Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m

45 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:45, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

1

Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den

5 mars 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed

A. föreslå riksdagen att

dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr

382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa,

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392)

om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering

av folkpensioneringen,

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 273),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt,

B. lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande över de av föredragande

departementschefen angivna grunderna för avvecklingen av de s. k. socialförsäkringsbolagens

verksamhet.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

1 — Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Knngl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om den lagändring som erfordras för

genomförande av standardhöjningen av folkpensioner i enlighet med förslag

i statsverkspropositionen. Vid nuvarande antal indextillägg blir fr. o. in.

juli 1965 det årliga pensionsbeloppet — bortsett från kommunalt bostadstillägg

— för en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade

makar tillhopa 6 250 kr.

Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 föreslås höjda till 85 kr.

för ensam pensionär och 130 kr. för två pensionsberättigade makar.

Bestämmelserna om samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen

uppmjukas så att den föreslagna standardhöjningen

skall kunna utgå till ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms

med tillämpning av övergångsbestämmelserna till lagen om allmän

försäkring. Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 skall också tillkomma

dessa pensionärer.

Reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner föreslås ändrade

så att de s. k. skärpningsfria beloppen fr. o. m. den 1 juli 1965 höjs från

20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 30 000 kr. till 45 000

kr. för makar.

I anslutning till förslag i särskild proposition föreslås nya regler rörande

kommunernas bidrag till folkpensioneringen. Enligt förslaget skall kommunerna

bestrida kostnaderna för kommunala bostadstillägg medan staten

skall svara för övriga folkpensionskostnader. Betalning av kommunernas

kostnader för bostadstilläggen skall ske i samband med utbetalningen av

förskott på kommunalskatten.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1965/66 till folkpensioner

beviljar ett förslagsanslag av 4 480 milj. kr.

Ändrade grunder föreslås rörande skyldigheten att erlägga avgift avseende

allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsförmåner. Sådan skyldighet

skall föreligga, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst

beräknats för den försäkrade själv eller för make med vilken den försäkrade

samtaxerats.

Vidare föreslås förlängning på fem år av den s. k. T-försäkringen.

Propositionen innehåller förslag rörande fonderingen i allmänna sjukförsäkringsfonden.

Förslag framläggs om att överskottsmedel i riksförsäkringsverkets fonder

skall få användas för förhöjning av livräntor på grund av frivillig

yrkesskadeförsäkring.

Slutligen föreslås att riksdagen, med ändring av tidigare ställningsta
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

gande, fattar principiellt beslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen

inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter utgången av år 1967. Riksdagen

bereds tillfälle att yttra sig rörande huvudgrunderna för avveckling

av bolagens verksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr ''i5 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 10 kap. 2 § samt 19 kap. 2 och 6 §§

lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 kap.

7 §.

Har kommun genom att anställa

eller eljest träffa avtal med läkare

eller på annat sätt vidtagit åtgärder

för att bereda medellösa eller mindre

bemedlade personer läkarvård, må

Konungen på framställning av kommunen

förordna, att den efter grunder

som fastställas av Konungen

skall vara berättigad att av vederbörande

allmänna försäkringskassa erhålla

ersättning för kostnad för läkarvård,

som sålunda beretts försäkrad.

Sådan ersättning må i varje särskilt

fall utgivas allenast i den mån

ersättning i anledning av vården ej

tillkommit den försäkrade själv samt

må ej överstiga vad som skolat utgivas

till denne, därest han fått vidkännas

motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa —- —

Allmän försäkringskassa — —

Överenskommelse som---

Om redare

Har kommun genom att anställa

eller eljest träffa avtal med läkare

eller på annat sätt vidtagit åtgärder

för att bereda medellösa eller

mindre bemedlade personer läkarvård,

må allmän försäkringskassa på

framställning av kommunen förordna,

att kommunen efter grunder som

fastställas av Konungen skall vara

berättigad att av kassan erhålla ersättning

för kostnad för läkarvård,

som sålunda beretts försäkrad. Sådan

ersättning må i varje särskilt

fall utgivas allenast i den mån ersättning

i anledning av vården ej tillkommit

den försäkrade själv samt

må ej överstiga vad som skolat utgivas

till denne, därest han fått vidkännas

motsvarande kostnad.

---ifrågavarande kostnader.

---utförda transporter.

— av riksförsäkringsverket.

---denna lag.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 7 § och 10 kap. 2 § se 1964:156.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 kap.

2 §.

Därest pensionsberättigad under

hel månad är intagen i fångvårdseller

tvångsarbetsanstait eller är häktad

eller eljest är på statens bekostnad

intagen i anstalt eller ock tillfälligt

vistas utom anstalten, må av

hans å månaden belöpande folkpension

ej utgå högre belopp än som för

år räknat motsvarar femton procent

av basbeloppet. Kan den pensionsberättigade

på grund av sitt tillstånd

uppenbarligen icke tillgodogöra sig

nämnda belopp till sin personliga

nytta, må riksförsäkringsverket besluta

om nedsättning av beloppet,

dock till lägst tvåhundra kronor för

Därest pensionsberättigad under

hel månad är intagen i fångvårdsanstalt

eller är häktad eller eljest är

på statens bekostnad intagen i anstalt

eller ock tillfälligt vistas utom

anstalten, må av hans å månaden

belöpande folkpension ej utgå högre

belopp än Konungen bestämmer.

Allmän försäkringskassa-----skall utgivas.

Åtnjuter barn —----— — vid nomadskola.

19 kap.

2 §.

Försäkrad, som--— ---nedan sägs.

Har den-------av tjänstgöringstiden.

Uppgår den försäkrades till statlig

inkomstskatt taxerade inkomst

vid taxering året näst efter det år

sjukförsäkringsavgiften avser till

minst tvåtusenf yralmndra kronor

och har han icke vid sistnämnda års

utgång upphört att vara inskriven hos

allmän försäkringskassa eller fyllt

sextiosju år eller för december månad

samma år åtnjutit ålderspension

eller förtidspension enligt denna lag,

skall sjukförsäkringsavgiften innefatta

avgift avseende den allmänna

försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning.

Vad nu sagts om

Har vid taxering året näst efter

det år sjukförsäkringsavgiften avser

beräknats till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst för den försäkrade

eller, om han taxeras enligt

för gift skattskyldig gällande bestämmelser,

för någon av de samtaxerade,

skall sjukförsäkringsavgiften innefatta

avgift avseende den allmänna

försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning.

Sjukförsäkringsavgiften skall icke

innefatta avgift avseende utgifter för

sjukvårdsersättning, om den försäkrade

vid utgången av det år avgiften

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

(Nuvarande lydelse)

försäkrads taxerade inkomst skall i

fråga om försäkrad, som taxeras entigt

för gift skattskyldig gällande bestämmelser,

avse den sammanlagda

taxerade inkomsten.

Har avgiftspliktig vid taxering till

statlig inkomstskatt erhållit sådant

(Föreslagen lydelse)

avser upphört att vara inskriven hos

allmän försäkringskassa eller fyllt

sextiosju år eller för december månad

samma år åtnjutit ålderspension

eller förtidspension enligt denna lag.

särskilt avdrag för väsentligen nedsatt

skatteförmåga som avses i 9 §

2 mom. andra stycket förordningen

om statlig inkomstskatt, skall vid

tillämpning av tredje stycket med

taxerad inkomst avses vad som återstår,

sedan den taxerade inkomsten

minskats med nämnda avdrag.

Angående skyldighet-----i uppbördsförordningen.

Sjukförsäkringsavgift fastställes-------öretal bortfaller.

Avgifterna enligt-----för månad.

År försäkrad —-----inkomst åtnjutits.

Avgifterna enligt------ —---för år.

Avgift enligt 2 § tredje stycket må

ej överstiga ett belopp motsvarande

summan av tio kronor och en femtedel

av den försäkrades taxerade

inkomst, i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra

kronor. Taxeras

försäkrade enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, må avgiften

för vardera utgå högst med ett

belopp motsvarande summan av fem

kronor och en femtedel av den försäkrades

taxerade inkomst, i vad

denna överstiger ettusentvåhundra

kronor; och skall därvid hälften av

den sammanlagda taxerade inkomsten

anses belöpa på vardera.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla dock

alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 dr 1965

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 oeh 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående

införande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att It och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 angående

införande av lagen om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, i

stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8

kap. 4 § första stycket lagen om allmän

försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel förtidspension

eller änkepension skall för

år räknat utgöra tvåtusenniohundrafemtio

kronor eller, där den försäkrade

är gift och hans make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller äger rätt

till pension enligt 6 kap. 1 § första

stycket nämnda lag samt fall som

nedan i tredje eller fjärde stycket

sägs ej är för handen, tvåtusentvåhnndranittio

kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen

skola för varje mångfald

av tre, varmed pensionspristalet

överstiger etthundra, förhöjas med

ett indextillägg. Varje sådant tillägg

(Föreslagen lydelse)

§.

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, i

stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8

kap. 4 § första stycket lagen om allmän

försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel förtidspension

eller änkepension skall för

år räknat utgöra tretusenetthundra

kronor eller, där den försäkrade är

gift och hans make åtnjuter folkpension

i form av ålderspension eller förtidspension

eller äger rätt till pension

enligt 6 kap. 1 § första stycket nämnda

lag samt fall som nedan i tredje

eller fjärde stycket sägs ej är för handen,

tvåtusenfyrahundrafem kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen

skola för varje mångfald

av tre, varmed pensionspristalet

överstiger etthundra, förhöjas med

ett indextillägg. Varje sådant tillägg

utgör för gift pensionsberättigad som

i Senaste lydelse av 11 § se 1964:157 och av 16 § se 1963:58.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse)

utgör för gift pensionsberättigad som

i första stycket sägs sextio kronor

och för annan pensionsberättigad

sjuttiofem kronor för år; dock skola

indextillägg, vilka motsvara så många

hela mångfalder av tre som pensionspristalet

för juni 1962 överstiger 100,

utgöra för gift pensionsberättigad

fyrtio kronor och för annan pensionsberättigad

femtio kronor för år.

Därest pensionspristalet, efter att hava

stigit med hel mångfald av tre,

åter nedgår, skola indextillägg utgå

efter oförändrade grunder, så länge

pensionspristalet överstiger närmast

lägre hela mångfald av tre.

Åtnjuter den —-----------------1

Åtnj uta makar--------------

16 §.

Bestämmelserna i tredje stycket

punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960

(nr 99) angående ändring i lagen

den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

skola alltjämt äga motsvarande

tillämpning. Dock skall beträffande

änkepension efter man,

som avlidit före den 1 juli 1960, i

stället för 8 § första stycket lagen om

folkpensionering i lagrummets lydelse

före nämnda tidpunkt gälla, att

sådan pension minskas med en

tredjedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga

ettusensjuhundra kronor. Vid tilllämpning

i fall som nu sagts av 13 §

(Föreslagen lydelse)

i första stycket sägs sextiofem kronor

och för annan pensionsberättigad

åttiofem kronor för år; dock skola

indextillägg, vilka motsvara så många

mångfalder av tre som pensionspristalet

136 överstiger 100, utgöra för

gift pensionsberättigad fyrtio kronor

och för annan pensionsberättigad

femtio kronor för år samt indextillhigg,

vilka motsvara så många hela

mångfalder av tre som pensionspristalet

för juni månad 1965 överstiger

136, utgöra för gift pensionsberåttigad

sextio kronor och för annan pensionsberättigad

sjuttiofem kronor för

är. Därest pensionspristalet, efter att

hava stigit med hel mångfald av tre,

åter nedgår, skola indextillägg utgå

efter oförändrade grunder, så länge

pensionspristalet överstiger närmast

lägre hela mångfald av tre.

