Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i landstingslagen den It maj 195t (nr 319), m.m

1965-02-26 · 95 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 91 av 95 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:61, Med förslag till lag om ändring i landstingslagen den It maj 195t (nr 319), m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

1

Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i landstingslagen den It maj 195t (nr 319),

m.m.; given Stockholms slott den 26 februari 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319),

2) lag om ändring i sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242).

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en rad ändringar i landstingslagen. Ändringarna

syftar huvudsakligen till att underlätta för landstingen att i ett skede av

kraftig expansion av den landstingskommunala verksamheten leda utvecklingen

på de olika verksamhetsområdena och tränga in i de ärenden landstinget

skall avgöra. Sålunda skall skillnaden mellan lagtima och urtima landstingsmöte

upphöra. Meningen är att landstinget skall hålla möten i den

utsträckning som behövs. Även en minoritet av landstingets ledamöter skall

kunna begära att möte kallas samman. Det dubbla beredningstvånget behålls.

Beredningen i särskilda utskott skall emellertid kunna äga rum inte

som nu bara under landstingsmöte utan också mellan mötena.

Dessutom föreslås vissa ändringar bl. a. i fråga om kungörande av landstingsmöte

och valbarhet till ledamot och suppleant i förvaltningsutskottet.

Bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse föreslås skola flyttas till sjukvårdslagen.

De särskilda bestämmelserna om hälsovårdsstyrelse utgår.

Härutöver förordas olika åtgärder, som inte föranleder författningsändringar,

i syfte att öka landstingsmannens deltagande i den landstingskommunala

förvaltningen och även på andra vägar hålla dem informerade om

landstingets verksamhet.

Författningsändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1966.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändring i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 14—16, 19—22, 25, 26, 29, 30, 33, 34, 38, 41, 43,

44, 53, 54, 60, 67 och 69 §§ landstingslagen den 14 maj 1954i skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

14

Bliva de förhållanden, vilka legat

till grund för landstingets beslut enligt

13 §, så ändrade, att jämkning

däri påkallas till följd av stadgandena

i 10—12 §§, eller finnes eljest

sådan jämkning nödig, äger landstinget,

på länsstyrelsens förslag eller

efter inhämtande av dess yttrande,

verkställa jämkningen; och skall,

där ej sådant fall är för handen,

som avses i 15 § första stycket och

16 § andra stycket, landstinget verkställa

jämkningen vid lagtima möte

året innan val av landstingsmän

nästa gång äger rum eller, där Konungen

så förordnar, vid urtima

möte sist före april månads utgång

det år valet förrättas.

(Föreslagen lydelse)

§•

Bliva de förhållanden vilka legat

till grund för landstingets beslut enligt

13 § så ändrade, att jämkning

däri påkallas till följd av stadgandena

i 10—12 §§, eller finnes eljest

sådan jämkning nödig, äger landstinget

på länsstyrelsens förslag eller

efter inhämtande av dess yttrande

verkställa jämkningen; och skall, där

ej sådant fall är för handen som avses

i 15 § första stycket och 16 §

andra stycket, landstinget verkställa

jämkningen vid landstingsmöte före

oktober månads utgång året innan

val av landstingsmän äger rum nästa

gång eller, när Konungen förordnar

det, före april månads utgång det år

valet förrättas.

15 §.

Har beslut fattats om stads inträ- Har beslut fattats om stads inträde

i landstingskommun eller har för- de i landstingskommun eller har förordnande

meddelats, som föranleder, ordnande meddelats som föranleder

att landstingskommun eljest utvid- att landstingskommun eljest utvidgas,

skall landstinget vid nästa lag- gas, skall landstinget vid landstingstima

möte eller, när Konungen så möte före oktober månads utgång

1 Senaste lydelse se beträffande 22 § 1961: 607 och 67 § 1962:156.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj :ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse)

föreskriver, vid urtima möte, på

länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande

av dess yttrande, verkställa

den jämkning i valkretsindelningen,

som må föranledas därav.

I fall

(Föreslagen lydelse)

eller annan tidpunkt, som Konungen

föreskriver, på länsstyrelsens förslag

eller efter inhämtande av dess yttrande

verkställa den jämkning i val
-

kretsindelningen som må föranledas

därav.

av jämkningen.

16 §.

Avskiljes område

Har förordnande meddelats, som

föranleder, att område, som utgör

del av en eller flera valkretsar, avskiljes

från landstingskommun, skall

landstinget vid nästa lagtima möte

eller, där Konungen så föreskriver,

vid urtima möte, på länsstyrelsens

förslag eller efter inhämtande av

dess yttrande, verkställa den jämkning

i valkretsindelningen, som må

föranledas därav.

I fall--

sina befattningar.

Har förordnande meddelats som

föranleder att område som utgör

del av en eller flera valkretsar avskiljes

från landstingskommun, skall

landstinget vid landstingsmöte före

oktober månads utgång eller annan

tidpunkt, som Konungen föreskriver,

på länsstyrelsens förslag eller efter

inhämtande av dess yttrande verk
-

ställa den jämkning i valkretsindelningen

som må föranledas därav.

av jämkningen.

19

Till lagtima möte sammanträder

landstinget utan särskild kallelse

varje år den första måndagen i oktober

månad i länets residensstad

eller å annan ort, som landstinget bestämt.

Då så till följd av utomordentliga

händelser anses påkallat, må länsstyrelsen

kunna utsätta särskild

sammanträdesort.

§•

Landstinget sammanträder till

landstingsmöte första måndagen i

oktober månad och i övrigt enligt

den ordning som landstinget bestämmer.

Landstingsmöte hålles även när

Konungen omedelbart eller på framställning

av länsstyrelsen förordnar

därom eller förvaltningsutskottet eller

minst eu tredjedel av landstingets

ledamöter begär det eller landstingets

ordförande finner det behövligt. 1

dessa fall bestämmer landstingets

ordförande om tid för mötet.

Landstinget eller den landstinget

bemyndigat bestämmer ort för landstingsmöte.

År det påkallat till följd

av utomordentliga händelser, må

länsstyrelsen bestämma annan sammanträdesort.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 §.

1 mom. Kungörelse om landstingsmöte

med uppgift om tid och

ställe för mötet och de ärenden som

skola behandlas vid detta utfärdas

av ordföranden eller vid hinder för

honom vice ordföranden.

Kungörelsen skall minst fjorton

dagar före landstingsmötet anslås på

en av landstingskommunen anordnad

anslagstavla och, om landstinget beslutat

det, även på annan plats. Kungörelsen

skall inom samma tid sändas

till varje landstingsman med posten.

Tillkännagivande om tid och ställe

för landstingsmöte skall införas i en

eller flera i landstingskommunen

spridda tidningar senast en vecka

före mötet. Varje år bestämmer

landstinget i vilken eller vilka tidningar

tillkännagivanden skola införas

under nästa kalenderår. Sådana

tidningar böra väljas som genom

spridning inom olika grupper

av landstingskommunens medlemmar

bringa tillkännagivandet till de

flestas kännedom. Har förslag om

tillkännagivandets införande i annan

tidning än sådan som omfattas av

beslutet varit under omröstning och

erhållit minst en tredjedel av de i

omröstningen deltagandes röster,

skall tillkännagivandet införas även

i denna tidning.

Den omständigheten att kungörelsen

om mötet icke anslagits på annan

plats än landstingskommunens

anslagstavla eller att tillkännagivande

ej införts i tidning utgör ej hinder

för att landstingsmötet hålles.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. Fordrar ärende så skyndsam

handläggning att kungörande

icke hinnes med i den ordning

som föreskrives i 1 mom., må landstinget

ändå behandla ärendet, om

kungörelse med uppgifter som angivas

i 1 mom. senast en vecka före

mötet anslagits på landstingskommunens

anslagstavla och sänts till varje

landstingsman.

3 mom. Länsstyrelsen skall

skriftligen underrättas om landstingsmöte.

20 §.

1 m o m. Rättighet att vid lagtima

möte väcka förslag tillkommer länsstyrelsen,

landstingskommunens förvaltningsutskott

och annan dess

nämnd samt ledamot av landstinget.

Förslag skall avfattas skriftligen.

Förslag av annan nämnd än förvaltningsutskottet

skall ingivas till

utskottet före den 1 juli, där ej annan

tid bestämmes av utskottet.

I övrigt skall förslag avlämnas till

landstingskommunens kansli senast

den 15 augusti; dock må förvaltningsutskottet

väcka förslag jämväl

efter nämnda tid men ej senare än

fjorton dagar före början av landstingets

möte.

Vad nu är stadgat angående tiden

för förslags avlämnande utgör icke

hinder för landstinget att, då synnerliga

skäl därtill föranleda, till

behandling upptaga förslag, som blivit

väckt senare, dock sist första dagen

av landstingets möte.

21 §.

1 mom. Rätt att väcka förslag

vid landstingsmöte tillkommer landstingskommunens

förvaltningsutskott

och annan dess nämnd, ledamot av

landstinget samt länsstyrelsen. Förslag

skall avfattas skriftligen.

Förslag av annan nämnd än förvaltningsutskottet

skall ingivas till

utskottet senast den dag som utskottet

bestämmer.

I övrigt skall förslag lämnas till

landstingskommunens kansli senast

två månader före mötets början. Förvaltningsutskottet

må dock väcka

förslag även efter nämnda tid men

ej senare än fjorton dagar före mötets

början.

Bestämmelserna om tiden för förslags

avlämnande utgöra icke hinder

för landstinget att, när synnerliga

skäl föranleda det, till behandling

upptaga förslag som väckts senast

första dagen av landstingsmötet.

Ej må förslag komma under behandling i annan ordning än nu nämnts,

såvida icke förslaget hänskjutits till landstinget av Konungen eller härleder

sig från och står i sammanhang med förut i behörig ordning väckt förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. Till landstinget i behörig ordning inkomna förslag skola tryckas

och, såvitt ske kan, minst åtta dagar före mötets början översändas till länsstyrelsen

ävensom till samtliga landstingsmän.

över de ärenden, som skola förekomma

å mötet, skall förvaltningsutskottet

upprätta föredragningslista,

som skall utdelas på sätt i första

stycket sägs.

Över de ärenden som skola förekomma

vid mötet skall förvaltningsutskottet

upprätta föredragningslista,

som skall utdelas till länsstyrelsen

och samtliga landstingsmän

före mötets början.

21 §.

1 in o m. Till urtima möte sammanträder

landstinget, då landstinget

eller förvaltningsutskottet för handläggning

av vissa bestämda ärenden

beslutar därom eller Konungen omedelbart

eller på framställning av

länsstyrelsen förordnar om sådant

möte.

Urtima möte, som beslutas av

landstinget eller förvaltningsutskottet,

må ej äga rum förrän minst två

månader efter det lagtima möte avslutats.

Har förvaltningsutskottet beslutat

urtima möte, skall protokoll i

ärendet överlämnas till länsstyrelsen.

Beträffande sammanträdesort för

urtima möte skall vad i 19 § är föreskrivet

med avseende å lagtima möte

äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Kungörelse om urtima

möte, innehållande uppgift om tid

och ställe för mötet och de ärenden,

som därvid skola handläggas, utfärdas

av länsstyrelsen. Kungörelsen

skall minst fjorton dagar före mötet

införas i en eller flera av länets mest

spridda tidningar, varjämte samtliga

landstingsmän skola inom samma tid

särskilt underrättas om mötet.

3 mom. Vid urtima möte må ej

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

undra urenden företagas till avgörande

än de, för vilkas handläggning

landstinget blivit sammankallat, eller

som länsstyrelsen enligt den om mötet

utfärdade kungörelsen särskilt

hänskjutit till landstingets prövning.

22 §.

Avgår landstingsman------

Inträffar för landstingsman eller

behörigen kallad suppleant sådant

hinder, att han ej kan inställa sig

vid landstingsmöte, åligger det honom

att därom ofördröj ligen underrätta

länsstyrelsen, som till tjänstgöring

vid mötet inkallar den närmast

i ordningen varande, till sådan

tjänstgöring förut ej inkallade suppleanten.

Den, för vilken hinder uppkommit,

åligger tillika att, så fort

ske kan, till landstingskommunens

kansli insända skriftlig anmälan om

hindret och dess beskaffenhet.

Uppkommer för landstingsman eller

suppleant, som inställt sig vid

landstingsmöte, sådant hinder, att

han ej vidare kan tjänstgöra vid mötet,

skall han ofördröj ligen anmäla

hindret hos landstingets ordförande,

vilken har att skyndsamt underrätta

länsstyrelsen. Länsstyrelsen inkallar

därefter ofördröjligen suppleant efter

vad i andra stycket är sagt.

— vallagen stadgas.

Inträffar för landstingsman eller

behörigen kallad suppleant sådant

hinder att han ej kan inställa sig

vid landstingsmöte, åligger det honom

att därom ofördröjligen underrätta

förvaltningsutskottet, som till

tjänstgöring vid mötet inkallar den

närmast i ordningen varande, till sådan

tjänstgöring förut ej inkallade

suppleanten. Den för vilken hinder

uppkommit åligger tillika att, så

fort ske kan, till landstingskommunens

kansli insända skriftlig anmälan

om hindret och dess beskaffenhet.

Uppkommer för landstingsman eller

suppleant som inställt sig vid

landstingsmöte sådant hinder, att

han ej vidare kan tjänstgöra vid mötet,

skall han ofördröjligen anmäla

hindret hos landstingets ordförande,

som omedelbart inkallar suppleant

enligt bestämmelserna i andra stycket.

25 §.

Sedan upprop ägt rum, utser Landstinget utser bland tingets

landstinget å lagtima möte bland ledamöter en ordförande och en vice

tingets ledamöter en ordförande och ordförande för en tid av högst ett år.

en vice ordförande för tiden intill

nästa lagtima möte.

Upphör under--

vice ordförande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse)

26

Den landstingsman, som bevistat

de flesta landstingsmöten, eller, där

två eller flera landstingsman deltagit

i lika många möten, den av dem,

som är till levnadsåren äldst, för ordet

till dess ordförande blivit vald.

Inträffar under landstingsmöte samtidigt

förfall för både ordförande och

vice ordförande, utses under ordförandeskap

av den ledamot, som enligt

vad nyss sagts skall anses såsom

äldst, en av landstingets ledamöter

att tjänstgöra som ordförande till

dess förfallet upphört.

Vid samtidigt förfall för både ordförande

och vice ordförande under

den tid, då landstinget ej är samlat

till möte, skall landstingets äldste

ledamot tjänstgöra som ordförande

till dess förfallet upphört.

Därest under tiden mellan landstingets

lagtima möten ordföranden

avgår eller hans befattning eljest

upphör, skall vice ordföranden

tjänstgöra som ordförande intill nästa

lagtima möte. Skulle under samma

tid jämväl vice ordföranden avgå

eller hans befattning upphöra, skall

landstingets äldste ledamot tjänstgöra

som ordförande.

Länsstyrelsen kallar äldste ledamoten

till tjänstgöring, varom ovan

är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

§•

Finnes varken ordförande eller vice

ordförande eller äro både ordföranden

och vice ordföranden hindrade

att inställa sig vid landstingsmöte,

utser landstinget annan landstingsman

att för tillfället föra ordet. Till

dess så skett, utövas ordförandeskapet

av landstingets äldste ledamot.

Vid samtidigt förfall för både ordföranden

och vice ordföranden under

tid då landstinget ej är samlat till

möte tjänstgör landstingets äldste

ledamot som ordförande till dess förfallet

upphört.

Avgår ordföranden under den för

honom bestämda tjänstgöringstiden

eller upphör hans befattning av annan

orsak, tjänstgör vice ordföranden

som ordförande till nästa landstingsmöte,

då ny ordförande utses för

återstående del av tjänstgöringstiden.

Nytt val anställes även när vice ordföranden

avgår eller hans befattning

upphör av annan orsak. Avgår vice

ordföranden eller upphör hans befattning

av annan orsak när han

tjänstgör som ordförande, tjänstgör

landstingets äldste ledamot som ordförande

till dess nytt val kan anställas.

Med landstingets äldste ledamot

avses den som bevistat de flesta

landstingsmöten eller, om två eller

flera ha deltagit i lika många möten,

den bland dem som är äldst till levnadsåren.

29 §.

Varje landstingsman-----------en röst.

Landshövdingen i-----— •— äldste avdelningschefen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Vid landstingets sammanträden

äger jämväl ordföranden eller vice

ordföranden i förvaltningsutskottet,

ändå att han icke är landstingsman,

ävensom sådan i landstingskommunens

tjänst anställd befattningshavare,

som i 8 § andra stycket sägs,

att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Sådan

rätt tillkommer vidare ordföranden

eller vice ordföranden i nämnd,

varom förmäles i 53 §, vid behandling

av ärende, som beretts av nämnden,

ävensom vid besvarande av interpellation,

som framställts till

nämndens ordförande. Dylik rätt

äger ock revisor vid granskning av

den av honom avgivna revisionsberättelsen.

(Föreslagen lydelse)

Vid landstingets sammanträden

äger jämväl ordföranden eller vice

ordföranden i förvaltningsutskottet,

ändå att han icke är landstingsman,

ävensom sådan i landstingskommunens

tjänst anställd befattningshavare,

som avses i 8 § andra stycket,

vara tillstädes och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Sådan

rätt tillkommer vidare ordförande

eller vice ordförande i annan nämnd

eller beredning vid behandling av

ärende, sem beretts av nämnden

eller beredningen, och vid besvarande

av interpellation som ställts till

nämndens eller beredningens ordförande.

Även revisor äger sådan rätt

vid granskning av den av honom avgivna

revisionsberättelsen.

Enligt landstingets bestämmande

äger annan i landstingskommunens

tjänst anställd befattningshavare än

som avses i tredje stycket vara tillstädes

vid sammanträde för att tillhandagå

landstinget med upplysningar.

De ärenden

30 §.

av utskottet.

Ärende må ej företagas till avgörande,

innan det under landstingets

möte blivit berett av särskilt utskott,

som landstinget för ändamålet utsett

bland sina ledamöter.

Ärende må ej företagas till avgörande,

innan det blivit berett av särskilt

utskott, som landstinget för

ändamålet utsett bland sina ledamöter.

Val må--

dess rättighet.

33 §.

Vill landstingsman till ordföranden

i förvaltningsutskottet eller

nämnd, varom förmäles i 53 §, framställa

interpellation i ämne, som tillhör

landstingets handläggning, skall

Vill landstingsman till ordföranden

i förvaltningsutskottet eller annan

nämnd eller i beredning framställa

interpellation i ämne, som tillhör

landstingets handläggning, skall

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mcij:ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse)

interpellationer!, skriftligen avfattad,

avlämnas till landstingets ordförande

senast första dagen av landstingets

möte. Landstinget beslutar utan föregående

överläggning, huruvida interpellationens

framställande skall

medgivas. Lämnas sådant medgivande,

bör interpellationen besvaras vid

mötet.

(Föreslagen lydelse)

interpellationen, skriftligen avfattad,

avlämnas till landstingets ordförande

senast första dagen av landstingets

möte. Landstinget beslutar utan

föregående överläggning, huruvida

interpellationens framställande skall

medgivas. Lämnas sådant medgivande,

bör interpellationen besvaras vid

mötet.

34

Vid landstingsmöte —-

Protokollet skall--------

Senast å andra dagen efter det

protokollet justerats skall justeringen

och det ställe, där protokollet finnes

tillgängligt, tillkännagivas å en

av landstingskommunen å lämplig

plats anordnad anslagstavla (landstingskommunens

anslagstavla). Tillkännagivandet

skall vara försett med

uppgift å den dag det anslagits. Det

må ej avlägsnas före utgången av

stadgad besvärstid. Bevis om dagen

för justeringens tillkännagivande

skall tillika åtecknas protokollet eller

särskilt utfärdas.

Kungörelse om dagen för protokoll

usteringens tillkännagivande

med uppgift å det ställe, där protokollet

finnes tillgängligt, skall ock

ofördröjligen införas i en eller flera

av länets mest spridda tidningar.

— envar röstat.

- landstingsmötets avslutande.

Senast å andra dagen efter det

protokollet justerats skall justeringen

och det ställe, där protokollet finnes

tillgängligt, tillkännagivas på

landstingskommunens anslagstavla.

Tillkännagivandet skall vara försett

med uppgift om den dag det anslagits.

Det må ej avlägsnas före utgången

av stadgad besvärstid. Bevis

om dagen för justeringens tillkännagivande

skall även tecknas på protokollet

eller särskilt utfärdas.

Kungörelse om dagen för protokollsjusteringens

tillkännagivande

med uppgift om det ställe, där protokollet

finnes tillgängligt, skall även

ofördröjligen införas i de tidningar

som angivas i 20 § 1 mom. tredje

stycket.

38 §.

Landstinget må i en arbetsordning

meddela de föreskrifter, som utöver

vad ovan nämnts för landstingets

sammanträden och ärendenas behandling

anses nödiga.

Landstinget skall i arbetsordning

meddela de föreskrifter, som utöver

vad ovan nämnts anses nödiga för

landstingets sammanträden och

ärendenas behandling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

41 §.

Förvaltningsutskottet skall------finnas påkallade.

Det tillkommer förvaltningsutskottet vidare:

a) att, såsom------åt annan;

d) att till landstinget avgiva be- d) att avgiva berättelse över sin

rättelse över sin verksamhet under verksamhet till landstinget enligt

tiden från senaste lagtima möte; dess bestämmande;

e) att vårda-------landstingets beslut.

Förvaltningsutskottet har------på utskottet.

Förvaltningsutskottet äger-------sådana upplysningar.

Landstinget skall------för förvaltningsutskottet.

43

I avseende å valbarhet till ledamot

eller suppleant i förvaltningsutskottet,

verkan av valbarhetens

upphörande och rätt till avsägelse

skall vad i 8 § är stadgat om landstingsman

äga motsvarande tillämpning.

§•

I avseende å valbarhet till ledamot

eller suppleant i förvaltningsutskottet,

verkan av valbarhetens

upphörande och rätt till avsägelse

skall vad i 8 § är stadgat om landstingsman

äga motsvarande tillämpning;

dock må utom personer som

avses i 8 § andra stycket ej heller

i landstingskommunens tjänst anställd

befattningshavare, som är chef

för verk inom utskottets förvaltningsområde,

utses till ledamot eller suppleant

i utskottet.

44 §.

Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet

väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett.

Valet skall förrättas vid det lagtima

landstingsmöte, som hålles året näst

efter det, då allmänna val av landstingsmän

ägt rum

Avgår ledamot

Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet

väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett.

Valet skall förrättas vid landstingsmöte

året näst efter det, då allmänna

val av landstingsmän ägt rum.

av tjänstgöringstiden.

53 §.

1 in o in. Ledningen av landstings- Om ledningen av landstingskomkommunens

hälso- och sjukvårdande munens sjukvårdande verksamhet

verksamhet skall, i den mån icke ge- föreskrives i sjukvårdslagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nom lag eller författning annorlunda

föreskrives, enligt landstingets bestämmande

utövas av en gemensam

nämnd, kallad hälso- och sjukvårdsstyrelse,

eller ock av en särskild hälsovårds-

och en särskild sjukvårdsstyrelse.

Vad i 42—51 §§ är föreskrivet med

avseende å förvaltningsutskottet

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande nämnd, som här avses.

Styrelse må, om landstinget så beslutar,

uppdraga åt ledamot av styrelsen

eller åt i landstingskommunens

tjänst anställd befattningshavare

att å styrelsens vägnar fatta beslut

i vissa grupper av ärenden, vilkas

beskaffenhet skall i landstingets

beslut angivas. Beslut, som fattas på

grund av sådant uppdrag, skall anmälas

vid styrelsens nästa sammanträde.

2 mom. Där landsting finner sådant

lämpligt, må landstinget besluta,

att styrelse skall utgöras av

förvaltningsutskottet eller viss avdelning

därav.

3 m o m. Till sammanträde med

styrelse skall förste provinsialläkaren

kallas med rätt för honom att

deltaga i överläggningarna men ej i

besluten samt att få sin mening antecknad

till protokollet.

4 mom. Angående hälso- och

sjukvårdsstyrelses verksamhet gäller

i övrigt vad därom stadgas i lag eller

författning.

54 §.

Om utseende------finnes stadgat.

För handhavande---—• finnas erforderliga.

Beträffande sådan nämnd, som av- Beträffande sådan nämnd, som av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 dr 1965

(Nuvarande lydelse)

ses i andra stycket, skall vad som

är föreskrivet i 42 § andra stycket,

43 §, 44 § andra stycket samt 46—

51 §§ med avseende å förvaltningsutskottet

ävensom i 53 § 1 mom.

tredje stycket i fråga om hälso- och

sjukvårdsstyrelse äga motsvarande

tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

ses i andra stycket, skall vad som är

föreskrivet i 42 § andra stycket, 43 §,

44 § andra stycket samt 46—51 §§

med avseende å förvaltningsutskottet

äga motsvarande tillämpning.

Om landstinget beslutar det, må

nämnd som avses i andra stycket

uppdraga åt ledamot av nämnden eller

åt befattningshavare som är anställd

i landstingskommunens tjänst

att på nämndens vägnar fatta beslut

i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet

angives i landstingets beslut.

Beslut, som fattas på grund av

sådant uppdrag, skall anmälas vid

nämndens nästa sammanträde.

60

Förslag till utgifts- och inkomststat

skall uppgöras av förvaltningsutskottet.

För detta ändamål skola

landstingskommunens övriga nämnder

före den 1 juli, där ej annan tid

bestämmes av förvaltningsutskottet,

till utskottet ingiva sina särskilda

statförslag för det nästfoljande året.

Landstinget upptager förslaget till

utgifts- och inkomststat till granskning

och fastställelse vid sitt lagtima

möte. Därvid skola anslag till

utgifter, om vilka landstinget icke

tidigare fattat beslut, samt därmed

sammanhängande frågor särskilt bliva

föremål för överläggning och avgörande.

Den fastställda------- lan<

§•

Förslag till utgifts- och inkomststat

skall uppgöras av förvaltningsutskottet.

För detta ändamål skola

landstingskommunens övriga nämnder

ingiva sina särskilda statförslag

för nästa kalenderår till förvaltningsutskottet

senast den dag som

utskottet bestämmer.

Landstinget upptager förslaget till

utgifts- och inkomststat till granskning

och fastställelse vid det landstingsmöte

som skall hållas i oktober

månad. Därvid skola anslag till utgifter,

om vilka landstinget icke tidigare

fattat beslut, samt därmed sammanhängande

frågor särskilt bliva

föremål för överläggning och avgörande.

;stingets protokoll.

67 §.

Landstinget skall vid lagtima möte Landstinget skall varje år vid

utse tre eller flera revisorer samt landstingsmöte utse tre eller flera

lika inånga suppleanter för gransk- revisorer samt lika många supple
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 ar 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning av det nästfoljande årets för- anter för granskning av nästa kalenvaltning.

derårs förvaltning.

Den, vilken —-------av granskningen.

Revisorerna äga--------ber

Vad i 51 §--------jämväl å

Vad i 39 §------avseende

69

Revisionsberättelse skall —----

Berättelsen j ämte inkomna yttranden

skall framläggas till granskning

och avgörande hos landstinget vid

det lagtima möte, vartill landstinget

sammanträder året näst efter det revisionen

avser.

öra förvaltningen,

revisor,

å revisor.

§■

--för yttrande.

Berättelsen jämte inkomna yttranden

skall framläggas till granskning

och avgörande hos landstinget vid

det landstingsmöte som skall hållas

i oktober månad året näst efter det

revisionen avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Det val av ordförande och vice ordförande i landstinget som äger rum vid

lagtima möte år 1965 skall avse den tjänstgöringstid som landstinget bestämmer.

Föreskrifterna i 43 § om valbarhet till ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet

skola lända till efterrättelse vid val som förrättas år 1965

och avser tjänstgöringstid efter utgången av samma år.

Bestämmelser om landstingets lagtima möte i lag eller annan författning

äga tillämpning på det landstingsmöte som skall hållas i oktober månad.

Bestämmelser om landstingskommuns hälsovårdsstyrelse i lag eller annan

författning skola avse förvaltningsutskottet eller annan nämnd som

landstinget bestämmer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

15

Förslag

till

Lag

om ändring i sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242)

Härigenom förordnas, att 9 § 1—3 inom., It § 4 inom. och 12 § sjukvårds
-

lagen den 6 juni 1962 skola erhålla

(Nuvarande lydelse)

9

1 m o m. Ledningen av landstingskommuns

sjukvårdande verksamhet

enligt denna lag utövas av sådan

nämnd eller styrelse, som avses i

53 § landsting slag en och som här

benämnes sjukvårdsstyrelse.

1 stad, som ej tillhör landstingskommun,

skall för ledningen av stadens

sjukvårdande verksamhet enligt

denna lag finnas en särskild

sjukvårdsstyrelse. Ledamöter och

suppleanter i sjukvårdsstyrelsen väljas

av stadsfullmäktige till det antal

fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter

må dock icke vara under fem.

Valet skall vara proportionellt därest

det begäres av minst så många

väljande, som motsvara det tal, vilket

erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med det antal personer

valet avser, ökat med 1. Om förfarandet

vid sådant proportionellt val

är särskilt stadgat. Sker ej val av

suppleanter proportionellt, skall tilllika

bestämmas den ordning, i vilken

suppleanterna skola inkallas till

tjänstgöring.

2 m o in. Till sammanträde med

sjukvårdsstyrelse, vid vilket sjuk
-

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. I landstingskommun eller

stad som ej tillhör landstingskommun

utövas ledningen av den

sjukvårdande verksamheten enligt

denna lag av en sjukvårdsstyrelse.

Ledamöter och suppleanter i sjukvårdsstyrelsen

väljas av landstinget

eller stadsfullmäktige till det antal

landstinget eller fullmäktige bestämmer.

Antalet ledamöter må dock icke

vara under fem. Valet skall vara proportionellt

om det begäres av minst

så många väljande som motsvara det

tal vilket erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med det antal personer

valet avser, ökat med 1. Om

förfarandet vid sådant proportionellt

val gälla särskilda föreskrifter. Sker

val av suppleanter icke proportionellt,

skall även bestämmas den ordning

i vilken suppleanterna skola inkallas

till tjänstgöring.

Landsting må besluta, att landstingskommunens

sjukvårdsstyrelse

skall utgöras av förvaltningsutskottet

eller viss avdelning av utskottet.

2 mom. För sjukvårdsstyrelse

äga i landstingskommun bestämmelserna

i 43—51 §§ och 54 § fjärde

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse)

vårdsärende av större vikt är avsett

att förekomma, skall beroende på

ärendets art kallas antingen en överläkare

eller en provinsialläkare eller

stadsdistriktsläkare med rätt för honom

att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten samt att få sin

mening antecknad till protokollet.

Styrelsen skall för viss tid utse en

överläkare och en provinsialläkare

eller stadsdistriktsläkare inom sjukvårdsområdet

att stå till förfogande

för detta ändamål.

Till sammanträde med sjukvårdsstyrelse

i stad som ej tillhör landstingskommun

skola vidare kallas

sjukvårdsdirektör, om sådan finnes,

samt förste stadsläkaren eller motsvarande

läkare, så ock efter stadsfullmäktiges

bestämmande annan,

som har att inför stadens styrelse

föredraga sjukvårdsärenden. De äga

deltaga i överläggningarna men ej i

besluten samt få sin mening antecknad

till protokollet.

3 mom. Beträffande sjukvårdsstyrelse

i annan stad, som ej tillhör

landstingskommun, än Stockholm

skola bestämmelserna i 32—42 §§

kommunallagen avseende kommunens

styrelse ävensom i 45 § andra

och tredje styckena samma lag i

fråga om där avsedd nämnd äga

motsvarande tillämpning, dock att

det ej är erforderligt, att protokoll

upptager annat än förteckning å närvarande

ledamöter och beslutet i

varje ärende.

I fråga om sjukvårdsstyrelsen i

Stockholm skola bestämmelserna i

51 § kommunallagen för Stockholm

äga tillämpning, varjämte, utöver

(Föreslagen lydelse)

stycket landstingslagen, i Stockholm

bestämmelserna i 51 § kommunallagen

för Stockholm och i annan stad

som ej tillhör landstingskommun bestämmelserna

i 32—42 §§ och 45 §

andra och tredje styckena kommunallagen

motsvarande tillämpning.

1 protokoll behöver dock upptagas

endast förteckning över närvarande

ledamöter och beslutet i varje ärende.

För sjukvårdsstyrelsen i Stockholm

gäller dessutom vad stadsfullmäktige

föreskriva med iakttagande

av bestämmelserna i kommunallagen

för Stockholm.

3 mom. Till sammanträde med

sjukvårdsstyrelse skola kallas sjukvårdsdirektör

eller, om sådan icke

finnes, landstingsdirektör samt länsläkaren

eller förste stadsläkaren. Om

landstinget eller stadsfullmäktige bestämma

det, skall även annan som

har att föredraga sjukvårdsärenden

inför landstingskommunens eller

stadens styrelse kallas till sådant

sammanträde.

Den som inställer sig vid sammanträde

på kallelse enligt första stycket

äger deltaga i sjukvårdsstyrelsens

överläggningar men icke i besluten

samt få sin mening antecknad

till protokollet.

Till sammanträde med sjukvårdsstyrelse

vid vilket sjukvårdsärende

av större vikt är avsett att förekomma,

skall beroende på ärendets

art kallas antingen en överläkare

eller en provinsialläkare eller stadsdistriktsläkare

med rätt för honom

att deltaga i överläggningarna men

ej i besluten och att få sin mening

antecknad till protokollet. Styrelsen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

(Nuvarande lydelse)

vad i 1 och 2 mom. sägs, skall gälla

vad stadsfullmäktige med iakttagande

av stadgandena i sagda lag föreskriva.

Protokoll, som föres vid sjukvårdsstyrelsens

sammanträde, behöver

dock ej upptaga annat än förteckning

å närvarande ledamöter och

beslutet i varje ärende.

(Föreslagen lydelse)

skall för viss tid utse en överläkare

och en provinsialläkare eller stadsdistriktsläkare

inom sjukvårdsområdet

att stå till förfogande för detta

ändamål.

11 §•

4 mom. Beträffande särskilt--

för direktion i landstingskommun

vad i 43, 44 och 46—51 §§ landstingslagen

är föreskrivet med avseende

å förvaltningsutskottet och

i 53 § 1 mom. tredje stycket samma

lag i fråga om där avsedd styrelse

samt

för direktion

För särskilt -

—• ---tillämpning, nämligen

för direktion i landstingskommun

vad i 43, 44 och 46—51 §§ landstingslagen

är föreskrivet med avseende

å förvaltningsutskottet och i

54 § f järde stycket samma lag i fråga

om där avsedd nämnd samt

- avsedd nämnd,

lag föreskriva.

12 §.

Till sammanträde med direktionen

skola landstingsdirektör eller

sjukvårdsdirektör samt sjukhusdirektör,

styresman, chefsläkare och

sjukhusintendent kallas med rätt att

deltaga i överläggningarna men ej i

besluten samt att få sin mening antecknad

till protokollet.

Enahanda befogenhet —---

Vad sålunda------

som

Till sammanträde med direktionen

skola sjukvårdsdirektör eller,

om sådan icke finnes, landstingsdirektör

samt sjukhusdirektör, styresman,

chefsläkare och. sjukhusintendent

kallas med rätt att deltaga

i överläggningarna men ej i besluten

samt att få sin mening antecknad till

protokollet.

--denna personal.

direktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 61

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 februari

1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Palme, fråga om ändring i

landstingslagen m. in. och anför.

Inledning

Landstingsorganisationen utformades genom 1862 års förordning om

landsting. I förordningen reglerades i stort sett endast den beslutande församlingens

sammansättning och sammanträden samt formerna för ingivande

av förslag till landstinget och för landstingets beslut. I övrigt ägde

landstingen själva besluta om organisationen och verksamhetsformerna. Efter

hand utbildades i praxis vissa enhetliga former för verksamheten. Som

ledande förvaltningsorgan inrättades förvaltningsutskottet, som genom 1924

års lag om landsting blev ett obligatoriskt organ i landstingskommunen.

Genom ändring i lagen stadfästes år 1940 en redan i praxis utbildad styrelse

för hälso- och sjukvården. Införandet av den nu gällande landstingslagen

den 14 maj 1954 innebar att bestämmelserna om landstingen anslöts närmare

till lagstiftningen om primärkommuner. Den nya lagen medförde dock

inga större ändringar i fråga om landstingens organisation och verksamhetsformer.

Alltsedan landstingens tillkomst har omfattningen av deras verksamhet

ständigt ökat. Särskilt markant har ökningen varit under det senaste årtiondet,

då bl. a. utbyggnad av det främsta föremålet för landstingens verksamhet,

hälso- och sjukvården, stått i blickpunkten. Det beslutade överförandet

av huvudmannaskapet för mentalsjukvården till landstingen år

1967 kommer att innebära ytterligare utvidgning av landstingens uppgifter.

Mot denna bakgrund har vid olika tillfällen under de senaste åren kritik riktats

mot landstingens nuvarande organisation och verksamhetsformer. Kritiken

har gått ut på att landstingen saknar möjlighet att fatta de reella avgörandena

i ärendena, eftersom landstingen i regel sammanträder till ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

enda möte om året. Detta möte varar endast omkring en vecka, då ärendena

skall hinna beredas av särskilda utskott och debatteras och avgöras av landstingen.

Till följd härav har den reella beslutanderätten enligt kritiken flyttats

över till förvaltningsutskotten, som härigenom fått alltför stark ställning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 februari 1962 tillkallades

sju sakkunniga jämte eu expert1 för att utreda landstingens organisation

och verksamhetsformer. Utredningen skulle mot bakgrund av den kritik

som förekommit undersöka i vilken utsträckning ändrad organisation

och ändrade arbetsformer behövs för landstingskommunernas beslutande,

förvaltande och verkställande organ och lägga fram förslag till behövliga

ändringar. Det ingick också i utredningsuppdraget att söka utforma organisationen

och verksamhetsformerna så, att landstingen blir i stånd att ha

band om ytterligare uppgifter. Däremot borde utredningen inte behandla

frågan vilka konkreta nya uppgifter som landstingen bör kunna åläggas

efter en organisatorisk reform.

De sakkunniga, som antagit benämningen landsting sutredning en, har den

22 november 1963 avlämnat betänkandet Landstingens organisation och arbetsformer

m. m. (SOU 1963:64). I betänkandet lägger utredningen fram

förslag och rekommendationer som syftar till att få till stånd flera landslingsmöten

om aret, längre tid för beredning inför mötena och bättre information

till landstingsmännen mellan mötena. Förvaltningsutskottets centrala

ställning anses böra behållas. Utskottets huvuduppgift att leda och

samordna verksamheten inom landstingskommunen föreslås skola renodlas

genom att flera nämnder inrättas för central förvaltning i landstingskommunen

och uppgifter av lokal karaktär eller mindre betydelse läggs på

speciella organ. Utredningens förslag leder till ändringar av huvudsakligen

formell art i landstingslagen. I allt väsentligt skall landstingen ha frihet att

själva bestämma organisationen och arbetsformerna.

Remissyttranden över betänkandet har avgetts av medicinalstyrelsen,

kammarkollegiet, länsstyrelserna i samtliga län, kommunalrättskommittén,

länsindelningsutredningen, landstingen eller förvaltningsutskotten i samtliga

landstingskommuner, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.

Länsstyrelserna i Hallands, Västmanlands och Norrbottens län

har bifogat yttrande av länsläkaren. Sistnämnda länsstyrelse har också bitogat

yttranden av Luleå stad och Nederkalix kommun.

Remissorganen ansluter sig i allmänhet till landstingsutredningens förslag

och synpunkter.

1 De sakkunniga har utgjorts av förre landshövdingen Thorwald Bergquist, ordförande, samt

kammarrådet Agnar Arfvidson, förbundsdirektören Ivar Dahlgren, ledamöterna av riksdagens

första kammare, lantbrukarna Yngve Nilsson och Ernst Olsson, och ledamöterna av andra kammaren,

filosofie doktorn Hilding Johansson och överlantmätaren Erik Tobé. Expert liar varit

landstingsdirektören Fredrik Lindencrona.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

Huvuddragen av gällande bestämmelser och deras

tillämpning m.m.

I fråga om utvecklingen av lagstiftning och praxis rörande den landstingskommunala

förvaltningen hänvisas till den redogörelse därför som

lämnas i landstingsutredningens betänkande (s. 11—18). Gällande bestämmelser

finns i landstingslagen (LL) den 14 maj 1954- (nr 319). Lagen innehåller

ingen detaljerad reglering av landstingens organisation och arbetsformer.

De ytterligare föreskrifter i dessa hänseenden som landstinget anser

nödvändiga äger landstinget meddela i arbetsordning (38 §). Av de nuvarande

25 landstingen saknar ett arbetsordning. Två landsting har föråldrade

arbetsordningar som anses vara inaktuella. Flera arbetsordningar är antagna

före ikraftträdandet av gällande landstingslag.

Till jämförelse med regleringen i LL redogörs i det följande även för

vissa bestämmelser om den primärkommunala förvaltningen i kommunallagen

(KL) den 18 december 1953 (nr 753) och kommunallagen för Stockholm

(KLS) den 1 mars 1957 (nr 50). På en del punkter redovisas också

regler i regeringsformen (RF) och riksdagsordningen (RO).

Landstingskommunens organ

Landstinget är landstingskommunens beslutande organ. Förvaltning och

verkställighet tillkommer förvaltningsutskottet och övriga nämnder (5 §

LL). Förvaltningsutskottet, som är ett obligatoriskt organ, utgör landstingskommunens

styrelse (40 §). Ledningen av den hälso- och sjukvårdande

verksamheten utövas enligt landstingets bestämmande av en gemensam

hälso- och sjukvårdsstyrelse eller en särskild hälsovårds- och en särskild

sjukvårdsstyrelse. Landstinget kan besluta att förvaltningsutskottet eller avdelning

av utskottet skall vara sådan styrelse (53 §). I övrigt tillsätts de

nämnder som skall finnas enligt särskilda föreskrifter eller som landstinget

finner behövliga (54 §).

Beslutanderätten i kommun utövas av fullmäktige (4 § KL). Som kommunens

styrelse fungerar kommunalnämnden på landet och drätselkammare

eller stadskollegium i stad (29 §). I övrigt utses de nämnder som skall

finnas enligt särskilda författningar eller som fullmäktige anser behövliga

(44 §). I Stockholm är till stadskollegiet knuten en borgarrådsberedning,

som består av det antal borgarråd som fullmäktige bestämmer (45 § KLS).

Borgarråden är föredragande i stadskollegiet (46 § 2 mom.).

Val av landstingsmän

För val av landstingsmän indelas landstingskommun i valkretsar. Val
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965 21

krets skall omfatta en eller flera kommuner. Om det är lämpligt skall indelningen

på landsbygden göras efter domsaga eller tingslag (11 § LL). Indelningen

beslutas av landstinget (13 §).

För varje valkrets väljs en landstingsman. Dessutom väljs för valkretsen

en landstingsman för varje påbörjat befolkningstal av 5 000 (10 §). Leder

dessa regler till att antalet landstingsmän i hela landstingskommunen inte

kommer att uppgå till 20, skall det befolkningstal som berättigar till val av

mer än en landstingsman i varje valkrets sänkas så att minst 20 landstingsmän

blir valda (12 §). Däremot finns ingen regel om högsta antalet landstingsmän

i landstinget. Antalet landstingsmän i varje landsting varierar

f. n. mellan mer än 100 i Stockholms läns landsting och 22 i Kalmar läns

norra landsting.

Enligt KL bestäms fullmäktiges antal i kommunen inom vissa gränser

efter kommunens folkmängd. Så får t. ex. kommun med högst 2 000 invånare

ha 15—20 fullmäktige och kommun med mer än 40 000 invånare ha

45—60 fullmäktige (5 §). Antalet beslutas av fullmäktige. I Stockholm skall

antalet fullmäktige vara 100 (5 § KLS).

Landstingets sammanträden

Landsting sammanträder till ett lagtima möte varje år. Mötet börjar

första måndagen i oktober (19 § LL). Mötets längd är inte bestämd. Under

de senaste tio åren har de lagtima mötena vanligen varat 4—6 dagar. Ofta

har en av dessa dagar ägnats åt studieresor inom landstingskommunen.

Urtima möte hålls när landstinget eller förvaltningsutskottet beslutar om

det eller när Kungl. Maj :t omedelbart eller på framställning av länsstyrelsen

förordnar om sådant möte. Beslutas mötet av landstinget eller förvaltningsutskottet,

får det inte hållas tidigare än två månader efter det lagtima

mötets slut (21 §). Urtima möten är förhållandevis sällsynta. Under åren

1955—1962 har endast ett landsting hållit urtima möte varje år. I nio landstingskommuner

förekom under samma tid inget urtima möte. I regel har

urtima möte varat en dag, i undantagsfall 2—3 dagar.

Fullmäktige i kommun bestämmer själva ordningen för sina sammanträden.

Sammanträde skall hållas också när länsstyrelsen förordnar om det

eller kommunens styrelse eller de flesta av fullmäktige begär det eller fullmäktiges

ordförande finner det behövligt (13 § första stycket KL). Uppdelning

i ordinarie och extra sammanträden förekommer inte. Eu de] sammanträden

skall emellertid hållas under bestämda månader för avgörande av

särskilt angivna ärenden (11 § andra stycket och 13 § andra t. o. m. sista

styckena).

I Stockholm sammanträder fullmäktige i oktober på första helgfria dag

efter tjänstgöringsårets början (14 § KLS). Tjänstgöringsåret börjar den

15 oktober (8 §). I övrigt bestämmer fullmäktige ordningen för sina sammanträden.

Sammanträde skall äga rum också när överståthållarämbetet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

förordnar om det eller när stadskollegiet eller minst en tredjedel av fullmäktige

begär det eller fullmäktiges ordförande finner det nödvändigt. Vid

sammanträde senast den 8 december skall stadens utgifts- och inkomststat

fastställas. Samtidigt skall fullmäktige anställa val till befattningar inom

kommunen som blir lediga vid årets slut. Valen får dock äga rum vid sammanträde

senare i december (14 §).

Tidpunkten när riksdagen skall sammanträda är fastställd i RF och RO.

Riksdagen sammanträder den 10 januari eller, om det är helgdag, dagen

därpå. Om det är nödvändigt, kan Kungl. Maj :t kalla samman riksdagen till

tidigare dag (2 § RO). Vårsessionen skall avslutas senast den 31 maj, men

riksdagen kan förlänga sessionen t. o. m. den 15 juni. Höstsessionen börjar

den dag efter den 15 oktober som riksdagens talmän finner lämplig och pågår

så länge det är nödvändigt, dock längst t. o. m. den 31 december. Mellan

sessionerna kan Kungl. Maj :t kalla samman riksdagen till extra session, om

det är nödvändigt. Extra session skall också hållas på begäran av viss minoritet

av riksdagens ledamöter. Riksdagen kan sammankallas också med anledning

av vissa särskilda omständigheter (91—94 och 108 §§ RF).

Beredning vid landstingsmöte

Innan ärende tas upp till avgörande i landstinget skall det vara berett av

den nämnd eller beredning dit ärendet hör eller av en eller flera personer

som utsetts särskilt för att bereda ärendet mellan landstingets möten. Har

den nämnd eller beredning dit ärendet hör inte deltagit i beredningen, skall

nämnden eller beredningen få tillfälle att yttra sig i ärendet innan det avgörs.

Förvaltningsutskottet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ärende, som

utskottet inte berett (30 § första stycket LL). För val och vissa ärenden som

kräver skyndsam behandling är beredning inte obligatorisk (30 § sista

stycket).

För beredning av ärende som avgörs av fullmäktige gäller i huvudsak

motsvarande bestämmelser (19 och 47 §§ KL, 20 § KLS).

Härutöver gäller för landstinget ytterligare beredningstvång, som inte har

motsvarighet i fullmäktige. Ärende får sålunda inte avgöras av landstinget

innan det under landstingsmötet beretts av särskilt utskott, som landstinget

utser bland sina ledamöter (30 § andra stycket LL). Denna form av beredning

motsvarar närmast utskottsbehandlingen av förslag i riksdagen. Enligt

RO skall praktiskt taget varje fråga som behandlas i riksdagen beredas av

något av riksdagsutskotten (58 §).

Det står landstinget fritt att bestämma om beredningsutskottens organisation

och verksamhetsformer. Regleringen har i allmänhet skett i landstingets

arbetsordning och i annat fall genom särskilda beslut av landstinget.

Dessutom torde viss praxis ha utbildat sig inom varje landstingskommun.

Så gott som alla landsting har i arbetsordning bestämt vilka beredningsutskott

som skall tillsättas vid lagtima möte. I stort sett saknas enhetlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

2:5

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

landstingen emellan i fråga om typerna av utskott och utskottens verksamhetsformer.

Utskottsorganisationen synes huvudsakligen ha vuxit fram

efter vad som lokalt bedömts nödvändigt eller grunda sig på traditioner

inom respektive landstingskommun.

I arbetsordningarna skiljs vanligen mellan beredningsutskott och valnämnder

eller valutskott. Beredningsutskotten är dels ordinarie, dels tillfälliga

eller särskilda, dels sammansatta. De ordinarie beredningsutskotten

är i regel ett eller två för beredning av hälso- och sjukvårdsärenden, ett för

beredning av undervisningsärenden och ett för beredning av finans- och

allmänna ärenden. I några fall tillsätts utskott för beredning av jordbruksoch

andra näringsfrågor och sociala frågor. Även andra slags ordinarie utskott

förekommer. Enhetlig praxis saknas i fråga om fördelning av ärendena

på olika utskott.

I åtta landstingskommuner föreskrivs i arbetsordning att bestämmelserna

om beredningsutskott vid lagtima möte skall gälla också vid urtima möte i

tillämpliga delar. I övriga arbetsordningar sägs i regel att vid urtima möte

skall tillsättas det antal utskott som landstinget finner behövligt.

Antalet ledamöter i beredningsutskotten varierar de olika landstingen

emellan. Oftast synes landstingen söka engagera alla landstingsmännen i

utskottsarbetet. För att nå detta syfte har man på några håll utsett också

suppleanter för ledamöterna i utskotten och bestämt att suppleanterna får

vara närvarande vid sammanträdena och delta i överläggningarna men inte i

besluten.

Det förekommer att förvaltningsutskottets och hälso- och sjukvårdsstyrelsens

ledamöter också är ledamöter i beredningsutskott. På några håll har

detta satts i system, eftersom det anses värdefullt att beredningsutskotten

på detta sätt får information om förvaltningsutskottets synpunkter på frågor

som beredningsutskott handlägger. I praktiken är det inte heller ovanligt

att ledamot i förvaltningsutskottet är ordförande i beredningsutskott.

Ofta finns föreskrifter i arbetsordningar att beredningsutskottens utlåtanden

skall mångfaldigas och delas ut till landstingsmännen viss tid före

det sammanträde då utlåtandena skall behandlas. Någon allmän regel är

detta dock inte.

I samband med att landstinget remitterar ärendena till beredningsutskotten

hålls i ett tiotal landsting någon form av remissdebatt, som emellertid

inte är en allmän debatt utan närmast överläggningar kring ett visst antal

ärenden.

Beträffande den närmare regleringen i landstingens arbetsordningar av

beredningsutskottens verksamhet och bestämmelserna om riksdagens beredning

av där förekommande ärenden hänvisas till redogörelsen därför i

utredningens betänkande (s. 41—51).

Förvaltningsutskottets kompetens

Förvaltningsutskottets allmänna uppgifter regleras i 41 § LL. Utskottet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

skall leda förvaltningen av landstingskommunens angelägenheter och ha

inseende över övriga nämnders verksamhet. Vidare skall utskottet med uppmärksamhet

följa de frågor som kan inverka på landstingskommunens utveckling

och ekonomiska ställning. Det skall hos landstinget och övriga

nämnder samt hos andra myndigheter göra de framställningar som är påkallade.

Det åligger förvaltningsutskottet också att bereda de ärenden som

skall förekomma till behandling hos landstinget. Beredningen skall ske enligt

30 § LL. Ytterligare skall utskottet ha hand om drätseln inom landstingskommunen

och själv förvalta dess egendom, i den mån förvaltningen

inte har uppdragits åt annan nämnd. Om verkställigheten inte uppdragits

åt annan, skall utskottet verkställa landstingets beslut. Förvaltningsutskottet

har också att ta befattning med de ärenden vilkas handläggning enligt

särskilda författningar ankommer på utskottet. Det äger från övriga nämnder,

beredningar och befattningshavare infordra yttranden och upplysningar

som behövs för att utskottet skall kunna fullgöra sina uppgifter. Förslag

till utgift- och inkomststat skall göras upp av förvaltningsutskottet.

Utskottet har också till uppgift att vårda och förteckna landstingets och de

landstingskommunala nämndernas protokoll och övriga handlingar som hör

till deras arkiv, i den mån handlingarna överlämnats till utskottet för detta

ändamål.

Nu redovisade bestämmelser om förvaltningsutskottets uppgifter överensstämmer

på det hela taget med vad som sägs i KL om de uppgifter som

åligger kommunens styrelse (30 och 54 §§).

Särskilt på en punkt skiljer sig förvaltningsutskottets ställning klart från

vad som gäller kommuns styrelse. Förvaltningsutskottet äger avge förklaring

i anledning av besvär över landstingets beslut och företräder landstinget

mellan dess möten även i andra hänseenden. Inskränkning i denna

befogenhet kan föreskrivas genom lag eller annan författning eller beslutas

av landstinget (41 § andra stycket f) och g) LL). Kommunens styrelses befogenhet

att företräda fullmäktige är betydligt snävare (30 § andra stycket

dl och f) KL, 30 § andra stycket c) och d) KLS).

Förvaltningsutskottets organisation och arbetsformer m. m.

Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet väljs av landstinget.

Antalet ledamöter skall vara minst fem men bestäms i övrigt av landstinget

(42 § LL). Väljs ledamöterna inte proportionellt bestämmer landstinget den

ordning i vilken suppleanterna skall kallas in till tjänstgöring. Valbar till

ledamot eller suppleant är den som är röstberättigad vid val av landstingsmän,

bor inom landstingskommunen och fyllt 23 år samt inte är omyndig

eller försatt i konkurs (8 och 43 §§). Vissa tjänstemän, bl. a. landstingsdirektör

hos landstingskommunen eller motsvarande tjänsteman, kan inte

vara ledamot eller suppleant i utskottet. Mandattiden är fyra år fr. o. m.

den 1 januari året efter valet (44 §). Valet förrättas året näst efter det all
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

männa landstingsmannaval ägt rum. Landstinget utser ordförande och vice

ordförande i utskottet (45 §). Utskottet sammanträder på tid och plats som

utskottet bestämmer och dessutom när ordföranden finner det nödvändigt

eller minst halva antalet ledamöter begär det för visst angivet ändamål

(46 §). Suppleant bör kallas till tjänstgöring vid förhinder för ledamot eller

vid ledighet efter ledamot som inte utsetts vid proportionellt val. Också i

annat fall äger suppleant närvara vid sammanträde. Han skall alltid underrättas

om tid för sammanträde (47 §).

För kommuns styrelse gäller i allt väsentligt motsvarande bestämmelser

som för förvaltningsutskottet (7, 31—36, 47 och 48 §§ KL, 31—34, 37, 38

och 47 §§ KLS). Dock ställs dessutom den begränsningen upp för valbarhet

till kommunens styrelse, att befattningshavare som är anställd hos kommunen

och är chef för något verk som hör till styrelsens förvaltningsområde

inte får vara ledamot eller suppleant i styrelsen (7 och 32 §§ KL). I Stockholm

väljs ledamöter i stadskollegiet bland stadsfullmäktiges ledamöter

(31 § KLS). Stadsfullmäktig som är borgarråd eller chef för verk som hör

till kommunalförvaltningen får inte utses till ledamot eller suppleant i stadskollegiet

(32 § KLS).

Landstinget får i reglemente för förvaltningsutskottet bestämma om och

i vilken omfattning utskottets uppgifter skall fördelas på två eller flera särskilda

avdelningar av utskottet. I reglementet kan föreskrivas att avdelningarna

skall utses genom särskilda val. Bestämmelserna om utskottet i

LL äger motsvarande tillämpning på avdelning med det undantaget att avdelningen

själv inom sig utser ordförande och vice ordförande (52 § första

stycket). Är utskottet delat på avdelningar, skall samfällda utskottet göra

upp förslag till utgift- och inkomststat och ha inseende över hälso- och sjukvårdsstyrelsen

(52 § andra stycket).

Fullmäktige i kommun får anta reglemente för kommunens styrelse. I

reglementet kan bestämmas att styrelsen får uppdra åt bl. a. särskild avdelning

inom styrelsen att på styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av

ärenden, som skall anges i reglementet (43 § KL). Sådan avdelnings beslutanderätt

grundar sig alltsa inte omedelbart på reglementet och avdelningen

kan inte själv överlåta beslutanderätten på annan. Motsvarande gäller stadskollegium

och drätselkammare i stad (49 § KL, 48 § KLS).

Beträffande landstingskommunens hälso- och sjukvårdsstyrelses verksamhet

gäller samma bestämmelser som för förvaltningsutskottet i fråga

om valbarhet, valperiod, val av presidium och sammanträden. Styrelsen kan

dock inte delas på avdelningar (53 § 1 mom. LL). I övrigt gäller beträffande

styrelsens verksamhet vad som föreskrivs i lag eller författning (53 §

4 mom. LL). Därmed åsyftas närmast sjukvårdslagen (SjL) den 6 juni 1962

(nr 242) och sjukvårdsstadgan (SjSt) den 29 mars 1963 (nr 70). SjL innehåller

i fråga om sjukvårdsstyrelse i landstingskommun cndasl hänvisning

till bestämmelserna i LL om styrelsens organisation och arbetsformer (9 g

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

1 inom.). För sjukvårdsstyrelse i stad som inte ingår i landstingskommun

äger flertalet bestämmelser i KL om kommunens styrelse och annan kommunal

nämnd tillämpning (9 § 3 mom.). För sjukvårdsstyrelsen i Stockholm

gäller i väsentliga delar föreskrifterna i KLS om stadskollegium och

annan nämnd.

Sjukvårdsstyrelse skall med uppmärksamhet följa sjukvårdens behov

och utveckling och för landstinget eller stadsfullmäktige lägga tram de förslag

rörande sjukvården som finns påkallade (10 § SjL). Styrelsen skall

verka för att främja största möjliga planmässighet i sjukvården. Sjukvårdsstyrelsens

kompetens framgår i övrigt av 7 § SjSt. Det åligger sjukvårdsstyrelse

bl. a. att avge utlåtande och förslag angående åtgärd på sjukvårdens

område som landstinget eller stadsfullmäktige har att besluta om och

att föreslå erforderliga utvidgningar och ändringar av sjukhusen samt i

den mån landstinget eller stadsfullmäktige inte bestämt annat ombesörja

beslutade ny-, till- eller ombyggnadsarbeten, som inte är av den ringa omfattning

att de kan hänföras till ordinarie underhåll. Vidare äger sjukvårdsstyrelsen

bestämma på vilka sjukhuskliniker och andra sjukhusavdelningar

öppen vård skall meddelas, i den mån landstinget eller stadsfullmäktige

inte beslutat därom, liksom att avge förslag angående sjukvårdsområdets

indelning i läkardistrikt. Om annat inte bestämts kan sjukvårdsstyrelsen

också anordna gemensam upphandling m. m. för flera sjukhus. Dessutom

äger styrelsen till sjukhusens direktioner göra de framställningar och erinringar

samt ge de anvisningar rörande sjukhusens förvaltning som finns

påkallade. För att främja planmässighet i sjukvården bör sjukvårdsstyrelsen

efter samråd med berörda myndigheter göra upp översiktsplaner för

olika grenar av sjukvården. Landsting äger besluta att sjukvårdsstyrelsen

skall utgöra direktion för förvaltningen av sjukhus. I stad som inte tillhör

landstingskommun äger stadsfullmäktige motsvarande befogenhet (11 § 1

mom. SjL).

I landstingsutredningens betänkande (s. 69—82) lämnas en utförlig redogörelse

dels för ett av Svenska landstingsförbundet utarbetat förslag till olika

huvudformer för förvaltningsutskottets och hälso- och sj ukvardsstyrelsens

organisation och verksamhet, dels för utformningen av organisationen

och verksamheten i de skilda landstingskommunerna. Av redogörelsen framgår

bl. a. att flertalet landsting har valt att ha odelat förvaltningsutskott som

tillika utgör hälso- och sjukvårdsstyrelse.

Övriga nämnder

För vissa förvaltnings- eller verkställighetsbestyr utser landstinget de

nämnder som det finns föreskrifter om i lag eller annan författning (54 §

första stycket LL). För övriga förvaltnings- eller verkställighetsbestyr äger

landstinget utse de nämnder som landstinget finner behövliga (54 § andra

stycket). För sist angivna nämnder äger de flesta bestämmelserna i LL om

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

förvaltningsutskottet motsvarande tillämpning. LL överensstämmer i dessa

hänseenden med KL och KLS. Mandattiden för ledamöter och suppleanter

i sådan nämnd i Stockholm är dock endast två år (51 § KLS).

Förvaltningsutskottet som nämnd för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr
Enligt

vad landstingsutredningen inhämtat har många förvaltningsutskott

belastats med förvaltnings- och verkställighetsbestyr av lokal karaktär eller

underordnad betydelse för ledningen av landstingets verksamhet. I fråga

om förvaltningsutskott som även är hälso- och sjukvårdsstyrelse ger utredningen

följande exempel. Förvaltningsutskottet i Gotlands läns landstingskommun

är sjukhemsdirektion. I Kronobergs läns landstingskommun är

förvaltningsutskottet direktion för både sjukhem för lättskötta psykiskt

sjuka och långvarigt sjuka och styrelse för en vårdanstalt för psykiskt efterblivna.

Dessutom fungerar utskottet som barnhemsstyrelse. Blekinge läns

landstingskommuns förvaltningsutskott är direktion för hem för långvarigt

sjuka och styrelse för hörselskola. I Hallands läns landstingskommun är

förvaltningsutskottet direktion för ett sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka.

Förvaltningsutskottet i Västmanlands läns landstingskommun är direktion

för ett konvalescenthem och styrelse för ett jordbruk. I Gävleborgs län är

landstingskommunens förvaltningsutskott styrelse för arbetsträningsinstitut,

hörselskola och cp-skola. I Västernorrlands län lyder rättshjälpsanstalten

under landstingskommunens förvaltningsutskott som även är barnhemsstyrelse.

Förvaltningsutskottet i Västerbottens läns landstingskommun

fungerar som direktion för två sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka och

för två sjukhem för långvarigt sjuka. Norrbottens läns landstingskommuns

förvaltningsutskott är såväl centralstyrelse för undervisning och vård av

vissa psykiskt efterblivna som barnhemsstyrelse. Tidigare var utskottet direktion

för alla landstingskommunens sjukhem.

Två förvaltningsutskott som är delade på dels hälso- och sjukvårdsstyrelse

dels finansavdelning har även uppgifter som nämnder för särskilda förvaltnings-

och verkställighetsbestyr. Sålunda är förvaltningsutskottet i Södermanlands

läns landstingskommun direktion för sjukhem för lättskötta psykiskt

sjuka. Detsamma är fallet i Malmöhus läns landstingskommun, vars

hälso- och sjukvårdsstyrelse är direktion för olika sjukhem för långvarigt

sjuka. Den är också barnhemsstyrelse.

I Älvsborgs läns landstingskommuns förvaltningsutskott, det enda som

är uppdelat på hälsovårdsstyrelse, sjukvårdsstyrelse och finansavdelning,

är hälsovårdsstyrelsen direktion för tre sjukhem för lättskötta psykiskt

sjuka och styrelse för barnhemmen. Sjukvårdsstyrelsen är direktion för två

epidemisjukhus, nio sjukhem för långvarigt sjuka och förlossningshem.

Skaraborgs och Värmlands läns landstingskommuner har förvaltningsutskott

som även är sjukvårdsstyrelser, medan hälsovårdsstyrclserna är fri
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

stående. Förvaltningsutskottet i den förra landstingskommunen är direktion

för sjukhem för långvarigt sjuka och för lättskötta psykiskt sjuka när

sjukhemmen inte är anslutna till lasarett eller annat sjukhus. Förvaltningsutskottet

i Värmlands läns landstingskommun är även barnhemsstyrelse.

Förvaltningsutskottet i Örebro läns landstingskommun är styrelse för centraltvätt,

regionplanekontor och kemisk station.

Arvodesanställda förtroendemän in. m.

Landstingsmans rätt till ersättning med anledning av uppdraget regleras

i 39 § 1 och 2 mom. LL (ändrade senast 1962: 156). Där sägs att landstinget

äger besluta att landstingsman skall få traktamente för särskilda av uppdraget

föranledda kostnader för uppehälle samt ersättning för resekostnader

och andra med uppdraget förenade utgifter. Grunder för dessa ersättningar

bestämmer landstinget. Efter landstingets bestämmande kan landstingsman

få också arvode för det arbete som är förenat med uppdraget. Arvodet får

inte överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och

art och den tid som kan beräknas gå åt för uppdraget.

I fall som avses i författning om allmän försäkring äger landstinget träffa

överenskommelse att utgående arvoden skall anses som inkomst av anställning.

Föreligger särskilda skäl äger landstinget bevilja pension i form av

ålderspension, förtidspension och familjepension åt landstingsman som på

grund av uppdrag utfört arbete av betydande omfattning under en lång följd

av år.

Bestämmelserna i 39 § 1 och 2 mom. LL äger motsvarande tillämpning på

ledamot i förvaltningsutskottet och utsedd ledamot i annan nämnd samt

suppleant för sådan ledamot (39 § 3 mom. och 55 § 1 mom. LL).

Fram till hösten 1963 hade tre landsting beslutat om arvoden till förtroendemän

som i princip var heltidssysselsatta, nämligen en ordförande i förvaltningsutskott,

en ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelse och i landstingskommunens

byggnadskommitté samt en förvaltningsutskottsordförande

som är verkställande ledamot i landstingskommunens centrala byggnadskommitté.

För förtroendemän i primärkommun har ersättnings-, arvodes- och pensionsfrågorna

reglerats på samma sätt som för landstingskommunens förtroendemän

(28 och 46 §§ KL, 29 och 53 §§ KLS). I primärkommunerna har

systemet med heltidssysslor för kommunala förtroendemän vunnit allt större

spridning under de senaste åren, särskilt i städerna. I flera fall har sålunda

drätselkammarens ordförande i denna egenskap knutits till den

centrala förvaltningens ledning och i samband därmed beretts så stor ekonomisk

gottgörelse att han odelat kan ägna sig åt den kommunala verksamheten.

Som exempel på städer med heltidsanställda drätselkammarordförande

(drätselordförande, drätselchef, drätseldirektör, kommunalråd, kollegieråd)

må nämnas Norrköping, Hälsingborg, Linköping, Borås, Halmstad,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr (it år 1965

Södertälje, Katrineholm, Oxelösund, Kiruna, Landskrona, Uddevalla, Borlänge,

Sandviken, Vänersborg, Ystad och Motala.

I Stockholm är som nämnts förut stadskollegiet stadens styrelse (30—

43 §§ KLS). De ärenden som ankommer på stadskollegiets handläggning

föredras av borgarråden, om inte annan ordning för visst ärendes föredragning

beslutats enligt reglementet för kollegiet. Ärendena föredras enligt rotelindelning

av borgarråden, som inte får delta i besluten. Borgarråden utses

av stadsfullmäktige vid första sammanträdet under tjänstgöringsåret för

fyra år och är förtroendemän med fast avlöning och pensionsrätt (44—

46 och 50 §§ KLS). Till borgarråd får utses endast personer med synnerlig

insikt och erfarenhet i kommunala förvaltningsfrågor eller eljest i allmänna

värv. Antalet borgarråd är f. n. nio. De är ordförande i de viktigare nämnderna

i staden, var och en inom sin rotel. Borgarråden äger yttrande- och

förslagsrätt i stadsfullmäktige även om de inte är ledamöter. De är skyldiga

att närvara vid sammanträden med stadsfullmäktige och stadskollegiet. Utöver

föredragnings- och närvaroskyldighet har några arbetsuppgifter inte

angivits i lagen eller reglementet. Tillsammans bildar borgarråden en borgarrådsberedning.

Stadsfullmäktige utser ett borgarråd till ordförande i beredningen

och denne föredrar budgetförslaget i stadskollegiet. Reglemente

för borgarrådsberedningen skall antas av stadsfullmäktige och underställas

Kungl. Maj :ts prövning (48 § KLS).

Borgarrådsberedningen har i praxis utbildats till ett självständigt beredningsorgan,

hos vilket borgarrådens samfällda inflytande koncentrerats. Indelningen

i borgarrådsrotlar är följande: a) drätselroteln, ordföranden är

ordförande i borgarrådsberedningen och drätselnämnden m. in.; b) personalroteln,

ordföranden är ordförande i lönenämnden; c) fastighetsroteln,

ordföranden är ordförande i fastighetsnäinnden; d) stadsbyggnadsroteln,

ordföranden är ordförande i byggnadsnämnden och gatunämnden m. m.;

e) industriroteln, ordföranden är ordförande i industriverksstyrelsen, hamnstyrelsen

m. in.; f) socialroteln, ordföranden är ordförande i de sociala

nämnderna; g) kulturroteln, ordföranden är ordförande i skoldirektionen

m. m.; h) sjukvårdsroteln, ordföranden är ordförande i sjukvårdsstyrelsen,

hälsovårdsnämnden och folktandvårdsstyrelsen; i) stor-stockholmsroteln,

ordföranden är ordförande i delegationen för stor-stockliolmsfrågor. Stadskollegiet

biträds av stadskansliet, för vilket borgarrådsberedningens ordförande

är chef.

Under stadskollegiet i Göteborg inrättades 1955 fyra befattningar som

stadssekreterare, vilka är stadskollegiets tjänstemän och svarar för beredning

och föredragning av kollegiets ärenden. Tjänstemannaställningen markeras

genom att deras anställningsvillkor regleras i särskilda tjänste-och pensionsreglementen

för stadssekreterare, att speciella kvalifikationer fordras för

befattningarna och att stadssckreterarna förutsätts ha enbart beredande och

föredragande uppgifter i stadkollegiet. Samtidigt anses man ha behållit för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

troendemannakaraktären genom att stadssekreterarna utses av stadsfullmäktige

efter nominering av de politiska partierna för fyra år i sänder med

skyldighet att avgå om de inte väljs om.

De fyra stadssekreterarna svarar för var sin avdelning: kulturavdelning,

socialavdelning, stadsbyggnadsavdelning och industriavdelning. Någon stadssekreterare

för finansärenden finns inte.

Stadskansliet förestås av en kanslichef, soin även är stadsfullmäktiges sekreterare.

Stadskollegiets ordförande och vice ordförande samt kanslichefen

och stadssekreterarna — den s. k. presidieberedningen — håller regelbundna

överläggningar angående fördelning av arbetsuppgifter, beredning av ärenden

och åtgärder för samordning och planmässighet inom förvaltningen.

Överläggningarna är informella och protokoll förs inte.

Malmö har sedan 1961 en organisation som motsvarar den i Göteborg. Organisationen

omfattar sex kommunalråd som bereder och föredrar ärendena

i drätselkammaren. Kommunalrådens avdelningar är finans-, löne-, byggnads-,

social-, undervisnings- och kultur- samt affärs- och industriavdelningarna.

Förvaltningsutskottets och andra nämnders delegationsrätt

Landstinget kan föreskriva i reglementet för förvaltningsutskottet att utskottet

eller avdelning av utskottet får uppdra åt utskottsledamot eller befattningshavare

hos landstingskommun att på utskottets vägnar besluta

i vissa grupper av ärenden. Ärendenas beskaffenhet skall anges i reglementet.

Beslut som fattats på grund av sådant uppdrag skall anmälas vid utskottets

eller avdelningens nästa sammanträde (52 § LL). Också hälso- och

sjukvårdsstyrelse kan få motsvarande delegationsrätt, om landstinget beslutar

det (53 § 1 mom. sista stycket). Har landstinget antagit reglemente för

styrelsen torde landstingets beslut kunna föras in i reglementet. Annan

landstingskommunal nämnd, som inte utsetts på grund av särskild författning,

kan få motsvarande delegationsbemyndigande som hälso- och sjukvårdsstyrelse

(54 § sista stycket).

Enligt KL kan fullmäktige bestämma i reglemente för kommunens styrelse

att styrelsen äger uppdra — förutom åt avdelning av styrelsen — åt

ledamot i styrelsen eller åt befattningshavare som är anställd hos kommunen

att på styrelsens vägnar besluta i vissa grupper av ärenden. Ärendenas

beskaffenhet skall anges i reglementet. Framställning eller yttrande till

fullmäktige skall beslutas av styrelsen samfällt. Beslut som fattas på grund

av delegation skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde (43 §). Bestämmelser

av samma innehåll gäller för drätselkammare i stad med stadskollegium

(49 § KL, 48 § KLS).

En översikt som landstingsutredningen har lagt fram över tillämpningen

av delegationsbestämmelserna i landstingskommunerna ger vid handen att

delegation förekommer huvudsakligen till landstingsdirektören, annan tjäns
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

teman, någon eller några ledamöter i förvaltningsutskottet i samråd med

landstingsdirektören, arbetsutskott inom förvaltningsutskottet eller annan

styrelse eller nämnd. Delegationsföreskrift saknas i sex landstingskommuner.

Beslutanderätt delegeras emellertid av förvaltningsutskott i en del särskilt

angivna ärenden trots att reglering saknas i utskottets reglemente.

Delegationsföreskrifter för förvaltningsutskott är utformade på skilda sätt

i reglementena. Enligt generella föreskrifter som förekommer i vissa reglementen

äger förvaltningsutskottet uppdra åt ledamot i utskottet eller befattningshavare

hos landstingskommunen att inom ramen för medel som landstinget

anvisar besluta i ärenden som angår den löpande driften och förvaltningen

av landstingets anstalter och institutioner, dock inte i ärenden av

principiell natur. I andra reglementen ges mer detaljerade delegationsbestämmelser.

Olika former av delegation förekommer vid sidan av varandra.

Bl. a. föreskrivs i eu del reglementen att beslutanderätten tillkommer landstingsdirektören

eller annan tjänsteman och en eller flera förtroendemän

gemensamt.

Beträffande den närmare utformningen av delegationsföreskrifterna i reglementena

för förvaltningsutskotten och övriga nämnder hänvisas till landstingsutredningens

betänkande (s. 93—99).

Information till landstingsmannen

Inkomna förslag till landstinget skall förvaltningsutskottet låta trycka

och sända till länsstyrelsen och samtliga landstingsmän om möjligt minst

åtta dagar före lagtima mötes början. Föredragningslista för mötet skall

upprättas av förvaltningsutskottet och delas ut i samma ordning som förslagen

(20 § 2 mom. LL). Motsvarande föreskrifter saknas för urtima möte.

I allmänhet låter förvaltningsutskotten förslagen till lagtima möte tryckas i

olika delar som sänds till landstingsmännen successivt. Tiden för utsändandet

varierar från juni till mötets början. Enhetlig praxis saknas också i fråga

om dispositionen av ärendena i trycket. Oftast brukar handlingarna och föredragningslistan

tryckas även vid urtima möten.

Frågan om information till landstingets ledamöter om den landstingskommunala

styrelsens verksamhet har i LL reglerats på så sätt att förvaltningsutskottet

årligen skall avge berättelse till lagtima möte över sin verksamhet

under tiden från senaste lagtima möte (41 §). Motsvarande regler

saknas i KL och KLS.

Föreskrifter om skyldighet att hålla de enskilda ledamöterna i landstingen

löpande informerade om verksamheten inom den landstingskommunala

styrelsen synes saknas i reglementena för förvaltningsutskotten. I 21

landstingskommuner synes dock landstingets ledamöter kontinuerligt få

förvaltningsutskottens protokoll. Ledamöterna i Södermanlands läns landsting

tillställs löpande sammanställningar av protokollen och ledamöterna

i Kristianstads läns landsting för sammanställning vid utgången av första,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

andra och fjärde kvartalen. Förvaltningsutskotten i Blekinge och Norrbottens

läns landsting sänder sina protokoll till de ledamöter som begär det.

Örebro läns landsting låter trycka en kvartalsvis utkommande skrift som

sänds ut till såväl alla landstingskommunens förtroendemän som primärkommunala

förtroendemän. Även länets tidningar samt vissa föreningar

och organisationer erhåller skriften. Vidare brukar de politiska partierna i

landstingen hålla gruppsammanträden vid vilka någon representant för förvaltningsutskottet

brukar informera och inhämta landstingsledamöternas

uppfattning i olika frågor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

33

Landstingsutredningen

Allmänna synpunkter

Landstingsutredningen lämnar i sitt betänkande (s. 101—116) en redogörelse

för den kritik som har riktats mot landstingen och den landstingskommunala

förvaltningen. Sammanfattningsvis framgår av redogörelsen, att

man i pressen har framställt önskemål om bättre betingelser för landstingsledamöterna

att få reellt inflytande över den landstingskommunala verksamheten,

förstärkning av landstingens centrala förvaltning och bättre offentlig

insyn i förvaltningen, framför allt i förvaltningsutskottets verksamhet.

I riksdagen har inte framställts krav på större ändringar i landstingens

eller den landstingskommunala styrelsens organisation och arbetsformer.

Inte heller har utredningen funnit att landstingen eller förvaltningsutskotten

själva har ansett nuvarande författningsbestämmelser om organisationen

och arbetsformerna otillfredsställande i några mera väsentliga avseenden.

Mot denna bakgrund konstaterar utredningen att några i grunden väsentliga

anmärkningar inte har riktats mot de landstingskommunala styrelseformerna.

I skilda sammanhang har tvärtom dokumenterats att landstingskommunerna

har ändamålsenlig organisation, vilket enligt utredningens

mening ger vid handen att LL i stort sett har varit lämpad för sitt ändamål.

Särskilt stryker utredningen under att den landstingskommunala verksamhetens

starka utveckling till stor del har ägt rum medan 1924 års lag om

landsting ännu gällde. Utredningen finner det vidare allmänt omvittnat att

landstingskommunernas på det hela taget ändamålsenliga och smidiga förvaltning

har möjliggjorts genom att landstingen och deras verkställande

organ har haft stor frihet att utforma sin verksamhet efter vad som har

varit lämpligt och önskvärt med hänsyn till lokala förhållanden och behov.

Det finns enligt utredningens uppfattning ingen anledning att utgå från

att LL principiellt skulle bli mindre ändamålsenlig i samband med att

landstingskommunerna i princip skall svara för samhällets totala hälsooch

sjukvård. LL ger i stort sett landstingen möjlighet att ge den landstingskommunala

verksamheten den utformning som krävs för de skilda landstingskommunala

uppgifterna. Nuvarande organisation och arbetsformer

torde inte vara olämpliga eller otjänliga för ytterligare uppgifter. Landstinget

äger enligt gällande lag självt avgöra omfattningen av landstingsledamöternas

deltagande i och ansvar för den landstingskommunala verksamhetens

olika delar. Detta innebär emellertid enligt utredningen inte att såväl

landstingets som den landstingskommunala styrelsens organisation och

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. AV 61

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

arbetsformer och bestämmelserna därom är lämpligt utformade till alla delar.

I vissa hänseenden kan kritik riktas mot det ändamålsenliga i både lagbestämmelser

och praxis. Flertalet brister synes dock ligga på det formella

planet.

Utredningen framhåller att en vägledande princip för vår kommunala

lagstiftning har varit att våra kommuner bör åtnjuta största möjliga frihet

att ordna sin förvaltning och sina verksamhetsformer med hänsyn till skiftande

lokala behov. Landstingskommuner och andra kommuner fyller bäst

sina många uppgifter som regionala samhällsorgan, om de åtnjuter frihet

på det organisatoriska området. Alltför ingående reglering av deras förhållanden

skulle kringskära deras självstyrelse. Det minimum av bestämmelser

som behövs bör enligt utredningens uppfattning i största möjliga utsträckning

säkerställa den landstingskommunala självstyrelsen som sådan.

Viss likhet i form och innehåll mellan de för landstingskommunerna och

primärkommunerna gällande lagarna åstadkoms genom förra decenniets

kommunallagstiftning. Även landstingsutredningen finner det angeläget att

de grundläggande bestämmelserna för den landstingskommunala och primärkommunala

verksamheten principiellt får samma innehåll. Den likformighet

som har åstadkommits synes av allt att döma ha inneburit formella

och praktiska fördelar för landstingen. Att för dessa föra in helt ny organisation

och nya arbetsformer, som skulle strida mot gällande och vedertagna

bestämmelser för de borgerliga kommunerna, är enligt utredningens åsikt

varken behövligt eller önskvärt. Men man bör hålla i minnet att det råder

principiella skillnader mellan sekundärkommuner och primärkommuner.

Bortsett från att landstingskommunerna av tradition och andra orsaker har

kommit att till största delen ha hand om hälso- och sjukvårdsuppgifter, bör

beaktas att landstingskommunen i allmänhet har en geografisk utbredning

som saknar motsvarighet på den primärkommunala sidan. Till detta kommer

verksamhetsgrenarnas spridning inom området och de kommunikationstekniska

och demografiska faktorernas inverkan på landstingskommunens

förvaltning. Utredningen finner det därför inte utan vidare givet

att de primärkommunala reglerna till alla delar är lämpliga för landsting

och förvaltningsutskott. Det kan dock inte uteslutas att landstingskommunerna

i stort sett skulle kunna fungera efter samma lagbestämmelser som

primärkommunerna.

En översyn av landstingslagen i de delar den reglerar landstingets och

förvaltningsutskottets organisation och arbetsformer anser utredningen

böra hållas inom ramen för den gällande lagstiftningen. Med hänsyn till

den önskvärda likformigheten mellan de olika kommunalförfattningarna

ligger det enligt utredningen närmast till hands att pröva om det är möjligt

att mer än som skett hittills närma landstingslagens bestämmelser till vad

som gäller primärkommunerna. Landstingets frihet att självt i största möj
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

liga utsträckning reglera sin och förvaltningsutskottets samt andra landstingskommunala

organs organisation och arbetsformer bör emellertid behållas

och utvecklas.

En jämförelse mellan de kommunala representationernas och riksdagens

organisation och verksamhetsformer skulle enligt utredningen i och för sig

vara intressant, om t. ex. en prövning skulle göras av landets totala styrelse

och förvaltning, särskilt vid bedömning av gränsdragningen mellan statens

och de olika kommunernas uppgifter. En bestämd och klarare gränsdragning

än nu mellan statens och de olika kommunernas uppgifter har efterlysts

i olika sammanhang. Utredningen vill erinra om gränsdragningsfrågorna

inför den utveckling som förestår i fråga om kommun- och länsindelning

och eventuella nya uppgifter för de olika kommuntyperna. Det är

snarare dessa frågor och kostnadsfördelningen mellan staten och landstingskommunerna,

speciellt beträffande sjukvårdens finansiering, som har

avgörande betydelse för om landstingskommunerna skall bli i stånd att handha

ytterligare uppgifter inom exempelvis åldringsvården, yrkesutbildningen

och regionala samhällsplaneringen.

Utredningen ställer sig alltså tveksam till att föra in nya organisationsoch

verksamhetsformer på den landstingskommunala sektorn. En jämförelse

mellan landstingslagen och riksdagsordningen anser utredningen visa

att riksdagsordningen med tillhörande stadgar knappast bör eller kan ligga

till grund för landstingets verksamhet.

Enligt utredningen kan det inte anses ingå i dess uppdrag att pröva gällande

bestämmelser om antalet landstingsmän i landstinget. Det är emellertid

önskvärt, anför utredningen, att bestämmelserna prövas särskilt. I

landstingskommuner vilkas områden f. n. har markant folkökning ökar

representationernas storlek så mycket att de blir oformliga i förhållande till

de landstingskommunala uppgifternas omfattning och innehåll. Spörsmålet

bör i vart fall bli aktuellt efter den översyn av länsindelningen som det pågår

utredning om.

Landstingets verksamhet

Landstingets sammanträden

Kritiken mot landstingets verksamhet har, erinrar landstingsutredningen,

gått ut på bl. a. att landstinget bör sammanträda oftare än vad som nu

är fallet. Bakom denna uppfattning torde ligga åsikten att förtroendemännens

ställning skulle stärkas och bättre kontakt nås mellan landstinget och

förvaltningsutskottet, om landstinget sammanträdde oftare än nu. Även

de alltmer omfattande landstingskommunala arbetsuppgifterna motiverar

enligt kritiken fler landstingsmöten.

Landstinget har genom bestämmelsen om lagtima möte bunden sammanträdestid

och sammanträdesform, från vilken undantag är medgivet i form

opaginerad Kontrollera mot PDF

;iö

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

av urtima möte. Enligt utredningen visar praxis att bara ett par landsting

kan sägas ha satt urtima möten i system. I övrigt förekommer sådana möten

sporadiskt och har efter 1954 inte alls förekommit hos en tredjedel av

antalet landsting. I regel torde urtima möten föranledas av större specialfrågor

såsom utbyggnadsplaner inom sjukvården och liknande. Trots den

betydande expansion som skett särskilt inom sjukvården har dock det övervägande

antalet landsting ansett sig kunna besluta i dessa frågor vid det lagtima

mötet.

Det finns enligt utredningens uppfattning anledning att överväga om det

är förenligt med det allmännas och de enskilda landstingsmännens intressen

att landstinget skall avgöra så viktiga frågor som t. ex. landstingskommunens

sjukvårdsärenden vid ett sammanträde som är begränsat till några

få dagar under en och samma vecka. Med hänsyn till önskvärdheten av ökat

inflytande på och intresse för frågorna från de enskilda landstingsledamöternas

sida och till de landstingskommunala uppgifternas tillväxt i antal

och omfattning kan det i längden komma att visa sig mindre tillfredsställande

att landstinget sammanträder bara en gång årligen. Utredningen ifrågasätter

om det finns anledning att behålla det nuvarande sammanträdessystemet,

som arbetsmässigt i stor utsträckning binder landstinget till endast

ett sammanträde och inte erbjuder tillräckligt smidiga former för

landstingets beslut om ytterligare sammanträden. Bestämmelser som motsvarar

dem som gäller för fullmäktige i primärkommun skulle möjligen ge

landstinget större frihet att välja sammanträdestider än gällande bestämmelser

i LL. KL förutsätter att fullmäktige sammanträder mer än en gång

om året. En anpassning av reglerna för landstinget till att motsvara vad som

gäller för fullmäktige skulle ge landstinget möjlighet att lämpa sina sammanträden

efter de expanderande landstingskommunala arbetsuppgifterna.

Samtidigt skulle möjligheterna för landstingets ledamöter att öva inflytande

på angelägenheterna och vinna ökad insikt i landstingskommunens förvaltning

stärkas.

Med hänsyn till landstingskommunernas geografiska utbredning och den

lokala spridningen av verksamhetsgrenarna anser utredningen emellertid

att landstinget inte kan sammanträda och arbeta på samma sätt som en

primärkommunal fullmäktigförsamling. Det torde knappast vara praktiskt

genomförbart eller ändamålsenligt att för landstingets del helt kopiera

de bestämmelser som gäller för fullmäktigsammanträdena. Arbetsmässigt

kan det enligt utredningens uppfattning vara till fördel att koncentrera

landstingsarbetet till en eller flera perioder i stället för att införa den primärkommunala

ordningen med sammanträden om några timmar enstaka

dagar.

För utredningen framstår det som väsentligast att landstinget kan sammanträda

efter behov och så smidigt som möjligt fullgöra sina åligganden

utan att eftersätta vad som måste iakttas från offentlighetssynpunkt. Det

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

oör ankomma på landstinget att självt besluta enligt vilken ordning det

skall sammanträda. Fastställande av utgift- och inkomststaten och utdebiteringssatsen

kräver dock att ett sammanträde fixeras till oktober månad.

Landstinget bör alltså hålla minst ett möte där landstingskommunens utgift-

och inkomststat och grunden för utdebitering av landstingsskatt fastställs.

I anslutning härtill föreslår utredningen, om än med tvekan, att de

nuvarande beteckningarna lagtima och urtima möte utgår och ersätts med

beteckningen landstingsmöte. Uttrycket urtima leder tanken till en sammankomst

av mycket extraordinär natur. Det skulle inte rimma med att

man håller flera landstingsmöten än ett om året.

I betänkandet påpekas att det kan bli till förfång för landstingsledamöter

som är riksdagsmän om landstingsmöte till tiden sammanfaller med

riksdagens sammanträden. Landstinget får genom sin rätt att besluta om

sammanträdesdagar möjlighet att ta hänsyn till riksdagsarbetet. Möjlighet

finns för övrigt att utnyttja suppleanter. Av betydelse är också att många

landstingsmän torde önska att oktobermötet fixeras att börja viss dag i månaden.

Lämpligen bör denna dag fastställas i landstingets arbetsordning.

Hinder bör inte föreligga att även tidpunkterna för andra landstingsmöten

faststalls i arbetsordningen. Det kan vara praktiskt lämpligt om landstinget

normalt vill sammanträda mer än en gång om året.

Om landstinget får samma frihet att besluta om sina sammanträden som

fullmäktige i primärkommun bör enligt utredningen den nuvarande bestämmelsen

att urtima möte inte kan sammankallas av landstinget eller

förvaltningsutskottet förrän minst två månader efter lagtima mötes slut

utgå.

Någon tidsgräns för landstingsmötets varaktighet finns inte f. n. Det finns

enligt utredningens uppfattning inte heller anledning att införa föreskrifter

därom. Även i detta avseende bör landstinget ha full frihet att bestämma.

Beredningen vid landstingsmöte

Landstingsutredningen anför att kritiken mot beredningsförfarandet under

landstingsmöte framför allt inriktats på att alltför kort tid står till beredningsutskottens

förfogande under landstingsmötet och att beredningsförfarandet

lätt sjunker ner till eu formalitet.

För landstinget gäller dubbelt beredningstvång. De ärenden som skall

avgöras skall vara beredda av dels den nämnd dit ärendet hör efter sin

beskaffenhet eller av den eller de personer som särskilt utsetts att mellan

landstingets möten bereda ärendet, dels särskilt beredningsutskott under

landstingets möte. Landstingsutredningen anför att det dubbla beredningstvånget

i landstinget saknar motsvarighet på den primärkommunala sidan.

Bakgrunden till det dubbla beredningstvånget är att landstingsledamöterna

skall få tillfälle att tränga in i föreliggande frågor mer ingående än vad som

ar möjligt under själva landstingssammanträdet. Landstingsledamöterna

kan ju inte på samma sätt som fullmäktige följa förvaltningen mellan re
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 196H

presentationernas sammanträden. Landstingsutredningen erinrar om att

landstingskommunerna under de gångna åren i inte ringa utsträckning fått

allt bättre organiserade och arbetande förvaltningsorgan. Det gäller säl skilt

förvaltningsutskotten, som betjänas av landstingskommunernas kanslier.

Ärendena till landstinget torde följaktligen regelmässigt få grundlig och uttömmande

beredning, innan de avgörs. Vidare torde ett mycket stort antal

ärenden vid lagtima möte återkomma från år till år och vara av rutinmässig

karaktär. Utredningen anser det därför förståeligt om beredningsförfarandet

under landstingsmöte på sina håll kan ha blivit en formalitet utan sakligt

värde.

Om landstinget sammanträdde oftare och beredningen av vederbörande

nämnder och motsvarande vore fullt uttömmande anser utiedningen att

skälen för det dubbla beredningstvånget skulle försvagas väsentligt. Med

hänsyn till landstingets organisation, arbetsformer och uppgifter är utredningen

emellertid av den uppfattningen att det duhbla beredningstvånget

bör behållas.

Landstingsutredningen behandlar härefter frågan om beredningsutskotten,

som utredningen vill kalla landstingsutskott, skulle kunna tillsättas före

landstingsmötet. Landstingsutskotten skulle då kunna arbeta parallellt med

förvaltningsutskottet och övriga nämnder. Om landstinget sammanträdei

oftare anser utredningen behovet av kontinuerligt arbetande landstingsutskott

mindre motiverat än om landstinget sammanträder en gang om året.

Anses mer tid nödvändig för landstingsutskottens arbete och ledamöternas

information kan landstinget enligt gällande bestämmelser efter det konstituerande

sammanträdet med val av utskotten och remiss av ärendena till

dessa besluta, att nästa sammanträde under mötet skall hållas efter det antal

dagar som i varje särskilt fall krävs för utskottsarbetet. Kommer landstinget

att sammanträda ofta och då endast en eller två dagar torde å andra

sidan inte någon längre tid finnas tillgänglig för beredningsarbetet.

Med den utgångspunkten att landstinget skall ha största möjliga frihet att

bestämma om sina arbetsformer har utredningen i fråga om beredningsförfarandet

stannat för att låta även detta ske under de former, som landstinget

finner lämpliga och ändamålsenliga. Gällande bestämmelse att ärende inte

får avgöras innan det under landstingets möte blivit berett av särskilt utskott

kan lämpligen ersättas med bestämmelsen, att ärende inte får avgöras, innan

det beretts av särskilt utskott, som landstinget utsett bland sina ledamöter.

Orden »under landstingets möte» skulle alltså utgå. Härigenom får

landstinget möjlighet att besluta om och när landstingsutskotten skall träda

i verksamhet. De skall sålunda kunna utses för en löpande tidsperiod som

landstinget bestämmer. Eftersom utskottsmedlemmarna måste vara utsedda

bland landstingets ledamöter kan mandatperioden i landstingsutskott

inte vara längre än fyra år. Efter landstingsval kan vakanser komma att

uppstå i utskotten, om de utses för längre tid än för varje möte. Olägenhe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3i>

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 dr 1965

ten härav hör enligt utredningen kunna uppvägas av fördelarna att ha permanenta

beredningsutskott. Val av nya utskott måste under alla förhållanden

ske efter ett landstingsval.

LL innehåller inte några bestämmelser om landstingsutskottens organisation

och arbetssätt. Utredningen påpekar att formerna och arbetssätten

skiftar starkt. Även om uniformitet inte är nödvändig eller önskvärd och

de lokala behoven och önskemålen om smidighet i förfarandet skall tillgodoses,

bör landstingen enligt utredningens uppfattning i ökad omfattning

försöka länka in beredningsförfarandet i fastare former än nu och i bättre

överensstämmelse med gällande rätt och utvecklingen inom den landstingskommunal

verksamheten. Fastän det inte föreligger skyldighet för landstingen

att ha arbetsordningar för sina sammanträden är det enligt utredningen

otillfredsställande, att man på sina håll arbetar efter föråldrade arbetsordningar

eller helt saknar arbetsordningar.

Landstinget bör enligt utredningens mening reglera i sin arbetsordning

vilka utskott som skall tillsättas. I princip bör alla landstingets ledamöter

aktivt engageras i beredningsarbetet. Övervägande antalet landsting bär

också satt in sina ledamöter i beredningsarbetet eller i varje fall genom

suppleantsystem försökt tillgodose önskemålet att så många som möjligt

skall delta i det. Även om några landsting med nu gällande bestämmelser har

ett mycket stort antal landstingsmän anser landstingsutredningen att det

bör ligga i linje med landstingets och de enskilda ledamöternas intresse att

samtliga, med vissa undantag, sysselsätts i utskottsarbetet. För att undvika

alltför stora landstingsutskott bör övervägas att dela upp ärendena på fler

utskott så att varje landstingsman får möjlighet att bli ledamot i något.

Utredningen ifrågasätter om inte inskränkning bör göras i vissa ledamöters

deltagande i landstingsutskottens arbete. Många landsting har regeln

att landstingets ordförande och vice ordförande inte skall delta i utskottsarbetet.

I Malmöhus läns landstings arbetsordning har dessutom införts den

regeln, att ledamot av förvaltningsutskottet inte bör vara ordförande i landstingsutskott.

Utredningen anser att lämplighetsskäl kan anföras mot att

förvaltningsutskottets ledamöter deltar i landstingsutskottens arbete. Kontakt

mellan förvaltningsutskottet och landstingsutskotten kan upprätthållas

genom att landstingsutskotten får rätt att kalla ledamot av förvaltningsutskottet

till sammanträde för att lämna upplysningar. Vidare synes de utredningen

olämpligt, att ordföranden och vice ordföranden i landstinget

deltar i utskottsarbetet under landstingsmöte.

Remissdebatt förekommer inte allmänt i landstinget. Landstingsutredningen

uttalar att remissdebatt kan vara ägnad att underlätta landstingsmännens

aibete och främja intresset för landstingskommunens angelägenheter.

Möjligen skulle en allmän remissdebatt bidra till större intresse från

allmänhetens sida. Varje landsting bör dock självt besluta i frågan.

Utredningen finner det vidare vara angeläget att utskottens organisation

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

och arbetsformer blir mer reglerade än vad som är fallet nu. Dangenom bör

utskottens arbete kunna få bättre stadga. Lämpligen bör de regler som gäller

för förvaltningsutskottets och övriga nämnders sammanträden, val av

ordförande och kallelse av suppleant m. m. tillämpas även på landstingsutskotten.

Arbetsordning

Utredningen har i det föregående på olika punkter angett att närmare

bestämmelser i olika hänseenden bör tas in i arbetsordning. Det gäller t. ex.

tider för landstingsmöte och landstingsutskottens organisation och verksamhetsformer.

Med hänsyn härtill finner utredningen det nödvändigt att

landstinget har en arbetsordning. Härigenom torde bättre förutsättningar

kunna skapas för ett ändamålsenligt landstingsarbete. Inte minst betydelsefull

måste en arbetsordning vara för de enskilda ledamöternas möjlighet

att bedöma landstingets arbetssätt och vad det fordrar. Utredningen föreslår

därför att arbetsordning obligatoriskt skall antas av landstinget.

Förvaltningsutskottet och Övriga nämnder

Förvaltningsutskottets kompetens m. m.

Det särpräglade för förvaltningsutskottet är enligt landstingsutredningen

att det självständigt företräder landstinget mellan dess möten. Genom denna

bestämmelse om ställföreträdarskap, som tillkom redan vid 1924 års

landstingslagstiftning, har förvaltningsutskottet avsevärt starkare ställning

än den primärkommunala styrelsen.

Organisationen av och arbetsformerna för den landstingskommunal förvaltningen

i dess helhet har, säger utredningen, otvivelaktigt lett till att förvaltningsutskottet

kommit att inta en dominerande ställning, som i vissa

fall setts med kritiska ögon. Särskilt har kritiserats att förvaltningsutskottets

arbete och ställningstaganden i stor utsträckning har undandragits insyn

från de enskilda landstingsledamöternas sida och den offentlighet som skall

känneteckna all förvaltning. Kritiken har speciellt uppmärksammat brister

i utskottets information om sina åtgärder.

Förvaltningsutskottets befogenheter är i sista hand beroende av landstingets

beslut, bortsett från vad som kan vara föreskrivet i lag eller författning.

Sålunda kan landstinget dra upp riktlinjer för utskottets kompetens

genom att t. ex. uttryckligen delegera vissa befogenheter till utskottet. En

annan möjlighet är att landstinget fastställer direkta begränsningar för utskottets

verksamhet. Efter vad landstingsutredningen kunnat finna har

inte något landsting valt den senare vägen utan låtit förvaltningsutskotten

inneha obegränsat ställföreträdarskap. Självfallet har landstinget gett direktiv

för förvaltningsutskottets handlande i ärenden, i vilka landstinget

fattat särskilda beslut.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr fil år 19G5

Det ligger sålunda i varje landstings händer, framhåller utredningen, att

besluta om förvaltningsutskottets ställning som landstingskommunens styrelse

utöver vad som anges i lag eller författning. Utskottets ansvar inför

landstinget torde vara tillräckligt skydd mot missbruk från utskottets sida.

Såvitt utredningen vet har det hittillsvarande systemet inte medfört några

olägenheter av betydelse. Utredningen förordar att det liksom hittills överlämnas

åt rättspraxis att med hänsynstagande till vad som är rimligt och

ändamålsenligt dra upp gränserna för förvaltningsutskottens befogenheter

att företräda landstinget.

I fråga om utskottets allmänna uppgifter i övrigt finner utredningen att

de är ändamålsenligt reglerade i LL och för övrigt nära sammanfaller med

de åligganden som primärkommunens styrelse har. Liksom denna skall

förvaltningsutskottet vara ett ledande, initiativtagande och övervakande

organ.

Landstingsutredningen berör härefter frågan om behovet att på den landstingskommunal

sidan införa motsvarighet till stadskollegium. Motivet för

stadskollegieinstitutet har, erinrar utredningen, varit att genom att avskilja

drätselförvaltningen till en drätselkammare (drätselnämnd) ge styrelsen

möjlighet att ägna sig åt ledningen av stadens förvaltning. För landstingskommunens

del kan motsvarighet härtill på sätt och vis anses föreligga genom

möjligheten att dela upp utskottet på avdelningar. Av den anledningen

och med tanke på landstingskommunernas uppgifter i allmänhet torde knappast

något stå att vinna genom att tillskapa ett landstingskommunalt kollegieinstitut.

Utredningen erinrar om att endast Göteborg och Hälsingborg

vid sidan av Stockholm hittills infört stadskollegier.

Utredningen finner alltså att det inte behövs någon ändring i bestämmelserna

om förvaltningsutskottets åligganden i dess egenskap av landstingskommunens

styrelse. Detta anser utredningen vara fallet även om

landstinget skulle sammanträda oftare än en gång årligen. Det är ändå i

sista hand landstinget som i princip beslutar om förvaltningsutskottets

verksamhet mellan landstingsmötena, betonar utredningen.

Bestämmelsen om reglemente för utskottet föreslås skola stå kvar. Motiven

för kravet på reglemente anses nämligen alltjämt vara bärande. Den

frihet landstingen har att utan underställning anta reglemente bör enligt

utredningen behållas.

Förvaltningsutskottets organisation och verksamhetsformer

Landstinget har, påpekar utredningen, stor frihet i fråga om att utforma

den landstingskommunala styrelsens organisation. Efter erinran om hur organisationen

har utformats i de skilda landstingskommunerna framhåller

utredningen att möjligheten att dela upp förvaltningsutskottets arbetsuppgifter

på självständigt handlande avdelningar kan vara till fördel för lands
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

tingskommunen från effektivitetssynpunkt. Denna uppfattning tycks råda

inom ett tiotal landsting. Även om det är obestridligt att förvaltningsutskottet

skall inta en förhållandevis stark position kan emellertid konstateras att

landstingen i gemen väljer så stora förvaltningsutskott, att det finns flera

utskott, i vilka var tredje eller var fjärde landstingsman är ledamot. Bortsett

från »skarven» mellan två valperioder är förvaltningsutskottens ledamöter

nästan undantagslöst landstingsmän. Totalt sett visar det sig alltså

att förvaltningsutskotten har stark förankring i landstingen, vilket i viss

mån förklarar, varför det i regel inte rests några större invändningar mot

den landstingskommunala styrelsen. Landstingsutredningen finner för sin

del att det med hänsyn till landstingskommunens uppgifter och utformning,

geografiskt och befolkningsmässigt, inte finns några bärande skäl att

frångå de nuvarande bestämmelserna om förvaltningsutskottets organisation.

Inte heller finner utredningen skäl att föreslå ändringar beträffande utskottets

sammanträden eller verksamhetsformer i övrigt.

Landstingskommunens sjukvårdsstyrelse

I betänkandet betonas att hälso- och sjukvården intar en dominerande

ställning bland landstingskommunens uppgifter. Sedan den öppna sjukvård

som landstingskommunerna bedriver numera regleras i SjL och därmed

ställts under sjukvårdsstyrelsen torde hälsovårdsstyrelsens verksamhet i

stort sett inskränka sig till handhavandet av folktandvården. Så gott som

alla landsting liar förenat sjukvårdsstyrelsen med antingen det odelade förvaltningsutskottet,

vilket är fallet i tre femtedelar av antalet landstingskommuner,

eller med avdelning inom utskottet. Denna organisation kan ha inneburit

stora fördelar för ett fast och samlat grepp över sjukvården. Å andra

sidan torde organisationen med en fristående sjukvårdsstyrelse inte kunna

sägas ha lett till sämre sjukvårdsplanering och förvaltning än där allt varit

samlat inom ett organ.

Sjukvårdsfrågornas dominans i den landstingskommunala förvaltningen

har enligt utredningen strukits under genom att föreskrifter om hälsooch

sjukvårdsstyrelsen tagits in i LL. Genom att lagen sålunda kommit att

innehålla föreskrifter om ett förvaltningsorgan för en specialreglerad verksamhetsgren

har avvikelse skett från kommunallagarnas vanliga systematik.

Samtidigt har föreskrifterna om sjukvårdsstyrelsens åligganden tagits

in i SjL. Reglerna för sjukvårdsstyrelse i stad som inte ingår i landstingskommun

finns enbart i SjL.

Landstingsutredningen föreslår att alla bestämmelser om sjukvårdsstyrelse

samlas i SjL och att de nuvarande reglerna om sjukvårdsstyrelse i LL

i princip flyttas till SjL. Detta innebär inte någon ändring i sak utan förslaget

betingas av systematiska skäl.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965 43

Förvaltningsutskottet som nämnd för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr
Det

kan enligt vad utredningen anför diskuteras om landstingen har utformat

den landstingskommunala styrelsen efter vad som till alla delar är

formellt riktigt och praktiskt ändamålsenligt. Framför allt med tanke på de

vidgade uppgifter som kommer att läggas på landstingskommunerna bör

landstingen enligt utredningens mening se till att förvaltningsutskottens organisation

fyller de krav som måste ställas på ett organ som skall leda förvaltningen

av landstingskommunens angelägenheter och ha inseende över

övriga nämnders verksamhet. Om förvaltningsutskottet eller avdelning därav

skall kunna uppfylla detta och kunna följa de frågor som kan inverka på

landstingskommunens utveckling och ekonomiska ställning fordras att man

inte lägger sådana uppgifter på utskottet som hör åvila nämnder för särskilda

eller lokala förvaltnings- och verkställighetsbestyr. Förvaltningsutskottet

eller avdelning därav bör enligt utredningens uppfattning inte utgöra nämnd

för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr. Utskottet bör alltså

inte vara direktion för sjukhus, barnhemsstyrelse, centralstyrelse för undervisning

och vård av psykiskt efterblivna, skolstyrelse eller styrelse för rättshjälpsanstalt

o. s. v. Det är ett avsteg inte bara från en funktionell organisationsprincip

utan även från LL:s motiv att lägga dylika uppgifter på förvaltningsutskottet

eller någon av dess avdelningar.

Sammanfattande synpunkter på landstingskommunens förvaltningsorganisation
Inledningsvis

uttalar landstingsutredningen att det bör ankomma på

landstinget att bestämma i vad mån förvaltningsutskottet skall belastas med

särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr. Utredningen finner det

viktigt att landstinget ser till att det blir en klar kompetens- och ansvarsfördelning

mellan förvaltningsutskottet och dess avdelningar samt andra

styrelseorgan. Det skulle vara en styrka för landstingen om organisationen

av de olika centrala organen inom landstingskommunen kom till uttryck

genom fullständiga reglementen och instruktioner.

Utredningen anser det inte finnas anledning att i LL föra in bestämmelser

om beredning och föredragning av ärenden i landstingskommunens

nämnder. Landstingen bör alltjämt ha frihet att själva bestämma i dessa

hänseenden. Det finns redan nu möjlighet att anlita förtroendemän för

dessa uppgifter.

För att nå önskvärd kontakt mellan förvaltningsutskottet och de olika

verksamhetsgrenarnas ledning rekommenderar utredningen att ledamöter i

förvaltningsutskottet utses till ordförande i fristående nämnder. För nämndorganisationen

i övrigt presenterar utredningen följande utkast.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Förvaltningsutskottets roll som landstingskommunens styrelse framgår

av dess principiella åligganden enligt LL, nämligen att leda förvaltningen

av landstingskommunens angelägenheter, ha inseende över övriga nämnders

verksamhet och med uppmärksamhet följa frågor som kan inverka på

landstingskommunens utveckling och ekonomiska ställning. För sistnämnda

uppgifter kan tänkas att man i en större landstingskommun har ett utskott

med två avdelningar, den ena för planerings- och lokaliseringsfrågor och

den andra för finansärenden. För olika förvaltnings- och verkställighetsbestyr

och vissa större specialuppgifter bör finnas förslagsvis fristående sjukvårdsstyrelse

för all landstingskommunal hälso- och sjukvård, socialnämnd

som även kan vara t. ex. barnhemsstyrelse, undervisningsnämnd för skoloch

kulturella frågor, lönenämnd för löne- och pensionsfrågor o. d. och

central byggnadskommitté för de byggnadsfrågor som inte anförtros lokal

kommitté eller nämnd. Självfallet kan ytterligare nämnder tänkas, t. ex. för

näringsfrågor eller liknande. Ordförandena i dessa nämnder eller i varje fall

en eller flera ledamöter kan lämpligen vara ledamöter i förvaltningsutskottet.

Det bedöms också lämpligt att landstinget väljer ordförande och vice

ordförande i nämnder för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr.

Utredningens rekommendationer framgår av följande exempel på organisation.

Social
nämnd
-

Undervisn.-

nämnd

Lönenämnd

Sjukvårds
styrelse
-

Central
byggn.

kom.

Sjukvårds
direktör
-

Landstingsdirektör

och

landstingskommunens

kansli

Planeringsavdelning

FÖRVALTNINGSUTSKOTT

Finansavdelning

Den skisserade organisationen torde enligt utredningen vara tillämplig

främst i större landstingskommuner. Den skulle ge det stora flertalet landstingsmän

möjlighet att delta i någon central nämnds verksamhet.

Arvodesanställda förtroendemän

Den fortsatta utvecklingen inom landstingsförvaltningen kan enligt utredningen

komma att ställa större krav än f. n. på förtroendemännens engagemang

och ledning av den landstingskommunala styrelsen. Med hänsyn

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

till landstingskommunernas uppgifter och olika geografiska utformning,

vilka båda faktorer kan komma att undergå väsentliga förändringar, kan det

vara lämpligt att landstingen i större omfattning anlitar heltidstjänstgörande

förtroendemän för att tillförsäkra den landstingskommunal förvaltningen

bättre förankring i lekmannarepresentationen. Behovet av heltidstjänstgörande

förtroendemän måste emellertid bedömas av varje enskilt landsting.

Utredningen har uppfattningen att det inte finns anledning att föra

in bestämmelser härom i LL utöver de nu gällande ersättningsbestämmelserna.

I praktiken kan landsting redan nu bygga upp ett system av heltidstjänstgörande

förtroendemän på samma sätt och grunder som primärkommuner.

Om landstingen i ökad utsträckning anlitar heltidstjänstgörande förtroendemän,

som utredningen benämner landstingsråd, är det enligt utredningens

uppfattning nödvändigt att deras ställning och uppgifter specificeras i

särskilda instruktioner. Nödvändigheten härav ser utredningen mot den

bakgrunden att heltidstjänstgörande förtroendemän skall tillförsäkra framför

allt förvaltningsutskottet inflytande på beredningen av ärendena till förvaltningsutskottet

och landstinget och på förvaltningsutskottets vägnar fatta

beslut i vissa grupper av ärenden. Det bör observeras, att delegation av beslut

inte kan ske samfällt till förtroendeman och befattningshavare. Heltidstjänstgörande

förtroendemäns uppgifter får inte sammanblandas med vad

som bör åvila befattningshavare. De verkställande och övriga förvaltningsmässiga

uppgifterna skall ankomma på befattningshavare och inte på förtroendemän.

Dessa bör i stället förbehållas att för förvaltningsutskottets eller

andra nämnders räkning ansvara för beredningen av ärenden till respektive

organ och mellan sammanträdena utöva den beslutanderätt som tillagts

organet och att eljest tillse, att den landstingskommunal förvaltningen

bedrivs i enlighet med landstingens vilja och intentioner, framhåller utredningen.

Förvaltningsutskottets och övriga nämnders delegationsrätt

I utredningens betänkande betonas i denna del att landstinget kan bestämma

att förvaltningsutskottet eller avdelning av utskottet eller annan

landstingskommunal nämnd äger delegera beslutanderätten i vissa grupper

av ärenden till ledamot av utskottet eller nämnden eller befattningshavare

som är anställd hos landstingskommunen. Delegationsrätt för förvaltningsutskottet

eller avdelning av utskottet skall föreskrivas i utskottets

reglemente. Beskaffenheten av de ärenden i vilka beslutanderätten får delegeras

skall anges i förvaltningsutskottets reglemente eller i fråga om annan

nämnd i landstingets beslut.

Utformningen av delegationsbemyndigandena skirtar starkt, upplyser utredningen.

I fråga om förvaltningsutskottens delegationsrätt anmärker ut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kunyl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

redningen att delegationsklausul saknas i några reglementen. Det är emellertid

inte ovanligt att förvaltningsutskott eller avdelning trots detta i konkreta

fall beslutar uppdra åt ledamot eller befattningshavare att besluta i

visst eller vissa ärenden. Formell rätt härtill saknas. Allmän delegationsrätt

från landstingets sida föreligger inte enligt LL. Lagens bestämmelse om

delegation till ledamot av utskottet eller befattningshavare har i stor utsträckning

satts åt sidan genom att man delegerat beslutanderätten i vissa

ärenden till förtroendemän och befattningshavare i förening. Landstingsutredningen

fäster uppmärksamheten på att sådan form av delegation inte bara

är formellt oriktig utan även från ansvarssynpunkt olämplig. Beslutanderätten

skall delegeras till antingen förtroendeman eller befattningshavare i

landstingskommunen. Delegation kan ske till förtroendeman med tjänsteman

som föredragande. Omfattningen av delegationsrätten skall anges i

reglementet för förvaltningsutskottet eller i landstingets beslut för hälsooch

sjukvårdsstyrelsen eller annan nämnd. Det bör också observeras att delegerad

beslutanderätt i princip inte kan överlåtas på annan. Den som uppbär

delegationsrätten skall fatta sitt beslut enligt reglementet för förvaltningsutskottet

eller landstingets beslut beträffande annan nämnd. Lämpligheten

av reglementen även för andra organ än förvaltningsutskottet har

understrukits av utredningen i det föregående. Utredningen anser att delegationsrättens

omfattning av principiella skäl alltid bör framgå av reglemente,

som har fastställts av landstinget. Vidare framhåller utredningen att

delegation inte torde få ske i ärende som enligt lag eller författning skall

avgöras av landstinget eller förvaltningsutskottet.

Enligt utredningens uppfattning är delegationsinstitutet avsett att tilllämpas

främst för ärenden av rutinmässig karaktär. Rutinärenden böi lämpligen

avgöras efter föredragning av tjänsteman inför ordföranden i förvaltningsutskottet

eller andra organ. I princip torde uppräkningen i reglementet

av de ärenden som skall omfattas av delegationsrätten böra göras

uttömmande. Något hinder torde emellertid inte finnas att beslutanderätten

därutöver får delegeras i ärenden, som till art och innebörd är jämförbara

med de särskilt förtecknade ärendena.

Landstingsutredningen anför, att beslut på grund av delegation kan öveiklagas

i vanlig ordning. Bortsett från att den delegerande myndigheten med

hänsyn till registrering, information och kontroll bör ha vetskap om hur

beslutanderätten utövas, är det med tanke på besvärsrätten nödvändigt att

beslut som har fattats enligt delegation anmäls vid utskottets nästa sammanträde.

Lagbestämmelsen härom är tvingande. Besvärstiden löper sedan

från dagen för anslaget om justering av förvaltningsutskottets eller motsvarande

organs protokoll på landstingskommunens anslagstavla. Om den

beslutande för särskilt protokoll över beslutet, räknas dock besvärsdagen

från dagen för anslaget om denna protokolls justering. Förvaltningsutskottet

och ö vid ga nämnder kan när som helst återkalla delegationen. Det är veder
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

börande organ som i sista hand skall avgöra om delegationsinstitutet skall

tillämpas. Beslut som fattas efter delegation kan inte återtas.

I önskemål om ändringar i LL som förts fram från landstingshåll har

efterlysts enklare och vidsträcktare delegationsregler än de nuvarande. Utredningen

framhåller att de nuvarande lagreglerna ger landstinget möjlighet

till mycket vidsträckt delegation. Delegationsrättens utformning är i

sista hand beroende av landstingets beslut.

I anslutning till det anförda erinrar utredningen om att förvaltningsutskottet

kan avlastas genom att särskilda nämnder tillskapas för vissa ändamål

och får beslutanderätt och delegationsrätt inom sina uppgiftsområden,

t. ex. lönenämnd, central byggnadskommitté, stipendiedelegation, upphandJingsdelegation

osv. Med hänsyn till att det förekommer att upphandlingsrätten

delegeras utan särskilda bestämmelser om förfarandet betonar utredningen

nödvändigheten att fasta upphandlingsnormer tillämpas, vilket

lämpligen kan ske genom föreskrifter i reglemente eller instruktion för upphandlingen.

Statens upphandlingskungörelse bör kunna tjäna som förebild.

Information till landstingsmännen

Förvaltningsutskottets informationsverksamhet anser landstingsutrednmgen

vara avgörande för landstingsmännens tillgång till information om

landstingskommunens angelägenheter och förvaltning. Det är, säger utredningen,

först och främst viktigt att utskottet ser till att handlingarna till

landstingsmöte trycks och tillställs ledamöterna i så god lid som möjligt

samt att handlingarna är rationellt och informativt utformade. Inom flera

landstingskommuner har landstingstrycket betydande omfattning, vilket

kan göra det ohanterligt och svårläst. Detta torde kunna motverkas genom

att mer tekniskt betonade eller detaljerade uttalanden eller beskrivningar i

ett ärende tas upp i särskild bilaga. Samtidigt är det av vikt att framställningai

och yttranden till landstinget blir bade uttömmande och praktiskt

utformade. Det bör t. ex. inte förekomma att en lasarettsdirektion överlämnar

sitt statförslag i form av ett utdrag ur beslutsprotokollet, i vilket bara

hänvisas till de olika utlåtanden som ligger till grund för direktionens ställningstagande.

Alla framställningar till landstinget bör vara motiverade av

det ansvariga och anslagssökande organet. Landstingsutredningen anser

det lämpligt, att landstinget beslutar om de riktlinjer som skall tillämpas

för lörsiagens innehållsmässiga och praktiska utformning.

Av särskild betydelse i övrigt är den löpande informationen till landstingets

ledamöter. Övervägande antalet förvaltningsutskott tillställer landstingsledamöterna

sina protokoll. Protokollen från förvaltningsutskotten

måste förutsättas ge den enskilde landstingsledamoten eu god bild av hur

landstingskommunens angelägenheter förvaltas mellan landstingsmötena.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Förvaltningsutskottet skall vidare avge berättelse till landstinget over sin

verksamhet under tiden från senaste lagtima möte. Utredningen anser det

värdefullt om verksamhetsberättelse alltjämt avges även om en väsentlig

del av motivet för den kan anses falla bort om landstinget sammanträder

ofta och kontinuerligt. Den nuvarande bestämmelsen om verksamhetsberättelse

bör i samband med att begreppet lagtima möte slopas ersättas med en

bestämmelse, att verksamhetsberättelse skall avges enligt landstingets bestämmande.

Verksamhetsberättelse jämte kontinuerligt distribuerade protokoll

från olika organ torde väl tjäna syftet att ge landstingets ledamöter

tillfälle att fortlöpande följa den landstingskommunal styrelsens verksamhet.

Utredningen påminner om att handlingarna till och protokollen från

förvaltningsutskottet i princip är offentliga och att förvaltningsutskottet ansvarar

inför landstinget, som beslutar om ansvarsfrihet för utskottet och

om dess befogenheter mellan landstingsmötena.

Utredningen anser det också viktigt att landstingets ledamöter har möjlighet

att följa verksamheten i förvaltningsutskottets avdelningar och i de

nämnder eller styrelser som centralt svarar för landstingskommunal verksamhet.

Av den anledningen bör protokoll tillställas tingets ledamöter från

fristående centrala organ, t. ex. sjukvårdsstyrelse, central byggnadskommitté,

lönenämnd, undervisningsnämnd, socialnämnd, besvärsnämnd eller

andra dylika organ. Protokollen bör sändas ut kontinuerligt så snart de

är justerade. Närmare föreskrifter om protokollens innehåll och av fattning

och om deras distribution bör landstinget ge i reglementen och instruktioner.

Utredningen finner det alltså inte nödvändigt att införa lagbestämmelse

om skyldighet att tillställa landstingsledamöterna protokoll från förvaltningsutskottets

eller andra nämnders sammanträden.

Utredningen uttalar slutligen ett generellt önskemål att de beslutande

och verkställande organen bedriver en lämpligt utformad informationsverksamhet.

Många landsting har spritt information om sin verksamhet genom

filmer och filmband, som har använts särskilt i undervisningen. I samband

med firandet av landstingens hundraåriga tillvaro har under de senaste

åren flertalet landsting gett ut historiker och upplysningsskrifter. Utredningen

uppmärksammar också det initiativ som har tagits av ett landsting

att låta trycka en periodiskt utkommande broschyr, som sänds ut till alla

landstingskommunens förtroendemän och till förtroendemännen i primärkommunerna

samt till vissa föreningar och organisationer och till tidningar

som är spridda inom landstingskommunen.

I stor utsträckning företar landstingen under sina möten olika studieresor.

Utredningen understryker att dylika resor till landstingskommunala

institutioner och annan verksamhet av landstingskommunalt intresse kan

vara ägnade att främja de enskilda ledamöternas information om de landstingskommunala

angelägenheterna. Särskild betydelse kan studieresorna ha

för de olika landstingsutskottens beredningsarbete. Får dessa utskott mer

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

permanent karaktär torde de få mer tid än nu att göra resor. Till sist fäster

landstingsutredningen uppmärksamheten på att en god information till de

enskilda ledamöterna kan ges också genom att de politiska grupperna i

landstinget sammanträder regelbundet. 4

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 61

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.is proposition nr 61 år 1665

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Den genomgående inställningen hos remissinstanserna är att landstingen

under den kraftiga expansion som landstingens verksamhet undergått under

de senaste årtiondena löst sina uppgifter på ett ändamålsenligt och smidigt

sätt. Något mera påtagligt behov anses därför inte finnas att genom att

ändra LL skapa en effektivare landstingsorganisation. Denna uppfattning

kommer till uttryck i många länsstyrelsers och så gott som alla landstings

yttranden. I regel ansluter man sig till utredningens uttalanden att det inte

finns anledning att anta att nuvarande organisation och arbetsformer är

olämpliga eller otjänliga om landstingen får ytterligare uppgifter.

I ett fåtal yttranden berörs kritiken mot den landstingskommunal förvaltningen

mera utförligt. Länsstyrelsen i Stockholms län pekar på att det

föreligger bristande maktbalans mellan förvaltningsutskottet och landstinget,

stundom också mellan tjänstemännen och förtroendemännen inom

landstingsorganisationen. Det sägs vara svårt att med nuvarande ordning

åstadkomma tillfredsställande beredning vid landstingsmöte. Vidare påtalas

den bristfälliga insynen i och begränsade informationen om förvaltningsutskottets

verksamhet. Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län är den kritik

som utredningen redovisat i stort sett berättigad. Också länsstyrelsen i

Älvsborgs län anser att förvaltningsutskottets förslag sällan blir föremål for

verkligt effektiv sakgranskning. Blir landstingens verksamhet än mer omfattande

än nu förmodar länsstyrelsen att förvaltningsutskottets inflytande

accentueras ytterligare. Landstingsmötets ställning måste därför stärkas.

Allmänt framhålls i remissyttrandena, särskilt från landstingens sida, att

andra faktorer än organisations- och verksamhetsformerna är väsentliga

för landstingens möjligheter att ta på sig nya uppgifter. Svenska landstingsförbundet

ifrågasätter, utan att bestrida frågans vikt, om förstärkning och

breddning av det demokratiska engagemanget i landstingens verksamhet

kan tillmätas verkligt avgörande betydelse i detta sammanhang. Av storre

vikt för utvecklingsmöjligheterna inom landstingssektorn är behovet av

bestämdare och klarare gränsdragning mellan statens, primärkommunernas

och sekundärkommunernas uppgifter. Som exempel nämns frågor som

hänger samman med ändamålsenligare samhällsplanering och vidgad samhällsverksamhet

och härmed förenade finansiella problem. Hit hör också

fördelningen av de stigande hälso- och sjukvårdskostnaderna på olika finansieringsformer.

Liknande synpunkter anlägger Svenska stadsförbundet. Förbundets

styrelse hävdar att man bör sträva efter en ordning som gör det

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1965

möjligt att inom den kommunala självstyrelsens ram angripa de problem

av skilda slag som har samband med samhällsutvecklingens ökande krav på

regionala bedömningar och ståndpunktstaganden. Styrelsen anser det angeläget,

att det klart framgår av den lagstiftning som reglerar den landstingskommunala

verksamheten att landstingskommunerna äger befogenhet att

aktivt engagera sig i uppgifter som avser att tillgodose behovet av regionala

handlingsprogram. Fortsatt översyn av landstingslagstiftningen bör därför

enligt styrelsens mening få sådan inriktning att landstingskommunerna får

l>efogenheter och administrativa möjligheter att medverka vid lösandet av

problem av regional natur när förhållandena påkallar det.

Praktiskt taget alla landsting eller förvaltningsutskott intar i sina yttranden

samma eller liknande ståndpunkt som de båda förbunden. Även

andra angelägna frågor förs på tal. Ändrad valkretsindelning förordas av

länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlands och Västerbottens län, kommunalrättskommittén

och Västerbottens läns landsting. Länsstyrelsen i Västerbottens

län finner det sålunda angeläget att valkretsindelningen vid val

av landstingsmän så långt det är möjligt knyts till de fastställda planerna

för länens indelning i kommuner. Begränsning av antalet landstingsmän

föreslås i de flesta yttranden. Svenska landstingsförbundet säger sig vara

medvetet om att landstingets uppgift att vara valkorporation för val till riksdagens

iörsta kammare komplicerar frågan om begränsning av landstingens

storlek men stryker under att behov av begränsning föreligger i de största

landstingen från landstingsfunktionella synpunkter. Enligt länsindelningsatredningen

är utredningen oförhindrad att pröva denna fråga. Om den inte

prövas i annan ordning kommer utredningen att ta ställning till den i sitt

fortsatta arbete.

Trots att landstingsutredningen sålunda inte behandlat en rad frågor

som vid remissbehandlingen tämligen allmänt bedömts vara väsentliga för

landstingens verksamhet i framtiden lämnar det stora flertalet remissinstanser

utredningens förslag i stort sett utan erinran. Skälen härför anges genomgående

vara att de föreslagna ändringarna är föga ingripande och endast

konfirmerar den utveckling som redan skett i praxis. På något enda

undantag när ansluter sig remissorganen till principen att bestämmelserna

i LL bör anpassas närmare än f. n. till föreskrifterna i KL och KLS. Särskilt

uttalar man emellertid sitt gillande av att landstingen enligt förslagen

behåller sin frihet att utforma organisationen och arbetsformerna med

hänsyn till förhållandena i varje landstingskommun. Representativt för inställningen

i detta avseende är yttrandet från Svenska landstingsförbundet.

Där heter det att landstingen bäst torde fylla sin uppgift som regionala

samhällsorgan om de har största möjliga frihet all ordna sin förvaltning

och sina verksamhetsformer efter lokala bedömningar och med beaktande

av de olika landstingens skiftande storlek. Att landstingens starkt expanderande

och på nya verksamhetsformer alltmer differentierade verksamhet

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

kunnat hållas samman till gagn för en smidig och ändamålsenlig förvaltningsutövning

hänger samman med deras frihet att utforma landstingens

interna förvaltning inom ramen för gällande landstingslagstiftning. De goda

erfarenheterna vid tillämpningen av nuvarande lagstiftning finner förbundet

utgöra det starkaste belägget för att nuvarande lagreglering utgör det bästa

underlaget för en på partiella reformer inriktad anpassning av landstingslagstiftningen

till nuvarande och förutsebar samhällsutveckling.

Mer radikala ändringar än de föreslagna förordas i några remissvar. Kammarkollegiet

erinrar om att utredningen enligt sina direktiv skulle i första

hand pröva två alternativa lösningar, antingen ett närmande till kommunallagarnas

bestämmelser eller en anknytning till riksdagsordningen. Utredningen

har inte gjort någon sammanfattande undersökning om riksdagsordningen

i vissa hänseenden skulle kunna stå som modell vid översynen av LL.

Om landstinget skulle tänkas få ett inflytande på länsplanet som liknar det

som riksdagen har på riksplanet, synes man i första hand få tänka sig en

längre sammanhängande tid för landstingsmöte. Detta alternativ synes

dock förutsätta att förening av uppdrag som riksdagsman och landstingsledamot

måste upphöra i betydande utsträckning. Under rådande förhållanden

är detta måhända inte praktiskt genomförbart. Exempelvis anför utredningen

att det kan bli till förfång för landstingsledamöter som även är riksdagsmän

om landstingsmöte till tiden skulle sammanfalla med riksdagens

sammanträden men att landstinget genom sin rätt att besluta om sina sammanträdesdagar

får möjlighet att ta den hänsyn till riksdagsarbete som kan

bedömas nödvändig. Uppfattningar av denna art synes ha föranlett att man

inte gått in på mera radikala lösningar, säger kollegiet. Tveksamhet huruvida

de föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att komma till rätta med

bristerna i den landstingskommunala förvaltningen uttalas av länsstyrelsen

i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län erinrar om den negativa inställning

till ändring av landstingets och den landstingskommunala styrelsens

organisation och arbetsformer som flertalet förvaltningsutskott gett

uttryck åt i sina svar på den av landstingsutredningen gjorda enkäten. Med

hänsyn därtill förordar länsstyrelsen i första hand en revision av LL i syfte

att för landstingets vidkommande skapa arbetsformer som i stort sett motsvarar

primärkommunernas. Bestämmelserna bör utformas så att garantier

skapas för att den reella beslutanderätten i ärendena utövas vid ett flertal

årliga landstingsmöten.

Fastare reglering för att åstadkomma större enhetlighet mellan landstingen

förordas också av Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott och

Västernorrlands läns landsting.

Behov att ändra LL anser länsstyrelsen i Kronobergs län inte föreligga

f. n. Däremot torde genomgripande ändringar aktualiseras i samband med

ny läns- och landstingskommunal indelning. Länsstyrelsen ifrågasätter om

inte det pågående utredningsarbetet om länsindelningen bör avvaktas innan

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungi. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

man tar ställning till landstingsutredningens förslag. Tveksamhet inför alt

nu ändra LL skymtar också i yttrandet från Kronobergs Uins landsting, som

hänvisar till förutom länsindelningsutredningen den utredning som pågår

om länsförvaltningen. Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott

sätter i fråga om inte landstingsutredningen borde ha fått vila i avvaktan

på resultaten av länsindelnings- och länsförvaltningsutredningarna.

Utskottet avstyrker dock inte att utredningens förslag genomförs nu.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att frågorna kring landstingens organisation

och arbetsformer är i hög grad avhängiga av landstingens arbetsuppgifter

som regionala samhällsorgan. Gränsdragningen mellan olika

statliga och kommunala organs uppgifter är här av stor betydelse, i synnerhet

i fråga om de vittgående samhällsplaneringsproblem som föreligger på

regional nivå och som ytterligare accentueras i den mån planeringsarbetet

inom kommunblocken kommer i gång. Innan ställning tas till utredningens

förslag bör därför frågeställningarna kring landstingens framtida uppgifter

inom ramen för den regionala förvaltningen analyseras närmare.

Landstingets verksamhet

Landstingets sammanträden

Alla remissinstanser tillstyrker förslaget att den nuvarande skillnaden

mellan lagtima möte och urtima möte upphör och att landstinget får frihet

att självt bestämma enligt vilken ordning det skall sammanträda. Förslaget

betecknas i allmänhet som ändamålsenligt och ägnat att underlätta arbetet

i landstingskommunerna. Effekten av förslaget bedöms dock något olika.

Så anser t. ex. Göteborgs och Bohus läns landsting att önskemålet om fler

landstingsmöten om året kommer att infrias, medan länsstyrelsen i Västernorrlands

län menar att del sannolikt blir ett eller högst två möten per

år. Svenska stadsförbundet ifrågasätter om inte landstingen bör åläggas att

hålla minst två möten om året. Samma uppfattning har länsstyrelsen i Älvsborgs

län.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott är inte övertygat om att

fler landstingsmöten om året underlättar för landstingsmännen att följa arbetet.

De flesta ärenden är rutinärenden och hinns med under ett möte.

Dessutom tillhör de flesta landstingsmännen landstingets sjukhusdirektioner

och skolstyrelser. Som alternativ till extra landstingsmöten kan man

tänka sig särskilda informationskonferenser mellan de ordinarie mötena.

På flera håll förordas att LL alltjämt skall innehålla föreskrift om att

landstingets möte i oktober skall börja viss dag. Värdet av gemensam tid

för landstingens sammanträden när budget, debiteringssats och andra

grundläggande beslut för verksamheten träffas finner Svenska landstingsförbundet

vara väsentligt. Förbundet hänvisar vidare till landstingets upp
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

gift att välja ledamöter i riksdagens första kammare, vilka val ibland förrättas

gemensamt för olika landsting. Bestämd tidpunkt för oktobermötets

början föreslås även av länsstyrelserna i Örebro och Norrbottens län.

Förslaget att beteckningarna lagtima och urtima möte skall utgå lämnas

i allmänhet utan erinran. Tre länsstyrelser och fyra landsting anser att det

inte finns skäl att ta bort beteckningarna. Enligt Svenska landstingsförbundet

och Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott bör beteckningen

lagtima möte behållas medan annat möte inte behöver ha någon beteckning.

Beredningen vid landstingsmöte

Alla remissorgan utom tre tillstyrker att det obligatoriska dubbla beredningsförfarandet

behålls. Av de tre avstyrkande remissinstanserna framhåller

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott att beredning under

landstingsmöte bör komma i fråga endast på särskilt yrkande av landstingsman.

Skaraborgs läns landsting anför att de allmänna principer som

ligger till grund för översynen av LL bör leda till att det är överflödigt att

behålla det dubbla beredningsförfarandet. Det är väsentligare att landstingsmännen

engageras i ökad omfattning direkt i de olika beslutande och utredande

organen. Föreskrifter om dubbel beredning bör därför inte vara

ovillkorlig. I likhet med vad som gäller för primärkommunerna bör, säger

länsstyrelsen i Malmöhus län, särskilda permanenta beredningsorgan kunna

tillsättas för landstingets olika verksamhetsgrenar. Efter beredningen i

dessa organ bör slutberedning ske i förvaltningsutskottet, varvid särskilda

beredningsutskott under landstingsmötet inte längre behövs. En närmare

analys av konsekvenserna av en dylik ordning än den utredningen gjort

skulle enligt länsstyrelsens mening vara önskvärd.

Förslaget att särskilt beredningsutskott, landstingsutskott, skall kunna

tillsättas för att fungera även mellan landstingsmötena godtas av så gotl

som alla länsstyrelser och det stora flertalet landsting. Förslaget synes

länsstyrelsen i Västmanlands län väl värt att realisera. Länsstyrelsen i Norrbottens

län tillstyrker att utskotten skall kunna tillsättas före landstingsmöte

för att tidvis kunna arbeta samtidigt med förvaltningsutskottet. Ändringsförslaget

är motiverat, uttalar Stockholms läns landsting. Hallands

läns landsting påpekar att det sagts att den föreslagna ordningen skulle

kunna medföra risk för att förvaltningsutskottet vid sin beredning av ärenden

som kan befaras bli kontroversiella i landstinget söker kontakt med

vederbörande beredningsutskott för att åstadkomma kompromisser eller

eljest påverka beredningsutskottet, vilket skulle göra det svårare för landstinget

att hävda annan mening än de båda utskotten. Landstinget finner för

sin del inte fog för sådana farhågor utan ansluter sig till utredningens förslag.

I övriga tillstyrkande yttranden hänför man sig helt till utredningens

synpunkter.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1965 55

Länsstyrelsen i Kronobergs lön lägger stor vikt vid att landstingets ärenden

bereds noggrant inte bara av förvaltningsutskottet utan också av landstingsutskotten.

För att säkerställa detta anser länsstyrelsen att utskotten

skall väljas för en löpande tidsperiod, förslagsvis fyra år? och att de skall

arbeta fortlöpande och tillställas ärendena under hand för beredning. Bestämmelser

härom bör tas in i LL. Samma ståndpunkt intar Kronobergs

läns landsting. Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott och Svenska

stadsförbundet ansluter sig till utredningens förslag och förutsätter att

landstinget kan bestämma att landstingsutskott skall kunna utnyttjas som

remissinstitut för förvaltningsutskottet, något som skulle vara värdefullt.

En mera avvaktande hållning till utredningsförslaget intar Kalmar läns

södra landsting, som ifrågasätter om den vidgade möjligheten till beredning

har så stor betydelse när det gäller ordinarie utskott. Ökning av sammanträdesdagarna

under mötet skulle ge ledamöterna samma möjlighet att bli

insatta i ärendena på ett tillfredsställande sätt. Enligt Älvsborgs läns landsting

torde möjligheten för landstingsutskotten att sammanträda när landstinget

inte är samlat behöva användas bara i undantagsfall. Men landstinget

har ingen erinran mot utredningens förslag. Kommunalrättskommittén

anser att landstingsutskotten bör utnyttjas endast inför ett förestående

landstingsmöte. Landstingsutskotts sammanträde mellan landstingsmötena

torde i realiteten få formen av informationsmöten, menar Västernorrlands

läns landsting, medan man inte nu kan bedöma möjligheterna för landstingsutskotten

att efter ett vidgat beredningsförfarande tjäna som motvikt

till förvaltningsutskottet.

Utredningsförslaget avstyrks av länsstyrelsen i Kopparbergs län, fem

landsting och Svenska landstingsförbundet. Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott,

vars yttrande länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter sig

till, anför sålunda att förslaget enligt förvaltningsutskottets mening skulle

leda till att man skapar en organisation där beredningsutskotten kan komma

att fungera som en del av förvaltningsutskottet. Det synes förvaltningsutskottet

lämpligare att om det blir bara ett landstingsmöte om året utsträcka

det till t. ex. en och en halv vecka eller längre tid beroende på hur många

och viktiga ärendena är för att på så sätt ge utskotten längre tid för beredningen.

Samma inställning har Kalmar läns norra landsting och Malmöhus

läns landsting. Örebro läns landsting framhåller att landstingsutskotten

skall vara beredande och inte beslutande organ, varför anledning saknas att

de sammanträder annat än i anslutning till landstingsmöte. Även Svenska

landstingsförbundet trycker på att landstingsutskotten är endast beredande

organ. Det gör, säger förbundet, att man kan fråga sig vad ett sådant utskott

skall företa sig om det finner att ett beslut av förvaltningsutskottet

som skall föreläggas landstinget inte överensstämmer med landstingsutskottets

övertygelse. Förbundet är inte övertygat om det lämpliga i att landstingsutskotten

får möjlighet att verka mellan landstingsmötena. Behövs

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

längre tid för beredningsarbetet, och det är säkerligen fallet i betydande utsträckning,

anser förbundet detta behov böra mötas med förlängning av tiden

för landstingsmötena.

Svenska landstingsförbundet berör också frågan om landstingsutskotts

sammansättning det år efter ett nyval då landsting med ändrad politisk

sammansättning sammanträder. Förvaltningsutskottet behåller sin gamla

sammansättning till nästa landstingsmöte. Men motsvarande kan inte gälla

landstingsutskotten som har direkt beredande uppgifter för det nya landstinget.

En sådan ordning kan inte förenas med vanliga parlamentariska

grunder.

En stor majoritet av remissinstanserna, bl. a. Svenska landstingsförbundet

och 16 landsting, avstyrker valbarhetsvillkor för ledamöter i landstingsutskott.

Främst hänvisas till värdet från informationssynpunkt att ledamöter

i förvaltningsutskottet deltar också i landstingsutskottens arbete. I regel

sätter man sig dock inte emot att landstingets ordförande och vice ordförande

inte skall vara ledamöter i landstingsutskott. Svenska stadsförbundet

hävdar att valbarhetshinder inte kan införas i arbetsordningen utan stöd

i LL.

Arbetsordning

Alla remissinstanser ansluter sig till förslaget att skyldighet införs för

landstinget att anta arbetsordning, där den landstingskommunala organisationen

och arbetsformerna regleras närmare.

I ett flertal remissvar påpekas behovet av normalarbetsordning. Västmanlands

läns landsting framhåller att Svenska landstingsförbundet bör utarbeta

förslag till normalarbetsordningar efter hörande av och i samråd med

landstingen. Landstinget anser att det är önskvärt med en så långt möjligt

enhetlig reglering inom landstingen av i varje fall vissa frågor. Normalarbetsordningar

skulle kunna medverka till att det inte onödigtvis uppstår

sådan oenhetlighet mellan landstingen i fråga om organisation och arbetsformer

m. m., som eljest skulle kunna bli följden vid genomförande av

landstingsutredningens förslag om ökad frihet för landstingen att själva besluta

i dylika frågor. Samma förslag förs fram av länsstyrelserna i Stockholms,

Kristianstads och Västmanlands län.

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder

Förvaltningsutskottets kompetens m. m.

Landstingsutredningens förslag att förvaltningsutskottet även framdeles

skall ha samma kompetens som nu lämnas utan erinran i samtliga remisssvar.

Länsstyrelsen i Örebro län finner förslaget välbetänkt. Även länsstyrelsen

i Västerbottens län tillstyrker förslaget och tillägger att ökad insyn i

förvaltningsutskottets verksamhet, flera landstingsmöten och interpella
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1965

tionsinstitutet torde utgöra anledning för förvaltningsutskottet att iaktta

försiktighet vid utövningen av befogenheterna. Östergötlands läns landsting

anser att förvaltningsutskottet som landstingets ledande organ måste kunna

vidta åtgärder i ärenden som blir aktuella mellan landstingets sammanträden,

om utskottet bedömer det nödvändigt och lämpligt från ekonomiska,

praktiska eller andra synpunkter. Älvsborgs läns landsting hyser uppfattningen

att ett starkt förvaltningsutskott är nödvändigt för att uppnå ett

gott arbetsresultat.

Fortsatt närmande av LL:s regler till de primärkommunala bestämmelserna

är lämpligt, uttalar Västmanlands läns landsting. Inom primärkommunerna

har emellertid det styrande organets ställning stärkts, påpekar

landstinget, vilket utgör belägg för att ett verkligt ledande organ behövs för

effektivitet och planmässighet. Skall ändring ske i förvaltningsutskottets

kompetens bör den enligt Västernorrlands läns landsting innebära att beslutanderätten

i rutinärenden flyttas ner till lägre nivåer för att ge utskottet

möjlighet att ägna större uppmärksamhet och tid åt ledande och planerande

funktioner. Denna åsikt förs fram även i åtskilliga andra yttranden.

Svenska landstingsförbundet opponerar sig i detta sammanhang mot vad

som sagts i kritiken mot landstingen om att förvaltningsutskottets arbete

och ställningstaganden undandragits insyn från landstingsledamöternas

sida och landstingets inflytande samt den offentlighet som skall känneteckna

all förvaltning. Sådana uttalanden är, betonar förbundet, klart felaktiga.

Förvaltningsutskotten är underkastade allmänna offentlighetsregler och utskottens

utredningar, protokoll m. m. är offentliga handlingar. Att sammanträdena

inte är offentliga ligger i sakens natur och överensstämmer helt

med vad som gäller kommunala styrelsers och nämnders arbete. Liknande

påpekanden gör Hallands läns landsting.

hörvaltningsutskottets organisation och verksamhetsformer

De synpunkter och rekommendationer landstingsutredningen redovisat

i fråga om förvaltningsutskottets organisation och verksamhetsformer godtas

av remissinstanserna, bl. a. Svenska landstingsförbundet. Landstingets

rätt att självt bestämma i dessa hänseenden stryks under på många håll.

Göteborgs och Bohus läns landsting uttalar sig för sin del för odelat förvaltningsutskott,

en organisation som underlättar möjligheterna att hålla ett

samlat grepp om den landstingskommunala förvaltningen.

ökningen av landstingens uppgifter motiverar enligt länsstyrelsen i Västerbottens

län att den landstingskommunala styrelsen får eu fast organisation

som svarar mot verksamhetens omfattning. Det bör dock stå varje

landsting fritt att utforma sin organisation efter sina behov. Länsstyrelsen i

Älvsborgs län hänvisar till att bestämmelserna i reglementena för landstingen

f. n. varierar rätt avsevärt. Länsstyrelsen anser att bestämmelserna i

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

görligaste män bör vara enhetliga och ifrågasätter därför om inte reglementena

bör fastställas av statlig myndighet, som bör vara Kungl. Maj :t.

Landstingskommunens sjukvårdsstyrelse

Vad utredningen anfört om handhavandet av hälso- och sjukvårdsuppgifterna

har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Endast en remissinstans,

Göteborgs och Bohus läns landsting, anser att det föreligger risk för

splittring av den samlade ledningen av förvaltningen om dominerande uppgifter

läggs på centrala organ som reellt om också inte formellt är självständiga

gentemot förvaltningsutskottet.

Inte heller förslaget att flytta bestämmelserna om sjukvårdsstyrelsen från

LL till SjL har föranlett erinringar från remissinstansernas sida. I ett yttrande,

från Malmöhus läns landsting, framhålls dock att förslaget kan medföra

vissa olägenheter. Sålunda pekar landstinget på att LL och SjL tillhör

olika departements handläggning. Om en av lagarna ändras kan därför olika

regler komma att gälla för sjukvårdsstyrelsen och landstingets övriga

nämnder.

Förvaltningsutskottet som nämnd för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr
Remissinstanserna

delar genomgående landstingsutredningens uppfattning

att uppgifter av lokal eller rutinmässig karaktär bör läggas på andra

organ än förvaltningsutskottet och att utskottet inte bör vara lokal styrelse,

direktion eller liknande. I ett par yttranden, bl. a. från Östergötlands läns

landsting, varnas dock för att skapa alltför många självständigt verkande

organ. Också Hallands läns landsting anser att det för viss administration

kan vara lämpligare med centraliserad handläggning än decentraliserad.

Synpunkten att flera organ ger ökade möjligheter att engagera landstingsmännen

i beredningsarbetet förs fram i flera yttranden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län instämmer i utredningens uttalande om

vikten av att landstingen tillser att en klar kompetens- och ansvarsfördelning

görs mellan förvaltningsutskottet och andra styrelseorgan och att fördelningen

kommer till uttryck i reglementen och instruktioner.

Arvodesanställda förtroendemän

Alla remissinstanser delar landstingsutredningens uppfattning om det

lämpliga i att knyta heltidsanställda förtroendemän till landstingsförvaltningen

och att ge dem tjänstetiteln landstingsråd. Viss tveksamhet lyser dock

igenom i ett par yttranden. Sålunda anför länsstyrelsen i Norrbottens län

att det inte torde kunna undgås att heltidsanställda förtroendemän i realiteten

kominer att fungera som tjänstemän. Anlitas heltidstjänstgörande

förtroendemän i större utsträckning måste deras ställning och uppgifter specificeras.

Också Göteborgs och Bohus läns landsting pekar på att det inte

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

är så lätt att konstruera någon form av rågång mellan förtroendemannauppgifter

och tjänstemannauppgifter.

Frågan om denna gränsdragning har tilldragit sig uppmärksamhet framför

allt i anslutning till utredningens förslag att heltidstjänstgörande förtroendemäns

ställning och uppgifter skall specificeras i särskilda instruktioner.

De allra flesta remissinstanserna anser att en klar gränsdragning i

instruktion behövs. Helt avvisande till förslaget ställer sig Svenska landstingsförbundet.

Förbundet ansluter sig visserligen till utredningens uttalande

att heltidstjänstgörande förtroendemäns uppgifter inte får blandas

samman med vad som bör åvila befattningshavare. Men förbundet delar

inte åsikten att detta leder till att dessa förtroendemäns ställning och uppgifter

måste specificeras i särskilda instruktioner. Förbundet hävdar att ett

kommunalt förtroendemannauppdrags natur inte låter sig förenas med att

särskild instruktion utfärdas. Samma ståndpunkt intar Svenska stadsförbundet

och Älvsborgs läns landsting.

De flesta remissorganen anser i likhet med utredningen att gällande ersättningsbestämmelser

ger möjligheter att reglera de ekonomiska förhållandena

för heltidsanställda förtroendemän. Sådana uttalanden förekommer

bl. a. i yttrandena från Uppsala läns landsting, Örebro läns landsting och

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott. I övrigt godtas utredningens

uppfattning av det stora flertalet remissinstanser utan närmare kommentarer.

Förvaltningsutskottets och övriga nämnders delegationsrätt

Bland remissinstanserna råder allmänt den uppfattningen att rätt för

förvaltningsutskottet att delegera beslutanderätt är väsentlig för att utskottet

skall kunna ägna sig åt sin initiativtagande, ledande och samordnande

verksamhet. I många yttranden framhålls som särskilt önskvärt att rutinärenden

får avgöras efter delegation. Även i övrigt lämnas utredningens

synpunkter på delegationsfrågan, bl. a. att omfattningen av delegationen

bör anges i reglemente, i regel utan anmärkning.

Länsstyrelsen i Gotlands län, som vitsordar behovet av delegationsrätt

för såväl förvaltningsutskottet och dess avdelningar som övriga nämnder,

ifrågasätter om inte omfattningen av delegationsrätten bör anges närmare

än vad som nu skett i LL genom uttrycket »vissa grupper av ärenden».

Motsatt uppfattning har Göteborgs och Bohus läns landsting. Landstinget

anser att gällande bestämmelser hämmar utnyttjandet av delegationsrätten,

som blir alltmer nödvändig med ökande arbetsbelastning. Det borde räcka

att föreskriva att »löpande ärenden av mindre vikt» får delegeras utan

specifikation, som endast genom kontinuerlig översyn kan bli så fullständig

att den täcker allt vad den bör täcka. Specifikationen kan vidare komma

att omfatta ärenden som ter sig relativt obetydliga men i det enskilda fallet

kan ha principiell eller på annat sätt prejudicerande betydelse.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Några landsting förordar att förvaltningsutskottet självt skall kunna besluta

om delegation. I denna fråga anför Älvsborgs läns landsting att de erfarenheter

som vunnits hittills av delegationsförfarandet varit positiva. Det

kan därför sättas i fråga om inte förvaltningsutskottet bör kunna få landstingets

bemyndigande att bestämma om vilka ärenden som skall delegeras.

Landstinget och förvaltningsutskottet bör inte vara bundna av inskränkningar

i LL i detta hänseende. Östergötlands läns landsting anser att förvaltningsutskottet

bör få laglig rätt att delegera beslutanderätten i vissa

frågor även till annan landstingskommunal nämnd, t. ex. sjukhusdirektion.

Det beslutande organet bör kunna besluta om delegation utan reglering i

reglemente. Samma ståndpunkt intar Kalmar läns norra landsting.

Enligt Malmöhus läns landsting är det viktigt att överväganden rörande

bl. a. delegation till förtroendemän eller befattningshavare sker inte bara

för de enskilda landstingen utan också samfällt genom Svenska landstingsförbundet.

Svenska landstingsförbundet och Skaraborgs läns landsting hänvisar till

att spörsmålet om delegation på det kommunala området över huvud taget

f. n. utreds av kommunalrättskommittén, som förutsätts komma att redovisa

konkreta förslag i frågan.

Information till landstingsmannen

Betydelsen av information såväl internt till landstingsmännen som utåt

till allmänheten betonas starkt i alla remissvaren. Allmänt ansluter man sig

i allt väsentligt till utredningens rekommendationer. Svenska landstingsförbundet

stryker särskilt under det angelägna i att informationen byggs

ut och att man tar vara på de olika uppslag att främja upplysningar om den

landstingskommunal verksamheten som erbjuder sig. Kristianstads läns

landsting anser att det behövs information även mellan landstingsmötena

för att landstingsmännen skall få upplysningar om ärenden och synpunkter

av olika slag. Information kan lämnas t. ex. genom studieresor, utsändande

av olika protokoll eller sammandrag av beslut, genom informella informationsmöten

med hela landstinget eller delar av det, såsom visst eller vissa

landstingsutskott. Muntliga informationskonferenser är överlägsna skriftlig

information, framhåller Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs läns landsting.

Kommunalrättskommittén menar att även suppleanterna för landstingsmännen

bör få information i samma utsträckning som landstingsmännen.

Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott finner det vara opraktiskt

att förslag till landstinget sänds ut till landstingsmännen efter hand som

förslagen kommer in. Landstingets ledamöter bör ha tillgång till förvaltningsutskottets

yttranden redan i samband med genomgången av framställningarna.

Utskottet ställer sig därför tveksamt till utredningens uppfattning

på denna punkt och anser att praktiska skäl talar för att varje utsänd

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Mctj:ts proposition nr 61 år 1965

framställning till landstinget bör åtföljas av förvaltningsutskottets yttrande

över den. Alla ansträngningar bör göras för att i så god tid som möjligt

före landstingets möte ge ut de tryckta handlingarna i ett sammanhang.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser till skillnad från

utredningen att landstingsutskotts yttrande bör mångfaldigas och tillställas

landstingets ledamöter endast när yttrandet avviker från förvaltningsutskottets

förslag.

Från en hel del håll bekräftas utredningens uttalande att den information

om landstingskommunal spörsmål som lämnas vid partigruppernas sammanträden

utgör ett viktigt led i strävandena att hålla landstingsmännen

underrättade om framför allt förvaltningsutskottets verksamhet mellan

landstingsmötena.

Östergötlands läns landsting anser de förslag som utredningen fört fram

om vidgad information av landstingets ledamöter vara värda allt beaktande.

Landstingen bör själva bestämma hur informationen lämpligen bör ske.

Särskilt framhåller landstinget värdet av att landstingsmännen informeras

före de skilda partigruppernas sammanträden, vilka i regel äger rum före

landstingsmöte. Landstingsmännen bör dessutom kallas till information vid

annan tidpunkt än vid landstingsmöte.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kiingl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Som jag sagt inledningsvis har kritik i vissa hänseenden riktats mot den

landstingskommunal förvaltningens organisation och verksamhetsformer.

Landstingen sammanträder i regel endast en gång om året. Vid dessa sammanträden

som oftast varar högst sex dagar skall alla förekommande ärenden

hinna beredas och avgöras. Man har menat att landstingen med denna

ordning knappast har något reellt inflytande över förvaltningen, särskilt inte

efter den kraftiga expansion av landstingens verksamhet som har ägt rum

de senaste årtiondena. Bestämmanderätten sägs i stället ha koncentrerats

till landstingskommunens styrelse, förvaltningsutskottet, som även företräder

landstinget mellan dess möten. Landstingsutredningen tillsattes för att

undersöka det befogade i kritiken och föreslå de ändringar i gällande bestämmelser

i LL som kunde behövas för att ge landstingskommunernas

förvaltning en ändamålsenlig utformning med hänsyn till de uppgifter

landstingen har och kan väntas få. Utredningen har ingående granskat nuvarande

lagstiftning och praxis. En bedömning av förvaltningsapparatens

ändamålsenlighet lämnar enligt utredningen inte utrymme för mera djupgående

anmärkningar. På vissa punkter förordar utredningen emellertid

ändrade bestämmelser eller ändrad tillämpning av gällande bestämmelser

för att åstadkomma mer aktiv medverkan från landstingsmännens sida i

förvaltningen, renodling av ledningen och samordningen av verksamheten

och större enhetlighet i organisationen landstingskommunerna emellan. Vid

remissbehandlingen har utredningens förslag på det hela taget lämnats utan

erinran.

Innan jag går närmare in på landstingsutredningens förslag vill jag erinra

om att flera frågor av stor betydelse för landstingens framtida verksamhet

har tagits upp i andra sammanhang. Sålunda har chefen för finansdepartementet

förut i dag anmält den centrala frågan om bidrag från staten till

bl. a. landstingskommunerna i allmänt skatteutjämnande syfte. Huvuddrag

av en reform i detta syfte har redan presenterats i prop. 1965: 1 bil. 1 s. 30.

Frågan om länsförvaltningens organisation utreds av länsförvaltningsutredningen

och länsindelningsutredningen håller på med utredning om ändrad

indelning av riket i län. En utredning har nyligen tillsatts för att överväga

arbetsfördelningen mellan på ena sidan de kommunala och regionala

självstyrelseorganen och på andra sidan de statliga organen. I utredningsuppdraget

ingår även att dra upp riktlinjer för hur bl. a. den regionala

självstyrelsen och demokratin skall utformas på bästa sätt. Vidare ämnar

jag inom den närmaste tiden hemställa om bemyndigande att låta utreda

bl. a. förutsättningarna för att regional samordning som avser endast del

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

av landstingskommun ombesörjs av landstingskommunen. Jag anser i likhet

med landstingsutredningen och de flesta remissorganen att ställningstagandena

i de här berörda frågorna blir av grundläggande betydelse för landstingens

verksamhet. Måhända inverkar de också på organisationen och arbetsformerna

i landstingskommunerna. Men de reformer som så småningom

kan bli resultatet av det omfattande utredningsarbetet bör enligt min

mening inte hindra att man nu vidtar de ändringar i utformningen av landstingsförvaltningen

som bedöms vara behövliga. Däremot bör man i detta

läge inte söka helt nya former för förvaltningen. Jag är därför ense med

landstingsutredningen om att ändringarna bör hållas inom ramen för gällande

lagstiftning på området.

Två betydelsefulla frågor har landstingsutredningen lämnat utanför sin

undersökning, nämligen om antalet ledamöter i landstinget och indelningen i

valkretsar vid val av landstingsmän. Den förstnämnda frågan har länsindelningsutredningen

förklarat sig ämna ta upp under sitt fortsatta arbete, om

frågan inte behandlas i annat sammanhang. Enligt min mening hör den

nära samman med eventuell ny länsindelning och bör lämpligen övervägas

av länsindelningsutredningen. Också behovet av ändrade bestämmelser om

valkretsindelning bör man ta ställning till först när resultatet av länsindelningsutredningens

arbete föreligger.

Vid tillkomsten av gällande LL strävade man efter att lagens bestämmelser

skulle ansluta så nära som möjligt till motsvarande regler för primärkommunerna.

Landstingsidredningen har arbetat med den utgångspunkten

att man bör fortsätta på denna väg men samtidigt behålla och utveckla den

frihet landstingen hittills har haft att själva utforma förvaltningen med hänsyn

till lokala förhållanden. Denna principiella målsättning har vunnit praktiskt

taget allmän anslutning vid remissbehandlingen. Remissinstanserna

har hänvisat till att erfarenheterna av landstingens förmåga att handha

sina snabbt växande uppgifter utgör ett gott bevis för att landstingen tagit

till vara sina möjligheter att utforma förvaltningen så som har varit lämpligast

inom varje landstingskommun. Riktigheten av denna inställning är

allmänt omvittnad. Också jag förordar att utredningens målsättning får utgöra

allmän riktpunkt vid bedömningen av vilka ändringar som bör göras

i LL för att undanröja de brister som kan behöva rättas till.

Landstingets verksamhet

Landstingets sammanträden

Den kritik som förekommit mot landstingsförvaltningen har i första hand

inriktats på att landstingets inflytande över förvaltningen begränsas av bestämmelsen

att landstinget sammanträder till ett enda ordinarie möte om

året, det lagtima mötet första måndagen i oktober. Annat möte kan kallas

samman endast för handläggning av vissa bestämda ärenden. Erfarenheterna

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

visar att flertalet landsting sammanträder endast till lagtima möte, som i

regel varar högst en vecka. Urtima möte hålls i allmänhet sporadiskt för

handläggning av speciella ärenden.

Det ligger nära till hands att överväga om inte samma regler bör gälla för

landstingets som för primärkommunala fullmäktiges sammanträden. För

fullmäktige gäller att de själva bestämmer enligt vilken ordning de skall

sammanträda. Landstingsutredningen föreslår att motsvarande skall gälla

landstingens möten. Förslaget lämnas utan erinran av remissinstanserna. Jag

har också uppfattningen att det inte finns anledning att i detta avseende göra

skillnad mellan fullmäktige och landsting. Landstingeqcbör liksom fullmäktige

kunna hålla sammanträden i den omfattning som krävs med hänsyn

till förhållandena inom varje landstingskommun. Huruvida landstinget

bör hålla täta kortvariga sammanträden eller sammanträda sällan men då

under längre sammanhängande tid bör landstinget självt avgöra. Jag är

alltså inte beredd att i enlighet med vad någon remissinstans har önskat

förorda bestämmelser om det minsta antal sammanträden som skall förekomma.

Som utredningen framhållit bör det emellertid ligga i landstingens

eget intresse att hålla sammanträden i sådan omfattning att ärendena hinner

behandlas grundligt såväl vid landstingens beredning som vid avgörandena.

Med den ordning för landstingets möten som jag nu förordat försvinner

den skillnad som f. n. råder mellan lagtima och urtima möte. I likhet med

utredningen anser jag att det då inte längre finns skäl att behålla beteckningarna

lagtima och urtima. Alla möten blir i princip av samma valör.

Landstingets beslut om mötesordningen kan lämpligen tas in i landstingets

arbetsordning. Även om landstinget fattar generellt beslut om vid vilka tidpunkter

möten skall hållas och hur länge mötena skall vara står det givetvis

landstinget fritt att därutöver fatta särskilda beslut i dessa hänseenden.

Dessutom bör, som utredningen föreslagit, landstinget sammanträda när det

begärs i särskild ordning. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

En del sammanträden med fullmäktige är tidsbundna i så måtto att beslut

i bestämda frågor skall fattas under viss månad eller före viss månads utgång.

Enligt landstingsutredningens mening bör för landstingens vidkommande

gälla att utgift- och inkomststaten samt utdebiteringssatsen fastställs

vid möte i oktober månad. Jag delar denna uppfattning. Vid remissbehandlingen

har påpekats att landstingen också har till uppgift att välja

ledamöter i riksdagens första kammare. Valet skall förrättas i oktober månad.

Det är inte ovanligt att valkrets vid förstakammarval omfattar två

landstingskommuner. I sådana fall skall landstingen gemensamt förrätta

val. Med hänsyn härtill anser jag i likhet med bl. a. Svenska landstingsförbundet

att bestämmelse bör införas i LL att oktobermötet skall börja viss

dag, lämpligen den dag då lagtima möte skall börja enligt gällande bestämmelser.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

65

Beredningen vid landstingsmöte

Inom landstingsförvaltningen tillämpas till skillnad från vad som är fallet

inom primärkommunal förvaltning dubbelt beredningsförfarande. Innan

ärenden avgörs av landstinget skall de i regel vara beredda inte bara

före landstingsmötet av den nämnd eller beredning dit varje ärende hör utan

också under mötet av särskilda utskott som landstinget utser bland sina ledamöter

för ändamålet. Landstingsmännen har inte samma möjligheter som

kommuns fullmäktige att kontinuerligt följa förvaltningen. Beredningen under

landstingsmötet syftar till att göra landstingsmännen förtrogna med ärendena

och på så sätt lägga grunden för reella ställningstaganden från landstingens

sida när ärendena avgörs. Jag förordar i likhet med utredningen och

så gott som alla remissinstanserna att det dubbla beredningsförfarandet

behålls.

Kritik har i förevarande hänseende riktats mot den korta tid som beredningsutskotten

får på sig för sitt arbete, i allmänhet endast en eller ett par

dagar. Man kan komma till rätta med denna olägenhet på två vägar, antingen

genom att själva mötet pågår längre tid eller genom att utskottens

arbete äger rum eller i vart fall börjar före mötet. Landstingsutredningen

har förordat den sistnämnda vägen. Utredningens förslag innebär att landstingen

ges frihet att välja utskotten för längre tid än själva mötet så att utskotten

kan verka också mellan mötena. Förslaget har mottagits övervägande

positivt vid remissbehandlingen. Avstyrkande yttranden föreligger dock

från bl. a. fem landsting och Svenska landstingsförbundet, som i stället förordar

förlängning av tiden för landstingsmötena. Motivet för att dessa remissinstanser

tar avstånd från förslaget är främst att man befarar konkurrens

mellan beredningsutskottens och förvaltningsutskottets verksamhet.

Syftet med utredningens förslag är som jag har fattat det att de särskilda

beredningsutskottens uppgift liksom f. n. skall vara att bereda ärenden,

som förvaltningsutskottet behandlat och överlämnat till landstingets avgörande.

Beredningsutskotten — som i enlighet med vad utredningen föreslagit

lämpligen kan kallas landstingsutskott — skall alltså inte få andra uppgifter

än de har i dag. Det är endast den tid som de får till sitt förfogande

för beredningsarbetet som skall kunna förlängas. Med hänsyn härtill anser

jag att det knappast finns fog för de farhågor som de avstyrkande remissinstanserna

hyser. Dessutom kommer det enligt förslaget att ligga i landstingets

hand att avgöra om landstingsutskotten skall verka mellan landstingsmötena

eller om de skall beredas längre tid för sitt arbete genom att

mötet pågår längre tid. Jag tillstyrker därför utredningens förslag.

Det bör enligt min mening ankomma på landstinget att bestämma mandattiden

för ledamöterna i landstingsutskott. Väljer landstinget att utse

ledamöterna för längre tid än själva mötet uppkommer emellertid ett problem

året närmast efter det nyval ägt rum. Eftersom utskottsledamöterna

skall utses bland landstingets ledamöter blir det i denna situation ofrån5

•— Bihnng till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 61

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

komligt att mandattiden för tidigare valda utskottsledamöter upphör vid

valårets utgång och nya utskottsledamöter utses vid första mötet nästföljande

år, även om landstinget eljest väljer utskottsledamöter för längre tider.

Några speciella olägenheter torde dock inte detta förhållande medföra.

Enligt utredningen är det mindre lämpligt att ledamöter i förvaltningsutskottet

som är landstingsmän väljs som ledamöter även i landstingsutskott.

En stor majoritet av remissinstanserna har intagit motsatt ståndpunkt

och hänvisat bl. a. till värdet från informationssynpunkt att förvaltningsutskottets

ledamöter deltar i landstingsutskottens arbete. Får landstingsutskotten

tillräcklig tid på sig för beredningsarbetet synes farhågorna

för att ledamöter i förvaltningsutskottet i otillbörlig grad kan påverka

landstingets beredning förlora i styrka. Jag kan därför inte förorda formellt

hinder för ledamot i förvaltningsutskottet att utses till ledamot i landstingsutskott.

Inte heller i övrigt anser jag att det finns skäl att ställa upp andra

valbarhetsvillkor än det som ligger i att landstingsutskottens ledamöter utses

bland landstingets ledamöter.

Arbetsordning

Redan f. n. kan landstingen anta arbetsordningar för sin verksamhet.

Skyldighet härtill föreligger emellertid inte. Med den frihet landstingen har

att bestämma om sin organisation och sina arbetsformer framstår det som

önskvärt att den närmare utformningen läggs fast i en arbetsordning så att

förvaltningen får stadga. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag

att landstinget obligatoriskt skall fastställa arbetsordning. Den bör som

hittills innehålla föreskrifter om landstingets sammanträden och ärendenas

beredning och behandling i övrigt. Närmare reglering av vad arbetsordning

skall innehålla synes inte erforderlig. Inte heller anser jag det påkallat för

att nå enhetlighet landstingen emellan att arbetsordningen fastställs av statlig

myndighet. Jag räknar emellertid med att Svenska landstingsförbundet

verkar för att arbetsordningarna blir så fullständiga och enhetliga som förhållandena

medger.

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder

Förvaltningsutskottets kompetens

Huvuduppgiften för förvaltningsutskottet liksom för kommuns styrelse

är att vara initiativtagande, ledande och verkställande organ. Dessutom tillkommer

det förvaltningsutskottet att avge förklaring med anledning av besvär

över landstingets beslut och också i andra hänseenden företräda landstinget

mellan dess möten. Inskränkning i ställföreträdarskapet kan föreskrivas

i lag eller annan författning eller genom beslut av landstinget. Landsting
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 61 år 1965 67

en synes inte ha utnyttjat denna möjlighet att begränsa förvaltningsutskottens

behörighet.

Man kan givetvis lika litet i landstingskommunerna som i primärkommunerna

undvara organ med den ställning som styrelseorganen har. Den kritik

som har riktats mot den landstingskommunala styrelsen har inte heller tagit

sikte på förvaltningsutskottets ställning som sådan. Kritiken har som jag

sagt förut främst riktat sig mot att förvaltningsutskottet fått för dominerande

ställning till följd av att landstingets reella inflytande över förvaltningen

minskat. Vad jag förordat i det föregående syftar till att aktivera

landstingets befattning med den landstingskommunala verksamheten. Mot

denna bakgrund saknas enligt utredningens och alla remissinstansernas mening

skäl att ändra gällande bestämmelser om förvaltningsutskottets kompetens.

Jag delar denna uppfattning.

Förvaltningsutskottets och övriga nämnders organisation och verksamhetsformer

m. m.

LL innehåller endast ett fåtal bestämmelser om förvaltningsutskottets organisation

och verksamhetsformer. Bestämmelserna avser sådana frågor

som val av ledamöter och suppleanter i utskottet, tid och plats för sammanträden,

beslutförhet, förfarandet vid fattande av beslut och protokollföring.

I övrigt har det överlämnats åt landstinget att i reglemente fastställa organisationen

och arbetsformerna, bl. a. uppdelning av utskottet i avdelningar.

Enligt vad landstingsutredningen funnit föreligger ganska stora olikheter

i förvaltningsutskottens uppbyggnad i de skilda landstingskommunerna.

Såtillvida har dock viss enhetlighet nåtts att landstingen regelmässigt följt

något av de sex förslag till huvudformer för utskottets organisation och

verksamhet som Svenska landstingsförbundet lade fram i samband med

att LL trädde i kraft år 1955. De erfarenheter av utskottens verksamhet som

redovisas av utredningen och i remissyttrandena ger vid handen att de skillnader

som råder i utskottens organisation och arbetsformer i stora stycken

är betingade av förhållandena i de särskilda landstingskommunerna och

knappast föranlett olägenheter av någon betydelse. Med hänsyn härtill anser

jag mig inte böra föreslå närmare författningsreglering i dessa hänseenden.

Härmed vill jag inte ha sagt att organisationen och arbetsformerna

överlag är helt ändamålsenliga. Utredningen har lagt fram vissa rekommendationer

i dessa avseenden.

Vad angår landstingens f. n. främsta uppgift — att handha hälso- och

sjukvården — föreskrivs i LL att ledningen av verksamheten enligt landstingets

bestämmande skall utövas av en gemensam hälso- och sjukvårdsstyrelse

eller av en särskild hälsovårdsstyrelse och en särskild sjukvårdsstyrelse.

Sådan styrelse kan utgöras av förvaltningsutskottet eller avdelning

av utskottet. Denna möjlighet att lägga hälso- och sjukvårdsstyrelses upp
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

gifter på förvaltningsutskottet eller avdelning av utskottet har utnyttjats av

så gott som alla landsting. I fråga om övriga landstingskommunala uppgifter

har landstingen frihet att utse de centrala eller lokala nämnder och styrelser

som anses behövliga.

Landstingsutredningens rekommendationer går ut på att förvaltningsutskotten

i så stor utsträckning som möjligt bör avlastas verkställighetsgöromål

för att mer odelat kunna ägna sig åt huvuduppgiften att vara initiativtagande,

ledande och samordnande organ. För olika förvaltnings- och verkställighetsbestyr

bör därför enligt utredningens mening inrättas särskilda

centrala nämnder, såsom fristående sjukvårdsstyrelse, socialnämnd, undervisningsnämnd,

lönenämnd och central byggnadskommitté. Samverkan mellan

dessa nämnder och förvaltningsutskottet bör säkras genom att ledamot i

utskottet utses till ordförande eller annan ledamot i respektive nämnd. Lokalt

betonade uppgifter bör läggas på sådan nämnd eller på särskilda lokala

styrelser. Förvaltningsutskottet kan enligt utredningen i varje fall i större

landstingskommuner lämpligen organiseras på två avdelningar, en för planerings-

och lokaliseringsfrågor och en för finansfrågor. Rekommendationerna

har mottagits välvilligt av remissorganen, som emellertid framhållit

att förvaltningens uppbyggnad måste bedömas för varje landstingskommun

för sig och att starkare centralisering av förvaltningen kan vara befogad på

sina håll. För egen del anser jag att de synpunkter som utredningen har

anfört på det hela taget kan godtas och jag räknar med att landstingen

själva har starkt intresse av att förvaltningsutskotten frigörs från i allt fall

rutinbetonade och i övrigt mindre betydelsefulla uppgifter. Man får inte heller

glömma den aspekten på dessa frågor att flera organ ger större möjligheter

att engagera landstingsmännen i förvaltningen. Jag vill emellertid

betona utredningens uttalande om det angelägna i att landstingen ser till att

klara regler för kompetens- och ansvarsfördelningen mellan förvaltningsutskottet

och andra nämnder och styrelser ges i det obligatoriska reglementet

för utskottet och instruktioner för övriga organ.

Landstingets sjukvårdsstyrelse

I samband med frågan om ledningen av hälso- och sjukvården har landstingsutredningen

övervägt var bestämmelserna om landstings sjukvårdsstyrelse

bör ha sin plats. Utredningen påpekar att det här är fråga om

verksamhet som är specialreglerad i SjL. Enligt eljest använd lagstiftningsteknik

i kommunallagarna brukar bestämmelserna om de organ som handhar

sådan verksamhet tas in i den författning som reglerar verksamheten.

Sålunda finns bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse i stad som inte ingår

i landstingskommun i SjL. Utredningen föreslår att även bestämmelserna

om landstingens sjukvårdsstyrelse tas in i SjL. Förslaget, som endast har

formell betydelse, har tillstyrkts av remissorganen. Också jag ansluter mig

till förslaget.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

Arvodesans tällda förtroendemän

Den vaxande omfattningen av kommunal verksamhet har medfört att det

blivit allt svårare för förtroendemännen att hinna fullgöra sina uppdrag på

fritid. Särskilt gäller detta naturligtvis ordförandena och ibland också andra

ledamöter i kommunernas styrelser. På den primärkommunala sidan har

heltidstjanstgorande förtroendemän sedan länge förekommit i Stockholm

och pa senare år i en rad andra större kommuner. Också i ett par landstingskommuner

anlitas förtroendemän på heltid. Man har anledning räkna

med att systemet med heltidstjänstgörande ordförande i förvaltningsutskottet

kommer att aktualiseras på flera håll under de närmaste åren.

....1 y!S* utstrackning kan expansionen av landstingens uppgifter mötas med

lorstarkningar av landstingskommunernas kanslier. Det är emellertid angelaget

att man såvitt möjligt söker dra en gräns mellan tjänstemannauppgifter

och fortroendemannauppgifter. Jag är på det klara med att sådan

gränsdragning erbjuder åtskilliga vanskligheter, något som har påpekats

vid remissbehandlingen av landstingsutredningens betänkande. Som riktmärke

synes man emellertid kunna ta utredningens uttalande att verkställande

och Övriga förvaltningsmässiga uppgifter bör läggas på tjänstemän

medan ansvaret för landstingsärendenas beredning, utövning av vederbörande

namnds eller styrelses beslutanderätt mellan nämndens eller styrelsens

sammantraden och tillsynen över att förvaltningen drivs enligt de beslutande

organens intentioner bör ankomma på förtroendemän. Med en uppdelnin»

av uppgifterna efter dessa linjer kvarstår behovet att i ökad utsträckning utnyttja

förtroendemännens insatser även om kansliorganisationen byggs ut.

Jag delar den uppfattning, som såväl utredningen som majoriteten av remissinstanserna

har gett uttryck åt, att det härvid kan vara till fördel att någon

eller några förtroendemän i denna egenskap tjänstgör på heltid inom landstingskommunens

förvaltning. Erfarenheterna av detta system inom primärkommunerna

ar såvitt jag vet genomgående positiva. Utredningens förslag

att heltidstjanstgorande förtroendeman inom landstingskommun benämns

landstingsråd har jag ingen erinran mot. Vad angår sådan förtroendemans

ekonomiska villkor har jag för avsikt att inom kort anmäla eu gemensam

framställning från de tre kommunförbunden om översyn av ersättningsbestammelserna

i kommunallagarna med sikte på att heltidstjänstgörande

tortroendeman skall kunna ägna sig åt silt kommunala uppdrag utan att

vara beroende av annan tjänst för sin försörjning eller sitt sociala skydd

Det finns därför ingen anledning att i detta sammanhang gå in på den

trågan.

Land stings utredningen har rekommenderat att heltidstjänstgörande förtroendemans

ställning och uppgifter specificeras i särskild instruktion.

Lämpligheten härav har vitsordats av flertalet landsting men mött bestämd

gensaga på nugra håll. Bl. a. Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet

havdar alt kommunalt förtroendeuppdrag inte har sådan natur

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

att gränserna för uppdraget kan dras upp i instruktion. Jag har förståelse

för denna inställning. På andra sidan är det ofrånkomligt att tjänstemännens

uppgifter anges uttömmande i instruktion eller liknande och det ligger

i sakens natur att förtroendemännen inte skall ingripa på det område som

sålunda överlämnats till tjänstemannahandläggning. På så sätt får man

alltså en avgränsning av förtroendemännens uppgifter. Det torde inte möta

betänkligheter att i övrigt lämna området för heltidstjänstgörande förtroendemans

uppgifter oreglerat.

Förvaltningsutskottets och övriga nämnders delegationsrätt

Bestämmelserna i LL om rätt för förvaltningsutskottet eller annan nämnd

att överlåta beslutanderätt till annan överensstämmer helt med motsvarande

regler för primärkommuns styrelse och övriga nämnder. Sålunda kan

landstinget bestämma att förvaltningsutskottet eller avdelning av utskottet

eller annan nämnd får överlåta åt ledamot av utskottet, avdelningen eller

nämnden eller åt befattningshavare hos landstingskommunen att besluta i

vissa grupper av ärenden. Beskaffenheten av dessa ärenden skall anges av

landstinget.

För att förvaltningsutskottet skall bli ett verkligt ledningsorgan är det i

första hand önskvärt att utskottet inte belastas med direkta förvaltningsuppgifter

inom särskilda delar av landstingets verksamhetsområde. I enlighet

härmed har jag i det föregående förordat landstingsutredningens förslag

till förvaltningsorganisation inom landstingskommun, ett förslag som

just går ut på att direkta förvaltningsuppgifter såsom sjukvård, undervisning

etc. läggs på särskilda nämnder. Förvaltningsutskottet kan då koncentrera

sig på initiativtagande, ledande och samordnande uppgifter. Beslut

i sådana frågor torde mera sällan lämpa sig för delegation.

I fråga om nämnd, vare sig förvaltningsutskottet, avdelning av utskottet

eller annan nämnd, som ålagts direkta förvaltningsuppgifter ger LL som

nyss sagts landstinget möjlighet att tillerkänna nämnden rätt att uppdra

beslutanderätt åt annan. Som landstingsutredningen anför är denna delegation

avsedd att användas främst beträffande rutinärenden eller ärenden

som av andra skäl är mindre betydelsefulla. Enligt utredningens mening

kan delegation med stöd av LL ske i vidsträckt omfattning och skäl att vidga

möjligheterna till delegation anses inte finnas. Ställningstagandet har i regel

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

I ett par avseenden har vid remissförfarandet ändring yrkats i delegationsbestämmelserna.

Sålunda anser en länsstyrelse att omfattningen av

delegationsrätten bör specificeras i LL medan ett landsting finner det

tyngande att landstinget skall ange de grupper av ärenden i vilka delegation

får förekomma. Eftersom de nuvarande bestämmelserna synes ha visat sig

tillfredsställande på de flesta håll är jag inte beredd att på denna punkt

bryta den överensstämmelse som här föreligger mellan LL och övriga kom
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 är 1965

munallagar. Inte heller kan jag förorda att förvaltningsutskottet får fria

händer att överlämna beslutanderätt och därvid delegera även till annan

landstingskommunal nämnd. Sistnämnda spörsmål synes landstinget i stället

lämpligen kunna reglera genom att sådan nämnds egen kompetens bestäms

så att den omfattar beslutanderätt i vissa rutinärenden eller andra

ärenden av mindre vikt.

Jag anser mig alltså inte höra förorda ändring i gällande bestämmelser i

LL om förvaltningsutskottets eller annan nämnds rätt till delegation.

Information till landstingsmannen

Det huvudsakliga syftet med utredningen om landstingens organisation

och arbetsformer har som jag har framhållit förut varit att förhindra att

expansionen av den landstingskommunal verksamheten får till följd att

den beslutande församlingen, landstinget, förlorar kontakten med verksamheten

och därmed också möjligheten att grunda sina beslut på saklig prövning

av ärendena. Vad jag förordat i det föregående bör ses som led i strävandena

att nå detta syfte. Genom tätare eller längre landstingsmöten och

längre tid för landstingets beredning skapas förutsättningar för landstingsmännen

att hinna tränga in i frågor som är aktuella på skilda verksamhetsområden.

Inte minst betydelsefullt är det att landstingsmännen i så stor

utsträckning som möjligt engageras inte bara i landstingsutskottens arbete

utan också i förvaltningsutskottets och andra nämnders och styrelsers berednings-

och förvaltningsverksamhet. Jag har i allt väsentligt anslutit mig

till landstingsutredningens synpunkter på hur förvaltningsorganisationen

lämpligen kan organiseras för att bl. a. öka möjligheterna till sådana

engagemang.

För att landstingsmännen fortlöpande skall kunna ha överblick över hela

det landstingskommunal verksamhetsfältet spelar emellertid förvaltningsutskottets

och övriga nämnders information till landstingsmännen en viktig

roll. I LL finns bestämmelser om att förslag till landstinget skall tillställas

landstingsmännen före landstingsmöte och att förvaltningsutskottet

varje år skall avge berättelse över sin verksamhet till landstinget. Skäl att

ändra dessa bestämmelser föreligger inte. Med hänsyn till vad jag har föreslagit

förut bör dock justering ske av bestämmelsen att verksamhetsberättelsen

skall avges vid lagtima mötet. Avlämnandet synes böra ske vid det

möte som skall hållas i oktober.

Beträffande informationsverksamheten i övrigt framgår av utredningens

betänkande och remissvaren att man i landstingskommunerna i allmänhet

har tagit väl vara på möjligheterna att på olika sätt sprida fortlöpande information

till landstingsmännen. De initiativ som på skilda håll har tagits

i detta hänseende är lovvärda. Den sammanställning som utredningen har

gjort av informationsverksamheten i landstingskommunerna och utred
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

ningens egna synpunkter på hur verksamheten kan läggas upp synes mig

utgöra ett gott underlag för intensifierad information i landstingskommuner

i vilka det behövs. Lika litet som utredningen anser jag att det är vare

sig möjligt eller lämpligt att genom författningsbestämmelser reglera i vilken

omfattning och i vilka former informationsverksamheten skall bedrivas.

Bedömningen härvidlag torde göras bäst av landstingen själva.

nb.atr

iiir.i''/It:

hji

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

73

Specialmotivering

De ställningstaganden jag har gjort i det föregående föranleder ändringar

i ett flertal bestämmelser i LL och SjL. I samband med att jag i det följande

närmare motiverar de ändringar som behöver göras skall jag också behandla

förslag till vissa ändringar i LL som landstingsutredningen har lagt fram

och som jag inte har tagit upp tidigare.

Landstingslagen

14 §.

I denna paragraf föreskrivs att jämkning i valkretsindelningen, som inte

föranleds av stads inträde i landstingskommunen eller annan utvidgning

av kommunen eller minskning av kommunen genom att område som bildar

egen valkrets avskiljs, skall verkställas av landstinget vid lagtima möte året

innan val av landstingsmän äger rum nästa gång eller, om Kungl. Maj :t förordnar

det, vid urtima möte sist före april månads utgång det år valet förrättas.

Enligt vad jag har föreslagit förut skall beteckningarna lagtima och urtima

möte inte förekomma längre. Jag föreslår med hänsyn härtill den ändring

i 14 § att landstinget skall verkställa jämkning i valkretsindelningen

vid landstingsmöte före oktober månads utgång året innan val av landstingsmän

äger rum nästa gång eller, om Kungl. Maj :t förordnar det, före

april månads utgång det år valet äger rum. Härigenom kommer föreskriften

om landstingets beslut om jämkningen att i sak överensstämma med bestämmelserna

i 9 § KL om tiden för besked om kommuns indelning i valkretsar.

Att beslut skall meddelas vid landstingsmöte innebär här liksom i andra

fall att beslutet inte kan fattas av förvaltningsutskottet mellan landstingets

möten.

15 och 16 §§.

Skall landstingskommun utvidgas till följd av stads inträde i landstingskommunen

eller av annan anledning skall landstinget enligt 15 § första

stycket vid nästa lagtima möte eller, efter Kungl. Maj :ts föreskrift, vid urtima

möte verkställa den jämkning i valkretsindelningen som föranleds

härav. Motsvarande bestämmelse om jämkning i valkretsindelningen på

grund av att område som utgör del av en eller flera valkretsar skiljs av från

landstingskommunen meddelas i 16 § andra stycket. I överensstämmelse med

mitt förslag till ändring av 14 § bör ifrågavarande bestämmelser ändras så

att jämkningen skall göras vid landstingsmöte före oktober månads utgång

eller annan tidpunkt som Kungl. Maj :t föreskriver.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungi. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

19 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om tid och plats för lagtima möte.

Mötet skall hållas i länets residensstad eller i annan ort som landstinget

bestämt. Länsstyrelsen kan utsätta särskild sammanträdesort om det anses

påkallat av utomordentliga förhållanden.

Enligt 21 § LL skall urtima möte hållas när landstinget eller förvaltningsutskottet

beslutar därom eller Kungl. Maj :t omedelbart eller på framställning

av länsstyrelsen förordnar om sådant möte.

Utredningen. Enligt utredningens förslag skall landstingsmöte hållas minst

en gång om året i oktober månad på dag som landstinget bestämmer. Därutöver

skall landstingsmöte enligt utredningsförslaget hållas när Kungl.

Maj :t omedelbart eller på framställning av länsstyrelsen förordnar om möte

eller förvaltningsutskottet eller de flesta landstingsledamöterna begär det

eller landstingets ordförande finner att möte behöver hållas. Nuvarande

föreskrifter beträffande urtima möte, att mötet skall avse handläggning av

vissa bestämda ärenden och att möte som beslutas av landstinget eller förvaltningsutskottet

inte får hållas tidigare än två månader efter lagtima

mötes slut, föreslås skola utgå.

Utredningen anser visserligen att det är praktiskt att landstinget har bestämd

sammanträdesort men ifrågasätter om detta principiellt behöver vara

länets residensstad. Efter en länsindelningsreform kan det sålunda bli aktuellt

att landstinget sammanträder där nuvarande kanslilokaler finns även

om det inte är i residensstaden. Landstinget bör enligt utredningen ha frihet

att bestämma sammanträdesorten. I regel bör sammanträde hållas inom

landstingskommunen men speciella skäl kan göra det nödvändigt och ändamålsenligt

att sammanträde hålls i ort utanför kommunen. Den normala

sammanträdesorten bör anges i arbetsordningen. Bör landstinget i särskilt

fall sammanträda på annan plats än den landstinget har bestämt eller kan

landstingets beslut inte inhämtas bör landstingets ordförande eller vice ordförande

eller vid förhinder för dem förvaltningsutskottet äga bestämma

plats för sammanträdet. Länsstyrelsens möjlighet att bestämma sammanträdesplats

skall enligt utredningsförslaget behållas.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Västernorrlands lön anser att man

bör överväga att föra in rätt för en minoritet bland landstingsledamöterna

att begära landstingsmöte, om skäl anges för sådan begäran. Västmanlands

läns landsting finner varken principiella eller praktiska skäl föreligga för

förslaget att landstingets ordförande skall kunna påfordra landstingsmöte.

Utredningens förslag beträffande sammanträdesort lämnas utan erinran

av alla remissinstanserna.

Departementschefen. Jag har förut förordat att landstinget skall sammanträda

första måndagen i oktober och att sammanträden i övrigt skall

hållas i den omfattning som landstinget bestämmer. Jag föreslår att 19 §

utformas i enlighet härmed. En sådan utformning överensstämmer i prin
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr Gi år 1965

cip med vad som f. n. gäller för stadsfullmäktige i Stockholm enligt 14 §

KLS. Härutöver bör sammanträde hållas i fall då urtima möte skolat hållas

enligt nuvarande bestämmelser, nämligen när Kungl. Maj :t förordnar eller

förvaltningsutskottet beslutar om landstingsmöte. Enligt utredningen bör

möte dessutom hållas när de flesta av landstingets ledamöter begär det eller

landstingets ordförande finner att det behövs. I dessa hänseenden överensstämmer

förslaget med KL. I KLS föreskrivs däremot att fullmäktige i

Stockholm skall sammanträda när minst en tredjedel av fullmäktige begär

det. I likhet med länsstyrelsen i Västernorrlands län anser jag att det

ligger i linje med vad jag förut har förordat i fråga om landstingets sammanträden

att även en minoritet av landstingsmännen skall kunna få till

stånd sammanträde med landstingets ledamöter. Jag föreslår att landstingsmöte

skall hållas när minst en tredjedel av landstingets ledamöter begär

det. Det ligger i sakens natur att en dylik begäran skall motiveras. Särskild

föreskrift därom anser jag inte behövlig. Vidare föreslår jag att landstingets

ordförande får motsvarande befogenhet som fullmäktiges ordförande att

besluta om landstingsmöte när det behövs. I samtliga fall när landstinget

inte har bestämt tid för landstingsmöte bör tiden bestämmas av landstingets

ordförande.

Landstingsutredningen föreslår att föreskriften i 60 § LL om tidpunkt

för granskning och fastställelse av landstingets utgifts- och inkomststat skall

tas in också i 19 §. Föreskrifter om när landstinget skall vidta olika åtgärder

finns i ett flertal paragrafer i LL. Jag finner det inte lämpligt att alla

dessa föreskrifter förs samman i 19 §. Skäl att där ange endast när utgiftoch

inkomststaten skall fastställas föreligger enligt min mening inte.

Jag ansluter mig till landstingsutredningens förslag att det skall tillkomma

landstinget att besluta om plats för landstingsmöte och att länsstyrelsen

alltjämt skall ha möjlighet att bestämma annan plats om det är påkallat

till följd av utomordentliga förhållanden. I regel torde det vara lämpligast

att mötet hålls i länets residensstad. Ändras residensorten kan det emellertid

finnas skäl för landstinget att hålla mötena i den gamla residensstaden,

om landstinget har sina kanslilokaler där. Som utredningen har framhållit

är det ändamålsenligt att landstinget tar in bestämmelse om sammanträdesort

i arbetsordningen och bemyndigar förvaltningsutskottet eller

landstingets ordförande eller vice ordförande att bestämma annan plats om

det är motiverat av särskilda skäl.

20 §.

Bestämmelser om kungörelse av landstingsmöte finns f. n. endast i fråga

om urtima möte. De är intagna i 21 §. I nuvarande 20 § meddelas föreskrifter

om ordningen för väckande av förslag till landstinget.

Kungörelse till urtima möte utfärdas av länsstyrelsen. Kungörelsen skall

innehålla uppgift om tid och ställe för mötet och de ärenden som skall

handläggas vid mötet. Minst 14 dagar före mötet skall kungörelsen införas

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

i en eller flera av länets mest spridda tidningar. Inom samma tid skall samtliga

landstingsman underrättas särskilt om mötet.

Utredningen. Skall landstinget bestämma tiden för landstingsmöte måste

enligt utredningen kungörelse om sammanträde utfärdas. Härvid bör gälla

samma offentlighetsprincip som präglar kungörelseförfarandet i primärkommunerna.

Kungörelse genom annonsering bör ske i tidningar som är

spridda inom olika grupper av landstingskommunens medlemmar. Landstinget

bör liksom fullmäktige bestämma om och i vilken omfattning ärenden

som skall förekomma vid sammanträde skall anges vid annonsering.

Kungörelse genom anslag på landstingskommunens anslagstavla anser

utredningen ha ringa effekt från publicitetssynpunkt, om inte anslagstavlor

sätts upp på fler platser inom landstingskommunen. För att få enhetliga

bestämmelser för primärkommun och landstingskommun föreslår utredningen

dock att kungörelse skall ske även genom anslag på landstingskommunens

anslagstavla.

För varje möte skall enligt utredningsförslaget personlig kallelse delges

varje landstingsman. Med hänsyn till landstingskommunernas geografiska

utbredning och det suppleantsystem som förekommer i landstingen anser

utredningen att kungörelse bör utfärdas och kallelse delges minst 14 dagar

före mötet. Länsstyrelsen bör alltid underrättas om landstingsmöte. Skäl

härför utgör samarbetet mellan länsstyrelsen och landstinget och den rätt

som landshövdingen har att vara närvarande vid möte. Kungörelse bör liksom

i andra kommunala representationer utfärdas av ordföranden.

Enligt utredningens förslag skall bestämmelserna om kungörelse tas in i

20 § LL. Nuvarande föreskrifter i 20 § föreslås flyttade till 21 §, vars bestämmelser

om urtima möte utgår.

Remissyttrandena. De flesta remissinstanserna lämnar förslagen utan erinran.

Länsstyrelsen i Uppsala län stryker särskilt under att förslaget om

kungörelsebestämmelser är ändamålsenligt och lämpligt. Samma uttalande

gör länsstyrelsen i Västerbottens län. Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker

att länsstyrelsen kopplas bort från kungörelseförfarandet.

Jönköpings läns, Kalmar läns norra och Blekinge läns landsting anser att

det bör ankomma på landstingen att själva bestämma hur ärendena skall

kungöras. Föreskrift att de ärenden som skall behandlas vid möte skall anges

i kungörelsen bör därför inte tas in i LL. Denna inställning har också

länsstyrelsen i Stockholms län, Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott

och Svenska landstingsförbundet.

Enligt Kronobergs läns landsting är det inte påkallat att landstingsmöte

kungörs på annat sätt än genom annonsering i vissa tidningar och personlig

kallelse. Kungörelse på anslagstavla eller efter landstingets beslut på annat

ställe är onödigt. Kalmar läns södra, Hallands läns, Skaraborgs läns och

Västerbottens läns landsting har samma uppfattning.

Svenska landstingsförbundet, Stockholms läns landsting och Söderman
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

lands läns landstings förvaltningsutskott avstyrker förslaget att kallelse till

landstingsmöte skall delges laridstingsmännen. Det synes fullt tillräckligt

att kallelse sker genom vanlig postförsändelse, vilket är det vanligaste i

primärkommunerna. Suppleanterna bör också kallas, framhåller kommunalrättskommittén.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till förslaget

att länsstyrelsen alltid skall underrättas om landstingsmöte. Avstyrkande

yttranden i denna fråga föreligger från Östergötlands läns landsting och

Svenska stadsförbundet.

Departementschefen. Enligt den allmänna målsättningen för ändringar

i LL bör lagens bestämmelser såvitt möjligt ansluta till motsvarande bestämmelser

i KL. Jag delar därför landstingsutredningens och de flesta

remissinstansernas åsikt att kungörelse om landstingsmöte skall utfärdas

av landstingets presidium, anslås på landstingskommunens anslagstavla

och tillställas varje landstingsman samt att tillkännagivande om mötet skall

införas i en eller flera ortstidningar.

Både allmänheten och landstingsmännen bör underrättas om vilka ärenden

som avses bli behandlade vid landstingsmöte. Som utredningen föreslagit

synes detta lämpligen ske genom att föredragningslistan tas in i kungörelsen.

Någon praktisk olägenhet torde detta knappast innebära, om föredragningslistan

får utgöra bilaga till kungörelsen. Däremot anser jag inte

att det finns skäl att föredragningslistan förs in i annons om landstingsmöte.

Möte torde oftast komma att vara flera dagar och det skulle som

Svenska landstingsförbundet framhållit bli otympligt att föra in de många

gånger mycket omfattande föredragningslistorna i annonserna. Allmänhetens

och då speciellt pressens intressen torde bli tillfredsställande tillgodosedda

genom att föredragningslistan finns att tillgå på landstingskommunens

anslagstavla. Pressen torde för övrigt kunna få exemplar av listan hos

landstingskommunens kansli.

I KL föreskrivs att kungörelse om fullmäktigsammanträde skall delges

varje fullmäktig men att det står kommunen fritt att i stället för delgivning

sända kungörelsen med posten. Svenska landstingsförbundet har i sitt remissyttrande

upplyst att det normala förfarandet inom primärkommunerna

är att kungörelsen sänds med posten. Med hänsyn härtill förordar jag att

kungörelse om landstingsmöte skall sändas med posten till varje landstingsman.

Givetvis kan delgivning ändå användas om det finns särskilda

skäl till det. Att som en remissinstans föreslagit föreskriva att kungörelsen

skall sändas även till suppleanterna finner jag mindre lämpligt med hänsyn

till det suppleantsystem som gäller i landstingskommunerna. Det synes

tillräckligt om kungörelsen sänds ut samtidigt med att den anslås på landstingskommunens

anslagstavla.

Beträffande valet av tidningar för annonsering om landstingsmöte föreslår

jag i likhet med utredningen att motsvarande bestämmelser införs som

gäller för primärkommun.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Det intima samarbete som förekommer mellan länsstyrelserna och landstingen

på flera viktiga områden och landshövdingens rätt att närvara vid

landstingsmöte motiverar att skyldighet bör föreligga att skriftligen underrätta

länsstyrelsen om möte.

Jag ansluter mig till förslaget att bestämmelserna om kungörande av

landstingsmöte tas in i 20 § LL och att nuvarande 20 § betecknas 21 §.

21 §.

Rätt att väcka förslag vid lagtima möte tillkommer enligt 20 § LL länsstyrelsen,

förvaltningsutskottet och annan landstingskommunal nämnd

samt ledamot i landstinget. Vid urtima möte får inte avgöras andra ärenden

än sådana för vilka mötet utlysts enligt kungörelsen om mötet. På

grund av bestämmelserna om inkallande av urtima möte kan varken annan

nämnd än förvaltningsutskottet eller enskild landstingsman väcka förslag

vid sådant möte. Förslag till lagtima möte skall avfattas skriftligen och

tryckas.

Bestämmelser om tiden för avgivande av förslag finns bara i fråga om

lagtima möte, Annan nämnd än förvaltningsutskottet skall ge in sina förslag

före den 1 juli till utskottet. I övrigt skall förslag ges in till landstingskommunens

kansli senast den 15 augusti. Förvaltningsutskottet får dock

väcka förslag senast 14 dagar före mötets början. Dessutom kan landstinget

besluta att ta upp förslag som väckts sist första mötesdagen, om synnerliga

skäl föreligger. Dessa tidsfrister gäller för alla förslag utom sådana

som hänskjutits till landstinget av Kungl. Maj:t eller står i sammanhang

med förslag som väckts i behörig ordning.

De tryckta förslagen skall sändas till länsstyrelsen och samtliga landstingsmän

minst åtta dagar före mötets början. Förvaltningsutskottet skall

upprätta föredragningslista och dela ut listan på samma sätt som de tryckta

förslagen.

Enligt KL gäller inga tidsbestämmelser för avgivande av förslag till fullmäktige.

Utredningen. Om alla landstingsmöten blir av samma valör ligger det enligt

utredningen i sakens natur att rätten att väcka förslag får samma omfattning

vid alla möten. Utredningen föreslår därför att det inte görs någon

skillnad i fråga om ärendenas anhängiggörande vid de olika landstingsmötena.

Utredningen finner inte anledning att föreslå ändring i de bestämmelser

om förslagsrättens omfattning som f. n. gäller beträffande lagtima möte.

Sålunda anser utredningen att det inte är befogat att centrala statsmyndigheter

får rätt att väcka förslag direkt hos landstinget på samma sätt som

de kan göra hos fullmäktige. Det torde inte medföra praktiska olägenheter

att de statliga myndigheterna liksom hittills vänder sig till länsstyrelsen

eller förvaltningsutskottet med sina förslag.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

Ett spörsmål som utredningen uppmärksammar särskilt är behandlingen

av förslag från enskilda organisationer och andra som kommer in till länsstyrelsen

för vidarebefordran till landstinget. Om länsstyrelsen lämnar över

sådan framställning till landstinget bör det klart framgå att den har karaktär

av länsstyrelsens förslag. Vill inte länsstyrelsen vidarebefordra framställningen

som sitt förslag bör länsstyrelsen meddela detta samtidigt som

den överlämnar framställningen till förvaltningsutskottet, som i vanlig ordning

får pröva om framställningen skall föreläggas landstinget. Länsstyrelsens

yttranden och förslag bör enligt utredningen alltid delges landstinget

genom att tas in i landstingets handlingar. Eftersom det förekommer att

länsstyrelse överlämnar framställning till förvaltningsutskottets prövning

utan tillstyrkan eller särskilt yttrande, bör utskottet vid avslag på framställningen

alltid redovisa detta till landstinget, exempelvis i utskottets

verksamhetsberättelse.

Värdet av nuvarande tidsgränser för väckande av förslag finner utredningen

tveksamt för framtiden. Avgörande för förslagets behandling vid

landstingsmöte måste i princip vara att det angetts i kungörelsen om mötet.

Hålls bara ett sammanträde om året synes det emellertid utredningen lämpligt

att förslag till detta möte fortfarande avlämnas senast den 15 augusti.

Förvaltningsutskottets rätt att även därefter väcka förslag bör inte rubbas.

Förslag av annan nämnd än förvaltningsutskottet bör liksom hittills inges

till förvaltningsutskottet. Ingivandet bör ske senast den dag utskottet

bestämmer, om landstinget inte föreskriver annat. I sista hand bör landstinget

besluta i denna fråga. Särskilda bestämmelser anses inte behövliga i

fråga om tiden när förslag skall ges in till annat möte än oktobermötet av

länsstyrelsen, förvaltningsutskottet eller landstingsman.

Remissyttrandena. Med hänsyn till det allt intensivare samarbete som

måste äga rum mellan statlig regional förvaltning och landstingen som organ

för den sekundärkommunala självstyrelsen finner länsstyrelsen i Jönköpings

län det naturligt att länsstyrelsen behålls vid rätten att väcka förslag

vid landstingsmöte. Liknande uttalande gör länsstyrelserna i Västernorrlands

och Jämtlands län. Helt motsatt uppfattning har länsstyrelsen i

Östergötlands län, Östergötlands läns landsting, Jönköpings läns landsting

och Kalmar läns norra landsting. Enligt dessa remissinstanser är det tillräckligt

att länsstyrelsen i samma ordning som andra myndigheter eller

organisationer har möjlighet att genom särskild framställning få ärende

prövat av landstinget.

Åtskilliga remissorgan framhåller att länsstyrelsen endast skall framställa

egna förslag till landstinget och inte vidarebefordra sådana förslag från

myndigheter och organisationer som länsstyrelsen inte ansluter sig till. Sålunda

anför Svenska landstingsförbundet att det är viktigt att länsstyrelses

förslagsrätt utnyttjas för frågor som direkt rör den statliga lokalförvaltningen

och inte som nu torde förekomma som garanti för att t. ex. fram
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

ställningar av enskilda organisationer eller föreningar inte stoppas av förvaltningsutskotten

utan verkligen kommer att föreläggas landstinget. Motsvarande

synpunkter framlägger två länsstyrelser, nio landsting och Svenska

stadsförbundet.

Vid annat möte än oktobermötet bör endast förvaltningsutskottet ha förslagsrätt,

anser Jönköpings läns och Kalmar läns norra landsting.

Enligt kommunalrättskommittén kan det ifrågasättas om det inte nu

finns anledning att överväga en kommunal initiativrätt.

I fråga om tiden för väckande av förslag anser Västernorrlands läns

landsting och Svenska stadsförbundet att behov av reglering inte föreligger.

Föreskrifter härom bör enligt landstinget tas in i arbetsordningen och enligt

förbundet utfärdas av förvaltningsutskottet. Svenska landstingsförbundet

ifrågasätter om särskilda tidsfrister behövs om vi på längre sikt får ett

system med regelmässigt fler sammanträden per år. I nuvarande läge tillstyrker

förbundet dock att tiden för väckande av förslag anges i LL.

Enligt kammarkollegiet och länsstyrelsen i Gotlands län bör tider för förslags

väckande anges också för andra landstingsmöten än det i oktober.

Flera länsstyrelser och huvudparten av landstingen anser att det behövs

längre tid än som gäller f. n. för beredning av förslag som ges in till landstingskommunens

kansli. Med tanke på det obligatoriska landstingsmötet i

oktober finner Svenska landstingsförbundet, en länsstyrelse och sju landsting

att den 1 augusti är den senaste dag som kan godtas. En länsstyrelse

och två landsting förordar den 15 juli medan tre landsting anser den 1 juli

som den lämpligaste dagen. Till motivering av sistnämnda ståndpunkt anför

Östergötlands läns landsting att de olägenheter som nuvarande bestämmelse

medför, t. ex. otillräcklig tid för förvaltningsutskottet och landstingets kansli

att bereda ärenden, svårigheter att få förvaltningsutskottets yttranden över

inkomna ärenden tryckta och att få ärendena med förvaltningsutskottets

yttranden sända till landstingsledamöterna i tillräckligt god tid, kommer att

försvinna om förslagen måste ges in tidigare. Framför allt skulle man få

möjlighet att remittera förslag till organisationer inom eller utom landstinget.

Härigenom skulle redan i detta läge behövliga utredningar kunna färdigställas

och slutgiltigt förslag till lösning av frågorna föreläggas landstinget

vid mötet. Malmöhus läns landsting anmärker i detta sammanhang att svårigheter

kan föreligga för landstingsmännen att hinna väcka förslag till

landstinget under pågående semesterperiod.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att motionsrätten för landstingsledamöterna

vidgas så att motion i anledning av förslag som lagts fram av

förvaltningsutskottet får väckas under tiden fram till landstingsmötets

öppnande.

Departementschefen. Enligt vad jag föreslagit förut skall bestämmelserna

i 20 § LL om väckande av förslag till landstingsmöte flyttas till 21 §.

Eftersom alla landstingsmöten framdeles skall ha samma karaktär delar

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Knngl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

jag utredningens och de flesta remissinstansernas mening att samma bestämmelser

om rätt att väcka förslag till landstinget bör gälla alla möten.

Sådan rätt bör givetvis liksom f. n. tillkomma förvaltningsutskottet och övriga

landstingskommunala nämnder samt ledamot av landstinget. Som länsstyrelsen

i Jönköpings län påpekat utgör det intima samarbete som måste

äga rum mellan länsstyrelsen och landstinget på skilda områden skäl för att

den rätt länsstyrelsen f. n. har att väcka förslag vid lagtima möte behålls

och görs tillämplig i fråga om alla landstingsmöten. I anslutning till vad utredningen

och en rad remissorgan anfört om länsstyrelsens förslagsrätt vill

jag särskilt betona att rätten avser endast förslag från länsstyrelsens egen

sida. Om förslaget föranleds av framställning från annan myndighet eller

från enskilda organisationer eller föreningar saknar i och för sig betydelse,

såvida länsstyrelsen finner sig böra föra fram förslaget som sitt eget. Sådana

framställningar till länsstyrelsen som inte föranleder något förslag

från länsstyrelsens sida kan lämpligen läggas till länsstyrelsens handlingar

med besked till den som har gjort framställningen att den inte har föranlett

länsstyrelsen att väcka förslag till landstinget. Om länsstyrelsen i stället

lämnar framställningen till förvaltningsutskottet bör länsstyrelsen klart

säga ifrån att framställningen inte har föranlett länsstyrelsen att lägga fram

något förslag. Sådan framställning skall förvaltningsutskottet självfallet

inte behandla som länsstyrelsens förslag. Vad jag nu sagt om tillämpningen

av länsstyrelsens förslagsrätt kommer enligt min bedömning till uttryck i

gällande lydelse av 20 § LL.

Jag anser att det inte finns skäl att enligt vad som föreslagits i ett remissyttrande

införa rätt för primärkommuner att väcka förslag vid landstingsmöte.

Även tiderna när förslag senast skall väckas bör vara lika för alla landstingsmöten.

I likhet med utredningen förordar jag att förvaltningsutskottet

skall bestämma när övriga nämnders förslag skall ges in till utskottet. Däremot

delar jag inte utredningens åsikt att landstinget skall kunna bestämma

annan tid än den utskottet anser lämplig. Beträffande den tid inom vilken

andra förslag än förvaltningsutskottets skall ges in är de flesta remissinstanserna

eniga om att det behövs längre tid för handläggningen än som

gällande bestämmelser om förslag till lagtima möte leder till. I allmänhet

synes man vid bedömningen härav ha utgått från erfarenheterna hittills

när det gäller förslag till lagtima möte. Man får emellertid komma ihåg att

de ändringar som nu föreslås i LL syftar till att undvika den anhopning av

ärenden till ett möte som f. n. sker vid det lagtima mötet. Oktobermötet bör

i huvudsak ägnas åt utgifts- och inkomststaten medan andra ärenden lämpligen

kan tas upp vid annat möte. Med hänsyn härtill föreslår jag att de förslag

som det här är fråga om skall ges in senast två månader före landstingsmötes

början för att kunna tas upp vid mötet. Den i några remissvar

väckta frågan att ur LL utesluta bestämmelserna om tider för ingivande av

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 61

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

förslag torde böra bedömas först när erfarenheter vunnits av landstingens

verksamhet efter de ändringar jag förordat i det föregående.

Genom kungörelsen om landstingsmöte får landstingets ledamöter besked

om de ärenden som skall behandlas vid mötet. Senast åtta dagar före mötets

början skall alla inkomna förslag tillställas länsstyrelsen och samtliga

landstingsmän. Det torde med hänsyn till dessa förhållanden inte finnas behov

av att även föredragningslistan skall delas ut viss tid före mötet.

22 §.

Denna paragraf innehåller föreskrifter om inkallande av suppleant för

landstingsman. Avgår landstingsman under mandatperioden inkallar länsstyrelsen

den närmast i ordningen varande suppleanten till ordinarie landstingsman.

Även vid tillfälligt förfall för landstingsman är det länsstyrelsen

som kallar in suppleant till tjänstgöring. Motsvarande gäller om också den

inkallade suppleanten får förhinder.

Utredningen. Utredningen föreslår att det skall ankomma på landstingets

ordförande eller vid hinder för honom vice ordföranden att kalla in suppleant

för landstingsman som får tillfälligt förhinder. Länsstyrelsen bör underrättas

om inkallelsen av suppleant.

Remissyttrandena. I allmänhet lämnas utredningsförslaget utan erinran.

Från flera håll framhålls dock att det är onödigt att underrätta länsstyrelsen

om inkallelse av suppleant vid tillfälligt förhinder för landstingsman.

Jönköpings, Kronobergs och Västerbottens läns landsting föreslår att

landstingskommunens kansli skall ombesörja att suppleant inkallas.

Departementschefen. Enligt 53 a § kommunala vallagen skall förvaltningsutskottet

göra anmälan till länsstyrelsen när samtliga suppleanter för landstingsman

inkallats till ordinarie landstingsmän eller eljest avgått som

suppleanter. Det är enligt min mening ändamålsenligt att förvaltningsutskottet

får också uppgiften att när landstingsmöte inte är samlat kalla in

suppleant vid tillfälligt förfall för landstingsman. Under möte bör uppgiften

ankomma på landstingets ordförande. Behov att underrätta länsstyrelsen

om att suppleant kallats in anser jag inte föreligga.

25 §.

Enligt 25 § skall landstinget vid lagtima möte bland tingets ledamöter

utse en ordförande och en vice ordförande för tiden till nästa lagtima möte.

Utredningen. Det är, säger utredningen, inte ovanligt att landstingets ordförande

eller vice ordförande efter landstingsmannaval avgår mellan två

lagtima möten. På landstingshåll har det ansetts som en olägenhet att val

till dessa poster kan förrättas enbart vid lagtima möten. Utredningen föreslår

att landstinget skall kunna välja sitt presidium för en tjänstgöringsperiod

av ett år vid vilket möte som helst under året. Bestämmelser om när

valet skall ske bör ges i arbetsordningen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr til år 1965 83

Remissyttrandena. Förslaget lämnas utan erinran av alla remissinstanserna

utom två.

Svenska landstingsförbundet och Skaraborgs läns landsting förordar att

valet förrättas i oktober. Förbundet framhåller att utredningen inte synes

ha uppmärksammat att presidieposterna kommer att stå obesatta längre

tid om valet skett vid landstingsmöte på våren och det inte hålls något vårsammanträde

nästa år.

Departementschefen. Ordförande och vice ordförande i landstinget bör

liksom hittills normalt utses för en tid av ett år. Det bör emellertid enligt

min mening stå landstinget fritt att utse sitt presidium för kortare tid, t. ex.

för tiden till nästa landstingsmöte. Hinder bör inte heller föreligga att valet

förrättas för kortare tid än normalt det år då landstingsmannaval äger rum.

Väljs presidiet normalt vid oktobermötet för en tjänstgöringsperiod av ett

år bör valet det år allmänna kommunalval hålls alltså kunna avse tiden till

nästa landstingsmöte. Jag föreslår i enlighet härmed att landstinget utser

sitt presidium för en tid av högst ett år.

26 §.

Avgår landstingets ordförande mellan landstingets möten eller upphör

hans befattning av annan anledning tjänstgör enligt 26 § vice ordföranden

som ordförande till nästa lagtima möte. Upphör också hans befattning tjänstgör

landstingets äldste ledamot som ordförande. Till sådan tjänstgöring kallas

den äldste ledamoten av länsstyrelsen.

Utredningen föreslår att vice ordföranden skall tjänstgöra till det landstingsmöte

som hålls närmast efter ordförandens avgång. Nytt ordförandeval

skall då äga rum för återstoden av ordförandens mandattid. Nytt val för

återstående mandattid skall hållas också när vice ordföranden avgår i förtid.

Äldste ledamoten träder in som ordförande till nästa möte när både

ordföranden och vice ordföranden avgår mellan mötena. Även när dessa

båda samtidigt har förfall fungerar äldste ledamoten som ordförande. Landstingets

kansli i stället för länsstyrelsen föreslås skola kalla denne till tjänstgöring.

Remissyttrandena. Alla remissorganen lämnar förslaget utan erinran.

Departementschefen. Jag tillstyrker utredningens förslag. Med landstingets

äldste ledamot bör alltid avses den som har bevistat de flesta landstingsmöten

eller, om två eller flera har deltagit i lika många möten, den som är

äldst till levnadsåren. Särskild föreskrift om kallelse av äldste ledamoten till

tjänstgöring anser jag onödig.

29 §.

Denna paragraf reglerar rätten för andra än landstingsman att delta i

landstingsmöte.

Landshövdingen i länet må övervara landstingets sammanträden och

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

delta i överläggningarna men inte i besluten. Vid förhinder för landshövdingen

får rätten utövas av den avdelningschef i länsstyrelsen som landshövdingen

förordnar därtill eller, om förordnande inte har meddelats, av

den i tjänsten äldste avdelningschefen. Denne utövar rätten när landshövding

inte är tillsatt eller förordnad.

Generell yttranderätt vid landstingsmöte tillkommer ordföranden eller

vice ordföranden i förvaltningsutskottet. Landstingsdirektören har samma

rätt. Härutöver har ordföranden eller vice ordföranden i hälso-och sjukvårdsstyrelsen

rätt att yttra sig vid behandling av ärende som beretts av styrelsen

och vid besvarande av interpellation som framställts till styrelsens ordförande.

Motsvarande rätt äger revisor vid granskning av revisionsberättelse

som han har avgett.

Utredningen. Rätten för landshövdingen eller hans ställföreträdare att

delta i landstingets överläggningar bör enligt utredningen ses mot bakgrund

av det traditionella samarbete som präglat förhållandet mellan länsstyrelsen

och länsrepresentationen sedan landstingets tillkomst. Den ökade vikten av

att olika länsorgan intensifierar samarbetet för att åstadkomma en bättre

samhällsplanering gör att bestämmelsen enligt utredningens uppfattning

utgör en värdefull tillgång i kontakten mellan de båda länsorganen.

Enligt KL äger ordförande eller vice ordförande i annan nämnd eller beredning

än kommunens styrelse rätt att delta och yttra sig vid behandling

av ärende, som beretts av nämnden eller beredningen, anför utredningen.

Motivet för att denna rätt i LL har begränsats till presidiet i hälso- och sjukvårdsstyrelsen

har varit att landstingets kortvariga möten av praktiska skäl

inte kan tillåtas stå öppna för utomstående i samma utsträckning som fullmäktigsammanträdena.

Utredningen ifrågasätter om detta motiv alltjämt

är bärande. Det skulle visserligen kunna bli praktiskt besvärande för landstinget

om ordförandena i det stora antalet landstingskommunala nämnder

och beredningar skulle äga yttra sig i sina frågor under landstingsmöte. De

praktiska svårigheterna bör dock vägas mot principen att landstingets ledamöter

skall få ökad information och möjlighet att tränga in i ärendena.

Detta syfte främjas om den ansvariga ledningen för en landstingskommunal

verksamhet har möjlighet att yttra sig i ärenden rörande verksamheten.

Utredningen håller före att ordförandena i landstingskommunens olika

nämnder och beredningar skulle kunna tillerkännas närvaro- och yttranderätt

i sina frågor vid landstingsmöte utan något förfång för landstinget. Det

bör emellertid anförtros åt landstinget att besluta om omfattningen av närvarorätten.

Ovillkorlig rätt föreslås således inte. Utredningen ifrågasätter

vidare om inte rätten för fullmäktige att efter särskilt beslut medge att annan

i kommunens tjänst anställd befattningshavare än den som innehar

den ledande ställningen får gå fullmäktige till handa med erforderliga upplysningar

är önskvärd också för landstingets del. Sådant medgivande är

avsett att lämnas särskilt när man önskar få uppgifter av teknisk, kameral

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

eller annan speciell natur som svårligen kan lämnas av annan än fackman.

Utredningen erinrar om att SjL medger landstingskommun att under sjukvårdsstyrelsen

ställa en sjukvårdsdirektör i spetsen för sjukvårdens förvaltning.

Möjlighet att höra sådan tjänsteman inför landstinget bör finnas.

Utredningen föreslår alltså att 29 § LL får i princip samma utformning

som motsvarande bestämmelse i KL.

Remissyttrandena. Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Uppsala,

Jönköpings, Göteborgs och Bohus och Västerbottens län, framhåller värdet

av landshövdingens rätt att närvara och yttra sig vid landstingsmöte. Enligt

Östergötlands läns landsting bör landstinget bestämma om landshövdingen

skall ha denna rätt.

Ordförande eller vice ordförande i annan nämnd än förvaltningsutskottet

bör enligt kammarkollegiet få samma ovillkorliga närvaro- och yttranderätt

som gäller enligt KL. Samma förslag förs fram av kommunalrättskommittén,

som anser att utredningens ståndpunkt inte står väl samman

med utredningens strävanden i andra sammanhang att intensifiera landstingsdebatten,

och av Skaraborgs läns landsting och Svenska stadsförbundet.

Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län och Kronobergs läns landsting

bör landstinget bestämma i arbetsordningen vilka andra tjänstemän än den

ledande som får vara närvarande och lämna upplysningar.

Departementschefen. I likhet med utredningen och en stor majoritet av

remissinstanserna anser jag att det inte finns anledning att ändra gällande

bestämmelser om rätt för landshövdingen eller avdelningschef hos länsstyrelsen

att delta i landstingets överläggningar.

Det ligger i linje med den allmänna målsättningen för landstingsutredningens

uppdrag att landstingsmännen ges alla rimliga möjligheter att

skaffa sig underlag för saklig bedömning av de frågor som landstinget behandlar.

En sådan möjlighet är att under debatterna kunna få direkt information

från den nämnd eller beredning som har ansvaret för ärendets beredning.

Jag instämmer i förslaget från några remissinstanser atl ordföranden

eller vice ordföranden i sådan nämnd eller beredning får ovillkorlig

rätt att delta i landstingets överläggningar. Bestämmelserna i LL kommer

på detta sätt att stämma överens med motsvarande regler i KL.

Jag delar den uppfattning som kommit fram vid remissbehandlingen att

landstinget bör få rätt att meddela generella beslut att tjänstemän hos

landstingskommunen äger närvara vid landstingets sammanträde för att

lämna upplysningar.

30 §.

I paragrafen sägs att landstinget inte får avgöra ärende innan det beretts

under landstingets möte av särskilt utskott som landstinget utsett för ändamålet

bland sina ledamöter. 1 enlighet med vad jag föreslagit i det föregående

bör bestämmelsen att den särskilda beredningen skall ha skett under

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungi. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

landstingsmötet utgå. Utses utskott för att verka endast under det landstingsmöte

då valet sker torde suppleant som tjänstgör vid mötet i förhindrad

landstingsmans ställe kunna väljas till ledamot i utskottet. Om utskott utses

för att verka även mellan landstingsmötena bör däremot bara ordinarie

landstingsmän kunna vara ledamöter i utskottet.

33 §.

Interpellation får enligt 33 § ställas till ordföranden i förvaltningsutskottet

eller i hälso- och sjukvårdsstyrelsen.

Utredningen föreslår att landstingsman skall kunna ställa interpellation

till ordförandena i alla landstingskommunala nämnder och beredningar.

Förslaget har godtagits vid remissbehandlingen. Också jag föreslår att 33 §

ändras i enlighet med förslaget. Interpellationsrätten får efter denna ändring

samma omfattning som motsvarande rätt för fullmäktig i primärkommun.

34 §.

I denna paragraf bör göras smärre formella ändringar i anslutning till

den föreslagna lydelsen av 20 §.

38 §.

Enligt denna paragraf må landstinget i arbetsordning meddela närmare

föreskrifter om landstingets sammanträden och ärendenas behandling. Som

jag föreslagit förut bör i paragrafen föreskrivas att landstinget skall utfärda

arbetsordning.

41 §.

Det åligger förvaltningsutskottet enligt 41 § andra stycket d) att avge

berättelse till landstinget över utskottets verksamhet under tiden från senaste

lagtima möte. Jag föreslår att bestämmelsen får den lydelsen att utskottet

skall avge berättelse över sin verksamhet till landstinget efter dess

bestämmande. Ändringen innebär att landstinget bestämmer när och för vilken

tidsperiod berättelsen skall avges.

43 §.

Beträffande valbarhet till ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet,

verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse gäller enligt 43 §

motsvarande bestämmelser som för landstingsman. Valbarhetsvillkoren

överensstämmer med vad som gäller för ledamot och suppleant i primärkommuns

styrelse utom såtillvida att valbarhetshinder föreligger enligt

KL men inte enligt LL för befattningshavare som är anställd hos kommunen

och är chef för verk som hör till styrelsens förvaltningsområde.

Utredningen. Efter den utveckling som skett och som kan väntas ske inom

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

den landstingskommunala förvaltningen anser utredningen att det inte

finns bärande skäl att ha villkor för valbarhet till förvaltningsutskottet som

avviker från vad som gäller på det primärkommunala området. Även på det

landstingskommunala området kommer vi sannolikt att få ökat antal förvaltningsgrenar

med självständiga chefer, som är underställda förvaltningsutskottet.

Det är t. ex. inte lämpligt att sjukvårdsdirektör är ledamot av förvaltningsutskott

som även är sjukvårdsstyrelse.

Det är inte ovanligt, anför utredningen vidare, att landstingets ordförande

eller vice ordförande bekläder presidiepost i förvaltningsutskottet. Hinder

härför finns inte lika litet som inom primärkommunerna. I Stockholm kan

dock inte stadsfullmäktiges ordförande och vice ordförande bekläda motsvarande

poster i stadskollegiet. Att införa motsvarande bestämmelse inom

landstingskommunen synes inte erforderligt. Enligt utredningens mening kan

lämpligheten av att dessa förtroendeuppdrag förenas emellertid diskuteras.

Remissyttrandena. I de flesta remissyttrandena godtas utredningsförslaget

utan kommentarer. Uttryckliga tillstyrkanden föreligger från bl. a. Södermanlands

läns landstings förvaltningsutskott, Skaraborgs och Örebro läns

landsting, Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott och Svenska landstingsförbundet.

Förstnämnda förvaltningsutskott efterlyser emellertid närmare

definition av begreppet verk. Något verk förekommer f. n. inte inom

Södermanlands läns landsting och veterligen inte heller i annat landsting,

anförs i yttrandet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill även införa förbud för

landstingets ordförande eller vice ordförande att vara ordförande i förvaltningsutskottet.

Kommunalrättskommittén anser att det kan vara motiverat med vissa

begränsningar i verkschefens deltagande i arbetet hos överordnad nämnd

men inte att gå så långt som till valbarhetshinder. Kommittén har gått in på

dessa frågor med utgångspunkt i förhållandena vid kommunala bolag och

funnit att man når tillräckliga begränsningar genom jävsregler. Med utvecklingen

mot ökat antal förvaltningsgrenar följer att varje verkschefs

obehörighet alltmer kommer att beröra endast en begränsad sektor av vederbörande

utskotts eller nämnds förvaltningsområde. I ärende om verket

kan verkschefen ersättas av suppleant. Vidare ifrågasätter kommittén om

inte ett valbarhetshinder skulle framstå som särdeles långtgående i betraktande

av att några motsvarande inskränkningar inte skall gälla för heltidssysselsatta

ledande förtroendemäns deltagande i liknande situationer.

Departementschefen. Det är utredningens och praktiskt taget alla remissinstansernas

samstämmiga uppfattning att anställda verkschefer hos landstingskommunen

inte bör kunna vara ledamöter eller suppleanter i förvaltningsutskottet,

om verket hör till utskottets förvaltningsområde. Ett dylikt

valbarhetshinder överensstämmer med valbarhetsvillkor!! för ledamöter

och suppleanter i den primärkommunala styrelsen. Också jag anser att kommunallagarnas

bestämmelser i detta hänseende bör vara lika. .Tåg föreslår

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1965

att, utom personer som inte är valbara till landstingsmän, inte heller hos

landstingskommunen anställd chef för verk som hör till förvaltningsutskottets

förvaltningsområde skall kunna väljas till ledamot eller suppleant i utskottet.

Med verk avses detsamma som i motsvarande bestämmelse i KL.

Frågan om de här aktuella valbarhetshindren behöver jämkas på grund av

att nya kommunala förvaltningsformer införs får övervägas sedan det slutliga

resultatet föreligger av kommunalrättskommitténs utredning om de

kommunala företagsformerna.

44 §.

I paragrafen föreskrivs att val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet

skall förrättas vid lagtima möte året näst efter det då allmänna val

av landstingsmän har ägt rum. Jag förordar att valet skall förrättas vid

landstingsmöte året näst efter det då allmänna val av landstingsmän har

ägt rum. Härav framgår att det inte möter något hinder att valet förrättas

vid det möte som börjar första måndagen i oktober.

53 §.

I det föregående har jag förordat att bestämmelserna om landstingets

sjukvårdsstyrelse flyttas från LL till SjL. Med hänsyn härtill föreslår jag

att i förevarande paragraf, som innehåller reglerna för hälso- och sjukvårdsstyrelsen,

anges endast att ledningen av landstingskommunens sjukvårdande

verksamhet utövas enligt bestämmelserna i SjL. Jag återkommer i det

följande med närmare synpunkter på reglerna för sjukvårdsstyrelsen.

• r f • / Jj'' j, , '' ''• • 7 *. V.

54 §.

Paragrafens andra och tredje stycken handlar om de nämnder landstinget

äger utse utöver förvaltningsutskottet och hälso- och sjukvårdsstyrelsen.

Bl. a. sägs att vad som är föreskrivet i 53 § 1 mom. tredje stycket i fråga om

hälso- och sjukvårdsstyrelse skall äga motsvarande tillämpning. Med denna

hänvisning avses reglerna om hälso- och sjukvårdsstyrelsens delegationsrätt.

Med hänsyn till mitt förslag att bestämmelserna i 53 § skall flyttas till SjL

föreslår jag att delegationsreglerna i 53 § 1 mom. tredje stycket i sak oförändrade

tas in i 54 § som ett fjärde stycke.

60 §.

Enligt första stycket i denna paragraf skall andra landstingskommunala

nämnder än förvaltningsutskottet ge in sina särskilda statförslag för nästföljande

år till utskottet före den 1 juli, om utskottet inte bestämmer annan

tid. I enlighet med utredningens förslag, som inte mött invändning vid remissbehandlingen,

förordar jag att förvaltningsutskottet skall bestämma

när statförslagen skall ges in till utskottet.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

89

I andra stycket föreskrivs att landstinget skall behandla förvaltningsutskottets

förslag till utgifts- och inkomststat vid sitt lagtima möte. Behandlingen

bör ske vid det landstingsmöte som skall hållas i oktober. Jag föreslår

ändring i enlighet härmed.

67 §.

Landstingets revisorer skall enligt 67 § väljas vid lagtima möte. Jag föreslår

att landstinget vid landstingsmöte skall välja revisorer för granskning

av nästa kalenderårs förvaltning.

69 §.

I denna paragraf föreskrivs att revisionsberättelsen skall läggas fram

till granskning och avgörande hos landstinget vid det lagtima möte som

landstinget sammanträder till året näst efter det revisionen avser. Granskningen

bör enligt min mening även framdeles göras vid ett bestämt landstingsmöte,

lämpligen vid det möte som skall hållas i oktober näst efter det

revisionen avser.

Ikraftträdande m. m.

Ändringarna i landstingslagen bör träda i kraft den 1 januari 1966.

Som jag sagt förut gäller val av ordförande och vice ordförande i landstinget

f. n. enligt 25 § LL för tiden till nästa lagtima möte. Enligt mitt förslag

till ändring av denna paragraf får landstinget möjlighet att välja sitt

presidium vid vilket landstingsmöte som helst och för kortare tid än ett år.

Med hänsyn härtill föreslår jag att landstinget får rätt att redan vid presidievalet

vid 1965 års lagtima möte bestämma den tid valet skall avse.

De föreslagna bestämmelserna i 43 § om hinder för anställd chef för något

landstingskommunens verk att väljas till ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet

eller annan landstingskommunal nämnd bör gälla vid val

som förrättas år 1965 och helt eller delvis avser tjänstgöringstid efter samma

års utgång. Jag föreslår en övergångsbestämmelse av denna innebörd.

Bestämmelser om landstingets lagtima möte finns i lagen om val till riksdagen,

där det sägs att val till riksdagens första kammare skall förrättas vid

sådant möte. Dessa och eventuella andra åtgärder från landstingets sida

som enligt särskilda författningar skall vidtas vid lagtima möte föreslår

jag i stället skola vidtas vid det landstingsmöte som skall hållas i oktober.

Enligt mitt förslag i det föregående skall bestämmelserna i 53 § LL om

ledningen av landstingskommuns sjukvårdande verksamhet flyttas till SjL

och 53 § LL innehålla endast en hänvisning till SjL. Jag föreslår i anslutning

härtill en övergångsbestämmelse, enligt vilken bestämmelser om landstingskommuns

hälsovårdsstyrelse i lag eller annan författning skall avse

förvaltningsutskottet eller annan nämnd som landstinget bestämmer. Atl

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

hälsovårdsstyrelsen försvinner som särskilt reglerad nämnd torde inte medföra

olägenheter. Särskild hälsovårdsstyrelse förekommer sällan i landstingskommunerna.

Där det finns särskild sådan styrelse kommer bestämmelserna

om de övriga nämnder som landstinget kan utse att gälla för styrelsen.

Dessa bestämmelser överensstämmer med vad som f. n. gäller för hälso- och

sjukvårdsstyrelse.

Sj ukvårdslagen

9 §.

Bestämmelserna om landstingskommuns sjukvårdsstyrelse bör lämpligen

få sin plats i 9 § SjL. Där sägs f. n. att Stockholm och annan stad som inte

hör till landstingskommun skall ha sjukvårdsstyrelse som leder den sjukvårdande

verksamheten i staden. Beträffande sjukvårdsstyrelsen i Stockholm

gäller bestämmelserna i 51 § KLS. Dessutom gäller vad stadsfullmäktige

föreskriver med iakttagande av samma lag. För sjukvårdsstyrelse i annan

stad som inte deltar i landsting gäller bestämmelserna i 32—42 §§ och 45 §

andra och tredje styckena KL. I protokoll hos sjukvårdsstyrelse i stad behöver

dock upptas endast förteckning över närvarande ledamöter och beslut

i varje ärende.

Utredningen. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen föreslås skola kallas endast

sjukvårdsstyrelse. Det möter dock inget hinder för landstinget att utse

särskild hälsovårdsstyrelse. För hälsovårdsstyrelsen kommer då bestämmelserna

i 54 § LL om de övriga nämnder landstinget får utse att bli tilllämpliga.

Detta innebär i sak ingen ändring beträffande befintliga särskilda

häl sovårdsstyrel ser.

Enligt utredningens förslag skall bestämmelserna om landstingets sjukvårdsstyrelse

föras in i 9 § 2 mom. SjL. Bestämmelserna skall i sak vara

desamma som nu finns i 53 § LL. Landstinget skall alltjämt ha möjlighet

att förena förvaltningsutskott och sjukvårdsstyrelse till ett organ.

Beträffande gällande bestämmelser i 9 § SjL föreslår utredningen den

ändringen beträffande sjukvårdsstyrelse i annan stad som inte tillhör landstingskommun

än Stockholm att reglerna om hur ledamöter och suppleanter

utses skall utgå och hänvisning i stället göras till föreskrifterna i 31 § KL

om hur ledamöter och suppleanter i kommunens styrelse utses. I sak torde

detta inte betyda någon ändring, säger utredningen. Eftersom KLS inte

innehåller någon bestämmelse som motsvarar 31 § KL måste man för Stockholms

del behålla bestämmelser i SjL om val av sjukvårdsstyrelse.

F. n. gäller att sjukvårdsdirektör i stad som inte tillhör landsting skall

kallas till sjukvårdsstyrelsens sammanträden. Till sammanträde med direktion

för sjukhus skall bl. a. landstingsdirektör eller sjukvårdsdirektör

kallas. Utredningen anser det riktigast att landstingsdirektör eller sjuk
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1965

vårdsdirektör skall kallas också till sjukvårdsstyrelse inom landstingskommun.

Finns både landstingsdirektör och sjukvårdsdirektör skall skyldighet

föreligga att kalla endast sjukvårdsdirektören till sammanträde.

Självfallet innebär detta inget hinder för att kalla även landstingsdirektör.

Vidare föreslås bestämmelse om att den som är föredragande i sjukvårdsärenden

inför förvaltningsutskottet skall kallas till sjukvårdsstyrelsens

sammanträden, om landstinget har bestämt det. Parallellitet erhålles även

här med nu gällande bestämmelse för sjukvårdsstyrelse i stad som inte

tillhör landstingskommun.

Remissyttrandena. Det stora flertalet remissinstanser har ingen invändning

mot utredningens förslag.

I ett avseende finner kommunalrättskommittén anledning förorda ändring

av den formella regleringen. Utredningen har i förhållande till nuvarande

ordning vidgat hänvisningarna till LL och KL att omfatta även bestämmelserna

om val i 42 § LL och 31 § KL. Härvid synes utredningen ha

utgått från att bestämmelserna om proportionellt valsätt härigenom skulle

komma att gälla också val av sjukvårdsstyrelse. Så torde enligt kommittén

inte bli fallet. I stället bör väljas den i speciallagstiftning vanliga utformningen

att hänvisningarna kompletteras med direkta föreskrifter om val

genom landsting eller fullmäktige och om proportionellt valsätt.

Västmanlands läns landsting avstyrker de föreslagna bestämmelserna om

vilka utomstående personer som skall kallas till sjukvårdsstyrelsens sammanträden.

I dessa frågor bör landstinget ha frihet att självt besluta utan föreskrifter

eller anvisningar i lagen. Samma inställning har landstinget i fråga

om kallelse till sammanträde med sjukhusdirektion.

Enligt Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott bör det finnas

möjlighet för landstingskommunens främste befattningshavare att närvara

vid sammanträden i sjukvårdsstyrelsen och sjukhusdirektioner utan att

landstinget skall fatta särskilt beslut därom. Utskottet föreslår därför föreskrifter

om att landstingsdirektör alltid skall kallas till sådana sammanträden

oavsett om sjukvårdsdirektör finns eller inte.

Departementschefen. Som jag sagt förut bör bestämmelserna i 9 § SjL som

hittills avse endast sjukvårdsstyrelse.

Som kommunalrättskommittén framhållit i sitt remissyttrande bör val

till sjukvårdsstyrelse regleras i SjL medan hänvisning till LL resp. KL och

KLS bör ske beträffande sjukvårdsstyrelses verksamhet. Det synes lämpligt

att bestämmelserna om val av sjukvårdsstyrelse i landstingskommun och

i stad utanför landstingskommun förs samman i 9 § 1 mom. SjL medan reglerna

för sådan styrelses verksamhet får utgöra 2 inom. I sak föreslår jag

ingen ändring av vad som gäller nu. Sålunda bör bl. a. möjlighet för landstinget

att låta förvaltningsutskottet vara sjukvårdsstyrelse behållas. .lag

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

vill emellertid hänvisa till vad jag sagt i det föregående om det lämpliga

i att ha särskild sjukvårdsstyrelse.

I fråga om skyldighet att kalla utomstående till sjukvårdsstyrelses sammanträden

förordar jag i enlighet med utredningens förslag, som fått praktiskt

taget enhällig anslutning vid remissbehandlingen, att sådan skyldighet

skall föreligga beträffande sjukvårdsdirektör eller landstingsdirektör, om

det inte finns någon sjukvårdsdirektör. Vidare föreslår jag att skyldigheten

att kalla förste stadsläkaren eller motsvarande läkare skall avse endast förste

stadsläkaren, eftersom någon motsvarande läkare inte finns längre. Föreskrifterna

i förevarande avseenden bör utgöra 3 mom. i 9 § SjL.

11 §•

I denna paragraf krävs i 4 mom. ett par formella ändringar med anledning

av de föreslagna ändringarna i 53 och 54 §§ LL.

12 §.

I överensstämmelse med den förordade ändringen i 9 § 3 mom. föreslår

jag att skyldighet skall föreligga att till sammanträde med sjukhusdirektion

kalla sjukvårdsdirektör eller, om det inte finns någon sådan, landstingsdirektör.

,■ . ,

; t, '' - ''■ i i • <\''r ''■, • ; • i* ■ '' •,

Ikraftträdande

Ändringarna i SjL torde böra träda i kraft samma dag som ändringarna

i LL, dvs. den 1 januari 1966.

L! i>,r isninem

o-t jt ’.i''

i y1 h

hi

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 61 år 1965

93

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats

förslag till

1) lag om ändring i landstingslagen den 14 maj 195b (nr 319),

2) lag om ändring i sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242).

Föredragande departementschefen hemställer att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att antaga lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Björn Weibo

opaginerad Kontrollera mot PDF

■ 7

\ ^

n MU

. ''-vr.

''t..tf fjriiythl)

ur-]*,>yuivHr^^

;

•''•■; *>''■.''■; i,''*..''/’''

\«u’r.-,v-n n.-*-» v».

vitr-T v,.y\ .,

7/4

ii.

i t'' ,trJ»i i:’:.

It SLfesru *

■ '' ‘ > t-

. -i<f ;

''''• «•''■v>

•-. /rfm-i! ’• ;.{<:;. uoh

it7 tu: H’ h:.r.

: ’ * 1 f. *1 ‘4 Vi J lX.)

:JwL JijiiiVt''

■ • f)

J tf i £

:. • :*! ’.■ .*. i

.‘i )'' *

>.- '') .U''V

:•*

:U''

. f

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1965 95

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen...................................................... j

Propositionens huvudsakliga innehåll..................................... 1

Författningsförslag.................................................... 2

Förslag till ändring i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319).............. 2

Förslag till ändring i sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242)............. 15

Utdrag av statsrådsprotokollet den 26 februari 1965........................ 18

Inledning........................................................ jg

Huvuddragen av gällande bestämmelser och deras tillämpning m.m............ 20

Landstingskommunens organ......................................... 20

Val av landstingsmän................................................ 20

Landstingets sammanträden.......................................... 21

Beredning vid landstingsmöte........................................ 22

Förvaltningsutskottets kompetens..................................... 23

Förvaltningsutskottets organisation och arbetsformer m. m............... 24

Övriga nämnder.................................................... 26

Förvaltningsutskottet som nämnd för särskilda förvaltnings- och verkstäl
lighetsbestyr.

.................................................... 27

Arvodesanställda förtroendemän m. m................................. 28

Förvaltningsutskottets och andra nämnders delegationsrätt............... 30

Information till landstingsmännen..................................... 31

Landstingsutredningen.................................................. 33

Allmänna synpunkter................................................ 33

Landstingets verksamhet............................................. 35

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder............................. 40

Information till landstingsmännen..................................... 47

Remissyttrandena...................................................... 59

Allmänna synpunkter................................................ 50

Landstingets verksamhet............................................. 53

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder............................. 56

Information till landstingsmännen..................................... 60

Departementschefen.................................................... 62

Allmänna synpunkter............................................... 02

Landstingets verksamhet............................................. 53

Förvaltningsutskottet och övriga nämnder............................. 66

Information till landstingsmännen..................................... 71

Specialmotivering......................................... 73

Landstingslagen.......................................... 73

Sjukvårdslagen..................................................... 90

Departementschefens hemställan.......................................... 93

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. KU 1965:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i landstingslagen den It maj 195t s. 1 i texten
  2. KU 1965:21 Utlåtande i anledning av motioner om begränsning av antalet ledamöter i landsting. s. 3 i texten
  3. KU 1965:22 Utlåtande i anledning av motioner angående valkretsindelningen för landstingsval. a5 i texten