Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till statlig inkomstskatt, in. in

1964-01-24 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:40, Med förslag till förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till statlig inkomstskatt, in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1904

1

Nr 4 0

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid

taxering till statlig inkomstskatt, in. in.; given Stockholms

slott den 24 januari 1964.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till

statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 9 december 1960 (nr

658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och

ekonomisk förenings inkomst i vissa fall; samt

3) lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att stimulera industrins maskininvesteringar framlägges i propositionen

förslag om särskilt investeringsavdrag vid den statliga taxeringen

motsvarande tio procent av kostnaden för under ar 1964 anskaffade maskiner.

Vidare föreslås att den s. k. Annell-lagen förlänges att gälla under ytterligare

fyra år. Detta innebär bl. a. att avdragsrätt under sex år för utdelningar

upp till 4 procent av inbetalat aktiekapital skall gälla även i fråga

om nyemissioner under åren 1967—1970. Slutligen framlägges förslag om

rätt för svenska exportföretag, som för sin försäljning i utlandet anlitar utländska

dotterbolag, att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning

till internvinstkonto med belopp motsvarande den vinst, som belöper

å lagertillgångar, vilka vid beskattningsårets utgång kvarligger osålda hos

dotterbolaget.

Det föreslagna särskilda investeringsavdraget beräknas medföra ett skattebortfall

för budgetåret 1964/65 med ungefär 100 milj. kr. Avdraget är avsett

att tillämpas första gången vid 1965 års taxering. Övriga bestämmelser

föreslås träda i kraft omedelbart.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964.1 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Knngl. Maj:ts proposition nr bO år 196b

Förslag

till

Förordning

om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till statlig

inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse avseende huvudsakligen

industriell tillverkning och under tiden den 1 januari—31 december 1964

anskaffar maskiner och andra döda inventarier avsedda för stadigvarande

bruk i rörelsen, äger enligt bestämmelserna i denna förordning vid taxering

till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan.

Avdraget skall göras vid 1965 års taxering eller, om kalenderåret 1964

eller del därav ingår i beskattningsår, för vilket taxering i första instans

sker ett senare år, vid denna taxering såvitt avser tillgångar anskaffade under

nämnda beskattningsår.

2 §.

Tillgång skall anses anskaffad när skriftligt avtal om förvärvet träffats

eller, om skriftligt avtal icke träffats, när tillgången levererats. Har skriftligt

avtal om förvärv av viss tillgång träffats och leverans skett under år

1964 men hänför sig avtalet och leveransen till skilda beskattningsår,

skall tillgången anses anskaffad när leveransen sker.

Tillgång, som rörelseidkaren själv tillverkat, anses anskaffad under år

1964 till den del som kostnader då nedlagts på densamma.

3 §•

Särskilt investeringsavdrag skall utgöra tio procent av anskaffningskostnaden

för tillgångar, som avses i 1 § första stycket. I fråga om tillgång, om

vars anskaffande skriftligt avtal träffats under år 1964 för leverans efter

den 31 december 1964, skall dock avdraget utgöra tio procent av det avtalade

priset.

Särskilt investeringsavdrag må icke åtnjutas för följande tillgångar:

tillgångar med en beräknad varaktighetstid av högst tre år;

begagnade tillgångar;

annan kontorsutrustning än kontorsmaskiner;

motorfordon, vilka omfattas av förordningen den 23 november 1956 (nr

545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, eller som helt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 196 A

eller delvis utnyttjas för trafik, som avses i 1 § förordningen den 25 oktober

1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik in. in.;

handels- och fiskefartyg;

tillgångar avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk

kraft;

tillgångar, som rörelseidkaren själv tillverkat, om tillverkningen av desamma

påbörjats före den 1 januari 1964; samt

tillgångar, om vars anskaffande skriftligt avtal träffats under år 1964,

■därest enligt avtalet leverans skall ske efter den 31 december 1966.

Beträffande tillgång, som förvärvats från någon med vilken rörelseidkaren

är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, må särskilt investeringsavdrag

åtnjutas endast om tillgången tillverkats eller skall tillverkas

av säljaren och tillverkningen icke påbörjats före den 1 januari 1964.

Har investeringsfond enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) eller

äldre förordningar i enlighet med beslut av Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen

tagits i anspråk med avseende å viss tillgång eller har Kungl.

Maj :t beslutat, att bestämmelserna i förordningen den 5 juni 1963 (nr 216)

om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen

skola äga tillämpning med avseende å viss tillgång, må avdrag enligt denna

förordning icke åtnjutas för tillgången i fråga.

4 §•

Såsom förutsättning för särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning

skall gälla, att den skattskyldige framställt yrkande om sådant avdrag

i allmän självdeklaration eller i därtill hörande bilagor samt att han företett

tillfredsställande utredning angående den investeringskostnad, varå avdraget

skall beräknas. Särskilt investeringsavdrag må icke åtnjutas med

mindre sådan investeringskostnad i förvärvskällan under år 1964 uppgått

till minst 5 000 kronor.

5 §•

Har särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning medgivits för

tillgång, om vars anskaffande skriftligt avtal träffats under år 1964 för

leverans efter den 31 december samma år, skall följande gälla. Har tillgången

icke levererats senast den 31 december 1966, skall vid taxering till

statlig inkomstskatt för det beskattningsår, som innefattar nämnda dag,

tillägg göras med belopp motsvarande en och en halv gång investeringsavdraget

för tillgången, överlåtes eller nedlägges den rörelse eller rörelsegren,

för vilken tillgången anskaffats, före den 1 januari 1967 och innan

tillgången levererats, skall tillägg som nu sagts göras vid taxeringen för

det beskattningsår, då rörelsen eller rörelsegrenen överlåtits eller nedlagts.

Levereras tillgången senast den 31 december 1966 och är den slutliga

anskaffningskostnaden lägre än det belopp, varå investeringsavdraget

beräknats, skall vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår,

varunder leveransen skett, tillägg göras med femton procent av

skillnaden. Tillägg, varom stadgas i detta stycke, skall göras vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan i fråga.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva att tilllägg

som sägs i första stycket icke skall göras eller göras med lägre belopp.

Över beslut, som riksskattenämnden meddelat i sådant ärende, må klagan

icke föras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 1964

6 §.

Beträffande handels- eller kommanditbolag gäller, att särskilt investeringsavdrag

samt tillägg, varom stadgas i 5 §, beräknas för företaget såsom

sådant.

7 §•

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas.

av Kungl. Maj :t.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med

provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags

och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 9 §§ förordningen den 9 december 1960

med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk

förenings inkomst i vissa fall skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse och av jordbruksfastighet enligt

kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomstskatt

under de beskattningsår, för vilka

taxering i första instans äger rum

åren 1963—1973, äger svenskt aktiebolag

åtnjuta avdrag för utdelning i

enlighet med vad nedan i 2—8 §§

stadgas.

2

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för

utdelning å aktier, för vilka inbetalning

skett under tiden den 1 januari

1961—den 31 december 1966, i den

mån sådan utdelning förfallit till betalning

under beskattningsåret och

under förutsättning tillika, om aktierna

utgivits i samband med bolagets

bildande, att ansökan om stiftelsehandlingarnas

godkännande för

bolagets registrering ingivits till re
-

(Föreslagen lydelse)

§•

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse och av jordbruksfastighet enligt

kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomstskatt

under de beskattningsår, för vilka

taxering i första instans äger rum

åren 1963—1977, äger svenskt aktiebolag

åtnjuta avdrag för utdelning i

enlighet med vad nedan i 2—8 §§

stadgas.

