Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om krigshjälp

71 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:5, Med förslag till lag om krigshjälp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196b

1

Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

krigshjälp; given Stockholms slott den 19 december

1963.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om krigshjälp.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelser om krigshjälp skall träda i

tillämpning, vid krig automatiskt och vid krigsfara efter Kungl. Maj :ts förordnande,

som skall underställas riksdagen.

Alla, som på grund av krigsskada, utrymning eller andra med krig eller

krigsfara sammanhängande förhållanden saknar medel till sitt uppehälle

eller till erforderlig vård, skall ha rätt till krigshjälp.

Krigshjälpen skall vara behovsprövad, men Kungl. Maj :t skall kunna förordna

om icke behovsprövad krigshjälp under viss kortare tid till den som

på grund av krigsskada eller utrymning lämnat sin hostad. Krigshjälp skall

lämnas enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa.

Krigshjälpsverksamheten skall enligt förslaget handhavas av kommunala

nämnder. Socialnämnden skall fungera som krigshjälpsnämnd, om inte

kommunen inrättar särskild krigshjälpsnämnd.

Kostnaderna för krigshjälpen skall helt falla på staten.

I den mån fredstida sociala kontantförmåner, såsom sjukförsäkringsförmåner,

allmän pension, allmänna barnbidrag och familjebidrag till värnpliktigas

anhöriga m. fl., på grund av krigsförhållanden inte kan utges i

vanlig ordning, förutsättes att förmånstagaren får sin försörjning tryggad

enligt reglerna om krigshjälp.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196b

Förslag

till

Lag

om krigshjälp

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—5 §§ träda i tillämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession,

som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare

skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna

alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt

andra stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr

att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning

av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke

inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är

detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall meddelat förordnande av Konungen

upphävas senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.

2§.

Krigshjälp utgår till den, som på grund av krigsskada, utrymning eller

andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden saknar tillgängliga

medel till sitt livsuppehälle eller till erforderlig vård och vars

hjälpbehov icke tillgodoses på annat sätt.

I den mån Konungen så förordnar skall ock, utan avseende på om hjälpbehov

som i första stycket sägs föreligger, krigshjälp för viss tid utgå till

den, som på grund av krigsskada eller utrymning lämnat sin bostad.

3 §.

Det åligger kommun att utgiva krigshjälp till den som är bosatt i eller

eljest tagit uppehåll i kommunen. Länsstyrelsen må, när särskilda skäl äro

därtill, förordna att kommunen skall utgiva krigshjälp enligt 2 § första

stycket även till den som tillfälligt vistas i kommunen.

Kommun är icke skyldig att utgiva socialhjälp till den, som saknar medel

av anledning som i 2 § första stycket sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

4§.

Den som önskar erhålla krigshjälp enligt 2 § första stycket, skall lämna

upplysning om orsaken till hjälpbehovet ävensom på heder och samvete

intyga att han saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och erforderlig

vård samt att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt. Därest anledning

ej föreligger till antagande att hjälpbehovet ändrats sedan krigshjälp som

nu sagts senast lämnats, må krigshjälp därefter utgivas utan ny prövning

av hjälpbehovet.

Sökes krigshjälp för personer, som tillhöra samma hushåll, må vad i

första stycket sagts fullgöras av den som förestår hushållet.

Konungen må som villkor för erhållande av krigshjälp enligt 2 § första

stycket stadga skyldighet för hjälpsökande att hos organ för den offentliga

arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande samt antaga lämpligt

arbete i den mån sådant erbjudes.

5 8-

Krigshjälp utgives i form av kontant bidrag eller, när hjälpbehovets art

eller andra förhållanden föranleda därtill, som naturahjälp.

Krigshjälp lämnas enligt taxa, som fastställes av Konungen, och utgår,

där den ej är avsedd för bestridande av viss engångskostnad, i förskott för

högst en månad.

Angående utbetalning av krigshjälp till annan än hjälptagaren stadgas i

lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m.

6 §.

I varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för handhavande av

de uppgifter, som åvila kommunen enligt denna lag. Socialnämnden skall

vara krigshjälpsnämnd, där kommunen icke uppdrager åt annat kommunalt

organ att vara krigshjälpsnämnd eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i särskild krigshjälpsnämnd väljas av kommunens

fullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter

må dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt, därest det begäres

av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhalles,

om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat

med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker

ej val av suppleanter proportionellt skall tillika bestämmas den ordning, i

vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om krigshjälpsnämnd i annan kommun än Stockholm skall vad i

32—42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens styrelse ävensom

i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd

äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt att protokoll

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungi. Maj. ts proposition nr 5 år 196i

upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje

ärende.

Beträffande krigshjälpsnämnd i Stockholm skola bestämmelserna i 51 §

kommunallagen för Stockholm äga tillämpning, varjämte skall gälla vad

stadsfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva.

Protokoll behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter

och beslutet i varje ärende.

7§.

Ledamot av krigshjälpsnämnd och den som av nämnden utsetts att mottaga

ansökan om krigshjälp må, för tid intill dess nämnden nästa gång sammanträder,

å dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är i så trängande

behov därav, att nämndens sammanträde ej kan avvaktas, eller om hjälpen

skall utgå enligt 2 § andra stycket. Sådant beslut skall anmälas vid nämndens

nästa sammanträde.

8 §•

För utgiven krigshjälp äger kommun erhålla ersättning av statsmedel.

Ersättning fastställes av länsstyrelsen. Kommun äger av länsstyrelsen

utfå förskott å ersättningen.

9§.

Den, som vid ansökan om krigshjälp medvetet eller av grov vårdslöshet

lämnat oriktig eller vilseledande uppgift rörande hjälpbehovet eller orsaken

till detta, är ersättningsskyldig för krigshjälp som utgivits på grund av

sådan uppgift.

Konungen förordnar med riksdagen om ersättningsskyldighet för krigshjälp

enligt 2 § första stycket

a) för hjälptagare, där denne kommer i åtnjutande av annan social förmån

för samma tid som krigshjälpen avser;

b) för underhållsskyldig, där krigshjälpen utgivits till hans make eller till

hans barn eller adoptivbarn under sexton år för tillgodoseende av hjälpbehov,

vilket icke skulle hava förelegat därest han fullgjort sin underhållsskyldighet.

10 §.

Länsstyrelse åligger att följa tillämpningen av denna lag och med stöd

därav meddelade bestämmelser samt därvid tillse, att krigshjälpsverksamheten

bedrives på ett ändamålsenligt sätt.

Yppas missförhållande med avseende på kommuns handhavande av krigshjälpsverksamhet

eller förberedelser för sådan verksamhet, skall länsstyrelsen

vidtaga den åtgärd, som finnes erforderlig för att åstadkomma rättelse.

Beslut att ersättning av statsmedel för utgiven krigshjälp icke skall utgå eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196b 5

skall utgå i minskad omfattning må dock meddelas endast såvida kommunen

grovt åsidosatt sina skyldigheter.

11 §•

Talan mot krigshjälpsnämnds beslut föres genom besvär hos länsstyrelsen.

Över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag, som genom besvär

kommit under länsstyrelsens prövning, må klagan ej föras, över annat beslut

av länsstyrelse föres talan genom besvär hos Konungen.

Krigshjälpsnämnds och länsstyrelses beslut lända till efterrättelse utan

binder av förd klagan, om ej länsstyrelsen förordnar annorlunda.

12 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Genom denna lag upphäves förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om

utrymningshj älp.

Inrättar kommun särskild krigshjälpsnämnd, skall val av ledamöter, som

första gången förrättas, avse tiden intill utgången av året näst efter det, då

allmänna val av kommunens fullmäktige äger rum första gången efter den

tidpunkt från och med vilken ledamöterna blivit valda. Vad nu sagts skall ej

äga tillämpning beträffande krigshjälpsnämnd i Stockholm.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196i

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 december

1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, afGeijerstam, Hermansson, Holmvqist,

Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga angående lagstiftning

om social beredskap samt anför.

Frågor rörande socialvårdens verksamhet under krigsförhållanden och

beredskapstillstånd har utretts av socialberedskapskommittén.» Kommittén

har avlämnat dels i februari 1962 ett stencilerat betänkande med förslag till

lag om krigshjälp, dels i januari 1963 sina övriga förslag, innefattande bl. a.

förslag till lag med särskilda bestämmelser om vissa sociala förmåner under

krigsförhållanden. Det i februari 1962 avlämnade betänkandet har sedermera

tryckts och ingår tillsammans med kommitténs övriga förslag i volymen

Social beredskap (SOU 1962: 58).

I ett den 28 november 1962 dagtecknat betänkande med förslag rörande

hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig, m. m. (stencilerat)

har 1954 års värnpliktsavlöningsutredning^, under antagande att den av socialberedskapskommittén

föreslagna lagen om krigshjälp genomföres, föreslagit

att under tid då lagen är i tillämpning krigshjälp av visst slag skall

träda i stället för ersättning enligt familjebidragsförordningen.

Värnpliktsavlöningsutredningen har nyssnämnda dag jämväl avgivit betänkande

med förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga under beredskap

och krig, m. m. (stencilerat), vari utredningen föreslagit att samma

regler som för värnpliktigas anhöriga skall gälla i fråga om krigshjälp för

anhöriga till civilförsvarspliktiga, som avlönas i likhet med värnpliktiga.

Över socialberedskapskommitténs förslag har, efter remiss, yttranden avgivits

av överbefälhavaren, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,

civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,

civilbefälhavarna i andra—femte civilområdena, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i samtliga län, Svenska landstingsförbundet, Svenska stads
1

Generaldirektören G. Y. Samuelsson, ordförande, majoren K.-E. Holm, kanslirådet A.O.G,

Larnstedt och ledamoten av riksdagens andra kammare O.W. Wiklund.

2 Expeditionschefen G. Söderberg, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare M. G.

Gustafsson, byråchefen U. S. Rosenblad och talmannen G. V. Sundelin.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

förbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska socialvårdsförbundet,

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige.

Remissyttranden har vidare avgivits, över förslaget till lag om krigslijälp.av

föredraganden i första civilområdet och 1960 års försvarsledningsutredning

samt, över förslagen i övrigt av generalpoststyrelsen, civilbefälhavaren i första

civilområdet, Försäkringskasseförbundet och Socialförsäkringsbolagens

förening.

Över värnpliktsavlöningsutredningens förslag rörande hjälpåtgärder för

de värnpliktigas anhöriga under krig, in. m. har, efter remiss, yttranden

avgivits av överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, försvarets personalvårdsnämnd,

socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, civilbefälhavarna,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige.

Överståthållarämbetets och länsstyrelsernas yttranden är åtföljda av yttranden

från ett stort antal kommunala och andra organ. I vissa andra fall

har utlåtanden från underlydande organ m. fl. fogats vid remissyttrandena.

Jag anhåller nu att få ta upp hithörande lagstiftningsspörsmål till behandling.

översikt av gällande bestämmelser m. m.

Beredskapslagstiftning m. m.

Civilförsvaret m. m.

Den svenska försvarsplanläggningen omfattar inte blott krigsmakten utan

även det civila samhället. På vissa civila samhällsområden har en specialreglering

av beredskapsuppgifterna skett och en särskild beredskapsorganisation

uppbyggts. Av särskild betydelse ur socialvårdssynpunkt är bestämmelserna

rörande civilförsvaret i civilförsvarslagen den 22 april 1960

(nr 74) och civilförsvar skungörelsen den 27 maj 1960 (nr 377).

Den centrala ledningen av civilförsvaret utövas under Kungl. Maj :t av

civilförsvarsstyrelsen. Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av

civilförsvaret. Landet är indelat i civilförsvarsområden, där ledningen under

civilförsvarsberedskap utövas av en civilförsvarschef. Civilförsvaret skall

anordnas dels som allmänt civilförsvar och dels som verkskydd för särskilda

anläggningar och byggnader. Stommen i det allmänna civilförsvaret

utgöres av ett inom varje civilförsvarsområde organiserat lokalt civilförsvar.

Det ankommer i princip på staten att sörja för civilförsvaret. Vissa civilförsvarsuppgifter

åvilar dock kommunerna. För handhavandet av sådana

uppgifter skall i varje kommun finnas en civilförsvarsnämnd.

Civilförsvarets huvuduppgift är att skydda civilbefolkning och egendom

mot skador av fientliga anfall och att rädda överlevande vid sådana anfall.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

För att kunna fullgöra denna uppgift skall civilförsvaret vidtaga olika förberedande

åtgärder, av vilka den viktigaste är utrymning.

Den grundläggande bestämmelsen om utrymning i 34 § civilförsvarslagen

stadgar, att Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer äger

vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, uppmana eller ålägga invånare

inom område, som blivit eller kan antagas bliva utsatt för fientlig verksamhet

eller inom vilket eljest militära åtgärder av synnerlig betydelse vidtages

eller kan förväntas, att lämna sin bostad och taga uppehåll utom angivet

område under den tid, för vilken uppmaningen eller åläggandet gäller.

Enligt 49 § civilförsvarslagen bestämmer Kungl. Maj :t för vilka orter

planläggning av utrymning skall ske. Planläggning av utrymning skall enligt

Kungl. Maj :ts bestämmande avse a) beredskapsutrymning, omfattande barn,

sjuka, åldringar och andra icke arbetsföra personer jämte vårdare, b) omflyttning

inom utrymningsort av dem som skall kvarstanna där efter beredskapsutrymning

samt c) slutlig utrymning omfattande dem, som icke

lamnat orten under beredskapsutrymningen, i den mån de icke erfordras

lör verksamhet, som är oundgänglig för totalförsvaret.

Kungl. Maj .t har fastställt förteckning över tätorter, för vilka utrvmning

skall planläggas med hänsyn till luftanfall. I förteckningen är för varje tätort

angivet, om utrymningsplanläggningen skall omfatta enbart beredskapsutrymning

eller därutöver slutlig utrymning eller omflyttning. Utrymningsplanläggningen

berör omkring 3 miljoner människor.

Planläggning verkställes endast för utrymning, som sker efter åläggande

av myndighet, s. k. obligatorisk utrymning. Utrymning, som föranledes av

uppmaning från myndigheternas sida, s. k. frivillig utrymning, sker vanligen

helt genom den enskildes försorg och på hans bekostnad. Frivillig utrymning

kan dock även ske under medverkan av civilförsvaret.

Beredskapsutrymning planlägges för orter med mer än 10 000 invånare

och vissa andra orter och områden, vilka betraktas som sannolika mål för

luftanfall. Beredskapsutrymning kan omfatta samtliga icke förvärvsarbetande,

utgörande omkring 50 procent av befolkningen, eller begränsas till

vissa grupper av icke förvärvsarbetande, omfattande cirka 40 procent av

befolkningen. Omflyttning av förvärvsarbetande personer från de inre till

de yttre delarna av utrymningsområde planlägges för de största städerna

som komplement till beredskapsutrymning. Slutlig utrymning planlägges

för orter med mer än 30 000 invånare samt för några mindre orter.

När beslut meddelats om utrymning av visst område åligger det envar,

som omfattas av beslutet, att följa de särskilda föreskrifter, som utfärdas

i anledning härav. Dessa föreskrifter kommer att innehålla bland annat

att livsmedel för två dygn skall medföras samt att utrymmande bör medföra

värdehandlingar, kontanter, sjukförsäkringsbesked, ransoneringskort samt

eventuellt utdelad identifieringsbricka.

I beredskapsplanläggningen utgår man från att det i första hand ankommer

på den enskilde att ordna sin försörjning, transport och inkvartering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 ur 1964 It

Myndigheternas verksamhet vid utrymning skall sylta till att så långt möjligt

understödja oeh samordna de enskilda människornas självverksamhet

ävensom alt omhändertaga dem, som inte kan ordna lör sig själva. Familjerna

skall vid utrymning hålla samman i största möjliga utsträckning. Skolbarn

utrymmer med sina familjer.

Den som ej själv kan ordna sin förflyttning utrymmes vid obligatorisk

utrymning utan kostnad för honom med enskilda eller kollektiva färdmedel.

Personer med begränsad rörlighet och personer, som inte kan förflytta

sig själva, jämte deras vårdare omhändertages på s. k. hjälpplatser.

Särskilda föreskrifter gäller för utrymning av anstalter.

Utrymning skall ske till kommuner, som ligger så nära hemorten som

med hänsyn till kravet på skydd är möjligt. Inkvartering av förvärvsarbetande

skall såvitt möjligt ske inom sådant avstånd från hemorten att dagliga

resor till och från arbetsplatsen kan företagas. I den mån så är möjligt skall

undvikas att utrymmande från mer än en ort placeras i samma inkvarteringskommun.

Inkvartering sker i eget län för omkring hälften av den utrymmande

befolkningen. Inkvartering i annat län ifrågakommer för befolkning

från bl. a. Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena.

Det åligger civilförsvaret att leda de utrymmandes förflyttning till avsedda

inkvarteringsområden respektive fördela dem på civilförsvarsområden

och utrymningskommuner, om detta inte skett tidigare. Utrymmande,

som inte nått sin bestämmelseort, kan tillfälligt inkvarteras i genomgångsområden.

Det ankommer på civilförsvaret i dessa genomgångsområden att

tillfälligt omhändertaga, förlägga och utspisa utrymmande i avvaktan på

vidare transport till varaktig inkvartering och att inom området lämna de

utrymmande den hjälp i övrigt som kan erfordras.

Det första omhändertagandet på inkvarteringsorten av de utrymmande

ankommer på civilförsvaret, medan kommunala och andra myndigheter

därefter skall övertaga ansvaret för de hjälpbehövande. Den grundläggande

föreskriften om civilförsvarets åligganden i dessa hänseenden återfinnes

i 36 § civilförsvarslagen, där det stadgas att inom civilförsvarsområde skall

vidtagas åtgärder för inkvartering och utspisning av samt annat bistånd

åt dem, som blivit i behov härav i anledning av krigsskada eller utrymning

eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden.

Inkvartering kan vara antingen enskild inkvartering eller internatinkvartering,

innebärande gemensam förläggning för grupper av personer, som är

i behov av särskild omvårdnad. Det internatklientel man räknar med i planerna

utgöres dels av barn, åldringar, sjuka in. fl. i enskild vård, vilkas vårdare

inte medföljer vid utrymning, och dels av dem som i fredstid vårdas

på anstalter i utrymningsorten. Patienter på sjukvårdsanstalter lydande under

det allmänt civila medicinalväsendet inräknas inte i internatklientelet.

De utrymmande, som ej förs direkt till internat, samlas först på s. k. mottagningsplatser

och hänvisas därifrån till de s. k. inkvarteringsrotarna.

För vårdbehövande finns i inkvarteringskommunen dels anstalter och dels

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196t

andra internat, vilka upprättas av civilförsvaret i anledning av utrymningen.

De särskilt upprättade internaten är i regel avsedda för varaktig inkvartering.

I inkvarteringskommunerna kan dock även upprättas tillfälliga internat

för att under kortare tid (man räknar med sju dagar) omhändertaga

utrymmande, som skrivits ut från sjukhus.

Civilförsvarschef, chef för undsättningskår inom civilförsvaret och länsstyrelse

kan enligt 68 § civilförsvarslagen under civilförsvarsberedskap med

lörfoganderätt ta i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel,

transportmedel m. m. Tillgången på inkvarteringsbostäder för utrymd befolkning

säkras genom denna förfoganderätt. Ersättning för egendom som

tagits i anspralc med förfoganderätt skall utgå enligt de grunder, som är

stadgade i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov.

Frågan hur de inkvarterade skall kunna tillförsäkras rätt till i nkvarteringsbostad,

sedan civilförsvarets förfoganderätt upphört,

föreslås i propositionen 1964:4 löst på så sätt att i en särskild lag om

skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m. stadgas, att ägare

eller innehavare av byggnad eller del därav skall vara pliktig att upplåta inkvarteringsbostad,

som av civilförsvaret eller kommun anvisats den som på

grund av utrymning eller krigsskada eller annan krigshändelse inte äger

bostad eller kan återvända till sitt hem.

För det intrång, som inkvarteringen innebär, skall enligt lagen inkvarteringsvärden

kompenseras genom skälig ersättning i pengar av den inkvarterade,

i den mån ersättning ej utgår av statsmedel till följd av att bostaden

är tagen i anspråk med civilförsvarets förfoganderätt. Inkvarteringsersättningen

skall erläggas i efterskott för månad. Har inkvarteringsvärd och

inkvarterad ej enats om annat, skall ersättningen beräknas efter de grunder,

som fastställts då civilförsvaret tagit bostaden i anspråk med förfoganderätt.

Har sådant ianspråktagande ej förekommit eller har inkvarteringsiörhållandet

väsentligt ändrats efter sådant ianspråktagande, skall, om parterna

ej enas om ersättningen, denna bestämmas såsom om inkvarteringsbostaden

nyttjades efter ianspråktagande med civilförsvarets förfoganderätt.

För den civila hälso- och sjukvården vid krig och andra

utomordentliga förhållanden gäller krigssjukvårdslagen den 27 november

1953 (nr 688) och krigssjukvårdskungörelsen den 17 juni 1955 (nr 442). De

i dessa författningar givna bestämmelserna om det civila medicinalväsendets

omorganisation för och verksamhet under krigsförhållanden träder

automatiskt i tillämpning vid krig och kan vid krigsfara och andra utomordentliga

förhållanden sättas i tillämpning genom förordnande av Kungl.

Maj :t. I fredstid uppgöres planer och vidtages förberedande åtgärder för

denna omställning. Planläggningen ledes under Kungl. Maj :t av medicinalstyrelsen

genom dess sjukvårdsberedskapsnämnd. Ansvaret för omställningen

till krigsorganisation och för verksamheten därefter åvilar vederbörande

fredshuvudman. Verksamheten under krigsförhållanden utövas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 är 1964

dels genom sluten vård å beredskapssjukhus och dels genom öppen vård av

krigstjänsteläkare. Beredskapssjukhuscn, som skall mottaga både civila och

militära patienter, är i fred befintliga sjukhus eller vid krig eller krigsfara

särskilt upprättade civila sjukhus. Ledningsuppgifter beträffande krigsorganisationens

verksamhet tillkommer medicinalstyrelsen, civilbefälhavarna

och länsstyrelserna. Särskilda organ finns inrättade för samverkan mellan

ledningen av den civila hälso- och sjukvården och ledningen av militärväsendets

och civilförsvarets sjukvårdsverksamhet.

Bestämmelser, innebärande ett vidsträckt statligt ansvar, har meddelats

beträffande kostnaderna för övergången till krigsorganisation och för krigsorganisationens

verksamhet. Bestämmelserna innebär bl. a., att den enskilde

under krig eller eljest i den mån Kungl. Maj :t förordnat om övergång till

krigsorganisation inte kommer att avkrävas några avgifter för vare sig sluten

eller öppen vård, som meddelas av personal inom det krigsorganiserade

civila hälso- och sjukvårdsväsendet.

Vtrymningsh jälp

Enligt förordningen den 13 april 1940 om utrymningshjälp (nr 215; ändr.

1941:108 och 585, 1942:523 och 985, 1944:544 och 629 samt 1953:371)

kan särskilda statliga bidrag — utrymningshjälp — utgå till dem, som i

anledning av krig eller krigsfara ålagts eller blivit uppmanade att lämna

sin bostadsort. Kungl. Maj :t äger förordna att utrymningshjälp skall utgå

även i andra fall. Utrymningshjälp anses ej som socialhjälp.

Utrymningshjälp kan utgå in natura eller kontant och avser den tid utrymningen

varar ävensom den tid, som efter utrymningens upphörande

skäligen åtgår för återflyttning. Naturahjälp meddelas genom att hjälplagaren

kostnadsfritt eller till nedsatt kostnad erhåller resa, förplägnad,

inkvartering, sjukvård eller personlig utrustning. Kontanthjälp utgöres av

resebidrag, underhållsbidrag, hyresbidrag och sjukbidrag.

Handhavandet av utrymningshjälpen är enligt förordningen en civilförsvarsuppgift.

Den centrala ledningen och övervakningen utövas av civilförsvarsstyrelsen.

De lokala åtgärderna för utrymningshjälpens förberedande

och handhavande ombesörjes inom varje civilförsvarsområde av civilförsvarschefen

under tillsyn av länsstyrelsen.

Civilförsvarschefen kan efter anmälan meddela dels utrymningshjälp i

form av resa in natura eller resebidrag, dels annan utrymningshjälp för de

fjorton första dagarna efter ankomsten till inkvarteringskommunen, vilken

tidsperiod kan förlängas. Den som i annat fall önskar erhålla utrymningshjälp,

skall göra ansökan därom hos civilförsvarsnämnden i inkvarteringskommunen.

För personer, som tillhör samma hushåll, kan ansökan göras

av den som förestår hushållet.

Utrymningshjälp, som meddelas av civilförsvarschefen, lämnas utan behovsprövning.

Sådan utrymningshjälp, som lämnas av civilförsvarsnämnden,

skall däremot i allmänhet utgå efter behovsprövning. Till grund för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 5 år 196i

nämndens prövning av behovet skall vid ansökan om utrymningshjälp vara

fogad en på heder och samvete avgiven deklaration rörande sökandens ekonomiska

förhållanden. Straffansvar är stadgat för den som till stöd för ansökan

om utrymningshjälp mot bättre vetande eller av grov vårdslöshet

lämnat oriktig uppgift.

