Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om bensinskatt, m. m

60 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:7, Med förslag till förordning om bensinskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

1

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om bensinskatt, m. m.; given Stockholms slott

den 16 december 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om bensinskatt; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en teknisk omläggning av bensinbeskattningen.

Beskattningsförfarandet moderniseras i anslutning till de principer, som varit

vägledande vid senare års lagstiftning på punktskatteområdet. Systemet

med två skatteformer — dels en särskild till vägväsendet utgående bensinskatt

och dels allmän energiskatt på bensin — bibehålies därvid. Förordningen

av år 1929 om särskild bensinskatt ersättes emellertid av en ny förordning

i ämnet.

Till fullföljande av tidigare uttalanden från statsmakternas sida förordas

att skatten på motorsprit nu höjes till samma nivå som skatten på bensin.

En mindre korrigering av det skattepliktiga varuområdet föreslås, vilken

i huvudsak innebär att alla blandningar innehållande alkohol — under förutsätLning

att de är avsedda för motordrift — kommer att bli beskattade på

samma sätt som bensin och motorsprit.

Enligt förslaget är skatten avsedd att uttagas på en något annorlunda bestämd

volym än för närvarande. Detta föranleder en ändring av den sam
1

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

manlagda skatten på bensin från 41 till 42 öre per liter. Den särskilda bensinskatten

föreslås därvid till 33 öre per liter (nu 32 öre), medan energiskatten

bibehålies vid 9 öre per liter. Justeringen av skattesatsen innebär

icke någon ändring av den reella skattebelastningen.

Bensin som användes för framställning av stadsgas föreslås bli beskattad

efter samma skattesats, som gäller för energibeskattningen av tyngre oljor,

eller sålunda med 1,6 öre per liter.

Utöver vad nu sagts föreslås i huvudsak allenast vissa av övergången till

det nya systemet föranledda jämkningar, delvis av redaktionell karaktär.

I fråga om den kollektiva återbäring av skatt som nu sker till fiskeri- och

trädgårdsnäringen föreslås ej någon ändring. Den särskilda restitution av

skatt som åtnjutes av invalider samt för bensin som förbrukas i jordbrukets

traktorer och skördetröskor beröres ej heller av förslaget.

Omläggningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1961.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

3

Förslag

till

förordning om bensinskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas särskild

skatt (bensinskatt) för

a) bensin ävensom andra motorbränslen, som innehålla minst 70 viktprocent

bensin (ur tulltaxenummer 27.10); samt

b) alkohol (etanol, etylalkohol), denaturerad, andra acykliska alkoholer

ävensom andra än under a) avsedda blandningar, som innehålla sådana alkoholer,

allt under förutsättning att varorna äro avsedda för användning till

motordrift (ur tulltaxenummer 22.08, 29.04 och 38.19).

Skatt skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt, som införes till riket för

att vid oljeraffinaderi användas uteslutande såsom råvara vid tillverkning

av bensin.

Vad i denna förordning stadgas om bensin skall hava avseende å samtliga

i första stycket angivna skattepliktiga varuslag.

2 §•

Skatten utgår med trettiotre öre för liter.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas

på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna

grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av

volymen.

3 §•

Skattskyldighet inträder

a) för bensin, som av den som är registrerad enligt 5 § levereras till köpare,

som icke är sålunda registrerad, eller tages i anspråk för annat ändamål

än försäljning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager, när leveransen,

ianspråktagandet eller avregistreringen sker; samt

b) för bensin, som av annan än registrerad införes till riket, när införseln

sker.

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket a) den registrerade och

eljest den för vars räkning införseln äger rum.

4 §•

I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket är

kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning.

Kontrollstyrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och sär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1961

skilda kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för skattekontrollens

utövande.

Där skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.

Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl

beträffande införsel.

5 §.

Den som inom riket tillverkar bensin är skyldig att vara registrerad hos

kontrollstyrelsen samt att för sådant ändamål göra anmälan till styrelsen.

Den som i större omfattning återförsäljer eller förbrukar bensin eller

håller bensin i lager må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen.

När särskilda skäl därtill äro må även eljest den, som förbrukar bensin, efter

ansökan registreras.

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller

ansökan, skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

6 §■

Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalenderkvartal

eller, där styrelsen så föreskriver, för varje kalendermånad, varunder

skattskyldighet inträtt.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods

utgång. Kontrollstyrelsen äger medgiva, att deklaration må insändas senare

än nu sagts, dock inom tre månader efter utgången av den beskattningsperiod

deklarationen avser.

I deklarationen skall lämnas uppgift om den myckenhet bensin, för vilken

skattskyldighet inträtt under beskattningsperioden.

7 §•

1 mom. I deklaration må avdrag göras för bensin, som

a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för

vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller

fordon å järnväg,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av luftfartyg,

härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller för varmkörning

eller provkörning av luftfartygs motorer,

e) förbrukats eller försålts för förbrukning, i samband med tillverkning

av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning

utan att transportmedel därvid framföres,

f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat tekniskt ändamål

än motordrift, samt

g) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till

svensk frihamn.

2 mom. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida

och i vad mån avdrag jämväl må göras för

a) bensin, som skattskyldig återtagit annorledes än i samband med återgång

av köp, och

b) bensin, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund

av bristande betalning från köparen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

5

8 §•

Skatt, som skall utgå vid införsel till riket, erlägges i den ordning som

är föreskriven beträffande tull. Även i övrigt skall vad i gällande författningar

stadgas i fråga om tull i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande

sådan skatt.

Bensin skall med avseende å rätten till uppläggning å tullager likställas

med till riket inkommande tullbelagd vara i allmänhet.

9 §•

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

10 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter. 1 2 3 4 5

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningens bestämmelser

skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder

som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Genom den nya förordningen upphäves förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Sistnämnda förordning

skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra

sig till tiden före den 1 juli 1961.

3. Den som vid den nya förordningens ikraftträdande bedriver verksamhet

som avses i 5 § första stycket skall utan anmälan registreras hos kontrollstyrelsen

från och med den 1 juli 1961.

4. För bensin, som tillverkas av Svenska skifferoljeaktiebolaget genom

utvinning ur inhemsk skiffer, skall intill utgången av juni 1964 bensinskatt

utgå med allenast sju öre för liter.

5. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen, skall den

bestämmelsen i stället tillämpas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att rubriken närmast före 4 § samt rubriken och

underrubriken närmast före 6 § förordningen den 31 maj 1957 om allmän

energiskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att 1, 4, 5, 6

och 10 §§ samt 24 § 2 mom. samma förordning1 skola erhålla den ändrade

lydelse som i det följande sägs, samt att den vid förordningen fogade förteckningen

över vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas2, skall

erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

(Gällande lydelse)

1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning

till staten erläggas för

a) bensin och motorsprit,

b) bränsle, som angives i en vid

denna förordning fogad förteckning,

och

c) elektrisk kraft.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning

till staten erläggas för

a) bensin,

b) bränsle, som angives i en vid

denna förordning fogad förteckning,

och

c) elektrisk kraft.

Om bensin och motorsprit

4 §•

Vad som stadgas i förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motorsprit skall,

med undantag av vad däri sägs angående

skattens storlek, äga tillämpning

jämväl å allmän energiskatt å

bensin och motorsprit.

5 §•

Energiskatten å bensin och motorsprit

utgår med nio öre för liter. 1 2

Om bensin

4 §•

Med bensin avses i denna förordning

samtliga i 1 § förordningen om

bensinskatt angivna skattepliktiga

varuslag. Bestämmelserna i nämnda

förordning skola, där ej annat följer

av 5 §, äga tillämpning jämväl å

allmän energiskatt å bensin.

5 §.

Energiskatten å bensin utgår,

utom i fall som avses i andra stycket,

med nio öre för liter.

För bensin, som användes för

framställning av stadsgas, skall skatten

utgöra 1,6 öre för liter. I fråga om

energiskatt å sådan bensin skall i övrigt

gälla vad i denna förordning stadgas

om andra bränslen än bensin.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1958: 32.

2 Senaste lydelse av förteckningen se 1960: 610.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 7 är 1961

7

(Gällande lydelse)

Om andra bränslen än bensin och

motorsprit samt om elektrisk kraft

A. Andra bränslen än bensin och

motorsprit

6 §•

Den som---dylikt bränsle.

Den som i större omfattning återförsäljer

eller i egen rörelse förbrukar

skattepliktigt bränsle eller håller

sådant bränsle i lager må efter ansökan

registreras hos kontrollstyrelsen

såsom återförsäljare eller förbrukare

av dylikt bränsle.

10 §.

Skatten utgår---eller volym
enhet.

Det ankommer —--för ton.

Ingår vid industriell tillverkning

kostnaden för bränsle till mera betydande

del i tillverkningskostnaden,

må beskattningsmyndigheten medgiva

skälig nedsättning av skatten.

24 §.

2 mom. På särskild---av

köp,

d) bränsle, vars försäljning förorsakat

den skattskyldige förlust på

grund av bristande betalning från

köparen, samt

e) skatt för elektrisk kraft, som

förbrukats vid framställning av skattepliktigt

bränsle.

(Föreslagen lydelse)

Om andra bränslen än bensin samt

om elektrisk kraft

A. Andra bränslen än bensin

6 §•

Den som---dylikt bränsle.

Den som i större omfattning återför

säl jer eller förbrukar skattepliktigt

bränsle eller håller sådant

bränsle i lager må efter ansökan

registreras hos kontrollstyrelsen såsom

återförsäljare eller förbrukare av

dylikt bränsle. När särskilda skäl därtill

äro må även eljest den, som förbrukar

skattepliktigt bränsle, efter

ansökan registreras.

10 §.

Skatten utgår — — — eller volvmenhet.

Det ankommer — — — för ton.

24 §.

2 mom. På särskild--— av

köp,

d) bränsle, vars försäljning förorsakat

den skattskyldige förlust på

grund av bristande betalning från

köparen,

e) bränsle, som skattskyldig förbrukat

eller försålt för förbrukning

vid industriell tillverkning, där bränslekostnaden

utgör mera betydande del

av tillverkningskostnaden, samt

f) skatt för elektrisk kraft, som

förbrukats vid framställning av skattepliktigt

bränsle.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. De äldre bestämmelserna

skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra

sig till tiden före ikraftträdandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Bilaga1 *

Förteckning

över

vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänförliga till nedanstående

tulltaxenummer

Tulltaxe-

nummer

Bränsle

Skattesats

ur 27.01

ur 27.01

Stenkol ................................................

Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta

12 kronor för ton

bränslen, framställda av stenkol ........................

6 kronor för ton

ur 27.02

Brunkolsbriketter ......................................

6 kronor för ton

ur 27.04

Koks ..................................................

14 kronor för ton

ur 27.04

ur 27.10

Koksstybb och koksbriketter............................

Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor med en

viskositet i cSt-enheter av:

6 kronor för ton

högst 20 vid 20° G (skatteklass I)......................

25 kronor för m3

mer än 20 vid 20° C (skatteklass II) ..................

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade

volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller

sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grun- der, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för

beräkning av volymen.

16 kronor för m3

1 Förteckningen överensstämmer med den nu gällande utom såtillvida att alkoholblandningar

uteslutits (jfr 1 § förslaget till förordning om bensinskatt) samt att bestämmelser om volym
beräkning

av oljor införts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 december 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om teknisk omläggning

av bensinbeskattningen, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Bensin och motorsprit är i vårt land föremål för beskattning jämlikt två

skilda förordningar, nämligen dels förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)

om särskild skatt å bensin och motorsprit och dels förordningen den 31 maj

1957 (nr 262) om allmän energiskatt. Den särskilda skatten erlägges för

bensin med 32 och för motorsprit med 19 öre per liter. Dock gäller härifrån

det undantaget att för inhemsk skifferbensin intill utgången av juni 1964

skatten utgör 7 öre per liter. Allmän energiskatt utgår såväl på all bensin

som på motorsprit med 9 öre per liter. Den sammanlagda skatten utgör sålunda

för skifferbensin 16 och för annan bensin 41 öre per liter medan

motorsprit beskattas med sammanlagt 28 öre per liter.

Jämlikt energiskatteförordningen utgår skatt även på andra bränslen än

bensin och motorsprit, såsom motorbrännolja och eldningsolja.

Bensinskatteförordningen och energiskatteförordningen är uppbyggda enligt

skilda skattetekniska system.

Enligt den förra förordningen erlägges skatten, där fråga är om till riket

införd bensin, till tullverket i den ordning som är föreskriven beträffande

tull och, där fråga är om inom riket tillverkad bensin eller motorsprit, till

kontrollstyrelsen.

Energiskatteförordningen har ett modernare system för beskattningen,

utformat i enlighet med de principer som varit vägledande vid senare års

lagstiftningsarbete på punktskatternas område. Enligt denna förordning erlägges

skatten även för importvarorna till kontrollstyrelsen under förutsättning

att importören är registrerad hos styrelsen såsom återförsäljare eller

förbrukare. Förordningens bestämmelser gäller emellertid — med un
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

dantag av stadgandet om skattens storlek — ej för energiskatten på bensin

och motorsprit. I fråga om förfarandet vid energibeskattningen av dessa

båda bränslen gäller i stället bestämmelserna i bensinskatteförordningen.

Till följd av att bensinskatteförordningen och energiskatteförordningen

är utformade enligt olika skattetekniska system föreligger även i övrigt i

skilda hänseenden olikheter i fråga om beskattningen av de varandra i

produktions- och försälj ningshänseende närstående varuslagen bensin å ena

samt motorbrännolja och eldningsolja å andra sidan.

I en den 7 juli 1959 till finansdepartementet inkommen skrivelse har

kontrollstyrelsen framlagt förslag att helt inordna beskattningen av bensin

och motorsprit under energiskatteförordningen. Som principiella skäl för

den föreslagna omläggningen anföres att det enligt energiskatteförordningen

gällande systemet för skattens redovisning och erläggande visat sig vara enkelt

och rationellt och att det tillika är mindre ändamålsenligt, att beskattningen

inom detta ganska begränsade område regleras av två olika förordningar

och administreras av två myndigheter.

Kontrollstyrelsen föreslår även en höjning av skatten på bensin med 1 öre

per liter. Den föreslagna höjningen är betingad av att skatten vid ett genomförande

av styrelsens förslag kommer att beräknas på en något annorlunda

bestämd volym än som nu är fallet.

Vid kontrollstyrelsens skrivelse fogat förslag till förordning om ändring

i energiskatteförordningen torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Kontrollstyrelsen har jämväl överlämnat ett från energiskattenämnden

inhämtat yttrande i ämnet. Nämnden anser omläggningen av bensinbeskattningen

önskvärd.

Över kontrollstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av

statskontoret, riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen (med bifogande

av utlåtanden från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö),

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från rikets handelskammare),

statens jordbruksnämnd, chefen för försvarsstaben, riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, statens biltrafiknämnd, 1953 års trafikutredning,

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Svenska petroleum institutet

(som efter remisstidens utgång även inkommit med särskild skrivelse

rörande den föreslagna omläggningen), Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation (med överlämnande av yttrande från

Bilverkstädernas riksförbund), Svensk industriförening, Sveriges grossistförbund,

Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Skogsbrukets motortransportkommitté

och Svenska gasverksföreningen. Därjämte har gemensamt

remissyttrande inkommit från Kungl. automobil klubben, Motormännens

riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Svenska droskbilägareförbundet,

Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet

och Sveriges automobilindustriförening.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

11

I det av Kooperativa förbundet avgivna yttrandet upplyses att förbundets

styrelse behandlat ärendet i samråd med Sveriges oljekonsumenters

riksförbund.

Remissinstanserna är överlag av den uppfattningen att beskattningen av

bensin och motorsprit i tekniskt hänseende bör utformas enligt det i energiskatteförordningen

för motorbrännolja och eldningsolja valda systemet.

Däremot är meningarna delade om sättet för genomförande av den önskade

omläggningen. Den av kontrollstyrelsen förordade höjningen av skattesatsen

på bensin har rönt kritik i ett par remissyttranden. Även beträffande

några andra med den föreslagna omläggningen sammanhängande frågor har

avvikande meningar framförts.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende och avser att i skilda avsnitt

redovisa — förutom huvudfrågan om en omläggning av beskattningen

-— särskilda till denna fråga anknutna spörsmål. I förevarande sammanhang

avser jag även att till behandling upptaga fråga om höjning av den

enligt bensinskatteförordningen utgående skatten på motorsprit.

II. Omläggning av bensin- och motorspritbeskattningen

Gällande ordning

Enligt bensinskatteförordningen erlägges skatten för bensin

som införes till riket till tullverket i den ordning som är föreskriven beträffande

tull. Detta innebär bl. a., att bensin kan förvaras å tullnederlag

utan att skatt behöver erläggas och att vid uttag av bensin från tullager betalningsanstånd

åtnjutes avgiftsfritt under 90 dagar. Bensinimportör kan

sålunda uppskjuta sin skattebetalning viss tid genom att ha bensinen lagrad

på tullnederlag.

Uppbörden och kontrollen av skatten på inom riket tillverkad bensin

handhaves däremot av kontrollstyrelsen. Tillverkare skall för varje kvartal

upprätta och före utgången av påföljande månad till kontrollstyrelsen insända

deklaration angående den myckenhet bensin, som utlämnats under

kvartalet. Avdrag får härvid göras för bensin, som i oförändrat skick utförts

till utrikes ort eller svensk frihamn. Den enligt deklarationen upplupna

skatten skall, likaledes före utgången av månaden efter det kvartal deklarationen

avser, inbetalas till kontrollstyrelsen. Har bensin utlämnats i

större poster till köpare, vilken i samband därmed överfört bensinen till lagerplats

för förvaring, äger kontrollstyrelsen dock medgiva, att med inbetalningen

av skatten må anstå högst fem månader från utgången av det kvartal,

varunder bensinen utlämnats.

Skatten på motorsprit erlägges till kontrollstyrelsen av Vin- & spritcentralen

eller, i vissa fall, av tillverkaren. Deklaration skall ske och skatt inbetalas

på samma sätt som för inom riket tillverkad bensin. Kontrollen över

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1961

motorspritbeskattningen utövas av styrelsen i samband med kontrollen ö\er

tillverkningen av brännvin. Bensinskatteförordningen innehåller icke något

stadgande om förfarandet i fråga om beskattning av motorsprit vid införsel

till riket.

Restitution av skatt må åtnjutas i vissa fall. En närmare redogörelse för

rätten därtill lämnas i ett följande avsnitt.

Nu berörda bestämmelser är upptagna i 2—5 §§ bensinskatteförordningen.

På grund av särskilt stadgande i 4 § energiskatteförordningen äger bestämmelserna

i fråga jämväl tillämpning på allmän energiskatt å bensin

och motorsprit.

I fråga om allmän energiskatt på andra bränslen än bensin och motorsprit,

såsom motorbrännolja och eldningsolja, är bestämmelser, som motsvarar

de för bensinskatten nyss återgivna, meddelade i 6—10, 22—24 och

27 §§ energiskatteförordningen samt i 26 § förordningen den

3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, till

vilken förordning 18 § energiskatteförordningen hänvisar. Följande gäller.

Den som inom riket producerar skattepliktigt flytande bränsle är skyldig

att hos kontrollstyrelsen vara registrerad såsom producent av dylikt bränsle.

Den som i större omfattning återförsäljer eller i egen rörelse förbrukar

skattepliktigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager må efter ansökan

registreras hos kontrollstyrelsen som återförsäljare eller förbrukare av dylikt

bränsle. I tillämpningsföreskrifterna till energiskatteförordningen är

föreskrivet, att registrering ej må vägras om den årliga omsättningen eller

normala lagerhållningen uppgår till vissa angivna kvantiteter.

Skatten erlägges till kontrollstyrelsen av den registrerade för vad han

försäljer till oregistrerad eller själv förbrukar och av den oregistrerade till

tullverket för vad han inför till riket. De registrerade kan således upplägga

skattefria lager och även utan skattepåföring överföra skattepliktiga bränslen

till varandra.

Den skatt som skall erläggas till kontrollstyrelsen redovisas kvartalsvis,

där ej annat medgivits av styrelsen. Den skaltskyldige skall senast vid utgången

av månaden efter varje kalenderkvartal till styrelsen insända deklaration

angående de bränslen som försålts till oregistrerad eller förbrukats

av den skattskyldige under kvartalet. I deklarationen får den skattskyldige

göra vissa avdrag. För rätten till avdrag redogöres i ett följande avsnitt.

Beskattningsmyndigheten äger medgiva skälig nedsättning av skatten för

bränsle, som användes vid industriell tillverkning, under förutsättning dock

att kostnaden för bränslet utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden.

Senast vid den tidpunkt, då deklarationen skall ha insänts, skall upplupen

skatt inbetalas till kontrollstyrelsen. Där skattskyldighet för bränsle

inträder vid införsel till riket, skall skatten erläggas i den ordning som är

föreskriven beträffande tull.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

Den särskilda bensinskatten är avsedd för vägändamål inedan energiskatten

går till den allmänna budgeten.

Kontrollstyrelsens framställning

Enligt kontrollstyrelsens mening är det nuvarande systemet för beskattning

av bensin och motorsprit förenat med betydande olägenheter för de

myndigheter och företagare, som beröres av beskattningen. På grund av

skattens konstruktion med olika tidpunkter för skattepåföring i fråga om

importbensin a ena sidan och inom riket tillverkad bensin å andra sidan

har skatten, anför styrelsen, kommit att verka ojämnt. Som skatten på bensin

utgör en relativt stor del av konsumentpriset, är det av särskild vikt, att

den utgår enligt såvitt möjligt enhetliga grunder. Kontrollstyrelsen erinrar

om att problemet också beaktats av statsmakterna och föranlett en komplettering

år 1956 av bensinskatteförordningen. I syfte att möjliggöra för

inhemsk tillverkare av bensin att erhålla anstånd med bensinskattens erläggande

i ungefär samma utsträckning som tillkom bensinimportör meddelades

kontrollstyrelsen nämligen då befogenhet att under vissa förutsättningar

medgiva inhemsk tillverkare förlängning av kredittiden upp till

sammanlagt fem månader. Även med denna förlängning av kredittiden har

det emellertid, framhåller styrelsen, på grund av de skiftande förhållandena

icke varit möjligt att ernå lika betalningsvillkor i fråga om skatten för

importörer och för inhemska tillverkare. Styrelsen anser önskvärt att i detta

hänseende samma bestämmelser kan tillämpas i fråga om beskattningen

av all bensin.

Kontrollstyrelsen fortsätter.

I modernare skatteförfattningar har i allmänhet genomförts anordnin°ar,

varigenom möjlighet öppnats till skattefria leveranser mellan utländska

och inhemska tillverkare å ena sidan och olika handelsled å andra sidan.

Härigenom ernås främst att partihandelns lager — i vissa fall även detaljhandelns

—■ hålles utanför beskattningen. Anordningen, som möjliggöres

genom registrering av de skattskyldiga, infördes först i försäljningsskatte^n0cridningen

(1948) och har senare tillämpats i elskatteförordningen

(.1951) ävensom i forordningen angående omsättningsskatt å motorfordon

i vissa fall (1956) och i energiskatteförordningen (1957). Även i fråga om

bensin ar det naturligen av värde för handeln, afl skattepåföring icke sker

i anslutning till införseln till riket utan vid varans försäljning från importioretaget.

Så blir följden vid tillämpning av det system, som gäller enligt

energiskatteförordningen.

Kontrollstyrelsen framhåller vidare att efter en omläggning av beskattningssystemet

enligt styrelsens förslag det icke på grund av skatteskäl

skulle vara erforderligt med den nuvarande noggranna uppmätningen av

förvaringsutrymmen för obeskattad bensin.

Som ytterligare motiv för den föreslagna omläggningen anför kontrollstyrelsen

att det restitutionsförfarande som nu tillämpas skulle kunna helt

avvecklas. I stället skulle såsom skattskyldiga registrerade förbrukare äga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

göra avdrag i sina deklarationer och oregistrerade förbrukare medgivas att

mot försäkran till leverantören inköpa bensin utan skattepaföring.

Kontrollstyrelsen finner det vidare mindre ändamålsenligt, att beskattningen

av de närstående varugrupperna bensin och motorsprit å ena sidan

samt motorbrännolja och eldningsolja å andra sidan är anordnad enligt

skilda förordningar, vilka i skattetekniskt hänseende dessutom är relativt

olika. Det ligger enligt styrelsens mening närmast till hands att överarbeta

energiskatteförordningen, så att dess bestämmelser även kommer att reglera

beskattningen av bensin och motorsprit i dess helhet. Därigenom skulle flertalet

av de med det nuvarande skattesystemet förenade olägenheterna i allt

väsentligt bortfalla, anför styrelsen och fortsätter.

Inom riket producerad och till riket införd bensin skulle komma att behandlas

lika i skattehänseende och de ovan påpekade olikheterna sålunda

utjämnas. Skattepåföringen skulle ske i anslutning till de skattskyldigasförsäljning

till oregistrerad köpare, och någon minutiös kontroll över de

skattskyldigas lager skulle icke erfordras. Skatten skulle sålunda utgå på

de kvantiteter som säljes vidare. Det ligger givetvis i säljarens eget intresse

att icke leverera större kvantiteter, än som framgår av faktureringen och

för vilka likvid erhålles. I stället för att vid beskattningen lita till ett kostsamt

uppmätningssystem, som av olika skäl knappast kan bli helt tillförlitligt,

skulle alltså bensinen och motorspriten beskattas, när den försäljes. I

de fall där intressegemenskap föreligger mellan köpare och säljare blir det i

särskilt hög grad nödvändigt att avstämma levererade kvantiteter mot köparens

försäljningsbokföring. En viss avstämning torde även kunna göras mot

importerade och inom riket producerade kvantiteter med ledning av de uppgifter,

som i annat syfte sammanställes av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Kontrollstyrelsen anser att genom den ifrågasatta omläggningen kostnaderna

för uppbörd och kontroll kan minskas, då i praktiken endast styrelsen

skulle fungera såsom beskattningsmyndighet. Styrelsen skulle kunna

samordna redovisning, uppbörd och kontroll beträffande de enligt energiskatteförordningen

skattepliktiga varuslagen, och de skattskyldiga skulle

icke behöva vända sig till olika skattemyndigheter.

En överflyttning av ärenden angående bensinbeskattning till kontrollstyrelsen

skulle naturligen, anför styrelsen, medföra en viss ökning av arbetet

inom styrelsen. Då emellertid arbetsuppgifterna väsentligen — såväl

centralt som lokalt — synes kunna inordnas i det löpande arbetet på energiskatteavdelningen

och lokalförvaltningen och detta lärer kunna ske inom

nuvarande personalram, anser styrelsen att någon förstärkning av styrelsens

anslag för ifrågavarande ändamål icke bör vara erforderlig.

Då överarbetningen av författningen i tekniskt hänseende icke bör leda

till ändrad fördelning av intäkterna, förutsätter kontrollstyrelsen, att dessa

uppdelas proportionellt efter de skattesatser, som ligger till grund för den

nya sammanlagda skattesatsen. Därvid skulle den del som motsvarar den

särskilda skatten — liksom hittills denna skatt — användas för vägändamål,

och den del som motsvarar den nuvarande energiskatten gå till den allmänna

budgeten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

15

Remissyttrandena

En omläggning av den särskilda skatten på bensin och motorsprit och

energiskatten på dessa bränslen så att det skattetekniska systemet för dessa

båda skatter blir i princip detsamma som för beskattningen av olja enligt

energiskatteförordningen tillstyrkes i så gott som alla remissyttranden. Därvid

uttalas i flera yttranden att stora fördelar är förenade med en sådan omläggning.

Riksräkenskapsverket och 1D53 års trafikutredning hyser en viss

tveksamhet om lämpligheten av förslagets genomförande. Enligt generaltullstyrelsens

uppfattning väger de administrativa fördelarna och nackdelarna

av den föreslagna omläggningen tämligen jämnt, och styrelsen anser

att förslagets genomförande bör bero av huruvida hänsyn till bestämda och

vagande önskemål från petroleumbranschens sida kan anses motivera omläggningen.

Ett tlertal remissinstanser, representerande näringslivet, ävensom åtskilliga

handelskammare gör — oaktat de, såsom framgår av vad nyss anförts,

tillstyrker den föreslagna omläggningen av det skattetekniska systemet —

invändningar mot att de nya bestämmelserna rörande den särskilda skatten

på bensin och motorsprit inarbetas i energiskatteförordningen. Man förordar

att i stället denna skatt och energiskatten fortfarande regleras i skilda författningar.

Generaltullstyrelsen uttalar att det föreslagna nya systemet för beskattning

av importbensin, vilket är i princip detsamma som redan tillämpas för

inom landet framställd bensin och vid olika andra former av varubeskattning,

får anses vara ur kontrollsynpunkt godtagbart och även innebär vissa

förenklingar. Dessa förenklingars betydelse ur administrativ synpunkt är

dock enligt styrelsens mening ganska begränsad. En närmare samordning

av bensin- och energibeskattningen kan teoretiskt synas vara en fördel, men

den praktiska betydelsen därav är mindre påtaglig, även om man förutsätter

att energiskatten blir permanent. Styrelsen framhåller att den nuvarande

metoden för importbeskattning av bensin är föga kostnadskrävande,

i synnerhet efter de förenklingar i tullformaliteterna som efterhand vidtagits.

I de största importhamnarna är sammanlagt fem till sex tulltjänstemän

helt eller huvudsakligen sysselsatta med bensinbeskattningen; i övrigt

handhas dessa göromål vid sidan av andra tullgöromål. Den samlade arbetsbelastningen

är icke av annan storleksordning än de variationer i arbetsbördan,

vilka tullverket normalt har att räkna med vid trafikväxlingar

och ofta inträdande ändringar i avgifts- och införselbestämmelser. För den

linga kostnad det sålunda rör sig om har man för närvarande, anför styrelsen,

ett uppbördssystem som ur säkerhetssynpunkt är det effektivaste

tänkbara.

De rent administrativa skäl, som kan anföras för eller mot en omläggning,

är enligt generaltullstyrelsens uppfattning på det hela taget ej tyngre

än alt trågans avgörande bör kunna bero på vilketdera systemet som finnes

vara minst betungande för petroleumbranschen. Hur härmed förhåller sig

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 är 1961

finner styrelsen vanskligt att bedöma med ledning av den föreliggande utredningen,

vilken styrelsen anser i dessa delar vara tämligen knapphändig.

De erinringar, som från synpunkten av bensinbranschens intressen riktats

mot det nuvarande systemet, avser till en del förhållanden av underordnad

betydelse, vilka enligt styrelsens åsikt, om så anses påkallat, kan

jämkas utan rubbning av systemets huvudgrunder. Vissa erinringar anser

styrelsen däremot kan förtjäna att närmare uppmärksammas och anför.

För närvarande råder ej automatisk likställighet i betalningsvillkoren

mellan inhemsk produktion och import. Enligt vad i ärendet blivit upplyst

ha åtgärder, avseende den inhemska produktionen, vidtagits för en utjämning

härutinnan. Av utredningen framgår ej vilka egentliga svårigheter

som möta för att åstadkomma praktiskt taget full likställighet.

Det har framhållits som en olägenhet, att den skattefria lagringen av

importbensin är beroende av tullnederlagsväsendet med dess foidringar på

lagerutrymmenas beskaffenhet och dess formaliteter vid uppläggning och

uttagning. I betraktande av de tekniska fordringar, som under alla förhållanden

torde få ställas på cisterner för bensinlagring, och de förenklingar

i tullformaliteterna, som ägt rum, håller styrelsen löre, att den egentliga

olägenhet, som kvarstår, är den att tullagerförvaringen är bunden till områden

som ligga ej alltför långt från tullplatserna.

Omläggningen skulle medföra ytterligare skattelättnader för bensin, som

går förlorad under lagring eller transport. Då emellertid samtidigt förutsatts

en härav betingad höjning av skattesatsen, torde i förevarande sammanhang

endast de fall av svinn vara av intresse, som innebära märkbara

ojämnheter i skattebelastningen olika skattskyldiga emellan, d. v. s. huvudsakligen

förluster genom olyckshändelse. Lättnaden avser härvid närmast

sådana förluster som inträffa mellan uttagningen från nuvarande tullager

(respektive utrymmen för skattefri lagring av inhemsk bensin) och de leveranser,

som enligt förslaget skola grunda skattskyldighet. Dessutom onodiggöras

de särskilda utredningar, som nu äro förknippade med fastställandet

av svinn å tullagerbensin och orsakerna därtill.

Generaltullstyrelsen vill icke bestrida att det föreliggande förslaget från

anförda synpunkter kan innebära fördelar för petroleumbranschen. Stjrelsen

finner emellertid vanskligt att bedöma, vilken praktisk betydelse som

bör tillmätas dessa fördelar. Ännu mindre är styrelsen i tillfälle att bedöma,

heter det vidare, i vilken mån fördelarna uppväges av den deklarationsoch

redovisningsskyldighet, som enligt förslaget skall åvila registrerade

skattskyldiga företag. I anslutning till vad förut anförts vill emellertid styrelsen

uttala som sin uppfattning, att förslagets genomförande bör bero

av huruvida hänsyn till bestämda och vägande önskemål från petroleumbranschens

sida kan anses motivera den föreslagna omläggningen.

Det må här anmärkas att de av generaltullstyrelsen hörda tulldirektionerna

avstyrker omläggningen.

Kommerskollegium anser att ett genomförande av det framlagda förslaget

skulle leda både till en mera enhetlig och därmed rättvisare bensinbeskattning

och till avsevärda förenklingar beträffande förfarandet. Kollegium

hänvisar även till att handelskamrarna är av samma uppfattning och utan

undantag förklarat sig vilja tillstyrka förslaget i sak.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Åtskilliga handelskammare har emellertid, anför kollegium, framställt

ett par invändningar av principiell innebörd mot förslaget att inordna bestämmelserna

om bensinskatt under energiskatteförordningen. Den ena

invändningen åsyftar det förhållandet, att de två nu utgående skatterna är

avsedda för helt olika ändamål, nämligen bensinskatten för vägväsendet och

energiskatten för kraftförsörjningen m. m., och att en sammanslagning av

de båda skatterna är ägnad att försvåra övervakningen av att influtna medel

verkligen användes för det bestämda ändamålet. Den andra invändningen

hänför sig till att energiskatten till skillnad från bensinskatten är att betrakta

såsom tillfällig och att en sammanslagning lätt skulle kunna betaga

energiskatten denna karaktär. Enligt kollegii mening äger dock dessa

invändningar icke den styrka, att de kan uppväga de med kontrollstyrelsens

förslag förknippade fördelarna. Kollegium har svårt att tro, att enbart den

omständigheten att bensinskatten sammanslås med energiskatten inverkar

på frågan hur de genom vägtrafikbeskattningen influtna medlen skall användas.

Kollegium påpekar att det ej föreligger några tekniska svårigheter

att särredovisa den del av den sammanslagna skatten som motsvarar den nuvarande

bensinskatten. Vidare finner kollegium uppenbart att, då fråga uppkommer

att slopa energiskatten och därmed att upphäva förordningen därom,

spörsmålet angående den fortsatta beskattningen av det i förordningen

upptagna varuslaget bensin kommer att förutsättningslöst prövas.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser, att det nuvarande

systemet för beskattning av bensin och motorsprit är mindre ändamålsenligt,

och framhåller att det medför betydande olägenheter för företagare som beröres

av beskattningen. Nämnden pekar därvid särskilt på att tidpunkten

för påföring av skatt ej är densamma för importbensin som för inom riket

tillverkad bensin samt att administreringen handhas av två myndigheter.

De nämnda olägenheterna skulle i stort sett bortfalla om beskattningen omlägges

i enlighet med kontrollstyrelsens förslag. Enligt detta kommer sålunda,

anför riksnämnden, inom riket producerad och till riket införd bensin

att behandlas lika i skattehänseende och skattepåföringen kommer att

ske först vid varans försäljning eller ianspråktagande för förbrukning.

Detta underlättar uppläggningen av stora obeskattade lager av bensin även

å platser, där tullnederlag icke finnes, vilket givetvis är av betydelse för

beredskapslagringen, anför nämnden. Det är dessutom enligt nämndens

mening lämpligt att beskattningen av bensin och motorsprit samt motorbrännolja

och eldningsolja regleras av samma författning.

Riksnämnden fortsätter.

I fråga om kontrollmöjligheterna enligt det föreslagna beskattningssystemet

har kontrollstyrelsen utgått från att en viss avstämning skall kunna

göras »mot importerade och inom riket producerade kvantiteter med ledning

av de uppgifter, som i annat syfte sammanställas av riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap». Härmed torde åsyftas den lagerkontroll

m. in., som åvilar riksnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet för tvångsJagringen

av oljor enligt förordningen om oljelagring m. m. den 31 maj 1957

(nr 343). Den av riksnämnden i nyss sagda egenskap utövade kontrollen av
2

II ihan g till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 7

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

ser emellertid endast en del av de av beskattningen omfattade företagen,

varför avstämningsmöjligheterna skulle bli begränsade. Härtill kommer

att de av riksnämnden inhämtade uppgifterna enligt oljelagringsförordningen

(§ 20) äro omgärdade av snäva sekretessföreskrifter.

Chefen för försvarsstaben framhåller att genom en omläggning av beskattningen

enligt kontrollstyrelsens förslag de olägenheter för krigsmakten,

som vidlåder det nuvarande restitutionsförfarandet, skulle komma att

undanröjas.

Statens biltrafiknämnd begränsar sitt yttrande att avse den föreslagna

omläggningens verkningar i fråga om den yrkesmässiga biltrafiken och

finner, från de synpunkter nämnden har att företräda, icke anledning till

erinran mot omläggningen. Biltrafiknämnden anser det dock angeläget att

i energiskatteförordningen eller i särskild författning uttryckligen fastslås

de grunder, efter vilka intäkterna skall fördelas.

1953 års trafikutredning anför att det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget

endast perifert berör trafikutredningens verksamhetsområde. Från

trafikpolitisk synpunkt är det enligt utredningen inte någon mer väsentlig

skillnad, om tullverket eller kontrollstyrelsen ombesörjer skatteuppbörden

i fråga om importerad bensin.

Trafikutredningen fortsätter.

I vad mån kontrollstyrelsens förslag kan innebära en rationalisering ur

kostnadssynpunkt undandrager sig trafikutredningens bedömande, med

hänsyn till att uppgift saknas om de besparingar i tullverkets organisation,

som förslagets realiserande till äventyrs kan medföra, önskvärd enhetlighet

i beskattningsreglerna för såväl importerad som inom riket tillverkad

bensin synes möjligen även kunna nås medelst författningsändringar inom

ramen för ett bibehållande av nuvarande beskattningsorganisation på förevarande

område.

Helt allmänt vill trafikutredningen blott göra den reflektionen, alt det kan

ifrågasättas, huruvida icke en kontroll av skatteuppbörden för importerad

bensin sker mera effektivt vid varans gränspassage än genom övervakning

inom landet av en importörerna ålagd registrerings- och deklarationsskyldighet.

Rent principiellt synes en övergång från en förtullningsliknande beskattningsform

till ett system med kontrollbesök hos skattskyldiga med

åtföljande räkenskapsgranskning mindre tilltalande.

Riksräkenskapsverket anser att några mera betydande fördelar i administrativt

avseende knappast vinnes genom den föreslagna omläggningen

av beskattningen. I varje fall uppväger fördelarna enligt verkets mening

icke den försämring av kontrollmöjligheterna, som måste anses följa av

ett frångående av förfarandet med skattens uttagande vid införseln.

Riksräkenskapsverket fortsätter.

Det torde också vara ovisst, huruvida ett skatteuttag vid införseln med

beaktande av förefintliga möjligheter för importör att uppskjuta skattebetalningen

innebär någon påtaglig ekonomisk belastning i form av förskottsbetalning

av skatt vid lagerhållning av bensin. Med hänsyn härtill och då

den påtalade ojämnheten i beskattningen av inhemsk tillverkare å ena sidan

och importör av bensin å andra sidan synes i huvudsak kunna elimineras

genom att kontrollstyrelsen även i fortsättningen utnyttjar sin befogen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

19

het att medgiva förlängning av kredittiden, kan ifrågasättas om hänsyn till

de skattskyldigas berättigade intressen påkallar en omläggning av bensinbeskattningen.

Svenska petroleum institutet hänvisar till en början till de i kontrollstyrelsens

framställning redovisade olägenheterna, som gällande bestämmelser

om beskattning av bensin medfört för de skattskyldiga. Orsaken till

dessa olägenheter är i första hand, anför petroleuminstitutet, att det gällande

skattesystemet tillkommit under helt andra förhållanden än de nu

rådande. Förbrukningen av bensin var vid tillkomsten av 1929 års förordning

relativt liten, skattesatsen var låg och det första svenska raffinaderiet

hade nätt och jämnt kommit i gång. Institutet erinrar även om att lagring

av stora beredskapskvantiteter, som inte erfordrades för förbrukning under

den närmaste framtiden, då ännu ej var aktuell. Institutet anser att den pålappning

av bensinskatteförordningen med nya bestämmelser, som därefter

ägt rum, medfört att förordningen blivit oöverskådlig och svårtolkad. På

grund av att olika myndigheter handlägger frågor om beskattning av importerad

och av inom landet tillverkad bensin har, uttalar institutet vidare,

vissa ojämnheter uppstått i rättstillämpningen, vilka av de skattskyldiga

uppfattats såsom orättvisor. Institutet anmärker även på att skatt uttages

på en fingerad kvantitet — en fråga till vilken jag återkommer i ett följande

avsnitt — och uttalar slutligen om gällande ordning, att de skattskyldiga

till följd av de nämnda missförhållandena nödgats nedlägga ett

stort och ofruktbart arbete på redovisningar, omräkningar och specifikationer.

Det är under angivna omständigheter uppenbart, fortsätter institutet, att

petroleumbranschens företag med glädje hälsat kontrollstyrelsens förslag

till en förenkling av ifrågavarande skattebestämmelser. Fn omständighet

som gör att de förenklade bestämmelserna snarast måste införas är enligt

institutet, att dagens läge med skärpta tvångslagringsföreskrifter och därav

följande hastigt ökad lagring av bl. a. bensin nödvändiggör ett bättre utnyttjande

av alla lagringsutrymmen. Trots stort tillmötesgående och god

medverkan från kontrollmyndigheternas sida har hittills lagringsutrymmena,

anför institutet, icke kunnat disponeras rationellt, eftersom de som

en följd av skattesystemet befunnit sig under myndigheternas lås och kontroll.

Detta har medfört att man icke i samma bensincistern kunnat fylla

både beskattad och obeskattad bensin av samma slag. Följden härav har

enligt institutets uppfattning blivit en mindre god hushållning med landets

utrymmen för lagring av bensinbränslen.

De olägenheter som är förenade med gällande ordning har väsentligen

eliminerats genom kontrollstyrelsens förslag, uttalar petroleuminstitutet,

som vitsordar de stora förtjänsterna i styrelsens uppläggning av skattesystemet

och vidare anför att styrelsen på ett lyckligt sätt löst de komplicerade

frågor, som sammanhänger med uppbörden av skatten.

Petroleuminstitutet motsätter sig emellertid, att den föreslagna omlägg
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

ningen av skattesystemet sker genom att den nuvarande särskilda skatten inordnas

under energiskatteförordningen, och förordar att i stället en särskild

förordning om skatt på bensinbränslen utfärdas. Institutet anför.

Med hänsyn till att skatten på bensinbränslen sedan gammalt ansetts utgöra

en del av vägtrafikbeskattningen, har det ansetts mindre lämpligt att

genomföra den nu åsyftade omläggningen av uppbördssystemet, genom att

bensinskattebestämmelserna infogas i energiskatteförordningen. Vid införandet

av energiskatten underströks ju med skärpa, att denna skatt var avsedd

blott för finansiering av ett effektivt handlingsprogram på energiområdet,

i första hand den starkt ökade tvångslagringen av flytande bränslen.

Det förefaller därför institutet naturligt, att en särskild ny förordning om

skatt å bensinbränslen införes, byggd på de delar av energiskatteförordningen,

som erfordras. Institutet utgår ifrån att redovisningen från oljeföretagen

det oaktat kan ske på enklaste och överskådligaste sätt medelst användning

av gemensamma formulär. I fråga om resultatet, nämligen att

skatteintäkterna bör fördelas för de olika ändamålen proportionellt enligt

gällande skattesatser, instämmer institutet helt med kontrollstyrelsen.

I skrivelse den 10 juni 1960 till chefen för finansdepartementet återkommer

petroleuminstitutet till de i institutets nu återgivna yttrande berörda

lagringsspörsmålen.

Institutet anför.

Efter det att institutets yttrande avgivits, har de däri blott flyktigt omnämnda

problem, som sammanhänger med den ökade tvångslagringen, blivit

brännande aktuella. För de lagringsskyldigas räkning har institutet efter

ingående förhandlingar med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

överenskommit om lokalisering av skyddade lagringsanläggningar för

motordrivmedel. Dessa anläggningar har visserligen icke — såsom förutsattes

vid genomförandet av den nya lagstiftningen om oljelagring den 31

maj 1957 — fått placeras helt efter de lagringsskyldigas bedömanden, men

meningen är, att de likväl i möjligaste mån skall kunna utnyttjas i oljeföretagens

kommersiella rörelse. Denna omständighet är av utomordentlig

vikt för att ernå en naturlig omsättning av bensinlagren, som icke kan lagras

obegränsad tid på grund av risken för skadliga förändringar i bensinen.

Avsikten är nu, att de stora nytillkommande lagerutrymmena under jord

skall utföras i oinklädda behållare, där motordrivmedlen kommer att lagras

på vattenbädd direkt i de utsprängda bergrummen. Denna lagringsmetod

förutsätter, att det hittillsvarande kontrollsystemet ändras. Detta bygger

nämligen på att inpumpningen i noggrant kalibrerade plåtcisterner kontrolleras

av statlig myndighet, varefter den inpumpade varan förvaras under

myndigheternas lås och kontroll.

En väsentlig förutsättning för det pågående utbyggnadsskedet är således,

fortsätter petroleuminstitutet, att omläggning av bensinbeskattningen sker

så att det av kontrollstyrelsen föreslagna systemet med beskattning av försålda

kvantiteter enligt olj ef öretagens fakturor får användas. Detta system

användes med framgång vid uppbörd av energiskatten på andra bränslen än

bensin och motorsprit och medför också betydelsefulla fördelar genom att

lagringsutrymmena kan disponeras mera rationellt. Institutet upprepar sitt

i remissyttrandet gjorda påpekande, att hittillsvarande system lett till att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

21

man icke i samma bensinbehållare kunnat förvara beskattad och obeskattad

bensin av samma typ, vilket haft till följd en olycklig misshushållning

med landets begränsade utrymmen för lagring av motorbränslen.

Utbyggnaden av underjordiska lagringsanordningar med oinklädda bergrum

har i vissa fall fortskridit så långt, anför institutet, att man kan förutse

att de första bergrummen kan tagas i bruk under år 1961. Det är enligt

institutet en grundläggande förutsättning för störningsfri utbyggnad

av den skyddade lagringen av motordrivmedel, att den föreslagna ändringen

av bensinbeskattningen kan träda i kraft fortast möjligt efter ingången

av år 1961.

Institutet framhåller att en grundförutsättning för den valda lagringsmetoden

varit, att bensinbeskattningen skulle samordnas med energibeskattningen.

I likhet med petroleuminstitutet anser Sveriges grossistförbund att det

nuvarande systemet för beskattning av bensin och motorsprit är förenat

med betydande olägenheter, ej endast för vederbörande myndigheter utan

även för de företagare som beröres av beskattningen. Den gällande lagstiftningen

bygger, anför förbundet, till stor del på bestämmelser som tillkommit

vid en tidpunkt, då marknadsförhållandena inom bensinbranschen såväl

i fråga om förbrukning som import och inhemsk raffinering var helt

annorlunda än nu. På grund härav har bestämmelserna blivit i väsentlig

utsträckning föråldrade och oöverskådliga, heter det vidare.

Förbundet erinrar om att kontrollstyrelsen särskilt framhållit, att skatten

kommit att verka ojämnt med hänsyn till att olika tidpunkter gäller för

skattepåföring i fråga om å ena sidan importbensin och å andra sidan inom

riket tillverkad bensin. Visserligen har man, anför förbundet, sökt ernå rättelse

genom att kontrollstyrelsen bemyndigats medgiva inhemsk tillverkare

lörlängning av kredittiden upp till sammanlagt fem månader men det har

på grund av olika förhållanden icke varit möjligt att nå fram till ett system

med lika betalningsvillkor. Förbundet delar kontrollstyrelsens uppfattning

i fråga om önskvärdheten av en reform därvidlag.

Grossistförbundet pekar även på de av petroleuminstitutet redovisade

nackdelarna i lagringshänseende, som det gällande beskattningssystemet

medför. Förbundet finner liksom petroleuminstitutet angeläget att bestämmelserna

på området i fråga ändras så att de inte verkar hämmande på

lagringsverksamheten.

I remissyttrandet riktas även kritik mot att olika myndigheter handlägger

frågor, som gäller beskattningen av å ena sidan importerad och å andra

sidan inom landet tillverkad bensin. Förbundet gör liksom petroleuminstitutet

gällande att detta förhållande medfört olikhet i rättstillämpningen.

Då det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget till omläggning av bensinbeskattningen

synes komma att i stort sett eliminera de brister, förbundet

påtalat, tillstyrker förbundet att uppbörden av bensinskatten omlägges

i enlighet med kontrollstyrelsens förslag och att sålunda i väsentliga delar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

samma system genomföres, som för närvarande tillämpas i fråga om energiskatten

på andra bränslen än bensin och motorsprit.

Grossistförbundet biträder däremot icke förslaget i vad det innebär att

omläggningen skall ske på så sätt att de bestämmelser, som gäller den särskilda

skatten, inarbetas i energiskatteförordningen. Förbundet hemställer

— liksom petroleuminstitutet — att de nya bestämmelserna i stället upptages

i en särskild förordning. I denna del anför förbundet.

Uppbörden av skatten på bensin och motorsprit har sedan gammalt i enlighet

med riksdagens beslut tillförts specialbudgeten för vårt vägväsende

och sålunda icke den allmänna budgeten. I fråga om energiskatten gäller,

att denna visserligen bokföringsmässigt ingår i den allmänna budgeten, men

att den dock då den infördes direkt avsåg att tillgodose vissa speciella finansieringssyften,

i första hand de ökade utgifterna för den av riksdagen

beslutade tvångslagringen av flytande bränslen.

Kooperativa förbundet ger i sitt remissyttrande i allt väsentligt uttryck åt

samma uppfattning som petroleuminstitutet och grossistförbundet. Kooperativa

förbundet betonar sålunda att gällande bestämmelser om bensinbeskattningen

är i hög grad svåröverskådliga samt föranlett avsevärda tolkningsbesvär

och åtskillig omgång i administrations- och kansliarbetet. I

yttrandet redovisas vidare de nackdelar för lagerhållningen, som — enligt

vad petroleuminstitutet och grossistförbundet jämväl anfört — är förknippade

med nu gällande regler.

Även för Kooperativa förbundet framstår en omläggning av beskattningen

i enlighet med kontrollstyrelsens förslag som i hög grad önskvärd. Genom en

sådan omläggning skulle, anför förbundet, de av förbundet påpekade reella

missförhållandena med nuvarande system undanröjas. Med avseende på den

lagtekniska lösningen av den föreliggande frågan förordar dock förbundet —

i huvudsak av samma skäl som petroleuminstitutet och grossistförbundet -—- att de nya bestämmelserna sammanfattas i en särskild förordning som komplement

till energiskatteförordningen.

Sveriges industriförbund ansluter sig till den av kontrollstyrelsen lämnade

motiveringen för den föreslagna omläggningen av beskattningen av bensin

och motorsprit. Det är enligt förbundets mening en fördel med förslaget,

att nuvarande ojämnheter vid beskattningen elimineras, att redovisningsoch

uppbördsförfarandet förenklas samt att lagerhållning kan ske skattefritt.

Vad angår den lagtekniska utformningen har enligt industriförbundets

mening bärande skäl icke anförts för att införa samtliga bestämmelser om

bensinbeskattning i energiskatteförordningen. Förbundet avstyrker bestämt,

att den nu utgående särskilda skatten å bensin och motorsprit ges beteckningen

allmän energiskatt, och föreslår att i stället samtliga erforderliga

författningsbestämmelser om beskattning av bensin och motorsprit liksom

hittills bibehålies i en särskild förordning. Lämpligen bör 1929 års förordning

omarbetas, vilket icke erbjuder några lagtekniska svårigheter, anför

förbundet och tillägger, att energiskatteförordningen med en sådan utform
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

23

ning av lagstiftningen ej behöver ändras. Som motiv för detta ställningstagande

åberopar förbundet huvudsakligen samma skäl som petroleuminstitutet,

grossistförbundet och Kooperativa förbundet.

Sveriges hantverks- och industriorganisation och Bilverkstädernas riksförbund

finner det föreliggande förslaget innebära en från praktisk synpunkt

viktig förenkling såväl för de skattskyldiga som för staten. Organisationerna

uttalar sig dock för att någon definitiv sammanslagning av skattesatserna

ej bör ske och understryker därvid vikten av att hittillsvarande

överskådlighet består i fråga om redovisningen av de olika skatteandelarna.

Det framhålles även som synnerligen angeläget att den särskilda skatten på

bensin och motorsprit såsom hittills redovisas till fonden för bilskattemedel.

Organisationernas principiella ståndpunkt är sålunda, heter det vidare, att

nuvarande förordning om bensinskatt bibehålies men omarbetas så att bestämmelserna

om beräkning och debitering m. m. av skatt i tekniskt hänseende

överensstämmer med energiskatteförordningens motsvarande bestämmelser.

För denna ståndpunkt åberopas — utöver vad nyss anförts —•

väsentligen samma skäl som petroleuminstitutet m. fl. organisationer, enligt

vad förut nämnts, anfört till stöd för samma uppfattning.

I det remissvar, som avgivits av Kungl. automobil klubben och de övriga

organisationer som yttrat sig gemensamt med automobilklubben, anlägges

på den förevarande frågan i allt väsentligt samma synpunkter som framförts

av hantverks- och industriorganisationen och Bilverkstädernas riksförbund.

I likhet med sistnämnda båda organisationer förordar även de nu ifrågavarande

remissinstanserna att den särskilda skatten ej inordnas under energiskatteförordningen

utan att i stället nämnda förordning och bensinskatteförordningen

var för sig utarbetas så att de, när det galler sättet att beräkna,

debitera och uppbära skatt på bensin och motorsprit, bringas i överensstämmelse

med kontrollstyrelsens förslag.

Även Skogsbrukets motortransportkommitté finner kontrollstyrelsens förslag

för såväl statsmakterna som de skattskyldiga innebära stora förenklingar

och förordar att det till sin huvudsakliga innebörd genomföres. Av

samma skäl, som i andra yttranden anförts för att bestämmelserna rörande

den särskilda skatten ej skall inordnas under energiskatteförordningen, anser

kommittén att skattesatserna för denna skatt och energiskatten på bensin

och motorsprit ej bör redovisningsmässigt helt sammanslås. Den särskilda

skatten bör enligt hittills gällande princip redovisas över bilskattefonden,

anför kommittén.

Svensk industriförening uttalar att enhetliga bestämmelser synes vara till

fördel för såväl företagare inom bensin- och oljebranschen som vid uppbörd

och kontroll av skatten.

Svenska gasverksföreningen anför att den föreslagna omläggningen av

uppbördssystemet för bensinskatt för stadsgasindustrin innebär vissa fördelar

genom att det för närvarande omständliga och ur räntesynpunkt kostsamma

restitutionsförfarandet vid utnyttjande av exempelvis lättbensin

kommer att bortfalla.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

Vin- & spritcentralen erinrar om att förslaget berör spritcentralen, enär

det ligger inom bolagets verksamhetsområde att försälja motorsprit. Sedan

några år tillbaka har emellertid, upplyser spritcentralen, icke funnits någon

motorsprit att tillgå på hemmamarknaden och någon import av denna vara

har icke varit aktuell. För bolagets del kommer de föreslagna nya bestämmelserna,

anför spritcentralen, icke att medföra någon egentlig förändring

av hittills gällande ordning för skattens erläggande. De föreslagna ändringarna

synes spritcentralen vara ändamålsenliga och ägnade att förenkla skatteuppbörden.

Departementschefen

Bensin och motorsprit beskattas, såsom framgår av den tidigare redogörelsen,

dels med en särskild till vägväsendet utgående bensinskatt och dels

med allmän energiskatt. I fråga om båda skatterna regleras beskattningsförfarandet

av de relativt otidsenliga stadgandena i 1929 års förordning om den

särskilda bensinskatten. Energiskatten på bensin och motorsprit följer därigenom

andra bestämmelser än energiskatten på övriga bränslen, i fråga om

vilka beskattningsförfarandet i energiskatteförordningen utformats i anslutning

till moderna principer på punktskatteområdet, bl. a. genom anknytning

till 1959 års förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Skillnaden mellan de bägge systemen för beskattningsförfarandet gör sig

företrädesvis gällande i fråga om de importerade bränslena. I fråga om de

inom riket tillverkade bränslena skall nämligen skatten i båda fallen erläggas

till kontrollstyrelsen. Importbränslena däremot beskattas enligt bensinskatteförordningen

alltid i anslutning till införseln — skatten uttages av

tullverket — medan enligt energiskatteförordningen skatten i regel skall

erläggas till kontrollstyrelsen, nämligen om importören är registrerad hos

styrelsen som återförsäljare eller förbrukare.

Det för bensin- och motorspritbeskattningen gällande äldre skattetekniska

systemet medför — i motsats till det moderna systemet för energibeskattningen

av andra bränslen — olika tidpunkter för skattskyldighetens

inträde för importör och producent och ger ej heller importören samma möjligheter

att hålla skattefria lager.

Kontrollstyrelsens förslag till omläggning av bensin- och motorspritbeskattningen

innebär att för denna beskattning skall gälla samma skattetekniska

system som vi redan har för energibeskattningen av övriga bränslen,

t. ex. olja.

Den ifrågasatta omläggningen har hälsats med tillfredsställelse av petroleumbranschen

och även tillstyrkts av det övervägande flertalet övriga remissinstanser.

Tveksamhet om lämpligheten av den föreslagna övergången

till ett modernare skattetekniskt system har uttalats endast från ett par

håll. Därvid har ifrågasatts om fördelarna av en omläggning uppväger den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

25

försämring av kontrollmöjligheterna, som man anser vara en nödvändig

följd av ett frångående av förfarandet med skattens uttagande vid införseln.

Enligt min mening står avsevärda fördelar att vinna med en omläggning

till det modernare skattetekniska system, som vi nu har såväl för energiskatten

på andra bränslen än bensin och motorsprit som för ett flertal andra

punktskatter. Detta system har till en början det icke oväsentliga företrädet

framför det äldre systemet att tiden för skattskyldighetens inträde i princip

blir densamma för importör som för producent. Vidare erbjudes större

möjligheter till skattefri lagerhållning och därmed också till ett bättre utnyttjande

av tillgängliga lagringsutrymmen, vilket inte minst är av värde

för vår försvarsberedskap. En ytterligare fördel är att man erhåller en

större likformighet i fråga om beskattningen av de varandra i produktions-

och försäljningshänseende närstående varuslagen bensin och olja.

Det synes även vara mest ändamålsenligt att de med beskattningen sammanhängande

frågorna så långt sig göra låter handlägges av samma myndighet.

De uttalade farhågorna för försämrade möjligheter till kontroll av bensinbeskattningen,

om man överger systemet med uttagande av skatt vid införsel,

är enligt min mening överdrivna och bestyrkes icke av erfarenheterna i

fråga om andra bränslen.

Jag förordar sålunda en omläggning av beskattningen av bensin och motorsprit

till samma skattetekniska system som gäller för energibeskattningen

av bränslen i övrigt.

Kontrollstyrelsen har föreslagit att omläggningen skulle ske på det sättet

att den nuvarande särskilda skatten på bensin och motorsprit och energiskatten

på dessa bränslen sammanslås under beteckningen allmän energiskatt

och samtliga bestämmelser om den sammanlagda skatten intages i

energiskatteförordningen. Enligt förslaget skulle den del av den sammanslagna

skatten som motsvarar den nuvarande särskilda skatten gå till vägändamål,

medan återstoden — motsvarande den nuvarande energiskatten —

skulle tillföras den allmänna budgeten.

Mot denna lösning har i åtskilliga remissyttranden riktats bestämda invändningar.

Den huvudsakliga innebörden av invändningarna är att de båda

skatterna ej bör sammanslås, enär de är avsedda för skilda ändamål.

Såsom framgår av vad jag nyss anfört är det i förevarande sammanhang

fråga om en översyn av det skattetekniska systemet. Någon anledning att

nu ingå på ändamålsbestämningen för de ifrågavarande skatterna föreligger

därför enligt min mening icke. Även om det i och för sig tekniskt skulle

låta sig göra att, på sätt konlrollstyrelsen föreslagit, inlemma den nuvarande

särskilda bensinbeskattningen i energiskatten med bibehållande av specialdestinationen

till vägväsendet, visar remissbehandlingen alt en sådan åtgärd

skulle vara ägnad att skapa missförstånd. Några egentliga praktiska

fördelar av betydelse torde i det föreliggande läget icke heller stå att vinna.

Beskattningen av bensin och motorsprit bör därför liksom hittills regleras i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

två skilda förordningar, av vilka den ena avser den särskilda skatt, vars

avkastning skall användas för vägändamål, och den andra energiskatten,

som skall gå till den allmänna budgeten.

Omläggningen av beskattningsförfarandet förutsätter i fråga om förordningen

om särskild bensinskatt så genomgripande ändringar, att en ny förordning

är påkallad. Denna bör i enlighet med vad förut sagts utformas efter

det system som energiskatteförordningen nu har för beskattning av andra

bränslen än bensin och motorsprit. Liksom hittills kan i energiskatteförordningen

såvitt gäller förfarandet vid beskattningen av bensin och motorsprit

hänvisning i huvudsak göras till förordningen om den särskilda skatten.

Jag förordar en författningsmässig reglering i enlighet med vad jag nu angivit.

III. Skattepliktiga varor

Gällande ordning och förslag

Såsom framgått av det tidigare anförda utgöres de enligt bensinskatteförordningen

skattepliktiga varuslagen av bensin och motorsprit. I förordningen

finns dock ej någon bestämmelse om förfarandet i fråga om beskattning

av motorsprit vid införsel till riket. Från skatteplikt är undantagen mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi användas uteslutande

såsom råvara vid tillverkning av bensin.

På de enligt bensinskatteförordningen skattepliktiga varorna utgår, såsom

likaledes tidigare nämnts, jämlikt stadgande i energiskatteförordningen

jämväl allmän energiskatt. Sådan skatt utgår därjämte, såvitt i förevarande

sammanhang är av intresse, för vissa spritblandningar, avsedda för

användning till motordrift. Enligt av 1960 års höstriksdag beslutad ändring

i energiskatteförordningen, vilken ändring träder i kraft den 1 januari 1961,

transponeras denna varubeskrivning till den i den nya tulltaxan använda

nomenklaturen. De ifrågavarande blandningarna beskrives därvid som sådana

till tulltaxenummer 27.10 och 38.19 hänförliga blandningar, som innehåller

alkohol (etanol, etylalkohol) och som är avsedda för användning till

motordrift. Energiskatt utgår dock icke för dylik inom riket framställd

blandning i den mån energiskatt erlagts för i blandningen ingående produkter.

Med motorsprit förstås enligt bensinskatteförordningen sprit, som denaturerats

på visst av kontrollstyrelsen föreskrivet sätt. Enligt den i den nya

tulltaxan använda nomenklaturen inrymmes motorsprit under beteckningen

denaturerad alkohol (etanol, etylalkohol), vilken vara är upptagen under

tulltaxenummer 22.08.

Kontrollstyrelsens förslag innebär att de förordade nya bestämmelserna

om förfarandet blir tillämpliga även vid införsel av motorsprit.

Styrelsen föreslår därjämte den formella ändringen av det skattepliktiga

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961 27

varuområdet att de nyss nämnda spritblandningarna skall helt jämställas

med motorsprit.

Mot vad sålunda föreslagits har någon erinran ej gjorts vid remissbehandlingen.

En med beskattningen av motorsprit nära sammanhängande fråga har av

Vin- & spritcenlralen upptagits i ett av bolaget avgivet remissyttrande över

av kontrollstyrelsen upprättat förslag till förordning om teknisk sprit och

alkoholhaltiga preparat.

Spritcentralen anför.

Under 1959 utsläppte bolaget i marknaden en ny vara kallad karburatorsprit,

vilken är avsedd som tillsatsmedel till bensin för att förhindra isbildning

bl. a. i motorers förgasare. Innan varan började försäljas förhörde

sig bolaget under hand hos kontrollstyrelsen om möjligheterna att vinna

skattebefrielse för nämnda vara, som ju i första hand icke vore ett motorbränsle

utan ett skydd mot isbildning. Kontrollstyrelsen ansåg emellertid

att karburatorspriten på grund av sin beskaffenhet icke kunde undgå beskattning.

Bolaget har därför erlagt energi- och motorspritskatt. För övriga

i marknaden förekommande medel för samma ändamål, vilka som regel utgöres

av isopropylalkohol eller metylalkohol, men saluföres under andra beteckningar,

utgår däremot enligt uppgift icke nämnda skatter.

Med anledning av vad sålunda förekommit anhåller spritcentralen att

även karburatorspriten måtte erhålla skattebefrielse. Skulle denna framställning

icke kunna bifallas synes det rimligt, att åtgärder vidtages för att

skattebelägga samtliga ifrågavarande varor, så att bolagets karburatorsprit

får möjlighet att konkurrera på marknaden under lika villkor. I

I kontrollstyrelsens förslag till omläggning av bensinbeskattningen har

icke upptagits någon bestämmelse om undantag från skatteplikt för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi användas uteslutande

såsom råvara vid tillverkning av bensin. Däremot har i 24 § 2 mom. b) författningsförslaget

med oförändrad lydelse upptagits en för energibeskattningen

av andra bränslen än bensin och motorsprit nu gällande bestämmelse

enligt vilken det ankommer på särskild prövning av kontrollstyrelsen,

huruvida och i vad mån i deklaration avdrag må göras för bränsle, som

skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt bränsle.

Generaltullstyrelsen är icke tillfreds med denna lösning av den förevarande

frågan. Styrelsen finner det tveksamt huruvida den föreslagna bestämmelsen

är tillfyllest därest ändring icke avses i vad som nu gäller.

Stadgande om generellt undantag från skatteplikt för mineraloljeprodukt

varom är fråga skulle, anför generaltullstyrelsen, kunna intagas i form av

en anmärkning efter den vid energiskatteförordningen fogade förteckningen

över skattepliktiga bränslen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Departementschefen

Kontrollstyrelsens förslag att i skattetekniskt hänseende jämställa vissa i

energiskatteförordningen särskilt nämnda spritblandningar med motorsprit

har icke föranlett erinran vid remissbehandlingen. Jag biträder förslaget,

som inte innebär någon saklig ändring.

För att vinna en rationell avgränsning av det skattepliktiga området vill

jag vidare förorda, att beskattningen anges omfatta samtliga blandningar,

innehållande alkohol, under förutsättning att blandningarna är avsedda för

motordrift. För den i förhållande till varuområdet i stort obetydliga utvidgning

det här gäller kan även, på sätt spritcentralen framhållit, åberopas intresset

av att undvika ojämnhet i beskattningen mellan olika tillsatsmedel,

avsedda att hindra isbildning i motorernas förgasare.

Såsom kontrollstyrelsen förordat, bör motorsprit även vid import beskattas

enligt samma regler som bensin. Den nuvarande huvudsakligen formella,

historiskt betingade skillnaden i förfarandet beträffande de båda varuslagen

bör alltså bringas att upphöra.

De skattepliktiga varorna bör, såsom skett i andra punktskatteförfattningar,

angivas i överensstämmelse med den på Brysselnomenklaturen baserade

nya tulltaxan.

I den gällande bensinskatteförordningen är från skatteplikt undantagen

mineraloljeprodukt, som införes för att vid raffinaderi användas uteslutande

såsom råvara vid tillverkning av bensin.

Kontrollstyrelsens förslag i denna del innebär att på särskild prövning av

styrelsen skall bero huruvida och i vad mån skattebefrielse får åtnjutas för

sådan mineraloljeprodukt. Förslaget skulle, om det genomfördes, medföra

en begränsning i den skattefrihet som nu gäller. Något skäl att i förevarande

sammanhang frångå det nu tillämpade, enligt min mening materiellt tillfredsställande

systemet, anser jag inte föreligga.

Jag kan sålunda inte biträda kontrollstyrelsens förslag utan anser — i

likhet med generaltullstyrelsen — att det nu gällande undantaget från skatteplikt

bör bibehållas. I enlighet härmed förordar jag att i den föreslagna

nya bensinskatteförordningen upptages en bestämmelse om att mineraloljeprodukt,

som införes för att vid raffinaderi användas uteslutande såsom råvara

vid tillverkning av bensin, är undantagen från skatteplikt.

IV. Skattesatser

Bensin

Såsom förut nämnts är den särskilda skatten på bensin — med tidsbegränsat

undantag för inhemsk skifferbensin —- 32 öre per liter medan energiskatten

på bensin utgör 9 öre per liter. För motor sprit är motsvarande

skattesatser 19 och 9 öre.

Den särskilda skatten beräknas efter varans volym vid en temperatur av

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

+ 20 grader Celsius. Stadgande härom finns intaget i 1 § kungörelsen den

26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till bensinskatteförordningen.

För energiskatten på bensin och motorsprit gäller — såsom förut

angivits -— samma regler som för den särskilda skatten på de båda bränslena.

Energiskatten på andra flytande bränslen beräknas däremot — enligt

stadgande i 1 § kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 263) med tillämpningsföreskrifter

till energiskatteförordningen — efter varans fakturerade volym.

Kan skatten icke beräknas på detta sätt eller sker fakturering annorledes

än efter vedertagna grunder, äger emellertid beskattningsmyndigheten

enligt föreskrift i samma paragraf fastställa grunder för den skattepliktiga

volymens beräknande.

Kontrollstyrelsen förordar i sin framställning att även skatten på bensin

och motorsprit skall beräknas efter den fakturerade volymen, vilken i allmänhet

är den aktuella volymen. Härigenom skulle omständliga omräkningar

av volymen i varje enskilt fall kunna undvikas. Omläggningen skulle,

anför styrelsen, föranleda en viss minskning av den skattepliktiga volymen.

Enligt vad styrelsen upplyser ger inom branschen verkställda beräkningar

vid handen att volymminskningen uppgår till 1,37 procent, vilket

svarar mot skillnaden i volym vid +20 grader och vid genomsnittsteinperaturen

för år för levererad bensin, enligt uppgift +7,8 grader. Detta förhållande

och bortfallet av skatten på svinn, vilket bortfall enligt branschens

uppfattning kan beräknas till 0,7 procent, bör enligt kontrollstyrelsens mening

föranleda en höjning av bensinskatten med 1 öre per liter. Viss hänsyn

har därvid tagits till att tullen på bensin, 0,1 öre för liter, numera bortfallit.

Höjningen bör dock icke, uttalar styrelsen, få ge utslag i en höjning

av bensinpriset.

I enlighet med vad styrelsen sålunda anfört föreslås att 1 § tillämpningsföreskrifterna

till energiskatteförordningen utvidgas att omfatta alla enligt

förordningen skattlagda flytande bränslen och att den sammanlagda skattesatsen

för bensin bestämmes till 42 öre per liter. Någon motsvarande justering

av skattesatsen för motorsprit föreslås ej.

Vid remissbehandlingen har kontrollstyrelsens förslag att skatten på bensin

och motorsprit skall beräknas efter varans fakturerade volym över lag

godtagits. Generaltullstyrelsen gör dock viss invändning för fall då skatt

skall erläggas vid införsel till riket.

Den av kontrollstyrelsen som en följd av den föreslagna ändrade beräkningsgrunden

förordade justeringen av den sammanlagda skattesatsen har

endast föranlett erinringar från ett par håll.

Generaltullstijrelsen anför att den i fråga om andra flytande bränslen än

bensin och motorsprit gällande regeln att skatten beräknas efter varans

fakturerade volym uppenbarligen närmast tager sikte på de fall, då skatten

skall erläggas av registrerad säljare och skattskyldighet sålunda inträder

vid leverans av varan. I sådana fall då skatten skall erläggas av icke registrerad

säljare och skattskyldighet sålunda inträder vid införsel av varan,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

är regeln enligt styrelsens mening icke fullt adekvat, enär införseln som

sådan till skillnad från leveransen icke utgör någon med fakturering förknippad

transaktion. Regeln är visserligen kompletterad med en bestämmelse

om befogenhet för beskattningsmyndigheten att i vissa fall fastställa

andra grunder för volymens beräknande, men denna bestämmelse anser

styrelsen knappast vara utformad med tanke på de situationer som kan

föreligga vid införsel. Tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser jämväl

på bensin och motorsprit synes styrelsen ytterligare accentuera detta förhållande.

Enligt styrelsens uppfattning bör beskattningen grundas på volymen

av den faktiskt införda varan. Fastställandet av denna volym bör

ankomma på tullmyndigheten. Liksom vid andra kvantitetsbestämningar

kommer tullmyndigheten därvid, anför styrelsen, i den mån så är möjligt,

att grunda bedömningen på faktura eller andra handlingar rörande varan.

Med hänvisning till vad sålunda anförts föreslår generaltullstyrelsen att 1 §

tillämpningsföreskrifterna till energiskatteförordningen kompletteras med

en bestämmelse av innehåll att, där energiskatt för flytande bränsle skall

erläggas vid införsel till riket, skatten skall beräknas efter den volym som

utrönes vid införseln.

Sveriges grossistförbund anser det vara en oformlighet att skatten för närvarande

uttages på fingerade kvantiteter, beräknade efter en »normaltemperatur»

av 20 grader.

Kooperativa förbundet uttalar att gällande bestämmelser kommit att medföra

en överbeskattning, såväl genom att svinn — stundom betydande sådant

— beskattas som genom att den skattepliktiga kvantiteten beräknas

vid en temperatur, som högst väsentligt överstiger den under större delen

av året rådande temperaturen i de flesta lagringsutrymmen. Båda dessa förhållanden

medför dessutom, anför förbundet, omfattande besvär för omräkning

och deklarering. Förbundet ansluter sig till kontrollstyrelsens förslag.

Ej heller Sveriges lantbruksförbund har någon erinran mot att skatten

beräknas efter fakturerad volym och skattesatsen till följd därav justeras.

Förbundet förutsätter därvid att en övervältring på konsumenterna av merskatten

ej ifrågakommer, eftersom skattehöjningen i praktiken ej medför

någon merkostnad för återförsäljarna.

Sveriges hantverks- och industriorganisation och Bilverkstädernas riksförbund

understryker att den föreslagna skattehöjningen endast är en följd

av det ändrade systemet för fastställande av skattepliktig kvantitet och

följaktligen ej bör få förorsaka någon höjning av utförsäljningspriset på

bensin. Organisationerna finner det böra noteras att den föreslagna höjningen

av skattesatsen helt hänför sig till den särskilda bensinskatten och

ej till energiskatten på bensin. Enahanda uttalande göres av Kungl. automobil

klubben och de övriga organisationer som gttrat sig gemensamt med

automobilklubben.

Svenska petroleum institutet anför, att det förhållandet att skatten nu

uttages på en fingerad kvantitet vid + 20 grader, baserad på den ursprung
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

31

ligen importerade eller tillverkade mängden, medfört beskattning av svinn

och — eftersom landets »normaltemperatur» året runt ligger vid 7—8 grader

— av för stor varukvantitet. Institutet uttalar att det förhållandet att

gällande bestämmelser lett till felaktiga — av riksdagens ledamöter säkerligen

icke åsyftade — beskattningsresultat, icke bör föranleda någon höjning

av bensinskatten, när felaktigheterna nu sent omsider rättas till.

Handelskammaren i Göteborg finner kontrollstyrelsens motivering för en

skattehöjning övertygande, ehuru höjningen synes handelskammaren tilltagen

något i överkant. Handetskamrarna i Norrköping och Jönköping har

ingen erinran mot skattehöjningen men utgår från att någon höjning av

konsumentpriset icke skall ifrågakomma. Handelskammaren i Karlstad finner

den av kontrollstyrelsen föreslagna skattehöjningen oförståelig.

Såsom förut berörts skall för bensin, som tillverkas av Svenska skifferoljeaktiebolaget

genom utvinning ur inhemsk skiffer, den särskilda skatten

intill utgången av juni 1964 utgå med allenast 7 öre per liter.

Kontrollstyrelsens förslag innebär att nedsättningen av skatten för den

inhemska skifferbensinen skall gälla utan tidsbegränsning.

Generaltullstyrelsen anmärker på förslaget i denna del och hänvisar därvid

till uttalande i propositionen nr 37 till 1959 års riksdag, att bensinskatten

för den inhemska skifferbensinen — i avbidan på att genom pågående

utredning klarhet vinnes rörande förutsättningarna för skifferoljeaktiebolagets

verksamhet på längre sikt — under tiden intill utgången av juni 1964

borde utgå med allenast 7 öre per liter.

Flytande bränslen som användes för framställning av stadsgas

Under senare år har för framställning av stadsgas börjat användas olja

och bensin. I fråga om bensin som användes för nämnda ändamål må enligt

gällande bestämmelser restitution åtnjutas av såväl den särskilda skatten

som energiskatten. Någon motsvarande skattelättnad föreligger däremot ej

beträffande energiskatten på olja. Denna skatt utgör för tyngre oljor 16 och

för lättare 25 kronor per kubikmeter.

Kontrollstyrelsen föreslår att någon skattelättnad ej längre skall åtnjutas

i fråga om energiskatt på bensin som användes för annan energialstring än

motordrift. Vid utformningen av rätten till avdrag i deklaration bör nämligen

enligt styrelsens mening tillses, att bensinskattedelen av den föreslagna

sammanlagda skatten kan avdragas i samtliga fall, där restitution nu medges,

men att energiskattedelen får avdragas endast i de fall, då avdrag enligt

energiskatteförordningen skulle ha medgivits vid motsvarande användning

av annat bränsle. Förslaget innebär att bensin, som användes för ändamål

varom nu är fråga, skulle få bära en skatt av 9 öre per liter eller 90 kronor

per kubikmeter.

Vid remissbehandlingen har frågan om beskattningen av för framställning

av stadsgas använda petroleumprodukter berörts endast av Svenska gas
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

verksföreningen, Svenska petroleum institutet och Sveriges industriförbund.

Remissinstanserna i fråga förordar att en enhetlig skattesats av 16 kronor

per kubikmeter fastställes för samtliga petroleumprodukter, som användes

för framställning av stadsgas.

Gasverksföreningen anför.

Alltsedan stadsgasindustrin började utvecklas i vårt land har produktionen

skett efter principiellt samma metod, nämligen torrdestillering av stenkol.

Därvid erhålles, förutom stadsgas, även koks samt biprodukter. Speciellt

under efterkrigsperioden har emellertid utvecklingen på stadsgasmarknaden

och koksmarknaden ej hållit jämna steg med varandra, varför den

svenska stadsgasindustrin i likhet med gasindustrin i övriga europeiska länder

börjat övergå till andra produktionsmetoder. Som råvara användes därvid

i allmänhet olika petroleumprodukter, vilka i s. k. oljeförgasningsanläggningar

helt omvandlas till stadsgas. Det finnes två olika typer av oljeförgasningsanläggningar,

nämligen sådana som kan arbeta med olika petroleumfraktioner,

s. k. allroundanläggningar, och sådana som arbetar med enbart

någon eller några få petroleumfraktioner, s. k. specialanläggningar.

Specialanläggningarna är i allmänhet konstruerade för bearbetning av lätta

fraktioner, såsom lättbensin o. dyl. Skillnaden mellan de två anläggningstyperna

ligger bl. a. i att specialanläggningarna bättre passar för mindre anläggningar

och kan göras något mindre kapitalkrävande än allround-anläggningarna.

De nya produktionsmetoderna har i första hand börjat tillämpas i Storbritannien,

Frankrike och Tyskland. I Sverige installeras för närvarande de

två första oljeförgasningsanläggningarna. Den ena är en allround-anläggning

som just har startats vid Värtagasverket i Stockholm. Anläggningen

har en kapacitet på två gånger 50 000 m3 stadsgas per dygn och kommer

att öka Värtagasverkets produktionskapacitet med ca 20 %. Den andra anläggningen,

som är en specialanläggning, skall ersätta hela det gamla kolgasverket

vid Jönköpings gasverk. Den kommer att få en kapacitet på två

gånger 6 000 in3 per dygn, och beräknas komma i gång i slutet av innevarande

år (1959). Investeringskostnaderna för Värtagasanläggningen är ca

2 1/2 milj. kronor exklusive byggnader, lagercisterner och dylikt, och motsvarande

kostnader för Jönköpingsanläggningen ca 1/2 milj. kronor.

Gasverksföreningen upplyser vidare att specialanläggningen vid Jönköpings

gasverk, vilken skall täcka stadens förbrukning av stadsgas, är byggd

för lättbensin. Gasverket har för den närmaste tioårsperioden, fortsätter

föreningen, slutit kontrakt på leverans av sitt behov av lättbensin till ett

pris av cirka 150 kronor per kubikmeter enligt i oktober 1959 gällande gulfnoteringar

m. m. Då anläggningen ej kan arbeta med andra petroleumfraktioner

kommer en beskattning enligt kontrollstyrelsens förslag med 90

kronor per kubikmeter att helt omintetgöra en ekonomisk produktion av

stadsgas, anför föreningen. Ej heller i andra anläggningar kommer det enligt

föreningen att bli möjligt att ekonomiskt utnyttja bensin för stadsgasframställning.

Gasverksföreningen fortsätter.

Den föreslagna beskattningen på lättbensin för industriändamål skiljer

sig i kalorihänseende starkt från nu gällande energibeskattning på andra

petroleumfraktioner. För närvarande gäller att eldningsolja 1 och 2 beskat
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

33

tas med 25:— kronor per m3 och eldningsolja 3 och 4 med 16:— kronor

per in3. De effektiva värmevärdena på dessa petroleumfraktioner framgår av

följande uppställning.

Eldningsolja 1.............................. 8 670 kcal per liter

» 2.............................. 8 890 — » —

» 3.............................. 9 020 — » —

» 4.............................. 9120 — » —

Lättbensin.............................. ca 7 050 — » —

Utvecklingen inom den svenska stadsgasindustrin går otvivelaktigt mot en

ökad användning av petroleumprodukter för förgasningsändamål. Speciellt

de större stadsgasverken kommer därvid att tekniskt sett vara relativt oberoende

av vilka petroleumfraktioner, som väljes, eftersom en allroundanläggning

kan använda allt ifrån naturgas till Bunker C.

Föreningen uttalar att vid val av petroleumfraktion kaloripriset kommer

att bli avgörande, enär den termiska verkningsgraden i stort sett blir oförändrad.

Stadsgasindustrin kan således, framhåller föreningen, utnyttja sådana

petroleumfraktioner, som ej finner avsättning på andra håll. I Jönköping

har man valt lättbensin, på vilken det i dag finns ett överskott i

jämförelse med exempelvis lättare och tyngre eldningsoljor. Då avsikten

med energibeskattningen väl knappast har varit att snedbelasta förbrukningen

av petroleumprodukter och då dessa tekniskt är likartade ur förgasningssynpunkt,

bör enligt gasverksföreningens mening i samband med omläggningen

av energibeskattningen på bensin införas en enhetlig energibeskattning

på både oljor och bensin i den mån de användes för gasframställning.

Vid bedömning av frågan om storleksordningen på denna energibeskattning

måste hänsyn tagas till att råvarukostnaderna utgör cirka två

tredjedelar av produktionskostnaderna. För att man över huvud taget ekonomiskt

skall kunna använda samtliga petroleumfraktioner för framställning

av gas måste, uttalar föreningen, en enhetlig energiskattesats fastställas

och denna under alla förhållanden ej sättas högre än den för de tyngre

oljorna nu gällande, 16 kronor per kubikmeter.

Petroleuminstitutet anför.

Den fortsatta starka stegringen av efterfrågan på tjocka eldningsoljor och

andra tyngre petroleumprodukter har lett till att avsättningen av de vid

raffinering utvunna lätta destillaten — i första hand de som tillhör bensingruppen

— stundom försvårats. Men hänsyn härtill har förberedande överläggningar

ägt rum angående utnyttjande för stadsgasframställning av en

speciell produkt ur nämnda grupp, nämligen vad som enligt internationell

terminologi benämnes »Light Virgin Naphtha». Detta är ett slags råbensin,

som efter ytterligare raffinering ingår som en av beståndsdelarna i vanlig

motorbensin. »Light Virgin Naphtha», som är illaluktande och ytterst lätlflyktig,

har ett oktantal av endast 35—50 mot handelsbensinens 87—97 och

är helt oanvändbar för motordrift. På grund av att vid tiden för dess introduktion

i Sverige något svenskt namn för denna produkt icke var upptaget

i nomenklaturen, åsattes den preliminärt arbetsbeteckningen »lättbensin» i

stället för »lättflyktig råbensin» och kom därmed att påföras energiskatt

som vanlig motorbensin.

It Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 7

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1967

Petroleuminstitutet framhåller att gasproduktionstekniken under de senaste

åren tagit stora steg framåt och att det visat sig möjligt att utnyttja

samtliga petroleumprodukter för gasproduktion. Det synes institutet i detta

läge vara en angelägen uppgift att tillse, att icke snedbelastningen på olika

petroleumprodukter ytterligare ökas genom energiskatten. En skattesats av

9 öre per liter för »Light Virgin Naphtha» mot 1,6 öre för tjocka eldningsoljor

utesluter givetvis, anför institutet, helt den första produktens användning

för tillverkning av stadsgas. För att uppnå en skälig balans i efterfrågan

torde det enligt institutets uppfattning vara nödvändigt att fastställa en enhetlig

skattesats av förslagsvis 1,6 öre per liter för samtliga petroleumprodukter,

som användes för framställning av stadsgas.

Industriförbundet erinrar om att för framställning av stadsgas numera

kan utnyttjas olika petroleumprodukter och understryker att utvecklingen

på detta område för närvarande är mycket snabb. Förbundet anser att lilllämpning

av vad som visar sig vara den lämpligaste tekniska metoden för

denna produktion icke bör förhindras av en olika skattebelastning på skilda

för ändamålet användbara produkter. Förbundet förordar, att en enhetlig

skattesats fastställes för sådana produkter som här kommer i fråga. En

sänkning av energiskatten på bensin, som användes för detta ändamål, bör

av anförda skäl genomföras ned till den nivå som gäller för tyngre petroleumprodukter,

slutar industriförbundet.

Motorsprit

Såsom tidigare nämnts utgår enligt bensinskatteförordningen skatten på

bensin med 32 öre per liter men på motorsprit med endast 19 öre per liter.

Skattesatsen för motorsprit har under senare år successivt höjts i syfte att

genomföra likställighet med bensinen. Genom beslut av 1955 års riksdag

ökades sålunda skatten från 7 öre per liter till 13 öre för den närmaste tvåårsperioden

och till nu gällande 19 öre för tiden därefter. I den proposition

(1955: 24), som låg till grund för riksdagsbeslutet, uttalade dåvarande departementschefen

att frågan om storleken av skatten på motorsprit borde

prövas på nytt mot slutet av en femårsperiod. Riktpunkten borde därvid —

i enlighet med statsmakternas tidigare ställningstagande i saken — vara att

skatten för motorsprit skulle bli densamma som för bensin. Bevillningsutskottet

var av samma uppfattning som departementschefen och uttalade i

sitt av riksdagen sedermera godkända betänkande (nr 9), att skatten på

motorsprit, så snart lämpligen ske kan, bör jämställas med skatten på bensin.

Till fullföljande av vad sålunda uttalats hemställdes i skrivelse i juni

1958 till Aktiebolaget Svensk sprit om dess yttrande i ämnet.

Sedan Svensk sprit i augusti samma år inkommit med begärt utlåtande,

utremitterades detta för yttrande till kontrollstyrelsen, kommerskollegium,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen,

Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Svenska

cellulosaföreningen och Svenska petroleum institutet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

35

De begärda yttrandena inkom i oktober 1958.

Vid kommerskollegiets yttrande var fogade särskilda yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Gävle, Sundsvall

och Luleå. Handelskammarens i Sundsvall utlåtande var åtföljt av en

såsom yttrande till handelskammaren åberopad skrivelse från Mo och Domsjö

aktiebolag till Sveriges kemiska industrikontor.

Vid Sveriges kemiska industrikontors yttrande var fogat ett av kemikontoret

till industriförbundet avgivet utlåtande.

Av remissinstanserna hade riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

och petroleuminstitutet intet att invända mot att skatten på motorsprit

blev densamma som på bensin. I övrigt uttalades vid remissbehandlingen

tämligen genomgående att ståndpunkt då ännu icke borde tagas till

frågan om höjning av skatten på motorsprit. Därvid trycktes särskilt på

svårigheterna att vid tiden för yttrandenas avgivande bedöma den framtida

utvecklingen i olika hänseenden, som var av betydelse för ställningstagandet,

bl. a. rörande behovet av att i fortsättningen använda sulfitsprit till

motorbränsle.

Med anledning av den tveksamhet som sålunda —- mot bakgrund av läget

under senare delen av år 1958 — uttalats rörande den ifrågasatta höjningen

av skatten på motorsprit ansågs att ett nytt remissförfarande borde ske i

början av år 1960 för erhållande av aktuellt underlag för frågans bedömande.

För detta ändamål remitterades i januari 1960 till samma myndigheter,

bolag och organisationer som hörts år 1958 en inom finansdepartementets

rättsavdelning upprättad promemoria över vad som dittills förekommit i

saken.

Vid den förnyade remissbehandlingen har samtliga remissinstanser ävensom

de förut nämnda handelskamrarna, från vilka kommerskollegium inhämtat

utlåtanden, tillstyrkt att skatten på motorsprit höjes till samma nivå

som skatten på bensin.

Kommerskollegium anför.

Av tillgängliga statistikuppgifter framgår, att tillverkningen av sulfitsprit

under åren 1958 och 1959 uppgick till 62,8 respektive 64 miljoner

liter. Importen uppgick under samma år till ca 34 respektive 18 miljoner

liter. Enligt vad kollegium under hand inhämtat torde skillnaden mellan

1958 och 1959 års importsiffror bero på att under förstnämnda år en del av

importen var avsedd för lagerhållning. Importen torde komma att ytterligare

öka. Enligt vad handelskammaren i Luleå uppgivit beräknar nämligen Mo

& Domsjö AB från och med år 1961 sitt importbehov till ca 30 miljoner liter

per år.

Trots att försäljning av sulfitsprit till motorbränsle icke förekommit sedan

år 1956 och årsproduktionen av sådan sprit under samma tid varit i

stort sett konstant, har den svenska kemisk-tekniska industrien, anför kommerskollegium,

icke kunnat täcka sitt ökade råvarubehov av sprit på den

inhemska marknaden utan måst importera avsevärda kvantiteter. Då den

svenska sulfitspritindustrien sålunda icke för närvarande synes behöva av3f

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 7

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

sättningsstöd, tillstyrker kollegium att det tidigare principbeslutet om höjning

av skatten på motorsprit till samma nivå som skatten på bensin nu

genomföres.

Jämväl kontrollstyrelsen hänvisar till rådande avsättningsförhållanden

för cellulosasprilen och finner mot bakgrund därav skäl ej vidare föreligga

att bibehålla den lägre skattesatsen för motorsprit.

Likartade synpunkter på frågan lägges av riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, som anför.

Produktionen av sulfitsprit har under de senaste 7 åren varierat mellan

ca 56 000 och 51 000 ton 95 % vara. 1959 uppgick den till 52 200 ton. Förändringarna

sammanhänger huvudsakligen med nedläggande av vissa äldre

anläggningar. Tillverkningskapaciteten, som minskade under större delen

av 1950-talet, har till följd av moderniseringar ökats något under 1959 och

uppgår till närmare 67 000 ton. Kapaciteten för framställning av motorsprit,

s. k. absoluterad sprit, (99,6 %) uppgår till drygt 19 000 ton. Importen av

95 % sprit uppvisar enligt handelsstatistiken under åren 1956—1958 en

språngvis stegring från 5 500 till 28 300 ton men beräknas för 1959 stanna

vid ca 10 000 ton. Anledning härtill torde vara ökad lagring under 1957 och

1958 samt lagerminskning under 1959.

Under 1959 har endast 800 ton förbrukats som motorbränsle medan 4 500

ton gått till förtäring, livsmedelsindustri etc., 13 500 ton till kemisk-teknisk

industri, rödspritsbränsle etc. samt ca 50 000 ton till den organisk-kemiska

industrin. Utvecklingen bestyrker vad som tidigare framhållits, nämligen

att avsättningen till motorbränsle förlorat sin betydelse för sulfitspritfabrikerna.

Även om skatten bibehålies vid nuvarande lägre nivå kommer törbrukningen

av motorsprit med all sannolikhet icke att öka, då behovet

av högoktanigt bränsle, som kan erhållas vid spritinblandning numera tillgodoses

genom s. k. premiumkvaliteter. Den organisk-kemiska industrins

behov av sprit torde under överskådlig framtid vara så stort att man kan

förvänta sig att produktionskapaciteten hos sulfitspritindustrien bibehålies

på nuvarande nivå.

Enligt Vin- & spritcentralens mening har den svenska kemiska industrien

i stort utvecklats så att behovet av sprit för tekniskt ändamål kan beräknas

kvarstå under överskådlig lid. Detta innebär att avsevärda kvantiteter sprit

även i fortsättningen kommer att importeras. Under sådana förhållanden

finner spritcentralen det icke sannolikt, att någon svårighet skall föreligga

att avsätta den inhemska sulfitspriten, så mycket hellre som denna icke

längre är föremål för någon reglerad prisbildning utan helt följer världsmarknadspriset.

På grund härav synes det bolaget antagligt, att någon överskottssprit

för avsättning som motorsprit icke torde finnas inom överskådlig

framtid. Skulle emellertid förhållandena ändras, kan frågan om motorspritens

beskattning, anför spritcentralen, ånyo upptagas till prövning.

Aktiebolaget Svensk sprit anför, att de kemiska industrier, som bedrivs

av Mo och Domsjö aktiebolag och som är Svensk sprits huvudsakliga spritavnämare

på delta område, under tiden sedan Svensk sprit senast yttrade

sig i ämnet — augusti 1958 — ytterligare utvecklats och visat sig väl ha

kunnat bibehålla sin starka ställning på exportmarknaden. Detta synes tyda

på, heter det vidare, att avsättningsmöjligheterna till den kemiska industrien

icke torde komma att försämras under överskådlig framtid. I denna upp
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

37

fattning stärkes Svensk sprit av det förhållandet, att Mo och Domsjö beslutat

att redan under innevarande år — 1960 — påbörja en ytterligare avsevärd

utbyggnad av sina kemiska industriers produktionskapacitet. Svensk

sprit räknar i rådande läge icke med att behöva anlita motorbränslemarknaden

för att få avsättning för sin spritproduktion och från denna synpunkt

synes, anför Svensk sprit, storleken av skattesatsen för motorsprit endast

Vara av akademiskt intresse. Skulle emellertid i framtiden av någon anledning

en krissituation uppstå i fråga om avsättningsförhållandena för cellulosaspriten

och en sänkning av då gällande skattesats på motorsprit anses

kunna bidraga till lättande av en sådan krissituation, hoppas bolaget kunna

påräkna statsmakternas välvilliga medverkan till vidtagande av lämpliga

stödåtgärder.

Svenska cellulosaföreningen och Svenska petroleum institutet anser att

frågan om en höjning av skattesatsen på motorsprit saknar praktisk betydelse,

enär cellulosaspiäten numera icke användes som motorsprit. Cellulosatöreningen

förutsätter att, om väsentligt ändrade avsättningsförhållanden

för cellulosaspriten skulle inträda, frågan om skatten på motorsprit

kan tagas under förnyat övervägande.

Sveriges kemiska industrikontor uttalar att tillräckliga skäl icke längre

föreligger att låta skattesatsen för motorsprit vara lägre än den som gäller

för bensin. Med hänsyn till den stora betydelse som upprättandet av Europeiska

frihandelssammanslutningen torde ha för skogsindustrierna förefaller

det tvärtom kemikontoret angeläget att man beskattar motorsprit på

samma sätt som bensin för att undvika att andra länder skulle kunna få den

uppfattningen alt den svenska sulfitcellulosaindustrien, som tidigare tillverkat

motorsprit i stor skala, i viss mån subventioneras av staten.

Sveriges industriförbund åberopar vad cellulosaföreningen och kemikontoret

anfört.

Departementschefen

Såväl den särskilda skatten på bensin och motorsprit som energiskatten

pa dessa bränslen beräknas enligt gällande bestämmelser efter varans volym

vid en temperatur av -f- 20 grader. Medeltemperaturen på bensin är

emellertid hos oss betydligt lägre, + 7 å 8 grader. Detta gör att en större

volym än den verkliga lägges till grund för bestämmande av skatten. Genom

att skatten för importerad bensin uttages redan vid införseln blir vidare

även det svinn, som förekommer före bensinens leverans till köpare,

beskattat.

Kontrollstyrelsen har föreslagit att skatten i fortsättningen — såsom

fallet är med energiskatten på olja — skall beräknas på fakturerad volym.

Enligt av petroleumbranschen gjorda beräkningar skulle därigenom i fråga

om bensin den skattepliktiga volymen minska med i det allra närmaste två

procent. Kontrollstyrelsen förordar att den särskilda skatten på bensin till

följd därav höjes med ett öre per liter.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

Vid remissbehandlingen har över lag godtagits att skatten beräknas efter

fakturerad volym. Även enligt min mening bör skatten beräknas på grundval

av en sålunda bestämd volym, vilket medför önskvärda förenklingar vid skattens

bestämmande. Härigenom vinnes också den fördelen att beräkningsgrunden

blir densamma vid beskattningen av de båda inom petroleumbranschen

saluförda huvudprodukterna, bensin och eldningsolja.

I enlighet med det anförda bör föreskrivas att skatten skall beräknas efter

fakturerad volym. Jag finner däremot inte anledning att, såsom generaltullstyrelsen

föreslagit, införa en särskild bestämmelse av innebörd att skatten

för importerad bensin skall beräknas efter den volym som utrönes vid införseln.

Det synes nämligen tillfyllest att — utöver huvudregeln — upptaga

föreskrift att, om skatten icke kan beräknas efter fakturerad volym eller

fakturering sker annorledes än efter vedertagna grunder, beskattningsmyndigheten

äger fastställa grunder för den skattepliktiga volymens beräknande.

Med hänsyn till volymberäkningens betydelse i fråga om bensinskatten

föreslår jag att bestämmelserna i ämnet upptages i själva bensinskatteförordningen

och inte som nu i tillämpningsföreskrifterna. I konsekvens härmed

bör motsvarande bestämmelser rörande oljorna överflyttas från energiskattekungörelsen

till energiskatteförordningen.

Den av kontrollstyrelsen föreslagna justeringen av skattesatsen på bensin

har endast föranlett erinringar från ett par håll. Petroleuminstitutet

har uttalat att den omständigheten, att en felaktighet rättas och skatten

kommer att beräknas på den verkliga volymen, inte bör föranleda en höjning

av skattesatsen. Åtskilliga remissinstanser, som ej har någon erinran

mot den föreslagna justeringen av skattesatsen, har understrukit att den ej

bör få förorsaka någon höjning av bensinpriset, eftersom justeringen endast

är en följd av det ändrade systemet för fastställande av skattepliktig kvantitet.

Med anledning av vad petroleuminstitutet anfört vill jag framhålla, att

det i förevarande sammanhang rör sig om en teknisk omläggning, som ej

är avsedd att åstadkomma vare sig lättnader eller skärpningar i beskattningen.

Institutet har inte bestritt att den föreslagna justeringen av skattesatsen

är rätt uträknad. Det är för övrigt branschens egna siffror som ligger till

grund för uträkningen. Institutet påyrkar i verkligheten en lättnad i beskattningen,

som skulle föranleda ett skattebortfall av drygt 25 miljoner kronor.

En sådan åtgärd kan enligt min mening icke komma i fråga. Jag biträder

sålunda kontrollstyrelsens förslag att skattesatsen för den särskilda skatten

på bensin bestämmes till 33 öre per liter. Såsom vid remissbehandlingen

framhållits ger justeringen av skattesatsen inte oljeföretagen anledning

att höja priset på bensin.

Den enligt 1929 års förordning utgående särskilda skatten är för inhemsk

skifferbensin sedan den 1 juli 1954 nedsatt till allenast 7 öre per liter. En
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

39

ligt beslut av 1959 års riksdag skall denna nedsättning gälla intill utgången

av juni 1964. Enligt min mening föreligger inte någon anledning att i förevarande

sammanhang, såsom kontrollstyrelsen föreslagit, borttaga tidsbegränsningen

för den ifrågavarande skattenedsättningen. Det är nämligen

för tidigt att nu taga ställning till spörsmålet, huruvida skifferoljeaktiebolagets

verksamhet även efter utgången av juni 1964 bör stödjas genom att

skatten för av bolaget tillverkad bensin utgår med lägre belopp än för annan

bensin. Jag förordar således att nedsättningen av skatten för den inhemska

skifferbensinen bibehålies i enlighet med vad som nu gäller.

På senaste tid har för framställning av stadsgas börjat användas även s. k.

lättbensin. Enligt gällande ordning erhålles restitution av såväl den särskilda

skatten som energiskatten för bensin som använts för sådant ändamål. För

olja som användes för framställning av stadsgas åtnjutes däremot enligt

energiskatteförordningen inte någon skattebefrielse. Energiskatten utgör för

de tyngre oljorna 16 och för de lättare 25 kronor per kubikmeter.

Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle bensin, som användes för framställning

av stadsgas, beskattas med 9 öre per liter, d. v. s. 90 kronor per

kubikmeter.

Svenska gasverksföreningen, petroleuminstitutet och industriförbundet har

förordat att en enhetlig skattesats fastställes för all olja och bensin, som användes

för framställning av stadsgas, och att denna bestämmes till den för

de tyngre oljorna nu gällande, 16 kronor per kubikmeter. Därvid framhålles

vikten av att förbrukningen av petroleumprodukter för det ifrågavarande

ändamålet ej snedbelastas utan en skälig balans i efterfrågan erhålles. Vidare

uttalas att användningen av en lämplig teknisk metod ej bör hindras

av olika skattebelastning på de för ändamålet användbara produkterna.

Såsom jag tidigare berört är det i förevarande sammanhang fråga om en

teknisk omläggning, som i princip inte bör föranleda några sakliga ändringar

i beskattningen. Med hänsyn härtill kunde måhända förefalla naturligt

att — i överensstämmelse med vad som hittills gällt — skattebefrielse

får åtnjutas för bensin, som användes för framställning av stadsgas. Jag

delar emellertid den i remissyttrandena uttalade uppfattningen, att skattebelastningen

på de olika petroleumprodukter, som kan komma i fråga för

framställning av stadsgas, bör vara sådan att förbrukningen ej snedbelastas

utan normal balans i efterfrågan erhålles. Användningen av den för gasframställningen

lämpligaste metoden bör ej heller, såsom vid remissbehandlingen

framhållits, få motverkas av olika skattebelastning på för ändamålet

användbara produkter. Vid bestämmandet av den skattesats för lätlbensin

som bör ske med ledning av dessa principer bör ytterligare beaktas å ena

sidan den år 1957 beslutade differentieringen i beskattningen av lättare och

tyngre oljor — därvid en anknytning till skattesatsen för de lättare oljorna

kunde synas naturlig — och å andra sidan det förhållandet att lättbensin

har lägre specifik vikt och även ett lägre värmevärde per volymenhet än

eldningsoljorna. På grundval av dessa överväganden har jag i fråga om lätt
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

bensin, som användes för framställning av stadsgas, ansett mig böra biträda

organisationernas förslag om en skattesats av 16 kronor per kubikmeter.

Därjämte bör energiskatteförordningens regler helt gälla för denna beskattning.

Enligt de regler jag i det följande ämnar föreslå för rätt till avdrag vid

deklaration enligt den förordade nya bensinskatteförordningen blir bensin,

som användes för framställning av stadsgas, befriad från den enligt nämnda

förordning utgående skatten.

Skatten på motorsprit enligt 1929 års förordning är numera 19 öre per

liter eller 13 öre lägre än motsvarande skatt på bensin.

Alltsedan frågan om skatt på bensin och motorsprit år 1924 för första

gången behandlades av riksdagen har statsmakterna intagit den principiella

ståndpunkten att motorspriten bör vara underkastad samma beskattning

som bensinen. Motorspriten har det oaktat i skattehänseende under årens

lopp av olika skäl fått intaga en gynnad ställning. Från början lades huvudvikten

vid att motorspriten skulle få tillfälle att utveckla sig till ett

med bensinen konkurrenskraftigt inhemskt motorbränsle, medan i samband

med 1934 års reglering av avsättningsförhållandena för inhemsk sprit

framhölls, att då beslutad skyldighet att blanda upp bensin med motorsprit

innebar en belastning för motortrafiken och att denna börda skulle ökas

om skatt uttogs på motorspriten. Under och efter andra världskriget var

beredskapssynpunkter avgörande och vidare framhölls såsom ett konsumentintresse

att, så länge högoktanig bensin ej fanns i marknaden, ha tillgång

till den högoktaniga lättbentylen. Då frågan om beskattningen av motorspriten

år 1955 senast behandlades av statsmakterna anfördes i propositionen,

att man borde eftersträva att uppnå att skatten för motorsprit blir

densamma som för bensin. Bevillningsutskottet uttalade i sitt av riksdagen

sedermera godkända betänkande att skatten på motorsprit, så snart lämpligen

kan ske, bör jämställas med skatten på bensin.

I januari 1960 har frågan om en höjning av skattesatsen för motorsprit

till samma nivå som den för bensin gällande varit föremål för remissbehandling.

Därvid har enhälligt tillstyrkts att en sådan höjning nu genomföres.

Då någon anledning icke längre synes föreligga att beträffande den särskilda

skatten ha annan skattesats för motorsprit än för bensin, förordar jag

att — till fullföljande av riksdagens nyss berörda ställningstagande — skatten

i fråga på motorsprit i samband med den nu föreslagna omläggningen

av beskattningen bestämmes till 33 öre per liter. Även för övriga enligt den

föreslagna nya bensinskatteförordningen skattepliktiga alkoholhaltiga bränslen

förordar jag samma skattesats.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 dr 1961

41

V. Restitution — avdrag

Gällande ordning

Under vissa förutsättningar kan återbäring ske av erlagd skatt på bensin

och motorsprit. Rätten härtill regleras i 5 och 6 §§ bensinskatteförordningen.

Dessa bestämmelser är, såsom förut nämnts, genom hänvisning

i 4 § energiskatteförordningen tillämpliga även på energiskatten på

bensin och motorsprit.

I den omfattning och på de villkor Kungl. Maj :t bestämmer må restitution

av skatt åtnjutas i följande fall, nämligen

för bensin eller motorsprit, som utföres till utrikes ort eller svensk frihamn;
för

bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,

härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt

vid yrkesmässigt utövande av fiske eller av inom trädgårdsnäringen nyttjade

jordfräsar;

för bensin och motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes antingen vid tillverkning av motorer för avprovning av motorer

å provbädd eller å annan dylik anordning utan att därvid transportmedel

framföres, eller ock för varmkörning eller provkörning av luftfartygs motorer;

samt

för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för annat

tekniskt ändamål än motordrift.

I fråga om utförd bensin eller motorsprit må restitution icke åtnjutas med

mindre utförseln omfattar minst 500 liter på en gång.

Där beträffande förbrukning av bensin eller motorsprit inom viss näringsgren

ur kontrollsynpunkt eller eljest på grund av särskilda omständigheter

hinder möter mot restitution, äger Kungl. Maj :t föreskriva, att i stället

återbäring skall ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning

bestämt belopp skall efter förordnande av Kungl. Maj :t eller myndighet,

som Kungl. Maj:t bestämmer, användas för näringsgrenens främjande.

I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till

bensinskatteförordningen har Kungl. Maj:t meddelat närmare bestämmelser

angående återbäring av skatt, som utgått enligt förordningen.

Såvitt angår bensin och motorsprit som förbrukats för de nyss angivna

ändamålen — dock icke för framdrivande av motorbåt vid yrkesmässigt

fiske eller av jordfräsar som nyttjas inom trädgårdsnäringen — föreligger

i regel rätt till restitution med skattens hela belopp. Emellertid föreskrives

därjämte att sådan restitution ej må åtnjutas för mindre myckenhet än 500

liter för varje kvartal. När det gäller start av icke motordrivet flygplan

genom bogsering med bil får vidare restitution ej medges för större sam
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

manlagd myckenhet än som svarar mot en liter för varje start. Fråga om

restitution prövas av generaltullstyrelsen.

Beträffande återbäring av skatt å bensin och motorsprit, som på sätt

nyss nämnts kommit till användning vid fiske eller inom trädgårdsnäringen,

gäller vad Kungl. Maj:t och riksdagen därom för varje budgetår beslutar.

I enlighet härmed har i riksstaten anvisats vissa belopp som gottgörelse till

fiskerinäringen och trädgårdsnäringen för av dessa näringsgrenars utövare

erlagd bensinskatt.

Riksdagen har vidare bemyndigat Kungl. Maj :t att förordna om restitution

av skatt för bensin som i jordbruk användes för drift av traktorer,

självgående skördetröskor och hjälpmotorer till skördetröskor. Särskilda

författningsbestämmelser om dessa former av restitution finns ej. Restitutionsbeloppen

fastställes schablonmässigt.

Slutligen skall här erinras om den likaledes schablonmässiga bensinskatterestitution

som åtnjutes av invalider enligt förordningen den 25 november

1960 (nr 603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Rätten till restitution av skatt på bensin och motorsprit motsvaras när

det gäller energiskatt på andra bränslen av rätt till avdrag vid deklaration.

Enligt stadgande i 24 § energiskatteförordningen får den skattskyldige

i deklarationen göra avdrag för bränslen som

i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen

rörelse,

återtagits i samband med återgång av köp,

förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller

därmed likartat ändamål,

förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg eller luftfartyg, samt

av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till

svensk frihamn.

Efter särskild prövning av kontrollstyrelsen kan avdrag vidare få göras

för

bränsle, som skattskyldig förbrukat eller försålt för förbrukning för annat

ändamål än energialstring,

bränsle, som skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt

bränsle,

bränsle, som skattskyldig återtagit annorledes än i samband med återgång

av köp, samt

bränsle, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av

bristande betalning från köparen.

Beskattningsmyndigheten — generaltullstyrelsen för bränsle, som beskattas

vid importen, och kontrollstyrelsen i andra fall — äger vidare enligt

10 § medgiva skälig nedsättning av skatten för bränsle, som användes

vid industriell tillverkning under förutsättning att kostnaden för bränslet

utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Kontrollstyrelsens framställning

I kontrollstyrelsens framställning uttalas att genom en omläggning av

beskattningssystemet enligt styrelsens förslag det nu tillämpade restitutionsförfarandet

skulle kunna helt avvecklas. De förbrukare som registreras såsom

skattskyldiga förbrukare skulle i stället äga göra avdrag i sina deklarationer,

och de oregistrerade förbrukarna skulle mot försäkran till leverantören

medgivas inköpa bensin utan skattepåföring. Några minimikvantiteter

för rätt till avdrag föreslås ej.

Styrelsen fortsätter.

Härtill kommer att det nuvarande omständliga restitutionsförfarandet

saknar reell betydelse i sådana fall då statlig myndighet är restitutionsberättigad.

Såsom exempel kan härvid nämnas flygförvaltningen. Skatten för

inhemskt flygbränsle har flygförvaltningen att erlägga till den svenske producenten,

vilken i sin tur inom en månad efter kvartalets utgång inlevererar

skatten till kontrollstyrelsen. Beloppet restitueras senare av generaltullstyrelsen,

sedan flygförvaltningen hos sistnämnda myndighet hemställt

om restitution och därvid förklarat, att bensinen använts för restitutionsberättigande

ändamål. För att i någon mån förenkla förfarandet har kontrollstyrelsen

träffat överenskommelse med flygförvaltningen om att skatten

överföres kalenderkvartalsvis inom en månad efter kvartalets utgång direkt

till kontrollstyrelsen genom omföring över titeln »Likvider med särskilda

ämbetsverk och myndigheter».

I kontrollstyrelsens förslag till förordning om ändring i energiskatteförordningen

har i 24 § intagits bestämmelser om avdrag i deklaration för

bränslen, som kommit till sådan användning att skatt icke skall utgå. Paragrafen

innehåller två moment. I 1 mom. regleras den i princip ovillkorliga

avdragsrätten och i 2 mom. anges de fall, där avdrag må göras efter särskild

prövning av kontrollstyrelsen.

De nuvarande bestämmelserna om individuell restitution av bensinskatt

har inarbetats i 24 § 1 mom. Bestämmelse om kollektiv restitution har intagits

i 3 § författningsförslaget.

I anslutning till de föreslagna bestämmelserna anför kontrollstyrelsen.

Den nya energiskatten på bensin och motorsprit kommer att innehålla

två komponenter, en del som går till vägarna (nuvarande bensinskatten)

och en som går till den allmänna budgeten (nuvarande energiskatten). Med

hänsyn härtill bör vid utformningen av avdragsbestämmelserna tillses, att

bensinskatteandelen kan avdragas i samtliga fall, där restitution nu medgives,

men att energiskatteandelen avdrages endast i de fall då avdrag skulle

ha medgivits enligt energiskatteförordningen vid motsvarande användning.

I enlighet härmed har föreslagits ett stadgande av innebörd, att restitution

av energiskatteandelen icke må åtnjutas för bensin eller motorsprit,

som användes för bandrift av annat företag än kommunikationsföretag

eller som användes vid tillverkning av motorer eller för annan energialstring

än motordrift.

Remissyttrandena

Såsom framgår redan av den tidigare lämnade redogörelsen, understrykes

i åtskilliga yttranden de fördelar som — framför allt med hänsyn till

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

önskemålen om förenkling av förfarandet och om möjlighet till skattefri lagring

av bensin — är förenade med ett avdragssystem i jämförelse med ett

restitutionssystem.

Den föreslagna avdragsrätten har förhållandevis utförligt behandlats av

generaltullstyrelsen, som i vissa hänseenden anför avvikande mening rörande

utformningen av rätten i fråga.

Spörsmålet angående omfattningen av rätten till avdrag har i övrigt berörts

av ett tiotal remissinstanser, som över lag understryker att avdragsrätten

inte bör utformas på sådant sätt att den medför ändring i för konsumenterna

ogynnsam riktning. Chefen för försvarsstaben framför i detta

hänseende särskilda erinringar.

Generaltullstyrelsen upptager i sitt yttrande till en början vissa frågor

rörande den föreslagna avdragsrättens allmänna omfattning.

Styrelsen erinrar till en början om att enligt gällande bestämmelser individuell

restitution för bensin eller motorsprit, som förbrukats för restitutionsberättigande

ändamål, icke må åtnjutas för mindre myckenhet än 500 liter

per kvartal. Det direkta syftemålet med denna föreskrift torde, anför styrelsen,

ha varit att begränsa restitutionsrätten till fall, där förbrukning normalt

sker i större omfattning. Enligt styrelsens mening blir en motsvarande

föreskrift av behovet påkallad även efter en omläggning av bensinbeskattningen

i enlighet med kontrollstyrelsens förslag.

Styrelsen anför vidare att förslagets regler om avdrag synes kunna medföra

komplikationer, då fråga är om avdrag i följd av försäljning till oregistrerade

förbrukare, som använder sig av bensin eller motorsprit för såväl

skattepliktigt som icke skattepliktigt ändamål.

Slutligen har, fortsätter generaltullstyrelsen, i förslaget icke inrymts

möjlighet för förbrukare, som använder sig av bensin eller motorsprit för

icke skattepliktigt ändamål men vilkas förbrukning ej är av den omfattningen

att registrering kunnat medges, att i fall då de själva önskar ombesörja

sin import komma i åtnjutande av skatteåterbäring.

Generaltullstyrelsen berör i sitt yttrande även avdragsrättens utformning

i vissa speciella fall.

Styrelsen erinrar sålunda om att enligt gällande ordning restitution må

åtnjutas av skatt för bensin eller motorsprit, som utföres till utrikes ort

eller svensk frihamn, samt framhåller att enligt 24 § 1 mom. h) förslaget

motsvarande avdragsrätt inskränkts att avse endast den, som är registrerad

hos kontrollstyrelsen. Enligt generaltullstyrelsens åsikt bör förslagets

föreskrifter i denna del kompletteras så, att möjlighet beredes annan än

registrerad importör att med anspråk på skatteåterbäring utföra bensin

eller motorsprit till utrikes ort eller svensk frihamn. I fråga om utförd bensin

eller motorsprit anmärker styrelsen även att förslaget icke innehåller

någon bestämmelse om minimikvantitet, oaktat restitution nu icke får åtnjutas

med mindre utförseln omfattar en myckenhet av minst 500 liter på

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 år 1961

45

Generaltullstyrelsen upplyser vidare att enligt stadgandet om rätt till

restitution av skatt för bensin och motorsprit, som användes för varmkörning

eller provkörning av luftfartygs motorer, restitution medgivits även för

bensin, som åtgått vid provkörning å provbädd eller dylikt av luftfartygs

nedmonterade motorer. Enligt styrelsens åsikt kan det ifrågasättas, huruvida

den föreslagna ordalydelsen av stadgandet i 24 § 1 mom. c) energiskatteförordningen

skulle medge avdragsrätt för dylik förbrukning.

Slutligen påtalar generaltullstyrelsen att i förslaget inte influtit någon

bestämmelse om inskränkning i avdragsrätten motsvarande vad som nu gäller

i fråga om restitution av skatt på bensin och motorsprit, som använts för

start av icke motordrivet flygplan genom bogsering med bil.

Chefen för försvarsstaben önskar en utvidgning av den föreslagna avdragsrätten

att avse jämväl bensin som förbrukas i marinens stridsfartyg

och anför.

Krigsmaktens flygplan, helikoptrar och stridsfartyg tjänar ytterst samma

syfte. De deltar ofta i samma övningsverksamhet. Det synes därför föga

motiverat att icke medge avdrag även för stridsfartygens bensinförbrukning.

De svårigheter, att i serviceledet på oljemarknaden göra åtskillnad

på dem, som i verkligheten använder inköpt bensin till fordonsdrift och

dem, som använder bensin för fartygs(båt-)drift föreligger icke för marinens

del. Genom månatlig drivmedelsrapportering och förbrukningskontroll

erhåller marinförvaltningen fullständigt underlag i detta hänseende.

Tillfället vore därför gynnsamt att i samband med föreslagen omläggning

av bensinbeskattningen göra även stridsfartygens bensinförbrukning avdragsberättigad.

I detta sammanhang åberopar försvarsstabschefen även en skrivelse den

8 november 1956 till Kungl. Maj:t från marinförvaltningen, vari förvaltningen

hemställde om sådan ändring i bensinskatteförordningen att restitution

finge åtnjutas av skatt för flygbensin, som förbrukas i marinens motortorpedbåtar.

Marinförvaltningen anförde.

Marinen äger numera motortorpedbåtar, vilka antingen framdrives med

motorbrännolja eller flygbensin. Skulle föreslagen helikopterorganisation

komma till stånd, tillkomma ytterligare förbrukare av flygbensin.

Gällande bestämmelser för beskattning av ifrågavarande bränslen innebära,

att bränslet för framdrivande av motorbrännoljedrivna motortorpedbåtar

liksom helikoptrar icke beskattas, medan skatt erlägges för bränsle

förbrukat av flygbensindrivna båtar.

För närvarande förbrukar omförmälda fartyg ca 1 000 mI * 3 4 flygbensin årligen

och denna kvantitet torde öka därest helikoptrar inordnas i den marina

organisationen. Nu gällande regler för beskattning av flygbensin komma

att medföra, alt de marina myndigheterna måste noggrant hålla isär

vad som förbrukas av motortorpedbåtar resp. helikoptrar.

Enligt marinförvaltningens uppfattning var det logiskt och ändamålsenligt

att tillämpa i princip likartade regler för beskattning av motorbrännolja

och flygbensin, som förbrukats i fartyg. Ett bifall till framställningen

syntes ej kunna föranleda motsvarande önskemål från andra, enär ifråga
4

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. .Vr 7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

varande bränsle, såvitt ämbetsverket hade sig bekant, icke användes för

drift av civila båtar.1

I remissyttrandet vänder försvarsstabschefen sig vidare mot kontrollstyrelsens

förslag att för bensin, som vid tillverkning av motorer användes

för avprovning av motorer i provbädd, avdrag ej skall få ske såvitt avser

energiskattedelen av den sammanslagna skatten. Därvid påpekar försvarsstabschefen

att i angivna fall enligt nu gällande regler restitution erhålles

jämväl för energiskatten. Vidare uttalas att, därest avdragsrätt ej medges,

för flygmotorindustrin uppkommer en merkostnad, som i sin tur medför

en fördyring av krigsmaktens motoranskaffning ej blott med energiskatten

utan även med allmänna pålägg och vinstpålägg.

Försvarsstabschefen är liksom generaltullstyrelsen kritisk mot avdragsrättens

utformning i fråga om bensin, som användes för varmkörning eller

provkörning av luftfartygs motorer, och anför.

Enligt 24 § i författningsförslaget kan skatteavdrag ej heller göras för

bensin förbrukad i flygmotor vid översyn, om motorn därvid uttagits ur

flygplanet. Det torde dock ej vara befogat med hänsyn till ändamålet och

i praktiken svårgenomförbart att särskilja förbrukning i olika fall (flygning,

översyn, varmkörning). Detta kan ej heller ha avsetts, då avdrag

jämlikt 1 mom. e) medges för körning i provbädd i samband med tillverkning

av motorer. Med hänsyn till vad som sålunda anförts bör följande tilllägg

göras till 24 § 1 mom. c): »eller i flygmotor vid översyn».

Sveriges industriförbund anför att från förbundets sida vid upprepade

tillfällen hävdats, att förbrukningen av bensin för framdrivande av motortruckar

och andra oregistrerade motorfordon, vilka icke utnyttjas för

trafik på de allmänna vägarna utan endast användes inom fabriksområde

eller motsvarande anläggning, bör grunda rätt till restitution av bensinskatt.

Enligt förbundets åsikt är beskattning av denna förbrukning icke

förenlig med grunderna för bensinskatteförordningen. Förbundet hemställer

att skattefrihet införes för bensin, som användes för angivna ändamål.

Statens jordbruksnämnd och Sveriges lantbruksförbund utgår från att

en omläggning av bensinbeskattningen enligt kontrollstyrelsens förslag icke

skall medföra ändring i fråga om restitution av skatt på bensin, som användes

vid drift av jordbrukstraktorer och skördetröskor.

I förevarande sammanhang torde jag jämväl få anmäla två särskilda

framställningar från Scandinavian Airlines Sgstem (SAS) och Sveriges

varvsindustriförening om vissa lättnader i beskattningen. SAS hemställer

att få åtnjuta befrielse från eller restitution av skatt för bensin och motorsprit,

som förbrukas för drift av uteslutande inom flygplatsområde använda

motorfordon och aggregat, medan varvsindustriföreningens framställning

avser befrielse från energiskatt för sådant bränsle — framför allt

dieselmotorolja och pannbrännolja — som användes vid provkörning i verkstad

av vid varven tillverkade fartygsmaskinerier.

1 Framställningen föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 7961

47

Departementschefen

Enligt bensinskatteförordningen kan erlagd skatt i vissa fall restitueras.

Då fråga är om bensin eller motorsprit som utförts till utrikes ort eller

svensk frihamn må restitution icke åtnjutas med mindre utförseln omfattar

minst 500 liter på en gång. För andra fall föreskrives att restitution ej

må åtnjutas för mindre myckenhet än 500 liter per kvartal. I ett särskilt

fall — start av icke motordrivet flygplan genom bogsering med bil -—- får

restitution ej åtnjutas för större myckenhet bränsle än som svarar mot

en liter för varje start. De nu återgivna bestämmelserna gäller, såsom jag

tidigare nämnt, även för energiskatten på bensin och motorsprit.

Restitutionsrätten motsvaras i energiskatteförordningen av rätt till avdrag

vid deklaration. Rätten gäller andra bränslen än bensin dch motorsprit.

Några minimikvantiteter är icke föreskrivna för åtnjutande av avdragsrätt.

Rortsett från kvantitetsbegränsningarna motsvarar rätten till restitution i

flera hänseenden avdragsrätten. Vissa skiljaktigheter finns dock i de båda

rättigheternas materiella innehåll.

Kontrollstyrelsens förslag härutinnan innebär i fråga om bensinskattedelen

av den förordade sammanslagna skatten att avdrag skall få ske i de

fall, där restitution nu är medgiven enligt bensinskatteförordningen. Däremot

skall, när det gäller energiskattedelen, enligt förslaget avdrag ej få

ske i andra fall än då avdrag enligt energiskatteförordningen skulle ha

medgivits för andra bränslen än bensin och motorsprit vid förbrukning för

samma ändamål. Den av kontrollstyrelsen förordade lösningen betyder i

praktiken att avdrag såvitt avser energiskattedelen — oaktat restitution

nu kan medges — ej får ske för bensin och motorsprit, som användes i

bandrift av annat företag än kommunikationsföretag eller vid tillverkning

av motorer för avprovning av motorer, och ej heller för bensin, som användes

för annan energialstring än motordrift.

Att restitutionsrätten utbytes mot en rätt till avdrag har vid remissbehandlingen

över lag hälsats med tillfredsställelse. Åtskilliga remissinstanser

har emellertid framhållit att avdragsrätten inte bör utformas på sådant

sätt att den medför ändring i för konsumenterna ogynnsam riktning.

Även enligt min uppfattning innebär en övergång från det nuvarande

restitutionssystemet till ett avdragssystem påtagliga fördelar, framför allt

genom att avdragssystemet är avsevärt enklare att tillämpa. Jag förordar

därför, att en sådan övergång sker i den utsträckning så är möjligt, d. v. s.

beträffande de fall i vilka nu restitution beviljas individuellt efter en i princip

exakt beräkning av de ifrågavarande kvantiteterna. Däremot kan det

förordade systemet med individuella avdrag för verklig förbrukning inte

användas i stället för nu utgående schablonmässigt bestämda restitutioner

till invalider samt för jordbrukets traktorer och skördetröskor, och ett sådant

system kan inte heller ersätta de kollektiva restitutionerna till fiskeri
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

näringen och trädgårdsnäringen. I fråga om samtliga dessa fall är man hänvisad

till att låta restitution utgå i hittillsvarande former.

Vad härefter beträffar frågan angående omfattningen av rätten till avdrag

vill jag framhålla följande. Såsom jag haft anledning påpeka redan tidigare

är det nu i huvudsak endast fråga om en teknisk översyn av bensinbeskattningen.

Den föreliggande utredningen har också företrädesvis skatteteknisk

karaktär. Under sådana förhållanden saknas förutsättningar för att nu ompröva

de materiellt betydelsefulla bestämmelserna om skattebefrielse vid användning

av bensin för särskilda ändamål m. in. Av denna ståndpunkt följer,

att jag icke är beredd att upptaga de olika förslag om ändringar i området för

skattebefrielsen som framförts. Detta gäller såväl den av kontrollstyrelsen

föreslagna inskränkningen av gällande skattefrihet i fråga om energiskatt på

bensin som de önskemål om utvidgad skattefrihet för bensin och oljor som,

enligt vad förut redovisats, uttalats av vissa myndigheter, organisationer

och företag.

I enlighet med det anförda förordar jag att avdrag vid deklaration —- här bortses från vissa med den tekniska omläggningen direkt sammanhängande

regler av sedvanligt innehåll —- får ske för bensin och motorsprit

som förbrukas för ändamål, som nu grundar rätt till restitution individuellt

på grundval av verklig förbrukning, eller som utföres till utrikes ort eller

svensk frihamn, i vilket fall restitution nu även är medgiven. Endast dessa

fall av skattebefrielse bör enligt min mening omnämnas i den nya bensinskatteförordningen.

De schablonmässiga och de kollektiva restitutionerna

avses -— som nyss nämnts — skola utgå i hittillsvarande former, vilket förutsätter

att beslut i vanlig ordning meddelas av riksdagen. Det finns under

sådana förhållanden inte anledning att — såsom skett i 1929 års förordning

— särskilt omnämna vissa sådana fall i den nya efter modernare principer

utarbetade bensinskatteförordningen.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen innebär kontrollstyrelsens

förslag att några minimikvantiteter ej skall fordras för rätt till avdrag.

Detta medför i förhållande till gällande ordning en viss förmån för konsumenterna.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande däremot uttalat sig för ett bibehållande

av kvantitetsbegränsningar vid införande av avdragssystemet. Till denna

uppfattning kan jag icke ansluta mig. Sådana begränsningar låter sig

ej väl förena med ett avdragssystem. De skulle i vart fall förtaga enkelheten

i systemet och torde för övrigt från fiskalisk synpunkt sakna praktisk betydelse.

Jag förordar sålunda kontrollstyrelsens förslag att några minimikvantiteter

ej skall fordras för åtnjutande av skattebefrielse. I

I kontrollstyrelsens förslag har ej inrymts möjlighet för icke registrerad

förbrukare, som använder bensin eller motorsprit för ändamål som för registrerad

medför rätt till avdrag, att i fall då han själv önskar ombesörja

sin import komma i åtnjutande av skatteåterbäring. Detta förhållande har

påtalats av generaltullstyrelsen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Det iirägavarande spörsmålet torde inte vara av större praktisk betydelse.

Det löretaller föga troligt att det i normala fall skulle vara fördelaktigare

tör en icke registrerad förbrukare att i utlandet inköpa bensin och frakta

den hit än att köpa bensinen från oljeföretag inom landet. Emellertid ämnar

jag i det följande förorda att villkoren för registrering uppmjukas i förhållande

till kontrollstyrelsens förslag, och därmed torde risken att någon avskäres

från en lörmån, som han rätteligen bör ha, vara mycket obetydlig.

Skulle, det oaktat, så i något fall ske har, efter ett genomförande av omläggningen,

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar möjlighet

att medge befrielse från eller återbetalning av skatt. Jag finner sålunda

icke av behovet påkallat, att i den förordade nya bensinskatteförordningen

införa något stadgande om rätt till restitution i nu ifrågavarande fall. Sådant

stadgande finns för övrigt ej heller i energiskatteförordningen.

Enligt kontrollstyrelsens förslag saknas möjlighet för den som inte är

registrerad att erhålla befrielse från skatt för bensin och motorsprit, som utföres

till utrikes ort eller svensk frihamn. Generaltullstyrelsen har uttalat

sig för att förslagets föreskrifter i denna del kompletteras så, att rätt till

skatteåterbäring i angivna fall beredes annan importör än sådan som är

registrerad.

Sedan generaltullstyrelsen avgav sitt remissyttrande har — den 13 maj

1960 — utfärdats en förordning om frihet från införselavgift i vissa fall

(SFS nr 396). I denna förordning stadgas, att restitution av skatt eller annan

avgift som erlagts till tullverket på grund av införsel till riket — i

den mån återbäring av det erlagda beloppet icke kan medges i annan ordning

— vid utförsel må åtnjutas i den utsträckning restitution av tull beviljas

för varan. Detsamma gäller i fråga om tullfri vara, såsom bensin,

därest restitution av tull skulle ha beviljats om varan var tullbelagd. De

fall där restitution av tull — framför allt allmän industrirestitution, handelsrestitution

och särskild restitution — sålunda må åtnjutas, torde, oaktat

vissa villkor är föreskrivna för rätten till sådan restitution, i allt väsentligt

sammanfalla med de fall, där fråga om återbäring av skatt för icke registrerad

importör kan bli aktuell. Med hänsyn härtill och med beaktande

av vad nyss anförts angående möjligheterna till registrering m. m„ finner

jag inte tillräcklig anledning föreligga att föreslå ett särskilt stadgande om

rätt till restitution i förevarande fall.

VI. Övriga frågor

Registrering

Enligt energiskatteförordningen är, såsom tidigare nämnts, den som

inom riket producerar skattepliktigt flytande bränsle skyldig att vara registrerad

hos kontrollstyrelsen medan den som i större omfattning återförsäljer

eller i egen rörelse förbrukar skattepliktigt bränsle eller håller sådant

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

bränsle i lager efter ansökan må registreras. Bestämmelserna gäller ej beträffande

bensin och motorsprit.

KontroIIstyrelsen föreslår att de nu återgivna bestämmelserna om registrering

skall gälla även i fråga om bensin och motorsprit. Styrelsen förordar

härjämte att i tillämpningsföreskrifterna — såsom skett för andra bränslen

än bensin och motorsprit — intages bestämmelse om i vilka fall registrering

ej må vägras. Enligt styrelsens mening bör den som antingen normalt

håller i lager minst 15 000 kubikmeter eller har en årlig omsättning

av minst 50 000 kubikmeter bensin och motorsprit ej få vägras registrering.

De angivna lager- och omsättningskvantiteterna har så avvägts, anför styrelsen,

att endast de stora oljebolagen blir registrerade. En lägre gräns kan,

heter det vidare, leda till att även större bensinstationer skulle kunna registreras,

vilket skulle medföra en avsevärd ökning av antalet skattskyldiga.

Däremot skulle hinder inte föreligga att registrera större förbrukare, där

detta är lämpligt, exempelvis militärförvaltningarna och de större flygföretagen,

slutar kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen föreslår vidare att i tillämpningsföreskrifterna till energiskatteförordningen

intages föreskrift om att avdrag i deklaration för bensin

och motorsprit, som sålts för avdragsberättigande ändamål, skall få

göras allenast därest förbrukaren på förhand erhållit kontrollstyrelsens tillstånd

att inköpa bensin eller motorsprit utan skattepåföring. Kontrollstyrelsen

uttalar vidare, att sådant inköp skall fa ske mot försäkran från

förbrukaren till leverantören, men föreslår ej någon bestämmelse därom.

Vad kontrollstyrelsen föreslagit har rönt viss kritik från Svenska petroleum

institutet, Kooperativa förbundet och Sveriges industriförbund. De två

förstnämnda remissinstanserna ifrågasätter om icke samtliga skattelättnadsberättigade

borde registreras hos kontrollstyrelsen medan industriförbundet

närmast gör sig till tolk för motsatt uppfattning.

Petroleuminstitutet uttalar att metoden med försäkran från oregistrerad

förbrukare till leverantören för rätt till inköp utan skattepåföring visat sig

innebära en betydande anhopning av blanketter hos olj ef öretagen. Vederbörande

företag har i praktiken blott ringa möjlighet att kontrollera riktigheten

av en avgiven försäkran och även myndigheternas kontroll synes institutet

vara tekniskt svår att utföra. Med hänsyn till den stora skattebelastningen

på bensinbränslen kan det enligt institutets mening ifrågasättas, om

det icke är riktigare att utsträcka myndigheternas kontroll i möjligaste mån

till samtliga skattelättnadsberättigade, genom att dessa får registreras hos

kontrollstyrelsen.

Petroleuminstitutet fortsätter.

I detta sammanhang är särskilt av intresse att reglera förhållandet till

flygföretagen. Dessa driver ju stundom även annan verksamhet, som icke

berättigar till frihet från bensinskatt. Institutet vill ifrågasätta, om icke

gränsen borde dragas så, att kommersiella flygföretag över lag erhåller tillstånd

att inköpa flygbensin skattefritt. I fråga om deras förbrukning av

andra bensinbränslen borde de vara redovisningsskyldiga till kontrollsty
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

51

relsen, som bedömer i vad mån avdragsrätt föreligger för energiskatteandelen

respektive den egentliga bensinskatten.

Kooperativa förbundet anför som skäl för den av förbundet ifrågasatta

vidgade registreringen, att bättre kontroll och mindre omfattande blankettoch

redovisningsarbete för de levererande företagen synes kunna vinnas om

samtliga skattelättnadsberätligade ålägges registrering.

Industriförbundet föreslår att möjligheterna till ett avskaffande av förhandstillstånd

för oregistrerade förbrukare att inköpa obeskattade produkter

närmare undersökes. Förbundet förutsätter att det nya systemet kommer

att tillämpas så att praktiska olägenheter ej uppstår för förbrukarna.

Tid för betalning av skatt

Den som enligt energiskatteförordningen är registrerad som producent,

återförsäljare eller förbrukare av bränsle har, såsom förut berörts, att senast

vid utgången av kalendermånaden efter varje redovisningsperiod — i

regel kalenderkvartal —- till kontrollstyrelsen insända deklaration med uppgift

om de bränslen, beträffande vilka skattskyldighet inträtt under redovisningsperioden.

Kontrollstyrelsen äger, om särskilda skäl föreligger, föreskriva

att deklaration skall insändas inom annan tid än nyss sagts. Jämlikt

stadgande i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

till vilken energiskatteförordningen hänvisar, åligger det skattskyldig

att inom den för deklarations avgivande bestämda tiden inbetala skatten.

När synnerliga skäl därtill är må kontrollstyrelsen bevilja anstånd med

skattens erläggande.

Kontrollstgrelsen anser inte anledning föreligga att i fråga om bensin och

motorsprit föreskriva annan ordning för deklarations avgivande än den för

andra bränslen nu gällande. Vad angår tidpunkten för skattens erläggande

torde det däremot, uttalar styrelsen, bli erforderligt att införa särbestämmelser

i fråga om bensin och motorsprit. Styrelsen utgår från att den

ifrågasatta omläggningen av beskattningen ej bör föranleda någon ändring

av den tid, räknat från skattskyldighetens inträde, inom vilken skatten nu

skall erläggas. Med denna utgångspunkt kan nämnda tid enligt styrelsens

mening uppskattas till omkring tre månader.

Kontrollstyrelsen fortsätter.

Bensinskatten å den försäljning som t. ex. sker i januari skulle alltså

lämpligen förfalla till betalning den 15 april. Vid kvartalsredovisning, varom

här är fråga, borde med angivna utgångspunkt skatten för första kvartalet

förfalla till betalning den 15 maj. I den mån kvartalsinbetalning av skatten

skulle anses mindre lämplig med hänsyn till de stora skattebeloppen skulle

kvartalsskatten kunna uppdelas i tre lika delar, vilka successivt skulle förfalla

till betalning femtonde dagen i var och en av det påföljande kvartalets

månader. Kredittiden skulle med en dylik anordning bli i genomsnitt densamma

som den nuvarande.

Kontrollstyrelsen föreslår att energiskatteförordningen kompletteras med

stadgande av innebörd, att skatt för bensin skall kunna erläggas med eller

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 dr 1961

utan uppdelning tidigast inom femton dagar och senast inom tre månader

efter utgången av det kalenderkvartal deklarationen avser. Styrelsen bör här

äga möjlighet, heter det vidare, att så anpassa inbetalningstiden att någon

rubbning ej sker i de nuvarande kreditförhållandena. För samtliga företag

bör härvid gälla samma bestämmelser, slutar styrelsen.

Skattenedsättning

I 10 § energiskatteförordningen stadgas, såsom tidigare angivits, att beskattningsmyndigheten

må medgiva skälig nedsättning av energiskatt för

annat bränsle än bensin och motorsprit i fall där vid industriell tillverkning

bränslekostnaden utgör en mera betydande del av tillverkningskostnaden.

Beskattningsmyndighet är, då skatt skall erläggas vid införsel till riket,

generaltullstyrelsen och i övriga fall kontrollstyrelsen. Nedsättning medges

exempelvis för bränsle som förbrukas vid framställning av cement, kalk

och tegel.

Kontrollstyrelsen anför i sin framställning att oregistrerad förbrukare,

som själv importerat bränsle eller köpt detsamma utan förmedling av registrerad

importör eller återförsäljare, med stöd av nyss återgivna stadgande

hos generaltullstyrelsen hemställt om skattenedsättning under åberopande

av att bränslet förbrukats under sådana förhållanden att nedsättning skulle

kommit i fråga om kontrollstyrelsen varit beskattningsmyndighet. Kontrollstyrelsen

upplyser vidare att energiskattenämnden i yttrande till generaltullstyrelsen

i saken framhållit såsom olämpligt att frågor om skattenedsättning

enligt energiskatteförordningen avgöres av olika myndigheter i olika fall.

Kontrollstyrelsen återger nämndens yttrande, vari ytterligare anföres.

Prövningen av sådana frågor bör i princip ankomma på en enda myndighet,

lämpligen kontrollstyrelsen. Det är därför enligt nämndens mening

påkallat med en författningsändring, varigenom det klart fastslås, att det

ankommer på kontrollstyrelsen att medgiva skattenedsättning som avses i

10 § sista stycket. Lagtekniskt kan detta ske sålunda att sista stycket i 10 §

utgår, och 24 § andra mom. utökas med ett stadgande om att avdrag efter

särskild prövning av kontrollstyrelsen må göras för bränslen, som förbrukas

vid industriell tillverkning, där bränslekostnaden ingår till mera betydande

del i tillverkningskostnaden.

En följd av en sådan författningsändring blir, att avdragsrätt tillkommer

allenast förbrukare och säljare, som är registrerade hos kontrollstyrelsen

enligt 6 § förordningen. Detta torde dock icke behöva medföra någon

ojämnhet i beskattningen, då det får förutsättas att kontrollstyrelsen i fall,

där avdrag kan ifrågakomma, icke vägrar registrering. Tvärtom erhålles

likställighet med de fall, då skattebefrielse ifrågakommer på grund av att

bränsle användes för annat ändamål än energialstring eller för framställning

av skattepliktigt bränsle, i vilka fall skattenedsättning enligt gällande

bestämmelser kan erhållas endast genom avdrag, som registrerad äger göra

i deklaration till kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen finner skäl tala för att genomföra den av energiskattenämnden

ifrågasatta ändringen och har utformat sitt författningsförslag i

enlighet med vad nämnden förordat.

Generaltullstyrelsen har ej gjort erinran mot vad sålunda föreslagits.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

53

Departementschefen

Enligt energiskatteförordningen är inhemsk producent av olja skyldig

att vara registrerad hos kontrollstyrelsen, medan återförsäljare och förbrukare

efter ansökan må registreras under förutsättning att återförsäljning,

förbrukning eller lagerhållning är av större omfattning. I tillämpningsföreskrifterna

till energiskatteförordningen föreskrives, att den som håller viss

minimikvantitet i lager eller har en årlig omsättning av viss minsta storlek

ej får vägras registrering.

Kontrollstyrelsens förslag innebär att energiskatteförordningens bestämmelser

om registrering skall gälla även då fråga är om bensin och motorsprit.

Vidare skall enligt styrelsens förslag de i tillämpningsföreskrifterna

till förordningen intagna reglerna om när registrering ej får vägras utbyggas

att omfatta även återförsäljare och förbrukare av bensin och motor sprit.

Kontrollstyrelsen har också föreslagit att i tillämpningsföreskrifterna skall

intagas bestämmelse om att avdrag i deklaration för bensin och motorsprit,

som sålts för avdragsberättigande ändamål, skall få ske endast under förutsättning

att förbrukaren på förhand erhållit kontrollstyrelsens tillstånd att

inköpa bensin eller motorsprit utan skattepåföring. Kontrollstyrelsen har

gjort ett uttalande av innebörd att sådant inköp skall kunna ske enbart mot

försäkran från förbrukaren till leverantören. Någon bestämmelse därom har

dock ej föreslagits.

Vid remissbehandlingen har vissa erinringar gjorts mot kontrollstyrelsens

förslag. Systemet med försäkran från oregistrerad förbrukare till leverantör

har enligt petroleuminstitutet visat sig vara förenat med praktiska olägenheter

och även medföra kontrollsvårigheter. Institutet har ifrågasatt om

icke beskattningsmyndighetens kontroll borde utsträckas genom att samtliga

skattelättnadsberättigade får registreras. Kooperativa förbundet har av

samma skäl ansett obligatorisk registrering av alla skattelättnadsberättigade

böra övervägas.

Det av kontrollstyrelsen föreslagna systemet med registrering ingår som

ett naturligt led i omläggningen och jag förordar därför, att i den nya bensinskatteförordningen

införes bestämmelser som motsvarar energiskatteförordningens

föreskrifter på området. En utsträckning av registreringen

därutöver till alla som förbrukar bensin eller motorsprit för ändamål, som

berättigar till avdrag vid deklaration, skulle visserligen från kontrollsynpunkt

sannolikt vara förenat med vissa fördelar. En så omfattande registrering

är jag dock inte beredd att förorda, enär den skulle medföra avsevärda

olägenheter för beskattningsmyndigheten. En viss vidgning av möjligheterna

till registrering synes emellertid vara påkallad. Oaktat jag inte nu

har att taga ställning till kontrollstyrelsens förslag om när registrering icke

skall få vägras — regleringen av denna fråga tillhör tillämpningsföreskrifterna

—- vill jag uttala, att en föreskrift därom självfallet inte hindrar registrering

även i andra fall. En spärr ligger dock i bestämmelsen att återförsäljning,

förbrukning eller lagerhållning skall vara av större omfattning.

Enligt min mening bör man lätta på denna spärr genom att tillåta regislrc
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

ring även vid förbrukning i mindre omfattning, när särskilda skäl föreligger

därtill. Ett sådant skäl kan vara att förbrukaren eljest icke •— såsom jag

tidigare berört — skulle komma i åtnjutande av skattelättnad, som tillkommer

annan förbrukare som använder bensin eller motorsprit för samma ändamål.

I överensstämmelse med det nu anförda förordar jag, att registrering av

förbrukare av bensin eller motorsprit skall kunna ske — utom enligt kontrollstyrelsens

förslag — även eljest när särskilda skäl därtill föreligger. En

sådan vidgning av möjligheterna till registrering synes böra genomföras

även när det gäller energibeskattningen av andra bränslen än bensin och

motorsprit.

Spörsmålen om förhandstillstånd för rätt till inköp utan skattepåföring

och om försäkran vid sådant inköp får övervägas i samband med utfärdande

av tillämpningsföreskrifter.

Jag vill slutligen i detta sammanhang anmärka, att enligt de föreslagna

reglerna varje slag av tillverkning medför registreringsplikt och skattskyldighet.

Då skatteplikten omfattar bensin- och spritblandningar av olika slag,

följer därav att även t. ex. tillsättande av eljest skattefria ämnen till bensin

blir att betrakta som tillverkning.

Enligt stadgande i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

till vilken hänvisas i energiskatteförordningen, åligger det skattskyldig

att inbetala skatten inom den för deklarations avgivande bestämda

tiden. Deklaration skall enligt energiskatteförordningen i princip avges inom

en månad från redovisningsperiods utgång. Redovisningsperiod är i regel

kalenderkvartal.

Kontrollstyrelsen har föreslagit att särskild bestämmelse om befogenhet

för styrelsen att förordna, att skatt för bensin och motorsprit må inbetalas

vid annan tidpunkt än nyss sagts, införes i energiskatteförordningen. Enligt

denna bestämmelse skall styrelsen kunna medge, att skatten får betalas senast

inom tre månader efter utgången av det kalenderkvartal deklarationen

avser. Syftet med förslaget är att ungefär samma kredittider som enligt gällande

ordning skall kunna tillämpas.

Genom förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning har

för de punktskatter varå förordningen görs tillämplig fastslagits, att skatt

skall inbetalas inom samma tid som är bestämd för avgivande av deklaration.

Något undantag från denna bestämmelse bör icke ske. Däremot förordar

jag att kontrollstyrelsen ges befogenhet att medge, att tidsfristen för

deklarations avgivande får utsträckas från en till tre månader efter utgången

av den redovisningsperiod deklarationen avser. Som skattebetalningen

kan uppskjutas till utgången av den för deklarations avgivande bestämda

tiden blir syftet med kontrollstyrelsens förslag tillgodosett genom

vad jag sålunda förordat.

Genom stadgande i energiskatteförordningen har beskattningsmyndigheten

tillagts befogenhet att medge skälig nedsättning av skatten för annat

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

55

bränsle än bensin och motorsprit, därest vid industriell tillverkning bränslekostnaden

utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden.

Kontrollstyrelsen har på föranledande av energiskattenämnden föreslagit,

att prövningen av frågor om skattenedsättning skall tillkomma en enda

myndighet och anförtros åt kontrollstyrelsen. Författningstekniskt skulle

spörsmålet lösas på det sättet att det nuvarande stadgandet ersättes av stadgande,

att på särskild prövning av kontrollstyrelsen skall ankomma, huruvida

och i vad mån — under samma förutsättningar som nu gäller för skattenedsättning

—- i deklaration avdrag må göras för annat bränsle än bensin

och motorsprit. Generaltullstyrelsen har ej gjort erinran mot vad sålunda

förordats.

Genom den föreslagna ändringen skulle visserligen den, som själv importerar

bensin eller motorsprit för sådan förbrukning som nu kan medföra

skattenedsättning, om han icke är registrerad, i fortsättningen sakna möjlighet

till sådan nedsättning. Därest den av mig i det föregående förordade

vidgningen av registreringsmöjligheterna vinner bifall, skulle emellertid

något sådant fall knappast behöva inträffa. Skulle så ändock ske, återstår

möjligheten för Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar

att medge befrielse från eller återbetalning av skatt. Man torde därför inte

från nu angivna synpunkter behöva hysa några betänkligheter mot att godtaga

kontrollstyrelsens förslag. Det må för övrigt även erinras om att tullverket

icke har samma möjligheter till kontroll i nedsättningsfrågor som

kontrollstyrelsen.

Jag tillstyrker sålunda att den av kontrollstyrelsen i denna del föreslagna

ändringen genomföres.

Såsom framgått av vad jag tidigare anfört anser jag att förordningen om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning bör göras tillämplig på beskattningen

enligt den föreslagna nya bensinskatteförordningen. I den nya förordningen

upptagna bestämmelser torde — i den mån de icke behandlats i det

föregående — icke kräva någon ytterligare kommentar, enär det är fråga

om en reglering av samma slag som vi redan har i energiskatteförordningen.

Icke heller synes innehållet i ikraftträdandebestämmelserna erfordra

särskild motivering. Beträffande två i samband med övergången till det nya

beskattningssystemet uppkommande spörsmål må dock anföras följande.

Enligt 7 § 1 mom. a) i den nya bensinskatteförordningen, som även blir

tillämplig på energiskatten på bensin, må i deklaration avdrag göras för

bensin, som förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse

och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt. Denna bestämmelse

avser alt förhindra dubbelbeskattning i de fall där skattskyldighet inträder

enligt den nya förordningen — t. ex. då registrerad importör säljer bensin

— men skatt redan erlagts eller skolat erläggas vid införseln, emedan importören

då ej var eller kunde vara registrerad. Samma situation kan även

uppkomma då bensin sålts till icke registrerad köpare men denne är registrerad,

då han i sin tur säljer varan. Avdragsrätt, varom nu är fråga, skall

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

självfallet föreligga, även om varan beskattats enligt de före omläggningen

gällande bestämmelserna i bensinskatteförordningen respektive energiskatteförordningen.

I energiskatteförordningen föreskrives i fråga om de blandningar innehållande

alkohol, som nu beskattas enligt förordningen, att energiskatt ej

skall erläggas för inom riket framställd blandning i den mån sådan skatt

erlagts för i blandningen ingående produkter. Vid ett genomförande av den

av mig förordade omläggningen av beskattningen kommer förfarandet även

beträffande energibeskattningen av de ifrågavarande blandningarna att helt

regleras av den nya bensinskatteförordningen. Detta innebär bl. a. att vid

deklaration föreligger rätt till avdrag för bränsle, som använts för annat

tekniskt ändamål än motordrift (7 § 1 mom. f). På grund härav finns enligt

min mening ej anledning att bibehålla den nuvarande i energiskatteförordningen

upptagna regeln, som syftar till att undvika dubbelbeskattning

av alkoholblandningar.

Jag delar av kontrollstyrelsen uttalad uppfattning att några kostnadsökningar

för statsverket icke torde följa av ett genomförande av den föreslagna

omläggningen. Storleken av skatteintäkterna synes ej heller i någon väsentlig

mån påverkas av omläggningens genomförande bortsett från eventuella

bokföringsmässiga förskjutningar, som kan föranledas av övergången till

det nya systemet för beskattningsförfarandet.

VII. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå 1961 års riksdag att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om bensinskatt; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

57

Bihang

Kontrollstyrelsens förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt

Härigenom förordnas dels att 1, 10, 24 och 28 §§ samt rubrikerna till 6—

10 §§, 11—17 §§, 18—32 §§ och 34—39 §§ förordningen den 31 maj 1957

om allmän energiskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels att 4 och 5 §§ samt rubriken till dessa skola utgå, dels att i förordningen

skota införas två nya paragrafer, betecknade 3 och 26 §§, dels ock att den

vid förordningen fogade förteckningen över vissa bränslen, för vilka allmän

energiskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av

härvid fogad bilaga.1

1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning

till staten erläggas för

a) bränsle, som angives i en vid denna förordning fogad förteckning, och

b) elektrisk kraft.

3 §.

Kungl. Maj :t äger med samtycke av riksdagen för särskilda fall förordna

om restitution av energiskatt å bensin och motorsprit till näringsidkare eller

grupper av näringsidkare.

Om bränslen

(Rubrik till 6—10 §§)

10 §.

Skatten utgår---vikt- eller volymenhet.

Det ankommer ----för ton.

Om elektrisk kraft

(Rubrik till 11—17 §§)

Om uppbörd och kontroll

(Rubrik till 18—32 §§)

24 §.

1 mom. I deklaration, som avses i 23 § 1 mom., må avdrag göras för

a) bränsle, som i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning

i egen rörelse,

1 Förteckningen har här uteslutits.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

b) bränsle, som återtagits i samband med återgång av köp,

c) bensin och motorsprit, som förbrukats eller försålts för förbrukning för

bandrift eller därmed likartat ändamål eller i luftfartyg eller för start av

icke motordrivet flygplan,

d) annat bränsle än bensin och motorsprit, vilket förbrukats av eller försålts

till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål

eller vilket förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg eller i luftfartyg,

e) bensin och motorsprit, som förbrukats eller försålts för förbrukning

vid tillverkning av motorer för avprovning av dessa å provbädd eller annan,

dylik anordning utan att därvid transportmedel framföres,

f) bensin, som förbrukats eller försålts för förbrukning för annan energialstring

än som avser motordrift,

g) bensin, som förbrukats eller försålts för förbrukning för annat tekniskt

ändamål än energialstring, samt

h) bränsle, som av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur

riket eller till svensk frihamn.

Avdrag av skatt för bensin eller motorsprit, som avses under e) och f)

må icke göras med högre belopp än som för liter räknat svarar mot den eriagda

skatten, minskad med 9 öre. Vad nu sagts skall ock gälla bensin eller

motorsprit, som avses under c), vad beträffar förbrukning eller försäljning

för förbrukning inom annat företag än kommunikationsföretag.

2 mom. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida

och i vad mån avdrag jämväl må göras för

a) annat bränsle än bensin och motorsprit, vilket skattskyldig förbrukat

eller försålt för förbrukning för annat ändamål än energialstring,

b) bränsle, vilket skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt

bränsle,

c) bränsle, som skattskyldig återtagit annorledes än i samband med återgång

av köp,

d) bränsle, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund

av bristande betalning från köparen,

e) annat bränsle än bensin och motorsprit, vilket skattskyldig förbrukat

eller försålt för förbrukning vid industriell tillverkning, där bränslekostnaden

ingår till mera betydande del i tillverkningskostnaden, samt

f) skatt för elektrisk kraft, som förbrukats vid framställning av skattepliktigt

bränsle.

26 §.

Kontrollstyrelsen äger förordna, att skatt för bensin helt eller delvis må

betalas vid annan tidpunkt än som sägs i 26 § förordningen den 3 april 1959

(nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, dock tidigast inom

femton dagar och senast inom tre månader efter utgången av det kalenderkvartal,

som deklarationen avser.

28 §.

Beträffande bränsle---- skatt restituerats.

Ansvarsbestämmelser m. m.

(Rubrik till 34—39 §§)

opaginerad Kontrollera mot PDF

5»

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Denna förordning träder i kraft den

Genom förordningen upphäves förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om

särskild skatt å bensin och motorsprit.

I samband med ikraftträdandet skall iakttagas följande.

1. Där produktion inom riket av bensin eller motorsprit bedrives vid förordningens

ikraftträdande, skall den i 20 § omförmälda anmälan för registrering

göras senast den

2. Vid tillämpningen av 24 § skall skatt för bensin eller motorsprit, som

erlagts enligt förordningen den 3 maj 1929, nr 62, anses ha erlagts enligt

denna förordning.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll............................ 1

Förslag till förordning om bensinskatt.......................... 3

Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 31 maj

1957 (nr 262) om allmän energiskatt.......................... 6

I. Inledning .............................................. 9

II. Omläggning av bensin- och motorspritbeskattningen

Gällande ordning........................................ 11

Kontrollstyrelsens framställning.......................... 13

Remissyttrandena ...................................... 15

Departementschefen .................................... 24

III. Skattepliktiga varor

Gällande ordning och förslag............................ 26

Departementschefen .................................... 28

IV. Skattesatser

Bensin ................................................ 28

Flytande bränslen som användes för framställning av stadsgas 31

Motorsprit.............................................. 34

Departementschefen ....................................37

V. Restitution — avdrag

Gällande ordning........................................41

Kontrollstyrelsens framställning .......................... 43

Remissyttrandena ...................................... 43

Departementschefen .................................... 47

V/. övriga frågor

Registrering ............................................ 49

Tid för betalning av skatt................................ 51

Skattenedsättning ...................................... 52

Departementschefen .................................... 53

VII. Departementschefens hemställan.......................... 56

Bihang: Kontrollstyrelsens förslag till förordning om ändring i

förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt.. 57

601923 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1961:79 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 76 i texten
  2. BevU 1961:9 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om bensinskatt, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten