningarna redan i allt större omfattning gått in för att även

utanför utgivningsorten ta upp abonnemangen i egen regi. Sålunda insamlade

abonnemang placeras därefter av tidningarna i stor utsträckning såsom

postabonnemang (s. k. självabonnemang). Dessa abonnemang blir sedan

inom postverket föremål för samma bokföring som de egentliga postabonnemangen.

Det har beräknats att självabonnemangen utgör minst 30 % av hela

antalet postabonnemang, och förfaringssättet breder ut sig mer och mer.

Denna utveckling visar, att postverkets medverkan i abonnemangsinsamlingen,

i den form nuvarande postabonnemangssystem förutsätter, nu icke är

lika behövlig eller önskvärd som den varit. Postabonnemanget, som egentligen

är en kombinerad prenumerations- och distributionsform, har mer och

mer kommit att användas som enbart ett distributionssätt. Härigenom förorsakas

en omständligare postbehandling än som egentligen vore nödvändigt,

och det uppkommer ett dubbelarbete därigenom att abonnemangen genomgår

fullständig bokföring både inom postverket och hos tidningarna.

En annan av grundtankarna i postabonnemangssystemet är att postverket

skall avlasta tidningarna från detaljexpedieringen av ifrågavarande del av

upplagan. Sålunda förutsattes ursprungligen, att inslagningen av tidningsexemplaren,

d. v. s. förpackningen till de olika utdelningspostanstalterna,

skulle ombesörjas av postverket. Utvecklingen har gått därhän att numera

större delen — ca 60 % — av de postabonnerade upplagorna inslås av

tidningarna med eller utan ersättning från postverket. Utanför Stockholm

ombesörjes ca 80 % av inslagningen av tidningarna själva.

Ett ytterligare grunddrag i nuvarande postabonnemangssystem är att detta

utgår från att tidningsexemplaren inlämnas till postbefordran oadresserade.

Förutom att detta kräver bokföring i olika instanser inom postverket, medför

det att postverket i den mån så behövs verkställer adressering av tidningsexemplaren.

Detta medför merkostnader för postverket i förhållande till

behandlingen av adresserade försändelser. Dessa kostnader blir oproportionerligt

höga, när antalet exemplar per postanstalt, per brevbärare etc. ar

ringa, vilket i stor utsträckning är fallet i fråga om den nuvarande postabon
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959

nerade tidningsmassan. Det kan t. ex. nämnas att ca 40 % av alla tidningspaket

innehåller endast ett exemplar. Det är icke möjligt att ur nuvarande

system utesluta denna uppenbart orationella del, och detta måste anses vara

en svaghet i systemet.

Inom postverket anses det nu tillämpade postabonnemangssystemet vara

komplicerat och tungrott.

Från tidningarna har dock under utredningens tidigare skeden framförts

önskemål om ytterligare påbyggnader av systemet. Postverket har ansett de

av tidningarna framförda önskemålen vara beaktansvärda. De flesta av dem

skulle dock ytterligare komplicera postabonnemangssystemet i sådan grad

att man icke anser sig kunna garantera att det kan fungera vid samtliga

postanstalter, vilka är av ytterst olika struktur och vid vilka arbetet utföres

av personal med vitt skiftande utbildning, vana och personliga förutsättningar.

Man anser i stället en förenkling vara önskvärd.

Utredningens synpunkter beträffande tidningsrörelsens organisation. Vid

sina överväganden i organisationsfrågan har utredningen utgått ifrån att

målsättningen bör vara att åstadkomma en organisation, som ger de sammanlagt

lägsta reella kostnaderna. Detta förutsätter bl. a. att organisationen

bygges på en naturlig och rationell arbetsfördelning mellan berörda parter,

så att dubbelarbete undvikes och de olika arbetsdetaljerna utföres av den,

som har de bästa förutsättningarna härför.

Utredningen anser att det nuvarande postabonnemangssystemet i fråga

om principerna för arbetsfördelningen bygger på föråldrade förutsättningar,

och att detta är huvudorsaken till de olägenheter, som vidlåder systemet.

Även om vissa detaljförbättringar av nuvarande system säkerligen

skulle kunna göras, är det enligt utredningens uppfattning icke möjligt att

genomföra någon väsentlig rationalisering eller åstadkomma någon långsiktig

lösning av problemen, så länge man fasthåller vid nuvarande arbetsfördelning.

Det är därför nödvändigt att ompröva denna från grunden.

En naturlig arbetsfördelning mellan postverket och tidningarna uppnås

enligt utredningens mening, om postverkets åtaganden i tidningsrörelsen

begränsas till sådana göromål, som tillhör verkets normala arbetsområde,

d. v. s. förmedling av abonnemang pa samma sätt som andra betalningar,

samt transport och utdelning av tidningsförsändelser på i möjligaste mån

samma sätt som postförsändelser i allmänhet.

I fråga om abonnemangsbokföringen förekommer nu ett dubbelarbete.

Denna bokföring bör kunna utföras mera rationellt av tidningarna än av

postverket. De flesta av de tidningar, som nu använder sig av postabonnemang,

har nämligen större delen av sin distribution lagd på annat sätt,

t. ex. genom egen utdelning på utgivningsorten och pa vissa andra ortei,

genom försändning av utgivarkorsband in. m. De har alltså en organisation

för dessa göromål, och de har i regel större möjligheter än postverket

att rationellt använda tids- och arbetsbesparande maskiner och specialutbildad

personal, eftersom de kan inrikta sig efter en speciell tidnings behov.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 1959

Om tidningarna själva ombesörjer bokföringen, får de större möjligheter

att tillämpa ett smidigare förfaringssätt i fråga om abonnemangsterminer,

växling från ett distributionssätt till ett annat etc., än när postverket är

inkopplat som mellanhand i bokföringen.

Tidningsinslagningen utföres f. n. till större delen av tidningarna och

detta blir även i fortsättningen ofta nödvändigt av tidsskäl. Som regel torde

det också vara mest rationellt att inslagningen sker i omedelbar anslutning

till tryckningen. Enligt utredningens mening bör principen i framliden

vara att inslagningen — i den mån oadresserade tidningsexemplar skall

förekomma i fortsättningen — utföres av tidningarna.

Det förtjänar i sammanhanget påpekas att abonnemangsbokföringen och

iordningställandet av försändelserna redan f. n. åligger flertalet av tidningarna,

nämligen alla dem, vilka för sin postbefordran endast använder

utgivarkorsband.

Förslag till ny organisation. I fråga om för sändning till abonnenter

o. d. kan förslaget i stora drag sägas innebära, att det nuvarande

postabonnemangssystemet avvecklas och att hela postverkets tidningsrörelse

baseras på adresserade utgivarkorsband men med möjlighet till undantag

i vissa fall från regeln att försändelserna skall vara adresserade.

För nuvarande utgivarkorsband innebär organisationsförslaget ingen förändring.

Huvuddragen i den föreslagna organisationen innebär följande.

a) Abonnemangen skall i fortsättningen alltid göras direkt till tidningen.

Postverket skall dock fortfarande hålla en tidningstaxa på postanstalterna

och mottaga abonnemang i samma utsträckning som f. n., ehuru genom

verkets ordinarie former för betalningsförmedlingar, främst genom postgiro.

En särskild blankett till tidningsinbetalningskort för nytillkommande

abonnenter kommer att införas; beträffande gamla abonnenter räknar utredningen

med att tidningarna kommer att vilja tillställa dem särskilda

blanketter före resp. abonnemangsperioders utgång. Detta innebär bl. a.

att nuvarande, relativt ohanterliga abonnemangsblankett kan slopas. Abonnemangsavgifterna

kommer att inflyta direkt till tidningarna, vilka alltså

får pengarna omedelbart huvudsakligen genom postgirot. Bokföringen av

abonnenterna skall i sin helhet ske hos tidningarna.

b) Tidningsförsändelserna skall i princip vara adresserade. Med hänsyn

till att det i vissa fall kan föreligga praktiska svårigheter att adressera

tidningsexemplaren skall det dock i viss utsträckning finnas möjlighet att

sända oadresserade tidningsexemplar, i vilket fall abonnenternas namn och

adress meddelas vederbörande utdelningspostanstalter genom utdelningskort.

Denna möjlighet skall generellt stå öppen för dagstidningar, d. v. s.

tidningar utkommande mer än en gång i veckan, under förutsättning att

de har en postupplaga av minst 1 000 exemplar — vid mindre upplagor har

några nämnvärda svårigheter att utföra adresseringen ansetts icke föreligga.

För övriga tidningar fordras det att särskilda omständigheter föreligger,

t. ex. mycket stor postupplaga eller påtagliga svårigheter av annan

natur. Det är icke tänkt att kortsystem skall kunna användas för tidningar

utkommande mindre ofta än en gång i veckan annat än i särskilda undantagsfall.

Kortsystemet skall i princip icke användas beträffande postanstalter

med endast ett exemplar. I sådana fall skall adressering ske.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ls proposition nr 94 år 1959

Korten skall i regel gälla t. v. till dess de indrages genom meddelande

från tidningen. Alla abonnemang kan således göras fortlöpande såsom i direktdistributionen.

Detta har ansetts vara till fördel för alla parter.

För kortsystem skall gälla en högre taxa, eftersom det medför merarbete

för postverket, bl. a. genom att detta får övertaga adresseringen av tidningarna.

c) Iordningställandet av de adresserade försändelserna måste självfallet

liksom f. n. utföras av tidningarna. Även iordningställandet av försändelserna

med oadresserade tidningsexemplar (inslagning) har ansetts vara en

tidningarnas angelägenhet, såsom fallet är beträffande de nuvarande s. k.

korttidningarna. Postverket skall dock på begäran kunna åtaga sig tidningsinslagning

mot en särskild taxa, som ligger utanför den ordinarie

postavgiften.

d) ^ id avsändandet måste helt naturligt oadresserade tidningsexemplar

vara sammanförda i paket till resp. utdelningspostanstalter, såsom f. n. göres

med postabonnerade exemplar och s. k. korttidningar. En dylik hopbuntning

från början av alla försändelser till samma ort har bedömts vara det

mest rationella förfaringssättet även beträffande tidningsexemplar, som är

inlagda i separata omslag. På grund härav har avgiftssystemet uppbyggts så,

att tidningarna får en ekonomisk fördel av att bunta försändelserna per

adresspost anstalt.

e) Postavgiften skall i princip erläggas vid försändelsernas inlämning,

såsom nu sker beträffande utgivarkorsband, eller i den ordning, varom överenskommelse

träffas mellan tidning och postverket. Avgifterna skall således

icke, såsom nu är fallet vid postabonnemang, inbetalas i förskott för hela

försändningsperioden.

t) I fråga om sättet för inlämning till postbefordran, transporter och utdelning

inträder ingen ändring.

g) Adresserade tidningar eftersändes i samma ordning som försändelser i

allmänhet, d. v. s. efter av abonnenten avlämnad adressanmälan avseende

hans post i allmänhet. Abonnenten kan också anmäla adressändring direkt

till tidningen, och detta förutsättes alltid skola ske vid definitiv adressändring.

Sistnämnda förfaringssätt måste alltid användas när det gäller oadresserade

tidningar, d. v. s. sådana som utdelas efter kort. Tidningen får då indraga

gällande utdelningskort och sända ett nytt till den nya utdelningspostanstalten.

Beträffande försändning till kommissionärer o. d. har

nuvarande bestämmelser om minimivikt för kommissionärskorsband ansetts

kunna slopas under förutsättning att det av utredningen föreslagna avgiftssystemet

genomföres. Rätten att sända kommissionärskorsband har vidare

ansetts kunna utsträckas till att gälla tidningar utkommande minst en

gång i månaden på samma villkor som gäller för nuvarande kommissionärskorsbandsförsändning.

I övrigt föreslås ingen ändring beträffande detta försändelseslag.

Efter en redogörelse för fördelar och nackdelar med det föreslagna systemet

konstaterar utredningen, att fördelarna med den föreslagna organisationen

väger tyngre än nackdelarna och att systemet i det långa loppet leder

till det bästa samlade resultatet — även om vissa övergångssvårigheter torde

uppslå.

/ii häng till riksdagens protokoll 1959. I samt. Nr 94

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts proposition nr 9i år 1959

övergångsanordning. Då vissa tidningar kan ha svårigheter att omedelbart

gå över på den nya organisationen, har utredningen ansett att det för

dem bör finnas möjlighet att under en övergångstid av tre år räknat från den

1 januari 1960 bibehålla postabonnemanget. Dock skall inslagningen i princip

göras av tidningen själv. Vidare måste den postabonnerade upplagan uppgå

till minst 1 000 exemplar. Vid mindre upplagor torde det inte föreligga

några avsevärda svårigheter att klara övergången. Tidningar med små

postabonnerade upplagor har för övrigt ofta huvuddelen av sin distribution

lagd på annat sätt, t. ex. såsom utgivarkorsband, och i så fall har de redan

en organisation uppbyggd för det nya systemet.

Tidning, som övergångsvis bibehåller postabonnemang, skall givetvis liksom

f. n. ha möjlighet att sända adresserade utgivarkorsband och kommissionärskorsband.

Yttranden

Utredningens förslag beträffande tidningsrörelsens organisation tillstyrks

eller lämnas utan erinran av det alldeles övervägande antalet av remissinstanser,

bl. a. av general poststyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret, sak

revisionen, statens organisationsnämnd och postutredningen.

Endast handelskammaren i Göteborg intar en något avvisande hållning,

i det att kammaren anser det böra omprövas, om icke det nu gällande systemet

i stora drag skulle kunna bibehållas. Omorganisationen skulle för

tidningsföretagen i allmänhet medföra icke oväsentliga lokal- och personalökningar,

och relativt dyrbar maskinell utrustning skulle behöva anskaffas.

Från flera av tidningarna inom handelskammarens distrikt har framhålliits,

att förslagen förutom de ökade kostnaderna skulle vålla stora tidsförluster

vid expedieringen samt felexpedieringar. Tidningarnas erfarenhet av utgivarekorsband

såsom försändningsform vore dessutom redan nu ganska

olycklig. Tidningarna i Göteborg ansåg därför, att det vore fördelaktigare

att i stort sett bibehålla det nuvarande abonnemangssystemet samtidigt som

postverket å sin sida finge en skälig höjning av de nu utgående avgifterna.

Handelskammaren inser, att ett bibehållande av den nu gällande organisationen

kan försvåra en rationalisering av distributionen och en riktig avgiftsbeläggning,

men har dock velat framföra tidningsföretagens uppfattning.

Även handelskammaren i Gävle, som med hänvisning till att parterna är

ense tillstyrker att den nya organisationen genomföres försöksvis under en

femårsperiod, framhåller att från tidningsföretag inom distriktet anförts

betänkligheter mot det föreslagna systemet.

Kommerskollegium anser, att postabonnemangens upphörande otvivelaktigt

kommer att medföra betydande svårigheter för åtskilliga tidningar och

kollegium kan väl förstå de farhågor som i detta sammanhang redovisats av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj.ts proposition nr 9b år 1959

liandelskamrarna. Kollegium finner emellertid övervägande skäl tala för

att utredningens förslag godtages. Denna del av tidningsrörelsen ligger knappast

i linje med postverkets övriga arbetsuppuppgifter; det är onekligen

naturligare att tidningarna själva ombesörjer hithörande göromål. Dessutom

är det ur samhällsekonomisk synpunkt angeläget att det dubbelarbete som

här förekommer icke får fortsätta. Den väl tilltagna övergångstiden torde

mildra de ogynnsamma följderna för tidningarna.

Statskontoret finner det förtjänt övervägas, om inte postverkets inslagning

av oadresserade tidningsexemplar bör helt avvecklas, då det av betänkandet

framgår, att hithörande göromål ej är av den art att de normalt

skall utföras av postverket.

Avgiftssystemets konstruktion

Utredningen

Huvudprincipen. Vid konstruktionen av ett avgiftssystem har utredningen

så långt möjligt följt principen »pris efter prestation». Denna innebär att postavgifterna

bör sättas i relation till de prestationer, som postverket utför för

vederbörande tidning. Ett sådant taxesystem har ansetts medföra den rättvisaste

avvägningen av avgifterna mellan olika tidningar. Det har även ansetts

kunna på längre sikt medföra en mera rationell avvägning mellan olika

distributionsformer och en bättre anpassning till olika förändringar i den

postala tidningsrörelsens struktur och omfattning.

Kostnadsundersökningen har gett möjlighet konstruera ett avgiftssystem

efter denna princip. Taxan har uppbyggts av olika delar, som hänför sig till

organisatoriskt avgränsade avsnitt. För varje del har avgiften anknutits till

de kostnadsbärare, som enligt den verkställda kostnadsundersökningen är relevanta

i vederbörande fall.

Taxan har differentierats på fyra olika försändelseformer: postabonnemang

(övergångsvis), oadresserade utgivarkorsband, adresserade utgivarkorsband

och kommissionärskorsband. Den bär dessutom byggts upp av fem

olika avgiftsdelar. Dessa delar och de mot merkostnaderna för de olika försändelseslagen

svarande beloppen framgår av tabell 1.

Till de olika avgiftsdelarna fogar utredningen i huvudsak följande kommentarer.

Grundavgift. Denna avgift är avsedd att täcka kostnaden för vissa allmänna

göromål, som tidningsrörelsen ger upphov till, såsom utgivning, distribution

och underhåll av tidningstaxan, ärenden sammanhängande med villkoren

för befordran mot tidningsporto o. d. Dessa kostnader har icke samband

med tidningarnas vikt, antal exemplar etc., utan har ansetts vara i stort sett

lika för varje tidning och tidningsedition.

Avgiften skall därför utgå med samma belopp för varje tidning resp. edition.

Den skall erläggas varje år i samband med anmälan till tidningstaxan.

Avgift för bokföring. Denna avgift är vad beträffar postabonnemanget avsedd

att täcka kostnaderna för bokföring och annan behandling av tidnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

to

o

Tabell 1. Postverkets merkostnader för tidningsrörelsen överförda i taxeform

Arbetsmoment eller

Postabonnemang

Oadresserade utgivarkorsband

Adresserade utgivar-

Kommissionärs-

kostnadsfaktor

(kortutdelning)

korsband

korsband

avgift i öre per

abon-

ne-

mang

tidn.-

paket

(bunt)

ex.

kilogram

abon-

ne-

mang

tidn.-

paket

(bunt)

ex.

kilogram

tidn.-

paket

ex.

kilogram

tidn.-

paket

(förs.)

kilogram

Grundkostnad ................

125

kronor per tidning och

å r

Bokföring ....................

100

20

Expediering ..................

2,5

2,0

2,5

2,6

2,5

2,6

3,0

2,3

Transporter (zontaxa enl. tab. 2)

11,4—39,0

11,4—39,0

11,4—39,0

11,4—39,0

Utdelning ....................

10,0

4,5

3,4

10,0

4,4

3,4

4,1

3,4

3,0

Summa

100

12,5

4,5

16,8—44,4

20

12,5

4,4

17,4—45,0

2,5

4,1

17,4—45,0

6,0

13,7—41,3

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b är 1959

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ls proposition nr 9i är 1959

rekvisitionerna, inklusive penningtransaktionerna. Dessa kostnader har belunnits

i huvudsak sammanhänga med abonnemangen oavsett abonnemangsterminens

längd, antalet nummer per abonnemangstermin etc. Avgiften skall

därför utga med ett fixt belopp per abonnemang. — För oadresserade utgivarkorsband

avser avgiften endast kostnaderna för utdelningskortens befordran

samt behandling på utdelningspostanstalterna. Avgiften skall därför

utgå med ett belopp per utdelningskort oavsett hur länge detta kommer att

gälla. Avgiften har ansetts enklast kunna erläggas genom frankering av korten

med frimärke eller trankostämpel, när det inte är fråga om ett större

antal av kort, i vilket fall någon mera summarisk betalningsform torde

kunna användas.

Avgift för expediering. Denna avgift avser kostnaden för lidningsexemplarens

mottagande, vägning och avgiftsberäkning, sortering och avfärdande

från utgivningspostanstalten. Fn mindre del av dessa kostnader är beroende

enbart av vikten, medan större delen sammanhänger med antalet sorteringsenheter

- - tidningspaket, buntar och lösa försändelser — och med vikten.

Avgiften bör därför sammansättas av eu del, som utgår per sorteringsenhet,

och en del, som utgår per kg. Antalet sorteringsenheter bör normalt

kunna fastställas vid en viss, lämplig tidpunkt, varefter resultatet tillämpas

under en icke alltför kort tidsperiod oavsett smärre fluktuationer.

Avgift för transporter. Transporterna omfattar såväl lokala transporter

som transporter mellan orter. En del av kostnaden sammanhänger helt med

bikten, medan en annan del aven är beroende av den utförda transportens

längd, vilken visat sig variera högst avsevärt från tidning till tidning. Med

hänsyn härtill bär man inom utredningen funnit det nödvändigt, om man_

vilket varit målet — vill sätta avgifterna i relation till utförda prestationer,

alt differentiera transportavgiften efter transportavstånd, d. v. s. införa ett

slags zontaxa. Därigenom uppnås att tidningarna får betala i förhållande

till sitt utnyttjande av postverkets transportapparat. Taxan blir på så sätt

också mera jämförbar med kostnaderna för distribution genom andra transportföretag

än postverket, vilka i regel torde tillämpa taxor baserade på

avstånd. En taxa av detta slag öppnar också möjligheter att kompensera

tidningarna för transporter utförda i egen regi, vilket helt naturligt icke kan

ske vid tillämpning av en enhetlig transportavgift.

Den mot postverkets merkostnader svarande zontaxan framgår av tabell 2.

Tabell 2. Postverkets merkostnader för tidningstransporter uttryckta i form av zontaxa

Avstånd

Taxa

öre /kg

Avstånd

Taxa

öre/kg

Avstånd

Taxa

öre/kg

Avstånd

Taxa

öre/kg

0—25

11,4

151—175

18,6

301—325

25,8

451—475

33,0

26—50

12,6

176—200

19,8

326—350

27,0

476—500

34,2

51—75

13,8

201—225

21,0

351—375

28.2

501—525

35,4

76—100

15,0

226—250

22,2

376—400

29,4

526—550

36,6

101—125

16,2

251—275

23,4

401—425

30,6

551—575

37,8

126—150

17,4

276—300

24,6

426—450

31,8

576—

39,0

Avsikten är att det för varje tidning skall uträknas ett medeltransportavstånd,

med ledning av vilket man i en särskild tabell får fram den avgift

per kg, som är tillämplig på tidningen i fråga. Särskilda bestämmelser härom

synes böra meddelas i lillämpningsförfattningarna. För tidningar med

en postupplaga, vars vikt icke överstiger 2 000 kg per år, har det icke ansetts

befogat att differentiera transportavgiften efter avstånd. Vid en så

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

ringa mängd blir nämligen skillnaden mellan genomsnittstaxa och avståndsgraderad

taxa, även i ogynnsammaste fall, totalt sett icke av sådan storleksordning

att det kan anses motiverat att lägga ned arbete på dylika beräkningar.

Transportavgiften skall därför i dessa fall beräknas efter högsta tariffen.

Avgift för utdelning. Denna avgift avser utdelning resp. utlämning genom

brevbäring, box, fack etc. samt försortering och förarbete i anslutning därtill.

I fråga om postabonnemang och oadresserade utgivarkorsband ingår bl. a.

kostnaden för adresspåskrivning i den omfattning sådan konstaterats äga

rum. För postabonnerade tidningar och oadresserade utgivarkorsband beror

kostnaderna huvudsakligen på antalet utdelade exemplar, men dessutom

till eu del på vikten och till en del på antalet exemplar per tidningspaket,

d. v. s. per uldelningspostanslalt. Med hänsyn härtill har avgiften för utdelning

för dessa försändningsformer ansetts böra sammansättas av, föruiom

en avgift per exemplar och en per kg, även en avgift per tidningspaket. Införandet

av sistnämnda avgiftsdel har antagits kunna bidraga till rationalisering

därigenom att tidningarna kan finna det fördelaktigt att adressera

exemplaren till postanstalter med relativt litet antal exemplar, d. v. s. kapa

bort det kostsammaste skiktet av de oadresserade försändelserna. — För

adresserade utgivarkorsband sammansättes avgiften av en del, som utgår per

exemplar, och en del, som utgår per kg. Den förra delen är lägre än för postabonnemang

och oadresserade utgivarkorsband beroende pa att det inte förekommer

någon adresspåskrivning. — För kommissionärskorsband skall utga

endast ett belopp per försändelse beräknat med hänsyn till att dessa försändelser

alltid skola avhämtas utan anmaning.

Modifierad zontaxa under övergångstiden. Vid övergången till det nya avgiftssystemet

är det oundvikligt att vissa tidningar får förhållandevis större

avgiftshöjningar än andra beroende på att avgifterna hittills icke varit avvägda

efter principen pris efter prestation.

Postverkets transportprestationer svarar f. n. för ca 25 % av merkostnaderna

för tidningsrörelsen. Transportprestationerna är samtidigt mycket

ojämnt fördelade på olika tidningar, t. ex. på rikstidningar och lokalpress.

Övergången från en enhetstaxa till en zontaritlerad taxa kommer därför att

medföra kraftiga återverkningar på sådana tidningar i avgiftshöjande eller

avgiftssänkande riktning och därmed på nuvarande konkurrensförhållanden.

Med hänsyn härtill har tidningsutgivareföreningen funnit, att en modifierad

zontaxa bör tillämpas för dagstidningarna under en övergångsperiod.

Denna modifikation, som icke i och för sig påverkar postverkets inkomster

av tidningsrörelsen, innebär en höjning av transportdelen av postavgifterna

för tidningar med en medeltransportsträcka upp till ca 225 km och en sänkning

för övriga. Postverket har för sin del förklarat sig ej ha nagot att erinra

mot en dylik modifikation.

Utredningsmannen har i detta läge funnit sig böra godtaga den angivna

avvikelsen från huvudprincipen för avgiftssystemets konstruktion men har

— i samförstånd med parterna — förutsatt, att fragan om zontariffens

slutliga utformning får upptagas till omprövning i samband med förutsedda

förhandlingar om avgifternas storlek efter övergångsperiodens slut.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:Is proposition nr 94 år 1959

Särskilda avgifter. Vid sidan av de avgifter, som svarar mot postverkets

normala prestationer enligt den föreslagna nya organisationen, har utredningen

tagit upp frågan om särskilda avgifter för tidningsinslagning oeh

för brådskande behandling av vissa tidningar m. m.

Avgift för tidningsinslagning. Såsom framgår av det föregående, är det

avsett att inslagningen av oadresserade tidningsexemplar till de olika postanstalterna

i princip skall ombesörjas av tidningarna. Emellertid kan vissa

tidningar ha svårigheter att utföra inslagningen. Postverket bör då kunna

tillhandagå härmed. Parterna har dock förutsatt att detta icke skall behöva

inträffa annat än för tidningar, som f. n. anlitar postverket för inslagningen.

För bestyret med inslagningen har postverket efter samråd med tidningarnas

representanter konstruerat en särskild taxa. Avgiftsbeloppens

storlek framgår av bilaga 1, II d), i förslaget till tidningsförordning. Från

tidningssidan har emellertid framhållits att dessa avgifter skulle bli alltför

betungande för tidningar, som på grund av lokalsvårigheter o. d. inte ha

möjlighet att själva omedelbart åtaga sig inslagningen. På grund härav har

utarbetats en övergångstaxa för tidningsinslagning, avsedd att gälla t. o. m.

31 december 1962. Avgifterna enligt denna taxa framgår av bilaga 2 till förordningsförslaget.

Tillägg för brådskande tidningar m. m. Dagstidningar befordras och utdelas

alltid på snabbast möjliga sätt. Beträffande övriga tidningar försöker

man också i möjligaste mån följa samma regel, men detta kan inte alltid

ske i praktiken.

Ur kostnadssynpunkt är det givet att tvånget att alltid behandla vissa

tidningar som brådskande leder till högre kostnader för dessa tidningar än

för sådana, beträffande vilka postverket har möjlighet att med någon marginal

välja tid och sätt för befordran och utdelning. Hänsyn härtill bör

rimligen tagas vid avgiftssättningen. Samtidigt har dagstidningarna genom

sin tätare periodicitet i andra avseenden ansetts ställa sig något gynnsammare

ur kostnadssynpunkt för postverket än mera sällan utkommande tidningar,

vilka kan orsaka trafiktoppar. Dagstidningarna borde sålunda ha

en något lägre postavgift än andra tidningar.

Med hänsyn härtill har det ansetts skäligt att dagstidningarna, för vilka

snabbast möjliga befordran är en nödvändighet, kommer i åtnjutande därav

utan någon tilläggsavgift då fråga är om ytbefordran. Med dagstidningar

förstås här den i berörda avseende homogena grupp av tidningar, som utkommer

minst 2 gånger i veckan.

Vad angår tidningar med lägre periodicitet har det endast i undantagsfall

förekommit krav på befordran med brevposthastighet. Utredningen

har också utgått från att detta icke heller i framtiden skall bli fallet i någon

större omfattning. Postverkets personal-, lokal- och transportresurser

torde icke vara tillräckliga att möta sådana anspråk.

Den verkställda kostnadsutredningen ocli avgiftssystemet har baserats

på att nuvarande service åt tidningarna i stort sett bihehålles. Det har då

ansetts skäligt att postverket får uttaga en särskild tilläggsavgift av tidningar,

som utkommer med mindre än två nummer i veckan oeh som postverket

efter framställning åtager sig att behandla på samma sätt som en

dagstidning.

Tilläggsavgiften skall för samtliga försändningsformer beräknas med

hänsyn tagen till postverkets ökade kostnader för sådan brådskande befordran.

Det torde av praktiska skäl vara nödvändigt att delegera till ge
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr .94 år 1959

neralpoststyrelsen att efter förhandling med sina tidningskunder fastställa

storleken av avgiften i förekommande fall.

Samma ordning har ansetts böra tillämpas när det gäller ersättning till

postverket för vissa andra prestationer, som ligger utanför det normala,

t. ex. extra utdelningsturer, söndagsutdelning o. d. Utredningen har vidare

ansett det vara önskvärt att det för framtiden skapas möjligheter att träffa

särskilda överenskommelser om ersättningen även i det fall att det för

bägge parter visar sig fördelaktigt att en tidning åtager sig vissa göromål,

som normalt åvilar postverket, och avgiftsreglering med anledning härav

inte är förutsedd i avgiftssystemet. Utredningen är emellertid medveten

om att dylika fall endast undantagsvis kan bli aktuella, så länge postavgifterna

icke motsvarar minst full täckning av merkostnaderna.

Indexreglering av postavgifterna. Utredningen har ansett det angeläget

att för framtiden undvika sådan eftersläpning av postavgifterna, som hittills

skett och som skapat svåra problem. Postverkets ersättning för tidningsrörelsen

bör därför på något sätt anknytas till kostnadsutvecklingen.

För tiden t. o. m. den 31 december 1964 har parterna enats om att postavgifterna

skall följa konsumentprisindex. Blivande förhandlingar om

avgiftssättningen efter nämnda datum kan omfatta även sättet för den fortsatta

indexregleringen.

Utgångspunkten är läget i mars 1958. Index var då 151. Det har ansetts

skäligt att båda sidor står en »självrisk» motsvarande 3 enheters indexändring.

Detta innebär att ingen avgiftsändring skall ske, så länge index håller

sig inom gränserna 148—154. Om index ändras utöver dessa gränser, skall

avgiftsändring ske motsvarande hela den överskjutande ändringen. Avgiftsändring

skall genomföras på så sätt att uttagningsprocenten ändras

med det tal, som indexändringen, »självrisken» frånräknad, utgör i procent

av bastalet. Procenttalen har ansetts böra anges med en decimal.

Det är tänkt att postverket skall kunna vidtaga dylika regleringar utan

att frågan underställes riksdagens prövning. Emellertid har det rått enighet

om att frågan om avgiftsändring utöver vad som motsvarar 15 enheters

indexändring skall göras till föremål för nya förhandlingar och underställas

riksdagens prövning.

Sammanfattning. Det i det föregående redovisade avgiftssystemet för

postbefordran av tidningar har godtagits av postverkets och tidningarnas

representanter, och parterna har varit överens om att det lägges till grund

för utredningens överväganden i frågan om avgifternas storlek.

Det har förutsatts att frågor om justeringar i systemet med ledning av

vunna erfarenheter skall kunna upptagas till behandling vid de förhandlingar,

som avses skola komma till stånd rörande postavgifternas storlek

m. in. för tiden efter den 31 december 1964.

Yttranden

Det av utredningen föreslagna avgiftssystemets huvuddrag har ej föranlett

några erinringar i remissyttrandena.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr .94 år 1959

Postutredningen utvecklar närmare sin syn på grundprincipen för avgiftssätlningen

och anför därvid följande.

Enhetsportots eller enhetstaxans idé kännetecknar den svenska posttaxesättningen

och har sin bakgrund i skälighets- och lämplighetshänsyn. Enhetstaxan

möjliggör genom sin utjämnande verkan för postverket att i enlighet

med sin uppgift upprätthålla posttrafik över hela landet, även där

trafikunderlaget är ringa och postbefordringskostnaderna höga. I fråga om

brevbefordran kan den sägas vara betingad av postmonopolet. Den är ej

beroende av befordringssträckans längd och blir därigenom lätthanterlig

i sin praktiska tillämpning.

Enligt postutredningens mening bör enhetsportots princip alltjämt vara

grundläggande för postavgifterna. Detta bör emellertid ej utesluta modifikationer,

t. ex. i form av rabattering, för att göra taxesättningen mera affärsmässig

och anpassningsbar efter olika förhållanden. Här avses exempelvis

taxenedsättningar, som kan vara befogade på grund av prestationer, som

avsändare utför och varigenom försändelsers postbehandling underlättas. Avsteg

från principen bör också kunna göras, om vid en skälighets- och lämplighetsprövning

motiven för en mera differentierad taxa väger särskilt tungt.

Den nuvarande konstruktionen för taxan för tidningsbefordran — en enhetstaxa

med huvudsakligen tidningarnas vikt som reglerande faktor —

kan leda till orättvisor de olika tidningsföretagen emellan på grund av olikheterna

i de prestationer, postverket utför i de särskilda fallen. Enhetstaxan

torde vidare i fråga om denna i postmonopolet ej innefattade och i konkurrens

med andra transportföretag och tidningsföretagen själva drivna rörelsegren

medföra en avledning från postverket av den mindre kostnadskrävande

närtrafiken, medan postverket får behålla den för verket dyrare fjärrtrafiken.

Detta inverkar oförmånligt på postverkets ekonomi.

Postutredningen ansluter sig därför till den av tidningsförordningsutredningen

förordade konstruktionen av ett avgiftssystem för tidningsrörelsen,

byggt på principen pris efter prestation, om vilken enighet uppnåtts inom

tidningsförordningsutredningen. Differentieringen av den föreslagna taxan

framträder speciellt i den del av avgiften, som utgör ersättning för transporterna,

genom att här föreslås eu avgift efter transportavstånd, ett slags

zontaxa, vilket innebär en nyhet i nutida svensk posttaxesättning.

General poststyrelsen framför liknande synpunkter och påpekar därvid

hl. a., alt beträffande andra försändelseslag än tidningar transportkostnaderna

har relativt liten betydelse på grund av försändelsernas ringa vikt. Ett

undantag är paketen, beträffande vilka transporterna svarar för en icke

oväsentlig del av kostnaderna. De praktiska svårigheterna att införa zontaxa

för paket är emellertid betydligt större än när det gäller tidningar, och

en sådan åtgärd har hittills icke ansetts motiverad av det föreliggande behovet.

Zontaxa för paket förekommer emellertid i åtskilliga länder, och det

är ej uteslutet att det en gång kan visa sig önskvärt att införa den även i

Sverige.

Beträffande förslagets detaljer har lantbruksförbumlet berört förslaget, alt

särskilda avgifter skall införas för brådskande behandling av vissa tidningar

med mindre än två nummer i veckan. Förbundet framhåller, att även

tidningar, som utkommer eu gång i veckan och som till sitt innehåll är för

-n stor läsekrets av betydelse, såsom vissa facktidningar och organ för and
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

ra samhällsnyttiga organisationer, bör komma i åtnjutande av befordran

med brevposthastighet utan tilläggsavgift, såsom föreslagits för dagstidningar,

som utkommer minst två gånger i veckan.

Utredningens förslag om i n d e x r e g 1 e r i n g av taxorna har tagits upp

i en del remissyttranden. Förslaget tillstyrkes av generalpoststyrelsen, statskontoret

—- som anser att lämpligheten av konsumtionsindex för ändamålet

bör omprövas vid femårsperiodens slut — postutredningen och handelskammaren

i Göteborg. Skånes handelskammare avstyrker däremot indexregleringen,

då enligt kammarens uppfattning en sådan anordning skulle vara

ägnad att minska intresset hos den, som tillhandahåller de avgiftsbelagda

nyttigheterna, att hålla tillbaka kostnadsstegringar. Kommerskollegium ansluter

sig till denna synpunkt och ifrågasätter för övrigt om en indexreglei

ing star i överensstämmelse med grundlagens bud. Den innebär nämligen

i själva verket att riksdagen delegerar på postverket att utan riksdagens hörande

höja postavgifterna med i förväg ej bestämda belopp.

Avgifternas storlek

Utredningen

Målsättningen på längre sikt. Från postverkets sida har hävdats, att postavgifterna

för tidningar bör avvägas så, att de först och främst täcker postverkets

merkostnader för tidningsrörelsen. Detta anses vara grundförutsättningen

för en sund avgiftspolitik, som postverket i egenskap av affärsdrivande

verk bör vara förpliktat att följa. Avgifterna i samtliga övriga

postverkets rörelsegrenar — med ett betydelselöst undantag — är f. n. så

avvägda, att de åtminstone täcker merkostnaderna för resp. rörelsegrenar.

Med hänsyn till tidningsrörelsens storlek — den omfattar ca 40 % av hela

antalet postbehandlade försändelser — anses det vidare nödvändigt att tid - ningsi öreisen lämnar ett skäligt bidrag till täckandet av de gemensamma

kostnaderna. Detta är så mycket mera betydelsefullt som vissa av de gemensamma

kostnaderna, t. ex. lokalkostnaderna, på längre sikt påverkas av

tidningsrörelsen i betydligt högre grad än vad en merkostnadsberäkning utvisar,

varför en ersättning, som täcker enbart merkostnaderna, i det långa

loppet blir otillräcklig för att täcka de verkliga kostnaderna för tidningsrörelsen.

Erhåller postverket icke bidrag från tidningsrörelsen till de gemensamma

kostnaderna, uppstår en merbelastning av övriga rörelsegrenar,

vilket i längden kan verka hämmande på den postala servicen till den allmänhet

som betjänar sig av dessa rörelsegrenar.

Från tidningsrepresentanternas sida har förklarats att man icke kan

förena sig om en sådan målsättning. Till stöd härför har i första hand åberopats

att tidningsrörelsen ägde ett sådant samband med övriga rörelsegrenar,

att någon klar åtskillnad i ekonomiskt hänseende icke kunde göras

och att postverkets rörelseresultat finge betraktas som en helhet. Tidningarna

tillför sålunda postverket betydande inkomster i brevrörelsen genom

svar på annonser, pristävlingar o. d. I detta sammanhang borde också beak
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9-i år it)59

27

tas, att tidningsvärlden över huvud tagel är eu stor kund till postverket och

på grund härav enligt allmänna affärsprinciper bör komma i åtnjutande av

prisförmåner. Det kan vidare vara affärsmässigt riktigt att driva en viss

rörelsegren med förlust, om hela verksamheten därigenom främjas. Tidningsvärlden

tillför postverket inkomster i andra rörelsegrenar och bidrager

till att skapa underlag för upprätthållande av eu hög servicestandard.

Gentemot den första synpunkten har från postverkets sida först och

främst genmälts att postverkets inkomster i brevrörelsen motsvaras av utgifter

och att tidningarnas inverkan på överskottet på brevrörelsen därför i

och för sig vore avsevärt lägre än bruttoinkomsten av den brevtrafik, som

föranledes av dem. Det vore emellertid principiellt felaktigt att gottskriva

tidningarna ett dylikt överskott, bl. a. enär i så fall även andra grupper av

kunder — t. ex. korrespondensinstitut, postorderfirmor och över huvud taget

varje företag eller person, som erhåller stor post — skulle kunna åberopa

liknande skäl för en gynnsammare behandling i avgiftshänseende. Detta

skulle undanrycka själva grundvalen för den nuvarande postala avgiftssättningen

och inverka på möjligheterna att tillämpa lägre porton för vissa

försändelseslag, t. ex. tidningar. Särskild rabattering av storkunder förekommer

i postverket endast på så sätt att viss kvantitetsrabatt lämnas vid

större inlämningar av trycksaksförsändelser — genom de särskilda portona

för masskorsband och gruppkorsband. Skälig hänsyn till tidningarna såsom

storkunder torde få anses ha tagits i och med att avgifterna för tidningar

är och förutsättes bli t. o. m. lägre än avgifterna för nämnda rabatterade försändelseslag.

Under inga förhållanden synes det vara ekonomiskt berättigat

att driva dylik rabattering så långt att avgifterna kommer att ligga under

vad som motsvarar merkostnaderna.

Vad beträffar den andra synpunkten har från postverkets sida framhållits

att det under alla förhållanden måste anses felaktigt från företagsekonomisk

synpunkt att driva en så betydande rörelsegren som tidningsrörelsen

med förlust. Det är visserligen riktigt att tidningarna breddar trafikunderlaget,

men de förorsakar i och för sig kostnader, som f. n. icke står i

rimligt förhållande till inkomsterna av tidningsbefordran. Tidningarna är

ett av de mera servicekrävande försändelseslagen. Postverket som sådant

kan icke stå till svars med att kunder, som betjänas av en viss av postverkets

rörelsegrenar, skall subventioneras av kunder, som betjänas av andra

rörelsegrenar.

Gentemot postverkets målsättning för tidningsrörelsens finansiering bär

emellertid från tidningarnas sida ytterligare gjorts gällande, att avvägningen

av postavgifterna för tidningar till följd av statsmakternas inställning

till pressen hittills skett även från andra synpunkter än de rent affärsmässiga.

Tidningarna önskar en fortsatt tillämpning av en sådan avgiftspolitik.

Som skäl härför har bl. a. åberopats, att det på grund av pressens kulturella

och politiska betydelse ligger i statens intresse att genom låga postavgifter

underlätta tidningarnas spridning. Den ekonomiska situationen är vidare

bekymmersam för många tidningar. Härvid erinras om de stora förändringar,

som ägt rum i tidningsvärlden under senare tid, såsom nedlägg
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 11)50

ningar och fusioner av tidningar. En avsevärd höjning av postavgifterna för

tidningar skulle påskynda denna utveckling. Från samhällets sida bör man

göra vad som är möjligt för att hindra en dylik tendens.

Från postverkets sida har framhållits att de senast anförda synpunkterna

väsentligen faller utanför vad som kan avgöras på grundval av en affärsmässig

bedömning av postverkets avgiftssättning.

Utredningsmannen har för sin del funnit att, om postverkets rörelse skall

vara självbärande, så bör målsättningen enligt nutida betraktelsesätt vara

alt postavgifterna i tidningsrörelsen skall täcka minst rörelsens merkostnader

och dessutom lämna ett så stort bidrag till täckande av de gemensamma

kostnaderna som kan anses skäligt med hänsyn till olika på frågan inverkande

faktorer, bl. a. marknadsläget. Skulle det av särskilda skäl, t. ex.

av hänsyn till pressens samhälleliga betydelse, anses befogat att staten understödjer

tidningarna, bör detta i första hand ske på annat sätt än genom

nedsättning av postavgifterna under vad som är affärsekonomiskt motiverat.

I varje fall bör enligt utredningsmannens uppfattning postavgifterna för

tidningar inte stadigvarande sättas så lågt att täckning för rörelsens merkostnader

inte erhålles. Skulle ändock så anses böra ske, föreligger en subvcntionering.

I sådant fall bör subventionen redovisas öppet och medel härför

antingen anvisas genom ett särskilt anslag på riksstaten eller efter formligt

beslut av statsmakterna tillföras tidningsrörelsen från intäkterna av

någon annan gren av postverkets rörelse. Det torde ligga utanför utredningens

uppdrag att till prövning upptaga frågan om en sådan icke affärsmässig

avgiftssättning och därmed förknippade frågor.

Övergångstid. På postverkets sida har man varit medveten om att redan

en höjning av avgifterna till vad som krävs för merkostnadstäckning skulle,

om den uttages på en gång, kunna medföra en i varje fall tillfällig minskning

av tidningsrörelsens volym, som icke omedelbart skulle motsvaras av

en lika stor minskning av kostnaderna, enär vissa av dessa är relativt trögrörliga.

Detta skulle leda till en viss ojämnhet i rörelsens utveckling. Med

hänsyn härtill har man på postverkets sida förklarat sig kunna gå med på

att under en övergångstid tillämpa en viss nedsättning av postavgifterna i

förhållande till merkostnaderna.

Utredningsmannen har i detta läge initierat förhandlingar mellan parterna

i syfte att uppnå överenskommelse om en modifierad avgiftssättning under

en begränsad övergångsperiod. En dylik övergångsperiod har även ansetts

påkallad för att postverket och tidningarna skall få erfarenhet av hur

den föreslagna nya organisationen av postverkets tidningsrörelse fungerar

i praktiken.

Under förhandlingarna har enighet uppnåtts om att reglera avgifterna

under en femårsperiod med början den 1 januari 1960. Under denna period

skall en successiv höjning av postavgifterna äga rum. Efter förslag av tidningssidan

har postverket accepterat att höjningen sker i två etapper, den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 94 år 1959

29

första omfattande tre år och den andra två år. Den nya organisationen av

postverkets tidningsrörelse har därvid förutsatts skola vara genomförd

fr. o. m. den 1 januari 1963, då de nuvarande postabonnemangen skulle bli

helt avlösta av utgivarkorsband.

Beträffande avgifternas storlek under övergångsperioden har parterna däremot

icke kunnat enas utom i vad avser kommissionärskorsbanden.

Uttagningsprocenten under övergångstiden och postavgifternas storlek.

Från postverkets sida har förklarats, att man vore beredd att under den

ovannämnda övergångsperioden beräkna avgifterna så, att intäkterna därav

motsvarar följande procenttal av postverkets merkostnader för tidningsrörelsen

enligt kostnadsutredningen, uppräknad till kostnadsläget i mars

1958:

Perioden Perioden

1960—62 1963—64

Postabonnemang ................................ 82 %

Oadresserade utgivarkorsband..................... 77 % 90 %

Adresserade utgivarkorsband ...................... 72 % 87 %

Kommissionärskorsband .......................... 100 % 100 %

Från tidningarnas sida har en uttagningsprocent av 100 accepterats för

kommissionärskorsband med hänsyn till att avgifterna för kommissionärskorsband

för närvarande i det närmaste täcker merkostnaderna.

I övrigt har man från tidningssidan förklarat sig icke kunna acceptera

högre uttagningsprocent än följande:

Perioden Perioden

1960—62 1963—64

Postabonnemang .................................. 70 % —

Oadresserade utgivarkorsband....................... 60 % 70 %

Adresserade utgivarkorsband ........................ 55 % 65 %

Enligt utredningsmannens mening har postverket genom sitt erbjudande

uppnått gränsen för den avgiftsrabattering under merkostnadsnivån som

kan accepteras av ett affärsdrivande verk. Utredningsmannen har meddelat

tidningsutgivareföreningens förliandlingsdelegerade detta samt hemställt, att

de delegerade ville taga ståndpunkt till frågan huruvida postverkets föreliggande

erbjudande kan accepteras eller om föreningen av finansiella eller

andra skäl önskar hos statsmakterna utverka att viss del av kostnaderna

täckes av statsmedel i annan ordning.

De förliandlingsdelegerade har därefter meddelat, att postverkets erbjudande

icke kunde accepteras samt alt man icke under utredningens gång

önskade utveckla sina synpunkter på den sist berörda frågan.

Utredningsmannen bar i delta läge låtit utarbeta förslag till nya postavgifter

på grundval av postverkets erbjudande samt föreslår att dessa lägges

till grund för statsmakternas beslut. De nya avgifterna innefattas i utredningsmannens

förslag till tidningsförordning. För närmare kännedom

härom torde få hänvisas till handlingarna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

Utredningen förutsätter att frågan om avvägningen av postavgifterna

fr. o. m. den 1 januari 1965 skall göras till föremål för nya förhandlingar

i god tid före femårsperiodens utgång.

Den ekonomiska innebörden av förslaget. De ekonomiska verkningarna för

postverket av förslaget till höjda postavgifter är beroende av huru tidningarna

i framtiden kommer att begagna sig av de distributionsformer postverket

kommer att erbjuda.

I det följande har för perioderna 1960—62 och 1963—64 gjorts beräkningar

av postverkets inkomster och kvarstående förlust på tidningsrörelsen

jämfört med merkostnaderna under antagande att tidningsrörelsens volym

blir oförändrad och i övrigt under antagande av följande tre olika alternativ

för tidningarnas fördelning på distributionsformer.

Alt. A: Oförändrad fördelning på postabonnemang, oadresserade utgivarkorsband,

adresserade utgivarkorsband och kommissionärskorsband.

Alt. B: Samtliga postabonnemang övergår till oadresserade utgivarkorsband.

Alt. C: Hela tidningsrörelsen övergår till adresserade utgivarkorsband. Kommissionärskorsbanden

bibehålies oförändrade.

Med tillämpning av de uttagningsprocenttal, som utredningen förordar,

blir postverkets inkomster i mkr:

Alt. A Alt. B Alt. G

Postverkets inkomster per år 1960—62 ............ 45,9 42,0 36,6

» » »> » 1963—64 ............ — 49,0 43,5

Jämfört med nuvarande inkomstnivå, 30 mkr, blir inkomstökningen för

postverket i mkr:

Alt. A Alt. B Alt G

Inkomstökning per år 1960—62.................... 15,9 12,0 6,6

» » » 1963—64.................... — 19,0 13,5

Postverkets förlust å tidningsrörelsen jämförd med merkostnaderna, vilken

för närvarande uppgår till ca 30 mkr per år, kommer med de nya avgifterna

att förete följande utveckling i mkr:

Resultatförbättring

per

år

1960—62 ........

Alt. A

....... 18,4

Alt. B

18,4

Alt. C

17,4

»

»

»

1963—64 ........

....... .

25,4

24.3

Kvarstående förlust

per

år

1960—62 ........

....... 12,5

12,5

13,5

» »

»

»

1963—64 ........

5,5

6,6

För statsbudgetens del innebär förslaget att postmedlen under budgetåret

1959/60 torde kunna ökas med ca 9 mkr, under budgetåret 1960/61 med

ca 18 mkr och under budgetåret 1961/62 med ca 17 mkr, allt jämfört med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ,94 år 1959

31

nuvarande avgiftsnivå. Under budgetåren 1962/63 och 1963/64 torde postmedlens

ökning komma att ligga mellan 24 och 25 mkr, beroende på i vilken

utsträckning tidningarna övergår från oadresserade till adresserade utgivarkorsband.

Samtidigt med denna inkomstökning skulle likväl kvarstå en

förlust å tidningsrörelsen såsom sådan av ca 13 mkr under åren 1960—62

och ca 6 mkr under åren 1963—64.

För tidningarnas del innebär förslaget jämfört med nuvarande postavgifter

en ökning av postavgifterna, som i procent räknat uppgår till:

Alt. A Alt. B Alt. C

Ökning av postavgifterna 1960.—62................ 53 % 40 % 22 %

» » » 1963—64................ — 63 % 45 %

Själva omläggningen av tidningsrörelsens organisation innebär emellertid

också, såsom tidigare framhållits, att vissa arbetsuppgifter, som tidigare

åtminstone delvis ombesörjts av postverket, i framtiden skall utföras av

tidningarna själva. Sådana överflyttningar av arbetsuppgifter och kostnader

från postverket till tidningarna förekommer endast i fråga om sådana

tidningar som för närvarande är postabonnerade. För oadresserade respektive

adresserade utgivarkorsband sker inga överflyttningar av arbetsuppgifter

och kostnader.

I fråga om de postabonnerade tidningarna innebär en övergång till utgivarkorsband

att abonnemangsbokföringen avlyftes från postverket, som

självfallet i framtiden icke heller får tillgodoräkna sig någon inkomst härför.

Den nya organisationen förutsätter vidare att inslagningen av tidningarna

i princip skall ombesörjas av tidningarna själva, medan postverket

f. n. i princip ombesörjer inslagningen av postabonnerade tidningar (men

ej utgivarkorsbanden). Det är förenat med betydande svårigheter att beräkna

de framtida tillkommande kostnaderna för abonnemangsbokföring

och inslagning hos tidningarna. Enligt en grov uppskattning kan den av

nu nämnda anledningar uppkommande merbelastningen på tidningsindustrien

uppskattas till 5,3 mkr varav 2,8 mkr belöper på abonnemangsbokföringen

och 2,5 mkr på inslagningen.

Om man bortser från adresseringskostnaden, vilken icke för närvarande

låter sig beräkna och dessutom är fakultativ i det föreslagna organisationssystemet,

och om man uppskattar bokförings- och inslagningskostnaderna

på sätt nyss angivits, skulle tidningarnas postavgifter och tillkommande utgifter

i den nya organisationen sammanlagt motsvara följande ökning av

tidningarnas utgifter i mkr resp. procent:

Alt. A Alt. B Alt. C

Tidningarnas utgiftsökning 1960—62 mkr.......... 18,4 17,3 11,9

% .......... 61 57 40

» » 1963—64 mkr.......... — 24,3 18,8

% .......... — 80 62

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1959

Av de lämnade uppgifterna framgår, att tidningarnas utgiftsökning såväl

i absoluta som relativa tal är betydande och uppgår till belopp, som avsevärt

överstiger tidningarnas utgiftsökning på grund av postavgifternas höjning

under perioden 1949—53, även om hänsyn tages till penningvärdets

fall. För alt rätt bedöma postavgifternas betydelse för tidningarnas ekonomi

måste emellertid dessa självfallet sättas i relation till övriga kostnader för

tidningsföretagen. Av tillgängliga bokslut för ett antal Stockholms- och

landsortstidningar samt andra upplysningar synes framgå att postavgifterna

utgör en förhållandevis liten andel av omsättningen. I de granskade boksluten

har andelen varierat mellan lägst 0,1 % och högst ca 6 % samt vanligen

hållit sig mellan 2 och 3 % av omsättningen.

Vid eu jämförelse med tidigare avgiftshöjningar finner man vidare att

postavgifterna under tiden från 1949 till 1953 höjdes i tre etapper med sammanlagt

87 %. Den nu föreslagna avgiftshöjningen är — även om den

8 %-iga avgiftshöjningen år 1958 medräknas — pocentuellt sett av samma

storleksordning som den förra och den skall genomföras i två etapper under

åren fram t. o. in. 1963.

För vissa tidningar kan postavgifternas höjning bli proportionsvis mycket

högre än för andra tidningar. Från fackpresshåll har i detta sammanhang

bl. a. pekats på alt vissa publikationer tillhörande fackpressen med

mycket låg vikt per nummerexemplar i det nya avgiftssystemet får mycket

stora ökningar av postavgifterna medan tyngre publikationer rent av kan

få sänkningar.

Utredningsmannen har varit medveten om avgiftssystemets verkningar

på publikationer med låg vikt. Dessa får en procentuellt stor ökning av postavgifterna,

men utredningen har samtidigt kunnat konstatera att det här i

regel är fråga om publikationer, vilkas totala utgifter för postbefordran är

relativt små, och att det därför borde vara möjligt att uttaga de ökade kostnaderna

av prenumeranter och föreningsmedlemmar som mottager publikationerna.

Det bör enligt utredningens mening icke få ifrågakomma att förhållandena

för sådana publikationer får bli normerande för avgiftsnivån

för samtliga tidningar. Det synes icke heller vara lämpligt att postverket

genom ett icke kostnadsmässigt konstruerat avgiftssystem skulle indirekt

subventionera ideella och andra sammanslutningar samt deras publikationer.

Detta bör i stället ske genom direkt prövning från statsmakternas sida

av varje ändamål och behov för sig, allteftersom de anmäler sig.

Tidningarnas förmåga att bära höjda postavgifter blir slutligen beroende

av deras möjligheter att uttaga de ökade kostnaderna av annonsörer, prenumeranter

och andra.

Detta är i sill tur beroende av en mångfald olika faktorer såsom storleken

av den upplaga som distribueras genom postverket, prissättningen på olika

upplagor, storleken av lösnummerförsäljningen, förhållandet mellan annonsinkomster

och övriga inkomster, efterfrågeelasticiteten in. in. Tidningarnas

förmåga att absorbera de nya postavgifterna blir härigenom väsentligt

olika. Fördelningen olika företag emellan av de ökade postavgifterna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1959

33

kommer nämligen alt variera avsevärt bland annat beroende på i vilken

utsträckning tidningarna kan och måste anlita postverket för sin distribution.

I vissa fall kommer ökningen att motsvara en relativt liten del av omsättningen

medan i andra fall — det gäller då främst tidningar med i förhållande

till totalupplagan stort antal postprenumeranter —- kostnaden blir

förhållandevis större.

Medan tidningar med gynnsamma spridnings- och distributionsförhållanden

torde kunna absorbera de högre avgifterna, bedömes på tidningshåll

utsikterna för andra tidningar att genom prishöjningar på annonser och

tidningar erhålla kompensation för den föreslagna höjningen av postavgifterna

vara små.

Såsom förut framhållits torde det icke vara eu uppgift för postverket såsom

affärsdrivande verk att härvidlag träda emellan utan det torde få ankomma

på tidningarna, om de så önskar, att i annan ordning upptaga frågan

om eventuella bidrag av statsmedel till prövning.

Yttranden

Vad utredningen anfört om målsättningen för avgiftspolitiken på

längre sikt — täckning av merkostnaderna jämte skälig andel av de gemensamma

kostnaderna — har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna,

bortsett från tidningsntgivareföreningen, som hänvisat till vad tidningarnas

representanter anfört i utredningen.

Av vad remissinstanserna härutinnan framhåller må här redovisas följande.

Generalpoststyrelsen anför, att sagda målsättning överensstämmer med

en allmänt erkänd och i andra liknande sammanhang tillämpad princip för

prissättning. Den tillämpas f. ö. också i postverkets taxesättning i andra rörelsegrenar.

— Den från tidningshåll hävdade meningen att det icke är nödvändigt

att tidningsrörelsen bär sig, så länge postverkets hela rörelse lämnar

ett tillfredsställande ekonomiskt resultat, kan styrelsen ej finna vara

berättigad. Ett sådant betraktelsesätt synes möjligen kunna anläggas, när

det gäller relativt obetydliga rörelsegrenar. I fråga om en rörelsegren som

tidningsrörelsen, vilken sedan mycket lång tid tagit en mycket stor del av

postverkets kapacitet i anspråk, måste det emellertid anses orimligt att uppställa

en dylik målsättning för avgiftspolitiken. Detta leder till en belastning

av andra rörelsegrenar och dessas kunder, en belastning som, i princip och

till sina praktiska verkningar, är minst sagt diskutabel både från rättvisesynpunkt

och från ekonomiska synpunkter. — Brevet är det försändelseslag

som nu bär eu väsentlig del av de gemensamma kostnaderna ävensom av

underskottet på tidningsrörelsen. Tendensen är emellertid sedan åtskillig

lid, att brevens relativa andel i poströrelsens volym blir mindre och mindre.

Eftersom de gemensamma kostnaderna skapas av poströrelsen som helhet,

följer därmed att det vid utgiftsstegringar på grund av den allmänna kostnadsutvecklingen

eller på grund av fortgående serviceförbättringar uppstår

eu allt starkare belastning på nämnda försändelseslag.

Styrelsen understryker i detta sammanhang, att även de monopolskyddade

försändelseslagen är priskänsliga. En alltför stark avgiftsbelastning på

It liiluimj till riksdagens protokoll 1959. I samt. Nr 94

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

dem leder enligt styrelsens erfarenhet till ett »köpmotstånd», som tar sig

uttryck i en inskränkning av korrespondensen, t. ex. genom sammanförande

av flera försändelser till en, med eller utan uppskjutande av mindre brådskande

korrespondens i detta syfte, samt genom övergång i mån av möjlighet

till billigare försändelseslag. Även konkurrensen från telefon o. d. begränsar

i viss mån möjligheterna att höja avgifterna. Möjligheterna att från

andra icke monopolskyddade rörelsegrenar än tidningsrörelsen få ytterligare

bidrag till de gemensamma kostnaderna är begränsade. Detta visar bl. a. erfarenheterna

från de höjningar i paketportot, som vidtogs år 1952 i syfte

att kompensera inkomstbortfallet till följd av nedprutningen av postverkets

förslag om höjning av tidningsavgifterna. Följden blev eu kraftig nedgång

i paketrörelsen.

Järnvägsstyrelsen upplyser, att den av utredningen angivna målsättningen

sedan länge tillämpats och eftersträvats ifråga om prissättningen vid statens

järnvägar. Förutom det allmänna kostnadstäcknings- och förräntningskravet,

som gällt statens järnvägars verksamhet som helhet, har nämligen

tillämpats principen att ingen trafik får vara direkt förlustbringande för

statens järnvägar i den meningen, att statens järnvägars nettointäkt skulle

bli större om denna trafik bortföll. Järnvägsstyrelsen anser denna målsättning

vara ett grundläggande villkor för en sund avgiftspolitik vid statliga

affärsverk.

Postutredningen framhåller generellt, att den ekonomiska grunden för

postverket bör vara självbärighet. Kravet på kostnadstäckning bör avse i

första hand rörelsen i dess helhet. Eu sund ekonomi och rättvisan de olika

rörelsegrenarnas utnyttjare emellan kräver dessutom, att varje rörelsegrcn

förutom kostnadstäckning för sina merkostnader ger även ett lämpligt avvägt

bidrag till de för hela poströrelsen gemensamma kostnaderna. Vid taxesättningen

synes i varje fall på längre sikt detta kostnadstäckningskrav ej

kunna efterges, i synnerhet ej beträffande de större särskilt kapacitetskrävande

rörelsegrenarna, efter vilka den postala apparaten, de fasta anläggningarna

såväl som personalstyrkan, huvudsakligen anpassats och dimensionerats.

Om kravet ej uppfylles, uppstår en oriktig belastning av andra

rörelsegrenar, framför allt brevrörelsen.

Tidningsrörelsen, som omfattar omkring 45 % av den avsända postens

totalvikt, är självfallet en av de största och mest kapacitetskrävande postala

rörelsegrenarna. I anslutning till det här förda resonemanget om kostnadstäckningens

omfattning föreligger därför enligt postutredningens bedömande

klara motiv för att, såsom utredningsmannen i tidningsförordningsutredningen

uttalat, postavgifterna för tidningar skall täcka minst rörelsens merkostnader

och dessutom lämna ett skäligt bidrag till täckande av de gemensamma

kostnaderna.

Pris- och kartellnämnden har sökt bilda sig en uppfattning om det kunde

tänkas föreligga några företagsekonomiska skäl, som kunde göra det motiverat

för postverket att av sin tidningsrörelse uttaga lägre avgifter än vad

som erfordras för att täcka merkostnaderna för denna rörelse. Från tidningsrepresentanternas

sida har framhållits att tidningarna tillför postverket

betydande inkomster i andra rörelsegrenar genom svar på annonser

o. d. vilket förtjänade att beaktas vid avgiftssättningen. Frånsett de av postrepresentanterna

påtalade riskerna för att även andra storkunder skulle

kunna åberopa liknande synpunkter, skulle en specialrabattering på denna

grund, såvitt nämnden kan bedöma, vara företagsekonomiskt motiverad endast

under förutsättning att postverket eljest i väsentlig utsträckning skulle

gå miste om ifrågavarande returinkomster och den därmed förbundna vinsten.

Så synes emellertid icke vara fallet, då det kan förmodas att ifråga
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr !H år 1959

35

varande returinkomster tillnärmelsevis skulle bli av samma omfattning,

även om det genomfördes en kraftig stegring av tidningsavgifterna med

eventuella återverkningar på tidningarnas distributionsvägar. — Det har

vidare framhållits att tidningsrörelsen bidrar till att skapa underlag för

upprätthållandet av en hög servicestandard med förmånlig inverkan på övriga

rörelsegrenar. Detta förhållande synes emellertid icke kunna anföras

som argument för att tidningsavgifterna skulle sättas lägre än vad som

motsvarar merkostnaderna för tidningsrörelsen, sådana som dessa blivit

beräknade under förutsättning av en för övriga rörelsegrenar oförändrad

servicestandard.

Skulle det så förhålla sig att en jämförelsevis kraftig stegring av tidningsavgifterna

skulle komma att i betydlig utsträckning medföra en omläggning

av tidningsdistributionen och en avsevärd minskning av postverkets

tidningsrörelse, kan det likväl antagas att postverkets rörelseresultat på

lång sikt skulle komma att härigenom förbättras, eftersom det kan beräknas

bli ett mindre bortfall av rörelseintäkter än av merkostnader. På kort

sikt skulle emellertid utfallet kunna tänkas bli annorlunda, eftersom merkostnaderna

för tidningsrörelsen i ett sådant begränsat tidsperspektiv till

någon del torde ha karaktären av fasta kostnader. Det skulle följaktligen

kunna finnas anledning att låta genomförandet av en förutsatt kraftig stegring

av tidningsavgifterna ske med viss fördröjning, för den händelse tidningsrörelsens

omfattning skulle starkt påverkas av en sådan avgiftsstegring,

vilket emellertid är ett förhållande som ej berörts av utredningen och

i övrigt undandrar sig nämndens bedömande.

På längre sikt föreligger, såvitt nämnden kunnat bedöma, icke några företagsekonomiska

skäl, som skulle kunna göra det motiverat att hålla tidningsavgifterna

lägre än vad som erfordras för att täcka tidningsrörelsens

merkostnader. Från sådana utgångspunkter synes det därför enligt nämndens

mening oriktigt att på längre sikt hålla tidningsavgifterna lägre än

vad som ger täckning för tidningsrörelsens merkostnader, i all synnerhet

som postverket på övriga rörelsegrenar tar ut betydande överskott.

Grossistförbundet anser det i princip riktigt att de affärsdrivande verken,

oberoende av vilket verksamhetsområde det gäller, söker ge sin verksamhet

en sådan inriktning att merkostnaderna och skälig andel av de gemensamma

kostnaderna täckas. I den mån man inom ett ämbetsverk från början

accepterat denna målsättning och låtit den fortlöpande återspeglas i sin avgiftspolitik

har den väl också i regel kunnat godtagas av de intressegrupper,

som är beroende av ämbetsrörelsen. — Det i postverkets rörelse ingående

avgift ssystemet för postbefordran av tidningar måste emellertid

vålla speciella problem med hänsyn till att denna del av rörelsen under en

följd av år arbetat med avgifter, som icke täcker verkets merkostnad. Det

är därför påkallat att, om eu omläggning av postverkets tidningsrörelse kommer

till stånd, denna sker så att de ofrånkomliga olägenheter, som uppstår

för tidningsföretagen, icke blir alltför betungande.

Industriförbundet anser att postverket i likhet med andra statliga affärsverk

och enskilda företag bör drivas efter affärsmässiga principer. Postverket

bör i enlighet härmed eftersträva full kostnadstäckning för varje särskild

rörelsegren, därest icke ett underskott — tillfällig eller på längre sikt

— skulle le sig företagsekonomiskt motiverat. Vad gäller tidningsrörelsen

har enligt förbundets uppfattning icke inom utredningen förebragts tillräckliga

skäl för att denna verksamhet även i fortsättningen skall drivas med

förlust. — Vid avvägningen av tidningsrörelsens bidrag till verkets fasta

kostnader bör man ta hänsyn till icke blott koslnadsmässiga utan även

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

marknadsmässiga faktorer. Det är nämligen tänkbart, att en ur ren kostnadssynpunkt

skälig taxa kan leda till att tidningsrörelsen i sådan grad

minskar i omfattning, att rörelsens netto icke stiger utan sjunker.

Handelskammaren i Göteborg framhåller, att beräkningen av andelen i

de gemensamma kostnaderna innefattar så många ovissa faktorer och

skönsmässiga uppskattningar, att det måste bliva i hög grad osäkert att angiva

en bestämd procentandel. Under alla förhållanden bör beräkningen av

denna andel med hänsyn till dessa förhållanden göras i underkant.

Av de remissinstanser, som yttrat sig om formerna för en eventuell subventionering

av tidningsrörelsen delar generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen,

kommerskollegium, riksräkenskapsverket och postutredningen utredningens

uppfattning, att ett understöd bör regleras över statsbudgeten eller

under alla förhållanden redovisas öppet.

Endast handelskammaren i Gävle synes hävda en annan mening. Kammaren

framhåller, att posten är ett statligt monopolföretag, som utan mera

allvarlig konkurrens har att ombesörja sin uppgift. Då i denna ingår vissa

sociala åtaganden, är det uppenbarligen svårt att upprätta en rättvisande

och affärsmässig kalkyl över de kostnader, som en viss uppgift, t. ex. tidningsdistribution,

förorsakar. Det är också klart, att omhänderhavandet av

tidningsdistributionen medfört fördelar genom en förbättrad och tätare postgång

för ett mycket stort antal orter på den svenska landsbygden, så att

dessa orter numera åtminstone varje söckendag ha postgång. Tidningsutbärningen

medför sålunda indirekt vissa sociala förmåner för orterna i fråga.

Kostnaderna för de åtaganden av övervägande social natur, som kommumkationsverken

lämnar, borde egentligen genom särskilda anslag^ gå direkt

över budgeten, men då storleken av dessa merutgifter av lättförståeliga skäl

är svår att beräkna, finner handelskammaren det mest ändamålsenligt att

de såsom hittills täckes via verket i fråga.

Vad gäller utredningsmannens förslag till avgiftssättning under

övergångstiden vill statens sakrevision gå längre i kostnadstäckning

än enligt förslaget. Revisionen påpekar, att det redan nu fmns

tidningsföretag, som helt måste bära kostnaderna för sina tidningars distribution.

En icke hundraprocentig täckning skulle därför gynna övriga tidningar

gentemot dessa senare. Den icke helt kostnadstäckande taxan synes

icke vara betingad av konkurrens från andra distributionsföretag, i varje

fall framgår icke detta av utredningen. Enligt revisionens mening förtjänar

det därför övervägas, om icke den successiva höjningen av avgifterna bör

åsyfta, att hundraprocentig täckning uppnås före övergångsperiodens slut.

Även statskontoret skulle helst ha sett, att full kostnadstäckning kunnat

uppnås redan under tidsperioden 1960—1964. Av betänkandet framgår

emellertid, att detta kan befaras leda till en viss ojämnhet i tidningsrörelsens

utveckling. Det vore enligt utredningen även önskvärt att under en

övergångstid närmare pröva den nya organisationen. En tillfällig nedsättning

av avgifterna enligt utredningens förslag bör enligt ämbetsverkets mening

endast ske om postverkets totala rörelse det oaktat kan beräknas lam
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9\ ur 1959

37

na ett överskott, som motsvarar normal förräntning av det i postverket nedlagda

kapitalet jämte skälig vinstmarginal. Vid de nya förhandlingar om

taxesättningen, som avses skola äga rum före övergångsperiodens utgång,

finner statskontoret principiella skäl tala för att kraven på täckning av såväl

merkostnaderna som skälig andel i de gemensamma kostnaderna upprätthålles.

Avgiftsförslaget tillstyrkes av postntredningen, kommerskollegium och

generalpoststijrelsen. Sistnämnda myndighet anför, att det för postverket

som sådant icke är möjligt att gå längre i avgiftsreducering än vad som motsvarar

de av postverkets representanter framlagda förslagen. Desamma innebär

för de nuvarande adresserade utgivarkorsbanden, som utgör inemot

hälften av postverkets tidningsrörelse, en avgiftshöjning med genomsnittligt

ca 40 %, vilket med hänsyn till föreliggande omständigheter icke torde

kunna anses oskäligt. Redan vid denna nivå uppkommer en faktisk avgiftssänkning

för åtskilliga tidningar på grund av den omfördelning av avgifterna,

som det föreslagna avgiftssystemet innebär. En ytterligare sänkning

av avgiftsnivån skulle medföra avgiftssänkning för ett större antal tidningar,

något som enligt styrelsens mening icke kan anses rimligt med hänsyn

till att rörelsen totalt fortfarande kommer att gå med underskott.

Tidningarnas bud skulle för ifrågavarande del av tidningsrörelsen genomsnittligt

innebära föga mer än status quo. Avgiftssänkning skulle uppkomma

för ett avsevärt antal tidningar.

Några övertygande skäl för en generell oförmåga hos tidningarna att bära

den föreslagna höjningen har icke framlagts. Tvärtom har styrelsen i de

fall, där upplysningar varit möjliga att få, kunnat konstatera att postavgifterna

i regel uppgår till en relativt obetydlig del av tidningarnas totalkostnader,

varför ifrågavarande kostnadsökning i allmänhet icke borde medföra

någon mera avsevärd belastning av tidningsläsarna och annonsörerna. Åtskilliga

tidningar drivs såsom rena affärsföretag och lämnar nu en god avkastning.

Andra ägs och utges av industriföretag, handelsföretag etc. som

led i dessas verksamhet. Dessa kategorier av tidningar skulle gynnas mer

än som kan anses skäligt, om man rättar avgiftssättningen efter de ekonomiskt

svaga tidningarna.

En grupp remissinstanser, representerande näringslivet, anser att man genom

förhandlingar bör söka fastställa en övergångstid och uttagningsprocent,

som kan accepteras av båda parter. Uttalanden i denna riktning har

gjorts av grossistförbundet, industriförbundet och lantbruksförbundet. Skånes

handelskammare tar ej ställning till frågan om vilka taxehöjningar som

nu kan behöva genomföras. Handelskammaren uttalar blott, att kammaren

väl kan tänka sig att det med hänsyn till storleken av de taxehöjningar utredningen

ansett nödvändiga och de svårigheter så stora taxehöjningar skulle

ställa tidningarna inför kan vara motiverat med längre övergångstider och

lägre taxor i begynnelseskedet än vad utredningen föreslagit.

Stockholms handelskammare befarar, att avgiftshöjningarna i förening

med de ökade kostnader, som läggs på tidningarna i anledning av den föreslagna

organisationsändringen, leder till en ökning av tidningarnas abon
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

nemangsavgifter. Detta kan leda till en minskning i antalet hushåll som

håller sig med flera dagstidningar. Det vore därvid naturligt om en minskning

av efterfrågan i första hand komme att drabba riks- och länstidningarna,

som i allmänhet torde läsas som komplement till den lokala pressen.

Att en sådan utveckling icke blott med hänsyn till tidningarnas ekonomiska

bärkraft utan även ur kulturella och politiska aspekter vore otillfredsställande

har med skärpa framhållits av tidningarnas representanter i utredningen.

Framhållas må jämväl att det ur näringslivets synpunkt är av obestridligt

värde att vid sidan av lokalpressen ha tillgång till tidningar med

riks- eller länsomfattande spridning, med vilka en avsevärd del av landets

befolkning kan nås genom annonsering. Även om handelskammaren icke

ansett sig ha anledning rikta invändningar mot den av utredningen föreslagna

omorganisationen av tidningsrörelsen, finner kammaren av här anförda skäl

angeläget, att den höjning av postavgifterna som i samband därmed kan befinnas

oundgänglig icke genomföres i så snabb takt att tidningarna måste

vidtaga prishöjningar, som kan förväntas leda till en avsevärt minskad tidningsspridning

i landet. Detta önskemål framstår ur tidningarnas synpunkt

som så mycket mer berättigat som dessa organiserat sin distribution och

gjort sina ekonomiska kalkyler på grundval av de distributionsformer och

de former för avgiftsbeläggning som sedan lång tid varit gällande. Handelskammaren

anser sig med hänsyn till vad sålunda anförts icke kunna tillstyrka,

att avgifterna för den aktuella femårsperioden sättes högre än som

svarar mot den uttagningsprocent i förhållande till postverkets merkostnader

för tidningsrörelsen, som tidningarnas representanter förklarat sig kunna

acceptera.

Även Föreningen Svensk fackpress anser sig ej böra tillstyrka högre

taxeuttag än enligt budet från tidningarnas representanter i utredningen.

Föreningen hyser allvarliga farhågor för att de av utredningen föreslagna

höjda taxorna för tidskriftsdistribution allvarligt kommer att försvåra utgivandet

av eu stor grupp tidskrifter, särskilt sådana med låg häftesvikt och

tät utgivningsgång, bland vilka återfinnes många organ för ideella föreningar

med stor och allmännyttig aktivitet och stort medlemsantal. Verksamheten

i dessa sammanslutningar drives ofta under ekonomiskt mycket knappa förhållanden

och möjliggöres till stor del genom en uppoffrande personlig insats

av den aktiva gruppen bland medlemmarna. Det synes föreningen ytterst

betänkligt om genom höjda utgifter för informationsspridningen inom sådana

sammanslutningar deras verksamhet skulle försvåras eller omöjliggöras.

Tidningsutgivareföreningen hänvisar till vad tidningarnas representanter

anfört i utredningen.

Befogenhetsfördelningen m. m,

Utredningen

Genom den redovisade kostnadsutx-edningen har ådagalagts, att postavgifterna

i tidningsrörelsen f. n. långt ifrån täcker postverkets merkostnader

för tidningsrörelsen och att någon saklig grund icke föreligger att betrakta

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj. ts proposition nr 9''r år 1959

39

dem som annat än ersättning för postverkets tjänster. Med den konstruktion

av det nya avgiftssystemet, för vilken utredningen förut redogjort, får avgifterna

en klart kommersiell utformning. En sund utveckling av tidningsrörelsen

i konkurrens med andra distributionsformer för tidningar är beroende

av att avgifterna anpassas efter marknadsförhållandena. Detta gör

det angeläget, att formerna för ändring av avgifterna blir så enkla som

möjligt och att ändringar kan ske relativt snabbt.

Enligt utredningsmannens mening föreligger sålunda i och för sig god,t

skäl för en ändring av beslutanderätten i fråga om postavgifterna i tidningsrörelsen,

så att dessa avgifter i framtiden fastställas av Kungl. Maj :t eller

av generalpoststyrelsen. Endast om postavgifterna skulle sättas lägre än

som kan affärsekonomiskt försvaras, föreligger enligt detta betraktelsesätt

anledning underställa ärendet riksdagens prövning och i så fall närmast

från synpunkten att riksdagen har att besluta huru underskottet på tidningsrörelsen

skall täckas på riksstaten.

Utredningsmannen har vid samråd med representanter för den av Kungl.

Maj:t tillsatta postutredningen 1956 erfarit, att denna för närvarande prövar

frågan om befogenhetsfördelningen i fråga om postavgifterna i ett vidare

sammanhang. Vid tidningsförordningsutredningens behandling av frågan

har postverkets och tidningarnas representanter — under samstämmigt

framhållande att postverkets tidningsrörelse ej bör åtnjuta något monopolskydd

— uttalat sig för ett bibehållande tills vidare av nuvarande ordning,

enligt vilken postavgifternas konstruktion och storlek i tidningsrörelsen fastställes

av riksdagen. Enighet har dock förelegat därom att vissa specialavgifter

i framtiden bör fastställas av Kungl. Maj :t eller delegeras till generalpoststyrelsen.

I detta läge har lidningsförordningsutredningen — i avbidan på statsmakternas

ståndpunktstagande till postutredningens blivande förslag — utarbetat

sina avgiftsförslag med utgångspunkt från att postavgifterna i tidningsrörelsen

i nuvarande läge skall i princip fastställas av riksdagen.

I olikhet mot vad fallet är i fråga om andra postala försändelseslag innehåller

vad tidningsrörelsen beträffar den av riksdagen fastställda förordningen

icke endast avgiftsbestämmelser utan också vissa bestämmelser av

mera reglementarisk natur. Beträffande övriga försändelseslag fastställes

endast själva avgifterna och därmed omedelbart sammanhängande viktskalor

o. d. av riksdagen, medan de närmare villkoren för befordran mot resp.

porto fastställes av Kungl. Maj :t och i viss utsträckning av generalpoststyrelsen.

Utredningen har icke kunnat finna några skäl varför beslutanderätten

i detta hänseende bör ligga på ett högre plan när det gäller tidningsförsändelser

än när det gäller andra postförsändelser. I enlighet härmed föreslår

utredningen att tidningsförordningen i princip endast skall omfatta själva

avgifterna och vad som omedelbart sammanhänger därmed, under det att

övriga föreskrifter skall fastställas i annan ordning, dels av Kungl. Maj :t i

cn särskild tillämpningskungörclse, dels av generalpoststyrclscn. Därigenom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

kan man uppnå en större smidighet i tillämpningen än som är möjligt då

även ändringar av ringa betydelse måste följa det tidsschema och den arbetskrävande

procedur som riksdagsbehandlingen nödvändiggör.

Beträffande postavgifterna i allmänhet gäller vidare att riksdagen överlämnat

beslutanderätten rörande vissa avgifter av ringa ekonomisk betydelse

till Kungl. Maj :t, som i sin tur i vissa fall delegerat den vidare till generalpoststyrelsen.

I analogi härmed föreslår utredningen att rätten att besluta

om vissa avgifter av mindre betydelse, vilka f. n. är fastställda i tidningsförordningen,

nämligen avgiften för tidningsbilagor och för extra ändring

till tidningstaxan, i framtiden skall tillkomma Kungl. Maj :t eller ev. delegeras

till generalpoststyrelsen. Detsamma synes efter den första femårsperiodens

slut böra gälla för den s. k. inslagningsavgiften.

Med utgångspunkt från ovan behandlade principer bar inom utredningen

ett förslag till ny tidningsförordning utarbetats. För närmare kännedom härom

torde få hänvisas till betänkandet.

Yttranden

Riksräkenskapsverket anser, att avgifterna i postverkets rörelsegrenar inklusive

tidningsrörelsen ej längre bör ha karaktären av bevillning utan få

fastställas av Kungl. Maj:t. Statens sakrevision har även berört denna fråga

men hyser uppfattningen att postutredningens förslag bör avvaktas och frågan

därefter bedömas i ett vidare sammanhang.

AB Svenska pressbyrån anser angeläget att tidningsförordningen utformas

så att den ger möjlighet för pressbyrån att fortsätta med sina distributionsåtaganden.

Utöver ett generellt medgivande att pressbyrån som avsändare

av tidningskorsband blir betraktad som enskild tidning torde härvid

i första hand följande synpunkter böra beaktas.

1. Då valet av postbefordringssätt (utgivarekorsband eller kommissionärskorsband)

gällande pressbyråns regionala lösnummerdistribution i fortsättningen

synes böra betingas uteslutande av mottagarens möjligheter att utan

anmaning avhämta försändelsen på postanstalten, bör en dispens gällande

bestämmelserna i § 2 i förslaget till ny tidningsförordning kunna lämnas

avseende pressbyråns kommissionärskorsband. Enligt denna dispens bör

föreskriften, att tidningen skall utkomma minst tolv gånger om året för att

få försändas i kommissionärskorsband icke gälla tidning, som ingår i pressbyråns

kommissionärskorsband. Skulle sådant undantag icke medges, måste

pressbyrån nämligen till varje mottagare, dit kommissionärskorsband med

hänsyn till mottagningsförhållandena vore det lämpligaste befordringssättet,

utsortera och som utgivarekorsband avsända tidningar med en periodicitel

om mindre än tolv nummer per år.

2. Då befordringsavgifter för såväl utgivare- som kommissionärskorsband

för varje enskild tidning baseras bl. a. på årsvikten av tidningens postbefordrade

upplaga och medeltransportavståndet, synes det nödvändigt att,

då pressbyråns korsband innehåller ett flertal olika tidningar, i § 3 i förslaget

till ny tidningsförordning införa en bestämmelse, att pressbyrån även

i detta hänseende blir betraktad som enskild tidning. Detta skulle medföra,

att en särskild befordringsavgift fastställdes för pressbyråns utgivare resp.

kommissionärskorsband beroende på medeltransportsträckan för dessa korsband.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1959

41

Departementschefen

Sedan den nu gällande tidningsförordningen utfärdades i början av 1930- talet, har avgifterna för postverkets befordran av tidningar höjts fyra gånger,

nämligen vid ingången av åren 1949, 1952, 1953 och 1958. Dessa höjningar

har alla betecknats såsom provisoriska. Orsaken härtill har framförallt

varit, att det inte förelegat någon samstämmig uppfattning om storleken

av kostnaderna för postverkets tidningsrörelse. En fullständig översyn av

tidningsförordningen hade dessutom förebådats.

Vid den översyn av förordningen som nu ägt rum genom den år 1955

tillsatta tidningsförordningsutredningen har det befunnits vara av grundläggande

betydelse för avgiftssättning och organisation att få fram en i görligaste

mån ostridig beräkning av kostnaderna för tidningsrörelsen. Utredningen

har också verkställt en undersökning i detta syfte.

Undersökningen har gjorts i form av merkostnadskalkyl, d. v. s. den har

avsett att fastställa de kostnader, som skulle bortfalla för postverket om

tidningsrörelsen helt nedlades. En förutsättning för beräkningarna har varit,

att servicen för kvarstående delar av postverkets rörelse skulle bibehållas

helt oförändrad. Endast kostnader, som kunde beräknas falla bort

på relativt kort sikt, har medräknats. Vid undersökningarnas uppläggning

har kvalificerad företagsekonomisk expertis anlitats, och full insyn har beretts

parterna vid undersökningarnas bedrivande.

Kostnadsundersökningen har givit till resultat, att merkostnaderna för

tidningsrörelsen uppgår till ca 60 mkr per år. De häremot svarande intäkterna

beräknas till ca 30 mkr och täcker således endast ca 50 % av merkostnaderna.

Bristen i fråga om täckning av merkostnaderna utgör alltså 30

mkr årligen.

De i utredningen ingående partsrepresentanterna har varit eniga om alt

godtaga detta resultat som ett tillfredsställande mått på postverkets kostnader

för tidningsrörelsen. Även i remissyttrandena har resultatet i stort sett

godtagits.

För egen del vill jag uttala min tillfredsställelse över att en av berörda

parter accepterad kostnadsberäkning nu har kunnat framläggas. Jag förordar,

att undersökningen lägges till grund för statsmakternas bedömning

av organisation och avgifter i postverkets tidningsrörelse.

Vad angår tidningsrörelsens organisation har sedan lång tid tillbaka från

såväl postverkets som tidningarnas sida ansetts önskvärt med en modernisering

och förenkling. Kritiken av de nuvarande förhållandena har så gott

som helt gällt postabonnemangssystemet.

Utredningen har eftersträvat en sådan organisation, att förekommande

dubbelarbete elimineras och de olika arbetsuppgifterna utföres av den part

— postverket eller tidningarna — som har de bästa förutsättningarna därför.

Härigenom kan den mest rationella arbetsfördelningen åstadkommas

och de sammanlagda kostnaderna reduceras.

övervägandena har lett till förslag om att avveckla de nuvarande post
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Mnj. ts proposition nr 94 år 1959

abonnemangen under en övergångstid fram till utgången av år 1962. Tidningsrörelsen

skulle vid bifall till nämnda förslag i princip baseras på utgivarkorsband,

som kan vara antingen adresserade eller — när det gäller

dagstidningar samt veckotidningar med mycket stora upplagor — även

oadresserade. Organisationsändringen innebär bl. a., att postverkets befattning

med abonnemangsbokföring och inslagning av tidningar i princip överföres

på tidningarna. I den mån dessa övergår till adresserade utgivarkorsband

kommer de även att överta adresseringsgöromålen från postverket.

För allmänhetens del innebär den föreslagna organisationen snarast en förenkling.

Den föreslagna organisationen, varom parterna är ense, har så gott som

allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. Även enligt min mening synes utredningens

förslag i denna del böra godtagas.

Merkostnadsundersökningen har givit underlag för uppgörande av ett

nytt avgiftssystem, där avgifternas storlek bättre än f. n. ansluter sig till

kostnaderna för postverkets prestationer för de olika tidningarna. Enligt

detta system skall postavgifterna sammansättas av olika avgiftsdelar, som

svarar mot vissa arbetsdetaljer inom postverket. När det gäller transporterna,

har dessutom den häremot svarande avgiftsdelen graderats efter det genomsnittliga

transportavståndet för tidningens postbefordrade upplaga; det

är här alltså fråga om ett slags zontaxa.

Även på denna punkt föreligger enighet mellan postverkets och tidningarnas

representanter i utredningen. I remissyttrandena har några invändningar

ifråga om den principiella uppläggningen ej framkommit.

För egen del vill jag framhäva, att det föreslagna avgiftssystemet, som

byggts på principen pris efter prestation, innebär en mer rationell och rättvis

avvägning mellan olika distributionsformer och tidningar än den nuvarande

taxan, som är en enhetstaxa baserad på tidningarnas vikt. Med hänsyn

härtill och då tidningsrörelsen icke omfattas av postmonopolet utan

drives i fri konkurrens med andra distributionsformer, anser jag i förevarande

fall ett avsteg kunna göras från den eljest i poströrelsen förhärskande

principen med enhetsporto. Jag tillstyrker alltså utredningens förslag

ifråga om avgiftssystemets konstruktion.

Vid sidan av de avgifter, som svarar mot postverkets normala prestationer

enligt den föreslagna organisationen, har utredningen föreslagit särskilda

avgifter för bl. a. tidningsinslagning, i den mån tidningarna fortfarande

önskar anlita postverket härför, och för brådskande behandling av

vissa tidningar. Sistnämnda tilläggsavgift skall enligt förslaget utgå för

tidningar, som utkommer med mindre än två nummer i veckan. Detta innebär,

att dagstidningar icke behöver erlägga någon sådan avgift. Lantbruksförbundet

har i sitt remissyttrande föreslagit, att även vissa facktidningar

in. m. bör komma i åtnjutande av brådskande befordran utan tilläggsavgift.

Enligt vad jag inhämtat från postverket är det icke praktiskt möjligt att ur

den heterogena grupp av tidningar, det här är fråga om, på objektiva grunder

urskilja någon kategori, som bör likställas med dagstidningar. Det är

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9k år 1959

43

icke heller möjligt för postverket att inom ramen för nuvarande distributionsapparat

åtaga sig att behandla alla tidningar som dagstidningar. Med

hänsyn härtill anser jag mig ej kunna biträda lantbruksförbundets förslag

utan tillstyrker vad utredningen i dessa hänseenden förordat.

För att postavgifterna i fortsättningen skall följa kostnadsutvecklingen

har man inom utredningen varit ense om att föreslå en indexreglering av

postavgifterna. Därvid har för den närmaste femårsperioden avgifterna på

visst sätt anknutits till konsumentprisindex. Kommerskollegium har ifrågasatt

om en sådan indexreglering är grundlagsenlig, enär den innebär att

riksdagen delegerar till postverket att höja postavgifterna. Härtill vill jag

endast anmärka, att riksdagen sedan lång tid tillbaka och senast genom

riksdagens skrivelse 1958: 51 delegerat beslutanderätten ifråga om vissa

postavgifter, som i princip räknas till bevillningarna. För egen del anser

jag mig böra tillstyrka, att en indexreglering av avgifterna införes. I likhet

med statskontoret ställer jag mig något tveksam till lämpligheten av att

härvid anknyta till konsumentprisindex. Förslaget synes mig dock även

i detta hänseende, såsom varande resultat av förda förhandlingar, få accepteras

för den närmaste femårsperioden.

Vad angår målsättningen på längre sikt i fråga om avgifternas storlek

har postverkets representanter i utredningen hävdat, alt postverket bör erhålla

täckning för merkostnaderna i tidningsrörelsen och dessutom för en

skälig andel av de gemensamma kostnaderna. Utredningsmannen har anslutit

sig till denna ståndpunkt. Tidningarna däremot har icke ansett sig kunna

acceptera en sådan princip.

Remissinstanserna utom tidningsutgivareföreningen har allmänt anslutit

sig till postverkets och utredningsmannens uppfattning i denna fråga.

Enligt min mening måste det vara en grundläggande regel, att postverkets

rörelse — liksom övriga affärsverks — drivs efter principer, som är

godtagbara från företagsekonomiska synpunkter. Det är med denna utgångspunkt

klart, att såsom krav på postverkets rörelse måste i princip

uppställas icke endast att kostnadstäckning uppnås för den totala rörelsen

utan även att varje rörelsegren bär de merkostnader den förorsakar. Om

sistnämnda krav ej uppfylles, föreligger en oriktig inbördes prissättning på

företagets tjänster och därigenom en felaktig belastning av vissa rörelsegrenar

och dessas kunder. Detta kan leda till en snedvridning av konkurrensförhållandena

mellan olika distributionsformer, företag m. in. När det gäller

eu så kapacitetskrävande och i den totala rörelsen så betydande rörelsegren

som postverkets tidningsrörelse — den omfattar ca 40 % av hela antalet

postbehandlade försändelser och ca 45 % av den avsända postens tolalvikt

— kan man enligt min mening av nyss antydda skäl icke heller efterge

kravet på att utöver merkostnaderna på längre sikt även viss andel av

verkets fasta kostnader skall täckas. Jag ansluter mig således till postverkets

och utredningsmannens uppfattning i denna fråga.

Inom utredningen har enighet uppnåtts om att under en övergångstid

postavgifterna för tidningar under alla förhållanden skall sättas lägre än

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

vad som motsvarar postverkets merkostnader. Man har också enats om att

avgifterna bör i första omgången regleras för femårsperioden 1960—1964.

I fråga om avgifternas storlek under denna period har parterna däremot

endast kunnat komma överens beträffande kommissionärskorsbanden, för

vilka avgifter motsvarande merkostnaderna har ansetts kunna uttagas.

Vad angår avgifterna för de övriga försändelseslagen, varom enighet sålunda

icke har kunnat uppnås inom utredningen, innebär parternas slutliga

ståndpunkter följande siffror för intäkterna i procent av merkostnaderna.

Perioden 1960—62

Perioden 1963—64

Postverket

Tidningarna

Postverket

Tidningarna

Postabonnemang................

82

70

_

70

Oadresserade utgivarkorsband ....

77

60

90

Adresserade utgivarkorsband.....

72

55

87

65

Utredningsmannen har anslutit sig till postverkets förslag.

Det ekonomiska resultatet vid ett bifall till postverkets förslag skulle bli

en ökning av verkets nettoöverskott med ca 18 mkr under ettvart av de tre

törsta åren och med ca 25 mkr under vartdera av de båda därpå följande.

Tidningarnas förslag skulle medföra en ökning för år räknat om ca 10 mkr

under den första och ca 15 mkr under den andra perioden. Totalt för femårsperioden

skiljer således ca 45 mkr mellan parternas förslag.

För tidningarnas del skulle uppkomma kostnadsökningar av en storleksordning,

som i stort sett motsvarar postverkets resultatförbättring.

Bland remissinstanserna har statens sakrevision velat gå längre i kostnadstäckning

än postverket, medan övriga statliga myndigheter biträtt postverkets

förslag. De organ, som representerar näringslivet, har antingen gått

på tidningarnas linje eller ansett att en uppgörelse i frågan bör sökas förhandlingsvägen.

För egen del anser jag det uppenbart, att man icke rimligen kan kräva

full kostnadstäckning för tidningsrörelsen i ett enda slag. Tidningarna har

under en lång tid inrättat sig efter en för låg avgiftsnivå och måste få tid att

successivt anpassa sig till ett högre taxeuttag. En alltför stor höjning på en

gång skulle också kunna medföra en minskning av tidningsrörelsens volym,

exempelvis på grund av att tidningarna sökte sig till andra distributionsformer.

Härigenom kunde på kortare sikt intäkter falla bort för postverket

utan motsvarande bortfall av de mera trögrörliga kostnaderna. En skälig

övergångstid är därför önskvärd med hänsyn till såväl postverkets som tidningarnas

intressen.

I syfte att söka nå en uppgörelse om avgifternas storlek under en sådan

övergångstid har ytterligare förhandlingar förts mellan kommunikationsdepartementet

och representanter för tidningarna. Dessa förhandlingar har

också lett fram till en kompromissartad uppgörelse, som träffats under förutsättning

av vederbörande huvudmäns godkännande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj. ts proposition nr ,94 år 1959

Denna uppgörelse innebär, att för postabonnemang under åren 1960—1962

skulle uttas 76 % av merkostnaderna, medan för oadresserade och adresserade

utgivarkorsband uttagningsprocenten skulle bli 71 respektive 67 % för

hela femårsperioden 1960—1964. Detta betyder en resultatförbättring för

postverket om drygt 15 mkr per år, d. v. s. ungefär hälften av det belopp,

som f. n. brister i merkostnadstäckningen. För tidningarnas del torde uppgörelsen

innebära en ökning med i genomsnitt inemot 50 % av deras nuvarande

kostnader för distribution av den postbefordrade upplagan, häri

inräknat kostnaderna för sådana arbetsdetaljer, som överföres från postverket

till tidningarna. I procent av tidningarnas totala omsättning torde det

röra sig om en ökning av i genomsnitt ca 1 å 2 %.

Svenska tidningsutgivareföreningens styrelse har enhälligt accepterat

uppgörelsen, dock under framhållande av att det från skilda håll inom föreningen

uttalats, att uppgörelsen för alla tidningar innebär allvarliga bekymmer

och för många tidningar — icke minst lokalpressen — kommer att

medföra utomordentligt besvärande följder.

För egen del förordar jag, att uppgörelsen — som schematiskt kan sägas

för postverkets del innebära att täckningsprocenten i relation till de nuvarande

merkostnaderna ökas genom intäktshöjning och kostnadsbortfall från

50 till 75 % för den närmaste femårsperioden — godtages av Kungl. Maj :t

och lägges till grund för beräkningen av avgifterna i tidningsrörelsen under

nämnda period.

Vad gäller det mera långsiktiga perspektivet på avgiftsfrågan förutsätter

jag, att efter utgången av ifrågavarande femårsperiod postverket skall erhålla

täckning för återstående del av merkostnaderna jämte en skälig andel

av de gemensamma kostnaderna. Beträffande storleken av sistnämnda

andel torde förhandlingar få upptagas med representanter för tidningarna.

Det bör ankomma på postverket att i god tid före femårsperiodens utgång

ta initiativ till sådana förhandlingar, vid vilka även justeringar i fråga om

rörelsens organisation torde få diskuteras. Parterna har dock varit ense om,

att man om möjligt bör hålla fast vid huvudlinjerna i den föreslagna organisationen.

Det föreslagna procentuella uttaget av merkostnaderna för de olika försändelseslagen

har av postverket i samråd med representanter för tidningarna

omräknats till avgifter i enlighet med det föreslagna taxesystemet. Avgiftsbeloppens

storlek framgår av ett inom kommunikationsdepartementet

upprättat förslag till ny tidningsförordning, vartill jag i det följande återkommer.

Då de nya avgifterna, såsom framgår av det föregående, är avsedda att

träda i kraft den 1 januari 1960, innebär mitt förslag i vad avser budgetåret

1959/60 en inkomstförbättring för postverket om ungefär halva den

årliga resultatförbättringen eller 7,5 mkr. Den härav föranledda ändringen

ifråga om inkomstberäkningen för postverket torde få anmälas senare i vår

i den s. k. kompletteringspropositionen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 1959

Författningstextens detalj utformning

Nyssnämnda förslag till ny tidningsförordning har utarbetats på grundval

av utredningens utkast till dylik förordning och med beaktande av de

synpunkter, jag förut anfört. I överensstämmelse med vad utredningen föreslagit

har därvid vissa detaljbestämmelser, som finns intagna i nu gällande

förordning, ansetts böra utgå ur den nya förordningen och i stället överföras

till författning, som av Kungl. Maj:t utfärdas i administrativ ordning.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för de olika bestämmelserna

i det inom kommunikationsdepartementet utarbetade förslaget till förordning.

Rubriken

Förordningen har sedan gammalt kallats »tidningsförordningen». Det har

ansetts praktiskt att i förordningens rubrik införa denna benämning. Vidare

har det i nuvarande förordning använda uttrycket »tidningar och andra periodiska

skrifter» ersatts med termen »tidningar». Innebörden av sistnämnda

term förklaras närmare i 1 §.

1 §■

Nuvarande förordnings giltighet är begränsad till tidningar, som trycks

och utges i Sverige. Kungl. Maj :t äger dock medgiva att förordningen får

tillämpas även på annan tidning. Någon anledning att frångå denna konstruktion

har jag icke ansett föreligga.

Bestämmelsen att förordningen endast gäller postbefordran inom riket

är föranledd av att postavgifterna i internationell tidningsutväxling regleras

i särskilda internationella postavtal.

Nuvarande förordning innehåller vissa bestämmelser (§ 3) om de villkor

ett tryckalster skall uppfylla för att kunna befordras som tidning mot de i

förordningen stadgade postavgifterna. Bakgrunden till dessa bestämmelser

är att dessa postavgifter ansetts böra förbehållas verkliga tidningar, däri inbegripet

tidskrifter, och att de icke skall kunna utnyttjas för befordran av

andra slags trycksaker. Enligt min uppfattning är dylika bestämmelser fortfarande

nödvändiga, så länge postavgifterna för tidningar är lägre än för

andra försändelseslag, som kan komma i fråga vid befordran av trycksaker.

Dessa bestämmelser är emellertid av sådan art att de bör kunna ingå i den

av Kungl. Maj :t fastställda tillämpningskungörelsen.

2 §■

Det har förutsatts att generalpoststyrelsen även i fortsättningen skall utge

en årlig tidningstaxa upptagande de tidningar, som kan befordras enligt

tidningsförordningens bestämmelser. Till taxan utkommer regelbundet ändringstillägg.

Därest tidningsföretag önskar utgivande av extra tillägg och

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1959

47

styrelsen anser sig böra bifalla framställningen, anser jag att styrelsen därför

ulan särskild föreskrift i förordningen bör ha rätt att uttaga ersättning

för kostnader i anledning därav.

Enligt den terminologi, som numera användes inom tidningsvärlden, användes

ordet »upplaga» allenast för att ange antalet exemplar. Däremot användes

ordet icke synonymt med uttrycket »edition». Jag har ansett mig

i förordningen böra följa den av tidningarna tillämpade terminologin.

3 §.

Kommissionärskorsband utgör i nuvarande förordning en särskild kategori

av utgivarkorsband. I praktiken är emellertid utgivarkorsband och kommissionärskorsband

helt skilda försändningsformer, vilket ansetts böra komma

till uttryck i förordningen.

F. n. gäller en begränsning i postverkets skyldighet att ombesörja tidningsdistribution

av postabonnerade tidningar inom lokalbrevbäringsområde. För

utgivarkorsband har en sådan begränsning däremot icke varit aktuell. De

skäl som föranlett begränsningen i fråga om postabonnemang är emellertid

i princip tillämpliga även för utgivarkorsband. Dessa skäl, som närmare

utvecklats av generalpoststyrelsen i yttrande över en motion (11:396) till

1948 års riksdag, äger fortfarande giltighet. Det har därför ansetts nödvändigt

att bibehålla ifrågavarande begränsning och tillämpa den på utgivarkorsband,

som i fortsättningen skall bli den enda försändningsformen vid

distribution till abonnenter. Det har dock ansetts lämpligt bibehålla möjligheten

att i mindre omfattning, t. ex. vid försändning till andra än abonnenter,

sända utgivarkorsband inom lokalområde. Dessutom bör det liksom hittills

vara möjligt för generalpoststyrelsen att i vissa fall åtaga sig distribution

av tidning även på utgivningsorterna.

För att tidning skall befordras såsom kommissionärskorsband bör det

liksom f. n. vara fråga om en regelbunden försändning, så att mottagarna kan

avhämta försändelserna utan anmaning och försändelserna icke blir liggande

på postanstalterna någon längre lid. Denna förutsättning torde i regel

icke uppfyllas av tidningar, som utkommer mindre ofta än tolv gånger om

året. Dessa tidningar har nämligen ofta tämligen obestämda utgivningstider.

Det har vidare förutsatts att kommissionärskorsband liksom f. n. endast

skall få sändas till återförsäljare och ombud. Med ombud avses i detta sammanhang

prenumerantsamlare och personer, som är anställda för lokal utdelning

av tidningar.

Med anledning av ett av Aktiebolaget Svenska pressbyrån under remissbehandlingen

uttalat önskemål har emellertid ansetts lämpligt att giva generalpoststyrelsen

möjlighet att efter prövning i särskilt fall medgiva befordran

såsom kommissionärskorsband jämväl av tidning, som utkommer

mindre ofta än tolv gånger om året.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

4 §•

Maximivikten för en försändelse har ansetts böra sänkas från 25 till 20

kilogram i överensstämmelse med vad som numera gäller för paket.

5 §•

Bestämmelserna om befordringsavgifternas storlek har enligt sakens natur

blivit relativt komplicerade och därför överförts till en bilaga. I den

praktiska tillämpningen torde emellertid avgiftsberäkningen kunna förenklas.

Utredningen har sålunda förutsatt att antalet buntar, medeltransportavstånd

m. m. i regel icke skall behöva beräknas fortlöpande för varje sändning

utan endast vid vissa tillfällen, varefter resultatet tillämpas under en

viss period. Det bör vidare övervägas, om det icke är lämpligt att för varje

tidning räkna ut en kilogramavgift, som i sig innefattar de övriga avgiftskomponenterna.

Medeltransportavståndet avses skola beräknas på grundval av de genom

postverket verkligen utförda transporterna. Om sålunda postverket beträffande

ett visst antal postbefordrade exemplar icke utför några transporter,

skall dessa exemplar ingå i beräkningen med avståndet 0. Om vissa tidningsexemplar

genom tidningens försorg transporteras till en viss ort för att därifrån

befordras vidare genom postverket, skall avståndet för dessa exemplar

beräknas från den ort, där postverket övertager befordringen. Det är tänkt

att ett fastställt medeltransportavstånd skall gälla t. v. till dess någondera

parten av särskild anledning, t. ex. väsentligt ändrade transportförhållanden,

påyrkar omräkning. I början kan det dock vara lämpligt att avstånden

under alla förhållanden omräknas med viss periodicitet. Erfarenheten torde

få utvisa, hur man bör förfara i dessa och andra praktiska frågor, och det

torde böra överlåtas åt postverket och tidningarna att komma fram till en

lämplig ordning.

6 §.

Denna bestämmelse motsvarar §11, mom. 3 i gällande förordning.

7 §•

Jag hänvisar till mina tidigare uttalanden i fråga om indexreglering av

postavgifterna.

8 §.

I denna paragraf lämnas generalpoststyrelsen ett generellt bemyndigande

att göra avvikelser från de i förordningen intagna postavgifterna, i sådana

fall då postverkets prestationer avviker från de normalprestationer som avgiftsbelagts

i förordningen. I detta sammanhang hänvisas till vad jag tidigare

anfört i fråga om särskilda avgifter för brådskande befordrtn av tidningar,

extra utdelningsturer, söndagsutdelning m. m.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr .94 år 1959

9 §•

Avgiften för tidningsbilagor är av förhållandevis ringa ekonomisk betydelse.

Den inbringar omkring 0,5 mkr för år. Med hänsyn härtill torde beslutanderätten

i fråga om denna avgift kunna delegeras till Kungl. Maj :t.

Övergångsbestämmelserna

Den föreslagna förordningens giltighetstid är begränsad till fem år. Övergångsbestämmelsen

rörande postabonnemang har motiverats av att vissa tidningar,

som nu i huvudsak har haserat sin postdistribution på postabonnemang,

skulle få svårt att omedelbart ställa om till det nya systemet. Det har

emellertid bedömts att några nämnvärda omställningssvårigheter icke föreligger

i de fall då den postabonnerade upplagan är mindre än 1 000 exemplar.

Avgifterna för postabonnemang under övergångstiden har ansetts böra

anpassas till avgifterna för den föreslagna nya organisationen. Dock har en

särskild, lägre taxa för tidningsinslagning införts av hänsyn till tidningar,

som på grund av lokalsvårigheter o. d. icke har praktisk möjlighet att omedelbart

själva åtaga sig inslagningen. Denna lägre taxa har ansetts endast

böra komma sådana tidningsföretag till del, vilkas tidningar f. n. inslås

av postverket. Om sådant tidningsföretag övergår från postabonnemang

till kortutdelning, bör det icke komma i ett sämre läge i fråga om inslagningen

än om det bibehållit postabonnemangsformen tiden ut.

Det är avsett att grundavgiften skall erläggas i samband med den årliga

anmälningen till tidningstaxan. Grundavgifterna för år 1960 skall således

erläggas i samband med anmälningen till 1960 års tidningstaxa, vilken bör

komma postverket tillhanda före den 1 november 1959, därest tidnings befordran

enligt förordningen skall kunna ske redan från och med den 1

januari 1960.

Avgiften för utdelningskorten avses skola erläggas i samband med kortens

utsändande. Om ett tidningsföretag skall övergå till kortutdelning redan

från och med den 1 januari 1960, måste det sända ut korten senast

under december 1959. Det är icke meningen atl avgift för kort skall erläggas

för de på postanslalterna befintliga korten, som avser nu existerande »korttidningar»

och vilka kort legat till grund för utdelningen från tidigare datum

än den 1 januari 1960. I sådana fall skall kortavgift erläggas först i

och med att nya kort utsändes.

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger ett inom kommunikationsdepartementet

upprättat förslag till förordning angående villkoren

för postbefordran av tidningar (tidningsförordning).

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom

proposition föreslå riksdagen atl antaga förenämnda förslag till förordning.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 94

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Swarting

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 9b år 1959 51

Register

Sid.

Förslag till förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar

...................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet för den 27 februari 1959 ............ 9

Gällande bestämmelsei’ m. m................................. 10

Postverkets kostnader för tidningsrörelsen ...................... 11

Tidningsrörelsens organisation ................................. 12

Avgiftssystemets konstruktion ................................. 19

Avgifternas storlek............................................ 26

Befogenhetsfördelningen m. m................................. 38

Departementschefen .......................................... 41

Författningstextens detaljutformning ........................... 4g

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1959:50 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1959 s. 19 i texten
  2. BevU 1959:39 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar s. 1 i texten