Sök i Ratio Lex

Angående universitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. to

474 sidor, varav 434 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 434 av 474 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:50, Angående universitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. to

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

1

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående universitetens och

högskolornas organisation och förvaltning m. to.; given

Stockholms slott den 6 mars 196It.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande dels organisationen av universitets/

högskoleväsendets centrala ledning, dels de enskilda universitetens och högskolornas

organisation och förvaltning. Vidare framlägges förslag rörande erforderlig

personalorganisation för de skilda förvaltningsenheterna.

För universitets/högskoleväsendets centrala ledning föreslås upprättande av

ett nytt ämbetsverk, benämnt universitetskanslersämbetet. Under detta verk

föreslås skola sortera de läroanstalter, vilka för närvarande är underställda kanslern

för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen

för farmaceutiska institutet.

Chef för universitetskanslersämbetet blir enligt förslaget en av Kungl. Maj:t

utsedd universitetskansler. Inom ämbetet föreslås skola upprättas fem fakultetsberedningar,

vilkas uppgift blir att närmast svara för planeringsarbetet för universitetens

och högskolornas fortsatta utbyggnad. Ledamöter av fakultetsberedningama

föreslås skola förordnas av Kungl. Maj:t, till en del inom förslag upprättade

av de berörda fakulteterna. Universitetskanslern föreslås bli ordförande i

ämbetsverkets styrelse, som därjämte föreslås komma att bestå av fakultetsberedningamas

ordförande och ytterligare tre ledamöter.

Inom universitetskanslersämbetet skall enligt förslaget finnas en planeringsbyrå,

en utbildningsbyrå, en administrativ byrå och en rationaliseringsgrupp.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 196lf. 1 saml. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Avnämarintresset i fråga om den akademiska utbildningens innehåll och organisation

företrädes enligt förslaget dels inom fakultetsberedningama, dels genom

särskilda utbildningsråd, vilka föreslås skola träda i stället för bl. a. de tekniska

högskolornas nuvarande avdelningsråd. Utbildningsråden föreslås som regel bli

centrala i stället för som nu lokalt anknutna. Undantag härifrån göres i fråga om

råden för civilekonomutbildning.

Tandläkarhögskoloma i Stockholm och Malmö föreslås bli infogade i karolinska

institutet respektive universitetet i Lund. Principbeslut föreslås om att

även farmaceutiska institutet vid en senare tidpunkt skall infogas i en större läroanstalt,

antingen universitetet i Uppsala eller karolinska institutet.

Vissa ändringar i fakultetsindelningen föreslås, varigenom samhällsvetenskapliga

fakulteter tillkommer vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och

Stockholm. Odontologiska fakulteter bildas enligt förslaget vid universiteten i

Lund och Umeå samt vid karolinska institutet. Den nuvarande ekonomiska fakulteten

i Lund föreslås uppgå i den nya samhällsvetenskapliga fakulteten där.

Universitetet i Umeå föreslås tills vidare få en odelad filosofisk fakultet.

Var och en av de enskilda läroanstalterna föreslås bli ställd under styrelse av

ett konsistorium, bestående av en vald rektor såsom ordförande och såsom ledamöter

bl. a. fakulteternas dekaner. Varje läroanstalts centrala förvaltning skall

enligt förslaget hållas samman under en chef. För ledningen av de största förvaltningarna,

de vid universiteten i Uppsala och Lund, föreslås inrättande av

tjänster som universitetsråd. För ledningen av övriga förvaltningar föreslås byråchefstjänster.

Universitetsråden föreslås tillika bli ledamöter av vederbörande

konsistorium. Inom envar av de största förvaltningarna skall enligt förslaget

finnas en utbildningsbyrå och en administrativ byrå. Övriga förvaltningar föreslås

få en motsvarande organisation.

En avlastning av den forskande personalens administrativa arbetsbörda eftersträvas.

En ny institutionsindelning avses komma till stånd, innebärande en

sammanslagning av flera enprofessorsinstitutioner till större enheter. Varje enskild

institution avses komma att förvaltas av en prefekt, vilken skall ha att i alla

viktiga ärenden samråda med ett institutionskollegium.

Det totala medelsbehovet för den nya organisationen beräknas för budgetåret

1964/65 till 10 633 000 kr., vilket i jämförelse med medelsanvisningen för motsvarande

ändamål budgetåret 1963/64 innebär en ökning med 5 157 000 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

mars 1961f.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående universitetens

och högskolornas organisation och förvaltning m. m. och anför därvid

följande.

I årets statsverksproposition, bil. 10 s. 342, har Kungl. Maj:t på min hemställan

under punkten 165 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1964/65 beräkna

till Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. m. ett

belopp av 1 488 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 ^

I. INLEDNING

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas uppgifter

och behov. Riktlinjer för de sakkunnigas arbete angavs i departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet nämnda dag. De sakkunniga antog benämningen

1955 års universitetsutredning.

Med skrivelse den 29 juni 1957 avgav universitetsutredningen sitt första betänkande,

Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen (SOU 1957:24).

På grundval härav framlades i proposition 1958: B 1 under åttonde huvudtiteln,

punkten 1, förslag om förstärkningsanordningar vid universiteten m. m.

Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU B 48; Rskr

B 76).

Universitetsutredningen har vidare — med skrivelser den 17 december 1957

samt den 10 januari och den 16 maj 1958 — avlämnat redogörelser för tre på

utredningens initiativ genomförda statistiska undersökningar, nämligen Akademikerräkningen

1955 (SOU 1957:51), Reserverna för högre utbildning. Beräkningar

och metoddiskussion (SOU 1958:11) samt Lärarbrist och läraröverskott

(SOU 1958: 21).

Som ett andra led i sina förslag till upprustning av våra vetenskapliga institutioner

avgav universitetsutredningen med skrivelse den 20 september 1958 sitt

femte betänkande, Forskningens villkor och behov (SOU 1958: 32). På grundval

härav framlades i propositionen 1959:105 förslag om ökat stöd åt forskning

m. m. Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU 126;

Rskr 294).

Med skrivelse den 22 december 1959 avgav universitetsutredningen sitt sjätte

betänkande, benämnt Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlinjer

och förslag till utbyggnad (SOU 1959: 45). På grundval av detta betänkande

framlades i propositionen 1960:119 förslag till riktlinjer för utbyggande av det

högre utbildningsväsendet m. m. Riksdagen godkände dessa riktlinjer (SäU 1;

Rskr 327). Därefter har vid 1961, 1962 och 1963 års riksdagar beslut fattats i en

rad konkreta frågor rörande utbyggnaden av universitet och högskolor, varjämte

riksdagen under föregående års höstsession biträtt de förslag till riktlinjer för

den erforderliga ytterligare utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet

m. m., varom förslag framlades i propositionen 1963: 172.

Som det sista ledet i sitt arbete har universitetsutredningen behandlat frågorna

om de högre läroanstalternas organisatoriska ställning och förvaltningsmässiga

struktur. Sina överväganden och förslag härutinnan redovisar utredningen1 i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964 5

sitt med skrivelse den 17 januari 1903 avgivna betänkande VII, Universitetens

och högskolornas organisation och förvaltning (SOU 1963:9). Såsom b.hang till

detta betänkande avlämnade utredningen en av statskontoret utarbetad rapport

över organisationsundersökningar, som gjorts efter hemställan av utredningen,

jämte därtill anknytande rekommendationer och förslag rörande umversitetsoch

högskoleväsendets organisation och administration (Universitetsväsendets

organisation. Rapport av statskontoret. SOU 1963.10).

Över universitetsutredningens betänkande och statskontorets rapport har utlåtanden

avgivits av statskontoret, kanslern för rikets universitet, överstyrelsen

för de tekniska högskolorna, styrelsen för farmaceutiska institutet, styrelsen för

lantbrukshögskolan, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för vetcrinarhogskolan,

skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, riksrevisionsverket,

byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksarkivet,

t. f. riksbibliotekarien, interimsstyrelserna för socialmstituten i Stockholm,

Göteborg och Umeå, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet, styrelserna for

journalistinstituten i Stockholm och Göteborg, utrustningsnämnden för universitet

och högskolor, statens medicinska forskningsråd, statens humanistiska forskningsråd,

statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning,

statens råd för samhällsforskning, statens tekniska forskningsråd, statens

råd för byggnadsforskning, jordbrukets forskningsråd, rymdkommittén, styrelsen

för stiftelsen Malmfonden, överbefälhavaren, kommerskollegium, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Örebro samt Västerbottens län, garantilånenämnden, Frescatikommitten,

1962 års Umeåkommitté, lärarutbildningssakkunniga, gymnasieutredningen, studiesociala

utredningen, farmaceututbildningskommittén, veterinärhögskoleutredningen,

riksmuseiutredningen, läkarutbildningsberedningen samt nämnden for

internationellt bistånd.

Kanslern för rikets universitet har överlämnat yttranden från vederbörande

akademiska myndigheter vid honom underställda läroanstalter. Överstyrelsen

för de tekniska högskolorna har överlämnat yttranden från lärarkollegierna vid

tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola samt från organisationskommittén

för teknisk högskola i Lund. Styrelserna for farmaceutiska

institutet samt lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna har överlämnat yttranden

från vederbörande läroanstalts lärarkollegium (kollegium). Överbefälhavaren

har överlämnat yttrande från försvarets forskningsanstalt. Kommerskollegium

har överlämnat yttranden från Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, handelskammaren i Gefle samt Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare. Länsstyrelsen i Örebro lan har överlämnat.

yttrande från drätselkammaren i Örebro.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar beretts tillfälle att yttra 1

1 Professorn T. Segerstedt, ordförande, professorn S. Bergström, numera t.f. statssekreteraren

S. Moberg, direktören Hj. Olson och professorn I. Svenndson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

sig över betänkandet och statskontorets rapport. I anledning härav har yttranden

avgivits av Vetenskapsakademien, Ingeniörsvetenskapsakademien, lärarrådet

vid Handelshögskolan i Stockholm, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund

(gemensamt yttrande), Handelns arbetsgivareorganisation och Sveriges

Grossistförbund (gemensamt yttrande), Svenska teknologföreningen, Svenska

civilekonomföreningen, Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Tekniska samfundet i Göteborg, Landsorganisationen i Sverige

(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges förenade

studentkårer (SFS), Sveriges konservativa studentförbund, Centerns studentförbund,

Sveriges socialdemokratiska studentförbund, Sveriges kristliga

studentrörelse, Sveriges fria kristliga studentförening, Sveriges evangeliska student-

och gymnasiströrelsee, Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund,

Svenska tandläkaresällskapet och Skånska ingenjörsklubben.

SACO har överlämnat yttranden från Sveriges juristförbund, Sveriges samhällsvetareförbund,

Universitetslärarförbundet, Sveriges universitets- och högskoleamanuensers

förbund (SUHAF), Läroverksläramas riksförbund (LR),

Svenska arkitekters riksförbund, Sveriges tandläkarförbund, Sveriges jägmästares

och forstmästares riksförbund och Sveriges veterinärförbund. Vetenskapsakademien

har överlämnat yttrande från föreståndarkollegiet vid naturhistoriska

museet.

Härjämte har kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola inkommit med

särskild skrift i ärendet.

I det följande återges det huvudsakliga innehållet i universitetsutredningens

betänkande. I fråga om statskontorets rapport torde få hänvisas till dels själva

rapporten, dels de sammanfattande jämförelser mellan utredningens och statskontorets

ställningstaganden, som utredningen redovisat i betänkandet.

Vidare redovisas i det följande huvudinnehållet i de över betänkandet och

rapporten avgivna yttrandena.

I fråga om många av universitetsutredningens förslag erfordras icke beslut av

riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull lämnas emellertid även för

vissa dylika förslag en kortfattad redovisning.

Härjämte kommer att tagas upp de förslag till anslagsäskanden för budgetåret

1964/65, som inkommit från universitetskanslern beträffande kanslersämbetets

anslag till omkostnader samt ämnes- och fakultetskonferenser, från antagningsnämnden

för civilekonomutbildning, från utrustningsnämnden för universitet

och högskolor angående nämndens avlönings- och omkostnadsanslag samt

från akademiska rektorskon ven tet i Stockholm.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

7

II. PRINCIPIELLA UTGÅNGSPUNKTER

1. Universitetsutredningen

A. Universitetsväsendets expansion

De svenska universiteten och vetenskapliga högskolorna har under de senaste

decennierna undergått en utomordentligt stark utveckling i kvantitativt hänseende.

Ett mått på denna utveckling utgör antalet närvarande studerande, som,

efter att ha legat relativt konstant under krigsåren och stigit från ca 14 000 till

ca 17 000 under de fem första efterkrigsåren, därefter har stigit i snabb takt, så

att studentantalet höstterminen 1961 låg mer än dubbelt så högt som det gjorde

höstterminen 1950 (39 000 mot 16 800).

Expansionen kommer att fortsätta. Prognos- och planeringsgruppen inom

ecklesiastikdepartementet har i SOU 1962:55 offentliggjort ett programmatiskt

räkneexempel rörande tillströmningen till akademiska studier och efterfrågan på

akademiskt utbildad arbetskraft. Detta räkneexempel slutar på siffran 82 700

närvarande studerande höstterminen 1975 vid universiteten och samtliga högskolor

(inklusive jordbrukets högskolor och gymnastiska centralinstitutet). Den i

exemplet tänkta fördelningen mellan fakulteter och högskolor under ecklesiastikdepartementet

framgår av nedanstående sammanställning, i vilken även redovisas

det beräknade antalet närvarande höstterminen 1962.

1962

1975

....... 2 494

6 300

........ 891

1 500

Vforl fl t ...........

...... 3 639

8 300

....... 18 225

22 400

...... 8101

20 700

........ 5 823

15 300

Handelshögsk./ekon. fak..........

...... 1969

4 200

........ 1 186

2 200

...... 582

750

Summa 42 910

81 650

Emellertid utgör studentantalets utveckling endast en av komponenterna i

hela universitets- och högskoleorganisationens tillväxt. I själva verket blir denna

tillväxt sannolikt ännu starkare än totalsiffrorna rörande antalet studenter

antyder. Man måste härvidlag, förutom med utbildningsuppgiftens kvantitativa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1964

tillväxt, rakna med en fortsatt differentiering av de enskilda fakulteternas och

hogskolornas forsknings- och utbildningsprogram och med de ytterligare personalbehov,

som uppkommer som en följd av det fortlöpande arbetet för att få till

stand en genom intensivare undervisning uppnådd effektivisering av utbildningsorganisationen.

Vidare måste man räkna med forskningens egen, av utbildningsuppgifterna

oberoende utveckling och de krav denna kommer att ställa i fråga

om förstärkning av såväl de personella som de materiella resurserna.

Särskilt bör framhållas, att utbyggnaden av de högre läroanstalterna enligt

statsmakternas beslut i mycket hög grad kommer att gälla fakulteter och läroanstalter

för experimentell forskning, d. v. s. vetenskapsgrenar som redan i nuläget

är relativt sett mycket personalkrävande och som dessutom kräver en

omfattande utrustning i form av lokaler och apparatur. Det torde emellertid

finnas anledning räkna med att all forskning, och speciellt då den experimentella

forskningen, utvecklas i den riktningen, att den kräver en alltmera omfattande

personell och materiell basorganisation, per forskare räknad.

Av det här anförda framgår, att en ren extrapolering utifrån angivna eller

antagna riktpunkter i fråga om studentantalets utveckling men med bibehållande

av nuvarande relationer mellan antalet studerande och antalet lärare och

övriga tjänstemän liksom av nuvarande anslagsbehov räknade per student endast

skulle ange en undre gräns för universitets- och högskoleorganisationens tillväxt

i avseende på personal och anslag.

Även om hänsyn tages till de rationaliseringsvinster, som kan göras i en på

antytt sätt växande organisation, måste man, såvitt utredningen förstår, räkna

med att universitets- och högskoleväsendets såväl personal- som medelsbehov

kommer att stiga minst till det dubbla inom ett decennium.

B. De högre läroanstalternas dubbla uppgift. Frihet och planering

En allmän förutsättning för universitetsutredningens överväganden i förevarande

liksom i tidigare sammanhang är den, att de akademiska läroanstalterna

— universiteten och de vetenskapliga högskolorna — även i framtiden

skall ha den dubbla uppgiften att vara centra för forskning och läroanstalter

för akademisk yrkesutbildning.

Denna dubbelhet i universitetens och högskolornas uppgift blir av avgörande

betydelse för utformningen av deras organisation och administration. Dessa

måste återspegla den dualism, som råder i fråga om universitetens verksamhet.

Visserligen torde man allmänt kunna säga, att forskning och vetenskaplig

utbildning ömsesidigt stimulerar och förutsätter varandra, men icke minst då

det gäller de organisatoriska och administrativa problemen måste konstateras,

att forskningens och utbildningens intressen i vissa hänseenden kan förefalla

stå i ett visst motsatsförhållande till varandra.

Dualismen mellan forskarens frihet och samhällsintresset av forskning kan på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år lOGJi.

olika sätt taga sig uttryck i det organisatoriska systemet för forskningsmedlens

fördelning. Det är naturligt att forskningspolitiken påverkas såväl av en bedömning

av olika områdens betydelse från samhällssynpunkt som av tillgången på

kvalificerade forskare. Den forskare, som utsetts till innehavare av en tjänst

inom ett ämnesområde, med vilken är förenad skyldighet att forska, har därmed

också tillförsäkrats möjlighet till en fritt vald personlig forskningsinsats inom

detta område. Denna frihet bygger på förtroende från samhällets sida och måste

motsvaras av ett forskarens ansvar. Enligt regler, som tidigare föreslagits av

utredningen, tillförsäkras han därjämte vissa resurser för sin forskning i form

av en basorganisation. Ytterligare resurser för sin forskning kan han tillföras

av materielanslag, apparatanslag etc., som av de lokala universitetsmyndigheterna

fördelas på olika forskare. Fördelningen av huvudparten av de medel,

som krävs för enskilda forskares verksamhet, har emellertid av statsmakterna

delegerats till jorskningsråd, i vilka ingår representanter för forskarna själva.

Det faller utanför utredningens uppgift att taga ställning till forskningspolitikens

utformning och systemet för forskningsmedlens fördelning. Denna fråga

skall här endast beröras i den mån den berör den till universiteten förlagda

forskningen och de där verksamma forskarnas ställning.

Utredningen har utgått från det förhållandet, att forskningen vid universiteten

är förlagd till deras olika institutioner. Utredningen förutsätter vidare, att

forskarna själva inom institutionerna leder forskningsverksamheten utan att

därvid styras av universitetens egna eller andra myndigheter. Genom att en

forskare har ställning som självständig ledare av forskningsföretag, skapas enligt

utredningens uppfattning garantier för att universitetsforskarna beredes en erforderlig

grad av frihet. Forskarens valfrihet gäller i första hand rätten att fritt

välja sitt forskningsobjekt och sin forskningsmetod.

I fråga om utbildningslinjernas dimensionering konstaterar utredningen, att

de avgörande besluten måste dikteras av faktorer, som ligger utanför universitets/högskoleorganisationen.

Det är samhällets ansvar och samhällets angelägenhet

att bedöma tendensen på arbetsmarknaden och dess konsekvenser för

olika utbildningslinjers dimensionering. Däremot blir det de akademiska läroanstalternas

uppgift att bedöma, vilka resurser som erfordras för att få till stånd

en kapacitetsökning, utan att denna ökning blir till förfång för forskningen och

f orskarutb ildningen.

Med utbildningens innehåll avses i första hand följande ting, nämligen (1)

vilka ämnen som bör ingå i en akademisk utbildning; (2) i vilken inbördes proportion

dessa ämnen skall ingå i utbildningen; samt (3) i vilka inbördes proportioner

ett visst i utbildningen ingående ämnes olika delar eller moment bör ingå

i utbildningen.

De här angivna frågorna måste besvaras främst med hänsyn till utbildningens

ändamålsenlighet för det yrke eller yrkesområde, som utbildningen avser att förbereda

för. Bedömningen av den akademiska utbildningens innehåll kan därför

icke göras uteslutande av universiteten och högskolorna själva. Intresserade

1* — Bihang till riksdagens •protokoll 1961. 1 sand. Nr 50

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

parter är dessutom avnämarna av den akademiska arbetskraften, allmänheten

som beröres av den akademiska arbetskraftens verksamhet samt de utbildade

eller under utbildning varande akademikerna. Men även de akademiska läroanstalterna

själva måste deltaga i en bedömning av utbildningens innehåll. Här

finns den pedagogiska sakkunskap som kan ange, vilka grundläggande kunskaper

som erfordras för en viss, av någon annan part krävd specialisering. Universiteten

och högskolorna måste även bedöma, vilka verkningar förändringar i utbildningens

innehåll kan ha på universiteten möjligheter att rekrytera och utbilda

lorskare.

Även då det gäller den akademiska utbildningens organisation fordras en samordning

av skilda intressen, men intressenterna är härvidlag delvis andra än då

det gäller utbildningens innehåll. Att läroanstalterna själva är en av dessa är

självklart. Här framför allt finns den pedagogiska erfarenheten av olika undervisningsformers

och undervisningsorganisatoriska anordningars resultat. Läroanstalterna

har därjämte även då det gäller undervisningsorganisationen både

intresse och skyldighet att bevaka de rent vetenskapliga aspekterna. Delvis gäller

det härvidlag att för de mest kvalificerade undervisningsuppgifterna, forskarutbildningen

och examinationen reservera den högst kvalificerade lärarpersonalen.

Framför allt gäller det emellertid för vetenskapens representanter att

bevaka vetenskapligheten i den akademiska undervisningen och utbildningen,

d. v. s. att bevaka den del av utbildningsmålet, som avser att ge studenterna

kännedom om eller åtminstone känsla för vetenskaplig metod och debatt, och

som — återigen — utgör den yttersta motiveringen för att utbildningen förlagts

till vetenskapliga läroanstalter.

En annan huvudintressent i fråga om den akademiska undervisningens organisation

är givetvis studenterna. De har ett naturligt, icke minst ekonomiskt betingat

intresse av att utbildningen ges en sådan organisation, att det uppställda

utbildningsmålet kan nås och nås på så kort tid som möjligt. Studenternas intressen

sammanfaller härvidlag delvis med arbetsgivarnas intressen såsom avnämare

av den akademiskt utbildade arbetskraften och med statens intressen

såsom finansiär av kostnaderna för den akademiska utbildningsorganisationen.

Även från allmänt samhällsekonomisk synpunkt är en effektivt arbetande

organisation av den akademiska yrkesutbildningen av stort värde. En förlängd

utbildningstid för ett stort antal människor innebär nämligen samhällsekonomiskt

sett en investering av betydande dimensioner, bl. a. i form av avstådda

produktionsinsatser.

Såsom underlag för en bedömning av en utbildningsorganisations effektivitet

måste ligga ett kontinuerligt insamlat och relativt omfattande statistiskt primärmaterial

rörande studenttillströmning, studieval och studieresultat. Icke

minst med hänsyn till mångfalden av utbildningsvägar och den snabbhet, med

vilken undervisningens innehåll och organisation förändras, är bearbetningen och

värderingen av detta statistiska primärmaterial en komplicerad arbetsuppgift.

Med det här sagda vill universitetsutredningen redan i detta sammanhang

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 60 år 196J/.

understryka vikten av att universitets- och högskoleorganisationen ges en sådan

utformning, att den ger möjlighet till en kontinuerlig bevakning av utbildningsorganisationens

effektivitet. Härvidlag fordras, liksom beträffande utbildningens

innehåll, ett samspel mellan olika intressenter, av vilka universiteten och högskolorna

själva endast är en.

C. Rationell arbetsfördelning

Universitetsadministrationen får i betydande omfattning till uppgift att fördela

personal, lokaler och utrustning för forsknings- och utbildningsändamål.

Denna fördelning fordrar dels administrativ skicklighet och överblick, dels vetenskaplig

sakkunskap. En sådan fördelning till forskningens och utbildningens

fromma kan endast åstadkommas genom ett gott samarbete mellan de akademiska

intressena och dem som har att företräda de administrativa effektivitetskraven.

Detta måste beaktas vid de fördelande organens sammansättning och

vid angivandet av deras arbetsområden. Organen måste äga en sådan sammansättning,

att man vid administrationen av universitetsforskningens resurser beaktar

de krav, som vetenskapens egen utveckling ställer, och att man underlättar

en anpassning till nya förhållanden. Icke minst är det av vikt, att man uppmärksammar

de möjligheter till vetenskapligt och administrativt samarbete, som

yppar sig. Det stigande behovet av hjälpresurser leder till att vi måste räkna

med en ökning av de personaladministrativa och redovisningsmässiga arbetsuppgifterna.

Det innebär vidare, att universitetsforskningen kräver absolut sett

ökade insatser från samhällets sida per forskare räknat, vilket i sin tur leder till

att samhället får ett starkare intresse än tidigare av att de till forskningens förfogande

ställda resurserna effektivt utnyttjas. Det blir därför naturligt att

tänka sig olika åtgärder för att få till stånd ett ökat sambruk eller i varje fall

en gemensam förvaltning av forskningsresurser i form av personal, lokaler och

materiel. Därmed kan man också, om organisationen ges en ändamålsenlig utformning,

tillgodose kontakt- och samarbetsbehov, som betingas av vetenskapens

egen utveckling.

Administrationens uppgift blir att bedöma, huruvida de till universitetsväsendets

förfogande ställda resurserna förvaltas på ett ändamålsenligt sätt och med

avsett resultat. Det torde av den förda diskussionen ha framgått, att en förutsättning

för både frihet och effektivitet är en rationell planering. Varje större

forskningsprojekt kräver överväganden av planeringsart, och en felaktig dimensionering

av utbildningslinjer kan lätt leda till frihetsinskränkande åtgärder.

Denna uppfattning leder till den slutsatsen, att man inom universitetsvärlden

måste ha ett starkt behov av en slagkraftig framtidsplanering. Universitetsoch

högskoleorganisationen måste vara så utformad, att den förmår att på ett

rationellt sätt planera och genomföra en expansion av mycket stora dimensioner

inom både utbildningens och forskningens områden. Planeringen för de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J/.

olika utbildningslinjernas utbyggnad måste bygga på en fortlöpande analys

av statistiskt material rörande den akademiska arbetsmarknadens tillgångs- och

efterfrågesidor. Detta liksom även utbyggnadens genomförande fordrar mångsidiga

kontakter och gott samarbete mellan universitetsmyndigheter å ena sidan

och andra myndigheter och organisationer å den andra. På motsvarande sätt

måste utbildningens innehåll och organisation planläggas i nära kontakt och

samarbete med representanter för forskningen, avnämarna, arbetstagarna och

studenterna liksom med andra offentliga myndigheter. Planeringsarbetet för

forskningsorganisationens utbyggnad fordrar slutligen ingående kännedom om

forskningens egen utveckling och arbetsvillkoren inom i avseende på metod och

problematik vitt skilda forskningsgrenar. Icke minst i sistnämnda avseende måste

universitets- och högskoleorganisationens utbyggnad planeras och genomföras i

kontakt med och under inverkan från utvecklingen utanför vårt lands gränser.

Dessa krav på en rationellt verkande universitets- och högskoleorganisation är

till sin natur starkt disparata. De fordrar för uppgifternas rätta handhavande

organ med starkt varierande slag av sakkunskap men samtidigt ett smidigt

samarbete mellan dessa organ. Detta fordrar enligt utredningens mening en

starkt differentierad organisation med åtskilda men samarbetande organ för

skilda typer av ärenden, vilka för sin handläggning fordrar skilda slag av sakkunskap.

Härigenom uppnår man en rationalisering i den meningen, att cn forskares

tid icke behöver tagas i anspråk för uppgifter, som utföres väl, lika väl

eller bättre av särskilda tjänstemän, samtidigt som en förvaltningstjänstemän

ej behöver tagas i anspråk för bedömningar, som fordrar vetenskaplig sakkunskap.

Man uppnår härigenom en högre grad av saklig tyngd i de enskilda avgörandena:

Ett organ som är utmärkt väl lämpat för uppgifter av en viss typ

behöver ej åläggas uppgifter av en helt annan typ.

Å andra sidan blir en på antytt sätt differentierad organisation ofrånkomligen

komplicerad i den meningen, att vi får ett relativt stort antal organ. Till övervägande

del är emellertid detta en nödvändig konsekvens av universitetens

dubbla uppgift att vara centra för på vetenskaplig grund bedriven både forskning

och utbildning. Med hänsyn till att man i universitetsorganisationen enligt

utredningens mening nödgas arbeta med flera sinsemellan parallellställda organ

för skilda slag av uppgifter, blir det självfallet särskilt angeläget att i andra

hänseenden eftersträva en så långt driven förenkling som möjligt. Förvaltningsavgörandena

bör träffas så långt nere som möjligt och efter att ha passerat så

få instanser som möjligt. Detta åstadkommes dels genom att de enskilda organen

ges saklig tyngd och förmåga till självständigt ansvarstagande, dels genom

att man för de fall, där en instansordning är nödvändig, konstruerar denna så,

att ett ärende passerar från ett sakkunnigt organ till ett annat med överhoppande

av sådana mellanled, som icke kan väntas tillföra ärendets behandling

någon särskild sakkunskap.

Även om man på antytt sätt anförtror en mycket stor del både av de rena

förvaltningsavgörandena och av planeringsarbetet åt lokala organ, är det emel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

lertid ofrånkomligt, att förvaltningen måste skötas enligt centralt givna reglementen,

instruktioner och anvisningar och att planeringsarbetet bedrives inom

riktlinjer, som dragits upp centralt. För att den lokala universitets- och högskoleorganisationen

skall fungera väl, är det därför under alla förhållanden nödvändigt,

att man på eu nivå ovanför de lokala universitetsmyndighetcma har centrala

organ, som både är väl ägnade såsom administrativa överorgan och hai

förmåga att draga upp riktlinjerna för universitets/högskoleväsendets vidare

utbyggnad. Även på denna nivå blir det enligt utredningens mening nödvändigt

att skapa flera, sinsemellan sidoordnade specialorgan.

I fråga om fördelningen av det administrativa ansvaret mellan de lokala och

de centrala myndigheterna vill utredningen redan i detta sammanhang framhålla,

att denna frågas lösning av naturliga skäl sammanhänger med frågan hur

man vill konstruera de myndigheter, varom här är fråga. Eftersträvar man en

mycket hög grad av decentralisering i fråga om ansvaret för t. ex. dispositionen

av de växande anslagen till avlöningar åt ickc-ordinarie personal och till materiel

m. m., måste man rimligen räkna med en sadan konstruktion av den lokala

universitetsstyrelsens organ, som är den normala för organ med ett administrativt

ansvar av denna omfattning. Eftersträvar man å andra sidan för den lokala

universitetsstyrelsen en hög grad av självstyrelse utövad av forskarna själva i

kollegiala organ, torde decentraliseringen av det rent administrativa ansvaret

icke kunna föras lika långt. Det blir även härvidlag nödvändigt att göra en

avvägning mellan skilda synpunkter och intressen. De förslag utredningen i det

följande framlägger rörande de lokala och de centrala universitetsmyndigheternas

organisation och uppgifter bör ses som resultat av en dylik avvägning.

2. Yttranden

Universitetsutredningens här redovisade utgångspunkter har i de inkomna

remissyttrandena mötts i stort sett av instämmanden i vad avser synpunkterna

på forskningens och den akademiska utbildningens betydelse för samhällsutvecklingen

och synpunkterna på de högre läroanstalternas dubbla uppgift samt forskningens

frihet och behovet av planmässig utbyggnad av resurserna. Däremot har

delade meningar yppats beträffande utredningens rekommendationer om en

arbetsfördelning mellan akademiska och administrativa organ. Även i frågorna

om angelägenhetsgraden av en organisationsreform inom universitets/högskoleväsendet

och om på vilka principer en sådan reform bör byggas har delvis diametralt

skiljaktiga meningar uttalats i de inkomna yttrandena.

I det följande lämnar jag en redogörelse för de i yttrandena redovisade allmänna

synpunkterna. Jag börjar därvid — liksom i motsvarande avsnitt i det följande —

med de yttranden, som inkommit från näringslivets, arbetsmarknadens och studenternas

organisationer, varefter jag redovisar yttrandena från statliga myndigheter

och utredningar utanför universitets/högskoleväsendet. Därefter redogör

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

jag för de akademiska myndigheternas yttranden och i anslutning därtill för de

yttranden som avgivits av akademierna, de statliga forskningsråden och motsvarande

organ.

I sitt gemensamma yttrande anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges

Industriförbund bl. a. följande:

Det torde vara allmänt erkänt, att takten i den ekonomiska utvecklingen i hög

grad sammanhänger med möjligheterna att främja den vetenskapliga och den

tekniska utvecklingen. Vetenskaplig och teknisk forskning är därför en vital angelägenhet

för hela samhället, antingen den bedrives vid universitetsinstitutioner, i

företagslaboratorier eller annorstädes. Inriktningen, omfattningen och organisationen

av forskningen vid universiteten1 bestämmer också i hög grad förutsättningarna

för annan forskning inom landet. Universiteten svarar vidare i ständigt

ökad utsträckning för utbildningen av kvalificerade befattningshavare inom alla

sektorer av samhällslivet. Allt detta gör att avnämarna av akademiskt utbildad

arbetskraft av olika kategorier måste ställa allt större anspråk på universiteten.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO) anför i huvudsak följande:

Svårigheten att finna en enhetlig och samlande lösning bottnar uppenbarligen

i den bundenhet till historiskt framvuxna institutions- och beslutsformer, som

framför allt präglar de gamla universiteten och vilket i vissa avseenden kontrasterar

mot de organisationsformer, som tillämpas i senare tillkomna högre

läi osäten. En allvarlig brist när det gäller den nuvarande centrala ledningen är

den otillräckligt dimensionerade planerings- och samordningsfunktionen. Universitets-

och högskoleväsendets centrala administrativa ledning måste därför

kraftigt förstärkas, om det skall vara möjligt att inom rimlig tid bygga ut det

högre utbildningsväsendet, ge såväl grundforskningen som den tillämpade forskningen

bättre resurser och skapa bättre integration mellan vetenskaplig utbildning

och forskning.

SHIO "v ill understryka, att det framstar som ett starkt intresse såväl för det

allmänna som för näringslivet att undervisningen på det akademiska planet och

förutsättningarna för vetenskapligt arbete och forskning ägnas större omsorg än

soin hittills varit fallet. Utbildningsväsendets väntade expansion måste mötas

av åtgärder, som snarast möjligt eliminerar nuvarande brister i universitetsväsendets

organisation och skapar möjligheter till en översiktlig planering och

utbyggnad av den högre undervisningen och den vetenskapliga forskningen.

Organisationen förordar för sin del en förstärkning av den centrala, planerande

och samordnande organisationen med bibehållande av stor självständighet och

handlingsfrihet för universitet och högskolor och garantier för forskningens frihet.

Kooperativa Förbumlets styrelse anför bl. a. följande:

Den väldiga expansion av vårt högre undervisningsväsende som skett, kommer

sannolikt att ytterligare mycket starkt markeras, både ifråga om ökningen

av antalet studerande och de därav följande kraven på utrustning och resurser.

Styrelsen önskar framhalla, att denna utveckling, trots den anspänning av

samhällets resurser som den innebär, är utomordentligt glädjande och tillfreds
-

1 I fortsättningen avser ordet universitet även högskolor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1064

ställande. Den innebär att utbildningsmöjligheterna oeh bildmngsvägarna gjorts

tillgängliga för allt fler grupper inom vårt samhälle. Detta medför i s.n tur att

forskning och utbildning vid universitet och högskolor allt mer kommer att mta

en central plats i samhället. , .. i

Styrelsen accepterar utredningens bedömningar och understryker att den

nya organisationens uppgift bör vara att frigöra krafter för universitetens egentliga

uppgifter inom forskning och utbildning. Den utveckling, som skett pa dessa

områden visar onekligen, att de organisatoriska och administrativa institutioner,

som hittills utvecklats, icke räcker till för att lösa de uppgifter infor vilka universiteten/högskolorna

nu ställes. ....

Styrelsen anser sig helt kunna ansluta sig till de krav utredningen uppställt

för den nya organisationen. Utredningens huvudtes, att en organisation som

skall tillgodose dessa krav, i olika hänseenden måste differentieras, ar, enligt styrelsens

mening, höjd över all diskussion. Det framlagda forslaget innebar också

en sådan uppdelning. .... •„

Även om ett erkännande bör ges för det konstruktiva alternativ till organisation

som arbetsgruppen inom statskontoret framfört, bor, enligt styrelsens mening

de förslag och rekommendationer som universitetsutrednmgen framlagt,

vara vägledande för det fortsatta reformarbetet av det högre undervisningsväsendet.

Styrelsen vill därvid speciellt framhålla vikten av att denna uppbyggnad

sker under beaktande av nödvändigheten av kontakt och samverkan mellan

de olika leden i det svenska skolsystemet och att universitets- och högskoleorganisationen

får en uppbyggnad som ansluter sig till och utgor ett fullföljande av

övrigt reformarbete inom det svenska skolväsendet.

Svenska Tetnologi öreningen anför i huvudsak följande:

En objektiv värdering av en organisationsapparats arbetsduglighet är mycket

svår troligtvis omöjlig, att genomföra. Svenska Teknologforeningen vill redan

inledningsvis framhålla, att föreningen inte delar alla de vardenngar som kommer

till uttryck i betänkandet och framförallt i bihanget vad galler den nuvarande

organisationens funktionsduglighet. De erfarenheter som vunnits i Uotebor0,

beträffande samarbetet mellan olika lärosäten har enligt Svenska Teknologföreningens

åsikt beklagligt nedvärderats. Föreningen anser att storre vik, borde

lagts vid de organisationsformer, som visat sig fungera tillfredsställande.

Svenska Civilekonomföreningen anför:

Med hänsyn till de intressen föreningen har att företrada, har föreningen funnit

sig i huvudsak böra instämma i de förslag utredningen framlagt.

Skånes handelskammare anför:

Inom universitets- och högskoleväsendet har, såvitt Handelskammaren kan

förstå, en betydande eftersläpning ägt rum i organisatoriskt hanseende och organisationen

brister uppenbarligen på väsentliga områden i tidsenlighet och « e

tivitet. En genomgripande omdaning av sjalva organisationen och den admin - strativa förvaltningen är därför otvivelaktigt nödvändig for att universitets-och

högskoleväsendet skall kunna fylla sin allt mera centrala uppgift i samhällslivet.

En effektiviscring av förvaltningen är av behovet pakallad icke minst med tan

på de betydande anslag av allmänna medel som kräves for den högre utbildningen

nu och framdeles.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Handelskammaren i Göteborg anför:

Det torde ej rada nagon tvekan om att en allmän översyn över universitetens

och hogskolornas organisation och förvaltning under de förhållanden, som just

nu ar för handen, ar i hog grad befogad. Den ökade tillströmningen av stude“abb»

utvecklingen inom de olika vetenskapliga disciplinerna och

.. ikff!°,,beh0Vet ,av arbetskraft med högre skolning inom hela vårt samhälle

gor det till en angelagenhet av största betydelse, att våra högre undervisningsanstalter

kan utbyggas och arbeta på ett så effektivt sätt som möjligt, och ått

e anslag, som av staten anvisas for den högre undervisningen, kommer till användning

pa sadana områden, där de ur samhällets synpunkt bäst behövs. Den

forel^gande utrednmgen har på ett, såvitt Handelskammaren kan finna, mycket

nått ''fram Sta|M?en0marbct,aVlet, Vldstrackta frågekomplexet, och i det stora hela

natt fram till lösningar och förslag, som, med bibehållande av den högre undervisningens

och forskningens traditionellt självständiga ställning och frihet bör

kunna medverka till en mera effektiv administration och en förbättrad planläggning

av universitetens och högskolornas framtida verksamhet.

Handelskammaren i Gefle tillstyrker allmänt universitetsutredningens förslag.

T ästemorrlands och Jämtlands läns handelskammare anför:

Universitets- och högskoleorganisationen får av naturliga skäl icke ses som

en isolerad företeelse inom samhällslivet utan måste ses som en integrerande del

a7 det,ta’ ,nafot som, med nödvändighet medför kontakter och samarbete med

saval forskningen och dess berättigade krav på frihet i valet av forskningsobjekt

och forskningsmetoder som avnämarna av den akademiska arbetskraften med

dess önskemal och synpunkter.

Andra intressen kommer jämväl med i bilden: studenterna med dess krav på

effektiv utbildning samt statsmakterna, som ställer de nödvändiga resurserna

till universitets- och högskoleväsendets förfogande. Slutligen tillkommer det ällmänt

samhalleliga kravet pa att universitets- och högskoleorganisationen ges en

sadan utformning och effektivitet, att den lätt kan anpassas till de förändringar

s°m sker icke bara inom den egna verksamhetens ram utan även och icke minst i

samhallet.

E,n organisation som bl. a. skall tillgodose ovannämnda krav, måste vara

starkt differentierad och specialiserad, vilket i båda förslagen kommit till uttrvck

i att de rent administrativa och de akademiska uppgifterna anförtros skilda o/can

med olika sammansättning och organisation.

De.av såväl universitetsutredningen som statskontoret föreslagna förändringarna

i universitetsväsendets organisation äro av så genomgripande natur, att eu

ingående och i detalj övertänkt planering torde erfordras. Då förslagen dessutom

! f trflertaI avseenden äro ofullständiga, finner Handelskammaren starka skäl

tala tor att ytterligare ett organ skapas med samma status som fakultetsberedningarna

— den av experten Rydén föreslagna organisationsberedningen med

huvudsaklig uppgift att planera och genomföra det förslag till ny organisation

for universitet och högskolor, som riksdagen beslutar.

Svenska Stadsförbundet och Svenska Landskommunernas Förbund anför i

likalydande yttranden följande:

Styrelsen finner det på intet sätt anmärkningsvärt att de rådande organisations-

och förvaltningsformerna vid våra universitet och högskolor nu framstår

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196It

som föråldrade och föga ägnade att tillgodose dagens krav på effektivitet och

ändamålsenlighet. Universitet och högskolor är av ålder traditionsbundna institutioner,

ett förhållande som även avspeglar sig i deras organisation och förvaltning.

Det kraftigt ökande antalet studenter under senare år och den framskjutna

plats i samhällslivet, som den vetenskapliga forskningen framförallt inom de

naturvetenskapliga ämnena nu intar, har medfört att de organisations- och förvaltningsmässiga

uppgifterna vid ett universitet eller en högskola blivit så stora

och för dess verksamhet så viktiga, att det är angeläget att söka lösa dem på ett

sådant sätt att inte organisationen och förvaltningen blir den flaskhals där utvecklingen

hejdas. Bristen på vetenskapsmän och lärare gör det också naturligt

att man bör eftersträva att frigöra den som sysslar med vetenskap och undervisning

från onödigt betungande administrativa sysslor. Styrelsen finner det därför

vara av stort värde att ett betänkande nu överlämnats med förslag till nyorganisation

i dessa avseenden.

SFS yttrar bl. a. följande:

Det betänkande som nu presenterats utgör slutskedet i ett unikt utredningsarbete,

vilket spänt över viktiga områden och resulterat i en rad angelägna reformer.

SFS vill uttrycka sin tillfredsställelse över den grundliga och allsidiga behandling

frågorna rörande universitetens och högskolornas organisation och förvaltning

erhållit.

SFS ansluter sig i huvudsak till de principiella utgångspunkter som redovisas i

betänkandets inledande kapitel.

Organisationen önskar betona vad utredningen anför om dualismen mellan

forskningens frihet och samhällets intresse av att forskning bedrives på skilda

områden. Den enskilde forskarens frihet gäller främst rätten att välja forskningsmetod

och forskningsobjekt. Samhällets stöd till universitetsforskningen måste

bygga på ett visst mått av förtroende. Å andra sidan kräver samhällets intresse

i forskningen en samlad anslagspolitik, där särskild stimulans ges åt områden

inom vilka behovet av forskningsinsatser ter sig speciellt stort.

Universitetens och högskolornas andra huvuduppgift, den utbildande, kan

inte isoleras från forskningen. För SFS är det ett starkt önskemål, att utbildningen

även i fortsättningen nära anknytes till denna, på så sätt att de aktiva

forskarna anlitas för undervisningen.

Utbildningen ställer dock delvis andra krav på den organisatoriska uppbyggnaden

än forskningen, beroende på att intressenterna här är flera. Från samhällets

synpunkt måste undervisningen göras så effektiv som möjligt utan att

kvalitetskraven eftersättes. Det är också samhällets angelägenhet att bedöma

tendensen på arbetsmarknaden och dess konsekvenser för olika utbildningslinjers

dimensionering. Avnämarsidan kan resa berättigade krav på en utbildning, utformad

efter arbetsmarknadens behov. Samarbetet med denna intressent bör förstärkas

och utsträckas till samtliga läroanstalter och utbildningslinjer.

SFS vill betona betydelsen av en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna för

framtiden, att forskarnas insatser inom förvaltningen begränsas till de ärenden,

där deras speciella kompetens gör en sådan medverkan lämplig. Likaledes är det

önskvärt att man, som statskontoret framhåller i sin rapport, åstadkommer en

förkortning av ärendevägarna. SFS ansluter sig dessutom till det av utredningen

uttryckta önskemålet om att en boskillnad i görligaste mån företas mellan å ena

sidan den handläggning som innebär en vetenskaplig bedömning och vilka vetenskapsmännen

själva måste svara för, å andra sidan bedömningar av administrativ

natur. Därigenom kan forskarnas insatser i större utsträckning än för närvarande

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

koncentreras på deras egentliga uppgifter: undervisning och forskning. Endast

genom en sådan uppdelning blir det möjligt att genomföra den decentralisering

av beslutanderätten till det lokala planet i vissa typer av ärenden, vilken utredningen

förordat.

Läroverkslärarnas Riksförbund (LR) anför bl. a. följande:

Det är samhället, som bär ansvaret för forskningen och utbildningen, och samhällets

intresse för universitetens förvaltning ökar självfallet ju större dess investeringar

blir. Vad här anförts leder förbundet till den åsikten, att detta samhällets

ansvar för forskning och utbildning även måste avspegla sig i sammansättningen

av de organ, som har att besluta i olika akademiska angelägenheter.

Förbundet vill således redan i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av

att större utrymme beredes allmänna intressen i universitetens och högskolornas

organisation än vad utredningen för sin del föreslagit.

SUHAF anför:

SUHAF har med beklagande konstaterat, att universitetsutredningen i sitt

förslag till ny organisation bibehållit alltför många av oformligheterna i det hittillsvarande

systemet. I presskommentarerna till förslaget användes flitigt uttrycket

»halvmesyrer», vilket SUHAF finner vara en riktig karakteristik.

Utredningen har sökt bevara, vad man kallar, forskningens frihet. Denna frihet,

som hittills huvudsakligen varit en angelägenhet för professorerna, vill man

nu låta övriga ordinarie lärare, dvs. laboratorer och universitetslektorer, komma

i åtnjutande av i begränsad omfattning. Att både forskning och undervisning

till största delen nu utföres av andra personalkategorier har utredningen inte

tagit hänsyn till. Vidare har SUHAF svårt att se, hur kravet på frihet för forskningen

skulle nödvändiggöra ett inflytande från vetenskapsmännen även på sådana

administrativa beslut, som ej kräver vetenskaplig bedömning.

SUHAF anser för sin del, att ett väsentligt krav på en ny universitetsorganisation

måste vara, att den skapar förutsättningar för en fruktbärande arbetsgemenskap

inom forskning och undervisning. Det nuvarande hierarkiska systemet

är oförenligt med detta krav och framstår som helt otidsenligt. De olika

befattningshavarnas inflytande får inte vara en gång för alla fixerat. Omfattningen

av de arbetsuppgifter och tyngden av det ansvar, som följer med en

tjänst, avgörs nämligen ingalunda av att denna tillhör en viss kategori av

befattningar.

Universitetslärarförbundet (ULF) anför bl. a.:

Förbundet kan helt ansluta sig till de principiella krav på den framtida organisationen,

som utredningen uppställt, och vill särskilt understryka vikten av

att den traditionella dualismen forskning-högre undervisning icke i något avseende

rubbas.

Om det av utredningen uppställda grundväsentliga effektivitets- och kvalitetskravet

skall kunna uppfyllas, är det oundgängligen nödvändigt att de forskningsoch

utbildningsadministrativa och därtill hörande uppgifter, som måste och bör

ligga på universitetslärare, i väsentlig mån får ombesörjas av personer som heltidsengageras

för dessa arbetsuppgifter. En brist i det nuvarande och även i det

av utredningen föreslagna systemet är nämligen att detta arbete främst på fakultets-

och konsistorieplanen fullgöres som bisysslor av personer, som bibehåller

huvuddelen av sin forskning och undervisning, till förfång för båda kategorierna

arbetsuppgifter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 1961/.

Med hänsyn till det anförda anser ULF att de forsknings-och undervisningsadministrativa

uppgifterna på fakultets- och konsistorienivan niaste läggas pa

universitetslärare, som helt frikopplas från sina ordinarie arbetsuppgifter.

SACO anför i huvudsak följande:

De akademiska lärosätenas administrativa resurser är sedan länge starkt

underdimensionerade. Organisationen är inte anpassad efter de kvantitativa och

kvalitativa krav, som numera ställes på universiteten och högskolorna. I sitt

yttrande över universitetsutredningens sjätte betänkande framhöll SACO, att

reformförslag beträffande administrationen borde föreläggas 1901 ars riksdag.

Det är således angeläget, att en reform, som leder till en effektiviserad administration,

nu genomföres utan dröjsmål.

Att den nuvarande organisationen lyckats klara de påfrestningar som de

senaste decenniernas expansion medfört, tillskriver utredningen det mått av

elasticitet som det nuvarande systemet trots allt har visat sig besitta. Men man

måste också konstatera, att det högre utbildningsväsendets funktion försvåras

av splittring, bristande samordning och underdimensionerad administration. Den

högre utbildningens uppdelning på ett flertal fackhögskolor vid sidan av universiteten

är historiskt betingad. I takt med industriella, vetenskapliga och kulturella

framsteg uppstod behovet av högre utbildad arbetskraft från specialgrenar

— civilingenjörer, läkare, tandläkare, jägmästare, civilekonomer etc. — vars

utbildning icke kunde inrangeras i den hävdvunna akademiska utbildningen vid

universiteten. Varje fackhögskola fick sin organisation och egen administration.

Man kan uppställa frågan, om detta historiskt framvuxna system numera är

rationellt. Målet för en utredning om universitetens och högskolornas organisation

och förvaltning borde enligt SACO:s mening ha varit att pröva, huruvida

man borde skapa en utbildningsmässigt och förvaltningsmässigt integrerad organisation

för den högre utbildningen.

Den enligt SACO:s mening största bristen i betänkandet är således en förutsättningslös

prövning av den högre utbildningens framtida organisation. Utredningen

borde med utgångspunkt från statskontorets förslag om enhetliga förvaltningsorgan

på varje kårort ha övervägt frågan om motsvarande organisation pa

utbildningssidan, dvs. allomfattande universitet med storinstitutionssystem, innebärande

att det på varje ort endast skulle finnas en institution för varje ämne

eller besläktade ämnen.

Om man hade genomfört en fullständig integrering av utbildningen av skisserat

slag parad med en enhetlig förvaltning av statskontorets typ, skulle många

av de samordningsproblem som karakteriserar utredningens förslag ha lösts.

Av det nu anförda torde framgå, att SACO anser att utredningens arbete i

alltför hög grad präglats av bundenhet till nuvarande förhållanden. Det äi emellertid,

som SACO ovan understrukit, viktigt, att en reform syftande till effektiviserad

administration och organisation genomföres utan ytterligare dröjsmål.

Utredningens förslag får anses utgöra en kompromiss mellan akademisk bundenhet

till traditioner och försök till rationell förvaltning och är, trots sina brister,

bättre än ingen reform alls.

TCO anför:

Den snabba fortgående expansionen inom forskningen och den akademiska

utbildningen ställer kraven om kvalitet och effektivitet samt planering i förgrunden.

Huvudfrågan är då, hur samhällets berättigade krav i dessa avseenden

skall kunna förenas med de angivna frihetskraven.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

Om man skall lyckas att rätt balansera de delvis motstridiga intressena, måste

man, menar utredningen, differentiera organisationen, så att å ena sidan i trängre

mening akademiska/vetenskapliga uppgifter får sina speciella organ och å andra

sidan administrativa/förvaltningsmässiga sina. Detta bör komma till uttryck

både på den lokala och den centrala nivån.

TCO ansluter sig till utredningens principiella uppläggning. Organisationen

anser emellertid, att denna inte konsekvent har fått sätta sin prägel på de framförda

förslagen.

LO anför bl. a. följande:

Landsorganisationen anser i likhet med vad universitetsutredningen framhåller,

att det av manga skäl är nödvändigt att från grunden ompröva och

omskapa universitets- och högskoleväsendets organisation och förvaltning. LO

viH därför tillstyrka de strävanden i denna riktning som betänkandet innehåller.

_ Med hänsyn saväl till dagsläge som till framtidsprognoser är den högre utbildningens

centrala och lokala ledning alltför otidsenlig för att kunna fungera effektivt.

Det är svart att föreställa sig att den kan behålla sin ålderdomliga och av

i huvudsak tradition utbildade karaktär. Därför måste en modern och rationellt

arbetande ledning skapas för att inte alltför allvarliga eftersläpningar ska uppstå.

Det hade varit önskvärt om utredarna i enlighet med sin målsättning föreslagit

en från grunden genomgripande omorganisation. Till synes har detta icke blivit

resultatet av utredningen.

Sveriges Konservativa Studentförbund anför i huvudsak följande:

Den kvantitativa utvecklingen vid våra universitet och högskolor har under

det senaste decenniet fortgått i en allt snabbare takt. Denna kraftiga expansion

understryker i hög grad behovet av dels en ändamålsenligare organisation av

universitets- och högskoleväsendet, dels en effektiv planering av de akademiska

läroanstalternas resurser. Universitetens och högskolornas dubbla uppgift — att

vara centra för utbildning och forskning — medför också en dubbel kvalifikation

hos lärarpersonalen. Förbundet instämmer för sin del livligt i att man av alla

universitetslärare maste kräva förmaga att både meddela undervisning och

undan för undan anpassa denna efter vetenskapens framsteg. Som ytterligt förtjänstfullt

vill vi också poängtera den strävan hos utredningen att värna om

forskningens frihet, dvs. grundforskarens rätt att själv välja sitt forskningsobjekt

och sin forskningsmetod.

Centerns Studentförbund anför:

Centerns Studentförbund vill först uttrycka sin glädje över den utförliga behandling

frågorna fått av utredningen. Den befintliga universitets- och högskoleorganisationen

är utformad för ett antal studenter, forskare och lärare av en helt

annan storleksordning än det, som nu har sin verksamhet förlagd till de akademiska

läroanstalterna. Även den väntade ytterligare snabba tillväxten av universitetsväsendet

inom den närmaste framtiden, liksom nödvändigheten av att

bättre tillgodose många berörda intressegruppers krav, gör en översyn av universitetens

och högskolornas organisation och förvaltning synnerligen angelägen.

Liksom utredningen vill vi understryka och betona vikten av frihet för forskningen

i den betydelse utredningen givit detta begrepp. Begreppet bör tolkas så,

att forskaren ges rätt att fritt välja sitt forskningsobjekt och sin forskningsmetod.

Dessutom skall han ha rätt att disponera över befintliga medel och resur
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:tu ''proposition nr 50 år 1964-

ser. En viss dirigering av forskningen är naturligtvis ofrånkomlig, da forskningspolitiken

kräver en samlad anslagsgivning. o

Beträffande utbildningen finner vi det vara av stor vikt att den även pa lagre

stadier sker i nära anknytning till forskningen. De pedagogiska problemen pa

universitetsstudiet måste dock ägnas eu mycket större uppmärksamhet än hittills.

Detta gäller inte minst så grundläggande ting som universitetsliirarutbihb

ningen och framställningen av läroböcker. I detta sammanhang vill vi också

betona angelägenheten av, att man söker åstadkomma en mera systematisk forskarutbildning

än vad som för närvarande är fallet.

Inte minst mot bakgrund av de senaste prognoserna måstc emellertid universitetsväsendet

också anpassa sig till arbetsmarknadens krav på akademisk arbetskraft.

Detta kan ske genom att studierna göres mera målinriktade. Samarbetet

måste utbyggas, så att mottagaresidans krav på akademikerutbildningen snabbt

och effektivt slår igenom i den akademiska undervisningen.

Sveriges Socialdemokratiska Studentjörbund (SSSF) yttrar bl. a.:

SSSF vill uttala sin tillfredsställelse över att en reform av universitetens och

högskolornas organisation tycks vara förestående. Utredningen har visserligen

uttryckt sin uppskattning av det nuvarande systemets s. k. elasticitet. Studentförbundet

finner istället anledning erinra om sitt i augusti 1902 framlagda program

för den svenska forskningens organisation, med dess skarpa kritik av det

nuvarande systemets otillräcklighet och brister, vilka blivit alltmer uppenbaia

och besvärande. , .

SSSF kan endast konstatera att utredningen av hänsyn till vissa värden —

sammanfattade i uttrycket forskningens frihet — i sitt förslag till ny organisation

tyvärr vill bevara många av det nuvarande systemets oformligheter. Förbundet

anser att utredningen väl har preciserat innebörden av detta begrepp

forskningens frihet. Denna innebär utan tvekan ett stort mått av förtroende

gentemot forskarna från samhällets sida, och förbundet delar naturligtvis också

uppfattningen att det är värdefullt om dessa, liksom andra medborgare, kan hysa

förtroende till samhället. SSSF kan däremot inte inse, att detta sistnämnda förhållande

i högre grad skulle vara ett villkor för forskningen än för andra verksamheter,

och kan därför inte heller dela utredningens slutsats att forskningens

administration i högre grad än annan administration bör ske i kollegiala former.

SSSF måste alltså bestämt invända mot utredningens resonemang att kravet

på frihet för forskningen skulle innebära ett behov av en särställning för universitetsväsendets

organisation och förvaltning, och förbundet kan inte finna att

kravet på förtroende mellan forskare och samhälle bör ge just de ordinarie lärarna

en särställning med betydande inflytande på förvaltningen.

Utredningens egen uppfattning tycks vara att statskontorets förslag äi det

ur effektivitetssynpunkt bästa. SSSF anser att detta kriterium måste få avgörande

betydelse, och förbundet vill därför i huvudsak förorda detta förslag.

Studentförbundet ansluter sig alltså till en uppdelning av ärendebehandlingen

i universitetsorganisationen så att vetenskapsmännens medverkan i görligaste

mån inskränkes till de moment som kräver en vetenskaplig bedömning.

Det kan inte vara rimligt att befattningshavare som utsetts på vetenskapliga

meriter skall behöva anförtros kvalificerade administrativa uppgifter, som med

den nuvarande utvecklingen dessutom kommer att bli alltmer komplicerade och

fordra allt större arbetsinsats. De hittillsvarande erfarenheterna av vetenskapsmäns

administrativa arbete har också enligt förbundets mening generellt sett

varit negativa.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

SSSF vill också framhålla behovet av en föryngring och vitalisering av de

organ, som skall ha de vetenskapliga bedömningarna om hand. Yngre forskare

och den inte sällan nyinriktade forskning som dessa representerar måste få formell

möjlighet att komma till tals. Förbundet anser därför, att även yngre

forskare bör beredas plats i forskningsråden.

Sveriges Kristliga Studentrörelse, Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse

och Sveriges Fria Kristliga Studentförening anför i härutinnan likaIydande

yttranden bl. a. följande:

Rörelsen vill deklarera sin anslutning till den allmänna målsättning för den

högre utbildningens inplacering i samhället, som framkommer i betänkandets

inledande avsnitt. Vid en utformning av universitetets målsättning synes oss

dock vissa aspekter böra beaktas, vilka utredningen i sitt betänkande ej upptagit

till diskussion. Hävdandet av studentens och andra parters intresse av att

»det uppställda utbildningsmålet kan nås och nås på så kort tid som möjligt»

maste kompletteras med synpunkter på den akademiska utbildningens bety
nj

■ studenternas sociala fostran. Utbildningen bör ej organiseras så och

utbildnmgstakten ej drivas så högt att man allvarligt försvårar ett meningsfullt

socialt engagemang från studentens sida inom och utom universitetsorganisationen.

Särskilt vill vi understryka vikten av att studenterna icke genom undervisningens

planering och uppläggning allvarligen hindras att aktivt deltaga i

studentorganisationernas och de ideella studentföreningarnas arbete.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför beträffande behovet av utbildningsplanering

följande:

. Dimensioneringen av de olika akademiska utbildningsvägarna måste kontinuerligt

avvägas så att förändringar i forskningens villkor och arbetsmarknadens

behov under olika tidsskeden kan mötas. Brist på akademiskt utbildad

arbetskraft mom ett eller flera områden kan leda till att vunna forskningsresultat

icke kan nyttiggöras eller att planerade och av statsmakterna t. o. m. antagna

utvecklingsprojekt icke kan genomföras på sätt och inom tidsram som avsetts

Grundskolan skall enligt^ riksdagsbeslut år 1962 genomföras under 60-talet. Tvååriga

fackskolor som påbyggnad på denna organiseras, gymnasiet växer och

kommer inom de närmaste åren att reformeras. Vid ingången av höstterminen

1963 rapporteras från nästan hela landet stor brist på ämneslärare med full kompetens.

Näringslivets efterfrågan på ingenjörer och naturvetare av olika slag

kan ej tillnärmelsevis tillgodoses samtidigt som många kompetenta studenter

pa grund av platsbrist avvisas från tekniska högskolor eller från spärrade ämnen

vid naturvetenskaplig fakultet. Allt detta nödvändiggör att utbildningsplanermgen

måste ske i samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna och avnämarna

av den akademiska arbetskraften.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför bl. a. följande:

De kvantitativa och kvalitativa krav på universitets- och högskoleorganisatmnen

som tjanat som utgångspunkter för i första hand utredningens förslagsstallande

maste betecknas som klart berättigade. Den starkt och tillika snabbt

okande tillströmningen till universitet och högskolor, de från näringslivets sida

gang etter annan framförda önskemålen om mer differentierade utbildningsprogram,

den ur samhälls- och privatekonomiska synpunkter önskvärda intensifieringen

av undervisningen, forskningens behov av relativ frihet samt kravet på

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196b

balans mellan undervisning och forskning, allt detta torde vara realiteter, som

inte endast kräver väsentligt ökade ekonomiska och personella insatser utan

också en sådan fördelning av med verksamheten förenade arbetsuppgifter, att

exempelvis lärare och forskare i möjligaste man befrias från organisations- och

administrationsgöromål; arbetsuppgifter, som i mångt och mycket ligger utanför

lärarnas och forskarnas intressesfär och som dessutom bäst ombesörjes av

för dylika uppgifter särskilt utbildad arbetskraft.

Sett ur rent organisatoriska och administrativa synpunkter maste givetvis

en tveklös gränsdragning mellan akademiska och organisatoriska-administrativa

uppgifter te sig önskvärd. Ett särskiljande av universitets- och högskoleverksamhetens

primära och sekundära arbetsuppgifter kan dock inte ske etter sa

renodlade principer. Enligt länsstyrelsens mening måste man i detta tall med

hänsyn till verksamhetens speciella karaktär komma fram till en kompromiss,

som ger de akademiska organen ett inte ringa inflytande i främst organisatoriska

frågor på det 1 o k a 1 a planet. Må vara att en sådan ordning måste fa nagot av

mixtum compositum över sig, för dess berättigande talar dock åtskilliga omständigheter.

Dualismen i verksamheten, forskningens krav på relativ frihet, den

högre undervisningens större beroende av uttalat personlig, på individuellt

vetenskapande byggd handledning och väl även universitetens och högskolornas

icke ifrågasatta rätt att utan åsidosättande av kravet på likvärdiga utbildnmgsresultat

ha sin egen »profil», detta utgör enligt länsstyrelsens mening tillräckliga

skäl för att man utan att därför behöva betecknas som traditionsbunden vill

förorda en mindre radikal omorganisation än den statskontoret^ företräder. Lärare

och forskare behöver otvivelaktigt avlastas en mängd av pa dem nu vilande

arbetsuppgifter, men därför måste man väl inte nödvändigtvis ställa dem i

stort sett helt utanför den organisatoriska och administrativa delen av verksamheten.

,

Länsstyrelsen vill särskilt understryka nödvändigheten av att samtliga de

intressen, som på ett eller annat sätt står i beroendeställning till den högre undervisningsverksamheten,

i större utsträckning än vad nu är fallet beredes tillfälle

deltaga i verksamhetens planering. Här avses avnämarna av den akademiska

arbetskraften, exploatörerna av forskningsresultaten och inte minst de

studerande själva, som bör få sitt försenade inträde i förvärvslivet kompenserat

genom att de ges en utbildning, som verkligen motsvarar de krav arbetsmarknaden

har anledning ställa på den.

Under åberopande av vad ovan anförts anser sig länsstyrelsen böra fororda,

att den centrala och lokala organisationen för de universitet och högskolor utredningen

omfattar utformas pa sätt universitetsutredningen föreslår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför bl. a.:

Den expansion, som samhället på flera områden undergår, har även satt sina

kraftiga spår på den akademiska forskningens och utbildningens räjong. Detta

har ovedersägligt rest sådana ökade krav på universiteten och högskolorna, att

organisationen och förvaltningen av dessa maste omdanas, för att utbildningsanstalterna

skola effektivt kunna verka.

Länsstyrelsen anser vidare det i det särskilda yttrandet framförda föi slaget

om en organisationsberedning vara välbetänkt. En vidare detaljplanering i anledning

av de framlagda förslagen måste nämligen enligt länsstyrelsens mening

komma till stånd, och det synes därvid vara fördelaktigt att lägga denna uppgift

på ett enda organ.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför bl. a. följande:

Den utomordentlig^ snabba expansion, som under senare år ägt rum i vårt

land pa det högre utbildningsväsendets område, har tvivelsutan ställt universiteten

och högskolorna inför många besvärliga problem särskilt på det organisatoriska

planet. Även om den nuvarande organisationen visat sig besitta en viss

grad av elasticitet inför de påfrestningar, som expansionen inneburit, torde det

dock, icke mmst mot bakgrunden av de av utredningen belysta tendenserna i

avseende pa universitets- och högskoleverksamhetens kvantitativa tillväxt, framSHl,

,SO”1,. u tTT.lart att nuvarande organisatoriska resurserna blivit allt mer

otillräckliga. Härtill kommer, såsom utredningen framhållit, att de akademiska

\a»?ans . ternas utbildningsuppgifter med all sannolikhet kan väntas ytterligare

di terentieras och specialiseras samt att forskningens utveckling jämväl tenderar

till en okad specialisering och differentiering, som kräver växande materiella och

personella resurser. Mot bakgrunden härav och med hänsyn till den stora roll

som bade forskning och akademisk utbildning efter hand kommit att spela för

hela samhällsutvecklingen, synes det angeläget att universitets- och högskolevasendets

organisation och administrativa struktur blir föremål för omprövning

Mot de allmänna grundsatser, som varit vägledande för utredningens övervaganden,

— innebärande i korthet att de akademiska läroanstalterna skall bibehålla

sm dubbla uppgift, utbildning och forskning, att forskarna skall garanteras

frihet i valet av forskningsobjekt och forskningsmetod samt att universitets-

och högskoleorganisationen skall ges en sådan utformning att den icke

btott garanterar att gjorda msatser och givna resurser kommer till effektivast

mojhga anvandnmg utan även förmår på ett rationellt sätt planera och genomfora

en expansion av stora dimensioner — synes icke vara något att invända.

Väsentligen samma grundinställning redovisas av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län.

Garantilanenämnden redovisar följande allmänna synpunkter:

Nämnden har i sin verksamhet kunnat göra iakttagelser beträffande undervisningens

effektivitet och organisation, framför allt genom erfarenheter av de

studerandes studieresultat och studietakt. Dessa förhållanden är av stor betydelse

när det gäller att bedöma de studerandes låneansökningar och i statsstipendienämndernas

rådgivande verksamhet. Nämnden har därvid funnit, att den

nuvarande organisationen inte motsvarar de krav nämnden vill ställa och att

riksdagens och Kungl. Majits intentioner i vissa fall inte kunnat omsättas i praktiken

balunda har nämnden t. ex. kunnat konstatera, att de reella studietiderna

i moderna språk avsevärt överstiger den i examensstadgan föreskrivna normalstudietiden,

och nämnden har även i en skrivelse av den 12 december 1956 till

kanslern för rikets universitet påpekat de iakttagna missförhållandena Nämnden

har vidare genom förfrågningar till statsstipendienämnderna sökt hålla sia

underrättad om studietider och studieeffektivitet i olika ämnen.

Studiesociala utredningen yttrar:

Universitet och högskolor är en hela samhällets angelägenhet. Deras organisation

och förvaltning måste utformas med hänsyn härtill, dvs. byggas på en

elt annan princip än nu är fallet. Systemet att lägga ansvaret för en så omfattande

och betydelsefull verksamhet hos vissa av ett begränsat antal ordinarie

tjänstemän valda förtroendemän är enligt studiesociala utredningens uppfattning

toraldrat.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år /.%''-}

Redan i dagsläget uppgår statens driftsutgifter för universitets- och högskoleväsendet

i vid mening till 350 000 000 kronor per år och de årliga investeringarna

till cirka 40 miljoner kr. Samtidigt kan de universitets- och högskolestuderandes

direkta studiekostnader uppskattas till kanske 240 miljoner kr. per år

och deras under studierna avstådda förvärvsinkomster beräknas till än högre

belopp. Av de direkta studiekostnaderna bidrar staten med 45—50 miljoner kr.

per år i form av stipendier och andra bidrag.

Den expansion av hela universitets- och högskoleväsendet, med vilken man i

dag kalkylerar, innebär att de statliga driftsutgifterna minst måste fördubblas

och de årliga investeringarna mångdubblas inom något tiotal år. Det ökade studentantalet

innebär att studenternas sammanlagda, direkta studiekostnader kan

antas stiga från nu beräknade 240 miljoner till cirka 500 miljoner kr. per år.

De samhällsekonomiska kostnaderna i form av de studerandes avstådda produktionsinsatser

kommer att stiga i motsvarande mån.

I syfte att underlätta studiefinansieringen har studicsociala utredningen för

avsikt att framlägga förslag om en mycket betydande ökning av statens insatser

åt studerande vid bl. a. universitet och högskolor.

Mot den här tecknade bakgrunden synes det utredningen vara utomordentligt

betydelsefullt, att universitets- och högskoleväsendet ges en fast organisation

och en effektiv förvaltning. Kostnaderna härför är små i jämförelse med de

värden, det här gäller.

Studiesociala utredningen har, ur de synpunkter utredningen har att företräda,

inte någon erinran mot att det av universitetsutredningen föreslagna reformsteget

nu genomföres.

Gymnasieutredningen anför huvudsakligen följande:

Universiteten och högskolorna har under senare år expanderat utomordentligt

starkt ifråga om såväl den grundläggande utbildningen som forskningen. Att

båda dessa verksamheter kommer att få en allt större betydelse för samhällsutvecklingen

står klart. Värdet av att samma institution har både utbildningsoch

forskningsuppgifter kan inte heller ifrågasättas under förutsättning att

institutionen kan bemästra de problem en sådan organisation medför. Den grundläggande

utbildningen är numerärt helt dominerande. Dess avnämare har ofta

— ifråga om såväl utbildningens innehåll som antalet utbildade — mycket bestämda

önskemål, vilket leder till krav på insyn i och inflytande på utbildningens

organisation. Universitetsutredningen hävdar också att den grundläggande utbildningen

måste ges en fast organisation och utformas i samråd med avnämarna

men att forskningen däremot måste vara fri. Gymnasieutredningen ansluter sig

till denna princip och vill betona vikten av att grundutbildningen i högre grad

än vad stundom är fallet anpassas efter avnämarnas krav. I de fall — vilka

sannolikt inte blir särskilt många — dessa krav avviker väsentligt från de önskemål,

som kan ställas på grundutbildningen med hänsyn till den fortsatta forskarutbildningen,

får den senare anpassas så att den nedåt ansluter väl till grundutbildningen.

För att förebygga missförstånd vill gymnasieutredningen framhålla

att det sagda givetvis inte innebär att grundutbildningen skall utformas

utan hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen. Tvärtom måste denna utbildning,

vilket också är eu huvudtanke i universitetsutredningens betänkande och

ett av de viktigaste argumenten för dess förslag, kontinuerligt överses med hänsyn

till bl. a. den vetenskapliga utvecklingen. Just därför är det också angeläget

att både utbildning och forskning bedrives inom universitet och högskola.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

Gymnasieutredningen skall i det följande diskutera vad det sagda innebär för

de speciella frågor som berör utredningens arbetsområde. Det gäller härvid

a) universitet/högskola som avnämare av 15—20.000, kanske ännu fler gymnasieutbildade

varje år;

b) universitet/högskola såsom medverkande i utbildningen av ämneslärare bl. a.

för gymnasiets behov.

a: Som redan nämnts avser den största delen av de universitets/högskolestuderande

att efter avslutad grundutbildning söka sig ut på arbetsmarknaden i

näringsliv, förvaltning etc. De kommer till de akademiska läroanstalterna från

gymnasiet som har en relativt fast studieorganisation och ger intensiv handledning.

Lika viktigt som det enligt gymnasieutredningens mening är att gymnasiet

i hög grad ger studie- och arbetsträning med hänsyn till ungdomarnas fortsatta

verksamhet — ofta fortsatta studier — lika betydelsefullt är det att universiteten/högskolorna

utformar utbildningen så att den väl ansluter sig till av gymnasieutbildningen

givna förutsättningar och därefter successivt uppbygges till

ett för arbetsmarknaden och samhällslivet lämpat slutresultat.

b: Den teoretiska delen av ämneslärarutbildningen utgör en av universitetens/

högskolornas betydelsefullaste utbildningsuppgifter. Tvivel har ibland yppats

om dessa läroanstalters förmåga att tillfredsställande fylla denna uppgift." Gymnasieutredningen

har i sitt huvudbetänkande skisserat en organisation byggd

på samverkan mellan lärarhögskola och universitet/högskola som enligt utredningens

mening avsevärt skulle stärka utbildningens effektivitet. Mycket betydande

krav kommer emellertid vid en sådan organisation att ställas på universitet/högskolor.

Då frågan är under utredning genom 1960 års lärarutbildningssakkunniga

har dock gymnasieutredningen inte framlagt något förslag.

Om universitet/högskolor i framtiden skall kunna fylla de uppgifter som diskuterats

ovan under a) och b) kommer utomordentligt stora krav att ställas på

deras organisation.

Gymnasieutredningen är av den bestämda meningen att nuvarande organisation

inte kan fylla dessa krav. Utbildningsresultaten måste kunna lätt avläsas

om garanti för produktivitet och effektivitet skall kunna erhållas. För utbildningsanstalter

av den omfattning det här blir fråga om kan detta inte ske utan

eu ändamålsenlig »driftkontroll», inkluderande bl. a. ett tillförlitligt registreringssystem

vid universitetets/högskolans centrala förvaltning. Utbildningens innehåll

och utformning måste smidigare än nu kunna ändras och anpassas efter

utvecklingens krav. Metodiska och tekniska framsteg måste snabbt kunna tillvaratagas.

Detta förutsätter organ som har väsentligt större resurser och bättre

kontaktmöjligheter än f. n. Såväl den översiktliga som den mer speciella planeringen

för läroanstalternas utbyggnad måste intensifieras.

Gymnasieutredningen vill vidare — mot bakgrund av vad ovan sagts om de

akademiska läroanstalternas stora och ökande betydelse för samhällsutvecklingen

— framhålla att principerna för organisationen måste omprövas. Den krets som

har att bereda och besluta om utbildningens innehåll och utformning måste vidgas.

På det lokala planet bör detta i varje fall medföra att inflytande ges såväl

alla lärare som de studerande. I fråga om den centrala ledningen måste representanter

för det allmänna och för avnämarna spela en avgörande roll.

Gymnasieutredningen har i första hand uppehållit sig vid den »pedagogiska

driftkontrollen». Den andra sidan av saken — utbildningsresursernas utnyttjande

— gäller i praktiken tillämpningen av den s. k. automatiken. Gymnasieutredningen

har icke ansett sig böra gå in härpå utan vill endast understryka betydelsen

av att univeisitets/högskoleadministrationen får en sådan utformning att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Muy.ts proposition nr 50 år 1964

garantier skapas för ett rationellt utnyttjande av lärarna och därmed för att relativa

lärarbehovet hålles så lågt sorn de pedagogiska kraven medger. Det finns

härvidlag särskild anledning understryka vikten av att balans skapas mellan

universitetens/högskolornas produktion och deras egen konsumtion av utbildade

på sådant sätt att skolväsendets och övriga avnämares stora och angelägna krav

tillgodoses.

Vad slutligen gäller tidpunkten för genomförandet av de åtgärder universitetsutredningens

förslag kan leda till vill gymnasieutredningen understryka betydelsen

av skyndsamhet. Den utomordentligt kraftiga expansionen av de akademiska

läroanstalterna kommer av allt att döma att fortsätta och därmed kräva nya

stora insatser av det allmänna. Skall dessa insatser ge ett rimligt utbyte är det

nödvändigt att universitetsorganisationen snarast reformeras. Det kunde måhända

ifrågasättas om man inte borde avvakta andra för det akademiska utbildningsväsendet

betydelsefulla utredningar som pågår, t. ex. om lärarutbildningen

och forskarutbildningen. Enligt gymnasieutredningens mening skulle i sådant fall

dyrbar tid försittas, tid som i stället bör användas för att inarbeta de nya organisationsformerna

och därmed skaffa universiteten/högskolorna de resurser i

fråga om en smidig och slagkraftig organisation och administration som är nödvändiga

för att nya reformer snabbt skall kunna genomföras.

Veterinärhögskoleutredningen intager en kritisk ståndpunkt gentemot universitetsutredningens

förslag:

Det har länge funnits och finns alltjämt ett visst motstånd från forskarnas sida

mot att inordnas i en fastare organisation. Detta motstånd torde dels ha sin

grund i den vedertagna principen om forskningens frihet, dels ock i farhågor för

att den fortlöpande och snabba anpassning till utvecklingens behov, som forskningsverksamheten

oftast kräver, skulle försvåras i en dylik organisation.

Vid uppbyggandet av en modern forsknings- och undervisningsorganisation

måste givetvis all möjlig hänsyn tas till forskningsverksamhetens krav i nyssnämnda

hänseende. Att emellertid ta detta krav som ett avgörande hinder för

en omorganisation skulle enligt veterinärhögskoleutredningens mening vara helt

felaktigt och skulle förmodligen bara leda till att forskningen och den därmed

sammanhängande högre undervisningen ej får den ställning i samhället, som dess

betydelse i och för sig motiverar.

Eftersom de administrativa problemen inom universitets- och högskoleväsendet

numera tagit den omfattningen, att de måste behandlas av särskilda krafter,

förefaller det i och för sig rimligt att överlåta behandlingen av förevarande spörsmål

åt särskilda administratörer. Emellertid har det särskilt från forskarhåll

framhållits att forskningsverksamhetens särpräglade natur gör att den ej med

fördel kan administreras av andra än sådana som har egen erfarenhet av forskningsverksamhet.

Denna sistnämnda tankegång måste leda till en uppsplittring

av det administrativa handhavandet av de personella och materiella resurserna

på ett allt större antal mer och mer detaljspecialiserade forskare som med naturnödvändighet

måste få allt svårare för att hinna med samtliga uppgifter och vidmakthålla

den önskvärda överblicken.

I såväl statskontorets som universitetsutredningens förslag har man sökt tillgodose

båda de nämnda tankegångarna genom uppbyggande av två parallellt

fungerande system inom hela universitetsorganisationen, ett för de administrativa

och ett för de rent vetenskapliga uppgifterna, innebärande en uttalad avgränsning

av de båda verksamhetsfälten sinsemellan.

Man har på detta sätt enligt veterinärhögskoleutredningens uppfattning kom
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

mit fram till en orimligt invecklad organisationsform, som endast kan befaras i

praktiken ge underlag för berättigad kritik av en i och för sig nödvändig organisationsomdaning.

Enligt veterinärhögskoleutredningens mening skiljer sig de högre läroanstalternas

organisationsfråga i princip icke från andra organisationsfrågor i vad gäller

samhällsverksamhet av kvalitativt och kvantitativt betydande storleksordning.

De högre forsknings- och läroanstalterna måste få sin organisation uppbyggd

efter ett enkelt och enhetligt system, där det klart framgår vem eller vilka

som har bestämmanderätten i fråga om läroanstaltens verksamhet i hela dess

vidd och där sålunda all dualism i dessa frågor bör rensas ut. Detta innebär ej

någon obehörig inskränkning i den forskningsfrihet som inom givna gränser är

nödvändig. Tvärtom skulle klarhet och fasthet i dessa hänseenden enligt veterinärhögskoleutredningens

uppfattning bidra till ökad arbetsro för forskarna och

minska onödiga anledningar till tvister och misshälligheter.

Universitetsutredningens och statskontorets förslag har åstadkommit en fruktbärande

och nödvändig debatt rörande forskningens och den högre undervisningens

organisation. Enligt veterinärhögskoleutredningens bestämda uppfattning

är resultaten av utredningarna rörande de organisatoriska problemen dock

ej sådana att de bör läggas till grund för beslut i frågan. Veterinärhögskoleutredningen

vill med i detta yttrande anförda synpunkter förorda, att en översyn av nu

föreliggande förslag kommer till stånd med utgångspunkt från principen att man

i alla led av universitetsorganisationen bör ha en enhetlig ledning och ansvarsfördelning,

varigenom en absolut nödvändig förenkling av organisationen kan

bli möjlig.

Statskontoret anför:

Mellan utredningens betänkande och statskontorets rapport finns ett nära

samband. Å ena sidan har statskontoret vid de undersökningar, som redovisas

i rapporten, i åtskilliga hänseenden utgått från av utredningen angivna förutsättningar

och väckta förslag. Å andra sidan har utredningen i väsentlig mån

byggt sitt slutliga ställningstagande på rapportens förslag. Dessa har dock icke

genomgående godtagits, utan utredningen har föreslagit åtskilliga avvikelser, av

vilka somliga är så långtgående, att de står i strid med de grundläggande principerna

för den i rapporten föreslagna organisationen. De båda förslagen kan

därför i väsentliga delar ses som skilda alternativ, som bör vägas mot varandra.

Det bör däremot framhållas, att de allmänna kvantitativa och kvalitativa utgångspunkter,

som anges i betänkandets 1 kap., är gemensamma för utredningen

och statskontoret och således icke här föranleder några kommentarer.

Statskontoret anser alltjämt, att dess i rapporten redovisade organisationsförslag

är rationellt uppbyggt och funktionsdugligt. Det är alltså naturligt för

statskontoret att i första hand kritiskt granska de av utredningen föreslagna

avvikelserna härifrån och söka bedöma deras konsekvenser. Samtidigt finner

statskontoret det emellertid angeläget att mera förutsättningslöst pröva utredningens

förslag i dess helhet.

Drätselnämnden vid universitetet i Uppsala tar upp frågan om en motsvarighet

till nuvarande stadgande i § 2, mom. 1, universitetsstatuterna och anför:

1956 års universitetsstatuter 2 § 1 mom. stadgar, att universiteten stå under

Kungl. Maj:ts beskydd och åtnjuta oförkränkt den egendom samt de inkomster,

rättigheter, förmåner och friheter, som lagligen tillkomma dem.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kuinjl. May.ts proposition nr BO år 196k

Motsvarande stadgande saknas i betänkandets utkast till stadga.

Med avseende på fondförvaltningen innebär stadgandet ett uttryck för universitetets

rättsliga särställning såsom självständig juridisk person och ulgor ett

st,id för universitetets äganderätt till sina donationsfonder Bestämmelserna

torde ej heller i andra avseenden sakna betydelse för att markera universitetets

frihet och självständighet. r , .

Denna universitetets särställning i jämförelse med andra statliga myndigheter

och organ får anses ha varit av betydelse bl. a. för enskilda donatorers v.lja å t

ställa medel till universitetets förfogande och man kan med säkerhet antaga a

även för framtiden ett uttryck i stadgandena för denna sjalvstandiga ställning

kommer att vara av värde. Även om liksom hittills all universitetets egendom

förvaltas under samma ansvar som annan allmän egendom (umversitetsstatuterna

C9 § - utredningens utkast till stadga 5 §) har universitetets särskilda

självständighet och frihet vid förvaltningen av små fonder varit betydelsefull tor

att möjliggöra en ekonomiskt effektiv och rationell förvaltning.

Drätselnämnden finner det mycket angeläget, att detta speciella forhallande

erhåller ett uttryck i stadgan för universitetet och således en mot statuternas

bestämmelse i 2 § 1 mom. svarande paragraf införes i de nya stadgarna.

Större konsistoriet i Uppsala anför bl. a.:

I och med avlämnandet av föreliggande betänkande har 19oo ars universitetsutredning

fullgjort sitt uppdrag. Konsistoriet vill med anledning harav uttala

sin stora tillfredsställelse över det energiska arbete till universitetsväsendets

befrämjande, som utredningen under en följd av ar nedlagt. Liksom tidigare

betänkanden innehåller även föreliggande del VII en mängd synpunkter och

uppslag, vilka konsistoriet finner synnerligen värdefulla. Med all rätt havdar

utredningen i sitt inledande avsnitt eftertryckligt forskningens och forskarens

rätt till oförkränkt frihet, samtidigt som utredningen kraftigt inskarper vikten

av rationell organisation av universitet och högskolor. I en tid som den narvarande,

då tillströmningen av studerande till de högre laroanstalterna i riket

hotar att spränga de organisatoriska ramarna och universitetsförvaltningarnas

resurser på grund av otillräckliga anslag från statsmakterna pressas till bris - ninnsgränsen, är det givet att universiteten med uppriktig tillfredsställelse maste

hälsa varje allvarligt förslag icke blott till en förbättring av det nuvarande ansträngda

läget utan också, och framför allt, till en slagkraftig, långsiktig fram
tidjSplanenng^n

. yilj lösa de organisatoriska förvaltningsmässiga proble
men,

står det klart för konsistoriet att en omedelbar upprustning av universiteten

i dessa hänseenden måste komma till stånd. _ .

Konsistoriet vill rent generellt konstatera att utredningen i manga punkter

icke motiverat de framförda ofta radikala reformförslagen. Konsistonm anser

det viktigt att framhålla, att den hittillsvarande organisationen och förvaltningen

visat sig besitta en mycket stor elasticitet vid de senaste årens expansion, sasom

även universitetsutredningcn konstaterar. Enligt konsistoriets mening kunde det

ha varit lämpligt att utredningen klart påvisat vilka principiella organisatoriska

nackdelar som äro förenade med nuvarande system, vidare grundligt undersökt,

om icke dessa nackdelar kunnat avhjälpas med mindre radikala ingrepp och

slutligen, för den händelse så icke bedömts vara fallet, verkligen adagalagt att

just den föreslagna organisationen är den bästa tänkbara. Dessa synpunkter

återkomma i ett flertal av de remissyttranden, som avgivits av olika universitetsorgan,

och de äro enligt konsistoriets mening av avgörande betydelse lor den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

principiella bedömningen av universitetsutredningens reformförslag. Dessa kunna

icke frankännas ett visst drag av rent teoretisk spekulation.

Konsistoriet åberopar vidare drätselnämndens yttrande rörande behovet av

en motsvarighet till de nuvarande statuternas § 2, mom. 1, och förordar att

sagda bestämmelse överföres till den nya stadgan.

Konsistoriet sammanfattar avslutningsvis sin syn på universitetsutredningens

betänkande på följande vis:

... konsistoriet anser att man så vitt möjligt bör undvika att vissa universitetslärare

i sin egenskap av dekaner och prefekter så tagas i anspråk av administrativa

uppgifter att det staller sig svårt för dem att i nödig utsträckning uppehålla

kontakten med den forskning och undervisning, som ju äro universitetslärarnas

primara uppgifter. När det gäller rektor förefaller det som om utredningen räknat

med att detta efter två valperioder skall visa sig omöjligt. Den genomgående tendensen

i utredningens förslag, nämligen att förvandla universitetet från en självstyrande

korporation, där så många som möjligt av dess lärare nyttiggöras i universitetets

administration, till ett förvaltningsorgan i huvudsaklig överensstämmelse

med statliga styrelser och verk, med ansvaret för förvaltningens ledning

koncentrerad till några få personer, kan vidare leda till den ur demokratisk synpunkt

foga onskvarda konsekvensen att majoriteten av universitetets ordinarie

lärare utestängas från allt reellt inflytande på ärendenas behandling. Detta i sin

tur kan befaras leda till likgiltighet eller motvilja mot att överhuvud taga befattning

med administrativa angelägenheter, vilket måste på ett synnerligen

olyckligt satt begränsa den krets, ur vilken dekaner och prefekter kan rekryteras.

.Ln stor fordel med det hittillsvarande systemet har varit att även en starkt upptagen

forskare och undervisare med fallenhet för förvaltningsgöromål kunnat

intresseras för att åtaga sig administrativa uppgifter. På grund av det av utredningen

med rätta påpekade sambandet mellan många administrativa och vetenskapliga

bedömningar skulle en utveckling sådan som den skisserade enligt konsistoriets

mening vara till stor nackdel för universiteten.

Konsistoriet vill emellertid icke underlåta att framhålla en annan tendens i

e oreliggande förslaget, som den betraktar som en synnerligen stor förtjänst

nämligen den överallt märkbara strävan att decentralisera ärendenas behandling

sa langt detta ar möjligt. På denna punkt föreligger enligt konsistoriets åsikt otvivelaktigt

en tacknamhg rationalisering, ägnad att undanröja onödiga mellanmstanser.

Det förslag till universitetens och högskolornas organisation och förvaltning

som 195o ars universitetsutredning framlagt, äger flera betydande förtjänster,

förtjänster som främste i särskilt klar relief, om man jämför förslaget med det

av statskontoret framlagda, vilket konsistoriet betraktar som helt orealistiskt

och för universiteten oantagbart. Emellertid finner konsistoriet att universitetsutrednmgens

förslag på flera punkter kräver överarbetning och först därefter

kan laggas till grund för en framtida omorganisation av universitet och högskolor.

Storre konsistoriet i Lund anför i nära anslutning till ekonomiska fakultetens

yttrande — bl. a. följande:

Ett volymmässigt sett mycket betydande antal universitetsärenden kräver

for sm behandling bedömningar och avvägningar, som endast kan göras av personer

som sjalva sysslar med forskning och undervisning. Eftersom bedömningen

och avvägningen i regel ar både viktigare till sina resultat och betydligt käns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr f>() år 1964 .''il

ligarc än inslagen av administrativ teknik och formell normtillämpning, måste

rimligtvis beslutfattandet i dessa ärenden läggas på personer ur forskarnas och

lärarnas led. Givet är emellertid att den beslutande instansen måste förses med

effektiv administrativ hjälp, då det gäller att förbereda och verkställa besluten.

I statskontorets förslag har gjorts en uppdelning mellan akademiska ärenden

och administrativa ärenden och till den senare kategorien har förts icke blott

ärenden »av renodlat administrativt slag» utan också ärenden, som kräver »både

en vetenskaplig och en administrativ bedömning». Denna indelning maste anses

vara olycklig därför att den lätt leder till ohållbara slutsatser. Det ligger exempelvis

nära till hands att antaga, att de »administrativa» ärendena lämpligen

bör avgöras av administrativa tjänstemän. Konsekvensen härav skulle bli, att

beslutfattandet i de blandade ärendena icke förlägges till de personer, som har

att göra de mest kvalificerade och svåraste bedömningarna. Ur principiell synpunkt

är detta en orimlig ståndpunkt.

Om man skulle försöka urskilja de ärendegrupper, där de vetenskapliga och

pedagogiska (utbildningsmässiga) bedömningarna är av underordnad betydelse

och i stället den formella prövningen och den administrationstekniska sakkunskapen

blir avgörande, finner man framför allt personaladministrativa och kamerala

ärenden av för ämbetsverk i allmänhet vanlig typ samt egendomsförvaltning.

Dessa ärendegrupper har varken den för universitetet dominerande betydelse

eller det inbördes sammanhang, att de kan utgöra grundval för en från den

egentliga universitetsorganisationen skild och fristående förvaltningsorganisation.

I den lokala universitetsförvaltningens målsättning ingår slutligen att inför i

sista hand Kungl. Maj:t ansvara för att de till universitetet anslagna medlen

användes på ett riktigt sätt, att utfärdade föreskrifter efterföljas samt att den

samhälleliga politiken på forskningens och undervisningens område befrämjas så

långt det kan ske utan att den grundläggande principen om forskningens frihet

trädes för nära. Detta är ett ansvar som kan och bör bäras av alla inom universitetsorganisationen

verksamma, universitetsmän lika väl som förvaltningstjänstemän.

Konsistoriet vill understryka, att de senare icke står i något mera speciellt

ansvarsförhållande till Kungl. Maj:t än forskarna/lärarna.

Forskarna/lärarna är icke minst på grund av sin fatalighet allt för mycket

belastade med administrativt arbete. Problemets allvar ligger, som förut antytts,

inte så mycket på universitetets ledningsnivå. Det är ofrånkomligt att beslutfattandet

i ärenden, som innefattar moment av forsknings- eller undervisningsmässig

bedömning, tillkommer universitetslärare. Beslutfattandet i universitetets

ledning är emellertid koncentrerat till ett fåtal av professorerna, och det finns i

professorskretsen alltid sådana, som har intresse och fallenhet för detta slags

arbete, och som därigenom kan göra en betydelsefull insats.

Problemets allvar ligger främst på institutions- och fakultetsnivåerna, där sa

gott som varje forskare/lärare blir ianspråktagen. Särskilt är manga institutionschefer

inom de i vidsträckt mening humanistiska fakulteterna pa grund av otillräckliga

personalresurser allt för belastade med administrativa rutin- och kontaktuppgifter.

Även fakultetsdekanerna har i brist på tillräcklig sekreterarhjälp

måst påtaga sig rutingöromål till en betydande volym.

I viss utsträckning förekommer allt för många prövningsinstanser vid ärendenas

behandling, vilket föranleder onödig tidsutdräkt. Denna anmärkning torde

dock icke ha någon större tyngd när det gäller förhållandena inom den lokala

universitetsorganisationen. Det har icke anförts nagra konkreta exempel pa

onödigt komplicerade ärendevägar därinom, men givetvis kan en organisatorisk

undersökning komma att utvisa möjliga förkortningar. I det stora hela torde det

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

dock kunna sägas, att den lokala universitetsorganisationen fungerar smidigt

bl. a. med hjälp av delegering till rektor, dekaner och förvaltningstjänstemän

Däremot har anmärkningen så mycket större tyngd i fråga om förhållandet mellan

på ena sidan den lokala universitetsorganisationen och på andra sidan centrala

instanser. De viktigaste orsakerna till en komplicerad och långvarig ärendebehandling

är att finna på detta plan.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

Sasom ett allmänt omdöme om utredningens förslag torde kunna sägas att

detta innebär betydande förstärkningar av universitetsförvaltningens personella

resurser men samtidigt en genomgripande omdaning av den nuvarande organisationen.

Av det följande framgår att konsistoriet rest invändningar mot vissa av

utredningens organisationsförslag, särskilt i fråga om den lokala universitetsstyrelsen.

Statskontorets förslag kan sägas innebära en ännu mera radikal förändring

av universitetsförvaltningens nuvarande struktur än den som innefattas

i utredningens förslag. Det synes konsistoriet som om statskontoret icke tillräckligt

beaktat de stora skillnader i fråga om verksamhetens art som föreligger mellan,

å ena sidan, universitet och högskolor och, å andra sidan, allmän förvaltning

i övrigt. Umversitetsutredningen har däremot i sitt reformprogram ständigt haft

universitetens särsprägel i fråga om arbetssätt och målsättning för ögonen. Den

kritik, som konsistoriet dock riktar mot vissa delar av utredningens förslag,

maste därför med så mycket större tyngd drabba den av statskontoret rekommenderade

nyordningen. Konsistoriet anser sig därför sakna anledning att i det

följande närmare behandla statskontorets rapport.

Såvitt konsistoriet kan finna, har alla inom ett universitet förekommande ärenden

alltså även sådana ärenden som enligt utredningen endast kräver vetenskaplig

bedömning, en samtidigt juridisk-administrativ eller åtminstone administrativ

aspekt.

Att en organisation visat stor elasticitet vid en kraftig expansion av verksamheten,

måste, såvitt konsistoriet kan förstå, betyda, att dess struktur i sina

grunddrag är bärkraftig även vid en snabb utveckling av verksamheten. Då den

nuvarande organisationen visat sig livsduglig och anpassningsbar, finns inte

nagon anledning att stöpa om formen, endast därför att arbetsuppgifter av den

art, som traditionellt åvilar universitetsförvaltningen på det lokala planet, ökar

i omfattning. Man bör i stället bevara det som befunnits värdefullt i den nuvarande

organisationen, förstärka denna för att den skall hålla för ytterligare påfrestningar

och endast göra sådana förändringar i strukturen som är äguade att

rationalisera arbetet.

Större konsistoriet i Stockholm, anför i huvudsak följande:

1955 års umversitetsutredning har under de år den arbetat framlagt en rad

betankanden som syftat till reformer, delvis av genomgripande art, av universitetens

verksamhet. Dess arbete har över lag karakteriserats av nya, okonventionella

grepp och en strävan att ge universiteten tillräckliga resurser för lösandet

av deras arbetsuppgifter. Umversitetsutredningen har också i stora stycken sett

små intentioner förverkligade. I den mån komplikationer uppstått under genomförandet

av umversitetsutredningens förslag torde detta mindre ha berott på

inneboende svagheter i förslagen än på andra faktorer, särskilt bristande personalresurser

hos de lokala universitetsorganen och långt driven centralisering av

beslutanderatten vid tilldelning av lärarkrafter. I det nu föreliggande betänkandet

har umversitetsutredningen velat ge en samlad lösning av hela det svenska

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition ur 50 år 19f>4. 33

universitets- och högskoleväsendets organisation och förvaltning, frånsett några

högskolor som av särskilda skäl undantagits i utredningens konkreta förslag.

Utredningsarbetet är en imponerande prestation och konsistoriet uttrycker sin

glädje (»ver den instruktiva kartläggning av de olika uppgifter, som ankommer

på universitetsväsendets administrationsapparat, och den — med något undantag

— ingående redovisning för de många och svåra problem som den avsedda

genomgripande omorganiseringen av universitetsväsendet innebär och drar med

sig. Det är konsistoriets livliga förhoppning att utredningsresultatet och de

remissvar som betänkandet föranleder skall ge statsmakterna underlag för den

länge väntade, trängande nödvändiga upprustningen av universitetens administrativa

resurser.

En sådan tillfredsställelse som universitetsutredningens betänkande ger anledning

till, framkallas däremot icke av statskontorets rapport. Rent teknisktadministrativt

kan den av statskontoret föreslagna organisationen te sig mera

konsekvent och mindre komplicerad än universitetsutredningens. Men i realiteten

är statskontorets förslag helt verklighetsfrämmande därför att det byggts

upp utan tillräcklig kännedom om universitetens särpräglade arbetsuppgifter och

betingelserna för dessa arbetsuppgifters rätta fullgörande. Ett grundfel i statskontorets

utredning är att det icke föregåtts av närmare studium av den primära

delen av organisationsbyggnaden, nämligen institutionen. Denna bristande förtrogenhet

med de inrättningar, för vilka organisationsformen skall skapas, måste

vara förklaringen till statskontorets egendomliga idé att helt skilja de vetenskapliga

och administrativa ärendena. Statskontorets främlingsskap för universitetslärarnas

arbete och universitetsadministrationens sätt att fungera måste man

väl också tillskriva statskontorets besynnerliga tal om »de akademiska intressegrupperna»,

som om det vore fråga om grupper med intressen, stridande mot det

allmännas.

Konsistoriet finner det uteslutet att statskontorets förslag skulle kunna läggas

till grund för universitetsväsendets organisation.

Att en översyn av organisationens former och cn avsevärd personalförstärkning

är nödvändiga torde vara obestridligt. Men det sätt på vilket universitetsorganisationen

under den våldsamma expansionen fungerat utan en mot arbetsuppgifternas

ökning tillnärmelsevis svarande förstärkning av administrationspersonalen

ger knappast motivering till en långtgående rascring av den nuvarande

organisationen och dess ersättande med helt andra förvaltningsformer. En sådan

genomgripande reform borde i varje fall ha underbyggts med en ingående objektiv

analys av vilka fel, som — frånsett underdimensioneringen —- vidlåder den

nuvarande organisationen. Konsistoriet kan icke finna att en tillfredsställande

sådan analys givits. Den organisation som beprövats under mycket svåra förhållanden

föreslås i åtskilliga stycken ersatt med konstruktioner, som enligt konsistoriets

mening är konstlade och invecklade, exempelvis rektorsämbetet eller

universitetens och högskolornas centrala ledning. Konsistoriet är icke berett

att biträda utredningens förslag med mindre det övertygat sig om att en föreslagen

organisationsform är bättre än sin nuvarande motsvarighet.

Universitetens särställning, som är betingad av idén om fri vetenskaplig forskning

och därpå grundad undervisning, gör att förebilder till deras organisation

icke utan vidare kan väljas från andra grenar av statsförvaltningen eller från

privata ekonomiska företag. Så länge man önskar bibehålla sådan forskning och

undervisning måste också de som direkt ansvarar för forskningen och undervisningen,

de akademiska lärarna, ges ett tillbörligt inflytande över universitetens

förvaltning. Svårigheterna att skapa en idealisk universitetsorganisation ligger —

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 196If. 1 saml. År 50

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

såsom universitetsutredningen till skillnad från statskontoret klart insett — i att

åstadkomma den rätta balansen mellan vetenskapsmännens frihet, å ena sidan,

samt de politiska instansernas inflytande och den administrativa ordningens och

effektivitetens krav, å andra sidan. Statsmakternas bestämmanderätt över de

statliga anslagen till universiteten och den administrativa makt de över universiteten

rådande statliga myndigheterna i övrigt äger innebär enligt konsistoriets

erfarenheter och uppfattning i själva verket, att universitetens på särarten av

deras verksamhet grundade självförvaltning redan i dag är så beskuren att det

ur allmänna synpunkter nu är mer angeläget att bevara och stärka vad som finns

kvar därav än att ytterligare utvidga den statliga byråkratiens grepp om universiteten.

Det är forskarna och lärarna vid universiteten som bär och kan svara

för utvecklingen på forskningens och utbildningens områden. Det då och då

yppade misstroendet mot universitetslärarnas förmåga att administrera sin egen

verksamhet grundas enligt konsistoriets mening på bristande insikt. Lärarna vid

ett universitet får i verkligheten en ofta intensiv träning i universitetsadministration,

och de som särskilt utväljs att handha administrativa funktioner inom universiteten

— förutsatt naturligtvis att de har erforderliga hjälpkrafter med speciell

juridisk eller ekonomisk administrativ utbildning — har de bästa förutsättningar

för att på ett ändamålsenligt sätt på det lokala universitetsplanet organisera

och leda undervisningen och forskningen inom de ramar och efter de allmänna

riktlinjer som fastställts av statsmakterna liksom att taga initiativ och

överhuvud medverka till framtidsplaneringen.

Universitetsutredningen har, ehuru ej så onyanserat som statskontoret, gjort

en kategoriklyvning mellan vetenskapliga och administrativa ärenden och utformat

universitetsorganisationen på grundval därav. Det finns emellertid ingen

klar gräns mellan vetenskapliga och administrativa ärenden — vilket också universitetsutredningen

på en del ställen erkänner. Varje vetenskapligt ärende,

exempelvis utseendet av sakkunniga, har en administrativ sida och varje administrativ

fråga en vetenskaplig aspekt, såtillvida att beslutet på något sätt skall

avse forskningen och/eller undervisningen. Den rationella behandlingen av ärendena

kräver därför, att det vetenskapliga syftet bestäms av personer med vetenskaplig

sakkunskap, och att samtidigt de riktiga och ändamålsenliga administrativa

formerna för syftets realiserande bedöms med erforderlig administrativ kompetens.

Denna dubbla bedömning bör icke ske inom olika organ utan i ett sammanhang

inom ett och samma organ.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

I fråga om det problemkomplex, som blivit föremål för behandling i betänkandet,

har lärarkollegiet den bestämda inställningen, att den omständigheten att

den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen trots den underdimensionering,

som länge varit dess klara prägel, över huvud kunnat hjälpligt handhava

sina uppgifter under en period, då universitetsväsendets volym mer än fördubblats,

gör den förtjänt av ett mycket gott vitsord och av att allvarligt prövas

som ett alternativ i debatten om huru denna organisation bör vara beskaffad. Icke

desto mindre synas såväl utredningen som i än högi’e grad statskontoret såsom

expertorgan åt utredningen ha betraktat den nuvarande organisationen så ointressant

och värdelös, att den efter ett allmänt erkännande i stort sett avfärdas

utan diskussion. Detta förhållande anser lärarkollegiet utgöra en mycket allvarlig

brist i utredningen.

Universiteten i vårt land äro, liksom i de flesta länder inom den västerländska

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:t,s proposition nr 50 år 1964

kulturkretsen, i princip autonoma lärdomssäten med full rättssubjektivitet. I

gällande universitetsstatuter förutsättas ock en bakomliggande privilegierad ställning

för universiteten, i det att i 2 § 1 inom. sagda statuter uttalas, att universiteten

oförkränkt åtnjuta »den egendom samt de inkomster, rättigheter, förmåner

och friheter, som lagligen tillkomma dem». Den omständigheten, att ett

stadgande motsvarande det citerade saknas i det föreliggande förslaget till universitetsstadga,

lärer icke vara relevant för sakläget, i det att genom eu stadga

av ekonomiskt-administrativ karaktär ändring i civilrättsligt hänseende av universitetens

status ej är möjlig att åstadkomma. Lika fullt vill lärarkollegiet förorda

ett införande av en privilegieparagraf i universitetsstadgeförslaget motsvarande

2 § 1 mom. nuvarande universitetsstatuter.

Med utgångspunkt från universitetens principiella autonomi måste det enligt

lärarkollegiets mening anses uppenbart, att universiteten likaledes principiellt

borde få själva bestämma om utformningen av och uppgifterna för sina administrativa

organ. Endast i den mån till följd av offentliga intressen avkall måste

göras på denna princip kan en annan ordning anses befogad.

De offentliga intressen, det härvid blir fråga om, äro dels den insyn och kontroll,

som motiveras av anvisade allmänna medel, dels ock den ledning av utbildningsverksamheten,

som måste utövas för att denna bäst skall tillgodose den allmänna

arbetsmarknadens behov.

Vidkommande behovet av ekonomisk insyn och kontroll har detta ökat i betydelse

i samma mån som statsanslagen till universiteten uppräknats. Det synes

emellertid böra diskuteras, om icke härvid med hänsyn till universitetens fria

ställning det engelska systemet med stora klumpanslag till universitetens fria

förfogande i kombination med effektiv revision och noggrann årlig omprövning

av anslagsmotiveringarna vore att föredraga framför det system, vi ha här i

landet med en relativt långt gående specialdestinering av statsanslagen och en

administrativ apparat av väsentligen ämbetsverkssnitt för anslagens förvaltning.

Under alla omständigheter måste regleringen av anslagen begränsas så att den

akademiska frihetsutövningen — alltså fritt val av forskningsprogram och forskningsmetoder

samt valfrihet inom ramen för gällande studieplaner beträffande

undervisningens former och innehåll — icke inkräktas.

Bäst synas de olika intressena bli tillgodosedda om de ekonomiskt-administrativa

angelägenheterna vid varje universitet handhavas av en styrelse, sammansatt

av såväl ekonomisk expertis som företrädare för den vid universitetet bedrivna

forskningen och utbildningen. Så sker i dag genom drätselnämndens handhavande

av dessa angelägenheter och enligt universitetsutredningens förslag

genom konsistoriets. Statskontoret däremot anser att universitetets ekonomi skall

handhavas av en ensam beslutande generaldirektör. Lärarkollegiet ansluter sig

till universitetsutredningens principiella och med nuvarande ordning i stort överensstämmande

uppfattning i denna fråga.

På överstyrelseplanet synes det lärarkollegiet liksom på universitetsplanet böra

gälla, att endast påtagliga offentliga intressen kunna motivera upplyftande till

denna nivå av ärenden tillhörande universiteten.

I motsats till vad nu är fallet anser lärarkollegiet överstyrclseplanet icke i

nämnvärd utsträckning behöva engageras i de personaladministrativa ärendena.

Problemställningen beträffande de undervisning sadministrativa ärendena synes

icke vara kongruent med vad som gäller de ekonomiskt-administrativa. Det

offentliga intresset torde nämligen i de nu ifrågavarande ärendena i hög grad

vara inriktat på enhetlighet i fråga om de stora linjerna: kunskapsfordringarna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J+

för olika betygsgrader och examina, ändamålsenligheten i studiegången och produktionen

av akademiskt utbildade för samhällets skilda behov. Enligt lärarkollegiets

mening kommer det härvid icke an på blott att skaffa universiteten

cn kraftig utbildningsadministrativ organisation utan även att sörja för att problemlösningen

på riksplanet tillgodoses genom en slagkraftig administration av

dessa frågor på överstyrelsenivån.

Vidtagas, på sätt sålunda skisserats, anordningar för att förse det allmänna

med garantier i de hänseenden, som äro väsentliga med hänsyn till offentliga insatser

i universitetsväsendet, synes i övrigt universitetens autonomi böra komma

till uttryck i anordningar, som lämna rum för en långt gående självbestämmanderätt.

Sålunda synas de administrativa funktioner vid universiteten, som icke äro

involverade i de vitala allmänna intressena, böra få handhavas av dels valda

företrädare för universiteten, dels ock administrativa tjänstemän, tillsatta av

Kungl. Maj :t efter ansökningsförfarande och förslagsrätt för de akademiska

myndigheterna.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, anser att betänkandet i det stora hela utgör en

värdefull grund för en ny universitets- och högskoleorganisation.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anför:

Universitetsutredningens betänkande innefattar en imponerande arbetsvolym,

inom vilken med grundlig erfarenhet av akademiskt-organisatoriska förhållanden

och mycken klokhet det föreliggande organisationsförslaget framvuxit.

Detta förslag synes ha tre huvudlinjer: 1) självständiggörande av fakulteterna

och sektionerna i vad avser forskning och utbildning ända upp till högsta instans,

2) avlastning av de administrativa göromålen från de akademiska lärarna med

bibehållen akademisk myndighet över förvaltningen — varvid den föreslagna

organisationen strukturellt hämtat förebild i statskontorets rapport men modifierats

till överensstämmelse med den här angivna huvudlinjen — samt 3) sammanslagning

av lärosäten och anordnande av gemensam förvaltning för flera

sådana i växlande omfattning.

Sistnämnda förslag synes lärarkollegiet brista i enhetlighet i systematiskt hänseende

och delvis vila på tvivelaktiga grunder. — Vad de två första huvudlinjerna

beträffar vill lärarkollegiet däremot uttala sin tillfredsställelse med de av

utredningen hävdade grundprinciperna.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö avstyrker att statskontorets

förslag lägges till grund för omorganisation av universitetsväsendet och fortsätter:

I universitetsutredningens huvudförslag har en stark modifikation av de synpunkter,

som varit ledande för statskontoret, lett fram till ett synbarligen mer

realistiskt och för universitet och högskolor acceptabelt utkast till organisation,

avseende samtliga nivåer med utgångspunkt från institutionsenheten och fakulteten.

Kanslern anlägger följande allmänna synpunkter:

Den högre utbildningen och forskningen har under senare år mycket uppmärksammats

i den allmänna debatten. Orsakerna härtill är flera. Den allmänna

samhällsutvecklingen ställer allt större krav på tillgång på utbildad arbetskraft.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196k 37

Forskningen spelar en allt större roll i strävandena att skapa båttre samhällsförhållanden.

Statsmakternas bidrag till högre utbildning och forskning har också

under senare år kraftigt ökats. Man kan förutse än större ökningar i framtiden.

Dessa och andra förhållanden har bidragit till att rikta uppmärksamheten på

universitetens och högskolornas organisation och förvaltning.

Universitetsutredningen har i sitt betänkande framhållit vissa krav sasom särskilt

angelägna vid utformningen av den framtida universitets- och högskoleorganisationen.

Först uppställes frihetskravet. Universitets- och högskoleorganisationen

skall stimulera forskningen och garantera forskarna frihet i valet av forskningsobjekt

och forskningsmetod. Vidare måste organisationen vara uppbyggd

på förutsättningen av ett i princip fritt tillträde till högre studier och fritt val

för de studerande i fråga om studiemål och studieform. Dessutom uppställes

kravet på kvalitet och effektivitet samt på en slagkraftig framtidsplanering.

Dessa grundläggande önskemål ter sig helt naturliga och jag delar utredningens

uppfattning att önskemålen bör läggas till grund för en reform.

Betänkandet innefattar många intressanta och uppslagsrika förslag som delvis

bör kunna genomföras. På vissa viktiga punkter bör dock enligt min mening

utredningens förslag icke utan kraftiga ändringar förverkligas.

Lärarkollegiet vid farmaeeutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget yttrande, anför:

Enligt lärarkollegiets uppfattning bör — med beaktande av det sätt, på vilket

den nuvarande organisationen trots underdimensionering handhaft små uppgifter

under en tid av starkt expanderande universitetsväsende — ytterligare

prövas möjligheten att i större omfattning än som utredningen föreslagit söka

förstärka vissa delar av den nuvarande organisationen i stället för att införa

nya förvaltningsformer. Detta förhållande gäller särskilt universitetens och högskolornas

centrala och lokala ledning. Lärarkollegiet ifrågasätter även lämpligheten

av en så stark differentiering av organisationen mellan vetenskapliga och

administrativa ärenden som utredningen föreslår. En dylik differentiering framkommer

ännu skarpare i statskontorets rapport. Då denna uppdelning av organisationen

ej sällan blir konstlad och ofta torde komma att försvara handläggningen,

synes det lärarkollegiet lämpligare att bedömningen om möjligt sker

inom organ, där såväl vetenskaplig som administrativ sakkunskap är representerad.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Vårt lands förmåga att hålla en hög standard beror i hög grad på vår förmåga

att effektivt kunna följa med i den oerhört snabba och starkt accelererande tekniskt

vetenskapliga utvecklingen. Vi måste ha ändamålsenliga organisatoriska

former för att utan större tidsfördröjning kunna taga upp nya forskningsområden

och för att kunna knyta lämpliga toppkrafter till en sådan verksamhet. När ett

nytt område nått en tillräcklig grad av utveckling och dess allmänna vikt är

uppenbar bör detta område pa lämpligt sätt kunna inlemmas i undervisningen.

Tiden mellan skapandet av ett nytt område och dess ingående i undervisningen

på olika stadier kan variera högst avsevärt men det är av vital betydelse att

resurser och lämpliga organisatoriska former skapas för att denna starkt dynamiska

utveckling kan tillgodoses — ej såsom undantagsfall utan såsom en helt

naturlig process i högskolors och universitets verksamhet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola redovisar följande principiella

resonemang:

Ett genomgående tema i utredningen är, att professorer betungas med administraiva

uppgifter så att deras forskning och undervisning därav blir lidande.

Detta förhållande framstår såsom ett av huvudskälen till utredningens förslag

om en markerad skiljelinje mellan administrativa uppgifter å ena sidan samt

forskning och undervisning å den andra. Ehuru lärarkollegiet anser att utredningen

i viss mån överskattat betydelsen av dessa frågor, är det uppenbart, att

här föreligger problem som bör angripas. Utredningen synes — åtminstone principiellt

mena att professorerna skall kunna avkopplas från administrativa

uppgifter. Med hänsyn härtill bör de utredningens överväganden, som resulterat

i ^förslaget om förvaltningschefen — universitetsrådet — kunna tolkas så, att

rådet skall övertaga professorernas administrativa uppgifter. Är denna tolkning

felaktig synes förslagets väsentliga mening bortfalla.

Lärarkollegiets erfarenheter utvisar, att det icke är möjligt att helt avkoppla

de administrativa uppgifterna från professorns forskning och undervisning. I

själva verket inbegriper forskning och undervisning administrativa moment, som

regelmässigt kräver medverkan av professorn eller motsvarande. Dessa administrativa

moment kan vara mer eller mindre kvalificerade och givetvis växla deras

volym från fall till fall. Lärarkollegiet anser därför, att hithörande problem varken

kan eller bör angripas genom några generellt gällande rutiner utan genom

praktiska åtgärder, som anpassas till varje särskilt fall.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna redovisar inledningsvis siffror, som

belyser de tekniska högskolornas utveckling sedan den nuvarande organisationen

upprättades. Därav framgar bl. a., att antalet lärare och assistenter vid högskolorna

stigit från 310 läsåret 1947/48 till 976 läsåret 1963/64 och att anslagen

på driftbudgeten till det tekniska högskoleväsendet (frånsett anslagen till inred

ning och utrustning av nya lokaler) under samma tid stigit från 7 till 60 miljoner

kronor per år.

Överstyrelsen anför vidare bl. a.:

Såsom universitetsutredningen betonat har den nuvarande organisationen

avpassats för en verksamhet av betydligt mindre omfattning än den som nu

bedrives vid våra lärdomssäten. Det är därför enligt överstyrelsens mening angeläget,

att förvaltningsorganisationen i skilda hänseenden avsevärt förstärkes, så

att den får ökade möjligheter att effektivt handhava de uppgifter, som nu åvila

densamma, och även att bemästra de växande upgifter av betydande omfattning,

som redan nu kunna förväntas komma att möta under en överblickbar

framtid. Det behov av förstärkning, som härvidlag främst gör sig gällande, avser

enligt överstyrelsens mening en ökning av de personella resurserna inom de administrativa

och kamerala områdena, därvid särskilt uppgifterna inom det utbildning

sadministrativa området böra uppmärksammas. I övrigt synes det överstyrelsen

förtjäna övervägas, huruvida icke med hänsyn till vad förut anförts

rörande den nuvarande högskoleorganisationens ändamålsenlighet, denna borde

kunna bibehållas i större utsträckning än vad universitetsutredningens förslag

innebär. Detta präglas genomgående av en strävan att från varandra skilja administrativa

ärenden, vetenskapliga bedömningsärenden samt till planering och

utredning hörande ärenden i en utsträckning, som — i varje fall i praktiken_

många gånger torde vara vansklig att genomföra, och den föreslagna organisa
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 106Jr 39

tionen har också utformats mot bakgrunden av denna indelning av förekommande

ärenden. Överstyrelsen vill i detta sammanhang betona, att till förvaltningsorganisationens

effektivitet även höra klara kompetensgranser mellan olika

organ och en utformning av organisationen, som möjliggör snabba beslut. Med

alltför många organ inom en förvaltning — särskilt om dessa äro kollektivt organiserade

och därtill hava delvis sammanfallande uppgifter — äventyras förutsättningarna

för dess effektivitet. Det vill förefalla överstyrelsen, som om umversitetsutredningens

förslag icke alltid i erforderlig grad beaktat dessa synpunkter.

Vidare synes det överstyrelsen som om universitetsutrednmgen i små förslag

eftersträvat en alltför långt driven likriktning vid de skilda lärosätena. Visserligen

kan på åtskilliga håll ett förenhetligande av nuvarande organisationsformer

framstå såsom lämpligt, men organisationsformer, som visat sig ändamalsenhga,

böra ej rubbas endast för att bringas i närmare överensstämmelse med organisationsformer

vid undervisningslinjer, där förutsättningarna äro helt andra. Aven

ett terminologiskt förenhetligande kan självfallet ofta vara av värde och möjliggöra

en bättre översikt. Icke heller här bör man emellertid enligt överstyrelsens

mening gå för långt och på ett område rubba hävdvunna benämningar i sadana

fall, där den nya terminologien begreppsmässigt icke väl täcker verkligheten.

Vetenskapsakademien anför:

Det synes anmärkningsvärt, att universitetsutredningen i så stor utsträckning

behandlar utbildningen som om denna nära nog vore en från universitetens

övriga åligganden fristående uppgift. Redan utbytet av beteckningen undervisningsnämnd

mot utbildningsnämnd är en ändring som akademien finner opakallad.

Med avseende på förslaget om utbildningsråd finner akademien betänkligt

att »avnämarintresset» föreslås skola få ett starkt medinflytande vid bestämmande

av studieplaner och kursinnehåll. Att anslagsbeviljande myndighe er

måste ha sista ordet i frågor om universitetsväsendets utbyggnad är självklart,

men den närmare utformningen av undervisningens art och innehåll borde rimligtvis

överlämnas åt universiteten och högskolorna själva. Deras målsättning

står icke i motsättning till samhällsutvecklingen i övrigt utan är en funktion av

denna, liksom omvänt framstegstakten i ett samhälle i högsta grad är beroende

av den nivå på vilken dess högre undervisningsväsen befinner sig. Akademien

anser, att universiteten här har ett ansvar, som icke bör överflyttas till andra,

mindre sakkunniga instanser.

Ingeniörsvetenskapsakademien anför:

Akademien har under behandlingen av ärendet kommit till den uppfattningen,

att åtskilliga av de synpunkter och motförslag, som här nedan eller av andra

akademien närstående instanser framförs, är värda ett grundligt övervägande.

Hela frågekomplexet är stort och betydelsefullt och motiverar omsorgsfulla överväganden.

Det torde ej heller kunna göras gällande att genomförandet av utredningens

förslag i allmänhet brådskar så, att tiden ej medger detta. Akademien

vill därför betona vikten av en grundlig genomarbetning med hänsynstagande

till inkomna remissvar.

Statens humanistiska forskningsråd anför i huvudsak följande.

I fråga om forskningspolitiken hävdar utredningen den enskilde forskarens ratt

att fritt välja forskningsobjekt och forskningsmetod. Den framhåller också, det

samhällsintresse, som ligger i att forskningen blir allsidigt utvecklad och intet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

område blir försummat samt att ur samhällsintressets synpunkt centrala områden

blir intensivt bearbetade. Forskningsrådet vill livligt instämma i dessa

synpunkter samt i utredningens uppfattning, att den statliga forskningspolitiken

bör ta sig uttryck i att uppställa relativt vida finansiella ramar, inom vilka den

enskilde forskaren rör sig fritt. Då emellertid utredningen synes likställa de av

samhällsintresset bestämda finansiella ramarna med de anslag, som det ena eller

andra forskningsområdet får till sitt förfogande, vill rådet för sin del framhålla

nödvändigheten av att ingen kategoriindelning av de olika forskningsområdenas

samhällsnytta företages utan att vetenskaplig expertis haft tillfälle att allsidigt

och pa saklig grund göra sina synpunkter gällande inför den nu verksamma centrala

forskningsberedningen.

Statens råd för samhällsforskning anför:

Till en början må erinras därom, att det råder och inom överskådlig framtid

sannolikt kommer att råda icke endast knapphet på medel för forskningsändamal

utan även — delvis som en konsekvens därav — brist på utbildade forskare.

Harav följer att de resurser, som kan ställas till förfogande för den högre forskningen,

bör utnyttjas på mest effektiva sätt och samtidigt ges en sådan användning,

att forskarrekryteringen befordras. Rådet är väl medvetet om att man vid

den samhälleliga planeringen av den högre forskningen måste taga hänsyn såväl

till laroanstalternas utbildande verksamhet som till vad utredningen betecknar

som avnämareintressen, men anser sig böra betona, att erfarenheten visat att det,

i varje fall på lång sikt, är ett primärt samhällsintresse, att valet av forskningsuppgiftfT

lika väl som sättet för forskningens bedrivande i allt väsentligt lämnas

till forskarens eget skön, särskilt såvitt avser grundforskning.

Statens medicinska forskningsråd yttrar:

Rådet vid principiellt betona nödvändigheten av att universitetsväsendets organisation

förnyas och anpassas bl. a. med hänsyn till den snabbt växande forskningens

behov. Högre utbildning och forskning har mycket att ge varandra.

Utbildningen måste ständigt omformas efter vetenskapens framsteg. Förekomsten

av aktiv forskning vid en universitetsinstitution kommer därigenom att höja

utbildningens kvalitet. För att säkra rekryteringen av goda vetenskapsmän är

det också väsentligt, att forskningsinstitutioner anknytes till universitets- och

högskoleorganisationen, genom vilken den ungdom, som har kvalifikationer i

övrigt att bedriva forskning, passerar. Endast om intresset för forskning tidigt

kan väckas hos denna ungdom kommer den att få lust att ägna sig åt vetenskaplig

verksamhet. Utbildning och forskning i samma miljö kommer sålunda

att ömsesidigt starkt stimulera varandra.

Det torde vara självklart att det differentierade behovet av forskning inte

enbart kan tillgodoses genom en forskningsorganisation, som är direkt sammankopplad

med en utbildningsorganisation. Omfattande forskning måste och kan

inte annat än bedrivas helt utan direkt kontakt med grundutbildningen. Det

ar dock väsentligt, att de ökade insatser för att utveckla och differentiera forskningen

i bestämda riktningar, som måste göras av ett samhälle med en aktiv och

malmedveten forskningspolitik, där så möjligt är, bringas att komma även universitetsväsendet

till godo, och att de resurser i form av inrättande av forskarenheter

in. in., som i framtiden måste tillföras forskningen på vägar, som ligger

vid sidan om den så att säga ordinarie universitets- och högskoleorganisationen

— via forskningsråd eller på annat sätt — i görligaste mån kan utnyttjas för

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kunyl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

den högre utbildningen. Rådet är således för sin del inte principiellt anhängare

av tanken att särskilt uppkommande forskningsbehov skall tillgodoses genom

inrättande av från universitetsorganisationen helt fristående forskningsinstitut.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd anför bl. a.:

De problem vi idag står inför är ej resultaten av en nyligen inträffad revolution

utan av en evolution. Det är därför att beklaga att utredningen ej gjort en tillbakablick

på formerna för universitetens förvaltning under tidigare skedens historia

och då skapade organisationsformers samband med rådande förhållanden i

samhället i övrigt, universitetsväsendets omfattning och andra faktorer, som övat

inflytande på organisationens utveckling genom tiderna.

Statens råd för atomforskning anför bl. a. följande:

Ehuru det föreligger vissa behov av förstärkning av den administrativa organisationen

är det emellertid därför inte givet, att hela universitetsväsendet kan

stöpas i en form med det statliga ämbetsverket eller industriföretaget som modell.

De förslag som gjorts i denna riktning av statskontoret har tagit alltför ringa

hänsyn till universitetens fundamentala uppgifter som organ för forskning och

undervisning. En av de förutsättningar, som statskontoret och i viss mån även

universitetsutredningen utgått ifrån, är den om möjligheten att särskilja universitetens

och högskolornas »renodlat akademiska angelägenheter» från deras utbildnings-,

personal- och ekonomisk-administrativa ärenden. Det ligger i sakens

natur, att ett sådant särskiljande beträffande ärenden av väsentlig vikt är möjligt

endast i mycket få fall. Att så verkligen är fallet framgår även av det stora

antal kollegiala organ och nämnder, som utredningen ansett sig behöva föreslå

som stöd och motvikter till den administrativa förvaltningsapparaten. En som

rådet ser det beklaglig konsekvens av utredningens här nämnda synpunkter är

det minskade inflytande på universitetens verksamhet som tillerkännes de vetenskapliga

fackmännen.

3. Departementschefen

En betydelsefull utgångspunkt för universitetsutredningens överväganden har

varit den, att universiteten och högskolorna även i framtiden skall ha den

dubbla uppgiften att vara centra för forskning och läroanstalter för akademisk

yrkesutbildning. Häremot har inga erinringar rests av de myndigheter och organisationer,

vilka yttrat sig över betänkandet. Jag har för mina egna ståndpunktstaganden

haft samma utgångspunkt. Jag anser sålunda, att universitetens och

de här ifrågavarande högskolornas uppgift alltfort skall vara att på vetenskaplig

grund bedriva forskning och utbildning.

Universitetsutredningen har sammanfattat de krav den velat ställa på den

framtida universitets/högskoleorganisationen i tre punkter: Frihetskravet, kvalitets-

och effektivitetskraven samt kravet på en slagkraftig framtidsplancring.

Vad först frihetskravet beträffar vill jag understryka, att universitetsutredningens

precisering av begreppet »universitetsforskningens frihet» till att avse

frihet för forskaren i valet av forskningsobjekt och forskningsmetod synes ha

2* — Bihang till riksdagens protokoll 196h. 1 samt. Nr 50

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts ''proposition nr DO år 1964.

allmänt accepterats av remissorganen. Även för egen del finner jag den gjorda

preciseringen vara väl funnen. Jag anser sålunda, att universiteten och de vetenskapliga

högskolorna alltjämt bör vara centra för en fritt vald och fritt bedriven

forskning och att deras organisation och förvaltning bör byggas upp och deras

resurser dimensioneras bl. a. med hänsyn härtill. Dessa resurser bör enligt min

mening, liksom hittills, ställas till förfogande dels direkt till läroanstalterna i form

av en basorganisation, omfattande tjänster, lokaler, utrustning in. m. dels indirekt

via forskningsråd och motsvarande organ, som har att efter prövning av

redovisade forskningsprojekt ställa för genomförandet av enskilda projekt erforderliga

speciella resurser till, bl. a., universitetsforskningens förfogande.

Den reform av universitetens/högskolornas organisation och förvaltning, varom

jag kommer att i det följande framlägga förslag, syftar sålunda icke till någon

förändring av universitetsforskningens principiella ställning eller av grunderna

för anvisandet av resurser för denna forskning. Jag är emellertid samtidigt angelägen

att stryka under, att detta mitt principiella ställningstagande ingalunda

utesluter reformer på det praktiskt-administrativa planet i fråga om formerna för

forskningsresursernas fördelning och förvaltning. Härtill återkommer jag i det

följande.

Även det andra av de av universitetsutredningen formulerade tre huvudkraven

på organisationen — kvalitets- och effektivitetskravet — har i huvudsak accepterats

i de inkomna yttrandena. Den del av detta krav, som avser utbildningens

organisation och resultat, har särskilt starkt betonats av flera myndigheter och

organisationer — bland dem SFS, garantilånenämnden, gymnasieutredningen,

lärarkollegiet vid karolinska institutet och överstyrelsen för de tekniska högskolorna.

Att universitets/högskoleorganisationen skall garantera en sakkunnig kontroll

av den vetenskapliga standarden, ser jag som en självklarhet. Lika självklart är,

att organisationen skall säkerställa ett effektivt utnyttjande av de allt större

resurser, som det allmänna ställer till förfogande för den vid de högre läroanstalterna

bedrivna forskningen och utbildningen. I sistnämnda hänseende vill jag

— liksom universitetsutredningen och flera av remissorganen — särskilt peka på

behovet av eu effektiv kontroll av utbildningsorganisationens effektivitet. I och

för sig är detta kontrollkrav ingalunda något nytt, men det fordrar enligt min

mening organisatoriska förändringar av icke så liten omfattning. Det finns därför

anledning taga fasta på att kravet på en förbättrad kontroll av utbildningens

organisation och resultat endast på något enstaka håll mötts av invändningar av

principiell natur.

Vad universitetsutredningen anfört rörande kravet på en slagkraftig framtidsplancring

har ävenledes mötts av instämmanden från praktiskt taget alla håll.

För egen del delar jag den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck. Jag vill

redan här framhålla, att behovet av en effektiv organisation för planeringen och

genomförandet av universitets/högskoleväsendets utbyggnad enligt min mening

icke kan tillgodoses utan relativt betydande organisatoriska omläggningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 196J *13

Jag övergår nu till frågan om räckvidden av den erforderliga organisationsreformen.

Universitetsutredningens åsikt att den nuvarande organisationen måste omprövas

från grunden delas av ett stort antal av de myndigheter och organisationer,

som yttrat sig över betänkandet, i själva verket av praktiskt taget samtliga

utom de akademiska myndigheterna. Inom näringslivets organisationer synes

sålunda, av remissyttrandena att döma, den åsikten vara allmän, att den nuvarande

organisationen brister framför allt i avseende på planering, samordning

och kontakt med avnämarna av den akademiskt utbildade arbetskraften. —

Student- och intresseorganisationerna ställer sig allmänt på samma ståndpunkt

som näringslivets organisationer.

Medan vissa myndigheter och organisationer stannar vid universitetsutredningens

förslag, har andra velat gå längre än utredningen i fråga om universitets/högskoleorganisationens

omdaning. LO — och även TCO — beklagar t. ex.,

att utredningen icke i enlighet med sin målsättning föreslagit »en från grunden

genomgripande omorganisation». Statskontoret vidhåller i väsentliga hänseenden

sitt i rapporten redovisade, i jämförelse med universitetsutredningens avsevärt

mera långtgående organisationsförslag.

Ett stort antal av de akademiska myndigheterna anser utredningens förslag

vara onödigt långtgående. Flera av dem har därvid hänvisat till utredningens ord

om den elasticitet, som den nuvarande organisationen visat sig besitta, och efterlyst

en närmare analys av de brister i organisationen, som trots detta skulle motivera

en så grundlig omorganisation som den föreslagna. Man har i stället för en

omstöpning uttalat sig för en förstärkning av den nuvarande organisationen. Yttranden

av i huvudsak denna innebörd har avgivits av bl. a. de större konsistorierna

i Uppsala, Göteborg och Stockholm, lärarkollegiet vid karolinska institutet

och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Liknande synpunkter har framförts

av ett par av forskningsråden.

Meningarna är sålunda delade i fråga om räckvidden av den organisationsreform,

som här är aktuell. I denna fråga vill jag för egen del anföra följande.

Vid min anmälan av propositionen 1963:172 angående riktlinjer för fortsatt

utbyggnad av universitet och högskolor m. m. framhöll jag, att en snabb vidareutveckling

av det högre utbildningsväsendet för varje år som går framstår som

en för samhället allt viktigare angelägenhet. Enighet föreligger om att högre utbildning

är en lönsam investering både för individen och för samhället, liksom

om att särskilt stora samhälleliga resurser under kommande år måste satsas på

en expansion av denna sektor, vars strategiska betydelse för alla sidor av ett

modernt välfärdssamhälle blir alltmera uppenbar.

Inom sektorn för högre utbildning utgör universitet och högskolor en stor och

betydelsefull del. Vårt reformarbete inom snart sagt alla områden liksom näringslivets

utveckling och marknadsanpassning är i hög grad beroende av dessa läroanstalters

utbildningskapacitet och förmåga att anpassa sina utbildningsprogram

efter arbetslivets krav. På längre sikt är vårt samhälles utveckling i minst lika

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196b

hög grad beroende av de resurser, vi i dag satsar på grundforskningens skilda fält.

Det program för den fortsatta utbyggnaden under 1960-talet av universitet och

högskolor, vilket framlades i nyssnämnda proposition och till vilket föregående

års riksdag anslöt sig, innebär, att dessa läroanstalters utbildningskapacitet under

loppet .av mindre än tio år skall öka från för närvarande drygt 45 000 till mer än

80 000 studerande. Jag vill därvid särskilt understryka, att utbyggnaden i förhållandevis

stor utsträckning kommer att gälla de personal-, kostnads- och utrymmeskrävande

experimentella utbildningslinjerna.

Såsom jag framhöll redan vid min anmälan av den nyssnämnda propositionen,

ställer en utbyggnad av angivna dimensioner mycket höga krav på en fortlöpande

och verkningsfull intern rationalisering i skilda hänseenden. Till en sådan

rationaliseringsverksamhet hör, bl. a., den fortlöpande kontroll av utbildningsorganisationens

effektivitet och resultat, vars betydelse jag understrukit i det

föregående.

Denna verksamhet liksom detaljplaneringen och genomförandet av det fastställda

utbyggnadsprogrammet för universitet och högskolor ställer uppenbarligen

mycket höga krav på de högre läroanstalternas organisation och förvaltning

liksom på deras centrala ledning. Man måste i själva verket konstatera, att dessa

uppgifter i förening med de senaste årens mycket starka expansion såväl inom

universitets/högskoleforskningen som av den akademiska utbildningen, skapat

en helt annan situation än den som rådde då den nuvarande universitets/högskoleorganisationen

lades fast och den nu arbetande förvaltningsapparaten konstruerades.

Denna nya situation fordrar enligt min mening en organisatorisk

reform — icke blott en organisationsförstärkning.

Med fasthållande av de principiella utgångspunkter i avseende på universitets/

högskoleverksamhetens syfte och innehåll, om vilka enighet råder, och med

hänsyn till de i det föregående angivna huvudkraven på den framtida organisationen,

om vilka ävenledes en praktiskt taget fullständig enighet råder, har jag

sålunda kommit till samma ståndpunkt som universitetsutredningen och flertalet

av de myndigheter och organisationer som yttrat sig i ärendet, nämligen att det

är nödvändigt att från grunden ompröva universitets/högskoleväsendets organisation

och förvaltning. I

I det följande kommer jag att redovisa mina konkreta ställningstaganden till

de skilda delarna av föreliggande organisationsförslag. Redan här vill jag emellertid

ange ett par väsentliga synpunkter, som därvid varit vägledande.

Universitetsutredningen har ansett, att en organisation, som skall tillgodose

de krav, som utredningen velat ställa på den framtida universitets/högskoleorganisationen,

måste i skilda hänseenden differentieras. Därvid har utredningen

systematiskt skilt mellan de rent administrativa och de i trängre mening akademiska

uppgifterna och förordat, att dessa två slag av uppgifter anförtros skilda

organ med olika sammansättning och organisation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jo

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 196''4

Den av universitctsutredningen förordade differentieringen har såsom princip

accepterats av ett stort antal av de myndigheter och organisationer, som yttrat

sig över utredningens betänkande.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen att man vid uppbyggnaden

av universitets/högskoleorganisationen bör söka sig fram efter de riktlinjer, som

universitctsutredningen — och även statskontoret — härvidlag uppdragit, och

sålunda skapa en differentierad organisation med en viss funktionsfördelning

mellan dels akademiska, dels administrativa förvaltningsorgan. Självfallet finns,

som också universitctsutredningen framhållit, ett samband mellan de akademiska

och de administrativa angelägenheterna, men jag anser i likhet med utredningen

och ett stort antal remissinstanser, att det är väsentligt, att ett universitets

eller en högskolas forskare och lärare tages i anspråk för administrativa

uppgifter endast i den utsträckning uppgifternas handhavande fordrar medverkan

av den sakkunskap, som vetenskapsmännen eller lärarna såsom sådana

ensamma besitter. Självklart är vidare, att delade meningar kan råda om hur

långt differentieringen bör drivas liksom om hur uppgifterna i enskildheter bör

fördelas mellan skilda organ. Mina konkreta ställningstaganden till dessa avvägningsfrågor

redovisar jag i det följande.

Ett genomgående drag i universitetsutredningens organisationsförslag är vidare

strävandet att ge även de yngre forskarna och lärarna del i ansvaret for universitetens/högskolornas

akademiska angelägenheter. Inga principiella invändningai

har rests häremot i remissdiskussionen; i stället har man från flera håll förordat

längre gående åtgärder än dem utredningen föreslagit. För egen del vill jag

redan i detta sammanhang framhålla, att en demokratisering av den alcademiska

miljön är utomordentligt värdefull. Icke minst gäller detta den miljö, i vilken

själva forskningen och utbildningen bedrives, salunda institutionerna.

Ytterligare en synpunkt av principiell natur vill jag redovisa i detta allmänna

avsnitt. Universitctsutredningen har i sitt organisationsbetänkande genomgående

betonat universitetens/högskolornas utbildnings uppgift vid sidan av deras uppgift

som centra för forskning. I sina förslag till universitets/högskoleväsendets

organisation och förvaltning har utredningen på olika sätt sökt skapa garantier

för att utbildningen anpassas till arbetslivets krav och utformas under samverkan

mellan lärare, avnämare och studenter. Utredningen har också, som

nämnts i det föregående, lagt stor vikt vid att utbildningens effektivitet och

resultat skall kunna fortlöpande kontrolleras, varigenom en kontinuerlig reformverksamhet

på detta område möjliggöres.

Jag anser detta vara ett riktigt synsätt. En rad myndigheter och organisationer

— icke minst näringslivets organisationer — har också i sina yttranden över

betänkandet understrukit den fundamentala betydelsen av en målanpassad utbildning

och en aktiv utbildningsadministration vid universitet och högskolor.

Då vi bygger ut våra universitet och högskolor för att kunna ge akademisk ut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

bildning åt 15 ä 20 000 ungdomar i varje årskull, är det enligt min mening självklart,

att denna ansvarsfulla uppgift måste i hög grad sätta sin prägel på utformningen

av universitets/högskoleväsendets organisation och förvaltning. Jag

vill tillägga, att en efter dessa syften anpassad utformning av universitetens och

högskolornas organisation och förvaltning enligt min mening är fullt möjlig att

genomföra utan förfång för läroanstalternas andra huvuduppgift, den att vara

centra för en fritt vald och fritt bedriven forskning. Skulle icke detta vara möjligt,

är man nödsakad att ompröva den principiella utgångspunkten avseende

universitetens/högskolornas dubbla uppgift.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 1904

47

III. UNIVERSITETS/HÖGSKOLEVÄSENDETS

CENTRALA LEDNING

1. Umversitetsutredningen

A. Planerande och förvaltande uppgifter

Vad angår kanslems/överstyrelsens planerande uppgifter må till en början

erinras om att dessa gäller såväl forskningen som utbildningen. I avseende pa

forskningen gäller planeringsarbetet huvudsakligen avvägningar beträffande resursernas

fördelning mellan olika forskningsgrenar, frågor om mrattande av nya

professurer och andra forskarbefattningar, förslag till åtgärder i syfte att stimulera

forskarrekryteringen, förslag till förbättrade resurser för forskarutbildning

och -handledning samt för den vid läroanstalternas institutioner bedrivna självständiga

forskningen, vidare medverkan i utarbetandet av byggnadsprogram

m. m.

Planeringsverksamheten i avseende på utbildningen har dels en kvantitativ,

dels en kvalitativ sida. För de flesta (nämligen de spärrade) akademiska utbildningslinjerna

gäller det att bedöma det långsiktiga utbildningsbehovet, d.v.s.

det behövliga antalet nybörjarplatser, och att lägga fram på dessa bedömningar

grundade förslag i olika avseenden. En motsvarande bedömning måste goras

även för de icke spärrade utbildningslinjerna, och även dessa bedömningar bör

sedan resultera i rekommendationer och förslag. Denna kvantitativa utbildningsplanering

gäller dels totalt för en utbildningslinje (t. ex. 650 nybörjare per år vid

de medicinska läroanstalterna), dels den lokala fördelningen av de erforderliga

utbildningsplatserna mellan de skilda läroanstalterna (t. ex. 100 nya medicine

studerande per år i Uppsala, 168 i Stockholm etc.).

Den kvalitativa utbildningsplaneringen gäller i stort sett:

(1) frågor om nya utbildningslinjer och examina;

(2) ämnen som bör ingå i viss utbildning, omfattningen av dessa ämnen, innehållet

i dessa ämneskurser (kursfordringar, studieplaner); samt

(3) själva undervisningens innehåll, uppläggning och fördelning på olika undervisningsformer

och olika lärare.

De planeringsuppgifter det här är fråga om — både den kvantitativa och den

kvalitativa planeringen — måste enligt utredningens mening handhas centralt,

d. v. s. på riksplanet. Skälen härför är uppenbara. Dels fordrar knappheten på

såväl personella som finansiella resurser en samlad bedömning av var och hur

resurserna bäst skall sättas in. Dels måste de skilda slagen av akademisk utbildning

till både sin dimensionering och sitt innehåll bedömas med hänsyn till

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196/

arbetsmarknadens behov totalt sett. De lokala universitets- och högskolemyndigheterna

kan i dessa sammanhang knappast bidraga med annat än förslag,

initiativ och statistiskt primärmaterial, som sedan centralt beredes och bedömes.

o Vad som enligt utredningens mening i dagens läge fordras, är ett centralt och

långsiktigt planeringsarbete, bedrivet på grundval av ett kontinuerligt förnyat

utredningsmaterial. Både av konstitutionella skäl och med hänsyn till universitetsverksamhetens

snabba utveckling är det visserligen ofrånkomligt att anslagsäskanden

framlägges och anslag beviljas för ett år i sänder, men de årliga äskandena

bor såvitt möjligt utgöra led i vad som brukar kallas en rullande planering,

d. v. s. en kontinuerligt förnyad och reviderad planering för forsknings- och

utbildningsorganisationens utbyggnad under de närmaste tre eller fem åren.

Utredningen vill stryka under, att den ser det som ett av de allra mest betydelsefulla

syftena med de i detta betänkande framlagda organisationsförslagen att

skapa förutsättningar för ett dylikt planeringsarbete.

Som förut sagts måste planeringsarbetet för universitetens och högskolornas

utbyggnad grundas på ett kontinuerligt utredningsarbete. Visst utredningsmaterial

kommer att tillhandahållas av andra myndigheter än universitets- och högskoleväsendets

egna, främst då av arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån

och byggnadsstyrelsen. Emellertid är det självfallet nödvändigt att det

centralt mom umversitets/högskoleorganisationen finns organ, som bedömer det

utifrån givna materialet, kompletterar det med egna undersökningar och sammanställer

givna data till ett konkret program. Därtill kommer, att såväl statistiken

over högre studier som byggnadsplaneringen för universitet och högskolor

måste utformas under medverkan av dem, som är statistikens respektive planeringsarbetets

avnämare, d. v. s. av dem som har ansvaret för universitets- och

högskoleplaneringen i stort.

Det utredningsarbete, som enligt utredningens mening bör utföras inom universitets/högskoleorganisationen

själv, gäller främst utbildningsorganisationens

effektivitet och den ekonomiska förvaltningen. I annat kapitel har utredningen

förordat en organisation för de lokala universitets/ högskolestyrelserna, som skall

satta dessa i stand att kontinuerligt följa utbildningens resultat och med ledning

därav ompröva organisation och metodik. De lokala universitetsmyndigheterna

skall dä^ämte enligt utredningens förslag ha som eu av sina huvudsakliga

arbetsuppgifter att fortlöpande pröva möjligheterna att genom organisatoriska

förändringar åstadkomma ett bättre utnyttjande av de resurser, som

står till läroanstalternas förfogande. I båda fallen har utredningen förutsatt, att

detta arbete bednves dels på de lokala myndigheternas eget initiativ, dels som

led i ett av de centrala universitets/högskolemyndigheterna angivet och genomfört

utredningsarbete. Även om sålunda ett omfattande utredningsarbete kommer

att bedrivas av universiteten och högskolorna själva, blir det enligt utredningens

uppfattning en huvuduppgift för de centrala universitets/högskolemyndigheterna

att initiera, samordna och leda detta arbete samt att omsätta dess

resultat dels i planläggningen för läroanstalternas fortsatta utbyggnad, dels i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kimgl. May.ts proposition nr 50 är IOU4 19

administrativa beslut, t. ex. i fråga om studieplanernas utformning eller upprättande

av för flera institutioner eller läroanstalter gemensamma organ. De

centrala universitets/högskolemyndigheternas utredande uppgifter är sålunda

att se både som eu del av de planerande uppgifterna och som en del av de renodlat

administrativa uppgifterna.

Vad så beträffar de centrala universitets/högskolemyndigheternas rent administrativa

uppgifter har universitetsutredningen framlagt förslag om vissa förändringar.

I avseende på de personaladministrativa uppgifterna innebär dessa förslag bl. a.

följande: Ärenden rörande tillsättning av forskardocenttjänster, spcciallärarbefattningar

samt ordinarie och extra ordinarie tjänster i lönegraderna A 19—A 23

med undantag för sådana, som tillhör läroanstalternas administration, föreslås

skola avgöras av den lokala universitets/högskolestyrelsens organ i stället för,

som för närvarande, av kanslern/överstyrelsen. Även ärenden rörande cntlediganden

och förordnande av vikarier i fråga om tjänster och befattningar av nyss

nämnda slag föreslås komma att avgöras av de lokala styrelseorganen. Också

beslutsmyndigheten i avseende på förordnande av extra tjänstemän i lägst lönegrad

A 19 föreslås Överflyttad till de lokala universitets/högskolemyndigheterna,

i den mån sådan överflyttning (som fallet är beträffande extra universitetslektorer)

ej redan skett. Beträffande tjänstledighetsärenden föreslås sadan utvidgning

av de lokala myndigheternas beslutsmyndighet, att de enda ärenden, som

kommer att avgöras centralt, blir de som gäller tjänstledighet för högre tjänstemän

— tjänstemän i lägst lönegrad A 24 — under längre tid än sex månader av

ett och samma kalenderår.

Beträffande så de fördelningsärenden, som för närvarande avgöres av de centrala

myndigheterna, föreslår utredningen, som närmare redovisas i ett följande

avsnitt, att beslut rörande fördelning mellan en läroanstalts institutioner av

materiel- och apparatanslagcn genomgående skall fattas av de lokala myndigheterna.

I anslutning härtill föreslås, att även beslutsmyndigheten i fråga om de

till de enskilda läroanstalterna anvisade delarna av anslaget till Extra utgifter

och i fråga om anslag ur universitetens reservfonder och karolinska institutets allmänna

fond överflyttas till de lokala universitets/högskolestyrelserna. Utredningen

har slutligen förutsatt, att ärendena rörande tilldelning av lärarkrafter

på grundval av fastställd organisationsplan sedermera kommer att kunna avgöras

lokalt.

Vid genomförande av dessa utredningens förslag till decentralisering av beslutsmyndighet

återstår för handläggning inom central myndighet endast ett

mycket litet antal fördelningsärenden och ett starkt begränsat antal personaladministrativa

ärenden. Den förstnämnda gruppen kommer väsentligen att omfatta

viss del av anslaget till licentiand- och doktorandstipendier, viss del av

anslaget till Extra utgifter samt — tills vidare — tilldelningen av lärarkrafter

på grundval av fastställd organisationsplan eller (i vissa fall) petitaplan. De

personaladministrativa ärenden berörande de enskilda läroanstalterna, som allt
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

fort skulle handläggas inom central universitets/högskolemyndighet, omfattar

främst tillsättningsärenden rörande sådana mellangradstjänster, som är knutna

till läroanstalternas administration, jämte till dessa tjänster anknytande ärenden

rörande entlediganden och förordnande av vikarier (däremot icke tjänstledighetsärenden,

vilka föreslås kunna avgöras av de lokala myndigheterna),

ärenden rörande partiell tjänstebefrielse för ordinarie lärare samt uppgiften att

avge utlåtanden i tillsättnings- och tjänstledighctsärendcn, som skall avgöras

av Kungl. Maj."t (tillsättning av och tjänstledighet för längre tid än sex månader

för innehavare av tjänster i lägst lönegrad A 24).

I fråga om ärendena rörande partiell tjänstebefrielse för ordinarie lärare har

utredningen konstaterat, att dessa ärenden dels kräver likformighet i behandlingen,

dels knappast lämpar sig för avgörande i en kollegial församling, som till

övervägande del består av ordinarie lärare. Utredningen anser därför, att dessa

ärenden alltfort och i samma utsträckning som enligt gällande statuter och stadgar

bör avgöras av central universitetsmyndighet. I detta sammanhang uttalar

utredningen, att uppgiften att utfärda bestämmelser rörande beräkningsgrunder

vid jämförelse mellan olika undervisningsformer (s. k. evalveringsbestämmelser)

även den enligt utredningens mening alltjämt bör ligga hos central myndighet.

Utredningen har övervägt, huruvida en viss förenkling av gången för de akademiska

befordringsärendenas handläggning vore motiverad, nämligen på så sätt,

att fakulteternas (motsvarande) förslag till innehavare av ordinarie lärartjänst

kunde ga direkt till Kungl. Maj:t utan att för yttrande först passera central

myndighet. Efter överväganden av skäl och motskäl har utredningen emellertid

kommit till den ståndpunkten, att den centrala universitets/högskolemyndighetens

befattning med tillsättningsärenden av nu ifrågavarande slag icke bör

slopas.

Utredningen föreslår sålunda, att utlåtanden av central universitets/högskolemyndighet

alltfort skall avges i tillsättningsärenden rörande professurer och laboraturer

(motsvarande) liksom i alla övriga tillsättningsärenden, som skall avgöras

av Kungl. Maj:t (tillsättning — med vissa undantag, bl. a. beträffande docenttjänsterna

— av ordinarie och extra ordinarie tjänster i lägst lönegrad A 24).

Däremot föreslår utredningen (s. 217), att beslutsmyndigheten beträffande

docentförordnanden (meddelande av docentkompetens) överflyttas från de centrala

myndigheterna till fakultetsorganen.

I fråga om de centrala universitets/högskolemyndighetemas befattning med

fakidtetsorganisatoriska frågor anför utredningen i huvudsak följande.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för ett förenhetligande av

de bestämmelser, som reglerar fakultetsorganisationen vid en läroanstalt. Utredningen

finner det därvidlag vara riktigast, att Kungl. Maj:t fattar beslut i ärenden

rörande fakultets- och sektionsindelningen, rörande de enskilda lärartjänsternas

ämnesomfattning (deras benämning och motiveringen för denna) samt rörande

innehavarnas ledamotskap av fakultet och sektion (i förekommande fall även

ledamotskap av två eller flera fakulteter/sektioner). För de tekniska högskolornas

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 är 10GJ,\

del innebär detta förslag, att sådana ändringar av de för högskolornas professurer

gällande programmen, som innebär en reell förändring av en professurs ämnesomfattning

och sålunda — bl. a. — får återverkningar på prövningen av de sökandes

kompetens i samband med att professuren nästa gang skall återbesättas, bör fastställas

av Kungl. Maj:t.

Frågorna om åliggandenas fördelning mellan a ena sidan fakultet, som är delad

i sektioner, och sektionerna å den andra är enligt utredningens mening också av

den vikt, att de bör avgöras av Kungl. Maj:t. Detsamma bör enligt utredningens

mening stadgas beträffande avgörandet i ärenden rörande upprättande av fakultets-,

sektions- eller ämnesgrupp samt rörande komplettering av sektion vid

handläggningen av viss grupp av ärenden.

Bland de mest betydelsefulla av de administrativa arbetsuppgifter, som åligger

de nuvarande centrala universitets/högskolemyndigheterna, är den, som avser

utbildningsorganisationen, främst uppgiften att pröva och fastställa kursfordringar

i enskilda ämnen för skilda slag av examina (studieplaner; läro- och timplaner

för undervisningen). Denna uppgift torde höra till det nuvarande kanslersämbetets

mest arbetskrävande. Genom att studieplanerna vid de under kanslern

lydande läroanstalterna fastställes centralt av kanslern, garanteras likvärdigheten

mellan samma slag av akademisk utbildning, genomgången vid olika

läroanstalter. Därigenom garanteras vidare rätten att för examen vid ett universitet

tillgodoräkna tentamina avlagda vid ett annat universitet. Genom denna

s. k. riksgiltighet hos de akademiska betygen garanteras de studerandes möjlighet

att under utbildningstiden byta läroanstalt.

Det bör i detta sammanhang särskilt framhållas, att fastställandet av studieplaner

(kursfordringar) ingalunda är en uteslutande formell akt. Det formella

fastställandet föregås nämligen regelmässigt av informella överläggningar och

förberedande behandling vid s. k. ämneskonferenser, till vilka kanslern kallar

berörda professorer samt representanter för andra lärarkategorier och för de

studerande. Syftet med dessa överläggningar är självfallet dels att åstadkomma

likvärdighet mellan kursfordringarna i ett och samma ämne vid skilda läroanstalter,

dels att bedöma fordringarnas förenlighet med gällande bestämmelser

rörande normal studietid. Därtill kommer, beträffande studieplanerna i skolämnena,

att kanslern bereder skolöverstyrelsen tillfälle att avge yttrande över

från fakulteterna inkomna förslag till studieplaner. Härigenom säkras ett visst

mått av inflytande över utbildningens innehåll åt en av de största avnämarna

av arbetskraft med akademisk utbildning.

Den genom de centralt fastställda studieplanerna garanterade likvärdigheten

i utbildningsstandard vid skilda universitet är helt naturligt av det största värde

och har veterligen heller icke ifrågasatts. Tvärtom bör man enligt utredningens

uppfattning skapa förutsättningar för systemets utsträckning jämväl till t. ex. de

tekniska högskolornas utbildning.

Av det anförda framgår, att uppgiften att inom ramen för i examensstadgorna

meddelade bestämmelser pröva och fastställa kursfordringarna (studieplaner och

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl, Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

motsvarande) för de skilda akademiska utbildningslinjerna enligt utredningens

mening alltjämt bör vara en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna för de centrala

universitets/högskolemyndigheterna.

I ett naturligt samband med denna uppgift står uppgiften att utöva den

högsta tillsynen över själva undervisningsorganisationen. Delvis är denna arbetsuppgift

en del av uppgiften att svara för planläggningen av utbildningsorganisationens

fortsatta utbyggnad, men delvis är uppgiften också av rent administrativ

natur. Främst gäller detta uppgiften att pröva och för Kungl. Maj:t framlägga

fakulteters och sektioners förslag till de organisationsplaner, som reglerar undervisningsorganisationen

i de filosofiska fakulteternas ämnen. Denna prövning, som

bl. a. ger möjlighet att astadkomma likvärdighet i fråga om undervisningsstandard

i ett och samma ämne vid de skilda universiteten, torde alltjämt böra

ankomma på central universitets/högskolemyndighet. Däremot anser utredningen

att uppgiften att på grundval av faställda organisationsplaner besluta rörande

tilldelningen av lärarkrafter till enskilda institutioner i framtiden bör kunna

överflyttas till de lokala myndigheterna. I avvaktan på en lösning av de tekniska

problem, som uppställer sig då det gäller den för tilldelningen erforderliga registreringen

och förutberäkningen av antalet i de enskilda ämnenas undervisning

deltagande studenterna, måste emellertid beslutsmyndigheten i här ifrågavarande

ärenden tills vidare alltjämt ligga hos central myndighet.

Rätt att såsom studerande inskrivas vid ett universitet tillkommer i princip

den som avlagt studentexamen eller förvärvat motsvarande förkunskaper. Begränsningen

av antalet utbildningsplatser vid vissa läroanstalter och fakulteter

och det särskilt under senare tid stigande antalet konkurrerande sökande till

dessa platser har emellertid lett till att en relativt omfattande administrativ reglering

av intagningen blivit nödvändig. I den nuvarande universitets/högskoleorganisationen

har de centrala myndigheterna betydelsefulla uppgifter i detta

sammanhang. En översyn av hithörande bestämmelser är enligt utredningens

mening starkt motiverad.

Beträffande först de behörighetsvillkor, som gäller för tillträde till olika slag av

akademiska studier, gäller som regel, att dessa villkor fastställes av Kungl. Maj:t,

nämligen där fråga är om bestämmelser rörande behörighet att inskrivas vid

viss läroanstalt. Dylika bestämmelser finns meddelade dels i universitetsstatuterna

och motsvarande stadgar för fackhögskolorna, dels i särskilda av Kungl.

Maj:t utfärdade föreskrifter, bl. a. i 1953 års kungörelse angående vidgat tillträde

till högre studier. År 1901 fastställde Kungl. Maj:t också behörighetsvillkoren

för civilekonomutbildning. Från denna huvudregel finns emellertid

vissa undantag. Kanslern har sålunda att fastställa de särskilda behörighetsvillkoren

för tillträde till medicinska studier (villkor för rätt att inskrivas vid

medicinsk fakultet), och även i övrigt ankommer det på kanslern att meddela

erforderliga föreskrifter rörande särskilda krav på förkunskaper för viss examen

eller för tentamen i visst ämne vid universiteten. Föreskrifter av sistnämnda slagmeddelas

i studieplanerna.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kunyl. Muj:tx proposition nr 50 år 1901

Föreskrifter rörande meritvärdering sgrunder fordras for de fall dar antalet

behöriga sökande överstiger antalet till förfogande stående utbildningsplatser.

Bestämmelser rörande meritvärderingsgrunderna för medicinska och odontologisk^

studier meddelas av kanslern, medan motsvarande bestämmelser för studier

vid de tekniska högskolorna meddelas av överstyrelsen och i fråga om studier

vid farmaceutiska institutet av institutets styrelse. Däremot fastställer Kungl.

Maj:t grunderna för urvalet bland de inträdessökande till skogshögskolan. Meritvärderingsgrunder

för intagning till civilekonomutbildning fastställes av en

särskild antagningsnämnd, i vilken ingår en representant för den ekonomiska

fakulteten i Lund och eu representant för vardera av de två handelshögskolorna.

I fråga så om beslutsmyndighet m. m. då det gäller begränsning av antalet

utbildningsplatser vid institution tillhörande någon av de eljest osparrade filosofiska

fakulteterna må framhållas, att detta område endast i begränsad utsträckning

är formellt reglerat.

Samtliga här berörda förvaltningsärenden — gällande såväl behörighetsbestämmelser

för inskrivning och grunder för meritvärdering som beslut om begränsning

av intagningen till viss institution eller kurs inom osparrad fakultet —

är enligt utredningens mening av den natur, att de icke lämpligen bör avgöras

av de lokala universitets/högskolemyndigheterna. Det rör sig härvidlag om avgöranden,

som har ett nära samband med skolorganisationens utformning och

som dessutom är av stor betydelse från allmänna utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska

synpunkter. Dessa avgöranden bör därför enligt utredningens mening

träffas antingen av Kungl. Maj:t eller av central universitets/högskolemyndighet.

Vad gäller bestämmelserna rörande behörighet att inskrivas vid viss laroanstalt

eller viss fakultet synes dessa i princip böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Beträffande meritvärderingsgrunderna är det i och för sig naturligt, att de

skilda slagen av meriter ges olika värde för skilda slag av akademisk utbildning.

Å andra sidan måste beaktas, att ett mycket stort antal, sinsemellan olika bestämmelser

på detta område av praktiska skäl bör undvikas. Icke minst med

hänsyn till rättsäkerhetssynpunkterna måste det vidare vara av stort intresse

för ungdomen och målsmännen, att meritvärderingssystemet för högre studier

är i möjligaste mån överskådligt. Så är enligt utredningens mening för närvarande

icke fallet. En översyn i syfte att få till stånd ett mera enhetligt meritvärderingssystem

synes därför vara motiverad, även om en fullständig utjämning

av nu existerande olikheter på detta område knappast är möjlig. Med hänsyn

till det stora antalet intressen, som i detta sammanhang gör sig gällande,

anser utredningen vidare, att meritvärderingsgrunder för spärrade utbildningslinjer

bör faställas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande centrala myndigheter.

Vad utredningen här föreslår avser spärrade utbildningslinjer; sålunda

icke enstaka ämnen eller undervisningsmoment inom filosofisk fakultet. I sistnämnda

hänseende synes det vara tillräckligt att erforderliga bestämmelser

rörande meritvärderingsgrunder fastställes av central universitets/hogskolemyn
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majrts proposition nr 50 år 1965

dighet. Härigenom tillgodoses det rimliga kravet på att samma grunder tillämpas

för meritvärderingen för samma slags studier vid samtliga universitet.

Vad så beträffar proceduren för beslut om begränsning av antalet utbildningsplatser

vid viss institution inom ospärrad fakultet anser utredningen, att en viss

precisering av gällande ordning är motiverad. Utredningen föreslår i detta hänseende

en stadgemässig föreskrift av innebörd att beslut som bär avses skall

fattas av central universitets/högskolemyndighet och att sådant beslut må fattas

endast då så befinnes vara oundgängligen nödvändigt. Därjämte bör enligt utredningens

mening föreskrivas, att den beslutande myndigheten skall vara skyldig

att hos Kungl. Maj:t anmäla dylikt beslut.

Efter att ha framhållit, att de centrala universitets/högskolemyndigheterna i

stort sett icke har några konkreta ekonomiska förvaltningsuppgifter, anför utredningen

följande.

Ekonomiska förvaltningsuppgifter av betydande storleksordning har däremot

ett annat centralt organ inom universitets- och högskoleväsendet, nämligen utrustning

snämnden för universitet och högskolor. Detta organ verkställer, efter

Kungl. Maj :ts uppdrag i varje särskilt fall, upphandling av inrednings- och utrustningsartiklar

för praktiskt taget alla nya institutioner. Dessutom utnyttjas

nämndens erfarenheter av utrustnings- och upphandlingsverksamheten i form av

föreskrivna samråd mellan nämnden å ena sidan och, bl. a., de statliga forskningsråden

å den andra.

Utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet har på kort tid fått en mycket

betydande omfattning. Enligt utredningens uppfattning är det även för framtiden

nödvändigt, att den stora affärsrörelse, som arbetet med inredning och

utrustning av nya universitets/högskoleinstitutioner representerar, handhas av

en central myndighet. Den fortsatta utbyggnaden av de högre läroanstalterna

kommer, redan den, att leda till att den av utrustningsnämnden nu handhavda

upphandlingsverksamheten ökar mycket starkt i omfattning. Även därutöver

bör enligt utredningens mening en utvidgning av de centrala myndigheternas

ansvar på här ifrågavarande område komma till stånd.

I andra delar av betänkandet framlägger utredningen förslag, som syftar till

att vid universiteten och högskolorna fa till stånd en starkare service-organisation

för upphandiingsuppgifter för institutionernas och forskarnas räkning. Utredningen

uttalar därvid, att man genom att inom de lokala förvaltningarna

skapa fasta organ för upphandlingsservice bör kunna tillvarataga de möjligheter

till fördelaktiga inköp, som allmänt sett står den stora konsumenten till buds.

Detta bör, liksom fallet är i fråga om utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet,

kunna ske på ett sådant sätt, att forskarna själva alltfort förbehålles

initiativ och kvalitetskontroll.

Samma resonemang har giltighet som argument till förmån för ett centralt,

samordnande och rådgivande organ för upphandlingsverksamheten inom universitets-

och högskoleväsendet. Denna uppgift bör rimligen ligga hos samma

organ, som anförtros uppgiften att handha upphandlingen för inredning och

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jr

utrustning av nya institutioner. Utredningen förordar under hänvisning liartill,

att de centrala universitets/högskolemyndigheternas uppgift på detta område

utvidgas så, att den icke blott omfattar den upphandlingsvorksamhet, som för

närvarande handhas av utrustningsnämnden för universitet och högskolor, utan

även omfattar uppgiften att samordna de lokala universitets/högskolestyrelsernas

upphandlingsservice och därvid bl. a. taga initiativ som kan leda till för

samtliga universitet och högskolor tillämpliga ramavtal. Uppgiften bör enligt

utredningens mening jämväl innefatta att i erforderlig utsträckning samråda och

samarbeta med de statliga forskningsråden. Ett sådant samarbete synes bl. a.

kunna få den formen, att den centrala myndigheten åtar sig att, efter omständigheterna

i enskilda fall, tillhandagå med råd eller handha planering och/eller upphandling

av sådan utrustning, som finansieras med hjälp av anslag från forskningsråden.

— Utredningen vill här understryka, att uppgifter av här ifrågavarande

slag redan nu åvilar utrustningsnämnden; vad utredningen härutinnan

förordar är närmast en förstärkning av den centrala upphandlingsmyndighetens

möjligheter att samverka med forskningsråden.

B. De centrala myndigheternas organisation

a) De administrativa uppgifterna

Den nuvarande organisationen innebär, att samma myndigheter fullgör administrativa

och planerande uppgifter, men att man i stället har flera sådana myndigheter,

av vilka två (kanslern och överstyrelsen för de tekniska högskolorna)

vardera har överinseende över flera läroanstalter. Denna organisation, som

väsentligen synes vara betingad av historiska tillfälligheter, har utreoningen

velat upptaga till en förutsättningslös prövning.

För att börja med de administrativa uppgifterna vill utredningen konstatera,

att övervägande skäl synes tala för att dessa uppgifter i framtiden handhas av

ett organ.

Man kan nämligen konstatera, att samtliga de högre läroanstalterna är ensartade

i avseende på sina uppgifter, på villkoren för sin verksamhet och på sin

personalorganisation. Detta utgör enligt utredningens mening ett tungt vägande

skäl för att låta hela den del av den centrala administrationen, som består i

utarbetande av föreskrifter rörande anslags användande och personals tjänstgöringsförhållanden,

handhas av en enda central myndighet. Motsvarande kan

sägas om handhavandet av en rad andra administrativa uppgifter, t. ex. intagningen

av studerande till spärrade utbildningslinjer liksom även dispens-, disciplin-

och besvärsärenden.

Det är vidare utredningens övertygelse, att utvecklingen mycket snabbt kommer

att leda till en allt större gemenskap i fråga om arbetsuppgifter och materiella

resurser. En sådan utveckling är enligt utredningens mening både önskvärd

med hänsyn till forskningens utveckling och arbetsmarknadens behov av nya

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

utbildningsvägar och nödvändig med hänsyn till kravet på fullt utnyttjande av

tillgängliga resurser under den utbyggnadsperiod som förestår. Utredningen anser

därför gemenskapen i arbetsuppgifter och sambruket av materiella resurser utgöra

ett mycket starkt motiv för en samordning av de högre läroanstalternas

högsta administrativa ledning.

Uppgiften att handha inredning och utrustning av nya universitets/högskoleinstitutioner

ligger redan nu praktiskt taget hos ett organ, nämligen hos utrustningsnämnden

för universitet och högskolor. Om man väljer att för administrativa

uppgifter motsvarande dem, som nu åvilar kanslern/överstyrelsen, upprätta

ett enda centralt organ, gemensamt för alla läroanstalterna under ecklesiastikdepartementet,

synes enligt utredningens mening starka skäl tala för att till detta

organ överflytta också den nuvarande utrustningsnämndens verkställande uppgifter,

främst själva upphandlingsverksamheten.

b) De planerande uppgifterna

Enligt utredningens mening råder en grundläggande och betydelsefull skillnad

mellan förvaltningsverksamhetens villkor och den planerande verksamhetens, i

det att den sistnämnda i avsevärt större utsträckning måste vara grundad på

kännedom om forskningens respektive utbildningens innehåll och syfte.

Vid utbyggnaden av forskningens resurser fordras ett betydande mått av speciell

sakkunskap beträffande aktuella frågeställningar och metoder, utvecklingstendenser

och rekryteringsförhållanden. Detta fordrar medverkan av forskarna

själva.

Den planerande verksamheten måste emellertid också innefatta en avvägning

mellan flera forskningsområdens behov. En på sakkunskap grundad dylik avvägning

kan emellertid gälla endast en begränsad krets av ämnesområden; går man

härvidlag utanför relativt snäva gränser, måste man räkna med att avvägningen

blir grundad på mera lekmannamässiga bedömningar och värderingar.

Något motsvarande gäller beträffande planläggningsarbetet på utbildningssidan.

Varje akademisk utbildningslinje syftar till att förbereda för en relativt

högt specialiserad yrkesverksamhet. För planerandet av en ny utbildningsväg

eller för omläggning av utbildningens innehåll och organisation inom en fakultet

eller en högskola fordras därför icke blott sakkunskap om de berörda forskningsområdenas

förhållanden utan även en nära och helst kontinuerligt upprätthållen

kontakt med avnämarsidan. Man kan knappast räkna med att inom ett enda

organ samla erforderlig sakkunskap för ett i detaljer genomfört planläggningsarbete

för samtliga akademiska utbildningslinjer.

Begränsar man antalet centrala planeringsorgan så starkt, som är möjligt utan

eftersättande av kraven pa saklig tyngd i utrednings- och planeringsarbetet,

kommer vart och ett av dessa planeringsorgan att omfatta ett huvudområde

inom forskningen och flera sinsemellan besläktade akademiska utbildningslinjer.

Det ena organet kan sålunda få ansvaret för planeringsarbetet för t. ex. de huma
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

nistiska utbildningsvägarna och den humanistiska forskningen, medan ett annat

organ får motsvarande ansvar för t. ex. det matematisk-naturvetenskapliga området.

Den avvägning, som måste göras mellan önskemål och behov för dessa varandra

så vitt skilda huvudområden av universitetsverksamheten, kan enligt

utredningens mening överhuvudtaget knappast göras på objektiva grunder.

Sådana avvägningar blir i sista hand beroende av allmänna värderingar, oavsett

vem som gör dem.

De här redovisade övervägandena har lett universitetsutredningen till den slutsatsen,

att då det gäller planeringsarbetet för universitetens och högskolornas

utbyggnad, övervägande skäl talar för att detta arbete anförtros jlera organ.

Vid en sådan lösning är det emellertid angeläget, att en samordning av de planerande

organens verksamhet åstadkommes.

c) Frågan om gemensamma eller separata organ för de administrativa och

de planerande uppgifterna

De redovisade resonemangen har lett till slutsatsen att övervägande skäl talar

för att de administrativa uppgifterna på kanslers/överstyrelsenivån handhas av

ett organ, men för att de planerande uppgifterna däremot handhas av jlera organ.

Dessa båda slutsatser är sinsemellan motstridande, under förutsättning att de

administrativa och de planerande uppgifterna för en läroanstalt eller en grupp

av läroanstalter bör anförtros samma organ. Alternativet är att separera de två

slagen av arbetsuppgifter, i vilket fall man kan komma till den lösningen, att ett

enda centralt organ skapas för att utöva den högsta administrativa ledningen för

samtliga universitet och högskolor, medan man för planeringsarbetet inrättar ett

lämpligt antal särskilda organ, vart och ett för en viss grupp av fakulteter eller

högskolor.

Ser man till en början på arten av de arbetsuppgifter, som ingår i den förvaltande

respektive den planerande verksamheten, finner man enligt utredningens

mening, att skillnaderna är så pass stora, att en uppdelning av de två

slagen av verksamhet på skilda organ kan vara väl motiverad. Den förvaltande

verksamheten, sådan denna preciserats i det föregående, är till stor del av

granskande natur. För dess rätta handhavande och ledning fordras framför allt

förvaltningsrättslig kunnighet och erfarenhet, överblick över det regelsystem,

som gäller för offentlig verksamhet, konsekvens i ställningstagandena och integritet

vid bedömningarna. Den högsta administrativa ledningen av en statlig

verksamhet skall självfallet också taga intitiativ, närmast då i syfte att uppnå

förbättringar i fråga om förvaltningens smidighet och effektivitet utan eftersättande

av kraven på rättssäkerhet och kontroll. För den administrativa ledningen

av de högre läroanstalterna fordras givetvis också kännedom om den

verksamhet, som skall administreras. Forskningserfarenhet eller erfarenhet från

de yrkesområden, som den akademiska utbildningen syftar mot, är emellertid,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ehuru önskvärda, icke nödvändiga för de uppgifter det bär gäller. Däremot fordras

som underlag för initiativ av ovan antydda slag otvivelaktigt ett datamaterial,

som delvis måste insamlas och bearbetas av det administrativa organet självt.

Även om man avgränsar de administrativa uppgifterna mycket snävt, måste administrativ

verksamhet sålunda alltid innefatta också vissa utredande uppgifter.

Den planerande verksamheten för de högre läroanstalternas utbyggnad är till

skillnad från den administrativa verksamheten uteslutande av utredande natur.

För planeringsarbetet fordras framför allt kännedom om forskningens villkor

och behov och om tendenser och förhållanden på skilda delar av arbetsmarknaden

för akademiker. Det blir alltså här mera fråga om materiella än om formella

insikter. Planeringsarbetet måste vidare bedrivas i kontinuerlig kontakt

icke blott med universiteten och högskolorna själva utan i minst lika hög grad

med andra områden av offentlig verksamhet och med avnämarna av olika slag av

akademiskt utbildad arbetskraft.

Om man väljer att skapa ett särskilt organ för de vetenskapliga läroanstalternas

administrativa ledning och särskilda organ för planeringen av deras fortgående

utbyggnad, vinner man fördelen av att i stort sett kunna anpassa organisationen

till de olikartade krav, som de två slagen av verksamhet ställer. Denna

fördel blir rimligen större, ju mera konsekvent man genomför principen att lägga

alla administrativa avgöranden på det administrativa organet och lägga de utredande

och förslagsställande uppgifterna på planeringsorganen. Nu finns det

emellertid bland de i förevarande sammanhang aktuella arbetsuppgifterna sådana,

som är av blandat administrativ och planerande natur. Här möter en svårighet,

då det gäller att konstruera ett system med separata organ för universitetsadministration

och universitetsplanering.

Redan i det föregående har framhållits, att den utredande verksamheten, som

enligt utredningens förslag skall tillhöra de centrala universitets/högskolemyndigheternas

huvudsakliga arbetsuppgifter, både skall utgöra grunden för planeringsarbetet

och vara ett led i myndigheternas administrativa verksamhet. Vid

en lösning med separata organ för administration och planering blir det därför

nödvändigt att ge utredningsresurser åt båda slagen av organ. Risken för dubbelarbete

får då motverkas genom att former skapas för ett kontinuerligt samarbete

och utbyte av informationer.

Universitetsutredningen har efter överväganden av skilda på bedömningen

inverkande faktorer för sin del kommit till den ståndpunkten, att så starka skäl

talar till förmån för en organisation med separata organ för den administrativa

ledningen respektive för planeringsverksamheten för universitet och högskolor,

att man bör välja denna organisation.

På vilka sätt den nödvändiga samordningen mellan de olika topp-organen inom

universitetsväsendet skall kunna garanteras, blir sålunda ett för organisationens

funktionsduglighet avgörande problem, som emellertid kan diskuteras först

sedan ställning tagits till frågorna om hur de planerande respektive det administrativa

organet bör vara uppbyggda och sammansatta.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 59

C. Universitetskanslersämbetet och beredningarna

a) Universitetskanslers ämbete!

Då det först gäller organisationen av det organ, som enligt utredningens i det

föregående motiverade förslag skulle anförtros den högsta administrativa ledningen

av universitetsväsendet, finner utredningen att en kollegial organisation

av det slag som representeras av t. ex överstyrelsen för de tekniska högskolorna

icke är lämplig. I och med att det nu ifrågavarande organets uppgifter inskränkes

till att omfatta administrativa avgöranden inom området för universitetens och

högskolornas interna förvaltning, bortfaller nämligen enligt utredningens mening

motiveringen för den för överstyrelsens organisation karaktäristiska lekmannarepresentationen.

I stället bör man enligt utredningens mening organisera den högsta administrativa

universitetsmyndigheten som ett kollegialt ämbetsverk av ett annat

slag, nämligen ett ämbetsverk där det stora antalet ärenden avgöres av chefen

eller av honom underställda byråchefer, men där de principiellt särskilt betydelsefulla

ärendena förbehålles avgörande i ett plenum bestående av chefen

såsom ordförande och byråcheferna såsom ledamöter. Enligt utredningens mening

bör emellertid antalet pleniärenden vara starkt begränsat och i princip endast

omfatta sådana, som direkt berör två eller flera av ämbetsverkets byråer.

Utredningen anser, att den nuvarande officiella benämningen kansler för

rikets universitet i anslutning till redan stadgad praxis bör utbytas mot benämningen

universitetskansler. Utredningen föreslår därför, att det nya ämbetsverk,

som skall fungera som administrativ chefsmyndighet för samtliga högre läroanstalter

under ecklesiastikdepartementet, benämnes universitetskansler sämbetet

och att dess chef benämnes universitetskansler.

Det nya universitetskanslersämbetet bör, som framgår av det föregående, vara

administrativ chefsmyndighet för samtliga högre läroanstalter under ecklesiastikdepartementet.

Stadgemässigt bör ämbetets ställning preciseras så, att på detsamma

ankommer överinseendet över universitetens/högskolornas verksamhet.

Därvid bör ämbetet ha att vaka över att läroanstalterna väl fyller sin uppgift

och att för dem gällande föreskrifter efterleves. Ämbetet bör vidare ha att hos

Kungl. Maj :t väcka de förslag på administrationens och den ekonomiska förvaltningens

områden, som befinnes erforderliga för att främja universitetens och

högskolornas verksamhet. Inom ramen för av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter

bör universitetskanslersämbetet vidare ha att utfärda instruktioner, reglementen

och andra föreskrifter, vilka erfordras för att reglera utbildnings-, examinations-

och förvaltningsverksamheten vid universiteten/högskolorna.

De särskilda uppgifter av administrativ natur, vilka enligt utredningens mening

bör ankomma på universitetskanslersämbetet, har sammanfattats på s. 225 f. i

betänkandet.

Universitetskanslersämbetet bör emellertid icke uteslutande fungera som ett

granskande och verkställande ämbetsverk. För att ämbetet skall kunna fullgöra

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

sin centrala uppgift att ha överinseendet över universitetens och högskolornas

utbildnings- och förvaltningsverksamhet, måste det i minst lika hög grad fungera

som ett aktivt utredning sorg an. Det är härvidlag icke så mycket fråga om det

utredningsarbete, som skall utgöra grunden för planeringsarbetet för utbyggnaden

av utbildningslinjernas kapacitet och forskningens resurser. Detta blir

utredningsuppgifter, som ankommer på de planerande organen. Fastmera skall

enligt utredningens mening universitetskanslersämbetets utredningsarbete ha

karaktären av vad man kunde kalla en driftkontroll och främst syfta till att

belysa utbildningens resultat och organisationen för de materiella resursernas

utnyttjande. Självfallet är det — som redan flera gånger påpekats — svårt att

dra en entydig gräns mellan detta utredningsarbete å ena sidan och å den andra

det utredningsarbete, som skall utgöra grundvalen för planeringsarbetet. Till

denna gränsdragningsproblematik återkommer utredningen i det följande under

rubriken Samordningsfrågan.

Även om man, som utredningen i det föregående föreslagit, anförtror planeringsarbetet

för själva forsknings- och utbildningsverksamhetens utbyggnad,

liksom det speciella planeringsarbetet för inredandet och utrustningen av nya

universitets/högskolelokaler, åt särskilda, från universitetskanslersämbetet fristående

organ, återstår visst planeringsarbete, för vilket dessa organ ej är lämpade.

Det gäller härvidlag i första hand planeringsarbetet för inrättande och

utbyggnad av vissa för gemensamt bruk avsedda anläggningar och verksamheter

inom de enskilda läroanstalterna. De för närvarande mest betydelsefulla av

sådana anläggningar och verksamheter är universitetsbiblioteken och universitetens/högskolornas

egen förvaltningsorganisation. Utredningen har emellertid i

annat kapitel framhållit, att i framtiden flera ytterligare dylika service-anläggningar

och -verksamheter torde böra komma till stånd. Planeringsarbetet för

dessa gemensamma anläggningar och verksamheter bör i princip lokalt åvila

konsistorierna och centralt åvila universitetskanslersämbetet. Sannolikt torde

ämbetet därvid i många fall böra samråda med ett eller flera av de planerande

organen.

Utredningen föreslår sålunda, att universitetskanslersämbetet förutom sina i

det föregående angivna administrativa och utredande uppgifter ges uppdraget

att handha planeringsarbetet för de gemensamma verksamheterna och anläggningarna.

Därutöver skall ämbetet självfallet årligen avlåta petita-framställningar

rörande den egna organisationens behov.

b) Fakultetsberedningarna

Vad sa beträffar organisationen av de organ, som enligt utredningens förslag

bör anförtros uppgiften att svara för den kontinuerliga planeringen av de högre

läroanstalternas utbyggnad, vill utredningen först erinra om att — såsom i det

föregående närmare utvecklats — planeringsarbetet måste grundas på en ingående

kännedom bade om forskningsmetoder och forskningens utvecklingsmöjlig
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1 964

heter och om förutsättningarna för en ändamålsenlig och rätt dimensionerad

utbildningsorganisation. Ilärav följer, att ansvaret för planeringsarbetet maste

läggas hos grupper av fackmän; sålunda icke på enskilda individer och ej heller

på förvaltningstjänstemän. Dessa planerande fackmannagrupper benämner utredningen

i det följande jakultetsbercdningar.

Att var och en av dessa beredningar bör byggas upp kring någon eller några

akademiska utbildningsvägar och ett därtill anknytande, i någon mening avgränsat

forskningsområde, synes vara självklart. Frågan om antalet fakultetsberedningar

måste lösas efter en avvägning mellan två sinsemellan stridiga synpunkter,

nämligen å ena sidan kravet på sakkunskap och å andra sidan kravet

på överblick i de bedömningar, som måste utgöra grunden för beredningarnas

förslag.

Efter övervägande av på frågans bedömande inverkande faktorer har universitetsutredningen

stannat för att föreslå inrättandet av följande fem fakultetsberedningar,

nämligen

1. fakultetsberedningen för humaniora och teologi;

2. fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna;

3. fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci;

4. fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap; samt

5. fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna.

Fakultetsberedningen för humaniora och teologi bör ha ansvaret för planeringsarbetet

för de teologiska och humanistiska fakulteternas utbyggnad. Till

denna fakultetsberedning skall sålunda de teologiska fakulteternas samt de

historisk-filosofiska och de språkvetenskapliga sektionernas petita inges.

Fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna bör

enligt utredningens mening ha ansvaret för planeringsarbetet för de juridiska

och de samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteternas samt för handelshögskolans

i Göteborg forskningsområden och utbildningsorganisation. Även ärenden

rörande statsbidrag till handelshögskolan i Stockholm bör beredas av denna

fakultetsberedning.

Fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci bör ha ansvaret för

planläggningen av den medicinska, den odontologiska och den farmaceutiska

forsknings- och utbildningsorganisationens utbyggnad.

Fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap skall enligt utredningens

mening primärt svara för planeringsarbetet för de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna.

På motsvarande sätt bör fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna

primärt svara för planeringsarbetet för den tekniska forskningens och utbildningens

resurser.

I annat sammanhang i betänkandet har utredningen föreslagit, att planeringsarbetet

för de matematisk-fysiska och kemiska ämnena i Göteborg och Lund

skall anförtros sektionsgrupper på envar av dessa orter, bestående av fakultetens

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961>

matematisk-fysiska sektion och den tekniska högskolans sektion för teknisk fysisk

respektive fakultetens kemiska sektion och den tekniska högskolans sektion för

kemi. Dessa sektionsgruppers petita bör följaktligen inges både till fakultetsberedningen

för matematik och naturvetenskap och till fakultetsberedningen för

de tekniska vetenskaperna. En samordning av de två beredningarnas planeringsarbete

blir nödvändig i varje fall för de gemensamma institutionerna (institutionsgruppema)

i Göteborg och Lund. En bedömning av dessa institutioners

behov kan emellertid icke göras utan en samtidig bedömning av de för teknisk

och matematisk-naturvetenskaplig fakultet gemensamma ämnena inom ämnesområdet

matematik-fysik-kemi-teoretisk fysik överhuvudtaget.

Utredningen har med hänsyn till här angivna förhållanden övervägt att föreslå

en gemensam fakultetsberedning för de matematisk-naturvetenskapliga och

tekniska fakulteterna. Arbetsområdet för en dylik gemensam fakultetsberedning

skulle emellertid otvivelaktigt bli mycket stort. Utredningen har därför ej velat

förorda en sådan lösning.

Utredningen föreslår i stället, att de två fakultetsberedningarna ålägges att

samordna sitt utredningsarbete och avgiva gemensamma förslag beträffande de

matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas matematisk-fysiska och kemiska

sektioner och de tekniska högskolornas sektioner för teknisk fysik och för kemi.

Vad här sagts avser i första hand det planeringsarbete, som tar sig uttryck i

beredningarnas årliga petitaframställningar. Den del av fakultetsberedningarnas

arbetsuppgift, som gäller utbildningens innehåll och organisation, synes däremot

i viss utsträckning kunna fullgöras av de två fakultetsberedningarna var för sig.

Även det utredningsarbete, som avser utbildningslinjernas dimensionering synes

förberedelsevis kunna utföras inom de enskilda fakultetsberedningarna.

Dock mastc understrykas, att förslag i avseende på de här ifrågavarande sektionerna

måste avges gemensamt av de två fakultetsberedningarna, så snart fråga

är om förslag, vilkas genomförande måste få konsekvenser inom bådas arbetsområden.

I fråga om antalet ledamöter av de föreslagna fakultetsberedningarna är det

självfallet, att man med hänsyn till arbetets effektivitet bör eftersträva en begränsning

av beredningarnas storlek. Eftersom ledamotskapet måste bli ett förtroendeuppdrag

för personer med krävande uppgifter också på andra håll, måste

man räkna med svårigheter att samla beredningarna till sammanträden, om

ledamöterna är manga till antalet. Det är också angeläget, att varje ledamot

känner ett personligt ansvar för det arbete, som bedrives, något som knappast

främjas, om antalet ledamöter sättes högt. Å andra sidan måste fakultetsberedningarna

rymma sakkunskap, som täcker både ganska vidsträckta forskningsområden

och betydande delar av arbetsmarknaden. En avvägning mellan dessa

synpunkter har lett utredningen till den slutsatsen, att antalet ledamöter av var

och en av fakultetsberedningarna bör sättas till nio. Till frågan om fakultetsberedningamas

sammansättning återkommer utredningen i ett följande avsnitt.

Fakultetsberedningarnas huvudsakliga arbetsuppgift blir att årligen framlägga

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kun yl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

förslag till anslagsäskanden för sina respektive delar av universitets- och högskoleorganisationen.

Dessa förslag måste vara grundade på ett ganska omfattande

utredningsmaterial, delvis hämtat från de lokala myndigheternas framställningar

men delvis också framskaffat genom ett centralt bedrivet utredningsarbete.

Icke minst måste det här bli fråga om material för bedömningen av utbildningens

dimensionering, innehall och organisation samt av ifragavarande

jorskningsområdes utbyggnadsbehov och behovet av jorslcning inom särskilda

delområden. Ilärav följer, att fakultetsberedningarnas arbete maste bli av permanent

natur och att de skall ha rätt och skyldighet att väcka förslag i saväl

utbildnings- som forskningsfrågor även utanför de ordinarie petita. För att

fylla sin uppgift måste fakultetsberedningarna vidare till sitt förfogande ha egna

utredningsresurser, även om de samtidigt i stor utsträckning maste repliera pa

universitctskanslersämbetets fasta utredningsorganisation. Fakultetsberedningarna

blir kontaktorgan mellan regeringen och de akademiska läroanstalterna, men

samtidigt, och i lika hög grad, kontaktorgan mellan regeringen å ena sidan och

å den andra avnämarna av universitets/högskoleverksamhetens resultat, på utbildningssidan

lika väl som inom forskningen.

c) Utrustningsberedningen

I det föregående har utredningen föreslagit, att den verkställande delen av den

uppgift, som nu handhas av utrustningsnämnden för universitet och högskolor,

i framtiden skall handhas av det nya universitetskanslersämbetet. Denna uppgift

omfattar främst upphandlingen av inrednings- och utrustningsartiklar för

nya universitets/högskoleinstitutioner.

I fråga om den planerande delen av den nuvarande utrustningsnämndens

verksamhet — uppgiften att utarbeta översiktliga utrustningsprogram och på

grundval av dessa erforderliga anslagsframställningar för inredning och utrustning

av nya lokaler — vore det i och för sig tänkbart att fördela denna uppgift

mellan fakultetsberedningarna, vilka i sådant fall skulle åläggas att i samband

med sitt övriga planeringsarbete uppmärksamma även utrustningsfrågoma. Som

redan i det föregående antytts, talar emellertid enligt utredningens uppfattning

mycket starka skäl för ett bibehållande av den ordning, som innebär att här

ifrågavarande planeringsarbete för samtliga fakulteter och läroanstalter är koncentrerat

på en enda hand. Utredningen vill härvidlag särskilt framhalla, att

den problematik det här gäller är väsentligen gemensam för alla experimentella

vetenskaper oavsett fakultetstillhörighet. Därtill kommer, att arbetsområdet är

relativt väl avgränsat och fordrar en sakkunskap av delvis annat slag än den

som fordras för planläggningen av utbildningsorganisationens utbyggnad och

forskningsorganisationens differentiering.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att en särskild beredning, benämnd

utrustningsberedningen, upprättas med uppgift att svara för planeringsarbetet

för inredning och utrustning av universitets/högskoleinstitutioner. Denna be
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 50 år 1964

redning föreslås salunda övertaga den planerande delen av den nuvarande utrustningnämndens

arbetsuppgifter.

Utrustningsberedningens verksamhet kommer i sak att motsvara fakultetsberedningarnas.

Med hänsyn till omfattningen av det planeringsarbete det härvidlag

är fråga om anser utredningen vidare, att utrustningsberedningen i organisatoriskt

hänseende bör vara helt jämställd med fakultetsberedningarna. För

fakultetsberedningarna och utrustningsberedningen användes i det följande den

gemensamma benämningen beredningarna. I utkastet till författningsbestämmelser

rörande universitetens/högskolornas centrala ledning användes den gemensamma

benämningen de centrala beredningarna.

Med hänsyn till arbetsuppgiftens särart anser utredningen emellertid, att

utrustningsberedningen i fråga om sin sammansättning bör konstrueras på ett

nagot annat sätt än fakultetsberedningarna. Nagot lekmannainslag motsvarande

det som med hänsyn till de arbetsmarknadsmässiga avnämarintressena är motiverat

för fakultetsberedningarnas del synes sålunda icke vara erforderligt i utrustningsberedningen.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att antalet ledamöter

av utrustningsberedningen begränsas till fem (mot nio i var och en av

fakultetsberedningarna).

d) Samordningsfrågan

I det föregående har universitetsutredningen starkt understrukit, att förutsättningen

för att den av utredningen föreslagna organisationen med separata organ

för planering och administration skall fungera tillfredsställande, är att en samordning

säkerställes mellan de förvaltande och de planerande myndigheterna och

mellan de sistnämnda inbördes.

Den enklaste och närmast till hands liggande lösningen härvidlag synes vara

att göra universitetskanslern icke blott till högste chef för de högre läroanstalternas

administration utan även till ordförande i alla de sex beredningarna.

Om alla beredningarna ges en gemensam ordförande, skulle man även vinna

den fördelen, att beredningarnas arbete på lämpligt sätt samordnades.

Emot en lösning enligt här skisserade linjer kan två principiellt olika slag av

invändningar resas. Dels kan det nämligen hävdas, att en organisation av antytt

slag lägger ett från konstitutionell synpunkt orimligt stort ansvar i en enda

persons hand. Dels kan det sägas, att den skisserade organisationen från rent

praktiska synpunkter sedd är omöjlig att genomföra: En enda person kan icke

ha tid och kraft nog att halla samman utredningsarbetet i samtliga beredningar

och samtidigt vara chef för ett ämbetsverk med en mycket omfattande arbetsuppgift.

Utredningen har för sin del funnit, att även om man icke skulle vilja tillerkänna

den första, mera principiella invändningen nagon vikt, den andra invändningen

ensam är så tungt vägande, att tanken på universitetskanslern såsom ordförande

i samtliga beredningar måste överges. Utredningen anser det sålunda icke

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1 ()(>4

vara realistiskt att räkna med att en person skall kunna leda både förvaltningen

och planeringsarbetet för ett snabbt expanderande universitets- och högskoleväsende.

Det närmast till hands liggande alternativet synes då vara att dela upp arbetet

på två händer, t. ex. så att man vid universitetskanslerns sida hade en vice kansler,

på vilken kunde läggas vissa av de arbetsuppgifter det här är fråga om.

Man måste dock enligt utredningens mening konstatera, att alternativet

universitetskansler + vice kansler(er) icke erbjuder en hållbar lösning på den

problematik, som ligger i kravet på säkerställd samordning mellan universitetsplaneringen

och den högsta universitetsadministrationen (betänkandet s. 245 f.).

Utredningen förordar för sin del, att beredningarna ställes under ledning av särskilda

ordförande.

Principiellt bör hinder ej föreligga mot att en och samma person fungerar som

ordförande i mer än en fakultetsberedning. Däremot vill utredningen icke förorda,

att posten som universitetskansler skulle kunna förenas med ordförandeskap i

någon av beredningarna.

Då den nödvändiga samordningen mellan planering och administration icke

kan säkerställas genom att universitetskanslern göres till ordförande i beredningarna,

måste andra vägar prövas. Självklart är härvidlag, att universitetskanslersämbetet

och beredningarna bör åläggas skyldighet att i alla frågor av

gemensamt intresse samråda och samarbeta med varandra. Universitetskanslersämbetet

bör således vara skyldigt (1) att underrätta beredningarna om sådana

inom ämbetet uppmärksammade förhållanden, som anses påkalla överväganden

från beredningarnas sida; (2) att fortlöpande hålla beredningarna informerade

om sådana av ämbetet utfärdade föreskrifter och gjorda framställningar liksom

om sådana inom detsamma pågående utredningar, som är av betydelse för beredningarnas

arbete; (3) att samråda med berörda beredningar, innan föreskrifter

utfärdas, förslag väckes eller beslut eljest fattas, som är av betydelse för beredningarnas

arbete; samt (4) att tillhandagå beredningarna med de upplysningar

och det biträde, som är erforderligt för beredningarnas verksamhet.

Stadgemässigt har utredningen sammanfattat dessa skyldigheter så, att universitetskanslersämbetet

ålägges att »i samarbete med» beredningarna främja

universitetens/högskolornas ändamål och utveckling.

Motsvarande skyldigheter bör åvila beredningarna dels gentemot universitetskanslersämbetet,

dels gentemot varandra.

Denna ömsesidiga samarbets- och informationsskyldighet mellan universitetskanslersämbetet

och beredningarna och mellan de sistnämnda inbördes är emellertid

enligt utredningens mening icke tillräcklig som garanti för att en verklig

samordning av de skilda organens verksamhet skall komma till stånd. En möjlighet,

som naturligen erbjuder sig i detta sammanhang, är att skapa ett kanslerskollegium

bestående av kanslern och fakultetsberedningarnas ordförande.

På ett organisationsalternativ med kanslerskollegium kan flera varianter tänkas.

Den mest långtgående vore att göra detta kollegium till högsta beslutande

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19Glf. 1 samt. Nr 50

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 106Jf

och ansvariga instans för både administration och planering. Man skulle sålunda

i kansler skollegiet få den »universitetens högste företrädare» med »överinseende

över alla deras angelägenheter», som den nuvarande kanslern är enligt gällande

universitetsstatuter. Om kanslerskollegiet på detta sätt gjordes till universitetsväsendets

högsta administrativa myndighet, skulle man otvivelaktigt vinna en

garanti för en fortlöpande samordning mellan planering och administration.

Emellertid står det klart, att ett kanslerskollcgium med den tänkta sammansättningen

knappast skulle vara lämpligt såsom administrativ chefsmyndighet.

Som fakultetsberedningsordförande bör nämligen enligt utredningens mening

väljas personer med kännedom om forskningens villkor och arbetsmarknadens

krav på den akademiska utbildningen. Att därutöver kräva också intresse för

administrativa angelägenheter vore liktydigt med att ytterligare begränsa kretsen

av för dessa uppdrag tänkbara kandidater och sålunda att i icke ringa mån

äventyra de vinster, som avses med förslaget om fakultetsberedningar för planeringsarbetet.

Med hänsyn till dessa båda invändningar har universitetsutredningen funnit

sig böra avvisa tanken på ett kanslerskollegium som formellt topp-organ för

både universitetsadministration och universitetsplanering.

Utredningen har emellertid funnit, att ett kollegium bestående av universitetskanslern

och de sex beredningarnas ordförande under alla förhållanden kan

ha en mycket värdefull uppgift som ett permanent organ för samråd rörande

för universitetskanslersämbetet och beredningarna gemensamma spörsmål. Utredningen

föreslår därför, att ett sådant kollegium upprättas och benämnes

kanslerskollegiet. Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern skall vara

kollegiets ordförande.

Återstår frågan om att göra kanslerskollegiet till något mera än ett organ för

samråd, nämligen till ett högsta organ för planeringsarbetet och därigenom

garantera en samordning av beredningarnas arbete. Konkret kan denna tanke

utformas så, att beredningarna ålägges att till kollegiet inge sina förslag till

anslagsäskanden, varefter dessa förslag bearbetas inom kollegiet, som slutligen

har att inför Kungl. Maj:t framlägga ett samlat förslag till anslagsäskanden för

hela universitets- och högskoleväsendet.

Till förmån för en lösning efter dessa linjer talar framför allt det förhållandet,

att en utbyggnad inom ett område av universitets- och högskoleväsendet får

återverkningar inom andra områden av detsamma. En samlad angelägenhetsgradering

och bedömning av utbyggnadsbehoven över hela fältet måste därför

under alla förhållanden komma till stånd. Det är också det inom svensk statsförvaltning

normala, att denna samlade bedömning och gradering göres först på

ämbetsverksnivå och därefter av regering och riksdag.

Härtill kommer, att man, om man på antytt sätt gör kanslerskollegiet till den

samordnande petita-myndigheten, otvivelaktigt kan vinna fördelar i form av en

koncentration av utredningsresurserna, en garanti mot dubbelarbete och —

genom universitetskanslerns deltagande i kollegiets arbete — en garanti för en

s. 1964 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

07

samstämmighet mellan administration och planering, som otvivelaktigt är en

förutsättning för universitets- och högskoleväsendets utveckling.

Å andra sidan måste konstateras, att huvudsyftet med utredningens förslag

att för planerings- och petita-arbetet inrätta de fem från universitctskanslersämbetet

fristående fakultetsberedningarna är att skapa förutsättningar för en

sakkunnig fackmannamässig angelägenhetsbedömning av föreliggande behov

inom vart och ett av de stora forsknings- och utbildningsområdena. Redan detta

förslag innebär ett avsteg från det inom svensk förvaltningsorganisation normala,

ett avsteg som utredningen anser vara motiverat främst av forskningens

specialisering och svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att med sakkunskap

bedöma dess villkor och behov inom samtliga områden. Varje bedömning

och avvägning av behoven de stora forskningsområdena emellan, måste rimligen

vara grundad på värderingar. Detta gäller kanslerskollegiet i lika hög grad som

universitetskanslersämbetet och konsistorierna.

Utredningen har känt tvekan i denna fråga. Vid sina överväganden har utredningen

fäst avseende vid statskontorets bestämda förord för alternativet att

kanslerskollegiet göres till det organ, som har att avge en samlad bedömning

rörande hela universitets- och högskoleväsendets behov. Utredningen har för

egen del slutligen stannat för att föreslå, att kanslerskollegiet ålägges att för

Kungl. Maj:t framlägga universitetskanslersämbetets och beredningarnas förslag

till årliga anslag säskanden för universitet och högskolor jämte sin samlade bedömning

av dessa förslag.

Med detta förslag avser utredningen, att det egentliga planeringsarbetet skall

utföras av beredningarna och — beträffande de administrativa resurserna —

universitetskanslersämbetet, men att kanslerskollegiet skall vara det organ, som

har uppgiften att framlägga de årliga anslagsäskandena för Kungl. Maj:t. Kollegiet

skall därvid ha att överväga innehållet i de skilda förslagen till anslagsäskanden

och, därest så befinnes erforderligt, göra sin egen bedömning därav.

Konkret räknar utredningen sålunda med att de petita för hela universitets/

högskoleväsendet, som kanslerskollegiet årligen har att överlämna till Kungl.

Maj :t, kommer att bestå av de sex beredningarnas och universitetskanslersämbetets

förslag till anslagsäskanden jämte en eventuell kommentar därtill från kanslerskollegiets

sida.

Utredningen räknar vidare med att det med föreslagna bestämmelser skall bli

naturligt för kanslerskollegiets ledamöter att fortlöpande hålla varandra underrättade

om det arbete, som på de skilda hållen utföres under deras ledning.

Därigenom blir det möjligt att undvika dubbelarbete och att på ett tidigt stadium

jämka stridiga intressen.

Genom en på detta sätt kontinuerligt upprätthållen kontakt mellan beredningarna

bör det också bli möjligt att skapa ett tidsmässigt utrymme för kanslerskollegiets

handläggning av petita. Utredningen tänker sig nämligen, att

fakulteterna/sektionerna skall kunna överlämna sina petita-framställningar till

fakultetsberedningarna ungefär den 1 april och att de sistnämnda skall hinna

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1965

färdigställa sina förslag till anslagsäskanden under loppet av tre månader. Härigenom

ges — om man schematiskt räknar juli månad som semestermånad —

kanslerskollegiet en tid av en arbetsmånad för dess granskning. Detta synes, om

hänsyn jämväl tages till kollegiets möjligheter att arbeta parallellt och i samråd

med universitetskanslersämbetet och beredningarna, vara tillräckligt, eftersom

— som ovan framhållits — kollegiets granskning är avsedd att resultera icke i

en omarbetning av beredningarnas/universitetskanslersämbetets förslag utan

endast i en eventuell kommentar till dessa.

Förutom det här angivna, särskilda åliggandet bör enligt utredningens mening

kanslerskollegiet ha att behandla uppkommande frågor av gemensamt intresse

för universiteten och högskolorna. Genom en allmänt utformad bestämmelse av

denna innebörd avser utredningen att det skall överlåtas åt kanslerskollegiet att

självt finna de ytterligare arbetsuppgifter, som lämpligen löses inom kollegiets

ram.

Med de i det föregående föreslagna föreskrifterna om kanslerskollegiet och om

ömsesidig skyldighet för universitetskanslersämbetet och beredningarna att fortlöpande

samarbeta med varandra har man enligt utredningens mening icke helt

löst problemet att skapa garantier för en samordning av planeringsarbete och

administration. Denna samordning kan icke få bli begränsad till en samordning

av allmänna riktlinjer och ett samråd i vissa frågor. Det måste bli fråga om ett

samarbete även i enskilda ärenden. Utredningen tänker härvid särskilt på dels

beredningen av ärenden rörande studieplaner (kursfordringar) och organisationsplaner,

dels förberedelsearbetet för petita.

För att säkra ett sådant samarbete vid behandlingen av enskilda ärenden

föreslår universitetsutredningen, att bland ledamöterna av var och en av beredningarna

alltid skall ingå en representant jör universitetskanslersämbetet. På

så sätt kommer de administrativa synpunkterna att kunna göra sig gällande i

beredningarnas arbete och på motsvarande sätt kommer planeringsarbetets målsättningar

att vara aktuella vid de administrativa avgörandena.

Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern ges rätt att när han så

önskar närvara vid beredningarnas sammanträden med rätt för honom att därvid

deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

För att ytterligare säkerställa den nödvändiga samordningen av kanslerns och

fakultetsberedningarnas arbete föreslår utredningen att vederbörande beredning

regelmässigt beredes tillfälle att avge yttrande över inkomna förslag till organisationsplaner

och studieplaner respektive läro- och timplaner för undervisningen.

Utredningen är klar över att den organisation utredningen föreslagit för universitetsväsendets

högsta ledning med separata organ för administrativa och planerande

uppgifter överhuvudtaget innebär en nykonstruktion, som är oprövad

inom den svenska förvaltningen. Utredningen har emellertid kommit till den

uppfattningen, att universitetsverksamhetens villkor är speciella både med hänsyn

till verksamhetens art och med hänsyn till den expansion, som organisationen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj: tv proposition nr 50 år JöC-4 (>9

står inför. Utredningen finner det därför naturligt, att den organisatoriska ramen

för denna verksamhet oeli dess utveckling ges en principiellt annan utformning

än den organisatoriska ramen för annan statlig verksamhet.

e) Tillsättningsförfarande in. m.

Som utredningen redan i olika sammanhang starkt framhållit, måste såsom ett

faktum konstateras, att universitetsverksamhetens villkor i vissa hänseenden äi

så specifika, att särskilda hänsyn härtill är motiverade då det galler konstruktionen

av den organisatoriska ram, som skall reglera men också främja denna

verksamhet. Ett utmärkande och betydelsefullt särdrag hos universitetsväsendet

är härvidlag det förhållandet, att en stor del av de universiteten och högskolorna

anvisade resurserna är ställda till förfogande för möjliggörande av en fritt

vald och fritt bedriven forskning, vars villkor, utveckling och behov i detaljer

kan bedömas endast av forskarna själva.

Dessa förhållanden utgör i viss mån bakgrunden till den inom svensk förvaltning

unika institution, som kanslersämbetet utgör. Universitetskanslern är våld

av professorer och vissa laboratorer men förordnad av Kungl Maj:t; de inom

kanslerns expedition verksamma tjänstemännen är statstjänstemän, men kanslern

själv uppbär ett arvode av statsmedel. Däremot saknas motsvarigheter i

fråga om överstyrelsen för de med universiteten i avseende på uppgifter och

arbetsvillkor helt jämställda tekniska högskolorna liksom i fråga om styrelserna

för de mindre högskolorna. Samtliga dessa styrelser är i sin helhet eller till sin

övervägande majoritet tillsatta av Kungl. Maj :t.

Tydligt är, att kanslerns ställning såsom en vald förtroendeman för universiteten

på många håll uppfattas som en synnerligen värdefull garanti för universitetsverksamhetens

arbetsvillkor och universitetens möjligheter att hos statsmakterna

vinna gehör för sina synpunkter och önskemal.

Universitetsutredningen har i denna sak fört ingående överläggningar med alla

intresserade parter inom universitetsväsendet och dettas ledning, och utredningen

har därefter själv mycket ingående övervägt alla på frågans bedömande

inverkande faktorer. Resultaten av dessa överväganden vill utredningen redovisa

på följande sätt.

Som framgår av den i bihanget lämnade redogörelsen fyller kanslern och

överstyrelsen för de tekniska högskolorna i allt väsentligt samma uppgiftei

såsom både administrerande och planerande myndigheter. Utredningen har icke

kunnat finna, att skillnaden i fråga om tillsättningsförfarandet lett till skillnader

i fråga om forskningens eller undervisningens arbetsvillkor eller till några skillnader

i avseende på de två myndigheternas möjligheter att vinna gehör för små

intressen. Ej heller har under utredningens överläggningar med intresserade parter

gjorts gällande, att några sådana skillnader skulle föreligga och vara att föra

tillbaka på olikheten i fråga om tillsättningsförfarandet.

I fråga om kanslerns/överstyrelsens mera renodlat administrativa uppgifter

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

består dessa väsentligen av sådana, som normalt ankommer på centrala ämbetsverk,

nämligen att tolka och tillämpa av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

De planerande uppgifterna är, även de, i viss utsträckning kanslern och överstyrelsen

förelagda genom av statsmakterna beslutade utbyggnadsprogram. Men

i betydande mån är det då det gäller planeringen av de högre läroanstalternas

utbyggnad också fråga om att insamla, värdera och för Kungl. Maj:t framlägga

de initiativ, som kommer från universiteten och högskolorna själva. Icke minst

beträffande förslag om förstärkning och differentiering av forskningens resurser

fordras för själva värderingen en sakkunskap, som endast forskarna själva kan

erbjuda. Särskilt med hänsyn till sistnämnda förhållande anser utredningen, att

universiteten och högskolorna hör tillförsäkras företrädare i de planerande organen,

d. v. s. i fakultetsberedningama och utrustningsberedningen.

I fråga om den högsta administrativa ledningen, universitetskanslersämbetet,

är enligt utredningens mening skälen för att ge universitetsorganisationen en särställning

i jämförelse med annan statlig verksamhet icke lika starka som då det

gäller planeringsverksamheten. Utredningen vill härutinnan erinra om att universitetskanslerns

befattning med akademiska befordringsärenden enligt utredningens

mening bör bestå i en uteslutande formell granskning; icke vara en överprövning

a\ de sakkunnigas och fakulteternas (motsvarande) bedömning av de

sökandes vetenskapliga skicklighet och förtjänst. Universitetskanslersämbetets

verksamhet kommer att väsentligen bestå i dels tolkning och tillämpning av

föreskrifter utfärdade av Kungl. Maj:t, dels utredningsarbete. Däremot blir det

icke det nya ämbetsverkets uppgift att såsom universitetens och högskolornas

högste företrädare för Kungl. Maj:t framlägga deras önskemål och behov. Denna

del av den nuvarande kanslerns uppgifter skall enligt utredningens i det föregående

redovisade förslag överflyttas till beredningarna, i vilka universiteten/

högskolorna föreslås få ett medinflytande. Universitetskanslern i den här föreslagna,

nya organisationen blir däremot i avsevärt högre grad än i den nuvarande

eu Kungl. Majrts förtroendeman.

Efter övervägande av dessa synpunkter har utredningen stannat för att föreslå,

att universitetskanslern i den nya organisationen förordnas av Kungl. Maj:t.

För att skapa ytterligare en garanti för ett gott samarbete mellan universitetskanslern

och beredningarna föreslår utredningen, att förordnande av universitetskansler

sker efter anmälan av beredningarna.

Utredningen har icke velat formbinda det föreslagna anmälningsförfarandet.

En konsekvens av utredningens här framlagda förslag beträffande formerna

för förordnande av universitetskansler blir, att denne bör ges ställning som statlig

tjänsteman. Universitetsutredningen föreslår, att så sker och att universitetskanslerstjänsten

utom beträffande tjänstetiteln jämställes med tjänst som generaldirektör.

Utredningen föreslår, att tjänsten placeras i lönegrad B 7, att förordnande

meddelas för högst sex år i sänder och att pensionsfrågan regleras som för

högre förtroendeämbetsmän i motsvarande ställning.

Vad så beträffar fakultetsheredningarnas sammansättning vill utredningen till

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts -proposition nr BO år 1964

en början understryka, att uppgiften att planlägga universitetens oeh högskolornas

fortsatta utbyggnad till sin väsentliga del är en samhällelig uppgift i den

meningen, att planeringen måste bestå av en fortlöpande avvägning mellan

många olika intressenters önskemål och synpunkter.

Utredningen har stannat för att föreslå, att samtliga ledamöter av fakultetsberedningama,

utom de av universitetskanslersämbetet utsedda, forordnas av

Kungl. Maj:t.

Eu enda av intressenterna i universitetens och högskolornas verksamhet, nämligen

universiteten och högskolorna själva, har utredningen — som ovan sagts

_ velat tillförsäkra företrädare i beredningarna. Utredningen föreslår, att detta

sker på så sätt, att tre av ledamöterna i beredningarna för humaniora och teologi

respektive för de tekniska vetenskaperna samt fyra av ledamöterna av de Övriga

beredningarna utses inom förslag, upprättade av de berörda fakulteterna själva.

Förslagsställandet bör enligt utredningens mening gå så till, att envar av de

berörda fakulteterna upprättar särskilda förslag, vart och ett upptagande minst

tre namn, för var och en av de ledamotsplatser, som skall besättas inom förslag,

som här avses. Varje fakultet bör sålunda upprätta sina förslag, men samråd bör

givetvis kunna äga rum, varigenom två, flera eller alla berörda fakulteter enar

sig om tre eller flera namn för var och en av de ifrågavarande ledamotsplatserna.

En fakultet bör dock icke kunna vid ett och samma tillfälle föreslå samma person

till mer än en plats. Antalet föreslagna kommer härigenom att vid varje

förordnandetillfälle motsvara minst tre gånger det antal ledamotsplatser, som

skall besättas i här föreslagen ordning.

Förslaget att ett så stort antal kandidater skall nomineras motiverar utredningen

därmed, att det måste vara önskvärt att varje beredning, sedd som en

helhet, täcker de huvudsakliga forskningsområden den har att arbeta for, men

att å andra sidan varje form av direkt ämnes- eller ortsrepresentation bör undvikas.

Utredningen anser det vara lämpligast, att förslagsställande myndighet genomgående

är fakulteterna och sålunda icke sektionerna vid sektionsindelade fakulteter.

Här föreslaget nomineringsförfarande avser tre respektive fyra av föreslagna

nio ledamotsplatser i var och en av fakultetsberedningarna. Återstående sex

respektive fem platser avser utredningen skall komma att besattas med företrädare

för allmänna intressen, däribland företrädare för avnämarna av akademiskt

utbildad arbetskraft.

Utredningen vill vidare framhålla, att gränsdragningen mellan de skilda fakultetsberedningarnas

områden helt naturligt är svår att göra och att varandra \

vissa hänseenden närstående ämnen kommer att tillhöra skilda beredningar,

hur man än gör denna gränsdragning. Med hänsyn härtill är det enligt utredningens

mening i hög grad önskvärt, att det inom envar av beredningarna finns

minst en ledamot, som tillika är ledamot av* den av de Övriga beredningarna, vars

arbetsområde ligger den förstnämnda beredningen närmast. Att stadgemässigt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

binda tanken på dylika personalunioner är emellertid av praktiska skäl svårt.

Utredningen har därför stannat för att rekommendera, att Kungl. Maj:t vid

förordnandet av ledamöter av fakultetsberedningarna måtte eftersträva att få

till stand dubbla ledamotskap av här ifrågavarande slag.

Vad här sagts rörande värdet av en nära kontakt mellan fakultetsberedningarna

mbordes har enligt utredningens mening motsvarande giltighet i avseende

på förhållandet mellan fakultetsberedningarna å ena sidan och de statliga forskningsråden

å den andra.

Utredningen har övervägt olika varianter av en långtgående samorganisation

av forskningsråden och fakultetsberedningarna. En av dessa varianter är en fullständig

sammanslagning på så sätt, att, t. ex. fakultetsberedningen för humaniora

och teologi anförtroddes handhavandet jämväl av de arbetsuppgifter, som nu

ankommer på statens humanistiska forskningsråd. Utredningen har emellertid

funnit sig böra bestämt avvisa denna möjlighet och detta främst av det skälet,

att starkt divergerande krav gör sig gällande i avseende på sammansättningen

av å ena SIdan en fakultetsberedning och å den andra ett forskningsråd. I det

förstnämnda slaget av organ fordras enligt utredningens mening ett icke obetydligt

inslag av företrädare för avnämarna av den akademiskt utbildade arbetskraften,

något som ej är fallet beträffande forskningsråden. I fråga om dessa

fordras å andra sidan en förhållandevis mycket stark representation av aktiva

forskare inom skilda discipliner, medan fakultetsberedningarnas arbetsuppgifter

a andra sidan enligt utredningens mening motiverar, att en starkare tyngdpunkt

vid deras sammansättning lägges på en representation från det allmännas sida.

Dessa krav ar enligt utredningens mening oförenliga och utredningen förordar

därför ett bibehållande av forskningsråden såsom från fakultetsberedningarna

helt fristående organ.

En annan variant av fast samverkan forskningsråd—beredningar är den, som

på kort sikt förordats av statskontoret och som innebär, att rådens förslag till

anslagsäskanden skulle passera kanslerskollegiet, som sålunda skulle få möjlighet

att avge yttrande över dem.

Det skäl, som framför andra talar för denna lösning, är det att bedömningen

av forskningens villkor och behov inom en fakultetsgrupp (motsvarande) underlättas,

om den göres med anlitande av såväl vederbörande fakultetsberednings

som vederbörande forskningsråds erfarenheter och överblick. Likväl har utredningen

for sin del funnit sig böra avvisa även detta uppslag. Från rent principiella

synpunkter sett talar nämligen enligt utredningens mening bestämda skäl

till forman for att ansvaret för planläggningen av forskningsresursernas utbyggnad

pa denna nivå delas mellan två skilda organ för varje fakultetsgrupp (motsvarande).

I detta sammanhang bör även understrykas, att forskningsråden

såtillvida har ett vidare arbetsfält än fakultetsberedningarna, som de har att

stödja och initiera forskning även utanför universiteten och högskolorna.

Utredningen förordar sålunda, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden

alltjämt skall inges direkt till Kungl. Maj:t.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 10G4-

En tredje möjlig utväg för att säkra ett nära samarbete mellan forskningsråd

och fakultetsberedningar är att föreskriva att någon eller några av en fakultetsberednings

ledamöter tillika skall vara ledamot av motsvarande forskningsråd.

Utredningen anser för sin del, att värdet av en kontinuerlig kontakt mellan beredningar

och råd är så stort, att personalunioner av detta slag bör komma till

stånd. Utredningen har också övervägt olika förslag till stadgemässiga föreskrifter

i detta syfte. Emellertid har utredningen — i detta fall liksom i fråga om

personalunioner fakultetsberedningarna emellan — stannat för att rekommendera,

att Kungl. Maj:t vid utseendet av ledamöter av fakultetsberedningarna

respektive forskningsråden måtte tillse, att minst en ledamot alltid är gemensam

för varje beredning och dess motsvarighet på rådssidan.

Vad så beträffar frågan om utrustningsberedningens sammansättning har utredningen

redan i det föregående föreslagit, att antalet ledamöter av denna

beredning sättes till fem. Beträffande sammansättningen i övrigt synes bestämmelserna

i väsentliga hänseenden kunna anknytas till gällande föreskrifter rörande

utrustningsnämndens sammansättning.

Utredningen föreslår, att i utrustningsberedningen, liksom i utrustningsnämnden,

skall ingå en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande och en av Kungl. Maj:t

förordnad representant för byggnadsstyrelsen. I anslutning till sitt i det föregående

framlagda förslag om upphandlingsorganisationens överflyttning till universitetskanslersämbctet

föreslår utredningen vidare, att såsom ledamot av

utrustningsberedningen skall ingå chefen för den avdelning inom universitetskanslersämbetet,

som kommer att få handha upphandling av inrednings- och

utrustningsartiklar för universiteten och högskolorna (ämbetets ekonomisktadministrativa

byrå).

Enligt utredningens mening talar vidare starka skäl för en viss omläggning av

det nuvarande systemet med s. k. fjärde ledamot, vilken endast deltar i handläggningen

av ärenden berörande viss fakultet eller högskola. Utredningen anser

för sin del, att inrednings- och utrustningsfrågornas betydelse för universitetens

och högskolornas utbyggnad motiverar, att läroanstalterna beredes en fast

representation i utrustningsberedningen. Av praktiska skäl synes emellertid ett

förslagsförfarande motsvarande det, som i det föregående föreslagits i fråga om

fakultetsberedningarna, i detta fall vara mindre lämpligt. Förslag skulle nämligen

i sådant fall behöva upprättas av samtliga fakulteter (motsvarande) till samma

ledamotsplats eller ledamotsplatser i utrustningsberedningen, vilket synes göra

förslagsförfarandet onödigt svårhanterligt. Utredningen föreslår i stället, att i

utrustningsberedningen skall ingå två av Kungl. Maj:t utsedda representanter

för universiteten och högskolorna. Förslaget innebär sålunda, att tillvägagångssättet

vid nominerandet av dessa två universitets/högskolerepresentanter lämnas

utan stadgemässig reglering.

I fråga om mandatperioder, arbetsformer m. m. för samtliga beredningar framlägger

utredningen slutligen följande förslag.

Ordförande i samtliga beredningar bör förordnas för en tid av högst tre år i

3* — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 60

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf.

sänder. Samma bestämmelse bör gälla i fråga om de av universitetskanslern

förordnade ledamöterna av fakultetsberedningarna.

Övriga ledamöter av fakultetsberedningarna bör förordnas för en tid av tre

år i sänder, varvid dock — i anslutning till motsvarande bestämmelser rörande

de flesta av de statliga forskningsråden — föreslås, att den som varit ledamot av

en och samma beredning under två på varandra följande treårsperioder icke skall

kunna förordnas till ledamot av samma beredning för den därpå närmast följande

treårsperioden. I anslutning till detta förslag, som syftar till en viss rörlighet

i beredningarnas personsammansättning, vill utredningen förorda en övergångsbestämmelse

av innebörd att då ledamöter av beredningarna första gången

utses, möjligheten till omförordnande för en andra treårsperiod begränsas på så

sätt, att sådant omförordnande skall kunna ifrågakomma endast för halva antalet

ledamöter av varje beredning. Genom det här förordade förfarandet uppnås, att

personsammansättningen i beredningarna kommer att förnyas successivt.

Utrustningsberedningen skall enligt utredningens förslag, förutom av ordföranden

och chefen för universitetskanslersämbetets ekonomiskt-administrativa

byrå, bestå av tre av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Dessa bör enligt utredningens

mening förordnas för en tid av högst tre år i sänder.

Varje beredning, liksom även kanslerkollegiet, bör ha en sekreterare, som

normalt fungerar som föredragande. Beredning bör vidare ha rätt att — inom

ramen för tillgängliga medel— tillsätta särskild kommitté eller uppdraga åt en

eller flera sakkunniga att bistå beredningen med utredning.

Med hänsyn till betydelsen av beredningarnas arbete torde det vidare vara

lämpligt att en beredningsordförande ges möjlighet att under viss tid helt ägna

sig åt arbete för beredningens räkning. Medelsanvisningen för beredningarnas

verksamhet bör avvägas med hänsyn härtill.

D. Utbildningsråden

a) Rådsinstitutionens utsträckande. Rådens benämning

De tekniska högskolornas avdelningsråd, vilka nu varit i verksamhet under

ungefär femton år, har varit av mycket stort värde såsom kontaktorgan mellan

näringslivet å ena sidan och de tekniska högskolorna å den andra. Detta omdöme

har kanske främst men ingalunda uteslutande gällt kontakten i avseende på

utbildningsorganisationen i mera snäv mening, kontakten sålunda mellan högskolorna

å ena sidan såsom ansvariga för civilingenjörsutbildningen och å den

andra näringslivet såsom arbetsgivare åt nyexaminerade civilingenjörer. Omdömet

har även gällt avdelningsråden som kontaktorgan mellan näringslivet och

den vid de tekniska högskolorna bedrivna forskningen, en kontakt som bedömts

såsom värdefull i och för sig och därjämte såsom ländande till båtnad för högskolorna

i deras strävan efter en mot den tekniska utvecklingens behov svarande

differentiering av den fasta forskningsorganisationen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1001+ 75

Efter mönster av de tekniska högskolornas avdelningsråd har under de senaste

åren tillkommit ett par organ av motsvarande slag iiven vid andra läroanstalter.

Utredningen avser härmed främst de rådgivande organ för civilekonomutbildning,

som är knutna till den ekonomiska fakulteten vid Lunds universitet respektive

till handelshögskolan i Göteborg. Dessa organ benämnes i Lund fakultetsradet

för ekonomutbildning; i Göteborg handelshögskolans utbildning sråd. Dessa

råd har liksom avdelningsråden som sin huvudsakliga uppgift att fungera som

kontaktorgan mellan läroanstalterna och avnämarna på civilekonomernas arbetsmarknad

och att därvid främst till vederbörande fakultet (lärarkollegium) avge

yttranden i utbildningen berörande ärenden. Såväl i fråga om sin sammansättning

som i fråga om sitt kompetensområde skiljer de sig emellertid något från

avdelningsråden vid de tekniska högskolorna.

Under hänvisning till erfarenheterna av avdelningsrådens verksamhet framhöll

utredningen i sitt sjätte betänkande, att organ av motsvarande slag kunde befinnas

lämpliga i fråga om vissa av de nya utbildningsvägar vid de humanistiska

fakulteterna, som utredningen föreslog till övervägande inom en särskild, senare

också tillsatt kommitté.

Utredningen vill nu gå ett steg vidare och föreslå, att i den nya universitetsorganisationen

möjlighet öppnas att till samtliga akademiska utbildningslinjer

knyta rådgivande organ, i huvudsak motsvarande avdelningsråden vid de tekniska

högskolorna, för samarbete i utbildningsfrågorna mellan läroanstalterna

och avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft. Utredningen föreslår vidare,

att fasta samarbetsorgan av här avsett slag dels i omändrad form bibehålies för

civilingenjörs- och civilekonomutbildning, dels snarast upprättas för lärarutbildning,

för annan filosofisk utbildning samt för rätts- och samhällsvetenskaplig

utbildning, dels ock i samband med den föreslagna ombildningen av farinaceutiska

institutet upprättas för den farmaceutiska utbildningen.

Utredningen föreslår, att de rådgivande organ som här avses generellt benämnes

utbildningsråd.

Till stöd för förslagen om upprättande av utbildningsråd för lärarutbildning,

för annan filosofisk utbildning samt för rätts- och samhällsvetenskaplig utbildning

anför universitetsutredningen i huvudsak följande.

Det framhålles inledningsvis, att ett visst mått av inflytande i frågor rörande

utbildningens innehåll inom de examensämnen, som motsvarar skolämnen eller

delar av sådana, i praktiken redan tillkommer en av de huvudsakliga avnämarna

av arbetskraft utbildad vid dessa fakulteter. Förslag till studieplaner i dylika

ämnen inom ramen för filosofisk ämbetsexamen remitteras nämligen regelmässigt

av kanslern till skolöverstyrelsen för yttrande. Representanter för skolöverstyrelsen

inbjudes också att deltaga i sådana av kanslern anordnade s. k. ämneskonferenser,

som gäller examensämnen av nyss nämnt slag.

Enligt utredningens mening föreligger — icke minst med tanke på skolreformens

nu påbörjade genomförande och den förestående gymnasiereformen — ett

klart behov av kontakter och ett nära samarbete mellan universitet och skola

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

i avseende på utformningen av den vid universiteten bedrivna lärarutbildningen.

Med hänsyn härtill finner utredningen det naturligt, att man beträffande studieplaner

för ämnen ingående i filosofisk ämbetsexamen ytterligare stärker det samarbete,

som inletts mellan kanslern och skolöverstyrelsen. Lärarutbildningen är

enligt utredningens mening av en så avgörande betydelse för skolan och dess

utveckling, att det inte rimligen kan förbli en universitetsorganisationens ensak

att — låt vara i kontakt med skolöverstyrelsen — besluta rörande utformningen

av dess innehåll. Utredningen föreslår därför, att föreskrift meddelas om att studieplaner

för filosofisk ämbetsexamen skall fastställas gemensamt av universitetskanslersämbetet

och skolöverstyrelsen.

Samarbetet mellan universitet och skola bör emellertid enligt utredningens

uppfattning gälla icke blott utbildningens innehåll utan även, och i minst lika

hög grad, utbildningens organisation, innefattande såväl den kvantitativa dimensioneringen

av ämneslärarutbildningens resurser, som frågorna rörande studiegång

och utbildningsorganisationens effektivitet (cxamensfrekvens; studietidens

längd). Ett sådant samarbete kan leda mer eller mindre långt, men det synes i

varje fall böra innefatta frågorna om en samordning av den praktiska och den

teoretiska ämneslärarutbildningen och om gemensamt utnyttjande vid universitet

och lärarhögskolor av vissa lärarkrafter och andra undervisningsresurser. Ett

sådant samarbete synes vara i mycket hög grad motiverat av den rådande lärarbristen

och svårigheterna då det gäller att snabbt få till stånd ett ökat utbud av

lärare. Därtill kommer de särskilda krav, som själva skolreformen ställer i fråga

om översyn av ämnesinnehållet i den vid universiteten bedrivna lärarutbildningen.

De filosofiska fakulteterna utbildar emellertid icke blott lärare för skolväsendets

och universitetens eget behov. Personer med naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig

och allmänt humanistisk utbildning efterfrågas inom en mycket

vid sektor av arbetsmarknaden. Enligt utredningens mening, utförligt motiverad

i utredningens sjätte betänkande, bör detta i framtiden bli fallet i än högre

grad än det är i dag. För närvarande är särskilt tillkallade sakkunniga — kommittén

för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna — sysselsatta med

att utarbeta förslag i bär angivna syfte. Även efter det att denna kommitté

avslutat sitt arbete, kommer emellertid enligt utredningens uppfattning att finnas

behov av ett samarbete mellan universitetsväsendet och avnämarna i syfte att

fortlöpande anpassa de filosofiska fakulteternas utbildningsprogram till en

föränderlig arbetsmarknads behov. Det är därför enligt utredningens övertygelse

nödvändigt att skapa ett fast kontakt- och samarbetsorgan mellan de filosofiska

fakulteterna å ena sidan och å den andra avnämarna av annan arbetskraft med

filosofiska examina än de blivande lärarna.

Även vad beträffar de juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningarna

anser utredningen, att starka skäl talar för upprättandet av rådgivande organ

för kontakter mellan fakulteter och arbetsliv. Juridisk och samhällsvetenskaplig

utbildning syftar att förbereda för ett stort antal fält med sinsemellan starkt

skiftande krav. Utbildningsinnehåll och utbildningsorganisation för juridiska och

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 10G4

juridiskt-samhällsvctenskapliga examina liar nyligen varit föremål for ett omfattande

utredningsarbete och i anslutning därtill underkastats en rätt genomgripande

omläggning. Emellertid torde man ha att räkna med att samhällsutvecklingen

relativt snart påkallar förnyade överväganden. Utredningen föreslår

därför, att det för den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningens fortlöpande

anpassning till arbetsmarknadens förhållanden upprättas ett fast samarbetsorgan

av nu diskuterad typ.

b) Frågan om lokala eller centrala rad

De redan existerande motsvarigheterna till de framtida utbildnmgsråden har

alla en lokal anknytning, d. v. s. de är, ehuru tillsatta av Kungl. Maj:t eller central

myndighet, knutna till viss läroanstalt, fakultet eller avdelning och deras initiativrätt

är begränsad till att gälla förslag hos vederbörande lokala fakultetsorgan.

Alternativet härtill är att inrätta för fakulteter/sektioner av samma slag gemensamma

utbildningsråd, t. ex. utbildningsråd för utbildningen av kemi-mgenjörer

vid samtliga tre tekniska högskolor.

I denna fråga har under utredningens arbete förts diskussioner inom flera av de

tekniska högskolornas avdelningsråd. Rörande dessa diskussioner torde få hänvisas

till betänkandet, s. 271 ff. _

För egen del vill utredningen i frågan om lokala eller centrala utbildningsråd

anföra följande. Utbildningsrådens uppgift skall vara att ge avnämarna av akademiskt

utbildad arbetskraft tillfälle att deltaga i utformningen av de skilda

slagen av akademisk utbildning och i bedömningen av de skilda utbildningslinjernas

dimensionering. Detta avnämarintresse gäller rimligen de stora fragorna

rörande utbildningsinnehåll, utbildningsorganisation och utbildningsdimensionering,

d. v. s. de frågor som för sin lösning fordrar en samlad överblick över föreliggande

resurser och behov. Endast i mycket begränsad utsträckning kan avnämarintresset

gälla sådana mindre ärenden av typen val av kurslitteratur och

examinationsformer, som i realiteten avgöres på lokal nivå. Dessa skal vager

enligt utredningens mening tungt till förmån för alternativet att upprätta centrala

utbildningsråd.

Å andra sidan står det klart, att ett utbildningsråds verksamhet främjas, om

en förtroendefull kontakt kan etableras mellan rådets ledamöter å ena sidan och

å den andra de enskilda läroanstalternas lärare och studenter. Av naturliga skäl

blir det lättare att få till stånd en sådan kontakt, om man arbetar med lokala

utbildningsråd, än om ett centralt utbildningsråd skall hålla kontakt med lärare

och studenter på fyra eller fem universitetsorter. Detta argument talar otvivelaktigt

till förmån för alternativet med lokala utbildningsråd. Utredningen vill

likväl understryka, att kontakten mellan utbildningsråd och läroanstalt, ehuru

i och för sig värdefull, enligt utredningens mening icke utgör utbildningsrådens

huvuduppgift. Huvuduppgiften måste vara den samlade överblicken över utbild
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196^

ningsbehovet på den sektor av arbetsmarknaden, som varje enskilt utbildningsråd

har att bevaka.

Med hänsyn härtill väger enligt utredningens mening skälen för centrala utbildningsråd

allmänt sett tyngre än skälen för lokala sådana råd. Utredningen

föreslår därför, att utbildningsråden göres till centrala råd, d. v. s. att ett enda

råd upprättas för varje utbildningslinje, oavsett om denna finns organiserad vid

en eller flera läroanstalter. Nybildade centrala råd bör sålunda ersätta de befintliga

avdelnings-, fakultets- och utbildningsråden med lokal anknytning. Den i

och för sig önskvärda kontakten mellan utbildningsråd och läroanstalt bör enligt

utredningens mening åvägabringas på andra vägar än genom inrättande av

lokala utbildningsråd, nämligen genom att man vid sammansättning av ett

centralt utbildningsråd tillser, att bland ledamöterna ingår företrädare för berörda

lokala intressen och att rådet uppdrar åt dessa ledamöter att fungera som

särskilt utsedda kontaktmän mellan rådet och vederbörande läroanstalter.

I det föregående har utredningen föreslagit inrättandet av utbildningsråd för

vissa av de akademiska utbildningslinjerna. Vidare har utredningen föreslagit,

att ytterligare sådana råd, därest behov därav anses föreligga, skall kunna upprättas,

då rimligen efter förslag av vederbörande fakultetsberedning. Beslut om

upprättande av utbildningsråd bör meddelas av Kungl. Maj.-t och bl. a. innefatta

en precisering av vilken eller vilka utbildningslinjer varje enskilt råds verksamhet

skall omfatta.

c) Rådens organisation och befogenheter

I det föregående har fastslagits, att utbildningsrådens uppgift enligt utredningens

mening skall vara att utgöra organ, genom vilka avnämarna av den

akademiskt utbildade arbetskraften ges möjlighet att göra sitt inflytande gällande

i frågor om utbildningens dimensionering, innehåll och organisation. Vidare

har framhållits, att utbildningsråd enligt utredningens mening skall fungera som

kontaktorgan mellan avnämarna och universitetsväsendet. De bör därför kanske

framför allt fungera som specialorgan i utbildningsfrågor åt fakultetsberedningarna.

Med hänsyn till den sistnämnda uppgiften synes det utredningen vara riktigast,

att ledamöter av utbildningsråd utses av Kungl. Maj:t efter hörande av

vederbörande fakultetsberedning. Eftersom utbildningsråden skall företräda avnämarintresset

i utbildningsfrågornas behandling, är det självfallet, att till ledamöter

av utbildningsråden bör utses personer med sakkunskap och förtroende

inom den sektor av arbetsmarknaden, vars intressen vederbörande utbildningsråd

skall företräda. Det kan vidare förutsättas såsom självklart, att fakultetsberedningama

kommer att avge sina yttranden efter samråd med myndigheter

och organisationer inom ifrågavarande sektor av arbetsmarknaden.

Utredningen förutsätter, att de centrala skolmyndigheterna ges en stark representation

i utbildningsrådet för lärarutbildning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

Ordförande i utbildningsråd bör utses av Kungl. Maj:t. Rådet bor däremot

självt inom sig utse vice ordförande. Hinder bör enligt utredningens mening icke

möta mot att ledamot av fakultetsbcredning utses att jämväl vara ledamot av

utbildningsråd.

Enligt utredningens mening bör föreskrift ges att utbildningsråd äger att till

sammanträde kalla representant för de lokala universitets/högskolemyndighe
Vederbörande

fakultetsberednings ledamöter bör även underrättas om och ha

rätt att deltaga i utbildningsråds sammanträden.

Utredningen förutsätter vidare, att utbildningsråden, liksom avdelnmgsråden

nu gör, kommer att inbjuda studentrepresentanter att deltaga i rådssammanträdena.

Olikheter i avsende på omfattningen av den arbetsmarknad, som en akademisk

utbildningslinje är avsedd för, liksom i avseende på antalet av de avnamarintressenter,

som ett utbildningsråd skall företräda, måste enligt utredningens

mening i viss utsträckning avspegla sig i fråga om antalet ledamöter i de skilda

utbildningsråden. Av praktiska skäl synes antalet ledamöter böra begränsas, men

råden måste självfallet å andra sidan vara så stora, att de verkligen kan sägas

företräda den med varje råd avsedda sektorn av arbetsmarknaden. Vissa utbildningsråd

måste av dessa skäl bli något större än andra. Så är också för narvarande

fallet beträffande de tekniska högskolornas avdelningsråd, vilkas storlek

fritt bestämmes av överstyrelsen. Enligt utredningens mening bör emellertid,

liksom i gällande bestämmelser rörande råden för ekonomutbildning, i de nja

bestämmelserna anges ett maximi- och ett minimiantal inom vilka gränser Kungl.

Maj :t med hänsyn till förhållandena i varje enskilt fall bestämmer utbildningsrådens

storlek. Utredningen förordar, att antalet ledamöter bestämmes till högst

nio, lägst fem.

Mandattiden för utbildningsrådens ledamöter bör enligt utredningens mening

vara tre år.

Som framgått av utredningens i det föregående förda resonemang, ser utredningen

utbildningsrådsinstitutionen såsom motiverad av avnämarnas naturliga

intresse i fråga om den akademiska utbildningens dimensionering, innehåll och

organisation. Härav följer, att utredningen förordar ett överförande till den nya

organisationen av i huvudsak de bestämmelser, som för närvarande gäller beträffande

rådens för ekonomutbildning befogenheter. Utbildningsråden bör sålunda

enligt utredningens mening ha till uppgift att ägna uppmärksamhet åt att

utbildningen dimensioneras, utformas och organiseras på ett från arbetsmarknad

ssynpunkter, särskilt från näringslivets och den allmänna förvaltningens synpunkter,

ändamålsenligt sätt.

Den sålunda förordade begränsningen av utbildningsrådens befogenheter till

att gälla utbildningssidan av de akademiska läroanstalternas verksamhet innebär

självfallet icke, att råden skulle bli förhindrade att t. ex. avge yttranden

beträffande behovet av en ny professur eller behandla frågor rörande amnes
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

innehållet i utbildningen eller rörande ändring av viss lärartjänsts ämnesomfattmng.

Sådana ställningstaganden från rådens sida blir naturliga led i deras arbete

att anpassa utbildningsinnehållet och utbildningsorganisationen till arbetslivets

behov. På motsvarande sätt blir det naturligt för utbildningsråden att med

utgångspunkt i utbildningsbehoven deltaga i planeringsarbetet för de akademiska

läroanstalternas utbyggnad.

Den här förordade begränsningen av utbildningsrådens uppgifter till att gälla

ärenden med anknytning till utbildningen innebär en bestämd avgränsning såtillvida,

som därigenom från utbildningsrådens handläggning undantages sådana

ärenden, som i betänkandet benämnes vetenskapliga bedömningsfrågor, dvs.

ärenden som innefattar en bedömning av vetenskapliga insatser och vetenskaplig

kompetens.

Utbildningsråden bör sålunda enligt utredningens mening vara rådgivande

organ åt de akademiska myndigheterna i frågor som berör den akademiska utbildmngens

dimensionering, innehåll och organisation. Inom denna allmänna ram

bör råden ha full initiativrätt. Som en konsekvens av vad i det föregående sagts

om utbildningsrådens ställning som på en gång specialorgan åt fakultetsberednmgarna

och kontaktorgan mellan läroanstalterna och avnämarintresset förordar

utredningen vidare, att rådens initiativrätt blir obegränsad i den meningen, att

raden ges ratt att vacka förslag icke blott — som nu är fallet — hos de enskilda

läroanstalternas myndigheter utan även hos fakultetsberedningama liksom hos

näringslivets organisationer.

Utredningen förordar, att utbildningsråd skall vara skyldigt att avge vttranden

i ärenden, som av vederbörande fakultet/sektion eller dennas utbildningsnämnd

eller av vederbörande fakultetsberedning för yttrande hänskjutes till

rådet. Däremot har utredningen ansett det överflödigt att förorda formella föreskrifter

om skyldighet för de tre sistnämnda slagen av organ att inhämta yttrande

från utbildningsråd i vissa grupper av ärenden.

E. Förvaltningens uppbyggnad

a) Universitetskanslersämbetet

De arbetsuppgifter som enligt utredningens förslag skall åvila den för samtliga

akademiska läroanstalter under ecklesiastikdepartementet gemensamma, centrala

förvaltningsmyndigheten — universitetskanslersämbetet — ger vid handen,

att förslaget innebär betydande förändringar i jämförelse med nuvarande förhallanden.

En icke obetydlig del av de juridiskt-administrativa uppgifter av

granskande natur, som nu utföres inom kanslersämbetet och överstyrelsen för

de tekniska högskolorna, föreslås sålunda överflyttade till de lokala universitets/

högskolemyndigheterna. Vidare föreslås ansvaret för planeringsarbetet för forsknings-

och utbildningsresursernas utbyggnad bli överflyttat till de nya fakultetsberednmgarna,

medan umversitetskanslersämbetets uppgift i planeringsarbetet

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1961+

skall begränsas till att gälla dels universitetsadministrationen, dels universitetsbiblioteken

och andra för forskningen och undervisningen inom flera fakulteter

gemensamt avsedda resurser.

Å andra sidan föreslås det nya universitetskanslersämbetet få såsom en huvuduppgift

att bedriva ett kontinuerligt utredningsarbete såväl på utbildningsområdet

som i fråga om universitetsverksamhetens ekonomiska administration.

Detta utredningsarbete avses skola tjäna som underlag dels för fakultetsberedningarnas

och kanslerskollegiets petitaarbete, dels för universitetskanslersämbetets

egna initiativ såsom central myndighet med överinseende över universitetens

och högskolornas utbildande, ekonomiska och administrativa angelägenheter.

På det ekonomiskt-administrativa området tillkommer därutöver en mycket

stor del av det arbete, som för närvarande utföres inom utrustningsnämnden för

universitet och högskolor, nämligen utarbetande av utrustningsprogram och upphandling

av inrednings- och utrustningsartiklar för nya universitets/högskoleinstitutioner.

Det nya universitetskanslersämbetets arbetsuppgifter kan indelas i följande

tre huvudkategorier, nämligen (1) de utbildningsadministrativa, (2) de ekonomiskt-administrativa

och (3) de juridiskt-administrativa. Härtill kommer dels

vissa kamerala och personaladministrativa uppgifter och slutligen de allmänna

informations- och kontaktuppgifterna.

Med hänsyn till vad som anförts rörande de tre huvudslagen av universitetskanslersämbetets

administrativa uppgifter samt till den beräknade omfattningen

av ämbetets arbetsbelastning föreslår utredningen, att universitetskanslersämbetet

organiseras med tre byråer, nämligen en utbildningsadministrativ byrå, en

ekonomiskt-administrativ byrå och en kanslibvrå. Till den sistnämnda bör enligt

utredningens mening hänföras dels de ovan nämnda rent juridiska uppgifterna,

dels de på ämbetet ankommande kamerala och personaladministrativa uppgifterna

liksom även de uppgifter, som sammanfattats i benämningen informationsoch

kontaktuppgifter.

Såsom framgår av utredningens i ett föregående avsnitt redovisade förslag bör

universitetskanslern fungera som universitetskanslersämbetets chef. På ämbetets

handläggning ankommande ärenden bör sålunda, med nedan angivet undantag i

fråga om vissa ärenden som bör handläggas i kollegial form, i princip avgöras av

universitetskanslern. Universitetskanslerns beslut bör dock alltid fattas i närvaro

av en föredragande, vilken därvid bör ha skyldighet att till protokoll anteckna

sin mening, därest denna ej överensstämmer med universitetskanslerns beslut.

Såsom föredragande inför universitetskanslern bör fungera antingen chefen för

den av de tre i det föregående föreslagna byråerna, till vars område ärendet hör,

eller annan tjänsteman inom byrån. I sistnämnda fall bör vederbörande byråchef

ha rätt att närvara. Vissa ärenden av större vikt berör emellertid två eller tre

byråer. För dessa ärendens handläggning bör enligt utredningens mening föreskrivas

handläggning i kollegial form, d. v. s. handläggning i ett kollegium bestå
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

ende av universitetskanslern såsom ordförande och cheferna för de tre byråerna

— eller, vid förfall för någon av dem, deras ställföreträdare — såsom ledamöter.

De ärenden, vilka enligt utredningens mening inom universitetskanslersämbetet

bör handläggas såsom pleniärenden, är följande: (1) viktigare ärenden rörande

universitetskanslersämbetets organisation och arbetsformer; (2) ärenden rörande

utfärdande, ändring eller upphävande av författningar och andra föreskrifter

beträffande verksamheten vid universiteten och högskolorna; (3) ärenden rörande

förslag till anslagsäskanden; (4) ärenden rörande tillsättning av annan tjänst än

byråchefstjänst inom universitetskanslersämbetet i lägst lönegrad A19; (5)

ärenden rörande åtal eller disciplinär bestraffning; (6) ärenden av större vikt,

i vilka yttranden skall avges till Kungl. Maj:t; samt (7) ärenden som av universitetskanslern

hänskjutes till avgörande i plenum.

Ärendena under punkt 6 ovan avses väsentligen omfatta remissyttranden i viktigare,

universitetsväsendet berörande ärenden; däremot icke yttranden i ärenden

rörande t. ex. tillsättning av ordinarie lärartjänster. Ärenden av sistnämnda slag

synes böra handläggas av universitetskanslern på föredragning av chefen för

kanslibyrån.

Utredningen föreslår vidare, att universitetskanslern ges rätt att till cheferna

för de tre byråerna eller annan tjänsteman delegera beslutsmyndigheten i visst

ärende eller viss grupp av ärenden.

Cheferna för universitetskanslersämbetets tre byråer blir sålunda enligt utredningens

förslag delaktiga i ansvaret för ämbetets beslut på tre sätt, nämligen

dels såsom ledamöter vid handläggningen av pleniärenden, dels såsom självständigt

beslutande i ärenden, i vilka beslutsmyndigheten delegerats till dem, dels

såsom föredragande i ärenden, vilka avgöres av universitetskanslern. Detta förhållande

jämte arten av de ärenden, som skall handläggas inom universitetskanslersämbetet,

gör det enligt utredningens mening nödvändigt, att man till här

ifrågavarande tjänster kan förvärva högt kvalificerad arbetskraft. Utredningen

föreslår fördenskull att tjänsterna placeras i någon av lönegraderna B 1—3.

Vid genomförande av utredningens i det föregående framlagda förslag beträffande

universitetskanslersbefattningens ombildande till en administrativ chefstjänst

bortfaller enligt utredningens mening behovet av en administrativ kanslichefstjänst

under universitetskanslern. Utredningen föreslår därför, att de tre

föreslagna tjänsterna som chefer för universitetskanslersämbetets tre byråer lönegradsmässigt

jämställes och att innehavarna ges tjänstebenämningen byråchefer.

Vid förfall för universitetskanslern bör, i den mån Kungl. Maj:t ej annat föreskriver,

universitetskanslerns ämbete bestridas av den av byråcheferna, som

universitetskanslern förordnar därtill.

I fråga om kompetensfordringar för de tre byråchefstjänstema vill utredningen

förorda, att juridisk eller juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning föreskrives såsom

kompetenskrav för tjänsten som chef för kanslibyrån, men att inga formella

kompetensfordringar uppställes för de två övriga tjänsterna. Byråchefstjänsterna

bör tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av universitetskanslern. I fråga om

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 k

tillsättning av övriga tjänster inom ämbetet bör normalt inom förvaltningen

förekommande bestämmelser gälla.

Beträffande universitetsutredningens konkreta förslag till personalorganisation

inom de tre byråerna torde jag få hänvisa till betänkandet, s. 330—339.

b) Fakultetsberedningarnas och kanslerskollegicts sekretariat

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att fakultetsberedningarnas och

kanslerskollegiets verksamhet kommer att vara av kontinuerlig natur. De behöver

därför fasta sekretariatsresurser.

Emellertid har också i det föregående framhållits, att särskilt fakultetsberedningamas

verksamhet till icke ringa del kommer att omfatta specialutredningar,

som för sitt genomförande kräver personal med olika slag av specialiserad sakkunskap.

Dessa utredningar kommer väsentligen att vara av tillfällig natur.

Med hänsyn härtill är det enligt utredningens mening icke lämpligt att skapa en

fast organisation tillräckligt stor för att kunna bestrida hela verksamheten inom

ett beredningssekretariat.

Under hänvisning till här angivna förhållanden vill utredningen förorda, att

vart och ett av fakultetsberednings- och kollegiesekretariaten organiseras med en

relativt liten fast kärna, bestående av en sekreterare och möjligen någon biträdeshjälp,

och att därjämte till varje fakultetsberednings respektive till kanslerskollegiets

disposition ställes särskilda medel, avsedda att disponeras för erforderlig

ytterligare, mer eller mindre tillfälligt anlitad, sekreterar-, expert- och biträdeshjälp.

För att möjliggöra för fakultetsberedningama och kollegiet att i särskilda

fall genomföra mera omfattande och kostnadskrävande utredningar föreslår

utredningen vidare, att medel beräknas för detta ändamål under åttonde

huvudtitelns kommittéanslag. Resurser kan därigenom ställas till en fakultetsberednings

eller till kanslerskollegiets förfogande efter Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall.

Ehuru utredningen sålunda i princip förordar, att en heltidsanställd sekreterare

skall knytas till var och en av fakultetsberedningama och en därjämte till kanslerskollegiet,

anser utredningen det vara tveksamt, om fasta tjänster omedelbart

bör inrättas för ändamålet. Utredningen föreslår i stället, att — i varje fall för

det första året — anslaget till fakultetsberedningarnas och kanslerskollegiets

förvaltningskostnader beräknas så, att däri inbegripes medel jämväl för arvoden

till beredningarnas och kollegiets sekreterare. Denna beräkning bör enligt utredningens

mening grundas på antagandet, att arvodet till kanslerskollegiets

sekreterare motsvarar lön i lönegradsintervallet B 1—3 och arvodena till envar

av fakultetsberedningarnas sekreterare motsvarar lönen i lönegrad A 27.

Med dispositionen av här ifrågavarande anslagsmedel förenad redovisningsskyldighet

i kameralt och personaladministrativt hänseende bör enligt utredningens

mening åvila universitetskanslersämbetet, som sålunda bör åläggas att

verkställa erforderliga utbetalningar i enlighet med av kanslerskollegiets respek
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

tive beredningarna fattade beslut och meddelade anvisningar. Då sedermera

fasta sekreterartjänster inrättas, bör dessa uppföras på universitetskanslersämbetets

personalförteckning.

Ett motsvarande arrangemang synes kunna vara lämpligt beträffande forskningsrådens

förvaltningsorganisation. Det bör enligt utredningens mening därför

övervägas, om icke tjänster inom åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer

borde uppföras på universitetskanslersämbetets personalförteckning

och medel i övrigt till dessa forskningsråds administrationskostnader

anvisas under universitetskanslersämbetets anslag.

För närvarande tillhör statens tekniska forskningsråd handelsdepartementets

verksamhetsområde. Med hänsyn till det samarbete, som enligt utredningens

mening bör komma till stånd mellan forskningsråden och fakultetsberedningarna,

synes mycket starka skäl tala för att det tekniska forskningsrådet överföres till

ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Utredningen föreslår därför, att

så sker. Därigenom skulle även detta forskningsråds förvaltningsorganisation

kunna i formellt hänseende anknytas till universitetskanslersämbetet.

Utredningen vill avslutningsvis understryka, att vad utredningen här anfört

beträffande forskningsrådens förvaltningsorganisation uteslutande avser en eventuell

omläggning av den formella organisationen. En sådan omläggning skulle

icke rubba forskningsrådens ställning som självständiga organ, direkt underställda

Kungl. Maj:t, eller rådens rätt att disponera de till deras förfogande

ställda sekretariatsresurserna och leda sekretariatens arbete.

c) Uthildningsrådens sekretariat

Vid de överläggningar utredningen fört med företrädare för de tekniska högskolornas

avdelningsråd liksom i flera av de i betänkandet redovisade skrivelserna

till utredningen rörande avdelningsrådens verksamhet och ställning har

starkt understrukits behovet av utredningsresurser för råden. I allmänhet synes

man därvid ha tvekat inför tanken på en mera fast sekretariatsorganisation

utan i stället hänvisat till att utredningsbehovet erfarenhetsmässigt varit koncentrerat

till vissa skeden, varvid frågan om sekretariatsresurser bäst lösts från

fall till fall, ofta med hjälp av arbetskraft, som ställts till förfogande från privat

håll. Vad man efterlyst har därför varit former för bidrag även från det

allmännas sida i syfte att sätta avdelningsråden i stånd att i tillräcklig omfattning

bedriva ett även från samhällets synpunkt nödvändigt utredningsarbete.

Med hänsyn bl. a. till ovan refererade erfarenheter rörande arten av här ifrågavarande

arbete vill utredningen icke förorda upprättandet av en fast och för alla

utbildningsråd likartad organisation för nu ifrågavarande ändamål. Utredningen

förordar i stället, att erforderliga resurser ställes till fakultetsberedningamas

förfogande för att av dem användas på det sätt som efter prövning av arbetsbetingelserna

för varje enskilt utbildningsråd befinnes mest ändamålsenligt.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 19G4

2. Yttranden

85

A. Förenhetligande av den centrala universitets/högskoleledningen

Universitetsutredningens förslag att sammanföra den centrala ledningen for

de läroanstalter, som nu är underställda kanslern för rikets universitet, överstyrelsen

för de tekniska högskolorna och styrelsen för farmaceutiska institutet,

tillstyrkes av bl. a. SFS, som anför:

SFS finner det glädjande, att de sakkunniga upptagit frågan om de centrala

administrativa organen till förutsättningslös prövning, och stöder helt förslaget

att samtliga högre läroanstalter skall inordnas under en administrativ myndighet.

Den lösningen ter sig naturlig eftersom utbildningens och forskningens organisation

överallt är i stort sett densamma, samt med tanke på de rationalisermgsoch

samordningsvinster som står att göra.

Handelskammaren i Gejle anför:

Det får anses rationellt och riktigt att det fortsättningsvis endast kommer att

finnas en enda överstyrelse för samtliga högre läroanstalter under ecklesiastikdepartementet.

En bättre samordning av de administrativa uppgifterna pa universitetsväsendets

centrala nivå torde med all sannolikhet vara lattare åt

genomföra med ett enda överstyrelseorgan.

Riksrevisionsverket anför:

Beträffande universitetsväsendets centrala ledning har såväl statskontoret

som universitetsutredningen föreslagit en sammanslagning av umversitetskanslersämbetet

och överstyrelsen för de tekniska högskolorna till ett gemensam

or<ran, benämnt universitetskanslersämbetet. Riksrevisionsverket ansluter sig

till detta förslag. Enligt riksrevisionsverkets mening är det särskilt angelaget att

åt universitetskanslersämbetet gives en så stark ställning att det effektivt skal

kunna fylla sin funktion som det samlande organet inom universitetsområdet.

Överbefälhavaren anför:

Överbefälhavaren vill mot bakgrunden av pågående utveckling och omorganisation

inom försvaret framhålla betydelsen av en samordnad central organisation

med tillgång till effektiva planeringsorgan. Denna bedömning grundar sig inte

minst på de olägenheter, som den nuvarande splittrade organisationen inom

universitetsväsendet medför vid samverkan mellan krigsmakten och de akademiska

myndigheterna i olika hänseenden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att förslagen om en för

de tekniska högskolorna och universiteten gemensam central ledning och en för

dem gemensam stadga innebär goda betingelser för samverkan och bättre utnyttjande

av befintliga resurser.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

överstyrelsen har framhållit, att det enligt dess mening förtjänade övervägas

huruvida icke den nuvarande förvaltningsorganisationen borde kunna bibehållas

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

i Sitörn; utsträckning än vad universitetsutredningens förslag innebure, under

förutsättning att organisationen i skilda hänseenden förstärktes. Detta gäller

enligt överstyrelsens uppfattning i tillämpliga delar även med avseende å den

centrala ledningen för dessa högskolor. Då de tekniska högskolorna år 1947 ställdes

under i forhallande till universitetskanslersämbetet fristående ledning hade

detta sm grund såväl i den särprägel, som utmärkte utbildningen och forskningen

därstädes med hansyn till verksamhetens avpassning efter näringslivets behov

som i det förhållandet att ett inordnande jämväl av dessa lärosäten under universitetskanslersambetet

bedömdes giva detta ett alltför omfattande förvaltningsområde

Med den expansion av de tekniska högskolornas och även Övriga

akademiska lärosätens förvaltningsområden, som sedan dess ägt rum och som

kan torvantas inom den närmast överblickbara framtiden avsevärt öka hava

onekligen dessa motiv för en för de tekniska högskolorna fristående överstyrelse

vuxit i styrka.

Å andra sidan hava även skälen för en gemensam central ledning för de under

ecklesiastikdepartementet lydande lärosätena genom utvecklingen fått ökad

tyngd. Utöver förekomsten av analoga administrativa bestämmelser i skilda

hanseenden och betydelsen av en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser

vid administrativa avgöranden samt möjligheten för ett rationellare utnyttjande

av personel a resurser - skäl som redan tidigare talat för en gemensam ledning

— hava tillkommit den gemensamma utbildningen och forskningen i vissa grundläggande

ämnen vid universitetet och tekniska högskolan i Göteborg och Lund

cmlinge^orsutbddmngen i Uppsala samt gemensamma anslag för vissa ändamål

vid de tekniska högskolorna och universiteten. Uppenbarligen tala dessa omständigheter

för en gemensam central ledning för de tekniska högskolorna och de

under kanslersambetet lydande lärosätena, varvid överstyrelsen i enlighet med

universitetsutredningens förslag skall upphöra. Å andra sidan må anmärkas, att

därest överstyrelsen bibehalles som fristående styrelseorgan för högskolorna samrad

med den centrala ledningen för universiteten i gemensamma frågor — såsom

nu ar fallet — bor kunna aga rum i tillfredsställande omfattning med den gemenskap

i fråga om ambetslokaler, som numera föreligger. Ett bibehållande av överstyrelsen

utesluter ej heller att personella resurser i viss utsträckning kunna göras

gemensamma, särskilt mom det utbildningsadministrativa området

Efter vägande av de olika synpunkter, som kunna läggas å förevarande spörsmal,

har överstyrelsen kommit till den uppfattningen, att en gemensam central

ledning för ifragavarande lärosäten bor komma til] stånd och organiseras i stort

sett etter de linjer, som angivits i universitetsutredningens förslag, även om —

sasom utredningen själv framhållit - detta med separata organ för administrativa

och planerande uppgifter innebär eu nykonstruktion, som är oprövad inom

den svenska forvaltnmgen. Överstyrelsen delar nämligen utredningens uppfattning,

att det med hansyn till universitetsverksamhetens speciella villkor kan

vara naturligt att giva den organisatoriska ramen därför en principiellt annan

utformning an den organisatoriska ramen för annan statlig verksamhet. Vid

detta ställningstagande har överstyrelsen förutsatt en konstruktion av fakultetseredningen

för de tekniska vetenskaperna i huvudsaklig överensstämmelse med

\ad överstyrelsen i det följande förordar.

I fråga om detta ställningstagande är överstyrelsen icke enhällig. En reservant

mom överstyrelsen — professor S. Brohult — anför:

För egen del vill jag ifrågasätta om några väsentliga fördelar kunna uppnås

genom en gemensam central ledning för de tekniska högskolorna och universi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 H7

tetcn m. fl. lärosäten. Starka skäl tala enligt min mening för att frågan om ett

bibehållande av den nuvarande överstyrelsen för de tekniska hogskolorna som ett

fristående styrelseorgan göres till föremål för fortsatta överväganden.

Universitetsutredningens förslag i denna del tillstyrkes även av Skånes handelskammare,

Kooperativa Förbundet, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala

och Malmöhus län, farmaceututbildningskommittén, kanslern, lärarkollegiet

vid Chalmers tekniska högskola och SUIIAF.

Viss tveksamhet i fråga om lämpligheten av den föreslagna sammanföringen

av den centrala ledningen anmäles — förutom av reservanten inom överstyrelsen

för de tekniska högskolorna — av vissa myndigheter och organisationer. Sålunda

anför Svenska Teknologföreningen följande:

En genomgående princip i betänkandet är att åstadkomma en for alla akademiska

utbildningsanstalter enhetlig stadga. Detta resulterar i att forslagens konkreta

utformning i många avsnitt, enligt Svenska Teknologforenmgens mening,

kan medföra nedsatt funktionsduglighet. Sålunda utsages bl. a. att mstitutionsbegreppet

såvitt möjligt bör vara entydigt inom hela universitets- och högskoleväsendet.

Med hänsyn till de mycket skiftande uppgifterna i utbildning och

forskning, till de stora olikheter vad gäller antalet vid institutionerna tjänstgörande

personal samt till institutionernas skiftande ställning i undervisningen

inom olika utbildningsvägar kan Svenska Teknologförenmgen icke finna att ett

entydigt institutionsbegrepp är önskvärt. Föreningen ifrågasätter om icke en för

varje utbildningsinriktning utformad stadga, åtminstone vad gäller de avsnitt

som direkt berör forskning och utbildning, vore att föredraga framför en stadga

som i sig rymmer ett stort antal undantag från huvudprinciperna. Däremot ar

en gemensam central administration och en gemensam stadga för denna admimstration

önskvärd, för att på ett likvärdigt sätt få till stånd en avvägning me an

olika forsknings- och utbildningsområden.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm, anför.

Enligt lärarkollegiets uppfattning har de tekniska högskolorna under de senaste

decennierna — vilka varit karakteriserade av mycket snabb expansion i vad

avser både ökad utbildningskapacitet och utbyggda forskningsresurser — fungerat

förhållandevis väl och kollegiet vill som sin uppfattning uttala att det ytterligare

synes böra prövas huruvida icke de tekniska högskolorna som sm

undervisning och forskning samt sin målsättning avpassade efter näringslivets

behov och former — ur landets synpunkt bör bibehållas som en fristående enhet.

Härvid bör den nuvarande överstyrelsen ersättas, med ett organ svaiande mot

den typ av fakultetsberedning som lärarkollegiet i det följande kommer att

föreslå.

Vissa av de myndigheter och organisationer, vilka yttrat sig över betänkandet,

har berört frågan om inordnande under den av utredningen föreslagna centrala

universitets/högskoleledningen jämväl av andra slag av högre läroanstalter.

Sålunda anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund

följande:

Enligt utredningens förslag skall universitetskanslersämbetet icke ha att befatta

sig med exempelvis skogshögskolan eller handelshögskolan i Stockholm,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

Organisationerna har intet att erinra mot denna begränsning av ämbetets kompetensområde

men vill likväl föreslå, att det för åstadkommande av lämplig

arbetsfördelning mellan olika högskolor överväges, om och på vad sätt de nyssnämnda

högskolorna bör samordnas med de utbildningsanstalter, som enligt

utredningsförslagen skall lyda under universitetskanslersämbetet.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att en fullständig integration av ledningen

för universitets- och högskoleväsendet förutsätter att även de under jordbruksdepartementet

stående läroanstalterna föres in under de centrala organen. Styrelsen

utgår ifrån att så senare kommer att ske.

Universitetslärarjörbundet anför i denna fråga bl. a. följande:

. ^ 1''khet med statskontoret anser förbundet att även de tre högskolorna under

jordbruksdepartementet bör överföras till åttonde huvudtiteln och inordnas

under det nya universitetskanslersämbetet. Denna förändring bör ske i detta

sammanhang och icke som så många gånger tidigare skjutas på framtiden.

Aven lärarhögskolorna bör läggas under universitetskanslersämbetet.

SFS anför:

SFS ansluter sig till utredningens förslag att de högre läroanstalterna skall

sortera under ett departement och inordnas under en central förvaltning. Detta

skänker uppenbara fördelar, främst i form av en samlad planering och en förbättrad

samordning olika utbildningsvägar emellan.

Normerande för urvalet av läroanstalter bör vara dels den nära anknytningen

till forskningen, dels likheten i fråga om utbildningens utformning och organisation.

Mot bakgrund härav har SFS funnit, att skäl kan åberopas för att på sikt

inlemma de under jordbruksdepartementet hörande högskolorna i den nya organisationen.

Å andra sidan är forskningen vid dessa högskolor nära sammanknuten

med fältförsöks verksamheten, vilket gör att en fortlöpande kontakt med under

jordbruksdepartementet lydande organ för dem är av utomordentlig vikt. I vart

fall bör dock de tre högskolorna ges en sådan ställning, att en samordning i vad

avser planeringen mellan dessa och övriga högskolor och universitet underlättas.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskamare uttalar sig i princip för

att de tre under jordbruksdepartementet lydande högskolorna överföres till ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde. Några rationella motiv för den nuvarande

ordningen föreligger enligt handelskammarens mening ej.

B. Den centrala ledningens arbetsområde

I fråga om den centrala universitets/högskoleledningens arbetsuppgifter har

diskussionen i de inkomna yttrandena i hög grad gällt dels forskningsrådens, i

någon mån forskningsberedningens, ställning i förhållande till universitetskanslersämbetet

och de centrala beredningarna, dels universitetsutredningens förslag

rörande utrustnmgsuppgifternas inordnande under dessa organ. I det följande

redovisar jag remissdiskussionen i dessa delar var för sig, varefter jag redovisar

de inkomna yttrandena i vad de i övrigt rör den centrala universitets/högskoleledningens

arbetsuppgifter.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

a) Forskningsrådens ställning

Statskontorets rekommendation om närmare samordning mellan forskningsråd

och centrala beredningar och universitetsutredningens förslag rörande det tekniska

forskningsrådets överförande till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde

och rådssekretariatens formella anknytning till nniversitetskanslersämbetet

har utlöst en livlig remissdiskussion.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i sitt

gemensamma remissyttrande i denna fråga huvudsakligen följande:

Enligt vår erfarenhet är industrin i stort sett tillfredsställd med forskningsrådens

nuvarande ställning. Det torde därför vara befogat att vänta med ett

ställningstagande till förslaget om förändring av forskningsrådens status, tills

man fått någon erfarenhet av verksamheten inom universitetsväsendets nya centrala

organ och även inom den nu inrättade forskningsberedningen.

Enligt industrins uppfattning är tekniska forskningsrådets anknytning till handelsdepartementet

väl motiverad. En förändring av departementsanknytningen

synes oss i avbidan på erfarenheterna av den nya organisationen böra anstå.

I detta sammanhang må beröras verksamheten inom statens råd för atomforskning.

Den inriktning, som forskningen på atomenergiområdet numera fått, bör

föranleda en omprövning av behovet av ett särskilt forskningsråd på detta område.

Vi förordar att frågan om lämpligheten av en uppdelning av detta råds

uppgifter på statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska forskningsråd

utredes.

Större konsistoriet i Lund yttrar:

I likhet med universitetsutredningen vill konsistoriet bestämt avvisa statskontorets

förslag, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden skall passera

kanslerskollegiet. Något skäl för en sådan handläggning av forskningsrådens

äskanden har konsistoriet icke funnit. Ett överförande av vissa tjänster inom

forskningsrådens förvaltningsorganisation till kanslersämbetets stat finner konsistoriet

likaledes omotiverat.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna uttalar, att överstyrelsen ej funnit

tillräckliga skäl föreligga för den av utredningen föreslagna åtgärden att överföra

statens tekniska forskningsråd till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar:

Forskningsråden utövar ett betydelsefullt inflytande på forskningens inriktning

genom sin anslagspolitik. Det är akademiens uppfattning att dessa råd varit

till stort gagn. Råden står enligt nuvarande ordning fria från universitets- och

högskoleorganisationen. Utredningen framkastar tanken att råden administrativt

skulle anknytas till universitetskansler sämbetet. Därjämte föreslås att tekniska

forskningsrådet överflyttas från handelsdepartementet till ecklesiastikdepartementet.

Akademien finner att båda dessa förslag bör avstyrkas. Råden fullgör

bäst sin funktion om de står helt fria från universitetens och högskolornas högsta

centrala instanser. En sådan anordning skapar en nyttig fördelning av ansvaret

för forskningen och den återfinnes på många håll utrikes. Tekniska forsknings
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

rådets förläggning till handelsdepartementet finner akademien vara motiverad

med hänsyn till att detta råd har till uppgift att stödja forskning av betydelse

för näringslivet och att främja forskningsresultatens utnyttjande i näringslivet.

Rådets målsättning är alltså olik övriga råds och måste lösas i nära samarbete

med näringslivet.

Statens råd för samhällsforskning anför i här ifrågavarande hänseenden väsentligen

följande:

En i förvaltningsavseende självständig forskningsinstitution, i stort sett uppbyggd

och arbetande på sätt nu är fallet, framstår som ett nödvändigt komplementärt

organ till den av utredningen föreslagna lokala och centrala universitets-

och högskoleförvaltningen. Rådet vill i detta hänseende, med instämmande

i vad utredningen anför mot en ifrågasatt mer långtgående samorganisation mellan

forskningsråden och de föreslagna fakultetsberedningarna, särskilt framhålla,

att uppgiften att avgöra, huruvida understöd bör lämnas åt forskning, som ej

kan inpassas i universitetens och högskolornas redan uppgjorda forskningsprogram,

lämpligen anförtros ett fristående forskarkollegium, vari dock kan ingå

någon företrädare för det allmänna. Tillika bör beaktas, att forskningsråden som

fristående organ har möjlighet att stödja forskare, som ej är knutna till dessa

läroanstalter, och därigenom medverkar till att skapa större rörlighet för forskningen.

Som följd härav anser rådet, att forskningsrådens förslag till anslagsäskanden

alltjämt bör ingivas direkt till Kungl. Maj:t.

Utredningen framkastar tanken att man bör överväga, om icke tjänster inom

åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer bör uppföras på

universitetskanslersämbetets personalförteckning och medel i övrigt till dessa

forskningsråds administrationskostnader anvisas under universitetskanslersämbetets

anslag. Rådet har bär den uppfattningen, att forskningsråden liksom hittills

i administrativt hänseende bör vara helt fristående i förhållande till universitetskanslersämbetet.

Statens medicinska forskningsråd uttalar sin anslutning till universitetsutredningens

uppfattning rörande forskningsrådens ställning i förhållande till de centrala

universitets/högskolemyndigheterna och fortsätter:

Rådet anser det av statskontoret diskuterade alternativet att sammanföra

rådsorganisationen med den centrala universitets/högskoleorganisationen —

sammanslagning av forskningsråd och motsvarande fakultetsberedning, om sådana

inrättas — icke vara rationellt med hänsyn till de skilda uppgifter, som

skulle komma att åvila de två organen. Ansvaret för planläggningen av forskningsresursernas

utbyggnad måste även enligt rådets mening delas mellan två

skilda organ för varje fakultetsgrupp, nämligen forskningsråd och fakultetsberedning

(motsvarande).

Enligt de hittillsvarande erfarenheterna såväl i Sverige som i andra länder har

organisationsformen med helt självständiga forskningsråd vid sidan om den

ordinarie universitetsorganisationen visat sig mycket lämplig när det gällt att

fördela samhällets resurser till forskning. Det saknas därför enligt rådets mening

nu helt anledning att frångå denna princip.

Att, som experten J. Rydén föreslagit i sitt särskilda yttrande, slå samman den

nyligen inrättade forskningsberedningen med de föreslagna planeringsorganen

förefaller rådet likaså helt orealistiskt. Detta förslag bör således icke föranleda

någon åtgärd.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J+

Rådet ur medvetet om att nära kontakt måste hållas mellan planeringsorganen

inom den centrala universitets/högskoleförvaltningen och forskningsråden. Det

synes därför även rådet värdefullt med personalunioner mellan forskningsråd och

motsvarande fakultetsberedning. De båda organen bör vidare hålla varandra

underrättade om de åtgärder, som de vidtager inom olika områden, samt utbyta

de långtidsplaner, som vartdera organ lägger upp för sin verksamhet.

Utredningen överväger om inte tjänster inom forskningsrådens förvaltningsorganisationer

borde uppföras på univcrsitetskanslersämbetets personalförteckning,

och medel i övrigt till dessa forskningsråds administrationskostnader anvisas

under univcrsitetskanslersämbetets anslag. Enligt rådets mening saknas

helt motiv för en sådan formell omläggning. Rådet avstyrker därför angivna

anordning.

Rådet konstaterar vidare med förvåning att universitetsutredningen utan att

närmare ange skälen för sitt ställningstagande föreslår, att det tekniska forskningsrådet

överföres till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Statens

medicinska forskningsråd kan icke finna motiv föreligga för en dylik överföring.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd avstyrker bestämt förslaget om ändrad

departementstillhörighet för det tekniska forskningsrådet. Naturvetenskapliga

forskningsrådet anför vidare:

Något bärande skäl för det tekniska rådets förflyttning har enligt rådets mening

ej framförts. Rådet anser det i själva verket för forskningen mycket betydelsefullt

att flera departementschefer genom befattning med forskningsrådsärenden

får en fortlöpande information om forskningens arbetsvillkor och behov.

Även om förslag ej föreligger beträffande den löst framkastade tanken att

tjänster inom forskningsrådens förvaltningsorganisationer skulle uppföras på universitetskanslersämbetets

personalförteckning och medel till dessa råds administrationskostnader

anvisas under ämbetets anslag, så vill rådet dock anföra följande

synpunkter.

Ett realiserande av detta förslag skulle innebära enbart nackdelar; även från

administrativ synpunkt är förslaget en avgjord försämring. Den omständigheten,

att utredningen endast eftertraktar eu rent formell omläggning av rådens förvaltningsorganisation,

kan inte dölja den egendomliga dualism som skulle uppstå

därigenom att rådens förvaltningsorgan skulle ligga under universitetskanslersämbetet,

på vilket rådens administrationsanslag skulle uppföras, medan råden

i sin verksamhet skulle vara direkt underställda Kungl. Maj:t.

Statens råd för atomforskning ger uttryck för samma synpunkter och anför

vidare följande, som i något förkortad form även återfinnes i naturvetenskapliga

forskningsrådets yttrande:

Det för samverkan mellan råden och för fördelning av statens resurser för

forskning på olika forskningsfält betydelsefullaste organet är den nyligen inrättade

forskningsberedningen. Rådet är övertygat om att denna organisationsform

representerar ett lyckligt grepp. Samarbetet mellan forskningsberedningen och

universitetskanslersämbetet blir av stor betydelse, men detta torde utan särskilda

administrativa åtgärder automatiskt komma till stånd i behövlig omfattning.

För att råden skall kunna fullgöra sin uppgift är det av helt avgörande vikt

att de får behålla sina möjligheter till självständiga initiativ. Den nuvarande

svenska forskningsrådsorganisationen med självständigt arbetande råd, vilka

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

dels samarbetar genom ett eget samarbetsorgan, forskningsrådens samarbetsdelegation,

dels också genom regeringens eget policyorgan, forskningsberedningen,

ter sig ur dessa synpunkter som en mycket positiv konstruktion. I ett särskilt

yttrande till betänkandet har en av utredningens experter framfört motsatt uppfattning.

Detta yttrande synes rådet överhuvud taget avspegla ett administrativt

tänkande som ej tar hänsyn till universitetens, den högre undervisningens och

särskilt forskningens särart. Rådet avstyrker på det bestämdaste att dylika synpunkter

får bilda grundval för den aktuella omorganisationen. I stället ansluter

sig rådet till utredningens eget yttrande i dessa frågor.

I den utländska forskningsrådsorganisationen är ett genomgående drag att

råden är fristående och är direkt underställda resp. regeringsdepartement. Som

exempel härpå kan rådet nämna förhållandena i USA, Storbritannien, Frankrike,

Nederländerna och Norge.

Statens tekniska jorskningsråd anför i dessa frågor i huvudsak följande:

Den verksamhet som följer av målsättningen att verka för forskningens utnyttjande

ger rådet betydelsefulla uppgifter av annan art än de som ankommer

på flertalet under ecklesiastikdepartementet lydande råd. Denna målsättning

understryker den tekniska forskningens roll som framför allt en betydelsefull

produktionsfaktor. Den vid universitet och högskolor bedrivna forskningen

utgör endast en del av rådets arbetsfält. Rådets sammansättning, organisation

och arbetssätt bär också tydligt prägel av denna olikhet relativt de under ecklesiastikdepartementet

lydande råden.

Det anförda är ägnat att belysa det orealistiska i ett överförande av rådets

förvaltningsorganisation till universitetskanslersämbetets personalförteckning

samt anvisande av medel för rådets administration under universitetskanslersämbetets

anslag.

Vad kontakten med högskole- och universitetsinstitutioner beträffar skulle den

föreslagna ändringen ej medföra några fördelar. Ett nära samarbete med dessa

institutioners administrativa avdelningar sker sedan en längre tid tillbaka vad

beträffar administration av tilldelade anslag.

Med hänsyn till rådets arbetsuppgifter och vikten av närmast möjliga kontakt

med näringslivet synes det riktigast att rådet även i fortsättningen tillhör handelsdepartementets

verksamhetsområde. Ett genomförande av utredningens förslag

beträffande rådets överförande till ecklesiastikdepartementet och beträffande

anknytning till universitetskanslersämbetet skulle kunna motverka de

syften för vilka rådet har att verka. Rådet måste därför bestämt avstyrka de

av utredningen i dessa frågor framlagda förslagen.

Rådet delar synpunkten att eu nära kontakt mellan fakultetsberedningar och

råd är önskvärd. Rådet finner emellertid att detta önskemål för den tekniska

forskningens del bör kunna tillgodoses på betydligt enklare och smidigare sätt

än det av utredningen föreslagna.

Även för andra forskningsråd bör en i förhållande till universitetsväsendet så

självständig ställning som möjligt eftersträvas. Det har varit och bör förbli fördelen

med forskningsråden, att de kan verka fritt och snabbt för att tillgodose

aktuella forskningsuppgifter, speciellt nya initiativ, både inom universiteten och

högskolorna och utanför dessa. Forskningen har en allt viktigare funktion i skilda

delar och organisationer av vårt samhälle, och det är farligt både för universiteten

och för samhället, om forskningen skulle reserveras för eller monopoliseras

av universiteten, även om dessa som hittills är centrala högborgar.

Rådet vill understryka att forskningsberedningen genom sin tillkomst på ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1064 9:i

betydelsefullt sätt ändrat de förutsättningar som varit för handen da universitetsutredningen

behandlat rådsverksamheten. Ett nära samarbete har etablera s

mellan forskningsberedningen och råden. Tekniska forskningsrådet vantar or

sin del att detta samarbete leder till betydande praktiska resultat och laster s oi

vikt vid att dessa möjligheter till samverkan inte försvåras.

Statens råd för byggnadsforskning anför i huvudsak följande:

Rådet anser liksom utredningen att forskningsråden alltjämt bör vara från

högskoleorganisationen fristående organ med samma uppgifter som hittills, bjalvfallet

bör forskningsråd och högskolemyndigheter i olika hänseenden samverka

med varandra. En sådan samverkan, som i själva verket är av avgörande betydelse

för en rationell utbyggnad av forsknings- och utbildningsresurserna over

hela linjen, skulle enligt rådets mening avsevärt underlättas om umversitetsutredningens

förslag om upprättande av fakultetsberedningar för det centrala

planeringsarbetet för denna utbyggnad realiseras. Rådet tillstyrker salunda universitetsutredningens

förslag om fakultetsberedningar och förutsätter därvid,

liksom utredningen, att Kungl. Maj:t kommer att söka underlätta samarbetet

mellan forskningsråd och beredningar genom att ledamöter av fakulte tsberedning

i lämplig utsträckning också blir ledamöter av närmast berörda forskningsråd.

Jordbrukets forskningsråd yttrar bl. a.:

Utredningen utgår från att forskningsrådens uppgifter och organisation skall

vara i huvudsak desamma som nu. Rådet har intet att erinra häremot och kommer

i sin verksamhet liksom hittills städse att eftersträva sa god och nara kontakt

som möjligt med de till rådets verksamhet hörande läroanstalternas administrativa

ledning och dess forskare.

Utredningen förordar vidare, att forskningsrådens förslag till anslagsaskanden

alltjämt skall inges direkt till Kungl. Maj:t. Rådet delar helt denna uppfattning

Utredningen understryker ju också tydligt, att forskningsråden såtillvida har ett

vidare arbetsfält än de föreslagna fakultetsberednmgarna som radon bär att

stödja och initiera viss forskning även utanför universiteten och högskolorna.

Utredningen uttalar emellertid på annat ställe, att det »bör övervägas, om icke

tjänster inom åtminstone flertalet forskningsråds förvaltningsorganisationer borde

uppföras på universitetskanslersämbetets personalförteckning och medel i övrigt

till dessa forskningsråds administrationskostnader anvisas under universitetskanslersämbetets

anslag». Någon motivering härför lämnas ej. Namnda uttalande

föranleder rådet att framhålla, att inga administrativa fördelar torde sta

att vinna genom en dylik formell omläggning av rådens förvaltningsorganisation.

Snarare innebär den betydande nackdelar.

Rådet anmäler slutligen stark tveksamhet beträffande utredningens förslag

om att tekniska forskningsrådet skall överföras till ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde.

Malmfonden yttrar:

Tillskapandet av från universitet och högskolor fristående forskningsråd har

inneburit ett stort framsteg för forskningens organisation. Råden bär visat sig

på ett snabbt, smidigt och ändamålsenligt sätt kunna tdlgodose vid universitet

och högskolor uppkommande behov inom forskningen. Rådens fria ställning hai

bidragit till att skapa en gynnsam atmosfär för kontakter och samarbete med

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

organisationer, företag och enskilda, som utanför universitetsorganisationen bedriver

eller stöder forskning.

Utredningen framför tanken att råden administrativt skulle knytas till universitetskanslersambetet.

Även om en sådan ändring endast, såsom utredningen

uttalat, innebär en omläggning av den formella organisationen och icke skulle

rubba radens ställning som självständiga organ, anser Malmfonden dock med

hänvisning till vad som nyss anförts starka skäl tala för att den nuvarande ordningen

bibehalles.

Utredningen har föreslagit, att tekniska forskningsrådet skall överföras till

ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Enligt Malmfondens mening har

utredningen härvid inte tillräckligt beaktat omfattningen och värdet av den

tekniska forskning, som numera bedrives inom industrien och de av staten och

industrien gemensamt bildade branschforskningsinstituten. Tekniska forskningsrådets

verksamhet avser numera till ej oväsentlig del forskning utanför universiteten

och hogskolorna. Dessa och andra förhållanden talar starkt för att rådet

bor kvarhgga under handelsdepartementet.

b) Utruslningsnämndens ställning

Universitetsutredningen och statskontoret har framlagt sinsemellan något skiljaktiga

förslag om en närmare anknytning i organisatoriskt hänseende av den

nuvarande utrustningsnämnden för universitet och högskolor till den nya organisationen

för universitets/högskoleväsendets centrala ledning. Utredningen föreslår,

att den nuvarande nämndens uppgifter uppdelas på dels en utrustningsberedning

(för de planerande uppgifterna) med samma ställning som fakultetsberedningarna,

dels universitetskanslersämbetet (för de verkställande uppgifterna),

medan statskontoret vill föra in utrustningsnämnden i universitetskanslersämbetet

som en kommitté av närmast permanent karaktär.

o Sveriges hantverks- och industriorganisation förordar en utrustningsberedning

sasom en av avdelningarna av det vetenskapliga råd, som bör upprättas vid sidan

av det centrala ämbetsverk, åt vilket ansvaret för såväl planering som förvaltning

enligt organisationens mening bör anförtros.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet -bedömer universitetsutredningens förslag

om en utrustningsberedning för planeringsarbetet och en avdelning inom

universitetskanslersämbetet för inköpsverksamheten såsom innefattande eu praktisk

och riktig lösning av ifrågavarande problem.

Byggnadsstyrelsen anför följande:

D;i det gäller utrustning bör man särskilja dels den utrustning, som består av

tast inredning, möbler, armatur, gardiner m. m. dels den vetenskapliga och pedagogiska.

utrustningen. Utrustning av det förra slaget är av största betydelse för

undervisningsmiljön och ligger inom de kompetensområden, på vilka byggnadsstyrelsen

har kvalificerad personal av olika och varandra kompletterande slag.

badan utrustning hänger också i högsta grad samman med byggnadernas planeung

och tekniska utformning. Möbler och inredningar påverkar i hög grad rumsmatten

och som följd därav stomsystem, fasadmoduler osv. I stor omfattning

mbygges i den fasta inredningen installationer av olika slag, som ingår i bygg
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tx proposition nr 50 av 19G4 95

nadsarbetet. Vid modern projektering måste på tidigast möjliga stadium installations-

och inredningssystem koordineras med övriga byggnadsarbeten. Om ett

utvecklingsarbete skall bedrivas beträffande universitetslokalers planering för

att åstadkomma bättre lokaler till om möjligt lägre kostnader, måste utgångspunkten

alltid vara arbetsplatsen, dess utrustning, mått, installationsbehov etc.

I denna situation skulle det i och för sig vara av största vikt att samoidningen

av såväl projekteringen som utvecklingsarbetet beträffande både byggnaden som

sådan och inredningar, möbler och installationer låge på ett och samma organ.

Den 1 oktober i år startar byggnadsstyrelsen den särskilda utvecklingsavdelning,

som tidigare på grund av personalbrist tyvärr icke kunnat komma i gang.

Avsikten är att denna avdelning i första hand skal! angripa de många problem

som sammanhänger med universitetens och högskolornas byggnader. Det blir

därvid ofrånkomligt, att utgångspunkterna härför är det detaljerade studiet av

varje enskild verksamhets rums- och inredningsbehov. Väsentligt är då, att planeringen

av denna del av utrustningen samordnas med byggande^ dvs. ligger

på det organ, som har ansvar för planeringen av byggandet. 1 den mån en sådan

total samordning av olika skäl icke anses böra åvägabringas, bör styrningen av

detta arbete dock ligga hos det byggnadsplanerande organet.

Beträffande den vetenskapliga och pedagogiska utrustningen verkar denna i

viss mån bestämmande på den fasta inredningen. Då utrustning av detta slag

— till vars anskaffande det särskilda expertorganet (utrustningsberedningen) bör

taga ställning — i högre eller mindre grad påverkar lokalprogrammets utformning,

är det av största vikt att på ett så tidigt stadium som möjligt även på detta

område samarbete kommer till stånd mellan å ena sidan planerande och upphandlande

organ (utrustningsberedningen resp. kanslersämbetet) och å andra

sidan byggnadsstyrelsen.

Riksrevisionsverket anför:

Vid ställningstagandet till denna fråga bör enligt riksrevisionsverkets mening

särskild hänsyn tagas till att den pågående starka upprustningen vid universitet

och högskolor övergångsvis kräver stora insatser och speciella resurser på området

samt till att utrustningsnämnden ålagts vissa funktioner vid sidan om universitetens

och högskolornas verksamhet. Såvitt ämbetsverket kunnat finna har

utrustningsnämnden hittills väl fullgjort sina uppgifter. I detta sammanhang bör

även beaktas, att en översyn av den statliga upphandlingsverksamhetens organisation

överväges inom statskontoret. Även om det i och för sig kan befinnas

rationellt att inordna utrustningsnämnden i universitetskanslersämbetet på sätt

statskontoret föreslagit i sin rapport förordar riksrevisionsverket med hänsyn till

nämnda förhållanden, att frågan om nämndens organisatoriska hemvist tills

vidare hålles öppen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att praktiska skäl talar för att utrustningsfrågorna

i enlighet med universitetsutredningens förslag handlägges i en fakultetsberedningarna

sidoställd beredning med bl. a. chefen för ekonomiskt-administrativa

byrån som ledamot.

Utrustning snämnden för universitet och högskolor avstyrker saväl univeisitetsutredningens

som statskontorets förslag och anför i huvudsak följande:

Enligt nämndens mening finnes en mycket väsentlig olikhet mellan fakultetsberedningarnas

och utrustningsberedningens planeringsverksamhet. Fakultetsberedningarnas

planering går sålunda ut på klarlägganden och bedömanden av

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

vittutseende frågor om utbildnings- och forskningsorganisationens storlek och

uppläggning. Denna planering omfattar jämväl bedömanden och avgivande av

förslag beträffande erforderliga personal- och lokalresurser m. m. Utrustningsorganets

planering begränsar sig däremot väsentligen till ett bedömande av

utrustningsbehoven för forskning och undervisning m. in. inom en av statsmakterna

på grundval av bland annat fakultetsbcredningarnas planering redan beslutad

ram. Utrustningsorganets planering blir därför på sitt sätt — liksom byggnadsstyrelsens

motsvarande lokalplanering — sekundär i förhållande till fakultetsberedningarnas

planering. I varje fall är den till sin omfattning mera begränsad

och fixerad samt till innebörden mer teknisk än de andra beredningarnas.

Enär alltså egentlig och på visst objekt inriktad utrustningsplanering bör och

kan slutligt sätta in först sedan statsmakterna tagit ställning till bland annat

objektets ram i avseende å personal och lokaler, har den ett förhållandevis begränsat

samband med fakultetsbcredningarnas planering.

Nämnden utgår vidare ifrån, att utredningen avser att uppgiften att svara för

de s. k. utrustningsprogrammen skall tillhöra den planerande verksamheten. Om

detta ej är förhållandet, skulle i realiteten praktiskt taget hela planeringsverksamheten

bli förlagd inom universitetskanslersämbetet. För utrustningsberedningen

skulle i så fall återstå väsentligen endast allmänna analyser samt uppgiften

att framlägga utrustningsförslagen för statsmakterna. Fn så begränsad uppgift

kan rimligen ej utgöra grunden för att ett särskilt organ inrättas.

Utrustningsnämnden lämnar en sammanfattande redogörelse för nämndens

hittillsvarande funktioner och arbetssätt. Därvid framhålles, att nämnden givits

utrustningsuppdrag för institutioner även utanför universitet och högskolor.

Nämnden anför vidare bl. a. följande:

Erfarenheten torde ha gett vid handen, att nämnden i sin verksamhet utanför

sitt förstahandsområde kunnat göra för det allmänna värdefulla insatser. Utan

varje tvekan anser nämnden det sakligt mycket behövligt, att ett centralt utrustningsorgan

— utrustningsnämnden eller annat — kan i ökad utsträckning omhänderha

olika utrustningsobjekt även utanför universitets- och högskoleområdet.

Denna uppfattning vinner ock stöd i förslagen om ytterligare uppdrag m. m.

Tyvärr har nämnden under senaste året nödgats möta varje sådant förslag med

att nämndens personalorganisation måste förstärkas redan för ett fullgörande

av de å nämnden automatiskt fallande och successivt synnerligen starkt ökande

uppdragen. I avvaktan därpå har nämnden måst ställa sig avböjande till förslagen.

Förutsättningar för en nämndens ändrade inställning härutinnan synes

snarast böra tillskapas.

Därest utrustningsnämndens verksamhet skulle inordnas i en central organisation

i enlighet med universitetsutredningens förslag, uppstår frågan om lämpligheten

av att i större utsträckning utrustningsuppdrag utanför denna centrala

administrations område lägges på de nya organen. Formellt synes hinder därför

ej föreligga men ändamålsenligheten kan med skäl från skilda svnpunkter starkt

ifrågasättas — eller direkt förnekas.

. För den planerande verksamheten för ett visst utrustningsobjekt har hittills

i första hand svarat ordföranden och byråchefen. Normalt förlöper denna verksamhet

i stort sett i följande ordning.

På ett tidigt stadium tas kontakt med vederbörande institutionsföreståndare

för allmän diskussion av aktuella utrustningsfrågor. Därvid lämnas direktiv och

riktlinjer, varjämte institutionsföreståndaren anmodas att till nämnden avlämna

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1904

(■It institutionens utrustningsförslag. Likaså diskuteras på ett tidigt stadium med

byggnadsstyrelsen (draga om tekniska högskolan i Stockholm dess byggnadskommitté)

förekommande problem på gränsområdena mellan bygge samt inredning

och utrustning ävensom de byggnadsmässiga förutsättningarna lör installationer

av många slag av tyngre utrustning m. in. samt byggnadstider.

Av eu institution avlämnat utrustningsförslag underkastas i olika avseenden

granskning och prövning inom nämnden och i erforderlig omfattning av för ändamålet

tillkallad expertis. Sedan resultaten av dessa granskningar föreligger samlade,

göres behövliga sammanställningar och jämförelser med andra uLrustningsobjekt.

Utredningarna och undersökningarna härutinnan är av synnerlig oetydelse

för nämndens ställningstagande till kostnadsramar in. m. samt i hög grad

arbetskrävande. I samband härmed pågår normalt fortsatta diskussioner mellan

nämnden samt institutionsföreträdare och experter angående förutsättningarna

för att ytterligare nedbringa och begränsa anskaffnings- och investeringsbehoven.

På grundvalen av de sålunda framkomna resultaten utarbetar nämnden och

avger till Kungl. Maj:t sitt slutliga förslag till kostnadsram in. m.

Nämndens ifrågavarande prövning har ett dubbelt syfte. Det gäller sålunda

dels att söka objektivt bedöma arten och omfattningen av den utrustningsanskaffning

för ett akuellt objekt, som från undervisningens, forskningens och

andra saksynpunkter må anses i och för sig påkallad, dels och- att från allmänna

synpunkter söka göra en avvägning av de sålunda i och för sig berättigade behoven

mot andra — på universitets- och högskoleområdet och i övligt föieliggandc

investeringskrav. Som en väsentlig bedömningsfaktor bland åtskilliga

andra har därvid den statsfinansiella situationen och dennas utveckling på kortare

och längre sikt trätt fram. Denna flcrsidiga prövning har varit eu vid nämndens

tillkomst av vederbörande i kanslihuset klart uttalad uppgift. Sydtet har sålunda

varit, att de vid denna prövning framkomna resultaten och förslagen skall obeskurna

kunna godtas inom kanslihuset. Från begynnelsen har nämnden alltså

avsetts att tjäna som ett kanslihusets beredande organ och ej blott som ett

ämbetsverk med huvudsakligen facksynpunkter.

Förutsättningen att nämndens förslag — såsom hittills varit fallet i stort sett

helt — godtas har i själva verket i ej oväsentlig grad utgjort en utgångspunkt för

nämndens handlande gent emot institutionerna. Att nämnden kunnat deklarera,

att eu institution bör kunna räkna med ett godtagande på högsta ort av vad

nämnden föreslår, har påtagligt stärkt nämndens ställning utåt och utan tvivel

avsevärt ökat institutionernas beredvillighet till objektiv samverkan och återhållsamhet.

De s. k. fjärde ledamöterna av nämnden (dvs. de ledamöter, som

företräder viss läroanstalt eller institution) har härvid som regel spelat eu mycket

värdefull roll.

Även utrustningsnämndens upphandlingsverksamhet bör i detta sammanhang

redovisas som grundval för bedömningarna i det följande.

Av universitetsutredningen beskrives ifrågavarande verksamhet kort och gott

som en upphandling av inrednings- och utrustningsartiklar. Givetvis går verksamheten

ut på inköp men arbetet omfattar dock åtskilligt mer än utformandet

och avsändandet av bestäliningsskrivelser. Och i eu ständigt ökande utsträckning

har nämnden att företa ekonomiskt omfattande upphandlingar, vilka tekniskt

och i övrigt förutsätter ingående och från skilda synpunkter krävande förberedelser

inom nämnden. Exempel härå är de större upphandlingarna av snickeriinredningar

in. m. En enda dylik upphandling kan belöpa sig på en miljon kronor och

mycket mera.

! upphandlingsverksamheten ingår emellertid utöver det anförda mycket

4 — Bihang till riksdagens protokoll lOGIf. 1 sand. Nr SO

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

annat, exempelvis avslutandet av rabattöverenskommelser, prisövervakningar

och kontinuerligt följande av marknadsutvecklingen.

I det föregående bär en åtskillnad gjorts mellan den * planerande» och »verkställande»

delen av utrustningsnämndens verksamhet. Utan tvivel föreligger

också anledning att göra en dylik åtskillnad. Men det måste understrykas, att

dessa olika verksamheter i väsentliga avseenden griper in i och är beroende av

varandra, vilket tydligt framkommer i det dagliga arbetet inom nämnden.

Erfarenheten visar sålunda, att en nära samorganisation under en enhetlig och

i sista hand ansvarig ledning av planerings- och inköpsverksamheten är nödvändig

på ifrågavarande område.

Utredningens förslag om att utrustningsnämndens »planerande» verksamhet

skall förläggas till en utrustningsberedning och dess »verkställande» uppgifter

(upphandling m. m.) inordnas i universitetskanslersämbetet får anses föranlett

av bristande kännedom om vad frågan praktiskt gäller. Förslaget innebär bland

annat en helt orealistisk splittring av funktioner och ansvarsfördelning. Utrustningsberedningens

verksamhet skulle i stort sett fullgöras med anlitande av

kanslersämbetets personal. Beredningen skulle vidare vara undandragen utformmngen

av och ansvaret för upphandlingsverksamheten oaktat denna står i ett

ofrånkomligt sa,mmanhang med planeringen. Överhuvud griper de olika verksamheterna

så in i och är så beroende av varandra, att en samorganisation av

dem är ofrånkomlig under en enhetlig och en enda i sista hand ansvarig ledning.

Ett förväntat aldrig så gott inbördes samarbete mellan olika organ kan icke

förringa angelägenheten av en enhetlig organisation för uppgifternas fullgörande.

.Nämnden måste bestämt avstyrka den föreslagna uppdelningen. På motsvarande

satt som planering och byggande är samordnat inom byggnadsstyrelsen bör sålunda

till ett enhetligt organiserat centralt utrustningsorgan förläggas all planerings-och

upphandlingsverksamhet i utrustningssammanhangen. Den rimliga och

praktiska konklusionen härav måste bli, att utrustningsnämnden bibehålies.

Sasom framhållits ovan, har de olika fjärde ledamöterna som regel spelat en

mycket värdefull roll för upprätthållandet av fortlöpande och nära kontakter

med läroanstalterna. Ett ersättande av detta system med av utredningen föreslagna

tva ledamöter såsom »fast representation» för läroanstalterna skulle enligt

nämndens mening innebära en från skilda synpunkter betänklig försvagning

korslaget avstyrkes bestämt. b

Under åberopamde av vad som i olika sammanhang ovan anförts får utrustningsnämnden

föreslå, att nämnden bibehålies såsom det fristående centrala

utrustmngsorganet på ifrågavarande område.

Statskontoret anför:

Då det, som utredningen framhåller, icke är fråga om att i utrustningsberedningen

engagera något utomstående element och då det är önskvärt att samma

expertis som deltar i planeringsarbetet också är inkopplad på verkställighetsstadiet,

saknas enligt statskontorets mening skäl för den föreslagna uppspaltningen

av utrustningsnämndens funktioner: den i statskontorets rapport föreslagna organisationen

synes därför i och för sig vara att föredraga. Vid bedömningen av

ifrågavarande organisationsförslag bör dock enligt statskontorets mening följande

förhållanden förtjäna uppmärksamhet. Utrustningsnämnden fullgör för närvarande

även uppgifter som faller utom den skisserade ramen för universitetens och

högskolornas verksamhetsområde. Sålunda har uppdragen hittills jämväl omfattat

så disparata organ som bl. a. riksarkivet, kungl. biblioteket, statens bakteriologiska

laboratorium, statens institut för folkhälsan och statens polisskola.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1061,.

Något förslag till placering av denna speciella upphandlingsverksamhet har ej

framlagts. Ej heller har samordningen mellan byggnadsverksamheten (i byggnadsstyrelsens

regi) och utrustningsfrågornas handläggning tillräckligt belysts.

I sammanhanget bör även beaktas, att inom statskontoret övervägs en översyn

av den statliga upphandlingsverksamheten. Att därför i detta läge vidtaga mera

genomgripande åtgärder inom ett upphandlingsområde som fungerar väl synes

mindre välbetänkt. Av angivna skäl föreslår statskontoret, att ställningstagandet

till frågan om infogande av utrustningsnämnden i universitetskanslersiimbetet

tills vidare uppskjutes.

Statskontorets yttrande är på denna punkt icke enhälligt, hyra reservanter

(tre av styrelsens ledamöter1) med instämmande av överdirektören) har anfört

följande:

Utrustningsfrågorna är av största betydelse för forskningen och undervisningen

vid universitet och högskolor. De har också stor ekonomisk räckvidd. Utrustningsplaneringen

och utrustningsanskaffningen sammanhänger nära med planering

och verkställande av personell och lokalmässig upprustning. Dessa omständigheter

talar för att utrustningsnämnden utan dröjsmål närmare anknytes till

universitetskanslersämbetet på det sätt som föreslagits i rapporten. Det bör

understrykas att om upphandlingsorganet skall anlitas för uppdrag fallande utanför

det högre undervisningsväsendets område — i och för sig är det icke osannolikt

att det är rationellt att exempelvis på skolområdet systematiskt tillvarataga

organets sakkunskap — dess personalorganisation måste vara avpassad härför.

Kanslern anför:

Under hänvisning till vad som anförts i läroanstalternas yttranden avstyrker

jag utredningens förslag och ifrågasätter alltså inte någon ändring i utrustningsnämndens

status. Sedan lärosätenas förvaltningar upprustats, bör dock vissa

uppgifter kunna decentraliseras från nämnden till lokalförvaltningarna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen förordar, att den nuvarande utrustningsnämnden bibehålies

såsom ett i förhållande till den centrala ledningen självständigt organ. För att

säkerställa erforderlig samverkan med den centrala ledningen bör emellertid

enligt överstyrelsens mening en företrädare för utrustningsnämnden och även

en företrädare från byggnadsstyrelsen kallas att deltaga i fakultetsberedningssammanträde

vid dess behandling av frågor, som beröra inredning och utrustning

av lokaler samt byggnadsfrågor.

c) Övriga arbetsuppgifter

Utredningens förslag rörande universitetskanslersämbetets och de centrala

beredningarnas uppgifter i övrigt — sålunda med bortseende från de i det föregående

redovisade frågorna om forskningsrådens och utrustningsnämndens ställning

_ bär i många yttranden lämnats helt utan erinran. I andra yttranden

tillstyrker man i mera allmänna ordalag utredningens förslag om decentralisering

av administrativa uppgifter från de centrala till de lokala myndigheterna.

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare H. Gustafsson, avdelningschefen L. Lindmark och

direktören O. Söderström.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

Utförligt diskuteras dessa frågor av SFS, som bl. a. yttrar:

SFS tillstyrker förslagets mycket omfattande decentralisering av personaladministrativa

ärenden och fördelningsfrågor till de lokala organen, och anser

liksom de sakkunniga att denna decentralisering i en framtid även bör omfatta

beslut angående tilldelningen av lärarkrafter. Det förutsätter emellertid ett tillförlitligt

system för registrering av de studerande samt säkra normer för beräkningen

av lärarbehovet under ett kommande budgetår.

Det är angeläget att kursfordringar i de enskilda ämnena liksom tidigare fastställes

centralt, och att kanslersämbetet förblir den beslutande instansen i dessa

frågoi. Endast därigenom är det möjligt att bibehalla den likvärdighet i fråga om

utbildningen vid skilda universitet och högskolor, vilken av flera skäl ter sig

angelägen. SFS anser att möjlighet skall finnas att hemställa om Kungl. Majrts

prövning av Kanslersämbetets beslut rörande studieplanefrågor, något som nu

inte är fallet.

De ämneskonferenser som anordnas av universitetskanslern utgör eu synnerligen

värdefull form för överläggningar rörande studiefordringar, studietid m. m.

Organisationen förutsätter, att dessa konferenser också i framtiden skall utgöra

ett centralt inslag i arbetet med utbildningens innehåll och administration.

Utredningen anför helt riktigt, att behörighetsbestämmelser för inskrivning,

grunder för meritvärdering samt beslut om en begränsning av intagningen i enskilda.

ämnen ej lämpar sig för avgörande på det lokala planet. SFS stöder på

samtliga punkter utredningens förslag i vad gäller intagningsärendenas handläggning.

Utöver de motiv som anförs i betänkandet till stöd för en centraliserad

intagning till spärrade utbildningslinjer kan påpekas, att en samordning av intagningen

till skilda utbildningslinjer underlättas om denna företas inom ett och

samma organ. För vissa utbildningsvägar t. ex. medicinsk och odontologisk kan

ett klart behov av en sådan samordning konstateras. Även för de spärrade ämnena

vid filosofisk fakultet kan en central intagning vara att föredra, bl. a. beroende

på de stora lokala variationerna i antalet sökande.

SFS har i flera tidigare framställningar till såväl Kungl. Maj:t som till universitetsutredningen

och universitetskanslern påpekat de nackdelar som är förenade

med nuvarande intagningsbestämmelser för olika slag av spärrad utbildning.

Dessa bestämmelser har som regel utformats oberoende av varandra, varvid

skilda principer kommit att tillämpas och meriteringsgrunderna tillmätts olika

stor vikt, utan att detta haft någon saklig grund i skillnader mellan utbildningarna.

Det är ett starkt önskemål att klara och så långt möjligt likvärdiga meriteringsgrunder

tillämpas.

Det är därför tillfredsställande att utredningen föreslagit en översyn över intagningsbestämmelserna

för att nå större enhetlighet. En sådan översyn bör

under alla omständigheter företas sa snart beslut fattats om det nya gymnasiets

konstruktion.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför rörande samarbetet mellan styrelsen å ena

sidan och den centrala universitets/högskoleledningen å den andra:

Utredningen framhåller, att fakultetsbcredningarnas arbete i viss utsträckning

måste repliera på det material som arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut

framlägger och att ett nära samarbete bör etableras mellan prognosdelegationen

och fakultetsberedningarna. Genom att en ledamot av kanslerskollegiet

föreslås ingå i prognosdelegationen har visserligen en form för samarbete anbefallts

och styrelsen tillstyrker den föreslagna representationen. Därutöver bör

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19GJf

emellertid fasta former etableras för fortlöpande information om prognosinstitutets

utredningsresultat.

Kanslersämbetets uppgift att kontinuerligt följa utbildningsorganisationens

effektivitet har enligt utredningen karaktär av driftkontroll. Styrelsen finner

denna kontrollerande verksamhet utomordentligt väsentlig. Studieavbrotten

inom de fria fakulteterna torde delvis hänga samman med brister i undervisningen.

Knappheten på akademiskt utbildad arbetskraft liksom hänsynen till

den enskilde studenten kräver kontinuerlig tillsyn över att undervisningen bedrivs

i sådana former och med sådana metoder att utbildningsmålet kan nås

inom de gränser som anges som »normalstudietid».

Då kanslersämbetet har att fastställa studieplanerna (motsvarande) blir ytterst

denna myndighet ansvarig för att universitets- och högskoleutbildningen motsvarar

samhällets behov. Styrelsen vill liksom utredningen understryka nödvändigheten

av att kanslersämbetet i dessa frågor upprätthåller kontinuerligt samarbete

bl. a. med arbetsmarknadsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen anför:

Vid nybyggnad inom universitets- och högskoleområdet har byggnadsstyrelsen

att svara för såväl planering och projektering som byggande. Det åligger sålunda

byggnadsstyrelsen att bland annat utarbeta byggnadsprogram för lokalbehovens

tillgodoseende. Vid mer omfattande byggnadsverksamhet tillsättes av Kungl.

Maj:t särskilda programkommittéer för utarbetande av lokalprogram. Till ledamöter

i dessa kommittéer utses fackmän på det område, som omfattas av byggnadsföretaget,

jämte representanter för byggnadsstyrelsen m. fl. myndigheter.

Byggnadsstyrelsen vill understryka det starka samband, som föreligger mellan

planeringen av lokalfrågorna och den planeringsverksamhet, som skall åvila universitetskanslersämbetet.

Byggnadsstyrelsen förutsätter emellertid, att programkommittér

kommer att tillsättas även i fortsättningen och att den erforderliga

samordningen ernås genom en ändamålsenlig sammansättning av dessa kommittéer.

Skolöverstyrelsen förordar upprättandet av sektioner inom universitetskanslersämbetets

utbildningsbyrå för pedagogiskt utvecklingsarbete och användning

av tekniska hjälpmedel i universitetsundervisningen. Överstyrelsen anför vidare

bl. a.:

Såvitt överstyrelsen kunnat finna har personalfrågan när det gäller universitetsförvaltningens

insatser i fråga om pedagogiskt utvecklingsarbete för universitetsundervisningen

icke närmare utretts eller preciserats. Att dessa uppgifter

bör anförtros åt en grupp personer, vilkas meriter, utöver akademisk examen,

bör ligga på det rent pedagogiska planet både vad beträffar formell kompetens

och praktisk undervisningserfarenhet synes självklart.

Även för bedömning och upphandling av undervisningsmateriel och hjälpmedel

— t. ex. standardutrustning för skilda lokaler inom olika ämnen -— bör

anlitas expertis, som har god kännedom om vilken materiel, som erfordras, och

som är väl förtrogen med hur den skall utnyttjas vid undervisningen. Även frågan

om den interna televisionens utnyttjande och dess pedagogiska fördelar måste

beaktas. Samverkan med skolväsendet torde också i sistnämnda avseenden kunna

ge visst utbyte.

Utvecklings- och rationaliseringsarbete av här berört slag utgör ett av medlen

att åstadkomma den ökning av utbildningskapaciteten, som kontinuerligt kom
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

mer att behövas. Överstyrelsen vill än en gång med eftertryck betona den omfattande

bildningsuppgift, som förestår och som för varje år måste få ta universitetens

resurser allt mera i anspråk. Genom införandet av nioårig obligatorisk

grundskola och genom den omfattande utbyggnaden av de gymnasiala skolformerna

ovanför grundskolan kommer utbildningsintresset, som med explosionsartad

kraft ger sig till känna på alla områden, att inom kort i allt större utsträckning

gälla studier på akademisk nivå. Ökat behov kommer att framträda av t. ex.

kvällsundervisning, korrespondensundervisning, fasta studiegångar av olika slag,

decentraliserad akademisk undervisning m. m. Det torde bli en viktig sak för

såväl planerings- som utbildningsbyrån att snarast klarlägga, vilka åtgärder som

behövs för att sådana eller andra nya arbetsformer skall i tillräcklig omfattning

kunna introduceras.

Gymnasieutredningen anför:

Åtskilligt har föreslagits som med säkerhet kommer att medföra avsevärt bättre

utbyte av den akademiska utbildningen om det genomföres. Förslagen tar i betydande

utsträckning sikte på att svagheter skall kunna upptäckas och analyseras;

i mindre grad anvisas instrument och metoder för avhjälpande av svagheterna.

Viktiga sådana förslag finns visserligen — framförallt när det gäller studieplansarbetet

— men det område, som kan kallas »universitetspedagogik», dvs. såväl

formerna för undervisningens bedrivande som den enskilde akademiske lärarens

pedagogiska utbildning, synes icke ha blivit föremål för universitetsutredningens

behandling. När det gäller utbildning på forskarstadiet har detta knappast någon

relevans men i fråga om den lägre utbildningen är de pedagogiska spörsmålen

uppenbarligen av stor vikt. De blir inte mindre betydelsefulla därför att man nu

och sannolikt för lang tid framåt tvingas såsom lärare på detta stadium i stor

utsträckning använda unga studenter utan pedagogisk utbildning och erfarenhet.

Vad som bör göras häråt kan givetvis inte avgöras utan mera ingående prövning.

Att varken de lokala eller centrala förvaltningarna utrustats så att de på detta

område kan göra någon större insats står emellertid klart. Gymnasieutredningen

finner det därför i hög grad angeläget att skyndsamma åtgärder vidtages. Otvivelaktigt

skulle universitetens/högskolornas effektivitet kunna i avsevärd grad

höjas genom förbättrade pedagogiska metoder. En förstärkning av universitetskanslersämbetets

utbildningsbyrå som gåve ämbetet möjligheter att genom en

rådgivande inspektion dels bilda sig en uppfattning om den pedagogiska verksamheten

— i undervisning och examination på det grundläggande stadiet —

dels injicera förbättrade pedagogiska metoder synes gymnasieutredningen böra

genomföras. Inom skolväsendet gjorda erfarenheter i fråga om pedagogiska hjälpmedel

av olika slag liksom i fråga om undervisningsmetodik synes därvid böra

beaktas. Förstärkningen bör emellertid inte få formen av nya tjänster utan

åstadkommas genom en höjning av expertanslaget för att möjliggöra att lämpliga

personer tillfälligt engageras för nämnda uppgifter.

Statskontoret anför:

Statskontoret vill på i rapporten angivna grunder förorda det där framförda, av

utredningen icke behandlade förslaget att antagningsnämnden för civilekonomutbildning

skall på lämpligt sätt anknytas till universitetskanslersämbetet, bl. a.

beträffande administrationsapparat och medelsanvisning.

Kanslern anför i anledning av universitetsutredningens förslag rörande gemensam

intagning och gemensamma intagningsbestämmelser följande:

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Enligt utredningens förslag skall meritvärderingsgrunder för intagning vid spärrade

linjer fastställas av Kungl. Maj:t medan motsvarande grunder i fråga om

spärrade ämnen skulle fastställas av kanslersämbetet, som också skulle äga bestämma

ämnesspärrens omfattning. Häremot har jag i och för sig ingen erinran

men vill i detta sammanhang gärna understryka utredningens rekommendation

om en översyn i syfte att få till stånd ett mera enhetligt meritvärderingssystem

i fråga om tillträde till högre studier. Mot förslaget att kanslersämbetet fortfarande

i regel skall handha nybörjarintagningen vid spärrade linjer synes intet

vara att erinra.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen tillstyrker universitetsutredningens förslag att meritvärderingsgrunder

för intagning vid spärrade utbildningslinjer göras till föremål för en översyn

för att i den mån det är möjligt ernå en viss utjämning av nu existerande

olikheter på detta område, även om full enhetlighet på detta område icke torde

vara möjlig eller ens lämplig, samt att — efter en dylik översyn — meritvärdesgrunderna

för olika utbildningslinjer fastställas av Kungl. Maj:t.

Överstyrelsen anför vidare rörande universitetsutredningens förslag i vissa

fakultetsorganisatoriska frågor följande:

Universitetsutredningen har förordat att Kungl. Maj:t skall fatta beslut i

fråga om lärartjänsters ämnes omfattning samt om ledamotskap av fakultet eller

sektion. Överstyrelsen vill härtill anmärka, att för närvarande ankommer på

överstyrelsen att inom sitt förvaltningsområde avgöra dylika frågor. Ett överförande

av beslutanderätten härutinnan kommer enligt överstyrelsens mening

att medföra en omotiverad och betungande omgång för administrationen. Såvitt

angår programändringar må framhållas att — även om endast ordinarie lärartjänster

skulle avses — ärenden härom äro tämligen ofta förekommande, särskilt

i samband med återbesättande av professors- och laboratorstjänster. Om därvid

fråga uppkomme om en så genomgripande programändring, att därigenom det i

gällande personalförteckning fastställda ämnesområdet skulle sprängas, gäller för

närvarande principiellt, att överstyrelsen givetvis — och då i samband med

förslag till årliga anslagsäskanden — skulle underställa ärendet Kungl. Maj:ts

prövning. Så bör självfallet ske även i fortsättningen. I övrigt framstår det såsom

lämpligt att den administrativa chefsmyndigheten tillerkännes beslutanderätten.

Överstyrelsen kan sålunda ej biträda universitetsutredningens förslag till ändring

av härutinnan gällande ordning. Icke heller kan överstyrelsen ansluta sig till

utredningens förslag att till Kungl. Maj:t överföra beslutanderätten i ärenden,

som avse fördelning av lärartjänster på olika avdelningar.

C. Den centrala ledningens organisation

a) Principdiskussion

Universitetsutredningens förslag till uppdelning av den centrala universitets/

högskoleledningen på dels ett universitetskanslersämbete, dels de centrala beredningarna

och kanslerskollegiet har utlöst en livlig principiell diskussion i yttrandena.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964.

Härvidlag anför Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund

i huvudsak följande:

Organisationerna vill för sin del starkt ifrågasätta om detta är den mest ändamålsenliga

lösningen. De planerande och de administrativa uppgifterna griper

ofta in i varandra på ett sätt, som gör det svårt för att inte säga omöjligt att

strängt halla isär dessa uppgifter från varandra. En förnuftig planering kräver

sålunda goda kunskaper om det arbetsområde, som skall planeras; översiktliga

sådana kunskaper torde särskilt finnas hos de personer, som har ansvaret för

administrationen. Likaså förutsätter en god administration insikter i vad som

planeras. Även utredningen har känt tvekan inför förslaget att göra kanslerskollegiet

till en central petitamyndighet, en ordning, som för övrigt skulle innebära

ett avsteg från det inom svensk förvaltningsorganisation normala. Härtill

kommer att kanslerskollegiets planerande funktion är så vagt utformad i utredningens

förslag, att det förefaller ytterligt ovisst huruvida den skall kunna på

ett tillfredsställande sätt fullgöras.

Från nu angivna utgångspunkter har organisationerna stannat vid att de planerande

och de administrativa uppgifterna på högsta nivå bör sammanföras hos

ett och samma ämbetsverk. Det av utredningen föreslagna universitetskanslersämbetet

bör alltsa vid sidan av den högsta administrativa ledningen av universitetsväsendet

anförtros uppgiften att vara den centralt planerande myndigheten

på detta område.

Organisationernas förslag innebär att det av utredningen föreslagna kanslerskollegiet

icke inrättas. Kollegiets uppgifter övertages i stället av kanslersämbetet.

Under sadana omständigheter bör fakultetsberedningarna enligt organisationernas

mening närmare anknytas till kanslersämbetet. Detta synes kunna ske på sådant

sätt, att beredningarna i förhallande till ämbetet får en ställning av rådgivande

organ, var och eu inom sitt verksamhetsområde. Fn motsvarighet härtill är t. ex.

de till arbetsmarknadsstyrelsen hörande delegationerna. Fakultetsberedningarna

bör ha ett intimt samarbete med universitetskanslersämbetet, i vad gäller anslagsfrågor

för de skilda fakulteterna, och ha ett reellt inflytande på frågornas

behandling i ämbetet. Endast under dessa förutsättningar torde det bli möjligt

att utöver de självskrivna ledamöterna förvärva andra personer som är tillräckligt

kvalificerade såsom ledamöter i fakultetsberedningarna.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet diskuterar den skillnad som i här berört

hänseende föreligger mellan universitetsutredningens betänkande och statskon

torets rapport och anför därvid i huvudsak följande:

Beträffande den uppdelning som utredningen föreslagit om hur det administrativa

organet och de planerande organen skall förhålla sig till varandra, skiljer sig

statskontorets förslag från utredningens på så sätt att statskontoret anser att

universitetskanslersämbetet skall ha en underordnad ställning i förhållande till

de planerande organen, såtillvida som det skall vara beredningsorgan för dessa,

medan utredningen anser, att de olika organen skall uppfattas som från varandra

fristående myndigheter med ömsesidiga samrådsskyldigheter. Enligt utredningen

vinner man, om man följer dess förslag, att man kan samla den administrativa

ledningen hos ett organ men samtidigt dela upp de planerande uppgifterna mellan

flera organ. Det förefaller styrelsen uppenbart, att statskontoret eftersträvat

en fastare sammanhållning mellan de centrala myndigheterna än vad utredningen

föreslagit, men att utredningen funnit tillfredsställande lösningar för den samordning

mellan de olika organen för förvaltning och planering som är oundgängligen

nödvändig.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

Svenska Telcnologföreningen anför bl. a. följande:

Svenska Teknologförcningen tillstyrker utredningens förslag om samordningen

av de administrativa arbetsuppgifterna i ett universitetskanslersämbete. Det är

emellertid synnerligen väsentligt att arbetsfördelningen mellan kanslerskollegiet,

fakultetsberedningarna och universitetskanslersämbetet blir klarlagt innan förslaget

genomföres. Speciellt gäller detta samordningen mellan kanslersämbctets

utbildningsbyrå, fakultetsberedningarna och utbildningsråden av ärenden rörande

utbildningen. Det är likaledes av vikt att framtagningen av prognoser

inom det akademiska området sker i nära samarbete mellan alla berörda instanser

inom den centrala organisationen och förvaltningen.

Även SFS tillstyrker förslagen om ett universitetskanslersämbete för administrativa

uppgifter och beredningar för planeringsuppgiften, men framhåller, som

redovisas i ett följande avsnitt, att det kan övervägas att i högre grad än utredningen

gjort överbrygga uppdelningen mellan de två funktionerna.

SACO däremot anför följande i principfrågan:

Utredningens förslag innebär uppsplittring av de föreslagna centrala organen

på olika enheter. Utredningen har enligt SACO:s mening icke framfört bärande

skäl för en sådan separation och SACO avstyrker därför utredningens förslag till

organisation av den centrala universitets- och högskoleförvaltningen.

SACO föreslår i stället, att universitetskanslersämbetet organiseras efter

samma mönster som de centrala ämbetsverken, varvid de planerande organen

inordnas i ämbetet som rådgivande organ.

Samma uppfattning i principfrågan redovisas av Sveriges Juristförbund:

Förbundet anser inte att fakultetsberedningarna skall vara sidordnade med

universitetskanslersämbetet. De bör ingå i ämbetet som rådgivande organ.

Enligt förbundets mening är det angeläget att för den fortsatta uppbyggnaden

och ledningen av det högre utbildningsväsendet skapa ett starkt centralt organ.

Detta organ skall ha samma ställning och befogenheter på sitt område som tillkommer

centrala ämbetsverk i övrigt med de modifikationer som nödvändiggörs

av universitetens, i den fria akademiska forskningen och undervisningen bottnande,

särprägel. Genom sitt förslag har utredningen i stället tillskapat ett antal

sidordnade myndigheter, som förutsättes skola samråda och samverka. Denna

konstruktion kan knappast komma att främja den högre utbildningen. Kompetenskonflikter

och dubbelarbete kommer att göra organisationen otymplig och

mindre effektiv.

TCO anser det vara en svaghet i utredningens förslag, att intet av de centrala

organen tilldelats funktionen att som en central styrelse vara högsta myndighet.

TCO föreslår inrättandet av en central universitetsstyrelse med högsta ansvar för

landets universitetsväsende.

LO anser, att utredningens förslag icke ensamma kan tillfredsställa kravet på

tillskapandet av en modern överstyrelse över denna del av utbildningsväsendet,

och anför:

För den övriga utbildningen i landet när det gäller grundskolan, den allmänna

yrkesutbildningen, de kommande fackskoloma och gymnasiet finns eller kommer

4* — Bihang till riksdagens ■protokoll 196i. 1 samt. Nr 50

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

att finnas överstyrelser med starka inslag av representanter för näringsliv och

arbetsmarknad m. fl. Det avlämnade förslaget, gällande det högre utbildningsväsendet,

kan icke anses gå i sådan riktning. Det kan därför icke biträdas av LO.

En universitetskanslersämbetets överstyrelse med i stort sett samma sammansättning

som den blivande skolöverstyrelsen borde alternativt utredas.

Sveriges Konservativa Student]örbund hälsar med tillfredsställelse förslaget

om särskilda organ för planering, men ifrågasätter om problemet om kommunikation

och samordning mellan de olika beredningarna inbördes lösts på ett tillfredsställande

sätt.

Sveriges Socialdemokratiska Student]örbund anser det vara väsentligt att

fakultetsberedningama samordnas genom ett överordnat organ.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i principfrågan följande:

En organisatorisk samordning av universiteten och de vetenskapliga högskolorna

är i nuvarande läge en förutsättning för att de betydande tillgångar samhället

ställer till forskningens och undervisningens förfogande skall bli rationellt

utnyttjade. För att kunna överblicka och förutse en kommande utveckling är det

nödvändigt att långsiktiga planer utarbetas. Dessa planer måste samordnas och

en avvägning mellan olika utbildningsbehov måste kontinuerligt göras. De organ

för central administration och planering som utredningen föreslår synes i princip

ägnade att fullgöra denna samordning.

Kommerskollegium anför:

Den på det centrala planet föreslagna uppdelningen i administrativa och planerande

funktioner innebär enligt kollegii mening olägenheter. Dessa olika funktioner

ha ett intimt samband och det synes därför önskvärt att planeringsverksamheten

inordnas under universitetskanslerns ledning. Fakultetsberedningama

böra sålunda enligt kollegii åsikt inbyggas i kanslersämbetet och närmast få

karaktären av rådgivande organ åt universitetskanslern.

Skolöverstyrelsen anför följande:

Sammanförandet av universiteten och vissa högskolor under en central ledning

är en mycket betydelsefull åtgärd, som överstyrelsen tillstyrker. Utan den kan

en samordnad planering och ett samordnat bruk av de resurser, materiella och

personella, som står till förfogande, ej komma till stånd. Icke minst mot bakgrunden

av den omfattande differentiering, som i det hela kännetecknar den föreslagna

organisationen, framträder med stor skärpa behovet av en stark, samlande

central ledning. Enligt överstyrelsens mening svarar icke den tänkta organisationen

med tre centrala myndigheter (universitetskanslersämbetet, de sex centrala

beredningarna, kanslerskollegiet) mot detta krav. Dels synes en sådan uppdelning

föga rationell från arbetssynpunkt, dels lämnar den en mycket viktig

part, samhällslivets representanter, utan tillräcklig del i beslutanderätten.

Såsom utredningen flerstädes betonat har både forskning och utbildning vid

universitet och högskolor kommit att intaga en allt mera central plats i samhället,

ekonomiskt, socialt och kulturellt. För hela samhällsutvecklingen spelar de en

så avgörande roll, att universitetspolitiken måste ses som en väsentlig sida av

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

samhällspolitiken. I ett sådant läge synes ansvaret för beslut i frågor av stor räckvidd,

t. ex. rörande ekonomi och planering, böra falla på eu av Kungl. Maj:t utsedd

styrelse.

Länsstyrelsen i Uppsala län tillstyrker att universitetsväsendets centrala ledning

organiseras på sätt utredningen föreslår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför i principfrågan följande:

Länsstyrelsen vill för sin del framhålla, att en mer utbyggd samordning av de

centrala myndigheterna och deras arbete bör medföra fördelar framför den av

utredningen föreslagna mera löst sammanfogade organisationen. Visserligen har

utredningen ålagt centrala myndigheterna samrådsskyldighet. En fastare sammanhållning

mellan de centrala myndigheterna torde emellertid mera verksamt

främja effektiviteten av dessas arbete.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i huvudsak följande:

Enligt länsstyrelsens mening synes en fördelning av de administrativa och planerande

uppgifterna på skilda organ befogad. Detta gäller icke minst med avseende

å universitets- och högskoleväsendets centrala ledning. Mot ett införande

av en differentierad organisation i fråga om denna centrala ledning av det slag,

som föreslås av såväl utredningen som statskontoret, har länsstyrelsen i och för

sig icke något att invända. Länsstyrelsen vill sålunda för sin del tillstyrka ett

inrättande av ett centralt ämbetsverk. Länsstyrelsen ansluter sig därjämte till

förslaget att de planerande uppgifterna på det centrala planet blir anförtrodda

helt nya organ — fakultetsberedningarna och utrustningsberedningen — i vilka

ingår företrädare för såväl universiteten som för allmänna intressen, samt att ett

kanslerskollegium upprättas.

Visserligen framstår det som uppenbart att förutsättningen för att den av

utredningen föreslagna organisationen med separata organ för planering och

administration skall fungera tillfredsställande är, att en samordning säkerställes

mellan de förvaltande och planerande myndigheterna och mellan de sistnämnda

inbördes. Enligt länsstyrelsens mening bör man emellertid i sammanhanget icke

bortse från möjligheten att även vid ett aldrig så förtroendefullt samarbete dessa

organ emellan konfliktsituationer kan uppstå, vars lösande kräver insatser av

ett avgörande organ. Härtill kommer, såsom i betänkandet framhållits, att den

föreslagna organisationen för universitets- och högskoleväsendets högsta ledning

med separata organ för administration och planerande uppgifter utgör en nykonstruktion,

som är oprövad inom den svenska förvaltningen. Även om hänsynen

till universitetsverksamhetens speciella art i icke ringa grad talar för att den

organisatoriska ramen för denna verksamhet och dess utveckling ges en principiellt

annan utformning än för annan statlig verksamhet, synes dock skillnaden

mellan allmän förvaltning och universitetsförvaltning icke böra överbetonas. En

fastare sammanhållning mellan de olika organen är enligt länsstyrelsens uppfattning

önskvärd. Länsstyrelsen vill mot bakgrunden härav ifrågasätta, huruvida

icke kanslerskollegiet bör ges ställning av högsta beslutande och ansvariga instans

för både administration och planering. Härigenom skulle tvivelsutan verkliga

garantier för en fortlöpande samordning mellan planering och administration

vinnas. Utredningen har varit inne på denna tanke men avvisat densamma med

hänsyn till att ordförandena i de olika beredningarna bör väljas bland personer

med kännedom om forskningens villkor och arbetsmarknadens krav på den aka
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

demiska utbildningen. Att därutöver kräva intresse jämväl för administrativa

angelägenheter vore enligt utredningen liktydigt med att kretsen av för dessa

uppdrag tänkbara kandidater ytterligare begränsades. Enligt länsstyrelsens mening

synes emellertid, därest kanslerskollegiet får ett större antal ledamöter,

genom att tillföras för administrativa uppgifter skolade personer, invändningen

icke böra tillmätas alltför stor betydelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Uppenbarligen kommer tyngdpunkten i den centrala ledningens verksamhet

att ligga hos beredningarna med dessas planerande och utredande uppgifter. Om

universitetskanslern skall inta en ledande ställning synes han därför även böra

leda beredningarnas arbete. Däremot torde kanslern med en rationell arbetsfördelning

utan olägenhet kunna avlastas mycket av de administrativa uppgifterna

i själva kanslersämbetet. Med tanke på ansvar och arbetsbelastning bör

en samlad ledning av universitets- och högskoleväsendets samtliga centrala organ

kunna anförtros åt en person lika väl som t. ex. ledningen av skolväsendets centrala

styrelse åvilar en chef.

Länsstyrelsen i Örebro län har från sina synpunkter intet att erinra mot utredningens

förslag.

Statskontoret anför:

Det förslag till organisation av universitetens och högskolornas centrala ledning

som utredningen framlägger överensstämmer i sina huvuddrag med vad

som föreslås i statskontorets rapport. Den sistnämnda är till väsentlig del baserad

på lösningar som tidigare diskuterats inom utredningen, och utredningen har

åtminstone på en viktig punkt — förslaget att kanslerskollegiet göres till det

organ, som har att avge en samlad bedömning rörande hela universitets- och

högskoleväsendets behov — angivit att den fäst särskilt avseende vid det i rapporten

förordade alternativet.

En närmare jämförelse mellan de båda nu föreliggande förslagen visar likväl

att utredningen gjort åtskilliga avvikelser från rapportens förslag, avvikelser som

enligt statskontorets mening nästan genomgående går i försämrande riktning.

Den organisation varom enighet råder och som innebär att de administrativa och

planerande uppgifterna förläggs till skilda organ är, som utredningen framhåller,

en inom svensk förvaltning hittills icke prövad konstruktion; utredningen har

också utförligt redovisat de nackdelar som kan vara förknippade med denna från

andra synpunkter fördelaktiga lösning. Under sådana omständigheter är det

ytterst viktigt att starka garantier skapas för en tillräcklig samordning mellan

de föreslagna fakultetsberedningarna. Statskontorets rapport ger i långt högre

grad än betänkandet anvisningar om en sådan samordning.

.Större konsistoriet i Uppsala anför:

Enligt konsistoriets mening är det nödvändigt att bibehålla kanslersämbetet

såsom ett centralt verk för universitetsfrågor i allmänhet och att alltjämt låta

kanslern inneha ställningen av universitetens högste företrädare. Därav följer

bland annat, att kanslern icke bör avskäras från kontakt med universitetens

petita. Då konsistoriet samtidigt med tillfredsställelse hälsar förslaget om särskilda

fakultetsberedningar, bör kanslers befattning med petita kunna så ordnas,

att kanslern göres till ordförande i samtliga fakultetsberedningar.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J,\

Av fakulteter oeli konsistorium vid universitetet i Lund liar inga invändningar

rests mot universitetsutredningens förslag om särskilda organ för de administrativa

och de planerande uppgifterna inom universitets/högskoleväsendets centrala

ledning. Inom det större konsistoriet i Göteborg liar däremot delade meningar

yppats i detta hänseende. Konsistoriets majoritet anför i huvudsak följande

:

Ingen torde vilja bestrida att universitetskanslersämbetet för närvarande är

otillräckligt utrustat för att bemästra den alltjämt växande mängd av ärenden

det har att handlägga. Det är uppenbarligen under intryck härav som utredningen

framlagt sitt omfattande förslag till nyorganisation av universitetens centrala

ledning. Denna nyorganisation utmärkes dels av sin storlek, dels av sin

heterogenitet. Även om man bortser från de föreslagna utbildningsråden, vilkas

tillsättande beror på Kungl. Maj:t, är antalet styrande och rådgivande organ

imponerande. Två av dem är närmast att betrakta som sidoordnade med varandra,

samtidigt som de i viss mån ingriper i varandras verksamhet.

En minoritet omfattande fyra reservanter1 i konsistoriet anför i principfrågan

följande:

Enligt gällande statuter (§ 3) utövas överstyrelsen över universiteten av Kanslern

för rikets universitet. I stället för denna enda instans skulle träda tre eller

rent av fyra organ med uppgifter som delvis kompletterar varandra, delvis ingriper

i varandra. Det kan betvivlas, huruvida en dylik splittring skulle v ara till

båtnad för en effektiv, auktoritativ och planmässig ledning av universitetens

arbete och utveckling. Den vetenskapliga forskningens och undervisningens intressen

torde vara mera betjänade av att företrädas av ett centralt ämbetsverk,

som har att ensamt svara för universitetens gemensamma angelägenheter och att

föra deras talan inför Kungl. Maj:t.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Förslaget innebär enligt konsistorets mening att man skapar icke ett topporgan

utan en plattform för ett antal myndigheter som förutsattes skola samråda och

samverka men i verkligheten knappast kan tänkas fungera utan dubbelarbete

och kompetenstvister. Oklara kompetensgränser och samma.nflytande funktioner

gör hela denna organisation otymplig och med all sannolikhet föga effektiv.

Utredningen har haft den vällovliga avsikten att skapa organ som kan tänkas

åtnjuta Kungl. Maj:ts förtroende och på den vägen åstadkomma garantier för

att petitaframställningarna från universiteten i större utsträckning än hittills

beaktas av Kungl. Maj:t. Enligt konsistoriets mening bör dessa intentioner kunna

förverkligas med enklare medel och med en mindre komplicerad organisation. I

denna bör universitetskanslern — som enligt konsistoriets mening liksom hittills

bör benämnas kansler för rikets universitet bl. a. med hänsyn till benämningen

på främmande språk — ha en klar chefsställning och leda det centrala planeringsarbetet

på universitetens alla områden. Universitetsutredningen har befarat

att arbetsuppgifterna skulle bli alltför omfattande. Konsistoriet ifrågasätter huruvida

de i och för sig skulle bli mera betungande än exempelvis chefens för skolöverstyrelsen

eller för medicinalstyrelsen. 1

1 Universitetets rektor, professor Hj. Frisk, professorerna S. Renström och B. Rosengren samt

akademisekreteraren S. Ströberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar sig för en något starkare samordning

av verksamheten inom den centrala ledningens skilda organ än den universitetsutredningen

föreslagit.

Lärarkollegierna vid medicinska högskolan i Umeå och vid tandläkare g skolorna

i Stockholm och Malmö har inga erinringar mot utredningens ståndpunktstagande

i principfrågan.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför i denna fråga följande:

Värdet av de föreslagna reformerna förefaller lärarkollegiet diskutabelt. I och

med att kanslern berövas de planerande uppgifterna, har han också berövats sitt

väsentliga inflytande och sin möjlighet att i realiteten framstå som en universitetens

talesman i förhållande till regering och departement. De fristående fakultetsberedningama

synes vara en konstruktion, som knappast kan väntas fungera

i praktiken på ett tillfredsställande sätt.

Enligt lärarkollegiets mening bör man inte göra någon gränsdragning mellan

kanslersämbetets planerande och administrativa uppgifter. I stället borde man

skapa ett enhetsämbetsverk för universitet och högskolor, med vars hjälp man

skulle kunna få fram en samlad värdering av lärosätenas anslagskrav.

Kanslern anför i principfrågan följande:

Det är självfallet synnerligen angeläget att den organisatoriska ramen för vår

universitets- och högskoleförvaltning blir effektiv och ändamålsenlig. Utredningens

förslag, som bygger på en delning av planerande och administrativa arbetsuppgifter,

skulle, om det förverkligas, icke ge oss en effektiv förvaltning. De planerande

uppgifterna och den löpande förvaltningen glider så in i varandra, att

det skulle vara till stor skada att skilja dem åt. Liksom t. ex. skolöverstyrelsen

varje år, på grundval av sina administrativa och andra erfarenheter i det löpande

arbetet, presenterar sina på planering grundade äskanden till statsverkspropositionen,

så bör också den centrala myndigheten på universitetsområdet göra detsamma.

Vår förvaltning är ju uppbyggd så att centrala ämbetsverk svarar inför

Kungl. Maj :t för att utvecklingen på verkets område sker på ett tillfredsställande

sätt, verket sköter sina löpande uppgifter och presenterar sina petita. Exempel

härpå kan naturligtvis tas var som helst: väg- och vattenbyggnadsstyrelsen svarar

för vägväsendet m. m., arbetsmarknadsstyrelsen för arbetsmarknadsfrågorna,

medicinalstyrelsen för medicinalväsendet osv. På samma sätt bör universitetens

och högskolornas centrala myndighet inför Kungl. Maj:t svara för sitt område.

Men detta stora och viktiga ansvar bör icke åvila universitetskanslern ensam.

I den nya situation, som inträtt, bör till ämbetet knytas en styrelse efter modell

som skett vid flera andra ämbetsverk.

Lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet, i vars yttrande institutets styrelse

instämt, anför följande:

Kanslerns ställning synes oklar och fördelningen av arbetsuppgifterna mellan

de olika organen äro icke tillräckligt klart angivna. Fakultetsberedningarna och

kanslerskollegiet torde böra ingå i själva universitetskanslersämbetet och kanslerskollegiet

även få representanter för avnämarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna förordar, under hänvisning till angelägenheten

av en samordning av kanslersämbctets och beredningarnas verksamhet,

att det av utredningen föreslagna kanslerskollegiet ges karaktär också av

styrelse för själva universitetskanslcrsämbetet. På kollegiet skulle därvid ankomma

att avgöra inom ämbetets område fallande frågor av principiell eller

eljest större betydelse.

b) Universitetskanslersämbetet, fakultetsberedningarna och kanslerskollegiet

Som framgår av den nyss lämnade redogörelsen har ett stort antal av de myndigheter

och organisationer, som yttrat sig, förordat en starkare organisatorisk

sammanhållning av de administrativa och de planerande funktionerna inom

universitetets/högskoleväsendets centrala ledning, medan andra tillstyrkt universitetsutredningens

förslag om separata organ för dessa båda huvuduppgifter.

Övriga myndigheter och organisationer har lämnat utredningens förslag utan

erinran eller överhuvudtaget icke yttrat sig i denna fråga.

Inom den förstnämnda gruppen — de myndigheter och organisationer som

förordar en starkare organisatorisk sammanhållning — har vissa tänkt sig denna

sammanhållning åstadkommen genom en starkare ställning för det av universitetsutredningen

föreslagna kanslerskollegiet. Detta är fallet beträffande bl. a.

reservanterna inom det större konsistoriet i Göteborg, lärarkollegiet vid tekniska

högskolan i Stockholm och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Fyra myndigheter

— kommerskollegium, de större konsistorierna i Uppsala och Stockholm

samt lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg — förordar att det högsta

ansvaret för såväl administrationen som det centrala planeringsarbetet skall

läggas hos universitetskanslern ensam. Andra myndigheter och organisationer

åter föreslår för universitets/högskoleväsendets centrala ledning en kollegial

styrelse av ett principiellt annat slag än som diskuteras i universitetsutredningens

betänkande.

Då jag nu går att redovisa de inkomna yttrandena i avseende pa de centrala

organens sammansättning m. m., torde det av praktiska skäl vara lämpligt att

först redovisa dessa sistnämnda förslag.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i huvudsak

följande rörande organisationen av universitets/högskoleväsendets centrala

ledning:

Vid den av organisationen förordade lösningen torde en förändring av den av

utredningen föreslagna organisationen av universitetskanslersämbetet bli påkallad.

Om även de planerande uppgifterna förlägges dit, förefaller den föreslagna

typen av kollegialt ämbetsverk mindre ändamålsenlig. Med hänsyn till dessa

uppgifters utomordentliga betydelse inte minst för avnämarna av akademiskt

utbildad arbetskraft, synes ämbetsverkets ledning böra inrymma representanter

även för näringslivet och arbetsmarknaden. En sadan ordning tillämpas inom

andra viktiga ämbetsverk, såsom arbetsmarknadsstyrelsen och den nya skol
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

överstyrelsen och även vissa av de statliga affärsverken. Organisationerna anser

emellertid att endast principiellt särskilt betydelsefulla ärenden bör behandlas

i ämbetsverkets plenum, medan i övriga fall avgörandet kan träffas av verkschefen

ensam.

Utredningens förslag om universitetskanslersämbetets organisation och uppgifter

föranleder i övrigt ingen invändning från organisationernas sida.

Vad härefter angar fakultetsberedningarna, anser organisationerna att förslaget

i denna del är välbetänkt. Organisationerna hälsar med tillfredsställelse,

att envar av beredningarna enligt förslaget skall inrymma företrädare för allmänna

intressen, däribland företrädare för avnämarna av akademiskt utbildad

arbetskraft.

Enligt organisationernas mening bör industrins — liksom andra »allmänna

*^r^ssens* . rePresen tat ion i de olika fakultetsberedningarna anpassas efter

förhallandena i det särskilda fallet. Inom den totala ram för denna representation

som utredningen föreslår och som synes väl avpassad, vill organisationerna förorda

att industrin — representerad av dem — får rätt att föreslå

en„ företrädare i fakultetsberedningen för medicin, odontologi och farmaci,

två företrädare i fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna,

^Va företrädare i fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap samt

tre företrädare i fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna.

Utöver vad nyss åberopats vill organisationerna erinra, att industrins nuvarande

inflytande i den närmaste motsvarigheten till fakultetsberedningen för de

tekniska vetenskaperna överstyrelsen för de tekniska högskolorna — är synnerligen

betydande och att detta med all säkerhet varit till gagn för överstyrelsens

verksamhet.

Även Sveriges Grossistförbund och Handelns Arbetsgivareorganisation förordar

ett universitetskanslersämbete för saväl administrativa som planerande uppgifter

och anför vidare huvudsakligen följande:

Ämbetet bör ledas av en styrelse, som företräder olika samhällsintressen, däribland

näringslivet. Därigenom uppnås en liknande ordning som i den nya skolöverstyrelsen.

_ Därest universitetsutredningens förslag skulle vinna beaktande, vill organisationerna

framhålla, att det föreslagna planerande topporganet, kanslerskollegict,

i utredningens förslag fått en diffus roll. Det bör enligt organisationernas uppfattning

klart utsägas, att kanslerskollegiet skall avgiva yttranden över de förslag,

som framlägges av fakultetsberedningarna. Organisationerna anser också,

att kanslerskollegiet inte bara skall bestå av universitetskanslern samt ordförandena

i de skilda fakultetsberedningarna och i utrustningsberedningen utan också

av representanter för skilda samhällsintressen, som kan representera olika avnämarintressen.

Härigenom kan en ur allmänna synpunkter ändamålsenlig avvägning

mellan olika anslagsäskanden åstadkommas. Antalet sådana representanter

blir en avvägningsfråga, som organisationerna för dagen icke vill yttra

sig om. Väsentligt är dock, att näringslivet under alla förhållanden blir representerat

i kollegiet.

Organisationerna tillstyrker allmänt förslaget om fakultet sberedningar, men

föreslår att fakultetsberedningen för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna

jämväl skall behandla ärenden rörande statsbidrag till handelshögskolan i Stoek
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

holm, som därvid liksom berörda fakulteter skall ha rätt att upprätta förslag till

ledamöter av beredningen. Vidare föreslås, att organisationer, som företräder

avnämarintressen även ges rätt att föreslå ledamöter av fakultetsberedningarna.

Handelns organisationer bör därvid ha rätt att föreslå en ledamot av fakultetsberedningen

för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna.

Även SÄ CO föreslår en organisation av ämbetsverksmodell och anför härom

bl. a. följande:

Som högsta ledning för det av SACO föreslagna ämbetsverket skall finnas en

styrelse, bestående av bl. a. arbetsmarknadsrepresentanter och ordförandena i

fakultetsberedningarna. SACO bör få föreslå minst en av ledamöterna. Ämbetsverkets

chef och styrelsens ordförande skall vara universitetskanslern. Universitetskanslern

bör tillsättas på samma sätt som utredningen föreslagit med den

avvikelsen, att anmälan från beredningarna icke kan komma ifråga med den här

föreslagna uppbyggnaden av den centrala organisationen.

Behovet av särskilda sekretariat för fakultetsberedningarna och utbildningsråden

bortfaller i SACO:s förslag till organisation av den centrala ledningen. I

stället måste de administrativa resurserna inom universitetskanslersämbetet förstärkas

i jämförelse med utredningens förslag.

Som en följd av SACO:s förslag till organisation kommer kaiislcrskollegiets

uppgifter att överföras till universitetskanslersämbetet, som alltså har att framlägga

förslag till anslagsäskanden för hela universitetsväsendet.

SACO tillstyrker däremot inrättandet av fakultetsberedningarna med den

ändring av deras ställning, som betingas av den av SACO föreslagna organisationen

av universitetskanslersämbetet.

Som framgått av det föregående förordar SACO vidare, att det primära ansvaret

för utbildningens innehåll skall läggas hos de centrala organen. Organisationen

anför härom vidare:

Ansvaret för samordningen av den kvalitativa sidan av utbildningen bör enligt

SACO:s mening överflyttas till universitetskanslersämbetet och ingå i fakultetsberedningamas

uppgifter.

Genom den utökning av fakultetsberedningarnas uppgifter som SACO föreslår

kommer stora krav att ställas på deras sammansättning. Kravet på sakkunskap

i utbildnings- och forskningsfrågor måste ställas mycket högt. Genom att ett

antal ledamöter i beredningarna föreslås tillsättas på förslag av berörda fakulteter

kommer ett visst mått av sakkunskap att tillgodoses. Det måste emellertid

förutsättas, att även övriga ledamöter besitter tillräcklig sakkunskap och bedömes

ha tid att ägna sig åt beredningarnas viktiga uppgifter. SACO föreslår, att

SACO eller dess medlemsorganisationer beredes tillfälle att inkomma till Kungl.

Maj:t med förslag på lämpliga ledamöter i beredningarna.

Universitetslärarförbundet anför däremot i sitt av SACO överlämnade yttrande

bl. a. följande:

Tjänsten som universitetskansler bör som föreslagits tillsättas av Kungl. Maj:t.

Anmälan bör dock ske av kanslerskollegiet förstärkt med rektorerna vid lärosätena

ifråga och ej som utredningen föreslagit av fakultetsberedningarna.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964-

Däremot tillstyrker förbundet de av universitetsutredningen föreslagna fakultetsberedningarna,

vilka enligt förbundets bestämda mening dock skall ingå i

universitetskanslersämbetet och icke vara sidoordnade med detta. Denna ändrade

ställning bör föranleda att universitetskanslern blir ordförande även i dessa

beredningar.

Beträffande beredningarnas sammansättning i övrigt förordar förbundet att

dessa skall bestå enbart av fakultetsdekanerna inom ämnesområdena ifråga.

Förbundet kan icke finna att bärande skäl förebragts för förslaget med särskilda

av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter vid sidan om universitetsrepresentanterna.

TCO anför:

TCO vill i fråga om den centrala ledningen hävda principen, att allmänintresset

skall tillförsäkras inflytande. I det fallet kan nu dras paralleller med vad som

är fastställt för det nya skolverket. TCO ser det också som en svaghet, att inget

av de centrala organen tilldelats funktionen att som en central styrelse vara

högsta myndighet.

Med utgångspunkt från dessa principiella och praktiska överväganden föreslår

TCO, att en central universitetsstyrelse med högsta ansvaret för landets universitetsväsen

tillsätts. I denna styrelse skulle den av Kungl. Maj:t i enlighet med

utredningens förslag förordnade universitetskanslern vara ordförande. Förutom

ordförandena i beredningarna skulle ingå av Kungl. Maj:t utsedda företrädare

för allmänintresset.

Under den centrala universitetsstyrelsen skulle universitetskanslersämbetet

vara det högsta administrativa organet.

De centrala beredningarna skulle i förhållande till styrelsen vara sidoställda

organ med de enligt utredningens förslag tänkta planerande uppgifterna. Årliga

petita skulle dock efter yttrande från kanslersämbetet överlämnas till styrelsen

för en sammanfattande bedömning.

TCO finner inrättandet av de centrala beredningarna vara ett utmärkt grepp.

Darmed bör man också på det centrala planet ha skapat garantier för forskning™s™et

°ch för att det akademiska inflytandet skall på tillbörligt sätt beaktas.

ICO har sålunda inget^att invända mot, att vissa av ledamöterna utses av Kungl.

efter förslag från fakulteterna. Med tidigare redovisade principiella inställning,

att allmänintresset bör ges inflytande på de olika universitetsnivåerna

halsar organisationen givetvis med tillfredsställelse, att det i fakultetsberedningarna

dessutom skall ingå företrädare för allmänintresset. Det måste då vara

angelaget,_ att dessa inte utväljs så att de ensidigt kommer att representera arbetsgivarsidan

inom näringsliv/förvaltning utan att också respektive områdens

arbetstagargrupper kan bli företrädda.

Skolöverstyrelsen anför i huvudsak följande:

Ansvaret för beslut i frågor av stor räckvidd bör falla på en av Kungl. Maj:t

utsedd styrelse, som ledes av universitetskanslern och där majoriteten utgöres

av lekmän, utsedda för viss tid och företrädande för universitetsväsendet viktiga

samhällsområden. Genom att representanter för dessa områden knytes till

styrelsen torde universitetsväsendet tillförsäkras intresse och stöd från samhällslivets

sida pa ett helt annat sätt än vad som blir fallet vid en organisation med

ett kanslerskollegium.

Vad fakultetsberedningarna beträffar bör de utgöra beredande och rådgivande

organ, vilkas förslag efter behandling inom kanslersämbetets kansli föres vidare

till styrelsen för beslut. När det gäller den mest omfattande utbildningsuppgif
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ten, ämnesutbildningen av lärare, berör denna ett så stort och mångskiftande

område, att den, om utredningens förslag ej kompletteras, skulle sortera under

flera av de föreslagna s. k. fakultetsberedningarna. Enligt överstyrelsens uppfattning

är det icke lämpligt, att den krävande och betydelsefulla uppgift, som

det här är fråga om, fördelas på flera av fakultetsberedningarna. Ett enda organ

bör handha och samordna ifrågavarande ärenden. Överstyrelsen föreslår darfor

upprättande av en särskild beredning för den del av lärarutbildningen, som kommer

att ombesörjas av universiteten. Eftersom denna beredning också bör ha

till uppgift att främja samarbetet i utbildningsfrågor mellan läroanstalterna och

avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft, synes den böra få en sådan

sammansättning (med bl. a. stark representation för de centrala skolmyndigheterna)

att den eventuellt kan träda i stället för det utbildningsråd, som utredningen

tänkt sig som centralt rådgivande organ för universitetens lärarutbildning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar att kanslerskollegiet och de centrala

beredningarna fungerar som chefsmyndigheter med universitetskanslersämbetet

som beredande organ.

Kanslern anför rörande den av honom föreslagna styrelsen för umversitetskanslersämbetet

följande:

Styrelsen bör inför Kungl. Maj:t ha det direkta ansvaret för universitets- och

högskoleområdets funktion och utbyggnad. I styrelsen bör ingå framstående

representanter för viktiga samhällsområden och då inte minst för »avnämarna»,

alltså de arbetsområden, åt vilka universitet och högskolor utbildar arbetskraft

(arbetsmarknadens parter, industrin, handeln, den allmänna förvaltningen, skolväsendet,

medicinalväsendet etc.). Ledamöterna i styrelsen bör tillsättas av

Kungl. Maj:t. Antalet bör lämpligen vara åtta, exklusive kanslern, som bör vara

styrelsens ordförande. ... . .

Styrelsen bör handlägga ärenden av principiell betydelse och da särskilt petitaoch

andra planeringsfrågor. Övriga ärenden, som ankommer på kanslersämbetets

handläggning, bör avgöras av kanslern ensam eller eventuellt, efter delegation,

av tjänstemän inom kanslersämbetet. _ .

Även med de sålunda angivna utgångspunkterna bör enligt min mening fakultetsberedningar

inrättas för att underlätta ämbetets kontakt med opinionen

inom de olika fakulteterna. Antalet beredningar bör överensstämma med antalet

slag av fakulteter även om vissa undantag härifrån kan tänkas. I fakultetsberedning

torde lämpligen varje fakultet vara representerad, vid de mindre fakulteterna

genom en ledamot och vid de större fakulteterna genom tva ledamöter.

Ledamöterna bör fakulteten själv utse. Fakultetsberedning bör inom sig utse en

ordförande. _

Eftersom olika samhälleliga intressen kommer att bli starkt representerade i

universitetskanslersämbetets styrelse, framstar det inte sasom ett särskilt starkt

önskemål att dessa intressen skulle representeras också i fakultetsberedningarna.

Något hinder häremot föreligger givetvis dock icke.

I frågan om sättet för utseende av universitetskansler anför kanslern följande:

Att kansler nu tillsättes genom val har sin rot i historiska förhållanden. Tidigare

hade universiteten en ställning såsom ett slags fri korporation i samhället

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungi. Maj:ts proposition nr BO år 1964

med bland annat viss egen domsrätt m. m. Paralleller kan dragas med förhållandena

på, kyrkans område. Men idag är läget helt förändrat. Universitet och högskolor

är inordnade i den allmänna samhällsorganisationen och i allt väsentligt

beroende av allmänna medel. Skulle i dag ett kanslersämbete nyskapas, råder

det icke något tvivel om att kanslern skulle komma att tillsättas direkt av KW]

Maj :t. 6 ''

Nu har vi emellertid systemet med en vald kansler och detta system uppfattas,

såsom utredningen framhållit, på många håll som en synnerligen värdefull garanti

för universitetsverksamhetens arbetsvillkor och universitetens möjligheter att

hos statsmakterna vinna gehör för sina synpunkter och önskemål. Med hänsyn

härtill bör universitets- och högskoleintressena på lämpligt sätt få tillfälle att

göra sin röst hörd vid tillsättningen av kansler. Såsom framgår av utredningens

överväganden och de synpunkter som framlagts i remissyttrandena, möter det

vissa svårigheter att finna lämpliga former härvidlag. En svårighet är att i fortsättningen

praktiskt taget alla högre läroanstalter kommer att tillhöra kanslerns

arbetsområde och att valförsamlingen därför kommer att bli mycket stor. Naturligtvis

kan man tänka sig att konstruera ett nytt system med elektorer eller att

på annat sätt skapa ett valsystem, men försök i denna riktning visar, att man

snarast ställs inför onödiga svårigheter.

Det gäller här att skapa en lämplig avvägning mellan de olika delvis motsägande

synpunkter som anförts i det föregående. En sådan avvägning kan enligt

min mening ske därigenom att utnämningen av kansler föregås av ett samråd

mellan vederbörande statsråd, å ena, samt en korporation bestående av universitet11;’

och högskolornas rektorer samt kanslersämbetets stvrelse å andra sidan.

Möjlighet bor naturligtvis finnas för denna korporation att ha förberedande

diskussioner före mötet med statsrådet. Några särskilda former för samrådet

mellan statsrådet och korporationen torde icke behöva föreskrivas Kansler

skulle sedan samrådet ägt rum tillsättas av Kungl. Maj:t.

Sedan jag nu redovisat de yttranden, i vilka förordas en principiellt annorlunda

uppbyggnad av universitets/högskoleväsendets centrala ledning än den

universitetsutredningen föreslagit, övergår jag till att redovisa yttrandena från

de myndigheter och organisationer, vilka förordar mer eller mindre starka modifikationer

av utredningsförslaget i avseende på fakultetsberedningarnas och kanslerskollegiets

ställning och sammansättning samt i avseende på tillvägagångssättet

vid utseende av universitetskansler.

Skånska Ingenjörsklubben anför:

Ingenjörsklubben godtager i huvudsak utredningens förslag till central organisation.

Kanslerskollegiet bör emellertid vara ett verkligt topporgan, en styrelse

för hela universitets- och högskoleområdet. Det är väl då icke lämpligt att det

endast är en representation av specialorganen fakultetsberedningarna. Kollegiet

bor därför kompletteras med ett lämpligt antal representanter för allmänna intressen

och avnämarintressen.

Fakultetsberedningen för tekniska vetenskaper blir delvis en ersättning för

överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Även här bör därför representanter

för avnämarintressen med personliga suppleanter utses efter förslag från vederbörande

organisation.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964 117

Styrelsen för Kooperativa Förbundet anför:

Utredningens förslag, för att säkerställa ett fortlöpande samråd och samarbete

mellan universitetskanslersämbetet å ena sidan oeh beredningarna å den andra,

samt mellan beredningarna inbördes, genom upprättandet av ett kanslerskollegium

bestående av universitetskanslern och beredningarnas ordförande, tillstyrkes.

Svenska Tehnologföreningen anför beträffande kanslerskollegiet följande:

Svenska Teknologföreningen anser att ett samlat yttrande från kanslerskollegiet

över behoven inom den akademiska utbildningen och forskningen kan vara

av värde vid de avväganden som skall ske på departementsnivå. Föreningen

tillstyrker därför inrättandet av kanslerskollegiet. Samtidigt förutsätter föreningen

att äskandena icke blir föremål för realbehandling inom kollegiet.

Beträffande så frågan om fakultetsbercdningamas sammansättning anför föreningen

följande:

En förutsättning för en effektivt arbetande fakultetsberedning är att ordföranden

och de andra ledamöterna har möjlighet att ägna sig åt arbetet inom

beredningarna i erforderlig utsträckning. De arbetsuppgifter som åligger ledamöterna

i beredningarna är så betydelsefulla och tidskrävande, att de icke kan

handläggas enbart under ledamöternas fritid. o

I betänkandet saknas motiv för förslaget om olika antal representanter från

lärosätena i de skilda beredningarna. Samtidigt som det kan vara värdeiullt att

de olika lärosätena är representerade i beredningarna är det nödvändigt att de

olika tekniska huvudområdena (de mekaniska, elektrotekniska, kemiska och

byggnadstekniska områdena) blir företrädda i beredningarna. En ökning av antalet

akademiska lärosäten kräver vidare en ökning av antalet ledamöter i beredningarna,

om varje lärosäte skall bli direkt representerat. Föreningen anser

att ledamotsantalet bör begränsas och att således de berörda fakulteterna bör

utse ett bestämt antal ledamöter i varje beredning, lika för alla beredningar.

SFS anför i huvudsak följande:

Enligt förslaget kommer kanslersämbetet att i huvudsak befrias från vetenskapliga

bedömningar. Det är därför befogat att, som de sakkunniga föreslår,

chefen utses av Kungl. Maj:t samt att samma former för beslutsfattandet tilllämpas

som inom andra centrala ämbetsverk.

Att kanslersämbetet ej skall ägna sig åt vetenskaplig bedömning innebär dock

inte, att dess uppgifter kan karakteriseras som rent administrativa. Det är omöjligt

att dra någon klar gräns mellan kanslersämbetets utredande funktioner och

den övriga planeringen.

SFS tillstyrker oreserverat de sakkunnigas förslag om inrättandet av fem fakultetsberedningar

för den centrala planeringen, liksom förslaget om ett samordnande

kanslerskollegium. Sannolikt ligger den mest väsentliga förstärkningen av

universitets- och högskoleorganisationen i dessa organ, vilka skapar förutsättningar

för en sammanhållen, slagkraftig och långsiktig planering, där petitaarbetet

ej utgör det enda eller ens det huvudsakliga inslaget. Vidden av de negativa

effekter en bristande eller utebliven planering kan medföra har tydligt nog

belysts under de senaste årens kraftiga expansion på den högre utbildningens

område.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Det är angeläget, att planeringen sker under så goda arbetsbetingelser som

möjligt. Ovan har påtalats den nära samhörigheten mellan denna och kanslersämbetets

verksamhet. Problemet har uppmärksammats i betänkandet, där man

föreslagit en personallians mellan de planerade och administrativa organen samt

dessutom en omfattande informations- och samrådsskyldighet dem emellan.

Utredningen har emellertid förordat, att de båda verksamhetsgrenarna skall

ha var sin personalorganisation. Detta förefaller knappast rationellt, och SFS

ansluter sig i stället till den i statskontorets rapport redovisade tanken att personalresurserna

i huvudsak koncentreras till kanslersämbetet.

Det kan övervägas, om inte den delvis konstlade uppdelningen mellan administrativa

och planerande funktioner ytterligare borde överbryggas, på så sätt

att kanslerskollegiet omvandlas till en styrelse för ämbetet, eventuellt med

en vidgad sammansättning. Därigenom skulle samordningsproblemen få en tillfredsställande

lösning, samtidigt som planeringen garanterades tillräckliga personella

resurser utan att en dubblering av personalstaben behövde tillgripas.

Utredningen har berört detta alternativ, men avfärdat det med motiveringen

att man inte kan fordra administrativt intresse av kanslerskollegiets ledamöter.

Argumentet kan knappast tillmätas avgörande betydelse. Det finns inget hinder

för att styrelsen tillämpar en långtgående delegering, i synnerhet av personaladministrativa

ärenden och fördelningsärenden. Däremot utgör en sådan styrelse

ett naturligt forum för behandling av exempelvis frågor om fakultets- och

sektionsindelning samt om intagningsbestämmelser och intagningsbegränsningar.

LO anför:

De föreslagna fakultetsberedningarna vilka enligt förslaget skulle få typen av

permanenta utredningar med uppgift att framlägga rullande flerårsplaner är ett

sätt att lösa planeringsfrågorna på sikt. En samordning av beredningarnas planer

måste göras. De skilda fakulteternas expansionsbehov måste med utgångspunkt

från sakliga bedömningar därvid klargöras. Frågan är också om inte planeringen

måste göras på väsentligt längre sikt än 3—5 år. Med hänsyn till den

nuvarande utbildningsfrekvensen samt dess absoluta och relativa ökning i förhållande

till de ökande studentkullarna under de kommande åren, måste det

högre utbildningsväsendet kunna överblickas under en längre tidsperiod, än vad

som enligt förslaget blir möjligt. Kraftfulla åtgärder måste snarast till för att

möta expansionen fram mot 1970 och därefter.

LO biträder förslaget om inrättandet av ett gemensamt överstyrelseorgan för

samtliga universitet och högskolor och att detta underställes ecklesiastikdepartementet.

Att det tidigare tillämpade valförfarandet av universitetskansler avskaffas

till förmån för utnämning av Kungl. Maj:t på viss tid är ett steg i rätt

riktning. Men enbart detta kan inte tillfredsställa kravet på tillskapandet av en

modern överstyrelse över denna del av utbildningsväsendet.

Sveriges Konservativa Studentjörbund framhåller beträffande fakultetsberedningarnas

sammansättning, att antalet representanter för universitet och högskolor

enligt förbundets uppfattning är alltför litet, i synnerhet i beredningarna

för humaniora och teologi respektive de tekniska vetenskaperna.

Centerns Studentjörbund anför:

. Förslaget om inrättande av fasta planeringsorgan i form av fem fakultetsberedningar

hälsar vi med den största tillfredsställelse. Enligt vår mening bör sam
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1904

arbetet mellan fakultetsberedningarna och kanslersämbetet organiseras enligt de

riktlinjer Statskontoret föreslagit. Universitetskanslersämbetet bör sålunda fungera

som beredningsorgan åt de planerande organen och förvaltningsapparaten

vara gemensam. I konsekvens härmed behöver inte heller kanslerskollegiet tillföras

särskilda sekretariatsresurser.

Beträffande tillsättningen av universitetskansler anser vi liksom utredningen,

att denne bör förordnas av Kungl. Maj:t. Inte minst i egenskap av besvärsinstans

bör universitetskanslersämbetet stå fritt från beroende av de lokala universitetsintressena.

Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund anför följande:

Förbundet menar att det är väsentligt att fakultetsberedningarna samordnas

genom ett överordnat organ. Detta kan lämpligen ske genom att låta beredningarna

ingå som avdelningar i kanslersämbetet, där kanslerskollegiet blir ämbetets

styrelse och den av regeringen utsedde kanslern i verklig mening ansvarig för

avvägningen mellan beredningarnas yttranden över petita. Kanslersämbetets

planerande och dess mer löpande arbete bör hållas åtskilda, men ämbetet bör

kunna använda samma utredningsresurser för båda dessa uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker nödvändigheten av att de olika organ,

som kommer att medverka i det utredningsarbete som skall ligga till grund för

fakultetsberedningarnas planeringsverksamhet samverkar, så att dubbelarbete

undvikes.

Statskontoret anför bl. a. följande:

Statskontoret vill i anslutning till rapporten och i motsats mot utredningen

föreslå att universitetskanslersämbetet skall fungera såsom gemensamt planerings-

och utredningsorgan för fakultetsberedningarna. Detta innebär, att universitetskanslern

på ett helt annat sätt än enligt utredningens förslag kan såsom

initiativtagare och koordinator bli en drivande kraft i planeringsarbetet, att beredningarna

oaktat sin självständighet får ett starkt sammanhållande band och

att en fastare grund läggs för kanslerskollegiets slutliga samlade bedömning, vid

vilken statskontoret lägger stor vikt. Vidare skapas härigenom bättre kontakter

mellan den fortlöpande utredningsverksamhet av typen effektivitetskontroll, som

universitetskanslersämbetet avses utföra, och den utredningsverksamhet som

mera direkt är knuten till petitaarbete och annan planering. Ävenledes minskas

riskerna för bristande kontakter mellan och dubbelarbete av fakultetsberedningar

med angränsande ämnesområden, ett särskilt för de tekniska och naturvetenskapliga

fakultetsberedningarna viktigt spörsmål, liksom riskerna för motsvarande

svagheter i fråga om sådant planerings- och petitaarbete som avser

fakulteterna och sådant som avser service-organ etc. utan fakultetstillhörighet.

I fråga om det av universitetsutredningen föreslagna anmälningsförfarandet

vid utseende av kansler anför statskontoret:

Statskontoret är icke övertygat om att man kan finna lämpliga former för

ett sådant förslagsställande från beredningarnas sida. Om olika beredningar eller

fraktioner inom beredningarna skulle ha skilda uppfattningar i personfrågan

skulle vidare det av utredningen angivna syftet kunna snarare motverkas än

främjas. Enligt statskontorets mening kan man räkna med att Kungl. Maj:t

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196k

även utan anmälningsförfarande kommer att utse en universitetskansler som kan

vinna också beredningarnas och universitetens förtroende; den föreslagna proceduren,

som närmast ter sig som ett relikt av nuvarande kanslersval, bör därför

kunna utgå.