- nämnda lag.

— allmän försäkring.

Bestämmelserna i tredje stycket

punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960

(nr 99) angående ändring i lagen den

29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

skola alltjämt äga motsvarande

tillämpning. Dock skall beträffande

änkepension efter man,

som avlidit före den 1 juli 1960, i

stället för 8 § första stycket lagen

om folkpensionering i lagrummets

lydelse före nämnda tidpunkt gälla,

att sådan pension minskas med en

tredjedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga

ettusensjuhundra kronor. Vid tilllämpning

i fall som nu sagts av 13 §

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse)

2 mom. sistnämnda lag skall ock

procenttalet 20 utbytas mot 10.

(Föreslagen lydelse)

2 mom. sistnämnda lag skall ock

procenttalet 20 utbytas mot 10 samt

beloppet 20 000 kronor utbytas mot

30 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension

och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat

utgivas med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall

pensionen höjas med belopp motsvarande dels den pensionsförhöjning som

föranledes av ändringen i 11 § första stycket, dels indextillägg som utlöses

efter den 30 juni 1965.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is proposition nr 45 år 19&5

Förslag

till

Lag

om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas som följer.

Försäkring enligt lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassai må meddelas även

för tid efter utgången av juni månad 1965, dock längst till utgången av

juni månad 1970.

Den som vid utgången av juni månad 1965 är försäkrad enligt nämnda lag

skall, om han ej begär annat, utan ny anmälan anses försäkrad även för

tiden därefter.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1960:182 samt av 2, 3 och 5 §§ se 1955:398.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj.ts proposition nr 45 år 1965

11

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutilllägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 25 maj 1962 om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §.

Med årsinkomst------att utgiva.

Vid uppskattning av förmögenhets

avkastning skall denna höjas med tio

procent av det belopp, varmed förmögenheten

må överstiga för den som är

gift femtontusen kronor och för annan

tjugutusen kronor.

Vid uppskattning av förmögenhets

avkastning skall denna höjas med tio

procent av det belopp, varmed förmögenheten

må överstiga för den

som är gift tjugotvåtusenfemhundra

kronor och för annan trettiotusen

kronor.

Värdet av---------- — av Konungen.

Ifråga om-----sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas-----tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av

folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 6—8 §§ lagen den 25 maj 1962 om finansie

ring av folkpensioneringen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an
-

gives.

(Nuvarande lydelse)

Till bestridande av kostnaderna

för folkpensioneringen skola utgå bidrag

i enlighet med vad nedan stadgas.

I övrigt skola kostnaderna bestridas

av statsmedel.

Kommun skall för varje år bidraga

till kostnaderna för folkpensioneringen

med

dels viss andel, motsvarande en

tiondels procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen,

av kostnaderna för följande förmåner,

som under året utbetalats för

inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, nämligen förtidspensioner

jämte barntillägg till

sådana pensioner, änkepensioner i

anledning av dödsfall, som inträffat

före den 1 juli 1960, samt hustrutilllägg,

dock att bidraget icke må överstiga

tre femtedelar av nämnda kostnader

och ej heller ett belopp mot
-

(Föreslagen lydelse)

§.

Till bestridande av kostnaderna

för folkpensioneringen skola utgå

bidrag i enlighet med vad nedan stadgas.

I övrigt skola kostnaderna bestridas

av statsmedel, om annat ej

följer av 6 §.

§.

Kommun skall för varje år bestrida

kostnaden för kommunala bostadstillägg,

vilka under året utbetalats

för pensionsberättigade som

äro mantalsskrivna i kommunen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

svarande en krona för varje skattekrona

i kommunen,

dels ock viss andel, motsvarande

en femtedels procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen,

av kostnaderna för kommunala

bostadstillägg, som under året

utbetalats för pensionsberättigade,

mantalsskrivna inom kommunen,

dock högst fyra femtedelar och lägst

en fjärdedel av sagda kostnader.

7 §.

Vid bestämmandet av antalet skatteören

per invånare i kommunen

skall hänsyn tagas till det antal skattekronor

och skatteören, som enligt

kommunalskattelagen påförts de till

kommunen skattskyldiga i taxeringslängden

för året med däri intill årets

utgång införda ändringar eller gjorda

tillägg, samt till antalet invånare vid

årets utgång.

Riksförsäkringsverket uträknar

varje kommuns kostnad för kommunala

bostadstillägg. Länsstyrelsen

ombesörjer uppbörd av belopp som

kommun skall erlägga.

8 §.

Varje kommuns bidrag uträknas Belopp som kommun skall erlägga

av riksförsäkringsverket. för visst år avräknas mot det för
skott

på kommunalskatt, som kommunen

närmast följande år äger

uppbära enligt 72 § kommunallagen

den 18 december 1953 (nr 753) eller,

i fråga om Stockholms stad, enligt

76 § kommunallagen för Stockholm

den 1 mars 1957 (nr 50), med en

sjättedel vid varje utbetalningstillfälle.

Avräkning i januari och mars

månader må dock ske med belopp

som riksförsäkringsverket bestämmer

på grund av en preliminär beräkning.

Om belopp, som avräknats

i januari eller mars månad, icke

motsvarar en sjättedel av statsver
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

hets fordran hos kommunen, skall

härav betingad jämkning ske av det

belopp som avräknas i maj månad.

Riksförsäkringsverket lämnar riksrevisionsverket,

länsstyrelserna och

kommunerna uppgift om belopp som

skola avräknas.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1965. Äldre

bestämmelser gälla dock alltjämt i fråga om kommuns bidrag till kostnader

för folkpensionsförmåner, som utbetalats dessförinnan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:Is proposition nr 45 år 1965

15

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skan erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2

4 mom. Den som är pliktig erlägga

i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift

och som taxerats enligt lör gift

skattskyldig gällande bestämmelser

skall, om för den andra maken ej

beräknats någon till statlig inkomstskatt

taxerad inkomst och makarna

blivit för inkomståret mantalsskrivna

såsom tillhörande samma hushåll,

påföras jämväl den andra makens

sjukförsäkringsavgift för inkomståret

och skall den sistnämnda

maken vara fri från betalningsskyldighet

för avgiften.

(Föreslagen lydelse)

4 mom. Den som är pliktig erlägga

i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift

och som taxerats enligt för

gift skattskyldig gällande bestämmelser

skall, om för den andra maken

ej beräknats någon till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst

och makarna blivit för inkomståret

mantalsskrivna såsom tillhörande

samma hushåll, påföras jämväl den

andra makens sjukförsäkringsavgift

för inkomståret och skall den sistnämnda

maken vara fri från betalningsskyldighet

för avgiften.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser

gälla dock alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.

Senaste lydelse av 2 § 4 mom. se 1954:340.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ktingl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 februari

1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om ändring i lagstiftningen

om allmän försäkring m. m. samt anför.

I prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits standardhöjning av folkpensionerna

fr. o. m. den 1 juli 1965. Den föreslagna höjningen föranleder ändring

i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän

försäkring. Även vissa andra ändringar i lagstiftningen om allmän

försäkring bör vidtas.

Vidare påkallas ställningstagande till frågan om försäkring efter den

30 juni 1965 enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

De s. k. socialförsäkringsbolagens rätt att efter utgången av år 1965 meddela

försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

bör även tas upp till ny prövning.

Socialförsäkringsbolagen

Frågans bakgrund m. m.

Försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

(omtryckt 1962:408) sker i riksförsäkringsverket och för ändamålet

bildade ömsesidiga försäkringsbolag, vanligen kallade socialförsäkringsbolag.

På förslag i prop. 1961: 45 tog riksdagen ställning till frågan om en enhetlig

administration av sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen.

I samma proposition föreslogs, att riksdagen skulle fatta principiellt beslut

om att socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1965 skulle få

meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Riksdagen biföll

förslaget och uttalade, att socialförsäkringsbolagen och dess personal genom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds proposition nr 45 år 1965

beslutet i god tid erhöll varsel om de förestående förändringarna och hade

möjlighet att planlägga avvecklingen av rörelsen (L2U 1961: 45, rskr 294).

Sedermera tillkallades yrkesskadeutredningen för att göra en översyn av

lagstiftningen om yrkesskador. I direktiven för utredningen framhölls

bl. a. — i anslutning till en erinran om riksdagens nyss nämnda principbeslut

— att utredningen hade att granska de olika problem som avvecklingen

av socialförsäkringsbolagens verksamhet ger upphov till.

Yrkesskadeutredningen har avlämnat en promemoria angående avvecklingen

av socialförsäkringsbolagens verksamhet, över promemorian har, efter

remiss, yttranden avgivits av riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen

och Socialförsäkringsbolagens förening.

Yrkesskadeutredningen

I promemorian erinrar yrkesskadeutredningen om principbeslutet att socialförsäkringsbolagen

inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter utgången

av år 1965 och upplyser, att utredningen inte ser sig i stånd att

framlägga förslag till ny yrkesskadelagstiflning i sådan tid att frågan kan

underställas 1965 års riksdag. Den nuvarande lagen om yrkesskadeförsäkring

måste alltså gälla även under år 1966. I denna situation har utredningen

ansett sig böra i särskild ordning redovisa resultatet av sina överväganden

beträffande bolagen.

Utredningen framhåller, att socialförsäkringsbolagens rätt att bedriva försäkringsrörelse

enligt 1 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse

är beroende av koncession. Koncession beviljas av Kungl. Maj :t tills

vidare eller för bestämd tid och förutsätter att bolagsordningen blivit stadfäst

av Kungl. Maj :t. De nuvarande socialförsäkringsbolagen som är nio till

antalet fick sina bolagsordningar stadfästa och erhöll koncession år 1950.

Koncessionerna är beviljade tills vidare. Bolagen står under tillsyn av försäkringsinspektionen

som är registreringsmyndighet.

Vidare anför utredningen, att bolagen har olika struktur och att deras

verksamhet är av skiftande beskaffenhet. Vissa av bolagen är inriktade på

särskilda verksamhetsområden, medan andra har en mera allmän inriktning.

Delägare i bolagen är försäkringstagarna, dvs. de arbetsgivare som

tecknat försäkring i bolagen. Antalet delägare utgjorde år 1962 sammanlagt

omkring 65 000. Största antalet delägare i ett bolag utgjorde omkring

35 000 och minsta antalet knappt 100. Bolagens tillgångar — sammanlagt

omkring 540 milj. kr. — varierade från omkring 225 milj. kr. till omkring

4,5 milj. kr. Antalet förvaltade livräntor utgjorde sammanlagt omkring

27 500, varav högsta antalet i ett bolag drygt 12 000 och lägsta antalet

knappt 200. Bolagen har sammanlagt omkring 160 anställda.

En jämförelse mellan yrkesskadeförsäkringen i riksförsäkringsverket

och i bolagen visar, att verket år 1960 hade omkring 290 000 försäkringstagarc,

under det att bolagen år 1962 hade omkring 65 000. Verkets årliga

2- Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 45

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

premieintäkter uppgick till omkring 37 milj. kr. medan motsvarande siffra

för bolagen var omkring 54 milj. kr. Det årliga antalet yrkesskadefall, som

inte reglerats eller inte slutreglerats av allmän försäkringskassa och som

alltså reglerades av yrkesskadeinrättningarna, utgjorde för verkets del

9 200 och för bolagen 7 500. Antalet av verket förvaltade livräntor var omkring

36 000, medan bolagens samlade livräntebestånd utgjorde omkring

27 500.

Eftersom den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagen inte kan avlösas

av en ny lagstiftning vid utgången av år 1965 har enligt utredningens mening

grunden för 1961 års principbeslut undanröjts såvitt avser den tidpunkt

då bolagens verksamhet skall upphöra. Det synes inte lämpligt att i

slutskedet av den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagens giltighetstid vidta

någon ändring i administrationen. Utredningen utgår därför från att

socialförsäkringsbolagen liksom hittills bedriver sin verksamhet under år

1966.

Avvecklingen av socialförsäkringsbolagens verksamhet medför vissa problem

av administrativ och försäkringsrättslig natur. Enligt vedertagna principer

torde en ny lagstiftning om yrkesskador bli tillämplig på skador, som

inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmelserna

får behålla sin giltighet för skador som inträffat dessförinnan. Härav

följer, att bolagen, som inte skall delta i administrationen av den nya

yrkesskadeförsäkringen, kommer att sakna försäkringstagare. Kvar står

problemet om förvaltningen av de yrkesskadefall, som hänför sig till tiden

före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Enligt utredningens mening

är det föga rationellt att ett flertal bolag under en längre tid bibehåller förvaltningen

av ett krympande bestånd av ersättningsfall. Utredningen erinrar

vidare om att löpande skadeersättningar, som beräknats enligt äldre

ersättningsbestämmelser, under utvecklingens gång framstått såsom otillräckliga.

De har därför enligt statsmakternas beslut förbättrats. Kostnaderna

för förbättringen åvilar nu de arbetsgivare, som har att erlägga yrkesskadeförsäkringsavgifter

för det år de kompletterande ersättningarna

utgått. Socialförsäkringsbolagen redovisar härför uttagna medel till riksförsäkringsverkets

omregleringsfond. När bolagen förlorar sina försäkringstagare

och inte kan ta ut några försäkringsavgifter, måste de på bolagens

försäkringsbestånd belöpande omregleringsmedlen tas ut i annan ordning.

Utredningen finner det ur administrativ synpunkt angeläget att såväl beräkningen

och uppbörden av dessa medel som utbetalningen av ersättningarna

förenhetligas.

På anförda skäl har utredningen kommit till den uppfattningen att administrationen

av de yrkesskador, som inträffat före den nya lagstiftningens

ikraftträdande, bör samlas på en hand. Avvecklingen av bolagens verksamhet

bör enligt utredningens mening lösas så att bolagens försäkringsbestånd

överförs på riksförsäkringsverket, överförandet förutsätter, såsom framgår

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Knngl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

av det följande, att en uppgörelse därom träffas mellan verket och vederbörande

bolag. En sådan uppgörelse kräver ingående beräkningar av olika

slag, avseende bl. a. uppskattningen av de förpliktelser som åläggs verket.

Därvid synes det angeläget att bolagen så långt möjligt får skadereserven

för icke slutreglerade skadefall avvecklad, innan försäkringsbeståndet överförs

till riksförsäkringsverket. Praktiska skäl talar för att överförandet inte

sker på en gång utan under en viss övergångstid. Utredningen har stannat

för en övergångstid av högst fem år och föreslår — under förutsättning att

ny yrkesskadelagstiftning träder i kraft den 1 januari 1967 — att bolagens

försäkringsbestånd före den 1 januari 1972 skall ha överförts på riksförsäkringsverket.

Utredningen tillägger att den därmed inte tagit ställning

till frågan hur administrationen av de äldre livräntorna på längre sikt bör

lösas. Detta spörsmål får prövas i ett senare sammanhang.

Beträffande ordningen för riksförsäkringsverkets övertagande av socialförsäkringsbolagens

försäkringsbestånd finns bestämmelser i 54 § yrkesskadeförsäkringslagen.

För övertagandet fordras Kungl. Maj.ts medgivande.

I fråga om sättet för transaktionens genomförande hänvisar paragiafen

till bl. a. 295 § lagen om försäkringsrörelse.

Enligt utredningens uppfattning bör socialförsäkringsbolagens försäkringsbestånd

kunna överföras på riksförsäkringsverket i samförståndets

tecken och i första hand grundas på överenskommelser mellan vederbörande

parter. Utredningen anser, att förutsättningarna härför är goda. Avvecklingsarbetet

bör påbörjas utan tidsutdräkt. För både bolagen och verket

torde det vara av intresse, att en plan för avvecklingsarbetet upprättas senast

vid avvecklingsperiodens början, överförandet bör i princip ske i den

ordning, varom stadgas i 295 § lagen om försäkringsrörelse.

Reglerna i nämnda paragraf förutsätter ett i viss ordning träffat avtal

mellan två försäkringsinrättningar om att den ena skall överta den andras

försäkringsbestånd. Förfarandet härefter är relativt omständligt. Avtalet

skall registreras och ansökan om tillstånd till verkställighet skall inges till

försäkringsinspektionen. Vidare skall ett kungörelseförfarande äga rum.

Först härefter kan inspektionen ge sitt tillstånd till avtalets verkställande.

Beslutet härom skall ofördröjligen registreras. När så skett är den överlåtande

inrättningen fritagen från sina förpliktelser på grund av det överlåtna

försäkringsbeståndet, vilka i stället åvilar den övertagande inrättningen.

En försäkringsinrättning som på detta sätt överlåtit hela sitt försäkringsbestånd

är helt avkopplad från tillämpningen av yrkesskadeförsäkringslagen

och skall träda i likvidation.

Utredningen framhåller att den nu återgivna ordningen för överförande

av en försäkringsinrättnings försäkringsbestånd på en annan bär komma

till användning också i förevarande fall. Med hänsyn till att överlåtelsen

framtvingas av statsmakternas beslut, är dock enligt utredningens mening

en viss särreglering lämplig och erforderlig.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1965

Utredningen anser att, om riksförsäkringsverket och socialförsäkringsbolagen

enats om villkoren för överlåtelsen, avtalet därom bör äga giltighet

och kunna verkställas utan medgivande av Kungl. Maj:t eller försäkringsinspektionen.

Avtalet måste dock registreras och registreringen bör ha

samma verkan som en registrering enligt 295 § lagen om försäkringsrörelse

av försäkringsinspektionens beslut om tillstånd till avtalets verkställande.

När utredningen förordar att ett överlåtelseavtal bör kunna träda i tilllämpning

utan försäkringsinspektionens medgivande innebär detta inte att

utredningen anser att inspektionen bör fungera uteslutande såsom en registreringsmyndighet.

Inspektionen är allmän tillsynsmyndighet på detta

område och avvecklingen synes böra ske under inspektionens överinseende.

Vissa allmänna riktlinjer för övertagandena bör lämpligen dras upp av

riksförsäkringsverket och bolagen, exempelvis genom en nämnd med representanter

föi båda parter. Därvid bör utrymme finnas för medverkan från

försäkringsinspektionens sida, så att övertagandena kan gå smidigt.

Beträffande normerna för övertagandet vill utredningen helt allmänt uttala,

att det synes naturligt att basera beräkningen av livräntebeståndets

värde på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande försäkringstekniska

grunderna. Värderingen av de för livräntereserven överlämnade

säkerhetshandlingarna bör ske med utgångspunkt från att dessa skall

ge en effektiv avkastning av samma storlek som förutsätts i ränteantagandet

i de tillämpade grunderna. Vidare bör beaktas att bolagens förpliktelser

på grund av försäkringsrörelsen inte är uppfyllda genom att betalningsskyldigheten

för dittills kända fall överförs på verket. Hänsyn måste också tas

till s. k. okända — ej anmälda — fall, som kan dyka upp långt fram i tiden.

Även om utredningen utgår från att överlåtelseavtal skall komma till

stånd mellan parterna måste en metod tillskapas för lösning av eventuellt

uppkommande meningsskiljaktigheter. Utredningen anser att dessa bör

lösas genom ett skiljemannaförfarande, enligt vilket verket och vederbörande

bolag utser två skiljemän var medan den femte skiljemannen utses

av forsäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få samma verkan

som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.

Utredningen erinrar vidare om att Kungl. Maj :t kan dra in koncessionen,

om något bolag i motsats till vad utredningen förutsätter — inte lojalt

skulle medverka till den förestående avvecklingen.

Slutligen framhåller utredningen, att det kan vara tveksamt vilka som

under övergångstiden skall betraktas såsom delägare i bolagen. Med hänsyn

till fördelningen av eventuellt förekommande överskott vid likvidationen,

bor därför fastslås att den, som är delägare i ett socialförsäkringsbolag

vid den tidpunkt då bolagen upphör att meddela yrkesskadeförsäkring,

skall anses som delägare i bolaget jämväl för tiden därefter så länge

bolaget består.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1965

21

Remissyttranden

Remissorganen ansluter sig i allt väsentligt till vad utredningen för - ordat.

Med anledning av utredningens uttalande rörande de grunder, enligt vilka

livräntebeståndets värde skall beräknas, yttrar riksförsäkringsverket,

att det i och för sig synes naturligt att basera beräkningen på de för bolagen

vid tidpunkten för överlåtelsen gällande grunderna. För bolagen infördes

nya grunder fr. o. m. år 1960, vilka i fråga om beräkning av premiereserv

dock inte fick omedelbar giltighet i full utsträckning. Med hänsyn härtill

och till den risk som kan ligga i att gällande grunder beträffande t. ex.

ränte- och dödlighetsantaganden inte är väl anpassade till vad som är skäligt

vid den framtida tidpunkt, då överlåtelsen äger rum, bör enligt verkets

mening även i denna del normerna för överlåtelsen kunna bli föremål för

förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna ordningen.

Försäkringsinspektionen är av samma mening, medan Socialförsäkringsbolagens

förening delar den uppfattning som utredningen gett uttryck åt.

Föreningen framför vidare önskemål om att samtliga bolag skall få möjlighet

att förvalta sina livräntebestånd under en avvecklingsperiod av minst

fyra år efter det att bolagen upphört att vara försäkringsgivare.

Departementschefen

Yrkesskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och nio av

arbetsgivare för ändamålet bildade ömsesidiga s. k. socialförsäkringsbolag.

Vid 1961 års riksdag tog statsmakterna ställning till de organisatoriska

frågorna för sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. I avvaktan

på en utredning om yrkesskadeförsäkringens närmare utformning begränsades

ställningstagandet i fråga om denna försäkringsgrens administration

till ett principbeslut, som innebar att socialförsäkringsbolagen efter utgången

av år 1965 inte skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Översynen av yrkesskadeförsäkringen har anförtrotts yrkesskadeutredningen,

som också har att behandla problemen i samband med avvecklingen

av socialförsäkringsbolagens verksamhet. Utredningen har anmält

att den inte kan lägga fram förslag om en reviderad yrkesskadelagstiftning

i sådan tid att den nuvarande lagen kan avlösas av en ny vid utgången

av år 1965. Fn ny lag kan enligt vad utredningen uppger träda i kraft tidigast

den 1 januari 1967. På grund härav utgår utredningen från att tidpunkten

för bolagens avveckling skall framflyttas, så att bolagen får meddela

försäkring enligt den nuvarande yrkcsskadeförsäkringslagen under

dess giltighetstid.

I likhet med yrkesskadeutredningen och remissorganen anser jag det

inte lämpligt att vidta någon ändring i försäkringens administration innan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

en ny yrkesskadelagstiftning kan träda i kraft. Tidpunkten för genomförandet

av 1961 års principbeslut bör därför framflyttas. Jag bedömer att

den nya lagstiftningen kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1968. Med

hänsyn härtill förordar jag sådan ändring av nämnda principbeslut att

socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1967 skall äga meddela

försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Ln ny yrkesskadelagstiftning torde bli tillämplig endast på skador, som

inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmelserna

i princip får gälla för skador som inträffat dessförinnan. Jag är ense

med utredningen om att detta äldre försäkringsbestånd till den del det

förvaltas av socialförsäkringsbolagen successivt bör överföras på riksförsäkringsverket

under en övergångstid av högst fem år efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande. I anslutning till vad Socialförsäkringsbolagens

förening anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att, om bolagen på

sätt utredningen förutsatt medverkar till rörelsens avveckling, möjlighet

bör finnas att i väsentlig mån tillgodose föreningens önskemål om att avvecklingsperioden

för de olika bolagen inte blir alltför kort. Att fastslå en

generell minimitid på fyra år finner jag inte lämpligt.

Yrkesskadeförsäkringslagen och lagen om försäkringsrörelse innehåller

vissa bestämmelser om ordningen för överförande av socialförsäkringsbolagens

verksamhet på riksförsäkringsverket. I princip bör dessa bestämmelser

komma till användning, men med hänsyn till de särskilda förhållandena i

samband med socialförsäkringsbolagens avveckling torde som utredningen

föreslagit en viss särreglering vara lämplig och erforderlig. Utredningen

förordar i huvudsak följande principer för avvecklingen.

överförandet av bolagens försäkringsbestånd på riksförsäkringsverket

bör i första hand grundas på överenskommelser mellan parterna. En plan

för avvecklingsarbetet bör upprättas senast vid avvecklingsperiodens början.

Sedan i ett visst fall verket och bolaget träffat avtal om villkoren för

överlåtelsen, bör avtalet äga giltighet och kunna verkställas utan att Kungl.

Maj :ts eller försäkringsinspektionens medgivande inhämtas. Avtalet bör

registreras av försäkringsinspektionen och avvecklingen bör ske under inspektionens

överinseende. Med registreringen skall det överlåtande bolaget

vara fritaget från förpliktelser för det överlåtna försäkringsbeståndet. Vissa

allmänna normer för övertagandet bör utarbetas av en nämnd med representanter

för riksförsäkringsverket och bolagen och under medverkan från

inspektionens sida. Beräkningen av livräntebeståndets värde vid överlåtelse

bör baseras på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande

grunderna.

Skulle överlåtelseavtal inte kunna komma till stånd, bör ineningsskiljaktigheterna

lösas genom ett skiljemannaförfarande, varvid riksförsäkringsverket

och vederbörande bolag utser två skiljemän var och en femte skilje
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

man utses av försäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få

samma verkan som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.

Den som är delägare i ett socialförsäkringsbolag vid den tidpunkt da bolagen

upphört att vara försäkringsgivare bör anses som delägare aven för

tiden därefter så länge bolaget består.

De av utredningen förordade riktlinjerna för avveckling av socialforsakringsbolagens

verksamhet har praktiskt taget helt godtagits av remissorganen.

Riksförsäkringsverket och försäkringsinspektionen anför dock, att

även normerna för beräkningen av livräntebeståndets värde bör kunna bil

föremål för förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna

ordningen. .

För att socialförsäkringsbolagen redan nu skall kunna förbereda sig pa

avvecklingen bör statsmakterna ta ställning till principerna för denna. Jag

anser, att yrkesskadeutredningens förslag är väl ägnat att läggas till grund

för avvecklingen av bolagens verksamhet. Rörande beräkningen av livräntebeståndets

värde ansluter jag mig dock till den av de båda ämbetsverken

hävdade uppfattningen. Med denna modifikation biträder jag utredningens

förslag. Jag föreslår, att riksdagen får tillfälle att yttra sig om de

av mig förordade huvudgrunderna för avveckling av bolagens verksamhet.

Förslag till erforderliga lagregler i ämnet ämnar jag lägga fram i samband

med förslag till ny lagstiftning om yrkesskador.

Folkpensioneringen

Standardhöjning av folkpensioner

Departementschefen

1 prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna

fr. o. m. den 1 juli 1965 med 150 kr. för en ensam pensionär

och 115 kr. för var och en av två pensionsberättigade makar. Med nuvarande

antal indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp därefter bli för

en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade makar tillsammans

6 250 kr. Motsvarande höjningar inträder beträffande förtidspension

och änkepension. De angivna höjningarna avser hel pension. Om

exempelvis en ensam förtidspensionär åtnjuter en tredjedel av hel förtidspension,

blir alltså standardhöjningen för hans del 50 kr. For den som tagit

ut ålderspension före 67 års ålder och med hänsyn härtill har reducerad

pension blir höjningen i motsvarande mån reducerad.

Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § forsta

stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän

försäkring (ändrad 1963: 58 och 1964: 157) angivna pensionsbeloppen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till 158 mil i kr för

budgetåret 1965/66.

Indextilläggens storlek

Departementschefen

I lagen om allmän försäkring är folkpensionsbeloppen uttrvekta i procent

av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter ändringar i det allmänna

prisläget. Av tekniska skäl har dock folkpensionernas anknytning

till basbeloppet hittills kunnat genomföras endast i fråga om barnpensioner,

barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Folkpensioneringens

huvudförmåner ålderspension, förtidspension och änkepension

indexregleras i stället på samma sätt som i den före 1963 gällande folkpensioneringslagen

genom anknytning till pensionspristalet.

Pensionspristalet anger förhållandet mellan prisläget varje månad och

prisläget i december 1951 och gäller för tredje månaden efter den som beräkningen

avser. Folkpensionens grundbelopp ökas med ett indextillägg för

varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100. Det senast

fastställda pensionspristalet är 150 och antalet indextillägg 16. Storleken av

varje indextillägg som utlösts före den 1 juli 1962 är 50 kr. för ensam pensionar

och 40 kr. för vardera av två pensionsberättigade makar. De tillägg

som utlösts därefter utgör 75 kr. för en ensam pensionär och 60 kr. för vardera

av två makar. Av nu utgående 16 indextillägg har tolv utlösts före och

lyra efter den 1 juli 1962.

För att folkpensionärerna skall få full kompensation för kommande prishöjningar

— bl. a. de som föranleds av omsättningsskattens höjning — bör

indextilläggen höjas. Jag förordar, att indextillägg som utlöses efter juni

månad 1965 skall utgöra 85 kr. för ensam pensionär och 65 kr. för vardera

av två pensionsberättigade makar.

Den föreslagna förbättringen av indextilläggen kräver ändring i 11 §

andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring.

Den merkostnad för varje efter juni månad 1965 tillkommande indextdlagg,

som förbättringen medför, kan uppskattas till 10 milj. kr. för år

räknat.

Samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringe n

Gällande bestämmelser

Lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (ändrad 1964: 146

och 156) innehåller i 17 kap. 2 § bestämmelser om samordning mellan pension

och yrkesskadeersättning. Folkpension och tilläggspension i form av

förtidspension eller ålderspension minskas med Vi av yrkesskadeersättning

1 form av sjukpenning jämte barntillägg eller livränta såsom skadad. Vidare

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

minskas folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension

ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barnpension med SU

av efterlevandelivränta som tillkommer den pensionsberättigade från yrkesskadeförsäkringen.

Minskningen görs i första hand på tilläggspension,

om sådan finns. Folkpensionen får inte minskas mera än att den utgår, i

form av förtidspension eller barnpension med minst ‘A, i form av änkepension

med minst >/j samt i form av ålderspension med minst s/4 av belopp

som eljest skolat utgå.

Före ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring fanns inga bestämmelser

om samordning mellan ålderspension och yrkesskadeersättning i den

formen att avdrag gjordes på pensionsbeloppen. Förtidspensionens föregångare

invalidpensionen var inkomstprövad och yrkesskadeersättning

kunde därför reducera pensionsbeloppen. På grund av att visst belopp enligt

inkomstprövningsreglerna var avdragsfritt kunde dock viss yrkesskadeersättning

utgå jämsides med pensionen utan att denna reducerades. Ett förhållandevis

stort antal pensionärer med yrkesskadelivränta hade vid ikraftträdandet

den 1 januari 1963 av lagen om allmän försäkring större folkpension

än vad som skulle utgå med tillämpning av samordningsreglerna i 17 kap.

2 §. Bl. a. med hänsyn härtill stadgas i 18 § andra stycket lagen angående

införande av lagen om allmän försäkring, att de nya bestämmelserna inte

får föranleda sänkning av folkpensionsbeloppet för den som vid utgången av

år 1962 åtnjöt folkpension, som ersatts av förmån enligt lagen om allmän

försäkring, ökningar av folkpensionen efter december 1962 — i form av

standardhöjningar och indextillägg — påverkas däremot av samordningsbestämmelserna

i lagen om allmän försäkring. Detta innebär att en livräntetagare,

som har kvar sitt folkpensionsbelopp från december 1962, i princip

inte får del av pensionshöjningar förrän den allmänna folkpensionsnivån

nått sådan höjd att det enligt samordningsreglerna reducerade pensionsbeloppet

motsvarar livräntetagarens pension vid utgången av år 1962. Riksdagen

beslöt emellertid år 1964 att standardhöjningen av folkpensionerna

fr. o. in. den 1 juli 1964 skulle — utan hinder av bestämmelserna i 17 kap.

2 § — tillkomma de pensionärer, vilkas pension utgår med tillämpning av

18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring.

En regel härom inflöt i övergångsbestämmelserna till lagen den 21 maj 1964

(nr 157) om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr

382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Departementschef en

Den nuvarande samordningen mellan den allmänna pensioneringen och

yrkesskadeförsäkringen är avsedd som ett provisorium i avbidan på en

definitiv lösning av yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringen.

Denna fråga utreds av yrkesskadeutredningen. Dess förslag till ny

lagstiftning om yrkesskador kan beräknas bli framlagt i sådan tid att de nya

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

leglerna kan träda i kraft den 1 januari 1968. Även om det inför en förestående

ny lagstiftning om yrkesskador bör undvikas att ändra samordningsreglerna,

bör årets standardhöjning på samma sätt som fjolårets tillkomma

de ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms med tilllämpning

av 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän

försäkring. Enligt min mening talar skäl för att också de indextillägg,

som utlöses efter juni månad 1965, för de nämnda pensionstagarna undantas

från tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Jag förordar att

så sker genom en övergångsbestämmelse till den tidigare förordade ändringen

av lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. Det innebär

alltså att de berörda pensionärerna får del av standardhöjningen och

de indextillägg som utlöses efter den 30 juni i år.

Kostnaderna för de föreslagna uppmjukningarna av samordningsbestämmclserna

vad avser standardhöjningen kan beräknas till 2,7 milj. kr. per år.

Årskostnaden för varje indextillägg som tillkommer efter den 30 juni 1965

kan på grund av förslaget beräknas öka med 1,7 milj. kr.

Inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 4 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension (ändrad 1963:57) minskas hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg med Vs av den pensionsberättigades årsinkomst i

vad den överstiger för gift 1 200 kr. och för annan 1 700 kr. samt med */s av

årsinkomsten i vad den överstiger för gift 1 700 kr. och för annan 2 400 kr.

Om någon har rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg,

minskas först bostadstillägget och därefter hustrutillägget.

Enligt 5 § samma lag avses med årsinkomst den inkomst, för år räknat,

som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste framtiden.

Härvid skall värdet av naturaförmån uppskattas efter regler, som fastställs

av Kungl. Maj :t. ^ idare innehåller paragrafen bestämmelser om s. k. skärpning

av den eljest beräknade inkomsten vid förmögenhet av viss storlek.

Enligt skärpnings regeln skall vid uppskattning av förmögenhets avkastning

denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för

gift 15 000 kr. och för annan 20 000 kr.

Årsinkomsten för envar av makar skall beräknas utgöra hälften av deras

sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet skall för var och en

beräknas utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet.

Änkepension i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960 minskas enligt

16 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring med Vs av den

pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger 1 700 kr. För inkomstprövningen

gäller i övrigt samma regler som beträffande kommunalt bostads
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

tillägg till ensam pensionär. Om änkan har rätt till såväl änkepension som

kommunalt bostadstillägg, minskas först bostadstillägget och därefter änkepensionen.

Kungl. Maj :t har i en kungörelse den 14 september 1962 t nr 519) angående

uppskattning av värdet av naturaförmåner vid tillämpning av lagen om

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, m. in. föreskrivit

att, om inte särskilda skäl föranleder till annat, värdet av bostadsförmån

eller annan naturaförmån skall uppskattas enligt de grunder som i sådant

hänseende tillämpas vid taxering till statlig inkomstskatt. Enligt beskattningsbestämmelserna

gäller som en huvudregel att värdet av bostadsförmån

beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller — i saknad av tillfälle

till sådan jämförelse — efter annan grund som finnes lämplig. Inkomst

av en- eller tvåfamilj sfastighet skall emellertid värderas enligt en schablonmetod,

som innebär att inkomsten beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet

samt att avdrag från nämnda inkomst inte medges för andra utgifter än

ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital och tomträttsavgäld. Härtill

kommer ett extra avdrag med 200 kr. för fysisk person som är mantalsskriven

på fastigheten.

Riksförsäkringsverket

På uppdrag av Kungl. Maj :t har riksförsäkringsverket undersökt om den

höjning av taxeringsvärdena på fastigheter, som blir en följd av den pågående

allmänna fastighetstaxeringen, motiverar jämkning i reglerna om

inkomstprövning av folkpensionsförmåner.

Riksförsäkringsverket erinrar om att den s. k. skärpningsregeln medför

att årsinkomsten för dem som innehar förmögenhet kan komma att beräknas

till avsevärt högre belopp än vad inkomstprövningsreglerna eljest ger anledning

till. Verket upplyser, att värdet av fastighet vid förmögenhetsuppskattningen

regelmässigt anses överensstämma med taxeringsvärdet. En

höjning av taxeringsvärdena skulle alltså komma att inte obetydligt påverka

fastighetsägares möjligheter att erhålla inkomstprövade pensionsförmåner,

om inte särskilda åtgärder vidtas.

Verket anser att någon ändring av reglerna om den avdragsfria inkomsten

eller avdragsfaktorn — Vs resp. Vs av inkomst över vissa belopp — mte

bör komma i fråga. I stället bör en uppmjukning av skärpningsregeln övervägas.

Verket erinrar om att skärpningsprocenten fr. o. m. den 1 januan

1963 sänkts från 20 till 10. Som motivering för sänkningen anfördes att

skärpningsprocenten 20 otvivelaktigt verkade hårt, något som särskilt framträdde

om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter skulle komma att hojas

mera avsevärt. En ytterligare sänkning av skärpningsprocenten är enligt

verkets mening en så genomgripande åtgärd att den inte bor övervägas i detta

sammanhang.

Riksförsäkringsverket diskuterar i fortsättningen möjligheten att elimi
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

nera verkningarna av höjda taxeringsvärden genom en höjning av de gränsbelopp,

där verkningarna av skärpningsregeln inträder, f. n. 30 000 kr. för

makar och 20 000 kr. för ensam pensionär. Riksförsäkringsverket utgår

från de riktlinjer för fastighetstaxeringen, som dragits upp vid ett möte i maj

1964 med landskamrerarna och som rekommenderar en höjning av taxeringsvärdena

på jordbruksfastigheter och tvåfamiljsvillor med i genomsnitt

25 % för hela riket. För enfamiljsvillor rekommenderas en höjning av taxeringsvärdena

med i genomsnitt 40 %. Taxeringshöjningarna kommer dock

att variera betydligt såväl mellan olika län som inom länen.

Verkningarna av en 25-procentig höjning av taxeringsvärdena skulle

enligt riksförsäkringsverkets bedömning vid mindre förmögenheter elimineras

genom att de skärpningsfria beloppen höjs med omkring 50 %. Verket

erinrar vidare om att en ensam pensionär, vars enda inkomst utgörs av förmögenhetsavkastning

på 4 %, enligt nu gällande regler kan ha en förmögenhet

på ungefär 26 400 kr. utan att något avdrag sker på inkomstprövade

pensionsförmåner. Efter en 50-procentig höjning av de skärpningsfria beloppen

stiger det förmögenhetsbelopp som den pensionsberättigade kan ha utan

att avdrag sker till 33 500 kr. För makar stiger motsvarande förmögenhetsvärde

från 38 500 kr. till 49 200 kr.

Effekten av en 50-procentig höjning av de skärpningsfria beloppen kommer,

fortsätter verket, att variera med taxeringsvärdestegringarna i olika fall

och de olika regler för avkastningens beräkning som tillämpas. Riksförsäkringsverket

har undersökt de sammantagna verkningarna av en 25-procentig

höjning av taxeringsvärdena och en 50-procentig höjning av de skärpningsfria

beloppen i olika fall. Av undersökningen framgår bl. a. att en ensam

pensionär, som äger en till 35 000 kr. taxerad en- eller tvåfamilj sfastighet och

vars enda inkomst utgörs av den beräknade fastighetsavkastningen, enligt

gähande regler får sina inkomstprövade pensionsförmåner minskade med

157 kr. Efter angivna ändringar av taxeringsvärde och skärpningsfritt belopp

skulle minskningen av pensionsförmånerna bli 117 kr. Utgör fastighetens

nuvarande taxeringsvärde resp. 40 000, 45 000, 50 000 och 55 000 kr., uppgår

minskningen enligt gällande regler till resp. 500, 913, 1 333 och 1 747 kr.,

medan den efter nyss angivna ändringar skulle bli resp. 500, 1 000, 1 500 och

2 000 kr. kor makar, som båda har inkomstprövade förmåner, skulle en 25- procentig höjning av taxeringsvärdena och en 50-procentig höjning av de

skärpningsfria beloppen medföra, att avdraget på de inkomstprövade förmånerna

blir lägre eller lika stort som för närvarande upp till ett nuvarande

taxeringsvärde på fastigheten av 60 000 kr., medan avdraget vid högre taxeringsvärden

skulle stiga något jämfört med nu gällande regler. Vid beräkningarna

har förutsatts att pensionären inte har annan förmögenhet än

fastigheten samt att denna är skuldfri. Vidare har antagits att den nuvarande

2,5-procentregeln för inkomstberäkningen ändras så att procentsatsen sänks

till 2. Slutligen har beaktats det särskilda avdraget på 200 kr.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

Riksförsäkringsverket framhåller, att undersökningarna ger vid handen

att effekten av en höjning av de skärpningsfria beloppen med 50 % skulle

bli störst vid lägre förmögenhetsvärden och relativt långsamt avta vid stigande

värden. Detta hör enligt verkets uppfattning godtas särskilt med hänsyn

till att folkpensionärer med större förmögenhet fick en kraftig reducering av

avdraget på inkomstprövade pensionsförmåner genom den fr. o. in. år 1963

företagna sänkningen av skärpningsprocenten från 20 till 10.

Riksförsäkringsverket föreslår alltså att de skärpningsfria beloppen höjs

från sammanlagt 30 000 kr. till 45 000 kr. för makar och från 20 000 kr. till

30 000 kr. för ensam pensionär. Åtgärden bör enligt verkets mening vara

generell och alltså gälla också för folkpensionärer med förmögenhetstillgångar

i form av exempelvis banktillgodohavanden och andra fordringai. I

den mån tillgångarna är av sådan storlek att de enligt gällande regler föranleder

avdrag på inkomstprövad pensionsförmån, kommer åtgärden för dessa

pensionärer att medföra en omedelbar rätt att efter ansökan erhålla förhöjning

av utgående förmån. Vissa pensionstagare som nu på grund av förmögenhetens

storlek är helt uteslutna från rätt till inkomstprövad förmån kommer

att efter ansökan kunna erhålla sådan.

Riksförsäkringsverket anför, att det inte varit möjligt att göra mera exakta

beräkningar av den föreslagna ändringens inverkan på kostnaderna för de

inkomstprövade pensionsförmånerna. För fastighetsägare torde den föreslagna

höjningen av de skärpningsfria beloppen i stort sett kompensera effekten

av de höjda taxeringsvärdena. Kostnaderna för de nya eller höjda

förmåner, som tillkommer innehavare av förmögenhet i form av exempelvis

banktillgodohavanden, uppskattar verket till omkring 10 milj. kr. per år.

Remissyttranden

Över riksförsäkringsverkets förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kristianstads,

Västmanlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet

och Sveriges folkpensionärers riksorganisation.

Riksförsäkringsverkets förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av

remissorganen. Den föreslagna höjningen av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen

anses väl avvägd. Allmänt gillas att jämkningen av förmögenhetsgränserna

får slå igenom även för innehavare av andra förmögenhetstillgångar

än fastighet.

Att sträcka sig längre än vad verket föreslagit skulle enligt överståthåtlarämbetets

mening innebära en av förhållandena icke betingad favör för innehavare

av andra förmögenhetsobjekt än fastighet. Ämbetet tillägger, att man

i de fall höjningen av taxeringsvärdena blir särskilt kraftig inte kan bortse

från att de för fastighetsägaren motsvaras av en reell förmögenhetsökning.

Även Svenska stadsförbundet anser, alt en höjning av de skärpningsfria

beloppen utöver vad verket föreslagit inte bör komma i fråga i detta sam
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1965

manhang. Enligt förbundets uppfattning måste man nämligen även beakta

de kommunalekonomiska konsekvenserna av ökade inkomstprövade förmåner

till följd av att uppflyttningen av skärpningsgränserna också avser förmögenheter

av annat slag än fastighet. Sveriges folkpensionärers riksorganisation

tillstyrker förslaget under förutsättning att procenttalet för beräkning

av intäkt av en- och tvåfamilj sfastigheter sänks från 2,5 till 2.

Departementschefen

Kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner i anledning av

dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Denna innebär,

att pensionsförmånen enligt vissa regler minskas med den pensionsberättigades

årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån denna inkomst

överstiger visst belopp. Vidare gäller att förmögenhet överstigande för ensam

pensionär 20 000 kr. och för makar tillsammans 30 000 kr. medför höjning

av årsinkomsten med 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger

nyss nämnda gränsbelopp. En gift pensionsberättigads inkomst och förmögenhet

anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Vid beräkningen av årsinkomsten skall värdet av bostadsförmån eller annan

naturaförmån som regel uppskattas enligt de grunder som tillämpas vid

taxering till statlig inkomstskatt. Härav följer bl. a. att inkomst av en- och

tvåfamilj sfastigheter beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet samt att avdrag

från nämnda inkomst medges för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital

och dessutom med 200 kr. om innehavaren är mantalsskriven på fastigheten.

De nuvarande bestämmelserna om förmögenhetsskärpningen har gällt

sedan den 1 juli 1957, dock med den ändringen att skärpningsprocenten

sänktes från 20 till 10 fr. o. m. den 1 januari 1963. Som motivering härför

anfördes att den högre skärpningsprocenten verkade hårt, vilket skulle

framträda särskilt om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter höjdes mera

avsevärt.

bör att neutralisera verkningarna av de höjda fastighetstaxeringsvärdena

vid 1957 års allmänna fastighetstaxering beslöt statsmakterna, att de skärpningsfria

beloppen skulle höjas. Med anledning av den nu pågående fastighetstaxeringen

har riksförsäkringsverket haft uppdrag att utreda om en

ny jämkning i gällande bestämmelser rörande inkomstprövningen är motiverad.

Verket föreslår att de skärpningsfria beloppen höjs med 50 % från

20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 15 000 kr. till 22 500

kr. för gift pensionsberättigad, dvs. för makar sammanlagt från 30 000 kr

till 45 000 kr.

Jag anser det angeläget, att folkpensionärer som har egna hem eller därmed

jämförliga fastigheter inte på grund av en förmögenhetsökning som i

huvudsak är av nominell natur kommer i väsentligt sämre läge i fråga om

rätten till inkomstprövade pensionsförmåner. Sådana konsekvenser av den

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

pågående fastighetstaxeringen bör undvikas. Det av riksförsäkringsverket

framlagda förslaget, som gillats av remissorganen, anser jag väl avvägt. Jag

förordar att det genomförs. I detta sammanhang bör beaktas att inkomstprövningsreglerna

påverkas av att procentsatsen för beräkning av intäkt a\

en- och tvåfamilj »fastigheter sänks från 2,5 till 2. Kungl. Maj :t har den 5

februari 1965 beslutat föreslå riksdagen sådan ändring i skattereglerna. En

ändring i dessa slår automatiskt igenom i reglerna om inkomstprövningen

av folkpensionsförmåner.

Den föreslagna uppmjukningen av skärpningsreglerna är av generell natur

och således likformig för förmögenhetsinnehavare med fastighet och sådana,

vilkas förmögenhet består av exempelvis banktillgodohavanden. För

vissa pensionstagare kommer åtgärden att medföra rätt att efter ansökan

erhålla förhöjning av utgående inkomstprövade pensionsförmåner, varjämte

vissa pensionärer som nu på grund av förmögenhetens storlek är helt uteslutna

från rätt till sådan förmån kommer att efter ansökan bli berättigade

därtill.

Kostnadsökningen på grund av ändringen kan uppskattas till omkring 10

milj. kr. per år, varav huvuddelen faller på kommunerna.

Folkpension till anstaltsvårdade

Gällande bestämmelser

Enligt 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring får folkpension

till den som under hel månad åtnjuter anstaltsvård på statens bekostnad

inte utgå med mer än för år räknat 15 % av basbeloppet. \ id nuvarande basbelopp

5 000 kr. är alltså årsbeloppet för folkpension i dessa fall högst 750 kr.

Kan den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte

tillgodogöra sig nämnda belopp till sin personliga nytta, kan riksförsäkringsverket

ytterligare sätta ned beloppet, dock till lägst 200 kr. per år. Enligt

andra stycket i samma paragraf kan allmän försäkringskassa medge nära

anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,

rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpension, som på grund av

bestämmelserna i första stycket inte skall utges.

Är pensionstagare i annat fall än nu sagts under hel månad intagen i

annan anstalt än sjukhus eller åtnjuter han vård eller försörjning mot avgift,

som erläggs av kommun eller landstingskommun, har enligt bestämmelser

i 10 kap. 3 § första stycket lagen om allmän försäkring den som driver

anstalten respektive kommunen eller landstingskommunen rätt att, i den

män Kungl. Maj :t så förordnar, uppbära så stor del av folkpensionen, som

täcker vårdkostnaden. Även i dessa fall gäller, att den pensionsberättigade

själv har rätt att erhålla viss del av pensionen för silt personliga behov. Med

stöd av 10 kap. 3 § har Kungl. Maj :t utfärdat kungörelsen den 25 maj 1962

(nr 393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

(ändrad 1963:37 och 1964:582). Det fickpenningbelopp, som enligt 4 §

kungörelsen i dess lydelse fr. o. in. den 1 november 1964 skall tillhandahållas

den pensionsberättigade, utgör 780 kr. om året.

Departementschefen

Av den lämnade redogörelsen framgår att bristande överensstämmelse f. n.

råder mellan de belopp som skall tillhandahållas den pensionsberättigade för

hans personliga behov i de fall då pensionen på grund av anstaltsvistelse

in. in. satts ned och då pensionen uppbärs av den som svarar för vårdkostnaden.

Vid vård på statens bekostnad utgör beloppet f. n. 750 kr., medan

det vid vård på kommunal eller landstingskommunal anstalt utgör 780 kr.

Det förra beloppet varierar automatiskt vid ändringar i basbeloppet, under

det att ändringar i det senare är beroende på Kungl. Maj :ts beslut. Då reglerna

rörande de belopp, som i de båda fallen bör tillkomma den pensionsberättigade

personligen, bör överensstämma, förordar jag att 10 kap. 2 §

första stycket lagen om allmän försäkring ändras så att Kungl. Maj :t får

fastställa det belopp med vilket pensionen högst får utgå.

Kostnadsfrågor m.m.

Departementschefen

I det föregående har angivits de kostnadsökningar, som blir en följd av de

föreslagna ändringarna i reglerna om folkpension. Till dessa frågor liksom

till anslagsbehovet för folkpensioneringen under nästa budgetår avser jag

att återkomma efter den lagrådsbehandling av vissa lagförslag som jag ämnar

hemställa om.

Enligt vad jag inhämtat avser chefen för finansdepartementet att inom

kort föreslå proposition till riksdagen om grunderna för kommunal skatteutjämning

m. m., innebärande bl. a. att kommunerna skall bestrida kostnaderna

för kommunala bostadstillägg, medan staten skall svara för övriga

folkpensionskostnader. De ändrade finansieringsreglerna är avsedda att

tillämpas på de pensionsförmåner som utbetalas fr. o. m. år 1965. Förslagets

genomförande förutsätter ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398)

om finansiering av folkpensioneringen som jag nu vill anmäla. Den kostnadsökning

som de ändrade finansieringsreglerna medför ämnar jag redovisa

i samband med anmälan av anslagsbehovet för folkpensioneringen.

•I samband med ändringen av reglerna om kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna

bör en ändring ske i fråga om ordningen för inbetalning

av kommunernas kostnadsandelar. Nu gäller enligt kungörelsen den 25

maj 19o2 (nr 399) om inbetalning av kommunernas andelar i folkpensioner

att bidrag, som kommun har att utge för visst år, skall inbetalas före utgången

av mars månad följande år. Inbetalning behöver dock inte ske förrän

en månad efter det riksförsäkringsverket lämnat kommunen uppgift om det

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

belopp som skall erläggas. Underlåter kommunen att betala inom föreskriven

tid, skall kommunen erlägga dröj smålsränta efter 6 %. Från kommunalt

håll har framhållits som önskvärt att kommunerna får fullgöra sina inbetalningar

under flera terminer, lämpligen i samband med att staten utbetalar

kommunalskatt till kommunerna. Riksdagen har med likartad motivering

hemställt om utredning av frågan om inbetalning av kommunernas

andelar av folkpensionskostnaderna (rskr 1963:352). Ett förslag har utarbetats

av riksförsäkringsverket, innebärande att kommunernas inbetalningar

görs vid tre tillfällen i samband med utbetalning av förskott på kommunalskatten.

Förslaget har i huvudsak tillstyrkts i inhämtade remissyttranden,

dock med den erinran från vissa remissorgans sida att inbetalningen

bör fördelas på sex tillfällen.

Enligt min mening bör betalning av kommunernas kostnader för de kommunala

bostadstilläggen ske i anslutning till utbetalningen av förskott på

kommunalskatten. Uppbörden bör handhas av länsstyrelserna. Härigenom

tillgodoses de kommunala önskemålen samtidigt som administrationen förenklas

till ett avräkningsförfarande, så att en sjättedel av kostnaden för

kommunala bostadstillägg under ett år avräknas vid varje tillfälle då förskott

på kommunalskatt betalas under följande år. Vid utbetalningarna i

januari och mars månader torde avräkning få ske med belopp som riksförsäkringsverket

bestämmer på grund av en preliminär beräkning. Om det i

januari eller mars månad avräknade beloppet inte motsvarar en sjättedel av

statsverkets fordran hos kommunen, bör härav betingad jämkning ske av det

belopp som avräknas i maj månad. De nya reglerna bör införas i lagen om

finansieringen av folkpensioneringen.

Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringsavgifterna m.m.

Gällande bestämmelser m. m.

Den som är inskriven hos allmän försäkringskassa skall enligt 19 kap.

2 § lagen om allmän försäkring erlägga sjukförsäkringsavgift. I denna avgift

ingår dels avgift avseende kassans utgifter för sjukpenning jämte barntillägg

samt moderskapspenning, dels avgift avseende kassans utgifter för

sjukvårdsersättning.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning utgår, om den försäkrades

eller, då den försäkrade taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser,

de samtaxerade makarnas till statlig inkomstskatt taxerade

inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser uppgår till minst

2 400 kr. Försäkrade, som vid avgiftsårets utgång fyllt 67 år eller för december

månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension, är befriade

från avgift. Om den avgiftspliktige vid taxeringen till .statlig inkomstskatt

.3 Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 45

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1965

erhållit särskilt avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga, avses enligt

fjärde stycket i nyssnämnda paragraf med taxerad inkomst vad som återstår

sedan den taxerade inkomsten minskats med nämnda avdrag. Vidare

tillämpas enligt 19 kap. 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring en

avtrappningsregel, som innebär att avgiften är maximerad till ett belopp

motsvarande summan av 10 kr. och en femtedel av den taxerade inkomsten

över 2 400 kr.

Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket efter kassornas

hörande. Avgifterna varierar kassorna emellan men inom eu och

samma kassa är avgiften för sjukvårdsersättning lika stor för alla avgiftspliktiga.

De avgifter för sjukvårdsersättning som skali inräknas i preliminär

skatt för år 1965 utgör 85 kr. i Stockholm och 73 kr. i landet i övrigt.

Departementschefen

Avgift avseende allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsersättning

tas ut av försäkrade, vilkas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår

till minst 2 400 kr. Samma taxerade belopp utgör gräns för skyldigheten att

betala folkpensionsavgift. I syfte att nå en bättre anpassning till skatteförmågan,

sådan den tar sig uttryck vid inkomsttaxeringen, har i prop. 1965:

14 föreslagits, att folkpensionsavgiften i stället skall beräknas på grundval

av den beskattningsbara inkomsten. De skäl som anförts för en omläggning

av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift kan också anföras för en motsvarande

omläggning av skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning.

En sadan åtgärd skulle undanröja vissa olägenheter, som är förknippade

med de nuvarande reglerna. På grund av att avgift för sjukvårdsersättning

påförs alla försäkrade, vilkas taxerade inkomst uppgår till minst 2 400 kr.,

blir förhållandevis många påförda sådan avgift även om de har låg inkomst

och nedsatt skatteförmåga. Samtaxerade makar eller en ogift person, änka,

änkling eller frånskild med hemmavarande barn under 18 år får betala avgift

om den taxerade inkomsten ligger mellan 2 400 kr. och 4 500 kr., trots att

statlig och kommunal inkomstskatt inte skall erläggas. Efter ortsavdraget

4 500 kr. blir nämligen den beskattningsbara inkomsten 0. De särskilda bestämmelserna

om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga är inte

tillämpliga, eftersom den beskattningsbara inkomsten redan är 0. Hade den

taxerade inkomsten i stället varit exempelvis 5 000 kr. eller 6 000 kr. skulle

extra avdrag ha kunnat medges med så stort belopp som erfordras för att

nedbringa den efter ortsavdraget återstående inkomsten till 0 eller alltså med

500 kr. resp. 1 500 kr. Skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning

skulle dock ha stått kvar. Nu nämnda olägenheter försvinner, om avgiftsskyldighet

inträder först när beskattningsbar inkomst beräknats.

Jag förordar sådan ändring i 19 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän

försäkring, att avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning skall erläggas

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

av eu försäkrad, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats

antingen för honom själv eller för make med vilken han samtaxeias.

Om mannen har beskattningsbar inkomst, utgår alltså avgift for hustrun

även om hon inte har någon inkomst. Reglerna i 19 kap. 2 § fjärde stycket

och 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring kan slopas. Samtidigt

bör viss ändring göras i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272, ändrad 1954: 340). Det kan framhållas, att ändringen av reglerna

om avgiftsplikten inte berör rätten till sjukvårdsförmåner.

Genom den förordade omläggningen uppkommer ett avgiftsbortfall för de

allmänna försäkringskassorna, som kan uppskattas till omkring 20 milj. ki.

per år För att kompensera kassorna för detta avgiftsbortfall torde avgiften

behöva höjas med i genomsnitt 5 kr. för varje avgiftspliktig eller 10 kr. för

två makar.

I anslutning till de behandlade reglerna om sjukförsäkringen vill jag föreslå

en lagändring av administrativ innebörd.

Vissa kommuner bereder medellösa eller mindre bemedlade personer läkarvård

utan kostnad eller mot låg avgift. I sådana fall kan kommunerna enligt

bestämmelser i 2 kap. 7 § första stycket lagen om allmän försäkring efter

medgivande av Kungl. Maj :t erhålla ersättning från försäkringskassan för

läkarvårdskostnaden. En stadgad praxis på området har numera utbildats.

Som ett led i strävandena att decentralisera förvaltningen bör befogenheten

att medge kommunerna rätt till ersättning flyttas från Kungl. Maj .t

till de allmänna försäkringskassorna. Jag föreslår att lagrummet andras

i enlighet härmed. Fastställandet av de grunder efter vilka ersättning skall

utgå bör liksom f. n. ankomma på Kungl. Maj :t.

Förlängning av den s.k. T-försäkringen

Gällande bestämmelser in. in.

Enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelsei

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa (ändrad 1955: 398 och

1960: 182) äger den, som vid utgången av år 1954 var medlem av erkänd

sjukkassa för erhållande av sjukpenning men som inte är sjukpenningförsäkrad

enligt 1947 års lag om allmän sjukförsäkring, rätt att för tiden intill

utgången av juni 1965 genom frivilliga avgifter försäkra sig för sjukpenning

i allmän sjukkassa (1 §). Försäkring enligt 1954 års lag kallas vanligen »Tförsäkring».

Anmälan för erhållande av försäkring skall ha gjorts före den

31 juli 1955 eller, såvitt angår den som blivit sjukpenningförsäkrad enligt

sjukförsäkringslagen men vars försäkring sedermera upphört, inom två

veckor från det beslutet därom delgavs honom. T-försäkringen gäller från det

alt den tidigare sjukpenningförsäkringen i erkänd eller allmän sjukkassa

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

upphört att gälla men endast om den försäkrade fullgjort sin skyldighet att

erlägga avgift också för försäkringen i den erkända sjukkassan. I fråga om

rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen utgöra fortsättning

av den tidigare (2 §). T-försäkringen skall avse sjukpenning om 1, 2 eller

3 kr., dock högst det av nämnda belopp som med 50 öre överstiger den sjukpenning,

för vilken medlemmen vid utgången av år 1954 var försäkrad i erkänd

sjukkassa under de första 90 sjukhjälpsdagarna. Till sjukpenningen

utges barntillägg. Sjukpenning utges endast vid total förlust av arbetsförmågan.

För dag då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning

som överstiger 1 kr. 50 öre nedsättas till detta belopp. Vid varje sjukdom

utges sjukpenning för högst 90 dagar (3 §).

Den årliga avgiften för T-försäkring utgör tolv gånger sjukpenningens

belopp (4 §). Statsbidrag för försäkringen utgår med 20 % av vad som utgivits

i sjukpenning och med 75 % av utgifterna för barntillägg. Kostnaderna

för försäkringen skall, i den mån de inte täcks av avgifter, statsbidrag och

andra tillgängliga medel, belasta försäkringen för grundsjukpenning i vederbörande

kassa (5 §).

I övrigt skall vad som är stadgat rörande frivillig sjukpenningförsäkring i

allmän sjukkassa lända till efterrättelse i tillämpliga delar, dock att karenstiden

alltid skall vara tre dagar (6 §).

Fr. o. m. den 1 januari 1963 har sjukförsäkringslagen ersatts av lagen om

allmän försäkring och de allmänna sjukkassorna ombildats till allmänna

försäkringskassor.

Enligt uppgifter, som erhållits från riksförsäkringsverket, var 98 081 personer

T-försäkrade vid utgången av år 1955, medan motsvarande antal vid

utgången av år 1963 var 87 599. Totalt har antalet försäkrade således under

tiden 1955—1963 minskat med 10 482 personer. Nedgången var särskilt

kraftig från år 1955 till år 1956. Därefter var beståndet relativt konstant

under en följd av år. Fr. o. m. år 1963 har åter konstaterats en mera betydande

nedgång. En uppdelning efter de försäkrades ålder vid utgången av

åren 1955 och 1963 visar, att en minskning skett inom åldersgrupper under

75 år medan de äldres antal ökat. Vid utgången av år 1963 var 61 % av de

försäkrade 70 år eller mer. Nära 94 % var 60 år eller mer. Männens medelålder

uppgick till 74,2 år och kvinnornas till 70,4 år. Statsbidraget för försäkringen

uppgick för år 1963 till ungefär 537 000 kr.

Departementschefen

Lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig

sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa — den s. k. T-försäkringen —

tillkom för att övergångsvis bereda dem, som vid utgången av år 1954 var

sjukpenningförsäkrade i erkänd sjukkassa men som inte är sjukpenningförsäkradc

enligt den obligatoriska sjukförsäkringen, tillfälle att genom frivilliga

avgifter försäkra sig för sjukpenning. Denna möjlighet står öppen inte

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

endast för den, som inte blivit obligatoriskt sjukpenningförsäkrad, utan även

för den vars obligatoriska försäkring upphört. Försäkringen skall avse en

sjukpenning av 1, 2 eller 3 kr. per dag, dock högst det av nämnda belopp,

som med 50 öre överstiger den sjukpenning, för vilken den försäkrade vid

utgången av år 1954 var försäkrad i erkänd sjukkassa under de första 90

sjukhjälpsdagarna. Sjukhjälpstiden vid varje sjukdom är högst 90 dagar.

Möjligheten att teckna försäkring enligt 1954 års lag liksom redan tecknade

försäkringar upphör enligt gällande bestämmelser vid utgången av

juni månad 1965. Jag förordar, att möjlighet till T-försäkring skall bestå till

utgången av juni månad 1970. Fn försäkring, som gäller vid utgången av

juni månad 1965, bör, om inte den försäkrade begär annat, utan särskild

anmälan fortsätta att gälla även därefter dock längst till utgången av juni

månad 1970.

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring, lag om ändrad

lydelse av 11 och 16 §§ lagen angående införande av lagen om allmän försäkring,

lag om fortsatt försäkring enligt lagen med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa, lag angående ändrad

lydelse av 5 § lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

lag angående ändring i lagen om finansiering av folkpensioneringen

samt förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen.

Av förslagen, vilka torde få fogas såsom bilaga‘ till detta protokoll, är de

tre förstnämnda av den natur att lagrådets yttrande bör inhämtas över dem.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,

att lagrådets yttrande över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)

angående införande av lagen om allmän försäkring, och

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 195U (nr 77i)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa

måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko
-

nungen.

Ur protokollet:

Anders Leion

1 Bilagan som, bortsett från en redaktionell jämkning, är likalydande med de vid propositionen

fogade författningsförslagen har uteslutits här.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:Is proposition nr 45 år 1965

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den t mars

1965.

När va lande:

justitierådet Hagbergh,

regeringsrådet Wilkens,

justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 25 februari 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 11

februari 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen omfönnälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381)

om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den

25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1951 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

rättsavdelningschefen B. O. Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

39

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars

1965.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric

Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 1 mars

1965 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 11 februari 1965 remitterade

förslagen till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen

den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring

och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 195i

(nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran, samt

hänvisar i övrigt till statsrådsprotokollet den 11 februari 1965 och anför.

Folk pensionskostnaderna

Då hänsyn tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kostnader

för folkpensioner för budgetåret 1965/66 beräknas enligt följande

uppställning vari beloppen anges i milj. kr.

T

Förändring från 1964/65

Förmånsslag

Statens

kostnader

1965/66

Totalt

Höjda för- månsbelopp,

flera pensio- närer m. m.

Ändrad

finansiering

Ålderspension....................

3 317

+ 371

+ 371

—

Förtidspension...................

660

+ 388

+ 67

+ 321

Hustrutillägg.................•

101

+ 59

+ 10

+ 49

Änkepension

huvudfall......................

197

+ 41

+ 41

—

övergångsfall...................

120

+ 63

+ 4

+ 59

Barnpension.....................

43

+ 2

■+• 2

+. i

Barntillägg......................

16

+ 9

+ o

Invaliditetsersättning m. m........

27

+ 2

4- 2

Kommunalt bostadstillägg.........

—

— 79

—

— 79

Summa

4 481

+ 856

+ 498

+ 358

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Beräkningarna i uppställningen bygger på antagandet att 16 indextillägg

utgår vid budgetårets ingång. Vidare har antagits att ytterligare två indextillägg

kommer att utlösas till följd av föreslagen höjning av omsättningsskatten.

Varje efter den 30 juni 1965 utfallande indextillägg med de förordade

nya beloppen, 85 kr. för ensam pensionär och 130 kr. för två pensionsberättigade

makar, beräknas kosta omkring 90 milj. kr. för helt år.

Statens folkpensionskostnader under nästa budgetår kan således beräknas

till avrundat 4 480 milj. kr. Utöver de av staten finansierade folkpensionsförmånerna

utgår kommunala bostadstillägg, som enligt de föreslagna

tinansieringsreglerna skall helt bekostas av kommunerna. Kostnaderna

för bostadstilläggen beräknas under budgetåret uppgå till omkring

420 milj. kr. De totala folkpensionskostnaderna under budgetåret 1965/66

blir därmed i det närmaste 5 miljarder kr. Av kostnadsökningen för staten,

856 milj. kr., hänför sig 358 milj. kr. till den föreslagna ändringen av

finansieringsbestämmelserna. De ändrade finansieringsreglerna föreslås

gälla för de pensionsförmåner som utbetalas fr. o. m. år 1965. Detta medför

att det redan under budgetåret 1964/65 uppkommer en ökad belastning

på folkpensionsanslaget med drygt 150 milj. kr.

Beräkningen av anslagsbehovet bygger i huvudsak på riksförsäkringsverkets

uppskattning av totalantalet pensionstagare i januari 1966, vilken

månad ansetts representativ för hela budgetåret 1965/66. Jag utgår från

följande beräkning av antalet pensionstagare med olika slag av pensionsförmåner.

Pensionsförmån

Beräknat antal personer

Jan. 1965

1964/65

Jan. 1966

1965/66

Förändring

Ålderspension..........

851 000

873 000

+ 22 000

Förtidspension.............

170 000

170 000

Hustrutillägg..............

Änkepension

44 000

46 000

+ 2 000

huvudfall...........

42 000

50 000

+ 8 000

övergångsfall.............

41 000

36 000

— 5 000

Barnpension...........

36 000

35 000

1 000

Barntillägg.............

15 000

15 000

Invaliditetsersättning.......

6 000

6 000

.—

Summa

1 205 000

1 231 000

+ 26 000

Anslaget Bidrag till folkpensioner in. in. har i prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23)

lör budgetåret 1965/66 preliminärt beräknats till 4 475 milj. kr. Jag föreslår

att anslaget definitivt uppförs med 4 480 milj. kr. Anslaget bör fr. o. in.

nästa budgetår benänmas Folkpensioner.

Uppräkning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring

En genomgående princip inom yrkesskadeförsäkringen är att de vid varje

tidpunkt gällande bestämmelserna är tillämpliga på de då inträffade ska
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.is proposition nr 45 år 1965

dorna. Ersättningarna har på grund härav i allmänhet varit lägre ju längre

tillbaka i tiden skadan legat. Ersättningarna från den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

har dock genom statsmakternas beslut vid flera tillfällen

förhöjts bl. a. med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och

till reallöneutvecklingen. Härigenom har ersättningsnivån mellan äldre och

nyare skadefall i viss mån utjämnats. Till en början skedde detta genom

särskilda tillägg av statsmedel men år 1955 beslöts att förbättringarna

skulle ske genom en omreglering på så sätt att den arbetsförtjänst som låg

till grund för beräkningen av ersättningarna räknades upp. Samtidigt

beslöts att uppräkningen skulle bekostas genom tillägg till arbetsgivarnas

årliga yrkesskadeförsäkringsavgifter. En motsvarande omreglering skedde

år 1956 av

olycksfallsförsäkringen för fiskare i vad ersättningarna avsåg skador på

grund av olycksfall i arbete. I detta fall bekostas uppräkningen med statsmedel.

Fr. o. in. den 1 januari 1963 vidtogs en ytterligare förhöjning av

vissa äldre livräntor från såväl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

som fiskarförsäkringen, finansierad på samma sätt som 1955 och 1956

års omregleringar.

Någon uppräkning har däremot inte skett av ersättningar på giund ao

frivilliga försäkringar enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring. Riksförsäkringsverket

har aktualiserat frågan om uppräkning av dessa ersättningar.

Verket framhåller att det för de frivilliga försäkringarnas del

inte är möjligt att bekosta förbättringen av de äldre livräntorna genom

avgiftstillägg från arbetsgivarna. Det är också uteslutet att ta statsmedel

i anspråk för ändamålet. En uppräkning av de ifrågavarande livräntorna

torde vara möjlig endast i den mån överskott på den frivilliga försäkringen

kan disponeras.

Riksförsäkringsverket anser att en uppräkning av livräntorna från den

frivilliga försäkringen f. n. bör begränsas på motsvarande sätt som skedde

vid omregleringen av livräntor från fiskarförsäkringen. Detta innebär att

förbättring inte kommer att utgå för tid efter 67 års ålder. För uppräkning

av invalidlivränta före 67 års ålder bör krävas, att invaliditetsgraden äi

minst 30 %. Under förutsättning att uppräkningarna begränsas på nyss

angivet sätt men i övrigt sker med tillämpning av gällande grunder för omreglering

och förhöjning av livräntor från den obligatoriska försäkringen,

kan för riksförsäkringsverkets del antalet berörda livräntor beräknas till

sammanlagt 167. Det årliga förhöjningsbeloppet uppskattas till 257 000 kr.,

varemot svarar ett kapitalvärde av 2 280 000 kr.

Riksförsäkringsverket uppger vidare att verkets yrkesskadeförsäkringsfond

vid 1963 års utgång uppgick till i runt tal 594 milj. kr. Samtidigt beräknades

livränte- och ersättningsrcserverna till sammanlagt 517 milj. kr.

Behållningen utöver dessa försäkringstekniska fonder var alltså omkring

77 milj. kr. I sistnämnda belopp ingår eu premieutjämnings- och säker
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4- Kungl. Muj:ts proposition nr 45 år 1!)65

hetsfond på 73 milj. kr. och ett kursregleringskonto på 4 milj. kr. Av

premieutjämnings- och säkerhetsfonden beräknades 3,4 milj. kr. ha uppkommit

genom frivilliga försäkringar enligt 1954 års yrkesskadeförsäkringslag.

För frivilliga försäkringar enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

töreligger inte någon separat bokföring, men det anses sannolikt att inte

obetydliga överskottsmedel från dessa försäkringar ingår i yrkesskadeförsäkringsfonden.

Riksförsäkringsverket anför, att uppkomna överskott på de frivilliga

försäkringarna gör det möjligt att räkna upp de ifrågavarande livräntorna

på angivet sätt. För att överskottet skall få disponeras för ändamålet fordras

medgivande av Kungl. Maj :t och riksdagen.

För den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare finns en speciell

fond, i vilken försäkringsformerna för olycksfall under yrkesutövning och

olycksfall utom arbetet redovisas var för sig. För utomarbetsförsäkringen

fanns vid 1963 års utgång en livräntereserv på 0,16 milj. kr. och en säkerhetsfond

på 0,2 milj. kr. Den senare gör det möjligt att räkna upp livräntor

från utomarbetsförsäkringen på motsvarande sätt som livräntorna från

inomarbetsförs äk ringen.

Riksförsäkringsverket hemställer, att verket måtte bemyndigas att disponera

till frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeoch

fiskarförsäkringsfondema för ersättningsförhöjningar enligt i det föregående

angivna grunder fr. o. in. den 1 juli 1965.

I likhet med riksförsäkringsverket anser jag det riktigt att från verket

utgående ersättningar på grund av frivilliga försäkringar enligt yrkesskadeförsäkringslagstiftningen

liksom ersättningar för skador utom arbetet på

grund av den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare förhöjs med anlitande

av tillgängliga överskottsmedel på sätt verket föreslagit. Jag har

ei farit, att socialförsäkringsbolagen f. n. utreder förutsättningarna för motsvarande

höjningar av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring

i bolagen.

A llmänna sjukförsäkringsfonden

Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga

avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen

utgör enligt 19 kap. 4 § per år 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år

räknat. Av avgiften skall u/15 användas till bestridande av utgifterna för

tillaggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning. Beloppet

fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för

sådan sjukpenning. Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att

viss del av beloppet i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden,

vilken förvaltas enligt grunder som fastställs i enahanda ordning.

Fore den 1 januari 1963 gällde i princip likartade bestämmelser beträffande

arbetsgivarnas bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning enligt lagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 7,96a 4a

om allmän sjukförsäkring och för tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för tilläggssjukpenning och

tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att dessa bidrag

skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för nämnda ändamål.

Detta antagande ligger också till grund för nu gällande finansieringsregler.

Under åren 1955--1958 översteg arbetsgivarbidragen nämnda procenttal.

Det överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för

varje särskilt år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden.

För åren 1959 och 1960 har den för tilläggssj ukpenning och tilläggspenning

avsedda delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För

år 1959 ansågs detta inte erfordra någon åtgärd. För år 1960 återfördes från

fonden det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ilndamal

understeg 60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för ar

1961 (prop. 1962: 153, L2U 28, rskr 302).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare återföring av

medel från allmänna sjukförsäkringsfonden och överföring av medel till

fonden. Verket upplyser, att arbetsgivarbidragen till tilläggssj ukpenning

och tilläggspenning för år 1962 understiger 60 % av de under nämnda år i

de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål

med 3 067 678 kr. För år 1963 överstiger arbetsgivaravgifterna till tillaggssjukpenning,

i vad den svarar mot inkomst av anställning, 60 % av de allmänna

försäkringskassornas utgifter för ifrågavarande ändamål med

18 093 359 kr. Arbetsgivaravgifterna till sådan tilläggssj ukpenning för år

1964 har ännu inte kunnat exakt fastställas men preliminärt beräknas de

överstiga nyss nämnda procenttal av utgifterna med omkring 21 milj. kr.

Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni

1964 uppgick till i runt tal 245 milj. kr.

Riksförsäkringsverket framhåller att man nu synes ha vunnit sådan

erfarenhet, att den nämnda 60-procentsregeln kan fastställas att galla tills

vidare. En generell sådan regel skulle underlätta hl. a. beräkningen av de

egenavgifter som erfordras för tilläggssjukpenningförsäkringen för anställda.

Riksförsäkringsverket föreslår att generella föreskrifter utfärdas om

att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras belopp varmed

arbetsgivaravgifterna för visst år till försäkringen för de anställdas tilläggssj

ukpenning överstiger 60 % av de under året i de allmänna försäkringskassorna

bokförda utgifterna för sådan sjukpenning samt att från nämnda fond

skall återföras belopp varmed ifrågavarande avgifter för visst år understiger

60 % av angivna utgifter för året. Verket anser att regeln bör ges

tillämpning fr. o, in. 1962.

Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra eu reserv vid

tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser. Underskott resp. överskott

av den art som riksförsäkringsverket redogjort för kan regleras genom

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

att medel överförs till fonden eller återförs från fonden, överväganden pågar

f. n. om de framtida reglerna för socialförsäkringens finansiering. Med

hansyn härtill bör frågan om överföring av medel till fonden eller återformg

av medel dit behandlas på samma sätt som tidigare. Jag förordar

att från allmänna sjukförsäkringsfonden återförs det belopp varmed arbetsgivarnas

bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning

tor ar 1962 underskrider 60 % av kassornas utgifter för dessa ändamål

under samma år, varvid medlen bör användas som bidrag till ifrågavarande

utgifter. Till samma fond bör överföras de belopp varmed arbetsgivarnas

avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för ettvart av åren 1963 och

1964 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan försäkring under respektive

år.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kund.

Maj :t måtte genom proposition

A. föreslå riksdagen att

dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga de i det föregående nämnda

t or slagen till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

2) ^ lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)

angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

s jukkassa,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om

hnstrutillågg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering

av folkpensioneringen,

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 273),

dels, med ändring av tidigare beslut, fatta principiellt beslut om att

bolag, som avses i 1 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

icke efter utgången av år 1967 skall äga meddela försäkring enligt

nämnda lag,

dels medgiva riksförsäkringsverket att disponera till frivilliga försäkringar

hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeförsäkringsfonden och överskottsmedel

i fiskarförsäkringsfonden för förhöjning fr. o. m. den 1 juli

1965 av livräntor som på grund av frivillig försäkring utges av verket,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

dels besluta att från allmänna sjukförsäkringsfonden skall återföras det

belopp, varmed arbetsgivarbidragen för år 1962 till tilläggssjukpenning

enligt lagen om allmän sjukförsäkring och till tilläggspenning enligt lagen

om moderskapshjälp underskrider 60 % av de under nämnda år i de allmänna

sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

dels ock besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras

det belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för ettvart av åren 1963 och

1964 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning,

överstiger 60 % av de under respektive år i de allmänna försäkringskassorna

bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

B. lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande över de i statsrådsprotokollet

den 11 februari 1965 angivna huvudgrunderna för avvecklingen av

de s. k. socialförsäkringsbolagens verksamhet,

C. föreslå riksdagen att för budgetåret 1965/66 under femte huvudtiteln

anvisa till Folkpensioner ett förslagsanslag av 4 480 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Håkan Rahm

Doktrin (1)

  1. G. Björne, Från K. M:ts kansli, FT 1967 nr 4 s. 199 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 a1 i texten
  2. Rskr. 1965:229 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 s. 12 i texten
  3. Rskr. 1965:230 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående kommunal skatteutjämning, m.m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, s. 13 i texten
  4. 2LU 1965:44 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående kommunal skatteutjämning, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels Kungl. Maj s. 1 i texten
  5. 2LU 1965:41 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1967 s. 199 G. Björne, Från K. M:ts kansli s. 199 i texten