§•

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för

utdelning å aktier, för vilka inbetalning

skett under tiden den 1 januari

1961—den 31 december 1970, i den

mån sådan utdelning förfallit till bett

lning under beskattningsåret och

under förutsättning tillika, om aktierna

utgivits i samband med bolagets

bildande, att ansökan om stiftelsehandlingarnas

godkännande för

bolagets registrering ingivits till re
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts

(Nuvarande lydelse)

gistreringsmyndigheten efter den 31

december 1960 samt, om aktierna utgivits

i samband med ökning av aktiekapitalet,

att beslut om ökningen

anmälts för registrering efter nämnda

dag.

Avdrag må--—-----

Utan hinder av bestämmelserna i

54 § kommunalskattelagen samt 7 §

förordningen om statlig inkomstskatt

skall med avseende å de beskattningsår,

för vilka taxering i

första instans äger rum åren 1963—

1973, iakttagas vad nedan i 10 och

11 §§ stadgas.

nr 40 år 1964

(Föreslagen lydelse)

gistreringsmyndigheten efter den 31

december 1960 samt, om aktierna utgivits

i samband med ökning av aktiekapitalet,

att beslut om ökningen

anmälts för registrering efter nämnda

dag.

ekonomiska föreningar.

Utan hinder av bestämmelserna i

54 § kommunalskattelagen samt 7 §

förordningen om statlig inkomstskatt

skall med avseende å de beskattningsår,

för vilka taxering i

första instans äger rum åren 1963—

1977, iakttagas vad nedan i 10 och

11 §§ stadgas.

proposition

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad

punkt 15, av nedan angiven lydelse.

Anvisningar

till 29 §.

15. Har bolag eller förening sålt lagertillgångar till utländskt dotterbolag

för vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick å utländsk marknad

och kvarligga sådana tillgångar osålda hos dotterbolaget vid utgången av

beskattningsåret för moderföretaget, må avdrag åtnjutas för i räkenskaperna

gjord avsättning till internvinstkonto. Avdraget må icke överstiga skillnaden

mellan, å ena sidan, det vid försäljningen till dotterbolaget tillämpade

priset för kvarliggande lagertillgångar, i förekommande fall minskat

med belopp, varmed värdet av dessa nedsatts hos dotterbolaget, samt, å

andra sidan, moderföretagets anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har

lj- Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 40

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 196t

avdrag åtnjutits för avsättning till internvinstkonto, skall avsättningen återföras

till beskattning nästföljande beskattningsår; vid detta års utgång

skall frågan om avdrag för förnyad avsättning prövas med hänsyn till då

rådande förhållanden.

Vad ovan sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande enskild rörelseidkare,

som försålt lagertillgångar till av honom ägt utländskt bolag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering

verkställes i första instans år 1964.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr bO dr 196b

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2b januari 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa åtgärder på

beskattningsområdet för att stimulera och underlätta investeringar främst

inom industrin, m. m. samt anför därvid följande.

Såsom jag redan vid behandlingen av årets finansplan framhållit räknar

den preliminära nationalbudgeten med en obetydlig volymökning från 1963

till 1964 för näringslivets fasta investeringar. Ökningen beror på fortsatt

uppgång för investeringarna inom handel och samfärdsel, under det att

föreliggande investeringsplaner för industrins del tyder på en nedgång.

Under 1958 inleddes, som jag i finansplanen erinrat om, en mycket snabb

uppgång som 1961 hade fört upp industriinvesteringarna till en nivå som

låg 40 procent över 1957. Denna ökning upphörde i vårt land liksom i flertalet

europeiska industriländer under 1962. Tack vare finans- och penningpolitiska

stimulansåtgärder kunde dock den uppnådda höga nivån

bibehållas, vilket inneburit en fortgående kraftig modernisering av produktionsapparaten.

Även om den nu förutsedda nedgången i industrins tillverkningar

skulle materialiseras, skulle också under 1964 betydande förnyelse

ske av produktionsutrustningen. Med hänsyn härtill och till den

pressning av vinstmarginalerna som den långvariga stabiliteten i exportpriserna

medfört inom viktiga delar av industrin framstår, som jag i finansplanen

framhållit, utvecklingen som naturlig och hittills inte alarmerande.

Detta förhållande bör dock inte utgöra skäl för att inte nu vidtaga åtgärder,

som syftar till att bibehålla och om möjligt höja industrins investeringsnivå.

En fortsatt stegring av produktiviteten i vårt näringsliv utgör en ofrånkomlig

förutsättning för reformarbete och fortsatt välståndsökning. Den

fulla sysselsättningen kan bestå på längre sikt endast om industrins internationella

konkurrenskraft bevaras och successivt förstärkes. Detta är i

sin tur inte möjligt utan en hög investeringsaktivitet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Hlaj:ts proposition nr 40 år 1964

Den svenska industrin befinner sig för närvarande under en anpassning

till lägre självfinansieringsgrad än som rådde under 1950-talets inflationsbetonade

vinstkonjunktur. I vilken mån den lägre självfinansieringen som

sådan verkat direkt avhållande på investeringsefterfrågan är inte klarlagt;

det är möjligt att en ökad lånefinansiering åtminstone övergångsvis kan

dämpa investeringsviljan. Å andra sidan finns det skäl att antaga att det

ökade inslaget av extern finansiering i och för sig leder till ett rationellare

investeringsurval och därmed eu högre produktivitet. I finansplanen har

jag meddelat min avsikt att — såsom en åtgärd i syfte att underlätta aktiebolagens

kapitalanskaffning — föreslå en förlängning av den s. k. Annelllagen.

Det är emellertid, som jag även i finansplanen understrukit, sannolikt

inte finansieringsmöjligheterna utan fastmer en dämpad räntabilitet

som i första hand verkar återhållande på industrins investeringsefterfrågan.

Åtgärder i investeringsstimulerande syfte bör därför ha den effekten, att

företagens kostnader för investeringarna minskas. Med den även i fortsättningen

ansträngda balansen på byggnadsmarknaden är det i första hand maskininvesteringarna

som eventuella stimulansåtgärder bör inriktas på. Såsom

jag i finansplanen framhållit, anser jag det av allmänekonomiska skäl vara

motiverat att nu pröva möjligheten att genom medgivande av särskilt investeringsavdrag

vid den statliga taxeringen stimulera industrin att öka sina

investeringar i maskiner och inventarier.

Jag ber nu att få upptaga dessa spörsmål till närmare behandling.

I anslutning härtill vill jag även upptaga frågan om rätt för exportföretag

att åtnjuta avdrag vid inkomsttaxeringen för reservering för viss internvinst.

Sistnämnda fråga har aktualiserats i en av Sveriges allmänna exportförening

och Sveriges industriförbund den 8 november 1963 ingiven, till chefen

för finansdepartementet ställd gemensam skrift. Skrivelsen har varit

föremål för sedvanlig remissbehandling, varvid yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, riksrevisionsverket, kommerskollegium

(med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare), överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,

Kooperativa förbundet, Svenska företagares riksförbund,

Skånes handelskammare, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade

revisorer, Svenska revisorssamfundet och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt det i skrivelsen

framlagda förslaget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1904

9

Särskilt investeringsavdrag

Departementschefen. Såsom jag redan framhållit har man anledning iäkna

med att maskininvesteringarna inom näringslivet, om man bortser fiån

den egentliga industrin, även under år 1964 kommer alt visa en tillfredsställande

ökning i förhållande till tidigare år. Föreliggande investeringsplaner

visar däremot beträffande industrins maskininvesteringai eu viss

nedgång jämfört med fjolåret, vilket inträffar sedan investeringarna under

de närmast föregående åren legat på en konstant nivå. Även om denna

utveckling, som jag tidigare understrukit, inte är alarmerande, framstår del

dock som angeläget att söka stimulera industriföretagen att hålla sina

maskininvesteringar uppe på en hög nivå och helst även öka dem.

