Angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m
1962-01-19 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1962:35, Angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1962
1
Sr 35
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående teckning av
aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.;
given Stockholms slott den 19 januari 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
• •?!( ]* I Gunnar Lange
. -t. :f -biv i. !''I.''S f>i . i;:;
Propositionens huvudsakliga innehåll
Med anledning av ett av statsutskottet vid 1960 års riksdag gjort uttalande
(SU 1960: 191) har Aktiebolaget Statens skogsindustrier avgivit en
promemoria med utredning om bolagets ekonomiska ställning och lönsamhet.
Promemorian är i sin helhet intagen i det till propositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet.
Anläggningskostnaderna för den sulfatmassafabrik med pappersbruk, som
bolaget enligt beslut av 1959 års riksdag håller på att uppföra i Piteå, beräknas
enligt promemorian till 175 milj. kronor, vilket innebär att de ursprungliga
kalkylerna — av orsaker, som redovisas i promemorian — kommer
att överskridas med 55 milj. kronor. För ifrågavarande nyanläggningar
har bolaget tidigare erhållit kapitaltillskott å tillhopa 61 milj. kronor.
I propositionen föreslås med beaktande av vad som förordats i promemorian,
att återstoden av de beräknade anläggningskostnaderna, i runt tal
115 milj. kronor, samt bolagets behov av ökat rörelsekapital intill ett belopp
av 15 milj. kronor, täckes genom ökning av aktiekapitalet. För ändamålet
äskas för budgetåret 1962/63 investeringsanslag å 130 milj. kronor
till teckning av aktier i bolaget.
Vidare föreslås, att bolagets aktiekapital härutöver höjes med 30 milj.
kronor genom omvandling av motsvarande del av bolagets nuvarande skuld
till staten.
I propositionen framhålles härjämte angelägenheten av att bolaget påbörjar
erforderliga förberedande utredningar om och projektering av Karlsborgsverkens
fortsatta utbyggnad.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 35
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1962
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
januari 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om teckning av
aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m. och anför därvid följande.
Aktiebolaget Statens skogsindustrier har med skrivelse den 18 december
1961 överlämnat en promemoria med utredning om bolagets ekonomiska
ställning och lönsamhet samt därvid hemställt, att åtgärder vidtages för viss
ökning av bolagets aktiekapital,
I årets statsverksproposition (bil. 12, punkt 129) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Teckning
av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier för budgetåret 1962/
63 beräkna ett investeringsanslag av 130 000 000 kronor.
Jag torde nu, sedan utlåtanden över Aktiebolaget Statens skogsindustriers
framställning avgivits av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret,
få ånyo upptaga ärendet till behandling.
Inledning
Aktiebolaget Statens skogsindustrier bildades 1941 för att överta de skogsindustriella
företag, som ditintills drivits av domänverket (prop. 1941:68,
JoU 32, Rskr 243). Då bolaget trädde i verksamhet utgjordes industrianläggningarna
i huvudsak av sågverk i norra och mellersta Sverige och en mindre
sulfatmassafabrik vid Karlsborg i övre Norrland. Är 1947 förvärvade bolaget
samtliga aktier i Laxå bruks aktiebolag (prop. 1947: 318, JoU 66, Rskr
462). Sistnämnda bolag bedriver, utom sågverksrörelse, även tillverkning
av mineralull och stålsand. Aktiebolaget Statens skogsindustrier äger vidare
aktierna i nio fastighetsbolag, som bildats för att bygga, äga och förvalta
bostäder för de anställda.
De till Aktiebolaget Statens skogsindustrier och dess nyss nämnda dotterbolag
hörande industrianläggningarna har under årens lopp i betydande
omfattning upprustats, moderniserats och byggts ut. Driften vid de skilda
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 är 1562
3
sågverken har rationaliserats. Moderna wallboardfabriker har uppförts i
Skinnskatteberg och Piteå. Sulfatmassafabriken i Karlsborg har avsevärt utvidgats
samt kompletterats med blekeri och pappersbruk. Bolaget har bl. a.
i skrivelse den 21 februari 1956 redogjort för de nämnda åtgärderna. Av
redogörelsen, som intagits i prop. nr 1957: 117 (s. 8), framgår även vilka
motiv som varit vägledande för bolaget vid den utbyggnad m. m. av anläggningarna
som ägt rum. Ett huvudsyfte har varit att åstadkomma förutsättningar
för en ekonomiskt tillfredsställande drift av de olika företagsenheterna.
Härvid har bl. a. en sådan integration mellan sågverken och annan
skogsindustriell verksamhet — wallboard- och massaproduktion — ansetts
nödvändig, varigenom sågverksavfallet kan tillvaratagas. För sulfatmassafabrikens
utbyggnad har ett av syftemålen varit att ekonomiskt utnyttja
överskottet av klenare dimensioner i Norrbottens skogar. Sammanfattningsvis
anförde bolaget i sin förenämnda skrivelse följande.
Av vad här sagts framgår, att bolaget sett som sin uppgift ej endast att
rationalisera de vid bolagets tillkomst i statens ägo befintliga anläggningarna
utan också att skapa nya avsättningsmöjligheter för virke från statsskogarna
och för avfall vid egna anläggningar. Den kraftiga utveckling,
som därigenom kommit till stånd, grundar sig på bolagets och domänverkets
gemensamma bedömanden av de virkesmängder, som måste förädlas
om skogarnas avkastningsförmåga skall kunna tillvaratagas, ej minst beträffande
gallringsvirket. Den utbyggnad av bolagets skilda industrier, som
kommit till stånd, har effektivt bidragit till landets exportinkomster och
den har tagit all den hänsyn till befintliga industrianläggningar, som under
föreliggande förhållanden kan vara skäligt. Den enskilda skogsindustrien,
som under efterkrigsåren ställt sig avvaktande — ökningen av fabrikernas
kapacitet med avseende på råvarukonsumtion var under 1940-talet ganska
liten — har under senare år skjutit fart, sedan man kommit till insikt
om att skogarna producerar mera virke än de befintliga fabrikerna kan förädla,
särskilt beträffande sulfatved. Därigenom har riktigheten av bolagets
investeringspolitik bekräftats, som inneburit att bolaget i stor omfattning
använt de årliga driftsöverskotten för nyinvesteringar i företaget.
Bolagets investeringar liksom den erforderliga ökningen av rörelsekapitalet
har finansierats genom tillskott av statsmedel i form av aktiekapital eller
lån, genom ianspråktagande av överskott i rörelsen och, i betydade omfattning,
genom upplåning. Beträffande statsmakternas medverkan i finansieringen
må följande översikt lämnas.
Vid bolagets bildande bestämdes värdet av de anläggningar och lager, som
bolaget övertog av domänverket, till i runt tal 38,6 milj. kronor. Detta inlösningspris
täcktes till ett belopp av 22 milj. kronor av aktiekapitalet, till
ett belopp av 7,4 milj. kronor genom att bolaget övertog vissa domänverket
åvilande pensionsförpliktelser och till ett belopp av 9,2 milj. kronor genom
en domänverkets kredit till bolaget. Nämnda kredit har sedermera avvecklats.
I samband med förvärvet av aktierna i Laxå bruks aktiebolag erhöll bolaget
1947 ett förlagslån av domänverket å 3,7 milj. kronor.
Genom beslut av 1953 års riksdag (prop. 1953: 1, bil. 30, JoU 3, Rskr 90)
ställdes 22 milj. kronor till domänverkets förfogande för ökning av aktie
lf
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 35
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962
kapitalet. Samtidigt bereddes domänverket möjlighet att förse bolaget med
erforderliga rörelsemedel intill ett belopp av 30 milj. kronor.
Vid 1956 års riksdag (prop. 1956: 139, JoU 28, Rskr 257) bemyndigades
fullmäktige i riksgäldskontor^ att ikläda staten garanti för ett kortfristigi
reverslån till bolaget å högst 35 milj. kronor.
1957 års riksdag anvisade till ny aktieteckning i bolaget ett belopp av 35
milj. kronor (prop. 1957: 1 17, SU 111, Rskr 295). Kapitalförstärkningen förbands
med villkoret att bolagets investeringar inte utan statsmakternas föregående
prövning fick ges större omfattning än att de kunde täckas genom
självfinansiering och att bolagets kortfristiga skulder kunde hållas på normal
nivå. Likaså föreskrevs, att bolaget inte fick pantförskriva inteckningar
i sin fasta egendom i större omfattning än Kungl. Maj :t för viss period medgivit.
Riksdagsbeslutet innebar vidare, att förvaltningen av aktierna i bolaget
skulle överflyttas från domänverket till statskontoret samt att bolagets lån
och krediter hos domänverket till ett sammanlagt belopp av 34,55 milj. kronor
— innefattande utom förut nämnda förlagslån å tillhopa 33,7 milj. kronor
ett sedermera återbetalt belopp å 850 000 kronor som tillförts bolaget
vid förvärv av aktierna i Törefors aktiebolag — skulle överföras till statskontorets
delfond av fonden för låneunderstöd.
1959 års riksdag (prop. 1959: 1, bil. 12 och 31, SU 125, Rskr 293) godkände
i princip av bolaget framlagda planer för utbyggnad av bolagets anläggningar
i Piteå med massafabrik och pappersbruk samt anvisade 21 milj.
kronor till aktieteckning i bolaget. Beträffande denna utbyggnadsfråga må
erinras om följande.
