Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till politiska partier

1965-11-05 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:174, Angående statsbidrag till politiska partier

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1965

1

Nr 174

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

politiska partier; given Stockholms slott den 5 november

1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att politiskt parti, som är representerat i riksdagen

och fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar

och bland allmänheten, skall få statsbidrag. För statsbidrag skall

ytterligare fordras att partiet i det senaste andrakammarvalet fått minst ett

mandat och minst två procent av de i hela riket avgivna giltiga rösterna.

Bidrag skall enligt förslaget utgå till varje bidragsberätligat parti med 60 000

kr. per riksdagsmandat och år. Bidragen skall inte vara förknippade med

några villkor eller någon kontroll beträffande användningen.

Det nya bidragssystemet skall tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1966. Kostnaderna

för detta år beräknas till ungefär 23 milj. kr. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll ISC5. 1 samt. Nr 174

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1965

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 5 november

1965.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lange, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om statsbidrag till politiska

partier och anför.

Frågor om statligt stöd till politisk verksamhet har under senare år aktualiserats

i olika sammanhang. År 1964 ändrades statsbidragssystemet för ungdomsorganisationer

så att de demokratiska partiernas ungdomsorganisationer

numera får statsbidrag som de kan använda efter gottfinnande. Samma

år infördes i vallagstiftningen bestämmelser om ersättning av statsmedel till

partier med representation i riksdagen för valsedelskostnader vid allmänna

val av rikskaraktär. I motioner till årets riksdag har framförts yrkanden

som siktar till att väsentligt utvidga statens ekonomiska stöd till politisk

verksamhet både i och utanför riksdagen.

Pressutredningen1, som tillkallades på hösten 1963 för att undersöka tidningspressens

utveckling under efterkrigstiden och dess nuvarande situation,

redovisade i mars 1965 resultatet av sitt arbete i betänkandet Dagstidningarnas

ekonomiska villkor (SOU 1965: 22). Utredningen föreslår ett statligt

presstöd i den formen att bidrag tillcjelas de i riksdagen representerade

politiska partierna för att användas till stöd åt tidningar. Syftet med pressstödet

är enligt utredningen att garantera fortsatt konkurrens på tidningsmarknaden

och säkerställa en fri och mångsidig samhällsdebatt genom

pressen.

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden bär inkommit från hovrätten

över Skåne och Blekinge, statskontoret, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,

poststyrelsen, Svenska tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska journalistförbundet, Folkpartiets ungdomsförbund

och Sveriges konservativa studentförbund.

1 Landshövdingen Ingvar Lindell, ordförande, direktören Gustaf Ander samt riksdagsledamöterna

John A. Ericsson, Nils G. Hansson och Birger Lundström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1965

Remissinstanserna har tagit upp ett flertal problem av principiell innebörd.

I anslutning till ett särskilt yttrande av en ledamot av pressutredningen

har från ett par håll framförts tanken att man i stället för det av pressutredningen

föreslagna systemet skulle införa ett allmänt partistöd till politiska

partiers opinionsbildande verksamhet.

Nuvarande förhållanden

Staten ger för närvarande inte några bidrag till de politiska partiernas allmänna

opinionsbildande verksamhet. Däremot har riksdagen under efterkrigstiden

i samband med folkomröstningar anslagit medel till enskild upplysningsverksamhet

genom propagandakommittéer. Inför 1955 års folkomröstning

i högertrafikfrågan anvisades 2 milj. kr. och inför 1957 års folkomröstning

i pensionsfrågan 6 milj. kr. för sådana ändamål.

De demokratiska partiernas ungdomsorganisationer åtnjuter statsbidrag

för sin allmänna verksamhet enligt kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 519) om

statsbidrag till vissa ungdomsorganisationers centrala verksamhet. Statsbidrag

kan enligt kungörelsen utgå endast till organisation, som 1) är uppbyggd

och fungerar enligt vedertagna demokratiska principer samt öppet tar

ställning för demokratin, 2) bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet

och 3) har minst 3 006 medlemmar i åldern 12—25 år. Bidragets storlek

beror bl. a. på antalet medlemmar och antalet lokalavdelningar inom organisationen.