Då det i första hand torde vara en försämrad räntabilitet som är den väsentligaste

orsaken till återhållsamheten i fråga om industrins investeringar,

synes stimulansen böra ges i den formen att investeringarna under

1964 förbilligas. Liksom man under 1950-talet, i sytte att begränsa de inflationisliska

verkningarna av då rådande vinstkonjunktur inom företagssektorn,

sökte dämpa investeringarna genom en investeringsavgift, kan det nu

vara naturligt att ge en skattelättnad i förhållande till kostnaden för investeringarna.

I och för sig borde denna skattelättnad endast ges i fråga

om investeringar, som — om skatteförmånen inte lämnas — inte skulle

kommit till stånd under år 1964. Det torde emellertid inte vara möjligt att

utforma praktikabla skatteregler av sådan innebörd. Liksom kostnadsfördyringen

genom investeringsavgiften i princip drabbade alla investeringai,

måste även skattelättnaden ges utan prövning av, huruvida in\esteiingaina

skulle kommit till stånd oavsett skattelättnaden.

Skattelättnaden synes lämpligen böra ges i form av ett särskilt investeringsavdrag

vid den statliga taxeringen motsvarande tio procent av anskaffningskostnaden

för maskiner och inventarier, som anskaffats under år 1964.

Liksom investeringsavgiften utgjorde en skatt till staten bör den skattelättnad,

som nu föreslås, endast gälla den statliga skatten. Såsom då fråga

är om en investeringsavgift kan en rätt till investeringsavdrag beräknas tå

större effekt om bestämmelserna begränsas att gälla under en relativt kort

lid. Investeringsavdraget bör därför ifrågakomma endast för investeringai

under innevarande år. Huruvida åtgärder i investeringsstimulerande syfte

kan bli erforderliga även efter år 1964, får bedömas vid en framtida tidpunkt.

Effekten av ett investeringsavdrag är givetvis större ju större avdraget

är. Ett avdrag med tio procent av investeringskostnaden synes i dagens

situation vara en lämplig avvägning.

Genom investeringsavdraget ökas investeringarnas lönsamhet och de företag,

som gör stora maskininvesteringar, far vidare en inte oväsentlig likviditetsförstärkning

och därigenom en hjälp att bibehålla investeringarna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1964

på en hög nivå. Då investeringsavdraget innebär att de investeringar, som

göres just under år 1964 blir billigare, har man vidare anledning antaga att

toretagen kommer att tidigarelägga investeringar, som eljest av olika anledningar

skulle skjutas på framtiden.

I enlighet med det nu sagda har inom finansdepartementet utarbetats ett

förslag till förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering

till statlig inkomstskatt. Beträffande förslagets detaljer vill ja« framhålla

följande.

1 §■

Såsom jag tidigare anfört bör investeringsavdraget i princip begränsas

till maskininvesteringar inom den egentliga industrin. Huvudsakligen är det

då fråga om företag, som drives i form av aktiebolag och ekonomisk förening.

Men bestämmelserna bör omfatta även industriföretag, som drives i

torm av enskild firma eller som handels- eller kommanditbolag.

\ issa svårigheter kan stundom uppkomma att avgöra, om en verksamhet

skall anses häniörlig till industriell tillverkning. Närmast torde det vara

fråga om en bedömning, huruvida företaget är av sådan storleksordning att

det kan anses driva industriell produktion. För att underlätta gränsdragningen

har vid utformningen av lagstiftningen övervägts att göra bestämmelserna

tillämpliga endast för företag med en årsproduktion av viss storlek

eller som bär ett visst antal anställda. Svårigheterna att avgöra vad som är

att anse som industriell tillverkning har dock inte bedömts vara så stora, att

regler av nu antytt slag bör intagas i författningen. Det torde få ankomma

på riksskattenämnden att i mån av behov göra vägledande uttalanden.

Det må framhållas att även byggnadsindustrins maskininvesteringar bör

omfattas av förslaget. För att undvika att fråga om investeringsavdrag skall

uppkomma även vid relativt små investeringar föreslås, att investeringsavdrag

för investeringar under år 1964 skall medges endast om dessa uppgått

till minst 5 000 kronor. Jag återkommer till denna fråga under 4 §.

Rörelse, som omfattar såväl industriell tillverkning som annan verksamhet,

kan skattemässigt behandlas som en och samma förvärvskälla. Det avgörande

får då bli om den industriella verksamheten dominerar. Innefattar

rörelsen huvudsakligen industriell tillverkning bör investeringsavdrag medges

för alla investeringar i maskiner och inventarier i rörelsen; dock med

de undantag som angives i 3 §.

Investeringsavdraget synes böra beräknas å kostnaderna för maskininvesteringar

under kalenderåret 1964. Flertalet företag har räkenskapsår

sammanfallande med kalenderår. För dessas del blir investeringsavdraget

aktuellt endast vid 1965 års taxering. Har ett företag brutet räkenskapsår

kan såväl 1965 som 1966 års taxering avse beskattningsår, som omfattar del

av kalenderåret 1964. Fråga om investeringsavdrag kan då uppkomma vid

båda dessa taxeringar. I undantagsfall, t. ex. vid omläggning av räkenskapsår,

kan fråga om investeringsavdrag uppkomma även vid 1967 års taxering

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 40 dr 1964

Har ett företag räkenskapsavslut under år 1964 men töre den 1 mars samma

år, skulle reglerna, om inte annat stadgades, bli tillämpliga redan vid innevarande

års taxering. Detta synes mindre lämpligt, då eu författning i

ämnet inte kan beräknas utkomma från trycket fore den 1 mars 1964. Företag

med räkenskapsår, som slutar under januari eller februari 1964 — dessa

företag torde för övrigt vara mycket få — bör i stället få åtnjuta mvesteringsavdrag

vid 1965 års taxering även för de investeringar som verkställts

under år 1964 men före ingången av det då aktuella beskattningsåret.

2 §•

Det särskilda investeringsavdraget skall beräknas å kostnaden för under

år 1964 anskaffade tillgångar av visst slag. Eu tillgång bor anses vara anskaffad,

när bindande avtal om förvärvet träffats med säljaren aven om

leveransen sker vid en senare tidpunkt. Det särskilda investeringsax draget

bör därför inte medges i fråga om inventarieförvärv, om vilkas anskaffande

skriftligt avtal träffats före den 1 januari 1964. Med skriftligt avtal avses

icke blott ett formligt köpekontrakt utan även ett genom brev, telegram,

orderbekräftelse eller på annat sätt ingånget avtal.

Det måste givetvis ankomma på den skattskyldige att intyga, att i den

investeringskostnad, som han uppger som underlag för investeringsavdragets

beräknande, inte ingår kostnad för sådana tillgångar, varom skriftligt

avtal träffats före den 1 januari 1964. Felaktig uppgift härvidlag innebär att

oriktig deklaration lämnats med de påföljder detta kan få för den skattskyldige.

,

Om skriftligt avtal inte träffats, bör i fråga om tillgångar förvärvade från

annan person gälla, att tillgången anses anskaffad när leveransen sker.

Har ett företag brutet räkenskapsår, t. ex. räkenskapsavslut per 30/6,

kan fråga uppkomma om investeringsavdrag vid såväl 1965 som 1966 ars

taxerino''. Det kan i dylikt fall tänkas, att ett skriftligt avtal om förvärv axviss

maskin träffas under första halvåret 1964 och att maskinen levereras

under andra halvåret. Bl. a. av praktiska skäl bör maskinen då anses anskaffad

under andra halvåret 1964, d. v. s. när leveransen sker. Investeringsavdraget

för maskinen i fråga erhålles sålunda vid 1966 års taxering.

Framhållas må, att det inte bör bereda den skattskyldige några svårigheter

att vid upprättandet av 1965 års deklaration konstatera, om eu maskin,

som beställts under första halvåret 1964, levererats under samma år.

Beträffande tillgång, som den skattskyldige själv tillverkat, bör investeringsavdraget

beräknas å den kostnad, som nedlagts å tillgången under år

1964. Såsom i det följande (3 §) närmare skall utvecklas synes undantag

böra göras för sådana tillgångar, där tillverkningen påbörjats före den 1

januari 1964. Har emellertid tillverkningen påbörjats efter den 31 december

1963 bör investeringsavgiften beräknas å den under år 1964 nedlagda

kostnaden även om tillgången icke är färdig vid utgången av sistnämnda

år. I anskaffningskostnaden bör inräknas såväl direkta tillverkmngskost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*2 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1964

nader som skälig andel av indirekta tillverkningskostnader, dock ej beräknad

ränta å eget kapital. Någon uttrycklig föreskrift härom svnes inte erforderlig.

Om skriftligt avtal om leverans träffas under år 1964 men leveransen

sker först efter utgången av samma år, bör som anskaffningskostnad anses

det avtalade priset.

Då här talas om skriftligt avtal åsyftas givetvis endast avtal, som skattskyldig

träffar med annan fysisk eller juridisk person. Ett avtal som träffas

mellan två olika avdelningar inom ett och samma företag kan givetvis inte

åberopas som grund för investeringsavdrag. Det är då fråga om en inom

i öretaget tillverkad tillgång, och investeringsavdrag beräknas å den kostnad,

som nedlagts å tillgången under år 1964, under förutsättning att tillverkningen

påbörjats efter den 31 december 1963.

3 §.

Sasom tidigare framhållits bör investeringsavdraget utgöra tio procent av

anskaffningskostnaden för under år 1964 anskaffade maskiner och inventarier

i rörelse avseende huvudsakligen industriell tillverkning. Avsikten

med lagstiftningen är dock i första hand att stimulera investeringar, som

innebär en förbättring och en utbyggnad av produktionsapparaten inom

industrin. Med hänsyn härtill och även av andra skäl bör vissa undantag

göras i fråga om rätten att åtnjuta investeringsavdrag.

Stimulansen bör inriktas på anskaffning — ersättningsanskaffning eller

nyanskaffning — av nya maskiner och inventarier. Undantag bör därför

göras för begagnade tillgångar. Att kostnader för reparation och förbättring

av ledan befintlig maskinpark inte skall föranleda investeringsavdrag framgår

därav att endast kostnad för anskaffning av tillgångar föreslås skola

omfattas av lagstiftningen.

Av bl- a. praktiska skäl bör investeringar av omkostnadskaraktär, d. v. s.

tillgångar med en beräknad varaktighetstid av högst tre år, undantagas.

Då det gäller inventarieanskatfningar, som inte är typiska för industrin

utan förekommer även inom andra verksamhetsgrenar, måste viss försiktighet

iakttagas i fråga om investeringsavdraget. Beträffande kontorsutrustning

synes endast kontorsmaskiner böra få omfattas av lagstiftningen. Begreppet

kontorsmaskiner bör emellertid här tas i relativt vidsträckt bemärkelse.

Sålunda bör investeringsavdrag få åtnjutas t. ex. för maskiner för

automatisk databehandling, lokaltelefonanläggning o. likn. Undantag torde

vidare böra göras för personbilar och — i de undantagsfall de ingår i här

avsedd rörelse — handels- och fiskefartyg. Vidare bör lastbilar, bussar och

andra motorfordon undantagas, därest de helt eller delvis utnyttjas för yrkesmässig

gods- eller personbefordran.

Slutligen synes undantag böra göras för maskiner och andra inventarier,

som ar avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1964

kraft. Investeringarna inom denna sektor av näringslivet kan beräknas komma

att ligga på så hög nivå under år 1964 att någon särskild stimulans i

lorm av investeringsavdrag icke nu synes motiverad.

Investeringsavdrag bör få åtnjutas även för maskiner och andra inventarier,

som den skattskyldige själv tillverkar och som är avsedda för stadigvarande

bruk i den egna rörelsen. En förutsättning måste dock vara att tillverkningen

påbörjats efter 1963 års utgång. Då det gäller tillgångar, som

förvärvas från någon med vilken den skattskyldige är i väsentlig ekonomisk

intressegemenskap, bör särskilt investeringsavdrag få åtnjutas endast

om tillgången tillverkats eller skall tillverkas av säljaren och tillverkningen

inte påbörjats före den 1 januari 1964.

Investeringsavdrag bör, såsom redan framhållits, i princip få åtnjutas

även för maskinbeställningar, som göres under år 1964 för leverans efter

den 31 december samma år. Av olika skäl är det emellertid nödvändigt att

för rätt till investeringsavdrag kräva, att maskinerna levereras inom viss

tid. Denna tid bör inte sättas längre än två år. Detta innebär att — om maskinen

enligt avtalet skall levereras efter den 31 december 1966 — investeringsavdrag

inte får åtnjutas.

Det ligger i sakens natur, att investeringsavdrag enligt den nu föreslagna

lagstiftningen inte bör ifrågakomma, om dylikt avdrag får åtnjutas för

samma investeringar på grund av att investeringsfond fått tagas i anspråk

enligt beslut av Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen eller på grund

av att bestämmelserna i 1963 års förordning om extra avskrivning och särskilt

investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen gjorts tillämpliga.

4 §.

De uppgifter, som erfordras för beräkning av investeringsavdraget, framgår

i regel icke av självdeklarationen. Avdraget bör därför inte ges ex officio

utan först efter därom av den skattskyldige framställt yrkande. Det torde

vara lämpligt att detta sker genom att den skattskyldige ifyller en särskild

blankett, där han har att lämna alla de uppgifter, som erfordras för avdragets

beräknande. Den skattskyldige skall intyga att i uppgiven investeringskostnad

inte ingår tillgångar, om vilkas anskaffande skriftligt avtal

träffats före den 1 januari 1964 (jfr 2 §), och ej heller sådana tillgångar,

som enligt bestämmelserna i 3 § är undantagna från investeringsavdrag.

Det torde få ankomma på riksskattenämnden att utarbeta och fastställa erforderlig

blankett.

Såsom tidigare antytts synes, för att underlätta tillämpningen av bestämmelserna,

såsom villkor för avdragsrätt böra föreskrivas att investeringsavdraget

skall uppgå till minst 500 kronor. Detta innebär att investeringskostnaden

i förvärvskällan under år 1964 skall uppgå till minst 5 000 kronor.

Erinras må att enligt 1957 års förordning om investeringsavgift ett

investeringsbelopp av 30 000 kronor var avgiftsfritt. Ingår vid brutet räken
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 196i

skapsår delar av kalenderåret 1964 i de beskattningsår, för vilka taxering

sker år 1965 och 1966, är det för avdragsrätten vid båda taxeringarna avgörande,

om investeringskostnaden under hela kalenderåret 1964 uppgått

till minst 5 000 kronor. Uppgår investeringskostnaden under år 1964 till

minst detta belopp, kan det investeringsavdrag som får åtnjutas vid 1965

och 1966 års taxeringar vara lägre än 500 kronor. Beträffande handels- eller

kommanditbolag är det företagets investeringskostnad som blir avgörande

för avdragsrätten. Den andel av avdraget, som belöper på delägarna,

kan således vara mindre än 500 kronor.

5 §•

Bestämmelserna i 5 § avser att förhindra att rätten till investeringsavdrag

för tillgångar, om vars anskaffande avtal träffas under år 1964 för senare

leverans, inte missbrukas. Levereras inte tillgången senast den 31 december

1966 föreslås, att tillägg göres vid taxeringen till statlig inkomstskatt

motsvarande en och en halv gång det investeringsavdrag som åtnjutits.

Samma skall gälla om rörelsen överlåtes eller nedlägges innan tillgången

levereras. Levereras tillgången senast den 31 december 1966 och är den slutliga

anskaffningskostnaden lägre än det avtalade priset, bör likaledes ett

tillägg göras motsvarande femton procent av prisskillnaden.

I vissa fall kan det framstå som obilligt att tillägg som nu sagts göres.

Riksskattenämnden synes därför böra få befogenhet att, om särskilda skäl

föreligger, medgiva att tillägg inte skall göras eller göras med lägre belopp.

Sådant medgivande bör t. ex. kunna ges, om det är uppenbart att avsikten

vid avtalets slutande varit att leverans skulle ske före 1966 års utgång men

att leveransen på grund av förhållanden, över vilka den skattskyldige inte

kunnat råda, blivit något fördröjd. Då rörelsen överlåtes, bör befrielse från

tillägg kunna medgivas, om den som övertar rörelsen även övertar kontraktet

å maskinen.

Det torde ligga i de skattskyldigas eget intresse att göra ansökan om

befrielse i så god tid, att riksskattenämndens beslut kan meddelas innan

taxering i första instans verkställts för det beskattningsår, för vilket tilllägget

skolat ske.

I den blankett, vari den skattskyldige skall lämna uppgift om den investeringskostnad,

för vilken särskilt investeringsavdrag yrkas, skall redogörelse

bl. a. lämnas för de avtal om leverans, som innefattas i investeringskostnaden.

Det får ankomma på beskattningsmyndigheterna att kontrollera, att

leverans sker före den 31 december 1966 och även att den slutliga anskaffningskostnaden

inte understiger det avtalade priset.

6 §.

Beträffande handels- eller kommanditbolag synes böra gälla, att såväl investeringsavdraget

som tillägg enligt 5 § skall göras vid inkomstberäkningen

av företagets rörelse. Om andelarna i bolaget byter ägare, kan detta få

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr it) år 196 i

till följd, att investeringsavdraget får åtnjutas av den tidigare delägaren

medan tillägget drabbar den nye. Den andel av investeringsavdraget, som

belöper på viss delägare, kan som redan framhållits understiga 500 kronor.

Skattebortfallet för staten om nu föreslagna bestämmelser genomföres,

torde för budgetåret 1964/65 kunna uppskattas till cirka 100 milj. kronor.

Beloppet torde i huvudsak framkomma i form av minskad fyllnadsinbetalning

av skatt under första halvåret 1965.

Den s. k. Annell-Iagen

Departementschefen. I den s. k. Annell-lagen, d. v. s. förordningen den

9 december 1960 (nr 658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen

av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, stadgas dels

rätt för aktiebolag att vid taxeringen åtnjuta avdrag för utdelning å nyemissioner

dels viss inskränkning av aktiebolags och ekonomiska föreningars

frikallelse från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar.

Genom rätten till avdrag för utdelning å nyemissioner underlättas aktiebolagens

kapitalanskaffning i form av ökning av aktiekapitalet. Enligt nu

gällande bestämmelser medgives avdrag för utdelning å sådana aktier, för

vilka inbetalning sker under tiden den 1 januari 1961—den 31 december

1966 i samband med bolags bildande eller vid ökning av aktiekapital. Avdraget

är begränsat till fyra procent av det vid beskattningsårets utgång för

de nya aktierna inbetalade kapitalet. Rätten till avdrag är vidare tidsbegränsad

på det sätt att avdrag får åtnjutas vid taxeringen t. o. in. femte

taxeringsåret efter det, då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första

gången medgivits, d. v. s. under sammanlagt högst sex år. Förordningen

gäller vid 1963—1973 års taxeringar.

Den inskränkning av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas frikallelse

från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag och

svenska ekonomiska föreningar, som stadgas i förordningen, innebär, att

bolag och föreningar, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, är skattskyldiga

för utdelning å aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte.

Förvaltningsföretag är skattskyldiga för uppburen utdelning i

den mån sammanlagda beloppet därav överstiger den av företaget för beskattningsåret

beslutade egna utdelningen eller, då fråga är om s. k. investmentbolag,

125 procent av bolagets egen utdelning. Bolag och föreningar

som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel

med fastigheter är skattskyldiga för utdelning å aktier, som utgör lager

i rörelsen. Även dessa inskränkningar i frikallelsen från skattskyldighet för

utdelningar gäller vid 1963—1973 års taxeringar.

I direktiven för allmänna skatteberedningen har framhållits, att en särskild

fråga för beredningen kan bli att bygga vidare på de erfarenheter som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 196b

kan vinnas av den nu ifrågavarande förordningen. Allmänna skatteberedningen

kan emellertid inte antagas komma att framlägga förslag rörande

företagsbeskattningen före utgången av år 1966, d. v. s. den tidpunkt, då nyemissioner

med avdragsrätt för utdelning kan göras. Jag föreslår därför,

att tidsfristen för dylika nyemissioner utsträcks med fyra år t. o. in. den

31 december 1970. Vid bifall härtill bör förordningens bestämmelser tilllämpas

t. o. m. 1977 års taxering.

En dylik förlängning av tillämpningen av lagstiftningen får till följd,

att även inskränkningen av frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar

kommer att gälla under ytterligare fyra är. Jag vill erinra om att vid lagstiftningens

tillkomst underströks, bl. a. från bevillningsutskottets sida, att

lagstiftningen måste ses som en enhet. Innebörden av lagstiftningen kan

nämligen sägas vara, att i begränsad utsträckning flytta över skattebördan

från företag, som för sin expansion är beroende av att skaffa kapital utifrån,

till kapitalstarka företag, som inte har användning för överskottsmedel

i den egna rörelsen eller koncernen utan placerar dessa i aktier eller

andelar i andra företag. Det har alltså inte varit fråga om att totalt sett göra

lättnader eller skärpningar i bolagsbeskattningen.

Reservering för internvinst

Framställningen. Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund

framhåller i sin förenämnda skrivelse, att det som regel krävs att

ett svenskt exportföretag håller lager i importlandet. Detta är av särskild

vikt när fråga är om en mer avlägsen marknad. Av olika skäl — vilka skäl

kan variera från land till land — är det ofta olämpligt att låta försäljningen

ske direkt från moderbolaget genom filial eller genom agenter. Erfarenheten

visar att den enda effektiva och praktiskt möjliga försäljningsorganisationen

i många fall är anlitande av ett utländskt dotterföretag. I skrivelsen anföres

därefter.

Då ett svenskt företag anlitar ett utländskt dotterbolag för försäljningen

på utländsk marknad kan det antingen sälja varorna till detta eller arbeta

med konsignationslager. Det är i många fall förenat med betydande praktiska

svårigheter att använda metoden med konsignationslager. Komplikation

uppkommer nämligen på många håll beroende på exempelvis valutaregleringar

och import- och tullbestämmelser. Det är därför som regel nödvändigt

att äganderätten till varorna överlåts på dotterbolaget. I de flesta fall

skulle det för svenska företag ställa sig fördelaktigare ur skattesynpunkt att

använda sig av konsignationslager utomlands i stället för att sälja varorna

till utländskt dotterbolag. Om konsignationslager används, äger det svenska

företaget nämligen betrakta de i konsignationslagret ingående varorna såsom

en del av sitt varulager. Det behöver därför inte ta fram till beskattning

den dolda reserv, som kan föreligga beträffande de varor, som är osålda vid

bokslutstillfället, och behöver naturligtvis inte heller redovisa någon vinst

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr -tO år 19<>''t

förrän efter försäljning. Att trots detta inånga företag funnit sig inte kunna

använda metoden med konsignationslagel- visar bättre än något annat att

denna metod av andra skäl är omöjlig eller i vart fall olämplig.

Då det svenska moderföretaget överlåter äganderätten till varorna på dotterföretaget

är det, framhålles i skrivelsen, rent formellt fråga om eu definitiv

försäljning och som regel uttar moderbolaget vid faktureringen utöver

sina anskaffnings- eller tillverkningskostnader eu viss vinst. I verkligheten

innebär transaktionen emellertid intet annat än att lager överflyttas

från ett företag till ett annat inom samma koncern och någon vinst för

koncernen som sådan uppkommer givetvis inte förrän varorna — bearbetade

eller oförändrade — försålts till utomstående. Alt transaktionen realiter

endast utgör ett led i moderbolagets lagerhållning framgår bl. a. av det förhållandet,

att moderbolaget — även om det formellt inte är skyldigt därtill

— plägar återta sådana produkter, som inte är säljbara inom dotterbolagets

verksamhetsområde.

Om moderbolaget, som normalt är fallet, gör ett vinstpålägg vid försäljningen

till dotterbolaget, utgör, konstateras i skrivelsen, denna vinst skattepliktig

inkomst hos moderbolaget. Därefter anföres.

I ett utslag i regeringsrätten den 12 mars 1963 i anledning av besvär över

ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked uppkom fråga om moderföretaget

i dylika fall skulle äga rätt att med avdragsrätt vid taxeringen

göra avsättning i räkenskaperna med ett belopp, som motsvarade dylik internvinst

å vid bokslutstillfället hos dotterbolag i utlandet kvarliggande osålda

varor. På bolagets ansökan meddelade riksskattenämnden följande förhandsbesked.

»Riksskattenämnden finner att — därest sökandebolaget i

sitt bokslut gör avsättning med belopp, svarande mot skillnaden mellan avräkningspris

och anskaffningskostnad för till dotterbolag sålda, vid bokslutstillfället

hos dotterbolagen kvarliggande osålda varor — avdrag för dylik

avsättning lagligen icke kan medgivas. På grund härav förklarar riksskattenämnden,

att sökandebolaget vid inkomsttaxeringen icke äger åtnjuta

avdrag för dylik avsättning.»

Mot riksskattenämndens beslut var tre ledamöter skiljaktiga och fann

på anförda skäl sökandebolaget vara berättigat att vid sin inkomstberäkning

åtnjuta avdrag för den internvinst, som framkom om sökandebolaget i

koncernredogörelsen tillämpat den värdesättning å tillgångar inom koncernen,

avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), som skulle ha tilllämpats

om det i dotterbolaget osålda, från moderbolaget inköpta lagret

fortfarande varit moderbolagets lagertillgång.

Regeringsrätten fann emellertid ej skäl att göra ändring i förhandsbeskedet.

Under en följd av år har, framhålles i skrivelsen, mellankommunala

prövningsnämnden medgivit svenska företag att i samband med värderingen

av utländska varufordringar skattefritt göra reservering för icke realiserad

internvinst. Förutsättningen härför har varit att det svenska moderbolaget

försålt varor till utländska dotterföretag till högre pris än självkostnadspri
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Knngl. Mcij.is proposition nr 40 år 196i

set. Reservering har då fått göras för vinstpålägget i moderbolagets räkenskaper,

om de försålda varorna ingått i dotterbolagets varulager per balansdagen.

Vanligen har tillika krävts att dotterbolaget inte verkställt nedskrivning

på dessa varor i sitt bokslut. I ett fåtal fall torde reserveringen ha begränsats

till 30 procent av försäljningspriset. I och med att varorna försålts

till utomstående har beskattning skett hos moderbolaget. I enlighet med

denna praxis har, framhålles det vidare, åtskilliga företag gjort sådana reserveringar.

Det kan befaras, att det förut omnämnda utslaget från regeringsrätten

får till följd alt en ändring sker i denna praxis, som i stort sett

torde ha tillämpats jämväl av prövningsnämnderna i länen. Därefter anföres

i skrivelsen.

Beträffande frågans betydelse för de enskilda företagen bör framhållas,

att de avsättningar som skett med mellankommunala prövningsnämndens

medgivande torde vara av storleksordningen 300—500 milj. kronor. För ett

par av våra största exportföretag lär reserveringarna överstiga 100 milj.

kronor. Därest företagen skulle bli nödsakade att återföra belopp av denna

storleksordning till beskattning, måste detta komma att medföra starka påfrestningar

på deras likviditet och ekonomi över huvud taget. Svåra störningar

i deras handlande kan därför befaras uppkomma med de verkningar

detta kan få på företagens utbyggnadsplaner och därmed också på sysselsättningen.

Försämringen av likviditeten genom en ändring av rådande

praxis skulle bli så mycket kännbarare som den skulle komma samtidigt

som överskott i pensionsstiftelser skall avtappas genom ATP-avgifterna.

Enligt vår bestämda uppfattning är därför snara åtgärder påkallade för

att förhindra en inskränkning i denna avsättningsrätt. Vi skall i detta sammanhang

inte ta upp hela frågan om beskattningen av vinster vid försäljningar

mellan koncernföretag över huvud taget. Denna fråga är för närvarande

föremål för utredning av särskilda sakkunniga och i sinom tid torde

vi få anledning att ta ställning till de förslag, som utredningen kan komma

att framlägga. Avsikten med denna framställning är endast att de svenska

exportföretagen skall medges rätt att göra reserveringar för internvinster i

huvudsakligen samma omfattning som hittills.

Det torde, framhålles det, vara allmänt erkänt att det är företagsekonomiskt

riktigt, att moderbolag i åsyftade fall upplägger en reserv för vinstpålägg

å varor, som per balansdagen kvarligger i dotterbolagets lager och således

inte försålts till utomstående. Att en sådan åtgärd också överensstämmer

med god affärssed och allmänna bokföringsgrunder, ger innehållet i

aktiebolagslagens 74 och 104 §§ belägg för. Från redovisningssynpunkt vore

det direkt missvisande att räkna med vinstpålägget i dylika fall som en definitiv

vinst hos moderbolaget, eftersom förlustriskerna alltjämt kvarstår.

Förlust kan lätt inträffa, t. ex. på grund av att varorna blir omoderna eller

eljest inkuranta eller att de inte passar för den avsedda marknaden. Vidare

kan valutadevalveringar och förändringar i de politiska förhållandena medföra

stora förluster. Det måste i många fall bli fråga om varor som kommer

att kvarligga åtskillig tid hos dotterbolagen. Så är fallet t. ex. med reservdelslager.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

KungJ. Maj.ts proposition nr 40 ur 196b

Det kan, påpekas vidare i skrivelsen, ur fiskal synpunkt knappast vara

av intresse att förhindra de svenska exportföretagen att göra reserveringar

i nu angivna fall. Från dessa företags sida eftersträvas en vinstredovisning,

som möjliggör att vinsten redovisas vid rätt tidpunkt och att den beräknas

till företagsekonomiskt riktiga belopp hos de olika företagen inom en koncern.

Skulle de svenska exportföretagen tvingas att redovisa vinst redan innan

varorna sålts till utomstående, kan detta lätt leda till en icke önskvärd

förskjutning i vinstfördelningen mellan de olika koncernföretagen, så att

vinsten hos de svenska moderföretagen nedbringas och motsvarande belopp

i stället hänförs till de utländska dotterföretagen. Nämnas bör dock, frainhålles

det, att företagen ingalunda har fria händer härvidlag; inånga länder

tillämpar nämligen — t. ex. för att förhindra dumping eller undandragande

av tull — en hård kontroll att prissättningen vid importen inte är för låg.

För att tillgodose önskemålen om ett bibehållande av hittills föreliggande

möjligheter till reservering torde, enligt skrivelsen, en författningsändring

erfordras. Denna synes, framhålles det, kunna ske genom att i anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen intages eu ny punkt, 15, av förslagsvis

följande lydelse:

Har skaltskyldig försålt lagertillgångar till ett utländskt dotterbolag för

vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick å utländsk marknad

och kvarligga sådana tillgångar vid beskattningsårets utgång osålda hos

nämnda bolag, må den skattskyldige åtnjuta avdrag med högst ett belopp,

motsvarande skillnaden mellan det av den skattskyldige vid försäljningen

tillämpade priset för nämnda lagertillgångar och hans anskaffningskostnad

för desamma, därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts

till särskilt internvinstkonto. Har avdrag för sådan avsättning åtnjutits,

skall avsättningen återföras till beskattning nästfoljande beskattningsår,

därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning får prövas med hänsyn till

de då rådande förhållandena.

Remissyttrandena. Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt

en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det i skrivelsen

framlagda förslaget. Några länsstyrelser har dock uttryckt vissa betänkligheter.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att vissa företag

i länet förfarit på sådant sätt som angives i framställningen beträffande internvinster

avseende till utländska dotterföretag levererade och fakturerade

varor. Detta förfaringssätt har hittills godtagits av beskattningsnämnderna

med hänsyn till att man ansett bokföringstransaktionerna företagsekonomiskt

riktiga och hyst förtroende till företagen i fråga. Länsstyrelsen fortsätter.

Man har alltså ansett sig kunna lita på riktigheten av lämnade uppgifter

angående lagertillgångar i utlandet, ehuru möjligheterna till kontroll varit

ringa eller obefintliga. Genom regeringsrättens utslag den 12 mars 1963 har

nu en besvärlig situation uppkommit för berörda företag, då desamma torde

bliva tvungna att till beskattning framtaga befintliga reserver redan i sam
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 är 1964

band med bokslutet för innevarande år, om icke ändring av lagstiftningen

sker. De belopp varom är fråga torde också vara betydande. Å andra sidan

synes en bestämmelse av den föreslagna karaktären vara ägnad att ingiva

betänkligheter med hänsyn till att företagen härigenom skulle beredas möjligheter

att verkställa nedskrivningar i en utsträckning som enligt gällande

bestämmelser i taxeringsförordningen icke kan kontrolleras. I första hand

torde under angivna förhållanden böra övervägas att införa provisoriska

bestämmelser av den innebörd som angives i framställningen i avvaktan på

att ett kontrollsystem hinner övervägas och utarbetas.

Hur ett sådant system skall vara beskaffat anser länsstyrelsen vara vanskligt

att med bestämdhet uttala sig om. De bolag och företag som yrkar avdrag

för internvinster inom koncern torde emellertid, enligt länsstyrelsen,

i första hand böra vara skyldiga att till sina deklarationer foga räkenskapsutdrag

för berörda dotterföretag i utlandet. Dylika utdrag ger emellertid

icke tillräcklig ledning för bedömning av hithörande frågor. Härutöver torde

böra krävas detaljerade uppgifter angående fakturering och försäljning

samt inventeringsuppgifter rörande lagret. Riktigheten av dessa uppgifter

bör, framhålles vidare, lämpligen bestyrkas såväl av ledningen för dotterföretaget

i utlandet som av ansvarig person i ledningen för företaget här i landet

som ock av koncernrevisor.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Kalmar län.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller kontrollsvårigheterna och

anför därvid följande.

Det belopp för vilket avdrag skulle medgivas enligt den föreslagna nya anvisningspunkten

15 till § 29 kommunalskattelagen har definierats sålunda,

»skillnaden mellan det av den skattskyldige vid försäljningen tillämpade

priset för nämnda lagertillgångar och hans anskaffningskostnad för desamma.

» Anskaffningskostnaden för en försåld tillgång kan taxeringsmyndigheterna

få en uppfattning om exempelvis genom granskning av fakturor

o. dyl. Beträffande bolag som förutom anskaffningskostnad även har tillverkningskostnad

— det får förutsättas att förslagsställarna tänkt sig att

även dessa bolag skulle kunna komma i åtnjutande av avdrag — är det ofta

mycket svårt, för att inte säga omöjligt att få fram en riktig kostnadsfördelning

på olika varuslag. Taxeringsmyndigheterna skulle vad gäller företag

med egen tillverkning ofta sakna möjlighet att bedöma, huruvida vinsten

på de varor som sålts till ett utländskt dotterbolag kunde anses såsom normal

eller inte. Häremot kan invändas att även om avdraget ett år skulle bli

för stort, så kommer den skattepliktiga intäkten att påföljande år bli i motsvarande

mån högre. Ett avdrag av detta slag bör dock ej få användas för

resultatutjämning mellan olika år. Det må vidare framhållas, att ett bolag

genom överflyttning av indirekta kostnader från varor för vilka internvinstavdrag

kan komma att medgivas till andra varor där sådant avdrag ej kan

ifrågakomma skulle kunna få ett större internvinstavdrag än som vederbör.

Länsstyrelsen säger sig hysa den uppfattningen att rätt till avdrag i inkomstskattehänseende

för internvinst, som uppkommit i ett moderbolag genom

försäljning till ett dotterbolag i princip bör kunna medgivas, ej minst

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 dr 19(ii

av den anledningen att det måste anses önskvärt med eu samordning mellan

å ena sidan företagsekonomiska principer och civilrättsliga bestämmelser

och å andra sidan skatterättsliga bestämmelser. En delreform på detta område

kan emellertid få olyckliga konsekvenser. Så länge varje i koncernen

ingående företag i beskattningshänseende betraktas såsom ett särskilt skattesubjekt

utgör detta enligt länsstyrelsen ett vägande skäl mot det nu framlagda

förslaget. De begränsade möjligheterna till kontroll av skäligheten i

yrkade internvinstavdrag och därmed sammanhängande möjligheter för moderbolaget

till en praktiskt taget obegränsad resultatreglering mellan två på

varandra följande år talar starkt mot förslaget. Länsstyrelsen anser sig därför

ej kunna förorda att det föreslagna stadgandet nu införes i kommunalskattelagen.

Däremot understryker länsstyrelsen önskvärdheten av att koncernföretagens

beskattningsfrågor snarast löses och att därvid de av förslagsställarna

anförda synpunkterna på det aktuella delproblemet beaktas.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att omständigheterna i det särskilda

fallet varit avgörande när avdrag i praxis hittills medgivits. Sannolikt

är frågan aktuell endast för ett fåtal företag men reserveringarna för

dessa kan gälla mycket stora belopp. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om

inte frågan bör lösas genom att riksskattenämnden ges befogenhet att meddela

skattskyldig rätt till avdrag för reservering för internvinster. Härigenom

skulle en garanti erhållas för likformighet i behandlingen.

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kopparbergs och Gävleborgs

län ifrågasätter, om inte införandet av i skrivelsen föreslagna bestämmelser

bör anstå i avvaktan på de förslag, som utredningen angående koncernbidrag

kan komma att framlägga.

Såsom förutsättning för att moderbolaget skall kunna medgivas rätt till

avdrag för mot internvinsten svarande avsättning bör enligt riksskattenämndens

mening uppställas krav på att moderbolaget visar, att motsvarande avsättning

icke gjorts också i dotterbolagets räkenskaper genom nedskrivning

av dettas varulager. Nämnden tillägger.

Riksskattenämnden vill i detta sammanhang erinra om att med internvinst

enligt aktiebolagslagen förstås på moderbolaget belöpande andel av

vinst å överlåtelse av tillgång inom koncernen, i den mån ej överlåtelse av

tillgången därefter skett till köpare utanför koncernen eller ock förbrukning

av tillgången eller nedsättning av dess värde ägt rum hos koncernbolag, som

förvärvat densamma (104 § sista stycket aktiebolagslagen).

Liknande påpekande göres av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Stockholms, Hallands och Västmanlands län. Allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden ifrågasätter däremot om inte nämnda

inskränkning möjligen är opåkallad bl. a. av den anledningen att i ett flertal

länder, exempelvis England, Frankrike, Västtyskland och USA, varulagret

vid taxeringen i princip icke får upptagas till lägre värde än anskaffnings-

eller återanskaffningsvärdet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr ''iO år 1961

Ö v er ståtliållar ämbetet anser, att avdragsrätt för reservering för internvinst

må åtnjutas endast vid taxering, då avskrivning å fordringar, avseende

hos dotterbolaget kvarliggande varor, icke verkställts.

Enligt riksskattenämnden bör ordet »skattskyldig» i den föreslagna lagtexten

utbytas mot »aktiebolag». Överståthållarämbetet framhåller, att varken

bokföringslagen eller lagen om ekonomiska föreningar innehåller någon

bestämmelse om koncernredovisning och tillägger därefter.

Framförallt på grund härav anser överståthållarämbetet — oaktat orealiserad

internvinst visserligen kan föreligga även hos till exempel enskild

firma — att den föreslagna avdragsrätten allenast bör tillkomma svenska

aktiebolag. Med hänsyn till värdehandlingars speciella karaktär som varulager

och de allmänna spörsmålen på den internationella kapitalmarknaden

synes emellertid jämväl aktiebolag, som driva penningrörelse, böra undantagas

från avdragsrätten ifråga. Då med till utländskt dotterbolag försålda lagertillgångar

icke allenast avses härifrån riket utförda objekt, bör fastigheter

— jämväl med hänsyn till dessas speciella karaktär — icke inräknas i

sådana lagertillgångar.

Enligt länsstyrelsen i Blekinge län bör avdragsrätten förbehållas svenskt

aktiebolag och svensk ekonomisk förening och avse sådan skattskyldigs försäljning

av lagertillgång till utländskt dotterföretag.

Överståthållarämbetet och allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden ifrågasätter om inte bestämmelsen bör ha sin plats i anvisningarna

till 41 § kommunalskattelagen.

Departementschefen. De svenska exportföretagens försäljning på utländsk

marknad sker ofta genom utländska dotterföretag. I regel övergår därvid

äganderätten till varorna på dotterföretaget. Vid faktureringen av varorna

uttager moderföretaget, utöver sina anskaffnings- eller tillverkningskostnader,

viss vinst. Denna vinst utgör skattepliktig intäkt för moderföretaget.

Om dotterföretaget kvarligger med en del av varorna osålda vid utgången av

beskattningsåret, kommer vinsten å dessa varor att beskattas hos moderföretaget

innan varorna försålts till utomstående. Beskattningsnämnderna har

under en följd av år i viss utsträckning godtagit att de svenska moderföretagen

skattefritt fått göra reservering för dylik icke realiserad internvinst.

Vanligen har därvid krävts att dotterbolaget inte i sitt bokslut verkställt

nedskrivning på varorna i fråga.

I utslag den 12 mars 1963 har regeringsrätten i anledning av besvär över

ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked i taxeringsfråga förklarat,

att moderföretaget vid inkomsttaxeringen icke äger åtnjuta avdrag för

reserveringar för internvinster av nu nämnt slag. På grund härav har Sveriges

allmänna exportförening och Sveriges industriförbund anhållit om sådan

ändring av skattelagarna att beskattningsnämndernas hittillsvarande

praxis på detta område lagfästes. Det helt övervägande antalet remissinstanser

har tillstyrkt en dylik författningsändring.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 ur 1904

De spörsmål, som hänger samman med beskattningen av koncerner, kan

förutsättas bli behandlade av allmänna skalteberedningen vid dess översyn

av företagsbeskattningen. Vissa med koncernbeskattningen sammanhängande

frågor behandlas även av en särskild utredning, vilken torde komma att

avge sitt betänkande innevarande år. Lösningen av det problem, som aktualiserats

genom regeringsrättens förenämnda utslag, bör emellertid icke uppskjutas

i avvaktan på de förslag de båda utredningarna kan komma att

framlägga. De nya reglerna bör nämligen bli tillämpliga redan vid innevarande

års taxering. Med hänsyn till föreliggande omständigheter kan jag

tillstyrka en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag,

som framlagts i skrivelsen från exportföreningen och industriförbundet.

I viss mån får lagstiftningen ses som ett provisorium i avvaktan på den

kommande översynen av företagsbeskattningen.

Det ifrågasatta stadgandet synes, som föreslagits i skrivelsen från organisationerna,

lämpligen kunna placeras i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

Även inom kooperationen förekommer att försäljning sker genom

utländska dotterbolag. Rätten till avdragsgill reservering bör därför

inte förbehållas moderföretag som är aktiebolag. I den män det även finnes

enskilda rörelseidkare, vilkas försäljning sker genom av dem ägda utländska

bolag, bör möjligheten att göra skattefri reservering stå öppen även för

dylika skattskyldiga. Att som överståthållarämbetet föreslagit stadga undantag

i författningstexten för företag, som driver penningrörelse, och för

lagertillgångar, som består av fastigheter, anser jag inte vara erforderligt.

Om det utländska dotterföretaget åtnjutit avdrag vid taxeringen för nedvärdering

av det från det svenska moderföretaget förvärvade lagret, bör den

avdragsgilla reserveringen hos moderföretaget minskas i motsvarande mån.

I regel torde det svenska och utländska företaget ha samma räkenskapsår.

Skulle så inte vara förhållandet, får lagernedskrivningen hos det utländska

dotterföretaget bedömas med hänsyn till förhållandena i närmast föregående

bokslut. Har moderföretaget medgivits avdrag för reservering motsvarande

internvinsten vid försäljning till utländskt dotterföretag, måste hänsyn härtill

givetvis tagas då det gäller att bedöma yrkanden om avdrag för nedskrivning

av fordringar å samma dotterföretag.

De föreslagna bestämmelserna kan, som några remissinstanser påpekat,

medföra vissa kontrollsvårigheter för beskattningsmyndigheterna. Dessa

svårigheter — som får anses jämförelsevis begränsade — bör dock kunna

bemästras. Det är här också fråga om relativt få skattskyldiga. Erinras må

vidare att liknande avdragsgilla reserveringar redan tidigare godtagits i

praxis. Det får givetvis ankomma på vederbörande förelag att på lämpligt

sätt styrka befogenheten av yrkade avdrag. Erfarenheterna från tillämpningen

av de nu föreslagna bestämmelserna kan slutligen bli av värde vid

den kommande översynen av företagsbeskattningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1964

Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till

statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 9 december 1960 (nr

658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och

ekonomisk förenings inkomst i vissa fall; samt

3) lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640)14

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1964:31 Betänkande i anledning av väckta motioner om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar. s. 5 i texten
  2. BevU 1964:23 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskilt investeringsaudrag i vissa fall vid taxering till statlig inkomstska s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1994 ref. 31 ur registret