Med utgångspunkt från en för Norrbottens län upprättad virkesbalans
hade länsstyrelsen i skrivelse den 14 april 1958 framhållit, att ifrågavarande
virkesbalans gav ett klart belägg för att råvarutillgångarna tillät en avsevärd
ökning av länets skogsindustri. Sett mot bakgrunden av länets arbetsmarknadssituation
borde enligt länsstyrelsen förutsättningarna för en utbyggnad
av skogsindustrien i länet undersökas. I yttrande över framställningen
anmälde Aktiebolaget Statens skogsindustrier i juni 1958, att bolaget varit
medvetet om möjligheten till ökad skogsavverkning i Norrbotten och att bolaget
övervägde olika industriprojekt för att tillvarata bl. a. här ifrågavarande
virkesmängder. Bolaget återkom till dessa frågor i skrivelse den 10 september
1958 och framlade därvid vissa riktlinjer för utbyggnad av bolagets anläggningar
i Norrbotten. Efter att i skrivelsen ha diskuterat olika möjligheter för
utbyggnad av skogsindustrien i Norrbotten, framhöll bolaget, att riktlinjerna
för en utbyggnad borde ta sikte på ökad cellulosaproduktion samt en längre
driven förädling av produkterna. Planer framlades för dels en utbyggnad av
sulfatmassafabriken och pappersbruket vid Karlsborg, dels en ny sulfatmassafabrik
med pappersbruk i Piteå. Bolaget förklarade sig berett att medverka
till att projekten kom till utförande, om detta ur allmänna synpunkter
ansågs önskvärt och under förutsättning att finansieringsfrågan klarlädes
genom Kungl. Maj :ts medverkan. Med anledning av vad sålunda framkommit
uppdrog Kungl. Maj :t åt bolaget att skyndsamt utarbeta och inkomma
med förslag rörande utbyggnad av skogsindustrien i Norrbottens län och
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
sättet för finansiering av utbyggnaden. Bolaget avgav den 13 december 1958
förslag i ärendet och framhöll därvid bl. a., att utbyggnaden borde ske genom
anläggande av en ny sulfatfabrik med pappersbruk i Piteå nära ansluten
till bolagets nuvarande anläggningar därstädes (Lövholmens sågverk och
boardfabrik). Detta projekt ansågs vara det lämpligaste såväl ur råvaruförsörjningssynpunkt
som ur bolagets industriella synpunkter samt även med
hänsyn till det betydande överskottet på arbetskraft i Piteådistriktet. Bolaget
ansåg dock inte att vad sålunda förordats innebar att man behövde avstå
från tanken att utvidga produktionen vid Karlsborgs bruk. I bolagets preliminära
investeringsplan för de närmaste åren ingick nämligen ganska omfattande
ersättnings- och kompletteringsarbeten, vilka bl. a. tog sikte på att
skapa möjligheter till en framtida produktionsökning.
De planerade anläggningarna i Piteå avsågs för en årlig tillverkning av
110 000 ton sulfatmassa och halvkemisk massa av björk samt för vidare
bearbetning av massan till papper. Anläggningarnas drift beräknades ge
arbete åt 340 personer samt därtill ca 300 000 skogsdagsverken årligen för
råvaruanskaffningen. Investeringarna hade kostnadsberäknats till 120 milj.
kronor. Bolaget ansåg sig under vissa angivna förutsättningar kunna finansiera
högst en tredjedel av nämnda kostnad. Återstoden, ca 80 milj. kronor, ansågs
lämpligen böra täckas genom att bolagets aktiekapital ökades med 21 milj.
kronor till 100 milj. kronor samt att 60 milj. kronor tillfördes bolaget som
amorteringsfritt lån med 20 milj. kronor under vart och ett av åren 1960, 1961
och 1962.
Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag — vilket i huvudsak anslöt sig
till den av bolaget den 9 december 1958 framlagda utbyggnads- och finansieringsplanen
— anförde statsutskottet bl. a. följande.
I fråga om Statens skogsindustriers möjligheter till självfinansiering ha
dessa av företaget bedömts med utgångspunkt från läget under senhösten
1958. I vad mån denna bedömning står sig, blir givetvis främst beroende av
hur konjunkturläget och efterfrågesituationen på utlandsmarknaderna i
fortsättningen komma att gestalta sig. Såsom marknadsförhållandena utvecklat
sig sedan årsskiftet, torde det enligt vad som under hand inhämtats
kanske i nuläget finnas skäl för en något försiktigare bedömning än tidigare.
Vad angår de medel som i övrigt erfordras för utbyggnaden, har storleken
av dessa i bolagets framställning beräknats till ca 80 miljoner kronor. Detta
belopp kan givetvis i viss mån komma att påverkas — förutom av bolagets
möjligheter till självfinansiering — även av den fortsatta allmänna pris- och
kostnadsutvecklingen. Utskottet anser sig dock i stort kunna godtaga de
av bolaget gjorda beräkningarna.
1960 och 1961 års riksdagar har under fonden för låneunderstöd anvisat
investeringsanslag å sammanlagt 40 milj. kronor till lån till bolaget för den
vid 1959 års riksdag beslutade utbyggnaden i Piteå (prop. 1960: 1, bil. 12
och 32, SU 75, Rskr 202 samt prop. 1961: 1, bil. 12 och 32, SU 48, Rskr 171).
I detta sammanhang torde få anmälas, att länsstyrelsen i Norrbottens län
i betänkandet Tornedalsutredningen, andra delen (SOU 1960: 37), upptagit
frågan om utbyggnad av Karlsborgsverken. Länsstyrelsen har härvid erin
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1962
rat om att det föreligger vissa mer eller mindre färdiga projekt till utbyggnad
av anläggningarna i Karlsborg. Under hänvisning till nödvändigheten
av att genom stegrad efterfrågan skapa avsättning för det tillgängliga råvaruöverskottet,
öka sysselsättningen, förbättra skogsbrukets llönsamhel
och dämpa dess nuvarande starka konjunkturberoende understryker länsstyrelsen
kraftigt betydelsen av en sådan utbyggnad. En närmare redogörelse
för länsstyrelsens framställning och däröver avgivna remissyttranden
har lämnats i propositionen nr 31 till årets riksdag.
Aktiebolaget Statens skogsindustriers promemoria med utredning om bolagets
ekonomiska ställning och lönsamhet
Med skrivelse den 18 december har Aktiebolaget Statens skogsindustrier
överlämnat en den 7 december 1961 dagtecknad, av två bilagor åtföljd promemoria
med utredning om bolagets ekonomiska ställning och lönsamhet.
Bolaget finner enligt skrivelsen erforderligt, att såväl en kapitalförstärkning
som en förbättring av relationen mellan eget och främmande kapital
kommer till stånd, innebärande en ökning av aktiekapitalet till 300 milj. kronor.
Bolaget hemställer, att erforderliga åtgärder för en sådan aktiekapitalökning
måtte vidtagas.
Promemorian har följande lydelse.
Vid statsutskottets behandling av de båda likalydande motionerna till
1960 års riksdag (1:68, II: 76) om översyn av bolagets ekonomiska ställning
m. m. underströk utskottet i sitt utlåtande (nr 191) nödvändigheten
av den inom företaget pågående översynen för klarläggande av bolagets ekonomiska
ställning och lönsamhet samt uttalade önskvärdheten att resultatet
av denna översyn redovisas för regering och riksdag. Enligt riksdagens
skrivelse till Konungen den 9 december 1960 beslöt riksdagen i enlighet
härmed. Med anledning härav får bolaget anföra följande.
I sitt remissutlåtande till de båda motionerna hade bolaget den 6 september
1960 bl. a. redogjort för den ekonomiska ställningen vid 1959 års utgång
och kommenterat de under 1959 inträdda förändringarna. I utlåtande
från Sveriges Industriförbund både försök gjorts att analysera det ekonomiska
resultatet av bolagets verksamhet under tioårsperioden 1950—1959,
en analys som enligt bolagets mening icke gav en riktig bild av utvecklingen.
Den ekonomiska ställningen
Eftersom bolagets ekonomi var föremål för ingående behandling av regering
och riksdag åren 1956 och 1957 synes det bolaget inaktuellt att nu analysera
bolagets ekonomi t. o. m. nämnda år. För att få perspektiv på den
nuvarande situationen och de aktuella problemen i såväl finansierings- som
lönsamhetshänsende anser bolaget det emellertid ändamålsenligt att nu göra
en översiktlig återblick på förändringarna i bolagets ekonomi sedan år
1957. Det bör därvid erinras om att bolagets aktiekapital år 1957 höjdes enligt
riksdagsbeslut med 35 Mkr. sedan bolaget i skrivelse den 28 november
1956 gjort framställning om kapitalförstärkning med sammanlagt 110 Mkr.
Del bör antecknas alt donna framställning hade stöd i utlåtanden av särskilda
sakkunniga, som bolaget tillkallat, och att den innebar förslag om
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
7
aktiekapitalhöjning med nominellt 50 Mkr. till en kurs av 120 % samt statlig
kredit med 50 Mkr. Riksdagsbeslutet innebar alltså en väsentligt mindre
kapitalförstärkning än vad bolagsledningen ansåg erforderlig.
Förändringarna i den ekonomiska ställningen efter nämnda riksdagsbeslut
belyses här genom jämförelser av. balansräkningarna per 31/12 1957
och 31/12 1960:
31/12 1957
31/12 1960
Föränd-
ring
Anläggningstillgångar .............
............. 217,4
246,0
+ 28,6
Varulager och rotköp .............
............. 92,7
64,4
— 28,3
Fordringar och likvida medel .......
............. 58,2
68,4
+ 10,2
S:a omsättningstillgångar .........
............. 150,9
132,8
— 18,1
S:a tillgångar......................
...... Mkr. 368,3
378,8
+ 10,5
Eget kapital .....................
............. 86,0
107,0
+ 21,0
Långfristiga skulder ...............
............. 139,0
199,0
+ 60,0
Kortfristiga skulder ...............
............. 143,3
72,8
— 70,5
S:a skulder .......................
............. 282,3
271,8
— 10,5
S:a eget kapital och skulder ........
....... Mkr. 368,3
378,8
+ 10,5
Till denna uppställning må lämnas följande kommentarer.
Ökningen av anläggningstillgångarnas värde har uppkommit sålunda:
Investeringar .................... 72,2 Mkr.
— Avskrivningar ................ 43,2
— Annan avgång ................ 0,4 43,6 »
Nettoförändring .................. 28,6 Mkr.
Investeringarna har alltså utgjort ca 24 Mkr. i medeltal per år och finansieringen
har varit följande:
Lånemedel................................ 7,6 Mkr.
Ökning av aktiekapitalet .................. 21,0 »
Rörelseöverskott .......................... 43,6 »
S:a 72,2 Mkr.
Ca 60 % av de under dessa år gjorda investeringarna har alltså finansierats
med rörelseöverskott. Därvid bör noteras att både 1959 och 1960 var
i flera hänsenden ovanligt gynnsamma år för bolaget.
I anläggningstillgångarna per 31/12 1960 ingick tomter, pågående nyanläggningar
och aktier med ett bokfört värde av 39 Mkr. Resten, 207 Mkr.,
utgjorde det bokförda värdet för byggnader, maskiner och inventarier, vilka
hade ett sammanlagt anskaffningsvärde av 344 Mkr. I förhållande till
det sistnämnda värdet var nettobokvärdet sålunda 60 %. Vid bedömningen
härav bör beaktas att investeringarna under de senaste tio åren uppgått till
ca 330 Mkr., varav ca 300 Mkr. överförts till färdiga anläggningar. En betydande
del av anläggningstillgångarna har sålunda en ganska Tåg ålder.
Den inträdda minskningen av »varulager och rotköp» beror framförallt
på mindre kvantitativ behållning och i någon mån på lägre värdering. Per
31/12 1960 var förhållandet mellan bokfört värde och anskaffningsvärde
2f Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 35
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
för varulagret 63 %. Uppgången för »fordringar och likvida medel» var huvudsakligen
föranledd av en ökad behållning av likvida medel.
Det egna kapitalet har stigit med 21 Mkr. på grund av aktiekapitalhöjning
år 1959 för finansiering av det av 1959 års riksdag godkända investeringsprojektet
i Piteå.
De långfristiga skuldernas ökning utgöres av reverslån med 30 Mkr. vardera
åren 1958 och 1959, placerade på den inhemska kapitalmarknaden.
Härigenom möjliggjordes konvertering av kortfristiga skulder till långfristiga
lån. Det av 1960 års riksdag anvisade lånet å 20 Mkr. för finansiering
av förutnämnda investeringsprojekt i Piteå ingick icke i långfristiga skulder
per den 31/12 1900, då lånet lyftes först i början av 1961.
Minskningen av kortfristiga skulder var en följd av de i föregående stycke
nämnda åtgärderna i förening med väsentliga lagerminskningar åren
1959 och 1960. Utländska remburskrediter ingick i kortfristiga skulder den
31/12 1957 respektive 31/12 1960 med ca 75 respektive 36 Mkr.
Den ekonomiska ställningen enligt ovan redovisade balansräkningar kan
på objektiva grunder icke gärna anses ha förändrats till det sämre under
de tre år som denna översyn omspänner. En betydande minskning av kortfristiga
skulder och en viss minskning av den totala skuldsumman har skett
samtidigt som en icke obetydlig investeringsverksamhet ägt rum. Som ovan
framhållits har investeringarna under de tre åren i medeltal utgjort 24
Mkr. per år, varav 14 å 15 Mkr. per år finansierats genom överskott på rörelsen.
Det har vidare påvisats att anläggningstillgångarnas bokförda värde,
trots en stark expansion under de senaste tio åren, icke är högre än 60 %
av anskaffningsvärdet samt att lagervärderingen vid det senaste bokslutet
var sådan att den inrymde en nedskrivning med ca 37 %.
Ehuru förbättring sålunda inträtt, kan bolagets betalningsberedskap icke
anses tillfredsställande, då kortfristiga skulder alltjämt den 31/12 1960
översteg summan av fordringar och likvida medel. Skillnaden var visserligen
obetydlig, men säsongmässigheten i bolagets verksamhet, betingad av
bl. a. industriernas geografiska belägenhet, gör att bolaget normalt under
årets första fem ä sex månader har alt räkna med betydligt större utgifter
än inkomster.
En annan faktor i bolagets ekonomiska ställning som likaledes är mindre
gynnsam är förhållandet mellan eget och främmande kapital. Det egna kapitalet
utgjorde sålunda enligt balansräkningen per 31/12 1960 endast 28,3 %
av balansomslutningen (27,6 % enligt koncernbalansräkningen). Det bör
även noteras att reservfonden uppgår till endast 7 % av aktiekapitalet och
att bolaget ej har något annat synligt eget kapital. I båda dessa hänseenden
skiljer sig bolagets finansiella ställning ofördelaktigt från praktiskt taget
alla andra svenska skogsindustriföretag av någotsånär motsvarande storlek.
Situationen för några representativa sådana företag framgår av bilaga 1,
som vasar finansiering med eget kapital till i stort sett 40 ä 60 %. Härtill bör
också bemärkas att flertalet av de angivna företagen med stor sannolikhet
har större relativ varulagerreserv än bolaget, d. v. s. en ännu större andel
eget kapital än vad balansräkningarna visar.
Det må i detta sammanhang framhållas att ett annat statsägt företag,
Norrbottens Järnverk AB, som tillkommit i liknande syfte som AB Statens
Skogsindustrier, har en avsevärt större andel eget kapital. NJA:s aktiekapital
är sålunda 300 Mkr. De båda bolagens bokförda värde för anläggningstillgångarna
är nära nog detsamma, och såväl leveransvärde som antalet
anställda är ca 20 % större i ASSI än i NJA.
Den för AB Statens Skogsindustrier ringa andelen eget kapital har samband
med investeringarnas omfattning och skuldernas utveckling. Den sam
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
9
manlagda skuldsumman har visserligen reducerats med 10 Mkr. under de senaste
tre åren, enligt vad ovan påvisats, men i denna fråga finns det anledning
göra en längre tillbakablick på den gångna utvecklingen.
Såsom omnämnts ovan har investeringarna i anläggningstillgångar under
de senaste tio åren belöpt sig till ca 330 Mkr. Det synes befogat att undersöka
hur detta påverkat produktionsstrukturen och finansieringen.
De ifrågavarande investeringarna har hänfört sig till cellulosa- och papperstillverkningen
med 177 Mkr., till sågverken med 85 Mkr., till produktionen
av wallboard med 39 Mkr. samt till annan verksamhet, bostäder och
kontor med 29 Mkr. Vid början respektive slutet av tioårsperioden var produktionen
följande:
Sågverksprodukter.......................
Cellulosa- och träkemiska produkter .......
varav tillverkats papper ...............
Wallboard...............................
Tackjärn, stålsand och mineralullsprodukter
1950
1960
stds
90 000
122 000
ton
40 000
120 000
ton
—
49 000
ton
14 000
128 000
ton
10 000
15 000
Produktionsökningen, särskilt för fiberindustrien men också för sågverken,
är sålunda avsevärd och tar sig bl. a. uttryck i att förbrukningen av
rundvirke stigit från ca 35 milj. till 58 milj. f3tr eller med 65 %. Häri är icke
inräknat sådant klenvirke, sågverksavfall m. m. som bolaget anskaffar för
wallboardfabrikernas försörjning med vedråvara. Denna anskaffning, som
stigit från en obetydlighet vid tioårsperiodens början till ca 9 milj. f3 per år
för närvarande, är av stort värde för såväl skogsbruket som levererande småsågar.
Till investeringsbeloppet i anläggningstillgångar har under samma tioårsperiod
kommit en ökning av rörelsekapitalet (lager av råvaror och färdiga
produkter, kundfordringar m. m.) med sammanlagt drygt 70 Mkr. I anläggnings-
och rörelsekapital har alltså under åren 1951 t. o. m. 1960 bundits icke
mindre än 400 Mkr., och finansieringen härav har i hög grad påverkat bolagets
finansiella ställning, bl. a. förhållandet mellan eget och främmande
kapital. En nu företagen utredning om finansieringen av dessa 400 Mkr. visar
följande:
Ökning av aktiekapitalet, d. v. s. tillskott av
aktieägaren.............................. 78 Mkr.
Självfinansiering genom överskott i rörelsen .. 104 »
Lånefinansiering ........................... 218 »
S:a 400 Mkr.
Den sammanlagda skuldsumman har alltså stigit med nära 220 Mkr. En
så stor skuldsättning under tio år har givetvis medfört en avsevärt ökad räntebelastning,
vilket tagit sig uttryck i att bolagets kostnadsräntor under de
senaste fem åren varierat mellan lägst 12,3 och högst 19,2 Mkr. per år.
För ett företag med så ringa ålder och med så stark expansion under de
senaste tio åren blir konsekvensen av en hög lånefinansiering särskilt markant.
Företag som arbetat under längre tid och under gynnsammare betingelser
har som regel ett större reellt kapital än det som syns i balansräkningen.
Skillnaden består dels av inflationsvinster på grund av den avsevärda
penningvärdeförsämringen sedan början av 1930-talet, dels av vinster
— icke minst på naturtillgångar — under goda år. Genom bådadera har
skapats dolda reserver, d. v. s. kapital som icke syns i en balansräkning.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år VJ62
Detta kapital förorsakar icke någon räntekostnad i vinst- och förlusträkningen
utan gör att avkastningen på det egna kapitalet blir skenbart större
än vad den egentligen är. Den starka expansionen hos AB Statens Skogsindustrier
under den berörda tioårsperioden har icke skett samtidigt med en
gynnsam resultatsutveckling eller annan möjlighet till bildande av dolda reserver.
Av ovanstående analys kan sålunda utläsas att rörelseöverskotten
bidragit till investeringarnas finansiering med i medeltal endast 10,4 Mkr.
per år. Då varken tillskotten av nytt eget kapital eller de intjänade rörelseöverskotten
tillnärmelsevis varit tillräckliga för expansionens finansiering,
har denna i så betydande utsträckning kommit att ske med lånemedel.
Bolagets lån omfattar lån även från aktieägaren, såväl direkt som indirekt.
Av långfristiga skulder 31/12 1960 var 34,55 Mkr. skulder till staten, som
därjämte — enligt beslut av 1956 års riksdag — lämnat garanti för ett bolagets
lån å 35 Mkr., för vilket någon annan säkerhet än statsgaranti icke lämnats.
Denna medverkan från aktieägarens sida har varit ett led i finansieringen
av långsiktiga investeringar. Därvid åsyftas främst skapandet av den
stora anläggningen i Karlsborg för cellulosa- och pappersproduktion, som
tillkommit bl. a. i syfte att bereda de statsägda skogarna i Norbotten avsättning
av gagnvirke, samt uppförandet av wallboardfabrikerna i anslutning
till sågverken i Piteå och Skinnskatteberg. Genom de båda wallboardfabrikernas
tillkomst har en nödvändig industriell integration vid sågverken genomförts,
varjämte förutsättningar skapats för rationellare skogsvård.
Lönsamheten
Investeringsfinansieringen genom rörelseöverskott har enligt vad ovan
visats utgjort föga mer än 10 Mkr. i medeltal per år under den senaste
tioårsperioden och 14 å 15 Mkr. i medeltal per år under de tre åren 1958,
1959 och 1960. Därvid bör uppmärksammas det gjorda påpekandet att de
båda senaste åren varit i flera hänseenden ovanligt gynnsamma för bolaget.
Möjligheten till självfinansiering av investeringar påverkas givetvis av rörelsens
lönsamhet, och statsutskottet har vid behandlingen av de åberopade
mationerna också framhållit angelägenheten av lönsamhetsanalyser för bolagets
verksamhetsgrenar. Det säger sig självt att sådana analyser fortlöpande
sker inom bolaget. De kan göras på olika sätt. Efter statsutskottets
utlåtande i november i fjol har åren 1958, 1959 och 1960 samt 1961 enligt
vid detta års början uppgjord budget ingående analyserats enligt en för ändamålet
utformad metodik. Denna tar sikte på att för dels bolaget i dess helhet,
dels de olika verksamhetsgrenarna och de skilda verken söka klarlägga i vad
mån rörelseöverskotten varit tillräckliga för täckning av anläggningskapitalkostnaderna.
Därvid har rörelsens bruttovinster minskats dels med beräknad
ränta på det för verksamheten normala rörelsekapitalet, dels med
skälig andel i centraladministrationens kostnader (inkl. pensioner och
forskning). Återstoden har benämnts »bidrag till anläggningskapitalkostnader».
De sistnämnda utgör summan av ränta på anläggningskapital och avskrivningar
på anläggningstillgångarna. Ovannämnda »bidrag till anläggningskapitalkostnader»
har ställts i relation till denna summa samt angivits
i procent därav. För fullgod lönsamhet erfordras uppenbarligen 100 %.
Det bör framhållas att beräkningarna av både räntor och avskrivningar
inrymmer moment av subjektivt omdöme och icke kan göra anspråk på
exakthet. Ränta på rörelsekapital har, med hänsyn till bolagets betydande
kortfristiga lånefinansiering, beräknats efter en räntesats av 7 %. Rörelsekapitalets
storlek har för vart och ett av verken beräknats utgöra det kapital
som i medeltal per år normalt bör vara bundet i råvaru- och produktlager,
oavsett den balansmässiga värderingen, samt i utestående fordringar.
Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962
11
Ränta på anläggningskapital har, oavsett finansieringsformen (eget eller
främmande kapital), beräknats efter en räntesats av 6 %. Eftersom det i företagsekonomin
är vanligt att räkna ränta på 55 å CO % av anläggningarnas
nuvärden, har denna princip följts vid beräkningen av anläggningskapital
för de olika verken, vilket även ansetts motiverat av att relationen mellan
bokvärde och anskaffningsvärde för bolagets anläggningstillgångar för
närvarande är av samma storlek (60 %).
Beträffande avskrivningar på anläggningstillgångarna har gjorts en särskild
utredning, syftande till att bedöma storleken av det aktuella årsavskrivningsbehovet
med hänsyn till de olika tillgångarnas sannolika ekonomiska
livslängd. Denna beräkning har baserats på tillgångarnas nuvärden, ej
på de bokförda värdena, och den har utmynnat i ett belopp av ca 18 Mkr.
som uttryck för »kalkylmässiga årliga avskrivningar». Med hänsyn till de
faktiska anskaffningsvärdena och till redan gjorda avskrivningar får det
anses försvarligt att i bokslut verkställa avskrivningar med lägre belopp än
det kalkylmässigt beräknade.
Analysen för bolaget i dess helhet redovisas i bilaga 2. Det framgår att
»bidragsprocenten» för 1958, som var ett konjunkturmässigt svagt år, var
föga mer än 40. För 1959, som medförde en konjunkturförbättring och då
råvarukostnaden låg på en relativt låg nivå, uppnåddes 81 % täckning av anläggningskapitalkostnaderna.
Det tillfredsställande resultatet för 1960 —
100 % — berodde på att konjunktur uppsvinget då var mera påtagligt, icke
minst prismässigt för trävarorna. Såsom framhölls i styrelsens senaste förvaltningsberättele
kunde redan i början av 1961 förutses att detta år skulle komma
att innebära en försämrad lönsamhet, bl. a. på grund av prisstegringen på
virkesråvara. Budgeten för detta år, som snarare kommer att underskridas
än överträffas, visar eu »bidragsprocent» av obetydligt mera än 60, vilket sålunda
är en otillfredsställande lönsamhet.
Som ovan sagts har motsvarande lönsamlietsanalys gjorts för de olika
verksamhetsgrenarna och för de skilda verken. Med hänsyn till konkurrensförhållandena
kan det icke gärna ifrågakomma att offentligt redovisa de
detaljerade resultaten härav, vilket emellertid bör ske till aktieägaren.
Beträffande bolagets äldsta och mest utvecklade verksamhetsinriktning,
nämligen sågade trävaror, må framhållas att bidragsprocenten för denna
rörelse i dess helhet uträknats till 35 år 1958, 76 år 1959 och 109 år 1960.
För 1961 beräknas den bli ca 90. Den har således varit sämre än den genomsnittliga
lönsamheten för hela bolaget under de två förstnämnda åren
och bättre under de två sistnämnda. Därvid bör erinras om att i synnerhet
1960 var ett särskilt gynnsamt år för svensk trävaruexport.
I den förut omnämnda stora enheten för cellulosa- och pappersproduktion
i Karlsborg pågick ett omfattande investeringsarbete t. o. m. år 1957.
Därefter följde ett konjunkturmässigt svagt år, under vilket fabriken dessutom
i väsentliga delar var under inkörning. Det ekonomiska resultatet
detta år blev därför klent. En förbättring inträdde under både 1959 och
1960, och sistnämnda år steg bidragsprocenten till något över 80. De för
1961 ökade råvarukostnaderna i förening med viss avmattning på cellulosamarknaden
kommer att leda till en avsevärt försämrad lönsamhet detta år.
Wallboardrörelsen har under en följd av år utvecklats gynnsamt och analysen
för åren 1958, 1959 och 1960 visar en mycket tillfredsställande lönsamhet.
Under 1961 har en påtaglig försämring ägt rum på grund av dels
råvarukostnadens stegring, dels produktprisernas nedgång. Under dessa betingelser
kan för innevarande år förutses en otillräcklig avkastning på anläggningskapitalet.
För bolagets mineralulls- och stålsandsprodukter har ekonomin under
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962
ifrågavarande fyra år varit starkt varierande. Konkurrenssituationen för
mineralull skärptes väsentligt under 1960, vilket ledde till betydande prisfall.
Detta har fortgått under 1961, för vilket år lönsamheten beräknas bli
svag.
Som allmänt omdöme om lönsamhetsanalyserna kan sägas att vissa delar
av bolagets verksamhet — i varje fall under tillfredsställande konjunkturförhållanden
— lämnar ett tillräckligt rörelseöverskott för full täckning av
kapitalkostnaderna. Överskottet på andra delar av verksamheten är otillräckligt
men lämnar dock som regel ett bidrag till kapitalkostnadernas
täckning. Detta förslår givetvis ej för en godtagbar lönsamhet på lång sikt,
men det är i de flesta fall tillräckligt för att motivera verksamhetens uppehållande
kortsiktigt. Dessa delar av verksamheten kan karakteriseras som
partiellt räntabla. Eftersom bolagets kapital i betydande utsträckning är
lånekapital blir därvid räntan en realitet på annat sätt än om finansiering
skett med egna medel.
Trävarurörelsen omfattar såsom känt ett flertal verk både i övre Norrland
och i Mellansverige. Dessa verk visar en sinsemellan mycket varierande
lönsamhet med i vissa fall fullt godtagbara resultat ur synpunkten av anläggningskapitalets
förräntning men också motsatsen. Analysen ger anledning
till att för framtiden överväga strukturella ändringar.
Den i flera fall otillräckliga kapitalavkastningen på de olika verksamhetsgrenarna
måste ses mot bakgrunden av de betingelser, varunder bolaget tillkommit,
och det av statsmakterna angivna syftet med verksamheten. En
primär uppgift för bolaget var att av sysselsättningsskäl driva ett antal
industriel-, särskilt sågverk i nordligaste "Sverige, som råkat i ekonomiska
svårigheter och där förutsättningar saknades för fortsatt drift i privat ägo.
Bolaget har vidare — i samband med Domänverkets förvärv av skogar i
Mellansverige — fått övertaga industrier som varit i dåligt skick och ekonomiskt
otillfredsställande. Några av de åsyftade industrierna har kunnat
bySSas om och rationaliseras så, att de fyller eller kan förväntas komma att
fylla rimliga krav på lönsamhet, trots de kostnadsmässiga konsekvenserna
av lokalisering till övre Norrland eller i det inre av Svealand med långt
fraktavstånd till hamn. Goda exempel härpå utgör den kombinerade trävara-
och wallboardproduktion, som bolaget bedriver i Skinnskatteberg och
Piteå. Andra sådana industrier är alltjämt en ekonomisk belastning för
bolaget. I dessa fall kan ekonomi inte uppnås annat än genom koncentration
av rörelsen, vilket bl. a. innebär ett nedläggande av verksamheten på
vissa platser. Alltjämt tynges alltså bolagets ekonomi av att det har särskilda
samhällsfunktioner i arbetsförsörjningshänseende.
En annan primär uppgift för bolaget var att skapa förutsättningar för en
trygg och ökad avverkning på statsskogarna. Obestridligen har bolaget i
detta hänseende fyllt en stor uppgift, och revenyn härav har tillfallit bolagets
ägare, staten. Det är därför tveksamt om man ur ägarens synpunkt
över huvud taget kan göra en riktig bedömning av bolagets lönsamhet i
egentlig mening utan att inräkna den betydelse" bolaget haft för statsskogarna.
Denna betydelse har varit större i det förgångna än vad den är i nuet,
beroende på den skogsindustriella expansionen under senare år. Denna har
lett till en stegring i efterfrågan på gagnvirke, varigenom virkespriserna —
relativt sett i förhållande till produktpriserna — ökat för de köp som den
skogsägande industrin genomför till komplettering av virkesuttagen från
de egna skogarna. Enligt statsmakternas beslut skall priserna mellan Domänverket
och bolaget så vitt möjligt ansluta sig till de priser som gälla i
den öppna marknaden, och eftersom bolaget betalar fullt marknadspris för
hela försörjningen med virkesråvara, är det uppenbart att den nämnda ut
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
vecklingen blivit kostnadsmässigt mera tyngande för bolaget än för företag
med egna råvarutillgångar.
Råvarukostnadens andel i produktpriset är högst betydande: för närvarande
för sågade trävaror 60 å 70 %, för sulfatmassa 45 ä 60 %, beroende
på kvalitet, och för råvara till wallboard 35 ä 40 %. Utvecklingen härav
sedan andra hälften av 1940-talet belyses av grafiska framställningar (bilagorna
3, 4 och 5).1
I bilaga 3 visas utvecklingen för sågade trävaror sedan 1946 (det första
egentliga efterkrigsåret). Man kan därav utläsa att fram till 1960 ä 1961
produktpriset stigit med ca 150 %, timmerkostnaden med ca 200 % och
övriga tillverkningskostnader med drygt 100 %. Det belopp som återstår
för täckande av centraladministration, räntor och avskrivningar är för närvarande
i stort sett oförändrat i jämförelse med utgångsläget trots den avsevärda
penningvärdeförsämring som skett under de ifrågavarande 15 åren.
För oblekt sulfatmassa (bilaga 4) har råvarukostnadens andel av försäljningspriset
stigit från 30 ä 35 % åren 1946—47 till ca 45 % under de senaste
åren och 60 % i dagsläget.
För boardråvara visas utvecklingen fr. o. m. 1949 i bilaga 5. Utvecklingen
här är betydligt jämnare, men det framgår klart, att ingen ökning inträtt
för övriga tillverkningskostnader, medan bruttoöverskottet kraftigt
minskat främst på grund av prisfall, och råvarukostnaden företett viss ökning.
För närvarande präglas all skogsindustriell verksamhet av en hårdnande
konkurrens med prisfallstendenser och avsättningssvårigheter, en följd icke
minst av de mycket stora kapacitetsökningar som på olika håll i världen
skett under de senaste fem åren och som alltjämt pågår. Bruttovinstmarginalerna
kan med stor sannolikhet förutses komma att krympa ytterligare under
1962, vilket för bolagets vidkommande kommer att innebära en ännu
mer försvagad lönsamhet. Detta får återverkningar i flera hänseenden, såsom
kommer att belysas i det följande.
Utblick över de närmaste åren
Det är givetvis icke möjligt att med säkerhet nu bedöma det ekonomiska
resultatet av bolagets verksamhet under de närmaste åren. Som redan anförts
kan emellertid för 1961 förutses en väsentligt försvagad lönsamhet, och
utsikterna inför 1962 ter sig än mörkare. Eftersom rådande kapacitetsöverskott
inom världens massa- och pappersindustri är betydande, finns det för
dessa verksamhetsgrenar anledning till en mycket försiktig bedömning även
för 1963.
En realistisk prognos beträffande bolagets rörelseöverskott efter avdrag
för administration, forskning, pensioner, räntor och skatter, d. v. s. vad som
kan disponeras för självfinansiering av investeringar, är att det för vart och
ett av dessa år kommer att understiga medeltalet för åren 1958 t. o. m. 1960,
vilket enligt ovan var 14 å 15 Mkr.
För år 1961 kan sålunda nu förutses en nedgång till ca 12 Mkr. Investeringsutgifterna
beräknas för året komma att belöpa sig till nära 70 Mkr.,
varav för Lövholmens pappersbruk ca 50 Mkr. För finansieringen härav har
bolaget tillförts 40 Mkr. i lån enligt beslut av 1960 och 1961 års riksdagar,
varjämte disponerats likvida medel vid årets början om ca 20 Mkr. Investeringsverksamheten
torde medföra en uppgång i leverantörsskulderna, och
på grund av det försämrade avsättningsläget för bolagets produkter är vidare
en viss lagerökning att emotse. Båda dessa faktorer gör att de kortfris
1
Bilagorna 3, 4 och 5 har överlämnats separat och ej intagits i propositionen (se även s. 11,
fjärde stycket).
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962
tiga skulderna kommer att stiga något. Skuldställningen bedömes approximativt
komma att förete följande förändring under året:
Lång-
Kort-
Summa
fristiga
fristiga
skulder
skulder
skulder
31/12 1960................
....... 199
73
272
Ökning under 1961........
...... 40
15
55
31/12 1961................
...... 239
88
327 Mkr.
Som ovan sagt ter sig utsikterna beträffande bolagets rörelse inför 1962
allt annat än ljusa. Under de senaste månaderna har avsättningsläget för
såväl trävaror som cellulosa försämrats, och priserna är starkt vikande. En
förändring till det bättre får icke anses helt utesluten under loppet av 1962.
men bedömningen måste i ljuset av den nuvarande situationen bli pessimistisk.
Även beträffande marknaden för kraftpapper är en försiktig bedömning
motiverad. Wallboardproduktionens lönsamhet har under 1961 försvagats,
såsom redan framhållits, och någon prisförbättring under 1962 synes icke
sannolik. Det är för tidigt att med bestämdhet uttala sig om bolagets största
utgiftspost, virkesråvaran, men en prissänkning i takt med produktprisernas
nedgång får anses utesluten. Då därjämte räntekostnaderna kommer att stiga
som följd av den ökade skuldsättningen torde intet likviditetsmässigt rörelseöverskott
uppkomma. Vid rådande relation mellan priser och kostnader kan
tvärtom ett underskott befaras.
En prognos för 1963 kan nu icke göras med någon grad av exakthet. Mol
bakgrunden av vad ovan anförts kan det emellertid icke ens vid en optimistisk
bedömning förutses att uppkommande rörelseöverskott lämnar utrymme
för annat än fullföljande av nu pågående investeringar vid andra verk än
Lövholmens pappersbruk. Dessa investeringar avser främst Karlsborgs bruk,
där uppförandet av ett nytt sodahus med indunstningsanläggning pågår.
Nybyggnaden av sulfatfabrik och pappersbruk i Piteå för en kapacitet av
ca 100 000 ton, som i princip godkändes av 1959 års riksdag, beräknas bli
färdig för produktion i början av 1963, varvid en del av investeringsutgifter11»
kommer att falla på det sistnämnda året. Redan under första halvåret
19o9 kunde förutses att kostnaderna skulle komma att överstiga det belopp
som bolaget uppgivit i december 1958 och som angavs i 1959 års statsverksproposition.
Detta anmäldes av bolaget inför statsutskottet och även i VPM
till Handelsministern, överlämnad den 8/5 1959. Vid denna tidpunkt räknade
bolaget med att fabriken skulle komma att kosta ca 135 Mkr. Ett flertal
faktorer — omfattande grundläggningsarbeten i svår mark, ändrade dispositioner
beträffande vedgård och vedhantering, lång tubläggning för fabrikens
avlopp, material- och arbetskostnadsökningar, omsättningsskatten
m- m.— gör att detta belopp kommer att överskridas med ca 40 Mkr. Kostnadsfördyringar
har sålunda uppkommit för markundersökning, pålning
och grundläggning med 3 Mkr., för ändrade dispositioner beträffande
vedgård och vedhantering med 7 Mkr. samt för avloppsvattnets utsläpp i Bottenviken
i stället för i Pitfjärden — enligt föreläggande av vattendomstolen
— med 7 Mkr. Vidare har material- och arbetskostnadsförhöjningen inklusive
tillkomsten av allmän varuskatt blivit väsentligt större än vad som
kunde förutses år 1958. Effekten härav beräknas bli 12 Mkr. Slutligen har
den maskinella utrustningen fördyrats på grund av dels den skärpning av
kvalitetskraven på den blivande produkten som undan för undan skeft, dels
den något utökade kapaciteten. Under planeringens fortgång har det sålunda
bl. a. befunnits ändamålsenligt att komplettera tillverkningen av kraftliner
med en upptagningsmaskin för våtmassa, och totalt torde fabrikens kapacitet
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1962
bli 20 ä 25 % större än vad som ursprungligen avsågs. De sistnämnda faktorerna
har inneburit en merkostnad av drygt 10 Mkr. För närvarande beräknas
fabriken således komma att kosta ca 175 Mkr.
Bolaget önskar i detta sammanhang erinra om att när bolaget i december
1958 förklarade sig berett att medverka till detta utbyggnadsprojekt skedde
det mot bakgrunden av att det ur allmänna synpunkter ansågs angeläget att
skapa förbättrade betingelser för arbetsförsörjningen och virkesavverkningen
i Norrbotten.
Uppförandet av denna anläggning medför även ett behov av ökat rörelsekapital
med uppskattningsvis 15 Mkr. Det sammanlagda kapitalbehovet kan i
dagens läge sålunda beräknas komma att belöpa sig till ca 190 Mkr. Den redan
under år 1961 inträdda försvagningen av skogsindustrikonjunkturen i
förening med den ovan angivna bedömningen av de båda närmaste åren,
1962 och 1963, gör att någon självfinansiering av denna anläggning från bolagets
sida icke kan anses möjlig.
I enlighet med riksdagens principbeslut år 1959 har bolaget av staten hittills
erhållit i aktiekapitalhöjning 21 Mkr. och i form av lån 40 Mkr., eller
sammanlagt 61 Mkr. Det återstår således nu ett kapitalbehov av storleken 130
Mkr., som bolaget — med hänvisning till vad ovan anförts om förhållandet
mellan eget och främmande kapital — finner angeläget förorda i form av
utökning av aktiekapitalet.
Enligt bolagets mening talar även starka skäl för att de statslån å tillhopa
40 Mkr., som bolaget för samma ändamål erhållit enligt beslut av 1960 och
1961 års riksdagar, omvandlas till aktiekapital.
Såsom framhållits i avsnittet »Den ekonomiska ställningen» ingår i bolagets
främmande kapital även lån från aktieägaren, nämligen med 34,55 Mkr.
Detta belopp, som härrör från tiden före 1957, kommer enligt beslut av 1961
års riksdag att minskas med 0,85 Mkr., som bolaget skall återbetala i samband
med beslutad överlåtelse till staten av aktierna i Törefors Aktiebolag.
Av återstående lånebelopp, 33,7 Mkr., förordar bolaget att 30 Mkr. omvandlas
till aktiekapital, varigenom bolagets totala aktiekapital skulle komma
att bli jämnt 300 Mkr. En sådan omvandling synes motiverad med hänsyn till
de på sin tid gjorda investeringarnas långsiktiga inriktning. Det bör f detta
sammanhang erinras om att sårbarheten för ett skogsindustribolag vid konjunkturbakslag
är större, icke mindre, vid avsaknad av egna naturtillgångar,
och att en relativt hög andel eget kapital därför i bolagets fall är motiverad.
Som stöd för denna uppfattning må även anföras bolagets ovan åberopade
samhällsfunktioner i arbetsförsörjningshänseende.
Om bolagets kapitalfråga löses efter här skisserade linjer, skulle förändringarna
i finansställningen under 1962 och 1963 komma att bli följande:
Aktie-
Reserv-
Skulder
Summa
kapital
fond
31/12 1961 enligt prognos ..................
100
7
327
434
Ytterligare kapitaltillskott från aktieägaren ..
Omvandling till aktiekapital av statslån enligt
130
130
riksdagsbeslut 1960 och 1961..............
40
- 40
270
7
287
564
Omvandling till aktiekapital av del av äldre
statslån ................................
30
— 30
31/12 1963 ................................
300
7
257
564
Detta skulle innebära eget kapital med 54 % av balansomslutningen.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
Bolagets ekonomi kan på sikt självfallet icke förbättras enbart genom en
ändrad relation mellan eget och främmande kapital, utan åtgärder i lönsamhetsförbättrande
riktning kommer även att erfordras. Största uppmärksamhet
måste ägnas åt att sänka kostnaderna för tillverkning, transporter och
administration. Viss ledning kommer därvid att erhållas av de gjorda lönsamhetsanalyserna.
Strukturella ändringar kommer att aktualiseras. Ehuru
sådana ändringar icke syftar till expansion av verksamheten utan endast till
en rationalisering och koncentration, kommer åtminstone vissa av dem att
påfordra investeringsåtgärder. Då bolaget praktiskt taget saknar konjunkturreserv
och kapitalresurserna är ytterst knappa, kommer sådana åtgärder
att kräva tid, och för deras genomförande är det troligt att bolaget kommer
att behöva kapitalförstärkning. Härvid förutsätter styrelsen att erforderliga
belopp kan i första hand upplånas på kapitalmarknaden. Enligt riksdagens
beslut år 1957 förutsätter detta i sin tur att Kungl. Maj :t medger bolaget rätt
att pantförskriva inteckningar i fast egendom. Till någon ytterligare expansion
av verksamheten under denna tid kommer bolagets resurser icke att
förslå.
Under 1963 kommer bolaget, förutom den omfattande trävaru- och wallboardrörelsen,
att ha två fabriker för cellulosa- och pappersproduktion, en i
Karlsborg och en i Piteå, med vardera en kapacitet av 120 000 å 130 000 ton.
För att bolaget skall kunna utnyttja dessa anläggningar produktionsmässigt
väl kommer det att krävas ytterligare ett antal år. Vad angår lönsamheten,
som tynges av fabrikernas extremt nordliga läge, kommer konjunkturbetingelserna
för cellulosa och emballagepapper att bli av avgörande betydelse.
Vid nu rådande pris- och kostnadsläge uppnås icke sådan lönsamhet som
medger full avkastning på och förnyelse av kapitalet. De allmänna prognoserna
beträffande papperskonsumtionens ökning på längre sikt ger emellertid
anledning till tillförsikt.
Vid varje bedömning av lönsamheten vid bolagets verk får dock icke förbises
de speciella samhällsfunktioner i skogs- och arbetsförsörjningshänseende,
som tilldelats bolaget både i det förgångna och vid genomförandet av
den nu aktuella investeringen i Piteå.
De vid promemorian fogade bilagorna 1 och 2 återges på nästa sida.
Yttranden
Över bolagets promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret
och fullmäktige i riksgäldskontoret.
I fråga om den av bolaget anmälda kostnadsökningen för utbyggnaden i
Piteå konstaterar statskontoret, att 12 milj. kronor belöper på ökade material-
och arbetskostnader, däri inbegripet effekten av den allmänna varuskatten,
och drygt 10 milj. kronor på en komplettering av fabriken för ökning
av dess kapacitet med 20 å 25 procent. Av de förklaringar, som bolaget
lämnat till resten av kostnadsökningen, 17 milj. kronor, finner statskontoret
att projektet knappast var tillräckligt förberett, när förslaget framlades för
statsmakterna. Sådana omständigheter som markförhållanden och utsläpp
av avloppsvatten borde enligt kontorets mening rimligtvis ha utretts, innan
ett så omfattande byggnadsföretag sattes igång. Bolagets uppgift att verk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
17
Bilaga 1. Förhållandet mellan eget kapital och skulder för vissa skogsindustriella
företag enligt moderbolagens balansräkningar
Bergvik
Billerud
Iggesund
Korsnäs
Mo &
Munksjö
SCA
och Ala
31/8-60
31/12-60
31/12-60
30/6-60
Domsjö
31/8-60
31/12-60
31/8-60
Mkr.
Mkr.
Mkr.
Mkr.
Mkr.
Mkr.
Mkr.
Eget kapital
Aktiekapital.......
(8 mån)
50,00
105,00
54,00
110,00
110,00
30,00
235,50
Övrigt eget kapital..
12,50
54,50
24,20
28,00
32,50
6,00
77,10
Investeringsfonder
(exkl. latent skatte- skuld ............
2,00
12,50
13,54
25,84
12,60
6,28
17,63
Bal. vinstmedel (exkl.
föreslagen utdel- ning) ............
10,96
33,82
8,49
19,93
16,50
7,07
23,64
A. Summa eget kapital ..
75,46
205.82
100,23
183,77
171,60
49,35
353,87
Skulder (inkl. föreslagen
utdelning och latent
skatteskuld för inves- teringsfonder) ......
104,19
225,37
55,63
252,14
269,31
45,24
411,66
B. Summa eget kapital och
skulder............
179,65
431,19
155,86
435,91
440,91
94,59
765,53
A i % av B..........
42,0
47,7
64,3
42,2
38,9
52,2
46,2
Bilaga 2. Lönsamhetsanalys: sammandrag
1958
1959
1960
1961*
Tkr.
Tkr.
Tkr.
Tkr.
Bruttovinst enligt bokslut (indirekta skatter ej avdragna).
32 076
44 418
50 635
Bruttovinst, korrigerad (indirekta skatter avdragna) ....
30 630
44 010
52157
40 250
Avgår:
Ränta på rörelsekapital..........................
9 015
8163
8 889
9126
Centraladministration............................
8100
8 780
9 830
11000
S:a av dragsposter ..............................
17115
16 943
18 719
20126
A. Bidrag till anläggningskapitalkostnader................
13 515
27 067
33 438
20124
Anläggningskapitalkostnader:
Ränta på anläggningskapital......................
14 450
14 450
14 450
14 310
Avskrivningar..................................
18 920
18 920
18 920
18 730
B. S:a anläggningskapitalkostnader......................
33 370
33 370
33 370
33040
A i % av B (»bidragsprocent») ..........................
40,5
81,1
100,2
60,9
Rörelsekapital ..................................
128 795
116 614
126 989
130 363
Anläggningskapital:
för ränteberäkning ............................
240 840
240 840
240 840
238 380
» avskrivningsberäkning......................
401 400
401 400
401400
397 300
Enligt budget exkl. Törefors.
18
Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 35 år 1962
samheten vid den nya anläggningen medför behov av rörelsekapital av uppskattningsvis
15 milj. kronor finner statskontoret, som framhåller att bolaget
saknar eget rörelsekapital, icke ge anledning till erinran.
Båda de hörda remissinstanserna tillstyrker bolagets hemställan om tillskott
av 130 milj. kronor i form av aktiekapital för finansiering av utbyggnaden
i Piteå. Sålunda delar statskontoret bolagets åsikt, att den nya investeringen
i Piteå inte till någon del kan täckas genom självfinansiering. Bolagets
förslag, att det ytterligare kapitaltillskott, som erfordras för utbyggnaden
i Piteå, 130 milj. kronor, skall tillföras bolaget genom aktieteckning finner
statskontoret med hänsyn till bolagets redan nu alltför stora skuldbörda
vara en riktig lösning av finansieringsfrågan. Riksgäldsfullmäktige anför,
att av den föreliggande utredningen framgår att bolaget expanderat i en
takt, som inte dikterats enbart av företagsekonomiska skäl utan jämväl av
vissa bolaget tillagda speciella samhällsfunktioner i skogs- och arbetsförsörj
ningshänseende. Fullmäktige konstaterar, att denna snabba expansion
endast delvis kunnat finansieras genom överskottsmedel i bolagets rörelse.
I stället har det erforderliga kapitalet i betydande utsträckning måst anskaffas
lånevägen, varigenom bolaget kommit att belastas med onormalt höga
räntekostnader. Bolagets verksamhet och i anslutning därtill gjorda investeringar
har enligt fullmäktige i allt väsentligt följt riktlinjer, som godkänts
av riksdagen. Med hänsyn härtill anser fullmäktige principiellt, att staten
icke bör undandraga sig sin finansiella medverkan, då det gäller fullbordandet
av bolagets nyanläggningar i Piteå. Bolaget bör därför enligt fullmäktiges
mening tillföras det för ändamålet erforderliga kapitaltillskottet — 130 milj.
kronor — vilket, såsom bolaget föreslår, lämpligen bör ske genom ökning av
aktiekapitalet med motsvarande belopp.
Bolagets förslag om en ökning av det egna kapitalet genom omvandling av
vissa lån till aktiekapital finner sig statskontoret inte kunna tillstyrka. I stället
föreslår ämbetsverket viss näntebefrielse för bolaget och anför därvid
bl. a. att inkörningen av den nya anläggningen i Piteå tar en viss tid och
kommer att medföra vissa ekonomiska påfrestningar. Detta synes enligt
statskontoret motivera att staten under en tidsperiod av förslagsvis fem år
avstår från ränta på de av staten lämnade förlagslånen. Riksgäldsfullmäktige
anser, att en i nuvarande läge tillräcklig förstärkning av aktiekapitalet
torde kunna åstadkommas, därest av bolagets statslån från fonden för låneunderstöd
ett belopp av 30 milj. kronor, hänförligt till tiden före 1957, omvandlas
till aktiekapital, medan lån på tillhopa 40 milj. kronor som bolaget
erhållit enligt beslut av 1960 och 1961 års riksdagar enligt fullmäktiges mening
bör kunna kvarstå.
Vad som anföres i promemorian om bolagets bristande lönsamhet och orsakerna
därtill har föranlett remissinstanserna till vissa uttalanden. Sålunda
har statskontoret berört prissättningen vid virkesleveranser till bolaget
från de statsägda skogarna i övre Norrland. Ämbetsverket framhåller, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
19
det i tidigare utredningar påpekats att bolagets verksamhet skapar bättre
förutsättningar för mera långsiktiga åtgärder inom skogsbruket i denna
landsända och därigenom medför jämnare sysselsättningsförhållanden. Under
sådana förhållanden finner statskontoret det rimligt, att domänverket,
där andra köpare inte finns, för sitt virke inte uttar högre pris än vad som
enligt rimliga kalkyler kan utvinnas vid förädling av virket. Vidare beröres
det i promemorian påpekade behovet av viss strukturrationalisering inom
företaget. Sålunda anser statskontoret, att anläggningar, som icke med rimliga
ekonomiska insatser kan göras bärkraftiga, snarast bör läggas ned. Ämbetsverket
understryker vikten av att erforderliga medel för strukturrationalisering
vid övriga anläggningar står till bolagets förfogande. Med hänsyn
till bolagets stora skuldbörda finner statskontoret det knappast försvarligt
att bolaget upptar nya lån för investeringsändamål. I den mån kapitalförstärkning
erfordras för strukturrationalisering bör frågan lämpligen underställas
riksdagen. Riks gälds fullmäktige understryker angelägenheten av att
bolaget i fortsättningen med all kraft fullföljer strävandena till rationaliseringsåtgärder
av skilda slag och att de berörda samhällsaspekterna på bolagets
verksamhet icke i längden kan få skymma blicken för nödvändigheten
av sådana åtgärder. Bolagets möjligheter att i längden utöva en även ur samhällssynpunkt
gagnande verksamhet torde enligt fullmäktiges uppfattning
vara avhängig av att en erforderlig strukturrationalisering inom bolaget kommer
till stånd.
Mot statskontorets beslut om yttrande har ledamoten Renlund reserverat
sig och därvid förklarat sig anse bl. a. att statskontorets förslag att stödja
företaget med räntefrihet för statslånen under viss tid ur principiella synpunkter
icke är godtagbart.
Vidare har två av de fullmäktige i riksgäldskontoret anfört reservation
mot det beslutade yttrandet, nämligen herr Hagberg, som ansett att fullmäktige
bort avstyrka bifall till bolagets föreliggande framställning, och herr
Svensson, som bl. a. funnit att medel för färdigställande av fabriksanläggningen
vid Lövholmen tills vidare bör ställas till förfogande i form av lån
och att viss ytterligare utredning bör verkställas, innan ställning tages till
frågan om aktiekapitalets storlek.
Departementschefen
Efter förslag av Kungl. Maj :t godkände 1959 års riksdag en av Aktiebolaget
Statens skogsindustrier framlagd plan för uppförande av en ny sulfatmassafabrik
jämte pappersbruk i anslutning till bolagets anläggningar i Piteå.
Utbyggnaden var kostnadsberäknad till 120 milj. kronor. Bolaget ansåg
sig vara i stånd att svara för en tredjedel av anläggningskostnaderna och begärde
för täckande av återstoden, 80 milj. kronor, tillskott av statsmedel.
Enligt den av riksdagen godkända finansieringsplanen skulle 21 milj. kronor
i form av aktiekapital tillföras bolaget och 20 milj. ikronor i form av lån
tillskjutas under vart och ett av åren 1960, 1961 och 1962.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962
Bolaget har sedermera för den beslutade utbyggnaden av statsmedel erhållit
det avsedda aktiekapitaltillskottet å 21 milj. kronor —- efter vilken höjning
aktiekapitalet nu uppgår till 100 milj. kronor — och lån å tillhopa 40
milj. kronor. Enligt finansieringsplanen skulle för ändamålet ytterligare 20
milj. kronor tillföras bolaget såsom lån av staten. Emellertid har bolaget inkommit
med framställning om åtgärder för en höjning av aktiekapitalet till
300 milj. kronor. Förslaget är närmare utvecklat och motiverat i en av bolaget
överlämnad promemoria med utredning om bolagets ekonomiska ställning
och lönsamhet. Enligt promemorian skulle av det föreslagna aktiekapitaltillskottet
— tillhopa 200 milj. kronor — 130 milj. kronor inbetalas kontant
samt till ett belopp av 115 milj. kronor avses för täckande av hela det
beräknade återstående medelsbehovet för att slutföra anläggningsarbetena i
Piteå och till ett belopp av 15 milj. kronor för en av den nya verksamheten
därstädes motiverad förstärkning av rörelsekapitalet. Aktiekapitalhöjningen
skulle i övrigt ske genom omvandling, intill ett belopp av 70 milj. kronor, av
tidigare statslån till bolaget.
Den av bolaget överlämnade promemorian är upprättad i anledning av ett
av statsutskottet 1960 gjort uttalande om nödvändigheten av den inom bolaget
pågående översynen för klarläggande av bolagets ekonomiska ställning
och lönsamhet och om önskvärdheten av att resultatet av denna översyn redovisas
för regering och riksdag. Med hänsyn härtill har promemorian i dess
helhet återgivits i det föregående.
Av promemorian framgår, att utbyggnaden i Piteå i dagens läge beräknas
draga en kostnad av 175 milj. kronor. Detta belopp överstiger med 55 milj.
kronor den anläggningskostnad varmed bolaget räknade i det förslag, som
avgavs år 1958 och som låg till grund för statsmakternas beslut. Det må
framhållas, att bolaget redan våren 1959 anmälde, att en högre anläggningskostnad
kunde förutses och att bolaget vid denna tidpunkt räknade med att
fabriken skulle komma att kosta 135 milj. kronor. Vidare påpekade statsutskottet
i sitt utlåtande i ärendet, att bolagets medelsbehov för utbyggnaden
kunde påverkas av den fortsatta pris- och kostnadsutvecklingen. Den nu
konstaterade fördyringen uppgår emellertid, även om man utgår från den
av bolaget år 1959 angivna siffran, till ett förhållandevis stort belopp, nämligen
40 milj. kronor. Härav betingas enligt bolaget endast 12 milj. kronor av
material- och arbetskostnadsförhöjning inklusive tillkomsten av allmän varuskatt.
En merkostnad av drygt 10 milj. kronor uppges förorsakad av att
den maskinella utrustningen kompletterats med hänsyn till skärpta kvalitetskrav
på den blivande produkten och av att fabriken vid den fortsatta planeringen
erhållit större produktionskapacitet än vad som ursprungligen avsågs.
Då här nämnda åtgärder kan bedömas förbättra de ekonomiska betingelserna
för anläggningens drift anser jag, att den därav föranledda merkostnaden
bör godtagas utan erinran. Vidare har kostnadsfördyringar å tillhopa
17 milj. kronor uppkommit för markundersökning, pålning och grundläggning
(3 milj. kronor), för ändrade dispositioner beträffande vedgård och vedhantering
(7 milj. kronor) och på grund av ändring av planerna för utsläp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1062
21
pande av avloppsvatten enligt föreläggande av vattendomstolen (7 milj. kronor).
Såsom statskontoret anfört tyder de här angivna merkostnaderna på
att byggnadsprojektet inte var tillräckligt förberett, då förslaget framlades
för statsmakterna. Även om den allmänna konjunkturbedömningen liksom
arbetsmarknadsläget i Norrbotten vid tidpunkten för förslagets utarbetande
gjorde det önskvärt, att utbyggnadsärendet korn till ett snabbt avgörande
och därmed den förberedande planeringen kan ha kommit att forceras, finner
jag detta förhållande beklagligt. I det läge som uppkommit torde emellertid,
som såväl statskontoret som fullmäktige i riksgäldskontoret funnit,
bolaget böra erhålla täckning för den totala anläggningskostnaden enligt
de nu framlagda beräkningarna.
Bolagets möjlighet till självfinansiering av bl. a. den pågående utbyggnaden
påverkas, såsom framhålles i den föreliggande promemorian, av rörelsens
lönsamhet. Under tioårsperioden 1951—1960 beräknas bolagets rörelseöverskott
ha bidragit till finansiering av investeringar med i genomsnitt ca
10 milj. kronor per år. För åren 1958, 1959 och 1960 har motsvarande årsmedeltal
utgjort 14 å 15 milj. kronor. De två sistnämnda åren har emellertid
varit ovanligt gynnsamma för bolaget. Redan i början av 1961 kunde förutses,
bl. a. på grund av prisstegring på virkesråvara, att lönsamheten skulle
försämras. Utrymmet för självfinansiering av investeringar under detta år
beräknas ha minskat till ca 12 milj. kronor. Utsikterna inför 1962 ter sig inte
ljusa. Avsättningsläget för trävaror och cellulosa har försämrats och priserna
är vikande. Beträffande marknaden för kraftpapper är en försiktig bedömning
motiverad och wallboardproduktionens lönsamhet har försvagats.
Vad angår kostnadssidan finner bolaget beträffande virkesråvaran, som utgör
den största utgiftsposten, en prissänkning i takt med produktprisernas
nedgång utesluten. Bolaget har vidare att räkna med stigande räntekostnader.
Något likviditetsmässigt rörelseöverskott väntas med hänsyn till dessa
förhållanden inte uppkomma; tvärtom uppges, att underskott kan befaras
vid rådande relation mellan priser och kostnader. Den inträdda försvagningen
av skogsindustrikonjunkturen i förening med bedömningen av utsikterna
för den närmaste tiden ävensom pågående nödvändiga investeringar främst
vid Karlsborgs bruk gör, att någon självfinansiering av Piteå-anläggningen
inte anses möjlig.
Till stöd för förslaget att det erforderliga medelstillskottet skulle få formen
av aktiekapital åberopas den i promemorian framlagda analysen av bolagets
ekonomiska ställning. Därav framgår bl. a. att bolagets eget kapital
den 31 december 1960 inte utgjorde mer än ca 28 procent av balansomslutningen.
Andra representativa skogsindustriföretag i landet är finansierade
med eget kapital till 40 ä 60 procent och har vidare i större utsträckning än
bolaget haft möjlighet att bygga upp dolda reserver. Den för bolaget mindre
gynnsamma relationen mellan eget och främmande kapital sammanhänger
med att företagets starka expansion till övervägande del finansierats genom
upplåning. I anläggnings- och rörelsekapital har under åren 1951—1960
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1962
bundits 400 milj. kronor. Härav har inte mindre än 218 milj. kronor tillförts
bolaget genom lån och krediter. Denna skuldsättning medför en avsevärd
räntebelastning; bolagets räntekostnader har under senare år varierat mellan
12 och 19 milj. kronor per år.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag i likhet med bolaget och de
hörda remissinstanserna, att man från statsmakternas sida inte i dagens läge
kan vidhålla kravet på självfinansiering till viss del av utbyggnaden i Piteå.
Beslutet om denna utbyggnad grundades i väsentlig mån på överväganden
av arbetsmarknadspolitisk och allmänt näringspolitisk natur. Det ter sig
bl. a. med hänsyn härtill skäligt att det jämförelsevis ringa utrymme för ersättningsanskaffningar
och nyinvesteringar, som betingas av bolagets i nuvarande
trängda situation krympande rörelseöverskott, inte ytterligare beskäres
genom utgifter för Piteå-anläggningen utan får helt disponeras för erforderliga
förnyelse- och upprustningsarbeten vid bl. a. Karlsborgs bruk. Det
kan vidare inte gärna i nuvarande skede av utbyggnaden komma i fråga att
göra någon väsentlig nedskärning eller förskjutning i tiden av utbyggnadsprogrammet.
Av det sagda följer, att det för anläggningsarbetenas fullföljande
beräknade beloppet av 115 milj. kronor bör i sin helhet tillföras bolaget.
Även till förslaget om en förstärkning av bolagets rörelsekapital med 15 milj.
kronor vill jag i likhet med remissinstanserna ansluta mig. Det sammanlagda
tillskottet av nya medel till bolaget bör sålunda utgöra 130 milj. kronor.
Med hänsyn till bolagets redan nu betydande skuldbörda — som medför en
i vart fall i nuvarande konjunkturläge besvärande räntebelastning — bör såsom
både statskontoret och riksgäldsfullmäktige förordat medlen tillskjutas
i form av aktiekapital. För ändamålet bör under kapitalbudgeten, fonden för
statens aktier, för budgetåret 1962/63 anvisas ett investeringsanslag av 130
milj. kronor till teckning av aktier i bolaget.
Den ökning av aktiekapitalet med 70 milj. kronor, som bolaget härutöver
begärt, skulle enligt förslaget åstadkommas genom omvandling av en del av
bolagets skuld till staten, nämligen dels de lån å tillhopa 40 milj. kronor,
vilka utlämnats till bolaget för finansiering av Piteå-anläggningen, och dels
30 milj. kronor av tidigare utlämnade förlagslån. Bolagets syfte med nämnda
förslag är att ernå ytterligare förbättring av relationen mellan eget och
främmande kapital och samtidigt en reduktion av räntebelastningen. Statskontoret
har emellertid avstyrkt förslaget i denna del och i stället förordat
räntebefrielse för bolaget under viss tid för nämnda lån. Vad angår de för
utbyggnaden i Piteå avsedda lånen har till stöd för räntebefrielse anförts,
att investeringen inte medför någon inkomst för bolaget, förrän de nya anläggningarna
i sinom tid tagits i bruk för produktion. Av principiella skäl
anser jag mig emellertid inte böra medverka till den föreslagna räntebefrielsen.
Riksgäldsfullmäktige har för sin del ansett, att förut nämnda lån å 40
milj. kronor kan kvarstå och sålunda förordat omvandling till aktiekapital
allenast av den äldre skulden å 30 milj. kronor. Med beaktande bl. a. av vad
som i ärendet upptysts om den enskilda skogsindustriens finansiella struktur,
finner jag att bolagets framställning bör bifallas endast i den utsträck
-
Kungl. Maj:1s proposition nr 35 år 1962
23
ning riksgäldsfullmäktige förordat. Härvid bör alltså det under fonden för
låneunderstöd bokförda lånet till bolaget nedskrivas med 30 milj. kronor
samt bolagets aktiekapital ökas och fonden för statens aktier uppskrivas
med samma belopp. Sedan de i det föregående av mig tillstyrkta åtgärderna
vidtagits, kommer bolagets akiekapital att uppgå till (100+ 130 + 30=)
260 milj. kronor.
Av bolagets utredning framgår, att företagets räntabilitet inte är tillfredsställande.
Vad angår den närmast förflutna tiden kan sålunda framhållas,
att fullgod lönsamhet har kunnat visas endast för 1960, då de marknads- och
konjunkturmässiga betingelserna för bolagets verksamhet var synnerligen
gynnsamma. För 1958 och 1959 samt för 1961 bar bolagets beräknade anläggningskapitalkostnader
endast till en del kunnat täckas av tillgängliga
rörelseöverskott.
Bolaget har pekat på åtskilliga faktorer, som var för sig har bidragit till
att dra ner det ekonomiska resultatet. Bl. a. har framhållits, att bolaget - som saknar egna skogar — för sin råvaruförsörjning är helt hänvisat till
köp av virke. Huvudparten av virkesköpen sker från domänverket, varvid
enligt statsmakternas direktiv tillämpas virkespriser som såvitt möjligt ansluter
sig till de priser som gäller i öppna marknaden. Marknadspriserna har
under senare år, till följd av den skogsindustriella expansionen och därav
följande ökning av den totala efterfrågan på virke, stigit relativt sett mera
än produktpriserna. Denna utveckling har kostnadsmässigt blivit mera
tyngande för bolaget än för företag med egna skogstillgångar. Statskontoret
har i sitt remissyttrande berört prissättningen för virkesleveranserna till
bolaget i övre Norrland och därvid funnit viss jämkning rimlig. Det kan i
delta sammanhang erinras om att chefen för finansdepartementet i årets
statsverksproposition (bil. 2, punkt 7) förklarat sig ha för avsikt att inom
kort begära Kung], Maj:ts bemyndigande att tillkalla en utredning om eventuell
ombildning av domänverket, där även frågan om en samordning med
statens skogsindustrier bör prövas. I avvaktan på denna utredning är jag inte
beredd att nu ta någon ställning till de anförda synpunkterna.
Det är emellertid uppenbart att bolagets verksamhet delvis bedrives under
mindre goda betingelser. Vissa av bolagets enheter har ett ur skeppnings-
och fraktsynpunkt samt med hänsyn till de klimatiska förhållandena
ogynnsamt läge. Jag tänker härvid särskilt på de till bolaget hörande företagen
i övre Norrland. Genom tillkomsten av den nya anläggningen i Piteå
kommer för övrigt den helt övervägande delen av bolagets verksamhet att
vara törlagd till denna landsända. Från statsmakternas sida måste av såväl
arbetsmarknadspolitiska skäl som med hänsyn till det norrländska
skogsbrukets avsättningsmöjligheter stor vikt fästas vid att den skogsindustriella
verksamheten i övre Norrland får bestå och vidareutvecklas. Det är
enligt min mening en väsentlig uppgift för det statliga skogsindustribolaget
att så långt möjligt medverka härtill. Självfallet kan lönsamhetskravet inte
i längden få eftersättas. För att nyssnämnda uppgift skall kunna fullgöras av
24
Knngl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
bolaget måste därför de mindre gynnsamma betingelserna mötas med en energisk
och långtgående rationalisering av driften. Det finns inte anledning betvivla
att bolagets ledning så långt rimligen kan ske redan beaktat och framdeles
kommer att beakta kravet på rationalisering inom skilda företagsenheter.
Exempel på förhållandevis gynnsamma resultat i detta hänseende är, såsom
bolaget framhåller, den kombinerade trävara- och wallboardproduktion, som
bolaget bedriver i Skinnskatteberg och Piteå.
Andra företagsenheter uppges emellertid fortfarande utgöra en ekonomisk
belastning för bolaget. Om i dessa fall fortsatt rationalisering inte befinnes
kunna leda till godtagbar driftsekonomi, är det naturligt att bolaget
måste överväga att nedlägga rörelsen. Båda de i ärendet börda remissinstanserna
har också starkt framhållit vikten av att en av företagsekonomiska
synpunkter betingad strukturrationalisering genomföres. Riksgäldsfullmäklige
har för sin del understrukit att de tidigare berörda samhällsaspekterna
på bolagets verksamhet inte i längden kan få skymma blicken för nödvändigheten
av rationaliseringsåtgärder bl. a. av här åsyftat slag. Jag ansluter mig
helt till denna uppfattning. Från det allmännas sida måste emellertid samtidigt
starkt understrykas, att åtgärder i strukturrationaliseringssyfte skall
föregås av noggrann planering med hänsyn bl. a. till de lokala sysselsättningsproblem,
som kan väntas bli följden därav. Vid denna planering bör
bolaget eftersträva, att personal, som inte kan få behålla sitt tidigare arbete,
skall kunna utan mera avsevärd tidsutdräkt och andra olägenheter placeras
i annan produktiv verksamhet. Jag finner för min del angeläget, att bolaget
snarast fullföljer sina undersökningar i vad avser behovet av strukturrationalisering
inom företaget samt verkställer erforderlig förberedande planering
av konkreta åtgärder för en sådan rationalisering. Resultatet torde med
hänsyn till problemens räckvidd böra framläggas för chefen för handelsdepartementet.
I detta sammanhang torde slutligen även möjligheterna till ytterligare
utbyggnad av bolagets verksamhet få beröras. Härvid kan först erinras om
att bolaget 1958 övervägde såväl fortsatt utbyggnad av anläggningarna i
Karlsborg som den utbyggnad i Piteå, vilken sedermera beslutades. När bolaget
gav företräde åt det sistnämnda projektet förklarades detta inte innebära,
att man behövde avstå från tanken att framdeles utvidga produktionen
vid Karlsborgs bruk; tvärtom tog vissa av bolaget planerade investeringar
vid sistnämnda förelag sikte på att skapa möjligheter till en framtida produktionsökning
inom den förefintliga anläggningens ram. Länsstyrelsen i Norrbottens
län har i betänkandet Tornedalsutredningen, andra delen, starkt
understrukit betydelsen av att Karlsborgsverken utbygges.
För egen del har jag vid skilda tillfällen, bl. a. i 1960 års statsverksproposition,
framhållit att en utvidgning av produktionen vid Karlsborg framdeles
bör komma till stånd. Min uppfattning på denna punkt har inte ändrats.
Utbyggnaden i Piteå ställer emellertid just nu betydande anspråk på
företagets organisatoriska och personella resurser. Så länge denna utbygg
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1962
nåd pågår är det knappast lämpligt att bolaget engageras i ytterligare industriell
utbyggnad av inte ringa omfattning. Däremot finner jag ytterst
angeläget, att bolaget redan nu påbörjar erforderliga förberedande utredningar
om och projektering av i första hand Karlsborgsverkens fortsatta utbyggnad.
Syftet härmed bör vara, att tillförlitligt underlag skall med kort
varsel kunna ställas till förfogande för prövning av ifrågakommande utbyggnadsprojekt,
så att erforderliga åtgärder för utbyggnadens finansiering och
igångsättande snabbt kan vidtagas vid härför lämplig tidpunkt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels till Teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier
å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för
budgetåret 1962/63 anvisa ett investeringsanslag av
130 000 000 kronor,
dels ock, med godkännande av vad jag i det föregående förordat
i fråga om ytterligare ökning av aktiekapitalet i Aktiebolaget
Statens skogsindustrier, medgiva att fonden för låneunderstöd
nedskrives med 30 000 000 kronor och fonden
för statens aktier uppskrives med samma belopp.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Torbjörn Lindvall
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620061
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BU 1962:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 31 angående utveckling av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen jämte i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten
- Rskr. 1962:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående nga gränser för Stekenjokks statsgruvefält m. m. a1 i texten
- SU 1962:121 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten