Sök i Ratio Lex

Angående vattenoch luftvårdens organisation

1965-03-19 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:97, Angående vattenoch luftvårdens organisation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1965

1

Nr 97

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vatten- och

luftvårdens organisation; given Stockholms slott den

19 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om en gemensam organisation för naturvården,

vattenvården och luftvården. Statens vatteninspektion, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå samt statens luftvårdsnämnd

föreslås bli sammanförda med statens naturvårdsnämnd den 1 juli

1967. Naturvårdsnämnden blir härigenom central myndighet för hela naturvårdsområdet.

Länsingenjörskontoren föreslås bli inordnade i länsstyrelserna

vid samma tidpunkt.

Mot bakgrunden av de allt allvarligare störningarna i naturen — inte

minst vatten- och luftföroreningarna — understryks i propositionen att

förutom en ändamålsenlig organisation ökade insatser är nödvändiga för

forskning och tekniskt utvecklingsarbete till direkt gagn för naturvårdsarbetet.

Vidare framhålls att lagstiftningen på vatten- och luftvårdsområdena

bör utformas så att tillräckliga möjligheter finns att tillgodose naturvårdsintressena

i vidsträckt bemärkelse. I

I Rihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 97

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1965

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

19 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vattenoch

luftvårdens organisation samt anför.

I. Inledning

1952 års riksdag begärde skyndsam utredning rörande effektiva åtgärder

till motverkande av förorening av sjöar och vattendrag (L3U 19, rskr 194).

Med anledning härav tillsattes år 1953 vattenvårdskommittén (direktiv se

1954 års riksdagsberättelsc s. 197). Efter att tidigare ha avgivit fyra betänkanden

angående lagstiftnings- och organisationsfrågor inom vattenvårdens

område har kommittén1 den 29 oktober 1964 avgivit slutbetänkandel

Vattenvårdens organisation in. in. (SOU 1964:60).

I betänkandet framläggs förslag till ny organisation på vattenvårdens

område. Vidare behandlas frågor rörande vattenvårdsförbund och forskning

samt vissa lagstiftningsfrågor inom detta område.

Efter remiss har yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, försvarets

intendenturverk, medicinalstyrelsen (med överlämnande av yttranden från

länsläkarna i Östergötlands, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus

samt Jämtlands län, förste stadsläkaren i Malmö, Administrativa läkares

törening, Föreningen för allmän hälsovård, Sveriges liälsovårdskonsulenters

förening och Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet), statens bakteriologiska

laboratorium, statens institut för folkhälsan, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

s j öf artsstyr elsen och statens oljeskyddsråd, Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), byggnadsstyrelsen, kam
1

Vattenrättsdomaren Gösta Schirén, ordförande, överinspektören Sven Andersson, direktören

Torsten Andersson, överingenjören Bertil Hawerman, laboratorn Gunnar Laurell, f. d.

vice talmannen greve Torgil von Seth, civilingenjören Ossian Svensson, överinspektören Sten

Vallin och direktören Gösta Åqvist.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

markollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen,

statens vatteninspektion, statens naturvårdsnämnd, statens luftvårdsnämnd,

universitetskanslersämbetet, statens naturvetenskapliga forskningsråd,

statens tekniska forskningsråd, samtliga länsstyrelser med undantag

av länsstyrelserna i Jönköpings och Värmlands län, 1964 års naturresursutredning,

väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen, immissionssakkunniga,

oljeskyddsutredningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges industriförbund, Föreningen

för vattenhygien, Vattenvärnet, Svenska naturskyddsföreningen,

Svenska vatten- och avloppsverksföreningen samt Tjänstemännens centralorganisation

(TCO).

Länsstyrelserna har i regel bifogat yttranden från länsingenjören och

länsläkaren i resp. län ävensom i vissa fall från kommunala myndigheter,

hushållningssällskap, naturvårdsråd m. fl. instanser.

Vidare har skrivelser inkommit från Länsingenjörers förening och

Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund samt från Tidans, Motala

ströms och Lidan—Nossans vattenvårdsförbund.

II. Nuvarande ordning m. m.

Vattenvården. Under senare delen av 1800-talet började avloppsanläggningar

utföras i större utsträckning i städerna. Särskilt genom användningen

av vattenklosetter uppstod så småningom föroreningsproblem, som

påkallade åtgärder av det allmänna. Därvid fick bl. a. hälsovårdsmyndigheterna

befattning med dessa frågor. År 1937 inrättades en fisketillsynsmyndighet,

vars uppgift blev att utöva tillsyn för att bl. a. motverka skada

på fiske genom vattenförorening. Tillsynsmyndigheten var ursprungligen

i likhet med fiskeriadministrationen i övrigt knuten till lantbruksstyrelsen.

Vid fiskeristyrelsens tillkomst år 1948 överfördes tillsynsorganet

till detta ämbetsverk men placerades vid Drottningholm.

År 1953 tillkallades vattenvårdskommittén för att verkställa utredning

och avge förslag om åtgärder till motverkande av förorening av sjöar och

vattendrag. 1 sitt betänkande Vattenvården, betänkande angående organisations-

och lagstiftningsfrågor m. in. (SOU 1955:6) föreslog kommittén, att

eu ny vattenvårdsmyndighel, benämnd statens vatteninspektion, skulle inrättas.

I prop. 1957:49 framlades förslag om att överföra fiskeristyrelsens

tillsynsavdelning och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå

till byggnadsstyrelsen. Som skäl för den föreslagna organisationen

anfördes i propositionen, att de vattenvårdande åtgärderna hade nära

samband med byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen och

att vatten- och avloppsbyrån i stor utsträckning sysslade med planeringsfrågor.

Riksdagens statsutskott fann kommitténs förslag alt inrätta ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1965

självständigt verk vara i och för sig välmotiverat medan enligt utskottets

mening tillräckligt bärande skäl inte förelåg för en anslutning till byggnadsstyrelsen.

Utskottet var dock inte berett att tillstyrka motionsyrkanden

om inrättande av ett fristående ämbetsverk för vattenvårdsfrågorna. I stället

uttalade sig utskottet för att gällande organisationsform skulle bibehållas

t. v., varvid utskottet förordade en fortsatt utbyggnad av tillsynsmyndigheten

och distriktsingenjörsorganisationen. Riksdagen biföll utskottets hemställan,

att riksdagen måtte avslå såväl Kungl. Maj:ts förslag som motionsyrkandena

(SU 166, rskr 381).

I betänkande den 1 mars 1958 med förslag angående vattenvårdens centrala

och lokala organisation (Stencil Jo 318) framhöll vattenvårdskommittén

ånyo angelägenheten av att sammanföra vattentillsynen och vatten- och

avloppsorganisationens tekniska verksamhet. I det uppkomna läget återgick

kommittén till att som huvudförslag framföra ett tidigare framlagt

alternativt förslag om att under en övergångstid inrätta eu vatteninspektion

av mera begränsad omfattning. 1 prop. 1958: 133 förordades, att en

självständig vatteninspektion under ledning av en vattenvårdsnämnd men i

kameralt hänseende förenad med fiskeristyrelsen skulle inrättas. I propositionen

framhölls dock uttryckligen att en successiv utveckling mot eu

samordnad vattenvårdsorganisation var erforderlig. Riksdagen beslöt i enlighet

med propositionen (JoU 25, rskr A 286).

Riksdagens revisorer anförde i sin berättelse år 1960 bl. a., att starka skäl

talade för att inrätta ett enhetligt planeringsverk, vartill skulle kunna anslutas

bl. a. centrala organ med uppgifter på vattenvårdens och naturvårdens

område.

I sitt betänkande Naturen och samhället (SOU 1962:36) uttalade 1960

års naturvårdsutredning att — med hänsyn till det nära sambandet mellan

naturvård och vattenvård — möjligheterna att samordna eller i vart fall

underlätta en samverkan mellan dessa verksamheter borde uppmärksammas

i framtiden.

Den organisation av statens vatteninspektion, som genomfördes år 1958,

innebar en förstärkning av inspektionens resurser men medförde inte någon

väsentlig förändring av kompetensfördelningen i förhållande till andra statliga

organ. Bättre samordning och samråd mellan olika myndigheter som

kunde ta befattning med ärenden på vattenvårdens område förordades, men

detta förutsattes få ske i former som under hand kunde prövas vara lämpliga.

Fortfarande har därför åtskilliga myndigheter att ta befattning med

vattenvårdsfrågor av olika slag. Som huvudansvariga centralorgan i alla

väsentliga frågor rörande vattenvård, främst innefattande åtgärder mot vattenförorening,

framstår dock statens vatteninspektion samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

genom dess vatten- och avloppsorganisation.

Vad gäller statens vatteninspektion fungerar vattenvårdsnämnden som

dess styrelse. Nämnden består av åtta ledamöter, vilka representerar bl. a.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

fiskeristyrelsen, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, industrien,

jordbruket samt kommunerna. I nämnden behandlas vattenvårdsfrågor

av större omfattning och principiell betydelse. Nämnden fungerar

vidare som ett samordnande organ i vattenvårdsfrågor, som berör olika

myndigheter.

Vatteninspektionen består av en tillsynsavdelning för löpande tillsynsärenden,

en undersökningsavdelning med laboratorier för undersökningar

samt en radioekologisk avdelning för ärenden rörande utsläpp i vatten av

radioaktivt avfall.

Inspektionens verksamhet har enligt vattenvårdskommittén sedan år 1958

i stort sett bedrivits efter följande huvudlinjer.

Anmälan av kommunala och andra i föroreningshänseende jämställda anläggningar

liksom av industriella anläggningar, som ansluts till kommunala

reningsverk, sker till inspektionen. Ärendena bereds dock av resp. länsstyrelse.

För att lösa industriella vattenvårdsproblem har samverkan med industriens

organ eftersträvats, bl. a. med Stiftelsen Skogsindustriernas Vattenskyddsforskning.

Särskild uppmärksamhet har ägnats jordbrukets förorening.

I samråd med inspektionen har av olika forskningsinstitutioner på

jordbrukets område verkställts en utredning av hithörande frågor, vilken

är avsedd att tjäna som underlag för saneringsarbetet på detta område.

En erfarenhet under inspektionens hittillsvarande verksamhet är, att en

rationell vattenvård till motverkande av såväl kommunal som industriell

vattenförorening på längre sikt bäst kan realiseras genom att en landsomfattande

vattendragsinventering utförs och att på grundval av en sådan saneringsplaner

uppställs för olika vattenområden. Hittills har undersökningar

utförts i bl. a. Vänern, Vättern och Glan.

Inom inspektionen har arbetet med att gå igenom olika industrigrenars

vattenvårdsfrågor påbörjats. Avsikten är att med utgångspunkt därifrån lägga

fram anvisningar rörande åtgärder, som kan tjäna som riktlinjer för företagens

egna vattenvårdande åtgärder.

Vatteninspektionen, som leds av en överinspektör, omfattar totalt 33 befattningshavare.

Härtill kommer en deltidsanställd föredragande i hygieniska

frågor.

Vatten- och avloppsorganisationen (va-organisationen) omfattar dels vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå (va-byrån), dels de

till styrelsen knutna länsingenjörskontoren. I fråga om verksamhetens fördelning

gäller i stort, att va-byrån behandlar de allmänna och grundläggande

frågorna, medan länsingenjörskontoren självständigt handlägger praktiskt

taget alla på länsplanet förekommande vatten- och avloppsärenden.

Va-byrån omfattar en teknisk avdelning för ärenden rörande vatten- och

avloppsanläggningar, en planeringsavdelning för frågor i samband med bebyggelseplanering

in. m., en bidragsavdelning för ärenden rörande statsbidrag

till kommunala va-anläggningar samt ett sekretariat för vissa administrativa

och kamerala frågor. Länsingenjörskontoren är i kameralt avseen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1965

de samordnade med vägförvaltningarna. Länsingenjören är länsstyrelsens

expert i vattenvårdsärenden men har i likhet med t. ex. länsarkitekten en

fristående ställning i förhållande till länsstyrelsen. I flera avseenden får

länsingenjören betraktas som vatteninspektionens representant i länet.

Va-organisationens uppgifter har till väsentlig del anknytning till hälsovårdsstadgan,

vatten- och avloppslagen, expropriationslagen, lagen om kommunal

beredskap samt förordningen om brandfarliga varor. Verksamheten

har under senare år huvudsakligen inriktats på att främja en ändamålsenlig

planering och utveckling på vatten- och avloppsområdet. Härvid har

organisationen medverkat hl. a. genom råd och anvisningar, genom direkt

deltagande i såväl översiktliga vatten- och avloppsutredningar som samordningsfrågor

mellan kommuner samt genom teknisk-ekonomisk granskning

av vatten- och avloppsutredningar för stads- och byggnadsplaner.

Va-byrån handlägger vidare ärenden rörande bidrag till kommunala vaanläggningar.

Av särskild betydelse under senare år bär varit de problem

som sammanhänger med bl. a. vissa landsdelars vattenförsörjning. Kommunala

och industriella föroreningsärenden — vilka handläggs i nära samverkan

med vatteninspektionen — har successivt ökat. Tillsynen över avloppsreningsverk

utgör en viktig del av arbetet. Vidare har frågor rörande lagring

och hantering av petroleumprodukter blivit en stor ärendegrupp.

Inom va-organisalionen är totalt 156 befattningshavare anställda, varav

27 på va-byrån och 129 på länsingenjörskontoren. Va-byrån leds av en överingenjör.

Vid varje länsingenjörskontor finns en länsingenjör jämte 2 4

biträdande ingenjörer samt kontorspersonal.

I fråga om övriga myndigheter, som i viss utsträckning handlägger vattenvårdsfrågor,

må nämnas följande.

Kammarkollegiet bevakar det allmännas intressen i vattenmål rörande

bl. a. vattenförorening och har vidare möjlighet att efter stämning föra

talan vid vattendomstol om visst föreläggande för den som förorenar vatten

genom avloppsutsläpp, varvid vatteninspektionen svarar för erforderlig

utredning. Medicinalstyrelsen har befattning med vattenvårdsfrågor dels på

grund av hälsovårdslagstiftningen, dels enligt strålskyddslagstiftningen.

Statens bakteriologiska laboratorium och statens institut för folkhälsan ombesörjer

vissa undersökningar på det vattenhygieniska området. Fiskcristyrelsen

har att vid vattenförorening bevaka fiskets intressen. Sjöfartsstyrelsen

och det till denna knutna statens oljeskyddsråd omhänderhar kontrollen

av att internationella oljekonventioner efterlevs. SMHI medverkar i vissa

uppgifter på vattenvårdens område. Byggnadsstyrelsen har befattning

med vatten- och avloppsfrågor såtillvida att i byggnadslagstiftningen förutsätts

att tätbebyggelse får komma till stånd endast i den mån sanitära och

andra vattenvårdande synpunkter tillgodoses. Förslag till plan för tätbebyggelse

skall därför åtföljas av utredning om möjligheterna att ordna vattenförsörjning

och avlopp. På det regionala planet har länsstyrelserna som

hälsovårdsmyndigheter och med stöd av sina allmänna befogenheter i stor

utsträckning befattning med vattenvårdsfrågor. Inom kommunerna är det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965 7

byggnadsnämnderna och hälsovårdsnämnderna, som i olika hänseenden

handlägger vattenvårdsfrågorna.

Luftvården. För att fä till stånd förebyggande åtgärder mot luftföroreningarna

inrättades år 1963 statens luftvårdsnämnd. Nämnden har till uppgift

att utreda förekomsten av luftföroreningar, främja forskning på luftvårdsområdet

samt i samarbete med myndigheter, kommuner, företag'' och

organisationer inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samordning

av olika åtgärder mot luftföroreningarna. Vidare har nämnden att

lämna information och råd i luftvårdsfrågor.

Nämnden består av högst 18 ledamöter. Av ledamöterna förordnas eu

efter förslag av medicinalstyrelsen, två efter förslag av statens institut för

folkhälsan, en efter förslag av försvarets forskningsanstalt, en efter förslag

av Ingeniörsvetenskapsakademien, en efter förslag av SMHI, en efter förslag

av forskningsrådens samarbetsdelegation samt två efter förslag av styrelsen

för Sveriges industriförbund. I nämnden är vidare arbetsgivarnas

och arbetstagarnas intressen företrädda. Ledningen av det dagliga arbetet

vid nämnden tillkommer den verkställande ledamoten. Hos nämnden är anställda

en sekreterare, en biträdande sekreterare samt ett biträde för kontorsgöromål.

Nämnden äger anlita sakkunniga för särskilda uppgifter.

Naturvården. Statens natur vårdsnämnd, som inrättades år 1963, har överinseende

över naturvärden. Nämnden har enligt sin instruktion att verka

för att naturvårdsarbetet såväl från kulturella och vetenskapliga synpunkter

som med hänsyn till behovet av mark för rekreation och friluftsliv ordnas

och utvecklas ändamålsenligt. Vidare skall nämnden inventera och välja ut

naturområden, som bör särskilt avsättas, samt utarbeta råd och anvisningar

om avsättande och förvaltning av sådana områden. Nämnden skall från

naturvårdssynpunkt följa den allmänna byggnadsplaneringen och kulturlandskapets

utveckling och härvid särskilt verka för att stränderna skyddas.

Genom hl. a. råd och anvisningar skall nämnden verka för att täklverksamheten

får en lämplig lokalisering och utformning. Likaså skall nämnden

följa utvecklingen beträffande andra arbetsföretag — såsom vattenkraftutbyggnad,

vägbyggande och anläggande av flygfält — som kan medföra

bestående ändring av naturförhållandena samt verka för att sådana företag

planläggs och utförs med hänsyn till deras inverkan på naturen. Nämnden

skall också utarbeta råd och anvisningar rörande åtgärder på naturvårdens

område, som ankommer på statliga eller kommunala myndigheter. Samarbete

sker mellan nämnden och vattenvårdsmyndigheterna i åtskilliga ärenden.

I sammanhanget bör vidare nämnas all i prop. 1965: 19 föreslagits, att

tillsynen över jakten och viltvården skall överföras till naturvårdsnämnden.

Nalurvårdsnämndcn består av ordförande, vice ordförande och det antal

ytterligare ledamöter, dock högsl fem, som Kungl. Maj:t bestämmer. Under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1965

nämnden leds verksamheten av en överdirektör, som tillika är eu av nämndens

ledamöter. Hos nämnden finns två byråer. På administrativa byrån

handläggs ärenden av administrativ, kameral och juridisk art. Övriga ärenden

handläggs på planeringsbyrån, som är organiserad på två sektioner. På

den ena av dessa handläggs frågor rörande naturvårdsområden och på den

andra frågor beträffande landskapsvården.

Antalet befattningshavare vid nämnden uppgår f. n. till 16.

Det regionala naturvårdsarbetet åvilar länsstyrelserna. På dessa ankommer

huvuddelen av den regionala inventerings- och planeringsverksamhet,

som erfordras för att praktiskt lösa naturvårdsuppgifterna. Till länsstyrelserna

är knutna särskilda råd i naturvårdsfrågor, bestående av dels företrädare

för berörda länsorgan dels av naturvård särskilt intresserade lekmän

eller specialister. Till arbetskraft för naturvårdsuppgifter disponerar länsstyrelserna

särskilda medel.

I naturvårdsarbetet är vidare kommunerna engagerade.

III. Kommittén

Vattenvårdens läge. Med vattenvård avser kommittén åtgärder till skydd

mot vattenförorening och till sanering av förorenade vatten i syfte att säkerställa

att vattentillgångarna kan tillgodose nu kända eller framtida behov,

främst beträffande befolkningens och industriens vattenförsörjning,

fisket samt fritidsverksamheten. I enlighet härmed anser kommittén det

vara ett av vattenvårdens huvudsyften att trygga tillgången på behövligt

råvatten av bästa möjliga beskaffenhet för befolkningens och näringslivets

försörjning.

Den ökade vattenförbrukningen i hushåll och industrier har skapat svårigheter

såväl beträffande vattenförsörjningen som i fråga om reningen och

avledningen av avloppsvatten. För att belysa detta lämnar kommittén vissa

uppgifter beträffande vattenförbrukningen. Det nuvarande årsbehovet avvatten

för olika ändamål kan uppskattas till 4 300 milj. m3 med följande

fördelning.

Milj. ms

Bebyggelse .................................................. 750

Därav i städer................................................ 500

övriga tätorter .............................................. 125

glesbebyggelse ............................................ 125

Industri .................................................... 3 i50

Därav cellulosa- och pappersindustri ............................ 2 700

gruv- och metallindustri .................................... gOO

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1965

9

Milj. m»

livsmedelsindustri ................................ 50

annan industri ............................................ 100

Jordbruk m. ................................................ 100

Summa 4 300

Den för bebyggelsen angivna årsförbrukningen fördelar sig på följande

sätt.

Städer ......

Övriga tätorter

Glesbebyggelse

Ytvatten Grundvatten

milj. m3 milj. ms

....... 315 185

....... 35 90

....... — 125

Summa 350 400

Tillgången på användbart vatten kan enligt kommittén för landet som

helhet betecknas som förhållandevis god. På många håll har dock grundvattenståndet

sänkts och grundvattenbildningen minskat. Grundvattensänkningen

kan emellertid endast inom lokalt begränsade områden anses bero

på uttag för vattenförsörjning. Befolkningens allt större koncentration till

vissa områden och större tätorter ställer — även bortsett från minskningen

av grundvattenbildningen — alltmera ökade krav på tjänligt ytvatten för

direkt användning som råvatten eller för framställning av konstgjort grundvatten.

Vad gäller föroreningsproblemen är utvecklingen enligt kommittén förhållandevis

gynnsam beträffande reningen av det kommunala avloppsvattnet.

De kommunala investeringarna för vatten- och avloppsanläggningar

har under de senaste tio åren nära nog fördubblats till 600 milj. kr. per år.

Härav belöper ca 100 milj. kr. på avloppsreningsanläggningar. Utvecklingen

i fråga om anläggande av höggradiga reningsverk inom städer och andra

tätorter belyses av följande uppgifter.

År Antal anläggningar i

städer andra tät- hela

orter riket

1935 .................................. 1 — 1

1940 .................................. 2 2 4

1945 .................................. 3 3 6

1950 .................................. 5 7 12

1955 .................................. 10 23 33

1960 .................................. 30 246 276

1963 .................................. 52 523 575

Denna utveckling kan enligt kommittén väntas fortgå i än snabbare takt

under de närmaste åren. I den mån höggradiga reningsverk inte redan

lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 97

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

finns, färdigställs eller förbereds sådana bl. a. för stockholms- och göteborgsområdena

samt för flertalet övriga städer. Dessutom finns låggradiga anläggningar

i betydande omfattning i tätorterna. Tätorternas avloppsproblem

kan därför enligt kommittén väntas vara någorlunda väl lösta redan vid

början av 1970-talet.

Beträffande industriens vattenförorening lämnar kommittén endast eu

allmän översikt med hänsyn till att någon samlad redogörelse för företagens

åtgärder inte föreligger. Ur vattenvårdssynpunkt positiva drag i utvecklingen

på detta område är enligt kommittén att rimliga skyddsåtgärder

mot vattenförorening numera vanligen genomförs såväl vid anläggande av

nya industrier som vid strukturrationalisering. Härtill kommer att åtskilliga

industrier med fördel kan avleda sitt avfallsvatten till kommunala reningsanläggningar.

Vidare skärps villkoren för utsläppande av avloppsvatten

numera praktiskt taget alltid, när de omprövas av vattendomstolarna.

Som negativa faktorer vad gäller industriens vattenförorening nämner

kommittén, att motsättningar ibland uppkommer mellan kommuner och

industrier när det industriella avloppsvattnet skall mottas av det kommunala

avloppsnätet. Det har också i vissa fall visat sig vara svårt för kommunerna

att fullgöra åtagen behandling av det industriella vattnet. Vidare

eftersätts angelägna saneringskrav ibland av industrierna. Särskilt gäller

delta äldre företag, för vilka ekonomiska skälighetssynpunkter och lokala

sociala förhållanden kan åberopas. Tillkomsten av nya typer av föroreningsämnen

medför dessutom ständigt nya problem, som knappast kan

överblickas f. n.

Kommittén anför vidare bl. a. följande beträffande föroreningsproblemen.

F. n. utgör bevakningen av nyanläggning samt förbättring av befintliga

reningsanläggningar för samhällen och industrier den mest arbetskrävande

uppgiften för de statliga vattenvårdsmyndigheterna. Lämpliga åtgärder erfordras

även för att förbättra förhållandena i fråga om drift, underhåll och

skötsel av såväl äldre som nyare anläggningar.

Den snabba befolkningsökningen inom vissa centralorter medför särskilda

föroreningsproblem. I första hand uppkommer härvid krav på eu

lämplig och förutseende planering av avloppsförhållandena före utbyggnaden

av samhällena. Ofta uppstår behov av att öka kapaciteten på befintliga

anläggningar och bygga ut dem för högre reningsgrad. De största svårigheterna

uppkommer om befolkningskoncentrationen medför, att tillgänglig

recipient inte kan tåla den ökade belastningen utan att olägenheter uppstår.

Ett koncentrerat utsläpp av stora mängder närsalter kan t. ex. vålla

svårigheter för vilka man ännu inte funnit någon tillfredsställande praktisk

lösning.

Vidare kommer fritidsbebyggelsens ökade omfattning att medföra nya

avloppsproblem. Likaså lämnar glesbebyggelsens avloppsbehandling liksom

tidigare åtskilligt att önska både beträffande tekniska anordningar

och skötsel. Slutligen måste i fråga om förorening från jordbruk genom

utsläpp av ensilagevätska och kreatursurin konstateras, att förhållandena

knappast förbättrats annat än i enstaka fall.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 är 1965

Erfarenheter av nuvarande organisation. En närmare granskning av vattenvårdsärendenas

fördelning på olika myndigheter visar enligt kommittén,

att flertalet ärenden ankommer på statens vatteninspektion samt vattenoch

avloppsorganisationen. Kommittén framhåller, att dessa organ under

senare år tillförts ökade resurser och bl. a. av denna anledning men också

till följd av den faktiska utvecklingen alltmera fått huvudansvaret för vattenfrågorna.

Kommittén anför sammanfattningsvis.

Fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion är i sakfrågor två helt

skilda ämbetsverk för fiske och vattenvård men med kameral samhörighet.

Mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägorganisation å ena samt dess

vatten- och avloppsorganisation å andra sidan råder inte formellt men i

praktiken samma förhållande. Arbetsuppgifterna inom nämnda delar kan

t. o. in. sägas vara än mer artskilda än fiskeristyrelsens och vatteninspektionens.

Den organisatoriska splittringen mellan de båda centrala huvudorganen

för vattenvården har i någon mån kunnat överbryggas genom informell

samverkan. Fördelningen på två ämbetsverk måste emellertid sägas

vara onödig. Vidare innebär den i många fall en arbetskrävande omgång

både för verkens personal och för allmänheten. Slutligen minskas genom

splittringen av resurserna den slagkraft, som ett gemensamt organ skulle

äga.

För de övriga centrala myndigheterna med intressen eller befogenheter

inom vattenvården kan enligt kommittén i vissa fall justeringar av befogenheterna

eller en mera fast gränsdragning övervägas. I stort sett anser

kommittén det emellertid här vara fråga om beröringspunkter mellan olika

organ, som man inte kan komma ifrån genom någon organisationsindelning.

Något skäl till ändring av nuvarande förhållanden vad gäller t. ex.

kammarkollegiet föreligger således inte enligt kommitténs mening, så mycket

mindre som den hittillsvarande ordningen visat sig fungera tillfredsställande.

Vatteninspektionens samarbete med t. ex. medicinalstyrelsen och fiskeristyrelsen

liksom åtskilliga andra myndigheter kan enligt kommittén

i stort sett grunda sig på generella, gemensamt utarbetade riktlinjer.

Vad gäller erfarenheterna av den regionala verksamheten erinrar kommittén

om att länsstyrelserna alltmer blivit samordnande organ i vattenvårdsfrågor.

Härvid har främst länsingenjörerna och länsläkarna i allt

större utsträckning fått befattning med dessa frågor.

Förslag till ny organisation. I sitt förslag till ny vattenvårdsorganisation

anför kommittén först vissa synpunkter på o r g a n i s a t i o n e n s uppgifter

och befogenheter. Härvid konstaterar kommittén, att vattendomstolarnas

verksamhet faller utanför ramen för en förvaltningsorganisation.

Ej heller synes enligt kommittén de rättsärenden i vattenvårdsfrågor,

som nu handläggs av kammarkollegiet, böra föras över till en organisation

med förvaltningsuppgifter inom vattenvården. En sådan bör enligt

kommitténs mening huvudsakligen vara inriktad på lrågor av organisatorisk,

naturvetenskaplig och ingenjörsteknisk art. Kommittén finner så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 1965

lunda övervägande skäl tala för att myndigheten inte inrymmer någon

juridisk avdelning. Däremot framhåller kommittén behovet av att myndigheten

kan erhålla biträde av kammarkollegiet i rättsärenden.

Kommittén erinrar vadare om att önskemål ibland uttalats om inrättande

av ett organ, som skulle i princip kunna ta befattning med praktiskt taget

hela området för vattenlagstiftningen. Härom framhåller kommittén, att

det legat utanför dess uppdrag att närmare behandla en organisation med

så omfattande uppgifter. Kommittén uttalar emellertid, att skäl ej synes

föreligga att inrätta en sådan. Kommittén påpekar vidare att gällande lagstiftning

förutsätter ett betydande självansvar för den som förorenar vatten

jämte därmed förbunden skyldighet att vidta erforderliga skyddsåtgärder.

Någon ändring härvidlag anser kommittén inte vara motiverad.

Vattenvårdsmyndigheten bör enligt kommittén fortlöpande följa vattentillgångarnas

tillstånd liksom de förhållanden som påverkar detta och på

grundval härav ange de krav, som ur allmän synpunkt måste ställas i fråga

om vattenvårdande åtgärder. Kommittén fortsätter.

Det är ett viktigt samhällsintresse, att vattentillgångarna i största möjliga

män kan användas både för nu kända och för framtida behov av olika slag,

dys. för vattenförsörjning, fiske, fritidsliv m. m„ detta trots den ofta oundgängliga

uppgiften att motta och bortföra avloppsvatten. Den statliga

vattenvårdsmyndigheten skall självfallet ha god kännedom om de allmänna

förhållandena inom olika vattenområden och bör dessutom, såsom

redan nu i betydande omfattning är fallet, efter hand även förvärva en vidsträckt

detaljkunskap. I många fall torde emellertid också kommuner och

industrier, som i ena eller andra avseendet skall nyttja en vattentillgång,

i eget intresse bevaka dennas tillstånd.

En väsentlig samhällelig uppgift på vattenvårdens område är enligt kommittén

vidare att i samband med bebyggelseplanering och industrilokalisering

tillse att vattenförsörjning och avloppsförhållanden ordnas på ett

betryggande och ur samordningssynpunkt tillfredsställande sätt. En förebyggande

vattenvård av detta slag anser kommittén således vara nödvändig

som en de] av den statliga verksamheten på området. Direkt medverkan i

planeringsarbetet finner kommittén dock endast vara motiverad i vissa fall

vid översiktsplanering och i samordningsfrågor. Däremot torde det vara angeläget,

att bidrag som hittills kan utgå för att underlätta utredningar främst

vad gäller möjligheten för kommuner att lösa avloppsfrågan gemensamt

men även rörande enskilda kommuners avloppsproblem.

I fråga om vattenvårdsarbetet i övrigt anför kommittén bl. a.

Vattenvårdsarbetet bör främjas genom utgivande av allmänna råd och

anvisningar. Särskilt behövs anvisningar för bedömning av avloppsvattens

iöroreningsverkan och tillståndet i recipienter. Detsamma gäller för avloppsvattenreningen

och andra åtgärder till motverkan av vattenförorening.

Ökad uppmärksamhet måste ägnas frågor, som sammanhänger med skötseln

av avloppsreningsverk. — En stor del av de löpande arbetsuppgifterna kommer

att utgöras av ärenden avseende sådan kvalificerad förorening, vilka en
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Muj.ts proposition nr .97 år 799,5

ligt förprövningskungörelsen antingen skall avgöras av vattendomstol eller i

annan form bli föremål för statlig prövning. I de fall då prövning av vattendomstol

inte är obligatorisk torde dessa ärenden liksom hittills komma att

behandlas genom råd och anvisningar av vattenvårdsmyndigheten. Med

tanke på bl. a. de nya storkommunernas och kommunblockens ökade resurser

samt möjligheterna att anlita konsultföretag bör den statliga verksamheten

härvid inte utsträckas till sådan rådgivning som är att betrakta som anläggningsplanering.

— Den statliga byggnadskontrollen av bidragsberättigande

anläggningar har mer och mer begränsats och bör i princip kunna

slopas till största delen, eftersom det främst är ett intresse för anläggningarnas

huvudmän att de utförs på fullgott sätt. Ur allmän synpunkt är det

dock av stor vikt, att behandlingen av avloppsvattnet får en tillfredsställande

effekt. Den ingenjör stekniska granskningen av förslag till anläggningar

och deras utförande och drift bör därför i huvudsak begränsas till

vad som erfordras ur vattenvårdssynpunkt.

Kommittén betonar, att en rimlig avvägning bör ske mellan statens insatser

och vad som skäligen kan fordras av kommuner, företag och enskilda

förorenare. Denna avvägning kan enligt kommittén knappast fastställas i

instruktioner men bör alltid beaktas av vattenvårdsorganisationen i dess

arbete.

1 sitt principförslag till en ny vatten vår dsorga ni s at

i o n föreslår kommittén, att statens vatteninspektion samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vatten- och avloppsbyrå (va-byrån) sammanförs till

ett nytt, fristående ämbetsverk, vilket bör benämnas vattenvårdsstyrelsen.

Som motivering härför anför kommittén bl. a.

Tanken på att inlemma en fullt utbyggd vattenvårdsorganisation i ett

befintligt ämbetsverk kan numera anses vara avvisad av statsmakterna,

huvudsakligen genom riksdagsbehandlingen år 1957 samt 1958 års beslut.

Betingelserna för en sådan anordning är dessutom nu avsevärt mindre. Den

nuvarande vatteninspektionen är redan skild från fiskeristyrelsen utom i

kameralt hänseende. Praktiska möjligheter saknas att inrymma

lieten inom hälsovårdsadministrationen. En anknytning till byggnadsstyrelsen

har på grund av förändrade förhållanden inte aktualitet. — Kommittén

anser liksom tidigare, att vattenvården är en så viktig uppgift for

samhället att den bör ombesörjas av en särskild myndighet med så fullständiga

resurser, att den framstår som huvudansvarig i alla centrala frågor

på området. Utvecklingen sedan vatteninspektionens tillkomst ger okad

tyngd åt denna uppfattning. Merkostnaderna för en vattenvårdsorganisation

enligt de redovisade riktlinjerna begränsar sig till lönekostnader föi

eu chefsbefattning och för ett par befattningar med administrativa och kamerala

uppgifter. I sistnämnda hänseenden bör emellertid i princip motsvarande

personalbesparing kunna göras i de nuvarande ämbetsverken.

Den kvarstående verkliga merkostnaden bör, tillägger kommittén, mer an val

uppvägas av ökad effektivitet och ett mera rationellt utnyttjande av perso

n;1len samt av den förenklade behandlingen

ma kommuner, industrier och allmänhet till

av ärendena, vilken bör komgodo.

si*.

Vad gäller den nya vattenvårdsmyndighetens

>■ kommittén till de allmänna riktlinjerna och

inre organisation begränsar

går således inte i detalj in

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

på organisationens personalstab. Enligt kommitténs mening är det lämpligast,

att den nya myndighetens ledning under någon tid får pröva, hur nu

tillgängliga resurser bäst kan begagnas för att tillgodose behoven samt hur

en ev. behövlig förstärkning kan åstadkommas. Detaljförändringar av personalorganisationen

förutsätter kommittén alltså få anmälas i samband med

förslag till anslag.

Den nya myndigheten bör enligt kommittén bestå av styrelse, central administration

och länsadministration (länsingenjörskontor). Styrelsen bör ha

de uppgifter som i allmänhet ankommer på en verksstyrelse men genom sin

sammansättning även tjäna som kontakt- och samordningsorgan för olika

intressen på vattenvårdens område. Sammansättningen kan enligt kommittén

med fördel vara densamma som den nuvarande vattenvårdsnämndens

med den ändringen, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inte behöver vara

representerad. Kommittén fortsätter.

Styrelsen bör sålunda bestå av ordförande och vice ordförande samt fem

ledamöter representerande dels vissa partsintressen, nämligen kommunerna,

industrien samt jordbruket och dess föreningsrörelse, dels vissa vattenvården

närliggande intressen, nämligen hälsovården och fisket. Det är självtallet

en fördel, om styrelsen både kan ha en bred förankring hos de intressen

som berörs av verksamheten och samtidigt bestå av en så begränsad

krets som möjligt. Naturvårdsintresset, som onekligen står vattenvården

nära, torde därför såsom varit fallet i fråga om vattenvårdsnämnden kunna

beaktas vid förordnande av ordförande eller vice ordförande. Det har också

visat sig vara ändamålsenligt att vid personvalet på dessa poster om möjligt

lå anknytning till länsstyrelserna. Kommittén föreslår slutligen, att chefstjänstemannen

— vilken bör ha ställning som överdirektör — skall in«å

som ledamot av styrelsen.

Beträffande den inre organisationen av den centrala vattenvårdsmyndigheten

anför kommittén, att myndigheten bör organiseras på fem byråer,

nämligen en tillsynsbyrå, en teknisk byrå, en undersökningsbyrå, eu radioekologisk

byrå och en administrativ byrå.

Länsingenjörskontoren bör enligt kommittén sortera under ledningen för

den nya vattenvårdsmyndigheten. Härvid bör länsingenjörerna i likhet med

andra länsexperter biträda länsstyrelserna i vattenvårdsärenden på samma

sätt som nu.

För att ge en bild av personalbehovet under den närmaste framtiden och

som underlag för beräkningar av anslagsbehoven lämnar kommittén följande

schematiska översikt över erforderlig personalorganisation vid den

centrala vattenvårdsmyndigheten (tjänster i lönegrad A 17 och däröver),

överdirektör

Tillsynsbyrån ........................................ g

Under sökningsbyrån ................................ g

Tekniska byrån ................................. jg

Radioekologiska byrån .................................... 2

Administrativa byrån .................................. o

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1965

Härjämte bör räknas med ett 20-tal tjänster i lägre lönegrader, varför

personalen vid den centrala vattenvårdsmyndigheten kan uppskattas till totalt

omkring 60 tjänstemän. Vid länsingenjörskontoren bör antalet tjänstemän

beräknas till omkring 120. Den av kommittén föreslagna personalorganisationen

överensstämmer i stort sett med det antal befattningshavare som

nu finns vid vatteninspektionen, va-byrån och länsingenjörskontoren.

Kommittén föreslår, att anslaget till bidrag till vatten- och avloppsanläggningar

— f. n. på ca 80 milj. kr. — ställs till det nya verkets förfogande.

Vidare betonar kommittén vikten av att lokalfrågan för den nya vattenvårdsorganisationen

omgående utreds. För att organisationen skall kunna

uppnå avsedd effektivitet är det enligt kommittén nödvändigt att samtliga

arbetsenheter hos centralorganet samlas i gemensamma lokaler så snart

som möjligt.

Vattenvårdsforskning. Kommittén erinrar om att 1964 års naturresursutredning

fått i uppdrag att pröva bl. a. forskningsuppgifterna på vattenvårdens

område. Kommittén har dock ansett sig böra redovisa några allmänna

synpunkter på vattenvårdsforskningen. Kommittén anser, att den viktigaste

uppgiften för forskning inom vattenvårdens område bör avse dels beskaffenheten

och förändringarna av vattentillgångarna vad gäller såväl ytvatten

som grundvatten, dels de tekniska åtgärderna för att motverka förorening

av dessa tillgångar. Härtill ansluter sig nära frågor om rening av yt- och

grundvatten för vattenförsörjningen.

1 fråga om den nu bedrivna forskningen lämnar kommittén bl. a. följande

uppgifter.

‘ Forskning bedrivs i första hand vid universiteten, de tekniska högskolorna,

lantbruksliögskolan och statens institut för folkhälsan. Även på den

industriella sidan görs emellertid betydande insatser. Vidare framkommer

inte sällan värdefulla resultat vid arbetet inom t. ex. vatteninspektionen,

större kommunala reningsverk och reningsanläggningar samt hos konsulterande

ingenjörsfirmor.

På det naturvetenskapliga området har förutsättningarna för denna forskning

hittills varit begränsade. Vid den limnologiska institutionen vid Lunds

universitet liksom vid dess laboratorium i Aneboda har den forskning bedrivits

som medgivits av tillgängliga anslag. En nyligen verkställd upprustning

av den limnologiska institutionen vid Uppsala universitet bor ge okade

möjligheter till insatser där. Betydande anslag från naturvetenskapliga

forskningsrådet till sistnämnda institution innebär också en avsevärd förbättring

''av förutsättningarna. Bristen på forskare torde dock t. v. begränsa

verksamheten. Bäst tillgodosedd är f. n. den tekniska forskningen i

frå«a om samhällets vatten- och avloppsanläggningar. Detta sammanhänger

med att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sedan mitten av 1950- talet årligen fått ta i anspråk viss del av bidragsanslaget till vatten- och

avloppsanläggningar för tekniska undersökningar beträffande kommunala

anläggningar. Intill den 1 juli 1964 har för sådana undersökningar beviljats

bidrag med sammanlagt 3,6 milj. kr. För budgetåret 1964/65 finns tillgänget

ett belopp av 800 000 kr. för ändamålet. Bidragen bär i stor utstrack
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1965

^in8 utgått till den under de tekniska högskolornas överinseende bedrivna

forskningen. Fördelningen av bidragen sker efter förslag av en till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen knuten rådgivande vatten- och avloppsforskningskommitte

med representanter för centrala myndigheter, vetenskapliga institutioner,

kommuner, industrier och enskilda organisationer.

Vidare stöder tekniska forskningsrådet forskningen genom forskningsstipendier

for specialutbildning av forskare bl. a. inom vattenvården. Rådet

bär därjämte i viss utsträckning lämnat särskilda bidrag till vattenvårdsforskning.

°

Av storst betydelse på den industriella sidan är insatserna av Stiftelsen

Skogsindustriens Vattenskyddsforskning genom verksamheten vid dess vatten]laboratorium.

Under perioden 1959-63 har laboratoriets forskning kosa

omkring 1,2 milj. kr. Härav har branschföreningarna svarat för 900 000

kr., medan återstoden täckts av statsbidrag ur diversemedelsfonden för

pnsutjamningsavgifter.

I fråga om aktuella forskningsuppgifter anför kommittén följande svn
punkter.

På det centrala området — vattentillgångarnas beskaffenhet och förändrmgar

— erfordras i första hand forskning inom limnologi, hydrografi och

hydroiogi. Denna forskning bör bilda underlaget för praktiska åtgärder vad

galler bl. a. den inverkan på sjöar och vattendrag, som närsalter och giftämnen

har. Ett annat problem är i vad mån bakterier och virus kan oskadliggoras

vid olika former av behandling av avloppsvatten, vid markinfiltration

och vid avloppsvattnets utspädning i recipienter. Ett viktigt forskningsområde

utgör förekomsten av och förändringen i tillgången pli grundvatten,

särskilt som omkring hälften av de svenska samhällenas vattenförsörjning

bygger på grundvatten.

Den industriella vattenförbrukningen är flera gånger större än den samade

hushallsforbrukningen. Motsvarande gäller i fråga om den samman,

lagda mängden förorenande ämnen i avloppsvatten. Föroreningen »enom

industriellt avloppsvatten behöver närmare utforskas såväl vad gäller inverkan

av olika avfallsprodukter på recipienter som i fråga om möjligheterna

att förhindra eller minska föroreningen. Det gäller härvid debatt

finna produktionstekniska metoder som medför minsta möjliga förorening

av avloppsvattnet, dels att åstadkomma ekonomiska och effektiva behandlingsmetoder

för de skilda slagen av industriellt avloppsvatten

Även på det vattenbyggnadstekniska området behövs fortsatta undersökningar.

Har kan forskningskostnaderna ge mångfaldig utdelning genom

minskade anläggningskostnader för rörledningar, vattenverk och''reningsverk.

Det är främst aktuellt med åtgärder i syfte att utveckla och förbättra

reningsmetoderna för att få en effektivare vattenrening. Nya reningsmetoden

för kommunalt avloppsvatten har framkommit som behöver utredas

°ch "tvecklas närmare. Det praktiska målet är då ofta att förenkla och

förbilliga anläggningarna så att de kan användas även för mindre samhällen.

Kommittén finner det angeläget, att väg- och vattenbyggnadsstvrelsens

vatten- och avloppskommitté bibehålls tills vattenvårdsforskningens organisationsfråga

lösts mera definitivt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

Lagstiftningsfrågor. Kommittén behandlar frågan om det behövs lagstiftning

rörande vattenvårdsförbund och liknande sammanslutningar.

Kommittén anför bl. a.

F. n. finns 15 enskilda sammanslutningar, i regel benämnda vattenvårdsförbund,

med uppgift att främja vattenvården inom visst vattendrag eller

del därav. Alla har tillkommit på frivillighetens väg, ibland på initiativ eller

under medverkan av länsstyrelsen. De bygger på anslutning av dels berörda

kommuner, dels industrier med större utsläpp av förorenat avloppsvatten.

I något eller några fall ingår dessutom som medlemmar sjukvårdsanstalter

eller landsting. Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter. Den

närmaste ledningen utövas av en styrelse. Den väsentligaste arbetsuppgiften

är att genom vattenundersökningar kartlägga recipientförhållandena

och följa dessas förändringar. Inget förbund har eget laboratorium utan undersökningarna

brukar uppdras åt konsultföretag e. d. I verksamheten

ingår även inventering av vattenintag, badplatser och avloppsutsläpp. En

viktig del av verksamheten är vidare att ge medlemmarna fortlöpande upplysningar

om vattendragets tillstånd och om aktuella vattenvårdsfrågor i

allmänhet.

De vattendrag och sjöar för vilka sådana sammanslutningar nu finns är

nedre Dalälven, Nyköpingsån, Motala ström, Ljungbyån, Kävlingeån, Lagan,

Nissan, Viskan, Göta älv, Dalslands kanal, Lidan-Nossan, Tidan, UndenVättern,

Gavleån-Testeboån samt Ljusnan-Voxnan.

En likartad verksamhet utövas även av andra samarbetsorgan. För Sundsvallsfjärden

och örnsköldsviksfjärden finns sålunda samarbetskommittéer

mellan kommuner och industrier med uppgift att samråda rörande aktuella

föroreningsfrågor. För att tillvarata vattentäktsintresset har bildats vattentäktsförbund

för Nybroåsen i Kalmartrakten samt för Öland. Annorlunda

sammansatta är de tre kommittéerna för resp. Mälarens, Vätterns

och Vänerns vattenvård. Dessa utgörs av samarbetsgrupper med representanter

för länsmyndigheterna inom de län som gränsar till sjöarna.

Det undersökningsmaterial som framskaffas, bearbetas och offentliggörs

av vattenvårdsförbunden har stort intresse för allmänheten, kommunerna

och industrierna inom berörda vattenområden liksom för de statliga myndigheter

som har ansvar för vattenvården. Upplysningsverksamheten betyder

också mycket för vattenvårdsarbetet och kommittén betecknar det som

angeläget att förbunden intensifierar denna sida av sin verksamhet. Förbunden

bör också kunna medverka till förbättrad lokal övervakning av

avloppsutsläpp genom kontakter med hälsovårdsnämnder och med styrelser

och befattningshavare vid anslutna företag.

Kommittén finner sålunda, att vattenvårdsförbunden i särskilda fall kan

ge värdefulla bidrag till vattenvården. Däremot saknas enligt kommitténs

mening tillräcklig anledning alt lagstifta rörande dessa sammanslutningars

verksamhet och befogenheter. De bör därför enligt kommittén även i fortsättningen

arbeta som frivilliga ideella sammanslutningar och i samråd

med de vattenvårdande myndigheterna utveckla sin verksamhet efter bit
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

tillsvarande linjer. Härvid gör kommittén i huvudsak följande överväganden.

En mera fullständig indelning av landet i områden för vattenvårdsförbund

synes inte erfordras. Kostnaderna i samband med undersökningsverksamheten

blir inte sällan betydande och bör därför begränsas till verkligt

angelägna objekt. Behovet av vattenvårdsförbund bör därför liksom hittills

prövas med hänsyn till löroreningsförhållandena i varje särskilt fall. Det

kan vara lämpligt att länsstyrelserna då det anses vara till nytta tar initiativ

till bildande av vattenvårdsförbund. Några särskilda regler härför behöver

emellertid knappast uppställas. Ett önskemål bör dock vara, att samråd

i frågan äger rum med vattenvårdsmyndigheten. Särskilt i fråga om undersökningsverksamheten

kan det vara av värde att vissa vägledande anvisningar

lämnas av den senare.

Några påtagliga behov av tvångsanslutning har veterligen inte förekommit.

Vidare torde det möta åtskilliga svårigheter att uppställa lämpliga regler

för sådan anslutning. Det främsta skälet häremot är dock, att värdet

av att i förevarande sammanhang tvinga någon att delta i ett samarbete till

vilket han ställer sig ovillig ter sig mycket tvivelaktigt.

Kommittén behandlar därefter frågor om ändringar i lagstiftningen

till skydd mot vattenförorening som framkommit i vissa sammanhang.

Kommittén tar därvid upp de frågor angående lagstiftning på

vattenvårdens område som väckts vid 1964 års riksdag (L3U 14, rskr 123).

I motionerna 1:661 och 11:807 uttalades, att en allmän förbättring av

vattenvårdslagstiftningen är angelägen. Härvid framhölls särskilt enskilda

personers vattentäktsintressen, glesbebyggelsens vattenskydd och jordbrukets

problem vad gäller vattenföroreningar. I motionen II: 166 begärdes

sådan ändring i gällande lag, att ökat skydd mot föroreningar bereds jordbruk

och boskapsskötsel liksom naturskyddet över huvud taget.

Tredje lagutskottet ansåg liksom motionärerna, att fortsatt utredningsarbete

på vattenvårdens område bör komma till stånd och omfatta de i förenämnda

motioner åsyftade ytterligare åtgärderna. Härvid bör enligt utskottet

bl. a. undersökas möjligheterna att, såsom yrkats i motionerna 1:662

och II: 806, tillskapa skyddsområden för ytvattentäkter. Vidare yttrade utskottet,

att avvägningen mellan vattentäktsintresse och avloppsintresse bör

upptas till övervägande i hela sin vidd och att det även bör undersökas om

ett ökat skydd mot förorening bör beredas de intressen som avsetts med

motionen II: 166.

De lagfrågor som riksdagen vill ha utredda avser, konstaterar kommittén,

i huvudsak tillskapande av skyddsområden för ytvattentäkter, avvägningen

i hela sin vidd mellan vattentäkts- och avloppsintresse samt ökat

skydd för glesbebyggelsens, jordbrukets, boskapsskötselns och naturskyddets

intressen.

Frågan om skyddsområden för ytvattentäkter finner kommittén inte vara

så angelägen att en särskild utredning av denna fråga är nödvändig. Beträffande

övriga utredningsförslag finner kommittén, att några ändringar i de

materiella lagreglerna mot vattenförorening f. n. inte kan anses påkallade.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungt. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

Härvid framhåller kommittén att de på senare år genomförda skärpningarna

av lagstiftningen ännu inte kommit att tillämpas i full utsträckning,

varför erfarenheter saknas som visar lagstiftningens otillräcklighet. Vidare

hänvisar kommittén till den avsevärda förbättring av vattentillsynens organisation

som föreslås i betänkandet. Enligt kommitténs mening bör det

i stället få ankomma på det nya tillsynsorganet att ta initiativ till de lagändringar

som kan visa sig erforderliga efter framdeles vunna erfarenheter.

Särskilt yttrande. Ledamoten Ossian Svensson finner kommitténs förslag

till organisation för vattenvården vara otillfredsställande i flera avseenden.

Enligt Svenssons mening hade kommittén bort i detalj söka sätta sig in i

hur de framtida arbetsuppgifterna skall kunna lösas mest rationellt och

framlägga ett konkret förslag till instruktion och arbetsordning. I dessa

skulle ha klargjorts hur olika ärenden bör handläggas, hur vissa frågor kan

decentraliseras till lokala myndigheter samt över huvud taget hur centrala

och lokala myndigheter skall samarbeta effektivast.

Beträffande styrelsens sammansättning finner Svensson det principiellt

otillfredsställande, att representanter för föroreningssidan ingår som ledamöter,

framför allt med hänsyn till att styrelsen kommer att vara sakkunnigorgan

åt vattendomstolarna.

Vidare delar Svensson inte kommitténs uppfattning i fråga om behovet

av utredningar på lagstiftningsområdet. Vad gäller frågan om vattenvårdsförbund

anser Svensson att kommittén bort redovisa problemen och klarlägga

den nuvarande lagstiftningens möjligheter och/eller begränsningar

att lösa rådande problem samt framlägga förslag till kompletteringar eller

ändringar i lagstiftningen. Även i andra avseenden hade kommittén enligt

Svensson bort utreda behovet av ändringar i gällande författningar och

framlägga förslag till förbättringar.

IV. Remissyttrandena

Vattenvårdens läge. Vad kommittén anfört om vattenvårdens läge har i

allmänhet vitsordats av remissinstanserna. Några hävdar emellertid, att situationen

är än allvarligare än vad kommitténs redovisning ger vid handen.

Länsingenjörers förening lämnar följande uppgifter som underlag för

en sådan bedömning.

Vattenförbrukningen har under perioden 1950—1962 ökat från 2 000 milj.

nv* till 4 300 milj. in3, dvs. mer än fördubblats. En fortsatt snabb stegring

av vattenförbrukningssiffrorna är att vänta. Föroreningen är allvarligare än

vad som framgår av kommitténs redovisning, vilket framgår av följande

statistik (med BS5 avses biokemisk syreförbrukning under 5 dygn vid

+ 20° C).

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1965

Föroreningar, uttryckta i ton B So lår

År

1950

1955

1962

Kommunalt avloppsvatten

63 000

75 000

64 000

Industriellt avloppsvatten

Skogsindustrien Hela industrien

460 000

600 000

650 000

490 000

630 000

680 000

Totalt, ca

560 000

700 000

750 000

Aid bedömningen av siffrorna rörande föroreningarna bör hänsyn tas till

att viss produktionsbegränsning förekom inom skogsindustrien 1962. Vidare

innefattar siffrorna ej föroreningen genom bakterier och virus och ej

eller utsläppen av giftiga ämnen från järn- och metallindustrier, oljeutsläpp

av olika slag, jordbrukets föroreningar m. m.

Av Övriga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, betonar flertalet

främst de allvarliga problemen med de industriella vattenföroreningarna,

Forslaget till ny vattenvårdsorganisation. Remissinstanserna instämmer

allmänt i kommitténs uppfattning, att det råder en alltför stark splittring

av den nuvarande vattenvårdsorganisationen och tillstyrker därför i och

för sig kommitténs förslag. För att de statliga åtgärderna på området skall

bli så effektiva och slagkraftiga som möjligt anser emellertid instanserna

genomgående, att det behövs såväl en koncentration som en utökning av

resurserna. Från flera håll framförs även önskemål om en gemensam organisation

för vården av naturen i mera vidsträckt mening. Insatserna mot

föroreningarna av marken, vattnet och luften bör enligt mångas mening

samordnas, i vart fall på längre sikt. Vidare framhålls att flera departement

nu handlägger hithörande frågor. En samordning anses angelägen

även på departementsplanet. Vidare framhålls allmänt behovet av att arbetsuppgifterna

för det nya vattenvårdsorganet närmare klargörs. Arbetsföi

delningen mellan den centrala myndigheten och de regionala organen

bör också enligt mångas mening närmare preciseras.

I fråga om samordning mellan vattenvård och annan naturvård anför

statens vatteninspektion hl. a.

Det är en framträdande svaghet hos vår översiktliga samhällsplanering,

att den i så stor utsträckning sker inom från varandra helt skilda sektorer.

Helt kan man väl inte komma ifrån denna ordning, men det bör

åtminstone eftersträvas att sektorerna blir så få och så stora som möjligt.

Därför bör man i detta sammanhang i första hand inrikta sig på en helt

integrerad planering inom de verksamhetsområden, som särskilt tar sikte

på vården och utvecklingen av naturmiljön i vidsträckt mening. En fastare

samordning än den kommittén tänkt sig av planeringen för vattenvården,

naturvården och luftvården samt fritidsplaneringen med därtill anslutande

markanvändningsfrågor framstår som ett väsentligt och angeläget krav.

Den i nuläget lämpligaste lösningen av organisationsfrågan på det centrala

planet är säkerligen att som kommittén föreslagit tillskapa ett särskilt

organ genom sammanslagning av vatteninspektionen och va-byrån.

Det kommer dock troligen framdeles — kanske ganska snart _ att visa

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 ur 1965

sig önskvärt alt få en mera samlad organisation för den statliga verksamheten,

som särskilt tar sikte på vården och utvecklingen av naturmiljön

i vidsträckt mening. Redan med hänsyn till behovet av integration av den

översiktliga planeringen kan det med stor säkerhet förutses, att en mera

samlad organisation för vattenvården, naturvården, luftvården och fritidsplaneringen

med anslutande markanvändningsfrågor skulle medföra

fördelar. En sådan organisatorisk samordning skulle dessutom enligt all

erfarenhet underlätta handläggningen av enskilda ärenden med anknytning

till flera av de berörda verksamhetsområdena. Denna vidare samordning

får dock inte tillåtas äventyra en nu behövlig omedelbar sammanslagning

enligt kommitténs förslag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att resurserna

på vattenvårdsområdet bör samordnas. Styrelsen anför bl. a.

För att de statliga åtgärderna på vattenvårdens område skall bli så

effektiva och slagkraftiga som möjligt måste stora krav ställas på den organisation,

som har att företräda de allmänna intressena. Den nuvarande

ordningen utmärks av en alltför stark splittring på många myndigheter

och torde ej vara ägnad att ge ett resultat, som helt svarar mot de ekonomiska

insatserna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar därför vattenvårdskommitténs

uppfattning om lämpligheten av en koncentration av resurserna.

Kommitténs förslag innebär, att statens vatteninspektion och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens va-byrå med tillhörande länsingenjörsorganisation

sammanförs och får bilda ett fristående ämbetsverk. Styrelsen

hade visserligen sett som önskvärt, att en längre gående koncentration

hade kunnat komma till stånd. Även efter en sammanslagning i enlighet

med förslaget kommer nämligen ansvaret för vattenfrågorna att utmärkas

av en inte obetydlig splittring på ett flertal myndigheter. Vatteninspektionen

och styrelsens va-byrå representerar å andra sidan de utan tvekan

största och viktigaste organen på vattenvårdsområdet. En sammanslagning,

som inskränker sig till enbart dom, bör därför i allt fall innebära ett väsentligt

bidrag till en önskvärd samordning av vattenvårdsfrågorna. För vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens vidkommande kan därjämte sägas, att ett avskiljande

av va-byrån och länsingenjörsorganisationen från verket i övrigt

får anses ligga i linje med planerna för verkets framtida utveckling. Detta

medför såsom också kommittén framhållit, att styrelsen helt kan ägna sig

åt sin nuvarande huvuduppgift, nämligen vägverksamheten. Av här anförda

skäl vill styrelsen ansluta sig till kommitténs förslag beträffande sammanslagningen.

Därvid utgår styrelsen från att det nya ämbetsverket, om

framdeles under dess verksamhet förutsättningar därför skulle yppa sig,

aktualiserar frågan om en ytterligare koncentration av den statliga vattenvårdsverksamheten.

Statens naturvärdsnämnd erinrar om de uttalanden i fråga om samordning

av vattenvården med naturvården som gjordes av 1960 års naturvårdsutredning

i dess betänkande Naturen och samhället (SOU 1962:36)

och förklarar sig dela naturvårdsutredningens mening. Nämnden fortsätter.

I själva verket är vattenvården en mycket viktig del av naturvården. Liksom

na t mvårdsu Iredningen anser nämnden sålunda, att skyddet av stränder

och skärgårdar ur både kulturell och social synpunkt kan bli menings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kurujl, Maj.ts proposition nr 97 år 1905

löst, om man inte samtidigt kan förhindra att vattnet förorenas. Regleringen

av grustäkterna måste givetvis nära sammankopplas med grundvattenskyddet.

Pa vattenvårdens område behövs, liksom inom naturvården i

övrigt, en samverkan mellan naturvetenskaplig, teknisk och juridisk sakkunskap

för att åstadkomma rimliga lösningar. Med hänsyn härtill hade

det enhgt nämndens mening varit i hög grad önskvärt, att vattenvårdskommitten

ingående utrett frågorna om samordning av eller närmare samverkan

mellan vattenvården och den övriga naturvården samt i sitt betänka1111;:

belyst de skilda problem som är förknippade med dylika organisationsfrågor.

I avsaknad av en allsidig utredning rörande nämnda frågor

finner naturvårdsnämnden det vara svårt att bedöma kommitténs förslag

om att sammanslå vatteninspektionen samt va-organisationen. En sådan

åtgärd kan medföra vissa fördelar ur rationaliseringssynpunkt med

tanke på det samråd som redan nu förekommer mellan sagda organisationsenheter.

Nämnden saknar därför anledning motsätta sig förslaget i

denna del. Härvid förutsätter nämnden dock, med hänsyn till den föreliggande

intressegemenskapen, att en samlande lösning måste sökas framdeles

av de organisationsproblem som berör vattenvården, luftvården och den

Övriga naturvården. Särskilt luftvården synes enligt nämnden höra så nära

samman med vattenvården att en förening av dessa verksamhetsområden i

organisatoriskt hänseende torde komma att framstå som tämligen given.

Lantbrukss tyr elsen, som anser samordningen av natur- och vattenvården

vara en central fråga vid uppbyggandet av den framtida vattenvårdsorganisationen,

konstaterar också med beklagande, att kommittén inte analyserat

detta problem. På grund härav anser sig styrelsen inte kunna

tillstyrka organisationsförslaget. Styrelsen finner, att hela frågan om

vattenvårdens organisation och dess samordnande med naturvården bör

skyndsamt utredas.

Enligt fiskeristyrelsen synes ur allmän planerings- och samordningssynpunkt

tiden vara mogen att sammanföra vattenvården och luftvården

till ett gemensamt organ med samma struktur som den av kommittén

föreslagna vattenvårdsstyrelsen. Styrelsen föreslår därför, att ställning till

betänkandet tas först sedan luftvårdens lagstiftnings- och organisationsfrågor

behandlats av immissionssakkunniga.

Immissionssakunniga (direktiv se 1964 och 1965 års riksdagsberättelser

s. 68 resp. s. 57) uttalar för sin del, att de inte i sitt uppdrag ser något

bärande skäl mot att vatteninspektionen samt vatten- och avloppsorganisationen

redan nu sammanslås på sätt vattenvårdskommittén förordar.

Samtidigt framhåller immissionssakkunniga emellertid, att en organisatorisk

utbyggnad av luftvården kan komma att aktualiseras, som är betingad

av att uppgifter på immissionsområdet tillkommer och som ställer

frågan om samordning av vattenvård och luftvård på sin spets. De sakkunniga

framhåller vidare bl. a.

\ id sina preliminära överväganden har de sakkunniga funnit sig i första

hand böra undersöka förutsättningarna för en lösning, som nära an
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 7965

sluter sig till lagstiftningen om vattenföroreningar. Det skulle innebära,

att vattendomstolarna görs till koncessionsmyndigheter och även i övrigt

till behöriga domstolar i mål om immissioner. Med denna ordning skulle

bl. a. vinnas, att man slapp tillskapa en helt ny tillståndsmyndighet och

fick en önskvärd samordning av prövningen beträffande inrättningar, som

samtidigt förorenar luft och vatten. Emellertid skulle det också förutsätta,

att man på immissionsområdet erhåller en organisation för övervakning

och tillsyn. I första hand blir det fråga om ett tillsynsorgan med

uppgifter och befogenheter som väsentligen motsvarar dem som nu tillkommer

statens vatteninspektion på vattenområdet. En grundläggande

tanke i en sådan lagstiftning skulle vara, att det skulle tillkomma Kungl.

Maj .t att stadga förbud mot att vissa slag av fabriker eller andra immitterande

inrättningar anläggs utan att tillstand därtill erhållits a\ vattendomstol

eller utan att anmälan i god tid dessförinnan gjorts hos tillsynsmyndigheten.

..

Om man stannar för en lösning som förutsätter en organisation for övervakning

och tillsyn på immissionsområdet uppkommer givetvis frågan

om samordning av denna med vattenvårdens organ. Flera skäl talar för

att det i så fall kan visa sig önskvärt att låta tillsynen på immissionsområdet

omfatta inte blott luftföroreningarna utan också andra immissionsformer,

främst bullret. Det praktiska sambandet mellan vattenvård och

luftvård är särskilt starkt. Emellertid torde det vara fullt möjligt att ta

med även skyddet mot buller m. in. i sammanhanget.

Statskontoret intar den ståndpunkten, att vattenvårdsorganet bör anknytas

till statens naturvårdsnämnd.

Även om enligt statskontorets mening bärande skäl föreligger för att

sammanföra vatteninspektionen samt vatten- och avloppsorganisationen

till ett organ anser sig ämbetsverket dock inte kunna biträda förslaget att

dessa verksamhetsgrenar skall bilda ett nytt självständigt organ. Vid prövningen

av det organisationsförslag som framlades av vattenvårdskommittén

i dess första betänkande ansågs inrättande av ett då ifrågasatt fristående

vattenvårdsorgan inte böra ifrågakomma. Anledning torde saknas

att nu frångå denna ståndpunkt. Enligt statskontorets mening bör det vara

förtjänt att närmare överväga ett sammanförande av ifrågavarande verksamhetsgrenar

med någon befintlig myndighet med arbetsuppgiftei berörande

vattenvården. Kommittén har konstaterat att, även om ifrågavarande

vattenvårdsverksamliet till en betydande del är en sanitär fråga,

praktiska möjligheter torde saknas att inrymma verksamheten inom halsovårdsadministrationen.

Statskontoret delar denna uppfattning. Ej heller

torde, såsom kommittén förutsatt, någon anknytning till byggnadsstyrelsen

numera ha aktualitet. Däremot bör enligt statskontorets mening hinder inte

möta att anknyta ifrågavarande vattenvårdsorgan till det centrala naturvårdsorganet,

statens naturvårdsnämnd. Vid dess inrättande 1963 som eu

självständig myndighet diskuterades ingående frågan om samordning av

naturvården med vissa andra verksamheter. Härvid konstaterades ett nara

samband utan tvekan föreligga med bl. a. vattenvården. Även om goda

skäl talade för eu organisatorisk samordning av angivna verksamheter ansågs

emellertid frågan härom böra tas upp på nytt när resultatet av bl. a.

den då pågåc

ndc utredningen om vattenvården förelåge. Angivna forul
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 07 år 1065

sättning för en omprövning av naturvårdsnämndens organisatoriska ställning

torde således numera vara för handen.

Vid den antydda lösningen kan enligt statskontoret vidare övervägas,

om inte på längre sikt viss verksamhet som nära berör vattenvården lämphgen

kan tillföras ifrågavarande organ. Som exempel kan nämnas luftvårdsfrågorna.

Statskontoret är berett att medverka till det närmare utformandet

av organisationen.

Vattenöverdomstolen föreslår att frågan om en gemensam myndighet för

naturvård, vattenvård och luftvård utreds närmare.

Någia remissinstanser anser det inte tillrådligt att i dagens läge sammanföra

naturvården, vattenvården och luftvården. Veterinär styrelsen anför

bl. a.

Likheten i problematiken mellan vattenvården och luftvården är slående.

Naturvårdsfrågorna griper också starkt in i de aktuella specialfrågorna,

åtminstone vad gäller ytvattnets beskaffenhet. Från vattenvården är steget

inte långt till de hydrologiska frågorna, som nu åvilar SMHI. Veterinärstvrelsen

vill emellertid inte förorda, att en så radikal omgestaltning av organisationen

företas i nuvarande läge. Myndigheterna på naturvårds- och

luftvårdsområdena befinner sig liksom vattenvårdsmyndigheten i ett skede,

som måste präglas av kraftfulla ofta punktvisa insatser mot akuta föroreningsproblem

samt strävanden att finna de lämpligaste formerna att på

längre sikt komma till rätta med en rad invecklade balansproblem. Den nvligen

inrättade naturvårdsnämnden synes just i färd med att inventera

}?.ro1b!,“men 1110111 Sltt område och bygga upp sin verksamhet. Liknande är

lorhallandet med luftvårdsnämnden. En sammanslagning sådan som den

nyss antydda skulle lätt kunna tå övervägande negativa effekter.

Statens luftvårdsnämnd anför.

Som framhålls i betänkandet finns det en mängd beröringspunkter mellan

vattenvård och luftvård. Sålunda har man ibland att välja mellan att förorena

vatten eller luften. Föroreningsfrågorna kan alltså inte behandlas oberoende

av varandra, utan både vatten- och luftvårdssynpunkter måste beaktas.

Olikheten mellan vattenvårdens och luftvårdens administrativa utveckling

är dock mycket stor. Luftvården är administrativt mycket ung

Inte heller finns ännu praktiska möjligheter att tillämpa luftrenhetsnoriner.

\ idare finns ingen lagstiftning, på vilken administrativa åtgärder kan

grundas. Det finns dock anledning förmoda, att utvecklingen kommer att

motsvara den inom vattenvårdsområdet med en speciell lagstiftning och

kanske speciella tillsynsorgan. Parallelliteten med vattenvårdsområdet blir

då mycket stor.

Nämnden ar av den bestämda uppfattningen, att en administrativ sammanknytnmg

mellan vattenvård och luftvård inte bör ske i dagens lä«e.

Nämnden befinner sig f. n. i ett uppbyggnadsskede. Det är härvid inte ba^ra

laga om en organisatorisk utbyggnad, utan nämnden måste genom speciella

undersökningar och utredningar skaffa sig en uppfattning om hur

luftvårdsarbetet skall bedrivas. Först när dessa omedelbara arbetsuppgifter

genomförts kan man överväga ett närmare samgående mellan vattenvård

och luftvård.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 dr 1965

Vissa avvikande principiella synpunkter gentemot kommitténs förslag att

sammanföra vatteninspektionen och va-organisationen framförs av byggnadsstyrelsen,

som dock inte vill motsätta sig förslaget. Styrelsen anför.

Styrelsen vill skilja mellan å ena sidan skydds- eller bevakningsverksamheter

och å andra sidan sådan verksamhet som är inriktad på samhällsplanering

och samhällsbyggande. Mot bakgrunden härav ifrågasätter styrelsen,

om det inte vore lämpligast att sammanföra t. ex. vatteninspektionen, luftvårdsnämnden

och medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, medan va-byrans

verksamhet bör få en nära organisatorisk anknytning till samhällsplaneringen.

I samhällsbyggandet spelar nämligen vattenförsörjningsanläggningar

''och avloppsanläggningar med däri ingående reningsanläggningar en

mycket stor roll. Inte minst på grund av de stora kapitalinvesteringar sådana

anläggningar erfordrar är det angeläget, att planläggningen för dem

integreras i bebyggelseplaneringen. Framför allt är det nödvändigt att de

inordnas i den översiktliga bebyggelseplaneringen regionplaner, generalplaner

o. d. — genom vilken utvecklingslinjerna i stort och därmed även

underlaget för de ekonomiska bedömningarna grundläggs. Enligt styrelsens

mening bör va-byråns verksamhet närmast ses som en på samhällsplanering

och samhällsbyggande inriktad aktiv verksamhet. Visserligen är kommunerna

ansvariga för planläggningen, men den statliga verksamheten har

inom hela planläggningsfältet ett ansvar för allmänna utredningar, information,

samordning, vägledning och granskning. Styrelsen ifrågasätter därför

om inte förslag till en lösning av planväsendets organisation i dess helhet

bör avvaktas, innan ställning tas till frågan om vattenvårdens organisation.

Beträffande arbetsuppgifterna för och den närmare utformningen av den

föreslagna vattenvårdsorganisationen — t. ex. i fråga om styrelsens sammansättning,

arbetsfördelning mellan den centrala myndigheten och de regionala

organen, personalbehov m. in. — betonas allmänt av remissinstanserna

att en mer grundlig bearbetning än den kommittén företagit är nödvändig.

! fråga om styrelsens sammansättning ansluter sig vissa remissinstanser

bl. a. statens naturvårdsnämnd ----- till den av ledamoten Svensson hävdade

uppfattningen, att partsintressena ej bör representeras. En sådan representation

skulle kunna vara ägnad atl i vissa tall törsvaga styrelsens

handlingskraft.

Beträffande lokalfrågan för det nya vattenvärdsorganet understryker

byggnadsstyrelsen vikten av atl utredning härom påbörjas så snart statsmakterna

fattat beslut om det nya organet.

Vatt eninspektionen framhåller all en samlad lörläggning av det nya centralorganet

snarast måste ordnas. Vid spridd förläggning blir nämligen den

genom omorganisationen eftersträvade större effektiviteten i hög grad

äventyrad.

Vattenvårdsforskning. Kommitténs synpunkter i fråga om forskningen

inom vattenvårdens område biträds i allmänhet av remissinstanserna. 1964

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

års naturresurs utredning förklarar sig inte ha något att erinra mot de av

kommittén uppdragna riktlinjerna för forskningen. Vidare uttalar utredningen,

att den avser att i enlighet med sina direktiv i detalj ta upp vattenforskningens

problem samt att anknyta denna forskning till övrig aktuell

naturresursforskning. Statskontoret framhåller angelägenheten av att forskningsverksamheten

rörande vattenvården upprätthålls i hittills tillämpad

ordning i avvaktan på resultatet av naturresursutredningens undersökningar.

b iskeristyrelsen anser att ett starkt behov föreligger av samordning på

området. Av samma uppfattning är bl. a. statens tekniska forskningsråd,

som töreslår att forskningsfrågorna i avbidan på en permanent organisation

för vattenvårdstorskningen handläggs av en för forskningsråden gemensam

nämnd soin anknyts till forskningsrådens samarbetsdelegation.

I lera remissinstanser understryker behovet av ökade resurser för vatten\äidstorskningen.

Sålunda anser bl. a. statens tekniska forskningsråd och

196/r års naturresursutredning att det av kommittén uppskattade medelsbehovet

är för lågt beräknat. Sveriges industriförbund påpekar att det föreslagna

beloppet av 1 milj. kr. i stort sett endast är vad som redan i dag på

olika sätt satsas på vattenvårdsforskning. Slutligen understryks i några

remissyttranden hl. a. behovet av åtgärder för att komma till rätta med den

rådande bristen på tjänstemän med lämplig utbildning för arbete inom vattenvården.

Lagstiftningsfrågor. Beträffande frågan om behovet av lagstiftning rörande

vattenvårdsförbund ansluter sig majoriteten av remissinstanserna

till de synpunkter som anförts i det särskilda yttrandet av ledamoten Svensson.

Vattenöverdomstolen framhåller sålunda att lagstiftningen hör syfta

till att skapa möjlighet till översiktlig planering för större områden, varvid

fiämst bör utredas vilka vatten som bör skyddas och var avloppsutsläpp

får ske. Såväl vid planerandet som vid planernas förverkligande måste samverkan

äga rum mellan dem — kommuner och industrier — som utnyttjar

vattnet för vattenförsörjning, fiske, bad in. m. och mellan den som använder

samma vatten som recipient för avloppsvatten. — I lagstiftningen bör

enligt vattenöverdomstolens mening införas möjlighet till förbud mot förorening

med kloakvatten av sjöar och vattendrag även med hänsyn till andra

intressen än vattenförsörjningen, såsom naturvård, folkhälsa och trivsel.

Fiskeristyrelsen finner att kommittén tagit alldeles för lätt på vattenvårdsförbundens

rättsliga problematik. Lagstiftningsfrågorna inom vattenvårdsområdet

anser styrelsen vara så betydelsefulla att de lämpligen bör

anförtros särskilda sakkunniga.

För ytterligare utredning rörande ändrad lagstiftning uttalar sig vidare

bl. a. statens naturvårdsnämnd, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

flera länsstyrelser, länsingenjörer och länsläkare, Svenska

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kimgl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

naturskyddsföreningen, Svenska stadsförbundet, Vattenvärnet samt flera

vattenvårdsförbund.

För kommitténs ståndpunkt att initiativ till ändrad lagstiftning bör ankomma

på det nya vattenvårdsorganet uttalar sig emellertid å andra sidan

bl. a. statskontoret, kammarkollegiet, flera länsstyrelser, Sveriges industriförbund

samt några vattenvårdsförbund.

V. Departementschefen

Vetenskapen och tekniken bär möjliggjort en allt intensivare exploatering

av våra naturresurser. Denna exploatering, som framför allt är förknippad

med den industriella utvecklingen, har utgjort grundvalen för välståndsutvecklingen

i vårt land. Utvecklingen kännetecknas emellertid också

av att naturen — marken, vattnet och luften — utsätts lör en tilltagande

förorening, som följer i den moderna teknikens och befolkningskoncentrationens

spår. Föroreningen av naturen — framförallt vattnet och luften

framstår som en allt allvarligare samhällsfråga.

Vära vattenområden tillförs i stigande omfattning avloppsvatten från

tätorter och industrier. Anläggande av reningsverk i allt större utsträckning

under framför allt de senaste tio åren har dock medfört att ökningen

av föroreningen genom det kommunala avloppsvattnet har kunnat hejdas.

Föroreningen genom det industriella avloppsvattnet har däremot ökat kraftigt.

Tillkomsten av nya föroreningsämnen i avloppsvattnet skärper ytterligare

den allvarliga situationen. Samtidigt som våra vattentillgångai sålunda

utsätts för en tilltagande, förorening ökar behovet av vatten tor olika

ändamål. Enligt vissa beräkningar har den totala vattenförbrukningen i

vårt land sedan år 1930 fyrdubblats och sedan år 1950 fördubblats. Industrien

är den största vattenkonsumenten. Inte mindre än 80 % av den totala

förbrukningen faller på denna. Vissa bedömningar som gjorts beträffande

den framtida vattenförbrukningen visar att förbrukningen kommer afl

stiga mycket kraftigt. Industrisektorns vattenförbrukning beräknas sålunda

stiga i stort sett i takt med produktionsökningen. Kraftigt ökad vattenlconsumtion

i vära hushåll är också att vänta. Moderna bostäder med tekniska

hjälpmedel i hushållet och ökad hygienisk standard medför nämligen en

ökad vattenkonsumtion.

Luftföroreningarnas skadliga inverkan på människornas hälsa har länge

varit föremål för uppmärksamhet. Numera torde det vara klarlagt att luftföroreningarna

innebär risker för såväl akuta som kroniska skadoi på den

mänskliga organismen. Härtill kommer alt luftföroreningarna genom bl. a.

korrosion åstadkommer stora ekonomiska förluster. När det gäller källorna

för luftföroreningarna kan främst nämnas rökutsläppen från industrier,

bilavgaserna och utsläppen från värmecentraler.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:Is proposition nr 97 år 1965

Pa senare år har alltmer uppmärksammats de problem som sammanhänger

med användningen av kemiska bekämpningsmedel — s. k. biocider

inom framför allt jordbruket. Bland andra företeelser, som kan betecknas

som föroreningar i naturen, är nedskräpningen i våra marker, särskilt utmed

kommunikationslederna. Ingrepp i naturen i form av t. ex. fältverksamhet,

utbyggnad av vattenfall, sjöregleringar, av den tekniska utvecklingen betingade

brukningsmetoder inom jord- och skogsbruk samt lokaliseringen av

industrier kan också komma i konflikt med naturvårdsintressena.

Vid 196.) års riksdag framlades (prop. 71) förslag rörande riktlinjer för

en intensifierad naturvårdsverksamhet från det allmännas sida. Dessa riktlinjer

godkändes av riksdagen (JoU 11, rskr 139). I propositionen framlioll

jag att det framstod som synnerligen angeläget att dels söka åstadkomma

en rimlig avvägning mellan de olika krav som dagens samhälle

ställer på naturen, dels se till att dess tillgångar också bevaras åt kommande

generationer. En aktiv naturvårdspolitik från samhällets sida framstod

därför som utomordentligt angelägen. Endast härigenom syntes det nämligen

vara möjligt att åstadkomma den på lång sikt bästa hushållningen med

naturvärdena.

Genom 1963 års riksdagsbeslut har grunden lagts för aktiva åtgärder

inom naturvården från samhällets sida. En vidareutveckling av de allmänna

riktlinjerna för denna politik kan nu ske sedan utredningsarbetet för en ny

va Ilen värd sorga nisation slutförts. Jag har i det föregående lämnat en

iedogörelse för utredningsförslaget jämte däröver avgivna remissyttranden.

Jag vill i sammanhanget erinra om att det mycket länge framstått som

angeläget åt! samordna de statliga insatserna på vattenvårdens område.

Frågan har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen. I samband med

beslutet vid 1958 års riksdag om den nu gällande organisationen underströks

att organisationsfrågan icke fick anses vara slutgiltigt löst genom

den då beslutade organisationen. Den nuvarande organisationen får alltså

anses vara ett provisorium. .lag finner det vara utomordentligt angeläget

att åtgärder nu vidtas för att bringa vattenvårdens organisationsfråga till

en delinitiv lösning. Innan jag redovisar mina ställningstaganden rörande

1 or slaget vill jag emellertid beröra vissa frågor av allmän innebörd rörande

den framtida naturvårdspolitiken.

Det förslag, som låg till grund för prop. 1963:71, nämligen 1960

års naturvårdsutrednings betänkande Naturen och samhället (SOU 1962:

36), omfattade icke vatten- och luftvården. Vad beträffar vattenvården,

vars organisation då var föremål för överväganden inom vattenvårdskommittén,

framhöll naturvårdsutredningen, att släktskapen mellan naturvården

och vattenvården är så nära, att man i framtiden borde uppmärksamma

varje möjlighet att på lämpligt sätt samordna verksamheterna eller i

varje fall underlätta en samverkan mellan dem. I propositionen framhöll

jag att goda skäl talade för att naturvården och vattenvården organisato
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

riskt samordnades men att denna fråga icke borde avgöras i det sammanhanget

med hänsyn till att vattenvårdens organisation var föremål för särskild

utredning. Vad luftvården beträffar ledde överväganden rörande dess

organisation inom socialdepartementet till att år 1963 inrättades en särskild

nämnd för att samordna olika åtgärder mot luftföroreningar.

En ändamålsenlig administrativ organisation för naturvårdsverksamhetens

bedrivande är enligt min mening eu viktig punkt i ett vidareutvecklat

handlingsprogram för det allmännas medverkan i natur- och miljövårdsarbetet.

Tillkomsten år 1963 av statens naturvårdsnämnd utgjorde en utomordentligt

viktig etapp i uppbyggandet av administrativa resurser pa naturvårdsområdet.

Inrättandet samma år av statens luftvårdsnäinnd var ett

ytterligare betydelsefullt led i detta arbete. \ ad som i dagens läge tiainstar

som svnnerligen angeläget på det organisatoriska planet är att dels samordna

och effektivisera de splittrade resurserna på vattenvårdsområdet, dels

åstadkomma en för hela naturvårdsområdet samlad, slagkraftig organisation.

Ett aktivt naturvårdsarbete försvåras i hög grad genom att tillräckligt

säkert underlag i vissa fall ännu saknas. I vart fall torde naturvårdsarbetet

vara starkt beroende av ett på vetenskaplig grund baserat material. Vidare

torde tekniskt utvecklingsarbete vara en förutsättning för arbetet inom

vattenvårds- och luftvårdsområdena. En annan viktig punkt i ett handlingsprogram

torde därför vara att ställa ökade resurser till förfogande

för forskning och tekniskt utvecklingsarbete, som snabbt kan nyttiggöras

i det praktiska naturvårdsarbetet. I sammanhanget vill jag erinra om att

f. n. anvisas icke obetydliga belopp för forsknings- och utvecklingsaibete

på ifrågavarande område. En ansenlig del av den reguljära naturvetenskapliga

och tekniska forskning som bedrivs vid universiteten och de tekniska

högskolorna eller som bekostas genom forskningsråden är till gagn

för naturvårdsarbetet. Vidare anslås särskilda medel för forskning, utvecklingsarbete

och undersökningar av direkt betydelse för naturvåidsarbctet.

Jordbrukets forskningsråd disponerar innevarande budgetår 380 000 kr.

för biocidundersökningar, vilket belopp för nästa budgetår i proposition

till riksdagen föreslagits bli uppräknat till 700 000 kr. För tekniskt utvecklingsarbete

rörande vatten- och avloppsanläggningar disponerar ''vägocli

vattenbyggnadsstyrelsen för innevarande budgetår 800 000 kr. Vidare

disponerar luftvårdsnämnden för innevarande budgetår 100 000 kr. för

undersökningar inom luftvårdsområdet, vilket belopp i årets statsverksproposition

föreslagits bli höjt till 190 000 kr. för nästa budgetår. Tillsättandet

i fjol av naturresursutredningen — vilken har till uppgift att utreda

och lägga fram förslag rörande naturresursforskningens organisation

— torde vara den mest betydelsefulla åtgärden för att få till stånd en ändamålsenlig

forskningsverksamhet på området. Jag vill vidare erinra om

att Kungl. Maj :t den 11 februari i år tillkallat en särskild sakkunnig för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1965

förhandlingar med representanter för industrien om inrättande av ett av

staten ocli industrien gemensamt finansierat forskningsinstitut för vattenoeh

luftvård.

En viktig del av en aktiv naturvårdspolitik är självfallet att lagstiftningen

pa området har en utformning, som ger de ansvariga myndigheterna möjlighet

att hävda naturvårdsintressena mot andra konkurrerande intressen.

Tillkomsten av naturvårdslagen, som trädde i kraft den 1 januari i år, är

ett mycket hetydeisetullt steg på detta område. Jag vill i sammanhanget

vidare erinra om det inom immissionssakkunniga pågående arbetet med

utformningen av en lagstiftning om immissioner, dvs. luftföroreningar, buller

och liknande omgivningsstörningar från fast egendom. En sådan lagstiftning

är av stor betydelse för ett aktivt natur- och miljövårdsarbete. Vidare

bör nämnas att en ändrad lagstiftning på vattenvårdsområdet i syfte

att åstadkomma ett bättre skydd av våra vattentillgångar genomförts senast

år 1964 och ytterligare aktualiserats i olika sammanhang. Särskilda

överväganden i detta avseende torde vara erforderliga.

Jag övergår häretter att närmare redovisa mina ställningstaganden rörande

organisationen av vatten- och luftvården. När jag i det följande använder

begreppet naturvård innefattar jag däri även vatten- och luftvård.

Med naturvård avser jag sålunda naturvård i vidsträckt bemärkelse. I sammanhanget

vill jag erinra om att 1960 års naturvårdsutredning ansåg, att

begreppet natur omfattar berggrunden, de lösa jordlagren, vattnet och

luften samt det härur framsprungna växt- och djurlivet i alla dess skiftande

former.

Av vad jag tidigare anfört framgår att de organisatoriska resurserna pa

naturvårdens område i dagens läge är starkt splittrade. Detta utgör ett betydande

hinder för en effektiv samhällelig insats i naturvårdsarbetet. Eu

viktig förutsättning för att vi skall kunna komma till rätta med de all l

allvarligare störningarna i naturen — inte minst föroreningarna — och för

att avdelade resurser för detta arbete skall kunna utnyttjas så effektivt

som möjligt synes därför vara att de nuvarande organisatoriska resurserna

inom hela naturvårdsområdet samordnas. Remissbehandlingen av vattenvårdskommitténs

betänkande ger belägg för att det är eu rationell handringslinje

att åstadkomma en sådan samordning.

Vattenvårdskommitténs förslag innebär, att statens vatteninspektion och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå sammanförs till

en ny fristående vattenvårdsmyndighet. Länsingenjörskontoren skulle ställas

direkt under denna. I fråga om resurserna vid den föreslagna vattenvärdsmyndigheten

förutsätts inga större förstärkningar i förhållande till

\ad som nu finns vid de organ som föreslås uppgå i den nya organisationen.

Forslaget tillstyrks av så gott som samtliga instanser, däribland de av omorganisationen

närmast berörda myndigheterna, nämligen statens vatteninspektion

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Många instanser finner

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Knngl. Maj:ts proposition nr 97 år 1965

emellertid - - även om de godtar den av kommittén förordade organisationen

säsom en minimiåtgärd — att en samordning av resurserna på naturvårdsoinrådet,

inkl. vatten- och luttvårdsområdena, är nödvändig, i vai t fall pa

längre sikt. Till dessa instanser hör bl. a. naturvårdsnämnden, vatteninspektionen,

vattenöverdomstolen och statskontoret. Luftvårdsnämnden har

emellertid för sin del inte ansett det vara en klok åtgärd att i dagens läge

sammanföra luftvården med vattenvården. Nämnden har nyligen påbörjat

sitt arbete och en omorganisation skulle enligt nämnden menligt påverka

uppbyggnadsarbetet. Vad gäller vatten- och avloppsorganisationens, dvs.

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrås samt länsingenjörskontorens,

ställning har hl. a. byggnadsstyrelsen framhållit, att vatten-

och avloppsbyråns verksamhet närmast får ses som en på samhällsplanering

och samhällsbyggande inriktad verksamhet. Enligt styrelsen bör därför

byrån få en nära organisatorisk anknytning till samhällsplaneringen.

Med hänsyn till vad som sålunda uttalats från remisshåll vill jag anföra

följande. Luftvårdsnämndens invändning mot att inlemma lut tvårdsarbetet

i en större naturvårdsorganisation har gällt de störningar som kan uppstå

i luftvärdsarbetet i samband med en omorganisation. Enligt min mening

bör en omorganisation kunna genomföras utan att större störningar

behöver inträffa. Inom en ny organisation kommer självfallet luftvårdsarbetet

att fortsättas och vidareutvecklas. De erfarenheter, som nu samlas

inom luftvårdsnämnden, kommer sålunda den nya organisationen till del.

Under tiden mellan ett beslut om eu ändrad organisation och dess ikraftträdande

bör arbetet inom den befintliga organisationen sålunda inte bara

kunna fortgå efter de tidigare riktlinjerna utan även intensifieras. Detta

gäller självfallet även övriga av en omorganisation berörda organ. Jag finner

alltså att luftvårdsnämndens invändningar inte kan utgöra något skäl

mot en sådan samordnad organisation för naturvårdsverksamheten, som

jag i det föregående i princip uttalat mig för.

Vad gäller byggnadsstyrelsens uttalande om sambandet mellan vattenoch

avloppsorganisationens verksamhet och en på samhällsplanering och

samhällsbyggande inriktad verksamhet vill jag törst framhålla att länsingenjörskontoren

i dag i praktiken även tjänstgör som regional oiganisation

för vatteninspektionen. Vattenvårdskommitténs förslag innebär,

såsom tidigare nämnts, att vatteninspektionen och vatten- och avloppshjran

sammanförs till en valtenvårdsmyndighet. Vid remissbehandlingen har

detta, med få undantag, tillstyrkts, däribland av vatteninspektionen och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De skäl, som därvid varit avgörande,

torde vara relevanta även vid överväganden om att sammanföra val leninspektionen

och vatten- och avloppsorganisationcn med eu för hela nalurvärdsfältet

gemensam organisation, inom vilken vattenvårdsfrågorna måsle

få eu framträdande plats, .lag vill också framhålla att nalurvårdsorganisationen

i hög grad måste vara inriktad pa alt inom sill område med
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1965

verka i samhällsplaneringen. Jag anser det därför riktigt att även vattenoch

avloppsorganisationen ingår i en samordnad naturvårdsorganisation.

hrån de principiella utgångspunkter jag tidigare redovisat och med hänsyn

till vad jag nyss anfört finner jag mig böra förorda, att statens vatteninspektion,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå

samt statens luftvårdsnämnd sammantörs med statens naturvårdsnämnd,

som sålunda blir ett centralt organ för hela naturvårdsområdet. Principbeslut

härom bör fattas nu. Sammanföringen måste föregås av ett noggrant

förberedelsearbete, varför tidpunkten för omorganisationen bör bestämmas

till den 1 juli 1967. Då länsstyrelserna nu har ansvaret för naturvårdsverksamheten

på det regionala planet bör länsingenjörskontoren inordnas i

dessa. Detta bör också ske den 1 juli 1967. Jag vill i sammanhanget understryka

att - såsom uttalats i prop. 1963: 71 — nära kontakt bör upprätthållas

mellan naturvardsorganisationen och de organ som har ansvaret för

bebyggelseplaneringen.

Förberedelsearbetet bör igångsättas så snart statsmakternas beslut i frågan

föreligger och avse såväl den centrala som den regionala naturvårdsorganisationen.

Vid dimensioneringen av personalorganisationen m. in. bör

övervägas de kompletteringar och/eller justeringar av de nuvarande myndigheternas

arbetsuppgifter på vatten- och luftvårdsområdena, som kan visa

sig erforderliga i samband med omorganisationen.

I sitt yttrande över vattenvårdskommitténs betänkande har statskontoret

törklarat sig berett att medverka, om en samordning av naturvårdsverksamheten

anses böra närmare övervägas. Jag finner det naturligt att statskontoret

kopplas in på arbetet med den närmare utformningen av den av

mig förordade naturvårdsorganisationen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t mätte

föreslå riksdagen

att godkänna de riktlinjer för vatten- och luftvårdens

organisation som jag förordat i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo S. Hedström

MARCUS BOKTR. STHLM IHS 650227

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. 2LU 1965:77 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vattenvård, luftvård och bullerfrågor. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väck s. 6 i texten
  2. Rskr. 1965:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående reglering av priserna på vissa jordbruksprodukter, m.m., jämte i ämnet väckta motion a1 i texten
  3. JoU 1965:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ds proposition angående vattenoch luftvårdens organisation, jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. ABU 1965:29 Skrivelse till Kungi. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag rörande en översiktlig riksplanering av i första hand våra kusttrakter. s. 7 i texten
  5. 3LU 1965:21 Memorial angående överlämnande till jordbruksutskottet av vissa till lagutskott hänvisade motioner. a1 i texten