I sistnämnda fråga är statskontorets styrelse icke enhällig. En reservant1 inom

styrelsen anför följande:

I likhet med vad som för närvarande är stadgat bör såväl läroanstalternas

rektorer som universitetskanslern utses genom val av universitetens ordinarie

lärare. Endast härigenom skapas förutsättningar för att de skall kunna självständigt

och kraftfullt hävda forskningens behov och dess oberoende i förhållande

till statliga myndigheter. Betydelsen av detta oberoende, som överensstämmer

med en stark och värdefull tradition inom svenskt universitetsväsen, är visserligen

under ordinära omständigheter föga märkbar. Erfarenheter från vissa andra

länder visar emellertid, att under särskilt svåra förhållanden de akademiska läroanstalternas

frihet haft en så vittgående både principiell och praktisk betydelse,

att till dess förmån även vägande effektivitets- och rationaliseringssynpunkter

på organisationen av läroanstalternas ledning måste få vika.

Läkarutbildning sberedning en anför huvudsakligen följande:

Läkarutbildningsberedningen finner tanken tilltalande att det på det centrala

universitetsplanet upprättas planerande organ inom skilda ämnesområden.

Läkarutbildningsberedningen är medveten om bl. a. de problem av gränsdragningsnatur,

som kan uppkomma om man har var för sig relativt självständiga

organ för planering och för förvaltning. Det är dock enligt beredningens mening

väsentligt, att fakultetsberedningarna utformas till slagkraftiga organisationer,

som skall kunna framlägga rationella och väl underbyggda planer för forskningsoch

utbildningsorganisationens uppbyggnad. Det är därvid bl. a. nödvändigt, att

de erhåller sådana sekretariatsresurser, som sätter dem i stånd att var för sig

genomföra de omfattande och mycket varierande utredningar, som kan komma

att aktualiseras.

Det framgår icke klart, hur långt i detalj planeringsarbetet ansetts skola bedrivas

av de centrala planeringsorganen, t. ex. när det gäller sådana frågor som

ny-, om- eller tillbyggnader av institutioner. Konstruktionen av fakultetsberedningarna

maste emellertid bli beroende av i vilken omfattning sådana uppgifter

kommer att läggas på beredningarna. Exempelvis kan långtgående engagemang

från fakultetsberedningarna i byggnadsfrågor komma att förutsätta, att speciell

byggnadsteknisk sakkunskap är företrädd i beredningarna samt att deras sekretariat

dimensioneras med särskild hänsyn till härigenom aktuella behov.

Därest de centrala beredningarnas planeringsfunktioner blir så vittgående,

som ovan antytts, kan det vara ändamålsenligt att de omedelbart även övertager

de mer tillfälliga och begränsade planeringsuppgifter, som tidigare ålagts

skilda kommittéer eller beredningar. Läkarutbildningsberedningen utgör själv

ett sådant organ, vars planerande uppgifter sålunda skulle kunna tänkas bli övertagna

av den föreslagna fakultetsberedningcn för medicin, odontologi och farmaci.

Med hänsyn till det anförda kan det finnas anledning för läkarutbildningsberedningen

att kortfattat beröra några erfarenheter från läkarutbildningsberedningens

egen verksamhet.

1 Redaktören M. Ståhl.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr BO ur 19(H

Beredningen liar inom ramen för sitt uppdrag dels redovisat förslag till principiella

lösningar vad gäller program för läkarutbildningens utbyggande, dels ock

avlämnat konkreta förslag till successiva vidgningar av läkarutbildningskapaciteten

vid de olika lärosätena. Beredningen har vidare medverkat vid uppföljningen

av statsmakternas beslut i fråga om ökad läkarutbildning, såväl vad gäller

utbyggnad av lärar- och övrig personalorganisation som på byggnadssidan.

För dess arbete har det varit av väsentlig betydelse för beredningen att ha

noggrann kännedom om den organisation, som finnes vid de olika lärosätena,

både vad gäller personella och byggnadsmässiga resurser. Det bär varit angeläget

för beredningen att hålla sig informerad om de övriga planer till utbyggnader av

intresse för läkarutbildningen, som efter hand framkommit, t. ex. inom sjukvårdsorganisationen.

För beredningen har det därvid varit nödvändigt att ha tillgång

till en fast sekretariatsorganisation, som kontinuerligt kunnat följa utvecklingen

inom berörda fält.

Beredningen vill framhålla, att hittillsvarande svårigheter att på grundval av

universitetsstatistikens data kontinuerligt kunna följa bl. a. examensfrekvensen

och studietidsförändringarna känts såsom en brist för beredningens verksamhet.

För att få underlag för bedömningar i skilda frågor har beredningen själv tvingats

genomföra vissa punktutredningar rörande utbildningens effektivitet i nyssnämnda

avseende. Det är därför synnerligen angeläget — oavsett de förbättrade

förhållanden, som kommer att råda, när den studiestatistiska avdelningens vid

statistiska centralbyrån verksamhet börjat giva resultat ■— att såväl den lokala

som den centrala förvaltningsmyndigheten för universitet och högskolor erhåller

den förstärkning, som möjliggör att utbildningen på ett rationellt sätt kan

bevakas.

I beredningens verksamhet har byggnadsfrågor av varierande natur varit vanliga.

Visserligen är byggnadsstyrelsen den centrala myndigheten för byggnadsplanering,

byggande och byggnadsförvaltning för de högre läroanstalterna. Byggnadsstyrelsen

är emellertid bl. a. för sitt arbete med programmering av till-, omoch

nybyggnader beroende av samråd med det centrala planeringsorganet inom

ämnesområdet i fråga. Med hänsyn till den centrala roll som byggnadsfrågor kan

komma att intaga i ett permanent centralt planeringsorgans verksamhet, är det

således av värde, att en kontinuerlig samverkan etableras mellan dessa organ

var för sig och byggnadsstyrelsen.

Teologiska fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Fakulteten ansluter sig till förslaget om inrättande av fakultetsberedningar.

Universitetskanslern får enligt utredningens förslag vid sin sida ett kanslerskollegium,

mot vars upprättande och sammansättning fakulteten icke har något

att erinra. Kanslers uppgift blir, vid sidan av åliggandet att vara chef för förvaltningen,

att i kanslerskollegiet granska, överarbeta och samordna universitetens

petita, innan dessa inges till departementet, samt att dessutom taga sadana

initiativ, som främjar universitetens verksamhet. Principiellt sett blir hans

ställning därför i allt väsentligt densamma som tidigare, nämligen att såsom universitetens

högste förtroendeman företräda dessas intressen inför statsmakterna.

Under sådana förhållanden kan fakulteten icke finna att tillsättningsförfarandet

i princip bör ändras utan anser att kanslern i överensstämmelse med sunda demokratiska

principer alltjämt bör väljas av universiteten. Detta utesluter icke att

en enklare och smidigare valprocedur än den hittills tillämpade bör kunna användas,

om så befinnes särskilt önskvärt. Förvandlas emellertid kanslern till att

bli en utan universitetens hörande och medverkan av Kungl. Maj:t utnämnd

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ämbetsman, kommer universitetskanslersämbetet automatiskt att förvandlas till

en departementet i alla hänseenden underordnad instans. Under sådana omständigheter

måste fakulteten fråga sig, om icke mycken tid och framförallt kostnad

kan sparas genom en förenklad organisation. Fakulteten, som sedan åratal tillbaka

arbetar med otillräckliga anslag, anser för sin del att alla tänkbara besparingar

bör göras på det administrativa och förvaltningsmässiga planet i syfte att

en rikligare tilldelning av'' medel kan ske till det som är avsikten med universitetsorganisationen,

forskning och undervisning i förening med utbildning. En Länkbar

förenkling vore att något förstärka vederbörande byrå i departementet, som

handlägger ärenden gällande universitet och högskolor, att delegera ytterligare

en del ärenden till universiteten, att sammanhålla fakultetsberedningarna i ett

fristående organ under en av universitet och högskolor utsedd ordförande. En

ledande princip i all statsförvaltning borde vara att undvika onödiga mellaninstanser,

som endast försinkar och fördyrar ärendenas behandling. Den sista

granskningen, som i realiteten innebär en avsevärd nedprutning av anslagsäskandena

utföres till sist — vilket system man än väljer — i departementet,

under hänsynstagande till finansdepartementets synpunkter.

För en effektiv universitetsadministration och förvaltning är kanslersämbetet

visserligen ingalunda oumbärligt. Under förutsättning att kanslern alltjämt får

behålla sin ställning som universitetens valde förtroendeman representerar dock

universitetskanslersämbetet enligt fakultetens mening en sådan tillgång för

svenskt universitetsväsen att övervägande skäl talar för dess bibehållande.

Juridiska fakidteten i Uppsala anför:

Fakulteten kan i princip ansluta sig till förslaget om fakultetsberedningar och

finner tanken om en särskild fakultetsberedning för rätts-, samhälls- och företagsvetenskaperna

riktig. Fakulteten vill dock framhålla att en dylik beredning icke

kan anses tillfredsställande ur de juridiska fakulteternas synpunkt, såvida icke

dess sammansättning göres sådan, att beredningen kommer att innehålla åtminstone

två representanter för dessa fakulteter. För fakulteten har det framstått

som oklart, hur man bör ordna förhållandet mellan beredningarna och kanslersämbetet,

Möjligen böra de knytas närmare till kanslersämbetet än som skett i

förslaget, åtminstone på så sätt att kanslern göres till ordförande i fakultetsberedningarna.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför följande:

Medicinska fakulteten anser, att de föreslagna fakultetsberedningarna bör

kunna fylla en utomordentligt viktig funktion vid planeringen av universitetens

och forskningens framtida utveckling. Fakulteten har ingen erinran mot förslaget

om beredningarnas sammansättning.

Närvaron i beredningarna av representanter för både universitet och allmänhet

bör ge en möjlighet att vid planeringen utnyttja skilda typer av specialkunskap.

Skapandet av ett kanslerskollegium innebär garanti för en lämplig samordning

av planeringen. Medicinska fakulteten vill också med skärpa framhålla, att den

delar universitetsutredningens uppfattning, att de statliga forskningsråden även

i fortsättningen bör ha en från den centrala universitetsledningen fristående ställning.

Fakulteten delar sålunda på denna punkt icke — liksom ej heller för övrigt

— statskontorets mening, enligt vilken universitetens centrala ledning, i högre

grad än enligt universitetsutredningens förslag, anses böra vara koncentrerad till

kanslerskollegiet. I stället vill fakulteten livligt på alla punkter tillstyrka den av

universitetsutredningen föreslagna organisationen av den centrala universitetsledningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.''!

Kungl. Maj:tu ''proposition nr 50 år 19Gb

Eu reservant inom fakulteten har emellertid anfört i huvudsak följande:

l)ct nya kanslcrsämbetets uppgift blir icke längre att såsom universitetens

och högskolornas högste företrädare framlägga deras önskemål och behov för

Kungl. Maj:t. Denna del av den nuvarande kanslerns uppgifter skall enligt utredningens

förslag överflyttas till beredningarna, i vilka universiteten föreslås få

ett medinflytande. Det måste emellertid da beaktas, att detta medinflytande är

förhållandevis mycket litet. Eu bestämmelse om att universitetskanslern skall

förordnas efter anmälan av beredningarna kan därför visserligen sägas skapa

någon garanti för gott samarbete mellan universitetskanslern och beredningarna

men icke med skäl sägas åvägabringa detsamma mellan universitetskanslern och

universiteten.

Endast en minoritet av ledamöterna i fakultetsberedningarna utses inom förslag,

upprättade av de berörda fakulteterna själva. Reglerna för uppgörande av

förslag äro sådana, att vid varje förordnandetillfälle antalet föreslagna skall motsvara

minst tre gånger det antal ledamotsplatser, som skall besättas. Kungl.

Maj:t beredes härigenom relativt god möjlighet att utse personer, som kunna

väntas lyhörda för dess intentioner.

Utredningens förslag medföra sålunda, att universitetens medinflytande i universitetens

centrala styrelse kan komma att reduceras till eu fiktion.

Jag anser sålunda, att utredningens förslag beträffande universitetens centrala

ledning i vissa avseenden icke äro för universiteten godtagbara. Universitetskanslern

bör utses av universitet och högskolor, och av fakulteterna utsedda ledamöter

i fakultetsberedningarna böra äga majoritet i dessa.

Ilis torisk-filosof iska sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande.

Beträffande tillsättningen av universitetskansler innebär utredningens förslag

enligt sektionens mening en avgjord förbättring. Sektionen utgår från att Kungl.

Maj :t skall träffa sitt val bland dem som föreslagits av fakultetsberedningarna

och att detta kommer till klart uttryck i stadgarna.

Sektionen vill för sin del tillstyrka upprättandet av fakultetsberedningar och

vill understryka vikten av att till ledamöter utses personer, som verkligen har

tid och intresse för ett aktivt deltagande.

Sektionen anser emellertid icke, att utredningen kommit fram till ett väl avvägt

system vid uppdelningen av vetenskapsområdena pa de olika beredningarna.

Det framgår icke varför utredningen föreslår att de teologiska och humanistiska

fakulteterna (liksom också de tekniska vetenskaperna) skulle ha endast tre

representanter, medan i övriga beredningar vederbörande fakulteter skulle ha

fyra ledamöter.

Svagheten i utredningens system synes emellertid framför allt vara disproportionen"mellan

bredden av de vetenskapsområden som varje fakultetsberedning

skall svara för. Medan en beredning skulle handlägga alla frågor rörande de tekniska,

långt differentierade och i antal snabbt växande ämnena, och en annan

beredning skulle handlägga samtliga naturvetenskapers ärenden, skulle en beredning

representera den i förhallande till dessa områden i varje fall ännu mycket

smala samhällsvetenskapliga och juridiska sektorn.

En bättre balans i systemet synes kunna uppnås genorn att minska detta med

en beredning och sammanföra de teologiska, juridiska, sprakvetenskapliga, historisk-filosofiska

och samhällsvetenskapliga ämnesområdena till en beredning. En

sådan beredning torde icke få ett mindre homogent vetenskapsområde än den

tekniska och den naturvetenskapliga beredningen. I gengäld borde i varje fall

universitetsrepresentanternas antal ökas både i denna beredning och i de övriga.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

Med åtta universitetsrepresentanter i den här föreslagna beredningen för teologi,

juridik, humaniora inklusive samhällsvetenskap och den ekonomiska gruppen

torde bättre garantier vinnas för verkligt sakkunniga bedömningar och avvägningar

än genom universitetsutredningens förslag och en bättre samordning

mellan varandra naturligt närstående vetenskapsområden skulle kunna komma

till stånd. Visserligen skulle icke därmed alla fakulteter och sektioner vara företrädda,

vilket kanske i sig skulle kunna vara önskvärt, men genom ett lämpligt

urval och genom ett effektivt samråd mellan de förslagsställandc grupperna borde

både samtliga lärosäten och samtliga större ämnesområden kunna bli företrädda.

Det kan övervägas i vad man särskilda bestämmelser kan behövas för att garantera

detta syfte, som bör vara klart uttryckt i vederbörande stadga.

Om en sådan i vidaste bemärkelse humanistisk beredning skulle anses alltför

omfattande, borde de teologiskt-humanistiska och juridisk-samhällsvetenskapliga

beredningarna avge gemensamma petita och liknande förslag i analogi med vad

som föreslås för de tekniska och naturvetenskapliga beredningarna, detta för att

uppnå en effektivare samordning redan före behandlingen i kansler skollegiet.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande:

I förhållande till nuvarande system innebär universitetsutredningens förslag

om sättet för utseende av universitetskansler en förenkling. Universiteten vilja

gärna betrakta universitetskanslern såsom sin förtroendeman, och sektionen får

därför som sin mening uttala den bestämda förhoppningen, att Kungl. Maj:t

kommer att träffa sitt val bland dem, som föreslagits av fakultetsberedningarna.

Sektionen tillstyrker utredningens förslag, att fakultetsberedningar inrättas.

Mot den föreslagna grupperingen av fakulteter på de olika beredningarna har

sektionen den invändningen, att språkvetenskap liksom även ett flertal andra

humanistiska ämnen å ena sidan och teologi å den andra sidan ofta äro så vitt

skilda fält, att det måste anses fullt motiverat med inrättandet av en särskild

fakultetsberedning för humaniora. Sektionen vill även bestämt avvisa det förslag

rörande sammansättningen av beredningarna, som framlagts och som innebär,

att företrädarna för universiteten skulle komma i en minoritetsställning.

De avvägningar, som komma att göras i fakultetsberedningarna komma uppenbarligen

att bli av vital betydelse för forskningens och utbildningens kvalitet,

icke blott dess dimensionering. Det vore synnerligen olyckligt, om vid dessa

avvägningar lekmannarepresentanter och företrädare för avnämarna finge det

avgörande inflytandet. Denna kategoris dominans i planeringsarbetet skulle f. ö.

ytterligare ökas genom utbildningsråden. Sektionen tycker sig finna, att utredningen

både i fråga om fakultetsberedningarna och i andra sammanhang vill tillförsäkra.

avnämargruppen ett mycket starkt, kanske avgörande inflytande på

utformningen av utbildningens innehåll. Det förefaller sektionen, som om utredning™

inte tillräckligt beaktat, att all utbildning inte kan skäras over cn kam.

Vad gäller utbildningen åtminstone inom humanistiska fakulteten, torde avnämarnas

anspråk på att få göra sina intressen gällande vara mindre befogade, när

det gäller den högre utbildningens innehåll och organisation, än när det gäller

den lägres. Inte heller kan sektionen finna, att de olika fakulteterna över lag stå

i samma förhållande till »allmänna intressen» och avnämargruppen. Sektionen

kan icke medge, att innehållet av den utbildning, sektionen ger, i realiteten skall

fixeras av företrädare för allmänna intressen och de avnämarintressen, som icke

äro universitetens. Ett drag ha de olika fakulteterna gemensamt i avnämarfrågan:

de äro i viss utsträckning sina egna avnämare, nämligen i den mån inom dem

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:Is proposition nr 50 år 19ti.i

bedrives högre utbildning och forskning; forskningens villkor bestämmas i hög

grad av den lägre utbildningens kvalitet. Det är redan därför skäligt, att fakulteterna

ges betryggande möjligheter att hävda sina synpunkter inom fakultetsberedningarna.

För de fakulteter, som handha utbildningen av lärare, gäller dessutom,

att de även indirekt äro sina egna avnämare, i det att de ha att utbilda

dem, som fått sin tidigare utbildning av dem, som fakulteterna själva utbildat.

Beträffande dessa fakulteter föreligga tydligen ännu starkare skäl, att universitetsintressena

få en stark representation i beredningarna. Sektionen vill på dessa

grunder föreslå, att fakultetsberedningarna ges en sådan sammansättning, att

varje sektion och fakultet i dem företrädes av en sin ledamot och att falcultetsberedningens

ledamöter begränsas till dessa. Sammanträdena kunde lämpligen äga

rum under kanslers ordförandeskap och därigenom en instans i en tungrodd organisation

inbesparas.

Därest fakultetsberedningar tillkomma med företrädare för varje fakultet och

sektion, kommer en länge känd brist i petitabehandlingen att kunna avlägsnas,

nämligen den, att en samordning icke kunnat ske på riksplanet fakulteterna

emellan under gemensamt ansvar. Det avnämarintresse, som utredningen tänkt

sig företrätt i fakultetsberedningarna, synes sektionen närmast höra hemma i

utbildningsråden.

Större konsistoriet i JJppsala, som, enligt vad som framgår av det föregående,

anser att kanslerns ansvar för planeringsarbetet bör bevaras i den formen, att

universitetskanslern göres till ordförande i samtliga beredningar, anför rörande

kanslerns och beredningarnas ställning i huvudsak följande:

Konsistoriet anser att kanslers ställning såsom universitetens högste företrädare

vid tillsättningsförfarandet bör markeras därigenom, att det med ett visst

antal universitetsrepresentanter förstärkta kanslerskollegiet upprättar förslag,

varefter Kungl. Maj:t förordnar universitetskanslern för en sexårsperiod.

Utredningens förslag att inrätta fakultetsberedningar anser konsistoriet vara

ett av utredningens värdefullaste uppslag.

Konsistoriet finner en bedömning av antalet fakultetsberedningar och dessas

arbetsområden svår att verkställa, särskilt som meningarna vid universitetet

divergera och anser att denna viktiga fråga behöver ytterligare belysas.

Sammansättningen av fakultetsberedningarna ger anledning till betänkligheter.

Det kan anses givet att universitetens representanter inom varje beredning

komma att stanna i en på förhand garanterad minoritet. Konsistoriet kan icke

finna det riktigt att den av universitet och högskolor företrädda sakkunskapen,

vilken är absolut nödvändig, om fakultetsberedningarna skola kunna tillfredsställande

fylla sin uppgift, blir så svagt företrädd i dessa organ, som ju enligt

utredningens förslag komma att spela en utomordentligt viktig roll. Konsistoriet

måste därför yrka på en representation, som är så beskaffad, att den åt sakkunskapen

säkrar ett avgörande inflytande på ärendenas behandling.

Teologiska fakulteten i Lund förordar, att inom fakultetsberedningen för

humaniora och teologi fyra ledamöter utses inom förslag av de berörda fakulteterna.

Juridiska fakulteten i Lund anser, att i varje fakultetsberedning en representant

bör ingå för varje berörd fakultet. Denna komplettering av fakultetsbered
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ningarna kan enligt fakultetens mening utan olägenhet göras utan ökning av

antalet övriga ledamöter av beredningarna.

Medicinska fakulteten i Lund anför följande:

Den föreslagna sammansättningen av de s. k. fakultetsberedningarna vill fakulteten

med skärpa motsätta sig. Varje berörd fakultet skall ovillkorligen vara

företrädd på detta plan.

Humanistiska fakulteten i Lund anför:

Beträffande de av utredningen föreslagna fakultetsberedningarna skulle fakulteten

helst sett, att den inte sammankopplats med teologiska fakulteten. Den vill

emellertid bestämt hävda, att representationen måtte utökas till att omfatta fyra

till fem ledamöter mot av utredningen föreslagna tre, så att en representant för

varje universitet kommer att ingå i beredningen. Fakulteten kan nämligen under

inga förhållanden dela utredningens åsikt att »ortsrepresentation bör undvikas».

Större konsistoriet i Lund anför i huvudsak följande i anledning av universitetsutredningens

förslag om avskaffande av kanslersvalet:

Det är ej förvånande, att detta förslag väcker stora betänkligheter inom universiteten.

Alltsedan universitetens tillkomst har kansler valts av universiteten

såsom en deras förtroendeman inför Kungl. Maj:t. Den viktigaste orsaken till

att universiteten — till skillnad från övriga statliga organ och institutioner — har

behov av särskild representation inför Kungl. Maj:t ligger, som universitetsutredningen

framhåller, i det mycket betydelsefulla särdrag hos universitetsväsendet,

att en stor del av dess resurser är ställda till förfogande för möjliggörande

av en fritt vald och fritt bedriven forskning vars villkor, utveckling och

behov kan bedömas endast av forskarna själva. Konsistoriet kan bekräfta, att

kanslerns ställning som en vald förtroendeman för universiteten uppfattas »som

en värdefull garanti för universitetsverksamhetens arbetsvillkor och universitetens

möjligheter att hos statsmakterna vinna gehör för sina synpunkter och

önskemål».

Emellertid måste man vid frågans bedömande taga hänsyn till de ändringar

av universitetskanslersämbetets uppgifter som den nya organisationen kommer

att föra med sig. Enligt universitetsutredningens förslag skall petitaärendena

överflyttas på ett antal fakultetsberedningar; konsistoriet har som nedan framgår

funnit sig böra tillstyrka att sådana beredningar inrättas. Det blir då icke längre

kanslerns uppgift att såsom universitetens representant framlägga dessas önskemål

och behov för Kungl. Maj:t. Denna uppgift kommer att åvila fakultetsberedningarna

och deras sammanhållande organ, kanslerskollegiet.

Kanslersämbetets uppgifter i den nya organisationen kommer i stort sett att

reduceras till dels administrativ kontroll, dels utredningsarbete.

Konsistoriet har känt tvekan inför denna konstruktion av kanslersämbetet.

För universitetsutredningens förslag talar dock med styrka, att det är ofrånkomligt

att statsmakterna, som anslår och i framtiden i långt högre grad måste

bevilja mycket stora belopp till universitetsväsendet, önskar utöva såväl formell

kontroll som sakkontroll över hur resurserna användes och utnyttjas. Det synes

härvid vara lämpligast, att kanslersämbetet utformas som ett organ för sådan

kontroll, varvid det givetvis måste i största möjliga utsträckning frikopplas från

uppgifter av annan art.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G^

Med en sådan utformning av universitetskanslersämbetet är det riktigt, att

universitetskanslern kommer att bli en Kungl. Maj:ts förtroendeman mera än

universitetens.

Av nu anförda skäl anser sig konsistoriet kunna tillstyrka universitetsutredningens

förslag att universitetskanslern i den nya organisationen förordnas av

Kungl. Maj:t. Givet är dock, att om kanslersämbetets uppgifter utformas på

annat sätt än ovan angivits, kan konsistoriets ståndpunkt i frågan bli en annan.

I syfte att skapa en garanti för gott samarbete inte endast med fakultetsberedningarna

utan också med de underställda universiteten föreslår konsistoriet, att

förordnandet av universitetskansler sker efter förslag av kanslerskollegiet, förstärkt

med universitetens rektorer.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av fakultetsberedningar för

planeringsarbetet tillstyrkes i princip av konsistoriet, som vidare anför följande:

Konsistoriet har förut understrukit universitetsutredningens uttalande att

universitetsväsendet företer det mycket betydelsefulla särdraget, att en stor del

av dess resurser är ställda till förfogande för möjliggörande av en fritt vald och

fritt bedriven forskning, vars villkor, utveckling och behov endast kan bedömas

av forskarna själva. Detta särdrag medför, att universiteten har behov av en

särskild representation, som inför Kungl. Maj:t framlägger deras synpunkter och

önskemål. Enligt universitetsutredningens av konsistoriet tillstyrkta förslag

kommer denna uppgift icke i framtiden att åvila universitetskanslern utan i

stället fakultetsberedningarna. Dessa beredningar måste därför organiseras

på ett sådant sätt, att de verkligen blir representativa för åsikter och önskemål

inom universiteten. Fakultetsberedningarna skall vidare fungera som kontaktorgan

mellan regeringen och de akademiska läroanstalterna. Även för fyllandet

av denna funktion är det nödvändigt, att beredningarna är så organiserade, att

de kan anses representera universiteten. Givetvis är det av vikt, att universitetens

petita blir belysta och bedömda även ur avnämarnas synpunkt. Det är därför

i och för sig riktigt att företrädare för olika avnämarsynpunkter ingår i beredningarna,

men detta får icke leda till att universitetsväsendets företrädare kommer

i minoritet inom beredningarna.

Av vad konsistoriet ovan anfört framgår, att fakultetsberedningarna, om de

skall kunna fullgöra sina uppgifter att framlägga och bedöma universitetens

behov och önskemål, måste ha en sådan sammansättning att en sakkunnig

behandling av petitaärendena blir garanterad. Först därigenom blir universitetsutredningens

grundtanke angående sakkunskap i varje instans genomförd även

på högsta planet.

Konsistoriet finner, att fakultetsberedningarna framför allt bör sammansättas

så att de verkligen kan anses representera universiteten. Detta kan endast ske

på så sätt att forskarna/lärarna tillförsäkras majoritet inom beredningarna. Konsistoriet

vill därför bestämt yrka, att så sker. Med hänsyn till önskvärdheten av

att beredningarna har ingående kännedom om de olika fakulteternas speciella

förhållanden, finner konsistoriet att övervägande skäl talar för att varje fakultet

blir representerad. Det finns däremot ingen anledning att ändra på universitetsutredningens

förslag i fråga om antalet representanter för avnämargruppen.

Då fakultetsberedningarna skall föra universitetens talan hos och representera

universiteten inför Kungl. Maj:t, synes det konsistoriet självklart, att ordförandena

i de olika fakultetsberedningarna utses av beredningarna själva och icke av

Kungl. Maj:t.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Medicinska fakidteten i Göteborg yttrar:

Fakulteten uppskattar i princip universitetsutredningens förslag om inrättandet

av fakultetsberedningar. Beträffande deras sammansättning har fakulteten

emellertid avvikande mening men vill här blott beröra beredningen för medicin,

odontologi och farmaci. Enligt betänkandet skall blott fyra av de nio ledamöterna

väljas från vederbörande fakulteters resp. högskolors lärarstaber. Detta skulle

innebära, att de medicinska läroanstalterna torde få två representanter, varav

eventuellt en även skulle tillhöra det medicinska forskningsrådet. Det måste

anses uteslutet att man genom en sådan organisation skulle kunna erhålla en

tillfredsställande behandling av den för varje fakultets verksamhet så utomordentligt

viktiga pctitan. Inte heller skulle det bli möjligt att fungera som ett

nära kontaktorgan mellan regeringen och de olika lärosätena eller, såsom universitetsutredningen

åsyftar täcka de huvudsakliga forskningsområden beredningen

har att arbeta för. Fakulteten anser det nödvändigt, att varje medicinsk fakultet

får en representant i den här berörda fakultetsberedningen. Detta kan vinnas

utan nämnvärd ökning av antalet ledamöter genom att minska lekmannarepresentationen,

vilket ej kan anses ofördelaktigt om, såsom fakulteten föreslår, ett

särskilt utbildningsråd inrättas.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten hälsar förslaget om fakultetsberedningar med stor tillfredsställelse

men vill samtidigt framhålla angelägenheten av att de humanistiska fakulteterna

erhåller större representation i motsvarande fakultetsberedning än vad som föreslås

i betänkandet samt att humaniora ej sammanföres med de teologiska disciplinerna

till en gemensam fakultetsberedning.

Större konsistoriet i Göteborg anför bl. a. följande:

Ändamålet med fakultetsberedningarna är att söka åstadkomma en fortlöpande

central avvägning mellan de önskemål och behov som de olika lärosätenas fakulteter

anmäler i sina till beredningen ingivna petita. En dylik central avvägning

och samlad bedömning är att hälsa med största tillfredsställelse.

Det synes konsistoriet tvivelaktigt, huruvida den för universiteten föreslagna

representationen kan garantera en allsidig och tillfredsställande belysning av

fakulteternas anslagsäskanden inom beredningarna.

En ökning av universitetsrepresentationen i dessa beredningar är utan tvivel

ett angeläget önskemål. Med en för varje universitetsort utsedd representant för

medicin och odontologi tillsammans samt en representant för farmaceutiska institutet

skulle sammanlagda antalet ledamöter i den medicinska beredningen med

i övrigt bibehållen representation för allmänna intressen och för kanslersämbetet

uppgå till elva i stället för de föreslagna nio. Med en på samma sätt konstituerad

representantion för de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

skulle motsvarande fakultetsberedningar komma att bestå av elva resp.

tio ledamöter. En sådan förstärkning av universitetsinslaget bör vara möjlig utan

att beredningarna växer till ett omfång som försvårar deras arbete.

Konsistoriet understryker slutligen, att ett stort ansvar kommer att vila på

fakultetsberedningarnas sekreterare, vilka torde komma att fungera som föredragande.

I frågan rörande proceduren vid utseende av kansler anför konsistoriet följande:

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196It

Det kan enligt konsistoriets mening starkt ifrågasättas, huruvida sex korporationer

med tillsammans över fyrtio överläggande och beslutande ledamöter verkligen

utgör en smidigare och lätthanterligare apparat än den nuvarande elektorsförsamlingen.

Om tillsättningsförfarandet skall kunna omgivas med nödig diskretion

och grannlagenhet, måste valet läggas i händerna på en väsentligt mindre

församling, bestående av t. ex. de centrala beredningarnas ordförande. För att

säkerställa universitetens inflytande skulle denna församling kunna utökas med

ett begränsat antal universitetsrepresentanter, en för varje lärosäte, valda av

vederbörande konsistorium eller motsvarande korporation. Fn annan utväg vore

att behålla elektorsinstitutionen men samtidigt väsentligt nedbringa elektorernas

antal. Eu på något av dessa sätt sammansatt församling skulle utan tvivel ha

större förutsättningar att lösa denna ömtåliga uppgift än de centrala beredningarna

tillsammantagna.

Konsistoriet vill således liksom utredningen förorda att Kanslern tillsättes av

Kungl. Maj:t på sex år men att detta sker efter anmälan av en förslagsställande

församling, bestående antingen av ordförandena i de centrala beredningarna samt

representanter för de berörda läroanstalterna, eller av valda elektorer. Denna

församling skall äga att för Kungl. Maj:t framlägga förslag om högst tre personer.

Större konsistoriet i Göteborg är emellertid, som framgått av det föregående

ej enigt i sitt yttrande rörande universitets/högskoleväsendets centrala ledning.

De fyra reservanter, vilka förordar ett sammanförande till ett organ av såväl de

administrativa som de planerande uppgifterna, anför vidare följande:

Universitetskanslersämbetet bör organiseras som ett centralt ämbetsverk

under en styrelse med universitetskanslern som ordförande och ordförandena i

de centrala beredningarna som ledamöter. Denna styrelse skulle sålunda till sin

sammansättning överensstämma med det föreslagna kanslerskollegiet. Till denna

styrelse bör fakultetsberedningarna anslutas som beredande och initiativtagande

organ. Därav följer bl. a. att de förslag till åtgärder som beredningarna kan finna

påkallade eller lämpliga alltid kommer att behandlas av universitetens överstyrelse,

kanslersämbetet. Den befogenhet som utredningen vill tilldela beredningarna,

nämligen att, med förbigående av universitetskanslersämbetet, väcka

förslag om dylika åtgärder, skulle därigenom bortfalla.

En reservant1 inom konsistoriet uttalar sig för att det bör ankomma på Kungl.

Maj :t att utan föregående anmälningsförfarande utse kansler.

Juridiska fakulteten i Stockholm anför i frågan om kanslerns ställning följande:

Fakulteten vill hävda att utredningen icke tillräckligt beaktat värdet av att

universitetskanslern så långt möjligt har universitetens förtroende. Utan tvekan

blir ett sådant förtroende mycket svårare att uppnå med det av utredningen

föreslagna systemet.

I detta sammanhang berör fakulteten även universitetsutredningens förslag

rörande rätt för universitetskanslern att till tjänsteman inom ämbetet delegera

beslutanderätt i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Fakulteten anför:

Fakulteten anser att en översyn i restriktiv anda här är erforderlig. Det är icke

lämpligt att förslag från universitetsmyndigheterna i stor utsträckning formellt

avgöras av tjänstemän i universitetskanslersämbetet.

1 Professor A. Attman.

5 — Bihang till riksdagens ■protokoll 196lf. 1 sand. Nr 50

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

Beträffande förslaget om fakultetsberedningar anför fakulteten bl. a.:

Utredningens förslag, att fakultetsorganens petita i framtiden skola ingivas

direkt till vederbörande fakultetsberedning, finner fakulteten lämpligi, dock

endast under det bestämda villkoret att beredningen inrymmer representation

från respektive fakulteter.

Utredningens förslag att de nio ledamöterna av varje fakultetsberedning, utom

den av universitetskanslersämbetet utsedde, förordnas av Kungl. Maj:t, dock

att ett visst antal — i den rätts- och samhällsvetenskapliga beredningen fyra av

ledamöterna — utses inom förslag, upprättade av de berörda fakulteterna själva,

kan fakulteten icke godtaga. Nämnda förslag garanterar endast ett ringa, om

ens något deltagande och inflytande från berörda juridiska fakulteters sida. Det

synes fakulteten naturligt att beredningens förslag, vilka avse fakulteternas verksamhet,

tillkomma under representation från varje berörd fakultet och att beredningens

ledamöter till övervägande del väljas av fakulteterna.

Humanistiska jakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Vid granskningen av detalj förslagen tvingas fakulteten att anföra starka betänkligheter,

särskilt mot fakultetsberedningarnas konstruktion. Utredningen har

ansett det nödvändigt att begränsa antalet dylika beredningar till fem, vilket

bl. a. medfört att de humanistiska disciplinerna sammanförts med de teologiska

till en beredning och samhälls- och företagsvetenskaperna sammanslagits med

juridiken till en annan. Även om detta korresponderar ganska väl mot de nuvarande

forskningsrådens ämnesdomäner och även om ett större antal beredningar

givetvis försvårar budgetarbetet, kan utredningens förslag icke betraktas som

välgrundade. Den första förutsättningen för samverkan i planeringsfrågorna är

självfallet åtminstone ett minimum av överensstämmande intressen och ämnesinriktning.

Några bärande skäl att frångå den traditionella fakultetsgrupperingen

har utredningen enligt fakultetens bestämda mening icke presenterat. Det rimliga

alternativet måste vara en beredning för varje fakultet. Fakulteten betraktar det

vidare som självklart, att varje lokal fakultet måste få sin egen representant i

riksorganet.

Ett samgående med de teologiska fakulteterna finner fakulteten av flera skäl

ytterst betänkligt. Visserligen kommer vissa av fakulteternas ämnen varandra

nära i sin forskning, men utbildningssidan uppvisar utomordentligt stora innehållsliga

och formella olikheter: det är vidare svårt att inse, hur man i en dylik

gemensam beredning skall kunna ge avnämarintressena en representation, som

kan omfatta både humaniora och teologi. Med tanke på hur de teologiska fakulteterna

hittills behandlats i reformarbetet synes betänkandets tal om »utbyggnad»

f. ö. närmast ge en ironisk effekt, och fakulteten betraktar även av det skälet

den föreslagna samarbetskonstruktionen som oroväckande. De anförda invändningarna

uppfattas som så vägande, att fakulteten tvingas ta bestämt avstånd

från de nu framlagda förslagen, vilka måste bli föremål för ytterligare utredning

och en grundlig omarbetning.

Matematisk-natur vetenskaplig a jakulteten i Stockholm anför bl. a. följande:

Fakulteten anser det fördelaktigt, att kontaktorgan på detta sätt skapas mellan

regeringen och de akademiska läroanstalterna och tillstyrker därför i princip

förslaget. Ifråga om den föreslagna sammansättningen av dessa fakultetsberedningar

hyser fakulteten däremot vissa betänkligheter. Framför allt med hänsyn

till det stora ämnesområde, som var och en av de fem fakultetsberedningarna

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b 131

skall ansvara för, anser fakulteten, att fackmannarepresentationen i beredningarna

gjorts alldeles för svag. Enligt fakultetens mening bör såsom ett minimum

sex ledamöter utses inom de av fakulteterna upprättade förslagen, detta för att

åtminstone en något så när allsidig sakkunnigrepresentation skall kunna säkerställas.

Denna förändring i beredningarnas sammansättning skulle kunna tänkas

ske enligt två alternativ. Antingen kan det sammanlagda antalet ledamöter i

varje beredning förbli oförändrat nio, varvid de av Kungl. Maj:t utsedda lekmannarepresentanterna

skulle minskas från fyra till två, eller också kan antalet

ledamöter utökas till elva. Med hänsyn till den vikt som universitetsutredningen

lägger vid att de allmänna intressena får fullgod representation i fakultetsberedningarna

vill fakulteten förorda det senare alternativet.

Enligt fakultetens mening bör dessa fakultetsberedningar utgöra rådgivande

organ på kanslers nivå. Petitaärenden exempelvis bör sålunda gå direkt från universiteten

till Kansler, för att därefter, om Kansler så finner påkallat, kunna

remitteras till respektive fakultetsberedning för yttrande.

Större konsistoriet i Stockholm förordar, som framgår av det föregående, att

universitetskanslern ges högsta ansvar för såväl den administrativa ledningen

som planeringsarbetet för universitets/högskoleväsendet. Någon kollegial styrelse

för universitetskanslersämbetet förordas icke av konsistoriet. Rörande tillvägagångssättet

vid utseende av universitetskansler anför konsistoriet följande:

Konsistoriet anser det beklagligt, om tillsättningsförfarandet skulle ändras så,

att kanslern icke längre komme att framstå såsom en universitetens förtroendeman.

Konsistoriet föreslår, att ett valsystem bibehålls, som innebär att universitetskanslern

vid sin utnämning åtnjuter både universitetens och Kungl. Maj:ts

förtroende. Den nuvarande valkorporationen bör ersättas med en församling

som består av fakultetsberedningarnas ordförande samt universitets- och högskolerektorerna.

Beträffande organisationen för planeringsarbetet yttrar konsistoriet följande:

Både planläggning och petitaarbete bör försiggå under kanslerns medverkan.

Enligt nuvarande praxis brukar kanslern före sitt ställningstagande till universitetens

petita rådgöra med representanter för varje lärosäte. Denna anordning,

som konsistoriet finner mycket ändamålsenlig, borde kunna kompletteras med

ett samråd på fakultetslinjen. Huruvida ett sådant samråd verkligen behöver

bindas till organisatoriska former synes icke helt självfallet.

Beträffande de föreslagna fakultetsberedningarna anser konsistoriet att varje

fakultet måste äga en representant i vederbörande beredning. Endast därigenom

skulle fakultetsberedningarna kunna framstå såsom auktoritativa företrädare

för universiteten. Om beredningarna icke får sådan karaktär, finner konsistoriet

det riktigare att de endast ges rådgivande karaktär och inordnas i kanslersämbetet.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i IJmeå, till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, anför följande:

I likhet med utredningen anser lärarkollegiet att universitetskanslern bör förordnas

av Kungl. Maj:t för högst sex år i sänder efter anmälan av de centrala

beredningarna. Lärarkollegiet vill tillstyrka inrättandet av fakultetsberedningar,

som torde bli värdefulla instanser för att samordna de olika lärosätenas petitafrågor

och för planeringen av den högre undervisningen och forskningen.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

För de till universitetskanslersämbetet hörande ärendena vill lärarkollegiet

tänka sig en anknytning till fakultetsberedningarna och kanslerskollegiet likartad

med den, som motsvarande ärenden på universitetsplanet ha till fakulteter och

sektioner ävensom konsistoriet. De av dessa ärenden, som avse forskning och

utbildning, skulle härvid liksom motsvarande petita- och andra planeringsärenden,

behandlas i fakultetsberedningarna och antingen avgöras där — eventuellt

efter delegering till ordförande eller tjänsteman — eller gå vidare till kanslerskollegiet.

Ärenden, som icke avse forskning eller utbildning, skulle gå direkt till

kanslerskollegiet. På kanslerskollegienivån skulle antingen yttrande till Kungl.

Maj :t avgivas av kollegiet, såsom i petitaärenden, eller avgörande träffas av kollegiet

eller dess ordförande, universitetskanslern, motsvarande konsistoriet respektive

rektor på universitetsplanet.

Lärarkollegiet vill särskilt understryka, att lärarkollegiets mening är att petita

skola gå från fakultetsberedningarna till Kungl. Maj:t obeskurna på samma sätt

som fakulteternas petita gå till överstyrelseplanet utan annan befattning med

dem från konsistoriets sida än ett samlat yttrande från konsistoriets synpunkter.

Universitetskanslern skulle enligt detta lärarkollegiets organisationsförslag

såväl som enligt universitetsutredningens vara ordförande i ett kanslerskollegium,

vilket i övrigt lämpligen skulle bestå av fakultetsberedningarnas ordförande ävensom

ytterligare tre av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter.

Enligt lärarkollegiets mening bör såsom chef för ett överstyrelseorgan, konstruerat

på sätt lärarkollegiet ovan angivit, befinna sig en universitetskansler,

beträffande vilken genom lämpligt anordnande av tillsättningsförfarandet garantier

skapats för att han äger såväl Kungl. Maj:ts som lärosätenas förtroende.

I sin ämbetsgärning har han nämligen den dubbla uppgiften att nedåt sörja för

den av statsmakterna önskade utbildningsverksamhetens ändamålsenliga handhavande

och uppåt rikta effektiva och välunderbyggda framställningar om medel

till den vetenskapliga verksamhet och akademiska undervisning, som fritt bedrives

vid universiteten.

Lärarkollegiet anser att den föreslagna ordningen möjliggör en i stort sett tillfredsställande

beredning av tillsättningsärendet. Av gammalt har lärosätenas val

av kansler ansetts utgöra en akademisk fri- och rättighetsutövning av grundläggande

betydelse, samtidigt som Kungl. Maj:ts stadfästelse av valet utgjort

inseglet på den högsta statsmaktens förtroende för universitetsväsendets främsta

företrädare. Lärarkollegiet förutsätter därför att fakultetsberedningarnas informella

överläggningar angående tillsättande av universitetskansler ske under nära

kontakt med såväl lärosätena som statsmakterna. Enligt lärarkollegiets mening

är det icke lämpligt att resultatet av överläggningarna, dvs. beredningarnas anmälan

till Kungl. Maj:t, offentliggöres.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm har ingen erinran mot universitetsutredningens

förslag rörande universitetskanslersämbetets och fakultetsberedningarnas

ställning. Kollegiet anser att de sistnämnda kommer att få stor

betydelse i petitasammanhang som representationer på högsta nivå för de akademiska

lärarna.

Som framgår av det föregående hör lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg

till de myndigheter, som uttalat sig principiellt till förmån för ett centralt

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 19GJf 133

organ med både planerande och förvaltande uppgifter. Detta betyder, framhåller

kollegiet,

att de föreslagna fakultetsberedningarna lämpligen borde inbyggas i kanslersämbetet

och framstå såsom kanslerns rådgivande organ. I dessa fakultetsberedningar

bör enligt lärarkollegiets uppfattning varje fakultet ha sin egen representant,

som kan föra fakultetens talan. En lekmannarepresentation på denna nivå

förefaller knappast påkallad, enär de bedömanden som skall företagas sa helt

förutsätter en ingående kännedom om akademiska förhållanden.

Ett kanslersämbete i nu antydd utformning synes också förutsätta, att man

håller fast vid systemet med en på ett eller annat sätt vald universitetskansler.

Men det är samtidigt klart, att den nuvarande valproceduren i så fall måste

reformeras. Framför allt måste man göra elektorsförsamlingen mycket begränsad

till omfattningen.

Farmaceututbildning skommittén, liksom lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet,

vars yttrande institutets styrelse åberopat såsom eget yttrande, anser det

angeläget, att den farmaceutiska fakulteten blir representerad i fakultetsberedningen

för medicin, odontologi och farmaci. Lärarkollegiet anser det dessutom

vara önskvärt, att farmacien om möjligt även blir representerad på avnämarsidan

i beredningen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför i huvudsak följande:

Avsikten med inrättandet av fakultetsberedningar är givetvis bl. a.^ den att

på hög nivå förslag till avvägning mellan de äskanden som framföres från fakulteterna

eller andra organ vid de olika lärosätena skall utaibetas innan Kungl.

Maj:t har att själv taga ställning till desamma — en tanke som lärarkollegiet

finner helt riktig.

Tanken att de olika fakulteterna skall kunna göra sin röst hörd aven inom

fakultetsberedningen finner lärarkollegiet i hög grad motiverad. Vad de tekniska

högskolorna beträffar är förslaget helt otillfredsställande i det att varje sektion

(nuvarande avdelningskollegium) har samma och lika vägande skäl att fa komma

till tals.

Enligt lärarkollegiets mening bör jakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna

utgöras av en ordförande utsedd av Ivungl. Maj:t samt därutöver

av ordförandena i de olika utbildningsråden. Ledamöterna av fakultetsberedningen

bör utses av Kungl. Maj:t vilken likaledes skall förordna

ordförande. Varje ledamot skall automatiskt bli ordförande i ett utbildningsråd

— något som måste beaktas vid utväljandet av fakultetsledamcter. De

ledamöter som skall ingå i utbildningsråden synes däremot i fortvarighetstillstånd

kunna förordnas av fakultetsberedningen. — Då anledning finnes att förmoda

att ordförandena i utbildningsråden i regel kommer att vara hämtade från

näringslivet eller från statligt område skulle sektionerna vid högskolorna icke få

direkt möjlighet att göra sin röst hörd vid fakultetsberedningens behandling av

ärendena. För att högskolornas berättigade önskemål härvidlag skall tillgodoses

synes högskolornas rektorer böra vara självskrivna ledamöter av fakultetsberedningen.

Denna skulle i vad avser de tekniska vetenskaperna i dagsläget sälunda

komma att bestå av en ordförande, 9 representanter för utbildningsråden samt 3

rektorer — tillhopa 13 personer. Denna församling kan synas månghövdad men

det får förutsättas att ordföranden ges rättighet att från fall till fall endast kalla

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts -proposition nr 50 år 1961

den eller de ledamöter som i första hand beröres av de frågor som skall handläggas

varvid dock förutsattes att berörd rektor alltid skall ges tillfälle närvara.

^ idare förutsätter lärarkollegiet att vid handläggning av anslagsärende den

eller de därav berörda dekanerna skall deltaga. Det kan ifrågasättas huruvida

fakultetsberedningen skall vara ett beslutande organ eller huruvida beslutanderätten

skall ligga hos ordföranden och ledamöterna få karaktär av rådgivare.

Då ett organ i regel arbetar under större ansvar om det är beslutande vill lärarkollegiet

bestämt förorda att denna form väljes.

Beträffande universitetskanslersämbetets organisation vill lärarkollegiet endast

anmäla sin anslutning till universitetsutredningens förslag att kanslern skall förordnas

av Kungl. Maj:t för högst sex år i sänder.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Lärarkollegiet tillstyrker förslaget om en samordning av högsta ledningen av

universitet och vissa högskolor i ett kansler sämbete. Kollegiet tillstyrker också

förslaget om fakultetsberedningar. Om dessa skall kunna effektivt genomföra sin

uppgift som planerande och petitaberedande organ, bör deras ordförande och

eventuellt även andra ledamöter beredas tillfälle till erforderlig ledighet från sina

ordinarie befattningar i näringsliv eller allmän tjänst. Deras uppgifter är så viktiga

och arbetskrävande, att de måste ägna mer än sin fritid däråt. Detta är ett

krav som icke får eftersättas.

De tekniska högskolornas utbildning och forskning ansluter sig nära till svensk

industri. I stort sett kan denna uppdelas i fyra stora fack, nämligen mekanisk-,

elektrisk-, byggnads- och kemisk industri. Motsvarande fack eller avdelningar

inom KTH och CTH är redan så stora, att de var för sig kunde tänkas bilda en

fakultet. Det är därför motiverat, att även fakultetsberedningen för de tekniska

vetenskaperna får fyra ledamöter från de tekniska högskolorna, även om formell

ämnes- eller ortsrepresentation bör undvikas.

Det kan befaras, att gränserna mellan kanslerns, kanslerskollegiets och beredningarnas

kompetensområden i många fall blir flytande och att ett effektivt

arbete därigenom försvåras. Hur dessa frågor skall lösas undandrager sig lärarkollegiets

bedömande.

Viktigt är, att såväl beredning som kollegium genom åtminstone årliga besök

vid respektive lärosäten skaffar den kännedom om lokala förhållanden, som är

nödvändig för en saklig prövning av de betydelsefulla avvägningsfrågor, som

härvid måste uppkomma.

Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund tillstyrker förslaget om

inrättande av en fakultetsberedning för de tekniska vetenskaperna med de uppgifter,

som utredningen föreslagit,

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför följande:

Enligt för de tekniska högskolorna gällande stadgar må vid teknisk högskola

anställd befattningshavare icke vara ledamot av överstyrelsen, dock att högskolans

rektor äger närvara vid överstyrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Det har ansetts vara en ur olika synpunkter otillfredsställande

ordning, att lärare och eventuellt även annan befattningshavare

vid ett lärosäte skulle tillhöra dess styrelse. Samma princip synes överstyrelsen

böra upprätthållas i fråga om fakultetsberedningarnas sammansättning. Däremot

synas — i allt fall såvitt gäller fakultetsberedningen för de tekniska veten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts proposition nr oO är 19(11+

i:

skaperna — rektorerna höra tillerkännas samma rätt att deltaga i beredningens

överläggningar, som för närvarande tillkommer dem i fråga om öveistyic Isens

överläggningar. Denna ordning har enligt överstyrelsens mening fungerat tillfredsställande

för överstyrelsens del. Överstyrelsen förutsätter emellertid, att det

bör vara ett naturligt led i fakultetsbcredningarnas arbete att hålla överläggningar

med dekanerna ävensom med andra av förekommande frågor berörda

befattningshavare vid högskolorna. I detta sammanhang vill överstyrelsen vid.u<

erinra, att enligt för de tekniska högskolorna gällande stadgar fem av överstyrelsens

sju ledamöter utses av Kungl. Maj:t efter förslag av vetenskapsakademien,

ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund, svenska teknologföroningen

och tekniska samfundet i Göteborg. Det synes överstyrelsen böra övervägas.

huruvida ej samma organisationer — lämpligen utökade med skånska

ingenjörsklubben — borde ifrågakomma som förslagsställare vid utseende av

ledamöter av eu fakultetsberedning för de tekniska vetenskaperna. Härvid synas

två ledamöter böra utses efter förslag av de tre sistnämnda teknikersammanslutningarna.

Om en dylik beredning, som universitetsutredningen föicslagit,

finnes böra omfatta nio personer, kunde därjämte tre utses efter förslag av vederbörande

högskolor och ordföranden utses av Kungl. Maj it. I anslutning härtill

vill överstyrelsen framhålla önskvärdheten av att den tekniska fakultetsberedningen

gives en med hänsyn till fackomraden så allsidig sammansättning som

möjligt. Med avseende å fakultetsberedningarna vill överstyrelsen vidare uttala,

att enligt dess mening — om en begränsning av antalet mandatperioder för de

av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna skall föreskrivas — denna synes böra

sättas vid sammanlagt tre perioder i stället för två, som universitetsutredningen

föreslagit; i annat fall kan kontinuiteten äventyras. För ordförandens del synes

dock ingen maximering av mandatperiodernas antal böra förekomma.

I likhet med lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola vill överstyrelsen

understryka vikten av att fakultetsberedningarnas ordförande beredes tillfälle till

ledighet från sina befattningar i allmän eller enskild tjänst. Det synes sålunda

överstyrelsen ofrånkomligt, om beredningarna skola bliva i stånd att i avsedd

omfattning effektivt fullgöra sina planerande och utredande uppgifter, att ordförandena

— åtminstone tidvis — helt ägna sig åt detta arbete.

Överstyrelsen finner ävenledes motiverat, att universitetskanslern framdeles

till sättes av Kungl. Maj:t och förordnas för en tid av sex år i sänder, varför

överstyrelsen alltså ansluter sig till universitetsutredningens förslag härom. I

vad detsamma avser att tillsättningen skulle ske efter anmälan av beredningarna,

som själva skulle finna formerna därför, vill överstyrelsen dock anmärka.

att — om ett anmälningsförfarande skall förekomma -— formerna för detta synas

böra vara angivna i vederbörande författning och ej helt godtyckliga. Såvitt överstyrelsen

kan finna förefaller emellertid något särskilt anmälningsförfarande ej

vara påkallat.

Universitetsutredningens förslag att inrätta ett kanslerskollegium finner överstyrelsen

i den föreliggande organisationsplanen motiverat av behovet av en

samlad bedömning av kanslersämbetets och de centrala beredningarnas årliga

petita ävensom av behovet av ett forum för behandling av i övrigt förekommande

frågor av gemensamt intresse. Överstyrelsen vill emellertid betona att —

såsom universitetsutredningen även förutsatt — det bör vara fakultetsberedningarna

som avgiva petita; kollegiets samlade bedömning av de olika petita

kommer till uttryck i ett yttrande över dessa i samband med att petita av kollegiet

vidarebefordras till ecklesiastikdepartementet. Vidare vill överstyrelsen förorda,

att kanslcrskollegiet därjämte — med hänsyn till angelägenheten av eu

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

samordning av kanslersämbetets och beredningarnas verksamhet — gives karaktär

av styrelse för själva kanslersämbetet, å vilken det bör ankomma att avgöra

inom kanslersämbetets område fallande frågor av principiell eller eljest av större

betydelse ävensom ärenden, som kanslern vill hänskjuta till kanslerskollegiets

prövning. Denna ytterligare uppgift för kollegiet synes i allmänhet icke behöva

bliva betungande.

Statens råd för byggnadsforskning tillstyrker universitetsutredningens förslag

om fakultetsberedningar.

D. Utbildningsråden

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i huvudsak

följande:

De erfarenheter som vunnits av avdelningsråden vid de tekniska högskolorna

och av utbildningsråden för ekonomutbildningen har utan tvivel visat, att dessa

organ varit av värde inte bara för näringslivet utan även för undervisningen.

Organisationerna tillstyrker fördenskull utredningens rekommendationer i denna

del. De vill emellertid tillägga att det av nyss anförda skäl är angeläget att utbildningsråd

upprättas i vart fall för de tekniska, matematisk-naturvetenskapliga

samt rätts-, samhälls- och företagsvetenskapliga utbildningslinjerna.

Centrala utbildningsrad, knutna till fakultetsberedningarna, är icke någon

ersättning för de lokala rad som nu finns vid de tekniska högskolorna, handelshögskolan

i Göteborg och den ekonomiska fakulteten vid Lunds universitet.

Organisationerna vill betona vikten av att de lokala råden bibehålies och att

kontaktmöjligheterna även utvidgas.

Sveriges Grossistförbund och Handelns arbetsgivareorganisation anför:

Organisationerna vill allmänt tillstyrka universitetsutredningens rekommendation

att upprätta ett utbildningsråd för civilekonomutbildningen. De slutsatser,

som rådet kan uppnå i fråga om avnämarnas krav på utbildningens innehåll’

torde ha giltighet för all civilekonomutbildning, således även den som bedrivs

inom handelshögskolan i Stockholm. Det torde därför vara angeläget att markera

att utbildningsrådet för civilekonomutbildningen även bör befatta sig med

utbildningen vid denna högskola.

Organisationerna uttalar sig vidare för att lokala råd bibehålies vid sidan av

de centrala.

Svenska Teknologföreningen anför:

Svenska Teknologföreningen instämmer i önskemålen om likvärdighet mellan

olika högskolor, men anser att civilingenjörsutbildningen är av den karaktären

att den eftersträvade likvärdigheten kan åstadkommas utan att man samtidigt

kräver likformighet. Tvärtom anser föreningen en viss nyansering värdefull.

Genom kontakter på lokalplanet mellan näringsliv och högskola kan specialiteter

vid de olika högskolorna utvecklas genom ett utnyttjande av de speciella resurser

som finnes på varje ort. Vidare kan en viss konkurrens verka både stimulerande

och effektiviserande pa utbildningen och forskningen, men konkurrensen

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196 tf

får cj vara av den karaktären att samarbetet mellan forskarna blir försvårat.

Enligt föreningens åsikt kan den åstadkommas genom bibehållandet av kontaktorgan

mellan de enskilda högskolorna oeh näringslivet på varje högskoleort. Föreningen

anser emellertid även att den samlade överblicken över en sektions/

avdelnings utbildning inom landet är av stort värde, varför de av utredningen

föreslagna utbildningsråden bör inrättas, dock med eu fastare lokal anknytning

än vad utredningen föreslagit.

Föreningen tillstyrker utredningens förslag, att ledamöterna i utbildningsråden

skall utses av Kungl. Maj:t. Föreningen anser dock att tillsättandet skall föregås

av hörande av i stadgan angivna instanser. För utbildningsråden inom den tekniska

fakultetsberedningen bör samråd ske med Sveriges Industriförbund,

Svenska Teknologföreningen, Skånska Ingenjörsklubben samt Tekniska Samfundet

i Göteborg.

I betänkandet anför utredningen att den förutsätter »att utbildningsråden,

liksom de nuvarande avdelningsråden, kommer att inbjuda studentrepresentanter

att deltaga i rådssammanträdena». Föreningen instämmer helt i utredningens

synpunkter på teknologrepresentation, och anser den vara så värdefull att den

bör införas i stadgan.

Styrelsen för Kooperativa Förbundet betecknar förslaget om utbildningsråd

vid fakultetsberedningarnas sida såsom välbetänkt.

SACO anför huvudsakligen följande:

Beträffande utbildningsråden finner SACO det uppenbart, att akademikerorganisationerna

måste representeras i dessa. SACO yrkar därför att SACO eller

det SACO-förbund som berörs blir representerat i utbildningsråden. Ur arbetsmarknadssynpunkt

finner SACO vidare, att separata utbildningsråd tills vidare

bör upprättas för de juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningsvägarna,

då den samhällsvetenskapliga utbildningen arbetsmarknadsmässigt mer och mer

närmar sig den företagsekonomiska utbildningen. När civilekonomutbildningen

och den samhällsvetenskapliga utbildningen helt samordnats, kan utbildningsråden

för dessa utbildningsvägar slås samman.

TCO yttrar:

TCO finner förslaget om centrala utbildningsråd gott. Organisationen vill

dock hävda, att »näringslivet» inte skall få representeras enbart av arbetsgivarsidan

utan att också de inom respektive utbildningslinjer utbildade arbetstagargrupperna

skall bli företrädda.

Kontakten mellan universiteten och avnämarna/arbetstagarna måste ske redan

på den lokala nivån, om påverkan av respektive studieplaners utformning skall

kunna ske i behövlig utsträckning. I de lokala utbildningsnämnderna — eventuellt

utbildningsråden — bör sålunda i vad det gäller lärarutbildningen finnas

representanter för såväl skolmyndigheter inom det allmänna skolväsendet som

för motsvarande lärargrupper. Universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen

bör godkänna ifrågavarande studieplaner, sedan utbildningsrådet för lärarutbildningen

beretts tillfälle att yttra sig.

TCO föreslår att företrädare för avnämare och arbetstagare inom respektive

områden skall ingå i de lokala utbildningsnämnderna. Om inte detta förslag

kan realiseras, bör också lokala utbildningsråd med anknytning till utbildningsnämnderna

inrättas.

5* — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt Nr 50

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att utbildningsråden kommer att fylla en

viktig funktion och att deras verksamhet i första hand bör inriktas på utbildningens

utformning och anpassning av utbildningens innehåll till nya eller förändrade

arbetsuppgifter. Styrelsen anför härefter i huvudsak följande:

Utbildningsrådet för civilekonomutbildningen bör sammanslås med utbildningsrådet

för juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. Civilekonomer,

jurister och samhällsvetare har i stor utsträckning gemensam arbetsmarknad.

Därtill kommer att genom införandet av undervisning i ämnet företagsekonomi

och alternativa studieplaner med merkantilteknisk inriktning i de moderna språken

har det blivit möjligt att vid de filosofiska fakulteterna skaffa sig en utbildning

som är praktiskt taget identisk med civilekonomutbildningen.

Vidare bör kontaktorganet för lärarutbildning ej begränsa sin verksamhet

till enbart lärarutbildning inom de filosofiska fakulteterna utan taga befattning

med ämneslärarutbildning för det allmänna skolväsendets behov över huvud

taget.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar sig vidare till förmån för utbildningsråd även

för medicinsk och odontologisk utbildning.

Byggnadsstyrelsen finner det, med hänsyn till styrelsens funktion enligt 7 §

byggnadslagen, vara angeläget, att regelmässigt en representant för byggnadsstyrelsen

ingår i de utbildningsråd, som berör styrelsens verksamhetsområde.

Skolöverstyrelsen anför rörande formerna för samarbetet universitet—skola

i huvudsak följande:

Överstyrelsen vill först framhålla, att dessa frågor enligt överstyrelsens mening

är av den största betydelse även från universitetens synpunkt. De direktiv,

som lämnats 1960 års lärarutbildningssakkunniga att inom ramen för de resurser,

som representeras av de filosofiska fakulteterna och en i erforderlig omfattning

utbyggd lärarhögskoleorganisation, söka sammanknyta den ämnesteoretiska och

den praktisk-pedagogiska utbildningen i syfte att nå fram till en ökad integration

mellan de nämnda inslagen i lärarutbildningen ställer nämligen särskilda

krav på organisationen, t. ex. när det gäller formerna för studieplanernas utarbetande

och fastställande, koordinationen av den undervisning i olika kurser och

delstudiekurser, som leder fram till ämnesteoretisk behörighet i skilda skolämnen,

och det större sambruk av universitetens och lärarhögskolornas lärarkrafter,

som blir erforderligt.

Liksom universitetsutredningen och helt nyligen även gymnasieutredningen

utgår överstyrelsen vid sin bedömning från det nuvarande läget på lärarutbildningssidan

med en under uppbyggnad varande lärarhögskoleorganisation samverkande

med övriga berörda akademiska läroanstalter. Att lärarförsörjningen

av det starkt expanderande och rikt differentierade skolväsendet upp till universitetsnivån

kommer att innebära mycket stora anspråk på både universitetens

och lärarhögskolornas utbildningskapacitet är i en tid med så markant utbildningsbehov

som vår alldeles uppenbart. Så mycket angelägnare är att varje

möjlighet till ekonomisering och rationalisering ifråga om utbildningsresurserna

och deras användning tillvaratas. I avvaktan på resultatet av lärarutbildnings
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 50 ur lOGJf 139

sakkunnigas arbete inskränker sig överstyrelsen dock till att framhålla vikten

av att den organisation som fastställes på allt sätt underlättar samarbetet

mellan universitet, lärarhögskola och övriga lärarutbildningsanstalter.

Eftersom den ämnesteoretiska undervisningens innehåll har en avgörande betydelse

när det gäller att genom en målinriktad utbildning få fram lärare, som

blivit på ett adekvat sätt förberedda för sin yrkesutövning, tilldrar sig frågan

om studieplanerna särskild uppmärksamhet. Det samarbete, som i dessa ärenden

redan kommit till stånd mellan kanslersämbetet och skolöverstyrelsen, har haft

sin betydelse, men det har av olika skäl icke kunnat utvecklas till det nära och

resultatrika samarbete som här är av nöden. Vissa drag i utvecklingen pekar

på att särskilda organisatoriska anordningar nu behöver vidtagas för att skolans

behov skall bli tillräckligt och kontinuerligt beaktade vid studieplanernas utformning.

I den mån universitetsämne och skolämne i stort sett sammanfallit,

har svårigheterna vid utformningen av studieplanerna för blivande lärare ej

varit så stora. Den direkta överensstämmelsen mellan universitetsämne och

skolämne har emellertid hittills minskat i snabb takt. Genom uppdelning av universitetsämnen

uppstår nya discipliner med egna professurer och egna institutioner,

och på skolans område är läroämnenas kursinnehåll ej sällan hopfogat

av kursmoment, som i den akademiska undervisningen tillhör en rad olika

ämnen och institutioner. Den utformning, som vissa ämnen i det nya gymnasiet

föreslagits få, synes också förutsätta ett sammanfogande av delstudiekurser från

två eller flera akademiska ämnen. Ett mera flexibelt beräkningssystem vad

avser universitetsexamina, innebärande att dessa grundas på mindre enheter

än 1 betyg (= 1 termin), torde bli nödvändigt och framhäver då ytterligare

nödvändigheten av ett till skolans behov mera anpassat system vid studieplanernas

utarbetande än det av utredningen föreslagna.

Att skolöverstyrelsen som representant för den stora avnämargrupp, som

lärarutbildningen gäller, deltar i det slutliga fastställandet av studieplanerna

finner skolöverstyrelsen väl motiverat och betydelsefullt. Detta synes emellertid

med hänsyn till den utveckling, som ovan skisserats, ej vara tillfyllest för att

målet skall nås. Det är nämligen nödvändigt att ämnessakkunniga företrädare

för skolan, utsedda av skolöverstyrelsen, får följa studieplansarbetet och delta

däri redan från dess början. Här öppnar sig bl. a. möjlighet till naturlig samverkan

mellan universitet och lärarhögskola.

Statskontoret delar universitetsutredningens uppfattning att ett mera generellt

införande av utbildningsråd såsom rådgivande organ för olika utbildningslinjer

utgör ett värdefullt medel för att åstadkomma kontakt mellan universiteten

och arbetsmarknaden. Ämbetsverket anför vidare bl. a.:

Med hänsyn till det i vårt land hävdvunna och utan tvivel välmotiverade

systemet med i huvudsak enhetlig utformning av motsvarande utbildningslinjer

vid olika lärosäten, till att varje läroanstalt får sägas vara avsedd att utbilda

arbetskraft för hela landet och icke blott för eu regions behov och till att tillgången

på sakkunskap rörande avnämarintressena varierar starkt mellan olika

delar av landet finner statskontoret principen om centrala utbildningsråd riktig.

I statskontorets rapport avses möjlighet att upprätthålla lokala råd alltjämt

böra föreligga. Enligt statskontorets mening saknas anledning att till följd av

att centrala utbildningsråd inrättas avbryta ett lokalt samarbete som av berörda

parter befunnits värdefullt. Däremot bör genom viss personalunion kontakt.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

upprätthållas mellan de riksomfattande och de lokala råden. Framtiden torde

snart nog utvisa, hur arbetsfördelningen dem emellan bör avvägas och vilket

mått av livskraft de lokala råden äger.

I fråga om rådens kompetenssfär råder den skillnaden att rapporten mera

allmänt vill betrakta råden som ett slags beredningsorgan åt fakulteterna,

medan utredningen förordar en begränsning till frågor rörande »utbildning».

Under förutsättning att sistnämnda begrepp icke tolkas alltför snävt kan någon

större meningsskiljaktighet knappast sägas råda på denna punkt.

Större konsistoriet i Uppsala anför — i nära anslutning till språkvetenskapliga

sektionens yttrande — väsentligen följande:

Utredningens förslag att efter mönster från de tekniska högskolorna inrätta

utbildningsråd innebär för universitetens del etablerandet av ett organ av delvis

oprövat slag. Om ett sådant organ skall tjäna samarbetet mellan universitet och

avnämare utanför universiteten, förefaller det dock konsistoriet lämpligt att

utbildningsråden erhålla ett relativt starkt inslag av universitetsrepresentanter.

Särskilt tveksamt känner sig konsistoriet inför det planerade samarbetet mellan

universiteten och skolmyndigheterna. Om önskvärdheten att ett sådant länge

saknat samarbete snarast möjligt kommer till stånd kan endast en mening råda.

Men då utredningen föreslår att vissa studieplaner skall fastställas gemensamt

av universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen kan konsistoriet icke biträda

en sådan anordning. Fastställandet av studieplaner måste alltjämt anses

vara uteslutande en universitetens angelägenhet, även om ett samråd med skolöverstyrelsen

i sådana ärenden givetvis är ändamålsenligt och högeligen att anbefalla.

Ett samarbete med skolan får emellertid icke vara ensidigt utformat.

Det är i synnerlig grad befogat att universiteten å sin sida få göra sin röst hörd,

när det gäller utgestaltningen av den skola, från vilken universitetens alumner

begiva sig till fortsatt utbildning vid de högre läroanstalterna. Den alltför väl

bekanta eftersläpningen i vetenskapligt hänseende i skolans läroböcker vittnar

i själva verket om hur viktigt det är att skolans kontakt med universitet och

högskolor förbättras.

Ekonomiska fakulteten i Lund yttrar:

Enligt fakultetens uppfattning bör det till fakulteten knutna lokala fakultetsrådet

bibehållas med oförändrade funktioner. Detta organ har visat sig ytterst

värdefullt för samarbetet mellan fakulteten och det sydsvenska näringslivet.

Större konsistoriet i Lund anför:

Konsistoriet ställer sig mycket tveksamt till huruvida de av universitetsutredningen

föreslagna utbildningsråden kommer att fylla en behövlig funktion men

anser sig icke ha tillräckligt underlag för att avstyrka förslaget. I varje fall måste

det anses nödvändigt att i råden även ingår representanter för universiteten.

Det till den ekonomiska fakulteten knutna fakultetsrådet bör bibehållas med

oförändrade funktioner. Detta organ har visat sig vara ytterst värdefullt för att

skapa samarbete mellan fakulteten och det sydsvenska näringslivet. Som förut

framhållits är detta samarbete av avgörande betydelse för såväl utbildningen

som forskningen inom fakulteten, i all synnerhet under fakultetens uppbyggnadsperiod.

Ett centralt utbildningsråd för civilekonomutbildningen kan under inga

omständigheter ersätta dessa lokala funktioner.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Större konsistoriet i Göteborg anför:

De föreslagna bestämmelserna utvisar, att utbildningsrådens uppgifter delvis

skulle bli likartade med fakultetsbercdningarnas eller rent av sammanfalla med

dessa. Båda korporationerna ålägges att se till att den akademiska utbildningen

tillgodoser de krav som olika sidor av samhällslivet, arbetsmarknaden, näringslivet

och den allmänna förvaltningen, kan ställa på den. Konsistoriet är av den

uppfattningen, att redan fakultetsberedningarna, med den sammansättning som

konsistoriet föreslagit, kommer att vara fullt ut skickade att ombesörja, denna

bevakning. Konsistoriet föreslår därför att centrala utbildningsrad åtminstone

tills vidare icke inrättas.

Stöi~re konsistoriet i Stockholm, som är tveksamt huruvida utbildningsrad

överhuvudtaget är motiverade, anför i fråga om deras organisatoriska ställning

följande:

I den mån centrala utbildningsrad inrättas bör de ges en något annan ställning

och organisation än vad utredningen föreslår. För det första bör de inordnas i

kanslersämbetet, lämpligen på så sätt att kanslern äger utse ordförande i varje

råd. Vidare bör utbildningsråden — om de verkligen skall göra skäl för att vara

rådgivande organ — vara en mötesplats för »avnämare» och »producenter».

Obligatoriskt medlemskap bör därför tillförsäkras icke blott representanter för

avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft utan även representanter för

dem som utbildar denna arbetskraft, med andra ord vederbörande fakultetsdekaner

eller andra ämnesrepresentanter.

I fråga om förslaget att studieplaner inom ramen för filosofisk ämbetsexamen

skall fastställas gemensamt av universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen

konstaterar konsistoriet, att det ej framgår av betänkandet huruvida motsvarande

problem föreligger för andra fakulteter, t. ex. för de teologiska fakulteterna

i förhållande till kyrkan eller för de medicinska läroanstalterna i förhållande till

medicinalstyrelsen. Konsistoriet fortsätter:

Den självklarhet varmed universitetsutredningen betonar avnämarsidans intressen

för de akademiska kursernas innehåll motsvaras icke av ett konstaterande

att universitet och högskolor som avnämare gentemot olika högre skolformer

har ett lika självklart intresse av skolkursernas innehåll och av. det sätt varpå

de penetreras. Likaså är utformningen av den examen som. årligen admitterar

15—20 000 studenter till högre studier en angelägenhet som i högsta grad berör

universitet och högskolor. Administrativt faller den utanför dessas åligganden,

men förutsättningen har sedan 100 år varit censorsinstitutionens existens. Skulle

denna bortfalla — och antydningar härom kommer tid efter annan — aktualiseras

frågan om särskilda inträdesprov vid universitet och högskolor vilket i sin

tur kommer att kräva ytterligare personella resurser och en särskild administrativ

apparat. Frågan torde få upptagas i samband med gymnasieutredningens blivande

förslag.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför:

Ett lokalt utbildningsrad finns vid handelshögskolan i Göteborg. Lärarkollegiet

anser sig därför ha särskild anledning betyga, att denna lokala kontakt med

näringslivet och den offentliga förvaltningen i praktiken visat sig mycket värde
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kiingl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J

full. Utredningens argument, att avnämarsidan endast skulle ha intresse för utbildningslinjen

som sådan och icke för lokal representation, stämmer i vart fall

icke med högskolans erfarenhet. En centralisering av i betänkandet föreslagen

art skulle avbryta den stimulerande kontakten med den yttre miljö, i vilken

lärosätet fungerar. Lärarkollegiet föreslår därför, att det nuvarande lokala utbildningsrådet

alltjämt skall bestå.

Kanslern anför:

De av utredningen föreslagna centrala utbildningsråden tillstyrker jag i princip.

Allteftersom centrala råd inrättas, torde motsvarande lokala råd böra avvecklas.

Råden är i utredningens förslag tänkta som fakultetsberedningarnas specialorgan

för utbildningsfrågor. Med den av mig föreslagna organisationen av den

centrala ledningen kommer de att bli kanslersämbetets specialorgan för dylika

frågor. Råden bör, liksom fallet är med de nuvarande lokala råden, utses av

Kungl. Maj:t.

I anledning av förslaget rörande formerna för fastställandet av studieplaner

inom ramen för filosofisk ämbetsexamen anför kanslern:

Gemensamma beslut mellan två ämbetsverk är en administrativ oformlighet,

som numera knappast förekommer i förvaltningen. Jag är därför inte beredd att

tillstyrka utredningens nämnda förslag utan föreslår att ifrågavarande studieplaner

fortfarande fastställes av kanslersämbetet efter samråd med överstvrelsen.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Efter, viss tvekan har lärarkollegiet stannat för att tillstyrka gemensamma

utbildning sråd för hela landet. Lärarkollegiet vill emellertid framhålla, att hittillsvarande

erfarenhet av centrala liknande råd icke varit den bästa, då det visat

sig, att deras sammankomster i regel förlagts till Stockholm och att råden därför

icke kunnat skaffa sig erforderlig kännedom om lokala förhållanden på andra

utbildningsorter. Lärarkollegiet vill därför starkt framhålla vikten av att utbildningsråden

förlägger sina sammanträden omväxlande vid berörda lärosäten.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar:

För egen del är överstyrelsen väl medveten om värdet av att de ifrågavarande

råden i sin verksamhet beakta förhållandena vid samtliga berörda utbildningslinjer

i landet och ej ensidigt inrikta sig på förhållandena vid ett särskilt

lärosäte, vilket de nuvarande avdelningsrådens lokala förankring i viss utsträckning

medfört. Till undvikande härav har överstyrelsen vid tillsättande av ledamöter

i avdelningsråden eftersträvat att till en del utse gemensamma ledamöter

i avdclningsråd, där samma avdelning finnes vid tekniska högskolan i Stockholm

och Chalmers tekniska högskola.

Överstyrelsen kan emellertid tillstyrka förslaget om centrala råd i den bemärkelsen,

att endast ett råd upprättas för varje utbildningslinje, även om denna

förekommer vid flera lärosäten. Däremot ställer sig överstyrelsen mera tveksam

till tanken att göra råden till centrala organ i den meningen, att de huvudsakligen

skulle få karaktären av specialorgan åt fakultetsberedningarna, då därmed

den lokala kontakten med lärosätena lätt äventyras. Överstyrelsen vill också för

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. May.ts ''proposition nr 50 är 1964

sin del vitsorda värdet av den nuvarande avdelningsrådsinstitutionen. Under

angivna förhållanden finnes enligt överstyrelsens mening anledning att iakttaga

försiktighet vid en omorganisation av densamma, så att ej dess av erfarenheterna

ådagalagda ändamålsenlighet därvid äventyras. Bland annat bör vid utseende

av ledamöter i råden tillses att alltjämt en viss lokal anknytning till varje lärosäte

kommer att bevaras. Vidare bör på lämpligt sätt garantier skapas för att

genom sammanträdenas förläggning och eljest erforderliga kontakter hållas med

alla de berörda lärosätena.

Det ankommer på överstyrelsen att tillsätta ledamöterna av avdelnmgsraden,

varvid överstyrelsen brukat under hand inhämta förslag från svenska teknologföreningen,

tekniska samfundet i Göteborg och Sveriges industriförbund.

Detta har visat sig vara en lämplig anordning. Överstyrelsen vill ej motsatta sig,

att befogenheten att utse ledamöter av ifrågavarande råd förbehålles Kungl.

Maj :t. Erinras må emellertid att uppgiften att utse ledamöter av avdclmngsråden

enligt 194.7 års stadgar för de tekniska högskolorna ursprungligen tillkom

Kungl. Maj :t men redan genom en författningsändring 1948 överläts på överstyrelser!.

Enligt vad utredningen uttalat, skulle hinder ej möta mot att ledamot av

fakultetsberedning utses att jämväl vara ledamot av utbildningsråd. Med anledning

härav vill överstyrelsen framhålla, att överstyrelsen iakttagit den principen,

att ledamotskap av avdclningsråd ej får förenas med ledamotskap av överstyrelsen

och att ej heller befattningshavare vid teknisk högskola får vara ledamot

av avdclningsråd. Då fakultetsberedning enligt förslaget kommer att i viktiga

hänseenden hava karaktären av styrelseorgan, bör vad nu sagts även iakttagas

i fråga om ledamotskap av fakultetsberedning och utbildningsråd.

Främst med hänsyn till kontinuiteten i utbildningsrådens verksamhet bör

vidare enligt överstyrelsens åsikt mandattiden där ej bestämmas till mindre än

fyra år.

E. Förvaltningens uppbyggnad

Beträffande den centrala förvaltningsorganisationens uppbyggnad är det närmast

frågan om självständiga sekretariat för fakultetsberedningarna och kanslerskollegiet,

som tilldragit sig intresse.

Kooperativa Förbundet understryker allmänt, att om man skall kunna följa

och förbättra utbildningsresultaten och tillse att resurserna blir effektivt utnyttjade,

universitetsutredningens förslag beträffande universitetskanslersämbetets

resurser också bör följas.

Svenska Teknologföreningen tar upp frågan om utbildningsrådens sekretariatsresurser

och anför:

Enligt föreningens åsikt är det av stor vikt att de personer som utses till sekreterare

i utbildningsråden är väl förtrogna med den aktuella utbildningen vid

sektionerna/avdelningarna. Sekreteraren bör därför gärna utses bland nyligen

utexaminerade civilingenjörer (motsvarande). Även om en viss stabilitet i sekreterarposten

är önskvärd anser dock föreningen att tjänsten bör tillsättas under

samma tidsperiod som ordföranden, tre år.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Även Tekniska samfundet i Göteborg understryker betydelsen av att utbildningsråden

får effektivt fungerande sekretariat för att kunna fullgöra sina uppgifter

så som utredningen föreslagit.

SFS anför:

Utbildningsråden kommer att fungera som fakultetsberedningarnas berednings-

och specialorgan. SFS vill liksom de sakkunniga avstyrka, att de ges egna

personalresurser; det utredningsarbete som erfordras på det centrala planet bör

samordnas av ett organ och utföras med en sammanhållen personalstab.

SÄ CO anför:

I likhet med Sveriges Juristförbund föreslår SACO, att universitetskanslersambetet

organiseras på tre enheter, nämligen en utbildningsbyrå, en kanslibyrå

och en organisations- och budgetbyrå, var och en under ledning av en byråchef,

av vilka en tillika får ställning som souschef och kanslerns ställföreträdare. Beredningarnas

och utbildningsrådens behov av sekreterarpersonal bör tillgodoses

av organisations- och budgetbyrån.

Statskontoret anför:

Rapportens och betänkandets förslag rörande universitetskanslersämbetets

byråindelnmg och personalorganisation är i huvudsak överensstämmande. I rapporten

har emellertid förutsatts, att kanslerskollegiets sekretariatsgöromål skall

handhas av universitetskanslersämbetets personal, vilken därjämte skall kunna

anlitas för utredningsuppgifter även åt fakultetsberedningarna; utredningen har

för kanslerskollegiet räknat med en särskild, tills vidare arvodesanställd, sekreterare

i byråchefs ställning och har i övrigt starkare betonat beredningarnas

självständighet från universitetskanslersämbetet. I anslutning till sin ovan uttalade

principståndpunkt beträffande relationerna mellan å ena sidan universitetskanslersämbetet

och a andra sidan fakultetsberedningarna och kanslerskoHegiet

förordar statskontoret, att uppgiften att betjäna kanslerskollegiet inräknas

bland universitetskanslersämbetets reguljära arbetsuppgifter och att även

i oyrigt ett samarbete i personalhänseende mellan ämbetet och beredningarna

etableras.

Utredningen föreslår att vissa ärenden inom universitetskanslersämbetet skall

handlaggas i kollegial form under medverkan av universitetskanslern och byråcheferna.

Enligt statskontorets mening saknas anledning att frångå det för det

hittillsvarande universitetskanslersämbetet kännetecknade enrådighetssystemet;

det synes riktigast att överlämna åt universitetskanslern att avgöra genom vilken

form av samrad med sina medarbetare han vill förbereda viktigare beslut.

Kanslern anför:

Med hänsyn till vad jag i det föregående förordat angående ämbetets uppgifter

och styrelse samt om fakultetsberedningarnas inordnande i ämbetet som rådgivande

organ får jag för egen del i fråga om organisationen föreslå följande.

Ämbetet bor under styrelsen och kanslern organiseras på två avdelningar, nämligen

en avdelning för planerings-, organisations- och utbildningsfrågor och en

avdelning för juridiska, kamerala och personaladministrativa frågor. Den förstnämnda

avdelningen kan lämpligen benämnas planeringsavdelningen och den

sistnämnda kansliavdelningen. Ledningen av var och en av avdelningarna bör

anförtros en avdelningschef i Bo 4.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 10G4 145

Planeringsavdelningen bör indelas i tre byråer, nämligen två planeringsbyråer

oeh eu utbildningsbyrå. Planeringsbyråerna har i utredningens förslag sin motsvarighet

i sektionen för organisationsfrågor m. m. oeh i fakultetsberedningarnas

och kanslerskollegiets sekretariat. Utbildningsbyrån motsvarar den av utredningen

förcslaga utbildningsadministrativa byrån. Varje byrå bör stå under

ledning av en byråchef i B 1. I övrigt bör, i avvaktan på närmare erfarenheter

om personalbehovet, varje byrå tilldelas en byrådirektör i A 27, en byrådirektör

i A 25 och tre förste byråsekreterare i A 23.

Kansliavdelningen motsvaras i utredningens förslag av kanslibyrån. För de

juridiska, kamerala och personaladministrativa arbetsuppgifterna har utredningen

enligt min uppfattning beräknat personalbehovet för knappt. För nämnda

uppgifter bör till avdelningschefens förfogande stå en byråchef i B 1 och åtminsstone

en byrådirektör i A 27 och två förste byråsekreterare i A 23. Samtliga dessa

tjänstemän bör ha avlagt juridisk examen. För byråns informations- och kontaktuppgifter

bör finnas en tjänsteman i A 25.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna biträder universitetsutredningens

förslag om att medel skall kunna ställas till utbildningsrådens förfogande för

att ge dessa erforderliga sekretariatsresurser.

I övrigt har överstyrelsen cj uttalat sig rörande den centrala förvaltningens

uppbyggnad.

3. Förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1964/65

I fråga om anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 föreligger förslag från dels

universitetskanslersämbetet beträffande omkostnader vid ämbetet samt ämnesoch

fakultetskonferenser, dels överstyrelsen för de tekniska högskolorna beträffande

avlöningar och omkostnader vid överstyrelsen, därest överstyrelsen skulle

kvarstå efter den 1 juli 1964, dels antagningsnämnden för civilekonomutbildning

beträffande kostnader för nämndens verksamhet, dels ock akademiska rektorskonventet

i Stockholm beträffande bidrag till rektorskonventets verksamhet. Jag

kommer att i det följande lämna en kortfattad redogörelse för förslagen. Vad avser

framställningen från överstyrelsen för de tekniska högskolorna tillåter jag mig

dock — med hänsyn till mitt senare ställningstagande i fråga om organisationen

av universitetens och högskolornas centrala ledning — att endast hänvisa till

handlingarna.

A. Universitetskanslersämbetet

a) Omkostnader

Under riksstatens åttonde huvudtitel har för innevarande budgetår upptagits

förslagsanslag till dels omkostnader vid universitetskanslersämbetet, dels omkostnader

vid överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Förstnämnda anslag är

därvid uppfört med 80 000 kr., medan det för överstyrelsen avsedda anslaget

uppförts med 68 000 kr.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

I anslutning till sitt förslag i utlåtanden den 12 september och den 1 oktober

1963 över universitetsutredningens betänkande rörande universitetens och

högskolornas organisation och förvaltning hemställer universitetskanslern i skrivelse

den 22 oktober 1963, att de båda omkostnadsanslagen till kanslersämbetet

och överstyrelsen fr. o. m. nästa budgetår sammanföres till ett gemensamt förslagsanslag,

benämnt Universitetskanslersämbetet: Omkostnader. Kanslern föreslår

vidare att det gemensamma anslaget för budgetåret 1964/65 uppföres med

326 000 kr. och anför därvid bl. a. följande:

I de för innevarande budgetår fastställda omkostnadsstaterna för kanslersämbetet

och överstyrelsen har under anslagsposterna till reseersättningar uppförts

förslagsvis respektive 27 000 kr. och 7 000 kr. eller tillhopa 34 000 kr.

Kanslern, som — i sina nyssnämnda utlåtanden över universitetsutredningens

omförmälda betänkande — med avseende på kanslersämbetet i dess tänkta nya

utformning föreslagit jämväl tillkomsten av en styrelse samt fakultetsberedningar

och utbildningsråd, finner att kostnader för reseersättningar även beträffande

sistnämnda enheter torde böra bestridas från en under det föreslagna

gemensamma anslaget uppförd anslagspost till reseersättningar. Kanslern hemställer,

att sagda anslagspost uppföres med 140 000 kr.

Under delposterna till övriga expenser har för budgetåret 1963/64 uppförts

för kanslersämbetet 45 000 kr. och för överstyrelsen 9 700 kr. eller sammanlagt

54 700 kr. Kanslern beräknar i sitt förslag för nästa budgetår 145 000 kr. under

en motsvarande delpost i den blivande omkostnadsstaten för det nya universitetskanslersämbetet.

I det av kanslern föreslagna beloppet ingår en engångsanvisning

av 30 000 kr. för nyanskaffning av möbler, mattor, gardiner m. m.

Kanslerns framställning utmynnar i följande förslag till omkostnadsstat:

1. Sjukvård, jörslagsvis ......................................... 1 500

2. Reseersättningar, jörslagsvis................................... 140 000

3. Expenser:

a) bränsle, lyse och vatten, jörslagsvis.......................... 14 000

b) övriga expenser ........................................... 145 000

4. Kanslerskonferenser, jörslagsvis................................ 15 000

5. Intagningsförfarande medelst databehandlingsmaskin: driftkostnader,

jörslagsvis............................................... 10 500

Summa kr. 326 000

Förslaget innebär, jämfört med de för innevarande budgetår anvisade omkostnadsanslagen

till kanslersämbetet och överstyrelsen, en ökning med

178 000 kr.

b) Ämnes- och fakultetskonferenser

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett reservationsanslag av

10 000 kr. till ämnes- och fakultetskonferenser vid universitetskanslersämbetet.

Vid budgetårets början uppgick behållningen under anslaget till omkring

63 000 kr.

Universitetskanslern föreslår i skrivelse den 22 oktober 1963, att anslaget för

budgetåret 1964/65 uppföres med oförändrat belopp.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

B. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor

147

a) Avlöningar

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett förslagsanslag av

296 000 kr. till avlöningar vid utrustningsnämnden för universitet och högskolor.

I skrivelse den 31 maj 1963 föreslår utrustningsnämnden, att anslaget för

budgetåret 1964/65 uppföres med 481 000 kr. Nämnden anför därvid bl. a. följande.

Utrustningsnämnden intar i anslagshänsecnde cn särställning såtillvida, att

avlöningskostnadema för dess kanslipersonal bestrides dels från nämndens avlöningsanslag,

dels från åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga. Denna uppdelning möjliggör en smidig anpassning av

arbetskrafttillgången till växlingarna i arbetssituationen.

Omfattningen av nämndens verksamhet har de senaste åren successivt ökat

till följd av den fortlöpande utbyggnaden och upprustningen av universiteten

och högskolorna. Härtill har även bidragit vissa utrustningsföretag utanför universitets-

och högskoleområdet, vilka enligt särskilda Kungl. Maj:ts beslut uppdragits

åt nämnden. Med anledning härav är nämndens arbetsbelastning för

närvarande avsevärd.

Utrustningsnämndens arbetsuppgifter fördelas huvudsakligen — framhåller

nämnden — på tre grupper, nämligen dels planeringsverksamhet, dels upphandlingsverksamhet,

dels ock kassa-, redovisnings- och expeditionsverksamhet. Särskilt

karaktäriserande för nämndens arbete synes vara, att de många utrustningsobjekten

till sin art är synnerligen olika. Härav följer, att tidskrävande utredningar

och bedömningar måste företagas inom ett betydande antal från varandra

ofta helt skilda inrednings- och utrustningsområden. I samband härmed synes

arbetsbelastningen för särskilt nämndens ordförande och byråchef bli omfattande.

I sin framställning föreslår nämnden att dess kansli framdeles skall helt omorganiseras

och därvid uppdelas på olika arbetsenheter.

Jag lämnar i det följande en kortfattad redogörelse för de förslag i utrustningsnämndens

framställning, som — förutom automatiska utgiftsförändringar

— betingar den begärda höjningen av anslaget. Vid min redogörelse kommer jag

att närmare beröra endast vissa av nämndens förslag. Jag tillåter mig att i övrigt

hänvisa till handlingarna i ärendet.

1) byråchef i Be 3 i stället för i Bc 1,

2) byrådirektör i Ae 27,

3) förste byråintendent i Ae 23,

4) kamrerare i Ae 19 i stället för assistent i Ae 15,

5) inköpsassistent i Ae 17 i stället för i Ae 15,

6) kontorsskrivare i Ae 13,

7) kansliskrivare i Ae 11 i stället för kontorist i Ae 9,

8) kontorist i Ae 9,

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

9) tre kanslibiträden i Ae 7,

10) skrivbiträde i reglerad befordringsgång.

11) Ökad inedelsanvisning till tillfällig arbetshjälp och vikariatsersättningar

m. in. (kostnad 4 500 kr.).

Av tillgängliga handlingar inhämtas bl. a. följande.

Punkterna 3 och 5. För nämndens löpande inköp svarar för närvarande i

första hand en byrådirektör i Ae 27. Emellertid synes det nämnden — med hänsyn

till den växande verksamheten — vara av vikt, att en tjänst tillkommer

med främsta syfte att avlasta innehavaren av byrådirektörstjänsten för att denne

därigenom även skall kunna föra förhandlingar om priser och rabattöverenskommelser,

uppmärksamma standardfrågor, följa marknadsutvecklingen m. m.

För denna mellanställning mellan byrådirektören och de befintliga inköpsassistenterna

— av vilka en samtidigt föreslås uppflyttad från Ae 15 till Ae 17 —

hemställer nämnden att en tjänst som förste byråintendent i Ae 23 inrättas.

Punkterna 4 och 6. En ändamålsenligt organiserad kassa- och redovisningsverksamhet

har — framhåller nämnden — till följd av den ökade omfattningen

av utrustningsnämndens arbetsområde kommit att utgöra en allt mera central

förutsättning för nämndens behöriga funktion. En väsentlig förstärkning av den

nuvarande personalen synes därför i hög grad erforderlig. Nämnden föreslår, att

en befintlig tjänst som assistent i Ae 15 omvandlas till en tjänst som kamrerare

i Ae 19; ansvar och arbetsuppgifter för innehavaren av tjänsten förutsättes därvid

bestå i visst utanordningsansvar och ansvar för undertecknande av vissa

handlingar, upprättande och avlämnande av bokslut, ekonomiskt utredningsarbete

m. m. Vidare förordar nämnden inrättande av en tjänst som kontorsskrivare

i Ae 13, för vilken arbetsuppgifterna avses bestå i bl. a. omhänderhavande

av den för nämndens verksamhet betydelsefulla dispositionsbokföringen.

Punkt 9. De tre föreslagna kanslibiträdestjänsterna är redan knutna till utrustningsnämnden

och har hittills avlönats från kommittéanslaget.

I utlåtande den 29 augusti 1963 över utrustningsnämndens framställning anför

liksrevisionsverket, att högre lönegrad än Ae 17 icke torde vara motiverad för

den tjänst som kamrerare, vilken av nämnden föreslås träda i stället för en befintlig

tjänst som assistent i Ae 15. Vidare anser riksrevisionsverket, att en tjänst

som kontorist i Ae 9 torde vara tillräckligt med avseende på de arbetsuppgifter,

för vilkas omhänderhavande nämnden föreslagit en kontorsskrivare i Ae 13.

b) Omkostnader

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett förslagsanslag av

64 000 kr. till omkostnader vid utrustningsnämnden för universitet och högskolor.

För nämnden har fastställts följande omkostnadsstat:

1. Sjukvård m. m., förslags vis..................................... 500

2. Reseersättningar, förslagsvis.................................... 23 000

3. Expenser:

a) bränsle, lyse och vatten, förslagsvis........................... 3 ooo

b) övriga expenser ............................................ 37 500

Summa kr. 64 000

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kur tgl. Maj:ts proposition nr 50 år 196i

Utrustningsnämnden hemställer i skrivelse den 31 maj 1903, att anslaget för

budgetåret 1964/65 höjes med 22 000 kr. Den föreslagna höjningen betingas huvudsakligen

av ökade kostnader under delposten till övriga expenscr, varvid

10 900 kr. avser engångsanskaffning av viss utrustning.

C. Antagningsnämnden för civilekonomutbildning

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett förslagsanslag till antagningsnämnden

för civilekonomutbildning av 19 000 kr. Anslaget är fördelat pa

anslagsposter enligt följande uppställning.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Arvoden åt ledamöter och suppleanter, förslagsvis................

Arvode åt sekreteraren ........................................

Ersättning åt annan personal, förslagsvis........................

Reseersättningar åt ledamöter, suppleanter och sekreterare, förslagsvis

..........................................................

Expenser, förslagsvis ..........................................

Publikationstryck, förslagsvis...................................

Summa kr.

1200

1 500

9 100

4 000

1 600

1 600

19 000

Antagningsnämnden för civilekonomutbildning beräknar i skrivelse den 13

september 1963 medelsbehovet för budgetåret 1964/65 till 25 600 kr., vilket i förhållande

till det för innevarande budgetår anvisade anslaget skulle kräva en

ökning med 6 600 kr. Nämnden föreslår därvid, att anslagsposten till arvoden

åt ledamöter och suppleanter minskas med 200 kr. till 1 000 kr. samt att posten

till ersättning åt annan personal höjes med 6 800 kr. till 15 900 kr. Höjningen av

sistnämnda anslagspost betingas av ökat antal ansökningar till civilekonomutbildning

samt av höjd ersättning åt personalen.

D. Bidrag till akademiska rektorskonventet i Stockholm

I riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett reservationsanslag till

bidrag till akademiska rektorskonventet i Stockholm av 31 000 kr. Vid budgetårets

början fanns under detta anslag ingen behållning.

I skrivelse den 7 oktober 1963 med förslag till anslagsäskande för budgetåret

1964/65 hemställer akademiska rektorskonventet i Stockholm om en höjning av

förevarande anslag med 35 000 kr. till 66 000 kr. Härav beräknas ett med 9 000 kr.

till 25 000 kr. förhöjt belopp för bestridande av rektorskonventets egna utgifter

och 41 000 kr. för den akademiska musikverksamheten i Stockholm, vilket i jämförelse

med det för sistnämnda ändamål för innevarande budgetår beräknade beloppet

innebär en höjning med 16 000 kr.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 50 år 196J

4. Departementschefen

Universitetsutredningen har föreslagit gemensamma organ för den centrala

ledningen av de högre läroanstalter, vilka nu är underställda kanslern för rikets

universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen för farmaceutiska

institutet, dvs. universiteten, karolinska institutet, tandläkarhögskoloma,

handelshögskolan i Göteborg, de tekniska högskolorna och farmaceutiska

institutet. Utredningens motivering för detta förslag är huvudsakligen den, att

de ifrågavarande läroanstalternas uppgifter är desamma — forskning och på

vetenskaplig grund bedriven utbildning — att deras personalorganisation är i

väsentliga hänseenden ensartad, att gällande bestämmelser rörande deras verksamhet

och organisatoriska uppbyggnad också är i stort sett ensartade samt —

icke minst — att under skilda överstyrelser lydande läroanstalter redan i viss

utsträckning har gemensamma uppgifter och gemensamma resurser och att planeringsarbetet

för de högre läroanstalternas fortsatta utbyggnad bör vila på en

gemensam utredningsgrund.

Universitetsutredningens förslag om ett förenhetligande av den centrala universitets/högskoleledningen

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det helt

övervägande antalet myndigheter och organisationer, som yttrat sig över betänkandet.

Såväl kanslern som överstyrelsen för de tekniska högskolorna har

tillstyrkt förslaget.

Enligt min mening föreligger övertygande motiv för en förenhetligad central

universitets/högskoleledning. Jag vill härvidlag kanske något starkare än utredningen

gjort trycka på behovet av enhetlighet i planeringsarbetet för universitets/högskoleväsendets

fortsatta utbyggnad. Jag vill också stryka under, att

en för de skilda läroanstalterna gemensam överstyrelse och ett för dem gemensamt

planeringsarbete är förutsättningen för det intensifierade samarbete dem

emellan och det sambruk av institutionella och personella resurser, utan vilket

det vid 1963 års riksdag beslutade utbyggnadsprogrammet för universitet och

högskolor enligt min mening svårligen kan genomföras inom avsedd tid.

Vissa myndigheter och organisationer har ifrågasatt eller förordat ett längre

gående förenhetligande av den centrala ledningen inom universitets/högskoleväsendet

och därvid pekat på dels lärarhögskolorna, dels de under jordbruksdepartementet

lydande högskolorna.

\ad därvid först lärarhögskolorna beträffar vill jag erinra om att hela frågan

om såväl klass- som ämneslärarutbildningen för närvarande är under utredning

av 1960 års lärarutbildningssakkunniga.

I fråga om de tre till jordbruksdepartementets verksamhetsområde hörande

högskolorna — lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan —

ligger saken i viss mån annorlunda till. Rent principiellt kan skäl anföras till förmån

för ett förenhetligande av den centrala ledningen av samtliga de läroanstal
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Muj:ts proposition nr 50 ur lOGJ/.

tor, vilkas uppgift på samma sätt som universitetens är forskning och på vetenskaplig

grund bedriven utbildning. Särskilda skäl motiverar emellertid, att avsteg

från denna princip göres i fråga om de tre nu ifrågavarande läroanstalterna.

Den programbundna försöksverksamhet, som ingar såsom en betydelsefull del

av verksamheten vid såväl lantbrukshögskolan som skogshögskolan, utgör enligt

min mening ett sådant skäl. Vad veterinärhögskolan beträffar far jag erinra om

att denna högskolas organisation för närvarande utredes av veterinärhögskoleutredningen.

Anledning saknas därför att i nu förevarande sammanhang förändra

densamma. Jag vill slutligen tillägga, att man enligt min mening av praktiska

skäl bör undvika att från början belasta en helt ny organisation med flera

arbetsuppgifter än som är oundgängligen nödvändigt.

Under hänvisning till det här anförda förordar jag — i anslutning till universitetsutredningens

förslag — att de läroanstalter, vilka nu lyder under kanslern

för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna och styrelsen för

farmaceutiska institutet, ges en gemensam central ledning, som därvid får ersätta

de tre nyss nämnda centrala universitets/högskolemyndighetema.

För närvarande står sjukgymnastinstituten under kanslerns överinseende.

Eftersom dessa institut i administrativt och institutionellt hänseende replierar på

karolinska institutet respektive universitetet i Lund, anser jag, att överinseendet

över dem tills vidare bör åvila samma myndighet som har överstyrelsen över universiteten

och karolinska institutet. Med hänsyn till sjukgymnastutbildningens

karaktär av icke-akademisk yrkesutbildning bör emellertid i fråga om denna

utbildnings innehåll och organisation ett fortlöpande samråd äga rum mellan

sagda myndighet å ena sidan och skolöverstyrelsen å den andra.

Jag övergår nu till frågan om de arbetsuppgifter, som bör åvila universitets/

högskoleväsendets centrala ledning. Därvid behandlar jag först de två delfrågor,

som mest ingående diskuterats i yttrandena över universitetsutredningens

betänkande, nämligen frågorna om forskningsrådens ställning i den nya

organisationen samt om den framtida organisationen för utrustningsplanering och

upphandling.

Beträffande forskningsrådens ställning har statskontoret i sin rapport till universitetsutredningen

förordat en närmare samordning mellan den centrala universitets/högskoleledningen

å ena sidan och forskningsråden å den andra. —

Universitetsutredningen däremot anser det vara från principiella synpunkter

riktigt, att ansvaret för planläggningen av forskningsresursernas utbyggnad på

denna nivå delas mellan flera, sinsemellan fristående organ. Utredningens uppslag

att fasta tjänster inom forskningsrådens kansliorganisationer skulle uppföras i

den centrala myndighetens personalförteckning anges uttryckligen avse en omläggning

uteslutande av den formella organisationen. En sådan omläggning skulle

icke rubba forskningsrådens organisatoriska ställning eller deras rätt att disponera

för dem avsedda sekretariatsresurser.

För egen del delar jag — i likhet med flertalet remissinstanser — universitets
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kangl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964.

utredningens principiella mening, att forskningsråden alltjämt bör utgöra från

de centrala universitets/högskolemyndigheterna fristående organ, direkt underställda

Kungl. Maj:t. Att ett samarbete bör äga rum dem emellan, ser jag som

en självklarhet, men jag anser icke, att någon förändring av forskningsrådens

organisatoriska ställning är påkallad.

Ej heller anser jag mig böra ifrågasätta någon förändring beträffande statens

tekniska forskningsråds departementstillhörighet. Verksamheten inom detta

forskningsråd har nyligen givits eu i viss mån ny inriktning med sikte på en

nära samverkan med näringslivet, vilket enligt min mening motiverar att rådet

kvarligger inom handelsdepartementets verksamhetsområde.

Vad så beträffar organisationen för utrustning splanering och upphandling förordas

såväl i statskontorets rapport som av universitetsutredningen, att den

nuvarande utrustningsnämnden för universitet och högskolor skall upphöra såsom

självständigt verk. Utredningen föreslår därvid, att de planerande uppgifterna

övertages av en särskild utrustningsberedning, medan de verkställande

uppgifterna ålägges det nya universitetskanslersämbetet. Statskontoret å sin

sida förordar i rapporten, att utrustningsuppgifterna i sin helhet övertages av

universitetskanslersämbetet, varvid den nuvarande utrustningsnämnden skulle

ingå i detta ämbete såsom en kommitté av närmast permanent karaktär.

Remissmyndigheterna har starkt delade uppfattningar i denna fråga. För egen

del har jag — i likhet med majoriteten inom statskontorets styrelse — kommit

till den uppfattningen, att tidpunkten ännu icke är inne för ett ställningstagande

till spörsmålet om utrustningsnämndens inlemmande i den nya organisationen

för universitets/högskoleväsendets centrala ledning. Jag kommer att i det

följande framlägga förslag om en relativt långtgående omläggning av universitets/högskoleorganisationen

på såväl central som lokal nivå. Delvis helt nyskapade

organ föreslås bli inrättade och ges ansvarsfulla uppgifter. Nya arbetsuppgifter

föreslås komma till. Nya vägar föreslås för ärendenas behandling. Att

under sådana omständigheter redan från början tillföra den centrala myndigheten

ansvaret även för den mycket omfattande verksamhet, som bedrives av

utrustningsnämnden för universitet och högskolor, synes mig vara ägnat inge

betänkligheter.

Under hänvisning till det här anförda bör i dagens läge inte någon ändring

göras i fråga om utrustningsnämndens organisatoriska ställning. Jag anser emellertid

att utrustningsnämnden vid en senare tidpunkt bör upphöra och att nämndens

verksamhet vid ifrågavarande tidpunkt bör övertagas av det nya universitetskanslersämbetet.

Den verksamhet inom nämnden som avser planering och

upphandling av snickeriinredningar (laboratorieinredningar, hörsalsinredningar)

samt el-armatur och möbler m. m. bör dock enligt min mening nu avlastas nämnden

och överföras till byggnadsstyrelsen respektive tekniska högskolans byggnadskommitté

om möjligt från och med nästa budgetår.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964 153

När det gäller organisationen för planläggningen av nya institutionsbyggen

och dessas utrustning synes mig däremot vissa omläggningar i nu tillämpad ordning

vara motiverade. Jag delar visserligen den åsikt, som framförts av bl. a.

utrustningsnämnden, att utrustningsplaneringen i viss mån är sekundär i förhållande

till långsiktsplaneringen för de enskilda läroanstalternas och utbildningslinjernas

utbyggnad. Utrustningsplaneringen måste göras inom ramen för

de utarbetade långtidsplanerna. Men jag delar också byggnadsstyrelsens uppfattning,

att utrustningsplaneringen bör igångsättas så tidigt, att den kan påverka

och påverkas av lokalprogrammen. Lokalprogram och utrustningsprogram

måste med andra ord utformas samtidigt och under samverkan mellan de organ

som har ansvaret för deras utarbetande.

För stora utbyggnadsprojekt har under senare år tillkallats ett antal lokalprogramkommittéer

med uppgift att utarbeta program för den byggenskap, som

bedömes erforderlig för viss beslutad kapacitetsökning vid viss läroanstalt eller

del av en sådan. Såsom dylika lokalprogramkommittéer arbetar för närvarande

följande kommittéer: Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund,

naturvetenskapliga samordningskommittén i Göteborg, läkarutbildningsberedningen,

Frescatikommittén (för Stockholms universitets lokalbehov i Frescatiområdet),

1962 års Umeåkommitté (lokalbehov för samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga

ämnen), programkommittén för Uppsala humanistiska

fakultet, programkommittén för Göteborgs humanistiska fakultet och

lokalprogramkommittén för de humanistiska och ekonomiska fakulteterna vid

universitetet i Lund. I flertalet av dessa kommittéer ingår bl. a. företrädare för

byggnadsstyrelsen. Därjämte har kommittéerna att i sitt arbete samråda med utrustningsnämnden.

För genomförandet av det mycket omfattande utbyggnadsprogram för universitet

och högskolor, vilket fastställdes vid 1963 års riksdag, fordras självfallet

att nya lokal- och utrustningsprogram utarbetas även för läroanstalter och

fakulteter (motsvarande), vilka icke innefattas i de nu arbetande programkommittéernas

uppdrag. I syfte att i största möjliga utsträckning kunna tillvarataga

föreliggande möjligheter till gemensamt utnyttjande två eller flera läroanstalter

eller fakulteter emellan av lokaler och utrustning bör enligt min mening

ifrågavarande programarbete anförtros åt en programkommitté för envar

av universitetsorterna. De nuvarande kommittéerna bör sålunda successivt ersättas

av en programkommitté för samtliga läroanstalter på var och en av universitetsorterna.

Jag förordar således, att lokal- och utrustningsprogramkommittéer organiseras,

en för envar av universitets/högskoleorterna. Dessa kommittéers uppgift bör

vara att inom ramen för av statsmakterna godtagna program för verksamhetens

utbyggnad utarbeta lokalprogram och förslag till utrustning (bl. a. kostnadsramar)

för samtliga läroanstalter på ifrågavarande universitetsort. I kommittéer
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196J+

na bör ingå representanter för den byggande myndigheten och utrustningsnämnden

för universitet och högskolor. Vidare bör i kommittéerna ingå företrädare

för den centrala universitets/högskoleledningen, vars uppgift det bl. a. är att utarbeta

erforderliga driftprogram avseende tjänster och anslag för de nya eller

utvidgade institutionernas verksamhet.

Lokal- och utrustningsprogrammen måste givetvis utformas under hänsynstagande

till de lokala förhållandena. I kommittéerna bör därför ingå representanter

jämväl för de läroanstalter, som beröres av varje enskild kommittés

arbete. Jag är angelägen understryka den betydelse jag vill tillmäta den lokala

förankring, som därigenom tillförsäkras kommittéerna.

De av lokal- och utrustningsprogramkommittéerna utarbetade programmen

överlämnas till byggnadsstyrelsen respektive utrustningsnämnden. Förslag till

byggnadsprogram och anslagsäskanden för enskilda budgetår bör härefter utarbetas

av respektive myndigheter efter samråd med universitetskanslersämbetet.

Den här förordade organisationen står i full överensstämmelse med 1902 års

riksdagsbeslut rörande byggnadsstyrelsens uppgifter och organisation. Den utgör

en naturlig stabilisering av den aktivitet, som sedan år 1960 pågått inom ett

antal lokalprogramkommittéer.

Slutligen vill jag nämna, att det vid förslagets genomförande kan bli påkallat

att överväga vissa ändringar i utrustningsnämndens sammansättning.

Beträffande den centrala universitets/högskoleledningens arbetsuppgifter har

universitetsutredningen förordat att den skall ges resurser dels för ett fortlöpande

planeringsarbete, dels för ett aktivt utredningsarbete och initiativverksamhet

avseende såväl utbildningsorganisationen som de högre läroanstalternas

ekonomiska förvaltning. Utredningen har vidare föreslagit decentralisering av

beslutsmyndigheten från central till lokal nivå i vissa personaladministrativa

ärenden och i fråga om fördelningen av vissa anslagsmedel m. m. Därutöver har

utredningen föreslagit, att intagningen av nya studerande till spärrade utbildningslinjer

skall göras av central myndighet, vilken även skulle ha att — där så

är oundgängligen nödvändigt — fatta beslut beträffande införande av spärr i ett

enskilt ämne inom fri fakultet. Bestämmelser rörande behörighet att inskrivas

vid viss läroanstalt eller fakultet liksom bestämmelser rörande meritvärderingsgrunder

för urval bland sökande till spärrad utbildningslinje föreslås skola meddelas

av Kungl. Maj:t. I fråga om meritvärderingsgrunderna föreslås därjämte

en allmän översyn av gällande bestämmelser i förenhetligande syfte.

Vad universitetsutredningen i dessa stycken föreslagit har av remissinstanserna

i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Betydelsen av den centrala universitets/högskolemyndighetens

uppgift att kontinuerligt följa ubildningsorganisationens

effektivitet understrykes av bl. a. SFS, arbetsmarknadsstyrelsen och

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 50 är 196h 155

garantilåncnämnden. Förslagen beträffande regleringen av intagningen av nya

studerande m. m. har fått ett uteslutande positivt mottagande. Likaså har förslagen

om decentralisering av beslutsmyndigheten i vissa grupper av ärenden

överlag tillstyrkts.

Beträffande de centrala myndigheternas befattning med utbildningsorganisationen

har gymnasieutredningen och skolöverstyrelsen efterlyst förslag om resurser

för en aktiv utrednings- och initiativverksamhet inom vad gymnasieutredningen

kallar »universitetspedagogikens» fält, dvs. hela frågekomplexet beträffande

universitetsundervisningens metodik och hjälpmedel samt universitetslärares

pedagogiska utbildning.

För egen del delar jag i allt väsentligt universitetsutredningens syn på den

centrala universitets/högskolemyndighetens arbetsuppgifter, här då bortsett från

den i det föregående behandlade frågan om organisationen för utrustningsplanering

och upphandling. I fråga om prognosverksamheten och statistiken över

högre studier förutsätter jag, att ett aktivt och fortlöpande samarbete kommer

till stånd i dessa frågor mellan de prognos- och statistikproducerande myndigheterna

å ena sidan och den centrala universitets/högskoleledningen å den andra.

Den av utredningen föreslagna decentraliseringen av beslutsmyndighet i vissa

personaladministrativa ärenden och vissa fördelningsärenden synes mig i allt

väsentligt vara väl motiverad. Jag anser sålunda, i likhet med utredningen, att

beslut rörande fördelningen mellan institutionerna av materiel- och apparatanslagen,

liksom beslut rörande dispositionen av de till de enskilda läroanstalterna

anvisade delarna av anslaget till extra utgifter vid universitet och högskolor

och beslut i fråga om anslag ur universitetens reservfonder och karolinska

institutets allmänna fond i framtiden genomgående bör kunna fattas av

de lokala universitets/högskolestyrelserna.

Universitetsutredningen har förutsatt, att även uppgiften att på grundval av

fastställda organisationsplaner besluta rörande tilldelningen av lärarkrafter till

enskilda institutioner i framtiden skall överflyttas till de lokala myndigheterna,

detta dock först sedan man nått en lösning på de tekniska problem, som uppställer

sig då det gäller den för systemet erforderliga registreringen och förhandsberäkningen

av antalet i de enskilda ämnenas undervisning deltagande studenter.

— Jag delar utredningens uppfattning härvidlag. Även om, som närmare redovisas

i det följande, en lösning av registrerings- och förutberäkningsproblematiken

nu synes ligga inom räckhåll, anser jag att ytterligare erfarenheter bör vinnas,

innan en omläggning av ansvarsfördelningen i angiven riktning kommer till

stånd. Jag förordar således, att beslutsmyndigheten i här ifrågavarande ärenden

tills vidare alltjämt skall ligga hos den centrala myndigheten men att den överföres

till de lokala myndigheterna, så snart Kungl. Maj:t finner förutsättningar

härför föreligga.

Vad universitetsutredningen föreslagit beträffande ordningen för meddelande

av bestämmelser rörande behörighet att inskrivas vid läroanstalt eller utbild
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1964-

ningslinje, meritvärderingsgrunder för urvalet bland de sökande till spärrad utbildningslinje,

liksom förslagen beträffande ordningen vid införande av spärr i

enskilt ämne tillhörande fri fakultet, anser jag böra genomföras. Jag avser att

sedermera upptaga till prövning utredningens av ett stort antal myndigheter

och organisationer tillstyrkta förslag om en översyn i förenhetligande syfte av

gällande bestämmelser rörande meritvärderingsgrunderna för urvalet bland de

sökande till spärrade utbildningslinjer.

Såsom framgår av vad jag inledningsvis anfört delar jag helt uppfattningen,

att det skall höra till den centrala universitets/högskoleledningens mest betydelsefulla

uppgifter att genom ett aktivt utredningsarbete söka tillvarataga

föreliggande och uppkommande rationaliseringsmöjligheter. Denna utredningsuppgift

skall icke minst avse utbildningsorganisationen. Härvidlag anser jag, att

gymnasieutredningen och skolöverstyrelsen på ett mycket värdefullt sätt kompletterat

bilden genom sitt påpekande av betydelsen av ett universitetspedagogiskt

utrednings- och upprustningsarbete. Även jag är övertygad om att

aktiva insatser på detta hittills alltför litet uppmärksammade område är i hög

grad påkallade. Jag anser, att en försöksverksamhet efter i huvudsak de av

gymnasieutredningen skisserade riktlinjerna bör igångsättas.

Sedan jag nu tagit ställning till frågan om den centrala universitets/högskoleledningens

uppgifter, övergår jag till frågan om dess organisation. Härutinnan

har universitetsutredningen föreslagit en organisation av ett annat slag än det,

som eljest är vanligt inom den statliga förvaltningen, nämligen en organisation

där de planerande uppgifterna och de administrativa uppgifterna anförtros skilda

och från varandra principiellt fristående organ. För de planerande uppgifterna

föreslås upprättandet av fem s. k. fakultetsberedningar, vilka i sin helhet skulle

tillsättas av Kungl. Maj:t men innefatta ett visst inslag av fakultetsrepresentanter.

För de administrativa uppgifterna föreslår utredningen ett universitetskanslersämbete

under en av Kungl. Maj:t förordnad universitetskansler. I syfte

att säkerställa erforderlig samordning mellan den planerande och den administrativa

verksamheten föreslår utredningen en rad åtgärder, främst inrättandet av

ett kanslerskollegium med universitetskanslern såsom ordförande och de centrala

beredningarnas ordförande såsom ledamöter. Kollegiets huvuduppgift skall enligt

förslaget vara att för Kungl. Maj:t framlägga de av de planerande organen utarbetade

förslagen till anslagsäskanden jämte kollegiets egen samlade bedömning

av dessa förslag.

Såsom framgår av min i föregående avsnitt lämnade redovisning uppvisar

remissyttrandena rörande den centrala universitets/högskoleledningens organisation

ett helt spektrum av synpunkter och förslag. Man kan emellertid konstatera,

att de bärande principerna i universitetsutredningens förslag tillvunnit sig en

relativt bred anslutning från myndigheternas och organisationernas sida. Härmed

avser jag principerna om att de administrativa uppgifterna för sitt handhavande

fordrar ett enda överstyrelseorgan av normalt ämbetsverksnitt, men att man å

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 19G4

andra sidan för planeringsarbetet på central nivå har behov av ett antal kollegiala

organ med uppgift att vart och ett inom sitt huvudområde av forskningsoch

utbildningsorganisationen planlägga utbyggnaden och att grunda denna

planläggning på en vägning mot varandra av de mångahanda intressen, som därvidlag

gör sig gällande. För egen del ansluter jag mig till dessa principer för

organisationens uppbyggnad.

Meningsskiljaktighetema gäller väsentligen dels spörsmålet om universitetsutredningen

anvisat tillräckliga garantier för den nödvändiga samordningen

mellan administration och planering, dels fragan om grunderna för fakultetsberedningarnas

sammansättning. I den förra frågan har ett stort antal myndigheter

och organisationer uttalat sig för organisationsformer, som ger ett enda

organ det högsta ansvaret för såväl administration som planering. Även jag

anser, att universitetsutredningens lösning med flera, sinsemellan principiellt fristående

organ innebär risker för en splittring av den centrala universitets/högskoleledningen.

Jag anser, att man bör välja en organisationsform, där ett enda

organ har det högsta ansvaret för planeringsarbetet över hela fältet och där

detta organ samtidigt är högsta administrativa myndighet.

Å andra sidan bör man, som jag nyss framhöll, hålla fast vid utredningens

förslag om att huvuddelen av det centrala planeringsarbetet skall bedrivas fakultetsgruppvis

och innefatta en på ett kontinuerligt utredningsarbete grundad avvägning

mellan skilda intressen. De av universitetsutredningen föreslagna fakultetsberedningarna

bör därför enligt min mening komma till stand och i allt väsentligt

ges de uppgifter som utredningen föreslagit. De bör emellertid, i enlighet

med mitt nyss redovisade ställningstagande, göras till beredande organ inom det

centrala ämbetsverket. För att tillförsäkra fakultetsberedningarna ett tillbörligt

inflytande i planeringsarbetet i stort, anser jag det emellertid vara riktigast, att

beredningarnas ordförande ingår även i det centrala ämbetsverkets ledning. Jag

ansluter mig sålunda till grundtankarna i universitetsutredningens och statskontorets

förslag, men jag förordar vissa modifikationer däri, avsedda att ge organisationen

en större fasthet och sammanhållning. Jag förordar, att ansvaret

såväl för universitetens/högskolomas administrativa ledning som för planeringsarbetet

för deras fortsatta utbyggnad anförtros ett ämbetsverk, benämnt universitetskanslersämbetet

med en universitetskansler sasom chef och tillika ordförande

i verkets styrelse. För planeringsarbetet för utbyggnaden av de skilda

fakulteternas forsknings- och utbildningsresurser förordar jag, att det inom ämbetsverket

upprättas fem fakultetsberedningar. Ämbetsverkets styrelse bör enligt

min mening utgöras av, förutom universitetskanslern såsom styrelsens ordförande,

fakultetsberedningarnas ordförande och därjämte tre ytterligare av

Kungl. Maj :t förordnade ledamöter. Inom ämbetsverket bör organiseras en planeringsbyrå,

som skall fungera sasom sekretariat åt fakultetsberedningarna.

vidare en utbildningsbyrå, en administrativ byrå och en rationaliseringsgrupp.

Jag avser att i det följande återkomma till dessas arbetsuppgifter och organisation.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196b

På umversitetskanslersämbetets styrelse bör ankomma att handlägga ärenden,

som är av större vikt eller eljest av principiell natur, samt ärenden som av universitetskanslern

hänskjutes till styrelsen för avgörande.

Fakultetsberedningamas uppgift bör enligt min mening vara i huvudsak följande,

nämligen att var och en inom sitt område

a) följa forskningens och utbildningens utveckling, villkor och behov ävensom

samhällslivets krav pa den akademiska utbildningens innehåll och organisation

samt hos umversitetskanslersämbetets styrelse föreslå de åtgärder, vilka de finner

påkallade, samt

b) ärligen för styrelsen framlägga förslag till anslagsäskanden och övriga framställningar

avsedda att föreläggas riksdagen beträffande de särskilda fakulteterna

eller sektionerna.

Beträffande fakultetsberedningamas antal och ämnesområden ansluter jag mig

helt till universitetsutredningens förslag. Följande fakultetsberedningar bör sålunda

upprättas, nämligen en för humaniora och teologi, en för rätts- och samhällsvetenskaperna,

en för medicin, odontologi och farmaci, en för matematik och

naturvetenskap samt en för de tekniska vetenskaperna.

I fråga om beredningarnas sammansättning har från vissa håll förordats, att

de ges ett dominerande inslag av företrädare för fakulteterna själva. För min del

kan jag icke dela denna mening. Som jag i det föregående framhållit, ser jag det

sasom mycket väsentligt, att fakultetsberedningamas planeringsarbete grundas

pa en avvägning mellan de olika intressen, som gör sig gällande i detta sammanhang,

forskarnas och lärarnas lika väl som samhällets i övrigt och då icke

minst avnämarintresset. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser

anser jag universitetsutredningens förslag i detta avseende vara i huvudsak

väl avvägt. Någon särskild representation för universitetskanslersämbetet i de

enskilda fakultetsberedningarna erfordras emellertid icke vid den lösning av frågan

om ämbetsverkets organisation, som jag här förordat. Vidare anser jag att

beredningarna bör sammansättas efter likartade grunder, var och en med en ordförande

och ytterligare åtta ledamöter, samtliga förordnade av Kungl. Maj:t. Av

ledamöterna bör fyra i envar av beredningarna på sätt universitetsutredningen

föreslagit utses inom förslag av de berörda fakulteterna. I övrigt bör universitetsutredningens

förslag i avseende på fakultetsberedningamas organisation i huvudsak

genomföras.

Jag förordar vidare i enlighet med universitetsutredningens av det Övervägande

antalet remissorgan tillstyrkta förslag, att en tjänst som universitetskansler

inrättas och att innehavare av denna tjänst förordnas av Kungl. Maj:t för en

tid av högst sex år i sänder.

Till de tekniska högskolornas skilda avdelningar är sedan 1947 års omorganisation

knutna s. k. avdelningsråd, vilka fungerar som avnämarnas kontaktorgan

med de enskilda högskolorna. En liknande ställning har fakultetsrådet för

ekonomutbildning i Lund och utbildningsrådet vid handelshögskolan i Göteborg.

Universitetsutredningen föreslår, att möjlighet att inrätta utbildningsråd öpp
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 19GJ

nas i fråga om samtliga utbildningslinjer vid universitet och högskolor. Det skall

enligt förslaget ankomma på Ivungl. Maj:t att besluta rörande inrättande av

sådant råd. Råden föreslås bli centrala i stället för som nu lokalt anknutna, och

deras uppgift föreslås bli att fungera som rådgivande organ i frågor rörande utbildningens

innehåll och organisation, närmast åt fakultetsberedningarna men

med rätt för dem att även för vederbörande lokala myndigheter framlägga de

förslag rörande utbildningen, som befinnes påkallade. Råden förutsattes komma

att bestå av företrädare för avnämarna av akademiskt utbildad arbetskraft,

medan företrädare för vederbörande läroanstalt förutsättes deltaga i rådens

överläggningar, men ej i besluten. Utredningen föreslår, att utbildningsråd organiseras

för de skilda slagen av civilingenjörsutbildning, för civilekonomutbildning,

lärarutbildning, annan utbildning vid filosofisk fakultet, juridisk och samhällsvetenskaplig

utbildning samt för farmaceutisk utbildning.

I detta sammanhang föreslår universitetsutredningen vidare att, med hänsyn

till betydelsen av en anpassning av ämneslärarutbildningen till skolans behov,

studieplaner för filosofisk ämbetsexamen skall fastställas gemensamt av universitetskanslersämbetet

och skolöverstyrelsen.

Utredningens förslag om rådsinstitutionens utsträckande har fått ett i stort

sett gynnsamt mottagande i remissdiskussionen. Denna har väsentligen gällt två

delproblem, nämligen dels frågan om centrala eller lokala råd, dels förslaget rörande

formerna för fastställandet av studieplaner inom ramen för filosofisk ämbetsexamen.

Även jag delar utredningens mening i principfrågan. Jag anser sålunda, att

dessa utbildningsråd, som bör upprättas genom beslut av Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall, bör ha karaktären av centrala råd. Beträffande civilekonomutbildningen

anser jag emellertid, att undantag är motiverat av denna utbildnings

oenhetliga organisation med en universitetsfakultet, en statlig och en privat

handelshögskola. De nuvarande råden för civilekonomutbildningen i Lund och

Göteborg bör sålunda finnas kvar. Ett motsvarande utbildningsråd bör komma

till stånd för den av mig i annat sammanhang förordade civilekonomutbildningen

i Umeå. Samtliga utbildningsråd bör ha de arbetsuppgifter och vara organiserade

i huvudsak på det sätt utredningen föreslagit. Universitetskanslersämbetet bör

vid behov tillhandahålla sekretariatshjälp åt utbildningsråden. Jag vill här tilllägga,

att jag anser universitetsutredningens förslag om ett utbildningsråd för

ämneslärarutbildningen vara välmotiverat, även om det måhända kan vara

svårt att överblicka detaljerna i fråga om detta råds organisation, så länge de

lärarutbildningssakkunnigas arbete pågår.

Utredningens förslag att studieplaner för filosofisk ämbetsexamen skall fastställas

gemensamt av universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen anser

jag böra förverkligas. En motsvarande ordning torde böra tillämpas även beträffande

studieplaner för teknisk magisterexamen. Jag torde senare få anmäla

denna fråga för Kungl. Maj:t.

I anledning av vad flera av de akademiska myndigheterna anfört rörande behovet

av ett inflytande även för universiteten/högskolorna i frågor rörande ut
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

formningen av skolans läroplaner vill jag här erinra om att det vid föregående

ars riksdag fattade beslutet rörande organisationen av den nya skolöverstvrelsen

bl. a. innebär, att en företrädare för universitets/högskoleväsendets avnämarintressen

skall ingå i det nya skolämbetsverkets styrelse.

Sedan jag nu redovisat mina ställningstaganden beträffande den centrala universitets/högskoleledningens

uppgifter och principerna för dess organisation,

övergår jag till organisationens enskildheter, däribland frågan om de personella

resurser, som bör ställas till det nya ämbetsverkets förfogande.

Mot den i det följande föreslagna lönegradsplaceringen av tjänsterna inom

det nya universitetskanslersämbetet har vederbörande personalorganisationer

förklarat sig icke ha någon erinran.

Jag föreslår, att tjänsten som universitetskansler inplaceras i lönegrad B 7.

Inom universitetskanslersämbetet bör, förutom fakultetsberedningarna, finnas

byråer. I det föregående har jag därvidlag förordat, att sekretariatsresurserna

för fakultetsberednmgarnas arbete sammanföres till en plcineringsbyrå. På denna

hyra bör i främsta rummet ankomma att svara för dels det långsiktiga planeringsarbetet,

dels de årliga förslagen till anslagsäskanden, dels slutligen den på

universitetskanslersämbetet ankommande delen av planeringsarbetet för den

lokala utbyggnaden på de skilda universitetsorterna. Planeringsbyrån bör sålunda

dels fungera som sekretariat åt fakultetsberedningarna, dels även samarbeta

med de i det föregående föreslagna lokal- och utrustningsprogramkommittéerna

och därvid eventuellt tillhandahålla sekretariatsresurser åt vissa av

dessa.

För ledningen av planeringsbyrån föreslår jag en byråchefstjänst med placering

i lönegrad B 3. Vidare föreslår jag, att till byrån knytes fem tjänster som

avdelningsdirektör i lönegrad B 1, två tjänster som förste byråsekreterare eller

byråsekreterare i högst lönegrad A 23. I övrigt räknar jag för denna byrå med

att permanent behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansliskrivare

i A 11, två kontorister i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två kontorsbiträden

i högst A 5.

Den personal jag här räknat med för planeringsbyråns verksamhet måste enligt

min mening kunna kompletteras genom anlitande av experter och annan

tillfällig personal. Jag återkommer i det följande till medelsbehovet för detta

ändamål.

Jag anser universitetsutredningens förslag om en särskild utbildning sbyrå inom

universitetskanslersämbetet vara starkt motiverat. En rad myndigheter och

organisationer har också i sina yttranden understrukit denna byrås betydelse för

hela universitets/högskoleorganisationen. Jag föreslår, att en dylik byrå organiseras

i huvudsaklig överensstämmelse med universitetsutredningens förslag. Dess

huvudsakliga arbetsuppgifter bör bli att bedriva utredningsarbete och handlägga

på den centrala myndigheten ankommande ärenden rörande (1) utbildningens

innehåll och organisation, (2) utbildningens metodik och hjälpmedel, samt (3)

utbildningens resultat (driftkontroll).

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196J+

Även för ledningen av denna byrå föreslår jag en byråchefstjänst med placering

i lönegrad B 3. Vidare bör inom byrån finnas en tjänst som byrådirektör

i lönegrad A 27 och fem tjänster som förste byråsekreterare eller byråsekreterare

i högst lönegrad A 23. För byråns verksamhet räknar jag vidare med att permanent

behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansliskrivare

i All, en kontorist i A 9 och ett kanslibiträde i A 7. Förutom denna

personal erfordras för verksamheten även inom denna byrå möjlighet att anlita

experter och annan tillfällig personal. Härvidlag vill jag särskilt nämna den

försöksverksamhet med tillfälligt anlitad universitetspedagogisk ämnesexpertis,

som jag i det föregående förordat. Vidare bör i detta sammanhang medel beräknas

för att sätta universitetskanslersämbetet i stånd att bistå utbildningsråden

med sekretariatshjälp.

Enligt universitetsutredningens förslag skall inom universitetskanslersämbetet

organiseras en kanslibyrå för juridiska och andra mera renodlat administrativa

uppgifter. Jag förordar, att en sådan byrå organiseras och benämnes administrativa

byrån. Byråns arbetsuppgifter bör bl. a. innefatta utlåtanden rörande tillsättningen

av ordinarie lärartjänster vid läroanstalterna, besvärs-, dispens- och

behörighetsfrågor, löne- och tjänstefrågor samt intagning av studerande till

spärrade utbildningslinjer. Inom byrån bör vidare den av universitetsutredningen

föreslagna kontakt- och informationsverksamheten organiseras. Vidare bör inom

byrån handläggas ärenden rörande reglementen och andra föreskrifter för regleringen

av verksamheten vid läroanstalterna. Slutligen bör byrån ha ansvaret för

utformningen av universitetskanslersämbetets förslag till årliga anslagsäskanden

samt framställningar och yttranden i ärenden, som icke direkt faller under någon

av de andra byråernas verksamhetsområden.

För ledningen av den administrativa byrån föreslår jag en tjänst som byråchef

med placering i lönegrad B 3. Vidare föreslår jag en tjänst som byrådirektör

i lönegrad A 27, en tjänst som pressombudsman i lönegrad A 27, en tjänst som

byrådirektör i lönegrad A 25 och sex tjänster som förste byråsekreterare eller

byråsekreterare i högst lönegrad A 23. Jag räknar vidare med att behov kommer

att föreligga av två kontorsskrivare i A 13, en kansliskrivare i A 11, en kontorist

i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

I fråga om den av universitetsutredningen föreslagna ekonomiskt-administrativa

byrån bortfaller de upphandlande uppgifterna som en följd av att utrustningsnämnden

föreslås komma att bestå tills vidare. De ekonomiska utredningsoch

rationaliseringsuppgiftema bedömer jag dock som så viktiga, att en särskild

rationaliserings grupp är motiverad. Dennas arbetsuppgift bör vara att genom

utredningsarbete och initiativ främja samordning och sambruk av forskningsoch

utbildningsresurser samt andra former av rationaliseringar inom universitets/

högskoleförvaltningen. Jag anser det vara särskilt angeläget, att det centrala

ämbetsverket genom denna enhet ges möjlighet att studera arbetsrutinerna inom

den omorganiserade lokala förvaltningen och framlägga de förslag till förbättringar

i skilda hänseenden, som därvid befinnes påkallade.

G — Bihang till riksdagens protokoll 196tf. 1 samt. Nr 50

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 196b

För ledningen av universitetskanslersämbetets rationaliseringsenhet föreslår

jag en tjänst som avdelningsdirektör med placering i lönegrad B 1. Vidare föreslår

jag, att till enheten knytes en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25 och

en tjänst som förste byråsekreterare eller byråsekreterare i högst lönegrad A 23.

Vidare räknar jag med att permanent behov kommer att föreligga inom enheten

av en assistent i A 17, en kontorist i A 9 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

Rationaliseringsgruppen bör enligt min mening arbeta i nära samverkan med

statskontoret och från detta ämbetsverk kunna erhålla experthjälp och andra

resurser för utredningar.

I fråga om övrig, för hela ämbetsverket gemensam personal, räknar jag med

dels en kontorsskrivare (handsekreterare åt universitetskanslern) i A 13, dels en

kontorist i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5

såsom verkets gemensamma skrivcentral, dels ock en förste expeditionsvakt i

A 9 och två expeditionsvakter i A 7.

Vad jag här anfört rörande fördelningen av arbetsuppgifterna mellan och

behovet av personal inom de enskilda byråerna bör självfallet icke utgöra hinder

för ämbetsverkets ledning att vidtaga sådana omdispositioner, som kan vara

påkallade.

Det är självfallet svårt att beräkna omfattningen av det sammanlagda extra

medelsbehov, som kommer att föreligga för universitetskanslersämbetets verksamhet.

Det är emellertid enligt min mening angeläget, att det nya ämbetsverket

redan från början ges resurser, som möjliggör en omfattande arbetsinsats. Jag

föreslår, att för anlitande av experter och annan tillfällig arbetskraft inom universitetskanslersämbetet

för budgetåret 1964/65 beräknas 500 000 kr. Jag räknar

med att mera omfattande utredningar från beredningarnas sida, som kan

bli erforderliga, bör prövas av Kungl. Maj:t och att medel för sådana ändamål

bör utgå från ecklesiastikdepartementets anslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga.

Det nya ämbetsverket föreslås träda i stället för det nuvarande universitetskanslersämbetet

och den nuvarande överstyrelsen för de tekniska högskolorna.

Vissa övergångsanordningar torde komma att visa sig nödvändiga i samband

med organisationsförändringarna. Sådana anordningar blir bl. a. erforderliga,

därest inom den föreslagna personalramen icke kan placeras all den personal,

vilken genom ordinarie anställning har rätt till eller på grund av anställningstidens

längd har berättigade anspråk på att beredas sysselsättning inom statsverket.

Jag förordar därför, att Kungl. Maj:t, såsom tidigare skett i liknande

sammanhang, inhämtar riksdagens bemyndigande att vidtaga sådana åtgärder.

Därest befintlig ordinarie tjänst därvid finnes böra uppföras på övergångsstat,

bör tjänsten samtidigt överföras till det nya universitetskanslersämbetet.

Den av mig i det föregående föreslagna organisationen av det nya universitetskanslersämbetet

illustreras i två figurer, vilka torde få såsom bilagor 1 och 2

fogas till statsrådsprotokollet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16;}

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 196J(

En jämförelse mellan den nuvarande organisationen inom universitetskanslersämbetet

och överstyrelsen för de tekniska högskolorna å ena sidan och den här

förordade organisationen å den andra ger vid handen, att de fasta personalresurserna

föreslås bli ungefär fördubblade. Dessutom föreslås medelsanvisningen för

anlitande av experter och annan tillfällig personal uppräknad från 245 000 till

500 000 kr.

I det föregående har jag förordat, att utrustningsnämnden för universitet

och högskolor tills vidare skall bestå. Jag torde då i detta sammanhang få upptaga

frågorna om medelsanvisningen för budgetåret 1964/65 under utrustningsnämndens

avlöningsanslag.

En förstärkning av utrustningsnämndens personalorganisation synes mig angelägen.

Med anledning av nämndens förslag beräknar jag därför under detta anslag

medel för en kansliskrivare i Ae 11, en kontorist i Ae9, tre kanslibiträden i

Ae7 och ett kontorsbiträde i högst Ae5. Jag beräknar vidare medel för två

tjänster som byråassistent i Ae 19 i stället för två befintliga tjänster som inköpsassistent

i Ae 17, en tjänst som inköpsassistent i Ae 17 i stället för en befintlig

sådan tjänst i Ae 15 samt en tjänst som kanslibiträde i Ag 7 i utbyte mot

en tjänst som skrivbiträde i Ag 5. Dessutom finner jag den nuvarande tjänsten

som assistent i Ae 15 böra uppflyttas till Ae 17 med tjänstebenämningen kamrerare.

Mina förslag rörande medelsanvisning under de centrala universitets/högskolemyndighetemas

omkostnadsanslag m. m. redovisar jag i samband med mina

anslagsberäkningar.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

IV. LÄROANSTALTERNAS OMFATTNING

1. Universitetsutredningen

Värdet av underlättade kontakter och ett intensifierat samarbete mellan vetenskapsmän

och institutioner bedömer utredningen som mycket stort. Den

mycket starka rent kvantitativa expansion, som vårt universitets- och högskoleväsende

redan befinner sig i, kan enligt utredningens mening icke fullföljas i

önskvärd takt utan en samordnad planering och ett samordnat bruk av till förfogande

stående resurser. Detta gäller icke blott de materiella resurserna i form

av lokaler, apparativ utrustning och annan materiel, utan även de personella

resurserna, icke minst då de inom vissa områden starkt begränsade resurserna

i fråga om högt kvalificerade forskare för de akademiska lärartjänsterna.

Av detta drar utredningen den principiella slutsatsen, att små fackhögskolor,

om väsentliga skäl ej talar däremot, bör inordnas såsom delar av större läroanstalter.

Tandläkarhögskolorna replierar redan — och sedan länge — på de medicinska

fakulteterna (motsvarande) för sin grundläggande, prekliniska utbildning. Undervisningen

i ämnen som anatomi, histologi och farmakologi för odontologie studerande

meddelas såväl i Stockholm som i Malmö vid karolinska institutets respektive

medicinska fakultetens institutioner av lärare, som visserligen i formellt

hänseende tillhör vederbörande tandläkarhögskola men som i realiteten ingår

i institutets respektive fakultetens forskningsorganisation. En i huvudsak motsvarande

organisation torde böra komma till stånd vid den förestående kompletteringen

av den odontologiska utbildningsorganisationen i Umeå liksom vid den

principbeslutade organisationen i Göteborg.

I fråga om såväl Umeå som Göteborg torde vidare betydande fördelar vara

förbundna med att planläggningen redan på ett tidigt stadium inriktas på att

lokaler, utrustning och personal skall betjäna en läroanstalt, som omfattar jämväl

annan än odontologisk forskning och utbildning. Motsvarande synes utredningen

gälla i avseende på tandläkarhögskolan i Stockholm, vars lokalfråga torde

få betecknas som mycket angelägen.

Vad så beträffar tandläkarhögskolan i Malmö finns enligt utredningens mening

inga avgörande skäl att ge denna högskola en särställning i organisatoriskt

hänseende bland de odontologiska läroanstalterna. Avståndet mellan Lund och

Malmö synes härvidlag icke kunna utgöra ett hinder för en organisatorisk samordning,

detta så mycket mindre som såväl läkar- som tandläkarutbildningen i

Lund-Malmö sedan länge är uppbyggd på förutsättningen att såväl studenter

som lärare förflyttar sig mellan de två städerna.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Utredningen föreslår sålunda, att de nuvarande tandläkarhögskolorna organisatoriskt

anknytes till större låroanstalter, inom vilka de nuvarande lärarkollegierna

bör bilda odontologiska fakulteter. Pa motsvarande sätt bör enligt utredningens

mening nya odontologiska läroanstalter organiseras sasom odontologiska

fakulteter inom större universitetsenheter.

I samband med denna omorganisation bör enligt utredningens mening eu

översyn göras rörande den för den odontologiska forskningen och utbildningen

erforderliga patientvårdande verksamhetens ledning och organisatoriska ställning

i förhållande till de nya läroanstalterna.

I fråga om tandläkarhögskolan i Malmö föreslår utredningen att denna inordnas

i universitetet i Lund. På motsvarande sätt bör enligt utredningens mening

den framtida odontologiska utbildnings- och forskningsorganisationen i Göteborg

bli en del av universitetet där.

Beträffande tandläkarhögskolan i Stockholm anser utredningen, att denna

mest naturligt anknytes till karolinska institutet. Utredningen föreslår därför,

att karolinska institutet, med bevarande av namnet karolinska mediko-kirurgiska

institutet, ombildas till en läroanstalt av universitetstyp omfattande — i första

hand — en medicinsk och en odontologisk fakultet. I samband med att det nuvarande

institutets lärarkollegium i enlighet med detta förslag omorganiseras

till en medicinsk fakultet av det ombildade institutet, bör självfallet fonder och

uppdrag, som enligt donationer och motsvarande bestämmelser för närvarande

förvaltas respektive bestrides av institutets lärarkollegium, överföras till det

ombildade institutet och dettas medicinska fakultet. På motsvarande sätt bör

donationer och uppdrag, som givits till de två nuvarande tandläkarhögskolorna,

överföras till de nya läroanstalterna och dessas odontologiska fakulteter.

Vad slutligen Umeå beträffar vill utredningen erinra om att vid 1961 års

riksdag beslut fattades om att såväl den medicinska som den odontologiska

forskningen och utbildningen i Umeå skulle ges en fullständig och från äldre

läroanstalter fristående organisation. Beslutet innebär, att organisationen skall

successivt kompletteras, så att både medicine och odontologie studerande där

skall kunna ges fullständig läkar- respektive tandläkarutbildning. Från och med

den 1 juli 1963 skall vidare det organisatoriska bandet mellan tandläkarhögskolan

i Stockholm och det till denna nu hörande tandläkarinstitutet i Umeå

upphöra.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts föreslår utredningen nu,

att den nuvarande medicinska högskolan i Umeå och det nuvarande tandläkarinstitutet

där infogas såsom fakulteter i eu organisatorisk enhet, benämnd universitetet

i Umeå. Då organisationen utbygges med institutioner i samhällsvetenskapliga

och matematisk-naturvetenskapliga ämnen, bör detta självfallet

leda till ytterligare fakultetsbildningar inom universitetsramen. I

I huvudsak samma skäl som talar för att sammanfoga tandläkarhögskolorna

med större universitetsenheter talar för ett motsvarande förfarande i avseende

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

på farmaceutiska institutet. Det nära sambandet mellan farmaci å ena sidan

och å den andra farmakologi och kemi utgör redan det ett tungt vägande skäl

till förmån för en organisatorisk samverkan. Därtill kommer de redan aktualiserade

kraven på införandet av nya utbildningslinjer, vilka skulle innefatta dels

medicinsk, dels annan utbildning. Det är här till en del fråga om utbildning med

sikte på läkemedelsindustriens behov av specialiserad arbetskraft, ett behov som

för närvarande i viss utsträckning tillgodoses genom farmaceutiska institutet.

— Enligt utredningens mening främjas farmaceutiska institutets ändamål bäst

genom att institutet infogas som en del i en större läroanstalt.

Frågan om farmaceutiska institutets lokalisering är för närvarande föremål

för överväganden inom farmaceututbildningskommittén. Enligt vad utredningen

erfarit, överväges inom kommittén dels en förläggning liksom hittills till Stockholm,

dels eu förläggning till Uppsala. Med hänsyn till angivna förhållanden

inskränker sig universitetsutredningen för sin del till att föreslå, att farmaceutiska

institutet infogas antingen i det ombildade karolinska institutet eller i

universitetet i Uppsala. Oavsett lokaliseringen bör institutets nuvarande lärarkollegium

ombildas till en farmaceutisk fakultet. Även om denna fakultet skulle

ingå i det ombildade karolinska institutet, synes enligt utredningens mening

detta kunna behålla namnet karolinska mediko-kirurgiska institutet. Det nuvarande

farmaceutiska institutet genom donationer och motsvarande bestämmelser

tillkommande fonder och uppdrag bör överföras till att avse den nya fakulteten

och dennas ändamål.

De skäl som enligt utredningens mening motiverar tandläkarhögskolornas och

farmaceutiska institutets infogande i större universitetsenheter kan självfallet

anföras även för ett infogande av handelshögskolan i Göteborg i universitetet

därstädes. Den företagsekonomiska utbildnings- och forskningsorganisationen i

Göteborg skulle därigenom ges samma organisatoriska ställning som motsvarande

organisation i Lund.

Emellertid regleras handelshögskolans i Göteborg organisatoriska ställning

genom ett så sent som under år 1961 träffat avtal mellan staten å ena sidan och

högskolans dåvarande styrelse å den andra. Enligt detta avtal har högskolan

från och med den 1 juli 1961 ombildats till en statlig högskola. Ett inlemmande

av denna högskola såsom en fakultet i universitetet förutsätter enligt utredningens

bedömande en överenskommelse därom mellan de parter, vilka var

engagerade i 1961 års förhandlingar. Med hänsyn härtill avstår utredningen från

att framlägga ett konkret förslag om handelshögskolans inlemmande i Göteborgs

universitet.

Vad så slutligen beträffar de tre under jordbruksdepartementet lydande högskolorna,

lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan, vill utredningen

som sin principiella uppfattning uttala, att även dessa högskolor på sätt

motsvarande vad som här föreslagits beträffande tandläkarhögskolorna och

farmaceutiska institutet bör anknytas till större universitetsenheter.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Majrts proposition nr 50 ur 196ty

Då emellertid beslut helt nyligen fattats rörande lantbruks- och skoghögskolornas

organisation, har utredningen ansett sig böra avstå från att föreslå förändringar

härutinnan. I fråga om veterinärhögskolan är det formella läget ett

annat, i det att statsmakterna i fråga om denna högskolas organisation ännu

icke fattat något beslut motsvarande 1961 års beslut i fråga om de tva övriga

högskolorna. Som veterinärhögskoleutredningen framhållit i sitt första delbetänkande

(SOU 1962: 33), har veterinärmedicinen vetenskapligt sett en mycket nära

anknytning till humanmedicinen. Eldigt universitetsutredningens uppfattning

bör med hänsyn härtill övervägas, huruvida veterinärhögskolan i organisatoriskt

hänseende bör utgöra en del av det ombildadc karolinska institutet, vilket salunda

skulle omfatta jämväl en veterinärmedicinsk fakultet. Da fragan diskuteras

i särskild ordning, avstår utredningen emellertid för egen del från att framlägga

ett konkret förslag i denna riktning.

Behovet av kontakter och samarbete liksom behovet av en samordnad planering

och av ett gemensamt utnyttjande av till förfogande ställda resurser gäller

självfallet samtliga de läroanstalter och fakulteter, som utredningens förslag

avser. I ett senare avsnitt redovisas utredningens förslag om upprättande av

samarbetsnämnder i Göteborg, Lund och Stockholm.

2. Yttranden

Universitetsutredningens förslag om infogande i större enheter av tandläkarhögskolorna

och farmaceutiska institutet har i allmänhet rönt ett positivt mottagande

i de inkomna yttrandena. De kritiska synpunkter, som framkommer i

yttrandena rörande här ifragavarande kapitel (sjunde kapitlet) av utredningens

betänkande, innebär i allmänhet, att man skulle önskat en längre gående sammanfogning

av läroanstalter till större universitetsenheter.

Skånska Ingenjörsklubben deklarerar beträffande tekniska högskolan i Lund

den uppfattningen, att en nära samverkan med Lunds universitet är den bästa

lösningen. Ingenjörsklubben avser att för organisationskommittén närmare motivera

denna uppfattning.

Skånes handelskammare anför:

Beträffande den tekniska högskolan i Lund ställde sig Handelskammaren i

samband med utredningen om högskolans tillkomst pa den standpunkten, att

högskolan lämpligen borde inga som en särskild fakultet vid Lunds universitet.

Handelskammaren vidhåller alltjämt denna ståndpunkt. Om denna väg med den

tekniska högskolan som tillika teknisk fakultet väljes skulle en naturlig ordning

skapas för samarbetet med universitetet, pa vars lärarkrafter den tekniska högskolan

i varje fall under uppbyggnadsskedet i hög grad måste repliera.

Samma ståndpunkt intar Smålands och Blekinge handelskammare.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

Handelskammaren i Göteborg anför:

Utredningen har föreslagit, att Handelshögskolan i Göteborg alltjämt skall

förbli en fristående enhet och som sådan utgöra en odelad fakultet. Handelskammaren

kan helt ansluta sig till de skäl, som anförts av utredningen i denna del

Ur näringslivets synpunkt är det angeläget, att de goda kontakter, som under

arens lopp skapats mellan företagarna och ledningen för högskolan och dess lärare

fortfarande kan bibehållas.

Svenska Tandläkaresällskapet anför i huvudsak följande:

Sällskapet biträder utredningens förslag att tandläkarhögskolorna omvandlas

till fakulteter vid respektive universitet, varigenom tandläkarhögskolornas lärare

far samma undervisningsskyldighet som universitetens.

SFS anför i huvudsak:

Universitetsutredningen föreslår en lokal samordning av medicinsk och odontologisk

utbildning inom en och samma läroanstalt. Ett sådant samgående, vilket

nu inledes i Umeå, ter sig naturligt mot bakgrund av de mycket nära kontakterna

mellan de båda slagen av utbildning. SFS tillstyrker av liknande skäl och

med hänvisning till det uttalade behovet av farmaceutisk-medicinsk blandutbildnmg

förslaget att, oavsett lokaliseringen, omvandla farmaceutiska institutet till

en farmaceutisk fakultet, anknuten till den medicinska.

Även för den veterinärmedicinska utbildningen och forskningen föreligger en

nara slaktskap med den humanmedicinska. Utredningen anför att detta talar

för en organisatorisk samordning, men ser sig med hänvisning till pågående utredningsarbete

förhindrad att själv framlägga ett konkret förslag i den riktningen.

SFS förutsätter, att detta alternativ noga överväges inom veterinärhögskoleutredningen.

SFS måste uttrycka sin förvåning över att de sakkunniga ej tagit ställning till

den framtida organisationen för den tekniska utbildningen i Lund, vare sig vad

gäller ett eventuellt inlemmande i Lunds universitet eller i frågan om förvaltningsorganisationens

utformning. Flera skäl synes tala för att högskolan, vilken

ännu är under uppbyggnad, ingår som en teknisk fakultet vid universitetet.

Därigenom vinnes fördelarna med en gemensam förvaltningsorganisation och

garantier för en god planeringsgemenskap. Vidare främjas enligt organisationens

mening ett utbildningsval som inte paverkas av ovidkommande prestigesynpunkter,

samt en kombinering i framtiden av utbildningsmoment från teknisk och

annan utbildning, framför allt den ekonomiska.

Sveriges Juristförbund anför:

Det är uppenbart att alltför små förvaltningsenheter bli orationella och dyra i

drift. Förbundet tillstyrker därför att karolinska institutet och tandläkarhögskolan

i Stockholm samt farmaceutiska institutet sammanförs till en enhet samt att

tandläkarhögskolan i Malmö sammanförs med Lunds universitet.

Sveriges Tandläkarförbund tillstyrker universitetsutredningens förslag i avseende

på tandläkarhögskolornas ställning.

SUIIAF anför:

SUIIAF anser, att gränserna mellan de enskilda högskolorna på samma lärosäte

bör brytas ned i samband med en ny fakultetsindelning, baserad på intressegemenskap.

Denna integrering bör följas fullt ut och samtliga högskolor vid lärosätet

sammanföras till en enda läroanstalt under enhetlig ledning.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

169

TCO anför:

TCO finner det riktigt, att man skapar likformighet i fråga om organisation

och beteckningar för hela det akademiska området. Utredningens förslag gör

dock halt vid vissa läroanstalter. När omorganisationen nu sker, bör också dessa

inbegripas. Sålunda bör lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan

på motsvarande sätt ombildas till fakulteter och integreras med respektive

universitet. Handelshögskolan i Stockholm bör liksom den i Göteborg ombildas

till en företagsvetenskaplig fakultet; de formella skäl som härvid föreligger, böi

kunna undanröjas. I varje fall på något längre sikt bör socialinstituten ombildas

till samhällsvetenskapliga fakulteter eller eventuellt som sektioner föras till de

föreslagna samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteterna pa respektive uni\(isitetsorter.

Man bör också så småningom kunna göra konsthögskolan och musikhögskolan

till sektioner inom den humanistiska fakulteten. De förslag som utredningen

i sjunde kapitlet framlägger om att inordna vissa av fackhögskolorna i

respektive orters universitet ansluter sig TCO till.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar sig icke ha något att invända emot

universitetsutredningens förslag i avseende på tandläkarhögskolan i Malmö.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser för sin del, att handelshögskolan

i Göteborg bör behålla sin nyligen genomförda organisatoriska status.

Umeåkommittén biträder universitetsutredningens förslag beträffande organisationen

i Umeå.

Farmaceututbildning skommittén anför:

Farmaceututbildningskommittén ansluter sig till de av universitetsutredningen

uttalade principiella slutsatserna angående samordning och samarbete mellan

läroanstalter och fakulteter. Farmaceututbildningskommittén biträder därför förslaget,

att farmaceutiska institutet anknytes till ett större lärosäte. Kommittén

avser att inom kort framlägga förslag om en reformerad farmaceututbildning

med vidgade differentieringsmöjligheter åt bl. a. medicinskt håll. Ett realiserande

av denna differentierade utbildningsorganisation skulle i hög grad befrämjas

genom en nära samverkan mellan farmacin och medicinen. Den farmaceutiska

forskningen skulle även kunna stimuleras genom en anknytning av den farmaceutiska

forskningsorganisationen till en medicinsk sådan. På skäl, som farmaceututbildningskommittén

närmare kommer att utveckla i sitt kommande betänkande,

föreslår kommittén, att farmaceutiska institutet anknytes till Uppsala

universitet och att dess lärarkollegium i samband därmed ombildas till en farmaceutisk

fakultet.

Véterinärhögskoleutredningen anför i huvudsak följande:

I fråga om samarbetet mellan läroanstalter inom samma område ansluter sig

veterinärhögskolan i princip till förslaget att desamma bör inordnas i en enhetlig

universitetsorganisation. Veterinärhögskoleutredningen kan dock för sin del inte

finna, att universitetsutredningens förslag i detta hänseende är tillräckligt konsekvent

och genomgripande. Bland annat finner veterinärhögskoleutredningen att

skäl icke anförts för att karolinska institutet och Göteborgs handelshögskola skall

bibehållas utanför universiteten i Stockholm respektive Göteborg.

6* — Bihang till riksdagens ■protokoll 1961. 1 samt. AV 50

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

I enlighet med vad veterinärhögskoleutredningen nyss nämnt, ansluter sig utredningen

i princip till förslaget att ett sammanförande till gemensamma universitetsenheter

bör ske i all den utsträckning så är praktiskt möjligt och sakligt

motiverat. Eu samordning av skilda läroanstalter till ett gemensamt universitet

förutsätter dock en enhetlighet även på högsta nivå på så sätt att ärenden rörande

ifrågavarande läroanstalter i Kungl. Maj:ts kansli handläggs inom ett och

samma departement. Ett inordnande av lantbrukshögskolan, skogshögskolan och

veterinärhögskolan i större universitetsenheter förutsätter således, att en häremot

svarande departementsreform genomförs. Enligt veterinärhögskoleutredningens

uppfattning är tidpunkten därför icke nu inne.

Däremot bör man redan nu vidta förberedelser för att då tiden är mogen så

smidigt som möjligt kunna genomföra den samordning, som på längre sikt bör

komma till stånd. Veterinärhögskoleutredningen har för sin del beaktat detta,

såtillvida att utredningen kommer att föreslå viss samordning redan nu på områden,

där detta visat sig ändamålsenligt och värdefullt, exempelvis när det gäller

biblioteksfunktionen och vissa centrala tekniska funktioner.

Veterinärhögskoleutredningen vill i detta sammanhang betona, att inriktningen

mot ett samordnande i större sammanhang bör ske med utgångspunkt

från att Stockholms universitet kommer att vara denna större enhet till vilken

veterinärmedicinen skulle knytas. I överensstämmelse med vad veterinärhögskoleutredningen

förut framhållit förutsätter detta, att även karolinska institutet

inlemmas i universitetet. Att veterinärhögskolan skulle ingå som en fakultet i ett

institut, som även i fortsättningen skulle vara en från övriga läroanstalter i

övrigt fristående enhet skulle enligt veterinärhögskoleutredningens mening icke

medföra sådana fördelar, som avses med universitetsreformen. Därtill kommer

att veterinärhögskolan lokalmässigt ligger i nära anslutning till de nya lokalerna

för Stockholms universitet, varför ett samarbete kring serviceanordningar och

dylikt är lättare att genomföra.

Statskontoret anför följande:

Statskontoret tillstyrker att tandläkarhögskolorna och farmaceutiska institutet

infogas i större universitetsenheter. Av vad som sagts ovan i anslutning till 3 kap

framgår att statskontoret anser att frågan särskilt bör utredas om handelshögskolan

i Göteborg bör bestå som fristående läroanstalt. En ytterligare rationalisering

torde åstadkommas om de under jordbruksdepartementet lydande högskolorna

infogas i större organisationsenheter. Statskontoret, som beklagar att

utredningen inte ansett sig kunna gå in på hithörande problem, kan icke finna

att till lantbruks- och skogshögskolorna hörande försöksverksamhet bör utgöra

hinder för utredning av samordningsfrågorna. En utredning bör även omfatta

veterinärhögskolan.

Interimsstyrelsen för socialinstitutet i Stockholm anför:

Styrelsen vill understryka vikten av att socialinstitutens starkt yrkesinriktade

utbildning inte går förlorad genom en integration i en omfattande universitetsförvaltning.

För att det skall vara möjligt att hålla samman en yrkesutbildning

av socionomexamens karaktär fordras en samverkan mellan arbetsmarknad och

utbildningsanstalt, mellan teoretiska studier och studiepraktik och mellan olika

teoretiska ämnen representerande flera fakulteter. Det verkar knappast möjligt

att tillfredsställa dessa krav på ett effektivt sätt inom en förvaltningsorganisation

av den föreslagna storleksordningen.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 100^

lnterimsstyrclsen för socialinstitutet i Umeå anför:

Såväl socionomutbildningen som den samhällsvetenskapliga universitetsutbildningen

befinner sig i ett inledande uppbyggnadsskede i Umeå. I detta läge,

då ännu icke på någondera sidan några traditionella former hunnit utbildas, bör

enligt styrelsens mening närmare undersökas hur för Umeås del den framtida

samverkan mellan dessa båda utbildningsvägar lämpligen skall gestalta sig. Lokalmässigt

förutsattes redan ett samgående. Fördelarna med en integrering av

socionomutbildningen i Umeå universitet består, såsom styrelsen ser det, främst

i eu bättre samordning av forskning och undervisning, vari även innefattas ett

rationellare utnyttjande av kvalificerade lärarkrafter. Möjligen skulle också administrativa

fördelar kunna uppnås. De eventuellt förefintliga nackdelarna med

en integrering sammanhänger med att socionomutbildningen är en klart inriktad

yrkesutbildning med inslag av undervisningsmoment (praktisk utbildning), som

är främmande för den traditionella universitetsutbildningen inom den samhällsvetenskapliga

sektorn. Socialinstitutens intagningsrcgler överensstämmer ej heller

med universitetens.

Styrelsen, som icke nu är beredd att ta ställning till hur intim denna anknytning

bör vara, föreslår att vid ett beslut om inrättande av en samhällsvetenskaplig

fakultet vid universitetet i Umeå den här väckta frågan blir föremål för särskild

prövning.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten vill uttala att om det nuvarande farmaceutiska institutet skulle

förflyttas till Uppsala, vilket synes vara en möjlighet, bör den farmaceutiska

utbildningens lärare få bilda en självständig farmaceutisk fakultet. Fakulteten

vill även framhålla, att fakulteten med största tillfredsställelse skulle se att eu

farmaceutisk fakultet infogades i universitetet i Uppsala.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten tillstyrker utredningens förslag att farmaceutiska institutet ombildas

till en farmaceutisk fakultetet och skulle med största tillfredsställelse se, att

denna fakultet anslöts till universitetet i Uppsala.

Medicinska fakulteten i Lund anför bl. a. följande:

Fakulteten vill ge utredningen ett oförbehållsamt erkännande för det utomordentligt

samvetsgranna och mödosamma arbete den nedlagt på sitt utredningsuppdrag

och sitt betänkande. Fakulteten är också helt införstådd med att utredningen

eventuellt ansett det falla utanför dess uppdrag och befogenheter att

vid framläggande av sitt betänkande komma med sådana förslag till planlösningar

som skulle nödvändiggöra en ny departementsindelning. Likväl finner

fakulteten det anmärkningsvärt, att utredningen, då den inledningsvis konstaterar,

att den snabba expansionen av universitets- och högskoleväsendet nödvändiggör

att från grunden ompröva dess organisation och förvaltning, ej fullföljt

denna tankegång och gjort följande överväganden.

1. Är det rimligt att av ett departement, som skall ansvara för landets utomordentligt

omfattande skolväsende och lärarutbildning, utbildningen av jurister

och samhällsvetare för landets rättsskipning, administration och förvaltning, utbildningen

av naturvetare, tekniker och ekonomer för landets handel och industri,

begära, att det även i framtiden — med den förutsedda våldsamma expansionen

— med erforderlig sakkunskap och effektivitet jämväl skall kunna

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964-

vara högsta myndighet för utbildningen av läkare och övriga medicinska yrkeskategorier

avsedda för landets hälso- och sjukvård?

2. Är det lämpligt, att inom ett och samma departement organisera utbildning

och forskningsmöjligheter för högst differentierade yrkesgrupper, som i sin kommande

yrkesutövning till större delen kan anses tillhöra helt andra departement?

3. Är det överhuvudtaget möjligt, att inom den ecklesiastika ramen bygga

upp en starkt uniformerad universitets- och högskoleorganisation, som åtminstone

under några decennier framöver, kan beräknas hålla inför de stora påfrestningar,

som en starkt differentierad forskning och akademisk utbildning

kommer att medföra, kanske redan inom den närmaste 10-års perioden?

Frågorna har endast av utredningen tangerats, då fakulteten konstaterar, att

utredningen på departementsnivå ej företagit en överflyttning till ecklesiastikdepartementet

av de under jordbruksdepartementet ställda tre högskolorna, av

vilka åtminstone den veterinärmedicinska har en mycket nära anknytning till

den medicinska disciplinen. Därjämte tränger sig osökt frågan i förgrunden, om

ett universitet i dagens läge och i framtiden bör vara den adekvata organisatonsenheten

för en starkt differentierad forskning och akademisk utbildning. Ej

heller denna fråga analyserar utredningen med tillräcklig skärpa, och utredningens

grundinställning till densamma är oklar. På universitetsnivå har utredningen

sålunda, å ena sidan låtit tandläkarhögskolorna och farmaceutiska institutet

upphöra som självständiga organisationer och införlivat dem i större

medicinska universitets-, resp. högskoleorganisationer, å andra sidan låtit karolinska

institutet och tekniska högskolan i Stockholm samt handelshögskolan i

Göteborg kvarstå som självständiga med ett universitet jämställda organisationer

och slutligen lämnat frågan öppen angående tekniska högskolans i Lund

eventuella inordnande under Lunds universitet. I dessa överväganden och beslut

har man svårt att se någon konsekvent linje i utredningens handlande.

Större konsistoriet i Stockholm förklarar sig anse den av universitetsutredningen

föreslagna samarbetsnämnden i Stockholm olämplig och anför därefter i

huvudsak följande:

Å andra sidan vill konsistoriet starkt understryka, att den nuvarande uppsplittringen

av den akademiska forskningen och undervisningen på olika läroanstalter

icke är rationell. I verkligheten griper forskningen och undervisningen

vid de olika lärosätena i stor utsträckning in i varandra, och en organiserad samordning

skulle otvivelaktigt kunna ge värdefulla resultat. Det synes utan vidare

klart, att samarbetsfrågorna inklusive sådana som avser gemensamt anskaffande

och utnyttjande av lokaler, dyrbarare apparatur o. d. skulle få sin effektivaste

lösning genom att de skilda lärosätena sammanfördes till ett universitet, varvid

kanske av historiska eller praktiska skäl cn särställning kunde ges åt de stora till

fakulteter omvandlade läroanstalterna. Genom en dylik sammanslagning vunnes

maximala samarbetsmöjligheter utan de olägenheter, som beredningens förslag

om en oklar samarbetsorganisation mellan självständiga lärosäten innebär.

Konsistoriet finner det beklagligt, att utredningen avfärdat ett så viktigt problem

för universitetsväsendet i Stockholm. Det är oriktigt, att förslaget skulle

tillgodose samarbetsbehovet över hela det akademiska fältet, dels därför att flera

högskolor —- såsom skogshögskolan, handelshögskolan, socialinstitutet — lämnats

utanför, och dels därför att den för vissa lärosäten föreslagna organisationsformen

icke ens i denna begränsade omfattning verkligen tillgodoser samarbetsbehoven.

Vidare synes det svårt att förstå, varför den av utredningen i första

opaginerad Kontrollera mot PDF

17::

Kungl. Maj ris proposition nr BO år l9GJt

band borörda sammanslagningen mellan universitetet och karolinska institutet

icke borde ske, i fall man — av något skäl — icke skulle medtaga andra läroanstalter.

Om man genom förstnämnda sammanslagning, för vilken utredningen

funnit mycket tala, löser eu viktig del av samordningsproblemen, är ju redan

detta en stor vinning.

Konsistoriet föreslår, att frågan om ett sammanförande av de olika lärosätena

i Stockholm görs till föremål för en omedelbar utredning. Denna bör ha möjlighet

att, om utredningsresultatet pekar i sådan riktning, föreslå en mera begränsad

sammanslagning, som t. cx. lämnar tekniska högskolan utanför. Utredningen skall

givetvis söka klarlägga vilka rationaliseringsvinster för forskningen och undervisningen,

som kan göras genom en mer eller mindre omfattande sammanslag

ning. Det skall naturligtvis icke vara fråga om det som universitetsutredningen

varnar för, nämligen en sammanslagning såsom »självändamål, enbart motiverad

av en allmän universitetsidé». Men konsistoriet vill a andra sidan betona, att en

rätt fattad »universitetsidé» bärs upp icke enbart av önskemål om ett effekth t

samarbete mellan olika forsknings- och undervisningslinjer utan också av tanken,

att en isolering av olika forsknings- och utbildningsområden genom deras hänförande

till skilda läroanstalter innefattar risker för en fackspecialisering, som

motverkar en balanserad och harmonisk kulturutveckling. Konsistoriet vill i

detta sammanhang framhålla, att det finns anledning att varna för en ofta framförd

föreställning, nämligen att universitetet i Stockholm genom en sammanslagning

av nu diskuterat slag skulle bli »för stort». Även ett samlat Stockholmsuniversitet

skulle bli litet i jämförelse med många utländska storuniversitet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

En ofrånkomlig förutsättning för att ett förslag om en sammanfogning av fria

akademiska lärosäten skall kunna godtagas är enligt lärarkollegiets uppfattning

att en hög grad av självständighet för vart och ett av de ingående lärosätena far

bestå. Då detta otvivelaktigt är innebörden av universitetsutrednmgens förslag

rörande karolinska institutet, finner lärarkollegiet icke anledning till principiella

invändningar mot detta.

Icke blott tradition utan även starka praktiska skäl synas lärarkollegiet tala

för en fortsatt förläggning av farmaceutiska institutet till Stockholm. I studierna

vid institutet torde efter pågående studieplanreform komma att inga en termins

sammanhängande praktisk tjänstgöring på apotek inom Stockholmsområdet

jämte viss teoretisk specialundervisning, som kräver lärare från Stockholm. Vid

förläggning av institutet till Uppsala skulle de studerande under tiden for

nämnda praktiska tjänstgöring i huvudstaden nödgas företaga dagliga resor.

Även inom forskningen ha lärarna vid farmaceutiska institutet ett omfattande

samarbete med olika institutioner i Stockholm. För karolinska institutet vore det.

från vetenskaplig synpunkt mycket beklagligt, om de band, som nu finnas till

institutionerna vid farmaceutiska institutet, skulle behöva geografiskt uttänjas

och därmed försvagas.

För lärarkollegiet råder det icke tvivel om att farmaceutiska institutets lokalfråga

låter sig lösa på karolinska institutets område.

Lärarkollegiet förordar med hänvisning till det anförda varmt att farmaceutiska

institutet ombildas till en i ett nyorganiscrat karolinskt institut ingående

fakultet med lokalisering till karolinska institutets område.

Det nära samarbetet ifråga om såväl utbildning som forskning mellan medicin

och odontologi har sitt ursprung i att tandläkarhögskolorna utgått från den medi
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

cinska lärosätesorganisationen och vidmakthålles till följd av att arbetsområdet

för båda dessa forskningsgrenar är human-medicinskt med i alla väsentliga avseenden

gemensam metodologi. Lärarkollegiet finner det därför i och för sig

naturligt att de medicinska och odontologiska lärosätena sammanfogas. Vidkommande

Stockholmsförhållandena sker redan nu all undervisning i teoretiskmedicinska

ämnen gemensamt för de båda lärosätena inom karolinska institutets

institutioner; härjämte är huvuddelen av den tekniska undervisningen för odontologer

provisoriskt lokaliserad till institutets område. Tandläkarhögskolans institution

för tandhistopatologi är förlagd till karolinska sjukhuset, och undervisningen

vid högskolan i kliniskt-medicinska ämnen är anförtrodd lärare vid

institutet, verksamma vid karolinska sjukhuset. Ett mycket nära vetenskapligt

samarbete råder mellan de båda lärosätena.

Det samarbete, som således i olika former äger rum mellan de båda här ifrågavarande

lärosätena, är så intimt, att en organisatorisk sammanfogning av dem

förefaller lärarkollegiet mycket naturlig. Att denna sammanfogning sker genom

att lärosätena såsom två sidoordnade fakulteter ingå i det ombildade karolinska

institutet synes adekvat.

Beträffande benämningen på det ombildade karolinska institutet hemställer

lärarkollegiet om att efter ytterligare överväganden och diskussioner med berörda

parter senare få inkomma med förslag.

Sammanfattningsvis tillstyrker lärarkollegiet, att i Stockholm en ny universitetsbildning

kommer till stand, innefattande en medicinsk, en odontologisk och

en farmaceutisk fakultet.

För den vetenskapliga utvecklingen vid karolinska institutet vore det till synnerlig

fördel, om veterinärhögskolan snarast ombildades till en i det omorganiserade

institutet ingående veterinärmedicinsk fakultet. Lärarkollegiet avser att i

denna fråga rikta särskild skrivelse till veterinärhögskoleutredningen. I

I detta sammanhang torde jämväl få redovisas vad i yttrandena anförts rörande

organisationen av den patientvårdande verksamheten vid tandläkarhögskolorna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet hänvisar härutinnan till att

fr. o. m. den 1 juli 1963 en särskild tandsjukvårdscentral etablerats i Umeå och

fortsätter:

Lärarkollegiet finner ett sådant frigörande av tandsjukvården nödvändigt, om

tandläkarhögskoloma ombildas till odontologiska fakulteter. För ett universitet

är det praktiskt omöjligt att åtaga sig huvudmannaskapet för den i och för sig

inom universitetets intressesfär liggande sjukvården, vare sig i anknytning till

en medicinsk fakultet eller i förbindelse med en odontologisk. Genom upprättande

under särskild styrelse av en tandsjukvårdscentral i förbindelse med varje

odontologisk fakultet skulle en organisatorisk parallell till förhållandena vid de

medicinska fakulteterna vinnas.

En särskild fråga av stor vikt gäller huvudmannaskapet för tandsjukvårdscentralema.

Den i Umeå upprättade är statlig, och erforderliga medel till densamma

an\ isas under tandläkarhögskolans riksstatsanslag. Enligt lärarkollegiets

uppfattning borde genom överenskommelser med de kommunala sjukvårdshuvudmännen

den ordningen åvägabringas, att tandsjukvårdscentralerna ställas

under huvudmannaskap av landsting eller utanför landsting stående städer. Kan

detta icke omedelbart astadkommas, synas tandsjukvårdscentralerna böra underställas

socialdepartementet och erhålla egna riksstatsanslag, disponerade av

styrelserna för centralerna.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ls proposition nr 50 år 196k

Även lärarkollegiet, vid tandläkarhögskolan i Stockholm behandlar sistnämnda

fråga och anför däri i huvudsak följande:

Alldeles oberoende av eventuell omorganisation anser lärarkollegiet det numera

nödvändigt, att man som en motsvarighet till sjukhusdirektion organiserar en

tandsjukvårdsstyrelse eller ett liknande organ med uppgift att administrera allt

som sammanhänger med patientvärden och dess ordnande, personellt och ekonomiskt.

En verkställd utredning med förslag rörande tandsjukvardscentralernas

organisation och författningsreglering bifogas. Lärarkollegiet ger däri framlagda

förslag sin anslutning, såvitt avser stockholmshögskolan.

I huvudfrågan rörande läroanstalternas omfattning anför lärarkollegiet till en

början följande:

Lärarkollegiet anser det vara mest tilltalande om man i ett universitet kunde

samla alla akademiska läroanstalter i huvudstaden — även skogs-, veterinär-och

handelshögskolorna samt gymnastiska centralinstitutet — och kan i ett sadant

sammanförande även se praktiska fördelar för samarbetet mellan fakulteterna,

smidigt handhavande av gemensamma angelägenheter samt möjlighet att utat

framträda som samlad enhet för akademisk forskning och undervisning i btockholm.

Lärarkollegiet anser, att frågan om bildande av ett enhetligt Stockholms

universitet bör utredas under beaktande jämväl av de särskilda svårigheter som

ligga i att skogs- och veterinärhögskolorna lyda under annat departement an

övriga statliga lärosäten samt att handelshögskolan är privat.

I avvaktan på att den sålunda föreslagna utredningen verkställes kan lärarkollegiet

med hänsyn till de särskilda band av både vetenskaplig och undervisningsmässig

samhörighet, som finnas mellan karolinska och farmaceutiska instituten

samt tandläkar- och veterinärhögskolorna förorda en provisorisk sammanfogning

av dessa lärosäten, antingen som fakulteter under ett konsistorium eller

som alltfort självständiga enheter, sammanknutna genom en samarbetsnamnd.

Den för tandläkarhögskolan avgörande frågeställningen, huruvida konsistoneeller

samarbetsnämndsformen bör väljas för denna sammanfogning, beror av

vilka fördelar, som kunna vara förenade med det ena respektive andra alternativet

från (1) undervisningens, (2) forskningens och (3) administrativa och ekonomiska

synpunkter.

Efter att närmare ha belyst samorganisationsproblematiken från dessa tre

synpunkter anför lärarkollegiet:

Om ett fyrafakultetsuniversitet bildades, skulle otvivelaktigt en starkare sammanhållning

åvägabringas, och det är åtminstone tänkbart, att viss rationalisering

kunde följa härav. Å andra sidan måste starkt framhållas att tandläkarhögskolan

med dess ca 500 studenter, 140 lärare och 140 andra tjänsteman, dess

tandsköterske- och teknikerskolor samt dess omfattande tandsjukvård utgör en

så stor operativ enhet, att underlag otvivelaktigt finnes för en autonom kameral

och förvaltningsmässig organisation. Behovet av lokal anknytning av denna organisation

till tandläkarhögskolan är också mycket stort. Dessa olika överväganden

tala snarast för att samordningen mellan de fyra berörda lärosätena icke bor ges

en alltför fast organiserad administrativ eller ekonomisk karaktär utan begränsas

till att gälla regelbundna kontakter i akademiska samarbetsfrågor över fakultets
gränsema.

0 , .

Det här anförda behöver inte i och för sig utgöra nagot hinder tor att det i

Stockholm bildas ett medicinskt universitet bestående av de fyra angivna fakul
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

teterna och att det ifrågasatta samarbetsorganet får konsistorieform. Från rent

praktiska och administrativa synpunkter torde dock i så fall få tillses, att konsistoriets

uppgifter stadgemässigt begränsas på sådant sätt att det totala administrationsarbetet

icke blir mer betungande än oundgängligen nödvändigt för de

akademiska lärare, som komma att ingå i konsistoriet. En närmare utredning av

olika ärendetyper och deras frekvens vid de olika lärosätena skulle otvivelaktigt

skapa ökad klarhet beträffande vilken handläggning av ärendena som kan vara

mest arbetsbesparandc. Om en sådan utredning leder till slutsatsen, att ett fastare

administrativt samgående icke är befogat och att det nödiga samarbetet

enklast och bäst kan ske under mera obundna former, kan måhända istället för

konsistorium en samarbetsnämnd bildas för de fyra nämnda, i så fall administrativt

sett självständiga lärosätena.

Lärarkollegiet är medvetet om, att förslaget om samarbetsnämnd kan vara

motiverat från framför allt odontologiska synpunkter. I den mån övriga lärosätens

intressen eller ett samlat hänsynstagande till eventuella rationaliseringsvinster

trots allt på ett avgörande sätt bedömas tala för en universitetsbildning

av den typ som universitetsutredningen förordat är lärarkollegiet berett att

biträda förslaget därom, dock under betonande av att universitetsbildningen om

möjligt bör få en verkligt universell medicinsk karaktär och bestå av fyra fakulteter

motsvarande nuvarande karolinska institutet, tandläkarhögskolan, veterinärhögskolan

och farmaceutiska institutet. Universitetet bör helst benämnas

Karolinska universitetet i Stockholm, alternativt Stockholms medicinska universitet.

Ett infogande av de odontologiska fakulteterna i universitet eller andra

större enheter måste vidare enligt lärarkollegiets uppfattning såsom första förutsättning

bygga på ett sådant självständiggörande av fakulteterna såvitt avser

vetenskapliga angelägenheter och undervisning, vilket föreslås av universitetsutredningen,

och särskilt beakta fakulteternas starka intresse av att få sina petita

oantastade framförda till högsta instans.

Lärarkollegiet framhåller vidare, att eu nybyggnad för högskolan är ofrånkomlig

inom en snar framtid, och hänvisar till att kollegiet tidigare uttalat sig för

att cn sådan nybyggnad förlägges inom karolinska sjukhusets område. Lärarkollegiet

fortsätter:

Lärarkollegiet vill med hänvisning till vad här anförts bestämt förorda en

snabbutredning angående placeringen av den nya tandläkarhögskolan i Stockholm.

Resultatet av denna utredning kan då tjäna som bidragande grund för

ställningstagandet i vad avser självständig tandläkarhögskola contra fakultet vid

ett gemensamt medicinskt universitet i Stockholm.

Lärarkollegiets yttrande i samorganisationsfrågan är icke enhälligt. Två särskilda

reservationer har avgivits. Professorn J. Hertz anför bl. a. följande:

Det är mitt bestämda intryck — också speciellt som läkare — att den nuvarande

isoleringen har verkat starkt hämmande på hela utvecklingen av den

svenska odontologin och för såväl forskning som undervisning varit till stor nackdel

under det att grundbegreppen helt snedvridits med snäv »tandteknisk» räckvidd.

Det får därför med största tillfredsställelse emotses, att denna isolering

snarast och definitivt brytes och att intimast möjliga anknytning till den medicinska

högskolan kommer till stånd samt att den påpekade upprustningen av

högt kvalificerade forskare med tillräckligt bred grundval blir följden.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196 4

Laboratorn G. Bergman anför i .sin reservation bl. a. följande:

Med undervisningens nuvarande organisation intar tandläkarhögskolan icke eu

fullt fristående ställning i förhållande till karolinska institutet. Tvärtom föieliggei

ett faktiskt beroendeförhållande, som såvitt jag kan första till övervägande del

har gynnat tandläkarhögskolans intressen. När fragan om en medicinsk univcisitetsbildning

nu blivit aktuell, är det enligt min mening inte fråga om ett ingrepp

i tandläkarhögskolans frihet utan snarare eu bekräftelse pa den odontologiska

undervisningens och forskningens behov av samhörighet med en medicinsk

moderinstitution. Enligt min övertygelse behöver man inte hysa nagia

farhågor för att tandläkarhögskolan genom sin relativa litenhet skulle komma

i en mindre gynnad position i förhållande till karolinska institutet. Tvärtom tioi

jag att en universitetsbildning skulle medföra den stora fördelen, att karolinska

institutet får ett ökat intresse och känner ännu större ansvar än tidigare för

tandläkarhögskolans angelägenheter.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö anför i huvudsak följande:

Då utredningen föreslagit en för tandläkarhögskolan i Malmö sa omvälvande

förändring som ett ingående i Lunds universitet såsom odontologisk fakultet,

är det helt naturligt, att kollegiet särskilt och i detalj önskar framlägga sina synpunkter

härpå. Kollegiet vill icke se detta enbart som en rationalisciingsatgärd

utan betraktar också inlemmandet i universitetet som en åtgärd av ideellt om

ock imponderabelt värde för högskolan. Det är kollegiets förhoppning, att därigenom

vägen öppnas för ökat samgående i vetenskaplig forskning på gemensamma

problem, utnyttjande av tung apparatur, gemensamma verkstäder, forskningsservice

etc. Såsom utredningen emellertid pa ett flertal ställen framhallcr,

är tandläkarhögskolornas arbetsformer och uppgifter i viss mån väsensfrämmande

för universiteten, och innan en sammanslagning äger rum, synes det riktigt

att på lämpligt sätt avskilja de funktioner, som ej äro att anse som liggande

inom den akademiska intressesfären i trängre bemärkelse.

Tandläkarhögskolan är en tandsjukvårdsinrättning, med omfattande klinisk

verksamhet och med viss personal och förvaltning, som huvudsakligen sysslar

med denna del av högskolans arbetsuppgifter. Det förefaller da logiskt att vid ett

ingående i Lunds universitet klart göra den uppdelning, som redan tidigare varit

aktuell, nämligen att avskilja en akademisk sida med forsknings- och undervisningsuppgifterna,

vilken skulle utgöra den nya fakulteten, och en tands jukvardssida,

som ej skulle belasta universitetet. Automatiskt bortfaller da från universitetet

den ovidkommande utbildningen av tandtekniker, tandsköterskor och tandhygienister,

vilken helt naturligt närmast bör höra hemma under tandsjukvården.

Då universitetsstatuterna skulle komma att ersätta stadgan för högskolan måste

emellertid en författningsreglering ske för denna fria tandsjukvårds del.

Lärarkollegiet hänvisar härutinnan till redan föreliggande utredningsmaterial

och förslag. Då tidpunkten för inrättande av en tandsjukvårdscentral ännu ej

kan fastställas, anser lärarkollegiet, att ett särskilt reglemente bör utfärdas och

i samband därmed en tandsjukvårdsnämnd (-styrelse) och en av Kungl. Maj:t

utsedd styresman tillsättas. En slutgiltig samordning av tandsjukvårdens och

undervisningens krav torde, enligt lärarkollegiets mening, först efter särskild

utredning kunna organiseras.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför, i anledning av universitetsutredningens

uttalande rörande högskolans organisatoriska ställning följande:

Universitetsutredningens hänvisning till avtalet är givetvis övertygande i den

meningen, att ett förslag av utredningen att reglera handelshögskolans ställning

på ett sätt som avviker från vad som överenskommits i avtalet närmast skulle

framstå såsom ett undanryckande av grundvalen för detta avtal. Viktigare är

emellertid enligt lärarkollegiets mening att hänvisa till de många reella skäl,

vilka låg bakom avtalet och medförde, att parterna enades om att bibehålla högskolan

såsom fristående. Till dessa skäl hör, att verksamheten vid handelshögskolan

sammanhålles av ett enda konkret utbildningsmål, civilekonomutbildningen,

något som medför en långtgående och vid universitetsundervisningen

alls icke iakttagen integration mellan huvudämnena. I vårt land har vi numera

en drygt femtioårig tradition av framgångsrik handelshögskoleutbildning, på

vilken man har all anledning att bygga vidare. Det är också på goda grunder som

den ekonomiska fakulteten i Lund i sin verksamhet synbarligen strävar efter att

hålla sig så nära handelshögskoletraditionen som dess avvikande organisation

över huvud medger. Bland övriga skäl må nämnas de fördelar i administrativt

hänseende, som handelshögskolans begränsade storlek medför.

Lärarkollegiet anser det därför vara ofrånkomligt, att handelshögskolan i Göteborg

i överensstämmelse med utredningens förslag alltjämt består såsom ett

självständigt lärosäte.

Kanslern anför följande:

Genom beslut den 28 juni 1963 har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser angående

den provisoriska organisationen av högre utbildning och forskning i

Umeå, benämnd universitetet i Umeå. Till universitetet hör medicinska högskolan

och tandläkarhögskolan därstädes samt vissa enheter för matematiskna

t urvetenskaplig och samhällsvetenskaplig utbildning och forskning, som tills

vidare organisatoriskt ingår i medicinska högskolan. Såsom utredningen föreslagit

bör högskolorna infogas i universitetet som en medicinsk fakultet och en

odontologisk fakultet samt ytterligare fakultetsbildning inom universitet komma

till stånd allteftersom utbildningen och forskningen bygges ut.

Jag tillstyrker utredningens förslag att tandläkarhögskolan i Stockholm anknytes

till karolinska institutet, som därvid ombildas till en läroanstalt av universitetstyp,

omfattande till en början en medicinsk fakultet och en odontologisk

fakultet. Härvid förutsätter jag att lokalfrågorna kan ordnas på ett för denna

universitetsbildning tillfredsställande sätt.

I likhet med utredningen anser jag också att tandläkarhögskolan i Malmö bör

infogas i Lunds universitet såsom en odontologisk fakultet.

I samband med tandläkarhögskolomas ombildning till odontologiska fakulteter

torde det bli nödvändigt att den patientvårdande delen av högskolornas verksamhet

självständiggöres och lägges under särskild styrelse.

I likhet med utredningen förutsätter jag att den i princip beslutade organisationen

för odontologisk forskning och utbildning i Göteborg i sinom tid kommer

att ingå i Göteborgs universitet som en odontologisk fakultet.

Till utredningens förslag att farmaceutiska institutet skall som en farmaceutisk

fakultet inordnas antingen i karolinska institutet eller Uppsala universitet torde

ställning få tagas sedan farmaceututbildningskommittén avgivit sitt betänkande.

Oavsett lokaliseringen bör institutets lärarkollegium, som utredningen förutsatt,

ombildas till cn farmaceutisk fakultet.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Ett inlemmande av handelshögskolan i Göteborg som fakultet i Göteborgs

universitet förutsätter enligt utredningens bedömande en överenskommelse

•därom mellan de parter som varit engagerade i de förhandlingar som ledde till

1961 års avtal om handelshögskolans förstatligande. Med hänsyn härtill har utredningen

avstått från att framlägga ett konkret förslag om handelshögskolans

inlemmande i universitetet. Frågan härom torde enligt min mening böra upptagas

till förnyat övervägande.

Lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget utlåtande, anför i huvudsak följande:

Lärarkollegiet ansluter sig i princip till utredningens förslag och avser att i

samband med handläggningen av farmaceututbildningskommitténs kommande

betänkande precisera sitt ställningstagande.

3. Departementschefen

Universitetsutredningens förslag om tandläkarhögskolomas inlemmande i respektive

karolinska institutet, universitetet i Lund och universitetet i Umeå har

fått ett mycket positivt mottagande i remissdiskussionen. Förslaget har icke

avstyrkts från något håll. Till dem som uttryckligen tillstyrkt detsamma hör

lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Malmö samt

kanslern. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm förklarar sig även

hunna biträda förslaget, men vill därvid betona, att det ombildade karolinska

institutet om möjligt bör omfatta även farmaceutiska institutet och veterinärhögskolan.

Flera av de akademiska myndigheterna — bl. a. kanslern — önskar, att en

översyn av den vid tandläkarhögskoloma bedrivna patientvårdande verksamhetens

organisatoriska ställning kommer till stånd, i samband med att tandläkarhögskolorna

upphör såsom självständiga läroanstalter.

För egen del ansluter jag mig till universitetsutredningens förslag. Jag förordar

sålunda, att karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm ombildas

till en läroanstalt benämnd karolinska mediko-kirurgiska institutet och omfattande

en medicinsk och en odontologisk fakultet. Vidare föreslår jag, att tandläkarhögskolan

i Malmö infogas i universitetet i Lund, som därigenom kommer

att omfatta jämväl en odontologisk fakultet, samt att universitetet i Umeå organiseras

med fakulteter på samma sätt som övriga universitet. Medicinska högskolan

och tandläkarhögskolan i Umeå bör sålunda upphöra såsom organisatoriska

enheter och deras lärarkollegier ombildas till en medicinsk och en odontologisk

fakultet.

Genom dessa av mig förordade åtgärder skapas — som också lärarkollegiet vid

tandläkarhögskolan i Malmö framhåller — förutsättningar för ett ökat samgående

i forskningshänseende och ett intensifierat samarbete i fråga om utnytt
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

jande av tung apparatur, gemensamma verkstäder och forskningsservice. Jag

räknar med att åtgärder vidtages i denna riktning.

Jag är icke beredd att förorda andra omläggningar i organisationen för den

patientvårdande verksamheten vid de nuvarande tandläkarhögskolorna än sådana,

som direkt följer av högskolornas infogande i större läroanstalter. De uppgifter

av styrelsekaraktär, som nu åvilar lärarkollegierna bör enligt min mening

överflyttas på de nya läroanstalternas konsistorier.

I fråga om farmaceutiska institutet har universitetsutredningen föreslagit, att

institutet infogas i antingen universitetet i Uppsala eller karolinska institutet

och att dess nuvarande lärarkollegium i samband därmed ombildas till en farmaceutisk

fakultet. Frågan om institutets förläggning bör enligt utredningens mening

avgöras först i samband med att ställning tages till farmaceututbildningskommitténs

kommande betänkande.

Även detta förslag har rönt ett mycket positivt mottagande. Såväl farmaceututbildningskommittén

som farmaceutiska institutets lärarkollegium och styrelse

ansluter sig till detsamma.

Även jag ansluter mig till universitetsutredningens förslag. Ställning till frågan

om institutets förläggning bör även enligt min mening tagas först då farmaceututbildningskommitténs

betänkande föreligger. Däremot förordar jag, att principbeslut

redan nu fattas om att farmaceutiska institutet skall infogas i antingen

universitetet i Uppsala eller karolinska institutet. Redan i det föregående har

jag förordat, att institutet, som nu har en särskild styrelse, underställes det nya

universitetskanslersämbetet. Under tiden intill dess förläggningsfrågan avgjorts

bör institutets organisatoriska ställning i övrigt vara analog med den, som jag

förordar i fråga om handelshögskolan i Göteborg. Detta innebär bl. a. att institutets

lärarkollegium redan nu ombildas till en farmaceutisk fakultet och att den

nya universitetsstadgan skall tillämpas även på institutet.

Beträffande handelshögskolan i Göteborg finner jag för egen del, att starka

skäl i och för sig talar för att den företagsekonomiska utbildnings- och forskningsorganisationen

där får samma organisatoriska ställning som motsvarande

organisation i Lund. Med hänsyn till att starka invändningar från vissa remissinstanser

riktats mot en dylik omläggning samt framför allt med hänsyn till

det till grund för förstatligandet liggande avtalet, är jag emellertid nu icke

beredd att framlägga förslag om att handelshögskolan infogas i universitetet.

Universitetskanslersämbetet och de detta ämbete underställda läroanstalterna

anges i en figur, vilken som bilaga 3 torde få fogas till statsrådsprotokollet.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196b

181

Y. DEN LOKALA UNIVERSITETS/HÖGSKOLESTYRELSEN

OCH DET LOKALA PLANERINGSARBETET

1. Universitetsutredningen

A. De administrativa uppgifterna

a) Allmän tillsyn och vård

Utredningen har understrukit den stora betydelse, som utredningen tillmäter

universitets/högskolemiljön. Härvidlag ligger det enligt utredningens övertygelse

ett mycket stort allmänt värde i de kontakt- och samarbetsmöjligheter, som erbjuder

sig inom ramen för i avseende på utbildningsuppgifter och forskningsprogram

differentierade akademiska läroanstalter. Stora praktiska fördelar star

därjämte enligt utredningens mening att vinna, om man i framtiden får organisatoriskt

starka läroanstalter, vilkas personella, materiella och administrativa

resurser kan brukas gemensamt för forskningen och den akademiska utbildningen

inom flera fält.

Med detta är också sagt, att en betydande del av ansvaret för universitetens

och högskolornas förvaltning och utveckling enligt utredningens mening bör

ligga hos den lokala universitets/högskolestyrelsens organ. Den allmänna tillsyn

och vård om läroanstalternas alla angelägenheter — de vetenskapliga, de

ekonomiska och de administrativa — som gällande statuter och stadgar alägger

rektor och konsistorier (motsvarande), bör sålunda alltfort vara den första uppgiften

för en akademisk läroanstalts ledning. Detta innebär bl. a., att ledningen

för en akademisk läroanstalt bör ha rätt — självfallet inom ramen för av överordnad

myndighet eller Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter och inom ramen för

principen om universitetsforskarens frihet i val av forskningsobjekt och forskningsmetod

— att utfärda erforderliga föreskrifter och instruktioner rörande allt

som rör läroanstaltens verksamhet. Universitets/högskolestyrelsen bör vidare

tillkomma full rätt och skyldighet att hos överordnad eller annan myndighet

väcka de förslag och att taga de initiativ i övrigt, som den anser kunna gagna

universitetet/högskolan och dess verksamhet. Å andra sidan bör givetvis universitets/högskolestyrelsens

organ ha allmän tillsyn över all vid läroanstalten

anställd personal och den bör vidare ha skyldighet tillse, att läroanstaltens utbildningsorganisation

fungerar på ett tillfredsställande sätt och att för läroanstaltens

verksamhet meddelade föreskrifter efterleves.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

b) Vetenskapliga bedömningar

De lokala universitetsstyrelsernas uppgifter är till övervägande del av administrativ

natur, ehuru ärendenas handläggning i många fall även förutsätter ett

visst mått av vetenskaplig bedömning. Som regel är emellertid gången för handläggningen

den, att ett ärende passerar institutions- och fakultetsnivåernas

organ, innan det kommer till konsistorium (motsvarande) för avgörande eller

fortsatt beredning. Den för ärendets handläggning erforderliga vetenskapliga

bedömningen torde därvid som regel anses ankomma på de förstnämnda organen,

medan konsistoriets (motsvarande) handläggning kan begränsas till ett på

en formell granskning grundat ställningstagande till fakultetens (motsvarande)

bedömning.

Denna rollfördelning mellan å ena sidan bedömande och förslagsställande och

å den andra granskande och beslutande akademiska myndigheter finner universitetsutredningen

vara rationell och väl ägnad att tillgodose såväl de vetenskapliga

som de juridiskt-administrativa synpunkter, som måste anläggas vid behandlingen

av ett mycket stort antal ärenden inom universitetsorganisationen.

Utredningens i detta betänkande framlagda förslag siktar också i betydande mån

mot en systematisering av denna rollfördelning.

Utredningen föreslår, att forskardocenttjänsterna vid universiteten göres fakultetsbundna

i den formen, att bestämmelser meddelas om det antal av ett

universitets forskardocenttjänster som företrädesvis skall stå till förfogande för

docenter inom envar av universitetets fakulteter. Den föreslagna företrädesrätten

för viss fakultets docenter till vissa tjänster är avsedd innebära, att tjänst

som ej kan besättas med fullt kompetent sökande tillhörande den fakultet, för

vars docenter tjänsten företrädesvis är avsedd, skall, genom en förnyad tillsättningsprocedur,

kunna besättas med docent tillhörande annan fakultet.

Vid genomförandet av den här föreslagna omläggningen måste emellertid de

nuvarande tjänsteinnehavarnas intressen beaktas. Inskränkning bör sålunda enligt

utredningens mening icke göras vare sig i redan meddelade förordnanden

eller i tjänsteinnehavares möjlighet till förordnande för en andra treårsperiod.

Omläggningen måste därför genomföras successivt.

I och med att forskardocenttjänsterna göres fakultetsbundna, bör fakulteterna

självfallet bli förslagsställande myndigheter i ärenden rörande tillsättning av

dylika tjänster. Tillsättningsordningen bör da även i övrigt göras analog med

den för docenttjänster gällande. Utredningen föreslår därför, att beslutsmyndigheten

i fråga om tillsättning av forskardocenttjänst överflyttas från kanslern till

den lokala universitets/högskolestyrelsen.

Utredningens förslag rörande fakultetsbindning av forskardocenttjänsterna är

begränsat till att gälla universiteten. I fråga om det ombildade karolinska institutet

torde böra föreskrivas, att vid institutet nu befintliga forskardocenttjänster

företrädesvis skall stå till förfogande för docenter inom det ombildade institutets

medicinska fakultet. Pa motsvarande sätt bör förfaras i fråga om det nya universitetet

i Umeå beträffande den nu till medicinska högskolan knutna forskar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18a

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

docenttjänsten. Då i framtiden dylika tjänster inrättas för främjande även

av odontologisk forskning, bör detta ske i den formen, att tjänsterna inrättas

med företrädesrätt för docent inom odontologisk fakultet.

Ej heller de tekniska högskolorna beröres av förslaget om fakultetsbindning av

forskardocenttjänsterna, eftersom var och en av dessa högskolor enligt förslagen

i tredje kapitlet kommer att omfatta en enda, teknisk fakultet. För närvarande

tillsättes dessa högskolors forskardocenter av överstyrelsen för de tekniska högskolorna

efter förslag av vederbörande lärarkollegium. I den nya organisationen

bör enligt utredningens mening fakulteten, eller, efter delegation av fakulteten,

konsistoriet vara tillsättande myndighet.

Skäl av samma slag som de, vilka talar för en fakultetsbindning av forskardocenttjänsterna,

talar enligt utredningens mening till förmån för att den lokala

universitets/högskolestyrelsen befrias från uppgiften att utse sakkunniga. Oavsett

vilken sammansättning man ger dessa styrelseorgan, måste de nämligen bli

mindre skickade än fakulteterna (sektionerna) att handlägga rent vetenskapliga

bedömningsfrågor av det slag, varom här är fråga. Utredningen föreslår därför,

att uppgiften att utse sakkunniga överflyttas till fakultetsorganen.

Detta förslag är begränsat till att gälla utseendet av sakkunniga i sådana

befordringsärenden, som gäller professors- och laboratorstjänster.

c) Fördelningsärenden

Den av utredningen föreslagna omorganisationen av petitaärendenas behandling

innebär, att petita på kanslersnivån kommer att bearbetas och sammanfattas

fakultetsgruppvis. Detta innebär i sin tur, att underlaget för statsmakternas

ställningstaganden till de akademiska läroanstalternas anslagsbehov i framtiden

kommer att vara uppdelat dels på fem fakultetsgrupper, dels på två särskilda

avdelningar av för de enskilda läroanstalterna gemensamma behov gjorda äskanden,

av vilka den ena avdelningen avser äskanden rörande inrednings- och utrustningsanslag

för nya lokaler, medan den andra avdelningen avser övriga gemensamma

ändamål. En konsekvens av den föreslagna omläggningen av petitagången

blir den, att den centrala, administrativa universitets/högskolemyndigheten

— universitetskanslersämbetet — icke kommer att på samma sätt som

dess nuvarande motsvarigheter göra en samlad bedömning av skilda fakulteters

verksamhet och behov. Därmed förfaller motiveringen för att hos denna myndighet

lägga ett ansvar för prövningen av här ifrågavarande fördelningsärenden.

Utredningen föreslår därför, att ansvaret för dessa fördelningsavgöranden, i den

mån fördelningsbesluten ej fattas av Kungl. Majt:, lägges hos lokala myndigheter.

Med den föreslagna omläggningen av det centrala petita-arbetets organisation

kan det vidare enligt utredningens mening vara naturligt att de enskilda läroanstalternas

anslag av nu ifrågavarande slag även i formellt hänseende — i statsverksproposition

och regleringsbrev — av Kungl. Maj:t fördelas mellan fakul
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

teterna i den mån de icke uppföres under särskilda delposter för de för varje

enskild läroanstalt gemensamma behoven. Man skulle på så sätt under t. ex.

anslaget Uppsala universitet, Materiel m. m. få särskilda delposter för var och en

av universitetets fakulteter och sektioner samt därjämte en delpost för de för

universitetet gemensamma materielbehoven. På motsvarande sätt skulle förfaras

beträffande universitetets apparatanslag och de delar av avlöningsanslaget, vilka

nu fördelas av konsistorium, liksom beträffande de mera speciella anslagen till

biträdeshjälp åt docenter och handledararvoden vid de filosofiska fakulteterna.

— Det bär sagda har i första hand giltighet för de läroanstalter, som beröres av

mer än en fakultetsberednings verksamhet.

Den nackdel utredningen kan se skulle kunna vara förknippad med en omläggning

i nu skisserad riktning av den formella anslagstekniken är den, som

sammanhänger med att besparingar inom en fakultets delpost icke utan vidare

skulle kunna användas för tillgodoseende av en annan fakultets behov.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl till förmån för en omläggning

av anslagstekniken på sätt som här angivits. Utredningen föreslår därför — i

första hand beträffande läroanstalter som beröres av mer än en fakultetsberednings

arbete — att anslagen till materiel m. m., till nyanskaffning av apparater,

till biträdeshjälp åt docenter m. m. och till vissa handledararvoden samt därjämte

de delar av avlöningsanslagen, som gäller annan icke-ordinarie personal än

viss lärarpersonal, av Kungl. Maj:t fördelas så, att särskilda belopp anvisas för

var och en av fakulteterna, varjämte särskilda belopp anges såsom avseende för

läroanstalten gemensamma behov.

Härigenom skulle universitets/högskolestyrelserna befrias från uppgiften att

mellan fakulteterna fördela nu ifrågavarande tjänster och anslagsmedel. Fakulteternas

uppgift att i förekommande fall avväga en fördelning mellan institutionerna

kan vidare enligt utredningens mening lösas på ett effektivare sätt, om

fakulteterna därvid har av statsmakterna fastställda anslagsramar att hålla sig

inom. För att möjliggöra sistnämnda förfarande blir det nödvändigt att göra en

något mera långtgående uppdelning än den som motsvarar de fem fakultetsberedningarna.

Det blir sålunda nödvändigt att tillskapa särskilda delposter för

de juridiska och teologiska samt de samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteterna.

På motsvarande sätt måste särskilda delposter anges för de sektionsgrupper

i Lund och Göteborg, vilka får ansvaret för vad som i det föregående

benämnts gemensamma institutioner. Utredningen föreslår, att nu angiven uppdelning

av ifrågavarande tjänster och anslagsmedel kommer till stånd, men vill

för sin del icke uttala någon mening om huruvida en motsvarande uppdelning

på de humanistiska fakulteternas sektioner eller en ytterligare uppdelning på de

matematisk-naturvetenskapliga och tekniska fakulteternas sektioner är motiverad.

Universitetsmyndigheternas fördelningsbeslut kommer, med här föreslagen

ordning, att gälla fördelningen mellan institutionerna av de enskilda fakulteternas

(sektionernas) delposter. Förslag till dessa fördelningar bör i fråga om de

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 10(i.i

större av de nu ifrågavarande anslagsposterna (anslag till vissa avlöningar samt

materiel- och apparatanslagen) enligt utredningens mening upprättas av vederbörande

fakulteter (sektioner), som därvid gör den erforderliga vetenskapliga

bedömningen av de enskilda institutionernas behov. Själva besluten synes däremot

böra fattas av universitets/högskolestyrelsen. Denna behandlingsordning

anser utredningen vara motiverad främst därav, att styrelseorgancn kommer att

ha ansvaret för personalregistrering, löneutbetalningar och medelsredovisning liksom

i betydande utsträckning för upphandlingen av materiel och apparater.

Styrelseorganen skall därjämte enligt utredningens uppfattning ha som en av

sina mest betydelsefulla arbetsuppgifter att genom självständigt utredningsarbete

skaffa sig en överblick över forskningens och utbildningens behov av personella

och materiella resurser samt över föreliggande möjligheter till sambruk och rationaliseringar

i övrigt. Därtill kommer, att den apparativa utrustningen, vare sig

den är inköpt med anlitande av medel inom den ena eller inom den andra fakultetens

anslagsram, är läroanstaltens egendom, som skall av läroanstaltens myndigheter

förtecknas och vårdas.

I fråga om de mindre omfattande anslagen till biträdeshjälp åt docenter synes

dock även själva fördelningsbesluten kunna fattas av fakultetsorganen. Dessa

fördelningsärenden kommer sålunda att handläggas på samma sätt som ärendena

rörande fördelning av anslagen till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga

verksamhet. Det beslutande organet bör självfallet vara skyldigt att

underrätta läroanstaltens styrelse om fattade beslut.

Utredningen har i detta förslag icke inbegripit de fördelningsärenden, som

består i tilldelning av lärarkrafter enligt för ämnen inom de filosofiska fakulteterna

fastställda organisationsplaner. Beslut i dessa ärenden fattas för närvarande

av kanslern. I fråga om ämnen, för vilka organisationsplan ännu icke

fastställts, fattas motsvarande beslut av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av kanslern. — Enligt utredningens mening bör i framtiden även

dessa ärenden kunna avgöras av de lokala universitetsmyndigheterna. Detta förutsätter

emellertid, att problemet om registrering och förutberäkning av antalet

deltagare i undervisningen i de enskilda ämnena först fått en tillfredsställande

lösning.

I detta sammanhang vill utredningen även beröra behandlingsordningen för

ytterligare ett par slag av fördelningsärenden, nämligen dels ärendena rörande

anslag från riksstatsanslaget till Extra utgifter, dels ärendena rörande anslag ur

Uppsala och Lunds universitets reservfonder samt karolinska institutets allmänna

fond. Beslut beträffande anslag av här ifrågavarande slag fattas för närvarande

av kanslern utom då fråga är om användning av fondkapital för utomordentliga

behov eller om försäljning, byte, inteckning eller köp av fast egendom,

i vilka fall avgörandet ligger hos Kungl. Maj:t.

Utredningen föreslår, att även bcslutsmyndigheten i fråga om sistnämnda

anslag överflyttas från de centrala till de lokala universitetsmyndigheterna.

Nu gällande bestämmelser om att vissa, särskilt betydelsefulla ärenden rörande

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

dessa fonder skall hänskjutas till Kungl. Maj:t för avgörande, synes dock böra

bibehållas oförändrade. Den centrala universitetsmyndighetens befattning med

förvaltningen av fonderna kommer sålunda att begränsas till uppgiften att avgiva

yttrande i sådana, fonderna berörande ärenden, vilka skall avgöras av Kungl.

Maj:t.

d) Personaladministration

En av universitets/högskolestyrelsernas mest arbetskrävande uppgifter gäller

ärenden, som i detta betänkande sammanfattas under benämningen personaladministration.

Det är härvidlag främst fråga om dels förordnanden, dels beslut

rörande entlediganden, tjänstledigheter och partiell tjänstebefrielse, dels slutligen

yttranden eller förslag i dylika ärenden.

För universitetsutredningen framstår det såsom självklart, att de lokala universitets/högskolestyrelserna

bör ges en sådan administrativ tyngd, att på dem

kan läggas avgörandet av ett mycket stort antal personaladministrativa ärenden.

Som framgår av de i de föregående avsnitten av detta kapitel förda resonemangen

anser utredningen principiellt, att man på de lokala universitets/högskolestyrelserna

ensamma, oavsett hur de sammansättes, icke bör lägga vetenskapliga

bedömningar.

En dubbel behandling av personaladministrativa ärenden blir enligt utredningens

mening nödvändig i alla de fall, där ärendet fordrar en bedömning av

både vetenskapligt och juridiskt-administrativt slag. Emellertid anser utredningen,

liksom statskontoret, att man i förenklande syfte bör sträva efter att

inskränka antalet instanser, som har att handlägga varje typ av ärenden, till

högst två, av vilka den ena svarar för den vetenskapliga och den andra instansen

svarar för den juridiskt-administrativa behandlingen av ärendet.

Beträffande tillsättningsförfarandet i avseende på de ordinarie högre forskaroch

lärartjänsterna, professurer och laboraturer samt universitetslektorat, föreslår

utredningen ingen ändring av nu gällande bestämmelser, som innebär att

tjänsterna tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag — med visst undantag beträffande

de tekniska högskolornas universitetslektorat — av vederbörande fakultet/

sektion (motsvarande) och yttrande av den centrala universitetsmyndigheten.

I detta sammanhang vill utredningen tillägga, att bestämmelser rörande förfaringssättet

vid tillsättning av ordinarie universitetslektorat enligt utredningens

mening bör inarbetas i den nya universitetsstadgan. Därvid bör föreskrivas, att

förslag till innehavare av sådana tjänster vid samtliga läroanstalter skall upprättas

av vederbörande fakultet eller sektion.

Varje tillsättningsärende, som gäller tjänst för vilken någon grad av vetenskaplig

kompetens erfordras, bör — som framgår av det ovan sagda — förberedelsevis

behandlas av antingen fakultetsnivåns eller institutionsnivåns organ.

Därvid synes det utredningen vara lämpligast, att — i den mån ej beträffande

vissa tjänster annat särskilt föreskrives — förslag till innehavare av tjänster,

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19G4

som är i någon mening institutionsbundna, upprättas inom vederbörande institution,

medan förslag till innehavare av andra tjänster upprättas av vederbörande

fakultet/sektion. Några formella föreskrifter hiirutinnan vill utredningen dock

ej föreslå.

Även i fråga om sådana tjänster, vilka tillsättes av universitets/högskolestyrelsen

och rörande vilka ingen vetenskaplig kompetensprövning erfordras, bör

förslagen gå direkt från vederbörande institution (motsvarande) till den tillsättande

myndigheten.

I fråga om utredningens konkreta förslag beträffande handläggningen av skilda

slag av personaladministrativa ärenden torde få hänvisas till betänkandet (s.

175 ff.) samt till den i avsnittet III (s. 49) intagna översikten.

Till sist vill utredningen framhålla, att de lokala universitets/högskolestyrelsernas

ansvar för och arbete med de personaladministrativa ärendena kommer att

växa icke blott som en följd av utredningens i detta avsnitt framlagda förslag

utan även — och med säkerhet i än högre grad — som en följd av de i avsnittet

om institutionsorganisationen framlagda förslagen rörande förvaltningen av

sådana utifrån givna anslag, som gäller finansiering av inom de högre läroanstalternas

institutioner bedrivet forskningsarbete. Härvidlag föreslår utredningen,

att alla dylika anslag skall förvaltas av läroanstalternas styrelser och att all

med anlitande av medel ur dylika anslag anställd personal formellt skall anställas

av läroanstalternas styrelser. Härav följer, att sistnämnda myndigheter beträffande

personal av här avsett slag måste fatta beslut även rörande t. ex. tjänstledighet,

förordnande av vikarier, semester och entledigande i samma ordning

som i fråga om den personal, som tillhör vederbörande institutioners fasta personalorganisation.

e) Ekonomisk förvaltning

Den lokala universitets/högskolestyrelsens organ har i fråga om samtliga läroanstalter

ett i huvudsak självständigt ansvar för läroanstalternas ekonomiska

förvaltning.

Detta ansvar innefattar främst följande ting: (1) Ansvaret för att anslagna

medel användes för därmed avsedda ändamål; (2) ansvaret för utbetalningar och

uppbörd samt för bokföring och redovisning; (3) ansvaret för tillämpningen av

allmänna avlöningsreglementets bestämmelser rörande bl. a. inplacering i lönegrad

och löneklass, semesterrätt, löneavdrag, sjukvårdsförmåner och avgifter till

den allmänna försäkringen; (4) ansvaret för vården av läroanstaltens lösa egendom;

(5) ansvaret för förvaltningen av åt läroanstalten givna eller anförtrodda

fondmedel; samt — endast beträffande universiteten i Uppsala och Lund —

(6) ansvaret för vården av läroanstaltens fastigheter och byggnader.

Vid universitetsutredningens överväganden har det varit ställt utom diskussion,

att ansvaret för den ekonomiska förvaltningen alltjämt skall åvila den

lokala universitets/högskolestyrelsen såsom en av dennas huvuduppgifter.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Frågorna om organisationen för byggnadsplanering, byggenskap och fastighetsförvaltning

inom de akademiska läroanstalternas verksamhetsområde har utretts

respektive utredes av 1960 års byggnadsstyrelseutredning och utredningen om

universitetens egendomsförvaltning. Med hänsyn härtill har universitetsutredningen

avstått från att behandla dessa spörsmål. I fråga om egendomsförvaltningen

har utredningen — i avvaktan på förslag från de särskilda sakkunniga —

funnit sig böra utgå från nu gällande bestämmelser, innebärande att universiteten

i Uppsala och Lund själva förvaltar delfonder av statens allmänna fastighetsfond,

medan övriga läroanstalters fastigheter förvaltas genom byggnadsstyrelsens försorg,

samt att för Uppsala universitets del en särskild organisation är erforderlig

för förvaltningen av universitetets jordbruks- och skogsegendomar.

Vad beträffar universitets/högskolestyrelsernas befattning i övrigt med läroanstalternas

ekonomiska förvaltning har utredningen kommit till den uppfattningen,

att styrelseorganens ekonomiska ansvarsområde i vissa betydelsefulla

hänseenden bör vidgas, att den ekonomiska förvaltningen i högre grad än nu är

fallet bör koncentreras till varje läroanstalts centrala förvaltning samt att universitets/högskolestyrelserna

bör ges resurser för en aktivt planerande verksamhet

inom den ekonomiska förvaltningens ram.

Med vidgningen av de lokala universitets/högskolestyrelsernas ekonomiska

ansvarsområde avses främst förslagen om överförande till läroanstalternas förvaltning

av alla utifrån givna anslag — främst rådsanslagen — som är avsedda

för finansiering av inom läroanstalternas institutioner bedrivet forskningsarbete.

Utredningen har vidare föreslagit ett system, innebärande att alla utbetalningar

efter attest av vederbörande institutionsföreståndare eller anslagsmottagare

göres av läroanstaltens kassa.

Utredningen har vidare föreslagit, att de enskilda läroanstalternas ekonomiförvaltningar

ges vidgade resurser i syfte att sätta dem i stånd att vara institutionerna

och forskarna behjälpliga vid upphandlingen av för forskningen och

undervisningen erforderlig utrustning.

Emellertid står det klart, att den förordade utbyggnaden av inköpsverksamheten

vid de enskilda läroanstalterna förutsätter en förstärkning av dessas ekonomiska

förvaltningsorganisation. Därtill kommer, att man enligt utredningens

mening måste räkna med att framför allt den experimentella forskningens utveckling

fordrar upprättande av för forskningen inom flera vetenskapsgrenar

gemensamma seviceinstitutioner, i princip sålunda institutioner av det slag, som

av ålder representeras av universitetsbiblioteken. Det kan härvid bli fråga

om gemensamma verkstäder, gemensamma djurstallar, gemensamma skriv- och

räknecentraler etc. Det kan sannolikt även komma att röra sig om gemensam

apparatur för vetenskapliga ändamål, eventuellt sammanförd till en anläggning

av institutionskaraktär med särskild personal och särskilda lokaler. I den mån

icke, som i det sist skisserade fallet torde vara naturligt, en organisation av här

ifrågavarande slag ställes under förvaltning av särskild föreståndare, torde den

böra ingå som en serviceavdelning inom den för läroanstalten gemensamma

förvaltningsorganisationen.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts ''proposition nr f>0 år l(J6Jt

De växande kostnaderna för universitets- och högskoleväsendet och de allt

större materiella värden, som detta har att förvalta, motiverar enligt utredningens

mening, att universitetens och högskolornas ekonomiska förvaltningsorganisation

får sina uppgifter vidgade även såtillvida, att däri inbegripcs icke blott förvaltning

i ordets mera begränsade mening utan även en alctivt planerande vciksamhet.

De lokala universitets/högskolestyrelserna bör sålunda enligt utredningens

mening ha som en av sina huvuduppgifter att noggrant följa kostnadsutvecklingen

för läroanstaltens skilda verksamhetsgrenar och att på grundval av gjorda

erfarenheter vidtaga eller föreslå sådana organisatoriska förändringar, varigenom

de till läroanstaltens förfogande stående personella och materiella hjälpresurserna

kommer till effektivast möjliga användning. Universitets/högskolestyrelsen bör,

med andra ord sagt, ha som en huvuduppgift att fortlöpande rationalisera den

ekonomiska och administrativa verksamheten.

f) Utbildningsorganisationens administration

De betydande samhälleliga och privata investeringar, som göres i akademisk

utbildning, liksom den akademiska utbildningsorganisationens betydelse för utvecklingen

inom snart sagt alla grenar av näringsliv och samhällelig verksamhet

motiverar enligt utredningens mening en hög grad av fasthet i den akademiska

utbildningens administration.

Universitetsutredningen föreslår, att det lokala universitets/högskolestyrelsernas

allmänna tillsynsuppgift i avseende på utbildningsorganisationen preciseras

till att omfatta följande ting: (1) Skyldighet att verka för ett gott samarbete i

alla frågor rörande utbildningens innehåll och organisation dels mellan universitetets/högskolans

lärare och studenter, dels mellan fakulteterna/sektionerna och

deras utbildningsnämnder å ena sidan och utbildningsråden å den andra; (2) skyldighet

att med uppmärksamhet följa utvecklingen i avseende på studieresultat

och studietidens längd såväl inom enskilda ämnen som för hela examina och rätt

att, då så befinnes erforderligt, hos fakultet eller sektion påfordra förslag till erforderliga

ändringar i kursfordringar och undervisningsorganisation; samt (3)

skyldighet att vara fakulteterna/sektionerna behjälpliga vid planläggningen av

utbildningsorganisationens utbyggnad.

Utredningen vill understryka, att detta förslag icke syftar till att minska

fakulteternas/sektionernas ansvar. Initiativrätten härutinnan liksom överhuvudtaget

ansvaret för den akademiska utbildningens innehåll och organisation bör

enligt utredningens mening alltjämt ligga hos fakulteter och sektioner och därvid

begränsas endast genom av Kungl. Maj:t i examensstadgorna (motsvarande)

meddelade föreskrifter. Vad de lokala, liksom de centrala, universitets/högskolemyndigheterna

enligt utredningens bär framlagda förslag skall vara skyldiga

göra, är att bistå fakulteterna med utredningsresurser, att främja samarbetet

med studenter och avnämare, att följa utvecklingen och — i sista hand — att

hos fakulteterna/sektionerna påfordra förslag till åtgärder för avhjälpande av

konstaterade brister i utbildningsorganisationen.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

g) Intagning av nya studerande m. m.

Vissa av de lokala högskolemyndigheterna har för närvarande uppgiften att

med tillämpning av särskilda av överordnad myndighet eller av Kungl. Maj:t

meddelade föreskrifter besluta om intagning av nya studerande till högskolorna.

Detta gäller dels de tekniska högskolorna, dels farmaceutiska institutet och de

tre högskolorna under jordbruksdepartementet.

I fråga om intagningen av studerande till medicinska och odontologiska studier

gäller, att beslut härom fattas av universitetskanslern, som därvid också

beslutar rörande till vilken av de medicinska respektive odontologiska läroanstalterna

varje intagen studerande skall hänvisas. Beträffande intagningen till civilekonomutbildning

fattas motsvarande beslut av en särskild antagningsnämnd.

Det beträffande medicinska och odontologiska studier sedan länge tillämpade

systemet med central intagning har såvitt utredningen kunna utröna fungerat

fullt tillfredsställande.

Univeisitetsutredningen förordar, att beslutsmyndigheten rörande intagning

till de tekniska högskolorna helt överföres från de lokala till de centrala myndigheterna.

Beträffande övriga högskolor, som nu har att lokalt förrätta intagning av nya

studerande, ligger saken annorlunda till, eftersom en enda högskola finns av vartdera

slaget. Å andra sidan torde det förekomma, att samma sökande anmäler

sig för inträde vid t. ex. såväl farmaceutiska institutet som tandläkarhögskola.

För sådana fall vore enligt utredningens mening en central och samtidig bearbetning

av samtliga ansökningshandlingar värdefull. Utredningen föreslår därför, att

även beslutsmyndigheten beträffande intagning av nya studerande för farmaceutisk

utbildning överflyttas till central myndighet.

Här anförda skäl till förman för central intagning har i och för sig giltighet

även i fråga om intagningen av studerande för civilekonomutbildning. Gällande

ordning, som innebär att intagningen förrättas av en särskild antagningsnämnd,

är emellertid tillkommen genom ett helt nyligen träffat avtal mellan berörda

parter. Med hänsyn härtill avstår utredningen från att framlägga ett konkret

förslag rörande ändring av denna ordning

Även vid de i princip ospärrade filosofiska fakulteterna förekommer en antalsmässig

begränsning av intagningen till undervisningen i vissa ämnen, främst

laborationsämnena. Beslut rörande vilka av de inträdessökande, som skall beredas

undervisning, torde härvidlag fattas av vederbörande institutionsföreståndare.

Beslut av det slag det här rör sig om är otvivelaktigt av stor betydelse för den

inträdessökande. Frågan om beslutsförfarandet saknar således ej rättsäkerhetsaspekter.

Det är därför angeläget, att själva intagningsförfarandet ges en formell

reglering. Därtill kommer, att intagningen av studerande vid vissa institutioner

utgör en icke helt obetydlig administrativ arbetsbelastning för institutionernas

vetenskapliga personal.

Med hänsyn till här anförda förhallanden föreslår utredningen, att intagningen

av studerande till de filosofiska fakulteternas spärrade ämnen överflyttas till de

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1004 191

administrativa myndigheterna. I den mån det konstateras, att antalet utbildningsplatser

i ett ämne vid ett universitet ej utnyttjas, medan på andra håll alla

sökande till samma ämne ej kan beredas plats, synes den centrala myndigheten

böra övertaga intagningen. Detsamma synes böra gälla, då sökande i någon större

utsträckning samtidigt anmäler sig för inträde vid flera läroanstalters institutioner

i ett och samma ämne. Eljest synes intagningen till de filosofiska fakulteternas

spärrade institutioner böra göras av den lokala myndigheten. Det bör vidare

enligt utredningens mening stå lokal universitetsmyndighet fritt att delegera

beslutanderätten i nu ifrågavarande ärenden till, förslagsvis, utbildningsnämnd.

Huvudsakligen som en följd av det förhållandet att tidpunkten för höstterminens

början är olika vid olika slag av läroanstalter, tillämpas för närvarande

olika ansökningstider för olika slag av utbildningslinjer, varför även intagningsbesluten

meddelas vid skilda tidpunkter. Detta medför olägenheter, som särskilt

under senare år gjort sig starkt kännbara, i det att många studerande i avvaktan

på besked om intagning vid t. ex. teknisk högskola skriver in sig vid t. ex.

matematisk-naturvetenskaplig fakultet, för att sedan efter någon månads studier

där flytta över till teknisk högskola, kanske på annan ort. Bl. a. i syfte att undanröja

de här antydda olägenheterna för såväl läroanstalterna som de studerande

vill utredningen föreslå ett förenhetligande av tidpunkterna för termins början.

I utkastet till universitetsstadga har utredningen emellertid ej fixerat dessa tidpunkter,

emedan ändringar härutinnan föranleder ändringar jämväl i gällande

bestämmelser rörande årets fördelning på termins- och ferietid samt rörande rätt

att inställa undervisningen för examination och i samband med vissa helger.

Dessa bestämmelser har i gällande statuter och stadgar en något olika utformning,

varför dessa förhållanden enligt utredningens mening bör regleras av Kungl.

Maj :t i särskild ordning och efter erforderliga överläggningar med berörda myndigheter

och andra.

B. De planerande uppgifterna

Redan inledningsvis har utredningen framhållit det starka behovet av en slagkraftig

framtidsplanering. Universitets- och högskoleorganisationen måste vara

så utformad, att den förmår att på ett rationellt sätt planera och genomföra en

expansion av mycket stora dimensioner inom både utbildningens och forskningens

områden.

Utredningen har den uppfattningen, att forskningens och utbildningens behov

klarast kommer till uttryck på den administrativt sett lägsta nivån (institutionsnivån),

och att den erforderliga detaljplaneringen för utbildningsorganisationen

därför i mycket stor utsträckning måste utföras inom institutionerna. De inom

de enskilda institutionerna beräknade behoven måste emellertid sedan på högre

nivåer vägas mot andra ämnens och andra forsknings- och utbildningsområdens

krav. Som redovisas i ett följande avsnitt förordar utredningen att det

primära ansvaret för utbildningens innehåll och organisation åvilar fakultets
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

organen. I och med detta är också fakultetsorganens uppgifter i fråga om planeringsarbetet

motiverade. En omläggning eller differentiering av undervisningen

inom ett ämne i syfte att möjliggöra en ny utbildningsväg eller en reform

av utbildningen för viss examen bör helt naturligt föreslås av det organ, som har

ansvaret för utbildningsorganisationen, d. v. s. av vederbörande fakultet (motsvarande).

I fråga om planeringsarbetet för forskningsresursernas utbyggnad

och förstärkning är läget i formellt hänseende ett annat; ansvaret för forskningen

ligger uteslutande hos forskarna själva. Men även härvidlag är ett samarbete

nödvändigt och en gemensam bedömning värdefull. Planeringsarbetet kan t. ex.

gälla resurser avsedda att tillgodose för flera institutioner gemensamma behov

(institutionsbyggnader, verkstäder, apparativ utrustning etc.) eller gälla tillskapandet

av en fast organisation för ett nytt ämne, som kanske uppstått i gränsområdet

mellan två äldre vetenskaper. Det är utredningens övertygelse, att planeringsarbetet

för forskningsresursernas utbyggande i allt större utsträckning

kommer att inriktas på sådana, för flera discipliner gemensamma projekt, som

naturligen förutsätter ett samarbete inom organ motsvarande de nuvarande

fakulteterna.

Under hänvisning till det här anförda vill utredningen förorda, att ett primärt

ansvar för planeringsarbetet alltjämt skall åvila organ motsvarande de nuvarande

fakulteterna. Enligt utredningens mening bör detta planeringsarbete vidare alltjämt

gälla såväl utbildningsorganisationens som forskningsorganisationens utbyggnad.

Organ av fakultetskaraktär är härvidlag de enda fullt sakkunniga kollegiala

organen på den enskilda universitetsorten.

Beträffande den lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter i planeringsarbetet

anför utredningen i huvudsak följande.

Självfallet måste universitets/högskolestyrelsen för att kunna utöva en allmän

tillsyn och vård om läroanstaltens alla angelägenheter, ha en allmän överblick

över såväl forskningens som utbildningens villkor och behov. En sådan överblick

maste grundas på kännedom bl. a. om utbildningsmål och utbildningsresultat

inom de skilda utbildningslinjerna, om riktpunkter och förutsättningar för utbildningskapacitetens

utbyggnad, om forskningsaktivitet och forskarrekrytering

inom skilda ämnen och om skilda forskningsmetoders krav i fråga om materiella

och personella hjälpmedel. Därtill kommer, att det planeringsarbete för de gemensamma

resursernas utbyggnad, som under alla förhållanden måste utföras

inom den lokala universitets/högskolestyrelsen, självfallet måste vara beroende av

planläggningsarbetet för den egentliga universitetsverksamhetens, forskningens

och utbildningens, utveckling. Dessa skäl talar otvivelaktigt till förmån för ett

bevarande av gällande ordning innebärande att den lokala universitets/högskolestyrelsen

tar ställning till de enskilda fakulteternas (motsvarande) petita och av

dessa jämte utbyggnadsbehoven för de för läroanstalten gemensamma resurserna

sammanställer ett petitum för läroanstalten i dess helhet.

Å andra sidan måste konstateras, att en styrelse, i varje fall en styrelse för

ett universitet med många fakulteter, i avseende på sakkunskap rörande torsk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J+ 1!).''!

ningens och undervisningens villkor och behov inom de enskilda fakulteterna

alltid måste vara underlägsen fakulteterna själva.

Härtill kommer, att mot fakultetsorganens planerande arbete på det lokala

planet enligt förslaget skall svara ett fakultetsgruppvis genomfört planeringsarbete

på riksplanet, utfört av fakultetsberedningarna.

Att i en behandlingsgång av här skisserat slag bevara skyldigheten för den

lokala universitets/högskolestyrelsen att pröva de enskilda fakulteternas petita,

vore enligt utredningens mening knappast fullt logiskt; det skulle nämligen innebära

att man skulle skjuta in en administrativ bedömning mellan den lokala och

den centrala sakkunnigprövningen av föreliggande utbyggnadsbehov för en

fakultet. Utredningen finner med hänsyn härtill övervägande skäl tala för att de

konsistoriala myndigheterna befrias från skyldigheten att till de centrala myndigheterna

avlåta petita beträffande de enskilda fakulteternas resurser. Utredningen

föreslår därför, att fakulteterna och sektionerna ålägges att direkt till

fakultetsberedningarna inge sina årliga förslag till anslagsäskanden för nästkommande

budgetår liksom sina övriga förslag rörande förstärkning av de personella

och materiella resurserna för den inom fakulteten respektive sektionen bedrivna

forskningen och utbildningen.

Utredningen förordar emellertid, att fakulteterna och sektionerna ålägges att

fortlöpande hålla universitetets styrelse underrättad om alla de förslag och framställningar

i nu ifrågavarande hänseenden, vilka av fakulteterna och sektionerna

inges till fakultetsberedningarna. Det kommer sedan givetvis att stå styrelsen

fritt att till fakultetsberedningarna avge yttrande över ifrågavarande framställningar

och förslag, där så anses påkallat i följd av styrelsens åliggande att utöva

en allmän tillsyn och vård om läroanstaltens alla angelägenheter.

Den här föreslagna organisationen för samordning av fakultetsorganens planeringsarbete

berör dock inte den planering som avser utbyggnaden av de för de

enskilda läroanstalterna gemensamma resurserna. Planeringsarbetet för dessa

ändamål — t. ex. bibliotek, administration och, i samarbete med byggnadsstyrelsen,

lokaler — måste nämligen självfallet ligga kvar hos universitetsstyrelserna.

De framställningar, årliga och särskilda, som detta planeringsarbete utmynnar

i, bör av universitetsstyrelserna inges till den centrala universitetsmyndigheten

eller, i fråga om byggnadsplaneringen, till byggnadsstyrelsen eller särskild

programkommitté.

Vad de tekniska högskolorna beträffar torde utredningens förslag i praktiken

innebära endast vissa formella ändringar i avseende på behandlingsgången för

petitaärendena. Detta sammanhänger med att dessa högskolors lärarkollegier

föreslås få formell ställning av fakulteter och deras avdelningskollegier formell

ställning av sektioner. Fakulteterna, d. v. s. motsvarigheten till de nuvarande

lärarkollegierna, kommer enligt utredningens förslag icke att få ansvaret för planeringsarbetet.

Denna uppgift skall i stället övertagas av sektionerna, vilka redan

nu — under namnet avdelningskollegier — utför huvuddelen av det förberc
7

— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 50

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196Ji

dande planeringsarbetet. Med hänsyn till att vid en teknisk högskola den ena

sektionens verksamhet i speciellt hög grad är beroende av den andra sektionens

resurser, torde en teknisk högskolas styrelse, d. v. s. motsvarigheten till den nuvarande

kollegienämnden, regelmässigt ha anledning att på sätt i det föregående

föreslagits avgiva yttrande över sektionernas petita.

C. Universitets/högskolestyrelsens organisation

Den lokala universitets/högskolestyrelsens arbetsuppgifter enligt utredningens

i föregående avsnitt av detta kapitel framlagda förslag kan sammanfattas sålunda.

Universitets/högskolestyrelsen skall — liksom hittills — ha allmän tillsyn och

vård om läroanstaltens alla angelägenheter, de vetenskapliga lika väl som de

ekonomiska och allmänt administrativa. Den skall vidare svara för läroanstaltens

hela ekonomiska förvaltning. Denna förvaltning skall därvid innefatta såväl

penningförvaltning som vården om all läroanstaltens lösa egendom; den skall

vidare innefatta förvaltningen av såväl på riksstaten åt läroanstalten anvisade

medel som anförtrodda donationer och alla för finansiering av forskningsarbete

vid läroanstaltens institutioner av forskningsråd och andra särskilt anslagna

medel. Den ekonomiska förvaltningen skall enligt utredningens mening vidare

innefatta en aktiv planering med sikte på en fortlöpande effektivisering av utnyttjandet

av forskningens och utbildningens hjälpresurser. Den skall därjämte

omfatta den direkta ledningen av viss för läroanstalten gemensam serviceverksamhet.

På den lokala universitets/högskolestyrelsens organ skall vidare ankomma att

träffa avgörandet eller framlägga förslag i alla administrativa ärenden — främst

vissa fördelningsärenden samt de personaladministrativa ärendena — som icke

är av rent vetenskaplig art.

Utredningen föreslår vidare, att på universitets/högskolestyrelsen skall ankomma

ansvaret för utbildningsorganisationens administration. Slutligen skall

enligt utredningens förslag universitets/högskolestyrelsen följa fakulteternas planeringsarbete

för utbyggnaden av forskningens och utbildningsorganisationens

resurser, och den skall i anslutning härtill själv svara för planeringsarbetet för

utbyggnaden av de för läroanstalten gemensamma anläggningarna och verksamhetsgrenarna.

Däremot skall enligt förslaget den lokala universitets/högskolestyrelsens organ

befrias från alla rent vetenskapliga bedömningar; däribland från skyldigheten

att själva taga ställning till och mot varandra väga de enskilda fakulteternas

förslag till utbyggnad av forskningens och utbildningens resurser.

Den lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter blir sålunda vid genomförande

av utredningens här framlagda förslag av avsevärt mera renodlat administrativ

art än de är för närvarande.

Detta har varit utgångspunkten för utredningens överväganden beträffande

universitets/högskolestyrelsens organisation.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

K in tgl. Maj:ts proposition nr f>() år 196 It

Självfallet blir, med denna utgångspunkt för övervägandena, den närmast till

hands liggande slutsatsen den, att den lokala styrelsen för de akademiska läroanstalterna

bör anförtros rent administrativa organ med eu sammansättning och

en ställning i organisatoriskt hänseende av i princip samma slag, som eljest är

vanlig inom den offentliga förvaltningen. Huvudalternativen skulle då bli

antingen en av Kungl. Maj:t utsedd kollegial styrelse eller en av Kungl. Maj:t

utsedd chef eller en kombination av dessa båda möjligheter.

Till förmån för en lösning av organisationsfrågan efter dessa riktlinjer talar

främst det förhållandet, att universitets/högskolestyrelsernas liksom andra förvaltningsmyndigheters

verksamhet i mycket stor utsträckning kommer att bestå

i att tolka och tillämpa av Kungl. Maj:t givna författningar och i att förvalta

och vårda av samhället för universitetens och högskolornas verksamhet anvisade

resurser. Icke minst med hänsyn till storleksordningen av dessa resurser, den

hastighet med vilken universitets/högskoleorganisationen måste expandera samt

forskningens och den akademiska utbildningens betydelse för samhällets allmänna

utveckling är det i och för sig naturligt, om man för den lokala administrationen

av ett universitet eller en vetenskaplig högskola vill kunna lita till

förvaltningsorgan av de slag, som man funnit vara de mest effektiva för administrationen

av offentlig verksamhet överhuvudtaget.

Å andra sidan vill universitetsutredningen för sin del starkt stryka under, att

den allmänna tillsyn och vård om en akademisk läroanstalts alla angelägenheter,

som måste vara en av universitets/högskolestyrelsens huvuduppgifter, gäller en

verksamhet med i vissa och väsentliga hänseenden mycket särpräglade arbetsbetingelser.

I första kapitlet har utredningen utförligt redovisat de speciella krav,

som enligt utredningens mening, främst med hänsyn till forskningen, måste ställas

på universitetsorganisationens uppbyggnad och administration. Utredningen

har därvid särskilt framhållit, att av principen om universitetsforskningens frihet

i valet av forskningsobjekt och forskningmetod följer, att universitetsorganisationen

i mycket måste byggas på förutsättningen av ett ömsesidigt förtroendeförhållande

mellan samhället och forskarna.

Den här skisserade situationen med å ena sidan kravet på administrativ effektivitet

och å andra sidan nödvändigheten av ett förtroendeförhållande mellan

förvaltningen och forskarna är otvivelaktigt en av de betydelsefullaste komponenterna

i den problematik, som detta betänkande behandlar. Situationen torde

vara ofrånkomlig, hur man än löser organisationsproblemet. Den bästa lösningen

är därför den, genom vilken det väsentliga i båda intressena tillgodoses. Samma

situation föreligger vidare på alla organisationsnivåerna inom universitets- och

högskoleväsendet. Avvägningen på en nivå är därför endast ett av leden i en

samlad avvägning och måste bedömas med hänsyn härtill.

I fråga om konsistorienivåns organisation har universitetsutredningen för sin

del stannat för följande förslag: Styrelsen av varje akademisk läroanstalt anförtros

ett konsistorium bestående av fakulteternas och sektionernas dekaner jämte

läroanstaltens av de ordinarie akademiska lärarna valde rektor. Såsom ledamot

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

av detta konsistorium ingår därjämte en av Kungl. Maj:t utsedd chefstjänsteman,

vid de stora förvaltningarna benämnd universitetsråd, vilken under konsistoriet

fungerar som chef för den samlade universitets/högskole/örnaZfmm/en. Universitets/högskoleförvaltningen

föreslås innefatta all för universitetet/högskolan

gemensam administrativ personal och sålunda närmast motsvara vad som nu vid

universiteten benämnes kansli och drätselverk; däremot icke institutionerna och

ej heller universitets/högskolebiblioteken, vilka föreslås lyda direkt under konsistoriet.

För att möjliggöra en smidig handläggning av löpande ärenden föreslås dels

inrättande i formell mening av ett rektorsämbete, bestående av rektor och universitetsrådet,

dels införande av rätt för konsistoriet att till rektorsämbetet eller

till förvaltningschef delegera beslutanderätten i visst ärende eller viss grupp av

ärenden.

Huvudsakligen i syfte att inom den lokala förvaltningsorganisationen få ett

tillräckligt underlag för specialiserade funktioner föreslås Göteborgs universitet

och Chalmers tekniska högskola få en gemensam förvaltningsorganisation. Därutöver

föreslås viss förvaltningsgemenskap även mellan dels Stockholms universitet,

det ombildade karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm,

dels Lunds universitet och tekniska högskolan i Lund.

Efter denna sammanfattande redovisning av huvudpunkterna i utredningens

förslag övergår utredningen till att var för sig behandla de tre huvudkomponenterna

i den föreslagna styrelseorganisationen — konsistoriet, rektor och universitetsrådet.

a) Konsistoriet

I den nuvarande organisationen utövas varje universitets styrelse av tre i

viss utsträckning parallellställda kollegiala organ — det större konsistoriet,

det mindre konsistoriet och drätselnämnden. En motsvarande uppdelning på

i viss mån parallella organ återfinnes vid karolinska institutet och tandläkarhögskolorna;

däremot icke vid de tekniska högskolorna och ej heller vid handelshögskolan

i Göteborg. Vid sidan av de kollegiala församlingarna har vid samtliga

läroanstalter dessas rektorer självständig del i läroanstalternas styrelse.

Enligt utredningens mening talar övervägande både principiella och praktiska

skäl för att styrelsen för ett universitet eller en högskola anförtros ett enda kollegialt

organ. Genom att ledamöterna av en sådan församling får del i ansvaret

för handläggningen av såväl de ekonomiska som de administrativa ärendena,

bör enligt utredningens mening hela styrelseorganisationen vinna i styrka.

Under hänvisning till det här anförda föreslår universitetsutredningen, att

styrelsen för varje enskild akademisk läroanstalt anförtros ett enda kollegialt

organ, benämnt konsistoriet.

Därest ingen sektionsindelning kommer till stånd inom de medicinska fakulteterna,

blir dessa alltför svagt företrädda i konsistorier, som eljest består av

såväl fakultets- som sektionsdekaner. Med hänsyn härtill föreslår utredningen,

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1961

att odelad medicinsk fakultet skall genom val för tre år i sänder utse en av sina

ledamöter att såsom ledamot ingå i läroanstaltens konsistorium.

Läroanstaltens rektor bör vara självskriven ledamot av konsistoriet och såsom

självskriven ordförande leda dettas arbete.

Beträffande tjänstemannainslaget i den nya konsistorieorganisationen har utredningen

som ovan nämnts framhållit att chefen för läroanstaltens centrala

förvaltning, universitetsrådet (motsvarande), bör vara självskriven ledamot av

konsistoriet. Därjämte bör överbibliotekarie ha säte och stämma i konsistoriet

vid dettas handläggning av ärenden inom hans förvaltningsområde. Övriga

tjänstemän inom läroanstalternas förvaltning är i tjänsten underställda universitetsrådet

(motsvarande) och de bör av detta skäl icke ha ställning såsom ledamöter

av konsistoriet. Däremot skall de såsom föredragande självfallet ha skyldighet

att till protokollet anteckna sin mening, därest denna ej överensstämmer

med konsistoriets beslut.

Den här föreslagna organisationen av ett konsistorium är icke utan vidare

tillämpbar i fråga om handelshögskolan i Göteborg, som förutsättes besta av en

enda, odelad fakultet med högskolans rektor som ordförande. Enligt utredningens

mening bör konsistoriet vid handelshögskolan i Göteborg bestå av, förutom högskolans

rektor och chefen för högskoleförvaltningen, ytterligare en ledamot. Den

sistnämnde bör utses för högst tre år i sänder genom val av högskolans företagsvetenskapliga

fakultet bland dennas ledamöter.

Utredningens här framlagda förslag innebär, att den kommunala representation,

som finns i Göteborgs universitets drätselnämnd, ej föreslås överförd till

den nya organisationen.

Den nu för samtliga drätselnämnder gällande bestämmelsen om möjlighet för

sådan nämnd att efter bemyndigande av kanslern utse högst två personer utanför

universitetet att såsom rådgivande deltaga i handläggningen av vissa ärenden

synes jämväl kunna slopas i den nya stadgan. Enligt utredningens mening bör

nämligen konsistoriet ha full möjlighet, utan särskild föreskrift därom i stadgan,

att i erforderlig utsträckning inhämta råd från och även till sina sammanträden

kalla personer utanför ledamöternas och tjänstemännens krets.

Konsistoriet bör enligt utredningens mening ges ställning av läroanstaltens

styrelse. Såsom sådan skall det utöva allmän tillsyn och vård i fråga om läroanstaltens

vetenskapliga, administrativa och ekonomiska angelägenheter och

handha alla de uppgifter av administrativ natur, som enligt utredningens i det

föregående redovisade förslag skall ankomma på den lokala universitets/högskolestyrelsens

organ. Därjämte bör konsistoriet ha en allmän skyldighet att så

snart anledning därtill föreligger, vidtaga eller föreslå de åtgärder, som konsistoriet

finner kunna gagna läroanstalten och dess verksamhet.

De arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag i princip skall ankomma

på konsistoriet såsom läroanstaltens styrelse, är till både art och omfattning

sådana, att beslut i alla ärenden varken kan eller bör fattas av konsistoriet i

plenum. Löpande ärenden måste handläggas i annan ordning. Härvidlag anser

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

utredningen det vara riktigast, att man i anknytning till nu gällande bestämmelser

och vid läroanstalterna tillämpad praxis överlåter åt styrelseorganet självt

att genom delegation uppdraga åt andra organ att på styrelsens vägnar fatta

beslut i vissa ärenden eller vissa grupper av ärenden.

Principen vid delegationsförfarandet bör självfallet vara den, att konsistoriet

självt avgör alla ärenden av principiell eller eljest större betydelse, medan framför

allt löpande ärenden och rutiner delegeras. I konsistoriernas delegationsrätt

bör enligt utredningens mening allenast den inskränkningen stadgemässigt föreskrivas,

att beslutanderätten i besvärs- och disciplinärenden samt i anslagsären - den berörande mer än en fakultet och sådana fondärenden, som skall underställas

central myndighet, icke må av konsistorium delegeras.

Beslut om delegation av beslutanderätt bör enligt utredningens mening fattas

med kvalificerad majoritet. Utredningen föreslår, att bestämmelsen härom i den

nya stadgan utformas så, att för delegationsbeslut erfordras, att minst två

tredjedelar av konsistoriets ledamöter är ense därom.

Ärenden av löpande natur bör enligt utredningens mening delegeras till förvaltningschef

ensam. Med förvaltningschef avser utredningen universitetsråd

(motsvarande) och överbibliotekarie.

Ärendena bör i konsistoriet föredragas av vederbörande förvaltningschef —

universitetsråd (motsvarande) respektive överbibliotekarie — eller av den tjänsteman

rektorsämbetet respektive överbibliotekarien därtill förordnar.

b) Rektorsämbetet

Även vid en omfattande delegation av beslutanderätt till förvaltningscheferna

torde återstå ett stort antal ärenden, som konsistoriet finner icke vara av natur

att lämpligen kunna avgöras av en förvaltningschef ensam. En del av dessa

ärenden fordrar å andra sidan snabb handläggning och är även i övrigt sådana,

som ej fordrar plenarbehandling i konsistorium. För att öppna en möjlighet för

konsistorierna att delegera beslutanderätten även i sådana ärenden föreslår utredningen

upprättandet i formell mening av ett rektorsämbete, bestående av

rektor och universitetsråd (motsvarande). Utredningen föreslår sålunda, att

konsistorium ges möjlighet att till detta rektorsämbete delegera visst ärende

eller viss grupp av ärenden att av rektor avgöras i närvaro av universitetsrådet

(motsvarande). Sistnämnda befattningshavare skall därvid ha skyldighet

att till protokoll anteckna sin mening, därest denna ej överensstämmer

med rektors beslut. Sådant protokoll bör anmälas vid första inträffande konsistoriesammanträde.

Förutom sådana ärenden, rörande vilka konsistoriet genom delegation överlåter

beslutmyndigheten till rektorsämbetet, synes på rektorsämbetet böra

läggas ansvaret för vissa uppgifter av blandad akademisk och administrativ

natur. Sålunda bör enligt utredningens mening stadgemässigt fastslås, att rektorsämbetet

har att öva tillsyn över att institutionerna förvaltas enligt för institutionsförvaltningen

gällande föreskrifter. Rektorsämbetet synes vidare böra utse

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr BO ur 1964 199

föreståndare för sådana för universitetet/högskolan gemensamma anläggningar

och verksamheter, som ej har karaktär av ämnesinstitutioncr, t. ex. en matematikmaskinanläggning.

Slutligen synes på rektorsämbetet böra läggas vissa vetenskapligt-administrativa

rutinuppgifter, t. ex. ledigförklarande av ordinarie tjänster

och docenttjänster samt inhämtande av förslag till sakkunniga i befordringsärenden.

Redan av det föregående framgår, att enligt utredningens mening var och en

av de akademiska läroanstalterna, liksom fallet är i dag beträffande de under

kanslern och överstyrelsen för de tekniska högskolorna lydande läroanstalterna,

bör stå under ledning av en vald rektor, som bl. a. skall vara konsistoriets, d. v. s.

styrelsens, ordförande och jämte universitetsrådet (motsvarande) utgöra läroanstaltens

rektorsämbete, till vilket konsistoriet skall kunna delegera sin beslutsmyndighet

i så gott som alla på konsistoriet eljest ankommande ärenden.

I nu gällande organisation har såväl universitetens som de tekniska högskolornas

rektorer vid sidan av sin ställning som konsistorieorganens ordförande och

verkställande ledamöter en självständig del i sina läroanstalters styrelse.

Denna rektors särställning föreslår utredningen i oförändrad form överförd

till den nya universitetsorganisationen. Utredningen föreslår salunda, att i den

nya stadgan rektor i egenskap av självskriven ordförande i konsistoriet karaktäriseras

såsom universitetets/högskolans högste företrädare med skyldighet att

öva inseende över läroanstaltens samtliga angelägenheter. Särskilt bör det därvid

åligga honom att verka för goda forsknings- och studiebetingelser vid läroanstalten

samt att vaka över att undervisningen och examinationen vederbörligen

handhas.

Som en följd av förslaget om att det närmaste ansvaret för den ekonomiska

och administrativa förvaltningen respektive för universitetsbiblioteket skall

åläggas universitetsrådet respektive överbibliotekarien sasom förvaltningschefer,

kommer rektors allmänna tillsynsskyldighet att få sin tyngdpunkt förlagd till

de rent akademiska delarna av universitetets/högskolans verksamhet. Detta äi

enligt utredningens mening en logisk konsekvens av rektors ställning såsom

vetenskapsmännens valde förtroendeman. Självfallet skall rektor likväl ha det

högsta överinseendet även över förvaltningscheferna. Särskilt bör han därvid

med dem och — i sista hand — i konsistoriet dryfta sådana administrativa förändringar,

genom vilka han anser att forsknings- och studiebetingelserna vid

läroanstalten skulle kunna förbättras. På så sätt blir rektor den medlande och

förmedlande kraft i samspelet mellan vetenskap och förvaltning, som enligt utredningens

övertygelse är nödvändig för de akademiska läroanstalternas verksamhet.

Som redan antytts skall enligt utredningens mening de här ifrågavarande akademiska

läroanstalternas rektorer alltjämt vara valda. Val av rektor förrättas

för närvarande vid universiteten av den akademiska församlingen; vid faekhögskolorna

av vederbörande lärarkollegium. Enligt utredningens mening bör — som

framgår av det föregående — rektor vara en universitetets /högskolans för
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

troendeman och högste företrädare med överinseende över dess såväl forskande som

utbildande verksamhet. Med hänsyn härtill framstår det för utredningen såsom

självklart, att rösträtt vid rektorsval bör tillkomma läroanstaltens samtliga ordinarie

lärare, såväl professorer som laboratorer (motsvarande) och universitetslektorer.

Även överbibliotekarie synes, med hänsyn till för hans tjänst gällande

vetenskapliga kompetensfordringar, böra äga rösträtt vid rektorsval. Eftersom

cn på detta sätt sammansatt valförsamling vid de tekniska högskolorna skulle bli

praktiskt taget identisk med den tekniska fakulteten och eftersom rektorsval är

det enda ärende, som skulle komma att handläggas av en sådan församling, synes

det utredningen vara onödigt att för ändamålet tillskapa ett särskilt organ. I

stället föreslår utredningen den bestämmelsen, att val av rektor skall förrättas

av de vid univesitetet/högskolan anställda ordinarie lärarna jämte överbibliotekarien

vid ett gemensamt sammanträde, vilket ledes av läroanstaltens rektor

eller, om rektor ej är närvarande, prorektor.

Enligt gällande universitetsstatuter fordras för valbarhet till rektor och prorektor

att vederbörande under minst tre år innehaft professorstjänst vid det

ifrågavarande universitetet. Kretsen av möjliga kandidater är sålunda begränsad

dels till professorskretsen, dels till det egna lärosätets professorer. Ungefär motsvarande

bestämmelser gäller för de övriga här ifrågavarande läroanstalterna.

Dessa bestämmelser rörande valbarhet till rektor är enligt utredningens mening

onödigt rigorösa. En vid ett universitet nyutnämnd professor kan från tidigare

tjänstgöring där vara minst lika förtrogen med universitetets förhållanden som

den, som innehaft professur där i tre ar efter att tidigare ha varit knuten till

annat lärosäte. De akademiska läroanstalternas ändamål är vidare att på vetenskaplig

grund bedriva forskning och utbildning, varför det enligt utredningens

mening ej är fullt konsekvent att begränsa valbarheten för rektorat till professorskretsen.

Det kan därjämte mycket väl tänkas, att i något fall en person med

anställning utanför universitetsvärlden allmänt anses vara den för rektora tet bäst

skickade.

Utredningen föreslår den bestämmelsen, att till ett universitets eller en högskolas

rektor må utses den person, som med hänsyn till vetenskapliga och pedagogiska

kvalifikationer bedömes vara för rektoratet bäst skickad.

Rektors mandattid är vid universiteten tre och vid de tekniska högskolorna

fyra år. Med hänsyn till värdet av en viss kontinuitet i ledningen för en organisation

av den omfattning det här rör sig om anser utredningen för sin del, att

den längre mandattiden vid de tekniska högskolorna är att föredraga. Utredningen

föreslår därför, att rektors mandatperiod sättes till fyra år.

Någon annan begränsning av möjligheten till omval än den som anges av

pensioneringsperiodens övre gräns vill utredningen ej förorda. Val av rektor bör

sålunda förrättas för en tid av högst fyra år i sänder.

För närvarande gäller i fråga om såväl universiteten som de tekniska högskolorna

den bestämmelsen, att rektor behåller sin professur, men i den utsträckning

han själv önskar är befriad från den därmed förenade undervisnings- och exami
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

nationsskyldigheten, som då i stället bestrides av vikarie. Detta medför, att vid

upprepat omval av rektor dennes professur under lång tid, kanske decennier,

upprätthålles av vikarie. Ilärutinnan erfordras enligt utredningens mening, oavsett

hur valbarhetsbestämmelserna för rektoraten utformas, en ändring av gällande

ordning.

Under två på varandra följande fyraårsperioder synes rektors tjänst, därest

denna är knuten till sådan akademisk läroanstalt, för vilka den nya universitetsstadgan

föreslås gälla, utan stora olägenheter kunna bestridas med vikarie på

sätt som nu sker. Blir rektor emellertid omvald för en tredje mandatperiod, bör

enligt utredningens mening hans ordinarie lärartjänst föras över stat och den på

stat uppförda tjänsten återbesättas. Uppkommer efter utgången av den tredje

tjänstgöringsperioden den situationen, att avgången rektor skall inträda i utövning

av den över stat uppförda tjänsten, bör denna föras på övergångsstat,

d. v. s. göras till en personlig befattning.

Utredningens här framlagda förslag innebär, att en ordinarie lärartjänst vid

ett universitet eller eu högskola alltjämt kan under flera år i följd behöva bestridas

av vikarie, därför att den ordinarie innehavaren fungerar som rektor.

Därest sådan vikarie innehar kompetens för det slag av tjänst, varom fråga är,

bör enligt utredningens mening till honom utgå lön enligt samma grunder, som

gäller för den som med stöd av vikariatslöneförordnande bestrider tjänst av ifrågavarande

slag.

För det fall att annan än professor vid universitet eller högskola, som här avses,

väljes till rektor, synes böra föreskrivas, att Kungl. Maj:t efter förslag av

vederbörande konsistorium och yttrande av universitetskanslersämbetet i varje

särskilt fall fattar beslut angående avlöning och andra ersättningar åt den valde.

Såsom rektors ställföreträdare finns vid universiteten och de större fackhögskoloma

en prorektor, vald på samma sätt och för samma tid som rektor.

I det föregående har utredningen föreslagit, att ett universitets eller en högskolas

konsistorium skall bestå av rektor och universitetsrad (motsvarande) samt

av såväl fakulteternas som sektionernas dekaner och därjämte en av odelad

medicinsk fakultet vald ledamot. Utredningen föreslår vidare en längre gående

fakultets- och sektionsuppdelning än den nuvarande. Detta får till följd, att

konsistorierna vid de största läroanstalterna kommer att få minst tolv ledamöter.

Med hänsyn till att konsistorierna sålunda blir relativt omfattande styrelseförsamlingar,

anser utredningen det vara mindre välbetänkt att tillföra dem ytterligare

en ledamot, vilkens uppgift i övrigt skulle inskränka sig till den att vara

rektors ställföreträdare. Utredningen föreslår därför, att konsistoriet ges skyldighet

att genom val utse antingen en av dekanerna eller den av medicinsk

fakultet valde ledamoten av konsistoriet att tillika vara universitetets/högskolans

prorektor och såsom sådan fungera som rektors ställföreträdare och konsistoriets

vice ordförande. Sådant val bör förrättas för en tid av högst tre år i

sänder.

För handelshögskolan i Göteborg är den här föreslagna ordningen för val av

7* — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 50

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Knngl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196k

prorektor icke lämplig. Utredningen föreslår, att vid denna högskola en särskild

prorektor väljes för högst tre år i sänder och i övrigt på samma sätt som rektor.

Hinder bör ej föreligga mot att uppdragen som prorektor och som tredje ledamot

av högskolans konsistorium förenas hos samma person. Vid förfall för rektor

vid sammanträde med konsistoriet bör då den särskilt valde suppleanten ingå

som ledamot av detta.

Som framgått av vad utredningen i de närmast föregående avsnitten anfört,

föreslår utredningen att det omedelbara ansvaret för den administrativa och

ekonomiska förvaltningen av en akademisk läroanstalt anförtros en administrativ

tjänsteman med ställning som ledamot av konsistoriet och under detta chef för

läroanstaltens centrala förvaltning, d. v. s. motsvarigheten till vad som vid universiteten

nu benämnes drätselverk och kansli. Den redan genomförda och den

för den närmaste tiden erforderliga expansionen av hela universitets- och högskoleorganisationen,

en expansion som till väsentlig del förutsättes ske genom

successiv utbyggnad av de redan befintliga läroanstalterna, gör, redan den, enligt

utredningens bestämda mening en kraftig förstärkning av de enskilda universitetens/högskolornas

administrativa organisation till en ofrånkomlig nödvändighet.

Därtill kommer, att den lokala universitets/högskoleadministrationen enligt

utredningens i det föregående redovisade förslag får nya uppgifter och ansvarsområden.

Utredningen har sålunda föreslagit, dels att de lokala akademiska

myndigheterna ges ansvar — och resurser — för en fastare administration av

utbildningsorganisationen, dels att de som en av sina huvuduppgifter får att

handha en aktivt planerande verksamhet inom den ekonomiska förvaltningens

område, dels slutligen att dessa myndigheter ges ansvaret för den kamerala förvaltningen

av utifrån givna forskningsanslag och för den direkta ledningen av

för läroanstalten gemensamma verksamheter av servicekaraktär.

Utredningens förslag innebär vidare, att på den lokala universitets/högskolestyrelsens

organ lägges avgörandet av ett icke obetydligt antal ärenden, vilka nu

avgöres av de centrala akademiska förvaltningsmyndigheterna (kanslern respektive

överstyrelsen för de tekniska högskolorna).

För att universitets/högskoleadministrationen skall kunna på ett tillfredsställande

sätt handha sin sålunda avsevärt utvidgade arbetsuppgift fordras

enligt utredningens bestämda mening dels en differentierad personalstab inom

läroanstalternas centrala förvaltning, dels en sammanhållande, administrativ

ledning för denna förvaltning. För att tillgodose sistnämnda behov föreslår

universitetsutredningen inrättandet vid de akademiska läroanstalterna av en ny

typ av administrativa chefsbefattningar. För innehavarna av vissa av dessa

tjänster föreslår utredningen tjänstebenämningen universitetsråd.

Universitetsrådet (motsvarande) bör, som ovan nämnts, under konsistoriet

vara chef för den för läroanstalten gemensamma administrationen med undantag

för universitetsbiblioteket, som alltjämt bör lyda direkt under konsistoriet och

förvaltas av överbibliotekarien såsom chef. Universitetsrådet (motsvarande) bör

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ls proposition nr BO år 19Gb

vidare — som framgår av tidigare avsnitt av detta kapitel — vara självskriven

ledamot av konsistoriet och vid dettas sammanträden antingen själv eller genom

förvaltningens tjänstemän svara för föredragningen av alla ärenden utom rena

biblioteksärenden, vilka förcdrages av överbibliotekarien eller genom dennes

försorg. Universitetsrådet (motsvarande) skall vidare jämte rektor utgöra rektorsämbetet

och därvid närvara vid handläggningen av de ärenden, vilka enligt

gällande bestämmelser ankommer på rektorsämbetet eller av konsistoriet hänvisats

till detsamma för avgörande. Universitetsrådet (motsvarande) skall därjämte

själv avgöra de ärenden eller grupper av ärenden, vilka genom delegationsbeslut

av konsistoriet hänvisats till honom för avgörande.

I egenskap av förvaltningschef bör universitetsrådet (motsvarande) leda och

fördela arbetet inom universitets/högskoleförvaltningen och öva tillsyn över där

anställd personal.

Såsom föredragande i konsistoriet bör universitetsrådet (motsvarande) svara

för beredningen av alla på universitets/högskolestyrelsen ankommande ärenden.

Särskilt skall han därvid ha att svara för det förberedande planeringsarbetet för

utbyggnaden av de för läroanstalten gemensamma resurserna och att därvid

tillse, att detta planeringsarbete samordnas med motsvarande arbete inom

fakulteterna.

Eftersom all högre administrativ personal enligt utredningens mening bör tillhöra

läroanstaltens centrala förvaltning, bör det åligga universitetsrådet (motsvarande)

att tillse, att fakulteter och sektioner får det bistånd med sekretariatsresurser

och utredningar, som fordras framför allt för deras planerande verksamhet

och för administrationen av utbildningsorganisationen. I särskilda fall bör

universitetsrådet (motsvarande) själv kunna fungera som föredragande i fakultet

eller sektion.

Allmänt bör det slutligen åligga universitetsrådet (motsvarande) att följa

verksamheten vid universitetet/högskolan, att verka för goda forsknings- och

studieförhållanden och att vidtaga eller föreslå alla åtgärder, som han finner

kunna gagna läroanstalten och dess verksamhet.

Såsom framgår av det ovan sagda är universitetsrådsbefattningarna (motsvarande)

avsedda som rent administrativa chefstjänster. På innehavarna av dessa

tjänster skall enligt förslaget bl. a. ankomma att tolka och tillämpa de författningar

och andra föreskrifter, som av överordnad myndighet eller av Kungl.

Maj :t meddelats för den administrativa regleringen av de akademiska läroanstalternas

verksamhet. Därav följer, att universitetsrådet (motsvarande) står i ett

särskilt ansvarsförhållande gentemot i sista hand Kungl. Maj:t. Med hänsyn

härtill anser utredningen, att innehavare av universitetsrådstjänsterna (motsvarande)

utan ansökningsförfarande bör förordnas av Kungl. Maj:t efter anmälan

av universitetskanslersämbetet.

Med hänsyn till det ansvar, som följer med dessa tjänster, och till de kvalifikationer,

som fordras för att väl fylla dem, måste universitetsrådsbefattningarna

(motsvarande) enligt utredningens mening placeras på chefslöneplanen.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

Själva lönegradsplaceringen måste bli beroende framför allt av omfattningen av

den förvaltning, som de enskilda tjänsternas innehavare skall svara för.

Sammanfattningsvis anför utredningen följande beträffande förslaget om administrativa

chefstjänster vid sidan av konsistorier och rektorer.

Det här framlagda förslaget om inrättande av universitetsrådstjänster (motsvarande)

bör enligt utredningens mening ses som ett förslag om en i dagens

läge helt nödvändig förstärkning av den nuvarande rektorsinstitutionen. Genom

förslaget att lägga det omedelbara ansvaret för själva administrationen på administrativa

chefstjänstemän menar sig utredningen ge läroanstalternas rektorer

möjlighet att helt ägna sig åt vården om den egentliga universitets/högskoleverksamheten

— forskningen och den vetenskapliga utbildningen. Rektorerna är

som konsistoriernas ordförande läroanstalternas högsta företrädare och har

sålunda alltfort överinseendet över alla deras angelägenheter, däribland även de

administrativa. Motiveringen härför är den, att administrationen även den är en

serviceverksamhet åt forskningen och den vetenskapliga utbildningen.

c) Samarbetsnämnder

De hittills förda resonemangen rörande konsistoriernas uppgifter förutsätter,

att ledningen av varje självständig läroanstalt utövas av ett enda konsistorium

såsom läroanstaltens styrelse. Särskilda överväganden blir emellertid nödvändiga

i ett par hänseenden, nämligen dels i fråga om styrelsen för de s. k. gemensamma

institutionerna eller institutionsgrupperna i Lund och Göteborg, dels i fråga

om styrelsen av för de tre läroanstalterna i Stockholm gemensamma verksamheter.

Vad beträffar frågan om styrelseorganisationen för de gemensamma institutionerna

i Lund och Göteborg föreslår utredningen, att förslag till petita för dessa

institutioner skall utarbetas av sektionsgrupper, omfattande de berörda sektionerna

vid båda de berörda läroanstalterna på var och en av de nämnda universitetsorterna.

Dessa förslag till petita skall behandlas gemensamt av de två

berörda fakultetsberedningarna. Härav följer, att det ställer sig naturligt, att

Kungl. Maj:t vid sin fördelning mellan fakulteter och sektioner av icke-ordinarieposten

samt materiel- och apparatanslagen i fråga om var och en av de berörda

läroanstalterna anger särskilda delposter för de gemensamma institutionernas

ämnen. Forskar- och högre lärartjänster förutsättes även i fortsättningen komma

att av Kungl. Maj:t formellt fördelas på de skilda läroanstalterna, även om med

innehav av dessa tjänster kommer att förknippas undervisnings- och examinationsskyldighet

vid båda läroanstalterna. De för tilldelningen av lärarkrafter

enligt fastställd organisationsplan gällande bestämmelserna förutsättes vidare

komma att gälla även för tilldelning av lärarkrafter för den del av de gemensamma

institutionernas undervisning, som avser filosofiska examina.

Här angivna förhållanden och förutsättningar har lett utredningen till den

ståndpunkten, att styrelsen för de gemensamma institutionerna lämpligen utövas

gemensamt för dessa institutioner men skilt från styrelsen för de ifrågavarande

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964-

läroanstalternas övriga institutioner. Utredningen föreslår därför, att de på konsistorierna

eljest ankommande uppgifterna i avseende på de gemensamma institutionerna

anförtros särskilda konsistorieorgan. Dessa organ bör enligt utredningens

mening benämnas samarbetsnämnder (sarnarbetsnämnden jör universitetet

i Göteborg och Chalmers tekniska högskola respektive sarnarbetsnämnden

jör universitetet och tekniska högskolan i Lund). Varje sadan samarbetsnämnd

synes böra bestå av lika antal, förslagsvis tre, ledamöter från vart och ett av

de berörda läroanstalternas konsistorier samt därjämte vederbörande universitetsråd

(motsvarande) såsom ledamot (Göteborg) respektive ledamöter (Lund).

Av de förstnämnda sex ledamöterna synes läroanstalternas rektorer böra vara

självskrivna, medan vartdera konsistoriet genom val bör utse tva ledamöter

jämte suppleanter för dem.

Samarbetsnämnds arbete synes böra ledas av de berörda läroanstalternas rektorer

såsom ordförande respektive vice ordförande, varvid ordförandeskapet bör

alternera så, att varje läroanstalts rektor är ordförande det ena läsåret och vice

ordförande läsåret därpå. Under samarbetsnämnds första verksamhetsår bör

vederbörande universitets rektor vara nämndens ordförande.

Utredningen vill avslutningsvis påpeka, att vad här sagts om rektors ställning

och uppgifter får motsvarande giltighet i avseende pa ordförandena i samarbetsnämnderna

i Göteborg och Lund. I

I fråga så om de tre läroanstalterna i Stockholm föreligger en annan situation

än den i Göteborg och Lund. Några gemensamma ämnesinstitutioner förutsättes

här icke finnas vid övergången till den nya organisationen. Däremot finns självfallet

ett behov av samarbete och samverkande planering med sikte på ett för två

eller alla tre läroanstalternas gemensamt nyttjande av anläggningar och verksamheter

av olika slag. Därjämte förordar utredningen, att redan från början en viss

jörvaltningsgemenskap kommer till stand avseende främst den ekonomiska förvaltningen

och de administrativa utredningsresurserna.

Sina överväganden rörande dessa spörsmål redovisar utredningen utförligt i

ett följande avsnitt. Här må endast konstateras, att även för Stockholms del

ett organ av styrelsekaraktär bör upprättas på en nivå ovanför läroanstalternas

konsistorier men med dessa som huvudkomponenter. Utredningen föreslår därför,

att en samarbetsnämnd kommer till stånd med uppgift att handha de angelägenheter,

som är eller i framtiden kan bli gemensamma för Stockholms universitet,

det ombildade karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm.

Då det gäller organisationen av denna samarbetsnämnd, som utredningen föreslår

skall ges benämningen akademiska sarnarbetsnämnden i Stockholm, måste

beaktas, dels att intressenterna bär är tre (mot två i vartdera Göteborg och

Lund), dels att sarnarbetsnämnden i Stockholm avses få, förutom vissa rent

administrativa styrelse-uppgifter, allmänt utredande uppgifter med sikte på en

fastare organisatorisk samverkan på områden, där en sadan befinnes kunna lända

forskningen och utbildningen till fördel. Med hänsyn härtill har utredningen

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

funnit, att den akademiska samarbetsnämnden i Stockholm bör ges en något

annorlunda organisation än samarbetsnämnderna i Göteborg och Lund.

Utredningen föreslår, att såsom ledamöter av den akademiska samarbetsnämnden

i Stockholm skall ingå dels de tre berörda läroanstalternas rektorer, dels

chefen för samarbetsnämndens kansli samt därjämte, att samarbetsnämndens

arbete skall ledas av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande. Ordföranden bör

enligt utredningens mening förordnas för en tid av högst sex år i sänder.

Samarbetsnämnden bör sammanträda så ofta ordföranden finner sammanträde

erforderligt samt då någon av ledamöterna påkallar sammanträde. Föredragande

vid sammanträdena bör vara chefen för nämndens kansli eller den tjänsteman

inom kansliet, som chefen bestämmer. Samarbetsnämnden bör liksom ett konsistorium

ha möjlighet att delegera sin beslutsmyndighet i visst ärende eller viss

grupp av ärenden. Härutinnan bör dock gälla, dels att beslutsmyndighet må

kunna delegeras endast till chefen för nämndens kansli, dels att förutsättningen

för delegationsbeslut skall vara, att nämndens samtliga ledamöter är ense därom.

Utredningen vill här tillägga, att den utgår från att det akademiska rektorskonventet

i Stockholm som en följd av inrättandet av den här föreslagna samarbetsnämnden

kommer att få delvis andra arbetsuppgifter, än det för närvarande

har.

I fråga om samtliga de här föreslagna samarbetsnämnderna bör i den nya universitetsstadgan

föreskrivas, att de skall vara skyldiga att allmänt verka för ett

förstärkt samarbete mellan berörda läroanstalter och att de skall ha att för vederbörliga

myndigheter framlägga de förslag, som de i detta syfte finner påkallade.

Utredningen förordar, att det skall ankomma pa Kungl. ]VIaj:t att för varje

enskild samarbetsnämnd besluta rörande fördelningen av åligganden mellan

nämnden å ena sidan och berörda konsistorier å den andra.

D. Förvaltningens uppbyggnad

a) Gemensam förvaltning inom en läroanstalt

Inom den nuvarande universitets/högskoleorganisationen är, bortsett från de

mindre fackhögskolorna, administrationen uppdelad på två avdelningar, en ekonomisk

och en allmänt-administrativ.

Av förslaget om inrättande av universitetsrådstjänster (motsvarande) följer,

att den nuvarande uppdelningen på två sinsemellan helt eller så gott som helt

självständiga avdelningar måste ersättas med en under universitetsrådets (motsvarande)

chefskap ställd gemensam förvaltningsorganisation, som på lämpligt

sätt uppdelas på underavdelningar. Däremot förordar utredningen ett bibehållande

av den huvudprincip för uppbyggnaden av den nuvarande förvaltningsorganisationen,

som innebär att förvaltningen är gemensam för såväl de administrativa

styrelseorganen (konsistorier och motsvarande) som för fakulteter och

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

sektioner. Trots att fakulteterna (sektionerna) enligt utredningens förslag —

framför allt i fråga om planeringsarbetet — får cn starkare och mera ansvarsfull

ställning i universitetsorganisationen, än de för närvarande har, vill utredningen

sålunda icke föreslå en formell fakultetsuppdelning av t. ex. sekretariats- och

utredningsresurserna, utan föreslår, att alla för saväl fakultetsorgancns som styrelseorganens

arbete erforderliga administrativa resurser sammanhalles i cn gemensam

universitets/högskoleförvaltning, underställd universitetsrådet (motsvarande)

och — i sista hand — konsistoriet.

En motsvarande ståndpunkt intager utredningen i avseende på institutionernas

förvaltning. Utredningen vill sålunda icke förorda, att högt kvalificerad kameral

och annan administrativ personal ingår i institutionernas fasta organisation.

Den lättnad i den forskande personalens, främst prefekternas, administrativa

arbetsbörda, som enligt utredningens mening är synnerligen angelägen, vill

utredningen i stället uppnå på den vägen, att administrativa uppgifter berörande

verksamheten vid institutionerna såvitt möjligt flyttas över till universitetets/

högskolans centrala förvaltning. De väsentliga förslagen härutinnan gäller dels

överflyttning till den sistnämnda av den kamerala och personaladministrativa

förvaltning, som följer med forskningsrådsanslagen (motsvarande) till institutionernas

forskare, dels resurser inom den centrala förvaltningen till hjälp för institutionernas

upphandlingsverksamhet, dels förstärkning av den centrala förvaltningens

resurser för de administrativa uppgifter, som följer med undervisningen.

Därtill har utredningen pekat på möjligheten att ur ämnesinstitutionsorgamsationen

bryta ut vissa anläggningar och verksamheter av service-karaktär och

sammanföra dem under den centrala förvaltningens ledning. För de administrativa

uppgifter, som trots allt detta måste komma att åvila institutionerna, fordras

självfallet även i fortsättningen att administrativ biträdespersonal står till dessas

förfogande.

En av universitets/högskoleadministrationens mest betydelsefulla uppgifter

blir emellertid — som framgår av det sagda — att tillhandagå fakulteterna (sektionerna)

med dels sekretariat sresurser av allmänt-administrativt slag, dels utredningsresurser

för planeringsarbetet och för utbildningsadministrationen. Utredningens

förslag innebär härvidlag icke någon förändring i principerna för gällande

ordning, men fakultetsorganens här föreslagna större ansvar både för planeringsarbetet

och för utbildningsorganisationen innebär, att det blir ännu mera betydelsefullt

än för närvarande, att universitetets/högskolans centrala förvaltning

kan fullgöra sin service-uppgift gentemot fakulteter och sektioner.

b) Gemensam förvaltning för två eller flera läroanstalter

Utredningens förslag om att förvaltningsorganisationen inom en läroanstalt

alltfort skall vara gemensam för konsistorium och fakulteter (sektioner) grundar

sig huvudsakligen på den allmänna uppfattningen, att en stor förvaltningsorganisation

ger rum för specialisering, innebärande att de skilda administrativa specialfunktionerna

fördelas mellan grupper av tjänstemän, som var och en genom

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

utbildning, intresseinriktning och rutin är särskilt ägnad för ett visst slag av

uppgifter.

Detta resonemang kan föras ett steg vidare och leder då till frågan om en för

två eller flera läroanstalter gemensam förvaltningsorganisation.

I denna fråga har utredningen fört ingående överläggningar, under vilka skäl

framkommit, som talar både för och emot en förvaltningsorganisatorisk gemenskap

mellan läroanstalterna på en och samma universitetsort. Några entydiga

principer att lägga till grund för konkreta förslag härutinnan har utredningen

emellertid ej kunnat finna.

Utredningen har i denna situation funnit det vara riktigast att framlägga

konkreta organisationsförslag för varje universitetsort för sig och att därvid

beakta de särskilda förhallanden — institutionella, lokalmässiga och andra —,

som föreligger på var och en av dessa. Dessa förslag redovisas i det följande.

Utredningen är klar över att en förvaltningsorganisation, som är uppbyggd på

angivet sätt, kan behöva justeras allteftersom de förhållanden förändras, som

utgjort förutsättningar för organisationens konstruktion. Utredningen hänvisar

här till sitt i annat avsnitt närmare redovisade förslag om att inom universitetskanslersämbetet

skall upprättas en särskild byrå med uppgift, bl. a., att fortlöpande

följa erfarenheterna av den nya organisationen och framlägga de förslag

till omläggningar och reformer, som befinnes påkallade.

De universitetsorter, där det enligt utredningens förslag kommer att finnas

mer än en läroanstalt underställd det ombildade universitetskanslersämbetet och

där följaktligen frågan om en helt eller delvis gemensam förvaltningsorganisation

för dem bör övervägas, är Lund, Göteborg och Stockholm. Förutsättningarna är

härvidlag i skilda hänseenden så olika på dessa tre orter, att särskilda överväganden

blir nödvändiga för var och en av dem.

Göteborg

I avseende pa fragan om en, mer eller mindre fullständig, förvaltningsorganisatorisk

gemenskap mellan ett universitet och en teknisk högskola vill utredningen

strax uttala, att enligt dess mening inga principiella hinder föreligger mot en

dylik gemenskap, därest — som i detta betänkande föreslås — de två slagen av

högre läroanstalter underställes en och samma centrala myndighet och får sin

verksamhet reglerad i en gemensam stadga. Avgörande blir i stället rent praktiska

överväganden, varvid ställningstagandena bl. a. blir beroende av lokala

förutsättningar i skilda hänseenden.

Det måste nämligen konstateras, att uppgifter och verksamhet för de två

slagen av läroanstalter i manga hänseenden är ensartade. De skilda typerna av

akademiska lärartjänster är i stort sett gemensamma och reglerna rörande tillsättningsförfarande,

tjänstgöringsskyldighet m. m. är också väsentligen lika.

Detsamma gäller i fråga om reglerna för den kamerala förvaltningen. Dessa likheter

i fråga om administrationens uppgifter och villkor kommer att förstärkas

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964 209

ytterligare vid genomförande av förslagen om gemensam stadga och om eu för

båda läroanstalterna gemensam övermyndighet.

De största olikheterna torde vara att finna inom utbildningsorganisationen.

Men icke heller dessa olikheter utgör enligt utredningens mening något avgörande

hinder för en gemenskap i förvaltningsorganisatoriskt hänseende. Såvitt

utredningen kunnat finna, är nämligen skillnaderna i fråga om utbildningens

utformning och organisation mellan teknisk och filosofisk utbildning visserligen

stora men knappast större än motsvarande skillnader mellan medicinsk och filosofisk

utbildning.

För Göteborgs del föreligger den situationen, att ett mycket nära samarbete

mellan Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet under alla förhållanden

är nödvändigt som eu följd av besluten om att lokaler och vetenskaplig

utrustning samt i viss utsträckning även personella resurser för de centrala matematisk-naturvetenskapliga

ämnena matematik, fysik, kemi och teoretisk fysik

skall vara gemensamma för de båda läroanstalterna. Styrelsefunktionerna för

dessa gemensamma institutioners angelägenheter kommer enligt utredningens i

det föregående framlagda förslag att utövas av en särskild samarbetsnämnd, bestående

av företrädare för de två läroanstalternas konsistorier. För universitetsutredningen

framstår det som självklart, att detta samarbete om gemensamma

resurser och i viss mån även gemensamma arbetsuppgifter avsevärt skulle underlättas

genom en förvaltningsorganisatorisk gemenskap mellan läroanstalterna.

Härtill kommer, att det vid 1960 års riksdag antagna programmet för de högre

läroanstalternas utbyggnad under 1960-talet för Göteborgs del innebär en relativt

sett avsevärt starkare expansion än den som beslutats för de övriga tre äldre

universitetsorterna. Utbyggnaden gäller såväl universitetet som Chalmers tekniska

högskola. Utöver detta program kan tillkomma utbyggnadsuppgifter av

betydande omfattning inom dels det medicinska, dels det odontologiska området.

Under sådana omständigheter måste det vara särskilt angeläget, att förvaltningsorganisationen

utformas på ett sådant sätt, att ansvaret för förvaltningens

ledning liksom förvaltningen av de skilda specialuppgifterna inom densamma kan

anförtros en högt kompetent personal. Det torde härvidlag i och för sig vara

obestridligt, att dessa synpunkter lättare kan tillgodoses inom ramen för en stor

förvaltningsorganisation än inom två mindre förvaltningsenheter.

Efter övervägande av skilda på frågans bedömande inverkande faktorer föreslår

utredningen, att en för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola

gemensam förvaltningsorganisation upprättas. Denna förvaltningsorganisation

bör enligt utredningens mening ledas av ett universitetsråd som chef, medan

styrelsefunktionerna utövas av de två läroanstalternas konsistorier samt av den

för dem gemensamma samarbetsnämnden.

Konkret avser utredningen med förslaget om förvaltningsorganisatorisk gemenskap

mellan Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola, att alla

förvaltningsgöromål för dessa två läroanstalter skall handhas gemensamt av en

enda förvaltningsorganisation under ledning av en gemensam förvaltningschef

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

(universitetsrådet), men att styrelsefunktionerna för universitetets förvaltningsangelägenheter

utövas av universitetets konsistorium och rektorsämbete (universitetets

rektor jämte universitetsrådet), medan styrelsefunktionerna för Chalmers

tekniska högskolas förvaltningsangelägenheter på motsvarande sätt utövas av

högskolans konsistorium och rektorsämbete (högskolans rektor jämte universitetsrådet).

Styrelsen för de med de s. k. gemensamma institutionerna (i framtiden

eventuellt även institutionsgrupperna) sammanhörande angelägenheterna kommer

slutligen att utövas av samarbetsnämnden, i vilken såväl de berörda läroanstalternas

rektorer som universitetsrådet ingår bland ledamöterna. Universitetsrådet

blir sålunda chef för en gemensam förvaltningsorganisation men ansvarar

för föredragningen i två konsistorier och inom två rektorsämbeten samt därjämte

i samarbetsnämnden.

Lund

Uppbyggnaden av den tekniska högskolan i Lund har nyligen igångsatts. Även

här kommer vissa institutioner att utnyttjas gemensamt av universitetet och

högskolan. I detta hänseende kommer sålunda på något längre sikt förutsättningarna

i fråga om förvaltningsorganisationens uppbyggnad att bli ungefär

desamma i Lund som de för närvarande är i Göteborg.

Enligt utredningens uppfattning finns det emellertid i dagens läge ej anledning

att fatta definitiva beslut rörande förvaltningsorganisationens utformning för den

tekniska högskolan i Lund. Detta synes böra ske först i samband med att uppbyggnadsarbetet

slutföres och det bör rimligen ankomma på den särskilda organisationskommittén

att härutinnan framlägga förslag.

Allteftersom högskolan bygges upp och verksamheten där kommer i gång, ökar

emellertid förvaltningsgöromålen för den nya läroanstalten. De av dessa göromål,

som direkt sammanhänger med själva uppbyggnaden och med organiserandet av

civilingenjörsutbildningen inom de skilda avdelningarna bör självfallet handhas

av organisationskommittén och dess sekretariat med hjälp av till högskoleorganisationen

knuten biträdande personal. De mera rutinmässiga förvaltningsgöromålen

däremot kommer inom kort att få en sådan omfattning, att de bör handläggas

inom en fastare organisation. Att för dessa uppgifter, som i allt väsentligt

är desamma som motsvarande göromål inom universitetets förvaltning, redan nu

bygga upp en särskild organisation, fristående från universitetsförvaltningen,

vore enligt utredningens mening å andra sidan knappast välbetänkt. Dessa uppgifter

synes i stället tills vidare böra omhänderhas av universitetets förvaltning

(som enligt utredningens förslag skall omfatta jämväl den nuvarande tandläkarhögskolan

i Malmö). Utredningen föreslår sålunda, att åt den nya förvaltningsorganisationen

vid Lunds universitet uppdrages att för den tekniska högskolans

räkning och under organisationskommitténs ledning tills vidare handha följande

förvaltningsuppgifter, nämligen (1) den kamerala förvaltningen; (2) de personaladministrativa

uppgifterna; (3) uppgiften att vara högskoleinstitutionerna och

deras forskare till hjälp vid sådan upphandling, som icke handhas av den nu
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19Gb

varande utrustningsnämndens motsvarighet inom universitetskanslersämbetet;

samt (4) de uppgifter, som i det föregående sammanfattats med benämningen

informations- och kontaktuppgifterna.

Förslaget att de uppräknade uppgifterna tills vidare skall handhas av universitetsförvaltningen

i Lund är avsett innebära, att ansvaret för verksamheten skall

åvila universitetsförvaltningens chef, universitetsradet, medan styrelsefunktionerna,

d. v. s. beslutsmyndigheten i här ifrågavarande ärenden, alltjämt utövas

av organisationskommittén eller av dem eller den kommittén bestämmer. Som en

konsekvens härav synes universitetsrådet i Lund böra göras delaktig i denna

beslutsmyndighet i avseende på ärenden hänförliga till området för universitetsförvaltningens

uppdrag för tekniska högskolans räkning. Det bör också sta

organisationskommittén fritt att till universitetsrådet delegera beslutsmyndighet

i ärenden eller grupper av ärenden inom ramen för sagda uppdrag.

I övrigt bör, som framgår av det föregående, förvaltningsgöromålen för den

nya högskolan tills vidare alltjämt handhas av organisationskommittén och dess

sekretariat, intill dess en definitiv organisation för högskolan upprättas. I avvaktan

härpå synes emellertid bestämmelserna för organisationskommitténs

verksamhet böra överses i syfte att så mycket som möjligt anpassa dem till den

nya universitetsstadgan.

Stockholm

Vad så beträffar de tre under det omorganiserade universitetskanslersämbetet

stående läroanstalterna i Stockholm, Stockholms universitet, det ombildade

karolinska institutet (innefattande jämväl den nuvarande tandläkarhögskolan,

eventuellt även det nuvarande farmaceutiska institutet) och tekniska högskolan

i Stockholm, måste till en början konstateras, att situationen beträffande dem i

många hänseenden skiljer sig från dem i Göteborg och Lund. Nagra för tva eller

tre av dessa läroanstalter gemensamma ämnesinstitutioner förutsättes icke förefinnas

vid övergången till den nya organisationen. Å andra sidan är det självfallet,

att behov redan nu föreligger och i framtiden blir allt starkare av en samverkan

i relativt fasta former mellan dessa läroanstalter, en samverkan som bl. a.

torde böra taga sikte på gemensamma anläggningar och verksamheter av skilda

slag, avsedda att brukas gemensamt för forskningen och den akademiska utbildningen

i Stockholms-området.

Det måste emellertid strax konstateras, att en gemensam förvaltningsorganisation

för de tre till Stockholm förlagda läroanstalterna skulle bli avsevärt större än

t. ex. den i det föregående föreslagna förvaltningsorganisationen i Göteborg. Det

kan därför icke uteslutas, att de i det föregående angivna allmänna fördelarna

hos en gemensam förvaltning i detta fall skulle mer än uppvägas av nackdelar i

form av tungroddhet och friktioner, som i varje fall till en början kan uppstå som

en följd av olikheterna i traditioner och i verksamhetens inriktning. En särskild

svårighet ligger också i det förhållandet, att de akademiska läroanstalterna i

Stockholm geografiskt sett är spridda inom ett relativt stort område.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 196b

Med utgångspunkt i här angivna förutsättningar har utredningen prövat olika

alternativ för organisationen av universitetsväsendet i Stockholm.

Utredningen har övervägt möjligheten att sammanslå endast vissa akademiska

enheter inom Stockholms-området till större enheter. Ett steg i denna riktning

är dess förslag att infoga tandläkarhögskolan, eventuellt även farmaceutiska

institutet, som fakulteter i karolinska institutet. Den har också övervägt möjligheten

att i enlighet med traditionell universitetsorganisation sammanslå nuvarande

Stockholms universitet och karolinska institutet till ett universitet. Mycket

talar för en sådan sammanslagning. Men lika starka skäl talar för en samordning

av verksamheten vid tekniska högskolan med verksamheten vid övriga

läroanstalter. Utredningen har icke velat föreslå en organisationsform, som skulle

lösa vissa samordningsfrågor men som vore oförmögen att lösa andra. Den har

därför stannat för att framlägga ett förslag, som möjliggör, att samarbetsbehovet

kan tillgodoses över hela det akademiska fältet.

Utredningen har även övervägt möjligheten att — på samma sätt som ovan

föreslagits beträffande Göteborg — föreslå att hela administrationen vid två eller

alla tre läroanstalterna i Stockholm skall ledas av en chefstjänsteman (universitetsråd),

vilken skulle vara underställd de skilda läroanstalternas konsistorier.

Utredningen har emellertid därvid konstaterat, att den redan etablerade intressegemenskap,

som de s. k. gemensamma institutionerna konstituerar i Göteborgsfallet,

saknas i fråga om Stockholm, och att behovet av en fullständig förvaltningsorganisatorisk

samordning i varje fall på kort sikt därför är mindre starkt

beträffande den sistnämnda universitetsorten.

Med hänsyn härtill anser sig utredningen icke böra förorda en helt gemensam

förvaltningsorganisation för de tre läroanstalterna i Stockholm. Det finns enligt

utredningens mening full anledning att, innan ett sådant steg tages, avvakta

erfarenheterna av den här föreslagna förvaltningsorganisatoriska gemenskapen

mellan Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola.

Den organisationsform som utredningen valt att föreslå innebär, att särskilda

konsistorier finns vid var och en av de tre enheterna och att de administrativa

uppgifter, som intimt sammanhänger med den enskilda läroanstaltens speciella

akademiska verksamhet, ledes av en varje enhets konsistorium underställd chefstjänsteman.

Vid sidan därav finns emellertid administrativa uppgifter av mera

teknisk natur, som å ena sidan icke intimt sammanhänger med varje enhets speciella

akademiska verksamhet och som å andra sidan antingen med fördel centraliseras

eller med fördel får en enhetlig utformning vid de skilda läroanstalterna.

Därtill kommer, som ovan framhållits, behovet av en samordning av planeringsarbetet

för de akademiska läroanstalterna i Stockholm och behovet av eu samverkan

dem emellan i syfte att få till stånd och förvalta för gemensamt bruk

dimensionerade service-anläggningar och -verksamheter, kanske även institutioner.

För detta fordras ett sammanhållande organ med en fast organisation. Utredningen

föreslår, att dessa dels förvaltande, dels utredande uppgifter anförtros

en gemensam styrelse och en till denna knuten chefstjänsteman. För denna sty
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

relse för gemensamma angelägenheter föreslår utredningen benämningen den akademiska

samarbetsnämnden i S tockholm.

Samarbetsnämndens uppgift blir sålunda tvåfaldig. Den ena av dessa blir att

planera för och sedermera utgöra styrelse för service-anläggningar och andra

institutioner och inrättningar, som är gemensamma för mer an en av de skilda

läroanstalterna. Nämnden bör allmänt verka för ett lokalt samarbete mellan laroanstalterna

i såväl forskning som utbildning.

Samarbetsnämndens andra huvuduppgift föreslås bli att i de tre konsistoriernas

ställe handha vissa av de rent administrativa uppgifter, som enligt utredningens

i fjärde kapitlet redovisade förslag skall åvila den lokala universitets/

högskolestyrelsens organ. Vad utredningen härvidlag föreslår är sålunda en uppdelning

av dessa uppgifter på dels gemensamma, dels sådana som skall handhas

separat av de enskilda universitets/högskoleförvaltningarna.

Beträffande nu frågan hur denna uppdelning konkret skall genomföras vill

utredningen omedelbart uttala, att denna uppdelnings enskildheter självfallet

förutsätter mera ingående detaljundersökningar än utredningen haft möjlighet

att företaga. Det måste härvidlag också vara riktigt, att man prövar sig fram

steg för steg. Vad som från utredningens synpunkt bedömts som det väsentliga,

har varit att skapa en organisation, som kan bevaka dessa samordningsfrågor

och genomföra en samordning, i den mån och i den takt det klarlägges, att fördelar

därigenom står att vinna. Utredningen har utgått från att frågan om en

samordning bör bedömas utifrån sådana praktiska överväganden. Den bör sålunda

icke bli ett självändamål, enbart motiverad av en allmän universitetsidé.

För egen del har utredningen kommit till den uppfattningen, att de administrativa

uppgifter, som redan från början med fördel bör kunna handhas av den

akademiska samarbetsnämnden och den till denna knutna gemensamma förvaltningsorganisationen,

är följande, nämligen (1) den kamerala förvaltningen, (2)

uppgiften att vara institutionerna och deras forskare till hjälp i arbetet med

inköpsplanering och upphandling; (3) uppgiften att bedriva ett fortlöpande utredningsarbete

av företagsekonomisk karaktär och med sikte bl. a. på gemensamma

service-anläggningar och andra gemensamma institutioner och inrättningar, (4)

uppgiften att fungera som styrelse för gemensamma anläggningar, institutioner

och inrättningar, som under (3) avses; samt (5) de uppgifter, som i det föregående

sammanfattats med benämningen informations- och kontaktuppgifterna.

Utredningen vill tillägga, att uppgiften under (3) kan komma att innefatta

även deltagande i utarbetandet av lokalprogram för nybyggnader.

Utredningen föreslår, att ovan uppräknade uppgifter från början anförtros den

akademiska samarbetsnämnden i Stockholm och handhas av den till nämnden

knutna förvaltningsorganisationen.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att universitetsverksamhetens

egen snabba utveckling liksom utvecklingen inom den rent administrativa teknikens

område mycket snart kan förändra förutsättningarna för de förvaltningsorganisatoriska

förslag, som utredningen framlägger i detta betänkande.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

Utvecklingen kan relativt snart på vissa områden aktualisera en mera långtgående

förvaltningsorganisatorisk samverkan på det lokala planet. Överhuvudtaget

är det enligt utredningens mening angeläget, att erfarenheterna av den här

föreslagna organisationen redan från början ingående studeras och möjligheterna

till ytterligare reformer därvid prövas.

Sedan samarbetet utvecklats och stabiliserats, så att mera väsentliga områden

av den akademiska verksamheten lagts under en gemensam styrelse kan måhända

samarbetsnämnden ersättas av ett för Stockholmsorten gemensamt akademiskt

konsistorium och rektorsämbete. En sådan styrelse för gemensamma

frågor skulle kunna förenas med en viss grad av självstyrelse under särskilda

konsistorier och rektorsämbeten vid de större lokala enheterna. Stockholmsortens

akademiska verksamhet är så omfattande, att man — i likhet med förhållandet

i utländska storstäder — troligen på detta sätt bör söka finna en medelväg

mellan centralisering och decentralisering. Till den definitiva utformningen av

Stockholmsorganisationen får man emellertid taga ställning, när erfarenhet

vunnits rörande formerna och omfattningen av det lokala samarbetet.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag i avseende på Stockholm, att

fyra särskilda förvaltningsorganisationer föreslås upprättade, nämligen en för

envar av de tre läroanstalterna och därjämte en förvaltning — benämnd samarbetsnämndens

kansli — för handhavandet av de för de tre läroanstalterna

gemensamma förvaltningsangelägenheterna. Med hänsyn till att uppgifterna för

var och en av dessa fyra förvaltningsorganisationer otvivelaktigt blir av mindre

omfattning än motsvarande uppgifter för den föreslagna, helt gemensamma förvaltningsorganisationen

i Göteborg liksom för förvaltningsorganisationerna vid

vart och ett av universiteten i Uppsala och Lund, anser utredningen, att cheferna

för de fyra förvaltningarna i Stockholm bör vara byråchefer med placering

i någon av lönegraderna B 1—3.

c) Principerna för den lokala förvaltningens organisation

Utredningens i det föregående redovisade förslag innebär, att de lokala universitets/högskoleförvaltningarna

föreslås bli följande, nämligen

(1) förvaltningsorganisationen vid Uppsala universitet;

(2) förvaltningsorganisationen vid Lunds universitet, åt vilken tills vidare

jämväl vissa förvaltningsuppgifter för tekniska högskolan i Lund föreslås uppdragna;
(3)

den gemensamma förvaltningsorganisationen för Göteborgs universitet och

Chalmers tekniska högskola;

(4) förvaltningsorganisationen vid Stockholms universitet;

(5) förvaltningsorganisationen vid karolinska institutet;

(6) förvaltningsorganisationen vid tekniska högskolan i Stockholm;

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:tv proposition nr 50 år 19Gb

(7) akademiska samarbetsnämndens i Stockholm kansli (för handhavandet

av för Stockholms universitet, karolinska institutet och tekniska högskolan i

Stockholm gemensamma angelägenheter);

(8) förvaltningsorganisationen vid Umeå universitet; samt

(9) förvaltningsorganisationen vid tekniska högskolan i Lund (se dock punkt

2 ovan).

Vid sidan om dessa nio förvaltningsorganisationer ligger dels förvaltningarna

vid lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan, vilka icke beröres

av utredningens förslag, dels förvaltningen vid handelshögskolan i Göteborg.

Rörande den sistnämnda förvaltningen framlägger utredningen inga förslag

till förändringar. Av vad som anförts följer emellertid, att den nya universitetsstadgans

bestämmelser rörande universitetsråd (motsvarande) i fråga om

handelshögskolan i Göteborg skall avse förste byråsekreteraren vid högskolan.

Var och en av de ovan uppräknade nio förvaltningsorganisationerna skall enligt

utredningens förslag utgöra en sammanhållen organisatorisk enhet under ledning

av en administrativ chef. De under punkterna 1—3 uppräknade förvaltningarna

blir de största. För deras ledning föreslår utredningen inrättandet av tre tjänster

som universitetsråd med placering i lönegrad B 4. För ledningen av de under

punkterna 4—8 angivna förvaltningsorganisationerna föreslår utredningen inrättandet

av fem tjänster som byråchefer med placering i någon av lönegraderna

B 1—3. Rörande organisationen av förvaltningen för tekniska högskolan i Lund

anser utredningen, att förslag bör framläggas av organisationskommittén, men

utredningen räknar med att efter uppbyggnadsperiodens slut en byråchefsbefattning

bör inrättas även här.

För universitetsråden och övriga här angivna byråchefer användes i betänkandet

den gemensamma benämningen universitetsråd (motsvarande). Rörande universitetsrådens

(motsvarande) ställning och uppgifter m. m. har utredningens

förslag redovisats i ett föregående avsnitt.

Varje universitets/högskoleförvaltning bör rimligen uppdelas på avdelningar.

Principen för denna uppdelning bör, som redan framhållits, enligt utredningens

mening vara densamma som den som redan tillämpas vid universiteten och

högskolorna, nämligen en fördelning efter funktioner. En uppdelning efter fakulteter

eller, i fråga om den gemensamma förvaltningsorganisationen i Göteborg,

efter läroanstalter bör sålunda icke tillämpas. Endast genom en uppdelning efter

funktioner tillgodoser man nämligen, som utredningen ser saken, effektivitetskravet

inom en förvaltningsorganisation med så många och sinsemellan så olikartade

arbetsuppgifter som universitets/högskoleförvaltningens.

Då utredningen i det följande talar om »avdelningar» inom de skilda förvaltningsorganisationerna,

har utredningen därmed icke velat föreslå, att samtliga

dessa avdelningar på alla håll skall arbeta fristående från varandra och vara

direkt underställda universitetsrådet (motsvarande). Utredningen kan som

ovan framhållits — tänka sig, att det i undantagsfall kan vara lämpligt att vissa

av »avdelningarna» göres till sektioner inom en större enhet. Frågan härom synes

emellertid på förevarande stadium böra hållas öppen.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kun tgl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

Inom varje förvaltning måste finnas ett sekretariat. Detta bör vara gemensamt

för konsistorium (konsistorier) och rcktorsämbete(n) samt för fakulteter och

sektioner. Härmed avser utredningen att på sekretariatet bör ankomma att i

fråga om dessa myndigheter svara för (1) diarium, (2) kallelser och föredragningslistor,

(3) protokoll (motsvarande), (4) expediering av beslut samt (5) arkivering.

Vad här sagts om sekretariatets uppgifter, innebär att sekretariatet får ansvaret

för expedieringen bl. a. av fakulteternas/sektionernas petitaframställningar.

Dock bör redan här understrykas, att det utredningsarbete, som bildar underlaget

för dessa framställningar, enligt utredningens mening icke bör åvila sekretariatet

utan andra avdelningar inom förvaltningen. Däremot torde på sekretariatet

få ankomma ansvaret för beredningen av remissärenden av mera allmänt

innehåll.

Universitets/högskolesekretariatet bör enligt utredningens mening förutom

sina ovan angivna mera formella sekretariatsuppgifter ha att fungera som förvaltningens

juridiska specialavdelning. På dess handläggning bör sålunda ankomma

alla ärenden av rent juridisk natur och sekretariatet bör överhuvudtaget

tillhandagå läroanstaltens beslutande myndigheter och förvaltningens övriga

avdelningar med råd i juridiska spörsmål. För kompetens till de högre tjänsterna

inom sekretariatet bör därför fordras, att vederbörande avlagt juridisk eller

juridisk-samhällsvetenskaplig examen.

Universitets/högskolesekretariatet föreslås sålunda få den dubbla uppgiften

att dels utgöra läroanstaltens gemensamma kansli, dels fungera som förvaltningens

specialavdelning för juridiska angelägenheter. Förslaget innebär i jämförelse

med gällande ordning en förändring väsentligen såtillvida, att de uppgifter,

som vid universiteten nu handhas av fakultetssekreterarna, föreslås uppdelade

på flera avdelningars befattningshavare. De formella uppgifterna avseende

kallelser, protokoll, expediering av beslut m. m. för fakulteters och sektioners

räkning avses alltfort ligga hos sekretariatet, men utredningen räknar

med att det skall vara möjligt att överföra en betydande del av dessa arbetsuppgifter

till kanslister och andra tjänstemän utan akademisk examen. Endast i

undantagsfall torde nämligen själva protokollföringen vid fakultetssammanträden

fordra juridisk skolning. Uppgifterna att bereda och inför fakultet och sektion

föredraga ärendena föreslås däremot fördelade mellan specialister tillhörande

skilda avdelningar inom förvaltningen, varvid endast uppgifter av rent juridisk

natur avses ankomma på de högre tjänstemännen inom sekretariatet.

Vid den praktiska utformningen av en efter denna princip uppbyggd förvaltningsorganisation

för de högre läroanstalterna måste emellertid beaktas det stora

värde den nuvarande fakultetssekreterarfunktionen har för sammanhållningen

av själva fakultetsarbetet. Denna uppgift kan enligt utredningens mening icke

läggas på dekanerna ensamma. Det torde därför vara lämpligt, att även i den

nya organisationen någon av tjänstemännen inom sekretariatet får som uppgift

att särskilt följa varje enskild fakultets och sektions ärenden. På denne tjänste
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj.ts proposition nr 50 år 1964 217

man bör då ilven ankomma att vara den inom sekretariatet, som i första hand

svarar för den på sekretariatets handläggning ankommande delen av ifrågavarande

fakultets eller sektions ärenden.

Vid sidan av sekretariatet bör, som framhållits i det föregående, finnas avdelningar

för de skilda huvudgrupperna av universitetsadministrativa arbetsuppgifter.

Eu av dessa avdelningar blir helt naturligt den kamerala avdelningen. Dennas

uppgift bör omfatta all läroanstaltens kassarörelse, bokföring och annan redovisning

av penningmedel. Denna kamerala förvaltning bör, som i flera sammanhang

i''cdan framhållits, omfatta icke blott de till läroanstalterna direkt på riksstaten

anvisade medlen utan även andra för finansiering av vid läroanstalterna

bedriven verksamhet anvisade medel liksom även fondmedel och motsvarande.

Enligt utredningens mening bör vidare inom en universitets/högskoleförvaltning

finnas en särskild personalavdelning. Till denna bör hänföras all pa läroanstalten

ankommande avlöningsuträkning samt uträkning av skatteavdrag och

avgifter till den allmänna försäkringen i fråga om all personal, inklusive sådan

som avlönas med medel ur särskilda forskningsanslag. Det blir under sådana förhållanden

naturligt att till personalavdelningen även koncentrera all förekommande

personalredovisning. Detta förutsätter i sin tur, att alla personaladministrativa

beslut (rörande utnämningar, förordnanden, löneklassplacering, tjänstledigheter,

semestrar etc.) delges personalavdelningen och att denna också

mottar och vidarebefordrar alla sjukanmälningar från vid läroanstalten verksam

personal.

Personalavdelningen bör vidare bereda eller deltaga i beredningen av alla

personaladministrativa ärenden, för vilkas bedömning erforderliga uppgifter eller

erforderlig sakkunskap finnes inom avdelningen. Ett självklart undantag utgör

härvid beredningen av ärenden rörande tillsättning av vetenskapliga tjänster.

På personalavdelningen bör också ankomma att tillhandahålla material för

tjänstgöringsbetyg och motsvarande handlingar.

Slutligen må framhållas, att utredningens här framlagda förslag innebär, att

på de skilda universitets/högskoleförvaltningarnas kameral- och personalavdelningar

överföres en betydande del av de rent administrativa uppgifter, som nu

handlägges inom enskilda institutioner. I

I det föregående har framhållits, att de akademiska läroanstalternas förvaltningsorganisationer

bör ges resurser även för en intensifierad informations- och

kontaktverksamhet, icke minst med sikte på kontakterna med utlandet. Även

för denna typ av verksamhet fordras personal med speciell utbildning och intresseinriktning

och utredningen föreställer sig, att det är lämpligast att inom

varje förvaltning organiseras en särskild injormationsavdelning.

De informationsuppgifter, som kan sammanfattas i beteckningen studieråd
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

givning, bör dock enligt utredningens mening icke tillhöra informationsavdelningens

utan i stället den utbildningsadministrativa avdelningens arbetsuppgifter.

På informationsavdelningen bör närmast ankomma att svara för allmän informationsverksamhet

rörande universiteten/högskolorna och deras verksamhet, att

besvara förfrågningar från myndigheter och enskilda, från in- och utlandet

rörande studievillkor och studieförhållanden.

Det torde vidare enligt utredningens mening vara lämpligt att på informationsavdelningen

lägga ansvaret för åtminstone vissa delar av universitetens/

högskolornas publiceringsverksamhet.

De tre sist behandlade avdelningarna av universitets/högskoleadministrationen

— kameral-, personal- och informationsavdelningarna — blir väsentligen avdelningar

för administrativa rutingöromål. För de utredande uppgifterna förordar

utredningen, att särskilda avdelningar upprättas. Bortsett från de rent juridiska

utredningsuppgifterna, vilka enligt i det föregående redovisat förslag skulle åvila

sekretariatet, är det härvidlag fråga om utredningsuppgifter av väsentligen två

skilda slag, nämligen dels ekonomiskt-administrativt utredningsarbete, dels sådant

arbete sammanhängande med utbildningens innehåll och organisation. Var och

en av dessa huvuduppgifter fordrar särskilda kvalifikationer hos dem, som skall

handha dem. Utredningen föreslår därför, att för dessa uppgifter två särskilda

avdelningar upprättas, en utbildningsadministrativ och en ekonomiskt-administrativ

avdelning.

Inom den utbildningsadministrativa avdelningen bör enligt utredningens mening

alla sådana ärenden beredas, som gäller utbildningens innehåll och organisation.

Det innebär, att tjänstemän inom denna avdelning bör fungera som föredragande

i utbildningsnämnderna och såsom föredragande i alla utbildningen

berörande frågor vid sammanträden med fakulteter och sektioner.

Den utbildningsadministrativa avdelningen bör vidare ha till uppgift att fortlöpande

bedriva ett aktivt utredningsarbete i syfte dels att innehållsmässigt anpassa

de skilda slagen av akademisk yrkesutbildning till arbetslivets behov, dels

att följa utbildningsorganisationens effektivitet bl. a. i avseende på examensfrekvens

och studietidens längd. Utredningen förutsätter, att detta utredningsarbete,

som utredningen anser höra till universitets/högskoleförvaltningens allra

mest betydelsefulla uppgifter, bedrives dels efter lokala initiativ, dels i enlighet

med centralt, främst inom universitetskanslersämbetets utbildningsbyrå, uppdragna

riktlinjer. Fortlöpande kontakter bör självfallet även upprätthållas mellan

de utbildningsadministrativa avdelningarna å ena sidan och utbildningsråden

och fakultetsbcredningarna å den andra.

Som underlag för utredningsarbete av de slag, varom här är fråga, fordras bl. a.

statistiska data rörande studieresultat och studietider. Av detta skäl förordar

utredningen, att den uppgift att insamla data av dessa slag, som redan nu åvilar

de akademiska läroanstalterna inom ramen för den av statistiska centralbyrån

omhänderhavda statistiken över högre studier, skall utföras inom läroanstalternas

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts -proposition nr BO år 1964

utbildningsadministrativa avdelningar. Det blir då också naturligt att på dessa

avdelningar lägga uppgiften att föra de lokala register över de studerande och

deras studieresultat m. m., som erfordras dels för det ovannämnda utredningsarbetet

rörande utbildningsorganisationens effektivitet, dels som underlag för

tilldelningen av lärarkrafter för undervisningen i de filosofiska fakulteternas

ämnen.

Såsom univex^sitets/högskoleförvaltningens specialavdelning för utbildningsfrågor

kommer den utbildningsadministrativa avdelningen givetvis att få betydelsefulla

och arbetskrävande uppgifter som serviceorgan åt fakulteterna (sektionerna)

i dessas petita-arbete.

På den utbildningsadministrativa avdelningen bör slutligen ankomma att

svara för en i jämförelse med nuvarande förhållanden avsevärt förstärkt studierådgivning.

Denna verksamhet, som bör innefatta kollektiv och individuell information

och rådgivning rörande studiernas uppläggning inom de skilda akademiska

utbildningslinjerna, måste bygga på den utbildningsprognostiska och yrkesvägledande

verksamhet, för vilken arbetsmarknadsstyrelsen har att svara. Det

bör därför åligga tjänstemännen inom universitets/högskoleförvaltningarnas utbildningsadministrativa

avdelningar att hålla sig underrättade om yrkesvägledningens

arbetsmaterial och fortlöpande hålla kontakt med den genom arbetsmarknadsstyrelsens

försorg bedrivna yrkesvägledningen för gymnasister och

studenter.

Även den ekonomiskt-administrativa avdelningen kommer att som en av sina

huvuduppgifter ha att deltaga i planeringsarbetet för forsknings- och utbildningsresurserna

fortsatta utbyggnad. Denna avdelning bör enligt utredningens

mening handha den centrala universitets/högskoleadministrationens uppgifter i

avseende på vården om läroanstaltens egendom, inklusive fastighetsförvaltning

i den utsträckning sådan förekommer. Dessa universitets/högskoleförvaltningens

uppgifter består, som framgått av det föregående, dels i att utarbeta förslag till

föreskrifter för institutionsförvaltningen, dels i att direkt handha förvaltningen

av sådana för universitetet/högskolan gemensamt avsedda anläggningar och

verksamheter, vilka icke ingår i ämnesinstitutionsorganisationen och för vilka

särskilda föreståndare icke utsetts. Vidare bör till den ekonomiskt-administrativa

avdelningen förläggas den i det föregående föreslagna service-organisation, som

är avsedd att vara institutionerna och deras forskare behjälplig vid upphandling

av för verksamheten erforderlig utrustning m. m.

Den ekonomiskt-administrativa avdelningen bör utarbeta förslag till konsistoriets

petita samt förslag till regleringsbrev och till fakulteternas/sektionernas

förslag och konsistoriets beslut rörande fördelningen mellan institutionerna av

icke-ordinarie biträdespersonal samt materiel- och apparatanslag. På avdelningen

bör vidare ankomma att bereda alla ärenden rörande disposition av lokaler,

förhyrningar och byggnadsprogram. En fortlöpande kontakt torde därvid böra

hållas med byggnadsstyrelsen och med särskilt tillkallade programkommittéer.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

På denna avdelning bör vidare — och detta blir en av avdelningens mest betydelsefulla

uppgifter — ankomma att biträda fakulteter och sektioner i deras

planerings(petita-)arbete. Inom den ekonomiskt-administrativa avdelningen bör

sålunda huvuddelen av det så att säga tekniska petita-arbetet försiggå. Här bör

sålunda — delvis på grundval av material, som lämnas av personalavdelningen —

beräknas belastningen på avlöningsanslaget till följd av löneregleringar och löneklassuppflyttningar

samt vid genomförande av i fakulteternas/sektionernas petita

framförda förslag om personalförstärkningar. Här bör vidare motsvarande beräkningar

göras rörande medelsbehovet under t. ex. omkostnads-, materiel- och apparatanslagen.

Dessa beräkningar bör grundas dels på fakulteters och sektioners

förslag, dels även på den inom den ekonomiskt-administrativa avdelningen samlade

erfarenheten beträffande medelsbehov och medelsförbrukning för skilda

ändamål.

Avdelningen bör överhuvudtaget uppmärksamt följa belastningen på läroanstaltens

anslag och resurser, utreda möjligheterna till organisatoriska omläggningar

i rationaliserande syfte och framlägga härav föranledda förslag. Liksom i

fråga om den utbildningsadministrativa avdelningen förutsätter utredningen, att

utredningsarbetet bedrives dels efter lokala initiativ, dels enligt centralt inom

vederbörande byrå inom universitetskanslersämbetet uppdragna riktlinjer. En

fortlöpande kontakt måste överhuvudtaget hållas mellan de ekonomiskt-administrativa

avdelningarna inom de lokala förvaltningarna å ena sidan och universitetskanslersämbetet

å den andra.

För de olika typerna av tjänster inom de högre läroanstalternas förvaltningar

fordras — som redan flera gånger understrukits — flera skilda slag av sakkunskap

och intresseinriktning. Med ett i det föregående redan angivet undantag —

det gäller de högre tjänsterna inom sekretariaten — vill utredningen emellertid

icke föreslå nagra särskilda formella kompetensfordringar för någon av de här

föreslagna tjänsterna. Utredningen vill endast allmänt framhålla, att samhällsvetenskaplig

eller företagsvetenskaplig utbildning i många fall torde vara lämplig.

Vad så beträffar tillsättningsförfarandet har utredningen föreslagit, att universitetsrådstjänsterna

och de byråchefstjänster, som motsvarar universitetsrådstjänster

och vilkas innehavare sålunda avses fungera som förvaltningschefer, skall

utan ansökningsförfarande tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av universitetskanslersämbetet.

I fråga om övriga till de skilda förvaltningarna knutna

tjänster på löneplan B föreslår utredningen att de — likaledes utan ansökningsförfarande

— tillsättes av Kungl. Maj:t efter anmälan av vederbörande rektorsämbete^).

Tjänster i lönegraderna 24—27 på löneplan A bör, liksom de flesta

övriga tjänster i dessa lönegrader vid universiteten/högskolorna, tillsättas av

Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande konsistorium respektive samarbetsnämnd.

Beträffande slutligen de administrativa tjänsterna med placering i lönegradsintervallet

A 19—23 har utredningen föreslagit, att dessa skall tillsättas av

universitetskanslersämbetet.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Ma]:11< ''proposition nr 50 ur 196b

<1) De enskilda förvaltningarnas organisation

Universitetsutredningen föreslår, att vid de enskilda förvaltningarna inrättas

tjänster i lönegrad A 19 och högre till ett antal av

a) vid Uppsala universitet 211, varav 51 på löneplan 13, mot för närvarande

16,1 2 varav 31 på löneplan B,

b) vid Lunds universitet 16, varav 3 på löneplan B, mot för närvarande (inkl.

tandläkarhögskolan i Malmö) 102, varav ingen på löneplan B,

c) vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola 15, varav 3 pa

löneplan B, mot för närvarande 92, varav ingen på löneplan B,

d) vid Stockholms universitet 6, varav en på löneplan B, mot för närvarande

62, varav ingen på löneplan B (jfr punkt g nedan),

e) vid karolinska institutet 5, varav en på löneplan B, mot för närvarande

(inkl. tandläkarhögskolan och farmaceutiska institutet) 5, varav ingen pa

löneplan B (jfr punkt g nedan),

f) vid tekniska högskolan i Stockholm 5, varav en pa löneplan B, mot föi

närvarande 3, varav ingen på löneplan B (jfr punkt g nedan),

g) inom samarbetsnämndens i Stockholm kansli 7, varav en på löneplan B,

h) vid Umeå universitet 3, varav en på löneplan B, mot för närvarande en

(på löneplan A), samt

i) vid tekniska högskolan i Lund tills vidare och i avvaktan på förslag av

organisationskommittén en extra tjänst på löneplan A,

sammanlagt sålunda 79 tjänster, varav 16 på löneplan B, mot för närvarande

50 tjänster, varav 3 på löneplan B.

I fråga om den närmare motiveringen till dessa förslag torde få hänvisas till

betänkandet, s. 316—326.

2. Yttranden

A. De administrativa uppgifterna

Vad universitetsutredningen föreslagit beträffande den lokala universitets/

högskolestyrelsens administrativa uppgifter har till övervägande del antingen tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av de myndigheter och organisationer, som

yttrat sig över betänkandet.

I fråga om de mera specifikt akademiska ärendena möts förslaget om fakultetsbindning

av universitetens forskardocenttjänster nästan uteslutande av tillstyrkanden,

medan däremot förslaget om överflyttande till fakultetsorganen av uppgiften

att utse sakkunniga i vissa befordringsärenden kritiseras i flera yttranden,

bl. a. statskontorets och kanslerns.

1 Inklusive ett oförändrat antal tjänster för jordbruks- och skogsförvaltningen.

2 Schablonmässigt har en arvodesanställd undervisningsnämndssekreterare räknats som innehavare

av tjänst i lönegrad A 19 eller högre.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196£

Beträffande förslagen rörande de administrativa uppgifternas handhavande i

övrigt understrykes i inånga yttranden värdet av den av utredningen eftersträvade

decentraliseringen och förkortningen av ärendevägarna.

SFS anför:

I sitt förslag rörande den lokala universitets/högskolestyrelsens arbetsuppgifter

har de sakkunniga eftersträvat att renodla de administrativa funktionerna,

så att styrelseorganen befrias från vetenskapliga ärenden. Sålunda skall de vetenskapliga

bedömningsfrågornas behandling på styrelsenivån endast avse en juridiskt-administrativ

prövning, och detsamma är fallet beträffande fördelningsärenden,

personaladministration, ekonomisk förvaltning och intagningsärenden.

SFS tillstyrker de av utredningen förordade riktlinjerna på dessa punkter.

SFS tar vidare upp frågan om studierådgivningen såsom en del av universitets/

högskolestyrelsens utbildningsadministrativa uppgifter och anför:

SFS har i flera sammanhang understrukit betydelsen av en effektiv och ändamålsenligt

organiserad studierådgivning. En särskild tjänst inom den utbildningsadministrativa

avdelningen bör därför reserveras för detta ändamål. Med hänsyn

till det ansvar som åvilar studierådgivarna, vilkas arbete i vissa fall måste bygga

på ett samråd med andra inom läroanstaltens ram verksamma personer med bl. a.

kurativa uppgifter, synes det angeläget att tjänsterna besättes med personer med

hög kompetens och dokumenterad erfarenhet av sådan eller liknande verksamhet.

_ Speciellt vill SFS kraftigt understryka behovet av studierådgivning vid de tekniska

fakulteterna. I studentkårernas regi har sedan ett antal år tillbaka studierådgivning

lämnats av vad som med en något missvisande term benämnts kuratorer-

De har visat sig väl motsvara ett existerande behov. Statsbidrag bör därför

utgå till studentkårerna för denna verksamhet.

Därutöver skall styrelsen svara för en allmän tillsyn och vård, inklusive överinseendet

över utbildningsorganisationen. SFS anser, att uppgiften huvudsakligen

bör innebära en kontroll av läroanstaltens förvaltning, att meddela erforderliga

instruktioner och föreskrifter samt att tillse att dessa följes. De sakkunniga förordar

även att den lokala styrelsen skall utöva en aktiv kontroll av utbildningens

innehall och organisation. SFS finner mera naturligt att den uppgiften koncentreras

till utbildningsnämnderna samt på den centrala nivån.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

Med den sakkunskap i utbildningsfrågor som finns representerad i utbildningsnämnderna

är det naturligt att studierådgivningen ålägges denna organisation.

Otvivelaktigt uppkommer ofta i samband med studierådgivningen frågor om

yrkesval och arbetsmarknad, vilka förutsätter kännedom om utbildningsförhållanden

och arbetsmarknadsprognoser inom vitt skilda områden. För att möta

dessa situationer bör ett nära samarbete besta mellan studierådgivningen och den

under utbyggnad varande yrkesvägledningen. Ett sådant samarbete mellan

arbetsmarknadsverkets yrkesväglcdare och utbildningsnämndernas studierådgivare

torde kunna etableras utan att särskilda kontaktorgan inrättas.

Statistiska centralbyrån anför beträffande de lokala myndigheternas utbildningsstatistiska

uppgifter följande:

Centralbyrån vill framhalla att det krävs att de bearbetningar som avser förhållanden

som innebär jämförelser mellan olika ämnen och lärosäten, framför allt

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 223

studietiden i olika ämnen, göres enligt entydiga principer. För att säkra eu sådan

jämförbarhet bör en central bearbetning komma till stand. Centralbyrån är dock

medveten om att i särskilda fall lokala bearbetningar kan vara nödvändiga.

Samma beräkningskonventioner bör då tillämpas som vid de centralt genomförda

beräkningarna. Det är därför önskvärt att dessa konventioner utarbetas i samråd

mellan centralbyrån och övriga intresserade institutioner och läggas till grund

för alla beräkningar inom området.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

Sektionen vill uttrycka sina betänkligheter i anledning av utredningens yttrande:

»Likaså måste krävas ... att undervisningsorganisation och kursfordringar

anpassas med hänsyn till av statsmakterna angivna riktpunkter i avseende pa

examensfrekvens och studietidens längd.» Med den ökning av studentantalet,

som uppenbarligen är att emotse, torde, som framhållits från statistikerhall, den

genomsnittliga studietiden komma att förlängas och studieavbrotten bli allt fler.

Det förefaller även finnas skäl att befara att det gymnasium, som nu planeras,

kommer att ge ett sämre kunskapsunderlag för universitetsstudier i åtskilliga

ämnen än det nuvarande gymnasiet. Att under sadana förhallanden anpassa kursfordringarna

efter studieresultatet beräknat efter examensfrekvens och studietidens

längd skulle utan tvivel medföra en betänklig sänkning av utbildningens

och forskningens standard. På det nya gymnasiets konstruktion och förmaga att

bibringa alumnerna nödvändiga förberedande kunskaper för universitetsstudier

kommer frågan om spärr eller icke-spärr vid de humanistiska fakulteterna att

bero. Det är sålunda nu för tidigt att börja tala om en anpassning av kursfordringarna

efter av statsmakterna angivna riktpunkter. Om, som tydligen är utredningens

mening liksom sektionens, universitetsundervisningen skall vara vetenskaplig

och intimt förbunden med forskningen, ges därmed även normer för kunskapsfordringarna,

som icke låta sig rubba av arbetsmarknadsprognoser och tentamensstatistik.

Större konsistoriet i Göteborg anför i anledning av vad universitetsutredningen

uttalat rörande en eventuell uppdelning mellan fakulteterna av vissa anslagsmedel

redan i statsverksproposition och regleringsbrev:

Konsistoriet frågar sig om man inte kan bespara Kungl. Maj:ts kansli dessa

detalj fördelningar. I Göteborg har de i realiteten hittills skötts av mindre konsistoriet,

vars förslag utan ändring fastställts av Kanslern. Fakulteterna har själva

lämnat förslag till fördelning av de dem tilldelade beloppen, vilka förslag — efter

passage genom konsistoriet — fastställts av Kanslern. Vad särskilt gäller anslagsposten

avlöningar till annan icke-ordinarie personal skulle en uppdelning i ett

antal delposter på de skilda fakulteterna m. fl. medföra ett betydande merarbete

i redovisningshänseende.

Den föreslagna decentraliseringen av dessa ärenden till de lokala universitetsmyndigheterna

tillstyrker konsistoriet, dock inte på grund av den tilltänkta omorganisationen

av kanslersämbetet utan därför att erfarenheten visat, att den

lokala myndigheten väl bemästrar handläggningen av ifrågavarande ärenden.

— Av samma skäl tillstyrkes förslaget att till den lokala universitetsmyndigheten

överflytta rätten att besluta rörande dispositionen av läroanstaltens delpost av

anslaget till Extra utgifter.

Konsistoriet delar utredningens synpunkter och tillstyrker dess förslag under

rubriken Personaladministration (s. 175—180 i betänkandet).

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Konsistoriet ansluter sig också i allt väsentligt till vad utredningen anfört

under rubriken Ekonomisk förvaltning (s. 180—182 i betänkandet).

Utredningen har fastslagit, att i universitetsorganisationen varje läroanstalts

högsta ledning har en allmän tillsyn över undervisningen, studieförhållanden och

den undervisande personalen. På sid. 183 tredje stycket har denna allmänna tillsyningsuppgift

närmare preciserats. Konsistoriet har icke något att invända mot

denna beskrivning. Bland de uppgifter som utbildningsorganisationen inom en

läroanstalt skall omhänderha må dock icke förglömmas studierådgivningen, vilken

blivit en alltmer arbetskrävande uppgift för det sekretariat, som numera står

till undervisningsnämndernas förfogande. Detta gäller för Göteborgs universitets

del i alldeles övervägande grad de filosofiska fakulteterna.

Konsistoriet instämmer i utredningens uttalande, att en »hög grad av fasthet»

krävs i den akademiska utbildningens administration och att utbildningen måste

följsamt anpassas till både forskningens och arbetsmarknadens behov.

Juridiska fakulteten i Stockholm anför:

Utredningen föreslår att konsistoriets tillsynsuppgift bl. a. skall omfatta rätt

att, då så befinnes erforderligt, hos fakultet eller sektion påfordra förslag till

erforderliga ändringar i kursfordringar och undervisningsorganisation. Fakulteten

finner nämnda befogenhet möjliggöra en alltför långtgående inblandning i fakulteternas

och ämnesrepresentanternas verksamhet. Förslaget harmonierar icke

heller med utredningens fortsatta framhållande av att ansvaret för den akademiska

utbildningens innehåll och organisation alltjämt bör ligga hos fakulteter

och sektioner och därvid begränsas endast genom av Kungl. Maj:t i examensstadgorna

meddelade föreskrifter.

Fakulteten instämmer i utredningens förslag att anslagen till materiel m. m.,

till nyanskaffning av apparater, till biträdeshjälp åt docenter m. m. och till vissa

handledararvoden samt därjämte de delar av avlöningsanslagen, som gälla annan

icke-ordinarie personal än viss lärarpersonal, av Kungl. Maj:t fördelas så, att särskilda

belopp anvisas för var och en av fakulteterna, varjämte särskilda belopp

angivas sasom avseende för läroanstalten gemensamma behov.

Humanistiska fakulteten i Stockholm vill understryka universitetsutredningens

principuttalande till förmån för en överflyttning till de lokala myndigheterna av

beslutsmyndigheten beträffande tilldelning av lärarkrafter på grundval av fastställd

organisationsplan.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Ärenden angående fördelning av anslag och tillsättning av tjänster har de

senare åren i stor utsträckning decentraliserats till mindre konsistoriet och rektor.

Det skulle vara ett tillbakasteg om Kungl. Maj:t ånyo skulle fördela anslagen

och därtill mera i detalj än vad som var fallet före decentraliseringen. Den nödvändiga

detaljfördelningen av beviljade statsanslag bör äga rum inom universitetet,

där det finns vida bättre möjligheter att vetenskapligt och administrativt

bedöma de aktuella behoven än i högre instanser. Den nackdel som universitetsutredningen

finner förknippad med sitt förslag angående omläggning av anslagstekniken

— att besparingar inom en fakultets delpost icke utan vidare skulle

kunna användas för tillgodoseende av en annan fakultets behov — är högst allvarlig.

Den skulle i själva verket medföra att de av statsmakterna anvisade resurserna

icke alltid komme att utnyttjas fullt ut eller på lämpligaste sätt. De rör
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196J

liga och hastigt växlande förhållandena inom ett universitet gör det tvärtemot

vad universitetsutredningen åsyftar nödvändigt att universitetsstyrelsen, i vilken

samtliga fakulteter är representerade och som har den bästa överblicken över hela

universitetet, anförtros beslutanderätten rörande anvisade anslag och har möjlighet

att utan omgång överflytta exempelvis en inom en fakultet icke utnyttjad

docenttjänst till en annan fakultet.

Kanslern förklarar sig icke ha någon erinran mot utredningens förslag till precisering

av den lokala universitets/högskolestyrelsens tillsynsuppgift i avseende

på utbildningsverksamheten. I fråga om fördelningsärendenas handläggning anför

kanslern:

Jag vill ifrågasätta nödvändigheten av att Kungl. Maj:t så detaljerat som föreslagits

befattar sig med dessa ärenden. Däremot har jag ingen erinran mot förslaget

i vad det innebär decentralisering av beslutanderätten från kanslersämbetet

till lokal universitetsmyndighet (detta gäller materiel- och apparatanslagen).

Jag tillstyrker också av utredningen i detta sammanhang framförda förslag om

överflyttning till den lokala styrelsen av kanslerns nuvarande beslutanderätt i

fråga om anvisande av medel ur universitetens och högskolornas anslagsposter

till extra utgifter samt ur Uppsala och Lunds universitets reservfonder och karolinska

institutets allmänna fond.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Överstyrelsen kan för sin del godtaga utredningens förslag i avseende på tillsättning

av lärartjänster, dock att beträffande universitetslektorat — om en

ändring skall vidtagas — förslag torde böra avgivas av en på lämpligt sätt kompletterad

avdelning (sektion).

I fråga om fördelningsärendenas handläggning synes universitetsutredningen

hava avsett att beslutsmyndigheten i ärenden rörande fördelning av anslag,

i den utsträckning den för närvarande utövades av överstyrelsen, skulle överflyttas

på de lokala instanserna. Överstyrelsen har intet att erinra mot att dessa

fördelningsbeslut överflyttas på de lokala högskolestyrelserna.

Universitetsutredningens förslag om för enhetlig ande av tidpunkten för termins

början diskuteras i flera av yttrandena.

Universitetslärarförbundet tillstyrker förslaget.

Sveriges Konservativa Studentförbund anför:

Som särskilt beaktansvärt finner förbundet förslaget att såväl tidsmässigt som

organisatoriskt samordna och i vissa fall centralisera ansökningsförfarandet till

spärrade linjer och institutioner. Det bör emellertid understrykas att detta ej

får medföra att de studerande i onödan dirigeras till vissa orter mot sina önskemål.

Sveriges Kristliga Studentrörelse, Sveriges Fria Kristliga Studentförening och

Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse anför i härutinnan likalydande

yttranden följande:

Rörelsen noterar med tillfredsställelse det sätt på vilket utredningen till behandling

upptagit den skrivelse av den 2 april 1962 vår rörelse tillsammans med

ett antal andra studentföreningar ingav till utredningen beträffande samordningen

av tidpunkterna för termins början vid olika läroanstalter. Det synes oss

vara av största vikt att utredningens synpunkt härvid blir beaktad av stats
8

— Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt Nr 50

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

makterna med tanke på den roll studentföreningarnas arbete spelar inom universitetsmiljön

och den uppgift de där har att bidraga till studenternas orientering

i allmänna och samhälleliga frågor. Nuvarande förhållanden försvårar i hög grad

studentföreningarnas arbete, då lämpliga tidpunkter för konferenser och överläggningar

med studenter från olika läroanstalter ofta ej går att finna. För en

sådan samordning talar givetvis även andra skäl, som rörelserna ej har anledning

att här gå in på.

Överbejälliavaren anför:

Vid planeringen av den militära utbildningen har man sökt ta skälig hänsyn

till de värnpliktiga studenterna. Sålunda har inryckningen anpassats till tiden

för avläggande av studentexamen. Under senare år har en tendens kunnat iakttagas

till tidigareläggning av bl. a. vissa akademiska propedeutiska kurser. Detta

har i flera fall skapat stora svårigheter, enär detta lett till ett stort antal framställningar

om ledighet för de värnpliktiga under just slutskedet för den militära

utbildningen. Skall utbildningstiden kunna genomföras på beslutat sätt, är det

icke möjligt att i förekommande fall medge ledighet i slutskedet av utbildningen.

Än mera försvåras möjligheterna till rättvisa och enhetlighet, om tidpunkten för

terminens början icke sammanfaller vid olika universitet och högskolor. Detta

skapar en speciellt ogynnsam situation för de värnpliktiga manliga studenterna

vid jämförelse med deras kvinnliga kamrater. Hänsyn till de manliga studenterna

bör därför tagas såväl vid bestämmande av terminens början som vid prövningen

av möjligheterna att ge anstånd med studiernas påbörjande från de akademiska

myndigheternas sida. I första hand gäller detta de befälsuttagna studenterna,

som fullgör mera kvalificerad militär utbildning. Överbefälhavaren,

som bl. a. i särskild framställning till Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

(Skr Fst/PV 8/12 1962 nr 141) påtalat dessa svårigheter för såväl de

militära utbildningsmyndigheterna som för berörda studenter, vill även framhålla

att av berörda skäl studieterminens början icke bör läggas tidigare än den

1 september för höstterminen. Denna fråga torde emellertid även påverkas av

de förslag, som kan väntas från 1960 års värnpliktsutredning.

Farmaceututbildningskommittén anför:

Enligt vad farmaceututbildningskommittén inhämtat är erfarenheterna från

nuvarande anordning med lokal intagning av nya studerande goda. Den farmaceutiska

utbildningen torde även i framtiden bli förlagd enbart till en läroanstalt.

Detta skulle kunna synas vara skäl för bibehållande av nuvarande intagningsförfarande.

Kommittén är emellertid medveten om de fördelar — bl. a. ur rationaliseringssynpunkt

samt med hänsyn till möjligheten att övervaka dubbelansökningar

— som en central intagning av studerande till skilda utbildningslinjer

kan erbjuda. Kommittén vill därför icke motsätta sig universitetsutredningens

förslag i nu aktuella avseende.

Gymnasieutredningen anför:

Ytterligare en fråga som gäller .gymnasiets och universitetets/högskolans anpassning

till varandra vill gymnasieutredningen beröra, nämligen spörsmålet om

intagningsbestämmelser m. m. Som utredningen i sitt huvudbetänkande (SOU

1963: 42, särskilt avsnittet 13.5.5) framhållit är utformningen av behörighetsbestämmelserna

för inskrivning och grunderna för meritvärdering vid de akademiska

läroanstalterna av stor betydelse för gymnasiets sätt att fungera. Den

grundsyn universitetsutredningen har i dessa hänseenden synes i allt väsentligt

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19Gb

överensstämma med gymnasieutredningens. Utredningen kan därför beträffande

mer detaljerade synpunkter på den praktiska utformningen av bestämmelser

och handläggningen av ärendena hänvisa till sitt huvudbetänkande.

Kanslern anser sig i huvudsak kunna biträda utredningens förslag i här ifrågavarande

hänseenden.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Utredningen har förordat ett förenhetligande av tidpunkterna för termins början

vid skilda slag av lärdomssäten samt uttalat, att därav berörda förhållanden

enligt utredningens mening borde regleras av Kungl. Maj:t i särskild ordning.

Till denna tanke vill överstyrelsen ansluta sig, därvid överstyrelsen samtidigt

vill framhålla fördelen — såväl ur de studerandes synpunkt med hänsyn till pa

hösten förekommande militärtjänstgöring som ur lärarnas synpunkt med hansyn

till i september månad ofta förlagda kongresser — av att läroåret vid de tekniska

högskolorna tager sin början den 22 september.

B. De planerande uppgifterna

Remissdiskussionen under denna punkt har väsentligen kommit att röra sig

om utredningens förslag, att fakulteters/sektioners petita skall inges direkt till

vederbörande fakultetsberedning, medan en läroanstalts konsistorium endast

skulle underrättas om petitas innehåll med möjlighet för konsistoriet att i anslutning

därtill avge yttrande till fakultetsberedningen.

SFS anför:

SFS tillstyrker förslaget, men önskar påtala behovet av en samlad lokal utbyggnadsplanering,

framför allt avseende lokalresurserna. Denna synpunkt bör

beaktas då ställning tas till frågan om styrelseorganens sammansättning.

TCO anför i huvudsak följande:

Den lokala styrelsen blir inte någon mellaninstans för fakulteternas/sektionernas

äskanden, och därmed torde ärendevägen förkortas. I princip har TCO ställt

sig positiv till den föreslagna ordningen, och detta då främst av den anledningen,

att den ger garantier för att de akademiska lärarna och forskarna ska få tillbörligt

inflytande.

Rihsmuseiutredningen anför:

Den uppspaltning av universitetsorganisationen, som universitetsutredningens

förslag innebär, strider helt mot den aktuella allmänna utvecklingen mot integration

mellan olika vetenskapsområden, exempelvis naturvetenskap—medicin

och naturvetenskap—teknik. På grund härav finner riksmuseiutredningen förslaget

i denna del högst betänkligt. En dylik förändring måste dessutom reducera

möjligheterna för en inom en matematisk-naturvetenskaplig fakultet befintlig

museiorganisation att hävda sig i konkurrensen med exempelvis experimentella

ämnen.

Juridiska jakidteten i Uppsala vill ifrågasätta, om ej konsistoriet alltjämt borde

ha såsom en av sina uppgifter att göra en samlad bedömning av petita från lärosätets

olika avdelningar.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196/

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten anser, i likhet med utredningen, att fakultetens petitaframställning,

när det gäller ärenden som enbart berör fakultetens arbete, bör direkt överlämnas

till respektive beredning. När det gäller ärenden som även berör universitetets

övriga fakulteter, t. ex. biblioteksärenden, synes det däremot lämpligt att

denna del av petitaframställningen överlämnas till konsistoriet för bedömning.

Teologiska fakulteten och historisk-jilosofiska sektionen i Uppsala anser däremot,

att konsistoriet bör behandla lärosätets petita, innan dessa går vidare till

vederbörande fakultetsberedning.

Även språkvetenskapliga sektionen i Uppsala, som anser att det större konsistoriet

bör bibehållas, förordar att detta såsom hittills får sig anförtrodd uppgiften

att samordna fakulteternas och sektionernas petita.

Större konsistoriet i Uppsala anser, att det nya konsistoriet bör övertaga det

nuvarande större konsistoriets funktioner vid bl. a. petitabehandlingen.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför:

Det synes ändamålsenligt, att fakulteternas petita centralt handlägges av de

av universitetsutredningen föreslagna fakultetsberedningama. Ur universitetets

synpunkt är det emellertid av betydelse, att även konsistoriet får tillfälle att till

vederbörande beredning framföra sina synpunkter på nyssnämnda petita. Det

bör därför övervägas, om det ej vore lämpligt att dessa inlämnades till konsistoriet,

vilket med eget yttrande hade att vidarebefordra dem till vederbörande

fakultetsberedning. Motsvarande torde även gälla av fakulteten gjorda utredningar

och planeringar. Härigenom skulle samarbetet inom lärosätet samt ett

rationellt utnyttjande av dess resurser befrämjas.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför i huvudsak:

Humanistiska fakulteten vill för sin del tillstyrka den föreslagna omläggningen

av petitagången, även om den finner lämpligt att äskanden regelmässigt inges

genom konsistoriet. Fakulteten är medveten om att den ikläder sig ett större

ansvar för planerings- och avvägningsfrågor än som tidigare varit fallet.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg hälsar med stor tillfredsställelse

universitetsutredningens förslag om att petita skall av fakulteterna/

sektionerna inges direkt till vederbörande fakultetsberedning. Fakulteten understryker

vidare, liksom humanistiska fakulteten, behovet av förstärkta utredningsresurser

för fakultetsorganens planeringsarbete.

Större konsistoriet i Göteborg anför i huvudsak följande:

Utredningens förslag innebär en väsentlig ändring i jämförelse med nuvarande

ordning, i varje fall i formellt hänseende. Fakulteterna blir beslutande och därmed

också ansvariga myndigheter på det lokala planet i alla petitafrågor, som

berör undervisnings- och forskningsverksamheten. Konsistoriet inträder endast

som remissinstans, om och i den mån det utnyttjar sin fakultativa möjlighet att

yttra sig. Administrativt innebär förslaget på denna punkt en avsevärd minsk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b 22lJ

ning av den lokala universitetsstyrelsens arbete oeli en avlastning av dess ansvar

för denna viktiga grupp av ärenden.

Konsistoriet vill inte bestrida att vissa skäl talar för den av utredningen förordade

omläggningen av petitaarbetet på det lokala planet, varvid konsistoriet

främst fäster avseende vid den förenkling och den tidsvinst som därigenom skulle

ernås. På grund härav finner sig konsistoriet — ehuru dess principiella betänkligheter

kvarstår — kunna biträda den föreslagna anordningen. I likhet med utredningen

förutsätter konsistoriet, att fakulteterna skall vara skyldiga att fortlöpande

delge universitetsstyrelsen alla förslag i petitafrågor liksom att konsistoriet

skall äga rätt att till fakultetsberedningarna vttra sig över dessa förslag.

Juridiska jakulteten i Stockholm tillstyrker utredningens förslag.

Större konsistoriet i Stockholm anför i huvudsak följande:

Vad gäller planeringsfrågorna är petitaarbetet otvivelaktigt det viktigaste

instrumentet för planeringen. Detta lärosätes myndigheter har sedan åtskilliga

år tillbaka betraktat och utformat sina årliga anslagsäskanden såsom en rullande

planering. Utarbetandet av petita sker under nära kontakt mellan ämnesrepresentanter

och rektorsämbete. Initiativ tages ofta till äskanden, särskilt för ämnen

som icke företräds av professor i fakulteten. Sluligen sker i mindre konsistoriet

en samlad bedömning av hela universitetets behov i fråga om tjänster och sakanslag.

Konsistoriet kan icke finna att det skulle bli en förbättring om detta

arbete fördelades på flera organ så att fakulteterna skulle uppgöra en del av

petita, konsistoriet en annan del utan någon samordning av dessa och utan någon

samlad bedömning av universitetets behov. Att till fakulteternas färdigställda

petita i efterhand foga ett uttalande från konsistoriet synes vara en bakvänd

och olämplig anordning. Det borde vara till fördel såväl för ämnesrepresentanter

och fakulteter som för överordnade myndigheter, att de petita, som lämnar universitetet,

är grundade på ett intimt samarbete mellan institutioner, fakulteter

och konsistorium. Endast därigenom har man någon garanti för att en väl balanserad

planering, en nödvändig gallring och gradering, ett genomförande av den

enhetlighet, som erfordras, skett på ett för den fortsatta petitabehandlingen

lämpligt och vägledande sätt.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför:

Den ärendekrets, som enligt betänkandet skulle falla på konsistoriet, synes

kunna sammanfattningsvis beskrivas som administrativ. Endast i begränsad

utsträckning skulle konsistoriet komma att taga befattning med ärenden som

röra undervisningen och forskningen och då väsentligen den formella sidan av

dessa aktiviteter. Lärarkollegiet hyser full förståelse för de sakliga fördelar som

stå att vinna med en dylik ärendefördelning och kan vad beträffar förfarandet i

petitafrågor förutse både tidsvinst och annan administrativ lättnad i det nu mycket

betungande petitaarbetet vid lärosätena om förslaget genomföres. Lärarkollegiet

vill därför ej motsätta sig detta. I enlighet med universitetsutredningens

förslag måste dock konsistoriet såsom universitetets styrelse hållas underrättat

om fakulteternas och sektionernas petita samt i erforderlig omfattning från de

synpunkter, konsistoriet har att företräda, nämligen de organisatoriska och administrativa,

yttra sig över dem.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, anför:

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

Till konsistoriets uppgifter vill lärarkollegiet lägga skyldigheten att yttra sig

över fakulteterna/sektionernas petita. Konsistoriet skulle härigenom få ökade

möjligheter att samordna och leda universitetets utbyggnad, vilket torde vara

särskilt viktigt när det gäller frågor, som rör mer än en fakultet.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö anför:

Kollegiet finner att utredningen syftar till en viss upplösning av universitetets

centrala roll för fakulteter och institutioner speciellt för förhållandet gentemot

kanslersämbete och departement. Viktiga uppgifter, t. ex. petita-arbete, vilka

förut ansetts tillhöra universitetets gemensamma angelägenheter, överföras exklusivt

till fakulteterna. Med hänsyn till de intressen kollegiet har att bevaka, väcker

emellertid denna tendens till decentralisering av universitetsfunktioner och

självständiggörande av fakulteterna ingen gensaga från kollegiet.

Kanslern anför följande:

Den föreslagna ordningen, som sammanhänger med utredningens uppfattning

om petitaärendenas handläggning på kanslersnivån, ansluter sig också till utredningens

grundtanke att vetenskapliga bedömningar på det lokala planet skall

äga rum uteslutande på fakultetsnivå. Ett genomförande av förslaget torde

komma att medföra eu avsevärd minskning i konsistoriets arbete samt möjliggöra

en snabbare handläggning av petitaärendena på det lokala planet. Oavsett

hur frågan om petitaärendenas handläggning på det centrala planet löses, anser

jag mig därför kunna — ehuru icke utan tvekan — tillstyrka den föreslagna omläggningen

på det lokala planet. Jag anser dock att konsistoriet obligatoriskt bör

yttra sig över fakulteternas förslag.

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget utlåtande, anför:

Lärarkollegiet förordar, att av fakulteterna till vederbörande fakultetsberedning

ställda petitaframställningar och övriga planeringsförslag överlämnas till

konsistoriet för yttrande, huvudsakligen ur organisatorisk och administrativ synpunkt.

Härigenom kan fakultetsberedningen taga del av fakulteternas förslag i

oförändrad form, samtidigt som fakultetsberedningen genom konsistoriet med

sin kännedom om lokala förhållanden får en samlad bedömning av universitets

totala behov.

Avdelningskollegiet för teknisk fysik vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Avdelningskollegiet vill även till behandling upptaga de kommande avdelningarnas

(sektionernas) handläggande av petitafrågor. Avdelningskollegiet ansluter

sig till utredningen i vad avser dessa frågor. Sektionerna bör sålunda själva

till vederbörande fakultetsberedning ingiva petitaförslag. Avdelningskollegiet är

medvetet om att detta innebär ett betydande ökat ansvar men finner anordningen

ofrånkomlig för att nå paritet med motsvarande universitetsfakulteter,

som framför sina äskanden direkt. Detta är särskilt viktigt vid en teknisk högskola,

eftersom sektionerna (avdelningarna) F och K där har att vända sig såväl

till fakultetsberedningen för matematik och naturvetenskap som till fakultetsberedningen

för de tekniska vetenskaperna. Avdelningskollegiet finner liksom

utredningen, att konsistoriet (kollegienämnden) skall yttra sig över sektionernas

förslag. Som även antydes i utredningens skrivning, bör detta konsistoriets yttrande

innehålla högskolans egna synpunkter på sektionernas resurser i förhål
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196),\

lande till varandra, lokalfrågor m. in., under det att planeringen av institutionernas

utveckling och resurser samt relationerna till landets samlade forskningsoch

utbildningskapacitet ankommer på sagda fakultetsberedningar.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anser att konsistoriets uppgifter

— utöver vad universitetsutredningen föreslagit — bör omfatta jämväl

åliggande att avge yttrande över sektionernas förslag till anslagsäskanden. Lärarkollegiet

fortsätter:

Anslagsäskanden skall enligt lärarkollegiets mening utarbetas av varje institutionsföreståndare

eller i vissa fall i samråd med andra berörda institutionsföreståndare.

Dessa anslagsäskanden skall inges till berörd sektion vilken har att

utarbeta sektionens äskande varvid i vissa fall samrad förutsättes ske mellan av

samma ärende eller fråga berörda sektioner. Sektionens äskande ställes sedan till

fakultetsberedningen men ingives till konsistoriet varefter konsistoriet med eget

yttrande har att vidarebefordra sektionernas äskanden till fakultetsberedningen.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Även om det kan förutsättas att den centrala beredningen genom besök vid

lärosätena håller sig väl underrättade om sektionernas behov av personella resurser

m. m., synes det motiverat, att konsistoriet såsom lärosätets styrelse yttrar

sig över petitaförslagen.

Konsistoriets yttrande torde innefatta en översiktsbild av de ingivna äskandena

— samt där så bedöms nödvändigt — en angelägenhetsgradering av dessa.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Rent principiellt sett framstår uppgiften att framlägga petita som ett väsentligt

led i det organs verksamhet, som skall utöva en allmän vård och tillsyn över

en läroanstalts verksamhet och det planeringsarbete för de gemensamma resursernas

utbyggnad, som även enligt utredningens tanke under alla förhållanden

skulle utföras inom den lokala universitets/högskolestyrelsen, måste självfallet

vara beroende av planläggningsarbetet för lärosätet i övrigt.

Möjligt är att för universitetens del den av utredningen föreslagna ordningen

kan vara lämplig. Beträffande de tekniska högskolorna gäller emellertid, att

verksamhetsområdena för olika avdelningar i flertalet fall gripa in i varandra i

en utsträckning som icke torde ha sin motsvarighet vid övriga lärosäten. Överstyrelsen

vill erinra om att exempelvis vid flera avdelningar teknologerna under

första och andra läroåret åtnjuta undervisning i huvudsak i grundläggande ämnen

och sålunda av lärare knutna till avdelningen för teknisk fysik, dvs. en annan

avdelning än elevens egen fackavdelning. Vidare bör erinras om att flera avdelningar

inom en teknisk högskola till inriktning och innehåll stå varandra betydligt

närmare än sektionerna vid ett universitet.

Detta gör för de tekniska högskolornas del, att planläggningen av utbildningen

och utvecklingen inom de olika avdelningarna bör hållas samman på ett särskilt

sätt. Enligt överstyrelsens mening kräver detta i sin tur att anslagsframställningarna

utformas i ett sammanhang. Ett i efterhand avgivet yttrande över centrala

delar av petita kan enligt överstyrelsens åsikt ej tillgodose samordningsbehovet

härutinnan. Överstyrelsen vill därför bestämt förorda, att — såvitt gäller de

tekniska högskolorna — uppgiften att framlägga petita bibehålies hos det lokala

styrelseorganet (kollegienämnden). Vid sitt ställningstagande till förevarande

spörsmål har överstyrelsen ej förbisett angelägenheten av att vederbörande fakul
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J

tetsberedning beredes erforderlig tid för behandling av högskolornas petita. Det

är emellertid överstyrelsens övertygelse, att den tidsförlust med avseende å påbörjandet

av behandlingen av från lärosätena inkommande petitaframställningar,

som uppstår för fakultetsberedningen genom att sektionernas (avdelningarnas)

förslag ej ingivas direkt till beredningen, mer än väl kommer att uppvägas av

tidsvinsten i beredningens arbete av att erhålla ett av det lokala styrelseorganet

(kollegienämnden) genomarbetat förslag till anslagsäskanden. Härtill kommer att

den förutsatta förstärkningen av den lokala förvaltningsorganisationen bör _

vill det synas överstyrelsen vara ägnad att möjliggöra en förkortning av den

tid, som för närvarande åtgår för petitaarbetet vid högskolorna.

C. Universitets/högskolestyrelsens organisation

Remissdiskussionen rörande universitetsutredningens förslag till utformning av

den lokala universitets/högskolestyrelsen samt förslagen rörande de skilda styrelseorganens

sammansättning och ställning har varit mycket omfattande. Jag

redovisar i detta avsnitt diskussionen i vad avser den enskilda styrelsen, varefter

jag i ett följande avsnitt redovisar yttrandena över förslaget om samarbetsnämnder

i Lund, Göteborg och Stockholm.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund, anför i sitt

gemensamma yttrande följande:

I fråga om den lokala universitets/högskolestyrelsen vill organisationerna som

sin uppfattning uttala, att det är utomordentligt värdefullt att bevara ett betydande

mått av akademisk självstyrelse på denna nivå av organisationen. Något

lekmannainflytande i den lokala universitetsstyrelsen kan med hänsyn till de på

styrelsen ankommande arbetsuppgifterna icke anses behövligt. Organisationerna

tillstyrker sålunda utredningens förslag i denna del. Vid detta sitt ställningstagande

liar organisationerna utgått från att näringslivets inflytande på lokal

universitetsnivå bör komma till uttryck genom de utbildningsråd som utredningen

föreslår och att detta inflytande enligt förslaget kommer att förstärkas.

De biträder vidare förslaget att rektor skall väljas av de ordinarie akademiska

lärarna för viss tid i sänder. Organisationerna är medvetna om att eu sådan valprocedur

kan tänkas leda till att den utsedde rektorn icke besitter sådan administrativ

förmåga, som kräves i en mera omfattande universitetsförvaltning. De

är emellertid av den uppfattningen, att detta knappast utgör någon nämnvärd

olägenhet, förutsatt att de administrativa göromålen vid universiteten, såsom

utredningen förordat, kommer att handhavas av en väsentligt förstärkt organisation.

En förstärkning av den administrativa apparaten vid universiteten med en

högt kvalificerad befattningshavare såsom chef är även enligt organisationernas

mening ofrånkomlig. Å andra sidan har inom industrin förhågor uttalats att

utredningens förslag — särskilt att universitetsrådet skall ingå i rektorsämbetet

kan vara ägnat att skapa en dualism mellan rektor och den administrative

chefen som kunde fa icke önskvärda konsekvenser. För samarbetet mellan universiteten

och näringslivet — ett samarbete som särskilt i fråga om de tekniska

hogskolorna är värdefullt — vore det utan tvivel väsentligt att näringslivets män

kan vanda sig till en rektor, som verkligen är universitetets chef. Det har också

ansetts tveksamt om ett »dubbelkommando» av detta slag blir funktionsdugligt.

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50 år 1964

Organisationerna har emellertid utgått från att det också varit utredningens

avsikt att universitetsrådet trots sin i mycket självständiga ställning skall vara

underställd rektor och att fördenskull några komplikationer inte skall behöva

uppkomma. För att emellertid full klarhet härutinnan skall skapas vill organisationerna

förorda att universitetsrådet icke skall ingå i rektorsämbetet.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SIIIO) anför väsentligen följande:
SIIIO

förordar, att rektor fungerar som högsta förvaltningschef. Det är av

väsentlig betydelse att rektor, som utredningen föreslår, väljes med hänsyn till

vetenskapliga och pedagogiska kvalifikationer. Endast en person med de gedigna

kunskaper om och insikter i respektive lärosätes speciella problem och

arbetsförhållanden, som en sålunda meriterad rektor äger, kan utöva den ledning

och utföra de representativa uppgifter, som åvilar chefen för ett universitet

eller en högskola. Rektor bör vid sin sida få en hög administrativ tjänsteman,

enligt utredningens förslag betitlad universitetsråd.

Universitetets lokala administrativa ledning bör i enlighet med utredningens

förslag åvila ett konsistorium, i vilket rektor ingår som ordförande och universitetsrådet

som föredragande inom sitt verksamhetsfält. Ansvaret för det direkta

vetenskapliga och pedagogiska arbetet bör åvila fakulteter och sektioner.

Skånska Ing enjör sklubb en anför:

Ingenjörsklubben delar helt utredningens åsikt att rektor bör väljas av universiteten

själva. Prorektor bör utses av samma församling, men icke utväljas bland

dekanerna.

Universitet och tekniska högskolor är mycket stora förvaltningsenheter med

årsomsättning på flera tiotal miljoner kronor. Ingenjörsklubben delar därför utredningens

åsikt att förvaltningen bör förstärkas med förvaltningschef. Förvaltningschefen

skall vara en högt kompetent person i minst professors löneklass,

men det måste dock göras helt klart, att rektor är läroanstaltens chef och högsta

företrädare — något dubbelkommando kan ej tolereras.

Styrelsen jör Kooperativa Förbundet accepterar universitetsutredningens förslag

rörande organisationen av den lokala universitets/högskolestyrelsen. Gentemot

vad som anföres i det särskilda yttrandet av en av utredningens experter

anför styrelsen:

Styrelsen anser att den väsentliga frågan i dessa avseenden blir om den föreslagna

organisationen får den administrativa slagkraft som utredningen förutsätter.

Styrelsen kan icke finna, att de akademiska intressegruppernas strävanden

i de avseenden det här är fråga om, kan vara annat än positiva inslag i det organisatoriska

arbetet.

Svenska Teknologjöreningen anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningen föreslår att det omedelbara ansvaret för själva administrationen

skall läggas på administrativa chefstjänstemän (universitetsråd).

Därigenom skulle rektorerna helt kunna ägna sig åt forskningen och den vetenskapliga

utbildningen. Svenska Teknologföreningen anser att stora problem kan

komma att uppstå i denna form av dubbelkommando, eftersom högskolornas

verksamhet är av den karaktären att en fortlöpande kontakt mellan den admi
8*

— Dihang till riksdagens protokoll 1961). 1 saml. Nr 50

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 196-4

nistrativa och den utbildande sektorn kräves. Detta samarbete anser föreningen

bli bäst realiserat om rektor i alla frågor är högskolans chef och att han under sig

har den nödvändiga förvaltningspersonalen.

Tekniska Samfundet i Göteborg yttrar väsentligen följande:

Tekniska Samfundet avstyrker att befattningar som universitetsråd inrättas

att under konsistoriet och vid rektors sida vara chef för läroanstaltens förvaltning.

Det torde vara att vänta att en sådan uppdelning av läroanstaltens ledning

kommer att medföra åtskilliga kompetenstvister och svårigheter.

Läroanstaltens administrations- och förvaltningsorgan bör enligt Tekniska

Samfundets åsikt sortera under rektor »såsom universitetets högste företrädare».

För att den av utredningen föreslagna decentraliseringen av besluten skall bli

möjlig förefaller det Tekniska Samfundet rimligt att rektor bör vara Kund.

Maj :ts förtroendeman och inte vetenskapsmännens valda representant. Vid förordnande

av rektor skulle därvid hänsyn tas även till administrativa meriter.

Tekniska Samfundet föreslår därför att det utredes om rektor i denna sin egenskap

bör förordnas, efter lärarkollegiets hörande, av Kungl. Maj:t.

Smålands och Blekinge handelskammare anför väsentligen följande:

Beträffande den lokala styrelseorganisationen menar handelskammaren att

denna bör såsom hittills vila på ett betydande mått av självstyrelse för universiteten

och högskolorna. Någon anledning att rubba den nuvarande maktbalansen

mellan de politiska makthavandena å ena sidan och universiteten och högskolorna

å den andra, föreligger icke. Handelskammaren vill därför förorda universitetsutredningens

förslag att det av den akademiska församlingen utsedda konsistoriet

skall fungera som högsta styrande organ med en av samma församling

utsedd rektor i spetsen.

Förslaget att rektorsämbetet skall ombildas och bestå av två högsta chefstjänstemän,

nämligen rektor som har hand om de akademiska angelägenheterna

och en särskild befattningshavare i samma ställning, universitetsrådet, med uppgift

att leda administrationen i övrigt måste handelskammaren bestämt avstyrka

såsom utgörande en högst olycklig konstruktion. Fn dylik dubblering av ledningen

måste här som eljest ge upphov till ständiga kompetenskonflikter. Förvaltningens

effektivitet måste bli lidande härpå. I än högre grad skulle olägenheterna

av ett dylikt system med dubbelkommando framträda, därest statskontorets

tanke på en generaldirektör i spetsen för förvaltningen skulle vinna gehör.

Angeläget är att ledningen blir enhetlig.

Skånes handelskammare anför i huvudsak följande:

Den nuvarande lokala styrelseorganisationen vilar på självförvaltningens princip.

Om denna principiella självstyrelse för universiteten och högskolorna bör

man enligt handelskammarens mening på allt sätt slå vakt. Den har, såvitt

handelskammaren kunnat finna, i allmänhet fungerat väl. Att i universitetsutredningens

förslag denna självstyrelse i väsentliga stycken bibehålies med

konsistoriet såsom högsta styrande organ och med en rektor som högste styresman,

utsedd av den akademiska församlingen på sätt nu sker, kan handelskammaren

icke annat än hälsa med tillfredsställelse.

Någon anledning att särskilja de akademiska och administrativa funktionerna

synes icke föreligga. Att som statskontoret föreslår anförtro den administrativa

ledningen på lokal nivå åt en av Kungl. Maj:t utsedd ämbetsman med generaldirektörs

ställning, skulle införa en dualism i organisationen, som sannolikt

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 1964

komme att få ytterst olyckliga konsekvenser för hela förvaltningen. Här som

inom näringslivet torde en enhetlig ledning bäst främja effektiviteten. Även universitetsutredningen

synes med sitt förslag, att vid rektors sida skulle placeras

ett universitetsråd som chef för administrationen, skatta åt liknande dualistiska

tankegångar. En sådan ordning synes mindre välbetänkt, då den torde inrymma

rika möjligheter till kompetenskonflikter under förutsättning att icke denne

ämbetsman underställes rektor och hans befogenheter klart begränsas.

Handelskammaren i Göteborg anför bl. a.:

Trots de försök till gränsdragning, som gjorts av utredningen, synes det svårt

att få någon konkret bild av kompetensfördelningen mellan rektor och universitetsråd.

Såvitt handelskammaren kan finna måste en organisatorisk anordning

av denna art i praktiken få olyckliga konsekvenser. Handelskammaren har den

uppfattningen, att den högsta ledningen av universiteten och högskolorna alltjämt

bör ligga hos en rektor, vald av lärosätets egna professorer, eventuellt utökade

på lämpligt sätt med vissa andra kategorier av lärare och ämbetsmän.

Handelskammaren i Gefle anför:

Handelskammaren finner det vara värdefullt, om de akademiska läroanstalterna

får behålla sin lokalt kollegiala självstyrelse, även då det gäller ekonomin.

Det måste nämligen anses viktigt, att vetenskapen garanteras möjlighet att fritt

välja forskningsobjekt och metod. Kravet på universitetens och högskolornas

självständighet får därför icke tillbakasättas. En avvägning av detta krav på

självstyrelse och rörelsefrihet mot det offentligas krav och intressen kan enligt

kammarens mening mycket väl ske på det sätt universitetsutredningen föreslagit.

Handelskammaren, som finner universitetsutredningens förslag vara väl ägnat

att ge den lokala universitetsorganisationen smidighet och effektivitet i sitt

arbete, förordar således en lösning enligt dess riktlinjer framför statskontorets

förslag.

Västemorrlands och Jämtlands läns handelskammare anför:

Handelskammaren ansluter sig till statskontorets förslag, vilket innebär, att

den differentierade organisationen får slå igenom i de högsta lokala styrelseorganen.

Handelskammaren anser nämligen, att den av universitetsutredningen

förordade organisatoriska lösningen med styrelseorgan av både administrativ och

akademisk karaktär utgör ett avsteg från de grundläggande organisationsprinciper,

som utredningen i övrigt har tillämpat.

Handelskammaren förordar även statskontorets förslag vad avser den högsta

administrativa styrelsen med en ämbetsman med generaldirektörs ställning som

högsta beslutande instans. Likaså anser handelskammaren, att den lokala administrativa

ledningen och den tillhörande administrationen göres gemensam för

samtliga läroanstalter på en ort.

Svenska Stadsförbundet och Svenska Landskommunernas Förbund anför i

likalydande yttranden i huvudsak följande:

Ett universitet betyder självfallet mycket för den stad och den region där det

är beläget. Detta gäller inte bara de redan bestående lärdomssätena utan säkerligen

i än högre grad de städer till vilka nyupprättade universitet eller andra

högre läroanstalter lokaliseras. För både stadens och universitetets utveckling är

det nödvändigt med en samverkan mellan de båda myndigheternas olika organ

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

i frågor av gemensamt intresse. Som exempel på dylika ämnen kan nämnas frågor

och synpunkter beträffande stadsplanens utformande, tillgodoseendet av universitetets

eller högskolans behov av mark för byggnader och anläggningar av olika

slag, en för studenterna särskilt anpassad bostadsproduktion, fritids- och gemensamhetsanläggningar

samt studentsociala åtgärder etc. Styrelsen anser sig böra

framhålla dels vikten av att administrativa förutsättningar skapas för smidiga

kontakt- och förhandlingsformer mellan å ena sidan universitet och högskolor

och å andra sidan vederbörande kommun, dels önskvärdheten av att det organ

som skall företräda universitetet i dylika sammanhang verkligen blir förhandlingsdugligt

och får kompetens att förhandla å universitetets eller högskolans

vägnar i alla de frågor, som kan komma upp till överläggning. Inte minst viktigt

i dylika sammanhang är att besked i god tid kan lämnas beträffande olika ställningstaganden

och planerade åtgärder från universitetets sida. Det synes styrelsen

som om dessa frågor måhända inte tillräckligt beaktats av de sakkunniga och

det kan ifrågasättas om inte utredningen borde kompletteras med särskilda överväganden

just med hänsyn till ovan relaterade förhållanden.

SFS anför i huvudsak följande:

SFS vill hänvisa till de allmänna synpunkter, som anföres i utredningens inledande

kapitel rörande den centrala problematiken kring avvägningen mellan

å ena sidan behovet av en effektiv förvaltning, å andra sidan de aktiva forskarnas

legitima önskemål att få ett betryggande inflytande över vetenskapliga bedömningsärenden.

Frågan om styrelseorganens sammansättning är vidare, som utredningen likaledes

anför, nära beroende av den grad av decentralisering man önskar för de

administrativa uppgifterna. Vill man ge de akademiska intressegrupperna ett

avgörande inflytande i de lokala styrelseorganen, kan man knappast föreslå en

ökad decentralisering inom universitets- och högskoleförvaltningen.

Utredningen har föreslagit dels att styrelsen skall befrias från alla moment som

innebär en vetenskaplig bedömning, dels en icke obetydlig decentralisering av

administrativa funktioner. Likväl har utredningen i strid mot det här redovisade

resonemanget stannat för en lösning som innebär, att styrelsen lägges i händerna

på forskarnas förtroendemän genom ett konsistorium bestående av rektor samt

fakulteternas och sektionernas dekaner. Den motivering som anföres härför är

»nödvändigheten av ett förtroendeförhållande mellan förvaltningen och forskarna».

SFS kan inte finna att detta leder till slutsatsen, att forskarna själva bör

bära ansvaret för administrationen. Organisationen vill också än en gång betona

det önskvärda i att de i görligaste mån friställes för sina egentliga uppgifter:

forskning och undervisning. SFS har i stället övervägt ett förslag, innebärande

att konsistoriet ersättes med en av Kungl. Maj:t utsedd kollegial styrelse. I

denna borde lämpligen ingå bland annat rektor och prorektor som vetenskapsmännens

företrädare, chefen för den lokala förvaltningen samt en representant

för läroanstaltens studentkår. Därutöver skulle styrelsen sammansättas av företrädare

för allmänna intressen, inklusive för näringslivet och kommunala myndigheter.

En på så sätt sammansatt styrelse skulle kunna spela en framträdande

roll för planeringen på sikt av läroanstaltens utveckling och utbyggnad, särskilt

i frågor rörande fastighets- och markförvärv. Det bör särskilt understrykas att

denna planering även bör omfatta studentbostadsbyggandet. Eu direkt anknytning

till näringslivet kan innebära en klar fördel för planeringsarbetet, exempelvis

för att främja ett utnyttjande av industrins resurser inom forskningen samt

anskaffande av lärarkrafter i bristämnen.

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 ur 196b

En lösning av det här antydda slaget förutsätter en långtgående delegering

från styrelsen till förvaltningschefen. Denne bör direkt underställas universitets/

högskolestyrelsen.

SFS ställer sig tvekande till förslaget om ett särskilt rektorsämbete bestående

av rektor och universitetsrådet. I betänkandet nämns, att vissa delegationsärenden

ej bör handläggas av förvaltningschefen ensam. Några exempel på sådana

ärenden har dock ej givits, och organisationen ifrågasätter om behov av en

sådan delegationsmöjlighet reellt föreligger. Vidare skulle rektorsämbetet direkt

åläggas vissa uppgifter. SFS kan inte tillstyrka att föreståndare för gemensamma

anläggningar skall utses av rektorsämbetet; den uppgiften bör i stället åvila styrelsen.

Det är tveksamt om de återstående, i betänkandet omnämnda uppgifterna

— tillsynen över att institutionerna förvaltas i enlighet med gällande föreskrifter

samt vissa rutinärenden, exempelvis ledigförklarande av vissa tjänster — är av

den betydelsen och omfattningen att de kräver inrättandet av ett rektorsämbete.

SUHAF anför:

SUHAF anser principiellt, att vetenskapsmännen skall frikopplas från de administrativa

avgörandena inom universitetsväsendet. Som en följd härav ansluter

sig förbundet till statskontorets förslag, att den lokala administrativa ledningen

skall läggas hos en av Kungl. Maj:t utsedd generaldirektör.

SUHAF ansluter sig också till statskontorets förslag om inrättande av ett

universitetets råd vid varje läroanstalt.

Beträffande de akademiska styrelseorganen i statskontorets förslag (rektor,

prorektor, konsistorium) yrkar SUHAF bestämt ett helt annat valsystem än det

föreslagna. Rektor, prorektor och ledamöterna av konsistoriet bör utses av ett

valkollegium med företrädare för samtliga lärarkategorier samt studenter. Detta

krav gäller självklart också, om den av utredningen föreslagna styrelsen skulle

genomföras.

En annan uppfattning redovisas av Universitetslärarförbundet (ULF), som

anför i huvudsak följande:

Konsistorierna och rektorerna måste ges en betydligt starkare ställning än som

universitetsutredningen förordat och de nuvarande större konsistorierna bör

på visst sätt bibehållas. Enligt utredningens förslag får man icke en enhetlig ledning

för universiteten och ansvarsfördelningen i toppen är mycket oklar. ULF,

som anser detta vara en väsentlig brist i förslaget, förordar för sin del att konsistorierna

icke blott till namnet utan även till gagnet blir universitetens styrelse.

Rektor skall närmast under konsistoriet vara chef för hela universitetet.

Enligt förbundets mening talar många skäl för ett bibehållande av en motsvarighet

till nuvarande större akademiska konsistoriet för behandling av de

viktigaste principfrågorna. För att få bättre garantier för en tillfredställande

belysning av ärendena måste varje fakultet få minst tre ledamöter i konsistoriet.

Rektor, ordförande, prorektor, vice ordförande, och dekanema (ej prodekanerna)

bildar tillsammans dekankollegiet, på vilket huvuddelen av de icke rutinmässiga

avgörandena förutsätts skola läggas.

Som inledningsvis anförts måste särskilda visstidstjänster (6 år) som rektor

inrättas. Rektorerna skall närmast under konsistorierna och dekankollegierna

vara chefer för hela universiteten inklusive universitetsförvaltningen och måste

därför förutsättas vara heltidsengagerade för denna uppgift och sålunda helt

frikopplade från forskning och undervisning.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 k

Rektor bör väljas av de av läroanstaltens lärare, som äger säte och stämma i

någon av läroanstaltens fakulteter/sektioner jämte överbibliotekarien och valet

fastställas av Kungl. Maj:t.

Förbundet anser, att prorektor bör väljas av samma församling som rektor och

ej av konsistoriet.

Enligt förbundet synes det icke vara nödvändigt att lägga det närmaste ansvaret

för denna förvaltning på en chefsadministratör, universitetsrådet. De 3 avdelningscheferna

kan och bör i stället vara direkt underställda den heltidsanställda

rektorn.

SACO anför följande:

SACO tillstyrker inrättandet av en administrativ chefsbefattning vid universiteten.

I utredningens förslag ter sig emellertid kompetensfördelningen mellan

rektor och den administrative chefstjänstemannen något oklar. Fastän SACO har

uppfattat utredningens avsikt så, att universitetsrådet trots sin relativt självständiga

ställning skall vara underställd rektor, finns det enligt SACO:s uppfattning

anledning att antaga att risk för ett »dubbelkommando» kan uppkomma. En

lösning av detta problem vore, att rektor formellt gjordes till chef för förvaltningen.

En sådan ordning skulle emellertid icke vara förenlig med den inställningen,

att de befattningshavare som »producerar» vid universiteten — forskare

och universitetslärare — ostört skall ägna sig åt dessa uppgifter. Den närmast

liggande lösningen av problemet är att så långt som möjligt stadgeenligt skapa

klara gränser, varvid den administrative chefstjänstemannen svarar för de rent

administrativa arbetsuppgifterna. Han blir därvid direkt underställd universitetets

styrelse, konsistoriet, vars ordförande är rektor.

För att ge ökad belysning åt ärendena bör konsistorierna förstärkas med ytterligare

en representant för varje fakultet. SACO anser, att de den administrative

chefen närmast underställda cheferna även bör ingå i konsistoriet.

Utredningen föreslår, att rektor som nu skall utses genom val. Ehuru en sådan

procedur måste anses föråldrad, kan SACO tillstyrka förslaget med hänsyn till

att rektor utåt skall representera universitetet och därmed dess lärare.

För chefen för universitetsadministrationen har utredningen föreslagit benämningen

universitetsråd. SACO finner denna titulatur olämplig. Rådstiteln motsvarar

enligt SACO:s mening — i jämförelse med svensk statsförvaltning i övrigt

— icke den ställning som chefstjänstemannen har. Även med hänsyn till att det

inom den föreslagna oganisationen förekommer ett organ på universitetskanslersnivå

— utbildningsråd — med vilka universitetsrådet kan förväxlas, bör titeln

ändras. SACO föreslår, att chefstjänstemannens titel blir akademidirektör.

TCO yttrar väsentligen följande:

Det mest omvälvande i utredningens förslag avser den lokala universitetsstyrelsen.

Man kan här urskilja två grundtankar, som varit vägledande för utredningens

ställningstagande: dels strävan till ökad decentralisering, dels den inledningsvis

berörda målsättningen att dra gränser mellan å ena sidan ärenden som

kräver enbart vetenskaplig bedömning och å andra sidan ärenden av mera renodlat

administrativ art. Denna gränsdragningsfråga bedömer också TCO som

kärnpunkten i problematiken. Utredningens diskussion härav är synnerligen

intressant. Den utmynnar emellertid i förslag, som har utpräglad kompromisskaraktär

med därav betingade svagheter.

Det synes TCO, som om den ställning universitetsrådet (motsvarande) skulle

komma att få i flera hänseenden måste bli oklar. Sålunda kan beträffande rela
-

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G4

tioncrna till rektor noteras, att utredningens beskrivning av rektors och universitetsråds

allmänna uppgifter föga skiljer sig från varandra. Det kan alltså konstateras,

att man skulle få två personer i chefsställning med till en del sammanfallande

funktioner och ansvar. Dylika konstruktioner torde i allmänhet, inte

förbättra eu förvaltningsapparats funktionsduglighet. Visserligen skulle inom

rektorsämbetet universitetsrådet vara underordnad rektor (dock med självständig

reservationsrätt). Men å andra sidan förutsätts delegation av ärenden från

konsistorium kunna ske till universitetsrådet som förvaltningschef — men inte till

rektor.

Enligt TCO:s mening är det tveksamt, om utredningens förslag i här nämnda

avseenden skulle fylla erforderliga krav pa administrativ effektivitet hos universitetsförvaltningen.

Det är väl inte heller ovedersägligt, att »förtroendeförhallandet

mellan förvaltningen och forskarna» skulle bli det allra bästa.

TCO har vidare en principiellt viktig invändning mot sammansättningen av

den lokala styrelsen, konsistoriet. Denna skulle — med undantag av universitetsrådet

— enbart bestå av akademiker, som utsetts av akademikerna själva. Den

lokala styrelsen skulle med andra ord vara en helt intern akademisk angelägenhet.

TCÖ finner inte detta rimligt med tanke på att den lokala universitetsstyrelsen

måste uppbära ansvaret för en verksamhet, som har den största betydelse

för samhället som helhet och som dessutom bekostas med allmänna medel.

I en styrelse av detta slag bör samhällsintresset tillgodoses genom representanter

också för det allmänna.

Enligt TCO:s mening torde statskontorets modell för den lokala styrelsen ge

den effektivaste administrationen. Mot den modellen kan emellertid invändas,

att den ger alltför stor makt åt den administrative chefen. Vidare kan mot statskontorets

förslag sägas, att det visserligen ger utrymme åt allmänintresset men

att detta inte sker på det ansvarsplan som är önskvärt.

TCO förordar en lokal universitetsstyrelse efter ungefär följande modell:

På varje universitetsort inrättas en lokal universitetsstyrelse med högsta ansvaret

på den lokala nivån för de akademiska läroanstalterna på orten. I denna

ingår av de akademiska lärarna vald rektor som självskriven ordförande, pa

samma sätt utsedd prorektor, ytterligare två av den akademiska församlingen

valda representanter, den av Kungl. Maj:t tillsatta högste förvaltningschefen

(universitetsrådet) samt fem andra ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj.t som

företrädare för allmänna intressen.

Under den lokala universitetsstyrelsen fungerar universitetsrådet som högste

lokale förvaltningschef, och till denne delegerar styrelsen alla ärenden av förvaltningsmässig

art.

Under universitetsrådet ordnas den gemensamma lokala förvaltningen med

avdelningar allt efter funktioner.

De akademiska organen — fakulteterna/sektionerna samt den akademiska

församlingen och konsistorium med rektor som ordförande — behålls för akademiska

angelägenheter i enlighet med statskontorets förslag.

Med här föreslagen modell borde man kunna vinna fördelarna i statskontorets

förslag och skapa en effektiv förvaltning med långtgående samordning av läroanstalter

på samma ort men utan de med statskontorets förslag förenade riskerna

för administrativt övervälde och alltför långt driven byråkratisering. Man skulle

vidare ha säkerställt allmänintressets inflytande och därmed även gett reella

möjligheter för en decentralisering till lokal nivå i enlighet med intentionerna från

både utredningen och statskontoret. En decentralisering av viktiga ärenden kan

rimligen inte ske utan att allmänintresset blir företrätt i den lokala styrelsen.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Sveriges Konservativa Studentförbund anför:

Förbundet ställer sig i huvudsak positivt till utredningens förslag till lokal

styrelse. Möjligen kan man ifrågasätta om det inte hade varit rationellt att knyta

samman närbelägna lärosäten än fastare än som föreslagits i utredningen.

Utredningens förslag till uppdelning i administration och akademisk förvaltning

förefaller att bättre än statskontorets tillvarata de mest värdefulla elementen

i universitetens självstyrelse. Med hänsyn till den mycket starka ställning

som universitetsråden kommer att få bör tjänsterna ledigförklaras i vanlig ordning

och konsistoriet därefter ges tillfälle till yttrande över inkomna ansökningar.

Utredningen föreslår att rektor som omväljes för en tredje period skall få personlig

professur vid återinträdandet i vetenskaplig tjänst, medan den ordinarie

professuren ledigförklaras. Detta förslag finner förbundet i princip tillfredsställande

men anser att så bör ske senast då rektor omväljes för sin andra period.

Om så befinnes önskvärt bör emellertid tjänsten utlysas redan tidigare.

Den snabba expansionen av universiteten skapar på den lokala nivån behovet

av en förstärkt administration. Det förefaller oss naturligt att den erforderliga

personalen utgöres av fackmän, såsom fallet är inom en växande del av samhället

i övrigt, även dess privata sektor.

Chefsbefattningen i denna administration måste på grund av sin betydelse

göras konkurrenskraftig gentemot andra statliga och privata topptjänster av

motsvarande slag, vilket vinnes genom att innehavaren placeras på B-löneplan.

Universitetets rektor, vald av de ordinarie lärarna, komme icke att leda den

administrativa apparaten, men skulle entydigt vara forskningens och undervisningens

talesman. Såsom ordförande i läroanstaltens råd är han dess representant

i alla icke specifikt administrativa sammanhang.

Förbundets uppfattning, vad gäller lämpligheten att dela de akademiska och

administrativa funktionerna inom styrelsen, sammanfaller således delvis med

statskontorets förslag till organisation. Detta är emellertid icke fallet vad gäller

administrationens befogenheter.

Stor frihet är i de demokratiska länderna av tradition tillerkänd universiteten

i deras arbete, icke blott forskning. Detta fria arbete utföres av institutionerna

och vi ser i en klar boskillnad mellan deras och administrationens kompetensområden

en säkrare garanti för dess bibehållande än i ett akademiskt inflytande

över administrationen via en rektor med dubbla uppdragsgivare. Att en sådan

boskillnad kan upprätthållas är en central och helt avgörande förutsättning för

att statskontorets förslag på denna punkt skall kunna accepteras. Vi finner således

till skillnad från statskontoret att tillsättning av institutionsprefekt är en

självklart akademisk angelägenhet och bör åvila konsistorium liksom nu är fallet.

Centerns Studentförbund anför:

Studentförbundet kan inte dela statskontorets uppfattning om nödvändigheten

av en uppdelning på två organ, ett för administrativa ärenden och ett för akademiska

ärenden. Studentförbundet kan emellertid inte heller dela utredningens

uppfattning om nödvändigheten av ett organ bestående enbart av representanter

för de ordinarie akademiska lärarna (jämte lärosätets administrative chef). Studentförbundet

anser liksom utredningen, att många av de frågor som den lokala

styrelsen kommer att handlägga »fordrar ett inslag av akademisk bedömning».

Detta tillgodoses emellertid genom beredningen i fakulteter eller för tillfället bildade

kommittéer av »akademisk karaktär». Beslutet bör däremot fattas av ett

allsidigt sammansatt organ representerande jämte akademisk och administrativ

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 196b 241

sakkunskap jämväl samhällsintresset, studenternas intressen och de lokala (kommunala)

intressena.

Vi vill därför föreslå, att universitetets ledning ges åt en styrelse på förslagsvis

11 personer med universitetets rektor som ordförande. I styrelsen bör därjämte

ingå förvaltningschefen, prorektor, ytterligare någon representant för de akademiska

lärarna, studentkårens ordförande samt sex personer utsedda av Kungl.

Maj:t. De sistnämnda bör representera kommunala myndigheter, näringsliv och

det allmänna samhällslivet samt i övrigt äga intresse för universitetens och högskolornas

angelägenheter.

Sveriges Socialdemokratiska Studentjörbund anför:

Förbundet anser att vetenskapsmännen skall frikopplas från det administrativa

arbetet inom universitetsorganisationen. Som en följd härav ansluter sig

förbundet till statskontorets förslag att den lokala administrativa ledningen bör

utövas av en av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetets råd utsedd generaldirektör.

Förbundet ansluter sig alltså även till förslaget om ett universitetets råd.

När det gäller de riktlinjer efter vilka organisationen skall uppbyggas, kan man

förenklat säga att det finns två tänkbara synsätt. Det ena ser i administrationens

chef främst en företrädare för de högre vetenskapsmännen, dvs. en förtroendeman

för lärarna. De andra vill i organisationens chef främst se en företrädare för

den centrala förvaltningen, dvs. en generaldirektör utsedd av Kungl. Maj:t. Förbundet

föredrar liksom statskontoret detta senare synsätt, medan det anser att

utredningens kompromiss är ohållbar och utan egna fördelar.

Beträffande det akademiska konsistoriet vill förbundet framhålla att det, som

en konsekvens av förbundets krav på en organisation där institutionerna är de

centrala enheterna, främst kommer att bli ett organ för information och samråd

ovanför fakulteterna men utan beslutanderätt i viktigare frågor. De vetenskapliga

bedömningsfrågorna skall, som förbundet ovan framhållit, i största

möjliga utsträckning avgöras inom institutionerna och i fakultetsberedningarna

samt i någon mån i fakulteterna.

Kommerskollegium anför:

Kollegium anser det icke tillfredsställande därest de akademiska och administrativa

funktionerna på lokal nivå skulle särskiljas. Den administrativa förvaltningen

bör vara underordnad universitetets rektor, som sålunda bör vara den

främste företrädaren för universitetet såväl i akademiska som administrativa

spörsmål.

Kollegium vill även ifrågasätta om det icke är behövligt att en representation

för näringslivsintressena även kommer till stånd saväl inom den lokala universitetsorganisationen

som i kanslerskollegiet.

Riksrevisionsverket anser, att statskontorets förslag från effektivitetssynpunkt

klart är att föredraga framför universitetsutredningens. Verket framhåller att den

administrative chefstjänstemannens tjänstebenämning bör vara en annan än

generaldirektör, förslagsvis akademidirektör.

Emot riksrevisionsverkets yttrande har inom verkets styrelse reservation avgivits

av styrelsens ledamot, generaldirektören I. Löfqvist, vilken hänvisar till

sin reservation i statskontorets styrelse.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Försvarets jorskningsanstalt anför:

Beträffande den lokala läroanstaltsstyrelsen må anmärkas, att utredningens

förslag väsentligt skiljer sig från statskontorets. I valet mellan dessa två synes

utredningens förslag vara att föredraga, av den anledningen att en så klar gränsdragning

mellan akademiska och administrativa ärenden, som statskontorets

förslag förutsätter, inte i praktiken torde kunna genomföras.

Forskningsanstalten anser, att ansvaret för läroanstaltens ledning såväl i vad

avser frågor rörande administration och ekonomi som forskning och utbildning

bör ligga hos en och samma person. Därför biträder forskningsanstalten i princip

universitetsutredningens förslag om rektorsämbetets uppgifter och rektors ställning

sasom läroanstaltens högste företrädare. Det bör dock av universitetsstadgan

klarare än vad utredningen angivit framgå, att rektor har skyldighet att öva

överinseende över läroanstaltens samtliga angelägenheter. Detta torde bland

annat böra komma till uttryck i stadgan på så sätt, att den avsedda chefen för

den centrala förvaltningen (universitetsråd) har att fullgöra sina uppgifter såsom

befattningshavare underställd läroanstaltens rektor.

Utredningen synes i denna och därmed sammanhängande frågor ha tagit betydande

hänsyn till den tradition av akademisk demokrati, som råder i landets

universitets- och högskoleliv. I en del hänseenden torde ett längre steg från hittills

gängse procedurer vara sakligt sett befogad. Sålunda kan arrangemanget

med en av lärarkåren vald rektor och ett av Kungl. Maj:t utsett universitetsråd

befaras leda till vissa motsatsförhållanden i läroanstaltens administrativa ledning,

vilka skulle kunna undvikas, om rektor utsåges av Kungl. Maj:t efter förslag av

respektive lärarkår.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som förordar att den lokala organisationen utformas

på sätt universitetsutredningen föreslagit, anför följande:

Såsom länsstyrelsen tidigare framhållit måste man vid ett särskiljande av universitetens

och högskolornas vetenskapliga och administrativa arbetsuppgifter

göra en avvägning mellan två inte alltid helt förenliga intressen. Rent principiellt

sett är det naturligtvis riktigt, att lärarna undervisar, forskarna forskar och att

andra står för organisationen av verksamheten. Det skulle emellertid enligt länsstyrelsens

mening vara olyckligt om man ansåge sig böra ställa de lärare och

forskare, med vilka hela det högre undervisningsväsendet och forskningen står

och faller, praktiskt taget utan avgörande inflytande i vad det gäller de ekonomiska

och organisatoriska förutsättningarna för själva verksamhetens bedrivande.

Universitetsledningen, såsom den nu är utformad och såsom den enligt

länsstyrelsens mening till sina huvudlinjer även i framtiden bör vara utformad,

behöver otvivelaktigt vid sin sida en betydligt utbyggd och mer effektiv administration

med en chef med säte och stämma i universitetets styrelse, men länsstyrelsen

kan däremot inte finna det nödvändigt och lyckligt att man — såsom

statskontoret föreslår — bryter ut det administrativa organet ur verksamheten

i övrigt, ger det vidgade ekonomiska och organisatoriska uppgifter och gör det

till ett i vissa avseenden överordnat organ.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Vad angår den lokala organisationen vill länsstyrelsen endast framhålla, att

statskontorets förslag, att genom anordnandet av ett specialistbetonat administrativt

instrument söka särskilja de akademiska och de administrativa funktionerna

inom läroanstalternas styrelse, torde medföra fördelar framför utredningens

lösning. Det bör bland annat ligga i samhällsintresset att söka frigöra

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

forskare och lärare från rent administrativa uppgifter så långt det är görligt.

Vidare synes detta förslag skapa betingelser för ett bättre utnyttjande av tillgängliga

resurser genom specialisering av uppgifter. Utformningen av lokala

administrativa ledningen på anfört sätt skulle vidare innebära, att den gives en

fristående ställning i förhållande till de akademiska intressegrupperna vilket synes

länsstyrelsen enbart fördelaktigt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Det torde helt allmänt kunna ifrågasättas, huruvida icke risk föreligger för att

den av utredningen föreslagna utformningen av den lokala administrativa ledningen

i vissa fall kan komma att innebära en lägre effektivitet hos administration

sapparaten därigenom att de organ, vilka skall avgöra ofta mycket svarbemästrade

och ömtåliga administrativa frågor, inte givits en tillräckligt fristående

och obunden ställning i förhållande till de akademiska intressegrupperna.

Den organisationsform för läroanstalternas administrativa ledning, som statskontoret

föreslagit och vilken innebär att ledningen göres självständig gentemot

nyssnämnda grupper, synes i och för sig bättre ägnad att tillgodose effektiviteten.

Emellertid måste det rationella i en viss lösning bedömas under hänsynstagande

till alla givna faktorer i sammanhanget. Den organisationsform statskontoret

föreslagit skulle måhända, särskilt med beaktande av vikten av att viss hänsyn

tages till tradition och historiska förutsättningar, betyda en alltför kraftig omedelbar

omvälvning. Länsstyrelsen vill därför ehuru med tvekan ansluta sig till

det av utredningen framlagda förslaget till utformning av den lokala organisationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

För ett i utveckling statt industri- och handelsområde är tillgång till en aktiv

forskningsmiljö och högre utbildningsanstalter av stor betydelse. Verksamheten

vid handelshögskolor, tekniska högskolor, medicinska fajsulteter,. sociologiska

institutioner osv. är å andra sidan nära beroende av områdets näringsliv, samhällsplanering,

sjukvård etc. ,

Dessa förhållanden leder länsstyrelsen till att ta upp fragan om de lokala

intressenas inflytande på universitets- och högskoleväsendet. Då länsstyrelsen

föreslår, att företrädare för allmänna lokala intressen skall ingå i de lokala universitetsstyrelserna,

får detta inte betraktas som uttryck för misstro mot den konsistoriala

formen, sådan den utbildats i vart land. Självfallet är i flera frågor

vetenskapens företrädare mest skickade att vara beslutande. Men det finns frågor,

där en smidig och snabb lösning gagnas av intim samverkan med företrädare

för lokala instanser såsom universitetsstadens och vederbörande landstings

styrelse.

För att kommunen skall bli representerad i styrelsen talar onekligen den nära

samverkan mellan universitetet och kommunen, som är nödvändig, då det gäller

klinisk undervisning och forskning, mark- och planfrågor, bostadsfrågor osv. Ur

andra synpunkter skulle det säkert vara till gagn, om t. ex. näringslivet inom

universitetets huvudsakliga upptagningsområde vore representerat i universitetsstyrelsen.

Under åberopande härav och av vad som tidigare anförts i denna fråga

föreslår länsstyrelsen, att universitetsstyrelsen utökas med förslagsvis tre av

Kungl. Maj :t utsedda företrädare för allmänna lokala intressen.

Länsstyrelsen i Örebro län förklarar sig icke ha nagot att erinra mot universitetsutredningens

förslag. Länsstyrelsen överlämnar vidare yttrande av drätselkammaren

i Örebro, som bl. a. yttrar:

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts ''proposition nr BO år 1964.

Läroanstaltens och kommunens/regionens planeringsarbete måste med nödvändighet

komma att intimt beröra och gripa in i varandra. Ett samarbete, som

siktar till ömsesidiga fortlöpande informationer samt synkroniserad aktivitet

måste skapa de bästa förutsättningarna för en lycklig utveckling både för läroanstalterna

och för de orter resp. regioner, till vilka dessa äro förlagda. Samarbetet

bör ske i organiserad form. Då huvudmannaskapet för dessa högre läroanstalter

helt åvilar staten synes systemet med en helt statlig lokalstyrelse principiellt

riktig. På grundval av vad ovan anförts om behovet av samarbete med de lokala

kommunala myndigheterna vill drätselkammaren förorda inrättandet av ett

lokalt samarbetsorgan, sammansatt av representanter för läroanstaltens lokalstyrelse,

kommunen och landstinget.

Veterinärhögskolentredningen yttrar i huvudsak följande:

Det som för närvarande brister i den nuvarande organisationen gäller framför

allt ledningen av den lokala verksamheten vid universiteten och högskolorna.

Veterinärhögskoleutredningen finner universitetsutredningens förslag i förevarande

hänseende icke lämpligt.

Enligt universitetsutredningens förslag kommer nämligen många viktiga frågor

däribland petitabehandlingen beträffande de vetenskapliga institutionerna, att

avgivas vid sidan om såväl rektor som lokalstyrelse (konsistorium).

Enligt veterinärhögskoleutredningens mening skulle man söka en utformning

av den lokala ledningsfunktionen efter följande linjer.

I ledningen för läroanstalter med flera fakulteter bör stå ett konsistorium (styrelse),

bestående av rektor, prorektor samt dekanerna (eller motsvarande). Ordförande

i styrelsen bör vara rektor.

Uppgifterna att leda och samordna verksamheten vid läroanstalten bör när

det gäller frågor av principiell natur eller som eljest är av större vikt, åvila konsistoriet

i dess helhet men i övrigt anförtros åt rektor. Rektor bör för en period

av högst sex ar utses av Rungl. Maj:t på förslag av läroanstaltens konsistorium,

som i ärendet bör höra professorskollegium eller motsvarande.

Rektor bör helt ägna sig åt samordnande och administrativa uppgifter.

Rektorstillsättningen bör ske utifrån bakgrunden att vederbörande skall ha

adagalagt framstående egenskaper saväl som vetenskapsman som administratör.

Med hänsyn till de sålunda uppställda fordringarna torde rektor i allmänhet

komma att utses bland läroanstaltens professorer. Emellertid synes hinder ej

böra möta att välja annan person, som har motsvarande meriter och i övrigt är

särskilt lämplig till befattningen.

Det måste anses lämpligt att rektor har en sådan fristående ställning, att han

kan vara obunden vid ställningstaganden och opartisk i kontroversiella frågor

mellan exempelvis olika institutioner eller fakulteter. På grund härav bör den

som utsetts till rektor i förekommande fall lämna sin professur. Detta medför

da också den fördelen att befattningen kan besättas med annan ordinarie innehavare.

En särskild rektorsbefattning bör under sådana förhållanden inrättas vid

läroanstalten.

Statskontoret anför:

De båda förslagen överensstämmer i uppfattningen att en omfattande decentralisering

från kanslers- (överstyrelse-)nivån bör genomföras och att sålunda

de lokala styrelseorganen skall utrustas med ett avsevärt större självständigt

ansvar för olika avgöranden än de hittills haft. Utredningen utgår från, att den

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b 245

lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter bör vara av avsevärt mera renodlat

administrativ art än de f. n. är. Detsamma gäller rapporten, vilket sammanhänger

med den organisation och de arbetsuppgifter som föreslås för kanslers/överstyrelsenivån.

Utredningens förslag kan i jämförelse med rapportens med stark förenkling

karakteriseras så, att hos utredningen generaldirektörsbefattningen motsvaras

av två, nämligen rektors- och universitetsrådsbefattningarna. Inom ett universitetscentrum

skulle alltså kunna komma att finnas ett flertal administrativa

chefstjänstemän. Konsistoriet, som i rapporten betraktas som ett kollegialt

organ för vetenskapliga bedömningsfrågor, blir enligt utredningens förslag universitetets

styrelse med ansvar för alla dess angelägenheter, akademiska såväl

som administrativa, vari också inbegripes frågor rörande den ekonomiska förvaltningen.

Den avsedda delegeringen väntas dock medföra, att flertalet av

de ärenden som i rapporten förutsatts bli avgjorda genom enrådighetsbeslut

av generaldirektören, enligt utredningens förslag skall avgöras av rektorsämbetet,

dvs. rektor jämte universitetsrådet (resp. byråchef) eller av den senare

ensam. Enligt utredningens uppfattning, ådagalagd genom dess förslag till förvaltningsorganisation

i Göteborg, skall dock hinder icke föreligga för att de

olika läroanstalternas förvaltningsapparat under ledning av en gemensam

chefstjänsteman (universitetsrådet) integreras på nivån under rektorernas.

Den i rapporten föreslagna organisationsutformningen innebär enligt statskontorets

mening alltfort en i fråga om förvaltningseffektivitet överlägsen lösning,

som tillika möjliggör den avsedda decentraliseringen av åtskilliga administrativa

beslut från överstyrelsenivå till den lokala administrativa ledningen.

Organisationslösningen anvisar former för en radikal förkortning av ärendevägarna.

I princip erfordras endast en beredning och ett beslut vid ett ärendes

handläggning. Organisationsutformningen säkerställer vidare en kontinuerligt

likformig ärendehandläggning vid de skilda universiteten/högskolorna. Statskontoret

förordar alltså bestämt en organisation enligt dessa riktlinjer.

Om man emellertid i likhet med utredningen vill låta alla ärendetyper höra

hemma under konsistorium och rektorsämbete fordras enligt statskontorets

uppfattning att man drar konsekvenserna härav genom att klarare markera

rektors ställning såsom motsvarighet även till den i rapporten föreslagne generaldirektören.

I synnerhet gäller detta om man vill behålla de nyss berörda

decentraliseringsmöjligheterna. Det kan da knappast ifragakomma att rektor

tillsättes genom val av, huvudsakligen, universitetets ordinarie lärare; Kungl.

Maj :t bör tillsätta rektor utan särskild kandidatnominering. Statskontoret delar

utredningens uppfattning att rektor med av utredningen avsedda uppgifter bör

kunna utses även bland personer utanför professorskretsen och överhuvudtaget

utanför universitetsvärlden.

Beträffande konsistoriets sammansättning gäller enligt statskontorets mening,

att vid en organisation, som innebär att rektor är läroanstaltens administrative

chef, ett inslag av företrädare för allmänna intressen är motiverat. Dessa

bör utses av Kungl. Maj:t och det på detta sätt sammansatta konsistoriet,

vari rektor är ordförande, skall fungera såsom universitetets styrelse.

Vid den nyss angivna konstruktionen av rektorsämbetet ifrågasätter statskontoret,

huruvida behov föreligger av ytterligare en chefstjänsteman — universitetsrådet

— vid rektors sida i de fall, då universitetsförvaltningen har att

betjäna endast en läroanstalt. En mellanliggande instans mellan rektor och

sektionscheferna kan visserligen friställa rektor för arbetsuppgifter av central

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

betydelse. Denna effekt torde emellertid i lika hög grad kunna uppnås genom

en beslutsdelegation till de enligt både utredningens och rapportens förslag kvalitativt

starka administrativa sektionerna och genom att det föreslagna prorektoratet

inrättas.

Beträffande utredningens förslag att en av dekanerna skall fungera som prorektor

anför statskontoret i huvudsak följande:

Denna koncentration av två uppgifter hos samma person — uppenbarligen

föreslagen endast i syfte att begränsa konsistoriets numerär — synes olämplig.

En särskild prorektorsbefattning bör enligt statskontorets mening bibehållas;

prorektor bör utses på samma sätt som rektor.

I fråga om det föreslagna rektorsämbetet anför statskontoret väsentligen följande:
Om

rektor skulle uppfattas i första hand som administrativt överhuvud för

universitetet och tillsattes under däremot svarande former, skulle det te sig

naturligt att rektor äger fatta enrådighetsbeslut på samma sätt som verkschefer

i allmänhet. Den av utredningen förordade dualistiska principen synes i så fall

onödigt komplicerad. Då rektors beslut givetvis fattas efter föredragning och

med reservationsrätt för föredraganden, skulle den här angivna ändringen icke

medföra större reell skillnad; den innebure emellertid en anpassning till sedvanlig

förvaltningspraxis.

Sammanfattningsvis finner statskontoret att utredningens förslag beträffande

den lokala styrelsen icke är lämpat att ligga till grund för en reform.

Statskontorets här redovisade yttrande rörande organisationen av den lokala

universitets/högskolestyrelsen är icke enhälligt. Tre reservanter* 1, till vilka den

särskilt förordnade föredraganden anslutit sig, anför:

Ledningen för en läroanstalt bör i fråga om såväl administrativa som rent

akademiska frågor vara koncentrerad hos en person. Den i utlåtandet angivna

alternativa organisationsutformningen bör därför väljas i stället för den i rapporten

föreslagna.

En av reservanterna2 förordar bibehållande av universitetens rätt att välja

rektor. Motiveringen sammanfaller med motiveringen för samme reservants förord

för bibehållande av kanslersvalet. Denna motivering har redovisats ovan

under avsnittet III. Universitets/högskoleväsendets centrala ledning (s. 120).

Föredraganden i statskontorets styrelse anför följande särskilda mening:

Den alternativt förordade organisationsutformningen har som bestämd förutsättning,

att rektor utses av Kungl. Maj:t. Med denna princip bör dock kunna

förenas ett system enligt vilket rektor utses efter förslag, i vars tillkomst de

ordinarie akademiska lärarna medverkat, dvs. ett system motsvarande det som

för närvarande tillämpas vid farmaceutiska institutet och vid de under jordbruksdepartementet

hörande högskolorna.

1 Generaldirektören I. Löfqvist, direktören G. Luthman och ledamoten av riksdagens andra kammare,

redaktören M. St&hl.

1 Redaktören M. Ståhl.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J+

Teologiska jakidteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Fakulteten liar svårt att inse att några olägenheter skulle vara förenade med

den nuvarande utformningen av konsistorierna i ett större och ett mindre, hördelen

med denna anordning är eu mera demokratisk representation, varigenom

opinionen bland universitetets professorer får komma till uttryck. För den händelse

att det större konsistoriet avskaffas, bör det mindre konsistoriet i varje

fall göras fylligare, så att personer intresserade och skolade i ekonomiska ärenden

ingår däri.

Statskontorets förslag förutsätter att det under alla omständigheter skulle

vara möjligt att draga en skarp gräns mellan vetenskapliga och administrativa

ärenden, ett betraktelsesätt som enligt fakultetens mening icke vittnar om djupare

erfarenhet av universitetens sätt att fungera. Fakulteten anser det vara

ett betydande framsteg, icke minst ur kostnadssynpunkt, att universitetsutredningen

så klart avvisat tanken på att förvandla universitetsförvaltningarna till

ämbetsverk med generaldirektörer som chefer. Även mot det av utredningen

framlagda förslaget kan emellertid vissa invändningar riktas. Det har således

icke heller i detta fall av utredningen uppvisats vilka olägenheter, som kan anses

vara förenade med nuvarande organisation. Framförallt har emellertid

förhållandet mellan rektors och det föreslagna universitetsrådets befogenheter

och åligganden icke på ett tillfredsställande sätt fixerats. Fakulteten anser för

sin del att rektor alltjämt bör vara chef för den centrala förvaltningen vid universitetet.

Därest den föreslagna befattningen dock skulle tillskapas, är fakulteten

av den åsikten, att det i stadgan klart skall utsägas att universitetsrådet

är underställd rektorsämbete och konsistorium. Fakulteten kan icke finna att

det av utredningen uppvisats att innehavaren av en sådan (enligt fakultetens

mening onödig och kostnadsökande) befattning skulle stå i något slags speciellt

ansvarsförhållande till Kungl. Maj:t och finner därför att därest befattningen

inrättas intet skäl föreligger att vid tillsättningen avvika från normalt tillsättningsförfarande.

Fakulteten anser att rektor alltjämt såsom universitetets förtroendeman och

primus inter pares bör väljas av den akademiska församlingen. Detsamma bör

gälla för prorektor. Fakulteten kan heller icke finna att någon sådan förändring

i rektors arbetsuppgifter kan komma att inträda att det motiverar särskilda

önskemål om hans kvalifikationer. Under sådana omständigheter är det svårt

att inse lämpligheten i den föreslagna stadgans § 29: »Valbar till rektor är den

som med hänsyn till vetenskapliga och pedagogiska kvalifikationer finnes därtill

skickad.» Det är icke lätt att se vilken nytta rektor kan ha av dessa eventuella

kvalifikationer under utövandet av sitt mandat. Han skall ju icke längre uppehålla

sin professur och förutsättes således tagas i anspråk av andra uppgifter

än forskning och undervisning.

Juridiska jakidteten i Uppsala anför:

För Uppsala universitets del bör drätselnämnden bibehållas. Skall framdeles

endast ett konsistorium finnas, bör detta enligt fakultetens mening göras något

större än som föreslagits. Skulle drätselnämnden avskaffas, borde den nyss förordade

utvidgningen av konsistoriet göras på sådant sätt, att konsistoriet förstärktes

med förslagsvis tre av den akademiska församlingen valda ledamöter

med särskild erfarenhet av ekonomiska frågor. I konsistoriet bör också ingå

en särskilt vald prorektor.

Rektor bör enligt fakultetens mening få en ställning, genom vilken hans chefskap

för den lokala administrationen klart markeras, och erhålla en däremot

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

svarande avlöning. I fråga om det föreslagna systemet med universitetsråd känner

sig fakulteten tveksam. Om en tjänst som universitetsråd införes, bör innehavaren

klart vara underordnad rektor, och bestämmelserna om hans funktioner

böra förtydligas. Det förefaller t. ex. oklart, hur man skall tolka orden ’i närvaro

av universitetsrådet’ i den föreslagna stadgans 24 §. Förhållandet bör vara analogt

med en landssekreterares ställning i förhållande till landshövdingen. Även

regeln om föredragning i 27 § förefaller oklar. Universitetsrådstjänsten bör icke,

såsom utredningen föreslår, besättas genom förordnande efter anmälan utan tillsättas

på vanligt sätt efter ansökningsförfarande.

Enligt fakultetens mening bör det emellertid övervägas, om icke det hävdvunna

systemet med två likställda avdelningar av den lokala förvaltningen

— kansliet och räntekammaren — och följaktligen två sidoordnade, rektor

underställda administrativa chefer är att föredraga framför utredningens förslag.

Medicinska fakulteten i Uppsala ansluter sig till universitetsutredningens förslag

rörande organisationen av den lokala universitetsledningen. Dock anser

fakulteten, att rektors professorstjänst redan efter första omvalet bör föras över

stat.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför väsentligen följande:

Beträffande konsistoriernas framtida utformning och kompetens vill sektionen

biträda förslaget, att i fortsättningen endast ett konsistorium skall fungera som

universitetets styrelse.

Det förefaller som om gränsdragningen mellan rektors och det föreslagna universitetsrådets

befogenheter och åligganden ej är tillräckligt klart definierad.

Därest det anses riktigt — något som sektionen för sin del icke blivit övertygad

om — att ett universitetsråd skall fungera som chef för den för universitetet

gemensamma administrationen, bör han enligt sektionens åsikt vara klart underställd

rektor och konsistorium.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande:

I sitt ställningstagande till de olika instanserna i den lokala universitetsstyrelsen

synes utredningen enligt sektionens mening ha underskattat den bestående

organisationens värde. Den nuvarande relationen mellan de större och de mindre

konsistorierna och drätselnämnden är enligt sektionens mening väl avvägd.

Utredningen har icke förebragt någon övertygande motivering, varför det större

akademiska konsistoriet och drätselnämnden skulle avskaffas. Det är visserligen

sant, att det större akademiska konsistoriet efter den senaste universitetsreformen

icke längre har samma stora värde för sammanhållningen och relationerna

mellan de olika fakulteterna. Det vore emellertid synnerligen olyckligt

om den gemenskap, den universitas, som de större konsistorierna representera,

skulle försvinna. Sektionen föreslår för sin del, att de nuvarande konsistorierna

och den nuvarande drätselnämnden bibehålies oförändrade, alternativt att det

föreslagna ensamma konsistoriet utökas till att omfatta förutom dekaner och

prodekaner^ minst en vald representant för varje sektion eller odelad fakultet

och att i så fall ett sådant påbyggt konsistorium utser ett förvaltningsutskott,

som har att fullgöra den nuvarande drätselnämndens uppgifter.

Enligt sektionens uppfattning är en förstärkning av rektors ställning önskvärd.

Utredningens förslag innebär emellertid jämfört med gällande statuter och stadgar

en försvagning icke blott formellt sett utan även i realiteten. Beträffande

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 249

utredningens förslag om en administrativ tjänst, benämnd universitetsråd, som

under konsistoriet skulle vara chef för universitetets gemensamma administration,

anser sektionen, att därest en sådan tjänst trots allt skulle beslutas, tjänstens

innehavare bör vara direkt underställd rektor och tillsättas efter vanligt

ansökningsförfarande och efter förslag till Kungl. Maj:t av universitetet.

Matematislc-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Vad beträffar konsistoriets framtida sammansättning vill fakulteten föreslå

att möjlighet gives att komplettera detta med förslagvis två ledamöter med

särskild erfarenhet i exempelvis ekonomiska frågor. Dessa ledamöter bör väljas

på samma sätt, som föreskrives rörande val av rektor.

Särskilt prorektor bör utses.

Beträffande det föreslagna överstatförandet av rektors professorstjänst föreslår

fakulteten, att detta måtte ske redan efter det första omvalet.

Drätselnämnden vid universitetet i Uppsala anför väsentligen följande:

Drätselnämnden ansluter sig helt till utredningens förslag, att universitetets

högsta ledning skall utgöras av endast ett organ — konsistorium — med de

uppgifter och befogenheter utredningen föreslår. Därigenom erhålles enligt drätselnämndens

uppfattning en önskvärd enhetlighet i universitetets ledning och en

tillräckligt fast sammansatt och effektiv styrelse. Drätselnämnden avstyrker

bestämt en organisation av universitetets högsta ledning enligt de riktlinjer som

framlagts i statskontorets förslag.

Det är ofrånkomligt och önskvärt att konsistoriet på styrelseplanet har tillgång

till personer med sakkunskap, erfarenhet och intresse för de frågor som

rör fondförvaltningen. Särskilt skötseln av universitetets fastighetsinnehav medför

ett stort antal ärenden, som icke lämpligen kunna handläggas på konsistoriesammanträden

utan böra delegeras till ett särskilt organ, i huvudsak motsvarande

den nuvarande drätselnämnden.

Ett väsentligt värde ligger i att vid förvaltningen kunna ta i anspråk den

expertis, som finnes inom universitetets egen krets och att taga till vara det

stora intresse och vilja till personligt engagemang som är tillgängligt. Detta

kan åstadkommas endera genom att det föreslagna konsistoriet utökas med

vissa valda ledamöter samt att konsistoriet tillsätter ett särskilt utskott, till

vilket vissa ekonomiska ärenden delegeras, eller ock att konsistoriet till ett

sådant utskott väljer personer, som ej äro konsistorieledamöter.

Ur de synpunkter på administrationen och förvaltningen som drätselnämnden

har att företräda synes frågan om vilket av de ovannämnda alternativen man

väljer icke vara av väsentlig betydelse.

Större konsistoriet i Uppsala anför i huvudsak följande:

Huruvida såsom utredningen föreslår det i fortsättningen bör finnas endast

ett konsistorium eller den nuvarande ordningen bör bevaras, är en fråga som

icke är så alldeles lätt för konsisoriet att taga ställning till. Vissa skäl tala förvisso

för ett bevarande av den nuvarande organisationen, tack vare vilken en rationell

arbetsfördelning genomförts. Om större konsistoriet avskaffas, innebär

detta i själva verket ett avsteg från de demokratiska principer, som hittills tilllämpats

i universitetens självstyrelse. Konsistoriet kan för sin del icke finna

att några mera påfallande fördelar uppnås genom denna reform, för vilken utredningen

icke förebragt verkligt bärande skäl. Genom bibehållande av större

akademiska konsistoriet är det möjligt att låta opinionen inom lärarkåren

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1965

komma till ett mera representativt uttryck än som kan bli fallet i en så liten

grupp som det av utredningen föreslagna nya konsistoriet. Hittillsvarande erfarenheter

av konsistoriernas roll som samordnande organ i sakkunnigärenden,

vid petitabehandling och som remissinstans i besvärsärenden ha varit övervägande

positiva. Konsistoriet ifrågasätter därför om icke den nuvarande ordningen

kan bibehållas, eventuellt med någon omorganisation av formerna för

ledamotskap i konsistorium och drätselnämnd.

Om man däremot väljer en organisationsform som den av utredningen föreslagna,

med endast ett konsistorium och ingen drätselnämnd, anser konsistoriet

a-tt detta reducerade konsistorium i varje fall vid Uppsala universitet ovillkorligen

måste innesluta personer med särskild kompetens i ekonomiska och förvaltningsmässiga

frågor. Det föreslagna konsistoriet bör därför utökas med prorektor

och med tre av akademiska församlingen valda ledamöter förtrogna

med ekonomiska och administrativa spörsmål.

Konsistoriet anser att rektor och prorektor liksom hittills bör väljas av den

akademiska församlingen. Utredningen föreslår att rektors professur föres över

stat vid val för en tredje mandatperiod, ett förslag som konsistoriet dock vill

ändra därhän att hans professur föres över stat vid början av andra mandatperioden.

Med hänsyn till den omständigheten att ingående kännedom om universitetets

verksamhet och förvaltning i varje fall för Uppsala universitets del

måste anses vara ett oundgängligt villkor för att rektors åligganden på ett

tillfredsställande sätt skola kunna fullgöras, avstyrker konsistoriet på det bestämdaste

utredningens förslag att till rektor må kunna utses person utanför

kretsen av universitetets professorer.

Utredningens förslag innebär i allmänhet både formellt och reellt en försvagning

av rektors ställning. Vidare blir hans position gentemot det föreslagna

konsistoriet rätt obestämd. Det bör vara klart utsagt att rektor är underordnad

konsistoriet såsom universitetsstyrelse, utom i de fall, där annorlunda är särskilt

stadgat. Oklarhet råder också i fråga om rektors ställning i förhållande till det

föreslagna universitetsrådet. Formuleringen i § 2 finner sålunda konsistoriet

anmärkningsvärd. Där utsäges nämligen att det »vid rektors sida finnes ett universitetsråd»,

en ordalydelse som antyder att universitetsrådet i förhållande till

rektor intager en sidoordnad ställning. Likaså heter det i § 23 att »rektorsämbetet

skall öva inseende över allt, som rör universitetet» etc., men då har väl att

märka under rubriken »Rektorsämbetet» upptagits även universitetsrådet,

men anmärkningsvärt nog icke prorektor.

Konsistoriet, som finner de här anförda formuleringarna icke blott otydliga

och därför olyckliga utan jämväl allvarligt befarar att dylika bestämmelser äro

ägnade att avsevärt försvaga rektorsämbetets arbetsduglighet och auktoritet,

anser att det i stadgan bör klart utsägas att universitetsrådet, för det fall att

en sådan post inrättas, är underställd rektor.

Med den principiellt förenklade organisation som konsistoriet för sin de! helst

skulle se tillämpad även i framtiden bortfaller också behovet av ett särskilt

universitetsråd, en befattning, vars inrättande enligt konsistoriets åsikt är

ägnat att i universitetsförvaltningen skapa en olycklig dualism i chefsförhållandena,

alldeles frånsett den omständigheten att det torde möta hart när

oöverstigliga svårigheter att finna en person, besittande både den administrativa

förmåga och den ekonomiska insikt som erfordras för den tänkta befattningen.

Gränserna mellan rektors och det föreslagna universitetsrådets befogenheter

bli i realiteten synnerligen svåra att draga med därav följande risker för

kompetenskonflikter.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Konsistoriet har redan uttryckt sin bestämda asikt att det, därest befattning

som universitetsråd inrättas, klart skall stadgas att han är rektor underställd,

men anser den föreslagna befattningen vara onödig och endast ägnad att

komplicera och fördyra förvaltningen. Chef för universitetsförvaltningen skall

rektor vara.

Juridiska fakulteten i Lund anför huvudsakligen följande:

Beträffande universitetsstyrelsens organisation vill fakulteten föreslå en viss

utvidgning av konsistoriet för tillvaratagande av den sakkunskap, som för närvarande

finnes representerad i drätselnämnden. Utöver de av utredningen föreslagna

ledamöterna bör konsistoriet tillföras ytterligare tre valda ledamöter,

av vilka en lämpligen bör vara jurist. __

Rektors ämbetstid bör såsom hittills, och i likhet med vad som föreslås tor

dekanerna, vara tre år. Fakulteten hälsar med tillfredsställelse förslaget, att av

rektor innehavd tjänst vid universitetet skall föras över stat och den på stat

uppförda tjänsten återbesättas, om rektor omväljes efter två tjänstgöringsperioder.

Fakulteten anser emellertid, att denna åtgärd bör vidtagas redan vid

första omvalet. . .

Prorektor bör utses enligt samma principer som hittills. I kontinuitetens

intresse bör prorektor äga närvara vid avgörande av ärenden, som ankomma

på rektorsämbetets prövning.

Det av utredningen föreslagna universitetsradets ställning förefaller fakulteten

synnerligen oklar. Arbetsfördelningen inom rektorsämbetet, i vilket universitetsrådet

skall ingå utan att äga någon beslutanderätt, torde i praktiken kunna

komma att medföra svårigheter. Vidare kan oklarhet befaras i fråga om kompetensfördelningen

mellan rektorsämbetet samt universitetsrådet i dennes egenskap

av förvaltningschef.

Humanistiska fakulteten i Lund yttrar väsentligen följande:

Den föreslagna ordningen skulle enligt fakultetens uppfattning komma att

innebära en dualism, som kan leda till allvarliga konsekvenser. Den administrativa

ledningen bör vara helt underställd universitetets rektor.

Fakulteten är av den bestämda meningen, att rektor bör väljas bland universitetets

ordinarie lärare. Endast dessa kan förutsättas vara insatta i alla de

frågor, som det ankommer på rektor att avgöra. Däremot hälsar fakulteten

med tillfredsställelse förslaget, att om rektor blir omvald för en tredje mandatperiod,

hans ordinarie lärartjänst förs över stat och den på stat uppförda tjänsten

återbesättes. Fakulteten finner emellertid olägenheterna med att rektors

professur uppehälles av vikarie vara sa stora, att den vill förorda, att den av

utredningen föreslagna anordningen inträder redan när rektor väljes för en andra

mandatperiod.

Större konsistoriet i Lund anför — i nära anslutning till den ekonomiska fakultetens

yttrande — i huvudsak följande:

Universitetsutredningens förslag, att de nuvarande konsistorierna och drätselnämnden

sammanslås till ett enda kollegialt styrelseorgan, benämnt konsistoriet,

synes vara lämpligt. Emellertid torde sammansättningen av det nya konsistoriet

icke vara till alla delar ändamålsenlig. Det kan för det första anmärkas, att den

med all sannolikhet kommer att lida brist på kontinuitet. Erfarenheten hittills

talar för att flertalet dekaner på grund av den stora arbetsbördan inte kommer

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196tf

att vilja fungera längre tid än den obligatoriska treårsperioden. Detta skulle

föra med sig att konsistoriet vart tredje år mer eller mindre fullständigt förnyades.

Det har hittills varit en styrka, att den kvalificerade juridiska och ckonomiskt-administrativa

sakkunskap, som ett universitet alltid förfogar över bland

sina forskare/lärare, kunnat på ett kontinuerligt sätt bli representerad i drätselnämnden,

vars ledamöter, fastän valda för treårsperioder, brukat fungera under

lång tid. Om det nya konsistoriet skall övertaga även de ekonomiskt-administrativa

ärendena synes det därför nödvändigt att det kompletteras och får större

inslag av kontinuitet. Detta kan lämpligen ske på så sätt, att konsistoriet utökas

med prorektor samt med tre av den akademiska församlingen valda ledamöter,

vilka bör utses med hänsyn tagen till intresse och erfarenhet av ekonomisktadministrativa

angelägenheter och vilka bör förutsättas fungera period efter

period. Att härigenom konsistoriets ledamotsantal kommer att ökas från ungefär

12 till 16 kan icke menligt inverka på konsistoriets funktionsduglighet. Eu

lämplig anordning synes vara, att rektor, prorektor och de tre av akademiska

församlingen valda ledamöterna bildar ett konsistoriets arbetsutskott för ekonomiskt-administrativa

ärenden, som ej är av större principiell betydelse.

Genom förslaget om universitetsråd skapas ett egendomligt dubbelkommando

över förvaltningen. Å ena sidan säger universitetsutredningen, att universitetsrådet

under konsistoriet skall fungera som chef för den samlade universitetsförvaltningen.

Å andra sidan uttalar den, att rektor skall ha det högsta överinseendet

även över förvaltningscheferna. Uppdelningen av befogenheter mellan

rektor och universitetsråd blir därmed oklar.

Det är ett misstag att tro, att tva toppchefer skall kunna åstadkomma bättre

samordning och effektivitet i förvaltningen. Resultatet kan snarare väntas bli

det motsatta. Universitetsförvaltningen måste ledas av en enda person. Denna

måste, för att tala med universitetsutredningen, vara en medlande och förmedlande

kraft, som kan garantera det samspel mellan vetenskap — och kan man

tillägga utbildning — samt förvaltning som är nödvändigt för universitetsverksamheten.

Då de vetenskapliga och utbildning smässig a frågorna är så

sammanvävda med förvaltningsaspektema, att de vid beslutfattandct i allmänhet

ej kan skiljas åt, är endast en universitetslärare tänkbar på denna post.

Att en universitetsrådsbefattning inskjutits mellan rektor och förvaltningen

kan ha berott pa att man ej ansett sig ha tillräckliga garantier för att rektor —

som ju måste väljas av forskarna/lärarna för att den ytterst viktiga principen

om forskningens frihet skall bli understruken på ett effektivt sätt — alltid har

tillräcklig administrativ förmåga. En sådan misstro är dock oberättigad. För

forskarna/lärarna är det under nutida förhållanden av yttersta vikt att deras

valda representant besitter administrativ förmåga, förhandlingsskicklighet o. d.

och sådana egenskaper kommer därför nödvändigtvis att spela en avgörande

roll vid valet.

Systemet med en chef, utsedd på grund av sin allmänna erfarenhet och duglighet,

och ett antal honom direkt underställda avdelningar eller byråer förekommer

allmänt inom statsförvaltningen t. ex. vid de centrala verken och vid länstyrclserna.

Det finns ingen anledning att antaga, att ett sådant system skulle vara

mindre lämpat för universitetsorganisationen. Tvärtom har det där fungerat

utomordentligt väl under den för alla oväntat stora expansion, som universiteten

genomgått under det senaste decenniet. Det torde därför kunna sägas, att

intet annat system är överlägset när det gäller att klara upp de ännu större

påfrestningar som det kommande decenniet kan väntas föra med sig.

Av det sagda följer, att enligt konsistoriets mening rektor bör vara universite
-

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196-4

tets högste styresman och tillsättas enligt samma principer som för närvarande

av den akademiska församlingen. Valet bör avse en tid av tre år, icke fyra.

Prorektor bör väljas enligt samma principer som hittills.

Det måste bli svårt för en enda person att behärska så olikartade frågor som

kansli- och informationsärenden, ekonomisk-administrativa ärenden, däribland

en för universiteten egenartad omfattande egendomsförvaltning, samt pedagogiska

och andra utbildningsfrågor. Det är uteslutet, att ett universitetsråd skulle

på ett effektivt sätt kunna utöva en verklig driftsledning på alla dessa disparata

områden.

Rektors professur måste upprätthållas av vikarie såsom också regelmässigt

skett hittills. En docent bör emellertid ej tvingas att åtaga sig ett sådant vikariat

för längre tid än tre år, eftersom i annat fall hans framtidsutsikter på den

akademiska banan kan äventyras. Även för institutionen och för eleverna på

högstadiet kan det medföra synnerligen allvarliga olägenheter att rektors professur

upprätthålles av vikarie under så lång tid som mer än tre år. Konsistoriet

vill av dessa skäl livligt tillstyrka universitetsutredningens förslag, att rektors

tjänst föres över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättes, men anser

att dessa åtgärder bör vidtagas redan då rektor omväljes efter en första treårsperiod.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten vill bestämt reservera sig mot universitetsutredningens förslag

att en administrativ befattning inrättas, vars innehavare realiter blir sidoordnad

rektor. Den senare bör i varje sammanhang vara läroanstaltens högste företrädare.

Fakulteten anser det vara av värde, att ett universitet resp. en högskola styres

av en församling med så stor vidsyn och sakkunskap som möjligt. Fakulteten

anser därför, att man kan överväga, om ej konsistoriet borde förstoras med

förslagsvis ytterligare en representant för varje mindre och två för stor, ej sektionsindelad

fakultet. Handläggningen av enklare frågor kunde delegeras till ett

arbetsutskott inom konsistoriet samt rutinärenden av skilda slag till rektor resp.

de olika förvaltningsavdelningarnas chefer.

Fakulteten anser alltså, att liksom hittills varje universitet bör ha såväl rektor

som prorektor, vilka valts av den akademiska församlingen utanför dekanernas

krets.

Drätselnämnden vid universitetet i Göteborg anför i huvudsak följande:

Drätselnämnden delar utredningens uppfattning, att både principiella och

praktiska skäl tala för en koncentration av styrelsefunktionerna till ett enda

organ, vilket lämpligen bör benämnas konsistoriet.

Enligt nu gällande avtal mellan staten och Göteborgs stad skall Göteborgs

stad lämna ett årligt bidrag till verksamheten vid universitetets filosofiska fakultet.

Göteborgs stadsfullmäktige skall välja två ledamöter av universitetets

drätselnämnd, vilka skola äga deltaga i drätselnämndens överläggningar och

beslut.

Ifrågavarande avtal gäller t. o. m. den 30 juni 1964. Enligt vad drätselnämnden

inhämtat, har avtalet uppsagts från stadens sida per sistnämnda dag. Därest

kommande förhandlingar i frågan skulle leda till att Göteborgs stad alltjämt

skall lämna bidrag till filosofiska fakulteterna, synes det naturligt, att Göteborgs

stadsfullmäktige får rätt att utse två ledamöter av det nya styrelseorganet, vilka

s. 254 Kontrollera mot PDF

254 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1965

skola äga rätt att delaga i behandlingen av frågor rörande den ekonomiska förvaltningen.

Oavsett om nyssnämnda bidrag utgår eller ej, kommer verksamheten vid

universitetet i framtiden att i betydande grad vara baserad på ekonomiska engagemang

från stadens sida. Detta gäller i främsta rummet den medicinska

undervisningen och forskningen. Även i fråga om de filosofiska fakulteterna utgör

merendels markupplåtelser från stadens sida en av förutsättningarna för tillskapandet

av institutionsbyggnader. Vissa av stadens egna anläggningar såsom

museerna och botaniska trädgården stå därjämte till förfogande för verksamheten

inom de filosofiska fakulteterna.

I detta sammanhang vill drätselnämnden också erinra om att det kommunala

inflytandet i universitetets administration bygger på en historisk tradition.

Drätselnämnden finner det också angeläget att framhålla, att de hittillsvarande

erfarenheterna av nämndens sammansättning varit goda. De kommunala

representanternas synpunkter och förslag i olika inom drätselämnden behandlade

frågor ha ofta varit till stort gagn för universitetet. På grund härav

och med hänsyn till vad ovan anförts vill drätselnämnden förorda, att ett lekmannainslag

motsvarande det i drätselnämnden bibehålies även i det av universitetsutredningen

föreslagna styrelseorganet vid behandlingen av frågor rörande

den ekonomiska förvaltningen. Beträffande formen för utseendet av lekmannarepresentanterna

anser sig drätselnämnden icke här böra framlägga något förslag.

Vissa skäl synes emellertid tala för att det bör ankomma på Kungl. Maj:t

att utse dessa representanter efter hörande av stadsfullmäktige i Göteborg.

Större korisistoriet i Göteborg anför huvudsakligen följande:

Konsistoriet instämmer i utredningens förslag, att styrelsen för universitetet

anförtros åt ett enda kollegialt organ, benämnt konsistoriet.

I fråga om dess sammansättning föreslår konsistoriet dock vissa ändringar, vilka

delvis motiveras av ändringsförslag, som i detta yttrande framföres i andra sammanhang.

Sålunda bör i konsistoriet såsom ledamöter med säte och stämma ingå rektor,

prorektor, samtliga dekaner, en vald ledamot för medicinska fakulteten, en vald

ledamot för matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, därest sektionsindelning

av denna fakultet ej sker, kansliavdelningens och ekonomiavdelningens chefer

samt i ekonomiska frågor två av Kungl. Maj:t efter förslag av Göteborgs stadsfullmäktige

utsedda ledamöter. Därjämte skall överbibliotekarien ha säte och

stämma i konsistoriet i alla frågor, som rör universitetsbiblioteket.

Vad angår förslaget att till konsistoriet knyta två av Kungl. Maj:t efter förslag

av stadens styrelse utsedda ledamöter må hänvisas till de i drätselnämndens

yttrande anförda synpunkterna.

Ehuru det nuvarande större konsistoriet under senare tid kommit att träda

något i bakgrunden genom att rena förvaltningsärenden i växande grad övertagits

av det mindre konsistoriet, fyller dock det större konsistoriet en betydelsefull

uppgift inom universitetsorganisationen. Denna församling ger på grund av

sin storlek och sammansättning bättre möjligheter till en allsidig belysning av

sådana ärenden, där en samlad universitetsopinion bör komma till uttryck, än

som erbjudes i en mindre styrelse.

På grund av vad nu anförts vill konsistoriet framföra förslaget att till nya

styrelsen knyta ett organ med endast rådgivande funktioner och sammansatt

av valda representanter för samtliga fakulteter och sektioner. Ledamöterna i

rådet bör väljas för en tid av tre år och bestå av två ledamöter från varje sek
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

tion samt, för Göteborgs universitets vidkommande, tre ledamöter från fakultet,

som ej är uppdelad i sektioner. Beslut att sammankalla rådet kan ske av konsistoriet

eller rektorsämbetet. Dess sammankomster skall alltid äga rum inför konsistoriet

under rektors ordförandeskap. Konsistoriet, som är ensamt beslutande,

skall vara obundet av rådsmajoritetens mening.

Rektorsämbetets uppgifter torde i den föreslagna nya universitetsorganisationen

bli mer maktpåliggande och omfattande än för närvarande, bl. a. med hänsyn

till att konsistoriet såsom enda styrelseorgan kan förutsättas komma att till

rektorsämbetet delegera beslutanderätten i många frågor. Med tanke på att rektor

är ensam beslutande i ett ämbete, där ärenden behandlas, som spänner över hela

universitetsförvaltningens område, förefaller de i 29 § av stadgan angivna valbarhetsrekvisiten

för rektor inadekvata. Konsistoriet föreslår att denna bestämmelse

utgår. Den väljande församlingen bör själv kunna bedöma vilka krav som

bör uppställas på dess förtroendeman på rektorsposten.

Prorektor bör enligt konsistoriets mening utses i samma ordning som för närvarande.

Det föreslagna universitetsrådet måste behärska hela det område som motsvarar

det nuvarande administrativa kansliets och räntekammarens verksamhet

jämte de nya uppgifter som enligt utredningens förslag skall påläggas den lokala

universitetsförvaltningen. Konsistoriet kan för sin del inte finna att en sadan

koncentration av det »omedelbara ansvaret» till en enda chefstjänsteman är

ägnad att effektivisera förvaltningen. Den lokala universitetsförvaltningens arbetsuppgifter

sönderfaller naturligt i två huvudgrupper av ärenden, nämligen

ekonomiskt-kamerala och allmänt administrativa ärenden. De arbetsuppgifter

som utredningen betecknar »tillkommande» rubbar inte denna huvudgruppering.

Ett bibehållande i huvudsak av det nuvarande systemet med en under konsistoriet

och rektor ansvarig chef för var och en av dessa sinsemellan till sin art

klart åtskilda typer av förvaltningsuppgifter är enligt konsistoriets mening överlägset

»enchefssystemet».

Två chefspersoner med till en del sammanfallande funktioner och ansvar är

en olämplig konstruktion inom varje förvaltning och kan leda till friktioner, som

försämrar förvaltningsapparatens funktionsduglighet. Erfarenheter från vissa

utländska universitet, vid vilka ett liknande system tillämpas, manar knappast

till efterföljd.

Juridiska jahidteten i Stockholm, anser, att konsistoriet i universitetsutredningens

förslag föreslagits få en alltför vidsträckt delegationsmöjlighet. Fakulteten

anför vidare:

Enligt fakultetens mening skapas genom det föreslagna arrangemanget ett

mycket svåröverskådligt förhållande mellan rektor och universitetsråd.

Fakulteten anser i fråga om valbarhetsbestämmelserna för rektor den nuvarande

regeln att rektor är en av universitetets professorer bättre ägnad att skapa

det nödvändiga förtroendet mellan rektor och lärarkåren.

Utredningens förslag beträffande prorektor innebär enligt fakultetens mening

en olämplig försvagning av det vetenskapliga inslaget i universitetsstyrelsen jämfört

med nuvarande förhållanden.

Matematislc-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm,:

I motsats till statskontoret föreslår universitetsutredningen inga generaldirektörer

men däremot vid varje lärosäte en av Kungl. Maj:t utan ansökan utsedd

chefstjänsteman, som skall vara ledamot av konsistorium och jämte rektor ut
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

göra lärosätets rektorsämbete. Vidare framföres tanken att rektor skulle kunna

väljas utanför universitetslärarnas krets. Fakulteten finner båda förslagen verklighetsfrämmande

med betydande risker för kompetenstvister och därav föranledda

slitningar och vill därför kategoriskt avstyrka desamma. Universitetsrådets

ställning enligt utredningens förslag är i själva verket synnerligen oklar

och främmande för svensk statsförvaltning; på denna punkt är till och med statskontorets

förslag bättre, under förutsättning att den administrativa chefens befogenheter

klart avgränsas och definieras.

Större konsistoriet i Stockholm betecknar förslaget om ett enda konsistorium

som rationellt. I fråga om rektorsämbetet anför konsistoriet bl. a. följande:

I varje fall vid de större lärosätena torde det icke erbjuda några svårigheter

att finna väl kvalificerade kandidater för rektorsposten. Rektor bör klart framstå

såsom universitetets högste företrädare. Han bör därför väljas, vilket är garantin

för att han åtnjuter förtroende hos åtminstone majoriteten av universitetets ordinarie

lärare.

Universitetsutredningen föreslår en ändring av den nu gällande otillfredsställande

ordningen att rektors professur uppehälles av vikarie hur länge rektorsperioden

än varar. Mot universitetsutredningens förslag kan dock riktas den

invändningen att det försvårar en återgång för rektor till hans ordinarie professur,

särskilt om den är förenad med klinik eller stor institution. Konsistoriet föreslår

därför i stället den ordningen att vid val av ny rektor dennes professur ledigförklaras

såsom vikariatslöneförordnande och vikarie utses efter sakkunnigförfarande

i den ordning som eljest gäller för tillsättning av professur. Blir rektor

omvald efter två perioder och därefter återgår till sin professur, bör den person

som under åtta år innehaft professuren erhålla en personlig tjänst på övergångsstat.

Om rektor därefter avgår med pension, blir vikarien automatiskt innehavare

av professuren.

Enligt konsistoriets mening bör särskild prorektor som hittills väljas.

Arbetsuppgifterna för universitetsrådet och rektor beskrivs i betänkandet med

ungefär samma ordalag. Dessa och författningstexten uppvisar ett oklart förhallande

mellan de båda befattningshavarna. Den föreslagna anordningen inbjuder,

därest icke personkonstellationen är ovanligt gynnsam, till intresse- och kompetenskonflikter,

som i värsta fall skulle kunna förlama universitetets ledning.

Under alla förhållanden bör av författningen klart framgå att universitetsrådet

är underställd rektor. Emellertid föreslår konsistoriet av skäl som framgår av

det följande att universitetsförvaltningen skall ha två chefstjänstemän och icke

en. Dessa båda chefstjänstemän bör i likhet med vad som föreslagits beträffande

universitetsrådet vara ledamöter av konsistoriet. Ledamotskapet bör avse alla

ärenden. Konsistoriet anser det vara av stor betydelse att lokalstyrelsens administrativa

tjänstemän som tillsammans med professorerna representerar hela

universitetets administration, såsom ledamöter i konsistoriet tillför detta sin

administrativa sakkunskap. Härigenom uppnås den i det föregående berörda

dubbla bedömningen av ärendena, dvs. bedömning ur såväl vetenskaplig som

administrativ synvinkel.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

Även om lärarkollegiet efter en på kollegiets initiativ 1953—1954 genomförd

organisationsundersökning fann sig i petita böra föreslå en administrativ organisation

vid institutet med en byråchef som sammanhållande kraft anser lärarkolle
-

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. MujrLs proposition nr 50 är 196It

gift det därmed icke klarlagt att eu sådan organisatorisk modell är lämpligare

för eu universitetsenhets administration än den beprövade ordningen.

Den svenska universitetsorganisationen skulle enligt lärarkollegiets mening

utan eftersättande av effektivitetskravet bäst tillgodoses om inom administrationen

den ekonomiskt-administrativa funktionen renodlades under en chef, som

vore ledamot och föredragande i hithörande ärenden i konsistoriet, medan de

akademiskt-administrativa ärendena ävenledes lades enhetligt under en chef,

vilken vore huvudföredragande i sådana ärenden hos de akademiska organen

men icke i sådan egenskap toge säte och stämma i konsistoriet. En sådan organisation

synes även bäst tillgodose de offentliga intressena beträffande universitetens

skötsel.

Vad lärarkollegiet sagt rörande svårigheterna för cn generaldirektör att sammanhålla

hela det mångfasetterade förvaltningsfältet inom ett universitet, gäller

uppenbarligen icke i tillnärmelsevis lika grad ett universitetsråd, som tillsammans

med rektor bildar ett rektorsämbete av den konstruktion universitetsutrcdningen

framfört. Naturligt vore att inom ett på sådan sätt komponerat rektorsämbete

rektor utövade det närmaste chefskapet över den »fria» akademiska sidan, »självstyrelsen»,

medan universitetsrådet såsom förvaltningschef särskilt vinnläde sig

om »självförvaltningssidan», dvs. de ekonomiskt-administrativa och utbildningsadministrativa

ärendena. Även om ilen av universitetsutrcdningen föreslagna

konstruktionen av rektorsämbetet innefattar ensambeslutanderätt för rektor,

anser lärarkollegiet emellertid att ett sidoordnande av universitetsrådet med rektor,

på sätt universitetsutrcdningen föreslagit, innebär ett större avsteg från

grundprincipen om akademisk självbestämmanderätt, än vad som är motiverat

av de offentliga intressenas styrka, och lärarkollegiet anser därför att en annan

konstruktion av rektorsämbetet bör eftersträvas. För att betona det chefskap

över administrationen, som lärarkollegiet anser att rektor bör utöva, och med

särskild hänsyn till vad lärarkollegiet ovan konstaterat beträffande den klara

uppdelningen på två huvudfunktioner inom universitetsadministrationen, vill

lärarkollegiet förorda, att omedelbart under rektor två administrativa tjänstegrenar

öppnas vid universiteten, en under ledning av akademisekreteraren och en

under ledning av akademiräntmästaren, samt att således ingen särskild chefsbefattning

över den samlade administrationen kommer till stånd.

Bortsett från att de sålunda föreslagna begränsningarna av rektors befogenheter

synas principiellt otillräckligt underbyggda, synas de lärarkollegiet betänkliga

även av andra skäl. Lärarkollegiet betvivlar sålunda, att rektorsposten

under de auspicier, som ett förverkligande av universitetsutredningens förslag

skulle erbjuda, över huvud kommer att te sig lockande för de önskvärda krafterna,

i all synnerhet som kompetenskraven för rektorat i förslaget till universitetsstadga

begränsats på ett olyckligt sätt.

Lärarkollegiet finner det ytterst beklagligt att rektorsposten på sätt som skett

föreslagits nedskruvad till relativ obetydlighet. Ett universitet är starkt beroende

av att i rektor ha en auktoritativ och allmänt aktad representant utåt, ej minst

internationellt, och härför kräves att rektor beklädes med sådana befogenheter,

att rektorsposten blir lockande nog att kunna besättas med en såväl vetenskapligt

och pedagogiskt som administrativt och allmänt personligt kvalificerad person.

Statskontorets såväl som universitetsutredningens förslag beträffande rektorsämbetet

synas vara uttryck för en för lärarkollegiet svårförståelig misströstan

om de akademiska lärarnas förmåga att i dagens samhälle bemästra universitetens

organisatoriska problem. Genom åren har vårt land dock uppvisat en lång

råd driftiga och skickliga universitets- och högskolerektorer, varjämte akade
9

— Bihavg till riksdagens protokoll ISölf. 1 samt. År SO

s. 258 Kontrollera mot PDF

258 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1061+

miska lärare kommit att bestrida åtskilliga viktiga chefsposter inom enskilt och

offentligt liv.

För att stärka rektoraten synas effektiva åtgärder böra vidtagas till åstadkommande

av lättnad i rektorernas arbetsbörda till den del den sammanhänger med

deras professurer. Sålunda bör rektor beredas tillfälle att omedelbart efter det

han blivit utsedd helt frånträda sin professur och därvid ekonomiskt täckas icke

blott för ökat ansvar och representationsutgifter i form av rektorsarvode och

representationsbidrag utan även för samtliga till följd av frånträdandet av professuren

mistade avlöningsförmåner; förutom professorslönen exempelvis i förekommande

fall arvode i sadan överläkarbefattning, som kan vara förenad med

professuren. Väl medvetet om svårigheterna att mot varandra avväga rektors och

hans professorsvikaries intressen nödgas lärarkollegiet uttala, att en anordning

som den föreslagna med hänsyn till bristen på garantier för tillfredsställande

institutionella resurser för den från rektorat återvändande icke är lämplig. Lärarkollegiet

vill i stället föreslå att professuren redan första gången rektor tillträder

rektorsämbetet ledigförklaras och tillsättes efter sakkunnigförfarande i vanlig

ordning men såsom vikariatslöneförordnande i ordinarie professors lönegrad. Därefter

skall vikarien äga att, om rektor utan att återinträda i sin professur avgår

med pension, bli utnämnd till professor utan ansökan, samt att, om rektor återinträder

efter utgången av förslagsvis två mandatperioder, själv erhålla personlig

professur. För vikarien, som befinner sig i karriären och alltid har möjligheter

att under tiden för vikariatslöneförordnandet söka förekommande professurer,

kan en sådan anordning icke medföra nackdelar. För rektor själv innebär den

fördelen att, liksom nu, när som helst under hela rektorstiden kunna återgå till

sin gamla arbetsmiljö.

Lärarkollegiet anser det vara av vital betydelse att en universitetsrektor besitter

tle erfarenheter av såväl forskning och utbildning som lärosätets lokala

förhållanden, som innehav av professur någon tid vid detsamma skänker, och

anser därför nuvarande valbarhetsrekvisit böra bibehållas.

I de fall, då beslut ankommer på rektorsämbetet, synes det böra fattas av

rektor med kontrasignation av den föredragande, vilken bör ha skyldighet att

anmäla avvikande mening till protokollet. Någon anmälan av meningsskiljaktighet

till konsistoriet synes icke erforderlig, och än mindre synes någon av de

föredragande böra betraktas som ledamot av ett särskilt »rektorsämbete» i den

form universitetsutredningen tänkt sig detta.

Mot förslaget rörande konsistoriets sammansättning har lärarkollegiet intet att

erinra såvitt avser rektor, dekanerna och den valde ledamoten av den medicinska

fakulteten.

Lärarkollegiet förordar att utöver de av universitetsutredningen föreslagna

ledamöterna av konsistoriet den av akademiska församlingen valde prorektor

inträder i detsamma.

Ett konsistorium om fem personer synes utgöra en till huvudtalet alltför liten

universitetsstyrelse. Vidkommande det föreslagna ombildade karolinska institutet

måste dessutom konstateras, att dess konsistorium troligen skulle komma

att bestå av tre ledamöter av medicinska fakulteten men blott en ledamot av

odontologiska fakulteten och eu ledamot av farmaceutiska fakulteten, om en sådan

fakultet kommer till stånd vid institutet. En prorektor från annan fakultet

än den medicinska skulle här bidraga till balans; likaså ledamotskap för ytterligare

en förvaltningstjänstemän. Det borde emellertid övervägas att härutöver

låta konsistoriet innefatta ytterligare, av fakulteterna valda ledamöter så att

styrelseorganet vid universitetet alltid komme att innehålla ett visst minimiantal

ledamöter, förslagsvis nio.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196-4 259

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, anför:

Lärarkollegiet vill föreslå, att från odelad medicinsk fakultet förutom dekanus

ytterligare två ledamöter skall ingå i konsistoriet och väljas av fakulteten.

Lärarkollegiet anser att en lekmannarepresentation i universitetets lokala styrelse

skulle vara av stort värde och föreslår därför att Kungl. Maj:t utser två

ledamöter av konsistoriet representerande t. ex. näringsliv och förvaltning inom

universitetets lokala region.

Lärarkollegiet anser att rektor skall vara lärosätets verklige chef. Vid utseendet

av rektor skall hänsyn tagas inte endast till vederbörandes meriter inom

forskning och undervisning utan även till administrativ erfarenhet och skicklighet.

Vid tillsättning av rektor vill lärarkollegiet föreslå, att lärosätets ordinarie

lärare uppsätter tre professorer — icke nödvändigtvis från det egna lärosätet —

på förslag, av vilka Kungl. Maj:t utser en att för en tid av 6 år vara rektor.

Enligt lärarkollegiets åsikt bör den lärartjänst rektor innehaft direkt föras över

stat. Rektor bör efter fullbordad mandatperiod ha rätt att återgå till en personlig

professur och, efter 2 mandatperioder, även ha rätt att avgå med pension.

Under rektor bör universitetets administrativa ledning utövas av en akademisekreterare

och en akademiräntmästare. Dessa befattningar bör ges en hög

tjänsteställning, som till fullo motsvarar det stora administrativa ansvar, som

tjänsterna innebär. Däremot anser lärarkollegiet ej, att de föreslagna befattningarna

som universitetsråd skall inrättas.

Lärarkollegiet föreslår att prorektor väljes av de ordinarie lärarna för en tid

av 3 år bland lärosätets ordinarie professorer.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anför:

Om det befinnes riktigast, att tandläkarhögskolan såsom fakultet ingår i ett

medicinskt universitet, vill kollegiet anföra följande synpunkter på konsistoriets

sammansättning.

Konsistoriets sammansättning enligt universitetsutredningens förslag skulle

i ett universitet, bildat av allenast karolinska institutet och tandläkarhögskolan,

vara tre medicinare, en odontolog och en administrativ tjänsteman. Om en dylik

universitetsbildning skulle komma till stånd, anser lärarkollegiet att den justeringen

i konsistoriets sammansättning är väsentlig, att en prorektor, vald på

samma sätt som rektor och obligatoriskt tillhörig den fakultet, som rektor icke

tillhör, inträder i konsistoriet. En konsekvens av lärarkollegiets nedan angivna

förslag beträffande chefsförhållandena inom förvaltningen blir dessutom att två

förvaltningschefer finnas, vilka enligt lärarkollegiets mening båda böra äga säte

och stämma i konsistoriet. Slutligen bör från vardera fakulteten ytterligare en

vald ledamot inträda. I ett tre- eller fyrafakultetsuniversitet utjämnas proportionerna

mellan fakulteterna; även i ett sådant konsistorium anser lärarkollegiet

dock att en prorektor från annan fakultet än rektor bör inträda.

Rektor bör väljas bland universitetets professorer. De i förslaget till universitetsstadga

angivna särskilda valbarhetsgrunderna för rektorat anser lärarkollegiet

härvid böra utgå, då dessa kvalifikationer alltid måste i erforderlig grad vara

tillfinnandes hos en professor och dessutom tyngdpunkten i rektoratet är administrativ.

Förvaltningscheferna böra, såsom berörts ovan, icke vara sidoordnade

utan underordnade rektor.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö anför:

Kollegiet finner ej anledning föreligga att det vid rektors sida placeras ett universitetsråd

som chef för förvaltningen. Enligt kollegiets mening har tillräckliga

skäl ej heller framförts att ändra den hävdvunna uppdelningen i kansli och drätselverk,

var för sig ledda av en chefstjänsteman. Kollegiet står dock ej främmande

för tanken, att det ökade omfånget av universitetsväsendet och den stora

medelsförvaltningen kan göra det motiverat att universitetets högsta företrädare,

rektor, tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetet.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför väsentligen följande:

Den lokala styrelsen skall vid handelshögskolan i Göteborg enligt utredningens

förslag bestå av rektor som ordförande, chefen för högskoleförvaltningen samt

ytterligare en ledamot. Förslaget sägs innebära, att högskolans konsistorium får

väsentligen samma organisation som den nuvarande förvaltningsnämnden. Konsistoriet

får dock en mängd uppgifter, som den nuvarande förvaltningsnämnden

icke har. Detta ligger helt i linje med utredningens strävanden att avlyfta de

administrativa uppgifterna från fakultetsnivån. Lärarkollegiet biträder bär utredningens

förslag.

Rektorsämbetet skall utöva tillsyn över institutionerna och handlägga vissa

vetenskapligt-administrativa rutinuppgifter, exempelvis ledigförklarande av ordinarie

tjänster. Förslaget sammanfaller i väsentliga punkter med den praxis, som

har utbildats vid handelshögskolan och som har visat sig vara ändamålsenlig.

Beträffande rektors uppgifter, sägs att hans allmänna tillsynsplikt skall ha sin

tyngdpunkt förlagd till de rent akademiska delarna av högskolans verksamhet.

Likväl sägs det beträffande rektor i annat sammanhang, att han alltjämt skall

ha det högsta överinseendet även över förvaltningschefen. Dessa uttalanden torde

i viss mån strida mot varandra. Det synes lärarkollegiet vara ofrånkomligt, att

hela det administrativa ansvaret i sista hand sammanflyter i en enda tjänst, och

denna kan inom akademierna inte rimligen vara någon annan än rektoratet.

Under rektor och konsistorium lyder f. n. vid de större lärosätena en akademisekreterare

och en räntmästare. På motsvarande sätt bör vid handelshögskolan

chefen för högskoleförvaltningen sortera direkt under rektor och konsistorium.

Valbar som rektor bör endast vara professor vid det egna lärosätet.

Beträffande kretsen av röstberättigade kan ifrågasättas, om icke chefen för

högskoleförvaltningen, vilken dagligen skall samarbeta med den valde rektorn,

liksom nu bör ha rösträtt vid rektorsval. Detsamma gäller högskolans bibliotekarie.

Kanslern anför i huvudsak följande:

Den av utredningen föreslagna sammanslagningen av konsistorierna och drätselnämnden

till ett organ, konsistoriet, tillstyrker jag. Om befattningen som prorektor

utformas enligt mitt förslag nedan, bör även prorektor ingå som ledamot.

Därest i anslutning till nuvarande ordning den lokala universitetsförvaltningens

uppdelning på två huvudavdelningar bibehålies, vilket jag i det följande kommer

att förorda, bör envar av dessa avdelningars chefer vara ledamot av konsistoriet.

För att möjliggöra att drätselnämnden, med eller utan kommunal representation,

i någon mån bevaras vid de lärosäten där detta anses nödvändigt, har jag,

som i övrigt ansluter mig till utredningens förslag, ansett mig böra föreslå att

konsistoriet bibehålies vid sin rätt att i lämplig utsträckning uppdraga åt särskild

nämnd att fatta beslut å konsistoriets vägnar. Ledamöterna i dylik nämnd bör

enligt min uppfattning inte nödvändigtvis vara konsistorieledamöter utan även

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

andra lärare och tjänstemän vid universitetet liksom även i särskilda fall personer

utanför universitetet bör kunna ingå i nämnden.

Utredningen har föreslagit att mandattiden för rektor ökas från tre till fyra

år med hänsyn till värdet av en viss kontinuitet i ledningen för en organisation

av den omfattning det här rör sig om. Jag ansluter mig till utredningens ifrågavarande

förslag. Däremot anser jag mig i likhet med de hörda akademiska myndigheterna

icke kunna tillstyrka de av utredningen föreslagna valbarhetsrekvisiten.

Rektor bör alltså alltjämt väljas inom kretsen av akademiska lärare. I sä

måtto kan jag emellertid biträda utredningens förslag att valbarheten inte nödvändigtvis

bör vara knuten till det egna universitetet (högskolan). I likhet med

utredningen anser jag vidare, att rektors grundtjänst vid omval bör kunna föras

över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättas. Detta bör doek enligt

min mening kunna ske redan vid ingången av den andra tjänstgöringsperioden.

Jag har för min del funnit övervägande skäl tala för att prorcktoratct bibehålies

skilt från dekanusfunktionen och prorektor tillsättes på samma sätt som

rektor. Utredningens motivering för sitt ändringsförslag beträffande prorektoratet

— att konsistoriet därigenom skulle bli för stort — förefaller mig föga övertygande.

Prorektor synes lämpligen böra tillhöra annan fakultet än rektor.

Den samlade opinionen från de i ärendet hörda akademiska myndigheternas

sida går ut på ett avstyrkande av utredningens förslag om inrättande vid iektors

sida av universitetsrådsbefattningar. Även jag har för min del funnit att detta

förslag giver anledning till starka betänkligheter, och jag har icke blivit övertygad

om att ifrågavarande förslag för universitetens del kan innebära en godtagbar

anordning. Särskilt finner jag mig icke kunna biträda ett förslag, som i den

form det framlagts, starkt kommer att försvaga den ställning universitetets rektor

enligt min mening bör intaga såsom chef för universitetet (högskolan).

Under åberopande av vad jag sålunda anfört avstyrker jag utredningens förslag

om inrättande av universitetsrådsbefattningar och förordar att de nuvarande

två huvudavdelningarna bibehålies under var sin chef: en akademisekreterare

(motsvarande) och en akademiräntmästare (motsvarande).

Rektorsämbetet bör bestå av rektor jämte i förekommande fall prorektor med

de två avdelningscheferna eller underavdelningschefer såsom föredragande.

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopar såsom eget utlåtande, anför:

Till rektor bör utses den av universitets professorer, som bedömes vara för

rektoratet bäst skickad. Härvid bör beaktas icke endast vetenskapliga och pedagogiska

kvalifikationer, som utredningen föreslår, utan dessutom administrativa.

Prorektor bör liksom rektor väljas bland universitets professorer och bör ej tillhöra

samma fakultet som rektor. Universitetsrådets ställning synes oklar och

behovet av denne befattningshavare icke tillräckligt övertygande.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför huvudsakligen följande:
Konsistoriet

bör bestå av rektor och prorektor, dekanerna samt — vid handläggning

av biblioteksärenden — överbibliotekarien. De i det följande föreslagna

två byråcheferna eller motsvarande vid ekonomi- och personalavdelningen resp.

kansliavdelningen skall vara föredragande inom konsistoriet samt ha rätt och

skyldighet att till konsistoriets protokoll i förekommande fall anteckna avvikande

mening.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Universitetsutredningens förslag med inrättandet av universitetsråd innebär

att man i stället för de av statskontoret föreslagna generaldirektörerna inrättar

motsvarande chefstjänster vid varje universitet eller högskola och ger vederbörande

en lägre lönegradsplacering. Rektor skulle om förslaget realiserades komma

att få sådan ställning att han närmast bleve en galjonsfigur med huvudsakligen

representativa uppgifter — en ställning som utredningen att döma av vissa

formuleringar synes eftersträva. Med de erfarenheter lärarkollegiet kan åberopa

under KTH mångåriga existens vill lärarkollegiet på det bestämdaste avråda

från den föreslagna lösningen. I stället bör rektor dels vara ordförande i konsistoriet,

dels i sitt handlande ha att följa konsistoriets beslut i fråga om delegation

av ärenden. Under rektor bör liksom nu sortera dels en kansliavdelning och dels

en ekonomi- och personalavdelning — dock benämnda byråer — var och en företrädd

av en chef i byråchefs ställning. Liksom nu bör vissa ärenden kunna handläggas

av rektorsämbetet — dvs. av rektor i förening med endera av sagda

tjänstemän.

Lärarkollegiet uttalar sig vidare för en mandattid av fyra år icke blott för

rektor utan även för prorektor och övriga ledamöter av konsistoriet. Lärarkollegiet

anför vidare bl. a. följande:

Rektor skall enligt universitetsutredningen visserligen kunna väljas utanför

professorernas krets men torde i varje fall vid en högskola av KTH storlek säkerligen

komma att väljas bland professorerna. Då endast medlemmarna av denna

grupp kan ha någorlunda kännedom om varandra bör det enligt lärarkollegiets

mening ankomma på de ordinarie professorerna samt de självständiga laboratorerna

och möjligen laboratorerna att välja rektor. Att däremot den stora —

och helt för undervisningsuppgifter avsedda — gruppen universitetslektorer

skulle deltaga i och kunna utöva väsentligt inflytande vid rektorsval finner lärarkollegiet

i högsta grad olämpligt och föga ägnat att tjäna högskolans intressen.

Lärarkollegiet föreslår att prorektor väljes av samma församling som rektor och

att valet skall kunna ske bland högskolans samtliga professorer. — Mot förslaget

att rektorstjänsten efter det att rektor tjänstgjort viss tid skall föras över stat

och den på stat uppförda tjänsten återbesättas har lärarkollegiet intet att erinra.

Dock vill lärarkollegiet i detta sammanhang understryka vikten av att sådan

ställning och sådana arbetsmöjligheter skapas för rektor — både under och eventuellt

efter rektorsperioden — att rektorstjänsten blir attraktiv.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför huvudsakligen följande:

Lärarkollegiet anser att direkt under rektor som chef bör placeras en kanslibyrå

för utbildnings-, planerings-, sekretariats- och informationsärenden samt en

ekonomibyrå för personal-, avlönings- kamerala- och inköpsärenden. Dessa funktioner

motsvara de som nu ankomma på respektive avdelningar.

Lärarkollegiet delar utredningens åsikt, att valbarhet till rektorat bör kunna

utsträckas utanför professorskretsen vid den egna högskolan. Speciellt vid mindre

lärosäten kan det vara svårt att inom professorskåren finna lämplig kandidat.

Lärarkollegiet vill betona, att icke endast vetenskapliga och pedagogiska kvalifikationer

bör ligga till grund för bedömningen. Eftersom rektor skall vara högskolans

högste administrative chef, bör de administrativa kvalifikationerna väga

tungt vid rektorsval, och det torde vara lämpligt att låta detta komma till uttryck

även i statuterna.

Lärarkollegiet anser vidare, att prorektor bör väljas på samma sätt som rektor.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b 263

Lärarkollegiet förordar att rösträtt vid rektors- och prorektorsval tillkommer

lärosätets professorer, laboratorer samt överbibliotekarien. Lärarkollegiet vill alltså

icke utsträcka rösträtten till andra ordinarie lärare. Denna begränsning motiveras

av att endast professorer, laboratorer och överbibliotekarie kan tänkas ha

den nödvändiga överblicken över högskolans bäila viktiga funktioner: forskning

och undervisning.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Det är angeläget, att förvaltningsorganisationen vid våra lärdomssäten i skilda

hänseenden förstärkes. Uppenbarligen måste med universitetens och högskolornas

snabba tillväxt, även om därvid kretsen av professorer samtidigt vidgas,

svårigheter möta att inom denna finna personer, som äro på en gång skickade och

förutom allmänna insikter i fråga om forskningen och utbildningen vid lärosätet

och allmänna ledaregenskaper — i växande grad också kräva administrativ begåvning.

Tanken att överlåta ledningen av den rent administrativa verksamheten

på en särskild förvaltningschef kan under sådana förhållanden te sig bestickande.

Överstyrelsen har emellertid icke blivit övertygad om ändamålsenligheten av

universitetsutredningens förslag härom, enär detta innebär och — vill det synas

— alltid måste innebära en dualism i ledningen, som genom oklarheten i fråga om

kompetensgränser är ägnad att skapa konflikter och därmed äventyra den eftersträvade

effektiviteten av organisationen. Överstyrelsen kan därför ej tillstyrka

en sådan lösning — i allt fall ej såvitt gäller de tekniska högskolorna. Enligt överstyrelsens

mening bör rektor vid dessa lärosäten alltjämt hava »den närmaste

vården och tillsynen över allt vad högskolan rörer» och därmed även vara chef

för dess förvaltning. Överstyrelsen vill emellertid förorda den ändringen av nuvarande

konstruktion av rektoraten, att dessa — såsom redan nu förekommer

vid vissa högskolor — tillsättas av Kungl. Maj:t. Därvid synes rektor böra utses

efter förslag av lärosätet. Även person utanför det egna lärosätet bör kunna utses.

Såvitt gäller de tekniska högskolorna torde förslaget böra avgivas av lärarkollegiet,

varvid dess sammansättning bör begränsas till att avse lärosätets professorer

och självständiga laboratorer. Enligt överstyrelsens mening bör vid denna

ordning för utseende av rektor särskilda rektorstjänster inrättas och tillsättas av

Kungl. Maj:t på förordnande för en tid av sex år. Om förordnandet därefter förlänges,

och rektor är innehavare av ordinarie lärartjänst, bör denna föras över

stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättas.

I likhet med högskolornas lärarkollegier är överstyrelsen av den uppfattningen

att dekan icke tillika bör vara prorektor. Överstyrelsen vill förorda, att denne

väljes av lärarkollegiet bland professorerna och att detta därvid gives samma

sammansättning som förut förordats såvitt gäller upprättande av förslag till rektorat.

Överstyrelsens ställningstagande i fråga om rektoraten innebär tillika att överstyrelsen

avstyrker förslaget om inrättande av tjänster som universitetsråd (motsvarande).

I stället förordar överstyrelsen, att den administrativa och kamerala

arbetskraften vid de tekniska högskolorna förstärkes genom inrättande av tjänster

som byråchef under rektor.

Vad överstyrelsen här förordat föranleder vissa jämkningar i fråga om konsistoriets

sammansättning i förhållande till utredningens förslag. I vad förslaget

avser att i stället för »kollegienämnd» införa benämningen »konsistorium» kan

överstyrelsen biträda detsamma, även om överstyrelsen ej blivit övertygad om

angelägenheten av en sålunda ändrad benämning för de tekniska högskolornas del.

I anslutning härtill vill överstyrelsen med anledning av att universitetsutred
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

ningen avsett att den nuvarande lokalstyrelsen för Chalmers tekniska högskola

icke skulle överföras till den nya organisationen framhålla, att en anledning till

att densamma bibehölls vid 1947 års omorganisation var att den Chalmerska

donationen förutsatte, att frimurare barnhus direktionen i Göteborg, som nu äger

utse två ledamöter av lokalstyrelsen, skulle tillförsäkras visst inflytande över

läroanstaltens ledning. Därest hinder ur denna synpunkt ej numera anses möta

mot en indragning av lokalstyrelsen biträder överstyrelsen förslaget härom.

D. Samarbetsnämnder. Frågan om gemensam förvaltning för två

eller flera läroanstalter

Universitetsutredningens förslag om en helt eller delvis gemensam förvaltningsorganisation

för flera läroanstalter på en och samma universitetsort och

om inrättande av samarbetsnämnder med styrelsefunktioner har väckt en synnerligen

livlig diskussion vid betänkandets remissbehandling.

I sitt gemensamma yttrande anför Svenska Arbetsgivareföl eningen och Sveriges

Industriförbund i dessa frågor följande:

Vi kan inte för närvarande ta ställning till dessa delvis vittutseende förslag

om lokalt samgående men vill framföra följande allmänna synpunkter. Det är

enligt organisationernas mening synnerligen angeläget att man på olika sätt främjar

interdisciplinär forskning och utbildning. Vi anser det vidare önskvärt att

man söker uppnå de kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster i övrigt, som

möjligen kan uppnäs genom upprättande av för flera läroanstalter gemensamma

administrationsorgan, serviceorgan och institutioner. De redan genomförda undersökningarna

bör därför föras vidare för att det mera i detalj skall klargöras vilka

konsekvenser ett mer omfattande lokalt samgående kan medföra. Den fortsatta

undersökningen synes åtminstone i vissa delar böra anförtros en särskild organisa

tionsberedning.

Kooperativa Förbundets styrelse anför:

Det förefaller styrelsen rimligt och riktigt att samarbetsnämnder upprättas för

förvaltningen av för flera läroanstalter gemensamma institutioner i Göteborg,

Lund och Stockholm, liksom att Göteborgs universitet och Chalmers tekniska

högskola får en för båda läroanstalterna gemensam förvaltningsorganisation.

Övriga förslag för att säkra det lokala samarbetet t. ex. att samarbetsnämnden i

Stockholm får ett kansli, för att sköta vissa av förvaltningsgöromålen och gemensamt

utredningsarbete för alla tre läroanstalterna, förefaller styrelsen vara praktiska

och riktiga lösningar av dessa institutioners samarbetsuppgifter.

SFS anför:

För Uppsalas del är läget förhållandevis klart. Trots sin principiella inställning

för en samordning av forskning och utbildning inom de respektive högskoleorterna,

inser dock organisationen att en förvaltningsmässig samordning mellan

universitetet och lantbrukshögskolan kan vara svår att åstadkomma, såvida inte

högskolan inordnas under samma departement som övriga universitet och högskolor.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1961+ 265

SFS har ovan föreslagit, att den tekniska högskolan i Lund skall ingå som eu

fakultet vid universitetet. Även om så inte blir fallet vill SFS avstyrka en lösning

som innebär, att en fristående förvaltning skapas vid den tekniska högskolan

i Lund.

För Göteborg förordar de sakkunniga en förvaltning som skall betjäna Chalmers

tekniska högskola och universitetet. SFS finner i likhet med utredningen

att överensstämmelsen mellan verksamheten vid de båda läroanstalterna och

det redan beslutade sambruket av lokaler, utrustning och personal samt därutöver

den förestående kraftiga expansionen på denna ort talar för en sådan

lösning. Om handelshögskolan ej ingår i universitetets samhällsvetenskapliga

fakultet, bör den inordnas under den gemensamma förvaltningen.

Mest tvekande ställer sig SFS till den lokala organisation i Stockholm, som

föreslagits av utredningen. De tre fristående förvaltningarna och vid sidan av

dessa ett kansli knutet till den akademiska samarbetsnämnden kan lätt leda till

oklara kompetensförhållanden, en bristfällig planering samt en oekonomisk dubblering

av förvaltningen för näraliggande utbildningslinjer. Organisationen föreslår,

att frågan om eu gemensam förvaltning i Stockholm göres till föremål för förnyade

överväganden inom ecklesiastikdepartementet.

S.4CO anför följande:

Enligt utredningens förslag bör den föreslagna administrationen som sammanhållen

enhet inrättas i Lund, Uppsala och Göteborg, medan administrationen i

Stockholm uppdelas på en samarbetsnämnd och de i Stockholm belägna lärosätena.

För Stockholms universitets del finner SACO, att dess storlek motiverar

att man bygger ut administrationen i full skala.

TCO anför väsentligen följande:

Visserligen sägs att även övriga läroanstalter på respektive universitetsorter

på längre sikt troligen bör samordnas till ett enda universitet. Men de former

för samordningen som nu förordas behåller det mesta av nuvarande splittring.

TCO ansluter sig därför till den uppfattning som framförts av statskontoret

och som också hävdas av reservanten hr Rydén. TCO anser sålunda, att man

redan nu måste inrikta sig på att skapa gemensamma lokala förvaltningar för

samtliga akademiska läroanstalter på samma universitetsort. Dessa bör alltså

underställas den i det föregående föreslagna lokala universitetsstyrelsen och förvaltningschefen.

Däremot kan varje läroanstalt få utse egen rektor samt ha sina

egna rent akademiska organ. På de orter, där man med denna ordning får mer

än en universitetsrektor (motsvarande), kan rektorerna lämpligen för ett år i

taget alternera som ordförande i universitetsstyrelsen.

I fråga om den lokala förvaltningsapparatens organisation hävdar utredningen,

att arbetsuppgifterna blir lösta på ett effektivare sätt, om de differentieras efter

funktioner och fördelas mellan specialister. Detta understryker ytterligare det

rationella i att skapa gemensamma lokala förvaltningar för samtliga akademiska

läroanstalter på samma ort och att redan nu ta sikte på inrättande av storuniversitet.

Byggnadsstyrelsen anför:

Ur de speciella synpunkter, som styrelsen har att företräda, skulle en starkare

koncentration av administrationen på det lokala planet vara att föredraga. En

lokal administration, huvudsakligen uppbyggd i enlighet med de av statskontoret

uppdragna riktlinjerna, förmodas sålunda komma att decimera styrelsens kon
9*

— Bihcmg till riksdagens protokoll 196!+. 1 samt. Nr 50

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

taktpunkter och förkorta ärendevägarna, något som givetvis är väsentligt i nuvarande

hektiska utbyggnadsskede. En gemensam administration för samtliga

lärosäten på en ort skulle också enligt styrelsens mening väsentligt underlätta

ett ur ekonomisk synpunkt värdefullt sambruk av lokaler exempelvis på det sätt,

som enligt framlagt byggnadsprogram kommer att ske vid universitetet i Umeå

vad beträffar undervisningen i kemi för naturvetare, medicinare och odontologer.

Riksrevisionsverket yttrar:

Statskontorets förslag innebär beträffande universitetens lokala ledning, att

den administrativa och ekonomiska förvaltningen skall vara gemensam för flera

läroanstalter på samma ort. Detta förslag anser riksrevisionsverket vara den

rationellaste lösningen. Skulle en så stark integration icke anses praktikabel, bör

man dock eftersträva att organisera läroanstalterna inom viss region så att enheter

av sådan storleksordning ernås, att möjligheterna till rationaliseringsvinster

kan effektivt tillvaratagas. Universitetsutredningens förslag att tandläkarhögskolorna

och farmaceutiska institutet inordnas som fakulteter i andra läroanstalter

kan därvidlag betraktas som ett steg i en sådan riktning. I den mån gemensam

administration på de olika universitetsorterna icke kommer till stånd förordar

riksrevisionsverket, att serviceorgan inrättas för handläggning av vissa gemensamma

ärenden av i huvudsak den typ som universitetsutredningen tänkt sig för

läroanstalterna i Stockholm.

Överståthåttarämbetct anför:

Överståthållarämbetet finner den av utredningen föreslagna organisationen

bättre än den nuvarande svara mot de krav, som den snabba utvecklingen inom

vetenskap och teknik samt behovet av ökad utbildningskapacitet ställer. De föreslagna

reformerna inom universitets- och högskoleorganisationen synas i huvudsak

väl motiverade.

Ämbetet ställer sig emellertid tveksamt till huruvida den för de tre läroanstalterna

i Stockholm föreslagna administrativa organisationen kan väntas bli effektiv.

Den tänkta uppdelningen av de administrativa funktionerna för läroanstalterna

på dels gemensamma organ och dels till de enskilda anstalterna knutna

organ synes innebära risker för dubbelarbete, kompetenskonflikter och en i övrigt

tungrodd förvaltning. Denna del av organisationsförslaget synes överståthållarämbetet

böra överses.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

Även om utredningens förslag om institutioner gemensamma för universitetet

och Chalmers faller, torde det komma att bildas institutionsgrupper som omfattar

institutioner vid båda lärosätena. För denna och annan gemensam verksamhet

bör, på sätt utredningen föreslår, ett gemensamt konsistorieorgan, samarbetsnämnd,

inrättas.

Även i samarbetsnämnden bör — på skäl som ovan redovisats då det gäller

konsistorierna — ingå av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för allmänna lokala

intressen. Beträffande samarbetsnämnden i Göteborg bör denna omfatta inte

endast universitetet och Chalmers utan även handelshögskolan.

Universitetsutredningens förslag om en för Göteborgs universitet och Chalmers

tekniska högskola gemensam förvaltningsorganisation under ledning av

ett universitetsråd har rönt bestämt motstånd från de båda lärosätenas sida.

Dessas argumentering i frågan väger enligt länsstyrelsens uppfattning tungt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 1964

Man liar utom annat all anledning att räkna med att universitetsrådets ställning

såsom på en gång chef för en stor förvaltning och föredragande i två konsistorier

och ledamot i två rektorsämbeten samt med åliggande att betjäna IT

fakulteter och sektioner skulle bli högst problematisk. Vinsterna av eu stor förvalning

i form av ökade möjligheter till specialisering för vissa funktioner bör

inte överskattas. Länsstyrelsen anser, att universitetet och Chalmers även i fortsättningen

bör ha särskilda förvaltningar.

Garantilånenämnden anför:

Beträffande universitetens centrala administration vill nämnden starkt understryka

vikten av att denna göres mera effektiv och får tillräckliga personella

resurser. Det är vidare enligt nämndens uppfattning en fördel — inte minst för

den studiesociala verksamheten — att den lokala förvaltningen vid olika lärosäten

så långt möjligt samordnas. Utredningens förslag rörande organisationen

av läroanstalterna i Stockholm med en samarbetsnämnd utan preciserad kompetens

synes från denna utgångspunkt mindre välbetänkt. Nämnden vill understryka

behovet av samarbete även i Stockholm och förordar därför en starkare

central administrationsapparat, lämpligen av samma modell som föreslås

för övriga universitetsorter. Dctaljförslaget beträffande Göteborg synes härvid

vara den naturligaste förebilden.

Studiesociala utredningen anför:

Studiesociala utredningen vill framhålla, att en gemensam förvaltningsorganisation

för samtliga högre läroanstalter på var och en av universitetsorterna

enligt utredningens mening i hög grad skulle underlätta samarbetet mellan universitetsmyndigheterna

å ena sidan och de studiesociala förvaltningsorganen

å den andra.

Gymnasieutredningen tillstyrker de av universitetsutredningen föreslagna

byråchefstjänsterna för ledningen av de utbildningsadministrativa avdelningarna

inom förvaltningarna i Uppsala, Lund och Göteborg. Utredningen anför vidare:

Gymnasieutredningen finner det otillfredsställande att detta förslag ej gäller

för Stockholm. Sistnämnda förhållande sammanhänger med att universitetsutredningen

ej föreslagit gemensam förvaltning för de akademiska läroanstalterna

i Stockholm. Denna fråga faller knappast inom ramen för vad gymnasieutredningen

har direkt anledning att beröra men utredningen vill dock framhålla

att den har svårt att finna något vägande skäl för detta avsteg från integrationsprincipen.

Statskontoret anför:

En riktpunkt vid utformningen av såväl rapportens som betänkandets förslag

rörande förvaltningens uppbyggnad har varit att söka skapa så stora administrativa

enheter att en avsevärd differentiering av personalstaben och specialisering

på skilda arbetsområden kan åstadkommas; i fråga om vilka administrativa

uppgifter som universitetsförvaltningen har att lösa råder likaså stor samstämmighet.

Utredningen synes på det hela taget ha vägletts av rapportens

grundlinjer för uppbyggnaden av de enskilda förvaltningarnas organisation, dock

med det väsentliga undantaget, att den icke godtagit rapportens förslag beträffande

läroanstalternas administrativa ledning. Detta undantag medför i realiteten

stora skillnader mellan de båda förslagen, eftersom det föranlett utred
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

ningen till olika lösningar av de samarbetsproblem som uppkommer på universitetsorter

med mer än en läroanstalt.

På detta område är utredningens förslag enligt statskontorets mening behäftat

med svagheter. För Göteborgs del förordar utredningen en förvaltningsorgan

isatorisk gemenskap mellan Göteborgs universitet och Chalmers tekniska

högskola. De administrativa styrelsefunktionernas fördelning på två konsistorier

och två rektorsämbeten jämte en för de båda läroanstalterna gemensam samarbetsnämnd

skapar givetvis svårigheter, som icke synes ha motsvarigheter i

rapportens förslag. Konstruktionen medger dock att de tekniska förvaltningsfunktionerna

kan hållas samman under universitetsrådet såsom gemensam förvaltningschef

och ter sig rimlig utifrån de förutsättningar som utredningen skapat

genom sitt ställningstagande i fråga om den administrativa ledningen.

I Lund, där den tekniska högskolan ännu befinner sig i ett tidigt skede av

sin uppbyggnad, synes en motsvarande förvaltningsorganisatorisk gemenskap

lättare realiserbar än i Göteborg. Statskontoret finner det beklagligt, att utredningen

icke nu velat förorda ett definitivt beslut härom utan nöjt sig med att

föreslå en partiell samordning i avvaktan på »att uppbyggnadsarbetet slutföres»,

en tidpunkt som kan bli svår att fixera och som i varje fall kan ligga långt fram

i tiden.

Den administrativa uppbyggnad som utredningen föreslagit för läroanstalterna

i Stockholm har enligt statskontorets mening icke förutsättningar att

fungera på ett tillfredsställande sätt. Förslaget upptar fyra separata förvaltningsorganisationer,

knutna till de tre stora läroanstalterna och till den för dem

gemensamma samarbetsnämnden. Ledaren för varje förvaltningsorganisation

kommer till följd av dennas mindre omfattning att få en lägre tjänsteställning

än universitetsråden i Uppsala, Lund och Göteborg. Visserligen bortfaller svårigheter

som kan vara förknippade med att en förvaltningschef, såsom i Göteborg,

skall vara underordnad flera styrelser; i stället skapas andra svårigheter beroende

på att av nära besläktade förvaltningsuppgifter somliga skall handläggas

vid läroanstalten, andra hos samarbetsnämnden. Så skall exempelvis den sistnämnda

handha den ärendegrupp som utredningen sammanfattat såsom informations-

och kontaktuppgifter, medan därmed nära samhöriga utbildningsorganisatoriska

frågor och därtill knutet utredningsarbete kvarligger hos läroanstalternas

förvaltning. Statskontoret finner det icke sannolikt att man med en sådan kompetensfördelning

kan få förvaltningen att löpa effektivt och någorlunda friktionsfritt.

Statskontoret avstyrker därför universitetsutredningens förslag beträffande

förvaltningsorganisationen i Stockholm. Om universitetsutredningens

förslag i fråga om den administrativa ledningen skulle godtas bör man likväl

genomgående söka realisera en förvaltningsorganisatorisk gemenskap mellan

läroanstalterna på en och samma ort. Statskontoret förordar att man närmare

utreder huruvida den konstruktion, som utredningen föreslår för läroanstalterna

i Göteborg, bör tillämpas för läroanstalterna i Stockholm.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför:

Enligt fakultetens förslag avses inga gemensamma institutioner f. n. komma

till stånd, varför samarbetsnämnd i enlighet med utredningen icke synes erforderlig.

Fakulteten måste avstyrka en organisation, som kommer att innebära en

dualism såväl inom de enskilda institutionerna som i dessas förhållande till

universitetet i övrigt.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds ''proposition nr 50 år 106£ 269

Fakulteten föreslår därför att Lunds tekniska högskolas och universitetets institutioner

organiseras som självständiga enheter samt att de därefter pa lämpligt

sätt sammanföras i institutionsgrupper under ledning av en institutionsgruppsprefekt

och ett institutionsgruppskollegium bestående av de enskilda

institutionernas prefekter. Kollegiet skall ha till uppgift att tillvarataga institutionernas

gemensamma intressen och tillse att deras resurser utnyttjas gemensamt,

där detta är möjligt samt fatta beslut härom. Kan ej enighet uppnås i

eu viss fråga, bör den hänskjutas till Kanslern, som har att avgöra ärendet

sedan berörda fakulteter och konsistorier yttrat sig.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten anser, att universitetsutredningen starkt överskattat förmågan hos

eu så stor förvaltning att arbeta snabbt och smidigt samt med erforderlig sakkunskap

och lokalkännedom. Fakulteten föreslår dels att universitetet och

Chalmers tekniska högskola bildar skilda administrativa enheter, dels att förvaltningen

organiseras på högst tre avdelningar, nämligen ett kansli, en ekonomisk

avdelning och en utbildningsavdelning.

Större konsistoriet i Göteborg yttrar i huvudsak följande:

Att de administrativa och kamerala arbetsuppgifterna inom universitetet och

CTII till sin art företer stora likheter kan inte bestridas. Någon närmare analys

som skulle visa vilka praktiska fördelar eller vinster i form av personalbesparing

som kunde ernås genom sammanslagning av de administrativa och kamerala

arbetsuppgifterna till en förvaltningsenhet har emellertid inte verkställts av

utredningen.

Konsistoriet har inte heller någon möjlighet att under den korta remisstid som

står till buds närmare analysera dessa problem. Konsistoriet hyser dock den

uppfattningen, att några rationaliseringsvinster och kostnadsbesparingar knappast

står att vinna genom en sammanslagning av de administrativa och kamerala

arbetsuppgifterna inom de två lärosätena, utan anser fastmer att en sådan

anordning skulle medföra betydande olägenheter. I detta sammanhang finner

sig konsistoriet böra upptaga frågan om möjligheterna att anskaffa lämpliga

administrationslokaler, som kan inrymma en förvaltningsorganisation av denna

storlek. CTH har nyligen tagit i bruk en nyuppförd administrationsbyggnad,

som är dimensionerad med hänsyn endast till högskolans behov. Universitetets

centrala förvaltning är förlagd till huvudbyggnaden i Vasaparken. När den enda

kvarvarande institutionen i byggnaden flyttar till nya lokaler, får universitetsadministrationen

ett lokaltillskott, som torde kunna täcka dess ökade lokalbehov

även vid den expansion av verksamheten som beräknas i föreliggande

prognoser. Om en för universitetet och CTII gemensam förvaltning skulle

komma till stånd, synes lokalproblemet inte kunna lösas på annat sätt än genom

uppförandet av en ny förvaltningsbyggnad på ett område, som är centralt beläget

i förhållande till både universitetets och CTH:s institutioner.

När utredningen som motiv för gemensam förvaltning åberopar nödvändigheten

av ett nära samarbete mellan de två lärosätena på grund av sambruket i

vissa ämnen av lokaler, utrustning och personal, bör inte förglömmas att detta

dock berör en förhållandevis liten sektor av verksamheten inom både universitetet

och CTH. Det samarbete som måste äga rum inom detta begränsade fält

kan därför enligt konsistoriets mening icke utgöra ett skäl för en sådan genomgripande

organisatorisk förändring som utredningens förslag innebär. Det bör

även framhållas att samordningsproblemen på utbildningssidan blir betydligt

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

mindre i och med tillkomsten av nya professurer och andra lärartjänster på

både universitetets och CTH:s stat i berörda ämnen än de varit under de senaste

årens provisoriska förhållanden.

På grund av skillnaderna i fråga om utbildningens innehåll och utformning

vid universitetet och CTH i angivna ämnen är gemensam undervisning i de

grundläggande ämnena för universitetsstuderande och tcknologer olämplig för

att inte säga omöjlig. I fråga om undervisningen på högre stadium söker sig

universitetsstudenten eller teknologen till den lärare, vars forskningsområde bäst

svarar mot hans intresseinriktning, oavsett om läraren står på universitetets

eller CTH:s stat. Detta förekommer redan nu och har inte förorsakat några

administrativa problem.

Vad nu sagts innebär att utbildningsverksamheten vid universitetet och CTH

i sadana ämnen som studeras vid båda lärosätena inte kräver någon gemensam

förvaltningsapparat för att fungera på ett tillfredsställande sätt. Eventuellt

uppkommande samordningsfrågor på detta område torde, om de inte löses på

institutionsnivå, med tillförsikt kunna hänskjutas till behandling av samarbetsnämnden.

Ärenden, som kräver gemensam behandling, t. ex. rörande utnyttjandet

av för universitetet och CTH gemensamma lokaler och utrustning, bör

också handläggas av samarbetsnämnden.

Konsistoriet kan inte biträda utredningens uppfattning att handläggningen

av uppkommande samarbetsfrågor »skulle avsevärt underlättas» om, utöver

samarbetsnämnden, tillskapades en gemensam förvaltningsorganisatorisk apparat

på tjänstemannanivå.

Helt oförstående ställer sig konsistoriet till utredningens resonemang, när den

söker motivera behovet av en gemensam förvaltningsorganisation med att både

universitetet och CTH väntas komma att expandera relativt snabbare än andra

lärosäten. Tvärtemot utredningen anser konsistoriet, att denna utvecklingsprocess

utgör ett ytterligare och mycket starkt skäl för att de båda läroanstalterna

även i fortsättningen blir i administrativt avseende åtskilda.

Utredningens förslag om den förvaltningsorganisatoriska gemenskapen mellan

universitetet och CTH innebär att ett universitetsråd med honom underställd

förvaltningsapparat skulle betjäna två lärosäten, vart och ett med egna styrelsefunktioner

(konsistorium och rektorsämbete). Tar man i beaktande lärosätenas

storlek och den kraftiga expansion som kännetecknar dem båda samt de sinsemellan

stora olikheterna särskilt i fråga om utbildningens innehåll och organisation,

ter sig den av utredningen föreslagna konstruktionen alldeles ohållbar.

Konsistoriet avstyrker sålunda bestämt, att en för universitetet och CTH

gemensam förvaltning kommer till stånd utöver den som är avsedd att utövas

av den tilltänkta samarbetsnämnden.

Vad samarbetsnämnden angår tillstyrker konsistoriet, att bestämmelser därom

utformas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens utkast till ny

universitetsstadga.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

I Stockholm skulle sålunda inrättas en samarbetsnämnd, som skulle handha

två av de sex avdelningar som universitetsutredningen tänkt sig att den lokala

universitetsförvaltningen skall omfatta. Konsistoriet har svårt att inse att en

tredjedel av en organisatorisk enhet utan vidare kan flyttas bort och läggas

under en annan chefsmyndighet. I varje fall torde den få svårt att arbeta

effektivt, och risken för intressekonflikter och motsättningar är uppenbar.

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts ''proposition nr BO år lOGJf

Konsistoriet finner sålunda den för samarbetet mellan de akademiska läroanstalterna

i Stockholm föreslagna organisationen klart olämplig.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför väsentligen följande:

I Göteborg föreslås under konsistoriet vid universitetet och under konsistoriet

vid Chalmers tekniska högskola lyda en gemensam förvaltningsapparat Vid

institutet finns i blygsam skala erfarenheten av en liknande anordning såtillvida

som sedan 1957 institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm haft såväl sekreterare

som biträdande sekreterare gemensamma. Erfarenheterna från denna anordning

ge vid handen, att en klar tendens till splittring uppkommer i sekreterarnas

arbetssituation och att anordnande av två skilda sekretariat skulle vara

fördelaktigare. .

Även om det tekniskt är möjligt att anordna gemensam förvaltning for dessa

lärosäten, är det knappast att förvänta att ekonomiska rationaliseringsvinster

skulle uppstå härigenom. Invägas sedan de olägenheter som skulle uppstå genom

att en central förvaltning måste vända sin service åt två håll, tala starkt övervägande

skäl för att vart och ett av nu ifrågavarande båda lärosäten bibehåller

sin egen administrativa enhet.

Att för Stockholms akademiska lärosäten gemensamma intressen finnas och

indicera förekomsten av ett eller flera samarbetsorgan är ställt utom allt tvivel.

Samarbetets omfattning och former måste emellertid diskuteras.

Även om det tekniskt är möjligt att förenhetliga kameralföryaltningen, är det

knappast att förvänta att rationaliseringsvinster skulle uppstå jämfört med en

på tre förvaltningsenheter fördelad kameralförvaltning. Härtill komma de olägenheter

som skulle uppstå genom de mellan tre lokala förvaltningsenheter och en

central sådan ömsesidiga krav på snabb, fullständig och noggrann rapportering.

Det måste också förväntas komma att brista i kännedom hos centralförvaltningen

om de lokala förhållandena i övrigt, särskilt vad gäller de mångskiftande

forskningsanslagen och enskilda fondmedlen. Med hänsyn till dessa omständigheter

avstyrker lärarkollegiet med största bestämdhet och skärpa att kameralförvaltningen

vid det ombildade karolinska institutet samordnas med universitetet

och tekniska högskolan.

Härigenom skulle den föreslagna samarbetsnämndens uppgifter bli begränsade

till att utgöra styrelse för de ännu så länge fåtaliga gemensamma inrättningarna

inom Stockholms universitetsvärld, att handhava den likaledes ännu blygsamma

gemensamma informations- och kontaktverksamheten samt att handhava vissa

former av inköpsservice åt Stockholmslärosätena och verka för ytterligare rationalisering

genom samarbete dessa emellan. I sådan gestalt synes nämnden i och

för sig ha berättigande. Då de gemensamma intressena otvivelaktigt äro under

utbredning och fördjupning i samma mån som bade forskning och utbildning gar

ut över fakultets- och lärosätesgränser måste det vara eu viktig uppgift för en

akademisk samarbetsnämnd i Stockholm att följa upp de utvecklingslinjer, som

leda hän emot ökat samarbete och upprättande av gemensamma anläggningar

av olika slag.

Lärarkollegiets principiella uppfattning om behovet av att tillvarataga gemensamma

intressen och rationaliseringsmöjligheter inom det akademiska Stockholm

genom en samarbetsnämnd avviker således i själva

sitetsutredningens. Vidkommande samarbetsnämndens sammansättning anser

lärarkollegiet nämnden böra bestå av de tre rektorerna och de tre prorektorerna

med cirkulation på ordförandeposten mellan rektorerna årsvis. Då det

synes lärarkollegiet naturligt att samarbetsnämnden tillika kan fullgöra det nu
-

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

varande akademiska rektorskonventets i Stockholm funktioner, böra i nämnden

även ingå rektorerna vid veterinärhögskolan, skogshögskolan och handelshögskolan

i Stockholm.

Kanslern anför beträffande förslaget i avseende på Göteborg följande:

Konsistoriet vid universitetet har riktat en ingående kritik mot förslaget och

bestämt avstyrkt detsamma. Vad konsistoriet anfört har jag funnit bärande och

kan för min del icke biträda ett förslag, som framförallt skulle innebära betydande

administrativa olägenheter.

Liksom konsistoriet tillstyrker jag emellertid att en för universitetet och

Chalmers tekniska högskola gemensam samarbetsnämnd inrättas i huvudsak

enligt utredningens förslag.

I avseende på organisationen i Lund anför kanslern:

Jag vill erinra om att organisationskommittén ännu icke framlagt något förslag

rörande den definitiva utformningen av högskolans förvaltning. Något överförande

till universitetet av vissa pa organisationskommittén nu ankommande

förvaltningsuppgifter synes därför icke för närvarande böra äga rum.

En för universitetet och tekniska högskolan gemensam samarbetsnämnd synes

däremot böra inrättas i huvudsak enligt utredningens förslag.

Beträffande slutligen organisationen i Stockholm anför kanslern följande:

Utredningens ifrågavarande förslag är jag icke beredd att tillstyrka. Förevarande

spörsmål innefattar nämligen en mångfald problem, som uppenbarligen

kräva ytterligare överväganden, varför särskild utredning i ärendet synes

mig påkallad innan definitiv ställning kan tagas till detsamma.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför väsentligen följande:

I experten J Rydéns särskilda yttrande uttalas att de två förslagen är helt

oförenliga och att »den nu påtalade skillnaden leder till att de båda förslagen

i sin helhet kommer att stå mot varandra». Lärarkollegiet instämmer helt i detta

uttalande och vill därutöver framhålla att en och samma person i generaldirektörs

ställning näppeligen på det lokala planet torde kunna handha så väsensskilda

områden som skulle kunna ifrågakomma. Lärarkollegiet anser sig därför_

ävensom av psykologiska och andra skäl — bestämt böra avstyrka inrättandet

av lokala generaldirektörstjänster och därmed även avstyrka statskontorets förslag

i dess helhet.

Den i och för sig goda tanken att samarbete skall äga rum i organiserad form

mom orter där två eller flera universitet eller högskolor finnes är enligt lärarkollegiets

mening riktig. Den av universitetsutredningen föreslagna utformningen

av samarbetsnämnd finner lärarkollegiet icke rationell. Samarbetsnämnder bär

givetvis stora uppgifter att fylla men de bör från fall till fall ges den storlek

och den sammansättning som svarar mot de uppgifter som skall handhas. Gränsdragningen

ifråga om arbetsuppgifter mellan nämnden och universitetets resp.

högskolornas förvaltning är synnerligen oklar — särskilt mot bakgrunden av

formuleringarna i § 21 enligt vilken det bl. a. skulle åligga kanslichefen att

folja verksamheten vid de under nämndens styrelse ställda institutionerna och

inrättningarna, uppmärksamma utvecklingen samt framlägga de förslag han

kan finna pakallade i syfte att förstärka samarbetet. Universitetsutredningens

uttalande att »Den har därför stannat för att framlägga förslag, som möjliggör,

att samarbetsbehovet kan tillgodoses över hela det akademiska fältet», synes ej

heller kunna realiseras i den föreslagna formen — särskilt som överraskande nog

varken handelshögskolan eller skogshögskolan och veterinärhögskolan förutsät
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1004

tes ingå i den nya organisationen. Lärarkollegiet delar helt experten Rydéns

uppfattning om utformningen av stockholmsorganisationen att det kan »starkt

ifrågasättas om utredningens förslag överhuvudtaget kommer att ge en tillfredsställande

effektiv organisation». Lärarkollegiet avvisar sålunda helt samarbetsnämnden

för Stockholm i den nu föreslagna formen men utgår ifran att genom

fortsatt utredningsarbete skall studeras hur och i vad mån viss förvaltning, statistik

etc. bör centraliseras eller icke samt hur samarbetsorgan bör utformas. Universitetsutredningens

förhoppning att nämnden senare måhända kan ersättas

av »ett för Stockliolmsorten gemensamt akademiskt konsistorium och rektorsämbete»

delas icke av lärarkollegiet som mot bakgrunden av den snabba expansion

i vilken det akademiska området befinner sig bestämt vill varna för strävanden

att skapa för stora enheter sammansatta av mer eller mindre heterogena

element.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar i huvudsak följande:

Vid besök i Göteborg i oktober 1955 frågade universitetsutredningen om undervisning

i fysik och kemi kunde anordnas vid CTIi för studenter vid GU.

Efter utredning av ärendet tillstyrktes de förslag som kollegienämnden framlade

i ärendet. Undervisningen i fysik och teoretisk fysik började hösten 1950.

(Kemi började ett år senare.)

Ur kollegienämndens skrivelse till överstyrelsen den 20 april 1956 angående

hithörande frågor må här följande citeras:

»För genomförandet av förevarande projekt synes sålunda ofrånkomligt, att

högskolan blir administrativ huvudman för den planerade undervisningen för

universitetsstudenterna och att de medel, som komma att härför anvisas, ställas

till kollegienämndens förfogande.»

Dessa krav från CTH:s sida accepterades. Något administrativt samarbete

mellan GU och CTH — utöver samråd i frågan om tillsättning av vissa lärartjänster

— har på det hela taget icke förekommit i anledning av denna undervisning,

som enbart betraktats som provisorier i avvaktan på att GU skulle

erhålla egen undervisningsorganisation i sagda ämnen. De försök till samundervisning

för teknologer och fisosofie studerande som till en början gjordes, visade

sig medföra så påtagliga nackdelar att särskild undervisning för universitetsstudenterna

måste införas redan efter något år.

Den snabba expansionen av såväl GU som CTH har emellertid framtvingat

en successiv avveckling av dessa provisorier. Tillkomsten av en matematisknaturvetenskaplig

fakultet vid GU har givetvis påskyndat denna avveckling.

Professur i teoretisk fysik samt professurer i de tre grundläggande kemiämnena

har nu tillkommit vid GU. Från och med den 1 juli 1964 beräknas den vid CTH,

huvudsakligen för universitetsundervisningen, inrättade professuren i fysik III

(med tillhörande tjänster) bli överförd till GU:s stat.

I fråga om jorskning och högre undervisning är det däremot naturligt och

motiverat att det samarbete, som redan förekommer mellan de båda lärosätena,

utvecklas och fördjupas. Sådant samarbete bör rimligtvis icke utgöra skäl för

förvaltningsgemenskap mellan lärosätena. Problem av organisatorisk eller förvaltningsmässig

art, som kan uppkomma i samband med detta samarbete —

eller till följd av att kemi- och fysikinstitutionerna är inrymda inom samma

byggnader med gemensamma verkstadsfunktioner — bör lämpligen kunna lösas

av den föreslagna samarbetsnämnden, i den mån de icke kan lösas på institutionsplanet.

Nu angivna förhållanden samt förekomsten av viss för lärosätena gemensam

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. May.ts ''proposition nr 50 år 1964.

utrustning — t. ex. en blivande datamaskinanläggning — som enligt utredningen

synes motivera gemensam förvaltningsorganisation, anser lärarkollegiet vara

motiv för en samarbetsnämnd.

Mot bakgrund av den expansion, som högskolan undergått, finner lärarkollegiet

förvånande, att utredningen — och statskontoret, som varit expertorgan

åt utredningen — icke tagit upp till närmare överväganden de positiva

sidor, som förvisso torde inrymmas i den administrativa organisation, som under

dessa år fungerat praktiskt taget oförändrad. Såvitt gäller den centrala administrationen

kan tillläggas, att denna sedan 1950-talets början har kvarhållits

inom en ram, som i förhållande till arbetsuppgifternas tillväxt får betecknas

som rudimentär. Att högskolans expansion trots detta kunnat genomföras vill

lärarkollegiet främst tillskriva den nuvarande organisationens anpassbarhet och

slagkraft, vilka egenskaper kunnat utvecklas i en atmosfär, som i största möjliga

utsträckning varit fri från byråkrati.

Högskolans expansion synes med hänsyn till det nu anförda, mer vara ett

motiv för att bibehålla och förstärka dess nuvarande organisation än att radikalt

omstöpa densamma.

Lärarkollegiet finner helt verklighetsfrämmande att en förvaltningschef skall

kunna sammanhålla och effektivt betjäna GU:s tre fakulteter och CTH:s sju

sektioner omspännande så vitt skilda verksamheter. Förslaget om rådets ställning

såsom föredragande i två konsistorier och inom två rektorsämbeten samt

i samarbetsnämnden framstår såsom en konstruktion utan förankring i de arbetsuppgifter

och arbetsmiljöer, som i verkligheten råder. Lärarkollegiet är för sin

del helt övertygat om att detta skulle leda till betydande nackdelar för båda

lärosätena. Däremot talar den hittillsvarande utvecklingen starkt för, att GU

och CTH har goda förutsättningar att var för sig — även förvaltningsmässigt

— fullfölja sina uppgifter med bibehållande av nuvarande förvaltningsprinciper.

Lärarkollegiet avstyrker sålunda bestämt den föreslagna förvaltningsgemenskapen

mellan GU och CTH. Av motiven för lärarkollegiets avstyrkande torde

framgå, att lärarkollegiet jämväl avstyrker statskontorets förslag i nu berörda

hänseenden.

Lärarkollegiet tillstyrker utredningens förslag om en för lärosätena gemensam

samarbetsnämnd. En central uppgift för samarbetsnämnden blir, att som

högsta lokala instans pröva och avgöra sådana av lärosätenas samarbete betingade

frågor, som icke kunnat lösas på institutions- eller fakultets/sektionsplan.

Därjämte förutsättes, att samarbetsnämnden skall positivt verka för tillvaratagande

av möjligheterna till ökat sambruk av personella och materiella

resurser. Mot förslaget till samarbetsnämndens sammansättning är intet att

erinra.

Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund anför:

_ Vad beträffar förvaltningen av den tekniska högskolan i Lund anser kommittén

att någon självständig förvaltning ej bör inrättas förrän högskolan varit

i verksamhet ytterligare minst två läsår. Först då torde det uppbyggnadsarbete

som kommittén leder ha kommit så långt att det blir möjligt att utan men för

högskoleverksamheten föreslå vilken förvaltningsorganisation högskoleenheten

definitivt bör få. Kommittén anser sig därför för närvarande ej böra framlägga

förslag till definitiv lösning av denna fråga.

En samarbetsnämnd bör under övergångstiden skapas mellan universitetet och

tekniska högskolan i Lund avseende de ämnen, som har gemensamma intressen,

gemensamma lokalfrågor, fördelningsfrågor och dylikt.

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kanyl. May.ts proposition nr 50 år lOGJ/.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Överstyrelsen har icke blivit övertygad om angelägenheten av en gemensam

förvaltningsorganisation för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola,

för vilken universitetsrådet skulle vara chef. Såväl högskolan som universitetet

äro enligt överstyrelsens mening redan nu tillräckligt stora förval tningsenheter

för att »högt kompetent personal» skall kunna anförtros skilda specialuppgifter.

Några rationaliseringsvinster skulle därför knappast stå att vinna

genom en gemensam förvaltning, som enligt överstyrelsens åsikt tvärtom kan

befaras komma att bliva en tungrodd och onödigt komplicerad organisation.

Sambruket mellan högskolan och universitetet inom vissa ämnesområden berör

en relativt liten sektor av lärosätenas verksamhet och det därav betingade samarbetsbehovet

synes väl kunna tillgodoses med tillkomsten av den av utredningen

föreslagna samarbetsnämnden. Överstyrelsen avstyrker alltsa förslaget

om en gemensam förvaltningsorganisation för Chalmers tekniska högskola och

Göteborgs universitet.

Däremot kan överstyrelsen tillstyrka inrättandet av en samarbetsnämnd för

de båda lärosätena i Göteborg i huvudsaklig överensstämmelse med universitetsutredningens

förslag, därvid överstyrelsen emellertid med hänsyn till sitt ställningstagande

med avseende å universitetsrådstjänsten och förvaltningsgemenskapen

i likhet med lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola finner vederbörande

administrativa eller kamerala chefstjänstemän vid lärosätena alltefter

arten av i nämnden förekommande ärenden böra adjungeras såsom ledamöter

av densamma.

I princip har överstyrelsen ej heller någon erinran mot att en samarbetsnämnd

för Lunds universitet och tekniska högskolan i Lund tillskapas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad överstyrelsen i det föregående förordat beträffande

samarbetsnämnden i Göteborg.

Om överstyrelsen ställer sig avvisande till förslaget om en gemensam förvaltningsorganisation

för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola

gäller det än mera tanken på en likartad organisation för Stockholms universitet,

det ombildade karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm. Utredningen

har också själv framhållit nackdelarna i form av tungroddhet och friktioner,

som kunde uppstå. Icke desto mindre har utredningen förutsatt, att samarbetsnämnden

skulle i de tre konsistoriernas ställe handhava vissa administrativa

uppgifter. Detta förslag kan överstyrelsen ej biträda. Utredningen har emellertid

också uttalat, att vad som från utredningens synpunkt bedömts som det

väsentliga varit att skapa en organisation, som kunde bevaka och genomföra en

samordning i den mån och i den takt det klarlades att fördelar därigenom stode

att vinna. Till denna tanke kan överstyrelsen ansluta sig och vill därför förorda,

att samarbetsnämndens i Stockholm uppgifter begränsas till att verka och planera

för lokal samverkan, där och efterhand som sådan befinnes ändamålsenlig.

Därvid synes emellertid för närvarande ej tillräckliga motiv föreligga för inrättandet

av en särskild tjänst som kanslichef hos nämnden. Härutöver vill överstyrelsen

förorda, att jämväl rektorerna för veterinärhögskolan, skogshögskolan och

handelshögskolan skola ingå som ledamöter av nämnden med hänsyn till önskvärdheten

av samverkan också för dessa lärosätens vidkommande. Samarbetsnämnden

bör sålunda enligt överstyrelsens mening bestå av de sex ovan berörda

lärosätenas rektorer samt en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1961/.

E. Förvaltningens uppbyggnad

a) Principerna för den lokala förvaltningens organisation

Jag övergår nu till att redovisa de inkomna yttrandena i vad avser den lokala

universitets/högskoleförvaltningens organisation. Därvid börjar jag med de principiella

synpunkter, som därutinnan framförts.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anför i sitt gemensamma

yttrande:

I fråga om universitetens administration vill organisationerna ytterligare framhålla

att den betydande förstärkning av utbildningsorganisationens administration

som utredningen föreslagit är att hälsa med tillfredsställelse. Det är även

enligt deras mening angeläget att såväl de centrala som de lokala universitetsmyndigheterna

ges ett mer aktivt ansvar för utbildningsorganisationen än fallet

är för närvarande. Organisationerna utgår härvid från, liksom utredningen, att

de utbildningsadministrativa frågorna skall handläggas av tjänstemän med intresse

för och sakkunskap i utbildningsfrågor och icke av personer med i huvudsak

andra meriter.

SFS anför:

Enligt betänkandet kommer de lokala universitets- och högskolestyrelsernas

arbetsuppgifter att utökas. Organisationen har icke ansett sig kunna gå in på

en granskning av förslagets enskildheter, men vill understryka betydelsen av en

fortlöpande utredningsverksamhet avseende utbildningens innehåll och organisation

samt en aktiv ekonomisk kontroll och kostnadsplanering.

Universitet och högskolor mottar i växande utsträckning förfrågningar från

myndigheter och enskilda i utlandet om studievillkor och studieförhållanden.

Den service som innefattar information om inskrivningskrav, dispensmöjligheter,

studiernas uppläggning osv. har hittills till betydande del ombesörjts av studentkårerna.

SFS noterar därför med tillfredsställelse, att dessa uppgifter i fortsättningen

är avsedda att läggas på universitetens och högskolornas informationsavdelningar.

I och med att de lokala förvaltningarna får utvidgade och samtidigt mera

varierande uppgifter ter det sig särskilt angeläget, att man genomför den av

utredningen föreslagna specialiseringen inom personalstaben och en motsvarande

organisation av förvaltningen efter funktioner, och att således inte någon fakultetsuppdelning

av de administrativa resurserna behålles. Detta kräver i sin tur

tillräckligt stora administrativa enheter, för att fördelarna med en sådan organisationsform

skall kunna utnyttjas, något som bör beaktas då ställning tas till

de enskilda förvaltningarnas storlek samt frågan om en eller flera förvaltningar

på samma högskoleort.

Sd.CD anför:

Under akademidirektören bör förvaltningen organiseras på tre avdelningar

för att en enligt SACO:s mening ändamålsenlig administrativ pyramid med

ett väl avvägt antal kontaktpunkter för akademidirektören skall erhållas. SACO

anser, att den indelning som universitetslärarförbundet föreslår bäst kan tillgodose

de anspråk på service, som utbildningsorganisationen kan ställa på de administrativa

organen. De uppgifter som enligt utredningens förslag skall ligga på

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition nr öO är 196b

sekretariat, personalavdelning och informationsavdelning kan härvid lämpligen

överföras på kansliavdelningen inom vilken sektioner för dessa uppgifter inrättas.

Kamerala avdelningens uppgifter bör på samma sätt överföras på den

av SACO föreslagna ekonomisk-administrativa avdelningen.

TCO anför i huvudsak följande:

Företagsnämnder finns sedan 1961 vid varje universitet och högskola. TCO

delar utredningens uppfattning, att erfarenheten av företagsnämndsverksamheten

varit relativt god. Denna verksamhet är emellertid av ganska nytt datum. Flertalet

nämnder inrättades först under år 1961. Endast Uppsala- och Stockholmsuniversiteten

har haft sådan verksamhet sedan år 1955. TCO vill understryka

vikten av att företagsnämndsverksamheten intensifieras och ansluter sig till förslaget,

att liksom för närvarande en nämnd skall finnas vid varje universitet/

högskola. Det är likaså angeläget, att det inrättas en central företagnämnd för

hela området. En sådan bör kunna ge impulser till de lokala nämnderna och

dra upp riktlinjer för aktiviteter, som är gemensamma för personalen inom hela

området, t. ex. beträffande utbildningsfrågor och andra gemensamma angelägenheter.

.

Behovet av personalkonsulenter inom universitet/högskolor är av vital betydelse.

TCO yrkar därför, att personalkonsulenttjänster inrättas i samband med

fastställandet av den nya personalorganisationen.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att åtgärder för att tillgodose behovet av administrationslokaler

bör vidtagas, så snart förvaltningsorganisationernas totala storlek

klarlagts.

Nämnden för internationellt bistånd anför:

Nämnden har med största tillfredsställelse hälsat universitetsutredningens förslag

i vad avser skapandet av resurser för en utvidgad informations- och kontaktverksamhet

inom såväl den lokala universitetsadministrationen som vid universitetskanslersämbetet.

Uppgiften att inventera tillgången på studieplatser av

angivet slag för stipendiater från de underutvecklade länderna och att bista vid

uppgörandet av studieprogram för dessa faller enligt nämndens, mening helt

inom ramen för de funktioner som av utredningen föreslagits bli anförtrodda

respektive informationsavdelningar. De med stipendiatverksamheten förenade

kurativa och sociala uppgifterna bör däremot liksom hittills kunna skötas av

nämnden i samarbete bland annat med den lokala studentkarsorganisationen.

Från sina utgångspunkter vill nämnden sålunda livligt tillstyrka utredningens

förslag i nu nämnda avseenden.

Studiesociala utredningen anför:

Utifrån de synpunkter studiesociala utredningen har att bevaka är det naturligt

att särskilt fästa uppmärksamheten på behovet av en effektiv utbildningsadministration.

Särskilt vad beträffar den filosofiska fakulteten är den nuvarande

administrationen, sedan länge, föråldrad och fungerar icke på ett tillfredsställande

sätt.

Universitetsutredningen föreslår, att det primära ansvaret för utbildningens

innehåll och organisation alltjämt skall åvila fakulteter/sektioner. Det innebär

bl. a. att initiativ i sådana frågor normalt beräknas komma från dessa organ,

medan de överordnade myndigheterna förutsättes alltjämt fullgöra en mera gran
-

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k
skande

uppgift. Universitetsutredningen föreslår vidare, att den lokala tillsynen

över utbildningsorganisationen alltjämt skall utövas av en vald rektor och av

ett konsistorium, som till sin helt övervägande del består av valda förtroendemän

inom professorernas krets.

Å andra sidan föreslår universitetsutredningen på den lokala nivån en precisering

av såväl konsistoriets som fakulteters/sektioners ansvar för utbildningsorganisationens

effektivitet samt en förstärkning av de nuvarande undervisningsnämndernas

ställning och ansvar. Vidare, och framför allt, föreslår universitetsutredningen,

att förstärkta sekretariatsresurser för fakulteter/sektioner och

utbildningsnämnder skall tillhandahållas inom en för utbildningsfrågor särskilt

organiserad avdelning av universitetets centrala förvaltning, att denna avdelning

ställes under ledning av en kvalificerad chefstjänsteman och att hela ett

universitets centrala förvaltning skall hållas samman under en chef, som är

utsedd av Kungl. Maj:t och salunda icke är en de ordinarie lärarnas förtroendeman.

Även inom universitetsväsendets centrala ledning föreslår universitetsutredningen

upprättandet av en särskild utbildningsadministrativ byrå under

en kvalificerad chef såsom en av avdelningarna i ett fast organiserat universitetskanslersämbete.

Enligt studiesociala utredningens uppfattning är förslagen i dessa delar mycket

starkt motiverade och deras genomförande en förutsättning för att man överhuvudtaget

skall kunna räkna med att få till stånd en tillfredsställande administration

av den expanderande utbildningsorganisationen inom universitetsväsendet.

Gymnasieutredningen yttrar:

Utbildningsnämndernas liksom givetvis övriga nämnders (och fakultetens/sektionens

som helhet) effektivitet beror emellertid inte enbart på dess sammansättning

utan i minst lika hög grad på sekretariatsresurserna. Universitetsutredningen

föreslår att alla sekretariatsuppgifter skall samlas och sammanhållas inom

universitetets centrala förvaltning. Härvid har man valt att organisera förvaltningen

efter funktioner. Båda dessa förslag — den centrala förvaltningen

såsom sammanhållande serviceorgan till de många beslutande församlingarna

och dess uppdelning efter funktioner — synes vara av fundamental betydelse

och i själva verket en förutsättning för att hela systemet skall bli funktionsdugligt.

Genom den föreslagna organisationen blir det möjligt att effektivt och

sakkunnigt täcka, de olika uppgiftsområdena. Av särskild betydelse blir den

utbildningsadministrativa avdelningen, där ärenden rörande utbildningens innehåll

och organisation skall beredas och där »ett aktivt utredningsarbete i syfte

dels att innehållsmässigt anpassa de skilda slagen av akademisk yrkesutbildning

till arbetslivets behov, dels att följa utbildningsorganisationens effektivitet bl. a.

i avseende på examensfrekvens och studietidens längd» fortlöpande skall bedrivas.

Denna avdelning får salunda uppgifter som — enligt gymnasieutredningens

ovan deklarerade uppfattning — det är avgörande att de fullgöres

pa ett effektivt sätt i framtiden. Skall detta bli möjligt krävs emellertid mvcket

kvalificerad personal. Av chefen för dylik avdelning torde man böra kräva

bade erfarenhet från kvalificerat utbildningsarbete och administrativ talang.

Med hänsyn till avdelningens utomordentliga betydelse vill utredningen bestämt

tillstyrka att byråchef stjänster inrättas för ledningen av utbildningsavdelningarna

i enlighet med universitetsutredningens förslag beträffade de större förvaltningarna.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G1+ 279

Statskontoret anför:

Med hänsyn till ovan konstaterade överensstämmelse mellan rapportens och

betänkandets förslag beträffande de särskilda förvaltningsorganisationernas

interna uppbyggnad har statskontoret icke anledning att här närmare behandla

dithörande frågor.

Större konsistoriet i Uppsala anför huvudsakligen följande:

Konsistoriet finner utredningens förslag om avskaffande av fakultetssekreterarbefattningarna

och förläggandet av fakultets och sektions kansliarbete till

ett centralt sekretariat omöjligt att acceptera. Tanken att protokollföringen vid

sammanträden endast i undantagsfall skulle kräva juridisk skolning anser konsistoriet

vara föga realistisk. Konsistoriet förordar att samma indelning som

hittills bibehålies, nämligen en kansliavdelning med akademisekreteraren som

chef och en ekonomisk-administrativ avdelning med räntmästaren som chef.

Någon ombenämning av dessa två chefstjänstemän finner konsistoriet icke av

behovet påkallad, men det ökade ansvaret som följer av universitetets och

därmed även dess administrativa avdelningars snabba tillväxt torde en högre

löneplacering vara väl motiverad, för att universitetet skall kunna fa resp.

kunna behålla tillräckligt kvalificerade chefer. De båda befattningarna böra

tillsättas av Kungl. Maj:t efter ansökan och på förslag av konsistoriet. Konsistoriet

är väl medvetet om att det nuvarande administrativa läget beträffande

utbildningsfrågor och den därmed sammanhängande planeringen icke är tillfredsställande

men anser det icke därför självklart att dessa administrativa problem

bäst lösas genom upprätttande av en självständig avdelning för utbildningsfrågor.

För att fakulteterna och sektionerna, på vilka ansvaret för utbildningsfrågornas

rikiga handhavande vilar, skola kunna ytterligare effektivisera sin organisering

och planering av utbildningen erfordras i första hand en förstärkning av utbildningsnämndernas

sekretariat, en konkret åtgärd som utredningen i detta sammanhang

icke särskilt omnämnt. En nödvändig förutsättning för att på längre

sikt och för längre tid kunna förvärva verkligt kompetent personal är inrättandet

av åtminstone någon eller några högre tjänster, särskilt vid de största fakulteterna,

och möjligt är att organisations- och utredningsarbetet kan bedrivas

mera energiskt och effektivt under ledning av en erfaren administratör i chefsställning.

Större konsistoriet i Lund yttrar:

Den nödvändiga utvecklingsplaneringen saknar administrativa resurser. Alldeles

särskilt har denna brist gjort sig kännbar beträffande utbildningsfrågorna.

De sekreterartjänster, som inrättats vid undervisningsnämnderna, har ej varit

avsedda för eller räckt till för att biträda vid någon utvecklingsplanering. I avsaknad

av ett samlat stöd för universitetets ansträngningar för utvecklingen av

undervisningen har universitetet icke kunnat få fram det material som erfordras

för en planmässig politik på detta område. Utbyggnaden av utbildningslinjer,

arbetet på en ökad differentiering av utbildningsprogrammen och utnyttjandet

av moderna pedagogiska erfarenheter har därför måst ske på grundval av eu

viss improvisation och intuition, som väl fallet oftast är i starkt expanderande

organisationer. I längden är emellertid ett sådant arbetssätt icke försvarligt

med hänsyn till det stora ansvar för studenternas utbildning som universitetet bär.

Under rektor som universitetsförvaltningens högste chef skall enligt konsistoriets

förslag förvaltningsorganisationen indelas i tre huvudavdelningar: en

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

kansliavdelning, en ekonomisk-administrativ avdelning och en utbildningsadministrativ

avdelning. Var och en av dessa ledes av en kvalificerad chef som också

skall vara föredragande i konsistoriet och inför rektor.

Den föreslagna utbildningsavdelningen skall bland annat omhändertaga clcls

det utredningsarbete, som erfordras för att innehållsmässigt anpassa de skilda

slagen av akademisk utbildning till samhällslivets behov och för att följa utbildningens

effektivitet, dels den samordning, som i utbildningsfrågor kräves mellan

olika fakulteter, dels registrering och bearbetning av studieresultat, intagning

av studerande till spärrade ämnen i filsofisk fakultet, tilldelning av lärarkrafter

i ämnen med organisationsplan m. m., dels de nuvarande undervisningsnämndssekreterarnas

uppgifter, alltså organisering av den löpande undervisningen och

studierådgivningen, och dels slutligen den pedagogiska rådgivningen till lärarna.

Om i framtiden olika former av akademisk undervisning på orter utanför universitetsstaden

kommer att uppdragas åt universiteten, kommer utbildningsavdelningen

att få ytterligare betydelsefulla uppgifter. Det bör till slut understrykas,

att utbildningsavdelningen måste se som sin uppgift dels att självständigt taga

initiativ till förbättringar av utbildningens innehåll och organisation samt dels

att fungera som service-organ åt fakulteter och institutioner och således så långt

som möjligt avlasta dessa från administrativt arbete utan att förfalla till förkvävande

kontroll och självtillräcklighet. Den skall vara ett hjälpande men ej ett

kontrollerande organ. Vad här sagts innebär i själva verket inte några avvikelser

från universitetsutredningens uttalanden utan har endast varit avsett att framhäva

utbildningsavdelningens stora betydelse.

Konsistoriet anser det vara nödvändigt, att fakultetssekreterartjänster fortfarande

är knutna till de olika fakulteterna. I annat fall skulle det inte finnas

någon funktionär som har kontakt med samtliga de mångskiftande ärenden som

tillhör en fakultets handläggning. Dekanus skulle då få sig pålagd en orimlig

administrativ arbetsbelastning. Han ensam skulle svara för sammanhållningen

av fakultetsarbetet, för att fakultetsarbetet sker med konsekvens och kännedom

om sammanhangen mellan de olika ärendetyperna. Det skulle falla på honom

att samordna en rad olika tjänstemäns medverkan i form av föredragning inför

dekanus eller vid fakultetssammanträdena.

Konsistoriet yrkar därför, att vid universitetets sekretariat inrättas ett antal

fakultetssekreterartjänser, som fördelas på de olika fakulteterna. En sådan tjänsteman

skall dels svara för fakultetens sekretariatsgöromål och förestå fakultetens

expedition, ansvara för protokoll, bereda och föredraga alla ärenden som ej

uppdragits åt annan, expediera fakultetens beslut och redigera remissyttranden,

dels avlasta dekanus med utredningar och utarbetandet av skrivelser och i övrigt

biträda honom ej minst vid planerings- och petitaarbetet, dels efter delegation

fatta beslut i rutinärenden.

Större konsistoriet i Göteborg anför i huvudsak följande:

Den föreslagna decentraliseringen från Kanslern till universiteten av vissa

fördelnings- och personalärenden påverkar icke nämnvärt vare sig arbetets omfattning

eller dess art på universitetsnivån.

Att undervisningsnämndernas sekretariat måste förstärkas är sedan länge

uppenbart för konsistoriet. Konsistoriet är också medvetet om behovet av en

förstärkt utredningsapparat till tjänst för utbildningsorganisationen och om

de ökade krav som ställes pa studieradgivningen. Eu fastare organiserad och

avsevärt förstärkt förvaltningsenhet för dessa uppgifter är därför erforderlig.

En sådan enhet låter sig väl infogas i den nuvarande universitetsorganisationen.

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

De uppgifter som tillkommer genom att förvaltning av forskningsanslag i

växande omfattning lägges på universitetsförvaltningen medför självfallet ökat

arbete både för den personaladministrativa och den kamerala sidan. Dessa ärenden

är emellertid till sin art inte främmande för universitetsförvaltningen. Det är

arbetets omfång som ökat, vilket ytterligare skärper kraven på en förstärkning

av både den personaladministrativa och den kamerala arbetskraften. Tillskapandet

av en särskild personaladministrativ avdelning bär på grund av den

starka ansvällningen av personalärenden sedan länge varit ett önskemal för

universitetet. Utredningens förslag att bilda en sådan avdelning är därför tillfredsställande.

Även denna enhet kan mycket väl — lämpligen som eu avdelning

under kansliet — infogas i den nuvarande organisationen.

De utredningsuppgifter »av företagsekonomisk natur» varom här är fråga kan

inte betecknas som nytillkommande uppgifter. Vid Göteborgs universitet ledes

dessa utredningar av räntekammarens chef, som är civilekonom.

Serviceverksamheten för upphandling och för driften av gemensamma anläggningar

innebär en nytillkommande arbetsuppgift, som kiäver specialutbildad

personal. När det gäller upphandlingsfragor bör emellertid papekas, att den lokala

universitetsadministrationen endast i begränsad omfattning kommer att få

befattning med dessa ärenden, eftersom upphandlingen av dyrbarare apparatui

är avsedd att ombesörjas av en central nämnd.

Det är av stor vikt att resurser skapas för att utvidga och effektivisera informations-

och kontaktverksamheten.

Av vad ovan anförts torde framgå, att de arbetsuppgifter som utredningen

betecknar som »tillkommande» väl kan inordnas inom ramen för den nuvarande

lokala universitetsorganisationen.

Erfarenheten från arbetet inom det akademiska kansliet har visat, att detta

för att fylla sin uppgift har större behov av tjänstemän med kunskaper om och

överblick över ett vidsträckt område av universitetsförvaltningen än av »specialister»

inom begränsade fack. Detta gäller i lika mån fullgörandet av utredande

och allmänt-administrativa funktioner.

Tvärtemot utredningens intentioner vill konsistoriet bestämt rekommendera,

att det nuvarande systemet med fasta fakultetssekretariat bibehålies. Om de

arbetsuppgifter som nu handhas av fakultetssekreterarna skulle fördelas på

befattningshavare inom skilda specialavdelningar, skulle fakultetsarbetet försvåras

och kompliceras till skada för effektiviteten. Möjligheterna att fullgöra de

nuvarande fakultetssekretariatens viktiga uppgift att ge råd och upplysningar

åt lärare och studenter i universitetsadministrativa angelägenheter skulle starkt

försämras. Slopandet av fasta sekretariat skulle vidare medföra, att fakulteternas

dekaner i än högre grad än för närvarande måste befatta sig med administrativa

göromål. Med hänsyn till att universitetsutredningen föreslår eu förstärkt fakultetsfunktion,

är det förvånande att man — samtidigt som värdet av den nuvarande

fakultetssekreterarefunktionen erkännes — vill avskaffa denna för sammanhållningen

av fakultetsarbetet omistliga institution. Utredningen bjuder som

ersättning olika föredragande från den enligt specialistprincipen uppsplittrade

förvaltningen samt någon tjänsteman från sekretariatet med särskild uppgift

att följa fakultetsärendena. Konsistoriet anser sig bestämt kunna lrävda att eu

sådan anordning skulle försämra universitetsförvaltningens funktionsduglighet.

De uppgifter som enligt utredningen skulle omhänderhas av den kamerala

avdelningen bör självfallet inordnas under ekonomiavdelningen, eventuellt såsom

ett särskilt kamrerarkontor. Den av utredningen föreslagna uppdelningen av

löneärenden på så sätt, att den kamerala avdelningen skulle verkställa alla löne
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

utbetalningar samt inbetalningar av skatt och försäkringsavgifter, medan själva

avlöningsuträkningen samt uträkningar till ledning för erläggande av skatt och

vissa avgifter skulle åvila en annan förvaltningsenhet förefaller icke ändamålsenlig.

Nämnda uppgifter förutsätter ett kontinuerligt och nära samarbete mellan

de tjänstemän som handhar dem och bör därför inordnas under samma avdelning.

Konsistoriet anser i motsats till utredningen, att personalavdelningen icke

skall befatta sig med avlöningsuträkning samt uträkning av skatteavdrag och

avgifter till den allmänna försäkringen, vilka uppgifter enligt konsistoriets

mening faller inom ekonomiavdelningens verksamhetsfält. För undvikande av

dubbelarbete bör emellertid personalredovisningen i görlig mån koncentreras

till ett enda, för den lokala förvaltningen gemensamt register utöver den tjänstematrikel

som varje förvaltning är skyldig att föra. En sådan koncentration

låter sig mycket väl genomföras, även om personalavdelningen befrias från det

rent tekniska avlöningsarbetet.

Konsistoriet har tidigare i detta yttrande, med instämmande i utredningens

synpunkter, framhållit behovet av ökade resurser för universitetens informationsoch

kontaktverksamhet. Uppgifterna faller naturligt inom det akademiska kansliets

arbetsområde.

Den utbil dn i n g säd ministrativa avdelningen skall enligt utredningen ombesörja

beredning av alla sådana ärenden som gäller utbildningens innehåll och organisation.

Den skall vidare följa utbildningsorganisationens effektivitet i avseende

på examensfrekvens och studietidens längd. Så långt delar konsistoriet utredningens

uppfattning. Utredningen tilldelar emellertid avdelningen även uppgiften

att »fortlöpande bedriva ett aktivt utredningsarbete» i syfte »att innehållsmässigt

anpassa de skilda slagen av akademisk yrkesutbildning till arbetslivets

behov». Utredningar av detta slag anser emellertid konsistoriet uteslutande

böra bedrivas centralt, närmast inom den till universitetskanslersämbetet knutna

utbildningsbyrån och till fakultetsberedningarna.

De lokala utbildningsadministrativa avdelningarnas uppgifter i detta sammanhang

bör begränsas till att tillhandahålla vederbörande centrala utredningsorgan

erforderligt statistiskt eller annat material. Uttalandet att den utbildningsadministrativa

avdelningen skall överta »en betydande del .......... av det

utrednings- och beredningsarbete i fråga om utbildningsinnehåll och utbildningens

reformering som nu belastar lärarna och, framför allt, institutions- och

avdelningsföreståndarna» väcker också betänkligheter. Frågor, som rör utbildningens

innehåll, är exklusiva fakultetsärenden, i vilka vederbörande ämnesföreträdare

av naturliga skäl blir starkt engagerade. Den utbildningsadministrativa

avdelningen bör i dessa liksom i andra frågor fullgöra eu service-funktion på

samma sätt som de nuvarande undervisningsnämndernas sekretariat. Som tidigare

nämnts är det för konsistoriet uppenbart, att detta organ behöver förstärkas

och ges en fastare form än för närvarande. Det förefaller emellertid

som om utredningen något övervärderat den utbildningsadministrativa avdelningens

betydelse i jämförelse med andra administrativa organs funktioner inom

den lokala universitetsförvaltningen.

En av den ekonomiskt-administrativ a avdelningens huvuduppgifter anges vara

att »deltaga i planeringsarbetet för forsknings- och utbildningsresursernas fortsatta

utbyggnad». Innebörden av denna allmänt hållna beskrivning ter sig något

dunkel. Om emellertid utredningen därmed endast avser att avdelningen skall

betjäna fakulteter och sektioner i det »tekniska petita-arbetet», dvs. beräkna

medelsbehovet under skilda anslag vid ett genomförande av fakulteternas eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

28Ö

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1904

sektionernas i petita framförda förslag samt lämna råd och upplysningar i anslagstekniska

frågor, så har konsistoriet inte något att invända.

Utredningens redogörelse för de arbetsuppgifter av ekonomisk-administrativ

art som i övrigt bör ankomma på den lokala universitetsförvaltningen bitiädei

konsistoriet. Om — såsom konsistoriet föreslagit den lokala förvaltningens

nuvarande uppdelning på två huvudavdelningar bibchålles, bör samtliga häi

ifrågavarande uppgifter handhas av den ekonomiska avdelningen.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Enligt konsistoriets mening har utredningen överdrivit specialiseringen och

den olika karaktären hos arbetsuppgifterna. Den nuvarande uppdelningen på

kansli och räntekammare torde i själva verket motsvara eu i stort sett naturlig

fördelning av ärendena. I varje fall har icke inom kansliet framträtt en så stark

skillnad i ärendenas karaktär att en fördelning av ärendena på mer eller mindre

självständiga avdelningar är påkallad. Däremot sker helt naturligt av arbetstekniska

skäl eu viss differentiering av ärendena. Vid Stockholms universitets

kansli har sålunda redan sedan några år tillbaka personalärendena föredragits

av en särskild tjänsteman som fått specialisera sig på författningarna rörande

hithörande frågor. Vissa spörsmål rörande utbildningens och undervisningens

organisation kräver personal med härför särskilt lämpad utbildning, bland annat

statistisk. Ej heller inom räntekammaren är en uppdelning på självständiga

avdelningar befogad, även om där en viss differentiering gör sig gällande exempelvis

av ärenden som är av i huvudsak kameral natur, ärenden som hänför

sig till lokalernas förvaltning eller ärenden som gäller inköp och service. ^

Kansliets och räntekammarens ärenden kan sägas i stort sett skilja sig sa tillvida

att de förra är juridiskt-administrativa och de senare ekonomiskt-administrativa.

Härav följer att kansliets chef lämpligen bör äga juridisk utbildning

och räntekammarens chef ekonomisk utbildning och erfarenhet.^ Mera sällan

torde dessa kvalifikationer förenas hos en och samma person i sådan grad att

han är skickad att med sakkunskap leda arbetet inom båda förvaltningsgrenarna.

Vad nu anförts talar starkt emot universitetsutredningens förslag om en ensam

förvaltningschef, universitetsråd (motsvarande). Konsistoriet vill därför, såsom

redan framhållits i det föregående, förorda att det nuvarande systemet med två

chefer inom den lokala förvaltningen, direkt underordnade rektor och konsistoriet

bibchålles.

Utredningen har uppenbarligen heller icke själv varit helt övertygad om riktigheten

av den starka specialiseringen när den föreslår att den nuvarande fakultetssekreterarfunktionen,

vars stora värde för sammanhållningen av fakultetsarbetet

utredningen erkänner, på något sätt bör bibehållas. Den metod utredningen

föreslår torde vara helt oi’ealistisk. Planeringen av fakultctsarbetet från

administrativ synpunkt, bevakningen av ärendenas korrekta och likformiga

behandling och kontaktförmedlingen åt olika håll är uppgifter som nödvändigtvis

måste handhavas av en tjänsteman med eget ansvar, omfattande även kontinuiteten

av besluten i de annars till sammansättning och ledning ofta växlande

fakultetsorganen. Den sakliga beredningen av flertalet ärenden fordrar även

att vederbörande tjänsteman har förvärvat lämpligt inriktad akademisk utbildning,

äger ett betydande mått av allmänbildning och har bred orientering i aktuella

samhällsfrågor. Utan stöd av en sådan fakultetssekreterare kommer dekani

arbetsuppgifter att bli orimligt betungande och svårigheter sannolikt uppstå

att för dekanatet förvärva lämpliga fakultetsledamöter.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

Fakultetsärendena äro till alldeles övervägande del av den typ, som universitctsutredningen

liksom statskontoret hänför till gruppen sekretariatsärenden,

dvs. sådana som ej tarva föredragande med specialinriktning på utbildning,

planering eller dylikt. Även då det gäller sistnämnda typ av ärenden är dessutom

sekretariatssidan av desamma av icke obetydlig omfattning. Som exempel

må nämnas petita, vilka om de från fakulteterna och sektionerna skola gå direkt

till överstyrelseplanet måste ägnas betydligt större formell omsorg på fakultetsnivan

än hittills. Även om olika specialavdelningar inom universitetsadministrationen

skola utarbeta var sin del av fakulteternas och sektionernas petita.

måste det mödosamma sammanställandet av de olika delarna, skrivandet av de

sammanfattande synpunkterna, konstruktionen av de erforderliga tabellerna

och allt rent expeditionelit arbete ankomma på sekretariatet. Konklusionen

av det anförda måste enligt lärarkollegiets uppfattning bli, att fakultetssekreterarorganisationen

måste dels förstärkas, dels ock kompletteras, på sätt utredningen

föreslagit, med specialavdelningar.

Ser man på det föreliggande förslaget, förefaller det lärarkollegiet uppenbart,

att, volymen och kvaliteten av de sekretariatsuppgifter, som lärarkollegiet vid

karakterisera som kvalificerat administrativt skriftställen och allmän administrativ

konsultation, underskattats av utredningen liksom av statskontoret.

Man föreställer sig, att exempelvis i Uppsala, där det antal fakulteter och sektioner

som skall betjänas av universitetsadministrationen är nio, en byrådirektör

och en byråsekreterare jämte ett obestämt antal amanuenser skola kunna medhinna

samtliga fakulteters och sektioners sekreterargöromål vid sidan av allmän

juridisk och administrativ konsultation ävensom sekreterargöromålen hos konsistoriet.

Inemot hälften av manadens arbetsdagar komma för dessa tjänstemän

att vara sammanträdesdagar. På övrig tid skola icke blott ärendena till

sammanträdena läsas in och expedieras utan även 160 ordinarie akademiska

lärare förses med effektiv administrativ rådgivning och annan service. Sammanfattningsvis

vill lärarkollegiet uttala den bestämda uppfattningen, att det

administrativa arbetet inom fakulteter och sektioner icke befrämjas av djupgående

specialisering hos tjänstemännen. En dylik har sin rätta plats på överstyrelseplanet.

Universitetsutredningens och statskontorets samstämmiga förslag innebär

enligt lärarkollegiets uppfattning en påtaglig rationalisering såtillvida som det

medgiver att personalärendena sammanhållas inom en och samma förvaltningsenhet

fram till löneutbetalningen.

Enligt universitetsutredningens och statskontorets förslag skulle den ekonomiskt-administrativa

avdelningen, vilken i övrigt skulle handhava rent ekonomiska

förvaltningsuppgifter, inom sig i en särskild utrednings- och planeringssektion

handlägga praktiskt taget all den beredning och föredragning av petita,

som icke komme att falla på den utbildningsadministrativa avdelningen. Enligt

lärarkollegiets uppfattning innebär det en icke obetydlig risk för splittring av

petitaarbetet om utbildningssidan och övriga sidor av detsamma på sätt sålunda

föreslås bli samordnade först på förvaltningschefsnivån. Lärarkollegiet tror sig

finna en mera rationell anordning i en hopknytning av de utbildningsadministrativa

funktionerna och planeringsfunktionerna direkt under en chef.

Med denna i form obetydliga men i sak viktiga justering av funktionsfördelningen

inom administrationen kan administrationen formellt lika lätt inordnas

under två chefer som under en, nämligen enligt följande:

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

285

Kanslifunktioner

Sekretariats- och informationsärenden

Utbildnings- och plancringsärenden.

Drätselverks funktioner

Inköps- och service-ärenden

Personal- och avlöningsärenden

Kamerala ärenden.

Akademiräntmästaren synes böra besitta företagsekonomisk utbildning och

grundlig erfarenhet av ekonomisk förvaltning inklusive rationaliseringsverksamhet.

Av sektionscheferna inom drätselverket synes juridisk utbildning böra

krävas ej blott av sådan tjänsteman, som skall handhava ombudsmannaärendena,

utan även av föreståndaren för personal- och avlöningsavdelningen. Ekonomisk

utbildning erfordras beträffande föreståndarna för inköps- och service-avdelningen

ävensom kameralavdelningen.

Akademisekreteraren kommer att vara universitetets juridiskt-administrative

expert, varför han bör vara jurist. I utbildnings- och planeringsavdelningen måste

för där förekommande kvalificerat utredningsarbete finnas både personer med

pedagogisk utbildning och befattningshavare med samhällsvetenskapliga, särskilt

statistiska studier bakom sig. Inom sekretariatets informationssektion bör finnas

journalistutbildad personal.

I universitetens intresse synas de administrativa tjänsterna vid lärosätena

alltid böra tillsättas efter ansökningsförfarande och icke efter anmälan.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i LJmea, till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, anför:

Då arbetet i fakulteten är mycket stort och tenderar att ständigt öka, vill

lärarkollegiet understryka betydelsen av att fakultetssekreteraren bibehålies. För

bibehållande av kontinuiteten i fakultetens arbete, och för att fakultetssekreteraren

mer än hittills skall kunna deltaga i utredningen och föredragningen

av det stora antal frågor, som skall handläggas av fakulteten är det väsentligt,

att fakultetssekreteraren erhåller en tillräckligt hög tjänsteställning. Lärarkollegiet

vill därför föreslå att byrådirektörstjänster inrättas för fakultetssekreterarna

och lärarkollegiet anser det det även betydelsefullt att tillräckligt kvalificerad

kontorspersonal ställes till sekreterarens förfogande.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm yttrar i huvudsak följande:

I fråga om chefskapet över förvaltningen anser lärarkollegiet de ekonomiska

och sekreterarmässiga förvaltningsuppgifterna alltför skilda för att förenas under

en chef. Liksom hittills bör rektor vid fullgörandet av det administrativa föreståndarskapet

biträdas av en tjänsteman för de ekonomiska uppgifterna och

en sekreterare.

Förutom tillgång till sådan ekonomisk service, som sålunda berörts, kräver

emellertid en effektiv avlastning av forskarna beträffande förvaltningsgöromål

även att de lokalt ha tillgänglig en fakultetssekreterare med juridisk utbildning.

Lärarkollegiet befarar, att det sålunda föreliggande personalbehovet ej täckes

i den specialiserade och delvis centraliserade administrativa organisation, som

föreslås. En partiell lokalisering av administrationen till annat ställe än tand
-

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196U

läkarhögskolans lokaler måste innebära en dubbelorganisation i flera av funktionerna.

Det måste också leda till en väsentligt försämrad service åt avdelningschefer

och övrig personal.

Kanslern anför:

Den nuvarande universitetsförvaltningen är uppdelad på två avdelningar,

nämligen en i egentlig mening administrativ avdelning (kansliet under akademisekreteraren

eller motsvarande) och en ekonomisk avdelning (räntekammaren

under akademiräntmästaren eller motsvarande). Emot denna uppdelning, som

i stort sett fungerat tillfredsställande, har jag icke funnit att vägande invändningar

kunnat riktas. I likhet med universitets- (högskole-) myndigheterna

anser jag mig böra förorda att denna anordning även i fortsättningen bibehålies.

Dessa två avdelningar bör däremot för bemästrandet av universitetens mångfacetterade

verksamhet förstärkas med underavdelningar i huvudsaklig enlighet

med utredningens förslag (ett sekretariat, en kameralavdelning, en personaladministrativ

avdelning, en informationsavdelning, en utbildnings-administrativ

avdelning och en ekonomiskt-administrativ avdelning). En gruppering av dessa

underavdelningar under de två huvudavdelningarna låter sig utan svårigheter

göra.

Vidkommande först det akademiska kansliet hör naturligen till detta sekretariatet,

informationsavdelningen och den utbildnings-administrativa avdelningen.

Mitt ställningstagande att lokalförvaltningen bör vara uppdelad på två

huvudavdelningar innefattar avstyrkande av det från större konsistoriet i Lund

avlåtna förslaget att de utbildnings-administrativa uppgifterna skall vara anförtrodda

en särskild, tredje huvudavdelning inom den samlade administrationen.

Räntekammaren är en benämning, som i Uppsala traditionellt begagnas för

den avdelning inom universitetets drätselverk som handhar fondförvaltningen.

Till undvikande av en flertydig terminologi anser jag det därför lämpligt att

universitetens och högskolornas avdelningar för den ekonomiska förvaltningen

genomgående benämnes drätselverket. Till detta hör utan vidare den underavdelning,

som ovan betecknats som kameralavdelningen. I överensstämmelse

med förslag av större konsistoriet i Uppsala vill jag såsom benämning på denna

avdelning förorda redovisningsavdelning.

Den organisatoriska uppbyggnaden och placeringen av de underavdelningar,

som jag ovan kallat personal-administrativ avdelning och ekonomiskt-administrativ

avdelning, har visat sig vara föremål för skilda meningar, vilket även kommit

till synes i lärosätenas till mig ingivna förslag.

Den personal-administrativa avdelningen skall handhava beslutsfunktionerna

inom personaltjänsten men principiellt även de exekutiva momenten inom densamma,

dvs. avlöningsväsendet med vad detta innefattar av samröre med

skattemyndigheter, försäkringskassor m. fl. Otvivelaktigt är avlöningsväsendet

väsentligen en verksamhet av kameral natur. Samtidigt hör beslutsfunktionerna

inom tjänstegrenen klart samman med sekretariatets och den utbildnings-administrativa

avdelningens arbete, ej minst gäller detta de filosofiska fakulteternas

peisonal. Vid de flesta lärosäten under mitt överinseende torde personalärendena

nu handläggas inom kanslierna i vad avser beslutsfunktionerna och inom drätselverken

(motsvarande) i vad avser de exekutiva funktionerna. En oförändrad

dylik organisation föreslås av större konsistorierna vid universiteten i Lund,

Göteborg och Stockholm, medan större konsistoriet i Uppsala, lärarkollegierna5

vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm ävensom interimsstyrelsen

för universitetet i Umeå förordar enhetliga personal-administrativa

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år /•%''-{

avdelningar. Härvid inplaceras ifrågavarande avdelning av större konsistoriet

i Uppsala under kansliet, medan övriga nämnda lärosäten föreslår placering

under drätselverket.

För egen del har jag kommit till uppfattningen, att en samlad personal-administrativ

avdelning bör kunna på ett mera enhetligt och effektivt sätt än en uppdelad

handha personaltjänsten vid sitt lärosäte. Vad som härvid — bortsett från

allmänna överväganden — övertygat mig är den redogörelse för personaltjänstens

gång och personalchefens uppgifter, som större konsistoriet i Uppsala lämnat

i sin förslagsskrivelse. Jag är dock medveten om att för de flesta lärosäten en

organisation av personaltjänsten på dylikt sätt skulle framtvinga en omläggning

av tjänsterutiner, som måhända under en övergångstid skulle tynga arbetet.

Jag är därför icke beredd att i denna fråga lämna ett bestämt förslag. Enligt

universitetsutredningens betänkande bör en översym av den kontorstekniska

organisationen föregå den anpassning av den administrativa amanuens- och

biträdespersonalens omfattning och den kontorstekniska utrustningen till ådagalagda

behov, som utredningen föreslår. Jag förutsätter att vid denna översyn

uppmärksamhet ägnas åt personaltjänstens organisation och att klarhet härigenom

skall vinnas angående den lämpliga anordningen härav.

Vad beträffar utrednings- och planeringsärendena inom universitets- och högskoleförvaltningarna

kan dessa sägas sönderfalla i tre kategorier: forskningsadministrativ

planering, utbildningsadministrativ planering samt allmän ekonomisk

planering, inkluderande lokal- och utrustningsplanering. Hittills torde

samtliga dessa verksamhetsgrenar inom planeringsarbetet i regel ha tillhört

kansliet. Dit hör ofrånkomligen den forskningsadministrativa planeringen (till

sekretariatet) och den utbildningsadministrativa planeringen (till den utbildnings-administrativa

avdelningen). Att för en utvidgad och förbättrad ekonomisk

planering en särskild organisation uppbygges, finner jag starkt önskvärt,

och denna organisation hör naturligt hemma inom drätselverket, vilket för ändamålet

bör hysa en underavdelning för utrednings- och planeringsverksamhet.

Även upphandlingsuppgifterna lyder lämpligen under drätselverket och bör

handläggas inom en särskild underavdelning för intendenturärenden, innefattande

även den personal som erfordras för service-uppgifter, såsom expeditionsvakter,

telefonister, maskinpersonal, städningspersonal, trädgårdspersonal m. fl.

Slutligen bör till drätselverket höra en underavdelning för fond- och fastighetsförvaltning,

i Uppsala bestående av räntekammaren, byggnadskontoret, jordbruksförvaltningen

och skogsförvaltningen, i Lund lämpligen av räntekammare

och byggnadskontor men vid övriga lärosäten icke för närvarande sektionsindelad.

Vid universitetet i Lund och det föreslagna ombildade karolinska institutet

bör de med tandsjukvården sammanhängande förvaltningsärendena sammanföras

till en tandsjukvårdsadministrativ avdelning med underavdelningar för

sekretariat, intendenturavdelning, personalavdelning och redovisningsavdelning,

i sin helhet lydande under den av mig förordade särskilda tandsjukvårdsstyrelsen.

I överensstämmelse med vad interimsstyrelsen för universitetet i Umeå föreslagit

torde däremot förvaltningen av tands juk vårdscen trålen i Umeå intill dess universitetet

nått större omfattning än för närvarande kunna handhavas gemensamt

med förvaltningen av universitetet i övrigt, dock med en särskild underavdelning

för de med tandsjukvården sammanhängande intendenturgöromålen.

Sammanfattningsvis föreslår jag följande organisationsschema för unversitetsförvaltningen.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

Kansli

Sekretariat

Utbildnings-administrativ avdelning

Informationsavdelning

Eventuellt personal-administrativ avdelning eller personalsektion

Drätselverk

Utrednings- och planeringsavdelning

Intendenturavdelning

Fond- och fastighetsförvaltning (i förekommande fall med underavdelningarna

räntekammare, byggnadskontor, jordbruksförvaltning och skogsförvaltning)

Redovisningsa vdelning

Eventuellt personal-administrativ avdelning eller avlöningssektion

I Umeå dessutom tandsjukvårdscentralens intendenturavdelning

I Lund och vid karolinska institutet härförutom

Tåndsfukv årdscentr edens administration

Sekretariat

Intendenturavdelning

Personalavdelning

lledovisningsavdelning

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopar såsom eget utlåtande, anför:

Fakultetssekreterarnas arbete bör enligt lärarkollegiets uppfattning icke uppdelas

på ett flertal befattningshavare utan centraliseras till en kvalificerad

fakultetssekreterare, förslagsvis i byrådirektörs ställning. För farmacevtiska

fakultetens del kommer sekretariatsgöromålen att bli omfattande. Genom centraliseringen

av sekretariatarbetet på detta sätt erhålles bättre möjlighet att avlasta

dekanus med utredningar och utarbetandet av skrivelser och i övrigt

biträda honom bl. a. med planerings- och petitaarbetet. Fakultetssekreleraren

torde även kunna fungera som sekreterare i utbildningsnämnden.

I sak samma synpunkter anlägges av farmaceututbildningskommittén.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Enligt lärarkollegiets mening är det nödvändigt att man har två skilda byråer.

Chefen för den ena byrån skulle i sådant fall kunna vara speciellt inriktad på

de för en akademisk läroanstalt specifika ärendena medan chefen för den andra

byrån skulle kunna vara inriktad på ärenden vilkas handläggning kräver kunskap

och erfarenhet i frågor som är generella för statsförvaltningen.

På kanslibyrån skulle ankomma alla ärenden angående utbildningens innehåll

och organisation och därmed sammanhängade frågor. Hit hör utredningar

för förbättring av utbildningens kvalitet och för effektivisering av utbildningsorganisationen.

Dessutom bör byrån handha planläggningsärenden för utbildnings-

och forskningsorganisationens fortsatta utbyggnad, då dessa ärenden är

nära anknutna till nyss berörda frågor om utbildningsorganisationen. Härutöver

bör på byrån ankomma sekretariatgöromål, såsom besvarande av remisser, ärenden

av juridisk natur, protokollföring, expediering, diarieföring, arkivering m. m.

Informations- och kontaktverksamheten synes även böra handhas av kansli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 50 ur 196j

byrån, då donna verksamhet i väsentlig grad avser frågor som sammanhänger

med utbildningen och forskningen.

Ärenden angående tillsättning av ordinarie lärartjänster synes böra handhas

av kanslibyrån. Detta sammanhänger med att arbetet med sistnämnda ärenden

väsentligen utgöres av protokollföring, uppsättning av skrivelser samt andra

sekretariatsgöromål, exempelvis skriftväxling med sakkunniga.

Vad angår lönegradsplaceringen för chefen för kanslibyrån anser lärarkollegiet

uppenbart att tjiinsten bör placeras i lägst lönegrad Bo 1 med hänsyn till

de betydelsefulla och kvalificerade arbetsuppgifter som ifrågakommer och med

hänsyn till den förmansställning han skulle intaga för en starkt förstärkt personaluppsättning.

Det synes ändamålsenligt att byrån uppdelas på två avdelningar,

sekretariatet och utbildningsadministrativa avdelningen. Som skäl härför vill

lärarkollegiet hänvisa till universitetsutredningens förslag, enligt vilket såväl

ett sekretariat som en utbildningsadministrativ avdelning skulle inrättas. Vad

beträffar lönegradsplaceringar för cheferna för dessa avdelningar ansluter kollegiet

sig i huvudsak till universitetsutredningens förslag och föreslår att chefen

för sekretariatet placeras i lönegrad A 23 och chefen för utbildningsadministrativa

avdelningen i lönegrad A 27. Till eu början synes tjänsterna böra placeras

som Ae.

Funktionsmässigt kan de på ekonomi- och personalbyrån ankommande uppgifterna

uppdelas i tre huvudgrupper av göromål. Härvid måste likväl beaktas

att vissa omfattande arbetsuppgifter, främst utrednings- och annat arbete i

samband med sammanställandet av petita, hänför sig till samtliga dessa grupper.

Byrån föreslås på grund härav organiserad på tre avdelningar, motsvarande

de tre huvudgrupperna av göromål och få benämningarna personalavdelningen,

kameralavdelningen samt inköps-, förråds- och serviceavdelningen (ev. intendenturav

delning en).

Tjänsten som chef för byrån bör såsom fullt jämförlig med tjänster som chef

för administrativa byråer inom statsförvaltningen placeras i lönegrad Bo 1.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Lärarkollegiet föreslår, att på motsvarande sätt som nu är fallet sekretariats-,

utbildnings-, planerings- och informationsärenden hänföres till kanslibyrån samt

personal-, avlönings-, kameral- och inköpsärenden till ekonomibyrån.

Kanslibyrån föreslås omfatta sekretariat med registratorskontor samt utbildningsadministrativ

avdelning med betygsexpedition och statistikkontor. Någon

särskild organisationsenhet för planeringsärenden föreslås tills vidare icke. Det

förutsattes, att byråechefen bereder sådana ärenden för behandling inom rektorsämbetet

och konsistoriet och — i förekommande fall — samarbetsnämnden ävensom

att byråchefen — motsvarande vad som nu är fallet — ingår i högskolans

byggnadsberedning.

Ekonomibyrån föreslås omfatta kameralkontor, personalkontor samt inköpskontor,

som även skall ha hand om service- och underhållsfrågor.

Byråchefen skall leda och övervaka arbetet inom ekonomibyrån samt bereda

och föredraga ekonomiskt-administrativa ärenden inom konsistoriet och rektorsämbetet

samt i förekommande fall samarbetsnämnden.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Överstyrelsen har tidigare framhållit, att det enligt dess mening är angeläget,

att förvaltningsorganisationen i skilda hänseenden förstärkes och att behovet av

en förstärkning främst gör sig gällande med avseende å de personella resurserna

10 — Bihang till riksdagens protokoll 196J/. 1 sand. Nr 50

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

inom. de administrativa och kamerala områdena, särskilt inom det utbildningsadministrativa

området. I sistnämnda hänseende vill överstyrelsen betona den

med verksamhetens växande omfattning allt större vikten av att resultatet av

studierna vid de olika avdelningarna ingående följes och redovisas, så att lämpliga

åtgärder snabbt kunna vidtagas för undvikande så långt möjligt av eftersläpningar

eller avbrott i studierna. Betydelsen härav ur såväl den enskilde studerandens

som det allmännas synpunkt kan ej nog understrykas. Med hänsyn

härtill och till den snabba utvecklingen på teknikens område har överstyrelsen

övervägt, huruvida icke den utbildningsadministrativa verksamheten vid högskolorna

borde organiseras på en särskild byrå under ledning av en chef i byråchefs

ställning. Överstyrelsen har emellertid stannat för att förorda en särskild

avdelning för ändamålet med en byrådirektör (A 27) som chef, dock under den

förutsättningen, att denne erhåller ställning som föredragande direkt inför

rektor av till avdelningen hörande ärenden. Härvid förutsätter överstyrelsen

tillika, att medel även skola komma att ställas till högskolans förfogande för

anlitande av särskilda experter i hithörande speciella frågor, där detta finnes påkallat.

I övrigt vill överstyrelsen ansluta sig till högskolornas förslag till organisation

av den lokala förvaltningen, som i sina grunddrag överensstämma med

nuvarande ordning och i stort sett visat sig ändamålsenlig.

b) De enskilda förvaltningarnas organisation

I fråga om den konkreta utformningen av personalorganisationen vid de skilda

universitets/högskoleförvaltningarna har universitetsutredningen framlagt förslag

endast beträffande tjänster i lönegraden A 19 och högre, medan utredningen

i fråga om behovet av övrig personal föreslagit en särskild kontorsteknisk undersökning,

vars resultat skulle läggas till grund för definitiva ställningstaganden

liärutinnan. I anslutning till en av utredningen uttalad rekommendation bär jag

vid betänkandets remitterande anmodat vederbörande universitetsmyndigheter

att i sina yttranden framlägga en skiss till personalorganisation jämväl i fråga

om erforderlig amanuenspersonal och övrig biträdande förvaltningspersonal, detta

i syfte att möjliggöra en viss förstärkning av denna personalorganisation redan

från och med budgetåret 1964/65.

I det följande redovisar jag endast kanslerns och överstyrelsens för de tekniska

högskolorna yttranden. Beträffande vederbörande universitets/högskolemyndigheters

motsvarande yttranden torde få hänvisas till handlingarna.

Kanslern anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningen har i sitt betänkande föreslagit, att de lokala förvaltningsavdelningarna

vid de lärosäten, som lyder under ecklesiastikdepartementet,

handelshögskolan i Göteborg undantagen, skall omfatta 79 tjänster i lönegradsintervallet

A 19—B 4 till en kostnad, som med det av utredningen begagnade,

i betänkandet redovisade beräkningssättet uppgår till 2 880 500 kronor. Vid

samma lärosäten med ytterligare undantag av tekniska högskolan i Lund uppskattas

behovet av amanuenser i reglerad befordringsgång ävensom biträdespersonal

i högst lönegraden A 18 till 376 tjänster. För dessa beräknas kostnaderna

utgöra 5 436 000 kronor eller i genomsnitt 14 470 kronor per tjänst.

Av de föreslagna högre tjänsterna avses till såväl antal som belopp nästan

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ~>0 år 19G4 291

exakt 80 procent falla på de lärosäten, som slår under mitt överinseende, nämligen

83 till en kostnad av omkring 2 305 000 kronor. Om procenttalet 20 begagnas

även i vad gäller de lägre tjänsterna, torde det få anses korrekt att hänföra

cirka 305 till de under mitt överinseende stående lärosätena. Med anlitande av

universitetsutrredningcns genomsnittsberäkningsmetod skulle den sammanlagda

lönekostnaden för dessa tjänster bli omkring 4 415 000 kronor. Sammanlagt

skulle de lokala förvaltningarna vid nu ifrågavarande lärosäten omfatta inemot

370 tjänster till eu lönekostnad av 0 720 000 kronor.

Från lärosätena har hos mig framställts förslag om att de lokala förvaltningarnas

personal skall omfatta sammanlagt 9514 tjänster i lönegradsintervallet

A 19—B 3 och 331 lägre tjänster, i allt 420y2 tjänster. Kostnaderna för dessa

tjänster, beräknade enligt universitetsutredningens normer, belöper sig till för

högre tjänster 3 424 434 kronor, för lägre tjänster 4 789 570 kronor och sammanlagt

8 214 004 kronor.

När jag på grundval av min kännedom om förhållandena vid lärosätena

granskat de föreliggande förslagen, har jag funnit dem i stort sett väl underbyggda

och förtjänta av att realiseras. Den administrativa organisationen befinner

sig vid samtliga under mitt överinseende stående lärosäten i ett nödläge,

i det att under en lång följd av år klara upprustningsbehov måst lämnas otillfredsställda

med hänsyn till den ovisshet om den framtida förvaltningsapparatens

utformning och dimensionering, som rått i avvaktan på universitetsutredningens

här aktuella betänkande. Med anledning härav har jag funnit det angeläget

att i detalj granska och bedöma behovet av högre personal i syfte att kunna

bereda Kungl. Maj:t möjlighet att framlägga ett fullständigt förslag i denna del

redan för 1964 års riksdag. Vad beträffar amanuens- och biträdestjänster har

jag däremot ansett det böra få bli beroende på resultatet av den föreslagna

översynen av den kontorstekniska organisationen vid lärosätena huru dessa

tjänster skall avvägas till antal och lönegradsplacering. För egen del anser jag

mig dock böra redovisa min allmänna uppfattning om behovet av sådana

tjänster vid lärosätena, särskilt som även i vad avser dessa lägre tjänster en

begynnande upprustning redan från och med budgetåret 1964/65 är ofrånkomlig.

Jag framlägger därför ett förslag härutinnan, som till sagda budgetår hänför

ett visst antal amanuens- och biträdestjänster vid varje lärosäte. Jag förutsätter,

att detta förslag upptages i statsverkspropositionen 1964 och att samtidigt

den ovanberörda kontorstekniska översynen sker, så att lärosätena med beaktande

av översynens resultat i sina regleringsbrevsförslag för budgetåret 1964/65

kan framlägga konkreta förslag rörande inrättande av amanuens- och biträdestjänster

för nämnda budgetår.

I fråga om egendomsförvaltningarna, tandsjukvårdsförvaltningarna samt vaktoch

telefonistpersonalen har jag ansett mig kunna med mycket små justeringar

följa lärosätenas förslag. Jag föreslår för dessa enheter sammanlagt IS högre

och 89i/2 lägre tjänster. Vid beträffar lokalförvaltningarnas huvuddelar har jag

däremot på åtskilliga punkter bedömt personalbehovet på sätt som avviker

från vederbörande lärosätes förslag. Sammanlagt förordar jag i denna del inrättande

av 77 högre tjänster. Vidkommande amanuens- och biträdespersonalen har

universitetsutredningen förordat eu sådan dimensionering av denna, att den

skulle utgöra cirka 83 procent av all personal. Större konsistoriet i Uppsala har

ansett att en biträdestäthet av cirka fem per högre tjänst icke innebär en rimlig

proportion mellan högre och lägre tjänster. Konsistoriets förslag är att — frånsett

egendomsförvaltningen — i stället proportionen 1:3 kommer till användning.

Jag har funnit mig böra ansluta mig till detta förslag och vill i detta

sammanhang särskilt hänvisa till det av utredningen refererade förslaget till

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 ur 1964

organisation för ett gemensamt centralt skolverk, där motsvarande proportion

är cirka 1:2. I överensstämmelse härmed beräknar jag för lokalförvaltningarnas

huvuddelar samanlagt 231 biträdestjänster.

Sammanlagt omfattar mitt förslag således 95 högre tjänster till en lönekostnad

av tillhopa 3 403 476 kronor, samt 3201/4 amanuens- och biträdestjänster till

en lönekostnad av tillhopa 4 637 635 kronor; i allt 4151/4 tjänster till en lönekostnad

av tillhopa 8 041 111 kronor enligt universitctsutredningens beräkningssätt.

Den förvaltningsapparat, över vilken lärosätena förfogar innevarande budgetår,

drager en kostnad som med universitetsutredningens beräkningssätt uppgår

till 3 790 224 kronor. Mitt förslag innebär att ytterligare kostnader om 4 250 887

kronor skulle tillkomma. Vid fördelningen av kostnadsökningen på tre budgetår

måste enligt min mening iakttagas, att såsom redan ovan berörts eftersläpningen

i fråga om administrativ standard vid lärosätena för närvarande är

ytterst besvärande, varför en fördelning med lika belopp på de tre åren ej skulle

ge eu tillräckligt snabb upprustning. Det gäller enligt min uppfattning att först

fylla iögonenfallande luckor i organisationen och därefter upprusta densamma

till kapacitet att påtaga sig de omfattande tillkommande göromålen enligt universitetsutredningens

förslag. Jag föreslår, att grovt taget hälften av den erforderliga

anslagsökningen tillföres lärosätena under det första budgetårets etapp

samt återstoden ungefär lika fördelad på de båda senare etapperna. Att härvid,

såsom universitetsutredningen föreslagit, hänföra samtliga högre tjänster till

första etappen skulle dock, såvitt jag kan förstå, medföra att alltför få amanuenser

och biträden rymmes inom etappen. Jag förordar därför, att ett mindre antal

högre tjänster får anstå till den andra etappen, och att amanuens- och biträdespersonalen

antalsmässigt uppdelas på etapperna ungefär i relationerna 1:1:2.

Kostnadsmässigt föreslår jag att till den första etappen hänföres 2 082 943 kronor,

till den andra 1 068 224 kronor och till den tredje 1 099 720 kronor.

Universitetsutredningen uttalar i sitt betänkande att även om hänsyn tages

till de rationaliseringsvinster, som kan göras i en växande organisation, universitets-

och högskoleväsendets såväl personal- som medelsbehov måste beräknas

komma att stiga minst till det dubbla inom ett decennium. Redan innevarande

budgetår är den driftsanslagssumma, som här avses, 182 988 000 kronor. Om

man anteciperar en jämn utveckling under budgetåren 1964/65—1971/72 upp

till summan 303 772 000 kronor (= summan budgetåret 1962/63 fördubblad)

skulle driftsanslagssumman budgetåret 1966/67 vara 228 285 000 kronor. På detta

belopp utgör den anslagssumma, jag finner behövlig för lärosätenas allmänna

förvaltningsavdelningar och tandsjukvårdsförvaltningarna (således mitt förslag

minskat med kostnaderna för egendomsförvaltningarna) 3,5 procent eller mycket

nära det procenttal, som universitetsutredningens totala förslag i betänkandet

anges utgöra av driftskostnaderna för universitetens och högskolornas under

ecklesiastikdepartementet centrala och lokala administration budgetåret 1963/64.

Jag anser mig kunna hävda, att mitt här framlagda förslag'' beloppsmässigt icke

överskrider universitetsutredningens i vidare mån än vad den anslagsutveckling

under den treåriga upprustningstiden, vilken nu kan överblickas, motiverar.

Flera av de lärosäten, som till mig inkommit med förslag i förevarande ärende,

har framhållit betydelsen av att den nya personalorganisationen vid lärosätenas

förvaltningar innehåller ett rimligt antal ordinarie tjänster. Min uppfattning

i denna fråga överensstämmer med förslagsställarnas.

I detta sammanhang anser jag mig också böra tillstyrka ett av lärarkollegiet

vid handelshögskolan i Göteborg framfört förslag om förändring av den nuvarande

tjänsten som förste byråsekreterare i Ae 23 vid högskolan till tjänst som

byrådirektör i Ao 27.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma] ds ‘proposition nr Öl) är JOGJf

Behov av ökad mcdelsanvisning för kontorsteknisk utrustning har anmalls

av vissa lärosäten. Övriga lärosäten har icke för närvarande framlagt preciserade

förslag i ifrågavarande hänseende. Enligt min mening bör, sedan den föreslagna

översynen av den kontorstekniska organisationen vid liirosatena kommit till

stånd, erforderlig upprustning av lärosätenas kontorstekniska utrustning kcmm.i

till stånd med början budgetåret 1965/6(5.

Överstyrelsen jör de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande.

Enligt överstyrelsens mening inrymma högskolornas förslag - såvitt gällei

högre tjänster — personalförstärkningar, som förefalla väl avvägda. Överstyrelsen

vill förorda, att verksamheten vid den lokala förvaltningen organiseras på

två byråer, nämligen en kanslibyrå och inom denna en utbildningsadministrativ

avdelning med en byrådirektör (A 27) som chef och självständig föred.agandt

samt en ekonomi- och personalbyrå. Överstyrelsen vill vidare förorda, att chefen

för personalavdelningen (personalkontoret) placeras i Ae 25, chefen för kameralavdelningen

(kameralkontoret) i Ae 23 och chefen för intedenturavdelningen

(inköpskontoret) i likaledes Ae 23.

Den ovan förordade förstärkningen av högre tjänster inom den lokala förvaltningen

kan och bör enligt överstyrelsens mening genomföras redan från och

med budgetåret 1964/65 — oberoende av ett ställningstagande till frågan om

den centrala förvaltningsorganisationen — och kan med av överstyrelsen förordade

jämkningar av högskolornas förslag beräknas föranleda en arlig merkostnad

av i runt tal 265 000 kronor, varav 130 000 kronor vid tekniska högskolan

i Stockholm och 135 000 kronor vid Chalmers tekniska högskola.

I remisskrivelsen har angivits att utlåtandet skulle innehålla skiss över vilken

förvaltningspersonal med lägre löneställning än den i betänkandet föreslagna

och vilka kontorstekniska resurser, som bedömdes erforderliga för ett genomförande

av den av utredningen föreslagna omorganisationen av universitets- och

högskoleväsendets förvaltning. Från högskolornas sida hava också föislag i dessa

hänseenden framlagts med utgångspunkt från den av dem föreslagna organisationen.

Överstyrelsen vill erinra, att slutlig ställning till fragan om biträdespersonalens

organisation liksom beträffande behovet av kontorsmaskiner i betänkandet

förutsatts skola ske efter av vederbörande myndigheter i samråd med statskontoret

därom framlagda förslag. Enligt vad överstyrelsen inhämtat från

statskontoret kan emellertid dess medverkan icke för närvarande påiäknas.

Uppenbarligen kan ej heller någon definitiv ställning till dessa frågor tagas, förrän

statsmakterna fattat beslut beträffande den lokala förvaltningsorganisationen

i stort. Preliminärt beräknar överstyrelsen emelleritd ett medelsbehov för ifrågavarande

personalförstärkning för nästa budgetår i enlighet med högskolornas

förslag (i runt tal 225 000 kronor).

För inköp av möbler, skriv- och räknemaskiner, bokföringsmaskiner in. m.

har från tekniska högskolans i Stockholm sida vidare beräknats ett medelsbehox

av engångskaraktär för budgetåret 1964/65 av 90 000 kronor. För dessa kostnader

finner överstyrelsen — likaledes prelimiärt — medel böra beräknas för

nästa budgetår. För motsvarande kostnader vid Chalmers tekniska högskola

torde böra beräknas ett preliminärt belopp av 75 000 kronor.

Slutligen har från tekniska högskolans i Stockholm sida föreslagits en medelsanvisning

av 90 000 kronor för anlitande av expertis och tillfällig arbetskraft.

Överstyrelsen vill för egen del föreslå att härför — och särskilt för utbildningsadministrativa

uppgifter — för nästa budgetår beräknas ett tills vidare till

60 000 kronor begränsat medelsbehov. Framdeles torde även för Chalmers tekniska

högskolas del en motsvarande mcdelsanvisning böra ifrågakomma.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J

3. Departementschefen

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen har remissdiskussionen i

fråga om universitetsutredningens förslag rörande läroanstalternas styrelse och

förvaltning i mycket stor utsträckning gällt styrelseorganens sammansättning och

den för vissa läroanstalter föreslagna förvaltningsorganisatoriska gemenskapen.

Däremot har utredningsförslagen i vad avser universitets/högskolestyrelsens

uppgifter i allt väsentligt accepterats av de myndigheter och organisationer, vilka

yttrat sig över betänkandet.

Dessa förslag får ses som konkreta tillämpningar av utredningens principiella

strävan att decentralisera förvaltningsansvaret, förkorta ärendevägarna och anförtro

de två huvudslagen av uppgifter — de akademiska och de mera renodlat

arministrativa — åt skilda organ. Jag kan i det väsentliga ansluta mig till utredningens

konkreta förslag i fråga om uppgifternas fördelning mellan centrala

och lokala organ liksom i fråga om fördelningen på det lokala planet mellan styrelseorganen

å ena sidan och fakulteter/sektioner å den andra.

I fråga om planeringsarbetet för de enskilda forskningsområdena och utbildningslinjerna

har universitetsutredningen föreslagit, att detta skall utföras icke

av styrelsen utan av de enskilda fakulteterna/sektionerna, vilka enligt förslaget

skall ha att direkt till vederbörande fakultetsberedning inge sina årliga förslag till

anslagsäskanden.

Detta förslag har kritiserats av vissa av de akademiska myndigheterna, bl. a.

av de större konsistorierna i Uppsala och Stockholm samt av överstyrelsen för

de tekniska högskolorna, men tillstyrkts av andra, bl. a. av större konsistoriet i

Göteborg och av kanslern. För egen del delar jag utredningens uppfattning i

denna fråga.

Den föreslagna ordningen är en naturlig konsekvens av det av mig i det föregående

förordade förslaget att det centrala planeringsarbetet för forsknings- och

utbildningsresursernas utbyggande skall bedrivas fakultetsgruppvis av fakultetsberedningarna.

Fakulteterna/sektionerna bör självfallet fortlöpande hålla läroanstaltens

ledning underrättad om sitt planeringsarbete och om de förslag, som

avlåtes till fakultetsberedningarna. Härigenom ges läroanstaltens ledning möjlighet

att, där så är påkallat, ta egna initiativ eller komplettera fakulteters/sektioners

förslag med egna yttranden. Jag vill också framhålla, att goda garantier

för den erforderliga samordningen av planeringsarbetet inom en läroanstalt erhålles

genom att, som jag kommer att i det följande förorda, fakulteternas/sektionernas

utrednings- och sekretariatsresurser tillhandahållcs inom en organisatoriskt

sammanhållen universitets/högskoleförvaltning.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ta proposition nr 50 år 1964

Fakulteternas/sektionernas årliga förslag till anslagsäskanden bor således inges

direkt till vederbörande fakultetsbercdning. Ansvaret för planeringsarbetet

för de för en läroanstalt gemensamma verksamheterna och anläggningarna bor

däremot, i enlighet med vad universitetsutredningen föreslagit, åvila läroanstaltens

ledning.

Även i fråga om de mera renodlat administrativa uppgifterna har universitetsutredningen

strävat efter att såvitt möjligt befria universitets/högskolestyrelsen

från uppgifter, som för sitt handhavande fordrar vetenskapliga bedömningar.

För egen del anser jag denna strävan vara i princip riktig. Med hänsyn härtill

förordar jag bl. a., att universitetens forskardoeenttjänster gores fakultetsbundna

på det sätt och i den ordning universitetsutredningen föreslagit. Härigenom

befrias universitetens ledning från uppgiften att mot varandra vaga de vetenskapliga

meriterna hos de enskilda fakulteternas kandidater till en ledig forskardocenttjänst.

Jag delar även universitetsutredningens uppfattning att beslutsmyndigheten

i de rent vetenskapliga bedömningsärendena rörande utseende av

sakkunniga i vissa befordringsärenden samt meddelande av docentforordnanden

(docentkompetens) bör anförtros fakulteter/sektioner.

De fördelningsärenden, som nu ankommer på de lokala imiversitets/hogskolestyrelsernas

prövning, gäller väsentligen fördelning eller upprättande av förslag

till fördelning mellan en läroanstalts samtliga institutioner av medel, som

anvisats under vederbörande läroanstalts anslag till materiel m. m., till nyanskaffning

av apparater, till biträdeshjälp åt docenter m. in. och till vissa handledararvoden

samt därjämte de delar av medelsanvisningen under avlöningsanslagen,

som gäller annan icke-ordinarie personal än viss lararpersonal. Härutinnan

har universitetsutredningen föreslagit en omläggning innebärande att dessa

medel av Kungl. Maj:t fördelas så, att särskilda belopp anvisas för var och en av

en läroanstalts fakulteter (i vissa fall sektioner), varjämte särskilda belopp anvisas

för de för läroanstalten gemensamma ändamålen. Härigenom skulle universitets/högskolestyrelsen

befrias från att mot varandra väga de skilda fakulteternas

behov av tjänster och anslagsmedel.

Detta förslag har i yttrandena kritiserats från enstaka håll men i allmänhet

lämnats utan erinran. För min del anser jag, att en budgetteknisk omläggning i

den riktning, som utredningen angivit, bör komma till stånd. En sådan omläggning

blir enligt min mening en naturlig konsekvens av den ordning jag i det föregående

förordat för planeringsarbetet i stort.

I detta sammanhang vill jag i korthet mera allmänt beröra frågan om en andrad

redovisning i riksstaten av universitetens och här berörda högskolors avlönings-

och sakanslag. För närvarande redovisas nämnda anslag lärosätesvis, dvs.

för varje lärosäte uppföres ett anslag till respektive avlöningar, omkostnader,

materiel och, i förekommande fall, apparater samt bokinköp m.m. för bibliote
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J/.

ket. Vid ett genomförande av den av mig i det föregående redovisade omläggningen

av anslagsäskandena för läroanstalterna ter det sig från vissa synpunkter

naturligt att fakultetsvis redovisa de anslag till avlöningar, materiel och

apparater, som är avsedda för enskilda fakulteter. Underlaget för universitetskanslersämbetets

årliga förslag till anslagsäskanden för universitetens och högskolornas

verksamhet kommer nämligen i framtiden att utgöras av förslag utarbetade

av de fem fakultetsberedningarna. Därigenom blir det naturligt att såväl

i budgetberedningen som i statsverkspropositionerna behandla universitets/

högskoleväsendets utbyggnadsbehov fakultetsgruppvis och ej efter läroanstalter.

En sådan funktionell redovisning även av anslagen skulle möjliggöra eu bättre

överblick över de skilda utbildnings- och forskningsområdenas personella och

materiella resurser. Vidare åstadkommes därigenom den fakultetsbindning av

anslagen som universitetsutredningen föreslagit.

Jag anser med hänsyn till det här anförda, att en något längre gående omläggning

av anslagsredovisningen i riksstaten än den universitetsutredningen

föreslagit vore att föredraga, nämligen att i framtiden särskilda anslag upptages

i riksstaten för var och en av de fem fakultetsberedningarnas sektorer av

universitets/högskoleväsendet. Därjämte bör finnas anslag för gemensamma

ändamål vid universitet och högskolor. Under varje anslagsrubrik bör upptagas

delposter för de enskilda läroanstalterna och fakulteterna. Jag räknar med att

den av mig här skisserade omläggningen — därest riksdagen ej har någon erinran

häremot — bör kunna genomföras från och med budgetåret 1966/67.

Redan i det föregående har jag redovisat mitt ställningstagande till universitetsutredningens

förslag om decentralisering från de centrala till de lokala universitets/högskolemyndigheterna

av beslutsmyndigheten i vissa fördelningsärenden.

Vad jag därvid anfört jämte den här skisserade omläggningen av anslagsredovisningen

innebär, att de lokala universitets/högskolestyrelsernas befattning med

fördelningsärenden i framtiden, på sätt universitetsutredningen föreslagit, kommer

att gälla ställningstaganden till av fakulteter/sektioner upprättade förslag

till fördelning av för deras särskilda ändamål anvisade medel. I fråga om de

mindre omfattande anslagen till biträdeshjälp åt docenter m. in. torde — i enlighet

med utredningens förslag — även själva fördelningsbesluten böra fattas

av fakulteter/sektioner. Universitets/högskolestyrelsen kommer att ha att besluta

rörande dispositionen av de medel, som anvisats för verksamheter och anläggningar,

som är gemensamma för vederbörande läroanstalt.

I fråga om de lokala universitets/högskolemyndigheternas befattning med

personaladministrativa ärenden har jag i det föregående uttalat, att eu decentralisering

av beslutsmyndigheten i sådana ärenden bör komma till stånd i huvudsak

enligt de av utredningen angivna riktlinjerna. Jag vill här också uttala

mm anslutning till universitetsutredningens förslag om att en förkortning av

ärendevägarna inom läroanstalterna åstadkommes på så sätt, att ärendena rc
-

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

gclmässigt går direkt från förslagsställande till beslutande myndighet. Med en

fastare institutionsorganisation torde det vara fullt tillråckligt, att förslag i det

alldeles övervägande antalet personaladministrativa ärenden upprättas inom vederbörande

institution. I ett begränsat antal tillsättningsärenden, avseende dels

ordinarie lärartjänster, dels vissa andra tjänster, vilka ej är knutna till viss

institution och rörande vilka en bedömning av vetenskapliga meriter erfordras,

synes dock fakultet/sektion böra vara förslagsställande myndighet. Detsamma

torde böra gälla beträffande ärenden rörande förordnande av vikarie på ledig

professors- eller laboratorstjänst.

Vad här sagts innebär självfallet ej hinder mot att den beslutande myndigheten

i enstaka fall hänskjuter ett ärende, i vilket förslag upprättats av vederbörande

institution, till fakultet eller sektion för yttrande.

Mot vad universitetsutredningen anfört rörande den lokala universitets/högskolestyrelsens

ansvar för läroanstaltens ekonomislca jörvaltning har jag ingen

erinran. Jag delar utredningens mening, att styrelsens ekonomiska ansvarsområde

bör vidgas till att gälla jämväl förvaltningen av alla för finansiering av

forskningsarbete inom läroanstalterna utifrån givna anslag, främst radsanslagen.

Jag delar också utredningens mening att medelsförvaltningen och -redovisningen

i största möjliga utsträckning bör koncentreras till varje läroanstalts centrala

förvaltning.

Jag anser det vidare vara av stor vikt, att de enskilda läroanstalterna i enlighet

med universitetsutredningens förslag ges resurser i syfte att sätta dem i stånd

att vara institutionerna och forskarna behjälpliga vid upphandlingen av för

forskningen och undervisningen erforderlig utrustning. Minst lika betydelsefullt

är det enligt min mening, att universitetens/högskolornas centrala förvaltningar

ges resurser för en direkt förvaltning av sadana för läroanstalten gemensamma

serviceanläggningar och -verksamheter, av vilka ett allt starkare behov kommer

att föreligga.

De lokala universitets/högskolestyrelserna bör slutligen i enlighet med universitetsutredningens

förslag ha som en huvuduppgift att bedriva ett aktivt utredningsarbete

i syfte att fortlöpande rationalisera läroanstalternas ekonomiska

och administrativa verksamhet.

Vad universitetsutredningen anfört och föreslagit i avseende på den lokala universitets/högskolestyrelsens

ansvar för utbildningsorganisationens administration

och dess tillsynsuppgift i avseende på utbildningsorganisationen ger jag min anslutning.

Jag anser sålunda i likhet med utredningen, vars uttalanden på denna

punkt understrukits i flera av de inkomna yttrandena, att universitets/högskolestyrelsen

bör vara skyldig att främja samarbetet i frågor rörande utbildningens

innehåll och organisation mellan fakultetsorganen å ena sidan och studenter

och avnämare å den andra. Styrelsen bör vidare vara skyldig att med

uppmärksamhet följa utvecklingen i avseende på studieresultat och studie
10*

— Bihang till riksdagens protokoll 106i. 1 samt. Nr 50

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J

tidens längd och, där så befinnes erforderligt, hos fakultet eller sektion påfordra

förslag till ändringar i kursfordringar och utbildningsorganisation. Slutligen bör

läroanstaltens förvaltning vara skyldig att bistå fakulteter/sektioner med utredningsresurser

och vara dem behjälplig vid planläggningen av utbildningsorganisationens

utbyggnad.

Med detta avser jag icke någon inskränkning i det primära ansvar för utbildningens

innehåll och organisation, som även enligt min mening bör ligga hos fakulteter/sektioner.

Härtill återkommer jag i ett följande avsnitt.

Universitetsutredningen föreslår, att intagningen av nya studerande till spärrade

utbildningslinjer — med undantag för intagningen till civilekonomutbildning,

som förutsättes alltfort handhas av den särskilda antagningsnämnden —

skall handhas av universitetskanslersämbetet. Vidare föreslår utredningen att intagningen

till de filosofiska fakulteternas spärrade ämnen skall handhas av administrativa

myndigheter, antingen — där omständigheterna gör ett centralt

förfarande motiverat — av universitetskanslersämbetet eller av den lokala styrelsen.

Dessa förslag har icke mötts av erinringar i remissdiskussionen. Jag delar

utredningens synsätt i hithörande frågor.

I detta sammanhang förordar universitetsutredningen även ett förenhetligande

av tidpunkterna för termins början. Också detta förslag har i remissyttrandena

i stort sett lämnats utan erinran. Överbefälhavaren samt vissa studentorganisationer

har starkt framhållit den föreslagna omläggningens värde.

Även jag anser, att ett förenhetligande av tidpunkterna för termins, eller i

varje fall läsårs, början är starkt motiverat.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i allt väsentligt ansluter

mig till universitetsutredningens synpunkter och förslag i vad avser den lokala

universitets/högskolestyrelsens uppgifter. I det väsentliga råder i dessa frågor

full överensstämmelse också mellan utredningen och statskontoret. Likväl

skiljer sig universitetsutredningens och statskontorets i rapporten redovisade

förslag rörande den lokala styrelsens organisation starkt ifrån varandra. Medan

statskontoret vill lägga de renodlat administrativa uppgifterna hos en för varje

universitetsort gemensam lokal förvaltningsorganisation under en chefstjänsteman

i generaldirektörs ställning och de allmänna tillsynsuppgifterna (jämte vissa

vetenskapliga bedömningsärenden) hos dels ett konsistorium, dels ett rådgivande

organ, har universitetsutredningen rekommenderat, att dessa båda funktioner

skall hållas samman i en integrerad styrelseorganisation.

I remissyttrandena har statskontoret fått stöd för sitt organisationsförslag från

ett fåtal håll, medan flertalet myndigheter och organisationer utalat sig för en

organisation med en enda styrelse för såväl administrativa som allmänna tillsynsuppgifter.

För egen del vill jag i denna centrala fråga anföra följande.

Den lokala universitets/högskolestyrelsens uppgifter blir till övervägande del

av rent administrativ natur. Med hänsyn till storleken av de personella och

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196Jf

299

materiella resurser, som det expanderande universitets/högskoleväsendet kräver,

och icke minst med hänsyn till den akademiska utbildningsorganisationens betydelse

för hela samhällsutvecklingen är det enligt min mening nödvändigt att

skapa en effektiv förvaltning av de högre läroanstalterna. Detta ser jag som

ett allmänt samhällsintresse av mycket stor vikt, inför vilket många hänsyn

måste vika. Emellertid skall universiteten och högskolorna icke blott utgöra

enheter inom en utbildningsorganisation; de skall därjämte vara centra för

en fritt vald och fritt bedriven forskning. Detta ställer otvivelaktigt speciella

krav när det gäller utformningen av deras styrelse. De intressen, som härvidlag

gör sig gällande, är onekligen svårförenliga, och det är säkerligen insikten härom,

som förestavat statskontorets organisationsförslag.

Som framgår av vad jag i ett föregående avsnitt anfört rörande principerna

för den centrala universitets/högskolemyndighetens — universitetskanslersämbetets

— organisation, är jag på allmänna grunder obenägen förorda en organisation,

som innebär ett splittrat ansvar. Då därtill kommer, att statskontorets

förslag mött ett starkt mostånd hos de närmast berörda myndigheterna, har jag

kommit till den uppfattningen, att man i första hand bör söka en lösning med

en styrelseorganisation, uppbyggd ungefärligen enligt universitetsutredningens

förslag. Om det skulle visa sig, att man på denna väg icke når målet — en effektiv

förvaltning —, bör man emellertid enligt min mening ånyo aktualisera den

utväg, som statskontoret anvisat.

I fråga om de lokala styrelse- och förvaltningsorganens konstruktion, har universitetsutredningens

förslag med konsistorium, rektorsämbete och universitetsråd

(motsvarande) fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Enligt min mening finns det anledning att pröva, om det av universitetsutredningen

framlagda förslaget kan vara funktionsdugligt och ge tillräckliga garantier

för en effektiv förvaltning. Förutsättningen för effektivitet i förvaltningsorganisationen

är enligt min mening, att denna sammanhålles under en chef.

Denne förvaltningschef anser jag bör vara utsedd av Kungl. Maj:t. Dessa

krav uppfylles av universitetsutredningens förslag. Frågan blir då om samarbetet

inom konsistorium och rektorsämbete konstruerade enligt utredningens förslag

kan väntas bli effektivt. Jag har härvidlag konstaterat, att förslaget icke innebär

de risker för ett »dubbelkommando», som hävdats i vissa yttranden, och som

kunde leda till en förlamning av den administrativa verksamheten vid en läroanstalt.

Det är i utredningens styrelseorganisation sörjt för att varje ärende

vederbörligen beredes och avgöres och för att de administrativa lika väl som de

akademiska synpunkterna därvid blir beaktade. Förslaget innefattar icke någon

självständig beslutanderätt för rektor personligen. Även i övrigt anser jag, att

den av universitetsutredningen föreslagna styrelsekonstruktionen innefattar en

sorgfälligt gjord avvägning av de skilda synpunkter, som härvidlag måste göra

sig gällande. Jag förordar därför, att den lokala universitets/högskolestyrelsen

ges den principiella uppbyggnad, som utredningen föreslagit.

Jag ansluter mig till tanken, att styrelsen för varje läroanstalt anförtros ett

konsistorium. Jag anser vidare, att en på sätt utredningen föreslagit vald rektor

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

bör fungera som konsistoriets ordförande och läroanstaltens främste företrädare.

Vidare anser jag, att läroanstaltens centrala förvaltning bör sammanhållas under

en chef, universitetsråd eller motsvarande. Såsom utredningen tänkt sig,

bör konsistoriet ha vidsträckt möjlighet att delegera sin beslutsmyndighet.

Universitetsutredningen har föreslagit, att chefen för en läroanstalts centrala

förvaltning (universitetsråd eller motsvarande) ges ställning som ledamot

av konsistoriet. Som framgår av vad jag i det följande anför förordar jag i fråga

om läroanstalterna i Göteborg, Stockholm och Umeå en förvaltningsorganisation,

som i vissa hänseenden har karaktär av provisorium. Med hänsyn härtill

har jag i viss utsträckning måst begränsa mina förslag i fråga om personalorganisationen

vid dessa förvaltningar. Bl. a. har jag icke ansett mig böra förorda,

att cheferna för dem ges ställning som ordinarie tjänstemän. Jag anser det

icke heller vara motiverat, att dessa förvaltningschefer är ledamöter av vederbörande

konsistorier. Däremot bör de fungera som huvudföredragande vid konsistoriernas

sammanträden. För ledningen av förvaltningarna vid universiteten

i Uppsala och Lund föreslår jag däremot i det följande inrättande av ordinarie

tjänster som universitetsråd. Dessa förvaltningschefer bör, i enlighet med utredningens

förslag, tillika vara ledamöter av vederbörande läroanstalts konsistorium.

Mot vad universitetsutredningen anfört rörande ställning och uppgifter för

chefen för en läroanstalts centrala förvaltning har jag i övrigt ingen erinran.

Bestämmelserna om konsistoriets sammansättning synes mig i huvudsak böra

utformas på sätt universitetsutredningen föreslagit. I fråga om universitetet i

Göteborg föreligger emellertid särskilda förhållanden. Enligt ett mellan staten

och Göteborgs stad träffat avtal skall stadsfullmäktige i Göteborg välja två ledamöter

av universitetets drätselnämnd, vilka äger deltaga i nämndens överläggningar

och beslut i ärenden, som angår universitetets filosofiska fakulteter.

Efter uppsägning från stadens sida har statens nämnd för förhandlingar med

kommuner fått i uppdrag att med Göteborgs stad upptaga förhandlingar beträffande

ifrågavarande avtalsförhållande för tid efter den 1 juli 1964. Intill dess

ett nytt avtal träffats med Göteborgs stad, bör representanter för staden ges

ledamotskap av den närmaste motsvarigheten vid universitetet till den nuvarande

drätselnämnden. Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare

föreskrifter härom.

I yttrandena har av vissa akademiska myndigheter efterlysts någon form av

motsvarighet till de nuvarande drätselnämnderna. Kanslern har i anslutning härtill

föreslagit, att konsistoriet ges rätt att uppdraga åt särskild nämnd att fatta

beslut på konsistoriets vägnar. Såsom ledamöter av dylik nämnd skall enligt

kanslerns förslag kunna utses icke blott ledamöter av konsistoriet utan även

andra lärare och tjänstemän vid läroanstalten liksom i särskilda fall även personer

utanför densamma.

För egen del anser jag att en nämnd av det slag kanslern föreslagit skulle

kunna vara motiverad för handläggningen av dels vissa ärenden sammanhängande

med den åt vissa läroanstalter anförtrodda fondförvaltningen, dels vissa

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf 301

ärenden avseende den patientvårdande verksamheten vid de nuvarande tandliikarhögskolorna.

I fråga om det första slaget av ärenden kan det, som påpekas

i några yttranden, vara av värde att personer utanför läroanstalten får tillfälle

deltaga i handläggningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare

taga ställning till huruvida möjlighet bör öppnas att i vissa fall tillskapa särskilda

organ av här ifrågasatt slag.

Vad universitetsutredningen föreslagit beträffande särskilda åligganden för

rektorsämbetet, bl. a. i vad avser tillsyn över att institutionerna förvaltas enligt

gällande föreskrifter, ger jag min anslutning.

Rektorsämbetet bör i enlighet med universitetsutredningens förslag bestå av

rektor och universitetsrådet (motsvarande) eller, vid förfall för nagon av dem,

den som uppehåller rektorsbefattningen respektive tjänsten som chef för läroanstaltens

centrala förvaltning. Detta innebär — det vill jag i anledning av vissa

remissyttranden uttryckligen uttala — att prorektor skall ingå i rektorsämbetet,

endast då han fungerar såsom rektor.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna rörande rösträtt vid rektorsval,

valbarhet till rektor och rektors mandattid anser jag välmotiverade.

Jag vill förorda vad universitetsutredningen föreslagit i fråga om förfarandet

med de professorstjänster, vilkas innehavare omväljes efter att ha innehaft samma

rektorsbefattning under två tjänstgöringsperioder i följd. Detta innebär att

professorstjänsten skall föras över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättas.

Härvid bör gälla att rektor skall så länge han innehar rektorsbefattningen

frånträda utövningen av de med professorstjänsten förenade göromålen

men behålla till tjänsten knutna avlönings- och pensionsförmåner. Skulle rektor

efter utgången av den tredje tjänstgöringsperioden inträda i utövning av den

över stat uppförda tjänsten, bör denna föras på övergångsstat. Motsvarande förfarande

bör tillämpas, därest rektor innehar annan ordinarie lärartjänst än professorst

jänst.

Jag förordar, att övergångsvis den bestämmelsen skall gälla, att tjänst, vars

innehavare är rektor den 1 juli 1964, skall föras över stat från och med den 1

juli 1968, under förutsättning att innehavaren då fungerat som rektor under

minst åtta år i följd.

Jag anser vidare, att därest rektor, som är innehavare av en över stat förd

tjänst, skulle vilja avgå från rektorsbefattningen under löpande tjänstgöringsperiod,

Kungl. Maj:ts medgivande till avgången bör inhämtas.

Den här förordade organisationen av de enskilda läroanstalterna illustreras i

bilagan 2.

Jag övergår nu till att behandla frågorna om den lokala universitets/högskoleförvaltningens

organisation och börjar därvid med universitetsutredningens förslag

om samarbetsnämnder och viss förvaltningsorganisatorisk gemenskap inom

universitetsorterna Lund, Göteborg och Stockholm.

Med utgångspunkt i den vid 1960 års riksdag beslutade institutionsorganisatoriska

gemenskapen för ämnesområdena matematik, fysik, kemi och teoretisk

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1964

fysik mellan dels universitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola, dels

universitetet i Lund och den nya tekniska högskolan där har universitetsutredningen

föreslagit, att styrelsen för dessa gemensamma institutioner skall anförtros

särskilda samarbetsnämnder, var och en bestående av de två berörda läroanstalternas

rektorer, vederbörande förvaltningschefer samt ytterligare fyra ledamöter,

av vilka vartdera konsistoriet skulle utse två. Förutom sin uppgift att

fungera såsom styrelser för de gemensamma institutionerna skulle samarbetsnämndcrna

enligt förslaget ha att allmänt verka för ett förstärkt samarbete mellan

de berörda läroanstalterna och att framlägga de förslag de i detta syfte finner

påkallade. Närmast i sistnämnda syfte har utredningen föreslagit upprättandet

av en samarbetsnämnd även i Stockholm. Denna nämnd skulle enligt förslaget

ges en något annorlunda sammansättning än samarbetsnämnderna i Lund

och Göteborg.

Utredningen har vidare — dels med hänsyn till de gemensamma institutionernas

förvaltning, dels i syfte att inom den lokala förvaltningsorganisationen få ett

tillräckligt underlag för specialiserade funktioner — föreslagit en för universitetet

i Göteborg och Chalmers tekniska högskola gemensam förvaltning under ett

universitetsråd såsom chef. I fråga om Lund har utredningen, som funnit det

böra ankomma på den särskilda organisationskommittén för den tekniska högskolan

där att framlägga förslag rörande den slutliga organisationen, föreslagit

att i avvaktan härpå förvaltningen vid universitetet i Lund får i uppdrag att

för den tekniska högskolans räkning handha vissa förvaltningsuppgifter. Utredningen

har därjämte föreslagit, att även vissa förvaltningsuppgifter för de tre

laroanstalterna i Stockholm — universitetet, karolinska institutet och tekniska

högskolan — skall handhas gemensamt inom ett kansli, underställt den föreslagna

samarbetsnämnden i Stockholm.

Universitetsutredningens förslag om samarbetsnämnder såsom styrelser för

gemensamma institutioner och om olika former av förvaltningsorganisatorisk

gemenskap har mött en stark kritik i ett flertal remissyttranden. Endast i några

få yttranden tillstyrkes förslaget beträffande organisationen i Stockholm. Förslaget

om en gemensam förvaltning för de två stora läroanstalterna i Göteborg

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet myndigheter

och organisationer utanför universitets/högskoleväsendet (bl. a. av SFS, SACO,

TCO, de studentförbund och de länsstyrelser, som yttrat sig, samt gymnasieutredningen)

men avstyrkes allmänt av de akademiska myndigheterna, bl. a. av

de berörda läroanstalterna samt av kanslern och överstyrelsen för de tekniska

högskolorna.

Vad först beträffar förvaltningsorganisationen för läroanstalterna i Stockholm

vill jag framhålla, att det utrednings- och planeringsarbete med sikte på för läroanstalterna

gemensamma anläggningar och verksamheter, som skulle vara en

av huvuduppgifterna för den av universitetsutredningen föreslagna samarbetsnämnden

och dennas kansli, nu enligt mitt i det föregående redovisade förslag

kommer att åvila den nya lokal- och utrustningsprogramkommittén för univer
-

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:tu proposition nr 50 år 1964

sitetsorten Stockholm. Med hänsyn härtill synes eu samnrbctsnämnd av det

slag utredningen förordat icke vara behövlig för Stockholms vidkommande.

Av de arbetsuppgifter, som enligt utredningsförslaget skulle åvila samarbetsnämndens

kansli, skulle — sedan utrednings- och planeringsuppgifterna frandragits

— återstå kassa och redovisning, inköpsservice samt kontakt- och informationsverksamhet.

Dessa uppgifter synes enligt min mening icke motivera,

att en särskild förvaltning nu organiseras för deras handhavande. Jag förordar

därför, att var och cn av de tre läroanstalterna i Stockholm tills vidare ges separata

förvaltningsorganisationer.

För Göteborgs del är utgångsläget delvis ett annat. 1900 års riksdagsbeslut

om upprättande av en matematisk-naturvetenskaplig fakultet vid universitetet

i Göteborg byggde på förutsättningen av en lokalmässig samordning av institutionerna

för ämnen, som är gemensamma för en sadan fakultet och Chalmers

tekniska högskola. I anslutning till detta riksdagsbeslut har sedermera i de successivt

för riksdagen redovisade investeringsplanerna för nybyggnader vid Chalmers

tekniska högskola upptagits dels nybyggnad för den kemiska ämnesgruppen,

dels ett matematiskt centrum, vilka båda angivits skola vara gemensamma

för universitetet och högskolan (propositionen 1961:83, s. 50, respektive propositionen

1962:43, s. 88). Även det år 1960 beslutade nya övningslaboratoriet för

ämnet fysik är avsett för båda läroanstalternas behov. Vid anmälan av mina efter

1960 års riksdagsbeslut framlagda förslag om inrättande vid universitetet och

högskolan av nya professurer i de gemensamma ämnena har jag vidare konsekvent

(statsverkspropositionerna, bilaga 10, 1961 s. 415 f., och 534 f., 1962 s. 383

f., 1963 s. 505 f. samt propositionen 1962: 43, s. 72 f.) framhållit, att de ifrågavarande

tjänsterna vore att se som tillskott till den högre tekniska och matematisk-naturvetenskapliga

utbildnings- och forskningsorganisationen i dess helhet

i Göteborg och att tjänsternas innehavare av detta skäl borde åläggas tjänstgöringsskyldighet

vid båda läroanstalterna. Sadana bestämmelser rörande tjänstgöringsskvldigheten

har också, efter riksdagens beslut, regelbundet meddelats.

I anledning av vissa yttranden — bl. a. överstyrelsens för de tekniska högskolorna

— har jag särskilt velat understryka dessa förhallanden och konstatera, att

institutionsgemenskap mellan de två läroanstalterna i Göteborg sålunda sedan

fyra år tillbaka är beslutad. Någon omprövning av detta statsmakternas beslut

kan ej komma i fråga.

I detta sammanhang vill jag tillägga, att jag delar den av flera remissinstanser

starkt understrukna uppfattningen att stora institutioner, omfattande flera professorer,

laboratorer och andra forskare, allmänt sett utgör en för forskningen och

forskarutbildningen mera stimulerande miljö än de traditionella enprofessorsinstitutionerna.

Jag återkommer härtill i ett följande avsnitt, i vilket jag bthandlar

frågan om de allmänna principerna för institutionsindelningen vid universitet

och högskolor.

Utgångspunkten för övervägandena när det gäller förvaltningsorganisationen

i Göteborg måste följaktligen vara den, att det i Göteborg finnes en enda insti
-

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

tution för t. ex. ämnet matematik. De gemensamma institutionernas resurser

skall dimensioneras för utbildningen vid både universitetet och Chalmers tekniska

högskola; forskningsresurserna skall avse forskningen inom vederbörande

ämnesområde, icke forskningen vid viss läroanstalt. Härav följer, att institutionsledningen

måste ha möjlighet att disponera institutionens personella och materiella

resurser pa ett rationellt sätt utan hinder av viss tjänstemans eller visst

anslags redovisningsmässiga hemvist under viss läroanstalt.

För att möjliggöra detta bör enligt min mening institutionerna vid samtliga

här ifragavarande läroanstalter i enlighet med universitetsutredningens förslag

ställas under ledning av en prefekt, som bl. a. skall ha att, efter samråd i insti

tutionskollegium, besluta om dispositionen av institutionens lokaler och materiel

samt om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan tjänstemännen och övriga

anställda. Även till denna fråga återkommer jag i avsnittet om institutioners

och institutionsgruppers organisation.

Då det gäller att med dessa utgångspunkter skapa en ändamålsenlig organisation,

är självfallet flera möjligheter tänkbara. Den administrativt sett enklaste

lösningen är att sammanfoga universitetet och högskolan till en läroanstalt, som

då skulle omfatta bl. a. en teknisk fakultet. Detta är emellertid en långtgående

åtgärd, som fordrar överväganden icke blott för Göteborgs del. Något förslag

till en dylik lösning föreligger icke och har därför ej kunnat diskuteras i yttrandena.

Den lösningen är i dagens läge därför icke aktuell.

Detsamma gäller en annan, också den i och för sig möjlig, lösning innebärande

att all personal och alla materiella resurser för de ifrågavarande ämnena föres

till den ena av läroanstalterna, vilken därvid skulle åläggas att svara jämväl för

viss undervisning och examination inom ramen för av den andra läroanstalten

eljest meddelad utbildning. Icke heller en lösning efter dessa riktlinjer kan i dag

betraktas som aktuell.

Under dessa omständigheter kan det vara naturligt att pröva den av uni\

ersitetsutredningen föreslagna och av flera myndigheter och organisationer tillstyrkta

lösningen med en för båda läroanstalterna gemensam förvaltning och en

samarbetsnämnd såsom styrelse för de gemensamma institutionerna. Enligt min

mening är denna lösning i och för sig fullt acceptabel. Emellertid har utredningens

förslag på denna punkt mött ett bestämt motstånd från de närmast

berörda myndigheternas sida. Med hänsyn härtill och efter övervägande jämväl

av övriga på bedömningen inverkande faktorer är jag därför ej beredd att förorda

detsamma. I stället vill jag övergångsvis förorda en lösning, som är mindre

ingripande än utredningens och de två andra i det föregående anvisade möjligheterna,

men som likväl synes kunna tillgodose det krav, som jag anser oeftergivligt,

nämligen att redan från början skapa en förvaltningsorganisation, som

möjliggör ett bibehållande av gemensamma institutioner i vissa matematisknaturvetenskapliga

ämnen. Därest det framdeles befinnes lämpligt att sammanslå

de båda läroanstalternas förvaltningar till en enda förvaltningsorganisation,

synes den av mig nu förordade lösningen kunna underlätta en dylik omläggning.

För att en rationell förvaltning av de ifrågavarande institutionerna skall

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1961f

kunna komma till stånd utan vare sig en samarbetsnämnd eller en för båda läroanstalterna

gemensam förvaltningsorganisation, måste enligt min mening huvuddelen

av deras personal och alla deras materiella resurser (lokaler, utrustning,

anslag) hänföras till endera läroanstalten. Av praktiska skäl bör detta bli

Chalmers tekniska högskola, inom vars område institutionsbyggnaderna är uppförda

respektive är avsedda att uppföras. Däremot synes det mig vara möjligt

att på universitetets personalförteckning alltfort uppföra de ordinarie tjänster,

vilkas innehavare är ledamöter av universitetets matematisk-naturvetenskapliga

fakultet. På detta sätt synes denna kunna bevaras såsom en universitetsfakultet

med ansvaret för utbildningsinnehåll och utbildningsorganisation inom ramen

för stadgan angående filosofiska examina.

Jag anser det även vara möjligt att fortsättningsvis på universitetets personalförteckning

uppföra docenttjänster avsedda för docenter i här ifrågavarande

ämnen inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Däremot är det enligt

min mening lämpligast, att all övrig lärarpersonal liksom assistent- och

biträdespersonalen är anställd vid högskolan, vilken sålunda skall ha att tillse,

att erforderliga personella och materiella resurser ställes till förfogande — förutom

för högskolans ändamål — för dels den inom universitetets matematisknaturvetenskapliga

fakultet bedrivna utbildningen, dels de ifrågavarande, vid

universitetet anställda professorernas, laboratorernas och docenternas forskning.

Härav följer, att bestämmelserna rörande lärartilldelning på grundval av fastställd

organisationsplan bör göras tillämpliga jämväl för Chalmers tekniska högskola

i vad avser den vid denna läroanstalts institutioner bedrivna utbildningen

för filosofiska examina.

I de gemensamma institutionerna kommer med den ordning jag här skisserat

att ingå såväl den berörda lärarpersonalen hos universitetet som lärarpersonal

och övrig ifrågakommande personal hos Chalmers tekniska högskola. I fråga

om åliggandena för denna personal bör på grund härav i överensstämmelse med

under senare år tillämpad ordning gälla, att tjänstgöringsskyldigheten för

tjänstemännen eller befattningshavarna inom en institution omfattar hela den

verksamhet som där bedrives oavsett vilket av lärosätena som har att svara för

densamma.

Då de gemensamma institutionerna — bortsett från vissa till dem knutna

tjänstemän — i administrativt hänseende kommer att vara hänförda till Chalmers

tekniska högskola, bör de förvaltas under överinseende av högskolans rektorsämbete.

Prefekter bör därför utses av högskolans konsistorium, men självfallet

skall det därvid stå konsistoriet fritt att till prefekt utse ordinarie lärare,

vars tjänst är hänförd till universitetet. I överensstämmelse med universitetsutredningens

förslag bör planeringsarbetet för dessa institutioner bedrivas såsom

en för båda läroanstalterna gemensam angelägenhet av sektionsgrupper, var och

en omfattande en sektion vid envar av läroanstalterna.

Jag förordar, att de gemensamma institutionernas organisation och förvaltning

tills vidare ordnas enligt dessa av mig nu angivna riktlinjer. Därmed bortfaller

behovet av en samarbetsnämnd med styrelsefunktioner av det slag uni
-

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

versitetsutredningen föreslagit. Ej heller blir det då nödvändigt att organisera

en för båda läroanstalterna gemensam förvaltning, varför jag förordar, att envar

av dem tills vidare ges sin egen förvaltningsorganisation.

I fråga om förvaltningsorganisationen i Lund anser jag liksom universitetsutredningen,

att det bör ankomma på den särskilda organisationskommittén för

den tekniska högskolan där att i samband med uppbyggnadsarbetets slutförande

framlägga förslag om högskolans organisatoriska ställning i förhållande till

universitetet och om dess förvaltning. I avvaktan härpå bör kommittén alltjämt

fungera som högskolans styrelse. Jag anser dock, att förvaltningsuppgifterna

inom området redovisning och kassa för högskolans räkning tills vidare bör

handhas av universitetets förvaltning. Jag förutsätter, att personal, som i övrigt

erfordras för högskolans förvaltning under verksamhetsåret 1964/65, skall kunna

anställas med anlitande av i årets statsverksproposition föreslagen medelsanvisning

för högskolan.

Vad universitetsutredningen anfört rörande principerna för den lokala universitets/högskoleförvaltningens

organisation har — om man här bortser från den

i det föregående behandlade frågan om chefskapet för förvaltningen — i det

väsentliga antingen tillstyrkts eller lämnats utan erinringar av de myndigheter

och organisationer, vilka yttrat sig över betänkandet. Den kritik, som härvidlag

kommer till uttryck i yttrandena, gäller väsentligen två ting: Dels har man på

flera håll ansett, att utredningen skisserat en alltför splittrad förvaltningsorganisation,

dels har man, särskilt bland de akademiska myndigheterna, understrukit

de nuvarande fakultetssekreterarnas betydelse och efterlyst en organisation,

som gör det möjligt att varje fakultets/sektions arbete hålles samman, förutom

av dekanus, av en tjänsteman inom förvaltningen.

Redan i det föregående har jag förordat, att varje läroanstalts förvaltning ställes

under ledning av en chef (universitetsråd eller motsvarande). Även i övrigt

delar jag i huvudsak universitetsutredningens mening beträffande principerna

för förvaltningsorganisationens uppbyggnad. Jag anser sålunda, att förvaltningens

indelning i arbetsenheter bör vara en indelning efter funktioner, icke en indelning

efter exempelvis fakulteter. Jag anser vidare, att de utbildningsadministrativa

uppgifternas betydelse motiverar särskilda hänsyn både i vad avser

såväl den för dessa uppgifter avsedda arbetsenhetens organisatoriska ställning

som dess personalresurser. Endast beträffande karolinska institutet, som även i

sitt ombildade skick kommer att ha ett jämförelsevis litet antal studerande,

fördelade på endast två utbildningslinjer, anser jag att ett visst avsteg från

denna princip är motiverat.

Jag anser vidare i likhet med utredningen, att de personaladministrativa uppgifterna

i största möjliga utsträckning bör koncentreras till en arbetsenhet, och

att det inom varje förvaltning bör finnas särskilda resurser för utrednings- och

planeringsarbete jämte inköps- och annan serviceverksamhet. I fråga om sist
-

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

nämnda verksamhet vill jag framhålla, att en läroanstalts inköpsservice liksom

förvaltningen av andra för flera institutioners forskare avsedda verksamheter av

naturliga skäl måste få relativt blygsamma proportioner under det första året.

I fråga om Lunds universitet och karolinska institutet blir utgångsläget i vad

avser inköpsverksamheten delvis annorlunda än på övriga håll, i det att en

inköpsservice för vederbörande läroanstalts hela verksamhet här kan byggas upp

med utgångspunkt i inköpsorganisationen vid de nuvarande tandläkarhögskolorna.

Jag har i mitt förslag till personalorganisation för verksamhetsåret

1964/65 tagit hänsyn till dessa förhållanden, men jag vill understryka, att den

verksamhet, varom här är fråga, enligt min mening överlag bör expandera och

att den därför avsedda personalen efterhand bör förstärkas.

Jag delar vidare universitetsutredningens mening, att vid personalorganisationens

dimensionering särskild hänsyn bör tagas till behovet av en förstärkt

kontakt- och informationsverksamhet, detta icke minst med tanke på behovet

av information om nya utbildningsvägar m. m. och på de allt livligare internationella

förbindelserna på forskningens område.

Vad beträffar sekretariaten delar jag helt utredningens mening att samtliga

arbetsenheter inom förvaltningsorganisationen, var och en inom sitt specialområde,

skall biträda såväl fakulteter/sektioner som konsistorium och rektorsämbete

med utredningsmaterial och sekretariatshjälp. Jag delar också utredningens

uppfattning att det inom förvaltningen bör finnas en arbetsenhet, som

fungerar som juridisk specialavdelning. Samtidigt anser jag det vara betydelsefullt,

att fakulteter/sektioner garanteras resurser för allmänna sekretariatsgöromål.

Då fakulteternas/sektionernas verksamhet i stor utsträckning avser utbildningsorganisationen,

finner jag det vara naturligt, att sistnämnda resurser tillhandahålles

inom den utbildningsadministrativa enheten. Å andra sidan bör

enligt min mening den arbetsenhet inom förvaltningen, som skall fungera som

juridisk specialavdelning, samtidigt utgöra sekretariat för läroanstaltens centrala

ledning.

Jag övergår nu till att framlägga mina konkreta förslag beträffande de enskilda

förvaltningarna. Därvid utgår jag från de två största förvaltningarna,

de i Uppsala och Lund.

Jag förordar, att var och en av dessa två förvaltningar ställes under ledning

av ett universitetsråd och organiseras med två byråer, utbildningsbyrån och

administrativa byrån.

På utbildningsbyrån bör ankomma i huvudsak följande arbetsuppgifter, nämligen
(1)

de utbildningsadministrativa uppgifterna, innefattande ärenden rörande

utbildningens innehåll och organisation (studieplaner; organisations- och undervlsningsplaner;

lärartilldelning på grundval av fastställd organisationsplan), utbildningens

metodik och hjälpmedel, utbildningens resultat (registrering; statistik;

driftkontroll), ärenden sammanhängande med decentraliserad akademisk utbild
-

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1961+

ning, studierådgivning, inskrivning av studerande, intagning till spärrade kurser

samt meddelande av examina;

(2) allmänna sekretariatsuppgifter för fakulteter/sektioner och dessas utbildningsnämnder;

samt

(3) kontakt- och informationsverksamhet, innefattande bl. a. redigering och

distribution av meddelanden, kataloger och annat tryck, allmän information

samt kontaktverksamhet icke minst med utländska forskare och institutioner.

Inom den administrativa byran bör enligt min mening organiseras en juridisk

sektion, pa vilken bör ankomma i huvudsak följande arbetsuppgifter, nämligen

dels juridiska ärenden, innefattande bl. a. allmänna frågor av juridisk natur,

juridiska ärenden sammanhängande med domänförvaltningen, stipendie- och

donationsärenden, besvärsärenden, ärenden rörande reglementen samt skyddsfrågor,

dels ärenden rörande tillsättning av lärartjänster m. fl., dels ock allmänna

sekretariatsuppgifter åt universitetets centrala ledning.

På den administrativa byrån i övrigt bör i huvudsak ankomma följande arbetsuppgifter,

nämligen

(1) utrednings- och planeringsarbete jämte inköps- och annan serviceverksamhet,

innefattande bl. a. långsiktsplanering i samverkan med vederbörande

lokal- och utrustningsprogramkommitté, upprättande av förslag till anslagsäskanden

för gemensamma anläggningar och verksamheter, bistånd åt fakulteter/sektioner

vid utformningen av förslagen till anslagsäskanden, utredningsarbete

i rationaliseringssyfte, upprättande av förslag till anslagsfördelningar,

granskning av redovisningsmaterial;

(2) fastighetsförvaltande uppgifter;

(3) personaladministrativa uppgifter, innefattande bl. a. alla personalärenden

utom ärenden rörande tillsättning av lärartjänster m. fl., ärenden rörande personalens

anställnings- och lönevillkor, personalutbildnings- och pensionsfrågor,

personalregistrering, löneuträkning, skatteredovisning, försäkringsärenden, uppbörd

av avgifter o. d.; samt

(4) redovisnings- och kassauppgifter.

Den här skisserade organisationen för förvaltningarna i Uppsala och Lund

illustreras i en figur, vilken som bilaga 4 torde få fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende.

De lösningar, som jag i det föregående förordat rörande förvaltningsorganisationen

för läroanstalterna på universitetsorterna Göteborg och Stockholm, bör

enligt min mening i viss utsträckning ses som provisorier. Den samordning i

skilda hänseenden mellan läroanstalterna på en och samma ort, som universitetsutredningen

velat säkerställa genom sina förslag om viss förvaltningsorganisatorisk

gemenskap, anser jag — som framgår av det tidigare anförda — i och

för sig vara nödvändig både av ekonomiska skäl och för forskningens utveckling.

Därest en sådan samordning icke i erforderlig utsträckning kan komma

till stånd med den nu förordade förvaltningsorganisationen i Göteborg och

Stockholm, måste denna därför omprövas, varvid universitetsutredningens för
-

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kungl. Majrts proposition nr BO ar 196J

slag på nytt kan aktualiseras. Med hänsyn till dessa överväganden har jag

ansett det angeläget att i fråga om de mindre universitets/högskoleförvaltningarna

undvika lösningar, som i onödan skulle försvåra en sådan omprövning.

Jag har därför i viss utsträckning måst begränsa mina förslag i avseende på

personalorganisationen för dessa förvaltningar. De nyss angivna principerna

för förvaltningsorganisationens uppbyggnad bör dock gälla för samtliga förvaltningar.

Förvaltningarna vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Umeå, tekniska

högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska högskola bör sålunda enligt min

mening ges en organisation i huvudsak likartad den för universiteten i Uppsala

och Lund föreslagna, dock med den avvikelsen, att var och en av dessa förvaltningar

bör ledas av en byråchef, varvid utbildningsavdelningen och den administrativa

avdelningen vardera bör ledas av en byrådirektör. Även förvaltningen

vid karolinska institutet bör ledas av en byråchef. Av skäl, som redovisats i det

föregående, bör den utbildningsadministrativa enheten inom denna förvaltning

ges en något annorlunda ställning än inom övriga förvaltningar.

Jag övergår nu till att redovisa mitt förslag rörande den personal, som enligt

min mening erfordras inom envar av de åtta universitets/högskoleförvaltningar,

som här är aktuella. Därvid vill jag först uttala, att mitt förslag icke berör tjänsten

som akademiombudsman vid universitetet i Uppsala och ej heller organisationen

av detta universitets egendoms- och skogsförvaltning. Icke heller beröres

befintliga expeditionsvakts-, telefonist- och maskinisttjänster, däri inräknade

två på tekniska högskolans i Stockholm förråds- och servicedetalj nu placerade

kontoristtjänster. Samtliga de här nämnda tjänsterna bör sålunda överföras till

den nya organisationen.

Mot de i det följande föreslagna lönegradsplaceringarna av tjänsterna inom de

enskilda universitets/högskoleförvaltningarna har vederbörande personalorganisationer

förklarat sig icke ha någon erinran.

För ledningen av förvaltningsorganisationen vid universitetet i TJppsala föreslår

jag en tjänst som universitetsråd i lönegrad B 4. För ledningen av vardera

av de två i det föregående förordade byråerna inom denna förvaltning föreslår

jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1.

Inom utbildningsbyrån bör enligt min mening finnas en tjänst som byrådirektör

i lönegrad A 27, tre tjänster som förste byråsekreterare i lönegrad A 23, en

tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad A 21 samt två amanuenstjänster i

reglerad befordringsgång. Förutom denna personal bör finnas en amanuens med

halvtidstjänstgöring närmast avsedd för medicinska fakultetens utbildningsnämnd.

Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist

i högst A 13, en kansliskrivare i A 11, eu kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7

och ett lcontorsbiträde i högst A 5.

Av den här beräknade personalen torde en av de tre förste byråsekreterartjänsterna

i A 23 och kanslistens halva arbetstid böra avses för kontakt- och

informationsverksamheten.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

I detta sammanhang torde jag få upptaga frågan om resurser för budgetåret

1964/65 för registreringen av i undervisningen deltagande studerande i de filosofiska

fakulteternas ämnen.

Lärartilldelningen på grundval av fastställd organisationsplan för de filosofiska

fakulteternas ämnen måste fotas på en effektiv registrering av antalet närvarande

studerande i de skilda ämnenas undervisning. Denna registrering utgör

därjämte ett utgångsmaterial för bedömningen av utbildningsorganisationens

effektivitet. Frågan om utformningen av ett tillförlitligt system för dylik registrering

och förutberäkning av antalet i undervisningen deltagande har utretts

av universitetskanslersämbetet i samråd med expertis från statistiska centralbyrån

och cn på grundval av detta utredningsarbete organiserad försöksverksamhet

har igångsatts under läsåret 1962/63 och fortsätter under innevarande läsår.

Kostnaderna för denna verksamhet under innevarande budgetår kan beräknas

uppgå till ca 500 000 kr.

Resultaten av denna försöksverksamhet är enligt min bedömning sådana,

att verksamheten bör fortsätta i huvudsak enligt de sålunda uppdragna riktlinjerna.

I annat sammanhang avser jag att framlägga förslag till lösning av

vissa speciella metodproblem, som sammanhänger med registreringsförfarandet.

En betydande del av registreringsarbetet har hittills bedrivits vid de enskilda

institutionerna, vilka med anlitande av de förut nämnda, särskilt anvisade medlen

för ändamålet anställt tillfällig arbetskraft. Det torde vara ofrånkomligt,

att viss del av registreringsarbetet belastar institutionerna. Som framgått av

vad jag i det föregående anfört är det emellertid min uppfattning, att läroanstalternas

centrala förvaltningar i största möjliga utsträckning bör utföra det med

utbildningen förenade, rent administrativa arbetet, däribland även registreringsarbetet.

Då det emellertid icke är möjligt att på förevarande stadium överblicka

personalbehovet vid en i denna riktning omlagd registreringsorganisation,

anser jag, att man även under budgetåret 1964/65 i viss utsträckning bör använda

metoden att anvisa särskilda medel för registreringsverksamheten vid

de filosofiska fakulteterna. För att möjliggöra den i det föregående förordade

avlastningen för institutionerna anser jag, att dessa medel bör tillföras vederbörande

läroanstalts centrala förvaltning, dock med rätt för denna att i den

utsträckning, som befinnes nödvändig, disponera medlen även för tillfällig arbetskraft

inom institutionerna.

Vid min avvägning av personalorganisationen för utbildningsbyrån inom

Uppsala universitets förvaltning — liksom i fråga om personalorganisationen

vid motsvarande arbetsenheter vid universiteten i Lund, Göteborg, Stockholm

och Umeå samt Chalmers tekniska högskola — har jag beräknat, att den förordade

personalorganisationen skall vara tillräcklig för bestridande av de med

registreringen förenade göromål, vilka under innevarande budgetår bestrides

av läroanstaltens centrala förvaltning. För de göromål, som nu bestrides inom

institutionerna, anser jag, att den centrala universitetsförvaltningen för budgetåret

1964/65 bör tillföras 135 000 kr. att disponeras på sätt jag nyss angivit.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196i 311

Det bör uppdragas åt universitetskanslersämbetet att, efter förslag från vederbörande

läroanstalter, inkomma med förslag till eu mera definitiv inpassning av

registreringsverksamheten i läroanstalternas förvaltningsorganisation.

För ledningen av den administrativa byråns juridiska sektion förordar jag en

tjänst som byrådirektör i A 27. Vidare föreslår jag för denna sektion en tjänst

som förste byråsekreterare i A 23 och en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång.

Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en

kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A 11 (i första hand avsedda

att vara rektors respektive universitetsrådets sekreterare), två kontorister

i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5. Till den

juridiska sektionen bör jämväl knytas den från den nuvarande organisationen

överförda tjänsten som akademiombudsman i lönegrad Ao 25.

För utrednings- och planerings- samt inköps- och annan serviceverksamhet

inom den administrativa byrån föreslår jag en tjänst som byrådirektör i A 27

och en tjänst som förste byråsekreterare i A 23. Därjämte räknar jag med att

under det första året behov kommer att föreligga av en assistent i A 17, en

kanslist i högst A 13, en kontorist i A 9 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För fastighetsförvaltningen förordar jag en tjänst som byggnadsingenjör i

A 23.

För de personaladministrativa uppgifterna föreslår jag en tjänst som byrådirektör

i A 27 och en tjänst som förste byråsekreterare i A 23. Därjämte räknar

jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, två kansliskrivare

i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden

i högst A 5.

För redovisnings- och kassaverksamheten föreslår jag en tjänst som byrådirektör

i A 25. Vidare räknar jag med att för denna verksamhet behov kommer att

föreligga av en kamrerare i A 17, en kansliskrivare i A 11, två kontorister i A 9,

ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

Till universitetsförvaltningens administrativa byrå bör därjämte höra de från

den nuvarande organisationen överförda egendoms- och skogsförvaltningarna.

Beträffande förvaltningsorganisationen vid universitetet i Lund föreslår jag,

liksom i fråga om Uppsala, en tjänst som universitetsråd i lönegrad B 4 och två

byråchefstjänster i lönegrad B 1.

För utbildningsbyrån inom förvaltningen i Lund föreslår jag samma uppsättning

av tjänster och räknar jag med samma personalbehov i övrigt som i fråga

om motsvarande byrå vid universitetet i Uppsala. Med samma motivering som

i fråga om universitetet i Uppsala föreslår jag vidare, att förvaltningen vid universitetet

i Lund, förutom den föreslagna personalorganisationen, för budgetåret

1964/65 tillföres 122 000 kr. att disponeras för bestridande av kostnaderna för

viss del av de med registreringen av studerande vid filosofisk fakultet förenade

göromålen.

För administrativa byråns juridiska sektion föreslår jag, liksom för motsvarande

sektion i Uppsala, en tjänst som byrådirektör i A 27, en tjänst som förste

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

byråsekreterare i A 23 och en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång. Vidare

räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare (registrator)

i A 13, tre kansliskrivare i A 11 (därav två i första hand avsedda att vara

rektors respektive universitetsrådets sekreterare), en kontorist i A 9, två kanslibiträden

i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5.

För arbetsuppgifter inom området för utredning, planering, inköp och service

föreslår jag en tjänst som byrådirektör i A 27, en tjänst som intendent i A 25

och en tjänst som förste byråsekreterare i A 23. Vidare räknar jag med att

under det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en assistent i

A 17, en kanslist i högst A 13, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett

kontorsbiträde i högst A 5.

För fastighetsförvaltningen föreslår jag en tjänst som byggnadsingenjör i

A 23.

För de personaladministrativa uppgifterna förordar jag en tjänst som byrådirektör

i A 27 och en tjänst som förste byråsekreterare i A 23. Vidare räknar

jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, två kansliskrivare

i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden

i högst A 5.

För redovisning och kassa förordar jag en tjänst som byrådirektör i A 25.

Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kamrerare i A 17,

en kansliskrivare i A 11, tre kontorister i A 9 (därav en i första hand avsedd som

patientkassör vid tandvårdsverksamheten), ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde

i högst A 5. Vid denna avvägning har jag tagit hänsyn till att universitetsförvaltningen

i Lund tills vidare skall handha redovisnings- och kassaverksamheten

jämväl för tekniska högskolan där.

För ledningen av förvaltningsorganisationen vid universitetet i Göteborg föreslår

jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1.

För ledningen av förvaltningens utbildningsavdelning (med jämväl kontaktoch

informationsuppgifterna) föreslår jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad

A 27. För denna avdelning förordar jag vidare en tjänst som byrådirektör i lönegrad

A 25, en tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad A 23, en tjänst som

förste byråsekreterare i lönegrad A 21 och en tjänst som amanuens i reglerad

befordringsgång. Dessutom bör finnas en amanuens med halvtidstjänstgöring

närmast avsedd för medicinska fakultetens utbildningsnämnd. I övrigt räknar

jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansliskrivare

i A 11, en kontorist i A 9 och ett kanslibiträde i A 7.

Med samma motivering som i fråga om universitetsförvaltningen i Uppsala

föreslår jag vidare, att förvaltningen vid universitetet i Göteborg, förutom den

föreslagna personalorganisationen, för budgetåret 1964/65 tillföres 75 000 kr. att

disponeras för bestridande av kostnaderna för viss del av de med registreringen

av studerande vid filosofisk fakultet förenade göromålen.

Även för ledningen av förvaltningens administrativa avdelning föreslår jag en

tjänst som byrådirektör i lönegrad A 27.

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

För avdelningens juridiska sektion föreslår jag en tjänst som byrådirektör i

lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att föreligga av en

kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A It (närmast avsedda

att vara sekreterare åt rektor respektive förvaltningschefen), ett kanslibiträde i

A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För arbetsuppgifterna inom området för utredning, planering, inköp och service

föreslår jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25. Vidare räknar jag

med att under det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en

assistent i A 17, en kanslist i högst A 13 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För de pcrsonaladministrativa uppgifterna föreslår jag en tjänst som byrådirektör

i lönegrad A 25 och räknar därutöver med att behov kommer att föreligga

av en kansliskrivare i A 11, en kontorist i A 9 och två kanslibiträden i A 7.

För redovisning och kassa föreslår jag en tjänst som kamrerare i lönegrad

A 23. Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare

i A 13, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde

i högst A 5.

För ledningen av den centrala förvaltningen vid Chalmers tekniska högskola

föreslår jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1 och för ledningen av utbildningsavdelningen

(med jämväl kontakt- och informationsuppgifterna) respektive

administrativa avdelningen två tjänster som byrådirektör i lönegrad A 27.

Inom förvaltningens utbildningsadministrativa avdelning beräknar jag att

behov därutöver kommer att föreligga av en kanslist i högst A 13, en kansliskrivare

i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden

i högst A 5.

Av mina i det föregående framlagda förslag rörande förvaltningen av de gemensamma

institutionerna följer, att den lokala myndighetens ansvar i samband

med lärartilldelning till dessa institutioner på grund av fastställd organisationsplan

för utbildning för filosofiska examina kommer att åvila högskolan.

Med samma motivering som i fråga om universitetsförvaltningen i Uppsala föreslår

jag därför, att högskolans förvaltning förutom den här föreslagna personalorganisationen,

för budgetåret 1964/65 tillföres 25 000 kr. att disponeras för bestridande

av kostnaderna för viss del av de med registreringen av de filosofie

studerande förenade göromålen.

För den administrativa avdelningens juridiska sektion föreslår jag en tjänst

som byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att

föreligga av en kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A 11

(närmast avsedda att vara sekreterare åt rektor respektive förvaltningens chef),

ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För uppgifter inom området för planering, personaladministration, inköp och

service föreslår jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25. Vidare räknar

jag med att under det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en

assistent i A 17, en kontorsskrivare i A 13, en kontorist i A 9, två kanslibiträden

i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196/

För redovisning och kassa föreslår jag en tjänst som kamrerare i lönegrad A 23

och räknar vidare med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare i

A 13, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

Jag vill här tillägga, att jag vid min avvägning av personalorganisationen vid

Göteborgs universitets och Chalmers tekniska högskolas förvaltningar tagit hänsyn

till den omfördelning av arbetsuppgifter mellan de två läroanstalterna, som

följer av vad jag i det föregående anfört rörande de gemensamma institutionernas

förvaltning.

För ledningen av förvaltningen vid universitetet i Stockholm föreslår jag en

tjänst som byråchef i lönegrad B 1 och för ledningen av utbildningsavdelningen

(med jämväl kontakt- och informationsuppgifterna) respektive administrativa

avdelningen två tjänster som byrådirektör i lönegrad A 27.

För utbildningsavdelningen föreslår jag vidare en tjänst som byrådirektör i

lönegrad A 25, två tjänster som förste byråsekreterare, varav en i lönegrad A 23

och en i lönegrad A 21, samt två tjänster som amanuens i reglerad befordringsgång.

Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kanslist i

högst A 13, en kansliskrivare i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7

och ett kontorsbiträde i högst A 5.

Med samma motivering som i fråga om universitetsförvaltningen i Uppsala

föreslår jag vidare, att förvaltningen vid universitetet i Stockholm, förutom den

här föreslagna personalorganisationen, för budgetåret 1964/65 tillföres 135 000

kr. att disponeras för bestridande av kostnaderna för viss del av de med registreringen

av studerande vid filosofisk fakultet förenade göromålen.

För den administrativa avdelningens juridiska sektion föreslår jag en tjänst

som byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att

föreligga av en kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A 11

(närmast avsedda att vara sekreterare åt rektor respektive åt förvaltningschefen),

ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För uppgifter inom området utredning, planering, inköp och service föreslår

jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att under

det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en assistent i A 17,

en kanslist i högst A 13 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För de personaladministrativa uppgifterna föreslår jag en tjänst som byrådirektör

i lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att föreligga

av två kansliskrivare i A 11, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett

kontorsbiträde i högst A 5.

För redovisning och kassa föreslår jag en tjänst som kamrerare i lönegrad A 23

och räknar vidare med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare i

A 13, en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För ledningen av förvaltningsorganisationen vid karolinska institutet föreslår

jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1.

För utbildnings- samt kontakt- och informationsuppgifterna inom förvaltningen

föreslår jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25, en tjänst som

förste byråsekreterare i lönegrad A 23 och en tjänst som amanuens i reglerad

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 1964

befordringsgång. Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en

kansliskrivarc i A It och ett kanslibiträde i A 7.

För juridiska och personaladministrativa uppgifter föreslår jag en tjänst som

byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att behov kommer att föreligga

av en kontorsskrivare (registrator) i A 13, en kanslist i högst A 13, fyra

kansliskrivare i A 11 (därav två i första hand avsedda att vara sekreterare åt

rektor respektive förvaltningschefen), en kontorist i A 9, två kanslibiträden i A 7

och två kontorsbiträden i högst A 5.

För uppgifter inom området för utredning, planering, inköp och service föreslår

jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 27 och en tjänst som intendent i

lönegrad A 25. Vidare räknar jag med att under det första verksamhetsåret behov

kommer att föreligga av en assistent i A 17, en kontorist i A 9 och ett kontorsbiträde

i högst A 5.

För redovisning och kassa föreslår jag en tjänst som kamrerare i lönegrad A 23

och räknar vidare med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare i

A 13, en kontorist i A 9 (närmast avsedd som patientkassör vid tandvårdsverksamheten),

ett kanslibiträde i A 7 och ett kontorsbiträde i högst A 5.

För ledningen av förvaltningen vid tekniska högskolan i Stockholm föreslår

jag en tjänst som byråchef i lönegrad B 1. För ledningen av förvaltningens utbildnings-

och administrativa avdelningar föreslår jag vidare två tjänster som

byrådirektör i lönegrad A 27.

För utbildningsavdelningen, som jämväl bör handha kontakt- och informationsuppgifterna,

föreslår jag vidare en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång

och räknar därutöver med att behov kommer att föreligga av en

kansliskrivare i All, två kontorister i A 9, två kanslibiträden i A 7 och två

kontorsbiträden i högst A 5.

För den administrativa avdelningens juridiska sektion föreslår jag en tjänst

som byrådirektör i lönegrad A 25. Vidare räknar jag med att behov kommer att

föreligga av en kontorsskrivare (registrator) i A 13, två kansliskrivare i A 11

(närmast avsedda att vara sekreterare åt rektor respektive förvaltningschefen),

en kontorist i A 9, ett kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5.

För uppgifterna inom området för utredning, planering, inköp och service föreslår

jag en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 25 och räknar vidare med att

under det första verksamhetsåret behov kommer att föreligga av en assistent i

A 17 och en kontorist i A 9.

För de personaladministrativa uppgifterna föreslår jag en tjänst som byrådirektör

i lönegrad A 25. Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga

av en kanslist i högst A 13, två kansliskrivare i All, en kontorist i A9, ett

kanslibiträde i A 7 och två kontorsbiträden i högst A 5.

För redovisning och kassa föreslår jag en tjänst som kamrerare i lönegrad A 23.

Vidare räknar jag med att behov kommer att föreligga av en kontorsskrivare i

A 13, en kansliskrivare i A 11, två kontorister i A 9, två kanslibiträden i A 7 och

ett kontorsbiträde i högst A 5.

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

För ledningen av förvaltningen vid universitetet i TJmeå föreslår jag en tjänst

som byråchef i lönegrad B 1.

För ledningen av förvaltningens utbildningsavdelning föreslår jag en tjänst

som byrådirektör i lönegrad A 27. Vidare föreslår jag för denna avdelning en

tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång och jag räknar därutöver med

att behov kommer att föreligga av eu kanslist i högst A 13, en kansliskrivare i

All och ett kanslibiträde i A 7.

Med samma motivering som i fråga om förvaltningen vid universitetet i Uppsala

föreslår jag vidare, att universitetsförvaltningen i Umeå, förutom den här

föreslagna personalorganisationen, för budgetåret 1964/65 tillföres 8 000 kr. att

disponeras för bestridande av kostnaderna för viss del av de med registreringen

av studerande vid filosofisk fakultet förenade göromålen.

Även för ledningen av förvaltningens administrativa avdelning föreslår jag

en tjänst som byrådirektör i lönegrad A 27. Vidare föreslår jag för denna avdelning

en tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad A 23, en tjänst som intendent

i lönegrad A 23 och en tjänst som kamrerare i lönegrad A 23. Därjämte

räknar jag med att behov kommer att föreligga av två kontorsskrivare (därav

en registrator) i A 13, tre kansliskrivare i A 11 (därav två i första hand avsedda

att vara sekreterare åt rektor respektive förvaltningschefen), två kontorister i

A 9 (därav en i första hand avsedd att vara patientkassör vid tandvårdsverksamheten),

två kanslibiträden i A 7 och tre kontorsbiträden i högst A 5.

Vid min avvägning av de enskilda personalorganisationerna har jag, som framgår

av det föregående, även beträffande den biträdande personalen räknat med

vissa antal och vissa typer av tjänster för de skilda slagen av verksamhet. Detta

bör emellertid icke utgöra hinder för förvaltningschefen att, sedan erfarenheter

vunnits, göra de omdisponeringar i fråga om den biträdande personalens placering

inom förvaltningen, som befinnes påkallade. Jag utgår vidare från att den

fördelning av arbetsuppgifter mellan skilda arbetsenheter, som ovan angivits,

kan behöva successivt överses med ledning av vunna erfarenheter. Det bör i

första hand åligga universitetskanslersämbetet, som erhåller resurser för sådan

rationaliseringsverksamhet, att meddela föreskrifter eller anvisningar härutinnan.

Till vissa ytterligare frågor i samband med den här föreslagna omorganisationen

återkommer jag i samband med mina anslagsberäkningar.

I fråga om erforderliga övergångsanordningar vid övergången till den nya

organisationen får jag hänvisa till vad jag i detta hänseende anfört i avsnittet

III. Där föreslaget bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga övergångsåtgärder

torde böra gälla såväl den centrala som den lokala universitets/

högskoleförvaltningen.

En jämförelse mellan den här föreslagna och den nuvarande organisationen av

universitetens och här berörda högskolors förvaltningsorganisationer ger vid

handen, att antalet tjänster inom den fasta personalorganisationen föreslås öka

med ungefär 45 %.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

317

VI. FAKULTETER, SEKTIONER OCH

ÄMNESGRUPPER M. M.

1. Universitetsutredningen

A. Fakultetsorganens uppgifter

Fakultetsorganens uppgifter enligt universitetsutredningens förslag framgår till

stora delar av avsnittet om den lokala universitets/högskolestyrelsen och det

lokala planeringsarbetet.

Utredningen sammanfattar uppgifterna i fyra huvudgrupper, nämligen (1) fördelningsärenden;

(2) övriga vetenskapliga bedömningsärenden, (3) ärenden rörande

utbildningens innehåll och organisation; samt (4) planläggning.

Beträffande fördelningsärendena innebär utredningens förslag att fakultetsorganen

skall upprätta förslag till fördelning mellan institutionerna av vederbörande

fakultets (sektions) anslagsposter (anslag till vissa avlöningar samt materiel-

och apparatanslagen) och därvid göra den erforderliga avvägningen mellan

de enskilda institutionernas behov. I fråga om de mindre omfattande anslagen

till biträdeshjälp åt docenter och till främjande av ograduerade forskares

vetenskapliga verksamhet föreslår utredningen att även själva fördelningsbesluten

skall fattas av fakultetsorganen, vilket beträffande den senare anslagsposten

överensstämmer med nu gällande ordning.

Även i fråga om de vetenskapliga bedömningsfrågoma, dvs. ärenden som

kräver en sakkunnig prövning av vetenskaplig kompetens och vetenskapliga

insatser, gäller att fakultetsorganen är omväxlande förslagsställande och beslutande

myndigheter.

I gällande ordning, liksom enligt utredningens förslag, skall fakultetsorganen

svara för de akademiska disputationema, utse opponent och avge betyg över det

avlagda disputationsprovet. Enligt gällande bestämmelser skall fakultetsorganen

vidare hos universitetskanslersämbetet göra framställning om docentförordnande

för de forskare, som ådagalagt s. k. docentkompetens. Här föreslår universitetsutredningen

att fakulteten/sektionen skall ges beslutande myndighet.

Beträffande de till fakulteterna knutna e.o. docenttjänsterna, vilka enligt utredningens

förslag skall tillsättas av konsistoriet — tidigare av mindre konsistoriet

—, har vederbörande fakultet (sektion) att avge förslag och att vid konkurrens

bedöma vilken eller vilka som i första hand bör komma i fråga.

Som tidigare redovisats föreslår utredningen att tillsättningsordningen för

forskardocenttjänsterna vid universiteten göres analog med den för e. o. docent
-

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

tjänster gällande. Vidare föreslår utredningen, att uppgiften att utse sakkunniga

överflyttas från konsistoriet till fakultetsorganen.

Beträffande så fakultetsorganens befattning med utbildningens innehåll och

organisation konstaterar utredningen till en början, att det är på dessa organ,

som själva ansvaret för utbildningsorganisationen vilar. Vissa ramar i fråga om

t. ex. utbildningens målsättning, studietidens längd och för skilda slag av examina

erforderliga ämneskunskaper anges visserligen i gällande examensstadgor,

men ansvaret för att en för förverkligande av examensstadgornas intentioner

ändamålsenlig utbildning ges de studerande åvilar fakultetsorganen. Det är sålunda

dessa som har skyldighet att tillse, att studieplaner (motsvarande) finns

utarbetade, att examinationen upprätthålles och att en ändamålsenlig undervisning

står till de studerandes förfogande. Allmänt åligger det vidare en fakultet

att vidtaga eller hos vederbörande myndighet föreslå de åtgärder, som anses

påkallade eller eljest lämpliga, särskilt i fråga om undervisningens och examinationens

anordnande.

Fakulteternas ansvar för utbildningens innehåll och organisation tar sig bl. a.

uttryck däri, att det är fakulteterna, som avger förslag till nya eller reviderade

studieplaner och undervisningsplaner samt — beträffande de filosofiska fakulteterna

— organisationsplaner. Självfallet utarbetas förslagen till sådana planer

av de enskilda ämnesprofessorerna eller inom de enskilda institutionerna, men

fakulteternas ansvar för själva slutprodukten kan sägas ha sin motivering däri,

att en viss grad av samordning de enskilda ämnena emellan under alla förhållanden

är nödvändig för att utbildningens målsättning skall nås. Graden av

sådan samordning är, som framhölls redan i nästföregående kapitel, olika inom

de skilda fakulteterna. Inom fakulteter med ett enda eller endast ett par utbildningsmål

och en fast studiegång — de juridiska, teologiska och medicinska

fakulteterna — är kraven på samordning inom utbildningsorganisationen helt

naturligt starka, särskilt som undervisningen i det ena ämnet många gånger

maste läggas upp under vissa bestämda förutsättningar beträffande elevernas

förkunskaper, inhämtade under studierna inom ett annat ämne, och de skilda

ämnenas inplacering i studiegången och undervisningsmomentens placering under

terminerna måste fastställas efter överenskommelse de enskilda ämnenas

lärare emellan. Inom de filosofiska fakulteterna gör däremot själva examenskonstruktionen

främst det fria ämnesvalet — att samordningskraven blir

mindre starkt uttalade, men en samordning blir även här nödvändig, dels med

hänsyn till behovet av en planmässig ämnesföljd och studiegång inom de vanligaste

ämneskombinationerna, dels för att garantera den standardmässiga likvärdigheten

mellan de enskilda ämnenas studieplaner (kursfordringar) för skilda

utbildningsnivåer.

Med hänsyn till vad som ovan framhållits anser utredningen det vara klart,

att frågor rörande den akademiska utbildningens innehåll och organisation inom

samtliga fakulteter och fackhögskolor i framtiden liksom hittills bör behandlas

av organ av fakultetskaraktär, dvs. behandlas gemensamt av lärare i alla de i

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196k

vederbörande examen ingående ämnena, Fftersom varje akademisk yrkesutbildning

från samhällets liksom från arbetsmarknadens och de studerandes synpunkt

måste bedömas som en helhet, vill utredningen vidare förorda, att det stadgemässigt

slås fast på ett klarare sätt ån fallet är i nu gällande universitetsstatuter,

att det primära ansvaret för utbildningens innehall och organisation avilar fakultetsorganen.

Dessa bör sålunda kunna fatta för enskilda ämnen bindande beslut

såväl rörande studieplaner (kursfordringar) som rörande undervisningsorganisation

och examination.

I fråga om fakultctsorganens fjärde huvuduppgift, planeringsarbetet, har utredningen

framhållit att fakultetsorganens planeringsarbete redan med nuvarande

organisation är av utomordentligt stor betydelse för de högre läroanstalternas

utveckling. Genom utredningens förslag, att fakulteternas (motsvarande)

petita och andra utbyggnadsförslag i framtiden skall inges direkt till planeringsorganen

på riksplanet, accentueras betydelsen av fakultetsorganens planeringsarbete

ytterligare.

Sammanfattningsvis vill utredningen konstatera, att universitetsorganisationen

även i framtiden har behov av samarbetsorgan med huvudsakliga arbetsuppgifter

motsvarande fakulteternas. Det samarbete det här är fråga om gäller saväl

forskningen som utbildningen. Det är vidare fråga om ett samarbete mellan

läroanstalternas lärare och forskare i och för forskningen och undervisningen,

om ett gemensamt ansvar för utbildningens innehåll och organisation, om en

gemensam bedömning av vetenskaplig kompetens och vetenskapens resultat samt

— icke minst — om en gemensam planläggning av forskningsresursernas och

utbildningsorganisationens fortsatta utbyggnad och differentiering. Däremot är

fakultetsorganens arbetsuppgifter icke i egentlig mening administrativa; de omfattar

sålunda varken ansvar för förvaltning av medel och egendom eller ansvar

för personaladministrativa beslut. Universitetsutredningen vill för sin del understryka

detta och allmänt förorda, att fakultetsorganens arbete så långt som

möjligt begränsas till att gälla just samarbete i och för forskning och utbildning.

Personaladministrativa ärenden synes sålunda böra passera fakultetsorganen

endast i den mån deras behandling förutsätter en bedömning av vetenskaplig

kompetens. Ärenden rörande fördelning mellan institutioner och institutionsgrupper

av personella och materiella resurser, som avdelats för en fakultets verksamhet,

bör av fakultetsnivåns organ behandlas såsom ett led i samarbetet för

forskningen och utbildningen. Fakultetsorganen bör därför som regel vara förslå

gsställande, icke beslutande, i sådana frågor.

B. Fakultets- och sektionsindelningen

a) Allmänna synpunkter

Utredningen konstaterar inledningsvis att två av fakultetsorganens huvuduppgifter,

nämligen de vetenskapliga bedömningsfrågorna och uppgiften att

fungera som huvudmän för utbildningens innehåll och organisation, är av sins
-

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

emellan så olikartad natur, att vissa svårigheter uppstår då det gäller att bestämma

grunderna för fakultetsindelningen och principerna för fakultetsorganens

sammansättning.

Med hänsyn härtill har utredningen övervägt en radikal lösning av den här

angivna problematiken, innebärande en separation av utbildningsfrågornas och

de vetenskapliga bedömningsfrågornas handläggning på två skilda slag av organ,

av vilka det ena slaget, lämpligen med benämningen fakulteter, då uteslutande

skulle anförtros de vetenskapliga bedömningsfrågorna och kunna sammansättas

strikt efter vetenskapligt släktskap. Den andra typen av organ på fakultetsnivån

skulle ges ansvaret för utbildningens innehåll och organisation och därför bestå

av lärarna i de ämnen, som ingår i de skilda slagen av akademisk utbildning.

Det för utredningen avgörande skälet emot en lösning med separata organ på

fakultetsnivån för utbildningsfrågorna å ena sidan och de vetenskapliga bedömningsfrågorna

å den andra ligger i den roll, som fakultetsorganen enligt utredningens

mening bör spela i fråga om planeringsarbetet för de högre läroanstalternas

fortsatta utbyggnad. Detta planeringsarbete måste gälla såväl forskningsresursernas

som utbildningsorganisationens utveckling och eftersom dessa båda

intressen griper in i varandra då det gäller planering för en verksamhet, som

skall omfatta både utbildning och forskning, är det enligt utredningens mening

icke tänkbart att anförtro planeringsarbetet för en och samma grupp av ämnen

åt två separata organ.

Med hänsyn till här redovisade synpunkter har utredningen funnit, att en

formell upplösning av de nuvarande fakulteterna (motsvarande) icke erbjuder en

god lösning av den föreliggande problematiken. Utredningen har i stället stannat

för den lösningen att rekommendera ett bibehållande i huvudsak av den nuvarande

fakultetsorganisationen men i stället öppna förbättrade möjligheter att för

särskilda ändamål bilda olika slag av samarbets- och specialorgan.

En lämplig utgångspunkt da det gäller att inom fakultetsorganisationen skapa

särskilda samarbets- och specialorgan utgör enligt utredningens mening sektionsbildningen

inom de humanistiska universitetsfakulteterna. Sektionerna är angivna

i universitetsstatuerna och lärartjänsternas fördelning mellan en humanistisk

fakultets sektioner bestämmes av Kungl. Maj:t. Däremot ankommer det

på kanslern att, efter hörande av fakulteten själv och det större konsistoriet,

bestämma fördelningen av fakultetens åligganden mellan fakulteten å ena sidan

och dess sektioner å den andra. I princip kan denna fördelning av arbetsuppgifter

göras på olika sätt för skilda sektionsindelade fakulteter.

En andra utgångspunkt har varit universitetsstatuternas bestämmelser rörande

ämnesgrupper. Ämnesgrupp kan omfatta lärare inom närbesläktade ämnen,

oavsett om de tillhör samma fakultet eller ej. Beslut om bildande av sådan

ämnesgrupp meddelas av kanslern efter hörande av vederbörande fakulteter

(sektioner) och det större konsistoriet. Kanslern har att därvid besluta jämväl

om ämnesgruppens arbetsuppgifter, vilka då även kan innefatta åligganden,

vilka eljest åvilar fakultet eller sektion.

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Med vissa modifikationer i skilda hänseenden av de nuvarande universitetsstatuternas

sektions- och ämnesgruppsinstitut kan enligt utredningens mening

fakultetsorganisationen ges en sådan utformning, att den dels kan utsträckas till

att gälla för samtliga här ifrågavarande högre läroanstalter, dels kan bli ett

effektivt instrument för såväl de bedömande som de utbildningsorganisatoriska

och de planerande uppgifterna.

På en punkt anser emellertid utredningen, att en förändring av själva fakultetsindelningen

vid universiteten är motiverad, nämligen i fråga om de samhällsvetenskapliga

ämnenas organisatoriska ställning.

b) Universiteten

Tanken på en särskild fakultets- eller sektionsbildning för de samhällsvetenskapliga

ämnena är ingalunda ny. Såväl vetenskapliga som utbildningsorganisatoriska

skäl har anförts till förmån därför. Att ingen samhällsvetenskaplig sektion

eller ens ämnesgrupp ännu kommit till stånd, torde bl. a. sammanhänga med avgränsningsfrågan.

Vare sig man ser denna från vetenskaplig eller från utbildningsorganisatorisk

synpunkt måste man nämligen konstatera, att det icke utan

svårigheter låter sig göra att inom gruppen av humanistiska discipliner skilja ut

en samhällsvetenskaplig grupp av ämnen.

I fråga om de centrala av de i traditionell mening samhällsvetenskapliga ämnena

— ämnena nationalekonomi, sociologi, statistik och statskunskap — torde

kunna sägas, att de i avseende på forskningsobjekt och i väsentlig mån även

forskningsmetod bildar en från de traditionella humanistiska disciplinerna avgränsad

grupp. Till denna grupp kan naturligen hänföras även ämnet företagsekonomi,

som tidigare uteslutande tillhörde handelshögskolornas forskningsfält

men numera tillika har ställning som humanistisk disciplin vid universiteten.

Ämnena ekonomisk historia och ekonomisk geografi — kulturgeografi kan, även

de, i vetenskapligt hänseende sägas ha en nära anknytning till övriga ekonomiska

discipliner, även om de samtidigt har ett oavvisligt behov av kontakter åt andra

håll. Ämnena psykologi och pedagogik kan också hänföras till samhällsforskningen

i vidare mening. Även de arbetar i stor utsträckning med statistisk metod,

även om de samtidigt kan sägas i metodiskt hänseende tillhöra de experimentella

vetenskaperna.

Vid ett försök till klassifikation av här antytt slag måste emellertid hållas i

minnet, att samhällsvetenskapliga problemställningar och samhällsvetenskaplig

metod förekommer även inom andra discipliner än de här nämnda (t. ex. inom

ämnena historia, litteraturhistoria och konsthistoria), liksom att historisk metod

och historisk problemställning förekommer inom ämnen, som eljest väsentligen

kan sägas vara samhällsvetenskapliga, främst måhända då inom ämnena statskunskap

och ekonomisk historia. Därtill måste framhållas, att flera av de samhällsvetenskapliga

disciplinerna har betydelsefulla anknytningar även till matematik

och naturvetenskap.

11 — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 sand. Nr 50

s. 322 Kontrollera mot PDF

322 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Ser man så problemet rörande de samhällsvetenskapliga ämnenas organisatoriska

ställning från utbildningsorganisatorisk synpunkt, kan först konstateras,

att den i det föregående antydda gruppen av ämnen innefattar de till humanistisk

fakultet hörande kärnämnena inom fyra särskilda utbildningslinjer. Ämnena

nationalekonomi, statistik och statskunskap är sålunda obligatoriska beståndsdelar

av saväl juridisk-samhdllsvetenskaplig som filosofisk-samhällsvetenskaplig

examen. Ämnena ekonomisk historia, företagsekonomi, kulturgeografi och sociologi

utgör dessutom — jämte ämnena historia, matematik och allmän rättsvetenskap

de valfria ämnena i den sistnämnda av dessa båda examina. Ämnena

psykologi, pedagogik, sociologi och statistik ingår vidare enligt gällande

regler i den särskilda variant av filosofie kandidatexamen, som utgör grunden

för psykologkompetens. Slutligen ingår ämnena företagsekonomi och nationalekonomi

obligatoriskt och ämnet ekonomisk geografi antingen obligatoriskt

(Göteborg) eller såsom valfritt ämne i civilekonomutbildningen.

Emellertid gäller om samtliga de här angivna ämnena, att de samtidigt som

de ingår i de skilda slagen av samhällsvetenskaplig utbildning, ofta medtages

också i filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen. Flera av ämnena

utgor till och med obligatoriska beståndsdelar i vissa slag av ämneslärarutbildning.

Det är vidare sannolikt, att nya utbildningslinjer med specialinriktning

upprättas inom de filosofiska fakulteternas ram med inslag av såväl samhällsvetenskapliga

som andra ämnen.

Av det sagda framgår, att från såväl vetenskaplig som utbildningsorganisatorisk

synpunkt sett skäl talar både för och emot en särskild fakultets- eller sektionsbildning

för de samhällsvetenskapliga ämnena. Emellertid kan konstateras,

att utvecklingen redan nu lett till att dessa ämnen i skilda hänseenden intager

en särställning inom den humanistiska fakultetsorganisationen. Redan vid tillkomsten

(år 1947) av de s. k. licentiand- och doktorandstipendierna avskildes

sålunda ett antal stipendier för högre studier inom de samhällsvetenskapliga

ämnena, vilka sedermera preciserats till att i detta sammanhang omfatta ämnena

ekonomisk historia, företagsekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi, sociologi,

statistik och statskunskap (däremot icke ämnena psykologi och pedagogik). År

1947 upprättades också ett särskilt samhällsvetenskapligt forskningsråd för främjande

av forskningen inom nyss angivna ämnesområden. År 1954 ombildades

rådet till ett samhälls- och rättsvetenskapligt forskningsråd och år 1959 ombildades

sistnämnda råd till statens råd för samhällsforskning, omfattande en socialvetenskaplig,

en rättsvetenskaplig och en psykologisk-pedagogisk sektion. I

detta sammanhang må vidare erinras om att den samhällsvetenskapliga forskningen

i metodiskt hänseende utvecklats på ett sätt, som föranlett en särskild

utformning av de generella regler, som utgör grunden för tilldelningen av assistentpersonal

och biträdeshjälp till dessa ämnens institutioner.

Slutligen har vid universitetet i Lund tills vidare upprättats en ekonomisk

fakultet, vars uppgift det bl. a. är att svara för den vid universitetet meddelade

civilekonomutbildningen.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tv ■proposition nr BO ur 19Oj 323

Redan den bär skisserade utvecklingen pekar enligt utredningens mening

mycket bestämt mot att de samhällsvetenskapliga ämnena bör ges en från de

övriga humanistiska disciplinerna skild organisation. Därtill kommer, att bade

behovet av samhällsvetenskapligt utbildad arbetskraft och behovet av ökade

insatser inom samhällsforskningens stora fält måste leda till en särskilt stark

utbyggnad av de samhällsvetenskapliga institutionernas resurser. Det blir under

sådana omständigheter mycket angeläget, att det inom universitetsorganisationen

upprättas organ med ett särskilt ansvar för de samhällsvetenskapliga utbildningslinjernas

organisation och för planläggningen av den nödvändiga utbyggnaden

av samhällsforskningens resurser. Med hänsyn till dessa förhållanden har

utredningen funnit, att de skäl, som talar till förmån för en samhällsvetenskaplig

fakultets- eller sektionsbildning, väger avgjort tyngre än de skäl, som talar däremot.

I detta sammanhang vill utredningen redovisa en skrivelse till utredningen den

29 maj 19G2 från professorerna vid Lunds universitet G. Arvidsson, O. Bjurling,

G. Carlsson, T. Hägerstrand, C.-E. Quensel, N. Stjernquist och N. Västkagen,

vilka hemställer, att utredningen ville överväga »en fastare organisation av den

samhällsvetenskapliga ämnesgruppen vid Lunds Universitet i form av en särskild

samhällsvetenskaplig sektion, eventuellt såsom en övergångsform till en

blivande samhällsvetenskaplig fakultet». En omorganisation i antydd riktning

av universitetet skulle, framhåller förslagsställarna, innebära en avsevärd lättnad

i det administrativa arbetet för berörda professorer och även på annat sätt

bli till betydande fördel för den samhällsvetenskapliga forskningen och undervisningen.

»Därjämte skulle», framhålles det, »den fördelen vinnas att en dylik

samhällsvetenskaplig sektion skulle kunna gemensamt med ekonomiska fakulteten

bereda sådana ärenden som är av intresse för båda dessa instanser.»

Den här refererade framställningen synes närmast taga sikte på en sektionseller

fakultetsbildning omfattande ämnena ekonomisk historia, kulturgeografi,

nationalekonomi, sociologi, statistik och statskunskap samt det samtidigt till

den ekonomiska fakulteten hörande ämnet företagsekonomi, men däremot icke

ämnena psykologi och pedagogik. — Av skäl, som redovisats i det föregående,

anser emellertid utredningen för sin del, att även sistnämnda två ämnen bör

inbegripas i en samhällsvetenskaplig fakultets- eller sektionsbildning.

Vidare synes av den lundensiska framställningen framgå, att man tänker sig

den nybildade samhällsvetenskapliga sektionen, eventuellt fakulteten, såsom

verksam vid sidan av den redan upprättade ekonomiska fakulteten. — Det vore

självfallet i och för sig fullt tänkbart att inom ramen för ett universitet upprätta

flera samhällsvetenskapliga fakulteter eller sektioner, t. ex. en för civilekonomutbildningen,

en för den samhällsvetenskapliga utbildningen och en för utbildningen

av psykologer. Som framgått av den i det föregående lämnade redogörelsen

ingår emellertid flera av de samhällsvetenskapliga ämnena som betydelsefulla

beståndsdelar i två eller flera av de här ifrågavarande examina. Under

sådana omständigheter ter det sig för utredningen såsom den mest praktiska

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

lösningen att vid vart och ett av universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och

Stockholm upprätta en fakultet eller sektion för de samhällsvetenskapliga ämnena

med uppgift att ansvara för samtliga där förekommande samhällsvetenskapliga

utbildningslinjer. En sådan lösning innebär för Lunds universitets vidkommande,

att den nybildade ekonomiska fakulteten där utvidgas och ges ansvar

även för annan samhällsvetenskaplig utbildning än civilekonomutbildningen.

I det föregående har talats om fakultets- eller sektionsbildning. Skillnaden

mellan dessa alternativ består väsentligen däri, att man vid alternativet sektionsbildning,

men däremot icke vid en fakultetsbildning, har möjlighet att bevara

den hittillsvarande fakultetsgemcnskapen för handläggningen av vissa ärenden

— t. ex. ärenden rörande studieplaner inom ramen för filosofisk ämbetsexamen.

För denna frågas bedömning anser utredningen den synpunkten vara av särskild

betydelse, att den samhällsvetenskapliga forskningens och utbildningens utbyggnad

rimligen får antagas mycket snabbt leda till en väsentlig utökning och

differentiering av den nya fakultets- eller sektionsorganisationen. Om man i dag

stannar för alternativet sektionsbildning, torde man därför inom få år stå i ett

läge, där en självständig fakultetsbildning ter sig som både naturlig och nödvändig.

Det kan då vara skäl att genast taga steget fullt ut och för de samhällsvetenskapliga

ämnena upprätta självständiga fakulteter, vilka sedermera måhända

befinnes böra delas i sektioner. Därtill kommer, att de nya fakultetsorganen

enligt utredningens mening bör ges ansvar även för företagsekonomisk forskning

och utbildning och att för detta ändamål redan upprättats en självständig

fakultet vid universitetet i Lund.

Med hänsyn till dessa förhållanden föreslår utredningen, att självständiga

fakulteter bildas för de samhällsvetenskapliga ämnena. Självfallet skall en sådan

fakultet kunna delas i sektioner, därest detta befinnes påkallat, t. ex. med hänsyn

till viss utbildningslinjes intressen.

Enligt utredningens mening bör, som ovan framhållits, den nya fakulteten i

Lund ha ansvar såväl för civilekonomutbildningen som för annan samhällsvetenskaplig

utbildning. Företagsekonomisk utbildning meddelas redan nu också

vid universiteten i Uppsala och Stockholm. Detta förhållande bör enligt utredningens

mening framgå av de nya fakulteternas benämning. Utredningen föreslår

därför, att de nya fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm

benämnes samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteter. I Göteborg förutsättes

däremot handelshögskolan kvarstå som en fristående läroanstalt (se därom

närmare i sjunde kapitlet). Den nya fakulteten vid universitetet i Göteborg

bör därför benämnas den samhällsvetenskapliga fakulteten.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen sålunda upprättandet

vid universitetet i Uppsala av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet,

omfattande ämnena ekonomisk historia, företagsekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi,

pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och statskunskap;

vid universitetet i Lund av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet, omfattande

ämnena ekonomisk historia, företagsekonomi, handelsrätt, kulturgeo
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964 325

grafi, nationalekonomi, pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och statskunskap;
vid

universitetet i Göteborg av en samhällsvetenskaplig fakultet, omfattande

ämnena ekonomisk historia, kulturgeografi, nationalekonomi, pedagogik, psykologi,

sociologi, statistik och statskunskap; samt

vid universitetet i Stockholm av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet,

omfattande ämnena ekonomisk historia, företagsekonomi (under läsåret

1962/63 ingen ordinarie lärartjänst vid universitetet), internationell ekonomi,

kulturgeografi, nationalekonomi, pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och

statskunskap.

Fakulteternas omfattning är här ovan (med ett, särskilt anmärkt undantag)

angiven med utgångspunkt i förteckningen över ordinarie och personliga lärartjänster

under läsåret 1962/63.

I 1956 års universitetsstatuter behölls benämningen de filosofiska fakulteterna

såsom cn gemensam benämning för de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna. Av praktiska skäl — bl. a. gemenskapen i fråga om examensorganisation

och system för tilldelning av lärarkrafter för undervisningen —

synes denna gemensamma benämning böra överföras jämväl till den nya universitetsorganisationen

och därvid utgöra den gemensamma benämningen på de

humanistiska, samhälls- och företagsvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna.

I fråga om de humanistiska fakulteterna föreslår utredningen i övrigt ingen

ändring av organisationen. Dessa fakulteter bör sålunda alltfort vara uppdelade

i två sektioner, en historisk-filosofisk och en språkvetenskaplig.

Vad så beträffar de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna kan konstateras,

att dessa fakulteter är och under överskådlig tid kommer att vara stadda i

en mycket stark utveckling, som innebär att själva fakultetsförsamlingama

växer, samtidigt som forskningen differentieras och ett samarbete måste organiseras

mellan forskare och institutioner inom ämnen och ämnesgrenar, som för

endast kort tid sedan ansågs utgöra naturliga enheter. Med hänsyn till denna

utveckling bör man enligt utredningens mening räkna med att frågan om en

organisatorisk uppdelning av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna under

alla förhållanden mycket snart måste aktualiseras, även om något önskemål

i sådan riktning hittills icke uttalats från någon av fakulteterna.

Till detta mera allmänna skäl för en organisatorisk uppdelning av eller inom

de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna kommer det mera speciella skälet,

att samarbetet i Lund och Göteborg kring institutioner, som skall utnyttjas

gemensamt för två läroanstalters ändamål, på universitetssidan fordrar en smidigare

fakultetsorganisation än den nuvarande. På sikt kan det nämligen knappast

vara lämpligt att i dessa sammanhang arbeta med fakultetsförsamlingar, inom

vilka en betydande del av ledamöterna i övrigt saknar anledning taga befattning

med av det ifrågavarande samarbetet aktualiserade sakfrågor, främst då inom

området för fakultetsorganens planerande uppgifter.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19GU

Detsamma kan i viss mån sägas beträffande den läsåret 1962/63 inledda utbildningen

av civilingenjörer inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

i Uppsala. Denna utbildnings innehål! och organisation är av naturliga skäl

en angelägenhet, som direkt berör endast vissa av fakultetens ledamöter och

institutioner, och det synes utredningen därför vara naturligt, att ansvaret för

denna utbildning icke ligger hos hela fakulteten utan på en avdelning inom densamma

eller på ett särskilt fakultetsorgan.

På här anförda skäl vill utredningen förorda en organisatorisk uppdelning

även för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas del. Så långt som till

en uppdelning i flera självständiga fakulteter vill utredningen dock icke gå. Gemenskapen

i fråga om de utbildningsorganisatoriska arbetsuppgifterna utgör enligt

utredningens mening ett tungt vägande skäl emot en dylik uppdelning. Bortsett

från den nyligen påbörjade utbildningen av civilingenjörer i Uppsala har

nämligen de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna för närvarande inga

sådana särskilda utbildningsuppgifter vid sidan av utbildningen för filosofiska

examina, som för utredningen framstår som ett av de väsentliga motiven för

upprättandet av särskilda fakulteter för de samhällsvetenskapliga ämnena. Även

kemi-ämnets nära anknytningar till såväl de biologiska som de matematiskfysiska

disciplinerna utgör enligt utredningens mening ett betydelsefullt skäl

emot en delning av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Därtill kommer,

att fakultetsförsamlingarnas storlek ännu knappast är tillräcklig för en

uppdelning av fakulteterna vid handläggningen av samtliga på dem ankommande

ärenden.

Valet står för utredningen i stället mellan en sektionsuppdelning och bildandet

av ämnesgrupper. I båda fallen kan — som ovan framhållits — vissa av fakultetsuppgiftema

överföras till de mindre organen, medan de övriga förbehålles

fakulteten själv.

Skillnaden mellan sektion och ämnesgrupp är i förevarande sammanhang

väsentligen den, att bestämmelserna om ämnesgrupper närmast är avsedda att

främja samarbete av tillfällig karaktär eller samarbete kring vissa, mera speciella

uppgifter, medan sektionsindelningen är fastslagen i statuterna och därmed har

en mera permanent karaktär. Då nu samarbetet universitet—teknisk högskola

kring gemensamma institutioner för centrala ämnesområden skall vara av permanent

karaktär, är det enligt utredningens mening riktigast, att de organ

inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, som bör bildas icke minst

för underlättandet av detta samarbete, också får permanent karaktär. Utredningen

förordar därför en sektionsindelning av de matematisk-naturvetenskapliga

fakzdtetema.

I fråga om antalet sektioner synes kunna konstateras, att biologi-ämnena utgör

en relativt väl sammanhållen enhet. Beträffande dessa ämnen gäller dessutom,

att de står utanför det institutionella samarbetet universitet—teknisk högskola

i Lund och Göteborg. En sektionsuppdelning med en biologisk och en ickebiologisk

sektion har emellertid vissa klara nackdelar, sammanhängande främst

s. 327 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 196J/. 327

med kemi-ämnenas ställning i såväl vetenskapligt som utbildningsorganisatoriskt

hänseende.

Vetenskapligt sett har kemien uppenbara och betydelsefulla anknytningar

både till den matematisk-fysiska sfären och till biologien i vid mening liksom

även till ämnesområdet mineralogi-petrografi. I utbildningsorganisationen är

kombinationen biologi-kemi ungefär lika vanlig som ämneskombinationer med

kemi och matematik-fysik. I fråga om det institutionella samarbetet universitet

—teknisk högskola är situationen den, att ämnena matematik-fysik vid universiteten

har sin närmaste motsvarighet i de tekniska högskolornas avdelningar

för teknisk fysik, medan kemi-ämnena i universitetsorganisationen motsvaras av

avdelningarna för kemi vid de tekniska högskolorna.

Med hänsyn till här anförda förhållanden har utredningen kommit till den

ståndpunkten, att var och en av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

bör delas i tre sektioner, nämligen en matematisk-fysisk, en kemisk och en

biologisk-geografisk sektion. Var och en av de två förstnämnda sektionerna kommer

därigenom att få en naturlig motsvarighet inom de tekniska högskolornas

organisation, vilket i hög grad bör främja det erforderliga samarbetet mellan

dessa två slag av läroanstalter såväl i planeringsarbetet och utbildningsorganisationen

som i rent vetenskapligt hänseende.

Det står emellertid för utredningen klart, att de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteternas organisation i dagens läge är i minsta laget för en uppdelning

i tre sektioner. Utredningen bedömer det emellertid som sannolikt, att denna

fakultetsorganisation kommer att expandera så snabbt, att tredelningen mycket

snart kommer att framstå som fullt naturlig. Till en början kan det emellertid

vara motiverat att vid fördelningen av åligganden mellan fakulteterna å ena

sidan och deras sektioner å den andra förbehålla en i jämförelse med motsvarande

fördelning inom de humanistiska fakulteterna relativt stor del av arbetsuppgifterna

åt fakulteterna. Utredningen tänker härvid närmast på de av fakulteternas

åligganden, som gäller utbildningens innehåll och organisation. Dessa

uppgifter synes utredningen i de delar de gäller utbildningen för filosofiska examina

tills vidare böra ankomma på fakulteterna, detta i varje fall så länge

kemien utgör ett enda examensämne i grundexamina.

Utredningen vill här tillägga, att den känt tvekan beträffande frågan, huruvida

kemi-ämnenas organisation redan nu på alla håll är tillräcklig för att bära

upp en sektionsbildning. Utredningen har emellertid stannat för att framlägga

förslag härom utan särskilda förbehåll. Vid själva genomförandet av sektionsindelningen

kan det emellertid måhända vara rimligt att i särskilda fall något

avvakta, då det gäller upprättandet av kemisk sektion.

I fråga om de tre sektionernas ämnesomfattning är utredningen klar över att

tvekan kan råda rörande vissa ämnens ställning. Främst torde detta gälla geologiämnena.

Efter överväganden har utredningen emellertid stannat för att föreslå

följande fördelning:

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

De matematisk-fy siska sektionerna föreslås omfatta

vid Uppsala universitet ämnena astronomi, elektricitetslära, elektronik, fasta

tillståndets fysik, fysik, högenergifysik, hållfasthetslära, matematik, meteorologi,

seismologi, teoretisk elektroteknik och teoretisk fysik;

vid Lunds universitet ämnena astronomi, elektronik, fysik, matematik, numerisk

analys och teoretisk fysik;

vid Göteborgs universitet ämnena fysik, matematik, matematisk statistik,

numerisk analys och teoretisk fysik; samt

vid Stockholms universitet ämnena elektronik, fysik, matematik, matematisk

statistik, meteorologi och teoretisk fysik.

De kemiska sektionerna föreslås omfatta

vid Uppsala universitet ämnena analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi,

kvantkemi, oorganisk kemi och organisk kemi;

vid Lunds universitet ämnena analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi, oorganisk

kemi och organisk kemi;

vid Göteborgs universitet ämnena analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi,

oorganisk kemi och organisk kemi; samt

vid Stockholms universitet ämnena analytisk kemi, fysikalisk kemi, oorganisk

kemi och organisk kemi.

De biologisk-geografiska sektionerna föreslås omfatta

vid Uppsala universitet ämnena botanik, entomologi, genetik, geologi, kvartärgeologi,

limnologi, naturgeografi, växtbiologi, zoofysiologi och zoologi;

vid Lunds universitet ämnena botanik, cytologi, entomologi, geologi, kvartärgeologi,

limnologi, naturgeografi, växtbiologi, zoofysiologi, zoologi och ärftlighetslära;
vid

Göteborgs universitet ämnena botanik, geologi, marin botanik, naturgeografi,

oceanografi, zoofysiologi och zoologi; samt

vid Stockholms universitet ämnena allmän och historisk geologi, botanik,

experimentell zoologi och cellforskning, kvartärgeologi, mineralogi och petrografi,

naturgeografi, strålningsbiologi, zoofysiologi, zoologi och ärftlighetslära.

Sektionernas ämnesomfattning är här ovan angiven med utgångspunkt i förteckningen

över ordinarie och personliga lärartjänster läsåret 1962/63 med tilllägg

av professurerna inom den kemiska sektionen i Göteborg, vilka enligt beslut

vid 1962 års riksdag inrättas från och med läsåret 1963/64. Beträffande ämnena

fysik, geologi, matematisk statistik och numerisk analys i Göteborg gäller dock,

att ifrågavarande ordinarie tjänster i formellt hänseende är knutna till Chalmers

tekniska högskola. I fråga om ämnet genetik i Uppsala gäller på motsvarande

sätt, att ifrågavarande ordinarie tjänst tillhör lantbrukshögskolan.

I detta sammanhang vill utredningen även behandla frågan om ordningen för

fördelningen mellan sektionsindelad fakultet och dess sektioner av de på fakultetsorganen

ankommande arbetsuppgifterna. Enligt gällande ordning bestämmes

denna fördelning från fall till fall av kanslern. Fördelningen av uppgifter kan

sålunda göras på olika sätt för skilda fakulteter. Utredningen föreslår, att denna

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b 329

ordning i princip överföres till den nya organisationen. Därigenom uppnås, att

ärenden rörande t. ex. studie- och organisationsplaner, om så anses lämpligt,

kan handläggas i odelad matematisk-naturvetenskaplig fakultet, medan samma

slag av ärenden för de humanistiska fakulteternas del liksom hittills kan handläggas

av sektionerna.

Emellertid anser utredningen, att ärenden rörande denna fördelning av uppgifter

mellan fakultet och sektioner är av den betydelse, att de bör avgöras av

Kungl. Maj:t och då efter förslag av fakulteten själv och yttrande av universitetskanslersämbetet.

På en punkt anser utredningen vidare, att rollfördelningen mellan fakultet och

sektioner bör vara enhetlig, nämligen i fråga om uppgiften att svara för planeringsarbetet

för forsknings- och utbildningsresursernas fortsatta utbyggnad

(petita-arbetet).

Med hänsyn till utredningens i det föregående redovisade förslag, att petita

för de matematisk-fysiska och kemiska sektionerna skall behandlas av två fakultetsberedningar

gemensamt, förordar utredningen, att ansvaret för planeringsarbetet

inom sektionsindelad fakultet skall åvila sektionerna.

Även för de medicinska fakulteternas del har utredningen prövat frågan om

en sektionsindelning. Utredningen har dock funnit, att övervägande skäl talar

till förmån för ett bibehållande av de medicinska fakulteternas organisatoriska

enhet.

Även vid genomförande av utredningens i det föregående framlagda förslag

beträffande fakultets- och sektionsindelningen vid universiteten kommer vissa

såsom mindre tillfredsställande kända gränsdragningar att bestå. Som exempel

härpå kan ånyo nämnas den ställning, som vissa ordinarie lärartjänster inom

ämnet nationalekonomi har, i det att de med hänsyn till inriktningen av den

med tjänsterna förenade undervisnings- och examinationsskyldigheten hänförts

till juridisk fakultet, trots att innehavarna såsom forskare självfallet har sin

naturliga plats inom samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet.

Utredningen har för sin del funnit, att här antydda problematik mest praktiskt

löses på så sätt, att i fall där så prövas lämpligt innehavare av viss tjänst

ges säte och stämma i mer än ett fakultetsorgan. Utredningen förordar därför

en stadgeföreskrift av innebörd att beslut rörande ledamotskap av mer än en

fakultet eller sektion för innehavare av viss lärartjänst vid en läroanstalt (t. ex.

ledamotskap av såväl juridisk som samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet

för innehavare av professurer i ämnena nationalekonomi och handelsrätt) fattas

av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande fakultet (sektion) och yttrande

av universitetskanslersämbetet.

Utredningen förordar vidare, att den som är ledamot av flera än en fakultet

eller sektion skall ha rätt att deltaga i handläggningen av alla på ifrågavarande

fakulteters (sektioners) prövning ankommande ärenden.

Vad här anförts till förmån för ledamotskap av mer än en fakultet (sektion)

11* — Bikang till riksdagens protokoll 1S61. 1 saml. Nr 50

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

inom en och samma läroanstalt har enligt utredningens mening giltighet även

beträffande ledamotskap av fakultetsorgan inom två läroanstalter. Principiella

eller formella hinder synes sålunda icke möta mot att t. ex. en professor i ämnet

matematik vid Chalmers tekniska högskola med undervisnings- och examinationsskyldighet

jämväl vid Göteborgs universitet ingår såsom ledamot även av

universitetets matematisk-naturvetenskapliga fakultet.

Utredningen förordar därför en stadgeföreskrift av innebörd att beslut rörande

ledamotskap av fakultet eller sektion för den, som utan att vara anställd vid

den läroanstalt till vilken fakulteten (sektionen) hör, därstädes meddelar undervisning

och förrättar examination, meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av

vederbörande fakultet (sektion) och yttrande av universitetskanslersämbetet.

Ledamot som här avses bör enligt utredningens mening som regel icke ha rösträtt

vid val av rektor.

c) Fackhögskolorna

Utredningen har i det föregående allmänt understrukit fackhögskolornas principiella

jämställdhet med universiteten såsom centra för forskning och vetenskaplig

utbildning. Utredningen har också framhållit, att ett mycket nära samarbete

mellan de skilda akademiska läroanstalterna enligt utredningens mening

är nödvändigt och på skilda sätt bör främjas. Vissa ordinarie lärare har redan nu

undervisnings- och examinationsskyldighet vid mera än en läroanstalt, och motsvarande

arrangemang torde i framtiden böra träffas i ytterligare ett antal fall.

Två fackhögskolor (karolinska institutet och medicinska högskolan i Umeå) fullgör

samma uppgifter som de medicinska fakulteterna vid de tre äldre universiteten

och ett universitet (Uppsala) har genom beslut vid 1962 års riksdag ålagts

en utbildningsuppgift av samma slag som en av dem som eljest åligger de tekniska

högskolorna. Utredningen har vidare föreslagit, att vissa av de mindre

fackhögskolorna sammanföres med universiteten respektive karolinska institutet

och inom dessa bildar enheter motsvarande universitetsfakultetema. Utredningen

har slutligen föreslagit en för alla akademiska läroanstalter inom ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde gemensam högsta administrativ ledning.

Med hänsyn till allt detta finner utredningen det vara naturligt att så långt

det är praktiskt möjligt eftersträva ett förenhetligande även i avseende på den

organisatoriska nomenklaturen. På så sätt blir det möjligt att sammanfatta de

för universitetsverksamheten och de akademiska läroanstalternas förvaltning

grundläggande bestämmelserna i en för samtliga läroanstalter gemensam stadga,

något som enligt utredningens mening måste underlätta både det praktiska förvaltningsarbetet

och det fortsatta utbyggnads- och reformarbetet. Utredningen

föreslår därför, att vid samtliga akademiska läroanstalter införes de vid universiteten

hävdvunna benämningarna fakultet och sektion.

I det föregående har utredningen föreslagit, att lärarkollegiet vid tandläkar
-

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

högskolan i Malmö ombildas till en odontologisk jakultet av universitetet i Lund,

att lärarkollegierna vid de nuvarande läroanstalterna i Umeå infogas såsom en

medicinsk och en odontologisk fakultet av ett universitet i Umeå och att lärarkollegierna

vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm på

motsvarande sätt ombildas till en medicinsk och en odontologisk fakultet av det

härigenom ombildade karolinska institutet. Vidare föreslår utredningen, att

farmaceutiska institutets nuvarande lärarkollegium ombildas till en farmaceutisk

fakultet inom — beroende på lokaliseringen, till vilken fråga utredningen

ej tar ställning — antingen Uppsala universitet eller det ombildade karolinska

institutet.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg bör enligt utredningens mening

ges benämningen företagsvetenskaplig fakultet.

Beträffande så de tekniska högskolorna har utredningen övervägt två alternativ;

det ena att föreslå benämningen fakulteter för de nuvarande avdelningarna

och bevara lärarkollegierna endast som valförsamlingar; det andra att föreslå

benämningen fakultet för lärarkollegiet och benämningen sektioner för de nuvarande

avdelningarna.

De nuvarande lärarkollegiernas storlek och deras i forskningshänseende i viss

mån heterogena sammansättning talar otvivelaktigt för det förstnämnda alternativet.

Å andra sidan måste hänsyn tagas till de speciella förhållanden vid de

tekniska högskolorna, som bl. a. innebär att de nuvarande avdelningskollegierna

icke utan vidare kan sägas motsvara fakulteter och sektioner vid ett universitet.

Utredningen har stannat för alternativet att föreslå benämningen teknisk

fakultet för motsvarigheten till de nuvarande lärarkollegierna och benämningen

sektioner för motsvarigheten till de nuvarande avdelningarna (avdelningskollegierna).

En teknisk högskola kommer sålunda enligt utredningens förslag att

omfatta en enda fakultet (den tekniska fakulteten), vilken emellertid liksom

t. ex. humanistisk fakultet blir delad i sektioner, motsvarande de nuvarande

avdelningarna. I fråga om gränsdragningen mellan sektionerna och dessas benämning

föreslår utredningen i övrigt inga ändringar av nuvarande förhållanden.

C. Fakulteters/sektioners sammansättning

I det föregående har antytts den problematik, som gäller fakulteternas (sektionernas)

sammansättning. Utredningen har konstaterat, dels att ansvaret för

utbildningsorganisationen motiverar att samtliga i undervisningen deltagande,

fast anställda lärare deltar i fakultets(sektions)arbetet, dels att de vetenskapliga

bedömningsfrågoma bör handläggas inom en mindre krets, bestående av lärare

med kvalificerade vetenskapliga meriter.

Förhållandena härutinnan är inom den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen

mycket växlande. Laboratorer är sålunda ledamöter av de medicinska

fakulteterna men står utanför karolinska institutets lärarkollegium. De

tekniska högskolornas lärarkollegier består uteslutande av högskolornas profes
-

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964-

sorer, men avdelningskollegierna består däremot av samtliga till vederbörande

avdelning hörande professorer, laboratorer och speciallärare. Generellt gäller, att

universitetslektorer för närvarande icke är ledamöter av fakultetsorganen.

I flera sammanhang i detta som i tidigare avlämnade betänkanden har universitetsutredningen

såsom sin principiella mening uttalat, att laboratorerna i

organisatoriskt hänseende bör vara jämställda med professorerna såsom ordinarie

universitetslärare med självständig forskning som en av sina arbetsuppgifter.

Med hänsyn härtill har utredningen i två tidigare betänkanden föreslagit, att

tjänstebenämningen för innehavare av laboratorstjänster (motsvarande) ändras

till adjungerade professorer. Såsom en självklar konsekvens av denna sin principiella

uppfattning vill utredningen nu föreslå, att laboratorerna (motsvarande)

vid samtliga här ifrågavarande läroanstalter göres till ledamöter av fakulteter

(sektioner).

I det föregående har vidare understrukits, att handhavandet av utbildningsorganisationen

(främst frågor rörande utbildningens innehåll och organisation)

måste utgöra en av fakulteternas (sektionernas) mest omfattande och mest

maktpåliggande uppgifter. Vidare har understrukits, att planeringsarbetet för

de högre läroanstalternas fortsatta utbyggnad måste utföras med beaktande av

såväl forskningens som utbildningsorganisationens behov. Detta planeringsarbete

föreslås vidare i mycket stor utsträckning bli anförtrott fakulteter och sektioner.

Med hänsyn till dessa förhållanden står det för utredningen klart, att det vore

helt orimligt att från fakulteternas (sektionernas) arbete utesluta den kategori

av ordinarie lärare, universitetslektorerna, som handhar en mycket stor del

— i flera ämnen huvuddelen — av utbildningen för grundexamina. Utredningen

förordar därför, att även ordinarie universitetslektorer göres till ledamöter av

fakulteter och sektioner.

Farmaceutiska institutets laboratorstjänster är för närvarande icke ordinarie

tjänster. Då emellertid enligt utredningens mening dessa tjänster i avseende

på såväl kompetensfordringar som tjänsteåligganden för innehavarna bör vara

fullt jämställda med övriga laboratorstjänster inom universitets- och högskoleväsendet,

föreslår utredningen att ifrågavarande tjänster ombildas till ordinarie

tjänster och placeras i lönegrad B 1.

Utredningen har övervägt de skäl som talar för att ge även andra kategorier

av akademiska lärare ställning av fakultetsledamöter. De mest betydelsefulla av

de kategorier det härvidlag gäller är följande: (1) E. o. docenter och forskardocenter;

(2) de tekniska högskolornas speciallärare; (3) de medicinska fakulteternas

kliniska lärare; (4) tandläkarhögskolornas avdelningstandläkare; (5) de

språkvetenskapliga sektionernas utländska lektorer i främmande levande språk;

(6) icke-ordinarie universitetslektorer, biträdande lärare, forskarassistenter; samt

(7) assistent- och amanuenspersonalen.

I fråga om samtliga dessa lärarkategorier gäller att de har betydelsefulla undervisningsuppgifter.

I fråga om kategorierna 1, 2 och 3 gäller därutöver, att de

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

har cn prövad vetenskaplig kompetens, soin normalt ej torde vara underlägsen

den som gäller som minimikrav för ordinarie universitetslektorat. I fråga om de

tekniska högskolornas speciallärare gäller därjämte, att de enligt gällande stadgar

är ledamöter av avdelningskollegiema (men ej av lärarkollegierna).

Vid sina överväganden har utredningen konstaterat, att i varje fall de fem

första av de ovan uppräknade lärarkategorierna bör behandlas lika i nu aktuellt

hänseende. Att göra alla dessa slag av akademiska lärare till fakultetslcdamöter

skulle emellertid leda till enligt utredningens mening orimliga konsekvenser i avseende

på fakulteternas storlek och arbetsduglighet. Utredningen har därför

övervägt olika former av representation genom val för ifrågavarande kategorier.

Emellertid har utredningen slutligen stannat för att föreslå den huvudregeln,

att ledamotskap av fakultet (sektion) förbehålles de ordinarie akademiska lärarna,

varmed avses professorer, laboratorer (motsvarande) och universitetslektorer.

Denna huvudregel bör emellertid enligt utredningens mening kompletteras

med en bestämmelse motsvarande de nuvarande universitetsstatutemas stadgande

(§ 37) om att icke-ordinarie lärare, som självständigt svarar för visst ämne

inom fakulteten (sektionen), äger deltaga i dennas överläggningar i sådana

ärenden, som omedelbart berör ifrågavarande ämne; dock ej i ärenden rörande

tillsättning av lärartjänster och rörande docentförordnanden. Genom en sådan

bestämmelse öppnas möjlighet för bl. a. de tekniska högskolornas speciallärare

att, som hittills, deltaga i t. ex. behandlingen av alla ärenden rörande utbildningens

innehåll och organisation. Såtillvida innebär emellertid förslaget cn förändring

i fråga om speciallärarnas ställning, att deras medverkan kommer att

gälla överläggningarna, men ej besluten. Då det emellertid i vissa fall kan vara

starkt motiverat att ge speciallärare fullt ledamotskap av fakultet (sektion),

föreslår utredningen, att universitetskanslcrsämbetet ges rätt att efter förslag av

vederbörande fakultet (sektion) ge speciallärare annan ställning än den som

följer av här föreslagna generella stadgeregler.

Kvar står frågan om viss begränsning av laboratorers och universitetslektorers

ledamotskap, nämligen vid fakulteternas handläggning av frågor rörande tillsättning

av ordinarie lärarbefattningar samt — måhända — även vid handläggningen

av vissa andra vetenskapliga bedömningsfrågor, t. ex. om docentförordnanden

och betygsättning av avhandlingar.

Utredningen har emellertid efter överväganden av skilda på frågans bedömande

inverkande faktorer kommit till den slutsatsen, att någon begränsning av

laboratorernas ledamotskap icke synes erforderlig i fråga om ärenden rörande

tillsättning av laboratorstjänster. Laboratorskårens vetenskapliga kvalifikationer

synes utredningen nämligen genomgående ligga på en sådan nivå, att laboratorernas

deltagande i bedömningen av de sökande till lediga laboratorstjänster är

fullt motiverat. I fråga om ärenden rörande tillsättning av professurer anser utredningen

däremot, att det vore mindre lämpligt att laboratorer deltager i hand
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

läggningen. Utredningen föreslår sålunda, att laborator (motsvarande) icke skall

äga deltaga i fakultets (sektions) behandling av ärende rörande tillsättning av

tjänst som professor.

I fråga om universitetslektorerna får utredningen erinra därom, att för behörighet

till ordinarie universitetslektorat normalt krävs med godkänt betyg avlagt

disputationsprov. För universitetslektoraten vid de tekniska högskolorna gäller

dock, att även annan sökande må utan dispens kunna utnämnas till innehavare

av sådan tjänst. Visserligen torde de flesta av universitetens nuvarande ordinarie

universitetslektorer vara docentkompetenta — i några fall har vederbörande

även förklarats kompetent för professur —, men eftersom utredningen

finner en gränsdragning inom gruppen universitetslektorer vara mindre tilltalande,

har utredningen stannat för att förorda, att universitetslektor icke skall

äga deltaga i ärende rörande tillsättning av tjänst som professor eller laborator;

ej heller i ärende rörande betygsättning av gradualavhandling eller ärende rörande

docentförordnande (docentkompetens). Undantag från denna generella

begränsning av universitetslektors ledamotskap av fakultet bör dock kunna

beslutas av universitetskanslersämbetet efter förslag av vederbörande fakultet.

D. Fakultetsarbetets organisation

Fakultets- och sektionsförsamlingama blir av mycket olika storlek. Vissa fakulteter,

t. ex. de juridiska, teologiska och odontologiska, kommer att bestå av

10 ä 20 ledamöter. Dessa fakulteter kan självfallet även i fortsättningen arbeta

i samma former som hittills, dvs. genom plenarsammanträden. Andra fakulteter

blir däremot mycket stora, så stora att en realbehandling av ärendena vid

sammanträden med hela fakulteten givetvis är en orimlighet.

Utredningen har redan i det föregående antytt denna problematik och därvid

framhållit, att förutsättningen för förslagen beträffande fakultetsindelnängen och

fakulteternas sammansättning är att möjligheter öppnas för fakulteterna att

arbeta med och genom mindre specialorgan. Utredningen övergår nu till att

närmare diskutera dessa möjligheter och framlägga sina förslag härutinnan.

a) Utbildningsnämnder

I gällande universitetsstatuter stadgas, att inom varje odelad fakultet och

varje sektion skall finnas en undervisningsnämnd, bestående av representanter

för lärarna och för studenterna och med uppgift att bereda ärenden »om undervisningens

planmässiga ordnande, granska studieplaner och studiehandböcker

samt framlägga förslag i sådana eller liknande frågor». Denna föreskrift om undervisningsnämnder

är av tvingande natur både såtillvida, att själva inrättandet

av undervisningsnämnder är obligatoriskt, och såtillvida, att alla ärenden, som

direkt berör undervisningen, skall beredas av dessa nämnder. Även beträffande

undervisningsnämndemas sammansättning anger universitetsstatuterna vissa

bestämda regler.

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196Jr

Efter beslut vid 1901 års riksdag gäller för lantbruks- och skogshögskolorna i

allt väsentligt samma föreskrifter rörande undervisningsnämnder vid dessa högskolor

som rörande universitetens undervisningsnämnder. Detsamma gällei tandläkarhögskolorna,

farmaceutiska institutet och handelshögskolan i Göteborg.

Även vid karolinska institutet finns en undervisningsnämnd, som i praktiken

fungerar på samma sätt som de medicinska fakulteternas undervisningsnämnder,

ehuru gällande bestämmelser härom, främst i avseende pa studentrepresentationen,

formellt är annorlunda utformade än motsvarande bestämmelser i universitetsstatu

terna.

Vid de tekniska högskolorna saknas undervisningsnämnder. Kollegienämnden

vid tekniska högskolan i Stockholm har dock rekommenderat avdelningskollegierna

»att då så med hänsyn till ärendets beskaffenhet kan anses påkallat låta

representanter för studentkåren närvara vid överläggningar och deltaga i diskussioner

men inte i besluten».

Undervisningsnämndernas arbete har under senare år snabbt vuxit i omfattning

och betydelse. Vid samtliga fakulteter (sektioner) där undervisningsnämnder

finns inrättade utför nämnderna den granskning av de enskilda institutionernas

förslag till studieplaner (kursfordringar), som har sin grund i fakulteternas

(sektionernas) ansvar för att dessa planer står i överensstämmelse med gällande

examensstadgors bestämmelser rörande bl. a. utbildningens innehåll och

studietidens längd. Någon sakdiskussion av studieplansförslagen vid fakultets(sektions-)sammanträdena

torde numera ytterst sällan förekomma i de stora

fakulteterna (sektionerna).

Vid de filosofiska fakulteterna har undervisningsnämnderna därutöver att

bereda ärendena rörande organisationsplaner och de till dessa planer anknytande

undervisningsplanema för undervisnmgsorganisationen i de enskilda ämnena.

Även i fråga om denna arbetsuppgift, som av dessa undervisningsnämnder torde

kräva det mest omfattande arbetet, gäller att sakbehandlingen på fakultetsnivån

är koncentrerad till undervisningsnämnderna, vilkas förslag som regel utan

närmare diskussion bifalles av fakulteterna (sektionerna).

Övriga fakulteters undervisningsnämnder, liksom undervisningsnämnderna vid

de fackhögskolor, där dylika nämnder finns inrättade, har förutom uppgiften

att granska förslag till studieplaner den minst lika omfattande arbetsuppgiften

att bereda ärenden rörande ämnes- och kursföljd samt samordning av undervisningen

i skilda ämnen.

Förutom sina här nämnda uppgifter som beredningsorgan åt fakulteterna (sektionerna)

i fråga om ärenden rörande utbildningens innehåll och organisation

har undervisningsnämnderna självfallet behållit sin funktion som fora för diskussioner

mellan undervisare och undervisade.

Universitetsutredningen vill för sin del konstatera, att de arbetsuppgifter för

fakultetsnivåns organ, som redan nu väsentligen fullgöres av undervisningsnämn
-

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

derna, i framtiden maste bli ännu mera omfattande och ställa ännu större krav

än de gör i dagens läge.

Fakulteterna och sektionerna blir, även vid genomförande av utredningens i

det föregående framlagda förslag till omläggningar av fakultets- och sektionsindelningen,

i många fall alltför stora för att ensamma handhava de här antydda

arbetsuppgifterna. Ett beredningsorgan för utbildningsärendena ter sig

därför i fråga om de flesta fakulteter (sektioner) nästan självklart motiverat.

Redan i första kapitlet har utredningen vidare utvecklat sin syn på värdet av

medverkan, medansvar och medinflytande för studenterna i frågor som gäller

deras utbildning. Fasta organ för ett kontinuerligt samarbete mellan läroanstalt

och studentkår i utbildningsfrågor är enligt utredningens mening en oundgänglig

beståndsdel i universitetsorganisationen.

Under hänvisning härtill föreslår universitetsutredningen, att beredningsorgan

med i huvudsak samma sammansättning och samma arbetsuppgifter, som de

undervisningsnämnderna vid universiteten redan har, inrättas vid samtliga akademiska

läroanstalter, där så ej redan skett. Detta innebär, att utredningen

förordar nyinrättande av sådana organ vid de tekniska högskolorna samt förordar

en formell ombildning av undervisningsnämnden vid karolinska institutet.

För dessa organ föreslår utredningen benämningen utbildningsnämnder såsom

med hänsyn till aroetsuppgifterna mera adekvat än benämningen undervisningsnämnder.

Utredningen har kommit till den slutsatsen, att det vid de sektionsindelade

fakulteterna bör finnas möjlighet bade att inrätta en för hela fakulteten gemensam

utbildningsnämnd och att upprätta en särskild utbildningsnämnd för var

och en av sådan fakultets sektioner. Därjämte bör möjlighet finnas att arbeta

med en dubbel utbildningsnämndsorganisation. Särskilt synes sistnämnda lösning

vara motiverad för de tekniska högskolornas del. Valet mellan de olika

möjligheterna måste eljest uppenbarligen träffas efter prövning av de i de enskilda

fallen föreliggande omständigheterna. Detta val träffas lämpligen första

gången i samband med fördelningen av arbetsuppgifterna mellan en fakultet å

ena sidan och dess sektioner å den andra. Beslutanderätten synes lämpligen böra

läggas hos den högsta akademiska förvaltningsmyndigheten, universitetskanslersämbetet,

men initiativet bör självfallet utgå från den berörda fakulteten själv.

I det föregående har antytts, att det förhållandet att en fakultet eller sektion

kan ha ansvar för flera utbildningslinjer, var och en med relativt särpräglad

inriktning och särpräglade arbetsbetingelser, i vissa fall kan motivera en specialisering

även inom utbildningsnämndsorganisationen. Vissa skäl kan till och med

tala för att skapa särskilda utbildningsnämnder för var och en av dessa särskilda

utbildningslinjer. Emellertid måste betonas, att det i flertalet fall av ifrågavarande

slag rör sig om på skilda sätt inriktad undervisning, som meddelas i ett och

samma ämne vid en och samma institution, vilket synes göra en fullständig

uppsplittring av en utbildningsnämnd olämplig. I syfte att i organisatoriskt

hänseende tillgodose båda de här antydda intressena anser utredningen, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

.''(37

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 or 196h

universitetskanslersämbetct bör ges möjlighet att, efter förslag av vederbörande

fakultet eller sektion, medge att utbildningsnämnd må för handläggningen av

vissa, i beslutet närmare angivna ärenden arbeta på avdelningar, vilka i dessa

ärenden ges rätt att besluta på utbildningsnämndens vägnar.

I fråga så om utbildningsnämndernas uppgijter vill utredningen först erinra

om vad i det föregående sagts om att dessa enligt utredningens mening bör i

huvudsak vara desamma som de uppgifter, som nu åvilar undervisningsnämnderna

vid universiteten. Utbildningsnämnden bör sålunda vara fakultetens (sektionens)

beredningsorgan i fråga om alla på fakultetens (sektionens) handläggning

ankommande ärenden, vilka berör utbildningens innehåll och organisation.

Utbildningsnämndernas allmänna uppgift som fakulteternas (sektionernas)

beredningsorgan för utbildningsfrågor synes emellertid enligt utredningens mening

även böra innefatta uppgiften att kontinuerligt insamla sådant erfarenhetsmaterial,

som erfordras för nämndens eget liksom för fakultetens (sektionens)

bedömande av uppkommande frågor rörande förändringar i utbildningsinnehåll

och utbildningsorganisation. Det synes utredningen därför vara rimligt, att åt

utbildningsnämnderna och deras sekretariat uppdrages att handhava den registrering

av de studerande och av undervisningens resultat, som inom alla fakulteter

är en nödvändig förutsättning för en bedömning av utbildningsorganisationens

effektivitet. Detta synes böra återspeglas i den nya universitetsstadgan

på så sätt, att utbildningsnämnderna där ålägges att uppmärksamma studieförhållandena

och följa de studerandes studieresultat.

I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att ett starkt behov föreligger

av en inom universiteten meddelad studierådgivning. Även detta behov synes

böra tillgodoses inom ramen för utbildningsnämndsorganisationen, vars sekretariatsresurser

bör dimensioneras med hänsyn härtill.

Utbildningsnämnderna bör enligt utredningens mening vidare fungera som

fakulteternas (sektionernas) kontaktorgan med statsstipendienämndema, vilka i

sitt arbete med ansökningar om stipendier och studielån även de har att uppmärksamma

studieförhållandena och utbildningens resultat.

Redan enligt bestämmelserna i gällande universitetsstatuter åligger det undervisningsnämnderna

att taga initiativ i utbildningsfrågor. Utredningen finner det

naturligt, att denna uppgift att, då så befinnes påkallat, framlägga förslag till

förbättringar i utbildningsorganisationen överföres till den nya universitetsorganisationen

och där blir gällande för utbildningsnämnderna vid samtliga läroanstalter.

Utbildningsnämnds förslag bör riktas till vederbörande fakultet eller

sektion såsom den för utbildningsorganisationen ansvariga myndigheten.

Av det här anförda torde framgå, att utredningen tänker sig utbildningsnämnderna

mera såsom fakulteternas (sektionernas) specialorgan för utbildningsfrågor

än som rena beredningsorgan eller organ för överläggningar mellan lärare

och studenter. Detta bör enligt utredningens mening framgå i den nya universitetsstadgans

precisering av nämndernas uppgifter. Utredningen har även övervägt

att föreslå en formalisering av detta förhållande på så sätt, att utbildnings
-

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

nämnderna gåves rätt att i vissa grupper av ärenden fatta beslut på fakulteternas

(sektionernas) vägnar. Utredningen har dock funnit det vara mindre lämpligt

att föreskriva, att det formella ansvaret för utbildningens innehåll och organisation

i vissa fall skall utövas av — låt vara sakkunniga — specialorgan, som till

betydande del om ock ej till sin majoritet består av personer, som icke är fakultetsledamöter.

Däremot bör självfallet hinder ej möta mot att en fakultet (sektion)

själv beslutar uppdraga åt sin utbildningsnämnd att i visst ärende eller

vissa grupper av ärenden självständigt fatta beslut på fakultetens (sektionens)

vägnar. Det bör därvid stå fakultet (sektion) fritt att i samband med sådant

delegationsbeslut ange vissa förutsättningar för utbildningsnämndens beslutförhet.

Beträffande utbildningsnämndernas sammansättning föreslår utredningen, att

utbildningsnämnds arbete skall ledas av fakultetens (sektionens) dekanus såsom

självskriven ledamot och ordförande eller, därest dekanus önskar bli befriad

från detta åliggande, av den av fakultetens (sektionens) övriga professorer, som

fakulteten (sektionen) därtill utser.

De förändringar utredningen i övrigt föreslår i gällande universitetsstatuters

bestämmelser rörande undervisningsnämndernas sammansättning kan sammanfattas

sålunda: Enligt gällande bestämmelser består undervisningsnämnd vid

universiteten av tre professorer (varav en är dekanus såsom självskriven ledamot),

en annan lärare än professor samt tre studentrepresentanter, utsedda av

vederbörande studentkår på sätt denna själv beslutar. Enligt här föreslagna

bestämmelser skall utbildningsnämnd bestå av fyra lärarrepresentanter, varav

minst två skall vara professorer (därav är som regel den ena fakultetens/sektionens

dekanus), minst en skall vara annan lärare än professor eller laborator och

den fjärde fritt kan väljas inom samtliga lärarkategorier. Därutöver tillförsäkras

— vilket är en nyhet i jämförelse med nuvarande förhållanden — assistent/

amanuensgruppen en representant i varje utbildningsnämnd. Antalet studentrepresentanter

föreslås bli oförändrat tre. Skillnaden i förhållande till gällande

ordning vid universiteten är sålunda, förutom uppmjukningen beträffande dekanus’

självskrivenhet, dels den, att assistenter/amanuenser tillförsäkrats representation

i utbildningsnämnderna, dels den, att gruppen andra lärare än professorer/laboratorer

tillförsäkras en plats, medan professorsgruppen garanteras

två platser mot för närvarande tre och en plats fritt kan besättas med professor,

laborator eller annan lärare.

Student- och assistentrepresentanterna i utbildningsnämnd bör ha rätt att

deltaga i fakultets/sektions överläggningar i ärende, som beretts av nämnden.

b) Fakultets-, sektions- och ämnesgrupper m. m.

Den i det föregående förordade fakultets- och sektionsindelningen innebär,

som också framhållits, att vi i vissa fall får fakultets-(sektions-)församlingar,

som blir mycket stora; i andra fall att vi som ledamöter av en och samma församling

får forskare inom vetenskapliga discipliner, mellan vilka släktskapen i

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

avseende på metod och teori är starkt uttunnad, medan å andra sidan ordinarie

lärare i samma eller varandra mycket närstående ämnen sitter som ledamöter av

skilda fakulteter (sektioner). Dessa förhållanden gör otvivelaktigt, att fakultetsförsamlingarna

ej alltid får den från saklig synpunkt mest adekvata sammansättning

för handläggning av de vetenskapliga bedömningsfragorna.

Redan i det föregående har utredningen framlagt ett förslag, som syftar till

att i någon mån komma till rätta med här antydda svårigheter och förstärka de

ordinarie fakultctsorganens (fakulteternas och sektionernas) sammansättning

med sikte på de vetenskapliga bedömningsfrågornas behandling. Utredningen

syftar härvidlag på förslaget att en ordinarie lärare skall kunna vara ledamot

av mer än en fakultet och av mer än en sektion.

Det föreslagna arrangemanget med dubbelt fakultets-(sektions-)ledamotskap

löser emellertid endast till en del den problematik, som gäller den lämpliga sammansättningen

av de fakultetsorgan, som skall handlägga de vetenskapliga bedömningsfrågorna.

De i det föregående antydda, särskilda svårigheterna beträffande

de tekniska högskolorna kan sålunda endast i begränsad utsträckning

övervinnas på detta sätt.

Om man, som synes utredningen sannolikt, ej vill betunga de tekniska högskolornas

professorer och laboratorer i grundläggande ämnen med permanent

ledamotskap i flera sektioner samtidigt, förefaller det emellertid vara möjligt att

en sektion vid sin handläggning av vissa slag av ärenden kompletteras med

ledamöter av annan sektion eller andra sektioner. De ärenden utredningen här

närmast tänker på är de vetenskapliga bedömningsärenden, som för närvarande

handlägges av lärarkollegiet, dvs. betygsättning av gradualavhandlingar samt

på lärarkollegiets handläggning ankommande uppgifter i samband med tillsättande

av tjänst som professor eller laborator och befattning som speciallärare

samt förordnande av docenter. Även ärenden rörande tillsättning av universitetslektorat

och rörande program samt läro- och timplaner för undervisningen kunde

måhända handläggas av en på angivet sätt kompletterad sektion.

Utredningen förordar, att möjligheten att upprätta kompletterad sektion för

handläggningen av vissa på fakultet eljest åvilande uppgifter i den nya stadgan

öppnas såsom ett alternativ till sagda ärendens handläggning inom odelad fakultet.

Beslut härom bör meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande

fakultet och yttrande av universitetskanslersämbetet.

I Göteborg bör planeringsarbetet för de matematisk-fysiska ämnena anförtros

en sektionsgrupp, bestående av den matematisk-fysiska sektionen av universitetets

matematisk-naturvetenskapliga fakultet och sektionen för teknisk fysik vid

Chalmers tekniska högskola. Planeringsarbetet för de kemiska institutionerna

bör på motsvarande sätt anförtros en sektionsgrupp bestående av universitetets

kemiska sektion och sektionen för kemi vid Chalmers tekniska högskola. — I

Lund bör på motsvarande sätt en sektionsgrupp för ämnena matematik-fysik

upprättas och sedermera sannolikt även en sektionsgrupp för kemi.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

I fråga om handläggningen av de utbildningsfrågor, som berör nu ifrågavarande

gemensamma institutioner, anser utredningen att dessa med hänsyn till

bl. a. olikheterna i fråga om utbildningsmål och utbildningsorganisation som regel

bör handläggas separat av berörda utbildningsnämnder och fakulteter (sektioner)

vid respektive läroanstalt.

Utredningen föreställer sig, att det i framtiden kan visa sig motiverat att bilda

även andra sektionsgrupper än de här särskilt nämnda. Goda skäl kan också

finnas för bildandet av motsvarande grupper bestående av två fakulteter eller

av en fakultet och en sektion tillhörande annan fakultet. Utredningen tänker härvidlag

närmast på kontaktbehovet mellan juridisk och samhälls- och företagsvetenskaplig

fakultet och på kontaktbehovet mellan fakultet av sistnämnda slag

och historisk-filosofisk sektion.

Beslut om bildande av fakultets- eller sektionsgrupp bör enligt utredningens

mening meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande lokala myndigheter

och yttrande av universitetskanslersämbetet. Sådant beslut bör självfallet

innefatta beslut om de ärenden, som skall ankomma på gruppens handläggning.

Universitetsverksamhetens utveckling kommer säkerligen att leda till att vetenskapliga

samarbetsfrågor även av andra slag än de, som föranlett förslagen

om kompletterade sektioner och sektionsgrupper, kommer att aktualiseras. Även

om i sådana sammanhang tillfälliga samarbetskommittéer alltid kan tillsättas

efter beslut av berörda fakultetsorgan, har utredningen funnit det motiverat att

föreslå en stadgemässigt fastlagd form för bildande inom eller över fakultetsgränserna

av särskilda organ för vetenskapligt samarbete kring för några eller

flera ämnen gemensamma frågor. Härigenom öppnas möjlighet att till dylika

samarbetsorgan även överlämna vissa vetenskapligt-administrativa ärenden.

Utredningen har härvidlag närmast tagit sin utgångspunkt i universitetsstatuternas

stadganden angående ämruts grupp er. I gällande universitetsstatuter stadgas,

att »lärare som företräda närbesläktade vetenskaper» må kunna bilda en

ämnesgrupp med uppgift »att handlägga sådana till dessa vetenskaper anknytande

ärenden, vilka enligt gällande föreskrifter eller särskilda beslut hänvisas

till gruppen». Sådan ämnesgrupp bildas inom ett universitet men däremot utan

hänsyn till ledamöternas fakultetstillhörighet. Dess arbetsuppgifter beskrives

ytterligare så, att gruppen skall »verka för utbyte av erfarenheter mellan ledamöterna

i fråga om forskning, undervisning och examination, bereda frågor av

gemensamt intresse samt hos fakultet eller sektion framlägga därav betingade

förslag».

Enligt utredningens mening utgör de nuvarande universitetsstatutemas bestämmelser

om ämnesgrupper ett smidigt och användbart instrument för att få

till stånd sakkunniga grupper på fakultetsnivån för behandling dels av uppkommande

samarbetsfrågor, dels av vissa vetenskapliga bedömningsfrågor, för vilka

den i det föregående föreslagna fasta fakultets- och sektionsorganisationen ej är

fullt lämplig. Utredningen förordar därför, att universitetsstatutemas stadganden

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19G4 341

rörande ämnesgrupper i väsentligen oförändrad form överföres till den nya organisationen.

Stadgans bestämmelser rörande ämnesgrupper bör sålunda enligt utredningens

mening ges i huvudsak följande innehåll: Lärare inom närbesläktade vetenskaper

må, oavsett om de tillhör samma läroanstalt, fakultet eller sektion, kunna bilda

en ämnesgrupp med uppgift att, förberedelsevis eller i fakultets (sektions) ställe,

handlägga sådana till dessa vetenskaper anknytande ärenden, vilka enligt gällande

föreskrifter eller särskilda beslut hänvisas till gruppen. Beslut om bildande

av ämnesgrupp meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetskanslersämbetet.

Därvid skall i varje särskilt fall meddelas erforderliga föreskrifter

rörande gruppens sammansättning och verksamhet.

c) Fakultets- och sektionsnämnder

Med förslagen rörande utbildningsnämnder och ämnesgrupper har universitetsutredningen

främst avsett att på fakultetsnivån skapa specialorgan för dels

utbildningsfrågorna, dels de vetenskapliga bedömningsfrågorna. För fakultetsorganens

tredje huvuduppgift, planerings- (inkl. petita-) arbetet, är dessa specialorgan

emellertid som regel ej lämpliga, eftersom detta arbete måste innefatta en

samlad bedömning av både utbildningsorganisationens och forskningsorganisationens

utbyggnadsbehov. Planeringsarbetet blir följaktligen i princip en uppgift

— och den mest betydelsefulla uppgiften — för den samlade fakulteten respektive

(i fråga om fakultet som är delad i sektioner) sektionen, eller, i speciella fall,

för de i det föregående föreslagna sektionsgrupperna i Göteborg och Lund.

Nu blir, som också flera gånger framhållits, enligt utredningens förslag fakulteterna

och sektionerna relativt olika till sin storlek. Flera fakulteter, sektioner

och sektionsgrupper blir otvivelaktigt så stora, att de knappast utan mindre

organ för eu omsorgsfull och sakkunnig beredning kan bemästra sin planeringsuppgift.

Utredningen vill därför förorda, att möjlighet öppnas för fakulteter och sektioner

att i stadgemässigt föreskrivna former tillsätta berednings- och exekutivorgan.

För dessa organ föreslår utredningen benämningen jakultets- respektive

sektionsnämnder.

Motsvarande organ vid för två läroanstalter gemensamma sektionsgrupper bör

enligt utredningens mening lämpligen benämnas sektionsgruppernas arbetsutskott

och föreskrifter rörande deras bildande och sammansättning bör meddelas

i samband med att beslut meddelas beträffande själva sektionsgrupperna.

Bortsett från de gemensamma sektionsgruppernas arbetsutskott, om vilka universitetskanslersämbetet

bör meddela erforderliga föreskrifter, anser utredningen

att det bör ankomma på fakulteterna (sektionerna) själva att besluta om tillsättande

av fakultets-(sektions-)nämnder. Med hänsyn till att dessa nämnders

huvudsakliga arbetsuppgift blir att bereda ärenden rörande petita och motsvarande

framställningar och med hänsyn till att i detta arbete såväl forskningens

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

som utbildningens intressen måste tillgodoses, anser utredningen det emellertid

vara nödvändigt att stadgemässigt föreskriva, att — där icke som en följd av

fakultetens (sektionens) sammansättning särskilda skäl talar däremot — bland

ledamöterna av fakultets-(sektions-)nämnd skall ingå minst en professor, minst

en laborator och minst en universitetslektor. I fråga om det totala antalet ledamöter

av fakultets-(sektions-)nämnd anser utredningen däremot ingen annan

föreskrift erforderlig än den, att antalet skall vara lägst fem samt att fakultetens

(sektionens) dekanus och prodekanus bör vara självskrivna ledamöter och ordförande

respektive vice ordförande i sådan nämnd. De icke självskrivna ledamöterna

av nämnd, som här avses, bör enligt utredningens mening väljas för en

tid av högst tre år i sänder.

I formellt hänseende bör, som framgår av det föregående, fakultets-(sektions-)

nämnd ha ställning av fakulteternas (sektionernas) beredningsorgan. Beslutanderätten

och därmed ansvaret bör sålunda tillkomma fakulteten (sektionen) själv.

Liksom beträffande utbildningsnämnderna synes emellertid enligt utredningens

mening i fråga om de flesta slag av fakultetsärendcn hinder ej böra möta mot

att fakulteten (sektionen) själv beslutar uppdraga åt fakultets-(sektions-)nämnden

att i visst ärende eller viss grupp av ärenden fatta beslut på fakultetens

(sektionens) vägnar. Sådant delegationsbeslut bör dock, där det ej gäller delegation

av beslutanderätt i visst enstaka ärende, anmälas hos universitetskanslern.

Vidare synes vissa inskränkningar böra gälla beträffande fakultetsorganens frihet

att till nämnderna delegera sin beslutanderätt.

Det här framlagda förslaget rörande fakultets- och sektionsnämnder kräver

särskilda överväganden i avseende på främst de tekniska högskolorna.

Enligt utredningens i det föregående framlagda förslag skall i den nya organisationen

petita-arbetet vid fakultet, som är delad i sektioner, anförtros sektionerna,

dvs. i detta fall motsvarigheten till de nuvarande avdelningskollegierna.

Därmed bortfaller en väsentlig del av motiveringen för tillsättandet av fakultetsnämnder

vid de tekniska fakulteterna. Däremot kan självfallet sektionerna ha

anledning att för petitaberedningen tillsätta sektionsnämnder.

Nu skall emellertid på de odelade tekniska fakulteterna ankomma vissa andra

uppgifter, vilka i och för sig med fördel skulle kunna överlåtas till fakultetsnämnder.

Utredningen tänker härvidlag på vissa fördelningsuppgifter beträffande

såväl tjänster som anslag, vilka i den nuvarande organisationen åvilar

kollegienämnderna och vilka i den nya organisationen icke kan läggas på sektionerna,

så länge ifrågavarande tjänster och anslag ej gjorts sektionsbundna.

Enligt utredningens mening är det emellertid icke lämpligt att för dessa ärendens

handläggning eller beredning tillsätta särskilda fakultetsnämnder inom de

tekniska fakulteterna. I stället bör enligt utredningens mening en stadgemässig

möjlighet öppnas för teknisk fakultet att till vederbörande högskolas konsistorium

delegera beslutsmyndigheten i vissa på fakultetens prövning eljest ankommande

ärenden eller grupper av ärenden. I denna delegationsrätt bör samma

inskränkningar gälla, som i det föregående föreslagits beträffande delegation av

opaginerad Kontrollera mot PDF

843

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

beslutanderätt från fakultet till fakultetsnämnd. För delegationsbeslut, som här

avses, bör med hänsyn härtill enligt utredningens mening krävas, att en kvalificerad

majoritet av tre fjärdedelar av fakultetens ledamöter skall vara ense

därom.

d) Dekanerna

Utredningen föreslår, att den nuvarande universitetsorganisationens dekanusinstitution

i väsentligen oförändrad form överföres till den nya organisationen.

Dock bör de tekniska högskolornas rektorer tillika fungera som ordförande i de

tekniska fakulteterna liksom (som regel) i de för var och en av dessa gemensamma

utbildningsnämnderna. På motsvarande sätt bör förfaras i fråga om

handelshögskolan i Göteborg. I övrigt bör emellertid varje fakultets och varje

sektions arbete ledas av en delcanus, vald av fakulteten (sektionen) bland dennas

professorer. Som dekanus vid sektionsindelad fakultet bör — utom beträffande

de tekniska fakulteterna — fungera den till fullmaktsåldern äldste av sektionsdekanerna.

Mandattiden för dekanus bör enligt utredningens mening sättas till

tre år, vilket innebär en förkortning med ett år i jämförelse med gällande ordning

i fråga om de tekniska högskolornas avdelningsföreståndare.

Dekanus bör enligt utredningens mening vara självskriven ordförande jämväl

i fakultets-(sektions-)nämnd. I fråga om ordförandeskapet i utbildningsnämnder

samt i fakultets-, sektions- och ämnesgrupper har utredningens förslag redan

redovisats.

Som dekanus’ ställföreträdare bör finnas en prodekanus, vald på enahanda sätt

och för samma tid som dekanus.

Utredningen föreslår vidare, att fakultet och sektion ges rätt att till dekanus

delegera sin beslutsmyndighet i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Dekanus

bör medges en mot arbetet såsom dekanus svarande partiell tjänstebefrielse.

Utredningen förordar att beslut rörande dylik partiell tjänstebefrielse för

dekanus meddelas efter prövning i varje särskilt fall av universitetskanslersämbetet

eller av Kungl. Maj:t i enlighet med bestämmelser motsvarande dem i

gällande universitetsstatuters § 52, mom. 3 b och 4.

2. Yttranden

A. Fakultetsorganens uppgifter

SFS anför:

SFS ansluter sig till utredningens förslag, att fakulteternas uppgifter skall vara

att handlägga vetenskapliga bedömningsärenden, inklusive fördelningsärenden,

samt planeringen på fakultetsnivå. Organisationen vill understryka vikten av,

att de ärenden varmed aktiva forskare skall befatta sig så långt görligt är begränsas

till sådana, för vilka dessa äger en speciell sakkunskap. Det synes därför

riktigt att, som utredningen framhåller, personaladministrativa ärenden skall

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

passera fakulteterna endast i den mån deras behandling förutsätter en bedömning

av vetenskaplig kompetens.

Därutöver har de sakkunniga föreslagit, att fakulteter och sektioner formellt

skall bära det primära ansvaret för utbildningens innehåll och organisation.

På denna punkt vill SFS anmäla avvikande mening.

Till stöd för sitt förslag anför de sakkunniga principen, att ansvaret för utbildningen

måste ligga hos ett kollegium av lärare i de ämnen, vilka ingår i

ifrågavarande utbildning. SFS kan för sin del inte dela den principiella uppfattningen,

att vissa kategorier befattningshavare som meddelar undervisning ensamma

skall ges den formella rätten att besluta i dessa frågor.

De akademiska lärarna har på skilda nivåer garanterats ett mycket betydande

inflytande över utbildningens utformning. De studerandes medverkan har däremot

begränsats till institutions- och fakultetsnivån, och även där saknar de formellt

den ansvarsställning, som de enligt utredningens allmänna resonemang bör

äga.

Vid sidan av de vägande principiella skälen för att utbildningsnämnderna skall

göras till beslutande organ vill SFS ytterligare understryka de odelat goda erfarenheter,

som vunnits av studenternas medverkan i undervisningsnämndema.

De har där klart dokumenterat, att de liksom de akademiska lärarna företräder

en sakkunskap i hithörande frågor. Någon garanti för att deras synpunkter och

önskemål skall beaktas vid den efterföljande fakultetsbehandlingen lämnar inte

utredningens förslag, vilket SFS finner både sakligt omotiverat och principiellt

oriktigt. Organisationen vill därför bestämt föreslå, att utbildningsnämnderna

göres till beslutande organ pa fakultetsnivån i alla utbildningens angelägenheter.

SUHAF anför:

På fakultetsplanet vill SUHAF förorda en delvis annan konstruktion än den,

som universitetsutredningen föreslagit. Först och främst bör utbildningsnämnderna

ges en fristående ställning med även formell beslutanderätt i frågor rörande

utbildningen. Utredningen förutsätter, att nämnderna i realiteten skall vara beslutande

men anser, att det formella ansvaret bör ligga hos fakulteterna. Något

vägande skäl mot en frikoppling tycks inte föreligga.

Universitetslärarförbundet (ULF) tillstyrker universitetsutredningens förslag

att fakulteter/sektioncr åläggges ansvaret för petita-arbetet för de till fakulteten

(motsvarande) hörande institutionerna i avseende på såväl forskningen som utbildningen.

TCO anför:

Fakultetsorganen får uppgiften att på det lokala planet svara för petitaarbetet.

Äskandena skall sedan från fakultetema/sektionema föras direkt upp till den

centrala instansen. TCO finner denna anordning riktig, eftersom den garanterar

att forskarna och lärarna själva får göra de behövliga bedömningarna för att

planera de olika forsknings- och utbildningsgrenarnas utbyggnad. Det är med

denna anordning som bakgrund TCO ger sitt förslag om hur den lokala universitetsstyrelsen

bör vara ordnad.

Centerns Studentförbund anför:

Beträffande fakultetsorganens ärendebehandling bör denna i mesta möjliga

mån begränsas till rent »akademiska» angelägenheter såsom vetenskapliga bedömningsfrågor

och planeringsfrågor. Med den av oss föreslagna förstärkningen

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 196h

.av institutionernas administrativa resurser kan en stor del av det beredande

arbetet åläggas institutionerna och fakulteternas uppgift blir att sammanjämka

och avväga de olika institutionernas krav mot varandra. »Blandade» ärenden

till vilka de flesta personaladministrativa ärenden kan hänföras — och ärenden

av rent administrativ natur bör såvitt möjligt koncentreras till universitetets

styrelse. Inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt är det en fördel om betygsättning

och tjänstetillsättningar kan handläggas av skilda organ. Man bör därjämte

eftersträva att i mesta möjliga mån befria de akademiska lärarna från rent administrativa

åligganden.

Sveriges Socialdemokratiska Student]örbund anför:

Förbundet anser, att om institutionernas ledning organiseras på sätt som här

skisseras och om institutionerna kommer att bli av den stora departementstypen,

bör beslutanderätten i stor utsträckning kunna decentraliseras från de högre

universitetsinstanserna till institutionsplanet. Fakulteterna som redan nu tycks

ha vissa svårigheter att arbeta effektivt, och som efter ett genomförande av utredningens

förslag om att alla ordinarie lärare skall vara ledamöter torde fa ännu

större svårigheter, skulle bli enbart rådgivande i petita- och forskningsfrågor.

Besluten i dessa frågor bör ske i fakultetsberedningarna — där ramarna dras upp

för de lägre nivåernas verksamhet — och i institutionskollegierna. På så sätt

skulle institutionernas anslagskrav föras fram effektivare, dvs. mer direkt inför

högre myndigheter, vilket vore en naturlig konsekvens av deras nyckelställning i

universitetsorganisationen.

Sveriges Fria Kristliga Student]örening anför:

Vid en utformning av universitetets målsättning synes oss vissa aspekter böra

beaktas, vilka utredningen i sitt betänkande ej upptagit till diskussion. Hävdandet

av studentens och andra parters intresse av att »det uppställda utbildningsmålet

kan nås och nås på så kort tid som möjligt» måste kompletteras med synpunkter

på den akademiska utbildningens betydelse för studenternas sociala

fostran. Undervisningen måste ses mot bakgrunden av hela universitetsmiljön.

Utbildningen bör ej organiseras så och utbildningstakten ej uppdrivas så högt att

man allvarligt försvårar ett meningsfullt socialt engagemang från studentens sida

inom och utom universitetsorganisationen. Enligt vår uppfattning är så för närvarande

fallet för flera kategorier av studenter, t. ex. medicine och teknologie

studeranden under deras första studieår.

Skolöverstyrelsen anför i huvudsak följande:

Överstyrelsen vill erinra om arbetssättet vid den översyn av vissa studieplaner

med anledning av grundskolereformen m. m., vilken i år anbefallts av kanslern

för rikets universitet. Översynen har ombesörjts av särskilda, till respektive

fakulteters och sektioners förfogande ställda arbetsgrupper, som utsetts av rektorsämbetet

och bestått av vederbörande ämnesrepresentant(er) samt ett antal

företrädare för övriga lärare i ämnet (ämnena) och för de studerande. För sin

verksamhet har varje arbetsgrupp haft tillgång till en eller två skolämnesexperter.

Också planläggningen och fullgörandet av de många olika undervisningsuppgifterna

kommer att fordra ständig kontakt och samverkan med lärare — icke

sällan tvärsöver fakultetsgränserna — i andra discipliner, som lämnar större eller

mindre bidrag till kursinnehållet i ett visst skolämne. De institutionskollegier,

som utredningen tänkt sig, torde inte bli särskilt tjänliga som arbetsredskap i

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 4 ti

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G4-

detta sammanhang. Det bör därför övervägas, om inte på såväl institutions- som

fakuitetsnivån ett sammanhållande organ bör komma till stånd för de ämnen,

som med\ er kar i den ämnesteoretiska lärarutbildningen i de olika skolämnena.

På annat sätt torde det icke vara möjligt att till en organisk enhet sammangjuta

de olika delar, som konstituerar vissa skolämnen.

I betänkandet beröres frågan, hur utbildningens kvalitet fortlöpande skall

kunna förbättras och utbildningsorganisationens kapacitet och effektivitet samtidigt

höjas. I det sammanhanget betonas den roll, som utbildningsnämnderna

bör spela såsom fakulteternas (sektionernas) specialorgan för utbildningsfrågor.

Vidare framhåller utredningen den nya uppgift, som tiilagts den lokala universitetsförvaltningen,

i det den har att stimulera användningen av nya metoder och

hjälpmedel i undervisningen och att verka för ett fortlöpande erfarenhetsutbyte

på detta område. Överstyrelsen vill starkt framhålla den stora betydelsen av den

fråga som här berörts. Stora ansträngningar görs f. n. att effektivisera och modernisera

lärarutbildningen och lärarfortbildningen för att därigenom få in i undervisningen

de nya arbetssätt, som skall prägla grundskolan och dess påbyggnader.

Ett omfattande pedagogiskt förnyelse- och utvecklingsarbete pågår. Nya hjälpmedel

av olika slag framställes. Resultaten av denna mångsidiga verksamhet

söker man på olika sätt (tryckt material, konsulentverksamhet, informationsverksamhet,

kurser, rikscentralen och länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel

otc.) föra vidare ut på skolans arbetsfält. De riktlinjer för arbetets bedrivande

på det framtida gymnasiet, som föreslagits av gymnasieutredningen, ansluter till

och vidareutvecklar de undervisnings- och studiesätt som på grundskolans område

redan börjat tillämpas i enlighet med anvisningarna i dess läroplan. Det är

under sådana omständigheter en angelägenhet av allra största vikt, att de studerande,

som efter avslutade gymnasiestudier fortsätter med akademiska studier,

vid universiteten kommer att möta undervisnings- och arbetsmetoder, som vidareutvecklar

de metoder, som de lärt känna och tillämpa på gymnasiet.

i ör arbetet att på universitetsnivå stimulera till användning av nya metoder

och hjälpmedel torde nära kontakt med motsvarande arbete inom skolväsendet

kunna vara av värde. Samarbetet med lärarhögskolorna och deras psykologiskpedagogiska

institutioner måste därvidlag vara av betydelse. Genom den dokumentation

av inom konsulentorganisationen vunna erfarenheter, vilken skall äga

rum vid de till lärarhögskolorna anknutna fortbildningsinstituten, kan kontakt

nås även med denna del av utvecklingsarbetet på skolans område.

Veterinärhögskoleutredningen anför:

Förslaget att den lokala petitabehandlingen helt skall ske inom ramen för en i

detta avseende så otymplig organisation som en fakultet, bestående av samtliga

ordinarie lärare inom området kan enligt utredningens mening aldrig leda till en

verkligt granskad och gallrad petitaframställning.

Större konsistoriet i Lund anför:

Konsistoriet har i och för sig inte något att erinra mot vad utredningen anför

rörande fakultetsorganens uppgifter men viil framhålla följande. De fyra anförda

ärendegrupperna uttömmer givetvis inte fakulteternas arbetsuppgifter, som

är långt mera mångskiftande än vad uppräkningen låter förmoda. Här skall endast

eiimas om att fakulteterna i mycket stor utsträckning anlitas som remissorgan,

att de svarar för en del av universitetets vetenskapliga och samhälleliga

kontakter samt att de fungerar som forum för diskussioner och initiativ rörande

s. 347 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 106i 347

samarbetet mellan de olika institutionerna. Man bör ej heller missförstå utredningens

uttalande, att fakultetsorganens arbetsuppgifter icke är i egentlig mening

administrativa. Fakultetsarbetet nödvändiggör ganska omfattande och betungande

sekretariatsgöromål. Fakultetens beslut om utbildningens innehåll och

organisation kräver förberedelser och verkställighetsatgärder, som ofta innefattar

en relativt invecklad författningstillämpning. Såväl petita- som remissarbetet

kräver utredningar och sammanställningar samt skrivning av fakultetens

ståndspunktstaganden.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Konsistoriet har svårt att acceptera det för universitetsutredningen avgörande

skälet mot en lösning med separata organ på fakultetsnivån för utbildningsfrågorna,

å ena sidan, och de vetenskapliga bedömningarna, a andra sidan, nämligen

att planeringsarbetet därigenom skulle bli lidande. I själva verket spelar åtminstone

de stora fakulteterna praktiskt taget ingen roll för sådan planering.

Denna sker inom institutionerna och har på det lokala planet sitt effektivaste

stöd i rektorsämbetet och mindre konsistoriet.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm anför:

Vidkommande fakulteternas uppgifter vill lärarkollegiet ännu en gång uppehålla

sig vid betydelsen, därest odontologiska fakulteter skulle komma till stånd,

av långt gående självständighet för dessa i forsknings- och utbildningsangelägenheter

såsom en grundval för infogande i universitetssamfälligheten.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför:

En grundtanke i utredningens förslag är, att fakulteternas arbete sa langt möjligt

skall begränsas till att gälla samarbete i och för forskning och utbildning.

En mängd rent administrativa uppgifter avses att lyftas bort från fakultetsnivan.

Häremot har lärarkollegiet inga erinringar.

B. Fakultets- och sektionsindelningen

SFS anför i huvudsak följande:

SFS stöder tanken på bildandet av samhälls- och företa gsvetenskapliga fakulteter.

Den beteckning som föreslås för de nya fakulteterna förefaller onödigt

tung.'' SFS föreslår, att benämningen ändras till samhällsvetenskaplig fakultet.

Organisationen ansluter sig till förslaget, att den ekonomiska fakulteten i Lund

skall uppgå i den samhällsvetenskapliga. _

Utredningen föreslår en uppdelning av de matematisk-naturvetenskaphga fakulteterna

i tre sektioner. Till stöd för förslaget kan flera argument anföras, bl. a.

den mycket snabba expansionen inom de berörda ämnena. Det senare förhållandet

är emellertid samtidigt ägnat att inge en viss tveksamhet, eftersom utvecklingstendenserna

är svåra att överblicka. Förslaget innebär också en gränsdragning

mellan varandra mycket närstående forskningsområden, exempelvis biologi

och kemi. SFS anser därför inte, att i nuläget tillräckliga skäl för en sektionsindelning

föreligger.

Organisationen tillstyrker utredningsförslaget i vad avser teknisk, odontologisk

och medicinsk fakultet samt sektionsindelningen vid den förstnämnda av dessa.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

SACO anför:

Inrättandet av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet är en i princip

positiv åtgärd, men då den på delvis formella grunder icke kan genomföras helt

får den egendomliga och otillfredsställande konsekvenser. I enlighet med SACO:s

allmänna inställning om ökad integration av den högre utbildningen finner

SACO, att samma utbildning vid två läroanstalter på samma ort, där den enda

skillnaden ligger i att den ena utbildningen är spärrad, är oacceptabel. I likhet

med samhällsvetareförbundet anser också SACO, att den nyinrättade fakulteten

bör benämnas »Samhällsvetenskaplig fakultet».

TCO yttrar:

Att nu en särskild samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet förordas, hälsar

TCO med tillfredsställelse.

De förslag, som utredningen framfört i syfte att åstadkomma en samordning

av den splittrade utbildningen för lärare, är helt otillfredsställande.

En särskilt tillsatt utredning, lärarutbildningssakkunniga, arbetar för närvarande

med att lägga fram förslag för den framtida lärarutbildningen. Det skulle

därför vara olyckligt, att nu definitivt binda fakultetsindelningen. Om den

nämnda utredningen kommer fram till uppfattningen att all lärarutbildning bör

vara integrerad och att den bör sammanföras till pedagogiska fakulteter, måste

detta nämligen leda till en helt annan fakultetsindelning inom det filosofiska

fältet.

TCO yrkar med hänvisning till vad ovan framförts om den framtida lärarutbildningen,

att i frågan om fakultetsindelningen inte träffas några avgöranden,

förrän även lärarutbildningssakkunniga framlagt sina förslag.

Sveriges Konservativa Studentjörbund anför:

Beträffande den samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteten i Lund föreslår

förbundet att en uppdelning göres i en samhällsvetenskaplig och en ekonomisk

sektion.

Centerns Studentjörbund anför:

Fakultets- och sektionsindelningen bör enligt Studentförbundets mening reformeras

enligt de riktlinjer utredningen dragit upp. Vi vill sålunda ansluta oss till

förslaget om samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteter. För Lunds vidkommande

föreslår utredningen att de samhällsvetenskapliga ämnena inom den humanistiska

fakulteten och den ekonomiska fakulteten föres samman. Samma förfarande

bör enligt Studentförbundets mening eftersträvas i Göteborg.

Sveriges Socialdemokratiska Studentjörbund anför:

Enligt förbundets mening talar de flesta vetenskapliga och utbildningsorganisatoriska

skäl för inrättandet av en särskild .samhällsvetenskaplig fakultet. Som

utredningen påpekar kommer dessutom det starkt ökande behovet av samhällsvetenskapligt

utbildad arbetskraft att leda till en särskilt stark utbyggnad av de

samhällsvetenskapliga institutionerna. Förbundet vill därför liksom utredningen

förorda en särskild samhällsvetenskaplig fakultet.

Sveriges Fria Kristliga Studentjörening anför:

\ i önskar fästa uppmärksamheten pa den dubbla betydelse som begreppet

teologi för närvarande har i svenskt språkbruk, dels konfessionellt normativ teologi,

dels allmänt deskriptiv teologi. Vi önskar därför i klarhetens intresse föreslå

en namnändring av de teologiska fakulteterna till de religionsvetenskapliga fakulteterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

849

Kungl. Maj ds proposition nr 50 år 1964

1960 års lärarutbildningssakkunniga anför:

I sitt betänkande föreslår utredningen en ganska långtgående uppdelning av

nuvarande fakulteter. Från lärarutbildningssynpunkt utgör en så genomgripande

uppdelning en olägenhet med hänsyn till de strävanden till integration olika universitetsämnen

emellan, som måste göra sig gällande utöver de föreslagna fakultetsgränserna.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anför:

Det är enligt lärarrådets mening viktigt, att civilekonomutbildningen handhaves

av ett organ med ett eget ansikte utåt, inriktat på att skapa och vidmakthålla

goda kontakter med det ekonomiska livet. Om det brister i dessa kontakter,

kan följden bli att civilekonomutbildningen isoleras och icke ger det ekonomiska

livet den rekryteringsbas som är avsedd.

Skulle civilekonomutbildningen anförtros åt en samhälls- och företagsvetenskaplig

fakultet av föreslagen sammansättning, blir denna utbildning^ blott en

del av ett större utbildningsprogram och det finns risk att den får stå tillbaka

för andra uppgifter.

Av nu anförda skäl anser lärarrådet att civilekonomutbildningen om möjligt

alltjämt bör anförtros åt självständiga organ av typen handelshögskola eller ekonomisk

fakultet.

Skulle det emellertid anses att skälen för universitetsutredningens förslag överväga,

bör man vidtaga särskilda åtgärder för att inom ramen för den större fakulteten

ge civilekonomutbildningen en särskild målsman. En nära till hands liggande

utväg är att inom den samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteten

skapa en särskild sektion med ansvar för civilekonomutbildningen.

Juridiska fakulteten i TJppsala anför:

Den juridiska fakulteten vill för sin del framhålla, att det ur fakultetens synpunkt

framstår som en fördel, om de samhälls- och företagsvetenskapliga ämnena

på ett eller annat sätt bilda en särskild organisatorisk grupp, med vilken fakulteten

kan etablera ett regelmässigt samarbete i utbildningsfrågor.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför:

Utredningen framhåller att utbildningsorganisationen fordrar »ett nära samarbete

mellan lärare i samtliga de i utbildningen ingående ämnena», att de filosofiska

fakulteternas examensämnen kan medtagas i flera slag av examina, att

en smidig anpassning av utbildningsorganisationen icke främjas av en fakultetsuppsplittring,

»då det synes sannolikt att nya utbildningsbehov lättare och snabbare

tillgodoses inom ett organ än genom samarbete mellan två, sinsemellan fristående

sådana».

I dessa resonemang kan sektionen helt instämma och vill speciellt till den sist

anförda synpunkten foga den anmärkningen att hittills gjorda erfarenheter tycks

visa, att de redan nu statutmässigt möjliga samarbetsmöjligheterna mellan olika

sådana organ (fakulteter eller sektioner), såsom t. ex. upprättandet av ämnesgrupper,

icke fungerat tillfredsställande och att samarbetet över fakultetsgränser

på det administrativa planet inte heller varit utan vanskligheter. Allt detta understryker

vikten av att inte annat än av tvingande skäl utbildningsmässigt och

vetenskapligt varandra närstående ämnen bör placeras i skilda, sinsemellan fristående

fakultetsorgan.

Utredningen konstaterar själv att det både ur vetenskapliga och utbildningsorganisatoriska

synpunkter är svårt att inom gruppen av humanistiska discipli
-

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

ner skilja ut en särskild samhällsvetenskaplig ämnesgrupp. Den bland annat i

vetenskapliga bedömningsfrågor önskvärda homogeniteten i fakultetens sammansättning

uppnås ändå icke genom den föreslagna förändringen, som tvärtom just

i detta avseende skulle medföra uppenbara nackdelar. Om de samhällsvetenskapliga

ämnena med avseende på tilldelningen av vissa stipendier, assistent- och

biträdeshjälp samt forskningsanslag under senare år kommit att intaga en förmånligare

ställning än övriga humanistiska ämnen, så beror väl detta icke på

deras vetenskapliga eller utbildningsorganisatoriska särart.1 Snarare är det så att

man speciellt har önskat understödja dessa ämnen på grund av samhällets stora

behov av forsknings- och utbildningsinsatser just på det samhällsvetenskapliga

området.

Utredningen menar tydligen att fullgoda skäl ännu inte finns för upprättandet

av en fakultet, men att man förväntar sig att utvecklingen skall göra en sådan

fakultet motiverad. Varför denna utveckling inte skulle omfatta också de humanistiska

ämnena så att med samma motivering även en språkvetenskaplig och en

historisk-filosofisk fakultet skulle inrättas, anger inte utredningen.

Sektionen anser att en allmän och snabb upprustning av den samhällsvetenskapliga

forsknings- och undervisningsorganisationen är ofrånkomlig.

Men även om sektionen är av samma uppfattning som utredningen angående

den samhällsvetenskapliga institutionens utbyggnadsbehov, så förstår sektionen

ej varför detta behov skulle kunna tillfredsställas inom den nuvarande fakultetsorganisationens

ram. Sektionen kan på intet sätt gå med på en uppfattning som

förutsätter, att de samhällsvetenskapliga ämnena skulle ha mindre inneboende

dynamik, utvecklingskraft och attraktionsförmåga än andra ämnen, och att de

därför skulle behöva ett särskilt organisatoriskt stöd.

Flertalet av de problem, vilka utredningen berör, när den diskuterar behovet

av särskilda fakultetsorganisationer över institutionsnivån — fördelningen av

resurser, garantin för likvärdiga kursfordringar, samordningen av läroämnen ingående

i en och samma examen, tillgodoseendet av nya utbildningsbehov och

planeringen av forskningen på för flera discipliner gemensamma utredningsprojekt

— kommer enligt sektionens uppfattning att försvåras, därest de samhällsvetenskapliga

ämnena skulle avskiljas från den historisk-filosofiska sektionens

övriga ämnen. Samhällsvetenskapliga problemställningar och metoder förekommer

ju i en rad humanistiska ämnen, och samhällsvetenskaperna kan icke

arbeta utan historiska och filosofiska problemställningar och metoder. Det skulle

exempelvis vara till stor skada både ur utbildnings- och forskningssynpunkt om

man från varandra isolerade sådana ämnen som historia — ekonomisk historia

— statskunskap.

Fn del av olägenheterna med att bryta ut samhällsvetenskaperna skulle kunna

undgås, om dessa bildade en sektion inom den humanistiska fakulteten. Denna

komme då att kvarstå som ett samordnande organ, och man skulle liksom nu

kunna ha vissa gemensamma resurser, vilka fördelades mellan de olika sektionerna

efter vissa angivna regler. Uppdelningen av de olika läroämnena på olika

grupper finge då ej heller en sådan avgörande betydelse som när det gäller en

klyvning på skilda fakulteter och skilda centrala beredningsorgan.

Skulle det emellertid med hänsyn till de samhällsvetenskapliga ämnenas väntade

expansion visa sig att den nuvarande humanistiska fakulteten bleve för stor

1 När utredningen anför reglerna för tilldelning av assistent- och biträdeshjälp till samhällsvetenskapliga

institutionerna som en indikation för att dessa i metodiskt hänseende utvecklats på ett

särskilt sätt, kommer man att tänka på Winnie-the-Pooh och Piglet, som när de var ute i skogen

och jagade inte märkte att det var deras egna spår, som de följde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 190^

och för heterogen, borde det enligt sektionens mening snarare vara språkvetenskaperna

som skulle brytas ut. Vetenskapligt och utbildningsorganisatoriskt är

gränsen betydligt lättare att dra mellan dessa och den historisk-filosofiska sektionens

ämnen än mellan samhällsvetenskaperna och sektionens övriga ämnen.

Under alla förhållanden vill sektionen på det bestämdaste ta avstånd från varje

organisationsåtgärd, som kan ställa dessa senare ämnen i ett försämrat läge. Ett

eventuellt upprättande av en särskild fakultet för de samhällsvetenskapliga ämnena

kräver med nödvändighet att även de språkvetenskapliga och historiskfilosofiska

sektionerna omvandlas till självständiga fakulteter.

Om den nuvarande humanistiska fakulteten skulle splittras upp på flera av

varandra oberoende fakulteter krävs en uppdelning av de resurser som för närvarande

är gemensamma för de olika sektionerna, och särskilda regler måste införas

för att möjliggöra att doktorand- och licentiandstipendier, docentbefattningar

m.m., som ej kan utnyttjas av en fakultet, får utnyttjas av de andra.

Vidare krävs ytterligare utredningar om var sådana ämnen som de historiskt inriktade

ämnena inklusive statskunskap, etnografi, kulturgeografi, pedagogik,

psykologi och praktisk filosofi lämpligen bör placeras, vilka ämnesrepresentanter

som bör ha säte i mer än en fakultet, och vilka övriga samordningsanordningar,

som kan väntas bli erforderliga. Flera skäl talar enligt sektionens uppfattning

för att man vid lösningen av dessa problem bör ta hänsyn till de speciella förhållandena

vid varje enskilt lärosäte, varför man åtminstone under en övergångstid

ej bör sträva till en i detalj likformig organisation de olika universiteten

emellan.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten tillstyrker den föreslagna sektionsuppdelningen. Inom fakulteten

har emellertid tanken framförts att den biologisk-geografiska sektionen skulle

kunna uppdelas ytterligare, så att vissa ämnen, t. ex. zoofvsiologi, fysiologisk

botanik, genetik, mikrobiologi och biokemi skulle bilda en fjärde sektion, som

bleve särskilt lämpad för samarbete med medicinska fakulteten. I avvaktan på

den vidare utformningen av aktuella planer beträffande dylikt samarbete önskar

fakulteten f. n. ej framlägga ett preciserat förslag men avser att återkomma till

denna fråga.

Större konsistoriet i Uppsala instämmer med historisk-filosofiska sektionen beträffande

förslaget om samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteter.

Humanistiska fakulteten i Lund anför:

Fakulteten vill hänvisa till den samhällsvetenskapliga ämnesgruppens särskilda

yttrande och för egen del anmäla, att den icke har något att erinra mot utredningens

förslag om en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet. Den vill emellertid

starkt betona, att detta icke får bidraga till uppfattningen att det föreligger

någon markant och konsekvent skillnad mellan de samhällsvetenskapliga

ämnena och övriga humanistiska ämnen vare sig i fråga om forskningsmetoder

eller forskningsinriktning. I själva verket är gränserna här fullständigt flytande.

Universitetsutredningen föreslår, att humanistiska fakulteten även efter utbrytningen

av den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen förblir uppdelad på två

sektioner, en historisk-filosofisk och en språkvetenskaplig. Många skäl talar

emellertid för att denna klyvning upphör, sedan fakultetens omfång minskats.

Två reservanter inom fakulteten önskar bevara den nuvarande sektionsindelningen

med en historisk-filosofisk och en språkvetenskaplig sektion. En av reser
-

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

vanterna önskar därutöver, att de samhällsvetenskapliga ämnena kvarstår inom

den humanistiska fakulteten men där bildar en särskild sektion.

I det yttrande av sju ledamöter av fakulteten (professorerna i ämnena ekonomisk

historia, kulturgeografi, pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och statskunskap),

till vilket fakultetens majoritet hänvisar, anföres i huvudsak följande:

Vi äro väl medvetna om att inga skarpa gränser kunna dragas mellan olika

forsknings- och utbildningssektorer, men dragas inga gränser bliva de akademiska

beslutande organen numerärt stora med tungrott arbetssätt, varför en

med tiden föränderlig uppdelning i olika fakulteter och sektioner är en ofrånkomlig

följd av universitetens allmänna expansion.

De ämnen, som föreslagits ingå i den nya fakulteten, bilda ett tämligen skarpt

avgränsat område, och den föreslagna uppdelningen har redan förutsetts i skilda

sammanhang.

Vi finner det angeläget att organisationen i detta hänseende är likartad vid

rikets universitet, och föreslår därför, att de samhällsvetenskapliga ämnena vid

Lunds universitet bildar en egen fakultet, som lämpligen bör benämnas samhällsvetenskapliga

fakulteten. Samtidigt skulle den nuvarande ekonomiska fakulteten

kvarstå som fristående fakultet. Att låta de samhällsvetenskapliga ämnena

bilda en särskild sektion inom humanistiska fakulteten vilja vi bestämt avstyrka

med hänsyn till att dessa ämnen har minst lika stor kontakt med ämnen i andra

fakulteter.

I särskild protokollsanteckning anför professorn i psykologi, G. Smith, att han

i valet mellan humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet godtar universitetsutredningens

förslag beträffande psykologiämnets fakultetstillhörighet, men

att övervägande skäl talar för att ämnet hänföres till matematisk-naturvetenskaplig

fakultet (biologisk-geografisk sektion).

I särskilt yttrande till större konsistoriet anför professorn G. Arvidsson i huvudsak

följande:

Hur fakultetsfrågan för de ekonomiska och de övriga samhällsvetenskapliga

ämnenas del lämpligen bör lösas, är väsentligen en fråga om handelshögskolornas

ställning. Denna fråga sammanhänger i sin tur intimt med frågan om förhållandet

mellan å ena sidan civilekonomutbildningen och å andra sidan den utbildning

i främst företags- och nationalekonomi, som ges inom de humanistiska fakulteterna.

Utgår man ifrån att handelshögskolan i Göteborg skall för överskådlig framtid

bibehålla sin ställning som fristående läroanstalt, kan det ligga nära till hands att

med hänvisning till önskemål om så långt möjligt likformig organisation över hela

landet förorda ett bibehållande av den ekonomiska fakulteten i Lund i nuvarande

utformning.

Det finns enligt min mening starka skäl som talar för, dels att icke blott handelshögskolan

i Göteborg utan även handelshögskolan i Stockholm snarast möjligt

införlivas med respektive universitet, dels att i samband därmed de inträdesspärrar,

som nu tillämpas, antingen helt slopas eller, i den män de tillfälligt eller

lokalt skulle behövas, förvandlas från spärr för viss utbildningslinje till ämnesspärr.

Det sistnämnda underlättas självfallet om kursfordringarna i berörda ämnen

göres så långt möjligt enhetliga för olika examina. För närvarande tillämpas i

Lund i ämnet företagsekonomi samma fordringar för och ges samma undervis
-

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kuvcjl. Maj:ts proposition nr 50 ur 106k

ning åt studerande i humanistiska fakulteten och studerande i ekonomiska fakulteten.

Samma ordning borde kunna gälla i hela landet. I ämnet nationalekonomi

finns för närvarande åtminstone i Lund smärre skillnader i kursfordringarna för

civilekonom- respektive filosofiska och samhällsvetenskapliga examina, men

dessa skillnader är av slumpartad karaktär och kan utan olägenhet elimineras;

även undervisningen borde utan olägenhet kunna uniformeras.

Om man vidare finner det vara svårt att motivera att tillträdet till studier i nu

berörda ämnen skulle vara spärrat för ekonomie studerande snarare än för filosofie

och politices studerande —■ för egen del kan jag icke finna annat än att det

minst lika gärna kunde vara tvärtom — så följer tämligen omedelbart slutsatsen

att, i den mån spärrar icke kan undvaras, dessa bör konstrueras som ämnesspärr

och icke som spärr för viss utbildningslinje.

Om man eliminerar skillnaderna ifråga om såväl kursfordringar som inträdesspärr

mellan olika utbildningslinjer inom ämnena företagsekonomi och nationalekonomi,

skulle ett viktigt motiv för bibehållande av handelshögskolornas fristående

ställning bortfalla. De skäl, som talar för att handelshögskolorna bör införlivas

med universiteten, är uppenbara och uppenbarligen starka; det kan inte

gärna vara rationellt att ha två skilda institutioner för samma ämne på samma

plats.

Nu är emellertid förutsättningarna för ett genomförande av den här skisserade

ordningen olika på de olika universitetsorterna. I Lund är redan den del av programmet,

som gäller handelshögskolans inlemmande i universitetet, genomförd.

Antag att även resten av programmet genomföres i Lund, exempelvis i den formen

att samtliga spärrar för de ämnen, som ingår i civilekonomexamen, elimineras.

Så länge icke motsvarande ordning införts i Stockholm och Göteborg, skulle

i detta fall finnas risk för att civilekonomexamen från Lund kommer att få en

viss sekundaprägel, därför att den i Göteborg och Stockholm bibehållna spärren

skulle ge handelshögskolorna på dessa platser ett bättre urval av studenter än

universitetet i Lund.

Det är därför önskvärt att samma ordning införes över hela landet, dock inte

nödvändigtvis från exakt samma tidpunkt. De nu gällande avtal, som reglerar

handelshögskolornas status, kan uppsägas till 1968 (Göteborg) respektive 1969

(Stockholm). Om statsmakterna redan nu kan fixera som sitt program att verka

för att handelshögskolorna integreras med universiteten senast 1968 respektive

1969 — vilket jag förordar — torde man kunna utgå ifrån att detta mål också

kommer att uppnås, och i så fall borde man redan nu kunna genomföra den mera

genomgripande integration av ekonomiska fakulteten i Lund med universitet

som det skulle innebära att, i den mån inträdesspärrarna för berörda ämnen

icke kan helt undvaras, spärrarna genomgående utformas som ämnesspärr och

icke som spärr för viss utbildningslinje, samtidigt som kursfordringar och undervisning

göres så långt möjligt gemensamma för olika utbildningslinjer.

I detta program får fakultetsfrågan en tämligen självklar lösning; Mönstret

bör vara en fakultet med den sammansättning, som universitetsutredningen föreslagit

för Lunds del. Denna fakultet bör dock enligt min mening icke kallas samhälls-

och företagsvetenskapliga fakulteten. Ett mera praktiskt namn är samhällsvetenskapliga

fakulteten.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför:

Fakulteten motsätter sig bestämt en sektionsindelning, som i betydande grad

skulle försvåra dess arbete, isolera dess olika ämnesgrupper och beröva dem en

sakkunskap, som är av väsentlig vikt för behandlingen av många ärenden. Fakul
12

— Bihang till riksdagens ''protokoll 1961. 1 samt. Nr 50

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ning åt studerande i humanistiska fakulteten och studerande i ekonomiska fakulteten.

Samma ordning borde kunna gälla i hela landet. I ämnet nationalekonomi

finns för närvarande åtminstone i Lund smärre skillnader i kursfordringarna för

civilekonom- respektive filosofiska och samhällsvetenskapliga examina, men

dessa skillnader är av slumpartad karaktär och kan utan olägenhet elimineras;

även undervisningen borde utan olägenhet kunna uniformeras.

Om man vidare finner det vara svårt att motivera att tillträdet till studier i nu

berörda ämnen skulle vara spärrat för ekonomie studerande snarare än för filosofie

och politices studerande — för egen del kan jag icke finna annat än att det

minst lika gärna kunde vara tvärtom — så följer tämligen omedelbart slutsatsen

att, i den mån spärrar icke kan undvaras, dessa bör konstrueras som ämnesspärr

och icke som spärr för viss utbildningslinje.

Om man eliminerar skillnaderna ifråga om såväl kursfordringar som inträdesspärr

mellan olika utbildningslinjer inom ämnena företagsekonomi och nationalekonomi,

skulle ett viktigt motiv för bibehållande av handelshögskolornas fristående

ställning bortfalla. De skäl, som talar för att handelshögskolorna bör införlivas

med universiteten, är uppenbara och uppenbarligen starka; det kan inte

gärna vara rationellt att ha två skilda institutioner för samma ämne på samma

plats.

Nu är emellertid förutsättningarna för ett genomförande av den här skisserade

ordningen olika på de olika universitetsorterna. I Lund är redan den del av programmet,

som gäller handelshögskolans inlemmande i universitetet, genomförd.

Antag att även resten av programmet genomföres i Lund, exempelvis i den formen

att samtliga spärrar för de ämnen, som ingår i civilekonomexamen, elimineras.

Så länge icke motsvarande ordning införts i Stockholm och Göteborg, skulle

i detta fall finnas risk för att civilekonomexamen från Lund kommer att få en

viss sekundaprägel, därför att den i Göteborg och Stockholm bibehållna spärren

skulle ge handelshögskolorna på dessa platser ett bättre urval av studenter än

universitetet i Lund.

Det är därför önskvärt att samma ordning införes över hela landet, dock inte

nödvändigtvis från exakt samma tidpunkt. De nu gällande avtal, som reglerar

handelshögskolornas status, kan uppsägas till 1968 (Göteborg) respektive 1969

(Stockholm). Om statsmakterna redan nu kan fixera som sitt program att verka

för att handelshögskolorna integreras med universiteten senast 1968 respektive

1969 — vilket jag förordar — torde man kunna utgå ifrån att detta mål också

kommer att uppnås, och i så fall borde man redan nu kunna genomföra den mera

genomgripande integration av ekonomiska fakulteten i Lund med universitet

som det skulle innebära att, i den mån inträdesspärrama för berörda ämnen

icke kan helt undvaras, spärrarna genomgående utformas som ämnesspärr och

icke som spärr för viss utbildningslinje, samtidigt som kursfordringar och undervisning

göres så långt möjligt gemensamma för olika utbildningslinjer.

I detta program får fakultetsfrågan en tämligen självklar lösning: Mönstret

bör vara eu fakultet med den sammansättning, som universitetsutredningen föreslagit

för Lunds del. Denna fakultet bör dock enligt min mening icke kallas samhiills-

och före tags vetenskapliga fakulteten. Ett mera praktiskt namn är samhällsvetenskapliga

fakulteten.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför:

Fakulteten motsätter sig bestämt en sektionsindelning, som i betydande grad

skulle försvåra dess arbete, isolera dess olika ämnesgrupper och beröva dem en

sakkunskap, som är av väsentlig vikt för behandlingen av många ärenden. Fakul
12

— Bihaiig Ull riksdagens protokoll 19Gb. 1 sand. Nr 50

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 65 år 196b 29

Ökning

eller

minskning

e) 1 kontorist Ae 9 .................................. + 14 988

f) 1 kontorsbiträde Af 2/Ae 5.......................... + H 016

g) Minskning med 1 försöksledare Ae 25 ................

h) Minskning med 1 kontraktsanställd försöksledare Bl.. — 49 716

2. Löneomräkning ........................................ + 15 106

+ 478 000

Motiv. Inledningsvis anför anstaltsstyrelsen bl. a. att dess petitaframställning

i allt väsentligt grundas på 1961 års jordbrukstekniska utrednings

förslag. Verksamheten bör således bedrivas på tre avdelningar, en allmän

avdelning, en rent byggnadsteknisk och en mera planeringsteknisk avdelning.

För att på ett effektivt sätt sprida den information som kan lämnas,

är det av väsentlig betydelse att informationsavdelningen utökas med de

föreslagna specialrådgivarna och upplysningsspecialisten.

I den föreslagna personalorganisationen ingår 31 personer jämte två i

Röbäcksdalen. F. n. är antalet anställda vid anstalten 16, varav tre på specialanslag.

Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader: Omkostnader. För

innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag

av 142 000 kr. Såsom tidigare anförts har anslaget i statsverkspropositionen

(bil. 11 s. 120) uppförts med ett beräknat belopp av 181 000 kr.

Styrelsen för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader hemställer,

att anslaget ökas med 125 500 kr.

Anvisat

Av styrelsen

1963/64

föreslagen

ändring

Utgifter

1. Sjukvård in. in....................

..... 500

+

500

2. Reseersättningar ..................

..... 35 000

+

45 000

3. Utrustning .......................

..... 10 000

+

35 000

4. Publikationstryck .................

..... 19 100

+

10 000

5. Expenser

a) bränsle, lyse och vatten.........

..... 13 000

+

10 000

b) övriga expenser................

..... 24 000

+

25 000

6. Ersättning till jordbruksdriften.....

..... 55 500

—

157 100

+ 125 500

Särskilda uppbördsmedel

Ersättning för vissa uppdrag, försålda meddelanden

m. .........................

15 100

+ 125 000

3 liihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 65

s. 355 Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 50 år 196J+

Enligt konsistoriets mening talar viktiga praktiska skäl för att bibehålla den

ekonomiska fakulteten i dess nuvarande form.

För det första skall enligt utredningens förslag all övrig civilekonomutbildning

i landet ske vid fristående högskolor.

För det andra skulle utredningens förslag medföra stora svårigheter när det

gäller att vidmakthålla och vidareutveckla det nära samarbete, som redan äger

rum mellan den ekonomiska fakulteten samt de svenska och nordiska handelshögskolorna

i förhållande till universiteten.

För det tredje skulle utredningens förslag kunna komma att sätta det stöd som

det sydsvenska näringslivet hittills lämnat den ekonomiska fakulteten i fara.

Detta samarbete är utomordentligt viktigt för såväl utbildningen som forskningen

inom fakulteten. Det är en allvarlig tankeställare att näringslivet, främst

genom sina företrädare i Skånes handelskammare och i fakultetsrådet, ställt sig

absolut avvisande mot förslaget.

Det kan icke vara rätt mot de ekonomie studerande i Lund att genom en organisatorisk

förändring skapa misstro mot deras examen och inge arbetsgivarna

den föreställningen att en ekonomexamen i Lund icke har samma värde som

motsvarande examen vid handelshögskolorna.

Beträffande förslaget om sektionsindelning av den matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten anför konsistoriet följande:

Konsistoriet finner de invändningar, som matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

framfört mot förslaget att uppdela nämnda fakulteter i sektioner, så

allvarliga att det icke kan tillstyrka förslaget.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför:

De anförda skälen finner fakulteten tillsammantagna utgöra tillräcklig grund

för bildande av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet och har därför

på denna punkt intet att erinra mot förslaget. Emellertid förbigår utredningen

de betydelsefulla konsekvenser som den nya fakultetsbildningen skulle medföra

för de kvarvarande humanistiska ämnena och de problem denna skulle aktualisera,

exempelvis de nuvarande sektionernas ombildning till fristående fakulteter,

en fråga som fakulteten anser böra bli föremål för särskild utredning.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg anför:

För den ännu ofullständigt utbyggda Göteborgsfakultetens del framstår sektionsuppdelningen

— i varje fall i dagens läge — som något diskutabel. En del

ämnen med stark anknytning till varandra kommer att tillföras skilda sektioner,

en olägenhet, som utredningen själv pekar på. Över huvud torde de matematisknaturvetenskapliga

fakulteternas ämnen ha så nära samband med varandra, att

lämpligheten av en sektionsindelning kan starkt ifrågasättas. Om sektionsuppdelning

kommer till stånd, torde filosofie kandidatexamen och filosofisk ämbetsexamen

omfattande ämnen från minst två sektioner bliva regel och examen inom

blott en sektion komma att höra till undantagen; med hänsyn till handläggningen

av utbiidningsärenden på sektions-fakultetsnivå synes detta icke vara någon

eftersträvansvärd ordning. Fakulteten vill därför förorda att, åtminstone vad gäller

Göteborg, den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten tills vidare icke

uppdelas i sektioner.

Större konsistoriet i Göteborg ansluter sig till vad matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten anfört rörande sektionsindelning av fakulteten. Konsistoriet ansluter

sig även till vad humanistiska fakulteten anfört rörande benämningen sam
-

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

hälls- och företagsvetenskaplig fakultet också i Göteborg men kräver samtidigt

en utredning rörande samtliga de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas

fördelning på fakulteter och sektioner.

Konsistoriet anför vidare:

Utredningen har föreslagit inrättande av särskilda sektionsgrupper med uppgift

att handha »planeringsarbetet för de institutioner för grundläggande matematisk-naturvetenskapliga

ämnen i Göteborg och Lund, vilka skall vara gemensamma

för två läroanstalter». Konsistoriet avstyrker i likhet med matematisknaturvetenskapliga

fakulteten inrättandet av för universitetet och CTH gemensamma

institutioner i berörda ämnen. Däremot tillstyrkes att institutionsgrupper

bildas för institutionell samverkan mellan de båda lärosätena i vissa ämnen. En

sådan samverkan kan avse bl. a. den förberedande planeringen. Konsistoriet, som

ej biträder förslaget om sektionsindelningen inom matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten, föreslår, att sådana planeringsfrågor som kan beröra både universitetet

och CTH upptas till behandling av fakulteterna, sedan frågorna förberetts av

vederbörande institutionsgrupp. För behandling av dessa ärenden inom den centrala

universitetsstyrelsen framlägges fakulteternas förslag både till fakultetsberedningen

för matematik och naturvetenskap och till fakultetsberedningen för

de tekniska vetenskaperna. Avskrift av förslagen skall samtidigt inges till den

för universitetet och CTH gemensamma samarbetsnämnden, som i dessa frågor

skall ha samma befogenheter som vederbörande konsistorium.

Mot konsistoriets yttrande har professorn A. Attman reserverat sig med följande

motivering:

I likhet med humanistiska fakulteten i Göteborg anser jag att utredningens

förslag såväl om bildandet av en samhälls- och företagsvetenskaplig fakultet som

om denna fakultets sammansättning av särskilt angivna discipliner bort tillstyrkas.

Den utredning, som konsistoriet förordar, anser jag borde begränsas till

frågan om de kvarvarande humanistiska ämnenas ställning.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Otvivelaktigt kommer den kraftiga expansion av den samhällsvetenskapliga

ämnesgruppen, som utredningen räknar med, att medföra en starkt ökad belastning

på förvaltningsorganen. Fråga är emellertid, om inte den föreslagna uppdelningen

i sin tur leder till att svårbemästrade samordningsproblem uppstår, vilka

kräver en proportionellt större insats av administrativ personal. Att sönderdela

en ämnesgrupp som historia — ekonomisk historia — statskunskap är från forskningens

synpunkt orimligt. Även för undervisningsorganisationen innebär en

uppdelning komplikationer, såsom t. ex. för samordningen av läroämnen inom

samma examina eller införandet av nya utbildningslinjer. Med hänsyn till de här

anförda synpunkterna förefaller den lämpligaste lösningen vara, att de samhällsvetenskapliga

ämnena finge ingå som särskild sektion inom den humanistiska

fakulteten.

Utredningen har emellertid avvisat en sådan lösning under motivering, att ett

dylikt arrangemang icke kan fungera på längre sikt. Samma argument synes dock

vara giltiga även för de nuvarande sektionerna, där en skälig utbyggnad och differentiering

snabbt skulle kunna föranleda en analog omvandling till fakulteter,

vilket utredningen dock icke föreslagit. Redan nu torde man dessutom kunna

ifrågasätta, om inte de språkvetenskapliga ämnena forsknings- och undervis
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj:ts proposition nr SO ur 1964

ningsmässigt bildar cn klarare avgränsad grupp än samhällsvetenskaperna, vilket

snarare skulle motivera en utbrytning av dessa ämnen.

Under förutsättning att utredningens vittsyftande förslag om dubbelt fakultctsledamotskap

förverkligas vill fakulteten trots de här redovisade betänkligheterna

icke motsätta sig den utbrytning av de samhälls- oeh företagsvetenskapliga

ämnena till en särskild fakultet, som betänkandet innehåller.

Matematisk-naturvetenskapliga jakulteten i Stockholm anför:

Uppenbarligen verkar fakultetsförsamlingarnas tillväxt och det ökade behovet

av samarbete mellan skilda ämnen i divergerande riktningar. Utredningen har

försökt lösa detta fundamentala problem genom att dels bryta ned de nuvarande

fakulteterna i smärre enheter, dels genom att skapa ett stort antal nya organ för

samarbete mellan dessa nya enheter. Resultatet har blivit en till ytterlighet

komplicerad organisationsform som enligt fakultetens mening inte torde ha

några som helst utsikter att fungera effektivt. Fakulteten förordar, att den bibehålies

i nuvarande odelade form och ges i stort sett de arbetsuppgifter den nu

har.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Konsistoriet avstyrker i enlighet med matematisk-naturvetenskapliga fakultetens

yttrande sektionsuppdelning av fakulteten. Skälen för en utbrytning av de

samhällsvetenskapliga ämnena finner konsistoriet i likhet med humanistiska

fakulteten ej i alla avseenden övertygande men vill icke motsätta sig utredningens

förslag. Namnet på den föreslagna fakulteten — samhälls- och företagsvetenskapliga

fakulteten — är klumpigt och ett smidigare namn bör övervägas.

Eftersom fakultetsnamnen ändå inte ger en uttömmande beskrivning av

ämnesomfattning och utbildningslinjer, ser konsistoriet inget hinder för att fakulteten

benämnes samhällsvetenskapliga fakulteten.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anser det logiskt att ombilda fackhögskolornas

lärarkollegier till fakulteter.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför huvudsakligen följande:

Att utbyta termen lärarkollegium mot fakultet synes medföra vissa fördelar

vid utarbetandet av för hela den akademiska världen avsedda författningar. Benämningen

företagsvetenskaplig synes däremot knappast vara en helt lyckad

nyskapelse. Lärarkollegiet föreslår därför, att man bibehåller termen ekonomisk

fakultet.

Kanslern anför:

Enligt min mening har starka skäl anförts av vederbörande myndigheter vid

universitetet i Lund mot utredningens förslag beträffande den ekonomiska fakultetens

i Lund upphörande som självständig fakultet. I likhet med nämnda universitetsmyndigheter

har jag kommit till den uppfattningen att ifrågavarande

fakultet bör bibehållas. I övrigt har jag funnit mig böra tillstyrka vad utredningen

i förevarande avseenden förordat. De kvarvarande humanistiska ämnenas

ställning och därmed sammanhängande problem torde dock böra bli föremål för

närmare utredning. Även den nya fakulteten i Göteborg synes mig böra benämnas

samhälls- och företagsvetenskapliga fakulteten.

Den av universitetsutredningen föreslagna uppdelningen av varje matematisknaturvetenskaplig

fakultet i tre sektioner, nämligen en matematisk-fysisk, en

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

kemisk och en biologisk-geografisk, har avstyrkts av vederbörande fakulteter

och konsistorier i Lund, Göteborg och Stockholm men tillstyrkts av matematisknaturvetenskapliga

fakulteten i Uppsala, medan konsistoriet i Uppsala icke synes

ha yttrat sig i ämnet. Då vägande skäl synes mig ha anförts mot den föreslagna

sektionsuppdelningen är jag icke beredd att biträda utredningens förslag på

denna punkt.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar i huvudsak följande:

Överstyrelsen vill anmärka, att det knappast kan framstå som tillfredsställande

att skapa en genomgående enhetlig nomenklatur för organ, som i realiteten

ej hava överensstämmande karaktär och uppgifter. Några större svårigheter att

i en gemensam stadga för universitet och högskolor för vissa fall meddela särbestämmelser

torde knappast möta. Däremot måste det synas mindre lämpligt

att i en sådan stadga, exempelvis för en teknisk fakultet, meddela bestämmelser,

som förutsättas i väsentliga hänseenden icke skola gälla och därför i stället sättas

ur kraft genom av Kungl. Maj:t i annan ordning meddelade föreskrifter. Överstyrelsen

finner därför för egen del den vedertagna benämningen »lärarkollegium»

böra bibehållas vid de tekniska högskolorna. Icke heller har överstyrelsen

blivit övertygad om angelägenheten av att där ersätta benämningen »avdelning

(avdelningskollegium)» med »sektion».

C. Fakulteters/sektioners sammansättning

Universitetslärarförbundet (ULF) anför i huvudsak följande:

ULF måste med skärpa kräva att laboratorernas titelfråga äntligen löses i

förevarande sammanhang. I princip samtliga remissinstanser har tillstyrkt ändringen,

som icke skulle föra med sig någon som helst kostnad för statsverket.

Förbundet kan därför icke acceptera att frågan även denna gång undanskjutes.

ULF vill härvid förutskicka, att den nya forskarkarriärutredningen icke utgör

något som helst skäl för ytterligare uppskov. Den titel, som närmast synes böra

ifrågakomma, är professor eller biträdande professor.

I frågan om fakulteters/sektioners sammansättning anför ULF följande:

ULF tillstyrker förslaget att varje fakultet och sektion såsom beslutande församling

skall bestå av de till densamma hörande ordinarie lärarna men anser att

även e. o. docenterna och därjämte forskardocenterna och utländska lektorerna

bör vara representerade i dessa organ.

SACO anför:

Beträffande fakulteternas beslutande församlingar finner SACO, att dessa

förutom de ordinarie lärarna även bör omfatta representanter för e. o. docenterna,

forskardocenterna och de utländska lektorerna. Dessutom bör enligt

SACO:s mening i denna församling ingå valda representanter för kategorierna

assistenter, amanuenser, doktorander och licentiander. I de tekniska fakulteternas

sektioner bör speciallärarna, liksom nu äi fallet, representeras.

TCO anför:

Breddningen av fakulteter/sektioner till att omfatta samtliga inom respektive

områden anställda ordinarie lärare ställer sig TCO positiv till.

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1

Teologiska jakulteten i Uppsala anför väsentligen följande:

Fakulteten instämmer i förslaget att dessa befattningshavare på i utredningen

angivna villkor skall ingå i fakulteten och anser därjämte att forskardocenterna

i sin egenskap av i regel än mer än universitetslektorerna kvalificerade forskare

bör vara fakultetsledamöter.

Juridiska jakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

I fråga om fakulteternas och sektionernas sammansättning vill fakulteten,

ehuru vid densamma universitetslektorer icke finnas anställda, uttala tvekan

beträffande förslaget att göra lektorer till ordinarie ledamöter. Enligt utredningens

förslag skall laborator (motsvarande) deltaga i ärende om tillsättning av

laboratorstjänst (motsvarande). I fakulteten ha delade meningar yppats i detta

avseende. Majoriteten av fakultetsledamöterna fäster vikt vid de ömtåliga problem

ett sådant deltagande kan medföra för en laborator (preceptor). Å ena sidan

kan denne tänkas bli beroende av någon av de sökandes omdöme vid en senare

professorskonkurrens. Å andra sidan kan han då det gäller en laboratur (preceptur)

i samma ämne som hans eget komma att i framtiden konkurrera med en

sökande och därför ha intresse av att dennes skicklighet ej värderas för högt.

Dessa ledamöter anse därför övervägande skäl tala för att endast låta sådana

ordinarie lärare som uppnått slutposter — dvs. professorerna — deltaga i ifrågavarande

ärenden. Häremot har emellertid inom fakulteten invänts, att situationen

i princip icke skilde sig från det fall då en professor bedömde ärenden rörande

tillsättning av professurer.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten har intet att invända mot utredningens förslag till fakultetens

sammansättning och funktion, men vill tillägga att överläkare vid undervisningssjukhus,

under de förutsättningar som ovan nämnts, är att betrakta som ordinarie

akademiska lärare och därför bör ingå såsom fast ledamot i fakulteten i

paritet med universitetslektor, efter förslag av fakulteten i varje enskilt fall.

Dylika överläkare företräder ofta egna och nyinrättade specialiteter inom sjukvården,

och är ofta vetenskapligt mycket framstående, vilket är en ytterligare

motivering.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala tillstyrker utredningens förslag beträffande

ledamotskap för laboratorer. Sektionen anför vidare i huvudsak följande:
Sektionen

finner det också riktigt, att de ordinarie lektorerna blir företrädda i

fakulteter (sektioner). Sektionen delar därvid utredningens uppfattning, att de

icke skall deltaga i ärende som rör tillsättning av professor eller laborator, eller

i ärende rörande betygssättning av doktorsavhandling eller rörande docentförordnande.

Det finns emellertid skäl som talar för en viss begränsning i lektorernas

skyldighet att vara ledamöter i fakulteter och sektioner. Om en generell skyldighet

stadgas för samtliga ordinarie lektorer, kan detta dels leda till att fakulteter

och sektioner blir onödigt stora församlingar, utan att därför ärendena blir mera

allsidigt behandlade, dels medföra att en grupp blir överrepresenterad. Det kan

därför övervägas, huruvida icke endast en ordinarie lektor per ämne bör ges säte

och stämma i fakultet (sektion) varvid studierektor bör vara självskriven som

ämnesrepresentant.

Liknande synpunkter anföres av språkvetenskapliga sektionen i Uppsala.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

Vad angår fakultetens framtida sammansättning har fakulteten konstaterat,

att antalet ledamöter kommer att bli ohanterligt stort icke minst med tanke på

de aktuella kraven på flera toppbefattningar och den väntade stora ökningen

av antalet universitetslektorer. Fakulteten har därför diskuterat olika förslag till

begränsning av antalet ledamöter, exempelvis genom att universitetslektorerna

skulle företrädas av på visst sätt utsedda representanter (en för varje ämne eller

professur).

Utredningen har emellertid föreslagit att beslutanderätten i flertalet ärenden

skall kunna delegeras till dekanus, fakultetsnämnd och utbildningsnämnd, varvid

kan fästas särskilda villkor för beslutanderättens utövande. Om denna delegationsmöjlighet

rätt utnyttjas behöver fakultetens och sektionernas sammanträden

icke bli alltför betungande.

Större konsistoriet i Uppsala anför:

Konsistoriet anser att ordinarie lektorer böra vara representerade i fakultet

och sektion och deltaga i behandling av samtliga ärenden utom sådana som gälla

tillsättning av professorer och laboratorer eller motsvarande, betygsättning å

doktorsavhandling och docentförordnanden. Flera skäl tala emellertid för en begränsning

av lektorernas representation, såsom närmare utvecklats i historiskfilosofiska

sektionens yttrande. I överensstämmelse med sektionen anser konsistoriet

det böra övervägas att begränsa representationen till en ordinarie lektor per

ämne eller professur med studierektor som självskriven ämnesrepresentant. Å

andra sidan ifrågasätter konsistoriet om icke så högt kvalificerade och erfarna

lärare som forskardocenterna böra ha säte och stämma i fakultet och sektion i

vad avser samtliga ärenden med undantag av sådana, som gälla tillsättning av

professor och laborator eller motsvarande samt docentförordnande.

Medicinska fakulteten i Lund yttrar:

Titelfrågan för laboratorerna (motsvarande) måste ovillkorligen lösas inte

minst med hänsyn till frågans allt större betydelse i internationella forskningssammanhang.

Fakulteten hälsar därför med tillfredsställelse, att universitetsutredningen

nu för tredje gången föreslår titeln adjungerad professor, ett förslag,

i vilket fakulteten helt instämmer och som snarast borde genomföras.

Humanistiska fakulteten i Lund har intet att erinra mot att ordinarie universitetslektor

ges säte och stämma i fakultet/sektion. Dock vill fakulteten bestämt

hävda, att den av utredningen föreslagna begränsningen av universitetslektors

ledamotskap bör utvidgas till att omfatta även ärenden rörande förordnande på

docent- eller forskardocenttjänst.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför väsentligen följande:

Fakulteten finner det vara lämpligt, att även lektorerna beredes viss representation

i fakulteten, men anser, att utredningen starkt överbetonat vikten härav

vid framhållandet av utbildningsfrågornas betydelse vid fakultetsarbetet. Den

föreslagna utbyggnaden av de s. k. utbildningsnämnderna kommer såsom framhålles

av utredningen att innebära, att dessa nämnder inte blott blir beredningsorgan

utan i realiteten även kommer att svara för handläggningen av alla utbildningsfrågor.

Dessa omständigheter gör det angeläget, att universitetslektorerna

får en så talrik x-epresentation i utbildningsnämnderna som möjligt, medan där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1064

emot deras deltagande i fakultetens arbete principiellt sett kan begränsas till

bevakandet av utbildningsfrågor av skilda slag. Enligt fakultetens åsikt uppnås

detta enklast genom att den odelade matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

tillföres fyra av konsistoriet utsedda representanter för ifrågavarande universitets

ordinarie universitetslektorer på lämpligt sätt fördelade mellan fakultetens ämnen.

Större konsistoriet i Lund anför:

Enligt konsistoriets mening måste de av fakulteterna anförda synpunkterna bli

föremål för ett allvarligt beaktande. Å ena sidan är det, som universitetsutredningen

framhåller, ej rimligt att från fakultetsarbetet utesluta den lärarkategori,

som handhar en mycket stor del av utbildningen för grundexamina, men å andra

sidan får fakulteternas sammansättning ej förändras så, att utbildningssynpunktcr

kommer att dominera över forskningssynpunkter eller att de stora undervisningsämnena

får en i förhållande till mindre ämnen alltför överväldigande representation.

För egen del finner konsistoriet, att problemet enklast löses så, att

lektorsledamöternas antal begränsas antingen till en lektorsledamot per ämne

eller till en fjärdedel av fakultetens eller sektionens professurer och laboraturer

(motsvarande). För den händelse denna föreskrift nödvändiggör val, bör valet

göras av fakultetens (sektionens) ordinarie universitetslektorer själva och avse

en tid av tre år.

Konsistoriet tillstyrker universitetsutredningens förslag att universitetslektorerna

icke skall äga rätt att deltaga i behandlingen av vissa fakultetsärenden.

Beträffande laboratorernas titelfråga instämmer konsistoriet i medicinska fakultetens

uttalande.

Medicinska jakidteten i Göteborg anför:

Fakulteten vill framhålla, att universitetsutredningen allför litet beaktat de

kliniska lärarnas ställning i organisationen. Dessa befattningshavare är alla docentkompetenta

och många t. o. m. väl professorskompetenta. Med hänsyn till

att de innehar sexårsförordnande med möjlighet till omförordnande obegränsat

antal gånger, intar de i realiteten ungefär samma ställning på en klinik som laboratorerna

(motsvarande) på institutionerna. Fakulteten har vid flera tillfällen

framhållit, att dessa befattningar borde omvandlas till ordinarie tjänster, förslagsvis

i lönegrad B 1 med samma tillsättningsförfarande, kompetenskrav och

ställning som laboratorerna. Intill dess så eventuellt blir fallet, föreslår fakulteten,

att de kliniska lärarna erhåller samma ställning i organisationen och förvaltningen

som universitetslektorerna. Detta är desto mer motiverat som de vetenskapliga

kompetenskraven är högre för klinisk lärare än för universitetslektor.

Fakulteten har tidigare vid flera tillfällen framhållit angelägenheten av att

la bora tors gruppens titeljråga får en tillfredsställande lösning. Den delar universitetsutredningens

uppfattning att tjänstebenämningen bör vara adjungerad professor

och uttalar förhoppningen att denna gamla fråga med det snaraste blir

löst.

Humanistiska jakidteten i Göteborg anför:

Då även vissa andra grupper av ärenden i utpräglad grad avser vetenskapliga

bedömningsfrågor och lektorerna har sin primära uppgift på utbildningsområdet,

anser fakulteten att lektorernas deltagande i fakultets- och sektionsarbete måste

avgränsas genom bestämmelsen att de skall äga säte och stämma i fakultet och

sektion enbart vid behandlingen av utbildningsärenden och ärenden angående

fördelning av stipendier till de studerande.

12* — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 50

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten befarar, att om alla ordinarie universitetslektorer skulle äga säte

och stämma i sektion och fakultet, detta kunde medföra en stark överrepresentation

såväl av kategorin universitetslektorer som av ämnen med stor tillströmning

av studerande. Det torde därför böra övervägas om icke universitetslektorernas

representation i sektion och fakultet borde på lämpligt sätt begränsas. Fakulteten

vill för sin del tillstyrka att, såframt sektionsindelning icke sker, en ordinarie

universitetslektor per ämne får säte och stämma i fakulteten vid handläggning av

utbildningsärenden. Vid eventuell uppdelning i sektioner vill fakulteten tillstyrka,

att en ordinarie universitetslektor per ämne får säte och stämma i sektion

vid behandling av utbildningsärenden. Fakulteten vill emellertid avstyrka, att

lektorerna i detta fall även får säte och stämma i fakultet.

Större konsistoriet i Göteborg anför i huvudsak följande:

De föreslagna nyindelningama av de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna bottnar uppenbarligen i en strävan att söka förhindra

att dessa fakulteter skall bli alltför stora och tungmanövrerade. Den

matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vill för sin del röja denna olägenhet

ur världen genom att begränsa lektorernas representation till en lektor per ämne.

Konsistoriet vill livligt förorda detta förslag med det förtydligandet, att lektorsrepresentationen

endast skall avse ämne eller ämnesområde som är företrätt av

professor eller laborator (motsvarande). Om sättet för utseende av dessa representanter

för universitetslektorerna bör beslut fattas, sedan lektorerna själva inkommit

med förslag därom. Båda de filosofiska fakulteterna önskar dessutom

begränsa lektorernas medverkan till utbildnings- och studcntstipendieärenden.

En på så sätt formulerad begränsning av lektorernas rätt att deltaga i fakultetsoch

sektionsärendens behandling förefaller emellertid mindre lycklig. Konsistoriet

vill i stället i likhet med utredningen förorda ett stadgande av innebörd, att universitetslektor

icke skall äga deltaga i behandlingen av vissa, särskilt angivna

ärenden, vilka har karaktär av vetenskapliga bedömningsfrågor, såsom tillsättande

av vetenskapliga tjänster, dvs. professurer, laboraturer (motsvarande) och

docenturer samt ärenden rörande disputationsprov.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför:

Med den utökning av antalet ordinarie universitetslektorat, som måste komma

i en nära framtid, blir dessa organ mycket stora och alldeles ohanterliga församlingar,

om utredningens förslag skulle realiseras. Fakulteten vill därför föreslå ett

arrangemang för universitetslektorernas representation, enligt vilket antingen en

universitetslektor per ämne eller lektorer till samma antal som professorerna i

ämnet ges säte och stämma i fakultet och sektion. Om universitetslektor utsetts

till studierektor, bör vederbörande vara självskriven som ämnesföreträdare enligt

den föreslagna modellen. Fakulteten är i övrigt mycket positiv till universitetslektorsrepresentationen,

men praktiska skäl framtvingar en begränsning.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm förordar, att fakulteten

kompletteras med representanter för universitetslektorerna och anför till stöd

härför följande:

Starka skäl talar för att universitetslektorerna i sin egenskap av ordinarie lärare,

bör vara representerade i fakulteten vid handläggning och beslut i alla frågor

som rör utbildningens innehåll och organisation. Fakulteten menar dessutom

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj:ts ''proposition nr 50 år li)6Ji

363

att dessa representanter för universitetslektorerna också bör deltaga med rösträtt

när det gäller tillsättande av ordinarie universitetslektorat. Däremot synes det

enligt fakultetens mening icke vara nödvändigt att samtliga ordinarie universitetslektorer

är medlemmar av fakulteten. Inskränkes antalet till de universitetslektorer

som utsetts till studierektorer vinner man den fördelen att antalet medlemmar

i fakulteten begränsas och inte automatiskt växer med det ökade elevantalet.

Fakulteten föreslår sålunda att utöver professorer och laboratorer även

studierektorer ingår som ordinarie ledamöter i fakulteten. Antalet studierektorer

torde kunna begränsas till fem motsvarande skolämnena matematik, fysik, kemi

och biologi. Den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet

skulle i så fall komma att omfatta 19 professorer, 8 laboratorer och 5

studierektorer, totalt 32 personer. Detta antal torde inte i och för sig motivera

någon delning av fakulteten.

Större konsistoriet i Stockholm yttrar:

Enligt konsistoriets mening är det lika självklart att universitetslektorerna

skall vara representerade i fakulteten som att det icke är nödvändigt att varje

lektor sitter i fakulteten. Konsistoriet vill för sin del förorda att studierektor alltid

är självskriven ledamot av fakulteten och att, där studierektor saknas, en

ordinarie universitetslektor i ämnet utses att ingå såsom ledamot i denna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför:

Lärarkollegiet anser att laboratorernas och motsvarande lärares titelfråga bör

lösas, icke så som universitetsutredningen föreslagit med införande av den alls

icke adekvata benämningen »adjungerad professor» utan med professorstiteln.

Att universitetslektorerna beredes säte och stämma i fakulteterna betraktar

lärarkollegiet som en naturlig konsekvens av de principer, som universitetsutredningen

haft som grund för sina förslag.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, anför:

Lärarkollegiet anser, att utredningens förslag angående fakultetens sammansättning

och funktion i stort sett är väl avvägda beträffande de medicinska fakulteterna.

Lärarkollegiet anser dock att även överläkare i självständigt ämne

vid universitetsklinik bör få rätt att ingå som fast ledamot av den medicinska

fakulteten efter förslag av fakulteten i varje enskilt fall.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö finner titeln adjungerad professor

för laborator mindre god och föreslår i stället, att laboratorerna benämnes

professorer. Samma ståndpunkt intar Svenska Tandläkaresällskapet.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför:

Beträffande fakulteternas sammansättning har lärarkollegiet ingen annan erinran

än att lektorsrepresentationen — med hänsyn till önskvärd balans inom

fakulteten — bör bestämmas till en lektor för varje huvudämne.

Kanslern anför:

Enligt utredningens förslag skall samtliga ordinarie universitetslektorer vara

ledamöter i fakultet och sektion. I nära anslutning till vad som föreslagits i flera

av remissyttrandena vill jag föreslå att lektorsrepresentationen begränsas till en

universitetslektor per ämne, som är företrätt av professor eller laborator.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 190i

Lärarkollegiet vid farmaceutislca institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget utlåtande, tillstyrker universitetsutredningens förslag beträffande

fakulteternas sammansättning. Lärarkollegiet ansluter sig vidare till

förslaget beträffande omreglering av institutets laboratorstjänster till tjänster i

Bo 1. Däremot anser kollegiet tjänstebenämningen adjungerad professor vara

inadekvat och föreslår i stället titeln professor.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar i huvudsak följande:

Överstyrelsen vill erinra, att om lärarkollegierna (fakulteterna) skulle omfatta

samtliga ordinarie lärare i enlighet med utredningens förslag, antalet ledamöter

redan för närvarande skulle uppgå till 111 vid tekniska högskolan i Stockholm

och 101 vid Chalmers tekniska högskola. Överstyrelsen delar den av utredningen

själv uttalade uppfattningen, att en realbehandling av ärendena med hela fakulteten

därmed givetvis blir en orimlighet, så mycket mera som särskilt antalet

universitetslektorer under de närmaste åren kan förväntas komma att växa avsevärt.

Vad universitetsutredningen föreslagit i fråga om fakultets (lärarkollegiums)

sammansättning i akademiska befordringsärenden kan överstyrelsen

emellertid tillstyrka med hänsyn till den inskränkning av antalet ledamöter, som

därvid för olika fall förutsatts. Däremot synes det överstyrelsen önskvärt att

fakultet (lärarkollegium) jämväl i övrigt begränsas och överstyrelsen vill därutöver

förorda, att antalet universitetslektorer i allt fall inskränkes till en inom

varje ämne.

Överstyrelsen tillstyrker, att i enlighet med utredningens förslag universitetslektor

blir ledamot av avdelningskollegium (sektion). Speciallärare, vilken är

institutionschef, bör enligt överstyrelsens åsikt — såsom för närvarande är fallet

— obligatoriskt vara ledamot av avdelningskollegium (sektion).

D. Fakultetsarbetets organisation

Svenska Teknologföreningen yttrar i huvudsak följande:

Grundprincipen för utredningen vid utformandet av den akademiska utbildningen

har varit att det uppställda utbildningsmålet skall nås på så kort tid som

möjligt. Svenska Teknologföreningen anser detta vara en viktig princip. Viktigt

är även att den genomsnittliga reella studietiden så nära som möjligt överensstämmer

med den nominella. Studiegången skall dock vara sådan att studerande

med studiesvårigheter har möjlighet att bedriva studierna i en långsammare takt.

I utbildningsorganisationen bör därför även ingå en effektiv studievägledning

och studieuppföljning, kombinerad med en kuratorsverksamhet liknande den som

för närvarande på försök bedrives vid tekniska högskolan i Stockholm.

Utredningen framlägger förslag till utbildningsnämnder, vilka skall fungera

som specialorgan i utbildningsfrågor. Föreningen tillstyrker utredningens förslag

till inrättande av dylika vid de tekniska högskolorna dels på sektionsnivå och

dels på fakultetsnivå.

Föreningen vill även tillstyrka utredningens förslag om att studentrepresentanter

skall få deltaga i sektionens överläggningar i ärenden som gäller utbildningen.

Enligt utredningen skulle ett dylikt förfarande redan finnas vid de tekniska högskolorna.

Personliga ställningstaganden av enskilda professorer har gjort att rekommendationerna

icke alltid föranlett de önskade åtgärderna. Detta gör det

nödvändigt att de studerandes närvarorätt blir stadgebunden samt att de klart

utsäges vilka frågor som är att betrakta som utbildningsfrågor.

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196% 365

Tekniska samjundet i Göteborg tillstyrker förslaget om utbildningsnämndo.

SFS anför huvudsakligen följande:

Om tolkningen av undervisningsnämndernas kompetens liar delade meningar

rätt vid flera tillfällen. Dels liar ifrågasatts om nämnderna generellt skulle äga

rätt att befatta sig med vissa typer av ärenden, exempelvis frågor rörande examinationens

organisation, dels har oklarhet rått i enskilda ärenden, bl. a. sådana

som remitterats till fakulteterna för yttrande. Ett mycket belysande exempel

härpå är det föreliggande betänkandet, vilket vederbörande studentrepresentanter

i något fall förvägrats uppta till behandling i undervisningsnämnd.

SFS finner det därför synnerligen tillfredsställande, att utredningen sökt precisera

de ärendetyper, som nämnderna skall äga yttra sig över. Organisationen

förutsätter således liksom utredningen, att nämnderna skall äga behandla alla

utbildningens angelägenheter.

Utredningen understryker nödvändigheten av en uppföljning av studieresultat

och studietider. SFS ansluter sig till dess förslag att den utbildningsadministrativa

avdelningen skall svara för insamlandet av material som belyser dessa förhållanden.

SFS noterar tacksamt att utbildningsnämnder i överensstämmelse med av

organisationen tidigare framförda synpunkter skall inrättas vid samtliga fakulteter.

SFS tillstyrker också förslaget att vid de tekniska fakulteterna utbildningsnämnder

jämväl skall inrättas för var och en av fakulteternas sektioner.

Slutligen vill SFS understryka vad de sakkunniga anför om möjligheten för

nämnderna att arbeta på avdelningar, vilket tillgodoser behovet av en uppdelning

efter olika utbildningsmål. Man kan också ifragasätta, om inte upprättandet

av separata utbildningsnämnder inom en och samma fakultet eller sektion kan

komma att te sig som en befogad åtgärd.

SFS tillstyrker i huvudsak vad utredningen föreslår rörande utbildningsnämndernas

sammansättning. Vidare skall understrykas det betydelsefulla i att nämnderna

genom tillfälliga adjungeringar till sig kan knyta erforderlig sakkunskap

på såväl lärar- som studentsidan. I speciella fall kan också en adjungering av

särskilda intressenter vara att rekommendera redan på denna nivå, så t. ex. kan

en representant med erfarenhet av metodisk undervisning vid lärarhögskola deltaga

vid behandlingen av frågor som rör lärarutbildningen.

SACO anför i huvudsak följande:

SACO finner det värdefullt, att utbildningsnämnderna institutionaliseras och

inrättas vid alla lärosäten. Enligt utredningens uppfattning kommer nämnderna

mycket snart att vinna ställning som de i realiteten avgörande organen vid utbildningsfrågornas

behandling på fakultetsnivå. Denna bedömning förefaller SACO

realistisk och i konsekvens härmed bör nämnderna ges formell beslutanderätt i

sådana utbildningsfrågor, som skall avgöras på det lokala fakultetsplanet. Det

bör enligt SACO:s mening övervägas, om nämndernas kompetensområde bör utvidgas

till att gälla även tillsättningsärenden av icke ordinarie befattningshavare.

En förutsättning härför är att klara administrativa regler skapas för sådana tillsättningsfrågor.

Beträffande förslaget till utbildningsnämndernas sammansättning har SACO

ingen erinran bortsett från att, om nämnderna ges formell beslutanderätt, antalet

studentrepresentanter minskas från tre till två och en representant väljes av

fakultetens eller sektionens docenter, extra universitetslektorer, biträdande lärare

och forskarassistenter. Vid de odontologiska fakulteterna bör avdelningstandläkarna

vara representerade i utbildningsnämnderna.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

TCO anför huvudsakligen följande:

TCO finner det angeläget att utbildningsnämnderna ges sammansättning, befogenheter

och funktioner, som svarar mot deras betydelse för utbildningens rätta

anordnande. Särskild vikt måste härvid läggas vid utarbetande av studieplaner,

så att utbildningen kan bli målinriktad på önskvärt sätt. I det fallet borde redan

på fakultetsnivå även allmänintresset, främst representerat av avnämar- och

arbetstagargrupper, garanteras visst inflytande. TCO vill därför föreslå, att utöver

den representation som utredningen tänkt sig skall företrädare för avnämare

och arbetstagare med anknytning till respektive utbildningsområden finnas med

i utbildningsnämnderna.

TCO ifrågasätter, om inte fakultets/sektionsnämnd obligatoriskt borde inrättas.

Denna borde i sa fall ges samma befogenheter och funktioner i fråga om

forskningen som utbildningsnämnderna förutsätts få i fråga om utbildningen.

Även i sådana nämnder kunde representanter för näringslivet, dvs. avnämare

och arbetstagare med anknytning till respektive områden, säkerligen vara av

värde.

För att de för respektive uppgifter lämpligaste personerna skall utses, förordar

TCO, att dekanus och prodekanus, liksom institutionernas prefekter och studieledare,

^ tillsätts av den lokala universitetsstyrelsen. Detta kan då ske efter förslag

från fakulteten/sektionen.

För att samverkan mellan fakulteterna/sektionerna skall kunna ske på lämpligaste

sätt förordar utredningen att det skall kunna inrättas ämnesgrupper, kompletterade

sektioner, sektionsgrupper och fakultetsgrupper. TCO finner frågan

om samverkan av antytt slag mycket väsentlig och tillstyrker de olika formerna

härför. Organisationen finner det också riktigt, att Kungl. Maj:t bestämmer

fördelningen av åligganden mellan de olika organen på fakultetsnivån.

Garantilånenämnden anför i huvudsak följande:

Mot bakgrund av sina erfarenheter vill nämnden kraftigt instämma i vad

utredningen anför rörande handläggningen av utbildningsärenden på fakultetsnivå.

Utbildningsnämnderna bör betraktas som fakulteternas specialorgan för

utbildningsfrågor snarare än som rena beredningsorgan, och avgörandet i de

flesta utbildningsärendena kommer i realiteten att fattas vid behandlingen i utbildningsnämnd.

Utredningen föreslår även, att fakulteterna skall ges möjlighet

att delegera beslutanderätten i utbildningsärenden till nämnderna. Garantilånenämnden

vill för sin del understryka, att sådan delegering bör vara det normala.

Studiesociala utredningen anför:

Studiesociala utredningen har observerat universitetsutredningens förslag att

utbildningsnämnderna skall fungera som kontaktorgan mellan universiteten och

statsstipendienämnderna eller dessas framtida motsvarighet. Studiesociala utredningen,

som finner detta förslag väl motiverat, avser för sin del att framlägga

förslag om förstärkta utredningsresurser för sistnämnda slag av organ. Härigenom

torde förutsättningar på ömse håll komma att finnas för ett aktivt samarbete

kring den akademiska utbildningens organisationsfrågor. Frågorna om

den akademiska utbildningens effektivitet och studietidens längd är nämligen

— som universitetsutredningen också understryker — ingalunda uteslutande en

intern universitetsangelägenhet utan en angelägenhet för hela samhället och

fordrar ett samarbete mellan ett stort antal intressenter, däribland de myndigheter

som närmast har att svara för samhällets ekonomiska stöd till studenterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964 067

Gymnasieutredningen anför:

Enligt universitetsutrcdningcns förslag åvilar på det lokala planet kontrollen

av studieresultaten liksom uppgiften att »vidtaga eller föreslå erforderliga förändringar

i utbildningens innehåll och organisation» fakulteterna/sektionerna.

Om dessa församlingar, som oftast kommer att omfatta 10—20 personer verkligen

blir så arbetsdugliga som man måste kräva synes tveksamt. Utredningen

synes också förutsätta att de i betydande utsträckning skall arbeta genom olika

nämnder. Då det gäller utbildningsfrågor är det den s. k. utbildningsnämnden

som är av intresse. Genom dess sammansättning med inslag från alla lärarkategorier

och en stark studentrepresentation har universitetsutrednmgen såvitt

gymnasieutredningen kan finna avsevärt ökat förutsättningarna för att nämnden

tillfredsställande skall kunna fullgöra sina uppgifter. Ett frågetecken vill

gymnasieutredningen dock sätta för förslaget om ordförandepostens besättande.

Sammankopplingen med tjänsteställningen, vilket innebär att endast professorei

kan ifrågakomma som ordförande, är otidsenlig och otillfredsställande även i sa

måtto som sannolikt majoriteten av nämndens ärenden kommer att gälla elc
mentarutbildningen.

. . , ,

Vissa utbildningsnämnder kommer att få viktiga uppgifter i samband nied

lärarutbildningen. Det är synnerligen angeläget att behandlingen av dessa frågor

sker i nära samarbete med dom som — enligt gymnasieutredningens mening

bör ha det närmaste ansvaret för lärarutbildningen,, nämligen lärarhögskolorna.

Av allt att döma kommer att i anslutning till varje universitets/högskoleort i

framtiden finnas en lärarhögskola. Gymnasieutredningen vill föreslå att da utbildningsnämnd

behandlar ärende som på något sätt berör lärarutbildning ska

med nämnden adjungeras representant för den näraliggande lärarhögskolan.

Representanten bör vara lärarhögskolans rektor eller den han i sitt ställe sätter.

Teologiska fakulteten i Uppsala anför:

Utredningen föreslår att utbildningsnämnder skall ersätta de nuvarande undervisningsnämnderna.

Man observerar i detta sammanhang att utredningen i

sådan utsträckning ersätter ordet »undervisning» med »utbildning» att det bär

osäkert om utredningen över huvud taget anser att det vid ett universitet i fortsättningen

skall få förekomma någon undervisning, som icke omedelbart syltar

till en bestämd typ av utbildning. Påfallande är att de organ, som enligt utredningens

mening skulle bli de »i realiteten avgörande organen vid utbildningsfrågornas

behandling på fakultetsnivå» och »de verkliga barama av fakulteternas

ansvar för utbildningens innehåll och organisation» till 50% skulle besta av

personer, som icke är akademiska lärare, varvid 5 av 8, dvs. majoriteten av

ledamöterna av utbildningsnämnden, icke tillhör fakultet eller sektion. Fakulteten

anser att utbildningsnämnden antingen skall fungera som rådgivande organ,

i vilket fall fakulteten med viss tvekan kan godtaga den föreslagna sammansättningen

eller också att utbildningsnämnden såsom fakultetens särskilda organ i

hithörande frågor erhåller beslutanderätt, i vilket fall de högre akademiska

lärarna, enkannerligen fakultetsledamöterna måste erhålla en betydligt fylligare

representation, svarande mot deras faktiska ansvar såsom ämbetsmän.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför:

I avsnittet om fakulteternas och sektionernas organisation uttalar utredningen,

att den räknar med att utbildningsnämnderna bli de verkliga bärarna av fakulteternas

ansvar för utbildningens innehåll och organisation och markerar uttalandets

betydelse genom att infoga att detta »bör klart sägas ifrån». Detta synes

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196£

dock vara svårt att förena med vad som säges i den föreslagna stadgan, och för

den juridiska fakulteten framstår det som ofrånkomligt, att fakulteten såsom

sådan måste vara den verkliga bäraren av nämnda ansvar. Fakulteten kan icke

undandraga sig det reella ansvaret i detta hänseende, hur viktig och värdefull

än fakultetens utbildningsnämnd kommer att vara.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakultetsnämnden bör för medicinska fakultetens vidkommande föreskrivas

ha följande sammansättning: dekanus, prodekanus, en ordinarie lärare, två ordinarie

lärare (dock ej professor), eventuellt flera ledamöter.

Fakulteten instämmer med utredningen i att utbildningsnämnden, motsvarande

den nuvarande undervisningsnämnden, har en viktig funktion inom fakulteten.

Fakulteten föreslår att en studierektor skall väljas bland fakultetens

ordinarie lärare för en tid av tre år åt gången, samt att denne studierektor

automatiskt skall ingå i utbildningsnämnden.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför i huvudsak följande:

Beträffande de föreslagna utbildningsnämnderna delar sektionen utredningens

uppfattning, att det är ändamålsenligt att en sådan nämnd, liksom nu är fallet,

finnes för var och en av fakultetens sektioner.

Liksom utredningen är sektionen av den meningen, att det formella ansvaret

för utbildningens innehåll och organisation på universitetsplanet alltfort bör

ligga hos fakulteter och sektioner.

Om dessa utbildningsnämnder icke längre skall fungera som rena beredningsorgan

eller organ för överläggningar mellan lärare och studenter, utan bli »de

verkliga bärarna av fakultetens ansvar för utbildningens innehåll och organisation»,

kan sektionen emellertid icke acceptera utredningens förslag beträffande

nämndernas sammansättning. En sektion eller fakultet kan knappast förväntas

bära det formella ansvaret i frågor, som i realiteten skall avgöras inom ett organ,

där en så betydande del består av personer som icke är fakultets- eller sektionsledamöter.

Sektionen finner sålunda, att denna del av förslaget bör modifieras därhän,

antingen att utbildningsnämnderna fortsätter att fungera som rena beredningsorgan,

i vilket fall utredningens förslag till sammansättning skulle kunna godtagas,

eller att dessa nämnder blir fakulteternas och sektionernas specialorgan

för utbildningsfrågor, där dessa frågor i realiteten avgöres. Detta senare alternativ

förutsätter enligt sektionens mening med nödvändighet, att de högre akademiska

lärarna och speciellt fakulteternas och sektionernas ledamöter där får

en dominerande ställning. Sektionen finner det också vara av vikt, att i görligaste

mån alla lärarkategorier, alltså även e. o. docenter, är representerade i nämnden.

Sektionen finner det mycket tacknämligt, att utredningen i detalj belyst

samarbetsfrågorna på fakultetsnivå och givit förslag till stadgemässiga former

för deras lösande.

Behov finns givetvis av att upprätta beredningsorgan inom fakultet och sektion

närmast motsvarande de nuvarande petitakommittéema. Sektionen är

emellertid mer tveksam om nödvändigheten av att stadgemässigt föreskriva

dessa sistnämnda organs sammansättning.

_ Sektionen delar utredningens uppfattning att den nuvarande dekanusinstitutionen

kan kvarstå i väsentligen oförändrad form och vill understryka, att det

är viktigt att utredningen vinner fullt beaktande för sitt förslag, att dekanus

skall medges en mot arbetet såsom dekanus svarande partiell tjänstebefrielse.

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

Vad beträffar utbildningsnämnderna anser sektionen det omotiverat att icke

behålla nuvarande benämning undervisning snämnder. Likaledes finner sektionen

utredningens förslag att öka antalet ledamöter i utbildningsnämnden från 7 till 8

med en representant för assistenter m. fl. omotiverat med hänsyn till att enligt

hittills gjorda erfarenheter i undervisningsnämnderna studentrepresentanterna

ofta tagits bland assistentgruppen. Mera berättigat vore att utöka antalet lärarrepresentanter.

För övrigt synes det sektionen rimligt, att lärarledamöternas

antal är större än studentrepresentanternas, särskilt som det är fakulteterna

(sektionerna), som bära det yttersta ansvaret för de beslut som fattas inom

undervisningsnämnderna. Även om dessa äro att betrakta som beredningsorgan,

kommer deras handläggning av utbildningsfrågor i realiteten att bli avgörande

för ärendenas utgång.

Utredningens förslag om fakultets- och sektionsnämnder tillstyrkes, likaså

förslaget att bereda möjlighet för dekanerna att erhålla en mot arbetet som

dekanus svarande partiell tjänstebefrielse.

Större konsistoriet i Uppsala anför:

Konsistoriet, som beträffande utbildningsnämnderna hänvisar till den i ett

flertal yttranden framförda kritiken mot utbildningsnämndernas sammansättning

och uppgifter, anser det för sin del oundgängligt att fakulteterna även i

fortsättningen skola ha ansvaret för undervisningens omfattning och innehåll och

att utbildningsnämnden sålunda som hittills fungerar enbart som fakultetens

respektive sektionens rådgivande och beredande organ i undervisnings- och utbildningsfrågor.

Juridiska fakulteten i Lund anför:

För vinnande av en viss lättnad i de akademiska lärarnas administrativa

arbetsbörda bör enligt fakultetens mening möjlighet införas att delegera beslutanderätten

i rutinärenden till fakultetens sekreterare.

Som utredningen anfört kommer dekanatet att medföra ett högst betydande

ansvar och omfattande arbetsuppgifter. Dekanus måste därför enligt fakultetens

mening beredas en avsevärd nedsättning av undervisningsskyldigheten.

Större konsistoriet i Lund anför:

Universitetsutredningen understryker, att den betydelse utredningen tillmätt

fakultetsorganen, framför allt beträffande planeringsarbetet för läroanstalternas

fortsatta utbyggnad, innebär ett högst betydande ansvar och en omfattande

arbetsuppgift för dekanerna. Dessa måste ovillkorligen avlastas från samordnings-

och sekretariatsgöromål genom till deras förfogande stående fakultetssekreterare,

och bör dessutom tillförsäkras en avsevärd nedsättning i sin undervisnings-

och examinationsskyldighet för att kunna hålla nödig kontakt med sin

forskningsverksamhet.

Humanistisk fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten får med skärpa framhålla att utbildningsnämnderna — liksom hittillsvarande

undervisningsnämnder — bör ha karaktären av beredningsorgan

och att det direkta ansvaret för utbildningsärendena liksom nu i sista hand

måste ligga hos fakulteten. Då även med denna inskränkning i verksamheten

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

utbildningsnämnderna kommer att få flera uppgifter än undervisningsnämnderna

är det angeläget att sakkunskapen blir väl företrädd och att vikten av kontinuitet

beaktas. Fakulteten föreslår därför att lärarnas representation utökas med

ännu en ledamot, så att både universitetslektorer och docenter samtidigt kan

vara företrädda i utbildningsnämnden. Fakulteten anser det vidare önskvärt att

en av representanterna för de studerande är licentiand eller doktorand.

Fakulteten finner att utbildningsnämndernas tänkta uppgift att »ägna uppmärksamhet

åt studieförhållandena» kan ge upphov till tolkningssvårigheter och

diskussioner om nämndernas kompetensområde. Fakulteten finner att denna

allmänt hållna formulering borde preciseras eller helt slopas.

Fakulteter och sektioner skall såsom beredningsorgan kunna tillsätta fakultets-

respektive sektionsnämnder. Humanistiska fakulteten finner denna möjlighet

vara värdefull för organ med stort antal ledamöter men vill ifrågasätta om

dessa nämnders ställning och sammansättning behöver regleras stadgemässigt.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg ansluter sig till humanistiska

fakultetens yttrande beträffande fakultets/sektionsnämnder samt anför

vidare väsentligen följande:

Undervisningsnämnderna skall enligt utredningens förslag avlösas av utbildningsnämnder

med något vidgade funktioner i jämförelse med deras nuvarande

motsvarighet. Fakulteten har ingen erinran mot att nämndernas uppgifter utökas

på det sätt som angivits men finner, att den stadgemässiga formuleringen

av deras uppgifter brister i precision i jämförelse med föreskrifterna i 43 § av

universitetsstatuterna. Särskilt nämndens tänkta uppgift att »ägna uppmärksamhet

åt studieförhållandena» kan ge upphov till tolkningssvårigheter om

nämndernas kompetensområde. Fakulteten finner att denna allmänt hållna

formulering borde preciseras. Alternativt skulle den kunna slopas utan att utbildningsnämndens

befogenheter därför i realiteten bleve mindre än vad utredningen

avsett.

Fakulteten tillstyrker den av utredningen föreslagna sammansättningen av

nämnderna, även om fakulteten hyser tvekan beträffande det befogade i att

amanuens- och assistentkategorin skall representeras i nämnderna.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

De omorganiserade undervisningsnämndernas, de s. k. utbildningsnämndernas,

vidgade funktioner och ökade ansvar har mött stark kritik inom den humanistiska

fakulteten. Konsistoriet instämmer helt i dessa kritiska synpunkter. Det

förefaller konsistoriet uppenbart, att dessa organ med deras starka studentinslag

endast kan ha rent beredande uppgifter. Även med den av den humanistiska

fakulteten föreslagna förstärkningen av lärarrepresentationen och differentieringen

av studentrepresentationen, vilka förslag konsistoriet förordar, bör utbildnigsnämndema

liksom hittills begränsa sin verksamhet till handläggning av nya

studieplaner och därmed sammanhängande frågor.

Juridiska fakulteten i Stockholm anför:

Med tanke på de ökade och viktigare uppgifter som amanuens- och assistentpersonalen

torde komma att få enligt utredningens förslag finner juridiska fakulteten

det riktigt att denna kategori också blir vederbörligen representerad i de

s. k. utbildningsnämnderna.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196^ 371

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Utredningen har strävat efter att förstärka de nuvarande undervisningsnämndernas

ställning (i betänkandet föreslås namnet utbildningsnämnder, vilket dock

förefaller vara eu onödig och omotiverad namnändring; fakulteten föreslår därför,

att benämningen undervisningsnämnd bibehålies). I dagens situation, då

universitetens och högskolornas utbildande funktioner befinner sig under stark

utvidgning och omvandling, synes det vara av största vikt, att fakulteterna får

kvalificerade beredningsorgan för utbildningsfrågor. Fakulteten vill understryka

att dessa nämnder skall vara beredningsorgan och att fakulteten skall bära det

fulla ansvaret för utbildningens innehåll och organisation. I vissa ärenden kan

fakulteten givetvis delegera beslutanderätten till undervisningsnämnd. Även i

övrigt måste organisatoriska åtgärder vidtagas för att kanalisera den pappersflod,

som för närvarande hotar att dränka undervisningsnämnderna i formalia

och för att undervisningsnämndernas arbete skall kunna inriktas på sakfrågor

av stor betydelse, såsom en innehållslig granskning av studieplaner och initiativ

till nya utbildningslinjer och till pedagogiska reformer.

Undervisningsnämnden måste med hänsyn till sina uppgifter ha en majoritet

av lärarrepresentanter. Fakulteten vill därför föreslå en utökning av antalet

lärarrepresentanter från betänkandets fyra till fem och anser, att en av dessa

skall vara universitetslektor.

Beträffande utredningens synpunkter på undervisningsnämndernas uppgifter,

bl. a. i samband med registreringen, vill fakulteten kräva en inskränkning och

precisering så, att det åläggs undervisningsnämndernas sekreterare att från

institutionerna kontinuerligt insamla och sammanställa sådant registreringsmaterial,

som regelbundet insamlas på institutionerna och som är nödvändigt för

att undervisningsnämnderna skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm anför:

För att göra fakultetens arbete effektivare föreslås inrättandet av ett icke

närmare definierat antal stående kommittéer.

Till dessa kommittéer som fakulteten sålunda själv skulle kunna tillsätta, upplösa

och komplettera alltefter behov och omständigheter, skulle fakulteten ha

rätt att delegera beslutsrätt å fakultetens vägnar.

Ett konsekvent tillämpande av detta system med delegerande av beslutsrätten

till för ändamålet lämpligt sammansatta kommittéer skulle enligt fakultetens

mening i hög grad underlätta det administrativa arbetet utan att därför några

komplicerade nya organisationsformer skulle behöva inrättas.

Utredningen föreslår att benämningen undervisningsnämnd ersätts med utbildningsnämnd.

Fakulteten finner denna namnändring helt omotiverad då undervisning

i samband med eller syftande till vetenskaplig forskning alltjämt

kommer att utgöra en av universitetens viktigaste uppgifter, som måste behandlas

parallellt med frågor rörande utbildningen. Följaktligen är det vidare begreppet

undervisningsnämnd en mera adekvat benämning. Fakulteten vill föreslå

att utöver universitetsutredningens förslag lärarrepresentationen förstärkes

med en ledamot, vilken lämpligen bör tillhöra docentkåren.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Beträffande de föreslagna utbildningsnämnderna biträder konsistoriet de båda

filosofiska fakulteternas förslag att det nuvarande namnet undervisningsnämnd

såsom mera adekvat skall bibehållas. Konsistoriet instämmer även i förslaget om

en förstärkning av lärarrepresentationen såsom en logisk följd av den förstärk
-

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ning av undervisningsnämndens ställning som förslaget innebär. Konsistoriet

vill dock understryka den framlagda synpunkten att ansvaret för utbildningens

innehall och organisation skall vila på fakulteten och icke på undervisningsnämnden;

i 52 § författningsförslaget bör orden »särskilda organ» utbytas mot »beredningsorgan».

Detta synes desto mera angeläget som undervisningsnämndernas

sammansättning icke garanterar att institutionernas synpunkter på undervisningsfrågor

i tillräcklig grad beaktas.

Lärarkollegiet vid Icarolinska institutet anför:

Lärarkollegiet vill instämma med utredningen i dess förslag rörande utbildningsnämndernas

uppgifter. Däremot anser lärarkollegiet att dessa nämnder för

att kunna bli effektiva expertorgan för undervisningsfrågor borde göras mera

månghövdade och exempelvis innefatta en från tre till sju ledamöter ökad lärarrepresentation.

Lärarkollegiet vid medicinskt högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, anför i huvudsak följande:

I medicinska fakulteterna finnes endast få universitetslektorer. Lärarkollegiet

vill därför föreslå, att fakultetsnämnden skall utgöras av dekanus, prodekanus,

en professor samt två övriga ordinarie lärare, varav minst en icke professor.

Dekanus bör vara självskriven ledamot av utbildningsnämnd, även om han

icke är ordförande i nämnden. Ordförande, studierektor, bör väljas av fakulteten

bland dess ordinarie lärare. Är dekanus ordförande bör 3, i annat fall 2, av utbildningsnämndens

övriga sju ledamöter väljas av fakulteten/sektionen bland

dess lärare. Av fakultetens fyra ledamöter i utbildningsnämnden bör enligt lärarkollegiets

uppfattning högst tre vara professorer.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför huvudsakligen följande:

Utbildningsnämndens sammansättning förefaller icke vara godtagbar. Om

nämnden skall vara bärare av fakulteternas ansvar i undervisningsfrågor, måste

lärarrepresentationen stärkas betydligt i förhållande till representationen av

studenter. Så länge det slutliga ansvaret ligger hos fakulteten — och en sådan

ordning förefaller vara den enda rimliga — måste också det slutliga avgörandet

ligga hos fakulteten respektive dess representanter.

Kanslern anför:

De nuvarande undervisningsnämndema har sju ledamöter, varav fyra lärare

och tre studentrepresentanter. Utredningen har föreslagit att antalet ledamöter i

utbildningsnämnden, vilket skulle bli undervisningsnämndens nya namn, ökas till

åtta. Den åttonde ledamoten skulle väljas av fakultetens (sektionens) assistentamanuensgrupp.

Detta förslag tillstyrker jag. Däremot vill jag ifrågasätta om

inte också antalet lärarrepresentanter bör ökas med en. Universitetsutredningen

har tänkt sig att fakulteterna (sektionerna) i icke ringa utsträckning skall delegera^

sin beslutanderätt i utbildningsfrågor till utbildningsnämnden. Häremot har

i många yttranden hävdats att utbildningsnämnden med sitt starka studentinslag

endast bör ha rådgivande och förslagsställande funktioner. För min del vill

jag erinra om att enligt utredningens förslag till universitetsstadga för delegationsbeslut

fordras att tva tredjedelar av fakultetens eller sektionens ledamöter

är ense därom. Vidare sägs att vid beslutet må fästas särskilda villkor för beslutanderättens

utövande. Med hänsyn härtill och till den ökning av lärarrepresentationen,

som jag förordat, anser jag det inte möta några större betänk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

37a

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ligheter att utbildningsnämnden vid sidan av sina rådgivande och förslagsställande

huvuduppgifter även, i den omfattning fakulteten eller sektionen bestämmer,

utövar beslutanderätt i utbildningsfrågor.

Lärarkollegiet vid farmaceutiskca institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget utlåtande, anför:

Lärarkollegiet ansluter sig till utredningens förslag beträffande utbildningsnämnder.

Benämningen »undervisningsnämnd» bör dock kunna bibehållas.

Avdelning skollegiet för teknisk fysik vid tekniska högskolan i Stockholm anför:
Eftersom

avdelning F redan är så stor att en realbehandling av undervisningsoch

utbildningsfrågor utan tidigare förberedande arbete i en beredande kommitté

synes svår, anser avdelningskollegiet att eu utbildningsnämnd på sektionsnivå ar

motiverad. Det synes också lämpligt att studentrepresentanter på ett sa tidigt

stadium som möjligt av ett ärendes behandling får tillfälle att yttra sig.

Avdelningskollegiet finner det ändamålsenligt att den kommande sektionen x

har möjlighet att särskilt för detta petitaarbete tillsätta en sektionsnämnd.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför.

Tanken med inrättandet av utbildningsnämnder finner lärarkollegiet i och för

sig riktig men vill framhålla att vid en teknisk högskola undervisningen i varje

ämne — till skillnad från vid universiteten — är snävt bunden av för varje ar

fastställt program samt läro- och timplaner och att undervisningen i^huvudsak

rättas härefter. Vid KTH har sedan många år den sedvänjan vant utbildad att

varje avdelningskollegium vid handläggning av studiefragor tillkallar representanter

för berörda studerande. Fördelen härmed är att samtliga lärare inom avdelningskollegiet

(den blivande sektionen) får tillfälle och skyldighet att med

sina kolleger och med de studerande diskutera och besluta rörande utbildningsfrågor.

Med den begränsning som universitetsutredningens förslag innebar skulle

endast 4 av lärarna ha att handlägga samtliga lärares ämnen. Detta skulle innebära

en försämring varför lärarkollegiet rekommenderar att den nu befintliga

anordningen bibehålies men stadgebindes.

Förslaget att ämnesgrupp skall kunna bildas oavsett om de berörda lararna

tillhör samma universitet eller icke och med uppgift att handlägga till deras

vetenskaper anknytande ärenden finner lärarkollegiet vara en anordning som

även stadgeenligt bör införas för de tekniska högskolorna.

Lärarkollegiet vid Chalmers teknislca högskola anför:

Beträffande mandattiden för dekanerna avstyrker lärarkollegiet utredningens

förslag, att tiden skall sättas till tre år. Erfarenheterna utvisar att nuvarande

fyra år är en väl avpassad mandattid.

Bland uppgifterna för utbildningsnämnden — i vars arbete kanslibyråns utbildningsavdelning

förutsättes aktivt deltaga — torde upprättandet av läro- och

timplaner komma att ingå. Lärarkollegiet förutsätter, att vid behandlingen av

dessa och liknande ärenden samtliga i sektionen ingående läroämnen blir representerade

i nämnden. Eftersom åtskilliga av högskolans läroämnen skär igenom

två eller flera sektioner, bör i förekommande fall samråd ske mellan utbildningsnämnderna.

, , „ ,

Förslaget att lärare inom närbesläktade vetenskaper skall kunna bilda ämnesgrupp,

oavsett om de tillhör samma lärosäte eller ej, tillstyrkes.

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196

överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar:

Överstyrelsen har för egen del funnit sig vilja tillstyrka, att jämväl vid de

tekniska högskolorna inrättas organ motsvarande de nuvarande undervisningsnämndema

vid universiteten och vissa fackhögskolor och med i huvudsak samma

uppgifter. Enligt överstyrelsens åsikt bör nämnderna sålunda bibehålla kalare11

av beredningsorgan för fakultetsorganen. Att de ifrågavarande nämnderna

också — såsom utredningen avsett — genom fakultetsorganens överlåtande

pa dem av sitt ansvar för utbildningens innehåll och organisation skulle

bil de verkliga bärarna därav, finner överstyrelsen däremot icke helt tillfredsställande.

Nämnderna bör självfallet icke inskränka sig till att bli passiva

diskussionsorgan, utan de bör aktivt ägna sig åt sina uppgifter och följa upp

dessa. Det beslutande ansvaret bör emellertid enligt överstyrelsens mening alltjamt

ligga hos fakultetsorganen; utredningens förslag i detta hänseende bör alltså

i viss man jämkas i enlighet med vad överstyrelsen nu angivit. Med anledning

av vad som från lärarkollegiernas sida anförts rörande angelägenheten av att

även andra lärare än de, som tillhöra vederbörande nämnd, skola kunna deltaga i

handläggningen av förekommande ärenden vill överstyrelsen — som uppmärksammat

att enligt utredningens förslag ytterligare lärarrepresentanter skola

kunna adjungeras — betona att så bör ske i önskvärd omfattning. Slutligen vill

överstyrelsen fororda att den nuvarande benämningen »undervisningsnämnd»

bibehalles sasom mera lämplig.

Beträffande förslaget om kompletterade sektioner anför överstyrelsen följande:

Detta förslag, som närmast avser de tekniska högskolorna, där en sektion eljest

— ofta utan företrädare för lärare i grundläggande ämnen — ej skulle få en fullt

lämplig sammansättning för handläggning av alla vetenskapliga bedömningsarenden,

kan överstyrelsen i princip tillstyrka. Det torde emellertid — såsom

ock forutsatts — få framdeles närmare övervägas i vad mån denna utväg bör

anlitas.

I fråga så om de föreslagna sektions- och ämnesgrupperna anför överstyrelsen:

Närmast för planeringsarbetet för institutioner för grundläggande matematisknaturvetenskapliga

ämnen i Göteborg och Lund har utredningen föreslagit bildandet

av för vederbörande universitet och tekniska högskola gemensamma

sektionsgrupper.

För egen del kan överstyrelsen tillstyrka, att möjlighet härför öppnas, därvid

överstyrelsen förutsätter att frågan framdeles får närmare prövas i den ordning

iorslaget förutsätter. 6

Utredningens förslag om ämnesgrupper, som överstyrelsen i likhet med lärarkollegiet

vid tekniska högskolan i Stockholm finner kunna vara av särskilt värde

for samarbetet mellan skilda lärosäten, vill överstyrelsen tillstyrka.

s. 375 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 19G4

375

3. Departementschefen

Universitetsutredningen föreslår, att den nuvarande fakultetsorganisationen i

sina huvuddrag oförändrad överföres till den nya organisationen. Dock föreslås

vissa betydelsefulla modifikationer, främst i avseende på fakultetsindeln ingen

och fakulteternas sammansättning samt beträffande de särskilda nämnderna för

ärenden rörande utbildningens innehåll och organisation.

Fakultetsorganisationens uppgifter skall enligt förslaget liksom hittills vaia i

huvudsak följande tre, nämligen (1) att handlägga vissa vetenskapliga bedömningsärenden,

(2) att ansvara för den akademiska utbildningen, samt (3) att

ansvara för planeringsarbetet för utbyggnaden av forskningens och utbildningens

resurser.

Redan i det föregående har jag uttalat min anslutning till universitetsutredningens

förslag i fråga om det lokala planeringsarbetets organisation, vilket bl. a.

innebär, att fakulteter/sektioner i framtiden skall direkt till vederbörande fakultetsberedning

inge sina förslag till anslagsäskanden. Även i fråga om de vetenskapliga

bedömningsärendena har jag i det föregående nämnt, att enligt min

mening ett i vissa hänseenden större ansvar bör åläggas fakulteter/sektioner än

fallet är i den nuvarande organisationen.

I fråga om organisationen av de skilda slagen av akademisk utbildning förutsätter

jag, att vissa ramar i fråga om t. ex. utbildningens målsättning och studietidens

längd för skilda slag av examina liksom hittills skall anges av Kungl.

Maj:t i särskilda examensstadgor. Ansvaret för att en för förverkligande av

examensstadgornas intentioner ändamålsenlig utbildning ges de studerande bör

däremot alltjämt åvila fakulteter/sektioner. Dessa bör sålunda vara skyldiga

tillse, att studieplaner och motsvarande föreskrifter finns utarbetade och

fortlöpande överses, att examinationen upprätthalles och att en ändamålsenlig

undervisning ställes till de studerandes förfogande. Fakulteter/sektioner bör med

uppmärksamhet följa de studerandes studier och studieresultat och med ledning

av vunna erfarenheter vidtaga eller föreslå erforderliga förändringar i utbildningens

innehåll och organisation.

Uppgiften att granska och fastställa fakulteters/sektioners förslag till studieplaner

bör liksom hittills åvila central myndighet, i den nya organisationen sålunda

universitetskanslersämbetet. Organisationsplaner för undervisningen i de

filosofiska fakulteternas ämnen bör liksom hittills fastställas av Kungl. Maj:t.

Den här angivna ansvarsfördelningen i avseende på utbildningsorganisationen

innebär icke någon förändring i jämförelse med nu gällande ordning. Jag vill

emellertid samtidigt framhålla angelägenheten av att man inom ramen för en

sålunda i formellt hänseende oförändrad ansvarsfördelning tar ett avsevärt

fastare grepp om utbildningsorganisationen än som hittills skett. För att möjliggöra

detta har jag i det föregående bl. a. föreslagit upprättande av särskilda

utbildningsadministrativa enheter dels inom universitetskanslersämbetet, dels

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J

inom de enskilda läroanstalternas förvaltningar. Härigenom tillföres universitets/

högskoleorganisationen avsevärt förstärkta resurser för utredningar och initiativ

beträffande utbildningens innehåll och organisation, dess metodik och hjälpmedel

samt dess resultat (driftkontroll). Jag har i det föregående också framhållit, att

den lokala universitets/högskoleledningen (konsistorium och rektorsämbete) bör

vara skyldig att uppmärksamt följa utbildningsverksamheten vid läroanstalten

och, där så befinnes påkallat, hos fakultet/sektion påfordra förslag till erforderliga

ändringar i kursfordringar och utbildningsorganisation.

Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att fakultetemas/sektionernas

ansvar för utbildningsorganisationen bl. a. innebär ett ansvar för en ändamålsenlig

samordning av saväl ämnesstoff som undervisning inom ramen för varje

enskild utbildning. Av detta fakulteternas/sektionernas ansvar följer rätt för dem

att — självfallet inom ramen för av högre myndighet meddelade föreskrifter —

fatta för den enskilda institutionen eller den enskilde läraren bindande beslut i

frågor som rör utbildningens innehåll och organisation.

Universitetsutredningen föreslår, att benämningen fakultet införes även vid de

fackhögskolor, som underställes det nya universitetskanslersämbetet. Utredningen

föreslår vidare en utsträckning även till andra fakulteter av den sektionsindelning,

som nu tillämpas vid de humanistiska fakulteterna och som innebär,

att en fakultet för handhavandet av vissa på fakulteten eljest ankommande uppgifter

uppdelas på två eller flera sektioner.

Dessa universitetsutredningens förslag har tillstyrkts eller i vart fall accepterats

av det övervägande antalet remissinstanser. Även jag ger dessa förslag min

anslutning.

I enlighet med utredningens förslag bör fördelningen mellan sektionsindelad

fakultet och dess sektioner av de på fakultetsorganen ankommande arbetsuppgifterna

beslutas efter förslag av vederbörande fakultet av Kungl. Maj:t eller

den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer. Därvid bör, också i enlighet med

utredningens förslag, uppgiften att utarbeta och till vederbörande fakultetsberedning

inge förslag till anslagsäskanden ankomma på sektionerna.

I fråga om jakultets- och sektionsindelningen vill jag anföra följande.

Redan i det föregående har jag uttalat, att universitetet i Lund bör omfatta

jämväl en odontologisk fakultet, att universitetet i Umeå och det ombildade

karolinska institutet vartdera bör omfatta en medicinsk och en odontologisk

fakultet och att farmaceutiska institutets lärarkollegium bör ombildas till en

famaceutisk fakultet. Vad beträffar den under uppbyggnad varande forskningsoch

utbildningsorganisationen i Umeå för ämnen tillhörande de filosofiska fakulteterna

anser jag i likhet med Umeåkommittén, att denna organisation tills vidare

bör ges formen av en filosofisk fakultet. Universitetet i Umeå kommer sålunda

att till en början omfatta tre fakulteter, nämligen en medicinsk, en odontologisk

och en filosofisk.

s. 377 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 377

Vad beträffar de tekniska högskolorna anser jag i likhet med universitetsutredningen,

att dessa högskolors lärarkollegier bör ombildas till tekniska fakulteter,

vilka i sin tur indelas i sektioner, motsvarande de nuvarande avdelningarna.

Universitetsutredningens förslag om upprättande av samhälls- och företagsvetenskapliga

fakulteter vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm och en

samhällsvetenskaplig fakultet vid universitetet i Göteborg har väckt en livlig

diskussion i remissyttrandena. Denna diskussion har gällt dels frågan om bevarande

av den ekonomiska fakulteten i Lund, dels frågan om det lämpliga i att

bryta ut de samhällsvetenskapliga ämnena ur de humanistiska fakulteterna.

För egen del anser jag, att universitetsutredningen givit fullgoda skäl för

sitt förslag om en självständig fakultetsbildning för samtliga de samhällsvetenskapliga

ämnena, inklusive ämnena psykologi och pedagogik. Dessa ämnen har

otvivelaktigt under senare tid både forskningsmässigt och i andra hänseenden

allt mera kommit att bilda en från övriga humanistiska ämnen avgränsad grupp.

Enligt min mening är en fakultetsbildning för dem därför nu fullt motiverad. Jag

hyser förståelse för de synpunkter, som framförts särskilt av historisk-filosofiska

sektionen i Uppsala, och som främst gäller svårigheten att dra en gräns mellan

å ena sidan vissa samhällsvetenskapliga ämnen och å den andra de historiska

ämnena. Jag anser emellertid, att de med en dylik gränsdragning förknippade

olägenheterna kan neutraliseras genom att, på sätt universitetsutredningen förordat,

de ordinarie lärarna i gränsämnena eller vissa av dem göres till ledamöter

av båda fakulteterna.

Flera av de samhällsvetenskapliga ämnena ingår som betydelsefulla beståndsdelar

i såväl den samhällsvetenskapliga utbildningen som civilekonomutbildningen.

Med hänsyn härtill anser jag i likhet med universitetsutredningen övervägande

skäl tala för att en enda fakultet ges ansvaret för båda utbildningarna.

Det samarbete med näringslivet, som även jag anser vara av stort värde för civilekonomutbildningcn,

bör enligt min mening kunna säkerställas genom de särskilda,

lokalt anknutna utbildningsråd för denna utbildning, som jag i det föregående

förordat. Jag anser sålunda, att den i anslutning till 1960 års riksdagsbeslut

provisoriskt organiserade ekonomiska fakulteten vid universitetet i Lund

bör ersättas av en fakultet omfattande samtliga de samhällsvetenskapliga ämnena.

I fråga om de nya fakulteternas benämning anser jag, att den i vissa remissyttranden

föreslagna benämningen samhällsvetenskaplig fakultet är att föredraga

framför den av utredningen förordade benämningen samhälls- och företagsvetenskaplig.

Under hänvisning till det här anförda föreslår jag, att en samhällsvetenskaplig

jakultet upprättas vid vart och ett av universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg

och Stockholm. I fråga om de nya fakulteternas ämnesomfattning anser jag, att

universitetsutredningens förslag i huvudsak bör förverkligas med de kompletteringar,

som betingas av att vissa nya ordinarie lärartjänster inrättats, sedan förslaget

framlades.

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1964

Universitetsutredningens förslag om sektionsindelning av de matematisknaturvetenskapliga

fakulteterna har fått ett blandat mottagande i remissyttrandena.

Av de berörda fakulteterna själva har endast Uppsala-fakulteten tillstyrkt

förslaget, medan övriga tre matematisk-naturvetenskapliga fakulteter avstyrker.

Även kanslern har avstyrkt förslaget.

I denna fråga vill jag först framhålla, att fördelningen av en sektionsindelad

fakultets arbetsuppgifter mellan fakulteten å ena sidan och dess sektioner å den

andra enligt vad jag nyss anfört bör bestämmas från fall till fall och efter förslag

av vederbörande fakultet. Denna fördelning kan göras på olika sätt för skilda

fakulteter. Det är sålunda möjligt — och sannolikt även lämpligt — att vid en

sektionsindelning av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna låta ärenden

rörande studieplaner handläggas av den odelade fakulteten.

I huvudfrågan — sektionsindelning eller icke — har jag kommit till samma

ståndpunkt som universitetsutredningen. Jag finner således, att var och en av de

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna bör uppdelas i tre sektioner, nämligen

en matematisk-fysisk, en kemisk och en biologisk-geografisk sektion. Ett av

de mera vägande skälen för detta mitt ställningstagande är hänsynen till planeringsarbetet

för de gemensamma institutionerna i Lund och Göteborg. Vid en

sektionsindelning av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna på dessa

orter kan nämligen detta planeringsarbete på sätt universitetsutredningen föreslagit

anförtros åt sektions grupp er — planeringsarbetet för de matematiskfysiska

institutionerna åt en sektionsgrupp bestående av universitetets matematisk-fysiska

sektion och den tekniska högskolans sektion för teknisk fysik och

planeringsarbetet för de kemiska institutionerna åt en sektionsgrupp bestående

av universitetets kemiska sektion och den tekniska högskolans sektion för kemi.

Beträffande de enskilda sektionernas ämnesomfattning anser jag, att universitetsutredningens

förslag i huvudsak bör förverkligas med de kompletteringar,

som betingas av att vissa ordinarie lärartjänster tillkommit, sedan utredningsförslaget

framlades. I

I fråga om fakulteters/sektioners sammansättning har universitetsutredningen

föreslagit, att ledamotskap av fakultet/sektion skall tillkomma alla ordinarie

lärare, dvs. ordinarie professorer, laboratorer (motsvarande) och universitetslektorer.

Detta förslag har icke mötts av invändningar av principiell natur. Däremot

har av flera akademiska myndigheter, bland dem kanslern, föreslagits olika

bestämmelser i syfte att begränsa antalet universitetslektorer med säte och

stämma i fakultet/sektion.

Till frågan om fakulteters/sektioners sammansättning torde Kungl. Maj:t

senare fa ta ställning. Jag vill emellertid redan nu framhålla som min mening,

att några inskränkningar av det slag som nyss nämnts inte är motiverade. Jag

anser således, att ledamotskap av fakultet/sektion bör tillkomma samtliga ordinarie

lärare. Även i övrigt anser jag, att universitetsutredningens förslag i fråga

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 106J

om fakulteters/sektioners sammansättning bör i allt väsentligt förverkligas. En

speciell fråga, nämligen rörande närvarorätt i vissa fall för representant för lärarhögskola,

behandlar jag i det följande i samband med utbildningsnämnderna.

Frågan om farmaceutiska institutets laboratorstjänster torde böra prövas i

samband med farmaceututbildningskommitténs betänkande. I avvaktan härpå

bör det tillses, att institutets laboratorer i avseende på ledamotskap av fakultet

jämställes med universitetslektorer.

I fråga om fakultetsarbetets organisation har universitetsutredningen framlagt

förslag om att för handläggning av vissa på fakultet/sektion eljest ankommande

grupper av ärenden skall kunna bildas dels fakultets- och sektionsgrupper, dels

ämnesgrupper, dels ock kompletterade sektioner. Dessa förslag har knappast

mött invändningar i remissyttrandena och de bör enligt min mening i det väsentliga

förverkligas.

Universitetsutredningens förslag om utbildningsnämnder såsom fakulteters/

sektioners särskilda organ för utbildningsfrågor diskuteras livligt i remissyttrandena.

På vissa håll har man velat utvidga nämndernas befogenheter, medan man

på andra håll understrukit deras karaktär av beredningsorgan. Tvekan uttalas

också i vissa yttranden beträffande den föreslagna sammansättningen, som

anses ge en alltför svag lärarrepresentation. På det hela taget har emellertid utredningens

förslag på denna punkt rönt ett positivt mottagande.

För egen del anser jag, att utredningens förslag beträffande utbildningsnämnderna

bör förverkligas med en enda mera väsentlig modifikation. Jag anser nämligen,

i likhet med gymnasieutredningen, att en representant för vederbörande

lärarhögskola, därest sådan finnes inrättad på universitetsorten eller i dennas

närhet, bör ingå såsom ledamot av utbildningsnämnd i ärenden som gäller utbildningen

för filosofisk ämbetsexamen och teknisk magisterexamen. En konsekvens

härav bör bli, att vederbörande representant för lärarhögskolan jämväl ges rätt

att deltaga i vederbörande fakultets/sektions överläggningar i ärenden, som nyss

sagts. Såsom representant för lärarhögskolan bör, som gymnasieutredningen föreslagit,

fungera högskolans rektor eller den han sätter i sitt ställe.

Jag vill i detta sammanhang tillägga, att jag i likhet med flera remissinstanser

fäster stort avseende vid utbildningsnämnderna och deras verksamhet. Vid avvägningen

av mitt i det föregående redovisade förslag till personalorganisation

för de enskilda läroanstalternas förvaltning har jag också strävat efter att tillförsäkra

nämnderna sekretariatsresurser för en aktiv utrednings- och initiativverksamhet.

Utbildningsnämnder bör på sätt universitetsutredningen föreslagit inrättas vid

samtliga läroanstalter under det nya universitetskanslersämbetet. Utbildningsnämnds

uppgift bör, som utredningen föreslagit, vara att såsom fakultetens/

sektionens särskilda organ för utbildningsfrågor ägna uppmärksamhet åt studieförhållandena,

samverka med vederbörande studiesociala myndighet, bereda alla

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1964

på fakultetens/sektionens prövning ankommande ärenden rörande utbildningens

innehåll och organisation samt i övrigt hos fakulteten/sektionen föreslå de åtgärder,

som befinnes påkallade.

Närmare bestämmelser rörande utbildningsnämndernas uppgifter och organisation

torde böra meddelas av Kungl. Maj:t i annat sammanhang. Jag vill

emellertid redan nu nämna, att jag anser utredningens förslag rörande utbildningsnämnds

normala sammansättning — fyra lärarrepresentanter, tre studentrepresentanter

utsedda av vederbörande studentkår och en representant för

assistent/amanuensgruppen — vara väl avvägt. Jag vill också nämna, att jag

anser benämningen utbildningsnämnd lämplig.

s. 381 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

381

VII. INSTITUTIONER OCH INSTITUTIONSGRUPPER

1. Universitetsutredningen

A. Vissa avgränsningar

Sin redovisning av sina överväganden och förslag rörande institutionsorganisationen

inleder universitetsutredningen med att ange vissa avgränsningar av uppgiften.

Utredningen anför härutinnan i huvudsak följande.

Institutioner av ett mera speciellt slag utgör universitetsbiblioteken i Uppsala,

Lund och Göteborg samt de särskilda högskolebiblioteken vid fackhögskolorna.

Dessa är för läroanstalterna gemensamma institutioner, vilka förvaltas av särskilda

chefstjänstemän under de större konsistoriernas (motsvarande) överinseende.

Utredningen vill redan i detta sammanhang påpeka de ökade krav, som den

expanderande forskningen måste ställa på universitets/högskolebibliotekens liksom

på övriga offentliga forskningsbiblioteks resurser. Utredningen finner det

angeläget, att frågan om dessa institutioners organisation och administration

snarast utredes.

Forskningsbiblioteken utgör emellertid endast en del av den för modern forskning

erforderliga dokumentationsbasen. Ingeniörsvetenskapsakademien har nyligen

i en framställning till Kungl. Maj:t belyst hithörande problematik, främst

dokumentalistutbildningens behov.

Enligt utredningens mening fordrar hela detta problemkomplex, i vilken forskningsbibliotekens

funktioner ingår som en betydelsefull del, en samlad översyn.

En sådan översyn bör göras av särskild expertis.

Under hänvisning till det ovan anförda föreslår universitetsutredningen, att

särskilda sakkunniga tillkallas med uppgift att företaga en samlad översyn av

forskningsdokumentationen, däribland den vid forskningsbiblioteken bedrivna,

med särskild hänsyn till dess organisationsproblem och att framlägga härav

föranledda förslag. Härvid torde också möjligheterna till internationellt samarbete

böra ingående granskas.

Utredningens i detta kapitel redovisade överväganden och förslag beträffande

institutionsorganisationen gäller därför icke universitets- och högskolebiblioteken.

Även de kliniskt-medicinska ämnenas institutioner, undervisningsfclmi/cerna,

skiljer sig i fråga om organisation och arbetsvillkor i vissa väsentliga hänseenden

från de övriga vetenskapliga ämnesinstitutionerna. De är inrymda i undervisningssjukhusens

lokaler och är även till vissa delar för sin forskande och under
-

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

visande verksamhet beroende av resurser, som ställes till deras förfogande av

sjukhusens huvudmän. Klinikcheferna är tillika överläkare och även huvuddelen

av den övriga personalen har ställning av tjänstemän jämväl inom sjukhusorganisationen.

Viss personal och vissa anslag vid undervisningsklinikerna är

dock anställd vid, respektive anvisade genom universiteten. Universitetsutredningen

avser icke att i förevarande sammanhang föreslå några förändringar i

avseende på undervisningsklinikernas ställning i förhållande till undervisningssjukhusen.

Vad i det följande säges och föreslås beträffande de högre läroanstalternas

institutioner gäller därför undervisningsklinikerna endast i den mån så är

förenligt med klinikernas ställning såsom tillika sjukhusinstitutioner.

B. Institutionsindelningen

a) Allmänna synpunkter

Institutionerna kan numera sägas utgöra universitetens och de vetenskapliga

högskolornas arbetsenheter. Institutionsorganisationens framväxt, huvudsakligen

under de två senaste decennierna, torde i själva verket ha varit förutsättningen

för att de högre läroanstalterna kunnat expandera i den takt som skett både som

utbildningsorganisationer och som forskningsinrättningar.

Institutionernas ökande betydelse motiverar enligt utredningens mening en

översyn av deras inre organisation och förhållande till övriga organ inom läroanstalterna

liksom även en översyn av principerna för institutionsindelningen.

I den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen ligger så gott som

hela det ekonomiska och administrativa ansvaret på den lokala universitetsstyrelsens

organ (rektor, konsistorier och motsvarande), medan så gott som hela

ansvaret för utbildningen, den vetenskapliga värderingen och det vetenskapliga

samarbetet formellt sett ligger hos fakulteterna (motsvarande). I framtidens

växande universitetsorganisation kommer såväl arbetsuppgifterna och personalorganisationen

som det vetenskapliga arbetet självt att undergå en successiv

differentiering och specialisering. I denna situation är det enligt universitetsutredningens

övertygelse nödvändigt att lägga en betydande del av ansvaret för

verksamheten på mindre enheter och mindre heterogena organ än de nuvarande.

Därvid måste det falla sig naturligt att på institutionerna, vilka i dagens organisation

formellt sett betyder intet, men inom vilka det väsentliga i de högre

läroanstalternas verksamhet bedrives, lägga något även av det formella ansvaret

inom organisationen.

Universitetsutredningen föreslår därför, att det stadgemässigt slås fast, att de

akademiska läroanstalterna för forskningen, undervisningen och examinationen

skall vara indelade, förutom i fakulteter (motsvarande), även i institutioner.

Mied hänsyn till institutionernas betydelse är det därtill enligt utredningens

mening nödvändigt att skapa ett visst regelsystem för samarbetet inom institutionsramen

och för ändringar i institutionsindelningen.

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kurujl. Maj:ts ''proposition nr BO år 1964

Den första fråga, som det härvidlag gäller att taga ställning till, blir frågan

om grunderna för själva institutionsindelningen.

De flesta institutionerna har uppkommit i samband med tillkomsten av en

professur och professorn har vanligen ensam haft högsta ansvaret för såväl forskningen

som undervisningen i »ämnet» eller »examensämnet». Under de senaste

decenniernas allt snabbare utveckling och differentiering av speciellt den naturvetenskapliga,

medicinska och tekniska forskningen liksom den kvantitativa

ökningen av studentantalet har denna organisation med en professor—en institution

förändrats på olika sätt inom olika områden.

I vissa fall har inom ett examensämne inrättats flera ordinarie tjänster (professurer,

laboraturer och motsvarande), som dock sammanhållits inom en gemensam

institution för ett (examens-)ämne. Dennas ordinarie lärare har då vanligen

gemensamt under en prefekt utfört undervisningen, medan var och en självständigt

svarat för sin forskningsverksamhet och sin forskarhandledning.

Ibland har utvecklingen i samma ämne vid en annan läroanstalt lett till bildningen

av formellt särskilda ämnen och institutioner (fysiologi I, II etc.). På

andra håll har ur moderinstitutionen urskilts speciella institutioner för nya ämnen,

som dock ej alltid blivit nya »examensämnen».

Vidare har ett antal personliga forskningstjänster tillkommit, vilka antingen

erhållit helt fristående forskningsinstitutioner eller på ett eller annat sätt anslutits

till en befintlig institution. I förra fallet är forskningsinstitutionerna formellt

helt frikopplade från all kontakt med eller inflytande på utbildningen för

grundexamina.

Vid de tekniska högskolorna har systemet en professur—en institution konsekvent

genomförts, medan laboratorerna oftast ingår i en professorsinstitution

eller fördelats mellan två institutioner. I några fall har särskilda institutioner

upprättats även för laboratorstjänster. Vid de filosofiska fakulteterna är institutioner

med ett flertal ordinarie lärare ej ovanliga. De medicinska fakulteterna

intar i det avseendet en mellanställning.

Enligt utredningens mening bör institutionsbegreppet såvitt möjligt vara

entydigt inom hela universitets- och högskoleväsendet. Detta ställningstagande

ser utredningen såsom naturligt i och för sig och därjämte såsom en nödvändig

konsekvens av de överväganden, som lett utredningen till att föreslå en gemensam

central administration och ett gemensamt stadgekomplex för universiteten

och samtliga vetenskapliga högskolor under ecklesiastikdepartementet.

Det blir sålunda nödvändigt att välja mellan de två principer, som — ehuru

på intet håll fullt konsekvent tillämpade — ligger bakom den nuvarande institutionsindelningen,

nämligen å ena sidan den vid universiteten tillämpade principen

med ämnesinstitutioner, som ibland kan innefatta flera professorer/laboratorer,

och å andra sidan det bl. a. vid de tekniska högskolorna tillämpade systemet

med särskilda institutionsenheter för enskilda forskartjänster.

Universitetsutredningen har i sina överväganden stannat för alternativet med

vad som här kallas ämnesinstitutioner, dvs. institutionsenheter som i fråga om

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

de större ämnena kommer att innefatta flera forskartjänster. Särskilt har utredningen

därvid fäst avseende vid att själva undervisningsorganisationen redan är

och i framtiden i än högre grad kommer att bli en så arbetskrävande och maktpåliggande

uppgift, att den bör hållas samman ämnesvis och att dess ledning i

stora ämnen måste kunna anförtros för undervisningsadministrationen särskilt

avdelade lärarkrafter. Även behovet av samarbete och sambruk i avseende på

lokaler och forskningsutrustning har varit av betydelse för utredningens ställningstagande.

Utredningen har heller icke kunnat undgå att taga hänsyn till det

förhållandet, att en konsekvent genomförd indelning enligt principen en professor/laborator—en

institution bl. a. skulle innebära delning av de institutioner

vid de tekniska högskolorna, som nu innefattar en professor och en laborator,

och över huvud taget inom kort skulle leda till ett så stort antal institutioner, att

organisationens hanterlighet därigenom skulle äventyras.

Utredningen är klar över att vid en institutionsindelning efter »ämnen» själva

avgränsningen av ett »ämne» kan göras på olika sätt med olika konsekvenser i

fråga om institutionernas storlek. Utredningen framlägger, som kommer att

framgå av det följande, för egen del icke något konkret förslag till ny institutionsindelning

vid de enskilda läroanstalterna utan förordar, att förslag härtill

utarbetas av dessa själva.

b) Forskningsavdelningar

Universitetsutredningen förordar — som framgår av det föregående — i princip,

att de personella och materiella resurserna för forskningen och utbildningen

inom ett ämnesområde organiseras såsom en institution. Enligt denna princip

organiserade institutioner kan sålunda omfatta mer än en professor/laborator.

Med hänsyn till de i betänkandet redovisade, i och för sig tungt vägande skäl,

som talar för en organisation med enprofessorsinstitutioner, föreslår utredningen

vidare, att bestämmelsen om institutionerna kompletteras med en icke-tvingande

bestämmelse av innebörd, att inom en institution omfattande mer än en professor/laborator

må bildas särskilda forskningsavdelningar. En dylik forskningsavdelning

bör dock enligt utredningens mening endast kunna omfatta en professor/laborator

jämte de för hans forskningsarbete vid varje tillfälle tillgängliga

resurserna, omfattande t. ex. personal och materiel.

Den här föreslagna möjligheten att inom institution bilda särskild forskningsavdelning

ser utredningen uteslutande som en följd av den med tjänst som

professor eller laborator (motsvarande) förenade skyldigheten att bedriva forskning

och rätten för tjänstens innehavare att därvid fritt få välja forskningsobjekt

och forskningsmetod och fritt få disponera de för hans forskningsarbete anvisade

resurserna. En forskningsavdelning blir sålunda icke en del av institutionen i

den meningen, att på forskningsavdelningen skulle kunna överflyttas någon del

av de institutionen gemensamt åvilande uppgifterna, t. ex. någon del av utbildningsorganisationen.

Forskningsavdelningen blir i stället — som den föreslagna

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

benämningen anger — uteslutande en arbetsenhet för det forskningsarbete, som

vederbörande professor eller laborator bedriver eller ansvarar för.

Möjligheten att inom en institution bilda eu forskningsavdelning skall enligt

utredningens förslag gälla för innehavare av ordinarie forskar- och lärartjänster,

dvs. för professorer och laboratorer (motsvarande).

Emellertid är utredningen klar över att ytterligare en kategori av forskare i

nu berörda hänseende kan jämställas med professorer/laboratorer, nämligen

innehavare av särskilda forskartjänster. Dessa tjänster ingår icke i universitets/

högskoleorganisationen och innehavarnas placering på olika universitets/högskoleinstitutioner

måste i varje särskilt fall föregås av överenskommelser mellan

vederbörande forskningsråd å ena sidan och vederbörande universitets/högskolemyndigheter

å den andra. I samband med att dylika överenskommelser träffas,

torde forskarens ställning och arbetsförhållanden vid institutionen också böra

preciseras. Om så befinnes lämpligt, bör enligt utredningens mening därvid även

kunna bestämmas, att forskaren och för hans arbete särskilt anvisade resurser

skall utgöra en forskningsavdelning inom institutionen.

c) Översyn av institutionsindelningen

Under hänvisning till vad i det föregående anförts föreslår utredningen, att

institutionsbegreppet stadgemässigt definieras på så sätt, att för forskningen och

utbildningen inom visst ämnesområde anställda lärare och övriga tjänstemän

jämte för deras verksamhet anvisade lokaler, samlingar, apparater och övrig

materiel anges tillsammans utgöra en institution.

Principen för själva institutionsindelningen skulle sålunda kunna sammanfattas

i formeln ett ämnesområde—en institution.

En generell regel för vad som skall förstås med sådant ämnesområde, för vilket

institution skall bildas, är mycket svår för att icke säga omöjlig att ange. Även

om det läte sig göra att ange en sådan regel, vore det vidare enligt utredningens

mening knappast lämpligt att stadgemässigt fastslå den. Indelningen i institutioner

bör successivt kunna omprövas med hänsyn till forskningens utveckling

och läroanstalternas fortgående utbyggnad.

Beslut rörande institutionsindelningen bör enligt utredningens mening fattas

av universitetskanslersämbetet, normalt efter förslag av vederbörande myndigheter

vid universitet och högskolor. Med hänsyn till institutionernas betydelse

för planeringsarbetet för utbyggnaden av de högre läroanstalternas forskningsoch

utbildningsresurser anser utredningen vidare, att universitetskanslersämbetets

beslut i ärenden av nu ifrågavarande slag obligatoriskt bör föregås av yttrande

även från av ärendet berörd fakultetsberedning. Med hänsyn till institutionernas

betydelse för såväl utbildningsorganisationen som forskningens dagliga

arbetsvillkor anser utredningen, att initiativrätt i fråga om institutionsbildning

och institutionsindelning bör tillkomma även andra intressenter än dem som är

representerade i fakulteter och konsistorier. Utredningen föreslår därför, att rätt

13 — Jlihang Ull riksdagens protokoll 1064. 1 sand. Nr 50

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

att hos universitetskanslersämbetet väcka förslag rörande institutionsindelningen

skall tillkomma, förutom fakulteter (motsvarande) och konsistorier, jämväl dels

vederbörande utbildningsnämnd, dels envar av förslaget berörd lärare. Härigenom

utsträckes möjligheten att väcka förslag rörande institutionsindelningen

även till de lärare, vilka såsom icke-ordinarie ej är ledamöter av fakulteterna

(motsvarande), och — genom utbildningsnämnderna — till assistentgruppen och

studenternas organisationer.

Av rätten att väcka förslag rörande institutionsindelningen följer — det vill

utredningen särskilt nämna — rätt att hos Xungl. Maj:t anföra besvär över

universitetskanslersämbetets beslut.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts förordar utredningen, att

inför övergången till den nya universitets/högskoleorganisationen en översyn

göres av institutionsindelningen vid samtliga av omorganisationen berörda läroanstalter.

Den ledande principen härvid bör enligt utredningens mening vara

den, att en utbildningsorganisation omfattande lärare, som har att sinsemellan

fördela undervisnings- och examinationsuppgifterna inom ett examens- eller läroämne,

oavsett om dessa uppgifter gäller ett enda eller flera olika utbildningsmål

bör hållas samman i en institution. Därjämte bör ämnesorganisationer av mycket

liten omfattning antingen sammanföras till en institution eller anknytas till

ett större ämne i en gemensam institution. Hänsyn måste därvid — som ovan

framhållits — tagas till institutionslokalemas aktuella belägenhet och till andra

motsvarande mera speciella förhållanden.

Denna översyn av institutionsindelningen bör enligt utredningens mening

igångsättas snarast möjligt. Förslagen bör vidare utarbetas lokalt inom de enskilda

läroanstalterna. Utredningen föreslår därför, att vederbörande universitets/högskolemyndigheter

anmodas att redan i samband med sina yttranden

över detta betänkande framlägga förslag rörande institutionsindelningen vid

de enskilda läroanstalterna.

d) Institutionsgrupper m. in.

Utredningen räknar med att man vid den föreslagna översynen av institutionsindelningen

liksom framdeles, då frågor rörande institutionssammanslagningar

och institutionsuppdelningar aktualiseras, kommer att finna, att i enskilda fall

vissa skäl talar starkt till förmån för en vidgad eller bibehållen institutionell

samverkan, medan andra skäl talar lika starkt däremot.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser utredningen, att i den nya universitetsstadgan

formella möjligheter bör öppnas för ett institutionellt samarbete,

som omfattar vissa men icke alla av institutionsuppgifterna. Utredningen föreslår

därför, att två eller flera institutioner skall kunna bilda en institutions grupp

för gemensamt handhavande av uppgifter, som är gemensamma för de i gruppen

ingående institutionerna.

Tillvägagångssättet vid bildande av en institutionsgrupp bör vara detsamma

som det, som i det föregående föreslagits i fråga om institutionsindelningen. Även

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

bestämmelserna rörande rätt att väcka förslag bör gälla i fråga om institutionsgruppsindclningen

lika väl som i fråga om institutionsindclningen. Förslag, yttrande

och beslut rörande bildande av institutionsgrupp bör vidare innefatta

ställningstagande till avgränsningen av gruppens arbetsuppgifter i förhållande

till däri ingående institutioners.

Utredningen framhåller avslutningsvis, att den med förslaget om institutionsgrupper

velat skapa en övergångsform, som kan lämpa sig vare sig utvecklingen

inom ett visst ämnesområde pekar mot ett allt fastare samarbete mellan tidigare

självständiga institutioner eller den pekar mot en allt längre gående differentiering

inom forskning och undervisning.

Är de gemensamma angelägenheterna av liten omfattning, kan det självfallet

vara tveksamt, om de utgör ett tillräckligt skäl för bildande av en institutionsgrupp.

Sådan samverkan kan föranledas av att två institutioner är inrymda

inom samma byggnad eller att vissa lokaler, viss utrustning eller viss personal

anvisats för deras gemensamma nyttjande. I sådant fall bör konsistoriet förordna

en av institutionsföreståndama att efter samråd med de övriga handha de gemensamma

angelägenheterna.

C. Gemensamma institutionsenheter

I fråga om valet i de enskilda fallen mellan de olika formerna för samarbetet

på institutionsnivån har utredningen endast angivit en allmän riktpunkt, innebärande

att gemenskap i fråga om arbetsuppgifter bör motsvaras av en gemenskap

även i institutionsorganisatoriskt hänseende. Utredningen förutser sålunda

allmänt sett en utveckling mot större institutionsenheter än de nu på många

håll vanliga. Behovet av samarbete mellan forskare tillhörande skilda discipliner

och behovet av samarbete kring gemensamma forskningsresurser kommer sålunda

enligt utredningens övertygelse att göra sig allt mera märkbart och leda

till en växande benägenhet för institutionsorganisatorisk samordning.

På en punkt vill utredningen framlägga konkreta förslag rörande institutionsindelningen.

Det gäller de för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola

respektive för Lunds universitet och tekniska högskolan i Lund gemensamma

institutionsorganisa tion erna för vissa s. k. grundläggande ämnen. Statsmakternas

vid 1960 års riksdag fattade beslut rörande upprättande av en matematisk-naturvetenskaplig

fakultet i Göteborg och av en teknisk högskoleorganisation

i Lund bygger på förutsättningen av en lokalmässig samordning i här

ifrågavarande ämnen. Härutinnan torde enligt utredningens mening ingen ändring

böra ifrågakomma.

Emellertid innebär utredningens i det föregående framlagda förslag om en valmöjlighet

mellan institution och institutionsgrupp självfallet en valmöjlighet

även i fråga om dessa institutionsenheters konkreta organisation. Utredningen

föreslår, att beslut beträffande valet av institutionsformen eller institutionsgruppsformen

för de här ifrågavarande gemensamma institutionsenheterna fattas

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

i samband med den i det föregående förslagna översynen av institutionsindelningen.

Med hänsyn till utformningen av den redan under uppförande varande

kemibyggnaden i Göteborg bör emellertid den inskränkningen härvidlag gälla,

att därest man skulle välja institutionsgruppsformen för ämnet kemi i Göteborg,

denna institutionsgrapp icke skall kunna omfatta mer än en institution i vart

och ett av ämnena analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi, oorganisk kemi och

organisk kemi. Föreliggande lokalprogram för de matematiska och teoretiskfysiska

ämnesområdena förutsätter vidare, i fråga om såväl Göteborg som Lund,

en organisation motsvarande den för kemi-ämnena i Göteborg ovan angivna.

De för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola gemensamma

institutionerna eller institutionsgrupperna blir sålunda följande, nämligen

(1) en institution eller institutionsgrapp för matematik, innefattande ämnena

matematik, matematisk statistik och numerisk analys;

(2) en institution eller institutionsgrapp för fysik, innefattande ämnena fysik

och fasta tillståndets fysik;

(3) en institution eller institutionsgrapp för kemi, innefattande ämnena analytisk

kemi, biokemi, fysikalisk kemi, oorganisk kemi och organisk kemi; samt

(4) en institution eller institutionsgrapp för teoretisk fysik, innefattande ämnena

matematisk fysik, mekanik och teoretisk fysik.

De för Lunds universitet och Lunds tekniska högskola gemensamma institutionerna

eller institutionsgrupperna blir följande, nämligen

(1) en institution eller institutionsgrapp för matematik, innefattande ämnena

matematik, matematisk statistik och numerisk analys;

(2) en institution eller institutionsgrapp för fysik, innefattande ämnena fysik,

elektronik, fasta tillståndets fysik och kärnfysik;

(3) en institution eller institutionsgrapp för kemi, innefattande ämnena analytisk

kemi, biokemi, fysikalisk kemi, oorganisk kemi och organisk kemi; samt

(4) en institution eller institutionsgrapp för teoretisk fysik, innefattande ämnena

matematisk fysik, mekanik och teoretisk fysik.

De organisatoriska konsekvenserna av utredningens förslag om dessa för två

sinsemellan i övrigt fristående läroanstalter gemensamma institutioner eller

institutionsgrupper behandlar utredningen i andra sammanhang i betänkandet.

D. Institutionsorganisationens uppgifter

a) Allmänna synpunkter

Som framgår av det föregående innebär utredningens förslag, att i vissa fall

vissa av institutionsuppgifterna förutsättes kunna fullgöras av en av flera institutioner

bildad institutionsgrapp. Vad här säges om institutionernas uppgifter

gäller följaktligen även institutionsgrupperna.

Institutionernas huvudsakliga uppgifter skall helt naturligt — liksom nu —

vara forskning och utbildning.

s. 389 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J^ 389

Institutionen är administrativt sett en avdelning av läroanstalten vad beträffar

personal och materiella resurser. Inom institutionen skall (a) undervisningen

organiseras; (b) personal och materiella resurser fördelas; (c) den biträdande personalens

arbete ledas; samt (d) samlingar och utrustning vårdas. Dessa uppgifter

måste handhas med beaktande av att på institutionen ligger det omedelbara

ansvaret för (a) att utbildningens innehåll anpassas till forskningens utveckling

och står i överensstämmelse med gällande examensstadgor och studieplaner

(motsvarande); (b) att undervisningen organiseras på ett rationellt sätt inom

ramen för gällande organisations- och undervisningsplaner (motsvarande); (c) att

till institutionen hörande forskare får rimliga möjligheter att där bedriva en fritt

vald forskning; (d) att ett fortlöpande planeringsarbete bedrives för den erforderliga

utbyggnaden av forskningens och utbildningens resurser; samt (e) att

utrustning, som ställts till institutionens förfogande, väl vårdas och brukas och

att anslag, som givits till verksamhetens främjande, användes för därmed avsedda

ändamål.

Den inledningsvis skisserade, tänkbara utvecklingen av universitets- och högskoleorganisationens

omfattning och uppgifter innebär, att vi har att räkna med

en i de flesta fall mycket stark utökning av den inom de enskilda institutionerna

bedrivna forsknings- och utbildningsverksamheten. Mot denna ökning av verksamheten

kommer, vad de experimentella vetenskapernas fakulteter och läroanstalter

beträffar, att svara en ännu starkare ökning av de enskilda institutionernas

personalorganisation och av deras materiella utrustning i form av främst

lokaler och apparater. Det torde med hänsyn härtill icke råda något tvivel om

att institutionen i framtiden i än högre grad än i dag kommer att uppfattas som

en självständig organisation, på vilken det verkliga ansvaret vilar för både utbildningens

och forskningens utveckling. Under sådana omständigheter talar

onekligen vissa skäl för att även ge institutionerna en hög grad av administrativ

självständighet, t. ex. i den formen att man på institutionernas ledning lade delar

av det ansvar, som nu åvilar fakulteterna (motsvarande) och den lokala universitetsstyrelsens

organ.

Universitetsutredningen har emellertid för sin del icke velat förorda en omfördelning

av det administrativa ansvaret i här antydd riktning. På utbildningssidan

måste de enskilda läroämnenas undervisningsorganisation alltid vara en

integrerad del av organisationen för utbildningen för hela examina, omfattande

flera ämnen. Det är därför enligt utredningens mening i mycket hög grad motiverat,

att ansvaret för den sistnämnda organisationen, dvs. för samordningen

de enskilda ämnena emellan av undervisningsorganisationen, alltfort ligger hos

organ motsvarande de nuvarande fakulteterna. På det ekonomiskt-administrativa

området åter måste enligt utredningens uppfattning en spridning av de

administrativa avgörandena och uppgifterna leda till cn i längden oekonomisk

splittring av resurserna.

Utredningen förordar därför i stället, att strävandena inriktas åt motsatt håll,

nämligen i riktning mot eu koncentration så långt möjligt är av de administra
-

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k

tiva uppgifterna och avgörandena hos rent administrativa organ och administrativa

fackmän. Härigenom bör man uppnå, att institutionerna och deras ledning

i högre grad än fallet är i dag kan koncentrera sin verksamhet på det som är

institutionernas egentliga uppgift, nämligen forskning och utbildning och att de

befrias från mycket av det administrativa bestyr, som nu i alltför stor utsträckning

upptar högt kvalificerade forskares tid och uppmärksamhet.

Utredningen vill strax tillägga, att ett visst mått av administrativt arbete

under alla omständigheter måste åvila institutionerna och deras ledning. Här

måste de första förslagen till studieplaner och petita samt ansökningar om forskningsanslag

utarbetas, inköp och reparationer beslutas, tjänsteinnehavare föreslås

etc. Även i fråga om utbildningsadministrationen måste en ej obetydlig administrativ

arbetsbörda falla på institutionerna, även om förhållandena härvidlag

ställer sig olika vid de skilda slagen av fakulteter/läroanstalter beroende på utbildningens

organisation.

b) Särskilda service-enheter

En möjlighet då det gäller att begränsa ämnesinstitutionernas administrativa

arbetsuppgifter, är att begränsa institutionernas förvaltningsansvar till sådant,

som har omedelbart samband med den enskilda institutionens utbildande och

forskande verksamhet.

Den experimentella forskningen fordrar en alltmera växande service-organisation,

omfattande apparativa anläggningar, verkstäder, djurstallar m. m. Vanligen

ingår dessa anläggningar m. m. som delar av vetenskapliga institutioner. Administrationen

av denna service-organisation innebär redan en betydande arbetsuppgift

för institutionsledningarna, en uppgift som rimligen får beräknas växa

mycket starkt i omfattning under de närmaste åren. Endast i några undantagsfall

har service-organisationer av här ifrågavarande slag givits en organisatoriskt

sett självständig ställning och direkt underställts läroanstalternas styrelseorgan

(konsistorier och motsvarande).

En generell regel för vilka anläggningar eller verksamheter som bör göras

gemensamma för en hel läroanstalt (eventuellt för flera läroanstalter på en universitetsort)

och vilka som alltjämt bör ligga kvar inom ämnesinstitutionerna

torde icke kunna ges.

Enligt utredningens mening talar emellertid mycket starka skäl för att man

bör överväga, i vilken omfattning institutionsorganisationens mera omfattande

service-anläggningar och -verksamheter med fördel kan brytas ut ur ämnesinstitutionerna

och ges en ställning i organisatoriskt hänseende motsvarande

universitetsbibliotekens.

Vad utredningen härvidlag närmast tänker på, är dels verkstäder och djurstallar,

dels tung apparatur som kan behövas för flera institutioners forskare

men som ej rimligen kan anskaffas för enskilda institutioner. Även mindre omfattande

anläggningar och samlingar av apparativa resurser synes med fördel

s. 391 Kontrollera mot PDF

391

Kungl. Maj:ts proposition nr SO är 1964

kunna organiseras och förvaltas på motsvarande sätt som självständiga enheter,

vilkas tjänster kunde utnyttjas icke blott av flera institutioners utan även av

flera läroanstalters forskare.

Utredningen föreslår, att en översyn av här skisserat slag kommer till stånd

och genomföres såsom ett led i den i det föregående föreslagna översynen av

institutionsindelningen vid de bestående läroanstalterna. De förslag till institutionsindelning

vid var och en av dessa, som enligt utredningens förslag vederbörande

universitets/högskolemyndigheter skall anmodas framlägga i sina yttranden

över detta betänkande, bör sålunda innefatta jämväl förslag beträffande

upprättande av särskilda service-enheter av här ifrågavarande slag.

I förevarande sammanhang vill utredningen även något beröra institutionernas

biblioteksorganisation. Av historiska och lokala skäl är denna organisation för

närvarande utformad på olika sätt inom skilda läroanstalter. Pa vissa håll finns

emellertid omfattande s. k. institutionsbibliotek, medan man på andra håll har

bibliotek, som är gemensamma för flera institutioner.

I sitt femte betänkande framlade utredningen vissa synpunkter och förslag,

närmast i fråga om institutionsbiblioteksorganisationen i Uppsala och Lund.

Utredningen underströk därvid bl. a. biblioteksorganisationens betydelse för

institutionernas såväl forskande som utbildande verksamhet. Utredningen framhöll

vidare, att starka skäl — avseende såväl inköpsplaneringen som biblioteksvården

— talade till förmån för att läroanstalternas centrala bibliotek gavs del i

ansvaret för institutionsbiblioteken.

Utredningen vill i nu förevarande sammanhang på nytt aktualisera denna

organisationsfråga, och nu icke blott för de äldre statsuniversitetens del utan för

samtliga de högre läroanstalter, som beröres av utredningens organisationsförslag.

Det är självfallet av den största betydelse för både forskning och undervisning

att inom institutionerna ha lokal tillgång till viss aktuell vetenskaplig

litteratur. Av minst lika stor betydelse är det vidare, att en samordning kommer

till stånd i fråga om katalogisering och biblioteksvård samt i viss utsträckning

även inköpsplanering. Denna samordning bör ankomma på läroanstalternas

centralbibliotek (universitetsbiblioteken och motsvarande).

Den här antydda problematiken bör enligt utredningens mening klarläggas

av särskild expertis. Utredningen föreslår, att detta uppdrag ges åt de särskilda

sakkunniga, som utredningen i det föregående föreslagit skola tillkallas med uppdrag

att överse hela universitetsbiblioteksorganisationen.

c) Forskningsanslagens administration

En betydande del av de administrativa göromål, som för närvarande betungar

många institutionsföreståndare, sammanhänger med det förhållandet, att en stor

och sannolikt stigande del av den inom universitetsinstitutionerna bedrivna

forskningen finansieras genom för specificerade forskningsuppgifter givna särskilda

jorskningsanslag. Anslagsgivare är härvidlag dels de statliga forsknings
-

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

råden, dels företag och organisationer inom näringslivet, dels privata donationsfonder,

dels slutligen vissa offentliga institutioner i utlandet. Dessa forskningsanslag

ges efter prövning i varje särskilt fall av ansökningar, ingivna av vederbörande

forskare eller institutionsföreståndare. Anslagsmedlens ändamål och

användande regleras som regel i särskilda överenskommelser eller kontrakt mellan

anslagsgivaren å ena sidan och å den andra antingen forskaren eller läroanstalten.

I stort sett bestar administrationen av dessa anslag av (a) utarbetande av

ansökningar om anslag; (b) granskning av kontrakt och andra överenskommelser

med det anslagsbeviljande organet; (c) anställande av personal och inköp av

apparatur och materiel; (d) övrig personaladministration (t. ex. semestrar: socialförsäkringsavgiftcr);

samt (e) utbetalningar, bokföring och redovisning av anslagsmedel.

På vissa håll har läroanstalternas centrala administration åtagit sig vissa eller

de flesta av de här ovan uppräknade arbetsuppgifterna.

Enligt universitetsutredningens mening bör man i fråga om forskningsanslagens

administration vid samtliga akademiska läroanstalter konsekvent gå över

till ett system i huvudsak motsvarande det som sedan en tid tillämpas vid tekniska

högskolan i Stockholm. Det bör sålunda enligt utredningens mening stadgemässigt

föreskrivas, att alla anslag, som beviljas för finansiering av vid läroanstalternas

institutioner bedrivet forskningsarbete, skall förvaltas av vederbörande

läroanstalt för vederbörande anslagsmottagares räkning.

Genom den här föreslagna föreskriften vinner man den enligt utredningens

mening verkligt betydelsefulla fördelen, att institutionerna befrias från huvuddelen

av det administrativa arbete, som för närvarande följer med de särskilda

forskningsanslagen.

Kvar hos institutionen och den enskilde forskaren skulle, med här föreslaget

system, ligga det sakligt sett väsentliga, nämligen initiativet, dvs. utarbetandet

av ansökningar om anslag, samt därjämte den materiella prövningen av ovannämnda

överenskommelser och kontrakt. I fråga om valet av personer (assistenter,

biträdespersonal), som skall anställas för genomförandet av ett med anslagsmedel

finansierat forskningsprojekt, är det enligt utredningens mening självklart,

att den, för vars forskningsarbete anslaget beviljats, alltfort skall ha det

reella avgörandet, även om de formella anställningsbesluten fattas av läroanstaltens

myndigheter.

d) Personalredovisning och ekonomisk förvaltning

All personalredovisning (personalkort, tjänstgöringsbetyg, statistiska uppgifter

rörande personal m. m.) bör enligt utredningens mening handhas av läroanstalternas

centrala förvaltning. Även den ekonomiska förvaltningen bör skötas centralt

inom läroanstalten. Vid läroanstalter, där systemet med förskott och förskottsredovisningar

tillämpas i fråga om materielanslag och andra anslag, som

fördelas mellan institutionerna, synes sålunda en övergång till ett system med

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196b

koncentration av alla utbetalningar och all bokföring till läroanstalternas ekonomiavdelningar

böra ske. En dylik omläggning är för närvarande under genomförande

vid Göteborgs universitet och vid tekniska högskolan i Stockholm. Den

innebär, att institutionernas och forskarnas bokföring kan inskränkas till förande

av enkla anteckningar rörande gjorda beställningar, varjämte institutionsföreståndarnas

och anslagsmottagarnas krav på överblick över anslagsförbrukningen

tillgodoses genom att läroanstalternas ekonomiavdelningar regelbundet — och

vid särskild anfordran — till institutionsföreståndarna respektive forskarna

översänder kontoutdrag.

c) Upphandling

Institutionernas verksamhet — främst forskningen — förutsätter en totalt

sett mycket betydande upphandling av förbrukningsmateriel och av apparativ

utrustning. I avseende på inredning och utrustning av nya lokaler handhas

denna upphandling av utrustningsnämnden för universitet och högskolor. I fråga

om sådan upphandling av tung apparatur, som göres med anlitande av anslag

från de statliga forskningsråden, sker självfallet en sakprövning hos råden i anslutning

till dessas behandling av ifrågavarande anslagsansökningar. Råden har

därvid möjlighet att såsom villkor för beviljat anslag föreskriva att upphandlingen

skall göras av eller i samråd med utrustningsnämnden.

Den här antydda problematiken måste lösas med hänsyn både till önskvärdheten

av att i så stor utsträckning som möjligt befria forskarna från ekonomiskt - administrativt arbete och till de mycket betydande summor, som de vetenskapliga

läroanstalternas apparatupphandling årligen uppgår till, men också med

hänsyn till det förhållandet, att forskningens utveckling lett till att en sakkunnig

behovs- och kvalitetsprövning många gånger kan göras endast av en starkt

begränsad krets av specialister.

En generell föreskrift om central upphandling — genom centrala eller lokala

organ — i alla fall, där inköpssumman överstiger något visst, begränsat belopp

(t. ex. 5 000 kr.), skulle enligt utredningens mening leda till en tungroddhet i

förvaltningen, som knappast skulle uppvägas av motsvarande fördelar i ekonomiskt

hänseende. Å andra sidan måste det vara angeläget att tillvarataga de

möjligheter till fördelaktiga inköp, som allmänt sett står den store konsumenten

till buds. Därtill kommer, att en i någon mening centraliserad upphandling i

högre grad än en helt decentraliserad kan göras under hänsynstagande icke blott

till det inom en institution föreliggande behovet utan även till andra institutioners

behov och till den inom andra institutioner faktiskt förefintliga utrustningen.

Emellertid torde förutsättningarna i här förevarande hänseenden vara mycket

olika vid skilda slag av läroanstalter och skilda typer av institutioner. För alla

akademiska läroanstalter generellt gällande detaljföreskrifter rörande upphandlingsorganisationen

torde därför icke vara lämpliga. I stället bör de anslagsbevil
13*

— Dihang till riksdagens protokoll 196i. 1 saml. Nr 60

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

jande liksom de förvaltande myndigheterna — universitetskanslersämbetet och

läroanstalternas myndigheter — söka att genom anvisningar i särskilda fall eller

för viss läroanstalt eller för viss fakultets (motsvarande) institutioner reglera

upphandlingsverksamheten på ett sådant sätt, att såväl de ekonomiska som de

vetenskapliga effektivitetskraven på bästa sätt tillgodoses. Som allmänna riktlinjer

härvidlag vill universitetsutredningen för sin del ange följande.

(1) All upphandling av apparatur och annan utrustning, för vilken inköpssumman

överstiger förslagsvis 20 000 kr. bör, oavsett vilka anslagsmedel som

avses bli anlitade för inköpet, göras av eller i samråd med myndighet på kanslers/

överstyrelsenivån.

(2) Annan upphandling av apparatur och sådan utrustning, som icke är att

beteckna som förbrukningsmateriel, bör göras vid läroanstalten, antingen av

dennas centrala förvaltning eller, efter samråd med denna, av prefekten eller

anslagsmottagaren.

(3) I fråga om upphandling av förbrukningsmateriel — bortsett från sådan

materiel, som skall inköpas genom postverket — synes som regel böra gälla, att

sådan förbrukningsmateriel, som vid en och samma läroanstalt förbrukas i relativt

stor omfattning och av flera institutioner, helst synes böra upphandlas genom

läroanstalten eller av institutionen respektive anslagsmottagaren i enlighet

med ramavtal, som kan ha träffats mellan läroanstalten och vederbörande leverantörer.

Vad här sagts innebär, att det såväl centralt — i anslutning till universitetskanslersämbetet

— som lokalt inom läroanstalternas förvaltningsorganisationer

måste upprättas särskilda organ för upphandlingsservice. På dem skall ankomma

att stå institutionerna till tjänst med upphandling eller råd i upphandlingsfrågor.

De bör vidare sträva efter att träffa ramavtal med leverantörer rörande

priser och leveransvillkor för materiel och utrustning, som erfordras för institutionerna.

Ett nära samarbete måste självfallet upprätthållas mellan de centrala

och de lokala organen för universitetsverksamhetens inköpsservice.

Även vid en omläggning enligt här angivna riktlinjer av upphandlingsverksamheten

för universitets- och högskoleinstitutionerna kvarstår för institutionerna

och deras forskare emellertid den från forskningens och utbildningens synpunkt

väsentliga uppgiften, nämligen prövningen av vad som bör anskaffas, en

prövning som i sig innefattar såväl en behovs- som en kvalitetsprövning. I fråga

om inköp av sådan dyrbar apparatur, som avses bli anskaffad med hjälp av

anslag från forskningsråden, deltar även rådet i varje fall i behovsprövningen.

Allmänt torde emellertid gälla, att den sakliga prövningen av behov av vetenskaplig

specialutrustning icke kan läggas på någon annan än forskarna själva.

f) Utbildningens organisation

I det föregående har utredningen framlagt förslag, som syftar till att i avsevärt

större utsträckning än nu är fallet koncentrera framför allt den ekonomiska

administrationen till den lokala universitetsstyrelsens organ och därigenom be
-

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19G4

fria institutionsledningen och forskarna från en mycket betydande del av de

administrativa arbetsuppgifter, som nu åvilar dem. Av dessa uppgifter återstår

nu att behandla dem, som sammanhänger med utbildningens organisation.

Inom utbildningslinjer där studenterna hålles samman årskursvis under hela

utbildningstiden fram till grundexamen och där flera i examen ingående ämnen

läses parallellt, faller helt naturligt en betydande del av det här ifrågavarande

arbetet på fakultetsnivåns organ.

Inom de filosofiska fakulteterna däremot kan varje ämne ha sin egen undervisningsorganisation,

relativt oberoende av motsvarande organisation för andra

ämnen. Orsaken härtill är den, att studenterna här regelmässigt koncentrerar

sina studier på ett ämne i sänder och att ämneskombinationer och ämnesföljd är

fria för de studerande. Med hänsyn härtill och med hänsyn även till att undervisningsorganisationen

generellt sett torde vara mest omfattande inom dessa

fakulteter kan vissa skäl anföras för att tyngdpunkten i det utbildningsadministrativa

arbetet vad dessa fakulteter beträffar alltjämt skall ligga hos institutionerna.

Ansvaret för utarbetande av förslag till studie-, organisations- och

undervisningsplaner samt för undervisningsuppgifternas fördelning mellan olika

lärare bör enligt utredningens mening i fråga om de filosofiska fakulteternas

ämnen åvila institutionerna. De med detta ansvar förenade arbetsuppgifterna

blir, beträffande de stora undervisningsämnena, av så betydande omfattning,

att de motiverar särskilda organisatoriska åtgärder inom institutionsorganisationens

ram i syfte att i görligaste mån befria den forskande personalen från

undervisningsadministrativt arbete.

Även i fråga om sådana uppgifter som schemaläggningen, registreringen av de

studerande och deras studieresultat samt av den sistnämnda verksamheten föranledda

initiativ till omläggningar och förändringar inom utbildningsorganisationen,

torde alltjämt ett ej helt obetydligt ansvar böra åvila institutionsnivåns

organ. Emellertid anser utredningen, att dessa arbetsuppgifter, vid de filosofiska

fakulteterna lika väl som vid övriga fakulteter och högskolor, med fördel kan

utföras av fakultetsnivåns organ (närmast utbildningsnämnderna) och av för

utbildningsadministrativa göromål särskilt avdelade tjänstemän inom läroanstalternas

centrala förvaltning (utbildningsnämndernas sekreterare).

E. Institutionsledningen

a) Allmänt

Av det närmast föregående avsnittet framgår, att universitetsutredningen generellt

rekommenderar en koncentration, så långt detta är praktiskt möjligt, av

det rent administrativa arbetet till läroanstalternas centrala organ. Sålunda

föreslås alla personaladministrativa avgöranden, all personalredovisning bokföring

och ekonomisk redovisning samt vissa uppgifter i samband med upphandling

av utrustning och materiel lagda på läroanstalterna centralt. Vidare har

framhållits, att de utbildningsadministrativa uppgifterna i betydande, ehuru från

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

fakultet till fakultet (motsvarande) något skiftande omfattning bör handhas av

fakultetsnivåns organ. Emellertid har utredningen i flera sammanhang understrukit,

att vissa rent administrativa uppgifter under alla förhållanden måste

läggas på institutionsorganisationen. Förslag till förordnanden liksom yttranden

i andra personaladministrativa ärenden måste sålunda avges av den närmast

berörda myndigheten, dvs. bl. a. institutionernas ledning. Utbildningsadministrationen

inom ett ämne måste vidare i stor utsträckning handhas inom institutionerna.

Till dessa, i mera begränsad mening administrativa uppgifterna kommer så de

som sammanhänger med institutionsorganisationens stora uppgifter, nämligen

att fungera som den organisatoriska ramen för ett samarbete mellan forskare

kring gemensamma problem och gemensamma resurser, ett samarbete mellan

akademiska lärare kring en gemensam utbildningsuppgift och ett samarbete mellan

forskare och lärare för planläggningen av en fortgående utbyggnad av ett

ämnesområdes resurser för forskning och utbildning.

Det är enligt universitetsutredningens mening främst tre faktorer, som måste

påverka utformningen av institutionernas administrativa ledning. Den första är

den, att institutionerna blir av mycket växlande storlek. Den andra är den, att

institutionernas administrativa uppgifter består både i att träffa förvaltningsavgöranden

och i att organisera ett samarbete. Den tredje faktorn, slutligen, som

måste påverka konstruktionen av institutionernas ledning, är den att samarbetet

endast i viss utsträckning gäller en för institutionen gemensam uppgift (utbildningen)

men i övrigt består i ett samarbete mellan självständiga forskare om

materiella nyttigheter, som skall fördelas eller brukas gemensamt.

Vad beträffar det förstnämnda förhållandet — institutionernas mycket varierande

storlek — vill utredningen understryka, att vissa av dem i varje fall för

närvarande är så små, att några egentliga problem i fråga om funktioner och

organ för deras administration knappast är aktuella. Problematiken blir självfallet

mera svårbemästrad, ju större institutionen är. De i det följande redovisade

resonemangen tar i första hand sikte på de stora institutionernas förhållanden

och förslagen är i dagens läge endast i begränsad utsträckning tillämpliga på

sådana institutioner, som innefattar en enda fast lärartjänst.

Vad i det föregående anförts rörande institutionernas uppgifter utesluter för

alla större institutioners del den i administrativa sammanhang eljest vanliga

konstruktionen med ledningen lagd i händerna på en chef, som har att med ansvar

endast inför överordnade myndigheter leda den övriga personalens arbete

och fatta besluten om arbetsuppgifternas fördelning mellan befattningshavarna.

Det nödvändiga samarbetet pekar i stället mot någon form av kollegial ledning.

Härvidlag stöter man emellertid på den svårigheten, att samarbetet i undervisningen

gäller institutionens samtliga lärare, medan samarbetet i avseende på

forskningsresursernas fördelning och bruk i första hand måste vara ett samarbete

endast mellan vissa av lärarna, främst professorer och laboratorer. Därtill

kommer, att vissa av de på institutionsledningen ankommande administrativa

s. 397 Kontrollera mot PDF

397

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961f

uppgifterna — främst de uppgifter som kan sammanfattas i benämningen arbetsledning

— icke lämpligen handhas av kollegiala organ.

Utredningen har stannat för ett förslag, vars huvudsakliga innebörd är följande:
(1)

Vid varje institution, som omfattar mer än en lärartjänst, upprättas ett

institutionskollegium, omfattande institutionens samtliga lärare jämte en på visst

sätt begränsad representation för assistentgruppen och för studenterna.

(2) Detta institutionskollegium ges initiativrätt i institutionens angelägenheter

men i övrigt endast rådgivande funktioner. Å andra sidan föreslås, att viktigare

beslut i institutionens angelägenheter obligatoriskt skall föregås av samråd i

kollegiet.

(3) Uppgiften att för fakultet (motsvarande) framlägga förslag till petita samt

studie- och organisationsplaner för undervisningen liksom — med en formellt

något annorlunda föreskrift — uppgiften att upprätta förslag till innehavare

av icke-ordinarie tjänster vid institutionen ålägges dennas ordinarie lärare kollektivt.

(4) Den dagliga ledningen av den vid institutionen meddelade undervisningen

liksom avgörandena beträffande fördelningen av uppgifter och dispositionen av

gemensamma resurser lägges hos institutionens prefekt.

De juridiska och teologiska fakulteterna har för närvarande institutioner, som

omfattar vederbörande fakultets samtliga ämnen. I den mån denna organisation

anses böra bibehållas, bortfaller behovet av särskilda kollegiala organ för dessa

institutioners förvaltning.

Vad i det följande säges rörande institutions ordinarie lärare, institutionskollegier

och institutionsprefekt gäller följaktligen icke utan vidare de juridiska

och teologiska fakulteterna; ej heller de medicinska fakulteternas undervisningskliniker.

b) De ordinarie lärarna

De ärenden, rörande vilka beslut måste fattas inom institutionerna, bestar till

en betydelsefull del av sådana ärenden, som i formellt hänseende har karaktär

av förslag till fakultets (motsvarande) beslut rörande förslag till petita samt

studie- och organisationsplaner.

Med hänsyn härtill har utredningen ansett det naturligt, att uppgiften att för

institutionens del utarbeta sådana förslag lägges såsom ett kollektivt åliggande

hos institutionens ordinarie lärare, vilka samtidigt blir de av institutionens

lärare, som tillika är ledamöter av fakultet (motsvarande). Då emellertid såväl

institutionens petita som förslag till studie- och organisationsplaner (motsvarande)

är angelägenheter av stort intresse jämväl för övriga ledamöter av

institutionskollegiet, har utredningen ansett det vara motiverat att föreslå en

föreskrift om att utarbetandet av förslag, som här avses, skall föregås av samråd

i institutionskollegiet.

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 196

Utredningen anser vidare, att den nya universitetsstadgan bör innehålla en

entydig bestämmelse rörande förfarandet på institutionsnivån vid upprättandet

av förslag till innehavare av sådana tjänster inom en institution, rörande vilka

särskild tillsättningsprocedur ej finns föreskriven, dvs. väsentligen de icke-ordinarie

institutionstjänsterna. Härvid måste beaktas, att vid institutioner som

omfattar mer än en forskare ingen eller så gott som ingen av de här ifrågavarande

tjänsterna uteslutande är knuten till en viss forskare. Utredningen

föreslår, att förslag till innehavare av dylika tjänster skall upprättas av institutionens

prefekt i samråd med institutionens övriga ordinarie lärare.

Vad här sagts avser förslag till innehavare av tjänster. I fråga om förordnanden

av andra befattningshavare, t. ex. timarvoderade lärare och extra biträdeshjälp,

synes ett enklare förfaringssätt kunna begagnas. Utredningen förordar

härvidlag, att förslag upprättas av prefekten eller, då fråga är om arbetskraft

som skall avlönas med hjälp av särskilt forskningsanslag, av vederbörande

anslagsmottagare.

c) Institutionskollegiet

Såsom framgått av det föregående föreslår utredningen att vid alla institutioner,

som omfattar mer än en lärartjänst, skall finnas ett institutionskollegium

med rådgivande och förslagsställande uppgifter.

Institutionskollegium bör enligt utredningens mening bestå av samtliga till

institutionen hörande lärare utom oavlönade docenter. Någon skillnad bör i

detta sammanhang icke göras mellan ordinarie, extra ordinarie och extra lärare.

Helt tillfälligt anställda timarvoderade lärare bör dock icke annat än i undantagsfall

deltaga i kollegiets arbete.

Bestämmelserna om institutionskollegiets sammansättning synes dock böra

kompletteras med en möjlighet för konsistoriet (motsvarande) att på förslag av

kollegiet förorda, att även oavlönad docent, annan till institutionen knuten

forskare, tjänsteman eller tillfälligt anlitad lärare skall såsom ledamot tillhöra

institutionskollegiet.

Till gruppen »lärare i formell mening räknar utredningen icke assistenter,

amanuenser och övningsassistenter. Många av dessa tjänstemän fullgör emellertid

mycket betydelsefulla uppgifter i undervisningen och forskningen. En medverkan

från dessa gruppers sida i institutionskollegiernas arbete framstår därför

såsom självklart motiverad. Bl. a. i syfte att begränsa kollegiernas storlek vill

utredningen emellertid förorda, att endast de av varje enskilt ärende berörda av

institutionens assistenter, amanuenser och övningsassistenter skall ingå såsom

ledamöter av kollegiet. Denna inskränkning i de ifrågavarande kategoriernas deltagande

i institutionskollegiernas arbete torde få praktisk betydelse endast inom

de största institutionerna.

Utredningen har i olika sammanhang understrukit vikten av att de studerande

ges fullgoda möjligheter att göra sina synpunkter gällande i avseende på

frågor om utbildningens innehåll och organisation. Detta bör icke minst gälla

opaginerad Kontrollera mot PDF

.‘599

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964

arbetet inom institutionskollegierna. Utredningen föreslår därför, att tva representanter

för de av varje enskilt ärende berörda studenterna skall ingå såsom

ledamöter av institutionskollegiet. Med hänsyn till att samma institutionskollegium

kan ha att handlägga ärenden inom ramen för flera utbildningslinjer, innebär

utredningens förslag, att flera än två studentrepresentanter kan behöva utses.

Endast två sådana representanter kommer emellertid att fungera såsom

ledamöter vid kollegiets behandling av ett enskilt ärende rörande utbildningens

innehåll och organisation. Vid kollegiets behandling av ärende, som icke berör

de studerande, bortfaller studentrepresentationen.

I fråga om sättet för utseende av studentrepresentanter vill utredningen anföra

följande. Liccntianders och doktoranders intressen synes som regel vara

företrädda genom de yngre lärarna och genom assistentgruppens representation

i institutionskollegierna. De särskilda studentrepresentanterna synes därför normalt

böra vara utsedda med hänsyn till de ärenden, som sammanhänger med

utbildningen för preliminärexamina. Vissa skäl kan otvivelaktigt tala för att

dessa studentrepresentanter utses genom någon form av valförfarande bland de

aktuella studerande i institutionens ämne. Å andra sidan kan det vara tveksamt,

om man med ett sådant förfarande, särskilt i nybörjarämnen, skulle få representanter,

som med tillräcklig erfarenhet och auktoritet kunde framföra studentsynpunkterna.

Sättet för utseendet av studentrepresentanter synes därför böra

avgöras av vederbörande studentorganisationer själva. Utredningen föreslår fördenskull,

att studentrepresentanterna i institutionskollegierna skall utses av

vederbörande studentkårer på sätt dessa själva beslutar.

Som framgått av det föregående föreslår utredningen, att institutionskollegiet

huvudsakligen skall ha rådgivande uppgifter. Utredningen tänker sig sålunda

institutionskollegiet väsentligen som ett organ för samråd mellan institutionens

forskare, lärare och studenter. Rörande vissa slag av ärenden föreslår utredningen,

att samråd i institutionskollegiet skall vara obligatoriskt, innan beslut

fattas eller förslag utarbetas.

Obligatoriskt samråd i institutionskollegiet bör sålunda enligt utredningens

mening äga rum i första hand beträffande alla ärenden rörande nya eller ändrade

studie- och organisationsplaner för den vid institutionen meddelade utbildningen.

Även utarbetandet av de årliga förslagen till petita för institutionen skall

enligt utredningens förslag obligatoriskt föregås av samråd i institutionskollegiet.

Utredningen vill understryka, att fördelningsärendenas handläggning inom en

stor institution är en uppgift, som erbjuder en speciell problematik. Detta sammanhänger

dels med universitets/högskoleinstitutionernas dubbla uppgift —

forskning och utbildning —, dels med den grundläggande principen om den självständige

universitetsforskarens rätt att för ett fritt valt och pa eget ansvar

bedrivet forskningsarbete disponera sin del i institutionens resurser. Fördelningsuppgifterna

ställer höga krav på samarbetsviljan hos de berörda. Besluten måste

fattas efter samråd och, såvitt möjligt, i samförstånd.

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964.

Med hänsyn till dessa förhållanden har utredningen kommit till den ståndpunkten,

att de här ifrågavarande fördelningsärendena bör avgöras av institutionens

prefekt, men avgöras efter ett obligatoriskt samråd i institutionskollegiet.

Därvid bör särskilt föreskrivas, att fördelningen av institutionens resurser

och arbetsuppgifter skall göras med beaktande av såväl forskningens som utbildningens

behov.

Med detta har utredningen redovisat de uppgifter, som enligt utredningens

mening obligatoriskt bör ankomma på ett institutionskollegium. I övrigt torde

få lamnas åt de enskilda kollegierna att själva välja sina arbetsuppgifter. Institutionskollegium

bör ha stadgemässig rätt att hos vederbörande myndighet vid

läroanstalten framlägga de förslag, som kollegiet finner kunna gagna institutionens

verksamhet och utveckling.

Institutionens prefekt bör vara självskriven som kollegiets ordförande.

d) Prefekten

I den nuvarande universitets/högskoleorganisationen förestås en institution

av en av de till institutionen hörande ordinarie lärarna — i de allra flesta fall en

professor sasom institutionsföreståndare eller prefekt.

Utredningens förslag innebär, att denna ordning väsentligen oförändrad överföres

till den nya organisationen. Utredningen föreslår, att föreståndaren för en

ämnesinstitution vid samtliga läroanstalter benämnes prefekt.

Inom institutioner, som omfattar en enda lärartjänst, bör innehavaren av

denna tjänst automatiskt fungera som institutionens prefekt och såsom sådan

ensam ansvara för institutionens förvaltning. Vid övriga institutioner får prefekten

som framgått av det föregående — vid sin sida det rådgivande institutionskollegiet,

vars arbete prefekten leder såsom kollegiets självskrivne ordförande.

Som framgått av det föregående föreslår utredningen, att förslag till petita för

institutionen, förslag till studie- och organisationsplaner för den vid institutionen

meddelade utbildningen samt — som regel — förslag till innehavare av ickeordinarie

tjänster vid institutionen skall utarbetas respektive upprättas gemensamt

av institutionens ordinarie lärare, i den mån flera sådana finns. I övrigt

föreslår utredningen, att ansvaret för institutionens gemensamma angelägenheter

ytterst skall åvila prefekten. I vissa — i det föregående angivna — slag av

ärenden skall dock prefekten enligt utredningens förslag vara skyldig att samråda

med institutionskollegiet, innan beslut fattas.

Allmänt bör det åligga prefekten att verka för goda arbets- och studieförhållanden

för forskare lika väl som för studenter — och för ett gott samarbete

mom institutionen. Vid fördelningen av institutionens personella och materiella

resurser för forskningen måste prefekten särskilt beakta, att de av institutionens

tjänstemän, vilkas tjänster är förenade med skyldighet att bedriva forskning,

skall ges rimliga möjligheter att bedriva ett fritt valt forskningsarbete. Detta

s. 401 Kontrollera mot PDF

401

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

måste självfallet ske inom ramen för tillgängliga resurser och utan avbräck för

institutionens övriga verksamhet.

Utbildningsuppgiften ser utredningen såsom en institutionen som helhet åvilande

uppgift. Utbildningsorganisationen måste därför enligt utredningens mening

vara en hela institutionens angelägenhet, handhavd av prefekten i samråd

med institutionskollegiet. Prefekten bör vara den i första hand ansvarige för

undervisningens behöriga gång.

Prefekten bör vidare enligt utredningens mening svara för att även andra

institutionen gemensamt åvilande arbetsuppgifter fullgöres på behörigt sätt. Han

bör vaka över att den vid institutionen anställda personalen noggrant fullgör

sina åligganden.

Prefekten bör vidare vara den i första hand ansvarige för vården av till institutionens

förfogande ställda lokaler, samlingar och apparater och han bör därvid

vara skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande vård och förvaltning

av till institutionens disposition ställd egendom, som kan fastställas av

universitetets/högskolans styrelse (konsistoriet).

Prefekten torde normalt komma att fungera som föredragande vid och bereda

ärendena inför institutionskollegiets sammanträden. I kollegiet eller hos vederbörande

myndighet vid universitetet bör han framlägga de förslag han finner

kunna gagna institutionens verksamhet och utveckling.

Vid institutioner, som omfattar en enda ordinarie lärartjänst, bör innehavaren

av denna tjänst automatiskt fungera som institutionens prefekt. I fråga om sättet

att utse prefekt för andra institutioner är två möjligheter tänkbara: Antingen

bör prefekt för sådan institution utses genom val inom institutionskollegiet, eller

också bör prefekt förordnas av konsistoriet (motsvarande) bland kollegiets ledamöter.

Med hänsyn till att prefekten enligt utredningens förslag skall bli den

inför högre akademiska myndigheter i första hand ansvarige för såväl undervisningen

som egendomsvärden, vill utredningen för sin del förorda det sistnämnda

alternativet, dvs. förordnande av läroanstaltens styrelseorgan. Förordnande

bör av praktiska skäl vara tidsbegränsat och förslagsvis meddelas för en

tid av högst tre år i sänder. Laborator eller universitetslektor bör enligt utredningens

mening icke vara utesluten vid utseende av prefekt, även om ifrågavarande

institution innefattar en eller flera professurer.

Utredningen föreslår sålunda, att prefekt för institution, som omfattar flera

än en lärartjänst, förordnas av universitetets/högskolans styrelse (konsistoriet)

bland institutionens ordinarie lärare samt för en tid av högst tre år i sänder.

Handhavandet av de stora institutionernas förvaltning kommer otvivelaktigt

att innebära en betydande arbetsbörda för prekterna även efter ett genomförande

av utredningens i det föregående framlagda förslag om en koncentration

av administrativa uppgifter till läroanstalternas centrala administration. Genom

en stadgebestämmelse av i sak samma innebörd som de nuvarande universitetsstatuternas

§ 52, mom. 3 b och 4 bör därför möjlighet öppnas för prefekt att

genom beslut av universitetskanslersämbetet eller Kungl. Maj:t erhålla befrielse

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1961+

från en mot arbetet såsom prefekt svarande del av den honom eljest åvilande

undervisnings- och examinationsskyldigheten (partiell tjänstebefrielse). Det torde

vidare bli nödvändigt att inrätta olika slag av befattningar, vilkas innehavare

kan biträda prefekten vid fullgörandet av vissa med prefektskapet förenade

åligganden. Härvid måste beaktas dels institutionernas varierande storlek, dels

det förhållandet, att det administrativa arbetet är av relativt olika natur vid

skilda slag av institutioner.

Redan har vid vissa stora experimentella institutioner placerats särskilda

institutions- eller laboratorieintendenter. Utredningen finner för sin del denna

typ av befattningar lämplig och förordar, att frågan om inrättande av nya dylika

tjänster prövas i samband med den i det föregående förordade översynen av

institutionsindelningen. Därvid måste emellertid också beaktas, att behovet

inom själva institutionsorganisationen av befattningar av nu ifrågavarande slag

påverkas av att vissa service-anläggningar och -verksamheter enligt vad utredningen

i det föregående anfört torde böra brytas ut ur ämnesinstitutionema och

förvaltas som särskilda enheter.

Inom vissa av de experimentella vetenskapernas institutioner samt inom de

stora icke-experimentella institutionerna, t. ex. de för ämnena matematik, engelska

och historia, kommer utbildningsorganisationen att utgöra en mycket arbetskrävande

uppgift. I syfte att såvitt möjligt befria prefekten från ett omfattande

utbildningsorganisatoriskt detaljarbete vill utredningen föreslå, att möjlighet

öppnas för universitets/högskolestyrelsen att förordna någon annan av institutionens

lärare att i egenskap av institutionens studierektor under prefekten handha

vissa med undervisningen förknippade delar av dennes åligganden. Studierektor

torde böra utses bland institutionskollegiets ledamöter och utredningen räknar

med att uppgiften som regel kommer att anförtros någon av institutionens universitetslektorer.

Eftersom studierektorernas arbetsuppgifter till både innehåll och omfattning

kommer att variera inom rätt vida gränser från institution till institution, synes

det utredningen vara lämpligt, att studierektor kompenseras genom en med hänsyn

till arbetsbördan i det enskilda fallet lämpligt avpassad nedsättning i den

honom eljest åliggande undervisningsskyldigheten.

F. Institutionsgruppernas organisation

I det föregående har utredningen förordat, att i den nya universitetsstadgan

möjlighet öppnas att bilda institutionsgrupper. En institutionsgrupp avses bli

organiserad för gemensamt handhavande av uppgifter, som är gemensamma för

två eller flera institutioner. Beslut om upprättande av sådan institutionsgrupp

skall enligt utredningens förslag meddelas av universitetskanslersämbetet. I

samband med sådant beslut skall jämväl bestämmas, vilka arbetsuppgifter som

skall ankomma på varje enskild institutionsgrupp.

s. 403 Kontrollera mot PDF

403

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1964-

Institutionsgrupps uppgifter kan sålunda bli av varierande omfattning och

innehåll. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att även institutionsgruppens

organisation och förvaltning får regleras genom beslut i varje särskilt fall. Utredningen

föreslår sålunda en stadgeföreskrift av innebörd att universitetskanslersämbetet

i samband med beslut om upprättande av institutionsgrupp jämväl skall

meddela erforderliga föreskrifter rörande förvaltningen av de för gruppen gemensamma

angelägenheterna.

Så snart institutionsgrupps uppgifter blir av någon större betydelse och omfattning

— och sannolikt kommer institutionsgrupper knappast att upprättas i

andra fall —, torde gruppen enligt utredningens mening böra ges en organisation

analog med den som i det föregående föreslagits för institutionerna, dvs. en

organisation med en institutionsgruppsprejekt och ett institutionsgruppskollegium.

Därest på institutionsgrupp lägges ansvaret eller del av ansvaret för utbildningens

organisation och innehåll, bör enligt utredningens mening under alla

förhållanden föreskrift meddelas om att institutionsgruppskollegium skall upprättas.

Institutionsgruppsprefekt synes böra utses på enahanda sätt som institutionsprefekt

och då bland de till institutionsgruppen hörande ordinarie lärarna, oavsett

om vederbörande samtidigt är prefekt för någon av de i gruppen ingående

institutionerna eller ej.

Institutionsgruppskollegium synes böra ges i princip samma sammansättning

och samma uppgifter i avseende på de för institutionsgruppen gemensamma

angelägenheterna, som institutionskollegium föreslagits få inom institution.

G. Övriga institutioner och inrättningar

I ett föregående avsnitt av detta kapitel har utredningen förordat, att i samband

med den föreslagna översynen av institutionsindelningen jämväl skall

prövas, huruvida och i vilken utsträckning vissa anläggningar och verksamheter

av servicekaraktär lämpligen kan brytas ut ur ämnesinstitutionsorganisationen

och sammanföras till eller bilda särskilda förvaltningsenheter direkt underställda

universitets/högskolestyrelsens organ.

Vissa av de anläggningar och verksamheter, som här är i fråga, kommer otvivelaktigt

att rätt mycket likna institutioner. Den avgörande skillnaden blir

emellertid den, att här ifrågavarande inrättningar icke får den dubbla uppgiften

att bedriva forskning och utbildning och att de ej heller blir organisatoriskt

bundna till visst ämnesområde. De får i stället karaktär av service-organ,

ställda till förfogande för forskningen och — i avsevärt mindre mån — utbildningen

inom flera ämnesområden, fakulteter (motsvarande) och, i vissa fall,

läroanstalter.

I detta sammanhang kan lämpligen också behandlas de inrättningar för undervisning

i fria konster och färdigheter (t. ex. ritteknik, ridning, gymnastik, fäktning),

vilka på vissa håll benämnes institutioner men skiljer sig från ämnes
-

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

institutionerna därigenom, att deras uppgifter uteslutande omfattar undervisning,

icke forskning.

Alla dessa institutioner och inrättningar för forskningsservice och undervisning

kan enligt utredningens mening ges en avsevärt enklare organisation än

ämnesinstitutionerna. Utredningen föreslår, att envar av dessa institutioner och

inrättningar ställes under ledning av en föreståndare, utsedd av vederbörande

rektorsämbete.

En föreståndare av här ifrågavarande slag bör ges ställning av chef för vederbörande

institution eller inrättning. Föreståndarens förvaltning bör stå under

rektorsämbetets tillsyn, vilket bl. a. innebär, att det skall ankomma på rektorsämbetet

att meddela erforderliga specialföreskrifter för verksamheten och dess

förvaltning.

I fråga om petita för utbyggnaden av de i detta avsnitt behandlade serviceinstitutionerna

och särskilda inrättningarna föreslår utredningen, att de i princip

bör utarbetas av universitetskanslersämbetet efter förslag av konsistorium. Eventuellt

kan därvid samråd böra äga rum mellan konsistoriet och en eller ett par

fakulteter (motsvarande) respektive mellan universitetskanslersämbetet och berörda

beredningar.

2. Yttranden

A. Institutionsindelningen

Svenska Teknologföreningen anför i huvudsak följande:

Civilingenjörsutbildningen är mera strängt schemabunden än vissa andra typer

av akademisk utbildning. Samtidigt måste kunskapsstoffet vara utformat så att

det är lämpligt för olika avdelningars (sektioners) målsättning. Detta medför att

det i ett flertal ämnen finnes olika kurser, en för varje avdelning. Genom detta

system blir avdelningarna de sammanhållande enheterna för de olika utbildningsformerna

vid de tekniska högskolorna. En enskild institution kommer sålunda

icke att bli avgörande för samordningen av utbildningen fram till primärexamen.

Svenska Teknologföreningen anser att de förslag som finnes i betänkandet

vad gäller institutionsnivån ej är tillämpliga på den studieform som

maste finnas vid de tekniska högskolorna.

Föreningen instämmer helt i utredningens önskemål om sambruk av lokaler

och materiel för forskningen. Föreningen anser dock att det är fakultets-/sektionsorganisationen

som närmast blir berörd av ett dylikt sambruk för de tekniska

högskolornas del.

Av ovan angivna skäl finner föreningen att de motiv som utredningen framlagt

för en ändrad institutionsindelning icke bör föranleda någon ändring i principen

för institutionsorganisationen vid de tekniska högskolorna.

SFS anför väsentligen följande:

SFS vill förorda upprättandet av fristående service-enheter, gemensamma för

flera institutioner, när detta medför en mera rationell användning av personella

och materiella resurser utan att servicekraven eftersättes.

SFS vill allmänt framhålla svårigheten att vid de filosofiska fakulteterna sam
-

s. 405 Kontrollera mot PDF

405

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ordna all undervisning för ett läroämne inom en och samma institution. Det är

exempelvis realistiskt att räkna med en ökad integrering av moment från skilda

examensämnen inom den framtida lärarutbildningen. Dessa samordningsbehov

kan i stället väl tillgodoses genom upprättandet av institutionsgnipper.

Organisationen tillstyrker utredningens förslag i vad avser medicinsk fakultet

med de undantag som gjorts för de kliniskt-medicinska ämnenas institutioner.

I fråga om de juridiska fakulteterna anser SFS inte att anledning till ändring

av nuvarande förhållanden föreligger. Däremot vill organisationen förorda en

gruppering av undervisningsämnena vid teologisk fakultet på tre institutioner

med vardera ett institutionskollegium.

De möjligheter utredningen föreslår att bilda forskningsavdelningar hälsar

SFS med tillfredsställelse. Även forskardocenter och docenter bör kunna ställas

i ledningen för en forskningsavdelning.

Med tanke på att en översyn av institutionsindelningen sannolikt kommer att

resultera i en ytterligare institutionsuppdelning för vissa ämnen, är det av stor

betydelse att goda möjligheter skapas att bilda institutionsgrupper. Som exempel

härpå kan framhållas önskvärdheten av samarbete mellan de av utredningen

förordade institutionerna för närbesläktade ämnen, för vilka bl. a. de metodologiska

problemen är gemensamma, t. ex. slaviska respektive romanska språk.

SFS anser liksom de sakkunniga att ett institutionsgruppskollegium med i princip

samma uppbyggnad som vid en enskild institution skall upprättas, då de

gemensamma uppgifterna gör en sådan organisation motiverad.

Sveriges Samhällsvetareförbund anför väsentligen följande:

Utredningen har närmast tagit ställning till förmån för stora institutioner och

räknar t. o. m. med sammanslagning av vissa nu separata institutioner; i gengäld

skall särskilda forskningsavdelningar kunna inrättas inom de större institutionerna.

Samhällsvetareförbundet vill ansluta sig till denna principinställning.

I praktiken uppkommer för de samhällsvetenskapliga ämnenas del frågor om

institutionsindelningen särskilt när ett ämne förekommer inom flera olika utbildningslinjer

(såsom ämnet nationalekonomi). I sådana fall synes det vara

lämpligast att en gemensam institution får tillgodose dessa utbildningslinjer och

att sålunda de personella och materiella resurserna för ett ganska stort ämnesområde

hålles samman. Institutionerna bör alltså i princip snarare omfatta

ämnesområden bestämda som nationalekonomi, statistik, statskunskap etc. än

ämnesområden bestämda som internationell ekonomi, demografi, offentlig förvaltning

etc.

SUHAF anför:

SUHAF anser, att institutionerna måste organiseras så, att ett ökat lagarbete

kan komma till stånd. Forskningsprojekt inom olika avsnitt av ämnet måste

naturligt kunna rymmas inom organisationen. Om en viss forskningsinriktning

skulle bli så speciell i förhållande till ämnet som helhet, att en friare ställning

gentemot detta behövs, bör särskilda avdelningar kunna upprättas men detta

får inte bli ett privilegium för vissa befattningshavare.

SACO anför:

SACO har i andra sammanhang understrukit, att man bör skapa stora enheter

med möjlighet till specialisering och differentiering. Institutionerna bör således

omfatta stora ämnen, som handhar utbildningen för olika utbildningslinjer. Som

exempel härpå vill SACO peka på vad Sveriges Samhällsvetareförbund anför om

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

institutionsindelningen i sitt yttrande. Kraven på specialisering och differentiering

kan tillgodoses genom den av utredningen föreslagna möjligheten att bilda

forskningsavdelningar. Ehuru det synes naturligt, att denna möjlighet i första

hand skall stå öppen för av utredningen nämnda befattningshavare anser SACO,

att man icke skall utesluta möjligheten att bilda forskningsavdelningar även för

andra.

TCO anför:

Institutionerna har alltmer kommit att bli de reella arbetsenheterna vid universiteten

och högskolorna. Det måste därför vara angeläget, att man nu skapar

regler för hur indelningen i institutioner skall ske, hur samarbetet inom institutionernas

ram skall bedrivas och hur samverkan över institutionsgränserna skall

kunna etableras.

TCO ansluter sig till utredningens riktlinjer för indelning och samverkan och

om att förslag härvidlag skall avlämnas lokalt och beslut sedan fattas centralt.

Särskilt angeläget synes det vara, att inte bara fakulteten utan även respektive

utbildningsnämnd samt berörda lärare skall ha förslagsrätt. TCO tillmäter frågan

om en rationell organisation av institutionerna och deras samverkan så stor

vikt att den därutöver anser, att initiativ också skall kunna tagas av de centrala

myndigheterna.

Utredningen föreslår, att en översyn skall ske avseende samordningen i fråga

om verkstäder och djurstallar samt tung apparatur, som brukas av flera institutioners

forskare. TCO ansluter sig till förslaget.

Sveriges Konservativa Studentförbund anför:

Beträffande institutionernas roll ansluter vi oss i stort sett till utredningens

förslag. Vi är eniga med utredningen om de svårigheter, som måste uppstå vid

indelningen i institutioner och instämmer i förslaget om att de lokala universitetsmjndigheterna

skall föreslå och kanske fastställa indelningen. Vi hade vidare

funnit det värdefullt om utredningen hade diskuterat frågan om uppdelande av

de teologiska och juridiska fakulteterna.

Centerns Studentförbund anför:

Liksom utredningen vill studentförbundet förorda en institutionsindelning

efter ämnen. En institutionsindelning efter principen »en professor — en institution»

vill vi bestämt avvisa. I stället för en uppsplittring av de nuvarande

ämnesinstitutionema med mer än en professor, bör man eftersträva att sammanföra

mindre och närbesläktade ämnen till gemensamma institutioner. Enligt

vår mening kan på detta sätt tillgängliga resurser bättre utnyttjas varjämte

forskning och undervisning i ämnesgränserna stimuleras. Dessa fördelar är enligt

vår uppfattning så stora, att de mer än väl uppväger de nackdelar, som kan

uppstå.

Sveriges Socialdemokratiska Studentförbund anför i huvudsak följande:

Utredningen konstaterar med rätta att »institutionerna i dagens organisation

formellt sett betyder intet», men att det är inom dem som »det väsentligaste i

de högre läroanstalternas verksamhet bedrives». Det blir därför naturligt att på

dem »lägga något även av det formella ansvaret inom organisationen».

Förbundet anser att den konkreta utformningen av förslaget borde ha skett i

större överensstämmelse med utredningens eget resonemang. Enligt förbundets

mening måste institutionerna såsom varande universitetets arbetande enheter

s. 407 Kontrollera mot PDF

407

Kungl. Maj:ts proposition nr BO ur 196J+

ha så stor bestämmanderätt som möjligt och de övriga universitetsorganen

fakulteter, konsistorium, rektor- och kanslersämbete — skall betraktas som serviceorgan

åt den forskning och det arbete i övrigt, främst undervisning, som

bedrivs inom institutionerna. Det amerikanska departementssystemet bör kunna

användas som förebild för den praktiska utformningen av detta synsätt: Institutionerna

bör vara stora med många professurer och andra fasta lärartjänster,

indelade efter ämnets huvudområden. Detta system skulle alltså vara utformat

efter helt andra principer än det nuvarande med dess som regel små enprofessorsinstitutioner

även i rikt differentierade ämnen. Detta innebär att tendensen till

uppdelning av ämnen på skilda institutioner måste brytas.

Det är främst två skäl som varit bestämmande för förbundets inställning. För

det första kan en effektiv forskarutbildning endast komma till stånd inom stora

institutionsenheter. En sådan förutsätter nämligen att det finns en stab av fast

anställda lärare som är specialister på olika forskningsområden inom vilka de

kan ge undervisning och handledning. För det andra betyder större enheter

effektivare administration och större möjligheter till ekonomisk rörelsefrihet.

Det torde inte vara tillräckligt att som utredningen helt allmänt uttala att

institutionsindelningen bör ske efter ämnesområden och inte efter professurer,

och sedan överlåta åt de akademiska remissinstanserna att komma med förslag

om hur principen bör genomföras. Ett sadant tillvägagångssätt kommer antagligen

inte att medföra några större förändringar.

Riksrevisionsverket anför:

Universitetsutredningen har uttalat, att mycket starka skäl talar för att man

bör överväga, i vilken omfattning institutionsorganisationens mera omfattande

serviceanläggningar och -verksamheter med fördel kan brytas ut ur ämnesinstitutionerna

och ges en ställning i organisatoriskt hänseende motsvarande

universitetsbibliotekens. Utredningen nämner i detta sammanhang verkstäder,

djurstallar, tung apparatur samt — i en framtid — anläggningar för automatisk

databehandling. Riksrevisionsverket förordar att en översyn i angivet syfte

kommer till stånd.

Farmaceututbildning skommittén anför:

Farmaceututbildningskommittén biträder universitetsutredningens förslag i

fråga om institutions- och institutionsgruppsorganisationen. Enligt kommitténs

mening kommer den fortsatta utbyggnaden av universitet och högskolor att

innebära, att man i betydligt större utsträckning än hittills sammanför institutioner

inom närbesläktade ämnen — även om de tillhör olika fakulteter till

byggnadsmässiga enheter. Härigenom skapas förutsättningar för att forskare

och lärare på de olika institutionerna gemensamt skall kunna utnyttja lokala och

instrumentella resurser. Genom denna samordning ges även underlag för en

stimulerande forskningsmiljö, där de dagliga kontakterna mellan forskare, vars

forskningsinriktning ligger varandra nära, kan möjliggöra ömsesidigt utbyte.

1960 års lärarutbildningssakkunniga anför i huvudsak följande:

Det finns skäl att antaga, att skolans ämnen och universitetens examensämnen

i fortsättningen alltmera sällan kommer att helt överensstämma. Det synes därför

bli nödvändigt att på institutionsgruppsnivån skapa ett nytt slags samordnande

organ, som lämpligen kan betecknas sasom skolämneskollegier.

Dessa kollegiers främsta arbetsuppgift bör bli att utforma de huvudsakliga riktlinjerna

för studieplanerna i de delar av den ämnesteoretiska utbildningen, som

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

motsvarar skolans ämnen. Detaljarbetet med delstudiekursernas utformning

torde böra anförtros åt institutionskollegierna. I skolämneskollegierna bör även

ingå av skolöverstyrelsen anvisad skolexpertis. Anordningar av denna art har

redan vuxit fram flerstädes.

Gymnasieutreaningen anför i huvudsak följande:

Genom utbildningsnämndernas och utbildningsadministrativa avdelningarnas

konstruktion synes förutsättningar ha skapats för ett effektivare och enhetligare

studieplansarbete pa det lokala planet. Härtill bidrar också utredningens förslag

om institutionernas organisation och ledning. Gymnasieutredningen vill bestämt

tillstyrka att institutionerna skall omfatta större ämnesområden och inte så som

nu ofta är fallet byggas upp kring enskilda tjänster. Även förslaget om institutionskollegium,

prefekt och studierektor synes innebära väsentliga framsteg.

Läkarutbildning sberedningen anför väsentligen följande:

Läkarutbildningsberedningen vill för sin del tillstyrka universitetsutredningens

förslag i förevarande hänseende. Den framtida utbyggnaden av universitets- och

högskoleväsendet kommer enligt beredningens mening att innebära, att man i en

betydligt större utsträckning än vad som hittills varit fallet sammanför institutioner

i närbesläktade ämnen till större enheter. Härigenom skapas förutsättningar

för ett gemensamt utnyttjande av lokala och instrumentella resurser.

Samtidigt kan en stimulerande forskningsmiljö erhållas. Det är emellertid väsentligt,

att organisationen och ledningen av dessa enheter, som även bör kunna

innehalla institutioner tillhöriga olika fakulteter, anpassas så, att garantier erhalles

för att cn enhets totala utbildnings- och forskningsresurser användes på

det sätt, som vid varje särskilt tillfälle är det mest ändamålsenliga. Universitetsutredningens

förslag ger enligt läkarutbildningsberedningen underlag för tillfredsställande

lösning i detta avseende.

Statskontoret anför:

Institutionsindelningen har icke berörts i statskontorets rapport. Utredningen

har däremot ingående diskuterat institutionsindelningen. Statskontoret har icke

funnit anledning till erinran mot de av utredningen anförda synpunkterna.

Teologislta fakulteten i Uppsala anför huvudsakligen följande:

Fakulteten, som nyligen genomfört en uppdelning på institutioner, hälsar med

glädje den synnerligen positiva inställning till institutionsarbetet, som kommer

till uttryck i betänkandet. Att detta arbete statutmässigt regleras är förvisso

värdefullt, enär da åtskilliga oklarheter kan undvikas. För fakulteten med dess

små institutioner och ofta gemensamma arbetsuppgifter måste det uppenbart bli

aktuellt med bildande av institutionsgrupper, samtidigt som samtliga institutioner

inom fakulteten alltfort synes kunna administreras centralt.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Utredningens förslag rörande institutionerna innehåller åtskilliga värdefulla

nyheter. Såvitt nu kan bedömas, kommer den juridiska institutionen att under

åtskillig tid framåt liksom nu omfatta samtliga ämnen inom fakulteten, en organisationsform

som ter sig befogad med hänsyn till det nära sambandet mellan

juridikens olika grenar. I den mån forskningsarbetet på de olika ämnesområdena

skulle påkalla, att särskilda arbetsenheter bildas, synes den av utredningen

föreslagna möjligheten att bilda forskningsavdelningar vara av värde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.s proposition nr 50 år 1964 !()!>

Medicinska fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:

Fakulteten förmodar att förslaget om forskningsavdelningar liar tillkommit för

att skapa garantier för att forskare med ett självständigt vetenskapligt status

skall tillförsäkras institutionens faciliteter i tillbörlig grad. Detta är dock nödvändigt

endast om prefekten ensam styr institutionen, och institutionskollegiet i

enlighet med universitetsutredningens förslag enbart har en rådgivande funktion.

Fakulteten instämmer i att i sä fall ett behov av att inrätta forskningsavdelningar

inom institutionerna kan föreligga. Fakulteten vill då framföra en avvikande

mening om vilka som bör kunna bilda forskningsavdelning. Fakulteten

anser att — om forskningsavdelningar inrättas — samtliga forskare med åtminstone

docentkompetens bör få möjlighet att bilda forskningsavdelning.

Fakulteten har stannat för att ej föreslå några förändringar beträffande institutionsindelningen

för de teoretiska ämnenas del.

Det finnes flera olika motiv för att bilda större funktionsenheter än de nuvarande

kliniska institutionerna. Därvid kan nämnas samordningen av undervisningen

till med. lic.-examen, samordningen av underläkarnas vidareutbildning

och kliniska randutbildning, forskarutbildningen inom de kliniska ämnena, och

administrationen av vissa gemensamma service-enheter eller andra nyttigheter.

Även för åtskilliga forskningsprojekt, som fordrar en god samverkan mellan flera

olika ämnen, skulle större funktionsenheter vara till fördel. Även den sjukvårdsmässiga

samhörigheten och samfunktionen skulle främjas därvid, och i själva

verket är det för sjukvårdens del över hela världen ett aktuellt problem att

finna vägar för att säkra »medicinens enhet» under en utveckling som obönhörligt

medför ökad specialisering och därmed risk för fraktionering. I detta sammanhang

måste emellertid även praktiska faktorer spela in, t. ex. den geografiska

placeringen av olika ämnen inom undervisningssjukhuset. Fakulteten har stannat

för att föreslå en oförändrad institutionsindelning för de kliniska ämnena.

Frågan om bildandet av större funktionsenheter bör emellertid ägnas fortsatt

uppmärksamhet. En god möjlighet att åstadkomma detta i framtiden vore att

enligt utredningens förslag bilda institutionsgrupper. Fakulteten är visserligen

ej beredd att nu lägga fram definitiva förslag om dylika institutionsgrupper, men

föreslår att möjligheten i framtiden säkras för institutioner, som så önska, att

bilda institutionsgrupper efter anmälan hos universitetskanslern.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför:

Sektionen vill understryka det stora värdet av att institutionernas roll vid

universiteten här så klart blivit definierad och att nu en radande praxis kan

ersättas av ett statutmässigt regelsystem.

Utredningen rekommenderar en lokal översyn av institutionsindelningen.

Några skäl att ändra nuvarande förhållanden har ej anförts av de olika ämnesrepresentanterna.

Principen en institution — ett examensämne synes i huvudsak

kunna gälla med vissa (i yttrandet angivna) undantag.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

Utredningens förslag rörande institutionerna innebär i stort en kodifiering av

rådande praxis. Sektionen finner det riktigt, att institutionerna erhålla en förvaltningsnrässig

särställning. Beträffande institutionsindelningen anser sektionen

det naturligt, att varje examensämne i princip bildar en egen institution och att

några av sektionens ämnen ingå i särskilda institutionsgrupper.

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J,\

Större konsistoriet i Uppsala anför:

Särskilt förtjänstfullt torde utredningens förslag vara i fråga om institutionerna.

Under hänvisning till yttranden av humanistiska fakultetens bägge sektioner

finner konsistoriet, att principen ett examensämne — en institution är

naturlig för humanistiska fakultetens del, medan denna regel icke utan vidare

kan tillämpas i teologiska och juridiska fakulteterna. Beträffande institutionsindelningen

får konsistoriet i övrigt hänvisa till fakulteternas yttranden.

Juridiska fakulteten i Lund anför i huvudsak följande:

Som utredningen framhållit ha de juridiska fakulteterna för närvarande institutioner,

som omfatta vederbörande fakultets samtliga ämnen. Denna organisation

bör enligt fakultetens mening i huvudsak bibehållas.

Fakulteten föreslår, att den juridiska institutionen skall omfatta samtliga till

fakulteten hörande ämnen, dock med de modifikationerna, att det till fakulteten

hörande ämnet nationalekonomi hänföres till nationalekonomiska institutionen,

samt att det till ekonomiska fakulteten hörande ämnet handelsrätt med beskattningsrätt

hänföres till den juridiska institutionen.

Humanistiska fakulteten i Lund anför väsentligen följande:

Beträffande institutionsindelningen har utredningen stannat inför den ordning,

som redan vuxit fram mera av sig själv och som kan uttryckas i principen ett

ämnesområde -—- en institution. Fakulteten har ingen anledning att i och för sig

uttala en annan mening.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför i huvudsak följande:

Fakulteten ansluter sig till utredningens förslag att ämnesområdet och icke de

högre lärartjänsterna även i fortsättningen skall utgöra grunden för institutionsindelningen

och finner det naturligt, att särskilda forskningsavdelningar skall

kunna inrättas inom en institution.

Da fakulteten uppgjort förslag till institutionsindelning, har en större likformighet

än den nu radande eftersträvats. Detta har inneburit en viss ökning av

antalet institutioner men fakultetens bestämda strävan är att till varje institution

få ett flertal professurer.

Av olika skäl blir avgränsningen av de ämnesområden, på vilka institutionsindelningen

baseras, ofta ganska snäv. Fakulteten finner i likhet med utredningen,

att även formella möjligheter för samarbete mellan närstående institutioner

kan vara av behovet påkallade och ansluter sig till stadgeförslaget att två

eller flera institutioner må kunna bilda en institutionsgrupp. Ett sådant samarbete

över institutionsgränserna förekommer sedan länge inom fakulteten.

Service-enheterna spelar för den växande experimentella forskningen en betydande

roll. Fn allmän centralisering av institutionsverkstäderna är klart olämplig.

Däremot är en centralisering av djurstallarna möjlig, varvid dock lokala

anläggningar för pågående undersökningar, där smådjur ingår, måste tillåtas.

Dyrbar utrustning, som är gemensam för hela universitetet, torde med fördel

kunna sammanföras till centrala enheter. Detta gäller sålunda anläggningar för

Ci4-datering och automatisk databehandling.

Ekonomiska fakulteten i Lund anför:

I fråga om institutionsindelningen föreslår fakulteten ingen ändring av nuvarande

ordning.

s. 411 Kontrollera mot PDF

Kurujl. May.ts proposition nr 50 år 1964 411

Forskning och undervisning vid institutionen för handelsrätt förutsätter ett så

nära samarbete och en så intim integration med verksamheten vid de ekonomiska

institutionerna, att en nära anslutning till dem måste vara för handen.

Större konsistoriet i Luncl anför huvudsakligen följande:

Konsistoriet ansluter sig till utredningens förslag, att ämnesområdet och icke

de högre lärartjänsterna även i fortsättningen skall utgöra grunden för institutionsindelningen

och finner det naturligt, att särskilda forskningsavdelningar

skall kunna inrättas inom en institution, och detta även då den forskare, som

leder en dylik avdelnings arbete genom anställning vid forskningsråd e. d. formellt

står utanför universitetet.

Eftersom avgränsningen av de ämnesområden, på vilka institutionsindelningen

baseras, inom flera fakulteter blir ganska snäv, finner konsistoriet i likhet med

utredningen, att även formella möjligheter för samarbete mellan närstående

institutioner kan vara av behovet påkallade och ansluter sig till förslaget, att

två eller flera institutioner må kunna bilda en institutionsgrupp. Dylik institutionsgrupp

kan grundas på gemensam undervisning eller gemensam förvaltning

av lokalutrymmen, service-anläggningar o. d. Indelningen bör bedömas med hänsyn

till de lokala förhållandena och kan sålunda bli olika vid skilda lärosäten.

Konsistoriet finner att ämnen representerade såväl vid Lunds universitet som

Lunds tekniska högskola ej bör sammanslås i institutioner, men väl kan samlas i

institutionsgrupper, alltefter ämnenas karaktär och lokalisering. I den mån så

varit möjligt har fakulteterna i enlighet med remisskrivelsens direktiv avgett

förslag till indelning i institutioner respektive institutionsgrupper och konsistoriet

hänvisar i denna fråga till fakulteternas särskilda yttranden.

Service-enheterna spelar för den växande experimentella forskningen cn betydande

roll. Det kommer allt framgent att krävas serviceanläggningar vid institutioner

med omfattande experimentellt arbete. En allmän centralisering av

institutionsverkstädema är icke till fördel för den institutionsbundna forskningen.

Dyrbar utrustning, som är gemensam för hela universitetet, torde med fördel

kunna sammanföras till centrala enheter. Det gäller sålunda anläggningar för

Ci4-datering och automatisk databehandling.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför i huvudsak följande:

Beträffande rätten att väcka förslag om institutionsindelningen vill fakulteten

framhålla, att detta är en angelägenhet, som bäst bedömes av en samlad fakultet.

Det kan därför ej anses lämpligt, att vederbörande utbildningsnämnd och en

var av förslaget berörd lärare skall ha rätt att direkt hos universitetskanslersämbetet

väcka dylikt förslag. Fakulteten anser, att förslag om ny institutionsindelning

skall väckas av fakultet och att ärendet därefter behandlas av lärosätets

konsistorium och vederbörande fakultetsbcredning, innan beslut fattas av

universitetskanslersämbetet.

I betänkandet förordas en översyn av institutionsindelningen i samband med

dess remissbehandling. Med anledning härav föreslår fakulteten, att ämnet medicinsk

fysik med tillhörande personal, lokaler och utrustning avgränsas från den

fysiologiska institutionen och bildar en egen institution. För övrigt anser fakulteten

den nuvarande institutionsindelningen tillfredsställande.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför huvudsakligen följande:

Humanistiska fakulteten delar den uppfattning om institutionernas funktioner

och betydelse i universitetsorganisationen, som kommit till uttryck i universitets
-

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 1964-

utredningens betänkande, och finner i likhet med utredningen att institutionerna

med hänsyn härtill bör ges en stadgemässigt mera reglerad ställning. Fakulteten

instämmer också i förslaget att ämnesprincipen tillämpas vid indelningen i institutioner.

Det infordrade detaljförslaget till institutionsindelning närslutes såsom bilaga.

I några fall har där beaktats möjligheten att sammanföra institutioner till

institutionsgrupper.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg anför:

Fakulteten delar den uppfattning om institutionernas funktioner och betydelse

i universitetsorganisationen, som kommit till uttryck i universitetsutredningens

betänkande, och finner i likhet med utredningen att institutionerna med hänsyn

härtill bör ges en stadgemässigt mera reglerad ställning. Fakulteten instämmer

också i förslaget att ämnesprincipen tillämpas vid indelningen i institutioner.

Juridiska fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Den ökning av studentantalet som förutsetts måste leda till att den stab av

personer i lärar- och biträdesställning som sysselsättes inom varje ämnesområde

blir så betydande, att det måste bereda stora svårigheter och olägenheter att

undervisningsuppgifterna administreras gemensamt för alla till fakulteten hörande

ämnen. Med hänsyn till utbildningsfunktionerna blir sålunda en institutionsindelning

av de juridiska fakulteterna en praktisk nödvändighet.

När fakulteten sålunda kraftigt förordar institutionsindelning efter de skilda

juridiska disciplinerna, avvisar den också tanken att vissa grupper av ämnen

skulle sammanföras till gemensamma institutioner, vilket måhända skulle kunna

tänkas ske med de olika civilrättsämnena.

Fakultetens nu redovisade standpunkt till institutionsfrågan innebär emellertid

icke att övergången till institutionssystemet bör ske tvångsvis och i omedelbart

sammanhang med den akademiska organisationsreform som universitetsutredningen

föreslagit. Fakulteten vill emellertid med skärpa framhålla att den

professor som önskar övergå till institutionssystemet för sitt ämnes vidkommande

ovillkorligen skall äga rätt därtill efter anmälan till fakulteten.

Hur nu än institutionsindelningen i de juridiska fakulteterna var för sig utformas,

är fakulteten helt enig med universitetsutredningen i dess förslag att

fakultetens juridiska bibliotek bibehalles som en för samtliga ämnen gemensam

institution.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför:

Det av utredningen begärda förslaget till institutionsindelning bifogas som

bilaga. Därvid vill fakulteten emellertid starkt understryka, att förslaget närmast

är att betrakta som en beskrivning av dagens situation. Frågan är i övrigt

så komplicerad, att fakulteten icke nu kan binda sig vid ett definitivt förslag

utan måste begära tid för ytterligare utredning och överväganden.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm anför väsentligen följande:
Institutionsbegreppet

är sedan länge vedertaget vid universiteten. Fakulteten

ansluter sig till universitetsutredningens förslag att stadgemässigt slå fast att de

akademiska läroanstalterna skall vara indelade, förutom i fakulteter, även i

institutioner. Vid olika läroanstalter har begreppet institution olika innebörd.

s. 413 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196.b 413

Valet står mellan principen ett ämne — en institution eller principen eu professor

— en institution. Fakulteten förordar i de flesta fall den förstnämnda principen,

där varje ämne utgör en institution, vilket svarar mot den organisation som

redan finns. Givetvis kommer svårigheter att uppstå vid gränsdragningen mellan

självständiga ämnen och delar av ett ämne. Här utgör de institutionsgrupper,

som utredningen föreslår, ett viktigt komplement. Fakulteten vill understryka

vikten av att institutionsindelningen vid behov kan ändras med hänsyn till

forskningens framtida utveckling. Enligt fakultetens mening bör beslut om inrättande

och upplösande av institutionsgrupp ej åvila kanslersämbetet utan

fattas av konsistoriet efter förslag från fakulteten.

Vidare föreslås att speciella service-enheter bryts ut ur institutionerna och

görs till hela läroanstaltens serviceorgan. Fakulteten har redan i särskilt yttrande

avvisat förslag om eu teknisk institution. Kravet på snabbhet och smidighet vid

beställning av icke kommersiell specialapparatur låter sig icke förena med tanken

på en centralverkstad.

Fakulteten vill icke motsätta sig inrättandet av centrala djurstallar. En total

centralisering är dock klart olämplig bl. a. på grund av infektionsrisken. Djurstallar

i anslutning till institutionerna måste därför också bibehållas.

Större konsistoriet i Stockholm anför i huvudsak följande:

Institutionsindelningen måste, såsom utredningen framhåller, göras även under

hänsynstagande till rent lokala förhållanden. En effektiv och smidig indelning

torde bäst åstadkommas genom att beslutanderätten såvitt möjligt ligger

hos den lokala universitetsstyrelsen. Så bör vara förhållandet vid bildande av

institutioner och institutionsgrupper inom ett och samma lärosäte. Blir det däremot

fråga om inrättande av sådana som är gemensamma för två eller flera lärosäten

torde beslut därom böra fattas av universitetskanslersämbetet.

Att de juridiska institutionerna av naturliga skäl tills vidare blir relativt små

bör icke vara något hinder för inrättande av sådana institutioner, ej heller den

omständigheten att de eventuellt icke kommer till stånd vid samtliga tre juridiska

fakulteter på en gång.

Enligt remissen skall konsistoriet i detta sammanhang avge förslag till institutionsindelning.

Förslag härom framläggs av fakulteterna, till vilka förslag

konsistoriet hänvisar. Konsistoriet utgår från att dessa förslag endast skall betraktas

som preliminära; beslut i frågan torde få fattas sedan den nya universitetsstadgan

trätt i kraft och universitetsmyndigheterna i där föreskriven ordning

får tillfälle att ånyo överväga frågan.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i väsentliga delar följande:

Yad som i detta sammanhang är väsentligt är att sådana administrativa anordningar

skapas, att akademisk lärare, som författningsenligt äger bedriva akademisk

undervisning samt fri och självständig forskning, får möjlighet härtill

inom ramen för anvisade medel och övriga resurser. För tillgodoseende härav

måste i smidig form rättsmedel mot institutionsprefekts beslut tillskapas. Dessutom

måste lärare, till vilken anvisats särskilda befattningar eller anslag för

forskning — ehuruväl alla institutionella resurser tillhöra universitetet och principiellt

skola stå till förfogande för alla där verksamma personer — erhålla direkt

tjänsteväg beträffande sin forskningsenhet till den centrala administrationen.

Enligt lärarkollegiets mening tillfredsställes detta behov i princip väl genom

utredningens förslag rörande särskilda forskningsavdelningar, men förslaget

måste kompletteras med bestämmelser dels om vem som äger besluta rörande

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

inrättande av särskild forskningsavdelning, dels ock om de ärenden, i vilka chef

för forskningsavdelning äger förbigå prefekten för den institution, i vilken forskningsavdelningen

ingår. Principen synes lärarkollegiet böra vara den, att chef

för forskningsavdelning äger full självständighet i frågor som rör hans forskning

och utövningen av hans ius docendi men är skyldig att underordna sig prefekten

i frågor rörande den institutionen såsom sådan åliggande undervisningen.

När det gäller avgränsningen av institution mot andra institutioner finner

lärarkollegiet det otillfredsställande att, som universitetsutredningen tänkt sig,

en och samma institution skall kunna betjäna flera fakulteter eller sektioner, i

det att ärendena då stundom gå genom en prefekt, som tillhör en fakultet, till

en annan fakultet, i vilken prefekten saknar säte och stämma. Lösningen av

detta problem synes böra sökas sålunda, att institution aldrig sträckes ut över

fakultets- eller sektionsgräns. För att tillgodose behov av sådan utsträckning

begagnas då i stället institutionsgruppbildning.

Enligt lärarkollegiets uppfattning är det icke nödvändigt att belasta högre

myndighet med fråga om institutionsindelningen eller bildande av särskild forskningsavdelning.

Dylika avgöranden synas böra få träffas av konsistoriet.

Att reglera rätten att ställa förslag rörande indelningen i forskningsavdelningar,

institutioner och institutionsgrupper på sätt utredningen föreslår anser

lärarkollegiet obehövligt.

Den institutionsindelning, som det åligger lärarkollegiet att lämna förslag till i

samband med detta remissyttrande, synes böra i allt väsentligt bygga på den

nuvarande.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, förordar, att den nuvarande institutionsindelningen

bibehålies.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm anför:

Förslagen rörande bildande av forskningsavdelningar, institutioner och institutionsgrupper

väcka icke annan gensaga från lärarkollegiets sida än att med

hänsyn till behovet av att vid tandläkarhögskolorna upprätta särskilda institutioner

för vissa specialiteter som icke företrädas av ordinarie lärare formlig

möjlighet härtill bör tillskapas.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Malmö anför:

Kollegiet är ej berett att redan nu för högskolans del föreslå någon institutionsindelning

i utredningens bemärkelse. Det synes som om en viss erfarenhet

av det nya systemet bör ha vunnits, innan kollegiet hos kanslern väcker förslag

om dylik indelning. Tills vidare torde de olika avdelningarna vid högskolan sammantagna

böra betraktas som en institutionsgrupp.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför i huvudsak följande:

Institutionsindelningen inom handelshögskolan har sedan gammalt vilat på

principen om ämnesinstitutioner. I ämnet företagsekonomi finns sedan länge två

institutioner, och till vardera hör för närvarande två professurer. Metodiken

inom de olika ämnesdelarna har utvecklats i sådan riktning, att betydande olikheter

har uppkommit. Detta har vidare medfört, att utbildningsproblemen blivit

ganska olika.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition ur BO ur 100 i 415

Med hänsyn till det anförda finner lärarkollegiet det vara lämpligt att fortsätta

på den inslagna vägen med tillskapande av flera institutioner inom det

stora ämnet företagsekonomi på så sätt, att ämnet representeras av fyra institutioner,

en för »varje huvudämnesdel. Dessa institutioner bör i frågor, som är

gemensamma för hela ämnet företagsekonomi, samarbeta i form av en institutionsgrupp.

Till förekommande av missförstånd må framhållas, att den föreslagna

vidare uppdelningen icke innebär en övergång till systemet med enprofessorsinstitutioner.

Tvärtom räknar lärarkollegiet med att man i framtiden

måste få flera professurer inom varje ämnesdel.

Kanslern yttrar:

Liksom utredningen anser jag att principen ett ämnesområde — en institution

principiellt bör läggas till grund för institutionsindelningen. Inom universitetsområdet

sker för övrigt så i stor utsträckning redan nu.

Beslut rörande institutionsindelning och institutionsgruppindelning skall enligt

utredningens förslag meddelas av kanslersämbetet. I vissa yttranden har

hävdats att, om sådan indelning endast berör ett lärosäte, beslut borde få meddelas

av konsistoriet. Med hänsyn särskilt till institutionernas stora betydelse i

utbildningsorganisatoriskt hänseende anser jag mig icke kunna biträda den uppfattning,

som kommit till uttryck i dessa yttranden.

Utredningen har sökt reglera rätten att hos kanslersämbetet väcka förslag

rörande institutionsindelningen. Sådan rätt skulle tillkomma förutom vederbörande

myndigheter vid universitetet jämväl vederbörande utbildningsnämnd och

av förslaget i tjänsten berörd lärare. Mot denna utsträckning av förslagsrätten

till utbildningsnämnd och lärare vilken kan bli ägnad att framkalla kontroverser,

ställer jag mig tveksam. Jag kan icke finna att behovet av denna ovanliga administrativa

form är tillräckligt styrkt.

Från de olika lärosätenas sida har i enlighet med remissen framlagts förslag till

institutionsindelning m.m., till vilka jag tillåter mig hänvisa. Förslagen måste

betraktas som preliminära. Beslut i ämnet torde böra fattas, sedan den nya

universitetsstadgan trätt i kraft och sedan ytterligare utredning och överväganden

ägt rum.

Enligt utredningens förslag skall inom institution kunna bildas särskild forskningsavdelning.

Vem som äger fatta beslut härom har utredningen icke angivit.

Dylikt beslut bör enligt min mening fattas av konsistoriet efter fakultetens

hörande. I beslutet bör förhållandet mellan forskningsavdelningen och institutionen

i övrigt i varje särskilt fall närmare regleras.

Lärarkollegiet vid jarmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget utlåtande, anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningen föreslår, att institutionsindelningen vid de enskilda

läroanstalterna huvudsakligen sker efter principen ett ämnesområde — en institution.

Lärarkollegiet ansluter sig helt till denna uppfattning.

Enligt lärarkollegiets uppfattning bör ytterligare utredas om icke den lokala

universitetsstyrelsen (konsistoriet) bör meddela beslut rörande institutionsindelning,

institutionsgruppindelning och bildande av särskild forskningsavdelning.

Lärarkollegiet biträder förslaget om forskningsavdelningen och vill särskilt

framhålla betydelsen av att forskarna fritt få välja forskningsobjekt inom sitt

ämnesområde och fritt få disponera de för hans forskningsarbete anvisade resur
-

serna.

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

För egen del anser lärarkollegiet att möjlighet bör finnas till upprättande av

institution sgrupp, när vederbörande fakultet eller fakulteter finner en sådan åtgärd

vara lämplig och önskvärd.

Utredningen föreslår att ett antal för ett lärosäte eller vissa institutioner gemensamma

serviceorgan inrättas, omfattande apparativa anläggningar, verkstäder,

djurstallar och biblioteksorganisation. Lärarkollegiet finner dessa förslag

ändamålsenliga.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför i huvudsak följande:

På konsistoriet bör ankomma att besluta om inrättandet av institutionsgrupp

liksom upplösandet av sådan — ett ärende som enligt lärarkollegiets mening alls

ej behöver handläggas av universitetskanslersämbetet efter hörande av berörd

fakultetsberedning.

Beträffande speciallärare vill lärarkollegiet mot universitetsutredningens förslag

understryka vikten av att speciallärare skall kunna förestå egen institution.

Tekniken är sa mangfasetterad att vissa i och för sig komplicerade områden

blivit så speciella men samtidigt så begränsade att de icke kan företrädas av

professur men att i stället speciallärarbefattning är den lämpliga lösningen varvid

i många fall specialläraren inom sitt område besitter profcssorskompetens.

Mot möjligheten att forskningsavdelning må kunna bildas inom institutionen

har lärarkollegiet intet att anföra.

Frågan om bildandet av institutionsgrupper har varit underställd samtliga avdelningskollegier

varvid tanken med olika motiveringar avvisats även om enstaka

ledamöter i vissa fall haft avvikande mening. Inom avdelning F har bl. a.

diskuterats huruvida icke tre institutionsgrupper borde bildas — en för Matematik,

en för Teoretisk fysik och en för Experimentell fysik. En närmare analys

av arbetsförhållandena visar emellertid att det enda verkligt gemensamma intresset

för matematikgruppen är ett gemensamt bibliotek — något som också

gäller för gruppen Teoretisk fysik. För gruppen Experimentell fysik redovisas

såväl ett gemensamt bibliotek som gemensam verkstad. Dessa önskemål om

samarbete kan enligt lärarkollegiets mening enkelt lösas genom tillämpning av

§ 67 i universitetsutredningens förslag innebärande att om institutionsgrupp ej

bildas en av prefekterna skall förordnas att efter samråd med övriga prefekter

handha de gemensamma angelägenheterna. Även i vissa andra fall kan med

fördel denna paragraf tillämpas när det gäller gemensamma serviceinrättningar

såsorn^ verkstäder, datamaskinanläggningar, speciell apparatur etc. ävensom i

fall då vissa laboratorier är gemensamma för olika ämnen eller avdelningar. I

I skrivelse till överstyrelsen för de tekniska högskolorna den 30 maj 1963

anför sju ledamöter av avdelningskollegiet för teknisk fysik vid högskolan, att

det i lärarkollegiets yttrande intagna referatet av avdelningskollegiets yttrande

är missvisande. Som bilaga till denna skrivelse är fogad avskrift av avdelningskollegiets

ifrågavarande yttrande. Däri anföres bl. a. följande:

\ ad beträffar institutionsindelningen synes många skäl tala för utredningens

åsikt att skapandet av större institutioner, väsentligen svarande mot var sitt

ämnesområde, skulle främja effektiviteten av det administrativa arbetet och

därigenom innebära en starkt behövlig avlastning för forskare och lärare. Vidare

synes en sådan indelning kunna främja ett rationellare utnyttjande av tillgänglig

materiel, bibliotek etc. samt medföra ett intensivare samarbete beträffande forskning

och undervisning. Erfarenheterna från större institutioner utomlands, t. ex.

s. 417 Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Ma j:ts ''proposition nr BO år 1964

de amerikanska universitetens departments, synes också vara övervägande goda,

vilket omvittnats av flera av avdclningskollcgiets ledamöter, vilka varit i tillfälle

att arbeta inom sådana organisationer.

Erfarenheterna inom Sverige och särskilt vid de tekniska högskolorna av större

institutioner arbetande efter de av utredningen föreslagna kollegiala linjerna är

emellertid mycket begränsade. Vissa skäl kunde tala för att systemet löper risker

att urarta, antingen mot alltför stor tungroddhet med ständiga konferenser

och kollegier, eller också åt andra hållet, mot alltför stor maktkoncentration.

Erfarenheterna från systemet med små institutioner enligt pi-incipen en institution

per professor kan å andra sidan heller icke sägas vara odelat goda. Mycket

talar för att man vid bibehållande av småinstitutionssystemet måste tilllämpa

detta system konsekvent och slå in på det av utredningen anvisade alternativet

till storinstitutioner, nämligen en institution per självständig ordinarie

forskare, dvs. en institution per professor och per laborator.

På grund av vad som ovan anförts föreslår avdclningskollegiet, att man inom

avdelningen tills vidare under ett övergångsskede bibehåller de befintliga institutionerna

oförändrade men inrättar forskningsavdelning för varje professor och

varje laborator. Med de befintliga institutionerna som primära enheter, verkande

som tidigare, bildas lämpliga institutionsgrupper. Till dessa institutionsgrupper

överförs försöksvis handläggande av sådana gemensamma ärenden, som den

fortsatta erfarenheten kan visa vara lämpligt.

Avdelningskollegiet förordar bildandet av tre institutionsgrupper, nämligen för

matematik, för teoretisk fysik och för experimentell fysik. Kollegiet fortsätter:

Det har även diskuterats huruvida inte berörda institutioner bör sammanslås

till en enda fysikinstitution. Avdelningskollegiet har emellertid funnit en sådan

institution bli så ohanterligt stor och så svår att rätt handlägga för en enda

prefekt, att det icke funnit möjligt att föreslå en sådan sammanslagning. Däremot

finns för institutionerna betydande gemensamma frågor. Dessa bör i fortsättningen

ankomma på institutionsgruppen. Dessa funktioner är främst den

gemensamma verkstaden, det för institutionen gemensamma biblioteket och

liknande gemensamma anordningar samt undervisningen fram till civilingenjörsexamen.

Mot ovanstående förslag angående institutionsindelningen reserverade sig ledamöterna

Brulin, Hjalmars, Hulthén, Kreiss och Rådström, vilka avgav särskilt

yttrande.

I detta särskilda yttrande anföres i huvudsak följande:

Med beaktande av de synpunkter på institutionsindelningen, som framförts

av universitetsutredningen, har vi kommit till den slutsatsen att undervisning

och forskning bäst gagnas av en institutionsindelning väsentligen efter ämnesområde.

Som naturliga ämnesområden erbjuder sig matematik, teoretisk fysik

och (experimentell) fysik.

Reservanterna förordar bildandet av fem institutioner inom avdelningens område,

nämligen en institution för vart och ett av ämnesområdena matematik,

teoretisk fysik, fysik, regleringsteknik och reaktorfysik.

Avdelningskollegiet behandlar även frågan om de s. k. speciallärarinstitutionerna

och anför därvid i huvudsak följande:

14 — Bihang till riksdagens ''protokoll lOG^. 1 sand. Nr 50

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

Utredningen föreslår slopande av speciallärarinstitutionerna. Speciallärarna

får i stället tillhöra en större institution med likartat ämne. I många fall torde

detta innebära att specialläraren hamnar på en annan sektion (avdelning) än

den som hans undervisning avser.

Härvid torde följande fördelar vara att vinna, nämligen att den större

institutionens sekreterare- och skrivhjälp kan utnyttjas, varigenom det rent

expeditionella arbetet minskas,

tillgång finnes till den större institutionens instrumentutrustning. En tendens

är för närvarande att instrument blir alltmer avancerade och dyrbara; en stor

institution har större möjlighet att anskaffa dylika instrument,

laboratorielokaler bör kunna utnyttjas effektivare.

Samtidigt kan följande nackdelar förutses, nämligen att specialläraren ej

får lika stor självständighet och känsla av ansvar som för närvarande. Detta

kan försvåra rekryteringen av speciallärare,

att specialläraren kan förlora kontakten med undervisningsproblemen vid den

avdelning där han undervisar.

Avdelningskollegiet tillstyrker att speciallärarinstitutionerna i enlighet med

utredningens förslag slopas och att speciallärarna inordnas i professorsinstitutioner.

Beträffande frågan om speciallärare reserverade sig herrar von Håmos, Ingelstam

och Lindholm.

I sistnämnda särskilda yttrande anföres bl. a.:

Huvudavsikten med varje ändring i universitetsorganisationen bör vara en

minskning av den administrativa belastning som för närvarande åvilar institutionernas

föreståndare. Vi kan icke finna att detta nödvändiga kriterium har uppfyllts

i utredningens förslag om institutionskollegium. Tvärtom kan en ytterligare

byråkratisering av institutionernas verksamhet bli följden.

Å andra sidan anser vi liksom utredningen att många av de uppgifter som

redan åvilar en institution är av kollektiv natur. Sålunda gäller detta ofta om

vissa forskningsprojekt inom institutionerna och beträffande undervisningens

planläggning och praktiska genomförande. Vi anser, att dessa fakta talar för att

ansvaret för institutionen bör åvila dess ordinarie lärare samt speciallärare. Endast

dessa har den långsiktiga överblick över utvecklingen inom forskningen och

utbildningen, som är nödvändig för kontinuiteten i institutionens verksamhet.

Institutionen bör sålunda förestås av en prefekt, som skall samråda med institutionens

ordinarie lärare och speciallärare.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Såvitt gäller samgående mellan närstående institutioner syftande till gemensamt

utnyttjande av utrustning, verkstäder, föreläsningssalar m. m. torde befintliga

förutsättningar vara väl beaktade vid CTII i såväl befintliga byggnader,

som i planerade.

I detta sammanhang vill lärarkollegiet något beröra frågan om status för de

tre institutioner vid CTH, inom vilka även i fortsättningen utbildning av filosofie

studerande beräknas komma att ske, dvs. geologi och mineralogi, matematisk

statistik och numerisk analys. I avvaktan på den utveckling, som ökat studerandeantal

m. fl. faktorer kan leda till, anser lärarkollegiet, att nuvarande utbildningsorganisation

för filosoferna i dessa ämnen bör kunna bibehållas. Förutsättningarna

för att detta skall fungera under fortsatt expansion bör bli större

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Muj.ts proposition nr 50 är l!)6’t

II!)

genom tillskapandet av samarbetsnämnden. Emellertid är det viktigt att ifrågavarande

institutioner i administrativt hänseende blir underställda enbart det

ena eller andra lärosätet. Blir så fallet, lärer förekomsten av dessa institutioners

dubbla utbildningsverksamhet icke behöva föranleda några större problem.

Överstyrelsen jur de tekniska högskolorna anför i huvudsak följande:

Vad till en början angår frågan om att inom ett lärosäte sammanföra befintliga

institutioner inom samma eller besläktade ämnesområden till en gemensam

institution eller institutionsgrupp så torde enligt överstyrelsens mening för de

tekniska högskolornas vidkommande större förutsättningar härför ej förefinnas

såvitt gäller tekniska tillämpningsämnen med hänsyn till den långt drivna

specialiseringen på därvid ifrågakommande ämnesområden. I viss utsträckning

kunna emellertid befintliga speciallärarinstitutioner tänkas sammanslås med

andra institutioner. Såsom lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anfört

synes frågan om en dylik sammanslagning i förekommande fall lämpligen

böra prövas i samband med den årliga petitabehandlingen.

Såvitt gäller institutioner inom ämnen av grundläggande natur finner överstyrelsen

för egen del institutionsgruppsbildningen utgöra en form för organisatorisk

samverkan mellan institutioner inom samma eller närbesläktade ämnesområden,

varigenom intressegemenskapen kan i önskvärd omfattning tillgodoses

samtidigt som fördelarna av den traditionella ordningen vid de tekniska högskolorna

med mindre institutionsenheter bibehålies. Överstyrelsen vill här erinra

om universitetsutredningens uttalande om institutionsgrupperna som en övergångsform,

som kan lämpa sig vare sig utvecklingen inom ett visst ämnesområde

pekar mot ett fastare samarbete mellan tidigare självständiga institutioner eller

mot en allt längre gående differentiering inom forskning och undervisning.

Överstyrelsen finner alltså skäl tala för att — såsom ifrågasatts inom avdelningskollegiet

för avdelningen för teknisk fysik vid tekniska högskolan i Stockholm

— vissa institutioner i grundläggande ämnen vid högskolan sammanföras

till institutionsgrupper i enlighet med vad i det föregående angivits.

Överstyrelsen vill erinra, att enligt universitetsutredningens förslag beslut

rörande institutions- och institutionsgruppsindelning skall meddelas av det nybildade

universitetskanslersämbetet efter hörande av vederbörande fakultetsberedning.

Slutlig ställning till förevarande spörsmål torde därför efter närmare

undersökningar böra tagas först framdeles i den ordning, som därför kan bliva

föreskriven. Därvid torde jämväl ståndpunkt få tagas till huruvida för de tekniska

högskolornas vidkommande jämväl ytterligare förändringar av institutionsindelningen

kunna finnas påkallade.

Universitetsutredningens förslag om möjlighet att inom cn institution, som

omfattar mer än en professor/laborator, bilda särskild forskningsavdelning vill

överstyrelsen tillstyrka. Vidare tillstyrker överstyrelsen förslaget att — om institutionsgrupp

ej bildas — för två eller flera institutioner gemensamma angelägenheter

skola handhavas av den prefekt konsistoriet därtill förordnar efter samråd

med övriga prefekter. Såsom lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm

framhållit, kan denna ordning vara ändamålsenlig i vissa fall, när det gäller förvaltningen

av gemensamma serviceanläggningar m. m.

Statens naturvetenskapliga jorskningsråd anför:

Serviceenheter spelar för den växande experimentella forskningen en betydande

roll. Rådet har för att underlätta eller möjliggöra forskning av skilda

typer, i anslutning till universitet och andra vetenskapliga centra, inrättat eller -

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. May.ts proposition nr 50 år 19GJf

ekonomiskt stött inrättandet av en rad serviceanläggningar. Då utredningen nu

föreslår, att mera omfattande serviceverksamheter frigöres från institutionsorganisationen

och ställes under rektorsämbetenas tillsyn, är det enligt rådets

mening naturligt, att dylika av rådet stödda anläggningar, som visar sig vara av

permanent natur, överföres på universitetens stat samtidigt som behovet av fast

personal tillgodoses.

Statens råd för atomforskning anför huvudsakligen följande:

En intressant nyhet, som utredningen inför, är begreppet institutionsgrupp.

I första hand tänker man därvid på samverkan vid utnyttjandet av vissa lokaler

och serviceanläggningar. I andra hand bör emellertid bildandet av en institutionsgrupp

kunna tjäna ett annat syfte, nämligen som ett medel att utjämna de

personella forsknings- och utbildningsresurserna vid två eller flera institutioner.

Särskilt tänker man därvid på assistenterna med deras dubbla uppgifter att

forska och undervisa. Emellertid torde det ej vara lyckligt att låsa institutioner

vid varandra med alltför strikta eller permanenta bestämmelser om sådan samverkan.

Vid atomforskningsrådet har inrättats ett antal forskarbefattningar med arvode

i lönegrad A 25 eller högre. Rådet föreslår att även innehavare av dylik

befattning skall, efter överenskommelse med vederbörliga universitets/högskolemyndigheter

i varje särskilt fall, tillsammans med för hans arbete anvisade

resurser kunna utgöra en forskningsavdelning.

Statens råd för byggnadsforskning (BFR) anför:

Icke minst inom de forskningssektorer, som beröres av BFR:s verksamhet,

ställer forskningen sådana krav i fråga om såväl utrustning som personal, att en

organisatorisk koncentration av tillgängliga resurser allmänt sett ter sig starkt

motiverad. BFR delar därför det synsätt, som universitetsutredningen anlagt på

dessa spörsmål.

B. Frågan om gemensamma institutionsenheter i Lund och Göteborg

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund anför:

Fakulteten finner, att ämnen representerade såväl vid Lunds universitet som

Lunds tekniska högskola ej bör sammanslås i institutioner, men väl kan samlas i

institutionsgrupper, alltefter ämnenas karaktär och lokalisering.

Större konsistoriet i Lund anför:

I likhet med matematisk-naturvetenskapliga fakulteten finner konsistoriet,

att den föreslagna konstruktionen skulle skapa en olycklig dualism såväl inom

de enskilda institutionerna som i deras förhållande till universitetet i övrigt.

Konsistoriet föreslår därför, att särskilda institutioner organiseras såväl vid

universitetet som vid tekniska högskolan samt att de, där så erfordras, sammanföres

i institutionsgrupper under ledning av en institutionsgruppsprefekt

och ett institutionskollegium bestående av de enskilda institutionernas prefekter.

Kollegiet skall ha till uppgift att tillvarataga institutionernas gemensamma intressen

och att tillse att deras resurser utnyttjas gemensamt, där det är möjligt.

Konsistoriet vill slutligen framhålla, att samarbetsfrågoma mellan universitetet

och tekniska högskolan kommer i ett nytt läge, om den senare ingår som en

fakultet i universitetet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuvgl. Maj:l.s proposition liv öO av t\ -1^1

Ma tematish-na tu rrv tenska jiliga jahulicten i Göteborg anför:

Fakulteten vill för sin del bestämt avstyrka utredningens förslag, att det i

ämnen företrädda av professorer vid båda läroanstalterna bör bildas institutioner,

som är gemensamma för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola.

De två läroanstalterna har så olikartade uppgifter i fråga om den elementära

utbildningen att en sammanslagning av institutionerna icke kan medföra

någon fördel men väl innebära en onödig och skadlig komplikation. Specialiserad

utbildning handhaves bäst av specialiserade organ, i detta fall den grundläggande

tekniska utbildningen av eu under den tekniska högskolan sorterande

institution och den akademiska utbildningen av eu universitetsinstitution. Ett

gemensamt ansvar för dessa två skilda utbildningsgrenar skulle endast medföra

en onödig belastning av de två lärargrupperna utan någon motsvarande vinst.

Det gemensamma intresset för de tva läroanstalternas lärare i samma eller närliggande

ämnen börjar, vad undervisningen beträffar, pa licentiatniva, där den

studerande skall ha frihet att välja den lärare, vars inriktning passar den studerande

bäst. Detta gemensamma intresse, liksom gemensamma problem rörande

forskningen, handlägges bäst på institutionsgruppsnivå och motiverar därför

icke att det inrättas för de två läroanstalterna gemensamma institutioner i varje

särskilt ämne, som är företrätt vid båda läroanstalterna. Samma gäller handläggning

av gemensamma ärenden rörande dispositionen av lokaler, verkstäder

och apparatsamlingar.

Fakulteten vill för sin del förorda, att separata institutioner inrättas vid Göteborgs

universitet och vid Chalmers tekniska högskola i ämnen, som är representerade

vid båda läroanstalterna. Fakulteten ansluter sig till tanken att dessa

institutioner därefter förenas i institutionsgrupper i stort sett i enlighet med utredningens

förslag. Beträffande institutionsgruppen för kemi torde denna emellertid

utöver de ämnen, utredningen föreslår, även böra omfatta de övriga ämnen,

som för närvarande ingår i avdelningen för kemi vid Chalmers tekniska

högskola.

Beträffande serviceorgan, som kan vara gemensamma för flera institutioner,

för flera fakulteter eller för flera lärosäten, vill fakulteten peka på den centrala

kemiverkstaden i Göteborg, en teknisk institution för rådgivning och eventuellt

biträde vid apparatkonstruktion och inköp av apparater, en institution för

reproduktion, offsettryck och liknande, en institution för vetenskaplig fotografering,

en institution för Ci4-analyser samt ett för hela universitetsväsendet gemensamt

undersökningsfartyg.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

En alldeles särskild räckvidd och betydelse äger det av utredningen framlagda

förslaget om gemensamma institutioner för universitetet och Chalmers tekniska

högskola. Förhållandet mellan dessa båda lärosäten har konsistoriet anledning

att beröra i flera sammanhang. Konsistoriet vill här endast i likhet med matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten bestämt avstyrka utredningens förslag, att

ämnen som är företrädda av professorer vid båda läroanstalterna organiseras i

institutioner gemensamma för dem båda. De av denna fakultet andragna skälen

mot en dylik institutionsgemenskap finner konsistoriet helt övertygande och

oemotsägliga. Däremot tillstyrker konsistoriet liksom fakulteten utredningens

förslag om sammanförande av institutioner i samma eller närbesläktade ämnen,

t. ex. kemiämnena, till för de båda läroanstalterna gemensamma institutionsgrupper.

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196b

Kanslern yttrar:

Både Lunds universitet ocli Göteborgs universitet har avstyrkt bildande av

institutioner, gemensamma för universitetet och vederbörande tekniska högskola,

och i stället föreslagit att samarbetet på institutionsnivån sker genom

bildande av institutionsgrupper. Jag anser att de båda universiteten anfört goda

skäl för detta sitt ställningstagande.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför:

Frågor av speciell art uppkommer då det gäller institutionsindelningen och

upprättandet av institutionsgrupper för en rad ämnen vid CTH och GU. Utredningen

framlägger i detta avseende konkreta förslag, vilket innebär bildandet av

fyra för de båda läroanstalterna gemensamma institutioner eller institutionsgrupper

omfattande s. k. grundläggande ämnen (matematik, fysik, kemi, teoretisk

fysik).

Iris ti tutionsalte ma tiv et finner lärarkollegiet helt otänkbart, eftersom det skulle

medföra arbetsenheter av ohanterlig storlek. En för de grundläggande kemiämnena

vid CTH och GU gemensam institution t. ex. skulle omfatta åtta professorer,

ett flertal lektorer, biträdande lärare och docenter samt minst ett

femtiotal assistenter.

Beträffande institutionsgruppsalternativet förutsätter utredningen att vid de

båda läroanstalterna befintliga institutioner inom samma läroämne skall sammanslutas

till gemensamma institutioner.

Ehuru lärarkollegiet, såsom i det föregående framhållits, är medvetet om nödvändigheten

och önskvärdheten av samarbete mellan CTH och GU i fråga om

forskning och högre undervisning inom de här berörda ämnesområdena, kan lärarkollegiet

icke ansluta sig till utredningens förslag beträffande den organisatoriska

formen för detta samarbete utan förordar, att det organisatoriska sambandet

mellan »grundläggande» och »tekniska» ämnen inom CTH bibehålies i

sin nuvarande jonn.

Lärarkollegiet avstyrker sålunda bestämt utredningens förslag att bilda för

CTH och GU gemensamma institutioner i läroämnen tillhörande områdena matematik,

fysik, kemi och teoretisk fysik.

Det samarbete mellan varandra närstående institutioner tillhörande de båda

lärosätena som givetvis kommer att äga rum, bör lämpligen kunna hänföras till

den organisationsform för gemensamma angelägenheter, som anges i stadgeförslaget

§ 67.

Lärarkollegiet ansluter sig i princip till utredningens tanke, att institutionsgruppen

utgör en lämplig organisationsform för de gemensamma uppgifterna,

men vill förorda, att institutionsgruppen för kemi utöver CTH:s och GU:s s. k.

grundläggande ämnen även skall omfatta övriga kemiinstitutioner vid CTH.

Vad institutionsgruppskollegiets sammansättning beträffar, bör det enligt lärarkollegiets

bestämda mening endast bestå av institutionernas prefekter.

Lärarkollegiet^förordar sålunda, att de separata CTH- och GU-institutionerna

mom dessa områden sammanföres till institutionsgrupper för matematik fvsik

teoretisk fysik och kemi.

Lärarkollegiet är medvetet om, att den ovan föreslagna institutionsgruppen

för kemi enligt sin omfattning är identisk med den av utredningen diskuterade

sektionsgruppen, bestående av universitetets kemiska sektion och sektionen för

kemi vid CTH. Utredningen har emellertid uttalat tvekan beträffande bildandet

av kemisektioner vid universitet och bildandet av en gemensam sektionsgrupp

för kemi i Göteborg torde därför ej vara särskilt aktuellt. Lärarkollegiet avstyr
-

s. 423 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19Gb 423

ker de av utredningen diskuterade sektions- eller fakultetsgrupperna, eftersom

de skulle komma att verka som ett betungande led i kedjan av organisatoriska

enheter.

Organisationskommittén för teknisk högskola i Lurul anför:

I fråga om institutionsfrågans lösning delar kommittén universitetsutredmngens

uppfattning att i vart och ett av ämnena matematik, matematisk statistik,

numerisk analys, fysik, elektronik, fasta tillståndets fysik, kärnfysik, teoretisk

fysik, matematisk fysik samt mekanik och teoretisk fysik inte skall finnas mer

•in en institution i Lund. Detta förutsätter beträffande fysiken en översyn av

ämnesindelningen på universitetssidan. Förslaget innebär, att om dessa ämnen

är eller blir representerade både vid universitetet och tekniska högskolan da

skall en för båda lärosätena gemensam institution bildas. I fråga om kemiämnena

är det ännu för tidigt att uttala sig i frågan. Vad beträffar frågan huruvida

institutioner eller institutionsgrupper skall bildas för de grupper av ämnen som

utredningen angivit, — nämligen en benämnd matematik, en fysik, en kemi och

en teoretisk fysik — torde svaret böra ges samtidigt som för övriga ämnen och

lärosäten.

Organisationskommitténs yttrande är icke enhälligt. Tva av kommitténs ledamöter,

professorerna N. Gralén och It. Woxen, har i särskilt yttrande anfört

bl. a. följande:

Att bilda en för två lärosäten gemensam institution måste av många skäl anses

synnerligen oklokt — något som klart framgår bl. a. av de ogynnsamma erfarenheter

man har i Danmark och som där lett till att man helt frångått sådana

lösningar. De flesta av de föreslagna gemensamma institutionerna representerar

stora ämnen var för sig vid LU och LTH och de kommer var för sig att ha en

omfattande kader av lärare, forskare och studerande och ingen rationaliseringsvinst

erhålles genom sammanslagning vare sig ur lokal- eller utrustningssynpunkt.

Tvärtom skulle den komplicera det önskvärda samarbetet. Grundutbildningen

har väsentligen olika målsättning och olika art vid de tva lärosätena.

Skall man emellertid ha en institution bör denna sortera antingen under universitetet

eller under högskolan men ha skyldighet att åtaga sig undervisning för

det andra lärosätet. En dylik lösning är bättre men ej heller särskilt lyckad dels

eftersom målsättningen är olika på universitetssidan och på högskolesidan och

dels därför att önskemål från högskolans sida kanske alls icke blir beaktade i

tillräcklig grad om institutionen i fråga tillhör universitetet eller vice versa. Därför

bör denna lösning tillgripas endast i undantagsfall, exempelvis i ett sådant

ämne som numerisk analys där matematikmaskinanläggningen näppeligen kan

dubbleras.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anför:

Om överstyrelsen ej nu är beredd att för tekniska högskolans i Stockholm del

förorda ett sammanförande av institutionerna i vissa grundläggande ämnen i

vidare mån än vad institutionsgruppsalternativet innefattar, gäller detta än mer

universitetsutredningens förslag om gemensamma institutioner för Chalmers

tekniska högskola och Göteborgs universitet, respektive för tekniska högskolan i

Lund och Lunds universitet beträffande ämnesområden, som förekomma vid

båda lärosätena. Enligt överstyrelsens mening företer den grundläggande utbildningen

vid vederbörande universitet och högskola ännu sådana skiljaktigheter

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj ds ''proposition nr 50 år 1964.

att inte skulle vara att vinna genom en dylik sammanslagning, som endast torde

komma att leda till komplikationer och en onödig belastning av lärarkrafterna

vid vederbörande lärosäte. På licentiandnivån kan däremot gemenskapen förväntas

bliva mera framträdande men lärarnas och de studerandes intresse av

samverkan på denna invå liksom intresset av samverkan i fråga om forskningsverksamheten

tillgodoses enligt överstyrelsens åsikt bäst genom organiserandet

av institutionsgrupper utöver lärosätesgränserna. Denna organisationsform framstår

även som ändamålsenlig för tillgodoseendet av intressegemenskapen i fråga

om apparater, verkstäder och serviceanläggningar i övrigt. Överstyrelsen har

även uppmärksammat, att enligt vad förutnämnda två reservanter anfört i ett

vid organisationskommitténs för teknisk högskola i Lund remissyttrande fogat

yttrande, en lösning med gemensamma institutioner för skilda lärosäten prövats

i Danmark men på grund av ogynnsamma erfarenheter frångåtts. Med hänsyn

till universitetsutredningens antydan, att föreliggande lokalprogram i viss utsträckning

skulle kräva gemensamma institutioner i Göteborg och Lund har

överstyrelsen inhämtat, att lokalmässigt sett den samverkan, som framstår såsom

önskvärd, utan olägenheter kan tillgodoses genom institutionsgruppsalternativet.

Överstyrelsen vill alltså tillstyrka detta alternativ.

Med denna ståndpunkt skulle alltså för Chalmers tekniska högskolas vidkommande

bildas en institutionsgrupp för ettvart av ämnesområdena matematik,

fysik, kemi och teoretisk fysik omfattande förutom högskolans olika institutioner

inom vederbörande område jämväl Göteborgs universitets. I tillämpliga delar

skulle motsvarande ordning komma att gälla för tekniska högskolans i Lund och

Lunds universitets del.

C. Institutionsorganisatioiiens uppgifter

SFS anför:

SFS utgar liksom de sakkunniga från, att institutionerna även i framtiden skall

utgöra de enheter inom vilka undervisningen organiseras och forskningen bedrives.

Dessa båda uppgifter kommer rent kvantitativt att växa i betydelse i takt med

ett stigande studentantal och ökade anslag till forskningen. Det är därför väl

motiverat att ge institutionerna en statutsmässig reglering av det slag utredningen

föreslår.

I nuläget är institutionerna hårt belastade med administrativa göromål. Det

är givet att ett visst matt av förvaltningsuppgifter ej kan undvikas på institutionsnivån,

men SFS stöder helt utredningens förslag om en centralisering på

det lokala planet av vissa administrativa funktioner: förvaltningen av forskningsanslag

och övrig medelsförvaltning, upphandlingsverksamheten samt personaladministrationen.

Det är självklart att institutionerna bör bära ansvaret för utbildningen i den

bemärkelsen, att de själva handhar undervisning, handledning och examination

samt fördelningen av undervisningsuppgifterna mellan olika lärare. Härutöver

anförs emellertid i betänkandet att i fråga om de filosofiska fakulteternas ämnen

det primära ansvaret för utarbetande av förslag till studie-, organisations- och

undervisningsplaner bör åvila institutionerna samt att vissa skäl talar för att

tyngdpunkten i det utbildningsadministrativa arbetet skall ligga på denna nivå.

SFS är inte av den uppfattningen att dessa skäl är tillräckligt starka.

Utbildningen vid de filosofiska fakulteterna tenderar att bli allt mera målinriktad,

en utveckling som ansetts önskvärd och som även utredningen önskar

främja. Denna utveckling kommer också med all sannolikhet att fortsätta, vilket

s. 425 Kontrollera mot PDF

425

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196^

torde medföra att studiegången blir fastare eftersom den siktar på specialiserade

utbildningsmål. Med tanke på bl. a. eu framtida integration mellan ämnen får

man således räkna med ett ännu starkare behov av samarbete över ämnesgränserna

i utbildningsorganisatoriska frågor. Av detta skäl anser SFS, att det primära

ansvaret för ärenden som rör utbildningens innehåll och organisation

måste ligga hos ett organ, som har en samlad överblick över utbildningen i fråga,

och således inte på institutionsnivån.

Universitetslärarförbundet (ULV) anför:

Det bör övervägas om icke den föreslagna centraliseringen av förvaltningen av

forskningsanslag kan göras fakultativ under ett visst belopp.

ULF tillstyrker den föreslagna centraliseringen av personalredovisning och

ekonomisk förvaltning under förutsättning att vederbörande centralorgan erhåller

tillräckliga personella och maskinella förstärkningar.

Organisationen tillstyrker vidare universitetsutredningens förslag om att inom

de centrala universitets/högskoleförvaltningarna särskilda avdelningar upprättas

med uppgift att stå institutionerna och deras forskare till tjänst med avseende

på upphandling av apparatur och övrig materiel.

TCO anför i huvudsak följande:

Strävan att i mesta möjliga utsträckning avlasta institutionerna ekonomisk

förvaltning och administrativa uppgifter och i stället lägga dessa funktioner

inom den gemensamma lokala förvaltningen vill TCO ge sitt stöd. Institutionerna

bör göras till effektiva arbetsenheter för forskning och utbildning och ges

de personella och andra resurser som är nödvändiga härför. Allt som ligger utanför

den härav betingade ramen bör föras över till de gemensamma förvaltningsorganen.

Över huvud taget måste avlönings- och anställningsvillkoren liksom tryggheten

i anställningen regleras för hela den personalkategori det här gäller. För närvarande

förekommer inte sällan, att man till institutionerna knyter personal,

som avlönas med medel, vilka tillförts institutionen antingen från forskningsråden

eller genom privata donationer till forskarna. Biträdespersonal, som således

arbetar inom en statlig verksamhet, kommer på detta sätt att bli ställda vid

sidan av de avlönings- och anställningsvillkor och den anställningstrygghet, som

tillförsäkras deras på löneplan placerade kolleger. TCO tillstyrker därför utredningens

förslag om att samtliga forskningsanslag skall tillföras läroanstalten och

handläggas av dess lokala förvaltning.

Det är vanligt, att t. ex. på forskningsanslag från USA anställd personal kommer

i ett besvärligt läge, när det gäller att erhålla gängse sociala förmåner,

främst pension (ATP och SPR). Avgifter till sådana ändamål kan nämligen ofta

inte uttagas ur de donerade anslagen. Enligt TCO:s mening borde i dylika fall

staten stå för den erforderliga kostnaden.

När på anslag anställd personal övergår till reguljär statstjänst, förlorar ofta

vederbörande intjänade löneklasser vid löneplansplaceringen. Praxis bör här bli

liberalare, så att även tiden för anställning på särskilt anslag kan tillgodoräknas.

Riksrevisionsverket anför:

Utredningen föreslår, att alla anslag, som beviljas för finansiering av vid läroanstalternas

institutioner bedrivet forskningsarbete, skall förvaltas av vederbörande

läroanstalt för vederbörande anslagsmottagares räkning. Förslaget, som

innebär att institutionerna befrias från all mcdelsförvaltning och vissa bestyr

14* — Bihang till riksdagens protokoll 106!i. 1 samt. Nr 50

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

med personaladministration och upphandling, tillstyrkes av riksrevisionsverket.

Ämbetsverket får erinra att riksräkenskapsverket i underdånigt utlåtande den

26 april 1948 över 1945 års universitetsberednings betänkande rörande universitetsadministrationen

m. m. uttalat sig för en centraliserad redovisning vid universiteten.

Statskontoret anför:

Beträffande institutionernas ekonomiska förvaltning m. fl. förvaltningsuppgifter

har statskontoret i sin rapport förordat ett fullföljande av den centralisering

till läroanstalternas centrala administration som på sina håll är genomförd.

Statskontoret finner det angeläget att tillstyrka utredningens förslag härvidlag.

Likaså delar statskontoret utredningens uppfattning att upprättandet av gemensamma

särskilda service-enheter för två eller flera institutioner är ett viktigt

led i strävan att effektivt utnyttja tillgängliga personella och materiella resurser

samt minska den administrativa belastningen på ämnesinstitutionerna.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Fakulteten vill instämma i utredningens förslag om att den ekonomiska redovisningen

överföres till den lokala universitetsstyrelsens administration. Övertagandet

av det ekonomiska arbetet måste emellertid föregås av ett noggrant

detaljstudium, enär eljest komplikationer kan förutses.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anför:

En utbyggd central ekonomisk förvaltning som skulle kunna fungera med den

snabbhet och effektivitet som oundgängligen erfordras för att institutionernas

vetenskapliga arbete skall kunna fortgå som hittills blir mycket stor och dyrbar.

Dessutom erhåller alla större institutioner forskningsanslag från så många olika

håll med krav på individuell redovisning, att institutionernas interna bokföring

(»enkla anteckningar» enligt universitetsutredningen) efter en centralisering

knappast skulle bli mindre omfattande än den nuvarande.

Fakulteten vill därför bestämt avstyrka en centralisering, vilken skulle leda

till omfattande dubbelarbete och onödiga kostnader. Erfarenheter från vissa utländska

universitet är avskräckande.

Beträffande upphandling inser fakulteten värdet av en viss centralisering i

fråga om förbrukningsmateriel m.m. Fakulteten utgår därvid från att utredningens

förslag innebär frihet för prefekten att i flertalet ärenden anlita det

centrala upphandlingsorganet endast då han så önskar.

Större konsistoriet i Uppsala anför väsentligen följande:

Under förutsättning att en grundlig upprustning av den centrala förvaltningen

genomföres, vill konsistoriet icke motsätta sig det system för den ekonomiska

förvaltningen som redan tillämpats vid vissa högre läroanstalter.

Vad upphandlingen angår, anser konsistoriet att frihet bör medges institutionsprcfekt

att efter eget gottfinnande anlita det centrala upphandlingsorganet.

Större konsistoriet i Lund anför — i nära anslutning till mateinatisk-naturvetenskapliga

fakultetens yttrande — följande:

Redan nu förvaltas åtskilliga anslag, beviljade för forskning vid universitetets

institutioner, av dess räntekammare, och en utvidgning av detta förhållande

synes önskvärd. Om i enlighet med utredningens mening en stadgemässig regle
-

s. 427 Kontrollera mot PDF

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

ring av forskningsnit slagens administration kommer till stand, bör denna dock

inte omfatta smärre anslag, avsedda för omedelbar konsumtion, såsom reseunderstöd

o. d.

I enlighet med utredningens åsikt bör personalredovisningen, liksom också

institutionernas ekonomiska förvaltning skötas centralt inom läroanstalten.

Detta förutsätter dock, liksom vad som ovan sagts om forskningsanslagens administration,

att kontoutdrag regelbundet och vid särskild anfordran översändes

till prefekterna, vilket i sin tur förutsätter eu förstärkning av personalen vid

den centrala förvaltningsorganisationen.

En fortsatt centralisering av institutionernas upphandling rekommenderas av

utredningen. Konsistoriet finner det naturligt, att dyrbarare instrument och

annan utrustning inköpas av eller i samråd med myndighet på kanslersnivan.

Däremot bör institutionsprefekten även i fortsättningen ges frihet att inhandla

billigare apparater och annan utrustning samt den förbrukningsmateriel, som är

nödvändig för det pågående forskningsprogrammet.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför:

Den av alla eftersträvade avlastningen av forskarna och lärarna vad angår de

administrativa uppgifterna kan komma till stånd, om såväl lärosätets centrala

som institutionernas egen förvaltningspersonal är tillräckligt kvalificerad och

omfattande och samarbetar på ett effektivt och förtroendefullt sätt. All bedömning,

som fordrar vetenskaplig kompetens respektive kännedom om de på institutionen

rådande förhållandena, bör ske av där verksamma befattningshavare.

Detta gäller personal, lokaler, utrustning samt inköp. I den utsträckning så visar

sig lämpligt och rationellt bör råd, anvisningar och hjälp lämnas av lärosätets

centralt placerade administrativa personal. Primäruppgifterna inlämnas av institutionen

till den centrala förvaltningen, som handhar alla personaladministrativa

ärenden och dessas registrering. Detta gäller även de studerandes genomgångna

kurser och avlagda tentamina. Löneärenden, kassarörelsen och den definitiva

bokföringen av anslagen bör skötas av den centrala administrationen.

Denna skall även ha till uppgift att med jämna mellanrum till institutionerna

överlämna kontoutdrag beträffande alla de till förfogande stående anslagen samt

till forskningsråd och fonder lämna redovisning av beviljade anslags förbrukning.

Likaså bör det på den centrala administrationen ankomma att träffa ramavtal

o. d. samt föreslå åtgärder, som kan dels bidra till att rationalisera och förbilliga

institutionernas verksamhet dels befrämja sambruket av gemensamma nyttigheter.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg anför i huvudsak följande:
Fakulteten

ansluter sig till utredningens uppfattning att ansvaret för utbildningens

administration bör åligga institutionerna, men att administrativa uppgifter

i övrigt så långt möjligt och lämpligt är skall ligga hos centrala förvaltningsorgan

inom universitetet och icke hos institutionerna.

Fakulteten vill för sin del bestämt avstyrka en generell byråkratisering av

upphandlingen. Fakulteten har ingenting att erinra mot att ett organ för upphandlingsservice

inrättas vid universitetet. Men fakulteten finner det synnerligen

väsentligt att institutionerna äger rätt att själva från fall till fall avgöra i vilken

utsträckning de skall anlita serviceorganet i fråga. Fakulteten har nämligen icke

den uppfattningen att central upphandling alltid är fördelaktig.

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196Jf

Större konsistoriet i Göteborg anför:

Realprövningen och bestämmanderätten över institutionernas egna angelägenheter

och medel måste alltid ligga hos institutionerna själva. Likaså är institutionernas

fortlöpande medverkan vid anställande av personal, fördelning av semester,

tillsyn av lokaler osv. oumbärlig. På de centrala organen faller därför egentligen

blott de formellt beslutande och verkställande funktionerna, grundade på

institutionernas egen sakkunniga bedömning. Även upphandlingen kan med fördel

i många fall ombesörjas av institutionerna själva.

Utredningen har anfört, att institutionerna och forskarna genom starkare

koncentration av den ekonomiska förvaltningen till läroanstaltens centrala förvaltningsorganisation

komme att »i princip» befrias från all kassarörelse och

att deras bokföringsarbete kunde inskränkas »till förandet av enkla anteckningar

rörande gjorda beställningar». Denna uppfattning synes konsistoriet vara verklighetsfrämmande.

Vid Göteborgs universitet har sedan länge tillämpats ett

system, innebärande att alla utbetalningar för institutionernas del (frånsett dem

som sker från en mindre förskottskassa) göres av räntekammaren efter attest av

vederbörande institutionsföreståndare eller anslagsmottagare. Institutionschefen/

forskaren måste emellertid för verksamhetens planering och drift själv ha tillgång

till en fortlöpande, för varje anslagstyp förd redovisning av inkomster och

utgifter. Dessa bokföringsgöromål utgör vid de större institutionerna en icke

obetydlig del av arbetsuppgifterna för den befattningshavare som omhänderhar

institutionens övriga kansligöromål.

Konsistoriet förutsätter, att det fortfarande skall vara möjligt för enskilda

forskare att, då särskilda skäl därtill föranleder, själv förvalta till hans förfogande

ställda forskningsmedel.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:
För

att så långt möjligt är befria institutionerna och institutionsledningen

från deras administrativa arbetsbörda föreslår utredningen att personalredovisning

och hela den ekonomiska förvaltningen, även forskningsanslag, skall centraliseras.

Fakulteten tillstyrker detta förslag förutsatt att den centrala förvaltningen

ges sådana personella resurser att verksamheten kan skötas på ett tillfredsställande

sätt.

Central upphandling enligt det av utredningen skisserade förslaget tillstyrkes

av fakulteten med den reservationen att institutionerna själva må äga rätt att

inköpa önskad materiel.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Konsistoriet ifrågasätter om icke utredningens förslag borde mjukas upp så

att en forskare icke förhindras att ta emot anslag vid vilket donator knutit villkoret

att forskaren själv skall förvalta anslagsmedlen; i varje fall bör detta vara

möjligt om medlen uteslutande är avsedda för inköp av materiel eller utrustning

och icke för avlöning av personal.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför:

Fn viktig konsekvens av den grundprincip, till vilken lärarkollegiet vill bekänna

sig, blir att liksom hittills överlämnandet av privata forskningsanslag till

administration genom universitetsmyndighets försorg bör få ankomma på anslagsmottagarens

fria skön, även om hans forskning skall bedrivas vid universitetsinstitution.

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Maj:ts ''proposition nr f>0 år 1964

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, anför:

I förslaget till universitetsstatuter anges, att konsistoriet skall förvalta förutom

statsmedel alla övriga medel, vilka anvisas för forskning. Enligt lärarkollegiets

uppfattning bör denna paragraf omformas så, att statliga forskningsmedel

skall och icke-statliga forskningsmedel lean förvaltas av konsistoriet.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm anför i huvudsak följande:

En klar lättnad i den enskilde forskarens administrativa arbetsbörda ligger i

utredningens förslag att alla anslag skola förvaltas av den centrala lärosätesförvaltningen.

Lärarkollegiet vill dock betona, att forskare, som själv vill handhava

anslag av enskilda medel, även i fortsättningen bör kunna ha möjlighet

härtill. Frågan om service åt forskarna beträffande inköp, egen apparattillverkning

samt val av teknisk utrustning och leverantörer har redan lösts vid högskolan,

då alla sådana frågor underställas intendenten, som i samråd med verkmästaren

bereder sådana frågor för avgörande i förvaltningsnämnden. Alla beställningar

skola vara godkända av intendenten, innan de expedieras till leverantörerna.

Kanslern yttrar:

Utredningen föreslår, att den lokala styrelsen skall svara för förvaltningen av

alla medel, allmänna och enskilda, som är avsedda för finansiering av forskning

inom läroanstalten. Häremot vill jag endast invända att det liksom hittills bör

vara möjligt för forskare att själv förvalta forskningsmedel, som tillkommer

honom enskilt.

Vidare har utredningen förordat ett system innebärande att alla utbetalningar

efter attest av vederbörande institutionsföreståndare eller anslagsmottagare

göres av läroanstaltens kassa. Härigenom och genom möjligheten att erhålla

kontoutdrag rörande belastningen skulle enligt utredningen institutionerna och

forskarna i princip befrias från all kassarörelse och deras bokföringsarbete inskränkas

till förande av enkla anteckningar rörande gjorda beställingar. Utredningens

förslag anser jag mig i princip kunna godta men vill framhålla, att

många institutioners bokföring nog icke kan begränsas till »förande av enkla

anteckningar».

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför:

Med högskolans fortgående expansion följer givetvis en ökning av personalkontorets

arbete. Härtill kommer ett betydande arbete i samband med att den

personal, som avlönas av andra medel än högskolans avlöningsanslag — för närvarande

ca 400 personer —, numera anställes centralt vid högskolan och icke

såsom tidigare enbart av vederbörande institutionsföreståndare. Denna personal

är berättigad till vissa sociala förmåner, främst pension, och på grund härav

krävs matrikelföring eller annan noggrann registrering av denna personals anställnings-

och avlöningsförhållanden. Än så länge sker upprättandet av lönelistor

för denna personal av vederbörande institutioner inom högskolan. Detta

fungerar emellertid mycket otillfredsställande, och det framstår såsom ofrånkomligt

att allt arbete i samband med avlöningsuträkning o. d. ombesörjes av

högskolans centrala administration. Härtill kommer att i den mån lönerna till

denna personal bestridas av icke-statliga medel, statsverket tillkommande ersättning

för kostnader i form av socialförsäkringsavgifter och pensionskostnader

skall uträknas för att tillgodoföras särskild inkomsttitel.

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 19Gh

Statens råd jör samhällsforskning anför:

Rådet ansluter sig till förslaget att av forskningsråden beviljade anslag till

forskare, knutna till universiteten och högskolornas institutioner, som regel förvaltas

av läroanstalten för forskarens räkning samt att för sådana anslag inköpt

utrustning i princip anses vara anstalten tillhörig egendom.

Statens medicinska forskningsråd anför i huvudsak följande:

Statens medicinska forskningsråd anser, att betydande fördelar står att vinna

med en centralisering av administrationen av rådsanslagen. Den för närvarande

pågående omläggningen vid vissa läroanstalter av den administrativa redovisningen

av på rådsmedel anställd personal från institutionsförvaltningen till läroanstalternas

centrala förvaltning står i överensstämmelse med de av universitetsutredningen

angivna riktlinjerna. Ett ytterligare steg, som även enligt rådets

mening bör tagas, är att förvaltningen av rådets anslag för täckande av driftskostnader

samt för inköp av materiel och utrustning centraliseras. Den formella

granskningen av räkenskaper m. m. bör i det läget, anser rådet, kunna bli läroanstaltens

och forskarens angelägenhet.

Rådet måste dock förbehålla sig rätten till sakgranskning av forskares användning

av forskningsanslag, framför allt vad gäller inköp av materiel och utrustning.

Rådets sekretariat måste ha möjlighet att kontrollera, att dessa inköp står

i överensstämmelse med rådets intentioner vid anslagsbevillningen. Sekreteraren

måste vid sin granskning ha tillgång till såväl de skilda forskningsansökningarna

som anteckningar från rådets behandling av ansökningsärendena.

Rådet förutsätter, att vid den föreslagna centraliseringen av förvaltningen

ärenden rörande bl. a. omdisponering av anslag även i fortsättningen handlägges

av rådet. Självklart är också, att den vetenskapliga redovisningen av forskningsanslag

enbart blir en angelägenhet mellan anslagsmottagaren och rådet.

En konsekvens av universitetsutredningens förslag i nu aktuella avseende är

enligt utredningens mening, att all på rådsanslag inköpt forskningsutrustning

omedelbart och utan särskilda beslut blir läroanstaltens egendom. Rådet anser

emellertid en dylik anordning ha betydande olägenheter. Ett forskningsanslag

från rådet är avsett att ge forskaren möjlighet att bl. a. inköpa den speciella

forskningsutrustning, som han behöver för lösandet av ett visst bestämt problem,

under det att universitetsorganisationen skall tillhandahålla forskaren den basutrustning,

som utgör rent allmänna förutsättningar för bedrivande av forskningsverksamhet.

Den för rådsmedel inköpta utrustningen på en institution är

därför ofta mer specialiserad än övrig utrustning och helt beroende av den enskilde

forskarens forskningsinriktning. När bl. a. en forskare, som haft rådsanslag,

flyttar från ett lärosäte till ett annat kan det vara värdefullt för forskaren

att få medtaga den specialapparatur och utrustning, som han är beroende av

i sin forskarutövning.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens råd för atomforskning

anför i härutinnan likalydande yttranden huvudsakligen följande, vari rymdkommittén

instämt:

Införandet av den allmänna tilläggspensioneringen medförde vissa konsekvenser

för rådsanslagens administration. Fr. o. m. den 1 januari 1962 tillämpas de

riktlinjer för regleringen av ifrågavarande personals ställning, vilka meddelats i

cirkulärskrivelse av den 12 februari 1962. Cirkulärskrivelsens principer innebär i

korthet att personal som är anställd med medel från forskningsanslag är att

opaginerad Kontrollera mot PDF

-131

Kungl. Muj:ta proposition nr 50 ur 1005

betrakta som statsanställd om anslaget förvaltas och löneutbetalningen sker vin

statlig myndighet. Kostnaderna för socialförsäkringsavgifter bestrides i dylika

fall från anslag under tolfte huvudtiteln och belastar således ej rådets forskningsanslag.

_ .

Genom detta arrangemang har den förvaltningsform, som innebär att anslagsinnehavaren

själv sköter löneutbetalningarna från anslaget successivt kommit

att avvecklas.

Det måste betraktas som en felbedömning om man tror att forskaren kommer

att befrias från administrativa uppgifter genom att man låter de lokala läroanstalternas

styrelser fatta de formella besluten i en mängd personal- och anslagsfrågor.

I verkligheten kommer forskarens arbete givetvis att bli större om

han i fortsättningen i forskningsrådsärenden i större grad än nu måste ha kontakt

både med forskningsråd och universitetsmyndigheter i stället för att som

nu i de flesta fall direkt kommunicera med forskningsråden. Primärmaterialet för

alla formella beslut av universitetsmyndigheterna måste ju ändå komma från

den enskilde forskaren om denne verkligen skall bibehålla kontrollen över hur de

av honom disponerade anslagsmedlen används. Universitetsutredningens förslag

på denna punkt, om man skall tolka detta som innebärande en ytterligare förskjutning

i den utveckling för vilken nyss redogjorts, torde närmast komma att

resultera i en dyrbarare och för forskningen hindersam administration. Såvitt

det är bekant, har inga olägenheter med nuvarande enkla system med direkt

kommunikation mellan forskaren och rådet påtalats.

Den del av förvaltningen som skötes av universiteten måste naturligtvis ske i

enlighet med de av rådet för varje särskilt fall utfärdade bestämmelserna. Anslagsmottagaren

måste utan administrativ omgång liksom hittills kunna hos

rådet begära ändring av dessa bestämmelser då så erfordras.

Det kan anmärkas, att vissa slag av anslag till personer verksamma vid universitet

och högskolor av mera personlig karaktär, t. ex. reseanslag, även i fortsättningen

blir en angelägenhet endast mellan anslagsinnehavaren och rådet.

Det framgår sålunda ej klart av betänkandet hur utredningen sett på de bär

nämnda problemen. Om utredningen endast har avsett att nagot mera explicit

kodifiera nuvarande praxis har rådet intet att erinra mot utredningens förslag

på denna punkt. Skulle så ej vara fallet bör hänsyn tagas till de ovan framförda

synpunkterna. Bäst görs detta genom att som hittills överlata till raden och

universiteten att allt eftersom problemen aktualiseras överenskomma om lämpliga

lösningar. Någon svårighet att komma fram på denna väg har hittills ej

förelegat.

Vid universitets- och högskoleinstitutionerna anskaffas ofta dyrbarare apparatutrustning

med anlitande av anslag från de statliga forskningsråden. Enligt nu

gällande praxis förblir dylik utrustning som regel ifrågavarande råds egendom,

tills slutredovisning äger rum, då beslut om den framtida dispositionen fattas.

De nu gällande bestämmelserna skiljer sig från de föreslagna endast däri, att

överförandet till universitetsinstitution enligt utredningens förslag sker vid

anslagets beviljande och ej som nu vid dess slutredovisning. Rådet anser de

nuvarande bestämmelserna bättre. Dels måste det anses vara en rättighet för

den person till vilken ett anslag beviljats att disponera beviljad apparatur under

an slagsperioden. Dels är det lättare för rådet att i samband med slutredovisningen

ha en klar uppfattning om huruvida specialbestämmelser bör utfärdas

eller ej. Undantagsvis kan det vara mycket viktigt att specialbestämmelser för

inventariernas disposition utfärdas, detta för att und\ ika att staten t\ingas till

onödig dubblering av apparatur.

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961/.

Rådet finner salunda att utredningens förslag angaende inventarier är såväl

från forskarens som det allmännas synpunkter mindre ändamålsenliga än nu

gällande bestämmelser.

Beträffande upphandlingsservice anför naturvetenskapliga forskningsrådet:

Rådet kan inte underlåta att starkt framhålla riskerna för att en byråkratisering

blir till förfång för forskningen. En utvidgning av den centrala upphandlingsmyndighetens

verksamhet bör i varje fall inte medföra en inskränkning i

den enskilde forskarens frihet att inhandla billigare apparater och annan utrustning

samt den förbrukningsmateriel, som är nödvändig för det pågående forskningsarbetet.

Statens tekniska forskningsråd anför:

Den bästa sakkunskapen för modern utrustning finns i regel hos forskarna,

och upphandling genom utrustningsnämnden för all apparatur över ett visst

inköpspris innebär i många fall en onödig och därför olämplig omväg. Utrustningsnämndens

tjänster bör tas i anspråk då råd eller forskare så finner önskvärt.

Statens råd för byggnadsforskning (BFR) anför:

Utredningen vill överföra administrativa uppgifter från institutionerna till

administrativa organ, vilka skulle svara för personalredovisning och kamerala

uppgifter. De skulle även svara för administrationen av forskningsanslag.

En sadan organisation skulle bidra till att minska det administrativa arbetet

även vid forskningsrådens kanslier. Genom att för administration specialiserade

organ omhändertar uppgifter för ett stort antal institutioner åstadkommes en

rationalisering av anslagsredovisningen, som totalt bör medföra minskade administrationskostnader

och förenklade rutiner. BFR tillstyrker därför kraftigt

den föreslagna överföringen.

Malmfonden anför i huvudsak följande:

I utredningens förslag till universitetsstatuter ålägges konsistorierna att förvalta

till universitetens och högskolornas förfogande ställda medel. Fonden vill

tillstyrka detta förslag och utgår från att förfarandet skall medge en smidig och

för institutionerna ej betungande form för förvaltningen av beviljade anslag.

D. Ledningen av institutioner, institutionsgrupper och gemensamma

inrättningar

SFS anför i huvudsak följande:

Såvitt SFS kunnat finna medför utredningens förslag upprättandet av separata

kollegiala organ på institutionsnivå med delvis skilda funktioner. Beslutanderätten

åvilar i vissa typer av ärenden institutionens prefekt ensam. I tillsättningsärenden

skall prefekten fortfarande behalla beslutanderätten vid upprättande

av förslag till icke-ordinarie befattningshavare, dock i samråd med övriga

ordinarie lärare.

Vad däremot gäller utarbetandet av förslag till studie- och organisationsplaner

samt upprättandet av petita för institutionen, har dessa uppgifter i stadgan

ålagts prefekten tillsammans med institutionens ordinarie lärare. SFS kan inte

fmna annat än att dessa måste fungera som ett kollektivt organ, något som de

s. 433 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 19Glr 433

sakkunniga själva i ett tidigare avsnitt av betänkandet avvisat. Nagra föreskrifter

för hur denna grupp skall fungera anges inte.

Institutionskollegiet är ett enbart rådgivande organ, vars hörande är obligatoriskt

i en rad viktiga ärenden. Kollegiets sammansättning skall skifta vid

handläggningen av skilda ärenden. Den föreslagna stadgan anger, att studentrespektive

assistent- och amanuensrepresentationen skall begränsas till »särskilt

ärende». För vilka ärenden denna begränsning skall gälla anges ej konkret, än

mindre vem som äger besluta om en begränsning av närvarorätten.

Slutligen vill SFS notera, att kollegiet endast skall fungera som rådgivande

organ till befattningshavare eller grupp av befattningshavare vid den egna institutionen,

däremot inte till några organ på fakultetsnivån.

Ett system som erbjuder så många oklarheter som det föreslagna kan SFS

inte finna tillfredsställande. SFS vill för sin del föreslå, att prefekten ensam ges

beslutanderätt i samtliga här nämnda ärenden efter obligatoriskt samråd med

institutionskollegiet, dock med undantag för personalärenden, inklusive ärenden

rörande tillsättande av ickc-ordinarie tjänster. I dessa bör samrådet i enlighet

med förslaget begränsas till övriga ordinarie lärare.

Det bör särskilt understrykas att de studerande enligt SFS:s mening skall ha

rätt att deltaga vid behandlingen av alla frågor som behandlas i kollegiet. Organisationen

vill också betona värdet av att utbildningsnämnderna ges möjlighet

att rådfråga institutionskollegierna.

SFS ansluter sig till utredningens förslag rörande institutionskollegiernas sammansättning

och vill betona det väsentliga i att studentrepresentanterna enligt

detta skall utses på sätt vederbörande studentkår beslutar.

Därigenom kan tryggas att dessa representanter äger såväl kännedom om den

aktuella situationen inom ämnet i fråga som tillräcklig erfarenhet i utbildningsfrågor

för att på ett aktivt sätt kunna delta i kollegiets arbete. Studentkårerna

torde också bäst kunna bedöma huruvida det vid någon institution behöver utses

mera än två studentrepresentanter, exempelvis i de fall då samma institutionskollegium

har att handlägga ärenden inom ramen för flera utbildningslinjer.

Som redan framgått delar SFS utredningens åsikt, att en prefekt bör ställas i

ledningen för institutionen. Det är väsentligt att befattningen skall kunna beklädas

av samtliga ordinarie lärare, och att inte möjligheten begränsas till professorer

och laboratorer.

Organisationen tillstyrker vidare förslaget att särskilda tjänster som studierektorer

inrättas vid större institutioner. Vid de tekniska fakulteterna bör studierektorsbefattningarna

knytas till sektionerna.

SUIIAF anför i huvudsak följande:

I fråga om formerna för beslutsfattande på institutionerna finner SUHAF det

i och för sig utmärkt, att utredningen föreslår en ändring av det nuvarande

systemet, enligt vilket en professor automatiskt också är beslutande chef över

»sin» institution. Beträffande utformningen av en ny konstruktion har utredningen

och statskontoret stannat för olika lösningar. SUHAF finner inte någon

av dessa helt tillfredsställande. Samtliga befattningshavare, som har skyldighet

att bedrivna forskning (inklusive stipendiater), har intresse av fördelningsfrågorna.

En mycket stor del av den aktiva forskning, som bedrives inom en institution

utförs otvivelaktigt av de yngre forskarna. Enligt SUHAF:s uppfattning

består en av de största vinsterna av en omorganisation av universitetsväsendet i

att reformer på institutionsnivån kan öppna möjligheter för en mer dynamisk

och effektiv forskningsverksamhet med karaktär av arbetsgemenskap.

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

STJHAF anser, att ett institutionskollegium måste inrättas som garanti för att

samråd verkligen kommer till stånd, men anser det inte lämpligt, att detta

kollegium belastas med beslutanderätt i alla administrativa frågor. Institutionens

behov av forskningsresurser bedömes enligt förbundets mening lämpligen av

samtliga forskare gemensamt. Önskvärdheten av ett utvidgat lagarbete inom

forskningen gör det även nödvändigt, att nyrekryteringen inte blir en persons

uppgift.

SUHAF anser vidare, att till institutionsprefekt bör utses den härför mest

lämpade, oavsett om denne tillhör institutionens ordinarie eller extra ordinarie

tjänstemän. Om ett organ av konsistorietyp göres till universitetets högsta

ledning, bör institutionsprefekten utses av institutionskollegiet.

Universitetslärarförbundet (ULF) anför i huvudsak följande:

ULF hälsar med tillfredsställelse att ett kollegialt styrelsesätt vid institutionerna

(institutionsgrupperna) lagfästes men anser att systemet bör utsträckas.

Enligt förbundet bör sålunda beslutanderätten i samtliga ärenden principiellt

ligga på de ordinarie lärarna jämte representanter för forskardocenterna, e. o.

docenterna och utländska lektorerna, medan det föreslagna större institutionskollegiet

bör ges yttranderätt.

Den föreslagna sammansättningen av det rådgivande kollegiet tillstyrkes i det

väsentliga.

ULF förordar vidare utredningens förslag med avseende på prefekten, dock

med tillägget att kollegiet skall höras innan konsistoriet fattar beslut om tillsättningen.

SACO anför:

U tredningens förslag om inrättande av särskilda intendentstjänster vid stora

institutioner, som icke kan beräknas helt repliera på universitetsadministrativa

organ, tillstyrkes av SACO. Även studierektorsbefattningar synes SACO ägnade

att underlätta en effektiv verksamhet vid institutionerna.

Institutionerna kan betraktas som universitetens »verkställande organ». Det

finns därför enligt SACO:s uppfattning ingen anledning att belasta institutionsorganisationen

med fler kollegiala organ än nödvändigt. Beträffande institutionskollegiet

skulle kunna övervägas att göra detta beslutande i vissa frågor. Den

samrådsskyldighet med kollegiet som föreslås gälla för prefekten, finner SACO

emellertid tillräcklig för att behovet av kollegialt inflytande skall vara tillgodosett.

SACO kan därför tillstyrka det föreslagna institutionskollegiets sammansättning,

åligganden och befogenheter med det undantaget, att representanter

för lärarhögskolorna bör ingå i institutionsgruppskollegierna. När det gäller tillsättande

av institutionsprefekt anser SACO, att det bör övervägas, att institutionskollegiet

höres innan konsistoriets beslut fattas.

TCO anför i huvudsak följande:

TCO finner det riktigt, att samtliga institutionens lärare samt representanter

för assistentgruppen och studenterna bildar institutionskollegium med initiativrätt

i institutionens angelägenheter men med i övrigt enbart rådgivande funktioner

samt att viktiga beslut i institutionens angelägenheter obligatoriskt skall

föregås av samråd inom institutionskollegiet. Däremot finner TCO det vara

överorganisation att vid sidan av kollegiet ge vissa befogenheter enbart åt institutionens

ordinarie lärare och på så vis tillskapa ännu ett institutionsorgan.

TCO förordar därför att de fåtal frågor, som inte lämpligen kan handläggas av

s. 435 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 196b 435

institutionskollegict som helhet, t. ex. förslag om ickc-ordinarie lärartjänsters

besättande samt vissa petitaärenden, hänförs till prefekten ensam, men att alla

Övriga frågor handläggs av det fulltaliga institutionskollegict.

Prefekten bör utses av den lokala universitetsstyrelse, varom förslag ges i ett

annat avsnitt. På samma sätt bör studierektor för institutionen utses.

Sveriges Konservativa Student)örbund anför huvudsakligen följande:

Vi vin för vår del föreslå ett institutionskollcgium av rådgivande karaktär, i

vilket alla frågor som rör institutionen skall behandlas, med undantag av de

personaladministrativa som handlägges direkt av prefekten. Denne bör utses

av konsistorium efter förslag av vederbörande institutionskollcgium. Studentrepresentanter

bör äga rätt att närvara vid alla ärendens behandling med undantag

av tillsättningsärenden. Vi är helt eniga med utredningen om att studentkårerna

bör bestämma angående sättet för utseendet av studentrepresentanter.

1 frågan om tillsättandet av de icke ordinarie tjänsterna bör påpekas att en föreskrift

om dessas utlysande bör finnas.

Centerns Student)örbund anför i huvudsak följande:

Förslaget om inrättande av ett institutionskollegium hälsar vi med tillfredsställelse.

Vi föreslår att prefekten i alla ärenden utom personalärenden samråder

med institutionskollegiet. Beslutanderätten bör tillkomma prefekten ensam.

De ordinarie lärarna får därigenom mindre beslutanderätt än enligt utredningens

förslag, men man måste då beakta, att de har möjlighet att påverka

frågorna i fakulteten, där de enligt utredningens förslag skall få säte.

Sammansättningen av institutionskollegierna finner vi vara tillfredsställande i

förslaget. För att största möjliga sakkunskap i utbildningsfrågor skall finnas hos

studentrepresentanterna bör dessa få utses av respektive studentkår.

För att erhålla bästa möjliga rekrytering till samtliga forskartjänster bör tillsättandet

av amanuens- och assistenttjänster ske efter ledigförklarande.

Sveriges Socialdemokratiska Student)örbund anför i huvudsak följande:

Vi vill stödja universitetsutredningens förslag om institutionskollegier men

anser dessutom att detta kollegium bör vara beslutande i de frågor som i statskontorets

förslag kallas akademiska. I de ärenden som i samma förslag benämns

administrativa bör prefekten besluta. Det är viktigt att yngre forskare blir väl

representerade i kollegiet och genom detta får formell möjlighet till inflytande i

utbildnings- och forskningsfrågor.

Enligt studentförbundets mening skall alltså kollegiet besluta i undervisningsoch

petitaärenden, och det skall diskutera anställningen av icke-ordinarie lärare

och amanuenser-assistenter. I dessa senare frågor bör kollegiet dock endast vara

rådgivande, medan beslut om anställning skall fattas av ordinarie lärare. (Det

är viktigt att dessa tjänster ledigförklaras, eftersom den nuvarande »handplockningen»,

som leder till gunstlingssystem och beroendeställning till prefekten, bör

försvinna.)

Den viktigaste konsekvensen av förbundets förslag kommer naturligtvis att

bli ett vidgat inflytande för de icke-ordinarie lärarna, vilket förbundet finner

berättigat och värdefullt; docenter och extra lektorer har i regel samma undervisning

och samma reella ansvar som de ordinarie lärarna.

Förbundet anser också, att i den mån fördelningen av forskningsresurser kommer

att bestämmas av institutionerna, bör beslut härom fattas av kollegiet, eftersom

alla forskarkategorier bör få möjlighet att inverka på denna fördelning.

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196 If.

Statskontoret yttrar i huvudsak följande:

Förslagen beträffande institutionsnivån i statskontorets rapport och i utredningens

betänkande skiljer sig i ett väsentligt hänseende. Medan statskontoret

velat lägga institutionens ledning i händerna på en person, prefekten (eventuellt

med biträde av en underprefekt) och förutsatt att samrådsorgan omfattande

även annan personal där så befinnes lämpligt kan bildas på frivillig väg, har

utredningen i institutionsledningen infört ett väsentligt kollegialt moment och

velat i universitetsstadgan regelbinda detta.

Bakom de båda förslagen döljer sig dock icke några delade meningar i fråga

om önskvärdheten av samrad mellan de olika berörda kategorierna om institutionens

angelägenheter utan huvudsakligen en skiljaktig uppfattning av den tänkta

formaliseringens möjliga verkningar i byråkratiserande riktning. Om det av de

akademiska lärarna och studenterna skulle framföras såsom en bestämd uppfattning

att en formalisering är önskvärd, vill dock statskontoret icke motsätta

sig utredningens förslag på denna punkt.

I rapporten och betänkandet föreslås, att en del av prefektens uppgifter skall

kunna överföras på en annan lärare inom institutionen. Utredningen föreslår att

en av institutionskollegiets ledamöter skall ges ställning som studierektor och

särskilt svara för undervisningen vid institutionen, medan däremot statskontoret

i rapporten förordar en befattning som underprefekt (måhända hade benämningen

»biträdande prefekt» varit att föredraga), avsedd för de uppgifter som

det i varje särskilt fall befinnes lämpligt att prefekten överlåter. Om ordet »studierektor»

är tänkt som en benämning på befattningen och icke enbart som en

funktionsbeskrivning, kan vad beträffar titulaturen först ifrågasättas om det är

lämpligt att vid ett lärosäte, i vars ledning finns en rektor, ha ett mycket stort

antal olika studierektorer vid lärosätets primära enheter. En viktigare fördel

hos rapportens förslag är likväl att det enligt detta skall vara möjligt att överlåta

administrativa uppgifter i vidare utsträckning. Därmed kan man åstadkomma

en smidigare arbetsfördelning och ibland även bättre utnyttja den administrativa

skickligheten hos en befattningshavare, som icke i första hand kommer i fråga

som prefekt. Den i rapporten använda formuleringen, att annan lärare än ordinarie

»i undantagsfall» skall kunna ifrågakomma som underprefekt är måhända

val snäv; statskontoret har i här berörda avseende intet att invända mot utredningens

förslag.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför huvudsakligen följande:

Teoretiskt-medicinska ämnen. Långtidsplaneringen och resursfördelningen,

rörande lokaler såväl som årliga driftsanslag och underordnad personal, kommer

att bli sa betydelsefull vid framtidens institutioner med ett flertal självständiga

forskare att det enligt fakultetens åsikt är nödvändigt att alla de olika kategorierna

av forskare blir representerade i ledningen av en institution. Majoriteten

av företrädarna för de teoretiskt-medicinska ämnena förordar ett beslutande

institutionskollcgium i alla de fall da fler än en ordinarie lärare finns på institutionen.

Majoriteten av företrädarna för de kliniskt-medicinska ämnena önskar

här dock endast rådgivande institutionskollegier på sätt universitetsutredningen

föreslagit.

Institutionernas skötsel och administration har under åren blivit en alltmer

betungande börda, och utredningens förslag att nu ge institutionerna formell

status som organisation innebär en ytterligare accentuering av arbetsbördan.

Det är därför nödvändigt att eu betydande delegering av olika uppgifter — och

s. 437 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 196J,\ 437

därmed också ansvar — kan ske till olika medlemmar av institutionskollegiet.

Detta bör — enligt majoriteten av företrädarna för de tcoretiskt-mcdicinska

ämnena —- underlättas om medlemmarna i kollegiet äger att deltaga i besluten

och icke endast ha en rådgivande funktion.

Det förutsättes att ett flertal typer av beslut av kollegiet skatt kunna delegeras

till prefekten eller annan medlem av kollegiet. Kollegiets åligganden bör

vara de som utredningen föreslagit.

Då institutionskollegiet har att ta ställning till undervisningsfrågor bör representanter

för icke-docentkompetenta lärare samt för studenter konsulteras pa

det sätt som föreslås av universitetsutredningen.

Under förutsättningen att institutionskollegierna blir beslutande på ovan

nämnda sätt anser fakulteten att utredningens förslag om forskningsavdclmngar

blir obehövligt. Det förefaller att vara en olycklig uppdelning som skulle kunna

resa murar mellan olika avdelningar inom en och samma institution. i\falet bör i

stället vara att intensifiera samarbete, och varje tendens till isolation bör brytas

eller i vart fall inte underlättas av föreskrifter.

Undervisningen, som omfattar bade lågstadiet och forskarutbildningen, bör

enligt fakultetens mening vara en angelägenhet för institutionen. Systemet att

vid en persons tillträde av en tjänst definitivt reglera hans undervisningsskyldighet

är därför ett stelbent system. Fakulteten föreslår i stället att institutionskollegiet

får besluta om fördelningen av den inom institutionen bedrivna undervisningen.

Därvid bör alla vid institutionen arbetande forskare-lärare deltaga i

undervisningen dock högst så mycket som i universitesstatuterna eller i

börandes personliga reglemente stadgas.

I § 64 önskar fakulteten göra tillägget att prefekt utses av konsistoriet bland

de till institutionen hörande ordinarie lärarna efter förslag av institutionskollegiet.

Kliniskt-medicinska ämnen. Universitetsutredningen har avstått från att ge

närmare förslag om de kliniska institutionernas organisation och förvaltning.

Utan tvekan föreligger det skillnader mellan de teoretiska och kliniskt-medicinska

institutionerna, framför allt betingade av sjukvården men även sammanhängande

med det faktum att de kliniska institutionerna som regel ur akademisk

synpunkt är små, i flertalet fall med endast en ordinarie lärare, med litet antal

underordnad personal på akademisk stat och med åtminstone för nä^ arande

mycket begränsade utrymmen avsedda särskilt för undervisning och forskning.

Åtminstone för en del av de kliniska institutionerna har den dagliga verksamheten

beträffande undervisning och forskning dock en avsevärd likhet med de

teoretiska institutionernas. Fakulteten anser att denna fråga bör ägnas fortsatt

intresse. Fakultetens majoritet, vilken dock icke infattar majoriteten av företrädarna

för de kliniskt-medicinska ämnena, anser att de kliniska ämnesföreträdarna

bör tillåtas att efter anmälan till universitetskanslern införa rådgivande

institutionskollegium av den typ som utredningen föreslår. I sådant fall bör man

för sammansättningen av institutionskollegiet beakta de typer av kliniska lärare

som för närvarande existerar.

Om institutionsgrupper skulle bildas, anser fakulteten det vara en möjlig^ utvecklingslinje

att institutionsgruppskollegiet övertar vissa funktioner från såväl

de enskilda institutionerna som fakulteten. I så fall synes det fakulteten vara

lämpligt att institutionsgruppskollegiet göres relativt litet. Ett dylikt institutionsgruppskollegium

borde förslagsvis omfatta samtliga ordinarie lärare i de

berörda institutionskollegierna och vara beslutande, ej enbart rådgivande.

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

Historisk-filosofiska sektionen i TJppsala anför i huvudsak följande:

Inrättandet av institutionskollegier innebär ett fastare reglerande av kollegiala

arbetsformer, som redan är vanliga vid många institutioner. Utredningens förslag

kan ur många synpunkter vara till fördel och torde ofta icke medföra några

radikala förändringar av rådande förhållanden. I stadgan bör dock klart utsägas

att, såsom också framgår av utredningens skrivning, ansvaret för institutionens

förvaltning åvilar prefekten, som därvid förutsättes samråda med institutionskollegiet.

Sektionen finner det rimligt och lämpligt, att av vederbörande studentorganisationer

valda studentrepresentanter deltar i kollegiets behandling av ärenden,

som direkt och huvudsakligen berör de studerande. För att dessa med tillräcklig

erfarenhet och auktoritet skall kunna framföra studentsynpunkterna är

det dock enligt sektionens mening inte tillfyllest enbart att de utses av studentorganisationerna

på sätt dessa beslutar, utan det torde vara nödvändigt att

kräva, att de aktivt bedrivit eller bedriver studier i vederbörande ämne och i

regel har avlagt minst två betyg i ämnet.

För att undvika en överrepresentation av en viss grupp torde, särskilt vid

större institutioner, en begränsning i lektorernas skyldighet att deltaga i institutionskollegiet

kunna övervägas.

Det är synnerligen tillfredsställande att institutionsprefektens ställning och

åligganden blivit på ett så klart sätt utredd och definierad av utredningen. På

grund av åliggandenas och ärendenas art borde förordnandetiden dock icke vara

kortare än sex år.

Tanken att i vissa fall annan befattningshavare än vederbörande ämnesprofessor

skulle kunna fungera som prefekt är enligt sektionens mening riktig, bl. a.

därför att på så sätt en högt kvalificerad forskare kan befrias från betungande

administrativa sysslor.

För att en prefekt skall kunna sköta sin uppgift på ett tillfredsställande sätt

är det nödvändigt, att han garanteras tillräckliga lättnader i andra åligganden.

Det^är också viktigt, bl. a. för att avlasta honom från rutinsysslor, att han får

tillgång till välkvalificcrad institutionssekreterare, vilket förutsätter att sådana

sekreterarbefattningar får en tillräckligt hög lönegradsplacering.

Sektionen hälsar med tillfredsställelse förslaget om möjlighet för prefekten att

delegera vissa uppgifter till en studierektor.

Synpunkter liknande dem, som historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anfört

lörande sättet att utse studentrepresentanter i institutionskollegium, anföres av

teologislca fakulteten, sprakvetenskapliga sektionen, matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten och större konsistoriet i Uppsala, matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten och större konsistoriet i Lund, humanistisk och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna i Göteborg, humanistiska fakulteten och

större konsistoriet i Stockholm, lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm,

kanslern, lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola samt av överstyrelsen

för de tekniska högskolorna.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför huvudsakligen följande:

Utredningens förslag om en fastare utformning av institutionernas arbete och

om införandet av institutionskollegier kan av sektionen accepteras under vissa

förutsättningar. Sektionen föreslår, att kollegiets sammansättning begränsas till

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.''(it

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

samtliga ordinarie lärare, varutöver representanter för övriga lärare vid institutionen

till ett antal av högst antalet ordinarie lärare må ingå i kollegiet.

Sektionen vill bestämt hävda att till prefekt skall utses någon av institutionens

professorer. Sektionen ställer sig även tveksam till utredningens förslag, att vid

institutioner, som omfatta en enda ordinarie lärartjänst, innehavaren därav

automatiskt bör fungera som institutionens prefekt, även om han icke är professor.

I sådana fall bör enligt sektionens mening denne innehavare få ställning som

underprefekt i förhållande till någon till prefekt förordnad professor.

Vad angår relationen mellan institutionskollegium och prefekt, bör det enligt

sektionens mening klart uttalas, att ansvaret för institutionens eller institutionsgruppens

administration åvilar prefekten i samråd med institutionskollegiet.

Sektionen instämmer i utredningens förordande av att särskilda tjänster för

högt kvalificerat kansliarbete inrättas vid sådana institutioner. För att dessa

tjänster skola kunna bli till en effektiv nytta och till avlastning av prefekter och

professorer i deras administration, böra dessa institutionssekreterartjänster fa en

hög lönegradsplacering. Även förslaget om möjlighet att förordna studierektor

finner sektionen vara välbetänkt.

Matematisk-naturvetcnskapliga fakulteten i Uppsala anför i huvudsak följande:
Det

föreslagna systemet med institutionskollegier företer stora likheter med

arbetsformer, som redan med gott resultat tillämpas på flera institutioner. Fakulteten

vill därför tillstyrka inrättandet av sådana kollegier.

Förslaget att annan ordinarie lärare än professor skall kunna utses till prefekt

finner fakulteten tilltalande. Det är också utomordentligt värdefullt att möjligheter

öppnas att vid institutionen förordna särskild studierektor, vilken skulle

avlasta prefekten arbete. Emellertid anser fakulteten att prefekter vid stora

institutioner kan komma att behöva ytterligare avlastning. På grund härav

förordar fakulteten i likhet med statskontoret att möjlighet ges att vid stora

institutioner dessutom utse underprefekt.

Förslaget om tillsättande av särskilda intendenter tillstyrkes livligt. Vid vissa

institutioner kan det komma att bli nödvändigt med två typer av intendenter,

med olika kvalifikationer. För chefskapet vid verkstaden erfordras nämligen

teknisk yrkeskunskap (lämpligen gymnasieingenjör) medan övriga uppgifter,

som är av mer administrativ och ekonomisk natur, kräver häremot svarande

utbildning och erfarenhet.

Det är utomordentligt viktigt att de föreslagna särskilda tjänsterna för högt

kvalificerat kansliarbete (institutionssekreterare) kommer till stånd. Eftersom

institutionerna har livliga internationella kontakter kräves av dessa »institutionssekreterare»

mycket goda språkkunskaper.

Större konsistoriet i Uppsala anför:

I likhet med flera fakulteter anser konsistoriet att ansvaret för institution

respektive institutionsgrupp måste åvila prefekten efter hörande av det föreslagna

institutionskollegiet. Konsistoriet är av den åsikten att det bör vara ett

minimikrav att prefekten äger professorskompetens och finner det naturligt, om

prefekten utses bland institutionens professorer, ehuru detta icke behöver vara

obligatoriskt. Att prefekten bör beredas kompensation för sitt tidskrävande arbete

genom lättnader i andra sina åligganden, finner konsistoriet uppenbart.

Från olika håll har framhållits att en underprefekt bör utses, som kan fungera

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

som ställföreträdare åt prefekten, och konsistoriet ansluter sig till detta förslag.

Likaså understryker konsistoriet vikten av att vid institutioner, där så bedömes

lämpligt, nya befattningar som institutionsintendenter inrättas. I regel måste

intendenterna äga en god vetenskaplig utbildning men lönegradsplaceringen av

de nya tjänsterna torde behöva bli tämligen varierande vid olika institutioner.

Vad angår utredningens förslag, att eu av institutionens lärare skall kunna förordnas

som studierektor, finner konsistoriet detta väl motiverat.

Utredningens förslag om införande av institutionskollegier innebär huvudsakligen

ett stadgemässigt fastläggande av ett sedan länge existerande kollegialt

samarbete mellan de till en institution knutna forskarna i olika grader och befattningar.

Konsistoriet anser det fördelaktigt att den praxis, som i hithörande

fall utbildats, förlänas fastare former och regleras i uttryckliga föreskrifter. I

sammansättningen av institutionskollegierna måste likvisst iakttagas att dessa

icke få göras alltför stora och därigenom ohanterliga, något som påpekats i olika

yttranden. Enligt konsistoriets mening bör institutionskollegiet utöva en rådgivande

funktion. Dock synes vid de medicinska fakulteternas teoretiska institutioner

särskilda förhållanden föreligga.

På grund av de krävande arbetsuppgifterna vid institutionerna bör i enlighet

med utredningens förslag en både kvantitativ och kvalitativ förstärkning av

kanslipersonalen genomföras. Ett oavvisligt krav på denna personal är att den

bättre än hittills behärskar de stora internationella språken, vilket förutsätter

att personalens löneställning förbättras.

Humanistiska fakulteten i Lund anför i huvudsak följande:

Universitetsutredningens förslag vad angår ledningen av institutionerna kan

fakulteten i väsentliga punkter biträda. Dock vill fakulteten understryka att det

normalt bör vara professorn, eller vid institutioner som inrymmer flera professorer

en av dessa, som utses till prefekt.

Det torde bli svårt att avgöra, vilka assistenter eller amanuenser, som kan

komma att bli berörda eller känna sig berörda av beslut, som kollegiet fattar.

Fakulteten vill här i stället förorda ett representationsförfarande exempelvis så,

att assistenter och amanuenser för varje läsår väljer två till fyra representanter,

beroende på institutionens storlek, till medlemmar av kollegiet.

Fakulteten biträder vidare förslaget om studierektorer.

Matematisk-natur ve tenskapliga fakulteten i Lund anför i huvudsak:

Fakulteten ställer sig positiv till utredningens förslag att vid varje institution,

som omfattar mer än en lärartjänst, upprättas ett institutionskollegium. Vid flera

av fakultetens institutioner finns redan nu motsvarigheter därtill, vilka visat

sig vara ändamålsenliga. Vad gäller institutionskollegiets sammansättning ansluter

sig fakulteten i huvudsak till vad som säges i stadgeförslaget men vill framhålla,

att det vid stora institutioner torde möta praktiska svårigheter att i varje

särskilt fall avgöra vilka assistenter och amanuenser, som beröres av ett ärende.

För den skull föreslår fakulteten i stället att assistent- och amanuenskåren vid

varje institution i kollegiet får 1—2 fasta representanter, utsedda bland de vid

institutionen i dessa befattningar tjänstgörande.

Fakulteten finner det naturligt att professor eller laborator utses till institutionens

prefekt. Med hänsyn till institutionernas roll vid forskningsarbetet bör i

första hand nämligen sådan ordinarie lärare utses, som aktivt medverkar i ledningen

av institutionens forskning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition vr 50 år 196.''t 141

Med liiinsyn till omfiittningen av det utbildningsorganisatoriska arbetet vid

många institutioner vill fakulteten understryka vikten av utredningens förslag,

att en studierektor vid behov må utses bland någon av institutionens lärare.

I eu institutionsgrupp bör en av institutionsprefekterna förordnas såsom

institutionsgruppsprefekt.

Upprättande av ett institutionsgruppskollegium bör kunna ifrågakomma, då

en institutionsgrupps uppgifter blir av större betydelse och omfattning.

Större konsistoriet i Lund anför i huvudsak följande:

Konsistoriet ställer sig positivt till utredningens förslag att vid varje institution,

som omfattar mer än en lärartjänst, ett institutionskollegium upprättas.

Vad gäller dettas sammansättning ansluter sig konsistoriet i huvudsak till vad

som säges i stadgeutkastet men vill framhålla, att det vid stora institutioner

torde möta praktiska svårigheter att i varje särskilt fall avgöra vilka assistenter

och amanuenser, som beröres av ett ärende. För den skull vill konsistoriet i stället

föreslå att assistenter, amanuenser och biträdande lärare vid varje institution

i kollegiet får en representant, utsedd bland de vid institutionen i dessa befattningar

tjänstgörande.

Konsistoriet anser, att i stadgan klart bör utsägas att institution förvaltas av

prefekten samt att kollegiet har rådgivande och förslagsställande uppgifter.

Konsistoriet finner det naturligt, att professor eller laborator utses till institutionens

prefekt med hänsyn till dess befattningshavares medverkan i ledningen

av institutionens forskning och deras skyldighet att vaka över att den anställda

personalen fullgör sina åligganden.

För serviceanläggning, som ej är fast knuten till viss institution, bör i enlighet

med utredningens förslag utses en föreståndare, i vars förvaltning av anläggningen

rektorsämbetet har insyn, i likhet med vad gäller för övriga institutioner

och inrättningar. Då en serviceinrättning är ansluten till en bestämd institution

bör emellertid vederbörande prefekt förordnas som föreståndare för anläggningen.

Med hänsyn till omfattningen av det utbildningsorganisatoriska arbetet vid

många institutioner vill konsistoriet understryka vikten av utredningens förslag,

att en studierektor vid behov må utses bland någon av institutionens lärare.

I enlighet med utredningens förslag bör i en institutionsgrupp en av institutionsprefekterna

av de lokala universitets/högskolemyndigheterna förordnas

såsom institutionsgruppsprefekt att i samråd med de övriga handha gemensamma

angelägenheter. Upprättande av ett institutionsgruppskollegium bör

kunna ifrågakomma, då en institutionsgrupps uppgifter blir av större betydelse

och omfattning.

För att förverkliga universitetsutredningens grundtanke på institutionsplanet

är det nödvändigt, att institutionernas administrativa organisation väsentligt

förstärkes. Detta sker lämpligast genom att sekreterareorganisationen på institutionsnivån

förstärkes såväl kvantitativt som kvalitativt. Det är för universitetsorganisationen

utomordentligt angeläget, att tjänsterna blir så lönegradsplacerade,

att de blir konkurrenskraftiga.

Medicinska jakultcten i Göteborg anför:

Vid de institutioner, där en eller flera särskilda forskningsavdelningar inrättats,

föreslår fakulteten följande organisation. Institutionskollegiet har att handlägga

de ärenden, som är gemensamma för hela institutionen. Därvid intar undervisningen

av de studerande en central plats men härtill kommer även sådana delar

av institutionen, som kan betecknas som gemensamma serviceorgan, exempelvis

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

sekretariatet med registrering av de studerandes examinationer, av personalens

sjuk- och tjänstledigheter och av inventarierna, verkstäderna med dess personal,

fotoavdelningen, institutionstekniker — vaktmästarpersonalen och djuravdelningen.

Fördelningen av anslag till undervisningen samt till de för institutionen

gemensamma serviceorganen bör även åvila institutionskollegiet. Däremot synes

det ej fakulteten riktigt att detta skall ha något inflytande på forskningsavdelningarna.

Varje föreståndare för en forskningsavdelning bär ansvaret för dess

personal, inventarier och verksamhet.

För att handlägga vissa gemensamma frågor såsom sambruket av tyngre apparatur,

utnyttjandet av kvalificerade tekniker, t. ex. forsknings- och laboratorieingenjörer,

planering av inköp av apparatur, som kan betjäna mer än en forskningsavdelning

osv. erfordras ett särskilt, kollegialt organ, vilket bör bestå av

samtliga till institutionen hörande forskare på B-löneplanen. Detta organ skall

även bära ansvaret för institutionens förvaltning. Bland dess medlemmar utses

en att handlägga alla såväl för hela institutionen som för dess forskningsavdeln

in gar gemensamma löpande ärenden. Denna bör vara självskriven ordförande i

institutionskollegiet samt i det nyssnämnda kollegiala organet och kan lämpligen

kallas prefekt.

Humanistiska fakulteten i Göteborg anför huvudsakligen följande:

I stort sett är fakulteten beredd att godtaga vad som föreslås beträffande

institutionsledningen men vill på några punkter ge en avvikande uppfattning till

känna.

Fakulteten finner det lämpligt att företrädare för de studerande redan på

institutionsplanet deltar i beredningen av utbildningsärenden och kan också

tänka sig att dessa företrädare då ingår i institutionskollegiet.

Fakulteten har för sin del intet emot att majoritetsbeslut i initiativfrågor,

oavsett vilka av kollegiets medlemmar som står bakom beslutet, vidarebefordras

till organ inom universitetet. Därigenom får dessa möjlighet att pröva även

ärenden som kan vara kontroversiella på institutionsplanet. Fakulteten förutsätter

dock att sådana lägen i regel ej skall behöva uppkomma.

Till prefekt skall enligt förslaget kunna utses ordinarie lärare, universitetslektorer

inräknade. Fakulteten vill med tanke på den framträdande funktion som

forskningen skall inta inom institutionernas verksamhet likväl yrka att prefekt

utses endast inom de kategorier av ordinarie lärare som tillika har en klar forskningsinriktning,

nämligen professorer och laboratorer. Annars uppkommer bl. a.

den oformligheten att universitetslektor kan utöva chefsskapet för hela institutionen

men ej för de forskningsavdelningar inom denna, som skall kunna upprättas.

För utbildningsuppgifterna bör i stället studierektor förordnas som prefektens

medhjälpare. Möjligheten härtill kan bli av utomordentlig betydelse för

institutionernas effektivitet både på utbildnings- och forskningsplanet.

Matematisk-naturvc tenskapliga fakulteten i Göteborg anför i huvudsak följande:

I

I stort sett biträder fakulteten, om än med tvekan, förslaget beträffande

institutionsledningen. Fakulteten förutsätter därvid, att förslaget utformas och

tillämpas på sådant sätt att det i praktiken icke innebär någon större avvikelse

från den praxis med helt informella sammankomster, som redan tillämpas på

flertalet institutioner. Detta synes överensstämma med utredningens intentioner.

Fakulteten finner det lämpligt att företrädare för de studerande redan på

s. 443 Kontrollera mot PDF

443

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 ur 196 Jf

institutionsplanet deltar i beredning av utbildningsärenden oeli deltar i institutionskollegiets

överläggningar och beslut i sådana ärenden.

Prefekten har att handlägga viktiga ärenden rörande forskningsverksamheten

vid institutionen, och fakulteten vill därför bestämt förorda, att prefekt bör utses

endast inom de kategorier av ordinarie lärare, som har en klar forskningsinriktning,

nämligen professorer och laboratorer.

Fakulteten ansluter sig till utredningens förslag att en av institutionens lärare

må förordnas att såsom studierektor under prefekten fullgöra uppgifter i fråga

om undervisningen, vilka eljest ankommer på prefekten.

Fakulteten föreslår, att institutionernas representanter i institutionsgruppskollegier

begränsas till prefekten jämte, i förekommande fall, en av institutionskollegict

utsedd ledamot.

Större konsistoriet i Göteborg anför:

De av de olika fakulteterna framlagda förslagen till institutionsindelnmg,

institutionsgruppering och studentrepresentation i institutionskollegicrna biträdes

av konsistoriet. Vad institutionsindelningen beträffar, ligger det enligt konsistoriets

mening makt uppå dels att de administrativa formerna blir så enkla

och tidsbesparande som möjligt, dels att prefek.tens och institutionskollegiets

befogenheter preciseras i klara bestämmelser. Prefektbefattningarna bör förbehållas

ordinarie lärare i professors eller laborators (motsvarande) ställning. Prefekt

bör förordnas av konsistoriet på förslag av vederbörande institutionskollegium.

Humanistiska fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:

Humanistiska fakulteten kan till största delen biträda utredningens förslag,

samtidigt som den vill framhålla, att betänkandets på sina håll mycket uppmärksammade

strävan att tillgodose den s. k. institutionsdemokratins krav för

fakultetens del i huvudsak endast innebär en formalisering av en sedan länge

utbildad praxis. Att denna nu ges stadgefixerade former synes emellertid vara av

värde.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm anför i huvudsak följande:
Fakulteten

tillstyrker förslaget om inrättande av institutionskollegier, vilket

på många håll endast innebär ett stadfästande av redan förekommande praxis.

Kollegiets sammansättning torde dock kunna begränsas till institutionens lärare

med rättighet (men ej skyldighet) för kollegiet att adjungera medlemmar ur

assistentkåren. Assistenternas talan i frågor där de berörs, dvs. huvudsakligen

undervisningsfrågor, är tillgodosedd genom deras representation i undervisningsnämnden.

Även studenterna är väl representerade i undervisningsnämnden och

bör ej ingå i institutionskollegiet.

Institutionskollegiet skall huvudsakligen vara ett organ för samråd mellan

institutionens forskare och lärare. Enligt fakultetens mening bör samråd obligatoriskt

förekomma i alla för institutionen viktiga angelägenheter. För att en

fortlöpande gemensam planläggning skall komma till stånd bör samtliga anslagsäskanden

diskuteras i kollegiet. Dessa frågor berör ej blott den enskilde forskaren

utan större anslag inverkar ofta på exempelvis fördelning av institutionens

personella resurser och är således av det allmänna intresse som motiverat institutionskollegicrnas

upprättande. Det bör understrykas att institutionskollegierna

endast har rådgivande karaktär.

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Organisationen av undervisningen utgör inom de experimentella vetenskapernas

institutioner och de stora icke-experimentella institutionerna, t. ex. matematik,

en synnerligen arbetskrävande uppgift. Det synes fakulteten ytterst angeläget

att utredningens förslag om införandet av studierektorer med de föreslagna

arbetsuppgifterna går i verkställighet.

Större konsistoriet i Stockholm anför:

Förslaget om inrättande av institutionskollegier innebär, i varje fall för de

större institutionerna vid Stockholms universitet, huvudsakligen en kodifiering

av praxis. Konsistoriet vill ifrågasätta huruvida icke en organisatorisk förenkling

vinnes därest assistenter och studerande alltid är representerade i kollegiet, icke

blott i ärenden som berör vederbörande grupper.

Å andra sidan blir vissa institutioner mycket små, varför antalet assistenter

och studentrepresentanter icke alltid bör vara två utan lämpligen bestämmas

till en representant för vardera gruppen, därest antalet lärare understiger fem.

Uppgår antalet lärare till fem eller flera, bör antalet representanter vara två för

vardera gruppen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför i huvudsak följande:

Utredningens förslag rörande förvaltningen av institution synes vid första

påseende innefatta en mycket stor nyhet, nämligen införande av institutionskollegier.

I själva verket torde dock, såsom utredningen själv antyder, liknande

organ rent faktiskt existera sedan länge vid de flesta större institutioner. Vid

institutet förekomma de allmänt.

Institutionskollegiets roll är enligt förslaget rent rådgivande. Då kollegiet således

icke bär ansvar för institutionens förvaltning, bör det klart utsägas att

prefekten ensam förvaltar institutionen.

Enligt lärarkollegiets uppfattning bör, där professor eller befattningshavare i

laboratorsgraden finns vid institutionen, prefekten alltid hämtas ur denna kategori.

Av praktiska skäl synes i föreskrifterna om institutionskollegium förekomsten

av sådant böra begränsas till institutioner som omfatta åtminstone en ordinarie

lärartjänst. Samrådet kvalificeras i utredningens förslag i vad gäller petita ävensom

studie- och organisationsplaner genom bestämmelsen, att förslag i sådana

ärenden skola avgivas av prefekten »tillsammans med» övriga ordinarie lärare.

Dylikt kvalificerat samråd eller kollegialt beslut synes obehövligt då var och en

av de ordinarie lärarna har tillfälle att som fakultetsledamot yttra sig i dessa

ärenden på fakultetsplanet.

Enligt lärarkollegiets mening bör institutionskollegiets kärna utgöras av de

ordinarie lärarna, medan övriga befattningshavare böra ingå i kollegiet, i den

mån de äro berörda av förekommande ärenden. Adjunktion synes böra få

beslutas av prefekten; vägrar han adjunktion, som synes institutionskollegiet

önskvärd, bör hans beslut kunna bringas till omprövning i konsistoriet.

Termen »studierektor» synes icke lämplig på institutionsnivån och torde eventuellt

kunna utbytas mot »studieledare». Förordnande av sådan synes böra ske

efter förslag av prefekten.

I fråga om de personella service-anordningarna på institutionsplanet hälsar

lärarkollegiet med tillfredsställelse tillskapande i ökad omfattning av institutionsintendenttjänster

såsom en mycket ändamålsenlig anordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•145

Kungl. Muy.ts proposition nr 50 år 1964

Lärarkollegiet vid mcdicinslca högskolan i Umeå. till vars yttrande organisationskommittén

anslutit sig, anför:

Lärarkollegiet vill framhålla att samråd numera i regel förekommer mellan

lärarna inom en institution beträffande de frågor, som utredningen anfor. Vidare

brukar normalt vid en institution med flera lärare utbildas en sådan arbets-,

ansvars- och bestämmandefördelning, att de olika lärarnas krav på arbetsmöjligheter

blir tillgodosedda. Lärarkollegiet anser det sannolikt att tillsättandet av

en prefekt på en sådan institution skulle kunna framkalla motsättningar, som

för närvarande inte finnes och därför snarare hindra än effektivisera institutionsarbetet.

Kollegiet vill därför inte förorda att prefekt obligatoriskt tillsattes vid

flerlärarinstitutioner. Vid vissa institutioner kan emellertid arbetsförhållandena

vara sådana, att behov av prefekt uppenbarligen föreligger, och lärarkollegiet vill

därför föreslå dels att varje till en institution knuten lärare, dels att universitetets

eller högskolans rektor skall ha rätt att påyrka att prefekt förordnas. Prefekten

bör i dessa fall utses av konsistoriet efter förslag av berörd(a) fakultet(er).

Lärarkollegiet ifrågasätter också behovet av institutionskollegium vid en normalt

fungerande institution. Det synes troligt att mstitutionskollegierna ytterligare

skulle öka de ordinarie lärarnas administrativa arbete^ och lärarkollegiet

anser att institutionskollegium endast bör inrättas i de fall, då någon av institutionernas

lärare finner att samarbetet härigenom skulle underlättas. Institutionskollegierna

bör i dessa fall tjänstgöra som rådgivande organ. Studenternas berättigade

krav på medinflytande över undervisningsfrågor anser lärarkollegiet vara

väl tillgodosedda genom utbildningsnämnderna.

Lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg anför i huvudsak följande.

En nyhet i utredningens betänkande är, att det i varje institution skall finnas

ett institutionskollegium. Detta förslag innebär i själva verket, att man kodifierar

en praxis som på många håll förekommer och har visat sig ändamålsenlig.

Inom handelshögskolans institutioner har alltid samråd skett. Om detta sajnrad

nu kläs i fastare former, innebär det ett naturligt fullföljande av en pågående

utveckling.

Enligt utredningens förslag skall adjungering av assistenter och studentrepresentanter

ske »i särskilt ärende». Vad studentrepresentationen beträffar synes

denna anordning vara fördelaktig, när det gäller behandling av schemaläggning

och liknande undervisningsfrågor på institutionsnivå. I fråga om assistenterna

anser lärarkollegiet emellertid, att dessa alltid bör vara representerade vid

mstitutionskollegierna enligt principen, att dessa kollegier bör omfatta representanter

för all inom institutionerna verksam lärarpersonal.

Kanslern yttrar:

Jag vill för min del framhålla att jag anser att av författningstexten maste

klart framgå, att det är prefekten som förvaltar institutionen och att institutionskollegiet

har en rådgivande och förslagsställande funktion samt att, därest

professor eller laborator finnes vid institutionen, sådan i första hand bör ifrågakomrna

till prefektbefattningen.

I fråga om institutionskollegiets sammansättning har utredningen bl. a. föreslagit,

att »i särskilt ärende» adjunktion skall ske av samtliga av ärendet

berörda assistenter och amanuenser samt av två representanter för de av ärendet

berörda studerandena, utsedda av studentkåren på sätt denna beslutar. I

s. 446 Kontrollera mot PDF

446 Kiingl. Maj:ts -proposition nr 50 år 1964

praktiken torde det förvisso många gånger bli svårt att avgöra när någon av

dessa kategorier skall anses berörd av visst ärende. Jag vill därför härvidlag

föreslå en permanent men begränsad representation. För vardera av assistentamanuensgruppen

och studentgruppen torde sålunda böra utses en representant

om antalet lärare understiger fem och två representanter om antalet lärare är

fem eller flera.

Lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet, vars yttrande institutets styrelse

åberopat såsom eget utlåtande, anför:

Institutets lärarkollegium ansluter sig till förslaget om upprättande av institut

tionskollegium och dess uppgifter.

Ansvaret för institutionens gemensamma angelägenheter åvilar prefekten med

vissa undantag. Prefekten förordnas av konsistoriet bland institutionskollegiets

ledamöter för en tid av tre ar i sänder. Utredningen förordar vidare en admimstrativ

befattningshavare (institutionsintendent) för att avlasta prefektens

arbetsbörda. Lärarkollegiet ansluter sig till utredningens förslag. Mindre institutioner

kunna lämpligen ha en gemensam institutionsintendent. Dessutom må

särskilt framhållas behovet av kvalificerade institutionssekreterartjänster.

Även förslaget om studierektorer finner lärarkollegiet ändamålsenligt. Dock

synes benämningen studierektor vara olämplig och bör ersättas förslagsvis med

studieledare.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm, anför i huvudsak följande:

_ Inrättandet av institutionskollegier och överlämnandet av vissa ledningsfunktioner

till kollegiala organ vill lärarkollegiet bestämt avvisa och ansluter sig helt

till statskontorets uttalande att en dylik formbindning på institutionsnivå skulle

kunna innebära en byråkratisering som strider mot önskemålet att institutionerna

så långt som möjligt skall utgöra informellt fungerande arbetsgemenskaper.

Visserligen skall en prefekt utses för institutionen och det skall åligga denne att

efter samråd med institutionskollegiet utarbeta förslag till anslagsäskanden och

besluta om disposition av lokaler och materiel etc. men det oaktat är man på

väg att skapa en otymplig och — sett med en teknikers ögon — helt olämplig

organisation. Samarbete bör givetvis ske och samråd bör äga rum såväl inom

institutionerna som dem emellan men detta bör alltid ske i frivillighetens form

— något som nu är fallet.

I vissa fall blir det tillräckligt med en studierektor inom en institution, i andra

fall kan flera sådana erfordras, under det att för vissa lokalt närbelägna institutioner

det kan visa sig lämpligast att en studierektor är gemensam. Lärarkollegiet

finner den föreslagna titeln studierektor missvisande och föreslår i stället

benämningen biträdande prefekt. I

I det i det föregående nämnda yttrandet av avdelningskollegiet jör teknisk

jysik vid tekniska högskolan i Stockholm anföres bl. a.:

Avdelningskollegiet delar utredningens åsikt att institutionskollegiets befogenheter

skall inskränka sig till initiativrätt och rådgivning.

Avdelningskollegiet delar också utredningens mening att i institutionskollegiet

bör inga samtliga till institutionen knutna lärare (utom oavlönad docent), samt

att helt tillfälligt anställda timarvoderade lärare icke annat än i undantagsfall

bör deltaga i kollegiets arbete. Enligt avdelningskollegiets mening måste emellertid

övningsassistenterna vid de tekniska högskolorna klart räknas till denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Maj:ls proposition nr 50 ur 196.^

senare kategori. Det bör dock vara av stort värde för institutionskollegiet att

inhämta råd oeli synpunkter åtminstone från en eller flera mera erfarna representanter

för övningsassistenterna. Vad beträffar assistenterna deltager dessa

givetvis väsentligt mer kontinuerligt i institutionsarbetet, varför det kan vara

på sin plats att samtliga av ett ärende berörda assistenter deltager i diskussionen

av ärendet. Detsamma torde gälla studentrepresentanterna.

Vad beträffar institutionsprefekten skall denne handlägga avvägningsfrågor

av såväl forsknings- som undervisningskaraktär. Stadgan bör såvitt möjligt

säkra, att vederbörande har tillräcklig kompetens härför. Vidare bör institutionskollegiet

få ha ett visst inflytande på utseendet av prefekt.

Beträffande formerna för institutionsarbetet vill avdelningskollegiet särskilt

understryka och tillstyrka utredningens förslag, att en av institutionens lärare,

vanligen en av universitetslektorerna, må förordnas som studierektor för att

under prefekten handha organisationen av utbildningsverksamheten.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför i huvudsak följande:

Lärarkollegiet ansluter sig helt till utredningens uppfattning att en högskoleinstitution

är mera en arbetsenhet än en administrativ enhet. Även om mycket

talar för att en sådan enhet — såsom hittills varit fallet — väl kan fylla sina

funktioner under förhållandevis fria arbetsformer, vill lärarkollegiet i princip

inte motsätta sig utredningens förslag, att institutionens inre organisation och

dess ställning inom högskoleväsendet erhåller en stadgemässig reglering. Det är

emellertid av stor vikt, att de administrativa uppgifter, som skall åläggas institutionen,

ej bli onödigt betungande för institutionens personal och därmed

inkräkta på dess undervisnings- och forskningsverksamhet.

Enligt utredningen skall institutionens förvaltning omhänderhas av en prefekt

i samarbete med ett institutionskollegium. Det senare skall ha rådgivande funktion.

Besluten fattas av prefekten efter samråd med institutionskollegiet. Lärarkollegiet

konstaterar, att utredningens förslag i dessa avseenden överensstämmer

tämligen väl med vad som redan nu är praxis vid högskolans institutioner. Det

torde ligga i sakens natur, att detta samarbete inom institutionen skall kunna

ske relativt informellt. Blir så icke fallet kan befaras, att kollegiet ger upphov

till byråkratiska och arbetskrävande procedurer, vilket givetvis icke är meningen.

Prefektens uppgifter och särskilt hans ansvar för forskningsverksamheten vid

institutionen är av sådan art, att enligt lärarkollegiets bestämda mening endast

professor eller laborator bör kunna ifrågakomma för prefekturen. Det torde få

förutsättas, att prefekten får avgöra vilka av institutionens assistenter otc., som

skall kallas till sammanträde.

Utredningen föreslår, att konsistoriet må förordna en av institutionens lärare

att såsom studierektor under prefekten fullgöra uppgifter i fråga om undervisningen,

vilka eljest ankomma på prefekten. Vid teknisk högskola torde en sådan

anordning vara ändamålsenlig endast vid de största institutionerna. Lärarkollegiet

föreslår därför, att inom varje sektion en av ledamöterna utses att vara

studiesekreterare (denna benämning föredras framför den föreslagna benämningen

»studierektor»), vilken skall biträda dekanus framför allt i utbildningsorganisatoriska

uppgifter.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar i huvudsak följande:

Från båda lärarkollegiernas sida har uttalats farhågor för att ett genomförande

av universitetsutredningens förslag i förevarande avseende skulle komma att

medföra en otymplig arbetsform och ge upphov till en byråkratisering av arbe
-

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Mctj:ts proposition nr 50 år 1904.

tet på institutionsnivån, där samarbetet borde vara mera informellt. Överstyrelsen

delar dessa farhågor. Tanken på kollegialt organ inom institutionerna har

även ur nu angivna synpunkter avvisats av statskontoret, som framhållit, att

det medinflytande som här eftersträvas kunde tillgodoses inom fakultetsorganen.

Även universitetsutredningen har uppmärksammat risken för en tungrodd organisation,

då utredningen förklarat sig frångå en inom utredningen hyst tanke på

ett »stort» institutionskollegium innefattande samtliga lärarkategorier jämte

assistent/amanuens- och studentrepresentanter och ett »mindre» kollegium omfattande

de ordinarie lärarna eller vissa av dem. Det vill emellertid synas överstyrelsen

som om universitetsutredningens eget förslag härutinnan i själva verket

innebär en dylik dualism, då enligt detsamma vissa ärenden skulle avgöras av

prefekten och övriga ordinarie lärare kollektivt efter samråd med institutionskollegiet

och vissa av prefekten ensam efter samråd med kollegiet. Härtill kommer

att enligt förslaget vissa ärenden skulle avgöras av prefekten efter samråd

med övriga ordinarie lärare. Överstyrelsen vill emellertid ej motsätta sig, att

institutionskollegier inrättas. Dessa bör dock därvid givas klart rådgivande karaktär.

Även om institutionerna för de tekniska högskolornas del som regel

kommer att bli mindre enheter, synes det vidare angeläget, att kretsen av kollegieledamöter

begränsas. I förekommande fall synas sålunda en assistent, en

övningsassistent och en eller två företrädare för studentkåren, som bör vara

aktiva studerande vid institutionen, vara tillfyllest. Samråd synes böra inskränkas

till frågor av principen eller eljest av större betydelse ävensom frågor i övrigt,

beträffande vilka prefekten finner samråd påkallat. Därjämte bör — såsom även

utredningen föreslagit — samråd äga rum, då minst två ledamöter av kollegiet

för uppgivet ändamål gör framställning därom. Någon stadgebunden form

därjämte för kollektiva beslut av prefekten och övriga ordinarie lärare synes

icke tillräckligt motiverad.

Mot universitetsutredningens förslag att institutionsföreståndama även vid

de tekniska högskolorna benämnas prefekt har överstyrelsen ingen erinran och

icke heller mot att prefekten utses av »konsistoriet». Med hänsyn till att prefekt

skall ansvara såväl för utbildnings- som forskningsverksamheten vid högskolan

finner överstyrelsen emellertid i likhet med lärarkollegiet vid Chalmers

tekniska högskola endast innehavare av professur eller laboratur (motsvarande)

böra ifrågakomma som prefekt för institutionen, där dylik tjänst finnes.

Överstyrelsen tillstyrker universitetsutredningens förslag att en av institutionens

lärare skall kunna förordnas att under prefekten fullgöra uppgifter i fråga

om undervisningen, vilka eljest ankomma på prefekten. Den av universitetsutredningen

föreslagna benämningen studierektor för sådan lärare finner överstyrelsen

emellertid olämplig och vill i stället förorda benämningen biträdande

projekt. Liksom prefekt bör sålunda förordnad lärare i enlighet med universitetsutredningens

förslag kunna erhålla nedsättning i sin undervisningsskyldighet.

I fråga om institutionsgruppsledningen vill överstyrelsen i likhet med lärarkollegiet

vid Chalmers tekniska högskola förorda, att institutionsgruppskollegierna

begränsas till att omfatta de berörda institutionernas prefekter. En av

dem bör förordnas till institutionsgruppsprefekt.

s. 449 Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

449

3. Departementschefen

Universitetsutredningen karaktäriserar institutionerna som de egentliga arbetsenheterna

för såväl forskningen som utbildningen vid universitet och högskolor.

Med hänsyn till institutionernas betydelse föreslår utredningen en precisering

av institutionsbegreppet, en översyn av institutionsindelningen och en närmare

reglering av institutionsförvaltningen. Rörande behovet av en sådan precisering

av institutionernas ställning och förvaltning råder praktiskt taget full

enighet bland remissinstanserna.

Jag delar denna uppfattning. I den nya universitetsstadgan måste därför slås

fast, att de högre läroanstalterna för forskningen och utbildningen skall vara indelade

i institutioner. Institutionerna bör i enlighet med utredningens definition

vara av två slag, nämligen dels institutioner för forskningen och utbildningen

inom de skilda ämnesområdena, dels institutioner för anläggningar, samlingar

och verksamheter, vilka är avsedda att stå till förfogande för forskningen och

utbildningen inom flera ämnesområden vid läroanstalten, eventuellt vid flera

läroanstalter på samma ort.

I det följande behandlar jag först det sistnämnda huvudslaget av institutioner,

serviceinstitutionerna, och övergår därefter till ämnesinstitutionema.

I fråga om serviceinstitutionerna har universitetsutredningen framhållit, att

forskningen i växande utsträckning är beroende av en serviceorganisation omfattande

apparativa anläggningar, verkstäder, djurstallar m. m. Dessa anläggningar

är ofta både omfattande och dyrbara. Såväl ekonomiska som administrativa

skäl talar enligt utredningens mening för att dylika anläggningar i större

utsträckning än nu mångenstädes är fallet organiseras och förvaltas såsom självständiga

enheter, vilkas tjänster kan utnyttjas icke blott av flera ämnesinstitutioners

utan även av flera läroanstalters forskare. Utredningen förordar en utveckling

i denna riktning och föreslår, att varje sådan serviceinstitution skall

förvaltas under rektorsämbetets överinseende av en av rektorsämbetet utsedd

föreståndare.

Jag ansluter mig till universitetsutredningens uppfattning härvidlag. Forskningens

växande behov av kostnadskrävande utrustning och omfattande service

gör det enligt min mening nödvändigt att i den utsträckning, som är möjlig utan

men för forskningen själv, på angivet sätt koncentrera forskningens hjälpresurser

till anläggningar, som är gemensamma för en hel läroanstalt eller för flera läroanstalter

på samma universitetsort. Härigenom ges förbättrade möjligheter till

ett rationellt utnyttjande av resurserna och därjämte uppnås en enligt min mening

mycket angelägen lättnad i fråga om den forskande personalens administrativa

arbetsbörda. I det föregående har jag förordat upprättande dels av en

arbetsgrupp för rationaliseringsuppgifter inom universitetskanslersämbetet, dels

av särskilda enheter för utrednings- och serviceverksamhet inom de lokala uni15

— Bihang till riksdagens protokoll 7964- 7 saml. Nr 50

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196J

versitets/högskoleförvaltningama. Det bör bli en av dessa arbetsenheters främsta

uppgifter att medverka till åtgärder i den av mig nu angivna riktningen.

Beslut om upprättande av serviceinstitutioner bör meddelas i samma ordning,

som jag i det följande förordar beträffande beslut rörande indelningen i ämnesinstitutioner.

Jag övergår så till ämnesinstitutionema och upptar därvid först den i remissyttrandena

livligt diskuterade frågan om principerna för institutionsindelning en.

Universitetsutredningen har härutinnan förordat en institutionsindelning efter

ämnesområden. Som ledande princip härvidlag har utredningen angivit, att utbildningsorganisationen

inom ett ämnesområde bör hållas samman i en institution,

oavsett om utbildningsuppgifterna avser ett enda eller flera olika utbildningsändamål.

Utredningen har vidare föreslagit, att möjlighet öppnas att av två

eller flera institutioner bilda en institutionsgrupp för handhavande av uppgifter,

som är gemensamma för de i gruppen ingående institutionerna. Utredningen har

framlagt konkreta förslag i avseende på institutionsorganisationen för vissa matematisk-naturvetenskapliga

ämnen, vilka är gemensamma för Göteborgs universitet

och Chalmers tekniska högskola respektive Lunds universitet och den tekniska

högskolan där, men i övrigt ansett att förslag till institutions- och institutionsgruppsindelning

borde utarbetas av universitetsmyndigheterna i samband med

remissgranskningen av betänkandet.

För egen del vill jag först uttala, att mina i det följande gjorda uttalanden —

liksom utredningens förslag — har giltighet i fråga om de medicinska fakulteternas

undervisningskliniker, endast i den mån så är förenligt med klinikernas ställning

inom sjukhusorganisationen.

Utredningens förslag om en institutionsindelning efter ämnesområden har som

princip tillstyrkts av det övervägande antalet remissinstanser. Även jag ansluter

mig till denna princip. En institutionsindelning efter principen en professor eller

laborator — en institution anser jag icke vara förenlig med utvecklingstendenserna

inom vare sig utbildning eller forskning. Det är min övertygelse, att stora

institutioner, omfattande flera professorer, laboratorer och andra forskare, allmänt

sett utgör en mera fruktbar miljö för forskning och forskarutbildning än

den nu på flera håll vanliga enprofessorsinstitutionen. Jag anser sålunda, att det

är lämpligt att sammanföra närbesläktade ämnen inom en institution, även om

det inom ämnesområdet finns flera examens- eller läroämnen.

Utredningens förslag om möjlighet att bilda institutionsgrupper biträder jag

ävenledes.

En institutions- och institutionsgruppsindelning bör därför komma till stånd

efter de av universitetsutredningen angivna riktlinjerna. Detta fordrar enligt min

mening en väsentligt längre gående omläggning av den nuvarande indelningen än

som föreslås i universitetsmvndigheternas yttranden. Omläggningen måste självfallet

göras under hänsynstagande till de lokala förhållandena. Jag anser, att

institutions- och institutionsgruppsindelningen inför övergången till den nya universitets/högskoleorganisationen

bör fastställas av Kungl. Maj:t. I detta syfte

s. 451 Kontrollera mot PDF

451

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

överarbetas för närvarande inom ecklesiastikdepartementet de förslag till institutions-

och institutionsgruppsindelning, som inkommit i samband med yttrandena

över universitetsutredningens betänkande. Det är min avsikt att, sa snait resultatet

av denna överarbetning föreligger, för Kungl. Maj:t framlägga förslag till

institutions- och institutionsgruppsindelning vid universiteten och här ifrågavarande

högskolor.

De av mig här förordade riktlinjerna för institutions- och institutionsgruppsindelningen

bör vara vägledande i det fortsatta arbetet med lokalprogram för

universitetens och högskolornas utbyggnad.

I anledning av vad i vissa av yttrandena säges får jag erinra om vad jag redan

i ett föregående avsnitt anfört rörande institutionsorganisationen för de ämnen,

vilka är gemensamma för universitet och teknisk högskola i Göteborg respektive

Lund. Innebörden härav är den, att — för att ta ett exempel — på var och en av

dessa universitetsorter en enda institution för ämnet matematik skall finnas.

I fråga om tillvägagångssättet vid ändringar i den inför övergången till den

nya organisationen fastställda institutions- och institutionsgruppsindelningen ansluter

jag mig till universitetsutredningens förslag. Beslut i sådana ärenden bör,

också i enlighet med utredningens förslag, meddelas av universitetskanslersämbetet.

I detta sammanhang vill jag uttala, att det bör åligga universitetskanslersämbetet

att i framtiden i samband med förslag om inrättande av nya tjänster vid

universiteten och högskolorna tillika ange, till vilka institutioner de nya tjänsterna

avses bli hänförda, alternativt om nya institutioner avses bli upprättade.

Universitetsutredningen föreslår, att bestämmelserna rörande institutionerna

ges en sådan utformning, att möjlighet öppnas att inom en institution, som omfattar

mer än en professor/laborator, bilda vad utredningen benämnt forskningsavdelningar.

En sådan forskningsavdelning avses enligt förslaget endast kunna

omfatta en professor/laborator (i undantagsfall annan forskare) jämte de föi

hans forskningsarbete vid varje tillfälle tillgängliga resurserna, omfattande t. ex.

personal och materiel.

Vad utredningen här föreslagit föranleder från min sida ingen annan kommentar

än att bildandet av en dylik forskningsavdelning synes vara en rent

intern institutionsangelägenhet. En direkt tjänsteväg från forskningsavdelning

till läroanstaltens styrelse, som förutsatts i vissa yttranden, är följaktligen utesluten.

Vad universitetsutredningen anfört och föreslagit beträffande institutioneis och

institutionsgruppers arbetsuppgifter har i huvudsakliga delar vunnit instämmande

från remissinstansernas sida. Även jag delar i allt väsentligt utredningens

uppfattning i dessa delar. Jag är medveten om att såväl utbildningsorganisationens

ansvällning som den allt mera intensifierade forskningsverksamheten vid de

högre läroanstalternas institutioner lett till att en relativt omfattande, lent admi
15*

— Bihang till riksdagens protokoll 196>i. 1 samt. Nr 50

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19S4

nistrativ arbetsbörda nu åvilar forskarna och i synnerhet institutionsföreståndania.

Visserligen torde det vara ofrånkomligt, att ett visst mått av administrativt

arbete utföres av institutionerna och deras ledning, men jag anser det å

andra sidan vara synnerligen angeläget, att energiska åtgärder vidtages i syfte

att befria forskarna från alla sådana administrativa bestyr, som icke nödvändigvis

bör ankomma på dem.

De åtgärder, som universitetsutredningen anvisat i detta syfte, anser jag vara

lampliga. Utredningens förslag om en koncentration till läroanstalternas centrala

förvaltningar av den ekonomiska förvaltning och de personaladministrativa uppgifter,

vilka sammanhänger med av forskningsråd och andra givna anslag för

finansiering av vid institutionerna bedrivet forskningsarbete, anser jag sålunda

vara ändamålsenliga. Likaså anser jag det lämpligt att en läroanstalts centrala

förvaltning på sätt utredningen föreslagit står institutionerna och forskarna till

tjänst med inköpsservice och råd i upphandlingsfrågor. Vid min bedömning av

personalbehovet inom de lokala förvaltningarna har jag tagit hänsyn till dessa

arbetsuppgifter.

I det föregående har jag vidare förordat upprättandet av särskilda serviceinstitutioner

för ändamål, som är gemensamma för flera institutioners eller läroanstalters

forskare. Även detta bör ses som ett led i strävandena att befria främst

professorer och laboratorer från administrativa göromål.

Vad så beträffar de av institutionernas administrativa uppgifter, som avser utbildningens

organisation, vill jag framhålla, att läroanstalternas centrala förvaltningar

bör från institutionerna övertaga även uppgifter av detta slag, t. ex. uppgifter

i samband med registreringen av de studerande och deras studieresultat.

De av mig i det föregående föreslagna resurserna för förvaltningarnas utbildningsenheter

är avsedda att möjliggöra detta.

Sammanfattningsvis vill jag konstatera, att den av mig i anslutning till universitetsutrednmgens

förslag förordade koncentrationen av de administrativa uppgifterna

till läroanstalternas centrala förvaltningar uteslutande har till svfte att

befria institutionerna och deras ledning från sådana uppgifter och därigenom

möjliggöra för dem att i högre grad än fallet är i dag koncentrera sitt arbete på

vad som är institutionernas uppgift, nämligen forskning och utbildning.

Slutligen upptar jag frågan om institutions- och institutionsgmppdedningens

organisation. De förslag, som universitetsutredningen härutinnan framlagt, har

fått ett övervägande positivt mottagande i remissyttrandena, även om man på

vissa håll anmält från universitetsutredningen avvikande meningar, främst beträffande

sättet för utseende av prefekt och beträffande institutionsgruppernas

organisation.

För egen del anser jag universitetsutredningens förslag vara i huvudsak väl

avvägda. Jag anser det sålunda vara riktigt med en viss regelbindning av formerna

för institutioners och institutionsgruppers styrelse. Jag anser det också

riktigt, att styrelsen av en institution eller institutionsgrupp anförtros en av ve
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 50 år 19GJ> 15.''!

tlerbörande konsistorium för tre år i sänder utsedd prefekt. Till prefekt skall

kunna utses vilken som helst av institutionens eller institutionsgruppens ordinarie

lärare.

Universitetsutredningens förslag om möjlighet att förordna någon av en institutions

lärare att såsom studierektor under prefekten fullgöra med utbildningen

förknippade delar av dennes åligganden, anser jag väl motiverat.

Utredningens förslag om ett institutionskollegium, med vilket prefekten skall

samråda i alla betydelsefulla ärenden, anser jag vara synnerligen värdefullt.

Införandet av dessa kollegier kommer enligt min mening att verksamt bidraga

till en — som jag inledningsvis framhöll — eftersträvansvärd demokratisering av

den akademiska miljön. Rätt att deltaga i kollegiets överläggningar och beslut

skall tillkomma dels de av varje enskilt ärende berörda inom assistent/amanuensgruppen

vid institutionen, dels två av vederbörande studentkår utsedda representanter

för de av varje enskilt ärende berörda studenterna.

I fråga om institutionsgruppskollegierna delar jag utredningens uppfattning,

att sådant kollegium bör ha en sammansättning helt analog med institutionskollcgiernas.

Ej heller mot övriga utredningens förslag rörande formerna för institutioners

och institutionsgruppers organisation och förvaltning har jag någon invändning.

De av mig i det föregående förordade förslagen till omläggning av universitetens

och högskolornas organisation och förvaltning innebär, att en enhetligt uppbyggd

förvaltningsorganisation tillskapas för universiteten och de högskolor som

beröres av förslagen. För genomförande av dessa förslag erfordras, att nya författningar

utfärdas och att omfattande ändringar vidtages i nuvarande författningsbestämmelser

och övriga regler för de olika läroanstalterna. Härmed uppkommer

frågan hur författningssystemet beträffande universiteten och högskolorna

i vad gäller de grundläggande reglerna rörande deras organisation och förvaltning

bör uppläggas för den kommande tiden.

För närvarande råder i detta hänseende den ordningen att för universiteten

gäller gemensamma regler, upptagna i universitetsstatuterna, medan beträffande

övriga läroanstalter finnes särskilda stadgar för varje slag av dem. Utredningen

har förordat, att de grundläggande reglerna rörande organisationen på det lokala

planet skulle sammanföras i en för samtliga läroanstalter gemensam stadga, och

utredningen har också för att illustrera detta till betänkandet fogat ett utkast till

sådan stadga.

Den av mig nu berörda frågan om utformningen av författningssystemet är

inte av sådan beskaffenhet, att den bör underställas riksdagens prövning. Jag vill

emellertid, eftersom utredningen ägnat uppmärksamhet åt densamma, här nämna

något om efter vilka linjer det fortsatta arbetet härmed kommer att bedrivas.

För närvarande är författningssystemet på detta område som nyss antytts förhållandevis

splittrat, vilket nödvändigt medfört att det blivit ganska svårt att

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1961/.

överblicka. Med hänsyn till önskemålet att erhålla ett lättillgängligt och lätthanterligt

regelsystem är det en fördel, om åtminstone grundläggande föreskrifter

rörande verksamheten vid skilda enheter kan återfinnas i en och samma författning.

Detta gäller dock endast under förutsättning att det alldeles övervägande

flertalet regler blir desamma för alla enheterna. Den nu föreslagna reformen i vad

den avser ett långt gående förenhetligande av universitetens och övriga läroanstalters

organisation och förvaltning synes göra det inte bara möjligt utan

t. o. m. nödvändigt att sammanföra bestämmelserna till en enhetlig stadga och

detta även om i viss mindre utsträckning avvikelser läroanstalterna inbördes

måste kvarstå på grund av den speciella karaktären hos vissa av dem. Med

denna utgångspunkt kommer inom ecklesiastikdepartementet ytterligare beredning

av denna fråga att ske i samband med behandlingen av övriga författningsfrågor,

därvid viss samverkan torde böra ske bl. a. med berörda läroanstalter och

myndigheter.

s. 455 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

455

VIII. ANSLAGSBERÄKNINGAR FÖR

BUDGETÅRET 1964/65

1. Centrala myndigheter

I det föregående har jag föreslagit, att det nuvarande universitetskanslersämbetet

och överstyrelsen för de tekniska högskolorna skall upphöra och ersättas

av ett nytt ämbetsverk, benämnt universitetskanslersämbetet. Utrustningsnämnden

för universitet och högskolor avses däremot — liksom antagningsnämnden

för civilekonomutbildning — komma att bestå under nästa budgetår.

Bidraget till akademiska rektorskonventet i Stockholm, för vilket under innevarande

budgetår uppförts ett särskilt anslag, bör enligt min mening hänföras

till universitetens och högskolornas lokala förvaltning.

Jag kommer i det följande att redogöra för mina anslagsberäkningar i fråga

om de centrala universitets/högskolemyndigheterna. Det bör här framhållas, att

jag därvid icke beaktat vare sig kostnader som kan uppkomma till följd av att

vissa tjänster överföres till övergångsstat på det nya universitetskanslersämbetets

personalförteckning eller kostnaderna för eventuella andra övergångsanordningar.

I detta sammanhang torde böra anmälas, att delposten Arvode till universitetskanslern

i universitetskanslersämbetets avlöningsstat för innevarande budgetår

kommer att överskridas som en följd av Kungl. Maj:ts beslut den 19

december 1963 i samband med förordnande av kansler.

A. Universitetskanslersämbetet: Avlöningar

I följande tablå redovisas de tjänster jag i det föregående räknat med beträffande

det nya universitetskanslersämbetet. Av tablån framgår även den fördelning

som jag förordar på ordinarie och icke-ordinarie tjänster.

Tjänst/lönegrad Antal

Universitetskansler Bp 7 ..................................... 1

Byråchef Be 3............................................... 3

Avdelningsdirektör Be 1...................................... 6

Byrådirektör Ae27 .......................................... 2

Pressombudsman Ae 27 ...................................... 1

15** — Bihang till riksdagens protokoll 19611 samt. Nr 50

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961).

Byrådirektör Ae 25 .......................................... 2

Förste byråsekreterare eller byråsekreterare högst Ae 23......... 14

Assistent Ae 17.............................................. 1

Kontorsskrivare Ao 13 ....................................... 2

Kontorsskrivare Ae 13 ....................................... 1

Kanslist högst Ae 13......................................... 2

Kansliskrivare Ao 11......................................... 2

Kansliskrivare Ae 11 ......................................... 1

Förste expeditionsvakt Ao 9 .................................. 1

Kontorist Ao 9 .............................................. 4

Kontorist Ae 9 .............................................. 2

Expeditionsvakt Ao 7 ........................................ 1

Expeditionsvakt Ae 7 ........................................ 1

Kanslibiträde Ao 7 .......................................... 2

Kanslibiträde Ae 7 .......................................... 4

Kontorsbiträde högst Ae 5.................................... 6

Jag föreslår, att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens bemyndigande att

inrätta de tjänster, som i tablån angivits som ordinarie eller som extra ordinarie

i högre lönegrad än Ae 19.

Kostnaderna för avlöningar för de i nyssnämnda tablå upptagna tjänsterna

beräknar jag för budgetåret 1964/65 till 1 692 800 kr. Med hänsyn till svårigheterna

att beräkna den erforderliga personalen för en ny organisation förordar

jag, att anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal under budgetåret 1964/65

uppföres förslagsvis. Anslagsposten bör dock inte få belastas med högre belopp

än det i staten angivna utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Härutöver har jag i det föregående föreslagit, att för bestridande av kostnader

för anlitande av experter och annan tillfällig personal beräknas ett belopp

av 500 000 kr. Även anslagsposten för ifrågavarande ändamål bör betecknas förslagsvis.

Vidare bör under förevarande anslag uppföras en förslagsvis betecknad anslagspost

av 97 200 kr. till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t. Jag har härvid räknat med följande arvoden, nämligen 8 400 kr.

till var och en av fakultetsberedningarnas ordförande, 1 200 kr. till var och en

av beredningarnas ledamöter samt 2 400 kr. till var och en av tre ledamöter av

universitetskanslersämbetets styrelse.

Det sammanlagda medelsbehovet för avlöningar vid det nya universitetskanslersämbetet

under budgetåret 1964/65 beräknar jag sålunda till (1 692 800 -j500

000 + 97 200 =) 2 290 000 kr., vilket i jämförelse med motsvarande anslagunder

innevarande budgetår till universitetskanslersämbetet och överstyrelsen

för de tekniska högskolorna innebär en ökning med 1 370 000 kr.

s. 457 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 196It

457

B. Universitetskanslersämbetet: Omkostnader

Kanslerns uppskattning av medelsbehovet under det nya univcrsitetskanslersämbetets

omkostnadsanslag har icke givit mig anledning till erinran. Anslaget

torde sålunda i enlighet härmed för budgetåret 1964/65 böra uppföras med

326 000 kr., vilket belopp jämfört med innevarande års anslag till omkostnader

vid universitetskanslersämbetet och överstyrelsen för de tekniska högskolorna

innebär en höjning med 178 000 kr.

C. Universitetskanslersämbetet: Ämnes- och fakultetskonferenser

I enlighet med kanslerns förslag torde till ämnes- och fakultetskonferenser för

nästa budgetår böra uppföras ett reservationsanslag av 10 000 kr. eller samma

belopp som för innevarande budgetår.

D. Antagningsnämnden för civilekonomutbildning

I fråga om kostnader för antagningsnämndens för civilekonomutbildning verksamhet

förordar jag, att förslagsanslaget till nämnden höjes med 1 000 kr. och

sålunda för budgetåret 1964/65 uppföres med 20 000 kr.

E. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor: Avlöningar

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört rörande erforderliga

förstärkningar av personalorganisationen vid utrustningsnämnden och med

beaktande jämväl av automatiska utgiftsökningar bör detta anslag för nästa

budgetår uppföras med 406 000 kr., vilket i jämförelse med innevarande budgetår

innebär en höjning med 110 000 kr.

F. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor: Omkostnader

Utrustningsnämndens beräkning av medelsbehovet under nämndens omkostnadsanslag

har icke givit mig anledning till erinran. Av praktiska skäl finner

jag det emellertid dessutom lämpligt, att kostnaderna för de av nämndens ordförande

företagna resorna — vilka kostnader hittills bestritts från ecklesiastikdepartementets

reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga

— framdeles bestrides från förevarande anslag. Med anledning härav

bör anslaget ökas med ytterligare 3 000 kr. Anslaget torde sålunda för nästa

budgetår böra uppföras med (64 000 -f- 25 000 =) 89 000 kr.

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J.

2. Lokala myndigheter m. m.

I det följande kommer jag att redogöra för mina anslagsberäkningar i fråga

om avlöningar vid de enskilda läroanstalternas förvaltningar. Vidare kommer

jag att beräkna medelsbebovet för registrering av studerande vid de filosofiska

fakulteterna. Jag beräknar slutligen ett bidrag för nästa budgetår till akademiska

rektorskonventet i Stockholm samt medel för vissa av den lokala förvaltningens

omorganisation föranledda kostnader för inredning och utrustning, materiel

m. m.

Vid min beräkning av avlöningarna har jag — liksom i fråga om de centrala

myndigheterna — icke beaktat vare sig kostnader som kan uppkomma till följd

av att vissa tjänster måste överföras till övergångsstat på respektive läroanstalters

personalförteckningar eller kostnaderna för eventuella andra övergångsanordningar.

Mitt förslag i det föregående i fråga om de för Göteborgs universitet och

Chalmers tekniska högskola gemensamma institutionerna medför, att kostnaderna

för vissa avlöningar samt för materiel och apparater m. m. för dessa institutioner

fr. o. m. nästa budgetår helt skall bestridas från anslag till nämnda

högskola. De härav föranledda förskjutningarna i fråga om medelsbehovet för

nämnda läroanstalter har självfallet inte beaktats i de anslagsäskanden som i

årets statsverksproposition förelagts riksdagen.

Detta innebär, att medel för här ifrågavarande avlöningar samt materiel och

apparater m. m. för nästa budgetår beräknats under anslagen till universitetet,

medan kostnaderna kommer att bestridas från anslag som ställes till högskolans

förfogande. Med anledning härav anser jag, att högskolans avlöningsanslag för

nästa budgetår bör få överskridas med de belopp som till följd härav erfordras

och att mot dessa belopp svarande medel icke skall få disponeras av universitetet.

Vidare bör universitetets anslag för nästa budgetår till materiel m. m. och till

nyanskaffning av apparater m. m. uppdelas på anslagsposter, av vilka under

vartdera anslaget en bör avse kostnader för de gemensamma institutionerna och

ställas till högskolans förfogande.

Jag avser att i annat sammanhang, sedan förslag inhämtats från universitetskanslersämbetet,

föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras i

fråga om här nämnda anslag. Jag förordar, att Kungl. Maj:t måtte inhämta

riksdagens bemyndigande att dels vidtaga de ändringar i personalförteckningarna

för Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola, som erfordras för

genomförande av förslaget, dels medgiva erforderliga överskridanden i fråga om

poster i nämnda högskolas avlöningsanslag som maximerats av riksdagen.

Det bör här framhållas, att jag vid mina beräkningar i det följande inte har

beaktat den kostnadsförskjutning mellan universitetet och högskolan som föranledes

av förslaget om de gemensamma institutionerna.

s. 459 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1964

459

A. Avlöningar till de lokala förvaltningarna

I följande sammanställning redovisas de tjänster jag i det föregående räknat

med för de lokala förvaltningarna. Av sammanställningen framgår även den

fördelning som jag förordar i avseende på ordinarie och icke-ordinarie tjänster.

Tjänst/lönegrad

Upp-

sala

univ.

Lunds

univ.

Göte-

borgs

univ.

Chal-

mers

tekn.

högsk.

Stock-

holms

univ.

Karo-

linska

inst.

Tekn.

högsk. i

Stock- holm

Umeå

univ.

Totalt

Universitetsråd Bo 4 ......

i

i

2

Byråchef Be 1 ............

2

2

1

1

1

1

1

i

10

Byrådirektör Ao 27........

1

1

l

Byrådirektör Ae 27........

3

3

2

2

2

1

2

2

Byrådirektör Ao 25........

1

1

Byrådirektör Ae25........

4

2

4

2

3

1 19

Intendent Ae 25 ..........

1

i

J

Kamrerare Ao 23 .........

1

1

1

i

1

1

Byggnadsingenjör Ae 23 ...

1

1

Förste byråsekreterare

25

Ae 23 ..................

6

6

1

1

i

1

Intendent Ae 23 ..........

1

Förste byråsekreterare

Ae 21 ..................

1

1

1

1

4

Amanuens högst Ae 19 ....

3%

3%

1%

2

i

1

1

13%

Kamrerare Ao 17 .........

1

1

Assistent Ae 17 ...........

1

1

1

1

1

i

1

Kontorsskrivare Ao 13.....

1

1

2

2

2

2

2

1

Kontorsskrivare Ae 13 .....

1

1

Kanslist högst Ae 13 ......

3

3

2

1

2

1

1

1

14

Kansliskrivare Ao 11 ......

4

4

2

2

3

3

3

2

Kansliskrivare Ae 11 ......

2

3

2

1

2

2

3

2

Kontorist Ao 9 ...........

3

4

2

2

2

2

3

1

Kontorist Ae 9 ...........

4

3

1

1

1

1

4

1

So

Kanslibiträde Ao 7 ........

2

2

2

2

2

2

2

1

Kanslibiträde Ae 7 ........

3

4

3

3

2

2

4

2

Kontorsbiträde högst Ae 5 .

7

7

3

5

5

4

7

3

41

Totalt

50 Va

53%

31%

27

34

28

38

22

284%

Jag föreslår, att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens bemyndigande att

inrätta de tjänster, som i sammanställningen angivits som ordinarie eller som

extra ordinarie i högre lönegrad än Ae 19.

Vid bifall till mitt förslag i fråga om ny organisation av läroanstalterna torde

samtliga nu befintliga tjänster och arvodesbefattningar inom den av omorgani
-

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964-

sationen berörda verksamheten böra indragas. Detta innebär bl. a., att följande i

respektive personalförteckningar uppförda ordinarie tjänster, i förekommande

fall, skall överföras till övergångsstat, nämligen vid

TJppsala universitet:

1 akademiräntmästare ............................................ g0 j

1 akademisekreterare ............................................. Ao 27

1 kamrerare ......................................................... Ao23

1 kamrerare ..................................................... Ao 19

2 kansliskrivare .................................................. Ao 11

1 kontorist ...................................................... Ao 9

1 kanslibiträde................................................... ^o 7

Lunds universitet:

1 akademiräntmästare ............................................ Ao 27

1 akademisekreterare ............................................. Ao 27

1 akademikamrerare.............................................. Ao 23

1 kansliskrivare .................................................. Ao 11

1 kontorist ...................................................... 9

tandläkarhö g skolan i Malmö:

1 intendent............. 23

1 kansliskrivare .................................................. Ao 11

Göteborgs universitet:

1 akademiräntmästare ............................................ Ao 27

1 akademisekreterare ............................................. Ao 27

1 kansliskrivare .................................................. Ao 11

1 kontorist ...................................................... 9

Chalmers teknislca högskola:

2 byrådirektörer ................................................. Ao 27

1 kontorsskrivare ................................................ Ao 13

Stockholms universitet:

1 akademiräntmästare ............................................ Ao 27

1 akademisekreterare ............................................. Ao 27

2 kontorsskrivare ................................................ Ao 13

1 kansliskrivare .................................................. Ao 11

s. 461 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

2 kontorister..........................................

1 kanslibiträde ........................................

461

Ao!)

A o 7

karolinska institutet:

1 byrådirektör .......

2 kontorsskrivare

1 kansliskrivare ......

1 kontorist ..........

Ao 25

Ao 13

Ao 11

A o!)

tandlälcarhö g skolan i Stockholm:

1 intendent .....................

1 kontorsskrivare ..............

1 kansliskrivare .................

1 kontorist ....................

1 kontorsbiträde ...............

Ao 23

Ao 13

Ao 11

Ao 9

Ao 5

tekniska högskolan i Stockholm:

2 byrådirektörer ...............

2 kontorsskrivare ..............

1 kontorist ....................

5 kanslibiträden................

Ao 27

Ao 13

Ao 9

Ao 7

Nyssnämnda tjänster vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö bör, i

förekommande fall, uppföras på övergångsstat i personalförteckningarna för

karolinska institutet respektive Lunds universitet.

Härjämte skall, vid bifall till mina förslag, följande extra ordinarie tjänster i

högre lönegrad än Ae 19 utgå ur respektive personalförteckningar, nämligen vid

Uppsala universitet:

1 förste byråsekreterare

1 byggnadsingenjör ....

1 förste byråsekreterare

1 kamrerare .........

Ae 23

Ae 21

Ae 21

Ae 21

Lunds universitet:

2 förste byråsekreterare

1 byggnadsingenjör ...

1 förste byråsekreterare

Ae 23

Ae 21

Ae 21

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196J/.

Göteborgs universitet:

2 förste byråsekreterare................................

1 kamrerare .......................................

Stockholms universitet:

1 förste byråsekreterare..............................

1 kamrerare .......................................

karolinska institutet:

1 byrådirektör ........................................

1 förste byråsekreterare.............................

Ae 21

Ae 21

Ae 21

Ae 21

Ae 27

Ae 21

tandläkarhögskolan i Stockholm:

1 intendent ................................................. Ae 23

Umeå universitet/medicinska högskolan i Umeå:

1 byrådirektör .............................................. Ae 27

De av mig i det föregående framlagda förslagen i fråga om bl. a. läroanstalternas

omfattning, styrelse och organisation i övrigt får även den följden, att hittills

utgående arvoden bl. a. till ledamöterna av drätselnämnderna samt till vissa

rektorer och sekreterare inte längre kommer att erfordras. Å andra sidan bör

— med hänsyn till angivna förhållanden och till den av mig förordade fakultetsindelningen

i stället vissa andra arvoden tillkomma. Vid mina beräkningar i

det följande har jag beaktat de härav föranledda kostnadsförändringarna med

utgångspunkt i nuvarande arvodesgrunder. Frågan om själva grunderna för beräkningen

av här ifrågavarande arvoden torde nämligen icke böra prövas i detta

sammanhang. Beträffande representationsbidragen till rektorerna föreslår jag

vissa justeringar, så att dessa bidrag vid samtliga universitet, karolinska institutet,

tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola kommer att

uPPga till 5 000 kr. samt vid handelshögskolan i Göteborg och farmaceutiska

institutet till 1 500 kr.

I följande sammanställning redovisas dels medelsbehovet under avlöningsanslagen

enligt mina förslag till ny förvaltningsorganisation dels medelsbehovet

under avlöningsanslagen för de av omorganisationen berörda delarna av den

nuvarande förvaltningsorganisationen, dels ock de av förslagen föranledda

förändringarna av medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål. Samtliga belopp

har i sammanställningen avrundats till närmaste tusental kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

46:$

Läroanstalt

Den förordade

organisationen

(berörda delar)

Nuvarande

organisation

(berörda delar)1

Ökning eller

minskning

Uppsala universitet ....................

1 195 000

645 000

+ 550 000

Lunds universitet ......................

1 266 000

516 000

+ 750 000

Tandläkarhögskolan i Malmö............

—

165 000

— 165 000

Göteborgs universitet...................

764 000

418 000

-f 340 000

Chalmers tekniska högskola .............

585 000

326 000

+ 259 000

Handelshögskolan i Göteborg ...........

1 000

1 000

—

Stockholms universitet .................

831 000

523 000

+ 308 000

Karolinska institutet ...................

066 000

323 000

+ 343 000

Tandläkarhögskolan i Stockholm ........

—

174 000

— 174 000

Farmaceutiska institutet................

1 000

2 000

— 1000

Tekniska högskolan i Stockholm ........

Umeå universitet/medicinska högskolan i

816 000

003 000

+ 213 000

Umeå ...............................

523 000

292 000

+ 231 000

Totalt

6 048 000

3 988 000

+2 600 000

1 Den i årets statsverk:-proposition föreslagna liöjningen av rektorsarvodet vid tandläkarhögskolan

i Malmö påverkar icke de här avrundade beloppen.

För innevarande budgetår har sålunda för berörda delar av här föreslagen omorganisation

av förvaltningarna vid universiteten och här avsedda högskolor

under avlöningsanslagen beräknats ca 3 988 000 kr. Samma belopp ingår i de

förslag till avlöningsanslag för berörda läroanstalter för budgetåret 1964/65.

som Kungl. Maj:t förelagt riksdagen i årets statsverksproposition. Den av mig

förordade nya organisationen för förvaltningarna beräknas, som framgår av min

tidigare redogörelse, kräva en medelsanvisning av sammanlagt ca 6 648 000 kr.,

vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en ökning med (6 648 000 —

3 988 000 =) 2 660 000 kr. Medel härför bör i riksstaten för nästa budgetår beräknas

under ett förslagsanslag, benämnt Förstärkning av universitetens och

vissa högskolors förvaltning in. m.

Då det av praktiska skäl är olämpligt att kostnaden för den nya organisationen

vid varje läroanstalt redovisas under två anslag, bör det av mig nyss förordade

förslagsanslaget beträffande här ifrågavarande kostnader endast fungera

som s. k. täckningsanslag för riksstaten. Detta innebär, att samtliga kostnader

för den nya organisationen av myndigheterna skall redovisas under respektive

avlöningsanslag, för vilka härvid överskridande bör medgivas. Jag förordar, att

Kungl. Maj :t måtte inhämta riksdagens bemyndigande att för nästa budgetår

få överskrida av riksdagen maximerade anslagsposter eller delposter i avlöningsstaterna

för berörda läroanstalter med de belopp, som erfordras för att den av

mig förordade nya organisationen skall kunna komma till stånd. Med hänsyn

till svårigheten att beräkna den erforderliga personalen för en ny organisation,

bör nämnda bemyndigande jämväl innefatta medgivande till överskridande för

eventuellt erforderlig förstärkning av den nya organisationen.

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961+

B. Registrering av studerande vid de filosofiska fakulteterna

I det föregående har jag förordat, att särskilda medel ställes till de lokala

förvaltningarnas förfogande för bestridande av viss del av kostnaderna i samband

med registrering av studerande vid de filosofiska fakulteterna. För detta

ändamål föreslår jag, i enlighet med vad jag tidigare anfört, ett sammanlagt

belopp av 500 000 kr. för nästa budgetår. Medel härför bör beräknas under nyssnämnda

anslag till förstärkning av universitetens och högskolornas förvaltning

m. m.

C. Övriga kostnader

För innevarande budgetår är uppfört ett reservationsanslag av 31 000 kr. till

bidrag till akademiska rektorskonventet i Stockholm. Med anledning av rektorskonventets

framställning förordar jag, att bidraget för nästa budgetår med hänsyn

till medelsbehovet för den akademiska musikverksamheten höjes med 13 000

kr. till 44 000 kr. Något särskilt anslag bör emellertid enligt min mening inte

uppföras för detta ändamål. I stället torde för nästa budgetår medel härför böra

beräknas under anslaget till förstärkning av universitetens och vissa högskolors

förvaltning in. m. Medel för detta ändamål torde fr. o. m. budgetåret 1965/66

böra beräknas under omkostnadsanslaget till Stockholms universitet.

Mina i det föregående framlagda förslag innebär, att antalet tjänster inom

de berörda universitets/högskoleförvaltningama ökar med sammanlagt ett hundratal.

Till följd härav uppkommer även kostnader för inköp av möbler, kontorsmaskiner

och annan inredning och utrustning, varjämte bör räknas med ökade

kostnader för materiel m. m. Med hänsyn härtill föreslår jag, att för bestridande

av dessa kostnader beräknas ett belopp av 300 000 kr. under anslaget till förstärkning

av universitetens och vissa högskolors förvaltning m. m. Det bör uppdragas

åt universitetskanslersämbetet att uppgöra förslag i fråga om dispositionen

av ifrågavarande belopp.

3. Sammanfattning av anslagsberäkningarna

Mina i det föregående redovisade anslagsberäkningar kan sammanfattas på

följande sätt.

Till avlöningar vid det nya universitetskanslersämbetet bör anvisas ett förslagsanslag

av 2 290 000 kr., vilket i jämförelse med anslagen under innevarande

budgetår till det nuvarande kanslersämbetet och överstyrelsen för de tekniska

högskolorna innebär en ökning med 1 370 000 kr.

Universitetskanslersämbetets omkostnadsanslag bör uppföras med 326 000 kr.

Budgetåret 1963/64 har för ändamålet anvisats sammanlagt 148 000 kr. till det

nuvarande ämbetet och överstyrelsen, varför förslaget innebär en ökning med

178 000 kr.

s. 465 Kontrollera mot PDF

465

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196h

Reservationsanslaget till universitetskanslersämbetets ämnes- och fakultetskonferenser

bör uppföras med oförändrat belopp, 10 000 kr.

Förslagsanslaget till antagningsnämnden för civilekonomutbildning bör uppföras

med 20 000 kr., vilket innebär cn ökning med 1 000 kr. jämfört med medelsanvisningen

för innevarande budgetår.

Utrustningsnämndens för universitet och högskolor avlöningsanslag bör uppföras

med 406 000 kr., vilket betyder en ökning med 110 000 kr. i jämförelse med

det för innevarande budgetår anvisade anslaget.

Omkostnadsanslaget till utrustningsnämnden bör höjas med 25 000 kr. till

89 000 kr.

Medelsbehovet för universitetens och högskolornas centrala ledning uppgår

enligt mina förslag till ett sammanlagt belopp av 3 141 000 kr., vilket i jämförelse

med medelsanvisningarna för motsvarande ändamål under innevarande budgetår

innebär en ökning med 1 684 000 kr. Vid denna jämförande kostnadsredovisning

har beaktats, att bidraget till akademiska rektorskonventet i Stockholm

enligt förslaget under nästa budgetår hänföres till den lokala förvaltningen i stället

för till den centrala.

Beträffande läroanstalterna bör för avlöningar vid de lokala förvaltningarna

beräknas ett sammanlagt belopp av 6 648 000 kr., vilket i jämförelse med för

motsvarande ändamål under innevarande budgetår anvisade medel innebär en

ökning med sammanlagt 2 660 000 kr., och för viss del av kostnaderna i samband

med registrering av studerande vid de filosofiska fakulteterna ett belopp av

500 000 kr. För bestridande av övriga av den lokala förvaltningens omorganisation

föranledda kostnader bör beräknas ett sammanlagt belopp av 344 000 kr.,

innebärande en nettoökning med 313 000 kr. Den totala kostnaden för omorganisationen

m. m. i nu ifrågavarande del uppgår sålunda till ett belopp av

3 473 000 kr. Även vid denna redovisning har beaktats de särskilda förhållandena

med avseende på akademiska rektorskonventet i Stockholm.

I detta sammanhang bör nämnas, att medel för bestridande av kostnaderna

för registrering av de studerande vid filosofisk fakultet under innevarande budgetår

anvisas från anslaget till extra utgifter vid universitet och högskolor.

Den föreslagna nya organisationen av universitetens och högskolornas centrala

ledning och lokala förvaltning m. m. kräver sålunda en sammanlagd medelsanvisning

av 10 633 000 kr., vilket i jämförelse med medelsanvisningarna för

motsvarande ändamål under budgetåret 1963/64 innebär en ökning med sammanlagt

5 157 000 kr.

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

IX. HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. a) godkänna de av mig i det föregående förordade riktlinjerna

för dels organisationen av universitets/högskoleväsendets

centrala ledning, dels de enskilda läroanstalternas organisation

och förvaltning;

b) besluta att kanslersämbetet för rikets universitet och

överstyrelsen för de tekniska högskolorna skall upphöra med

utgången av juni 1964;

c) besluta att fr. o. m. den 1 juli 1964 inrätta ett centralt

ämbetsverk för universiteten och vissa högskolor, benämnt universitetskanslersämbetet;
d)

besluta att tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö

fr. o. m. den 1 juli 1964 skall infogas i karolinska mediko-kirurgiska

institutet respektive universitetet i Lund;

e) besluta att farmaceutiska institutet skall fr. o. m. den 1

juli 1964 underställas universitetskanslersämbetet och från tidpunkt,

som senare fastställes, infogas i antingen universitetet i

Uppsala eller karolinska mediko-kirurgiska institutet;

f) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet med de i det föregående

framlagda förslagen, dels upprätta personalförteckning

för universitetskanslersämbetet, dels — utöver de ändringar

som föreslagits i 1964 års statsverksproposition — vidtaga ändringar

i personalförteckningarna för universiteten i Uppsala,

Lund, Göteborg och Stockholm, karolinska mediko-kirurgiska

institutet, tekniska högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska

högskola;

g) bemyndiga Kungl. Maj:t att — utöver vad som föreslagits

i statsverkspropositionen — i personalförteckning för universitetet

i Umeå uppföra tjänster i enlighet med vad jag förordat

i det föregående;

h) bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1964/65, i

enlighet med vad jag förordat i det föregående, medgiva överskridande

av sådana anslagsposter eller delposter i avlöningsstaterna

för berörda läroanstalter, som är maximerade av riksdagen;
-

s. 467 Kontrollera mot PDF

467

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

i) bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om de övergångsanordningar

och vidtaga de åtgärder i övrigt, som erfordras för

förslagens genomförande;

2. a) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 195 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................... 97 200

3. Arvoden till experter och tillfällig personal m. m.,

förslagsvis ................................. 500 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................... 972 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... 525 300

Summa kr. 2 290 000

b) till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar för budgetåret

1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 290 000 kr.;

c) till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader för budgetåret

1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 326 000 kr.;

d) till Universitetskanslersämbetet: Ämnes- och fakultetskonferenser

för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kr.;

3. till Antagningsnämnden för civilekonomutbildning för budgetåret

1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 20 000 kr.;

4. a) godkänna följande avlöningsstat för utrustningsnämnden

för universitet och högskolor att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal.......... 283 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 123 000

Summa kr. 406 000

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1964

b) till Utrustning »nämnden för universitet och högskolor:

Avlöningar för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 406 000 kr.;

c) till Utrustning snämnden för universitet och högskolor:

Omkostnader för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 89 000 kr.;

5. till Förstärkning av universitetens och vissa högskolors

förvaltning m. m. för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 3 504 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Erlandsson

s. 469 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961*

469

Bilaga 1

Betitagången

från andra fakultetsberedningar
-

ev. yttrande

från konsistoriet

från andra

läroanstalter

kopia till

konsistoriet

från andra

institutioner

K. M:t

Fakultets/

sektionsnämnden

bearbetar

Fakultet en [sektionen

inger

Fakultet sberedningen

bearbetar och inger förslag

Förslag utarbetas av

institutionens

ordinarie lärare efter samråd

i institutionskollegiet

Universitetskanslersämbetets styrelse

avger petita för samtliga universitet/högskolor

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 50 år 1964

Bilaga £

Universitetskanslersämbetet-s och universitetens organisation

K. M:t

Univcrsitetskanslersämbetet

□ □ □ □

□ □□

□ □ □ □

Ttbildningsråd

Lunds univ.

Styrelse

Fakultetsberedningar

Byråer (motsv.)

Hum.

Samh.

Med.

Nät.

Tekn.

Plan.

Utb.

A dm.

Rat.

Fakultetcr/sektioner

Institu

tioner

Uppsala universitet

Konsistoriet (styrelse)

(Rektor -f- univ.-rådet + dekanema)

Rektorsämbetet

(Rektor + univ.-rådet)

Univ.-

rådet

Universitetets

centrala

förvaltning

F akulteter/sektioner

Institutioner

Sthlm

univ.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bilaga 3

Uppsala

univ.

44,7 mkr

10 900 stud.

Universitetskanslersämbetet och läroanstalterna

K. M:t

Universitetskanslersämbetet

Styrelse

Fakultetsberedningar

Byråer (motsv.)

llum.

Samli.

Med.

Nät.

Tekn.

Fjäll.

rtb.

Adtn.

Kat.

Lunds

univ.

49,6 mkr

9 200 stud.

L

Göteborgs

Chalmers

T

univ.

tekn. högsk.

II

27,9 mkr

26,4 mkr

6,6

5 300 stud.

2 600 stud.

mki

Sthlms

univ.

26,7 mkr

10 700 stud.

Handelshögsk.

i

Göteborg

1,9 mkr

700 stud.

Karol.

inst.

26,8 mkr

1 700 stud.

Tekn. högsk.

Umeå

i Stockholm

univ.

32,9 mkr

U.8

3 600 stud.

mkr

Farm.

inst.

2,6 mkr

600 stud.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 196k 471

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964

Bilaga 4

Principskiss för förvaltningen i Lund

Byrå-

Bvrå- J

chef

chef

lr t bildning*by rå n

Studieplaner

Organisations- o. undervisningsplaner

I,ärart indelning

Driftkontroll (registrering, statistik

in. m.)

Studierådgivning

Inskrivning av studerande

Meddelande av examina

Sekretariat åt fakulteterna oeli deras

utbildningsnämnder

Kontakt- och informationsverksamhet

Administrativa byrån

.luridiska frågor

1

1 Vtredningar o. planering (bl. a.

(bl. a. besvär, regle-

1 petita för gemensamma verk-

men ten, stipendie- b.

. samheter; petita-sekretariat åt

donationsa remien)

fakulteterna''

Tillsättning av lärar- tjänster

'' Inköpsservice

1

1 Personaladministrativa ärenden

Skyddsfrågor

■ (utom tillsättning av lärartjiins- , *er)

Sekretariat åt kon-

sistoriet.

1 Kassa och l>okföring

Diarium

1

i Byggnndsförvaltning

Arkiv

l

!

I

1

s. 473 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1964 473

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning .................................................... 4

II. Principiella utgångspunkter.................................... 7

1. Universitetsutredningen .................................... 7

2. Yttranden ................................................ 13

3. Departementschefen ....................................... 41

III. Universitets/högskoleväsendets centrala ledning ................. 47

1. Universitetsutredningen .................................... 47

2. Yttranden ................................................ 85

3. Förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 .......... 145

4. Departementschefen ....................................... 150

IV. Läroanstalternas omfattning................................... 164

1. Universitetsutredningen .................................... 164

2. Yttranden ................................................ 167

3. Departementschefen ....................................... 179

V. Den lokala universitets/högskolestyrelsen och det lokala planeringsarbetet

...................................................... 181

1. Universitetsutredningen .................................... 181

2. Yttranden ................................................ 221

3. Departementschefen ....................................... 294

VI. Fakulteter, sektioner och ämnesgrupper m. m..................... 317

1. Universitetsutredningen .................................... 317

2. Yttranden ................................................ 343

3. Departementschefen ....................................... 375

VII. Institutioner och institutionsgrupper............................ 381

1. Universitetsutredningen .................................... 381

2. Yttranden ................................................ 404

3. Departementschefen ....................................... 449

VIII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1964/65 ...................... 455

1. Centrala myndigheter...................................... 455

2. Lokala myndigheter m. m................................... 458

3. Sammanfattning av anslagsberäkningarna.................... 464

IX. Hemställan .................................................. 466

Bilagor ............................................................ 469

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. SU 1964:183 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tandläkarutbildning to. to. i Göteborg jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten
  2. Rskr. 1964:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om personundersökning i brottmål, m. m. a1 i texten
  3. SU 1964:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt utbyggnad av universitetet i Umeå m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. SU 1964:95 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående provisoriska åtgärder för j or skarutbildning, forskarhandledning to. to. jämte i ämnet väckta motio s. 2 i texten
  5. SU 1964:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetaret 1964/65 till högre utbildning och forskning jäm s. 14 i texten