Sök i Ratio Lex

Med förslag angående grunder för avlöning och andra ersättningar åt civilförsvars pliktiga m. m

1962-01-19 · 58 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 58 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:101, Med förslag angående grunder för avlöning och andra ersättningar åt civilförsvars pliktiga m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lOt år 1962

1

Nr 101

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag angående

grunder för avlöning och andra ersättningar åt civilförsvars

pliktiga m. m.; given Stockholms slott den 19

januari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med av

chefen för inrikesdepartementet förordade grunder utfärda bestämmelser

angående avlöning och andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga m. m.;

och

2. antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen

den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordningen).

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mot bakgrunden av den omorganisation av civilförsvaret, som beslutats

under senare år, föreslås i propositionen nya grunder för avlöning åt civilförsvarspliktiga.

Bestämmelserna är i första hand avsedda att tillämpas

under fredsförhållanden. Vidare föreslås att familjebidrag skall kunna utgå

till vissa civilförsvarspliktiga. Förmånerna förordas i princip skola utgå

enligt samma regler som för värnpliktiga vid tjänstgöring inom krigsmakten.

I viss mån gynnsammare föreskrifter föreslås gälla för civilförsvarspliktiga

över värnpliktsåldern, vilka anses böra erhålla en civilförsvarspenning

som i stort sett anpassas till vederbörandes inkomstläge. Män och kvinnor

jämställes med avseende å ekonomiska förmåner. I överensstämmelse med

reglerna inom försvaret föreslås skyldigheten att utgiva familjebidrag åt

civilförsvarspliktiga med undantag av verkskyddspersonal skola åvila kommunerna.

Statsbidrag förutsättes skola utgå till kommunernas kostnader

härför enligt samma grunder som beträffande värnpliktigas familjebidrag. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 101

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt

värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordningen)

Härigenom förordnas, dels att rubriken till förordningen den 29 mars

1946 om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordningen)1

skall lyda på sätt nedan angives, dels att i samma förordning skall efter 1 §

införas en ny paragraf, benämnd 1 a §, av nedan angiven lydelse, dels ock

att 1, 27, 29, 35 och 40 §§ nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

F amilj ebidragsförordning

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Bestämmelserna i denna

förordning skola, i den omfattning

och under de villkor, som i förordningen

sägs, äga tillämpning beträffande

värnpliktiga, som enligt

värnpliktslagen inkallas till tjänstgöring.

Med värnpliktig---

2 mom. Vad i
-

1 in o in. Bestämmelserna i denna

förordning skola, i den omfattning

och under de villkor, som i förordningen

sägs, äga tillämpning beträffande

värnpliktiga, som enligt värnpliktslagen

inkallas till tjänstgöring,

ävensom beträffande civilförsvarspliktiga,

som inkallas till tjänstgöring

enligt 12 § civilförsvarslagen, i

den mån de fullgöra tjänstgöring

före det kalenderår, under vilket de

fylla fyrtioåtta år, och tjänstgöringen

jämlikt 20 § civilförsvarslagen ej

skall anses fullgjord i kommunal anställning.

— gällande grunder.

Med civilförsvars pliktig avses den

som avlönas enligt för civilförsvarspliktiga

gällande grunder.

28 § 1 mom. värnpliktslagen. 1

1 Senaste lydelse av förordningen i dess helhet, se SFS 1960:152.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

(Nuvarande lydelse)

3 in o m. Konungen äger föreskriva,

att bestämmelserna i denna förordning

skola, med de inskränkningar

som finnas påkallade, äga tilllämpning

å värnpliktiga jämväl i

andra fall än i 1 mom. avses ävensom

å krigsfrivilliga och annan personal,

som tjänstgör vid krigsmakten.

Konungen må jämväl förordna, att

medlemmar av frivillig försvarsorganisation,

däri inbegripet hemvärnet,

under tid, då de enligt i kommandoväg

meddelade bestämmelser deltaga

i utbildningskurs eller övning, skola,

i den omfattning och under de villkor

Konungen föreskriver, äga åtnjuta

familjebidrag.

A mom. Vid krig 1

(Föreslagen lydelse)

3 m o in. Konungen äger föreskriva,

att bestämmelserna i denna förordning

skola, med de inskränkningar

som finnas påkallade, äga

tillämpning å värnpliktiga och civilförsvarspliktiga

jämväl i andra fall

än i 1 mom. avses ävensom å krigsfrivilliga

och annan personal, som

tjänstgör vid krigsmakten eller i

civilförsvaret.

Konungen må jämväl förordna, att

medlemmar av frivillig försvarsorganisation,

däri inbegripet hemvärnet,

eller med civilförsvaret samverkande

frivillig organisation under tid, då de

enligt i kommandoväg eller, såvitt

rör civilförsvaret, av Konungen eljest

meddelade bestämmelser deltaga i

utbildningskurs eller övning, skola,

i den omfattning och under de villkor

Konungen föreskriver, äga åtnjuta

familjebidrag,

tillämpning.

aga

1 a §.

Vad i följande paragrafer med undantag

av 20 § stadgas om värnpliktig

skall gälla jämväl civilförsvarspliktig,

å vilken förordningen är

tillämplig enligt 1 §.

Vid tillämpning av förordningen

inom civilförsvaret skall iakttagas

att familjebidrag må utgå allenast

under förutsättning att tjänstgöring

fullgjorts minst sex dagar i följd,

att vad i förordningen sägs om

värnpliktigs hustru, hustrus barn och

adoptivbarn samt frånskilda hustru

skall gälla civilförsvarspliktigs make,

makes barn och adoptivbarn samt

frånskilda make,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att vad som stadgas om värnpliktigs

första tjänstgöring (tjänstgöring

i en följd) skall, beträffande civilförsvarspliktig

som icke är i civilförsvaret

inskriven värnpliktig, avse

civilförsvarstjånstgöring som fullgöres

tidigare ån under det kalenderår,

under vilket han uppnår tjugutre

års ålder,

samt att tjänstgöring jämlikt 21 §

1 mom. värnpliktslagen skall motsvaras

av tjänstgöring jämlikt 12 §

2 mom. och 3 mom. första stycket

civilförsvarslagen.

27 §.

Skyldigheten att utgiva familjebidrag

och hemortslön åligger kommun,

varest den värnpliktige å inryckningsdagen

var bosatt under sådana

förhållanden, att han, om mantalsskrivning

då skolat förrättas,

ägt där mantalsskrivas. Var den

värnpliktige nämnda dag bosatt utom

riket, ankommer betalningsskyldigheten

på Stockholms stad.

Om den

Skyldighet att pröva ansökan om

familjebidrag samt att, utom såvitt

rör familjebidrag till verkskyddspersonal,

utgiva familjebidrag och hemortslön

åligger den kommun, varest

den värnpliktige å inryckningsdagen

var bosatt under sådana förhållanden,

att han, om mantalsskrivning

då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.

Var den värnpliktige

nämnda dag bosatt utom riket, ankommer

betalningsskyldigheten på

Stockholms stad.

--åtnjuter familjebidrag.

Familjebidrag till verkskyddspersonal

skall utgivas av den civilförsvars

pliktiges arbetsgivare.

29 §.

Kommun, som------av staten.

Då särskilda------stycket sägs.

Har familjebidrag på grund av Har familjebidrag på grund av

felaktigt förfarande från militär felaktigt förfarande från militär

myndighet rörande åtgärd, som jäm- myndighet eller civilförsvarsmyndiglikt

meddelade föreskrifter ålegat het rörande åtgärd, som jämlikt med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

militärmyndigheten, utgått med för

högt belopp eller för längre tid än

som rätteligen skolat ske och hade

familjebidragsnämnden icke skäligen

bort inse att sådan felaktighet förekommit,

äger kommun, som utgivit

ersättningen, på villkor som Konungen

äger fastställa efter ansökan

hos tillsynsmyndigheten av statsmedel

erhålla åter det för mycket

utgivna beloppet.

35

Talan mot beslut i ärende, som

avses i denna förordning, må fullföljas

av värnpliktig, vars rätt beslutet

rörer, samt ifråga om familjebidrag

jämväl av den, för vilken

familjebidrag kan utgå. För barn må

harnavårdsman fullfölja talan.

Talan mot länsstyrelses

delade föreskrifter ålegat militäreller

civilförsvarsmyndigheten, utgått

med för högt belopp eller för

längre tid än som rätteligen skolat

ske och hade familjebidragsnämnden

icke skäligen bort inse att sådan

felaktighet förekommit, äger kommun,

som utgivit ersättningen, på

villkor som Konungen äger fastställa

efter ansökan hos tillsynsmyndigheten

av statsmedel erhålla åter det

för mycket utgivna beloppet.

§•

Talan mot beslut i ärende, som

avses i denna förordning, må fullföljas

av värnpliktig, vars rätt beslutet

rörer, samt i fråga om familjebidrag

jämväl av den, för vilken

familjebidrag kan utgå, ävensom av

arbetsgivare, som enligt 27 § tredje

stycket år skyldig utgiva bidraget.

För barn må barnavårdsman fullfölja

talan.

--beslutet rörer.

40

1 m o m. Därest mera omfattande

inkallelser till krigstjänstgöring kunna

förväntas, äger Konungen förordna

om vidtagande av erforderliga

åtgärder till undvikande av tidsutdräkt

med familjebidragens utbetalande.

2 m o m. Om vid mera omfattande

inkallelser till krigstjänstgöring fara

uppstår för dröjsmål med utbetalande

av familjebidrag, må tillsynsmyndigheten

meddela familj ebidragsnämnd

tillstånd att i enlighet med

de närmare föreskrifter, tillsynsmyn
-

1 m o m. Därest mera omfattande

inkallelser till krigstjänstgöring eller

civilförsvarstjänstgöring kunna förväntas,

äger Konungen förordna om

vidtagande av erforderliga åtgärder

till undvikande av tidsutdräkt med

familjebidragens utbetalande.

2 in o in. Om vid mera omfattande

inkallelser till krigstjänstgöring

eller civilförsvarst jänstgöring fara

uppstår för dröjsmål med utbetalande

av familjebidrag, må tillsynsmyndigheten

meddela familjebidragsnämnd

tillstånd att i enlighet med de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

(Nuvarande lydelse)

digheten må lämna, för familjemedlem,

som i 3 § a) sägs, utbetala provisoriskt

bestämd familj epenning.

Tillståndet må avse en tid av högst

en månad. Sålunda utbetalat belopp

skall avräknas å slutligt fastställt

familjebidrag, i den mån detta senare

belöper å tid, för vilken provisoriskt

bestämd familj epenning utgått.

(Föreslagen lydelse)

närmare föreskrifter, tillsynsmyndigheten

må lämna, för familjemedlem,

som i 3 § a) sägs, utbetala provisoriskt

bestämd familj epenning.

Tillståndet må avse en tid av högst

en månad. Sålunda utbetalat belopp

skall avräknas å slutligt fastställt

familjebidrag, i den mån detta senare

belöper å tid, för vilken provisoriskt

bestämd familjepenning utgått.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

7

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:i

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 januari

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, kommunikations-,

finans- och civildepartementen anmäler chefen for inrikesdepartementet,

statsrådet Johansson, fråga om avlöningsförmåner för cimlforsvarspliktiga

m. m. och anför därvid följande.

Inledning

I skrivelse den 14 november 1959 upptog civilförsvarsstyrelsen frågan om

översyn av gällande bestämmelser angående ersättning till civilforsvarspliktiga

vid tjänstgöring i civilförsvaret m. m. Styrelsen erinrade, att enligt

beslut av statsmakterna under senare år civilförsvarets organisation i viktiga

hänseenden skall ändras. Bl. a. blir civilförsvarsområdena färre till

antalet och således vart för sig större. Huvuddelen av det lokala allmänna

civilförsvaret grupperas i orternas ytterområden eller ännu längre bort

och personalen kaserneras för att snabbt kunna rycka ut. Som förstärkning

eller strategisk reserv till det lokala civilförsvaret upprättas regionala

enheter. De viktigaste regionala enheterna, undsättningskårerna, kommer

att rekryteras med huvudsakligen värnpliktig personal och under beredskap

hållas mobiliserade allt efter de krav, som beredskapen ställer. Såväl det

lokala som det regionala civilförsvaret tillföres från krigsmakten reservofficerare

och värnpliktiga underofficerare. Slutligen har den maximala utbildningstiden

under fred ökats.

Styrelsen framhöll, att de angivna förutsättningarna för den nya civilförsvarsorganisationens

verksamhet vore helt andra an de som gällde vid

tiden för antagandet av huvuddelen av nuvarande ersättningsbestämmelser,

och anförde härom bl. a.

Avlöningsreglementet för personal i det allmänna civilförsvaret innehåller

gemensamma bestämmelser för såväl fred som beredskap. Redan han hgger

en svaghet, enär freds- och krigsverksamheten uppvisar avsevarda olikheter.

Men reglementet är därjämte starkt föråldrat. Avlöning skall bl. a. utgå

dels för vissa administrativa uppgifter och dels i samband med utbildnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

verksamhet. De administrativa sysslorna skall emellertid ej längre fullgöras

av inskriven personal. Utbildningsverksamheten, som tidigare i huvudsak

avsåg lokal timundervisning, blir i ökad grad central eller regional

dagundervisning. Avlöningsbestämmelserna för tjänstgöring i övrigt bygger

i princip på den förutsättningen, att civilförsvarets personal icke skall vara

kasernerad. Så måste emellertid i stor utsträckning bli fallet. Genom kasernering

uppkommer helt andra krav på bidrag av skilda slag såsom familjebidrag,

hyresbidrag och ersättning för förslitning av egna persedlar. Reglementet

saknar helt regler för avlöning, pension m. m. åt det befäl, som skall

overtoras från krigsmakten till civilförsvaret.

Gällande bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättning samt

ersättning i vissa fall för mistad arbetsinkomst kan i huvudsak godtagas för

darmed avsedd utbildning utom i vad avser ersättning för mistad arbetsinkomst.

I sistnämnda hänseende har styrelsen gjort särskild framställning.

Bestämmelserna är emellertid ej avpassade för den centrala utbildningen

av värnpliktig personal i undsättningskårerna. Nya regler erfordras

harfor.

Slutligen har penningvärdesförsämringen skapat en förändrad situation.

Av det anförda ansåg styrelsen framgå, att en översyn av gällande ekonomiska

bestämmelser vore nödvändig.

I anledning av civilförsvarsstyrelsens framställning uppdrog Kungl. Maj:t

genom beslut den 30 december 1959 åt 1954 års värnpliktsavlöningsutredning

att verkställa dels översyn av gällande bestämmelser om avlöning och

andra ersättningar till civilförsvarspliktiga vid tjänstgöring i civilförsvaret,

dels ock utredning beträffande de ekonomiska förmåner, som skall utgå till

reservofficerare och värnpliktiga vid tjänstgöring i civilförsvaret.

1954 års värnpliktsavlöningsutredningi har med skrivelse den 29 december

1960 överlämnat ett betänkande med förslag rörande avlöningsförmåner

m. m. för civilförsvarspliktiga (stencilerat).

Förslagen bygger på principerna, att reservofficerare, som tillföres civilförsvaret,

skall beredas enahanda förmåner som skulle ha tillkommit dem

vid fortsatt anställning inom krigsmakten, att värnpliktiga, som tillföres

civilförsvaret, vid civilförsvarstjänstgöring, som fullgöres i stället för värnpliktstjänstgöring

och i motsvarande omfattning, skall ha samma förmåner

som vid värnpliktstjänstgöring, samt att för övriga civilförsvarspliktiga förmånerna

skall anslutas till de värnpliktigas. Vidare anses kvinnor och män

bora vara likställda i fråga om ersättning. De förordade bestämmelserna

avser närmast fredsförhållanden.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av civilförsvarsstyrelsen,

chefen för försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen,

statskontoret, statens lönenämnd, överståthållarämbetet och länsstyrelsen

i Stockholms län — de två sistnämnda gemensamt —, länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

stabln ^U?tlehiT ditioasdiefen (civildepartementet G. Söderberg, byråchefen vid försvarstaben

U. S. Rosenblad, talmannen G. V. Sundelin och riksdagsmannen M. G. Gustafsson.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund — de två sistnämnda gemensamt —,

landsorganisationen i Sverige, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers

centralorganisation, statstjänstemännens riksförbund, svenska arméns

och flygvapnets reservofficersförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

högerns ungdomsförbund och svenska landsbygdens ungdomsförbund.

Remissinstanserna tillstyrker i det väsentliga utredningens förslag. I ett

stort antal yttranden förordas dock jämkningar i vad avser förmåner för

sådana civilförsvarspliktiga, som icke är till civilförsvaret överförda reservofficerare

eller värnpliktiga.

Efter det att betänkandet avgavs har Kungl. Maj :t — med stöd av riksdagens

beslut i anledning av Kungl. Maj :ts proposition den 13 mars 1959

(nr 114) angående ny organisation för civilförsvaret m. m. — utfärdat

kungörelse om befälsanställning i civilförsvarets krigsorganisation (SFS

1961:491). Enligt kungörelsen må den som antagits till reservofficer vid

armén efter ansökan anställas i civilförsvaret för tjänstgöring i befälsbefattning

inom det allmänna civilförsvarets krigsorganisation. Den som antagits

såsom befälsanställd är under anställningstiden befriad från fullgörande

av civilförsvarsplikt. I kungörelsen meddelas bestämmelser om avlöningsförmåner

till ifrågavarande befälsanställda, vilka bestämmelser skall

tillämpas i den mån icke särskilda för beredskapstillstånd eller krig avsedda

föreskrifter äger tillämpning.

Samtidigt med avgivande av förevarande betänkande överlämnade 1954

års värnpliktsavlöningsutredning till chefen för försvarsdepartementet ett

betänkande med förslag rörande förmåner för värnpliktiga m. fl. under frivillig

tjänstgöring, in. in.

Förslagen, som är av intresse även för civilförsvaret, innebär bl. a., att

manlig och kvinnlig personal, som tjänstgör frivilligt, skall jämställas

ifråga om rätt till avlöning och andra förmåner. Ersättningsreglerna skall

härvid i större utsträckning än nu anknytas till de för värnpliktiga gällande

grunderna. Vidare förordas utvidgad skattefrihet för förmånerna till

värnpliktiga och annan personal. Slutligen föreslås omläggning av familjebidraget

till rörelseidkare.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan om förmånerna till den inom civilförsvaret

tjänstgörande personalen till närmare behandling. Då de befälsanställdas

förhållanden redan reglerats, förbigår jag vad utredningen föreslagit

härom.

Gällande bestämmelser

Ifrågavarande bestämmelser återfinnes huvudsakligen i avlöningsregleinentct

för personal i del allmänna civilförsvaret den 15 juli 1944 (nr 546;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

ändr. 1948: 44) och kungörelsen den 14 september 1944 (nr 658) om grunder

för ersättning för civilförsvarstjänstgöring i verkskydd. Vidare har

Kungl. Maj:t vid skilda tillfällen meddelat kompletterande föreskrifter.

Efter det att 1954 års värnpliktsavlöningsutredning avgav nu förevarande

betänkande har Kungl. Maj :t utfärdat provisoriska bestämmelser angående

avlöning ni. m. åt värnpliktiga i civilförsvarets undsättningskårer. Rörande

ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret

gäller en förordning den 14 maj 1954 (nr 249).

Avlön ingsreglementet för personal i det allmänna

civilförsvaret innehåller i stort sett följande.

Civilförsvarspliktig, som under minst tre dagar i följd fullgör tjänstgöring

i det allmänna civilförsvaret, omfattande i genomsnitt minst åtta timmar

varje söckendag, äger uppbära daglön. Om tjänstgöringen är särskilt

ansträngande eller förlagd mer än tio kilometer från bostaden, kan daglön

utgå även om det genomsnittliga antalet arbetstimmar för dag icke uppgår

till åtta. Daglönen utgår med hänsyn till den indelning i ortsgrupper,

som enligt lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering var gällande

vid utgången av år 1947, och utgör i ortsgrupp I sex kronor, i ortsgrupp

II sju kronor och i ortsgrupp III åtta kronor med tillägg av en krona

65 öre för familjemedlem, som fyllt 16 år, och en krona 20 öre för annan

familjemedlem. Tillhör den kommun, inom vilken tjänstgöringen sker, annan

ortsgrupp än den kommun, där den tjänstgörande har sitt hemvist,

skall den högre ortsgruppen tillämpas. För person, som innehar befanställning

eller särskild kompetens för viss civilförsvarstjänst, kan daglönen

höjas med högst fyrtio procent. Har tjänstgöringen viss avlöningsperiod

varit förlagd å sådan tid och varit av den beskaffenhet, att den tjänstgörande

under minst halva antalet tjänstgöringsdagar skäligen bör ha kunnat

fullgöra sitt ordinarie arbete, skall daglönen för nämnda dagar reduceras

till halva beloppet. Full daglön uppbäres för begynnelse- och slutdagar,

därest tjänstgöringen dessa dagar uppgått till minst hälften av den

eljest brukliga tjänstgöringstiden för dag; eljest utgår halv daglön.

Som familjemedlemmar till den, som fullgör civilförsvarstjänstgöring,

räknas -— under vissa i reglementet särskilt angivna förutsättningar — dels

make, barn, adoptivbarn samt frånskild make, dels föräldrar, adoptant,

makes barn och makes adoptivbarn, dels ock husföreståndarinna.