Utrymningshjälp skall kunna utgå även till arbetsföra. Som villkor för

att en arbetsför person skall erhålla utrymningshjälp gäller dock viss skyldighet

för honom att utföra och söka arbete. Han är sålunda skyldig att utan

ersättning utföra arbete, som föranledes av utrymningen eller de bortflyttandes

vistelse i inkvarteringskommunen, och skall vidare, där så finnes

skäligt, under den tid utrymningshjälp åtnjutes hos organ för den offentliga

arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande samt antaga lämpligt

arbete i den mån sådant erbjudes. Om vad som skall förstås med lämpligt

arbete skall gälla vad därom stadgas i förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

Hjälptagare är skyldig att till civilförsvarsnämnden göra anmälan bland

annat om han eller den som är försörj ningspliktig gentemot honom erhållit

avlönat arbete eller eljest högre inkomster eller om hjälptagarens ekonomiska

förhållanden i övrigt väsentligt förbättrats.

Resebidrag och sjukvårdsbidrag utgår med de faktiska kostnaderna för

ändamalen i fråga. Underhållsbidrag och hyresbidrag är däremot maximerade.

Beloppen, som inte ändrats sedan år 1953, är låga. Avsikten har varit att

underhållsbidragen skulle överensstämma med maximibeloppen i dåvarande

lägsta ortsgrupp för familjepenning enligt familjebidragsförordningen.

Underhållsbidragen skall tillgodose de nödvändigaste behoven, såsom föda,

kläder, lyse, rengöringsmedel och dylikt. Hyresbidragen, som inte utgår till

bostad i utrymningsorten utan endast till bostad i inkvarteringskommunen,

är avsedda att tillgodose endast ett nödtorftigt bostadsbehov.

Underhållsbidrag och hyresbidrag skall i allmänhet utbetalas i förskott

för en vecka. Hyresbidrag skall, där myndighet som beslutat om bidraget så

bestämmer, utbetalas direkt till hyresvärden.

Besvär över civilförsvarschefs eller civilförsvarsnämnds beslut föres hos

länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut kan inte överklagas.

Skyldighet för enskild att till statsverket utgiva ersättning för utrymningshjälp

föreligger endast i vissa angivna fall. Sådan skyldighet föreligger

trämst för utrymningshjälp, som under den första tiden efter ankomsten

till inkvarteringsorten lämnats utan behovsprövning, om denna hjälp icke

efterföljts av behovsprövad hjälp. Ersättningsskyldigheten åligger hjälptagaren

samt, i fråga om hjälp som utgått till person som icke fyllt 18 år,

föräldrar eller adoptant. Skyldighet att ersätta behovsprövad utrymningshjälp

föreligger om hustru eller barn under 16 år beviljats sådan utrymningshjälp

och hjälpbehovet orsakats av att försörj aren uppenbarligen ej

fullgjort sin underhållsskyldighet mot hjälptagaren. Försörjaren är då er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961 115

sättningsskyldig. Vidare är den som genom brottsligt förfarande erhållit

utrymningshjälp skyldig att ersätta den erhållna hjälpen.

Kommun kan i vissa fall bli ersättningsskyldig för utrymningshjälp, i den

mån staten till följd av utrymningen fått vidkännas kostnader, som eljest

skolat i första hand bestridas av kommunen.

Fråga om skyldighet för enskild att utge ersättning för utrymningshjälp

eller om befrielse från sådan skyldighet skall enligt förordningen upptagas

och prövas av särskilda utrymningshjälpsnämnder. Kommuns ersättningsskyldighet

prövas av länsstyrelsen.

Civilförsvarets nuvarande organisation lämnar inte utrymme för liandhavandet

av utrymningshjälpen i enlighet med vad som föreskrives i 1940

års förordning. Vid tillkomsten av 1960 års civilförsvarslag har förutsatts,

att hjälpverksamhet av det slag utrymningshjälpen representerar skall handhavas

av kommunerna.

Administrativ beredskap

Vid sidan av specialregleringen på särskilda civila områden av totalförsvaret

finns det vissa författningar, som mera allmänt reglerar verksamheten

vid krig eller krigsfara. Den viktigaste av dessa författningar är

lagen den 13 mars 194-2 med särskilda bestämmelser angående stats- och

kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

(nr 87), den s. k. administrativa fullmaktslagen. Tillämpningsföreskrifter

till lagen har meddelats i en kungörelse den 2 april 1943 (nr 137).

Lagens bestämmelser om organisation och förfarande träder automatiskt

i tillämpning vid krig. Vid krigsfara eller utomordentliga av krig föranledda

förhållanden kan Kungl. Maj :t förordna om bestämmelsernas tillämpning.

Förordnandet skall dock underställas riksdagens prövning. De kommunala

myndigheter, å vilka lagen äger tillämpning, utgöres av alla till kommunal

styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter,

styrelser, nämnder m. fl.

När de angivna bestämmelserna är i tillämpning kan Kungl. Maj :t förordna

bl. a. om överflyttande av uppgifter från en myndighet till en annan.

Uppgift, som tillkommer Kungl. Maj :t, kan sålunda övergå å underordnad

myndighet, uppgifter för viss statsmyndighet överlämnas till annan statsmyndighet

eller till kommunalmyndighet och uppgift för kommunalmyndighet

flyttas över till annan kommunalmyndighet i samma kommun, statsmyndighet

eller kommunalmyndighet i annan kommun. Förordnande kan

vidare meddelas att myndighet må fatta beslut i annan sammansättning

eller med mindre antal ledamöter eller i annan ordning än eljest är stadgat.

Kungl. Maj :t äger också medge att myndighet må flytta sin verksamhet till

annan ort. Bestämmelser kan vidare ges om skyldighet för statliga och kommunala

befattningshavare att tjänstgöra i andra statliga eller kommunala

befattningar. Kungl. Maj :t äger förordna om anstånd med val av ledamöter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

i kommunal representation eller innehavare av allmänt uppdrag. Då val ej

hållits skall den tidigare valde kvarstå till dess annan valts och kan tillträda

uppdraget.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om bl. a. förordnande om jämkning

av tid för hållande av sammanträde eller förrättning eller fullgörande

av uppgifter samt om hållande av sammanträde å annan ort. Bestämmelserna

om förfarandet avser bl. a. införskaffande av utredning i annan ordning

än vederbörlig författning stadgar samt förlängning av besvärstid och av tid

för bevakande av anspråk eller fullgörande av skyldighet. En del av de förordnandebefogenheter,

som lagen tillagt Kungl. Maj :t, kan på Kungl. Maj :ts

uppdrag utövas av underordnad myndighet. Kan under krig förbindelsen

med någon del av riket och riksstyrelsen icke eller endast med avsevärd

svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov

av omedelbara åtgärder, äger civilbefälhavare inom sitt område eller, om

civilbefälhavare ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse i

vad angår länet även utan Kungl. Maj :ts uppdrag utöva befogenhet, som

enligt administrativa fullmaktslagen tillkommer Kungl. Maj :t.

Enligt tillämpningskungörelsen har myndigheterna att under krig, krigsfara

och utomordentliga av krig föranledda förhållanden i möjligaste mån

anpassa sin verksamhet efter det rådande läget. Organisation, arbetsformer

och förfarande skall i största möjliga utsträckning förenklas. Ärenden skall

handläggas allt eftersom deras skyndsamma avgörande äger betydelse för

det allmänna och ärende, som angår eller äger samband med försvar eller

folkförsörjning, skall äga företräde framför andra ärenden.

Myndighet skall planlägga de ändringar och inskränkningar i verksamheten

samt de övriga åtgärder som erfordras. Inom kommun skall planläggningen

ske under inseende av kommunens styrelse. Möter hinder eller avsevärd

svårighet för hållande av sammanträde med kommunal stämma eller

representation och kan med beslut av kommunen ej anstå, äger kommunens

styrelse utöva kommunens beslutanderätt med vissa undantag. Myndighet,

som handhar förvaltning och verkställighet, må fatta beslut med mindre

antal ledamöter. Om så oundgängligen kräves må ordföranden ensam besluta

för myndigheten. Nu angivna beslutförhetsregler må i trängande

fall tillämpas jämväl för utövande av kommunens beslutanderätt genom

kommunens styrelse. När så påkallas av förhållandena må kommun besluta

om överförande av förvaltande och verkställande uppgifter, som utövas av

annan myndighet än kommunens styrelse, på annan kommunal myndighet.

Särskilda uppgifter kan under krisförhållanden åläggas kommunerna

med stöd av den s. k. kommunala fullmaktslagen den 15 juni 1939 (nr 254).

Till lagen ansluter sig kungörelsen den 8 september 1939 om kristidsnämnder

(nr 658) samt kungörelsen samma dag om kommunala kristids förbund

(nr 659). Kommunala fullmaktslagen träder automatiskt i tillämpning då

riket befinner sig i krig. Vid krigsfara eller andra utomordentliga av krig

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

föranledda förhållanden eller dä i en bristsituation förutsättningar föreligger

för tillämpning av allmänna ransoneringslagen äger Kungl. Maj :t förordna

alt lagens bestämmelser skall tillämpas.

Då bestämmelserna trätt i tillämpning äger Kungl. Maj :t föreskriva, alt

kommunerna skall i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer fullgöra sådana

uppgifter, som är erforderliga för att fylla befolkningens eller produktionens

behov av viktiga förnödenheter, för att lämpligt utnyttja tillgänglig

arbetskraft eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse för

folkförsörjningen. Handhavandet av ifrågakommande uppgifter skall ankomma

på kommunala krislidsnämnder, vilkas verksamhetsområden bestämmes

av länsstyrelsen. Länsstyrelsen äger bestämma om avvikelse från

gällande kommunindelningar och äger förordna om kommunala kristidsförbund.

Ytterligare reglering av kommunernas skyldigheter avses skola komma

till stånd genom det förslag till lag om kommunal beredskap, som förelägges

riksdagen genom proposition 1964: 4.

Enligt lagförslaget skall kommun vara skyldig att i alla de hänseenden,

i vilka kommunen är verksam för de egna kommunmedlemmarna, utöva

verksamhet även till förmån för sådan befolkning från annan kommun,

som på grund av extraordinära förhållanden tagit uppehåll inom kommunen.

Härmed undanröjes så långt möjligt riskerna för att de inkvarterade

från annan kommun får en särställning i förhållande till inkvarteringskommunens

fasta befolkning. Man vinner också den fördelen att det alltid

finns en kommun som är ansvarig för den enskilde, vilket är särskilt betydelsefullt,

om förbindelserna med hemkommunen avbrutits eller dess organ

satts ur funktion genom slutlig utrymning eller krigshändelse. Den kommunala

verksamheten syftar till att i de fall, då annat organ icke är ansvarigt,

tillgodose de hemlösas eller eljest krigsdrabbades mest elementära behov

i fråga om bostad och uppehälle samt erforderlig vård.

I lagen fastslås den tidpunkt, då ansvaret för de utrymmande eller eljest

hemlösa skall övergå från civilförsvaret till inkvarteringskommunerna. Såvitt

gäller den enskilda inkvarteringen föreslås ansvarsövergången äga rum

i och med att den utrymmande tagit anvisad inkvarteringsbostad i besittning.

Utgångspunkten för fastställande av den tidpunkt, då ansvaret skall

övergå på kommunerna för vårdbehövande som inkvarterats i särskilt upprättade

internat, föreslås vara den dag, då kommunen mottagit anmälan

från civilförsvaret att internatet tagits i bruk. Den tid, som därefter skall

stå kommunen till buds för att bereda sig för övertagande av internatet, har

bestämts till en vecka med möjlighet för länsstyrelse att förlänga tiden med

ytterligare en vecka. Såvitt rör specialinternat för vissa kategorier vårdbehövande

blir det inte aktuellt med någon övergång av ansvaret till kommunerna,

enär i dessa fall internatet kvarstår under särskild huvudman

landsting, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen etc.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

I lagen uppdrages åt kommunerna att upprätta och föra register över

dem, som till följd av utomordentliga förhållanden lämnat sitt hem och

uppehåller sig i kommunen. Lagen innehåller dessutom regler för interkommunalt

bistånd, vilka har den innebörden att utrymningskommunerna

skall vara skyldiga att lämna bistånd åt inkvarteringskommunerna.

I organisatoriskt hänseende skall enligt lagförslaget fördelningen av uppgifterna

på olika kommunala organ under beredskap och krig helt ansluta

sig till fredsorganisationen. Emellertid uppstår, åtminstone i inkvarteringskommunerna,

under krigsförhållanden uppgifter, som inte har någon motsvarighet

under fred, såsom att tillgodose de enskilt inkvarterades behov

av bostad och att registrera dem. För handhavandet av sådana uppgifter

skall finnas en av kommunen tillsatt beredskapsnämnd. Det ankommer på

länsstyrelsen att utöva tillsyn över kommunernas beredskapsplanläggning

och tillämpningen av lagen i övrigt. Något särskilt centralt organ med uppgift

att leda den kommunala beredskapsplanläggningen föreslås inte.

Fredstida regler om sociala förmåner

Socialförsäkring m. m.

Vid de vanligaste formerna av inkomstbortfall åtnjutes ekonomiskt skydd

genom socialförsäkringarna — sjuk- och moderskapsförsäkringen, folkpensioneringen,

tilläggspensioneringen, yrkesskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

Huvudbestämmelserna om de tre förstnämnda försäkringarna

är sammanförda i lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring

(nr 381).

Den allmänna försäkringen handhaves av riksförsäkringsverket, de allmänna

försäkringskassorna samt de lokala organ som Kungl. Maj :t bestämmer.

Allmän försäkringskassa, som är en självständig juridisk person,

skall i princip finnas för varje landstingskommun samt varje stad, som ej

tillhör sådan kommun. I allmän försäkringskassa skall finnas styrelse och

en eller flera pensionsdelegationer samt som lokala organ försäkringsnämnder.

Försäkringskassans kansliorganisation består av ett centralkontor med

kassans direktör som chef samt erforderligt antal lokalkontor med en föreståndare

som chef för varje kontor.

Sjuk- och moderskapsförsäkringen omfattar i princip

hela landets befolkning. En försäkrad, som är bosatt i Sverige, skall vara

inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad varunder han

fyller 16 år. Registrering av uppgifter rörande de försäkrade sker vid det

lokalkontor, inom vars verksamhetsområde vederbörande är mantalsskriven,

eller, om den försäkrade ej är mantalsskriven i riket, hos det lokalkontor,

inom vars verksamhetsområde han är bosatt. Som legitimationshandling

erhåller den som inskrives i försäkringskassa ett sjukförsäkringsbesked.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år l!)Gt

Ersättning utgår för utgifter för läkarvård i anledning av sjukdom eller

förlossning och för viss tandläkarvård med i princip 3/.i av utgifterna. Ersättning

för utgifter för sjukhusvård utgår enligt huvudregeln med det belopp

som motsvarar avgiften på allmän sal vid hemortssjukhus.

Sjukpenning utgår vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan

med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetstörmågan

utgår hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning.

Försäkrad äger rätt till sjukpenning på grundval av placering i sjukpenningklass.

Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vars inkomst

av förvärvsarbete för år räknat uppgår till minst 1 800 kr., är placerad i en

mot inkomsten svarande sjukpenningklass. Sjukpenningen varierar mellan

lägst 5 och högst 28 kr. om dagen. Hemmafruar och vissa andra kvinnor

skall, även om deras inkomst av förvärvsarbete ej uppgår till 1 800 kr. om

året, vara placerade i sjukpenningklass. I dessa fall utgör sjukpenningen

5 kr. om dagen.

Allmän försäkringskassa skall besluta angående placering i sjukpenningklass

i samband med att den försäkrade inskrives hos kassan. Placeringen i

sjukpenningklass skall omprövas bl. a. vid ändring av den försäkrades inkomstförhållanden.

Vid barnsbörd utgår moderskapspenning, som vid enkelbörd utgör 900 kr.

En kvinna, som är försäkrad för tilläggssjukpenning, erhåller sådan sjukpenning

för tid upp till 180 dagar, varunder hon i anledning av havandeskap

och barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete.

Ersättning från sjukförsäkringen skall utgivas av den allmänna försäkringskassa,

hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven,

om han fyllt 16 år. Utbetalningen sker genom lokalkontoren antingen

direkt eller med posten.

Sjukförsäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter från de försäkrade,

arbetsgivaravgifter och statsbidrag.

Från den allmänna pensioneringen utgives folkpension och

tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och familjepension.

Svensk medborgare, som är mantalsskriven i riket eller som varit mantalsskriven

här för det år varunder han fyllt 62 år och för de fem aren

närmast dessförinnan, är berättigad till folkpension. Folkpensionerna

är indexreglerade enligt en metod, som bygger på ett för varje månad fastställt

pensionspristal.

Rätt till ålderspension tillkommer i princip försäkrad som fyllt 67 år.

För närvarande utgör ålderspensionen för ensam pensionär 3 400 kr. och

för två pensionsberättigade makar 5 330 kr.

Förtidspension utgår till försäkrad, som fyllt 16 år, för lid före den månad,

då han fyller 67 år, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom m. m.

är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan

nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antagas

2 —- Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 saml. Nr 5

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

bli bestående avsevärd tid, kan i stället utgå sjukbidrag, som är begränsat till

viss tid. Till försäkrad kan med hänsyn till arbetsförmågans nedsättning

utgå hel förtidspension respektive Va och Va av hel förtidspension. Hel förtidspension

är densamma som ålderspensionen från 07 års ålder.

0 Änkepension utgår under förutsättning att änkan antingen uppnått 36

års ålder vid mannens död och varit gift med honom minst fem år eller har

barn under 16 år i hemmet. För en änka, som vid mannens död fyllt 50 år

eller som har barn under 16 år i hemmet, utgör änkepensionen samma belopp

som ålderspensionen från 67 år för eu ensam ålderspensionär. För

andra änkor reduceras pensionen efter vissa grunder.

Rätt till barnpension tillkommer barn, som ej fyllt 16 år och vars föräldrar

eller någon av dem avlidit. Barnpension uppgår för närvarande till

1 400 kr. om året, om båda föräldrarna avlidit, och eljest till 1 000 kr.

Från folkpensioneringen kan utgå tilläggsförmåner i form av barntillägg,

invaliditetstillägg, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Vidare kan

förvärvsarbetande invalider utan pension erhålla invaliditetsersättning.

Hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen lämnas efter inkomstprövning.

I övrigt utgår folkpensionsförmånerna — om man undantar änkepensioner

i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960 — utan inkomstprövning.

Kostnaderna för folkpensioneringen bestrides av statsmedel, folkpensionsavgifter

från de försäkrade samt bidrag från kommunerna.

Ratt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.

För varje år, varunder någon mellan 16 och 65 år som ej åtnjuter ålderspension

eller förtidspension varit försäkrad, skall för honom beräknas pensionsgrundande

inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete. Till grund för beräkningen skall läggas

den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Pensionsgrundande^ är

den del av förvärvsinkomsten som ligger mellan en undre gräns — det vid

årets ingång gällande basbeloppet — och en övre gräns — 7 »/* gånger sagda

basbelopp. För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts,

skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade.

Basbeloppet, som utgör 4 000 kr. i 1957 års penningvärde, bildar grunden

för indexregleringen av tilläggspensionerna, vilkas storlek ändras vid förändringar

i basbeloppet.

Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer i princip försäkrad

som fyllt 67 år.

Förtidspension och sjukbidrag utgår under samma förutsättning beträffande

arbetsförmågans nedsättning som gäller för folkpensioneringen.

Änkepension utgår, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast

den dag den försäkrade fyllde 60 år. Även om dessa förutsättningar inte är

uppfyllda utgår änkepension, om den försäkrade efterlämnar barn som

också är barn till änkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196U

Barnpension tillkommer barn under 19 år.

Rätt till tilläggspension förutsätter att pensionspoäng tillgodoräknats

den försäkrade i viss för olika fall närmare angiven omfattning.

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter från arbetsgivarna när

det gäller inkomst av anställning och avgifter från de försäkrade när det

gäller inkomst av annat förvärvsarbete.

Folkpension och tilläggspension utbetalas månadsvis. Utbetalningen

verkställes i regel av riksförsäkringsverket via postverket. Pensionen utbetalas

i allmänhet till pensionstagaren, dock ej om denne har förmyndare

eller om riksförsäkringsverket eller försäkringskassa utsett ombud för pensionstagaren

eller om kommun eller anstalt skall uppbära pensionen.

Försäkringskassan utfärdar ett pensionsbrev, om pensionen skall uppbäras

av pensionstagaren. Har pensionären förmyndare eller har ombud

förordnats, utfärdas ett bevis angående rätt att för annans räkning utkvittera

pension. De nu nämnda handlingarna skall användas såsom legitimation

vid utkvittering av pensionen. Pensionsbrevet innehåller i regel uppgift om

pensionstagarens namn, adress vid tiden för brevets utfärdande, år och

månad fr. o. m. vilken brevet gäller samt pensionsnummer (folkbokföringsnuinmer).

Beviset innehåller i stort sett motsvarande uppgifter samt dessutom

uppgift om betalningsmottagarens namn och adress. Varken pensionsbrev

eller bevis innehåller uppgift om pensionens art eller om pensionens

storlek.

Utbetalning från riksförsäkringsverket sker i princip medelst s. k. pensionsanvisningar,

när pensionstagaren själv eller annan enskild person är

betalningsmottagare. Har pensionstagaren eget postgirokonto eller bankkonto,

kan pensionen utbetalas över postgirokonto eller insättas på hans

bankkonto. När kommun eller anstalt är betalningsmottagare, utbetalas

pensionen över postgiro.

Pensionsanvisningarna framställes av riksförsäkringsverket med hjälp

av dess hålkortsanläggning. Avsikten är att en övergång successivt skall ske

till ett förfarande med automatisk databehandling.

Pensionsanvisningarna består av en arkivdel och en mottagardel. Den

sistnämnda skall frånskiljas och behållas av mottagaren. Mottagardelen

innehåller uppgift om pensionsnummer, förfallomånad, pensionens bruttobelopp,

preliminärskatt, kvarskatt och utbetalningsbelopp. Någon specifikation

av pensionens bruttobelopp lämnas inte. Ej heller finns nagra namneller

adressuppgifter på mottagardelen. Arkivdelen innehåller bl. a. uppgifter

om betalningsmottagarens namn och adress, pensionsnummer, förfallomånad

och utbetalningsbelopp. Pensionsanvisning kan utkvitteras på valfri

postanstalt.

De förmåner, som utbetalas av riksförsäkringsverket, är registrerade hos

försäkringskassorna i deras s. k. uppgiftskortsregister, som föres av kassor
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

nas lokalkontor. I Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping föres registret

av kassans centralkontor.

Uppgiftskorten framställes hålkortsmässigt av riksförsäkringsverket och

lillställes försäkringskassornas centralkontor. Uppgiftskort framställes i

anslutning till verkets första reguljära månadsutbetalning. Sedan utsändes

nytt uppgiftskort varje gång en individuell ändring för pensionstagaren

inträffat. Nytt uppgiftskort utsändes alltså inte vid indexändring eller

standardförbättring av folkpensionerna.

Uppgiftskortet innehåller uppgifter om namn och i regel adress för pensionstagaren.

Om pension utbetalas till kommun, anstalt, hank etc., utelämnas

adressen och i stället angives pensionstagarens födelsedatum. Vid

utbetalning till förmyndare eller ombud utelämnas också pensionstagarens

adress och i stället angives i regel förmyndarens eller ombudets namn eller

adress. På uppgiftskorten finns vidare angivet bl. a. pensionsbrevets nummer,

kategorikod, utvisande förmånens art och omfattning, samt pensionstagarens

civilstånd och folkpensionens totala årsbelopp, utom indextillägg,

med specifikation på huvudförmån och olika tilläggsförmåner, bland dem

kommunalt bostadstillägg. När fråga är om inkomstprövad förmån angives

den årsinkomst som lagts till grund för förmånens beräkning. Tilläggspensionernas

belopp angives ej utan endast de faktorer som ligger till grund för

beräkningen.

Övergångsvis förekommer uppgiftskort av något annorlunda innehåll än

nu sagts.

Hos riksförsäkringsverket föres huvudkortsregister över samtliga utgående

pensionsförmåner. Detta register utgör grunden för hålkortsstansningen.

Yrkesskadeförsäkringen regleras genom lagen den 14 maj

1954 om yrkesskadeförsäkring (nr 243; senaste lydelse 1962:408) samt ett

flertal andra författningar. Försäkringen är väsentligen obligatorisk, men

möjlighet finns i vissa fall till frivillig försäkring. Försäkring enligt lagen

meddelas av riksförsäkringsverket och nio för ändamålet bildade ömsesidiga

försäkringsbolag.

Yrkesskadeförsäkringen utger ersättning för olycksfall, som inträffat i

eller står i samband med arbetet, samt för vissa sjukdomar, som orsakats

av arbetet. Skada som orsakats av krigsåtgärd under krig, vari riket befinner

sig, anses ej såsom yrkesskada.

börmånerna utgöres av ersättning för läkarvård, tandläkarvård, sjukhusvård

m. m. ävensom sjukpenning, invalidlivränta, efterlevandelivränta och

begravningshjälp. Såväl sjukpenning som livränta är till storleken beroende

av den skadades årliga arbetsförtjänst med vissa minimi- och maximiregler.

Den, som omfattas av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring

och drabbas av yrkesskada, skall under en tid av högst 90 dagar efter

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

den dag då skadan inträffade (den s. k. samordningstiden) erhålla ersättning

från allmän försäkringskassa enligt samma grunder som vid annan

sjukdom. Efter samordningstidens utgång erhålles ersättning enbart från

yrkesskadeförsäkringen.

Sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen utgår när arbetsförmågan nedsättes

till hälften.

Invalidlivränta utgår efter upphörande av sjukdomen, om arbetsförmågan

nedsatts för längre eller kortare tid med minst en tiondel. Livräntan är

graderad bl. a. med hänsyn till invaliditetsgraden.

Efterlevandelivränta utgår till änka och barn jämte vissa andra närstående

personer.

Beslut om att livränta beviljats innehåller uppgift om den tid under vilken

livräntan utgår, livräntans årsbelopp, det belopp som skall utbetalas

vid varje utbetalningstillfälle, förfallodagar samt provisoriskt skatteavdrag.

Livräntetagarna tillställes handlingar, innehållande försäkringsinrättningens

beslut. Livräntorna utbetalas av försäkringsinrättningarna i regel månadsvis

eller kvartalsvis. Livräntor och andra yrkesskadeersättningar utbetalas

över posten med anlitande av postverkets vanliga utbetalningshandlingar.

Samtliga livräntor registreras hos försäkringskassornas centralkontor

eller i vissa fall hos riksförsäkringsverket. Registerkorten innehåller bl. a.

uppgift om betalningsmottagarens namn och adress, då betalningsmottagaren

är annan än livräntetagaren jämväl den senares namn och adress, utbetalande

organ, livräntans årsbelopp, belopp som utbetalas vid varje utbetalningstillfälle

samt dag för utbetalning.

Kontanta bidrag till arbetslösa utgår från arbetslöshetsförsäkringen.

Vid sidan härom kan utgå arbetslöshetsunderstöd till dem som

inte kan få ersättning från försäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen och

dess administration avviker i väsentlig grad från socialförsäkringen i övrigt.

Sålunda är arbetslöshetsförsäkringen, som i huvudsak regleras genom förordningen

den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor (nr 629),

konstruerad som en frivillig försäkring. Den administreras av särskilda för

olika yrkesområden upprättade arbetslöshetskassor, uppbyggda på de fackliga

organisationernas kollektiv.

Förmånerna enligt arbetslöshetsförsäkringen utgöres av daghjälp och

familjetillägg. Daghjälp utgår med högst 20 kr. om dagen.

Arbetslöshetsunderstöd utbetalas av kommunernas arbetslöshetsnämnder.

De allmänna barnbidragen regleras huvudsakligen genom

lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag (nr 529). Allmänt barnbidrag

om 550 kr. per år utgår av statsmedel till varje barn under 16 år som är

svensk medborgare och bosatt i riket. Barnbidrag utgår också under vissa

förutsättningar till barn som inte är svensk medborgare.

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag tillkommer barnets moder eller i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

vissa fall barnets fader eller annan som har vårdnaden om barnet. I fråga

om fosterbarn tillkommer rätten att uppbära barnbidraget barnafostraren,

om inte barnavårdsnämnden förordnar annorlunda.

Barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört, beslutar

om allmänt barnbidrag. Beslut att barnbidrag skall utgå samt inträffad

förändring med avseende på rätten till bidrag skall av barnavårdsnämnden

inforas i ett kortregister upplagt efter bidragsmottagarens namn. I de fall

då bidrag utbetalas till barnavårdsnämnd, socialnämnd eller anstalt skall

särskilda registerkort uppläggas på myndighetens respektive anstaltens

namn.

Utbetalning av allmänt barnbidrag sker kvartalsvis genom av barnavårdsnämnden

utfärdad barnbidragsanvisning, som skall adresseras till bidragsmottagaren.

Barnbidragsanvisning kan eftersändas på samma villkor och i

samma ordning som en vanlig postanvisning. Företes barnbidragsanvisning

lor utbetalning sedan dess giltighetstid utgått, har adressaten att göra skriftlig

anhållan om ny giltighetstid för anvisningen. Om barnbidragsmottagaren

anmäler, att han inte mottagit anvisning för visst kvartal eller att han förlorat

anvisningen, skall han anmodas att göra skriftlig framställning om

duplett av anvisningen. Barnbidrag, som skall uppbäras av myndighet eller

anstalt, insättes på myndighetens eller anstaltens postgirokonto genom

generalpoststyrelsens försorg.

De huvudsakliga bestämmelserna om bidragsförskott och utfyllnadsbidrag

återfinnes i lagen den 11 juni 1943 om förskottering

av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (nr 382) och lagen den

31 maj 1957 om utfyllnad av vissa underhållsbidrag (nr 284).

Barn under 16 år, vars fader eller moder enligt rättens beslut eller skriftligt,

av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, äger om den

underhallsskyldige underlåter att betala förfallet belopp, utan inkomstprövning

erhålla bidragsförskott med högst 996 kr. om året. Ansökan om bidragsförskott

på faderns bidrag prövas av barnavårdsnämnden i moderns

mantalsskrivningskommun och vice versa.

Barn, vilkas underhållsbidrag från fader eller moder före den 1 april

1957 hade fastställts till lägre belopp än 720 kr., kan få utfyllnadsbidrag

med vad som fattas i nämnda belopp. Bidraget beviljas av barnavårdsnämnden.

Förmånerna utbetalas av barnavårdsnämnden genom postverket till vårdnadshavaren

eller den som barnavårdsnämnden utsett till betalningsmottagare.

Huvudbestämmelserna om familjebidrag åt värnpliktigas

familjer in. fl. återfinnes i familjebidragsförordningen den 29 mars

1946 (nr 99) och familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101).

Familjebidrag kan på i författningarna närmare angivna villkor utgå

under tjänstgöring vid krigsmakten och civilförsvaret. Bidragsformerna är

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag.

Bidragen är i princip behovsprövade. Familjepenning och bostadsbidrag

utgår för i första hand hustru och barn men kan utgå jämväl för föräldrar

och husföreståndarinna samt undantagsvis för annan anhörig. Näringsbidrag

kan utgå till egna företagare. Sjukbidrag och begravningsbidrag

kan utgå i anledning av familjemedlems dödsfall. Vid krig eller eljest under

särskilda förhållanden kan ytterligare en bidragsform, hemortslön, bli

aktuell.

Kungl. Maj:t kan som villkor för erhållande av familjebidrag stadga

skyldighet för familjemedlem att anmäla sig som arbetssökande hos organ

för den offentliga arbetsförmedlingen och att anta lämpligt arbete i den

mån sådant erbjudes.

Familjebidragsärenden handlägges i kommunerna av familjebidragsnämnder.

Kommun har att antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd

eller också uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familj ebidragsnämnd.

Familjebidragen utbetalas av kommunerna, i regel den kommun där den

värnpliktige är bosatt. Kommunernas utgifter för familjebidrag täckes till

största delen av statsbidrag.

Vid krig eller eljest under särskilda förhållanden äger Kungl. Maj :t föreskriva,

att visst stadgande i familjebidragsförordningen icke skall tillämpas.

Socialhjälp

Socialhjälpen, som efter fri behovsprövning utgår när andra hjälpformer

inte står till buds eller är otillräckliga, regleras i lagen den 4 januari 1956

om socialhjälp (nr 2).

S. k. obligatorisk socialhjälp lämnas enligt 12 § av den kommun, där

hjälpsökanden vistas, till den som på grund av ålderdom, sjukdom, lyte

eller eljest bristande kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom

arbete. Detsamma gäller barn under 16 år samt den som av hälsoskäl bör

helt eller delvis avhålla sig från arbete. En ytterligare förutsättning för rätt

till socialhjälp är att den hjälpsökande själv saknar medel och hans behov

inte tillgodoses på annat sätt. Socialhjälp lämnas till livsuppehälle och

till den vård, som finnes erforderlig. I fråga om minderårig skall hjälpen

avse jämväl uppfostran.

Kommun kan enligt de grunder den själv bestämmer lämna s. k. frivillig

socialhjälp i fall då kommunen ej är skyldig att utge obligatorisk hjälp.

Socialhjälp skall i allmänhet utgå i form av kontant understöd.

Bestämmelser om kommuns rätt till ersättning av enskild för utgiven

socialhjälp finns i 33—36 §§ socialhjälpslagen. Sålunda föreskrives, att

hjälptagaren är ersättningsskyldig för obligatorisk socialhjälp under förutsättning

att han a) där socialhjälpen utgjort förskott å förmån, vartill han

eljest är berättigad, efter hjälpens beviljande kommer i åtnjutande av denna

förmån, b) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilse
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 196b

ledande uppgift rörande behovet av socialhjälp eller c) varit berättigad att

för den tid socialhjälpen utgått uppbära särskild social förmån, som emellertid

indragits eller minskats av den anledningen att han lämnat oriktig

llPPgift eller eljest brutit mot vad som är föreskrivet som villkor för dvlik

förmån.

Make är i princip skyldig att utge ersättning för obligatorisk socialhjälp

som lämnats åt andra maken, och principiell ersättningsskyldighet åvilar

också fader och moder respektive adoptant för obligatorisk socialhjälp som

lämnats åt barn eller adoptivbarn under 16 år.

För frivillig socialhjälp, som lämnats åt någon efter det han fyllt 16 år,

är hjälptagaren ersättningsskyldig.

Kommun, som lämnat obligatorisk socialhjälp, kan i vissa fall erhålla

ersättning därför av annan kommun eller staten.

Socialhjälpsverksamheten handhaves av socialnämnder. Sådan nämnd

skall finnas i varje kommun och väljes av kommunens fullmäktige för en

tid av fyra år. Den skall bestå av minst fem personer. Tillsynen över socialhjälpsverksamheten

utövas av länsstyrelserna. Socialstyrelsen skall genom

råd och anvisningar verka för att verksamheten ordnas på ett ändamålsenligt

sätt. Besvär över socialnämnds beslut föres hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens

beslut kan i allmänhet överklagas i kammarrätten.

Föreliggande förslag

Socialberedskapskommittén

Förslaget till lag om krigshjälp

Efter att ha lämnat en sammanfattande redogörelse för planläggningen

inom den civila sektorn av totalförsvaret behandlar socialberedskapskommittén

trågan om behovet av en beredskapsplanläg=gning

på socialvårdens område. Kommittén erinrar därvid om att det

för närvarande inte finns några bestämmelser, som reglerar socialförsäkringen

samt den sociala omvårdnaden i övrigt under beredskapstillstånd

och krig. Å andra sidan finns i allmänhet inte några bestämmelser som inskränker

de gällande reglernas tillämpning under ett krig. Svårigheterna

att under ett krig eller i ett krisläge upprätthålla de fredsmässiga socialvårdsformerna

— begreppet socialvård här taget i vidsträckt bemärkelse

och innefattande även socialförsäkringarna m. m. — är emellertid betydande.

I vissa lägen måste det antagas att de fredstida socialvårdsanordningarna

inte kan fungera på grund av att beslut ej kan fattas i fredsmässig ordning

och därför att utbetalningssystemet ej längre fungerar.

När det gäller sociala förmåner av ekonomisk natur framhåller kommittén,

att krigshandlingar som drabbar socialvårdsorganisationen, förbindelseavbrott

mellan olika delar av landet och utrymningar kan medföra,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 196 i- 25

att kontakten mellan de utbetalande organen och allmänheten brytes. Svårigheterna

att utbetala sociala förmåner kan väntas bli särskilt stora, om

förmånerna utbetalas centralt såsom fallet bl. a. är med folkpensionerna.

Vissa svårigheter för socialvården kan uppstå även på grund av bristande

tillgång på utbildad och erfaren arbetskraft. Skall fredsmässiga socialvårdstormcr

kunna bibehållas även under krig eller krigsfara är det enligt kommitténs

uppfattning nödvändigt att göra väsentliga förändringar i de materiella

förmånerna, decentralisera organisationen och förenkla handläggningen

samt framför allt, i den mån detta är möjligt, skapa ett särskilt utbetalningssystem.

Även om långt gående förenklingar och jämkningar beslutas

beträffande de fredsmässiga socialvårdsformerna, måste man emellertid

räkna med att dessa inte kan fungera i alla lägen. Enligt kommitténs

mening måste det därför finnas en särskild, för sådana situationer avpassad

hjälpform.

Med hänsyn till det nu anförda föreslår kommittén lagstiftning om ett

allmänt, av kommunerna administrerat ekonomiskt grundskydd vid krig

eller krigsfara, benämnt krigshjälp, som skall ersätta utrymningshjälpen

enligt 1940 års förordning. Kommitténs förslag har utarbetats med utgångspunkt

från att det fredsmässiga socialförsäkringssystemet liksom formerna

för socialvården i övrigt bibehålies så länge det är möjligt. Vidare har kommittén

utgått från att lagstiftningen om krigshjälp måste vara så utformad,

att hjälpen kan tillgodose behoven i den svåraste av de krigssituationer som

är tänkbara. Den föreslagna lagen avses få karaktär av en fullmaktslag, vars

bestämmelser skall träda i tillämpning vid krig automatiskt och vid krigsfara

efter Kungl. Maj :ts förordnande, som underställes riksdagens provning.

Allmänt sett framhåller kommittén, att en verksamhet vilken skall kunna

utövas i ett så ansträngt läge som fallet är med krigshjälpen måste göras

starkt förenklad. Detta medför, att den materiella hjälpen måste schabloniseras,

beslutanderätten läggas på lokala organ så långt det är möjligt och

förfarandet i största möjliga utsträckning frigöras från formbundenhet.

Kontrollen kan ej heller göras helt effektiv. Den hjälp som lämnas efter

dessa grundlinjer kan måhända komma att orättvist gynna vissa framför

andra. Sådana olägenheter måste emellertid enligt kommitténs mening

tagas för att socialvården över huvud taget skall kunna fungera i ett ytterlighetsläge.

Socialberedskapskommittén ställer sig avvisande till tanken att krigshjälpsverksamheten

anknytes till socialhjälpslagens regler. En författning,

där reglerna för hjälpen delvis anges genom en hänvisning till en annan

författning, skulle bli mindre lättläst för de tillämpande myndigheterna.

Därtill kommer att det ekonomiska bistånd, som skall lämnas genom krigshjälp,

måste anses vara av principiellt annan art än socialhjälpen. Medan

den verksamhet, som bedrives enligt socialhjälpslagen, avser att ge hjälp till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1964

främst arbetsoförmögna personer bland kommunens egen befolkning under

normala förhållanden, har de hjälpbehov, som skall tillgodoses genom krigshjälpen,

en annan bakgrund och en avsevärt större omfattning än de fredsmässiga

hjälpbehoven. Delvis andra kategorier av befolkningen än i fred

blir vidare hjälpbehövande under krig och troligen även efter utrymning.

En grundläggande fråga, som kommittén haft att ta ställning till, gäller

den personkrets som skall kunna komma i åtnjutande av krigshjälp.

Kommittén framhåller, att krigshjälp bör beredas alla — såväl

svenska medborgare som andra — vilka i anledning av krigsskada, utrymning,

avbrott i den allmänna samfärdseln, produktionsomläggning eller

andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden saknar tillgängliga

medel till sitt uppehälle och till erforderlig vård. Med dem som

blivit nödlidande på grund av krigsskada avser kommittén både dem vilkas

bostäder blivit obeboeliga till följd av krigsskada —- de utbombade — och

dem som blivit kroppsskadade genom krigshändelse. Såsom hjälpbehövande

på grund av utrymning bör enligt kommitténs mening betraktas såväl

sådana behövande personer, vilka medföljt i en utrymningsrörelse och inkvarterats

genom civilförsvarets försorg, som andra hjälpbehövande, vilka

i anledning av krig eller krigsfara lämnat sin bostad utan civilförsvarets

direkta medverkan. Utrymningen kan ha skett till plats inom eller utom utrymningsområdet

men den kan även ha varit en omflyttning inom ett utrymningsområde.

Krigshjälp skall enligt förslaget kunna utgå även när hjälpbehov uppstått

i anledning av andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden

än krigsskada eller utrymning. Sådana hjälpbehov kan ha uppkommit

genom att sociala förmåner, löner eller andra fordringar ej kan utgå

på grund av förhållanden, som sammanhänger med krig eller krigsfara.

Hindren för betalning av förmåner och fordringar kan vara faktiska såsom

förbindelseavbrott, radiakbeläggning m. m. eller rättsliga såsom moratorielagstiftning.

Hjälpbehov kan slutligen ha uppkommit genom att vederbörande

ej kan skaffa sig inkomster. En arbetsför person kan t. ex. ej få arbete

på grund av krig eller krigsfara eller en företagare måste nedlägga sin rörelse

till följd av råvarubrist, avsättningssvårigheter eller personalbrist, som

har sin grund i sådana förhållanden.

Enligt socialberedskapslcommitténs mening är det av vikt, att man behåller

en klar gränsdragning mellan civilförsvarets och

kommunernas uppgifter i fråga om ekonomiskt bistånd till

krigsdrabbad befolkning. Kommunerna skall därför enligt förslaget ej vara

pliktiga att lämna krigshjälp till befolkningsgrupper, för vilka civilförsvaret

har ansvaret.

Kommittén föreslår som huvudregel, att skyldighet att utge krigshjälp

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196b

skall åvila kommun, inom vilken den hjälpsökande är bosatt eller eljest

tagit uppehåll. Med uttrycket tagit uppehåll, som återfinnes i civilförsvarslagens

bestämmelser om utrymning, avses att hjälpsökanden ej ämnar blott

tillfälligt vistas i orten utan att han skall kvarstanna där under längre tid.

Den som genom civilförsvarets försorg erhållit s. k. varaktig inkvartering i

orten får anses ha tagit uppehåll där. Krigshjälp skall däremot inte utges,

om vederbörande endast tillfälligtvis vistas i orten. Till den som av civilförsvaret

erhållit s. k. tillfällig inkvartering, innebärande att han senare

skall utrymmas vidare till annan ort, skall sålunda enligt denna huvudregel

ej lämnas krigshjälp.

När särskilda skäl föreligger skall dock enligt kommittéförslaget länsstyrelsen

som tillika är regional civilförsvarsmyndighet — äga förordna, att

kommun skall utge behovsprövad krigshjälp även till den som tillfälligt

vistas inom kommunen. Bestämmelsen åsyftar främst dem som genom

civilförsvaret erhållit s. k. tillfällig inkvartering i kommunen men kan även

användas för att ge annan utrymmande eller den som av annan anledning

än utrymning tillfälligt vistas i kommunen rätt att där erhålla sådan krigshjälp.

Under tid, då krigshjälp sålunda skall lämnas ifrågavarande befolkning,

bör civilförsvarets skyldighet att ge motsvarande hjälp anses temporärt

ha upphört.

Vid bestämmande av krigshjälpens karaktär har inom kommittén diskuterats

olika alternativ. Ett sätt vore att låta krigshjälpen vara behovsprövad

över hela linjen, varvid behovsprövningen gjordes betydligt mera schablonmässig

än inom den fredsmässiga socialhjälpen. En annan metod vore att

presumera att vissa kategorier av befolkningen i förekommande situationer

måste vara i behov av krigshjälp och därför tillerkänna dem sådan hjälp

utan prövning av deras ekonomiska förhållanden. En kombination av dessa

metoder skulle också vara möjlig.

Socialberedskapskommittén har stannat för att det allmänna ekonomiska

skyddet vid krig eller krigsfara i princip bör ha karaktär av behovsprövad

krigshjälp.

Hjälpbehov skall enligt förslaget anses föreligga, om sökanden saknar

tillgängliga medel till bestridande av utgifterna för de ändamål som skall

tillgodoses genom krigshjälpen. Den som tillhör inkvarterad befolkning är

t. ex., om han ej innehar kontanta medel, att anse som medellös, även om

han har tillgångar i utrymningsorten, men dessa ej kan utnyttjas. Kravet

att sökande skall sakna tillgängliga medel får ej fattas så att en förutsättning

för erhållande av krigshjälp är att den hjälpsökande vid tiden för ansökningen

helt saknar sådana medel. Har han medel, som anses tillräckliga

för endast kortare tid, bör krigshjälp lämnas för tid därefter.

För att krigshjälp skall kunna utgå bör, anför kommittén, fordras inte

blott att sökanden är i behov av hjälp utan även att hans behov ej tillgodo
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

ses på annat sätt. Krigshjälpen bör därför vara subsidiär i förhållande till

andra hjälpformer. Undantag göres dock för socialhjälpen. Den som är i behov

av hjälp i anledning av förhållanden sammanhängande med krig eller

krigsfara skall enligt förslaget ej kunna göra anspråk på socialhjälp för

tillgodoseende av hjälpbehovet, även om han tillhör sådan kategori av befolkningen,

till vilken obligatorisk socialhjälp skall utgå enligt socialhjälpslagen.

Han bör i stället erhålla krigshjälp. Kommittén föreslår sålunda, att

kommun inte skall vara skyldig att utge socialhjälp till den som saknar

medel i anledning av förhållanden sammanhängande med krig eller krigsfara.

Detta innebär emellertid inte någon inskränkning i kommunernas rätt

att, om de så önskar, lämna socialhjälp.

De ändamål, för vilka den behovsprövade krigshjälpen avses, är enligt

kommitténs förslag livsuppehället och den vård, som finnes erforderlig. Till

utgifter för livsuppehället bör räknas utgifter för mat, bostad i vistelseorten,

oundgängliga inventarier och kläder, rengöring, nödvändiga resor

och andra dylika utgifter som erfordras för att den hjälpsökande ej skall

lida nöd. Ett visst mått av fickpengar bör även ingå i hjälpen till livsuppehället.

Vårdkostnader kan t. ex. vara kostnader för vårdare eller för vård på

internat. Sjukhusvård och sjukvård, som meddelas av tjänstepliktig personal

inom medicinalväsendet, lämnas dock utan kostnad för den enskilde

under krig. Inom krigshjälpens ram bör slutligen även lämnas begravningshjälp.

Krigshjälp bör enligt kommitténs mening inte utgå för kostnad för bostad

i utrymningsorten. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att

utrymningshjälp enligt 1940 års förordning inte lämnas för detta ändamål.

Samtidigt understryker kommittén, att det för de evakuerades del är angeläget

att de har skydd mot vräkning från bostaden i utrymningsorten och

utmätning av bohaget därstädes. Bedömningen av dessa frågor, vilka delvis

sammanhänger med moratorielagstiftningen, har kommittén ansett falla

utanför dess utredningsuppdrag.

Enligt kommittéförslaget skall krigshjälp kunna utgå såväl kontant som

in natura. Naturahjälp bör utgå, när hjälpbehovets art föranleder därtill.

Vidare bör naturahjälp lämnas, när kontantbidrag kan antagas inte komma

till behörig användning. Ytterligare anledningar kan finnas att utge hjälp

in natura, men kommittén understryker att krigshjälp bör lämnas i denna

form endast då verkligt behov av naturahjälp föreligger.

Kommittén framhåller, att det under ett inledningsskede och i akuta

katastroflägen kan finnas anledning att anordna kollektiv utspisning eller

kollektiv utdelning av förnödenheter. Sådan hjälp bör det emellertid inte

ankomma på krigshjälpsorganen att lämna, och den ifrågavarande hjälpen

bör inte betraktas som krigshjälp. Handhavandet av hithörande uppgifter,

vilka är av huvudsakligen organisatorisk karaktär och vilka kräver ett intimt

samarbete med civilförsvarets och det ekonomiska försvarets organ,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 5 är W64

29

1 >ör enligt kommitténs mening vara ett allmänt kommunalt åliggande. En

annan sak är att förekomsten av kollektiv utspisning eller utdelning av förnödenheter

bör inverka på storleken av den lcrigshjälp, som utgivcs.

Beträffande naturahjälp, som lämnas av kommun i form av bostadsupplåtelse,

anför kommittén, att den som vistas på anstalt, särskilt inrättat

internat eller kollektiv förläggning i princip synes böra erlägga betalning

för vistelsen, dock ej där i motsvarande fall betalning inte lämnas i fredstid.

Har hjälptagare bostad i särskilt inrättat internat eller kollektiv förläggning,

bör bostadsförmånen betraktas som krigshjälp in natura. Erhåller

han försörjning på särskilt inrättat internat eller på kollektiv förläggning,

bör försörjningen likaledes betraktas som krigshjälp in natura. Endast ett

mindre belopp, avsett att utgöra fickpengar, bör då utbetalas som kontant

krigshjälp.

I detta sammanhang berör kommittén också frågan i vilken omfattning

kommunerna vid meddelande av krigshjälp bör betala hyra för bostad i

inkvarteringsorten direkt till hyresvärden i stället för att ge hjälptagaren

bidrag till hyreskostnaderna. Kommittén föreslår i denna del, att krigshjälp,

avsedd att täcka kostnaderna för upplåtelse av bostad, efter kommunens

prövning må utbetalas direkt till den som upplåtit bostaden. Kommunerna

har sålunda enligt förslaget i detta hänseende full frihet att

handla efter vad som befinnes lämpligast.

Socialberedskapskommittén betonar, att någon sådan utredning om

hjälpbehovet, som företages innan socialhjälp meddelas, inte torde kunna

göras annat än i rena undantagsfall. Kommittén anser därför, att som grund

för ett beslut om behovsprövad krigshjälp ej skall behöva ligga annan utredning

rörande sökandens hjälpbehov än ett av honom på heder och samvete

avgivet intyg om detta behov. I intyget bör sökanden försäkra, att han

saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård samt

att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt.

Kommittén framhåller, att myndigheterna ej är skyldiga att under alla

förhållanden lämna krigshjälp, om sökanden avgivit föreskrivet intyg. Är

det uppenbart att sökanden har tillgängliga medel och att hans uppgifter

sålunda är oriktiga, skall krigshjälp ej lämnas. Likaså skall myndigheterna

vägra att utge krigshjälp, om det är uppenbart att sökandens hjälpbehov

tillgodoses på annat sätt än genom sådan hjälp. Den omständigheten att en

närmare undersökning av den hjälpsökandes förhållanden inte är någon

förutsättning för beviljande av krigshjälp skall enligt kommitténs uttalande

inte utgöra hinder för att en utredning om hjälpbehovet företages. I fråga

om arbetsför person bör enligt kommitténs mening, när Kungl. Maj :t så förordnat,

såsom ytterligare villkor för erhållande av krigshjälp gälla skyldighet

att i enlighet med de föreskrifter Kungl. Maj :t utfärdar anmäla sig som

arbetssökande hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen och antaga

lämpligt arbete, i den mån sådant erbjudes honom.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1964

Socialberedskapskommittén anser starka skäl tala för att vissa befolkningsgrupper

under en övergångstid erhåller krigshjälp utan prövning av

sina ekonomiska förhållanden. Detta gäller särskilt personer som blivit utbombade

eller evakuerade. Bland de utbombade torde ofta komma att befinna

sig personer som är fullständigt utblottade. De som evakueras vid en

beredskapsutrymning är företrädesvis åldringar, barn och sjuka personer,

vilka redan i fred är i särskilt behov av samhällets stöd. När slutlig utrymning

sker torde förhållandena vara sådana att även arbetsföra personer är i

behov av hjälp. Kommittén har därför funnit det motiverat att dessa kategorier

under ett inledningsskede kan få icke behovsprövad krigshjälp.

Kommittén håller för troligt att en sådan hjälpform kommer att

ha en mycket fördelaktig inverkan på andan bland dessa hårt drabbade

människor och för dem väsentligt underlätta omställningen till de nya förhållandena.

Under andra världskriget, anför kommittén, lämnades på vissa

håll i utlandet icke behovsprövad hjälp till utbombade och detta hade enligt

vad som omvittnats en psykologiskt mycket gynnsam effekt. Även i Sverige

har man varit inriktad på att en icke behovsprövad hjälp skall lämnas

hemlös befolkning i ett inledningsskede.

Den icke behovsprövade krigshjälpen föreslås skola utgå efter Kungl.

Maj :ts förordnande och för den tid som Kungl. Maj :t bestämmer. Tiden bör

vara av ej alltför kort varaktighet, förslagsvis en månad. Hjälpen bör lämnas

icke blott till personer som inkvarterats i annan kommun utan även

till dem som utrymts eller omflyttats inom samma kommun. Kungl. Maj :ts

förordnande bör kunna omfatta jämväl personer, som i anledning av krig

eller krigsfara lämnat sin bostad och tagit uppehåll annorstädes utan civilförsvarets

direkta medverkan. Personer som blott tillfälligt vistas i en kommun,

t. ex. under en pågående utrymningsrörelse, skall dock inte kunna få

den icke behovsprövade krigshjälpen.

Krigshjälp utan behovsprövning bör om möjligt kunna lämnas så snart

de kommunala myndigheterna från civilförsvaret övertagit ansvaret för berörda

befolkningsgrupper. Hjälpen bör sålunda utges till de evakuerade så

snart de anlänt till inkvarteringskommunen. Är de organisatoriska resurserna

små eller penningmedlen inte klart tillräckliga bör i första hand de

som är behövande få krigshjälp.

Kommittén har diskuterat att utsträcka den icke behovsprövade formen

av krigshjälp att omfatta även folkpensionärer och vissa andra jämväl i fall

då de ej tillhör kategorien utbombade eller evakuerade. Genom en sådan anordning

skulle utan vidare prövning ersättning kunna erhållas för vissa

icke inkomstprövade förmåner, som inte kan utgå under krigsförhållanden.

Härvid har kommittén särskilt tänkt på de åldringar och änkor, som utan

inkomstprövning erhåller full folkpension. Kommittén har emellertid inte

ansett sig böra i sitt förslag till lagstiftning inta bestämmelser om icke behovsprövad

hjälp till andra kategorier än utbombade och evakuerade.

Kommittén har övervägt behovet av normer för krigs hjäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1!)64 IS]

p e n s storlek med utgångspunkt från att någon individuell behovsprövning

i allmänhet ej kan göras. Schablonbelopp måste därför i stor utsträckning

komma till användning vid meddelande av krigshjälp. Kommittén

förordar, att krigshjälp skall lämnas enligt en av Kungl. Maj :t fastställd

taxa, vilken i huvudsak utformas som en månadstaxa för kontanthjälp. 1

taxan bör upptagas skilda belopp för bostadsbidrag och för underhållsbidrag.

Beträffande de förebilder efter vilka taxan bör utformas har kommittén

diskuterat olika alternativ och därvid stannat för att anknyta underhållsbidragens

storlek till folkpensioneringens ålderspension. Bostadsbidragen

föreslås i normalfall skola motsvara de belopp, med vilka ersättning

för tvångsupplåtelse av bostad till hemlös befolkning skall utgå.

Beträffande krigshjälpens administration föreslår kommittén,

att kommunernas krigshjälpsverksamhet skall handhavas av krigshjälpsnämnder.

Sådan nämnd skall finnas i varje kommun. Har kommun

inte uppdragit åt annat organ att fungera som krigshjälpsnämnd eller inrättat

särskild sådan nämnd, skall socialnämnden vara krigshjälpsnämnd.

På det regionala planet skall enligt förslaget ledningen av krigshj älpsverksamheten

handhavas av länsstyrelsen. Det bör ankomma på länsstyrelsen

att följa tillämpningen av lagen och eljest meddelade bestämmelser

om krigshjälp samt att därvid tillse att verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt

sätt. Länsstyrelsen bör även övervaka förberedelserna för krigslij

älpsverksamheten.

Kommittén har övervägt huruvida en särskild representant för länsstyrelsen

borde finnas i varje kommun med uppdrag att följa verksamheten

men funnit sig inte böra framlägga något förslag därom. Tillräckligt antal

kvalificerade befattningshavare för dessa grannlaga uppgifter torde inte stå

till länsstyrelsernas disposition och en sådan representant skulle ej heller

kunna ha tillräcklig kontakt med länsstyrelsen. Kommittén finner det vara

mest realistiskt att utgå från att krigshjälpsverksamheten i en krigssituation

måste skötas av kommunerna tämligen självständigt, och enligt kommitténs

mening bör kommunernas egna representanter vara skickade att själva

bedöma hur verksamheten bör bedrivas. Det sagda hindrar inte att länsstyrelserna

som en beredskapsåtgärd bör i fred ge kommunerna instruktioner

om krigshj älpsverksamheten. En viss kontroll synes också kunna utövas i

ett verkställighetsläge. Kommittén föreslår att i länsstyrelsernas krigsorganisation

intages ett visst antal kvalificerade befattningshavare, som genom

resor i länet kan utöva tillsyn över verksamheten. Länsstyrelsen skall slutligen

äga befogenhet att ingripa, om något missförhållande skulle yppas.

Därest en kommun grovt skulle åsidosätta sina skyldigheter, skall länsstyrelsen

kunna vägra statsbidrag eller besluta att sådant bidrag skall utgå i

minskad omfattning.

Under framhållande av att krigshjälpen skall utgå under sådana extraordinära

förhållanden, som föranletts av krig eller krigsfara, samt att den sålun
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1964

da har en annan grund än de fredsmässiga hjälpformerna, en annan omfattning

och en annan geografisk fördelning förordar kommittén, att kommunernas

kostnader för utgiven lcrigshjälp skall ersättas av

staten.

När det gäller enskild persons ersättningsskyldighet

för erhållen krigshjälp föreslår kommittén i sitt lagförslag bestämmelser

om ersättningsskyldighet för den som erhållit hjälp genom uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet lämnad oriktig eller vilseledande uppgift. Talan om sådan

återbetalningsskyldighet får väckas vid domstol. Vidare föreslås att,

då frågorna om återbetalningsskyldighet blir aktuella, i särskild lagstiftning

skall kunna stadgas återbetalningsskyldighet för försörj are, när

krigshjälp lämnats åt make eller barn under 16 år på grund av att försörjaren

ej fullgjort sin underhållsplikt. Däremot talar enligt kommitténs

mening rättviseskäl för att den, som erhållit behovsprövad krigshjälp på

grund av utebliven social förmån, lika litet skall vara ersättningsskyldig

för hjälpen som den vilken erhållit krigshjälp på grund av utebliven löneförmån

eller annan inkomst eller på grund av hinder att ta sina tillgångar i

anspråk.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vissa sociala förmåner

under krigsförhållanden

Kommittén framhåller till en början att dess arbete enligt utredningsdirektiven

skall inriktas på att söka skapa förutsättningar för bibehållande

av de fredsmässiga sociala kontantförmånerna i så stor utsträckning som

möjligt. Emellertid skulle det av både principiella och praktiska hänsyn

måhända kunna göras gällande att, därest kommitténs förslag angående den

lör krigsförhållanden avsedda särskilda hjälpformen krigshjälp genomföres,

man borde — särskilt om krigshjälp i större omfattning än vad kommittén

förordat lämnades utan behovsprövning — stanna därmed. Detta

skulle innebära att man ej vidtog några särskilda lagstiftningsåtgärder för

att söka anpassa de fredsmässiga reglerna efter de under ett ytterlighetsläge

rådande förhållandena, en anpassning som alltid måste vara förenad

med svårigheter. Följden skulle bli att, i den mån det ej längre bleve möjligt

att utbetala fredsmässig förmån i fredsmässig ordning, förmånen finge

tills vidare och till dess förhållandena normaliserats upphöra att utgå; i

den nya av kriget föranledda situationen skulle i enlighet härmed olika

samhällskategorier utan hänsyn till det fredsmässiga hjälpbehovets art få

sina hjälpbehov täckta genom krigshjälpen. Kommittén har, så som de för

kommittén gällande direktiven utformats, ej ansett sig ha att närmare gå in

på ifrågavarande spörsmål.

Beträffande de förändringar i förenklande och decentraliserande syfte,

som kan vara påkallade vid bibehållande av de nämnda sociala kontantförmånerna

under krigsförhållanden, anför kommittén vissa allmänna

synpunkter som den anser bör vara vägledande. Utbetalning av löpan
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 är 196''t- 33

de sådana förmåner bör enligt kommitténs mening ske i fredsmässig ordning

så länge det är möjligt. Detta överensstämmer bäst med den vedertagna

uppfattningen att man ej skall vidta mera ingripande åtgärder i samhällsfunktionerna

än som är nödvändigt för krigsansträngningarna. För eu sådan

ordning talar också starka administrativa skäl. I vissa situationer måste

dock den fredsinässiga utbetalningen av löpande social förmån helt upphöra.

När sådan utbetalning ej längre kan ske måste, om förmånen skall

kunna bibehållas, ett särskilt krigsutbetalningssystem träda i funktion.

Kommittén har för varje lijälpform undersökt vilka möjligheter det rent

tekniskt finns att skapa ett sådant system. Såsom sin principiella inställning

framhåller kommittén att skäl torde saknas att i ett verkställighetsläge

prioritera vissa sociala kontantförmåner framför andra genom att låta

dessa utgå och besluta att övriga förmåner tills vidare skall upphöra.

I fråga om de förmåner beträffande vilka utbetalningshandlingar i fred

utfärdas centralt, dvs. folk- och tilläggspensionerna samt ersättningar enligt

yrkesskadeförsäkringslagen, bör enligt kommitténs mening ett krigsutbetalningssystem

innebära att de utbetalande organen — vilka bör vara

postanstalterna — gör utbetalningar på grundval av särskilda bevis om förmånerna,

som kan utfärdas och distribueras till de förmånsberättigade

redan innan ytterlighetsläget är ett faktum. Ett sådant krigsutbetalningssystem

bör införas på en gång i hela landet. De förmånsberättigade kan då

utkvittera till betalning förfallna belopp på postanstalt i vistelseorten.

För de förmåner, beträffande vilka i fred utbetalningshandlingar utfärdas

lokalt — dvs. ersättningar från sjuk- och moderskapsförsäkringen,

allmänna barnbidrag, bidragsförskott, utfyllnadsbidrag, ersättningar från

arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetsunderstöd — har kommittén

ej funnit det lämpligt att skapa ett utbetalningssystem på grundval av särskilda

bevis. Beträffande förmåner, vilka enligt kommitténs mening bör

kunna utgå under krigsförhållanden — det gäller ersättningar från sjukförsäkringen

och allmänna barnbidrag -— får de utbetalande organen själva

införskaffa de uppgifter som behövs för beslut i ärendet.

De fredsmässiga kontantförmåner, som kan bibehållas under krigsförhållanden,

bör enligt kommitténs uppfattning i nya fall beviljas på principiellt

samma villkor som i fred. Några ändringar bör sålunda ej göras i de

grundläggande villkoren för erhållande av nya förmåner.

Kommittén utgår från principen att vederbörande organ fortsätter sin

verksamhet så länge det är möjligt. Situationen kan emellertid, framhåller

kommittén, bli sådan att det av olika skäl kan vara ändamålsenligt att

organet helt eller delvis nedlägger sin verksamhet, varigenom de bestämmelser

enligt vilka organet fattar sina beslut i motsvarande mån faktiskt blir

satta ur spel. Om så sker blir följden att social förmån, som prövas a^

organet, tills vidare ej kan utgå. Enligt kommitténs mening bör Kungl.

Maj :t äga förordna härom.

En förutsättning för att de sociala kontantförmånerna skall kunna admi3

— Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr ö år 1964

nistreras under krigsförhållanden är att organisationen fungerar. Kommittén

erinrar om att enligt länsstyrelsernas krigsinstruktion länsstyrelse skall

tillse att den socialvårdande verksamheten bedrives och upprätthålles på ett

lämpligt sätt. Med hänsyn härtill har kommittén övervägt om försäkringskassorna

bör inordnas i länsstyrelsernas krigsorganisation men funnit övervägande

skäl tala häremot. Enligt kommitténs mening synes det vara mera

rationellt att länsstyrelsernas uppgifter inskränkes till att bestämma om utnyttjande

av kassornas resurser. Kommittén föreslår därför att riksförsäkringsverkets

befogenheter som tillsynsmyndighet överföres på länsstyrelserna

med stöd av administrativa fullmaktslagen. För att länsstyrelserna

skall kunna fullgöra sina uppgifter som tillsynsmyndighet bör enligt kommitténs

mening i länsstyrelsernas krigsorganisation ingå en befattningshavare,

som äger god kännedom om den allmänna försäkringen. Denne bör

lämpligen förena uppgiften som rådgivare i frågor rörande allmän försäkring

med uppgiften att på länsstyrelsens vägnar öva tillsyn över krigshjälpsverksamheten.

Försäkringskassornas fredsmässiga organisation bör enligt kommittéförslaget

bibehållas i princip även under krigsförhållanden. Kassornas beslutanderätt

bör dock i största möjliga utsträckning vara delegerad till lokala

organ inom organisationen. Kommittén framhåller i övrigt bl. a. vikten av

att försäkringskassornas beredskapsplanläggning är sådan att kassorna

efter en så kort omställningsperiod som möjligt kan fullgöra sina uppgifter

under krigsförhållanden. Försäkringskassorna, som är självständiga juridiska

personer, bör enligt kommitténs mening vara underkastade samma

allmänna bestämmelser som gäller för de statliga och kommunala mvndigheterna.

Administrativa fullmaktslagen bör därför vara tillämplig även på

försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket bör enligt kommitténs mening fortsätta sin verksamhet

till dess stockholmsområdet slutligt utrymts. När den fredsmässiga

verksamheten ej längre kan bedrivas, bör representanter för verket ingå i

riksstyrelsen med uppgift att lämna Kungl. Maj :t upplysningar i frågor som

berör verkets ansvarsområde samt väcka förslag om åtgärder. Försäkringsdomstolen

och försäkringsrådet bör upphöra med sin verksamhet samtidigt

med riksförsäkringsverket.

En ytterligare förutsättning för att det av kommittén förordade systemet

för administrering av sociala kontantförmåner skall fungera under krigsförhållanden

är enligt kommittén att postverkets krigsorganisation är sådan

att den förmår fullgöra de uppgifter, som kommer att i dessa hänseenden

åvila den.

När särskilt krigsutbetalningssystem användes för viss social kontantförmån

bör enligt kommitténs mening staten i första hand stå för alla kostnader

för förmånen. Även kostnaderna för verksamheten vid försäkringskassorna

bör bestridas med statsmedel. Frågan hur kostnaderna skall slutligt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 ur 196b 35

bestridas anser kommittén böra tagas upp till behandling först när frågan aktualiserats.

Socialberedskapskommittén behandlar i fortsättningen var för sig de olika

kontantförmånerna och börjar därvid med sjuk- och moderskaps

försäkringen. Kommittén förordar att försäkringskassorna

även under krigsförhållanden utger ersättning från sjukförsäkringen i enlighet

med de i fred gällande bestämmelserna till dem som bor kvar i sin

hemort. Detsamma bör gälla dem som i samband med en utrymningsrörelse

lämnat sin hemort, så länge förbindelserna mellan hemortskassan och de

försäkrade fungerar. För de lägen, då hemortskassan ej längre kan sända

ersättningar till dem som lämnat hemorten, bör enligt kommitténs mening

finnas ett krigssystem för beviljande och utbetalning av förmåner från sjukförsäkringen.

Kommittén föreslår, att Kungl. Maj :t skall erhålla rätt att förordna, att

den som är omfattad av försäkringen och som lämnat sin hemort skall

erhålla sjukvårdsersättning samt sjukpenning och moderskapspenning av

den försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde han tagit uppehåll.

Härvid skall enligt förslaget vissa särskilda bestämmelser iakttagas i fråga

om sjukpenning och moderskapspenning. Sådana förmåner bör utges

endast i anledning av sjukdomsfall respektive nedkomst, som inträffat etter

det den försäkrade lämnat hemorten. Vid ersättningens bestämmande

skall hänsyn således inte tagas till förhållande, som hänför sig till tid innan

den försäkrade lämnat hemorten. När det gäller att bestämma sjukpenning

till inkvarterade bör man enligt kommitténs mening behandla de inkvarterade,

som om de inte tidigare varit sjukpenningförsäkrade utan först

i samband med sjukanmälningen skulle inskrivas hos försäkringskassan i

inkvarteringsorten. Varje gång anmälan om sjukdomsfall göres har försäkringskassan

således att besluta angående den försäkrades placering i

sjukpenningklass. Beslut om placering i sjukpenningklass skall i princip

grundas på den försäkrades inkomst av förvärvsarbete, som inte är av allenast

tillfällig art, vid tiden för sjukdomsfallets inträffande. För kvinnor,

som är sjukpenningförsäkrade enligt reglerna om den s. k. hemmafruförsäkringen,

föreslås vissa särbestämmelser. Till kvinnor, som i anledning av

barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete, utgår enligt lagen om allmän

försäkring under vissa förutsättningar tilläggssjukpenning under högst 180

dagar. Kommittén föreslår, att de kvinnor, vilkas barn är mindre än sex månader

gamla, skall erhålla icke behovsprövad krigshjälp och att tilläggssjukpenning

vid barnsbörd i gengäld inte skall utga. Krigshjälp i nu avsett fall

bör utgå vare sig barnet fötts före eller efter utrymningen.

Kommittén förordar vidare, att långvarigt sjuka, som uppbär sjukpenning,

i ett skärpt läge provisoriskt skall få sjukpenningen utbytt mot pension

i form av sjukbidrag för att därigenom få samma möjligheter som pensionärer

att få ut sina förmåner efter utrymning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1961

Socialberedskapskommittén föreslår att folk- och tilläggspensioner,

när den fredsmässiga ordningen för utbetalning ej längre kan

tillämpas, skall utbetalas genom postanstalterna på grundval av de uppgiftskort

rörande pensionstagarna, som riksförsäkringsverket tillställer de allmänna

försäkringskassorna och som i fred förvaras hos kassornas lokalkontor.

Uppgiftskorten bör så snart ett skärpt läge inträder utsändas från

lokalkontoren till betalningsmottagarna. Uppgiftskorten utgör bevis om vederbörandes

rätt till pension och skall före utsändandet förses med anteckning

om bl. a. det månatliga pensionsbeloppet, i förekommande fall efter avdrag

för kommunalt bostadstillägg. Sistnämnda tillägg skall särskilt anges

på uppgiftskortet.

Innan kommittén stannat för det nu nämnda utbetalningssystemet med

uPPgiftskorten såsom utbetalningshandling har kommittén övervägt en råd

alternativ. Av dessa må här nämnas ett (betecknat alternativ 3), som bygger

på att de senast begagnade, i vanlig fredsmässig ordning utfärdade pensionsanvisningarnas

och postgiroutbetalningskortens talonger skulle göra

tjänst som pensionsbevis. Talongen skulle för detta ändamål tillföras vissa

ytterligare uppgifter.

Enligt kommitténs förslag skall kommunalt bostadstillägg ej utgå till evakuerad

befolkning. Sådant tillägg bör därför ej utbetalas, när uppgiftskortet

företes på annan postanstalt än den som på uppgiftskortet angivits som betalningsmottagarens

adresspostanstalt. Kommittén framhåller i anslutning

till detta förslag, att de pensionstagare som evakuerats i regel ej kan tillställa

hyresvärden eller hans ombud hyran. Vidare torde hyran för den

bostad pensionstagarna erhåller i inkvarteringsorten nästan undantagslöst

bli lägre än hyran för bostaden i utrymningsorten. De kommunala bostadstilläggens

månadsbelopp varierar för närvarande mellan omkring 10 och

200 kr. Tilläggen är störst i storstäderna. De pensionstagare som kommer

från de större städerna skulle således, om de kommunala bostadstilläggen

bibehölles, få ett ej oväsentligt överskott på pensionen. Detta överskott skulle

variera efter den bostadskostnad vederbörande haft i utrymningsorten,

alltså efter en omständighet som inte har någon närmare anknytning till

vederbörandes behov i inkvarteringsorten. Kommittén finner det därför

vara av större betydelse för de evakuerade att de genom särskild lagstiftning

erhåller skydd mot vräkning och utmätning på grund av utebliven hyresbetalning.

Pensionstagare som ej utrymts synes däremot böra få behålla sitt

bostadstillägg.

Kommittén föreslår, att senast fastställda basbelopp och pensionspristal

skall gälla oförändrade. Skulle det visa sig att pensionerna bör förhöjas med

indextillägg, bör Kungl. Maj :t äga besluta därom. Vidare föreslår kommittén

att sjukbidragen ej skall vara tidsbegränsade under tid då krigssvstemet

tillämpas.

Kommittén behandlar slutligen vissa frågor om handläggningen av pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ~> år 1i)6b ‘ål

sionsärenden och konstaterar därvid att nya förmåner inte alltid kan beviljas,

eftersom underlag för beslut ej kan införskaffas. Svårigheterna är

olika stora för skilda förmåner. Enligt kommitténs bedömande bör det, under

förutsättning att formerna för handläggningen av ärendena förenklas,

finnas möjlighet att bevilja ålderspension eller familjepension från folkpensioneringen

jämte barntillägg och hustrutillägg. Den som evakuerats bör

enligt kommitténs förslag inge ansökan om sådan pension till försäkringskassan

för inkvarteringskommunen. Anser denna försäkringskassa att del

är möjligt för försäkringskassan i hemorten att ta upp ansökningen till behandling,

bör ansökningen översändas dit. I annat fall bör kassan i inkvarteringskommunen

själv behandla ansökningen.

För yrkesskadeförsäkringen förordar socialberedskapskommittén

ett krigsutbetalningssystem, enligt vilket löpande yrkesskadelivräntor

utbetalas på postanstalterna på grundval av de i fred på försäkringskassornas

centralkontor och riksförsäkringsverket förda registerkorten över utgående

yrkesskadelivräntor. Dessa kort, som även omfattar livräntor från de

ömsesidiga yrkesskadeförsäkringsbolagen, bör i likhet med uppgiftskorten

över folk- och tilläggspensionerna distribueras till betalningsmottagarna så

snart ett skärpt läge inträder. Även dessa livräntor bör kunna indexregleras.

De tidsbegränsade livräntorna bör utgå tills vidare. Om ersättning från

yrkesskadeförsäkringen i annan form än livränta ej kan utgå enligt den

fredsmässiga ordningen, bör den enligt kommitténs mening i den utsträckning

krigsbestämmelserna för sjukförsäkringen medger det avlösas av ersättning

från sjukförsäkringen. I sista hand får krigshjälp tillgripas.

För nya skadefall föreslås att, när den fredsmässiga ordningen ej längre

kan tillämpas, ersättning likaledes skall utges från sjukförsäkringen till

den som omfattas av denna. Vissa kategorier kan erhålla folkpension. I övrigt

hänvisas till krigshjälpen.

Hjälp vid arbetslöshet kan i fredstid utgå antingen i form av

kontanthjälp från arbetslöshetsförsäkringen eller såsom arbetslöshetsunderstöd.

På grund av svårigheterna att utforma ett krigsutbetalningssystem

för arbetslöshetsförsäkringen samt med hänsyn till att denna försäkring inte

är avsedd för arbetslöshet i en force majeuresituation som den ifrågavarande,

föreslår socialberedskapskommittén att Kungl. Maj :t skall erhålla

befogenhet att förordna, att förordningen om erkända arbetslöshetskassor

tills vidare ej skall tillämpas. Sådant förordnande bör ges om det fredsmässiga

utbetalningssystemet ej längre fungerar eller om arbetslösheten på

grund av samhällets omställningssvårigheter blir av alltför stor omfattning,

för att det rimligen skall åligga arbetslöshetskassorna att utge ersättning.

Arbetslöshetsunderstöden bör enligt kommittéförslaget ersättas av krigshjälp.

Det fredsmässiga systemet för utbetalning av allmänna barnbidrag

bör enligt socialberedskapskommitténs förslag bibehållas så länge

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

barnavårdsnämnderna har möjlighet att utsända barnbidragsanvisningar

och postverket kan distribuera anvisningarna utan alltför stora svårigheter.

En särskild ordning för utgivande av allmänna barnbidrag bör således ej tilllampas

i andra fall än då barnbidrag ej på vanligt sätt kommer barnet till

godo. I de fall, då det kan förutses att postverket inte i rimlig tid kan distribuera

barnbidragsanvisningarna till evakuerad befolkning, bör Kungl.

Maj :t ha möjlighet att förordna att barnavårdsnämnderna i utrymningsoi

terna skall nedlägga verksamheten rörande de allmänna barnbidragen,

b öi att barnens rätt skall kunna säkerställas i största möjliga omfattning föreslår

kommittén att Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att förordna,

att den som har barnbidragsberättigat barn i sin vård men icke för löpande

kvartal erhållit allmänt barnbidrag för barnet inom en månad från bidragets

förfallodag skall äga erhålla allmänt barnbidrag genom barnavårdsnämnden

i den kommun, där barnet vistas.

Bidragsförskott och utfyllnadsbidrag bör i enlighet med

kommitténs principiella inställning i likhet med övriga sociala kontantförmåner

utbetalas av barnavårdsnämnderna i fredsmässig ordning så länge

det är möjligt. När förbindelsen med hemorten brutits måste emellertid svårigheterna

att administrera bidragsförskotten och utfyllnadsbidragen bli

ytterligt stora även om långt gående beredskapsåtgärder vidtages. Bl. a. på

grund härav föreslår kommittén att dessa förmåner tills vidare skall upphöra

att utgå, när de ej längre kan utbetalas från hemorten. Kungl. Maj :t

bör därför enligt kommitténs mening få befogenhet att, i den mån så finnes

påkallat, förordna om nedläggande av barnavårdsnämndernas ifrågavarande

verksamhet.

V ärnpliktsavlönings utredningen

Med utgångspunkt från att det efter en slutlig utrymning inte är möjligt

att behålla den fredsmässiga ordningen för sociala förmåner som beviljas

eller utbetalas lokalt — hit hör de olika formerna av familjebidrag — har

värnpliktsavlöningsutredningen i betänkandet rörande hjälpåtgärder för

de värnpliktigas anhöriga övervägt att flytta handläggningen av

tamiljebidragsärenden till organ utanför hemortskommunen. Utredningen

anser dock inte detta genomförbart och inte heller kan utredningen förorda

övergång till ett system som det norska krigsregulativet med särskilda icke

behovsprövade belopp, som utbetalas av postverket på grundval av en klassangivelse

vid taxeringen. Utredningen anser i stället att man, då familjebidragsförordningen

inte kan tillämpas, bör lita till den av socialberedskapskommittén

föreslagna krigshjälpen. Krigshjälpslagen är, anför utredningen,

utan vidare tillämplig, eftersom den behovsprövade krigshjälpen kan utgå

till var och en alltså även till anhörig till familjebidragsberättigad — som

i anledning av ltrigsskada eller utrymning eller andra av krig föranledda

förhållanden, vartill torde räknas även inkallelse, saknar tillgängliga medel

till sitt livsuppehälle eller till erforderlig vård. Vidare kan den icke behovs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ö år 1!)(>i ■‘19

(»rövade krigslijälpen utgå till var och eu som i anledning av krigsskada

eller utrymning lämnat sin bostad och tagit uppehåll annorstädes. Utredningen

föreslår, att under tid då bestämmelserna om krigshjälp är i tillämpning

familjebidragsförordningen inte skall tillämpas utan att i stället krigshjälp

skall utgå till anhöriga till all personal, som avlönas enligt för värnpliktiga

gällande grunder.

Värnpliktsavlöningsutredningen föreslår vidare, att krigshjälp som motsvarar

fainiljepenning skall utgå utan behovsprövning till hustru, med vilken

den värnpliktige sammanlever, samt till barn och adoptivbarn under 16

år, som står under hans vårdnad. Sådan anhörig skall enligt utredningens

förslag för att utfå krigshjälp endast behöva förete intyg på heder och samvete,

som bestyrker släktskapsförhållandet. Motivet till utredningens ställningstagande

är väsentligen, att vetskapen om behovsprövning kan innebära

en psykisk påfrestning för en värnpliktig och nedsätta hans effektivitet

som soldat samt att andra personalkategorier, exempelvis tjänstepliktiga

och krigsmaktens fast anställda personal, under krig avlönas enligt förmånligare

grunder än de värnpliktiga.

Värnpliktsavlöningsntredningens förslag rörande hjälpåtgärder för de

civ ilförsvars pliktigas anhöriga under beredskap och krig

överensstämmer med vad utredningen föreslagit för anhöriga till värnpliktiga.

Remissyttranden

Förslaget till lag om krigshjälp

Socialberedskapskommitténs bedömning rörande behovet av en

beredskapsplan läggning på socialvårdens område

vinner remissorganens anslutning och den allmänna uppfattningen är, att

det nu framlagda förslaget bör läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Förslaget tillstyrkes sålunda i allt väsentligt av överbefälhavaren, som framhåller

att det skapar förutsättningar för att fylla en allvarlig lucka i våra

beredskapsåtgärder. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar yttrar,

att det ur det psykologiska försvarets synpunkt är utomordentligt betydelsefullt

att socialvården kan fungera även under krig. Det är också en angelägen

uppgift att redan i fred reglera de bestämmelser, som skall gälla för socialvården

under krig. Förslaget täcker enligt nämndens mening det behov

av hjälp som då kommer att finnas, överståthållarämbetet och länsstyrelsen

i Stockholms län framhåller i ett gemensamt yttrande, att förslaget får ses

som ett betydelsefullt led i den sociala beredskapen, och en liknande uppfattning

kommer till uttryck i yttrandena från övriga länsstyrelser.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap ansluter sig i allt väsentligt

till vad kommittén föreslagit, och socialstyrelsen liksom Landsorganisationen,

Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet och Svenska

landskommunernas förbund har ej något att erinra mot förslaget.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Knngl. Maj:ts proposition nr 5 år l!)6i

Kommitténs förslag beträffande den personkrets för vilken krigshjälpen

är avsedd tillstyrkes eller lämnas utan erinran i alla remissyttranden.

Betiäffande den gränsdragning mellan civilförsvarets

och kommunernas uppgifter som kommittén föreslagit anför

ö vers tå thållaräm betet och länsstyrelsen i Stockholms län att hithörande

problem synes ha lösts på ett sätt som inte ger anledning till erinringar. De

föreslagna bestämmelserna torde däremot, heter det i yttrandet, komma att

medföra besvärliga gränsdragningsfrågor mellan krigshjälpen och socialhjälpen.

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap påpekar, att enligt kommittéförslaget

med uttrycket »tagit uppehåll» skall förstås den som under

mera avsevärd tid tagit uppehåll annorstädes än där han är bosatt. Om denna

innebörd vidhålles, bör den enligt överstyrelsens uppfattning komma

till direkt uttryck i lagtexten. Överstyrelsen är emellertid inte övertygad om

att man bör ge uttrycket en så snäv tolkning. I princip bör enligt överstyrelsens

mening även den som tillfälligt vistas å en ort vara berättigad till

krigshjälp, om han i övrigt uppfyller villkoren för dylik hjälp. Ett sådant

betraktelsesätt stämmer väl överens med kommitténs uttalade uppfattning

att, när bestämmelserna om krigshjälp träder i tillämpning, förhållandena

torde vara så allvarliga, att det ur allmän synpunkt är fördelaktigt att de

som har möjlighet därtill söker sig bort från utrymningsområdena samt

att en uppdelning av de inflyttade i olika kategorier med avseende å rätten

till hjälp skulle medföra åtskilligt administrativt besvär. Den föreslagna

ordningen, enligt vilken den som tillfälligt vistas inom en kommun skall erhalla

krigshjälp först efter särskilt förordnande av länsstyrelsen, svnes

överstyrelsen alltför omständlig för att vara lämpad i lägen, där det kan

forutsättas att myndigheterna är överbelastade med totalförsvarsuppgifter.

Därest anledningen till att kommittén velat ge orden tagit uppehåll en snäv

tolkning varit att förhindra, att krigshjälp utgår till den som erhåller inkvartering

in. in. genom civilförsvarets försorg, vill överstyrelsen framhålla att

behovsprövad krigshjälp inte kan utgå jämsides med motsvarande hjälp

från civilförsvaret, eftersom den föreslagna krigshjälpen utgår endast i den

mån behoven ej tillgodoses på annat sätt. Den icke behovsprövade krigshjälpen

skall utgå endast i den mån Kungl. Maj :t förordnar därom och förordnandet

bör lämpligen utformas så, att ifrågavarande hjälp ej utgår då vederbörande

erhåller hjälp genom civilförsvarets försorg. Bestämmelsen om

rätt till krigshjälp i särskilda fall efter förordnande av länsstyrelsen har å

andra sidan tillkommit för att förhindra att någon — bland annat i lägen

där det är svårt att avgöra om hans uppehåll är tillfälligt eller varaktigt —

blir ställd utan såväl civilförsvarshjälp som krigshjälp. Enligt överstyrelsens

mening inträder denna situation aldrig, om rätten till krigshjälp principiellt

utsträckes till att omfatta även den som tagit tillfälligt uppehåll.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

Sammanfattningsvis föreslår överstyrelsen, att uttrycket tagit uppehåll ges

eu vidsträckt innebörd och att Kungl. Maj :ts tillämpningsbestämmelser om

icke behovsprövad krigshjälp utformas sä att dylik hjälp ej kan utgå samtidigt

med civilförsvarets motsvarande hjälp. Härigenom erhålles en fullständig

automatik så att rätt till krigshjälp inträder så snart motsvarande

civilförsvarshjälp upphör. Vilken av hjälpformerna som i tveksamma fall

skall utgå kommer att ligga i civilförsvarsmyndighetens hand att avgöra

efter praktiska grunder.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar, att planläggningen i fråga om socialvården

måste inriktas på att tillgodose kraven i det svåraste läget, vilket

torde uppkomma om snabbutrymning anbefalles samtidigt med allmän mobilisering.

Av olika skäl torde det då uppkomma långa väntetider, innan alla

kan väntas vara borttransporterade till de varaktiga inkvarteringsområdena.

Även om civilförsvaret med tillämpning av tjänstepliktslagen och förfoganderättslagstiftningen

skulle snabbt lyckas ta i anspråk de personella och

materiella resurser, som erfordras för att bereda utrymd, inom större förläggningsområden

befintlig befolkning erforderlig naturahjälp, lär civilförsvaret

näppeligen kunna lämna alla behövande sådan hjälp. I dylika situationer,

fortsätter länsstyrelsen, rekommenderar kommittén civilförsvarsmyndigheterna

att besluta att den tillfälliga inkvarteringen skall betraktas

som varaktig, varigenom civilförsvarets ansvar för befolkningen anses ha

överförts till vistelsekommunen. Länsstyrelsen kan inte ansluta sig till

denna uppfattning utan anser att utrymd civilbefolkning, som tvingas

kvarstanna i genomgångsområde, bör kunna beredas hjälp genom såväl

civilförsvarets som kommunernas försorg. I genomgångsområden måste

därför planläggas en med civilförsvaret samarbetande kommunal organisation

för hjälpverksamhetens igångsättande utan föregående formella beslut

av civilförsvarsmyndigheten eller länsstyrelsen, därvid tonvikten på den

kommunala sidan bör läggas på krigshjälp utan behovsprövning. Sådan

krigshjälp bör enligt länsstyrelsens mening i genomgångsområde kunna

lämnas envar behövande, vars nödtorftiga behov inte tillgodoses på annat

sätt. Även länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter, om det finns tillräckliga

skäl att undanta dem som tillfälligt vistas i en kommun från möjlighet

att erhålla krigshjälp.

Enligt civilförsvarsstyrelsens uppfattning blir konsekvensen av kommitténs

gränsdragning mellan civilförsvarets och kommunernas uppgifter den

att krigshjälp, som är en kommunal angelägenhet, inte bör utgå till befolkningsgrupper

för den tid då civilförsvaret har ansvaret. A andra sidan, tilllägger

styrelsen, anser emellertid kommittén, att krigshjälp bör utgå till

de evakuerade, så snart de anlänt till inkvarteringskommunen. Dessa principer

låter sig enligt styrelsens uppfattning inte förenas i vad avser de av

civilförsvaret drivna internaten. Ansvaret för dessa skall enligt kommunalrättskommitténs

förslag åvila civilförsvaret under åtta dagar från dagen för

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196 i

kungörandet av utrymningen, vilken tid kan förlängas under ytterligare åtta

dagar. Full försörjning å internat skall betraktas som naturahjälp genom

den föreslagna krigshjälpen. Då kostnaderna för såväl civilförsvaret som

krigshjälpen bestrides av statsmedel har frågan om naturaförsörjningens

karaktär ingen praktisk betydelse för den enskilde hjälptagaren annat än i

fråga om de fickpengar, som bör utbetalas till de i internaten intagna. Efter

utrymningsförordningens upphävande saknar civilförsvaret möjlighet att

utge kontant krigshjälp, varav enligt styrelsens mening skulle följa, att

fickpengar inte skulle kunna tilldelas ifrågavarande hjälpbehövande. Styrelsen

förordar, att en mindre kontant krigshjälp skall kunna tilldelas dem av

kommunen även under ifrågavarande tidsperiod.

De av kommittén föreslagna två lijälpf ormer na, behovsprövad

krigshj älp och icke behovsprövad sådan hjälp, anses av civilbefälhavaren

i tredje civilområdet motsvara de krav som bör ställas för att den enskildes

behov i en krigssituation skall tillgodoses.

När det gäller utbetalningar av behovsprövad krigshjälp anser beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar, att förslaget om frihet för kommun att

betala krigshjälp i form av hyresbidrag direkt till hyresvärd är ägnat att

minska de slitningar, som ändå kommer att uppstå mellan bofasta och inkvarterade.

riksförsäkringsverket ifrågasätter, om det inte bl. a. ur administrativ

synpunkt vore mera rationellt att bostadsbidragen regelmässigt

utbetalades till den som upplåter bostaden samt att även ansökningarna om

dessa bidrag gjordes av denne med erforderlig påteckning av vederbörande

hyresgäster. För folkpensionsberättigad skulle bostadsbidraget givetvis ersätta

i fredstid utgående kommunalt bostadstillägg till folkpension. När den

nödställde av bostadsupplåtaren erhåller även vivre, synes vidare möjlighet

böra finnas att, mot däremot svarande avdrag å det för normalfall fastställda

schablonbeloppet, utbetala hela ersättningen för helinackorderingen

till den som tillhandahåller denna.

I anledning av kommitténs förslag att krigshjälp inte bör utgå för kostnad

för bostad i utrymningsorten understryker Landsorganisationen vikten

av att de evakuerade beredes skydd mot vräkning från sin bostad i utrymningsorten

samt mot utmätning av det kvarlämnade bohaget. Beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar samt länsstyrelserna i Jönköpings, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län hyser liknande uppfattning. Lösningen

av denna fråga anses ha stor psykologisk betydelse. Några av de

nämnda remissorganen erinrar om kommitténs uttalande att utredningen av

frågan hör samman med moratorielagstiftningen samt anser det angeläget

att spörsmålet löses snarast.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet anser det motiverat att för erhållande

av krigshjälp uppställa det av kommittén förordade villkoret att

de hjälpsökande skall anmäla sig som arbetssökande hos organ för den

offentliga arbetsförmedlingen och anta lämpligt arbete i den män sådant

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 är 1964 4.‘t

arbete erbjudes honom. Länsstyrelsen i Hallands län är av liknande upprättning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län och civilbefälhavaren i femte

civilområdet ifrågasätter, om man inte bör uppställa strängare villkor för

att på så sätt hålla krigshjälpen inom rimliga gränser. Sålunda borde

det vara ett obligatoriskt villkor för en hjälpsökande inte endast att han

tar sådant arbete som anvisas av arbetsförmedlingen utan även att han efter

förmåga deltar i förekommande arbete på inkvarteringsorten. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län anser att, även om flertalet inkvarterade i brist på erfarenhet

av göromålen i den nya miljön eller i följd av nedsatt arbetsförmåga

inte kan förväntas vara i stånd att göra någon mera betydelsefull arbetsinsats,

måste det dock ur psykologisk synpunkt vara synnerligen angeläget,

att värdfolket, som tvingas till stora uppoffringar, har en laglig rätt

att efter den inkvarterades förmåga kräva hjälp i strävandena att motstå

krigets påfrestningar. Chefen för 3. eskadern yttrar, att det bör närmare

undersökas, om bestämmelsen angående skyldighet för hjälpsökande att

anta anvisat arbete är erforderlig med hänsyn till de bestämmelser om arbetsplikt,

som kan finnas i andra författningar, vilka träder i kraft vid beredskap

eller krig.

Förslaget om icke behovsprövad krigshjälp till utbombade

och evakuerade under en övergångstid i den mån Kungl. Maj :t förordnar

därom vill beredskapsnämnden för psykologiskt försvar tillstyrka av både

humanitära och psykologiska skäl. De psykiska påfrestningarna måste i den

situationen bli synnerligen svåra och en förhållandevis generös behandling

skulle med största sannolikhet ha en positiv effekt på de kategorier det här

gäller.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att de utrymmandes behov

av hjälp torde komma att gestalta sig mycket olika, då utrymningen sker i

form av snabbutrymning eller då den sker i mera normal ordning. I det förra

fallet kan såväl tidsbristen som andra omständigheter hindra de utrymmande

att medta erforderliga medel eller vidta andra anstalter för sin

och sina anhörigas försörjning under den närmaste tiden. Men även om utrymningen

sker successivt och utan tidsnöd torde det vara nödvändigt att

garantera varje evakuerad person ekonomisk hjälp utan behovsprövning

under viss tid. Den förordade tiden av en månad synes länsstyrelsen väl avvägd

men det understrvkes, att denna tid måste kunna utsträckas, därest

kriget befinner sig i ett aktivt skede och händelseförloppet nödvändiggör

fortsatta folkförflyttningar. Länsstyrelsen förutsätter, att länsstyrelserna

tilldelas befogenhet att i sådana lägen i Kungl. Maj :ts ställe meddela förordnande

om förlängning av tiden. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet har

samma uppfattning om tiden och dess förlängning och anser dessutom att

länsstyrelsen bör ha rätt att vid behov begränsa tiden.

Kritiska till förslaget om en icke behovsprövad krigshjälp ställer sig överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län, som ifrågasätter be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

hovet av denna hjälpform jämsides med den på schematisk behovsprövning

grundade krigshjälpen, eftersom någon större skillnad mellan de båda

hjälpforinerna i praktiken knappast synes föreligga.

Chefen för 3. eskadern är tveksam, om det i ett allvarligt krigsläge går att

administrativt genomföra en krigshjälpsgivning, där de behövande efter

vissa grunder uppdelas i två kategorier, av vilka den ena har rätt till behovsprövad

krigshjälp och den andra till icke behovsprövad krigshjälp. Den

personal, som kommer att syssla med dessa frågor under ett krig, blir nämligen

synnerligen heterogen och uppfyller i många fall endast nödtorftigt de

krav, som man i fredstid kan ställa för liknande arbetsuppgifter. En förenkling

bör därför ske, vilken lämpligen kan åstadkommas på det sättet att

enhetliga förutsättningar gäller för samtliga hjälpbehövande.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap ifrågasätter, om inte den

icke behovsprövade krigshjälpen bör begränsas att utgå allenast i samband

med sådan utrymning eller omflyttning som enligt 34 g civil för svar slagen

företages efter uppmaning eller åläggande av myndighet. I annat fall kan

det inträffa att flyttningar företages enbart i syfte att komma i åtnjutande

av krigshjälp.

Frågan om normer för krigs hjälpens storlek behandlas i

ett fåtal remissyttranden. Beträffande de fredstida förmåner till vilka taxan

tör krigshjälp bör anknytas anför beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar att detta spörsmål är av underordnad betydelse. Viktigare är att

krigshjälpen överensstämmer med en redan existerande hjälpform och att

inte en ny med andra belopp skapas. Den av kommittén förordade anknytningen

till folkpensioneringen utgör inte det enda alternativet. Nämnden är

närmast av den meningen, att krigshjälpen bör anknytas till familjebidragen

iör de värnpliktiga. De kommunala organen har nämligen större vana vid

att utbetala dessa bidrag än folkpensionen. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen

i Stockholms lön betonar, att taxan ej får fastlåsas vid ett visst läge

utan måste följa utvecklingen i fråga om penningvärde och priser i en krigssituation.

Vid fastställande av taxan bör enligt Svenska socialvårdsförbundets

mening finnas möjlighet att ta hänsyn till de avsevärda prisskillnader

i fråga om det egentliga livsuppehället som vid krig kan komma att råda

mellan olika områden i riket. Följaktligen synes under speciella förhållanden

taxan böra kunna fastställas med annat belopp för vissa områden än

för riket i dess helhet.

Kommitténs uttalanden och förslag i fråga om krigs hjälpens

administration godtages i allmänhet av remissorganen. Sålunda tillstyrkes

förslagen att det i varje kommun skall finnas en av kommunens

fullmäktige utsedd krigshjälpsnämnd samt att socialnämnden skall vara

krigshjälpsnämnd, där kommun inte uppdragit åt annat kommunalt organ

att fungera som krigshjälpsnämnd eller inrättat särskild sådan nämnd.

Överbefälhavaren anser att länsstyrelse eller annan statlig myndighet i

vissa lägen bör kunna tillsätta krigshjälpsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.'')

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 10(>i

Kommitténs förslag att den regionala ledningen av krigshjälpsverksainlieten

skall handhavas av länsstyrelserna möter ingen gensägelse. Vad särskilt

angår förslaget att i länsstyrelsernas krigsorganisation skall intagas ett

visst antal kvalificerade befattningshavare, som genom resor i länet kan

utöva tillsyn över verksamheten, uttalar länsstyrelsen i Kopparbergs län och

civilbefälhavaren i femte civilområdet i ett gemensamt yttrande, att ingen

erinran är att göra men hänsyn till denna verksamhet bör tagas, när man

bestämmer personalramen för socialdetalj eu i den krigsorganiserade länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ställer sig tveksam till förslaget

med hänsyn till svårigheterna att erhålla lämpliga och kvalificerade personer.

Liknande åsikt företräder flera andra länsstyrelser. Häremot kan ställas

ett uttalande av riksförsäkringsverket om att administrativt tränad socialförsäkringspersonal

i stor utsträckning torde komma att frigöras från centrala

ämbetsverk och från allmänna försäkringskassor i utrymningsområden,

när situationen är sådan att krigshjälpslagen kommer i tillämpning.

Föredraganden hos civilbefälhavaren i första civilområdet ifrågasätter,

om den föreslagna formen för länsstyrelsernas verksamhet är lämplig i de

lägen, som kan uppkomma under beredskap och krig. Länsstyrelserna torde

nöjaktigt kunna utöva ledningen på grundval av den rapportering, som

kommunerna helt naturligt måste verkställa, samt genom den granskning

av hjälpverksamheten, som personalen inom det krigsorganiserade landskontoret

har att utöva. Vidare framhålles i yttrandet dels att de instruktioner,

som måste utfärdas för kommunernas verksamhet, bör utarbetas centralt

och dels att länsstyrelsernas uppgift i fred snarast synes vara att ge

kommunerna den experthjälp vid instruktionernas lokala tillämpning, som

kan bli nödvändig. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är inte

övertygad om nödvändigheten av att länsstyrelserna behöver förberedas

för sina krigsuppgifter rörande krigshjälpen så i detalj, som förslaget synes

förutsätta. En betydligt viktigare uppgift är att länsstyrelserna redan i

fred ger kommunerna anvisningar om krigshjälpsverksamheten.

Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet framhåller i anledning av förslaget

att länsstyrelse skall ha rätt att vägra eller att minska statsbidrag för

krigshjälp, som utgivits av en kommun, att korrektiv mot missbruk av kommuns

rätt att ge krigshjälp givetvis måste finnas. Resultatet skulle emellertid

i ett ytterlighetsfall kunna bli, att följdverkningarna oförskyllt drabbade

de hjälpbehövande. Det torde därför vara ytterst viktigt, att den föreslagna

inspektionsverksamheten sker under sådana former, att kommunerna får

sådan hjälp och vägledning att några maktmedel ej behöver tillgripas.

Kommitténs förslag att kommunernas kostnader för utgiven

krigshjälp skall betalas av staten vinner allmän anslutning bland remissorganen.

I frågan om enskild persons ersättningsskyldighet för

uppburen krigshjälp ansluter sig Svenska socialvårds förbundet till kom
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr 196b

mitténs mening att ersättningsplikt skall gälla endast om någon lämnat

vilseledande uppgifter och om make åsidosatt sin underhållsskyldighet.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser att frågan i vilken mån

återbetalningsskyldighet skall utkrävas för krigshjälp, som utgått vid utebliven

utbetalning av lön eller annan inkomst eller socialförmån, beror på

en bedömning av hur länge det kan dröja, innan utbetalningen kommer

igång. Skulle det dröja flera månader, skulle konsekvenserna bli stötande,

om återbetalningsskyldighet inte förelåge. En sådan skyldighet kunde uppmjukas

på så sätt att den träder i kraft först efter en månad.

Länsstyrelsen i Gotlands län yttrar, att krigshjälp kommer att utbetalas

i en situation, som präglas av stark desorganisation och omfattande befolkningsomflyttningar.

Beviljandet av krigshjälp kommer att ske efter endast

summarisk behovsprövning — eller utan någon behovsprövning alls.

Man får därför enligt länsstyrelsens mening räkna med att dubbla understöd

till en och samme vårdtagare kommer att utgå i ett stort antal fall, utan

att den dubbla utbetalningen kan läggas hjälptagaren till last. Länsstyrelsen

finner det stötande att ersättningsskyldighet inte skulle föreligga i dessa

senare fall. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och civilbefälhavaren i femte

civilområdet är inte tillfredsställda med den förordade lösningen av återbetalningsskyldigheten

utan anser att man bör föreskriva en principiell sådan

skyldighet för dem, som senare har möjligheter att verkställa återbetalning.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap utgår ifrån att återbetalningsskyldighet

inte skall åvila make, som ej fullgjort sin underhållsskyldighet,

om anledningen härtill är krigsfara, utrymning och dylikt.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vissa sociala förmåner

under krigsförhållanden

När det gäller allmänna synpunkter på frågan om bibehållande

av olika sociala kontantförmåner under krigsförhållanden ger remissorganen

över lag sitt stöd åt socialberedskapskommitténs grundläggande uppfattning

att den fredsmässiga ordningen för utgivande av löpande kontantförmåner

bör bibehållas även under beredskaps- och krigsförhållanden så

länge det är möjligt.

Delade meningar råder däremot beträffande förslaget att i de lägen, då

den fredsmässiga ordningen bedömes ej längre kunna fungera, ett särskilt

krigsutbetalningssystem skall träda i funktion för sjukförsäkringsförmåner,

folk- och tilläggspensioner, yrkesskadeförsäkringsersättningar och allmänna

barnbidrag.

Förslaget tillstyrkes eller lämnas i huvudsak utan erinran av överbefälhavaren,

generalpoststyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,

länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Älvsborgs,

Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län, Social
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ö ur 196b 47

försäkringsbolagens förening, Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen.

En del remissorgan, soin i huvudsak lämnar förslaget ulan erinran, yppar

tveksamhet i olika hänseenden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som inte ansett det påkallat eller

möjligt att i detalj granska de framlagda förslagen, vill såsom ett allmänt

omdöme framhålla att det föreslagna systemet sannolikt kan befinnas ändamålsenligt

under ett tämligen stabilt krigsläge men att den förordade ordningen

för kontantförmånernas administration och utbetalning uppenbarligen

måste utsättas för stora påfrestningar under perioder med intensifierade

krigsoperationer och då kriget är i ett rörligt skede. Civilförsvarsstyrclsen

ifrågasätter, om de föreslagna anordningarna är tillräckliga för

att tillförsäkra medborgarna den sociala omvårdnad, som i ett krigsläge är

särskilt önskvärd. Styrelsen önskar ytterligare förenklingar. En sådan förenkling

vore måhända att låta utbetalningar i större utsträckning ske på

grundval av särskilda bevis — medborgarkort — som redan under fred

tillställdes medborgarna.

Enligt länsstyrelsens i Malmöhus län mening ger förslaget intryck av en

alltför optimistisk uppfattning rörande möjligheterna att i ett beredskapseller

krigsläge upprätthålla det fredstida systemet. Eftersom planläggningen

bör utgå från det oförmånligaste läget, synes densamma böra ske med hänsyn

till att långtgående kommunikationsbekämpningar redan på ett tidigt

stadium torde omöjliggöra kontantförmånernas utbetalning i någorlunda

normal ordning. Länsstyrelsen skisserar ett alternativ för utbetalning grundat

på en legitimationshandling (försäkringsbesked, medborgar- eller personkort),

som utlämnats redan i fred.

Frågan om särskilda legitimationsliandlingar som grundval för utbetalning

av sociala kontantförmåner behandlas i flera yttranden. Civilbefälhavaren

i första civilområdet förordar, att medborgarna vid beredskap eller

krig skall förses med ett förmånsbevis — kallat socialkort — som bör tryckas

och lagras i fred. Samtliga penninginrättningar, som kan upprätthålla

sin verksamhet, bör bemyndigas göra de utbetalningar, som socialkortet berättigar

till. Också civilbefälhavaren i tredje civilområdet finner det angeläget,

att handlingar, som berättigar till utbetalning av pensioner, är utlämnade

redan i fred, enär ett plötsligt krigshot kan göra att distributionen försvåras.

Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet har samma uppfattning och

framhåller vidare, att man bör ha fullt klart för sig att i krig avsteg från

den fredsmässiga rutinen kan framtvingas på alla områden av samhällslivet.

Om det framlagda förslaget om krigshjälp antages, skapas emellertid

garantier för att ingen behöver komma i direkt nödläge.

Det föreslagna systemet för krigsutbetalning av fredstida sociala kontantförmåner

ställes i åtskilliga yttranden i relation till krigshjälpen. Remissorganen

drar dock olika slutsatser av sina överväganden. Länsstyrelsen i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

Kronobergs län anser, att vissa skäl kan tala för att låta samtliga sociala

kontantförmåner ersättas av en enda hjälpform, nämligen krigshjälp, men

finner att övervägande skäl talar för att man låter kontantförmånerna utgå

även under krigsförhållanden i den mån det låter sig göra och att krigshjälpen

blir allenast en subsidiär hjälpform. Länsstyrelsen i Gävleborgs län

uttalar, att det med utgångspunkt från kommitténs direktiv inte gärna varit

möjligt att ersätta samtliga sociala kontantförmåner med krigshjälpen

även om därigenom skulle ha vunnits en väsentlig administrativ förenkling.

I ett gemensamt yttrande anför civilbefälhavaren i femte civilområdet

och länsstyrelsen i Kopparbergs län, att man kan ha delade meningar om i

vilken utsträckning de olika hjälpformerna skall bibehållas eller tekniskt

lösas i ett läge, då det fredsmässiga handlandet med nödvändighet får överges.

De föreslagna lösningarna biträdes i allt väsentligt samtidigt som det

framhålles, att det är realistiskt att räkna med att krigshjälpen blir den

normala hjälpformen. På liknande sätt uttalar sig arbetsmarknadsstyrelsen.

En mera kritisk hållning än de nu angivna myndigheterna intar socialstyrelsen,

som anser det särskilt betydelsefullt att de fredsmässiga kontantförmånerna

bibehålles under ett inledningsskede men samtidigt framhåller

att förhållandena redan från början kan bli sådana, att man omedelbart

tvingas att övergå från de fredstida förmånerna till den enhetliga krigshjälpen.

Planläggningen måste därför göras så flexibel som möjligt. Man

får ej heller enligt styrelsens mening bortse från att principen om att så

länge som möjligt bibehålla de fredsmässiga förmånerna ej får drivas för

långt, vilket skulle kunna resultera i ökade svårigheter och missförhållanden.

Svenska stadsförbundet ställer frågan, om inte det föreslagna systemet

i alltför hög grad förutsätter, att viktiga samhällsfunktioner går att

upprätthålla även under det totala kriget. Enligt förbundets mening finns

det anledning befara, att krigsutbetalningssystemet ej går att tillämpa i en

snabbt inträdande krigssitution.

Enligt riksförsäkringsverkets mening kan det hållas för troligt, att i ett

krigs- eller utrymningsskede förhållandena kommer att gestalta sig ganska

olika inom landets skilda delar. Möjligheter måste därför föreligga att handha

socialförsäkringens förmånssida efter vad de skiftande förhållandena

kräver. Även om en omsorgsfull beredskapsplanläggning sker, bl. a. genom

krigsplacering och utbildning av personal samt förrådshållning av kontorsmaterial,

blanketter m. in., torde administrationen utsättas för betydande

påfrestningar -— särskilt i inkvarteringskommunerna — vilket enligt verkets

mening synes mana till försiktighet vid bedömning av möjligheterna

att vidmakthålla socialförsäkringen enligt fredstida normer. Verket erinrar

vidare om att, därest socialförsäkringen av olika anledningar i vissa lägen

inte kan fungera, de mera trängande behoven torde kunna tillgodoses genom

den föreslagna krigshjälpen. Beredskapsnämnden för psykologiskt för
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ö ur 196 i 49

sixtr anser, alt kommitténs utgångspunkt ej ulan vidare är given. Under de

påfrestningar, som den samhälleliga administrationen kommer att vara utsatt

för under ett krig, skulle det innebära en avsevärd avlastning, om reglerna

för olika bidrag kunde förenklas. Den föreslagna krigshjälpen torde

enligt nämndens mening utan mera omfattande ingrepp kunna omredigeras

så, att den blir tillämplig på alla personer, som i fredstid får del av

olika sociala förmåner, och inte bara på dem som i anledning av krigsskada,

utrymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden

saknar tillgängliga medel. Skäl talar emellertid enligt nämndens

uppfattning för bibehållandet av den fredstida ordningen och nämnden vill

därför inte motsätta sig förslaget.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att, om oberäkneliga förseningar

måste bli en mer eller mindre normal företeelse med det föreslagna

systemet, vore det bättre att redan från början övergå till ett system med

enbart krigshjälp.

Enligt det av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län

gemensamt avgivna yttrandet kan det sättas i fråga, om det överhuvudtaget

går att bibehålla ett så differentierat system, som det av socialberedskapskommittén

föreslagna, och om det icke ur flera synpunkter skulle vara mer

tillrådligt att i vidare utsträckning övergå till krigshjälp. Å ena sidan kan

det måhända av psykologiska skäl i en krigssituation vara av värde, att det

fredstida systemet bibehålies till sina huvuddrag åtminstone under någon

lid efter det att krigstillstånd inträtt, men å andra sidan har kommittén

själv lämnat en bild av ett modernt storkrig med kärnvapeninsats, mot

bakgrund varav det ter sig mera realistiskt att räkna med en tidig omläggning

från fredssystemet till krigshjälp. Därest störningar av kommunikationerna

in. m. leder till att administrationen av bl. a. socialförsäkringarna

helt bryter samman, lär resultatet bli ökad otrygghet och bristande tilltro

till myndigheterna hos befolkningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter,

om inte en vidgad tillämpning av den föreslagna krigshjälpen hade

bort prövas i detta sammanhang. Därigenom skulle måhända för ett ytterlighetsläge

ha kunnat skapas den enklaste formen för den hjälp, som skulle

temporärt ersätta samtliga sociala kontantförmåner.

Helt avvisande till förslaget ställer sig statskontoret, länsstyrelserna i

Östergötlands, Gotlands, Skaraborgs och Jämtlands län samt civilbefälhavaren

i andra civilområdet.

Statskontoret ifrågasätter, om det är möjligt att i ett av krigsansträngningar

tyngt samhälle bibehålla de fredsmässiga sociala kontantförmånerna

i den utsträckning som kommittén förordat. Det skulle enligt statskontorets

mening innebära eu förenkling i fråga om såväl det fredsmässiga planläggningsarbetet

som det krigsmässiga administrationssystemet, därest kontantförmånerna

avlöstes av krigshjälpen på ett tidigt stadium, t. ex. vid den

slutliga utrymningen. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att den

4 — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 sand. Nr 5

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

administrativa apparaten för socialförsäkringsförmånerna och de allmänna

barnbidragen måste bli så omfattande, splittrad och personalkrävande att

det synes mycket tvivelaktigt, om fördelarna av att bibehålla dessa hjälpformer

motsvarar de uppenbara nackdelarna. Den frågan uppkommer därför,

om man inte i stället borde inrikta sig på att få till stånd en generellt

tillampbar hjalpform och att slopa samtliga socialförsäkringsförmåner, då

den fredsmässiga verksamheten tvingas att upphöra. Enligt länsstyrelsens

mening bör krigshjälpsinstitutet utbyggas så, att det täcker alla rimliga

hjälpbehov och samtidigt fyller det primära kravet på administrativ enkelhet.

För länsstyrelsen i Gotlands län står det klart, att möjligheterna att

bibehålla de fredsmässiga socialförmånerna även under krig starkt begränsas

av ett flertal faktorer såsom personella resurser och utrustning i övrigt.

Länsstyrelsen anser, att ambitionen att låta en viss socialförmån utgå även

under krig ej bör fullföljas, såvida det inte synes sannolikt, att man för den

ökade insats som erfordras i jämförelse med administrering via krigshjälp

vinner något socialt värdefullt. Krigshjälpen har enligt länsstyrelsens mening

fått eu utformning, som väl svarar mot de förhållanden vilka kommer

att råda under krig. Länsstyrelsen tillägger, att händelsernas tryck kommer

att nödvändiggöra, att krigshjälpen måste tillgripas i större utsträckning

än vad kommittén synes ha förutsatt. Samhällets resurser bör därför koncentreras

på denna realitetsbetonade hjälpform. Länsstyrelsen i Skaraborgs

län finner det orealistiskt, att i ett kritiskt läge räkna med att en så komplicerad

och ömtålig apparat som den nuvarande socialvården skall kunna

vidmakthållas utan störningar som äventyrar hela verksamheten. En sådan

förändring av hjalpformerna att hela den sociala hjälpverksamheten koncentreras

till socialhjälpen och krigshjälpen kan i ett dylikt läge bli ofrånkomlig.

Länsstyrelsen ifrågasätter därför, om inte bestämmelser om bemyndigande

för Kungl. Maj :t att förordna om nedläggande i erforderlig omfattning

av de sociala kontantförmånerna borde upptagas i det föreliggande

lagförslaget såsom en i ett förvärrat läge nödvändig ytterligare förenkling

av verksamheten. Länsstyrelsen i Jämtlands län och civilbefälhavaren i

andra cwilområdet framhåller i ett gemensamt yttrande, att övertygande

skäl ej anförts för att vid sidan av krigshjälpen bibehålla ett system med en

råd olika sociala kontantförmåner. Den stora omvälvning av samhällsförhållandena,

som måste förutsättas inträda i ett ytterlighetsläge, medför att

det väsentliga för de i utrymningsrörelserna deltagande människorna blir

uppehållande av livets nödtorft. För tillgodoseende härav torde den föreslagna

lagen om krigshjälp ge tillräckligt utrymme. Om de fredsmässiga

sociala kontantförmånerna härjämte förutsättes skola bibehållas så länge

det över huvud ar möjligt, saknas anledning att införa ett särskilt krigsutbetalningssystem,

som med nödvändighet måste bli invecklat och svårt

att upprätthålla under krigsförhållanden. De sociala kontantförmånernas

upphörande synes lämpligen böra regleras i administrativa fullmaktslagen.

När det gäller de särskilda kontantförmånerna tilldrar sig socialbered
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 är /.%’■$ åt

skapskommitténs förslag beträffande sjuk- och in o d e r s k a p s försäkringen

det största intresset bland remissorganen. Landsorganisationen

ifrågasätter en förenkling av del förordade sjukförsäkringssystemet.

Sjukförsäkringsbeskedet bör enligt organisationens mening utformas så, att

det kan ge ledning för utbetalning av sjukpenning till evakuerad befolkning

utan att ny prövning först måste vidtagas av försäkringskassan i inkvarteringskommunen.

Även Svenska landskommunernas förbund förordar, att

utbetalningen av sjukpenning grundas på sjukförsäkringsbeskeden. Försäkringskasseförbundet

ifrågasätter schablonregler för sjukpenningklassplaceringen

av de evakuerade.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att det i ett beredskapsläge måste

anses angelägnare alt sjukförsäkringsförmånerna utan omgång kan utgå

till täckande av akuta försörjningsbehov i samband med sjukdom än att

förmånerna graderas efter svåra och därför tidsödande bedömanden av aktuella

inkomstförhållanden. Dessa bestämmes huvudsakligen av ortens arbetsmarknadsförhållanden

och utgör inte något mått på den försäkrades

normala inkomstläge och därmed förenat behov av standardgraderad

kompensation för normal försörjningsnivå. Mot bakgrunden härav ifrågasätter

förbundet, om inte en schablonmässig bestämning av sjukpenningbeloppen

vore att föredraga. Därigenom skulle man i varje fall vinna en

snabb och administrativt enkel handläggning.

Flertalet av de remissorgan, som närmare behandlat de olika förmånsgrenarnas

problem, ställer sig negativa till förslaget i vad avser sjukförsäkringen.

Sålunda understryker länsstyrelsen i Västmanlands län svårigheterna

vid bestämmande av den försäkrades sjukpenningklass, svårigheter

som måste vara stora särskilt under den tidigare perioden av en inkvartering,

då flertalet anställningar sannolikt blir av mer eller mindre tillfällig

natur. Under denna tid torde därför hjälpbehovet i stor utsträckning få tillgodoses

genom krigshjälp. Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar, att det med

hänsyn till befolkningens engagemang i totalförsvaret med fog kan antagas,

att de evakuerade i huvudsak tillhör den befolkningsgrupp, som saknar

reella utkomstmöjligheter på evakueringsorten och sålunda vid sjukdomsfall

endast i undantagsfall äger uppbära sjukpenning av sådan storleksordning,

att den ur försörjningssynpunkt har någon betydelse. I övervägande

antalet fall måste därför krigshjälp tillgripas. Under sådana förhållanden

vill länsstyrelsen ifrågasätta, om inte sjukförsäkringen beträffande

den evakuerade befolkningen bör träda ur kraft och helt ersättas med

den krigshjälp, som ändock torde bli erforderlig. En liknande uppfattning

företrädes av Svenska socialvårdsförbundet. Det föreslagna sjukförsäkringssystemet

för evakuerad befolkning är enligt Svenska stadsförbundets uppfattning

otillfredsställande ur materiell synpunkt och administrativt betungande.

Förbundet föreslår därför att man låter krigshjälpen helt överta denna

del av sjukförsäkringen.

Riksförsäkringsverket anser det föga rimligt, att de evakuerade skall er
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Mnj:ts proposition nr o år I96''t

hålla försörjningen på annat sätt då de är sjuka än såsom friska. De evakuerade,

som så småningom erhåller mera stadigvarande avlönat arbete i orten,

torde böra inskrivas sasom försäkrade i kassan på orten och i vanlig

ordning placeras i sjukpenningklass, då de börjar sitt nya förvärvsarbete.

Enligt verkets mening förefaller det osannolikt, att försäkringskassorna

under krigsförhållanden skulle kunna bemästra en klassplacering i enlighet

med kommitténs förslag. Det har inte ansetts möjligt att anförtro kassorna

en sådan uppgift under fredsförhållanden. Verket kan inte tillstyrka förslaget

i denna del. Sjukpenningförsäkringen bör sålunda gälla endast för

sådana evakuerade, som i vanlig ordning inskrivits i ortens kassa.

Socialberedskapskommitténs förslag till system för utbetalning av f o 1 koch

tilläggspensioner anses av Svenska socialvårdsförbundet ändamålsenligt

och tillstyrkes av förbundet.

Länsstyrelsen i Hallands län däremot anser, att del förordade systemet lider

av det allvarliga felet att det i en kritisk situation kan visa sig vara funktionsodugligt.

Systemet innebär nämligen ingen garanti för att ett beslut om

distribution av de föreslagna uppgiftskorten under alla förhållanden skall

kunna fattas så tidigt att det blir möjligt att tillställa medborgarna korten.

Länsstyrelsen kan därför ej tillstyrka detta system utan förordar i stället det

av kommittén diskuterade alternativet 3, där utbetalningen grundas på pensionsanvisningarnas

och postgiroutbetalningskortens talonger. Även Försäkringskasseförbundet

föredrar alternativ 3. Överståthållarämbetet och

länsstyrelsen i Stockholms län, som ställt sig tveksamma till hela kommittéförslaget,

anför att, om ett särskilt krigsutbetalningssystem ändå genomföres,

alternativet 3 synes ge större säkerhet än det av kommittén förordade.

Enligt riksförsäkringsverkets mening bör det eftersträvas, att pensionerna

utges oförändrade till de pensionärer, vilkas förhållanden inte påverkats i

större utsträckning av krigsläget, dvs. de som inte lämnat sin hemort. I

fråga om de evakuerade pensionärerna synes det verket mest realistiskt att

räkna med att de ur pensionssynpunkt behandlas på annat sätt än de pensionärer

som kvarbor i hemorten åtminstone intill dess mera stabiliserade

förhallanden inträtt. Under den första tiden efter en evakuering är det sålunda

sannolikt, att pensionärerna — liksom andra evakuerade personer —

får hänvisas till den föreslagna krigshjälpen, vilket förhållande inte utesluter,

att man redan i fredstid undersöker och förbereder möjligheterna

att så snabbt som förhållandena medger återuppta pensionsutbetalningarna

till de evakuerade pensionärerna. Enligt verkets mening har kommittén

underskattat svårigheterna att grunda pensionsutbetalningen under krig på

de s. k. uppgiftskorten. Den erforderliga kompletteringen av dessa måste

nämligen föregås av ett tidsödande räknearbete, vilket torde få utföras i ett

läge, då personaltillgången i kassorna är knapp. Dessutom kan ej heller

bortses från att de postala kommunikationerna kan vara lamslagna. Verket

tillägger, att även andra tekniska lösningar än de av kommittén förordade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr !> år t!)li''i .r>:i

synes kunna komma i fråga. Man kan sålunda tänka sig, att kassan på inkvarteringsorten

utfärdar pensionsbevis till sådana evakuerade, som kan

påvisa att de på grund av ålder eller eljest är pensionsberättigade. Sådant

bevis skulle avse allenast folkpensionens normalbelopp.

Beträffande de allmänna barnbidragen förordar Svenska

landskommunernas förbund en utbetalning mot företeende av ett bevis

motsvarande det uppgiftskort, som kommittén föreslagit för pensionerna. Socialstyrelsen

anser, att den föreslagna lösningen för utbetalning av allmänt

barnbidrag inte kommer att fungera tillfredsställande. Enligt styrelsens mening

vinner man de säkraste garantierna för att barnbidragen utan tidsutdräkt

kommer barnen till godo genom ett utbetalningssystem, enligt vilket

vid ett krigsutbrott barnbidraget skall utbetalas i den ort, där barnet vistas

vid utbetalningstillfället.

Svenska socialvårds förbundet är tveksamt rörande möjligheterna att bibehålla

den fredsmässiga utbetalningen av de allmänna barnbidragen och

förordar att barnets vårdare i inregistreringskommunen skall vara berättigad

till icke behovsprövad krigshjälp för barnet. Svenska stadsförbundet

anser att, om bidrag från krigshjälpen utgår efter samma grunder som det

allmänna barnbidraget och med belopp som motsvarar detta, det för mottagaren

torde vara likgiltigt, om förmånen benämnes allmänt barnbidrag

eller utgör en form av krigshjälp.

Värnpliktsavlöningsutredningens förslag

Värnpliktsavlöningsutredningens förslag att familjebidragssystemet under

krigsförhållanden skall ersättas av krigshjälp tillstyrkes av samtliga remissorgan

utom civilbefälhavaren i andra civilområdet, som vill finna en

lösning inom det norska krigsregulativets ram. Även civilbefälhavaren i

femte civilområdet anser i och för sig vissa skäl tala för det norska systemet,

eftersom familjebidragen mera är en intjänad förmån än ett socialt

bidrag.

Förslaget att den krigshjälp som motsvarar familjepenning skall för den

närmaste kretsen av anhöriga utgå utan behovsprövning tillstyrkes eller

lämnas utan erinran av alla remissorgan utom försvarets civilförvaltning,

socialstyrelsen och civilbefälhavaren i första civilområdet. Av de remissorgan

som tillstyrker förslaget framhåller försvarets personalvårdsnämnd,

att familjepenningen är en löneliknande förmån, som av praktiska skäl tages

bort, och att soldaten i möjligaste mån måste befrias från bekymmer för

sina närmaste anhörigas ekonomiska och sociala förhållanden. Civilbefälhavaren

i femte civilområdet hänvisar även här till att familjebidragen är att

betrakta som en intjänad förmån, medan Svenska landstingsförbundet betonar

de psykologiska skälen. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om

man inte borde ta steget fullt ut och låta krigshjälp motsvarande den maxi
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 5 år 1964

mala familjepenningen ulan behovsprövning utgå till alla familjemedlemmar

till värnpliktiga.

De remissorgan som avstyrker förslaget framhåller särskilt rättviseskälen.

Försvarets civilförvaltning anser sålunda, att tillräcklig anledning saknas

att utge mer generös krigshjälp till de värnpliktigas familjer än till alla

andra, som på grund av de särskilda förhållandena kommit att sakna medel

för sin utkomst. Socialstyrelsen erinrar om att familjebidrag under beredskapsförhållanden

är behovsprövat. Styrelsen finner det varken tilltalande

eller rättvist, att krigshjälp skall utgå efter behovsprövning till människor,

som varit tvungna att ta sin tillflykt till platser långt från hemorten och

kanske har försatts i svåra och besvärliga situationer, medan icke behovsprövad

krigshjälp kan komma att utgå till sådana anhöriga till värnpliktiga,

som far kvarstanna i sina hemorter och kanske utföra förvärvsarbete av

betydande omfattning. Slutligen anser civilbefälhavaren i första civilområdet,

att i lagen om krigshjälp större möjligheter bör ges till icke behovsprövad

hjälp men att, om detta inte sker, man inte bör premiera en grupp

i det totala krigets tidsålder; riskerna torde delas lika inom hela totalförsvaret.

Departementschefen

Inledning

På grund av krigsteknikens utveckling måste man räkna med att, om

Sverige blir indraget i ett krig, detta kommer att få karaktären av ett totalt

krig, som drabbar inte bara de stridande styrkorna utan hela befolkningen.

En hänsynslös insats av massförstörelsemedel kan på mycket kort tid medföra

stora förluster hos en befolkning, som oförberedd utsättes för terrorbekämpning

med kärnladdningar och biologiska och kemiska stridsmedel.

Genom angriparens flyg- och fjärrvapenanfall kan förbindelserna mellan

olika delar av landet snabbt bli avbrutna för kortare eller längre tid. Detta

kan medföra att olika myndigheters verksamhet försvåras eller omöj liggöres

och att svåra bristsituationer i fråga om försörjning, sjukvård m. m.

uppstår. Ytterligare svårigheter kan uppkomma genom biverkningar i form

av radiakbeläggning i stor skala, som kan bli en följd av angrepp med

kärnladdningar. Även den psykologiska krigföringen har genom den tekniska

utvecklingen — främst i fråga om olika massmedia — fått ökade

möjligheter till snabb verkan.

Jag vill erinra om att Kungl. Maj:t i propositionen 1962: 108 angående

organisationen av totalförsvarets högsta ledning — och sedermera även

riksdagen anslöt sig till det av 1960 års försvarsledningsutredning gjorda

uttalandet att som grund för totalförsvarets utveckling och inriktning måste

ligga det svåraste av de alternativa händelseförlopp som kan anses sannolika,

nämligen ett angrepp som, efter endast kort förvarning, med utnytt
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kniujl. Maj.ts proposition nr 5 ur 1U(>\ 55

jande av samtliga angreppsmetoder syltar till att ockupera hela vårt land

eller eu del därav.

På grund av nu anförda omständigheter har planläggningen inom totalförsvaret

inriktats på att åstadkomma en organisation, som kan fungera

även under ett intensivt inledningsskede i ett anfallskrig mot Sverige. Den

omställning av samhället som planläggningen inom totalförsvaret avser är

ytterst genomgripande. Förutom att det militära försvaret krigsorganiseras,

vidtages betydelsefulla ändringar inom sådana delar av det civila samhället

som är av särskild betydelse ur försvarssynpunkt. På olika områden sker en

omställning av de eljest normala samhällsfunktionerna, en omställning

som i många fall måste leda till att verksamheten såsom icke krigsviktig

lägges ned. Inom den civila sektorn av totalförsvaret finns särskild reglering

av civilförsvaret, polisväsendet, den allmänt civila hälso- och sjukvården,

det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Beträffande socialvården

— begreppet taget i vidsträckt bemärkelse och innefattande även

socialförsäkringarna — finns däremot inte några bestämmelser, som allmänt

reglerar verksamheten under beredskapstillstånd och krig. Under det

andra världskriget tillkom vissa sådana bestämmelser, men av dessa kvarstår

numera i huvudsak endast 1940 års förordning om utrymningshjälp.

Å andra sidan finns på socialvårdens område i regel inte några bestämmelser

som inskränker gällande reglers tillämpning under krig.

Frågan om socialvårdens omfattning och organisation under beredskapstillstånd

och krig bör ses mot bakgrunden av vissa delar av civilförsvarets

verksamhet. I samband med att en ny organisation för civilförsvaret fastställdes

år 1959 skedde en avgränsning av civilförsvarets uppgifter med den

principiella innebörden att civilförsvaret inte skall svara för uppgifter, vilka

kan utföras av ordinarie samhällsorgan. Civilförsvarets uppgifter inriktas

sålunda numera på att utöva sådan verksamhet för rikets försvar, som avser

att skydda och rädda liv och egendom vid anfall mot riket och som inte

åvilar krigsmakten, ävensom annan likartad verksamhet. För att kunna

fullgöra dessa uppgifter skall civilförsvaret vidta olika förebyggande åtgärder.

En av de viktigaste förebyggande civilförsvarsåtgärderna utgör utrymningen,

för vilken en omfattande planläggning ägt rum i fred. Det kan här

nämnas att, om planlagda utrymningar genomföres i full utsträckning,

omkring tre miljoner människor kommer att byta bostadsort.

Beträffande utrymning och därmed sammanhängande inkvartering av

utrymd eller eljest hemlös befolkning vill jag erinra om några grundläggande

bestämmelser i 1960 års civilförsvarslag. Enligt 34 § bemyndigas

Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t utsedd myndighet att under krig eller

vid krigsfara uppmana eller ålägga invånare inom område, som kan antagas

bli utsatt för fientlig verksamhet eller inom vilket eljest militära åtgärder

av synnerlig betydelse kan förväntas, att lämna sin bostad och ta uppehåll

utom området under den tid för vilken uppmaningen eller åläggandet gäl
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 är 196 i

ler. Härvid kan i samma ordning föreskrifter meddelas om uppehållsplats

för de utrymmande. Vidare gäller enligt 36 § civilförsvarslagen, att civilförsvaret

inom civilförsvarsområde skall se till att erforderliga förberedelser

för inkvarteringen av utrymmande blir vidtagna och även svara för det

första omhändertagandet på inkvarteringsorten. På civilförsvaret ankommer

alltså att leda själva utrymningsrörelsen. Häri ingår att förse de utrymmande

med transportmedel, att under förflyttningen ordna utspisning,

bereda vårdbehövande vård och anskaffa tillfällig inkvartering samt att i

övrigt i skilda hänseenden sörja för de utrymmande under utrymningsrörelsen.

Slutligen skall civilförsvaret anvisa varaktig inkvarteringsbostad

på bestämmelseorten.

Sedan utrymningsrörelsen avslutats genom att de utrymmande nått fram

till inkvarteringskominunerna och där erhållit inkvarteringsbostad, antingen

hos enskilda eller i befintliga eller särskilt upprättade internat, övergår

ansvaret för de evakuerade från civilförsvaret till de ordinarie samhällsorganen,

främst kommunerna.

Vilka uppgifter som i förevarande avseenden under beredskap och krig

skall åvila kommunerna liksom frågan om kommunernas skyldighet att i

fredstid vidta erforderliga förberedelser för uppgifternas handhavande har

hittills inte kommit till uttryck i författningsbestämmelser. Dessa och andra

frågor har utretts av kommunalrättskommittén. Med utgångspunkt från

dess förslag har Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för inrikesdepartementet

denna dag beslutat förelägga riksdagen förslag till bl. a. lag om

kommunal beredskap och lag om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad

i krig in. in.

Konimunalrättskommittén har främst inriktat sin översyn av de kommunala

beredskapsuppgifterna på de praktiskt-organisatoriskt dominerande

områdena och frågorna om ledningsverksamheten. Frågorna om möjligheten

för socialvården att fungera under beredskap och krig har utretts av

socialberedskapskommittén. Beträffande riktlinjerna för beredskapsplanläggningen

samt i fråga om organisationsspörsmålen har de båda kommittéerna

haft ingående samråd med varandra. Socialberedskapskommittén har

också samrått med 1954 års värnpliktsavlöningsutredning, vars förslag

rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig, in. m. står

i nära samband med socialberedskapskommitténs förslag och upptages

därför till behandling i detta sammanhang.

Allmänna överväganden angående socialförmåner i krig

Socialvården i vårt land — såväl socialförsäkringssystemet som den

sociala omvårdnaden i övrigt — har under de senaste åren utvecklats och

uppbyggts till en hög grad av effektivitet. Det sagda gäller inte blott socialvårdens

materiella innehåll utan också formerna för dess administration.

De gällande bestämmelserna på socialvårdens område är tillämpliga under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196\ ö7

fredstida förhållanden och i princip också under beredskap och krig. Vad

beträffar de materiella reglerna är det uppenbart att man i ett läge, då alla

ansträngningar måste inriktas på rikets försvar och då behov föreligger att

ta band om ett stort antal personer, som i anledning av krigsskada eller

utrymning saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och till erforderlig

vård, stora svårigheter kan föreligga att upprätthålla den fredsmässiga

standarden. A andra sidan bör det eftersträvas att de sociala förmåner, som

finns i fredstid, så långt möjligt bibehålies även under beredskap och krig.

Detta torde bäst överensstämma med de allmänna grunderna för beredskapsplanläggningen

att man inte skall vidta mera ingripande åtgärder i

samhällsfunktionerna än som är nödvändigt med hänsyn till rådande förhållanden.

Härför talar inte blott den enskilde medborgarens behov av

social trygghet utan även administrativa skäl.

Tillämpningen av bestämmelserna under krigsförhållanden måste emellertid

som nämnts bli förknippad med stora svårigheter och i vissa lägen

kan det ifrågasättas, om systemet har möjlighet att fungera. Hindren kan

uppkomma till följd av att vissa förmåner — exempelvis folk- och tilläggspensionerna

— utbetalas centralt eller är beroende av beslut av centrala

eller regionala organ. Om de centrala utbetalningsorganen slås ut genom

krigshandlingar eller måste nedlägga sin verksamhet i samband med en

slutlig utrymning av Stockholmsområdet, kan förmånerna inte utbetalas i

fredsmässig ordning. Ej heller lokalt utbetalade förmåner — såsom sjukförsäkringsförmåner

och allmänna barnbidrag — torde kunna utbetalas

under alla omständigheter. Inom en kommun kan på grund av krigsskador

eller av andra orsaker förhållandena bli så svåra att utbetalningen av fredstida

sociala förmåner inte kan upprätthållas. Även om förmånerna kan

utgå till en kommuns egna invånare, kan i kommunen vara inkvarterade

personer från andra kommuner, vilka inte kan få ut sina sociala förmaner.

Med hänsyn till vårt lands motståndskraft är det en angelägenhet av

största vikt att en funktionsduglig socialvård finns även under krigsförhållanden.

Planläggningen bör här liksom på övriga områden främst inriktas

på det svåraste läget, då insatserna i första hand måste avse att tillgodose

de mest elementära hjälpbehoven. En verksamhet, som skall kunna utövas

i ett sådant ansträngt läge, måste göras starkt förenklad. Detta medför, att

hjälpens materiella innehåll får schabloniseras, beslutanderätten läggas på

lokala organ så långt detta är möjligt och förfarandet i största möjliga utsträckning

frigöras från formbundenhet. Kraven på en effektiv kontroll

måste också i viss utsträckning eftergivas.

Enligt socialberedskapskommitténs förslag till lag om krigshjälp

skall ekonomisk hjälp utgå till alla som i anledning av krigsskada, utrymning

eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden

saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och till den vård som finnes

erforderlig, i den mån deras behov ej tillgodoses pa annat sätt. Detta innebär

5 — Bihang till riksdagens protokoll 196''p. 1 samt. Nr 5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

bl. a. att krigshjälp kan utgå till dem vilkas fredsmässiga sociala förmåner

mte utgår på grund av krig eller krigsfara. I princip skall enligt förslaget

krigshjälp utgå efter en schablonmässig behovsprövning. Krigshjälpen skall

kunna utgå såväl kontant som in natura och den skall lämnas enligt en av

Kungl. Maj :t fastställd taxa. Enligt förslaget skall krigshjälpen administreras

av kommunerna och finansieras av statsmedel.

Socialberedskapskommitténs förslag om krigshjälp tillstyrkes i allt väsentligt

av remissorganen. För egen del har jag kommit till den uppfattningen,

att den föreslagna krigshjälpen är en för krigsförhållanden väl

avpassad hjälpform. Jag förordar därför att förslaget i huvudsak lägges till

grund for lagstiftning i ämnet. Till enskildheterna i förslaget återkommer

jag längre fram.

Socialberedskap skommittén har vidare ingående granskat de olika bestämmelserna

på socialvårdsområdet — särskilt reglerna rörande socialförsäkiingarna

för att undersöka vilka förändringar i förenklande och

decentraliserande syfte som kan påkallas av krigsförhållanden. Kommitténs

genomgång har resulterat i ett förslag till lag med särskilda bestämmelser

om vissa sociala förmåner under krigsförhållanden.

Som utgångspunkt för sistnämnda förslag har kommittén haft att löpande

sociala kontantförmåner bör utbetalas i fredsmässig ordning så länge det

låter sig göra. I vissa lägen, då detta ej längre är möjligt, måste — om förmånen

skall kunna bibehållas — ett särskilt utbetalningssystem träda i

funktion. Härmed avser kommittén inte blott det tekniska utbetalningsförlarandet

utan även en rad åtgärder, som i åtskilliga hänseenden påverkar

förmånernas materiella innehåll. När ett särskilt krigsutbetalningssystem

användes för en viss social förmån bör enligt förslaget staten i första hand

svara för alla kostnader för förmånen. Frågan hur dessa kostnader skall

slutligt bestridas anser kommittén böra upptagas till behandling först när

frågan aktualiseras. De fredsmässiga förmåner, som kan bibehållas under

krigsförhållanden, bör enligt kommitténs mening i nya fall beviljas på principiellt

samma villkor som under fred.

Ersättning från sjukförsäkringen bör enligt förslaget under krigsförhållanden

utgivas av de allmänna försäkringskassorna i enlighet med de i fred

gällande bestämmelserna till dem som bor kvar i sin hemort. Detsamma bör

gälla dem som i samband med evakuering lämnat sin hemort, så länge förbindelserna

mellan hemortskassan och de försäkrade fungerar. För de

lägen, då hemortskassan ej längre kan sända ersättningar till dem som

lämnat hemorten, föreslår kommittén, att den som är omfattad av sjukförsäkringen

och som lämnat sin hemort skall erhålla ersättning av den försäkringskassa,

inom vars verksamhetsområde han tagit uppehåll. När det

gäller att bestämma sjukpenningens storlek föreslås, att de inkvarterade

behandlas som om de inte tidigare varit sjukpenningförsäkrade utan först

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 cir 190 i .r>''.(

i samband med insjuknandet skulle inskrivas hos inkvarteringsortens försäkringskassa.

Varje anmälan om sjukdomsfall skulle följaktligen påkalla

beslut angående den försäkrades placering i sjukpenningklass, en placering

som i princip skulle grundas på hans aktuella inkomst av förvärvsarbete.

Kommittén föreslår, att folk- och tilläggspensionerna, då det fredstida

utbetalningssystemet ej längre fungerar, skall utbetalas genom postanstalterna

på grundval av de uppgiftskort, som i fred förvaras hos försäkringskassornas

lokalkontor. Uppgiftskorten avses efter vissa kompletteringar

skola utsändas från lokalkontoren till betalningsmottagarna, så snart ett

skärpt läge inträder. Kommunalt bostadstillägg skall enligt förslaget ej utgå

till evakuerade folkpensionärer.

Yrkesskadelivräntor skall enligt förslaget utbetalas av postanstalterna på

grundval av de i fred hos försäkringskassornas centralkontor och riksförsäkringsverket

förda registerkorten över utgående yrkesskadelivräntor.

Dessa kort bör på samma sätt som uppgiftskorten rörande pensionerna

distribueras till betalningsmottagarna då ett skärpt läge inträder.

Beträffande allmänna barnbidrag föreslår kommittén, att den fredsmässiga

utbetalningsordningen bibehålies så länge barnavårdsnämnderna har

möjlighet att utsända barnbidragsanvisningar. När detta bedömes inte

längre vara möjligt, skall den som har barnbidragsberättigat barn i sin vård

kunna erhålla allmänt barnbidrag genom barnavårdsnämnden i den kommun,

där barnet vistas.

Svårigheterna att utforma ett krigsutbetalningssystem för arbetslöshetsförsäkringen

samt för bidragsförskotten och ulfyllnadsbidragen har föranlett

kommittén att förorda att lagstiftningen rörande dessa förmåner tills

vidare inte skall tillämpas i ett krisläge.

Socialberedskapskommitténs förslag till särskilda bestämmelser om vissa

sociala förmåner under krigsförhållanden har bedömts olika under remissbehandlingen.

Åtskilliga remissorgan har anslutit sig till huvudgrunderna

i förslaget eller lämnat dem utan erinran. Man har dock på sina håll —- även

i yttranden som i princip är positiva till tanken på ett särskilt krigsutbetalningssystem

för vissa socialförmåner — ifrågasatt, huruvida det förordade

systemet är funktionsdugligt eller lämpligt. Lagförslaget har också mött

delvis ganska kraftig kritik. I somliga yttranden anses förslaget vara präglat

av en alltför optimistisk uppfattning av möjligheterna att i ett ytterlighetsläge

upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Vidare framhålles att förslaget

— trots förordade förenklingar jämfört med den fredstida ordningen -— är

alltför invecklat och tungrott. Även från rättvisesynpunkter yppas i en del

fall tvekan. Man ställer frågan, om det i ett krigsläge, då intresset är inriktat

på befolkningens skydd till liv och lem och på tillgodoseende av elementära

behov, är rimligt att vissa medborgarkategorier skall erhålla sin försörjning

enligt andra och förmånligare grunder än övriga. Mot denna bakgrund har

i flera yttranden anförts skäl, som talar för att man inriktar sig på en gene
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

GO

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196i

rellt tillämpbar hjälpform och att man slopar samtliga socialförsäkringsoch

andra speciella förmåner, då den fredsmässiga verksamheten tvingas

att upphöra. Dessa yttranden utmynnar i ett förordnande av att krigshjälpen

utformas så att den kan täcka alla rimliga hjälpbehov.

Till de nyss anförda kritiska synpunkterna kan jag i många stycken

ansluta mig. Jag vill dock samtidigt ge mitt erkännande åt det arbete som

socialberedskapskommittén nedlagt på att undersöka möjligheterna att bibehålla

speciella sociala förmåner under krigsförhållanden. Genom kommitténs

arbete har problemen gjorts till föremål för en grundlig genomgång

och fått en allsidig belysning, utan vilka ett ställningstagande inte

skulle vara möjligt.

Kommittén har vid sina överväganden rörande ett särskilt krigsutbetalningssystem

för vissa förmåner själv ställt frågan om det inte av både principiella

och praktiska hänsyn skulle kunna göras gällande att man borde

stanna vid att genomföra förslaget om krigshjälp och underlåta särskilda

lagstiftningsåtgärder för att söka anpassa de fredsmässiga reglerna om särskilda

förmåner efter de under ett ytterlighetsläge rådande förhållandena.

I enlighet med sina direktiv har emellertid kommittén fullföljt uppgiften

att utarbeta förslag till särskilda krigsbestämmelser rörande de viktigaste

sociala kontantförmånerna.

Vid min bedömning av detta förslag har framför allt följande omständigheter

varit vägledande.

Jag har inte blivit övertygad om att det föreslagna systemet är funktionsdugligt

under de svåra yttre förhållanden som kan antagas föreligga i ett

krigsläge. Förslaget synes nämligen förutsätta, att samhället fungerar i

cn utsträckning som det inte torde vara realistiskt att räkna med. Det skulle

knappast \ara ägnat att stärka motståndsandan, om de av samhället planlagda

åtgärderna visade sig omöjliga att genomföra. Jag kan inte heller

finna att systemet pa ett tillfredsställande sätt tillgodoser medborgarnas krav

på en likvärdig och rimlig försörjning. I många fall skulle det föreslagna

systemet ge ett företräde till samhällets resurser åt vissa kategorier utan

att detta vore sakligt motiverat, i andra fall återigen skulle säkerligen den i

särskild ordning utbetalade förmånen behöva kompletteras med den generella

hjälpformen, krigshjälpen. Vidare skulle det kunna uppkomma icke

önskvärda skillnader mellan den bofasta och den evakuerade befolkningen,

något som självfallet bör undvikas. Slutligen kan jag inte finna, att systemet

tillgodoser de stora krav som måste ställas på administrativ enkelhet i

fråga om beredskapsplanläggning och verkställighetsåtgärder.

Jag kan på grund av det anförda inte tillstyrka ett särskilt krigsutbetalningssystem

för vissa sociala kontantförmåner. I stället förordar jag att

alla ansträngningar inriktas på att inom den kommunalt administrerade

krigshjälpens ram tillgodose de skilda hjälpbehoven på ett sätt som är tillfredsställande

och effektivt ur den enskildes synpunkt och som dessutom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b Öl

är administrativt enkelt. En följd härav blir att, i den mån det ej längre är

möjligt att utbetala en social lörmån i 1''redsmässiga former, förmånen tills

vidare får upphöra att utgå. Olika samhällskategorier får alltså utan hänsyn

till sina fredsmässiga förhållanden hjälpbehoven täckta enligt reglerna om

krigshjälp.

Frågan om befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att lagstiftning om

sociala kontantförmåner inte skall tillämpas under krigsförhållanden får

tagas upp i särskild ordning. Ett sådant förordnande, som inte torde böra

givas förrän slutliga utrymningar företagits i avsevärd omfattning, behöver

inte innebära att de förmånsberättigade går miste om förmåner belöpande

på den tid varunder förordnandet gäller. Spörsmålet om retroaktiv

utbetalning av de suspenderade förmånerna får prövas då sådana förhållanden

inträtt, att det fredstida systemet kan fungera.

Förslaget till lag om krigshjälp

Såsom socialberedskapskommittén föreslagit bör reglerna om krigshjälp

samlas i en särskild fullmaktslag, som är i kraft redan under fredstid.

De materiella bestämmelserna bör träda i tillämpning automatiskt då

riket kommer i krig, och vid krigsfara bör tillämpningen bero på Kungl.

Maj:ts förordnande, som skall underställas riksdagens prövning inom

viss tid.

Ett grundläggande problem vid utformningen av krigshjälpen gäller den

personkrets, som skall kunna komma i åtnjutande av krigshjälp.

Enligt kommittéförslaget, mot vilket ingen erinran gjorts under remissbehandlingen,

skall rätt till krigshjälp tillkomma alla som i anledning av

krigsskada, utrymning, avbrott i den allmänna samfärdseln, produktionsomläggning

eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden

saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle eller till den vård

som är erforderlig, allt i den mån hjälpbehovet inte tillgodoses på annat

sätt. Åtskillnad göres ej mellan svenska medborgare och andra hjälpbehövande.

Jag tillstyrker kommitténs förslag. Med en så vid personkrets kommer

krigshjälpen att kunna fylla den funktion jag i det föregående förordat

att den skall få, nämligen att i ett ytterlighetsläge vara den enda sociala

kontanthjälpsförmånen, om man bortser från att socialhjälp även i ett sådant

läge skall kunna utgå i fall då hjälpbehovet inte har sin grund i krig,

krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden. Alla hjälpbehov,

vilka förorsakas av förhållanden, som sammanhänger med krig eller krigsfara,

omfattas av den föreslagna lydelsen, inte blott sådana som beror på

personskador och förlust av egendom utan även sådana som har sin grund

i att sociala förmåner inte utbetalas, penningförsändelser inte kan vidarebefordras,

betalning uteblir på grund av moratorium, möjligheter att erhålla

anställning eller driva rörelse upphör in. in. Med utrymning avses inte

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

bara utrymning genom civilförsvarets försorg utan även att någon på annat

sätt lämnat sin bostad i anledning av krig eller krigsfara. Personkretsen

torde framgå med erforderlig tydlighet utan att lagtexten vid sidan om krigsskada

och utrymning särskilt anger sådana omständigheter som avbrott i

den allmänna samfärdseln och produktionsomläggning.

En fråga som har nära samband med reglerna om personkretsen är den

gränsdragning mellan civilförsvarets och kommunernas

uppgitte r, som skall gälla beträffande ekonomiskt bistånd

åt krigsdrabbad befolkning. Kommittén föreslår som huvudregel, att skyldighet

att utge krigshjälp skall åvila kommun, inom vilken den hjälpsökande

är bosatt eller eljest tagit uppehåll. Huvudregeln kompletteras med

ett stadgande att länsstyrelsen, om det föreligger särskilda skäl, skall kunna

förordna att en kommun skall vara skyldig att utge behovsprövad hjälp

även till den som tillfälligt vistas inom kommunen.

I allmänhet har kommitténs ståndpunkt godtagits eller lämnats utan

erinran i remissyttrandena. På några håll är man dock inte helt tillfredsställd

med törslaget. Sålunda åberopas bl. a. dels att begreppet tagit uppehåll

är alltför snävt och dels att kravet på förordnande av länsstyrelsen är

alltför omständligt i svåra lägen. Med anledning härav vill jag framhålla,

att uttrycket taga uppehåll redan förekommer i civilförsvarslagen. Jag anser

det lämpligt att motsvarande bestämning upptages i den nu aktuella lagstiftningen.

Därigenom vinnes en gränsdragning för ansvarsövergången från

civilförsvaret till kommunerna, som ansluter sig till den i lagen om kommunal

beredskap föreslagna. Regeln medför att en kommun blir skvldig att

utge krigshjälp till dem som genom civilförsvarets försorg erhållit varaktig

inkvartering i kommunen.

Bestämmelsen att länsstyrelsen skall äga förordna om utgivande av krigshjälp

till den som tillfälligt vistas i kommunen bör ses mot bakgrunden av

de situationer som kan inträffa under en utrymningsrörelse. Särskilt vid

snabbutrymning av de största tätortsområdena kan förhållandena bli sådana

att utrymningsrörelsen måste avstanna för längre eller kortare tid. Bedömes

läget vara sådant att de utrymmande ej bör fortsätta, får civilförsvarsmyndigheten

fatta beslut om att inkvarteringen skall betraktas som varaktig.

Därigenom överföres civilförsvarets ansvar för de utrymmande till

vistelsekommunen, som har att utge krigshjälp. I vissa fall kan dock läget

vara sådant att det inte kan avgöras om inkvarteringen bör vara tillfällig

eller om den bör övergå till varaktig inkvartering. Ställningstagandet till

denna fråga kan dra ut på tiden. Ansvaret för de utrymmande åvilar därunder

civilförsvaret. Dess bistånd är i främsta rummet inriktat på att lämna

naturahjälp i form av kost och bostad m. m. Vid en tillfällig inkvartering,

som får pågå under längre tid, kan det erfordras möjlighet att därutöver

med kontanter tillgodose de utrymmandes individuella behov i någon utsträckning.

Enligt min mening är det ändamålsenligt att visst utrymme för

opaginerad Kontrollera mot PDF

6I(

Kurujl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

krigshjälp finns i dylika fall. Det organ som häst kan bedöma om och när

krigshjälp bör utgå till hjälptagare, som inte tagit uppehåll i kommunen,

torde vara länsstyrelsen. Jag biträder därför kommittéförslaget.

Den allmänna kontanthjälpsformen vid krig eller krigsfara bör enligt

kommittéförslaget i princip ha karaktär av behovsprövad krigshjälp.

Förutsättning för rätt till sådan hjälp skall alltså vara att den

hjälpsökande saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle eller den vård som

finns erforderlig och att hjälpbehovet inte tillgodoses på annat sätt. Om

dessa allmänna grunder råder enighet bland remissorganen och jag har

ingen invändning att göra.

När det gäller innebörden av att sökanden saknar tillgängliga medel får

en evakuerad person, som inte har tillgång till kontanta medel, anses vara

medellös, även om han har tillgångar i hemorten men dessa ej kan utnyttjas.

Kravet att den hjälpsökande skall sakna tillgängliga medel får vidare ej

fattas så att en förutsättning för krigshjälp är att sökanden vid tiden för

ansökningen helt saknar sådana medel. Har han medel, som anses tillräckliga

för blott en kortare tid, eller åtnjuter han måhända inom inkvarteringskommunen

viss begränsad förvärvsinkomst, bör krigshjälpen utmätas med

hänsyn härtill.

Som nämnts skall krigshjälp inte utgivas, om hjälpbehovet tillgodoses på

annat sätt. Krigshjälpen är med andra ord suhsidiär i förhållande till andra

hjälpformer. Den uppfattning jag i det föregående uttalat om att något särskilt

krigsutbetalningssystem inte bör skapas för socialförsäkrings- och

andra fredstida förmåner utesluter inte att sådana förmåner kan utbetalas

under tid då krigshjälpsbestämmelserna är i tillämpning. I händelse av

beredskapsutrymning torde nämligen förhållandena kunna antagas vara

sådana att utbetalning av fredstida socialförmåner kan äga rum. I den mån

en evakuerad persons hjälpbehov täckes genom sådana förmåner föreligger

alltså inte rätt till krigshjälp.

När det gäller socialhjälpen skulle principen att krigshjälpen är suhsidiär

i förhållande till andra hjälpformer kunna leda till att en kommun

inte skulle kunna utge krigshjälp, innan den prövat om den har skyldighet

att utge socialhjälp. En sådan ordning kan inte anses lämplig. Kommittén

har därför föreslagit, att kommunerna inte skall vara skyldiga att utge

socialhjälp i fall då hjälpbehovet har sin orsak i krigsskada, utrymning eller

andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden. Jag biträder

detta förslag, som inte gör någon inskränkning i kommunernas rätt att av

kommunala medel lämna frivillig socialhjälp i den utsträckning de finner

lämpligt.

Jag ansluter mig också till kommitténs uppfattning att man vid prövning

av ansökan om krigshjälp inte annat än i rena undantagsfall kan göra sådan

utredning om hjälpbehovet, som företages innan socialhjälp meddelas. Som

grund för ett beslut om behovsprövad krigshjälp skall ej behöva ligga annan

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

utredning rörande sökandens hjälpbehov än ett av honom på heder och

samvete avgivet intyg om detta behov. I intyget bör sökanden försäkra, att

lian saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård

samt att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt. Det sagda utesluter

inte, att krigshjälpsorganen, om skäl därtill föreligger, har rätt att närmare

undersöka en hjälpsökandes förhållanden. De kan också vägra att utge

krigshjälp, om det är uppenbart, att sökanden har tillgängliga medel och

hans uppgifter sålunda är oriktiga, eller om det är uppenbart, att sökandens

hjälpbehov tillgodoses på annat sätt än genom krigshjälpen.

Nyss berörda intyg skall enligt kommitténs förslag avgivas vid varje tillfälle,

då sökanden önskar erhålla krigshjälp. Även om denna anordning i

och for sig bor anses tillgodose rimliga anspråk på administrativ enkelhet,

kan det inte uteslutas att åtskilliga, särskilt äldre personer finner det besvärande

att gång efter annan skriftligen betyga att de saknar medel och att

deras hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt. Som jag strax kommer till

ar avsikten att krigshjälp till uppehället skall utgå för högst en månad i

forskott. Särskilt med tanke på att krigshjälpen enligt mitt förslag ersätter

fredstida förmåner såsom folkpension m. m. har jag övervägt, om inte

ansökningsproceduren skulle kunna förenklas ytterligare. Mina överväganden

har lett fram till att det borde vara möjligt att, sedan krigshjälp första

gången lämnats, i fortsättningen utge krigshjälp utan ny prövning av hjälpbehovet.

En given förutsättning är därvid att anledning ej föreligger till

antagande att hjälpbehovet ändrats. Det lokala krigshjälpsorganet torde

inte sakna möjligheter att bedöma huruvida så är förhållandet. Jag förordar

att ett stadgande av nu angiven innebörd upptages i lagen. I praktiken

betyder detta att den hjälpsökande, som för sin försörjning fortlöpande är i

behov av krigshjälp, i allmänhet inte mer än en gång skall behöva försäkra

att han saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård

samt att hans hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt.

Med förebild från familjebidragsförordningen har kommittén föreslagit,

att Kungl. Maj :t som villkor för erhållande av behovsprövad krigshjälp skall

kunna stadga skyldighet för hjälpsökande att hos organ för den offentliga

arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande och antaga lämpligt

arbete, i den mån sådant erbjudes honom. Förslaget har i allmänhet lämnats

utan erinran vid remissbehandlingen. I ett par yttranden har man dock

\elat

föreslagna stadgandet är erforderligt. Jag ansluter mig till kommitténs

förslag.

Som förut nämnts avser krigshjälpen att tillgodose livsuppehället och

den vård, som är erforderlig. Till utgifter för livsuppehället räknas utgifter

för mat, bostad i vistelseorten, oundgängliga inventarier och kläder, rengöring,

nödvändiga resor och andra dylika utgifter som erfordras för att

vederbörande ej skall lida nöd. Ett visst mått av fickpengar bör även ingå

i hjälpen till livsuppehället. Vårdkostnader kan vara kostnader för vårdare

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964 65

eller för vård på internat. Inom krigshjälpens ram bör även lämnas begravningshjälp.

Däremot bör, i överensstämmelse med vad socialberedskapskommittén

föreslagit, krigshjälp ej utgå till evakuerade personers bostad i hemorten.

Såsom framhållits i flera remissyttranden är det av stor betydelse att de

evakuerade erhåller skydd mot vräkning från sin bostad i hemorten och

mot utmätning av sitt bohag där. Hithörande frågor, som har beröring med

frågor rörande moratorielagstiftning, torde få behandlas i annat sammanhang.

Krigshjälp bör såsom kommittén förordat normalt utgå som kontant

bidrag. Endast undantagsvis, när hjälpbehovets art föranleder därtill eller

när kontantbidrag kan antagas inte komma till avsedd användning, bör

hjälpen utgå in natura. Ett speciellt fall av naturahjälp är då hjälptagaren

erhåller bostad eller försörjning på anstalt, särskilt inrättat internat eller

kollektiv förläggning. I sådana fall bör bostadsförmån och försörjning anses

som krigshjälp in natura och i fall då helinackordering erhålles bör endast

ett fickpenningbelopp utbetalas kontant till hjälptagaren.

Kommittén diskuterar i delta sammanhang frågan i vilken utsträckning

kommunerna vid meddelande av krigshjälp bör direkt till hyresvärden

betala hyra för bostad som upplåtits till hjälptagaren. Denna fråga har i

den i prop. 1964:4 föreslagna lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad

i krig m. in. lösts så, att inkvarteringsvärden blir berättigad

att direkt hos kommunen lyfta hyran för inkvarteringsbostaden i avräkning

på krigshjälp, som tillkommer den inkvarterade. I lagen om krigshjälp bör

upptagas en hänvisning till detta stadgande.

Socialberedskapskommittén föreslår att icke behovsprövad

krigshjälp under vissa omständigheter skall kunna utgå till den som

i anledning av krigsskada eller utrymning lämnat sin bostad. Denna hjälpform

avser främst s. k. utbombade personer och personer som deltagit i

plötsliga utrymningar. Hjälpen skall kunna utgå inte endast till personer som

inkvarterats i annan kommun utan även till dem som utrymts eller omflyttats

inom samma kommun. Personer som blott tillfälligt vistas i en kommun,

t. ex. under en pågående utrymningsrörelse, skall dock enligt förslaget

inte kunna få den icke behovsprövade hjälpen. Kommittén har inte

minst av psykologiska skäl ansett angeläget att de hårt drabbade befolkningskategorier,

som de utbombade och de under flyktliknande former

evakuerade utgör, under ett inledningsskede kan erhålla ett ekonomiskt

bistånd utan prövning av sina ekonomiska förhållanden. Bidragsformen är

att anse såsom en starthjälp med syfte att underlätta omställningen till de

nya förhållandena.

Den icke behovsprövade krigshjälpen föreslås skola utgå därest Kungl.

Maj:t så förordnat och för den tid Kungl. Maj:t bestämmer. Denna tid bör

enligt kommitténs mening lämpligen kunna sättas till en månad.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Kritiska synpunkter har emellertid också anförts. I ett remissyttrande

ifrågasättes, om det föreligger behov av denna hjälpform jämsides

med den på schematisk behovsprövning grundade krigshjälpen, eftersom

någon större skillnad mellan de båda hjälpformerna i praktiken knappast

synes föreligga. Även om jag har förståelse för denna uppfattning, tror jag

likväl att den psykologiska betydelsen av den ifrågavarande hjälpformen ej

bör underskattas. Jag tillstyrker därför vad socialberedskapskommittén

föreslagit.

Den icke behovsprövade krigshjälpen bör om möjligt lämnas så snart de

kommunala myndigheterna från civilförsvaret övertagit ansvaret för de

berörda befolkningsgrupperna, vilket innebär att de evakuerade får den så

snart de erhållit bostad i inkvarteringskommunen.

I överensstämmelse med den principiella inställning jag redovisat i samband

med mina allmänna överväganden rörande socialförmåner under

krigsförhållanden finner jag det olämpligt att göra personer, som i fredstid

är berättigade till sociala förmåner, till en privilegierad kategori i krigshjälpshänseende

genom att tillerkänna dem rätt att under alla omständigheter

erhålla krigshjälp utan behovsprövning. Detta innebär att jag inte

heller kan tillstyrka värnpli k tsavlöningsutred ningens förslag

att värnpliktigas och civilförsvarspliktigas familjer skulle bilda en

sådan privilegierad kategori. I den mån familjebidragsförordningen på

grund av krigsförhållanden inte kan tillämpas får deras rätt till krigshjälp

bedömas efter de allmänna reglerna. Med vad jag nu sagt har jag inte

avsett att ta ställning till möjligheterna att skapa särskilda anordningar för

försörjningen av de värnpliktigas familjer exempelvis efter mönster av det

norska krigsregulativet, en fråga som inte tillhör mitt ämbetsområde.

Jag anser i likhet med socialberedskapskommittén att fasta normer

för krigshjälpens storlek bör gälla. Förhållandena i samband

med beviljande av krigshjälp torde sällan vara sådana att någon individuell

prövning kan göras. Schablonbelopp måste därför i stor utsträckning komma

till användning. Krigshjälp bör lämnas enligt en av Kungl. Maj:t fastställd

taxa, vilken i huvudsak bör utformas som en månadstaxa för kontanthjälp.

I taxan bör anges normerna för bostadsbidrag, underhållsbidrag

för övriga levnadskostnader, bidrag för tillgodoseende av särskilda behov

och begravningsbidrag. Hjälp bör utbetalas i förskott för högst en månad.

Enligt kommittéförslaget skall bostadsbidragen i normalfall motsvara de

belopp, med vilka ersättning för tvångsupplåtelse av bostad till hemlös

befolkning skall utgå. Med anledning härav vill jag erinra om att för sådan

upplåtelse taxor i stor utsträckning blir tillämpliga enligt den i prop.

1964:4 föreslagna lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i

krig m. m.

När det gäller krigshjälpstaxans normer för underhållsbidrag för övriga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition, nr ö dr 1961 07

levnadskostnader har kommittén diskuterat olika alternativ och har därvid

stannat för att anknyta underhållsbidragens storlek till folkpensioneringens

ålderspension.

Jag saknar anledning att i detta sammanhang ta slutlig ställning till

taxans utformning, men såvitt jag kan finna talar goda skäl för de av kommittén

föreslagna lösningarna.

För krigshjälpens administration skall enligt socialberedskapskommitténs

förslag finnas eu krigshjälpsnämnd i varje kommun. Har

kommunen inte uppdragit åt annat organ att fungera som krigshjälpsnämnd

eller inrättat särskild sådan nämnd, skall socialnämnden vara krigshjälpsnämnd.

Förslaget har i allmänhet godtagits av remissorganen och jag har

intet att erinra mot detsamma.

På det regionala planet bör det ankomma på länsstyrelsen att utöva tillsyn

över kommunernas krigshjälpsverksamhet och planläggningen av densamma.

Förekommer missförhållanden i kommunernas befattning med

krigshjälpsverksamheten bör länsstyrelsen äga vidta erforderliga åtgärder

för att nå rättelse. Länsstyrelsen bör kunna förordna att ersättning av statsmedel

för utgiven krigshjälp inte skall utgå eller skall utgå i minskad omfattning,

om kommunen grovt åsidosatt sina skyldigheter.

Länsstyrelsernas nu berörda verksamhet kommer uppenbarligen att ställa

särskilda anspråk på deras personella resurser. Kommittén har föreslagit

att i länsstyrelsernas krigsorganisation intages ett visst antal kvalificerade

befattningshavare, som genom resor i länet kan utöva tillsyn över krigshjälpsverksamheten.

Frågan har behandlats i åtskilliga remissyttranden,

främst från länsstyrelserna, som i flera fall uttalar tveksamhet beträffande

möjligheterna att erhålla lämpliga personer. Å andra sidan har riksförsäkringsverket

framhållit att administrativt tränad socialförsäkringspersonal

i ett krigsläge i stor utsträckning torde komma att frigöras från centrala

ämbetsverk och från allmänna försäkringskassor i utrymningsområdena.

Länsstyrelsernas personalbehov för krigshjälpsverksamheten bör enligt min

mening beaktas vid planläggningen av länsstyrelsernas krigsorganisation.

Hänsyn bör härvid tagas till vad som anförts från socialberedskapskommitténs

och riksförsäkringsverkets sida.

Kommitténs förslag att kommunernas kostnader för utgiven

krigshjälp skall ersättas av staten har genomgående tillstyrkts under

remissbehandlingen och jag har för egen del ingen avvikande uppfattning.

Av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kommunal beredskap följer,

att kommunernas kostnader för administration av krigshjälpen i ett

verkställighetsskede ersättes av staten, medan kostnaderna för planläggningen

i princip vilar på kommunerna själva.

Såsom kommittén anfört bör vissa regler om enskild persons

ersättningsskyldighet för erhållen krigshjälp intagas i lagen

om krigshjälp. Den som genom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet läm
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196i

nåd oriktig eller vilseledande uppgift föranlett att krigshjälp utgått bör

sålunda av allmän domstol kunna åläggas att återbetala beloppet.

Kommittén föreslår att, då frågorna om ersättningsskyldighet blir aktuella,

i särskild lagstiftning skall kunna stadgas skyldighet för försörjare att

ersätta behovsprövad krigshjälp, som lämnats åt hans make eller barn eller

adoptivbarn under 16 år på grund av att försörjaren ej fullgjort sin underhållsplikt.

Däremot har kommittén inte velat föreslå någon ersättningsskyldighet

för den som erhållit krigshjälp på grund av utebliven social förmån,

utebliven lön eller annan inkomst eller på grund av hinder att ta tillgångar

i anspråk. Några remissorgan finner, att förslaget inte är helt tillfredsställande,

och förordar en längre gående återbetalningsskyldighet.

Bland annat framhålles att konsekvenserna skulle bli stötande, om återbetalningsskyldighet

inte förelåg i fall då krigshjälp under längre tid ersatt

exempelvis utebliven lön eller social förmån, som sedermera utgives för tid

under vilken krigshjälp utgått. Återbetalningsskyldighet ifrågasättes också

för den händelse dubbel utbetalning av krigshjälp ägt rum utan att detta

kan läggas hjälptagaren till last.

Jag instämmer med kommittén däri att lagen bör öppna en principiell

möjlighet att beträffande behovsprövad krigshjälp föreskriva återbetalningsskyldighet,

som närmare regleras först sedan normala förhållanden

inträtt efter det läge som föranlett utgivande av krigshjälp. Jag delar också

kommitténs uppfattning att sådan återbetalningsskyldighet bör förekomma

endast i begränsad omfattning. Den föreslagna möjligheten att föreskriva

återbetalningsskyldighet för försörjare synes lämpligt avvägd. Med den av

mig förordade lösningen, att de sociala kontantförmånerna skall kunna

suspenderas under tid för vilken krigshjälp utgives, skulle verkan kunna

bli att ett stort antal hjälptagare vid den tidpunkt då det fredstida systemet

åter sättes i funktion skulle bli berättigade till betydande belopp av allmänna

medel, avseende tid under vilken det allmänna genom krigshjälpen

tryggat deras försörjning. Möjlighet torde böra finnas att undvika sådan

dubbelbetalning. Jag förordar en regel om att återbetalningsskyldighet skall

kunna stadgas för hjälptagare, där denne kommer i åtnjutande av annan

social förmån för samma tid som krigshjälpen avser. Återbetalning torde

härvid få ske genom att krigshjälpen avdrages på retroaktivt utbetalade

socialförmåner.

Specialmotivering

I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, har inom

socialdepartementet upprättats förslag till lag om krigshjälp. I lagen upptages

endast mera grundläggande stadganden. Övriga föreskrifter bör i

form av tillämpningsbestämmelser utfärdas av Kungl. Maj:t eller myndighet,

som kan komma att erhålla Kungl. Maj :ts uppdrag härtill.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 5 år 196b 69

Beträffande förslaget torde utöver vad förut anförts böra nämnas följande.

1 §•

Paragrafens lydelse ansluter till den brukliga i fullmaktslagar, vilka avses

skola träda i tillämpning automatiskt i krig och efter särskilt förordnande

—- som skall underställas riksdagen — vid krigsfara.

2 §•

I denna paragraf anges de allmänna grunderna för rätt till krigshjälp.

Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen.

Första stycket avser den behovsprövade krigshjälpen, och i andra stycket

behandlas den icke behovsprövade krigshjälpen.

Det ligger i sakens natur att krigshjälp ej samtidigt skall utgivas enligt

första och andra stycket.

3 §•

Av första stycket framgår vilken kommun som är skyldig att utge krigshjälp.

I andra stycket fastslås att kommun inte är skyldig att utge socialhjälp

till den som saknar medel av anledning som anges i 2 § första stycket, även

om den hjälpbehövande tillhör sådan kategori av befolkningen, till vilken

enligt socialhjälpslagen obligatorisk socialhjälp skall utgå. Den hjälpbehövande

blir i stället berättigad till krigshjälp. Någon åtskillnad göres därvid

ej mellan inkvarterade i kommunen och kommunens egen befolkning. Som

framgår av den allmänna motiveringen innebär stadgandet inte någon inskränkning

i kommuns rätt att lämna frivillig socialhjälp. Härför utgår

givetvis inte någon ersättning av statsmedel enligt reglerna för krigshjälpen.

4 §•

Första och tredje styckena har behandlats i den allmänna motiveringen.

Närmare föreskrifter angående ansökningsförfarandet förutsättes utfärdade

i administrativ ordning.

Sökes krigshjälp för flera hushållsmedlemmar äger enligt andra stycket

den som förestår hushållet avge föreskriven försäkran och lämna erforderliga

uppgifter för var och en av hushållsmedlemmarna.

5 §•

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen.

6 §•

Paragrafen innehåller reglerna om den kommunala organisationen av

krigshjälpsverksamheten. Socialnämnden skall vara krigshjälpsnämnd, såvida

kommunen inte uppdrager åt annat kommunalt organ att vara krigs
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196k

hjälpsnämnd eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd. I sistnämnda fall

kan krigshjälpsnämnd utses så snart lagen om krigshjälp trätt i kraft.

Andra—fjärde styckena har den utformning som är bruklig då nya specialreglerade

kommunala nämnder inrättas.

7 §•

Bestämmelserna i denna paragraf har tillkommit för att beviljandet av

krigshjälp skall kunna fortgå effektivt i trängda lägen. I sådant syfte har

det ansetts lämpligt att beslutanderätten kan utövas av ledamot av krigshjälpsnämnden

eller den som av nämnden utsetts att mottaga ansökan om

krigshjälp. Att såsom ifrågasatts i några remissyttranden medge sådan beslutanderätt

endast för nämndens ordförande eller vice ordförande har inte

ansetts tillfyllest.

8 §•

Kommunernas kostnader för utgiven krigshjälp bör såsom framgår av

den allmänna motiveringen ersättas av statsmedel. Det har ansetts lämpligt

att ersättningen fastställes av länsstyrelsen, som skall ha att på begäran

lämna förskott på ersättningen.

9 §•

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen.

Hushållsföreståndare, som enligt 4 § andra stycket vid ansökan om

krigshjälp avgivit intyg för hushåll smedlem och därvid lämnat oriktig eller

vilseledande uppgift, kan åläggas att återgälda krigshjälp, som utgivits till

hushållsmedlemmen.

10 §.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör länsstyrelsen handha den

regionala ledningen av krigshjälpsverksamheten. Det bör ankomma på länsstyrelsen

att följa tillämpningen av lagen och eljest meddelade bestämmelser

om krigshjälp samt att därvid tillse att verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt

sätt. Länsstyrelsen skall även övervaka planläggningen av krigshjälpsverksamheten.

11 §•

I första och andra styckena regleras besvär över krigshjälpsnämnds och

länsstyrelses beslut enligt lagen. Vid besvär i krigshjälpsärenden skall tilllämpas

den i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot

förvaltande myndighets beslut stadgade besvärstiden. Erinras må att besvärstiden

kan förlängas med stöd av administrativa fullmaktslagen. Av

tredje stycket framgår att beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av

förd klagan, om ej länsstyrelsen förordnar annorlunda.

12 §.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t förordnar att meddela tillämpningsföreskrifter.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1964.

Den första mandatperioden för ledamöter och suppleanter i särskilt inrättad

krigshjälpsnäinnd bör bestämmas så, att överensstämmelse kommer

att råda med den allmänna mandattiden inom kommunala nämnder. En

regel härom har intagits bland ikraftträdandebestämmelserna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om

krigsh jålp.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj it Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Berit Sandqvist-örnberg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigshjälp. a1 i texten
  2. 2LU 1964:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigshjålp. s. 1 i texten
  3. 2LU 1964:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om kommunal beredskap m. m. s. 74 i texten