Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om mopeder m. m

1960-02-26 · 65 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:68, Med förslag till förordning om mopeder m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

1

Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om mopeder m. m.; given Stockholms slott den

26 februari 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt

med hänvisning till nedannämnda härvid fogade författningsförslag vill

Kungl. Maj :t härmed

dels anhålla om riksdagens yttrande över förslaget till

1) förordning om mopeder;

dels ock föreslå riksdagen att antaga förslaget till

2) lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till bl. a. nya bestämmelser om mopeders

konstruktion och utrustning. Moped skall alltjämt vara konstruerad

för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, men den nuvarande absoluta

begränsningen av motoreffekten till 0,8 hästkrafter bortfaller och ersättes

av en bedömning från fall till fall av motorns s. k. effektkurva. Kravet

på pedaler slopas. Däremot blir ljuddämpare obligatorisk, och viss skärpning

föreslås av bestämmelserna om bromsutrustning.

Föreskrifterna om besiktning skärpes väsentligt. Besiktningen skall avse

hela mopeden och icke, som nu, endast motorn. De föreslagna nya besiktningsreglerna

innefattar vidare detaljbestämmelser om bl. a. typbesiktning,

typintyg och särskild besiktning samt vissa bestämmelser med ändamål att

möjliggöra kontroll av att fordonen icke ändras efter besiktning eller utfärdande

av typintyg.

Vidare föreslås införande av trafikförsäkringsplikt i fråga om mopeder.

Detalj bestämmelserna föreslås bli i huvudsak desamma som för andra motorfordon.

Vissa särbestämmelser blir dock erforderliga med hänsyn till

att mopederna icke registreras som andra motorfordon. Bl. a. föreslås att

mopedförare skall vara skyldig att medföra bevis om att trafikförsäkring

är gällande för fordonet.

Bland detaljerna i förslagen må nämnas, att dessa innefattar särskilda

regler om villkoren för brukande av utländska mopeder i Sverige samt att

1 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 68

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

de nuvarande straffbestämmelserna förtydligas på en del punkter. Med avseende

å reglerna om förares uppträdande i trafiken medför förslagen bl. a.

den konsekvensen, att moped skall föras på cykelbana, där sådan finnig,

och alltså icke, som nu, på körbana.

Tiden för ikraftträdandet av de nya reglerna har i förslagen satts till den

1 juli 1961. Mopeder, som tagits i bruk dessförinnan, skall emellertid få brukas

även i fortsättningen utan att undergå särskild besiktning, om trafikförsäkring

tecknas senast vid ikraftträdandet och sedan vidmakthålles utan

avbrott.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

3

Förslag

till

Förordning om mopeder

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med moped förstås i denna förordning lätt motorcykel vars motor har en

cylindervolym ej överstigande 50 kubikcentimeter och vilken är konstruerad

för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

Vid bedömande, huruvida villkoret om begränsning av hastigheten är uppfyllt,

skall särskilt beaktas om fordonet lätt kan ändras till avsevärt högre

hastighet.

2 §.

Vad i vägtrafikförordningen och med stöd därav är föreskrivet om motordrivet

fordon, motorfordon och motorcykel samt om förande av dylikt

fordon skall icke äga tillämpning å moped. I stället skall i fråga om moped

tillämpas vad i vägtrafikförordningen är stadgat om cykel, dock att 7 § 1

mom. nämnda förordning icke äger tillämpning.

Utan hinder av vad nu sagts skall moped vara underkastad löpande

kontroll enligt 22—24 §§ vägtrafikförordningen. Förseelse, som innehavare

av körkort begår vid förande av moped, skall vid tillämpning av vad i

33—35 §§ sagda förordning är stadgat om återkallelse av körkort, varning

och omhändertagande av körkort bedömas såsom förseelse vid förande av

motordrivet fordon.

3 §.

Moped skall vara försedd med

a) effektiv styrinrättning;

b) minst två av varandra oberoende, effektivt verkande bromsar; och

skall så vitt angår moped med tre hjul eller med tillkopplat sidofordon åtminstone

en broms kunna på sluttande mark kvarhålla mopeden, även om

föraren lämnat denna;

c) apparat, med vilken kan givas ljudsignal med jämn, dov ton;

d) effektiv anordning för att hindra störande ljud från avloppsgaserna

(ljuddämpare); samt

e) under mörker dels framtill lykta, som visar vitt eller gult sken av till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition, nr 68 år 1960

räcklig ljusstyrka för att mopeden skall kunna föras på betryggande sätt

och som, därest den har bländande sken, kan snabbt avbländas på tillfredsställande

sätt, dels ock baktill lykta, som visar rött sken bakåt (baklykta)

och reflexanordning, som vid belysning återkastar rött sken bakåt; och få

baklykta och reflexanordning kombineras.

På moped skola på lämpliga, lätt synliga platser föras två skyltar av metall,

upptagande i tydlig skrift den ena ägarens namn och adress samt den

andra fordonets typbeteckning eller, om fordonet undergått särskild besiktning,

den beteckning som därvid tilldelats fordonet.

4 §•

Moped må ej tagas i bruk förrän den blivit godkänd efter typbesiktning

eller särskild besiktning.

Har godkänd moped undergått sådan ändring, att den ej längre överensstämmer

med uppgifterna i utfärdat instrument över den typbesiktning eller

särskilda besiktning, som låg till grund för godkännandet, må den sedan

ej brukas förrän den undergått särskild besiktning och därvid godkänts.

Utan hinder av vad nu sagts må moped brukas

a) av den, som yrkesmässigt eller i företag med egen verkstad tillverkar

eller reparerar mopeder, för provkörning av fordonet i samband med tillverkningen

eller reparationen;

b) för färd i och för besiktning kortaste lämpliga väg till och från förrättningsstället

för besiktningen;

c) för provkörning vid besiktning.

5 §.

1 mom. Tillstånd till typbesiktning må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelas tillverkare här i riket av mopeder eller här i riket bosatt generalagent

för sådan tillverkare i utlandet. Tillståndet må återkallas, när

skäl därtill anses föreligga.

Beträffande ansökan om tillstånd som nu sagts skall i tillämpliga delar

gälla vad i 18 och 19 §§ vägtrafikkungörelsen är stadgat om där avsett tillstånd.

Då tillstånd meddelas, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen översända

avskrift av tillståndsresolutionen till statens provningsanstalt.

2 mom. Anmälan till typbesiktning skall ingivas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i tre exemplar och innehålla fullständiga uppgifter om fordonet

samt vara åtföljd av fotografi i tre exemplar av detsamma.

Efter samråd med statens provningsanstalt skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

pröva, huruvida typgodkännande skall meddelas. Meddelas

godkännande, skall styrelsen utfärda och tillhandahålla sökanden typbesiktningsinstrument.

I instrumentet skall angivas, bland annat, en fordonet tilldelad

typbeteckning, innehållande ordningsnummer samt uppgift om fordonets

fabrikat och typ.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

3 mom. Därest moped enligt intyg, utfärdat av någon som har tillstånd

till typbesiktning, är i överensstämmelse med typfordon, som blivit för honom

besiktigat och godkänt, eller företer endast sådana avvikelser därifrån,

som äro att hänföra till mopedens utstyrsel, skall så anses som om mopeden

godkänts den dag intyget utfärdades. Sådant intyg kallas typintyg.

Typintyg skall utfärdas i två exemplar, av vilka det ena kvarbliver hos

utställaren och det andra tillhandahålles köpare av fordonet. Intyget skall

innehålla uppgift om fordonets typbeteckning och tillverkningsnummer, det

sistnämnda innefattande ram- och motornummer, samt i övrigt fullständigt

och riktigt återgiva typbesiktningsinstrumentets uppgifter om fordonets

beskaffenhet.

6 §•

Särskild besiktning verkställes av bilinspektör på anmälan av mopedens

ägare.

Vid anmälan till särskild besiktning skall ägaren skriftligen lämna såvitt

möjligt fullständiga uppgifter om mopeden samt tillhandagå med de upplysningar,

som i övrigt erfordras.

Godkännes mopeden, skall bilinspektören tilldela den beteckning, innehållande

ordningsnummer samt uppgift om ramnummer eller annat igenkänningstecken,

motorns fabrikat, typ och tillverkningsnummer, totala utväxlingsförhållandet

mellan motor och drivande hjul ävensom diametern

av motorcylinderns insugningskanal, uttryckt i millimeter. Anteckning härom

skall ske i särskild liggare. Härjämte skall bilinspektören utfärda besiktningsinstrument

i tre exemplar, av vilka ett skall inom tre dagar från

besiktningens avslutande tillhandahållas sökanden samt de övriga skola

tillställas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens provningsanstalt.

7 §•

Den som bedriver yrkesmässig försäljning av mopeder är pliktig att vid

överlåtelse av moped till annan förse det för fordonet gällande typintyget

eller besiktningsinstrumentet med skriftlig försäkran att fordonet under

den tid det innehafts av honom icke underkastats sådan ändring, att fordonet

ej längre överensstämmer med uppgifterna i typintyget eller besiktningsinstrumentet.

8 §.

Moped må icke föras av någon som ej fyllt femton år.

9 §.

Det åligger förare av moped att medhava och på tillsägelse av besiktningsman

eller polisman förete bevis att fordonet är trafikförsäkrat. Beviset skall

vara i sådant skick, att det kan avläsas utan svårighet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:Is proposition nr 68 år 1960

10 §.

Förare av moped skall i görligaste mån behandla motorn så, att den icke

åstadkommer störande buller eller utsläpper rök eller gas i sådan mängd,

att olägenhet därav uppstår. Gaser från förbränningsmotor få icke givas

fritt avlopp.

11 §•

Brukas moped på väg oaktat den icke är så utrustad, som i 3 § första stycket

sägs, eller i strid mot 4 §, straffes ägaren med dagsböter. Om befrielse i

vissa fall från ansvar för fordonets ägare samt om ansvar för annan än denne

gäller vad i 65 § 1 och 3 mom. samt 70 § vägtrafikförordningen för där

avsedda fall är stadgat.

Förseelse mot 3 § andra stycket eller 10 § straffes med böter, högst trehundra

kronor. Till samma straff dömes den som, i strid mot stadgandet i

7 §, underlåter att förse typintyg eller besiktningsinstrument med sådan

försäkran, som avses i nämnda paragraf, så ock den som överträder bestämmelsen

i 9 §. Om den, som ertappas med att under färd icke hava medhaft

handling som avses i 9 §, senast å tredje söckendagen därefter hos vederbörande

polismyndighet eller åklagare styrker, att han innehade sådan

handling vid tiden för förseelsen, och omständigheterna giva vid handen,

att förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende, vare han fri från ansvar.

Föres moped av barn, som ej fyllt femton år, skall den, som har vårdnaden

om barnet, eller, om förseelsen begåtts av barnet i anställning hos arbetsgivare,

den sistnämnde straffas med dagsböter, såvida han underlåtit att

göra vad på honom ankommit för att förekomma densamma. Med dagsböter

straffes ock den, som eljest tillåter barn, vilket ej fyllt femton år, att

föra moped.

12 §.

I utlandet bosatt person, som tillfälligtvis vistas i Sverige, må, därest han

fyllt femton år, utan hinder av stadgandena i denna förordning bruka av

honom till riket införd moped om den uppfyller de villkor, som för dylika

fordon gälla i hans hemland. Lika med moped anses härvid annan lätt motorcykel,

vars motor har en cylindervolym ej överstigande 50 kubikcentimeter,

såvida den som infört fordonet äger i hemlandet föra detta utan innehav

av körkort eller därmed jämförlig handling.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961, dock att stadgandena

i 5 och 6 §§ skola lända till efterrättelse från och med dagen efter den, då

förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk

författningssamling.

Med ikraftträdandet av denna förordning skall kungörelsen den 23 maj

1952 (nr 280) med vissa bestämmelser om cyklar med hjälpmotor upphöra

att gälla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

I nämnda kungörelse avsedd cykel med hjälpmotor, vilken tagits i bruk

före den 1 juli 1961, må, om trafikförsäkring tecknats med verkan senast

från och med sagda dag, nyttjas såsom moped utan att vara godkänd enligt

4 §, så länge sådan försäkring utan avbrott vidmakthålles. I fall som nu

sagts skola stadgandet i 3 § andra stycket om skylt med uppgift om besiktningsförhållandena

samt stadgandet i 7 § icke äga tillämpning. Det åligger

fordonets förare att medhava samt på tillsägelse av besiktningsman eller

polisman förete bevis att nyssnämnda försäkringsskyldighet fullgjorts; och

gäller därom i övrigt vad i 9 och 11 §§ är stadgat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om"trafikförsäkring

å motorfordon

Härigenom förordnas, att 2 och 18 §§ lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring

å motorfordon1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Med motorfordon---i timmen.

Härvid förstås---på skenor.

Till motorfordon---av gående.

Lagen äger ej tillämpning å sådan

cykel med hjälpmotor, för vilken registrerings

plikt icke föreligger, ej

heller å motorfordon, som användes

uteslutande inom järnvägs- eller

fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde

eller annat dylikt inhägnat

område.

Lagen äger ej tillämpning å motorfordon,

som användes uteslutande

inom järnvägs- eller fabriksområde

eller inhägnat tävlingsområde eller

annat dylikt inhägnat område.

18 §.

Har avtal --------är registrerat.

Avser försäkringen motorfordon,

för vilket utfärdats interimslicens, eller

varje motorfordon, som är försett

med viss saluvagnsskylt, skall vad

sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning, därvid omförmälda tid

av trettio dagar skall räknas från det

anmälan inkommit till myndighet,

som meddelat licensen eller utlämnat

skylten.

År den------ej tillämpning.

Anmälan, varom---två exemplar.

Avser försäkringen motorfordon,

för vilket utfärdats interimslicens, eller

varje motorfordon, som är försett

med viss saluvagnsskylt, skall vad

sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning, därvid omförmälda tid

av trettio dagar skall räknas från det

anmälan inkommit till myndighet,

som meddelat licensen eller utlämnat

skylten. Detsamma gäller där försäkringen

avser moped, dock att tiden

skall räknas från det anmälan inkommit

till polismyndigheten i den ort,

där försäkringstagaren enligt senaste

för försäkringsgivaren tillgängliga

uppgifter är bosatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

* Senaste lydelse av 2 §, se 1952: 281; av 18 §, se 1951: 651.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

9

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 22 januari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, fråga rörande

ändring av gällande bestämmelser om mopeder samt anför därvid följande.

Jämlikt bemyndigande den 27 maj 1955 uppdrog dåvarande chefen för

kommunikationsdepartementet åt särskilt tillkallad utredningsman att

verkställa en allmän översyn av bestämmelserna rörande cyklar med hjälpmotor

samt att därvid jämväl undersöka möjligheterna till nordisk samordning.

Till fullgörande av sitt uppdrag avgav utredningsmannen1 i april 1959 ett

betänkande (stencilerat) med förslag till kungörelse med vissa bestämmelser

angående mopeder. Förslaget torde få fogas som bilaga till statsrådsprotokollet

(Bilaga B).

Yttranden över förslaget har efter remiss inkommit från riksåklagarämbetet,

Svea hovrätt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens provningsanstalt,

statens trafiksäkerhetsråd, statens väginstitut, riksförsäkringsanstalten,

medicinalstyrelsen, statspolisintendenten, generaltullstyrelsen, statistiska

centralbyrån, skolöverstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, Automobilbesiktningsmännens förening,

Bilverkstädernas riksförbund, Cykel- och mopedfrämjandet, Cykel- och

sporthandlarnas riksförbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen

Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsdoinare, Föreningen Sveriges

stadsfiskaler, Försäkringsjuridiska föreningen, Kungl. automobil klubben,

Landsorganisationen i Sverige, Motorförarnas helnykterhetsförbund,

Motormännens riksförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF), Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska bilförsäkringsföreningen,

Svenska cykelfabrikant- & grossistföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska motorcykelfabrikanters förening, Svenska tarifföreningen,

Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund, Sveri
1

T. f. rådmannen G. A. S. Eberhardt. Utredningsmannen har biträtts av sekreterare och

experter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

ges läkares automobilklubb, Sveriges motorcykelhandlares riksförbund, Sveriges

motorcykel- & mopedimportörers förbund och Trafikförsäkringsföreningen.

Vid åtskilliga av yttrandena har fogats ytterligare utlåtanden av

statliga och kommunala myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer.

Sedan frågan härefter varit föremål för beredning inom kommunikationsdepartementet,

anhåller jag att nu få upptaga densamma.

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Främst hänvisas till vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr

642; ang. ändringar se SFS 1952:164, 1953:300, 1954:338, 1955:99, 313

och 524, 1956: 122, 142 och 523, 1957: 356 och 537, 1958: 222 och 540 samt

1959: 259).

Av intresse är jämväl kungörelsen den 30 juni 1952 (nr 520) med anledning

av Sveriges tillträde till den i Geneve den 19 september 1949 undertecknade

konventionen rörande vägtrafik (ang. ändringar se SFS 1954: 795 samt

1956: 475 och 525).

De särskilda föreskrifterna om mopeder är icke intagna i vägtrafikförordningen

utan finnes meddelade i kungörelsen den 23 maj 1952 (nr 280) med

vissa bestämmelser om cyklar med hjälpmotor (i det följande kallad mopedkungörelsen).

I 1 § mopedkungörelsen konstateras till en början, att moped — eller enligt

kungörelsens terminologi cykel med hjälpmotor — är att beteckna såsom

lätt motorcykel (jfr 1 § 3 mom. vägtrafikförordningen). Närmare bestämt

är kungörelsen tillämplig på sådan lätt motorcykel som — med bibehållande

i övrigt av de huvudsakliga kännetecknen på cykel — är utrustad

med förbränningsmotor av typ, som genom prövning och godkännande av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen konstaterats fylla vissa i kungörelsen angivna

förutsättningar. Förutsättningarna för godkännande är att motorns

cylindervolym ej överstiger 50 kubikcentimeter, att motorn till tyngd och

verkningssätt befinnes lämpad för cykel av normal byggnad, att motorn

har en effekt av högst 0,8 hästkrafter samt att motorn är konstruerad för

en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och icke utan svårighet kan

ändras till högre hastighet. Vid meddelande av godkännande skall väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samråda med statens provningsanstalt.

Härjämte ges i 2 § mopedkungörelsen en hel del speciella föreskrifter för

den art av lätta motorcyklar, som mopederna utgör. Moped är icke underkastad

de i 4 § vägtrafikförordningen givna bestämmelserna om motorcykels

beskaffenhet och utrustning m. m., utan i stället gäller motsvarande bestämmelser

om cykel i 7 § samma förordning. Enligt uttryckligt stadgande

får emellertid moped icke tagas i bruk med mindre den försetts med två

av varandra oberoende effektivt verkande bromsar, ljudsignalapparat samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

skylt upptagande ägarens namn och adress ävensom mopedmotorns typbeteckning

och tillverkningsnummer. Vidare är bestämmelserna om registrering

av motorfordon och om körkort för förare av motordrivet fordon icke

tillämpliga på mopeder; ej heller vägtrafikförordningens bestämmelser om

största bredd å utskjutande last å motorfordon samt om förbud att medföra

passagerare på lätt motorcykel. Däremot gäller de särskilda bestämmelserna

i 59 § vägtrafikförordningen om trafik med cykel samt bestämmelserna

i 22—24 §§ nämnda förordning om löpande kontroll av motorfordon.

— Förseelse mot bestämmelserna i 2 § mopedkungörelsen beträffande

mopeds utrustning skall enligt 3 § samma kungörelse straffas jämlikt

65 § 1 mom. vägtrafikförordningen.

Enligt 2 § mopedkungörelsen gäller vidare, att moped får föras allenast

av den som fyllt 15 år. Häremot svarande straffbestämmelse i 3 § kungörelsen

innebär för det fall att moped föres av barn under 15 år, att den skall

straffas, som har vårdnaden om barnet. Vårdnadshavaren går dock fri från

straff om han visar att förseelsen skett utan hans vetskap eller att han gjort

vad på honom ankommit för att förekomma densamma.

Allmänna synpunkter

Utredningen

Ett par betydande avsnitt i betänkandet har ägnats åt att kartlägga m opedbeståndet

och den tekniska utvecklingen av mopederna.

Utredningen har härvid till en början framhållit, hurusom den tekniska

utvecklingen snabbt anpassat sig efter de vid olika tidpunkter gällande författningsbestämmelserna.

Före den 1 juli 1927 var icke blott vad man nu

kallar mopeder utan även andra s. k. lättviktsmotorcyklar undantagna från

bestämmelserna om registrering, besiktning, körkort och fordonsskatt. Under

denna tid fanns ett stort antal lättviktsmotorcyklar, men fordon med

enklare och svagare påhängsmotorer och liknande vann icke någon större

spridning. — Fr. o. m. den 1 juli 1927 underkastades lättviktsmotorcyklarna

i stort sett samma föreskrifter som övriga motorcyklar, under det att

fordon tillhörande mopedgruppen alltjämt var undantagna från registreringsplikt

m. in. Fordonen inom sistnämnda grupp — i regel vanliga cyklar

med påhängsmotor ■—- ökade då i antal. — Med ikraftträdandet av 1936 års

motorfordonsförordning bortföll åter gränsen mellan moped och lättviktsmotorcykel,

och inom ramen för förordningens bestämmelser kunde man

framställa lättviktsmotorcyklar med en toppfart över 60 kilometer i timmen.

Tjänstevikten fick emellertid ej överstiga 45 kg, och fordonen skulle

vara försedda med pedaler. Antalet lättviktsmotorcyklar, vilket år 1927 utgjort

omkring 6 000, steg därefter kraftigt och uppgick år 1939 till omkring

75 000. Dessa fordon var snarast att betrakta som verkliga motorcyklar,

ehuru försedda med pedaler och med relativt svag konstruktion. — På grund

av att antalet olyckor med de snabbgående lättviktsmotorcyklarna oavlåt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

ligt ökade, infördes år 1939 avsevärt skärpta bestämmelser. Dels till följd

härav och dels på grund av trafikrestriktioner under krigsåren nedgick antalet

lättviktsmotorcyklar, så att det år 1947 blott utgjorde omkring 7 000.

— I 1951 års vägtrafikförordning hänfördes mopederna till kategorien »lätt

motorcykel».

Sedan den nu gällande mopedkungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1952,

har tillverkningen och importen av mopeder snabbt kommit i gång. Utredningen

har, med stöd av uppgifter från generaltullstyrelsen, tillverkare och

importörer, uppskattat antalet mopeder år 1953 till 150 000, år 1954 till

250 000, år 1955 till 300 000, år 1956 till 400 000, år 1957 till 500 000 samt

år 1958 till 600 000. Inom landet tillverkas enligt utredningen f. n. årligen

ca 90 000 mopeder. Importen av mopeder, som år 1954 uppgick till omkring

9 500 fordon, hade år 1956 stigit till 21 900 fordon. — Ökningen av antalet

mopeder har också belysts med uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

trafikräkningar.

Den fortsatta utvecklingen inom mopedbeståndet torde enligt utredningen

till väsentlig del komma att bestämmas av huruvida och i vad mån nuvarande

för mopeder gällande särskilda bestämmelser kommer att bestå. Om

så blir fallet, torde man enligt utredningen kunna räkna med en årlig ökning

av åtminstone 75 000 mopeder. Detta skulle, om man antager att minst

25 000 mopeder årligen tas ur trafik på grund av förslitning, innebära att

antalet mopeder år 1963 skulle närma sig en miljon.

Vad beträffar mopedernas tekniska utförande har utredningen framhållit,

alt nyare påhängsmotorer i regel kräver förstärkning av bl. a. cykelns framgaffel,

fjädringsanordningarna m. m. Detta har i sin tur haft till följd att

man i allt större utsträckning övergått till cyklar, som från början är avsedda

för motordrift.

I Sverige hade enligt utredningens uppgifter intill den 8 mars 1957 98

motortyper godkänts såsom hjälpmotorer för cykel. Dessa fördelade sig på

56 olika fabrikat, av vilka fem var svenska. Av motorerna tillverkas f. n. endast

en typ i Sverige, nämligen av Husqvarna vapenfabriks aktiebolag. Av

samtliga godkända mopedmotorer var tre typer fyrtaktsmotorer och de övriga

tvåtaktsmotorer. En typ var byggd för fotogendrift, och de övriga drevs

med bensin. Av de 98 godkända typerna hade 28 kraftuttag i form av rulle,

avsedd att vila mot fram- eller bakhjulet på mopeden. 4 hade kraftöverföring

till drivhjulet genom kugghjul, 10 genom kilrem och 56 genom kedja.

Utredningen har vidare meddelat utförliga tablåer, utvisande de godkända

motorernas kraftuttag, cylindervolym m. m. samt resultaten av företagna

hastighetsprov. I anslutning till tablåerna har utredningen framhållit, bl. a.,

att mopedmotorerna genomgående är så konstruerade att de avger sin maximala

effekt vid ett varvtal lägre än det som motsvarar färdhastigheten 30

kilometer i timmen. Detta är av stor betydelse vid körning i backar och

övriga motlut, eftersom det innebär att motorstyrkan ökar i mån som farten

sjunker ned mot ca 20 kilometer i timmen. Vidare kan av tablåerna utläsas

att erforderlig effekt för uppnående av en hastighet av 30 kilometer i

timmen är ungefär 0,5 hästkrafter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

Beträffande de nutida mopedernas beskaffenhet i övrigt har utredningen

som ett allmänt omdöme anfört, att mopeden närmast är att jämställa med

en liten motorcykel. Liksom motorcykeln göres i scooterutföranden har mopeden

börjat tillverkas som mopedscooter med 20" hjul mot 23—26" hjul

hos mopeder i allmänhet. De vanliga tvåhjuliga paketcyklarna och trehjuliga

transportcyklarna har börjat ersättas med pakeImopeder och transportmopeder.

— Avsaknaden av bestämmelser, som innebär praktisk viktbegränsning,

har medfört att fordonen har kunnat dimensioneras efter vad

hållbarheten krävt, utrustas med fjädrar, skärmar etc. för förarens komfort

och skydd samt förses med riktigt dimensionerade bromsar, rymlig bensintank

o. s. v. Enligt uppgift väger en i Sverige tillverkad vanlig moped 30—50

kilogram, en mopedscooter ca 60 kilogram, en paketmoped 50—60 kilogram

samt en trehjulig transportmoped 60—75 kilogram. —- Bestämmelserna om

att moped skall ha två av varandra oberoende bromsar har lett till att

fabrikanterna i regel byggt in en broms i framhjulet och en i bakhjulet.

Framhjulsbromsen är en trumbroms, och som bakhjulsbroms användes

bromsen på cykelns frihjulsnav. På sistone har man emellertid börjat kombinera

kraftöverföringen från motorn och från trampveven till bakhjulet på en

enda kedja, i samband varmed även bakhjulet försetts med trumbroms. Pedaler

kan ej undvaras med hänsyn till föreskrifterna i mopedkungörelsen

men har enligt utredningen förlorat i betydelse, eftersom utväxlingsförhållandena

gör framdrivandet medelst trampning ineffektivt. Sedan »kickstart»

börjat införas, är pedalerna dessutom obehövliga för motorns startning. —

Ehuru gällande författning icke innehåller någon föreskrift om att moped

skall ha ljuddämpare, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för godkännande

av vissa mopedmotorer uppställt villkoret, att motorn skall vara försedd

med ljuddämpare, och enligt utredningen finnes sådana i praktiken nästan

alltid. De är emellertid ofta av enkel beskaffenhet. På senare tid har dock

nya typer av ljuddämpare kommit i marknaden, som bättre fyller kravet på

effektivitet. — Vissa fabrikanter förser också mopederna med hastighetsinätare,

men hållbarheten hos dessa har enligt utredningen visat sig mindre

god.

Utredningen har också berört möjligheterna att genom ändringar på motorn

eller mopeden öka den konstruktiva hastigheten utöver tillåtna 30 kilometer

i timmen. Härvid har framhållits, att tillverkare och importörer tidigare

ibland försålt mopeder med en konstruktiv hastighet större än den

tillåtna. Vidare är mopederna icke sällan så konstruerade, att de utan alltför

stor svårighet kan ändras till högre hastighet. Ett sätt är att ändra utväxlingen

mellan motorn och drivhjulet. Ett annat sätt är att vidga inloppskanalen

till motorns cylinder, varigenom cylinderns fyllning med bensingas

blir bättre vid de höga kolvhastigheter, som vanligen förekommer hos mopedmotorer.

På vissa importerade mopeder är insugningskanalen försedd

med en enkel bussning, som stryper ned motorns fyllning med förbränningsgas,

så att effekten blir under 0,8 hästkrafter. Det förekommer även att inloppskanalen

till vevhuset vidgas genom borrning. Ibland kan filning och

putsning av kanalen vara tillfyllest för alt höja effekten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

En annan fråga, som utredningen gått in på i detta sammanhang, rör

mopedernas trafikfarlighet. Härvid har framhållits, att mopederna

på senare år redovisats särskilt för sig vid trafikräkningarna och i

olycksstatistiken. Med ledning av statistiken har utredningen företagit en

undersökning i syfte att klarlägga mopedernas trafikfarlighet. Till belysning

av denna fråga lämnas i följande tablå uppgifter över antalet vid vägtrafikolyckor

skadade personer under tiden januari 1953—november 1958.

Antalet vid vägtrafikolyckor skadade personer åren 1953—1958

År

Antal skadade personer

I % av hela antalet

skadade

Mopedister

Cyklister

Samtliga

Totalt

Därav

dödade

Totalt

Därav

dödade

Totalt

Därav

dödade

Mopedis-

ter

Cyklister

1953............

690

44

3 668

200

15 954

921

4,3

23,0

1954............

1161

61

3 514

227

17 905

942

6,5

19,6

1955............

1505

66

3 280

154

18 952

902

7,9

17,3

1956............

1754

70

2 571

132

18 959

816

9,3

13,6

1957............

1895

86

2 455

165

20 074

903

9,4

12,2

19581 ..........

1922

85

2 092

133

18 706

830

10,3

11,2

1 Jan. — nov.

I anslutning härtill har utredningen också gjort en beräkning av mopedisternas

och cyklisternas olycksfrekvens i förhållande till antalet trafikräknade

mopeder och cyklar åren 1956—1958. Av beräkningen framgår, att

mopedisterna har ungefär dubbelt så hög olycksfrekvens som cyklisterna,

varjämte deras olycksfrekvens företer större variationer under året än cyklisternas.

Medan olycksfrekvensen i genomsnitt per år för cyklisterna synes

ha varit konstant åren 1956—1958, kan emellertid en viss förbättring märkas

för mopedisternas del. Om jämförelsen inskränkes till att avse enbart

olycksfrekvensen på landsbygden — vilket enligt utredningen av flera skäl

ger det mest rättvisande resultatet — erhålles för åren 1953—1957 följande

sammanställning.

Antal moped- och cykelolyckor på landsbygden per 1 000 trafikräknade

mopeder respektive cyklar åren 1953—1957

År

Antal olyckor

Mopeder

Cyklar

1953 ......

3,6

1,1

1954 ......

3,4

1,2

1955 ••....

2,4

1,4

1956 ......

2,4

1,4

1957 ......

2,3

1,3

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

15

Säsongvariationerna i användningen av mopeder och cyklar samt i olycksfrekvensen

med dessa fordon har av utredningen illustrerats genom diagram.

Utöver den allmänna trenden, som för mopedernas vidkommande är stigande,

medan den vad cyklarna angår är sjunkande, utvisar diagrammen en

strikt följsamhet mellan kurvorna för å ena sidan antalet fordon i trafik

samt å andra sidan antalet skadade förare och — fr. o. m. andra halvåret

1955 -—- antalet olyckor, där mopeder och cyklar varit delaktiga trafikelement.

Utredningen har också studerat sambandet mellan olycksfrekvensen och

förarnas ålder. Uppgifterna tyder enligt utredningen på att olyckorna företrädesvis

drabbar yngre och medelålders förare. De utvisar även att följderna

av dylika olyckor är betydligt allvarligare för de äldre än för de yngre

åldersgrupperna. — Den vanligaste typen av trafikolyckor är enligt utredningen

kollision med bil. Denna olyckstyp utgjorde avsevärt mer än hälften

av alla mopedolyckor under undersökningsperioderna. — De skador, som

mopedförare tillfogat andra trafikanter, har endast i undantagsfall fått

större omfattning och utgör i förhållande till det totala antalet person- och

egendomsskador i trafiken blott en obetydlig del. — Till belysning av frågan,

huruvida och i vilken mån mopedernas olycksfrekvens påverkats av att

passagerare eller last funnits på mopeden, har utredningen åberopat av trafiksäkerhetsrådet

på grundval av materialet för åren 1954 och 1955 meddelade

uppgifter, av vilka framgår, att antalet olyckor, då passagerare eller

last funnits på moped, tillsammans utgjort 3 % av antalet undersökta mopedolyckor.

I anslutning härtill har utredningen gjort den reflexionen, att

frekvensen av dylika olyckor tydligen är ringa, speciellt som man icke med

nödvändighet behöver antaga, att passageraren eller lasten alltid varit någon

bidragande orsak till olyckan.

Sammanfattningsvis har utredningen ansett de tillgängliga uppgifterna

ge vid handen att mopedernas trafikfarlighet visserligen är något större än

de vanliga trampcyklarnas men att, i den mån någon tendens kan skönjas,

denna snarare tyder på en förbättring än en försämring.

På grundval av det sammanbragta materialet har utredningen sedan

gjort överväganden angående behovet av författningsändringar. De frågor,

som behandlats av utredningen, rör, närmare bestämt, mopedernas konstruktion

och utrustning, besiktning av mopeder, registrering av mopeder,

villkor för rätt att föra moped, trafikförsäkring samt slutligen vissa straffrättsliga

spörsmål.

Vid utformningen av förslagen har utredningen samrått med sakkunniga

från Danmark, Finland och Norge i syfte att få bestämmelserna om mopeder

så likartade som möjligt. En redogörelse för förhandlingarna finns fogad vid

betänkandet.

Remissyttrandena

Statistiska centralbyrån har framhållit att de av utredningen redovisade

statistiska uppgifterna i vissa fall vård grundade på preliminära uppgifter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

samt har redovisat motsvarande definitiva uppgifter. Vidare har centralbyrån

— i anslutning till utredningens jämförelse mellan olyckstalen för

cyklar och för mopeder — utvidgat jämförelsen till att avse även tung resp.

lätt motorcykel. Uppgifterna utvisar att mopederna i fråga om olycksfrekvens

intar en mellanställning mellan cyklarna och motorcyklarna. I övrigt

har uttalats att de nu framlagda kompletterande uppgifterna i allt väsentligt

bekräftar de resultat mopedutredningen redovisat i sitt betänkande.

Polisko,nmnrcn i Göteborg har åberopat särskild trafikstatistik för Göteborgs

stad. Pa basis av denna har poliskammaren som sitt omdöme visserligen

anslutit sig till utredningens uttalande att mopedernas relativa olycksfrelcvens

har nedgått och alltmer närmar sig cyklarnas men har framhållit

att å andra sidan allt flera utomstående skadas av mopeder.

Departem entschef en

Då nuvarande bestämmelser angående mopeder kom till, var avsikten

närmast att skapa förutsättningar för ett enkelt och relativt billigt motordrivet

fordon, vilket icke behövde underkastas lika restriktiva regler som

motorfordon i allmänhet. För att detta enklare fordon skulle bli praktiskt

användbart behövde det, efter vad man ansåg, icke fylla några högt ställda

krav på hastighet eller prestationsförmåga i övrigt. Tvärtom var det önskvärt,

att fordonet hade ungefär samma egenskaper som en vanlig trampcykel,

bortsett från att den mänskliga drivkraften ersattes med maskinell. Oiu

fordonet uppfyllde denna förutsättning, borde villkoren för dess användande

kunna göras i stort sett lika lindriga som villkoren för användande av

trampcykel. De regler, som utformades på grund av dessa överväganden,

innebar, bl. a., att mopederna undantogs från de för motorfordon i allmänhet

gällande reglerna om registrerings-, körkorts- och försäkringstvång samt

om fordonsbeskattning.

Den senare utvecklingen har till fullo bestyrkt, att ett starkt praktiskt

behov föreligger av ett sådant enklare motordrivet fordon, som nyss beskrivits.

Det torde också få anses, att den nuvarande gränsdragningen för de

fordon, som är att hänföra till denna kategori, visat sig i stort sett ändamålsenlig.

Visserligen har den tekniska utvecklingen på området fortskridit

därhän, att man numera inom ramen för mopedbestämmelserna framställer

fordon med helt andra köregenskaper än man förutsatte när bestämmelserna

kom till. Det är därför knappast längre möjligt att upprätthålla

det ursprungliga syftet med bestämmelserna, nämligen att avgränsa

en kategori av motorfordon, som med avseende å prestationsförmågan i huvudsak

överensstämmer med vanliga trampcyklar. Detta är ej heller nödvändigt,

om de nya mopederna ur trafiksäkerhetssynpunkt är jämförliga

med eller bättre än de fordonstyper, som man närmast syftade på vid bestämmelsernas

tillkomst. Tvekan torde ej behöva råda om att så är fallet.

Utredningens undersökningar har visat, att olycksfrekvensen för mopeder

är högre än för trampcyklar. Någon mera ingående analys av orsakerna

härtill har icke verkställts. Det är emellertid naturligt, att ett motordrivet

fordon, oavsett maximihastigheten och motoreffekten, icke blir fullt lika

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

lätt och säker att manövrera i trafiken som en cykel. Härtill kommer att

många av de mopeder, som saluförts, med lätthet kunnat ändras, så att de

fått avsevärt större effekt och prestationsförmåga i övrigt än gällande bestämmelser

tillåter. Särskilt bland gruppen yngre mopedförare torde dylik

trimning tidtals ha varit vanligt förekommande.

En glädjande omständighet är att antalet mopedolyckor, relativt sett,

visat en vikande tendens under senare år.

Helt allmänt torde kunna sägas, att den utveckling, som ägt rum efter

tillkomsten av gällande mopedbestämmelser, väl motiverar att författningsmaterialet

göres till föremål för en allmän översyn. Någon anledning att

därvid intaga en restriktiv ståndpunkt till bruket av mopeder föreligger

emellertid icke. Mopederna fyller ett stort praktiskt behov, och de bestämmelser,

som utformas, bör vara sådana, att de icke hämmar bruket av mopeder

som fortskaffningsmedel. Målet bör vara att få fram relativt billiga

och lättskötta fordon med godtagbar prestationsförmåga men med måttlig

maximihastighet och i övrigt med sådana egenskaper, som gör att de utan

våda för trafiksäkerheten kan användas även av dem, som inte har någon

större vana vid förande av motorfordon eller undergått särskild utbildning.

Om möjligt bör reglerna om mopeder överensstämma med vad som gäller

i övriga nordiska länder, och de bör i allt fall ej vara sådana, att de verkar

hindrande för den internordiska trafiken. Ett viktigt önskemål är också att

söka stävja den tendens till otillatna ändringar av mopeder, som gjort sig

gällande.

Av det nu anförda framgår, att de punkter i författningarna, som bör

överses, främst är de som angår mopedernas konstruktion och utrustning

samt kontrollen över fordonen och förarna. Även frågan om trafikförsäkring

bör övervägas i detta sammanhang. Särskild uppmärksamhet påkallar

frågan om villkoren för brukande av utländska mopeder i Sverige. I anslutning

till de nu uppräknade frågorna uppkommer också en del frågor av

administrativ natur samt vissa straffrättsliga spörsmål, vilka tarvar narmare

reglering.

Redan i detta inledande sammanhang bör framhållas, att en författningsmässig

reglering av förhållandena på detta område icke kan eller bör göras

lika ingående och fullständig som beträffande motorfordon i allmänhet. Om

så sker, bortfaller det väsentliga motivet för att bibehålla mopederna som

en särskild fordonskategori. Arbetet med utformande av författningsbestämmelser

på detta område måste få karaktär av en avvägning med hänsyn

till lämpligheten mellan flera olika, delvis mot varandra stridande intressen.

Mopeders konstruktion och utrustning

Utredningen

Enligt utredningens förmenande lär de mopedtyper, som kan förväntas

framdeles komma i marknaden, därest nuvarande författningsbestämmelser

i frågor om mopeds tekniska beskaffenhet i huvudsak bibehålies, näp
2

Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. 68

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

peligen komma att nämnvärt avvika från de typer, som f. n. saluföres. Man

kan emellertid vänta förbättringar med avseende å såväl motorernas konstruktion

som mopedernas beskaffenhet i övrigt. Troligen kommer fabrikanterna

att söka draga nytta av de erfarenheter man gjort vid tillverkningen

och brukandet av tyngre och snabbare tvåhjuliga motorfordon. Detta

är givetvis i och för sig enbart av godo. Fråga är dock, om mopeden härigenom

kommer att utvecklas på sådant sätt, att de skäl, som en gång varit avgörande

för nuvarande bestämmelser, med denna utveckling förlorar i

tyngd.

Med avseende å mopedernas högsta konstruktiva hastighet

hav utredningen icke föreslagit någon ändring i nuvarande bestämmelse,

enhgt vilken hastigheten begränsats till 30 kilometer i timmen. Emellertid

har utredningen ansett mopederna böra vara så konstruerade, att denna

hastighetsgräns icke kan överskridas enbart genom ändring av fordonens

utvaxlingsanordningar. — Enligt utredningen gäller liknande bestämmelser

i Danmark. I Finland och Norge har man icke någon föreskrift om konstruktiv

hastighetsgräns.

Vad härefter angår motorns konstruktion har utredningen

framhållit, att den f. n. tillåtna största cylindervolymen 50 kubikcentimeter

överensstämmer med den i 1949 års Genéve-konvention rörande vägtrafik,

Bil. 1, fastställda gränsen för hjälpmotor till cykel. Denna cylindervolym

möjliggör emellertid mycket högre effekt än den i Sverige tillåtna, 0,8 härstkiafter.

I de länder, som anslutit sig till Genéve-konventionen, finns i allmänhet

icke någon bestämmelse om högsta tillåtna effekt utan endast om

cylindei-volym. Bland svenska mopedfabrikanter pågår undersökningar för

att få fram lämpliga värden i fråga om cylindervolym och effekt.

Med hänsyn till Genéve-konventionens bestämmelser angående cylindervolymen

torde någon ändring i bestämmelserna härutinnan f. n. icke kunna

ifrågakonnna. De resultat, som man hittills uppnått vid nyssnämnda undersökningar,

tyder däremot enligt utredningen på att nuvarande bestämmelse

om en högsta effekt av 0,8 hästkrafter icke är lämplig. Den bör därför slopas,

och det torde få ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, i samråd

med statens provningsanstalt, för varje särskilt fall bedöma och bestämma

gränsen för motoreffekten med iakttagande av att motorn icke får

ha större effekt än att den — oavsett utväxlingsanordningarna — förmår

driva fram fordonet med en hastighet av 30 kilometer i timmen.

I övrigt är det enligt utredningen främst frågan huruvida mopederna skall

vara försedda med pedaler, som tilldrar sig intresse. Ett dylikt krav

måste f. n. anses föreligga på grund av bestämmelsen att mopeden skall bibehålla

de huvudsakliga kännetecknen på cykel. Frågan har varit föremål

för överväganden i olika internationella sammanhang. Vid sammanträde i

september 1956 med den av Ekonomiska kommissionen för Europa (ECE)

tillsatta underkommittén för landsvägstransporter avvisades ett väckt förslag

att slopa kravet på pedaler. Frågan har jämväl diskuterats vid överläggningarna

mellan mopedutredningen och sakkunniga från övriga nor
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ls proposition nr 68 år 1960

diska länder. Från finskt och norskt håll uttalades den meningen, att pedaler

icke borde vara obligatoriska. På danskt håll fann man det däremot angeläget

att bibehålla pedalerna för att draga en gräns mellan mopeden och

andra motorfordon, varjämte framhölls att mopederna, trots sina pedaler,

blivit allt lägre och att denna utveckling i allt fall torde komma att fortsätta.

Utredningen har för sin del funnit övervägande skäl tala för att tills

vidare bibehålla kravet på pedaler bl. a. med hänsyn till det av förutnämnda

underkommitté inom ECE gjorda ställningstagandet men har förordat att

frågan blir föremål för fortsatt utredning och upptages till behandling inom

ECE.

En annan fråga som uppmärksammats gäller ljuddämpare. Avsaknaden

av en bestämmelse med föreskrift i ämnet är enligt utredningens mening

en brist i nuvarande svenska lagstiftning. Samtliga sakkunniga, som

deltagit i förutnämnda överläggningar, har uttalat sig för nödvändigheten

av en dylik föreskrift, vilken f. ö. saknas endast i den svenska lagstiftningen.

Utredningen har därför funnit sig böra föreslå införandet av föreskrift

om att moped skall vara försedd med effektiv ljuddämpare.

Vid överläggningar mellan utredningen och sakkunniga från andra nordiska

länder uttalade sig samtliga sakkunniga mot införande av en bestämmelse

om viss högsta tjänstevikt för mopeder, eftersom den skulle

kunna hindra framställningen av kraftiga och trafiksäkra mopeder. En sådan

gräns skulle jämväl kunna tänkas förhindra den hittillsvarande utvecklingen

mot mopeder av scootertyp, vilken bedömts som önskvärd. Utredningen

har sagt sig icke vilja förorda någon generell tjänsteviktsgräus.

I fråga om vissa andra tekniska detalj spörsmål, såsom frågorna om kraven

på belysningsanordningar, bromsar, hastighetsmät

a r e och signalanordningar, har utredningen ansett skäl icke

föreligga till ändringar i nu gällande svenska bestämmelser. Till samma resultat

har utredningen kommit med avseende å bestämmelserna om last

och passagerare å mopeder.

Utredningen har framhållit att — i motsats till vad som gäller beträffande

lätt motorcykel — till moped f. n. får kopplas sid- eller släpvagn.

Med hänsyn bl. a. till mopedernas begränsade hastighet samt deras praktiska

användning för lättare transporter har utredningen icke funnit skäl

att föreslå ändring i de nu gällande bestämmelserna.

Remissyttrandena

Med avseende å de krav, som bör uppställas på mopedernas konstruktion

och utformning, har flera olika meningar kommit till uttryck i remissyttrandena.

Meningsskiljaktigheten framträder bl. a. i de yttranden, som närmare inlåtit

sig på frågan om den lämpliga gränsen för mopedernas konstruktiva

hastighet. I några yttranden, bl. a. det som avgivits av

Automobilbesiktningsmännens förening, har uttalats tvekan, huruvida det

alltid är möjligt att konstruera eu mopedmotor så, att den ger garantier för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

att farten icke blir mer än 30 kilometer i timmen, samt har med anledning

härav påyrkats att den konstruktiva maximihastigheten höjes till 40 kilometer

i timmen. — Flertalet yttranden har dock utgått från att den nuvarande

hastighetsgränsen är väl avvägd. Som exempel må nämnas yttrandet

från väg- och vattenbgggnadsstyrelsen.

Speciellt har förslaget att utforma bestämmelserna om den konstruktiva

hastigheten så, att motorn oavsett utväxlingsanordningarna icke kan framdriva

mopeden med större hastighet än 30 kilometer i timmen, väckt en viss

kritik. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att utredningens

förslag i praktiken skulle innebära att motoreffekten begränsades till 0,4—

0,5 hkr, d. v. s. föga mer än hälften av vad som nu tillätes. Det vore enligt

styrelsen olyckligt om denna utväg skulle väljas. Ett visst effektöverskott

är lämpligt för att ge godtagbar backtagningsförmåga. Den vinst i hastighet,

som kan uppnås enbart genom att ändra utväxlingen, är f. ö. obetydlig.

Statens provningsanstalt har ansett förslaget innebära en begränsning av

motoreffekten till 0,6 hästkrafter samt har i övrigt anlagt samma synpunkter

som styrelsen. En moped med en maximieffekt av 0,8 hästkrafter kan

visserligen genom utväxlingsändring trimmas upp till en hastighet av ca

35 kilometer i timmen, men mopeden får då så dålig accelerations- och

backtagningsförmåga, att ingen mopedägare torde vilja utföra en sådan

åtgärd. Såvitt känt är har ej heller något fall konstaterats, då mopedägare

ändrat utväxlingen på en i övrigt laglig moped. Liknande synpunkter har

anlagts av bl. a. statens trafiksäkerhetsråd, Svenska cykelfabrikant- och

grossistföreningen, Svenska motorcykelfabrikanters förening samt Sveriges

motorcykel- och mopedimportörers förbund. Cykel- och sporthandlarnas

riksförbund har framhållit, att den motoreffekt, som fordras för att driva

fram ett fordon med en viss given hastighet, t. ex. 30 kilometer i timmen,

beror på fordonets tyngd. Eftersom denna varierar högst avsevärt, skulle

de föreslagna nya bestämmelserna göra det nödvändigt för fabrikerna att

föra sortering av olika starka motorer och reservdelar, t. ex. cylindrar, till

dessa, något som i sin tur skulle göra det lätt för en mopedförare att göra

mopeden snabbare än som är tillåtet.

Vad särskilt angår begränsning av mopedmotorernas effekt

har Riksförbundet Landsbygdens folk funnit angeläget, att de bestämmelser,

som utfärdas beträffande mopedens konstruktion, icke medför

att man i framtiden får ett med hänsyn till prestationsförmågan sämre

fordon. Cykel- och mopedfrämjandet bär ansett att en minskning av motorstyrkan

icke är lämplig med tanke på den kuperade terrängen och de ofta

tjälskadade vägarna i vårt land samt har ansett att nuvarande bestämmelser

om högsta cylindervolym och effekt bör bibehållas. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bör någon ändring av den nu gällande effektgränsen

ej genomföras. NTF, som givit uttryck för samma mening, har motiverat den

med att en dylik bestämmelse bör finnas såsom en fingervisning om att motorerna

bör konstrueras med tillräckligt hög motoreffekt för att kompensera

fartförluster i exempelvis motvind och motlut.

Däremot har bl. a. länsstyrelsen i Hallands län och Bilverkstädernas riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

förbund biträtt åsikten, att någon viss högsta effekt icke bör vara föreskriven

för mopedmotor. Statens väginstitut, som också förordat slopande av effektgränsen,

har åberopat det skälet, att mopederna möjligen fordrar större

backtagningsförmåga än denna effektgräns medger, åtminstone om man avstår

från kravet på pedaler.

Från några håll har framförts förslag till åtgärder, vilka ansetts bättre

än utredningens förslag ägnade att motverka otillåtna ändringar av mopederna.

Statens trafiksäkerhetsråd har som sin mening uttalat, att det bör

vara möjligt att i samband med typbesiktning bedöma även trimningsmöjligheterna.

Bedömningen bör ske med utgångspunkt från bl. a. effektkurvans

utseende samt det konstruktiva utförandet med avseende särskilt

å antalet växlar samt insugningsrörets utförande och fäste vid cylindern.

Till ledning för bedömningen bör närmare anvisningar utfärdas. Bilverkstädernas

riksförbund har ansett att begränsning till viss maximihastighet

svårligen kan säkerställas genom själva motorkonstruktionen och att man

därför bör genom krav på konstruktion och utförande av kraftöverföringen

och däri ingående element säkerställa, att utbyte ej kan företagas utan kvalificerad

utrustning. Kravet på konstruktion med sikte på hastighetsbegränsning

bör därför avse samtliga i sammanhanget aktuella aggregat och detaljer.

Överståthållarämbetet har förordat en bestämmelse om att strypning

av motorn alltid skall ske i cylinderns insugningshål, varigenom verkställd

förändring blir lätt att konstatera.

Statens väginstitut har kritiserat bestämmelsen i förslaget om att motorn

skall vara till tyngd och verkningssätt lämpad för cykel av normal byggnad.

Bestämmelsen bör utgå, eftersom flertalet mopedmotorer icke längre fyller

detta krav. Möjligen kan bestämmelsen bibehållas, om den begränsas

att gälla enbart s. k. påhängsmotorer.

En omständighet, som väckt kritik på en del håll, är att utredningen velat

bibehålla kravet på pedaler.

Enligt statens väginstitut bör fordringen på pedaler slopas såsom hämmande

på mopedernas utveckling. Även länsstyrelserna i Södermanlands,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands samt Norrbottens län

m. fl. har uttalat tvivelsmål om det kloka i att bibehålla detta krav. Enligt

Automobilbesiktningsmännens förening kan mopeden göras mera trafiksäker,

om kravet på pedaler slopas.

Statens provningsanstalt har inskränkt sig till att framhålla, att pedaler

icke är erforderliga ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Å andra sidan har några remissinstanser, bland dem väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

—- med framhållande att pedallöst fordon bjuder vissa

fördelar — likväl, under hänvisning till gällande internationella överenskommelser,

förordat utredningens förslag att bibehålla kravet på pedaler.

Förslaget att uppställa uttryckligt krav på effektiv ljuddämpar

e har allmänt tillstyrkts.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har — i anslutning till ett uttalande av

förste bilinspektören i länet — ansett det böra närmare klarläggas, vilka

krav en ljuddämpare skall fylla för att betecknas som effektiv.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1966

Länsstyrelsen i Kopparbergs län —- som också i princip biträtt kravet på

effektiv ljuddämpare — har emellertid anmärkt, att det genom relativt enkla

manipulationer med ljuddämparen är möjligt att driva upp fordonets hastighet.

Det kan ifrågasättas, om det är tekniskt möjligt att konstruera en

med ljuddämpare försedd mopedmotor, som icke utan synnerlig svårighet

kan ändras till högre hastighet än den tillåtna.

I remissyttrandena har också i åtskilliga fall framförts yrkanden om

komplettering i olika hänseenden av de detaljföreskrifter, som

utredningen föreslagit.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har yrkat på bestämmelser, som förhindrar

tillkomsten av tandemmopeder. Automobilbesiktningsmännens förening

har uttalat betänkligheter mot att släpfordon kopplas till moped, och

länsstyrelsen i Södermanlands län har ansett det böra förbjudas att till moped

koppla sadant fordon, som är avsett för personbefordran.

Statens trafiksäkerhetsråd har — med tanke på det fall att moped förses

med sidvagn — ifrågasatt om icke bestämmelse bör finnas om att mopeden

då skall vara försedd med broms, som kan kvarhålla fordonet när föraren

lämnat detsamma.

Statspolisintendenten har yrkat på bestämmelser om att belysningsutrustningen

på moped skall vara driftsäker och fullgod samt på att moped

skall vara försedd med sådan utrustning även vid andra tillfällen än då den

föres under mörker. Önskemålet har motiverats med att dvlika bestämmelser

skulle avsevärt förenkla kontrollen.

Departementschefen

Såsom jag förut anfört synes vid utformningen av bestämmelserna om

mopedernas konstruktion och utrustning främst böra hållas i minnet, att

dessa bestämmelser icke bör ga ut på att hindra mopedernas utveckling

utan blott på att leda utvecklingen i lämplig riktning till gagn för den stora

allmänhet, som är hänvisad till detta transportmedel, samt för strävandena

att öka trafiksäkerheten.

Vad först angår mopedernas konstruktiva hastighet så har

det gjorts gällande, att den nuvarande hastighetsgränsen vid 30 kilometer

i timmen skulle vara mindre lämplig och att det ur bl. a. teknisk synpunkt

vore bättre om gränsen sattes vid 40 kilometer i timmen. Den popularitet,

som mopederna tillvunnit sig, ger emellertid belägg för att de nuvarande

konstruktionerna är ganska lyckade ur teknisk synpunkt. Det är tveksamt,

om en höjning av den konstruktiva hastigheten lämpligen kan genomföras

utan att man samtidigt skärper detaljföreskrifterna om mopeder därhän, att

åtskilliga av de lättnader, som mopedbestämmelserna innebär jämfört med

bestämmelserna om motorfordon i allmänhet, går förlorade. En förskjutning

av hastighetsgränsen uppåt torde ej heller vara ägnad att motverka

den tendens, som kommit till synes särskilt bland yngre mopedägare, att

genom ändringar öka fordonens hastighet. Det kan knappast heller betecknas

som lämpligt att utan starkt vägande skäl införa nya regler, vilka avviker

från motsvarande bestämmelser i övriga nordiska länder.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

23

Av nu angivna skäl förordar jag, i likhet med utredningen, att regeln om

en högsta konstruktiv hastighet av 30 kilometer i timmen bibehålies.

Beträffande regelns närmare utformning är jag däremot icke ense med

utredningen. Dess förslag att den konstruktiva hastigheten oavsett utväxlingsanordningarna

icke skall få överstiga det nyss angivna värdet 30 kilometer

i timmen, innebär i praktiken en mycket långtgående inskränkning i

fråga om de motorer, som får användas på mopederna. Det lär visserligen

vara möjligt att framställa motorer, som fyller det angivna kravet, men

ett fordon, som utrustas med en dylik motor, torde icke få sådana köregenskaper

som är lämpliga ur bl. a. trafiksäkerhetssynpunkt. Accelerationsoch

backtagningsförmågan blir icke tillfredsställande, om ej motorn ger

ett visst överskott av kraft utöver den, som oundgängligen erfordras för att

driva fram fordonet med hastigheten 30 kilometer i timmen. Regeln bör

därför ej utformas alldeles så, som utredningen förordat. Jag återkommer

senare till denna fråga.

Den nuvarande regeln att motoreffekten ej får överstiga 0,8 hästkrafter

är i och för sig icke illa avvägd. En sådan effektgräns ger enligt uppgift vid

användande av en moped av normalt utförande en teoretisk högsta hastighet,

som blott obetydligt överstiger 30 kilometer i timmen, och kan därför

icke sägas fresta till att söka öka hastigheten genom ändringar i fråga om

utväxlingen. Emellertid finns icke någon liknande bestämmelse i någon av

de övriga nordiska länderna, och regeln kan onekligen medföra vissa svårigheter

till följd av sin onödigt stela utformning. Goda skäl talar således

för utredningens mening att den bör slopas.

Nuvarande bestämmelse om en högsta cylindervolym av 50 kubikcentimeter

överensstämmer däremot med vad som får anses internationellt vedertaget.

Den synes böra bibehållas.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen om att mopedmotorn skall

till tyngd och verkningssätt vara så beskaffad, att den kan anses lämpad för

en cykel av normal byggnad, överensstämmer med vad som nu gäller, men

den synes med hänsyn till den utveckling, som ägt rum, knappast längre ha

någon uppgift att fylla. Den bör därför utgå.

En sak för sig är huruvida den nu förordade utformningen av konstruktions-

och utrustningsbestämmelserna för mopeder är tillräckliga för att

hindra otillåtna ändringar av mopederna, särskilt sådana

ändringar, som går ut på att öka maximihastigheten.

Såsom förut framhållits, kan en ändring av maximihastigheten åvägabringas

på två olika sätt, nämligen antingen genom att ändra fordonets utväxling

eller genom att vidga insugningskanalen från motorns förgasare till

förbränningskammaren. Även andra metoder är tänkbara, men de torde icke

vara av större betydelse. Önskar man strikt upprätthålla ett krav på att mopederna

icke utan synnerlig svårighet kan ändras till högre hastighet än 30

kilometer i timmen, bör fordonen vara så beskaffade, att varken utväxlingsanordningarna

eller insugningskanalen kan ändras ulan ingående yrkeskunskap

och tillgång till speciell verktygsutrustning.

Emellertid torde det ur praktisk synpunkt icke vara lämpligt att ge be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

stämmelserna en så sträng utformning. Det ligger i sakens natur, att de rörliga

dreven i utväxlingsanordningarna är jämförelsevis lätta att byta ut.

Huruvida det är möjligt att på så sätt öka fordonets maximihastighet, beror

emellertid därjämte på motorns egenskaper, speciellt på den s. k. effektkurvans

utseende. Med mopedmotorer av nu brukliga typer kan man enligt

uPPgift icke genom en ändring av enbart utväxlingen nå högre konstruktiv

hastighet än 35 eller 36 kilometer i timmen, och detta sker då på bekostnad

av fordonets accelerationsförmåga och andra värdefulla egenskaper. Med

andra motorer eller med en motor, vars effekt ökats t. ex. genom uppborrning

av insugningskanalen, är det däremot möjligt att nå väsentligt högre

hastighet. Det är med tanke på denna sistnämnda möjlighet, som författningen

bör utformas.

Vid bedömande av möjligheten att öka maximihastigheten genom ändringar

på mopeden bör således främst motorns egenskaper uppmärksammas.

Effektkurvan bör vara sådan, att det icke är tänkbart att enbart genom

utväxlingsändringar få ut mer än en mycket måttlig hastighetsökning. Hur

mycket som bör kunna tolereras i detta hänseende är det knappast lämpligt

att söka angiva exakt. Avgörandet bör få träffas med hänsyn bl. a. till den

försämring av accelerationsförmågan m. m., som följer av åtgärden, och

sannolikheten med hänsyn härtill för att åtgärden kan komma till stånd.

Emellertid bör det ur denna synpunkt knappast kunna anses motiverat att

godkänna fordon såsom moped, om det genom ändringar av utväxlingen

utan samband med ändringar av motorn är möjligt att bringa upp hastigheten

över ca 35 kilometer i timmen. Möjligheten till hastighetsökningar genom

ändring av motorn bör bedömas strängt. Speciellt bör uppmärksammas

möjligheten att öka insugningskanalens diameter genom uppborrning eller

filning. En metod att hindra dylik åverkan är att väggarna till insugningskanalen

utföres i ett stycke särskilt hårt material, som ingjutes i själva motorblocket.

Även andra jämförbara metoder är givetvis tänkbara. Den ledande

synpunkten vid prövningen bör vara att ändringar icke skall kunna ske

utan avsevärd yrkesskicklighet och tillgång till god verkstadsutrustning.

Den anförda tankegången torde i själva författningen kunna utformas

så, att den grundläggande bestämmelsen om en högsta konstruktiv hastighet

av 30 kilometer i timmen kompletteras med en föreskrift om att vid bedömande,

huruvida detta villkor är uppfyllt, särskilt skall beaktas om fordonet

lätt kan ändras till avsevärt högre hastighet.

Till undvikande av missförstånd bör i detta sammanhang betonas, att de

av mig förordade bestämmelserna till förhindrande av ändringar på mopederna

givetvis icke avser att ersätta utan blott att komplettera föreskriften

om konstruktiv maximihastighet. För att ett fordon skall anses som moped

bör krävas dels att fordonet i det skick det befinnes icke kan medelst motorn

framdrivas med större hastighet än 30 kilometer i timmen och dels att den

endast med svårighet kan ändras. Om fordonet faktiskt ändrats så, att det

kan framdrivas med större hastighet än nu sagts, är det ej vidare att anse

som moped och detta oavsett om ändringen varit mer eller mindre svår att

utföra.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

Med den utformning, som mopederna numera fått, har pedalerna

knappast längre någon uppgift att fylla. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är ett

pedallöst fordon säkerligen att föredraga, och kravet på pedaler kan även

ur andra synpunkter antagas verka hämmande på mopedernas utveckling.

För bibehållande av kravet på pedaler talar egentligen endast det skälet, att

vissa svårigheter kan möta ägaren av ett pedallöst fordon, om han önskar

använda det i vissa främmande länder. Detta skäl bör emellertid icke få vara

avgörande. Jag anser mig böra förorda, att kravet på pedaler slopas.

Beträffande övriga frågor, som berör mopedernas konstruktion och utrustning,

kan jag i allt väsentligt ansluta mig till utredningen. Jag förordar

sålunda, liksom utredningen, införandet av en bestämmelse om att moped

skall vara försedd med effektiv ljuddämpare. Vad beträffar frågan

om viss högsta tj änstevikt anser jag, liksom utredningen, att någon

begränsning icke bör föreskrivas utöver det redan nu uppställda kravet

på att moped skall tillhöra kategorien lätt motorcykel, d. v. s. att tjänstevikten

ej får överskrida 75 kg. Gällande bestämmelser om belysning soch

signalanordningar har visat sig ändamålsenliga och bör bibehållas

utan andra jämkningar än sådana, som kan visa sig påkallade av

redaktionella skäl. Någon föreskrift om hastig hetsmätare anser jag

icke böra införas bl. a. av det skälet, att det torde visa sig svårt att hålla

dylika mätare i funktionsdugligt skick. De av utredningen föreslagna bestämmelserna

om bromsutrustning på mopeder bör — liksom motsvarande

bestämmelser om cyklar — kompletteras med föreskrift för det

fall, att mopeden har flera än två hjul eller är försedd med sidvagn, om att

åtminstone en broms skall kunna på sluttande mark kvarhålla fordonet,

även om föraren lämnat detta. Vad angår frågorna om last och passagerare

samt om koppling av sid- eller släpvagn till moped

har de nuvarande bestämmelserna såvitt veterligt är fungerat tillfredsställande,

och anledning att vidtaga sakliga ändringar i dessa bestämmelser synes

därför icke föreligga.

I författningstek niskt hänseende kan mot utredningens

förslag riktas den anmärkningen, att förslaget icke tydligt skiljer mellan

definitionen av begreppet moped och detaljbestämmelserna om fordonens

utrustning. Eftersom frågan är av icke ringa betydelse bl. a. för det straffrättsliga

bedömandet, bör skillnaden mellan dessa grupper av bestämmelser

klart framgå av författningstextens utformning. Lämpligt synes vara,

att bestämmelserna uppdelas på två olika paragrafer.

I definitionen av begreppet moped bör till en början utsägas, att därunder

inbegripes dels trainpcyklar med hjälpmotor och dels sådana två- eller

trehjuliga fordon, som från början är byggda för motordrift (motorcyklar),

allt under förutsättning att övriga, i det följande angivna villkor är uppfyllda.

Härutöver bör i definitionen inflyta bestämmelserna om konstruktiv

hastighet, om förbud att konstruera fordonet så, att maximihastigheten lätt

kan ökas, och om motorns cylindervolym. Övriga av mig förut omnämnda

bestämmelser synes böra utformas så, att de får karaktär av detaljföreskrifter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

Registrering av mopeder

Utredningen

Utredningen har framhållit att förslag tidigare — bl. a. i samband med

tillkomsten av nuvarande mopedkungörelse — framkommit om att införa

registreringstvång för mopeder men att frågan fått förfalla med hänsyn

bl. a. till de betydande svårigheter, vilka en registreringsplikt tvivelsutan

skulle medföra både för fordonsägarna och för myndigheterna.

Enligt utredningen förekommer i Danmark icke någon form av registrering

av mopeder. Ej heller i Finland föreligger efter den 1 december 1957

registreringsskyldighet för mopeder. Däremot gäller alltjämt i Norge, att

mopederna skall vara registrerade. Enligt uttalande från norskt håll vid

internordiska överläggningar om bl. a. mopedtrafiken är antalet mopeder i

Norge ännu förhållandevis litet. Vid överläggningarna har antytts att ett

eventuellt slopande av registreringsskyldigheten kunde tänkas bli föremål

för överväganden, därest frågan genom ökning av mopedantalet skulle komma

i ett annat läge.

Enligt utredningens mening talar flera skäl för lämpligheten av att införa

registreringsplikt för mopeder. Därigenom skulle, därest mopederna

bleve underkastade exempelvis trafikförsäkringsplikt eller skatteplikt, goda

möjligheter skapas till kontroll av att dessa plikter fullgjordes. Emellertid

synes registrering icke vara något ofrånkomligt villkor för införande av

trafikförsäkring om sådan befinnes lämplig. Icke heller torde det vara erforderligt

att, därest skatteplikt skulle införas för mopederna, endast till

följd därav införa jämväl registreringsplikt för desamma. Den ansvällning

av förvaltningsapparaten hos polisen och länsstyrelserna, som skulle bli

följden av registreringens genomförande, torde bli så besvärande för samhällsorganen

i fråga, att man icke utan verkligt bärande skäl torde böra införa

registreringsplikt. Sådana skäl kan icke anses föreligga för närvarande.

Värt att beakta är jämväl att man från både dansk och finsk sida uttalat

att införande av ett registreringsförfarande för mopederna i sagda länder

icke överväges. Registreringsplikt i Sverige vore därför ägnad att försvåra

det fria utbytet i samfärdseln de nordiska länderna emellan.

Av nu anförda skäl har utredningen icke ansett sig böra framföra något

förslag om registrering av mopeder.

Remissyttrandena

Utredningens åsikt att några åtgärder för registrering av mopederna f. n.

icke bör vidtagas har biträtts av praktiskt taget alla remissinstanser. I yttrandet

från Svenska tariff öreningen har som motiv för ståndpunktstagandet

anförts, att registreringen skulle medföra ett mycket omfattande arbete,

vilket ur nationalekonomisk synpunkt skulle vara praktiskt taget helt

improduktivt. Liknande uttalanden har gjorts från många andra håll.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

27

Tveksamhet eller avvikande mening har yppats blott i två remissyttranden.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lån har visserligen ansett att det f. n. icke

är nödvändigt att införa registreringsplikt men har dock gjort uttalanden

om att en sådan åtgärd kan bli nödvändig i framtiden, om det visar sig att

man icke på annat sätt kan få tillfredsställande kontroll över mopederna.

Automobilbesiktningsmännens förening har yrkat på att registreringsplikt

snarast genomföres, eftersom det torde bli nödvändigt att vidtaga åtgärden

senare och den då kommer att medföra större svårigheter än om den vidtages

nu.

Departementschefen

Jag biträder åsikten att tillräckliga skäl f. n. icke föreligger att införa registreringsskyldighet

i fråga om mopeder.

Besiktning av mopeder

Utredningen

Under hänvisning till de här förut återgivna bestämmelserna i mopedkungörelsen

har utredningen lämnat en närmare redogörelse för förfarandet

vid godkännande av mopedmotor. Godkännandet innebär enligt utredningen,

att motorn befunnits vara så konstruerad att den kan framdriva en

moped, lik den som uppvisats vid provningstillfället, med en hastighet av

högst omkring 30 kilometer i timmen. Inbygges samma motor i en annan

moped, kan emellertid högsta hastigheten givetvis bli högre eller lägre.

Utredningen har också redogjort för motsvarande bestämmelser i vissa

andra länder, främst Danmark, Finland och Norge. I Danmark förekommer

en liknande typbesiktning av motorn som här i landet. I Finland, där

man tidigare endast fordrat typbesiktning av ljuddämparen, skall fr. o. m.

den 1 december 1957 fordonen typbesiktigas och godkännas i sin helhet.

Tillvägagångssättet överensstämmer på det hela taget med det svenska. I

Norge typbesiktigas först hela mopeden av Vegdirektoratet och därutöver

besiktigas varje moped av besiktningsman, som utställer del för registrering

nödiga besiktningsinstrumentet.

För att bringa klarhet i frågan, om nuvarande svenska bestämmelser är

ägnade att skapa garanti för att de nya mopeder, som kommer ut i marknaden,

uppfyller det betydelsefulla kravet att begränsa den konstruktiva hastigheten

till 30 kilometer i timmen, har utredningen låtit kontrollera ett antal

saluhållna mopeder, vilka efter överenskommelse med vederbörande

fabrikanter och importörer uttagits från detaljhandeln för undersökning.

Kontrollen har omfattat omkring 25 olika typer av mopeder. Av dessa har

omkring halva antalet befunnits avvika med avseende å maximihastigheten

från motsvarande typprovat och godkänt exemplar. De kontrollerade mopedernas

maximihastighet har ofta visat sig ligga mellan 35 och 45 kilometer

i timmen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

Sedan utredningens undersökning slutförts och visat nyssnämnda mindre

tillfredsställande resultat, har emellertid enligt utredningens uppgift

inom mopedbranschen framträtt en stark tendens till självsanering. Bl. a.

har den 7 oktober 1957 träffats en överenskommelse mellan å ena sidan

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och å andra sidan Svenska cykelfabrikantoch

grossistföreningen, Sveriges motorcykelimportörers förbund, Aktiebolaget

cykelfabriken Monark samt Aktiebolaget Trelleborgs velocipedfabrik.

Genom denna överenskommelse har man sökt stävja de icke önskvärda utvecklingstendenserna

bl. a. genom en delvis frivillig kontroll och övervakning

av tillverkningen och importen av mopeder. Enligt överenskommelsen

skall vite utgå vid överträdelse av gällande bestämmelser.

Utredningen har ansett, att självsaneringsåtgärderna visserligen är ägnade

att förbättra förhållandena men att det likväl är angeläget att man genom

en ändring av gällande författningsbestämmelser skapar bättre garanti för

efterlevnad av konstruktionsbestämmelserna. Ett godkännande av allenast

mopedmotorn kan härvid icke anses tillfyllest. Liksom fallet är beträffande

andra motorfordon, bör godkännandet avse mopeden i fullt driftfärdigt

skick. Vidare bör köparen av en fabriksny moped — liksom köparen av ett

nytt annat motorfordon — erhålla verklig garanti för att fordonet uppfyller

de fordringar, som gällande författningsbestämmelser uppställer. F. n. är

det så, att tillverkare och försäljare går fria från ansvar, om det visar sig

att en moped har för hög maximihastighet. Mopedföraren blir däremot fälld

till ansvar för olovligt förande av lätt motorcykel. Detta kan icke anses tillfredsställande.

Av nu anförda skäl har utredningen föreslagit, att bestämmelser införes,

som innebär att förfaringssättet vid godkännande av moped i allt väsentligt

bringas i överensstämmelse med förfaringssättet vid besiktning av andra

motorfordon.

Närmare bestämt innebär utredningens förslag följande.

Tillverkare eller importör (generalagent) av moped skall efter ansökan

kunna erhålla särskilt tillstånd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att låta

typbesiktiga visst märke eller vissa märken av moped. Vid ansökan bör fogas

vissa av utredningen angivna handlingar. I meddelat tillstånd bör angivas,

bl. a., det eller de märken, som avses med tillståndet, samt vem som

skall äga rätt att utfärda typintyg. Meddelat tillstånd bör kunna återkallas,

när skäl därtill föreligger. —- Anmälan av moped till typbesiktning göres

skriftligen enligt särskilt formulär hos statens provningsanstalt, som också

verkställer typbesiktningen. Om fordonet godkännes som moped, utfärdar

anstalten typbesiktningsinstrument. Fordonet tilldelas vidare en typbeteckning,

innehållande ordningsnummer samt fordonets fabrikat, typ och årsmodell.

— För varje sedermera kontrollerat fordon utfärdas genom tillverkarens

eller importörens försorg ett typintyg upprättat enligt särskilt formulär.

Typintyget bör innehålla uppgifter om fordonets typbeteckning och

tillverkningsnummer, det sistnämnda innefattande både ram- och motor
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kangl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

nummer, samt bör jämväl i övrigt riktigt återgiva typbesiktningsinstrumentets

uppgifter om fordonets beskaffenhet. Typintyget bör vidare innehålla

försäkran om att det därmed avsedda fordonet överensstämmer med det

typbesiktigade fordonet. Vidare bör skyldighet införas för mopedförsäljare

att vid leverans av moped förse typintyget med särskild försäkran om att

fordonet under den tid det innehafts av honom icke underkastats sådan ändring

att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i typintyget. Dylik

försäkran bör jämväl avgivas av den som säljer moped i andra hand. Oriktiga

uppgifter i typintyg bör straffbeläggas på enahanda sätt som nu gäller

i fråga om uppgifter i typintyg för bilar m. m. Detsamma bör gälla

även av säljare å typintyg tecknad försäkran.

Innehavare av moped, som ej är av typbesiktigad typ, bör enligt utredningen

vara skyldig att innan fordonet tages i bruk låta besiktiga detsamma

vid statens bilinspektion. Därest fordonet godkännes bör det av besiktningsmannen

tilldelas en särskild beteckning innehållande ordningsnummer

samt uppgift om cykelns tillverkningsnummer ävensom motorns fabrikat,

typ och tillverkningsnummer.

Enligt utredningens förslag bör moped liksom hittills vara försedd med

skylt av metall, upptagande ägarens namn och adress eller identitetsbeteckning

i folkbokföringen. Härjämte har föreslagits att skylten skall upptaga,

i fråga om typbesiktigad moped dennas typbeteckning och tillverkningsnummer

samt beträffande annan moped den fordonet av besiktningsmannen

tilldelade särskilda beteckningen.

Remissyttrandena

Beträffande själva huvudfrågan har utredningens förslag godtagits

av remissinstanserna med jämförelsevis få erinringar. Sålunda har

riksåklagarämbetet ansett att den föreslagna typbesiktningen i förening

med straffsanktionerad skyldighet för mopedhandlare att avgiva typintyg

är ägnad att väl motverka den konstaterade illojala handeln med »olagliga

mopeder». Cykel- och sporthandlarnas riksförbund har förklarat att dess

medlemmar gärna tar på sig besväret att teckna av utredningen föreslagen

försäkran på typintygen. Bland dem, som gjort liknande positiva uttalanden,

må nämnas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Hallands, Skaraborgs och Värmlands län,

Bilverkstädernas riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges motorcykelhandlares

riksförbund samt Sveriges motorcykel- och mopedimportörers

förbund. Länsstyrelsen i Västmanlands län har tillstyrkt förslaget med erinran

att möjligheterna att realisera det beror på bilinspektionens resurser,

vilka redan är hårt ansträngda.

Föreningen Sveriges stadsdomare har ifrågasatt, huruvida bestämmelsen

om skriftlig försäkran på typintyget får någon större betydelse, när det

gäller handeln med begagnade mopeder.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör typbesiktningen lämpligen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

icke äga rum hos statens provningsanstalt utan hos förste bilinspektörerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö eller ock hos styrelsen. Det sistnämnda

är att föredraga. — Statens provningsanstalt har förklarat sig beredd att ta

på sig uppgiften att vara besiktningsmyndighet.

I en del yttranden har önskemål framkommit om jämkningar eller

kompletteringar av förslaget beträffande detaljer.

Statspolisintendenten har yrkat på att i typbesiktningsinstrument och

typintyg intages alla de uppgifter som erfordras för att kontrollera att icke

några obehöriga ändringar vidtagits på mopeden, speciellt rörande insugningskanalens

diameter och det totala utväxlingsförhållandet. Vidare har

framhållits det angelägna i att polismännen och besiktningsmännen genom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg får tillgång till aktuella förteckningar

över alla typbesiktigade mopeder med erforderliga data. Om mopeden

tillhör icke besiktigad typ bör besiktningsinstrumentet medföras under färd

för att på tillsägelse uppvisas för polisman eller besiktningsman. Enligt

statspolisintendenten har det vidare hänt att företagare tillhandahållit motordelar,

med vilka man kan öka en mopeds hastighet, t. ex. originalcylindrar

i ostrypt utförande. En bestämmelse bör därför införas av innehåll, att

det åligger säljare av motordelar att vid försäljning intyga, att det försålda

är i full överensstämmelse med motsvarande del på typbesiktigat fordon.

Även Bilverkstädernas riksförbund har framhållit lämpligheten av att de

flygande inspektionerna underlättas genom att man får tillgång till detaljuppgifter

om de typbesiktigade fordonens konstruktion.

En annan form för kontroll har förordats av länsstyrelsen i Kopparbergs

län, som sagt sig ha svårt att tro att de flygande inspektionerna kan bli effektiva

om icke skyldighet föreskrives för mopedförare att alltid medföra

typintyget.

Svenska cykelfabrikant- och grossistföreningen samt Svenska motorcykelfabrikanters

förening har hemställt att i typbesiktningsintygen icke angives

fordonets årsmodell. Uppgiften fullföljer icke något egentligt nyttigt ändamål

men tenderar till att framdriva modellförändringar för förändringarnas

egen skull eller till ombesiktning av äldre modeller för att erhålla ny årsmodellsangivelse

i besiktningsinstrumentet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har fäst särskild vikt vid kontrollen

över utväxlingsförhållandena samt har yrkat på att utväxlingen mellan motor

och bakhjul fastställes vid besiktningen och att uppgift därom införes

på besiktningsinstrumentet. Sveriges motorcykel- och mopedimportörers förbund

har uttalat sig för att bestämmelserna om typbesiktning kompletteras

med föreskrift om att på den skylt av metall, som enligt förslaget skall finnas

anbragt å fordonet, angives det antal tänder som de båda kedjedreven

skall ha enligt typbesiktningsinstrumentet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har yrkat på föreskrift om skyldighet för

den, som utfärdar typintyg, att förse intyget med erinran i kraftig stil om

förbudet mot att vidtaga sådana åtgärder med fordonet, som kan öka dess

hastighet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

31

Länsstyrelserna i Jönköpings och Värmlands län har ansett det vara av

vikt att de uppgifter angående fordonet, som enligt förslaget skall finnas

upptagna på en vid fordonet fästad skylt, icke avlägsnas vid exempelvis ombyte

av ägare samt har med hänsyn härtill förordat, att uppgifterna om

ägaren och uppgifterna om mopeden anbringas på två skilda skyltar.

Departementschefen

Den kritik, som utredningen anfört mot nuvarande ordning för besiktning,

är enligt min uppfattning bärande. Det kan icke vara tillfredsställande

att blott mopedmotorerna och ej övriga delar av mopederna göres till föremål

för besiktning och godkännande. Härvidlag torde det räcka med att hänvisa

till vad jag förut anfört om att en funktionsduglig moped bör vara utrustad

med en något kraftigare motor än som i och för sig erfordras för att

driva fram fordonet med den fastställda maximihastigheten 30 kilometer i

timmen. Därav följer, att en besiktning av bl. a. utväxlingsanordningarna

icke kan undvaras utan risk för att sådana mopeder saluföres, som medger

högre hastighet än nu nämnts. Härtill kommer önskvärdheten av att även

andra detaljer än framdrivningsanordningarna blir föremål för granskning

ur bl. a. trafiksäkerhetssynpunkt.

Av nu anförda skäl anser jag mig böra godtaga utredningens förslag att

besiktning i framtiden skall krävas beträffande hela fordonen och alltså icke

— såsom nu — blott beträffande motorerna. Även med avseende å detaljerna

i besiktningsförfarandet kan jag i allt väsentligt ansluta mig till utredningens

förslag. Bland förtjänsterna med detta förslag bör särskilt nämnas,

att det synes väl ägnat att åvägabringa en sanering av förhållandena

på området utan att alltför mycket belasta besiktningsmyndigheternas resurser.

Förslaget är nämligen så utformat, att antalet fordon, som behöver

besiktigas särskilt, hålles inom måttliga gränser.

I ett par hänseenden vill jag dock förorda att utredningens förslag jämkas.

Något skäl för att i fråga om typbesiktningarna frångå den hittills gällande

ordningen, enligt vilken typgodkännande meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter samråd med statens provningsanstalt, har icke

förebragts vare sig av utredningen eller i remissyttrandena. Det synes mig

lämpligt att denna ordning bibehålies. När fråga är om besiktning av enstaka

fordon, synes däremot den enda praktiskt genomförbara lösningen vara

den, som utredningen förordat, nämligen att besiktningen får ankomma på

bilinspektör vid statens bilinspektion.

Besiktningen bör — vare sig den sker i form av typbesiktning eller avser

enstaka fordon — i främsta rummet gå ut på att fastslå, huruvida fordonet

är att hänföra till moped. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt kravet på

att fordonet skall vara konstruerat med tanke på att försvåra sådana ändringar,

som medför ökning av maximihastigheten. För att möjliggöra erforderlig

kontroll bör de data, som är av betydelse i sådant hänseende, fastslås

vid besiktningen och angivas i besiktningsinstrumentet. Speciellt gäller

detta storleken av insugningskanalen från förgasaren till cylindern samt den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

totala utväxlingen mellan motorn och det drivande hjulet vid användande

av högsta växel. Givetvis bör härjämte tillses att fordonet i övrigt är utrustat

i enlighet med gällande föreskrifter. Liksom fallet är med besiktning av

motorfordon i allmänhet bör dock sådana detaljer, som blott är att hänföra

till fordonets utstyrsel, anses undantagna från besiktningen.

Även i vissa andra hänseenden synes kontrollen över bestämmelsernas

efterlevnad erfordra en något mera utförlig reglering än den, som upptagits

i utredningens förslag. Kontrollen över typbesiktigade fordon synes

enklast kunna ordnas på det sättet, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillhandahåller polismyndigheterna i riket en på överskådligt sätt uppställd

förteckning över typbesiktigade mopeder, innefattande de data som är väsentliga

för kontrollen. Beträffande icke typbesiktigade fordon synes annan

möjlighet icke stå till buds att åstadkomma nöjaktig kontroll, än att de för

detta ändamål väsentligaste uppgifterna, nämligen de som rör insugningskanalens

diameter och totala utväxlingen, anbringas på en vid fordonet fästad

skylt.

Bestämmelserna i utredningens förslag syftar enligt sin ordalydelse blott

på två fall, nämligen dels på fabriksgjorda mopeder, vilka förutsättes bli

underkastade typbesiktning, och dels på cyklar med hjälpmotor, vilka förutsättes

skola besiktigas särskilt. Emellertid kan även andra former förekomma.

Bl. a. bör beaktas det fallet, att en färdiggjord och typbesiktigad

moped sedermera undergår sådan ändring, som icke blott rör detaljer i fordonets

utstyrsel. För detta fall bör gälla samma bestämmelser som om mopeden

icke förut undergått typbesiktning.

Såsom förut framhållits skall enligt gällande regler på moped finnas en

skylt, upptagande ägarens namn och adress ävensom mopedmotorns typbeteckning

och tillverkningsnummer. Då nu ytterligare vissa uppgifter blir

erforderliga, synes bestämmelserna lämpligen böra utformas så, att fordonen

förses med två skyltar. Den ena skylten bör upptaga ägarens namn och

adress. Den andra skylten bör, då fråga är om typbesiktigad moped, upptaga

mopedens typbeteckning och tillverkningsnummer. Där fråga är om

moped som besiktigats särskilt, bör på denna andra skylt i stället upptagas

den beteckning, som tilldelats fordonet av besiktningsmannen, inklusive de

nyss nämnda uppgifterna om insugningskanalens diameter och utväxlingsförhållandena.

Härjämte torde förslaget i förevarande delar böra redaktionellt jämkas på

några punkter.

Villkor för rätt att föra moped

Utredningen

Utredningen har genomgått de bestämmelser, som vid olika tidpunkter

gällt angående villkoren för rätt att föra lättare, tvåhjuliga motorfordon av

typen cykel med hjälpmotor, samt har konstaterat, att körkort krävts

under perioden från ikraftträdandet av 1939 års körkortsbestämmelser

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1960

t. o. m. ikraftträdandet av 1952 års mopedkungörelse, genom vilken sistnämnda

författning begreppet »cykel med hjälpmotor» infördes.

Vidare har utredningen refererat en del uttalanden av vederbörande departementschef

vid tillkomsten av mopedkungörelsen. Enligt dessa uttalanden

låg det huvudsakliga motivet till att man slopade kravet på körkort

i att cykeln med hjälpmotor till sina trafikegenskaper ansågs stå den vanliga

trampcykeln nära. Därtill kom att krav på körkort sannolikt skulle förhindra

att den i och för sig önskvärda cykeln med hjälpmotor kom i mera

allmänt bruk. Något krav på körkort ansågs därför icke böra uppställas.

Däremot diskuterades ingående, huruvida icke krav borde uppställas på att

mopedförare skulle ha ådagalagt nöjaktig kännedom om de viktigare trafikreglerna.

Emellertid befanns att även ett system med eu enklare behörighetshandling

sannolikt skulle medföra praktiska svårigheter. Vad man

önskade åstadkomma torde till väsentlig del kunna vinnas på andra vägar,

framför allt genom upplysningsverksamhet. En tvångsreglering borde ej

tillgripas med mindre den verkligen visade sig behövlig. Däremot ansåg dåvarande

departementschefen nödvändigt att stadga en minimiålder av 16 år

för rätt att föra cykel med hjälpmotor. Dessa överväganden ledde till att

förare av cvkel med hjälpmotor befriades från krav pa körkort. Med anledning

av vissa påpekanden från andra lagutskottet blev emellertid i den

slutliga författningsredaktionen minimiåldern för mopedförare bestämd till

15 år.

Enligt vad utredningen upplyst krävs varken i Danmark eller Norge någon

form av körkort för förande av moped. I Finland har man tidigare

krävt körkort, men efter överläggningar mellan sakkunniga från de nordiska

länderna under hösten 1957 har detta krav numera slopats. Åldersgränsen

för rätt att föra moped är i Danmark och Norge 16 år, medan den i

Finland numera är sänkt från 16 till 15 år. Sänkning av åldersgränsen är

icke under övervägande vare sig i Danmark eller Norge.

För egen del har utredningen till en början framhållit, att mopederna

icke synes vara mera trafikfarliga nu än vad man redan år 19o2 räknade

med. Olycksorsakerna är främst ovana och hög ålder samt bristande uppmärksamhet

hos mopedförarna. Vidare är kännedomen om gällande trafikregler

och vägmärken ofta bristfällig, även om det härvidlag synes vara något

bättre ställt med mopedförarna än med cyklisterna.

Del kan enligt utredningens mening ifrågasättas, om införande av körkort

skulle bidraga till att minska antalet olyckor, vid vilka förutnämnda

faktorer varit medverkande orsaker. Det synes för de flesta vara ganska

lätt att lära sig köra moped. Vidare är trafikpropagandan i våra dagar så

intensiv och fordonstrafiken så stark, att alla trafikanter med eller mot sin

vilja blir alltmer »trafiksinnade». Visserligen har alltjämt många mopedförare

icke tillräcklig kännedom om trafikregler och vägmärken, men detta

missförhållande synes icke vara svårare än att det kan avhjälpas genom

intensivare trafikpropaganda. Det finns naturligtvis personer, som hai

mycket svårt att lära sig hur man skall uppträda i trafiken, men dessa tor
i{

Ritning till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 68

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

de utgöra ett försvinnande fåtal, och bland dem torde det vara ganska sällsynt

att finna mopedförare. Därför synes det innebära större våld än nöden

kräver att ur nu berörda synpunkter införa krav på något körkort för rätt

att föra moped. — Vad angår ålder såsom medverkande faktor vid trafikolyckor,

har utredningen ansett uppenbart att trafiksäkerheten hos mycket

gamla personer är starkt nedsatt. Här hjälper emellertid inte körkortstvång

med mindre man också föreskriver att förare, som uppnått viss ålder, därefter

skall underkasta sig nytt prov. När det gällt körkort för bil och motorcykel

har några sådana bestämmelser icke ansetts påkallade, och att nu

införa dylika bestämmelser enbart för moped torde icke vara motiverat.

Vad angår åldersgränsen för rätt att föra moped har enligt utredningens

mening intet framkommit som skulle motivera en höjning av densamma.

Att bestämmelserna härutinnan icke är enhetliga i Norden synes ej

ha medfört några problem för den internordiska trafiken.

Remissyttrandena

I fråga om kravet på körkort har meningarna varit delade i remissyttrandena.

Bland dem, som tillstyrkt utredningens förslag, märkes främst Svea hovrätt.

Hovrätten har väl ansett det ur trafiksäkerhetssynpunkt motiverat alt

uppställa krav på körkort för moped men har biträtt åsikten att det med

hänsyn bl. a. till de administrativa svårigheterna knappast är möjligt att nu

införa föreskrifter därom. Liknande uttalanden har gjorts av bl. a. riksåklagarämbetet,

statens trafiksäkerhetsråd, länsstyrelserna i Södermanlands,

Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län

ävensom av Sveriges advokatsamfund. — I ett stort antal andra yttranden

bär samma ståndpunkt intagits med starkt betonande av att det är nödvändigt

att genom upplysning och propaganda sprida bättre kännedom om trafikreglerna.

Till denna grupp av yttranden hör bl. a. de, som avgivits av

länsstyrelserna i Kalmar, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län.

— Skolöverstyrelsen har framhållit att skolornas elever numera får en relativt

grundlig trafikundervisning, som i regel infaller innan de nått den för

mopedister gällande femtonårsgränsen. Bl. a. ges i någon av årskurserna

7 eller 8 en sammanhängande trafikkurs, som skall behandla främst motortrafikens

problem samt trafikolyckorna och deras orsaker. Medicinalstyrelsen

har åberopat flera skäl, som enligt dess mening talar för att krav uppställes

på körkort samt på läkarundersökning såsom villkor för erhållande

av körkort. Med hänsyn till vad utredningen i övrigt anfört har dock styrelsen

ansett sig kunna ansluta sig till utredningen i denna del. Härvid har

starkt framhållits behovet av ökad trafiksäkerhetspropaganda, som bl. a.

bör gå ut på att framhålla de risker, vilka är förbundna med mopedkörning

för personer lidande av väsentlig syn- eller hörselnedsättning, insulinbehandlad

sockersjuka, epilepsi samt vissa invaliditetstillstånd ävensom olika

former av uttröttning. Särskilt bland ungdom torde det vara vanligt, att

personer med lindrigare syn- eller hörselnedsättning underlåter att vid förande

av moped ha korrigerande glas eller hörselapparat.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

I några av yttrandena har utredningens förslag biträtts blott med tvekan

eller med förbehåll. Överståthållarämbetet har betecknat frågan som tveksam.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har biträtt förslaget med den erinringen,

att frågan bör upptagas till förnyat övervägande om man i en

framtid inför tidsbegränsning för giltigheten av körkort för bil och motorcykel.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler har ansett goda skäl tala för en bestämmelse

om körkortstvång men har sagt sig vara tveksam om lämpligheten

att nu införa sådant med hänsyn till den belastning, detta skulle vålla

myndigheterna. Föreningen Sveriges stadsdomare har — utan att framställa

något bestämt yrkande — framhållit önskvärdheten av att man i någon

form kunnat lösa frågan om ett prov för blivande mopedförare.

NTF har ansett skäl tala för att frågan om kompetenskravet göres till

föremål för ytterligare utredning.

Bland dem, som mer eller mindre bestämt uttalat sig för införande av något

slag av kompetensbevis såsom villkor för rätt att föra moped, må nämnas

länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Jämtlands och Norrbottens län,

statsåklagarna i Stockholm och Malmö, landsfogdarna i Södermanlands,

Värmlands och Kopparbergs län, Automobilbesiktningsmånnens förening,

Bilverkstädernas riksförbund samt Sveriges motorcykelhandlares riksförbund.

En del yttranden, som går i samma riktning, innehåller mera preciserade

önskemål om prövningens karaktär och omfattning. Enligt statspolisintendenten

samt länsstyrelserna i Jönköpings och Västmanlands län behöver

krav icke uppställas på körkort efter det system, som gäller för bil och

motorcykel, utan det bör kunna räcka med förslagsvis ett enklare prov inför

polisman eller annan som av länsstyrelse förordnats att anställa dylikt prov.

Kungl. automobil klubben, Motormännens riksförbund och Motorförarnas

helnykterhetsförbund har yrkat på bestämmelser, som möjliggör en rigorös

förarkontroll, en åtminstone summarisk hälsokontroll och vitsordad kännedom

om trafikreglerna såsom villkor för rätt att föra moped, körsfe provinsialläkaren

i Kristianstads län har ansett att införande av krav på körkort

med läkarundersökning är enda sättet att hindra personer som lider av exempelvis

epilepsi, sinnessjukdom, debilitet eller synrubbningar att föra moped.

Även förste provinsialläkaren i Skaraborgs län har ansett läkarbesiktning

erforderlig.

En grupp av yttranden är sådana, som innefattar principiellt instämmande

i utredningens slutsatser men likväl ifrågasätter, om icke förbud att

köra moped borde kunna särskilt meddelas eller generellt gälla för vissa

personer. Sålunda har länsstyrelserna i Östergötlands och Örebro län yrkat

på införande av befogenhet för polismyndighet att förbjuda viss person att

fura moped, intill dess han styrkt sin kompetens genom prov. Den, som innehaft

körkort men fått detta återkallat, bör enligt länsstyrelsens mening

ej heller ha rätt att föra moped. Länsstyrelsen i Västerbottens län m. fl. har

ifrågasatt, om icke något slag av kompetensbevis borde krävas för personer,

som uppnått viss högre ålder.

Svea hovrätt och statens trafiksäkerhetsråd har förordat all åldersgränsen

för rätt att föra moped liöjes till IG år, så att bestämmel
:[|

Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 68

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

serna i ämnet kommer att överenstämma med motsvarande föreskrifter i

Danmark och Norge. Liknande uttalanden har vidare gjorts av bl. a. länsstyrelserna

i Hallands, Örebro och Kopparbergs län, poliskammaren i Uppsala

och Föreningen Sveriges polismästare. Statsåklagaren i Malmö har yrkat

på att åldersgränsen höjes till 18 år.

Å andra sidan har från flera håll, t. ex. från länsstyrelsen i Jämtlands län,

gjorts uttalanden av innebörd att nuvarande åldersgräns är väl avvägd.

Länsstyrelsen i Värmlands län har bestämt motsatt sig en höjning av åldersgränsen

med tanke hl. a. på de ungdomar, vilka redan kommit ut i förvärvsarbete

såsom exempelvis varubud.

Departementschefen

Frågan, huruvida körkort bör krävas för framförande av moped, är

grundläggande för bedömandet av mopedfrågan. Skulle avgörandet utfalla

så, att det icke anses möjligt att beträffande denna typ av motorfordon eftergiva

kravet på körkort, torde några starkare skäl icke kunna åberopas för

att längre bibehålla mopederna som en särskild grupp av fordon. De bör då

hänföras till motorcyklar i allmänhet.

Såsom jag redan inledningsvis framhållit, är det för stora delar av befolkningen

av vikt att ha tillgång till ett praktiskt användbart motorfordon,

som får framföras av alla vuxna. Det intresse, som dessa folkgrupper representerar,

måste dock givetvis vägas mot trafiksäkerhetens krav. Visar det sig

oförenligt med behöriga hänsyn till trafiksäkerheten att bibehålla mopeden

som ett körkortsfritt fordon, bör dessa hänsyn väga över. Emellertid kan

de erfarenheter, som numera vunnits, icke sägas ge vid handen, att man

gjorde sig skyldig till någon felbedömning, då kravet på körkort för förande

av moped slopades år 1952.

Det nu sagda utesluter givetvis icke möjligheten att såsom villkor för rätt

att föra moped stadga krav på ett enklare kompetensbevis än körkort, t. ex.

intyg av polisman eller annan tjänsteman om att vederbörande äger nöjaktig

kännedom om gällande trafikregler m. m. Kraven för erhållande av dylikt

intyg kan emellertid icke gärna sättas mycket högre än till vad som

svarar mot den kunskap i hithörande ämnen, som skäligen bör kunna fordras

av varje vägtrafikant. Någon effektiv utgallring av sådana personer, som

kan anses mindre lämpade att uppträda i trafiken, kan det ej bli fråga om.

Det kan därför ifrågasättas, om något nämnvärt står att vinna ur trafiksäkerhetssynpunkt

genom åtgärder av nu avsett slag. Även om det icke är

svårt att påvisa enstaka fall, då trafikanter visat sig sakna kännedom om

elementära trafikregler, kan det ej förnekas, att en viss förbättring inträtt

på senare år som en följd av den allt intensivare propagandan för bättre trafiksäkerhet.

Enligt min uppfattning är det utomordentligt viktigt att upplysningsverksamheten

ytterligare förstärkes i ändamål att begränsa antalet

trafikolyckor.

Jag är av nu anförda skäl icke beredd att föreslå bestämmelser, vilka

innebär krav på körkort eller annat kompetensbevis som villkor för rätt

att föra moped.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:1s proposition nr 68 år i960

Icke heller synes det lämpligt att införa bestämmelser, som ger möjlighet

att meddela förbud för viss person att föra moped. Tillämpningen av en dylik

bestämmelse måste av naturliga skäl antagas bli mycket ojämn för att

icke säga slumpartad, och vinsten ur trafiksäkerhetssynpunkt ringa. Att införa

bestämmelser om generellt förbud för viss eller vissa kategorier av

personer att föra moped innebär en ännu grövre schematisering och kan

icke tillstyrkas.

En höjning av åldersgränsen för rätt att föra moped vore måhända

i och för sig önskvärd ur trafiksäkerhetssynpunkt. Vad som närmast

kan komma i fråga är att bestämma åldersgränsen till 16 i stället för,

såsom nu, till 15 år. Mot en dylik höjning talar emellertid starka praktiska

skäl och nyttosynpunkter, bl. a. det förhållandet, att en hel del ungdomar

alltjämt slutar sin skolgång och går ut i förvärvslivet redan vid 15 års ålder,

varvid många av dem får behov av ett sådant transportmedel som mopeden.

Det torde närmast ha varit detta skäl, som vid tillkomsten av gällande mopedförordning

ledde till att åldersgränsen sattes så lågt som till 15 år. Jag

är icke beredd att förorda någon höjning av åldersgränsen.

Trafikförsäkring

Utredningen

Utredningen har erinrat om att vid tillkomsten av mopedkungörelsen fråga

uppkom inom riksdagens andra lagutskott huruvida det icke var möjligt och

lämpligt att införa någon form av trafikförsäkring för mopeder. Sedan riksdagen

biträtt detta utskottets uttalande, upprättades år 1952 inom kommunikationsdepartementet

en promemoria, vilken sedan gjordes till föremål för

remissbehandling. Efter att ha tagit del av remissyttrandena beslöt emellertid

departementschefen år 1953 att ärendet tills vidare ej skulle föranleda

vidare åtgärd. — Sedermera har lagutskottet i anledning av vissa vid 1955 års

riksdag väckta motioner i utlåtande nr 20/1955 ånyo förklarat sig anse det

önskvärt att Kungl. Maj:t efter ytterligare utredning närmare prövar hur

försäkringsfrågan lämpligen bör lösas.

Utredningen har vidare erinrat om att bilskadeutredningen i sitt år 1957

avgivna betänkande angående trafikförsäkring funnit sig böra, i avvaktan

på mopedutredningens betänkande, undantaga mopederna från de regler som

enligt förslaget skall gälla beträffande motorfordonen i ersättningshänseende.

Beträffande förhållandena i andra nordiska länder har utredningen framhållit,

att trafikförsäkring för moped f. n. ej fordras i Finland men att förslag

framlagts för den finska riksdagen om en ny trafikförsäkringslag, vari

förutsättes införandet av trafikförsäkringstvång. I Norge och Danmark föreligger

redan försäkringstvång. Enligt det danska systemet skall försäkringsbeviset

medföras vid färd å mopeden och på anfordran uppvisas. Den årliga

försäkringspremien uppgår f. n. i Danmark till 18 danska kronor. Vid över
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

läggningarna mellan de nordiska sakkunniga har från dansk sida uttalats,

att man icke funnit anledning alt slopa försäkringsplikten eller övergå till

ett annat försäkringssystem, medan man från norskt håll ifrågasatt övergång

till ett system med engångsförsäkring vid försäljning av moped.

Vid utredningens redovisning av problemställningen har till en början betonats,

att verkställda undersökningar icke ger vid handen att mopedens

trafikfarlighet skulle vara så framträdande, att obligatorisk trafikförsäkring

skulle vara ofrånkomligen nödvändig av denna orsak. De skador, som

mopedföraren själv ådrager sig vid en trafikolycka, täckes ju icke av en

trafikförsäkring, och de skador, som tillfogas andra trafikanter, synes vara

förhållandevis ringa och i varje fall icke större än att en mopedförare i allmänhet

utan alltför stora uppoffringar kan ersätta dem utan försäkringsskydd.

De ersättningsbelopp, som på grund av frivilligt tecknade mopedansvarighetsförsäkringar

utbetalats under år 1957 från försäkringsbolag, anslutna

till Svenska tarifföreningen, utgjorde i medeltal icke mera än 463

kronor per skadefall. Totalt utbetalades av dessa bolag 770 000 kronor. Premierna

för en mopedansvarighetsförsäkring, maximerad till 300 000 kronor

i anledning av personskada samt till 100 000 kronor för varje skadad person

och 20 000 kronor i anledning av skada å egendom, utgjorde år 1957 enligt

Svenska tarifföreningens tariff 14 kronor i Stockholm och Göteborg

samt 8 kronor i landet i övrigt, om passagerarrisken ej inkluderades. I fall,

då passagerarrisken inkluderats, var motsvarande premier 30 och 20 kronor.

— Enligt uppgift var mer än hälften av fordonsbeståndet försäkrat

genom dylika frivilliga försäkringar.

Utredningen har vidare framhållit, att man för att bedöma försäkringsfrågan

måste ta hänsyn till principerna i allmänna skadeståndsrätten. Inom

denna har under de senaste årtiondena skett en allmän förskjutning till förmån

för den skadelidande. Bilskadeutredningen har som ett led i denna

utveckling föreslagit att skadelidande skall bli gottgjord även för rent

kasuell skada. Lämpligheten av att undantaga mopederna från de eljest

gällande principerna torde kunna ifrågasättas. Redan nu är mopedföraren

i likhet med annan motorfordonsförare underkastad den stränga skadeståndsregel,

som följer av den s. k. omkastade bevisbördan och vilken innebär

att han går fri från skadeståndsskyldighet endast om han visar sig vara

fri från vållande till olyckan. Ganska ofta torde mopedförarna själva icke

känna till detta stränga skadeståndsansvar. Det torde därför kunna anses

vara ett allmänt intresse att söka skydda icke blott den skadelidande, så att

han får skälig ersättning för åsamkade skador, utan även mopedförarna så

att de icke blir överraskade av att den skadeståndsplikt, som åvilar dem,

är väsentligt strängare än de själva känt till.

Däremot föreligger enligt utredningens uppfattning en del problem när det

galler att avgöra hur en mopedförsäkring praktiskt skall utformas. Alt ordna

kontioll av försäkringspliktens fullgörande genom registreringsskyldighet

är en metod, som utredningen redan tidigare avvisat. En annan tänkbar

lösning vore att helt avstå från kontroll och således acceptera det förhållan
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds proposition nr 68 år 1960

det, att en del av de försäkringspliktiga icke fullgör försäkringsplikten,

samt lita till bestämmelser av innebörd att skada, som åsamkas genom oförsäkrat

fordon, skall ersättas av samtliga de försäkringsbolag, som tillhandahåller

den obligatoriska trafikförsäkringen för mopederna. En sådan anordning

skulle emellertid medföra en ganska stor ökning av premiebelastningen

på de försäkringstagare, som lojalt fullgör sin försäkringsplikt, eftersom

det finns anledning att befara att antalet oförsäkrade mopeder skulle bli

relativt stort vid frånvaro av försäkringskontroll. I detta sammanhang förtjänar

dock framhållas, att försäkringsskyldigheten i stor utsträckning försummas

också beträffande andra motorfordon, som redan är försäkringspliktiga.

Enligt uppgift från Trafikförsäkringsföreningen hänfördes av år

1958 reglerade ca 170 000 skadcfall i trafikförsäkringen 700 till oförsäkrade

fordon.

En kontrollmetod, som utredningen diskuterat, representeras av det i

Västtyskland gällande systemet, vilket innebär alt försäkrad moped förses

med särskilt märke, som utlämnas av försäkringsgivaren. Kontrollen av att

mopederna behörigen utrustats med försäkringsmärke åvilar polisen. —■ En

annan metod än den i Danmark tillämpade, vilken går ut på att förare av

moped alltid är skyldig att vid färd å fordonet medföra försäkringsbeviset

och att uppvisa det på anfordran av polisman. Enligt uttalande från danskt

håll fungerar det danska systemet tillfredsställande. Med hänsyn till omkostnadsfrågan

är troligen det danska systemet att föredraga.

Premierna för en trafikförsäkring, anordnad på något av de nu antydda

sätten, skulle enligt utredningens uppfattning ej bli större än omkring 20

kronor per år i Stockholm och Göteborg samt 12—15 kronor per år i landet

i övrigt. Skall försäkringen omfatta jämväl ansvaret för passagerare, får

man dock räkna med någon höjning av premien. Ej heller har vid premiekalkyleringen

tagits hänsyn till risken för skada genom okända eller oförsäkrade

mopeder. Emellertid finns med hänsyn till storleken av premien sådan

den beräknats under hänsynstagande till övriga risker icke anledning

till antagande att premien, om däri inräknas jämväl risken för skada genom

okända eller oförsäkrade mopeder, stiger till avsevärt större belopp än nu

nämnts.

Ett annat av utredningen redovisat alternativ är att skapa erforderligt

försäkringsskydd genom engångsförsäkring å varje ny moped. Tanken härpå

har enligt vad utredningen inhämtat nyligen upptagits av landets mopedfabrikanter.

Detta initiativ är enligt utredningen synnerligen lovvärt och

synes böra välvilligt upptagas till behandling av vederbörande försäkringsgivare.

Därest så sker och initiativet ger önskat resultat, kommer försäkringsskyddet

i fråga om mopeder att efter hand säkerställas. Denna omständighet

har utredningen funnit särskilt beaktansvärd vid bedömandet av

förevaran de spörsmål.

Vid sitt slutliga övervägande av frågan har utredningen fäst avgörande vikt

vid vad de företagna undersökningarna givit vid handen rörande mopedernas

trafikfarlighet. Farlighetsgraden är enligt utredningens mening knap
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.is proposition nr 68 år 1960

past sådan, att den motiverar en obligatorisk försäkring. Då härtill kominer

att mopedägarna redan i största utsträckning ordnat försäkring på frivillighetens

väg och att frågan om engångsförsäkring synes vara på väg att nå

en lösning, har utredningen icke ansett sig böra f. n. förorda införandet av

obligatorisk trafikförsäkring å mopeder. Olägenheten av att olika bestämmelser

gäller i de nordiska länderna är, med hänsyn till att ett stort antal

svenska mopeder redan är ansvarsförsäkrade, enligt utredningens mening av

förhållandevis underordnad betydelse och kommer, därest nyssnämnda engångsförsäkring

genomföres, att så småningom helt bortfalla.

Remissyttrandena

Remissbehandlingen har givit till resultat, att det ojämförligt största antalet

av de hörda uttalat sig för införande av trafikförsäkringstvång för mopederna.

Däremot är meningarna mera delade i fråga om utformningen av

bestämmelserna i ämnet.

Trafikförsäkringsföreningen, med vilken Svenska försäkringsbolags riksförbund

instämmer, har den uppfattningen, att försäkringsplikt icke bör

stadgas utan att någon form av registrering införes och kontrollen över försäkringspliktens

iakttagande på så sätt säkras.

Utredningens åsikt, att frågan om införande av obligatorisk trafikförsäkring

bör anstå i avbidan på underhandlingar om frivilliga engångsförsäkringar,

har delats av skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads,

Kalmar, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län,

landsfogden i Hallands län, Bilverkstädernas riksförbund, Cykel- och sporthandlarnas

riksförbund samt Cykel- och mopedfrämjandet. I de flesta fall

har dock härvid fogats det förbehållet, att frågan bör lösas inom den allra

närmaste framtiden och att lösningen blir sådan, att man icke behöver

räkna med något avsevärt bestånd av oförsäkrade mopeder.

De i många fall utförliga motiveringar, som anförts till stöd för införande

av obligatorisk trafikförsäkring, kan här endast återgivas i form av exempel.

Det vanligaste argumentet är önskemålet att skydda de skadelidande

mot följderna av mopedolyckor och mopedägarna mot de ekonomiska risker,

som skadeståndsskyldigheten innebär. Försäkringsinspektionen har i

sitt yttrande förebragt statistik över bl. a. de till Svenska tarifföreningen anslutna

försäkringsbolagens mopedansvarighetsförsäkringar för åren 1953—

1957. Sammanfattningsvis har inspektionen konstaterat, att ansvarighetsrisken

för mopeder, om hänsyn tages till både skadefrekvensen och ersättningarnas

storlek, är klart lägre än för lättviktsmotorcyklar men dock icke

så liten att den får negligeras. Bl. a. förekommer ett icke obetydligt antal

skador med stora ersättningsbelopp. Enligt tarifföreningens material ledde

omkring 8 procent av skadorna till ersättningsbelopp överstigande 1 000

kronor. Mycket stora skadebelopp kan förekomma, ehuru relativt sällan. För

hela perioden har redovisats fyra skadefall, då ersättning utgått med eller beräknats

till över 50 000 kronor. Inspektionen är tveksam beträffande möjligheten

att på frivillighetens väg åstadkomma en försäkringstäckning, som är

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

tillfredsställande ur allmän synpunkt. Svårigheterna att vid införande av

obligatorisk försäkring ordna tillfredsställande övervakning utan registrering

synes, att döma av exemplen från Västtyskland och Danmark, ej vara

oöverkomliga. En obligatorisk försäkring utesluter ej heller en anordning

med flerårsförsäkringar tecknade vid försäljning av moped utan är kanske

snarare ett incitament för införande av denna försäkringsform. Den extra

belastning på premierna, som risken för smitning från försäkringsplikten

innebär, torde bli ringa, eftersom ju ansvarighetsrisken för mopederna är

förhållandevis liten. Av bl. a. nu anförda skäl har inspektionen uttalat sig

för införande av obligatorisk trafikförsäkring för mopeder. Inspektionen

har vidare ansett, att ansvarighetsbelopp och andra villkor bör vara desamma

som beträffande Övriga motorfordon. Ansvarighetsbeloppets storlek torde

f. ö. enligt inspektionens uppfattning ej få stor inverkan på premien, eftersom

risken för mycket stora skador, såsom nyss anmärkts, är förhållandevis

ringa. Enligt Försäkrings juridiska föreningen är det icke tillfredsställande

att för mopederna stadgas det stränga skadeståndsansvar, vilket gällei

för motorfordon i allmänhet, utan att försäkringsplikt samtidigt föreskrives.

Denna synpunkt kan enligt föreningen åberopas även om mopederna

skulle undantagas från de av 1952 års bilskadeutredning föreslagna ännu

strängare ersättningsreglerna för motorförare. Eftersom skadeståndsrätten

kännetecknas av en allmän förskjutning till förmån för den skadelidande, är

det inte uteslutet att domstolarna kan bli benägna att under åberopande av

verksamhetens allmänna farlighet tänja ut skadeståndsansvaret på ett sätt

som innebär att skillnaden mellan de nu gällande och de föreslagna skadeståndsreglerna

i praktiken blir obetydlig. Riksförsäkringsanstalten m. fl.

har åberopat, att skador till följd av olyckor med vanliga trampcyklar inbegripes

under s. k. hemförsäkring, vilken är en synnerligen spridd försäkringsform,

men att detta icke är fallet med skador, som inträffar till följd

av trafik med mopeder. — Generaltullstgrelsen samt länsstyrelserna i Västmanlands

och Jämtlands län m. fl. har speciellt åberopat önskemålet att få

likartade regler i de nordiska länderna. Länsstyrelsen i Gotlands län, statens

trafiksäkerhetsråd m. fl. har särskilt fäst sig vid det förhållandet, att enligt

utredningens uppgifter ett stort antal mopeder f. n. är i bruk utan försäkring.

— Bland de många, som förordat trafikförsäkringstvång under åberopande

av motiveringar, liknande de nu anförda, kan nämnas Svea hovrätt, riksåklagarämbetet,

statspolisintcndenten, överslåthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Malmöhus, Hallands, Örebro, Skaraborgs, Västerbottens och

Norrbottens län, Automobilbesiktningsmännens förening, Föreningen Sveriges

häradshövdingar, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges

landsfogdar, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges

stadsdomare, Kungl. automobil klubben, Motorförarnas helnykterhctsförbund,

Motormännens riksförbund, NTF och Sveriges advokatsamfund.

Beträffande formen för en obligatorisk trafikförsäkring, därest sådan införes,

har bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Göteborgs och

Bohus samt Västernorrlands lön, statsåklagarna i Stockholm och Malmö

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

samt Riksförbundet Landsbygdens folk uttalat sig för en engångsförsäkring

i samband med förvärvet av moped såsom varande den mest praktiska formen.

I några av dessa yttranden har särskilt framhållits, att en dylik försäkring

troligen icke behöver innebära någon avskräckande fördyring av

fordonen.

På en del andra håll har man däremot bestämt motsatt sig systemet med

engångsförsäkringar. Trafikförsäkringsföreningen har avstyrkt ett sådant

system under åberopande bl. a. att premien lätt blir för hög eller för låg,

att detta förhallande icke kan rättas till i efterhand genom jämkning av

premierna, att försäkringarnas livslängd blir mycket varierande, att det blir

svårt för försäkringsbolagen att fortlöpande följa utvecklingen inom branschen

samt att försäkringstagarna knappast får någon möjlighet att själva välja

försäkringsbolag. Svenska tariff öreningen och Svenska bilför säkring sföreningen

har till stöd för samma åsikt hänvisat till bl. a. penningvärdets fall

och möjligheten att domstolarnas inställning till skadeståndskrav kan undergå

förändringar. Försäkrings juridiska föreningen har särskilt framhållit,

att det i allt fall enligt nu gällande regler icke är möjligt att bevilja försäkring

för längre tid än tio år och att åtskilliga mopeder mycket väl kan

tänkas vara i bruk även efter utgången av denna period. Även om bestämmelserna

ändras, medför försäkring för all framtid så stora komplikationer, att

det inte är givet att försäkringsbolagen önskar ge sig in på en sådan försäkringsform.

Enligt Sveriges motorcykelhandlares riksförbund skulle systemet

med engångsförsäkringar medföra alltför stor kostnad för mopedens

förste ägare, och det skulle dessutom, om mopeden går ur hand i hand, bii

svårt att kontrollera om försäkringsplikten fullgjorts.

Vad beträffar utformningen av ett system för kontroll av att försäkringsplikten

fullgöres har remissinstanserna, på sätt redovisats i annat sammanhang,

nära nog enhälligt uttalat sig mot införandet av skyldighet att

hålla mopederna registrerade. Trafikförsäkringsf öreningen och Svenska försäkringsbolags

riksförbund har dock, på sätt nyss framhållits, velat sammankoppla

frågan om trafikförsäkringsplikt och frågan om registrering. Åtskilliga

yttranden rekommenderar i stället för registrering att mopederna

förses med märke, utvisande att försäkringsplikten fullgjorts, på liknande

sätt som det, vilket enligt uppgift praktiseras i Västtyskland. Av dylik innebörd

är bl. a. yttrandena från statens väginstitut, länsstyrelserna i Östergötlands

och Blekinge län samt statsåklagaren i Göteborg. I andra yttranden

föredrages det danska systemet, enligt vilket mopedföraren är skyldig att

vid färd på mopeden medföra försäkringsbevis och att uppvisa detta på begäran

av polisman. I denna riktning går bl. a. yttrandena från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

länsstyrelserna i Uppsala och Jämtlands län, Försäkringsjuridiska

föreningen och Sveriges advokatsamfund.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

43

Departementschefen

Lämpligheten av att ansvarsförsäkring i någon form anordnas för skador

till följd av trafik med moped torde numera knappast av någon bestridas.

Visserligen är olycksfrekvensen för mopeder, såsom förut framhållits,

icke påfallande stor, och flertalet mopedolyckor medför ej större skador, än

att de ekonomiska konsekvenserna i allmänhet kan bäras utan försäkringsskydd.

Men man kan icke bortse från att även allvarliga olyckor förekommer.

Om ansvarsförsäkring ej finnes, har den, som drabbas av en olycka till

följd av annans ovarsamma framfart med moped, icke någon möjlighet att få

ut sitt skadestånd annat än om den skadevållande är solvent för beloppet.

Hans ställning är sålunda betydligt sämre än om olyckan inträffat till följd

av trafik med annat motorfordon. I praktiken får den skadelidande ofta icke

någon ersättning alls eller endast otillräcklig ersättning. Icke sällan torde

detta inträffa vid olycksfall med svåra skador, d. v. s. när ersättning bäst behövs.

För mopedföraren kan skadeståndsskyldigheten bli högst betungande.

Risken skärpes ytterligare av att mopedföraren, vare sig försäkring

finnes eller icke, är underkastad samma stränga regler om skadeståndsskyldighet

som andra förare av motorfordon.

Om det sålunda står utom tvivel, att ansvarsförsäkringar för mopedförare

är önskvärda, så är därmed ej utan vidare givet, att försäkringstvång

bör införas. Allvarliga olycksfall kan inträffa även som följd av trafik med

andra icke trafikförsäkringspliktiga fordon, och även en fotgängare kan

genom sitt uppträdande i trafiken ge upphov till svåra olyckor. Likväl kan

det av många skäl icke gärna komma i fråga att ålägga dessa trafikantgrupper

att vara ansvarsförsäkrade. Då mopederna i de flesta hänseenden

icke är underkastade reglerna för motorfordon utan jämställes med trampcyklar,

ligger det nära till hands att så sker även i fråga om skyldighet att

ha fordonen trafikförsäkrade. Härtill kommer, att genomförandet av en lagstiftning

om trafikförsäkring för mopeder möter svårigheter i administrativt

hänseende, vilka utförligt belysts av utredningen och i remissyttrandena.

Emellertid bör trafikförsäkringsfrågan icke betraktas som ett fristående

spörsmål. Den hänger — såsom jag nyss framhållit — nära samman med

frågan om utformningen av skadeståndsreglerna. Om mopederna -— såsom

fallet f. n. är — jämställes med motorfordon i allmänhet i skadeståndshänseende,

får behovet av en obligatorisk trafikförsäkring betecknas som trängande.

Vid sidan härav bör också framhållas, att starka sociala skäl kan åberopas

för en utjämning av de bördor i ekonomiskt hänseende, som allvarligare

trafikolycksfall i regel för med sig. Införande av försäkringsplikt leder i stor

omfattning till en sådan utjämning. Den omständigheten att försäkringsplikt

icke kan införas för alla trafikantgrupper utgör givetvis icke något avgörande

argument mot att införa trafikförsäkringsplikt för gruppen mopedförare.

I detta fall synes de sociala skäl, som talar för obligatorisk trafik
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

försäkring, vara så starka, att införande av försäkringsplikt måste allvarligt

övervägas, även om skadeståndsreglerna i enlighet med framkomna förslag

skulle ytterligare skärpas och därvid differentieras så, att vissa fordonskategorier

—- t. ex. mopederna — icke blir underkastade samma regler

som motorfordon i allmänhet.

Av den förebragta utredningen framgår, att de anspråk, som en bestämmelse

om försäkringsplikt kommer att ställa på fordonsägarna i ekonomiskt

hänseende, icke kan anses oskäligt betungande.

Det är i detta sammanhang av intresse att kunna konstatera, att mopedägarna

redan frivilligt tecknat ansvarsförsäkringar i sådan omfattning, att

enligt uppgift f. n. närmare hälften av hela mopedbeståndet är försäkrat.

Härav vill jag dock icke dra den slutsatsen, att en författningsmässig reglering

av trafikförsäkringsfrågan skulle vara obehövlig. Det är icke tänkbart

att enbart på frivillighetens väg någonsin komma därhän, att alla mopeder

blir försäkrade. Ej heller vinnes garanti för att försäkringsvillkoren

i varje särskilt fall blir sådana, att de i skälig mån tillgodoser både den försäkrades

och den skadelidandes intressen.

Av orsaker, som nu berörts, har de initiativ, som tagits av vissa mopedfabrikanter

i syfte att få alla nya mopeder engångsförsäkrade redan vid leveransen,

hittills icke lett till det åsyftade resultatet.

Det nu anförda leder till slutsatsen, att det i längden är närmast ofrånkomligt

att införa bestämmelser om trafikförsäkringstvång i fråga om mopeder.

Jag förordar, att åtgärden nu kommer till stånd.

Huruvida försäkringsfrågan ordnas genom engångsförsäkringar eller genom

försäkringar, som vidmakthålles genom periodiska premiebetalningar,

är ur de synpunkter, som här kan anläggas, relativt likgiltigt. Lämpligast synes

vara att i princip båda möjligheterna lämnas öppna. Den omständigheten

att enligt lagen om försäkringsrörelse vissa svårigheter föreligger för

försäkringsbolagen att meddela verkliga engångsförsäkringar, d. v. s. försäkringar

mot engångspremie avseende fordonets hela livslängd, torde icke

påkalla någon åtgärd i förevarande sammanhang. En praktiskt betydelsefull

fråga är hur erforderlig kontroll skall åvägabringas över att mopedägarna

fullgör sin skyldighet att hålla fordonen trafikförsäkrade. Såsom

förut framhållits bör registreringsskyldighet — vilken otvivelaktigt är den

mest effektiva kontrollmetoden — icke komma i fråga med hänsyn till den

omgång och de kostnader, som registreringen skulle medföra. Erfarenheter

från utlandet — bl. a. Danmark — ger emellertid vid handen att en relativt

tillfredsställande kontroll kan åstadkommas genom föreskrift om skyldighet

för mopedförare att medföra bevis om gällande trafikförsäkring för

fordonet. Beviset kan tänkas utfärdat på vanligt sätt i form av en handling,

som föraren bär på sig, eller såsom ett märke, vilket fästes på mopeden.

Någon anledning att i själva författningen reglera bevisets form torde

ej föreligga. Vilkendera formen som än väljes, får polismyndigheten möjlighet

att snabbt konstatera, huruvida ett visst fordon är trafikförsäkrat

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

eller icke. Detta ger i sin tur förutsättningar för att göra kontrollen över

mopederna ganska intensiv. I samma riktning verkar de av mig tidigare

föreslagna bestämmelserna om besiktning m. m. Man torde därför våga

utgå från att den nu skisserade kontrollmetoden kommer att visa sig tillfyllest.

Jag föreslår, att de erforderliga bestämmelserna utformas i enlighet

med vad nu sagts.

Oavsett kontrollmöjligheterna måste man alltid räkna med att en del

skador vållas genom trafik med oförsäkrade och okända mopeder. Teoretiskt

vore det tänkbart att lämna dessa fall utanför den försäkringsinässiga

regleringen och liksom hittills låta den skadelidande lita enbart till det skadestånd,

vilket han är berättigad alt utfå av den som orsakat skadan. Starka

skäl av bl. a. social art talar emellertid för att författningsbestämmelserna

om möjligt utformas så, att den skadelidandes möjlighet att utfå ersättning

icke blir beroende av den ur hans synpunkt tillfälliga omständigheten, huruvida

den skadevållande fullgjort sin försäkringsplikt eller icke. De bestämmelser,

som gäller för skada genom annat motorfordon än moped går ut

på att ersättning i nu avsett fall skall betalas av ett för försäkringsgivarna

gemensamt organ och att de kostnader, som uppstår i anledning av dylika

skadefall, skall efter vissa regler fördelas på de olika försäkringsgivarna.

Delta leder givetvis till att premierna ökas för de lojala försäkringstagarna

och att dessa därigenom i sista hand får betala för de övrigas försumlighet.

Så länge frekvensen av skador till följd av trafik med oförsäkrade fordon

är måttlig, blir premieökningen emellertid knappast av sådan storleksordning,

att den kan sägas utgöra någon börda för försäkringstagarna. Om de

oförsäkrade fordonen utgör en mera betydande andel av fordonsbeständet,

blir konsekvenserna givetvis mera märkbara. I fråga om mopederna lär man,

åtminstone till en början, få räkna med att en icke obetydlig del av fordonsägarna

underlåter att fullgöra försäkringsplikten. Den del av premierna, som

avser att täcka skador genom oförsäkrade fordon, blir därför procentuellt

större för mopeder än för andra motorfordon. I kronor räknat måste emellertid

den ökning av premien, som orsakas av skador genom oförsäkrade

fordon, antagas komma att hålla sig inom mycket måttliga gränser. Några

starkare skäl synes således icke kunna åberopas för att man vid utformning

av reglerna om trafikförsäkring för mopeder frångår den princip, som i förevarande

hänseende gäller beträffande andra motorfordon. I allt fall torde

de sociala hänsyn som talar för att systemet bör omfatta även skador genom

oförsäkrade mopeder, avgjort väga över.

Frågan om försäkringsbeloppen samt försäkringsvillkoren i övrigt torde

böra regleras i nära överensstämmelse med vad som gäller beträffande trafikförsäkring

för annat motorfordon än moped. Mot detta kan kanske invändas,

att de skador som vållas av mopeder sällan eller aldrig uppgår till det lagstadgade

maximibeloppet för en sådan försäkring. Ändamålet med försäkringen

är emellertid till stor del just att bereda skydd mot följderna av katastrofskador.

Att dylika skador endast sällan inträffar, betyder att en höj
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

ning av maximibeloppet endast får ringa inverkan på premiesatserna. Härtill

kommer önskemålet att såvitt möjligt få enhetliga regler för alla slag

av motorfordon. Någon avvikelse för mopeder synes icke påkallad.

I författningstekniskt hänseende synes den nu framförda tankegången

lämpligen böra komma till uttryck på det sättet, att lagen om trafikförsäkring

å motorfordon göres tillämplig även på mopeder. Detta bör ske genom

ändring av bestämmelsen i 2 § sista stycket berörda lag, enligt vilken lagen

f. n. icke äger tillämpning å sådan cykel med hjälpmotor, för vilken registreringsplikt

icke föreligger. — Särskild uppmärksamhet påkallar vidare bestämmelserna

i 18 och 19 §§ trafikförsäkringslagen. Av dessa handlar 18 §

om det fall att trafikförsäkring upphört efter uppsägning eller eljest. Försäkringsgivaren

är då alltjämt — med visst undantag — ansvarig gentemot

den som lidit skada till följd av trafik med det förut försäkrade fordonet,

intill dess han gjort anmälan om förhållandet hos registreringsmyndigheten

och 30 dagar förflutit från det anmälningen inkom till myndigheten. Särskilda

bestämmelser gäller för fordon, som icke registrerats och som föres

på grund av interimslicens eller med saluvagnsskylt. Enligt 19 § får försäkringsgivaren

icke i vidare mån än som följer av 18 § till befrielse från

ansvarighet gentemot den, som lidit skada, åberopa omständighet, som beror

av annan än denne. Därest skyldighet införes för ägare av moped att

hålla fordonet försäkrat, bör liknande bestämmelser gälla även för sådan

försäkring. Härvid erfordras emellertid en uttrycklig bestämmelse om vad

försäkringsgivaren har att iakttaga för att fritaga sig för fortsatt ansvarighet,

sedan försäkringsavtalet upphört. Det lämpligaste synes vara att ansvarighetens

upphörande får bero på anmälan till polismyndigheten i den ort,

där försäkringstagaren enligt senaste tillgängliga uppgifter är bosatt. På

detta sätt möjliggöres en viss kontroll av att försäkringsplikten icke åsidosättes.

Någon mera ingående undersökning rörande orsaken till att ett

försäkringsavtal upphört lär emellertid icke erfordras annat än om särskild

anledning finnes till antagande, att vederbörande söker undandraga sig trafikförsäkringsplikten.

Omfattningen av det administrativa bestyr, som bestämmelsen

ger upphov till, torde sålunda ej bli alltför betydande. Jag anser

mig därför kunna förorda, att frågan regleras på nu angivet sätt.

Måhända skulle också en viss kontroll kunna åvägabringas över alt mopederna

från början blir trafikförsäkrade, t. ex. genom införande av anmälningsskjddighet

för dem som saluhåller mopeder. En dylik kontroll skulle

emellertid orsaka rätt stor omgång både för mopedhandlarna och för myndigheterna.

Det lämpligaste synes vara att icke bygga ut någon mera omfattande

kontrollapparat, förrän utvecklingen visat, att den behövs. På

nuvarande stadium vill jag därför icke förorda några ytterligare bestämmelser

i detta ämne.

De förut nämnda bestämmelserna om skyldighet för mopedförare att

medföra bevis om gällande trafikförsäkring torde lämpligen få sin plats i

den särskilda författningen om mopeder. Underlåtenhet att efterkomma

föreskriften bör, även om fordonet är trafikförsäkrat, straffbeläggas som

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

47

en ordningsförseelse. Dock synes straffrihet böra inträda i sådana fall, då

omständigheterna ger vid handen, att förseelsen haft sin grund i ett tillfälligt

förbiseende och vederbörande inom viss kortare tid företer bevis om

att trafikförsäkring gällt. Bestämmelserna i detta ämne torde böra avfattas

i nära överensstämmelse med vad som för vissa likartade fall är föreskrivet

i 69 § vägtrafikförordningen.

Straffrättsliga frågor

Utredningen

En fråga, som utredningen ägnat stor uppmärksamhet, gäller förmyndares

och vårdnadshavares ansvarighet för förseelser, begångna

av underårig. Utredningen har åberopat bestämmelsen i 3 § mopedkungörelsen,

enligt vilken förseelse mot 2 § samma kungörelse — d. v. s.

mot föreskrifterna om hur moped skall vara utrustad — skall straffas enligt

65 § 1 mom. vägtrafikförordningen. Vidare har framhållits, att enligt

70 § 2 mom. vägtrafikförordningen de för ägare av fordon stadgade ansvarsbestämmelserna

skall, i händelse fordonet tillhör någon som står under

förmyndare eller annan laga målsman, äga tillämpning å denne. Slutligen

har åberopats att i 3 § mopedkungörelsen givits ett särskilt stadgande

för det fall att moped föres av barn, som ej fyllt 15 år, enligt vilket stadgande

den skall straffas, som har vårdnaden om barnet, såvida han ej visar

att förseelsen skett utan hans vetskap eller att han gjort vad på honom

ankommit för att förekomma densamma.

Enligt utredningen är det till en början klart, att ansvaret för förseelser

mot trafikreglerna, t. ex. rattfylleri och trafikonykterhet, olaga parkering

och vårdslöshet i trafik, åvilar omyndig förare personligen.

Däremot kan enligt utredningen viss tvekan råda angående innebörden

av bestämmelserna om straff för brukande av bristfälligt utrustad moped

eller moped, för vilken körförbud meddelats. Den som skall straffas, är i

förevarande fall ägaren och detta även om fordonet brukas av annan. Om

en omyndig mopedägare brukar en bristfälligt utrustad moped eller en moped,

för vilken körförbud utfärdats, skall enligt 70 § 2 mom. förmyndaren

straffas. Emellertid kan enligt 65 § 3 mom. vägtrafikförordningen ägaren

under vissa förutsättningar gå fri från ansvar, och fråga uppkommer då,

om denna möjlighet till ansvarsbefrielse gäller även för förmyndare, som

ställes till ansvar med stöd av 70 § 2 mom. sagda förordning. Enligt utredningens

mening bör så anses vara fallet och detta även om fordonet brukas

av den omyndige ägaren själv. Betraktelsesättet bör härvidlag vara detsamma

oavsett om förmyndarens ägaransvar avser försummelse av underårig

eller av omyndigförklarad person. Förmyndaren synes också rimligen böra

undgå ansvar, om den omyndige obeliörigen brukat moped i utövning av en

rörelse, som han driver på egen hand, eller vid förvaltning av egendom över

vilken han enligt föräldrabalken själv äger råda. Vidare talar enligt utred
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

ningen alla skäl för att förmyndaren går fri från ansvar om den omyndige

begått förseelsen under utövning av arbete eller eljest i anställning hos arbetsgivare.

Denne senare bör i så fall — i analogi med vad som i allmänhet

gäller om husbondeansvar — bära det ansvar som eljest åvilar förmyndaren.

På sistnämnda punkt torde emellertid viss tvekan ha uppkommit i

tillämpningen. Utredningen har därför föreslagit att mopedkungörelsen

kompletteras med en bestämmelse om att arbetsgivare eller annan i nu förevarande

sammanhang med vårdnadshavare jämförlig person skall svara

för olovligt förande av moped, begånget av barn under 15 år.

En annan fråga, som utredningen behandlat, är huruvida ansvar kan —

vid sidan av det ägaransvar som enligt det nu anförda åvilar förmyndare

eller annan — åläggas jämväl den omyndige personligen därest han uppnått

15 års ålder. Där fråga är om moped, för vilken körförbud meddelats,

är bestämmelserna i 65 § 3 mom. andra stycket vägtrafikförordningen omedelbart

tillämpliga, och enligt dessa skall även brukaren fällas till ansvar,

såvida han ägt vetskap om det föreliggande hindret för fordonets brukande.

För detta fall bör frågan således besvaras jakande. I det fall åter, då fordonet

är bristfälligt utrustat utan att körförbud meddelats, är däremot enligt

den i 3 § mopedkungörelsen givna hänvisningen endast 65 § 1 mom. men

däremot enligt författningens ordalydelse icke 65 § 3 mom. vägtrafikförordningen

tillämplig. Utredningen har efter ingående argumentering kommit

till den uppfattningen att 65 § 3 mom. nämnda förordning likväl bör

anses tillämplig men har — eftersom tvekan framträtt i rättstillämpningen

— föreslagit att den särskilda författningen om mopeder förtydligas på

denna punkt.

I detta sammanhang har utredningen vidare framhållit, att tvekan stundom

yppats huruvida polismyndighet äger befogenhet att omhändertaga körkort

från person, som Aid förande av moped gjort sig skyldig till rattfylleri

eller annan gärning av beskaffenhet att påverka bedömningen av hans

lämplighet såsom motorfordonsförare. Utredningen har för sin del ansett,

att så kan ske. Enligt utredningens mening ger emellertid författningarna

icke ett fullt klart uttryck för detta förhållande. Den omständigheten att

ett stort antal paragrafer i vägtrafikförordningen, bl. a. 33—35 §§, i mopedknngörelsen

formellt undantagits från tillämplighet i fråga om mopeder,

är enligt utredningen ägnad att vålla tvekan i tillämpningen. Utredningen

har förordat, att en blivande ny författning i ämnet utformas så, att

denna tvekan undanröjes.

Slutligen har utredningen konstaterat, att rättspraxis numera givit jakande

svar på den tidigare omstridda frågan, huruvida delar av moped

kan förklaras förverkade, då sådana ändringar vidtagits med

fordonet, att detta därigenom kan föras med väsentligt högre hastighet än

30 kilometer i timmen. Något förtydligande på denna punkt har därför bedömts

icke vara erforderligt.

I utredningens författningsförslag har vidare influtit särskilda

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

straffbestämmelser, avseende överträdelser av vissa i förslaget

givna föreskrifter. Till en början har sålunda i förslaget inryckts en bestämmelse,

enligt vilken förseelser mot föreskrifterna om mopeders konstruktion

och utrustning och förseelser mot föreskriften om att moped icke får brukas

utan typbesiktning eller särskild besiktning skall straffas enligt 65 §

vägtrafikförordningen. Vidare bär i författningsförslaget influtit en bestämmelse

om att lämnande av veterligen oriktig uppgift i typintyg eller därå

tecknad försäkran samt obehörigt utfärdande av typintyg skall straffas

med dagsböter.

Remissyttrandena

De synpunkter, som utredningen anlagt på frågan om förmyndares

och vårdnadshavares ansvarighet, har upptagits till diskussion

i ett stort antal remissyttranden.

Riksåklagarämbetet har ansett, att de synpunkter, som anlagts på målsmannaansvaret,

väl överensstämmer med vad som vore en önskvärd reglering

men icke i alla avseenden återger vad som får anses vara gällande rätt.

Speciellt har ämbetet vänt sig mot vad utredningen yttrat om möjligheterna

för förmyndare eller annan laga målsman att undgå ansvar enligt 70 §

2 mom. vägtrafikförordningen. Svea hovrätt bär också ifrågasatt, om utredningens

tolkning är i allo riktig, samt har förordat visst förtydligande

tillägg till de av utredningen föreslagna bestämmelserna.

Den principiella frågan huruvida arbetsgivare, uppdragsgivare m. fl. i

förekommande fall bör bära samma ansvar som förmyndare eller vårdnadshavare

och om den sistnämndes ansvar därvid bör bortfalla har Svea

hovrätt velat besvara nekande. Enligt hovrätten kan vad utredningen andragit

i vart fall icke motivera annat än överflyttning av ägaransvaret; och

därom är det icke fråga i det av utredningen föreslagna stadgandet, vilket

knappast avser annat än blott och bart det sakförhållandet, att moped förts

av barn som ej fyllt 15 år. Landsfogden i Malmöhus län har framfört kritik

i förevarande del ur den synpunkten, att förslaget enligt sin ordalydelse blir

alltför vittsyftande med hänsyn till att utredningen enligt sin anförda motivering

tydligen endast avsett att straffbelägga fall, då vederbörande haft en

så klart dominerande ställning i förhållande till barnet, att han kan jämställas

med vårdnadshavare eller arbetsgivare. -— Flertalet remissyttranden

går emellertid i motsatt riktning, i det att kritik framförts mot att utredningen

icke gått tillräckligt långt. Enligt den uppfattning, som kommit till

synes i dessa yttranden, bör straffbestämmelsen avfattas efter mönster av

3 § lagen om straff för vissa trafikbrott, d. v. s. så, att bestämmelsen avser

envar, vilken tillåter den som ej fyllt 15 år att föra moped. Bland dem, som

uttalat sig i sådan riktning, må nämnas länsstgrelserna i Stockholms, Uppsala

och Kalmar län, statsåklagarcn i Malmö, poliskammaren i Borås, Föreningen

Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges stadsdomare och Sveriges

advokatsamfund.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

Kungl. automobil klubben, Motormännens riksförbund och Motorförarnas

helnykterhets förbund har ansett att den bevisbörda, som förmyndare in. fl.

har att fullgöra för att fria sig från ansvar, blir alltför sträng.

Statsåklagaren i Stockholm samt Föreningen Sveriges stadsfiskaler bär

ansett tiden vara mogen för en omprövning av hela spörsmålet om husbondeansvaret

i trafikrätten.

Också mot de föreslagna särskilda straffbestämmelserna

har detaljerinringar förekommit.

Landsfogden i Uppsala län har erinrat om att en moped, som icke är konstruerad

i enlighet med gällande föreskrifter, är att bedöma som lätt motorcykel

och att ansvar finnes stadgat i andra författningar för det fall att

sådant fordon brukas utan iakttagande av därom gällande föreskrifter. De

av utredningen föreslagna straffbestämmelserna bör därför jämkas, så att

de ej avser detta fall. Liknande synpunkter har anlagts av bl. a. riksåklagarämbetet,

Föreningen Sveriges häradshövdingar m. fl.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, Föreningen Sveriges landsfiskaler m. fl.

har anmärkt på att underlåtenhet att ha moped försedd med författningsenliga

skyltar enligt utredningens förslag kommer att förskylla dagsböter, medan

straffet för närmast motsvarande förseelser med avseende å annat motorfordon

än moped enligt vägtrafikförordningen är böter, högst 300 kronor.

Statens trafiksäkerhetsråd har ifrågasatt om det icke är överflödigt att

stadga straff för den som utfärdar typintyg utan att vara behörig därtill.

Någon motsvarande bestämmelse finnes icke beträffande typintyg för andra

motorfordon, vilket torde bero på att sådant förfarande är straffbart enligt

allmänna strafflagen.

Föreningen Sveriges stadsdomare har framhållit att oriktig uppgift i typintyg

eller därå tecknad försäkran ofta torde böra bedömas såsom osant intygande

jämlikt 13 kap. 11 § strafflagen samt har med hänsyn härtill ansett,

att straffbestämmelsen i detta ämne i författningen om mopeder bör

förses med ett förbehåll för det fall, att ansvar å gärningen följer jämlikt

allmän lag.

I en del fall har yrkanden framkommit att i mopedförfattningen skall

upptagas ytterligare straffbestämmelser utöver dem utredningen

föreslagit.

Länsstyrelsen i Kalmar län har yrkat på bestämmelse om straff för den,

som vid försäljning av moped underlåter att förse typintyget med försäkran

om att otillåten ändring av fordonet icke företagits. Länsstyrelsen i Värmlands

län har gjort en liknande erinran men har därvid fogat det förbehållet,

att bestämmelsen icke bör göras tillämplig på annan än den som försäljer

mopeder yrkesmässigt.

Statsåklagaren i Malmö har ifrågasatt, om icke behov föreligger av en

bestämmelse om straff för den, som saluför icke godkända mopeder. Riksåklagarämbetet

har däremot ansett, att en sådan bestämmelse knappast torde

behövas, eftersom en fabrikant som tillverkar eller en försäljare som saluliåller

icke lagligt konstruerade mopeder, riskerar icke blott att ådraga sig

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 68 år 1960

51

straff för medverkan jämlikt 3 kap. 4 § strafflagen till de brott, som förvärvaren

begår genom att bruka fordonet, utan även att 1''å sitt lager av olagligt

konstruerade maskindelar förklarat förverkat enligt 2 kap. 17 § andra

stycket nämnda lag.

Vad speciellt angår trafikförsäkringsfrågan bär länsstyrelsen i Blekinge

län uttalat sig för att vederbörande förmyndare göres ansvarig för försäkringspliktens

fullgörande i fall då mopedägaren icke fyllt 18 år.

Departementschefen

På sätt framgår av den lämnade redogörelsen kan vissa av de straffrättsliga

stadgandena i trafikförfattningarna, speciellt bestämmelserna i vägtrafikförordningen

om förmyndares och vårdnadshavares ansvarighet

för förseelser av underårig eller omyndigförklarad person, i

en del1 situationer tänkas ge utrymme för olika tolkningar. Uppenbart är,

att det inom ett rättsområde av den omfattning det här är fråga om möter

stora svårigheter att utforma regler som lämnar ett otvetydigt svar på alla

uppkommande spörsmål. Frågan om straffrättsligt ansvar för annans gärning

utgör dessutom över huvud taget ett föga genomarbetat område av specialstraffrätten.

De spörsmål, som nu aktualiserats, är knappast av den omfattning

att de i och för sig motiverar en allmän översyn av hithörande bestämmelser.

Det torde liksom hittills böra i tveksamma fall få ankomma på

domstolarna att träffa avgörande på grundval av bl. a. de allmänna synpunkter,

vilka kommit till uttryck i de författningar om vilka fråga är. I viss

utsträckning finnes redan fast utbildad praxis.

Utan att gå närmare in på de särskilda frågor om tolkning av nuvarande

författningar, vilka framförts i utredningens betänkande och i remissyttrandena,

biträder jag emellertid utredningens åsikt att vissa förtydliganden

av gällande bestämmelser får anses påkallade.

Vad härvid först angår frågan om det straffrättsliga ansvaret för förseelse,

bestående i att barn under 15 år fört moped, finner jag angeläget, att

ansvaret såvitt möjligt drabbar den person, som givit upphov till förseelsen

eller som kan sägas ha stått närmast till att söka förebygga densamma. I åtskilliga

fall överensstämmer denna synpunkt med bestämmelsen i nuvarande

författning om att ansvaret skall åvila den som har vårdnaden om barnet.

I det av utredningen anmärkta fallet, då förseelsen äger rum under

arbete eller eljest i anställning hos arbetsgivare, bör emellertid ansvaret

drabba denne. I samtliga nu avsedda fall bör dock gälla, att ansvar ej drabbar

annan än den, som underlåtit att göra vad på honom ankommit för att

förekomma förseelsen. Därjämte synes övervägande skäl tala för att den,

som lånar ut moped till barn under 15 år eller eljest ställer moped till hans

förfogande, skall drabbas av straffansvar. Bestämmelsen härom synes lämpligen

kunna avfattas efter mönster av stadgandet i 3 § lagen om straff för

vissa trafikbrott.

Jag delar utredningens uppfattning att den särskilda författningen om

mopeder tarvar förtydligande vad angår tillämpligheten av bestämmelsen

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.is proposition nr 68 år 1960

i 65 § 3 mom. vägtrafikförordningen å omyndig person, vilken fört moped

som saknat föreskriven utrustning. Förtydligandet torde böra ske på sätt

utredningen anvisat.

Likaledes biträder jag utredningens uppfattning att bestämmelserna i vägtrafikförordningen

om återkallande av körkort, varning och omhändertagande

av körkort bör vara tillämpliga i fall då körkortshavare gjort sig skyldig

till förseelse vid framförande av moped och att författningstexten bör

utformas så, att den ger ett klart uttryck härför.

Med hänsyn till strafflagens regler anser jag icke att någon särskild bestämmelse

erfordras om straff för den som lämnar veterligen oriktig uppgift

i typintyg eller därå tecknad försäkran om att fordonet icke undergått

otillåten ändring och ej heller för den som utfärdar typintyg utan att vara

behörig därtill. Däremot anser jag att skyldigheten att förse typintyg med

sådan försäkran som nyss sagts bör sanktioneras med ett stadgande om straff.

Såsom jag tidigare framhållit bör bland straffbestämmelserna dessutom

upptagas ett stadgande, utformat efter mönster av 69 § vägtrafikförordningen,

varigenom underlåtenhet att vid färd med moped medhava och på

anfordran uppvisa bevis om gällande trafikförsäkring belägges med straffpåföljd.

Anledning att bland straffbestämmelserna intaga särskilt stadgande om

straff för den, som saluför icke godkända mopeder, föreligger enligt min

mening icke. Ej heller anser jag att bestämmelserna om ansvarighet för fullgörande

av den föreslagna försäkringsplikten beträffande mopeder bör avvika

från vad som gäller i fråga om motorfordon i allmänhet.

Internationell trafik

Utredningen

I utredningens författningsförslag har, i syfte att underlätta den internordiska

trafiken, upptagits en bestämmelse, enligt vilken i Danmark, Finland,

Island eller Norge bosatt person, som tillfälligtvis vistas i Sverige och

som fyllt 15 år, får bruka av honom till riket införd moped utan hinder av

de svenska mopedbestämmelserna under förutsättning att mopeden uppfyller

de fordringar som för dylika fordon gäller i vederbörandes hemland.

Remissyttrandena

Generaltullstyrelsen har framhållit att utredningens förslag kommer att

medföra betydande olägenheter för den internationella trafiken med andra

länder än Danmark, Finland, Island och Norge. Därest besiktningsinstrument

eller typintyg icke företes för tullmyndigheten, måste denna behandla

mopederna såsom motorcyklar. I så fall måste föraren ta trafikförsäkring

genom tullmyndighetens bemedling, om sådan försäkring icke visas föreligga.

Vidare måste förare av oregistrerade mopeder hänvisas till polismyn
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 är 1960

digheten för erhållande av turistvagnslicens. Kravet på körkort torde även

kunna medföra att föraren över huvud saknar möjlighet att här bruka sitt

fordon. Styrelsen har därför ifrågasatt, om icke möjligheter föreligger att

behandla även mopeder, som införes från andra länder än de nordiska, enligt

de för dessa föreslagna reglerna.

Stadsfiskalen i Luleå har yrkat på att som villkor för användande av moped

från annat nordiskt land föreskrives att vederbörande medför bevis av

vederbörande utländska myndighet om att mopeden överensstämmer med

vederbörande utländska lagstiftning.

Departementschefen

De lättnader i de vanliga mopedbestämmelserna, som utredningen föreslagit

för invånare i övriga nordiska länder, vilka önskar använda moped

vid tillfällig vistelse i Sverige, kan jag tillstyrka.

Det kan emellertid ifrågasättas, om den av utredningen föreslagna bestämmelsen

helt fyller behovet. Enligt denna blir själva avgörandet, huruvida

ett fordon är att anse som moped, att träffa enligt de svenska bestämmelserna,

vilket bl. a. innebär att fordonets konstruktiva hastighet skall

vara begränsad till 30 kilometer i timmen. Eftersom någon bestämmelse om

konstruktiv hastighetsgräns icke finnes i vare sig Finland eller Norge, skulle

utredningens förslag i själva verket icke innebära någon större lättnad

för trafiken med dessa länder. För att detta skall bli fallet måste stadgandet

avfattas så, att även vissa fordon, vilka enligt definitionen i den svenska

mopedförfattningen icke är att hänföra till moped, likväl får vid tillfällig

vistelse i Sverige föras på samma villkor som sådan. En dylik bestämmelse

skulle i hög grad underlätta trafiken över gränserna till grannländerna. Några

betänkligheter torde det knappast behöva möta mot att i den mindre omfattning

det här kan bli fråga om tillåta framförande av mopedliknande

fordon, oaktat maximihastigheten något överstiger den eljest i Sverige tillåtna.

Givetvis bör emellertid stadgandet begränsas att avse sådana fordon,

som vederbörande i sitt hemland får föra utan innehav av körkort eller därmed

jämförlig handling. Jag föreslår, att bestämmelsen avfattas i enlighet

med det nu anförda.

Starka skäl synes dessutom tala för att de föreslagna lättnaderna utsträckes

att gälla även andra utlänningar än nordbor. Bestämmelserna om mopeder

och cyklar med hjälpmotorer i olika länder avviker visserligen från

varandra beträffande detaljer men har dock huvuddragen gemensamma.

Frekvensen av dylika fordon från andra länder än de nordiska måste dessutom

förmodas komma att bli måttlig. Det måste helt allmänt betraktas som

önskvärt, alt reglerna för den internationella trafiken icke göres mera

restriktiva än som är oundgängligen nödvändigt. Jag anser mig med hänsyn

härtill böra förorda, att den nyss föreslagna bestämmelsen utvidgas att gälla

varje i utlandet bosatt person som tillfälligtvis vistas i Sverige, under förutsättning

att han fyllt 15 år.

Vissa svårigheter kommer onekligen att möta, om man anser det nödvän
1

llihuntj till riksdagens protokoll li)60. I samt. .Yr 08

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

digt att anordna effektiv kontroll av att moped, som brukas av utlänning

med stöd av den nu föreslagna bestämmelsen, verkligen fyller bestämmelserna

i vederbörandes hemland. Detta är knappast möjligt på annat sätt

än genom att uppställa krav på att utländsk mopedist skall ha med sig intyg

av myndighet i hemlandet, som styrker förhållandet. Ett sådant krav

skulle emellertid för många bli svårt att uppfylla och skulle vålla avsevärda

hinder för trafiken över gränserna. Ur svensk synpunkt är det knappast

behövligt att upprätthålla någon rigorös kontroll över att de utländska bestämmelserna

i detalj iakttages. Vid införande av moped till riket bör kunna

godtagas en av mopedägaren på heder och samvete avgiven försäkran,

såvida ej särskild anledning föreligger att fordra mera ingående utredning.

Skulle utländsk moped vid löpande kontroll befinnas behäftad med allvarligare

brister ur trafiksäkerhetssynpunkt, ger bestämmelserna i vägtrafikförordningen

möjlighet att åstadkomma rättelse. Tillräcklig anledning att

införa särskilda bestämmelser om kontroll av utländska mopeder synes därför

icke föreligga.

Någon lättnad för utlänningar i fråga om skyldigheten att ha fordonen

trafikförsäkrade anser jag mig icke böra föreslå.

Några detaljfrågor

Utredningen

Utredningen har icke i vidare mån än förut nämnts tagit ställning till

frågan, huruvida någon jämkning av trafikreglerna i vägtrafikförordningen

är påkallad. Förslag till ändringar i gällande bestämmelser på detta område

har icke framlagts.

Remissyttrandena

Åtskilliga av remissyttrandena innehåller yrkanden om andra författningsändringar

än dem utredningen föreslagit, speciellt beträffande reglerna

om trafik med moped.

Svea hovrätt har ifrågasatt, om det icke vore lämpligt att i detta sammanhang

närmare reglera frågan, i vilka fall moped skall föras på cykelbana

och i vilka fall den skall föras på körbana. Kungl. automobil klubben,

Motormännens riksförbund och Motorförarnas helnykterhetsförbund har påyrkat

införande av bestämmelse om att moped skall föras på cykelbana, där

sådan finnes. Landsfogden i Värmlands län har ifrågasatt, om icke totalt

förbud bör stadgas mot framförande av moped å riksväg, i varje fall om

vägen icke är försedd med särskilda banor för cyklar och mopeder.

Enligt statspolisintendenten, Kungl. automobil klubben, Motormännens

riksförbund och Motorförarnas helnykterhetsförbund bör bestämmelse om

mopedernas konstruktiva hastighet kompletteras med förbud att framföra

moped med högre hastighet än 30 kilometer i timmen.

Generaltullstyrelsen har framhållit, att utredningens förslag medför behov

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

av vissa huvudsakligen redaktionella jämkningar å åtskilliga uppräknade

författningar.

Departementschefen

Av den inledningsvis givna redogörelsen för gällande bestämmelser framgår,

att moped vid tillämpning av trafikreglerna i vägtrafikförordningen i

vissa hänseenden är underkastad bestämmelserna för motorfordon men i

en del andra hänseenden betraktas som cykel. Denna reglering har i stort

sett fungerat tillfredsställande. Vissa önskemål om jämkningar har dock

gjort sig gällande.

Nuvarande föreskrifter går ut på att mopedförare skall använda samma

körbana som motorfordon i allmänhet, även om särskild cykelbana finnes.

Erfarenheten visar emellertid att mopederna på grund av sin ringa hastighet

ofta är till hinder för annan motortrafik och att därför vissa olägenheter

uppstår, om de hänvisas till den allmänna körbanan. Däremot möter

det i regel icke någon olägenhet att hänvisa dem till cykelbanan. Allt eftersom

cyklarnas antal nedgått och mopedernas antal ökats, har det i allt flera

fall befunnits lämpligt att i lokala trafikföreskrifter ta in bestämmelser om

att mopederna skall använda cykelbanan. Sådan föreskrift utmärkes genom

tilläggstavla på det vägmärke, som anger cykelbanan. Därest generella föreskrifter

meddelas att moped skall föras på cykelbana, där sådan finnes, blir

förhållandet det motsatta. I så fall erfordras särskild trafikföreskrift och

vägmärke om det i särskilt fall finnes påkallat att förbjuda framförande

av moped på cykelbanan. Sistnämnda alternativ är utan tvekan den mest

praktiska lösningen. Jag förordar därför, att bestämmelserna i den särskilda

författningen om mopeder utformas i enlighet därmed.

Av 44 § tredje stycket vägtrafikförordningen framgår, att moped icke får

framföras på motorväg. Ytterligare inskränkningar i rätten att framföra

moped på viktigare vägar synes f. n. icke böra komma i fråga.

Den omständigheten att mopedernas konstruktiva hastighet begränsats

till 30 kilometer i timmen innebär icke något hinder för att moped kan

prestera högre hastighet vid gynnsamma lutnings- och vindförhållanden.

Något förbud att framföra moped med högre hastighet än nu sagts finnes

icke föreskrivet. Ett dylikt förbud skulle innebära ett ständigt osäkerhetsmoment

för mopedförarna. Jag kan därför icke förorda att någon bestämmelse

av sådant innehåll införes.

I detta sammanhang bör vidare anmärkas, att de av mig tidigare föreslagna

författningsändringarna medför att en del redaktionella jämkningar

kan komma att påkallas i vissa andra författningar, bl. a. förordningen den

25 oktober 19W (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.,

kungörelsen den 21 november 1952 (nr 736) med tilläggsbestämmelser till

allmänna rcsereglementet samt kungörelsen den 30 oktober 1953 (nr 655)

med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. De erforderliga jämkningarna

består huvudsakligen i att uttrycket »cykel med hjälpmotor» bör

utbytas mot ordet »moped». Eftersom tvekan ej torde behöva råda om att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

förstnämnda uttryck hädanefter bör anses syfta på mopeder i den bemärkelse

vari detta ord användes i den nya författningen om mopeder, torde

emellertid följdändringarna kunna anstå till dess ändring av ifrågavarande

författningar blir aktuell av annan orsak.

Övergångsbestämmelser

Utredningen

Utredningen föreslog att de nya bestämmelserna om mopeder skulle träda

i kraft den 1 januari 1960. Samtidigt därmed borde 1953 års mopedkungörelse

upphöra att gälla. I sistnämnda kungörelse avsedd cykel med hjälpmotor,

som tagits i bruk före nyssnämnda dag, borde dock alltjämt få brukas

utan hinder av de nya bestämmelserna.

Remissyttrandena

I åtskilliga yttranden har uttalats den uppfattningen, att de föreslagna

nya reglerna icke bör sättas i kraft med alltför kort varsel. NTF har framhållit,

att av frågan berörda industrier, myndigheter och andra bör erhålla

skälig tid till planerings- och organisationsarbete. Samma uppfattning har

uttalats av Cykel- och mopedfrämjandet, Svenska cykelfabrikant & grossistföreningen

samt Svenska motorcykelfabrikanters förening.

Statens provningsanstalt har framhållit, att för omprovning av samtliga

nu i handeln förekommnade mopedmodeller erfordras en tid av ca ett år

och att hänsyn härtill måste tagas vid avgörande av dagen för förordningens

ikraftträdande.

Enligt vad som uttalats i några remissyttranden kan det icke anses tillfredsställande,

att samtliga mopeder, som nu är i bruk, skall få användas

under obegränsad tid efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Överståthållarämbetet

har helt allmänt uttalat, att en viss längsta tid bör föreskrivas.

Enligt stats polisintendenten, som varit av samma mening, bör tiden

sättas till förslagsvis tre eller möjligen fem år.

Svea hovrätt och länsstyrelsen i Västmanlands län har ansett önskvärt

att bestämmelsen om ljuddämpare efter en viss övergångstid göres tillämplig

även på sådana mopeder, som tagits i bruk före nya kungörelsens ikraftträdande,

för såvitt en sådan ordning kan genomföras av praktiska skäl.

Kungl. automobil klubben, Motormännens riksförbund och Motorförarnas

helnykterhetsförbund har föreslagit, att belysnings- och reflexanordningar

föreskrives såsom obligatoriska för alla mopeder oavsett tillverkningsdatum.

Departementschefen

De av mig föreslagna bestämmelserna om mopeders konstruktion och utrustning

innefattar icke några mera betydande skärpningar i förhållande till

vad som f. n. gäller. Flertalet nu saluförda mopedtyper torde kunna god
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

57

kännas utan större ändringar. En viss, icke alltför kort tid torde dock böra

stå till förfogande för att bereda mopedfabrikanter, importörer av mopeder

in. fl. tillfälle anpassa sig efter de nya reglerna samt för att nödiga besiktningar

skall kunna verkställas i god tid. Med hänsyn härtill föreslås, att de

nya reglerna får träda i kraft först den 1 juli 1961.

De nya bestämmelserna om trafikförsäkring torde utan inskränkning kunna

göras tillämpliga på alla mopeder och alltså även på fordon, som tagits

i bruk före nyssnämnda tidpunkt.

Detsamma gäller givetvis de föreslagna ändringarna i trafikreglerna.

De föreslagna nya reglerna om utrustningsdetaljer för mopeder innebär

blott på ett par punkter någon påtaglig skärpning av vad som nu gäller.

Närmare bestämt är detta fallet med föreskrifterna om ljuddämpare samt

om bromsutrustningen på trehjuliga mopeder och mopeder med tillkopplad

sidvagn. Med hänsyn till den relativt långa övergångstiden torde det icke

få anses oskäligt betungande för fordonsägarna, om dessa bestämmelser

förklaras skola gälla även för äldre mopeder. Jag föreslår, att så sker.

önskvärt vore, om även de nya bestämmelserna rörande besiktning av

mopeder kunde — eventuellt efter förloppet av en viss längre övergångstid

— göras tillämpliga på sådana mopeder, som tagits i bruk före den 1 juli

1961. Detta skulle emellertid förutsätta, bl. a., att samtliga dessa fordon underkastades

individuell besiktning. Antalet i bruk varande mopeder är så

stort, att uppgiften att verkställa dessa besiktningar måste antagas överstiga

bilinspektionens resurser, även om övergångstiden tillmätes generöst. Med

hänsyn härtill torde i praktiken någon annan möjlighet icke stå till buds

än den utredningen föreslagit, nämligen att sådana mopeder, som redan tagits

i bruk då de nya bestämmelserna träder i kraft, får utan besiktning

nyttjas även i fortsättningen.

Någon form av kontroll torde emellertid vara erforderlig över att icke

sådana mopeder, som tages i bruk efter de nya reglernas ikraftträdande,

falskeligen uppgives vara av äldre datum. För detta ändamål torde det

vara lämpligt att anknyta till reglerna om trafikförsäkring. Detta kan ske

genom att undantagsbestämmelsen för äldre mopeder göres tillämplig endast

å sådana mopeder, för vilka trafikförsäkring tecknats med verkan senast

fr. o. m. den dag då de nya reglerna träder i kraft. Såsom villkor för

bestämmelsens tillämplighet bör vidare gälla, att trafikförsäkring för mopeden

oavbrutet vidmakthålles. Erforderlig kontroll kan åstadkommas genom

att det i förevarande fall ålägges mopedens förare att under färd med

fordonet medhava och på begäran uppvisa icke blott, såsom eljest, bevis

om att gällande trafikförsäkring finnes, utan även bevis om att sådan försäkring

varit gällande alltifrån den tidpunkt, då sådan försäkring enligt det

nyss anförda senast skolat tecknas. I praktiken innebär detta att försäkringsgivaren

bör förse kvittot å försäkringspremien med anteckning om den

tidpunkt, då försäkringen tecknats. Givetvis bör det emellertid stå mopedföraren

fritt att förebringa det erforderliga beviset i annan form, t. ex. så
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

som ett särskilt intyg av försäkringsgivaren eller genom att medföra kvitton

å samtliga erlagda försäkringspremier.

Bland övergångsbestämmelserna bör vidare intagas föreskrift om att typbesiktning

och särskild besiktning kan äga rum innan de nya bestämmelserna

i övrigt träder i kraft.

I anledning av vad nu anförts har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till följande författningar, nämligen

1) förordning om mopeder; samt

2) lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon.

Förslagen är av den lydelse, som framgår av bilaga till detta protokoll

(Bilaga A).1

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det under 2) omnämnda

lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Vid protokollet:

Curt Ohrner

1 Förslaget till förordning om mopeder, vilket är likalydande med motsvarande vid propositionen

fogade författningsförslag, har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

59

Förslag

till

Ur Bilaga A.

(Föreslagen lydelse)

Lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

& motorfordon

Härigenom förordnas, att 2 och 18 §§ lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring

å motorfordon1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 §.

Med motorfordon -— --i timmen.

Härvid förstås----på skenor.

Till motorfordon —--av gående.

Lagen äger ej tillämpning å sådan

cykel med hjälpmotor, för vilken registrerings

plikt icke föreligger, ej

heller å motorfordon, som användes

uteslutande inom järnvägs- eller

fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde

eller annat dylikt inhägnat

område.

18 §.

Har avtal----—är registrerat.

Avser försäkringen motorfordon,

för vilket utfärdats interimslicens, eller

varje motorfordon, som är försett

med viss saluvagnsskylt, skall vad

sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning, därvid omförmälda tid

av trettio dagar skall räknas från det

anmälan inkommit till myndighet,

som meddelat licensen eller utlämnat

skylten.

Lagen äger ej tillämpning å motorfordon,

som användes uteslutande

inom järnvägs- eller fabriksområde

eller inhägnat tävlingsområde eller

annat dylikt inhägnat område.

Är den---

Anmälan, varom

Avser försäkringen motorfordon,

för vilket utfärdats interimslicens,

eller varje motorfordon, som är försett

med viss saluvagnsskylt, skall

vad sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning, därvid omförmälda

tid av trettio dagar skall räknas från

det anmälan inkommit till myndighet,

som meddelat licensen eller utlämnat

skylten. Detsamma gäller där

försäkringen avser moped, dock att

tiden skall räknas från det anmälan

inkommit till polismyndigheten i den

ort, där försäkringstagaren enligt senaste

tillgängliga uppgifter är bosatt.

--ej tillämpning.

— två exemplar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1952: 281; av 18 §, se 1951: 651.

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

Bilaga B

Vid det remitterade betänkandet fogat

Förslag

till

Kungörelse med vissa bestämmelser angående mopeder

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

I denna kungörelse förstås med moped såväl sådan lätt motorcykel, vilken

konstruerats och tillverkats i enlighet med bestämmelserna i 2 § denna

kungörelse, som cykel, vilken försetts med hjälpmotor (påhängsmotor) och

i övrigt är anordnad på sätt i 2 § sägs. Utan hinder av att dylikt fordon

icke är avsett att framdrivas huvudsakligen med tramp- eller vevanordning,

skall detsamma — med nedan angivna undantag — vara underkastat stadgandena

i 7 § vägtrafikförordningen i stället för bestämmelserna i 4 § samma

förordning.

2 §.

Moped skall vara tillverkad och anordnad på sådant sätt

att motorn dels har en cylindervolym ej överstigande 50 kubikcentimeter,

dels är så konstruerad att den — oavsett utväxlingsförhållandena mellan

motor och drivhjul — icke kan framdriva fordonet med högre hastighet

än 30 kilometer i timmen och icke utan synnerlig svårighet kan ändras

till högre hastighet, dels är försedd med effektiv, hållfast ljuddämpare och

dels är till tyngd och verkningssätt lämpad för cykel av normal byggnad,

samt att fordonet är försett med dels effektiv styrinrättning, dels minst

två av varandra oberoende, effektivt verkande bromsar, dels tramp- eller

vevanordning, med vilken fordonet kan framföras på ett nöjaktigt och ur

trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt, dels apparat, med vilken

kan givas ljudsignal med jämn, dov ton, och dels på lämplig, lätt synlig

plats anbragt skylt av metall, upptagande i tydlig skrift ägarens namn samt

hans adress eller identitetsbeteckning i folkbokföringen ävensom mopedens

typbeteckning och tillverkningsnummer eller, i fråga om moped, bestående

av cykel med hjälpmotor, fordonet av besiktningsman tilldelad särskild beteckning.

3 §.

1 mom. Moped må ej brukas förrän den efter typbesiktning på sätt nedan

sägs eller efter i 11 § omförmäld besiktning godkänts som moped.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må moped brukas

a) av den, som yrkesmässigt eller i företag med egen verkstad tillverkar

eller reparerar mopeder, för provkörning av fordonet i samband med tillverkningen

eller reparationen;

b) för färd i och för besiktning kortaste lämpliga väg till och från förrättningsstället

för besiktningen; samt

c) för provkörning vid besiktning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1960

61

4 §•

Tillverkare här i riket av mopeder eller här i riket bosatt generalagent

för sådan tillverkare i utlandet må erhålla tillstånd att få olika typer av

tillverkningen besiktigade (typbesiktning).

Tillstånd till typbesiktning meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vid ansökan om sådant tillstånd skall fogas dels bevis, att sökanden är

tillverkare här i riket av mopeder eller att han är härstädes bosatt generalagent

för sådan tillverkare i utlandet, dels bevis om den firma, varunder

rörelsen drives, och den kommun, där rörelsens huvudkontor är beläget,

dels bevis om den, som har rätt att teckna sökandens firma, samt, om firman

tecknas av flera, uppgift å den, som skall äga utfärda sådant typintyg,

som avses i 9 och 10 §§ här nedan, dels ock i förekommande fall handlingar,

utvisande den tillverkare i utlandet, vilken sökanden företräder, ävensom

företrädarskapets art och omfattning.

I tillståndsresolutionen skall angivas, bland annat, det eller de märken

av mopeder, som avses med tillståndet, ävensom vem som skall äga rätt att

utfärda typintyg.

Tillståndet må återkallas, när skäl därtill anses föreligga.

5 §•

Typbesiktning må utföras endast av statens provningsanstalt.

Då tillstånd till typbesiktning meddelas, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

översända avskrift av tillståndsresolutionen till statens provningsanstalt.

6 §.

Anmälan till typbesiktning skall göras hos statens provningsanstalt. Sådan

anmälan skall ingivas i tre exemplar och innehålla fullständiga uppgifter

om fordonet samt vara åtföljd av fotografi i tre exemplar av fordonet,

allt enligt statens provningsanstalts anvisningar.

7 §•

Efter godkänd typbesiktning tilldelas mopeden särskild typbeteckning,

varunder registrering sker hos statens provningsanstalt. Typbeteckningen

skall innehålla ett fordonet av statens provningsanstalt tilldelat ordningsnummer

samt fordonets fabrikat, typ och årsmodell.

8 §•

Över typbesiktningen utfärdas typbesiktningsinstrument i tre exemplar,

avsedda ett för sökanden, ett för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och ett

för statens provningsanstalt.

Typbesiktningsinstrumentet skall tillhandahållas sökanden inom tre dagar

från besiktningens avslutande.

9 §.

Därest moped enligt intyg, utfärdat av tillverkare eller generalagent med

tillstånd till typbesiktning, är i överensstämmelse med typfordon, som blivit

för denne besiktigat och godkänt, eller företer endast sådana avvikelser därifrån,

vilka äro att hänföra till fordonets utstyrsel, skall så anses som om

fordonet godkänts den dag, ovannämnda intyg (typintyg) utfärdats.

10 §.

Typintyg utfärdas i två exemplar, varav det ena kvarbliver hos utställaren

och det andra är avsett att tillhandahållas köparen. Typintyg skall in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

nehålla uppgift om fordonets typbeteckning och tillverkningsnummer, det

sistnämnda innefattande ram- och motornummer, samt i övrigt fullständigt

och riktigt återgiva typbesiktningsinstrumentets uppgifter om fordonets

beskaffenhet.

Det åligger säljare av moped att vid leverans av fordonet förse typintyget

med försäkran att fordonet under den tid detsamma av honom innehafts

icke underkastats sådan ändring att det ej längre överensstämmer med

uppgifterna i typintyget.

11 §.

1 mom. Moped, som är av icke typbesiktigad typ, skall före brukandet

underkastas besiktning av bilinspektör vid statens bilinspektion.

2 mom. Vid anmälan till besiktning, som i 1 mom. sägs, skall ägaren av

fordonet skriftligen lämna fullständiga uppgifter om detsamma i enlighet

med av bilinspektionen meddelade anvisningar.

3 mom. Befinnes vid besiktning, som nyss sagts, att fordonet uppfyller

de i 2 § denna kungörelse angivna fordringarna, skall besiktningsmannen

vid godkännande av fordonet som moped dels tilldela detsamma en särskild

beteckning — innehållande ordningsnummer samt uppgift om såväl cykelns

tillverkningsnummer som motorns fabrikat, typ och tillverkningsnummer

— varom anteckning skall ske i särskild liggare, dels ock utfärda besiktningsinstrument

i tre exemplar, avsedda ett för fordonets ägare, ett för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och ett för statens provningsanstalt. Besiktningsinstrument

skall inom tre dagar från besiktningens avslutande tillhandahållas

fordonets ägare.

12 §.

Närmare föreskrifter om typbesiktning, typintyg och ill § omförmäld

besiktning meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som jämväl fastställer

formulär till i 6 § och 11 § 2 mom. omförmälda anmälningar, i 8 §

omnämnt typbesiktningsinstrument och i 9 § omförmält typintyg samt i

11 § 3 mom. omnämnt besiktningsinstrument.

13 §.

Bestämmelserna i 10—21 samt 27 §§ vägtrafikförordningen skola icke

äga tillämpning å moped. Sådant fordon må föras av envar utan innehav

av körkort, som avses i vägtrafikförordningen, dook allenast av den, som

fyllt 15 år.

14 §.

Moped är icke underkastad stadgandena i 54 § 2 mom. första stycket och

57 § 3 mom. första punkten vägtrafikförordningen. Däremot skall för sådant

fordon gälla vad som föreskrivits i 59 § samma förordning.

15 §.

Brukas moped, oaktat den till sin konstruktion eller utrustning icke överensstämmer

med vad i 1 och 2 §§ härutinnan stadgats, eller i strid mot 3 §,

straffas förseelsen enligt 65 § vägtrafikförordningen.

Den, som lämnat veterligen oriktig uppgift i typintyg eller i 10 § omförmäld

försäkran eller utfärdat typintyg utan att vara därtill berättigad, straffes

med dagsböter.

Föres moped av barn, som ej fyllt 15 år, skall den, som har vårdnaden av

barnet, eller, om förseelsen begåtts av barnet i dess anställning hos arbetsgivare,

den sistnämnde, eller, om barnet eljest fört fordonet på uppdrag av

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

anaan, denne senare straffas med dagsböter. Visar den, å vilken ansvaret

sålunda vilar, att förseelsen skett utan hans vetskap eller att han gjort vad

på honom ankommit för att förekomma densamma, vare han fri från ansvar.

16 §.

I Danmark, Finland, Island eller Norge bosatt person, som tillfälligtvis

vistas i Sverige, må, därest han fyllt 15 år, utan hinder av vad i denna kungörelse

stadgas bruka av honom till riket införd moped under förutsättning

att densamma uppfyller de bestämmelser, som för dylika fordon gälla i

vederbörandes hemland.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1960, då kungörelsen den

23 maj 1952 (nr 280) med vissa bestämmelser om cyklar med hjälpmotor

skall upphöra att gälla. I sistnämnda kungörelse avsedd cykel med hjälpmotor

må, därest fordonet tagits i bruk före den 1 januari 1960 — utan

hinder av vad i nya kungörelsen stadgas — brukas jämväl efter denna kungörelses

ikraftträdande.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23

februari 1960.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över kommunikationsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

22 januari 1960, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr

77) om trafikförsäkring å motorfordon.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Voldmar Körlof.

Lagrådet yttrade:

Det till lagrådet remitterade förslaget innebär införande av trafikförsäkringsplikt

för mopeder. Häremot har lagrådet intet att erinra.

I 18 § föreslås en bestämmelse om vad försäkringsgivare har att iakttaga

för att fritaga sig från fortsatt ansvarighet, sedan försäkringsavtalet

upphört. Ansvarighetens upphörande beror på anmälan till polismyndigheten

i den ort, där försäkringstagaren enligt senaste tillgängliga uppgifter

är bosatt. Härmed avses tydligen senaste för försäkringsgivaren tillgängliga

uppgifter. Lagrådet hemställer, att detta uttryckligen angives i lagtexten.

Anmärkas må, att bestämmelsen i 24 § första stycket trafikförsäkringslagen

om straff för underlåtenhet att fullgöra försäkringsplikt icke blir

tillämplig å mopeder, eftersom denna bestämmelse blott gäller registrerade

motorfordon. Brukas moped utan att föreskriven försäkring finnes, kan

emellertid straff inträda enligt 24 § andra eller tredje stycket.

Ur protokollet:

Trygve Hellners

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1960

65

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1960.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, lagrådets

den 23 februari 1960 avgivna utlåtande över det den 22 januari 1960 till lagrådet

remitterade förslaget till

lag angående ändring i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande tillstyrker föredraganden, att

18 § förenämnda lagförslag jämkas på sätt lagrådet förordat.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
dels

anhålla om riksdagens yttrande över det vid remissprotokollet fogade

förslaget till

1) förordning om mopeder;

dels ock föreslå riksdagen att antaga

2) nvssberörda lagförslag i dess nu föreliggande jämkade skick.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Engdahl

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1960:63 Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot mörkerolyckor i trafiken, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väck s. 6 i texten
  2. Rskr. 1960:176 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om mopeder m. m., d el s o c k i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  3. 2LU 1960:21 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om mopeder m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten