Sök i Ratio Lex

Angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m

1962-01-19 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:35, Angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1962

1

Sr 35

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående teckning av

aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.;

given Stockholms slott den 19 januari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

• •?!( ]* I Gunnar Lange

. -t. :f -biv i. !''I.''S f>i . i;:;

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med anledning av ett av statsutskottet vid 1960 års riksdag gjort uttalande

(SU 1960: 191) har Aktiebolaget Statens skogsindustrier avgivit en

promemoria med utredning om bolagets ekonomiska ställning och lönsamhet.

Promemorian är i sin helhet intagen i det till propositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet.

Anläggningskostnaderna för den sulfatmassafabrik med pappersbruk, som

bolaget enligt beslut av 1959 års riksdag håller på att uppföra i Piteå, beräknas

enligt promemorian till 175 milj. kronor, vilket innebär att de ursprungliga

kalkylerna — av orsaker, som redovisas i promemorian — kommer

att överskridas med 55 milj. kronor. För ifrågavarande nyanläggningar

har bolaget tidigare erhållit kapitaltillskott å tillhopa 61 milj. kronor.

I propositionen föreslås med beaktande av vad som förordats i promemorian,

att återstoden av de beräknade anläggningskostnaderna, i runt tal

115 milj. kronor, samt bolagets behov av ökat rörelsekapital intill ett belopp

av 15 milj. kronor, täckes genom ökning av aktiekapitalet. För ändamålet

äskas för budgetåret 1962/63 investeringsanslag å 130 milj. kronor

till teckning av aktier i bolaget.

Vidare föreslås, att bolagets aktiekapital härutöver höjes med 30 milj.

kronor genom omvandling av motsvarande del av bolagets nuvarande skuld

till staten.

I propositionen framhålles härjämte angelägenheten av att bolaget påbörjar

erforderliga förberedande utredningar om och projektering av Karlsborgsverkens

fortsatta utbyggnad.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1962

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

januari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om teckning av

aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m. och anför därvid följande.

Aktiebolaget Statens skogsindustrier har med skrivelse den 18 december

1961 överlämnat en promemoria med utredning om bolagets ekonomiska

ställning och lönsamhet samt därvid hemställt, att åtgärder vidtages för viss

ökning av bolagets aktiekapital,

I årets statsverksproposition (bil. 12, punkt 129) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Teckning

av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier för budgetåret 1962/

63 beräkna ett investeringsanslag av 130 000 000 kronor.

Jag torde nu, sedan utlåtanden över Aktiebolaget Statens skogsindustriers

framställning avgivits av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret,

få ånyo upptaga ärendet till behandling.

Inledning

Aktiebolaget Statens skogsindustrier bildades 1941 för att överta de skogsindustriella

företag, som ditintills drivits av domänverket (prop. 1941:68,

JoU 32, Rskr 243). Då bolaget trädde i verksamhet utgjordes industrianläggningarna

i huvudsak av sågverk i norra och mellersta Sverige och en mindre

sulfatmassafabrik vid Karlsborg i övre Norrland. Är 1947 förvärvade bolaget

samtliga aktier i Laxå bruks aktiebolag (prop. 1947: 318, JoU 66, Rskr

462). Sistnämnda bolag bedriver, utom sågverksrörelse, även tillverkning

av mineralull och stålsand. Aktiebolaget Statens skogsindustrier äger vidare

aktierna i nio fastighetsbolag, som bildats för att bygga, äga och förvalta

bostäder för de anställda.

De till Aktiebolaget Statens skogsindustrier och dess nyss nämnda dotterbolag

hörande industrianläggningarna har under årens lopp i betydande

omfattning upprustats, moderniserats och byggts ut. Driften vid de skilda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 är 1562

3

sågverken har rationaliserats. Moderna wallboardfabriker har uppförts i

Skinnskatteberg och Piteå. Sulfatmassafabriken i Karlsborg har avsevärt utvidgats

samt kompletterats med blekeri och pappersbruk. Bolaget har bl. a.

i skrivelse den 21 februari 1956 redogjort för de nämnda åtgärderna. Av

redogörelsen, som intagits i prop. nr 1957: 117 (s. 8), framgår även vilka

motiv som varit vägledande för bolaget vid den utbyggnad m. m. av anläggningarna

som ägt rum. Ett huvudsyfte har varit att åstadkomma förutsättningar

för en ekonomiskt tillfredsställande drift av de olika företagsenheterna.

Härvid har bl. a. en sådan integration mellan sågverken och annan

skogsindustriell verksamhet — wallboard- och massaproduktion — ansetts

nödvändig, varigenom sågverksavfallet kan tillvaratagas. För sulfatmassafabrikens

utbyggnad har ett av syftemålen varit att ekonomiskt utnyttja

överskottet av klenare dimensioner i Norrbottens skogar. Sammanfattningsvis

anförde bolaget i sin förenämnda skrivelse följande.

Av vad här sagts framgår, att bolaget sett som sin uppgift ej endast att

rationalisera de vid bolagets tillkomst i statens ägo befintliga anläggningarna

utan också att skapa nya avsättningsmöjligheter för virke från statsskogarna

och för avfall vid egna anläggningar. Den kraftiga utveckling,

som därigenom kommit till stånd, grundar sig på bolagets och domänverkets

gemensamma bedömanden av de virkesmängder, som måste förädlas

om skogarnas avkastningsförmåga skall kunna tillvaratagas, ej minst beträffande

gallringsvirket. Den utbyggnad av bolagets skilda industrier, som

kommit till stånd, har effektivt bidragit till landets exportinkomster och

den har tagit all den hänsyn till befintliga industrianläggningar, som under

föreliggande förhållanden kan vara skäligt. Den enskilda skogsindustrien,

som under efterkrigsåren ställt sig avvaktande — ökningen av fabrikernas

kapacitet med avseende på råvarukonsumtion var under 1940-talet ganska

liten — har under senare år skjutit fart, sedan man kommit till insikt

om att skogarna producerar mera virke än de befintliga fabrikerna kan förädla,

särskilt beträffande sulfatved. Därigenom har riktigheten av bolagets

investeringspolitik bekräftats, som inneburit att bolaget i stor omfattning

använt de årliga driftsöverskotten för nyinvesteringar i företaget.

Bolagets investeringar liksom den erforderliga ökningen av rörelsekapitalet

har finansierats genom tillskott av statsmedel i form av aktiekapital eller

lån, genom ianspråktagande av överskott i rörelsen och, i betydade omfattning,

genom upplåning. Beträffande statsmakternas medverkan i finansieringen

må följande översikt lämnas.

Vid bolagets bildande bestämdes värdet av de anläggningar och lager, som

bolaget övertog av domänverket, till i runt tal 38,6 milj. kronor. Detta inlösningspris

täcktes till ett belopp av 22 milj. kronor av aktiekapitalet, till

ett belopp av 7,4 milj. kronor genom att bolaget övertog vissa domänverket

åvilande pensionsförpliktelser och till ett belopp av 9,2 milj. kronor genom

en domänverkets kredit till bolaget. Nämnda kredit har sedermera avvecklats.

I samband med förvärvet av aktierna i Laxå bruks aktiebolag erhöll bolaget

1947 ett förlagslån av domänverket å 3,7 milj. kronor.

Genom beslut av 1953 års riksdag (prop. 1953: 1, bil. 30, JoU 3, Rskr 90)

ställdes 22 milj. kronor till domänverkets förfogande för ökning av aktie
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 35

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962

kapitalet. Samtidigt bereddes domänverket möjlighet att förse bolaget med

erforderliga rörelsemedel intill ett belopp av 30 milj. kronor.

Vid 1956 års riksdag (prop. 1956: 139, JoU 28, Rskr 257) bemyndigades

fullmäktige i riksgäldskontor^ att ikläda staten garanti för ett kortfristigi

reverslån till bolaget å högst 35 milj. kronor.

1957 års riksdag anvisade till ny aktieteckning i bolaget ett belopp av 35

milj. kronor (prop. 1957: 1 17, SU 111, Rskr 295). Kapitalförstärkningen förbands

med villkoret att bolagets investeringar inte utan statsmakternas föregående

prövning fick ges större omfattning än att de kunde täckas genom

självfinansiering och att bolagets kortfristiga skulder kunde hållas på normal

nivå. Likaså föreskrevs, att bolaget inte fick pantförskriva inteckningar

i sin fasta egendom i större omfattning än Kungl. Maj :t för viss period medgivit.

Riksdagsbeslutet innebar vidare, att förvaltningen av aktierna i bolaget

skulle överflyttas från domänverket till statskontoret samt att bolagets lån

och krediter hos domänverket till ett sammanlagt belopp av 34,55 milj. kronor

— innefattande utom förut nämnda förlagslån å tillhopa 33,7 milj. kronor

ett sedermera återbetalt belopp å 850 000 kronor som tillförts bolaget

vid förvärv av aktierna i Törefors aktiebolag — skulle överföras till statskontorets

delfond av fonden för låneunderstöd.

1959 års riksdag (prop. 1959: 1, bil. 12 och 31, SU 125, Rskr 293) godkände

i princip av bolaget framlagda planer för utbyggnad av bolagets anläggningar

i Piteå med massafabrik och pappersbruk samt anvisade 21 milj.

kronor till aktieteckning i bolaget. Beträffande denna utbyggnadsfråga må

erinras om följande.

Med utgångspunkt från en för Norrbottens län upprättad virkesbalans

hade länsstyrelsen i skrivelse den 14 april 1958 framhållit, att ifrågavarande

virkesbalans gav ett klart belägg för att råvarutillgångarna tillät en avsevärd

ökning av länets skogsindustri. Sett mot bakgrunden av länets arbetsmarknadssituation

borde enligt länsstyrelsen förutsättningarna för en utbyggnad

av skogsindustrien i länet undersökas. I yttrande över framställningen

anmälde Aktiebolaget Statens skogsindustrier i juni 1958, att bolaget varit

medvetet om möjligheten till ökad skogsavverkning i Norrbotten och att bolaget

övervägde olika industriprojekt för att tillvarata bl. a. här ifrågavarande

virkesmängder. Bolaget återkom till dessa frågor i skrivelse den 10 september

1958 och framlade därvid vissa riktlinjer för utbyggnad av bolagets anläggningar

i Norrbotten. Efter att i skrivelsen ha diskuterat olika möjligheter för

utbyggnad av skogsindustrien i Norrbotten, framhöll bolaget, att riktlinjerna

för en utbyggnad borde ta sikte på ökad cellulosaproduktion samt en längre

driven förädling av produkterna. Planer framlades för dels en utbyggnad av

sulfatmassafabriken och pappersbruket vid Karlsborg, dels en ny sulfatmassafabrik

med pappersbruk i Piteå. Bolaget förklarade sig berett att medverka

till att projekten kom till utförande, om detta ur allmänna synpunkter

ansågs önskvärt och under förutsättning att finansieringsfrågan klarlädes

genom Kungl. Maj :ts medverkan. Med anledning av vad sålunda framkommit

uppdrog Kungl. Maj :t åt bolaget att skyndsamt utarbeta och inkomma

med förslag rörande utbyggnad av skogsindustrien i Norrbottens län och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

sättet för finansiering av utbyggnaden. Bolaget avgav den 13 december 1958

förslag i ärendet och framhöll därvid bl. a., att utbyggnaden borde ske genom

anläggande av en ny sulfatfabrik med pappersbruk i Piteå nära ansluten

till bolagets nuvarande anläggningar därstädes (Lövholmens sågverk och

boardfabrik). Detta projekt ansågs vara det lämpligaste såväl ur råvaruförsörjningssynpunkt

som ur bolagets industriella synpunkter samt även med

hänsyn till det betydande överskottet på arbetskraft i Piteådistriktet. Bolaget

ansåg dock inte att vad sålunda förordats innebar att man behövde avstå

från tanken att utvidga produktionen vid Karlsborgs bruk. I bolagets preliminära

investeringsplan för de närmaste åren ingick nämligen ganska omfattande

ersättnings- och kompletteringsarbeten, vilka bl. a. tog sikte på att

skapa möjligheter till en framtida produktionsökning.

De planerade anläggningarna i Piteå avsågs för en årlig tillverkning av

110 000 ton sulfatmassa och halvkemisk massa av björk samt för vidare

bearbetning av massan till papper. Anläggningarnas drift beräknades ge

arbete åt 340 personer samt därtill ca 300 000 skogsdagsverken årligen för

råvaruanskaffningen. Investeringarna hade kostnadsberäknats till 120 milj.

kronor. Bolaget ansåg sig under vissa angivna förutsättningar kunna finansiera

högst en tredjedel av nämnda kostnad. Återstoden, ca 80 milj. kronor, ansågs

lämpligen böra täckas genom att bolagets aktiekapital ökades med 21 milj.

kronor till 100 milj. kronor samt att 60 milj. kronor tillfördes bolaget som

amorteringsfritt lån med 20 milj. kronor under vart och ett av åren 1960, 1961

och 1962.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag — vilket i huvudsak anslöt sig

till den av bolaget den 9 december 1958 framlagda utbyggnads- och finansieringsplanen

— anförde statsutskottet bl. a. följande.

I fråga om Statens skogsindustriers möjligheter till självfinansiering ha

dessa av företaget bedömts med utgångspunkt från läget under senhösten

1958. I vad mån denna bedömning står sig, blir givetvis främst beroende av

hur konjunkturläget och efterfrågesituationen på utlandsmarknaderna i

fortsättningen komma att gestalta sig. Såsom marknadsförhållandena utvecklat

sig sedan årsskiftet, torde det enligt vad som under hand inhämtats

kanske i nuläget finnas skäl för en något försiktigare bedömning än tidigare.

Vad angår de medel som i övrigt erfordras för utbyggnaden, har storleken

av dessa i bolagets framställning beräknats till ca 80 miljoner kronor. Detta

belopp kan givetvis i viss mån komma att påverkas — förutom av bolagets

möjligheter till självfinansiering — även av den fortsatta allmänna pris- och

kostnadsutvecklingen. Utskottet anser sig dock i stort kunna godtaga de

av bolaget gjorda beräkningarna.

1960 och 1961 års riksdagar har under fonden för låneunderstöd anvisat

investeringsanslag å sammanlagt 40 milj. kronor till lån till bolaget för den

vid 1959 års riksdag beslutade utbyggnaden i Piteå (prop. 1960: 1, bil. 12

och 32, SU 75, Rskr 202 samt prop. 1961: 1, bil. 12 och 32, SU 48, Rskr 171).

I detta sammanhang torde få anmälas, att länsstyrelsen i Norrbottens län

i betänkandet Tornedalsutredningen, andra delen (SOU 1960: 37), upptagit

frågan om utbyggnad av Karlsborgsverken. Länsstyrelsen har härvid erin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1962

rat om att det föreligger vissa mer eller mindre färdiga projekt till utbyggnad

av anläggningarna i Karlsborg. Under hänvisning till nödvändigheten

av att genom stegrad efterfrågan skapa avsättning för det tillgängliga råvaruöverskottet,

öka sysselsättningen, förbättra skogsbrukets llönsamhel

och dämpa dess nuvarande starka konjunkturberoende understryker länsstyrelsen

kraftigt betydelsen av en sådan utbyggnad. En närmare redogörelse

för länsstyrelsens framställning och däröver avgivna remissyttranden

har lämnats i propositionen nr 31 till årets riksdag.

Aktiebolaget Statens skogsindustriers promemoria med utredning om bolagets

ekonomiska ställning och lönsamhet

Med skrivelse den 18 december har Aktiebolaget Statens skogsindustrier

överlämnat en den 7 december 1961 dagtecknad, av två bilagor åtföljd promemoria

med utredning om bolagets ekonomiska ställning och lönsamhet.

Bolaget finner enligt skrivelsen erforderligt, att såväl en kapitalförstärkning

som en förbättring av relationen mellan eget och främmande kapital

kommer till stånd, innebärande en ökning av aktiekapitalet till 300 milj. kronor.

Bolaget hemställer, att erforderliga åtgärder för en sådan aktiekapitalökning

måtte vidtagas.

Promemorian har följande lydelse.

Vid statsutskottets behandling av de båda likalydande motionerna till

1960 års riksdag (1:68, II: 76) om översyn av bolagets ekonomiska ställning

m. m. underströk utskottet i sitt utlåtande (nr 191) nödvändigheten

av den inom företaget pågående översynen för klarläggande av bolagets ekonomiska

ställning och lönsamhet samt uttalade önskvärdheten att resultatet

av denna översyn redovisas för regering och riksdag. Enligt riksdagens

skrivelse till Konungen den 9 december 1960 beslöt riksdagen i enlighet

härmed. Med anledning härav får bolaget anföra följande.

I sitt remissutlåtande till de båda motionerna hade bolaget den 6 september

1960 bl. a. redogjort för den ekonomiska ställningen vid 1959 års utgång

och kommenterat de under 1959 inträdda förändringarna. I utlåtande

från Sveriges Industriförbund både försök gjorts att analysera det ekonomiska

resultatet av bolagets verksamhet under tioårsperioden 1950—1959,

en analys som enligt bolagets mening icke gav en riktig bild av utvecklingen.

Den ekonomiska ställningen

Eftersom bolagets ekonomi var föremål för ingående behandling av regering

och riksdag åren 1956 och 1957 synes det bolaget inaktuellt att nu analysera

bolagets ekonomi t. o. m. nämnda år. För att få perspektiv på den

nuvarande situationen och de aktuella problemen i såväl finansierings- som

lönsamhetshänsende anser bolaget det emellertid ändamålsenligt att nu göra

en översiktlig återblick på förändringarna i bolagets ekonomi sedan år

1957. Det bör därvid erinras om att bolagets aktiekapital år 1957 höjdes enligt

riksdagsbeslut med 35 Mkr. sedan bolaget i skrivelse den 28 november

1956 gjort framställning om kapitalförstärkning med sammanlagt 110 Mkr.

Del bör antecknas alt donna framställning hade stöd i utlåtanden av särskilda

sakkunniga, som bolaget tillkallat, och att den innebar förslag om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

7

aktiekapitalhöjning med nominellt 50 Mkr. till en kurs av 120 % samt statlig

kredit med 50 Mkr. Riksdagsbeslutet innebar alltså en väsentligt mindre

kapitalförstärkning än vad bolagsledningen ansåg erforderlig.

Förändringarna i den ekonomiska ställningen efter nämnda riksdagsbeslut

belyses här genom jämförelser av. balansräkningarna per 31/12 1957

och 31/12 1960:

31/12 1957

31/12 1960

Föränd-

ring

Anläggningstillgångar .............

............. 217,4

246,0

+ 28,6

Varulager och rotköp .............

............. 92,7

64,4

— 28,3

Fordringar och likvida medel .......

............. 58,2

68,4

+ 10,2

S:a omsättningstillgångar .........

............. 150,9

132,8

— 18,1

S:a tillgångar......................

...... Mkr. 368,3

378,8

+ 10,5

Eget kapital .....................

............. 86,0

107,0

+ 21,0

Långfristiga skulder ...............

............. 139,0

199,0

+ 60,0

Kortfristiga skulder ...............

............. 143,3

72,8

— 70,5

S:a skulder .......................

............. 282,3

271,8

— 10,5

S:a eget kapital och skulder ........

....... Mkr. 368,3

378,8

+ 10,5

Till denna uppställning må lämnas följande kommentarer.

Ökningen av anläggningstillgångarnas värde har uppkommit sålunda:

Investeringar .................... 72,2 Mkr.

— Avskrivningar ................ 43,2

— Annan avgång ................ 0,4 43,6 »

Nettoförändring .................. 28,6 Mkr.

Investeringarna har alltså utgjort ca 24 Mkr. i medeltal per år och finansieringen

har varit följande:

Lånemedel................................ 7,6 Mkr.

Ökning av aktiekapitalet .................. 21,0 »

Rörelseöverskott .......................... 43,6 »

S:a 72,2 Mkr.

Ca 60 % av de under dessa år gjorda investeringarna har alltså finansierats

med rörelseöverskott. Därvid bör noteras att både 1959 och 1960 var

i flera hänsenden ovanligt gynnsamma år för bolaget.

I anläggningstillgångarna per 31/12 1960 ingick tomter, pågående nyanläggningar

och aktier med ett bokfört värde av 39 Mkr. Resten, 207 Mkr.,

utgjorde det bokförda värdet för byggnader, maskiner och inventarier, vilka

hade ett sammanlagt anskaffningsvärde av 344 Mkr. I förhållande till

det sistnämnda värdet var nettobokvärdet sålunda 60 %. Vid bedömningen

härav bör beaktas att investeringarna under de senaste tio åren uppgått till

ca 330 Mkr., varav ca 300 Mkr. överförts till färdiga anläggningar. En betydande

del av anläggningstillgångarna har sålunda en ganska Tåg ålder.

Den inträdda minskningen av »varulager och rotköp» beror framförallt

på mindre kvantitativ behållning och i någon mån på lägre värdering. Per

31/12 1960 var förhållandet mellan bokfört värde och anskaffningsvärde

2f Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 35

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

för varulagret 63 %. Uppgången för »fordringar och likvida medel» var huvudsakligen

föranledd av en ökad behållning av likvida medel.

Det egna kapitalet har stigit med 21 Mkr. på grund av aktiekapitalhöjning

år 1959 för finansiering av det av 1959 års riksdag godkända investeringsprojektet

i Piteå.

De långfristiga skuldernas ökning utgöres av reverslån med 30 Mkr. vardera

åren 1958 och 1959, placerade på den inhemska kapitalmarknaden.

Härigenom möjliggjordes konvertering av kortfristiga skulder till långfristiga

lån. Det av 1960 års riksdag anvisade lånet å 20 Mkr. för finansiering

av förutnämnda investeringsprojekt i Piteå ingick icke i långfristiga skulder

per den 31/12 1900, då lånet lyftes först i början av 1961.

Minskningen av kortfristiga skulder var en följd av de i föregående stycke

nämnda åtgärderna i förening med väsentliga lagerminskningar åren

1959 och 1960. Utländska remburskrediter ingick i kortfristiga skulder den

31/12 1957 respektive 31/12 1960 med ca 75 respektive 36 Mkr.

Den ekonomiska ställningen enligt ovan redovisade balansräkningar kan

på objektiva grunder icke gärna anses ha förändrats till det sämre under

de tre år som denna översyn omspänner. En betydande minskning av kortfristiga

skulder och en viss minskning av den totala skuldsumman har skett

samtidigt som en icke obetydlig investeringsverksamhet ägt rum. Som ovan

framhållits har investeringarna under de tre åren i medeltal utgjort 24

Mkr. per år, varav 14 å 15 Mkr. per år finansierats genom överskott på rörelsen.

Det har vidare påvisats att anläggningstillgångarnas bokförda värde,

trots en stark expansion under de senaste tio åren, icke är högre än 60 %

av anskaffningsvärdet samt att lagervärderingen vid det senaste bokslutet

var sådan att den inrymde en nedskrivning med ca 37 %.

Ehuru förbättring sålunda inträtt, kan bolagets betalningsberedskap icke

anses tillfredsställande, då kortfristiga skulder alltjämt den 31/12 1960

översteg summan av fordringar och likvida medel. Skillnaden var visserligen

obetydlig, men säsongmässigheten i bolagets verksamhet, betingad av

bl. a. industriernas geografiska belägenhet, gör att bolaget normalt under

årets första fem ä sex månader har alt räkna med betydligt större utgifter

än inkomster.

En annan faktor i bolagets ekonomiska ställning som likaledes är mindre

gynnsam är förhållandet mellan eget och främmande kapital. Det egna kapitalet

utgjorde sålunda enligt balansräkningen per 31/12 1960 endast 28,3 %

av balansomslutningen (27,6 % enligt koncernbalansräkningen). Det bör

även noteras att reservfonden uppgår till endast 7 % av aktiekapitalet och

att bolaget ej har något annat synligt eget kapital. I båda dessa hänseenden

skiljer sig bolagets finansiella ställning ofördelaktigt från praktiskt taget

alla andra svenska skogsindustriföretag av någotsånär motsvarande storlek.

Situationen för några representativa sådana företag framgår av bilaga 1,

som vasar finansiering med eget kapital till i stort sett 40 ä 60 %. Härtill bör

också bemärkas att flertalet av de angivna företagen med stor sannolikhet

har större relativ varulagerreserv än bolaget, d. v. s. en ännu större andel

eget kapital än vad balansräkningarna visar.

Det må i detta sammanhang framhållas att ett annat statsägt företag,

Norrbottens Järnverk AB, som tillkommit i liknande syfte som AB Statens

Skogsindustrier, har en avsevärt större andel eget kapital. NJA:s aktiekapital

är sålunda 300 Mkr. De båda bolagens bokförda värde för anläggningstillgångarna

är nära nog detsamma, och såväl leveransvärde som antalet

anställda är ca 20 % större i ASSI än i NJA.

Den för AB Statens Skogsindustrier ringa andelen eget kapital har samband

med investeringarnas omfattning och skuldernas utveckling. Den sam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

9

manlagda skuldsumman har visserligen reducerats med 10 Mkr. under de senaste

tre åren, enligt vad ovan påvisats, men i denna fråga finns det anledning

göra en längre tillbakablick på den gångna utvecklingen.

Såsom omnämnts ovan har investeringarna i anläggningstillgångar under

de senaste tio åren belöpt sig till ca 330 Mkr. Det synes befogat att undersöka

hur detta påverkat produktionsstrukturen och finansieringen.

De ifrågavarande investeringarna har hänfört sig till cellulosa- och papperstillverkningen

med 177 Mkr., till sågverken med 85 Mkr., till produktionen

av wallboard med 39 Mkr. samt till annan verksamhet, bostäder och

kontor med 29 Mkr. Vid början respektive slutet av tioårsperioden var produktionen

följande:

Sågverksprodukter.......................

Cellulosa- och träkemiska produkter .......

varav tillverkats papper ...............

Wallboard...............................

Tackjärn, stålsand och mineralullsprodukter

1950

1960

stds

90 000

122 000

ton

40 000

120 000

ton

—

49 000

ton

14 000

128 000

ton

10 000

15 000

Produktionsökningen, särskilt för fiberindustrien men också för sågverken,

är sålunda avsevärd och tar sig bl. a. uttryck i att förbrukningen av

rundvirke stigit från ca 35 milj. till 58 milj. f3tr eller med 65 %. Häri är icke

inräknat sådant klenvirke, sågverksavfall m. m. som bolaget anskaffar för

wallboardfabrikernas försörjning med vedråvara. Denna anskaffning, som

stigit från en obetydlighet vid tioårsperiodens början till ca 9 milj. f3 per år

för närvarande, är av stort värde för såväl skogsbruket som levererande småsågar.

Till investeringsbeloppet i anläggningstillgångar har under samma tioårsperiod

kommit en ökning av rörelsekapitalet (lager av råvaror och färdiga

produkter, kundfordringar m. m.) med sammanlagt drygt 70 Mkr. I anläggnings-

och rörelsekapital har alltså under åren 1951 t. o. m. 1960 bundits icke

mindre än 400 Mkr., och finansieringen härav har i hög grad påverkat bolagets

finansiella ställning, bl. a. förhållandet mellan eget och främmande

kapital. En nu företagen utredning om finansieringen av dessa 400 Mkr. visar

följande:

Ökning av aktiekapitalet, d. v. s. tillskott av

aktieägaren.............................. 78 Mkr.

Självfinansiering genom överskott i rörelsen .. 104 »

Lånefinansiering ........................... 218 »

S:a 400 Mkr.

Den sammanlagda skuldsumman har alltså stigit med nära 220 Mkr. En

så stor skuldsättning under tio år har givetvis medfört en avsevärt ökad räntebelastning,

vilket tagit sig uttryck i att bolagets kostnadsräntor under de

senaste fem åren varierat mellan lägst 12,3 och högst 19,2 Mkr. per år.

För ett företag med så ringa ålder och med så stark expansion under de

senaste tio åren blir konsekvensen av en hög lånefinansiering särskilt markant.

Företag som arbetat under längre tid och under gynnsammare betingelser

har som regel ett större reellt kapital än det som syns i balansräkningen.

Skillnaden består dels av inflationsvinster på grund av den avsevärda

penningvärdeförsämringen sedan början av 1930-talet, dels av vinster

— icke minst på naturtillgångar — under goda år. Genom bådadera har

skapats dolda reserver, d. v. s. kapital som icke syns i en balansräkning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år VJ62

Detta kapital förorsakar icke någon räntekostnad i vinst- och förlusträkningen

utan gör att avkastningen på det egna kapitalet blir skenbart större

än vad den egentligen är. Den starka expansionen hos AB Statens Skogsindustrier

under den berörda tioårsperioden har icke skett samtidigt med en

gynnsam resultatsutveckling eller annan möjlighet till bildande av dolda reserver.

Av ovanstående analys kan sålunda utläsas att rörelseöverskotten

bidragit till investeringarnas finansiering med i medeltal endast 10,4 Mkr.

per år. Då varken tillskotten av nytt eget kapital eller de intjänade rörelseöverskotten

tillnärmelsevis varit tillräckliga för expansionens finansiering,

har denna i så betydande utsträckning kommit att ske med lånemedel.

Bolagets lån omfattar lån även från aktieägaren, såväl direkt som indirekt.

Av långfristiga skulder 31/12 1960 var 34,55 Mkr. skulder till staten, som

därjämte — enligt beslut av 1956 års riksdag — lämnat garanti för ett bolagets

lån å 35 Mkr., för vilket någon annan säkerhet än statsgaranti icke lämnats.

Denna medverkan från aktieägarens sida har varit ett led i finansieringen

av långsiktiga investeringar. Därvid åsyftas främst skapandet av den

stora anläggningen i Karlsborg för cellulosa- och pappersproduktion, som

tillkommit bl. a. i syfte att bereda de statsägda skogarna i Norbotten avsättning

av gagnvirke, samt uppförandet av wallboardfabrikerna i anslutning

till sågverken i Piteå och Skinnskatteberg. Genom de båda wallboardfabrikernas

tillkomst har en nödvändig industriell integration vid sågverken genomförts,

varjämte förutsättningar skapats för rationellare skogsvård.

Lönsamheten

Investeringsfinansieringen genom rörelseöverskott har enligt vad ovan

visats utgjort föga mer än 10 Mkr. i medeltal per år under den senaste

tioårsperioden och 14 å 15 Mkr. i medeltal per år under de tre åren 1958,

1959 och 1960. Därvid bör uppmärksammas det gjorda påpekandet att de

båda senaste åren varit i flera hänseenden ovanligt gynnsamma för bolaget.

Möjligheten till självfinansiering av investeringar påverkas givetvis av rörelsens

lönsamhet, och statsutskottet har vid behandlingen av de åberopade

mationerna också framhållit angelägenheten av lönsamhetsanalyser för bolagets

verksamhetsgrenar. Det säger sig självt att sådana analyser fortlöpande

sker inom bolaget. De kan göras på olika sätt. Efter statsutskottets

utlåtande i november i fjol har åren 1958, 1959 och 1960 samt 1961 enligt

vid detta års början uppgjord budget ingående analyserats enligt en för ändamålet

utformad metodik. Denna tar sikte på att för dels bolaget i dess helhet,

dels de olika verksamhetsgrenarna och de skilda verken söka klarlägga i vad

mån rörelseöverskotten varit tillräckliga för täckning av anläggningskapitalkostnaderna.

Därvid har rörelsens bruttovinster minskats dels med beräknad

ränta på det för verksamheten normala rörelsekapitalet, dels med

skälig andel i centraladministrationens kostnader (inkl. pensioner och

forskning). Återstoden har benämnts »bidrag till anläggningskapitalkostnader».

De sistnämnda utgör summan av ränta på anläggningskapital och avskrivningar

på anläggningstillgångarna. Ovannämnda »bidrag till anläggningskapitalkostnader»

har ställts i relation till denna summa samt angivits

i procent därav. För fullgod lönsamhet erfordras uppenbarligen 100 %.

Det bör framhållas att beräkningarna av både räntor och avskrivningar

inrymmer moment av subjektivt omdöme och icke kan göra anspråk på

exakthet. Ränta på rörelsekapital har, med hänsyn till bolagets betydande

kortfristiga lånefinansiering, beräknats efter en räntesats av 7 %. Rörelsekapitalets

storlek har för vart och ett av verken beräknats utgöra det kapital

som i medeltal per år normalt bör vara bundet i råvaru- och produktlager,

oavsett den balansmässiga värderingen, samt i utestående fordringar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962

11

Ränta på anläggningskapital har, oavsett finansieringsformen (eget eller

främmande kapital), beräknats efter en räntesats av 6 %. Eftersom det i företagsekonomin

är vanligt att räkna ränta på 55 å CO % av anläggningarnas

nuvärden, har denna princip följts vid beräkningen av anläggningskapital

för de olika verken, vilket även ansetts motiverat av att relationen mellan

bokvärde och anskaffningsvärde för bolagets anläggningstillgångar för

närvarande är av samma storlek (60 %).

Beträffande avskrivningar på anläggningstillgångarna har gjorts en särskild

utredning, syftande till att bedöma storleken av det aktuella årsavskrivningsbehovet

med hänsyn till de olika tillgångarnas sannolika ekonomiska

livslängd. Denna beräkning har baserats på tillgångarnas nuvärden, ej

på de bokförda värdena, och den har utmynnat i ett belopp av ca 18 Mkr.

som uttryck för »kalkylmässiga årliga avskrivningar». Med hänsyn till de

faktiska anskaffningsvärdena och till redan gjorda avskrivningar får det

anses försvarligt att i bokslut verkställa avskrivningar med lägre belopp än

det kalkylmässigt beräknade.

Analysen för bolaget i dess helhet redovisas i bilaga 2. Det framgår att

»bidragsprocenten» för 1958, som var ett konjunkturmässigt svagt år, var

föga mer än 40. För 1959, som medförde en konjunkturförbättring och då

råvarukostnaden låg på en relativt låg nivå, uppnåddes 81 % täckning av anläggningskapitalkostnaderna.

Det tillfredsställande resultatet för 1960 —

100 % — berodde på att konjunktur uppsvinget då var mera påtagligt, icke

minst prismässigt för trävarorna. Såsom framhölls i styrelsens senaste förvaltningsberättele

kunde redan i början av 1961 förutses att detta år skulle komma

att innebära en försämrad lönsamhet, bl. a. på grund av prisstegringen på

virkesråvara. Budgeten för detta år, som snarare kommer att underskridas

än överträffas, visar eu »bidragsprocent» av obetydligt mera än 60, vilket sålunda

är en otillfredsställande lönsamhet.

Som ovan sagts har motsvarande lönsamlietsanalys gjorts för de olika

verksamhetsgrenarna och för de skilda verken. Med hänsyn till konkurrensförhållandena

kan det icke gärna ifrågakomma att offentligt redovisa de

detaljerade resultaten härav, vilket emellertid bör ske till aktieägaren.

Beträffande bolagets äldsta och mest utvecklade verksamhetsinriktning,

nämligen sågade trävaror, må framhållas att bidragsprocenten för denna

rörelse i dess helhet uträknats till 35 år 1958, 76 år 1959 och 109 år 1960.

För 1961 beräknas den bli ca 90. Den har således varit sämre än den genomsnittliga

lönsamheten för hela bolaget under de två förstnämnda åren

och bättre under de två sistnämnda. Därvid bör erinras om att i synnerhet

1960 var ett särskilt gynnsamt år för svensk trävaruexport.

I den förut omnämnda stora enheten för cellulosa- och pappersproduktion

i Karlsborg pågick ett omfattande investeringsarbete t. o. m. år 1957.

Därefter följde ett konjunkturmässigt svagt år, under vilket fabriken dessutom

i väsentliga delar var under inkörning. Det ekonomiska resultatet

detta år blev därför klent. En förbättring inträdde under både 1959 och

1960, och sistnämnda år steg bidragsprocenten till något över 80. De för

1961 ökade råvarukostnaderna i förening med viss avmattning på cellulosamarknaden

kommer att leda till en avsevärt försämrad lönsamhet detta år.

Wallboardrörelsen har under en följd av år utvecklats gynnsamt och analysen

för åren 1958, 1959 och 1960 visar en mycket tillfredsställande lönsamhet.

Under 1961 har en påtaglig försämring ägt rum på grund av dels

råvarukostnadens stegring, dels produktprisernas nedgång. Under dessa betingelser

kan för innevarande år förutses en otillräcklig avkastning på anläggningskapitalet.

För bolagets mineralulls- och stålsandsprodukter har ekonomin under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962

ifrågavarande fyra år varit starkt varierande. Konkurrenssituationen för

mineralull skärptes väsentligt under 1960, vilket ledde till betydande prisfall.

Detta har fortgått under 1961, för vilket år lönsamheten beräknas bli

svag.

Som allmänt omdöme om lönsamhetsanalyserna kan sägas att vissa delar

av bolagets verksamhet — i varje fall under tillfredsställande konjunkturförhållanden

— lämnar ett tillräckligt rörelseöverskott för full täckning av

kapitalkostnaderna. Överskottet på andra delar av verksamheten är otillräckligt

men lämnar dock som regel ett bidrag till kapitalkostnadernas

täckning. Detta förslår givetvis ej för en godtagbar lönsamhet på lång sikt,

men det är i de flesta fall tillräckligt för att motivera verksamhetens uppehållande

kortsiktigt. Dessa delar av verksamheten kan karakteriseras som

partiellt räntabla. Eftersom bolagets kapital i betydande utsträckning är

lånekapital blir därvid räntan en realitet på annat sätt än om finansiering

skett med egna medel.

Trävarurörelsen omfattar såsom känt ett flertal verk både i övre Norrland

och i Mellansverige. Dessa verk visar en sinsemellan mycket varierande

lönsamhet med i vissa fall fullt godtagbara resultat ur synpunkten av anläggningskapitalets

förräntning men också motsatsen. Analysen ger anledning

till att för framtiden överväga strukturella ändringar.

Den i flera fall otillräckliga kapitalavkastningen på de olika verksamhetsgrenarna

måste ses mot bakgrunden av de betingelser, varunder bolaget tillkommit,

och det av statsmakterna angivna syftet med verksamheten. En

primär uppgift för bolaget var att av sysselsättningsskäl driva ett antal

industriel-, särskilt sågverk i nordligaste "Sverige, som råkat i ekonomiska

svårigheter och där förutsättningar saknades för fortsatt drift i privat ägo.

Bolaget har vidare — i samband med Domänverkets förvärv av skogar i

Mellansverige — fått övertaga industrier som varit i dåligt skick och ekonomiskt

otillfredsställande. Några av de åsyftade industrierna har kunnat

bySSas om och rationaliseras så, att de fyller eller kan förväntas komma att

fylla rimliga krav på lönsamhet, trots de kostnadsmässiga konsekvenserna

av lokalisering till övre Norrland eller i det inre av Svealand med långt

fraktavstånd till hamn. Goda exempel härpå utgör den kombinerade trävara-

och wallboardproduktion, som bolaget bedriver i Skinnskatteberg och

Piteå. Andra sådana industrier är alltjämt en ekonomisk belastning för

bolaget. I dessa fall kan ekonomi inte uppnås annat än genom koncentration

av rörelsen, vilket bl. a. innebär ett nedläggande av verksamheten på

vissa platser. Alltjämt tynges alltså bolagets ekonomi av att det har särskilda

samhällsfunktioner i arbetsförsörjningshänseende.

En annan primär uppgift för bolaget var att skapa förutsättningar för en

trygg och ökad avverkning på statsskogarna. Obestridligen har bolaget i

detta hänseende fyllt en stor uppgift, och revenyn härav har tillfallit bolagets

ägare, staten. Det är därför tveksamt om man ur ägarens synpunkt

över huvud taget kan göra en riktig bedömning av bolagets lönsamhet i

egentlig mening utan att inräkna den betydelse" bolaget haft för statsskogarna.

Denna betydelse har varit större i det förgångna än vad den är i nuet,

beroende på den skogsindustriella expansionen under senare år. Denna har

lett till en stegring i efterfrågan på gagnvirke, varigenom virkespriserna —

relativt sett i förhållande till produktpriserna — ökat för de köp som den

skogsägande industrin genomför till komplettering av virkesuttagen från

de egna skogarna. Enligt statsmakternas beslut skall priserna mellan Domänverket

och bolaget så vitt möjligt ansluta sig till de priser som gälla i

den öppna marknaden, och eftersom bolaget betalar fullt marknadspris för

hela försörjningen med virkesråvara, är det uppenbart att den nämnda ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

vecklingen blivit kostnadsmässigt mera tyngande för bolaget än för företag

med egna råvarutillgångar.

Råvarukostnadens andel i produktpriset är högst betydande: för närvarande

för sågade trävaror 60 å 70 %, för sulfatmassa 45 ä 60 %, beroende

på kvalitet, och för råvara till wallboard 35 ä 40 %. Utvecklingen härav

sedan andra hälften av 1940-talet belyses av grafiska framställningar (bilagorna

3, 4 och 5).1

I bilaga 3 visas utvecklingen för sågade trävaror sedan 1946 (det första

egentliga efterkrigsåret). Man kan därav utläsa att fram till 1960 ä 1961

produktpriset stigit med ca 150 %, timmerkostnaden med ca 200 % och

övriga tillverkningskostnader med drygt 100 %. Det belopp som återstår

för täckande av centraladministration, räntor och avskrivningar är för närvarande

i stort sett oförändrat i jämförelse med utgångsläget trots den avsevärda

penningvärdeförsämring som skett under de ifrågavarande 15 åren.

För oblekt sulfatmassa (bilaga 4) har råvarukostnadens andel av försäljningspriset

stigit från 30 ä 35 % åren 1946—47 till ca 45 % under de senaste

åren och 60 % i dagsläget.

För boardråvara visas utvecklingen fr. o. m. 1949 i bilaga 5. Utvecklingen

här är betydligt jämnare, men det framgår klart, att ingen ökning inträtt

för övriga tillverkningskostnader, medan bruttoöverskottet kraftigt

minskat främst på grund av prisfall, och råvarukostnaden företett viss ökning.

För närvarande präglas all skogsindustriell verksamhet av en hårdnande

konkurrens med prisfallstendenser och avsättningssvårigheter, en följd icke

minst av de mycket stora kapacitetsökningar som på olika håll i världen

skett under de senaste fem åren och som alltjämt pågår. Bruttovinstmarginalerna

kan med stor sannolikhet förutses komma att krympa ytterligare under

1962, vilket för bolagets vidkommande kommer att innebära en ännu

mer försvagad lönsamhet. Detta får återverkningar i flera hänseenden, såsom

kommer att belysas i det följande.

Utblick över de närmaste åren

Det är givetvis icke möjligt att med säkerhet nu bedöma det ekonomiska

resultatet av bolagets verksamhet under de närmaste åren. Som redan anförts

kan emellertid för 1961 förutses en väsentligt försvagad lönsamhet, och

utsikterna inför 1962 ter sig än mörkare. Eftersom rådande kapacitetsöverskott

inom världens massa- och pappersindustri är betydande, finns det för

dessa verksamhetsgrenar anledning till en mycket försiktig bedömning även

för 1963.

En realistisk prognos beträffande bolagets rörelseöverskott efter avdrag

för administration, forskning, pensioner, räntor och skatter, d. v. s. vad som

kan disponeras för självfinansiering av investeringar, är att det för vart och

ett av dessa år kommer att understiga medeltalet för åren 1958 t. o. m. 1960,

vilket enligt ovan var 14 å 15 Mkr.

För år 1961 kan sålunda nu förutses en nedgång till ca 12 Mkr. Investeringsutgifterna

beräknas för året komma att belöpa sig till nära 70 Mkr.,

varav för Lövholmens pappersbruk ca 50 Mkr. För finansieringen härav har

bolaget tillförts 40 Mkr. i lån enligt beslut av 1960 och 1961 års riksdagar,

varjämte disponerats likvida medel vid årets början om ca 20 Mkr. Investeringsverksamheten

torde medföra en uppgång i leverantörsskulderna, och

på grund av det försämrade avsättningsläget för bolagets produkter är vidare

en viss lagerökning att emotse. Båda dessa faktorer gör att de kortfris
1

Bilagorna 3, 4 och 5 har överlämnats separat och ej intagits i propositionen (se även s. 11,

fjärde stycket).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962

tiga skulderna kommer att stiga något. Skuldställningen bedömes approximativt

komma att förete följande förändring under året:

Lång-

Kort-

Summa

fristiga

fristiga

skulder

skulder

skulder

31/12 1960................

....... 199

73

272

Ökning under 1961........

...... 40

15

55

31/12 1961................

...... 239

88

327 Mkr.

Som ovan sagt ter sig utsikterna beträffande bolagets rörelse inför 1962

allt annat än ljusa. Under de senaste månaderna har avsättningsläget för

såväl trävaror som cellulosa försämrats, och priserna är starkt vikande. En

förändring till det bättre får icke anses helt utesluten under loppet av 1962.

men bedömningen måste i ljuset av den nuvarande situationen bli pessimistisk.

Även beträffande marknaden för kraftpapper är en försiktig bedömning

motiverad. Wallboardproduktionens lönsamhet har under 1961 försvagats,

såsom redan framhållits, och någon prisförbättring under 1962 synes icke

sannolik. Det är för tidigt att med bestämdhet uttala sig om bolagets största

utgiftspost, virkesråvaran, men en prissänkning i takt med produktprisernas

nedgång får anses utesluten. Då därjämte räntekostnaderna kommer att stiga

som följd av den ökade skuldsättningen torde intet likviditetsmässigt rörelseöverskott

uppkomma. Vid rådande relation mellan priser och kostnader kan

tvärtom ett underskott befaras.

En prognos för 1963 kan nu icke göras med någon grad av exakthet. Mol

bakgrunden av vad ovan anförts kan det emellertid icke ens vid en optimistisk

bedömning förutses att uppkommande rörelseöverskott lämnar utrymme

för annat än fullföljande av nu pågående investeringar vid andra verk än

Lövholmens pappersbruk. Dessa investeringar avser främst Karlsborgs bruk,

där uppförandet av ett nytt sodahus med indunstningsanläggning pågår.

Nybyggnaden av sulfatfabrik och pappersbruk i Piteå för en kapacitet av

ca 100 000 ton, som i princip godkändes av 1959 års riksdag, beräknas bli

färdig för produktion i början av 1963, varvid en del av investeringsutgifter11»

kommer att falla på det sistnämnda året. Redan under första halvåret

19o9 kunde förutses att kostnaderna skulle komma att överstiga det belopp

som bolaget uppgivit i december 1958 och som angavs i 1959 års statsverksproposition.

Detta anmäldes av bolaget inför statsutskottet och även i VPM

till Handelsministern, överlämnad den 8/5 1959. Vid denna tidpunkt räknade

bolaget med att fabriken skulle komma att kosta ca 135 Mkr. Ett flertal

faktorer — omfattande grundläggningsarbeten i svår mark, ändrade dispositioner

beträffande vedgård och vedhantering, lång tubläggning för fabrikens

avlopp, material- och arbetskostnadsökningar, omsättningsskatten

m- m.— gör att detta belopp kommer att överskridas med ca 40 Mkr. Kostnadsfördyringar

har sålunda uppkommit för markundersökning, pålning

och grundläggning med 3 Mkr., för ändrade dispositioner beträffande

vedgård och vedhantering med 7 Mkr. samt för avloppsvattnets utsläpp i Bottenviken

i stället för i Pitfjärden — enligt föreläggande av vattendomstolen

— med 7 Mkr. Vidare har material- och arbetskostnadsförhöjningen inklusive

tillkomsten av allmän varuskatt blivit väsentligt större än vad som

kunde förutses år 1958. Effekten härav beräknas bli 12 Mkr. Slutligen har

den maskinella utrustningen fördyrats på grund av dels den skärpning av

kvalitetskraven på den blivande produkten som undan för undan skeft, dels

den något utökade kapaciteten. Under planeringens fortgång har det sålunda

bl. a. befunnits ändamålsenligt att komplettera tillverkningen av kraftliner

med en upptagningsmaskin för våtmassa, och totalt torde fabrikens kapacitet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1962

bli 20 ä 25 % större än vad som ursprungligen avsågs. De sistnämnda faktorerna

har inneburit en merkostnad av drygt 10 Mkr. För närvarande beräknas

fabriken således komma att kosta ca 175 Mkr.

Bolaget önskar i detta sammanhang erinra om att när bolaget i december

1958 förklarade sig berett att medverka till detta utbyggnadsprojekt skedde

det mot bakgrunden av att det ur allmänna synpunkter ansågs angeläget att

skapa förbättrade betingelser för arbetsförsörjningen och virkesavverkningen

i Norrbotten.

Uppförandet av denna anläggning medför även ett behov av ökat rörelsekapital

med uppskattningsvis 15 Mkr. Det sammanlagda kapitalbehovet kan i

dagens läge sålunda beräknas komma att belöpa sig till ca 190 Mkr. Den redan

under år 1961 inträdda försvagningen av skogsindustrikonjunkturen i

förening med den ovan angivna bedömningen av de båda närmaste åren,

1962 och 1963, gör att någon självfinansiering av denna anläggning från bolagets

sida icke kan anses möjlig.

I enlighet med riksdagens principbeslut år 1959 har bolaget av staten hittills

erhållit i aktiekapitalhöjning 21 Mkr. och i form av lån 40 Mkr., eller

sammanlagt 61 Mkr. Det återstår således nu ett kapitalbehov av storleken 130

Mkr., som bolaget — med hänvisning till vad ovan anförts om förhållandet

mellan eget och främmande kapital — finner angeläget förorda i form av

utökning av aktiekapitalet.

Enligt bolagets mening talar även starka skäl för att de statslån å tillhopa

40 Mkr., som bolaget för samma ändamål erhållit enligt beslut av 1960 och

1961 års riksdagar, omvandlas till aktiekapital.

Såsom framhållits i avsnittet »Den ekonomiska ställningen» ingår i bolagets

främmande kapital även lån från aktieägaren, nämligen med 34,55 Mkr.

Detta belopp, som härrör från tiden före 1957, kommer enligt beslut av 1961

års riksdag att minskas med 0,85 Mkr., som bolaget skall återbetala i samband

med beslutad överlåtelse till staten av aktierna i Törefors Aktiebolag.

Av återstående lånebelopp, 33,7 Mkr., förordar bolaget att 30 Mkr. omvandlas

till aktiekapital, varigenom bolagets totala aktiekapital skulle komma

att bli jämnt 300 Mkr. En sådan omvandling synes motiverad med hänsyn till

de på sin tid gjorda investeringarnas långsiktiga inriktning. Det bör f detta

sammanhang erinras om att sårbarheten för ett skogsindustribolag vid konjunkturbakslag

är större, icke mindre, vid avsaknad av egna naturtillgångar,

och att en relativt hög andel eget kapital därför i bolagets fall är motiverad.

Som stöd för denna uppfattning må även anföras bolagets ovan åberopade

samhällsfunktioner i arbetsförsörjningshänseende.

Om bolagets kapitalfråga löses efter här skisserade linjer, skulle förändringarna

i finansställningen under 1962 och 1963 komma att bli följande:

Aktie-

Reserv-

Skulder

Summa

kapital

fond

31/12 1961 enligt prognos ..................

100

7

327

434

Ytterligare kapitaltillskott från aktieägaren ..

Omvandling till aktiekapital av statslån enligt

130

130

riksdagsbeslut 1960 och 1961..............

40

- 40

270

7

287

564

Omvandling till aktiekapital av del av äldre

statslån ................................

30

— 30

31/12 1963 ................................

300

7

257

564

Detta skulle innebära eget kapital med 54 % av balansomslutningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

Bolagets ekonomi kan på sikt självfallet icke förbättras enbart genom en

ändrad relation mellan eget och främmande kapital, utan åtgärder i lönsamhetsförbättrande

riktning kommer även att erfordras. Största uppmärksamhet

måste ägnas åt att sänka kostnaderna för tillverkning, transporter och

administration. Viss ledning kommer därvid att erhållas av de gjorda lönsamhetsanalyserna.

Strukturella ändringar kommer att aktualiseras. Ehuru

sådana ändringar icke syftar till expansion av verksamheten utan endast till

en rationalisering och koncentration, kommer åtminstone vissa av dem att

påfordra investeringsåtgärder. Då bolaget praktiskt taget saknar konjunkturreserv

och kapitalresurserna är ytterst knappa, kommer sådana åtgärder

att kräva tid, och för deras genomförande är det troligt att bolaget kommer

att behöva kapitalförstärkning. Härvid förutsätter styrelsen att erforderliga

belopp kan i första hand upplånas på kapitalmarknaden. Enligt riksdagens

beslut år 1957 förutsätter detta i sin tur att Kungl. Maj :t medger bolaget rätt

att pantförskriva inteckningar i fast egendom. Till någon ytterligare expansion

av verksamheten under denna tid kommer bolagets resurser icke att

förslå.

Under 1963 kommer bolaget, förutom den omfattande trävaru- och wallboardrörelsen,

att ha två fabriker för cellulosa- och pappersproduktion, en i

Karlsborg och en i Piteå, med vardera en kapacitet av 120 000 å 130 000 ton.

För att bolaget skall kunna utnyttja dessa anläggningar produktionsmässigt

väl kommer det att krävas ytterligare ett antal år. Vad angår lönsamheten,

som tynges av fabrikernas extremt nordliga läge, kommer konjunkturbetingelserna

för cellulosa och emballagepapper att bli av avgörande betydelse.

Vid nu rådande pris- och kostnadsläge uppnås icke sådan lönsamhet som

medger full avkastning på och förnyelse av kapitalet. De allmänna prognoserna

beträffande papperskonsumtionens ökning på längre sikt ger emellertid

anledning till tillförsikt.

Vid varje bedömning av lönsamheten vid bolagets verk får dock icke förbises

de speciella samhällsfunktioner i skogs- och arbetsförsörjningshänseende,

som tilldelats bolaget både i det förgångna och vid genomförandet av

den nu aktuella investeringen i Piteå.

De vid promemorian fogade bilagorna 1 och 2 återges på nästa sida.

Yttranden

Över bolagets promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret

och fullmäktige i riksgäldskontoret.

I fråga om den av bolaget anmälda kostnadsökningen för utbyggnaden i

Piteå konstaterar statskontoret, att 12 milj. kronor belöper på ökade material-

och arbetskostnader, däri inbegripet effekten av den allmänna varuskatten,

och drygt 10 milj. kronor på en komplettering av fabriken för ökning

av dess kapacitet med 20 å 25 procent. Av de förklaringar, som bolaget

lämnat till resten av kostnadsökningen, 17 milj. kronor, finner statskontoret

att projektet knappast var tillräckligt förberett, när förslaget framlades för

statsmakterna. Sådana omständigheter som markförhållanden och utsläpp

av avloppsvatten borde enligt kontorets mening rimligtvis ha utretts, innan

ett så omfattande byggnadsföretag sattes igång. Bolagets uppgift att verk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

17

Bilaga 1. Förhållandet mellan eget kapital och skulder för vissa skogsindustriella

företag enligt moderbolagens balansräkningar

Bergvik

Billerud

Iggesund

Korsnäs

Mo &

Munksjö

SCA

och Ala

31/8-60

31/12-60

31/12-60

30/6-60

Domsjö

31/8-60

31/12-60

31/8-60

Mkr.

Mkr.

Mkr.

Mkr.

Mkr.

Mkr.

Mkr.

Eget kapital

Aktiekapital.......

(8 mån)

50,00

105,00

54,00

110,00

110,00

30,00

235,50

Övrigt eget kapital..

12,50

54,50

24,20

28,00

32,50

6,00

77,10

Investeringsfonder

(exkl. latent skatte- skuld ............

2,00

12,50

13,54

25,84

12,60

6,28

17,63

Bal. vinstmedel (exkl.

föreslagen utdel- ning) ............

10,96

33,82

8,49

19,93

16,50

7,07

23,64

A. Summa eget kapital ..

75,46

205.82

100,23

183,77

171,60

49,35

353,87

Skulder (inkl. föreslagen

utdelning och latent

skatteskuld för inves- teringsfonder) ......

104,19

225,37

55,63

252,14

269,31

45,24

411,66

B. Summa eget kapital och

skulder............

179,65

431,19

155,86

435,91

440,91

94,59

765,53

A i % av B..........

42,0

47,7

64,3

42,2

38,9

52,2

46,2

Bilaga 2. Lönsamhetsanalys: sammandrag

1958

1959

1960

1961*

Tkr.

Tkr.

Tkr.

Tkr.

Bruttovinst enligt bokslut (indirekta skatter ej avdragna).

32 076

44 418

50 635

Bruttovinst, korrigerad (indirekta skatter avdragna) ....

30 630

44 010

52157

40 250

Avgår:

Ränta på rörelsekapital..........................

9 015

8163

8 889

9126

Centraladministration............................

8100

8 780

9 830

11000

S:a av dragsposter ..............................

17115

16 943

18 719

20126

A. Bidrag till anläggningskapitalkostnader................

13 515

27 067

33 438

20124

Anläggningskapitalkostnader:

Ränta på anläggningskapital......................

14 450

14 450

14 450

14 310

Avskrivningar..................................

18 920

18 920

18 920

18 730

B. S:a anläggningskapitalkostnader......................

33 370

33 370

33 370

33040

A i % av B (»bidragsprocent») ..........................

40,5

81,1

100,2

60,9

Rörelsekapital ..................................

128 795

116 614

126 989

130 363

Anläggningskapital:

för ränteberäkning ............................

240 840

240 840

240 840

238 380

» avskrivningsberäkning......................

401 400

401 400

401400

397 300

Enligt budget exkl. Törefors.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 35 år 1962

samheten vid den nya anläggningen medför behov av rörelsekapital av uppskattningsvis

15 milj. kronor finner statskontoret, som framhåller att bolaget

saknar eget rörelsekapital, icke ge anledning till erinran.

Båda de hörda remissinstanserna tillstyrker bolagets hemställan om tillskott

av 130 milj. kronor i form av aktiekapital för finansiering av utbyggnaden

i Piteå. Sålunda delar statskontoret bolagets åsikt, att den nya investeringen

i Piteå inte till någon del kan täckas genom självfinansiering. Bolagets

förslag, att det ytterligare kapitaltillskott, som erfordras för utbyggnaden

i Piteå, 130 milj. kronor, skall tillföras bolaget genom aktieteckning finner

statskontoret med hänsyn till bolagets redan nu alltför stora skuldbörda

vara en riktig lösning av finansieringsfrågan. Riksgäldsfullmäktige anför,

att av den föreliggande utredningen framgår att bolaget expanderat i en

takt, som inte dikterats enbart av företagsekonomiska skäl utan jämväl av

vissa bolaget tillagda speciella samhällsfunktioner i skogs- och arbetsförsörj

ningshänseende. Fullmäktige konstaterar, att denna snabba expansion

endast delvis kunnat finansieras genom överskottsmedel i bolagets rörelse.

I stället har det erforderliga kapitalet i betydande utsträckning måst anskaffas

lånevägen, varigenom bolaget kommit att belastas med onormalt höga

räntekostnader. Bolagets verksamhet och i anslutning därtill gjorda investeringar

har enligt fullmäktige i allt väsentligt följt riktlinjer, som godkänts

av riksdagen. Med hänsyn härtill anser fullmäktige principiellt, att staten

icke bör undandraga sig sin finansiella medverkan, då det gäller fullbordandet

av bolagets nyanläggningar i Piteå. Bolaget bör därför enligt fullmäktiges

mening tillföras det för ändamålet erforderliga kapitaltillskottet — 130 milj.

kronor — vilket, såsom bolaget föreslår, lämpligen bör ske genom ökning av

aktiekapitalet med motsvarande belopp.

Bolagets förslag om en ökning av det egna kapitalet genom omvandling av

vissa lån till aktiekapital finner sig statskontoret inte kunna tillstyrka. I stället

föreslår ämbetsverket viss näntebefrielse för bolaget och anför därvid

bl. a. att inkörningen av den nya anläggningen i Piteå tar en viss tid och

kommer att medföra vissa ekonomiska påfrestningar. Detta synes enligt

statskontoret motivera att staten under en tidsperiod av förslagsvis fem år

avstår från ränta på de av staten lämnade förlagslånen. Riksgäldsfullmäktige

anser, att en i nuvarande läge tillräcklig förstärkning av aktiekapitalet

torde kunna åstadkommas, därest av bolagets statslån från fonden för låneunderstöd

ett belopp av 30 milj. kronor, hänförligt till tiden före 1957, omvandlas

till aktiekapital, medan lån på tillhopa 40 milj. kronor som bolaget

erhållit enligt beslut av 1960 och 1961 års riksdagar enligt fullmäktiges mening

bör kunna kvarstå.

Vad som anföres i promemorian om bolagets bristande lönsamhet och orsakerna

därtill har föranlett remissinstanserna till vissa uttalanden. Sålunda

har statskontoret berört prissättningen vid virkesleveranser till bolaget

från de statsägda skogarna i övre Norrland. Ämbetsverket framhåller, att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

19

det i tidigare utredningar påpekats att bolagets verksamhet skapar bättre

förutsättningar för mera långsiktiga åtgärder inom skogsbruket i denna

landsända och därigenom medför jämnare sysselsättningsförhållanden. Under

sådana förhållanden finner statskontoret det rimligt, att domänverket,

där andra köpare inte finns, för sitt virke inte uttar högre pris än vad som

enligt rimliga kalkyler kan utvinnas vid förädling av virket. Vidare beröres

det i promemorian påpekade behovet av viss strukturrationalisering inom

företaget. Sålunda anser statskontoret, att anläggningar, som icke med rimliga

ekonomiska insatser kan göras bärkraftiga, snarast bör läggas ned. Ämbetsverket

understryker vikten av att erforderliga medel för strukturrationalisering

vid övriga anläggningar står till bolagets förfogande. Med hänsyn

till bolagets stora skuldbörda finner statskontoret det knappast försvarligt

att bolaget upptar nya lån för investeringsändamål. I den mån kapitalförstärkning

erfordras för strukturrationalisering bör frågan lämpligen underställas

riksdagen. Riks gälds fullmäktige understryker angelägenheten av att

bolaget i fortsättningen med all kraft fullföljer strävandena till rationaliseringsåtgärder

av skilda slag och att de berörda samhällsaspekterna på bolagets

verksamhet icke i längden kan få skymma blicken för nödvändigheten

av sådana åtgärder. Bolagets möjligheter att i längden utöva en även ur samhällssynpunkt

gagnande verksamhet torde enligt fullmäktiges uppfattning

vara avhängig av att en erforderlig strukturrationalisering inom bolaget kommer

till stånd.

Mot statskontorets beslut om yttrande har ledamoten Renlund reserverat

sig och därvid förklarat sig anse bl. a. att statskontorets förslag att stödja

företaget med räntefrihet för statslånen under viss tid ur principiella synpunkter

icke är godtagbart.

Vidare har två av de fullmäktige i riksgäldskontoret anfört reservation

mot det beslutade yttrandet, nämligen herr Hagberg, som ansett att fullmäktige

bort avstyrka bifall till bolagets föreliggande framställning, och herr

Svensson, som bl. a. funnit att medel för färdigställande av fabriksanläggningen

vid Lövholmen tills vidare bör ställas till förfogande i form av lån

och att viss ytterligare utredning bör verkställas, innan ställning tages till

frågan om aktiekapitalets storlek.

Departementschefen

Efter förslag av Kungl. Maj :t godkände 1959 års riksdag en av Aktiebolaget

Statens skogsindustrier framlagd plan för uppförande av en ny sulfatmassafabrik

jämte pappersbruk i anslutning till bolagets anläggningar i Piteå.

Utbyggnaden var kostnadsberäknad till 120 milj. kronor. Bolaget ansåg

sig vara i stånd att svara för en tredjedel av anläggningskostnaderna och begärde

för täckande av återstoden, 80 milj. kronor, tillskott av statsmedel.

Enligt den av riksdagen godkända finansieringsplanen skulle 21 milj. kronor

i form av aktiekapital tillföras bolaget och 20 milj. ikronor i form av lån

tillskjutas under vart och ett av åren 1960, 1961 och 1962.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962

Bolaget har sedermera för den beslutade utbyggnaden av statsmedel erhållit

det avsedda aktiekapitaltillskottet å 21 milj. kronor —- efter vilken höjning

aktiekapitalet nu uppgår till 100 milj. kronor — och lån å tillhopa 40

milj. kronor. Enligt finansieringsplanen skulle för ändamålet ytterligare 20

milj. kronor tillföras bolaget såsom lån av staten. Emellertid har bolaget inkommit

med framställning om åtgärder för en höjning av aktiekapitalet till

300 milj. kronor. Förslaget är närmare utvecklat och motiverat i en av bolaget

överlämnad promemoria med utredning om bolagets ekonomiska ställning

och lönsamhet. Enligt promemorian skulle av det föreslagna aktiekapitaltillskottet

— tillhopa 200 milj. kronor — 130 milj. kronor inbetalas kontant

samt till ett belopp av 115 milj. kronor avses för täckande av hela det

beräknade återstående medelsbehovet för att slutföra anläggningsarbetena i

Piteå och till ett belopp av 15 milj. kronor för en av den nya verksamheten

därstädes motiverad förstärkning av rörelsekapitalet. Aktiekapitalhöjningen

skulle i övrigt ske genom omvandling, intill ett belopp av 70 milj. kronor, av

tidigare statslån till bolaget.

Den av bolaget överlämnade promemorian är upprättad i anledning av ett

av statsutskottet 1960 gjort uttalande om nödvändigheten av den inom bolaget

pågående översynen för klarläggande av bolagets ekonomiska ställning

och lönsamhet och om önskvärdheten av att resultatet av denna översyn redovisas

för regering och riksdag. Med hänsyn härtill har promemorian i dess

helhet återgivits i det föregående.

Av promemorian framgår, att utbyggnaden i Piteå i dagens läge beräknas

draga en kostnad av 175 milj. kronor. Detta belopp överstiger med 55 milj.

kronor den anläggningskostnad varmed bolaget räknade i det förslag, som

avgavs år 1958 och som låg till grund för statsmakternas beslut. Det må

framhållas, att bolaget redan våren 1959 anmälde, att en högre anläggningskostnad

kunde förutses och att bolaget vid denna tidpunkt räknade med att

fabriken skulle komma att kosta 135 milj. kronor. Vidare påpekade statsutskottet

i sitt utlåtande i ärendet, att bolagets medelsbehov för utbyggnaden

kunde påverkas av den fortsatta pris- och kostnadsutvecklingen. Den nu

konstaterade fördyringen uppgår emellertid, även om man utgår från den

av bolaget år 1959 angivna siffran, till ett förhållandevis stort belopp, nämligen

40 milj. kronor. Härav betingas enligt bolaget endast 12 milj. kronor av

material- och arbetskostnadsförhöjning inklusive tillkomsten av allmän varuskatt.

En merkostnad av drygt 10 milj. kronor uppges förorsakad av att

den maskinella utrustningen kompletterats med hänsyn till skärpta kvalitetskrav

på den blivande produkten och av att fabriken vid den fortsatta planeringen

erhållit större produktionskapacitet än vad som ursprungligen avsågs.

Då här nämnda åtgärder kan bedömas förbättra de ekonomiska betingelserna

för anläggningens drift anser jag, att den därav föranledda merkostnaden

bör godtagas utan erinran. Vidare har kostnadsfördyringar å tillhopa

17 milj. kronor uppkommit för markundersökning, pålning och grundläggning

(3 milj. kronor), för ändrade dispositioner beträffande vedgård och vedhantering

(7 milj. kronor) och på grund av ändring av planerna för utsläp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1062

21

pande av avloppsvatten enligt föreläggande av vattendomstolen (7 milj. kronor).

Såsom statskontoret anfört tyder de här angivna merkostnaderna på

att byggnadsprojektet inte var tillräckligt förberett, då förslaget framlades

för statsmakterna. Även om den allmänna konjunkturbedömningen liksom

arbetsmarknadsläget i Norrbotten vid tidpunkten för förslagets utarbetande

gjorde det önskvärt, att utbyggnadsärendet korn till ett snabbt avgörande

och därmed den förberedande planeringen kan ha kommit att forceras, finner

jag detta förhållande beklagligt. I det läge som uppkommit torde emellertid,

som såväl statskontoret som fullmäktige i riksgäldskontoret funnit,

bolaget böra erhålla täckning för den totala anläggningskostnaden enligt

de nu framlagda beräkningarna.

Bolagets möjlighet till självfinansiering av bl. a. den pågående utbyggnaden

påverkas, såsom framhålles i den föreliggande promemorian, av rörelsens

lönsamhet. Under tioårsperioden 1951—1960 beräknas bolagets rörelseöverskott

ha bidragit till finansiering av investeringar med i genomsnitt ca

10 milj. kronor per år. För åren 1958, 1959 och 1960 har motsvarande årsmedeltal

utgjort 14 å 15 milj. kronor. De två sistnämnda åren har emellertid

varit ovanligt gynnsamma för bolaget. Redan i början av 1961 kunde förutses,

bl. a. på grund av prisstegring på virkesråvara, att lönsamheten skulle

försämras. Utrymmet för självfinansiering av investeringar under detta år

beräknas ha minskat till ca 12 milj. kronor. Utsikterna inför 1962 ter sig inte

ljusa. Avsättningsläget för trävaror och cellulosa har försämrats och priserna

är vikande. Beträffande marknaden för kraftpapper är en försiktig bedömning

motiverad och wallboardproduktionens lönsamhet har försvagats.

Vad angår kostnadssidan finner bolaget beträffande virkesråvaran, som utgör

den största utgiftsposten, en prissänkning i takt med produktprisernas

nedgång utesluten. Bolaget har vidare att räkna med stigande räntekostnader.

Något likviditetsmässigt rörelseöverskott väntas med hänsyn till dessa

förhållanden inte uppkomma; tvärtom uppges, att underskott kan befaras

vid rådande relation mellan priser och kostnader. Den inträdda försvagningen

av skogsindustrikonjunkturen i förening med bedömningen av utsikterna

för den närmaste tiden ävensom pågående nödvändiga investeringar främst

vid Karlsborgs bruk gör, att någon självfinansiering av Piteå-anläggningen

inte anses möjlig.

Till stöd för förslaget att det erforderliga medelstillskottet skulle få formen

av aktiekapital åberopas den i promemorian framlagda analysen av bolagets

ekonomiska ställning. Därav framgår bl. a. att bolagets eget kapital

den 31 december 1960 inte utgjorde mer än ca 28 procent av balansomslutningen.

Andra representativa skogsindustriföretag i landet är finansierade

med eget kapital till 40 ä 60 procent och har vidare i större utsträckning än

bolaget haft möjlighet att bygga upp dolda reserver. Den för bolaget mindre

gynnsamma relationen mellan eget och främmande kapital sammanhänger

med att företagets starka expansion till övervägande del finansierats genom

upplåning. I anläggnings- och rörelsekapital har under åren 1951—1960

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962

bundits 400 milj. kronor. Härav har inte mindre än 218 milj. kronor tillförts

bolaget genom lån och krediter. Denna skuldsättning medför en avsevärd

räntebelastning; bolagets räntekostnader har under senare år varierat mellan

12 och 19 milj. kronor per år.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag i likhet med bolaget och de

hörda remissinstanserna, att man från statsmakternas sida inte i dagens läge

kan vidhålla kravet på självfinansiering till viss del av utbyggnaden i Piteå.

Beslutet om denna utbyggnad grundades i väsentlig mån på överväganden

av arbetsmarknadspolitisk och allmänt näringspolitisk natur. Det ter sig

bl. a. med hänsyn härtill skäligt att det jämförelsevis ringa utrymme för ersättningsanskaffningar

och nyinvesteringar, som betingas av bolagets i nuvarande

trängda situation krympande rörelseöverskott, inte ytterligare beskäres

genom utgifter för Piteå-anläggningen utan får helt disponeras för erforderliga

förnyelse- och upprustningsarbeten vid bl. a. Karlsborgs bruk. Det

kan vidare inte gärna i nuvarande skede av utbyggnaden komma i fråga att

göra någon väsentlig nedskärning eller förskjutning i tiden av utbyggnadsprogrammet.

Av det sagda följer, att det för anläggningsarbetenas fullföljande

beräknade beloppet av 115 milj. kronor bör i sin helhet tillföras bolaget.

Även till förslaget om en förstärkning av bolagets rörelsekapital med 15 milj.

kronor vill jag i likhet med remissinstanserna ansluta mig. Det sammanlagda

tillskottet av nya medel till bolaget bör sålunda utgöra 130 milj. kronor.

Med hänsyn till bolagets redan nu betydande skuldbörda — som medför en

i vart fall i nuvarande konjunkturläge besvärande räntebelastning — bör såsom

både statskontoret och riksgäldsfullmäktige förordat medlen tillskjutas

i form av aktiekapital. För ändamålet bör under kapitalbudgeten, fonden för

statens aktier, för budgetåret 1962/63 anvisas ett investeringsanslag av 130

milj. kronor till teckning av aktier i bolaget.

Den ökning av aktiekapitalet med 70 milj. kronor, som bolaget härutöver

begärt, skulle enligt förslaget åstadkommas genom omvandling av en del av

bolagets skuld till staten, nämligen dels de lån å tillhopa 40 milj. kronor,

vilka utlämnats till bolaget för finansiering av Piteå-anläggningen, och dels

30 milj. kronor av tidigare utlämnade förlagslån. Bolagets syfte med nämnda

förslag är att ernå ytterligare förbättring av relationen mellan eget och

främmande kapital och samtidigt en reduktion av räntebelastningen. Statskontoret

har emellertid avstyrkt förslaget i denna del och i stället förordat

räntebefrielse för bolaget under viss tid för nämnda lån. Vad angår de för

utbyggnaden i Piteå avsedda lånen har till stöd för räntebefrielse anförts,

att investeringen inte medför någon inkomst för bolaget, förrän de nya anläggningarna

i sinom tid tagits i bruk för produktion. Av principiella skäl

anser jag mig emellertid inte böra medverka till den föreslagna räntebefrielsen.

Riksgäldsfullmäktige har för sin del ansett, att förut nämnda lån å 40

milj. kronor kan kvarstå och sålunda förordat omvandling till aktiekapital

allenast av den äldre skulden å 30 milj. kronor. Med beaktande bl. a. av vad

som i ärendet upptysts om den enskilda skogsindustriens finansiella struktur,

finner jag att bolagets framställning bör bifallas endast i den utsträck
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:1s proposition nr 35 år 1962

23

ning riksgäldsfullmäktige förordat. Härvid bör alltså det under fonden för

låneunderstöd bokförda lånet till bolaget nedskrivas med 30 milj. kronor

samt bolagets aktiekapital ökas och fonden för statens aktier uppskrivas

med samma belopp. Sedan de i det föregående av mig tillstyrkta åtgärderna

vidtagits, kommer bolagets akiekapital att uppgå till (100+ 130 + 30=)

260 milj. kronor.

Av bolagets utredning framgår, att företagets räntabilitet inte är tillfredsställande.

Vad angår den närmast förflutna tiden kan sålunda framhållas,

att fullgod lönsamhet har kunnat visas endast för 1960, då de marknads- och

konjunkturmässiga betingelserna för bolagets verksamhet var synnerligen

gynnsamma. För 1958 och 1959 samt för 1961 bar bolagets beräknade anläggningskapitalkostnader

endast till en del kunnat täckas av tillgängliga

rörelseöverskott.

Bolaget har pekat på åtskilliga faktorer, som var för sig har bidragit till

att dra ner det ekonomiska resultatet. Bl. a. har framhållits, att bolaget - som saknar egna skogar — för sin råvaruförsörjning är helt hänvisat till

köp av virke. Huvudparten av virkesköpen sker från domänverket, varvid

enligt statsmakternas direktiv tillämpas virkespriser som såvitt möjligt ansluter

sig till de priser som gäller i öppna marknaden. Marknadspriserna har

under senare år, till följd av den skogsindustriella expansionen och därav

följande ökning av den totala efterfrågan på virke, stigit relativt sett mera

än produktpriserna. Denna utveckling har kostnadsmässigt blivit mera

tyngande för bolaget än för företag med egna skogstillgångar. Statskontoret

har i sitt remissyttrande berört prissättningen för virkesleveranserna till

bolaget i övre Norrland och därvid funnit viss jämkning rimlig. Det kan i

delta sammanhang erinras om att chefen för finansdepartementet i årets

statsverksproposition (bil. 2, punkt 7) förklarat sig ha för avsikt att inom

kort begära Kung], Maj:ts bemyndigande att tillkalla en utredning om eventuell

ombildning av domänverket, där även frågan om en samordning med

statens skogsindustrier bör prövas. I avvaktan på denna utredning är jag inte

beredd att nu ta någon ställning till de anförda synpunkterna.

Det är emellertid uppenbart att bolagets verksamhet delvis bedrives under

mindre goda betingelser. Vissa av bolagets enheter har ett ur skeppnings-

och fraktsynpunkt samt med hänsyn till de klimatiska förhållandena

ogynnsamt läge. Jag tänker härvid särskilt på de till bolaget hörande företagen

i övre Norrland. Genom tillkomsten av den nya anläggningen i Piteå

kommer för övrigt den helt övervägande delen av bolagets verksamhet att

vara törlagd till denna landsända. Från statsmakternas sida måste av såväl

arbetsmarknadspolitiska skäl som med hänsyn till det norrländska

skogsbrukets avsättningsmöjligheter stor vikt fästas vid att den skogsindustriella

verksamheten i övre Norrland får bestå och vidareutvecklas. Det är

enligt min mening en väsentlig uppgift för det statliga skogsindustribolaget

att så långt möjligt medverka härtill. Självfallet kan lönsamhetskravet inte

i längden få eftersättas. För att nyssnämnda uppgift skall kunna fullgöras av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Knngl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

bolaget måste därför de mindre gynnsamma betingelserna mötas med en energisk

och långtgående rationalisering av driften. Det finns inte anledning betvivla

att bolagets ledning så långt rimligen kan ske redan beaktat och framdeles

kommer att beakta kravet på rationalisering inom skilda företagsenheter.

Exempel på förhållandevis gynnsamma resultat i detta hänseende är, såsom

bolaget framhåller, den kombinerade trävara- och wallboardproduktion, som

bolaget bedriver i Skinnskatteberg och Piteå.

Andra företagsenheter uppges emellertid fortfarande utgöra en ekonomisk

belastning för bolaget. Om i dessa fall fortsatt rationalisering inte befinnes

kunna leda till godtagbar driftsekonomi, är det naturligt att bolaget

måste överväga att nedlägga rörelsen. Båda de i ärendet börda remissinstanserna

har också starkt framhållit vikten av att en av företagsekonomiska

synpunkter betingad strukturrationalisering genomföres. Riksgäldsfullmäklige

har för sin del understrukit att de tidigare berörda samhällsaspekterna

på bolagets verksamhet inte i längden kan få skymma blicken för nödvändigheten

av rationaliseringsåtgärder bl. a. av här åsyftat slag. Jag ansluter mig

helt till denna uppfattning. Från det allmännas sida måste emellertid samtidigt

starkt understrykas, att åtgärder i strukturrationaliseringssyfte skall

föregås av noggrann planering med hänsyn bl. a. till de lokala sysselsättningsproblem,

som kan väntas bli följden därav. Vid denna planering bör

bolaget eftersträva, att personal, som inte kan få behålla sitt tidigare arbete,

skall kunna utan mera avsevärd tidsutdräkt och andra olägenheter placeras

i annan produktiv verksamhet. Jag finner för min del angeläget, att bolaget

snarast fullföljer sina undersökningar i vad avser behovet av strukturrationalisering

inom företaget samt verkställer erforderlig förberedande planering

av konkreta åtgärder för en sådan rationalisering. Resultatet torde med

hänsyn till problemens räckvidd böra framläggas för chefen för handelsdepartementet.

I detta sammanhang torde slutligen även möjligheterna till ytterligare

utbyggnad av bolagets verksamhet få beröras. Härvid kan först erinras om

att bolaget 1958 övervägde såväl fortsatt utbyggnad av anläggningarna i

Karlsborg som den utbyggnad i Piteå, vilken sedermera beslutades. När bolaget

gav företräde åt det sistnämnda projektet förklarades detta inte innebära,

att man behövde avstå från tanken att framdeles utvidga produktionen

vid Karlsborgs bruk; tvärtom tog vissa av bolaget planerade investeringar

vid sistnämnda förelag sikte på att skapa möjligheter till en framtida produktionsökning

inom den förefintliga anläggningens ram. Länsstyrelsen i Norrbottens

län har i betänkandet Tornedalsutredningen, andra delen, starkt

understrukit betydelsen av att Karlsborgsverken utbygges.

För egen del har jag vid skilda tillfällen, bl. a. i 1960 års statsverksproposition,

framhållit att en utvidgning av produktionen vid Karlsborg framdeles

bör komma till stånd. Min uppfattning på denna punkt har inte ändrats.

Utbyggnaden i Piteå ställer emellertid just nu betydande anspråk på

företagets organisatoriska och personella resurser. Så länge denna utbygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962

nåd pågår är det knappast lämpligt att bolaget engageras i ytterligare industriell

utbyggnad av inte ringa omfattning. Däremot finner jag ytterst

angeläget, att bolaget redan nu påbörjar erforderliga förberedande utredningar

om och projektering av i första hand Karlsborgsverkens fortsatta utbyggnad.

Syftet härmed bör vara, att tillförlitligt underlag skall med kort

varsel kunna ställas till förfogande för prövning av ifrågakommande utbyggnadsprojekt,

så att erforderliga åtgärder för utbyggnadens finansiering och

igångsättande snabbt kan vidtagas vid härför lämplig tidpunkt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels till Teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier

å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för

budgetåret 1962/63 anvisa ett investeringsanslag av

130 000 000 kronor,

dels ock, med godkännande av vad jag i det föregående förordat

i fråga om ytterligare ökning av aktiekapitalet i Aktiebolaget

Statens skogsindustrier, medgiva att fonden för låneunderstöd

nedskrives med 30 000 000 kronor och fonden

för statens aktier uppskrives med samma belopp.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Torbjörn Lindvall

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620061

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1962:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 31 angående utveckling av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen jämte i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten
  2. Rskr. 1962:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående nga gränser för Stekenjokks statsgruvefält m. m. a1 i texten
  3. SU 1962:121 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten