Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1961-10-27 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:188, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

1

Nr 188

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 27

oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt;

3) lag angående ändrad lydelse av 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april

1961 (nr 372) om bensinskatt;

6) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272); samt

7) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en långt gående reform på beskattningens område.

Betydande lättnader i inkomstskattehänseende genomföres i alla inkomstlägen

med huvudvikten på de små och medelstora inkomsttagarna, särskilt

barnfamiljerna. I sammanhang därmed sker en omfördelning från direkt

till indirekt beskattning. Som helhet innebär förslaget en sammanlagd

skattelättnad på 300 miljoner kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 188

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Inkomstskatten m. m.

1. Dyrortsgrupperingen slopas.

2. Ortsavdragen höjes och fastställes enhetligt till 4 500 kr. för gifta (nu

3 680—4 000 kr.) och 2 250 kr. för ogifta (nu 1 840—2 000 kr.).

3. Statsskatten sänkes genom nya skatteskalor:

a) skatten blir proportionell för inkomster upp till 20 000 kr. för gifta

och 10 000 kr. för ogifta (nu 14 000 kr. och 7 000 kr.),

b) tudelningsgränsen vid sambeskattningen höjes till 24 500 kr. (nu

16 500 kr.),

c) marginalskatten minskas för inkomster mellan 14 000 och 30 000 kr.

för gifta samt 7 000 och 27 000 kr. för ogifta,

d) marginalskatten blir oförändrad för högre inkomster.

4. Barnbidragen höjes med 100 kr. till 550 kr. per år (se prop. nr 190).

5. Folkpensionsavgift och avgift för sjukvårdsförsäkring bortfaller för

taxerade inkomster upp till 2 400 kr. (nu 1 200 kr.).

6. Sjömansskatten sänkes i samma omfattning som den vanliga inkomstskatten.

7. Deklarationsskyldigheten borttages för inkomster upp till 2 400 kr. (nu

1 200 kr.).

Omsättningsskatten m. m.

1. Omsättningsskatten (allmänna varuskatten) höjes från 4 procent till

6 procent.

2. Bensinskatten höjes med 5 öre per liter och skatten på motorbrännolja

med 4 öre per liter.

Övriga åtgärder (förslag framlägges senare)

1. Kommunerna får full kompensation för det skattebortfall som uppkommer

genom dyrortsgrupperingens slopande och höjningen av ortsavdragen.

2. Bidraget till skattetyngda kommuner ökas med ca 30 miljoner kr.

Skattebortfall m. m.

1. Inkomstskatten sänkes med 1 125 miljoner kr.

2. Barnbidragen höjes med 175 miljoner kr.

3. Folkpensionärerna får ett indextillägg om 40 miljoner kr.

4. De indirekta skatterna höjes med 1 040 miljoner kr., varav omsättningsskatten

med 900 miljoner kr.

5. Total skattelättnad alltså (1 125 + 175 +40 — 1 040 =) 300 miljoner

kr.

Ikraftträdande

Reformerna avses i princip träda i kraft vid 1962 års ingång. Källskattetabeller

och sjömansskattetabeller med de lägre skatterna beräknas bli tilllämpliga

fr. o. m. mars månad 1962.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall upphöra att gälla samt att 48 § 2 mom. och 52 § 1 mom.

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

48

1 mom. Samtliga orter i riket

indelas i ortsgrupper till ett

antal av fem (ortsgrupp I—ortsgrupp

V) eller det lägre antal, som fastställes

genom särskild författning. Indelningen

i ortsgrupper fastställes av

Konungen för en tid av fem år i sänder.

Fastställd indelning kan, då sådant

påkallas av särskilda omständigheter,

av Konungen jämkas.

2 mom. Skattskyldig fysisk--

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter

kommunalt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 360

kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor,

i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp

IV 3 840 kronor och i ortsgrupp

V 4 000 kronor.

Gift skattskyldig,----— — stycke sägs.

(Föreslagen lydelse)

----nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter

kommunalt ortsavdrag med 4 500

kronor.

Annan skattskyldig än i andra eller

tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med 2 250 kronor.

Annan skattskyldig än i andra eller

tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp I 1 680 kronor, i

ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp

III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920

kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

Har skattskyldig---— — tiotal kronor.

52 §.

1 mom. Äkta makar, — —---högsta beloppet.

Skola makarna taxeras i kommuner,

tillhörande olika ortsgrupper,

beräknas ortsavdrag för dem efter

den högre ortsgruppen. _

» Senaste lydelse av 48 § 1 mom. se 1953:405 (jfr 1961:101) samt av 48 § 2 mom. och 52 § 1

mom. se 1960: 172.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

Genom denna lag upphäves förordningen den 12 maj 1961 (nr 101) om

antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.

Vid beräkning av preliminär A-skatt för år 1962 skola de i denna lag intagna

bestämmelserna lända till efterrättelse från och med den tidpunkt

Konungen förordnar.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 §, 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

8 §•

(Föreslagen lydelse)

Skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret, äger att å den taxerade

inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag,

vars storlek bestämmes med

hänsyn till de ortsgrupper, som angivas

i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 §

kommunalskattelagen stadgas angående

kommunalt ortsavdrag skall äga

motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---— — angivna grundbelopp.

För skattskyldig,-----utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkoms- när den beskattningsbara inkomsten

icke överstiger 8 000 kronor: 10 ten icke överstiger 12 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara in- procent av den beskattningsbara inkomsten;

komsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

(Nuvarande lydelse)

Skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under beskattningsåret,

äger att å den taxerade

inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag.

Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt

49 § kommunalskattelagen stadgas

angående kommunalt ortsavdrag skall

äga motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

8 000

men

icke

10 000 kr:

800 kr för

8 000 kr och 15 % av återstoden

10 000

»

»

12 000

» :

1100

»

»

10 000

»

»

20 % »

»

12 000

»

»

16 000

» :

1500

»

12 000

»

»

27 % »

»

16 000

»

»

20 000

>>:

2 580

»

»

16 000

»

»

32 % »

»

20 000

»

»

30 000

»:

3 860

»

»

20 000

»

»

38 % »

»

30 000

»

»

40 000

» :

7 660

»

»

30 000

»

»

43 % »

»

40 000

»

»

60 000

» :

11960

»

»

40 000

»

»

48 % »>

»

60 000

»

»

100 000

» :

21560

»

»

60 000

»

»

54 % »

»

100 000

»

»

150 000

» :

43 160

»

»

100 000

»

»

59 % »

»

150 000

kr

:

72 660

»

150 000

»

»

65 % »

»

1 Senaste lydelse av 8 §, 10 f 1 mom. och 11 § 1 mom. se 1960:173.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

5

(Föreslagen lydelse)

12 000 men icke

16 000 kr:

1 200 kr för

12 000 kr och 20 % av återstoden

16 000

»

»

20 000

» :

2 000

»

»

16 000 »

»

30%

»

»

20 000

»

»

30 000

»:

3 200

»

»

20 000 »

»

38%

»

»

30 000

»

»

40 000

»:

7 000

»

»

30 000 »

»

43%

*

»

40 000

»

»

60 000

»> :

11300

»

40 000 »

»

48%

»

»

60 000

»

»

100 000

» :

20 900

»

»

60 000 »

»

54%

»

»

100 000

»

»

150 000

» :

42 500

»

»

100 000 »>

»

59%

»

D

150 000

kr

:

72 000

»

»

150 000 »>

»

65%

»

»

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För annan-----utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkoms- när den beskattningsbara inkomsten

icke överstiger 4 000 kronor: 10 ten icke överstiger 6 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara in- procent av den beskattningsbara inkomsten;

komsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

(Nuvarande lydelse)

4 000

men

icke

6 000 kr: 400 kr för

4 000 kr och 15 %

av

återstoden

6 000

»

»

8 000 »

: 700

»

»

6 000

»

»

21%

»

»

8 000

»

»

10 000 »

: 1120

»

»

JjT 8 000

»

»

25%

»

»

10 000

»

»

12 000 »

: 1620

»

»

10 000

>>

>;

29%

»

»

12 000

»

»

16 000 »

: 2 200

»

»

12 000

»

»

33%

»

»

16 000

»

»

20 000 »

: 3 520

»

»

16 000

»

»

37%

»

»

20 000

»

»

30 000 »

: 5 000

»

»

20 000

»

»

41%

»

»

30 000

»

»

40 000 »

: 9100

»

»

30 000

»

»

45%

»

»

40 000

»

»

60 000 »

: 13 600

»

»

40 000

»

»

49%

»

»

60 000

»

»

100 000 »

: 23 400

»

»

60 000

»

»

54%

»

»

100 000

»

»

150 000 »

: 45 000

»

»

100 000

»

»

59%

»

»

150 000

kr

: 74 500

»

»

150 000

»

»

65%

»

»

(Föreslagen lydelse)

6 000

men

icke

9 000

kr:

600

kr för

6 000

kr och

20%

av återstoden

9 000

»

»

12 000

» :

1200

»

»

9 000

»

»

25%

»

»

12 000

»

»

16 000

» :

1950

»

»

12 000

»

»

30 %

»

»

16 000

»

»

20 000

» :

3150

»

»

16 000

»

»

36%

»

»

20 000

»

»

30 000

» :

4 590

»

»

20 000

»

»

41%

»

»

30 000

»

»

40 000

» :

8 690

»

»

30 000

»

»

45%

»

»

40 000

»

»

60 000

» :

13 190

»

»

40 000

»

»

49%

»

»

60 000

»

»

100 000

» :

22 990

»

»

60 000

»

»

54%

»

»

100 000

»

»

150 000

» :

44 590

»

»

100 000

»

»

59%

1>

»

150 000

kr

:

74 090

»

»

150 000

»

»

65%

»

»

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ändå att —----denna inkomstdel.

Med familjestiftelse-----ekonomiska intressen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 §•

1 m o m. Äkta makar,------tillika iakttagas.

Skola makarna taxeras i kommuner,

tillhörande olika ortsgrupper, beräknas

ortsavdrag för dem efter den

högre ortsgruppen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år. Vid beräkning av preliminär

A-skatt för år 1962 skola de i denna förordning intagna bestämmelserna lända

till efterrättelse från och med den tidpunkt Konungen förordnar.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om

folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

19

1 m o in. Såsom bidrag----

Pensionsavgift skall icke erläggas

av den, som för december månad

året näst före taxeringsåret ägt uppbära

invalidpension eller sjukbidrag,

eller för den, som avlidit före ingången

av året näst före taxeringsåret.

Ej heller skall pensionsavgift

erläggas av den, för vilken den till

statlig inkomstskatt taxerade inkomsten

icke uppgår till 1 200 kronor eller,

om han är gift och skall taxeras

enligt för sådan skattskyldig gällande

bestämmelser samt andre maken

icke enligt vad förut sagts är fritagen

från skyldighet att erlägga pensionsavgift,

makarnas till statlig inkomstskatt

beräknade taxerade inkomster

sammanlagt icke uppgå till minst

1 200 kronor.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med 4 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för året

taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

(Föreslagen lydelse)

§•

— svensk medborgare.

Pensionsavgift skall icke erläggas

av den, som för december månad

året näst före taxeringsåret ägt uppbära

invalidpension eller sjukbidrag,

eller för den, som avlidit före ingången

av året näst före taxeringsåret.

Ej heller skall pensionsavgift

eidäggas av den, för vilken den till

statlig inkomstskatt taxerade inkomsten

icke uppgår till 2 400 kronor eller,

om han skall taxeras enligt för

gift skattskyldig gällande bestämmelser

samt den med vilken han samtaxeras

icke enligt vad förut sagts är

fritagen från skyldighet att erlägga

pensionsavgift, bådas till statlig inkomstskatt

beräknade taxerade inkomster

sammanlagt icke uppgå till

minst 2 400 kronor.

2 m o m. Pensionsavgift skall, med

de begränsningar som nedan sägs,

utgå med 4 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för

året taxerade inkomst, dock högst

1 Senaste lydelse av 19 § 1 mom. se 1960:99 och av 19 § 2 mom. se 1958:192.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

CNuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)

Makar, som båda åro avgifts pliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande grunder, skola erlägga

avgift med sammanlagt högst

600 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade inkomst

överstiger 7 500 kronor, envar

påföres avgift med 300 kronor. Om

endast den ene makens taxerade inkomst

överstiger 7 500 kronor, minskas

i förekommande fall dennes avgift

så att sammanlagda beloppet av

makarnas pensionsavgifter ej överstiger

600 kronor.

Annan avgiftspliktig

Enligt ovan---

med ett belopp som motsvarar summan

av 10 kronor och en femtedel av

den taxerade inkomsten i vad den

överstiger 2 M0 kronor.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,

skola erlägga avgift med sammanlagt

högts 600 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om varderas taxerade inkomst

överstiger 7 500 kronor, envar

påföres avgift med 300 kronor. Om

endast den enes inkomst överstiger

7 500 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av bådas pensionsavgifter

ej överstiger 600 kronor.

--- 600 kronor.

hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om pensionsavgifter, som paforas för ar 19b2

eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 14 §, 46 § 1 och 2 mom., 49, 50 och 53 §§, |

1 mom samt 69 § förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Skatten utgår med fyra procent av Skatten utgår med sex procent av

beskattningsvärdet. beskattningsvärdet.

46 §.

1 m o m. Preliminär allmän-----skatten avser.

Vid inbetalning av preliminär allmän

varuskatt må skattskyldig tillgodogöra

sig kostnadsersättning genom

avdrag, beräknat enligt följande

grunder. För skattepliktig omsättning

överstigande 4 000 kronor utgör

ersättningen dels ett grundbelopp av

15 kronor, dels ock ett rörligt belopp

motsvarande 3 procent av skattebe1

Senaste lydelse av 46 § 1 och 2 mom. samt 49 § se 1960: 192 och av 69 § se 1961:165.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse)

lopp å omsättning överstigande 4 000

kronor men ej 30 000 kronor, 0,5 procent

av skattebelopp å omsättning

överstigande 30 000 kronor men ej

150 000 kronor och 0,25 procent av

skattebelopp å omsättning överstigande

150 000 kronor. Kostnadsersättningen

avrundas nedåt till helt

krontal.

2 mom. Senast den dag preliminär

allmän varuskatt förfaller till betalning

skall densamma, efter avdrag

av kostnadsersättning som i 1 mom.

andra stycket sägs, inbetalas till

statsverket genom insättning å särskilt

postgirokonto.

Omfattar redovisningsperiod--

49

Vid debitering av slutlig allmän

varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,

förutom preliminär allmän varuskatt

som av den skattskyldige inbetalats,

sådan ersättning som i 46 §

1 mom. andra stycket sägs, ävensom

sådan preliminär allmän varuskatt

som jämlikt 41 § fastställts till betalning.

no uuu men ime itu uuu Kr.: 1UU Kr. tö.

no ooo » » 900 ooo » .• 274 » »

900 000 kr. : 420 » »

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Senast den dag preliminär

allmän varuskatt förfaller till betalning

skall densamma inbetalas till

statsverket genom insättning å särskilt

postgirokonto.

----inbetalning underlåtas.

§•

Vid debitering av slutlig allmän

varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,

förutom preliminär allmän varuskatt

som av den skattskyldige inbetalats,

sådan preliminär allmän varuskatt

som jämlikt 41 § fastställts

till betalning ävensom kostnadsersättning

enligt vad nedan sägs.

Kostnadsersättning beräknas i förhållande

till den skattepliktiga omsättning

som den skattskyldige jämlikt

21 § redovisat för beskattningsåret,

i förekommande fall reducerad

på sätt i 18 § 2 eller 3 mom. angives.

Kostnadsersättningen utgör

när den skattepliktiga omsättningen

icke överstiger 25 000 kronor: 4

promille av den skattepliktiga omsättningen,

dock minst 10 kronor;

när den skattepliktiga omsättningen

överstiger

25 000 kr. och 1,2 %o av återstoden;

170 000 » » 0,2 °loo » »

900 000 » » 0,1 °/0o » »

Högsta ersättningsbelopp utgör

dock 3 000 kronor. Ersättningsbelopp

avrundas nedåt till helt krontal.

50 §.

överstiger skattskyldigs slutliga överstiger skattskyldigs slutliga

allmänna varuskatt den preliminära allmänna varuskatt det belopp som

skatt som enligt 49 § skall gottskri- enligt 49 § skall gottskrivas honom,

vas honom, skall överskjutande be- skall överskjutande belopp såsom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lopp såsom kvarstående allmän varu- kvarstående allmän varuskatt förskatt

förfalla till betalning den 18 falla till betalning den 18 januari aret

januari året näst efter taxeringsåret näst efter taxeringsåret och senast

och senast nämnda dag inbetalas till nämnda dag inbetalas till. statsverket

statsverket genom insättning å sär- genom insättning å särskilt postgiroskilt

postgirokonto. konto.

Kvarstående allmän-----icke erläggas.

53 §.

För skattskyldig, som skall erläg- För skattskyldig skall utfärdas dega

kvarstående eller tillkommande betsedel å slutlig allmän varuskatt

allmän varuskatt, skall utfärdas de- ävensom, när skattskyldig skall erbetsedel

enliqt fastställt formulär. lägga tillkommande allmän varuskatt

debetsedel å sådan skatt. Debetsedel

skall upprättas i enlighet med fastställt

formulär.

Debetsedel, upptagande kvarståen- Debetsedel å slutlig allmän varude

allmän varuskatt, skall senast den skatt skall senast den 15 december

15 december under taxeringsåret under taxeringsåret översandas till

översändas till den skattskyldige. den skattskyldige.

Debetsedel å-----ske kan.

60 §.

1 mom. överstiger erlagd preli- 1 mom. överstiger erlagd preliminär

allmän varuskatt motsvaran- minär allmän varuskatt motsvarande

de slutliga allmänna varuskatt, skall slutliga allmänna varuskatt efter avlänsstyrelsen

skyndsamt återbetala drag för kostnadsersättning enligt 49

det överskjutande beloppet till den §, skall länsstyrelsen skyndsamt återskattskyldige.

Restitution skall dock betala det överskjutande beloppet till

icke ske av belopp understigande tio den skattskyldige. Restitution skall

kronor. dock icke ske av belopp understigan
de

tio kronor.

69 §.

Skatten utgår med fyra procent av Skatten utgår med sex procent av

beskattningsvärdet. beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är —---— varuskatten inbegripen.

Vid bestämmande------liknande prestation.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962. Förordningens bestämmelser

skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende å

åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter.

I fråga om ikraftträdandet skall i övrigt iakttagas följande.

1. Med den inskränkning som följer av vad nedan i andra stycket sägs,^ äger

förordningen, såvitt avser 14 och 69 §§, icke tillämpning i fråga om sådant

tillhandahållande inom riket av vara eller tjänsteprestation, som skett före

den 1 december 1961 eller varom före den 2 november 1961 slutits skriftligt

avtal, däri vederlaget blivit till beloppet fastställt. Vad nu sagts om verkan

av skriftliga avtal skall ock gälla i fråga om införsel till riket, därest den,

förvars räkning införseln sker, före den 1 januari 1962 till generaltullstyrelsen

skriftligen anmält sin avsikt att vid införseln åberopa avtalet. Icke heller

skall förordningen äga tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande genom

postverkets försorg av periodiska publikationer, för vilket vederlag in
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

flutit till postverket före utgången av år 1961, ändå att vederlaget först därefter

kommer mottagaren till godo.

Därest ett före den 2 november 1961 slutet skriftligt avtal, däri vederlaget

blivit till beloppet fastställt, avser tillhandahållande inom riket av tjänsteprestation,

som i 11 § förordningen om allmän varuskatt sägs, äger nämnda

förordning tillämpning å sådan tjänsteprestation från och med den dag

— dock ej före utgången av år 1961 — då avtalet skulle upphöra att gälla,

därest avtalet med iakttagande av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den

1 december 1961.

2. Förordningen äger icke tillämpning å den redovisning av preliminär

allmän varuskatt som skall ske under januari månad 1962 och ej heller vid

taxering år 1962 eller eftertaxering för samma år till allmän varuskatt för

jordbruksprodukter.

Bestämmelserna i 46 § 1 mom. i deras hittills gällande lydelse skola vid

1962 års taxering till allmän varuskatt alltjämt tillämpas''beträffande beräkning

av kostnadsersättnings storlek. Därvid skall vad i 49 § i författningsrummets

senast gällande lydelse stadgas om gottskrivning av sådan

ersättning i samband med debitering av slutlig allmän varuskatt jämväl avse

kostnadsersättning som icke avdragits vid inbetalning av preliminär allmän

varuskatt.

3. Omfattar redovisningsperiod eller beskattningsår tid såväl före som

efter denna förordnings ikraftträdande, skola följande särskilda bestämmelser

gälla.

a) Särskild deklaration för preliminär allmän varuskatt skall avgivas

dels för den del av redovisningsperioden som avser tid före utgången av år

1961 och dels för återstoden av redovisningsperioden.

b) Vid taxering till allmän varuskatt skall skattepliktig omsättning, med

tdlämpning av 28 § andra stycket förordningen om allmän varuskatt, angivas

särskilt för tid före utgången av år 1961 och särskilt för tid därefter.

c) Vid 1963 och senare års taxeringar till allmän varuskatt skall, vid beräknande

av kostnadsersättning för hela beskattningsåret enligt stadgandena

i 49 § andra stycket, denna ersättning icke bestämmas lägre än till belopp

motsvarande summan av de avdrag vilka den skattskyldige ägt tillgodoföra

sig jämlikt bestämmelserna i 46 § 1 mom. i deras senast gällande lydelse vid

inbetalning av preliminär allmän varuskatt för sådan del av beskattningsåret

som omfattar tid före denna förordnings ikraftträdande.

Erfordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings

ikraftträdande äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961

(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Skatten utgår med trettiotre öre för Skatten utgår med trettioåtta öre

hteJ- för liter.

Skatten beräknas — — — ---av volymen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Den som icke är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den

myckenhet bensin och andra jämlikt 1 § skattepliktiga varor han innehar

vid denna förordnings ikraftträdande med fem öre för liter, dock icke om

myckenheten sammanlagt understiger 2 500 liter.

Den som är skyldig erlägga lagerskatt skall senast den 31 mars 1962 till

kontrollstyrelsen avlämna deklaration rörahde sitt innehav av skattepliktiga

varor som nu nämnts, varvid tillika skall angivas den plats, där varorna

förvarades. Samtidigt med deklarationens avlämnande skall erläggas enligt

deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto.

I övrigt skall med avseende på nu nämnd deklaration i tillämpliga

delar gälla vad som i förordningen om bensinskatt stadgas rörande deklaration

i allmänhet.

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 och 3 mom. samt 5, 8 och 15 §§ uppbördsförordningen

den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att punkt 6 av anvisningarna till 39 § samma förordning skall

upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 * 3

1 mom. Har lokal-----

Skattetabellerna skola--— —-

Tabellerna skola icke upptaga preliminär

skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal inkomstskatt

taxerad inkomst, understigande

ettusentvåhundra kronor,

eller till sådan skatt beskattningsbar

inkomst understigande etthundra

kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp

skola angivas i helt ental kronor.

3 m o in. För envar för ortsavdragens

beräkning vid inkomsttaxeringen

använd orisgrupp skola upprättas

särskilda tabeller, angivande den preliminära

skatten under förutsättning

a 11 statlig inkomstskatt beräknas

med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som bestämts för inkomståret,

att sjukförsäkringsavgift

beräknas i enlighet med vad den i

91 § lagen om allmän sjukförsäkring

omförinälda tillsynsmyndigheten bestämmer

för inkomståret samt a 11

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1959: 558

1900: 175.

sådana tabeller,

angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär

skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal inkomstskatt

taxerad inkomst, understigande

tvåtusenfyrahundra kronor,

eller till sådan skatt beskattningsbar

inkomst understigande etthundra

kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp

skola angivas i helt ental kronor.

3 mom. Skattetabellerna skola

angiva den preliminära skatten under

förutsättning att statlig inkomstskatt

beräknas med tillämpning

av det procenttal av grundbeloppet,

som bestämts för inkomståret,

att sjukförsäkringsavgift beräknas

i enlighet med vad den i 91 § lagen

om allmän sjukförsäkring omförmälda

tillsynsmyndigheten bestämmer

för inkomståret samt att det sammanlagda

beloppet av kommunal inkomstskatt,

landstingsmedcl och

, av 4 § 3 mom. se 1954: 340 samt av 15 § se

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

det sammanlagda beloppet av kommunal

inkomstskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel beräknas för skattekrona

och skatteöre till vissa i hela

krontal bestämda belopp, vilka av

riksskattenämnden fastställas för

varje inkomstår.

tingshusmedel beräknas för skattekrona

och skatteöre till vissa i hela

krontal bestämda belopp, vilka av

riksskattenämnden fastställas för

varje inkomstår.

Oaktat vad —--— —- vederbörande stad.

5

Vid beräkning av preliminär Askatt

enligt skattetabell skall för envar

skattskyldig, beträffande vilken

icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom.

andra stycket fastställd särskild tabell,

tillämpas den tabell, som dels

avser den ortsgrupp till vilken den

kommun eller kommundel hör där

den skattskyldige mantalsskrives för

inkomståret och dels avser en sammanlagd

utdebitering till kommunal

inkomstskatt, landstingsmedel och

tingshusmedel, vilken för skattekrona

och skatteöre är lika med det belopp,

som för nämnda kommun

eller kommundel bestämts till utdebitering

för inkomståret. Ingår i sistnämnda

utdebitering öretal, uppgående

till högst femtio, användes den tabell,

som avser närmast lägre utdebitering.

Därest i utdebiteringen ingår

öretal, överstigande femtio, tillämpas

den tabell som avser närmast högre

utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning,

som är avsedd att vara

kortare tid än en vecka, preliminär

A-skatt dock kan beräknas enligt vilken

som helst för inkomståret upprättad

skattetabell, framgår av bestämmelserna

i 4 § 4 mom.

Förhållandena den---— — -— femton år.

Skall under------under inkomståret. 8

§•

Vid beräkning av preliminär Askatt

enligt skattetabell skall för envar

skattskyldig, beträffande vilken

icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom.

andra stycket fastställd särskild tabell,

tillämpas den tabell, som avser

en sammanlagd utdebitering till kommunal

inkomstskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel, vilken för skattekrona

och skatteöre är lika med det

belopp, som för nämnda kommun eller

kommundel bestämts till utdebitering

för inkomståret. Ingår i sistnämnda

utdebitering öretal, uppgående

till högst femtio, användes den tabell,

som avser närmast lägre utdebitering.

Därest i utdebiteringen ingår

öretal, överstigande femtio, tilllämpas

den tabell som avser närmast

högre utdebitering. Att å inkomst av

arbetsanställning, som är avsedd att

vara kortare tid än en vecka, preliminär

A-skatt dock kan beräknas enligt

vilken som helst för inkomståret

upprättad skattetabell, framgår av

bestämmelserna i 4 § 4 mom.

8 §•

Åtnjuter skattskyldig -— ----- sammanlagda värde.

Riksskattenämnden fastställer de Riksskattenämnden fastställer de

värden, som i första stycket angivna värden, som i första stycket angivna

naturaförmåner skola anses äga inom naturaförmåner skola anses äga geolika

delar av riket vid tillämpning av nomsnittligt inom riket vid tillämpdenna

förordning. Nämnda värden ning av denna förordning. Nämnda

skola angivas i skattetabellerna. värden skola angivas i skattetabel
lerna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar

inkomst och beskattningsbar

förmögenhet beräknas i enlighet

med bestämmelserna i förordningen

om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen

samt förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Dock skall iakttagas, att vid bestämmande

av beskattningsbar inkomst

ortsavdrag beräknas med hänsyn

dels till den ortsgrupp, vartill kommun

eller kommundel hör där den

skattskyldige mantalsskrives för inkomståret,

dels ock, där icke i

andra stycket annorlunda stadgas,

till den skattskyldiges civilstånd den

1 november året näst före inkomståret

samt, vad angår frågan om den

skattskyldige har hemmavarande

barn, till förhållandena vid nyssnämnda

tidpunkt. Härvid skall iakttagas

att med barn icke avses barn,

som före nyssnämnda tidpunkt fyllt

femton år.

Vid preliminär taxering, som sker

under inkomståret, skall hänsyn tagas

i fråga om skattskyldigs civilstånd

till det förhållande, som kan

antagas komma att ligga till grund

för taxering under året näst efter inkomståret,

samt, vad angår frågan

om den skattskyldige har hemmavarande

barn, till förhållandena vid

den tidpunkt, då taxeringen verkställes.

Härvid skall iakttagas, att med

barn icke avses barn, som före den 1

november året näst före inkomståret

fyllt femton år eller som fötts efter

den 1 november under inkomståret.

§•

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar

inkomst och beskattningsbar

förmögenhet beräknas i enlighet

med bestämmelserna i förordningen

om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen

samt förordningen

om statlig förmögenhetsskatt. Dock

skall iakttagas, att vid bestämmande

av beskattningsbar inkomst ortsavdrag

beräknas med hänsyn, där icke

i andra stycket annorlunda stadgas,

till den skattskyldiges civilstånd den

1 november året näst före inkomståret

samt, vad angår frågan om den

skattskyldige har hemmavarande

barn, till förhållandena vid nyssnämnda

tidpunkt. Härvid skall iakttagas

att med barn icke avses barn,

som vid nyssnämnda tidpunkt fyllt

femton år.

Vid preliminär taxering, som sker

under inkomståret, skall hänsyn tagas

i fråga om skattskyldigs civilstånd

till det förhållande, som kan

antagas komma att ligga till grund

för taxering under året näst efter inkomståret,

samt, vad angår frågan

om den skattskyldige har hemmavarande

barn, till förhållandena vid den

tidpunkt, då taxeringen verkställes.

Härvid skall iakttagas, att med barn

icke avses barn, som den 1 november

året näst före inkomståret fyllt femton

år eller som fötts efter den 1 november

under inkomståret.

Denna förordning träder i kraft från och med den tidpunkt Konungen förordnar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen den

23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga —----uppgått till sam
manlagt

minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttoin- 3) fysisk person, vilkens bruttoin
täkter

av en eller flera förvärvskällor täkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om under beskattningsåret uppgått, om

han varit här i riket bosatt under hela han varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret och under denna tid beskattningsåret och under denna tid

icke erlagt sjömansskatt, till samman- icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt

minst 1 200 kronor och eljest till lagt minst 2 MO kronor och eljest till

sammanlagt minst 100 kronor, sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens--—--skattepliktig in
komst.

Vid bedömandet —----statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar,------stycket kommunalskattelagen.

Skall skattskyldig-----deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning-----riket bosatta.

I fråga--------den avlidne.

68 §.

För taxeringsnämnd---— — skattskyldiges namn.

I inkomstlängden —--— — avgiften skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen om

statlig inkomstskatt beräknade taxerade

inkomsten till minst 1 200 kronor

för ensamstående och till sammanlagt

minst 1 200 kronor för makar,

som samtaxeras, skall den beräknade

taxerade inkomsten införas,

även om beskattningsbar inkomst

icke uppkommer.

I förmögenhetslängden ------

Närmare föreskrifter —----

Taxeringslängd underskrives--

Uppgår den enligt förordningen om

statlig inkomstskatt beräknade taxerade

inkomsten till minst 2 M0 kronor

för ensamstående och till sammanlagt

minst 2 MO kronor för makar,

som samtaxeras, skall den beräknade

taxerade inkomsten införas,

även om beskattningsbar inkomst

icke uppkommer.

— beskattningsbara förmögenheten.

- Kungl. Maj :t.

----— av denne.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1960:174.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 27 oktober 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om lättnader i den direkta

beskattningen, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Skattesystemets utformning och den totala beskattningens höjd utgör

centrala frågor i vårt politiska liv. Detta är en naturlig följd av den utveckling

mot successivt ökade anspråk på det allmännas insatser som präglar

det moderna samhället. Denna utveckling, som ju ingalunda är utmärkande

enbart för vårt land, drives fram både av en genomgripande demokratisering

och av produktionsapparatens, arbetslivets och bebyggelsestrukturens

förändringar. I stort sett äger den också rum under betydande enighet

och utan större politiska konflikter. Motsättningarna uppträder i regel först

när ställning måste tagas till de skattepolitiska konsekvenserna av det allmännas

åtaganden.

Omfattningen av den offentliga verksamheten är numera vida större och

mer ingripande än när grunddragen för vårt skattesystem utformades. Därför

har detta system också utsatts för påfrestningar och frågan om en reform

av skattesystemet har fått en växande aktualitet. En fortgående inkomststegring

innebär automatiskt en förskjutning mot relativt sett ökad

direkt beskattning. Till den del inkomsstegringen inte är reell utan endast

nominell medför den också en skärpning av progressiviteten. Delvis har

dock dessa tendenser motverkats. Under en följd av år har sålunda erforderliga

inkomstförstärkningar erhållits genom indirekta skatter, samtidigt

som sänkningar genomförts av inkomstskatten.

Det här antydda växande behovet av en samlad översyn av skattesystemet

föranledde i fjol tillsättandet av den utredning som under namnet allmänna

skatteberedningen för närvarande bedrives i syfte alt hl. a.

ompröva den nuvarande avvägningen mellan olika skatteformer. Detta utred
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

ningsarbete är av synnerligen vittsyftande art och torde — trots att det bedrives

med all tänkbar skyndsamhet — komma att pågå under förhållandevis

lång tid. Några konkreta reformförslag synes därför inte vara att vänta

från beredningens sida inom den närmaste tiden. Som jag förutsatte vid

framläggandet av proposition om komplettering av riksstatsförslaget för innevarande

budgetår bör justeringar av skatteavvägningen därför kunna äga

rum även innan skatteberedningen slutfört sitt arbete. Detta ter sig desto

mera angeläget som stegringen i den allmänna inkomstnivån såväl i år som

i fjol varit avsevärt större än man tidigare hade anledning att räkna med

och följaktligen förskjutningen mot ökad direkt beskattning därmed förstärkts.

För att inte föregripa skatteberedningens resultat är det å andra sidan

naturligt att endast sådana åtgärder på beskattningens område bör ifrågakomma

om vilka redan i stort sett allmän enighet föreligger. Jag anförde

i våras att en höjning av ortsavdragen framstod som en av de mest angelägna

skattereformerna. Riksdagen instämde häri.

Utformningen av en skatteomläggning påverkas även av utrymmet för

en ändring av det totala skatteuttaget. I kompletteringspropositionen framhöll

jag att eventuella skattereformer måste lämna den totala beskattningens

höjd oförändrad. Den redovisning av budgetperspektivet som jag därvid lämnade

pekade nämligen på nödvändigheten att bevara restriktiviteten i finanspolitiken.

Skälen härför utgjordes dels av de aktuella konjunkturtendenserna,

dels av den förutsedda och jämfört med innevarande budgetår

snabbare uppgången i statsutgifterna under budgetåret 1962/63. Sedan dess

har ingenting inträffat som rubbar huvuddragen av denna bedömning. Den

högt uppdrivna konjunkturen består alltjämt såväl i Sverige som i Västeuropa

i övrigt. Stabiliteten i den västeuropeiska konjunkturen förstärkes

av den pågående aktivitetsstegringen i Förenta staterna. Konjunkturbilden

är dock nu något mera splittrad än tidigare genom att en del branscher visar

tecken på uppbromsning i efterfrågan. Dessa tendenser utspelas emellertid

inom ramen för en allmänt mycket stark konjunktur och innebär därför

tillsvidare endast att övertrycket i ekonomin kanske kommer att mildras.

Den trots en stark finanspolitik och restriktiv penningpolitik bestående

överkonjunkturen har varit särskilt märkbar på arbetsmarknaden. De från

tidigare högkonjunkturer välkända desorganisationsfenomenen har visserligen

i stort sett uteblivit, vilket åtminstone till en del torde få tillskrivas en

intensifierad arbetsmarknadspolitik. Inkomsthöjningarna har dock otvivelaktigt

varit större än den samtidiga ökningen i produktiviteten även om denna

torde ha uppvisat en avsevärd, ännu icke i sin helhet statistiskt belagd

uppgång. Stegringen i den allmänna inkomstnivån kan nu beräknas ha varit

inte mindre än 11 procent i fjol och förefaller bli av ungefär samma omfattning

även i år. För statens del har detta medfört en mera tillfredsställande

ökning av statsinkomsterna än man hade anledning att räkna med i våras.

Denna inkomstökning avspeglar sig i budgetutfallet för det nu tilländalupna

budgetåret, för vilket nu redovisas ett överskott på totalbudgeten av ca 380

miljoner kronor mot ett beräknat underskott av 230 miljoner kronor. Fn

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

minskning även av det i riksstaten för innevarande budgetår upptagna underskottet

på 470 miljoner kronor framstår med hänsyn härtill som sannolik.

Den på detta sätt inträdda, »automatiska» åtstramningen av finanspolitiken

har bidragit till att bemästra överkonjunkturen. Samtidigt har den genom

höjningen av nivån för statsinkomsterna förbättrat det statsfinansiella

utgångsläget för framförliggande budgetår.

De här berörda omständigheterna har föranlett mig att i en rad avseenden

vidga ramen för den omläggning av skattesystemet som jag förutskickade i

våras och som jag nu framlägger förslag om. Sänkningen av inkomstskatten

såsom ett led i omfördelningen från direkt till indirekt skatt bör med hänsyn

till de senaste årens betydande uppgång i den allmänna inkomstnivån

inte begränsas till en höjning av de statliga och kommunala ortsavdragen

utan också omfatta en revidering av skatteskalorna innebärande i första hand

eu breddning av det proportionella skiktet. En statsfinansiellt visserligen

mindre kostsam men ur andra synpunkter väsentlig skattereform bör också

genomföras nu, nämligen höjning av inkomstgränsen för uttag av vissa socialförsäkringsavgifter.

För att höjningen av ortsavdragen skall medföra avsedd

skattelindring bör den förenas med full kompensation för kommunerna.

I detta sammanhang bör också tagas det sista och viktigaste steget till ett

fullständigt slopande av skattegruppefingen. Därutöver bör en väsentlig

uppräkning ske av stödet till skattetyngda kommuner.

De av mig här förordade sänkningarna av inkomstskatten medför sammanlagda

ett inkomstbortfall — vid fullt genomslag — av ca 1 125 miljoner

kronor. Det är självklart att en minskning av inkomstskatten av denna omfattning

nödvändiggör en kompenserande höjning av den indirekta beskattningen.

Såsom strax kommer att framgå, kommer emellertid nettoeffekten av

de totala åtgärder som här föreslås att bli en skattesänkning. Jag finner det

angeläget att förslagen ger uttryck åt de värderingar om en rättvisare inkomstfördelning

som legat bakom den svenska skattepolitikens utformning.

Det är framförallt två grupper i samhället som här kan resa berättigade

krav. Den ena är folkpensionärerna. För dem inträder som bekant en automatisk

befrielse från verkningarna av höjda indirekta skatter genom nu gällande

indexreglering av pensionsförmånerna. Härutöver kommer förslag om

standardhöjning till folkpensionärerna att föreläggas 1962 års vårriksdag.

Den andra gruppen är barnfamiljerna. För dessa inträder icke någon automatisk

kompensation. I likhet med förfarandet vid införandet av den allmänna

varuskatten kommer därför som ett led i den nu aktuella skattereformen

förslag att lämnas om höjning av barnbidragen. Denna höjning föreslås

bli 100 kronor, innebärande att skattesänkningen främst kommer barnfamiljerna

till godo.

Om riksdagen godkänner dessa förslag, inträder en väsentlig sänkning av

den direkta skatten. Storleken av den kompenserande höjningen inom den

indirekta beskattningen som är förutsättningen för en sådan åtgärd, måste

— liksom frågan om tidpunkten för skattereformens genomförande be
2

liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. .Yr 188

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S8 år 1961

stämmas av konjunkturpolitiska överväganden. De omständigheter som jag

tidigare anfört har givit vid handen att utrymme kan beredas för en viss

skattesänkning. 1 enlighet härmed föreslår jag att den allmänna varuskatten

endast höjes med 2 procent och att eu skattehöjning motsvarande omsättningsskatten

samtidigt företages på bensin och motorbrännolja. Det kan

erinras om att bensin- och motorbrännoljeheskattningen varit oförändrad

sedan 1958 samtidigt som praktiskt taget alla andra varuslag belagts med

omsättningsskatt från och med 1 januari 1960. Det bör icke ifrågakomma

att bensin och motorbrännolja vid den föreslagna varuskattehöjningen förbilligas

relativt sett ännu mera i förhållande till den varubeskattade konsumtionen.

Med här föreslagen justering av omsättningsskatten behöver

skatten på bensin och motorbrännolja höjas med 5 öre resp. 4 öre för liter

för att likställighet skall uppnås. Jag föreslår således att denna justering

av bensin- och brännoljebeskattningen äger rum. Skatteomläggningen skulle

härmed innebära en lotal skattesänkning av ca 300 miljoner kronor. Genom

att förslagen framlägges vid innevarade års höstriksdag, kan skattesänkningarna

liksom höjningen av den indirekta beskattningen träda i kraft från ingången

av 1962.

Jag är medveten om att vissa invändningar av samhällsekonomisk art kan

och säkert kommer att anföras mot valet av denna tidpunkt. Även om det

kan göras sannolikt att vi framöver kommer närmare ett balanserat läge i

vår ekonomi, föreligger en stark press mot gränserna för det möjliga kapacitetsutnyttjandet.

Detta skulle i och för sig tala för ett uppskov med skattesänkningen.

Häremot vill jag peka på att rent uppbördstekniska förhållanden

medför — även vid snabbast möjliga färdigställande av nya källskattetabeller

— en viss fördröjning av en inkomstskattesänknings fulla genomslag.

Detta minskar de samhällsekonomiska betänkligheterna mot den 1 januari

1962 som tidpunkt för skattereformernas ikraftträdande och utgör

samtidigt ett skäl att undvika uppskov med förslagets framläggande till nästa

års riksdag, eftersom i sådant fall effekten av skattesänkningen skulle

skjutas alltför långt fram i tiden. Det torde också föranleda vissa icke önskvärda

konsekvenser med allt för lång tidsperiod mellan offentliggörandet och

ikraftträdandet av förändringar i varubeskatlningen av bär föreslagen art.

Jag har vid valet av tidpunkt inte heller varit främmande för att ett definitivt

ställningstagande till skatternas utformning före årsskiftet bör vara en

fördel ur lönerörelsens synpunkt. Härmed uppnås nämligen den inte oväsentliga

fördelen att de avtalsslutande parterna kan förhandla med vetskap

om skattepolitikens uppläggning. I den mån slutligen som en förbättring av

den enskildes levnadsstandard kan ske genom en sänkning av den direkta

skatten har det för den fortsatta kostnadsutvecklingen sin betydelse.

Jag övergår härefter till de olika punkterna i reformprogrammet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Ortsavdragen

19

Frågan om en höjning av ortsavdragen var aktuell vid 1961 års vårriksdag

i samband med behandlingen av motioner i frågan. Bevillningsutskottet

instämde därvid (bet. nr 62) i önskemålen om att en höjning snarast borde

vidtagas av såväl de statliga som de kommunala ortsavdragen. En sådan

reform framstod för utskottet som en av de mest angelägna inom den direkta

beskattningens område, inte minst med hänsyn till att densamma är

ägnad att i särskilt hög grad lätta skattetrycket för de mindre inkomsttagarna.

Utskottet framhöll att, om budgetsituationen därigenom skulle bli

otillfredsställande, kompenserande åtgärder i skattesystemet måste vidtagas.

Det tillädes, att konsekvenserna för kommunerna av en ortsavdragshöjning

måste uppmärksammas. Framkomna förslag till kompensation till

kommunerna för skattebortfall borde sålunda prövas.

Rörande ortsavdragens konstruktion m. m. må följande nämnas.

Vid beskattningen skiljer man mellan taxerad och beskattningsbar inkomst.

Med taxerad inkomst menas den nettoinkomst som framräknas i deklarationsblanketten,

d. v. s. bruttoinkomsten minskad med dels omkostnader

för intäkternas förvärvande och dels de s. k. allmänna avdragen för

försäkringspremier, periodiska understöd m. m.

Den taxerade inkomsten ligger till grund för beräkning av folkpensionsavgift

och har också i viss mån betydelse för sjukförsäkringsavgiftens storlek.

De egentliga inkomstskatterna beräknas däremot på grundval av den

beskattningsbara inkomsten.

Beskattningsbar inkomst erhålles om från taxerad inkomst frånräknas

ortsavdrag och eventuellt extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, varefter

återstoden avrundas nedåt till fullt hundratal kronor. Ortsavdragen varierar

med hänsyn till den skattskyldiges civilstånd och till den dyrortsgrupp

hemortskommunen tillhör.

Aktiebolag och andra juridiska personer får ej ortsavdrag utom såvitt

avser dödsbo. För det år den skattskyldige avlidit och ibland även för senare

år erhåller nämligen dödsbo ortsavdrag. Vid den kommunala taxeringen

gäller den ytterligare inskränkningen, att ortsavdrag i princip blott medges

i hemortskommunen. I de fall ortsavdrag inte skall beräknas utgör den taxerade

inkomsten, avrundad nedåt till helt hundratal kronor, tillika beskattningsbar

inkomst.

Ortsavdragen uppgår vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen

till följande belopp.

För gift och För en
för

ogift med samstå
hemmava-

ende

rande barn

Ortsgrupp III ............................ 3 680 1 840

. IV ............................ 3 840 1920

» V ............................ 4 000 2 000

Ortsavdragens belopp fastställdes senast vid 1957 års riksdag, då beslut

fattades om att de kommunala ortsavdragen, som tidigare legat betydligt

under de statliga, skulle utgå med samma belopp som vid den statliga taxe2f

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 188

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kiingl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

ringen. De höjda kommunala ortsavdragen tillämpades första gången i fråga

om inkomståret 1958.

De statliga ortsavdragens belopp fastställdes av 1952 års riksdag och har

gällt sedan inkomståret 1953.

När nuvarande kommunala ortsavdrag fastställdes år 1957 skedde en omsorgsfull

avvägning av avdragens storlek. Under den tid som förflutit har

inkomst- och prisutvecklingen lett till en relativ minskning av ortsavdragen.

Ett återställande av ortsavdragens realvärde framstår som angeläget, särskilt

för att lindra beskattningen i de lägsta inkomstskikten.

Om ortsavdragen nu höjes med 500 kronor för makar och 250 kronor för

ensamstående skulle ortsavdragen indexmässigt bibehålla sitt värde från

senare höjningen den 1 januari 1958 och dessutom höjas något därutöver.

I och för sig kan skäl åberopas för ytterligare höjning av ortsavdragen. Frågan

därom synes emellertid böra anstå i avbidan på resultatet av det utredningsarbete

som allmänna skatteberedningen bedriver.

Jag förordar därför, att ortsavdragen nu höjes med 500 kronor för makar

och 250 kronor för ensamstående. Såsom framhållits i diskussionen bör en

höjning av ortsavdragen leda till en justering även av barnbidragen, i syfte

att tillgodose barnfamiljerna i samma mån som andra grupper i samhället.

Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Den föreslagna höjningen av ortsavdragen kan beräknas leda till ett betydande

skattebortfall för det allmänna. Denna fråga kommer att närmare

beröras i följande avsnitt.

Dyrortsgrupperingen

Såsom jag nyss nämnde är ortsavdragen differentierade med hänsyn till

tre olika dyrortsgrupper. Ursprungligen omfattade skattegrupperingen fem

olika grupper, men de båda lägsta ortsgrupperna har slopats.

Beslut om minskning av antalet ortsgrupper från fem till fyra fattades av

1953 års riksdag (proposition nr 133, bevillningsutskottets betänkande nr

47). Det nuvarande antalet ortsgrupper fastställdes av innevarande års riksdag

under vårsessionen (proposition nr 44, bevillningsutskottets betänkande

nr 37).

Fördelningen på de olika ortsgrupperna framgår av denna uppställning.

Ortsgrupp

Antal kommuner 1 jan. 1961

Folkmängd (i 1 000-tal) 1 jan. 1961

Samtliga

därav städer

Samtliga

därav städer

antal

procent

antal

procent

antal

procent

antal

procent

II och III ____

847

82,3

108

81,2

4 922

65,6

2 210

57,2

IV ..........

106

10,3

13

9,8

1 102

14,7

606

15,7

V............

76

7,4

12

9,0

1475

19,7

1049

27,1

Summa

1029

100

133

100

7 499

100

3 865

100

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Vid skilda tillfällen har yrkanden framkommit om att helt slopa den skillnad

som i ortsavdragshänseende råder mellan de skattskyldiga i olika kommuner.

önskemålen om fortsatta reformer på området har hittills måst avvisas,

främst med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såval stat

som kommun av den med en ortsgruppsuppflyttning förbundna ortsavdragsliöj

ningen. Det kan sålunda beräknas att en höjning av ortsav dragen i or Isgrupperna

III och IV i nivå med ortsavdragen i ortsgrupp V skulle innebära

ett skattebortfall av ungefär 175 miljoner kronor, varav omkring 85 miljoner

kronor hänför sig till bortfall av kommunalskatt. Utrymme för ett sådant

skattebortfall har hittills icke förelegat.

Med utgångspunkt från syftet med den nu aktuella reformen på beskattningens

område har frågan däremot kommit i ett nytt läge. Otvivelaktigt kan

starka skäl av rättvisekaraktär framföras till stöd för kraven på enhetliga

ortsavdrag vid beskattningen. Jag vill därför nu förorda att beslut fattas om

slopande av skattegrupperingen och att de ortsavdrag som gäller i ortsgrupp

V utsträckes att gälla hela riket. Storleken av den härigenom uppkommande

och genom den i det föregående förordade uppräkningen av ortsavdragen

framgår av denna uppställning.

Nuvarande

ortsgrupp

Gifta samt ogifta med barn

Ogifta utan barn

nuvarande

ortsavdrag

förordade

ortsavdrag

höjning

nuvarande

ortsavdrag

förordade

ortsavdrag

höjning

in ..........

3 680

4 500

820

1840

2 250

410

IV ..........

3 840

4 500

660

1920

2 250

330

V............

4 000

4 500

500

2 000

2 250

250

Dessa enhetliga ortsavdrag bör givetvis gälla icke blott vid den statliga inkomsttaxeringen

utan även vid den kommunala taxeringen. Det totala skattebortfallet

beräknas bli 560 miljoner kronor. Den kommunala inkomstskatten

kan sålunda beräknas nedgå med 270 miljoner kronor, medan det statliga

inkomstbortfallet skulle bli 290 miljoner kronor. Det synes uppenbart,

att ett sådant skattebortfall för kommunernas del skulle resultera i betydande

höjning av utdebiteringarna, därest inte staten ger kommunerna ersättning.

Sådan ersättning har vid de senaste höjningarna av de kommunala

ortsavdragen utgått i form av ett från staten tillskjutet skatteunderlag.

Vid 1957 års ortsavdragshöjning beslöts sålunda att full ersättning för

skattebortfallet till en början skulle utgå till kommunerna. Efter en övergångstid

skulle denna ersättning minska successivt utom i kommuner med

särskilt låg skattekraft. 1957 års bestämmelser på området är dock provisoriska

i den meningen, att de reglerar ersättningarna blott för tiden till och

med år 1965. Vad som skall gälla för tiden därefter är för närvarande under

utredning hos 1958 års skatteutjämningskommitté. Enligt de för kommittén

lämnade utredningsdirektiven bör utredningen vara slutförd i sådan lid att

i varje fall 1964 års riksdag kan la ställning till hithörande frågor.

I anslutning härtill vill jag uttala, att enligt min uppfattning kommunerna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

bör få full ersättning för det skattebortfall som uppstår vid ett genomförande

av de förordade enhetliga, högre ortsavdragen. Beslut rörande ersättning behöver

emellertid inte fattas i detta sammanhang. Jag avser därför att återkomma

till denna fråga och senare framlägga förslag om provisorisk ersättning

till kommunerna för tiden fram till dess en mera definitiv reglering

av hithörande frågor kan ske i belysning av den utredning som verkställes

av 1958 års skatteutjämningskommitté.

Jag vill också erinra om att 1958 års skatteutjämningskommitté nyligen

föreslagit en höjning av bidraget till skattetyngda kommuner från nuvarande

16,5 miljoner kronor till omkring 45 miljoner kronor per år. Förslaget

är för närvarande föremål för remissbehandling. Det är min avsikt att, om

intet oförutsett inträffar, oberoende av nämnda ersättningsfråga, framlägga

förslag i saken till 1962 års vårriksdag. Enligt vad som redan nu kan

bedömas, bör kommittéförslaget kunna beloppsmässigt accepteras.

Skatteskalorna

En översyn av skalorna för den statliga inkomstskatten har alltmer framstått

som önskvärd. Som riktlinjer vid en omarbetning för dessa skalor har

särskilt nämnts ett vidgande av det proportionella bottenskiktet och en lindring

i de s. k. marginalskatterna. Härtill kommer frågan om avvägningen

av beskattningen mellan gifta och ogifta.

Enligt nuvarande skalor är skatten för makar med en årsinkomst upp till

omkring 16 500 kronor lika stor som för två ensamstående med vardera

hälften så stor inkomst. Såsom jag framhöll förra året i samband med lösningen

av vissa frågor på sambeskattningens område, ter sig en reform mot

höjd gräns för sådan s. k. tudelning önskvärd. Det skattebortfall, som en sådan

reform skulle medföra, har dock hittills utgjort ett hinder för dess genomförande.

Om förhållandena skulle utveckla sig därhän, att en sänkning

av den direkta inkomstskatten blev möjlig, kunde — framhöll jag förra året

— frågan om skattebördans avvägning mellan gifta och ogifta tagas upp till

förnyat övervägande.

Nu gällande skatteskalor fastställdes av 1959 års riksdag och har tillämpats

sedan inkomståret 1960. Skalorna framgår av en tablå, som skall återges

i det följande.

Det kan förtjäna framhållas, att bl. a. kommunalskatt avdrages innan den

till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten beräknas. En beskattningsbar

inkomst av 8 000 kronor motsvarar med hänsyn till normala avdrag och de

nu föreslagna ortsavdragen en ungefärlig årsinkomst av 14 900 kronor för

gift och 12 400 kronor för ogift. På samma sätt innebär en beskattningsbar

inkomst av 16 000 kronor att årsinkomsten är ca 24 400 kronor för gift och

22 000 kronor för ogift. Är den beskattningsbara inkomsten 40 000 kronor,

är den ungefärliga årsinkomsten 52 600 kronor för gift och 50 200 kronor för

ogift.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Rörande skatteskalornas nuvarande konstruktion torde få anmärkas följande.

Även om den statliga inkomstskatten i princip är en progressiv skatt,

omfattar den dock ett brett skikt, där skatten är proportionell. Den vars inkomster

understiger omkring 14 000 kronor för gift och 7 000 kronor för

ogift har således ingen känning av progressionen.

Riktpunkten vid en omarbetning av skatteskalorna synes mig böra vara

en väsentlig breddning av det proportionella bottenskiktet. En lämplig gräns

för insättandet av den progressiva beskattningen synes ligga vid omkring

20 000 kronor familjeinkomst och 10 000 kronor för ensamstående. Med denna

utgångspunkt har inom finansdepartementet konstruerats en skatteskala,

som framgår av denna uppställning. Denna skala synes innefatta såväl ett

dylikt tillgodoseende av framförda önskemål som en skälig avvägning mellan

olika intressen. Jag förordar därför att den lägges till grund för beslut

av statsmakterna.

Inkomstskikt

Skatteskala

Beskattningsbar inkomst,

1 000-tal kr

Motsvarande

ungefärlig års- inkomst, 1 000- tal kr1

Skatt inom skiktet, %

Skillnad

Nuvarande

skala

Föreslagen

skala

Gifta

0_ 8......................

— 14,9

14,9— 17,3

17,3— 19,7

19,7— 24,4

24 4— 29 1

10

10

8 lö......................

15

10

— 5

1Ö 12......................

20

10

—10

12 16......................

27

20

— 7

16 20......................

32

30

— 2

20— 30......................

29J— 40,8

40,8— 52,6

52,6— 76,1

76,1—123,2

123,2—182,0

182,0—

- 7,5

7,5— 9,9

9,9— 12,4

12 4— 13 6

38

38

30— 40......................

43

43

_

40— 60......................

48

48

6Ö 1ÖÖ......................

54

54

_

1Ö0 150......................

59

59

_

150— ......................

65

65

_

Ogifta

4......................

10

10

4 6......................

15

10

— 5

6— 8......................

21

20

— 1

§ 9......................

25

20

— 5

9 10......................

13.6— 14,8

14,8— 17,2

17.2— 22,0

22,0— 26,7

26.7— 38,4

38,4— 50,2

50.2— 73,7

73.7— 120,8

120,8—179,6

179,6—

25

25

lö— 12......................

29

25

— 4

12 16......................

33

30

— 3

16 2Ö......................

37

36

— 1

20— 3Ö......................

41

41

3Ö— 40......................

45

45

=

40— 60......................

49

49

—

(JO—100......................

54

54

=

100 150......................

59

59

=

15Ö ......................

65

65

—-

I fråga om skatteskalans detaljer vill jag särskilt fästa uppmärksamheten

vid följande.

Genom utvidgningen av det proportionella skiktet kommer även den nyss

nämnda s. k. tudelningsgränsen att höjas från hittillsvarande 10 000 kronor

1 Årsinkomsten är uträknad med de föreslagna högre ortsavdragcn. Med nuvarande ortsavdrag

i ortsgrupp III ligger årsinkomst ca 800 kronor lägre för gifta och ca 400 kronor lägre för ogifta.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

beskattningsbar inkomst för makar till 16 000 kronor beskattningsbar inkomst,

motsvarande en ungefärlig årsinkomst av 24 500 kronor. Med denna

tudelningsgräns torde oförmånliga verkningar i inkomstskattehänseende av

sambeskattningen bli sällsynta. Beaktas nämligen hustrus förvärvsavdrag

och det för makar gynnsamma sättet för beräkning av folkpensionsavgift,

torde de fall där såväl hustruns inkomst som makarnas sammanlagda inkomst

är så höga att en samtaxering leder till högre skatt än särtaxering bli

mycket fåtaliga.

Vidare vill jag påpeka, att skatteskalan icke i något inkomstläge skärper

marginalskatten, d. v. s. skatten på inkomstökning. I den mån inte marginalskatten

sänkts är den oförändrad.

De föreslagna skatteskalornas individuella verkningar i olika inkomstlägen

skall jag närmare beröra i ett senare avsnitt.

Socialförsäkringsavgiftema

I detta sammanhang vill jag även beröra problemet med folkpensionsavgifters

och sjukförsäkringsavgifters uttagande i de lägsta inkomstlägena.

Nuvarande regler leder till påföring av socialförsäkringsavgifter även vid så

låga inkomster, att någon skattekraft icke anses föreligga. I och för sig kan

goda skäl anföras för nuvarande ordning. Mot avgifterna svarar ju vissa förmåner

för den avgiftspliktige. Häremot måste dock vägas de administrativa

olägenheterna av beräkning, påföring och uppbörd av avgifter i dessa fall.

För erforderlig kontroll avkrävs nämligen berörda avgiftspliktiga för närvarande

deklarationer så snart bruttoinkomsten uppgår till 1 200 kronor.

Från taxeringshåll har det varit ett starkt önskemål att denna gräns förskjutes

uppåt, så att den bättre sammanfaller med den gräns där inkomsten börjar

beskattas. Ett stort antal deklarationer skulle bortfalla vid en sådan höjning

till lättnad för såväl berörda inkomsttagare som taxeringsnämnderna.

Det därav föranledda avgiftsbortfallet skulle bli förhållandevis obetydligt.

Gällande bestämmelser om påföring av folkpensionsavgifter och sjukförsäkringsavgifter

innebär i huvudsak följande.

Folkpensionsavgift erlägges enligt 19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering i princip av den som fyllt minst 18 och högst 66 år

under förutsättning att hans till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår

till minst 1 200 kronor. Avgiften beräknas efter 4 procent av den taxerade

inkomsten men är maximerad till 600 kronor. För makar, som båda är

i avgiftspliktig ålder, beräknas den nedre gränsen för avgiftspåföringen med

hänsyn till deras sammanlagda taxerade inkomster. Den övre gränsen, 600

kronor, gäller beträffande sådana makar det sammanlagda beloppet av deras

avgifter.

De angivna bestämmelserna innebär att avgift inte alls utgår för den som

har en taxerad inkomst av 1 190 kronor medan avgiften vid 1 200 kronors

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

taxerad inkomst blir 48 kronor. Några avtrappningsregler som mildrar denna

tröskel finnes icke.

1 200-kronorsgränsen infördes vid 1951 års riksdag (proposition nr 180,

andra lagutskottets betänkande nr 29) samtidigt som gränsen för deklarationspliktens

inträde höjdes från 600 kronor till 1 200 kronor. Som motiv

framhölls bl. a. att det syntes föga rationellt att blott för pensionsavgifternas

skull bibehålla proceduren med avlämnande av självdeklaration, taxering,

debitering och uppbörd även beträffande personer med inkomster under den

gräns vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter inträder. 1 200-kronorsgränsen

fastställdes därför under hänvisning till då gällande lägsta kommunala

ortsavdrag, nämligen 1 180 kronor för ogift i lägsta ortsgrupp.

Avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen är av tre slag, nämligen

avgift för sjukvårdsförsäkring, avgift för försäkring för grundsjukpenning

och avgift för försäkring för tilläggssjukpenning.

Avgift för sjukvårdsförsäkring erlägges av sjukkassemedlemmar med en

till statlig inkomstskatt taxerad inkomst (eller för makar med en sammanlagd

taxerad inkomst) av 1 200 kronor. De som åtnjuter folkpension i form

av ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag är dock befriade från avgiftsskyldighet.

Avgift för försäkring för grundsjukpenning erlägges av den som är försäkrad

för grundsjukpenning. Försäkrad för grundsjukpenning är den som

har en årsinkomst av förvärvsarbete av 1 200 kronor samt vidare kvinna

— oberoende av inkomst — som är gift och sammanlever med sin man eller

som sammanlever med barn under 16 år. Befrielse från avgift föreligger

dock när den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten icke uppgår till

1 200 kronor. Beträffande makar avses här deras sammanlagda taxerade

inkomst.

Avgift för försäkring för tilläggssjukpenning erlägges av medlem, som

är försäkrad för sådan sjukpenning. Försäkrade är medlemmar, vilkas årsinkomst

av tjänst uppgår till minst 1 800 kronor.

Avgifternas storlek bestämmes i princip icke av inkomstens storlek utan

de är avvägda efter försäkringsmässiga principer. Avgifterna varierar därför

mellan olika sjukkassor. I ett hänseende är avgifterna dock beroende av

inkomstens storlek. Avgifterna för sjukvårdsför säkringen och för försäkring

för grundsjukpenning är nämligen maximerade till 2 procent av den

taxerade inkomsten, och staten ersätter sjukkassorna för det avgiftsbortfall

som uppkommer genom denna 2-procentregel.

1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt betänkande om förtidspensionering

och sjukpenningförsäkring m. m. (SOU 1961: 29) ingått på finansierings-

och kostnadsfrågorna inom sjukförsäkringen. Kommittén föreslår

vissa reformer inom sjukförsäkringen, bl. a. att den nedre inkomstgränsen

för obligatorisk försäkring för grundsjukpenning höjes från 1 200 till 1 800

kronors årsinkomst av förvärvsarbete och att motsvarande gräns vid den

obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen ändras från nuvarande 1 800

kronor inkomst av anställning till 2 400 kronor inkomst av förvärvsarbete.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Kommittén diskuterar även frågan om en höjning av den nedre gränsen

för avgiftsuttaget inom sjukvårdsförsäkringen, 1 200 kronors taxerad inkomst.

Kommittén, som anser att denna fråga bör prövas i sammanhang

med avgiftsskyldigheten till folkpensioneringen, framhåller dock, att den

nuvarande avgiftsgränsen bör kunna höjas. Höjningen bör dock enligt kommittén

begränsas till 1 800 eller möjligen 2 000 kronor taxerad inkomst.

Beträffande försäkringen för grundsjukpenning föreslås av 1958 års socialförsäkringskommitté

bl. a. att inkomstgränsen för sådan försäkring höjes

till 1 800 kronor inkomst av förvärvsarbete. Kommittén föreslår vidare,

att avgiftsskyldigheten till grundsjukpenningförsäkringen inte längre skall

vara anknuten till den taxerade inkomsten. Enligt förslaget skall avgift

till denna försäkring erläggas av envar som är försäkrad för grundsjukpenning.

Såsom nyss nämnts talar bl. a. taxeringstekniska skäl för en höjning av den

gräns vid vilken folkpensionsavgift börjar påföras. Med tillämpning av de

principer som ligger till grund för den nuvarande 1 200-kronorsgränsen borde

detta belopp ungefärligen fördubblas. Med hänsyn till de här förordade

ortsavdragen och reglerna om avrundning nedåt av beskattningsbar inkomst

till fullt 100-tal kronor motsvaras lägsta beskattningsbara inkomst, 100 kronor,

av 2 350 — 2 449 kronor taxerad inkomst.

Jag förordar därför att gränsen för påföring av folkpensionsavgift bestämmes

till 2 400 kronor, taxerad inkomst.

De skäl som här åberopats för en höjning av den gräns vid vilken folkpensionsavgift

börjar påföras kan med samma styrka framföras för en höjning

av motsvarande gräns för den i sjukförsäkringsavgiften ingående avgiften

för sjukvårdsförsäkring. Denna avgift synes därför böra börja utgå

först vid taxerade inkomster av 2 400 kronor.

Det bör måhända framhållas, att en sådan ändring av reglerna om avgiftspåföringen

inte berör rätten till sjukvårdsförsäkring. Reglerna om vem som

är sjukvårdsförsäkrad är nämligen fristående från reglerna om avgiftsbefrielse

för dem, vilkas inkomster är låga. Genom den förordade reformen

blir givetvis fallen av avgiftsbefrielse flera. Härigenom uppkommer ett mindre

avgiftsbortfall för sjukkassorna. Denna fråga bör beaktas vid prövning

av de förslag som 1958 års socialförsäkringskommitté framlagt i sitt förut

omnämnda betänkande om förtidspensionering och sjukpenningförsäkring

in. in.

Vad nu sagts innebär att förutsättningar skapas för fritagande av inkomster

under 2 400 kronor från deklarationsplikt. Jag återkommer närmare

till denna fråga i det följande.

En höjning av nedre gränsen för påföring av folkpensionsavgift aktualiserar

det tröskelproblem som här föreligger och som omnämnts i det föregående.

När gränsen för avgiftspåföringen höjs till 2 400 kronor blir lägsta avgift

96 kronor och vägande skäl kan då anföras för att avgifterna trappas av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr t88 år 1961

närmast inkomstgränsen. En sådan avtrappning erhålles om vid 2 400 kronors

taxerad inkomst avgiften bestämmes till 10 kronor och vid högre inkomst

ökas med en femtedel av inkomsten i vad den överstiger 2 400 kronor

till dess att hela 4 procent av den taxerade inkomsten kan tas ut, d. v. s. vid

2 940 kronors taxerad inkomst.

De reformer jag här förordat skulle alltså innebära att folkpensionsavgift

samt avgifter för sjukvårdsförsäkring erlägges blott av skattskyldiga med

minst 2 400 kronors taxerad inkomst och att folkpensionsavgift upp till en

taxerad inkomst av 2 940 kronor utgår efter en särskild avtrappningsskala.

Kostnaderna för dessa åtgärder kan beräknas till omkring 15 miljoner kronor

för år.

Omsättningsskatten, folkpensionerna, barnbidragen

De lättnader på den direkta beskattningens område som jag i det föregående

redovisat innefattar följande.

1. Införandet av enhetliga, högre ortsavdrag, där höjningarna varierar

mellan 500 och 820 kronor för gift skattskyldig och mellan 250 och 410 kronor

för ogift skattskyldig.

2. Nya skalor för den statliga inkomstskatten med betydande lindringar i

marginalskattehänseende.

3. Befrielse från eller nedsättning av socialförsäkringsavgifter i de lägsta

inkomstskikten, där inkomstskatt ej utgår.

Kostnaderna för dessa åtgärder blir, såsom framgar av det föregående,

betydande. Höjningen av ortsavdragen, inberäknat slopandet av ortsgrupperingen

och kompensation till kommunerna, kostar sålunda för helt år 560

miljoner kronor. Det ökade bidx-aget till skattetyngda kommuner kostar 30

miljoner kronor. De förordade skatteskalorna leder till en minskning av

statens inkomster med 520 miljoner kronor. Ändringarna i fråga om uttagandet

av socialförsäkringsavgifter slutligen medför ett inkomstbortfall på 15

miljoner kronor. Sammanlagt skulle alltså minskningen av fysiska personers

direkta skatter bli 1 125 miljoner kronor för år eller ungefär 20 procent

av deras nuvarande statliga inkomstskatt. Dessa beräkningar avser förhållanden

under år 1962.

Utrymmet för en skattesänkning är självfallet icke så stort som 1 100

miljoner kronor. En höjning av den indirekta beskattningen är därför en

nödvändig förutsättning för förslagets genomförande. Såsom förut antytts

bör denna förutsättning skapas genom en höjning av den allmänna varuskatten,

den s. k. omsättningsskatten. Denna utgår för närvarande

efter 4 procent. Om detta procenttal höjes med två enheter till 6 procent kan,

vid en samtidigt genomförd lättnad i den direkta beskattningen av den storleksordning,

som jag här förordat, en årlig inkomstökning av 940 miljoner

kronor beräknas med utgångspunkt från 1962 års förhållanden. — Anmärkas

inå att en skattesats av 6 procent motsvarar ca 6,38 procent vid s. k.

öppen debitering (d. v. s. debitering på priset före tillägg av skatt).

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr i88 år i961

Beloppet 940 miljoner kronor är ett bruttobelopp. Vissa utgifter kommer

emellertid in i bilden. Omsättningsskatten på statens egna inköp kan sålunda

uppskattas till 40 miljoner kronor för år. Nettot blir 900 miljoner kronor.

Även folkpensionerna och barnbidragen bör beaktas i detta sammanhang.

Folkpensionerna följer som bekant levnadskostnaderna genom en

automatisk indexreglering. Omsättningsskattehöjningen medverkar till att

utlösa ett nytt indextillägg till pensionerna. Varje sådant tillägg kostar för

närvarande staten 40 miljoner kronor för år.

Barnbidragen är visserligen inte indexreglerade men bör likväl påverkas

av förändringar i omsättningsskattens storlek. Så t. ex. höjdes de allmänna

barnbidragen från 400 till nuvarande 450 kronor, när den 4-procentiga

omsättningsskatten infördes. En naturlig följd av en höjning av procenttalet

för omsättningsskatten är då att barnbidragen ånyo uppräknas.

Utöver det kompensatoriska föreligger som jag tidigare framhållit tillräckligt

starka motiv för ett ökat stöd till barnfamiljerna. Jag vill därför förorda

att, såsom ett led i de föreslagna skattereformerna, barnbidragen ökas med

100 kronor för år till 550 kronor. Kostnaderna härför beräknas till 175 miljoner

kronor.

Motorbränslena

För bensin och motorbrännolja utgår dels särskild skatt (bensinskatt

respektive brännoljeskatt) och dels allmän energiskatt. Däremot är dessa

varor — liksom andra drivmedel och bränslen — undantagna från allmän

varuskatt.

Bensinskatten utgår för närvarande med 33 öre per liter och brännoljeskatten

med 30 öre per liter. Genom proposition nr 114 till innevarande års

riksdag har framlagts förslag till ny förordning om brännoljeskatt. Enligt

denna blir skatten i vissa fall 27 öre per liter och är i övrigt oförändrad, 30

öre per liter. Propositionen har ännu icke slutbehandlats av riksdagen. —

Energiskatten utgör på bensin 9 öre och på motorbrännolja 2,5 öre per liter.

Bensin och motorbrännolja är sålunda undantagna från allmän varuskatt.

Därest inga särskilda åtgärder vidtages, kommer de alltså icke att,

såsom andra konsumtionsvaror, bli föremål för den skärpta indirekta beskattning,

som mitt förslag att höja den allmänna varuskatten innebär.

Praktiska skäl talar för att beskattningen av bensin och motorbrännolja

fortfarande i sin helhet sker i särskild ordning vid sidan av den allmänna

varuskatten. Emellertid bör det, såsom jag inledningsvis framhållit, icke

ifrågakomma att dessa motorbränslen vid den föreslagna varuskatteliöjningen

förbilligas relativt sett ännu mera i förhållande till den varubeskattade

konsumtionen. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att, sedan

varuskatten infördes, prisutvecklingen på bensin- och oljeområdet varit

nedåtriktad.

En lämplig avvägning synes mig vara, att de särskilda skatterna på ben
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

sin och motorbrännolja höjes så, att priserna på dessa varor kommer npp i

den nivå, som skulle ha gällt om allmän varuskatt utgått. Detta innebär för

bensin en skattehöjning med fem öre per liter och för motorbrännolja fyra

öre per liter, vilket med nuvarande förbrukning kan beräknas medföra en

inkomstökning av (120 + 20) 140 miljoner kronor per år. Hur dessa skattehöjningar

bör inverka på gällande restitutionsbestämmelser på området torde

få avgöras i annat sammanhang.

I likhet med vad som gällt vid tidigare höjningar i drivmedelsbeskattningen

bör skyldighet att erlägga en mot skattesatshöjningen svarande lagerskatt

åvila dem, som icke är registrerade som skattskyldiga. Av praktiska

skäl bör denna särskilda skattskyldighet icke gälla lager understigande 2 500

liter bensin och 400 liter motorbrännolja.

Vad jag nu föreslagit innebär i fråga om bensin en ändring av 2 § förordningen

om bensinskatt; härjämte erfordras bestämmelser om lagerskatt.

Beträffande brännoljeskatten har som tidigare nämnts riksdagen till behandling

förslag till ny brännoljeskatteförordning. Med hänsyn till att frågan

om brännoljeskattens utformning sålunda är föremål för riksdagens

prövning, torde Kungl. Maj :t få hemställa, att riksdagen — vid bifall till

förslaget om höjning av skatten på motorbrännolja — måtte vidtaga härmed

sammanhängande ändringar i brännoljeskatteförordningen med avseende

på skattesatser och lagerskatt.

Skattelättnadernas storlek

En sammanfattning av vad jag här sagt visar följande:

Lättnader i den direkta beskattningen.......... 1 125

Ökade barnbidrag ............................ 175

Indextillägg till folkpensionärerna .............. 40

Avgår: Ökning i den indirekta beskattningen

Effektiv skattesänkning..................

1 340

1 040

300

milj. kr.

« »

» »

» »

milj. kr.

Hur lättnaderna i den direkta beskattningen kommer att fördela sig på

olika personer blir givetvis beroende på ett flertal olika faktorer, framför allt

inkomstens storlek, civilstånd, antalet barn, hemortskommunens ortsgrupp.

Några exempel kan anges.

En familj med 2 barn och bosatt i ortsgrupp III får skatteminskning och

ökade barnbidrag med sammanlagt omkring 390 kronor, när inkomsten

ligger mellan 6 000 och 14 000 kronor. Är familjen bosatt i ortsgrupp V vinner

familjen i stället omkring 315 kronor. Är det i stället fråga om en familj

utan barn blir skattesänkningen ca 190 resp. 115 kronor.

I förhållande till nuvarande skatt innebär de föreslagna lättnaderna för

familj med två barn som har mellan 14 000 och 25 000 kronors inkomst ungefär

18—21 procent av nuvarande skatt minskad med barnbidrag om fråga

är om ortsgrupp III. I ortsgrupp V rör det sig i stället om 15—18 procent.

8 fl i haag till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 1S8

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Med stigande inkomst sjunker sedan procenttalen. Skattelättnaden är således

blott 12 procent resp. 11 procent om familjen i stället har 35 000 kronors

inkomst. I de högsta inkomstlägena rör det sig om ca en procent.

För makar utan minderåriga barn ligger de största skattelättnaderna, räknade

i procent, dels i inkomstläget 6 000—8 000 kronor och dels i 20 000—

30 000 kronorsklassen. Denna senare grupp vinner förhållandevis mycket

på utvidgningen av det proportionella skiktet i skalan för den statliga inkomstskatten.

I övrigt torde få hänvisas till tre sammanställningar, som fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende såsom Bihang A, B och C.

Lättnaden i den direkta beskattningen reduceras i viss mån av höjningen

av den indirekta beskattningen. Denna höjning motsvarar dock i allmänhet

icke minskningen i den direkta skatten. Som exempel kan nämnas, att för

en tvåbarnsfamilj i ortsgrupp III höjningen av omsättningsskatten kan beräknas

föranleda en ökad utgift av ca 150 kronor vid 10 000 kronors årsinkomst,

ca 250 kronor vid 20 000 kronors årsinkomst och ca 350 kronor vid

30 000 kronors årsinkomst. Den kvarstående skattelättnaden blir alltså i dessa

fall likväl icke mindre än ca 250, 575 resp. 900 kronor.

Förslag till erforderliga författningsändringar för lagstiftning enligt de

riktlinjer jag här angivit har upprättats inom finansdepartementet. Beträffande

utformningen av författningsbestämmelserna kan i huvudsak hänvisas

till det förut sagda. Några speciella frågor skall jag dock beröra i det

följande.

Speciella frågor

Taxeringsförordningen (deklarationsgränsen). I 22 § 1 mom. taxeringsförordningen

finnes reglerna om skyldighet att avlämna självdeklaration. Bestämmelserna

innebär i princip att deklarationsskyldighet inträder så snart

bruttoinkomsterna är så stora att beskattningsbar inkomst kan uppkomma

eller när bruttoförmögenheten uppnår den beloppsgräns där taxering till

förmögenhetsskatt blir aktuell.

Beträffande enskild person som varit bosatt i riket hela året stadgas sålunda

bl. a. att deklarationsskyldighet föreligger, när hans bruttointäkter

av en eller flera förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 1 200 kronor.

Denna beloppsgräns tillkom år 1951 (proposition nr 180, bevillningsutskottets

betänkande nr 46) och bör ses mot bakgrunden av då gällande ortsavdrag.

Enligt beslut av 1950 års riksdag liade nämligen lägsta ortsavdraget

(ogift i dyrortsgrupp I) fastställts till 1 180 kronor. Lägsta belopp för beskattningsbar

inkomst fastställdes samtidigt till 20 kronor.

Vid tillkomsten av 1951 års bestämmelser om deklarationsplikt uttalades

i propositionen bland annat, att skyldighet att deklarera i princip bör föreskrivas

endast, då så är påkallat med hänsyn till skatteförfattningarna, och

att det torde vara tillräckligt att denna skyldighet inträder vid uppnåendet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961 31

av den inkomst som lägst kan föranleda åsättande av beskattningsbar inkomst.

Samtidigt som deklarationspliktsgränsen höjdes till 1 200 kronors bruttoinkomst

fastställdes, såsom förut nämnts, den gräns vid vilken folkpensionsavgift

börjar påföras till samma belopp.

Vid tillkomsten av 1951 års bestämmelser kunde bruttoinkomsten samtidigt

utgöra den taxerade inkomsten. Så blev nämligen fallet, om den skattskyldige

inte hade några avdrag att göra. I detta hänseende har numera en

ändring skett i det att vissa schablonavdrag införts. Av schablonavdragen

är närmast det allmänna avdraget för sjukförsäkringsavgift samt för liv-,

sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier av intresse i detta sammanhang.

Envar enskild (fysisk) person, som varit bosatt i Sverige hela beskattningsåret,

är sålunda berättigad till avdrag för avgifter och premier av nämnda

slag med ett belopp av 150 kronor om han är ogift samt med 300 kronor för

den som är gift.

Det sagda innebär att en taxerad inkomst som svarar mot lägsta ortsavdrag

i enlighet med vad jag i detta sammanhang förordat, d. v. s. 2 250 kronor,

inte kan uppkomma för den som är bosatt i riket förrän hans bruttoinkomster

uppgår till minst 2 400 kronor. För att beskattningsbar inkomst

skall påföras honom måste vidare den taxerade inkomsten med minst 100

kronor överstiga ortsavdraget, eftersom beskattningsbar inkomst numera avrundas

nedåt till fullt hundratal kronor.

Härav skulle i och för sig följa att gränsen för deklarationsplikt skulle

kunna höjas till 2 500 kronors bruttoinkomst. Ett belopp av 2 400 kronor

torde emellertid såsom svarande emot en månadsinkomst av jämnt 200 kronor

(för närvarande jämnt 100 kronor) lättare komma att ingå i det allmänna

medvetandet. Jag får därför förorda, att nämnda gräns bestämmes

till 2 400 kronor. Härav föranledes ändring i 22 § 1 mom. första stycket

punkt 3) taxeringsförordningen.

I taxeringsförordningen torde såsom en följd av den föreslagna ändringen

av gränsen för påföring av socialförsäkringsavgifter ändring jämväl böra

ske av 68 § i fråga om införing i taxeringslängd av taxerad inkomst, när

beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Höjningen av deklarationsgränsen medför, att en väsentlig grupp befrias

från deklarationsskyldighet.

Uppbördsförordningen (källskattetabellerna). Slopandet av orlsgruppsindelningen

och höjningen av den nedre gränsen för påföring av folkpensions-

och sjukförsäkringsavgifter påverkar uppbördsförordningens bestämmelser

om källskattetabellernas konstruktion. Ändringar torde sålunda behöva

vidtagas i 4 § 1 och 3 mom. samt 5, 8 och 15 §§ uppbördsförordningen.

I vissa fall kommer en person med lägre taxerad inkomst än 2 400 kronor

att bli påförd sjukförsäkringsavgifter. Avgift för försäkring för grundsjukpenning

och för t ill äggssjukpenning avses nämligen kunna ifrågakomma

oberoende av den taxerade inkomstens storlek. Har den försäkrades månads
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

inkomst varit så lag, att den inte föranlett källskatteavdrag, kommer avgifterna

likväl att påföras och får erläggas i form av kvarstående skatt.

Slopandet av ortsgrupperingen kommer att i uppbördshänseende leda till

en betydande förenkling. Källskattetabellerna är nämligen upprättade olika

för varje ortsgrupp och olika för förekommande utdebiteringar (i hela krontal).

För inkomståret 1961 användes sålunda 9 olika tabeller i ortsgrupp II,

9 i ortsgrupp III, 10 i ortsgrupp IV och 12 i ortsgrupp V, sammanlagt 40.

Om skillnaden i ortsgrupper ej funnits hade blott 15 olika tabeller erfordrats.

Reformen kan därför i detta hänseende väntas leda till avsevärda lättnader

inte minst för arbetsgivarna vid verkställandet av källskatteavdrag

för de anställda.

I detta sammanhang synes även en mindre ändring av redaktionell art

böra vidtagas i 15 § uppbördsförordningen för att anpassa författningsrummet

till motsvarande bestämmelser i kommunalskattelagen. Likaså synes

punkt 6 av anvisningarna till förordningens 39 § kunna upphävas såsom

inaktuell efter tillkomsten av förordningen om sjömansskatt.

Lagen om folkpensionering. Förslaget om höjning av nedre gränsen för

påföring av folkpensionsavgift föranleder ändring i 19 § 1 och 2 mom. lagen

om folkpensionering. Dessa lagrum synes i förtydligande syfte böra

ändras jämväl i ett annat avseende.

Folkpensionsavgift för makar beräknas så att makarnas sammanlagda

avgifter icke överstiger 600 kronor. Samma övre gräns gäller för ensamstående.

Från och med 1961 års taxering kan förekomma att även ogifta

personer samtaxeras. Om samtaxering sker skall beträffande de samtaxerade

de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas såväl vid

taxering som vid debitering, däri inräknat påföring av folkpensionsavgifter.

Eftersom ordalagen i 19 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering möjligen

kan ge anledning till tvekan på denna punkt vill jag förorda en omformulering

i förtydligande syfte.

Lagen om sjukförsäkring. De av mig förordade ändringarna i fråga om påföringen

av sjukförsäkringsavgifter föranleder i och för sig ändringar av

vissa bestämmelser i sjukförsäkringslagstiftningen. Dessa torde böra vidtagas

i samband med pågående omarbetning av socialförsäkringslagstiftningen,

varom förslag kan väntas till 1962 års vårriksdag och alltså innan

de nya avgifterna första gången skall slutligt debiteras. — De för utarbetande

av källskattetabeller erforderliga författningsändringarna berör blott

uppbördsförordningen och har beaktats i det författningsförslag, som upprättats

inom finansdepartementet.

Sjömansskatten. Sedan år 1959 erlägger sjömän en särskild sjömansskatt,

som ersätter statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensionsavgift

och sjukförsäkringsavgift för löneinkomsten ombord på svenskt fartyg. Sjömansskatt

utgår för sjömän som är bosatta i Sverige, Danmark, Finland

eller Norge efter särskilda tabeller, en för närfart och en för fjärrfart. Övriga

sjömän erlägger sjömansskatt med 15 procent av kontantlönen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

Sjömansskatten avdrages från månadslönen genom redarens försorg och

skiljer sig från den vanliga källskatten därigenom att den är definitiv. Deklaration

och taxering av sjömansinkomst sker inte.

Sjöman sskattetabellerna är fogade vid förordningen om sjömansskatt och

är alltså fastställda av riksdagen. De tabeller som gäller under år 1961 fastställdes

vid 1959 års höstriksdag i samband med sänkningen av den statliga

inkomstskatten och införandet av den allmänna varuskatten. Därefter har

1961 års riksdag (proposition nr 6, bevillningsutskottets betänkande nr 6)

beslutat nya sjömansskattetabeller, som är avsedda att tillämpas från och

med årsskiftet 1961/62.

Sjömansskatten är i olika hänseenden direkt avvägd med hänsyn till beskattningen

i land. I proposition 1961: 6 har grunderna för tabellerna utförligt

redovisats och jag torde i detta hänseende få hänvisa till nämnda proposition

och den därvid fogade promemorian angående de då föreslagna sjömansskattetabellerna.

Dock vill jag särskilt nämna, att sjömansskattetabellerna

i väsentliga delar bygger på källskattetabellen för år 1961, ortsgrupp

III, kommunal utdebitering 15 kronor per skattekrona.

Sambandet mellan skatten i land och sjömansskatten bör nu föranleda,

att slopandet av dyrortsgrupperingen, höjningen av ortsavdragen, de ändrade

skalorna för den statliga inkomstskatten samt ändringarna i fråga om påföring

av folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift beaktas även i sjömansskattetabellerna.

Jag förordar därför, att sjömansskatten i motsvarande

mån sänkes. Därvid bör grunderna för sjömansskattetabellernas konstruktion

i övrigt lämnas oförändrade.

Möjligt är emellertid att sänkningen av sjömansskatten bör föranleda en

omreglering av bestämmelserna om kommunernas del i sjömansskatten. Denna

fråga torde få upptagas i anslutning till att kommunernas fulla kompensation

för övriga skattesänkningar anmäles.

I fråga om det tekniska genomförandet av skattesänkningen för sjömännen

vill jag anföra följande.

Det är icke praktiskt möjligt att utarbeta förslag till nya tabeller i sådan

lid att de kan underställas 1961 års riksdag. Om beslutet rörande nya sjömansskattetabeller

uppskjutes till nästa års riksdag, innebär detta även,

att sjömännen får del av skattesänkningen först vid en senare tidpunkt än de

eljest skulle kunna få. Eftersom sjömansskatten är en definitiv källskatt

bör ett sådant uppskov om möjligt undvikas.

Ett snabbare fastställande och ikraftträdande av de nya tabellerna uppnås

emellertid om Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande att på grundval av å

ena sidan de i proposition 1961: 6 angivna grunderna och å andra sidan

de i nu förevarande sammanhang beslutade ändringarna i skattelagstiftningen

ularbcla och fastställa nya sjömansskallelabeller att ersätta tidigare

gällande. Med hänsyn till att fråga är om ett rent tekniskt tabellarbete får

jag föreslå att Kungl. Maj :t hos riksdagen anhåller om sådant bemyndigande.

Förordningen om allmän varuskatt. På samma sätt som gällde vid införandet

av den allmänna varuskatten erfordras vid eu höjning av denna skatt

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 188 år 1961

särskilda bestämmelser som reglerar beskattningen under övergången

till den nya ordningen. Såsom jag kommer att närmare beröra i nästa avsnitt

bör den högre skatteprocenten för omsättningsskatten gälla från och

med den 1 januari 1962. Enligt förordningens bestämmelser kommer detta

att innebära att dagen för skattskyldighetens inträde, d. v. s. i regel betalningens

erläggande, blir avgörande för skattesatsens storlek. Om betalning

för vara erlägges under innevarande år beräknas omsättningsskatten etter

4 procent. Sker betalningen först efter årsskiftet kommer i regel omsättningsskatten

att beräknas efter 6 procent.

I överensstämmelse med vad som stadgades vid varuskatteförordningens

antagande bör de nya bestämmelserna dock inte tillämpas i fråga om tillhandahållande

av vara eller tjänsteprestation inom riket före den 1 december

1961 eller på grund av skriftligt avtal med bestämt pris, som slutits före

den 2 november 1961. Sker import på grundval av sådant avtal bör -— likaledes

enligt mönster från 1959 års lagstiftning — fordras att avtalet anmäles

till generaltullstyrelsen före den 1 januari 1962. Vid postprenumeration

bör slutligen inbetalning till postverket före årsskiftet i nu förevarande hänseende

godtagas som betalnings erläggande, även om postverkets redovisning

av prenumerationsmedlen sker först efter årsskiftet.

Enligt de ursprungliga övergångsbestämmelserna till varuskatteförordningen

förelåg skattefrihet vid tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation

inom riket enligt före den 16 oktober 1959 slutet skriftligt avtal, däri

vederlaget blivit till beloppet fastställt. Denna bestämmelse innebär att, om

avtal avseende uthyrning eller underhåll av vara slutits på sätt som nu

nämnts att gälla tills vidare, skattefrihet föreligger så länge avtalet löper

utan ändring. Frågan om tillämpningen av dessa övergångsbestämmelser i

det fall avtalet gäller för viss bestämd tid och automatiskt förnyas på grund

av underlåten uppsägning har varit föremål för regeringsrättens prövning i

anledning av överklagande av ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked.

Enligt regeringsrättens utslag bör underlåten uppsägning icke anses

innebära att nytt avtal slutits. Härav följer att, om det ursprungligen slutna

avtalet uppfyller de i övergångsbestämmelserna uppställda villkoren, skattefrihet

föreligger så länge avtalet löper på oförändrade villkor.

Vid varuskatteförordningens ikraftträdande förelåg skäl för att i de skattskyldigas

intresse övergångsvis undantaga nu nämnda slags avtal från beskattning.

Parterna borde få tillfälle att, innan omsättningsskatt uttogs, ändra

avtalsvillkoren i enlighet med de nya förhållandena. Uppenbarligen avsågs

inte, att skattefriheten skulle bestå efter utgången av löpande avtalsperiod.

Tillhandahållande av tjänsteprestation enligt sådant avtal bör därför

nu inrymmas under beskattningen från och med den dag efter utgången av

år 1961, då avtalet skulle kunna upphöra att gälla, om avtalet med iakttagande

av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den 1 december 1961.

Skattskyldig, vars räkenskapsår (beskattningsår) icke sammanfaller med

kalenderår, kommer att vid någon av 1962, 1963 eller 1964 års taxeringar bli

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

beskattad för tid såväl före som efter årsskiftet 1961/62. Därvid bör skatten

beräknas efter fyra procent för tid före år 1962 och efter sex procent för

tid därefter.

Undantag från denna regel synes böra ske beträffande jordbrukare. Dessa

avger i allmänhet självdeklaration för kalenderår. I begränsad omfattning

förekommer emellertid räkenskapsenlig redovisning av jordbruksrörelse och

i sådana fall kan även på jordbrukets område förekomma s. k. brutna räkenskapsår.

1962 års taxering till allmän varuskatt kan därför i något undantagsfall

avse räkenskapsår som utlöper under tiden 1 januari—28 februari

1962. Praktiska skäl talar för att skattehöjningen icke skall tillämpas i

sådana fall, utan debiteringen av allmän varuskatt på grundval av 1962 års

taxering bör beträffande jordbrukare alltid kunna ske efter fyra procent för

hela den taxerade skattepliktiga omsättningen. Vid 1963 och följande års

taxeringar bör däremot jordbrukare följa de vanliga reglerna på området.

De undantagsbestämmelser som i nu angivna hänseenden erfordras torde

inrymmas i särskilda övergångsbestämmelser till ändringarna i varuskatteförordningen.

Emellertid vill jag i detta sammanhang även ta upp frågan om vissa närmast

tekniska ändringar i nämnda förordning.

Preliminär allmän varuskatt inbetalas i regel varannan månad. Efter beskattningsårets

utgång sker därefter i samband med den vanliga inkomsttaxeringen

taxering till allmän varuskatt. Om det vid taxeringen visar sig

att för litet varuskatt inbetalts preliminärt, utfärdas debetsedel å kvarstående

allmän varuskatt. Blir taxeringen sedermera höjd utfärdas debetsedel

å tillkommande allmän varuskatt.

Om däremot den preliminärt inbetalade varuskatten överensstämmer med

eller överstiger vad den skattskyldige har att erlägga enligt taxeringen, behöver

författningsenligt ingen debetsedel utfärdas. Eventuellt överskjutande

belopp restitueras av länsstyrelsen.

I de skattskyldigas intresse bör debetsedel utfärdas, även om kvarstående

skatt icke uppkommit. Genom sådan debetsedel får den skattskyldige underrättelse

om hur taxeringen fastställts. Ett rutinmässigt utfärdande av

debetsedlar till alla dem som blivit taxerade till varuskatt synes därjämte ur

administrativ synpunkt vara att föredra framför nuvarande ordning.

Med hänsyn härtill får jag förorda, att 53 § förordningen om varuskatt

ändras i enlighet med det sagda.

Enligt beslut av 1960 års riksdag utgår alltsedan halvårsskiftet 1960

kostnadsersättning till skattskyldiga, som har att inbetala preliminär

allmän varuskatt. Ersättningen avdrages av den skattskyldige för

varje redovisningsperiod vid inbetalning av skatten. Ersättningen beräknas

efter en fallande skala på det skattebelopp som förfallit till betalning. Förutsättning

för kostnadsersättning är att den skattepliktiga omsättningen för

den redovisningsperiod, som inbetalningen avser, överstiger 4 000 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

I sådant fall utgår ersättning med ett fast grundbelopp av 15 kronor jämte

ett rörligt tilläggsbelopp, motsvarande 3 procent av den uträknade skatten

för den del av omsättningen, som överstiger 4 000 men ej 30 000 kronor,

0,5 procent av den uträknade skatten å den del av omsättningen, som överstiger

30 000 men ej 150 000 kronor, och 0,25 procent av den uträknade skatten

å den del av omsättningen, som överstiger 150 000 kronor.

Erfarenheterna från bestämmelsernas tillämpning aktualiserar en ändring

av metoden för beräkning och lämnande av kostnadsersättning. Eftersom

varuskatt i regel inbetalas sex gånger om året, varje gång för en redovisningsperiod

om två månader, innebär ersättningsbestämmelserna, att eu

årsomsättning på upp till 24 000 kronor (skatt 960 kronor) för närvarande

i regel inte berättigar till någon ersättning. Om den skattskyldige däremot

har att redovisa skatt blott en gång årligen, kommer ersättning att utgå

redan vid en årsomsättning av 4 001 kronor. Ersättningarnas storlek blir

genomgående olika beroende på om redovisningsperioden är två eller tolv

månader. Helt allmänt kan vidare sägas att ersättningsbeloppen för mindre

rörelser är förhållandevis små. Å andra sidan uppgår ersättningarna i vissa

fall till tiotusentals kronor.

Det har även visat sig att de skattskyldiga i stor utsträckning beräknar

dem tillkommande ersättning felaktigt, ehuru riksskattenämnden utfärdat

särskilda tabeller för ersättningens beräknande. Härav har föranletts åtskillig

skriftväxling och efterkrav eller restitutioner av småbelopp.

De nämnda förhållandena torde böra föranleda en omläggning av ersättningsbestämmelserna.

Å ena sidan bör ersättningen beräknas i efterhand på

grundval av deklarerad skattepliktig årsomsättning och i samband med debitering

av slutlig allmän varuskatt. Å andra sidan synes ersättningsgrunderna

böra justeras så att ersättningsbeloppen ökar något för smärre rörelser

och att ersättning utgår även vid skattepliktig omsättning under nuvarande

minimibelopp. För att statens kostnader för ersättningarna skall

bibehållas vid oförändrad nivå synes böra införas ett maximibelopp för ersättningarna,

förslagsvis 3 000 kronor. Med detta förfarande vid beräkning

av ersättningarna vinner man även den fördelen att kostnadsersättningens

storlek endast anknyter till omsättningens storlek och blir oberoende av

skatteuttaget.

Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till ersättningsbestämmelser

i enlighet med de riktlinjer jag här angivit. Enligt dessa bestämmelser

kommer ersättning att utgå till alla rörelseidkare, som taxeras till allmän

varuskatt, hur liten omsättningen än är. Vidare kommer något högre ersättningar

än för närvarande att utgå vid omsättning upp till ca 170 000 kronor.

I stort sett oförändrad ersättning erhålles för större omsättningar intill

26,7 miljoner kronor, där ersättningsmaximum 3 000 kronor uppnås. Statens

kostnader för ersättningarna torde bli ungefär oförändrade.

Jag får förorda att detta förslag godtages. Det bör dock icke gälla beträffande

1962 års taxering till allmän varuskatt och genom särskilda övergångsbestämmelser

bör tillses att, vid beräkning av ersättning vid 1963 el
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1961

ler 1964 års taxering för den som då redovisar omsättning från tid före år

1962, ersättningsbeloppet icke fastställes så lågt att skattskyldig blir tvungen

att återbetala ersättning, som han enligt före årsskiftet 1961/62 gällande regler

avdragit vid skattens inbetalande.

Ikraftträdandet. De nu föreslagna reformerna bör sättas i kraft snarast

möjligt och således redan från och med den 1 januari 1962.

Även i fråga om källskatten under år 1962 bör de nya reglerna beaktas.

Härför erfordras emellertid särskilda åtgärder.

Löntagare och andra, för vilka källskatten beräknas och avdrages av arbetsgivarna

(preliminär A-skatt), erhåller senast under andra hälften av

januari månad debetsedel jämte ett exemplar av den skattetabell som skall

användas vid beräkningen av skatteavdraget. Debetsedeln och skattetabellen

överlämnas av löntagaren till arbetsgivaren. Under januari och, då särskilda

förhållanden därtill föranleder, jämväl under februari får dock skatteavdrag

i stället beräknas efter den debetsedel och den skattetabell, som

användes under nästföregående år.

Skattetabellerna fastställes av riksskattenämnden. Arbetet med iordningställande,

tryckning och distribution av tabellerna pågår under höstmånaderna.

I början av november månad igångsättes själva tryckningen. Distributionen

sker successivt och avslutas omkring årsskiftet.

För att de nya skatteskalorna skall kunna användas vid källskatten måste

nya skattetabeller distribueras. Förberedelserna för detta arbete kan igångsättas

så att de nya tabellerna förmodligen kan vara i användning fr. o. m.

den avlöningsutbetalning som sker närmast efter februari månads utgång,

d. v. s. från den tidpunkt efter vilken avdrag inte längre får ske enligt föregående

års tabell. — Det bör understrykas, att den skatt, som för mycket avdragits

vid avlöningsutbetalningar innan den nya skattetabellen användes,

kommer den skattskyldige tillgodo vid slutavräkningen i form av överskjutande

preliminär skatt eller minskning av kvarstående skatt.

Samma problem förelåg i samband med införande av nya källskattetabeller

i anledning av beslutet under hösten 1959 om sänkning av den statliga

inkomstskatten. De nya tabellerna kunde då planenligt distribueras så att de

kom till användning i mars 1960.

Liksom då skedde, synes utbytet av skattetabeller kunna ordnas i administrativ

väg utan särskilda författningsbestämmelser. På riksskattenämnden

ankommer sålunda att ombesörja fastställandet av de nya tabellerna.

Givetvis behöver blott de delar av tabellerna, som beröres av de nya skatteskalorna,

omtryckas.

På sätt skedde förra gången bör de nya skattetabellerna kunna lämnas

direkt till arbetsgivarna. Med hjälp av postverkets förteckning över arbetsgivare

kan direkt kontakt tas med flertalet arbetsgivare för tabellbytet. Vidare

bör de nya tabellerna hållas tillgängliga på postanstalterna.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter torde det vara lämpligt att

inte nu fastställa exakt datum för de nya tabellernas ikraftträdande. Det

bör i stället få ankomma på Kungl. Maj:t att förordna härom. Författningsförslagen

har utformats i enlighet härmed.

I fråga om preliminär B-skatt kommer de nya skatteskalorna att automa
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

tiskt gälla fr. o. in. årsskiftet i den mån särskild beräkning av sådan skatt

skall äga rum, t. ex. om den skattskyldige avgivit preliminär självdeklaration.

Vad andra fall angår synes det inte vara anledning att göra avsteg från

huvudregeln i 13 § 1 mom. uppbördsförordningen, som innebär att den preliminära

B-skatten skall utgå med belopp, motsvarande den slutliga skatt

som påförts den skattskyldige under nästföregående år.

Även i fråga om ikraftträdandet av nya sjömansskattetabeller torde det

få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna därom. Givetvis bör ikraftträdandet

äga rum så snart de nya tabellerna hunnit utsändas till fartygen.

Sammanfattning

I det föregående har jag redovisat de olika åtgärder på beskattningens

område, som enligt min mening bör genomföras nu. Å ena sidan står lättnader

i den direkta beskattningen om sammanlagt ca 1 340 miljoner kronor

om året främst genom höjda ortsavdrag, skattegrupperingens avskaffande

och lägre marginalskatter samt höjda barnbidrag. Å andra sidan står en

ökning av den indirekta beskattningen med ca 1 040 miljoner kronor per år

genom höjning av den allmänna varuskatten och skatterna på motorbränslen.

Tillsammantagna innebär åtgärderna en minskad skattebelastning med

ca 300 miljoner kronor om året.

De sålunda föreslagna skattelättnaderna och förskjutningen till indirekt

beskattning medför i alla inkomstlägen att den sammanlagda skatten sänkes.

Höjningen av varuskatten motsvarar i allmänhet icke minskningen av

den direkta beskattningen.

Breddningen av det proportionella skiktet och höjningen av gränsen för

folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter medför — i förening med de höjda

ortsavdragen —- relativt betydande skattelättnader för de medelstora och

små inkomsttagarna. Störst blir lättnaden för barnfamiljer i dessa inkomstlägen.

Höjningen av gränsen för deklarationsskyldighet innebär vidare att

antalet deklarationspliktiga minskar väsentligt.

Allmän enighet bör enligt min mening kunna råda om önskvärdheten av

de nu förordade skattereformerna. Som jag förut understrukit kan de inte

anses innefatta något föregripande av allmänna skatteberedningens tidskrävande

arbete. Angelägenheten att reformerna skall kunna sättas i kraft

redan från och med nästa år jämte olägenheten av en lång tidspersiod mellan

förslag och ikraftträdande av förändringen i den indirekta beskattningen

har fällt utslaget, när det gällt tidpunkten för förslagens framläggande.

Ett uppskov med propositionen till 1962 års vårriksdag innebär att de

tilltänkta skattelättnaderna kan genomföras tidigast år 1963.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

39

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t matte i

proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt; . .

3) lag angående ändrad lydelse av 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr

507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den / april

1961 (nr 372) om bensinskatt;

6) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1J53 (nr

2) * samt

7) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 68 § taxeringsför
ordningen

den 23 november 1956 (nr 623);

dels, vid antagande av förslaget under punkt 5, vidtaga därmed sammanhängande

ändringar i förordningen om brännoljeskatt;

dels ock godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller som angivits

i det föregående samt bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa grunder

upprätta och fastställa nya sjömansskattetabeller och forordna att dessa

från och med lämplig tidpunkt skall ersätta äldre sjömansskattetabeller.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Sundström

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1961

Bihang A

Sammanlagd inkomstskatt reducerad med utgående barnbidrag enligt

nuvarande ordning och enligt propositionen

Gift med två barn. Kommunal utdebitering 15 kr. per skattekrona.

Årsinkomst

(exkl. barn- bidrag)

Ortsgrupp III

Ortsgrupp V

Nuvarande

skatt

Skatt

enl. prop.

Skatte- minskning

(kol. 2—

kol. 3)

Nuvarande

skatt

Skatt

enl. prop.

Skatte- minskning

(kol. 6—

kol. 7)

kr.

kr.

kr.

kr.

%

kr.

kr

kr.

%

]

2

3

4

5

6

7

8

9

4 000 ....

-673

-873

200

-673

-873

200

6 000 ....

- 164

-550

386

- 236

- 550

314

8 000 ----

403

15

388

96,3

328

15

313

95,4

10 000 ....

939

551

388

41,3

866

551

315

36,4

12 000 ....

1483

1094

389

26,2

1409

1094

315

22,4

14000 ....

2 016

1626

390

19,3

1943

1626

317

16,3

16 000 ....

2 616

2147

469

17,9

2 530

2147

383

löjl

18 000 ....

3 285

2 666

619

18,8

3183

2 666

517

16,2

20 000 ....

3 996

3164

832

20,8

3 872

3164

708

183

25 000 ----

5 955

4 817

1138

19,1

5 817

4 817

1000

17,2

30 000 ....

8153

6 904

1249

15,3

7 999

6 904

1095

13,7

35 000 ____

10 518

9 269

1249

11,9

10 364

9 269

1095

10.6

40 000 ....

12 883

11634

1249

9,7

12 729

11634

1095

8,6

50 000 ----

18 037

16 753

1284

7,1

17 869

16 753

1116

6,2

60 000 ____

23 541

22 222

1319

5,6

23 359

22 222

1137

4,9

80 000 ....

34 940

33 579

1361

3,9

34 741

33 579

1162

3,3

100 000 ....

47 120

45 759

1361

2,9

46 921

45 759

1162

2,5

150 000 ----

78 744

77 348

1396

1,8

78 531

77 348

1183

1,5

200 000 ....

112 278

110 840

1438

1,3

112 048

110840

1208

1,1

Anm. Med sammanlagd skatt avses statlig inkomstskatt, kommunal in
komstskatt,

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 är 1961

41

Bihang B

Sammanlagd inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt

propositionen. Ortsgrupp III

Kommunal utdebitering 15 kr. per skattekrona.

Årsinkomst

Gift utan barn

Ogift utan barn

Nuvarande

Skatt

Skatte

_

Nuvarande

Skatt

Skatte

skatt

enligt

minskning

skatt

enligt

minskning

prop.

prop.

kr.

kr.

kr. a

kr.

%

kr.

kr.

kr.

%

1

2

3

4

5

6

7

8

9

4 000 ....

227

227

626

532

94

15,0

6 000 ....

736

550

186

25,3

1169

1074

95

8,1

8 000 ....

1303

1115

188

14,4

1736

1606

130

7^5

10 000 ....

1839

1651

188

10,2

2 377

2143

234

9,8

12 000 ....

2 383

2194

189

7,9

3103

2 851

252

8,1

14 000 ....

2 916

2 726

190

6,5

3 882

3 566

316

8,1

16 000 ....

3 516

3 247

269

7,7

4 702

4 333

369

7,8

18 000 ....

4185

3 766

419

10,0

5 572

5128

444

8,0

20 000 ....

4 896

4 264

632

12,9

6 441

5 944

497

7,7

25 000 ....

6 855

5 917

938

13,7

8 710

8123

587

6,7

30 000 ....

9 053

8 004

1049

11,6

11160

10 544

616

5,5

35 000 ....

11418

10 369

1049

9,2

13 652

13 037

öl5

4,5

40 000 ....

13 783

12 734

1049

7,6

16 211

15 582

629

3,9

50 000 ....

18 937

17 853

1084

5,7

21543

20 907

636

3,0

60000 ....

24 441

23 322

1119

4,6

27 208

26 565

643

2,4

80000 ....

35 840

34 679

1161

3,2

38822

38161

661

1,7

100 000 ....

48 020

46 859

1161

2,4

51002

50 341

661

1,3

150 000 ....

79 644

78 448

1196

1,5

82 710

82 032

678

0,8

200000 ....

113 178

111 940

1238

1,1

116 345

115 646

699

0,6

Anm. Med sammanlagd skatt avses statlig inkomstskatt, kommunal in
komstskatt,

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1961

Bihang C

Sammanlagd inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt

propositionen. Ortsgrupp V

Kommunal utdebitering 15 kr. per skattekrona.

Årsinkomst

Gift utan barn

Ogift utan barn

Nuvarande

Skatt

Skatte-

Nuvarande

Skatt

Skatte-

skatt

enligt

minskning

skatt

enligt

minskning

prop.

prop.

kr.

kr.

kr

kr.

0/

/o

kr.

kr.

kr.

%

1

2

3

4

5

6

7

8

9

4 000 ....

227

227

590

532

58

9,8

6 000 ....

664

550

114

17,2

1131

1074

57

5,0

8 000 ....

1228

1115

113

9,2

1694

1606

88

5,2

10000 ....

1766

1651

115

6,5

2 325

2143

182

7,8

12 000 ....

2 309

2194

115

5,0

3 049

2 851

198

6,5

14 000 ....

2 843

2 726

117

4,1

3 824

3 566

258

6,7

16000 ....

3 430

3 247

183

5,3

4638

4 333

305

6,6

18 000 ....

4 083

3 766

317

7,8

5 506

5128

378

6,9

20 000 ....

4 772

4 264

508

10,6

6 371

5 944

427

6,7

25 000 ....

6 717

5 917

800

11,9

8 635

8123

512

5,9

30 000 ....

8 899

8 004

895

10,1

11078

10 544

534

4,8

35 000 ....

11264

10 369

895

7,9

13 571

13 037

534

3,9

40 000 ....

13 629

12 734

895

6,6

16 124

15 582

542

3,4

50000 ....

18 769

17 853

916

4,9

21451

20 907

544

2,5

60 000 ....

24 259

23 322

937

3,9

27 116

26 565

551

2,0

80 000 ....

35 641

34 679

962

2,7

38 722

38161

561

1,4

100 000 ....

47 821

46 859

962

2,0

50 902

50 341

561

1,1

150 000 ....

79 431

78 448

983

1,2

82 604

82 032

572

0,7

200 000 ....

112 948

in 940

1008

0,9

116 230

115 646

584

0,5

Anm. Med sammanlagd skatt avses statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt,

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

611134

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:406 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  2. 2LU 1961:72 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  3. BevU 1961:79 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten