Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, m. m

1960-04-01 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:137, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

1

Nr 137

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om

allmän sjukförsäkring, m. m.; given Stockholms slott

den 1 april 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

1111

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

2) lag angående ändrad lydelse av 37 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring,

3) förordning om ändrad lydelse av 10 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261) och

4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sjukförsäkringslagen föreslås ändrad så att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

för vissa gifta och tidigare gifta kvinnor, den s. k. hemmafruförsäkringen,

omfattar även ogifta mödrar som sammanlever med

barn under 16 år. Samtidigt föreslås en höjning av maximum för det frivilliga

sjukpenningtillägget för hemarbetande kvinnor från tre till fem

kronor. Vidare framlägges förslag om sådan ändring i sjukförsäkringslagen,

att sjukpenning jämte barntillägg skall kunna utbetalas till annan än den

sjuke, då denne är hemfallen åt sådant alkoholmissbruk som avses i 15 §

första stycket nykterhetsvårdslagen. Motsvarande ändring föreslås i yrkesskadeförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen.

Slutligen framlägges förslag om förlängning på fem år av 1954 års lag

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa. 1

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 137

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 7, 27 och 47 §§ lagen den 3 januari 1947 om

allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Sjukkassemedlem, vars---

Kvinnlig sjukkassemedlem, vars

årsinkomst av förvärvsarbete ej uppgår

till ettusentvåhundra kronor, är

jämväl sjukpenningförsäkrad, såframt

hon

a) är gift och sammanlever med

sin man eller, om sammanlevnaden

mellan makarna hävts, med barn under

16 år, som vid tiden för sammanlevnadens

hävande var sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne eller

maken, eller

b) efter att hava varit gift sammanlever

med barn under 16 år, som

vid tiden för äktenskapets upplösning

var sjukvårdsförsäkrat såsom

under a) sägs.

Försäkring, som------

Avlider make till hustru, som i

andra stycket under a) sägs, skall,

om makarna sammanlevde men barn

§•

ara sjukpenningförsäkrad.

Kvinnlig sjukkassemedlem, vars

årsinkomst av förvärvsarbete ej uppgår

till ettusentvåhundra kronor, är

jämväl sjukpenningförsäkrad, såframt

hon

a) är gift och sammanlever med

sin man eller

b) i annat fall ån under a) sägs,

sammanlever med barn under 16 år,

som är sjukvårdsförsäkrat såsom

barn till henne eller ock, där kvinnan

tidigare sammanlevt med make,

var sjukvårdsförsäkrat såsom barn

till henne eller maken vid tiden för

sammanlevnadens upphörande.

förmån åtnjutes.

Avlider make till hustru, som i

andra stycket under a) sägs, skall,

om hustrun ej eljest skall fortsätta

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 och 47 §§ SFS 1955:397 och beträffande 27 § SFS

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

(Nuvarande lydelse)

som där avses ej finnes, försäkringen

bestå intill utgången av tredje

kalendermånaden efter den, då mannen

avlidit.

(Föreslagen lydelse)

att vara försäkrad enligt andra stycket,

försäkringen bestå intill utgången

av tredje kalendermånaden

efter den, då mannen avlidit.

Annan än --

--obligatoriska sjukpenningförsäkringen.

27 §.

Sjukpenning jämte---för sjukpenningförsäkringen.

Vägrar försäkrad------denna påföljd.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger centralsjukkassa besluta,

att sjukpenning jämte barntilllågg

tillkommande den, som är hemfallen

åt alkoholmissbruk och beträffande

vilken föreligger omständighet

i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs,

skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den försäkrades make

eller annan person att användas till

den försäkrades eller hans familjs

uppehälle.

47 §.

Sjukpenningförsäkrad medlem —

Kvinnlig sjukkassemedlem, som i

7 § andra stycket under a) och b)

avses, äger, vare sig hon är sjukpenningförsäkrad

enligt första eller enligt

andra stycket av nämnda paragraf,

genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa

hon tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,

uppgående till en, två

eller tre kronor för dag, dock högst

det av dessa belopp, som motsvarar

skillnaden mellan sex kronor och

den sjukpenning hon eljest äger uppbära

till följd av försäkring enligt

denna lag.

Försäkring för-----

- — av förvärvsarbete.

Kvinnlig sjukkassemedlem, som i

7 § andra stycket under a) och b)

avses, äger, vare sig hon är sjukpenningförsäkrad

enligt första eller

enligt andra stycket av nämnda paragraf,

genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa

hon tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,

uppgående till en,

två, tre, fyra eller fem kronor för

dag, dock högst det av dessa belopp,

som motsvarar skillnaden mellan

ätta kronor och den sjukpenning

hon eljest äger uppbära till följd av

försäkring enligt denna lag.

föregått sjukperioden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1961.

Det åligger medlem, som icke är

sjukpenningförsäkrad enligt 7 § andra

stycket i den äldre lydelsen men

som skall vara sjukpenningförsäkrad

enligt detta lagrum i den nya lydelsen,

att enligt de föreskrifter, som

meddelas av den i 91 § avsedda tillsynsmyndigheten,

före utgången av

år 1960 lämna sjukkassan de uppgifter,

som erfordras för tillämpningen

av denna lag. Underlåter medlem

att fullgöra denna uppgiftsskyldighet

och har sjukkassan ej ändock

kunnat besluta angående medlemmens

sjukpenningförsäkring, blir

försäkringen gällande först från och

med ingången av kalendermånaden

närmast efter den, då sjukkassan

erhållit vetskap om att medlemmen

skall vara sjukpenningförsäkrad.

Den som vid utgången av år 1960

är frivilligt försäkrad för sjukpenningtillägg

enligt k7 § andra stycket

äger utan hinder av vad i 49 § första

stycket är stadgat rätt att, i den mån

de nya bestämmelserna så medgiva,

övergå till högre sjukpenningtillägg,

såvida framställning därom göres senast

den 30 juni 1961.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 37 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 37 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

37 §.

Försäkringsinrättningen äger---i naturaförmåner.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger försäkringsinrättningen

besluta, att sjukpenning jämte barntillägg

tillkommande den, som är

hemfallen åt alkoholmissbruk och

beträffande vilken föreligger omständighet

i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs,

skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den ersättningsberättigades

make eller annan person att användas

till den ersättningsberättigades

eller hans familjs uppehälle.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1961.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 10 § militärersättningsförordnmgen

den 2 juni 1950 (nr 261),

Härigenom förordnas, att 10 § militärersättningsförordnmgen den 2 juni

1950» skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Riksförsäkringsanstalten äger---i naturaförmåner.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger riksförsäkringsanstalten

besluta, att sjukpenning jämte barntillägg

tillkommande den, som är

hemfallen åt alkoholmissbruk och

beträffande vilken föreligger omständighet

i övrigt som i 15 § första stycket

lagen om nykterhetsvård sägs,

skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den ersåttningsberättigades

make eller annan person att

användas till den ersättningsberättigades

eller hans familjs uppehälle.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1961.

1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1954: 460.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

7

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 december 1954 med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Nuvarande lydelse)

1

Den som vid utgången av december

1954 var medlem av erkänd sjukkassa

för erhållande av sjukpenning

men som icke är sjukpenningförsäkrad

enligt lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring

äger, utan hinder av vad i nämnda

lag finnes stadgat däremot stridande,

för tiden intill utgången av juni

1960 i den allmänna centralsjukkassa

han tillhör genom frivilliga avgifter

försäkra sig för sjukpenning enligt

vad nedan sägs.

angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som vid utgången av december

1954 var medlem av erkänd sjukkassa

för erhållande av sjukpenning

men som icke är sjukpenningförsäkrad

enligt lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring

äger, utan hinder av vad i nämnda

lag finnes stadgat däremot stridande,

för tiden intill utgången av juni

1965 i den allmänna centralsjukkassa

han tillhör genom frivilliga avgifter

försäkra sig för sjukpenning enligt

vad nedan sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

Den som vid utgången av juni 1960

är försäkrad enligt lagen den 17 december

195A (nr 77i) skall, såframt

han ej annat begär, utan ny anmälan

anses försäkrad jämväl för tiden

därefter.

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1955: 398.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om ändring i sjukförsäkringslagen

m. m. samt anför.

Förslag om vissa begränsade ändringar i sjukförsäkringslagen bör föreläggas

innevarande års riksdag. Ett av de spörsmål, som är aktuella, gäller

sjukpenningförsäkring för ogifta mödrar som sammanlever med barn under

16 år. Sedan riksdagen i skrivelse den 25 maj 1959, nr 282, anhållit att Kungl.

Maj :t ville låta utreda frågan samt förelägga riksdagen förslag till sådan ändring

i sjukförsäkringslagen, att nämnda grupp av ogifta mödrar blir sjukpenningförsäkrade,

har riksförsäkringsanstalten på Kungl. Maj :ts uppdrag

verkställt den begärda utredningen och framlagt förslag till lagändring som

tillgodoser riksdagens önskemål.

Vidare har riksförsäkringsanstalten efter erhållet uppdrag inkommit med

utredning och förslag till sådan ändring i sjukförsäkringslagen, att sjukpenning

och barntillägg kan utbetalas till annan än den försäkrade, då denne

är hemfallen åt alkoholmissbruk.

En ytterligare fråga, som jag i detta sammanhang ämnar behandla, gäller

lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa. Lagen, som har sin största betydelse

för folkpensionärerna, innebär att den, som vid utgången av år 1954

var sjukpenningförsäkrad i erkänd sjukkassa men som inte omfattas av

sjukpenningförsäkring enligt sjukförsäkringslagen, under vissa förutsättningar

får teckna frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa. Sådan

försäkring gäller dock inte längre än till utgången av juni 1960. Riksförsäkringsanstalten

har i skrivelse den 29 januari 1960 hemställt, att de som vid

utgången av juni 1960 var försäkrade enligt 1954 års lag skall få bibehålla

sitt försäkringsskydd oförändrat även för tiden därefter.

Sedan förslagen remissbehandlats i vanlig ordning, anhåller jag nu att

få till närmare behandling upptaga hithörande frågor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

9

Gällande bestämmelser

Försäkring enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring

(nr 1; ändr. 733/48, 621/50, 569/53, 244/54, 267/54, 518/54, 397/55, 402/55,

74/56, 627/56, 457/58, 560/59 och 585/59) avser att vid sjukdom bereda sjukhjälp

dels i form av ersättning för utgifter för sjukvård och dels i form av

för dag beräknad ersättning i penningar. Sjukförsäkringen är dels obligatorisk,

dels frivillig (1 §). Försäkring sker i allmänna sjukkassor (2 §). Dessa

är av två slag, centralsjukkassor och lokalsjukkassor (3 §). Riksförsäkringsanstalten

är tillsynsmyndighet för de allmänna sjukkassorna.

Beträffande den obligatoriska försäkringen bör följande

nämnas i detta sammanhang.

I fråga om försäkringspliktens omfattning stadgas, att

varje svensk medborgare, som är bosatt i riket, skall från och med ingången

av kalendermånaden näst efter den, varunder han fyllt 16 år, genom medlemskap

i allmän sjukkassa vara försäkrad enligt sjukförsäkringslagen.

Detsamma gäller för utlänning, som är bosatt och mantalsskriven i riket.

Vissa begränsade undantag från försäkringsplikten stadgas (5 §). Varje

medlem i allmän sjukkassa är sjukvårdsförsäkrad. Medlemmens

sjukvårdsförsäkring omfattar i regel även hans här i riket bosatta

barn under 16 år. Med sjukkassemedlems egna barn likställes adoptivbarn

och fosterbarn och även barn, adoptivbarn och fosterbarn till medlemmens

make. Beträffande barn och adoptivbarn gäller detta inte, där vårdnaden

om barnet tillkommer annan än sjukkassemedlemmen eller make, med

vilken denne sammanlever. Fosterbarn anses som barn endast till barnafostraren.

Barn, som skall vara sjukvårdsförsäkrat genom makars försäkring,

skall anses vara försäkrat endast såsom barn till mannen. Efter framställning

av makarna må dock sjukkassan medge, att barnet i stället skall

vara sjukvårdsförsäkrat såsom barn till hustrun, men endast under förutsättning

att hustruns årsinkomst av förvärvsarbete är högre än mannens

motsvarande inkomst (6 §). Sjukvårdsförsäkringens förmåner utgöres i

huvudsak av ersättning i viss omfattning för läkarvård och sjukhusvård och

i samband därmed företagna resor (13 §).

Sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete är minst 1 200 kr.,

blir sjukpenningförsäkrad (7 § första stycket). Vidare är kvinnlig

sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete inte uppgår till

nämnda belopp, sjukpenningförsäkrad, såframt hon a) är gift och sammanlever

med sin man eller, om sammanlevnaden mellan makarna hävts, med

barn under 16 år, som vid tiden för sammanlevnadens hävande var sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne eller maken, eller b) efter att ha varit

gift sammanlever med barn under 16 år, som vid tiden för äktenskapets

upplösning var sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne eller maken (7 §

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

andra stycket). Försäkring som avses i a) och b) gäller inte för längre tid

än till och med den månad, varunder kvinnan fyller 67 år, och inte heller

lör tid efter utgången av den månad, varunder hon börjat uppbära invalidpension

eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, så länge sådan

förmån åtnjutes (7 § tredje stycket).

Med årsinkomst av förvärvsarbete avses den för år beräknade inkomst i

penningar eller naturaförmåner, som någon kan antagas komma att tills

vidare åtnjuta av sådant arbete. Hushållsarbete, som make utför i hemmet,

räknas inte som förvärvsarbete. Med årsinkomst av tjänst avses sådan årsinkomst

av förvärvsarbete, som arbetstagare kan antagas komma att tills

vidare åtnjuta i allmän eller enskild tjänst (8 §). Sjukkassa skall i samband

med inskrivning av medlem besluta om denne skall vara sjukpenningförsäkrad

och vilken sjukpenningklass medlemmen i så fall skall tillhöra.

Likaså skall kassan, när den får kännedom om att medlems årsinkomst

undergått ändring av betydelse för sjukpenningförsäkringen, utan dröjsmål

meddela det beslut, som påkallas av ändringen (11 §).

Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom, som förorsakar förlust

av arbetsförmågan, för varje dag rätt till hel sjukpenning. Förorsakar sjukdomen,

utan att medföra förlust av arbetsförmågan, nedsättning av denna

med minst hälften, skall halv sjukpenning utges (21 §). Varje sjukpenningförsäkrad

medlem är försäkrad för grundsjukpenning. Hel grundsjukpenning

utgör 3 kr. Har medlemmen i fråga en årsinkomst av tjänst om minst

1 800 kr., är han dessutom försäkrad för tilläggssjukpenning. Storleken av

tilläggssjukpenningen är beroende på lönens storlek. Lägsta tilläggssjukpenning

är en kr. och högsta 17 kr. Efter 180 dagars sjukdom sker viss

nedsättning av tilläggssjukpenningen, dock inte om den är 2 kr. eller lägre

(22 §). Sjukpenning utgår ej för tid, då den försäkrade är intagen i vissa

angivna anstalter, bl. a. allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare (23 §).

Om sjukpenningförsäkrad medlem har ett eller flera hemmavarande barn,

som är sjukvårdsförsäkrade såsom barn till honom, utgår barntillägg till

grundsjukpenningen. Barntillägg till hel sjukpenning utgör en kr. för

ett eller två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn samt 3 kr. för fem eller flera

barn. Barntillägg till halv sjukpenning utgår med hälften av nämnda belopp

(24 §). För tid då sjukpenningförsäkrad medlem åtnjuter sjukhusvård

utgår hempenning i stället för sjukpenning. Hempenningen utgår

lör dag med belopp, motsvarande den sjukpenning som eljest skolat utgå,

minskat med 3 kr. dock med högst hälften av sjukpenningens belopp. Å

hempenningen skall utgå barntillägg. För kvinnlig sjukkassemedlem, som

i hemmet har minst ett barn under 10 år vilket är sjukvårdsförsäkrat såsom

barn till henne eller hennes make, skall hempenningen utgöra minst 3 kr.

per dag. Barntillägget för sådan medlem utgör 2 kr., om hon inte eljest är

berättigad till högre barntillägg (25 §).

För de tre första dagarna under en sjukdomsperiod utgår ingen sjuk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj. ts proposition nr 137 år 1960

penning, s. k. karenstid (26 §). Sjukpenning kan nedsättas eller indragas

bl. a. om den försäkrade vägrar att underkasta sig föreskriven läkarundersökning

eller sjukhusvård eller om han gör sig skyldig till grov ovarsamhet

ur hälsosynpunkt (27 §). Sjukhjälp i form av sjukpenning (hempenning)

eller ersättning för sjukhusvård utgives för högst 730 dagar vid varje sjukdom.

Den som fyllt 67 år eller åtnjuter annan folkpensionsförmån än ålderspension

äger dock, för tid efter utgången av den månad då han fyllt 67 år

eller börjat uppbära förmånen, åtnjuta ersättning för sjukhusvård i högst

180 dagar och sjukpenning högst 90 dagar (29 §).

Den obligatoriska försäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter,

arbetsgivarbidrag och statsbidrag.

För de allmänna sjukkassornas medlemmar föreligger skyldighet att

erlägga avgift för dels sjukvårdsförsäkringen, dels försäkringen för grundsjukpenning

och dels försäkringen för tilläggssjukpenning. Avgift för sjukvårdsförsäkring

skall erläggas av medlem, vars till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst — vid taxering året näst efter det år avgiften avser —

bestämts till minst 1 200 kr. Den som fyllt 67 år eller uppbär annan folkpensionsförmån

än ålderspension är inte skyldig att erlägga sådan avgift.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av medlem

med nyssnämnda taxerade inkomst. Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning

skall erläggas av medlem, som under den månad eller del

därav som avgiften avser är försäkrad för tilläggssjukpenning (33 §).

Medlems sammanlagda avgifter för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen

för grundsjukpenning får inte överstiga 2 procent av den taxerade

inkomsten (35 §).

Arbetsgivarna bidrager till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen och

försäkringen för tilläggssjukpenning (38 §).

Till de allmänna sjukkassorna utgår statsbidrag i form av sjukhjälpsbidrag,

medlemsbidrag, avgiftslindringsbidrag och avgiftsersättningsbidrag

(40 §). Sjukhjälpsbidraget utgår med 50 procent för i huvudsak alla sjukvårdskostnader

utom sjukhusvård, med 50 procent för grundsjukpenning

samt med 75 procent för barntillägg (41 §). Medlemsbidrag utgår med visst

belopp för varje sjukkassemedlem (42 §). Avgiftslindringsbidrag utgår

med belopp, varmed sjukförsäkringsavgiften nedsatts till följd av att den

överstigit 2 procent av medlemmens taxerade inkomst (43 §). Avgiftsersättningsbidrag

utgår med 10 kr. för varje medlem, som inte påföres sjukvårdsförsäkringsavgift

på den grund att hans taxerade inkomst ej uppgått till

1 200 kr. eller att han fyllt 67 år eller uppbär folkpensionsförmån i annan

form än ålderspension (44 §).

Den frivilliga försäkringen enligt sjukförsäkringslagen innebär,

att sjukpenningförsäkrad medlem, som åtnjuter inkomst av annat

förvärvsarbete än tjänst, genom frivilliga avgifter kan försäkra sig i all
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

män sjukkassa för erhållande av visst tillägg till den sjukpenning, som

han eller hon äger uppbära på grund av den obligatoriska försäkringen.

Detta tillägg får uppgå till högst så stort belopp, att sjukpenningen jämte

tillägget motsvarar sjukpenningen i den sjukpenningklass, som medlemmen

skulle ha tillhört om årsinkomsten varit inkomst av tjänst (47 § första

stycket). Vidare får sådan kvinnlig sjukkassemedlem som avses i 7 § andra

stycket utöka sitt försäkringsskydd genom frivilliga avgifter, så att hon

erhåller ett sjukpenningtillägg på 1, 2 eller 3 kr. Det sammanlagda sjukpenningbeloppet

får dock inte överstiga 6 kr. (47 § andra stycket). Försäkring

för sjukpenningtillägg kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93 dagars karenstid

(47 § tredje stycket). Slutligen kan studerande under vissa förutsättningar

teckna frivillig försäkring för erhållande av viss sjukpenning

och barntillägg (48 §). Frivillig försäkring får i allmänhet meddelas endast

om medlemmen ej fyllt femtiofem år och har god hälsa (49 §).

För den frivilliga försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent för sjukpenning

och sjukpenningtillägg och med 75 procent för barntillägg åt studerande

(53 §).

Åtskilliga stadganden rörande den obligatoriska försäkringen skall i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse även för den frivilliga försäkringen

(54 §).

Enligt lagen den 17 december 195k med särskilda bestämmelser om frivillig

sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa (nr 774; ändr. 398/55)

äger den, som vid utgången av år 1954 var medlem av erkänd sjukkassa för

erhållande av sjukpenning men som inte är sjukpenningförsäkrad enligt

sjukförsäkringslagen, att för tiden intill utgången av juni 1960 genom frivilliga

avgifter försäkra sig för sjukpenning i allmän sjukkassa under

vissa angivna förutsättningar (1 §). Anmälan för erhållande av försäkring

skall ha gjorts före den 31 juli 1955 eller, såvitt angår den som blivit sjukpenningförsäkrad

enligt sjukförsäkringslagen men vars försäkring sedermera

upphört, inom två veckor från det beslutet därom delgavs honom.

Den frivilliga försäkringen gäller från det medlemmens tidigare sjukpenningförsäkring

i erkänd eller allmän sjukkassa upphört att gälla men endast

såframt den försäkrade fullgjort sin skyldighet att erlägga avgift även för

försäkringen i den erkända sjukkassan. I fråga om rätten till försäkringsförmån

anses den nya försäkringen utgöra fortsättning av den tidigare (2 §).

Den frivilliga försäkringen skall avse sjukpenning uppgående till 1, 2 eller

3 kr., dock högst det av nämnda belopp som med 50 öre överstiger den

sjukpenning, för vilken medlemmen vid utgången av år 1954 i erkänd sjukkassa

var försäkrad under de första 90 sjukhjälpsdagarna. å sjukpenningen

skall utgivas barntillägg enligt samma regler som i sjukförsäkringslagen.

Sjukpenning må utgivas endast vid total förlust av arbetsförmågan. För dag,

då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård, skall sjukpenning som överstiger

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

en kr. 50 öre nedsättas till detta belopp. Vid varje sjukdom må sjukpenning

utgivas för högst 90 dagar (3 §).

Avgiften för försäkringen utgör tolv gånger sjukpenningens belopp (4 §).

Statsbidrag för försäkring enligt 1954 års lag utgår med 20 procent av vad

som utgivits i sjukpenning och 75 procent av utgifterna för barntillägg.

Kostnaderna för försäkringen skall, i den mån de inte täckes av avgifter,

statsbidrag och andra tillgängliga medel, belasta försäkringen för grundsjukpenning

i vederbörande kassa (5 §).

I övrigt skall vad som är stadgat i sjukförsäkringslagen rörande frivillig

försäkring i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock att karenstiden

alltid skall vara tre dagar vid försäkring enligt 1954 års lag (6 §).

Riksförsäkringsanstaltens förslag

Beträffande frågan om sjukpenningförsäkring för ogifta

kvinnor, som sammanlever med barn under 16 år, erinrar

riksförsäkringsanstalten om att en gift kvinna, som inte sammanlever med

sin man, och likaså en frånskild kvinna eller en änka — trots att hon inte har

egen arbetsinkomst uppgående till 1 200 kr. -— är obligatoriskt sjukpenningförsäkrad,

om hon sammanlever med barn under 16 år, som vid tiden för

sammanlevnadens hävande respektive äktenskapets upplösning var sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne eller maken. Riksförsäkringsanstalten

framhåller, att en kvinna, vars sammanlevnad med mannen upphört, kan ha

hemmavarande barn under 16 år och ändå inte vara sjukpenningförsäkrad

enligt vad nu sagts. Detta är t. ex. fallet, om barnet fötts utom äktenskapet

efter det sammanlevnaden med mannen upphört eller om barnet efter sagda

tidpunkt adopterats eller upptagits såsom fosterbarn av kvinnan.

Riksförsäkringsanstalten har utgått från att dess utredning bör syfta till

att ogifta mödrar, som sammanlever med barn under 16 år, beredes ett

försäkringsskydd, motsvarande det som i samma situation tillkommer ensamstående

kvinnor, som är eller varit gifta. Skyddet bör alltså vara obligatoriskt

med möjlighet till viss frivillig påbyggnad. Anstallen har dock även

övervägt en lösning, vid vilken skyddet för de ogifta mödrarna helt skulle

vara av frivillig natur. Riksförsäkringsanstalten har funnit att, även om

en sådan lösning i vissa hänseenden skulle innebära fördelar, den i andra

hänseenden skulle vara förenad med sådana nackdelar, att anstalten inte

ansett sig böra framlägga något förslag om ett uteslutande frivilligt skydd.

Riksförsäkringsanstalten har sökt utröna, i vilken utsträckning behov kan

antagas föreligga av särskilt sjukpenningskydd för ogifta mödrar. Undersökningen,

som inte kunnat utföras enbart med hjälp av sjukkassornas

material utan företagits med bistånd jämväl av vederbörande barnavårdsnämnder,

har tillgått på så sätt att inom två sjukkasseområden, Stockholms

allmänna centralsjukkassas och Huddinge allmänna sjukkassas, från bar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

navårdsnämndernas förteckningar över barnavårdsmannaskap, som står

under nämndernas tillsyn, inhämtats uppgifter om ogifta kvinnor med barn

under 16 år.

I Stockholm valdes de fall, som registrerades hos barnavårdsnämnden

därstädes år 1956. Av 2 295 kvinnor som under sagda år införts i nämndens

förteckning över barnavårdsmannaskap kunde 566 icke återfinnas i sjukkassans

medlemsregister. Bland de övriga var 1 620 sjukpenningförsäkrade

i sjukkassan, under det att 109 inte var sjukpenningförsäkrade. Bland

dessa 109 var en vars barn fyllt 16 år. Vidare hade 13 avförts från barnavårdsnämndens

förteckning av olika skäl, såsom adoption av barnet, utflyttning

m. m., 13 hade upphört att sammanleva med barnet och 4 hade

rätt att vara sjukpenningförsäkrade. Sålunda kvarstod 78 mödrar, som

sammanlevde med barn under 16 år utan att för närvarande kunna bli omfattade

av sjukpenningförsäkringen i sjukkassan.

Hos barnavårdsnämnden i Huddinge kommun upptog hela förteckningen

över barnavårdsmannaskap 85 aktuella fall. 62 av mödrarna var sjukpenningförsäkrade

i sjukkassan. Av de återstående 23 hade 3 förvärvsarbete

och skulle förmodligen rätteligen vara sjukpenningförsäkrade, under det att

20 för närvarande icke kunde erhålla sådan försäkring.

Undersökningen får enligt riksförsäkringsanstaltens mening anses ge

belägg för att de ogifta mödrarna i det övervägande antalet fall redan nu på

grund av förvärvsarbete har sjukpenningskydd. Man torde vidare, säger

anstalten, kunna utgå från att en del av de ogifta mödrar, som saknar sådant

skydd, inte vill få sitt moderskap registrerat hos sjukkassa och utläsbart

genom klassmarkeringen på sjukförsäkringsbeskedet. Antalet fall, där

önskan föreligger om skydd i de former som den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

kan bereda, synes därför vara mycket litet. Om det ändå

anses att obligatorisk sjukpenningförsäkring för ogifta mödrar med barn

under 16 år bör genomföras, bör enligt anstaltens uppfattning uppgiftsskyldighet

föreskrivas för de mödrar, som vid ikraftträdandet skall komma i

åtnjutande av skyddet. Det bör ankomma på riksförsäkringsanstalten att

meddela närmare föreskrifter härom. Underlåter en sjukkassemedlem att

fullgöra sin uppgifIsskyldighet före ikraftträdandet, bör sjukpenningförsäkringen

bli gällande först fr. o. m. ingången av månaden närmast efter den,

då sjukkassan erhållit vetskap om att medlemmen till följd av lagändringen

skall vara sjukpenningförsäkrad.

I fall, då barnet födes eller sammanlevnaden med barnet tager sin början

först efter ikraftträdandet, kommer det enligt riksförsäkringsanstalten att

bereda sjukkassan vissa svårigheter att få vetskap om att medlemmen skall

vara sjukpenningförsäkrad. Då det gäller tillämpningen av de nu gällande

bestämmelserna för kvinnor, som är eller varit gifta, får sjukkassan alltid

från vederbörande myndighet uppgift om att äktenskapet upplösts eller att

sammanlevnaden med maken eljest upphört. Kassan har därefter endast att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

utröna, huruvida medlemmen, om hon inte har årsinkomst av förvärvsarbete

om minst 1 200 kr., sammanlever med barn, som avses i bestämmelserna.

När en ogift kvinna föder barn, får sjukkassan kännedom härom i samband

med handläggningen av frågan om moderskapshjälp. I de undantagsfall, då

framställning om sådan hjälp ej ingives, får kassan inte någon uppgift om

barnsbörden. Måhända bör detta föranleda, att vid utvidgning av sjukpenningskyddet

till att omfatta även ogifta mödrar visst samarbete med vederbörande

barnavårdsnämnd kommer till stånd.

En förutsättning för att ogift moder skall erhålla sjukpenningskydd,

varom här är fråga, bör enligt riksförsäkringsanstaltens mening vara, att

barnet är sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne.

Riksförsäkringsanstalten finner uppenbart att, om den ifrågasatta utvidgningen

av sjukpenningförsäkringen genomföres, även gift eller frånskild

kvinna bör erhålla sjukpenningskydd vid sammanlevnad med barn under

16 år, som är sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne, oavsett om barnet

vid tiden för upphörande av sammanlevnad med make var sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne eller maken. Detta innebär en viss utvidgning av

det nu gällande skyddet för ifrågavarande kvinnor.

Slutligen förklarar riksförsäkringsanstalten, att den ifrågasatta utvidgningen

av sjukpenningförsäkringen torde medföra så förhållandevis obetydlig

ökning av de årliga kostnaderna för försäkringen, att denna ökning icke

kräver särskilt beaktande i anslagshänseende.

Vad angår frågan om möjlighet för sjukkassa att utbetala sjukpenning

till annan än den försäkrade i fall, då denne är

hemfallen åt alkoholmissbruk, omnämner riksförsäkringsanstalten

inledningsvis, att de allmänna sjukkassorna numera i praktiskt taget

samtliga fall, då vård i anledning av alkoholism meddelas, utger ersättning

såsom vid sjukdom. Enligt sjukförsäkringslagen utgår ej sjukpenning under

tid, då försäkrad vårdas på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

I övriga fall — exempelvis när vården sker på enskild vårdanstalt, sjukhus,

konvalescenthem eller inom ramen för den öppna vården — föreligger däremot

regelmässigt rätt till bl. a. sjukpenning (hempenning) jämte barntilllägg.

Likaledes utgår dylik sjukhjälp till den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk,

för tid, då han är sjukskriven av annan orsak än alkoholsjukdomen.

Avsaknaden i sjukförsäkringslagen av regler, som ger sjukkassorna

möjlighet att utan medgivande av den försäkrade utbetala sjukpenning till

annan än denne, har enligt riksförsäkringsanstalten blivit ett allvarligt och

svårbemästrat problem för kassorna. Från deras sida ävensom från nykterhetsvårds-

och soeialvårdshåll har gång efter annan riktats kritik mot alt

försäkrad, som är alkoholmissbrukare, själv får uppbära och omhänderha

sjukpenningen. Det har därvid påtalats, alt sjukpenningen ofta inte använ
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

des till avsett ändamål, dvs. till den försäkrades eller dennes familjs uppehälle,

utan går till inköp av spritdrycker, varigenom alkoholsjukdomen

ytterligare förvärras och tillfrisknandet fördröjes. Inom kassorna har man,

anför riksförsäkringsanstalten, i viss utsträckning sökt komma till rätta

med problemet genom att nedsätta eller helt indraga sjukpenningen under

åberopande av 27 § första stycket b) eller c) sjukförsäkringslagen, som

innehåller bestämmelser om rätt till dylik åtgärd då försäkrad vägrar att

underkasta sig föreskriven läkarundersökning eller sjukhusvård eller om

han gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt. När besvär häröver

anförts hos riksförsäkringsanstalten, har anstalten emellertid som regel

funnit sådana förhållanden föreligga, att stadgandena i fråga ej varit tilllämpliga.

Det ligger för övrigt i sakens natur, att man ej genom nedsättning

eller indragning av sjukpenningen kan skapa någon tillfredsställande lösning

på hithörande problem.

Under de år sjukförsäkringslagen varit i kraft har riksförsäkringsanstalcen

styrkts i sin uppfattning, att i fall varom här är fråga ett starkt behov

föreligger av att kunna utbetala sjukpenning till någon myndighet eller

lämplig person i stället för till den sjuke. Föreskrift synes därför enligt

anstalten böra införas i sjukförsäkringslagen i syfte att bereda de allmänna

sjukkassorna sådan möjlighet.

Riksförsäkringsanstalten erinrar om att det inom den övriga socialförsäkringslagstiftningen

på sina håll förekommer vissa bestämmelser i ämnet.

Enligt 37 § lagen om yrkesskadeförsäkring och 10 § militärersättningsförordningen

må sålunda, om anledning föreligger härtill, i stället för sjukpenning

eller livränta eller del därav, ersättning i naturaförmåner kunna beredas

den, som är hemfallen åt dryckenskap. Vidare föreskrives i 38 § 3 mom.

tredje stycket lagen om folkpensionering, att pensionsstyrelsen på framställning

av nykterhetsnämnd äger förordna, att folkpension skall utbetalas

till annan än den pensionsberättigade, då denne är eller nyligen varit hemfallen

åt alkoholmissbruk.

Innan närmare erfarenhet vunnits, bör enligt riksförsäkringsanstalten

föreskriften i sjukförsäkringslagen utformas restriktivt, så att möjligheten

att förordna om utgivande av sjukpenning till annan än den sjuke blir av

viss begränsad omfattning. Möjlighet som nyss sagts bör i alla händelser

ej föreligga i andra fall än då fråga är om alkoholmissbruk, som avses i 1 §

lagen om nykterhetsvård. Enligt sagda paragraf föreligger alkoholmissbruk

då någon, ej blott tillfälligt, använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar

skada för sig eller annan. Är alkoholmissbruket så uttalat eller eljest av

sådan beskaffenhet, att vederbörande är att anse såsom hemfallen åt alkoholmissbruk,

kan han jämlikt 15 § nykterhetsvårdslagen ställas under övervakning,

därest han till följd av sitt missbruk befinnes uppfylla någon i

paragrafen särskilt angiven kvalifikation, exempelvis är farlig för annans

personliga säkerhet och hälsa eller utsätter någon, mot vilken försörjnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

skyldighet föreligger, för nöd eller uppenbar vanvård. Alkoholmissbrukare

som sist sagts kan därtill i vissa fall bli föremål för tvångsintagning på allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Den tidigare lagstiftningen på området

— 1931 års alkoholistlag — omfattade endast sådana fall av alkoholmissbruk,

som angives i den nu gällande lagens 15 §.

Riksförsäkringsanstalten anför vidare, att i fråga om begreppet »hemfallen

åt alkoholmissbruk» i 38 § 3 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen

departementschefen under förarbetena till nämnda lag uttalade, att

vägledande för tolkningen av detta begrepp borde vara tillämpningen av

alkoholistlagen. Ifrågavarande föreskrift har ej undergått någon ändring

efter nykterhetsvårdslagens ikraftträdande. Från socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet

för nykterhetsnämnderna, har riksförsäkringsanstalten under

hand inhämtat, att framställning till pensionsstyrelsen från nykterhetsnämnds

sida i praktiken förekommit huvudsakligen i fall, som avses i 15 §

nykterhetsvårdslagen. Av nykterhetsnämndernas totalklientel för år 1958,

omkring 46 000 personer, hade ca 19 000 utgjorts av personer, som avses i

15 §.

Riksförsäkringsanstalten föreslår, att möjligheten att förordna om utgivande

av sjukpenning till annan än den sjuke, liksom i folkpensioneringslagen,

begränsas till fall, då den sjuke är eller nyligen varit hemfallen åt

alkoholmissbruk. Enligt anstaltens mening torde en sålunda utformad föreskrift

för sin tillämpning icke ovillkorligen kräva förhandenvaron av sådan

1 15 § nykterhetsvårdslagen särskilt angiven kvalifikation, som är förutsättning

för tvångsingripande från nykterhetsnämndens sida.

Beträffande frågan, vem som skall äga befogenhet att meddela förordnande

om utbetalande av sjukpenning till annan än den sjuke, finner riksförsäkringsanstalten

det uppenbart, att beslut härom skall ankomma på

allmän sjukkassa och ej på anstalten. En centralisering av beslutanderätten

till anstalten skulle icke möjliggöra ett tillräckligt snabbt ingripande mot

den sjukpenningberättigade alkoholmissbrukaren. Med hänsyn till önskvärdheten

av enhetlighet i tillämpningen föreslår anstalten, att beslutanderätten

skall ankomma på centralsjukkassa.

I analogi med vad som gäller inom folkpensioneringen finner riksförsäkringsanstalten,

att ingripande mot sjukpenningberättigad alkoholmissbrukare

bör medgivas endast på framställning av nykterhetsnämnd. Av bestämmelserna

i 8 § nykterhetsvårdslagen kan emellertid utläsas, att åtgärd

som ankommer på nykterhetsnämnd —- bortsett från vissa enstaka undantagsfall

— kan beslutas endast av nämnden som sådan vid dess sammanträden.

Eftersom nykterhetsnämnd enligt uppgift sammanträder i regel

högst en gång varje månad och frågan om framställning till sjukkassa ofta

torde bli av brådskande natur, föreslår riksförsäkringsanstalten, att även

nykterhetsnämnds ordförande skall kunna göra framställning om utbetalning

av sjukpenning till annan än den sjuke. Anstalten anser, att ett ge
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 131

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 dr 1960

noinförande av anstaltens förslag i denna del kan ske utan att ändring vidtages

i 8 § nykterhetsvårdslagen.

Enligt 38 § 3 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen skall folkpension,

i stället för till den pensionsberättigade, kunna utbetalas till kommunal

myndighet eller till den pensionsberättigades make eller annan person

att användas till den pensionsberättigades eller hans familjs uppehälle. Detsamma

bör enligt riksförsäkringsanstaltens förslag gälla beträffande sjukpenning.

För att den ifrågasatta föreskriften skall få avsedd verkan anser anstalten

det nödvändigt, att ett effektivt samarbete kommer till stånd mellan

sjukkassor och nykterhetsnämnder, men finner att några särskilda föreskrifter

angående sättet för detta samarbete tills vidare ej bör meddelas.

Framställning från nykterhetsnämnd eller dess ordförande bör enligt

riksförsäkringsanstalten vara åtföljd av en kortfattad motivering för åtgärden.

För att sjukpenningberättigad alkoholmissbrukare så snabbt som möjligt

skall kunna förhindras att själv uttaga sjukpenningen, bör sjukkassa,

när vederbörlig framställning inkommit till kassan, äga innehålla sjukpenning

i avvaktan på beslut i anledning av framställningen. Riksförsäkringsanstalten

anser det vara tillfyllest att anstalten meddelar föreskrifter rörande

sådant innehållande.

Giltighetstiden för sjukkassas beslut att utgiva sjukpenning till annan

än den sjuke bör enligt riksförsäkringsanstaltens mening bedömas från fall

till fall. I allmänhet torde förordnandet böra gälla tills vidare, intill dess

anledning till omprövning av beslutet uppkommer, exempelvis till följd av

begäran från nykterhetsnämnd eller den sjuke själv. Om behov därav visar

sig påkallat, synes anstalten böra utfärda föreskrifter även i detta avseende.

Riksförsäkringsanstaltens utredning utmynnar i ett förslag att till 27 §

sjukförsäkringslagen fogas ett nytt stycke, enligt vilket centralsjukkassa på

framställning av nykterhetsnämnd eller dess ordförande äger förordna, att

sjukpenning jämte barntillägg, tillkommande den som är eller nyligen

varit hemfallen åt alkoholmissbruk, skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den sjukes make eller annan person att användas till den sjukes

eller hans familjs uppehälle.

Vidare föreslår anstalten, att en motsvarande föreskrift införes i 37 §

yrkesskadeförsäkringslagen och 10 § militärersättningsförordningen, därvid

de nuvarande bestämmelserna i ämnet, vilka enligt vad anstalten anför är

otidsenliga och praktiskt taget aldrig tillämpas, föreslås skola utgå ur dessa

paragrafer.

Beträffande slutligen lagen den 17 december 1954 med

särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa framhåller riksförsäkringsanstalten,

att försäkring enligt denna lag inte gäller för längre tid än till utgången

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

av juni 1960, varför det är nödvändigt att ta ställning till frågan om eventuell

fortsatt försäkring enligt lagen. Anstalten påpekar, att lagen tillkom

för att övergångsvis bereda tillfälle för dem, som vid utgången av december

1954 var sjukpenningförsäkrade i erkänd sjukkassa men som inte är sjukpenningförsäkrade

enligt lagen om allmän sjukförsäkring, att genom frivilliga

avgifter försäkra sig för sjukpenning. Denna möjlighet står öppen

icke endast för dem, som aldrig blivit sjukpenningförsäkrade enligt sjukförsäkringslagen,

utan även för dem, som under någon tid varit sjukpenningförsäkrade

enligt sistnämnda lag men vilkas försäkring upphört. I fråga om

rätten till försäkringsförmån anses den frivilliga försäkringen utgöra fortsättning

av den försäkrades tidigare sjukpenningförsäkring.

Enligt statistiska uppgifter, som lämnas av riksförsäkringsanstalten, var

den 1 november 1955 98 081 personer sjukpenningförsäkrade enligt 1954 års

lag, under det att motsvarande siffra vid utgången av år 1958 var 92 409.

Beträffande 1959 föreligger ännu icke några liknande uppgifter. Totalt har

antalet försäkrade således under tiden november 1955—1958 minskat med

5 672. En uppdelning efter de försäkrades ålder vid de båda ifrågavarande

tidpunkterna visar, att minskning skett inom åldersgrupper under 70 år,

medan de äldres antal ökat. Drygt 90 procent av de försäkrade var vid utgången

av år 1958 sextio år eller mer. De enligt 1954 års lag försäkrade var

vid 1958 års utgång i genomsnitt tillförsäkrade en sjukpenning av, männen

2 kr. 53 öre och kvinnorna 2 kr. 8 öre. Statsbidraget för försäkringen uppgick

för år 1958 till ungefär 560 000 kr.

Riksförsäkringsanstalten anför vidare att de, som utnyttjat sin rätt att

enligt 1954 års lag få en viss sjukpenningförsäkring, redan före den allmänna

sjukförsäkringens genomförande varit angelägna om ett sådant

skydd — kanske just med tanke på ålderdomen, då hälsotillståndet oftast

blir försämrat. De flesta av dem är i hög ålder och kan därför knappast på

annat håll få en motsvarande försäkring. Med hänsyn härtill synes det vara

otillfredsställande, att de skall frånhändas sitt en gång förvärvade försäkringsskydd.

Anstalten finner därför, att möjlighet bör beredas dem, som vid

utgången av juni månad 1960 är försäkrade enligt 1954 års lag, att för tid

därefter bibehålla försäkringen oförändrad.

Däremot föreligger enligt anstaltens uppfattning inte lika starka skäl för

att rätten till nyinträde i försäkringen skall bibehållas för tid efter utgången

av juni 1960. Lagen är att betrakta som en övergångsanordning för

dem, som var sjukpenningförsäkrade i erkänd sjukkassa. Den delaktighet i

den erkända sjukkassans av allmän sjukkassa övertagna tillgångar, vilken

dessa medlemmar kunde anse sig ha, torde ha utgjort grunden för övergångsanordningen.

.In längre lid berörda medlemmars önskan om försäkringsskydd

blivit tillgodosedd i den allmänna sjukförsäkringen, desto mindre

berättigade torde sådana synpunkter ha blivit. Beträffande dem, som är

sjukpenningförsäkrade enligt lagen om allmän sjukförsäkring ännu fem och

2*— Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 137

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

ett halvt år efter lagens ikraftträdande, synes därför icke någon hänsyn till

deras tidigare försäkring i erkänd sjukkassa vara påkallad. Anstalten finner

därför ej skäl föreslå, att nya försäkringar enligt 1954 års lag skall få

tecknas efter utgången av juni 1960.

Riksförsäkringsanstalten uppger slutligen, att anstalten i sina anslagsäskanden

för nästkommande budgetår inte räknat med något statsbidrag i

anledning av 1954 års lag. Ett genomförande av det angivna förslaget torde

under sagda budgetår komma att föranleda utgivande av statsbidrag med

ungefär 0,5 milj. kr. Detta belopp synes enligt anstalten kunna inrymmas

inom den marginal, varmed anslaget »Bidrag till sjukkassor m. m.» är

beräknat i statsverkspropositionen för budgetåret 1960/61.

Remissyttranden

över förslaget om införande av sjukpenningförsäkring för

ogifta kvinnor, som sammanlever med barn under 16

å r, har yttrande inhämtats från statskontoret, socialstyrelsen och Svenska

sjukkasseförbundet.

Förslaget tillstyrkes av socialstyrelsen och Svenska sjukkasseförbundet.

Enligt socialstyrelsens uppfattning är det — oavsett behovets omfattning —

oriktigt att i förevarande avseende göra skillnad mellan ogifta mödrar och

frånskilda kvinnor respektive änkor.

Statskontoret uttalar till en början, att den av riksförsäkringsanstalten

gjorda undersökningen får anses ge belägg för att de ogifta mödrarna i

övervägande antalet fall redan nu äger sjukpenningskydd. Antalet ej försäkringspliktiga

fall, där önskan föreligger om skydd i de former, som den

obligatoriska sjukpenningförsäkringen kan bereda, bedömes av anstalten

vara mycket litet. Detta ger enligt statskontorets mening anledning ifrågasätta

om tillräckliga skäl finns för att öppna särskild möjlighet till dylik

försäkring för ogifta mödrar. Det sannolika förhållandet att många ogifta

mödrar inte önskar få sitt moderskap registrerat hos sjukkassa — en omständighet

vid vilken enligt statskontorets mening bör fästas största avseende

— talar för att det avsedda försäkringsskyddet bör vara av frivillig

natur. Därigenom undvikes också de svårigheter med hänsyn till gällande

sekretessbestämmelser, som sjukkassorna vid en obligatorisk försäkringsform

kan komma att möta, när det gäller att få kännedom om att ogift medlem

även skall vara sjukpenningförsäkrad. Statskontoret förordar därför en

frivillig försäkringsform.

Beträffande förslaget om befogenhet för sjukkassa att utbetala

sjukpenning till annan än den försäkrade i fall, då

denne är hemfallen åt alkoholmissbruk, har efter remiss

yttrande avgivits av statskontoret, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Värmlands

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

och Norrbottens län, nykterhetsvårdsutredningen, Svenska sjukkasseförbundet,

Svenska nykterhetsvårdsförbundet och Socialförsäkringsbolagens

förening.

Samtliga remissorgan har i princip tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma

utan erinran. Behovet av reformen har kraftigt understrukits från

så gott som alla håll. Viss kritik har däremot i ett par avseenden riktats

mot den närmare utformningen av riksförsäkringsanstaltens förslag.

Förslaget att framställning till sjukkassan om utbetalning till annan än

den sjuke skall få göras även av nykterhetsnämndens ordförande

tillstyrkes av socialstyrelsen med hänsyn bl. a. till att ett snabbt

ingripande ofta torde vara nödvändigt. Styrelsen framhåller emellertid, att

den föreslagna reformen otvivelaktigt innebär en väsentlig begränsning i

den försäkrades handlingsfrihet och anser det därför lämpligt med ett

stadgande om att en framställning från nykterhetsnämndens ordförande

skall godkännas av nykterhetsnämnden på dess nästkommande sammanträde.

Om nämnden skulle vara av annan uppfattning än ordföranden, bör

meddelande härom omedelbart tillställas sjukkassan. Kassan bör emellertid

fatta beslut utan att avvakta nämndens ställningstagande. På liknande

sätt uttalar sig Svenska nykterhetsvårdsförbundet.

Från överståthållaråmbetets sida ifrågasättes, huruvida ett så kraftigt

ingrepp i den sjukförsäkrades intresse, som reformen innebär, bör ske utan

att nykterhetsnämnden tagit ställning till saken. Ämbetet hänvisar till att

en så naturlig åtgärd som att avstänga en alkoholmissbrukare från spritinköp

kan beslutas av kommunal nykterhetsnämnd först efter bemyndigande

av länsnykterhetsnämnd. Om dock intresset av snabb handläggning, vilket

kunde anses mer uttalat beträffande sjukpenning än när det gäller folkpension,

skulle anses kräva att även nykterhetsnämndens ordförande får rätt

att göra framställning, är det emellertid enligt ämbetets uppfattning nödvändigt

att ett tillägg härom göres i 8 § nykterhetsvårdslagen.

Sistnämnda uppfattning delas av nykterhetsvårdsutredningen, som emellertid

anser att bestämda principiella skäl talar mot att befogenhet införes

för nykterhetsnämndens ordförande att göra framställning till sjukkassa i

nu ifrågavarande ärenden. Angående behovet av den föreslagna befogenheten

för ordföranden anmärker utredningen, att nykterhetsnämndernas befattning

med ej sällan brådskande vårdärenden måste förutsätta, att nämndens

arbetsformer erbjuder möjligheter till snabba beslut. Med hänsyn till

att nykterhetsnämnderna företer betydande inbördes olikheter i fråga om

organisation och arbetssätt är det emellertid vanskligt att generellt bedöma

i vad mån nu tillämpad ordning för beslut i nykterhetsnämndsärenden skulle

vara ägnad att försvåra en snabb handläggning av här ifrågavarande slag

av ärenden. Framställning till sjukkassa torde enligt utredningens åsikt

i regel ej få karaktären av fristående åtgärd utan snarare framstå som ett

led i nämndens på stadganden i nykterhetsvårdslagen grundade strävanden

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

att till ett nyktert liv återföra en åt alkoholmissbruk hemfallen person. Att

härvid initiativet till en åtgärd av så pass ingripande art som den, varom

här är fråga, skulle kunna beslutas i annan ordning än den nykterhetsnämnd

i allmänhet har att iakttaga, t. ex. vid beslut angående övervakning

och lydnadsföreskrift, finner utredningen inte tillfredsställande.

Angående riksförsäkringsanstaltens förslag att det ifrågasatta stadgandet

skall kunna tillämpas, då den försäkrade är eller nyligen varit

hemfallen åt alkoholmissbruk anför länsstyrelsen i Kronobergs

län, att uttrycket »nyligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk» är

vagt och kan medföra svårigheter vid tillämpningen. Den föreslagna befogenheten

bör enligt länsstyrelsen inskränkas till att avse sjuka, som är hemfallna

åt alkoholmissbruk. Samma uppfattning kommer till uttryck i nykterhetsvårdsutredningens

yttrande. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter

— med hänsyn till att den föreslagna åtgärden kan utgöra ett allvarligt

ingrepp i den sjukes rätt att råda över sin egendom — om inte vissa

garantier mot en alltför fri tillämpning av bestämmelsen bör tillskapas, förslagsvis

genom att hänvisning sker till 15 § nykterhetsvårdslagen.

Enligt Svenska nykterhetsvårdsförbundet kan uttrycket »nyligen varit

hemfallen åt alkoholmissbruk» möjligen föranleda tveksamhet, huruvida

stadgandet kan komma att ge utrymme för en alltför vidsträckt tillämpning.

Förbundet vill för sin del förutsätta, att uttrycket avser att ge möjlighet till

förordnande i sådant fall, där vederbörande är föremål för aktuell åtgärd

inom nykterhetsvården men där den formella prövningen av frågan om hemfallenhet

åt alkoholmissbruk kan ligga något tillbaka i tiden. Under sådana

förutsättningar synes enligt förbundet intet vara att erinra mot formuleringen

i riksförsäkringsanstaltens förslag.

Frågan om giltighetstiden för de beslut, som avses med förslaget,

behandlas av socialstyrelsen, som inte har något att erinra mot att

förordnandet gäller tills vidare, intill dess anledning till omprövning av

beslutet uppkommer. Styrelsen anför, att bestämmelsen väl i själva verket

närmast torde taga sikte på alkoholmissbrukare, som först på lång sikt kan

antagas upphöra med missbruket. Enligt nykterbetsvårdsutredningen ger

vad riksförsäkringsanstalten anfört i fråga om giltighetstidens längd inte

anledning till erinran. Utredningen betonar dock, att förordnandet i allmänhet

inte bör ha karaktären av en långtidsverkande spärr, som kvarstår efter

den försäkrades friskskrivning och automatiskt träder i funktion vid förnyad

sjukanmälning, utan bör anpassas efter den försäkrades aktuella situation

i nykterhetsavseende och eljest. Vidare understryker utredningen vad

riksförsäkringsanstalten anfört angående önskemålet om en smidig samverkan

mellan sjukkassa och nykterhetsnämnd.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet uttalar som sin uppfattning att förox-dnandet

bör tidsbegränsas till ett år och att det därefter skall kunna

förnyas, om skäl därtill föreligger.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

Vad slutligen gäller förslaget rörande lagen den 17 december

1954 med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa har efter remiss yttrande

avgivits av statskontoret, socialstyrelsen och Svenska sjukkasseförbundet.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, att de som vid utgången av juni månad

1960 är försäkrade enligt 1954 års lag skall få bibehålla sitt försäkringsskydd

även framdeles medan däremot någon nyteckning inte skall få

ske efter nämnda tidpunkt, lämnas utan erinran av statskontoret och tillstyrkes

av Svenska sjukkasseförbundet.

Socialstyrelsen anför, att riksförsäkringsanstaltens förslag bland annat

innebär, att de kvinnor som blir sjukpenningförsäkrade utan att ha föreskriven

inkomst mister den möjlighet som de nu har att erhålla frivillig

försäkring, då de blir ålderspensionärer och sjukpenningen upphör att utgå.

Med hänsyn härtill förordar styrelsen, att möjligheten till nyinträde i försäkringen

bibehålies tills vidare under ytterligare en femårsperiod.

Departementschefen

Vid anmälan i statsrådet den 5 februari 1960 av fråga om förbättrade

folkpensionsförmåner (prop. 1960: 75) berörde jag spörsmålet om den allmänna

översyn av sjukförsäkringslagen, som ansetts böra komma till stånd

sedan en viss tids erfarenhet av lagens verkningar vunnits. Jag framhöll, att

den fortsatta pensionsreformen gör det möjligt att pröva samordningsfrågorna

inom socialförsäkringen i sin helhet och att sjukförsäkringens ersättningsregler

därvid kommer att beröras i mycket väsentliga avseenden. Vidare

yttrade jag, att formerna för utredningsarbetet på de avsnitt av sjukförsäkringen,

som inte kommer att behandlas i det nyssnämnda sammanhanget,

får anpassas till kravet på effektivitet i den utredningsverksamhet, som

bedrives med sikte på att lösa de mest brådskande samordningsproblemen

inom socialförsäkringen till dess de allmänna tilläggspensionerna börjar

utges år 1963.

I avvaktan på att sjukförsäkringsfrågorna på sätt nu nämnts blir föremål

för överväganden i ett större sammanhang bör givetvis några mera

genomgripande ändringar i lagstiftningen på detta område inte genomföras.

Detta hindrar dock inte, att i likhet med vad som skett under tidigare år

vissa begränsade spörsmål, som lämpligen kan lösas särskilt, upptages till

prövning redan nu.

Till de ämnen, som skulle kunna komma i fråga för en särbehandling,

hör läkemedelsrabatteringen. Utredningen om läkemedelsrabatteringen har

i december 1959 avgivit betänkande med förslag till nya regler om läkemedelsförmånerna

(SOU 1959:43). Emellertid har utredningens förslag vid

remissförfarandet rönt så allvarliga invändningar, att jag inte är beredd att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

utan ytterligare ingående överväganden framlägga något förslag i ämnet.

Förslag kan därför i varje fall inte framläggas för 1960 års vårriksdag.

En av de frågor, som nu bör upptagas till prövning, avser sjukpenningförsäkring

för ogifta kvinnor, som sammanlever

med barn under 16 år. Alla svenska medborgare över 16 år är,

med få undantag, medlemmar i allmän sjukkassa. Med detta medlemskap

följer automatiskt, att sjukkassemedlemmen är sjukvårdsförsäkrad, dvs.

vid sjukdom får ersättning för läkarvård och sjukhusvård och i samband

därmed företagna resor ävensom rätt till kostnadsfria eller rabatterade läkemedel.

Sjukvårdsförsäkringen gäller även för den försäkrades barn under

16 år. Med egna barn likställes i detta sammanhang adoptivbarn och fosterbarn

och dessutom barn, adoptivbarn och fosterbarn till den försäkrades

make. Barn i äktenskap blir i regel sjukvårdsförsäkrat på grund av faderns

försäkring och barn utom äktenskap på grund av moderns.

En sjukkassemedlem är vidare obligatoriskt försäkrad för grundsjukpenning

uppgående till 3 kr. om dagen, om hans eller hennes årsinkomst

av förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr. Löntagare, vilkas årsinkomst

av tjänst uppgår till minst 1 800 kr., är dessutom försäkrade för tilläggssjukpenning,

som efter inkomstens storlek varierar från 1 till 17 kr. per dag.

Både grundsjukpenningen och tilläggssjukpenningen är avsedda att vara en

direkt ersättning för den på grund av sjukdomen uteblivna arbetsinkomsten.

Emellertid gäller för en stor grupp av kvinnliga sjukkassemedlemmar ett

undantag från denna regel. På grund av de särskilda bestämmelserna om

den s. k. hemmafruförsäkringen är de flesta gifta och många förut gifta

kvinnor obligatoriskt försäkrade för grundsjukpenning, fastän de inte har

inkomst av förvärvsarbete. Förutsättningen är antingen att kvinnan är gift

och sammanlever med mannen eller också att hon — sedan mannen avlidit

eller sammanlevnaden med honom upphört efter hemskillnad, äktenskapsskillnad

eller på annat sätt — sammanlever med barn under 16 år, som vid

tiden för sammanlevnadens upphörande var sjukvårdsförsäkrat såsom barn

till henne eller mannen. Ursprungligen omfattade hemmafruförsäkringen

endast gifta kvinnor, som sammanlever med mannen. Genom en lagändring

år 1955, som trädde i kraft den 1 januari 1956, infördes de nu gällande bestämmelserna,

vilka alltså innebär, att en hemmafru, vars sammanlevnad

med maken upphört, får kvarstå i försäkringen, så länge hon sammanlever

med barn under 16 år.

Tillhörigheten till hemmafruförsäkringen innebär vidare rätt att enligt

sjukförsäkringslagen genom frivilliga avgifter försäkra sig för ett s. k.

sjukpenningtillägg, uppgående till 1, 2 eller 3 kr. om dagen.

Det förslag till lagändring, som riksförsäkringsanstalten framlagt, innebär

i huvudsak, att hemmafruförsäkringen utsträckes till att gälla även ogift

kvinna, som sammanlever med barn under 16 år, vilket är sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne. Socialstyrelsen och Svenska sjukkasseförbun
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1960

det har tillstyrkt riksförsäkringsanstaltens förslag om obligatorisk tillhörighet

till sjukpenningförsäkringen, medan statskontoret förordat en helt

frivillig försäkring inom sjukförsäkringslagens ram. En separat frivillig

försäkring kan för närvarande förekomma endast för studerande. Som skäl

för sin ståndpunkt har statskontoret anfört bl. a., att behovet av försäkringsskydd

är mycket ringa och att kvinnorna själva många gånger sannolikt inte

vill få sitt moderskap registrerat.

Det förhåller sig säkerligen så att det övervägande antalet ogifta mödrar

fiar en årlig inkomst av förvärvsarbete överstigande 1 200 kr. och för dessa

är den föreslagna lagändringen inte av intresse. Det finnes dock fall där

de ogifta mödrarna saknar inkomst av förvärvsarbete och därför har samma

behov av sjukpenningförsäkring som övriga ensamstående mödrar, vilka

arbetar inom hemmet. Det naturligaste synes mig därvid vara, att helt jämställa

de ogifta mödrarna med de kategorier av ensamstående mödrar, som

nu tillhör hemmafruförsäkringen. Jag vill därför föreslå, att obligatorisk

sjukpenningförsäkring införes även för ogift kvinna, som sammanlever

med barn under 16 år, vilket är sjukvårdsförsäkrat såsom barn till henne.

Med hänsyn till att det här uteslutande är fråga om kvinnor, som sammanlever

med sina barn, tror jag man vågar utgå från att det inte har någon

större betydelse för dem, att de får sitt moderskap registrerat hos sjukkassan.

Av sjukförsäkringsbeskedet framgår för övrigt endast, att kvinnan

är placerad i sjukpenningklass 1 H (dvs. hemmafruförsäkring).

I detta sammanhang synes det lämpligt att något beröra den av riksförsäkringsanstalten

diskuterade frågan hur sjukkassorna skall få kännedom om

de nu aktuella fallen. Då hemmafruförsäkringen utvidgades genom 1955

års lagstiftning, stadgades i övergångsbestämmelserna, att de kvinnor, som

skulle komma att omfattas av försäkringen enligt lagens nya lydelse, hade

att före utgången av år 1955 lämna sjukkassan erforderliga uppgifter för

tillämpning av lagen i dess nya lydelse. För medlem, som underlät att

lämna dylika uppgifter, blev försäkringen gällande först fr. o. m. ingången

av månaden närmast efter den då kassan erhållit vetskap om att medlemmen

skulle vara sjukpenningförsäkrad enligt de nya reglerna. Motsvarande

bör lämpligen gälla vid den utvidgning av området för sjukpenningförsäkringen,

som jag nu föreslår.

Efter lagens ikraftträdande är en sjukkassemedlem, som skall vara obligatoriskt

sjukpenningför säkrad enligt förslaget, jämlikt sjukförsäkringslagens

allmänna bestämmelser om upplysningsplikt skyldig att lämna uppgifter

till ledning för sin sjukpenningförsäkring. Det är att märka, att i de

flesta fall varom nu är fråga någon avgift till sjukpenningförsäkringen inte

kommer att kunna uttagas, eftersom kvinnans arbetsinkomst inte uppgår

till 1 200 kr. Underlåtenhet att lämna erforderliga uppgifter resulterar därför

endast i att förmånen uteblir. Enligt vad erfarenheten utvisar begär

huvudparten av de ogifta mödrarna modcrskapshjälp och sjukkassan har

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1960

då möjlighet att få kännedom om nytillkommande fall där försäkringsplikt

föreligger. Det torde inte behöva krävas att sjukkassan i övrigt lägger ned

något omfattande arbete för att utröna förekomsten av fall, där ogift moder

sammanlever med barn under 16 år.

Slutligen vill jag i likhet med riksförsäkringsanstalten förorda, att den

nya bestämmelsen ges sådan avfattning, att hemmafruförsäkringen kommer

att omfatta även de fall då gifta kvinnor, vilka ej sammanbor med mannen,

samt frånskilda kvinnor och änkor sammanlever med barn, som efter det

sammanlevnaden med mannen upphört fötts utom äktenskap eller adopterats

eller upptagits såsom fosterbarn av kvinnan.

Tillhörigheten till hemmafruförsäkringen innebär möjlighet att genom

frivilliga avgifter försäkra sig för ytterligare högst 3 kr., dvs. hemmafruarna

kan få en sammanlagd sjukpenning om högst 6 kr. Även hemmafruar —

och jämställda kategorier ensamstående kvinnor — med inkomst av förvärvsarbete,

uppgående till 1 200 kr. eller mer, vilka således är obligatoriskt

sjukpenningförsäkrade på grund av sin egen arbetsförtjänst, men som inte

på grund av den obligatoriska försäkringen kommer upp till en sjukpenning

av 6 kr., kan begagna sig av den frivilliga försäkringen på så sätt att

de erhåller en sammanlagd sjukpenning av nämnda storlek.

Det har i skilda sammanhang framkommit önskemål om en höjning

av det frivilliga sjukpenningtillägget, så att de hemmafruar

som anser sig ha behov därav skulle kunna bygga på sitt obligatoriska

försäkringsskydd med högre belopp än för närvarande är möjligt. I samband

med införandet av det nu gällande sjukpenningtillägget om 3 kr. uttalades

viss oro för missbruk av denna frivilliga försäkring och även för att den

skulle locka till sig ett mindre önskvärt försäkringsbestånd.

Efter vad som framkommit vid en genomgång av riksförsäkringsanstaltens

siffermaterial har sådana farhågor inte besannats. Det är numera omkring

140 000 kvinnor eller drygt 10 procent av hemmafruarna, som utnyttjat

möjligheten till frivillig försäkring, och av dem har det övervägande

antalet försäkrat sig för maximibeloppet. Antalet sjukdagar för dessa

kvinnor är i stort sett detsamma som för förvärvsarbetande kvinnor. På

grund av det nu anförda synes man inte behöva hysa några betänkligheter

mot en höjning av det frivilliga sjukpenningtillägget. Då en sådan höjning

av andra skäl framstår såsom synnerligen önskvärd, vill jag i detta sammanhang

föreslå, att tilläggets maximum höjes till 5 kr. Härav följer, att

även hemmafruar med inkomst av förvärvsarbete uppgående till 1 200 kr.

eller mer med tillämpning av den frivilliga försäkringen kan i mån av behov

höja sitt försäkringsskydd till sammanlagt högst 8 kr.

Mitt förslag i det föregående om de ogifta mödrarna medför, att även

dessa kan försäkra sig för sjukpenningtillägg.

Därjämte föreslås ett övergångsstadgande om dispens från de för den fri
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

villiga försäkringen i 49 § sjukförsäkringslagen stadgade ålders- och hälsovillkoren

för dem som omedelbart före ikraftträdandet var försäkrade för

sjukpenningtillägg och som inom viss tid anmäler att de önskar övergå till

högre sjukpenningtillägg. Framställningen härom torde böra göras inom

sex månader från ikraftträdandet. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer

med vad som tidigare föreskrivits vid en likartad lagändring.

Redan i samband med genomförandet av sjukförsäkringslagen var frågan

om möjlighet att i fall av alkoholmissbruk utbetala sjukpenning

till annan än den försäkrade aktuell och den har

även därefter varit föremål för uppmärksamhet.

Enligt sjukförsäkringslagen utgår inte sjukpenning till en försäkrad, som

är intagen på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Vid vård på enskild

vårdanstalt, sjukhus eller konvalescenthem och vid öppen vård föreligger

däremot rätt till sjukpenning och i förekommande fall barntillägg.

Sådan sjukhjälp utgår givetvis också till en alkoholmissbrukare, som är

sjukskriven av annan orsak än alkoholmissbruket.

I den utredning, som riksförsäkringsanstalten företagit på mitt uppdrag,

har understrukits de olägenheter, som följer av att sjukkassorna i fall

som nyss nämnts saknar möjlighet att utbetala sjukpenning till annan än

den sjuke. Anstalten har framhållit, att folkpensioneringslagen innehåller

en bestämmelse av innebörd att pensionsstyrelsen på framställning av nykterhetsnämnd

kan förordna att pension till den, som är eller nyligen varit

hemfallen åt alkoholmissbruk, skall utbetalas till kommunal myndighet

eller den pensionsberättigades make eller annan person att användas till

den berättigades eller hans familjs uppehälle. Vidare har anstalten pekat på

att yrkesskadeförsäkringslagen och militärersättningsförordningen innehåller

vissa bestämmelser med motsvarande syfte. Dessa bestämmelser är

något annorlunda konstruerade och medger endast att försäkringsinrättningen

i fall av dryckenskap och allvarligt läkemedelsmissbruk kan besluta

att sjukpenning eller livränta skall utgå i form av naturaförmåner. Sistnämnda

stadganden har enligt riksförsäkringsanstaltens uppgift mycket

sällan vunnit tillämpning.

Riksförsäkringsanstalten föreslår införande av en bestämmelse i sjukförsäkringslagen

om att centralsjukkassa på framställning av nykterhetsnämnd

eller dess ordförande kan besluta, att sjukpenning jämte barntillägg

tillkommande den, som är eller nyligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk,

skall utgivas till kommunal myndighet eller till den försäkrades make eller

annan, att användas till den sjukes och hans familjs uppehälle. Samtidigt

föreslår riksförsäkringsanstalten, att de bestämmelser i yrkesskadeförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen, som jag nyss redogjorde för,

utgår och ersättes med bestämmelser motsvarande dem som föreslås för

sjukförsäkringslagens vidkommande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1960

Remissorganen har tillstyrkt att bestämmelser av detta slag införes. För

egen del finner jag det önskvärt att sjukkassorna får en möjlighet att utbetala

sjukpenning, som tillkommer en alkoholmissbrukare, till annan än den

försäkrade. Jag förordar därför att en dylik bestämmelse införes i sjukförsäkringslagen.

Regeln torde i huvudsak kunna ansluta till motsvarande

bestämmelse i 38 § 3 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen. En bestämmelse,

som avser sjukpenning, kommer på grund av stadgandet i 25 §

sista stycket sjukförsäkringslagen att gälla även hempenning.

Riksförsäkringsanstalten har föreslagit den avvikelsen från vad som gäller

enligt folkpensioneringslagen, att förutom nykterhetsnämnden även dess

ordförande skall tillerkännas befogenhet att göra framställning till sjukkassan

om att sjukhjälpen skall utbetalas till annan än den sjuke. Flera av

remissorganen har uttalat tveksamhet inför förslaget i denna del och nykterhetsvårdsutredningen

har bestämt motsatt sig detsamma.

Riksförsäkringsanstaltens förslag är förestavat av angelägenheten av snabba

ingripanden i nu ifrågavarande ärenden. Jag delar till fullo anstaltens

åsikt, att i de fall då sjukhjälpen bör utbetalas till annan än den sjuke ett

snabbt ingripande är av nöden. I detta avseende intar dock dessa ärenden inte

någon särställning bland dem som nykterhetsnämnderna har att ta befattning

med. Åtskilliga andra ingripanden av nämnderna fordrar också skyndsamhet.

Principen i nykterhetsvårdslagen är dock att ärendena skall avgöras

av hela nykterhetsnämnden. De enda ärenden, som nykterhetsnämnden enligt

lagen äger delegera till ordföranden, är att avge yttranden angående ansökan

om eller innehav av körkort. Med hänsyn till vad nu anförts anser jag,

att övervägande skäl talar för att befogenheten att göra framställning till

sjukkassan förbehålles nykterhetsnämnden. Om det vid tillämpningen skulle

visa sig, att detta förfarande medför svårigheter, torde frågan om dylik

befogenhet även för ordföranden kunna upptagas till förnyat övervägande.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skall beslut om utbetalande av

sjukpenning till annan än den försäkrade få meddelas, då denne »är eller

nyligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk». Vad beträffar begreppet alkoholmissbruk

avses därmed enligt 1 § nykterhetsvårdslagen att någon, ej

blott tillfälligt, använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig

eller annan. En sådan alkoholmissbrukare kan bli föremål för vissa hjälpätgärder

enligt nykterhetsvårdslagen men däremot inte för tvångsingripande.

Termen »hemfallen åt alkoholmissbruk» användes i lagens 15 §, där förutsättningarna

för tvångsingripande finns angivna. Denna term har fått kvarstå

från den gamla alkoholistlagen för att beteckna de gravare fallen av

alkoholmissbruk. I dessa fall kan, om dessutom vissa specialindikationer

föreligger, beslutas om övervakning och även om intagning på vårdanstalt

för alkoholmissbrukare. Sådana indikationer utgör bl. a. att alkoholmissbrukaren

utsätter någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller

uppenbar vanvård eller eljest grovt brister i sina plikter mot sådan person

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

att han ligger det allmänna eller sin familj till last eller att han är ur stånd

att taga vara på sig själv.

I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag, att den ifrågasatta bestämmelsen

i sjukförsäkringslagen inte bör tillämpas på de fall av alkoholmissbruk,

som avses i 1 § nykterhetsvårdslagen. Ett villkor bör alltså vara

att alkoholmissbruket är så uttalat, att personen i fråga enligt nykterhetsvårdslagens

terminologi kan betecknas såsom hemfallen åt alkoholmissbruk.

Därutöver vill jag emellertid föreslå, att för tillämpning av det nu föreslagna

stadgandet samma förutsättningar uppställes som gäller för tvångsingripande

enligt nykterhetsvårdslagen. Alkoholmissbruket skall alltså ha

tagit sig sådana uttryck, som anges i 15 § sistnämnda lag. Genom att denna

fordran uppställes skapas större klarhet angående området för det föreslagna

stadgandets tillämpning. Av samma anledning anser jag i likhet med

flera av remissorganen, att man bör begränsa bestämmelsen till att avse

personer som är hemfallna åt alkoholmissbruk. Vad som skall avses med

att någon »nyligen varit» hemfallen åt dylikt missbruk torde nämligen

kunna bli föremål för viss tveksamhet.

Centralsjukkassa bör såsom riksförsäkringsanstalten förutsatt besluta

om utbetalning till annan än den försäkrade. Sådant beslut bör givetvis

fattas med största möjliga skyndsamhet. Om det undantagsvis skulle

möta hinder att omedelbart efter det att framställning om sådan utbetalning

inkommit fatta beslut i frågan, bör kassan i avvaktan på att beslut

meddelas kunna förordna om innehållande av sjukhjälpen. Närmare föreskrifter

härom synes kunna meddelas av riksförsäkringsanstalten.

Med hänsyn till att de individuella fallen torde vara mycket olika, synes

det lämpligast att inte föreskriva någon bestämd längsta tid för giltigheten

av ett beslut om utbetalning till annan än den sjuke. Beslutet bör alltså

kunna gälla tills vidare. Det måste emellertid kraftigt understrykas, att det

givetvis ankommer på nykterhetsnämnden att omedelbart underrätta sjukkassan

om förhållanden, som kan motivera en ändring av beslutet. I många

fall torde även den försäkrade själv göra framställning till sjukkassan om

beslutets upphävande. Det bör därvid åligga sjukkassan att omedelbart upptaga

ärendet till omprövning.

Centralssjukkassans beslut i ärende om utbetalning av sjukhjälp till annan

än den försäkrade kan överklagas hos riksförsäkringsanstalten enligt

101 § sjukförsäkringslagen. Utan särskilt stadgande torde gälla att kassans

beslut länder till efterrättelse utan hinder av att det inte vunnit laga kraft.

Om beslut angående utbetalning till annan än den sjuke upphäves, äger den

försäkrade själv uppbära sjukhjälp som ännu inte utbetalats. Sjukhjälp,

som utbetalats till annan enligt beslutet om sådan utbetalning, äger den

försäkrade inte utfå. Beslutet skall ju avse utbetalning till sådan mottagare

att sjukhjälpen kommer till användning för den sjukes eller hans familjs

uppehälle.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

Vad slutligen angår de föreslagna ändringarna i yrkesskadeförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen är att märka, att de nuvarande

bestämmelserna om utbyte av ersättning i penningar mot naturaprestation

avser inte bara sjukpenning utan även livränta. En prövning av huruvida

dessa regler kan utmönstras ur lagstiftningen bör lämpligen anstå till ett

tillfälle då mera centrala bestämmelser i yrkesskadeförsäkringslagen blir

föremål för ändring. På grund härav finner jag det lämpligast, att tills

vidare låta de nuvarande bestämmelserna kvarstå och allenast komplettera

dem med ett stadgande, motsvarande det som jag föreslår infört i sjukförsäkringslagen.

De i det föregående föreslagna ändringarna i sjukförsäkringslagen och

övriga författningar bör träda i kraft den 1 januari 1961.

Lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa avsåg att ge medlemmar i de erkända sjukkassorna, vilka

vid övergången till den nya sjukförsäkringslagen skulle komma att förlora

det sjukpenningskydd som de tidigare ägt, möjlighet att under en övergångstid

frivilligt försäkra sig för sjukpenning i allmän sjukkassa. Lagen

tog närmast sikte på pensionärerna. Dessa hade nämligen kunnat försäkra

sig för viss lägre sjukpenning i erkänd sjukkassa men står utanför den

nya sjukpenningförsäkringen enligt sjukförsäkringslagen.

Enligt 1954 års lag äger den, som vid utgången av år 1954 var sjukpenningförsäkrad

i erkänd sjukkassa men som inte är sjukpenningförsäkrad enligt

sjukförsäkringslagen, rätt att för tiden intill utgången av juni månad 1960

genom frivilliga avgifter i allmän sjukkassa försäkra sig för sjukpenning

om högst 3 kr. De, som redan från början uteslöts från den obligatoriska

sjukpenningförsäkringen, kunde genom anmälan före den 31 juli 1955

ansluta sig till den frivilliga försäkringen. Möjligheten till anslutning står

emellertid öppen även för dem, som vid övergången till den nya sjukförsäkringslagen

blev obligatoriskt sjukpenningförsäkrade men vilkas försäkring

sedermera upphör, ofta just på grund av att de ingår i pensionsåldern.

Förutsättningen är alt anmälan sker inom två veckor från det de

erhållit besked om att den obligatoriska försäkringen upphört.

Med utgången av juni i år upphör försäkringen enligt 1954 års lag att

gälla. Detta innebär såväl att rätten till nyteckning upphör som att de

som nu är försäkrade förlorar det försäkringsskydd de hittills haft. Med

anledning härav har riksförsäkringsanstalten föreslagit, att lagen ändras

på sådant sätt, att personer som är försäkrade vid utgången av juni 1960

skall för framtiden vara bibehållna vid sitt försäkringsskydd. Vid remissbehandlingen

av förslaget har socialstyrelsen förordat, att rätten till nyteckning

skall kvarstå under ytterligare en femårsperiod.

Socialförsäkringen befinner sig för närvarande i ett skede av genomgri
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

pande omdaning. Det kan inte uteslutas, att reformarbetet kan komma att

beröra även frågor, som sammanhänger med försäkringen enligt 1954 års

lag. Jag anser det med hänsyn härtill vara lämpligast att lagen generellt

förlänges att gälla till utgången av juni månad 1965. Härav följer både att

nyteckningsrätten kommer att finnas ytterligare fem år och att försäkringen

kvarstår för dem som nu är försäkrade enligt lagen. En försäkring,

som gäller vid utgången av juni 1960, bör utan särskild anmälan fortsätta

att gälla även därefter, såvida inte den försäkrade begär annat. En föreskrift

härom har intagits i övergångsbestämmelserna.

Vad beträffar kostnaderna för de av mig förordade lagändringarna

torde det inte vara möjligt att göra någon exakt kostnadsberäkning

för utvidgningen av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen till ogifta

kvinnor med barn under 16 år. Som framgått av vad jag tidigare anfört är

det dock endast ett fåtal kvinnor, som berörs av de nya bestämmelserna.

Kostnaderna kan därför antagas bli mycket obetydliga. Höjningen av maximum

för den frivilliga försäkringen för husmödrar kan, om man räknar

med att 100 000 kvinnor utnyttjar de nya möjligheterna och försäkrar sig

för maximalt sjukpenningtillägg och man tillika antar att antalet sjukdagar

per medlem och år liksom nu uppgår till cirka 17, beräknas medföra

en kostnadsökning för sjukförsäkringen av 3,4 milj. kr. om året. Kostnaden

för den frivilliga försäkringen enligt 1954 års lag kan för de närmaste åren

väntas hålla sig vid ungefär nuvarande nivå, omkring 2,6 milj. kr. om året.

Staten bidrar till kostnaderna för grundsjukpenning — som alltså kommer

att utgå till ogifta kvinnor med barn under 16 år — med 50 procent och

till kostnaden för sjukpenningtillägg enligt sjukförsäkringslagens frivilliga

försäkring och för sjukpenning enligt 1954 års lag med 20 procent. Till

barntillägg enligt sjukförsäkringslagen och 1954 års lag utgår statsbidrag

med 75 procent.

I enlighet med vad nyss sagts synes införandet av obligatorisk sjukpenningförsäkring

för vissa ogifta kvinnor inte behöva inverka på beräkningen

av statens kostnader för sjukförsäkringen. Av den årliga kostnaden för den

utökade frivilliga försäkringen för husmödrar har staten att erlägga 20 procent

eller enligt den angivna beräkningen cirka 0,7 milj. kr. Barntillägg

utgår inte på grund av denna försäkring utan enligt den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,

som samtliga frivilligt försäkrade kvinnor tillhör.

Till försäkringen enligt 1954 års lag skall staten likaledes bidraga med 20

procent eller omkring 0,5 milj. kr. om året. Från kostnaden för barntillägg

enligt sistnämnda försäkring kan bortses.

Eftersom ändringarna i sjukförsäkringslagen föreslås träda i kraft den 1

januari 1961, kommer de av dessa ändringar samt av försäkringen enligt

1954 års lag föranledda kostnaderna för staten under budgetåret 1960/61

under angivna förutsättningar att uppgå till cirka 0,85 milj. kr. Detta belopp

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

torde ligga inom den marginal, varmed anslaget Bidrag till sjukkassor m. m.

beräknats. Nämnda anslag är i innevarande års statsverksproposition upptaget

till 265 milj. kr.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring, lag angående ändrad lydelse av 37 § lagen den 14 maj 1954

(nr 243) om yrkesskadeförsäkring, förordning om ändrad lydelse av 10 §

militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) och lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa. Av förslagen,

vilka har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, är förslagen

till lag angående ändring i sjukförsäkringslagen, lag angående ändrad

lydelse av 37 § yrkesskadeförsäkringslagen och lag angående ändrad lydelse

av 1 § lagen med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa av den natur, att lagrådets yttrande över dem bör

inhämtas.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,

att lagrådets yttrande över förenämnda inom socialdepartementet

upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

s jukförsäkring,

2) lag angående ändrad lydelse av 37 § lagen den 14 maj 195b (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring, och

3) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 december 1954 (nr

774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Karin Wickström

1 Denna bilaga har här utelämnats. De däri intagna förslagen är likalydande med de vid propositionen

fogade, bortsett från att bilagan i 27 § sjukförsäkringslagen, 37 § yrkesskadeförsäkringslagen

och 10 § militärersättningsförordningen har orden »15 § lagen om nykterhetsvård» i

stället för »15 § första stycket lagen om nykterhetsvård».

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

33

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 30 mars 1960.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 28 mars 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

11 mars 1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring,

2) lag angående ändrad lydelse av 37 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring, samt

3) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Ingrid Hilding.

Lagrådet yttrade:

För tillämpning av det föreslagna nya stycket i 27 § sjukförsäkringslagen

torde böra förutsättas — utöver att vederbörande är hemfallen åt alkoholmissbruk

— att någon av de i 15 § nykterhetsvårdslagen under a)—e) i

första stycket angivna förutsättningarna är uppfylld. För att klargöra detta

synes hänvisningen böra begränsas till att avse 15 § första stycket nykterhetsvårdslagen.

Vad angår 47 § sjukförsäkringslagen må framhållas, att efter lagändring,

som trädde i kraft den 1 januari 1959, obligatorisk tilläggssjukpenning utgår

i samtliga sjukpenningklasser med oförändrat belopp under 180 dagar av en

sjukperiod mot tidigare 90 dagar. Det kan ifrågasättas, om icke, såsom en

konsekvens härav, paragrafens tredje stycke borde kompletteras med en

bestämmelse av innebörd, att försäkring för sjukpenningtillägg skall kunna

meddelas med villkor att tillägget skall utgå först efter det sjukpenning på

grund av den obligatoriska försäkringen utgivits för 180 dagar. Frågan aktualiseras

av att departementschefen nu föreslår en höjning av det frivilliga

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1960

sjukpenningtillägg, som omförmäles i andra stycket av nämnda paragraf.

Det har emellertid för lagrådet upplysts, att den redan nu befintliga möjligheten

att teckna frivillig försäkring för sjukpenningtillägg med villkor att

tillägget skall utgå först sedan sjukpenning på grund av den obligatoriska

försäkringen utgivits under 90 dagar, utnyttjats i synnerligen obetydlig omfattning.

Med hänsyn härtill anser sig lagrådet icke böra påfordra, att den

här ifrågasatta kompletteringen av 47 § tredje stycket nu kommer till stånd.

I övrigt föranleda förslagen ej annan erinran än att det föreslagna tillägget

till 37 § yrkesskadeförsäkringslagen bör jämkas på samma sätt som angivits

beträffande 27 § sjukförsäkringslagen.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1960

35

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 april

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 30 mars

1960 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 11 mars 1960 remitterade

förslagen till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om

allmän sjukförsäkring, lag angående ändrad lydelse av 37 § lagen den 14

maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring och lag angående ändrad lydelse

av 1 § lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden.

Lagrådet har i huvudsak lämnat de remitterade förslagen utan erinran.

Vad lagrådet föreslagit beträffande utformningen av 27 § sjukförsäkringslagen

och 37 § yrkesskadeförsäkringslagen bör godtagas. Som en följd härav

bör även 10 § militärersättningsförordningen utformas på motsvarande

sätt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

s jukförsåkring,

2) lag angående ändrad lydelse av 37 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring, och

3) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

s jukkassa,

dels antaga inom socialdepartementet upprättat förslag till

4) förordning om ändrad lydelse av 10 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Lundin

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. 2LU 1960:60 Utlåtande i anledning av väckta motioner om en ekonomisk uppskattning av hushållsarbetet, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdag s. 3 i texten
  2. Rskr. 1960:255 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 a1 i texten
  3. 2LU 1960:50 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 19t7 s. 1 i texten
  4. 2LU 1960:36 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 s. 1 i texten