Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

1961-02-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:44, Med förslag till förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1961

1

Nr 44

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen;

given Stockholms slott den 10 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels

antaga härvid fogat förslag till förordning om antalet ortsgrupper vid

skattegrupperingen, dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Kommunerna indelas för närvarande vid beskattningen i fyra dyrortsgrupper,

betecknade II—V. I propositionen föreslås att ortsgrupp II slopas och att

kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttas till ortsgrupp III.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1961

Förslag

till

förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

Härigenom förordnas, att antalet ortsgrupper, som avses i 48 § 1 mom.

kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

skall från och med den 1 januari 1962 tills vidare utgöra tre (ortsgrupp III—

ortsgrupp V).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962 men skall icke äga

tillämpning i fråga om 1962 års taxering eller eftertaxering för år 1962 eller

tidigare år.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr

406) om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari

1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om slopande

av ortsgrupp 11 inom skattegrupperingen samt anför därvid följande.

Vid beskattningen indelas kommunerna i fyra dyrortsgrupper, ortsgrupp

II—V (den s. k. skattegrupperingen). Antalet ortsgrupper fastställdes senast

vid 1953 års riksdag.

Förslag om avveckling av skattegrupperingen eller reduktion av antalet

dyrortsgrupper har därefter framkommit i olika sammanhang. Vid 1960

års riksdag väcktes sålunda motioner i ämnet. I anledning av dessa motioner

anhöll riksdagen i skrivelse, nr 132, hos Kungl. Maj :t att åtgärder måtte

vidtas i syfte att reducera antalet ortsgrupper till tre.

Jag anhåller att nu få upptaga detta ärende.

Nuvarande bestämmelser m. m.

Jämlikt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket

av Kungl. Maj :t i ortsgrupper. Antalet ortsgrupper skall utgöra fem (ortsgrupp

I—ortsgrupp V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild

författning. Enligt förordning den 5 juni 1953 (nr 406) om antalet ortsgrupper

vid skattegrupperingen är antalet ortsgrupper från och med den 1 januari

1954 tills vidare begränsat till fyra (ortsgrupp II—ortsgrupp V).

Den från och med den 1 januari 1959 gällande skattegrupperingen återfinnes

i kungörelsen den 5 december 1958 (nr 574). Indelningen gäller enligt

nyssnämnda stadgande i kommunalskattelagen för en tid av fem år i

sänder men kan inom femårsperioden jämkas av Kungl. Maj :t då särskilda

omständigheter påkallar det. Den för statstjänstemannens löner tillämpade

dyrortsgrupperingen (lönegrupperingen) överensstämmer med skattegrupperingen.

Fördelningen på de olika ortsgrupperna framgår av denna uppställning.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 44

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1961

Orts-

Antal kommuner 1

jan. 1961

Folkmängd (i 1 000-tal) 1 jan. 1960

grupp

Samtliga

därav städer

Samtliga

därav städer

antal

procent

antal

procent

totalt

procent

totalt

procent

II ....

390

37,9

13

9,8

1364

18,3

95

2,5

III ____

457

44,4

95

71,4

3 548

47,5

2 084

54,5

IV ....

106

10,3

13

9,8

1094

14,6

597

15,6

V ....

76

7,4

12

9,0

1466

19,6

1045

27,4

Summa

1029

100

133

100

7 471

100

3 821

100

Enligt bestämmelser i 48 § kommunalskattelagen och 8 § förordningen

om statlig inkomstskatt erhåller den skattskyldige (dock inte bolag och

andra juridiska personer) i regel vid inkomstbeskattningen ett skattefritt

avdrag (ortsavdrag) från sin i hemortskommunen taxerade inkomst. Ortsavdragets

belopp är differentierat efter ortsgrupp. De från och med 1961

års taxering gällande ortsavdragen, vilka är lika stora vid den statliga och

kommunala taxeringen, uppgår för helt år till följande belopp.

Ortsavdragskategori

Ortsgrupp

II

III

IV

V

Gift skattskyldig ävensom

ensam skattskyldig med

barn ..................

3520

3 680

3 840

4 000

Ensamstående skattskyl- dig ....................

1760

1840

1920

2 000

Vid fastställande av ortsavdragens belopp har utgångspunkten varit att

skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra liggande ortsgrupper

skulle utgöra 4 procent av ortsavdraget i högsta dyrort. Viss överensstämmelse

har tidvis rått mellan skattegrupperingen och lönegrupperingen i fråga

om spännvidd. Från och med den 1 januari 1957 uppgår emellertid den

horisontala spännvidden mellan högsta och lägsta tillämpade ortsgrupp

(ortsgrupp II—ortsgrupp V) å nedre delen av löneplan A till omkring 16

procent.

I detta sammanhang torde få beröras även de skatteersättningar som sedan

år 1958 utgår till kommunerna. Ersättningarna avser att kompensera

kommunerna för den minskning av skatteunderlaget som uppkom genom

att de kommunala ortsavdragen höjdes från och med den 1 januari 1958.

Hithörande bestämmelser är intagna i lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med

särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets

utdebitering av skatt för åren 1958—1965, kungörelsen nämnda

dag (nr 203) angående omräkning av 1957 och 1958 års skatteunderlag

m. m., och kungörelsen samma dag (nr 205) angående skatteersättning i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ii år 1961 5

anledning av 1957 års ortsavdragsreform. Bestämmelserna innebär i huvudsak

följande.

Statsbidrag utgår till kommuner och kommunsamfälligheter med självständig

beskattningsrätt, dock ej till tingslagen. Bidraget motsvarar kommunalskatt

enligt den i kommunen för året fastställda utdebiteringssatsen

och beräknas på ett av staten tillskjutet skatteunderlag. Statsbidraget tillgodoföres

kommunerna automatiskt på samma sätt som gäller för kommunerna

tillkommande kommunalskatt.

Det tillskjutna skatteunderlaget bestämmes med utgångspunkt från ett

s. k. bidragsunderlag. Detta bidragsunderlag utgör i princip dels det skatteunderlagsbortfall,

uttryckt i skattekronor, som 1957 års ortsavdragsreform

medförde och dels det skatteunderlag som den provisoriska skatteersättningen

till kommunerna i anledning av 1950 års ortsavdragsreform beräknades

motsvara. Storleken av skatteunderlagsbortfallet vid 1957 års ortsavdragsreform

fastställdes under år 1957 genom en särskild omräkning av

1957 års taxering.

För åren 1958—1960 har det av staten tillskjutna skatteunderlaget motsvarat

bidragsunderlaget, d. v. s. full kompensation har dessa år utgått. De

kommuner, vilkas skattekraft uttryckt i antal skattekronor per invånare

uppgår till eller överstiger 60 procent av den för samtliga primärkommuner

genomsnittliga skattekraften (medelskattekraften), får emellertid under

femårsperioden 1961—1965 vidkännas en reduktion av det tillskjutna skatteunderlaget

i enlighet med fastställd plan. Under nämnda år kommer sålunda

det av staten tillskjutna skatteunderlaget att utgå med en successivt

minskande del av bidragsunderlaget och i kommuner med hög skattekraft

helt avvecklas. Kommuner med en skattekraft som understiger 60 procent

av medelskattekraften behåller däremot det tillskjutna skatteunderlaget

ograverat.

Länsstyrelsen fastställer årligen vad staten skall tillskjuta för det kommande

året och underrättar vederbörande kommun om beslutet.

Ortsgrupperingsutredningens förslag m. m.

Under år 1957 tillkallade Kungl. Maj:t sakkunniga för att verkställa översyn

av ortsgrupperingssystemet (ortsgrupperingsutredningen). Utredningen

avlämnade under året ett betänkande om löne- och skattegrupperingarna

(SOU 1957:42). I betänkandet förordades i princip ett slopande av såväl

den statliga lönegrupperingen som skattegrupperingen. Utredningen ansåg

dock att en övergång från ortsgraderade löner borde ske först sedan överenskommelse

förhandlingsvägen träffats om utformningen av ett nytt system

för erforderlig lönedifferentiering. I betänkandet förordades att sådana

förhandlingar kom till stånd.

I fråga om skattegrupperingen förordade utredningen ett principbeslut

om att slopa denna gruppering och om att införa enhetliga skattefria avdrag

över hela landet, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V. Med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1961

hänsyn till de i det följande berörda ekonomiska konsekvenserna härav för

stat och kommun ansåg utredningen att reformen borde genomföras etappvis.

Som ett första steg mot en slutlig avveckling av skattegrupperingen föreslog

utredningen att ortsgrupp II skulle slopas med verkan från och med

den 1 januari 1959 och att kommunerna i denna ortsgrupp skulle uppflyttas

i grupp III.

Utredningens undersökning rörande de finansiella verkningarna för det

allmänna av en avveckling av skattegrupperingen utvisade följande. En uppflyttning

till grupp III av de till grupp II hänförda orterna beräknades leda

till 12 milj. kronor minskade skatteinkomster för staten och till 679 000

skattekronors lägre skatteunderlag för kommunerna. Skatteunderlagsbortfallet

motsvarade en utdebitering i kommunerna varierande mellan 0,09 och

0,26 kronor per skattekrona. En total avveckling av skattegrupperingen

skulle medföra ett skattebortfall för staten av något över 105 milj. kronor,

vartill kom ungefär 10 milj. kronor i ökade utgifter för skatteunderlagsgraderade

statsbidrag till kommunerna och minskade inkomster i form av kommunala

bidrag till folkpensioneringskostnaderna. För kommunernas del

kunde den totala avvecklingen av skattegrupperingen beräknas föra med sig

ett skatteunderlagsbortfall å 6 milj. skattekronor, motsvarande utdebiteringar

i de olika kommunerna varierande mellan 0,10 och 0,86 kronor per

skattekrona. — Det erinrades om att en höjning av den genomsnittliga kommunala

utdebiteringen automatiskt medförde ökade skatteersättningar till

kommunerna.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av ett stort antal

myndigheter och organisationer.

Utredningens förslag att avskaffa den statliga lönegrupperingen till förmån

för en friare lönesättning inom statsförvaltningen avstyrktes av det

övervägande flertalet remissinstanser, däribland samtliga huvudorganisationer

på arbetsmarknadens område. Därvid hänvisades bl. a. till förekommande

skillnader i levnadskostnadernas höjd mellan olika orter.

Förslaget att i skattehänseende uppflytta orterna i ortsgrupp II till ortsgrupp

III tillstyrktes eller lämnades utan erinran av kammarrätten, riksräkenskapsverket,

socialstyrelsen, 21 länsstyrelser, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, Statstjänstemännens

riksförbund och Svenska stadsförbundet. Ytterligare några remissinstanser

ställde sig i princip positiva till utredningens förslag i denna

del men framhöll att resultatet av en prisgeografisk undersökning borde avvaktas

innan en minskning av antalet ortsgrupper kunde genomföras. —

Utredningens rekommendation att statsmakterna nu skulle fatta principbeslut

om en framtida successiv avveckling av skattegrupperingen avstyrktes

emellertid av flertalet remissinstanser, däribland kammarrätten, 11 länsstyrelser,

Statstjänstemännens riksförbund och Svenska stadsförbundet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1961

I motioner vid 1958 års B-riksdag yrkades bl. a. att ortsgrupp II omedelbart

skulle slopas. Bevillningsutskottet avstyrkte emellertid (betänkande nr

B 18) bifall till motionerna och uttalade bl. a. att enligt utskottets mening

en prisgeografisk undersökning torde vara erforderlig för att bedöma frågan

om spännvidden i ortsgrupperingen samt antalet ortsgrupper. Utskottet förutsatte

emellertid att Kungl. Maj:t skulle föranstalta om en dylik undersökning

och vidtaga de ytterligare åtgärder, som erfordrades för att frågan så

snart som möjligt skulle kunna föreläggas riksdagen.

Riksdagen beslöt att i skrivelse (nr B 1) till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet anfört.

Det kan i detta sammanhang nämnas att chefen för civildepartementet

den 27 februari 1959 tillkallade en särskild utredningsman för att utreda

grunderna för en prisgeografisk undersökning. Undersökningen är ännu ej

slutförd.

Även vid 1960 års riksdag kom, som tidigare nämnts, skattegrupperingen

under diskussion. Motionsyrkanden förelåg om principbeslut att slopa skattegrupperingen

och om omedelbar uppflyttning av de i ortsgrupp II placerade

orterna till ortsgrupp III.

Enligt bevillningsutskottets mening (betänkande nr 35) talade övervägande

skäl för att en prisgeografisk undersökning borde avvaktas innan

ställning togs till principfrågan om skattegrupperingens avskaffande. Motionsyrkandena

avstyrktes alltså i denna del. Däremot fann utskottet att

den kritik som riktats mot den nuvarande indelningen i ortsgrupperna

II och III syntes i det väsentliga befogad. Ett slopande av ortsgrupp II —

medförande att dit hänförliga orter uppflyttas till ortsgrupp III — skulle

innebära att en successiv avveckling av skattegrupperingen påbörjades. En

sådan åtgärd ansåg utskottet vara förtjänt att övervägas utan att resultatet

av den prisgeografiska undersökningen avvaktades. Utskottet var emellertid

inte berett att tillstyrka att riksdagen omedelbart beslutade i saken.

Vissa spörsmål tarvade ytterligare överväganden, bl. a. frågan huru skulle

förfaras med nu utgående statliga skatteersättning till berörda kommuner

och vilka verkningar åtgärden skulle få på de berörda kommunernas skatteunderlag.

Utskottet föreslog att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t hemställa

att åtgärder vidtas i syfte att slopa ortsgrupp II vid beskattningen så snart

detta lämpligen kunde ske. — Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

1960 års riksdag hade även att ta ställning till frågan om slopande av

ortsgrupp II vid lönegrupperingen. I proposition nr 151 hemställdes sålunda

om godkännande av en den 13 april 1960 träffad överenskommelse med

statstjänstemännens huvudorganisationer angående statstjänstemännens löner

under åren 1960 och 1961 m. m. Denna överenskommelse innebär bl. a.

att antalet ortsgrupper inom lönegrupperingen den 1 januari 1962 skall

minskas från fyra till tre genom uppflyttning av samtliga till ortsgrupp II

nu hänförliga orter till ortsgrupp III. — Riksdagen biföll propositionen

(SU 143, rskr 323).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1961

Departementschefen

Frågan om ändring av skattegrupperingen har diskuterats vid olika tillfällen,

och yrkanden har framställts om att helt eller delvis utjämna den

skillnad som i angivna hänseende finnes mellan de skattskyldiga i olika

kommuner. Såsom bevillningsutskottet funnit synes ytterligare utredningar

erforderliga innan ställning kan tas till frågan om att helt slopa skattegrupperingen.

Däremot synes det möjligt att redan nu överväga att minska antalet

ortsgrupper genom att uppflytta kommunerna i ortsgrupp II till ortsgrupp

III. Riksdagen har också på hemställan av bevillningsutskottet uttalat

sig för en sådan åtgärd.

Rörande de ekonomiska konsekvenserna för staten och de berörda kommunerna

kan först erinras om att de skattskyldiga i nämnda kommuner får

ungefär 4,5 procent högre ortsavdrag än hittills. Ortsavdragsförhöjningen

gäller såväl vid den statliga som den kommunala taxeringen.

Inom finansdepartementet har beräkningar gjorts rörande den minskning

i skatteintäkterna som på grund härav är att vänta. Beräkningarna

ger vid handen, att skattebortfallet uppgår till sammanlagt 22,8 milj. kronor

för år. Hur detta belopp fördelar sig mellan stat och kommun blir i

viss mån beroende av hur den statliga skatteersättningen till kommunerna

i anledning av 1957 års ortsavdragsreform kommer att påverkas.

Rättviseskäl talar för att man i detta sammanhang höjer det av staten

i samband med ortsavdragsreformen tillskjutna skatteunderlaget för de

kommuner som nu tillhör ortsgrupp II. Om dessa kommuner redan vid

1957 års taxering tillhört den högre ortsgruppen skulle nämligen bidragsunderlaget

ha beräknats till motsvarande högre belopp. Skillnaden, vars t

exakta belopp är beroende av hur de skattskyldiga inom kommunen fördelades

efter civilstånd vid 1957 års taxering, kan genomsnittligt uppskattas

till 3,57 procent av det fastställda bidragsunderlaget. Det synes naturligt

att en häremot svarande förhöjning av det tillskjutna skatteunderlaget

sker, när ortsgruppsindelningen nu ändras. Höjningen bör avse icke blott

primärkommunerna utan även de landstingskommuner och övriga av den

aktuella reformen berörda kommunala samfälligheter som uppbär skatteersättning

av staten.

Om hänsyn sålunda tas till den ökning av skatteersättningen till kommunerna

som föranleds av en uppräkning av bidragsunderlaget med 3,6 procent

och härtill lägges den ökning av skatteersättningen som enligt 1957 års riksdagsbeslut

kan följa av en höjd kommunal utdebitering, kommer 16,5 milj.

kronor av det sammanlagda skattebortfallet 22,8 milj. kronor att falla på

staten. Därefter kvarstår ett belopp om 6,3 milj. kronor, som i princip får

bäras av kommunerna.

De utdebiteringshöjningar som kan bli erforderliga inom berörda kommuner

för att täcka det skattebortfall som eljest uppkommer, när kommunen

uppflyttas i högre ortsgrupp, synes måttliga. De inom departementet

gjorda beräkningarna, som grundar sig på siffrorna för 1960 års taxering,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1961

9

visar, att dessa utdebiteringshöjningar blott undantagsvis kominer att överstiga

10 öre per skattekrona.

Vad som sålunda framkommit synes visa, att de ekonomiska konsekvenserna

för stat och kommun av ett slopande av ortsgrupp II vid beskattningen

inte är av sådan storleksordning att de behöver inge betänkligheter. Jag

förordar därför att denna reform genomföres nu. Av praktiska skäl kan den

inte tillämpas förrän beträffande inkomståret 1962, d. v. s. 1963 års taxering.

Inom finansdepartementet har upprättats förslag till ny förordning om

antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen, varigenom antalet ortsgrupper

bestämmes att från och med den 1 januari 1962 utgöra tre, nämligen ortsgrupperna

III—V. Det torde därefter få ankomma på Kungl. Maj :t att i

administrativ ordning genom ändring av gällande kungörelse angående

skattegrupperingen flytta upp berörda kommuner till ortsgrupp III. I samband

därmed bör, likaledes i administrativ ordning, bestämmelser utfärdas

om uppräkning av dessa kommuners bidragsunderlag med 3,6 procent

att gälla första gången vid fastställande av tillskjutet skatteunderlag för år

1962. Motsvarande uppräkning bör ske för de berörda landstingskommunerna

och övriga tidigare nämnda kommunala samfälligheter.

Under åberopande av det sagda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget

till förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen,

dels ock, med godkännande av i det föregående angivna

ändrade grunder för statsbidrag i anledning av 1957 års

ortsavdragsreform, bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter

i ämnet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

610118 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1961162 till främjande av b a1 i texten
  2. Rskr. 1961:189 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter å tillaggsstat II till riksstaten för budgetåret 1960161, såvitt a1 i texten
  3. SU 1961:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1961/62 till Bidrag till skattetyngda kommu s. 8 i texten
  4. BevU 1961:37 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen, såvitt propositionen hänvisats ti s. 1 i texten