Därest person till följd av civilförsvarstjänstgöring, som berättigar till

daglön, under en avlöningsperiod gått miste om inkomst till belopp överstigande

daglönen, utgår ersättning för inkomstminskning med belopp, vartill

civilförsvarschefen finner minskningen ha uppgått, dock med högst

hälften av daglönen.

I vissa fall kan även bostadsbidrag utgå. Skäligt bostadsbidrag kan sålunda

av länsstyrelsen efter ansökan tillerkännas den som på grund av

längre tids civilförsvarstjänstgöring lider sådan minskning i sina inkomster,

att han icke förmår bestrida utgifterna för sin hostad. Bidraget må icke

överstiga bostadens hyresvärde, däri inbegripet kostnad för bostadens uppvärmning.

Vid tjänstgöring, som omfattar kortare tid än tre dagar i följd eller eljest

icke berättigar till daglön, utgår timlön. Denna utgör en tiondel av daglönen

i motsvarande befattning för icke familjeförsörjare. Timlön utgår

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

11

dock för högst tolv timmars tjänstgöringstid under samma dygn och blott

för tjänstgöring, som omfattar minst två timmar av ett dygn. För tjänstgöring,

som avser egen utbildning eller övning, utgår timlön allenast i den

mån sådan tjänstgöring under ett kalenderår uppgår till mer än sextio

timmar eller vederbörande på grund av sådan tjänstgöring går miste om

arbetsinkomst till motsvarande belopp.

I tjänstgöringstid inräknas tid för färd till eller från tjänstgöringsplatsen.

Här avsedd civilförsvarspliktig är berättigad till fria resor och, då på

grund av tjänstgöringens beskaffenhet egen bostad icke kan begagnas, fri

inkvartering. För dagavlönad, som in natura erhåller full förplägnad, minskas

daglönen med två kronor.

För person under aderton år äger civilförsvarschefen bestämma lägre dageller

timlön samt lägre avdrag för förplägnad in natura.

För sådan personal i befälsställning, vars tjänstgöring icke kan hänföras

till vissa dagar eller timmar, äger Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl.

Maj :t förordnar fastställa arvoden, beräknade för år eller månad.

Lön, ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag utbetalas i efterskott

för avlönings perioder, vilka, där ej civilförsvarsstyrelsen annorlunda

förordnar, skall omfatta den 1—15 och den 16—den sista i varje månad.

Den, som tagits i anspråk för civilförsvarstjänstgöring tills vidare, äger

vid tjänstledighet på grund av olycksfall i tjänsten så ock för i tjänsten

ådragen yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom under två månader

åtnjuta full lön samt i förekommande fall ersättning för mistad inkomst

och bostadsbidrag. Under tjänstledighet för annan sjukdom må under samma

tid utgå belopp motsvarande tre fjärdedelar av nyssnämnda förmåner. Nu

ifrågavarande personal må av civilförsvarschefen beviljas permission med

bibehållna avlöningsförmåner högst en dag för varje månads fullgjord

tjänstgöring.

över civilförsvarschefens beslut i ärende, som avses i reglementet, kan

besvär anföras hos länsstyrelsen. Beslut, som meddelats av länsstyrelse, må

överklagas hos kammarrätten. Kammarrättens beslut får icke överklagas.

Reglementet gäller oberoende av om civilförsvarsberedskap anbefallts

eller ej. Det är icke tillämpligt bl. a. i det fall att civilförsvarspliktig skall

anses fullgöra civilförsvarstjänstgöringen i kommunal anställning. För avlöning

och annan ersättning vid dylik tjänstgöring åligger det kommunen

att svara.

Enligt 1944 års civilförsvarslag var arbetsgivare skyldig att till de i hans

tjänst anställda utgiva ersättning vid tjänstgöring i verkskydd

enligt grunder, som fastställdes av Konungen. Föreskrift av motsvarande

innehåll har upptagits även i 1960 års civilförsvarslag. Den förut

nämnda kungörelsen den 14 september 1944 anger i huvudsak följande

grunder för ersättningen.

För tjänstgöring under tid, då vederbörande eljest skulle varit sysselsatt

med annat arbete åt arbetsgivaren, utgår ersättning med belopp motsvarande

den inkomst den tjänstgörande skulle åtnjutit i nämnda arbete. Samma

regel skall gälla, om den tjänstgörande måste inskränka sin arbetstid på

grund av behov av vila eller av annan anledning, som sammanhänger med

tjänstgöringen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

För annan tjänstgöring än nu sagts utgives — på grundval av den tidigare

nämnda indelningen i ortsgrupper — timlön med 60 öre i ortsgrupp I,

70 öre i ortsgrupp II och 80 öre i ortsgrupp III. Ersättning utgår ej, om

tjänstgöringen icke omfattar minst två timmar per dygn. Därest tjänstgöringen

avser egen utbildning eller övning, utbetalas ersättning blott i den

mån sådan tjänstgöring under ett kalenderår uppgår till mer än 60 timmar.

Genom beslut den 26 maj 1950 (med däri senare vidtagna ändringar)

har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter om bl. a. ersättning för

in istad arbetsinkomst vid deltagande i centralt anordnad

kurs inom civilförsvaret. Med centralt anordnad

kurs förstås härvid kurs, som anordnas av civilförsvarsstyrelsen eller länsstyrelse

eller på dessa myndigheters föranstaltande. Deltagare i sådan kurs

är berättigad till ersättning för mistad arbetsinkomst. I de fall, då kursdeltagare

äger uppbära lön enligt det för personal i det allmänna civilförsvaret

gällande avlöningsreglementet, må ersättning utgå allenast om och

i den mån inkomstminskningen överstiger den lön, som tillkommer honom

för ifrågavarande tid. Ersättning må i intet fall utgå med högre belopp än

efter 40 000 kronor för år. Från ersättning enligt dessa regler uteslutes civilförsvarschef

och ställföreträdare för dylik samt statsavlönad befattningshavare

vid polisväsendet, som är befattningshavare inom allmänna civilförsvarets

ordningstjänst eller distriktschef, civilförsvarsfogde (numera

civilförsvarsombud) eller ersättare för dem. Ej heller utgives ersättning i

fall där deltagande jämlikt civilförsvarslagen skall anses ske i kommunal

anställning.

I vad avser resekostnads- och trakta men t s ersättning

gäller enligt samma beslut bl. a. följande.

Civilförsvarschef och ställföreträdare för civilförsvarschef, som icke är

landsfiskal eller landsfiskalsassistent, skall vid resa för på honom såsom

civilförsvarschef eller ställföreträdare för civilförsvarschef ankommande

åtgärd eller för deltagande i central kurs åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet, varvid han — där ej annorlunda

stadgas — skall hänföras till rese- och traktamentsklassen B.

Annan befattningshavare vid allmänna civilförsvaret än civilförsvarschef

eller ställföreträdare för civilförsvarschef skall, såframt han icke är landsfiskal

eller landsfiskalsassistent, vid resa för deltagande i utbildningskurs

vid statens civilförsvarsskola åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet, varvid han skall hänföras till reseoch

traktamentsklassen B. Därest kost tillhandahålles genom kursledningens

försorg, skall i stället för sistberörda dagtraktamente, utöver vad vederbörande

har att erlägga för kosten, utgå ett särskilt traktamente med fem

kronor för dag.

Jämväl vid resa för deltagande i annan central kurs skall sådan innehavare

av eller ersättare å befattning i det allmänna civilförsvaret, som i

föregående stycke avses, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet, varvid han skall hänföras till rese- och

traktamentsklassen C. Därest kost tillhandahålles genom kursledningens

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1902

försorg, skall i stället för sedvanligt dagtraktamente, utöver vad vederbörande

har att erlägga för kosten, utgå ett särskilt traktamente med fyra

kronor 50 öre för dag.

Slutligen äger civilförsvarspliktig kvinna, som avses i 3 § 1948 års utbildningskungörelse

(numera 5 § 1960 års utbildningskungörelse), vid deltagande

i lokal kurs, därest vederbörande har att från bostaden till utbildningsplatsen

färdas mer än en kilometer, åtnjuta ersättning för av resan

föranledd kostnad, beräknad efter billigaste lämpliga färdsätt.

För landsfiskaler och landsfiskalsassistenter tillämpas bestämmelser i

ett Kungl. Maj :ts brev den 17 juni 1943, enligt vilket deltagande i kurser

och övningar, krigsspel och studiebesök skall betraktas såsom tjänstgöring

samt resor för sådant ändamål såsom resor för tjänsteförrättning.

Föreskrifter om traktamente i fall då kost tillhandahålles vid utbildningskurs

har meddelats även för vissa andra fall än de förut nämnda.

Enligt beslut den 21 maj 1954 (med däri senare vidtagen ändring) gäller,

att hushållsarbetande kvinna vid deltagande i central

utbildningskurs må, därest hon icke erhåller ersättning för

mistad arbetsinkomst, åtnjuta ersättning för kostnader i

anledning av deltagandet med tjugo kronor för dag. Om kursdeltagaren

uppbär lön enligt det för personal i det allmänna civilförsvaret

gällande avlöningsreglementet, skall ersättningen minskas med lönebeloppet.

I brev den 3 juni 1960 har Kungl. Maj:t meddelat följande bestämmelser

beträffande arvode m. m. till civilförsvarschefer.

Arvode till civilförsvarschef må fr. o. m. den 1 juli 1960 tills vidare utgå

med beloppet för den arvodesgrupp civilförsvarsområdet tillhör enligt följande

indelning, nämligen för arvodesgrupp 1 1 320 kronor, arvodesgrupp 2

1 875 kronor och arvodesgrupp 3 2 700 kronor för år.

Till civilförsvarschefen i Malmö civilförsvarsområde skall tills vidare utgå

ett årligt arvode av 3 450 kronor.

Det ankommer på civilförsvarsstyrelsen att bestämma till vilken arvodesgrupp

civilförsvarsområde skall hänföras. Därest civilförsvarsstyrelsen med

hänsyn till ändrade förhållanden beslutar överflyttning av visst civilförsvarsområde

från en arvodesgrupp till annan sådan grupp, är civilförsvarschefen

skyldig vidkännas den minskning av arvodet, som kan föranledas

härav.

Vid tjänstledighet för civilförsvarschef äger länsstyrelse bestamma, att

till honom utgående arvode skall avstås och att det i stället skall tillfalla

den, som uppehåller befattningen. Vid semester för civilförsvarschef skall

vikarie icke förordnas.

Till civilförsvarsdirektör, som förordnas att vara civilförsvarschef, skall

arvode icke utgå.

Genom beslut den 16 juni 1961 har Kungl. Maj :t föreskrivit, att värnpliktiga,

vilka på grund av civilförsvarsplikt tjänstgör i civilförsvarets

undsättningskåre r, skall tills vidare under tjänstgöring för utbildning

och övning i civilförsvaret erhålla avlöning och övriga förmåner enligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 101 eu• 1962

för värnpliktiga gällande grunder. Under sådan tjänstgöring skall även gälla

vad i familjebidragsförordningen och familjebidragskungörelsen stadgas

om familjebidrag åt värnpliktiga m. in. Vidare har föreskrivits, att vid

tillämpning av bestämmelserna i 28 § I, punkt 3 a) statens allmänna avloningsreglemente

och motsvarande stadganden i andra statliga avlöningsföreskrifter

angående löneförmåner vid tjänstledighet skall med värnpliktstjänstgöring

jämställas tjänstgöring som värnpliktig, vilken beviljats krigsuppskov

för tjänstgöring i civilförsvarets undsättningskårer, fullgör i

civilförsvaret.

Slutligen må nämnas, att enligt den förut angivna förordningen om e rsättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under

tjänstgöring i civilförsvaret, ersättning av statsmedel utgår till

den, som vid tjänstgöring i civilförsvaret å tid då riket icke befinner sig i krig

drabbas av skada till följd av olycksfall eller inverkan, som avses i 6 § yrkesskadeförsäkringslagen.

I regel är ersättningsbeloppet detsamma som

skulle ha utgivits jämlikt yrkesskadeförsäkringslagen, såframt skadan omfattats

av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Ersättning utgår dock

ej i anledning av skada, för vilken den skadade är obligatoriskt försäkrad

enligt nämnda lag. Under begreppet tjänstgöring inbegripes enligt förordningen

utbildning och övning samt inställelse för inskrivning i civilförsvaret.

Till olycksfall hänföres jämväl olycksfall vid färd till eller från platsen

för tjänstgöringen, såframt färden föranledes av och står i nära samband

med tjänstgöringen.

1954 års vämpliktsavlöningsutrednings förslag

Principuttalanden

Utredningen framhåller, att de nu framlagda förslagen närmast avser

tredsförhållanden. För bedömning av frågan om de civilförsvarspliktigas

och deras anhörigas försörjning under vissa krigs- och beredskapsförhållanden

erfordras kännedom om de hjälpåtgärder, som kommer att

vidtagas genom den allmänna socialtjänstens försorg. Spörsmålet härom

utredes för närvarande av särskilda sakkunniga. Enligt utredningens uppfattning

bör dock de för fred avsedda bestämmelserna kunna tillämpas även

under vissa krigs- och beredskapsförhållanden. Utredningen har för avsikt

att återkomma med förslag till särskilda föreskrifter för förhållanden under

krig och beredskap som kräver dylika, så snart nödvändiga uppgifter

erhållits rörande den allmänna socialtjänsten.

Beträffande värnpliktiga, som skall tjänstgöra inom

civilförsvaret, erinrar utredningen om att 1959 års riksdag fattat

beslut angående ny organisation för civilförsvaret. Utredningen anför härom

i huvudsak.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1062

Enligt beslutet skall värnpliktiga i viss omfattning inskrivas i civilförsvaret

och med uppskov från värnpliktstjänstgöringen tjänstgöra i civilförsvaret

i samma utsträckning som enligt värnpliktslagen skolat åligga

dem vid krigsmakten. Bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet i angiven

omfattning har intagits i civilförsvarslagen. För inskrivning i det lokala

allmänna civilförsvaret skall omkring 20 000 värnpliktiga i olika åldrar

erhålla uppskov. Undsättningskårerna skall tillföras 9 500 värnpliktiga,

överföringen har ansetts om möjligt böra ske vid sådan tidpunkt, att två

repetitionsövningar kvarstår, och senast vid 35 års ålder. För tillgodoseende

av befälsbehovet skall till civilförsvaret överföras 700 å 800 värnpliktiga

i 35-årsåldern, vilka genomgått underofficersutbildning. De skall tjänstgöra

till ungefär lika antal inom undsättningskårerna och det lokala civilförsvaret.

överföringen av underofficersutbildade värnpliktiga avses skola

ske successivt för att efter en 10-årsperiod ha uppnått nyssnämnda omfattning.

Utredningen uttalar, att det förefaller ställt utom all diskussion att sålunda

överförda värnpliktiga vid civilförsvarstjänstgöring som de enligt

det sagda fullgör i stället för värnpliktstjänstgöring och i motsvarande

omfattning — i princip skall ha samma förmåner som vid sistnämnda slag

av tjänstgöring. Vissa avvikelser från krigsmaktens bestämmelser blir dock

erforderliga med hänsyn till civilförsvarstjänstgöringens särskilda förhållanden.

Vad beträffar övrig civilförsvarspliktig personal framhåller

utredningen, att huvuddelen av de omkring 210 000 personer, som

är avsedda att inskrivas i det lokala allmänna civilförsvaret, utgöres av

kvinnor och av män, som utträtt ur värnpliktsåldern. Även män, som ännu

icke uppnått värnpliktsåldern, kan ifrågakomina för inskrivning. De inskrivna

civilförsvarspliktiga är enligt civilförsvarslagen skyldiga att under

tid, då civilförsvarsberedskap icke råder, tjänstgöra för utbildning högst

30 dagar; för den som krigsplacerats i högre befälsbefattning eller i annan

befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, kan tiden utsträckas

till högst 60 dagar. Vidare föreligger skyldighet att deltaga i övning

högst 60 timmar under varje följd av tre kalenderår. Civilförsvarspliktig,

vilken icke är inskriven, är skyldig att deltaga i övning i samma omfattning

som inskriven.

Utredningen instämmer i civilförsvarsstyrelsens uttalanden om att avlöningsbestämmelserna

för här berörd personal icke är ändamålsenliga.

Den yttrar härom bl. a.

Den nya organisationen av civilförsvaret med dess i ökad grad på civilförsvarsplikt

grundade utbildning kräver otvetydiga och rättvist avvägda

avlöningsbestämmelser. Det nuvarande systemet med olika bestämmelser

för olika sorters tjänstgöring samt med skönsmässigt bestämmande av daglönens

och andra ersättningars storlek fyller på intet sätt dessa krav.

Den möjlighet, som nu förefinnes, att under vissa former av tjänstgöring

erhålla ersättning för rnistad arbetsinkomst, synes utredningen icke vara

förenlig med civilförsvarspliktens idé. Såsom motiv för denna förmån har

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

anförts, att den är nödvändig för att tillförsäkra civilförsvaret lämplig personal

för betydelsefulla befattningar. Självfallet bör inom totalförsvaret i

dess helhet eftersträvas lämpligast möjliga besättning av alla befattningar.

Någon särskild anledning att just för civilförsvarets del avlöningsvägen söka

åstadkomma den önskvärda rekryteringen föreligger enligt utredningens

uppfattning icke. Enligt uttalanden i samband med civilförsvarspliktens

införande år 1944 är denna plikt att uppfatta som ett komplement till den

allmänna värnplikten. En lämpligt avvägd civilförsvarsplikt borde — jämsides

med en under hänsynstagande till psykologiska faktorer arbetande

uPPlysningsverksamhet — kunna få tjänstgöringen i civilförsvaret att i det

allmänna föreställningssättet framstå såsom en med värnplikten jämförbar

allmän medborgarplikt. De positiva värden, som därigenom skulle

kunna vinnas åt civilförsvaret, ansågs ligga i öppen dag.

Utredningen säger sig — med beaktande av bl. a. det anförda — ha kommit

till den bestämda uppfattningen, att förmånerna till de civil för svarspliktiga,

om vilka nu är fråga, så nära som möjligt bör anslutas till de värnpliktigas

förmåner. I denna uppfattning styrkes utredningen även av det

förhållandet, att såväl inom det lokala allmänna civilförsvaret som inom

undsättningskårerna dessa civilförsvarspliktiga och värnpliktiga kommer

att tjänstgöra sida vid sida i likvärdiga befattningar, där ersättning efter

olika grunder icke är försvarbar och där ersättningen åt de värnpliktiga

enligt vad förut anförts icke kan tänkas utgå enligt andra bestämmelser än

vid vanlig värnpliktstjänstgöring. Såvitt utredningen kunnat finna, föreligger

allmänt sett icke någon sådan skillnad mellan värnpliktstjänstgöring

och tjänstgöring i civilförsvaret, varken i fråga om ansvar, kunnighet eller

risker, som kan motivera en olika avvägning av utgående förmåner. Icke

heller utgör enligt utredningens mening de omständigheterna, att civilförsvarstj

änstgöringen utkräves endast av en mindre del av de civilförsvarspliktiga

medan huvuddelen av de värnpliktiga uttages till tjänstgöring eller

att de ianspråktagna civilförsvarspliktiga ofta tillhör äldre årgångar än de

värnpliktiga, tillräckliga skäl för att tillämpa olika ersättningsgrunder. Utredningen

erinrar, att ett icke obetydligt antal män i värnpliktsåldern befrias

från värnpliktstjänstgöringens fullgörande, att värnpliktiga vid fullgörande

av repetitionsövning ofta befinner sig i omständigheter, som är

fullt jämförbara med civilförsvarspliktigas i ofta obetydligt högre ålder,

samt att de civilförsvarspliktiga kvinnorna till övervägande del befinner

sig i de åldrar, där männen är värnpliktiga.

Vad de civilförsvarspliktiga kvinnorna beträffar har utredningen

icke funnit anledning att för dem föreslå andra grunder för ekonomisk

ersättning än för männen. Då båda könen tas i anspråk på grund

av samma lagbestämmelser och för samma slag av tjänstgöring, bör de enligt

utredningens mening också vara likställda i avlöningshänseende.

Från principen, att nu berörda civilförsvarspliktiga bör erhålla avlöning

och övriga förmåner i lildiet med värnpliktiga, bör dock enligt utredningens

mening vissa avsteg göras. Ett sådant avsteg följer redan av bestämmelsen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr t Öl år 1062

i 20 § civilförsvarslagen, att civilförsvarstjänstgöring, som kommunalt

anställd i civilförsvaret inskriven personal fullgör under

civilförsvarsberedskap, skall anses fullgjord i den kommunala anställningen,

om arbetsuppgifterna är av samma eller liknande slag. Denna bestämmelse

skall, därest Konungen så förordnar, gälla även vid tjänstgöring

för utbildning eller övning under tid, då civilförsvarsberedskap ej råder.

Enligt 40 § 1 mom. g) civilförsvarslagen åligger det kommun att svara för

avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänstgöring i civilförsvaret

enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning. Personal, som

här avses, skall följaktligen vara undantagen från de för civilförsvarsplikliga

i allmänhet gällande avlöningsbestämmelserna. För kommunalanställda

i övrigt torde enligt utredningens mening sistnämnda bestämmelser utan

inskränkning böra tillämpas.

Utredningen upptager i detta sammanhang frågan om statstjänstemans

förmåner under tjänstgöring i civilförsvaret. Utredningen

uttalar, att, såvitt den kan finna, torde det särskilt under tid då

civilförsvarsberedskap råder i viss utsträckning kunna förekomma, att statliga

anställningshavare, som inskrivits i civilförsvaret, ålägges civilförsvarstjänstgöring,

där arbetsuppgifterna är av samma eller liknande slag

som de, vilka åvilar vederbörande i den statliga anställningen. Detta torde

1 första hand kunna bli fallet för personal inom civilförsvarsorganisationen

samt polisväsendet. I den mån därvid fråga är om att inom civilförsvarets

ram fullgöra uppgifter, som åligger vederbörande i den statliga anställningen,

torde — även om vederbörande är inskriven i civilförsvaret — något

ianspråktagande med åberopande av civilförsvarsplikt icke böra äga rum

utan tjänstgöringen böra betecknas som ett utövande av innehavd tjänst.

Några särskilda bestämmelser härom synes icke erforderliga. Vad angår

statsanställdas tjänstgöring i övrigt inom civilförsvaret anser utredningen,

att gällande avlöningsbestämmelser bör ändras. I 28 § statens allmänna

avlöningsreglemente (Saar) och motsvarande stadganden i andra statliga

avlöningsförfattningar föreskrives bl. a., att tjänsteman tillhörande avdragsgrupp

3 vid värnpliktstjänstgöring, som fullgöres det år den värnpliktige

fyller 23 år eller därefter och då krigsavlöningsbestämmelser icke är tilllämpliga

på tjänstemannen, skall erhålla lön med B-avdrag.1 2 Med hänsyn

till vad tidigare sagts om civilförsvarstjänstgöringens jämställdhet med

värnpliktstjänstgöring samt likställighet mellan manlig och kvinnlig civilförsvarspliktig

anser utredningen att i berörda avlöningsförfattningar bör

införas en föreskrift, att tjänsteman tillhörande avdragsgrupp 3 även vid

civilförsvarstjänstgöring, som fullgöres det år den civilförsvarspliktige

fyller 23 år eller därefter och då särskilda för krig eller beredskap utfärdade

bestämmelser icke gäller, skall erhålla lön med B-avdrag.

Utredningen behandlar vidare förmånerna för verkskyddsperso
1

Stadgandet sedermera ändrat (SFS 1961: 218).

2 — B ihan g till riksdagens protokoll 1062. 1 sand. Nr 101

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

nal. Utredningen erinrar om att enligt 47 § civilförsvarslagen ägare av

anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd skall vara organiserat, är

pliktig att enligt bestämmelser, som Konungen utfärdar, bestrida kostnader

för utbildning av verkskyddspersonal. Ytterligare stadgas, att den som

driver verksamhet inom anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd

finnes, är pliktig att utgiva ersättning för tjänstgöring i verkskyddet till de i

hans tjänst anställda enligt de grunder Konungen bestämmer. Utredningen

bringar vidare i erinran vissa uttalanden av föredragande departementschefen

i propositionen 1959: 114. Sålunda anförde denne, att verkskyddet

alltjämt hade en betydelsefull uppgift att fylla. I förhållande till vad tidigare

gällt skulle emellertid organisationen skäras ned. Departementschefen

framhöll härjämte, att flertalet verkskyddsuppgifter —- åtminstone vid

de större industrierna och anläggningarna — hade sin motsvarighet under

fullt fredsmässiga förhållanden. Viss utbildning av verkskyddets personal

ansågs dock behövlig. Denna skulle i stort sett följa samma principer som

utbildningen inom det allmänna civilförsvaret, d. v. s. all befälspersonal

ävensom sådant manskap, som måste besitta speciella kunskaper och färdigheter,

skulle erhålla utbildning. Civilförsvarets utbildningsorganisation

borde med hänsyn till likformigheten i verkskyddets och det allmänna civilförsvarets

utbildning påtaga sig utbildningen av verkskyddens personal.

Då kostnaderna skulle bäras av de enskilda företagen, borde likväl hinder

ej föreligga för företagen att själva ordna utbildningen med anlitande av

de enskilda organisationer, som kunde vara beredda åtaga sig uppgiften.

Det förutsattes härvid, att kontroll i förening med rådgivning i verkskyddsfrågor

skulle verkställas från civilförsvarsmyndigheternas sida. Slutligen

erinras, att för verkskyddsutbildning genom ägarens försorg erfordras tillstånd

av länsstyrelse.

Utredningen framhåller, att verkskyddets organisation ännu icke slutgiltigt

utformats. Enligt vad utredningen inhämtat arbetar man emellertid

inom civilförsvarsstyrelsen på ett förslag, enligt vilket organisationen skall

göras så lika det allmänna civilförsvaret med dess skilda enheter som möjligt.

Bl. a. på grund av att de industrier, där verkskydd upprättas, är av så

olika storlek och inriktning, har man dock ej för avsikt att fastlåsa någon

bestämd organisation utan tänker nöja sig med att framlägga vissa normer

härför. Beträffande utbildningen av personalen väntas verkskyddscheferna

■— industriledare, större företagare etc. — endast behöva en kortare utbildning

under en två dagars konferens vart tredje år på befälsskolan i Rosersberg.

De s. k. verkskyddsledarna skulle däremot få utbildning under längre

tid, tjugu å trettio dagar, vid de regionala skolorna (fältskolorna). För räddningsledare,

brandledare m. fl. räknar man med utbildning ett tiotal dagar

vid sistnämnda skolor. Gruppchefer väntas bli utbildade vid kurser under

omkring tretton dagar på fältskola. Manskapet skulle troligen komma att

följa bl. a. det allmänna civilförsvarets lokala utbildning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Av det anförda anser utredningen framgå, att utbildningen av verkskyddspersonal

efter omorganisationen av civilförsvaret mer än tidigare

kommer att anpassas efter den utbildning, som avses för de i det allmänna

civilförsvaret tjänstgöringsskyldiga. Vidare framhålles, att tjänstgöringen

i såväl det allmänna civilförsvaret som verkskyddet fullgöres på grund av

civilförsvarsplikt. Att meddela olika ersättningsbestämmelser i dessa fall

kan utredningen ej finna motiverat. Utredningen föreslår därför, att under

angivna förhållanden för verkskvddspersonalen skall gälla samma avlöningsbestämmelser

som för civilförsvarspliktiga i det allmänna civilförsvaret.

I de fall åter, där företagen själva eller av företag anlitat enskilt serviceorgan

anordnar civilförsvarsutbildning, kommer tjänstgöringen enligt utredningens

uppfattning icke att ske under liknande förhållanden som i det

allmänna civilförsvaret. Det enda praktiskt genomförbara förfarandet torde

då vara, att de civilförsvarspliktiga, i viss anslutning till vad för närvarande

gäller, av arbetsgivaren hålles skadeslösa och alltså får behålla sin avlöning

samt ersättes för extra kostnader för resor och dylikt. Detsamma

bör gälla vid tjänstgöring för övning, då civil försvarsberedskap icke råder,

ävensom vid sådan tjänstgöring under civilförsvarsberedskap då icke särskilda

för krig eller beredskap avsedda bestämmelser skall tillämpas. Angivna

slag av tjänstgöring torde nämligen, framhåller utredningen, regelmässigt

komma att fullgöras i direkt anslutning till vederbörandes arbete

och på eller i omedelbar närhet av arbetsplatsen.

Utredningen berör ytterligare spörsmålet huruvida ersättningsbestämmelserna

bör utformas annorlunda vid

kortare tjänstgöringsperioder än vad i det föregående förordats.

Härvid erinras, alt vid krigsmakten inkallelse av värnpliktiga till kortare

tid än en dag icke förekommer och inkallelse för en enstaka dag endast sker

undantagsvis. På grund av i förväg icke beräknad hemförlovning uppkommer

dock då och då mycket korta tjänstgöringsperioder. De civilförsvarspliktiga,

som icke är värnpliktiga, torde däremot under tid då civilförsvarsberedskap

icke råder i stor utsträckning komma att inkallas för endast ett

fåtal dagar och även för enstaka dag eller del av dag. I fråga om övning torde

tjänstgöring under del av dag bli det vanligaste. För deldagstjänstgöring

går de för värnpliktiga gällande bestämmelserna icke att utan vidare tilllämpa.

Då sålunda särskilda föreskrifter för denna form av civilförsvarstjänstgöring

är nödvändiga, har utredningen övervägt huruvida icke schablonmässiga

ersättningsbestämmelser borde tillämpas även vid civilförsvar

stjänstgöring av en eller ett fåtal dagars varaktighet. Med beaktande

bl. a. av de goda erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av värnpliktsavlönings-

och familjebidragsbestämmelserna på korta perioder av värnpliktstjänstgöring

har dock utredningen kommit till den slutsatsen, att för

värnpliktiga gällande ersättningsbestämmelser bör i sin helhet tillämpas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Knngl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

för varje dag, varav minst 7 timmar i följd tagits i anspråk för civilförsvarstjänstgöring.

För dag, varunder tjänstgöringen icke pågått 7 timmar i följd,

torde penningbidrag, premie eller familjebidrag icke böra utgå men för

värnpliktiga i övrigt fastställda ersättningsbestämmelser i tillämpliga delar

böra gälla.

Slutligen framhåller utredningen, att en övergång för civilförsvarspliktiga

i allmänhet från nuvarande avlöningssystem till förmåner i likhet med

de värnpliktigas medför icke obetydliga k''o stnadsbesparingar. Med

utgångspunkt i uppgifter, som lämnats av civilförsvarsstyrelsen i dess anslagsäskanden

för budgetåret 1961/62, har utredningen verkställt vissa kalkyler,

som utvisar, att kostnaderna under nämnda budgetår enbart för ersättningar

till civilförsvarspersonal vid utbildning vid civilförsvarets centrala

och regionala skolor skulle nedgå med omkring 1,5 milj. kronor.

Avvikelser från bestämmelserna om ersättning till värnpliktiga m. m.

Utredningen lämnar i detta avsnitt en översikt av föreskrifterna beträffande

de värnpliktigas förmåner och framlägger i anslutning därtill

vissa förslag i fråga om de civilförsvarspliktigas ersättningar.

De grundläggande bestämmelserna rörande de värnpliktigas ekonomiska

förmåner återfinnes i värnpliktsavlöningskungörelsen den 12 september

1958 (nr 485; ändr. 1959: 145 och 1960: 356), i det följande betecknad VAK,

samt i familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 (nr 99; omtryckt

1960: 152), i det följande betecknad FF. Föreskrifter om tillämpningen av

FF har meddelats i familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101;

omtryckt 1960: 153).

I 3—11 §§ VAK har bestämmelser meddelats om fria r e s or m. m.

Värnpliktig erhåller fria resor vid inskrivning, in- och utryckning och

tjänstledighet, om kortaste färdvägen överstiger 20 kilometer. Antalet fria

resor vid tjänstledighet är begränsat, varvid olika regler gäller för första

tjänstgöring, fortsatt tjänstgöring och annan tjänstgöring. Utredningen

anser, att i allt väsentligt samma regler bör gälla för civilförsvarspliktiga.

Förmåner vid tjänstledighet bör dock knappast tillkomma civilförsvarspliktiga

under tid då civilförsvarsberedskap ej råder (med hänsyn till

tjänstgöringsomgångarnas kortvarighet) och bör under civilförsvarsberedskap

— under sådana förhållanden att särskilda krigsavlöningsföreskrifter

icke skall träda i tillämpning — avse endast en resa för varje hel tjänstgöringsperiod

om tre månader.

För värnpliktiga är stadgat, att den, som innehar officers eller underofficers

tjänstegrad, får begagna 1 klass å tåg och fartyg. Detsamma bör

enligt utredningen gälla motsvarande kategorier civilförsvarspliktiga.

Enligt VAK må flygplan anlitas när särskilda förhållanden föranleder

därtill. Bestämmelser härom utfärdas av försvarets civilförvaltning efter

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

samråd med överbefälhavaren. Utredningen föreslår för civilförsvarets del,

att utfärdande av bestämmelser om rätt att, då särskilda förhållanden

föranleder därtill, anlita flygplan skall ankomma på civilförsvarsstyrelsen.

Utredningen anför slutligen, att frågan, huruvida någon motsvarighet till

de värnpliktigas militärbiljetter eller order gällande såsom färdhandlingar

skall finnas för civilförsvarspliktiga, icke synes ha varit föremål för över
-

vägande.

Enligt 12 § 1 inom. VAK erhåller värnpliktig under tjänstgöring penningbidrag

med följande belopp för dag

Menig, som icke tillgodoräknats tjänstgöringstid om

sammanlagt 304 dagar ......................

Annan menig, vicekorpral, 2. klass sjöman

Korpral ......................................

Furir ......................................

överfurir, rustmästare ........................

Sergeant ....................................

Fänrik, fanjunkare ..........................

Löjtnant, förvaltare ..........................

Kapten och högre ............................

Kronor

2: 75

3: 75

4: 75

5: 50

6: —

6: 75

8: 25

10: —

12: —

Utredningen anför om penningbidragen bl. a. följande.

Penningbidrag utgår till värnpliktiga med 9 olika belopp, beroende på

vederbörandes tjänstegrad. Enligt utredningens mening bör de civilförsvarspliktiga

erhålla penningbidrag med motsvarande belopp, varvid de befattningar

inom civilförsvaret, som kan innehas av civilförsvarspliktiga, bor

indelas i 8 grupper efter arbetsuppgifternas betydenhet samt så att varje

grupp får sin motsvarighet i en av de 8 högsta grupper, i vilka de värnpliktigas

tjänstegrader indelats. Primärmaterial, som ställts till utredningens

förfogande, ger vid handen, att en dylik gruppering bör kunna ske

Enligt utredningens uppfattning bör de civilförsvarspliktiga, vilka uppnatt

den för män gällande åldern för värnpliktens inträde (det kalenderår under

vilket vederbörande fyller 18 år) och som icke är värnpliktiga, i förmånshänseende

skäligen jämställas med sådana värnpliktiga, som fullgör tjänstgöring

under längre tid än värnpliktiga i allmänhet. Huvuddelen av de värnpliktiga

fullgör en första tjänstgöring om 304 dagar, varefter de kommer

upp i den näst lägsta bidragsgruppen. Med hänsyn härtill bör de här avsedda

civilförsvarspliktiga hänföras lägst till civilförsvarets näst lagsta

penningbidragsgrupp. Till den lägsta gruppen bör höra endast med meniga

jämställda civilförsvarspliktiga, som erhållit uppskov med värnpliktstjänstgöring

för tjänstgöring i civilförsvaret och som icke fullgjort varnphktsoch

civilförsvarstjänstgöring under sammanlagt 304 dagar, samt civilforsvarspliktiga,

som icke uppnått eller under kalenderåret uppnår 18 års

ålder.

Enligt 12 § 2 mom. VAK må förhöjning av penningbidraget utöver 2 kronor

75 öre för dag beträffande vapenfri värnpliktig icke ske förrän han

tillgodoräknats tjänstgöringstid om sammanlagt 404 dagar. Någon motsvarande

bestämmelse bör enligt utredningens mening icke gälla civilförsvars
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

pliktig, som på grund av samvetsbetänkligheter befriats från skyldighet

att tjänstgöra inom ordnings- och bevakningstjänsten, enär sådan civilförsvarspliktig

ju likväl fullgör sin civilförsvarsplikt på samma sätt som andra

civilförsvarspliktiga, vilka tilldelats annan tjänst än ordnings- eller bevakningstjänst.

I 12 § 3 mom. VAK meddelade bestämmelser om penningbidrag under

in- och utryckningsdagar m. m. anser utredningen böra tillämpas även

beträffande civilförsvaret.

Enligt 13 § VAK må värnpliktig, som undergår arreststraff eller frihetsstiaff,

är anhållen eller häktad eller hållit sig undan, icke uppbära penningbidrag

för sådan tid. Utredningen anser bestämmelserna i tillämpliga

delar böra gälla även penningbidrag åt civilförsvarspliktig.

Utredningen föreslår, att civilförsvarspliktigs penningbidrag skall få tas

i anspråk för kvittning mot fordran, som kronan må äga på grund av förhållande

i samband med tjänstgöringen, i samma utsträckning som värnpliktigs

penningbidrag enligt 15 § VAK.

Jämlikt 16 § VAK åtnjuter värnpliktig för vissa slag av tjänstgöring

särskilda tillägg och ersättningar. Av dessa synes, enligt

vad utredningen anför, för de civilförsvarspliktigas del endast kunna ifrågakomma

ersättning vid flygtjänstgöring. Sådan ersättning bör utgå enligt

samma grunder som för värnpliktiga.

Enligt avlöningsreglementet för personal i det allmänna civilförsvaret

äger Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar att för sådan

personal i befälsställning, vars tjänstgöring icke kan hänföras till

vissa dagar eller timmar, fastställa arvoden, beräknade för år

eller månad. Utredningen uttalar, att det torde vara med stöd av nämnda

stadgande, som bestämmelserna den 3 juni 1960 beträffande arvode

m. m. till civilförsvarschefer utfärdats. Ett motsvarande stadgande synes

erforderligt även framgent. Den som i sådan ordning tillerkänts arvode bör

icke för tjänstgöring, för vilken arvodet är avsett att utgöra gottgörelse,

härutöver erhålla ersättning enligt för civilförsvarspliktiga eljest gällande

bestämmelser.

I 17 § VAK meddelas bestämmelser rörande förplägnad, inkvartering

och sjukvård i vissa fall (i samband med inskrivning,

inställelse till tjänstgöring för tidigt eller på fel plats och kvarstannande

efter tjänstgöringens slut). Utredningen yttrar, att motsvarande bestämmelser

bör utfärdas för civilförsvarspliktiga om och i den mån så är erforderligt,

något som utredningen funnit sig svårligen kunna bedöma.

Värnpliktiga äger enligt 18 och 19 §§ VAK under tjänstgöring

åtnjuta fri förplägnad och inkvartering eller i vissa

fall kontant ersättning härför. Om reglerna för de civilförsvarspliktiga

i dessa hänseenden anför utredningen i huvudsak.

Civilförsvarspliktiga äger enligt gällande bestämmelser erhålla fri inkvar
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

tering, då vederbörande på grund av tjänstgöringens beskaffenhet icke kan

begagna egen bostad. Fri förplägnad tillhandahålles de civilförsvarspliktiga

under vissa förhållanden men föranleder då minskning av daglönen eller

av eljest utgående traktamenten. Såsom civilförsvarsstyrelsen framhållit,

kommer med den nya civilförsvarsorganisationens genomförande kasernering

av civilförsvarspliktiga att ske i stor utsträckning. Detta förhållande

och den omständigheten att penningbidraget icke är avsett att tacka nagra

kostnader för mat eller husrum bör enligt utredningens uppfattning medföra,

att de civilförsvarspliktiga i likhet med de värnpliktiga under tjänstgöring

i princip skall erhålla fri inkvartering och förplägnad. För att undvika

svårtillämpade regler om kontant ersättning i stället för nämnda förmåner

bör, i de fall inkvartering eller förplägnad icke kan ordnas av

civilförsvarets myndigheter, dessa själva ombesörja att mat och husrum

tillhandahålles vederbörande på annat sätt samt betala härför direkt till

leverantören. Den, som kan begagna sin egen bostad som nattkvarter, bör

icke erhålla ersättning härför och den, som medges själv ombesörja sm

förplägnad, bör endast ersättas om och i den mån en besparing därvid uppkommit

för civilförsvaret eller medgivandet erhållits på grund av sjukdom.

Jämlikt 20 § VAK äger värnpliktig under tjänstgöring erhålla samtliga

i den värnpliktiges personliga utrustning ingående

persedlar såsom lån samt må enligt bestämmelser, som fastställes

av försvarets civilförvaltning, erhålla ersättning för begagnande

av egna beklädnadspersedlar. Utredningen erinrar, att de

civilförsvarspliktiga endast i begränsad omfattning avses skola erhålla personlig

utrustning genom civilförsvarets försorg. I den mån så sker, bör utrustningen

tillhandahållas såsom lån. Härutöver bör de civilförsvarspliktiga

erhålla ersättning för begagnande av egna persedlar. Ersättningsbeloppen

bör fastställas av civilförsvarsstyrelsen i överensstämmelse med inom

försvaret tillämpade ersättningsgrunder.

Om värnpliktigs rätt till sjukvård under tjänstgöring stadgas

i 21_24 §§ VAK. I princip innebär bestämmelserna, att den värnplik
tige

har rätt till fri sjukvård, som i första hand beredes honom inom det

militära sjukvårdsväsendet. Utredningen framhåller, att civilförsvaret saknar

en organisation, motsvarande detta sjukvårdsväsende, men att vissa

sjukvårdande organ och viss sjukvårdskunnig personal dock ingår i den

nya civilförsvarsorganisationen. Enligt utredningens mening bör de civilförsvarspliktiga

fritt tillhandahållas den sjukvård som kan ges dem inom

civilförsvaret men i övrigt vara hänvisade till de förmåner som tillkommer

medborgarna i gemen.

Utredningen förutsätter, att nuvarande regler om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

fortfarande skall gälla.

Beträffande begravningshjälp m. in. finner utredningen, att för

civilförsvarspliktiga bör gälla motsvarande bestämmelser som för värnpliktiga

enligt 25 § VAK.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Till värnpliktig kan enligt 27—30 a §§ VAK utgå utbildningprem

i e och tjänstgöringspremie. Utbildningspremie tillkommer endast

värnpliktig, som med godkännande vitsord genomgått vissa slag av

utbildning. Tjänstgöringspremie utgives i princip till alla värnpliktiga med

längre tjänstgöringstid än värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringspremie

utgår icke när den värnpliktige berättigats till utbildningspremie för utbildning

under samma tjänstgöring.

Utredningen anser det befogat, att de civilförsvarspliktiga, som under

kalenderåret uppnår minst 18 års ålder och icke är värnpliktiga, för tjänstgöring

under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder, erhåller tjänstgöringspremier

även om sådan tjänstgöring icke är direkt jämförbar med en

värnpliktigs förlängda första tjänstgöring. Tjänstgöringspremie till värnpliktig

utgår i allmänhet med 100 kronor för varje hel premieberättigande

tjänstgöringsperiod om 20 dagar. Med hänsyn till den varierande längden

av de civilforsvarspliktigas tjänstgöringsperioder bör premien för de civilförsvarspliktigas

del fastställas till 5 kronor för tjänstgöringsdag. Någon

anledning att härutöver tillerkänna de civilförsvarspliktiga ersättning motsvarande

de värnpliktigas utbildningspremier anser utredningen icke föreligga-

I enlighet med vad utredningen i det föregående föreslagit bör premie

icke utgå för dag, varav icke minst 7 timmar i följd tagits i anspråk för

tjänstgöring.

Enligt 1 § 1 mom. FF skall familj ebidragsförordningen

tillämpas beträffande värnpliktiga, som inkallas till tjänstgöring enligt

värnpliktslagen. Med värnpliktig avses härvid den som avlönas jämlikt för

värnpliktiga stadgade grunder. Utredningen förordar, att motsvarande

bestämmelser för civilförsvarspliktiga skall gälla sådana civilförsvarspliktiga,

som inkallas till tjänstgöring enligt civilförsvarslagen och som avlönas

enligt för värnpliktiga gällande grunder.

I 1 § 2 mom. FF regleras under vilka förhållanden förordningens bestämmelser

om hemortslön skall tillämpas. I kungörelse den 29 mars 1946

(nr 100) om ikraftträdande av FF stadgas, att dess bestämmelser om heinortslon

trader i kraft å tidpunkt, varom framdeles förordnas. Något sådant

förordnande har inte meddelats. Utredningen anser, att bestämmelser om

hemortslon för civilförsvarspliktiga icke bör utfärdas i anslutning till nu

föreslagna föreskrifter om avlöning och familjebidrag. Utredningen avser

att framdeles, vid avgivande av förslag rörande förmåner till civilförsvarspliktiga

under vissa av beredskap eller krig föranledda förhållanden, återkomma

till frågan om hemortslön åt civilförsvarspliktiga.

Kungl. Maj :t äger enligt 1 § 3 mom. FF föreskriva, att bestämmelserna i

förordningen helt eller delvis skall äga tillämpning på värnpliktiga även i

andra fall än förut nämnts ävensom på krigsfrivilliga och annan personal,

som tjänstgör vid krigsmakten. Kungl. Maj:t äger jämväl förordna, att med
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

lemmar av frivillig försvarsorganisation skall äga åtnjuta familjebidrag vid

deltagande, enligt i kommandoväg meddelade föreskrifter, i utbildningskurs

eller övning. Då den nya civilförsvarsorganisationen inrymmer möjligheter

såväl till frivillig tjänstgöring vid civilförsvaret av civilförsvarspliktiga

och andra som till deltagande i utbildningskurser och övningar på

civilförsvarets område anordnade av frivilliga försvarsorganisationer, anser

utredningen, att bestämmelser motsvarande de nyssnämnda bör intagas i

civilförsvarets föreskrifter rörande familjebidrag. Utredningen har, med

hänsyn till att bestämmelser om frivillig tjänstgöring som här avses ännu

icke utfärdats, icke ansett sig böra gå närmare in på frågan om förmånerna

vid sådan tjänstgöring. Bestämmelserna synes emellertid utredningen böra

utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande föreskrifter för

försvaret. Utredningen har i ett den 29 december 1960 till chefen för försvarsdepartementet

avgivet betänkande framlagt förslag till vissa ändringar

av försvarets föreskrifter i ämnet.

Vid krig eller eljest under särskilda förhållanden äger Kungl. Maj :t enligt

1 § 4 mom. FF föreskriva, att visst stadgande i förordningen tills vidare

icke skall äga tillämpning. Beträffande civilförsvarets familj ebidragsföreskrifter

finner utredningen — i enlighet med tidigare uttalad uppfattning

— böra stadgas, att de skall tillämpas i den mån icke särskilda för beredskapstillstånd

eller krig avsedda föreskrifter i stället skall äga tillämpning.

I överensstämmelse med vad som föreskrives i 2 § FF förordar utredningen,

att familjebidrag till civilförsvarspliktiga skall utgå i

den mån behov därav prövas föreligga, kontant eller in

natura, i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag

och begravningsbidrag, dock för person som åtnjuter utrymningshjälp endast

såsom bostadsbidrag. Enligt vad tidigare anförts bör familjebidrag icke

utgå för dag, varav icke minst 7 timmar i följd tagits i anspråk för tjänstgöring.

I 3 § FF anges vilka personer, som skall anses som familj emedlemm

a r. Därvid nämnes bl. a. den värnpliktiges hustru, hans hustrus barn

och adoptivbarn samt hans frånskilda hustru. Såsom framgår av förut

lämnad redogörelse anser utredningen, att kvinnlig civilförsvarspliktig i

allt bör likställas med manlig civilförsvarspliktig. Vid angivande av civilförsvarspliktigs

familjemedlemmar bör därför de nyss uppräknade ersättas

med make, makes barn och adoptivbarn samt frånskild make. I övrigt

bör samma bestämmelser gälla som i FF.

De i FF avsedda ärendena skall enligt 4 § å kommunernas vägnar handläggas

av familj ebidragsnämnder. Kungl. Maj :t utser viss myndighet

att vara tillsynsmyndighet. Som sådan myndighet har för

tiden fr. o. in. den 1 april 1961 försvarets civilförvaltning förordnats. Enligt

utredningens uppfattning bör familjebidragsnämnderna även handlägga

motsvarande ärenden rörande civilförsvarspliktiga. Någon större ökning

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

av nämndernas arbetsbörda anses icke föranledas härav. Det sammanlagda

antalet familjebidragsärenden för år beräknas för de civilförsvarspliktigas

del till omkring 5 000 mot ungefär 75 000 för de värnpliktiga. Tillsynsmyndighet

även över tillämpningen av civilförsvarets familj ebidragsbestämmelser

bör i enhetlighetens intresse vara försvarets civilförvaltning.

Utredningen föreslår, att vad i 5—19 §§ FF stadgas rörande de olika

formerna av familjebidrag skall äga motsvarande tillämpning

då det gäller civilförsvarspliktiga. Härvid bör dock beaktas, att manliga

och kvinnliga civilförsvarspliktiga skall vara jämställda.

Enligt FF fordras i vissa fall tillsynsmyndighetens medgivande för att

bidrag eller bidrag av viss storlek skall få utgå i fråga om värnpliktig, som

fullgör första tjänstgöring. Utredningen förordar, att vad som sålunda stadgas

om värnpliktig, som fullgör första tjänstgöring, inom civilförsvaret

skall gälla dels värnpliktig, som inslcrivits i civilförsvaret men icke fullgjort

tjänstgöring motsvarande nämnda första tjänstgöring, och dels civilförsvarspliktig,

som icke uppnått eller under kalenderåret uppnår 18 års

ålder.

FF medger, att familj epenning i vissa fall kan utbetalas för längre tid

än tjänstgöringen. Detta skall dock i regel icke gälla när tjänstgöring fullgöres

jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen. Utredningen anför, att med

tjänstgöring jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen bör likställas tjänstgöring

jämlikt 12 § 2 mom. och 3 mom. första stycket civilförsvarslagen.

I fråga om 14 och 15 §§ FF — angående näringsbidrag — har utredningen

i förut nämnda, till chefen för försvarsdepartementet avlämnade betänkande

föreslagit genomgripande förändringar. De sålunda föreslagna nya reglerna

bör gälla även de civilförsvarspliktiga.

De i 21 och 22 §§ FF intagna bestämmelserna om skyldighet att

taga arbete in. m. bör enligt utredningens uppfattning gälla också

civilförsvarspliktigs familjemedlemmar.

I 27—31 §§ FF meddelas föreskrifter om familjebidragens bestridande

m. in. Skyldighet att utgiva familjebidrag åvilar vederbörande

kommun. Till kostnaderna utgår statsbidrag och förskott härå kan utbetalas

av statsverket. Utredningen föreslår, att ifrågavarande bestämmelser

erhåller motsvarande tillämpning på civilförsvarets område.

Kostnaderna för familjebidrag till verkskyddspersonal skall enligt 47 §

civilförsvarslagen slutligt stanna på arbetsgivaren. Utredningen anser bidragen

även i detta fall böra utgivas av vederbörande kommun och förskotteras

av statsverket.

De i FF intagna bestämmelserna om besvär m. m. (32—35 §§) och

de särskilda bestämmelserna (36—41 §§) föreslås likaledes bli

tillämpade inom civilförsvaret. I

I familjebidragskungörelsen har såsom nämnts intagits be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

stämmelser angående tillämpningen av FF. Utredningen framhåller, att

motsvarande bestämmelser erfordras inom civilförsvaret. Sålunda behövs

bl. a. föreskrifter om rapportering från civilförsvarsmyndigheterna till familj

ebidragsnämnderna av uppgifter av betydelse för nämndernas verksamhet.

Vid utformandet av regler om ansökning rörande familjebidrag

och angående s. k. normerad behovsprövning av familjebidragen bör den

av utredningen förordade jämställdheten mellan manliga och kvinnliga

civilförsvarspliktiga genomföras. Vidare bör beaktas de förslag till ändringar

i familjebidragskungörelsens bestämmelser, som utredningen framlagt

i sitt till chefen för försvarsdepartementet avgivna betänkande.

Utredningen erinrar, att den i nyssnämnda betänkande även föreslagit,

att familj ebidrag (med undantag av näringsbidrag) för värnpliktiga

— i likhet med bl. a. penningbidrag och premier —- skall vara

skattefria. Samma regler bör på detta område gälla för värnpliktiga

och civilförsvarspliktiga.

Remissyttrandena

Principuttalanden

Utredningens begränsning av de nu framlagda förslagen till att närmast

gälla endast fredsförhållanden har icke föranlett erinran.

Förslagens utgångspunkt, att de ekonomiska förmånerna

för de civilförsvarspliktiga i största möjliga utsträckning

bör överensstämma med de värnpliktigas förmåner

vid tjänstgöring i krigsmakten, har godtagits eller lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser såvitt avser värnpliktiga, vilka

överförs till civilförsvaret.

Ifråga om övriga civilförsvarspliktiga har utredningens

ståndpunkt accepterats av en del av remissinstanserna. Ett betydande antal

förordar emellertid, att förmånerna görs gynnsammare än för värnpliktiga.

Uppfattningen, att inom denna kategori kvinnor och män bör

vara likställda i ekonomiskt avseende, har icke framkallat någon gensaga.

Yttranden, som tillstyrker jämställdhet mellan värnpliktiga och övriga

civilförsvarspliktiga, har avgivits av chefen för försvarsstaben, försvarets

civilförvaltning, överståtliållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län och

svenska landsbygdens ungdomsförbund.

Härvid ifrågasätter försvarets civilförvaltning, huruvida icke överensstämmelsen

i vissa avseenden bör kunna göras ännu mer långtgående än

vad utredningen föreslagit. Civilförvaltningen har härutinnan i åtanke

penningbidragets storlek, rätten till fria resor vid tjänstledighet, fri sjukvård,

premier samt ersättningar för inkvartering och förplägnad. Å andra

sidan hyser ämbetsverket viss tvekan att tillerkänna de civilförsvarspliktiga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

fullt ut samma rätt till familjebidrag som värnpliktiga, tjänstgörande enligt

värnpliktslagen.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län pekar på vissa

svårigheter vid förslagets genomförande. Dessa myndigheter anför sålunda,

att civilförsvarsplikten icke tillnärmelsevis kunnat så förankras i folkmedvetandet

som värnpliktstanken. Vad som återstår av tänkesättet, att

civilförsvaret är en kvarleva från »kristiden», måste bringas att försvinna;

eljest torde psykologiska skadeverkningar av besvärande slag uppstå särskilt

ifråga om de viktiga grupper civilförsvarspliktiga, som på grund av

längre utbildningstid skulle få vidkännas de största ekonomiska uppoffringarna,

d. v. s. högre befäl och specialister av olika slag. Därest ersättning

för förlorad arbetsinkomst icke längre skall förekomma, fordras en

omfattande och ingående upplysningsverksamhet för att hos allmänheten

befästa tanken, att civilförsvarstjänst i alla hänseenden måste såsom en

allmän medborgarplikt jämställas med värnplikten.

Även yttrandet av svenska landsbygdens ungdomsförbund röjer en viss

tvekan. Förbundet framhåller, att ett genomförande av utredningens förslag

i många fall skulle kunna medföra ett avsevärt sämre ekonomiskt

utbyte för den berörda personalen. Man torde därför kunna ifrågasätta,

om det blir möjligt att till civilförsvaret knyta personer med för arbetsuppgifterna

erforderliga kvalifikationer. Värnpliktstjänstgöring och civilförsvarstjänstgöring

kan enligt förbundets mening icke helt jämföras. Förbundet

anser skäligt, att de frivilligt tjänstgörande ersättes efter samma

normer som övrig personal.

Socialstyrelsen, statskontoret och statens lönenämnd har icke framfört

någon erinran mot de av utredningen angivna principerna.

Jämkningar förordas däremot av civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands,

Jämtlands och Norrbottens län, landsorganisationen, tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, statstjänstemannens

riksförbund och högerns ungdomsförbund. En del av dessa

remissinstanser accepterar, att ersättningssystemet formellt uppbygges enligt

reglerna för de värnpliktigas avlöning, ehuru de anser förmånernas

storlek böra avvägas på annat sätt. Länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands,

Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län finner sig kunna biträda utredningens

uppfattning såvitt avser beredskaps- och krigsförhållanden.

Vad angår de synpunkter, som anföres av de kritiskt inställda remissinstanserna,

har bl. a. civilförsvarsstyrelsen utförligt motiverat sin ståndpunkt.

Styrelsen erinrar, att de utbildningsskyldiga inom det lokala allmänna

civilförsvaret och verkskyddet uppdelats i sex utbildningskategorier,

betecknade A—F. Grupp A omfattar högre befäl med särskilda ledningsuppgifter

vid civilförsvarets krigsorganisering (underofficersutbildade

värnpliktiga som överförts till civilförsvaret). Utbildningstiden för denna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

kategori är liögst 80 dagar. Utbildningstiderna för kategorierna B F är

högst 60 dagar, 30 dagar, 15 dagar, 60 timmar respektive 35 timmar. Inom

kategorierna B—F kommer årligen att utbildas 110, 650, 4 290, 8 900

respektive 4 600 civilförsvarspliktiga. Personal tillhörande kategorierna E

och F skall företrädesvis utbildas vid deltidskurs. Av olika skäl, såsom när

de som skall utbildas bor långt ifrån utbildningsplatsen, kan det dock bli

nödvändigt att ordna sådan utbildning i form av heltidskurs (internatkurs).

Styrelsen framför vidare bl. a. följande synpunkter.

Övergången till det av utredningen föreslagna avlöningssystemet kommer

för civilförsvarspersonal, som icke utgöres av reservofficerare och värnpliktiga,

att medföra avsevärt försämrade avlöningsförmåner. Det är emellertid

angeläget, alt de civilförsvarspliktiga i avlöningshänseende känner

sig rättvist behandlade. Härigenom skapas — och detta är av utomordentlig

betydelse för civilförsvaret — en positiv attityd hos de civilförsvarspliktiga

till den utbildning, de inkallas att genomgå. En minskning av personalens

avlöningsförmåner på sätt utredningen föreslagit måste härvidlag

medföra vissa vådor. Skall styrelsen kunna godta utredningens förslag,

måste därför inom ramen för värnpliktsavlöningssystemet skapas möjlighet

att åt ifrågavarande civilförsvarspliktiga utge sådana i förhållande

till de värnpliktiga — rättvist avvägda ersättningar att den positiva attityden

kan bibehållas.

De av utredningen föreslagna ersättningsbestämmelserna synes otillräckliga

främst i fråga om befälet. Värnpliktiga, som fullgjort 304 dagars första

tjänstgöring, erhåller inom krigsmakten vid utbildning till bciäl premier,

som utgör vid underbefälsutbildning (20 dagar) 200 kronor (= 10 kronoi

per dag), vid underofficersutbildning (146 dagar) 1 200 kronor (— 8 kronor

21 öre per dag) och vid frivillig officersutbildning (180 dagar) 2 400 kronor

(= 13 kronor 33 öre per dagj. Om man jämställer de civilförsvarspliktiga

med värnpliktiga, som fullgjort 304 dagars första tjänstgöring, bör den

utbildning, som de civilförsvarspliktiga undergår, icke avlönas sämre än

utbildning under sådan förlängd värnpliktstjänstgöring. Skäligheten härav

understryks av att huvuddelen av de civilförsvarspliktiga, som åläggs tjänstgöring

för utbildning inom civilförsvaret, är män i 47-årsåldern. Dessa har

i allmänhet redan fullgjort sin tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen.

Styrelsen anser det sålunda rimligt, att de, som underkastar sig utbildning''inom

civilförsvaret, kommer i åtnjutande av utbildningspremier. Med

hänsyn till alt civilförsvarspliktiga, som utbildas till underbefäl (kategori

D), är avsevärt äldre än motsvarande personal vid krigsmakten bör utbildningspremien

för dem vara större än vid krigsmakten. Vad angår det

civilförsvarspliktiga befälet inom kategorierna B och C rör det sig om

kvalificerade befattningshavare i samhällets tjänst, vilka under den relativt

långa utbildningstiden rycks ur sin civila gärning för alt utbildas

till innehavare av chefsbefattningarna inom civilförsvarsorganisationen.

Civilförsvaret ställer stora krav på denna personal och anser därför skäligt,

att den erhåller en mot kraven svarande avlöning. Skall en positiv attityd

kunna skapas hos detta fåtal befattningshavare, är det nödvändigt att

deras sammanräknade avlöningsförmåner under utbildningstiden blir så

stora, alt de i någon mån kompenserar under denna tid uppkommande

inkomstbortfall. De bör därför erhålla eu ytterligare förhöjd utbildningspreinic.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 10i år 1062

En utförlig motivering har lämnats även av bl. a. länsstyrelsen i Jämtlands

län. Denna myndighet riktar uppmärksamheten på den grupp i det lokala

allmänna civilförsvaret inskrivna, som utgöres av kvinnor samt män,

vilka icke är i värnpliktsåldern. Länsstyrelsen anför bl. a.

Skyldighet att fullgöra värnpliktstjänstgöring åvilar alla män i värnpliktsåldern

och befriade därifrån kan i princip endast bli de, som på

grund av sjukdom eller lyte ej kan fullgöra dylik tjänstgöring. Civilförsvarsplikten

däremot berör såväl män som kvinnor under en längre tidsperiod,

16 65 år. Av den nu ifrågavarande delen av de civilförsvarsplik
tiga

blir under fredstid allenast en mindre del tagen i anspråk för civilförsvarstjänst.

Detta innebär en olikformighet, som är av viss betydelse

för ställningstagandet i nu förevarande fråga. I synnerhet om man därvid

tar hänsyn till att värnpliktstjänstgöringen fullgöres av de värnpliktiga huvudsakligen

vid unga år under det att huvuddelen av de i civilförsvaret inskrivna

mera regelmässigt kommer att kallas till tjänstgöring efter uppnådda

47 år eller i den ålder, då följderna av en bortovaro från deras egentliga

näringsfång kan medföra på många sätt kännbara ekonomiska och

även andra konsekvenser.

Att civilförsyarspliktiga och värnpliktiga skulle komma att tjänstgöra

sida vid sida i likvärdiga befattningar men med olika ersättning finner

länsstyrelsen icke utgöra något bärande skäl för övergång till helt och

hållet värnpliktsavlöning. Värnpliktstjänstgöringen synes därvid kunna

betraktas såsom fullgjord i civilförsvarstjänst.

Den mera kvalificerade personalen inom civilförsvaret måste merendels

uttagas genom handplockning för att erhålla de för vederbörande befattningar

mest lämpade personerna. Därvid får man ej bortse från den

i civilförsvarslagen stadfästa bestämmelsen, att personalbehovet skall såvitt

möjligt fyllas med dem, som frivilligt anmäler sig till uttagning. Härvidlag

är det naturligtvis önskvärt, att det i görligaste mån undvikes att

genom för snävt utformade ersättningsbestämmelser avskräcka vederbörande

att ta tjänst inom civilförsvaret. Därest ej nöjaktig ersättning vid

tjänstgöring kan erbjudas dem, måste fara föreligga för att de, som

står i tur att utträda ur värnplikten, väljer annan form av beredskapstjänstgöring,

som under fred är förenad med mindre tidskrävande eller

kanske mera lockande arbete och där vederbörande under fred undgår

inkomstbortfall.

Vidare kan påvisas vissa direkta oformligheter, som skulle uppstå, därest

nu förevarande kategori civilförsvarspliktiga ej beredes någon ersättning

för inkomstbortfall. Enligt utredningens förslag är det meningen att i 28 §

statens allmänna avlöningsreglemente införa en bestämmelse om att vissa

tjänstemän även vid civilförsvarstjänstgöring under vissa villkor skall

kunna erhålla lön med B-avdrag. Vidare skall en kommunalt anställd, i

civilförsvaret inskriven befattningshavares tjänstgöring i civilförsvaret enligt

civilförsvarslagen anses vara fullgjord i den kommunala anställningen.

Härvidlag synes enligt utredningen kommun även under tid, då civilförsvarsberedskap

ej råder, skola svara för avlöning och annan ersättning under

civilförsvarstjänstgöringen. Slutligen skall enligt utredningen verkskyddspersonal

i vissa fall av vederbörande arbetsgivare hållas skadeslös och

alltså få behålla sin avlöning under tid, då den tages i anspråk för utbildning

eller övning. I samtliga nu relaterade fall kommer alltså den civilför
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år W62

svarspliktige att helt eller delvis undgå den förlust av arbetsinkomst, som

eljest skulle bliva en följd av inkallelsen till tjänstgöring.

Landsorganisationen påpekar bl. a., att inkallelser enligt värnpliktslagen

i fredstid icke förekommer för män över 35 års ålder, då den tredje repetitionstjänstgöringen

fullgjorts. Landsorganisationen kan icke ansluta sig

till uppfattningen, att kvinnors tjänstgöring i civilförsvaret är att anse

som en form av kvinnlig värnpliktstjänstgöring.

Synpunkter liknande de nu anförda framföres även i andra yttranden.

Länsstyrelsen i Gotlands län erinrar därjämte, att 1953 ars civilförsvarsutredning

i sitt huvudbetänkande vid beräkningar rörande civilförsvarets

kostnader utgått från att ersättning för inkomstbortfall under utbildning

alltjämt skulle utgå, och att utbildningsutredningen beträffande utbildningskostnaderna

hänvisat till nämnda betänkande.

De ifrågavarande remissinstansernas överväganden utmynnar i stort

sett i följande förslag. Civilförsvarsstyrelsen förordar, att till civilförsvarspliktiga

inom utbildningskategorierna B—D skall — förutom förmåner enligt

värnpliktsavlöningskungörelsen — utgå tjänstgöringspremie med 5 kronor

för dag samt utbildningspremier med 30 kronor per dag för kategorierna B

och C och 15 kronor per dag för kategori D. Länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län anser, att för värnpliktsavgångna män med fullgjord värnplikt

penningbidraget bör ökas eller ersättning i viss utsträckning medges för

förlorad arbetsinkomst. Detsamma bör enligt länsstyrelsen gälla värnpliktiga

med uppskov under beredskap och krig för tjänstgöring i bevakningstjänsten

så länge utbildningen icke sker inom tidsramen för värnpliktstjänstgöringen.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör civilförsvarspliktiga,

som icke är reservofficerare eller värnpliktiga, uppbära penningbidrag och

premier av sådan storlek, att avsevärda ekonomiska förluster icke asamkas

dem genom civilförsvarstjänstgöringen och så att viss kompensation erhålles

för de uppoffringar i övrigt som tjänstgöringen innebär. Landsorganisationen

har uppfattningen, att för män i åldern 45 år och högre bör utgå utbildningspremier

så avpassade, att den sammanlagda ersättningen i stort

sett kompenserar inkomstbortfallet. Detta bör gälla också kvinnor. För hushållsarbetande

kvinnor bör även de nu gällande bestämmelserna om ersättning

för kostnader i anledning av deltagande i utbildningskurs tillämpas.

För befäl bör likaledes utbildningspremier utgå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har funnit det vara av största vikt,

att personer, som i fred utbildas vid statens civilförsvarsskolas A-avdelning

eller dess fältskolor och som icke är reservofficerare, alltjämt kan beredas

ersättning för mistad arbetsinkomst. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län

bör ersättning för inkomstbortfall utgå till personal, som icke är stats- eller

kommunalanställd.

Tjänstemännens centralorganisation och statstjänstemännens riksförbund

förordar bibehållande av nuvarande bestämmelser om ersättning för mistad

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 101 år 1962

arbetsinkomst för civilförsvarspliktiga män och kvinnor över värnpliktsåldern

(resp. över 46 år).

Fortsatt tillämpning å den civila delen av civilförsvarets personal (män

över värnpliktsåldern och kvinnor) av väsentligen samma föreskrifter

som nu gäller (daglön, ersättning för mistad arbetsinkomst) tillstyrkes av

länsstyrelserna i Uppsala, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län

samt Sveriges akademikers centralorganisation. Den sistnämnda organisationen

uttalar därjämte, att maximeringsbestämmelserna för inkomstbortfall

bör ändras för att skälig ersättning skall kunna utgå. Även högerns

ungdomsförbund föreslår ett liknande system. Företagare bör i likhet med

anställda erhalla ersättning för förlorad inkomst. Ifråga om kvinnor förordas

fredslön enligt samma grunder som för krigsmaktens A-personal;

yrkesverksam kvinna skulle dock få ersättning för förlorad arbetsinkomst

och husmoder med hemmavarande barn under 16 år kunna erhålla ett belopp

per dag för hemhjälpskostnad. Bestämmelserna för underåriga anses

böra anknytas till dem som tillämpas för underåriga krigsfrivilliga.

Utredningens förslag i vad avser principerna för avlöning av kommunalanställd

personal vid civilförsvarstjänstgöring har godtagits

av svenska stadsförbundet. Förbundet konstaterar emellertid, att

kommunerna får ökade kostnader genom att kommunalanställd personal i

särskilt stor utsträckning skall tagas i anspråk för civilförsvarsändamål.

Vidare stiger den kommunala andelen av familjebidragskostnaderna, enär

kretsen av familj ebidragsberättigade föreslås utvidgad. Förbundet förutsätter,

att kommunerna beredes ersättning i varje fall för

ökade lönekostnader när kommunalanställda inkallas till tjänstgöring utanför

hemorten. Svenska landskommunernas förbund framställer ingen erinran

mot utredningens förslag.

I anledning av vad utredningen anfört angående löneförhållanden

m. m. för statstjänstemän vid civilförsvarstjänstgör

i n g framhåller överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län,

att för personal vid ämbetets och länsstyrelsernas civilförsvarssektioner

arbetsuppgifterna under beredskap och krig alltid innebär utövande av

innehavd statlig tjänst.

Utredningens förslag rörande verkskyddspersonalen har lämnats

utan erinran av de flesta remissinstanserna. Från åtskilliga håll göres

dock invändningar.

Sålunda framhåller statskontoret, att det varit svårt att inom de statliga

ämbetsverken finna lämplig personal, som varit villig att ställa sig till

förfogande för tjänstgöring inom verkskyddet. Rekryteringssvårigheterna

torde komma att göra sig än starkare gällande, därest den uttagna personalen

skulle ha att räkna med minskad avlöning från sin arbetsgivare

under utbildningen. I varje fall synes det sätt, varpå utbildningen ordnas,

ej böra medföra olika ersättningsgrunder.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och Jämtlands län har också åsikten,

att olika normer ej bör gälla med hänsyn till sättet för utbildningens

ordnande. Yttrandena ger vidare vid handen, att man anser det olämpligt,

att civilförsvarsplilctiga tillhörande verkskyddet ges en särställning i förhållande

till dem i det allmänna civilförsvaret.

Att ersättningsreglerna bör vara lika för verkskyddspersonal och övriga

civilförsvarspliktiga hävdas jämväl av överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens

län samt landsorganisationen. Härvid framhåller överståthållarämbetet och

länsstyrelsen i Stockholms län bl. a., att med den föreslagna ordningen

den ekonomiska faktorn skulle få stor betydelse i fråga om valet av plats

och tid för utbildningen. Denna bör dock planeras främst med hänsyn till

vad som ur effektivitetssynpunkt är lämpligast. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anför, att beträffande det civilförsvarspliktiga manskapet

någon väsentlig kvalitativ skillnad icke föreligger mellan utbildning anordnad

av civilförsvarsmyndighet och utbildning genom enskilt företag, vars

utbildningsverksamhet granskas av länsstyrelse. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län uttalar, att det bör vara vederbörande företags ensak om det vill

utgiva gottgörelse utöver lagstadgad minimiersättning.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har ingen

erinran mot förslaget, att arbetsgivare skall svara för avlöning och extra

kostnader för resor och dylikt när anställd deltager i utbildning, som anordnas

av företaget, eller i övning eller ock fullgör tjänstgöring under

civilförsvarsberedskap. I fråga om utbildning av verkskyddspersonal inom

civilförsvarets utbildningsorganisation säger sig föreningen och förbundet

vara tveksamma om lämpligheten av att offentlig myndighet (familjebidragsnämnd)

fastställer kostnader, som slutligt skall stanna på annan

än statsverket. I varje fall måste arbetsgivare ha rätt att överklaga sådant

beslut. Vidare framhålles, att utredningens förslag synes innebära, att

verkskyddspliktig arbetsgivare själv skall tillämpa värnpliktsavlöningskungörelsen

och eventuellt andra för värnpliktiga gällande bestämmelser.

Delta skulle medföra svårigheter och administrativa olägenheter. Föreningen

och förbundet anser uteslutet, att arbetsgivarna skulle åläggas utföra sådana

uppgifter. Svårigheter skulle för övrigt också uppstå, om civilförsvarsmyndigheterna

av arbetsgivarna skall utkräva ersättning för t. ex. förplägnad,

logi och sjukvård för verkskyddspersonal. En omprövning av hithörande

frågor kan därför vara motiverad. Såsom alternativa lösningar nämnes,

att arbetsgivares skyldighet att stå för verkskyddets kostnader i nu aktuellt

avseende avskaffas, eller att all ersättning vid utbildning av verkskyddspcrsonal

inom det allmänna civilförsvaret beräknas och utbetalas av civilförsvarsmyndigheterna,

vilka därefter skulle avkräva arbetsgivarna en

schematiskt beräknad avgift för kostnaderna, eller ock alt man tillskapar

enklare ersättningsprinciper.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 101

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Vad angår d e ekonomiska förmånernas samband med

tjänstgöringstidens längd är högerns ungdomsförbund ense

med utredningen om att ersättning bör utgå endast vid utbildning, som,

jämte eventuella resor, omfattar minst 7 timmar per dag.

Krav på uppmjukning av den angivna regeln har framförts av civilförsvarsstyrelsen,

statens lönenämnd och länsstyrelsen i Malmöhus län. En

skärpning av regeln för vissa fall förordas av försvarets civilförvaltning.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller, att det emellanåt är behövligt, att utbildningskurser

börjas och avslutas med halva tjänstgöringsdagar. Styrelsen

föreslår därför, att vid sammanhängande kurser full ersättning skall

utgå för första och sista dagen även om tjänstgöringen icke uppgår till 7

timmar.

Statens lönenämnd synes anse, att penningbidrag, premie och familjebidrag

bör utgå även för dag, då tjänstgöring icke pågått 7 timmar i följd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande.

Enligt 6 § i gällande utbildningskungörelse kan det ifrågakomma, att viss

utbildning genomföres både som heldags- och deltidsutbildning. Ersättningsfrågan

blir sålunda beroende av hur de särskilda kurserna utformas.

Även deltagande i en deltidskurs kan exempelvis för en skiftarbetande

innebära, att vederbörande lider ekonomisk förlust. Det icke oväsentliga

antal skiftarbetande, som i utpräglade industriorter är inskrivna i civilförsvaret,

kommer att till förfång för bl. a. utbildningsmottagligheten anse

sig utsatta för orättvisa i förhållande till dem, som har normal arbetstid

eller genom särskilda bestämmelser hålles skadeslösa enligt utredningens

förslag, exempelvis kommunala befattningshavare samt deltagare i av verkskydden

själva anordnad utbildning. Det synes därför rimligt, att penningbidrag

och tjänstgöringspremie får utgå för all civilförsvarstjänstgöring,

alltså även sådan som innefattar mindre än 7 timmar i följd.

Försvarets civilförvaltning ifrågasätter, huruvida vid kortare tjänstgöring

än 7 timmar i följd bör — såsom utredningen föreslagit — utgå ersättning

för begagnande av egna klädespersedlar, för sjukvård eller för

förplägnad i det fall vederbörande medges att själv sörja för densamma.

Ämbetsverket vill även till närmare övervägande framställa frågan, huruvida

civilförsvarspliktig, som icke är inskriven i civilförsvaret, bör under

övning (utbildning) jämlikt 12 § 2 mom. sista stycket civilförsvarslagen

komma i åtnjutande av andra förmåner än fri förplägnad samt, i förekommande

fall, fri förläggning och fria resor, även därest övningen (motsvarande)

i fråga tager i anspråk hel dag eller flera dagar i följd. Slutligen

finner ämbetsverket, att för rätt till familjebidrag — som anses böra tillkomma

endast inskrivna — bör krävas en minimitjänstgöring å 8 dagar. Ämbetsverkets

motivering för sistnämnda förslag skall redovisas i samband

med redogörelsen över myndigheternas yttranden om detaljbestämmelserna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

35

Uttalanden om detaljbestämmelser

Av högerns ungdomsförbund har gjorts ett allmänt uttalande, att bestämmelserna

om avlöning till värnpliktiga inom civilförsvaret såväl

vapenföra som vapenfria — helt bör ansluta sig till de för krigsmakten

gällande.

I övrigt har skiftande åsikter framkommit rörande de olika ersättningsförmånerna.

Med avseende å rätten till fria resor erinrar länsstgrelsen i Malmöhus

län, att enligt värnpliktsavlöningskungörelsen sådan rätt förekommer endast

då kortaste färdvägen överstiger 20 kilometer. Länsstyrelsen vill utvidga

motsvarande rätt för de civilförsvarspliktiga och anför bl. a.

Den angivna normen torde ha avvägts med tanke på kasernerad personal,

d. v. s. heldagsutbildning. Resefrekvensen för civilförsvarspliktiga är betydligt

högre vid deltidsutbildning än vid heldagsutbildning. Huvuddelen av

dem, som skall undergå utbildning, kommer även i fortsättningen att

undergå deltidsutbildning. Resor vid deltidsutbildning kan med den angivna

avståndsbegränsningen väntas åsamka den civilförsvarspliktige relativt

stora kostnader. (Exempel: resväg 2 mil; jvg 2 kl. T. o. R. kr. 3: 80;

civilförsvarspolis 60 timmars utbildning vid deltidskurs med i genomsnitt

3 timmar per utbildningspass; resekostnader totalt 76: — kronor). Det synes

icke böra ifrågakomma, att den civilförsvarspliktige själv skall bestrida

sådana resekostnader. Ersättning för resor bör utgå inom avsevärt mindre

räjong till elever vid deltidsutbildning. För att underlätta granskningsarbetet

inom den till länsstyrelserna centraliserade administrationen för utbildningen

måste bestämmelserna göras schablonartade.

Försvarets civilförvaltning kan icke dela utredningens uppfattning, att

rätten till fria resor ej skall gälla vid tjänstledighet under tid, då civilförsvarsberedskap

icke råder. Civilförvaltningen anser det skäligt, att civilförsvarspliktiga,

som fullgör längre sammanhängande tjänstgöring, erhåller

fria resor och traktamenten i lika mån som de värnpliktiga, vilka tjänstgör

enligt värnpliktslagen. Det förhållandet, att de civilförsvarspliktiga genom

en mer genomförd lokal rekrytering endast i mindre omfattning kan beräknas

komma i åtnjutande av sagda förmåner, bör icke föranleda, att de betages

den principiella rätten härtill.

Länsstgrelsen i Gotlands län önskar, att civilförsvarspliktiga på Gotland,

vilka deltager i utbildning på fastlandet, alltid skall vara berättigade att anlita

flygplan. Om sådan generell rätt ej medgives, bör länsstyrelsen få pröva

frågan från fall till fall.

Enligt statskontoret bör bestämmelser om förutsättningarna för flygplansresor

meddelas av Kungl. Maj :t.

Länsstgrelscrna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län ifrågasätter,

om icke civilförsvarspliktiga bör kunna erhålla färdbiljett på samma sätt

som värnpliktiga och utnyttja order som färdhandling.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr t Öl år 1962

Vad beträffar penningbidragen förklarar överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms lön, att de intet har att erinra mot utredningens

förslag till gruppindelning av civilförsvarspersonalen och avlöning

efter arbetsuppgifternas betydenhet.

Statens lönenämnd anser, att till civilförsvarets lägsta lönegrupp bör hänföras

alla meniga civilförsvarspliktiga, som icke tillgodoräknats värnpliktsoch

civilförsvarstjänstgöring för sammanlagt 304 dagar. Statskontoret

yttrar beträffande de kategorier civilförsvarspliktiga, som utgöres av kvinnor

över 18 år, från värnplikt frikallade män och män över värnpliktsåldern,

att ämbetsverket icke kan finna tillräckliga skäl föreligga för att dessa civilförsvarspliktiga

i vart fall de båda förstnämnda kategorierna — skulle

erhålla bättre avlöningsförmåner än värnpliktiga som fullgjort mindre än

304 dagars tjänstgöring.

Chefen för försvarsstaben finner icke klart framgå i vilken grupp kvinnor

över 18 år, vilka icke fullgjort 304 dagars tjänstgöring, skall placeras.

De bör enligt huvudprincipen vara likställda med män.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör för meniga endast finnas

en bidragsgrupp. Länsstyrelsen motiverar detta med att under beredskap

och krig civilförsvarsmyndigheternas resurser måhända icke blir tillräckliga

för att göra de beräkningar av antalet tjänstgöringsdagar, som förutsättes

för fördelning av denna personal på två grupper.

Civilförsvarsstyrelsen föreslår, att en högsta lönegrupp — med bidragsbeloppet

14 kronor 50 öre per dag — inrättas för befattningshavare som kan

jämställas med major eller högre. Inom krigsmakten förekommer, såvitt

styrelsen har sig bekant, ytterst sällan att värnpliktigt befäl uppnår majors

eller högre befattning. Däremot kommer regelmässigt att finnas befäl med

sådan ställning inom civilförsvaret.

Försvarets civilförvaltning anser, att bland bidragsgrupperna för civilförsvarets

personal bör ingå också den lägsta gruppen för värnpliktiga i

krigsmakten.

Angående tiden för uppflyttning i penningbidragsklass av civilförsvarspliktiga,

som på grund av samvetsbetänkligheter befriats från ordningsoch

bevakningstjänst, yttrar chefen för försvarsstaben att han icke kan biträda

utredningens förslag utan en närmare utredning om de vapenfria

värnpliktigas tjänstgöring över huvud inom totalförsvaret.

Om penningbidragens storlek anför Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

att det finnes starka skäl för en allmän höjning av dagersättningen

till värnpliktiga och civilförsvarspliktiga.

Ett uppskov med prövningen rörande penningbidragens storlek och deras

fördelning i grupper förordas av statskontoret, som härvid hänvisar

till att beslut ännu icke föreligger beträffande vilka befattningar, som skall

finnas inom civilförsvaret, och vilka arbetsuppgifter som skall vara förenade

med dessa.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

Angående inkvartering och Ro r p 1 ä g n a d yttrar försvarets civilförvaltning

bl. a.

Civilförvaltningen delar utredningens uppfattning angående lämpligheten

av att de civilförsvarspliktiga om möjligt skall åtnjuta inkvartering och

förplägnad in natura. Däremot ifrågasätter ämbetsverket skäligheten av att

civilförsvarspliktiga, som begagnar sin egen bostad såsom nattkvarter, icke

skall erhålla någon ersättning härför. Ämbetsverket föreslår, att härvidlag

bestämmelser, motsvarande dem i Kungl. Maj :ts brev 30 september 1960

angående inkvarterings- och reseersättning m. in. åt värnpliktiga, utfärdas

för ifrågavarande personal.

Utredningen har i förenklingssyfte föreslagit, att civilförsvarspliktig, som

medgivits själv ombesörja sin förplägnad, skall ha rätt att erhålla ersättning

endast därest och i den mån en besparing därvid uppkommit för civilförsvaret

eller medgivandet erhållits på grund av sjukdom. Ämbetsverket

ifrågasätter, huruvida en sådan anordning kan anses bidraga till en förenkling

av handläggningen av hithörande ärenden. Enligt civilförvaltningens mening

bör övervägas, huruvida icke även i detta hänseende en tillämpning av

de för värnpliktiga gällande bestämmelserna skulle vara att föredraga i

förenklande syfte och med hänsyn till önskvärdheten av såvitt möjligt enhetliga

bestämmelser.

Enligt statskontoret bör föreskrifter utfärdas, som anger under vilka förutsättningar

utspisning och logi må ordnas på annat sätt än genom civilförsvarsmyndighets

försorg.

Frågan om ersättning till de civilförsvarspliktiga för begagnande av

egna klädespersedlar beröres av statskontoret, som finner tveksamt

om sådan ersättning över huvud bör utgå vid civilförsvarstjänstgöring

med dess relativt korta tjänstgöringsperioder. I vart fall bör såsom förutsättning

gälla, att tjänstgöringen icke omfattar blott ett fåtal dagar.

Rörande sjukvårdsförmånerna yttrar länsstyrelsen i Malmöhus

län, att bestämmelserna bör utformas så, att rätt till fri sjukvård förefinns

vid all heldagsutbildning, oavsett om civilförsvaret har egna sjukvårdsorgan

eller ej. Enligt överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms

län bör civilförsvarspliktiga i detta hänseende vara likställda med värnpliktiga.

Samma principiella uppfattning företrädes av försvarets civilförvaltning.

Denna myndighet framhåller, att med utredningens system rättvisligen

borde följa, att den civilförsvarspliktige bleve berättigad till dels kompensation

för den på tiden för tjänstgöringen belöpande delen av den obligatoriska

sjukförsäkringsavgiften, dels ersättning för mellanskillnaden mellan

havda kostnader för sjukvård och den av sjukkassan betalade andelen av

dylika kostnader. Såsom en enklare metod föreslår emellertid civilförvaltningen,

att de civilförsvarspliktiga — i den mån fri sjukvård icke kan beredas

dem inom civilförsvaret — medgives att på civilförsvarets bekostnad

åtnjuta vård inom den allmänna sjukvården. Ämbetsverket uttalar vidare,

att de civilförsvarspliktiga måhända även i viss utsträckning skulle

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

på civilförsvarets bekostnad kunna komma i åtnjutande av sjukvård vid

förbandens sjukvårdsinrättningar. Frågan härom måste emellertid göras

till föremål för närmare överväganden.

Spörsmålet om ersättning för kroppsskada, ådragen under

civilförsvarstjänst, beröres av Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

som ifrågasätter, om det inte vore i hög grad motiverat att också härvid

jämställa dem som tjänstgör inom det militära och inom det civila försvaret.

Vad beträffar förmånen av premier har utredningens förslag, att

utbildningspremier icke skulle utgå till civilförsvarspliktiga, kritiserats av

vissa remissinstanser. Sålunda anför chefen för försvarsstaben, att han icke

kan finna principiella skäl att i detta hänseende skillnad i bestämmelserna

skall föreligga, om tjänstgöringsförhållanden och utbildning är jämförbara

för civilförsvarspliktiga och värnpliktiga. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen

i Stockholms län ifrågasätter också riktigheten av att principiell

likställighet med (befälsutbildade) värnpliktiga icke skulle genomföras i

detta fall. Vidare anföres, att viss utbildningspremie till civilförsvarspliktig,

som med godkända vitsord genomgått befäls- eller specialistutbildning

för utbildningskategorierna A—D, säkerligen skulle få en stimulerande

effekt samt bidraga till bättre utbildningsresultat och större villighet att

fullgöra de mera krävande civilförsvarsuppgifter, för vilka dessa kategorier

avses.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har, enligt vad tidigare anförts, den åsikten

att storleken av penningbidrag och premier bör bestämmas så, att avsevärda

förluster icke uppkommer för de civilförsvarspliktiga genom civilförsvarstjänstgöringen.

Länsstyrelsen framhåller, att betydande ekonomiska förluster

torde åsamkas huvuddelen av de till befäl uttagna civilförsvarspliktiga,

därest endast av utredningen föreslagna förmåner blir gällande. Med

hänsyn härtill men även rent principiellt anser länsstyrelsen, att systemet

med utbildningspremier bör tillämpas likaväl för befälsutbildning i civilförsvaret

som för dylik i värnpliktstjänstgöring. På grund härav föreslås,

att vid genomgången befälskurs med godkända vitsord skall utgå utbildningspremie

i stället för tjänstgöringspremie.

Såsom även omförmälts tidigare förordar civilförsvarsstyrelsen, att utbildningspremier

skall tillkomma civilförsvarspliktiga inom utbildningskategori

D med 15 kronor samt inom utbildningskategorierna B och C med

30 kronor per dag. Införandet av utbildningspremier tillstyrkes jämväl av

landsorganisationen.

Med avseende å tjänstgöringspremierna föreligger vidare uttalanden av

civilförsvarsstyrelsen, försvarets civilförvaltning, statens lönenämnd och

statskontoret.

Civilförsvarsstyrelsen är ense med utredningen om att det är skäligt, att

tjänstgöringspremie utgår. Premie bör tillkomma personal tillhörande ut
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962 39

bildningskategorierna B—F och bestämmas till ett belopp av 5 kronor per

dag
Försvarets

civilförvaltning anför, att det synes skäligt, att alla kvinnliga

och vissa manliga civilförsvarspliktiga skall komma i åtnjutande av tjänstgöringspremier.

Därvid bör beträffande sistnämnda kategori i likhet med

vad som gäller enligt värnpliktsavlöningskungörelsen föreskrivas, att förutsättning

för rätt till premie skall vara, att vederbörande såsom värnpliktig

och civilförsvarspliktig fullgjort tjänstgöring om sammanlagt 394 dagar.

För varje dags tjänstgöring därutöver bör den manlige civilförsvarspliktige

gottslcrivas premie med samma belopp som kvinnlig personal, d. v. s. fem

kronor.

Statens lönenämnd avstyrker, att civilförsvarspliktig, som under kalenderåret

uppnår minst 18 års ålder och icke är värnpliktig, erhåller tjänstgöringspremie.

Statskontoret finner tveksamt, om systemet med tjänstgöringspremier

bör införas inom civilförsvaret. Ämbetsverket åberopar som skäl att såsom

utredningen framhållit — tjänstgöringen inom civilförsvaret i nu

aktuella hänseenden icke torde vara direkt jämförbar med tjänstgöring

inom det militära försvaret. Därest sådana premier likväl skulle anses böra

utgå, synes kunna övervägas att bestämma ersättningen till lägre belopp än

det föreslagna. Tjänstgöringspremier till värnpliktiga utgår nämligen under

den förutsättningen, att vederbörande fullgjort tjänstgöring minst 20

dagar i följd. Vid avbrott i militärtjänstgöringen kommer således premierna

att helt bortfalla.

De av utredningen föreslagna materiella bestämmelserna rörande familjebidrag

till civilförsvarspliktiga har väsentligen godtagits av försvarets

civilförvaltning. Ämbetsverket anser sig dock böra uppställa två förutsättningar

för godtagandet.

Den första förutsättningen är, att det skapas ett smidigt och säkert rapporteringssystem

mellan civilförsvarsmyndigheterna och familj ebidragsnämnderna.

Ämbetsverket erinrar, att enligt 42 § civilförsvarskungörelsen

länsstyrelserna skall föra register över inskriven personal, och att föi var

och en av de inskrivna skall präglas registreringsplåtar upptagande erforderliga

uppgifter. Det synes därför ändamålsenligt, att länsstyrelserna fungerar

såsom rapporteringsmyndigheter och ålägges att fullgöra motsvarande

uppgifter som de militära truppregistreringsmyndigheterna.

Av det anförda följer, att enligt civilförvaltningens mening rätt till familjebidrag

endast skall gälla personal, som är inskriven i civilförsvaret. I fråga

om all övrig civilförsvarspliktig personal avstyrker civilförvaltningen bestämt

utredningens förslag.

Den andra förutsättningen för ett godtagande avser den tjänstgöringstid,

som bör berättiga till familjebidrag. Enligt civilförvaltningens uppfattning

bör den av utredningen föreslagna minimitiden om en dags tjänstgöiing

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

avsevärt höjas. Civilförvaltningen förordar, att tiden fastställes till 8 dagar

inklusive nödvändiga in- och utryckningsdagar.

Om motiven för detta ställningstagande anföres bl. a.

Med den speciella behovsprövning, som karakteriserar familj ebidragssystemet,

kan man icke belasta detta system med korttidstjänstgörande

civilförsvarspliktiga. Man torde kunna påstå, att denna behovsprövning, i

vart fall när densamma icke är s. k. normerad, generellt sett leder till att

det icke uppkommer nagot utrymme för familjebidrag vid tjänstgöringar

om en längd av endast en eller ett par dagar. Om möjlighet skapas till

familjebidrag vid korttidstjänstgöringar inom civilförsvaret, uppkommer

svårigheter att administrativt bemästra med bidragens fastställande och utgivande

sammanhörande problem. De familjebidrag, som till äventyrs skulle

kunna utgivas, kommer icke att stå i rimlig proportion till totalkostnaderna

för det administrativa arbetet. I detta arbete ingår den tidigare omnämnda

rapporteringen mellan länsstyrelserna och familjebidragsnämnderna, kontrollen

av de uppgifter av skilda slag, som den civilförsvarspliktige familjebidragssökanden

lämnar i sin ansökan, m. m. Vidare torde man på goda

grunder få antaga, att många ansökningar med hänsyn till behovsprövningsreglerna

kommer att av familjebidragsnämnderna lämnas utan bifall. Detta

medför, att besvär över beslut angående vägrat familjebidrag i åtskilliga fall

kommer att anföras, vilket i sin tur föranleder ytterligare kontroller, yttranden

o. d. Civilförvaltningen delar därför icke utredningens uppfattning,

att ett genomförande av dess förslag icke kommer att medföra någon större

ökning av familjebidragsnämndernas arbetsbörda. Såväl familjebidragsnämnderna

som länsstyrelserna torde få icke oväsentligt ökat arbete med ty

åtföljande kostnader.

Inom civilförsvaret synes huvudsakligen korta tjänstgöringsperioder med

e.n..vara?i^^^le^ av n^Son eller några dagar skola ifrågkomma. Inom det militära

försvaret förekommer egentligen icke inkallelser för endast någon

dags tjänstgöring. Endast pa grund av i förväg icke beräknad hemförlovning

nppkommer — som utredningen också framhåller — ibland korta

tjänstgöringstider för en och annan värnpliktig. Härvid blir dock som regel

fråga om familjebidrag enligt s. k. normerad behovsprövning. De inom det

militära försvaret förekommande korta tjänstgöringsperioderna är vidare

rena undantagsfall och av mycket ringa omfattning i förhållande till det

totala antalet tjänstgörande värnpliktiga. Inom civilförsvaret torde förhållandet

bliva omvänt.

När det gäller de till civilförsvaret överförda värnpliktiga kan emellertid

enligt civilförvaltningen en annan uppfattning göras gällande. Dessa civilföi

svarspliktiga bör, såsom utredningen framhållit, ha samma förmåner,

som om tjänstgöringen vore vanlig värnpliktstjänstgöring. Då det icke kan

anses uteslutet, att de värnpliktiga kan komma att tjänstgöra kortare perioder

än 8 dagar, kan för dem undantag från kravet på minimitid måhända

böra göras.

Civilförvaltningen ansluter sig helt till utredningens principiella uppfattning,

att kvinnlig civilförsvarspliktig i allt bör likställas med manlig

sådan. En tillämpning av familjebidragsbestäinmelserna jämväl på kvinnlig

personal kan, enligt vad ämbetsverket anför, komma att medföra viss

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

ökning av arbetsbelastningen för bl. a. familjebidragsnämnderna. Emellertid

torde denna ökning bli relativt begränsad. Tjänstgöringen för ifrågavarande

personal torde nämligen till väsentlig del komma att utgöras av

korttidstjänstgöring. Vidare torde inkomstförhållandena inom de civilförsvarspliktiga

kvinnornas familjer vara sådana, att förutsättningar för familjebidrag

i icke ringa utsträckning kommer att saknas. Civilförvaltningen

uttalar vidare, att, även om civilförvaltningen med hänsyn till det sagda

icke vill motsätta sig en utvidgning av familjemedlemsbegreppet på föreslaget

sätt, ämbetsverket likväl anser sig icke kunna underlåta att uttrycka

vissa farhågor för att icke önskvärda konsekvenser i administrativt hänseende

kan uppkomma. Civilförvaltningen förutsätter, att i det föregående

rekommenderad begränsning i rätten till familjebidrag (minst åtta dagars

tjänstgöring i följd) införes även beträffande den kvinnliga personalen.

Civilförvaltningen framhåller slutligen, att förvaltningen såsom tillsynsmyndighet

enligt familj ebidragsförordningen till sitt förfogande har ett anslag

för särskild hjälpverksamhet till förmån för de värnpliktiga och deras

familjer. Ett liknande anslag till förmån för de civilförsvarspliktiga skulle

kunna bli ett smidigt hjälpmedel och ett enkelt och gott komplement till bestämmelserna

om personalens ekonomiska förmåner.

Även statskontoret har upptagit frågan om eventuell begränsning av rätten

till familjebidrag. Ämbetsverket anför, att behovet av bidrag i förevarande

fall med hänsyn till de korta perioder — eventuellt några få dagar

som tjänstgöringen kan omfatta icke synes göra sig gällande med samma

styrka som vid värnpliktstjänstgöring. Det kan därför övervägas att föreskriva

krav på tjänstgöring ett visst minsta dagantal.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser starka skäl tala för

en allmän höjning av familjepenningen för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga.

Utredningens förslag om skyldighet för kommunerna att

utgiva familjebidrag har icke föranlett invändning.

Vad angår de formella bestämmelserna i samband med familj ebidragsgivningen

delar försvarets civilförvaltning och svenska stadsförbundet utredningens

åsikt, att familj ebidragsnämnderna bör handlägga

hithörande ärenden både beträffande värnpliktiga och civilförsvarspliktiga.

Däremot finner länsstyrelserna i Västcrnorrlands och Norrbottens län, att

— därest ifrågavarande göromål över huvud bör ankomma på kommunerna

— desamma bör anförtros åt civilförsvarsnämnderna. Länsstyrelsen i

Västernorrlands län hänvisar till att enligt 41 § civilförsvarslagen civilförsvarsnämnderna

har att handhava kommunernas uppgifter med avseende

å civilförsvaret.

Statskontoret finner den förutsatta ordningen för utgivande

av familjebidrag, som slutligt skall belasta arbetsgivare

inom ver k skyddet — utbetalning genom kommun, för
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

skottering av statsverket, slutlig utbetalning av arbetsgivaren — alltför omständlig.

Ett enklare system bör eftersträvas, varvid särskilt bör undersökas

om statlig förskottering är behövlig.

Såsom framgår av redogörelsen under föregående avsnitt har svenska

arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund ifrågasatt lämpligheten

av att familjebidragsnämnd fastställer ersättningar, som arbetsgivare

skall betala, samt föreslagit besvärsrätt för arbetsgivare.

Chefen för försvarsstaben tillstyrker, att försvarets civilförvaltning blir

tillsynsmyndighet ifråga om civilförsvarets familjebidragsbestämmelser.

Han anser även ändamålsenligt, att avlöningsfrågor inom

civilförsvaret handlägges av nämnda ämbetsverk.

Jämväl försvarets civilförvaltning förordar — i enhetlighetens intresse —

att uppdraget såsom tillsynsmyndighet lämnas åt civilförvaltningen. Det

framhålles dock, att härav kan komma att påkallas viss personalförstärkning.

Ämbetsverket föreslår, att civilförsvarsstyrelsen vid utfärdande

av tillämpningsföreskrifter rörande avlöningsförmåner till civilförsvarspliktiga

skall samråda med civilförvaltningen.

Chefen för försvarsstaben anser, att administrationskostnaderna

för avlöning och familjebidrag till civilförsvarspersonalen bör bestridas

av medel från elfte huvudtiteln. Enligt försvarets civilförvaltning

bör medel under nämnda huvudtitel anlitas för bestridande av kostnaderna

för familjebidrag åt civilförsvarspliktiga. För att familjebidragskostnader

för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga skall kunna fördelas

mellan fjärde och elfte huvudtitlarna måste familjebidragsnämnderna

åläggas att föra vissa anteckningar.

Departementschefen

Gällande bestämmelser om avlöning och andra ersättningar till civilförsvarspersonal

återfinns väsentligen i 1944 års avlöningsreglemente för personal

i det allmänna civilförsvaret och 1944 års kungörelse om grunder

för ersättning för civilförsvarstjänstgöring i verkskydd. Kungl. Maj :t

har sedermera i annan ordning vid skilda tillfällen meddelat ytterligare

föreskrifter. Enligt avlöningsreglementet utgår bl. a. daglön och timlön.

Beloppen av dessa förmåner har icke ändrats efter reglementets tillkomst.

Bostadsbidrag kan enligt reglementet beviljas efter skälighetsprövning.

Gottgörelse utgår vidare för inkomstminskning, som överstiger daglönen,

dock med högst hälften av daglönens belopp. I senare utfärdade föreskrifter

har beträffande deltagare i central utbildningskurs införts en annan

regel om gottgörelse för mistad inkomst. Enligt denna är gottgörelsen endast

såtillvida maximerad, att den icke må utgå med högre belopp än efter

40 000 kronor om året. I sin helhet kännetecknas ersättningssystemet, med

efter hand tillkommet innehåll, av en viss oenhetlighet. Bestämmelserna

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

lämnar även ett betydande utrymme åt skönsmässiga bedömanden, vilket

åstadkommer osäkerhet vid tillämpningen. Till vissa delar passar systemet

icke väl tillsammans med den organisation av civilförsvaret och de

tjänstgöringsförhållanden för civilförsvarspersonalen, som statsmakterna

beslutat under senare år.

I den nya organisationen för det lokala allmänna civilförsvaret skall i

huvudsak icke inskrivas annan personal än sådan, vars utbildning måste

ske i fredstid. Organisationen skall bl. a. tillföras ett ökat antal värnpliktiga

med uppskov. Totalt beräknas den i det lokala allmänna civilförsvaret

inskrivna personalen skola uppgå till cirka 210 000 personer, varav ungefär

20 000 värnpliktiga med uppskov, 150 000 andra män och 40 000 kvinnor.

Till förstärkning av det lokala allmänna civilförsvaret skall regionala

undsättningskårer inrättas. Dessa avses skola omfatta omkring 10 000

man, så gott som uteslutande värnpliktiga med uppskov. Som befäl skall

placeras bl. a. underofficersutbildade värnpliktiga.

Civilförsvarspliktigs tjänstgöring under tid då civilförsvarsberedskap

ej råder skall liksom tidigare endast avse utbildning och övning. Tiden

härför bestämmes emellertid på annat sätt än förut. Enligt 1944 års civilförsvarslag

var inskriven civilförsvarspliktig skyldig att tjänstgöra högst

60 och annan civilförsvarspliktig högst 30 timmar per kalenderår. Nu gäller,

att inskriven civilförsvarspliktig må tagas i anspråk för utbildning

under högst 30 eller, om han krigsplacerats i högre befälsbefattning eller i

annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, högst

60 dagar, räknat för hela den tid civilförsvarsplikten varar. Envar civilförsvarspliktig

är skyldig att under varje följd av 3 kalenderår deltaga

högst 60 timmar i övning; en del av denna tid må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

användas för utbildning. I civilförsvaret inskriven ■värnpliktig

må åläggas att deltaga i utbildning och övning under den längre tid,

som han efter inskrivningen kunnat åläggas att för motsvarande ändamål

tjänstgöra vid krigsmakten. 1960 års utbildningskungörelse upptager sex

utbildningskategorier med en utbildningstid inom den högsta kategorien

å högst 80 dagar och inom den lägsta kategorien högst 35 timmar.

De nu antydda ändringarna i civilförsvarets organisation och verksamhet

innebär bl. a., att utbildningen i ökad utsträckning kommer att försiggå

vid kurser med heldagsundervisning under en längre sammanhängande

följd av dagar. Sådan utbildning — vid vilken förläggning å civilförsvarsskolorna

i stor omfattning måste ske — kommer företrädesvis att avse

befäl spersonalen. Kraven på ett tillfredsställande ekonomiskt stöd åt de

tjänstgörande och deras familjer kommer härvid att göra sig gällande med

större styrka än tidigare. Vidare framstår som önsk\äit, att ersättnings

systemet, för att kunna tillgodose mera skiftande behov, ytterligare differentieras.

De nuvarande reglerna om ersättning åt civilförsvarspersonal

lämpar sig icke för värnpliktiga, som överföres till civilförsvaret. Förmå
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

nerna för dem måste rimligen avvägas med hänsyn till vad som skolat utgå

vid fortsatt tjänstgöring inom krigsmakten. En omarbetning av ersättningsbestämmelserna

för civilförsvaret är följaktligen nödvändig.

Utredningens nu framlagda förslag är på det sätt begränsat, att det närmast

åsyftar fredsförhållanden. I överensstämmelse härmed utgår

de förslag, som i det följande överväges, från att de nya reglerna icke skall

gälla i den mån särskilda för beredskapstillstånd eller krig avsedda bestämmelser

skall tillämpas.

Beträffande de nya reglernas utformning är jag helt ense

med utredningen — vars förslag härutinnan godtagits av alla remissinstanser

— att till värnpliktiga med uppskov, vilka tillförts

civilförsvaret och där tjänstgör i stället för och regelmässigt i samma omfattning

som skulle ha skett vid krigsmakten, i princip bör utgå samma

ekonomiska förmåner, som skulle ha tillkommit dem vid värnpliktstjänstgöring.

Särskilda förhållanden inom civilförsvaret kan dock böra föranleda

jämkningar i förhållande till de militära ersättningsreglerna.

Jag delar vidare utredningens och remissinstansernas uppfattning, att

män och kvinnor vid tjänstgöring inom civilförsvaret bör likställas

i ekonomiskt hänseende.

Vad angår de ekonomiska förmåner, vilka skall gälla för civil försvarspliktiga

som icke är värnpliktiga med uppskov,

synes det naturligt att också för deras del anknyta till de militära bestämmelserna.

Man får därigenom ett enhetligt och redan utprövat ersättningssystem

för samtliga kategorier civilförsvarspliktiga. Den praktiska nyttan

härav vid ersättningsbestämmelsernas tillämpning är påtaglig. Även ur

allmän rättvisesynpunkt är det starkt motiverat, att, i den mån förhållandena

i övrigt är jämförbara, likvärdig tjänstgöring berättigar till lika lön.

Jag vill därför såsom huvudprincip också beträffande ifrågavarande

civilförsvarspliktiga föreslå, att förmånerna bestämmes på

samma sätt som för de civilförsvaret tillförda värnpliktiga.

Emellertid föreligger skäl för vissa jämkningar i förmånerna för den

civilförsvarspersonal, som icke är överförda värnpliktiga. I det militära

ersättningssystemet ingår icke förmånen av gottgörelse för mistad inkomst.

Vad som nu är stadgat om sådan gottgörelse till deltagare i central utbildningskurs

vid civilförsvaret skulle alltså upphöra att gälla, om de militära

bestämmelserna tillämpades i oförändrat skick. Då de inskrivna civilförsvarspliktiga,

särskilt sådana i befälsbefattningar, i stor utsträckning fullgör

sin tjänstgöring vid en ålder då de nått ett relativt högt inkomstläge,

skulle i åtskilliga fall uppkomma en avsevärd försämring av förmånerna

i jämförelse med nu rådande förhållanden, samtidigt som tjänstgöringstiden

blivit längre. Det kan befaras, att man under sådana omständigheter

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

icke skulle kunna hos de civilförsvarspliktiga upprätthålla den positiva

attityd till civilförsvaret, vilken fordras för ett gott utbildningsresultat. Det

är även tänkbart, att personer, som närmar sig utträdet ur värnpliktsåldern,

söker sig till beredskapsuppgifter av annat slag, vilka icke rubbar

deras ekonomiska villkor.

Framhållas må vidare, att det redan på grund av civilförsvarslagens bestämmelser

finns en grupp civilförsvarspersonal, som under vissa betingelser

får behålla sin vanliga civila lön, nämligen kommunalanställda vid

tjänstgöring som avses i 20 § civilförsvarslagen. Civilförsvarstjänstgöring

är ej heller i övrigt enligt gällande lagstiftning helt jämställd med värnpliktstjänstgöring.

Bl. a. skall vid inskrivning såvitt möjligt tillses, att

personalbehovet fylles med dem som frivilligt anmäler sig till uttagning,

såframt ej fråga är om personer, vilka på grund av kommunal anställning

eller annan särskild orsak bör uttagas i första hand. Vidare är det

endast en mindre del av samtliga civilförsvarspliktiga som tages i anspråk

genom inskrivning, medan värnplikt fullgöres av flertalet män i värnpliktsåldern.

Slutligen är tjänstgöringen i fred starkt differentierad till

sin längd och icke såsom vid värnplikt i princip densamma för alla tjänstgöringsskyldiga.

I de flesta remissyttrandena förordas också jämkningar i utredningens

förslag i fråga om de bär berörda civilförsvarspliktiga. En del remissinstanser

tillstyrker, att lönesystemet formellt uppbygges på samma sätt som

det militära, men föreslår att beloppen av vissa förmåner höjes. Hit hör

bl. a. civilförsvarsstyrelsen, som anser, att utbildningspremier bör tillkomma

de civilförsvarspliktiga och utgå med belopp, som är avsevärt högre än

de värnpliktigas utbildningspremier. Landsorganisationen förordar, att den

föreslagna ersättningen kompletteras med utbildningspremier av sådan

storlek, att den sammanlagda ersättningen i stort sett kompenserar inkomstbortfallet.

Andra remissinstanser har den åsikten, att nuvarande

bestämmelser om ersättning för mistad inkomst i princip bör behållas.

Denna åsikt företrädes bl. a. av tjänstemännens centralorganisation och

statstjänstemännens riksförbund i fråga om civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern.

Jag har för min del kommit till uppfattningen, att en ersättningsregel bör

införas, vilken på något sätt anknyter till de civilförsvarspliktigas inkomst.

Möjlighet att erhålla på sådant sätt bestämd ersättning bör emellertid enligt

min mening icke generellt tillkomma ifrågavarande civilförsvarspliktiga, utan

ersättning bör utgå först från och med det kalenderår då vederbörande fyller

48 år, d. v. s. från och med det år då värnplikten för män upphör. Man får

härigenom en naturlig uppdelning av de civilförsvarspliktiga i två grupper,

nämligen personal i eller under värnpliktsåldern och personal över

denna ålder. För den förstnämnda gruppen skulle —- med de mindre modifikationer,

som må påkallas av civilförsvarstj änstgöringens art —- värn
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

pliktsavlöningsbestämmelserna tillämpas i sin helhet; för den senare gruppen

skulle en delvis förmånligare regel gälla. Den bättre ställningen för

den senare gruppen framstår ur tjänstgöringssynpunkt som motiverad med

hänsyn till att männen i densamma regelmässigt fullgjort hel värnpliktstjänstgöring,

i vissa fall även underbefäls- eller underofficersutbildning.

I betraktande av syftet med den förutsatta regeln bör den dock tillämpas

beträffande alla män i angiven ålder oberoende av deras värnpliktsförhållanden.

Samma regel för rätt till ersättning bör gälla för kvinnor i åldern

48 år och däröver.

Vid bedömandet av verkningarna av föreslagen ordning bör beaktas, att

de allra flesta civilförsvarspliktiga män, som icke är värnpliktiga med uppskov,

inskrives i civilförsvaret först i samband med utträdet ur värnpliktsåldern.

Vad kvinnorna beträffar tages dessa visserligen i allmänhet i anspråk

inom civilförsvaret vid lägre ålder. Kvinnorna tillhör emellertid endast

undantagsvis utbildningskategorierna med de längsta utbildningstiderna.

Vidare blir kvinnorna enligt den nya ordningen berättigade till familjebidrag

vid tjänstgöring före det kalenderår, under vilket de uppnår

48 års ålder. Jag vill dessutom framhålla, att enligt gällande föreskrifter

av civilförsvarsstyrelsen kvinna, som har vårdnaden om barn under 16 år,

icke skall inskrivas i civilförsvaret om hon inte lämnar medgivande därtill.

För att vinna en enkel lösning, vilken anknyter till de civilförsvarspliktigas

inkomstförhållanden, synes mig lämpligt att bestämma en ersättning

per dag, som utgör viss procentsats av den civilförsvarspliktiges årsinkomst,

samt utnyttja tillgängliga uppgifter hos myndigheterna rörande de enskildas

inkomster. Det är avsett att för innevarande års riksdag skall framläggas

proposition med förslag till lag om allmän försäkring. Den allmänna försäkringen

skall omfatta svenska medborgare och utlänningar, som är mantalsskrivna

i riket. Den allmänna försäkringen är avsedd att innefatta bl. a.

sjukförsäkring. Det synes mig naturligt, att man vid utformningen av en

regel för ersättning vid civilförsvarstjänstgöring på grundval av civilförsvarspliktigs

inkomst använder den nya lagens indelning i sjukpenningklasser

för att fastställa vederbörandes inkomst. Den högsta av dessa klasser

avser en inkomst av förvärvsarbete å 21 000 kronor eller mera. Jag

förutsätter att ifrågavarande ersättning skall vara skattefri och vill erinra

om att förslag angående skattefrihet för vissa förmåner till värnpliktiga

och civilförsvarspliktiga i annat sammanhang framläggs för årets riksdag.

I enlighet med det anförda föreslår jag, att civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern

skall äga uppbära civilförsvar spenning med ett

belopp per dag, som utgör 0,2 % av den högsta inkomsten i den sjukpenningklass,

vari vederbörande är placerad, dock högst å en årsinkomst av

21 000 kronor. För sjukförsäkrad, som inte är placerad i sjukpenningklass,

torde civilförsvarspenningen böra beräknas efter högsta årsinkomsten

i sjukpenningklassen 2. Beloppen torde böra avrundas uppåt till närmast

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

hela krontal. Förvärvsarbetande, som inte är ansluten till den allmänna

sjukförsäkringen, bör på annat godtagbart sätt styrka sin årsinkomst av

förvärvsarbete. I övrigt bör ersättningen i sådant fall beräknas efter

samma grunder som för sjukförsäkrade.

I det följande kommer jag att förorda, att de civilförsvarspliktiga skall

äga uppbära bl. a. penningbidrag, utbildningspremie, tjänstgöringspremie

och familjebidrag. Den som åtnjuter förmånen av civilförsvarspenning bör

enligt min mening vara berättigad till utbildningspremie men ej till penningbidrag,

tjänstgöringspremie och familjebidrag.

Det nu framlagda förslaget innebär, att civilförsvarspliktig, som förlorar

hela sin normala inkomst av förvärvsarbete — inkomst av tjänst eller annat

förvärvsarbete —- genom civilförsvarspenningen i allmänhet erhaller full

kompensation om inkomstbortfallet icke överstiger ett belopp motsvarande

ca 23 000 kronor om året. För den som utöver civilförsvarspenning åtnjuter

utbildningspremie blir motsvarande inkomstläge ca 35 000 kronor.

Civilförsvarspenning bör icke understiga vad som sammanlagt utgår i

penningbidrag och tjänstgöringspremie till personal under 48 år med motsvarande

tjänsteställning och tjänstgöringstid.

Med hänsyn till bestämmelserna i 20 § civilförsvarslagen bör k o m m unalanställd,

vilkens civilförsvarstjänstgöring skall anses fullgjord i

den kommunala anställningen, icke uppbära civilförsvarspenning, penningbidrag

eller tjänstgöringspremie och ej heller kunna erhålla familjebidrag.

I 47 § civilförsvarslagen stadgas, att den som driver verksamhet, för

vilken verkskydd finnes, är pliktig att utgiva ersättning för tjänstgöring

i verkskyddet till de i hans tjänst anställda enligt grunder, som

Kungl. Maj:t bestämmer. Utredningen har föreslagit, att de anställda vid

utbildning, som anordnas av företaget eller av detta anlitat serviceorgan,

skall få behålla sin lön samt erhålla ersättning för resor och andra kostnader.

Personalen skulle alltså i detta fall undantagas från de allmänna

ersättningsreglerna för civilförsvarspliktiga. Motsvarande anses böra gälla

när personalen deltager i övning under tid, då civilförsvarsberedskap ej

råder, och i tjänstgöring under beredskap då icke särskilda för krig eller

beredskap avsedda bestämmelser skall tillämpas. Vid utbildning anordnad

av civilförsvarsmyndighet bör däremot enligt utredningens mening de allmänna

ersättningsreglerna följas. I åtskilliga remissyttranden har gjorts

gällande, att ersättningsgrunderna bör vara desamma för all verkskyddspersonal

samt för verkskyddspersonal och personal inom det allmänna

civilförsvaret. För egen del förordar jag, att vid utbildning, som anordnas

av arbetsgivare, denne skall vara skyldig att utgiva ersättning, som i princip

icke må understiga vad som inom det allmänna civilförsvaret utgår till

motsvarande personal vid motsvarande tjänstgöring.

I anledning av vad svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industri
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

förbund anfört tillstyrker jag, att arbetsgivare får besvärsrätt i fråga om

myndighets beslut angående familjebidrag till verkskyddspersonal.

Vad angår kostnaderna för utbildningen av verkskyddspersonal genom

civilförsvarsmyndighets försorg får jag hänvisa till vad jag härutinnan anfört

i propositionen 1959: 114. Något avsteg i förhållande till vad jag därvid

förordade anser jag icke nu böra övervägas.

Enligt 2 8 § S a a r och motsvarande stadganden i andra av Kungl. Maj :t

utfärdade avlöningsbestämmelser äger tjänsteman, tillhörande avdragsgrupp

3, åtnjuta lön med B-avdrag vid tjänstledighet för repetitionsövning

enligt 27 § värnpliktslagen ävensom vid tjänstledighet för annan värnpliktstjänstgöring,

som fullgöres det år den värnpliktige fyller 23 år eller

därefter. Enligt sagda avlöningsbestämmelser gäller vidare att tjänsteman,

tillhörande avdragsgrupp 3, vid tjänstledighet för fullgörande av tjänstgöring,

vilken åligger anställningshavare i reserven, äger åtnjuta lön med

B-avdrag. Här angivna föreskrifter gäller icke då tjänsteman åtnjuter avlöningsförmåner

enligt krigsavlöningsbestämmelser.

Såsom förutsatts av utredningen bör motsvarande föreskrifter med angivna

begränsning införas i fråga om civilförsvarstjänstgöring, som på

grund av civilförsvarsplikt fullgöres det år tjänstemannen fyller 23 år eller

därefter, ävensom i fråga om tjänstgöring såsom befälsanställd i civilförsvaret.

Därest vederbörande under tjänstgöring i civilförsvaret erhåller

civilförsvarspenning, bör emellertid helt avdrag göras å lönen.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t, på grund av det

oundgängliga behovet av avlöningsföreskrifter för personal i civilförsvarets

undsättningskårer och för befälsanställda i civilförsvaret, föreskrivit

dels genom förenämnda beslut den 16 juni 1961 att tjänstgöring, som värnpliktig,

vilken beviljats krigsuppskov för tjänstgöring i civilförsvarets undsättningskårer,

fullgör i civilförsvaret, skall vid tillämpning av nyssnämnda

stadganden i statliga avlöningsförfattningar vara jämställd med värnpliktstjänstgöring,

dels ock genom beslut den 29 september 1961, att tjänsteman

med avlöning enligt av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser

vid tjänstledighet för fullgörande av tjänstgöring i egenskap av befälsanställd

i civilförsvaret skall åtnjuta samma avlöningsförmåner som

enligt angivna bestämmelser tillkommer tjänsteman vid tjänstledighet för

fullgörande av tjänstgöring, vilken åligger anställningshavare i reserven.

Dessa avlöningsföreskrifter har meddelats i avvaktan på ställningstagande

till ändringar i avlöningsförfattningarna och erfordras ej längre efter genomförande

av sådana ändringar.

Frågan om vidtagande av avsedda ändringar i de statliga avlöningsförfattningarna

kommer att anmälas av chefen för civildepartementet i annat

sammanhang.

Vad härefter angår de olika slagen av förmåner torde vid färd till och

från tjänstgöring m. m. fria resor och traktamenten böra till
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

komma de civilförsvarspliktiga enligt de för värnpliktiga utfärdade bestämmelserna

i tillämpliga delar. I den mån under de förhållanden, för vilka de

nya bestämmelserna är avsedda, tjänstledighet från civilförsvarstjänstgöring

förekommer, torde de tjänstlediga böra ha rätt till fria resor i anledning

av ledighet under samma förutsättningar som värnpliktiga vid tjänstgöring

inom krigsmakten. Bestämmelserna torde härvid böra anknytas till vad i

värnpliktsavlöningskungörelsen föreskrives rörande tjänstledighet under annan

tid än första tjänstgöring och fortsatt tjänstgöring. Enligt civilförsvarets

nuvarande bestämmelser utgår ersättning för resekostnad oberoende

av om färdvägen är kortare eller längre. Någon försämring av denna

förmån genom införande av fordran på viss minsta färdlängd synes icke

böra ske vid övergång till nytt avlöningssystem. Det må framhållas, att

resefrekvensen vid civilförsvarsutbildningen är ganska stor. Detta gäller

särskilt den lokala utbildningen, vilken ofta fullgöres i ett flertal pass och

därigenom kan åsamka deltagare en ej obetydlig total resekostnad, vilken

icke rimligen bör bäras av den civilförsvarspliktige. Den nuvarande regeln

torde även i fortsättningen böra ha generell giltighet och alltså tillämpas

jämväl vid resor till kurser om en eller flera heldagar. Den militära ersättningsregeln

skulle alltså i detta hänseende frångås. Värnpliktsavlöningskungörelsen

innehåller, att flygplan må användas då särskilda förhållanden

föranleder detta och enligt bestämmelser, som försvarets civilförvaltning

efter samråd med överbefälhavaren äger utfärda. För civilförsvarets vidkommande

torde motsvarande bestämmelser böra utfärdas av Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Slutligen må i fråga om reseförmånerna

övervägas att ge värnpliktsavlöningskungörelsens föreskrifter

om inställelse- och tjänstgöringsorders användning såsom färdhandlingar

motsvarande tillämpning inom civilförsvaret. Det hör även prövas,

huruvida en mot systemet med militär tjänstebiljett svarande ordning

lämpligen kan införas inom civilförsvaret.

Enligt värnpliktsavlöningskungörelsen äger de värnpliktiga under tjänstgöring

erhålla penningbidrag. De indelas därvid allt efter tjänsteställning

och tjänstgöringstid i nio grupper, den lägsta avsedd för meniga

som icke tillgodoräknats tjänstgöringstid om 304 dagar samt den högsta

för kaptener och högre. Detta penningbidragssystem bör göras tillämpligt

även inom civilförsvaret. Anledning att, såsom av en remissmyndighet

föreslagits, bygga ut systemet med en tionde högsta bidragsgrupp

föreligger icke enligt min mening. Jag anser vidare att, i enlighet med grunderna

för det militära systemet, den lägsta bidragsgruppen vid civilförsvaret

i princip bör omfatta alla meniga civilförsvarspliktiga — män och kvinnor

— vilka icke kan tillgodoräkna sig värnplikts- och civilförsvarstjänstgöring

överstigande 304 dagar. Vapenfri värnpliktig, som placerats för

tjänstgöring inom civilförsvaret, bör vid sådan tjänstgöring icke bli bättre

ställd i tillgodoräkningshänseende än om han fortsatt sin utbildning inom

4 — Bihnng till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 101

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

krigsmakten. Han bör alltså uppflyttas till den näst lägsta bidragsklassen

i civilförsvaret först efter 404 dagars tjänstgöring. Med avseende å övriga

civilförsvarspliktiga finns icke anledning att genomföra en skillnad motsvarande

den mellan vapenfria och icke vapenfria värnpliktiga. Civilförsvarslagen

innehåller visserligen ett stadgande, att civilförsvarspliktig, som

hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot att bära vapen, icke må åläggas

tjänstgöring inom ordnings- och bevakningstjänsten. Enär civilförsvarsmyndigheterna

genomgående söker att tillmötesgå de civilförsvarspliktigas

önskemål om placering i tjänstegren, har emellertid detta stadgande i praktiken

icke någon större aktualitet, och det skulle innebära en påtaglig orättvisa

att bland dem, som icke har ordnings- och bevakningsuppgifter, ge en

sämre ställning i ekonomiskt hänseende åt sådana som eventuellt befriats

från dylika uppgifter med stöd av nämnda stadgande.

I övrigt torde personalens fördelning på bidragsgrupper böra ske i anslutning

till värnpliktsavlöningskungörelsens gruppering med beaktande av de

civilförsvarspliktigas tjänsteställning och utbildning. Huruvida alla nio

bidragsgrupperna kan behöva utnyttjas är inte möjligt att nu avgöra liksom

inte heller hur befattningarna i detalj skall inplaceras. Fördelningen

torde böra ankomma på Kungl. Maj :t.

Såsom jag förut anfört anser jag, att penningbidrag icke bör utgå till

civilförsvarspliktig, som uppbär civilförsvarspenning.

I 16 § värnpliktsavlöningskungörelsen föreskrives, att värnpliktig bl. a.

vid flygtjänstgöring må utöver penningbidrag åtnjuta ersättning

enligt vad därom särskilt stadgas. Särskilda bestämmelser i ämnet har utfärdats

av Kungl. Maj:t. Vid framläggande av propositionen 1959: 114 uttalade

jag, att det icke råder någon tvekan om värdet av att kunna utnyttja

helikoptrar och flygplan i civilförsvarets tjänst; hur organisationen härför

borde utformas ansåg jag dock böra ytterligare övervägas. Det kan sålunda

bli aktuellt, att civilförsvarspliktiga tages i anspråk för flygtjänstgöring,

varvid i princip ersättningsbestämmelserna inom krigsmakten torde böra

tillämpas.

Avlöningsreglementet för personal i det allmänna civilförsvaret innehåller,

att Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar äger fastställa

arvoden beräknade för år eller månad för sådan personal

i befälsställning, vars tjänstgöring icke kan hänföras till vissa dagar

eller timmar. I överensstämmelse härmed har Kungl. Maj :t utfärdat bestämmelser

om arvoden till civilförsvarschefer. Såsom utredningen uttalat

förefinnes även i framtiden behov av ett dylikt bemyndigande. Det torde

få framhållas, att civilförsvarschefs — och distriktschefs — skyldighet att

tjänstgöra för utbildning och övning samt följa civilförsvarsförberedelser

grundar sig på uppdraget att inneha befattningen och icke på civilförsvarsplikt.

Enligt värnpliktsavlöningskungörelsen må värnpliktig erhålla fri f ö rplägnad

och inkvartering i samband med inskrivning och vid

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

vissa andra tillfällen. Civilförsvarsmyndighet torde böra äga befogenhet att

i den mån så erfordras bereda civilförsvarspliktiga dylika förmåner i motsvarande

situationer.

Under tjänstgöring äger värnpliktig erhålla fri förplägnad och inkvartering.

Utredningen har föreslagit samma regel för de civilförsvarspliktiga

med vissa modifikationer. Jag anser, att i enhetlighetens intresse de militära

bestämmelserna bör efterföljas i sin helhet i den mån icke särskilda förhållanden

inom civilförsvaret motiverar avvikelse.

Värnpliktig erhåller under tjänstgöring såsom lån samtliga i den värnpliktiges

personliga utrustning ingående persedlar. Om värnpliktig

medgives begagna egna persedlar, erhåller han ersättning härför. Inom

civilförsvaret tillhandahålles de tjänstgörande överdragskläder och andra

persedlar i den mån så bedömes erforderligt. Detsamma torde böra ske

även i fortsättningen. Författningsbestämmelser, som tillförsäkrar de civilförsvarspliktiga

preciserade rättigheter härutinnan, synes kunna undvaras.

Civilförsvarspliktig, som icke vill använda tillhandahållna persedlar, torde

icke böra få ersättning för begagnandet av egna.

Ej heller i andra fall torde — med hänsyn till utbildningsperiodernas relativa

kortvarighet och övriga förhållanden — någon ersättning böra tillerkännas

civilförsvarspliktiga för bruk av egna kläder m. m.

Vad angår de tjänstgörandes sjukvårdsförmåner är, såsom utredningen

framhållit, förutsättningarna härutinnan olika vid krigsmakten

och vid civilförsvaret, i det att civilförsvaret i stor sett saknar en egen sjukvårdsorganisation.

Även tjänstgöringsförhållandena skiljer sig från varandra.

Genom den allmänna sjukförsäkringen är alla medborgare garanterade

fri sjukhusvård jämte ersättning för större delen av förekommande läkarvårdskostnader

m. m. Jag har icke kunnat finna tillräckliga skäl för att

sjukdom, som yppar sig under civilförsvarstjänstgöring, generellt bör berättiga

till bättre ersättning än då vårdbehov eljest uppkommer. Å andra

sidan torde beträffande de värnpliktiga, som överföres till civilförsvaret,

förmånerna vid sjukdom böra väsentligen behållas vid den militära nivån.

Med de värnpliktiga torde böra jämställas övriga civilförsvarspliktiga - män och kvinnor — som befinner sig under den ålder då värnplikt upphör. I

den mån vård å sjukvårdsinrättningar inom civilförsvaret eller krigsmakten

icke kan beredas, torde den enklaste lösningen av ersättningsfrågan för dessa

fall vara, att civilförsvaret lämnar de civilförsvarspliktiga gottgörelse för

skäliga sjukvårdskostnader i den mån dessa icke täcks av den allmänna

sjukförsäkringen. Med hänsyn till de förmåner, som jag föreslagit för de

äldre civilförsvarspliktiga, torde dessa icke böra erhålla särskild gottgörelse

för sjukvårdskostnader.

Vad för värnpliktiga är stadgat om begravningshjälp m. in.

torde böra få motsvarande tillämpning inom civilförsvaret.

Utredningen har icke ingått på någon närmare prövning av bestämmel4*—Bihang

till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 101

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

serna i förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, utan har förutsatt,

att förordningen fortfarande skall gälla i oförändrat skick. Det har i ett remissyttrande

ifragasatts, huruvida icke även bestämmelserna om ersättning

i anledning av kroppsskada borde göras lika för krigsmakten och civilförsvaret.

I avsaknad av utredning i ämnet är jag icke beredd att nu pröva innehållet

i nämnda författningsbestämmelser.

Olika meningar råder om i vad mån civilförsvarspliktiga bör få uppbära

premier. Till värnpliktiga utgår vid tjänstgöring inom krigsmakten dels

utbildningspremier, avsedda för dem som med godkännande vitsord genomgått

viss utbildning (till underbefäl, underofficer, officer m. m.), och

dels tjänstgöringspremier för tjänstgöring som är längre än den vanliga

värnpliktstjänstgöringen (394 dagar). Utredningen föreslår, att civilförsvarspliktig

skall berättigas till tjänstgörings- men ej till utbildningspremie.

Tjänstgöringspremie skulle utgå med ett belopp av 5 kronor för dag. Av remissinstanserna

avstyrker lönenämnden förslaget om tjänstgöringspremie.

Statskontoret finner tveksamt, om sådan premie bör införas inom civilförsvaret.

Däremot tillstyrker civilförsvarsstyrelsen och försvarets civilförvaltning,

att tjänstgöringspremie utgår, men förordar andra grunder härför

än utredningen. Flera remissmyndigheter uttalar sig för att utbildningspremier

skall ingå i förmånssystemet.

Med hänsyn till att civilförsvarspliktiga och värnpliktiga i princip bör

vara likställda i avseende å ersättningsförmåner finner jag, att tjänstgöringspremie

bör kunna tilldelas civilförsvarspliktig. Som jag tidigare framhållit

bör tjänstgöringspremie dock icke utgå till civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern.

För beviljande av tjänstgöringspremie torde böra upprätthållas

krav på att den civilförsvarspliktige tjänstgjort vid krigsmakten och

civilförsvaret sammanlagt mer än 394 dagar. Tid, för vilken tjänstgöringspremie

må ha uppburits vid krigsmakten, bör härvid avräknas. De värnpliktigas

tjänstgöringspremie uppgår till 100 kronor för varje hel premieberättigande

tjänstgöringsperiod om 20 dagar. Beloppet synes för de civilförsvarspliktigas

vidkommande böra fastställas till 5 kronor för dag.

Av skäl som jag nyss anfört anser jag att även utbildningspremie bör

kunna tillkomma civilförsvarspliktiga. Sådan premie bör tilldelas den, som

med godkännande vitsord genomgått befäls- eller specialistutbildning avsedd

för någon av utbildningskategorierna A—D. Med hänsyn till utbildningspremiens

syfte att utgöra ersättning för utbildning av viss kvalitet bör

denna förmån kunna tillkomma alla civilförsvarspliktiga inom de angivna

utbildningskategorierna och oberoende av om utbildningspremie uppburits

i militär tjänstgöring. Också kommunalanställd, vilkens civilförsvarstjänstgöring

skall anses fullgjord i den kommunala anställningen, bör kunna tillerkännas

utbildningspremie. På sätt som gäller inom krigsmakten bör

tjänstgöringspremie uteslutas, när utbildningspremie utgår.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

Utbildningspremierna vid krigsmakten är bestämda till vissa engångsbelopp,

olika för olika slag av utbildning. Med beaktande av storleken av

dessa belopp och den avsedda utbildningens längd föreslår jag, att för de

civilförsvarspliktiga utbildningspremien, vilken för dem bör anges såsom

ett enhetligt dagsbelopp, fastställes till 10 kronor om dagen.

Vad angår familjebidragen anser jag, att kretsen av de p e r s oner

till vilka familjebidrag bör utgå — i överensstämmelse

med familjebidragsförordningens föreskrifter — bör bestämmas så, att

bidrag i princip skall tillkomma den som inkallas till tjänstgöring med stöd

av 12 § civilförsvarslagen och som avlönas enligt de allmänna bestämmelserna

för civilförsvarspliktiga. Av den föreslagna jämställdheten mellan

kvinnor och män följer, att även kvinnlig personal härigenom blir berättigad

till familjebidrag. De nya bestämmelserna bör därför såvitt här är ifråga

såsom familjemedlemmar ange make, makes barn och adoptivbarn samt

frånskild make. I övrigt bör den i familjebidragsförordningen gjorda uppräkningen

av familjemedlemmar tillämpas. Enär den av mig i det föregående

föreslagna civilförsvarspenningen för civilförsvarspliktiga över vämpliktsåldern

är anpassad efter inkomstläget, uppkommer icke behov av familjebidrag

för dessa civilförsvarspliktiga. Familjebidrag bör kunna utgivas vare

sig vederbörande är inskriven i civilförsvaret eller icke.

Försvarets civilförvaltning har föreslagit, att för beviljande av

familjebidrag skall förutsättas tjänstgöring visst

antal dagar. Jag delar uppfattningen, att man icke bör belasta familjebidragssystemet

med ansökningar från korttidstjänstgörande civilförsvarspliktiga.

Familjebidragsgivningen skiljer sig från övrig bidragsgivning, som

här varit ifråga, därigenom att den är behovsprövad. Den föranleder därför

ett omfattande arbete. I vanliga fall torde ej heller verkligt behov av

familjebidrag uppkomma under en tjänstgöring om endast ett fåtal dagar.

Den av försvarets civilförvaltning föreslagna väntetiden av åtta dagar förefaller

mig dock väl lång. Inom civilförsvaret torde utbildningskurser om en

vecka (6 vardagar) komma att anordnas i viss utsträckning. Sammanhängande

heldagskurser av kortare tidslängd än 6 dagar torde bli mera

sällsynta. Jag anser, att deltagare i veckokurser icke bör avskäras från

möjlighet att erhålla familjebidrag. På grund härav föreslår jag, att såsom

förutsättning för att familjebidrag skall utgå föreskrives, att tjänstgöring

fullgjorts minst 6 dagar i följd, inklusive nödiga in- och utryckningsdagar.

Detta villkor bör gälla för samtliga civilförsvarspliktiga, sålunda även för

överförda värnpliktiga med uppskov, vilka tillförts civilförsvaret.

För värnpliktiga stadgade grunder rörande beräkning av familjebidragens

belopp bör i princip gälla även familjebidragen till

civilförsvarspliktiga.

De värnpliktigas familjebidragsförmåner är i vissa fall beroende av om

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

tjänstgöringen fullgöres enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen eller på annan

grund. Såsom utredningen anfört bör med värnpliktstjänstgöring enligt

nämnda författningsrum likställas civilförsvarstjänstgöring jämlikt 12 §

2 mom. och 3 mom. första stycket civilförsvarslagen. Av betydelse för de

värnpliktigas familjebidrag är även i vissa fall, om tjänstgöringen är första

tjänstgöring — då inhämtande av tillsynsmyndighetens medgivande kan

vara behövligt — eller om tjänstgöringen är av annat slag. Denna regel synes

icke i en adekvat forin kunna överföras till civilförsvarets område för

tillämpning å sådana civilförsvarspliktiga, som icke är överförda värnpliktiga.

Med regelns syfte synes förenligt, att man i stället i dessa fall direkt

anknyter till den civilförsvarspliktiges ålder. Jag föreslår, att medgivande

i föreskrivna fall skall inhämtas när den civilförsvarspliktige under kalenderåret

icke uppnår 23 års ålder eller mera.

Enligt familjebidragsförordningen må Kungl. Maj:t såsom villkor för erhållande

av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlem

att hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmäla sig

sasom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete, som erbjudes.

Motsvarande torde böra gälla i fråga om civilförförsvarspliktigas rätt

till familjebidrag.

Såsom jag tidigare uttalat bör arbetsgivare få besvärsrätt ifråga

om myndighets beslut angående familjebidrag till verkskyddspersonal.

För fall av mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring

äger Kungl. Maj :t förordna om vidtagande av erforderliga åtgärder till

undvikande av tidsutdräkt med familjebidragens utbetalande. Tillsynsmyndigheten

äger medgiva, att provisoriskt bestämd familjepenning må utbetalas.

Då liknande situationer är tänkbara inom civilförsvaret även under de

förhallanden, för vilka de föreslagna familjebidragsbestämmelserna skall

gälla, synes motsvarande bemyndiganden — avseende mera omfattande inkallelser

till civilförsvarstjänstgöring —- böra omfattas av nämnda bestämmelser.

Jämlikt familjebidragsförordningen åligger kommun skyldighet

att utgiva familjebidrag. Enligt huvudregeln åvilar skyldigheten

den kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen var bosatt

under sådana förhållanden, att han, om mantalsskrivning då skolat förrättas,

ägt där mantalsskrivas. Var den värnpliktige bosatt utom riket, ankommer

betalningsskyldigheten på Stockholms stad. Vid flyttning kan

skyldigheten övergå å annan kommun. För kostnaderna äger kommun åtnjuta

statsbidrag, varå förskott kan erhållas. Statsbidragsbestämmelserna

innebär i korthet, att bidrag utgår för hela kostnaden för familjepenning

till medlem av den trängre familjekretsen och för begravningsbidrag

samt med 88 procent av kostnaden för familjepenning i annat än angivna

fall, för bostadsbidrag, näringsbidrag och sjukbidrag; vad Stockholms stad

utgiver för utom riket bosatt värnpliktig återgäldas helt av staten. I förord
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

ningen avsedda ärenden handlägges å kommunens vägnar av en f a m i 1 j ebidragsnämnd.

Enligt utredningens förslag skall kommun bestrida kostnaderna jämväl

för familjebidrag till civilförsvarspliktig och skall kommunal myndighet

avgöra ärendena. Dessa förslag har godtagits eller lämnats utan erinran vid

remissbehandlingen. Även jag tillstyrker deras genomförande. Jag vill erinra,

att de väsentliga skälen för att kommunerna ålagts ekonomiskt ansvar

för familjebidragen till värnpliktiga varit, att kommunerna genom familjebidragen

befrias från vissa sociala utgifter och att bestämmanderätten ifråga

om familjebidragen och deras belopp lagts hos kommunerna. Någon annan

ordning för prövning av familjebidrag till civilförsvarspliktig än genom

kommunal myndighet torde icke kunna ifrågakomma. Även i övrigt äger

vad som anförts för kommunernas ansvar beträffande värnpliktigas familjebidrag

i lika mån giltighet när det gäller motsvarande förmåner för civilförsvarspliktiga.

Prövningen rörande familjebidrag till civilförsvarspliktiga bör ankomma

på samma kommunala myndighet som prövar bidragen till de värnpliktiga,

d. v. s. familjebidragsnämnden.

Jag godtager vidare utredningens förslag, att statsbidrag skall utgå till

kommunernas utgifter för familjebidrag till civilförsvarspliktiga enligt

samma grunder som stadgas för familjebidrag till värnpliktiga.

Kostnaden för familjebidrag till verkskyddspersonal

skall slutgiltigt stanna på arbetsgivaren. Utbetalning av bidrag till de bidragsberättigade

torde utan olägenhet kunna ske direkt från arbetsgivaren

efter erhållet besked från familj ebidragsnämnden angående storleken av

vad som skall utgivas. Härigenom inbesparas arbete för kommunerna med

utbetalning och räkenskapsföring, och förskottsförfarande undgås.

Vad i familjebidragsförordningen är stadgat om att Konungen förordnar

tillsynsmyndighet bör gälla också beträffande familjebidragen

till civilförsvarspliktiga.

De kommunala myndigheter, som skall handha familjebidragsgivningen,

behöver vissa uppgifter från civilförsvarsmyndigheterna. Ett remisseller

rapporteringssystem måste därför ordnas beträffande

såväl de inskrivna som i förekommande fall de icke inskrivna civilförsvarspliktiga

jämte annan personal, soin må vara berättigad till familjebidrag.

Förslag har framförts, att sådana administrationskostnader

för familjebidragsgivningen, vilka hänför sig till civilförsvarspliktiga, skulle

bestridas av medel under elfte huvudtiteln. Jag förordar emellertid, att

ifrågavarande kostnader i sin helhet bestrides från vederbörliga anslag

under fjärde huvudtiteln.

Utredningen har upptagit frågan om vilka förutsättningar med

avseende å tjänstgöringstidens längd, som bör gälla för

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1962

rätt till ersättning. Utredningen har kommit till slutsatsen, att de för värnpliktiga

stadgade ersättningsgrunderna bör inom civilförsvaret i princip tilllämpas

i sin helhet för varje dag, varav minst 7 timmar i följd tages i anspråk

för tjänstgöring. Vid kortare tjänstgöring anses endast vissa förmåner

böra utgå. Även jag finner lämpligt, att såvitt angår tjänstgöring för utbildning

fulla förmåner i princip må utgå endast för heldagstjänstgöring.

Heldagstjänstgöring bör i regel omfatta minst 7 timmar. Erforderliga in°ch

utryckningsdagar i samband med heldagsutbildning torde dock alltid

böra räknas som heldagar, även om tjänstgöringstiden skulle understiga

den nyssnämnda. Det bör vidare vara möjligt att utgiva ersättning till

exempelvis skiftarbetare, som på grund av deltagande i kvällskurser lider

inkomstminskning, eller till rörelseidkare, vilkas näringsutövning äger

rum utom ordinarie arbetstid. Frågan om viss minimitid för rätt till familjebidrag

har jag berört i det föregående.

I anledning av vad i ett remissyttrande anförts angående ersättning

under övning vill jag framhålla, att övningstiderna inom civilförsvaret

i regel ej överstiger mer än en eller annan dag och att övningarna

ofta berör ett större antal personer. Något egentligt behov av ersättning

vid tjänstgöring av sådan kort varaktighet torde i allmänhet inte förefinnas.

Däremot skulle ett betydande administrativt arbete uppkomma, om

kontant ersättning skulle utgivas till deltagare i övningar. Jag anser därför,

att penningbidrag, familjebidrag och premier i regel icke bör utgå vid

övningar.

Rörande omfattningen av de förmåner, som bör utgå vid

tjänstgöring under kortare tid än 7 timmar i följd,

råder olika meningar bland dem, som yttrat sig. Med hänsyn till önskvärdheten

av att ej tynga förvaltningsarbetet och då behov av bidrag under deldagstjänstgöring

i allmänhet icke torde göra sig gällande med större styrka,

anser jag förmånerna böra starkt begränsas. Enligt avlöningsreglementet

för personal i det allmänna civilförsvaret utgives vid deldagstjänstgöring

ersättning för resor och — under vissa förutsättningar — timlön. För egen

del anser jag, att förmånen av fria resor bör behållas. Därutöver bör enligt

min mening i allmänhet icke föreligga rätt till ersättning av något slag vare

sig kontant eller in natura. Civilförsvarsmyndighet bör dock givetvis vara

oförhindrad bl. a. att, i den mån så finnes behövligt och medel härför är

anslagna, anordna utspisning m. m.

Jämlikt 1 § 3 mom. familjebidragsförordningen äger Kungl. Maj :t föreskriva,

att bestämmelserna i förordningen, med de inskränkningar som

må finnas påkallade, skall tillämpas å krigsfrivilliga och annan

personal, som tjänstgör vid krigsmakten, samt å medlemmar av frivillig

organisation, däri inbegripet hemvärnet, under tid då de deltar i utbild
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

ningskurs eller övning. I Kungl. brev den 3 juni 1960 om viss frivillig

tjänstgöring och utbildning vid försvaret m. m. har meddelats bestämmelser

om ersättning till sådana personalkategorier. 1954 års värnpliktsavlöningsutredning

har i sitt betänkande den 29 december 1960 rörande

förmåner för värnpliktiga m. fl. under frivillig tjänstgöring m. m. föreslagit

vissa ändringar i bestämmelser, som meddelats rörande frivilliga m. fl. vid

krigsmakten. Förslag i ämnet har framlagts för riksdagen i årets statsverksproposition

(bil. 6 p. 62). I den mån behov uppstår av regler rörande

ersättning vid frivillig tjänstgöring m. m. vid civilförsvaret bör de bestämmelser,

som gäller inom krigsmakten, bli vägledande.

Av svenska stadsförbundet framfört förslag om statsbidrag till

kommuns kostnad för avlönande av kommunalanställd

vid civilförsvarstjänstgöring i vissa fall finner jag mig icke böra

biträda.

Någon exakt beräkning av kostnaderna för de av mig framlagda

förslagen torde icke nu kunna utföras, bl. a. därför att inplacering

i penningbidragsklasser icke skett. I sin helhet torde kostnaderna

för det nya lönesystemet, såvitt nu kan bedömas, komma att bli av samma

storleksordning eller lägre än kostnaderna vid en fortsatt tillämpning av

gällande bestämmelser.

De grundläggande föreskrifterna om familjebidrag till civilförsvarspliktiga

torde böra inarbetas i familjebidragsförordningen. I enlighet med vad

nu angivits har inom inrikesdepartementet utarbetats förslag till förordning

om ändring i familjebidragsförordningen.

Beträffande övriga ersättningar åt civilförsvarspliktiga torde av riksdagen

böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser

i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordade grunder.

Med hänsyn till att vissa av de förordade förmånerna för civilförsvarspliktiga

skulle anknyta till den föreslagna lagen om allmän försäkring,

vilken är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1963, torde även här ifrågavarande

bestämmelser i sin helhet böra bli gällande först fr. o. m.

nämnda dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

ville genom proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med förut angivna grunder utfärda bestämmelser

angående avlöning och andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga

m. m.,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

dels ock antaga det inom inrikesdepartementet utarbetade

förslaget till förordning om ändring i förordningen den 29

mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m. m.

( familjebidragsförordningen).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Stenfors

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62

800689

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vidgad vuxenutbildning. a1 i texten
  2. SU 1962:126 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående grunder för avlöning och andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga m. m., i vad propos s. 1 i texten
  3. 2LU 1962:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag angående grunder för avlöning och andra ersättningar u. åt civilförsvars pliktiga m. m., i vad pr s. 1 i texten
  4. BevU 1962:46 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkterna 6 och 7 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen d s. 4 i texten