Sök i Ratio Lex

Angående rundradions fortsatta verksamhet m. m

1966-10-21 · 142 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 127 av 142 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:136, Angående rundradions fortsatta verksamhet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

1

Nr 136

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående rundradions

fortsatta verksamhet m. m.; given Stockholms slott

den 21 oktober 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, dels bereda

riksdagen tillfälle att yttra sig över vad föredragande departementschefen

anfört rörande rundradioverksamhetens organisation och fortsatta utveckling

samt licensavgifterna för televisionen och ljudradion, dels föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett andra TV-program införs omkring årsskiftet

1969/70. För detta bör utbyggnaden av ett nytt sändarnät påbörjas så

snart som möjligt. Utbyggnaden avses ske i sådan takt att det nya TV-programmet

redan från början kan mottas av drygt 75 % av befolkningen.

För det nya sändarnätet föreslås dels investeringsmedel för innevarande

budgetår, dels bemyndiganden för televerket att lägga ut beställningar på

den utrustning som erfordras under de närmaste åren. Vidare bör Sveriges

Radio tilldelas licensmedel för programförberedelserna, bl. a. för anställning

och utbildning av personal för TV-2.

I propositionen förordas också en ny organisation för programverksamheten,

som i sammanfattning innebär följande. Ledningen av Sveriges Radio

utövas av styrelsen och radiochefen. Företaget bör ha sex självständiga programenheter:

en för ljudradio, en för TV-1, en för TV-2, en enhet för utbildningsprogram

och en för utlandsprogram. Distrikten bör utgöra en egen

organisation. Därjämte bör finnas en självständig teknikavdelning.

1 Jlihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 136

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Ledningen för de olika programenheterna bör ha ett direkt ansvar för

resp. program. Därigenom skapas förutsättningar för rörelsefrihet och

oberoende, variation och stimulerande tävlan, när det gäller idéer och utformning

av programmen. För att skapa avsedd självständighet och stärka

kostnadsmedvetandet bör det för varje programenhet fastställas en kostnadsram,

inom vilken enheten får göra sina egna dispositioner. Kostnadsramarna

bör inte endast avse löner, gager och liknande direkta kostnader

utan också kostnaderna för teknik, lokaler, utlagd produktion, filminköp

m. m. Rekrytering av personal och avgöranden i andra personalfrågor av

betydelse bör i allt väsentligt delegeras till resp. programenheter.

Speciellt intresse ägnas distriktens ställning. Motivet för en väl utbyggd

regional organisation är att som ett positivt värde ta till vara den särprägel

och den egenart som finns på skilda håll samt att kunna spegla utveckling

och händelser i landets olika delar. För distrikten förordas en organisatorisk

och ekonomisk ställning som bör skapa förutsättningar för ett väl

utvecklat samarbete mellan distrikten och de centrala programledningarna.

I propositionen förordas med hänsyn till den utvidgade programverksamheten

en ytterligare förstärkning av Sveriges Radios intresseförankring

i samhället. Detta bör ske på liknande sätt som år 1956 då aktiekapitalet

ökades efter överläggningar om dess storlek och fördelning. Därigenom bör

en ytterligare breddning av folkrörelserepresentationen i Sveriges Radio

kunna uppnås.

Radionämnden föreslås få en självständigare ställning. Den efterhandsgranskning

nämnden utför har till främsta uppgift att pröva om radiooch

TV-verksamheten bedrivs i enlighet med de allmänna riktlinjer som gäller

för programverksamheten. I propositionen framhålls att radions och

televisionens aktiva samhällsreportage och behandling av andra frågor

som kan vara kontroversiella i och för sig motiverar en effektivisering

av radionämndens arbete. Nämnden kan bl. a. med kort varsel behöva göra

uttalanden om beriktigande av felaktig sakuppgift i radio- eller TV-program.

Antalet ledamöter i radionämnden föreslås minskat från nuvarande 24

till 5.

I anslutning till starten av ett andra TV-program behövs en höjning av

licensavgifterna. I fråga om licenserna förordas dessutom en omläggning till

gemensam licens för radio och TV med kvartalsbetalning. Erforderlig licensavgift

vid starten har beräknats till 40 kr. per kvartal, vilket jämfört med

nuvarande licensavgifter motsvarar en höjning med 25 kr. per år. För hushåll

med enbart radiomottagare föreslås en särskild radiolicens. Bilradiolicensen

föreslås bli slopad. Vidare förordas gemensam fondering av licensmedel

för radio och TV.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenclen, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 21 oktober 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om rundradions

fortsatta verksamhet in. m. samt anför.

I. Inledning

Utredningsuppdraget m. m.

Med stöd av ett av Kungl. Maj:t den 30 december 1959 lämnat bemyndigande

tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet den

27 januari 1960 särskilda sakkunniga för att utreda frågan om ljudradions

framtidsproblem. De sakkunniga, som antog benämningen 1960 års radioutredning,

var dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, numera

landshövdingen V. Åman, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens första

kammare, lantbrukaren C. Eskilsson, dåvarande ledamoten av riksdagens

andra kammare, numera landshövdingen G. Helén, ledamoten av riksdagens

andra kammare, skogsinspektören H. Larsson, ledamoten av riksdagens

första kammare, redaktören L. Mattson samt ledamoten av riksdagens andra

kammare, expeditören S. Mellkvist. Ytterligare en sakkunnig utsågs genom

beslut den 28 september 1962, nämligen dåvarande ekonomidirektören H.

Heimburger.

De sakkunnigas uppdrag utvidgades genom Kungl. Maj :ts beslut den 16

november 1962 att även innefatta utredning rörande televisionens framtida

utveckling.

Radioutredningen har successivt i särskilda skrivelser redovisat resultatet

av egna och inom utredningen tillsatta arbetsgruppers överväganden i fråga

om vissa delar av utredningsuppdraget. Således har bl. a. med skrivelse den

26 juni 1963 förslag framlagts avseende ljudradions programkanaler, sändarnät

och ekonomiska behov samt med skrivelse den 2 juli 1963 förslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 136 år 1966

avseende skolradions och skoltelevisionens framtida omfattning, inriktning

och finansiering. Beträffande de åtgärder, som vidtagits i anledning av

nämnda förslag, hänvisas till 1964 års statsverksproposition (bil. 8 s. 297 ff).

Med skrivelse den 10 december 1964 har utredningen vidare överlämnat ett

av en särskild arbetsgrupp inom utredningen utarbetat betänkande, benämnt

Konsumentupplysning i televisionen (SOU 1964: 54).

Slutligen har radioutredningen med skrivelse den 30 mars 1965 överlämnat

sitt huvudbetänkande, Radions och televisionens framtid i Sverige I—II

(SOU 1965:20 o. 21). I detta har föreslagits en successiv utveckling av Sveriges

Radios programverksamhet på televisionsområdet främst genom etablering

av en andra programkanal och införande av färgtelevision. Det har

förordats en utökning av ljudradions sändningstider och en utbyggnad av

Sveriges Radios distriktsorganisation och regionala programverksamhet

samt tillskapande av en s. k. särskild rundradio för undervisningsmyndigheternas,

folkrörelsernas och organisationslivets behov. Riktlinjer har angetts

för rundradions fortsatta utnyttjande på bildnings- och undervisningsväsendets

område och synpunkter anförts på rundradions möjligheter att

tillgodose speciella lyssnargruppers programbehov. I konstitutionellt hänseende

har bl. a. föreslagits en ändrad företagsform för radioföretaget, vissa

ändringar i fråga om styrelsens uppgifter och sammansättning etc. Vidare

har beräkningar framlagts rörande kostnader för utbyggnaden av

rundradioverksamheten och det häremot svarande licensmedelsbehovet, varjämte

vissa omläggningar förordats i fråga om licenssystemet.

Över betänkandet Radions och televisionens framtid i Sverige har efter

remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet,

Göta hovrätt, hovrätten för västra Sverige, försvarsstaben, socialstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, telestyrelsen, statskontoret gemensamt med riksrevisionsverket,

riksskattenämnden, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen,

kungl. biblioteket, kommerskollegium, beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i

Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Kopparbergs, Malmöhus, Norrbottens, Södermanlands,

Uppsala och Älvsborgs län, statens ungdomsråd, statens trafiksäkerhetsråd,

statens handikappråd, forskningsrådens samarbetsdelegation,

musikaliska akademien, upplysningsberedningen, 1964 års utredning

om radions juridiska ansvar, gymnasieutredningen, yrkesutbildningsberedningen,

1962 års ungdomsutredning, utredningen rörande utbildningen inom

teaterns, filmens, radions och televisionens områden in. m. samt ellagstiftningsutredningen.

-— Universitetskanslersämbetet har bifogat utlåtanden

från vissa universitet och högskolor m. in., skolöverstyrelsen utlåtanden från

vissa länsskolnämnder, kommerskollegium utlåtanden från ett antal handelskamrar

samt länsstyrelserna utlåtanden från olika kommuner in. m.

Efter remiss har därjämte yttranden avgivits av Sveriges radio aktiebolag

och radionämnden, vidare av Arbetarnas bildningsförbund, Brevskolan, De

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

blindas förening, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Folkbildningsförbundet,

Folkets husföreningarnas riksorganisation, Folkuniversitetet, Fria litterära

yrkesutövares centralorganisation, Föreningen Sveriges filmproducenter,

Hermods korrespondensinstitut, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund, Hörselfrämjandets riksförbund, Ingeniörsvetenskapsakademien

i samråd med Svenska teknologföreningen, Konstnärliga

och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, Kooperativa förbundet,

Kooperativa kvinnogillesförbundet, Landsorganisationen, Motororganisationernas

samarbetsdelegation, Målsmännens riksförbund, Publicistklubben,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Samverkande bildningsförbunden, Svenska

arbetsgivareföreningen — gemensamt med Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund — Svenska filmsamfundet,

Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans diakonistyrelse, Svenska

stadsförbundet, Svenska teleindustriföreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation

— som bifogat utlåtande av Sveriges juristförbund — Sveriges allmännyttiga

bostadsföretag, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges folkpensionärers

riksorganisation, Sveriges frikyrkoråd, Sveriges förenade studentkårei,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Sveriges riksidrottsförbund, Teatrarnas riksförbund, Tidningarnas

telegrambyrå, Tjänstemännens bildningsverksamhet samt Tjänstemännens

centralorganisation, som bifogat utlåtande av Svenska industritjänstemannaförbundet.

Härutöver har yttranden inkommit från Centerns ungdomsförbund, DXalliansen,

Folkpartiets ungdomsförbund, Frikyrkliga ungdomsrådet, Högerns

ungdomsförbund, Radiotjänstemännens förening, Svenska landsbygdens

studieförbund, Svenska missionsförbundets ungdoms styrelse, Svenska

ungdomsringen för bygdekultur, Sveriges konservativa studentförbund, Sveriges

kristna socialdemokraters förbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

samt Sveriges sociologförbund.

över betänkandet Konsumentupplysning i televisionen har yttranden efter

remiss avgivits av statskontoret, statistiska centralbyrån, skolöverstyrelsen,

kommerskollegium — som bifogat utlåtanden av vissa handelskamrar

.— statens provningsanstalt, statens pris- och kartellnämnd, statens institut

för konsumentfrågor, statens konsumentråd, varudeklarationsnämnden, statens

institut för byggnadsforskning, utredningen av frågan om radions juridiska

ansvar, konsumcntupplysningsu t redningen samt 1963 års konsumentupplysningskommitté.

Efter remiss har yttranden därjämte avgivits av Sveriges radio aktiebolag,

vidare av Arbetarnas bildningsförbund, Hushållningssällskapens förbund —

som bifogat utlåtanden av vissa hushållningssällskap — Kooperativa förbundet,

Kooperativa kvinnogillesförbundet, Landsorganisationen, Motororgani
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

sationernas samarbetsdelegation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Samverkande

bildningsförbunden, Svenska annonsörers förening, Svenska försäljnings-

och reklamförbundet, Svenska slöjdföreningen, Sveriges akademikers

centralorganisation — som bifogat utlåtande av Sveriges juristförbund

— Sveriges grossistförbund -— gemensamt med Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund

-— Sveriges hemkonsulenters förening, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Tjänstemännens bildningsverksamhet

samt Tjänstemännens centralorganisation. — Härutöver har Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund avgivit yttrande.

Rundradions nuvarande organisation och verksamhet

Rundradioverksamheten1 i Sverige har alltsedan sin första utbyggnad under

1920-talet bedrivits i former, som innebär att ett företag — Sveriges

Radio AB (tidigare AB Radiotjänst) — med ensamrätt svarar för programverksamheten.

Televerket handhar distributionen av rundradioprogrammen

innefattande anläggning och underhåll av programförbindelser och sändarstationer,

avstörningsverksamhet etc., medan byggnadsstyrelsen svarar för

bl. a. projektering och byggande av radio- och televisionshus. Ifrågavarande

program- och distributionsverksamhet samt husbyggnadsarbeten finansieras

i huvudsak med av televerket inkasserade licensavgifter, som erläggs

av innehavare av ljudradio- resp. televisionsapparater. Såvitt avser

ljudradion utgör avgiften f. n. per hushåll och år 35 kr., vartill kommer en

särskild bilradiolicens av samma storlek. För televisionen utgör avgiften

per hushåll och år 100 kr. Av licensmedel ställs genom årliga beslut medel

till förfogande för de med rundradioverksamheten förenade program-, anläggnings-

och underhållsändamålen. Licensmedelsöverskott, som kan uppstå

vissa år, fonderas hos televerket för ljudradio- och televisionsrörelsernas

behov under andra år, då de löpande licensinkomsterna inte förslår till

att täcka utgifterna. Viss del av rundradioverksamheten finansieras dock

inte med licensmedel utan med särskilda på riksstaten anvisade skattemedel.

Det gäller skolprogramverksamheten och de till utlandet riktade programsändningarna.

Rundradioverksamheten har särskilt under den senaste tioårsperioden

karaktäriserats av en snabb utbyggnad och utveckling. Ljudradion, som

från starten av de reguljära sändningarna år 1925 endast förfogat över eu

programkanal, fick efter beslut av 1955 års riksdag ett andra program. Sändningarna

av detta inleddes under 1956. Ungefär samtidigt startade televisionens

programsändningar. Sedan principbeslut om televisionens ekonomiska

och organisatoriska betingelser och om utbyggnad av ett hela

1 I det följande används rundradio såsom en sammanfattande benämning på ljudradio- och televisionsverksamheten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

landet täckande televisionsnät fattats av'' 1956 och 1957 års riksdagar,

beslöts redan vid 1958 års B-riksdag en forcering av den med ljudradions

program 2 samordnade utbyggnaden av sändarnätet. För ljudradions

del kom ett ytterligare utvecklingssteg med starten under 1961 av de s. k.

melodi- och nattradiosändningarna, vilka under största delen av dygnet gick

i program 1- och program 2-kanalerna. På förslag av 1960 års radioutredning

beslöt 1964 års riksdag, att dessa sändningar skulle sammanföras i

en ny programkanal (program 3), för vilken ett sändarnät skulle utbyggas

under en femårsperiod.

Ett mått på den utveckling av rundradioverksamheten som ägt rum under

den senaste tioårsperioden utgör ökningen av ljudradions och televisionens

sändningstider. Således har sändningstiden i radions riksprogram under tiden

1955—1965 ökat från ca 5 000 till ca 15 500 timmar per år. I radions

regionalprogram, som sedan slutet av 1950-talet undergått en kraftig expansion,

har sändningstiden från angivna tid ökat från ca 200 timmar till

ca 1 800 timmar per år. I televisionen har sändningstiden sedan budgetåret

1956/57, då reguljära sändningar inleddes, och fram till 1965 stigit från

ca 500 timmar till drygt 2 000 timmar per år. Även den särskilda skolprogramverksamheten

och programverksamheten gentemot utlandet har växt

i omfattning. Beträffande den förra sker utbyggnaden numera i huvudsaklig

överensstämmelse med ett för 1964 års riksdag redovisat program.

Utvecklingen i fråga om publikunderlaget återspeglas i licensstatistiken.

För ljudradions del gäller att antalet licensinnehavare, som år 1955 uppgick

till 2 496 000, år 1965 stigit till 2 950 000. Därmed kan 92 % av landets hushåll

beräknas ha radiomottagare. För televisionens del har expansionen varit

särskilt markant. Således bär antalet licenser, som år 1956 var 37 000,

under tiden fram till år 1965 ökat till 2 049 000. Denna licenssiffra innebär,

att ca 75 % av hushållen har televisionsmottagare.

Sveriges Radio har såsom nämnts alltsedan rundradions första utbyggnad

svarat för programverksamheten. Företagets ställning har utformats från

utgångspunkten dels att programverksamheten skall kunna bedrivas oberoende

av utomstående såväl statliga som enskilda intressen, dels att statsmakterna

skall ha ett avgörande inflytande över frågor som sammanhänger

med programverksamhetens finansiering, dess totala omfattning och expansionstakt

etc. De allmänna betingelser, under vilka Sveriges Radio äger

bedriva programverksamheten, regleras f. n. av en år 1959 träffad överenskommelse

mellan staten och företaget. Sveriges Radio tillförsäkras där ensamrätten

att bestämma vilka rundradioprogram som skall utsändas över

svenska sändare samt att inom landet producera sådana program. I programverksamheten

har företaget att beakta de allmänna riktlinjer för denna,

som innefattas i överenskommelsen och som avser företagets skyldigheter

i fråga om opartiskhet, allsidighet i ämnesvalet, regional programberäkning

etc. Förhud stadgas mot betalda program innefattande kommersiell

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

reklam. I övrigt understryks angelägenheten av samarbete med myndigheter,

institutioner och sammanslutningar inom olika delar av samhällslivet.

Särskilda bestämmelser behandlar uppdelning och samordning mellan Sveriges

Radio och televerket av den tekniska rundradioverksamheten. Överenskommelsen

innehåller slutligen vissa bestämmelser om prövning av medelsbehov

och tilldelning av licensmedel etc.

Till företagsformen är Sveriges Radio ett aktiebolag. Det till 1 080: 000 kr.

uppgående aktiekapitalet ägs till 40 % av organisationer av folkrörelsekaraktär,

till 40 % av tidningspressen och till 20 % av näringslivsorganisationer

och vissa företag inom radioindustrin. Staten har sålunda själv inga

aktier i företaget. Av de elva ledamöterna utser Kungl. Maj :t ordförande

jämte fem ytterligare ledamöter, medan bolagsstämman väljer de fem

återstående ledamöterna.

Vad i övrigt angår Sveriges Radios nuvarande organisation gäller följande.

Under styrelsen åvilar ledningen av företaget och det direkta ansvaret

för programfrågorna radiochefen, som i administrativa ärenden biträds axen

direktion och i programärenden av ett programkollegium. I ett radiocheten

direkt underställt centralkansli ingår bl. a. centralredaktionen, som är

serviceorgan på nyhetsområdet för radions och televisionens programavdelningar,

samt distriktscentralen, som är det centrala kontaktorganet för den

regionala organisationen. Av huvudenheterna svarar en för ljudradioverksamheten.

Denna leds av en programdirektör, som för samordningen

och den långsiktiga planeringen av programarbetet biträds av en

central programredaktion och ett produktionskontor. I övrigt finns för ljudradion

ett antal redaktioner m. in. för olika programområden. En annan huvudenhet

svarar för televisionsverksamheten. Även denna leds av en programdirektör

och har i princip samma organisation som ljudradion. Programdirektören

biträds av en planeringsavdelning, i vilken ingår en programsektion,

ett produktionskontor och en sektion för hyrfilm. Vidare finns

redaktioner för olika programområden. En särskild enhet svarar för skolprogramverksamheten.

Den har särskilda sektioner för skol-TV-, skolradiooch

skolmaterielfrågor. Teknikenheten har särskilda driftavdelningar för

ljudradio och television, en anläggningsavdelning som svarar för anskaffning

och installation av teknisk materiel samt en byggnadsbyrå. Slutligen

finns en ekonomienhet, en personalenhet, en enhet för förlagsverksamheten

och en utlandsavdelning. — Den regionala verksamheten är främst knuten

till de tio distriktskontoren, som är omedelbart underställda radiochefen

men som i programhänseende samarbetar direkt med vederbörande centrala

programavdelningar.

Antalet anställda inom Sveriges Radio var den 1 juli 1966 sammanlagt

ca 2 700.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr 136 år 1966

9

II. Programverksamhetens förutsättningar

Utredningen

Publikundersökningar m. m.

En naturlig utgångspunkt vid överväganden av rundradions programverksamhet

är kännedomen om publiken, dess vanor och önskemål. Härvidlag

har utredningen haft tillgång till av Sveriges Radio verkställda publikundersökningar,

vilka exempelvis belyser de tider på dygnet då olika grupper a\

befolkningen har tillfälle att följa rundradioprogrammen, fördelningen av

publikintresset på ljudradio och television ävensom på ljudradions olika

programkanaler samt publikintressets inriktning på skilda programtyper.

Ifrågavarande undersökningsmaterial har i den utsträckning det belyser för

radioutredningen väsentliga frågeställningar redovisats i utredningens huvudbetänkande,

SOU 1965:20 s. 121—142, vartill hänvisas.

För att få underlag för sina överväganden har utredningen även riktat

rundfrågor till en rad myndigheter, organisationer, folkrörelser och enskilda,

vilkas uppfattning om rundradioverksamheten bedömts vara av särskilt

intresse. Konferenser har också anordnats och direktkontakter i andra

former tagits för att få uppslag, önskemål och synpunkter av värde för utredningsarbetet.

Resultatet av denna verksamhet har närmare redovisats i

utredningens huvudbetänkande, SOU 1965:20 s. 143—157, vartill jämväl

hänvisas.

Målsättningar, uppgifter och problem

Etermediernas ställning. Utredningen framhåller den enastående betydelse

i det moderna samhället, som radion och televisionen kommit att få.

Sin ställning har de båda medierna vunnit främst genom tre egenskaper.

För det första har de en större räckvidd än något annat massmedium. Endast

dagspressen har en liknande räckvidd, därvid dock gäller att varje enskild

tidning endast når en mindre del av befolkningen. För det andra bedöms

radion och i synnerhet televisionen ha en mycket stor genomslagskraft.

Endast filmen kan uppvisa något liknande, dock att de båda etermedierna

verkar över mycket vidare områden samtidigt som de torde gynnas

av mottagarsituationen, dvs. programmens mottagning i vardags- och hemmiljö.

För det tredje har radion och televisionen ofta en auktoritativ ställning.

Härtill torde i särskild grad bidraga den yttre status och den »public

service »-karaktär, som de båda medierna har i många länder.

Utredningen konstaterar i anslutning härtill att man i västerländska demokratier

i dagens läge möter två i princip skilda synsätt med avseende

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

på etermediernas verksamhetsformer. Förenklat kan skillnaden uttryckas

så att enligt den ena uppfattningen etermedierna bör fungera i överensstämmelse

med den enskilda företagsamhetens principer. Enligt en annan

uppfattning bör medierna stå i samhällets tjänst och samhället medverka

vid eller svara för organisationen och finansieringen av verksamheten.

Praktiskt tillämpad leder den första ordningen till ett kommersiellt radiooch

TV-system, ofta med flera tävlande företag, vilka finansieras med reklamintäkter.

Den senare ordningen leder i regel till ett system med ensamrätt

för ett företag, vilket auktoriseras av statsmakterna och finansieras

med allmänna medel, vanligen i form av särskilda licensavgifter. Verksamheten

har i detta fall »public service»-karaktär.

I Sverige har rundradioverksamheten så länge den bedrivits i landet behandlats

som en »public service», dvs. som en offentlig nyttighet. Statsmakterna

har sålunda garanterat radions och televisionens yttre ställning

och tagit ansvaret för finansieringen av programverksamheten, vilken med

ensamrätt anförtrotts åt det från statsförvaltningen fristående Sveriges Radio

AB. Härmed har följt att radioföretaget — oberoende av sidointressen —

kunnat ge programverksamheten en fri och opartisk inriktning. Att denna

ordning skall bestå även i fortsättningen har fastslagits i de av chefen för

kommunikationsdepartementet i november 1962 utfärdade tilläggsdirektiven

för radioutredningen.

I »public service»-karaktären ligger enligt utredningen att verksamheten

skall tjäna samhällets och publikens intressen. Samhällets intressen skall

därvid tillgodoses genom att medborgarna på olika sätt hålls väl informerade

om det egna landet och världen i stort och om de skilda värderingar och

meningsriktningar, som konstituerar den moderna demokratin. Publikens

intressen skall tillgodoses genom att olika publikkategoriers programönskemål

beaktas så långt sändningstider och resurser medger.

Programuppgifter. I fråga om radions och televisionens uppgifter och möjligheter

på olika ifrågakommande arbets- och programområden konstaterar

utredningen bl. a. följande.

Vad gäller området för aktuell information — nyhetstjänst med

kommentarer, reportage etc. — har etermedierna väsentligt ändrat betingelserna

för nyhetsmottagningen hos huvuddelen av befolkningen, som på ett

helt annat sätt än tidigare fått kontakt med centrala politiska, ekonomiska

och internationella frågor. Genom direktreportaget har vidare tidigare

okända möjligheter skapats att följa uppmärksammade evenemang på olika

områden, exempelvis politiska, vetenskapliga och sportsliga. Ökade resurser,

nya programformer och på mottagarsidan en bättre skolunderbyggnad

är faktorer, som torde bilda underlag för en fortsatt utveckling.

Om den offentliga debatten i allmänhet och den politiska

debatten i synnerhet gäller att en anpassning under senare år skett

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

till etermediernas arbetssätt. Sålunda har den traditionella debatten i dagsoch

periodisk press kompletterats med en debatt i radio och television, vilken

når en betydligt större publik. 1 framtiden kommer det demokratiska

samhället att ställa starkt ökade krav på etermedierna. Den politiska verksamheten

tenderar att bli alltmer komplicerad och de politiska frågorna i

takt därmed allt svårare att ta ställning till. Uppgiften att klargöra frågeställningarna

måste i huvudsak falla på etermedierna. Här blir det inte bara

frågan om att ändra programverksamheten på området till omfattning och

inriktning utan också att beträda delvis nya områden. Särskilt måste samhällsinformationen

i vidaste mening intensifieras.

Samhällsinformationen har ägnats speciell uppmärksamhet

av utredningen, som genom en arbetsgrupp inventerat föreliggande informationsbehov

(huvudbetänkandet SOU 1965:20 s. 421—443). Inom ramen för

ett vidgat programutrymme bör enligt utredningen ökat intresse ägnas olika

internationella förhållanden och institutioner. Inom det programområde,

som kan betecknas som »samhället och medborgarna», bör en mera tullständig

bevakning av lagstiftning och reformer komma till stånd. På det

samhällsekonomiska området är en vidare bevakning önskvärd kring statens

finanser och samhällsekonomin, den offentliga sektorns verksamhet i relation

till det enskilda näringslivet etc. Vad avser »arbetsmarknad, yrkesliv,

utbildning» anmäler sig uppgifter i fråga om arbetsmarknadspolitik, förhandlingsväsen,

arbetarskydd, nya utbildningsvägar och studieformer osv.

Ett annat område med vidgat informationsbehov erbjuder de viktigare

gruppbildningarna, organisationerna och folkrörelserna i samhället. Inom

kategorin »miljöfrågor» dominerar bostadsfrågor och arbetsmiljö, men även

barn- och ungdomsfrågor, nykterhetsupplysning etc. bör uppmärksammas.

Informationsuppgifter återfinns bl. a. även i fråga om vetenskap och forskning.

En viktig special uppgift för rundradion anser utredningen kons ument

upplysningen vara. För att överväga med denna sammanhängande

problem har inom utredningen funnits en annan arbetsgrupp, vilken

redovisat resultatet av sitt arbete i ett år 1964 avgivet delbetänkande

(SOU 1964: 54). Arbetsgruppen, som funnit att rundradion — och särskilt

TV — är en av de viktigaste spridningsvägarna för konsumentupplysning,

har föreslagit en ökad sändningstid och förstärkta redaktionella resurser

för ifrågavarande program. Gruppen har redovisat de speciella krav, som utformningen

och presentationen av dessa ställer, samt anfört synpunkter på

hur hithörande problem bör lösas. Behovet av klara ansvarighetsregler för

programmen bar påtalats. Inventering har även skett av möjligheterna att

underbygga upplysningen med forsknings- och undersökningsmateriel.

På bildnings- och undervisningsområdet har hittills

gjorda insatser varit förhållandevis blygsamma sedda i ett större sammanhang.

Insatserna har främst avsett skolradio och skol-TV, vissa folkbild
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

ningsserier samt språkkurser. Stora utvecklingsmöjligheter finns härvidlag,

som enligt utredningen bör gagna såväl traditionella som nyare undervisningsformer

på alla nivåer samt det frivilliga studie- och folkbildningsarbetet.

På religionens område måste radio och television av naturliga

skäl spela en mera förmedlande roll. Den serviceuppgift, som gudstjänster

och andakter innebär, torde i huvudsak ha funnit sin form, men ett stort

och föga utnyttjat programmaterial finns som underlag för debatter och

reportage i religiösa samfunds- och livsåskådningsfrågor.

Inom kulturlivet, där geografiska, ekonomiska och sociala barriärer

kringgärdar många av de traditionella konstformerna såsom konsertoch

teaterverksamhet etc., har etermedierna kommit att få stor betydelse

som förmedlare. Även om de härvidlag inte kan frånkännas vissa begränsningar,

har de dock förmått att med sina särskilda egenskaper ur vissa

konstformer exempelvis teatern utvinna helt nya upplevelser. Förutsättningar

för fortsatt utveckling skapas genom en ökad programtid, tillkomsten

av färgtelevision, en förbättrad mottagarsituation genom den nya skolans

estetiska fostran etc.

Vad gäller underhållning i dess olika former, har etermedierna

även här haft en stor uppgift att bryta ned geografiska och ekonomiska

hinder. Bredden, variationen och nivån på de förströelser, som står publikflertalet

till buds, har sålunda kunnat vidgas och höjas betydligt. Det finns

enligt utredningen inte anledning anta, att medierna uttömt sina möjligheter

härvidlag.

Vissa grupper i samhället — syn- och hörselskadade, sjlika

och handikappade, språkminoriteter etc. — har särskilda programbehov,

som i framtiden med vidgade sändningsmöjligheter bör kunna tillgodoses

i ökad utsträckning. För synskadade bör exempelvis regelbundna programinsatser

kunna göras i ljudradion, exempelvis i form av tidningsersättande

nyhets- och magasinsprogram. För de hörselskadade ifrågakommer närmast

televisionen. Härvidlag har visserligen möjligheterna till textning av programmen

bedömts vara begränsade. Olika vägar bör emellertid prövas att

ge de hörselskadade någon ledning beträffande innehållet i olika program,

exempelvis genom utgivande av texthäften och liknande bakgrundsmaterial.

Visst utrymme bör även kunna beredas för kurser i exempelvis teckenspråk

och allmän hörselpedagogik. Beträffande program för språkminoriteter

hänvisar utredningen till de låt vara mera begränsade möjligheter

som öppnar sig genom den föreslagna utökningen av regionalradion.

I fråga om radio- och television sverk sam heten till

utlandet förutsätts kortvågssändningarna bestå och en utbyggnad ske

av den s. k. transcription service, innebärande att i Sverige inspelade ljudradioprogram

och TV-filmer tillhandahålls utländska radiostationer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Några programpolitiska principer. Den målsättning efter vilken ljudradion

och televisionen arbetar kommer till praktiskt uttryck i programverksamheten.

I fråga om denna måste det programproducerande företaget

ha ett mycket stort mått av handlingsfrihet. Med en sådan utgångspunkt

har utredningen velat redovisa sin syn på vissa programpolitiska frågeställningar.

Vad först angår spörsmålet om sändningstidens deponering

gäller att sändningstidens totala längd i hög grad bestämmer vad

som kan sändas och hur mycket av varje programtyp som ryms. Ju mer

sändningstiden förlängs, desto flera programpunkter med litet publikunderlag

kan innefattas i denna vid sidan av de mera allmänna programtyperna.

Under förutsättning av rimlig sändningstid kan utredningens uppfattning

anges sålunda. Fördelningen mellan olika programtyper kan aldrig

följa en mall baserad på lyssnar- och tittarantalet. Sådan är nämligen publiksmakens

fördelning, att de rena förströelseinslagen därmed blir helt

dominerande samtidigt som de mera seriösa inslagen undanträngs. Ett

rimligt synsätt är i stället, att skilda önskemal bör tillgodoses sålunda att

för varje enskild lyssnare eller tittare finns ungefär lika mycket av intresse

1 programmet.

Grundläggande för programplaneringen bör vara inte endast att genom

programsammansättningen tillgodose så många intresseriktning,ar som

möjligt utan även att bereda publiken en valsituation, där ett maximalt

antal programalternativ får bästa möjliga inbördes placering.

I och med att två eller flera samtidiga program står till förfogande, kan

under förutsättning av en kompletterande eller konsti asterande

program sättning publikens valfrihet väsentligt förbättras.

Principen om den kontrasterande programsättningen innebär

tillämpad på den näraliggande framtid för vilken utredningen haft att planera

— att då Sveriges Radio härunder disponerar tre radioprogram och

enligt utredningens förslag två TV-program det bör eftersträvas att vid

varje särskild tidpunkt tillgodose så många intresseriktningar som möjligt

genom de olika programsändningarna. Angivna princip har i en eller annan

form tillämpats av Sveriges Radio alltsedan starten av ljudradions program

2 år 1955 och den tillämpas också av flertalet andra radio- och TV-företag

i Europa. Den framstår dock inte som självklar, och det tillämpas i vissa

länder — och naturligen då i anslutning till kommersiella radio- och TVsystem

— eu annan princip, som innebär att samtidigt utsända program

skall konkurrera med varandra och i praktiken då konkurrera om största

möjliga publik. En konkurrens av sistnämnda slag tenderar att minska

publikens valfrihet genom begränsning av de ämnen och programtyper

som tas upp och genom samtidig utsändning på gynnsam publiktid av likartade

lätta program.

Kontrastplaneringen kan utföras på i huvudsak två olika sätt. Den kan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

ske antingen enligt växlingsprincipen eller också enligt renodlingsprincipen.

Den förra innebär, att totala innehållet i två programkanaler

under viss tidsperiod exempelvis en vecka är likartat, dock att vid

varje enskild tidpunkt kontrasterande inslag bjuds i de båda kanalerna.

Den senare innebär, att det totala innehållet i det ena programmet huvudsakligen

är lätt och i det andra huvudsakligen seriöst.

Utredningen anser, att ljudradion och televisionen är betjänta av olika

metoder för programsättningen på så sätt att ljudradion skall hålla fast

vid den för dess del sedan 1960 tillämpade renodlingsprincipen men att

televisionen efter starten av program 2 skall fungera enligt växlingsprincipen.

Bortsett från det naturliga i att denna gäller för televisionens del

under ett inledningsskede, då sändarnätet för program 2 håller på att byggas

ut och dettas ofullständiga täckning av landet motiverar att program

1 innefattar alla programtyper, talar olika skäl för växlingsprincipens tilllämpning

även på sikt. Det finns exempelvis anledning anta, att mera

seriösa och värdefulla inslag i TV får större publik, om de placeras i en

»blandad» kanal än om de läggs in i en rent seriös kanal. Detta gäller enligt

utredningen inte längre för ljudradion, då intresset för denna är mindre

och många lyssnare där torde välja kanal snarare än ett enskilt inslag.

Växlingsprincipen med dess blandade program i en kanal skapar också ett

särskilt informationsproblem, vilket betydligt lättare löses för televisionen

med dess större publikintresse och dess mera begränsade programutbud att

informera om. Ett avgörande skäl för växlingsprincipen är slutligen, att

utredningen förordar en konkurrens mellan de båda TV-kanalerna, vilket

förutsätter att båda spänner över i stort sett hela programområdet.

Förhållandet mellan ljudradion och televisionen. Utredningen konstaterar,

att radioföretaget kan disponera de båda medierna på två skilda

sätt. Det ena är att radio och television såvitt möjligt hålls åtskilda vad

avser programverksamheten, det andra att någon form av samordning eller

arbetsfördelning kommer till stånd. Det senare synes utredningen vara

att föredra. I sammanhanget får hållas i minnet, att televisionen i dagens

läge dominerar publikintresset, samtidigt som den är det väsentligt dyrare

mediet. Detta bör beaktas vid en samlad planering, som naturligen utgår

från televisionen och låter den smidigare och billigare ljudradion till

omfång och inriktning anpassa sig efter denna. En sådan utgångspunkt

har också varit bestämmande för utredningsarbetet. En dylik planeringsordning

lår dock inte innebära, att televisionen agerar utan hänsyn till

konsekvenserna för ljudradion, detta så mycket mindre som vissa programuppgifter

lämpar sig bättre för radio- än TV-framställning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. 3Iaj:ts proposition nr 136 år 1966

15

Inre konkurrens, decentralisering m. m.

Behovet av inre konkurrens. De senaste årens debatt om radion och

televisionen i Sverige har i stor utsträckning rört sig om fördelar och

nackdelar hos det system, där ett enda företag svarar för programverksamheten

i landet. De som kritiserar systemet menar att detta leder till

stagnation och bristande lyhördhet för publikens önskemål. Ensamrätten

anses också medföra faror för opinionsbildningens frihet. Genom att programansvaret

koncentreras hos en begränsad grupp av personer riskeras

sålunda en begränsning av de ämnen och frågeställningar som tas upp

till behandling. Från publikens synpunkt bättre resultat skulle enligt kritikernas

uppfattning uppnås genom ett system med konkurrens i etern.

Argumenten mot en övergång till ett system med konkurrerande programföretag

har utförligt redovisats i de år 1962 utfärdade tilläggsdirektiven

för radioutredningen. I dessa framhålls emellertid samtidigt, att ett

starkt behov föreligger av stimulans i programarbetet i form av »inre konkurrens»

i olika former. Utredningen delar uppfattningen, att det inom

ett företag med ensamrätt till den allmänna programverksamheten bör skapas

förutsättningar för en sådan. Med inre konkurrens åsyftas då inte

enbart en tävlan att prestera goda program. Därmed avses också en ordning,

som medger spridning av ansvar och beslutanderätt i programfrågor

inom företaget. Beträffande tänkbara åtgärder som kan befrämja inre

konkurrens har utredningen funnit följande vara av särskilt intresse.

I den allmänna diskussionen om hur ett kommande dubbelprogram

inom televisionen skall organiseras har två möjligheter behandlats. Det

ena innebär att de båda framtida programkanalerna i sin helhet konkurrerar,

vilket förutsätter att de i betydande utsträckning blir självständiga

med skilda ledningar och resurser. Den andra möjligheten är att i anslutning

till en utbyggnad av produktionsresurserna utanför Stockholm

åstadkomma en geografisk konkurrens på så sätt att egenproducerade programinslag

från Stockholm uppsamlas i den ena kanalen och sådana inslag

från övriga orter i den andra kanalen.

Även bortsett från förekomsten av parallella programkanaler i etermedierna

finns enligt utredningen utrymme för ansvarsdelegering och tävlan

mellan olika enheter inom Sveriges Radio. Arrangemang kan exempelvis

tänkas av innebörd att de inslag som produceras inom en viss avdelning

sammanförs i serier och att producentpersonalen inom avdelningen fördelas

i »lag» på de olika serierna och då med ett vittgående ansvar för

programmens utformning. Konkurrensmoment kan också skapas genom

en vittgående decentralisering av programproduktion till orter utanför

Stockholm, detta oberoende av frågan om programmens placering i kanalerna.

Alla de angivna formerna av inre konkurrens bör enligt utredningen ha

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kangl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

gemensamt, att det på olika sätt uppdelade programansvaret följs av ett

motsvarande ekonomiskt ansvar.

Förhållandet mellan programkanalerna i televisionen vid införande av

ett dubbelprogram. Som framgått av det föregående har i diskussionen

om utformningen av televisionens programsystem efter starten av ett program

2 förslag framförts, vilka siktar till någon form av konkurrens mellan

programkanalerna. Med utgångspunkt i dessa förslag har utredningen

för att skapa underlag för övervägandena i ämnet utarbetat två principiellt

klara och inbördes olika alternativ.

Det första alternativet benämns av utredningen kanalkonkurrens

och innebär, att de båda kanalerna i sin helhet tävlar med varandra. Boskillnaden

kan drivas mer eller mindre långt med hänsyn till graden av

inbördes samordning av programmen, uppdelning av programredaktioner

etc. I en mera renodlad form förutsätter kanalkonkurrensen, att självständigt

arbetande programdirektörer leder resp. kanaler — dock med viss

samordning av dessa genom en särskild koordinator — att flertalet programavdelningar

arbetar endera för program 1 eller för program 2 samt

att sådana funktioner som nyhetstjänst, ackvisition av hyrfilm och intag

av utländska överföringar sker separat för vardera kanalen. Vidare förutsätts,

att resp. kanaler disponerar egna produktionstekniska resurser. Begränsningar

av konkurrensprincipen måste dock tänkas för skol-TV och

vissa liknande uppgifter, kanske också i fråga om bevakning av sport och

allmänna evenemang. — En grundläggande förutsättning för kanalkonkurrens

måste slutligen vara, att de båda kanalerna med hjälp av budgetering

och kostnadskontroll ges likvärdiga ekonomiska resurser för den

programtid, under vilken de konkurrerar.

Det andra alternativet benämns geografisk konkurrens. Det

är här fråga om konkurrens mellan egenproducerade programinslag från

Stockholm resp. från andra orter i landet med uppsamling av de förra i

program 1 och av de senare i program 2. Konkurrensen, som förutsätter

väl tilltagna regionala resurser, begränsar sig till gynnsammaste publiktid

dvs. kvällstid. Eftersom det inte är hela kanalerna som konkurrerar

kan det alltså accepteras, att exempelvis program från Stockholm förekommer

även i program 2 på dagtid. Alternativet förutsätter, att de programansvariga

på de olika produktionsorterna arbetar med ett stort mått av

självständighet. Program 1 och 2 blir närmast ramar för en rad sinsemellan

oberoende avdelnings- och distriktschefer. Den nödvändiga samordningen

av programkanalerna sker genom en i huvudsak administrativt

inriktad TV-chef, som med biträde av två redaktörer — en för vardera

kanalen — och med utgångspunkt i förslagen från de olika producerande

enheterna sammanställer ett programschema, som innebär en såvitt möjligt

varierande och kontrasterande programsammansättning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Sona resultat av sina överväganden av de båda alternativen konstaterar

utredningen bl. a. följande. En tävlan enligt kanalkonkurrensalternativet

blir mera fullständig i den meningen att man dels använder även hyrfilm

och andra icke egenproducerade inslag i strävandena att hävda sig gentemot

den andra kanalen, dels manövrerar hela programsättningen i samma

syfte. Den långtgående konkurrensen innebär dock vissa risker för att

programsättningen bestäms under allför stort hänsynstagande till publikflertalet

och således med mindre beaktande av publikens valsituation. Från

denna synpunkt synes det geografiska konkurrensalternativet vara att föredra.

Här föreligger inte någon konkurrens mellan två kanaler utan mellan

ett antal oberoende produktionsenheter, och programsättningen samordnas

av en administrativt inriktad och neutral TV-ledning.

Även i övrigt finner utredningen det geografiska konkurrensalternativet

i flera hänseenden innebära fördelar framför kanalkonkurrensmodellen.

Bl. a. skapar den senare speciella problem i fråga om befogenhetsfördelningen

inom Sveriges Radio, innefattar inte det andra alternativets möjligheter

till decentralisering av programverksamheten och ansvarsspridning

inom företaget samt medför med sin dubblering av funktioner och

konkurrens vid anskaffning av programinslag och artister en press till

kostnadshöjningar.

Mot utredningens slutsatser i denna del har avvikande mening

anförts av ledamoten Helén, som anser att utredningsmajoriteten

låtit vissa tidsbundna och skenbara effektivitetssynpunkter väga över de

principiellt långt viktigare skälen för att så långt möjligt eftersträva den

pi’oduktionskonkurrens ■— inom ramen för ett begränsat programutrymme

— soni kan uppnås genom skilda programledningar med självständig

personal- och ämnesbedömning.

Allmänt om decentralisering av programverksamhet och s. k. fri produktion.

Decentralisering av programverksamhet är

motiverad inte enbart från synpunkten att befrämja inre konkurrens inom

radioföretaget. Genom en decentralisering skapas också ökade möjligheter

att ta tillvara de resurser i fråga om artister och andra medverkande

ävensom programmaterial, som finns tillgängliga inom olika delar av landet,

samt att ha en nyhetsbevakning som mera likvärdigt täcker landet. I

vilken utsträckning decentralisering sedan skall äga rum blir en fråga,

där programmässiga och andra fördelar måste vägas mot resurser och

kostnader. För ljudradions del har utredningen ansett att nuvarande programbalans

mellan Stockholm och andra orter i stort sett är rimlig. På

TV-området har den emellertid funnit anledning att i det följande framlägga

förslag till en utbyggnad av produktionsresurserna på olika orter i

landet.

1 traga om utlagd produktion finner utredningen det i princip

2 Ilihang till riksdagens protokoll 196G. 1 samt. Nr 13s

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1066

önskvärt att självständigt arbetande producenter får sälja färdiga program

till Sveriges Radio. Det bör ha en stimulerande effekt och samtidigt avlasta

trycket på personal och resurser inom radioföretaget. Inför framtiden kan

utlagd produktion få sin största betydelse för televisionen. — I fråga om n yhetstj

änsten ser utredningen f. n. ingen anledning att ändra på samarbetet

med Tidningarnas Telegrambyrå, vilket innebär att detta företag

svarar för sammanställning och uppläsning av de viktigare nyhetsbulletinerna

i ljudradion. Vid sidan härav har Sveriges Radio introducerat ett

antal egna nyhetsbulletiner i ljudradion ävensom ensamt tagit ansvaret

för nyhetstjänsten i televisionen.

Remissyttranden

Remissinstanserna understryker allmänt etermediernas betydelse

i dagens samhälle såsom kommunikationsmedel och förmedlare

av nyheter, kunskaper och upplevelser samt betonar vikten av att

medierna får resurser att utvecklas i takt med tillväxten av samhällets resurser

i stort. Åtskilliga remissinstanser framhåller härvidlag dock i likhet

med Tjänstemännens centralorganisation, att programutbudets storlek inte

kan bestämmas enbart med hänsyn till det utrymme som de tekniska och

ekonomiska resurserna representerar. Även publikunderlag och kvalitetskrav

måste beaktas. Beträffande publikunderlaget anses det rimligt att anta,

att utvecklingen mot kortare arbetstid, fria lördagar och längre semester i

och för sig lämnar mera tid över för radio och television. Samtidigt framhålls

från olika håll att kravet på kvalitet måste sättas före kravet på en

expansion av sändningstiderna.

Åtskilliga remissinstanser utvecklar i likhet med Riksförbundet Landsbygdens

folk de långtgående krav, som allmänheten med hänsyn till företagets

monopolställning har rätt att ställa på objektiviteten i informationen,

allsidigheten i belysningen av olika frågor och tillgodoseendet av olika

publikönskemål och då även sådana som hänför sig till mindre publikgrupper.

Från ett par håll — exempelvis Tjänstemännens centralorganisation,

Fria litterära yrkesutövares centralorganisation och Konstnärliga och litterära

yrkesutövares samarbetsnämnd — anförs att Sveriges Radios uppgift

inte enbart får vara förmedlande utan även skapande. Därmed åsyftas ett

ansvar för radioföretaget att genom självständiga insatser söka framkalla

och utveckla en publiksmak för mera kvalificerade program. Enligt Konstnärliga

och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd är det särskilt viktigt,

att programverksamheten med de möjligheter den innebär till kunskapsspridning,

smakfostran och konstnärliga upplevelser anpassas så att den

står i samklang med de insatser samhället i övrigt gör för undervisning,

forskning och kultur.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Några remissinstanser anser i likhet med Arbetarnas bildningsförbund,

att Sveriges Radios programuppgifter bort bli föremål för mera ingående

principiella överväganden och analyser. Särskilt med tanke på de genomgripande

organisatoriska och tekniska förändringar, som utredningen föreslåi,

framstår det enligt förbundet som angeläget, att principerna för den fortsatta

programverksamheten och dennas inriktning och utformning klarläggs.

Remissinstanserna utgår dock allmänt ifrån att samhällets intentioner

när det gäller programverksamheten även i fortsättningen kommer att uttryckas

i generellt formulerade riktlinjer och att det får bli Sveriges Radios

sak att på bästa sätt förverkliga dessa intentioner. Landsorganisationen understryker

i sammanhanget den betyrdelse det härvidlag har att de organ,

som inom radioföretaget skall handha programplanering och programproduktion,

med hänsyn till personalens tidigare utbildning samt yrkes- och

samhällserfarenheter får en så allsidig sammansättning som möjligt.

Åtskilliga remissinstanser betonar liksom Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbiuksförbund

vikten av att med hänsyn till yttrandefriheten största möjliga garantier

skapas för radioföretagets självständighet gentemot statliga myndigheter

och olika intressegrupper i samhället.

Sveriges Radio ansluter sig i stort till de målsättningar för programverksamheten,

som ligger till grund för utredningens förslag. Särskilt framhålles

värdet av att rundradion präglas av en vid yttrande- och informationsfrihet

och att den ger publiken en stor valfrihet. Angivna yttrande- och informationsfrihet

avser såväl de medverkandes rätt att yttra sin mening som Sveriges

Radios och dess personals val av ämne och framställningssätt m. m.

och företagets möjligheter alt erbjuda publiken en omfattande och allsidig

programservice. Mot rundradions yttrande- och informationsfrihet svarar

publikens valfrihet, som bl. a. beror på hur många program som utsänds totalt

och vid varje tidpunkt och i vad mån programmen är av olika karaktär.

Vissa remissinstanser beklagar, att utredningen genom utformningen av

utredningsdirektiven inte kunnat förutsättningslöst överväga rundradions

och särskilt då televisionens fortsatta verksamhets- och finansieringsformer.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges lantbruks förbund ävensom Stockholms och Skånes

handelskammare konstaterar sålunda, att med den utgångspunkt som utredningen

haft — nämligen att radiomonopolet skall bestå — möjligheter

saknats att överväga de fördelar ur opinionsbildnings- och programsynpunkt,

som kan uppnås genom att vid sidan av Sveriges Radio tillskapa e 11

eller flera fristående radio- och T V-f ö r e t a g. Utredningen

har genom direktiven också varit förhindrad att utreda fiagan om r e k 1 a in

i TV. Prövningen av denna fråga framstår som angelagen med hänsyn så
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mnj:ts proposition nr 136 år 1066

väl till de finansieringsproblem, vilka expansionen av rundradioverksamheten

för med sig, som till näringslivets behov att få utnyttja etermedierna

för annonsering. Instanserna — som framhåller att reklamfrågan kan lösas

oberoende av problemet om radiomonopolets bibehållande — hänvisar i

sammanhanget till den skrivelse i ärendet, vilken Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund i september 1965

överlämnat till statsministern. I skrivelsen redovisas näringslivets behov av

TV-reklam och hemställes om tillsättande av en expertkommitté med uppdrag

att skyndsamt utarbeta förslag om upplåtande av tid för annonsering

i TV.

Även Centerns ungdomsförbund och Folkpartiets ungdomsförbund beklagar,

att utredningens överväganden inte innefattat frågan om ett friare

rundradiosystem än det nuvarande. Tillskapandet av ett sådant skulle innebära

fördelar både ur opinionsbildningens synpunkt och med hänsyn till

publikens valmöjligheter. Folkpartiets ungdomsförbund tänker sig på TVområdet

närmast en ordning, där flera programbolag verkar inom varje

kanal. Centerns ungdomsförbund förordar en lösning, som innebär att det

vid sidan av ett statligt licensfinansierat rundradioföretag finns ett »kanalbolag»,

som disponerar en egen TV-kanal. Bolaget skall ha till uppgift att

fördela sändningstiderna i kanalen mellan särskilda fria programbolag samt

handha distributionen av dessas programproduktion. De båda förbunden,

som utgår från att reklamfinansiering skall vara tillåten, hemställer att en

utredning snarast tillsätts med uppdrag att överväga frågan om etermonopolets

ersättande med ett fritt radio- och TV-system. En sådan utredning

påyrkas även av Sveriges konservativa studentförbund.

Svenska tidningsutgivareföreningen föreslår en ordning med två från

varandra fristående licensfinansierade programbolag, som dock i betydande

utsträckning bör kunna gemensamt utnyttja tillgängliga tekniska och lokalmässiga

resurser. Ett sådant arrangemang torde enligt föreningen inte behöva

medföra någon nämnvärd ökning av kostnaderna för programproduktionen

i förhållande till ett alternativ med denna samlad i ett företag. För det

fall statsmakterna stannar för alternativet med två programbolag, bör det

övervägas att låta tidningspressen få huvudmannaskapet för ett av bolagen.

Tidningspressen avstår därvid från sitt nuvarande ägarinflytande i Sveriges

Radio. — Även Föreningen Sveriges filmproducenter finner skäl tala för en

uppdelning av programverksamheten på två eller flera företag.

Vad utredningen anfört om radions och televisionens uppgifter

på olika programområden har allmänt tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av remissinstanserna. Flera av dem har i likhet med

Tjänstemännens centralorganisation uppehållit sig vid behovet av en påpasslig

och snabb nyhetsbevakning. Organisationen konstaterar,

att majoriteten inom publiken här torde se etermediernas allra viktigaste

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

uppgift, och menar att det hittills förelegat

sidan. Enligt organisationen finns det anledning att ställa ökade krav i takt

med att radioföretaget ges förbättrade resurser.

Att genom debatter, intervjuer och reportage spegla samhällsutvecklingen

och samhällsproblemen samt skilda intressen,

värderingar och meningsriktningar i anslutning härtill anses också allmänt

vara en central uppgift för etermedierna. En rad remissinstanser har anfört

synpunkter på olika områden inom samhällslivet som bör ägnas uppmärksamhet,

ofta då med anknytning till den verksamhet som resp. organisationer

och myndigheter representerar.

Landsorganisationen har understrukit vikten av att de samhällsekonomiska

frågorna får tillräckligt utrymme. Arbetarnas bildningsförbund, Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Centerns ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund har hänvisat till behovet av programbevakning

med avseende på folkrörelsernas och ungdomsorganisationernas arbete

och verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen, Landsorganisationen, Sveriges

akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation

har anfört synpunkter på behandlingen av arbetsmarknadsfrågorna och de

redaktionella krav som dessa ställer. Socialstyrelsen, Landsorganisationen

och Sveriges folkpensionärers riksorganisation understryker vikten av att

lagstiftningsområdet bevakas och populariseras på ett sätt som gör medborgarna

mera medvetna om sina skyldigheter och rättigheter. Säl skilt på sociallagstiftningens

område anses en bättre information önskvärd. Svenska

kommunförbundet och Svenska stadsförbundet anser, att den kommunala

verksamheten och den kommunala ekonomin bör ägnas ökad uppmärksamhet.

Enligt universitetskanslersämbetet och Sveriges förenade studentkårer

bör vidgat utrvmme beredas för information om utbildningsväsendet och de

grundläggande tankegångarna bakom detta, vidare för studierådgivningsoch

yrkesvägledningsfrågor. Universitetskanslersämbetet, Ingenjörsvetenslcapsakademien

och Svenska teknologföreningen betonar angelägenheten

av att nuvarande brister i fråga om bevakningen av teknik och forskning

avhjälps. Målet bör här vara att göra medborgarna mera medvetna om vad

dessa verksamhetsområden betyder för samhällsutvecklingen i stort.

De remissinstanser, som yttrat sig över utredningens och dess arbetsgrupps

förslag på konsumentupplysningens område, har i

det stora flertalet fall anslutit sig till uppfattningen om etermedierna som

cn av de bästa spridningsvägarna för sådan information och understrukit

vikten av att ifrågavarande programverksamhet får en ökad omfattning. För

flertalet remissinstanser representativa uttalanden härvidlag har gjorts av

exempelvis statens institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd och

Kooperativa kvinnogillesförbundet. Några instanser — såsom Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industri
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kangl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

förbund och Sveriges lantbruksförbund — finner det svårt att göra några

mera bestämda uttalanden om TV som upplysningsmedium så länge vissa

problemställningar — bl. a. frågan om programansvarigheten — inte klarlagts.

Beträffande programutformningen har flertalet remissinstanser i stort

anslutit sig till utredningens synpunkter, dock med reservationer och kompletteringar

i olika hänseenden. Behovet av ökade resurser för forskningsoch

undersökningsinsatser för framtagning av underlag för programverksamheten

har genomgående påtalats.

I fråga om bildnings- och undervisningsområdet lämnas

i det följande en närmare redogörelse för remissinstansernas ställningstaganden

och synpunkter i anslutning till redovisningen av utredningens

förslag om utbildnings- och studieradio-TV.

På det religiösa området finner Svenska kyrkans diakonistyrelse,

Sveriges frikyrkoråd, Frikyrkliga ungdomsrådet, Svenska missionsförbundets

ungdoms styrelse och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm det angeläget,

att radiokyrkan — med det stora intresse denna möter hos publiken —

ges ökade ekonomiska och personella resurser. Enligt Sveriges frikyrkoråd

är det på detta område önskvärt med en viss experimentverksamhet, som

siktar till de religiösa programmens anpassning till de förutsättningar för

kristen förkunnelse, som gäller i ett nutida samhälle.

Vad avser kultursektorn erinrar Konstnärliga och litterära yrkesutövares

samarbetsnämnd om de betydande belopp, som staten årligen satsar

på skolväsende, forskning och bildning ävensom på olika institutioner för

förmedling av konstnärliga och estetiska upplevelser, såsom opera-, teateroch

konsertverksamhet, bibliotek, museer etc. De statliga insatserna inte

bara tillgodoser kulturella behov utan skapar nya sådana. Att möta dessa

är en angelägen uppgift för etermedierna. Fria litterära yrkesutövares centralorganisation

påtalar de speciella möjligheter dessa har att bringa den

stora publiken i kontakt med kulturområden, som på andra vägar är mindre

tillgängliga. Musikaliska akademien framhåller önskvärdheten av att ökat

utrymme bereds den seriösa musiken.

Några remissinstanser uppehåller sig vid de utvecklingsmöjligheter u nderhållningssektorn

inrymmer samtidigt som kritik anförs med

hänsyn till den otillfredsställande kvaliteten hos vissa delar av det nuvarande

programutbudet. Det gäller främst från utlandet kommande underhållningsserier

och filmproduktioner.

Utredningens förslag och synpunkter i fråga om möjligheterna att i ökad

utsträckning tillgodose programbehoven hos vissa grupper

handikappade såsom syn- och hörselskadade bär mött bifall av

statens handikappråd, De blindas förening, Hörselfrämjandets riksförbund

och Sveriges dövas riksförbund. Sistnämnda båda instanser uttalar i sammanhanget

önskemål om att möjligheterna ytterligare övervägs att med hänsyn

till de hörselskadade textsätta vissa programinslag i TV och sända vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

program framställda på teckenspråket. Statens handikappråd erinrar om de

särskilda programbehov, som de psykiskt utvecklingsstörda och eljest mentalt

handikappade representerar och som utredningen synes ha förbisett.

Språkminoriteternas programbehov — och närmast då i ljudradion

_ har berörts av Kooperativa förbundet och Landsorganisationen.

I fråga om programverksamheten till utlandet understryker

upplysningsberedningen betydelsen av all kortvågssändningarna

bibehålls och att produktionen av bandade ljudradio- och TV-program

byggs ut.

De av utredningen i avsnittet om vissa programpolitiska

principer anförda synpunkterna på vad som vid programsättningen bör

beaktas för att öka publikens valmöjligheter har föranlett kommentarer från

olika remissinstanser. Allmänt understryks i dessa vikten av att genom

programsättningen åstadkomma ett programutbud, som har så stor variationsbredd

som möjligt och som tillgodoser både mera allmänna och mera

speciella intresseriktningar och som — genom en kompletterande eller

kontrasterande program sättning — såvitt möjligt ger samtidiga

programalternativ.

Som utredningen framhållit kan en kontrasterande programsättning ske

antingen enligt växlingsprincipen eller enligt renodlingsprincipen.

Det stora flertalet remissinstanser anser liksom utredningen,

att televisionen bör tillämpa växlingsprincipen innebärande att båda kanalerna

omspänner alla programtyper, medan ljudradion aven framgent bor

tillämpa renodlingsprincipen innebärande att de olika kanalerna får en huvudsakligen

seriös eller lätt prägel.

Vissa remissinstanser har dock gett uttryck åt en avvikande uppfattning.

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd anser, att vaxlingsprincipen

skall tillämpas inte bara inom televisionen utan även inom

ljudradion. Genom en växlande programsättning inom kanalerna motverkas

ett slentrianmässigt lyssnande och tittande och vidgas publikens möjligheter

att komma i kontakt med områden, som den ej spontant söker sig till. Även

Arbetarnas bildningsförbund anser, att växlingsprincipen skall tillämpas i

båda medierna, och framhåller, att renodlingsprincipen motverkar stravandena

att skapa en aktiv och selektiv inställning hos publiken till programsändningarna.

Landsorganisationen intar närmast den motsatta ståndpunkten

och menar, att de skäl som talar för renodlingsprincipens tillämpning i

ljudradion i lika mån har giltighet såvitt avser televisionen. Bakom utredningens

förordande av växlingsprincipen för sistnämnda medium ligger en

bedömning, att publiken är trögrörlig då det gäller att byta kanal och att

man därför genom en växlande programsättning kan få publiken att ta del

av program, som anses särskilt värdefulla. Denna form av publikuppfostran

finner organisationen vara varken önskvärd eller effektiv.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Vad avser förhållandet mellan ljudradion och televisionen

har flera remissinstanser — exempelvis Landsorganisationen,

iksförbundet Landsbggdens folk och Publicistklubben — understrukit angelagenheten

av att de båda medierna samplaneras så att de kommer att

komplettera varandra på ett sätt som ökar publikens valmöjligheter.

Beträffande de av utredningen övervägda möjligheterna att skapa

en konkurrenssituation mellan de båda T V-k a n alema

genom etablering av eu geografisk konkurrens alternativt en kanalkonkurrens

har flera remissinstanser ställt sig allmänt avvisande eller tveksamma

till dylika arrangemang.

Arbetarnas bddningsförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen,

Riksförbundet Landsbggdens folk och Tjänstemannens centralorganisation

understryker allmänt behovet av ett samordnat resursutnyttjande

och en samordnad programplanering, vilken medger goda valmöjligheter för

publiken och ett rimligt tillgodoseende av skilda programönskemål. Kooperativa

förbundet anser, att övervägandena av någon form av inre konkurrens

bygger på en övervärdering av de stimulerande effekter, som kan uppnås

därmed. Enligt Arbetarnas bildningsförbund föreligger det risk för att

en konkurrens leder till ökade kostnader, mindre god hushållning med de

personella resurserna och sämre valmöjligheter för tittarna. Tjänstemännens

centralorganisation framhåller, att en konkurrens — i vilken form den

än etableras sannolikt medför en tävlan att för resp. kanals program

vinna en så stor publik som möjligt. Därmed blir attraktiviteten snarare än

kvaliteten riktpunkt vid utformningen av programmen. Liknande synpunkter

anförs av Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

samt Sveriges Radio och radionämnden.

En från förenämnda remissinstanser avvikande uppfattning i frågan om

tillskapandet av en inre konkurrens intar främst Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges

lantbruksförbund. Dessa organisationer anser, att tillkomsten av ett dubbelprogram

i TV erbjuder ett utmärkt tillfälle alt genom organisatoriska åtgärder

skapa förutsättningar för en mera variationsrik produktion och en

kvalitetstävlan. Man kan genom sådana åtgärder även möta en i monopolsituationen

inbyggd allvarligare fara än den eventuella bristen på stimulans.

Denna fara ligger i risken för partiskhet och ensidighet i nyhets- och

opinionsförmedling.

Vad avser den av radioutredningen förordade geografiska konkurrensen

har det stora flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i

frågan ställt sig avvisande, och då även flertalet av dem som inte har någon

principiellt negativ inställning till införandet av en konkurrenssituation i

förhållandet mellan kanalerna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

25

De argument, som — utöver de tidigare redovisade mera principiella synpunkterna

— anförs mot den geografiska konkurrensen av exempelvis

Landsorganisationen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges Radio samt länsstyrelserna i Malmöhus och

Kopparbergs län, går ut på att en dylik konkurrens med programproduktioner

från Stockholm i den ena kanalen och programproduktioner från distrikten

i den andra inte kommer att ske på lika villkor. Det påpekas, att

Stockholm är ett relativt dominerande centrum för landet i fråga om exempelvis

politik, näringsliv och förvaltning. Därmed torde det bli svårt för

övriga orter att erbjuda verkligt konkurrenskraftiga alternativa program i

tillräcklig utsträckning inom flera betydelsefulla programområden. Dessutom

förutsätts det, att Stockholm även i fortsättningen — trots den föreslagna

utbyggnaden av distrikten — kommer att ha de utan jämförelse

större resurserna. Samtidigt som den geografiska konkurrensen sålunda avstyrks,

understryks från flera håll betydelsen av att distrikten får väsentligt

ökade resurser, som möjliggör en längre gående decentralisering av programproduktionen

för TV.

De remissinstanser, som förordat den geografiska konkurrensen, är

Svenska kommunförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

länsstyrelserna i Älvsborgs och i Norrbottens län samt Musikaliska akademien.

Dessa instanser synes främst ha bedömt ifrågavarande konkurrensmodell

som ett medel att driva fram en önskad utbyggnad av de regionala

produktionsresurserna och ett bättre tillvaratagande av det regionala programstoffet.

För införandet aven kanalkonkurrens uttalar sig Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och

Sveriges lantbruksförbund, vilka organisationer framhåller, att man genom

att på detta sätt dela upp programproduktionen på två programavdelningar

får en stimulerande tävlan samtidigt som garantier erhålles för en allsidigare

belysning av olika problemställningar på nyhets- och opinionsförmedlingens

område. För kanalkonkurrens uttalar sig vidare Föreningen Sveriges filmproducenter

och Svenska tidningsutgivareföreningen — vilka instanser dock

i första hand förordar att programverksamheten i anslutning till de båda

TV-kanalerna organiseras i två fristående programföretag — vidare vissa

handelskamrar samt länsstyrelserna i Malmöhus län och i Jämtlands län.

Publicistklubben finner det inte lämpligt med en total boskillnad mellan

kanalerna men anser, att en konkurrens kan etableras på vissa programområden

exempelvis i fråga om nyhetsbevakningen och samhällsinformationen.

Radiotjänstemännens förening föreslår ett särskilt arrangemang, som innebär

att den tillkommande kanalen utnyttjas för distribution av utländska

program. Tillgång finns härvidlag på ett rikhaltigt programstoff, som täcker

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Mcij.ts proposition nr 136 år 1966

alla ämnesområden. Därmed uppnås att vardera kanalen får en klar profil

samtidigt som kostnaderna för utbyggnaden av dubbelprogrammet hålles

nere. Även Tjänstemännens centralorganisation antyder möjligheten av en

sådan lösning.

Sveriges Radio, som ställer sig avvisande till de av utredningen övervägda

alternativen till konkurrensmodeller, finner att åtskilliga av de olägenheter

vilka följer med ett rundradiomonopol kan undvikas genom en ökad decentralisering.

Enligt radioföretagets mening är det möjligt att förena även

en långtgående decentralisering med en önskvärd samplanering. Påtagliga

fördelar torde utan tvivel därmed kunna vinnas. Det är sålunda av vikt, att

programunderlaget i landet i dess helhet utnyttjas ävensom att radio- och

TV-produktionen inom olika delar av landet stimuleras. Detta bör ske genom

en utvidgning av distriktsorganisationen och genom decentralisering av

program- och budgetramar åtminstone till de större distriktskontoren. Centralt

kan tänkas en uppdelning av avdelningarna vid huvudkontoret i flera

av varandra oberoende och självständiga produktionsgrupper, vilket bör ha

en stimulerande effekt och motverka ensidighet. Främst på samhällsinformationens

område och beträffande den kommenterande delen av nyhetstjänsten

samt i fråga om underhållningsprogrammen synes fördelar stå att

vinna genom en sådan uppdelning eller dubblering av nuvarande avdelningar.

Därmed torde följa en viss tävlan mellan de olika produktionsgrupperna

på samma programområde.

Vad avser utlagd produktion understryker Föreningen Sveriges

filmproducenter och Svenska filmsamfundet betydelsen av att genom utläggning

av programproduktion och utnyttjande av flera och fristående

produktionsställen skapa stimulans och variationsmöjligheter i programarbetet.

Enligt Föreningen Sveriges filmproducenter bör med hänsyn härtill

för varje år visst medelsutrymme reserveras, som kan utnyttjas för sådan

utläggning av produktion hos utomstående.

Tidningarnas telegrambyrå behandlar frågan om nyhetstjänsten

och erinrar om det långvariga samarbete, som byrån på detta område haft

med radioföretaget och som i allt väsentligt fungerat väl. Någon ändring

härvidlag synes därför inte motiverad. Ett fortsatt samarbete kan enligt byrån

också tänkas bidra till att eliminera vissa negativa biverkningar av monopolsituationen

och medverka till en viss stimulans i programarbetet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

27

III. Televisionen

Utredningen

Televisionens programverksamhet

Allmänt om programutvecklingen. Den reguljära programverksamheten i

svensk television började hösten 1956. Sändningstiden ökade under de första

åren endast långsamt. Från 1960 tillät emellertid resurserna en snabbare

expansion. Medan sändningstiden år 1957/58 uppgick till 16,5 tim/vecka

och 1960/61 till 24,0 tim/vecka, hade den 1963/64 ökat till 43,6 tim/vecka

representerande en årlig sändningstid av 2 270 timmar. Till den snabba utvecklingen

på senare tid bidrog bl. a. tillkomsten av två nya programslag,

nämligen dels skol-TV, dels de särskilda eftermiddagsrepriserna. Av den

totala sändningstiden 1963/64 om 43,6 tim/vecka utgjorde ungefär 19,4

timmar egen produktion, 15,0 timmar främmande produktion, 6,6 timmar

repriser och 2,6 timmar skol-TV. Om programverksamheten under 1964

gällde att den var koncentrerad till kvällarnas »bästa sändningstid» och att

två tredjedelar av den totala programtiden återfanns mellan kl. 18.00 och

23.00.

Den fortsatta programutvecklingen och tillkomsten av ett andra program

i televisionen. Vid planeringen av den fortsatta utvecklingen av televisionens

programverksamhet och närmast då för tioårsperioden fram till 1975 har

utredningen haft att beakta följande. I de år 1962 utfärdade tilläggsdirektiven

för utredningen har bestämt förord givits för ett andra program. Motiveringen

härför är, att man vida bättre tillgodoser publikens önskemål genom

att erbjuda samtidiga alternativ vid de tidpunkter, då de flesta kan följa

programmen dvs. främst på tidig kvällstid, än genom en motsvarande förlängning

av nuvarande program på dagtid och sen kvällstid. Utredningen

konstaterar, att den i direktiven förordade övergången till dubbelprogram i

televisionen helt ligger i linje med utvecklingen utomlands, där i de flesta

länder en snabb expansion kan iakttas och särskilt då i den formen att nya

programkanaler tillskapas.

Vad allmänt gäller den sändningstidsexpansion, som motiverar tillkomsten

av ett andra program i Sverige, framhålls att det på en rad programområden

föreligger väl motiverade önskemål om längre sändningstid. Från

vissa håll har visserligen hävdats den uppfattningen, att en riktigare väg

skulle vara att inom ramen för en i princip oförändrad sändningstid (och ett

enda program) satsa på en kvalitetshöjning och alltså låta en större medelstilldelning

betyda starkt ökade resurser per programtimme. I sammanhanget

har bl. a. hänvisats till de otillräckliga personalresurserna i ett litet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

land som Sverige för en expasion på de »begåvningskrävande» programområdena.

Häremot hävdar utredningen, att det främst är på ett låt vara för

den stora publiken väsentligt område som bristen på goda programskapare

och medverkande är påtaglig, nämligen i fråga om underhållningsprogrammen.

På de flesta andra områden innebär den förlängda programtiden i sig

en standardhöjning genom bättre bevakning, större variation och bättre

tillvaratagande av uppslag.

Utredningen har som resultat av sina överväganden inte tvekat att föreslå

en framtidsplanering, som siktar till en successiv och betydande expansion

av den totala sändningstiden i television. Hur pass betydande expansionen

bör vara är en fråga, där även ekonomiska hänsyn måste spela in. Utredningen

har — såsom närmare utvecklas i det följande — valt att för ifrågavarande

tidsperiod utarbeta tre alternativ för successiv ökning av sändningstiden.

ökningen måste mycket snart ta formen av en övergång till dubbelprogram.

Sålunda gäller f. n. att vid en programvolym av knappt 45

tim/vecka endast ca 4 tim/vecka återstår outnyttjade under tiden mellan kl.

18.00!—23.00. Även om en rad programinslag kan placeras på annan tid,

innebär en expansion före kl. 18.00 och efter kl. 23.00, att publikens stora

flertal inte kan ta del av dessa inslag. För att undvika detta föreslår utredningen

att ett andra program snarast tillkommer.

Genom tillkomsten av ett dubbelprogram förbättras publikens valfrihet

radikalt. Man får två parallella och varandra kompletterande program, som

medger tillgodoseende av skilda smakriktningar och skapar helt nya möjligheter

att på bästa sändningstid bereda plats för »smala» program bredvid

de »breda», mera publikdragande programmen i den andra kanalen. Särskilt

betydelsefullt är att förutsättningar skapas för en expansion av bildnings-

och undervisningsverksamheten.

Utredningen framhåller, att de sålunda anförda argumenten i och för

sig kan åberopas till stöd för flera än två program. Härvidlag gäller att under

den avsedda tioårsperioden tillgängliga resurser sätter en gräns vid två

program. Det kan emellertid förutses, att efter hand tryck uppkommer från

åtminstone två håll. Det gäller bildnings- och undervisningsverksamheten

och det växande utbudet av kvalitativt högtstående utländska program. Det

kan därför bli aktuellt att vid en senare tidpunkt placera förslagsvis utbildnings-TV

och utländska inslag i den tredje sändningskanal, som tekniskt

står till förfogande.

Program 2, dess start och utveckling. Tidpunkten för starten av ett andra

program bestäms i första hand av tillgången på produktionsresurser och

sändarnät. Som framgår av det följande är utredningens bedömning, att det

med hänsyn till den utbyggnad som erfordras inte torde kunna bli fråga

om start förrän under senare hälften av budgetåret 1967/68.

I fråga om den sändningstid som program 2 då bör ha anser utredningen

starka skäl tala för att redan från början erbjuda ett programalternativ

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

under de kvällstimmar, då den största publiken kan påräknas. Härmed avses

liden mellan de båda »Aktuellt»-sändningarna, dvs. tiden mellan kl. 20.00

och 22.15, som för vecka räknat ger en sändningstid av ca 15 timmar. Med

en obetydlig utökning av program 1 fram till 1967 skulle vid starten av

program 2 en total sändningstid om (45 + 15) 60 tim/vecka stå till förfogande.

Medräknas härjämte den av utredningen i ett senare avsnitt behandlade

studie-TV, ökar sändningstiden med ytterligare 5 tim/vecka till 65

tim/vecka. Härtill kommer sedan skol- och annan utbildnings-TV.

Från angivna utgångsläge bör en fortsatt expansion äga rum, vilken avser

båda kanalerna. Att upprätta mera konkreta planer för denna successiva

expansion är vanskligt, men behovet av en viss konkretion och framför allt

av ett underlag för kostnadsberäkningar har likväl ansetts motivera sådana

planer. Med hänsyn till de höga produktionskostnaderna har utredningen

därvid valt att utarbeta tre olika alternativ. Dessa utgår alla från en total

programtid av ca 65 tim/vecka, då program 2 startar. Därefter förutses en

årlig expansion av resp. 3 och 5 och 7 tim/vecka fram till 85, 100 och 115

tim/vecka under det sista året av planeringsperioden, dvs. 1974/75. I de angivna

tiderna ingår alla repriser jämte studie-TV, vilken avses finansierad

med licensmedel. Däremot ingår inte skol- eller annan utbildnings-TV, som

tänkes finansierad med skattemedel.

Utredningen har sökt bedöma dessa alternativ mot bakgrund av de krav,

som man bör ställa på programverksamheten under de närmaste tio åren.

Det har därvid befunnits, att det med 85-timmarsalternativet uppstår svårigheter

att klara de programuppgifter som bedöms väsentliga. Vad gäller

115-timmarsalternativet anses detta dels av ekonomiska, dels av programmässiga

skäl innebära en väl hård anspänning. Utredningen har därför närmast

lagt 100-timmarsalternativet till grund för planeringen.

För att ge en mera konkret bild av vilket programutbud, som kan bli

aktuellt vid en viss sändningsvolym, har utredningen i betänkandet skisserat

hur programschemat vid 100-timmarsalternativet kan te sig dels i början

och dels i slutet av ifrågavarande period. I fråga om slutläget utgår utredningen

därvid ifrån att all programtid kl. 18.00—23.00 är utnyttjad i

båda kanalerna. Härutöver erbjuder program 1 på dagtid vissa fasta inslag.

Bland dessa ingår även skol- och annan utbildnings-TV. Program 2 tänkes

under dagtid — obundet av fasta inslag — stå öppet för exempelvis internationella

överföringar, återutsändningar från olika evenemang etc. På tidig

kvällstid — mellan kl. 18.0-0—20.00 — disponeras kanalen för studie-TV.

Olika produktionskategoriers andel i en ökad programtid. Med avseende

på ursprung och produktionssätt kan enligt utredningen televisionsprogrammen

indelas i sju huvudkategorier, nämligen Sveriges Radios egenproduktion

från studio, från rörliga s. k. OB-enlieter (elektronkameror etc. transporterade

i bussar) och i form av filminspelningar, vidare främmande produktion

i form av överföringar från utlandet, hyrfilm och svensk »fri» ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 136 ur 1966

lagd produktion samt slutligen repriser avseende såväl egen soin främmande

produktion.

För den långsiktiga planeringen är det av stor betydelse, att den för såväl

slutåret 1974/75 som för mellanliggande år avsedda programtiden fördelas

på angivna produktionskategorier. Endast härigenom kan behovet av studior

och andra produktionsresurser, av personal och teknisk utrustning mätas.

Även kostnadsberäkningarna förutsätter en sådan fördelning. Sålunda

gäller allmänt exempelvis att svenska inslag genomsnittligt är sju gånger

dyrare än importerade, att genomarbetade studioproduktioner liksom egna

filminspelningar tillhör de kostsammaste programtyperna, att OB-utsändningar

i regel är den billigaste typen av egenproduktion, att överföringar rent

tekniskt är allra billigast men att de ofta kan fördyras genom särskilda ersättningar,

att hyrfilm har en enhetlig och låg prisnivå etc.

Utredningen har utarbetat en plan, där den successivt ökade sändningstiden

enligt huvudalternativet (100 tim/vecka 1974/75) fördelas på angivna

olika produktionskategorier. Vid planens upprättande har utredningen

sökt avväga programsammansättningen med hänsyn till vad som ter sig rimligt

från synpunkten av kostnadsåterverkningar och anspråk på personal-,

studio- och andra resurser ävensom till vad som för varje programtyp är

förenligt med kraven på kvalitet och publikintresse. — Vid sådana överväganden

har utredningen bl. a. kommit fram till som en rimlig målsättning,

att andelen svenska inslag icke bör sjunka under 60 å 65 procent av originalprogramtiden

(studie-TV oräknad) och att Sveriges Radios egenproduktion

lämpligen bör svara för 55— 60 procent av denna.

I det följande återges programproduktionens utveckling (timmar per

vecka) från starten av program 2 under 1967/68 och fram till 1974/75.

Även året 1966/67 har medtagits för att ange hur den kraftiga engångshöj

ningen av sändningstiden vid tillkomsten av program 2 fördelar sig

på olika produktionskategorier.

Budgetår

Egen produktion

Främmande produktion

Allm.

repri-

ser

Stu-

die-

TV

Totalt

Stu-

dio

ÖB

Film

S:a

Överf.

Film

Utlagd

prod.

S:a

1966/67..

12,0

3,0

6,0

21,0

5,5

10,0

0,5

16,0

7,0

1,0

45,0

1967/68 ..

16,5

3,5

7,5

27,5

7,5

13,5

1,5

22,5

10,0

5,0

65,0

1974/75 ..

26,0

6,0

13,0

45,0

10,0

17,0

3,0

30,0

8,0

17,0

100,0

Angivna redovisning innefattar inte den skattemedelsfinansierade skoloch

utbildnings-TV :n. Även denna skall inpassas i programschemat och då

företrädesvis på dagtid. Den ram, som vid utredningens i det följande redovisade

överväganden beräknats för angivna verksamhet, har för året

1974/75 angetts till 5 tim/vecka för skol-TV och till 35 tim/vecka för annan

utbildnings-TV, vilken senare i allt väsentligt avses producerad av

andra än Sveriges Radio.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

31

Produktionsmetoder och lokalbehov m. m.

Studioproduktion. Med utgångspunkt i förslaget om en successiv ökning

av sändningstiden i TV till 100 tim/vecka år 1974/75 och i den i det föregående

angivna fördelningen av sändningstiden på olika produlctionstyper

har utredningen bedömt behovet av studiolokaler. Den tänkta programsammansättningen

innebär, att den egna studioproduktionen, som år 1966/

67 angetts till 12 tim/vecka, år 1974/75 har stigit till 26 tim/vecka. Därvid

har inte medräknats studie- och utbildnings-TV. Om det förutsätts att

jämväl två tredjedelar av studie-TV och skol-TV produceras inom Sveriges

Radio beräknas produktionen i s. k. livestudior 1974/75 till 33 tim/vecka.

För att täcka det mot angivna studioproduktion svarande lokalbehovet

har utredningen tänkt sig följande. I Stockholm utnyttjas även fortsättningsvis

studioresurserna i anslutning till Al-kasernen vid Valhallavägen,

vidare studion i Cirkus på södra Djurgården. Härtill kommer det nya TVhuset

etapp I, vilket är under uppförande och vars färdigställande är en

förutsättning för starten av program 2. De ytterligare lokaler, som härutöver

erfordras i Stockholm under perioden, erhålles antingen genom att

TV-huset utbyggs med en etapp II eller genom att studior anordnas i S:t

Eriksmässan, vars lokaler förvärvats av Sveriges Radio med tillträde år

1970. Utredningen har stannat för det senare alternativet såsom det mindre

kostnadskrävande och förutsatt, att en etapp II av TV-huset i stället aktualiseras

vid en fortsatt expansion efter 1974/75.

En utbyggnad bör vidare ske i Göteborg och Malmö, som f. n. uppvisar

en studioproduktion av endast 1 tim/vecka vardera. Att en sådan utbyggnad

där kommer till stånd är en förutsättning för genomförandet av utredningens

planer på en geografisk konkurrens i televisionen. För Göteborgs

del utgår utredningen från att den etapp I av det nya radio- och

televisionshuset, som f. n. håller på att projekteras, omedelbart skall följas

av en etapp II. I Malmö bör utöver den redan befintliga studion ytterligare

en studio anordnas. Livestudioproduktion på andra orter än de

nämnda anses inte böra ifrågakomma med hänsyn till de höga kostnaderna

och den utnyttjandegrad som krävs.

Den sammanlagda studioproduktion, som blir möjlig med angivna utbyggnad,

beräknas vid periodens slut uppgå till 31 å 32 tim/vecka, vilket

ungefär motsvarar det framräknade behovet vid samma tidpunkt. Därav

skulle Göteborg och Malmö tillsammans svara för ungefär 7 å 8 tim/vecka.

För Stockholms del erfordras utöver studiolokaler ytterligare betydande

kontorsulrymmen i anledning av TV-verksamhetens expansion. I sammanhanget

hänvisas till möjligheten alt uppföra ett nytt kontorskomplex

på radiohusfastigheten eller som ett alternativ att överta ett nyligen uppfört

kontorskomplex i det intilliggande kvarteret Garnisonen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Annan egenproduktion. En betydelsefull roll spelar OB-produktion

e n. Med de rörliga OB-enheterna bevakas offentliga evenemang, idrottstävlingar,

riksdagsdebatter etc. Med programtidens expansion följer naturligen

krav på ökade OB-insatser. Utöver nuvarande fyra enheter bör enligt

utredningen i första hand tillkomma ytterligare två förslagsvis stationerade

i Umeå och Malmö.

Vad avser Sveriges Radios egen filmproduktion, täcker denna

de flesta programområden. Det konstateras, att såväl de rena filmprogrammen

(dokumentärfilmer, sociala reportage, barnfilmer etc.) som

filminslagen i andra programtyper (Aktuellt, skol-TV etc.) spelar en avgörande

roll för den allmänna programkvaliteten. Enligt utredningen bör

lilmproduktionen vid en utökning av sändningstiden expandera i ungefär

samma takt som livestudioproduktionen. Därvid talar såväl planerna

på en geografisk konkurrens som angelägenheten överhuvud att prograinmässigt

täcka landet för en betydande decentralisering av filmverksamlieten.

Med hänsyn bl. a. härtill föreslår utredningen, att filmcentraler —

som f. n. finns i Göteborg, Malmö och Luleå — anordnas även i Falun,

Sundsvall, Umeå, Växjö och Örebro. Vidare bör en filmstudio jämte en s. k.

centralmixer anordnas i Umeå.

Distributionsnätet

Genom den överenskommelse som träffades vid den internationella våglängdskonferensen

i Stockholm 1961 har Sverige inom VHF-banden erhållit

utrymme för 65 stationer med vardera en sändningskanal. För att

täcka hela landet med ett TV-program (program 1) behöver av dessa endast

53 utnyttjas. Härtill kommer ett antal slavstationer, dvs. stationer som

efter förstärkning och omvandling till annan frekvens utsänder från starkare

TV-station trådlöst mottagen sändning. Utbyggnaden av VHF-nätet

håller f. n. på att slutföras.

Inom UHF-banden har Sverige erhållit utrymme för 123 stationer, därav

111 med tre kanaler och 12 med två kanaler. Härigenom kan hela landet

täckas med ytterligare två program. Den tredje UHF-kanalen kan däremot

inte utnyttjas för ett riksprogram, bl. a. av det skälet att de tolv

stationer som bara får två kanaler återfinns i relativt folkrika områden i

södra och mellersta Sverige.

Av kanalerna inom UHF-banden bör de två, som täcker hela landet, reserveras

för Sveriges Radios behov. En av dessa avses disponerad för

program 2 i TV, och med sikte härpå har telestyrelsen på utredningens

begäran uppgjort en preliminär plan för utbyggnad av ett hela landet täckande

UHF-nät. Då räckvidden för radiovågor inom UHF-området är avsevärt

kortare än inom VHF krävs betydligt flera stationer. Utbyggnadsplanen

innefattar därför samtliga 123 större stationer, som upptagits i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

stockholmsplanen. Härtill kommer slavstationer, vars antal preliminärt

uppskattas till 150. Uppläggningen är, att 53 av de större UHF-stationerna

skall förläggas till samma plats som nuvarande större VHF-stationer, medan

återstoden måste nybyggas. Beträffande angivna 53 UHF-stationer

gäller att de skall dela stationsbyggnad, mast, kraftförsörjning in. m. med

tidigare YHF-anläggningar. Genom att utbyggnaden i första hand inriktas

på dessa gemensamma stationsplatser och därvid startar i de mera tättbefolkade

områdena samt genom att befintliga programförbindelser kan utnyttjas

blir det möjligt att snabbt öka täckningsområdet.

Om program 2 sätts i gång under senvintern eller våren 1968, kommer

det med en sådan utbyggnadsordning alt kunna mottas av inemot två

tredjedelar av befolkningen. Det kommer då att ses i så gott som hela

Mellansverige -—- utom i norra Dalarna och Värmland — vidare i Västergötland,

på stora delar av västkusten, i sydligaste Sverige samt i vissa områden

längs norrlandskusten. Utbyggnaden sker sedan snabbt, och vid slutet

av 1970/71 skulle minst 92 % av befolkningen kunna följa P2. De följande

åren fram till 1978 är det närmast fråga om anordnande av ytterligare

slavstationer. — Samtliga de till UHF-nätet hörande utrustningarna bör

ges sådan standard, att de kan utsända färgprogram.

Investeringskostnaden för utbyggnad av ett UHF-nät enligt angivna förslag

har av telestyrelsen i nuvarande kostnadsläge beräknats till sammanlagt

ca 360 milj. kr., varav ca 60 milj. kr. avser utbyggnad av radiolänknätet.

Sedan UHF-nätet i sin helhet blivit färdigt, kan den årliga driftkostnaden

uppskattas till ca 30 milj. kr.

För mottagning av program på UHF-banden krävs särskild utrustning.

De nyare apparaterna — ungefär en femtedel av beståndet — har som

regel sådan utrustning. Äldre apparater kan kompletteras med en särskild

tillsats för en kostnad ej överstigande 200 kr.

Färgtelevision

Reguljära färgsändningar i TV har pågått i USA sedan år 1954. I Storbritannien

och Västtyskland kommer färg-TV sannolikt alt introduceras

under de allra närmaste åren. I fråga om övriga västeuropeiska länder kan

ännu inte något närmare sägas om tidpunkten för en introduktion.

Enligt utredningen kan det vara lämpligt att avvakta inte bara engelska

men även tyska introduktionserfarenheter före starten av färg-TV i Sverige.

Denna skulle då bli aktuell tidigast budgetåret 1968/69. Bortsett härifrån

är det angeläget, att statsmakterna fattar beslut i frågan med flera års varsel.

Detta behövs för att Sveriges Radio och televerket skall kunna vidta

erforderliga förberedelser. Det motiveras även av hänsyn till radioindustrin

och radiohandeln ävensom till allmänheten. För den del av allmänheten

som behöver skaffa nya UHF-mottagare i samband med tillkomsten av pro
3

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 136

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

gram 2 är det sålunda —- från synpunkten att undvika felinvesteringar —

av intresse att veta om färgsändningar är nära förestående och om den nya

apparaten därför bör kunna motta även sådana.

Enligt utredningen bör färg-TV lämpligen starta med en sändningstid av

8 å 10 tim/vecka. En sådan volym bör utan större svårighet kunna uppnås

med hjälp av hyrfilm, OB-sändningar och program från utlandet. Den kostnadskrävande

egenproduktionen i form av studio- och filmproduktion kan

i inledningsskedet begränsas till 1 å 2 tim/vecka för att sedan successivt

öka. — Då det tekniskt är lika lätt att sända färg-TV över Pl-nätet som

över det kommande P2-nätet och då principen om geografisk konkurrens

kräver likvärdighet även i detta hänseende, bör färgsändningar förekomma

i båda kanalerna.

Kostnadsberäkningen, som måste bli ungefärlig, har merkostnadskaraktär.

Det anses naturligt med hänsyn till att det är fråga om att låta viss

produktion, som tidigare utförts i svart-vitt, i stället göras i färg. Det ökade

medelsbehovet betingas av att en viss komplettering av det nuvarande sändarnätet

måste ske, att driftkostnaderna för detta ökar något ävensom att

Sveriges Radio måste anskaffa viss studio- och film- ävensom annan teknisk

utrustning, särskilda OB-enheter etc. De merkostnader, som sålunda

uppkommer och som fördelar sig över en femårsperiod, beräknas preliminärt

uppgå till sammanlagt 60 milj. kr. I genomsnitt innebär detta en merkostnad

av 12 milj. kr. per år under perioden.

Den dominerande utgiftsposten vid introduktion av färg-TV avser emellertid

allmänhetens inköp av TV-mottagare. Enligt utredningen är det härvidlag

svårt att göra några säkrare prognoser. För att ge en grov uppfattning

om ifrågavarande utgifters storleksordning har dock två alternativa

beräkningar redovisats, som är baserade på skilda bedömningar av takten

i apparatanskaffningen. Antagandena innebär, att under färgprogrammens

första sju år — 1968/69—1974/75 — totalt 20 resp. 50 % av beräknade

2,5 milj. TV-hushåll skall ha skaffat sig färgmottagare. Om genomsnittspriset

för en mottagare förutsätts vara mellan 2 000 och 3 000 kr., blir den

totala kostnaden i förra fallet 1 000 till 1 500 milj. kr., i senare fallet 2 500

till 3 750 milj. kr. Om angivna belopp — med hänsyn till att slrököp sker

redan året före introduktionen — slås ut på åtta år, blir årskostnaden mellan

125 och 470 milj. kr.

Kostnadsberäkningar

Av den lämnade redovisningen framgår hur den successivt ökade sändningstiden

enligt utredningen bör fördelas på olika produktionskategorier.

Däremot har — under hänvisning till radioföretagets programansvar

— några motsvarande preciserade planer inte framlagts, som anger hur

inom ramen för ifrågavarande produktionskategorier sändningstiden tänkes

fördela sig på olika programtyper (teater, olika sorters musik- och un
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

derhållningsprogram etc.)- Då emellertid kostnaderna för olika programtyper

även med tillämpning av samma produktionsteknik kan variera avsevärt,

har utredningen som underlag för sina kostnadsbedömningar nödgats

göra vissa antaganden om utvecklingen. Därvid förutsätts för de flesta programtyper

en ökning, som är proportionell i förhållande till den totala sändningstidens

ökning. I vissa fall bedöms emellertid utvecklingen bli snabbare,

såsom för den i det följande behandlade studie-TV, för barn- och ungdomsprogram

samt för vissa programtyper på samhällsområdet. I vissa andra

fall är en långsammare utveckling sannolik. Det gäller exempelvis nyhetssändningar

och rena underhållningsprogram, för vilken senare kategori

kvalitetskrav och bristande tillgång på artister och textförfattare etc. utgör

återhållande faktorer.

Med ifrågavarande programmässiga utgångspunkter har utredningen

uppgjort kostnadsprognoser för tioårsperioden 1965/66—1974/75. Beräkningarna

har i första hand avsett det förordade 100-timmarsalternativet.

Utifrån detta har därefter de lägre och högre alternativen (85 resp. 115

timmar 1974/75) bedömts. Vid upprättandet av prognoserna — som i detta

sammanhang gjorts under förutsättning av oförändrad löne- och prisnivå —

har vad först angår Sveriges Radio kostnaderna uppdelats på sju »block».

Dessa avser resp. personalkostnader, programkostnader, tekniska driftkostnader,

andel av för ljudradion och televisionen gemensamma kostnader,

reserv för oförutsett, inventarier och inredningar samt slutligen en sammanvägd

post för två i motsatta riktningar verkande faktorer nämligen

kvalitetshöjning och rationalisering.

För vart och ett av de fyra första blocken — som avser Sveriges Radios

egentliga driftkostnader — har en uppräkning gjorts, som motsvarar den

av utredningen förordade ökningen av sändningstiden uppdelad på olika

typer av produktionsmetoder och programområden. I fråga om blocket för

inventarier och inredningar gäller att det jämväl innefattar utgifter för att

tillgodose det redovisade studio- och lokalbehovet. Därvid har — i enlighet

med utredningens uppfattning att radioföretaget i fortsättningen självt

skall svara för byggnadsverksamheten på detta område — även sådana

byggnads- och inredningskostnader medtagits, som tidigare belastat byggnadsstyrelsen.

De ifrågavarande lokalprojekten och inventarieanskaffningarna

har fördelats på de olika åren med hänsyn dels till vad som krävs för

att uppnå eftersträvad ökning av programproduktionen, dels till önskvärdheten

av en någorlunda jämn fördelning i tiden av de ekonomiska insatserna.

Beträffande slutligen utrymmet för kvalitetshöjning resp. besparingar

har utredningen räknat med ett påslag för olika kvalitetshöjande åtgärder

om normalt 3 % per år. Summan av olika besparings- och rationaliseringsåtgärdcr

antas successivt medföra en minskning av radioföretagets

genomsnittliga kostnader, vilken uppgår till 10 % vid periodens slut.

Televerkets kostnader för utbyggnad och drift av sändarnät och programförbindelser

påverkas inte nämnvärt av vilket alternativ som väljs. — Vid

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

beräkningarna har hänsyn även tagits till de i det föregående angivna kostnaderna,

som följer med ett införande av färg-TV.

De sålunda utförda prognoserna visar, att kostnaderna för televisionsrörelsen

i fast penningvärde vid 100-timmarsalternativet — dvs. huvudaltertivet

— ökar från 166 milj. kr 1965/66 (enligt statsverksprop.) till 356 milj.

kr. 1974/75. Vad avser 85-timmarsalternativet stannar kostnaderna vid 321

milj. kr. 1974/75 och i fråga om 115-timmarsalternativet växer de till 396

milj. kr. vid samma tidpunkt. I de båda sistnämnda fallen har Sveriges

Radios driftkostnader räknats ned resp. upp i proportion till den kortare

eller längre sändningstiden. För det lägre alternativet har dessutom vissa

lokalprojekt kunnat slopas, medan för det högre alternativet en tidigareläggning

av etapp II av TV-huset i Stockholm bedömts nödvändig med sikte

på färdigställning i början av 1970-talet.

Remissyttranden

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt utredningens förslag om en ö kning

av televisionens sändningstider i anslutning till

igångsättning av ett andra TV-program. I sammanhanget

hänvisas till de möjligheter, som därmed skapas att åstadkomma ett bredare

och mera varierat programutbud, som väsentligt förbättrar publikens

valbetingelser och medger ett ökat tillgodoseende även av mindre publikgruppers

programintressen. De programönskemål, som instanserna vill se

tillgodosedda inom ramen för de sålunda utsträckta sändningstiderna, har

närmare redovisats i föregående avsnitt.

Det stora flertalet remissinstanser har också tillstyrkt eller lämnat utan

erinran utredningens förslag, att programutvecklingen skall ske i den takt

som följer av det i betänkandet redovisade 100-timmarsalternativet innebärande

att den sammanlagda sändningstiden i TV ökas från f. n. ca 40—45

tim/vecka till ca 100 tim/vecka budgetåret 1974/75. Beträffande igångsättningen

av det andra TV-programmet har man i flertalet fall antingen tillstyrkt

den av utredningen förutsatta tidpunkten — dvs. våren 1968 — eller

förklarat, att starten bör ske så snart som möjligt.

Ett par remissinstanser förordar en snabbare expansionstakt än den som

angivna 100-timmarsalternativ representerar. Det gäller Sveriges Radio —

vars synpunkter närmare redovisas i det följande — och Publicistklubben,

vilka anser det önskvärt med en programutveckling, som till mitten av

1970-talet ger en sändningstid av 115 tim/vecka. Landsorganisationen, som

tillhör dem vilka finner 100-timmarsalternativet utgöra en rimlig awägning,

framhåller att för det fall en snabbare utbyggnad visar sig möjlig det

bör övervägas att ta i anspråk en tredje programkanal före en ytterligare

ökning i de två tidigare kanalerna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

I några fall har remissinstanserna till sina tillstyrkanden av den föreslagna

sändningstidsökningen fogat reservationen, att denna inte får ske på

bekostnad av programkvaliteten. Det är närmast Arbetarnas bildningsförbund,

Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och

Tjänstemännens centralorganisation. Sistnämnda instans fäster så stort

avseende vid kvalitetsaspekten, att den i ett val mellan högre kvalitet och

expansion av sändningstiden klart låter kraven på kvalitet gå före. En avvikande

uppfattning ger härvidlag Publicistklubben uttryck åt. Klubben anser

det meningslöst att kategoriskt hävda, att kvalitet skall gå före kvantitet.

Kvalitetsbegreppet måste med nödvändighet uppfattas och definieras

olika av skilda grupper inom TV-publiken. Vad en del kritiker karakteriserar

som kvalitetsförsämring, kan exempelvis vara ett tillskott av en ny typ

av program, som från olika synpunkter har sitt berättigande.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund

och Svenska tidningsutgivareföreningen riktar kritik mot att

utredningen inte satt in utbyggnadsfrågan i ett större samhällsekonomiskt

sammanhang och bedömt i vad mån det från denna synpunkt finns förutsättningar

att klara den tänkta expansionstakten.

Ett par remissinstanser understryker angelägenheten av att expansionstakten

anpassas med hänsyn till möjligheterna att på ett tillfredsställande

sätt lösa de personalrekryterings- och personalutbildningsproblem, som den

föreslagna utbyggnaden av programverksamheten för med sig. Svenska tidningsutgivaref

öreningen framhåller sålunda, att denna kommer att leda

till en stegrad efterfrågan på flertalet personalkategorier inom massmediasektorn,

som vida överstiger tillgängliga resurser. En anpassning av expansionstakten

måste under sådana förhållanden ske, som beaktar tillgången

på ifrågavarande arbetskraft och som tar hänsyn till andra massmediers

rimliga personalbehov. Teatrarnas riksförbund påtalar de påfrestningar,

som den tänkta utbyggnaden måste leda till för den arbetsmarknad, vilken

i åtskilliga hänseenden är gemensam för Sveriges Radio och teatrarna. Enligt

förbundet är det med hänsyn till dessa återverkningar angeläget, att

en tämligen lång förberedelsetid står till förfogande för genomförandet av

den erforderliga personalrekryteringen och personalutbildningen.

önskvärdheten av att starttidpunkten för det andra TV-programmet avpassas

till utbyggnaden av sändarnätet betonas av ett par remissinstanser.

Enligt Svenska tidningsutgivaref öreningen bör således starten ske törst

vid en tidpunkt, då distributionsnätet utbyggts i sådan omfattning, att huvuddelen

av befolkningen kan följa det nya programmet. Länsstyrelsen i

Norrbottens län ifrågasätter, om inte igångsättningen bör senareläggas ett

år för att få en så stor täckning som möjligt och därmed undvika ett berättigat

missnöje från befolkningen i glesbygderna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Svenska teleuidustriföreningen önskar, att program 2 skall starta tidigare

än vad utredningen föreslagit. Detta skulle bidra till en jämnare utveckling

inom industrin, vars kapacitetsutnyttjande f. n. inte är helt tillfredsställande.

Angeläget är att en upprepning undviks av förhållandena i samband

med expansionen i slutet av 1950-talet, då industrin först hade stora svårigheter

att öka sin kapacitet i tillräcklig utsträckning och därefter under den

följande kraftiga nedgången i efterfrågan motsvarande svårigheter att anpassa

sysselsättningen till de minskade försäljningsmöjligheterna.

Sveriges Radio framhåller, att programverksamheten under de närmaste

tio åren måste ges en så stor omfattning som möjligt för att i vidaste mån

kunna tillgodose publikens programönskemål. Från denna synpunkt bedöms

det av utredningen förordade 100-timmarsalternativet såsom otillräckligt.

Sveriges Radio förordar i stället en successiv utbyggnad till ca

115 tim/vecka — vilket motsvarar den programvolym utredningen angett

i sitt högsta alternativ — samt skisserar den tänkta produktionsutvecklingen

och programsammansättningen vid en sådan riktpunkt för sändningstidsutvecklingen.

För det fall statsmakterna likväl anser sig böra stanna

för ett lägre alternativ, har radioföretaget utarbetat ett eget 100-timmarsförslag.

Detta skiljer sig från utredningens motsvarande förslag främst

därigenom att det under senare delen av utbyggnadsperioden har ett färre

antal repriser och en mindre andel studie-TV. Detta senare motiveras

främst av det i övrigt förutsatta ganska betydande inslaget av seriösa och

fakticitetsbetonade program. Med hänsyn till de uppgifter, som telestyrelsen

lämnat om utbyggnadstakten i fråga om sändarnätet, utgår Sveriges

Radio från att starten av det andra TV-programmet kan ske under hösten

1968.

I anslutning till utredningens överväganden av olika produktionskategoriers

andel i en ökad programtid ifrågasätter

Svenska tidningsutgivareföreningen behovet av att bygga ut Sveriges Radios

resurser i den takt som utredningen förutsatt. Man synes exempelvis

alltför litet ha beaktat de programmöjligheter, som den utländska marknaden

erbjuder. Här pågår en utveckling, som innebär att betingelserna för

internationella överföringar successivt förbättras och förbilligas samtidigt

som utbudet av programmaterial ständigt ökar. Även Föreningen Sveriges

filmproducenter anser, att utredningen utgått från en alltför stor andel

egenproduktion. De produktionsmöjligheter, som finns utanför företaget,

har inte ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Det får anses vara ett allmänt

intresse, att radioföretagets egna resurser inte byggs ut i alltför snabb

takt så länge dessa möjligheter inte mera effektivt utnyttjas, överhuvud

anser föreningen det önskvärt, att den fria produktionssektorn tillförsäkras

en viss andel av radioföretagets programutbud, förslagsvis i en utsträckning

som motsvarar en femtedel av företagets totala produktionskostnader.

Sveriges Radio anför, att det med hänsyn till önskvärdheten av ett ratio
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

nellt utnyttjande och uppbyggande av företagets produktionsresurser är

nödvändigt att bedöma relationerna mellan olika produktions- och programkategorier

på grundval av relativt långsiktiga planer och med beaktande

av målsättningarna för programverksamheten och tendenserna mom

TV-produktionen i allmänhet. Vad beträffar de av utredningen tänkta relationerna

mellan egen och främmande produktion har Sveriges Radio inte

något att erinra. Inom ramen för den av radioföretaget förordade målsättningen

för programutvecklingen förutsätts således i dess eget 100-timmarsalternativ

procentuellt sett inga förskjutningar mellan produktionskategorierna

jämfört med utredningens motsvarande sändningsalternativ. Egenproduktionen

beräknas i båda fallen vid planeringsperiodens slut, dvs. budgetåret

1974/75, utgöra ca 60 % av den samlade originalproduktionen.

Vad avser Sveriges Radios behov av lokaler för program

produktion anför byggnadsstyrelsen, att etapp I av TV-huset

— vars färdigställande är en förutsättning för igångsättningen av program

2 i TV — håller på att uppföras och att byggnadsarbetena beräknas kunna

avslutas under första halvåret 1967. Vidare pågår projektering av en första

etapp av ett nytt radio- och TV-hus i Göteborg, och uppförandet därav

torde kunna påbörjas under budgetåret 1967/68. Beträffande Sveriges

Radios lokalexpansion på sikt i de centralare delarna av stockholmsområdet

framhålls att betingelserna för en sådan torde vara begränsade bortsett

från de utbyggnadsmöjligheter, som radiohusfastigheten i kvarteret Förrådsbacken

erbjuder. Vidare gäller att vissa delar av det av radioföretaget

disponerade lokalbeståndet i innerstaden är grundade på tidsbegränsade

nyttjanderätter. Med hänsyn härtill och till att rundradioverksamheten är

expansiv och utrymmeskrävande ifrågasätter styrelsen, om inte en utredning

bör verkställas angående möjligheterna att från innerstaden utflytta

delar av verksamheten förslagsvis till Järvafältet.

Statskontoret och riksrevisionsverket har på grundval av närmare redovisade

beräkningar funnit, att ett uppförande av en andra etapp av radiooch

TV-huset i Göteborg inte torde bli erforderligt under tiden fram till

1974/75.

Sveriges Radio anför i vissa hänseenden kritik mot utredningens beräkningar

av lokalbehoven. Kritiken gäller dels bedömningsgrunderna i fråga

om studiokapaciteten, dels de antaganden som i vissa fall gjorts angående

tidpunkterna för idrifttagningen av vissa förvärvade resp. under uppbyggnad

varande studiolokaler. Vid härav betingade korrigeringar i utredningens

utbyggnadsplan för 100-timmarsalternativet — vilken plan förutsätter

ett studiobehov 1974/75 om 33 tim/vecka — uppkommer sistnämnda år

ett underskott om 3 tim/vecka och redan år 1970/71 ett underskott om 2

tim/vecka. Härav följer att detta år, utöver de av utredningen planerade

studiolokalerna, ytterligare en studio bör tillkomma. Vid ett genomförande

av det av Sveriges Radio förordade 115-timmarsalternativet krävs därut
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

över eu studio fr. o. m. 1971/72. Den förstnämnda studion torde av radioföretaget

kunna anskaffas och iordningställas med anlitande av egna inredningsmedel,

medan den sistnämnda lämpligen kommer till stånd genom

en tidigareläggning av uppförandet av en av studiorna i TV-husets etapp II.

Liksom utredningen framhåller Sveriges Radio behovet av kontorslokaler

i Stockholm med hänsyn till televisionsverksamhetens expansion.

I fråga om behovet av produktionsresurser i övrigt förklarar

sig Sveriges Radio inte ha något att erinra mot utredningens förslag

i fråga om anskaffning av OB-enheter. För filmproduktionen anser företaget

till skillnad från utredningen, att filmcentraler bör inrättas även i Karlstad

och i östra distriktet.

Utbyggnaden av distributionsnätet för det andra T Vprogrammet

har närmare övervägts av telestyrelsen, som anser det i

princip möjligt att genomföra den av utredningen framlagda utbyggnadsplanen

i vad avser kostnader, total utbyggnadstid och utbyggnadsordning

för de enskilda större stationerna. Beträffande inledningsskedet går det

emellertid enligt styrelsen inte att såsom utredningen tänkt sig uppnå en

täckning, som innebär att redan i början av år 1968 inemot två tredjedelar

av befolkningen skall kunna motta program 2.1 stället räknar styrelsen med

att — under förutsättning av ett utbyggnadsbeslut under våren 1966 — det

skall vara möjligt att till hösten 1968, dvs. efter två och ett halvt år, uppnå

en täckning som ger närmare hälften av befolkningen mottagningsmöjligheter.

Till våren 1969 bedöms under samma förutsättning mottagningsmöjligheter

kunna ordnas för närmare två tredjedelar av befolkningen.

Remissinstanserna har allmänt uttalat sig för att starten av färgtelevisionen

sker så snart som möjligt. Telestyrelsen framhåller, att frågan

om vilket eller vilka system för färgsändning som skall användas i Europa

skall behandlas vid det möte, som den inom Internationella rådgivande

radiokommittén (CCIR) tillsatta studiegruppen för televisionsfrågor skall

hålla i juni 1966 i Oslo. Det kan förutsättas, att färgsändningar härefter

påbörjas i flera länder under år 1967. Enligt styrelsen kan det för Sveriges

del förtjäna övervägas, om inte färgsändningar bör starta samtidigt

med igångsättningen av program 2. Bortsett härifrån är det av skäl som

utredningen närmare redovisat angeläget, att allmänheten och radioindustrin

i god tid får klara besked om starttidpunkten. Av telestyrelsen krävs

det vid introduktion av färgtelevision, att det nuvarande distributionsnätet

för program 1 modifieras, vilket beräknas ta en tid av ca två år och dra en

kostnad av ca 14 milj. kr. — Svenska teleindustriföreningen, som också

räknar med införande av färgtelevision i flera länder under år 1967, föreslår

att färgsändningar inleds i Sverige under våren 1968. Till denna tidpunkt

kommer industrin, som behöver en förberedelsetid av ca arton månader,

att kunna förse marknaden med färg-TV-mottagare.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1666

Även Sveriges Radio understryker angelägenheten av besked från statsmakterna

om tiden för introduktion av färg-TV. Radioföretaget behöver

minst ett år för utbildning av personal, apparatanskaffning etc. Dessutom

anses det nödvändigt med provsändningar under ett halvt till ett år, innan

en reguljär programverksamhet kan komma till stånd. Radioutredningens

kostnadsberäkningar för färg-TV föranleder inga erinringar, dock att Sveriges

Radio i likhet med utredningen vill understryka osäkerhetsmomentet

i beräkningarna. Den föreslagna sändningstiden i ett inledningsskede om

8—10 timmar per vecka anses rimlig.

Kostnadsberäkningarna avseende utbyggnaden av

televisionsverksamheten har av vissa remissinstanser i allmänt

hållna uttalanden karakteriserats såsom alltför osäkra och otillräckligt

underbyggda. Det gäller närmast statskontoret, riksrevisionsverket, Svenska

arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och

industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Stockholms handelskammare samt Folkpartiets

ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund och Sveriges konservativa studentförbund.

Statskontoret och riksrevisionsverket framhåller, att utredningens

kostnadsberäkningar bör fullständigas om de ekonomiska konsekvenserna

av den föreslagna utvecklingen på ett godtagbart sätt skall kunna

överblickas.

Sveriges Radio anför kritik mot kostnadsberäkningarna i olika hänseenden.

Sålunda framhålls att utredningen utgått från en längre sändningstid

i utgångsläget än den verkliga, vilket vid ett bibehållande av utredningens

målsättningar medför att sändningstiden under de närmaste åren måste öka

i snabbare takt än vad som förutsätts i betänkandet. Vidare har utredningen

gjort antaganden om en större produktionskapacitet hos befintliga resurser

än vad dessa verkligen har, vilket föranlett för låga siffror för personalbehov

och programkostnader per timme under hela prognosperioden. Även i

andra hänseenden har utredningen arbetat med förutsättningar, som framstår

såsom orealistiska. Det gäller exempelvis kostnaderna för studie-TV

och för s. k. fri produktion, vilka i senare fallet grovt underskattats. Radioföretaget

fäster också uppmärksamheten på vissa omständigheter, som verkar

fördyrande i högre grad än utredningen räknat med, bl. a. den förutsatta

decentraliseringen av programproduktionen, de tänkta åtgärderna med sikte

på en kvalitetshöjande stimulans i programarbetet överhuvud och på en

intensifiering av speciella program etc.

Sin egen bedömning av kostnadsutvecklingen har Sveriges Radio redovisat

i prognoser, vilka ansluter sig till olika tänkbara sändningstidsalternativ.

En prognos innefattar en förnyad beräkning av det av utredningen förordade

100-timmarsalternativet. En annan prognos avser Sveriges Radios eget

100-timmarsförslag, vilket skiljer sig från det föregående bl. a. med hän
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

syn till programsammansättningen. En tredje prognos slutligen avser det av

radioföretaget självt förordade 115-timmarsför slaget.

För samtliga alternativ gäller — med hänsyn till nyssnämnda av utredningen

icke beaktade faktorer — att dels en kvalitetshöjning inbyggts i

grundmaterialet för kostnadsberäkningarna, dels det generella årliga kvalitetspåslaget

upptagits med 3,5 % mot av utredningen föreslagna 3 %. Beträffande

de kostnadssänkningar, som kan åstadkommas genom rationaliserings-

och besparingsåtgärder, gäller att Sveriges Radio hyser sådan tilltro

till möjligheterna av en fortsatt teknisk och administrativ rationalisering

och till effekten av ett nytt budgeterings- och redovisningssystem, att av utredningen

angivna ca 10 % såsom målsättning för den samlade effekten av

rationaliseringsarbetet under en tioårsperiod skall kunna infrias.

För bestämning av programproduktionskostnaderna har framräknats ett

»ä-pris» för en årlig veckotimme (dvs. summa 52 timmar) av varje produktionstyp

inom den egna och främmande produktionen. De kostnadsslag,

som ingår i dessa s. k. basbelopp, är personal, teknisk drift, direkta och indirekta

programkostnader samt andel i distriktens administrationskostnader.

Basbeloppen har sedan multiplicerats med de för varje produkttyp förutsatta

timantalen i de olika utbyggnadsalternativen. Till de sålunda erhållna

beloppen har lagts dels vissa procentuella påslag för televisionens andel

i kostnaderna för företagets gemensamma organisation resp. för allmän

kvalitetshöjning enligt det föregående, dels vissa belopp för reserv och för

förberedelser av program 2. — Till dessa programproduktionskostnader

kommer tillägg för inventarier, byggnader och inredningar, därvid Sveriges

Radio i huvudsak följt de av utredningen gjorda beräkningarna, dock i vissa

fall med en annan periodisering och i övrigt med de undantag, som följer

av radioföretagets i det föregående redovisade bedömningar av behovet av

studiolokaler. Vidare har gjorts tillägg för extra kostnader, som är förenade

med färg-TV-sändningar och som motsvarar de i betänkandet upptagna beloppen.

Slutligen har tillkommit kostnaderna för investeringar i och drift

av distributionsnätet, därvid inte heller någon avvikelse gjorts i förhållande

till utredningen.

Resultatet av Sveriges Radios kostnadsprognoser kan anges sålunda. För

utredningens 100-timmarsalternativ ökar kostnaderna i fast penningvärde

mellan 1965/66 och 1974/75 från 177 till 425 milj. kr. (enligt utredningen

från 166 till 356 milj. kr.). För Sveriges Radios eget 100-timmarsalternativ

ökar kostnaderna under samma tid från 170 till 436 milj. kr. och för dess

115-timmarsalternativ från 170 till 473 milj. kr.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

43

IV. Ljudradion

Utredningen

Ljudradions riksprogram

Allmänt om programtider in. m. Programtiden i ljudradions riksprogram

uppgick under 1963/64 till 15 600 timmar, varav 5 200 timmar hänförde

sig till program 1 (kl. 06.00—22.05), 1 800 timmar till program 2

(kl. 18.05—omkr. 23.30) samt 8 600 timmar till melodiradion etc. (dygnet

runt). Härtill kom skolradion med 300 timmar i Pl-kanalen och regionalradion

med 1 500 timmar i P2-kanalen varigenom den totala programtiden

utgjorde 17 400 timmar.

På dagtid då program 1 ensamt svarade för programverksamheten inrymde

detta de flesta olika programtyper. På kvällstid gällde däremot en

systematisk arbetsfördelning mellan program 1 och 2, varvid program 1

förntom nyhetssändningar innefattade en rad »lätta» programtyper, medan

program 2 hade en utpräglat seriös inriktning. Den år 1961 inledda

natt- och melodiradion hade ännu under budgetåret 1963/64 en provisorisk

karaktär och kunde på grund av distributionsnätets otillräcklighet

inte disponera en särskild kanal. Den alternerade på dag- och nattid mellan

näten för program 1 och program 2 och utnyttjade på kvällstid ett antal

reservsändare tillhörande FM-nätet. Statsmakterna beslöt emellertid

våren 1964 — efter förslag av radioutredningen — en utbyggnad av ett

tredje sändarnät på FM-banden, till vilket natt- och melodiradion skulle

överflyttas och bilda ett program 3. Genom den avlastning av Pl- och P2- näten som härigenom åstadkoms förutsattes från utredningens sida eu

koncentration av skolradioprogrammen kunna ske till program 2 och i övrigt

vissa utökningar genomföras i den allmänna programverksamheten i

såväl program 1 som program 2.

Ljudradions särskilda förutsättningar. Utredningens planering av Sveriges

Radios samlade programverksamhet i framtiden har utgått från televisionen.

Utredningen har ansett detta naturligt med hänsyn till att publikens

intresse i första hand vänder sig till angivna medium. Detta får icke

utesluta hänsyn till de programmässiga möjligheter, som ljudradion även

i framtiden kommer att erbjuda.

Till förmån för ett bibehållande av ljudradion även i framtiden vid relativt

stor omfattning talar dess relativt låga produktionskostnader. Sålunda

är de genomsnittliga kostnaderna för egenproduktion av TVprogram

i runt tal tio gånger högre än för motsvarande radioprogram.

Härigenom blir det möjligt att inom ramen för en betydligt lägre totalkost
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Mnj.ts proposition nr 136 år 1966

nåd ha en flerfaldigt längre sändningstid i ljudradion än i televisionen.

Detta ger radion möjlighet att tillfredsställa programmässiga önskemål,

som televisionen aldrig kan uppfylla.

För vissa programområden gäller vidare att TV-bilden i sig inte i särskild

mån bidrar till att öka behållningen av ett program. Det är i större

eller mindre grad fallet inom ljudradions tre viktigaste arbetsfält, nämligen

musiken, nyhets- och aktualitetsverksamheten samt de renodlade talprogrammen.

Radion har också ett programmässigt företräde genom sin

snabbhet och rörlighet, vilket särskilt framträder beträffande nyhetsförmedlingen.

Slutligen förutses att radion inom några år kommer att disponera

en teknisk nyhet, till vilken televisionen saknar motsvarighet, nämligen

stereofoniska sändningar. Dessa får sin egentliga betydelse för musiken.

Vad beträffar den framtida arbetsfördelningen mellan de båda medierna

får televisionen i och med dubbelprogrammets tillkomst betydligt större

möjligheter att tillgodose de flesta av de önskemål, som något så när stora

lyssnargrupper omfattar. Parallellt härmed sker en fortlöpande minskning

av den ljudradiopublik, som av ekonomiska skäl inte anskaffat TV-apparat

och därför inte kan följa TV-programmen. Sammantaget innebär

detta, att radions ansvar för att upprätthålla en allmän programservice av

mera traditionell art minskar. I stället aktualiseras en förskjutning av

programbalansen i riktning mot mera special- och minoritetsbetonade

program.

Programverksamhetens fortsatta utveckling. Med utgångspunkt i denna

bedömning av ljudradions särskilda förutsättningar och med beaktande

även av förhållandet att en mycket stor del av publiken på kvällstid är

inriktad på TV har utredningen anfört bl. a. följande synpunkter på den

fortsatta programutvecklingen.

Med hänsyn till publikintressets tidsmässiga fördelning bör överhuvud

gälla att mera av den kvalificerade produktionen placeras på morgonoch

dagtid. På kvällstid bör kanalerna i betydande utsträckning användas

för olika minoritetsbetonade program. I den allmänna programverksamheten

är det naturligt att ge ökat utrymme åt musiken, vars expansion

underlättas av den billiga grammofontekniken. Bättre nyhetstjänst är

motiverad med tätare bulletiner, i lämplig utsträckning kombinerade med

kommentarer och direktreferat. Även talprogrammen bör bli flera. Det

är enligt utredningen oundvikligt att en viss ökad koncentration till angivna

programtyper måste åtföljas av någon minskning av andra kategorier.

Detta synes då i synnerhet gälla sådana program som särskilt väl

lämpar sig för televisionen, såsom teater och underhållning, vissa slags reportage

etc.

Den av utredningen förutsatta expansionen av sändningstiden i ljudradions

riksprogram bedöms mot mitten av 1970-talet leda till en sändnings
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

tid per år av 18 400 timmar, vilket innebär en ökning med 2 800 timmar

eller drygt 16 % i förhållande till 1963/64. Av angivna sändningstid hänför

sig 6 050 (+ 850) timmar till program 1, 3 850 (+ 2 050) timmar till program

2 samt 8 500 timmar till program 3 (— 100). De tillkommande 2 800

timmarna tänkes inplacerade i dels P1 kl. 22.05—23.00, dels P2 lördagar

och söndagar kl. 09.00—14.00, dels P2 alla dagar kl. 14.00—18.30. I sammanhanget

förutsätts vidare att samsändningar uphör. — Till sändningarna

i riksprogrammet kommer skolradion med uppskattningsvis 600 ( +

300) timmar och regionalradion med 5 200 (-f- 3 700) timmar, den senare

sålunda uppvisande en kraftig expansion.

Genom sändningstidsökningen kan program 2 kraftigt expandera. Det

tänkes förbli radions seriösa kanal, som på eftermiddagstid får vidgat utrymme

för seriös musik ävensom på tidig kvällstid för en rad specialoch

minoritetsbetonade program jämte undervisande inslag, vilka senare

jämväl får utrymme på lördagar och söndagar. På dagtid under veckodagarna

rymmer kanalen skolradio. Program 1 behåller karaktären av

ljudradions huvudprogram med ett brett, huvudsakligen lättillgängligt register,

och program 3 får i huvudsak samma karaktär som den hittillsvarande

natt- och melodiradion.

Den regionala radioverksamheten

Programverksamheten. Sveriges Radio har sedan många år haft en programverksamhet

utanför Stockholm, som varit knuten till ett antal distrikt.

Från omkring år 1960 har distrikten fördubblats till antalet och

är f. n. tio med huvudorter i Luleå, Umeå, Sundsvall, Falun, Karlstad,

Örebro, Norrköping, Göteborg, Växjö och Malmö.

Genom angivna utbyggnad har numera det mesta av landet förts in i den

regionala verksamheten. Denna har på ljudradiosidan två uppgifter, nämligen

att producera program för rikskanalerna och att producera program

för enbart regional eller lokal utsändning (den egentliga regionalradion).

De regionala programmen har tillväxt mycket kraftigt från slutet av 1950- talet. Från att då ha haft en sändningstid av ca 200 tim/år har de 1963/64

nått upp till en sändningsvolym av sammanlagt ca 1 500 tim/år. Produktionen

för radions riksprogram har likaså ökat men i betydligt långsammare

takt. Från en volym 1959/60 av 950 tim/år har den 1963/64 stigit till omkring

1 900 tim/år.

En jämförelse mellan olika distrikt i fråga om produktionen 1963/64

visar, att de regionala inslagen fördelar sig relativt likformigt med en sändningsvolym

för de enskilda distrikten, som i det stora flertalet fall ligger

mellan 120 och 190 tim/år. Däremot uppvisar produktionen för riksprogrammen

ganska betydande variationer. Klart dominerar härvidlag Göte
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj ds proposition nr 136 år 1966

borg och Malmö, som ensamma svarar för mer än hälften av ifrågavarande

produktion.

Bakom de senaste årens utbyggnad av regionalprogrammen och den i det

följande föreslagna fortsatta ökningen av desamma ligger en positiv bedömning

av regionalradions utvecklingsmöjligheter. En sådan har ansetts

berättigad med hänsyn till det publikintresse, som enligt gjorda publikundersökningar

föreligger och till det förhållandet att angivna program av tidsmässiga

skäl inte behöver påräkna nämnvärd konkurrens från televisionen.

Bättre resurser till och bättre information om programverksamheten skapar

också gynnsammare betingelser för regionalradion.

I de flesta distrikt sänds f. n. vissa varje dag eller varje vecka regelbundet

återkommande inslag med placering i P2-kanalen. Inslagen som i

regel har en längd av 5—15 minuter — i något fall är samlade i ett programblock

med en timmes längd — sänds vanligen på lunchtid eller tidig kvällstid.

Verksamheten är koncentrerad på nyhetskommunikéer, kommentarer

och intervjuer av ekotyp samt på reportage och vissa direktsändningar.

Däremot undvikes i regel programtyper som främst hör hemma på riksplanet,

såsom vanlig underhållning, musik och teater.

Den av utredningen tänkta expansionen av regionalradion kännetecknas

inte av någon påtagligt förändrad programinriktning. Den siktar främst till

en utökning av sändningarna på tidig kvällstid för att ge utrymme för flera

aktualitets- och serviceprogram, för regional radioskola etc. Vidare avses att

införa korta inslag av typ nyhets- och servicemeddelanden under morgontimmarna

med placering i P3-kanalen samt att skapa ökade möjligheter att

utanför de fasta tiderna sända speciella inslag av reportage- och referattyp.

Förändringar av distriktsindelningen. Med programverksamhetens lämpliga

utformning sammanhänger nära frågan om distriktens dimensionering

och geografiska avgränsning. Såsom nämnts finns f. n. tio distrikt med närmare

angivna huvudorter, vartill kommer viss verksamhet för Stor-Stockholm

och Gotland. Denna senare är dock på intet sätt likvärdig med den

service distrikten får. Uppland är i praktiken helt utan regionala program.

Enligt utredningen bör av en distriktsindelning krävas att hela landet

täcks av en fullt utbyggd verksamhet så att en grundläggande rättvisa uppnås,

vidare att distrikten såvitt möjligt sammanfaller med historiskt, administrativt

och näringsgeografiskt sammanhörande områden. Från den förra

synpunkten finner utredningen det naturligt att föreslå, att StockholmsUppsala

län resp. Gotland organiseras som distrikt. Från den senare synpunkten

förordas en uppdelning av västra distriktet (Göteborg) i en västgöta-

och en västkustdel. Härjämte anses en mindre justering böra komma

till stånd genom överflyttning av Dalsland från västra distriktet till värmlandsdistriktet.

Det är enligt utredningen också rimligt, att områden som är geografiskt

isolerade, har särpräglade intressen och behov etc. ges en god service. Då

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

detta inte kan ske genom en långtgående uppdelning av nuvarande distrikt

förordas i stället en subregional verksamhet, innebärande att vissa orter

eller områden inom distrikten får speciella program på särskilda tider.

Förslagens innebörd i fråga om sändningstid. De föreslagna utvidgningarna

av den regionala programverksamheten innebär i stort sett en ökning

från ca 1 800 tim/år 1964/65 till 4 500 tim/år vid mitten av 1970-talet. Härtill

kommer tänkta subregionala sändningar i uppskattningsvis åtta subregioner

representerande en sammanlagd sändningsvolym om 700 tim/år.

Den totala programtiden blir då 5 200 tim/år.

Stereofonisk radio

Stereofoniska ljudradiosändningar har fått stor utbredning i USA, och även

i Europa förekommer numera i viss utsträckning reguljära sändningar. Vid

ett införande av stereofonisk ljudradio torde enligt utredningen kostnadsökningen

för själva programproduktionen bli tämligen ringa. Viss utrustning

måste anskaffas som per studio räknat representerar en kostnad av ca 70 000

kr. På distributionssidan blir kostnaderna däremot betydligt större, eftersom

vid stereosändning två programförbindelser erfordras. För anordnandet

av en ytterligare programförbindelse för hela landet krävs 6 å 8 milj. kr.

Härtill kommer kostnaderna för viss extra utrustning till sändarstationerna

om sammanlagt 0,8 milj. kr. — Lyssnarna har därutöver att räkna med utgiften

för en tillsatsanordning till mottagarapparaten, vilken utgift uppskattas

till högst ca 100 kr.

Enligt utredningen torde stereoprogram åtminstone till en början endast

intressera ett begränsat antal lyssnare. Med hänsyn härtill och till de relativt

höga kostnaderna på distributionssidan bör det tills vidare endast bli

fråga om försöksverksamhet på detta område. Därvid kan vissa existerande

reservförbindelser utnyttjas för att få den erforderliga dubbla programförbindelsen.

Kostnaderna begränsar sig till ett engångsbelopp om 940 000 kr.,

vilket avser anskaffning av kompletterande utrustning till två studior och

till sändarstationerna. Beloppet har i utredningens kalkyler fördelats på

budgetåren 1968/69 och 1969/70. — De sålunda försöksvis bedrivna stereosändningarna

avses inlagda i Pl-kanalen, som genom FM-systemets kanalbredd

är tillräcklig för att medge stereosändning.

Lokalbehov och distributionsnät

Lokalbehov. Utredningens i det föregående framförda synpunkter och förslag

i fråga om ljudradions programverksamhet innebär, att den totala sändningstiden

— alltså inld. regionalradion — ökar med närmare 7 000 tim/år

fram mot mitten av 1970-talet. Härav följer krav på i första hand studior

men även på kontors- och serviceutrymmen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

För Stockholms del har inom ramen för ett under senare år gällande utbyggnadsprogram

dels ett större kontorshus — det s. k. radiohuset — färdigställts

år 1961, dels ett studioblock uppförts, vilket avses bli taget i bruk

under 1965 och 1966. Härutöver erfordras en större friliggande musikstudio.

Byggnadsprogram avseende en sådan har upprättats men projekteringstillstånd

ännu inte lämnats av Kungl. Maj :t. Musikstudion har kostnadsberäknats

till 15 milj. kr., varav 10 milj. hänför sig till ljudradion och återstoden

till televisionen. Sedan detta projekt genomförts, torde studiobehovet

i Stockholm i stort sett vara täckt. — För Göteborgs del är det angeläget, att

det tidigare nämnda radio-TV-huset snarast blir uppfört. Kostnaden för en

första etapp av projektet beräknas till 26 milj. kr., varav 6,5 milj. kr. avser

ljudradion. — Vad gäller andra orter är avsikten att lösa distriktskontorens

lokalproblem genom förhyrningar i nya hus, som uppförts med beaktande

av Sveriges Radios funktionella krav. I utredningens kalkyler för ljudradion

har i anslutning till regionalradion hänsyn tagits till sålunda ifrågakommande

hyresbelopp.

Distributionsnät. Under budgetåret 1966/67 beräknas återstående utbyggnad

av FM-stationerna för P1 och P2 samt för det år 1964 beslutade

P3 bli genomförd. Härutöver tillkommer under de därpå närmast följande

åren arbetena med anordnande av reservsändare och slavstationer etc. Sålunda

uppkommande investeringskostnader för perioden 1965/66—1968/69

beräknas i nuvarande prisläge till ca 27 milj. kr. För tiden därefter har utredningen

räknat med en årlig kostnad av 3,5 milj. kr. avseende reinvesteringar,

vissa kompletterande slavstationer etc.

Utredningen överväger i detta sammanhang möjligheterna att — sedan

hela landet blivit täckt med FM-stationer — nedlägga befintliga lång- och

mellanvågsstationer ävensom trådradionätet. Den finner emellertid att någon

nedläggning av de åtta stora lång- och mellanvågsstationerna inte kan

bli aktuell under överskådlig tid med hänsyn till stationernas betydelse från

bl. a. beredskapssynpunkt.

Annorlunda förhåller det sig med de övriga mindre mellanvågsstationerna,

nämligen de 28 som sänder P1 och de 26 som händer P2. I fråga om

de förras betydelse konstateras att det nuvarande nätet av AM-stationer

(lång- och mellanväg) för P1 täcker 80 % av befolkningen på dagtid och

65 % efter mörkrets inbrott. Slopas de 28 stationerna, sjunker angivna

tal till 56 resp. 47 %. Vad gäller de 26 mindre sändarna för P2, når dessa

30 % av befolkningen på dagen och enbart 15 % på kvällstid. Det AM-nätet

kompletterande trådradionätet, som är geografiskt koncentrerat till vissa

områden, betjänar ca 400 000 hushåll eller i runt tal 15 % av befolkningen.

— De besparingar, som kan göras genom en nedläggning av de mindre mellanvågssändarna,

har beräknats till ca 0,5 milj. kr. per år. Större effekt

får avvecklingen av trådradionätet, som efter viss övergångstid medför en

kostnadssänkning om 3 milj. kr. per år. Besparingsargumentet hänför sig

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

sålunda främst till trådradionätet, medan de mindre mellanvågsstationerna

kan komma till nytta genom att ställas till förfogande för den i det följande

behandlade särskilda rundradion. En sådan användning tillgodoser även

beredskapsaspekten.

Som resultat av sina överväganden anför utredningen, att den allmänna

ljudradiomottagningen i framtiden bör baseras på FM-tekniken. Med hänsyn

härtill och till den takt i vilken anskaffningen av FM-mottagare fortgår

anses åtminstone de 26 mindre stationerna för P2 ävensom trådradionätet

kunna slopas på kortare sikt. I utredningens kalkyler har detta i förra fallet

bedömts kunna ske i slutet av 1960-talet och i senare fallet under år

1970.

Kostnadsberäkningar

Utredningens förslag till utbyggnad av ljudradions programverksamhet

har beräknats medföra följande kostnadsökningar. För förlängning av riksoch

regionalprogram samt för försöksverksamhet med stereosändningar

uppkommer engångskostnader för lokalinredning samt utrustningsanskaffning

om tillhopa närmare 10 milj. kr. De årliga driftkostnaderna beräknas

vid full utbyggnad öka med 14,5 milj. kr. för riks- och regionalprogram tillsammans.

Härtill kommer ljudradions andel av kostnaderna för uppförande

av en musikstudiobyggnad i Stockholm och av ett radio- och TV-hus i Göteborg,

vilken andel inkl. inventarieanskaffning utgör ca 19 milj. kr. Från angivna

kostnader skall dras bl. a. den besparing, som uppkommer genom nedläggning

av trådradionätet.

Med ledning av uppgifter från Sveriges Radio och televerket har utredningen

sammanställt en kostnadsprognos för ljudradiorörelsen avseende

åren 1965/66—1974/75. I prognosen har de av utredningen föreslagna utökningarna

av programverksamheten skönsmässigt inlagts på olika år. I

sammanhanget har förutsatts att musikstudion i Stockholm och radio- och

TV-huset i Göteborg skall komma till stånd under de allra närmaste åren.

1 de distributionsnätet avseende investeringskostnaderna ingår under åren

1966/67—1968/69 återstående kostnader för utbyggnaden av det tredje FMnätet.

För tiden härefter har utrymme endast beräknats för ersättningsocli

kompletteringsinvesteringar. På driftsidan har behovet av ersättningsanskaffningar

i fråga om inventarier förutsatts växa mot slutet av perioden.

Vidare har ett belopp för oförutsedda utgiftsbehov medtagits, som från

2 milj. kr. 1966/67 successivt stiger till 10 milj. kr. 1974/75. Vid beräkningen

av detta belopp har hänsyn tagits till möjlig effekt av vissa kostnadshöjande

och kostnadssänkande faktorer. Till de förra är att räkna exempelvis

behovet av kvalitetsförbättring, till de senare bortfallet av vissa relativt

dyra programinslag etc.

Sammanfattningsvis konstateras att kostnaderna för den licensfinansie4

Bihang till riksdagens protokoll l''JG6. 1 samt. Nr 130

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

rade ljudradiorörelsen i nuvarande prisläge stiger från 107 milj. kr. 1965/66

(enligt statsverksprop.) till 127 milj. kr. 1974/75 innebärande en ökning

med knappt 20 %.

Remissyttranden

Utredningens positiva bedömning av ljudradions program in ä ssiga

möjligheter i förhållande till televisionen delas allmänt av de

remissinstanser, som yttrat sig i frågan.

Tjänstemännens centralorganisation hänvisar till de möjligheter, som

ljudradion med sina låga produktions- och distributionskostnader har att

täcka stora delar av dygnet med program och då även på tider med mycket

begränsat publikunderlag. Framöver kan ljudradion — i takt med det

s. k. rörliga radiolyssnandet -— sannolikt räkna med att dess publik totalt

sett ökar och att spridningen i lyssnandet på dygnets olika timmar blir

större. Samma effekt har troligen de förbättrade valmöjligheter, som ett

ökat antal kanaler med olika programkaraktär erbjuder. Organisationen delar

utredningens uppfattning, att ljudradion måste undergå förändringar

i TV-åldern och att dess programplanering måste ta hänsyn till det andra

etei mediet. Detta senare lar emellertid inte betyda, att radions ambitioner

begränsas. Utrymme bör skapas för en såväl kvantitets- som kvalitetsmässig

utveckling av båda medierna. Landsorganisationen anför liknande synpunkter

och uppehåller sig särskilt vid ljudradions uppgifter, då det gäller

att tillgodose mindre publikgruppers programbehov. Publicistklubben

framhåller, att ljudradion just i fråga om de programkategorier som förutsatts

ingå i program 2 och 3, dvs. seriösa minoritetsprogram resp. lätt underhållning,

har sina naturliga uppgifter. Däremot är det tveksamt, vilket

publikintresse som finns för de program av mera allmän underhållningskaraktär,

vilka enligt utredningen skall ingå i program 1. Enligt klubben

kommer utan tvivel den breda publiken med ett aktivt underhållningsbehov

att söka sig till TV. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

konstaterar, att utredningen förutsätter begränsningar på vissa

av ljudradions nuvarande programområden, närmast i fråga om teater

och underhållning, där televisionen anses ha större programmässiga möjligheter.

Nämnden vänder sig mot utredningens uppfattning i denna del.

Vad exempelvis beträffar radioteatern har denna enligt gjorda publikundersökningar

en mycket stor publik och utgör för övrigt ett av de mest ambitiösa

inslagen i Sveriges Radios verksamhet. Radiotjänstemännens förening

anför liknande synpunkter och framhåller, att radioteatern lika litet som

vissa underhållningsprogram och program av featurekaraktär och inagasinstyp

kan ersättas av en aldrig så väl utbyggd TV.

Enligt Sveriges Radio har televisionens genombrott ingalunda inneburit

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

en tillbakagång för radion i den meningen, att publikens allmänna intresse

för mediet skulle ha minskat och en häremot svarande neddragning av programutbudet

ha skett. Tvärtom har överallt en tendens till sändningstidsökningar

kunnat konstateras, vilket uppenbarligen motsvarat en förväntan

från allmänhetens sida. För Sveriges del sammanhänger utvecklingen säkeiligen

med att konkurrensen från televisionen är begränsad till kvällstimmarna

och att ljudradion på andra tider visat sig kunna ge en programservice,

som svarar mot synnerligen mångskiftande behov och önskemål

hos olika publikkategorier. Genom ökad sändningstid och »ständig närvaro»

i två eller flera kanaler fyller radion så många funktioner, att publiksiffrorna

för det totala utbudet i själva verket blir mycket höga. Om man

sålunda ser till den sammanlagda tid som publiken under ett dj gn genomsnittligt

ägnar åt radiolyssnande och jämför dessa tal med motsvarande siffror

för det i tiden mera koncentrerade TV-tittandet, visar det sig att siffrorna

är ungefär lika stora. Beträffande den fortsatta inriktningen av ljudradions

programverksamhet anser Sveriges Radio i likhet med utredningen,

att radion i nyhets-, musik- och minoritetsprogram har naturliga arbetsuppgifter.

Till gruppen av sådana vill Sveriges Radio -— i likhet med vissa

tidigare nämnda remissinstanser men till skillnad från utredningen även

räkna teaterverksamheten. Det är således enligt radioföretaget alldeles klart,

att även med en starkt expanderande TV-teater denna inte kan ersätta

radioteaterns möjligheter till bredd, allsidighet och nyansering. Som en

betydelsefull uppgift för ljudradion betecknas slutligen den regionala programverksamheten,

där radion har särskilda möjligheter som f. n. inte står

o

televisionen till buds.

Den funktionella uppdelning av programuppgifterna

på de tre ljudradiokanalerna, som utredningen skisserat,

har i allmänna uttalanden tillstyi''kts eller lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Sveriges Radio konstaterar, att utredningens synpunkter

härvidlag står i överensstämmelse med pågående utveckling och att radioföretaget

tidigare — i anslutning till vissa av utredningen år 1963 framlagda

förslag — uttalat sin principiella anslutning till angivna programuppläggning.

Även den av utredningen föreslagna utvecklingen av sändningstiden

i ljudradions riksprogram — innebärande en

ökning med 2 800 tiin/år till mitten av 1970-talet — har genomgående godtagits

av remissinstanserna. Av Sveriges Radio har emellertid förutsatts en

ytterligare mindre ökning med ca 500 timmar, vilken sammanhänger med

de programomläggningar, som i enlighet med tidigare ställningstaganden

skall ske under budgetåret 1967/68. I samband med den då genomförda utbyggnaden

av den tredje programkanalen avses till denna bli överförda de

melodiradioprogram, som hittills sänts i program 1 på förmiddagarna. Den

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

tid som härigenom friställs i program 1 skall då utfyllas med vissa seriösa

programinslag, som ökar sändningstiden med angivna 500 tim/år. Svenska

tidningsutgivareföreningen framhåller, att det även på ljudradions område

hör åvila statsmakterna att anpassa utbyggnaden med hänsyn till samhällets

resurser exempelvis i fråga om det slags arbetskraft, som erfordras för

programarbetet.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning om behovet av att

ky§§a ut distriktsorganisationen med sikte på dels ökade regionala

radiosändningar, dels ökade regionala bidrag till radions riksprogram.

I sammanhanget betonas i mera allmänt hållna uttalanden de goda

erfarenheter man haft av den hittillsvarande regionala verksamheten, önskvärdheten

av att denna utvidgas för att bättre än tidigare ta tillvara programstoffet

ute i landet och det värde som en expansion av regionalradion

har, då det gäller att åstadkomma en från olika synpunkter önskvärd

decentralisering av programproduktion och programansvar inom Sveriges

Radio. Uttalanden av sådan innebörd görs av Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska stadsförbundet,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges Radio och vissa

länsstyrelser.

Utredningens förslag angående distriktsin delningen har kommenterats

endast av ett par remissinstanser. Svenska stadsförbundet, som

allmänt understryker betydelsen ur beväkningssynpunkt av att distrikten

inte görs för stora och heterogena, finner i likhet med länsstyrelsen i Älvsborgs

län, att en uppdelning av västra distriktet i en västkustdel och en västgötadel

är motiverad. Angivna länsstyrelse anser det däremot inte välbetänkt

att införliva Dalsland med det nuvarande Värmlandsdistriktet. Förslagen

att inrätta ett särskilt gemensamt distriktskontor för Stockholms och

Uppsala län och ett särskilt distriktskontor för Gotland tillstyrks av Svenska

stadsförbundet och länsstyrelsen i Uppsala län. Sveriges Radio anser, att

frågan om den geografiska avgränsningen av de olika distrikten inte bör

närmare diskuteras förrän den pågående statliga länsutredningen avlämnat

sitt betänkande. Bortsett härifrån ställer sig företaget positivt till tanken på

subregioner, och det finner att en utbyggnad av distriktsverksamheten i

Uppsala län och på Gotland bör kunna påbörjas oberoende av nämnda utredning.

Beträffande den föreslagna uppdelningen av västra distriktet bedöms

denna preliminärt medföra åtskilliga nackdelar.

I fiåga om regionalradions expansionstakt har Sveriges

Radio redovisat programplaner, som för 1974/75 upptar en total sändningstid

av ca 4 500 tim/år. Detta är något mindre än enligt utredningens förslag

sammanhängande med att någon delning av västra distriktet ej förutsatts

och att programvolymen för Stockholmsregionen satts något lägre än vad

utredningen antagit.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Utredningens synpunkter på den stereofoniska radion har endast

i ett par fall föranlett uttalanden av remissinstanserna. Telestyrelsens

bedömning av de tekniska förutsättningarna för det stereotekniska kanalklyvningssystemet

redovisas i nästkommande avsnitt om den särskilda

rundradion. I sammanhanget understryker styrelsen behovet av ytterligare

försöksverksamhet, innan några säkra slutsatser kan dras om systemets

användning i större skala. Enligt Svenska teleindustriföreningen kommer

det ifrågavarande systemet att på ett utmärkt sätt fylla sin uppgift. Föreningen

uppger, att den i samverkan med televerket låtit utveckla en s. k.

decoderenhet, som kan byggas in i vanliga radiomottagare och som beräknas

kosta ca 100 kr. per styck. Den ger fullgod mottagning i områden med normala

mottagningsförhållanden. Industrien avser att tillhandahålla den

svenska marknaden sådana tillsatsanordningar fr. o. m. hösten 1966. Sveriges

Radio framhåller, att de stereofoniska programmen — så snart de tekniska

och ekonomiska förutsättningarna föreligger — regelbundet bör återkomma

i programtablåerna som en integrerad del av programverksamheten.

Med hänsyn till den exklusiva karaktären bör programmen gå i program 2

och inte i program 1, som utredningen föreslår. Detta gäller i all synnerhet

som de stora lång- och mellanvågssändarna, som skall fortsätta att sända

program 1, inte kommer att kunna användas för stereofoni med de systemlösningar

som nu diskuteras. Ett genomförande av stereofoniska radiosändningar

underlättas av att samtliga musik- och teaterstudior i radiohuset

liksom programkontrollerna blir utrustade för stereo.

Vad avser Sveriges Radios behov av lokaler för ljudradions

program produktion hänvisas till byggnadsstyrelsens i televisionsavsnittet

redovisade yttrande, vari dels lämnas uppgifter om vissa aktuella

byggnadsprojekt, dels anföres synpunkter på radioföretagets mera långsiktiga

expansionsmöjligheter i lokalhänseende inom Stockholmsområdet. Sveriges

Radio — liksom Musikaliska akademien — understryker angelägenheten

av att den tredje etappen av radiohusbygget, nämligen den stora musikstudion,

snarast kommer till utförande. Enligt angivna båda instanser är

Musikaliska akademiens stora sal, där radioorkestern f. n. provisoriskt håller

till, alltför liten och akustiskt sett liksom i en rad andra hänseenden

otidsenlig och olämplig.

Utredningen har i fråga om ljudradions distributionsnät

framhållit, att i och med utbyggnaden av FM-nätet åtminstone de mindre AMstationerna

för program 2 ävensom trådradionätet torde kunna slopas under

de närmaste åren. Telestyrelsen ifrågasätter, om man överhuvud kan räkna

med att i fortsättningen få bibehålla de mindre AM-stationerna för program

1 och program 2 i nuvarande omfattning. Det kan nämligen förutsättas,

att vid en kommande internationell konferens för revidering av gällande

våglängdsplan krav kommer alt resas på ytterligare exklusiva mel
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

lanvågskanaler för stationer med hög effekt. Därvid torde det bli nödvändigt

att utnyttja åtminstone en del av de nuvarande, för mindre stationer

gemensamma sändningskanalerna. Beträffande trådradionätet kan det som

ett alternativ till dess slopande finnas anledning att utreda lämpligheten av

och kostnaderna för nätets utnyttjande för den särskilda rundradion. Enligt

civilförsvarsstyrelsen kommer beredskapsskälen för ett bibehållande av

de mindre AM-stationerna och trådradionätet att minska i styrka, allteftersom

FM-nätet byggs ut och innehavet av FM-mottagare ökar. De ekonomiska

skälen för en avveckling av de mindre stationerna kan Sveriges Radio

helt ansluta sig till. Det framhålles emellertid, att ifrågavarande stationer

vid sidan av en eventuell användning för särskild rundradio skulle kunna

utnyttjas för allmän rundradio, nämligen för lokala sändningar i Sveriges

Radios regi exempelvis i anslutning till bevakning av vissa sportevenemang.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför vissa betänkligheter mot de

angivna avvecklingsåtgärderna, detta med hänsyn till mottagningsförhållandena

i glesbygderna.