Bidragsberättigad organisation är skyldig att avlämna verksamhetsberättelse

till skolöverstyrelsen, som även i övrigt utövar en viss kontroll.

Någon kontroll beträffande medlens användning förekommer dock inte.

Ingenting hindrar enligt kungörelsen en politisk ungdomsorganisation som

åtnjuter statsbidrag att utnyttja bidraget exempelvis för upplysning och politisk

propaganda.

För budgetåret 1965/66 har anslagits sammanlagt 3 666 000 kr. till 41 ungdomsorganisationer

av olika slag. De demokratiska partiernas ungdomsorganisationer

har fått: Högerns ungdomsförbund 105 000 kr., Centerns ungdomsförbund

220 000 kr., Folkpartiets ungdomsförbund 85 000 kr. och Sveriges

socialdemokratiska ungdomsförbund 200 000 kr.

Vallagstiftningen räknar med att väljarna vid både riksdagsval och kommunalval

skall kunna förfärdiga egna valsedlar, och när val förrättas skall

i vallokalerna finnas tillgängliga blanketter för delta ändamål. I praktiken

använder sig emellertid väljarna så gott som uteslutande av de färdigtryckta

valsedlar som de politiska partierna brukar tillhandahålla såsom en serviceåtgärd

och som ett led i sill propaganda.

Enligt 97 § lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen,

60 a § kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) samt kungörelsen den

lf liihang till riksdagens protokoll 1965. i samt. Nr 174

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 774 år 1965

21 maj 1964 (nr 395) om gottgörelse för kostnader för valsedlar är partier,

som är representerade i riksdagen, berättigade till ersättning av statsmedel

för sina kostnader för framställning — däremot inte för distribution — av

valsedlar vid andrakammarval, landstingsmannaval och val till stadsfullmäktige

i städer som inte deltar i landsting. I princip ersätts de verkliga

kostnaderna. Ersättningen är emellertid maximerad till sex kronor per 1 000

valsedlar, och den får inte heller avse fler valsedlar än som motsvarar fem

gånger sammanlagda antalet vid valet röstberättigade.

1 anslutning till 1964 års andrakammarval fick partierna gottgörelse för

valsedelskostnader med följande belopp: högerpartiet 138 853: 60 kr., centerpartiet

134 262:68 kr., folkpartiet 123 073:28 kr., socialdemokratiska partiet

152 860: 74 kr. samt kommunistiska partiet 86 772 kr.

Förslaget till presstöd genom partiernas förmedling

Pressutredningen har föreslagit ett statligt presstöd på 25 milj. kr. per

år som skall förmedlas till tidningarna av de politiska partierna. Bidragsmottagare

skall vara de politiska partierna. Såsom villkor för att ett parti skall

få bidrag för pressändamål skall enligt förslaget gälla att partiet är representerat

i riksdagen och har erhållit mandat i två på varandra följande

andrakammarval.

Beräkningen av bidragens storlek har föreslagits skola ske med utgångspunkt

i partiernas genomsnittliga röstandel vid de två senaste ordinarie

andrakammarvalen. Bidragsbeloppen skall alltså stå i relation till partiernas

styrka hos välj aropinionen. Samtidigt har utredningen genom föreskrifter

om en genomsnittsberäkning baserad på utfallet i två val velat förebygga att

tillfälliga förskjutningar i röstetalen påverkar partiernas ekonomiska resurser

för opinionsbildning.

Enligt förslaget skall bidragen förvaltas av partiägda tidningsstiftelser

eller andra liknande, juridiskt fristående organ. Fondering av bidrag hos

förvaltningsorganen skall vara tillåten inom vissa angivna gränser.

Beträffande användningen av bidragsmedlen har utredningen i övrigt

inte tänkt sig någon annan inskränkning i partiernas eller förvaltningsorganens

dispositionsrätt än att bidragen får användas endast till att bistå

utgivare av tryckt periodisk skrift som utkommer med minst fyra nummer

per kalenderår.

Den enda kontroll som skall förekomma inom systemets ram är enligt förslaget

en årlig revision av två auktoriserade revisorer, varav den ene skall utses

av bidragsmyndigheten och den andre av vederbörande parti.

Pressutredningens förslag bör ses mot bakgrunden av de undersökningar

som utredningen gjort beträffande bl. a. strukturförändringarna inom den

svenska dagspressen under efterkrigstiden. Strukturutvecklingen har enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1965

utredningen lett till en kraftig begränsning av konkurrensen på tidningsmarknaden.

Utredningen tror inte att det i längden är möjligt att utan samhälleliga

stödåtgärder bevara den konkurrens mellan ett stort antal tidningsföretag,

som är en nödvändig förutsättning för en allsidig nyhetsförmedling

och differentierad åsiktsbildning. Direkta bidrag till tidningar i

konkurrensmässigt underläge är, efter vad utredningen funnit, den enda effektiva

formen för ett samhälleligt presstöd. En sådan bidragsgivning kan

emellertid av naturliga skäl inte anförtros ett statligt organ. De politiska

partierna bör enligt utredningen inskjutas som ett mellanled mellan staten

och de stödbehövande tidningarna. Härigenom kan de känsliga avgörandena

beträffande bidragsmedlens placering i enskilda tidningsföretag överflyttas

från staten till partierna.

I ett särskilt yttrande har en av utredningens ledamöter1 — samtidigt

som han understrukit att han delar majoritetens uppfattning om behovet av

ett samhälleligt stöd till tidningar med partierna som förmedlingsorgan —

uttalat, att det vid den fortsatta behandlingen av pressutredningens förslag

bör allvarligt övervägas att utvidga stödet till att avse även annan opinionsbildande

verksamhet än tidningsverksamhet.

Två ledamöter2 har i en gemensam reservation avstyrkt majoritetsförslaget.

De anser bidragssystemet både principiellt förkastligt och praktiskt

otjänligt eller rentav skadligt.

Remissinstanserna har vid sin granskning av pressutredningens betänkande

tagit upp en rad frågor av stor räckvidd till behandling. Det är en så

gott som enhällig uppfattning bland dem som yttrat sig att ett samhälleligt

stöd till dagspressen är behövligt och önskvärt. Beträffande principerna för

ett presstöd och stödets tekniska utformning går emellertid meningarna

isär. Många anser att det behövs ytterligare utredning.

Ett par av remissinstanserna har gått in på frågan om lämpligheten av

att införa ett allmänt partistöd i stället för ett presstöd. Bl. a. LO och TCO

förordar ett allmänt partistöd. I yttrandet från LO motiveras denna ståndpunkt

på följande sätt.

Då olika politiska partier har skilda behov av stöd för sin upplysningsverksamhet,

skulle ett anslag direkt till partierna uppfattas såsom mera

»rättvist» och mera rationellt ur de synpunkter dessa har att företräda.

Därtill kommer att den allmänna opinionen på senare år stadgats i den

uppfattningen, att stöd till politiska partier och politisk upplysningsverksamhet

i allmänhet inte bara är väl förenligt med ett demokratiskt samhällssystem

utan rentav är förutsättningen för att den politiska demokratin skall

få ett reellt innehåll.

TCO:s förord för partistödstanken är inte lika förbehållslöst. Organisationen

anser att frågan är av »den arten och storleksordningen att den bör

bli föremål för en särskild statlig utredning, innan man fattar beslut».

1 Hr Hansson.

2 Hrr Ander och Lundström.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 17i år 1965

Motioner om partistöd

I motioner till årets riksdag har väckts två olika förslag som siktar till

ett utvidgat statligt stöd till politiska partier. Förslagen har ännu inte prövats

av riksdagen.

I de likalydande motionerna I: 218 av herr Källqvist och herr Larsson,

Thorsten samt II: 273 av herr Ullsten m. fl. föreslås att en utredning skall

tillsättas med uppgift att redovisa skälen för och emot statsbidrag till politiska

partiers allmänna verksamhet och att utarbeta alternativa system för sådana

bidrag.

Motionärerna erinrar om att de politiska partierna för sin verksamhet är

helt beroende av bidrag från enskilda medlemmar, från fackföreningar och

ideella organisationer samt från näringslivet. De inkomster, som partierna

sålunda bygger sin ekonomi på, är ojämna och oftast otillräckliga, vilket begränsar

partiernas möjligheter att nå ut till väljarna. Ett statligt ekonomiskt

stöd till de politiska partierna skulle kunna förbättra villkoren för en

effektiv politik.

De invändningar som brukar göras mot tanken på partistöd — risken för

att partierna skall bli beroende av staten, risken för att en riksdagsmajoritet

skall manipulera med bidragsreglerna etc. — är enligt motionärernas

åsikt inte bärande. Därmed vill motionärerna dock inte ha sagt att alla betänkligheter

utan vidare kan avvisas. Åtskilliga frågor behöver utredas innan

statsmakterna fattar ett positivt beslut om partistöd.

Med utgångspunkt från att eventuella statsbidrag bör vara villkorslösa —

vilket enligt motionärerna är ett oeftergivligt krav — bör prövas vad som

bör fordras för att ett parti skall få bidrag, hur bidragen lämpligen bör vara

konstruerade, hur man skall kunna undvika att bidragssystemet missbrukas

för partitaktiska syften etc.

Ett annat förslag, som framförts i motionerna 1: 489 av herr Näsström

in. fl. och II: 600 av herr Ohlin m. fl., avser statligt stöd inte till partiernas

allmänna verksamhet utan till arbetet inom partiernas riksdagsgrupper. I

motionerna yrkas, att statsbidrag skall utgå fr. o. m. budgetåret 1965/66 till

de i riksdagens utskott representerade partierna för deras kostnader för

gruppkanslier.

Motionerna knyter an till ett liknande förslag av 1954 års författningsutredning

i betänkandet Sveriges Statsskick — förslag till riksdagsordning

(SOU 1963: 18 s. 211), men motionärerna vill ha en annan teknisk konstruktion.

Författningsutredningen hade förordat att varje partigrupp i riksdagen

med utskottsrepresentation skulle få biträde av en av riksdagen för ändamålet

anställd sekreterare. Enligt motionärerna är det att föredra att varje bidragsberättigad

partigrupp själv får anställa sekreterare och i stället får bidrag

av statsmedel till kostnaderna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17h år 1965

7

Departementschefen

Den svenska demokratin är en folkstyrelse genom partier. Genom partierna

påverkar väljarna politikens utformning. I riksdagen och i de kommunala

församlingarna träffas avgörandena av valda representanter för folket

vilka nominerats inom partierna.

För att väljarna skall kunna utöva ett verkligt inflytande på politiken

fordras inte endast en i princip oinskränkt yttrande- och tryckfrihet samt

rätt att bilda politiska partier och andra organisationer av ideell och intressebetonad

karaktär. Det krävs också att dessa fri- och rättigheter kan utnyttjas

på ett sådant sätt att väljarna får tillfälle att värdera politiska händelser

och beslut och kan väga olika åsikter och politiska program mot varandra.

En så rikt differentierad opinionsbildning, som är nödvändig för att

demokratin skall fungera tillfredsställande, kan inte åstadkommas utan politiska

partier som bär god kontakt med sina medlemmar och allmänheten.

Nyhetsförmedling och åsiktsbildning sker i den moderna demokratin på

många sätt: genom radio och television, genom tidningspressen samt genom

de politiska partierna och andra organisationer. De politiska radio- och televisionsprogrammen

utformas ofta, särskilt i valrörelserna, av partierna

själva eller i nära samarbete med partierna. Större delen av tidningspressen

är nära anknuten till partiväsendet.

Det är naturligt att medlemmarna i ett politiskt parti genom avgifter och

på annat sätt stöder det egna partiets verksamhet. Samtidigt är det uppenbart

att det är ett samhällsintresse, ett intresse för alla och inte bara för de

politiskt organiserade, att det finns partier som har tillräckliga resurser för

en omfattande opinionsbildande verksamhet. Opinionsbildningen blir alltmer

kostnadskrävande för partierna i en tid då samhällsfrågorna blir fler,

mer komplicerade och får allt större betydelse för de enskilda människorna.

De betänkligheter, som tidigare funnits mot tanken på statligt stöd till

politiska partier, har under senare år i stor utsträckning vikit och efterträtts

av en positiv inställning. Vid de båda folkomröstningarna åren 1955

och 1957 anslog riksdagen, såsom jag redan inledningsvis nämnt, medel till

propagandakommittéers upplysningsverksamhet. Sedan år 1964 får de politiska

ungdomsorganisationerna statsbidrag som de kan använda även för

politiskt arbete. Staten bidrar numera till vissa valkostnader för de politiska

partierna.

I år har frågan om statsbidrag till politiska partier fått aktualitet i flera

sammanhang. Motioner har väckts om en utredning för att undersöka förutsättningarna

och formerna för statligt stöd till politiska partiers allmänna

verksamhet. I andra motioner har tagits upp spörsmålet om bidrag till

riksdagspartiernas kostnader för kanslier.

Enligt vad jag inhämtat övervägs inom bankoutskottet att under innevarande

höstsession föreslå att statsbidrag skall utgå till riksdagspartiernas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1965

kanslier med 3 000 kr. per mandat och år för parti, som är representerat i

regeringen. För övriga partier skall bidrag utgå med 4 500 kr. per mandat

och år. De sammanlagda kostnaderna för förslaget uppskattas till ca 1,5

milj. kr.

Även i anslutning till pressutredningen har frågan om ett direkt partistöd

kommit upp till diskussion. En ledamot av utredningen har förordat

alt bindningen till pressändamål i utredningsförslaget slopas och att statsstödet

utvidgas till att avse all verksamhet som de bidragsberättigade partierna

bedriver i opinionsbildande syfte. Denna rekommendation har biträtts

bl. a. av LO i dess remissyttrande.

Övervägande skäl talar för att man nu bör införa ett system för fortlöpande

statligt stöd till politiska partiers reguljära verksamhet. En i den

offentliga debatten ofta åberopad synpunkt till förmån för statsbidrag till de

politiska partierna är att man genom ett sådant system kan förebygga alt

partierna, för att få en ekonomisk grund för sin informations- och åsiktsbildande

verksamhet, ställer sig i beroende av enskilda bidragsgivare. Det

brukar också framhållas, att statliga bidrag kan motverka ojämnheten och

otillräckligheten i partiernas inkomster och förbättra partiernas möjligheter

att kontinuerligt hålla kontakt med väljarna.

Ett statligt stöd som täcker en väsentlig del av de politiska partiernas utgifter

måste alltid bli en fråga av största betydelse för det politiska livet och

för demokratins arbetsvillkor. Beslutet om ett sådant stöd är av den karaktär

att det bör ha förankring i en bred opinion. Under senare år har i den politiska

diskussionen allt oftare och från allt fler håll rests krav på ett parmanent

statligt partistöd. Dessutom är att märka att vi redan har praktisk

erfarenhet av statliga bidrag till politisk opinionsbildande verksamhet,

främst från 1955 och 1957 års folkomröstningar.

Ett allmänt partistöd erbjuder de bästa möjligheterna att tillgodose beaktansvärda

synpunkter och önskemål, som framkommit i den offentliga debatten

och i motioner i riksdagen. Det har framför allt den fördelen att partierna,

som bär ett väsentligt ansvar för att väljarkåren blir ordentligt insatt

i samhälleliga frågor och olika sätt att bedöma dem, får frihet att välja de

former och vägar för sin informativa och opinionsbildande verksamhet, som

de anser för ändamålet tjänligast. En annan fördel är att det inte kräver någon

offentlig insyn i partiernas verksamhet eller någon statlig kontroll av

hur bidragsmedlen används.

Förutsättningar bör finnas att samla en bred opinion kring ett förslag

som bygger på följande principer: 1) bidrag utgår endast till partier som

har ett inte obetydligt stöd i välj ar opinionen, manifesterat i allmänna val,

2) bidragen beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte

tillåter någon skönsmässig prövning, 3) bidragens storlek sätts i relation

till partiernas styrka och 4) någon statlig kontroll av hnr medlen används

skall inte förekomma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1965

9

Med hänsyn till syftet med ett allmänt partistöd bör bidrag utgå endast

till parti som fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina

medlemmar och allmänheten. Synpunkten att bidragsberättigat parti bör ha

ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen tillgodoses bäst genom ett krav på

att partiet skall vara representerat i riksdagen och ha erhållit mandat i det

senaste valet till andra kammaren. Då emellertid ett parti med gällande valmetod

och valkretsindelning någon gång kan tänkas få ett enstaka mandat

i andra kammaren på grund av ett jämförelsevis lågt röstetal, synes det befogat

att komplettera regeln om mandatmässig representation med en föreskrift

att partiet i det senaste andrakammarvalet även skall ha fått en viss,

inte alltför liten andel av de i hela riket avgivna giltiga rösterna. Denna andel

torde inte behöva sättas högre än till 2 % för att den berörda slumpmässiga

effekten av valsystemet skall elimineras.

Beträffande grunderna för beräkning av bidragens storlek är att märka

att andra synpunkter gör sig gällande vid ett allmänt partistöd till partiernas

reguljära verksamhet än vid ett partistöd för ett speciellt ändamål,

t. ex. sekreterarhjälp till riksdagsgrupperna. Det förslag som övervägs inom

bankoutskottet beträffande sekreterarhjälp m. in. bygger, som jag tidigare

berört, på tanken att bidragen visserligen skall vara proportionella i förhållande

till partiernas mandatsiffror men att de skall utgå med 50 % högre

belopp för ett oppositionsparti än för ett parti som är företrätt i regeringen.

Med hänsyn till de betingelser under vilka oppositionen har att bedriva sitt

riksdagsarbete är det rimligt att partier som inte har del i regeringsansvaret

gynnas vid bidragsgivningen i detta speciella sammanhang.

Då det däremot, såsom här, är fråga om att införa ett allmänt partistöd

ställer sig saken annorlunda. Om man vill undvika att bidragssystemet inbjuder

till en uppsplittring på småpartier eller får andra, inte avsedda återverkningar

på partiförhållandena kan något annat än en proportionell beräkning

efter enhetliga grunder inte komma i fråga. Konstruktioner, som

t. ex. kombinerar ett för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbelopp

med ett proportionellt beräknat tilläggsbelopp, torde av denna anledning

sakna aktualitet.

Den proportionella beräkningen av bidragen bör bygga på partiernas mandatmässiga

representation i riksdagens båda kamrar. Bestämmelserna i ämnet

kan lämpligen formuleras så att bidraget för varje parti skall motsvara

ett fixerat belopp per mandat. Till frågan om storleken av detta belopp skall

jag strax återkomma.

Bidragen bör omprövas årligen och utbetalas för ett kalenderår i sänder.

Därigenom får man en anknytning till riksdagsåret. Det lämpliga synes vara

att bidragsberäkningen varje år sker med utgångspunkt i mandatförhållandena

den 1 februari under bidragsåret. Bidragsbeslnten bör avspegla de då

aktuella partiförhållandena. Även sådana mandat, som den angivna beräkningsdagen

är obesatta, bör därför beaktas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1965

Kvalifikations- och beräkningsreglerna skall givetvis inte medföra att en

sammanslagning av två i riksdagen representerade partier leder till förlust

eller reduktion av bidragsrätt. Det bör i sådana fall räcka med att minst ett

av de sammanslagna partierna i valet fått föreskriven representation och

röstandel. Partibegreppet får inte heller ges en alltför snäv innebörd. Sålunda

bör, för att ta ett exempel, ett parti, som under den aktuella valperioden

ombildas och får nytt namn, i bidragshänseende anses vara identiskt

med det äldre partiet och alltså uppfylla kvalifikationsvillkoren, om de!t

nya och det gamla partiet har samma eller så gott som samma riksdagsrepresentation.

Det administrativa handhavandet av partistödet torde bli en jämförelsevis

enkel uppgift. I allmänhet blir det endast fråga om att räkna ut bidragsbeloppen

till partier, som ansöker om bidrag, efter automatiskt verkande

regler. I undantagsfall kan emellertid tänkas uppkomma tolkningstvister

som eventuellt kan bli både komplicerade och praktiskt betydelsefulla. Bl. a.

av detta skäl torde det inte vara lämpligt att Kungl. Maj :t eller någon Kungl.

Maj :t underställd myndighet sköter fördelningen av bidragen. I stället bör för

ändamålet inrättas en opartisk nämnd, som utses av ett till riksdagen knutet

organ. Uppgiften att utse ledamöter i nämnden kan lämpligen anförtros

åt riksgäldsfullmäktige. Man torde få tillräckliga garantier för en opartisk

och kvalificerad handläggning, om nämnden, som bör utses för sex år i

sänder, sammansätts av tre ledamöter, som är eller varit innehavare av

högre domartjänst. Såsom ledamot bör ej komma i fråga någon, som har politiskt

förtroendeuppdrag.

I händelse av skilda meningar inom nämnden bör den mening gälla, som

biträds av flertalet ledamöter eller, vid lika röstetal, av ordföranden. Beslut

av nämnden bör inte kunna överklagas.

Kostnaderna för nämndens verksamhet bör bestridas ur det anslag som

anvisas till partistödet. Sekreterargöromålen bör kunna utföras av riksgäldskontoret.

Arvode till ledamöterna i nämnden bör bestämmas av riksgäldsfullmäktige.

Vid fastställandet av den anslagssumma som kan ställas till förfogande

för ett allmänt partistöd måste hänsyn tas till bankoutskottets aviserade

förslag om stöd till riksdagspartiernas kanslier, vilket beräknas medföra

en årlig kostnad av ca 1,5 milj. kr. Inom en totalram av ca 25 milj. kr. —

vilket är den vidaste ram jag kan tillstyrka — finns det då utrymme för ett

bidrag av 60 000 kr. per mandat och kalenderår. Den totala kostnaden för

det allmänna partistödet blir då ungefär 23 milj. kr. för nästa kalenderår.

Det nya bidragssystemet bör tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1966. Med

tillämpning av de principer för vilka jag redogjort i det föregående blir utfallet

följande för de i riksdagen representerade partierna:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1965

11

Parti

Antal mandat

1/2 1966

Röstandel (%)

i 1964 års

AK-val

Bidrag

H ..........

59

13,7

3 540 000

C ..........

53

13,4

3 180 000

Fp..........

69

17,1

4 140 000

S ..........

192

47,3

11 520 000

K ..........

10

5,2

600 000

Mbs ........

1

1,5

0

Övriga ......

0

1,8

0

Summa

384

100,0

22 980 000

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade grunderna för bidrag

till politiska partier

b) på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1965/66

under andra huvudtiteln anvisa till Bidrag till politiska partier

ett förslagsanslag av 23 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Assarson

MARCUS IOKTK. STHLH 19*5 »50707

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:453 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris ''proposition angående statsbidrag till politiska partier jämte i ämnet väckta motioner, såvitt propositio a1 i texten
  2. SU 1965:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsbidrag till politiska partier jämte i ämnet väckta motioner, såvitt propositionen och motionern s. 1 i texten
  3. KU 1965:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till politiska partier jämte motioner. Proposition nr 174, i vilken Kungl. Maj :t under s. 1 i texten
  4. BU 1965:54 Utlåtande i anledning av motioner om statsbidrag till riksdagspartiernas kostnader för gruppkanslier. s. 2 i texten
  5. BU 1965:56 Memorial angående överlämnande till konstitutionsutskottet av vissa till bankoutskottet hänvisade motioner. s. 1 i texten