Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare medelsanvisning till ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm

1961-01-13 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:23, Angående ytterligare medelsanvisning till ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

1

Nr 23

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare medelsanvisning

till ombyggnad och reparation av operahuset

i Stockholm; given Stockholms slott den 13 januari

1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

När ombyggnad av operahuset i Stockholm beslutades på våren 1958 beräknades

kostnaderna härför till 7 milj. kronor, att betalas ur behållningarna

av de årligen anordnade särskilda lotterierna till förmån för teater,

konst och andra kulturella ändamål. Avsevärda fördyringar i arbetena har

emellertid uppkommit. Enligt en numera verkställd utredning kan ombyggnadsföretaget

komma att kosta något över 18 milj. kronor. I propositionen

föreslås att 9 milj. kronor av merkostnaderna täckes genom särskild

medelsanvisning på kapitalbudgeten.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 januari 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ytterligare medelsanvisning

till ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm och anför

därvid följande.

Inledning

Operahuset i Stockholm uppfördes under åren 1889—1898 och är statens

egendom. Byggnaden är sedan år 1935 av Kungl. Maj :t förklarad som

byggnadsminnesmärke. Den inrymmer, förutom lokaler för teaterändamål,

några affärslokaler samt en restaurang, Operakällaren. Nyttj anderätten till

byggnaden tillkommer Kungl. teaterns aktiebolag. Det åligger bolaget — i

det följande kallat teaterbolaget — att svara för teaterverksamhetens upprätthållande

samt för inre underhåll av byggnaden. För det yttre underhållet

svarar byggnadsstyrelsen. Teaterbolaget äger disponera inflytande hyresinkomster.

Huvudparten därav, i runt tal 200 000 kronor för år, avsåg

tidigare Operakällaren. Verksamheten där upphörde emellertid under våren

1955 på grund av att lokalerna blivit otjänliga för restaurangbruk.

I februari 1956 gjorde teaterbolagets styrelse framställning till Kungl.

Maj :t i syfte att få till stånd en renovering och ombyggnad av operahuset.

Styrelsen åberopade den intensifierade teaterverksamhetens krav på flera

och tidsenligare lokaler — särskilt behövde repetionsutrymmen, sångrum

och klädloger utökas samt de sceniska resurserna förbättras. I fråga om

restaurangen hänvisades till att ekonomilokalerna, som huvudsakligen låg i

källarvåningen, befann sig i ett ur hälsovårds- och arbetarskyddssynpunkt

icke tillfredsställande skick. I betraktande av det stora inkomstbortfallet

vid avstängning av restauranglokalerna var det enligt styrelsen av vikt, att

arbetena kunde påbörjas snarast möjligt. Styrelsen hemställde att medel i

första hand skulle ställas till förfogande för utrednings- och projekteringsarbeten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

3

Redan i juli 1955 hade, ehuru detla inte framgick av teaterbolagets ansökning,

avtal slutits mellan teaterbolaget och Aktiebolaget Operakällaren —

vilket sistnämnda bolags aktier då övergått i nuvarande ägares hand — om

förhyrning av restauranglokalerna för tiden den 1 april 1956—den 31 december

1966. I avtalet förutsattes att lokalerna skulle iordningställas i enlighet

med avtalet bilagda ritningar och promemoria m. m. Några preciseringar

rörande ombyggnadens standard innehöll inte promemorian, men

det angavs däri, att kökslokalerna skulle flyttas från källarvåningen till bottenplanet,

att genom påbyggnad av en terrass på operahusets baksida skulle

iordningställas en festvåning samt att erforderliga kontorsutrymmen skulle

åstadkommas. Grundhyran bestämdes till 165 000 kronor för år, vartill kom

bland annat indextillägg och tilläggshyra knuten till omsättningen.

Kungl. Maj:t uppdrog den 16 mars 1956 åt byggnadsstyrelsen att efter

samråd med teaterbolagets styrelse utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma

med förslag och plan rörande erforderliga ombyggnadsarbeten inom operahuset.

Samtidigt medgavs att byggnadsstyrelsen för ändamålet fick ta i anspråk

högst 200 000 kronor av behållningen av ett av Svenska penninglotteriet

aktiebolag under år 1955 anordnat lotteri till förmån för teater och

musik. Av nämnda lotteribehållning ställde Kungl. Maj :t sedermera, den

26 april 1957, ytterligare 200 000 kronor till byggnadsstyrelsens förfogande

för ulredningsändamål.

Förslag till ombyggnadsarbetena avlämnades av byggnadsstyrelsen den 19

november 1957, avseende såväl teater- som restauranglokalerna. Det förutsattes

att arbetena skulle bedrivas i fyra etapper —- varav blott etapperna I

och II behandlas i förevarande sammanhang. Den första etappen avsåg dels

ombyggnad och iståndsättning av restaurangen, huvudsakligen flyttning av

ekonomilokalerna från källarvåningen till bottenplanet, dels iordningställande

för teaterns del av repetitionssal och sidomagasin med kulisshiss. Sistnämnda

arbeten betraktades som följdåtgärder till restaurangombyggnaden;

genom kökets flyttning till bottenvåningen förlorade teatern utrymmen,

som måste ersättas på andra håll inom byggnaden. Dessutom skulle inom

denna etapp utföras ljudisolering av järnridån, vissa arbeten i orkesterdiket

samt omläggning av panncentralen. Hela kostnaden för etapp I uppskattades

tdl drygt 7 milj. kronor, varav 5 milj. kronor belöpte på restaurangen, 1,6

milj. kronor på de nämnda följdåtgärderna samt 500 000 kronor på pannrum

och ljudisolering av järnridån in. m. I första etappen ingick inte någon

påbyggnad av terrassen på operahusets baksida. En sådan påbyggnad avsågs

ske i etapp II, därvid på terrassen skulle iordningställas repetitionssal två

balettsalar, sex loger samt lunch- och fritidslokaler för teaterns personal

Kostnaderna för denna etapp, som alltså helt avsåg teatern, beräknades till

1,7 milj. kronor.

Ombyggnadsförslaget i de! följande kallat novemberförslaget _ för
anledde

överläggningar i handelsdepartementet med företrädare för teaterbolaget

och för byggnadsstyrelsen. Från departementets sida framhölls där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

vid att medel i den utsträckning, som förutsattes för förslagets genomförande,

icke skulle kunna påräknas. Med hänsyn härtill överenskoms, att byggnadsstyrelsen

närmare skulle pröva, huruvida restaurangen ej kunde

iståndsättas på ett mindre genomgripande sätt, eller därest detta icke lät

sig göra undersöka huruvida restaurangutrymmena kunde ges annan lämplig

användning varigenom operan kunde tillföras hyresinkomster. Till efterföljd

härav framlade byggnadsstyrelsen med skrivelse den 10 december

1957 ett nytt förslag — hädanefter kallat decemberförslaget —- till ombyggnad

av restauranglokalerna och teatern, begränsat till de i förenämnda

etapp I ingående arbetena. Någon annan användning av lokalerna uppgavs

från styrelsens sida icke kunna ifrågakomma. Kostnaderna för restaurangen

angavs i detta förslag till 2,9 milj. kronor. Som följ dåtgärd kom iordningställande

för teatern av en repetitionssal för en uppgiven kostnad av 400 000

kronor. Därtill kom ytterligare arbeten inom teatern enligt novemberförslaget

(500 000 kronor). Kostnaderna enligt decemberförslaget utgjorde

alltså sammanlagt 3,8 milj. kronor.

En sålunda genomförd ombyggnad avvek på väsentliga punkter från den

ombyggnad, som förutsatts i 1955 års hyresavtal. Bland annat hade liksom

i novemberförslaget någon festvåning på terrassen inte medtagits. Detta föranledde

kritik från restaurangbolagets sida. Efter ytterligare överläggningar

och sedan enighet nåtts mellan byggnadsstyrelsen, teaterbolaget och restaurangbolaget

angående omfattningen av restauranglokalerna efter ombyggnaden,

utarbetades ytterligare ett förslag till ombyggnad av operahuset.

Skrivelse härom ingick till Kungl. Maj :t den 18 mars 1958. I detta förslag

— som i det följande kallas marsförslaget — angavs kostnaderna för ombyggnad

av restaurangen till 2,2 milj. kronor. Därjämte skulle den i etapp

II i novemberförslaget ingående terrasspåbyggnaden utföras varvid en del

av terrassen — i stället för lokaler till teatern — skulle iordningställas som

festvåning för en kostnad av 700 000 kronor. För teatern förutsågs — ehuru

utan uppgift om vad som var att anse som följdarbeten i anledning av restaurangombyggnaden

— ungefär samma kostnader som för etapp I i novemberförslaget,

d. v. s. drygt 2 milj. kronor, i vilket belopp emellertid ingick

1 milj. kronor för den del av förenämnda terrasspåbyggnad, som inte

skulle iordningställas som festvåning. I skrivelsen uttalades också önskemål

om iordningställande för teatern av balettsalar och kostymmagasin för

en beräknad kostnad av 1 milj. kronor. Slutligen fanns i kostnadsberäkningen

upptagen en utgiftspost på 900 000 kronor, avseende »allmänna

Byggnadsåtgärder samt reparation och underhåll», utan angivande av om

arbetena avsåg restaurangen eller teatern. De uppskattade sammanlagda

kostnaderna för ombyggnadsarbetena enligt marsförslaget blev därvid 7

milj. kronor. Fördelningen på olika poster framgår av sammanställningen

på s. 7 och 8.

Genom beslut den 11 april 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att utföra ombyggnads- och reparationsarbeten inom operahuset i hu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961

5

vudsaklig överensstämmelse med marsförslaget till en sammanlagd kostnad

av högst 7 milj. kronor. Samtidigt medgav Kungl. Maj:t, att byggnadsstyrelsen

fick såsom ett första anslag för ändamålet allt efter behov ta i anspråk

3 milj. kronor av disponibel behållning av 1955 års lotteri till förmån för

teater och musik. Ombyggnadsarbetena påbörjades i september 1958.

På grund av de sålunda vidtagna ändringarna i ombyggnadsplanerna för

restaurangen upptogs diskussioner mellan teaterbolaget och restaurangbolaget

om 1955 års avtal angående förhyrning av restauranglokalerna. Nytt

avtal underställdes Kungl. Maj:t för godkännande i juni 1958. Efter remissbehandling

därav, varvid ändringsförslag framfördes, upptogs nya förhandlingar

mellan parterna. Dessa resulterade i ytterligare en ny överenskommelse

mellan teaterbolaget och restaurangbolaget den 13 april 1959, vilken godkändes

av Kungl. Maj :t genom beslut den 30 samma månad. Hyrestiden är

enligt avtalet bestämd till tio år, räknat från och med den 1 oktober 1960.

Lokalerna anges omfatta 4 000 m2 och skall på hyresvärdens bekostnad

iordningställas på ett ändamålsenligt och förstklassigt sätt. Hyresvärden

skall även tillhandahålla en sommarveranda utanför restaurangen. Grundhyran

utgör 200 000 kronor för år jämte bränsle- och varmvattentillägg.

Tilläggshyra skall -— med undantag för de två första hyresåren —■ efter

grunder, som finns närmare angivna i avtalet, utgå i relation till restaurangrörelsens

omsättning. Avtalet skall efter fem år kunna under vissa

förutsättningar bli föremål för revision. I händelse av tvist skulle frågan

därom underställas skiljenämnd.

Den 4 maj 1960 framlade operaledningen och byggnadsstyrelsen under

hand förslag om medelsanvisning för vissa mindre tilläggsarbeten i samband

med ombyggnaden. Sedan i anledning härav uppgift begärts, huruvida

redan beslutade arbeten skulle komma att hållas inom den medgivna ramen

av 7 milj. kronor, anmälde byggnadsstyrelsen i en den 27 maj 1960 dagtecknad

promemoria, att kostnaderna för ombyggnaden skulle komma att väsentligt

överskrida de tidigare beräknade. Såvitt styrelsen för det dåvarande

kunde bedöma, skulle de sammanlagda kostnaderna för ombyggnaden komma

att uppgå till i runt tal 14,5 milj. kronor, varav för restaurangen 9,7 och

för teatern 4,8 milj. kronor. Styrelsen tilläde att en uppenbar felbedömning

av de med ombyggnadsåtgärderna förknippade kostnaderna måste ha skett

samt att åtskilliga icke förutsebara kostnader tillkommit.

Med anledning av vad sålunda inträffat förordnade Kungl. Maj:t på min

föredragning den 3 juni 1960 generaldirektören S. A. E. ödeen att verkställa

utredning rörande orsakerna till kostnadsökningen samt att inkomma med

redogörelse härför.

Kungl. Maj: t har sedermera — till förhindrande av att byggnadsarbetena

skulle behöva inställas — genom beslut den 28 juli, den 26 augusti och den

9 december 1960 ställt sammanlagt 8 milj. kronor av tillgängliga särskilda

lotterimedel till byggnadsstyrelsens förfogande för fullföljande av de byggnadsarbeten

inom operahuset, vilka förutsågs i Kungl. Maj :ts beslut den 11

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

april 1958. Med inräknande av beloppet 3 milj. kronor enligt sistnämnda beslut

har sålunda för ifrågavarande arbeten hittills anvisats sammanlagt 11

milj. kronor. I detta sammanhang torde få erinras att Kungl. Maj:t härutöver

_och utöver de tidigare omnämnda beloppen om sammanlagt 400 000

kronor till utrednings- och projekteringsändamål — av de särskilda lotterimedlen

anvisat 1,3 milj. kronor för anskaffande och installation av nytt

ställverk för operans scenbelysning, 950 000 kronor som ersättning för uteblivna

hyresinkomster för teaterbolaget i anledning av ombyggnaden samt

185 000 kronor, avseende bland annat gottgörelse till restaurangbolaget för

utgifter genom dröjsmålet med iståndsättandet av restauranglokalerna. Sistnämnda

tre poster lämnas i det följande utanför. Ej heller upptas i den fortsatta

framställningen kostnaderna för de fasadputsningsarbeten m. m. å

operahuset, vilka kommit till utförande under senare år med anlitande av

medel å staten för statens allmänna fastighetsfond.

Den av Kungl. Maj :t i juni 1960 förordnade utredningsmannen avlämnade

den 22 november 1960 sitt betänkande (stencilerat) med yttrande över orsakerna

till fördyringen av operahusombyggnaden.

över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen

och Kungl. teaterns styrelse. Aktiebolaget Operakällaren har därjämte

inkommit med en skrivelse i ärendet. Ett exemplar av betänkandet har

överlämnats till justitiekanslersämbetet för kännedom.

Betänkandet

Utredningsmannen framhåller att hans arbete mött åtskilliga svårigheter,

sammanhängande ej minst med att frågan om ombyggnad av teatern och

restaurangen behandlats under lång tid och att därunder flera förslag till

ombyggnad framlagts. Samtidigt har mellan de berörda parterna olika överenskommelser

och avtal träffats, vilkas verkningar torde ha sträckt sig fram

till de nu aktuella ombyggnadsarbetena. Ärendet har också handlagts parallellt

av två institutioner med olika ställning — teaterbolagets styrelse och

byggnadsstyrelsen — och den bild av händelseförloppet, som handlingarna

hos de båda institutionerna ger, stämmer inte alltid överens. Ytterligare tillkommer

att många ställningstaganden — även viktiga sådana — har skett

efter blott muntliga förhandlingar.

Med hänsyn härtill fann utredningsmannen det nödvändigt att från ett

icke obetydligt antal personer inhämta kompletterande uppgifter, vilket

skedde muntligen, varvid samtalen protokollfördes. Sammanlagt hördes 32

personer. Protokollen har fogats till betänkandet såsom bilaga, vartill här

torde få hänvisas.

Utredningsmannen understryker att hans uppdrag endast avsett en utredning

om orsakerna till kostnadsökningen. Han har sålunda ej haft att ingå

på frågan huruvida och i vad mån myndighet eller enskild genom åtgärd,

som av utredningsmannen anges som orsak till överskridandet, gjort sig

skyldig till fel eller försummelse. Ej heller har det fallit inom hans uppdrag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961

7

att pröva huruvida ombyggnadens utformning eller sättet för arbetets bedrivande

varit ekonomiskt och tekniskt riktigt; han har därvidlag endast sökt

konstatera faktiska förhållanden, som bidragit till kostnadsökningen. Lika

litet har utredningsmannen ansett sig böra ingå på en bedömning av de

träffade hyresavtalen, än mindre blanda sig i föreliggande tvister om tolkningen

av det nu gällande avtalet.

Ombyggnadskostnadernas storlek

I fråga om storleken av kostnaderna för operahusets ombyggnad konstaterar

utredningsmannen, att det redan vid en första granskning av anslagsoch

utgiftsbokföringen inom byggnadsstyrelsen visade sig, att därpå icke

kunde grundas någon beräkning av nämnda kostnader. I vart fall fordrades

en noggrann genomgång av de sinsemellan icke korresponderande bokföringarna

inom byggnadsstyrelsens administrativa byrå och byggnadsbyrå. Utredningsmannen

föranstaltade därför om granskning genom särskilt förordnad

expert av medelsredovisningen inom byggnadsstyrelsen, särskilt ifråga om

teaterombyggnaden.

Det visade sig vidare att några kostnadsberäkningar för teaterombyggnaden

ej förelegat vid arbetenas påbörjande samt att det fanns anledning att

antaga, att ombyggnaden ytterligare fördyrats, sedan inom byggnadsstyrelsen

kring årsskiftet 1959—1960 på grundval av då aktuella ritningar och

med biträde av utomstående expertis verkställts en kostnadsberäkning, vars

riktighet emellertid blev föremål för delade meningar inom styrelsen. Utredningsmannen

bedömde det därför nödvändigt att verkställa en helt ny

kostnadsberäkning. Arbetet därmed utfördes delvis inom utredningen med

anlitande av särskild expertis, delvis inom byggnadsstyrelsen. I en till betänkandet

såsom bilaga fogad »Redogörelse för handläggningen av ärendet rörande

operahusets ombyggnad 1954—1960» lämnar utredningsmannen detaljerade

uppgifter om de premisser, som låg till grund för beräkningsarbetet.

Därutinnan torde få hänvisas till utredningsmannens redogörelse.

Beräkningarna leder fram till att kostnaderna för de ombyggnadsarbeten,

vilka förutsågs i Kungl. Maj:ts beslut den 11 april 1958, sannolikt kommer

att uppgå till cirka 18,1 milj. kronor. Fördelningen därav på olika poster

framgår av efterföljande sammanställning, som också visar — enligt vad tidigare

sagts — hur motsvarande poster var upptagna i marsförslaget, vilket

låg till grund för Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut.

Byggnadsstyrelsens

skrivelse 18/3 1958

Mkr

Restaurangen

Ombyggnad av restaurangen................ 2,2

Terrasspåbyggnaden........................ 0,7 2,9

T ealern

Terrasspåbyggnaden........................ 1,0

Arbeten inom teatern ...................... 0,7

Utredningen

Mkr

9,4

2,8 12,2

1,7

1,1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

Byggnadsstyrelsens

skrivelse 18/3 1958

Mkr

Omläggning av panncentralen................ 0,3

Ljudisolering av ridån och ombyggnad av orkesterdiket

................................ 0,2

Balettsalar och kostymmagasin.............. 1,0 3,2

Utredningen

Mkr

0,8

0,3

1,1 5,0

Byggnaden

Allmänna byggnadsåtgärder samt reparation och

underhåll “..... ............ .......... .03 _03

7,0 18,1

Rörande posten »Byggnaden: Allmänna byggnadsåtgärder samt reparation

och underhåll» säger utredningsmannen, att densamma torde ha avsett sådana

arbeten, som på grund av tidigare eftersatt underhåll inom restauranglokalerna

ansetts böra utföras, oavsett för vilket ändamål lokalerna

framdeles skulle användas, och som därför bedömts ej böra belasta restauranglokalerna,

åtminstone inte vid beräkning av den investeringskostnad,

vilken borde förräntas genom hyresinkomster från lokalerna. Att dessa arbeten

avser restaurangen bestyrkes av innehållet i en av för utredningsmannen

tillgänglig, av byggnadsstyrelsen den 17 mars 1958 upprättad promemoria,

vilken synes ha legat till grund för marsförslaget. I promemorian —

som kommer att närmare behandlas i det följande och därvid kallas marspromemorian

-— är beloppet 900 000 kronor inlagt i kostnaderna för restaurangombyggnaden,

vilka härigenom kom att sluta på 3,8 milj. kronor. I skrivelsen

görs sedan uppdelningen på tre rubriker.

Utredningsmannen förser den framräknade nya siffran för ombyggnadskostnaderna,

18,1 milj. kronor, med vissa reservationer. Beräkningsarbetet

inom utredningen och inom byggnadsstyrelsen samordnades i möjligaste

mån, och de slutliga kostnadssammanställningarna underställdes byggnadsstyrelsen

med begäran om yttrande, huruvida den angivna kostnadssumman

kunde anses vara rimlig och med säkerhet icke under några förutsebara

förhållanden skulle komma att överskridas. Styrelsen hade emellertid

ej före utredningsarbetets avslutande yttrat sig om huruvida de beräknade

kostnaderna är riktiga. Vidare påpekar utredningsmannen, att i summan

18,1 milj. kronor ingår vissa arbeten och leveranser, som enligt byggnadsstyrelsens

uppfattning bör slutligt gäldas av restaurangbolaget. Krav i dessa

hänseenden har av styrelsen hittills aktualiserats till ett belopp av 300 000

kronor, överenskommelse därom hade emellertid ej kunnat träffas då betänkandet

avgavs.

Orsakerna till fördyringen

Av den tidigare redogörelsen framgår att de stora överskridandena hänför

sig till restaurangombyggnaden. Den kommer sannolikt att kosta omkring

fyra gånger så mycket som tidigare uppgivits, medan för övriga ar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

beten överskridandena torde röra sig om i allmänhet under 60 procent. Det

är därför i första hand orsaken till fördyringen för restaurangen, som är

av betydelse.

Utredningsmannen anser att den betydande skillnaden mellan tidigare angivna

och nu bedömbara kostnader för ombyggnad av operahuset i allt väsentligt

kan återföras på två faktorer. Den ena sammanhänger med att byggnadsstyrelsen

i december- och marsförslagen lämnade kostnadsuppgifter,

som låg avsevärt under novemberförslagets kostnadsberäkningar, utan att

styrelsen gjorde däremot svarande minskningar i byggnadsprogrammet. Som

den andra huvudorsaken till de stora överskridandena betecknar utredningsmannen

att 1955 års hyresavtal mellan teaterbolaget och restaurangbolaget

träffades med de bristande förutsättningar för dess genomförande som förelåg

från teaterbolagets sida.

I fråga om de missvisande kostnadsuppgifterna i december- och marsförslagen,

erinrar utredningsmannen om att i novemberförslaget kostnaderna

för restaurangombyggnaden var uppskattade till 5 milj. kronor, vartill för

en beräknad kostnad av 1,6 milj. kronor skulle komma arbeten inom teaterns

del av byggnaden, vilka hade karaktären av oundvikliga följ dåtgärder av

restaurangens intrång i teaterlokalerna. I en andra etapp skulle för teaterns

uteslutande räkning göras en påbyggnad av terassen på operahusets baksida.

Till grund för kostnadsuppgifterna i novemberförslaget låg en serie beräkningar,

vilka var delvis tämligen detaljerade och i det stora hela av god

noggrannhet. De hade utförts inom byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå under

åren 1956 och 1957. Utredningsmannen anser att dessa kostnadsuppgifter

var underbyggda i tillräcklig omfattning och anser, att därest förslaget skulle

ha kommit till utförande, siffrorna hade visat sig hållbara, om byggnationen

utförts efter den standard — i nu gällande hyresavtal användes orden

»ändamålsenlig och förstklassig» — som legat till hands att förutsätta vid

beräkningarna.

Som framgår av den tidigare redogörelsen bedömdes emellertid novemberförslaget

alltför kostsamt att genomföra. Byggnadsstyrelsen uppgjorde

därför decemberförslaget. Detta angavs medföra mindre intrång i teaterns

dittillsvarande lokaler, dock att restaurangköket liksom i tidigare förslag

skulle flyttas från källarvåningen till bottenvåningen. Det framgår av schematiska

skisser, som var fogade till förslaget, att teatern skulle få avstå i

huvudsak samma lokaler som enligt novemberförslaget, med undantag av

att i bottenvåningen en del magasinsutrymmen ej togs i anspråk. Ej heller

enligt detta förslag skulle emellertid restaurangen få någon festvåning inom

en eventuell terrasspåbyggnad, men genom ett nytt entresolbjälklag över en

del av det nya köket och grillen skapades en festsal på ca 100 in2.

Kostnaderna för denna ombyggnad av restauranglokalerna angavs till 2,9

milj. kronor, vartill skulle komma följdåtgärder inom teatern för en uppgiven

kostnad av 400 000 kronor. Bortsett från följdåtgärderna — soin emellertid

hade reducerats väsentligt i förhållande till novemberförslaget, bland

annat hade icke räknats med någon ersättning till teatern för loger och om
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

klädnadsrum, som tagits i anspråk för restaurangen — förutsattes i decemberförslaget

ungefär samma kostnader för teatern som i novemberförslaget.

Utredningsmannen konstaterar på grundval av jämförelser mellan de ritningar,

som fanns i decemberförslaget, och motsvarande skisser i novemberförslaget,

att de inbördes avvikelserna i fråga om restaurangen inte kan

anses vara av betydelse att i avgörande utsträckning påverka ombyggnadskostnaderna.

Skillnaden bestod egentligen endast däri, säger utredningsmannen,

att i decemberförslaget köket gjorde mindre intrång i teaterns lokaler

men utvidgades mot grillen samt att en festsal inlades ovan köket.

Detta innebar en minskning av de totala lokalytorna med mindre än fem

procent. Då i övrigt byggnadssätt och inredning, enligt vad utredningen givit

vid handen, förutsågs lika, kan decemberförslaget för restaurangens del

ej ha inneburit något nämnvärt förbilligande. De av byggnadsstyrelsen för

ombyggnaden anlitade arkitekterna och övriga konsulter har också under

utredningsarbetet förklarat, att såvitt de kände till någon skillnad i ombyggnadsplanerna

för restaurangen, som kunnat motivera sänkningen av de

beräknade ombyggnadskostnaderna från i novemberskrivelsen angivna 5

milj. kronor till decemberskrivelsens 2,9 milj. kronor, inte avsetts. I sammanhanget

har också framhållits, att de största kostnaderna för restaurangen

hänförde sig till ekonomilokalerna med inredning och utrustning samt

att de olika förslagen i denna del icke skilde sig från varandra.

Rörande det tekniska underlaget för decemberförslaget framhåller utredningsmannen,

att detsamma var knapphändigt och torde ha inskränkt sig

till de vid förslaget fogade schematiska skisserna, ett material som inte

kunde utgöra underlag för ens en uppskattning av kostnaderna. Å andra

sidan synes avsikten med dessa skisser -—• till vilka återkommes i det följande

— endast ha varit att utvisa de ändringar, främst i fråga om kökets

storlek och den nya festsalen i entresolplanet, som förslaget innebar jämfört

med novemberförslaget, medan ombyggnaden i övrigt förutsattes skola följa

det tidigare förslaget, som ju detaljberäknats.

Angående tillkomsten av decemberförslagets kostnadsuppgifter har klarhet

inte kunnat skapas. Den för ärendets beredning inom styrelsens utredningsbyrå

i första rummet ansvarige tjänstemannen har gjort gällande

och inför utredningsmannen bestämt vidhållit, att till grund för kostnadsuppgiften

2,9 milj. kronor låg beräkningar, som ställts till hans förfogande

av styrelsens byggnadsbyrå. Tillkomsten av dylika beräkningar har emellertid

enständigt bestritts av alla ifrågakommande tjänstemän inom nämnda

byrå. Något beräkningsmaterial har ej heller kunnat företes under utredningen,

och mycket talar för att kostnadsuppgifterna i decemberskrivelsen

väsentligen grundade sig på muntliga diskussioner mellan den nämnde

tjänstemannen inom utredningsbyrån och underordnade tjänstemän inom

byggnadsbyrån.

Men bortsett från huruvida i detta sammanhang några nya kostnadsberäkningar

utförts inom byggnadsstyrelsen eller ej, torde så mycket kunna

sägas, anför utredningsmannen, att den uppgivna siffran 2,9 milj. kronor

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961

— särskilt mot bakgrunden av de föreliggande tidigare kostnadsberäkningarna

— inte av någon byggnadssakkunnig bort kunna godtas såsom rimlig

för det ombyggnadsförslag, som framlades i decemberskrivelsen Detta styrkes

också av att utredningsbyråns ordinarie chef — som vid november- och

decemberförslagens avlåtande befann sig på tjänsteresa — efter återkomsten

ansåg sig böra fråga byggnadsbyrån, hur det kunde komma sig att

kostnaderna för operahusombyggnaden kunnat pressas såsom skett. Han

hade då upplysts om att kostnaderna tillkommit efter resonemang mellan

vissa namngivna tjänstemän inom byggnadsstyrelsen på ett reviderat förslag

utan egentlig beräkning. Även byggnadsbyråns chef synes ha meddelats

-detta.

Trots att sålunda tveksamhet rådde angående decemberförslagets kostnadssiffror,

upptogs i en hos byggnadsstyrelsen upprättad promemoria,

marspromemorian, alltjämt kostnaderna för restaurangen till 2,9 milj. kronor,

vartill emellertid kom 200 000 kronor för en veranda och 700 000 kronor

för en »reducerad» festvåning på den ovanliggande terrassen. Det blir sammanlagt

3,8 milj. kronor. I fråga om terrasspåbyggnaden må erinras om att

den var upptagen i novemberförslaget, andra byggnadsetappen, och helt

avsågs för teatern. Detsamma torde ha förutsatts i decemberförslaget, som

•endast avsåg första byggnadsetappen.

Marspromemorian och vissa förhandlingar mellan parterna, som föregått

densamma, hade tillkommit på föranledande av restaurangbolaget, som

framhöll att decemberförslaget på avgörande punkter avvek från den ombyggnad,

som förutsatts i 1955 års hyresavtal, framför allt därigenom att någon

festvåning inte skulle tillföras restaurangen, över huvud taget förklarades

från restaurangbolagets sida, att decemberförslaget på intet sätt kunde

hetraktas som tillfredsställande och så väsentligt avvek från det förslag, varpå

1955 års hyresavtal grundat sig, att förslaget inte kunde tjäna som underlag

för en förhyrning av restaurangen från Aktiebolaget Operakällarens sida.

Marspromemorian innebar en utökning av restaurangens lokalytor med 20

procent, jämfört med decemberförslaget, vilken utökning nästan helt berodde

på festvåningen. Utredningsmannen erinrar i detta sammanhang om att i

novemberskrivelsen — där kostnaderna för restaurangen utan festvåning

angavs till 5 milj. kronor — hade också angivits att de beräknade kostnaderna

för ett utförande av restaurangen jämte festvåning på hela terrassen

skulle belöpa sig till 8,6 milj. kronor och inklusive följdåtgärder till 11,4

milj. kronor. Till grund för dessa kostnader låg fullständiga ritningar.

Enligt marspromemorian skulle den del av terrasspåbyggnaden, som ej

logs i anspråk som festvåning, disponeras för teaterns räkning. Promemorian

innefattade också, på teaterledningens önskan, ett nytt kostymmagasin

med hiss. För vardera av de nu nämnda ändamålen upptogs i promemorian

1 milj. kronor. För följdåtgärder inom teatern räknades med 700 000 kronor

och för pannanläggning, ljudisolering av ridån in. m. lika mycket som

i decemberförslaget, 500 000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

Utredningsmannen anför att bakom ifrågavarande promemoria låg ett än

ofullständigare skissmaterial än det som företeddes i decemberförslaget,

och materialet gav mycket ringa upplysning om utformning, utförande och

inredning. Promemorian lades likväl till grund för byggnadsstyrelsens skrivelse

den 18 mars 1958, marsförslaget. Som antytts tidigare (s. 8) avviker

emellertid skrivelsens utformning i vissa hänseenden från promemorians.

Bland annat minskades i skrivelsen kostnaderna för själva restaurangen

med veranda från sammanlagt 3,1 milj. kronor till 2,2 milj. kronor genom

att ett belopp av 900 000 kronor uppfördes som en särskild post »Byggnaden:

Allmänna byggnadsåtgärder samt reparation och underhåll». Med tilllägg

av 700 000 kronor för festvåningen kom därvid slutsiffran för restaurangens

ombyggnad att, såsom i decemberförslaget, sluta på 2,9 milj. kronor,

en siffra som enligt vad som framkommit under utredningen torde ha förekommit

redan i förarbetet till 1955 års hyresavtal. Utredningsmannen pekar

också på att i såväl november- som decemberskrivelserna särskilt angavs

omfattningen av de arbeten för teaterns räkning, vilka var att betrakta som

följdåtgärder i anledning av restaurangombyggnaden. Detta skedde även i

promemorian — där beräknades 700 000 kronor för »Följdåtgärder inom

teatern». Samma belopp återfinns i skrivelsen, men beteckningen har nu

ändrats till »Arbeten inom teatern».

Utredningsmannen anför att även när det gäller handläggningen inom

byggnadsstyrelsen av marsförslaget föreligger motsägande uppgifter och

förty oklarheter. Bland annat har det inte gått att med säkerhet utreda hur

de i förslaget redovisade kostnadsuppgifterna underbyggts med kostnadsberäkningar.

I vart fall har några kostnadsberäkningar, upprättade på sedvanligt

sätt och avsedda att utgöra underlag för de i marsförslaget intagna,

här behandlade kostnadsuppgifterna, ej kunnat förebringas. Utredningsmannen

tillägger att de olika befattningshavare och till ombyggnadsarbetena

knutna konsulter, som hörts av utredningen, har förklarat, att marsförslaget

inte innefattade sådana avvikelser från eller förenklingar i förhållande

till de förslag, som redovisats i novemberskrivelsen, att ändringarna kunnat

motivera de låga kostnader för en ombyggnad av restauranglokalerna och

inrättande av en reducerad festvåning, som intagits i marsförslaget.

Full klarhet har sålunda ej kunnat vinnas om hur kostnaderna för restaurangen

i marsförslaget kom att anges till 2,9 milj. kronor. Utredningsmannen

anser, mot bakgrunden av kostnadsberäkningarna från novemberförslaget,

att nämnda siffra rätteligen borde ha varit 7 milj. kronor. Den missvisande

kostnadsuppgiften i marsförslaget förklarar sålunda omkring 4 milj.

kronor av överskridandena. Återstoden av kostnadsökningen för restaurangen,

omkring 5 milj. kronor, skulle då bero på fördyringar, främst förorsakade

av ändringar av byggnadsarbetenas standard eller omfattning m. in.,

väsentligen sammanhängande med 1955 års hyresavtal.

Vad gäller 1955 års hgresavtal — den enligt utredningsmannens åsikt

andra huvudorsaken till överskridandena — erinrar utredningsmannen om

att när frågan angående operahusets renovering under första hälften av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

13

1950-talet upptogs till allvarliga överväganden, gällde mellan teaterbolaget

och Aktiebolaget Operakällaren ett den 2 januari 1951 upprättat hyresavtal

om restauranglokalerna, avseende tiden den 1 januari 1951—den 31 december

1955. På grund av köks- och ekonomiutrymmenas bristfälliga skick torde

det tidigt ha stått klart för teaterns ledning, att en förlängning av avtalet

på oförändrade villkor inte skulle kunna ske samt att en upprustning av

restauranglokalerna var oundgängligen påkallad. Med hänsyn till att teaterbolaget

tillgodofördes hyresinkomsterna från restauranglokalerna, ansågs

det angeläget, att rörelsen kunde fortgå samt att avtal träffades med person

eller företag, som hade möjlighet att bedriva rörelsen på ett vinstgivande

sätt och erlägga en för teaterbolaget fördelaktig hyra.

Då förhandlingar någon gång under andra halvåret 1954 inleddes med

företrädare för den sedermera insatta hyresgästen, Aktiebolaget Operakällaren

—- vars aktier vid denna tid övergick i ny ägares hand — förelåg inte

några ritningar till grund för en förutsatt ombyggnad av restaurangen, och

dylika torde ej heller ha uppgjorts innan avtalet träffades den 1 juli 1955.

Däremot hade redan från början restaurangbolaget angivit tre olika grundförutsättningar

för ett övertagande av restaurangen, nämligen att kökslokalerna

skulle flyttas upp från källarvåningen till bottenvåningen, att en festvåning

skulle inredas på terrassen samt att hyressättningen blev rimlig. De

praktiska lösningarna härav åskådliggjordes i frihandsskisser och en promemoria,

uppgjorda av eu av företrädarna för restaurangbolaget och enligt

uPP§ift av denne granskade av bland andra byggnadsstyrelsens ledning. Dessa

skisser kom att ligga till grund för avtalet. I detsamma åtog sig nämligen

teaterbolaget att — mot en grundhyra av 165 000 kronor och med viss ökning

vid omsättning över 3 milj. kronor — den 1 april 1956 tillhandahålla

restaurangbolaget ombyggda lokaler enligt ifrågavarande frihandsskisser.

Efter vilka grunder hyran avvägts under förhandlingarna har ej kunnat

fullständigt klarläggas. Teaterbolaget torde emellertid ha räknat med en

ombyggnadskostnad av 2,9 milj. kronor. Utredningsmannen erinrar i detta

sammanhang om att genom byggnadsstyrelsens försorg sedermera utarbetades

fullständiga huvudritningar i mycket nära anslutning till de nämnda

skisserna, och att det var ett ombyggnadsförslag på grundval därav, som i

novemberskrivelsen 1957 diskussionsvis omnämndes skola kosta 8,6 milj.

kronor, utom följdåtgärder.

Utredningsmannen säger att utöver de förenämnda ytterst schematiska

idéskisserna — som dock visade den lösning, som i stort sett följdes vid

det senare projektarbetet — torde vid kontraktstillfället varje som helst

tekniskt underlag ha saknats. Ej heller innehöll avtalet någon precisering

av den utrustning och den standard restauranglokalerna avsågs att få. Emellertid

har det under utredningen framkommit, att i samband med avtalets

uppgörande och under fortsatta förhandlingar mellan teaterbolagets styrelse

och restaurangbolaget överenskommelser träffats och preciseringar gjorts

ifråga om lokalutrustning och standard. Dessa överenskommelser har visserligen

oftast ej haft bindande form, men de torde av båda parterna ha be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961

traktats som normgivande för restaurangombyggnaden. Detta har också bekräftats

av teaterbolagets styrelse. Dess inställning till restaurangbolagets

krav kan också ha influerats av att styrelsen i samband med avtalet torde

ha utlovat, att först i andra hand begära ett tillgodoseende av teaterns behov.

Utredningsmannen framhåller i detta sammanhang, att de överenskommelser

rörande utrustning och standard, som enligt vad nyss sagts träffats

vid sidan av det vid kostnadsberäkningstillfället gällande hyresavtalet, ej

torde, såvitt framkommit under utredningen, ha varit kända för byggnadsstyrelsen,

i vart fall ej av de tjänstemän därstädes, som utfört kostnadsberäkningarna.

Styrelsens kostnadsuppskattningar i novemberförslaget torde

därför sannolikt ha grundats på en mindre exklusiv standard och i vissa

hänseenden på mindre omfattande arbeten, än vad som avsetts mellan avtalsparterna.

Närmast torde styrelsens bedömanden i dessa hänseenden ha

anslutit sig till den definition av utrustning och standard, som i det nu gällande

kontraktet uttryckes med att lokalerna »iordningställas på ett ändamålsenligt

och förstklassigt sätt». Utredningsmannen nämner att byggnadsstyrelsen

den 18 april 1959, med anledning av ett protokoll från sammanträde

mellan operastyrelsen och restaurangbolaget den 13 april och med

hänsyn till avtalstexten fann anledning att i skrivelse till teatern meddela,

att styrelsen icke ansåg sig bunden av några åtaganden utöver dem,,

som framgick av avtalets ordalydelse. Protokollet angav, att ombyggnadsarbeten,

fast inredning och apparatur, som hyresvärden avtalsenligt tillhandahåller,

skall vara av sådan beskaffenhet, »att de fullt motsvarar alla

de krav, som kunna ställas i fråga om en sådan restaurang av första klass,

som här avses», medan i avtalet samma dag angivits att lokalen skulle iordningställas

»på ett ändamålsenligt och förstklassigt sätt».

Detta borde, anför utredningsmannen, även ha givit anledning till att frågan

om restaurangens utrustning och standard tagits upp mellan teaterstjrelsen

och byggnadsstyrelsen, därvid säkerligen de för kostnaderna så betydelsefulla

skillnaderna i uppfattning kommit fram och givit anledning till

omprövning antingen av standardkraven eller av anslagsbehovet. Teaterstyrelsens

uppfattning om utlovad standard synes närmast ha anslutit till restaurangbolagets

uppfattning, att restaurangen skulle bli sådan att den »ur

alla synpunkter överglänste allt vad som hittills existerat i restaui angväg

i Skandinavien». Emellertid föredrogs byggnadsstyrelsens nyssnämnda skrivelse

ej i teaterstyrelsen och var för densamma okänd intill den 27 september

1960, då vid sammanträde inför utredningsmannen teaterns ekonomidirektör

medgav, att skrivelsen ifråga fanns i teaterns kansli.

De fördyringar, som genom nu relaterade omständigheter förorsakats, torde

enligt utredningsmannen visserligen i stor utsträckning hänföra sig till

dyrbarare utförande, inredning och utrustning i allmänhet. På vissa punkter

kan fördyringarna emellertid på grundval av nu gjorda kostnadsberäkningar

också anges till sin ungefärliga storlek. Hit hör i första hand de betydande

arbetena i matsal och grill, där i byggnadsstyrelsens ursprungliga

kostnadsberäkningar förutsatts blott »uppsnyggning» för mellan 200 000

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

15

och 270 000 kronor. I verkligheten torde nya fönster, fönsterdörrar, golv,

ventilationsanordningar m. m. i lokalerna samt omläggning av taket i matsalen

ha kostat omkring 500 000 kronor.

Redan i förutsättningarna kring det första avtalet ingick en »representativ»

ny trappa med hiss till festvåningen. I november- och decemberförslagen

1957 var denna ej med, då någon festvåning ej ingick. I marsförslaget

1958 antyddes blott en fortsättning av befintlig trappa till terrassen. Mycket

tidigt under projektarbetet hade emellertid en exklusiv ombyggnad, icke

blott av trappan utan även av angränsande utrymmen och av hela denna del

av byggnadens stomme upptagits. Utredningsmannen anser att omkring

500 000 kronor av merkostnaderna torde vara att hänföra härtill.

Omkring 900 000 kronor av fördyringen anses av utredningsmannen sammanhänga

med terrasspåbyggnaden. Det heter härom i betänkandet bland

annat följande.

I 1955 års avtal, som förutsatte hela terrassen som festvåning, ingick en

stor central festlokal. Marsförslaget 1958 hade här i stället en repetitionssal

för teatern. Restaurangbolaget gjorde tidigt anspråk på att i stor utsträckning

få disponera denna och på att den skulle få en exklusiv inredning.

Det senare synes — efter underhandskontakt med chefen för handelsdepartementet

— ha avvisats av teaterledningen, men sannolikt har

de tidigare förutsättningarna och teaterstyrelsens förstående inställning till

ett rätt långtgående uthyrande till restaurangen påverkat arkitekternas utformning

av lokalen, om vars lämplighet som repetitionssal dessutom olika

uppfattningar framförts. Dyrbara akustiska anordningar har också nödvändiggjorts.

Det torde vara rimligt att räkna med, att repetitionssalen blivit

cirka 500 000 kronor dyrare än vad som på grund av marsskrivelsens skisser

bort kunna förutses av byggnadsstyrelsen.

På terrassen upptog marsförslaget vidare ett större och ett mindre lunchrum,

det senare skilt från repetitionssalen genom en foajé. Denna senare har

sedermera flyttats, och den större salen ytterligare ökats samt fått direkt förbindelse

med repetitionssalen. Mellan teaterstyrelsen och restaurangbolaget

synes under hand överenskommelse ha träffats, att den större lunchlokalen

skall få disponeras som personalmatsal av restaurangen före normal

lunchtid klockan 12—14. Ifråga om tiden därefter har olika uppgifter lämnats

av restaurangbolaget och teaterstyrelsen. Så mycket är emellertid klart,

att genom denna omdisposition de tidigare förefintliga personalmatsalarna

i källaren kunnat användas för utökning av restaurangens ekonomiutrymmen.

Det synes också sannolikt, att restaurangen räknar med att få disponera

lunchlokalen, i förbindelse med repetitionssalen, även under kvällstid.

Denna nya användning av lokalen, tillsammans med en därmed sammanhängande

överenskommelse om att restaurangen skall, på ännu ej fastställda

villkor, tillhandahålla lunch åt teaterns personal, har medfört vissa ändringar

ifråga om kök, trappor, hissar etc. Rätteligen borde kostnaden för

det större lunchrummet och bilokalerna liksom uppkomna merkostnader

åtminstone delvis belasta restaurangen, vilket också i de i det föregående redovisade

kostnadssiffrorna förutsatts. Därmed har restaurangens kostnad

ökat med i runt tal 400 000 kronor.

Eu annan fördyrande utökning av restaurangens lokaler är, säger utredningsmannen,

afl bland annat möbelförråd och fläktrum inlagts över köket,

varigenom dettas höjd minskats. Bortsett från att det betytt en ökning av lo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

kalytan, har det varit en bidragande orsak till att ventilationsanläggningarna

för kökslokalerna måst kompletteras med kylning. Allt som allt torde

detta medfört en fördyring av lågt räknat 200 000 kronor.

Andra ändringar, som inneburit fördyringar, är festvåningens uppdelning

genom dyrbara vikväggar i sju separata lokaler, inredning av en som kontor

förutsatt lokal till »snackbar», dyrbara arrangemang för en »lagerlund»

i Kungsträdgården, anordnande av rotisseri, ovanlig hylbnredmng i vissa

kapprum, värme- och ventilationsanläggningar för grill och matsal in. m.

med även kylning av luften, dyrbara uppvärmningsanordnmgar for entreer,

varuintag, sommarveranda m. m. Kostnadsökningen genom de namnda andringarna

uppskattas av utredningsmannen till omkring 600 000 kronor- En

del av dessa och liknande arbeten och leveranser skall restaurangbolaget enligt

hyresavtalet eller träffade särskilda uppgörelser bekosta liksom enligt

avtalet också viss del av köksutrustning, armatur m. m. Till denna del har

de ej heller medräknats i kostnaderna i det föregående. I andra fall råder

tvist om betalningsskyldigheten. Byggnadsstyrelsen har dock ombesorjt arbetena

ifråga och fortsatta förhandlingar erfordras for en uppgörelse.

I enlighet med vad nu anförts leder utredningsmannens bedömningar

fram till att de fördyrande ändringar och utökningar, som under projektets

utarbetande skett, i mycket stor utsträckning är att hänföra till 1955 års hyresavtal

mellan teaterbolaget och restaurangbolaget. Att detta avtal haffades

med de bristande förutsättningar för dess genomforande som från teaterbolagets

sida förelåg, har därför av utredningsmannen betecknats som

den andra huvudorsaken till överskridandet.

Med vad nu sagts i fråga om inverkan av nämnda hyresavtal in. m. och av

bristande överensstämmelser mellan kostnadsuppgifter och byggnadspro«ram

förklaras alltså större delen av överskridandena för restaurangen.

Därutöver finns emellertid förhållanden och åtgärder, som verkat i storre

eller mindre mån fördyrande för såväl restaurangombyggnaden som teater
ombyggnaden.

... .. . _

Utredningsmannen nämner därvid först den prisstegring, som ag iu

sedan de ursprungliga kostnaderna beräknades eller uppskattades. I sin

promemoria den 27 maj 1960 bedömde byggnadsstyrelsen själv den av okade

priser föranledda sammanlagda kostnadsökningen till 230 000 kronor.

För att bedöma prisstegringarnas andel i kostnadsöverskndandena har

emellertid utredningsmannen ansett det riktigast att söka ange, hur myc et

av de verkliga kostnaderna — sådana dessa numera kunnat beräknas —

som är att hänföra till prisstegringen. Han når därvid en siffra på mellan

500 000 och 600 000 kronor.

En annan orsak har givetvis varit arbetets speciella art. Det har galit att

bygga om en mer än 60 år gammal byggnad till en tekniskt fullandad lyxrestaurang.

Det är självklart att en hel del ej förutsebara arbeten och andringar

måst göras och även att förutsedda arbeten kommit att i vissa fall

dra ökade kostnader. Dock torde, tillägger utredningsmannen, en del sådana

fördyringar ha kunnat undvikas, därest på ett tidigt stadium en mera ing

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961

17

ende besiktning gjorts av byggnaden, än som i verkligheten skedde, och om

förekommande krav från andra myndigheter, exempelvis yrkesinspektionen,

i tid inhämtats.

Viktigast i sammanhanget torde dock vara, att byggnadsarbetet påbörjades

utan att några som helst arbetsritningar förelåg. Huvudritningarna för

restaurangombyggnaden färdigställdes den 31 januari 1959 och har sedan

ändrats ett stort antal gånger. Övriga ritningar och beskrivningar har tillkommit

efter hand och långt ifrån alltid legat färdiga vid den tidpunkt, då

arbetet bort igångsättas. Sedvanliga byggnads- och materialbeskrivningar har

då ej kunnat uppgöras, och tillräcklig tid för anbudsinfordran och prisförhandlingar

ej alltid förelegat. Detta har i sin tur medverkat till att projektorarvodena

blivit stora: utom de 400 000 kronor, som i särskild ordning ställdes

till förfogande för utarbetande av novemberförslaget, torde summan av

dylika arvoden uppgå till över 2 milj. kronor, varav huvudparten gäller restaurangen.

Den granskning, som enligt gällande rutin skett inom byggnadsstyrelsen

efter hand som nytt ritningsmaterial framställts, har av styrelsen angivits

innefatta ej blott en teknisk utan även en ekonomisk granskning. I allmänhet

torde dock granskningen, säger utredningsmannen, ha varit enbart formell

och skett genom underordnad personal. Vid flera tillfällen, då frågor

av denna art fördes upp till byggnadschefen, syns dock åtgärder ha vidtagits

för att få fram mindre kostsamma lösningar — stundom med framgång.

Sedan de betydande överskridandena konstaterats på våren 1960, har ett

flertal sådana åtgärder vidtagits ifråga om återstående arbeten och leveranser.

Det torde därför nu kunna sägas, att om riskerna för stora överskridanden

tidigare beaktats, besparingsåtgärder säkerligen skulle ha förekommit

i större omfattning.

Utredningsmannen anser att det för närvarande inom byggnadsstyrelsen

tillämpade systemet för medelsdispositioner och utgiftsredovisningar inte

möjliggör en effektiv dispositions- och kostnadskontroll. Därtill kommer i

detta speciella fall, att ingen uppdelning av arbetena på konton skedde och

att de olika delanslagen och jämväl anslag av andra medel sammanfördes.

Därmed försvann även de möjligheter som den normala bokföringsrutinen

skulle medgivit. Alt anslagen inte delades upp torde ha sin grund i att någon

kostnadsberäkning från början ej gjorts, efter vilken en lämplig uppdelning

och därmed uppföljning av disponerade och utbetalade medel kunde

ske. Detta gjorde att överskridanden kunde äga rum i byggnadsbyråns

disposition av medel och — på grund av att byrån förfogar över förskottsmedel

— även i utbetalningar.

Även om ett i och för sig olämpligt redovisningssystem — som dessutom

i detta fall av särskilda skäl blev helt ineffektivt — bidrog till att överskridandena

ej i tid uppmärksammades, har dock av utredningen framgått, att

redan vid igångsättning av arbetena på restaurangombyggnaden år 1958 de

i arbetet engagerade tjänstemännen i olika ställning, liksom arkitekterna,

bade klart för sig, att de anslagna medlen endast kunde förslå till en mindre

2 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 23

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Knngl. Maj.ts proposition nr 23 år 1961

del av arbetet. Med hänsyn härtill anser utredningsmannen att det får betecknas

som anmärkningsvärt, att ej på ett tidigt stadium hela frågan om

medelsbehovet togs upp på nytt. Ej ens i januari 1960, då en inom byggnadsstyrelsen

utarbetad kostnadssammanställning, vars slutbelopp visserligen

ansågs tvistigt, ådagalade, att väsentliga fördyringar förelåg, fann styrelsen

anledning att ånyo underställa ärendet Kungl. Maj :t, eller ens att under

hand underrätta handelsdepartementet.

Därmed skulle, anför utredningsmannen, huvudparten av de omständigheter

i ärendets handläggning och i arbetets ledning och bedrivande ha behandlats,

som orsakat de stora överskridandena. I den mån ytterligare bidragande

orsaker förefunnits, torde de ha varit av relativt sett mindre betydelse.

Emellertid har de flesta av de nu angivna orsakerna i större eller mindre

utsträckning sin grund i vissa organisatoriska förhållanden — främst fördelningen

av ansvaret för operahusets förvaltning -— utan vilka mycket av

det inträffade knappast skulle ha varit möjligt; i vart fall skulle på ett tidigare

stadium rättelse kunnat ske. Utredningsmannen yttrar härom hland

annat följande.

Hil hör först och främst den egendomliga fördelningen av det tekniska

och ekonomiska förvaltningsansvaret för teaterbyggnaden. Formellt förvaltas

den av byggnadsstyrelsen och redovisas över styrelsens delfond av statens

allmänna fastighetsfond. Styrelsens tekniska ansvar inskränker sig

emellertid till det »yttre underhållet». Teaterbolaget disponerar enligt för

viss tid löpande avtal hela byggnaden, inklusive för uthyrning avsedda

restaurang- och andra lokaler. Bolaget erlägger härför ingen hyra men har att

svara för det »inre underhållet» och äger uthyra lokaler och uppbära inflytande

hyresintäkter. Det ligger då i sakens natur, att teaterstyrelsens intresse

måste vara inriktat på att förbättra bolagets ekonomi genom ökade hyresintäkter

och att styrelsen ägnar mindre intresse åt frågan om därav föranledda

investeringars räntabilitet, då ju teaterbolaget ej har att svara för finansieringen.

Att det inre underhållet därvid nästan totalt eftersatts är kanske

också naturligt. Det är väl också detta förhållande som möjliggjort för

teaterstyrelsen att år 1955 träffa det avtal, som sedermera fått för staten så

vittgående konsekvenser. När medel sedan ställts till förfogande för ombyggnaderna

har ansvaret för genomförandet helt åvilat byggnadsstyrelsen, som

icke varit part i avtalsförhållandet rörande restauranglokalerna och, som

i det föregående sagts, i stor utsträckning ej torde ha informerats om vid

sidan av avtalet mellan parterna träffade överenskommelser. Först genom

remissförfarandet i samband med ett 1958 träffat nytt preliminärt hyresavtal

har styrelsen satts i tillfälle att taga ställning till räntabilitetsfrågan.

Att detta i förevarande fall kom att ske utifrån felaktiga siffror rörande investeringskostnaderna

har, som framgår av det föregående, berott på särskilda

omständigheter.

Ett annat förhållande, som enligt utredningsmannens uppfattning förklarar

varför ärendet handlagts på det sätt som skett, är byggnadsstyrelsens inre

organisation och arbetsformer. Det heter härom i betänkandet.

Trots att som i detta fall fyra av styrelsens byråer i större eller mindre

utsträckning vid olika tidpunkter eller samtidigt haft att handlägga olika

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

19

delar av ärendet, vill det synas som om de tillämpade arbetsformerna icke

inneburit ett rationellt samarbete. En ej oväsentlig dualism i fråga om ansvarsfördelningen

synes också råda. Sålunda leds projektarbetet, då det gäller

arkitekterna, av utredningsbyrån men, då det gäller andra projektorer,

av byggnadsbyrån. Kostnadsredovisningen är på ett föga rationellt sätt uppdelad

mellan byggnadsbyrån och administrativa byrån. Även byggnadsbyråns

inre organisation synes ge en mindre lämplig uppdelning av ansvaret, i det

att de egentliga byggnadsarbetena och därmed platsledningen sorterar under

en byrådirektörsavdelning medan vvs-arbetena och el-arbetena, vid sidan

av platschefen, sorterar under två andra dylika avdelningar. Någon effektiv

löpande sammanhållning av arbetet i större byggnadsärenden på styrelseplanet

i form av behandling vid plenum e. dyl. synes ej, åtminstone under

de år det här gäller, ha tillhört den normala rutinen inom styrelsen. Även

styrelsens karaktär av administrativt ämbetsverk utan affärsmässigt tvång

att hålla investeringskostnaderna på en ur förräntningssynpunkt acceptabel

nivå torde i sin mån ha bidragit.

Utredningsmannen påpekar slutligen, att den omständigheten, att i detta

fall för en investering av denna storleksordning lotterimedel kommit till

användning och ej, som för statliga byggnader normalt, statsanslag, har

gjort att ärendet ej kommit att underkastas den mera ingående prövning som

gäller normala nybyggnadsföretag av denna ekonomiska omfattning.

Yttrandena

Byggnadsstyrelsen framhåller, att styrelsen med hänsyn till den korta

remisstiden ej haft möjlighet att i detalj analysera utredningsmannens uppgifter,

men vitsordar att de i stort förefaller riktiga. Styrelsen anser sig

emellertid inte böra ingå på de av utredningsmannen kritiserade redovisningsmetoderna

inom styrelsen, eftersom det ändå torde vara uppenbart, att

dessa i och för sig inte varit vållande till det inträffade och dessutom för

närvarande är under särskild utredning. Styrelsen vidhåller sålunda sin

slutsats i promemorian den 27 maj 1960, att ett klart felbedömande av de

med ombyggnadsåtgärderna förknippade kostnaderna har skett samt att åtskilliga

icke förutsebara kostnader tillkommit.

Härutöver pekar styrelsen på vissa allmänna förhållanden, ägnade att till

eu viss del förklara uppkomsten av kostnadsfördyringen.

Under den för ärendets handläggning avgörande tiden har skiften ägt rum

på ledande poster inom byggnadsstyrelsen, varjämte under den här aktuella

tidsperioden styrelsen haft att arbeta med en tilltagande brist på teknisk

personal samtidigt som arbetsuppgifterna inom styrelsen ökat. Därjämte

fanns inom byggnadsstyrelsen en stark ambition — inspirerad från flera

håll, däribland riksdagsrevisorernas uttalanden under § 41 i berättelsen över

1957 års granskning angående statsverket — att snarast driva fram ombyggnadsärendet

till ett avgörande, något som ledde till att ombyggnadsarbetet

’&ungsattes på hösten 1958 utan att på slutlig kostnadsberäkning för arbetet

i dess helhet grundad kostnadstablå kunnat fastställas. Om — såsom är

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1961

normalt inom byggnadsstyrelsen — fullständigt ritningsmaterial avvaktats

för ombyggnadsarbetena inom restaurangen, skulle det inte ha blivit aktuellt

att igångsätta dessa arbeten förrän tidigast ett år senare. De fullständiga

kostnadsberäkningarna skulle då automatiskt ha lett till en omprövning

av ärendet.

Enligt styrelsens uppfattning är det naturligt, att man vid en restaurering

av delta slag måste röra sig med betydande osäkerhetsmarginaler. Styrelsen

vill emellertid —- närmast med anledning av vad som anförts i den allmänna

debatten rörande operahusutredningens betänkande — framhålla som något

självklart, att statsmakterna måste ha anledning att sätta tilltro till de kostnadsberäkningar,

som byggnadsstyrelsen i egenskap av fackorgan presterar.

Erfarenheterna visar också att anslagsöverskridanden inom byggnadsstyrelsens

mycket omfattande verksamhetsområde är relativt sällsynta, sannolikt

långt mindre förekommande än inom den offentliga byggnadssektorn i

övrigt. Det inträffade anses av styrelsen utgöra en engångsföreteelse, tillkommen

under ogynnsamma omständigheter. Det är styrelsens förhoppning att

resultatet av den av chefen för kommunikationsdepartementet den 25 november

1960 tillsatta organisationsutredningen skall bli en sådan förstärkning

av styrelsens kapacitet, att den rubbade tilltron till styrelsens förmåga

att utföra anförtrodda uppgifter skall kunna återställas.

Styrelsen beräknar att, därest inga oförutsebara hinder uppstår under

den återstående byggnadstiden, ombyggnadsarbetena skall vara färdiga för

slutbesiktning omkring den 1 juli 1961.

Styrelsen anser att den av utredningen angivna kostnaden icke kommer

vid oförändrad prisnivå att under några förutsebara omständigheter överskridas.

Det återstående medelsbehovet för samtliga arbeten utgör 7,6 milj.

kronor varav kommer att erfordras 2 milj. kronor vardera den 15 januari,

den 15 mars och den 15 maj 1961 samt återstoden 1,6 milj. kronor den 15

juli 1961.

Kungl. teaterns styrelse säger sig vilja inlägga en bestämd gensaga mot

utredningsmannens förmodanden, att åtgärder eller uraktlåtenheter från

styrelsens sida skulle ha i väsentlig mån bidragit till fördyringen av operabygget.

Styrelsen förfogar icke över egen byggnadsexpertis. 1955 års avtal

föregicks av förhandlingar mellan operastyrelsen och byggnadsstyrelsens

dåvarande chef, vilken hölls noga underrättad om alla planer och åtgärder

från operastyrelsens sida. De kostnadskalkyler, på vilka överenskommelsen

om hyresvillkoren då grundades, hade lämnats av byggnadsstyrelsen. Operastyrelsen

finner det förklarligt att utredningsmannen kommit till uppfattningen

att bristande förutsättningar för avtalets genomförande från operastyrelsens

sida förelåg, men vill framhålla att det i dåvarande läge icke var

möjligt att avvakta utarbetandet av detaljritningar m. m. innan avtalet

undertecknades, då icke minst från byggnadsstyrelsen framhölls, att en förutsättning

för att man skulle kunna gå vidare med planeringen av ombyggnaden

var att en acceptabel hyresgäst fanns, villig att ingå avtal.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

21

Styrelsen framhåller vidare, att det av utredningsmannen citerade uttalandet

beträffande restaurangens utformning enligt planerna 1955 — restaurangen

skulle bli sådan att den »ur alla synpunkter överglänste allt vad som

hittills existerat i restaurangväg i Skandinavien» — ingalunda har varit

normgivande för operastyrelsens handläggning av 1958 års förslag till avtal

eller 1959 års slutliga avtal. De citerade orden förekommer i ett yttrande, avgivet

av en av företrädarna för restaurangbolaget den 14 januari 1958, däri

bolaget — innan bolaget angav sina villkor för ett nytt avtal —- rekapitulerar

de förutsättningar, under vilka bolaget var berett att sluta 1955 års

avtal. Förutsättningarna för detta avtal hade 1958 förfallit, och det nya

avtal, varom då förhandlades, gällde en betydligt förminskad restaurang.

Under de diskussioner, som fördes mellan byggnadsstyrelsen, operastyrelsen

och restaurangbolaget under förberedelserna till 1959 års avtal, yppades

ingen motsättning i fråga om restaurangens standard och karaktär och operastyrelsen

har icke på egen hand träffat några överenskommelser och preciseringar

i fråga om utrustning och standard i de blivande restauranglokalerna.

Sedan ombyggnadsförslaget och hyresavtalet godkänts av Kungl.

Maj :t, har genomförandet av ombyggnaden helt varit byggnadsstyrelsens sak.

Under arbetets gång har visserligen representanter för operastyrelsen med

byggnadsstyrelsen diskuterat frågor, där meningsskiljaktigheter uppstått

mellan byggnadsstyrelsen och restaurangbolaget rörande vissa detaljer i restaurangens

ombyggnad, standard samt kostnadernas fördelning. De stora

överskridandena av beräknade anslag, som nu konstaterats, blev emellertid

kända för operastyrelsen först i maj 1960. Den motsättning mellan byggnadsstyrelsen

och restaurangbolaget i fråga om restaurangens standard,

som kunde utläsas ur byggnadsstyrelsens förklaring den 18 april 1959, att

byggnadsstyrelsen icke ansåg sig bunden av några åtaganden utöver dem,

som framgick av det nya avtalets utfästelser — nämligen att de nya lokalerna

skulle »iordningställas på ett ändamålsenligt och förstklassigt sätt» —

blev icke för operastyrelsen bekant, då byggnadsstyrelsens skrivelse härom

genom förbiseende icke föredrogs inom operastyrelsen. Denna omständighet

har dock icke kunnat påverka handläggningen från byggnadsstyrelsens sida

av de önskemål och förslag, som under ombyggnaden framställts från arkitekternas

eller restaurangbolagets sida.

Operastyrelsen framhåller att den har kunnat konstatera att vissa ändringai

skett i fråga om dispositionerna för restaurangbygget, varom styrelsen

icke har tillfrågats. Dessa ändringar torde enligt styrelsen i vissa fall ha

motiverats av estetiska skäl och tillkommit på arkitekternas förslag. Detta

galler bland annat trappan inom restaurangen, som medfört merkostnader

Fördyringarna genom omdisposition av kökslokalerna m. m. har för operastyrelsen

varit helt obekanta. 1

Nar det gällt själva teaterns lokalbehov har däremot från teaterledningens

sida framställts önskemål i fråga om gränsdragningen mellan teatern och

restaurangen, i fråga om logeutrymmen, sanitära anordningar samt kansli
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

lokalerna, vilka gått något över de i 1957 års plan beräknade kostnaderna.

Det rör sig dock här om förhållandevis små summor. Styrelsen vill slutligen

påpeka att vissa angelägna önskemål om ytterligare förbättringar inom teatern,

exempelvis anskaffande av publikhissar m. m., ställts i efterhand endast

därför att man räknat med att dessa arbeten skulle utföras under följande

etapp av ombyggnaden.

Aktiebolaget Operakällaren vänder sig mot utredningsmannens uppfattning

att 1959 års avtal skulle förutsätta en lägre standard än 1955 och 1958

års avtal. En absolut förutsättning för tecknande av kontrakt har varit

att en första klassens restaurang på högsta tekniska och estetiska nivå

skulle åstadkommas. De underhandlingar, som föregick 1959 års avtal,

gällde därför enligt bolagets uppfattning uteslutande hyrans storlek samt

vissa smärre ändringar i gränsdragningen mellan teatern och Operakällaren.

Bolagets uppfattning om restaurangens standard har delats ej blott av de

representanter, som från första början företrädde teatern, utan även av dem,

som företrädde teatern vid tecknandet av 1959 års avtal och som alltjämt

företräder denna. Byggnadsstyrelsen föreslog visserligen att orden »och

förstklassigt» i § 2 i avtalet skulle utgå. Teatern och bolaget var emellertid

fullt eniga om att en sådan förändring av avtalstexten icke var förenlig med

avtalets syften. För att ytterligare understryka målsättningen om en hög

standard intogs i förhandlingsprotokoll den 13 april 1959 en närmare precisering

av den förutsatta standarden, varvid också uttryckligen angavs, att

riktlinjerna för restaurangens utformning skulle vara att söka åstadkomma

största möjliga effektivitet och konkurrenskraft hos denna. Byggnadsstyrelsens

skrivelse den 18 april 1959 blev känd för bolaget först i samband med

denna utredning. Därest skrivelsen varit känd, skulle bolaget insisterat på

ett betydligt mera detaljerat, skriftligt underlag till de överenskommelser,

som träffades med byggnadsstyrelsen under projekteringen och utförandet

av ombyggnaden. Skrivelsen kan emellertid enligt bolagets mening icke tillmätas

någon betydelse för tolkningen av kontraktet.

Bolaget hemställer att ombyggnaden av Operakällaren måtte få fullföljas

i enlighet med träffade avtal och överenskommelser, samt att snara åtgärder

vidtas i syfte att förhindra den avtalsstridiga standardsänkning, som

nu i vissa detaljer genomförs.

Departementschefen

Varje år sedan 1954 med ett undantag har Svenska penninglotteriets aktiebolag

anordnat ett särskilt lotteri till förmån för teater, konst och andra

kulturella ändamål. Behållningarna av de särskilda lotterierna — varje

lotteri ger som regel en nettoavkastning av omkring 4 milj. kronor — disponeras

av Kungl. Maj:t och har till större delen använts till olika byggnadsföretag

för kulturella ändamål med staten som huvudman. Det var för

övrigt just för att möjliggöra ombyggnad av de kungl. teatrarna som dessa

lotterier började. De har sedan fortsatt och under senare år har medel ur

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961

behållningarna anvisats för bland annat pågående byggnadsarbeten inom

nationalmuseum., På sistone har bidrag ur de särskilda lotterimedlen även

beräknats, och delvis ställts till förfogande, för planerade ombyggnader av

stadsteatern i Hälsingborg och Stora teatern i Göteborg.

Frågan rörande ombyggnad av operahuset i Stockholm underställdes mig

lörsta gången på våren 1956. Till departementet inkom en framställning

från byggnadsstyrelsen om åtgärder i syfte att modernisera såväl teater- som

restauranglokalerna. Styrelsen åberopade den intensifierade teaterverksamhetens

krav på flera och tidsenligare lokaler, och i fråga om restaurangutrymmena

hänvisades till att dessa befann sig i ett mycket bristfälligt skick.

Detta senare hade gjort att restaurangrörelsen måst upphöra, vilket betydde

ett stort inkomstbortfall för operan. Byggnadsstyrelsen hemställde att

medel i första hand skulle ställas till förfogande för utrednings- och projekteringsarbeten.

I anledning av denna framställning fick byggnadsstyrelsen den 16 mars

1956 Kungl. Maj :ts uppdrag att efter samråd med teaterbolagets styrelse

utarbeta och inkomma med förslag till plan rörande erforderliga ombyggnadsarbeten.

Samtidigt medgavs att byggnadsstyrelsen för ändamålet fick

ta i anspråk 200 000 kronor av tillgängliga särskilda lotterimedel. Av dylika

medel ställdes sedermera ytterligare 200 000 kronor till byggnadsstyrelsens

förfogande för utredningsändamål.

I november 1957 gav byggnadsstyrelsen in ett omfattande förslag till renovering

av teater- och restauranglokalerna, avsett att utföras i fyra etapper.

Etapp I avsåg huvudsakligen restaurangen, som beräknades kosta 5

milj. kronor. I denna etapp ingick jämväl vissa följdarbeten inom teatern

för 1,6 milj. kronor samt ytterligare arbeten för 500 000 kronor. Etapp II

gällde enbart teatern och var kostnadsberäknad till 1,7 milj. kronor.

Jag ansåg att detta ombyggnadsförslag var alltför kostsamt och fann det

framför allt tveksamt om arbetena borde omfatta även restaurangen. Vid

de överläggningar i ombyggnadsfrågan, som jag förde med representanter

för byggnadsstyrelsen och operaledningen, underströks särskilt från sistnämnda

håll det besvärliga läge, som uppkommit genom att restaurangrörelsen

måst nedläggas — operan gick miste om den hyresinkomst, som

restaurangen gett och som använts för teaterverksamheten. För teatern ansågs

det även ur publiksynpunkt — och därmed ur ekonomisk synpunkt —

önskvärt att det fanns en restaurang i huset. Dessutom representerade restaurangmatsalarnas

inredning i tak och väggar ett visst kulturhistoriskt

värde, vilket är en av de omständigheter, som gjort att operahuset av

Kungl. Maj :t år 1935 förklarats som byggnadsminnesmärke. Köks- och ekonomilokalerna

befann sig också i ett sådant skick, att det under alla omständigheter

var nödvändigt att göra något åt dem. I sammanhanget diskuterades

även om inte lokalerna skulle kunna efter ett förenklat iordningställande

användas för annat än restaurangändamål, varigenom operan likväl

skulle kunna tillföras hyresinkomster. Man kunde exempelvis tänka sig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

att inrätta kontor eller butiker. Av skilda skäl bedömdes emellertid lokalerna

av byggnadsstyrelsen inte lämpliga för något av dessa ändamål.

Med hänsyn härtill fann jag mig böra i princip inta den ståndpunkten,

att ombyggnaden skulle gälla även restaurangen. Jag ansåg emellertid två

bestämda villkor böra uppställas, nämligen dels att kostnaderna för restaurangen

begränsades i möjligaste mån, dels att hyran blev så stor, att den

någorlunda väl förräntade i restauranglokalerna vid ombyggnaden nedlagt

kapital. Ingen av dessa förutsättningar var vid ifrågavarande tidpunkt

enligt min mening för handen. Den av byggnadsstyrelsen angivna kostnadsramen

för restaurangen — 5 milj. kronor jämte 1,6 milj. kronor för följdåtgärder

i anledning av restaurangens intrång i teaterlokalerna — ansåg jag

alltför stor. I fråga om hyran hade jag under diskussionerna i frågan blivit

upplyst om innehållet i det avtal, som slutits i juli 19a5 mellan operaledningen

och Aktiebolaget Operakällaren om förhyrning av restauranglokalerna.

Den i avtalet inskrivna årliga grundhyran, 165 000 kronor, bedömde jag

ur teaterbolagets och statens synpunkt ekonomiskt mindre förmånlig. På

grund härav överenskoms dels att byggnadsstyrelsen skulle närmare undersöka

om inte restaurangen kunde iståndsättas på ett mindre genomgripande

sätt, än som avsågs i styrelsens förslag, dels att operaledningen skulle efter

samråd med byggnadsstyrelsen förhandla med restaurangbolaget om ändring

av de i 1955 års avtal ingående hyresvillkoren.

Byggnadsstyrelsen inkom i december 1957 med ett reviderat ombyggnadsförslag,

däri kostnaderna för restaurangen avsevärt minskats. Detta förslag

blev emellertid föremål för kritik från restaurangbolagets sida, därför att

endast en mindre festsal men ej någon festvåning medtagits — man framhöll

att det över huvud taget inte var möjligt att finna en restauratör, som

var villig att ta restaurangen, om inte festvåning ingick. Tillkomsten av en

dylik hade också förutsatts i 1955 års hyresavtal. Detta ledde till att byggnadsstyrelsen

— efter samtal mellan mig och de berörda parterna — åtog

sig att genom omdisponeringar försöka bereda utrymme för iordningställande

av en festvåning till restaurangen.

Det nya ombvggnadsförslaget från byggnadsstyrelsen inkom den 18 mars

1958. Det inkluderade en festvåning, vilken emellertid var mindre än som

tidigare avsetts mellan parterna. De totala kostnaderna för ombyggnaden

angavs till 7 milj. kronor, varav 2,9 milj. kronor upptogs för restaurangen.

Vid föredragningen härav — som skedde i närvaro av representanter för

byggnadsstyrelsen och för operaledningen — försäkrade vederbörande representant

för byggnadsstyrelsen, att kostnadsuppgifterna var tilltagna med

marginaler. Mot denna bakgrund uppdrog Kungl. Maj :t på min hemställan

den 11 april 1958 åt byggnadsstyrelsen att utföra ombyggnads- och reparationsarbeten

inom operahuset »i huvudsaklig överensstämmelse med byggnadsstyrelsens

den 18 mars 1958 framlagda förslag till en sammanlagd kostnad

av högst 7 000 000 kronor». Denna utformning av beslutet valdes i avsikt

att markera, att kostnaderna skulle begränsas till sagda belopp. Ombyggnadsarbetena

började i september 1958.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961

25

Under mellantiden hade förhandlingar tagits upp mellan operaledningen

och restaurangbolaget om revision av 1955 års hyresavtal. Dessa resulterade

under våren 1959 i en överenskommelse, som jag på tillgängligt material ansåg

innebära en ur teaterbolagets-statens synpunkt godtagbar lösning.

Bland annat hade grundhyran höjts till 200 000 kronor för år, och de samlade

hyresintäkterna skulle — såvitt vid denna tid kunde bedömas — ge en

under omständigheterna godtagbar förräntning av det kapital som nedlagts

i restauranglokalerna vid ombyggnad. Avtalet godkändes av Kungl. Maj :t

den 30 april 1959.

Vid kontakter som under byggnadsarbetenas gång ägde rum mellan handelsdepartementet

och byggnadsstyrelsen framhölls flera gånger frän styrelsens

sida, att ombyggnadskostnaderna skulle komma att hålla sig inom

den i Kungl. Maj :ts beslut den 11 april 1958 angivna kostnadsramen, 7 milj.

kronor. Vid ett sammanträffande den 4 maj 1960, därvid operaledningen

och byggnadsstyrelsen under hand hemställde om ytterligare medelsanvisning

för vissa mindre tilläggsarbeten, ställde jag frågan huruvida redan beslutade

arbeten skulle komma att hållas inom den medgivna ramen av 7

milj. kronor. Man svarade att det inom byggnadsstyrelsen pågick beräkningar

rörande de slutliga kostnaderna och att besked skulle lämnas mig så

snart resultatet därav förelåg. I en den 27 maj 1960 dagtecknad promemoria

anmälde så byggnadsstyrelsen, att kostnaderna för ombyggnaden skulle

komma att väsentligt överskrida de tidigare angivna. Såvitt styrelsen för

det dåvarande kunde bedöma skulle ombyggnadskostnaderna komma att

uppgå till 14,5 milj. kronor, varav för restaurangen 9,7 och för teatern 4,8

milj. kronor. Styrelsen tilläde att en uppenbar felbedömning av de med ombyggnadsåtgärderna

förknippade kostnaderna måste ha skett och att åtskilliga

icke förutsebara kostnader uppkommit.

Enligt den expertis, som jag i denna situation anlitade, kunde det ur

praktiska och ekonomiska synpunkter inte anses försvarligt att inställa arbetena.

Jag föranstaltade då omedelbart om en särskild utredning rörande

orsakerna till fördyringen av operahusombyggnaden. Den av Kungl. Maj :t

på min föredragning i början av juni 1960 förordnade utredningsmannen

avlämnade den 22 november samma år sitt betänkande. Av betänkandet och

av eu därtill fogad redogörelse med bilagor framgår, att kostnaderna för restaurangombyggnaden

kan komma att bli 12,2 milj. kronor och att ombvggnadsföretaget

i sin helhet — utom ett nytt ställverk m. in., till vilket särskilt

anslag anvisats — kan dra kostnader på drygt 18 milj. kronor. Det är 11

milj. kronor mera än som angavs i byggnadsstyrelsens skrivelse den 18 mars

1958, på vilken Kungl. Maj:ts beslut i anslagsfrågan grundade sig. Utredningsmannen

anser att den betydande skillnaden mellan tidigare angivna

och nu bedömbara kostnader för ombyggnad av operahuset i allt väsentligt

kan återföras på två faktorer. Den ena sammanhänger med att byggnadsstyrelsen

i december- och marsförslagen lämnade kostnadsuppgifter, som låg

avsevärt under novemberförslagets detaljerade och med god noggrannhet

utförda kostnadsberäkningar, utan att styrelsen gjorde däremot svarande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961

minskningar i byggnadsprogrammet. Som den andra huvudorsaken till de

stora överskridandena betecknar utredningsmannen, att 1955 års hyresavtal

mellan teaterbolaget och restaurangbolaget träffades med de bristande förutsättningar

för dess genomförande som förelåg från teaterbolagets sida; i

avtalet fanns visserligen inga preciseringar i fråga om byggnadens utrustning

och standard, men enligt vad som framkommit under utredningen avsågs

av parterna en mycket hög standard, varom emellertid handelsdepartementet

och byggnadsstyrelsen inte upplystes. Utredningsmannen pekar också

på andra orsaker till fördyringen och nämner därvid den prisstegring,

som ägt rum sedan de ursprungliga kostnaderna beräknades eller uppskattades,

arbetets speciella art — det bär gällt att bygga om en mer än 60 år

gammal byggnad, förklarad som byggnadsminnesmärke — avsaknaden av

xirbetsritningar när byggnadsarbetena påbörjades samt den bristfälliga tekniska

och ekonomiska granskning, som efter hand framställt ritningsmaterial

underkastades i byggnadsstyrelsen. Därjämte anses det inom styrelsen

tillämpade systemet för medelsdispositioner, utgiftsanvisningar och kostnadskontroll

ha bidragit till att överskridandena inte uppmärksammades i

lid.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har byggnadsstyrelsen upprepat,

att ett klart felbedömande av de med ombyggnadsåtgärderna förknippade

kostnaderna har skett samt att åtskilliga icke förutsebara kostnader tillkommit.

Operastyrelsen bestrider att åtgärder eller uraktlåtenheter från

styrelsens sida skulle i väsentlig mån ha bidragit till fördyringen av operabygget.

Från restaurangbolagets sida hävdas att bolaget och operastyrelsen

hela tiden har varit ense om att restaurangen skulle få en hög standard, och

bolaget hemställer att ombyggnaden fullföljes i enlighet med träffade avtal

och överenskommelser.

För egen del kan jag i stort ansluta mig till utredningsmannens på ett

omfattande undersökningsmaterial grundade slutsatser rörande orsakerna

till fördyringen av operahusombyggnaden och behöver följaktligen inte här

ta upp dessa slutsatser till närmare granskning. Då jag funnit mycket av

vad som förekommit vid ärendets handläggning anmärkningsvärt, har jag

överlämnat ett exemplar av redogörelsen till justitiekanslern för kännedom.

Som utredningsmannen framhållit torde de flesta orsakerna till överskridandena

i större eller mindre utsträckning ha sin grund i vissa organisatoriska

förhållanden, nämligen dels den nuvarande uppdelningen mellan

operaledningen och byggnadsstyrelsen av ansvaret för operahusets förvaltning,

däribland för dess finansiering, för dess inre och yttre underhåll

etc., dels byggnadsstyrelsens nuvarande inre organisation och arbetsformer.

Det är synnerligen angeläget att ändamålsenliga anordningar i dessa hänseenden

snarast åvägabringas. Exempelvis bör det övervägas om inte ansvaret

för de olika grenarna av operahusets förvaltning bör samlas på en

hand, och när det gäller byggnadsstyrelsens arbetsformer finns skäl bland

annat för en intimare samverkan än nu mellan den projekterande verksamheten

och den byggande. Dessa frågor är också redan föremål för övervä
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961

ganden i samband med utredningar. Frågan om förvaltningen av operahuset

behandlas sålunda av den av chefen för ecklesiastikdepartementet

med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1959 tillkallade utredningsmannen

med uppdrag att verkställa utredning rörande operans

ekonomi och därmed sammanhängande förhållanden. Vidare har chefen för

kommunikationsdepartementet med stöd av särskilt bemyndigande av

Kungl. Maj :t den 25 november 1960 tillkallat fem utredningsmän för att

verkställa en översyn av byggnadsstyrelsens organisation. Vid prövningen

av de förslag, som kommer att framläggas på grundval av dessa utredningar,

bör det nu inträffade beaktas, och de omständigheter i organisationen

som medverkat därtill såvitt möjligt undanröjas.

Självfallet bör också alla rimliga åtgärder vidtas för att undvika överskridanden

i framtiden. Vid företag som helt eller till övervägande delen

bekostas av lotterimedel bör således den av fjolårets riksdag (Statsverksprop.

Bil. 2: Gemensamma frågor s. 17—20; SU 14 s. 7—8; rskr 14) godkända

ordningen för handläggning av frågor rörande den statliga byggnadsverksamheten

i tillämpliga delar iakttagas. Denna ordning har för övrigt

redan de facto iakttagits i detta fall genom den särskilda medelsanvisningen

för projektering. I anledning av vad utredningsmannen sagt om att

frågor, som gäller dispositionen av de särskilda lotterimedlen, skulle vara

underkastade en mera schematisk prövning än andra ärenden av motsvarande

slag, vill jag uttala att frågan om operahusombyggnaden av mig behandlades

med samma grad av noggrannhet, som när det gäller investeringar

över riksstaten. I detta sammanhang vill jag också erinra om att anvisning

av lotterimedel till byggnadsföretag i regel — såvitt avser lotterimedelsfonden

alltid — sker i form av bidrag till anläggningar som uppföres och till

återstående del bekostas av annan än staten.

Vad gäller kostnaderna för operabygget framgår av den tidigare redogörelsen,

att jag redan från början eftersträvade att hålla dessa — särskilt i

vad avsåg restauranglokalerna —- inom en snäv ram. Siffran 7 milj. kronor,

varav 2,9 milj. kronor för restaurangen, ansåg jag efter förhandlingar

med parterna i ärendet innebära en ur statens synpunkter godtagbar lösning.

Innan frågan härom underställdes Kungl. Maj :t hade jag, som även

framgår av utredningen, mottagit försäkringar om att en medelsram av

nämnda storlek rymde marginaler för oförutsedda händelser. Avsevärda

överskridanden -— vilka enligt vad tidigare sagts kan uppgå till omkring

It milj. kronor — har likväl uppkommit. Givetvis finner jag denna utveckling

beklaglig och nödgas i den uppkomna situationen föreslå Kungl. Maj :t

att underställa riksdagen frågan om slutlig täckning av ifrågavarande merkostnader.

Genom beslut den It april 1958 samt den 28 juli och 26 augusti 1960 har

Kungl. Maj :t av tillgängliga särskilda lotterimedel ställt sammanlagt 9 milj.

kronor till byggndsstyrelsens förfogande för fullföljande av de byggnadsarbeten

inom operahuset, vilka avsågs i Kungl. Maj:ts beslut den 11 april

1958 och som numera är kostnadsberäknade till cirka 18 milj. kronor. Dess
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961

utom har Kungl. Maj:t den 9 december 1960 — i avvaktan på riksdagens

prövning av frågan om medelsanvisning på kapitalbudgeten till operabygget

— av de särskilda lotterimedlen förskotterat för ändamålet 2 milj. kronor.

Därmed har sammanlagt 11 milj. kronor ställts till byggnadsstyrelsens

förfogande för operahusombyggnaden. Styrelsen räknar med att av återstoden,

cirka 7 milj. kronor, 2 milj. kronor kommer att erfordras under var

och en av månaderna januari, mars och maj 1961 samt resten under sommaren

1961.

Innestående behållning av de särskilda lotterierna utgjorde den 1 december

1960 — alltså före utbetalningen för operabygget den 9 i samma månad

— något över 6,5 milj. kronor. Detta belopp är att betrakta som i sin helhet

bundet till vissa, i allmänhet redan påbörjade kulturella och därmed

besläktade ändamål av den art jag inledningsvis nämnde. Sålunda har den

numera fullbordade renoveringen av Dramatiska teatern i Stockholm, vilken

kostnadsberäknats till 8 milj. kronor, beräknats draga ytterligare mellen

700 000 och 800 000 kronor. För pågående byggnadsarbeten inom nationalmuseum

erfordras 2 milj. kronor, för nya lokaler åt ostasiatiska museet

ungefär lika mycket, för bärgning av regalskeppet Wasa 1,2 milj. kronor,

för ombyggnadsarbeten inom Hälsingborgs stadsteater 300 000 kronor

samt för arbeten inom djurparken på Skansen i Stockholm 300 000 kronor.

Det gör sammanlagt omkring 6,5 milj. kronor. Ytterligare ändamål

står på tur att få bidrag ur de medel — mellan 3 och 4 milj. kronor —

som kan komma att utgöra behållningen av 1961 års särskilda lotteri. Där

har drygt 500 000 kronor beräknats för vissa tidigare beslutade pensionskostnader

råd de statsunderstödda teatrarna och orkestrarna samt visst

ytterligare bidrag till Skansen. Av återstoden av behållningen från 1961

års särskilda lotteri torde huvudparten komma att behöva disponeras för

bidrag till ombyggnad av stadsteatern i Hälsingborg och Stora teatern i Göteborg.

Dessa arbeten kan beräknas kosta vardera åtminstone 5 å 6 milj.

kronor, varav dock vederbörande städer förutsättes komma att täcka den

större andelen.

Varje utbetalning för operabygget från de särskilda lotterimedlen som

ägt rum eller kan komma att äga rum efter den 1 december 1960 inkräktar

sålunda på eller omöjliggör medelsanvisning till de av mig nyss omnämnda

särskilda ändamålen. I vissa av dessa fall har byggnadsarbetena redan påbörjats,

i andra har planering och förberedelser fortskridit så långt, att

det skulle innebära stora svårigheter och ibland även merkostnader att inställa

arbetet. Jag har med hänsyn härtill funnit det motiverat, att större

delen av merkostnaderna för operahusombyggnaden täckes genom medelsanvisning

över särskilt anslag på kapitalbudgeten och vill i det följande

göra hemställan därom. Jag uppskattar den i dylikt sammanhang erforderliga

anvisningen till 9 milj. kronor, varav 2 milj. kronor — motsvarande

utbetalningen för operabygget den 9 december 1960 — torde böra återföras

till de särskilda lotterimedlen. Med anlitande av sistnämnda medel påbör
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961 29

jade eller planerade projekt kan därvid programenligt komma till utförande.

Med hänsyn till utfallet av betalningarna för operahusombyggnaden torde

den av mig föreslagna kapitalbudgetanvisningen äga rum på tilläggsstat

för innevarande budgetår. I avvaktan på riksdagens beslut i frågan torde förekommande

utbetalningar för operabygget böra förskotteras ur de reserverade

särskilda lotterimedlen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm

på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1960/61

under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag

av 9 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Barbro Blomberg

610058 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. KU 1961:15 Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1961 s. 31 i texten
  2. Rskr. 1961:139 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1961/62 a1 i texten
  3. SU 1961:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1961/62 under tionde huvu s. 78 i texten
  4. SU 1961:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare medelsanvisning till ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm. s. 1 i texten