Kostnadsberäkningarna avseende utbyggnaden av

ljudradioverksamheten har — bortsett från Sveriges Radio —

inte föranlett några särskilda bedömningar och uttalanden från remissinstansernas

sida. Den kritik som i vissa fall gjorts angående osäkerheten i

utredningens beräkningar och den optimism som kännetecknar dessa har

närmast avsett televisionen, även om kritiken i några fall getts en generell

innebörd. Sveriges Radio har — med utgångspunkt i de tidigare angivna

målsättningarna för sändningstidsökningarna i ljudradions riks- och regionalprogram

— verkställt egna kostnadsberäkningar. Om dessa kan allmänt

konstateras att — vid genomförandet av det av Sveriges Radios båda alternativa

förslag till programutveckling, vilket betecknats som alternativ B —

kostnaderna nära överensstämmer med utredningens beräkningar. De årliga

medelsbehoven för lokal- och inventarieanskaffning, för utbyggnad

av distributionsnätet samt för stereofonisk radio har upptagits med samma

belopp i utredningens prognoser. Fr. o. in. mitten av perioden ligger

dock Sveriges Radio något högre, vilket bl. a. sammanhänger med en

något annan syn på ljudradions andel i kostnaderna för företagets centrala

administration m. m. För att möjliggöra en fortgående kvalitetshöjning har

en ackumulerad kostnadsökning om 2 % per år inlagts i kalkylen. Totalt

innebär Sveriges Radios beräkningar en ökning av ljudradions kostnader

i fast penningvärde från 107 milj. kr. 1965/66 till 132 milj. kr.

1974/75 (enligt utredningen från 107 milj. kr. till 127 milj. kr.).

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

55

V. Särskild rundradio

Utredningen

Allmänna förutsättningar

Enligt utredningen finns på ljudradiosidan möjlighet att genom teknisk

»klyvning» av de nuvarande tre riksomfattande FM-kanalerna erhålla

ytterligare tre kanaler. En av dessa förutsättes reserverad för stereofoniska

sändningar, medan de två övriga tillkommande är disponibla för

andra ändamål. Möjlighet finns även att — med den räckvidd som en FMstation

med full effekt har — utnyttja enstaka stationer inom FM-näten

för lokala utsändningar. Härutöver kan på relativt många orter lokala radiostationer

av traditionell typ men med låg effekt anordnas ävensom på sikt

vissa AM-stationer utnyttjas. På televisionssidan kommer emellertid med

de utbyggnadsplaner som utredningen redovisar — tillkomsten av P 2 och

på längre sikt en särskild kanal för undervisningsändamål — något riksomfattande

TV-nät inte att stå till förfogande för ytterligare ändamål. Endast

ett antal lokala stationer kan här förutses vara disponibla.

Ifrågavarande sändningsmöjligheter bör bedömas tillsammans med det

förhållandet att under utredningsarbetets gång en rad programönskemål

framträtt, som tillhopa representerar ett synnerligen omfattande behov

av programtid. I åtskilliga fall avser också önskemålen sådana programändamål

eller hänför sig till så klart avgränsade grupper inom publiken, att

de svårligen kan förenas med den allmänna målsättningen för Sveriges

Radios verksamhet. Härvidlag bortses från kommersiella programintressen.

Tillgodoseende av dylika skulle dels vara direkt oförenligt med statsmakternas

intentioner sådana de framgår av utredningsdirektiven, dels innebära

att en rad från samhällets synpunkt mera väsentliga önskemål offrades.

Angelägna programbehov av bär åsyftat slag återfinns exempelvis inom

olika delar av undervisnings- och bildningsområdet,-vidare hos intresseorganisationer,

folkrörelser och diverse samfund med omfattande kommunikations-

och kontaktproblem.

Riktlinjer för utformningen av särskild rundradio

Med hänsyn till de angelägna programönskemål som föreligger framstår

det som önskvärt, att angivna sändningsmöjligheter utnyttjas. Frågan uppkommer

då, på vad sätt delta lämpligen skall ske. I och för sig kan den

lösningen tänkas, att Sveriges Radio blir administrativt ansvarigt för ifrågavarande

verksamhet men håller den skild från den allmänna programverksamheten.

Starka principiella skäl synes emellertid utredningen tala

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

emot en sådan ordning. Sveriges Radio har sålunda att opartiskt verka i

samhällets och allmänhetens tjänst, medan de programönskemål varom här

är fråga i åtskilliga fall härrör från grupper med klar intresseriktning.

Härtill kommer att de berörda myndigheterna och organisationerna m. m.

ofta torde vara bättre skickade att utforma den speciella programverksamhet

det här gäller.

Utredningen har under sådana förhållanden funnit det ändamålsenligt

att som utgångspunkt för sina överväganden uppställa två olika rundradiobegrepp,

nämligen allmän rundradio och särskild rundradio. 1 det

första begreppet innefattas den programverksamhet, som i huvudsak är

avsedd för publiken i dess helhet och som spänner över de flesta tänkbara

programområden, alltså i princip vanliga nyhetsprogram, musik, teater,

allmänreportage etc. Den allmänna rundradion bör vara förbehållen Sveriges

Radio med ensamrätt. I begreppet särskild rundradio innefattas alla de

mera specialiserade verksamheter, som inte ryms inom Sveriges Radios

ram.

De radio- och televisionskanaler, som Sveriges Radio inte kommer alt ha

behov av, förutsätts bli tagna i anspråk för den särskilda rundradion. Som

framgår av det föregående står härvidlag på ljudradiosidan såväl riksomfattande

som regionala och lokala sändningsmöjligheter till förfogande

över två nya FM-nät (av utredningen betecknade FM-4 och FM-5), vartill

kommer lokala sändningsmöjligheter på televisionssidan. Den särskilda

rundradion bör organiseras fristående från Sveriges Radio men under överinseende

av det allmänna. De som önskar nyttja densamma måste på lämpligt

sätt auktoriseras. Ett förfarande för återkallande av sändningsrätt

måste också tillskapas.

Innehavare av sändningsrätt avses i första hand bli statliga, kommunala

och halvoffentliga myndigheter och organ, vilka verkar på utbildnings- och

undervisningsområdet eller eljest har ett direkt behov av att utnyttja

radio och television för information etc., vidare folkrörelser och organisationer

med en principiell målsättning av ideell, religiös, politisk eller liknande

art. Däremot bör sändningsrätt inte få tilldelas enskilda personer.

Inte heller bör företag eller organisationer ifrågakomma, vilkas verksamhet

helt eller till övervägande del består av affärsrörelse i vinstsyfte. En

allmän grundtanke är, att endast grupper och organisationer, som har ett

bestämt syfte utan samband med rundradiosändningar, skall kunna erhålla

tillstånd. Sammanslutningar bildade enbart för att anordna dylika

sändningar kan alltså inte godtas. Undantag bör dock kunna tillåtas, där ett

antal mindre organisationer, vilka var för sig är berättigade att erhålla tillstånd,

väljer lösningen att bilda ett samarbetsorgan för att anordna sändningar

i särskild rundradio. — Angivna intressenter bedöms i ett inledningsskede

kunna rymmas inom ett av de nya riksnäten, nämligen FM-4.

När sedan de totala anspråken stiger iordningsställs även FM-5, varvid

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966 57

lämpligen FM-4 avdelas för bildnings- och undervisningsändamål inkl.

folkbildningsverksamhet.

Inrättandet av särskild rundradio förutsätter att administrativa anordningar

vidtas för samordning av tillståndsinnehavarnas programproduktion

med den tekniska sändningsverksamheten. Härvidlag gäller att tillgången

på kanaler inte är sådan, att någon fillståndsinnehavare ensam

kan disponera ett riksomfattande sändarnät, utan det måste bli fråga om

en fördelning av programtiden mellan de olika intressenterna. Beträffande

programförbindelser och sändaranordningar synes den naturliga lösningen

vara, att televerket får ansvaret för deras upprättande och drift.

Det förutsättes dock, att lokala sändarstationer skall kunna drivas av

exempelvis universitet eller motsvarande institutioner. Ett sådant arrangemang

kan framstå som lämpligt i fråga om de lokala TV-stationer, som

enligt det föregående kommer att stå till förfogande och som av kostnadsskäl

endast torde kunna utnyttjas för universitets- och liknande ändamål.

Av dem som utnyttjar sändarna bör krävas en avgift, som svarar mot

televerkets investerings- och driftkostnader.

I fråga om utnyttjandet av sändningsrätten skall gälla att vederbörande

i princip har samma frihet att framföra åsikter som f. n. Sveriges Radio,

vartill kommer att kravet på opartiskhet bortfaller. Sändningarna skall i

huvudsak vara inriktade på det slags verksamhet, som berörda organisationer

eller myndigheter normalt ägnar sig åt, och endast i mera begränsad

utsträckning — närmast som inramning åt sändningarna — avse vad

som faller under begreppet allmän programverksamhet, exempelvis musikinslag.

Ett utmärkande drag för den särskilda rundradion skall vara, att

ansvaret för vad som produceras och utsändes helt åvilar vederbörande

tillståndshavare. Dessa måste också ta det fulla ekonomiska ansvaret för

programverksamheten. Härvidlag gäller — i enlighet med den av statsmakterna

fastslagna principen att etermedierna inte skall få användas för

kommersiella ändamål — att denna programverksamhet ej får finansieras

genom annonsering eller andra former av reklam.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen i fråga om den särskilda

rundradion följande. Dess tillkomst medför, att vid sidan av Sveriges Radio

— som hittills haft ensamrätt till alla eterburna sändningar av rundradiokaraktär

— kommer att finnas en grupp myndigheter och organisationer

in. in., som utnyttjar ljudradion och televisionen för skilda ändamål.

Om sålunda »etermonopolet» i snävare mening upphävs, betyder detta dock

inte, att de målsättningar som varit vägledande för statsmakternas beslut

att hålla fast vid Sveriges Radios ensamrätt därmed också uppges. På det

område, som av utredningen betecknas som allmän rundradio, kvarstår

nämligen denna ensamrätt. Den särskilda rundradion kommer att skilja

sig från Sveriges Radios programverksamhet på en rad väsentliga punkter.

Den uppbär inte några egna inkomster från programmen och dispo
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

nerar därmed över mycket begränsade resurser. Sändningarna inriktas i

varje särskilt fall på bestämda syften eller arbetsområden, även om resultatet

totalt sett kan bli en ganska mångskiftande verksamhet. Intressenterna

i den särskilda rundradion vänder sig till klart avgränsade mindre

grupper inom publiken. Slutligen gäller, att de riksomfattande ljudradioprogrammen

endast kommer att kunna tas emot med apparater försedda

med en tillsatsutrustning, vilken under ganska lång tid rimligen bara

kommer att anskaffas av dem som har särskilt intresse av berörda program.

I sammanhanget belyses den betydelse, som tillkomsten av den särskilda

rundradion enligt utredningen kan väntas få på bildnings- och undervisningsområdet

och för intresse- och andra organisationers kontakt- och informationsverksamhet.

Beräkningar redovisas också, som tyder på att kostnaderna

kommer att bli förhållandevis måttliga.

Formell organisation

Med hänsyn till sin karaktär bör den särskilda rundradion etableras genom

beslut av riksdagen. De grundläggande bestämmelserna tänkes ingå i

den radiolag, vartill ett i det följande redovisat förslag utarbetats av särskild

utredningsman. Härutöver erforderliga speciella författningsbestämmelser

för verksamheten fastställs av riksdagen eller Kungl. Maj:t. I anslagshänseende

krävs att riksdagen anvisar medel till genomförande av de

nödvändiga sändningstekniska anordningarna. Ifrågavarande belopp förutsätts

senare då verksamheten kommit i gång bli förräntade och amorterade

genom de avgifter, som utnyttjarna av den särskilda rundradion

skall erlägga.

Beslut om tillstånd för myndigheter, organisationer m. fl. att disponera

sändningstid ävensom beslut om återkallande av sådana tillstånd bör fattas

av Kungl. Maj :t. Handläggningen av ärenden i övrigt avseende den särskilda

rundradion bör emellertid decentraliseras till lämpligt statligt organ.

Att låta handläggningen ske inom Kungl. Maj :ts kansli framstår inte

bara som praktiskt orimligt utan strider mot principen om självständighet

för dem, som utnyttjar ifrågavarande sändningsmöjligheter.

I och för sig kan en decentralisering tänkas ske till telestyrelsen, eftersom

flertalet av de ärenden som aktualiseras kommer att beröra sändarnät

och sändningsmöjligheter. Styrelsen är dock mindre lämpad för handläggningen

av ärenden, som exempelvis avser fördelningen av sändningstid mellan

olika intressenter. Ställningstaganden i dylika fall förutsätter värderingar,

som närmast motiverar tillskapandet av ett lekmannaorgan. Utredningen

har också stannat för att förorda ett sådant. Organet, som lämpligen

benämnes sändningsnänmden, skall vara helt skilt från Sveriges Badio.

Bland dess uppgifter skall ingå att träffa avgöranden i fördelningsfrågor

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

in. m., att kontrollera sändningsrätternas utnyttjande ävensom att vara beredande

instans åt Kungl. Maj:t i nyssnämnda tillstånds- och återkallelseärenden.

Ledamöterna i nämnden förutsätts förordnade av Kungl. Maj :t,

och deras antal bör med hänsyn till uppgifternas art och behovet av relativt

täta sammanträden vara begränsat, förslagsvis tre eller fem ledamöter

däribland minst en erfaren jurist. För beredningen och handläggningen av

de ärenden, som ankommer på nämnden, skall denna förfoga över ett kansli

och eventuellt ett antal lokalombud.

Av såväl praktiska som principiella skäl synes det lämpligt, att telestyrelsen

i fråga om det löpande arbetet övertar så många uppgifter som möjligt.

Sålunda bör alla ekonomiska mellanhavanden löpa direkt mellan den

som hyr programtid och uthyraren ■—- televerket. Vad angår frågan om

fastställande av avgifterna för viss sändningstid gäller, att televerket under

ett verksamhetsår totalt måste inkassera belopp motsvarande kostnaderna

för de två FM-näten och för de lokala stationerna. Då det här inte är fråga

om licensmedel och då televerket som affärsdrivande verk har att uppvisa

visst ekonomiskt resultat måste telestyrelsen ensam bära det formella ansvaret

för fastställande av avgifterna. Detta bör emellertid i varje särskilt

fall ske först efter sändningsnämndens hörande och om möjligt med dess

godkännande.

Ytterligare ett organ måste befatta sig med den särskilda rundradion,

nämligen radionämnden. Denna skall enligt utredningens i annat sammanhang

framförda förslag mera utpräglat än hittills vara ett organ för efterhandsgranskning

av Sveriges Radios program från synpunkten av deras

förenlighet med de bestämmelser, som gäller för den allmänna rundradioverksamheten.

Även den särskilda rundradion bör vara underkastad radionämndens

granskning, som dock i detta fall skall ske utifrån de särskilda

bestämmelser, vilka generellt eller i anslutning till tillståndsgivningen meddelats

för ifrågavarande sändningsverksamhet.

Remissyttranden

Vad avser de tekniska förutsättningarna för särskild

rundradio bekräftar telestyrelsen vad utredningen anfört om möjligheterna

att genom teknisk »klyvning» av FM-kanalerna antingen sända

två olika program på var och en av dessa eller också utnyttja en »kluven»

kanal för ett stereofoniskt program. För att i förra fallet det extra

programmet skall kunna avlyssnas erfordras en speciell mottagare eller en

tillsats till en vanlig mottagare. Hittills utförda prov över enstaka FM-sändare

med ifrågavarande system har gett lovande resultat, och någon större

risk för överhörning från den ena genom klyvningen tillkomna kanalen

till den andra synes inte föreligga. Innan man med säkerhet kan uttala sig

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

om systemets tillförlitlighet och användbarhet samt om de på mottagningssidan

uppkommande kostnaderna m.m. är det emellertid nödvändigt med

mera omfattande prov under en längre tid och över en större del av FMnätet

och då i kombination med fältprov med ett stort antal mottagare.

— Beträffande ett bibehållande av de nuvarande för program 1 och 2 avsedda

AM-stationerna för den särskilda rundradions behov förefaller det

telestyrelsen tveksamt om så kan ske. Det kan nämligen förmodas, att vid

en kommande internationell konferens för revidering av gällande våglängdsplan

krav kommer att resas på ytterligare exklusiva mellanvågskanaler

för stationer med hög effekt. Därvid torde det bli nödvändigt att utnyttja

åtminstone en del av de nuvarande, för mindre stationer gemensamma

sändningskanalerna. Telestyrelsen vill emellertid hänvisa till en av utredningen

ej nämnd sändningsmöjlighet för den särskilda rundradion, nämligen

den som uppnås genom att delar av trådradionätet till låg kostnad

kompletteras med en tredje sändningskanal.

Om den principiella inställningen till förslaget om

en särskild rundradio gäller att flertalet av de remissinstanser som

yttrat sig i frågan är positiva. Allmänt understryks emellertid behovet av

ytterligare utredningar, innan slutlig ställning tas till den rad av ekonomiska,

organisatoriska, juridiska in. fl. problem, som inrättandet av en särskild

rundradio för med sig. Fn allmän reservation är, att införandet av en särskild

rundradio inte får leda till en minskad bevakning av folkrörelser och

organisationsliv i radions och televisionens allmänna sändningar.

Representativt för åtskilliga positivt inställda remissinstanser

är det yttrande, som avgetts av Tjänstemännens centralorganisation.

Däri framhålls, att den verksamhet som bedrivs av organisationer och folkrörelser

i vårt land utgör en mycket betydelsefull del av samhällslivet.

Organisationerna är genomgående angelägna att verksamheten bärs upp av

en intresserad, kunnig och välinformerad medlemsopinion. Den särskilda

rundradion kan bli ett värdefullt komplement till de traditionella kommunikationsmedlen

och möjliggöra en snabbare och effektivare medlemsservice.

Organisationerna har också ett påtagligt informationsbehov utåt gentemot

allmänheten och andra grupper i samhället. Liknande uttalanden görs

av Folkets husföreningarnas riksorganisation, Hyresgästernas sparkasseoch

byggnadsföreningars riksförbund, Kooperativa förbundet, Kooperativa

kvinnogillesförbundet, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska kyrkans

diakonistyrelse, Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges frikyrkoråd,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Sveriges nykterhet svänners

landsförbund.

Uttalanden om värdet av en särskild rundradio med hänsyn till folkrörelserna

och organisationerna — och då närmast till bildnings- och ungdomsintressena

inom dessa — görs även av Arbetarnas bildningsförbund

och Samverkande bildningsförbunden resp. av Centerns ungdomsförbund,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

61

statens ungdomsråd och 1962 års ungdomsutredning. Dessa instanser —

liksom ett par av de förut nämnda — uppehåller sig emellertid också vid de

problem, som den särskilda rundradion med dess program- och distributionskostnader

kan medföra för mindre och ekonomiskt svagare organisationer.

Kostnaderna kan tänkas leda till att angivna rundradio endast i begränsad

utsträckning utnyttjas av dylika organisationer. Enligt Arbetarnas

bildningsförbund och 1962 års ungdomsutredning uppkommer under sådana

förhållanden frågan i vad mån det allmänna bör lämna bidrag till exempelvis

bildnings- och ungdomsorganisationers produktions- och distributionskostnader.

Universitetskanslersämbetet och kommerskollegium bedömer förslaget om

en särskild rundradio positivt främst med hänsyn till det värde den kan ha

för undervisningsverksamheten och anser, att vid behov av prioritering

mellan olika intressen detta ändamål bör ges företräde. Svenska kommunförbundet

ser med tillfredsställelse på de ökade möjligheter till samhällelig

och bl. a. då kommunal och social information, som kan förmedlas genom

den särskilda rundradion, och även vissa myndigheter beaktar dennas informationsvärde

inom sina resp. administrationsområden.

Justitiekanslersämbetet finner, att förslaget är av särskilt intresse såsom

ett medel att begränsa riskerna med monopolradiosystemet. Sveriges frikyrkoråd

och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm bedömer angivna rundradio

vara ett värdefullt komplement till monopolföretagets verksamhet.

Allmänt positiva uttalanden görs slutligen av vissa länsstyrelser och handelskamrar.

Vissa remissinstanser har avstått från att göra

några principiella ställningstaganden i positiv eller negativ

riktning och begränsat sig till vissa allmänna synpunkter i

avvaktan på en närmare utredning av problemkomplexet.

Sveriges Radio framhåller bl. a. att om sändningsmöjligheter nu anses

föreligga i så stor omfattning, att det kan vara förenligt med en demokratisk

ordning att åtminstone för en viss sektor av rundradion upphäva de krav

på opartiskhet och allmännyttig syftning som hittills måst prägla radion och

televisionen, så är det kanske så länge frekvensbegränsningen består och

etableringsfrihet inte kan råda rimligt, att dessa möjligheter att använda

rundradion för propaganda och andra partsintressen förbehålls myndigheter,

organisationer och liknande representativa organ. Detta innebär emellertid

en markant förskjutning i opinionsbildningen. Genom den särskilda

rundradion kommer partier och intresseorganisationer m. fl. inte bara att få

avsevärt flera tillfällen att framträda än vad de kunnat få i Sveriges Radios

program, utan de får också i sina egna sändningar oemotsagda bedriva

eu kontinuerlig propaganda och polemik. Införandet av särskild rundradio i

den form utredningen förordar gör det därför angeläget, att det totala ut
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

rymmet för fri och av organisationer m. fl. obunden information och åsiktsbildning

kraftigt ökar också i den allmänna rundradion.

Radionämnden framhåller de olägenheter, som kan uppstå för exempelvis

folkrörelserna genom att program av särskild betydelse för dessa överflyttas

från den allmänna rundradion med dess stora publik till den särskilda rundradion

med dess mera begränsade publik.

Till de remissinstanser, som vill låta anstå med ställningstaganden i avvaktan

på ytterligare utredningar, hör vidare Landsorganisationen — som

i sammanhanget uppehåller sig vid de återverkningar på organisationslivet,

som kostnaderna för ifrågavarande programproduktion kan få — ävensom

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges lantbruksförbund. Sistnämnda instanser framhåller

i sitt gemensamma yttrande, att utredningens konstaterande att ifrågavarande

sändningsmöjligheter finns och bör utnyttjas är värdefullt. Genom

utredningens förslag har ett helt nytt problemkomplex tillförts diskussionen

om monopol kontra frihet i etern. -—- Till denna grupp av remissinstanser

kan även föras Folkbildningsförbundet, Publicistklubben och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län. Publicistklubben ifrågasätter i sammanhanget,

om man kan göra den uppluckring av de nuvarande principerna som införandet

av en särskild rundradio innebär, utan att angripa monopolsystemet

i stort.

Vissa remissinstanser har slutligen avstyrkt eller eljest

intagit en negativ ståndpunkt till förslaget om särskild

rundradio.

Svenska landsbygdens studieförbund, Svenska ungdomsringen för bygdekultur,

Brevskolan samt länsstyrelserna i Älvborgs och i Jämtlands län hänvisar

bl. a. till de ekonomiska problem, som följer av kostnaderna för utnyttjandet

av den särskilda rundradion och som kan leda till att mindre eller

ekonomiskt svagare organisationer inte får möjlighet att begagna denna.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund avstyrker förslaget och framhåller

i sammanhanget bl. a., att införandet av en särskild rundradio sannolikt

skulle få som resultat en sämre bevakning av folkrörelserna och organisationslivet

från Sveriges Radios sida. Tvärtom anser förbundet, att de informationsprogram

som den särskilda rundradion avses förmedla bör kunna

sändas inom ramen för radioföretagets allmänna programverksamhet.

Enligt Stockholms handelskammare är de regler, som förordas för den särskilda

rundradion, av så rigorös karaktär att denna torde bli av mindre intresse

för de berörda organisationerna.

Folkpartiets ungdomsförbund anser, att den särskilda rundradion knappast

kan erbjuda de fördelar som radioutredningen antyder. Härför talar en

förutsedd mindre god ljudkvalitet, den begränsning i mottagningsmöjligheterna

som ligger i behovet av särskilda mottagaranordningar samt de bety
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 är 1966

dande praktiska problem, vilka driften av den särskilda rundradion för med

sig. Liksom Sveriges konservativa studentförbund framhåller folkpartiets

ungdomsförbund, att utifrån den principiella ståndpunkten att det nuvarande

etermonopolet bör avskaffas och ersättas med ett friare system förslaget

måste bedömas som klart otillfredsställande.

Skolöverstgrelsen erinrar om att enligt utredningen ansvaret för utbildningsradio-TV

bör åvila undervisningsmyndigheterna och att dessa primärt

bör vara hänvisade till att utnyttja den särskilda rundradion. Utöver de tvivel

som det enligt utredningen kan finnas anledning att hysa om ljudkvaliteten

hos denna tillkommer svårigheterna att för längre perioder planlägga

och fastlåsa dispositionen av den särskilda rundradion i den utsträckning

som undervisningsplaneringen kräver. Tvärtemot utredningen vill överstyrelsen

därför hävda, att det bör ankomma på Sveriges Radio att inom ramen

för tillgänglig programtid svara för ifrågavarande utbildningsprogram.

Även Sveriges förenade studentkårer hänvisar till de planeringssvårigheter,

som den särskilda rundradion kan förväntas medföra för undervisningsmyndigheterna,

och framhåller sannolikheten för att — genom konkurrensen

med andra intressenter — ett otillräckligt eterutrymme kommer att stå till

dessas förfogande.

Utöver i det föregående redovisade allmänna synpunkter innefattar åtskilliga

av de angivna remissyttrandena synpunkter på enskildheter

i utredningens förslag, såsom bestämningen av den särskilda

rundradions användningsområde, gränsdragningen i förhållande till

den allmänna rundradions programverksamhet, principerna för fördelning

av sändningstid mellan olika myndigheter och organisationer m. fl., den föreslagna

sändningsnämndens funktionssätt etc. Genomgående anses utredningens

förslag härvidlag inte vara tillräckligt bearbetade och preciserade,

och från de remissinstansers sida, som inte omedelbart ställt sig negativa till

tanken på en särskild rundradio, framhålls såsom nämnts nödvändigheten

av ytterligare överväganden.

VI. Bildnings- och undervisningsverksamheten i radio och television

Utredningen

Allmänna riktlinjer för den fortsatta verksamheten

Den helt dominerande delen av den verksamhet, som Sveriges Radio

hittills hedrivit på bildnings- och undervisningsområdet, hänför sig till

skolradio och skol-TV. Härutöver har i viss omfattning kursverksamhet

förekommit med en allmänt folkbildande inriktning. Enligt utredningen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

är tiden nu inne att överväga ett avsevärt ökat engagemang för etermedierna

i dessa hänseenden. Utländska erfarenheter ger också vid handen,

att såväl radion som televisionen med fördel kan användas inom högre

skolformer och inom vuxenundervisningen i vidaste mening.

Vid sina överväganden av rundradions utvecklingsmöjligheter härvidlag

har utredningen skilt mellan två slags programaktiviteter, nämligen

dels sådana som ingår såsom led i målinriktade studier vilka åsyftar

viss kompetens och anknyter till det allmänna skol- och undervisningsväsendets

studieschema, dels sådana som har folkbildningskaraktär och

som avser fria, ej målinriktade studier. Det förra slaget av aktiviteter

sammanfattas under benämningen utbildningsradio-TV. Dit hör

nuvarande skolradio och skol-TV ävensom annan utbildningsradio-TV, som

tar sikte på skolformer vid sidan av grundskola-gymnasium, vuxenundervisning

i olika former och på skilda stadier, inkl. yrkesutbildning och universitetsundervisning.

Det senare slaget av aktiviteter sammanfattas av

utredningen under benämningen studieradio-TV. Dit hör kurser

i främmande språk för individuellt studerande, folkbildningsprogram avsedda

dels för enskilda lyssnare, dels för folkbildningsorganisationernas

studiecirklar etc.

Innan utredningen går närmare in på frågan om den programmässiga

karaktär och utformning, som utbildningsradio-TV resp. studieradio-TV

bör ges, övervägs vilka sändningsmöjligheter som står till buds för ifrågavarande

programaktiviteter och anförs synpunkter på hur dessa bör finansieras.

För sändningsmöjligheterna är det enligt utredningen av avgörande betydelse,

att det i en nära framtid står till förfogande dels en ytterligare

TV-kanal, dels det ökade sändningsutrymme som den särskilda rundradion

medför och som för här ifrågavarande ändamål främst utgörs av

den ena av de genom den tekniska »klyvningen» tillkommande FM-kanalerna

— den s. k. FM-4 — samt vissa lokala TV-stationer inom UHFbanden.

Då de växande anspråken på radio och TV medför krav på en systematisk

fördelning av arbetsuppgifterna mellan Sveriges Radio och den särskilda

rundradion, har utredningen ansett sig böra förorda följande. De

programslag, som innefattas i begreppet studieradio-TV, får anses vara

en central uppgift för Sveriges Radio och därmed ha en naturlig hemort

i radioföretagets allmänna programverksamhet. Däremot är de programuppgifter

som betecknas som utbildningsradio-TV att betrakta som ett

åliggande för undervisningsväsendet. De faller därmed i princip utanför

Sveriges Radios programansvar och bör såvitt möjligt hänvisas till den

särskilda rundradion. Utredningen är införstådd med att angivna ansvarsuppdelning

inte kan genomföras konsekvent. Å ena sidan kan exempelvis

Sveriges Radio endast i begränsad utsträckning åtaga sig att göra program

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1066

direkt för studiecirkelverksamheten ute i landet. Det är också sannolikt,

att folkbildningsorganisationerna själva önskar hyra programtid i särskild

rundradio för att kunna framställa vissa program i egen regi. Å andra

sidan finns redan en etablerad tradition att Sveriges Radio tar ansvar

för skolradio och skol-TV. Utredningen ser ingen anledning att föreslå

någon ändring härvidlag, så mycket mindre som någon möjlighet att sända

skol-TV på riksvid basis utanför Sveriges Radios ram ännu inte finns.

Sistnämnda förhållande kan motivera att radioföretaget i mån av tillgång

på programtid i TV även åtar sig andra uppgifter på utbildningssidan.

Däremot bör efter tillkomsten av den särskilda rundradion någon skyldighet

inte anses föreligga att svara för ytterligare utbildningsprogram på

ljudradions område.

Med utredningens i det föregående redovisade synsätt sammanhänger

dess uppfattning, att den verksamhet som av Sveriges Radio anordnas

såsom studieradio-TV skall bekostas med licensmedel. Däremot bör för

tillkommande programuppgifter vilka är att hänföra till utbildningsradioTV

— på samma sätt som f. n. gäller i fråga om skolradio och skol-TV —

utgå ersättning av anslagsmedel från riksstaten.

Utbildningsradio-TV

Försöksverksamhet inom Sveriges Radio. Enligt utredningen kommer

den inom etermediernas bildnings- och undervisningsverksamhet hittills

dominerande skolradion och skoltelevisionen att i framtiden endast utgöra

en mindre del av utbildningsradio-TV i vidare mening. Innan denna finner

sin form krävs emellertid försöksverksamhet och fortsatta utvecklingsinsatser.

Oberoende av ansvarsförhållandena i ett mera utbyggt skede anser utredningen,

att Sveriges Radio under de närmaste åren bör vara ensam ansvarig

för undervisningen i radio och TV och bemyndigas fortsätta den

försöksverksamhet, som inletts med den akademiska radiokursen i statskunskap.

I fråga om den fortsatta försöksverksamheten avseende den högre undervisningen

framhålls angelägenheten av att vid denna prövas skilda kombinationer

av radio, TV och andra studieformer, de nya utbildningsmediernas

lämplighet för olika stadier och ämnesområden etc. Utredningen

har för egen del förordat tre nya försöksobjekt, nämligen — tagna i den

ordning de förutsätts genomförda — en ny akademisk kurs i ämnet pedagogik,

en gymnasiekurs i engelska och en akademisk kurs i fysik. Medan

vid den tidigare kursen i statskunskap endast ljudradion anlitats, avses

kursen i pedagogik ge möjlighet att pröva en ordning innebärande att undervisningen

i ljudradion kompletteras med insatser i TV. Kursen i fysik,

som hl. a. avser att belysa möjligheterna att tillgodose de naturvetenskap
5

Dihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 136

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

liga ämnenas behov av åskådlighet, tankes i sin tur helt förlagd till TV.

Gymnasiekursen är av intresse bl. a. från synpunkten att pröva undervisning

i etermedia kombinerad med korrespondensstudier ävensom att mäta

den studieaktivitet i olika former, som genom en sådan kurs spontant utvecklas

av exempelvis kvällsgymnasier och studieförbund. — Beträffande

finansieringen av nämnda försöksverksamhet anser utredningen, att utöver

kursen i statskunskap ytterligare ett eller två projekt bör — vad avser

produktions- och sändningskostnaderna -— kunna finansieras med licensmedel.

Härför talar bl. a. de erfarenheter angivna kurser kan ge Sveriges

Radio med avseende på den fortsatta utformningen av folkbildnings- och

studieprogram inom ramen för Sveriges Radios allmänna programverksamhet.

På sikt förutsätts emellertid såsom nämnts alla åtaganden för

Sveriges Radio på utbildningsområdet bli täckta med anslagsmedel anvisade

över riksstaten.

Radioföretagets engagemang på sikt. Vad sålunda avhandlats hänför

sig till de utvecklingsinsatser på utbildningsområdet, som åtminstone under

en övergångstid kommer att krävas av Sveriges Radio. Mot slutet av

1960-talet kan förutsättningarna för radioföretagets engagemang förväntas

bli starkt förändrade. All ljudradioundervisning utöver den som är att

hänföra till skolradion bör då i princip kunna administreras av de olika

undervisningsorganen själva med anlitande av främst den särskilda rundradions

FM-4-kanal. Inom utbildnings-TV kan — med hänsyn till det nyssnämnda

förhållandet att något riksomfattande nät inte står till förfogande

utanför Sveriges Radio — ett vidare ansvar förutsättas åvila företaget.

Utredningen tänker sig härvidlag, att programutrymme på dagtid skall

kunna ställas till förfogande för angivna ändamål i P 1-kanalen, vilket utrymme

framåt 1975 beräknas till ca 35 tim/vecka. Viss begränsad sändningstid

bedöms då också kunna ställas till förfogande på tidig kvällstid

i P 2-kanalen. — I sammanhanget erinras om att den programtid som är

disponibel kan utnyttjas mer eller mindre effektivt beroende på i vilken

utsträckning det blir nödvändigt att sända repriser. En allmän minskning

av reprisverksamheten bör vara möjlig, allteftersom lättskötta bandspelare

även på TV-området mera allmänt kommer i marknaden och kan utnyttjas

av utbildningsinstitutionerna.

Beträffande den framgent tillkommande utbildnings-TV som sänds i

Sveriges Radios kanaler bör i princip gälla att företaget — på samma sätt

som beträffande nuvarande skolradio och skol-TV — har ansvaret för

de program som sänds och i sista hand bestämmer de sändningstider

som skall gälla. Däremot kan Sveriges Radio inte annat än i begränsad utsträckning

åtaga sig att, såsom fallet är med skol-TV, själv producera de

enskilda programinslagen. Det är enligt utredningen därför ofrånkomligt,

att en mera utbyggd utbildnings-TV-verksamhet produktionsmässigt görs

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

helt oberoende av Sveriges Radio, som alltså endast mottar färdiga band

eller filmer för sändning.

Med hänsyn till de successivt ökade anspråk på programtid, som utbildnings-TV

kan förutses komma med, är det samtidigt angeläget att såvitt

möjligt kanalisera in anspråken på arrangemang med lokala universitetsstationer

och sluten-krets-TV-anläggningar etc. För expansionen på något

längre sikt hänvisar utredningen till de möjligheter, som öppnar sig vid ett

ianspråktagande av den ytterligare TV-kanal inom UHF-banden, vilken

enligt gällande våglängdsplaner står till vårt lands förfogande.

Vissa aspekter på den särskilda rundradion. Beträffande formerna för

utbildningsinstitutionernas utnyttjande av den särskilda rundradion har

utredningen anfört vissa allmänna synpunkter. På ljudradiosidan

förutsätts såsom nämnts den angivna FM-4-kanalen komma att stå till förfogande

för skolor, universitet och det fria bildningsarbetet. Nätet tillåter

riksomfattande sändningar, men det kan också brytas upp och betjäna

lokalt och regionalt förankrad undervisningsverksamhet. Härvidlag kan

skolöverstyrelsen tänkas ha intresse att planera vissa större undervisningsblock

centralt med inriktning på hela landet. På regional- och lokalplanet

kan länsskolnämnder och lokala skolstyrelser förutsättas ta motsvarande

initiativ. För den akademiska undervisningen bör den centrala planeringen

åvila universitetskanslersämbetet, medan universitet och högskolor via

rektorsämbetena bör kunna finna former för lokal samverkan. Folkbildningsverksamheten

kan — i den mån den engagerar sig i utbildning — via

studieförbunden och andra centrala organ planera den riksomfattande programverksamheten,

medan länsbildningsförbund och lokalavdelningar har

möjlighet att ta egna initiativ.

Televerket föreslås upprätta och driva sändarna och härför utta en avgift,

som täcker verkets kostnader. Studiokostnaderna är svåra att överblicka

men torde under förutsättning av relativt enkla programformer kunna hållas

på en låg nivå. Särskilda åtgärder — eventuellt vidtagna i samverkan

mellan olika berörda intressenter — torde erfordras för att anskaffa studiokapacitet

i erforderlig utsträckning.

Inom televisionen är det endast fråga om lokala stationer, vilka kan

komma att drivas av ett universitet, samverkande högre utbildningsanstalter

eller kanske en stiftelse. Investeringskostnaderna torde leda till att endast

ett fåtal stationer blir aktuella. Drivna som universitetsstationer kan de tänkas

bli utnyttjade för att klara olika moment i den reguljära undervisningen

i skilda ämnen, för att bedriva viss extensionsundervisning, för att

underlätta den undervisningssituation som uppkommer om en ordning med

universitetsfilialer vinner tillämpning etc. — Flera av de fördelar som avses

uppnådda med sådana stationer kan enligt utredningen också vinnas genom

anordnande av sluten-krets-TV. Med hänsyn härtill bör tekniskt, ekono
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

miskt och undervisningsmässigt betingade alternativöverväganden föregå

valet av arrangemang.

Ytterligare utredningar. Allmänt konstaterar utredningen att det här

endast kunnat bli fråga om att ange vissa riktlinjer för den fortsatta utvecklingen.

Då utbildningsradio-TV öppnar stora perspektiv och det återstår

många problem att lösa innan de nya studieformerna blir ett naturligt led i

framförallt vuxenundervisningen, föreslås att det åt en ny utredning uppdras

att närmare kartlägga undervisningens behov av de nya hjälpmedlen.

Härför krävs det en tillförlitlig framtidsprognos, som också tar hänsyn till

olika ämnens lämplighet, då det gäller att utnyttja etermedierna ävensom

sluten-krets-anläggningar. Härmed förenade kostnader bör närmare utredas

och vägas mot gängse kalkyler för undervisningen på olika stadier. Med

ledning av bl. a. sådana jämförelser bör nettoeffekten bedömas av den rationalisering,

som radio-TV-undervisning medger. De närmare formerna för

utnyttjandet av den särskilda rundradion bör ytterligare övervägas och

huvudmannafrågan i sammanhanget beaktas.

Studieradio-TV

Hittillsvarande verksamhet på folkbildningsområdet. Den av utredningen

skisserade och såsom studieradio-TV betecknade verksamheten har sin naturliga

utgångspunkt i rundradions nuvarande folkbildningsprogram och

språkkurser. Det är här fråga om bildningsaktiviteter, som i princip inte

syftar till prov och examina utan mera till studier som sj älvändamål.

Om den hittillsvarande verksamheten gäller att de egentliga folkbildningsprogrammen

planeras i nära samråd med studieorganisationerna. Inom

ljudradion där de går under den sammanfattande benämningen radioskolan

rör det sig årligen om ett tiotal programserier. Dessa vänder sig såväl till

enskilda som till grupper av lyssnare, och de kan i stort sett hänföras till

någon av följande fem kategorier, nämligen internationell orientering, estetisk

fostran, allmänna skolämnen, samhällsorientering och praktiska ämnesområden.

Radioskolan kompletterar i hög grad verksamheten inom studieförbunden

och ger dessa ett tillskott av kurser, som i inte obetydlig utsträckning

används i studiecirklarna. Inom televisionen har hittills fyra serier av

egentliga folkbildningsprogram kommit till stånd. Dessa har ingått som led

i den allmänna programverksamheten, och syftet har varit dels att fånga

den stora TV-publikens intresse, dels att — i samarbete med bildningsorganisationerna

-—- infoga programmen i ett organiserat studiearbete i anslutning

till ett för ändamålet iordningställt studiematerial.

Språkkurserna intar i flera hänseenden en särställning. Sålunda har

språkundervisningen i stort sett planerats inom radioföretaget. Den har inte

heller i samma utsträckning som de egentliga folkbildningsprogrammen

varit inriktad på grupper utan vänt sig till den enskilde lyssnaren. Allmänt

opaginerad Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

konstaterar utredningen, att språkkurserna med hänsyn till de erfarenheter

som vunnits utgör ett väl genomarbetat fält för en radiomässig och numera

även TV-mässig pedagogik.

Den fortsatta verksamheten. Vad avser ljudradion förutsätter utredningen,

att studieförbunden i och med tillkomsten av särskild rundradio

övertar ansvaret för en betydande del av de direkt för studiecirkelverksamheten

avsedda ljudradioprogrammen. Även vid sådant förhållande är det

angeläget, att Sveriges Radio — i nära samverkan med studieförbunden —

fortsätter sina sändningar av det slags folkbildningsprogram, som omfattas

av radioskolans — i fortsättningen radiohögskolans — verksamhet. Det bör

härvid tillses, att programverksamheten allsidigt täcker de ämnesområden,

som enligt studieförbundens statistik utgör bildningsrörelsens innehåll. Betydelsefullt

anses bl. a. vara att i sammanhanget ökat utrymme bereds den

estetiska bildningsverksamheten. — Radioskolans omfattning är f. n. exklusive

repriser 60 tim/år. Enligt utredningen bör utrymmet fram till 1970

fördubblas till 120 tim/år med tillägg av 30 timmar repriser. Sändningarna

tänkes i veckoprogrammen fördelade på särskilda programblock.

I fråga om språkundervisningen har hittills karaktären av studieradio —

dvs. frånvaron av examensinriktning och formella kompetenskrav -— varit

utmärkande. Det kan förutsättas, att i framtiden en viss kategori av språkstuderande

använder sig av den service som ges inom ramen för utbildningsradio-TV.

Efterfrågan på ej målinriktade språkstudier bedöms dock

alltjämt dominera och motivera en fortsatt expansion. Även TV hör utnyttjas,

av utrymmes- och kostnadsskäl dock endast i mindre omfattning. Vad

avser expansionstakten anser utredningen, att språkkurserna som f. n.

omfattar ca 80 tim/år inkl. viss mindre del repriser — fram till 1970 skall

få sin sändningstid ökad till ca 200 tim/år, varav ca 40 timmar repriser.

Den av utredningen föreslagna utvecklingen inom ljudradion innebär

relativt sett ingen större ökning av den totala programproduktionen. Enligt

det föregående skulle studieradio ha en omfattning av tillhopa 350 tim/år

omkring 1970 i en samlad programtid av storleksordningen 20 000 tim/år.

Ökningen ryms inom de allmänna utvecklings- och kostnadsplaner, som

utredningen framlagt för ljudradion.

För televisionens del föreslår utredningen, att en ny verksamhet

introduceras, vilken ges benämningen TV-högskolan. Därmed avses en fri,

i Sveriges Radios regi uppbyggd bildningverksamhet, som främst riktar sig

till de enskilda lyssnarna. Endast en mindre del av programmen tänkes

mera direkt avpassade för folkbildningsförbundens studieverksamhet. Målsättningen

skall vara ambitiös och programmen ligga på en genomgående

hög nivå och vända sig till eu publik, som söker gedigna kunskaper. TVhögskolan

är att betrakta som ett tillskott utöver vad som ges av kulturprogram

inom den allmänna sektorn. Vid planeringen bör inte i första

band eftersträvas omväxling och aktualitet utan mera en systematisk ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

nomarbetning av olika delar av kunskapsfältet. Kärnan bör utgöras av

programstoff, som ger kontakt med kultur, forskning och vetenskap. Utredningen

understryker i sammanhanget anlägenheten av att tillräckligt utrymme

bereds även program, som syftar till estetisk fostran.

Den sålunda redovisade studie-TV-verksamheten förutsättes få en utåt

sainmanhallen karaktär bl. a. genom att sändningarna samlas i programblock.

Utredningen föreslår en expansion av verksamheten, som 1974/75

leder fram till en sändningstid av ca 640 tim/år varav hälften repriser.

Enligt gjorda kostnadsberäkningar skulle denna programvolym i det för

angivna tidpunkt förutsatta prisläget representera en årlig kostnad av 26,5

milj. kr.

Inom Sveriges Radio bör enligt utredningen studieradio-TV ges en stark

ställning. TV- och radiohögskolorna bör sålunda anordnas som särskilda

programavdelningar.

Remissyttranden

Behovet av en utbyggnad av bildnings- och undervisningsverksamheten

i radio och television har allmänt understrukits

av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet. Särskilt har en sådan

utbyggnad ansetts motiverad med hänsyn till vuxenutbildningen.

Landsorganisationen erinrar om de successivt pågående tekniska, ekonomiska

och sociala förändringarna i samhället, som sker mycket snabbt och

som ställer individer, organisationer, företag och institutioner inför ständigt

nya problem. Härav töljer ett behov av fortlöpande nyorientering och

fortbildning för praktiskt taget alla samhällsgrupper. Utan tvekan har radio

och TV en stor uppgift att fylla i den studie- och skolningsverksamhet, som

sålunda erfordras för att möta utvecklingens krav.

Även Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbnnd, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges lantbruks förbund hänvisar i sitt gemensamma

yttrande till de fortgående strukturförändringarna inom arbetslivet och den

snabba tekniska utvecklingen. De kraftigt ökade insatser på vuxenutbildningens

område, som härigenom aktualiseras förutsätter medverkan från

etermedierna. Utbyggda distributionsvägar för undervisning via dessa skapar

över huvud betingelser för ett mera rationellt utnyttjande än hittills av

de totala utbildningsresurserna. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Tjänstemännens

centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens folk och arbetsmarknadsstyrelsen.

Universitetskanslersämbetet delar uppfattningen, att vidgade utbildningsmöjligheter

i rundradion framförallt bör inriktas på vuxenutbildning och

särskilt då med sikte på dem som inte blivit delaktiga av skolväsendets ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

byggnad. Ämbetet ser också radion och televisionen som medel att åstadkomma

den rationalisering av den högre undervisningen, som erfordras för

att klara den hastigt växande tillströmningen till universitet och högskolor.

Bl. a. hänvisas till den betydelse medierna bör kunna få för en decentraliserad

och över huvud extramural undervisning. Till viss del synes visserligen

sådana behov kunna tillgodoses genom sändningar med lokal räckvidd och

genom sluten-krets-sändningar, men i stor utsträckning måste riksprogrammen

medverka inte minst på televisionssidan.

Skolöverstyrelsen förutser successivt ökade behov av eterutrymme med

hänsyn såväl till grundskole- som till gymnasie-, fackskole- och yrkesslcoleverksamheten.

Angelägenheten av att etermedierna utnyttjas för olika delar

av skol- och undervisningsområdet understrykes även av gymnasieutredningen,

yrkesutbildningsberedningcn samt Målsmännens riksförbund.

Om sålunda behovet av en utbyggnad av bildnings- och undervisningsverksamheten

i radio och television allmänt vitsordas, har ett flertal remissinstanser

anfört kritiska synpunkter på den av utredningen föreslagna

uppdelningen av verksamheten i en utbildningsradio

- T V och en skolradio-TV. Några instanser förordar andra

kriterier för en avgränsning av verksamheten, medan åtskilliga instanser är

tveksamma om någon kategoriindelning över huvud bör ske.

Skolöverstyrelsen och Tjänstemännens centralorganisation anser, att begreppet

utbildningsradio-TV bestämts alltför snävt av radioutredningen.

Sålunda skall enligt denna däri innefattas endast sådan undervisning, som

åsyftar viss kompetens och anknyter till det allmänna skol- och undervisningsväsendets

studieschema. Om en gränsdragning skall ske — och detta

kan vara praktiskt motiverat i samarbetet med olika myndigheter och organisationer

_bör enligt nämnda båda remissinstanser med utbildningsradio
TV

förstås programverksamhet, som överhuvud tillgodoser intentionerna

med en av offentlig myndighet fastställd eller på annat sätt godkänd läro-eller

studieplan. Därmed förs en del av det som av utredningen föreslagits ingå i

studieradio-TV till utbildningsradio-TV. Detta sammanhänger med att det

moderna folkbildningsarbetet i viss utsträckning är målinriktat mot utbildning

eller fortbildning av olika slag. Vad som faller utanför den sålunda förordade

ändrade bestämningen är aktiviteter, som kan sägas tillgodose det

allmänna bildningsbehovet. Dessa motiverar ingen kategorimässig särbehandling

utan bör hänföras till den allmänna programverksamheten.

Svenska arbetsgivareföreningen. Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges lantbruksförbund har eu uppfattning, som nära ansluter

till nyssnämnda remissinstanser. De anser nämligen att en uppdelning

av ifrågavarande programverksamhet bör ske med hänsyn till om den

avser någon form av målinriktade studier eller om den har en mera allmänbildande

karaktär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Samverkande bildningsförbunden och Sveriges nykterhetsvänners landsjörbund

framhåller för sin del, att det inte kan vara meningsfullt att inom

vuxenutbildningen skilja mellan målinriktade och icke målinriktade studier.

Den omständigheten att lyssnarna eller tittarna kan delas upp med hänsyn

till sin attityd till vissa program påverkar nämligen i och för sig inte programuppläggningen.

Däremot kan det vara lämpligt att göra en uppdelning

med utgångspunkt i mottagarnas studiesituation, exempelvis en uppdelning

efter det förhållandet om programmen riktar sig till elever i det obligatoriska

skolväsendet eller inte. Från denna synpunkt kan det förslagsvis skiljas

mellan en skolradio-TV och en vuxenutbildningsradio-TV. En likartad

uppläggning av verksamheten förordas av Svenska landsbygdens studieförbund.

Även Folkuniversitetet förordar en annan uppdelning än den av utredningen

gjorda. För att komma ifrån den svårhanterliga distinktionen mellan

bildning och utbildning bör det enligt Folkuniversitetet skiljas mellan sådana

program, som meddelar en kompletterande undervisning, och sådana som

från undervisningssynpunkt har en självständig karaktär. I förra fallet avses

program av den typ, som hittills getts i skolradio och skol-TV. Dylika

program bör i fortsättningen ges även som stöd åt universitetsundervisningen

och folkbildningen, därvid i senare fallet producenterna förutsätts utgå

från de ämnen, som behandlas i studiecirklarna i landet. Allmänt gäller att

denna programtyp rymmer en verksamhet, som anknyter till av skolöverstyrelsen

och universitetskanslersämbetet finansierade utbildningsformer. —

De självständiga programmen skall vara Sveriges Radios egen uppgift och

kan gälla så skilda ting som en nybörjarkurs i något språk, en gymnasieeller

universitetskurs etc.

Bland remissinstanser som intar en kritisk eller tveksam hållning till en

uppdelning över huvud av bildnings- och undervisningsverksamheten i

rundradion återfinns Sveriges Radio, som konstaterar att den av utredningen

gjorda kategoriklyvningen knappast står i samklang med de praktiska

erfarenheter radioföretaget gjort i sitt arbete. Det frivilliga bildningsarbetet

i vårt samhälle genomgår f. n. en stark omvandling i riktning mot mer

kompetensinriktade studier. Redan detta är ett skäl för att inte låsa sig så

starkt i ett kategoritänkande. Beträffande den praktiska tillämpningen av

den föreslagna uppdelningen framhåller Sveriges Radio, att det även i fråga

om konkreta programprojekt kan vara svårt att på förhand fastställa, till

vilken kategori de skall anses höra. Exempelvis planerades och genomfördes

radiokursen i statskunskap som ett utpräglat exempel på utbildningsradion.

Det har dock visat sig, att ett stort antal icke betygsinriktade lyssnare med

positivt utbyte följt programmen enskilt eller i studiecirklar. För dessa lyssnare

framstår kursen som studieradio.

Liknande synpunkter anförs av Arbetarnas bildningsförbund, vars slutsats

blir att såvitt angår rundradions vuxenutbildningsprogram någon an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

ledning till åtskillnad inte finns, så mycket mindre som detta skulle vara

till hinder för en vettig planering och samordning av verksamheten. Till

gruppen av remissinstanser med en kritisk eller tveksam inställning till

kategoriuppdelning kan även föras Folkbildningsförbundet, Kooperativa

förbundet, Landsorganisationen och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Den av utredningen föreslagna expansionstakten har allmänt

ansetts nödvändig för att tillgodose undervisningsväsendets behov

av insatser i etermedierna. Undervisningsmyndigheterna har dock bedömt

den otillräcklig från sistnämnda synpunkt.

Universitetskansler sämbetet anser således, att utredningen intagit en alltför

restriktiv hållning till önskemålen om ytterligare programtid i Sveriges

Radios ljudradiokanaler. På TV-sidan förutses att expansionsanspråk kan

göra sig gällande, som under vissa förutsättningar leder till att en tredje

TV-kanal behöver tas i anspråk tidigare än vad utredningen förutsatt, dvs.

redan före mitten av 1970-talet. I likhet med utredningen anser ämbetet, att

de möjligheter måste beaktas, som öppnar sig genom ett eventuellt utnyttjande

av lokala universitetsstationer och av sluten-krets-sändningar.

Skolöverstyrelsen — som bedömer möjligheterna att använda den särskilda

rundradion för undervisningsändamål såsom begränsade — framhåller

också, att programutrymme måste ställas till förfogande i Sveriges

Radios ljudradio- och TV-kanaler för såväl skolradio- som utbildningsradio-TV

i betydligt större utsträckning än vad utredningen föreslagit. Vad

exempelvis beträffar skolradio-TV har inte beaktats de behov, som kan

komma att aktualiseras av det nya gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation

finner det önskvärt, att en expansion i enlighet med utredningens

förslag kommer till stånd. Samtidigt är de i olika hänseenden kritiska till

de programtider, som utredningen anvisat för utbildningsändamål.

Sveriges Radio konstaterar, att utredningen vid sina programöverväganden

utgått från vissa förutsättningar som ännu är osäkra. Det gäller bl. a.

utnyttjandet av den särskilda rundradion och den förutsatta minskade

repriseringen av TV-program. Enligt Sveriges Radios uppfattning torde

det överhuvud först efter några års fortlöpande analys av undervisningsväsendets

programbehov bli möjligt att ta ställning till den lämpliga utbyggnadstakten

på sikt. I sammanhanget påpekas att undervisningsprogrammen

vid en fortsatt expansion kan komma i ett olyckligt konkurrensförhållande

till den allmänna programverksamheten. Detta aktualiserar då

bl. a. frågan om utnyttjande av en tredje TV-kanal för undervisningsändamål.

Radioutredningens förslag om en försöksverksamhet med sikte

på att — såsom ett led i utbildningsradio-TV — pröva etermedier
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

nas lämplighet för olika stadier och ämnesområden

inom undervisningsväsendet vinner allmän anslutning.

Enligt universitetskanslersämbetet erfordras en systematisk försöksverksamhet,

innan det kan bli fråga om en mera reguljär eterburen undervisning

på universitets- och högskoleområdet. Det förutsätts därvid, att

ämbetet skall ha den pedagogiska ledningen av denna i Sveriges Radios

programkanaler bedrivna försöksverksamhet såvitt avser den undervisningssektor,

för vilken ämbetet ansvarar. Skolöverstyrelsen har ingen erinran

mot det för gymnasiestadiet föreslagna försöksprojektet i engelska

men förutsätter, att skolöverstyrelsen får medverka i planeringen av detsamma.

Gymnasieutredningen framhåller önskvärdheten av att utöver den föreslagna

kursen i engelska andra försöksprojekt kommer till stånd inom

gymnasiesektorn, bl. a. i matematik samt överhuvud i naturvetenskapliga

och tekniska ämnen. Olika studiekombinationer bör därvid prövas, såsom

gemensamma insatser i ljudradio och TV, kurser i ljudradio i förening med

korrespondensundervisning eller som stöd åt undervisning i kvällsgymnasier

etc. Erfarenheterna från sådana försök blir av betydelse för den

fortsatta planeringen av vuxenundervisningen på gymnasiestadiet. Även

Tjänstemännens centralorganisation och Hermods korrespondensinstitut

betonar vikten av att olika studieformer kombineras inom ramen för den

fortsatta försöksverksamheten.

Sveriges förenade studentkårer framhåller, att åtgärder bör vidtas för

en samordnad planering av försöksverksamheten och för utvärdering av

resultaten från denna. Detta sker lämpligen genom att en arbetsgrupp tillsätts,

i vilken ingår företrädare för bl. a. Sveriges Radio, undervisningsmyndigheterna

samt lärar- och elevintressena.

Sveriges Radio betygar sin beredvillighet att medverka i den föreslagna

försöksverksamheten, dock utan att på detta stadium vilja binda sig för

de ämnen och stadier, som förordas i betänkandet.

Beträffande utredningens förslag i fråga om ansvarsfördelningen

i program hänseende mellan Sveriges Radio å ena

samt berörda myndigheter och organ på undervisningsområdet

å andra sidan har från utredningen avvikande

synpunkter anförts av vissa remissinstanser. I ett par fall — universitetskanslersämbetet

och skolöverstyrelsen — har Sveriges Radio ansetts böra

ha ett större ansvar än vad utredningen förutsatt, i ett par andra fall har

en närmast motsatt uppfattning hävdats.

Universitetskanslersämbetet kan inte ansluta sig till förslaget, att Sveriges

Radio på ljudradiosidan framgent endast skall ha ansvaret för skolradioverksamheten,

medan utbildningsradio i övrigt skall hänvisas till den

särskilda rundradion. Utbildningens betydelse i dagens samhälle liksom

etermediernas stora möjligheter att främja utbildningen motiverar enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr i36 år 1966

ämbetet, att Sveriges Radios styrelse får en klar skyldighet att svara för

ifrågavarande programverksamhet. Det bör för övrigt också övervägas att

till Sveriges Radio knyta en eventuell särskild rundradio. Radioföretaget

känner härigenom starkare sitt ansvar för att etermedierna totalt får en

ändamålsenlig användning på undervisningsområdet. Beträffande de särskilda

rundradioprogrammen förutsätts dock, att det omedelbara ansvaret

för programverksamheten skall kunna överlämnas till undervisningsmyndigheter

och liknande. Vad avser programmen i Sveriges Radios egna

kanaler utgår ämbetet från att ansvaret för utbildningsinnehållet skall åvila

undervisningsorganen. Samråd med dessa bör ske i fråga om programmens

inplacering i programschemat.

Även skolöverstyrelsen anser, att Sveriges Radio i princip skall svara

för inte enbart skolprogram utan även andra utbildningsprogram och detta

såväl i ljudradion som televisionen. Härigenom kan man dra nytta av

Sveriges Radios erfarenheter samt personella och materiella resurser. En

förutsättning är då, att undervisningsorganens pedagogiska och utbildningspolitiska

önskemål beaktas i tillräcklig utsträckning.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges lantbruksförbund anser det böra övervägas att

sammanföra huvuddelen av programverksamheten på utbildningsområdet

i en utbildningsradio-TV, för vilken huvudmannaskapet skall innehas av

undervisningsmyndigheterna och alltså i sista hand av ecklesiastikdepartementet.

En sådan ordning motiveras av den dominerande ställning, som

den målinriktade utbildningen kommer att få i etermedierna, och av behovet

att samordna denna i förhållande till annan utbildningsverksamhet.

Inom ramen för en sådan utbildningsradio-TV blir det undervisningsinyndigheternas

sak att bedöma i vilken utsträckning Sveriges Radios och eventuellt

även den särskilda rundradions programkanaler bör användas.

Statskontoret och riksrevisionsverket framför tanken att omkonstruera

den av utredningen för den särskilda rundradion föreslagna sändningsnämnden

så att denna kan svara inte bara för fördelningen av sändningstiderna

i den särskilda rundradion utan även för samordningen av de skattemedelsfinansierade

programverksamheternas — och då bl. a. utbildningsradio-TV

:s — utnyttjande av Sveriges Radios programkanaler och resurser.

Utredningens förslag, att det åt en särskild utredning uppdras

att närmare överväga undervisningsväsendets behov av

etermedierna och formerna för ett vidgat utnyttjande av dessa, har

tillstyrkts av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan, dock med undantag

av skolöverstyrelsen.

Universitetskanslersämbetet vitsordar allmänt behovet av en sådan utredning,

som lämpligen anknytes till ecklesiastikdepartementet. Sveriges

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

förenade studentkårer vill koppla ihop den föreslagna utredningen med

den nyssnämnda försöksverksamheten på så sätt att den arbetsgrupp, som

organisationen förutsatt skola leda och följa upp denna verksamhet, underställs

utredningen. Enligt Tjänstemännens centralorganisation bör i utredningsarbetet

ingå att närmare pröva frågan var produktionsansvaret

avseende skol- och utbildningsprogrammen i framtiden skall ligga. Sveriges

Radio vill, att det även skall övervägas att ta en tredje TV-kanal

i bruk för undervisningsändamål.

Skolöverstyrelsen avvisar förslaget om en utredning. Det bör ingå i

Sveriges Radios, skolöverstyrelsens och andra utbildningsmyndigheters

normala arbetsuppgifter att gemensamt och kontinuerligt överväga utnyttjandet

av etermedierna för undervisningsändamål.

Vad avser de programtyper, som av utredningen sammanfattats

med beteckningen studieradio-TV, har —

som framgår av det följande — remissinstanserna allmänt ansett en expansion

önskvärd, samtidigt som från olika håll kritiska synpunkter anförts på

den kategorimässiga avgränsning av folkbildningsprogrammen, som utredredningen

föreslagit. Med denna inställning följer också en kritisk hållning

till utredningens förslag om en uppdelning i sin tur av folkbildningsprogrammen

på en radio- och en TV-högskola, vilka har en delvis olika utformning

bl. a. med hänsyn till de s. k. studiecirkelprogrammen. Bortsett härifrån

understryks önskvärdheten av att folkbildningsprogrammen får en

ändamålsenlig utformning så att de stödjer och kompletterar studieförbundens

bildningsarbete. Betydelsen av att programplaneringen sker i nära

samråd med förbunden betonas.

Flera remissinstanser uppehåller sig vid de organisatoriska problemen

i samband med Sveriges Radios handhavande

av undervisnings- och bildningsverksamheten. Arbetarnas

bildningsförbund, Tjänstemännens centralorganisation och Brevskolan

anser, att den samlade verksamheten på detta område organisatoriskt

skall hållas samman inom radioföretaget. Någon uppdelning bör sålunda

inte ske på en ljudradio- och en TV-sida, inte heller med hänsyn till om

det gäller mera utbildningsinriktade eller mera folkbildningsinriktade programaktiviteter.

Enligt Kooperativa kvinnogillesförbundet och Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund bör åtminstone en gemensam, över båda medierna

spännande avdelning för vuxenundervisningen och vuxenutbildningen

finnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

VII. Finansieringsfrågor

Utredningen

Finansieringsprinciper

Valet av finansieringsmetod. Ända sedan sin tillkomst har rundradioverksamheten

finansierats med licensavgifter, som erlagts av innehavare av

mottagningsapparat. Med licensmedlen har bestridits radioföretagets och

televerkets driftkostnader ävensom — efter beslut av 1955 års riksdag —

kostnaderna för investeringar i rundradioanläggningar. Efter övergången

till licensfinansiering av investeringar har vidare en ordning tillämpats innebärande

omedelbar avskrivning av anläggningskostnaderna. Uppkommande

överskott, som tidigare inlevererats till statsverket, har efter beslut av

1957 års riksdag fonderats hos televerket för att tas i anspråk för den fortsatta

utvecklingen av rundradioverksamheten. Från att ursprungligen endast

ha gällt ljudradiorörelsen har vid verksamhetens utsträckning till televisionsområdet

angivna principer fr. o. m. budgetåret 1959/60 gjorts tilllämpliga

även på den nya verksamhetsgrenen. De hos televerket fonderade

överskottsmedlen, som vid utgången av budgetåret 1963/64 uppgick till

16,6 milj. kr. för ljudradion och till 159,2 milj. kr. för televisionen, disponeras

av telestyrelsen såsom rörelsemedel. Styrelsen har därvid fr. o. m.

budgetåret 1963/64 haft att erlägga ränta efter samma räntefot, som är

fastställd för televerkets rörliga kredit i riksgäldskontoret. — Fr. o. m. budgetåret

1964/65 gäller att vissa kostnader i anslutning till rundradioverksamheten

bestrids inte med licensmedel utan med skattemedel anvisade under

särskilt anslag på riksstaten. På detta sätt täcks sålunda kostnaderna

för skolradio och utlandsprogram ävensom för de särskilda blindlicenserna.

Utredningen konstaterar, att det för den fortsatta rundradioverksamheten

i Sverige kan ifrågakomma tre olika finansieringsmetoder, vilka också

kan kombineras. Dessa är licensmedel, medel anvisade över riksstaten samt

inkomster från försäljning av annonstid (reklam). Som framgår av det

föregående har intill nyligen endast den första metoden tillämpats i Sverige.

Den är också antingen den enda eller den viktigaste metoden att finansiera

radio- och televisionsverksamhet i de flesta europeiska länder. I fråga

om skattefinansieringen gäller att en fullständig sådan mycket sällan förekommer

annat än i utvecklingsländerna, medan däremot bidrag av skattemedel

till särskilda grenar av verksamheten inte är ovanliga.

I enlighet med direktiven för radioutredningen har de båda metoderna

med reklam- och allmän skattefinansiering undantagils från utredningens

överväganden. Beträffande skattefinansiering erinras om att en sådan ordning

på sina håll förordats för ljudradion med hänsyn till dess allmänna

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

spridning. Utredningen konstaterar i anslutning härtill att spridningsargumentet

inte gäller för televisionen. Att under sådana förhållanden bibehålla

licensfinansiering av televisionen och övergå till skattefinansiering beträffande

ljudradion framstår från praktiska och andra synpunkter såsom ett

olämpligt arrangemang. Mot en allmän skattefinansiering talar också att

medelstilldelningen till rundradioverksamheten därmed — på samma sätt

som gäller för vissa andra offentliga verksamhetsgrenar — riskerar att bli

beroende av det statsfinansiella lägets växlingar.

Argumenten mot en allmän skattefinansiering avser dock inte de särskilda

programuppgifter, som Sveriges Radio kan komma att åtaga sig utom

ramen för den allmänna programverksamheten. Sålunda förutsätter utredningen,

att den finansieringsmetod som redan tillämpas för skolradioverksamheten

i framtiden även kommer att gälla de nya former av utbildningsradio-TV,

som utredningen i det föregående föreslagit. Det erinras i sammanhanget

om skillnaden mellan å ena sidan utbildningsradio-TV och å

andra sidan den studieradio-TV, som likaledes förordats av utredningen. 1

det senare fallet är det fråga om uppgifter, som naturligen faller inom

ramen för den allmänna programverksamheten och som därför bör finansieras

med licensmedel.

Licenssystemet i framtiden. I Sverige gäller f. n. att man för de TV- och

ljudradiomottagare som finns inom ett hushåll — oberoende av deras antal

och geografiska spridning på ordinarie bostad, fritidsstuga etc. — erlägger

en TV-licens resp. en ljudradiolicens. Ett undantag utgör radiomottagare

i bil, för vilken en särskild radiolicens utgår.

Utredningen anser, att man så långt möjligt hör närma sig principen ett

hushåll — en licens. En utgångspunkt är härvidlag, att nästan alla svenska

hushåll med TV-mottagare också har radiomottagare. Det är därför möjligt

att liksom på många håll i utlandet ha en kombinerad radio-TV-licens

baserad på innehavet av TV-apparat ävensom en särskild radiolicens för det

mindre antalet hushåll med enbart radioapparat. De rent praktiska fördelatna

med en kombinerad licens är tre, nämligen mindre besvär för allmänheten

med licensinbetalningar, mindre administrativt arbete för post- och televerken

samt mindre kostnader för licensuppbörd och licenskontroll. I anslutning

härtill beräknas — med bortseende från bilradiolicensen samt

under antagande av halvårsvisa inbetalningar av den kombinerade licensen

samt helårsvisa inbetalningar av den särskilda radiolicensen — att antalet

inbetalningstillfällen per år kan minskas med en tredjedel eller från f. n.

6,6 till 4,6 milj. tillfällen.

Utredningen finner emellertid, att förenklingen kan drivas ännu längre.

Med utgångspunkt i nuvarande licensantal och licensavgifter — och fortfarande

med bortseende från bilradiolicensen — beräknas, att den särskilda

radiolicensen skulle ge enbart (35 kr. X 600 000 hushåll =) 21 milj. kr.,

medan den kombinerade radio- och TV-licensen skulle inbringa (135 kr. X

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

79

2 000 000 hushåll =) 270 milj. kr. Av de sammanlagda licensinkomsterna

om 291 milj. kr. skulle sålunda endast 7 procent härröra från den särskilda

radiolicensen. Vid oförändrade licensavgifter och förutsatt utveckling av

licensantalet beräknas angivna andel minska till 4 % år 1967 och 2 % år

1970.

Under sådana förhållanden aktualiseras frågan om inte hela radio- och

televisionsverksamheten kan finansieras med inkomsterna från den kombinerade

licensen. De rättviseargument, som kan anföras mot att en grupp

hushåll — de som endast har radioapparat — på så sätt slipper licens, kan

enligt utredningen bemötas med att ifrågavarande grupp representerar de

ekonomiskt minst bärkraftiga hushållen. I avgiftshänseende innebär ett slopande

av den särskilda radiolicensen — vid en förutsatt omläggning år 1967

—• att den kombinerade licensen måste höjas med 5 kr. per licens och år.

Ifrågavarande belopp beräknas emellertid år 1975 vid då förväntad TVtäckning

av landet ha minskat till 1 kr. för licens och år. — Utredningen

har för sin del med hänsyn till de administrativa och ekonomiska fördelarna

av ett sådant arrangemang stannat för att föreslå införandet år 1967

av en kombinerad licens och då utan kompletterande särskild radiolicens.

Enbart i fråga om licensuppbörden beräknas genomförandet av förslaget

medföra en årlig besparing om ca 2 milj. kr.

Vad angår frågan om den särskilda bilradiolicensen, vilken utredningen

jämlikt sina direktiv haft att överväga, erinras om de krav som från olika

håll framförts på dess slopande. Det har bl. a. framhållits det principiellt

oriktiga i att man skall betala extra licens för bilradio, då detta inte erfordras

i fall där man har flera radioapparater i samma bostad. Det har också

hänvisats till att det numera i marknaden förekommer en rad mellanformer

mellan fast monterade bilradioapparater och vanliga transistormottagare,

vilket vid fastställandet av licensplikten skapar en rad svårbedömda gränsfall.

Angivna tolkningsproblem bidrar till att försvåra kontrollförfarandet

och skapa friktion mellan polis och allmänhet.

Antalet bilradiolicenser uppgår f. n. till i runt tal 350.000, vilket ger

årsintäkter om drygt 12 milj. kr., och monterade apparater beräknas förekomma

i ca 25 procent av samtliga personbilar i landet.

Utredningen har vid sina överväganden kommit till att det från synpunkten

att eliminera nuvarande olägenheter och den känsla av orättvisa som

många upplever är motiverat att slopa bilradiolicensen i samband med införandet

av den föreslagna enhetslicensen år 1967. Slopandet bör dock inte

avse fordon, som enbart används i yrkesmässig trafik. Ett avskaffande av

hilradiolicensen beräknas medföra ett inkomstbortfall, som vid den tänkta

tidpunkten för åtgärden motsvarar cn höjning av enhetslicensen med drygt

5 kr. per år.

I sammanhanget överväger utredningen slutligen frågan huruvida nedsättning

av eller befrielse från licens bör beviljas särskilda grupper som

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

exempelvis folkpensionärer. Utredningen finner det dock principiellt oriktigt

att medge sådana förmåner. Ett stödbehov för vissa grupper bör lösas

på andra vägar och inte genom en generell subvention eller en televerkets

prövning av det enskilda behovet.

Avskrivnings- och fonderingsprinciper. Utredningen anser, att den nuvarande

ordningen med omedelbar avskrivning av gjorda investeringar

med anlitande av de för resp. år disponibla medlen (licensintäkter och

fonderade medel) bör kunna tillämpas även i fortsättningen. Därvid har

bl. a. beaktats det förhållandet, att totalt sett mycket stora investeringar

blir aktuella under lång tid framöver och att dessa kostnader rimligen kan

fördelas i tiden på ett sådant sätt att belastningen på de enskilda åren blir

förhållandevis jämn.

Vad angår frågan hur inflytande licensmedel skall fördelas dels på ljudradio

och television, dels på förbrukning resp. fondering konstaterar utredningen,

att det under nuvarande system med skilda licenser för ljudradio-

och televisionsrörelserna framstår som det enda rimliga att hålla de

båda medierna ekonomiskt helt åtskilda. Det innebär bl. a. att gemensamma

kostnader inom Sveriges Radio och televerket fördelas så exakt som möjligt

på de båda licenskategorierna och att vartdera mediet fonderar sina överskott.

Utredningens förslag om utformningen av licenssystemet i framtiden

aktualiserar emellertid frågan i vad mån den ekonomiska åtskillnaden skall

bibehållas. Därmed avses inte kostnadsredovisningen, som bör vara så fullständig

att de verkliga kostnaderna för vartdera mediet klart kan särskiljas.

I fråga om intäkter och fondering kan emellertid förfaras på olika sätt.

Vid ett system med en kombinerad licens baserad på TV-innehavet och

med en kompletterande särskild ljudradiolicens ligger det enligt utredningen

nära till hands att avdela en så stor andel av den kombinerade licensen för

ljudradioändamål, som motsvarar den gällande rena radiolicensen. Så synes

f. n. ske i flertalet av de länder, som tillämpar ifrågavarande licenssystem.

Vad angår den licensutformning som utredningen själv stannat för, nämligen

en enda licens som är knuten enbart till TV-innehavet men som finansierar

båda medierna, kan två olika arrangemang tänkas. Antingen kan

inflytande licensmedel fördelas i bestämda proportioner på ljudradio och

television och därvid särskiljas i fondhänseende eller också kan den årliga

tilldelningen av licensmedel för drifts- och investeringsändamål visserligen

ske separat för resp. medier men överskotten samlas i en gemensam fond.

Utredningen finner övervägande skäl tala för det senare arrangemanget,

som medger en smidig disposition av de totalt tillgängliga medlen med hänsyn

till resp. mediers behov.

Ytterligare inkomstkällor för rundradioverksamheten. Sammanfattningsvis

erinras om att rundradiorörelsen vid bifall till utredningens förslag i

olika hänseenden kommer att tillföras vissa inkomster utöver licensavgif
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

terna och de räntor, som televerket erlägger för de av verket såsom rörelsemedel

disponerade licensmedlen. Sålunda kan i framtiden utbildningsradioTV

och liknande programtyper, som faller utom ramen för Sveriges Radios

allmänna programansvar, förväntas leda till en betydande ökning av de

särskilda ersättningar, vilka utgår av skattemedel. — Införandet av särskild

rundradio leder också till att den allmänna rundradions ekonomi

förbättras på olika sätt. Sålunda anses exempelvis den särskilda rundradion

utöver kostnaderna för de av verksamheten betingade programförberedelserna

och sändararrangemangen böra bestrida sin del av investeringskostnaderna

för de två ianspråktagna FM-näten, som redan i och för sig

betalats. Detta medför, att televerket varje år får en viss relativt fast inkomst,

som i sin tur minskar belastningen på rundradiobudgeten.

Finansplaner

Enligt de i det föregående redovisade beräkningarna skulle i fast penningvärde

kostnaderna för televisionen mellan 1965/66 och 1974/75 öka

från ca 166 milj. kr. till resp. 321, 356 och 396 milj. kr. enligt de tre tänkta

sändningstidsalternativen. För ljudradiorörelsen skulle kostnaderna under

samma tid öka från ca 107 till 127 milj. kr. eller — om avdrag sker för den

besparing i form av minskade inkasseringskostnader som följer med införandet

av en gemensam radio- och TV-licens — till 125 milj. kr.

Kostnaderna bör enligt utredningen ses i relation till det antal licensinnehavare,

som man vid olika tidpunkter har att räkna med. Utifrån förutsättningen

att enligt utredningens förslag en enhetslicens införs år 1967

baserad på innehavet av TV-apparat är det från nämnda år endast en bedömning

av TV-licensstocken som är av intresse. Enligt gjorda prognoser

skulle antalet TV-licenser år 1965 uppgå till 2 035 000 motsvarande 73,5 %

av hushållen, år 1970 till 2.488.000 motsvarande 85,6 % av hushållen och

år 1975 till 2 703 000 motsvarande 90 % av hushållen. Utredningens uppskattningar

sammanfaller under en del av perioden nära med telestyrelsens

bedömningar, men på sikt har utredningen med hänsyn bl. a. till TV-tätheten

i vissa andra länder gjort mera optimistiska antaganden än telestyrelsen,

som för slutåret 1975 stannat vid ett licensinnehav motsvarande 83 % av

hushållen.

I det följande redovisas en av utredningen gjord beräkning, därvid ifrågavarande

totala kostnader för televisions- och ljudradioverksamheten dividerats

med antalet för resp. år förutsatta licensbetalare. Siffrorna belyser sålunda

kostnaderna per licens och år i fast penningvärde.

TV 85 tim. TV 100 tim. TV 115 tim. Ljudradio

1967/68.............. 116 117 122 52

1969/70.............. 115 123 138 48

1971/72.............. 120 132 148 47

1974/75.............. 120 132 147 47

6 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 136

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Utredningen konstaterar emellertid, att beräkningar i fast prisläge inte

ger underlag för bedömning av de licensbelopp som i framtiden kan komma

att erfordras. Kostnaderna har därför hypotetiskt antagits till följd av automatiska

löne- och prisstegringar öka med i genomsnitt 5 % per år. Vid en

sålunda i löpande penningvärde gjord beräkning skulle kostnaderna mellan

åren 1965/66 och 1974/75 inom televisionsrörelsen stiga från 166 milj.

till resp. 499, 553 och 615 milj. kr. enligt de tre behandlade sändningstidsalternativen

samt inom ljudradiorörelsen från 107 milj. till 195 milj. kr.

Med angivna utgångspunkt att en på TV-innehav grundad enhetslicens

införs fr. o. in. budgetåret 1967/68 har de sålunda i löpande priser beräknade

kostnaderna för radio- och televisionsrörelserna intagits i en samlad,

för hela rundradioverksamheten upprättad finansplan, vilken bygger på

gemensamma intäkter och gemensamma årliga över- och underskott samt

en gemensam fond. Licensintäkterna har beräknats på grundval av nyssnämnda

prognos om utvecklingen av licensstocken. På inkomstsidan har

även beaktats de räntor, som uppbärs för de av televerket såsom rörelsekapital

disponerade licensmedlen. Med såväl kostnads- som intäktssidorna

kända har utredningen utarbetat tre planer för licenshöjningar, vilka svarar

mot de tre olika alternativen för programtidens utveckling inom televisionen.

Utredningen har därvid valt att låta den första höjningen ske 1967,

emedan den särskilda ljudradiolicensen avskaffas detta år och ljudradions

specialbudget då uppvisar ett underskott, som i och för sig kräver åtgärder.

I fortsättningen tänkes licenshöjningar ske vartannat år, vilka höjningar

därvid givetvis främst betingas av televisionsrörelsens utveckling. De tre

planerna för licenshöjningar (benämnda efter sändningstidsalternativen för

TV) får följande utseende.

85-timmarsalt. 100-timmarsalt. 115-timmarsalt.

1/10 1967 .............. 170 170 175

1/10 1969 .............. 200 210 230

1/10 1971 .............. 220 240 265

1/10 1973 .............. 250 270 295

Utredningen anför, att de två högsta alternativen bäst står i samklang

med de önskemål och förväntningar, som ställs på televisionen under de

närmaste tio åren. Med hänsyn bl. a. till de kostnader, som allmänheten

under den kommande tiden kan antas vara beredd att påta sig för detta och

andra ändamål, framstår 100-timmarsalternativet för utredningen såsom

det sakligt riktigaste.

Ett särskilt yttrande har avgivits av experten Persson,

som anfört kritiska synpunkter i anledning av utredningens kostnads- och

licensberäkningar. Det ifrågasätts bl. a. om inte de höga kostnader, som expansionen

av rundradioverksamheten visar sig medföra, nödvändiggör en

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 13(1 ur W6G

särskild expertgranskning av de samhällsekonomiska möjligheterna att förverkliga

de framlagda planerna. Det konstateras vidare, att rundradions

kostnader i väsentlig mån är beroende av programursprung och produktionsmetoder.

Genom endast en mindre förskjutning mellan olika produktionskategorier

anges det vara möjligt att utan åsidosättande av kvalitetskravet

åstadkomma betydande kostnadssänkningar och därmed en alternativ

licensavgiftsutveekling, som ligger inte oväsentligt lägre än utredningens

beräkningar.

Remissyttranden

I valet av finansieringsmetod har endast enstaka remissinstanser

gett uttryck åt uppfattningen, att i fråga om den allmänna

programverksamheten en annan finansieringsform än den nuvarande

med ren licensfinansiering bör övervägas.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges lantbruks förbund beklagar — såsom framgått av

det föregående — att radioutredningen genom utformningen av direktiven

varit förhindrad att överväga frågan om betald reklam i television. Den bär

därigenom inte kunnat förutsättningslöst behandla bl. a. de problem, som

sammanhänger med televisionsverksamhetens fortsatta finansiering. Organisationerna

hänvisar till att de i särskild skrivelse hemställt, att en expertkommitté

snarast tillsätts för att skyndsamt utreda reklamfrågan. Stockholms

och Skånes handelskammare, vilka hyser betänkligheter med hänsyn

till den belastning som de av radioutredningen förutsatta licenshöjningarna

innebär för licensinnehavarna, anser att förutsättningarna för en viss reklamfinansiering

av programverksamheten bör övervägas. Även telestyrelsen

ifrågasätter, om inte trots allt med den kostnadsutveckling som följer av utredningens

förslag angivna möjlighet bör upptas till prövning.

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd anser, att kostnadsaspekterna

i förening med radions och televisionens allmänna samhälls-

och kulturfunktion aktualiserar frågan om en övergång till finansiering

av den allmänna programverksamheten med skattemedel anvisade över

riksstaten på samma sätt som redan sker med skolradio och skol-TV. Det

är enligt nämnden angeläget, att fördelarna och nackdelarna med en sådan

omläggning snarast utreds.

Remissinstanserna delar genomgående utredningens uppfattning, att Sveriges

Radios skol - och utbildningsverksamhet ävensom dess

programverksamhet till utlandet skall finansieras med

skattemedel. Ett par remissinstanser — Svenska stadsförbundet och Svenska

landsbygdens studieförbund — ifrågasätter, om inte även de programakti
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1!)66

viteter, som av utredningen betecknas som studieradio-TV, lämpligen bör

bestridas med skattemedel. Det föreligger nämligen vid licensfinansiering

risk för att ifrågavarande programverksamhet i lägen med knapphet på licensmedel

inte i vederbörlig utsträckning kan hävda sig gentemot andra

programkategorier.

Vad avser licenssystemet har flertalet remissinstanser tillstyrkt

eller lämnat utan erinran utredningens förslag att införa en e n h e t s 1 ic

e n s, dvs. en kombinerad radio-TV-licens baserad på innehavet

av TV-ap parat och utan någon särskild ljudradiolicens

för dem som enbart har radioapparat. Bland de tillstyrkande instanserna

återfinns statskontoret, riksrevisionsverket, socialstyrelsen, länsstyrelserna

i Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Norrbottens

län, Landsorganisationen och Sveriges folkpensionärers riksorganisation.

Avgörande för ifrågavarande instansers ställningstaganden synes vara

sådana av utredningen angivna omständigheter som den växande TV-täckingen

av landet och det minskande antalet hushåll med enbart radioapparat,

vidare den rationalisering av licensuppbördsförfarandet, som angivna licenssystem

möjliggör. Socialstyrelsen och Sveriges folkpensionärers riksorganisation

finner det med hänsyn till folkpensionärer och lägre inkomstgrupper

tillfredsställande, att den särskilda ljudradiolicensen bortfaller.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att vid ett genomförande av den

föreslagna ordningen radion inte får sättas på undantag bara därför att

den inte uppbär egna inkomster. Den bör utan hinder härav ges resurser,

som möjliggör en hög programstandard.

Ett antal remissinstanser har emellertid såtillvida haft en från utredningen

avvikande uppfattning som att en på TV-innehavet baserad e nhetslicens

anses böra kompletteras med en särskild

ljudradiolicens för dem som enbart har radioapparat. De remissinstanser,

som förordat en sådan lösning, är telestyrelsen och Sveriges Radio,

vidare Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens centralorganisation

samt handelskammaren för Örebro och Västmanlands län. Allmänt

framhålls att utredningens argument för införandet av en ordning, som

innebär att TV-innehavarna skall betala även för dem som enbart har radio,

ej är bärande. Såväl rättvisesynpunkter som ekonomiska synpunkter

talar mot att så sker.

Enligt telestyrelsen bör den kategori av ljudradiolicenser, som hänför sig

till hushåll med enbart radio, inte undervärderas. Om denna licenskategori

år 1967 — med nuvarande avgifter — förutsätts ge 4 % av de totalt till ca

319 milj. kr. beräknade licensintäkterna, representerar detta ett medelstillskott

om drygt 12 milj. kr. I motsvarande mån skulle alltså vid ett genomförande

av utredningens förslag de ca 350 000 hushåll — motsvarande ca

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1066

700 000 personer eller 10 % av landets radiolyssnare — som vid nämnda tidpunkt

fortfarande enbart har radio »åka snålskjuts» på radio/TV-innehavarna.

Dessa skulle behöva betala 5 kr. mer per enhetslicens och år för att

kompensera inkomstbortfallet. En dylik förmån för hushållen med enbart

radio ter sig så mycket mer omotiverad som programutbudet och kostnaderna

för ljudradion enligt utredningens förslag väsentligt kommer att öka och

i och för sig utgör skäl för en höjning av ljudradions licensavgift.

Liknande beräkningar redovisas av Sveriges Radio, som konstaterar att en

licensfrihet för angivna radiohushåll kan beräknas medföra ett samlat inkomstbortfall

fram t. o. in. 1975 i storleksordningen 75 å 100 milj. kr. Med

hänsyn härtill och till rättviseaspekterna anser Sveriges Radio, att licenssystemet

bör utformas på det sätt som är det vanliga i Europa, dvs. med en

enhetslicens för TV och ljudradio baserad på TV-innehavet och en särskild

radiolicens för dem med enbart radio.

Utredningens förslag om slopande av den särskilda bilradiolicensen

i samband med enhetslicensens införande har genomgående

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Motororganisationernas

samarbetsdelegation framhåller, att den särskilda bilradiolicensen

utgör en orimlig extra pålaga för bilägarna sett mot bakgrund av att

hushållen eljest får ha ett obegränsat antal radioapparater på en och samma

radiolicens. — Det skäliga i att principen ett hushåll—en licens konsekvent

tillämpas synes också allmänt ha motiverat remissinstansernas ställningstagande

i denna fråga. Telestyrelsen understryker, att ett avskaffande

av bilradiolicensen inte bör gälla fordon, som i huvudsak används i yrkesmässig

trafik, och konstaterar, att även radioutredningen förutsatt en sådan

begränsning av licensfriheten.

Beträffande de avskrivnings - och fonde ringsprinciper,

som framgent skall tillämpas, har remissinstanserna inte haft något att invända

mot utredningens förslag, att nuvarande ordning bibehålls och således

omedelbar avskrivning av gjorda investeringar sker med anlitande av

de för resp. budgetår tillgängliga licensmedlen. Inte heller har utredningens

förslag om gemensam fondering av licensmedlen vid införandet av en ordning

med en ren enhetslicens — dvs. utan en kompletterande ljudradiolicens

— mött invändningar. Enligt telestyrelsen bör emellertid för det fall

systemet med en enhetslicens i förening med en särskild radiolicens vinner

tillämpning radio- och TV-licensmedlen även i fortsättningen hållas åtskilda

i fondhänseende.

Till grund för de av utredningen framlagda finansplanerna ligger

de tidigare redovisade kostnadsberäkningarna för television och ljudradio

under den aktuella planeringsperioden. Med hänsyn till de kostnadsökningar,

som dessa beräkningar utvisar, har — som framgår av det föregående

— Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveri
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Knngl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

ges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund ävensom Svenska tidningsutgivareföreningen

understrukit angelägenheten av att frågan om rundradioverksamhetens

expansion sätts in i ett större samhällsekonomiskt sammanhang.

Denna aspekt anses inte ha beaktats tillräckligt av radioutredningen.

Svenska tidningsutgivareföreningen har vidare understrukit nödvändigheten

av att programexpansionen särskilt på TV-området anpassas efter

tillgången på arbetskraft inom massmediasektorn och med hänsyn tagen

till andra massmediers rimliga personalbehov.

Förstnämnda sex remissinstanser liksom telestyrelsen och Sveriges Radio

— vilka båda instansers yttranden i denna del redovisas i det följande

— ävensom Folkpartiets ungdomsförbund och Stockholms handelskammare

anser, att utredningen varit alltför optimistisk i sina bedömningar

såväl av licens- och inkomstutvecklingen som av kostnaderna för programverksamheten.

Statskontoret och riksrevisionsverket framhåller såsom

tidigare nämnts att utredningens kostnadsberäkningar bör fullständigas,

om de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna utvecklingen

på ett godtagbart sätt skall kunna överblickas.

Vissa remissinstanser har framhållit, att de licenshöjningar, som följer

med ett genomförande av utredningens förslag, inte framstår som orimliga.

Detta är bl. a. Landsorganisationens bedömning. Organisationen finner

det emellertid nödvändigt, att statsmakterna observerar det förhållandet,

att de förutsatta licensbeloppen kan göra det omöjligt för vissa grupper

i samhället — folkpensionärer och sjuklingar — att ha en TV-mottagare.

Härmed sammanhängande problem bör emellertid lösas med socialpolitiska

medel. Kommerskollegium anser, att de föreslagna licenshöjningarna

visserligen är täta och stora men att det får bedömas rimligt att

högre avgifter erläggs, då programtiden ökar och valmöjlighet skapas

mellan två TV-program. En begränsning av den förordade expansionen

med hänsyn till licensavgifternas storlek är enligt kollegium inte heller

motiverad. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd framhåller,

att en radio- och televisionsverksamhet med den inriktning och

funktion, som nämnden tänker sig, självfallet måste ha goda ekonomiska

resurser. Det bör ihågkommas, att kostnaderna för Sveriges Radios verksamhet

i själva verket är mycket låga i förhållande till den mängd information

och upplevelser, som det svenska folket erhåller.

Telestyrelsen hänvisar till att radioutredningen bedömt frågan om TVlicensstockens

utveckling mera optimistiskt än vad styrelsen gjort i sina

till utredningen redovisade beräkningar. Utredningens prognos innebär i

förhållande till telestyrelsens en uppräkning med i genomsnitt 20 000 licenser

per år och baseras på antagandet, att 90 % av alla hushåll har TVlicens

1974/75, medan telestyrelsen från sina förutsättningar räknar med

en täckning av 83 % samma år. Då f. n. ca 91 % av hushållen har ljudradiolicens,

förefaller utredningens antagande vara väl optimistiskt. Dess prognos

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

ger under den aktuella tioårsperioden ca 230 milj. kr. mer i licensintäkter

än telestyrelsens, därvid förutsätts att en enhetslicens införs år 1967 och

att de av utredningen föreslagna licensavgifterna enligt televisionens 100- timmarsalternativ tas ut. Utredningens prognos får dock anses vara tämligen

realistisk i vad avser den första treårsperioden.

Telestyrelsen konstaterar vidare att, trots den år 1964 genomförda höjningen

av ljudradiolicensavgiften från 30 till 35 kr. per år, planerna a\- seende programverksamhetens expansion enligt det av utredningen för

televisionen förordade 100-timmarsalternativet medför, att den enhetslicens

som förutsätts införd år 1967 behöver sättas till 170 kronor per år.

För de ca 2 milj. hushåll, som tidigare har både ljudradio- och TV-licens

men ej bilradiolicens, innebär detta en avgiftsökning med 35 kr. per år.

Den av utredningen tänkta kostnadsutvecklingen föranleder ytterligare höjningar

av licensavgiften med tvåårsintervaller till 210, 240 och 270 kr. I

anslutning härtill vill telestyrelsen erinra om dels att de hittillsvarande

licensavgifterna varit baserade på ett avsevärt lägre antal licensbetalare än

vad man i fortsättningen har att räkna med, dels att avgifterna delvis använts

till att bygga upp en reservfond, som vid ett genomförande av utredningens

förslag kommer att till stor del förbrukas trots avgiftshöjningarna,

dels även att numera såväl ränteinkomster som särskilda riksstatsanslag

bidrar till att minska behovet av licensinkomster.

Sveriges Radio hänvisar till sina i det föregående redovisade beräkningar

i fast penningvärde av totalkostnaderna för televisions- och ljudradiorörelserna.

Enligt dessa beräkningar skulle kostnaderna för televisionsrorelsen

mellan 1965/66 och 1974/75 öka för utredningens 100-timmarsalternativ

från 177 till 425 milj. kr. (enligt utredningen från 166 till 356 milj.

kr.), för Sveriges Radios 100-timmarsalternativ från 170 till 436 milj. kr.

och för Sveriges Radios 115-timmarsalternativ från 170 till 473 milj. kr.

För ljudradiorörelsen skulle enligt Sveriges Radios beräkningar kostnaderna

för samma tid öka från 107 till 132 milj. kr. (enligt utredningen från

107 till 127 milj. kr.).

Med utgångspunkt i dessa av Sveriges Radio beräknade totalkostnader

erhålles följande kostnad per licens och år i fast penningvärde. För jämförelse

har medtagits utredningens motsvarande beräkning av licenskostnaden.

Budgetår

1967/GS

1969/70

1971/72

1974/75

Utredningens 100-tim-

marsalternativ för TV

enl. utr:s

enl. SR:s

kostn. föruts.

kostn. föruts.

117

117

123

133

132

155

132

158

Sveriges Radios

100-timmarsalternativ

för TV

Sveriges Radios

115-timmarsalternativ

för TV

Ljudradio

enl utr:s

kostn. föruts.

121

133

155

161

121

133

160

175

52

48

47

47

enl. SR:s

kostn. föruts.

48

47

.47

48

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

I fast penningvärde blir alltså resultatet för televisionens vidkommande

följande. Radioutredningens 100-timmarsförslag med Sveriges Radios kostnadsuppskattning

ligger under den senare delen av perioden mellan 10

och 20 % (10—25 kr. per år) över de i betänkandet redovisade licensavgifterna,

och Sveriges Radios 115-timmarsalternativ ligger mellan 3 och

10 % (4—15 kr. per år) över nämnda uppräkning av utredningens 100- timmarsalternativ. Sveriges Radios eget 100-timmarsförslag skiljer sig

endast obetydligt från radioutredningens motsvarande förslag efter uppräkningen.

I och med att Sveriges Radio utgår från att ljudradions kostnader skall

slås ut på samtliga ljudradiohushåll, varvid bilradiolicensen antages vara

avskaffad, blir belastningen per licens i allmänhet ett par kronor lägre

än enligt utredningens beräkningar under 1960-talet. Då kostnaderna hela

tiden ligger ca 5 % över utredningens nivå och då antalet hushåll med

enbart ljudradio efter hand minskar, kommer emellertid licensbelastningen

under de sista åren av prognosen att vara någon krona högre än enligt

utredningen.

För slutåret 1974/75 har utredningen i fast penningvärde beräknat kostnaderna

för sitt 100-timmarsförslag avseende TV till 132 kr. per licens. Enligt

Sveriges Radios bedömning blir kostnaden för TV 1975 per licens 158

kr. för utredningens 100-timmarsförslag, 175 kr. för Sveriges Radios 115- timmarsalternativ och 161 kr. för dess 100-timmarsalternativ. Ljudradions

kostnader per licens har beräknats till 48 kr. 1974/75.

Sveriges Radio understryker, att det är beräkningarna i fast penningvärde,

som ger den säkraste bedömningen av utbyggnadsplanernas ekonomiska

konsekvenser.

I analogi med utredningens beräkningsmetoder har emellertid Sveriges

Radio närmast som räkneexempel även gjort prognoser i fråga om kostnadsutvecklingen

i löpande penningvärde, dvs. med en antagen årlig kostnadsstegring

om 5 %. Enligt dessa prognoser skulle kostnaderna såvitt avser

televisionsrörelsen mellan åren 1965/66 och 1974/75 stiga för utredningens

100-timmarsalternativ från 177 till 660 milj. kr. (enligt utredningen från

166 till 553 milj. kr.), för Sveriges Radios 100-timmarsalternativ från 170

till 676 milj. kr. och för Sveriges Radios 115-timmarsalternativ från 170

till 734 milj. kr. Vad beträffar ljudradiorörelsen skulle kostnaderna enligt

Sverigs Radios beräkningar under samma tid öka från 107 till 204

milj. kr. (enligt utredningen från 107 till 195 milj. kr.).

Med utgångspunkt från dessa totalkostnader har Sveriges Radio beräknat

belastningen per kombinerad licens i löpande penningvärde, därvid

förutsatts existensen av en särskild ljudradiolicens för hushåll med enbart

radioapparat. Fram t. o. m. 1969/70 innebär radioföretagets uppskattningar

av de tre nyssnämnda TV-alternativen inte i något fall, att avgiften för

den kombinerade licensen behöver sättas högre än vad utredningen utgått

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

från i sitt 100-timmarsalternativ, dvs. 170 kr. hösten 1967 och 210 kr. hösten

1969. För åren 1970/71—1974/75 erfordras enligt Sveriges Radios bedömning

av utredningens 100-timmarsalternativ en höjning med 20—40 kr.

per licens och år utöver vad utredningen tänkt sig, vilket innebär ett licensbelopp

av 230 kr. 1970/71 och 310 kr. 1974/75. Utöver denna uppräkning

medför Sveriges Radios 115-timmarsalternativ en ökning, som för 1974/75

uppgår till 20 kr. Det sistnämnda året blir licensbeloppet alltså 330 kr. i

det då beräknade penningvärdet. För Sveriges Radios 100-timmarsalternativ

blir licensbeloppet under slutåret 320 kr. — Beträffande den särskilda

radiolicensen förutsätts denna 1966/67 bestämd till 50 kr., varefter

den stiger till 70 kr. 1974/75.

VIII. Konstitutionella och organisatoriska frågor

Utredningen

Förhållandet mellan staten och rundradion

Huvudmannaskapet. Vid övervägande av huvudmannaskapet för rundradion

bör enligt utredningen beaktas etermediernas i flera avseenden

unika ställning i samhällslivet och deras stora betydelse för information

och opinionsbildning. Med hänsyn härtill och till den omständigheten att

tekniska och ekonomiska förhållanden begränsar förutsättningarna för deras

verksamhet har det i Sverige liksom i en rad andra länder befunnits

vara riktigt, att den allmänna programverksamheten förbehålles ett enda

företag. Vid en sådan ordning kommer etermedierna reellt att tillhöra den

offentliga sektorn. Samtidigt gäller att de i första hand i programmässigt

men i viss utsträckning även i ekonomiskt hänseende bör inta en självständig

ställning gentemot statsmakter och statsförvaltning. Med angivna

utgångspunkter bör målsättningen vara att tillskapa de yttre former för

rundradioverksamheten, som är bäst ägnade att på en gång säkra självständighet

och effektivitet.

Rundradioverksamheten i Sverige ankommer närmast på Sveriges Radio

och televerket, därvid Sveriges Radio svarar för programproduktion och

televerket för anläggning och drift av distributionsnät samt för inkassering

och förvaltning av licensmedel. Vidare svarar byggnadsstyrelsen för uppförande

av mera permanenta radio- och televisionshus. Då Sveriges Radio

och televerket är sidoordnade i förhållande till varandra, kommer det slutliga

avgörandet i fråga om fördelningen av licensmedel på olika program-,

distributions- och investeringsändamål att åvila Kungl. Maj:t, därvid det i

praktiken blir kommunikationsdepartementet som fungerar som samord
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

nande instans för hela verksamheten. Vissa frågor avgörs dock inte slutgiltigt

av Kungl. Maj :t utan hänskjuts till riksdagen. Det gäller exempelvis

ställningstaganden till licensavgifternas storlek och till investeringar i

distributionsanläggningar och byggnader.

Utredningen har övervägt, huruvida en sådan ordning kan åvägabringas

att det under Kungl. Maj :t finns en gemensam huvudman för den samlade

rundradioverksamheten. En lösning är att anförtro huvudmannaskapet åt

endera av Sveriges Radio eller televerket. Att göra det senare till huvudman

anses dock inte böra ifrågakomma, detta med hänsyn bl. a. till att inom

rundradioverksamheten programproduktionen får anses vara den primära

och distributionen av programmen den sekundära arbetsuppgiften. Naturligare

synes då vara att — såsom fallet är i flera andra länder — ge huvudmannaskapet

åt programföretaget. Mot att överföra distributionsuppgifterna

från televerket till Sveriges Radio talar emellertid starka tekniska

och praktisk-organisatoriska skäl. Många av programförbindelserna —

samtliga kablar och vissa radiolänkar — är sålunda gemensamma för telefoni

och rundradio. Vad angår sändarstationerna är dessa i stor utsträckning

kombinerade med radiolänkstationer, vilka till en del samtidigt är

avsedda för både telefoni och television samt inrymmer anläggningar även

för kommersiell radiotelefoni- och radiotelegrafitrafik, för luftfartsradio

etc. Härutöver gäller att televerket med sina tekniska resurser och sin erfarenhet

har större förutsättningar att på ett rationellt och ekonomiskt sätt

handha driften och underhållet av ifrågavarande anläggningar. Även uppbörden

av licensavgifter har televerket möjligheter att ombesörja på ett

mera ekonomiskt sätt än Sveriges Radio, eftersom vid det i hög grad mekaniserade

uppbördsarbetet samma maskinpark utnyttjas både för licensrörelsen

och för faktureringen av telefonräkningar.

Frågan om särskilda radio fullmäktige. I sammanhanget har utredningen

övervägt möjligheterna att tillskapa ett nytt organ för handläggningen av

samordnings- och budgetärenden och för långtidsplaneringen. En förutsättning

är att ett sådant organ ges en vittgående beslutanderätt. I annat fall

kommer det bara att bli en mellaninstans, som betungar och försenar handläggningen

av de ärenden, vilka ändå måste hänskjutas till Kungl. Maj:t

och i vissa fall till riksdagen för slutligt avgörande. De befogenheter, som

förutsätts tilldelade organet, motiverar att det ges en utformning, som

skapar förtroende för dess verksamhet. Utredningen har närmast utgått

från att det bör ha karaktären av en fullmäktigeförsamling, som utses

av riksdagen efter gängse proportionella principer och får en sådan storlek,

att olika politiska riktningar ävensom folkrörelser och organisationsliv

blir företrädda. Såsom arbetsnamn på organet har utredningen använt

benämningen radiofullmäktige.

Huvudargumenten för tillskapande av särskilda radiofullmäktige anger

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

utredningen sålunda. Arrangemanget innebär, att Kungl. Maj :t — och

närmast då kommunikationsdepartementet — befrias från de ingående och

betungande årliga prövningarna av rundradions budgetfrågor. Man erhåller

ett samlat grepp över hela rundradioverksamheten, vilket är särskilt

betydelsefullt i en tid då denna snabbt växer och förändras. Det skapas ett

permanent organ för långsiktig planering, som kan uppta större och principiella

frågor till behandling. Slutligen innebär organet med dess breda

förankring en lösning, vilken beaktar de principiella invändningar som kan

göras mot att det allmänna rundradioföretaget eller den föreslagna s. k.

särskilda rundradion arbetar i direkt kontakt med regeringen.

Flertalet av utredningens ledamöter har likväl kommit till uppfattningen,

att övervägande skäl talar emot tillskapandet av angivna organ.

Även vid en ganska vittgående delegation av befogenheter kan det enligt

deras mening inte undvikas, att fullmäktige blir en fördröjande mellaninstans

vid handläggningen av ärenden, som fortfarande måste hänskjutas

till Kungl. Maj :t. Det har också ansetts osannolikt, att fullmäktige som

förutsätts sammanträda endast några gånger per år skall kunna tränga

in i de behandlade budget- och planeringsfrågorna, vilket i sin tur medför

risk att ärendena i realiteten avgörs av fullmäktiges kansli. Det kan

inte heller bortses från möjligheten, att organet efter hand utvecklas till

att dubblera styrelserna för Sveriges Radio och televerket. Arrangemanget

bedöms slutligen komma att draga ganska betydande kostnader.

Majoriteten av ledamöterna i utredningen har i stället förordat andra

och mera begränsade åtgärder för att komma till rätta med de problem,

som avsaknaden av ett gemensamt huvudorgan för rundradioverksamheten

kan medföra. Förslag framläggs sålunda om åtgärder, som siktar till dels

en bättre samordning mellan Sveriges Radio och televerket i budget- och

planeringsfrågor, dels ökade befogenheter för Sveriges Radio i ekonomiskt

hänseende och i fråga om beredningen av byggnadsärenden. Beträffande

den s. k. särskilda rundradion föreslår utredningen i det följande tillskapandet

av en särskild nämnd med begränsad sammansättning.

Mot utredningens slutsatser i denna del har avvikande mening

anförts av ledamöterna Helén och Larsson, som förordat tillskapandet

av en fullmäktigeförsamling som huvudman för rundradiorörelsen.

Budgetsystemet för rundradioverksamheten. De förslag, som framläggs

i fråga om budgetsystemet, siktar till att skapa en ordning, vilken innebär

såväl en bättre och mera långsiktig planering som en större ekonomisk

rörelsefrihet framför allt för Sveriges Radios vidkommande. F. n. fattar

riksdagen varje år beslut om de investeringar, som avses komma till stånd

i distribulionsanläggningar och husbyggnader, medan Kungl. Maj :t — sedan

riksdagen informerats om den i stort tänkta medelsdispositionen —

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

fastställer medelsramarna för driftutgifter inom ljudradio- och televisionsrörelserna.

Besluten avser nästföljande budgetårs verksamhet, dock med

det undantaget att televerket erhåller beställningsbemyndiganden för ytterligare

fyra budgetår vad avser de under utbyggnad varande sändarnäten.

Viss ökad rörelsefrihet har på senare tid även beretts Sveriges Radio i

fråga om inköp av inventarier.

Särskilt från Sveriges Radios sida har framhävts olägenheterna av den

bundenhet, som följer av att för varje särskilt budgetår maximibelopp

fastställs för inventarieköp och driftkostnader. Detta anses försvåra en effektiv

långtidsplanering ävensom en anpassning till utgifter, som vid budgetens

uppgörande ej kunnat förutses men som likväl är ofrånkomliga.

Även enligt utredningens uppfattning bör åtgärder kunna vidtas för att bereda

Sveriges Radio ökad rörelsefrihet inte blott i fråga om investeringarna

utan även beträffande driftutgifterna. Detta innebär dock inte, att maximeringar

av dessa senare bedömes kunna undvaras. Trycket utifrån och inom

radioföretaget i fråga om programexpansion och programförbättringar och

överhuvud nödvändigheten att hushålla med tillgängliga licensmedel motiverar

sådana.

Vad utredningen föreslår är att nuvarande ettårsbudget ersätts med

en flerårig finansplan. Denna — som endast skall avse den del av rundradioverksamheten

som finansieras med licensmedel — bör omfatta förslagsvis

tre år, varvid för det första året upptas den för närmast följande

budgetår gällande budgeten. Planen skall varje år kompletteras med intäkter

och kostnader för ytterligare ett år så att verksamheten oavbrutet

kan bedrivas efter en rullande treårsplanering. I planen skall för varje

ifrågakommande år anges de beräknade intäkterna i form av licensavgifter,

räntor etc. Vidare skall upptas de beräknade investerings- och driftutgifterna

med specificering på de olika huvudsakliga utgiftsändamålen.

Likaså skall framgå det saldo (över- eller underskott) som de angivna

intäkterna och utgifterna resulterar i ävensom på vad sätt saldot vid

ifrågavarande budgetårs utgång påverkar behållningen i licensmedelsfonden.

Innebörden av beräkningarna — vilka bör göras under förutsättning

av fast kostnadsläge — skall i planen närmare utvecklas genom uppgifter

i fråga om antalet ianspråktagna programkanaler, total sändningstid, höjning

av programkvaliteten, införande av eventuell ny teknik, inventarieoch

lokalanskaffningar etc. Det skall också anges, när licensmedelsbehållningen

beräknas ta slut och vilken licensmedelshöjning som då kan ifrågakomma.

— Eftersom förslaget till finansplan bygger på fast löne- och prisläge

förutsätts, att Kungl. Maj :t före varje budgetårs ingång gör den uppräkning

av de i planen upptagna beloppen, som motiveras av då kända

löne- och prisstegringar.

Sedan finansplanen fastställts av Kungl. Maj :t skall Sveriges Radio och

telestyrelsen var för sig äga frihet att i fråga om investeringar och driftåtgärder

besluta om utgifter inom ramen för den i planen angivna om
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år W66

fattningen av verksamheten ävensom att förskjuta utgifter från ett år till

ett annat. Däremot föreligger inte rätt att utan särskilt tillstånd vidtaga

sådana utvidgningar eller omläggningar av verksamheten, som kommer att

medföra en i planen ej förutsedd ökning av kostnaderna.

Vid en övergång till en ordning med treåriga finansplaner måste det nuvarande

samrådsförfarandet i budgetfrågor mellan Sveriges Radio och

telestyrelsen utvidgas. Under nära inbördes samverkan utarbetas förslaget

till finansplan, som insändes med gemensam skrivelse till Kungl. Maj :t.

Sveriges Radio och telestyrelsen insänder dessutom var för sig specialmotiveringar

för sina äskanden.

Handläggningen av bgggnadsärenden. Enligt nuvarande ordning skall

radio- och televisionshus projekteras och uppföras genom byggnadsstyrelsens

försorg. Investeringsanslag för ändamålet anvisas under statens

allmänna fastighetsfond efter förslag av styrelsen, som rekvirerar mot anslagen

svarande licensmedel från telestyrelsen. De sålunda licensfinansierade

investeringarna avskrivs omedelbart i sin helhet.

Enligt utredningen visar erfarenheten, att det med nuvarande ordning

tar alltför lång tid att få radio- och televisionshus uppförda. Starka sakliga

skäl talar också för att Sveriges Radio i stället för byggnadsstyrelsen

i fortsättningen får huvudansvaret för husbyggnadsverksamheten på detta

område. Angivna byggnadsfrågor har sålunda en så stark anknytning till

programverksamheten att de kan sägas utgöra en integrerad del av denna.

Det gäller vidare specialiserade lokaler av ett slag, som saknar motsvarighet

inom statsförvaltningen. En överflyttning av projekteringsarbetet till

radioföretaget kommer i och för sig inte att medföra behov av någon större

personalförstärkning hos detta, eftersom projekteringsarbetet även med

byggnadsstyrelsen som huvudman utförs av vederbörande arkitekt- och konsulterande

firmor. I fråga om byggnadsarbetet gäller också normalt, att

det är utlagt på entreprenad.

Utredningen föreslår sålunda, att handläggningen av angivna byggnadsfrågor

övertas av Sveriges Radio. Den förutsätter därvid, att erforderligt

samråd framgent tas med byggnadsstyrelsen. Även förvaltningen av radiooch

televisionshusen bör enligt utredningen överföras till Sveriges Radio.

Vid övertagandet av såväl byggnads- som förvaltningsuppgifterna framstår

det såsom naturligt, att radioföretaget också får äganderätten till husen.

Detta förutsätter dock, att Sveriges Radio inte förblir ett privatägt aktiebolag.

Om Sveriges Radio — såsom i det följande föreslås — omvandlas till

en av staten och de nuvarande intressenterna bildad stiftelse, synes däremot

ingenting hindra, att äganderätten övergår till radioföretaget. För det

fall så sker utgår utredningen ifrån att den statliga tomtmark, på vilken

radio- och televisionshusen är uppförda, inte skall behöva betalas med

licensmedel. Såsom ett alternativ till en överföring av äganderätten kan

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 136 ur 1966

utredningen tänka sig, att husen bokförs på en särskild delfond i statens

allmänna fastighetsfond.

Sveriges Radios konstitutionella förhållanden

Omvandling av Sveriges Radio till stiftelse. Programverksamheten bedrivs

f. n. av ett aktiebolag — Sveriges Radio AB — i vilket tidningspressen

och folkrörelserna har vardera 40 % samt näringslivet 20 % av

aktierna. Antalet styrelseledamöter är elva jämte suppleanter, varav Kungl.

Maj :t utser ordföranden jämte fem ytterligare ledamöter samt bolagsstämman

återstående fem ledamöter.

Det kan enligt utredningen inte anses tillfredsställande, att bolagsstämman

skall bevilja ansvarsfrihet för den majoritet av styrelseledamöterna,

som den själv inte utsett. En väg att komma ifrån en sådan ordning är alt

låta statens faktiska inflytande komma till uttryck i ägarförhållandet

genom att staten också får majoriteten av aktierna, förslagsvis 51 % av det

i erforderlig utsträckning utökade aktiekapitalet. Mot en omvandling

av Sveriges Radio till ett halvstatligt bolag kan emellertid olika invändningar

göras. För det första kan det psykologiskt uppfattas — låt vara

utan grund — som en åtgärd avsedd att öka statens inflytande över programverksamheten.

En annan mera vägande invändning är, att aktiebolagsformen

som sådan — det må gälla ett helt privatägt, ett halv- eller helstatligt

aktiebolag — framstår som mindre lämplig för ett företag med Sveriges

Radios uppgifter. Aktiebolagslagen består till övervägande del av bestämmelser

avsedda att trygga de olika andelsägarnas ställning i olika

lägen, vilka bestämmelser i fråga om Sveriges Radio antingen är överflödiga

eller innebär en onödig administrativ belastning. Det konstateras i

sammanhanget, att radioföretaget till skillnad från vad som allmänt gäller

i fråga om aktiebolag inte drivs med vinstsyfte. En tredje invändning slutligen

är, att det med bolagsformen sannolikt blir svårare för Sveriges Radio

att få den av utredningen i det följande föreslagna skattebefrielsen.

Utredningen har under sådana förhållanden undersökt, vilka alternativa

företagsformer som kan ifrågakomma för Sveriges Radio, och har därvid

stannat för att förorda företagets omvandling till en stiftelse. Därigenom

understryks klarare, att programverksamheten är en hela samhällets angelägenhet

och att den inte bedrivs i vinstsyfte. Man kommer också ifrån

den bundenhet, som aktiebolagslagens bestämmelser skapar. Det är vidare

karakteristiskt för en stiftelse att medel utifrån kontinuerligt anslås —

i detta fall licensmedel — för att främja ett bestämt ändamål. Slutligen

är det mera naturligt, att en stiftelse åtnjuter skattefrihet än att ett aktiebolag

gör det.

Radioföretagets omvandling till stiftelse behöver i och för sig inte medföra

någon ändring i nuvarande förhållande, att folkrörelser, press och

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Ktingl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

näringsliv är intressenter i företaget. Tvärtom kan skäl anföras för att

även i fortsättningen bibehålla en sådan ordning. Utredningen har i sammanhanget

övervägt, huruvida det skall krävas att intressenterna till en

grundfond för stiftelsen tillskjuter belopp motsvarande deras tidigare insatser

genom aktieteckning. Därvid har beaktats att intressenterna vid

stiftelseformen inte längre erhåller någon utdelning på av dem insatta medel.

Med hänsyn till de olägenheter, som härav kan följa för ekonomiskt

svagare intressenter, föreslår utredningen, att de nuvarande aktierna inlöses

av staten. Något anslag på riksstaten eller av licensmedel behöver inte

anvisas för ändamålet, eftersom ett mot aktiekapitalet svarande belopp är

innestående på särskild bankräkning. Sveriges Radios övriga tillgångar och

skulder överförs till den nya stiftelsen, för vilken förslag till stadgar utarbetats

av utredningen. Stadgarna innefattar tillämpliga bestämmelser i

dels den nuvarande överenskommelsen mellan staten och Sveriges Radio,

dels den nuvarande bolagsordningen för företaget.

I samband med att radioföretaget omvandlas till stiftelse bör det enligt utredningen

medges skattebefrielse. Beträffande de nuvarande skatteförhållandena

uppges följande. Enligt bolagsordningen skall aktieägarna erhålla

5 % utdelning på aktiekapitalet. För att ifrågavarande utdelning skall

kunna ske fordras att ett ungefär lika stort belopp betalas i skatt. Detta

skatteproblem bortfaller av naturliga skäl för det tall företaget omvandlas

till stiftelse, där utdelning inte ifrågakommer. Ett kvarstående problem är

emellertid, att de licensmedel som företaget tilldelas enligt besked av riksskattenämnden

är att betrakta som skattepliktig inkomst. Visserligen motsvaras

dessa inkomstbelopp till allra största delen av avdrag för rörelseomkostnader,

men i den utsträckning så ej är fallet uppstår en skattepliktig

nettoinkomst. Detta undviks i praktiken genom att eventuella ej ianspråktagna

medel återbetalas till televerket. Denna väg att lösa skatteproblemet

medför emellertid närmare angivna ekonomiska och praktiska olägenheter.

Enligt utredningen kan det vidare — som resultat av en pågående skatteprocess

— bli aktuellt för företaget att betala kommunal inkomstskatt för

grundbelopp på fastighet.

Utredningen framhåller, att någon motsvarande skattskyldighet för ej

ianspråktagna licensmedel eller för fastigheter inte föreligger för televerket.

Licensmedel beskattas sålunda när det gäller programproduktion men inte

när det är fråga om distribution av program. Förhållandet framstår som irrationellt

inte minst med tanke på att Sveriges Radio är ett monopolföretag,

vilket finansieras med av staten pålagda licensavgifter som närmast är att

jämställa med skatt. Utredningen konstaterar också, att radioföretaget inte

bedriver någon rörelse i egentlig mening, eftersom verksamheten saknar

vinstsyfte och inte heller finansieras med reklaminkomster. Genom frånvaron

av vinstsyfte och verksamhetens inriktning i stor utsträckning på kultur-

och samhällsfrågor samt undervisning står Sveriges Radio i själva verket

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

nära sådana stiftelser, undervisningsverk och andra kulturinstitutioner, som

f. n. åtnjuter skattefrihet. Det är särskilt med hänsyn till denna företagets

karaktär som stiftelseformen förordats av utredningen. Den önskvärda skattebefrielsen

uppnås därvid lämpligen genom att Sveriges Radio innefattas av

undantagsstadgandena i 5 § 1 mom. e) och 53 § 1 mom. d) i kommunalskattelagen

samt 7 § 1 st. e) i förordningen om statlig inkomstskatt.

Sveriges Radios styrelse. Styrelsen består såsom nämnts av elva ordinarie

ledamöter, av vilka Kungl. Maj :t utser ordförande och fem ledamöter

och bolagsstämman — dvs. de enskilda intressenterna — fem. Av de tio

suppleanterna utser Kungl. Maj :t och bolagsstämman vardera fem. Styrelsen

har att besluta i viktigare frågor rörande bolagets ekonomi, att ta ställning

till långtidsplaner för rundradioverksamheten, till viktigare administrativa

frågor såsom avtalsfrågor av principiell betydelse, inrättande och

indragning av högre befattningar etc.

Enligt utredningen kan styrelsen med sin utformning och sitt arbetssätt

inte sägas vara en effektivt arbetande bolagsstyrelse. Därtill är antalet ledamöter

alldeles för stort. Detta gäller redan med hänsyn till de ordinarie ledamöterna

men i särskild grad om det förhållandet beaktas att även suppleanterna

kallas till alla sammanträden. Dessutom sker urvalet av styrelseledamöter

knappast med tillräckligt beaktande av att styrelsens huvudsakliga

arbetsuppgifter ligger inom det ekonomiska och administrativa området.

För att komma ifrån de av styrelsens storlek betingade olägenheterna har

styrelsen inom sig utsett ett arbetsutskott (förvaltningsutskott), som består

av styrelsens ordförande samt tre av de av Kungl. Maj :t och tre av de avbolagsstämman

utsedda ledamöterna. Arbetsutskottet sammanträder en

gång i månaden, medan styrelsen kallas till sammanträde minst fyra gånger

om året.

Det stora antalet ledamöter torde i första hand ha motiverats av önskemålet

att bereda olika intressegrupper i samhället möjlighet att genom råd

och förslag påverka programverksamheten. Detta önskemål synes emellertid

bättre kunna tillgodoses genom inrättandet av ett särskilt programråd. Härigenom

bör antalet ledamöter i styrelsen kunna inskränkas så att denna blir

ett effektivt förvaltningsorgan med månatliga sammanträden och med klar

inriktning på frågor rörande företagets skötsel i ekonomiskt och administrativt

hänseende.

Utredningen föreslår, att antalet ledamöter i styrelsen minskas till sju,

dvs. samma antal som i det nuvarande arbetsutskottet. Av dessa sju bör

Kungl. Maj :t utse ordförande och tre ledamöter samt de tre enskilda intressegrupperna

vardera en. Av ledamöterna skall krävas att de äger administrativ

och företagsekonomisk erfarenhet och kunnighet samt verkligen

har tid att ägna sig åt företagets skötsel. För varje ledamot utom ordföranden

skall utses en personlig suppleant, som vid förfall för ledamot kallas till sty
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1066 97

relsens sammanträden. — Såsom lämplig mandattid anger utredningen fyra

år med möjlighet till återval.

Inrättande ao ett programråd. Sveriges Radios ställning såsom det enda

allmänna rundradioföretaget i landet med uppgift att i sin programverksamhet

vända sig till den stora allmänheten och tillgodose skilda intresseriktningar

gör det angeläget, att företaget har en bred förankring hos befolkningen.

Hittills har man sökt tillgodose detta genom att ge olika intressegrupper

representation i bolagets styrelse. I det föregående har emellertid

utredningen föreslagit, att styrelsen ombildas till ett rent förvaltningsorgan

med ett begränsat antal ledamöter. För att vid en sådan lösning tillgodose

förankringssynpunkten bör enligt utredningen samtidigt tillskapas

ett programråd, som kan förmedla olika meningsriktningars synpunkter och

önskemål i fråga om programmens sammansättning och utformning.

Programrådet bör göras relativt stort. Antalet ledamöter föreslås sålunda

bli tjuguen, vilket motsvarar det sammanlagda antalet ordinarie ledamöter

och suppleanter i Sveriges Radios nuvarande styrelse. Då rådet inte förutsätts

ingå i radioföretagets organisation, bör det inte heller erhålla några

beslutande funktioner. Dess huvuduppgift blir att diskutera riktlinjerna för

programverksamheten och då med en inriktning på allmänna snarare än

speciella spörsmål. Sådana diskussioner får en naturlig utgångspunkt i de

redogörelser för de aktuella programplanerna, som radiochefen tid efter

annan förutsätts lämna rådet.

Då det synes lämpligt att programrådet utses av annan instans än Sveriges

Radio föreslår utredningen att ledamöterna förordnas av Kungl. Maj :t.

Därvid bör tillses, att olika områden av samhällslivet blir representerade på

lämpligt sätt. Exempel på sådana områden är arbetsmarknad, filmkonst,

folkrörelser, fritidssysselsättningar, hälsovård, musikliv, näringsliv, press,

religion, teater, ungdomsverksamhet, utbildning och vetenskap.

Utöver den mera allmänt inriktade sakkunskap, som programrådet avses

innefatta, har Sveriges Radio behov av expertis, som kan biträda vid uppläggningen

av programserier eller enstaka program. Utredningen utgår härvidlag

ifrån att radioföretaget liksom hittills skall tillsätta rådgivande programkommittéer

för speciella ämnesområden ävensom på annat sätt tillförsäkra

sig den expertmedverkan som erfordras.

Radionämndens fortsatta verksamhet. Enligt sin nuvarande instruktion

har nämnden till uppgift att pröva, huruvida programverksamheten i stort

handhas jämlikt bestämmelserna i den mellan staten och Sveriges Radio

träffade överenskommelsen angående rundradioverksamheten, samt att behandla

inkomna klagomål över utsända program. I praktiken har nämndens

huvuduppgift blivit att i efterhand granska programverksamheten. Även

principdiskussioner förekommer emellertid, och nämnden gör ibland uttalanden

om vad som allmänt bör gälla på ett programområde.

7 Dihang till riksdagens protokoll t samt. Nr 136

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Radionämndens ställning i framtiden påverkas av ett genomförande av

vissa av utredningens förslag. Det gäller tillskapandet av det nyssnämnda

programrådet, som i princip tänkes överta såväl styrelsens som radionämndens

befogenheter att framföra allmänna synpunkter på programverksamheten.

Med sin storlek och sammansättning påtar sig programrådet också de

brett representativa uppgifter, som den hittillsvarande radionämnden med

sina tjugufyra ledamöter kan anses ha haft.

Enligt utredningen bör radionämnden i framtiden utformas som en renodlad

opinionsnämnd. Såsom sådan skall den endast ha att bedöma, om

utsända program överensstämmer med gällande regler för programverksamheten

och med vedertagen publicistisk sed. I fråga om den av Sveriges Radio

bedrivna allmänna rundradioverksamheten har nämnden därvid att beakta

i första hand bestämmelserna i de föreslagna stadgarna för stiftelsen Sveriges

Radio ävensom de med stöd av angivna stadgar utfärdade reglerna för

programarbetet.

Samtidigt som nämndens arbetsuppgifter funktionellt koncentreras, utvidgas

den verksamhet som skall kontrolleras vid ett genomförande av utredningens

förslag om tillskapande av den s. k. särskilda rundradion. I

fråga om denna bör nämnden ha att i efterhand granska, huruvida organisationer

och sammanslutningar, som erhållit tillstånd att bedriva programverksamhet

för särskild rundradio, anordnat sina program i enlighet med

gällande bestämmelser och vid tillståndsgivningen meddelade föreskrifter.

Med angivna inriktning och koncentration av verksamheten anser utredningen,

att antalet ledamöter i nämnden kan begränsas till sju. Av ledamöterna

— som förordnas av Kungl. Maj :t — bör minst en vara lagfaren.

Eftersom radionämnden måste intaga en självständig ställning i förhållande

till Sveriges Radio, framstår det som olämpligt att radioföretaget på

sätt hittills skett tillhandahåller nämnden kanslihjälp och täcker dess kostnader

i övrigt. I stället bör utgifterna för nämndens administration bestridas

i särskild ordning med anlitande dels av licensmedel, dels av medel härrörande

från den särskilda rundradion.

Sveriges Radios inre organisation

Organisatoriska förändringar som följd av utredningens förslag om rundradioverksamheten.

Mot bakgrund av en redogörelse för Sveriges Radios

inre organisation (jfr s. 6 ff.) lämnar utredningen en sammanfattande redovisning

av de organisatoriska förändringar, som följer av utredningens

tidigare redovisade förslag.

Den inre organisationen kan komma att påverkas genom tillkomsten av

nya uppgifter och genom expansion av vissa delar av verksamheten. Vissa

förstärkningar aktualiseras för tekniska avdelningen i samband med överföringen

av byggnadsuppgifter från byggnadsstyrelsen, för personalavdel
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

ningen genom det ökade behovet av intern utbildning etc. Tillkomsten av

den mycket omfattande verksamhet, som benämnes utbildningsradio-TV

kan motivera tillskapandet av en ny avdelning, inom vilken den nuvarande

skolprogramavdelningen ingår som en del. De delvis nya programkategorier,

som innefattas under benämningen studieradio och studie-TV har

utredningen övervägt att sammanföra inom en särskild avdelning. Den har

dock stannat för att förorda deras uppdelning på ljudradio och television

men förutsatt, att särskilda arrangemang för samordning vidtas.

I fråga om televisionens programverksamhet innebär utredningens förslag

mycket omfattande förändringar. Syftet har varit att få till stånd en inre

konkurrens inom Sveriges Radio i form av en geografisk tävlan innebärande

att egenproduktion från Stockholm på kvällstid konkurrerar med egenproduktion

från distrikten. Den förra samlas därvid i televisionens P 1-kanal

och den senare i P 2-kanalen. Arrangemanget förutsätter en vittgående

decentralisering av programansvaret till vederbörande avdelningschefer i

Stockholm resp. distriktschefer ute i landet. Detta nödvändiggör i sin tur

en utbyggnad av olika distriktskontor, i första hand dem i Göteborg och

Malmö där särskilda redaktioner torde få inrättas för olika programområden.

Den sålunda decentraliserade programverksamheten kräver enligt utredningen

en central administrativ samordning. Det bör sålunda finnas en

direktör för den samlade televisionsverksamheten. Utan något eget direkt

produldionsansvar har denna att med hjälp av två redaktioner — en för

vardera programkanalen — svara för att programschemat i stort utmärks

av kontinuitet och balans såväl inom som mellan de båda kanalerna.

Distriktsorganisationen påverkas inte enbart av förslagen om geografisk

konkurrens inom televisionen. Den berörs även av de av utredningen förordade

utvidgningarna av den regionala programverksamheten. I anslutning

härtill har bl. a. en omprövning av distriktsindelningen befunnits motiverad.

Utredningen anser för sin del, att distriktsorganisationen — som f. n. omfattar

tio distrikt — skall utbyggas genom tillskapande av ett nytt distrikt

för Stockholms och Uppsala län med huvudort i Stockholm samt av ett nytt

distrikt för Gotlands län med huvudort i Visby. Vidare bör västra distriktet

uppdelas i ett göteborgs- och ett västgötadistrikt med Göteborg och förslagsvis

Borås som huvudorter, varjämte justeringar av vissa distriktsområden

bör komma till stånd.

Särskilda organisationsfrågor. Utöver angivna organisatoriska förändringar

har vissa åtgärder syftande till förbättrade organisatoriska betingelser

för verksamheten förordats eller ifrågasatts av utredningen.

Således anses en förstärkning av radioledningen böra komma till stånd

genom att en särskild befattning som biträdande radiochef inrättas. Innehavaren

av befattningen skulle avlasta radiochefen en del av de synnerligen

krävande uppgifter som åvilar denne, bl. a. arbetet med den långsiktiga planeringen

inom företaget.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

I fråga om anställningsformen för de högre befattningshavarna'' m«ini

Sveriges Radio gäller, att radiochefen förordnas för en tid av fem år. En

sådan anställningsform bör enligt utredningen tillämpas även för die tjänstemän,

som i ledande befattning har att svara för programpoliitiken.

Utredningen har funnit, att det föreligger behov av en mera allmän och

långsiktig planering inom Sveriges Radio. Erfarenheten visar,, att <ie tjänstemän

som är sysselsatta med löpande administrativt arbete inte kan frigöras

i tillräcklig utsträckning för utvecklings- och planeringsuppgifter av större

omfattning. Det föreslås därför inrättandet av en planeringsgrupp, vilken

bör stå under ledning av förslagsvis biträdande radiochefen. Förutom de

särskilda utredningsuppdrag, som överlämnas till gruppen, skall denna

hålla kontakt med verksamheten inom företagets olika avdelningar, kontinuerligt

följa upp och vidareutveckla företagets långtidsplanering och tfllise

att den samordnas med telestyrelsens planering, följa den intermationetLa

utvecklingen på rundradioområdet etc.

Något som bör ägnas uppmärksamhet är slutligen samarbetet mellan de

programproducerande enheterna och den tekniska tjänsten. Särskilt för

televisionen med dess höga kostnadsnivå är det viktigt, att studior, OBenheter

och teknisk personal kan utnyttjas rationellt. Det räcker härvidlag

inte att säkra en administrativ samordning av resursernas utnyttjande.

Betydelsefullt är också, att ett tillfredsställande kostnadsredovisningssystem

skapas, som möjliggör för programenheterna att bedöma de totala

kostnaderna för en planerad programproduktion. Sveriges Radio har igångsatt

en intern utredning med sikte på ett sådant redovisningssystem. Därigenom

bör det bli möjligt att tilldela de olika avdelningscheferna i Stockholm

resp. distriktscheferna på övriga orter ekonomiska ramar för varje

budgetår, inom vilka de sedan kan arbeta relativt självständigt. Detta ligger

helt i linje med utredningens förslag om en friare ställning för programavdelningarna

och distrikten.

Remissyttranden

Det stora flertalet remissinstanser har anslutit sig till den principiella

syn på förhållandet mellan staten och rundradiorörelsen,

som utredningen gett uttryck åt. Allmänt betonas vikten av att etermedierna

intar en i förhallande till statsmakterna och statsförvaltningen

självständig ställning och att de organisatoriska och ekonomiska betingelserna

är sådana att denna självständighet säkerställs. Några remissinstanser

— justitiekansler sämbetet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges lantbruks förbund — anser,

att radioföretagets ställning bör erhålla den särskilda garanti, som följer

opaginerad Kontrollera mot PDF

101

Ktmgl. Maj:Is proposition nr 136 år 1966

med att dess rättigheter och skyldigheter inskrivs i lag. Några mera genomgripande

förändringar av huvudmannaskapet för rundradioverksamheten

bedöms i allmänhet dock inte motiverade. I likhet med

utredningens majoritet tillbakavisar instanserna sålunda— med ett par

enstaka undantag — den i en reservation till betänkandet framförda tanken

på att låta särskilda av riksdagen utsedda radiofullmäktige svara för huvudmannaskapet.

Endast Sveriges frikyrkoråd och Centerns ungdomsförbund

ställer sig positiva till ett sådant arrangemang och anser, att det närmare

bör övervägas.

I anslutning till frågan om radioföretagets självständighet har en del remissinstanser

anfört kritiska synpunkter på den nuvarande arbetsfördelningen

mellan Sveriges Radio och vissa andra myndigheter. Såvitt avser

förhållandet till byggnadsstyrelsen och byggnadsärendenas fortsatta handläggning

redovisas synpunkterna särskilt i det följande. Beträffande ansvarsfördelningen

mellan Sveriges Radio och televerket konstaterar justitiekanslersämbetet,

att radioföretaget av principiella skäl bör tillerkännas

inte bara rätten att bedriva programverksamhet utan även rätten att sända

programmen. Detta behöver inte innebära, att företaget skall äga den tekniska

utrustningen. Ingenting hindrar, att relationerna mellan Sveriges

Radio och televerket genom avtal regleras så att de praktiska verkningarna

nära ansluter till den hittills tillämpade ordningen. En liknande uppfattning

ger Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund uttryck åt. Även enligt

dessa instanser bör Sveriges Radio tillförsäkras rätten att sända programmen,

vilket praktiskt bör komma till uttryck på så sätt att radioföretaget

uppträder som självständig beställare hos televerket av teletekniska

anordningar.

Sveriges Radio framhåller, att ju mera omfattande, komplicerad och

kostnadskrävande rundradiorörelsen blivit, desto mera har behovet av att

det under regeringsnivån finns en enda huvudman gjort sig gällande. Det

måste finnas någon som har överblick över helheten och därmed möjlighet

och skyldighet att kontinuerligt ta ställning till avvägningsproblem,

som rör samtliga grenar av rundradiorörelsen, för att antingen själv fatta

beslut eller avge förslag till Kungl. Maj:t. Det måste åvila denna huvudman

att uppgöra förslag till den samlade rundradiorörelsens budgetar och långtidsplaner

samt att till statsmakterna framlägga de förslag till åtgärder,

som rundradiorörelsens utveckling och behov kräver. Sveriges Radio föreslår,

att det åt företaget uppdras att vara huvudman för den allmänna

rundradion. Av ett sådant huvudmannaskap följer bl. a. att det mellan

televerket och radioföretaget i princip bör råda det förhållande som normalt

gäller mellan en serviceinstitution och en av dess stora kunder.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Den övergång från en ettårs- till en rullande treårsbudget,

som utredningen föreslagit som ett medel att öka radioföretagets

ekonomiska rörelsefrihet och förbättra dess möjligheter till en långsiktig

planering av rundradioverksamheten, har tillstyrkts av flera remissinstanser.

Enligt Kooperativa förbundet tillämpas arrangemanget med rullande

treåriga finansplaner redan på andra håll exempelvis inom näringslivet. Med

de möjligheter, som arrangemanget inrymmer att flytta medel mellan olika

budgetår, skulle den åsyftade långsiktiga planeringen inom radioföretaget

underlättas. Tjänstemännens centralorganisation anför liknande synpunkter.

I sammanhanget påtalas de olägenheter och risker för programnedskärningar,

som med nuvarande budgetordning uppstått, då vid budgeteringstillfället

ej kända kostnadsökningar inträffat och radioföretaget svävat

i okunnighet om möjligheterna att få täckning för dem. De föreslagna

förändringarna på budgetplaneringssidan bör härvidlag kunna medverka

till en för framtiden smidigare ordning. Sveriges Radio understryker med

skärpa behovet av en flerårsbudget av det slag utredningen skisserat. En

förutsättning för att systemet skall fungera är dock, att radioföretaget beviljas

skattefrihet på sätt utredningen föreslagit. Redovisade överskott

drabbas i annat fall av beskattning, och fonderingen får då ske till priset

av visst skatteavdrag. Den tänkta treåriga finansplanen bör enligt Sveriges

Radio inlämnas till Kungl. Maj :t av Sveriges Radio efter samråd med telestyrelsen,

som svarar för planerna och beräkningarna beträffande distributionsnätet

och övriga distributionsfrågor. I sistnämnda hänseende anförs

en avvikande uppfattning av telestyrelsen, som anser att utbyggnadsplan,

prognos för rundradioekonomins utveckling och finansplan bör framläggas

i en av styrelsen avgiven skrivelse. Det av utredningen föreslagna budgetsystemet

har i övrigt tillstyrkts av Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, vissa

länsstyrelser samt radionämnden.

Statskontoret och riksrevisionsverket är i och för sig införstådda med

behovet av en genomarbetad långsiktsplan. En sådan skulle ge både den

anslagsäskande och den beviljande instansen ett avsevärt konkretare underlag

för bedömningarna även på kortare sikt. Från denna synpunkt kan

med hänsyn till de långsiktiga åtaganden som bl. a. investeringsprogrammet

framtvingar — en planeringsperiod på tio år snarare än tre år

anses motiverad. Med en sådan långtidsplanering bortfaller enligt de båda

ämbetsverken i huvudsak de redovisade svagheterna hos gällande budgetsystem,

som bör kunna tillämpas även i fortsättningen.

Utredningens förslag att handläggningen av byggnadsfrågor

n a inom rundradioverksamheten överförs från byggnadsstyrelsen till

Sveriges Radio har avstyrkts av byggnadsstyrelsen samt statskontoret och

riksrevisionsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1666

Byggnadsstyrelsen tillbakavisar utredningens påstående att den nuvarande

relativt tidskrävande handläggningsordningen skulle sammanhänga

med gällande arbets- och ansvarsfördelning på byggnadsområdet. Huvudorsaken

är i stället att söka i det förhållandet att en på klara målsättningar

grundad långsiktig planering av Sveriges Radios verksamhet saknats. En

rationell planering av byggnadsverksamheten har under sådana förhållanden

inte varit möjlig. På grund av det bristfälliga underlaget har såväl arbetet

med byggnadsprogrammen som statsmakternas prövning av dessa

blivit tidsödande. Styrelsen förutsätter emellertid, att det genom statsmakternas

ställningstaganden till radioutredningens förslag skall skapas

underlag för en meningsfull planläggning av byggnadsverksamheten innefattande

riktpunkter för lokalisering av rundradions olika verksamhetsgrenar

och tidsplaner för utbyggnadsetapperna. Beträffande formerna för

den fortsatta handläggningen av byggnadsärcnden föreslår byggnadsstyrelsen,

att den ordning tillämpas som gäller för de affärsdrivande verken

exempelvis post- och televerken. En sådan ordning skulle innebära, att

sedan en mera långsiktig utbyggnadsplan utarbetats i byggnadsstyrelsens

regi Sveriges Radio svarar för upprättandet av byggnadsprogram för de

enskilda byggnadsprojekten. Styrelsen handhar i samråd med Sveriges

Radio de därpå följande projekterings- och byggnadsetapperna, dock att

radioföretaget självt ombesörjer mindre ny- och ombyggnadsarbeten (objekt

med en kostnad understigande förslagsvis 300 000 kr.). Förvaltningen

och underhållet av de färdigställda byggnaderna bör i enlighet med utredningens

förslag ankomma på Sveriges Radio.

Inte heller statskontoret och riksrevisionsverket anser, att de utdragna

handläggningstiderna kan tillskrivas »omvägen» över byggnadsstyrelsen.

Denna myndighet synes även i fortsättningen böra bibehållas vid de projekterande

och byggande uppgifterna på detta område. Angeläget är således,

att de resurser styrelsen förfogar över som expertorgan för den statliga

byggnadsverksamheten blir effektivt utnyttjade. Behovet av expertis

gör sig i särskild grad gällande med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen

och den ännu rådande bristen på godtagbara normer vid programmering

av produktionslokaler för televisionen. En annan sak är, att

det kan finnas anledning att se över byggnadsstyrelsens och Sveriges Radios

samarbetsformer med sikte på att få till stånd ett effektivare samrådsförfarande.

De båda ämbetsverken förutsätter, att denna fråga ägnas

tillbörlig uppmärksamhet.

Även Landsorganisationen ställer sig tveksam till utredningens förslag

och framhåller, att frågan om den rationella handläggningen av byggnadsfrågorna

knappast kan lösas isolerat för detta verksamhetsområde. För

det fall det visar sig, att byggnadsstyrelsen inte svarar mot uppställda krav,

bör dess verksamhet i sin helhet omprövas.

Sveriges Radio däremot tillstyrker utredningens förslag och påtalar det

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

principiellt oriktiga i nuvarande system, som innebär att Sveriges Radio investerar

miljoner i den tekniska utrustningen men ekonomiskt inte alls och

tekniskt endast begränsat kan kontrollera uppförandet av de skal, som skall

rymma denna utrustning. I sammanhanget hetonas önskvärdheten av en

kostnadsstvrd projektering, tidigare samråd mellan radioföretaget och byggarna,

snabbare anpassning under byggandets gång till den tekniska utvecklingen

samt ett flexibelt system, som möjliggör avvägningar mellan byggnadsåtgärder,

inredningar och tekniska installationer.

Utredningens förslag angående Sveriges Radios omvandling

från aktiebolag till stiftelse har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av flertalet remissinstanser.

Landsorganisationen förklarar sig sålunda kunna acceptera stiftelseformen

för det fall denna kan förenas med ett bibehållande av folkrörelsernas

inflytande. Organisationen finner dock förslaget om en i samband med stiftelsebildningen

verkställd återbetalning av aktiekapitalet till nuvarande aktieägare

mindre välbetänkt. Rätten för exempelvis folkrörelserna att vara representerade

i styrelsen bör även i fortsättningen vara baserad på ett ekonomiskt

engagemang. Tjänstemännens centralorganisation delar denna uppfattning.

Det av utredningen anförda argumentet för en inlösen av aktiekapilet,

nämligen att stiftelsen inte kan erbjuda intressenterna någon utdelning

på det satsade kapitalet, kan inte anses bärande. Medlen har inte placerats

i Sveriges Radio för att ge utdelning utan för att ge uttryck för radioföretagets

breda förankring i det svenska samhället. Organisationen anser därför,

att det hos nuvarande aktieägare bör utrönas, om intresse finns att till en

icke räntebärande grundfond för stiftelsen överföra innestående aktiemedel.

Bland remissinstanser, som i likhet med Landsorganisationen och Tjänstemännens

centralorganisation är aktieägare i Sveriges Radio, har förslaget om

stiftelseformen positivt tillstyrkts av Kooperativa förbundet, Publicistklubben,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges frikyrkoråd, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund.

Justitiekansler sämbetet finner stiftelseformen lämplig med hänsyn till

radioföretagets uppgifter. Närmare föreskrifter om stiftelsen och dess verksamhet

bör i enlighet med utredningens förslag meddelas genom stadgar för

stiftelsen, vilka fastställs under riksdagens medverkan. Därigenom skapas

garantier för att stadgarnas innehåll blir föremål för offentlig debatt. Konstnärliga

och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, som finner de ekonomiskt-administrativa

skälen för företagets omvandling till stiftelse övertygande,

framhåller att detta inte bör medföra att den nuvarande överenskommelsen

— vari huvudlinjerna för Sveriges Radios verksamhet anges — försvinner

och ersätts med vissa bestämmelser i stiftelsens stadgar. Radioföretaget

utför ett uppdrag i samhällets tjänst, och avtalet mellan staten och

företaget förefaller vara ett riktigt uttryck för detta förhållande.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:Is proposition nr 136 år 1666

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som i likhet med vissa andra länsstyrelser

tillstyrkt förslaget, har anfört synpunkter på det av utredningen framlagda

stadgeförslaget närmast i vad det avser formerna för stadgeändringar.

På de av utredningen anförda skälen tillstyrker även Sveriges Radio företagets

omvandling till en stiftelse av privaträttslig karaktär. Stiftelsefoi - men medger den frihet vid utformandet av företagets konstitution som är

önskvärd. Den medger också att de fördelar som är förenade med aktiebolagsformen

kan bevaras, samtidigt som nackdelarna kan elimineras. Till fordelarna

hör — förutom den nödvändiga friheten i arbetsformerna — alt de

nuvarande intressenternas engagemang i företaget kan bibehållas. Ombildningen

medför inte heller någon principiell ändring i relationerna mellan

staten och de intressenter som nu är företrädda i företaget. Det bedöms vidare

att stiftelseformen skall underlätta genomförandet av en önskvärd skattefrihet

för företaget.

Vissa remissinstanser har avstyrkt utredningens förslag om radioföretagets

omvandling till stiftelse.

Riksskattenämnden anför, att en stiftelse knappast kan %ara ett lämpligt

rättssubjekt för att handha en så omfattande ekonomisk verksamhet som

den Sveriges Radio bedriver. Programverksamheten förutsätter i sig sjalv

affärstransaktioner av skilda slag, och radioföretaget bedriver dessutom såsom

ett led i nämnda verksamhet en omfattande förlagsverksamhet genom

utgivande av programtidning, böcker och kurslitteratur etc. Enligt nämndens

mening får det anses vara ett allmänt intresse, att den insyn och offentlighet

i verksamheten, som aktiebolagsformen garanterar, bibehålls även

i framtiden. Förslaget att övergå till stiftelseformen synes för övrigt i allt

väsentligt grunda sig på påstådda fördelar ur beskattningssynpunkt med en

sådan associationsform. I likhet med Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges

industriförbund och Sveriges lantbruksförbund — vilka remissinstanser likaledes

avstyrker stiftelseförslaget — finner riksskattenämnden skattesynpunkten

sakna bärighet vid ställningstagandet till företagsformen. Vid bedömningen

av frågan huruvida ett rättssubjekt bör åtnjuta skattefrihet ellei

inte måste sålunda avgörande vikt fästas vid arten av den utövade verksamheten

och detta oberoende av om denna drivs såsom aktiebolag eller stiftelse.

Nämnden erinrar vidare om att det bland de skatteprivilegierade rättssubjekt,

som finns upptagna i de av utredningen åberopade författningsbestämmelserna,

även återfinns bolag.

Även Svenska tidningsutgivareföreningen förordar, att aktiebolagsformen

bibehålls. I sammanhanget förutsätts — i anslutning till föreningens i det

föregående redovisade förslag om den andra TV-kanalens drivande i tidningspressens

regi — att det av tidningsföretagen f. n. ägda aktiekapitalet i

Sveriges Radio vid etableringen av det nya programbolaget överförs till detta

för att där tjäna som grundkapital.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

De remissinstanser som tillstyrkt Sveriges Radios omvandling till stiftelse

synes i allmänhet också vara positiva till utredningens förslag om skattebefrielse

för radioföretaget. Sveriges Radio självt tillstyrker

de av utredningen föreslagna lagstiftningsåtgärderna för genomförande av

skattefrihet och framhåller, att även om stiftelseformen ej genomförs motsvarande

lagstiftningsåtgärder likväl bör vidtas. Svenska tidningsutgivareföreningen,

som i och för sig förordar ett bibehållande av aktiebolagsformen,

anser att skattefrågan oberoende av företagsformen bör kunna lösas genom

specialbestämmelser.

Riksskattenämnden vänder sig emellertid mot de argument, som utredningen

anfört för en skattebefrielse. Det gäller exempelvis utredningens

påpekande av det irrationella i att licensmedel beskattas när fråga är om

programproduktion men inte när det gäller programdistribution. Nämnden

finner för sin de!, att då programföretaget Sveriges Radio intar en i förhållande

till staten självständig rättslig ställning och då statens skattefrihet

från kommunal inkomstskatt för inkomst av rörelse, som härflyter

av kommunikationsverk — exempelvis televerket — med tillhörande byggnader

och anläggningar motiveras av särskilda skäl, det framstår som

naturligt att göra den angivna åtskillnaden i beskattningshänseende. Riksskattenämnden

finner det inte heller riktigt att som utredningen gjort

jämställa licensavgifterna med skatt. Licensavgifterna är i stället att betrakta

såsom ersättning för en prestation i form av program. Nämnden

konstaterar vidare, att den omständigheten att Sveriges Radios verksamhet

ej har något egentligt vinstsyfte inte torde betaga verksamheten dess

karaktär av rörelse. Det erinras i sammanhanget, att frånvaron av vinstsyfte

exempelvis inte utesluter att den kooperativa verksamheten och verksamheten

inom jordbrukets ekonomiska föreningar beskattas såsom inkomst

av rörelse. I likhet med Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund

■—- vilka remissinstanser likaledes avstyrker skattebefrielse — finner riksskattenämnden

vidare, att lagstiftning om skattefrihet inger betänkligheter

också från andra synpunkter än skatterättsliga. Dagspressen och den

periodiska pressen, den levande musiken och scenteatern utgör områden,

med vilka radion och televisionen konkurrerar. Att medge Sveriges Radio

en skattebefrielse, som dessa medier inte åtnjuter, bedöms principiellt

oriktigt. Angivna organisationer hänvisar också till att radioföretaget bedriver

en förlagsverksamhet i konkurrens med privata förlag.

Utredningens förslag om begränsning av antalet ledamöter i radioföretagets

styrelse och en koncentration av styrelsens verksamhet

till att avse främst ekonomiska och administrativa frågor ävensom förslaget

om inrättande av ett särskilt programråd med uppgift att för
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

medla olika samhällsintressens önskemål i fråga om programverksamheten

har föranlett kritiska synpunkter från ett antal remissinstanser.

Arbetarnas bildningsförbund, Kooperativa förbundet, Kooperativa kvinnogillesförbundet,

Landsorganisationen, Riksförbundet Landsbygdens folk

och Tjänstemännens centralorganisation framhåller allmänt, att de ekonomiskt-administrativa

frågorna och programfrågorna inte kan behandlas

oberoende av varandra och att programfrågorna därför även framgent bör

falla inom styrelsens ansvarsområde. Mot en överföring av styrelsens uppgifter

härvidlag till det föreslagna programrådet talar även det förhållandet

att rådet endast förutsätts ha en konsultativ karaktär. Den av utredningen

tänkta ordningen leder under sådana betingelser till att radiochefen

och de ansvariga programtjänstemännen får ett närmast obegränsat inflytande

över programverksamheten. Instanserna vänder sig vidare mot den

minskning av antalet ledamöter i styrelsen, som utredningen förordat,

dvs. från 11 till 7 ordinarie ledamöter och från 10 till 6 suppleanter och

då med rätt för de sistnämnda att deltaga i sammanträdena endast vid

förfall för ordinarie ledamöter. Därmed minskas representationsbasen i

styrelsen för de organisationer och folkrörelser, som är intressenter i radioföretaget,

och försvagas i motsvarande mån den förankring av rundradioverksamheten

i olika samhällsintressen, som ingått i förutsättningarna

för verksamheten. Den omständigheten att ett ytterligare representationsforum

skulle tillkomma genom programrådets inrättande förändrar

härvidlag ingenting med hänsyn till det begränsade inflytande och den

osäkra status överhuvud, som rådet avses få. Från flera av de angivna instansernas

sida hänvisas till de möjligheter som finns att motverka de påtalade

olägenheterna med en alltför stor styrelse genom ett ökat utnyttjande

av arbetsutskott.

Även Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges lantbruks förbund vänder sig mot utredningens

angivna förslag. Sålunda kan styrelsen för ett programproducerande företag

inte fråntas befattningen med programfrågorna. Detta följer dels av

det förhållandet att styrelsens åtgärder på det ekonomiska och administrativa

området på ett avgörande sätt måste påverka förutsättningarna

för programverksamheten, dels av det förhållandet att det är styrelsen

som i sista hand har att svara för att programverksamheten följer de riktlinjer

vilka innefattas i det mellan radioföretaget och staten ingångna avtalet.

Organisationernas slutsats blir alltså att styrelsen bör bibehållas vid

sina nuvarande uppgifter och ha kvar sin nuvarande storlek, detta senare

för att ge den en mot uppgifterna svarande förankring i samhället. — Beträffande

förslaget om ett programråd avvisas detta bestämt. Tillskapandet

av ett sådant råd framstår som betänkligt framför allt därför att det in
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

kräktar på den självständighet och de gai’antier mot obehöriga påtryckningar,

som måste skapas för radioföretagets verksamhet. Organisationerna

kan inte heller finna, att programrådets verksamhet får någon för lyssnarna-tittarna

gynnsam effekt. Ett organ sammansatt av representanter

för olika intressegrupper och med enda uppgift att följa programverksamheten

skulle nämligen lätt få en benägenhet att inte i första hand

överväga denna ur allmän informations- och underhållningssynpunkt utan

mera sträva efter att åstadkomma något slags balans mellan de olika

representerade intressegruppernas önskemål om programmens sammansättning.

Sveriges Radio ifrågasätter rimligheten av den kompetensfördelning,

som utredningen förordat mellan styrelse, radiochef, ett nyskapat programråd

och radionämnd. Styrelsen som i sista hand har ansvaret för Sveriges

Radios verksamhet skulle formellt så gott som helt ställas utanför varje

möjlighet att påverka programutvecklingen. Radiochefen skulle visserligen

på programområdet få en formellt stark ställning, men han skulle vara

skyldig att taga råd från en av Kungl. Maj :t tillsatt utanför företaget stående

instans. Ett annat av Kungl. Maj :t tillsatt organ, radionämnden,

skulle sedan i efterhand bedöma huruvida programmen står i överensstämmelse

med gällande regler. Både programråd och radionämnd skulle ha

befogenhet att yttra sig över de av radiochefen fastställda programreglerna,

medan däremot företagets egen styrelse skulle sakna en sådan befogenhet.

Sveriges Radio har svårt att tro, att ett sådant system skulle kunna

fungera utan slitningar.

Radioföretaget som utgår från att stiftelseformen väljes för den fortsatta

verksamheten vill för sin del föreslå, att ledningen för företaget utformas

på följande sätt. Den högsta ledningen bör vara så organiserad och

sammansatt, att den är väl ägnad att utöva huvudmannaskapet för allmänna

rundradion. Detta förutsätter både förankring hos samhällets olika

grupper och en effektivt arbetande mindre styrelse med ansvar för såväl

löpande förvaltning som för uppgörande av förslag till budgetar och långtidsplaner,

däri då innefattas riktlinjer för den långsiktiga programutvecklingen.

Radiochefen bör vara den som ensam svarar för den löpande

programverksamheten. Mera konkret innebär radioföretagets förslag, att

stiftelsen Sveriges Radios ledning skall utgöras av fullmäktige, styrelse och

radiochef. Fullmäktige skall bestå av 21 ledamöter. Ordföranden jämte

halva antalet ledamöter utses på fyra år av Kungl. Maj :t samt övriga ledamöter

av de konsortier som bildats bland de nuvarande aktieägarna. Några

suppleanter tillsätts inte. Styrelsen består av sju på fyra år utsedda ledamöter.

Fullmäktiges ordförande är självskriven ordförande i styrelsen.

Av övriga ledamöter i denna utses — inom eller utom fullmäktigekretsen

— hälften av Kungl. Maj :t och hälften av konsortierna. Fullmäktige, som

förutsätts sammanträda minst sex gånger om året, skall främst ha till

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

tipp gift att på förslag av styrelsen fastställa budgetar samt finans- och

Övriga långtidsplaner för företaget och rundradiorörelsen ävensom programregler,

att utgöra remissinstans i viktigare rundradiofrågor samt att

utse radiochef. Med de inskränkningar som följer härav och av radiochefens

ställning som ensam ansvarig för den löpande programverksamheten skall

det tillkomma styrelsen — som förutsätts sammanträda minst en gång i

månaden — att leda och förvalta Sveriges Radios angelägenheter.

Radionämnden har närmast bedömt förslaget om ett programråd med

hänsyn till därav följande återverkningar för nämndens del. Av skäl, som

redovisas i det följande i anslutning till återgivandet av remissinstansernas

synpunkter på radionämndens verksamhet, anses angivna förslag bora avvisas.

Beträffande styrelsen anses denna i sin helhet böra tillsättas av Kungl.

Maj :t, som i sammanhanget bör kunna ta hänsyn till hittillsvarande representation

från folkrörelser, press och näringsliv.

Utredningens förslag avseende styrelsens storlek och funktion ävensom

inrättandet av ett programråd har tillstyrkts eller uttryckligen lämnats

utan erinran av statskontoret och riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, Ingeniörsvetenskapsakademien, Publicistklubben,

Svenska teknologföreningen och Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

vilka instanser dock inte närmare berört den principiella frågan om

funktionsfördelningen mellan de båda organen. Vissa remissinstanser har

tillstyrkt inrättandet av ett programråd utan att närmare kommentera

utredningens förslag avseende styrelsen eller de återverkningar inrättandet

av ett sådant råd får på styrelsens verksamhet. Det gäller närmast statens

ungdomsråd, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund,

Samverkande bildningsförbunden, Svenska kyrkans diakonistyrelse,

Sveriges frikyrkoråd, Sveriges förenade studentkårer och Sveriges mjkterhetsvänners

landsförbund. Ett par av de angivna instanserna statens

ungdomsråd och Samverkande bildningsförbunden — anser, att programrådet

bör ges fastare arbetsformer än vad utredningen tänkt sig för att

säkra ett mera reellt inflytande över programverksamheten. Flera remissinstanser

har anfört synpunkter på intressen, som bör vara representerade

i ett eventuellt programråd.

Oberoende av sina ställningstaganden beträffande programfrågornas behandling

i styrelse och ett eventuellt programrad har remissinstanserna

allmänt understrukit vikten av att den nuvarande ordningen med rådgivande

programkommittéer på olika programsektorer befästes

och byggs ut. Synpunkter har också anförts på olika programområden, där

Sveriges Radio anses böra tillskapa ytterligare sådana kommittéer av det

slag, som f. n. finns på exempelvis folkbildnings- och undervisningsområdena.

Kommittéer har sålunda bl. a. föreslagits av statens ungdomsråd och

1962 års ungdomsutredning för barn- och ungdomsfrågor, av Sveriges förenade

studentkårer för studierådgivnings- och vrkesvägledningsfrågor, av

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Ingeniörsvetenskapsakademien och Svenska teknologföreningen för frågor

avseende teknik och forskning, av civilförsvarsstyrelsen för försvarsfrågor

och av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund för nykterhetsfrågor.

Utredningens förslag att radionämnden i fortsättningen utformas

såsom en renodlad opinionsnämnd med uppgiften begränsad till att bedöma

utsända programs överensstämmelse med gällande regler för programverksamheten

och med vedertagen publicistisk sed sammanhänger med dess

förslag att tillskapa ett särskilt programråd, som tänkes överta inte bara

styrelsens utan även radionämndens befogenheter i fråga om utformningen

av programverksamheten. De remissinstanser, som enligt det föregående

avstyrkt överföringen till ett sådant råd av styrelsens programuppgifter har

allmänt också ställt sig avvisande till att några av nämndens befogenheter

överförs till ett nytt organ.

Sålunda anser Arbetarnas bildningsförbund, Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation ävensom Sveriges

Radio, att radionämnden bör bibehållas vid sina nuvarande uppgifter.

Arbetarnas bildningsförbund och Tjänstemännens centralorganisation framhåller

i sammanhanget, att granskningen i efterhand av utsända program

naturligen bör föranleda uttalanden, vilka blir vägledande för den fortsatta

programverksamheten. Om efterhandsgranskningen inte får en sådan

normgivande karaktär, blir den enligt Arbetarnas bildningsförbund överhuvud

meningslös. Detta motsvarar också den syn, som radionämnden

själv har på sin verksamhet. Flera av de angivna remissinstanserna har även

understrukit angelägenheten av att nämnden inte reduceras på sätt utredningen

förordat utan även i fortsättningen får en storlek, som möjliggör

bredd i de representerade samhällsintressena.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges lantbruksförbund har — med utgångspunkt i sin

uppfattning om vad som i dagens läge är att betrakta som radionämndens

uPP§ift — framhållit, att nämndens verksamhet även framgent bör inriktas

på efterhandsprövning av programmen och att den inte bör ägna sig åt

att dra upp allmänna riktlinjer för val eller utformning av framtida program.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Publicistklubben och Sveriges

husmodersföreningars riksförbund tillstyrker utredningens förslag om radionämndens

utformning som en ren opinionsnämnd. Detsamma gäller

justitiekanslersämbetet, som dock anser att ett närmare övervägande av

nämndens ställning bör anstå till dess förslaget om radions juridiska ansvarighet

föreligger.

Från flera av de nämnda remissinstansernas sida har framhållits önskvärdheten

av att radionämnden utrustas med ett eget kansli och att dess

verksamhet blir helt fristående från Sveriges Radio.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

I anslutning till vad utredningen anför om de förändringar i Sveriges

Radios inre organisation, som följer med utredningens

olika förslag i fråga om rundradioverksamheten, framhåller Sveriges Radio,

att utarbetandet av en detaljerad organisationsplan måste anstå till dess

förhållandet mellan de båda programkanalerna i TV i princip fastställts.

Statskontoret och riksrevisionsverket anför allmänt, att de förväntningar

och förslag, som framförs av utredningen för den närmaste tioårsperioden,

är av sådan karaktär, att de knappast kan realiseras inom ramen för den

nuvarande historiskt framväxta organisationen. Vissa remissinstanser har

anfört synpunkter på de organisatoriska krav, som olika programområden

ställer. Sålunda har Arbetarnas bildningsförbund, Brevskolan, Kooperativa

kvinnogillesförbundet, Sveriges nykterhctsvänners landsförbund och

Centerns ungdomsförbund anfört synpunkter på hur programarbetet inom

barn- och ungdomssektorn bör organiseras samt Forskningsrådens samarbetsdelegation,

Ingeniörsvetenskapsakademien och Svenska teknologföreningen

på hur programverksamheten avseende vetenskap och teknik bör

ordnas.

Vad utredningen i övrigt anfört angående behovet av anordningar för

mera långsiktigt utvecklings- och planeringsarbete har allmänt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Åtgärder med sikte på ett ökat kostnadsmedvetande

inom företaget har förordats av statskontoret och riksrevisionsverket,

som ansluter sig till vad utredningen anför om behovet av ett tillfredsställande

internt kostnadsredovisnings- och kostnadsfördelningssystem.

Flera instanser har anfört synpunkter på löne-, rekryterings- och anställningsförhållandena

inom radioföretaget, bl. a. Landsorganisationen,

Sveriges akademikers centralorganisation, Teatrarnas riksförbund, Tjänstemännens

centralorganisation och Svenska industritjänstemannaförbnndet.

Lämpligheten av tidsbestämda förordnanden för högre programtjänstemän

och för chefstjänstemännen överhuvud har framhållits av flera instanser.

IX. Anslagsframställningar från Sveriges Radio

Sveriges Radio har dels i skrivelse den 24 augusti 1966 redovisat medelsbehovet

för programverksamheten under budgetåret 1967/68, dels i

skrivelse den 26 augusti 1966 hemställt om ytterligare medelstilldelning

under budgetåret 1966/67 för de förberedelser, som föranleds av ett eventuellt

införande av ett andra televisionsprogram.

I förstnämnda skrivelse har Sveriges Radio beräknat medelsbehovet för

televisionens programverksamhet under nästa budgetår till 104,8 milj. kr.,

vilket innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 53,8

milj. kr. I detta belopp inryms de beräknade kostnaderna för de förberedelser,

som blir nödvändiga vid införandet av ett andra televisionsprogram

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

kring årsskiftet 1968/69 och med en sändningstid vid starten om ca 20

timmar per vecka. Kostnaderna för förberedelserna beräknas totalt till

27,5 milj. kr., varav 25 milj. kr. hänför sig till 1967/68 och 2,5 milj. kr. till

1966/67. Hemställan om anvisning av sistnämnda belopp har gjorts i den

särskilda skrivelsen av den 26 augusti 1966.

Förberedelserna avser i huvudsak förtidsanställning och utbildning av

ca 640 personer huvudsakligen för arbetsuppgifter på programområdet och

inom den tekniska driften. Anställningarna måste ske successivt, därvid

tidpunkterna anpassas efter företagets utbildningskapacitet. Enligt en uppgjord

plan skulle ca 190 personer anställas under 1966/67 och ca 430 personer

under 1967/68. För att planen skall kunna genomföras är det nödvändigt,

att Sveriges Radios utbildningsorganisation förstärks med inemot

30 personer. Efter hand som den förtidsanställda peronalen är färdigutbildad,

uppstår före starten av det nya programmet en överkapacitet i fråga

om programproduktion, som för budgetåret 1967/68 kan beräknas motsvara

i genomsnitt 5—6 timmars egenproduktion per vecka. Viss del av

denna överkapacitet bör användas för att bygga upp ett förråd av färdiga

program inför starten av sändningarna, medan återstoden -— motsvarande

en programtid om 3 timmar per vecka — bör användas för en ökning av

sändningstiden i det nuvarande TV-programmet. Sistnämnda del av överkapaciteten

kan redan vid starten av det nya programmet överföras till

detta.

Medelsbehovet avser i övrigt att möjliggöra en förstärkning av företagets

administrativa resurser samt en konsolidering och kvalitetsförbättring inom

programverksamheten. Utrymme har i sammanhanget även beräknats för

inredning av och inventarieanskaffning till produktionslokaler i olika delar

av landet. För inredningar har beräknats 13 milj. kr. och för inventarier

26 milj. kr.

För ljudradions programverksamhet under 1967/68 har medelsbehovet

angivits till 89,4 milj. kr., vilket innebär en ökning med 13,1 milj. kr. i förhållande

till innevarande budgetår. Vid bestämningen av beloppet har förutsatts

en ökning av sändningstiden i riksprogrammen med ca 1 100 timmar

per år och även viss ökning i de regionala programmen. Medel har

i övrigt beräknats för olika konsoliderande och kvalitetsförbättrande åtgärder.

Styrelseledamoten Hernelius har anmält avvikande mening. Det kan enligt

hans uppfattning i nuvarande samhällsekonomiska läge inte anses vara

realistiskt att införa program 2 i TV enligt den tidsplan och i den omfattning

som anslagsframställningen syftar till.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år W66

113

Departementschefen

Inledningsvis vill jag i korthet redovisa utveckling och dagsläge för

ljudradion och televisionen i vårt land. Sveriges Radio handhar rundradions

programverksamhet enligt en mellan staten och Sveriges Radio träffad

överenskommelse. Sveriges Radio har ensamrätt att bestämma vilka

rundradioprogram (ljudradio- och televisionsprogram) som skall sändas

över svenska sändare, överenskommelsen innefattar allmänna riktlinjer för

programmens utformning samt vissa bestämmelser om prövning av medelsbehov,

anvisning av licensmedel m. in.

Ljudradiosändningarna startade med företagets tillkomst år 1925. Utbyggnaden

har varit särskilt markant sedan mitten av 1950-talet. En andra

programkanal togs i bruk år 1955. De s. k. natt- och melodiradiosändningarna

tillkom år 1961. Utbyggnaden av en tredje programkanal pågår och

kanalen avses i full utsträckning bli tagen i bruk kring årsskiftet 1966/67.

Sändningstiden i radions riksprogram har under tiden 1955—1965 ökat

från ca 5 000 till ca 15 500 timmar per år. Radions regionala program har

också uppvisat en relativt sett kraftig expansion och sändningstiden är f. n.

ca 1 800 timmar per år.

TV-sändningarna startade år 1956. Allmänhetens intresse för televisionen

var redan från början större än beräknat och år 1958 beslutade riksdagen

på regeringens förslag om en väsentligt snabbare utbyggnad av TV-nätet

än vad som ursprungligen avsetts. Sändningstiden har även i detta fall ökat

i snabb takt, från 500 timmar under startåret till nuvarande drygt 2 000

timmar per år.

Publikunderlaget för radio och TV framgår av licensutvecklingen.

Budgetår

Antal licenser vid budgetårets slut

Radio

TV

1955/56....................

2 496 000

_

1956/57....................

2 583 000

37 000

1957/58....................

2 626 000

148 000

1958/59....................

2 669 000

407 000

1959/60....................

2 711 000

799 000

1960/61....................

2 797 000

1 172 000

1961/62....................

2 919 000

1 507 000

1962/63....................

2 945 000

1 731 000

1963/64....................

2 944 000

1 892 000

1964/65....................

2 950 000

2 042 000

1965/66....................

2 948 000

2 133 000

Omkring 92 % av hushållen har f. n. radiomottagare. Mottagningsförhållandena

är goda i nästan hela landet vid användning av FM-mottagare.

TV-mottagare har ca 75 % av hushållen. Möjligheter till god TV-mottagning

bär nu ca 95 % av befolkningen. Detta avser normal antennutrustning. Med

8 llihang till riksdagens protokoll 196G. 1 samt. Nr 136

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

effektivare mottagarantenn kan ytterligare några procent av befolkningen

få god TV-mottagning.

Sveriges Radio drivs i form av aktiebolag. Tidningspressen har 40 % av

aktierna, folkrörelserna 40 % och näringslivet 20 %. Aktiekapitalet är

1 080 000 kr. och utdelningen 5 %. Styrelsen har 11 ledamöter, varav Kungl.

Maj :t utser ordförande och 5 andra ledamöter och bolagsstämman 5 ledamöter.

Styrelsen har ett arbetsutskott bestående av 7 ledamöter. Antalet

styrelsesuppleanter är 10. Styrelsen är främst ett ekonomiskt och administrativt

organ, som även handlägger programfrågor av principiell innebörd.

Under styrelsen och arbetsutskottet åvilar ledningen av företaget och

det direkta ansvaret för programfrågorna radiochefen. I administrativa

frågor biträds han av en direktion och i programärenden av ett programkollegium.

Under radiochefens direkta ledning finns ett centralkansli. Där

ingår bl. a. distriktscentralen (samordnande organ för den regionala organisationen)

och centralredaktionen (serviceorgan på nyhetsområdet för

ljudradions och televisionens programavdelningar).

Radion leds av en programdirektör. För samordning och långsiktig planering

har han en central programredaktion och ett produktionskontor. I

övrigt finns ett antal redaktioner m. m. för olika programområden.

Televisionen leds av en programdirektör och har i princip samma organisation

som radion. I planeringsavdelningen ingår en programsektion, ett

produktionskontor och en sektion för hyrfilm. Vidare finns redaktioner

m. m. för olika programområden.

Skolprogramavdelningen svarar för skolradio och skol-TV. Avdelningen

har sektioner för skolradio, skol-TV och skolmateriel.

Teknikenheten har särskilda driftavdelningar för radio och television, en

anläggningsavdelning och en byggnadsbyrå. Ekonomiavdelningen svarar för

företagets ekonomiska förvaltning. Personalavdelningen svarar för det personaladministrativa

arbetet och för den interna utbildningen. Vidare finns

en enhet för förlagsverksamheten och en utlandsavdelning.

Den regionala verksamheten är knuten främst till de tio distriktskontoren,

som är direkt underställda radiochefen men som i programhänseende

samarbetar direkt med programavdelningarna.

Antalet anställda inom Sveriges Radio var den 1 juli 1966 sammanlagt

2 730, varav 790 i den gemensamma organisationen (centraladministrationen,

ekonomiavdelning, personalavdelning, gemensam teknik, servicepersonal,

radioorkester etc.), 280 i distrikten, 440 i ljudradion, 1 020 i televisionen,

40 i utlandsavdelningen, 90 i skolprogramavdelningen och 70 i förlaget.

Televerket handhar distributionen av radio- och TV-programmen samt

uppbörden av licensavgifter. Ersättning till televerket utgår av licensmedel.

Licensavgifterna är f. n. för ljudradio 35 kr. per år och för television 100

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år i!)66

kr. per år. För budgetåret 1966/67 har licensintäkterna beräknats till 103

milj. kr. för radio och 217 milj. kr. för TV. Med dessa licensmedel jämte

ränteinkomster av fonderade licensmedel skall bestridas såväl de löpande

kostnaderna för produktion och distribution av programmen som utgifter

för omedelbar avskrivning av investeringarna i distributionsanläggningar

och husbyggnader. Överskott, som kan uppstå vissa år, fonderas för radions

och televisionens behov under andra år, då de löpande inkomsterna inte

förslår till att täcka utgifterna. Från licensfinansiering är dock undantagna

skolprogram och utlandssändningar, vilka är skattefinansierade.

Utgifterna för de allmänna licensfinansierade radioprogrammen har för

budgetåret 1966/67 beräknats till totalt 110 milj. kr. och för de allmänna

licensfinansierade TV-programmen till totalt 195 milj. kr. Av dessa belopp

avser 76 resp. 131 milj. kr. Sveriges Radios drift- och programkostnader.

För radions del innebär det att tidigare fonderade licensmedel måste tas

i anspråk och att radiofonden vid utgången av 1966/67 beräknas komma

att ha minskat till 6 milj. kr. För televisionens del innebär det att ytterligare

fondering kan ske och TV-fonden beräknas vid utgången av 1966/67

ha ökat till ca 300 milj. kr. Dessa medel är, som framgår av statsverkspropositionen,

avsedda att användas för utbyggnaden av ett andra TV-program.

Utgifterna för skolprogrammen i radio och television och för programverksamheten

för utlandet är för budgetåret 1966/67 beräknade till totalt

25 milj. kr., varav 18,5 för skolprogram och 6,5 för sändningarna till utlandet.

Tekniken och rundradion

Radions och televisionens möjligheter att ge oss bättre kännedom om

den värld och det samhälle vi lever i är ytterst beroende av den tekniska

utvecklingen. Elektroniken har på några decennier förbättrat våra kommunikationer

därhän att bilder och ljud kan sändas och tas emot jorden

runt i samma ögonblick de uppstår. Framstegen inom elektroniken har

också inneburit att mediernas uttrycksmöjligheter alltmer fullkomnats.

Rundradion har snabbt tillgodogjort sig teknikens landvinningar och vi

står nu inför en viktig etapp av utbyggnad i Sverige.

Radio- och televisionssändningar till allmänheten kan ej ske utan ett väl

utvecklat internationellt samarbete. Radiovågorna känner inga gränser och

ett okontrollerat utnyttjande av möjliga frekvensutrymmen skulle snart

resultera i kaos i etern. Nationerna har därför kommit överens om att följa

en gemensam fördelningsplan i fråga om frekvensband och att i övrigt reglera

radiotrafiken enligt internationellt fastställda normer.

Kommunikationsteknikens senaste tillskott är telesatelliterna, vilka redan

används för teletrafik samt för överföring av TV-program. I nuvarande skede

sker utsändning och distribution till allmänheten via jordstationer och

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

de nationella rundradiosystemen. Den tekniska möjligheten att inom en icke

alltför avlägsen framtid kunna från en jordstation sända radio- och TVprogram

till satelliter, varifrån programmen distribueras direkt till allmänheten

utan behov av mottagande jordstationer och nationella rundradiosystem,

kommer att medföra allvarliga problem rörande förhållandet mellan

nationell rundradioverksamhet och olika former av direktsändningar via

satelliter. Internationella överenskommelser måste träffas för att reglera

betingelserna för sändning samt för distribution till och mottagning av allmänheten.

Ifråga om möjligheterna till sändning kan man förutse att i första

hand länder med en väl utvecklad rundradioverksamhet kommer att vara

i stånd att bidraga med program för direktsändningar. Det är också skäl

att erinra om att satellitsändningar även kräver frekvensutrymmen i etern.

Frekvensutrymme för satellitsändningar medför begränsningar för nationell

rundradio och för andra kommunikationsbehov och förutsätter därför internationella

överenskommelser.

Rymdtekniken skapar utan tvekan stora möjligheter för snabba och bättre

kontakter mellan länder och folk. Den tekniska utvecklingen av telesatelliter

går så snabbt att de nya möjligheter som dessa erbjuder ännu inte helt

kan överblickas. Det står emellertid klart att förutsättningarna för att positivt

utnyttja dessa möjligheter är ett vidgat internationellt samarbete, präglat

av förtroende och ömsesidig hänsyn som utesluter såväl politiska som

kommersiella ytterligheter. Det är enligt min mening en viktig uppgift för

Sverige att inom Förenta Nationerna och andra berörda internationella organisationer

aktivt medverka i strävandena till konstruktiva internationella

överenskommelser på telekommunikationernas område.

Sverige har redan byggt ut sina sändningsmöjligheter på långvåg, mellanvåg

och kortvåg. På ultrakortvåg återstår två hela riket täckande TVkanaler

och en TV-kanal med begränsad täckning. I enlighet med tidigare

riksdagsbeslut kommer ljudradion fr. o. in. 1967 att vara utbyggd med tre

landsomfattande radioprogram på ultrakortvåg. Därmed är våra möjligheter

till utbyggnad enligt frekvensplanen i stort sett utnyttjade.

En ny teknik där nuvarande radiokanaler på ultrakortvåg kan utnyttjas

till att sända två av varandra oberoende radioprogram på samma kanal

håller på att utvecklas av det svenska televerket. Skulle de fältförsök, som

f. n. görs med den s. k. kanalklyvningen, visa sig svara mot förväntningarna,

är det möjligt att sända ytterligare tre rikstäckande radioprogram

inom gällande frekvensplan.

Med färg-TV tillkommer nya programmässiga uttrycksmöjligheter. Utvecklingen

av färgtelevisionen har under senare år gått snabbt. Under de

närmaste åren kommer flera europeiska länder att starta TV-sändningar i

färg.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Elektronikens utveckling mot transistorisering och miniatyrisering innebär

att en anpassning blivit möjlig till förändrade konsumtionsbehov skapade

bl. a. av en ökad fritid och ökad rörlighet med nya lyssnarsituationer.

Tillgång till portabla och prisbilliga mottagare skapar möjligheter för allt

fler hushåll att ha mer än en radioapparat. I ökad omfattning gäller detta

även för TV-mottagare.

Ett andra TV-program

Ett andra TV-program bör inte starta förrän det är möjligt att få vid

täckning, dvs. goda mottagningsförhållanden för en relativt stor del av

befolkningen. Avsikten har varit att starta vid årsskiftet 1968/69, vilket

med hänsyn till nödvändiga förberedelser bedömts vara tidigast möjliga

tidpunkt.

I dagens läge när samhällsekonomin kräver en stark återhållsamhet på

alla områden är det svårt att tillgodose önskemålet att både förbättra nuvarande

program och i snabb takt bygga ut för ett andra program. Ett

alltför pressat tidsprogram innebär också vissa nackdelar från planeringsoch

förberedelsesynpunkt. Ett visst uppskov möjliggör en bättre planering

av förberedelsearbetet inte minst i fråga om utbildning och personalrekrytering.

Samtidigt kan strävandena att konsolidera och förbättra nuvarande

TV-program underlättas. Med en längre förberedelsetid hinner därtill sändarnätet

byggas ut så att en större andel av befolkningen får goda mottagningsförhållanden

vid starten.

Med hänsyn härtill finner jag det nu motiverat att ett andra TV-program

införs först omkring årsskiftet 1969/70. Avsikten är att utbyggnaden av

distributionsnätet skall ske i sådan takt att det nya TV-programmet redan

från början kan mottas av drygt 75 % av befolkningen.

Radio och TV i allmänhetens tjänst

Massmedia har stor spridning och stark genomslagskraft. Etermediernas

korta historia har visat skrämmande exempel på hur makten över etern

kan missbrukas i politiskt eller kommersiellt syfte. För den för vilken en

fri opinionsbildning ter sig som ett grundläggande demokratiskt värde måste

det därför framstå som väsentligt all finna ett system som ställer etermedierna

fria från kommersiella intressens eller politiska gruppers ensidiga

inflytande.

En grundläggande förutsättning är att en fri etableringsrätt i etern är

en omöjlighet redan på grund av det begränsade antalet frekvenser. Talet

om »frihet i etern» är ett meningslöst slagord om därmed menas rättighet

för var och eu att upprätta sändare och utsända program. Det blir av

tekniska skäl under alla förhållanden eu fråga om atl tilldela privilegier.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

Frihet i etern måste med denna utgångspunkt i första hand förenas med

en medveten strävan till objektivitet och saklighet i det samlade programutbudet

och innefatta möjligheter för olika åsikter och meningsriktningar

att komma till tals och garantier mot obehöriga påtryckningar.

I de flesta västeuropeiska demokratier har man mot bakgrunden härav

gett rätten till rundradiosändningar åt ett eller flera allmännyttiga företag.

Inom ramen för allmänna riktlinjer har dessa företag haft stor självständighet

och frihet att verka. Systemet kallas »public service» eller med

radioutredningens ord — en rundradio i allmänhetens tjänst. Formen växlar

från land till land men karaktär och målsättning är likartad.

»Public-service»-företagen är i alla länder utsatta för en intensiv bevakning

från olika intressen och meningsriktningar. De utgör ofta målet för

en häftig kritik. Det ligger i sakens natur att så är fallet, inte minst med

hänsyn till de stora krav som man från olika håll ställer på radioföretagen.

Självfallet har även inom dessa företag förekommit övertramp

och allvarliga missgrepp. Berättigad kritik har stundom kunnat riktas

mot programkvalitén. Men ytterligt få vågar bestrida att »public-service»- företagen i de flesta fall lyckats bevara sin integritet, sin självständighet och

sitt oberoende. Det råder ingen tvekan om att dessa företag också i stor utsträckning

svarat för de djärva initiativen, förnyelsen av programstoffet och

originaliteten i presentationen.

Förslag har från tid till annan framförts om att i Sverige införa kommersiell

privatägd television. Inte minst erfarenheterna från andra länder

ger enligt min mening klara belägg för att en sådan lösning för vår del

bör avvisas. Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen tagit ställning i

denna fråga. Med hänsyn härtill vill jag endast i korthet ange huvudskälen

mot kommersiell TV. Den skulle för det första innebära generellt sett

sämre kvalitet på programmen och en minskad valfrihet för publiken. Vidare

innebär kommersiell television uppenbara risker för att mediet blir

utnyttjat för de ekonomiska och politiska intressen, som finansiärerna

representerar. Ett företag utan egna kommersiella intressen torde vara

den bästa för att inte säga den enda garantin för att väsentliga lokala och

regionala synpunkter verkligen speglas i ett landsomfattande program.

Man har också föreslagit att vid sidan av Sveriges Radio inrätta ett icke

privatägt kommersiellt företag, finansierat helt med reklaminkomster. Med

Sveriges Radios verksamhet licensfinansierad och med TV-reklam förbehållen

ett sådant företag skulle detta i realiteten vara fråga om att vid

sidan av Sveriges Radio etablera ett kommersiellt monopol — ett monopol

på TV-reklam. Därtill skulle konkurrensen mellan företagen inte komma

att ske på lika villkor, eftersom det ena företaget skulle finansieras genom

licensavgifter och det andra genom reklaminkomster. De betänkligheter

som anförts mot kommersiell, privatägd television gäller i väsentlig grad

även här berörda form av kommersiella TV-företag.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 13G år 1966

Det hävdas stundom, att kommersiell television skulle bli »gratis

utan kostnad för TV-innehavarna. Härtill vill jag endast erinra om att de

annonserande företagens kostnader för reklam givetvis ingår som en delpost

i de totala produktions- och distributionskostnader, som ligger till

grund för prissättningen på varorna, dvs. de inköpspriser konsumenterna

får betala. I stort sett samma allmänhet, som ser på televisionen, får alltså

ytterst själv betala kostnaderna. Eftersträvar man endast en sådan finansieringsmetod,

kan man lika gärna föreslå reklamsändningar i Sveriges

Radios program. Sådana överväganden måste emellertid enligt min mening

föregås av en grundlig utredning med vidare perspektiv. Jag har därför

— utan något förord för TV-reklam — utverkat bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för en förutsättningslös utredning om reklamfrågan.

Det finns enligt min mening ingen anledning att ändra de grundläggande

principerna för rundradioverksamheten i vårt land. Vi bör hålla fast

vid idén om ljudradio och TV som en i sin programverksamhet i förhållande

till statsmakterna och sidointressen självständig »public service» — i allmänhetens

tjänst.

Därmed är inte givet hur denna verksamhet bör vara organiserad. Jag

har prövat skilda organisatoriska modeller. Den ideala lösningen finns

naturligtvis inte. Det blir alltid en fråga om att söka na fram till en

rimlig avvägning mellan olika synpunkter och önskemål.

En kraftig ökning av sändningstiden ger eu vidgad valfrihet för publiken.

Men denna valfrihet blir reell endast om den ökade sändningstiden

också medför en större variation av programutbudet som tillgodoser skilda

publikintressen och en rimlig grad av samordning i programsättningen.

En ökad sändningstid erbjuder samtidigt ett vidgat register för dem

som skapar programmen. Den bereder utrymme för flera programtyper

och fler människor får möjlighet att delta i programarbetet. De kan representera

starkt varierande temperament och infallsvinklar på problemen.

Det gäller att skapa en organisation som så starkt som möjligt kan

låta mångsidighet och mångfald komma till uttryck i de program som bjuds

allmänheten.

Jag har övervägt möjligheten att söka förverkliga detta mål genom att

skapa två helt fristående företag med likvärdiga ekonomiska möjligheter

för sitt arbete. Eu sådan lösning kan tillgodose syftet att uppnå självständighet

och stimulerande tävlan. Den skulle emellertid leda till avsevärda

kostnadshöjningar, inte minst när det gäller den tekniska och administrativa

uppbyggnaden, som knappast torde uppvägas av programmässiga

eller andra fördelar. Det skulle vidare uppstå avsevärda svårigheter

att uppnå en med hänsyn till intresset av att ge publiken valfrihet rimlig

samordning av programsättningen. Sannolikt skulle man — som utländska

erfarenheter visar — tvingas till ett invecklat och i praktiken svårhanterligt

och ineffektivt samordningsavtal. Därjämte skulle det vara

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kangl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

svårt att med två helt fristående företag skapa en slagkraftig och självständig

distriktsorganisation.

Strävandena hör därför inriktas på att inom ramen för ett sammanhållet

företag skapa gynnsamma förutsättningar för utvidgad decentralisering

och stimulerande tävlan men samtidigt undvika de olägenheter med

två fristående företag som j<ag nyss berört.

Organisatorisk modell

I radioutredningens betänkande liksom i Sveriges Radios remissyttrande

framhålls önskvärdheten av en längre gående delegering av ansvar och

befogenheter inom företaget. Jag finner dessa grundtankar tilltalande. Den

organisatoriska modell jag förordar skiljer sig dock från de förslag utredningen

presenterat.

Mitt förslag är i sammanfattning följande.

Ledningen av Sveriges Radio utövas av styrelsen och radiochefen. Därjämte

bör företaget ha sex självständiga programenheter: en för ljudradio, en

för TV-1, en för TV-2, en enhet för utbildningsprogram samt en för utlandsprogram.

Distrikten bör tillsammans utgöra en egen organisation. Därjämte

bör finnas en självständig teknikavdelning.

TV-l

Utlands
program
-

TV-2

Utbildnings
program
-

Ljudradio

Distrikt

Teknik

Central
kansli
-

Ekonomi
avd.

Styrelse

Radiochef

Personal
adm.

Inköps
service
-

Ledningen för de olika programenheterna bör under styrelsen och radiochefen

ha det direkta ansvaret för resp. program. Därigenom skapas förutsättningar

för rörelsefrihet och oberoende, variation och stimulerande

tävlan, när det gäller idéer och utformning av programmen. En genomgång

har gjorts av samtliga programområden för att belysa fördelar och nackdelar

och undersöka de modifikationer som av programmässiga eller ekonomiska

skäl kan vara önskvärda. Min slutsats är att fördelarna med en

sådan organisation är klart övervägande. Det är inte enbart frågan om den

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

stimulans som en tävlan om kvalitet och publik kan innebära. Det är i lika

hög grad en fråga om att skapa vidgat utrymme för just den mångfald i

produktionen som jag tidigare berört.

Inom ramen för de allmänna riktlinjer som anges i ett avtal mellan

staten och företaget och de bestämmelser i anslutning därtill som fastställs

av styrelsen bör ledningen för varje programenhet med tillgängliga

resurser söka uppnå bästa möjliga resultat. För att skapa avsedd självständighet

bör det för varje programenhet fastställas en kostnadsram inom

vilken enheten får göra sina egna dispositioner.

Speciellt intresse bör enligt min mening ägnas distriktens ställning. Motivet

för en väl utbyggd regional organisation är att som ett positivt värde ta

till vara den särprägel och den egenart som finns i olika delar av landet, att

på ett bättre sätt nyttja det programstoff och den talang som finns i

distriktens arbetsmiljö. En väl utbyggd regional organisation är också en

förutsättning för att programmen skall kunna spegla utveckling och händelser

i landets olika delar.

Radioutredningen har i bl. a. detta syfte föreslagit en geografisk konkurrens.

Utredningen har tänkt sig denna organiserad så att den ena kanalen

disponeras av Stockholmskontoret och den andra kanalen av distrikten. Liksom

flertalet remissinstanser anser jag detta förslag olämpligt, bl. a. därför

att en sådan konkurrens aldrig skulle kunna ske på lika villkor.

I syfte att stärka distriktens ställning förordar jag i stället en ordning,

där distrikten är direkt underställda radioledningen och för varje år — liksom

de centrala programledningarna — får kostnadsramar för sin verksamhet

fastställda. Dessa avses täcka utgifterna för inte bara regionalradio utan

även den programproduktion, som sker för riksprogrammens räkning. Det

innebär, att de centrala programenheterna inom ljudradion och televisionen

inte behöver avräkna kostnaderna för de regionalt producerade riksprogrammen

på sina egna medelsramar. För dessa enheter blir det därigenom ekonomiskt

fördelaktigt att sända regionalt producerade program. De centrala

programledningarna avgör emellertid om och i så fall när ett program skall

sändas. Distrikten stimuleras därigenom att producera goda program. Denna

ordning bör skapa förutsättningar för ett väl utvecklat samarbete mellan

distrikten och de centrala programledningarna.

Det är viktigt att de kostnadsramar som årligen fastställs för televisionens

båda programledningar är likvärdiga. Kravet på likvärdighet innebär att då

det nya program 2 i TV byggts ut så att sändningstiden där är densamma

som i program 1 de båda programledningarna bör tilldelas lika stora belopp.

Det innebär också, att innan program 2 nått en sådan utbyggnadsgrad

ramarna i huvudsak får bestämmas i relation till de sändningstider, som

gäller för resp. programkanal.

Kostnadsramarna bör avse inte endast löner, gager och liknande direkta

kostnader för enhetens egen programproduktion utan också kostnaderna

8f Dihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 136

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

för teknik, lokaler, utlagd produktion, filminköp nr. nr. Programledningarna

bestämmer — med de hänsyn som betingas av en långsiktig planering

inom företaget — i vad mån programutbudet skall avse egen studioeller

filmproduktion eller utlagd produktion, såsom regionalt producerade

program, programöverföringar från utlandet, hyrfilnrer eller inköpt studioproduktion.

Programledningarna skall vidare äga betydande frihet att

organisera och dimensionera sina programredaktioner.

Personalrekryteringen är betydelsefull med hänsyn till att programmens

profil i så hög grad präglas av reportrar, producenter och andra som medverkar

i programarbetet. Rekrytering av personal och avgöranden i andra

personalfrågor bör därför väsentligen delegeras till resp. programenheter.

Teknisk utrustning och lokaler bör så långt det är möjligt anpassas till

programproduktionens krav. För detta måste de som har ansvaret för

programproduktionen också ha inflytande på utbyggnad, utrustning och

dimensionering av studiolokaler samt val av utrustning för programproduktionen.

De avvägningar det här gäller bör underlättas av att varje

programenhet inom sin kostnadsram får avräkna inte endast sina direkta

programkostnader utan också kostnaderna för den teknik och de lokaler

man tar i anspråk. Här avses både drift- och kapitaltjänstkostnader. Detta

bör stärka kostnadsmedvetandet hos både programpersonal och tekniker.

Det finns enligt min mening starka skäl för att byggnader och teknisk utrustning

bör invärderas på en kapitalfond och att vanliga principer för

amortering och förräntning tillämpas. Jag ämnar låta närmare undersöka

möjligheterna att bilda en sådan kapitalfond för Sveriges Radio.

Det bör i sammanhanget framhållas, att den nya organisationen för programverksamheten

förutsätter ett effektivt fungerande ekonomiskt-administrativt

system inom företaget. Detta bör grunda sig på kännedom

om alla inverkande kostnadsfaktorer och medge tillfredsställande budgetering

och budgetuppföljning, interndebitering av kostnader samt föroch

efterkalkylering av program. Inom Sveriges Radio pågår redan ett utredningsarbete,

som torde ge underlag för utformning av ett sådant mera

utvecklat ekonomiskt-administrativt system.

Gemensamma organ

Programenheternas självständiga ställning kan med fördel förenas med

att vissa funktioner samordnas. I fråga om programverksamheten bör icke

oväsentliga besparingar kunna uppnås genom inrättande av gemensamma

organ inom särskilt angivna programområden. Jag avser därvid områden

där för de olika kanalerna självständigt producerade program ger ett ringa

mervärde i programupplevelse. Modifieringar är då befogade.

Den första gäller vad man kan kalla stora evenemang — en landskamp,

en Nobelfest, ett statsbesök etc. En dubbelbevakning av sådana evenemang

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

anser jag skulle vara ett meningslöst slöseri med pengar. I utlandet finns

det många exempel på att konkurrerande företag med kamerorna sida

vid sida sänt samma bilder från en idrottstävling, ett bröllop, en kortege.

Den andra modifieringen gäller den renodlade nyhetstjänsten. En långt

gående spridning av nyhetsurval, analyser och kommentarer är ur opinionsbildningens

synpunkt önskvärd. En fullt utbyggd nyhetsorganisation på

varje programenhet skulle dock medföra att den sammanlagda kostnaden

för nyhetstjänsten blev högst betydande. Därtill kommer att en meningsfull

tävlan i stort sett är begränsad till den exklusiva nyheten, kommentaren

och formen för presentationen. Den övervägande mängden nyheter kommer

sannolikt att presenteras på nästan samma sätt av de olika nyhetsorganen.

Jag har — som jag tidigare offentliggjort — därför övervägt en modell

för nyhetstjänsten i den nya organisationen för Sveriges Radio, som i korthet

innebär, att en gemensam nyhetsredaktion inrättas som en service åt de

självständiga programenheterna. Den skulle få till uppgift att svara för

insamling, bearbetning och utsändning av korta nyhetsprogram av enbart

faktagivande karaktär i radio och television. De olika programenheterna

bör vara fria att söka också andra nyhetskällor men koncentrera sina insatser

på kommentar, analys och reportage. Till den centrala redaktionen

bör knytas korrespondenterna i distrikten och i utlandet. Programledningarna

kan där mot särskild ersättning göra programbeställningar men också

t. ex. genom egna reportageresor och engagemang av egna kommentatorer

bevaka händelserna i utlandet.

Kritik har dock i den allmänna debatten framförts mot denna modell.

Man har bl. a. menat att en tävlan även när det gäller korta och mera faktabetonade

nyhetssändningar är väsentlig för den generella programstandarden.

Man har också pekat på att den avsedda besparingseffekten helt

eller delvis kan bli illusorisk om såväl den gemensamma nyhetsredaktionen

som programledningarna bestämmer sig för att behandla samma nyhet.

Detta med hänsyn till att gränsen mellan nyhet och kommentar ofta är

flytande.

Vid min prövning har jag funnit att kritiken mot den redovisade modellen

med sammanhållen nyhetsorganisation i flera avseenden kan vara

berättigad. När jag likväl förordar en organisation med gemensam nyhetsredaktion

är det främst av kostnadsskäl. Jag vill emellertid understryka,

att vad jag här förordat beträffande nyhetsprogrammen är att betrakta

som ett försök till lösning av ett besvärligt avvägningsproblem. I vad mån

arrangemanget är ändamålsenligt eller bör ersättas med något annat kan

avgöras först sedan viss tids erfarenhet vunnits.

Den tredje modifieringen gäller musiken. Det är inte motiverat att både

ljudradion och de båda TV-programmen var för sig skall disponera över

egna symfoniorkestrar. Den seriösa musiken kan även i framtiden väntas

vara radions speciella intresse. Radions programenhet bör därför ha bil
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

vudansvaret för symfoniorkestern. TV-kanalernas programenheter får hos

radioenheten beställa den medverkan de önskar av orkestern. En sådan

ordning bör inte medföra några större olägenheter. Programvalet göres av

resp. programenhet.

Jag anser också, att en samordning bör ske även av vissa inköp och anskaffningar.

Sålunda torde ett gemensamt organ böra inrättas för engagemang

av artister och musiker etc. samt för upphandling av hyrfilmer. En

gemensam organisation synes även vara lämplig för kontakterna med

Eurovisionen och Nordvisionen samt i övrigt med utländska radio- och TVföretag.

Det bör betonas, att de angivna organen enbart fullgör en kommersiell,

teknisk och samordnande funktion och att deras verksamhet inte skall

innebära inskränkningar i programledningarnas frihet att själva välja artister,

hyrfilmer och överföringar.

I detta sammanhang vill jag särskilt framhålla de möjligheter som Nordvisionen

erbjuder. Rundradioföretagen i Norden har redan funnit en smidig

och ändamålsenlig form av samarbete som innebär goda förutsättningar

för program med nordisk prägel, för gemensamt producerade program och

för programutbyte. Det har vid olika tillfällen framförts tankar på en för

hela Norden gemensam andra TV-kanal. Det är enligt min mening riktigare

att fortsätta på den inslagna vägen att inom ramen för det ordinarie programmet

ge vidgat utrymme för samproduktion och programutbyte. En

ökad sändningstid ger förbättrade möjligheter till nordiskt samarbete på

ljudradions och televisionens område.

Företagsledning

En central fråga är styrelsens och radiochefens ställning i ett företag

där programverksamheten i så betydande utsträckning delegeras till ledningarna

för de olika programenheterna. Ett företag där man medvetet

bygger in så starka centrifugala krafter bör samtidigt ha en stark ledning

som bär ansvaret för att samplaneringen genomförs och för att riktlinjerna

för företagets verksamhet upprätthålls samt för att verksamheten i stort

bedrivs ekonomiskt och rationellt. Som framgår av det förslag till radiolag

som Kungl. Maj :t remitterat till lagrådet skall det även i fortsättningen

finnas en överenskommelse mellan staten och radioföretaget som innefattar

de allmänna riktlinjerna för programverksamheten. Det måste självklart

krävas av företagsledningen att den med kraft skall kunna ingripa om den

finner att programverksamheten i något hänseende skulle bedrivas på ett

sätt som inte är förenligt med de angivna riktlinjerna.

För att programenheterna skall få den självständighet som är önskvärd

bör samordningen av programplaneringen i princip begränsas till fördelning

av sändningstider på olika huvudkategorier, exempelvis nyheter, underhållning,

teater etc. Det blir företagsledningens uppgift att se till att denna

samplanering kommer till stånd. Med en sådan ordning uppnås att pro
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

gram av samma typ inte sänds på samma tid och att man får de gemensamma

ut- och ingångar mellan programmen som behövs för att publiken

skall kunna på ett smidigt sätt växla mellan kanalerna.

En på detta sätt samplanerad programsättning har till uppgift att öka

publikens valfrihet. Jag vill emellertid understryka att programbalanseringen

inom ramen för de allmänna riktlinjerna för programverksamheten

väsentligen bör vara uttryck för programenheternas egen bedömning

och att man inte slaviskt behöver följa den s. k. konstrastprincipen vid inplacering

av seriösa och lätta program etc.

I förhållande till programledningarna bör radiochefen vidare ha att verka

för att avsedd självständighet, variation och programkvalitet upprätthålls,

men han skall också övervaka att Sveriges Radios förpliktelser enligt lag och

avtal iakttas och att inom företaget utfärdade programregler efterföljs. En

central samordning erfordras i fråga om anordnandet av partipolitiska program

och andra program, där bestämmelserna om opartiskhet ställer speciella

krav på en för företaget enhetlig policy. Självfallet har företagsledningen

att företräda företaget i avtals- och löneförhandlingar, att framlägga

företagets medelsäskanden och redovisa utbyggnadsbehov etc. samt att

besluta om dispositionen av anvisade medel genom att fastställa kostnadsramar

för de olika programenheterna i företaget. Företagsledningen har

slutligen att tillsammans med ledningarna för programenheterna och teknikenheten

svara för långsiktig planering av rundradiorörelsen.

Långtidsplanering

Med den nya organisationen av Sveriges Radios programverksamhet och

med den expansion som förestår under de närmaste åren, ökar kra\en på

en mera långsiktig ekonomisk planering. Radioutredningen har i medvetande

härom föreslagit införandet av en ordning med en treårig rullande

finansplan. Utan att kunna tillstyrka den omläggning av budgetsystemet,

som utredningens förslag förutsätter, anser jag att detta bygger på en

riktig bedömning i fråga om planeringens fortsatta uppläggning och inriktning.

Dock bör planeringen inte begränsas till tre år. Den bör avse åtminstone

en femårsperiod, om den skall kunna ge det framtidsperspektiv,

som fordras vid den årliga prövningen av radioföretagets utbyggnads- och

medelsbehov. Vad som mera konkret skall krävas av planeringen är att

den skall ge underlag för en avvägning på viss sikt av kostnader och intäkter

i rundradioverksamheten. En sådan planering bör utföras av Sveriges

Radio och televerket i samarbete och med ett samordningsansvar hos

endera av dem. Jag avser att i annat sammanhang ta upp frågan om ansvarsfördelningen

mellan radioföretaget och televerket i detta hänseende

och om formerna för planernas successiva redovisning.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

Byggnadsärenden

I fråga om handläggningen av Sveriges Radios byggnadsärenden bör enligt

min mening liksom hittills den erfarenhet och de resurser utnyttjas,

som byggnadsstyrelsen med sin ställning som central myndighet för den

statliga byggnadsverksamheten förfogar över. Jag förordar dock liksom

byggnadsstyrelsen, att Sveriges Radio framgent — på samma sätt som f. n.

gäller i fråga om de statliga af färsdrivande verken — själv skall svara för

upprättandet av programhandlingar för byggnadsobjekt och för redovisningen

av dessa till Kungl. Maj :t. Vid projekteringen fram till huvudhandlingar

resp. till bygghandlingar och vid själva byggandet bör däremot

byggnadsstyrelsen liksom hittills ha huvudansvaret. Med tillämpning av vad

som gäller för vissa affärsdrivande verk hör Sveriges Radio få befogenhet

att i egen regi projektera och uppföra byggnadsobjekt med en beräknad

byggkostnad upp till förslagsvis 1 500 000 kr. De byggnadsobjekt som här

avses är ny-, om- och tillbyggnadsarbeten. Arbeten, som närmast är av reparations-,

underhålls- och inredningskaraktär, bör regelmässigt åvila Sveriges

Radio.

I anslutning till vad sålunda anförts om ansvarsfördelningen på byggnadsområdet

mellan byggnadsstyrelsen och Sveriges Radio vill jag understryka

angelägenheten av att byggnadsstyrelsen och företaget handhar sina

resp. uppgifter i nära inbördes samråd. Jag vill också betona vikten av att

kontinuitet eftersträvas vid byggnadsstyrelsens beredning av angivna byggnadsärenden

så att successivt vunna erfarenheter kan tillgodogöras i det

fortsatta projekterings- och byggnadsarbetet.

Vad beträffar förvaltningen och underhållet av radio- och televisionshusen

vill jag erinra om den överenskommelse, som för någon tid sedan

träffats mellan byggnadsstyrelsen och Sveriges Radio i fråga om de i

Stockholm för Sveriges Radios räkning uppförda kontors- och studioanläggningarna

med tillhörande markområden (kvarteret Förrådsbacken).

Överenskommelsen innebär, att ifrågavarande anläggningar och områden

med nyttjanderätt upplåtes till företaget, som har att svara för deras underhåll

och drift samt bestrida de därmed förenade kostnaderna. Enligt min

åsikt bör Sveriges Radio till byggnadsstyrelsen erlägga marknadsmässiga

hyror för den mark företaget sålunda disponerar.

Konstitutionella frågor

Radioutredningen har föreslagit att Sveriges Radio aktiebolag ombildas

till stiftelse. Jag har inte funnit att de skattetekniska och andra skäl utredningen

anfört till stöd för sitt förslag är bärande. Aktiebolagsformen

bör således bibehållas.

När Radiotjänst började rundradiosändningarna år 1925 var pressen och

radioindustrin huvudintressenter. Pressen hade två tredjedelar av aktie
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

kapitalet och ett konsortium främst bestående av radioindustrin och radiohandeln

en tredjedel. Av de sju styrelseledamöterna utsågs ordföranden

och ytterligare en av Kungl. Maj:t, pressen utsåg tre och konsortiet två.

Genom beslut år 1935 ändrades detta till fyra ledamöter utsedda av staten

och tre utsedda av bolagsstämman. Nuvarande ordning med ordföranden

och fem andra ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t och fem ledamöter utsedda

av bolagsstämman beslutades år 1956. Namnet ändrades från Aktiebolaget

Radiotjänst till Sveriges Radio aktiebolag när de beslutade ändringarna

genomfördes år 1957. Samtidigt breddades intresseunderlaget till att

innefatta även folkrörelserna. Detta motiverades främst av att Sveriges Radio

också skulle få hand om televisionens programverksamhet. I anslutning

till detta minskades pressens aktieinnehav till 40 % och återstoden fördelades

så att folkrörelserna fick 40 % och näringslivet 20 %.

Pressen har gjort en mycket värdefull insats vid radioföretagets start

och utveckling. Emellertid har principiella betänkligheter anförts mot ett

allt för starkt pressinflytande i Sveriges Radio. Erfarenheter från andra länder

har därvid åberopats. Man har vidare påpekat risker för intressekollisioner

vid behandling av olika frågor inom radioföretaget. Pressen och radion

och televisionen bör vara självständiga och konkurrerande medier som utvecklas

vart och ett efter sin särart. Det är viktigt för en fri och demokratisk

opinionsbildning att de olika medierna bevakar varandra och att det förekommer

en ömsesidig kritik och stimulans.

Utvecklingen av rundradioverksamheten sedan televisionen infördes och

den nu aktuella expansionen motiverar en ytterligare förstärkning av Sveriges

Radios intresseförankring i samhället. Detta bör ske på liknande sätt

som år 1956, då aktiekapitalet ökades efter överläggningar om dess storlek

och fördelning. Mot bakgrund av vad som tidigare anförts synes det inte

lämpligt att öka pressens aktieinnehav i Sveriges Radio. Breddningen av

intresserepresentationen i företaget synes böra ske genom att en nyteckning

av aktier — motsvarande exempelvis en fördubbling av aktiekapitalet

_i huvudsak kommer folkrörelserepresentationen till godo. Därmed underlättas

att antalet folkrörelseorganisationer som företräds i företaget ökas i

den omfattning som kan vara motiverad. Det konsortium som representerar

näringslivet bör erbjudas nyteckning i sådan omfattning att dess andel av

aktiekapitalet bibehålls. Frågan om aktiekapitalets storlek och den närmare

fördelningen av aktieposterna blir i första hand en förhandlingsfråga

mellan staten och de nuvarande aktieägarna och torde få tas upp till avgörande

först sedan riksdagen tagit ställning till utbyggnaden och riktlinjerna

för verksamheten i stort.

Med hänsyn till radioföretagets uppgifter och ställning finner jag det

motiverat att aktiebolagslagens jävsreglcr kompletteras med en bestämmelse

i Sveriges Radios bolagsordning av innebörd att styrelseledamot ej får

delta i handläggning av fråga i vilken han själv har väsentligt ekonomiskt

intresse som kan strida mot bolagets och att detsamma skall gälla vid

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

handläggning av fråga som berör företag med vilket styrelseledamot har

intressegemenskap.

Storleken av styrelsen sammanhänger med hur vissa andra konstitutionella

frågor bedöms. Radioutredningen har behandlat frågan om man inte

skulle kunna tillskapa en enda huvudman på rundradioområdet, ett nytt organ

benämnt radiofullmäktige. Det skulle handlägga samordnings- och budgetärenden

och långtidsplanering. Utredningen har emellertid efter närmare

prövning avvisat tanken på en sådan fullmäktigeinstitution. Utredningen

föreslår att antalet styrelseledamöter minskas från 11 till 7 och att olika meningsriktningars

intresse av att få framföra synpunkter på programfrågorna

skulle tillgodoses genom inrättandet av ett programråd med 21 ledamöter.

Detta programråd skulle på förhand diskutera riktlinjerna för programverksamheten

medan styrelsen skulle få sina nuvarande befogenheter inskränkta

och bli ett rent förvaltningsorgan.

Kompetensgränserna mellan de föreslagna organen synes oklara. Enligt

min mening bör styrelsen ha ett odelat ansvar för företagets verksamhet.

Jag avstyrker därför utredningens förslag om inrättande av ett särskilt

programråd. I anslutning härtill vill jag erinra om den verksamhet

som redan bedrivs i de rådgivande programkommittéer för olika sektorer

som Sveriges Radio bildat. Bl. a. som konsekvens av mitt ställningstagande

till förslaget om programråd är jag inte beredd att förorda en minskning avantalet

ledamöter i styrelsen.

Radionämnden sammanträder i regel en gång i kvartalet och dess arbetsutskott

varje månad. Nämnden har f. n. 24 ledamöter. Utredningen föreslår

en minskning till 7. Detta förslag har samband med att det av utredningen

föreslagna programrådet skulle överta en del av radionämndens uppgifter.

Den efterhandsgranskning radionämnden utför har till främsta uppgift

att pröva om verksamheten bedrivs i enlighet med de allmänna riktlinjer

som gäller för programverksamheten. Enligt min mening är denna

uppgift synnerligen betydelsefull. Det förslag till radiolag som Kungl. Maj :t

remitterat till lagrådet innehåller därför bestämmelser om radionämnden.

Radions och televisionens aktiva samhällsreportage och behandling av andra

frågor, som kan vara kontroversiella, motiverar i och för sig en effektivisering

av radionämndens arbete. Sålunda kan nämnden med kort varsel behöva

göra uttalanden beträffande beriktigande av felaktig sakuppgift i radioeller

TV-program. I andra programfrågor kan det också vara angeläget att

radionämndens uppfattning så snart som möjligt kommer till allmänhetens

kännedom. För detta är nuvarande ordning mindre väl lämpad. Den förestående

expansionen kommer dessutom att ställa större krav på radionämnden.

Med ökat programutbud följer givetvis ett större antal program med

kontroversiella eller andra inslag som kan föranleda prövning i nämnden.

Ett mindre antal ledamöter som kan sammanträda med kort varsel bör

möjliggöra en effektivisering. Jag finner detta angeläget och förordar att

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966 129

antalet ledamöter i radionämnden minskas till 5. Ordföranden i nämnden

bör ha juridisk kompetens.

F. n. tillhandahåller Sveriges Radio nämnden kanslihjälp och täcker dess

kostnader i övrigt. I likhet med utredningen finner jag detta mindre lämpligt.

Nämndens utgifter bör bestridas i särskild ordning av licensmedel.

Bildnings- och utbildningsverksamhet

Radioutredningen har ägnat bildnings- och utbildningsverksamheten särskild

uppmärksamhet. Den verksamhet av ifrågavarande slag som f. n. bedrivs

av Sveriges Radio avser dels program för i första hand grundskolans,

fackskolans och gymnasiets behov — s. k. skolradio-TV — dels program av

folkbildningskaraktär. Skolradio-TV-verlcsamheten, som finansieras med särskilda

över riksstaten anvisade anslagsmedel, bedrivs i samråd med vederbörande

utbildningsmyndigheter och byggs successivt ut i huvudsaklig överensstämmelse

med en av radioutredningen tidigare framlagd, i 1964 års

statsverksproposition redovisad utvecklingsplan. Folkbildningsprogrammen

faller inom ramen för Sveriges Radios allmänna licensfinansierade programverksamhet.

Radioutredningen har bedömt det angeläget, att etermedierna framöver

tas i anspråk för utbildnings- och bildningsverksamhet i helt annan

utsträckning än tidigare. Vid sina överväganden om rundradions utvecklingsmöjligheter

har utredningen därvid skilt mellan olika slag av programaktiviteter,

nämligen dels sådana som ingår som led i målinriktade

studier vilka åsyftar viss kompetens och anknyter till det allmänna skoloch

utbildningsväsendets kurser, dels sådana som har folkbildningskaraktär

och avser fria ej målinriktade studier. Det förra slaget av aktiviteter

sammanfattas under benämningen utbildningsradio-TV — som förutom

nuvarande skolradio-TV inrymmer olika slag av målinriktad vuxenutbildning

— medan det senare slaget av aktiviteter går under benämningen

studieradio-TV. Utifrån en sådan uppdelning av utbildnings- och bildningsverksamheten,

som motsvaras av en åtskillnad i organisatoriskt hänseende

och i fråga om finansieringsformen, anger utredningen riktlinjer för den

fortsatta programutvecklingen inom resp. områden, för ansvarsfördelningen

mellan radioföretaget å ena och utbildningsmyndigheter och bildningsorganisationer

å andra sidan etc. Vidare behandlas de sändningsmöjligheter för

ifrågavarande programändamål, som den av utredningen föreslagna särskilda

rundradion kan erbjuda.

I likhet med remissinstanserna kan jag allmänt ansluta mig till vad

utredningen anfört om behovet av att i ökad utsträckning ta etermedierna

i anspråk för utbildnings- och bildningsändamål. Det bör också i programkanalerna

finnas utrymme för en fortsatt utbyggnad av den programverksamhet,

som redan bedrivs på detta område, och för eu utvidg
-

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr i36 år 1966

ning av densamma till nya utbildningsstadier och bildningsformer. Jag kan

emellertid inte — och min uppfattning delas av ett flertal remissinstanser

— finna skäl för den uppdelning av utbildnings- och bildningsområdet, som

utredningen lagt till grund för sina förslag. Det kan exempelvis inte i fråga

om programverksamhet på vuxenutbildningsområdet vara meningsfullt

att dra några skarpare gränser mellan målinriktade och icke målinriktade

studier. Den omständigheten att publiken kan delas upp med hänsyn

till sin attityd till vissa program påverkar nämligen i och för sig inte

programuppläggningen. Den nyligen genomförda radiokursen i statskunskap

kan tas som ett exempel härpå. Om en gränsdragning skall ske är

det — som skolöverstyrelsen och Tjänstemännens centralorganisation framhållit

— i så fall mera naturligt att på vuxenutbildningsområdet särskilja

den utbildning som överhuvud tillgodoser intentionerna med en av offentlig

myndighet eller på annat sätt godkänd läro- eller studieplan. Med en sådan

bestämning bortfaller grunden för utredningens förslag om studieradio-TV.

En del av aktiviteterna inom denna har nämligen en naturlig anknytning

till den nyssnämnda vuxenutbildningen. I övrigt är det fråga om

program av folkbildningskaraktär, som bör falla inom ramen för Sveriges

Radios allmänna programverksamhet.

Vissa förslag om vuxenutbildningens framtida utbyggnad beräknas komma

att framläggas till 1967 års riksdag. Utredningens förslag om programverksamheten

på utbildningsområdet och hithörande frågor bör bedömas

i samband härmed.

Särskild rundradio

Såsom nämnts har radioutredningen vid sina överväganden av förutsättningarna

för ett ökat utnyttjande av etermedierna för utbildnings- och bildningsverksamhet

även beaktat de möjligheter, som kan komma att erbjuda

sig genom den av utredningen föreslagna s. k. särskilda rundradion. Detta

förslag bygger i huvudsak på den tidigare nämnda möjligheten att utnyttja

en och samma FM-sändare för samtidig sändning av två olika program

— kanalklyvning — varigenom radion skulle erhålla ytterligare tre

FM-kanaler. Av dessa har det avsetts att en skall disponeras av Sveriges

Radio för stereofoniska sändningar och de två övriga — inom ramen för

den särskilda rundradion — av utbildningsmyndigheter och bildningsorganisationer

för verksamhet som de bedriver resp. av intresseorganisationer,

folkrörelser, olika samfund för medlemsinformation och liknande. Förslaget

har av ett flertal remissinstanser bedömts positivt. Samtidigt har påtalats

dess opreciserade karaktär och behovet av ytterligare utredningar, innan

slutlig ställning kan tas till den rad av ekonomiska, organisatoriska,

juridiska in. fl. problem, som inrättandet av särskild rundradio torde föra

med sig.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kangl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Även jag finner utredningens förslag vara alltför skissartat för att kunna

läggas till grund för några närmare ställningstaganden. Härtill kommer

— som televerket framhåller i sitt yttrande — att man ännu inte med full

säkerhet kan uttala sig om kanalklyvningssystemets tekniska användbarhet

och tillförlitlighet. Härför fordras ytterligare prov under viss tid.

För det fall tekniska och ekonomiska betingelser för systemets användning

skulle konstateras föreligga är jag emellertid beredd att överväga

frågan om en fortsatt utredning av förutsättningarna och formerna för

utnyttjandet av ifrågavarande sändningsmöjligheter. En sådan utredning

synes även böra innefatta frågan om nyttjande av de ytterligare sändningsmöjligheter,

som kan åstadkommas med hjälp av lokala TV-, FMoch

AM-stationer samt trådradionätet. I sammanhanget bör kartläggas vilket

intresse som kan föreligga hos olika undervisningsmyndigheter, intresseoch

bildningsorganisationer, folkrörelser etc. Vidare får närmare övervägas

i vilken utsträckning föreliggande programbehov kan och bör tillgodoses

genom tilldelning av sändningsrätt, i vilka administrativa och juridiska former

sådan rätt bör meddelas och vilket programinnehåll sändningsrätten

bör avse. Det sistnämnda är inte minst viktigt med hänsyn till avgränsningen

till den av Sveriges Radio bedrivna programverksamheten. Slutligen bör

frågan om den institutionella ramen för här ifrågavarande verksamhet enligt

min mening bedömas förutsättningslöst, där den av utredningen föreslagna

särskilda rundradion är en alternativ möjlighet, som närmare kan

prövas.

Televisionens utbyggnad

Som jag tidigare redovisat har radioutredningen och Sveriges Radio framlagt

skilda alternativa sändningstidsplaner för televisionens programutveckling

under en tioårssperiod. Redömningen har skett utifrån vissa antaganden

i fråga om tekniska förutsättningar, programsammansättning och programstruktur

etc. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna ändras

emellertid successivt och i motsvarande mån betingelserna för programverksamheten.

Redan denna osäkerhet talar för att — sedan formerna för

en utbyggnad av televisionen fastlagts — den fortsatta utvecklingstakten

blir föremål för en successiv bedömning i samband med den årliga prövningen

av rundradioverksamhetens anslagsbehov. För att så sker talar även

de betydande kostnader, som är förknippade med en utbyggnad av televisionen.

Såsom framhållits av flera remissinstanser motiverar detta, att frågan

om expansionstakten successivt sätts in i ett större samhällsekonomiskt

sammanhang.

Som jag tidigare berört är tidpunkten för starten av TV-2 beroende av bl. a.

i vilken takt ett nytt distributionsnät kan byggas ut och erforderliga program-

och produktionsresurser anskaffas. Det andra programmet bör

självfallet inte starta förrän en relativt stor del av befolkningen har möj
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

ligheter att nås av sändningarna. Den utbyggnadsplan för distributionsnätet

jag i det följande kommer att redovisa ger vid handen, att det är möjligt

att på tre år skapa mottagningsmöjligheter för drygt 75 % av befolkningen.

Under förutsättning att ett utbyggnadsbeslut föreligger vid utgången av år

1966 skulle angivna täckningsgrad kunna uppnås omkring årsskiftet 1969/

70.

De former, i vilka programutvecklingen härefter skall ske, har samband

med bl. a. det förslag till organisation av programverksamheten, som

jag i det föregående framlagt. Jag syftar då på den för televisionen tänkta

ordningen, enligt vilken det skall finnas en särskild programenhet för

vardera TV-kanalen. Det är angeläget att televisionens båda program såvitt

möjligt utvecklas under likvärdiga betingelser, bl. a. i fråga om sändningstiden.

Redan i starten måste program 2 få en så pass väl tilltagen sändningstid,

att det kan ges någorlunda slagkraft och profil och av publiken

uppfattas som ett alternativ till program 1. En sändningstid av omkring

20 timmar per vecka — motsvarande en programtid av 2,5—3 timmar per

dag — framstår som en lämplig volym vid igångsättningen av det nya

programmet. De fortsatta ökningarna av televisionens sändningstider bör

i sin helhet komma program 2 till godo ända fram till den tidpunkt, då

sändningstiden där är densamma som i program 1. Det innebär alltså, att

sändningstiden i sistnämnda program fram till angivna tidpunkt i princip

bör bibehållas vid nuvarande nivå, dvs. drygt 40 timmar per vecka.

Sveriges Radio har i sin framställning om medelsanvisning för 1967/68

och i en särskild skrivelse avseende ytterligare medelstilldelning för 1966/67

redovisat sina medelsbehov i anledning av förberedelserna inför starten

av program 2. Utifrån förutsättningen att detta startar kring årsskiftet

1968/69 med en sändningstid om 20 timmar per vecka och under antagande

att andelen egenproduktion i det nya programmet skall vara densamma

som i det nuvarande TV-programmet har behovet av ytterligare

program-, teknik- och viss annan personal angetts till 670 personer, vilka

till en mindre del avses bli anställda under 1966/67 och i övrigt under

1967/68. Förberedelsekostnaderna — innefattande löne- och utbildningskostnader

för de nyanställda och kostnader för viss programproduktion,

som denna tänkes utföra — beräknas till sammanlagt 27,5 milj. kr., varav

25 milj. kr. hänför sig till 1967/68 och 2,5 milj. kr. till 1966/67.

Enligt min uppfattning måste man bedöma de administrativa frågor,

som följer med anställningen och utbildningen av angiven personal —

liksom av den ytterligare personal som erfordras under de närmaste åren

— i förening med de övriga problem, som igångsättningen av det nya programmet

och omläggningen av organisationen för programverksamheten

aktualiserar. Det framstår därvid såsom önskvärt att dämpa trycket på

företagets utbildningsapparat och administrativa resurser genom en något

mindre omfattande rekrytering under de närmaste åren. Detta synes lämp
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1066

ligen kunna ske genom att — såsom ett övergångsarrangemang på ett par

års sikt och med successiv återhämtning — utrymmet för den personalkrävande

andelen egenproduktion i programutbudet relativt minskas —

från f. n. ca 55 % av de totala originalsändningarna till förslagsvis något

under 50 % i inledningsskedet. Jag vill understryka, att denna relativa

minskning av utrymmet för andelen egenproduktion genom starten av program

2 kombineras med en ökning av den totala sändningstiden, vilket innebär

att utrymmet för egenproducerade program absolut sett ökar inte

oväsentligt. Jag beräknar, att en sådan åtgärd medger en minskning av nyanställningsbehovet

under förberedelsetiden med ca 25 %. Med hänsyn till

det anförda och eftersom jag dessutom förutsätter att den extra programproduktion

som följer med förberedelserna inför starten av program 2 inte

skall leda till någon temporär ökning av sändningstiden i nuvarande TVprogram

beräknar jag medelsbehovet i anledning av förberedelserna till

21,8 milj. kr. Utifrån den ändrade förutsättningen att det andra TV-programmet

skall starta kring årsskiftet 1969/70 bedöms inte någon del av

angivna belopp behöva tas i anspråk under innevarande budgetår. Däremot

bör ett belopp av 5 milj. kr. beräknas för förberedelser under budgetåret

1967/68.

I anslutning till Sveriges Radios yrkanden i övrigt för 1967/68 beräknar

jag medel för en viss allmän konsolidering och förstärkning av såväl den

administrativa sidan som programsidan av Sveriges Radios organisation,

detta för att göra företaget bättre rustat att möta de ökade krav som den

förestående programexpansionen innebär. Jag beräknar även medel för

vissa inredningsarbeten och utrustningsanskaffningar av vilka en del

avser distrikten. Sammanlagt upptar jag för 1967/68 — med inräknande av

de nyssnämnda förberedelsekostnaderna avseende detta budgetår — ett belopp

av 156 milj. kr. för televisionens program- och driftkostnader, vilket

innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 25 milj. kr.

Ökningen innefattar sedvanligt tillägg för löne- och prisstegringar. — Byggnadsstyrelsen

har nyligen redovisat kostnadsberäknade huvudhandlingar

för ett nytt radio- och TV-hus i Göteborg. För den regionala programverksamheten

är det angeläget, att delta byggnadsföretag så snart som möjligt

kommer till utförande. Med hänsyn till det rådande arbetsmarknadsläget i

Göteborgsregionen är jag dock inte beredd att i detta sammanhang ta ställning

till tidpunkten för byggnadsföretagets utförande. Frågan får närmare

prövas i anslutning till 1967 års statsverksproposition.

De tekniska förutsättningarna för utbyggnaden av ett distributionsnät

för ett andra program i televisionen har såsom nämnts skapats genom den

frekvensfördelningsplan för ultrakortvågsområdet, som upprättats vid 1961

års internationella våglängdskonferens i Stockholm. Utöver möjligheterna

att sända ett hela landet täckande televisionsprogram — det nuvarande

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

TV-programmet — på stationer med kanalutrymme inom VHF-banden har

Sverige genom planen tilldelats kanaler inom UHF-banden för ett antal

stationer, som medger sändningar av ytterligare två landsomfattande program.

Med utgångspunkt i dessa sändningsmöjligheter har radioutredningen

redovisat en preliminär plan för utbyggnad av distributionsnätet

för ett andra TV-program. Med hänsyn tagen till de kompletterande uppgifter

och bedömningar, som televerket redovisat i sitt yttrande över utredningens

betänkande, innebär den angivna planen i huvudsak följande.

Ett sändarnät byggs ut, som i färdigt skick omfattar 90 större stationer

med hög effekt och 175 slavstationer. Det är ett väsentligt större antal än

vad som fordras för det utbyggda VHF-nätet till nuvarande program 1,

vilket omfattar drygt 50 större stationer och hundratalet slavstationer.

Skillnaden sammanhänger med att radiovågorna inom UHF-banden har

betydligt kortare räckvidd än inom VHF-banden, vilket medför behov av

ett tätare stationsnät. Utbyggnaden av det nya distributionsnätet beräknas

till tolv år och de totala investeringskostnaderna i 1965 års prisläge — med

hänsyn tagen till viss mindre av televerket gjord justering — till ca 350

milj. kr., varav ca 300 milj. kr. avser sändarnät och ca 50 milj. kr. radiolänkförbindelser.

Med den i planen förutsatta byggnadsordningen bedöms

det möjligt att — räknat från den tidpunkt då beslut fattas om utbyggnaden

— efter två år täcka drygt 40 % och efter tre år knappt 60 % av befolkningen.

Utifrån antagandet att beslut om en utbyggnad av distributionsnätet

kan föreligga i slutet av år 1966 skulle sistnämnda täckningsgrad alltså

uppnås kring årsskiftet 1969/70, dvs. ungefär vid den nu tänkta tidpunkten

för starten av program 2. En successiv höjning av täckningsprocenten

skulle därefter kunna ske till knappt 90 % vid utgången av 1971/72,

dvs. fem och ett halvt år efter beslutet om utbyggnaden. Därefter skulle

täckningsgraden föras upp till närmare 100 % och vissa kompletterande

investeringar utföras.

Jag har ansett, att möjligheterna allvarligt bör övervägas att påskynda

utbyggnaden med sikte på en större täckning redan vid starten av det andra

TV-programmet. Vid en undersökning som utförts inom kommunikationsdepartementet

under medverkan av televerket har det visat sig möjligt att

genom olika provisoriska arrangemang åstadkomma en inte oväsentligt

snabbare utbyggnad såväl i fråga om sändarnät som programförbindelser.

Någon större ökning av totalkostnaderna följer inte därmed, i huvudsak

endast en viss tidigareläggning av investeringsutgifterna. I fråga om sändarnätet

har detta kunnat ske genom en snabbare utbyggnad av slavsändar - nätet och därvid bl. a. genom ett temporärt utnyttjande av slavsändare på

en del orter, som på sikt avses få större stationer. Erfarenheterna från utbyggnaden

av nätet för program 1 ger vidare vid handen, att det numera

finns anledning räkna med ett betydligt större antal slavstationer än tidigare

för att skapa godtagbara mottagningsförhållanden. Utöver de ca 90

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. J\laj:ts proposition nr 136 år 1966 135

större stationerna skulle sålunda fordras ca 230 slavstationer mot tidigare

beräknade 175.

Enligt den nya utbyggnadsplanen blir det möjligt att vid en start av det

andra programmet kring årsskiftet 1969/70 få en täckning av drygt 75 %

mot tidigare beräknade knappt 60 %. Jag förordar med hänsyn härtill att

den nya planen läggs till grund för utbyggnaden av distributionsnätet för

TV-2.

Enligt planen kommer vid starten och under de närmaste månaderna därefter

praktiskt taget hela Svealand och Götaland, större delen av norrländska

kustlandet längs radiolänklinjen Gävle—Sundsvall—Boden samt östersundsområdet

att nås med det nya programmet. Under budgetåret 1970/71 koncentreras

utbyggnadsarbetena huvudsakligen till de inre och norra delarna

av Norrland. Redan vid utgången av detta budgetår — dvs. fyra och ett halvt

år efter utbyggnadsbeslutet och ett och ett halvt år efter starten av program

2 — beräknas en täckningsgrad av 93 % ha uppnåtts. Detta program innebär

en investeringskostnad av 152 milj. kr. under femårsperioden 1966/67—

1970/71, därav 7 milj. kr. under 1966/67, 10 milj. kr. under 1967/68, 26

milj. kr. under 1968/69, 50 milj. kr. under 1969/70 och 59 milj. kr. under

1970/71.

Därefter återstår ett relativt stort antal ytterligare stationer — med tillhörande

radiolänkförbindelser — för täckning av kvarstående områden. Det

gäller närmast vissa glesbygder och mera avgränsade geografiska områden

med ogynnsamma topografiska förhållanden. Kompletterande investeringar

erfordras även för att öka distributionsnätets driftsäkerhet. Kostnaderna för

de återstående utbyggnads- och kompletteringsarbetena har i 1966 års prisläge

beräknats uppgå till närmare 250 milj. kr. Till frågan om dessa återstående

investeringar är jag inte nu beredd att ta ställning.

Det för innevarande budgetår erforderliga beloppet — 7 milj. kr. — ryms

delvis inom ramen för det för budgetåret anvisade investeringsanslaget till

rundradioanläggningar. Till ett belopp av 4,5 milj. kr. krävs emellertid ytterligare

medelsanvisning på tilläggsstat till innevarande års riksstat. Jag

kommer att göra särskild hemställan härom i det följande. Vad beträffar det

för budgetåren 1967/68—1970/71 beräknade medelsbehovet bör televerket

för att kunna göra erforderliga materielbeställningar lämnas bemyndigande

att ikläda sig betalningsansvar intill de för resp. år upptagna beloppen.

I anslutning till det föregående vill jag i fråga om allmänhetens möjligheter

att motta det nya TV-programmet framhålla, att ungefär en fjärdedel

av det nuvarande beståndet av mottagningsapparater är utrustade för UHFmottagning.

För de övriga ca tre fjärdedelarna av apparatbeståndet fordras en

särskild tillsatsanordning, som i den allmänna handeln kan beräknas betinga

ett pris av ca 150 kr.

Jag vill också framhålla möjligheten att i fastigheter med centralantenn

förhållandevis enkelt anordna inottagningsmöjligheter för TV-2, även om

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

hushållen saknar TV-apparater avsedda för det nya programmet. Det sker

genom en s. k. converter som är gemensam för samtliga till centralantennanläggningen

anslutna mottagare. Marknadsundersökningar visar att många

fastighetsägare ämnar komplettera sina anläggningar med converter för

TV-2. Vissa beräkningar tyder på att inemot 50 % av hushållen har tillgång

till centralantenn år 1970.

Färgtelevision

Under senare år har färg-TV tekniskt utvecklats och förbättrats i

olika hänseenden. Utvecklingen i USA — där reguljära färgsändningar pågått

sedan år 1954 — och i Europa har emellertid följt delvis olika linjer.

Detsamma gäller utvecklingen inom Europa. Med det i USA använda NTSCsystemet

som grund har sålunda två tekniskt avvikande system utvecklats

i Västeuropa —- det franska SECAM III B och det tyska PAL.

Förhoppningarna att nå enighet om ett enhetligt färgsystem för hela

Europa har tyvärr inte kunnat infrias. Storbritannien, Västtyskland och

Holland har bestämt sig för PAL-systemet och beslutat påbörja reguljära

färgsändningar under år 1967. Övriga länder har såvitt känt ännu inte

fattat några bindande beslut. Sannolikheten är emellertid stor för att Frankrike

och Sovjetunionen också startar år 1967. I andra länder — däribland

våra nordiska grannländer — är det f. n. inte aktuellt med någon introduktion

av reguljär färg-TV.

Införandet av färg-TV måste självfallet liksom utbyggnaden av TV-2

bedömas samhällsekonomiskt. Även om merkostnaden för programproduktion

och sändarnät är relativt begränsad kan de sammanlagda kostnaderna

för färg-TV bli av samma storleksordning som kostnaderna för TV-2

i svart-vitt. Därtill kan skäl anföras för att vi liksom övriga mindre länder

i Europa avvaktar utvecklingen i de större länder, som nu står i begrepp att

i begränsad skala påbörja färgsändningar. Detta kan vara förenat med fördelar

dels ur teknisk-ekonomisk synpunkt på produktionssidan, dels ur

konsumentsynpunkt när det gäller mottagarnas utförande och pris. Särskild

betydelse tillmäter jag ett samråd med våra nordiska grannländer.

Jag är med hänsyn härtill inte beredd att nu ange en tidpunkt för införande

av färg-TV i Sverige.

Ljudradions utbyggnad

Som inledningsvis framhållits har även ljudradion under den senaste

tioårsperioden genomgått en snabb expansion. Tillkomsten av ett andra

program under år 1956, inledandet av de s. k. melodi- och nattradiosändningarna

under år 1961 och utbyggnaden av en tredje, för dessa sistnämnda

sändningar avsedd programkanal med beräknat ianspråktagande i full ut
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 är 1966

sträckning kring årsskiftet 1966/67 markerar härvidlag de olika utvecklingsstegen

under perioden. Ett mått på den expansion som ägt rum utgör

ökningen av sändningstiderna, som för riksprogrammens del ungefär tredubblats

sedan år 1955 och som vid utgången av budgetåret 1966/67 beräknas

uppgå till ca 15 800 timmar. Även regionalradion har såsom nämnts genomgått

en relativt kraftig utbyggnad och uppvisar i dagens läge en total

årlig sändningstid av ca 1 800 timmar.

Denna ljudradions expansion har skett samtidigt med televisionens tillkomst

och vidare utveckling. Vad som framför allt gjort det möjligt för

ljudradion att hävda sig mot TV-mediet är de relativt låga produktionskostnaderna.

Detta har medgett en stor sändningsvolym, inom vilken en rad

programönskemål kunnat beaktas, vilka televisionen inte haft möjlighet att

tillgodose. Härtill kommer — som radioutredningen framhållit — att vissa

programområden särskilt väl lämpar sig för ljudradion i den meningen att

TV-bilden inte nämnvärt ökar behållningen av programmen.

De av radioutredningen och Sveriges Radio framlagda utvecklingsplanerna

för ljudradions riks- och regionalprogram siktar till ytterligare sändningstidsökningar.

Sveriges Radios förslag — som ganska nära överensstämmer

med utredningens men är mera preciserade — innebär sålunda,

att de årliga sändningstiderna i riksprogrammen fram t. o. m. budgetåret

1971/72 ökar med närmare 2 800 timmar och de årliga sändningstiderna i

regionalradion med ca 2 700 timmar. Det är inte möjligt att i dagens läge ta

ställning till i vilken takt och i vilken utsträckning planen lämpligen bör förverkligas.

Frågan om utökning av de olika programmen får i stället bedömas

successivt i samband med den årliga prövningen av radioföretagets medelsbehov.

Därvid får också den allmänna programverksamhetens behov av ökade

sändningstider vägas mot angelägna anspråk på programtid, som torde

komma att framföras från undervisningsmyndigheternas sida till förmån

för olika utbildningsaktiviteter.

I fråga om Sveriges Radios medelsbehov för nästa budgetår avseende ljudradions

allmänna programverksamhet har jag vid mina överväganden beaktat

behovet av en viss ökning av sändningstiderna i riks- och regionalprogrammen

samt behovet av en konsolidering i olika hänseenden av programverksamheten.

Med hänsyn härtill beräknar jag för budgetåret 1967/

68 ett belopp av 87,5 milj. kr., vilket innebär eu uppräkning med 11,2 milj.

kr. i förhållande till vad som upptagits för innevarande budgetår. Beloppet

inrymmer sedvanligt tillägg för löne- och prisstegringar.

Kostnader och finansiering

Innan jag lämnar en sammanfattande redovisning för de kostnadsökningar

som mina i det föregående framlagda förslag medför och de återverkningar

som därav kan följa för licensavgiftsutvecklingen, vill jag först

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1966

uppehålla mig vid frågan om finansieringssystemet. Frågan gäller bl. a.

om och i så fall i vad mån en reklamfinansiering bör ifrågakomma. Jag

vill här erinra om att jag bemyndigats tillkalla särskilda sakkunniga för utredning

härom. I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredning kommer

rnndradioverksamheten liksom hittills att helt finansieras med licensmedel.

Jag bortser då från skolprogramverksamheten och programverksamheten

till utlandet, som även i fortsättningen bör finansieras med särskilda

över riksstaten anvisade medel. I fråga om licenssystemets fortsatta utformning

vill jag framhålla följande.

Radioutredningen har vid sina överväganden av licenssystemet funnit

olika skäl tala för att ge principen ett hushåll — en licens en vidare tilllämpning

genom att ersätta nuvarande licenser med en kombinerad ljudradio-

och TV-licens knuten till innehavet av TV-mottagare. Utredningens

förslag har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Vissa remissinstanser har dock såtillvida gett uttryck åt en från

utredningen avvikande uppfattning som de ansett att det förutom den kombinerade

licensen bör finnas en särskild ljudradiolicens, som skall lösas av

hushåll med enbart radiomottagare.

För utredningens förslag om införandet av en kombinerad licens talar

den växande televisionstäckningen av landet och det minskande antalet hushåll

med enbart ljudradio. Sålunda finns det f. n. ca 2,1 milj. TV-licenser

mot ca 2,6 milj. ljudradiolicenser bilradiolicenserna frånräknade. Skillnaden

kan förutsättas komma att successivt minska. Vidare gäller att nästan

alla hushåll med TV-mottagare också har radiomottagare. Under sådana

förhållanden finner jag liksom utredningen och remissinstanserna avgörande

praktiska fördelar vara att vinna med den angivna omläggningen

av licenssystemet, som därmed också bringas i överensstämmelse med vad

som gäller i flertalet länder i Västeuropa.

Däremot anser jag till skillnad från utredningen — men i likhet med

ett flertal remissinstanser — att den kombinerade licensen bör kompletteras

med en särskild ljudradiolicens för hushåll med enbart radiomottagare.

När utredningen inte velat föreslå en sådan licens har den grundat

sitt ställningstagande främst på det nyssnämnda förhållandet att avgifterna

för ifrågavarande grupp av hushåll representerar endast en mindre

del av de totala licensintäkterna — ca 5 % — och att gruppens avgiftsandel

tenderar att successivt minska i relativ betydelse. Mot detta kan man i likhet

med exempelvis televerket och Sveriges Radio anföra, att det dock gäller

närmare 400 000 radiohushåll, vars licenskostnader skulle övervältras

på innehavarna av de kombinerade licenserna. Dessa skulle därmed i motsvarande

mån — räknat utifrån nuvarande argiftsnivåer — av denna anledning

få sina avgifter ökade med ca 5 kr. per licens. Nämnas må att de

länder i Västeuropa, som tillämpar ordningen med en kombinerad licens,

vanligen också fordrar en särskild ljudradiolicens. Detta gäller exempelvis

våra tre nordiska grannländer.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Ma j:Is proposition nr 136 år W66

Den föreslagna kombinerade licensavgiften bör lämpligen erläggas kvartalsvis,

medan den särskilda ljudradiolicensen — liksom i fråga om nuvarande

radiolicens — bör betalas vid ett betalningstillfälle per år.

Den särskilda bilradiolicensen bör enligt utredningen slopas. I likhet

med de remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag också att så bör

ske. Redan svårigheterna att med de numera i handeln förekommande

apparattyperna och därmed följande gränsdragningsproblem övervaka att

licensplikten iakttas talar för ett avskaffande. Det bör dock framhållas, att

den föreslagna befrielsen inte avser radioapparater i fordon, som i huvudsak

används i yrkesmässig trafik. För dessa apparater bör även i fortsättningen

särskild licensavgift lösas i likhet med vad som på licensområdet i övrigt

gäller för radio- och TV-mottagare, som finns på arbetsplatser etc. och

som alltså inte är anknutna till bostaden — hushållet.

De angivna förändringarna i licenssystemet bör ske i samband med de

av mig i det följande föreslagna höjningarna av licensavgifterna.

En omläggning av licenssystemet aktualiserar frågan om de fortsatta formerna

för dispositionen och fonderingen av de inflytande licensmedlen. I

detta hänseende föreligger det enligt min mening inte längre någon anledning

att hålla de båda etermedierna ekonomiskt åtskilda. En ordning

synes i stället böra gälla, som innebär att av de samlade licensmedel som

inflyter vartdera mediet tilldelas de belopp, vilka med hänsyn till programverksamheten

bedöms erforderliga. Eventuella överskott tillförs en gemensam,

av televerket förvaltad fond för att kunna användas för de båda mediernas

behov under andra år, då de löpande inkomsterna inte förslår

att täcka utgifterna. Sålunda reserverade medel bör liksom hittills kunna

utnyttjas av televerket såsom rörelsemedel mot erläggande av ränta, vilken

tillförs fonden. Med en sådan gemensam disposition av licensmedlen undviks

de olägenheter, som följer med den nuvarande uppdelningen av dessa

och som består i att ett underskott för det ena mediet kan nödvändiggöra

en licensavgiftshöjning samtidigt som det andra mediet kan uppvisa överskott.

Jag vill emellertid betona, att även vid den angivna ordningen kostnadsredovisningen

givetvis skall vara sådan, att de verkliga kostnaderna för

vartdera mediet klart kan särskiljas.

Vid införande av ett andra TV-program kan ifrågasättas om inte en viss

differentiering av licensavgifterna efter mottagningsförhållandena för det

nya programmet borde övervägas. Radiovågornas utbredning är emellertid

inte endast beroende av sändarstyrka och avstånd från sändare utan i hög

grad också av topografiska förhållanden. Därav följer att inom vidsträckta

områden mottagningsmöjligheterna kan skifta högst avsevärt från plats till

plats. Det blir därför förenat med betydande svårigheter att fixera gränser

för administrativt lämpliga uppbördsområden, vilket innebär att syftet med

eu avgiftsdifferentiering till stor del skulle förfelas. Jag avser emellertid alt

uppdra åt televerket att närmare undersöka fördelar och nackdelar med en

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1966

eventuell differentiering av licensavgifter efter mottagningsförhållanden.

I det föregående har jag beräknat Sveriges Radios kostnader för televisionens

och ljudradions programverksamhet under budgetåret 1967/68 till

156 resp. 87,5 milj. kr. Om hänsyn härjämte tas till televerkets kostnader

för utbyggnad och drift av distributionsanläggningar samt byggnadsstyrelsens

kostnader för husbyggnadsarbeten — för vilka ändamål jag avser att

föreslå anvisning av medel i statsverkspropositionen till 1967 års riksdag

— kan de totala kostnaderna för den licensfinansierade televisions- och ljudradioverksamheten

under budgetåret 1967/68 uppskattas till 216 resp. 124,6

milj. kr.

För televisionens del kan intäkterna av de nuvarande TV-licenserna —

inklusive vissa ränteinkomster — för nästa budgetår beräknas uppgå till

ca 246 milj. kr. Med de angivna kostnaderna om 216 milj. kr. skulle därmed

uppstå ett överskott för 1967/68 på omkring 30 milj. kr., vilket i motsvarande

mån ökar behållningen av de från tidigare år ackumulerade överskottsmedlen.

En viss minskning av denna behållning följer å andra sidan av det

tilläggsanslag på 7 milj. kr., som för innevarande budgetår föreslås tilldelat

televerket. Behållningen skulle därmed vid utgången av budgetåret 1967/68

utgöra ca 323 mil. kr. — För ljudradions del kan intäkterna av den nuvarande

radiolicensen — inklusive vissa ränteinkomster — för sistnämnda

budgetår beräknas till ca 105 milj. kr. Eftersom samtidigt kostnaderna uppskattas

till ca 125 milj. kr. och behållningen av de från tidigare år ackumulerade

ljudradiolicensmedlen utgör ca 6 milj. kr., behövs för ljudradion under

budgetåret 1967/68 ett tillskott av ca 14 milj. kr.

De fonderade TV-licensmedlen är avsedda att användas för den nu aktuella

utbyggnaden. Fram till tidpunkten för omläggningen av licenssystemet

bör det tillskott av licensmedel som fordras för ljudradion lämpligen

också täckas av dessa medel. Intäkterna av nuvarande licensavgifter kan

tillsammans med de fonderade licensmedlen beräknas täcka kostnaderna för

programverksamhet och utbyggnad fram till år 1969. Den därefter följande

utbyggnaden av programverksamheten får sålunda vid ett bibehållet finansieringssystem

täckas med löpande licensintäkter. Detta medför behov av

en successiv höjning av licensavgifterna. Erforderlig licensavgift i anslutning

till starten av TV-2 har vid nuvarande pris- och lönenivå beräknats till

40 kr. per kvartal, vilket jämfört med nu gällande licensavgifter (100 resp.

35 kr./år) motsvarar en höjning med 25 kr. per år. Den särskilda ljudradiolicensen

bör från samma tidpunkt fastställas till 50 kr. per år.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

141

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

I. bereda riksdagen tillfälle att yttra sig i anledning av

vad jag i det föregående anfört rörande rundradioverksamhetens

organisation och fortsatta utveckling samt licensavgifterna

för televisionen och ljudradion;

II. föreslå riksdagen att på tilläggsstat till riksstaten för

budgetåret 1966/67 under televerkets fond anvisa ett investeringsanslag

av 4 500 000 kr.;

III. föreslå riksdagen att medge, att televerket lämnas

de beställningsbemyndiganden jag föreslagit i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Ahlberg

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1966

Innehållsförteckning

I. Inledning.................................................. 3

Utredningsuppdraget m. m................................... 3

Rundradions nuvarande organisation och verksamhet ............ 6

II. Programverksamhetens förutsättningar ........................ 9

Utredningen .............................................. 9

Remissyttranden .......................................... 18

III. Televisionen .............................................. 27

Utredningen .............................................. 27

Remissyttranden .......................................... 36

IV. Ljudradion................................................ 43

Utredningen .............................................. 43

Remissyttranden .......................................... 50

V. Särskild rundradio.......................................... 55

Utredningen .............................................. 55

Remissyttranden .......................................... 59

VI. Bildnings- och utbildningsverksamheten i radio och television...... 63

Utredningen .............................................. 63

Remissyttranden .......................................... 70

VII. Finansieringsfrågor.......................................... 77

Utredningen .............................................. 77

Remissyttranden .......................................... 83

VIII. Konstitutionella och organisatoriska frågor...................... 89

Utredningen .............................................. 89

Remissyttranden .......................................... 100

IX. Anslagsframställningar från Sveriges Radio...................... 111

Departementschefen.............................................. 113

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660549

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1966/67, i vad propositionen a1 i texten
  2. SU 1966:163 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående rundradions fortsatta verksamhet m. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. ABU 1966:54 Memorial angående överlämnande till statsutskottet av vissa till allmänna beredningsutskottet remitterade motioner. s. 1 i texten
  4. K3LU 1966:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till radiolag jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten