Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen, in. in

1967-03-31 · 190 sidor, varav 185 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 185 av 190 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:130, Med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen, in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

1

Nr 130

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i uppbördsförordningen, in. in.; given

Stockholms slott den 31 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272);

2) förordning om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. förordningen den 23

oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter;

3) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

4) förordning angående ändrad lydelse av 8 § och 12 § 1 mom. förordningen

den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt;

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen den

31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel;

6) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

7) lag angående ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss

lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan;

8) förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 30 november

1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst;

9) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1952; (nr 410)

med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall;

10) lag om ändrad lydelse av 72 § landstingslagen den 14 maj 1954 (nr

319);

11) förordning angående ändrad lydelse av 14 § 2 mom. och 20 § förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt;

12) förordning angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;

13) förordning om ändrad lydelse av 8 § förordningen den 18 december

1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om allmän försäkring;

14) förordning om ändrad lydelse av 17 och 40 §§ förordningen den 18

december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om

allmän försäkring, m. m.;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr ISO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

15) Jag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398)

om finansiering av folkpensioneringen;

16) förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 21 maj

1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av uppbördsutredningens betänkande »Uppbördsfrågor»

(SOU 1965: 23) framläggs i propositionen ett flertal förslag i syfte alt förbättra

skatteuppbörden. Bl. a. föreslås att ett allmänt ombud skall förordnas

i varje län för att föra det allmännas talan i vissa uppbördsmål. Vidare

förordas vidgade möjligheter för de skattskyldiga att få anstånd med

skattebetalning. Förslaget innebär bl. a. att anståndsfrågan i tvistiga taxeringsmål

i motsats till vad nu gäller skall bedömas oberoende av taxeringsintendentens

ställningstagande. Ändrade bestämmelser rörande vissa skatteavdrag

föreslås. Avdrag på retroaktiva lönebelopp, ackordsersättningar

o. d. föreslås ske enligt särskild tabell som fastställs av centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden. Om skattskyldig inte lämnar debetsedel

på preliminär skatt skall avdrag enligt förslaget i allmänhet göras enligt

preliminärskattetabellen på arbetsgivarens hemort, varvid avdragsbeloppet

förhöjs med 10 %. Lämnas inte debetsedel på kvarstående skatt föreslås

skatteavdrag för sådan skatt skola ske med samma belopp som det samtidiga

avdraget för preliminär skatt. Kvarstående och tillkommande skatt

under 10 kr. föreslås inte skola uttas. Likaså avses överskjutande preliminär

skatt under 10 kr. inte skola återbetalas.

Den nuvarande restavgiften, 4 %, som utgår när skatt inte betalas i rätt

tid och ordning, lämnas i propositionen oförändrad. Som komplettering

till restavgiften framläggs dock förslag om en s. k. tilläggsavgift som skall

utgå när fordran på arbetsgivare för arbetstagares skatt varit obetald längre

tid. För att effektivisera skatteuppbörden föreslås bl. a. möjlighet att ta

ut arbetstagares skatt av den som handlar på arbetsgivarens vägnar. I

förenklande och förtydligande syfte föreslås ändrade regler beträffande

omdebitering, avkortning, restitution och preskription av skatt. Räntefrågor

i samband med debitering av skatt behandlas också i propositionen.

Vidare föreslås bestämmelser om skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst.

Även detta förslag grundar sig på ett betänkande av uppbördsutredningen

(Stencil Fi 1966: 7).

I anledning av riksdagens principbeslut år 1963 om övergång till datamaskinsystem

(ADB-system) inom bl. a. taxerings- och uppbördsväsendet föreslås

slutligen ett flertal i huvudsak tekniska ändringar i ett antal andra

författningar som berör taxerings- och uppbördsfrågor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

3

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, dels att 32 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

skall upphöra att gälla, dels att 2 § 2 mom., 3 § 2 mom., 4 § 1 mom., 7, 10,

12, 22, 23 och 2-6 §§, 27 § 3 mom., 28, 31, 33, 35, 37 och 38 §§, 39 § 1 inom.,

40 §, 41 § 1 inom., 44 §, 45 § 1 inom., 48 § 1 och 2 inom., 49 och 50 §§, 53 §

1 och 3 inom., 54 §, 56 § 1 och 4 mom., 57 §, 08 § 1 mom., 68 § 1, 2 och 5

inom., 69 §, 70 § 2 inom., 71, 75, 83 och 84 §§, 85 § 1 inom., 86, 87 Och 88 §§,

punkt 5 av anvisningarna till 39 §, anvisningarna till 40 och 41 §§, punkt 1

av anvisningarna till 45 § samt anvisningarna till 49 § samma förordning1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till 45 § förordningen

skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 inom., och till 69 § förordningen

skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 inom., av nedan angiven lydelse,

och dels att i nämnda förordning skall införas två nya paragrafer,

betecknade 72 a och 77 a §§, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

2 in o m. I denna förordning förstås med

katt: skatt, som slutlig skatt: skatt som på
-

debiteras på grund av sådant taxeringsbeslut

eller sådan för debitering

överlämnad handling, som kommit

den lokala skattemyndigheten tillhanda

senast den 20 november under

taxeringsåret;

preliminär skatt:---

kvarstående skatt:---

tillkommande skatt: dels

skatt som debiteras på grund av sådant

taxeringsbeslut, som kommit

den lokala skattemyndigheten tillhanda

efter den 20 november under

taxeringsåret, dels skatt som påföres

på grund av eftertaxering, dels ock

skatt som utöver tidigare påförd

förts vid den årliga debiteringen på

grund av taxeringsnämnds beslut eller

på grund av annat beslut som

enligt gällande föreskrifter skall beaktas

vid sådan debitering;

-----— — slutlig skatt;

— ---— — slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt

som skall erläggas på grund av eftertaxering

eller enligt beslut om debitering

sedan påföringen av slutlig

skatt avslutats.

1 Senaste lydelse av 2 § 2 mom., 44 §, 53 § 1 inom., 57 §, 68 § 1 mom; och 83 § se

1966:243, av 3 § 2 mom., 22, 26, 31 och 35 §§, 48 § 1 och 2 mom. samt 84 § se 1954:340,

av 4 § 1 mom. se 1965:80, av 10 § se 1963:300, av 23 och 33 §§ samt punkt 5 av anvisningarna

till 39 § se 1964:354, av 27 § 3 mom. se 1959:558, av 39 § 1 mom. och anvisningarna

till 40 § se 1962:666, av 40 §, 56 § 1 mom. och 68 § 5 mom. se 1958:300, av 49 §

1 inom. se 1962:194, av 58 § 1 mom. och 69 § 2 mom. se 1959:174, av 68 § 2 mom., 70 § 2

mom. och 86 § se 1961:314 samt av 69 § 1 mom. sé 1960:155.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skatt skall erläggas på grund av beslut

rörande ändrad debitering;

inkomstår: det--------föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden---------nästfoljande år.

3

2 in o m. Preliminär skatt---

1. P re Iiminär A-s katt--

Med tjänst-----—---

Preliminär A-skatt skall utgå med

belopp som angives i skattetabell,

varom i 4 § förmäles, eller med den

procent av inkomsten, varom i 7 §

och 40 § andra stycket sägs. I särskilda

fall må lokal skattemyndighet

föreskriva arinan beräkningsgrund,

exempelvis att skatten skall beräknas

å viss del av inkomsten eller å inkomsten

minskad med visst belopp

eller att skatten skall utgå med särskilt

angiven procent av inkomsten.

År den,---—-----

2. Preliminär B-s katt

§•

--preliminär B-skatt.

--— — bedriven rörelse.

till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå enligt

skattetabell, som avses i 4 §, eller

enligt de grunder som angivas i

7, 12 eller 40 §. I särskilda fall må

lokal skattemyndighet föreskriva annan

beräkningsgrund, exempelvis att

skatten skall beräknas å viss del av

inkomsten eller å inkomsten minskad

med visst belopp eller att skatten

skall utgå med särskilt angiven procent

av inkomsten. ,

---av tjänst.

--preliminär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning

av skatteavdrag skall jämnas

till närmast högre hela krontal.

---- — särskild debitering.

4 §•

1 mom. Har lokal —---------sådana tabeller.

Skattetabellerna skola — --- —- — —- --statlig inkomstskatt.

Tabellerna skola icke upptaga

preliminär skatt för belopp, som

motsvarar en till statlig eller kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst,

understigande tvåtusenfyrahundra

kronor, eller till sådan skatt

beskattningsbar inkomst understigande

etthundra kronor. Inkomstbelopp

och skattebelopp skola angivas

i helt antal kronor.

7

Då inkomst av tjänst icke avser

bestämd tidsperiod eller icke uppbäres

vid regelbundet återkommande

tillfällen, skall preliminär A-skatt,

därest annat icke föreskrivits, utgå

med t jugufem procent av inkomsten

För inkomst av tjänst, som icke avser

bestämd tidsperiod eller icke

uppbäres vid regelbundet återkommande

tillfällen, skall utgå preliminär

A-skatt med trettio procent av

inkomsten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1067

(Nuvarande lydelse)

och i förekommande fall avrundas

till närmast lägre hela krontal.

Här avsedd skatt skall icke utgå

å lägre belopp än tio kronor.

I första stycket omnämnd procentsats

skall angivas i skattetabellerna.

(Föreslagen lydelse)

Uppbäres inkomst som avses i

första stycket jämte inkomst, som

avses i 4 § 1 mom. första stycket,

skall preliminär A-skatt utgå enligt

grunder som fastställas av centrala

folkbokförings- och uppbördsnämriden.

, 1..

Skatt enligt första eller andra

stycket uttages icke på belopp under

tio kronor.

Att lokal skattemyndighet äger

föreskriva särskilda grunder för uttagande

av preliminär A-skått framgår

av 3 § 2 mom.

Bestämmelserna i denna paragraf

gälla icke om annat följer av 40 §.

10 §.

Preliminär A-skatt skall icke beräknas--

Preliminär A-skatt skall icke utgå ----

Preliminär A-skatt skall vidare

icke utgå å ersättning, som utbetalas

till person, vilken är i konkurs.

--kostnadernas bestridande.

allmän försäkring.

12 §.

I fråga om svensk medborgare,

som tillhör svensk beskickning hos

utländsk makt eller lönat svenskt

konsulat eller beskickningens eller

konsulatets betjäning och som på

grund av sin tjänst är bosatt utomlands,

skall preliminär A-skatt avse

allenast å inkomsten av tjänsten

belöpande statlig inkomstskatt jämte

pensionsavgift samt beräknas enligt

av Kungl. Maj.t fastställda

grunder.

22

Det ankommer på lokal skattemyndighet

:

att angiva hur preliminär A-skatt

skall beräknas för skattskyldiga,

som för inkomståret mantalsskrivits

inom myndighetens tjänstgöringsområde;
att

debitera-----------

I fråga om svensk medborgare,

som tillhör svensk beskickning hos

utländsk makt eller lönat svenskt

konsulat eller beskickningens eller

konsulatets betjäning och som på

grund av sin tjänst är bosatt utomlands,

skall preliminär A-skatt avse

endast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift,

som belöper på inkomsten

av tjänsten om ickei lokal

skattemyndighet föreskrivit annat.

Det ankommer på lokal skattemyndighet

:

att angiva hur preliminär A-skatt

skall beräknas för den, som för inkomståret

har att erlägga sådan

skatt i kommun inom myndighetens

tjänstgöringsomräde;

— — 33 § förmäles.

Länsstyrelsen medverkar;, i debiterings

arbetet enligt föreskrifter

som meddelas av Kungl. Maj.t.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 ar 196/

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

23 §.

Skatt skall-——----- ----- — -— under uppbördstermin.

Uppbördsterminerna under —--

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

må om särskilda omständigheter

därtill föranleda, efter

generalpoststyrelsens hörande, föreskriva

att uppbördstermin under viss

månad skall infalla under annan tid

än nyss sagts.

26

Preliminär B-skatt skall debiteras

i en gemensam post, därvid skattebeloppet

avrundas till det närmast

lägre hela krontal, vilket utan att

öretal uppkommer är jämnt delbart

med antalet av de uppbördsterminer

varunder skatten skall förfalla till

betalning. Preliminär skatt, som icke

uppgår till sextio kronor i hemortskommunen

eller till tvåhundra kronor

i annan kommun än hemortskommunen,

skall icke påföras med

mindre den skattskyldige så begär.

Preliminär B-skatt-------

27

3 in o m. Överstiger skattskyldigs

Vad i denna förordning stadgas angående

kvarstående skatt skall, där

icke annat angives, äga motsvarande

tillämpning beträffande i föregående

stycke omförmäld ränta.

28

Kvarstående skatt, som icke uppgår

till minst fem kronor, skall icke

erläggas.

Kvarstående skatt skall förfalla

till betalning:

om skattens belopp uppgår till

högst femtio kronor, under den förs
-

— --— -—• mån förskjutes.

Centrala folkbokförings- och upphördsnämnden

må om särskilda omständigheter

därtill föranleda, efter

poststyrelsens hörande, föreskriva

att uppbördstermin under viss månad

skall infalla under annan tid än

nyss sagts.

§•

Preliminär B-skatt skall debiteras

i eu gemensam post. Skattebeloppet

avrundas till det närmast lägre hela

krontal, som utan att öretal uppkommer

är jämnt delbart med antalet

av de uppbördsterminer under

vilka skatten förfaller till betalning.

Skatt som icke uppgår till trehundra

kronor påföres icke.

---under uppbördsåret.

§•

---efter inkomståret.

Har slutlig eller kvarstående skatt

blivit påförd med oriktigt belopp genom

fel vid debiteringen eller har

preliminär skatt blivit tillgodoräknad

med felaktigt belopp eller skall

kvarstående skatt av annan anledning

nedsättas, skall ny beräkning

av ränta göras enligt första stycket.

Bestämmelserna i denna förordning

om kvarstående och tillkommande

skatt äga, där icke annat angives,

motsvarande tillämpning beträffande

ränta enligt detta moment.

§•

Kvarstående skatt under tio kronor

uttages icke.

Kvarstående skatt förfaller till betalning:
under

den första uppbördsterminen

under uppbördsåret näst efter

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 ar 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ta uppbördsterminen under uppbördsåret

näst efter taxeringsåret;

samt

om skattens belopp överstiger femtio

kronor, med lika belopp under

vardera av de båda första uppbördsterminerna

under nämnda uppbördsår,

dock att belopp, som skall förfalla

under den senare terminen, skall

avrundas till närmast lägre hela antal

kronor, därvid återstoden skall

förfalla under den förra terminen.

31

Debitering av tillkommande skatt

skall ske efter samma grunder, som

gällt för debitering av motsvarande

slutliga skatt, dock att vid debitering

på grund av eftertaxering skall

iakttagas vad i 63 § kommunalskattelagen

finnes stadgat.

Tillkommande skatt-----

33

För skattskyldig skall utfärdas debetsedel,

särskild för preliminär

skatt, för slutlig skatt samt för tillkommande

skatt. Debetsedel skall

upptaga å uppbördskortet eller i debiteringslängden

angivna uppgifter.

Vid debetsedel skola vara fogade

skatteanvisningar, avsedda för inbetalning

av skatt.

Vid debetsedel, avseende preliminär

skatt, skall därjämte vara fogat

skattekort, upptagande å debetsedeln

angivna uppgifter angående

den skattskyldige och det slag av

skatt, som påförts honom. Upptager

debetsedeln uppgift angående tilllämplig

skattetabell och kolumn i

tabellen, skall jämväl nämnda uppgift

angivas å skattekortet. Vid de
-

taxeringsåret, om skatten uppgår till

högst tvåhundra kronor; samt

med lika belopp under vardera av

de båda första uppbördsterminerna

under nämnda uppbördsår, om skatten

överstiger tvåhundra kronor,

dock att belopp, som förfaller under

den förra terminen, avrundas till

närmast lägre hela antal kronor,

varvid återstoden förfaller under den

senare terminen.

§•

Debitering av skatteposter i samband

med uträknande av tillkommande

skatt sker efter samma grunder,

som gällt för debitering av motsvarande

slutliga skatt. Vid debitering

på grund av eftertaxering iakttagas

bestämmelserna i 63 § kommunalskattelagen.

Sänkning av viss skatt vid ändrad

debitering avräknas mot höjning av

annan skatt till följd av ändringen.

Tillkommande skatt under tio kronor

uttages icke.

--------28 § sägs.

§•

För skattskyldig skall utfärdas debetsedel,

särskild för preliminär

skatt, för slutlig skatt och för tillkommande

skatt. Vid debetsedel skola

fogas skatteanvisningar avsedda

för inbetalning av skatt och, om så

är påkallat, skattekort, upptagande

å debetsedeln angivna uppgifter om

den skattskyldige, och skattetabell.

Närmare föreskrifter om debetsedel

och handlingar som skola fogas

till debetsedel meddelas av Kungl.

Maj :t.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kiingl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

betsedeln skall i sist angivet fall fo
-

gas ett exemplar av tabellen i fråga.

Debetsedel med---- -— ---

35

Debetsedel å slutlig skatt skall senast

den 15 december under taxeringsåret

med posten utan kostnad

för den skattskyldige tillställas denne

under adress som är angiven i

mantalslängd, taxeringslängd eller

befolkningsregistret eller anmälts

till den lokala skattemyndigheten.

Debetsedel, avseende — —--—-

Har skattskyldig tidigare icke haft

inkomst, för vilken preliminär Askatt

skolat utgöras, men börjar han

under inkomståret uppbära sådan

inkomst, skall han ofördröj ligen göra

anmälan därom hos vederbörande

lokala skattemyndighet. Denna har

att under i anmälningen uppgiven

eller eljest känd adress till den skattskyldige

skyndsamt översända debetsedel.

37

Därest skattskyldig som icke senast

fem dagar efter den tidpunkt,

som i 35 § första eller andra stycket

eller i 36 § första stycket angives,

erhållit vederbörlig debetsedel,

hos den lokala skattemyndigheten

gör anmälan härom, åligger det

denna att, om debetsedel bort utfärdas,

under i anmälningen uppgiven

eller eljest känd adress ofördröjligen

översända sådan till den skattskyldige.

Anmälan, som här avses, bör

göras senast tio dagar efter nyssnämnda

tidpunkt.

38

Skattskyldig äger hos vederbörande

lokala skattemyndighet, då behov

av ytterligare skatteanvisningar föreligger

eller anledning eljest uppkommit,

göra framställning om utfärdande

av duplettdebetsedel. Har

sådan framställning gjorts, skall

duplettdebetsedel skyndsamt över
-

— fastställt formulär.

§■

Debetsedel å slutlig skatt skall tillställas

den skattskyldige senast den

15 december under taxeringsåret.

---under inkomståret.

Uppbär skattskyldig, som tidigare

icke haft inkomst för vilken preliminär

A-skatt uttages, sådan inkomst

under inkomståret, skall han

ofördröj ligen göra anmälan därom

hos vederbörande lokala skattemyndighet.

Denna har att skyndsamt

sända debetsedel till den skattskyldige.

§•

Anmäler skattskyldig hos lokal

skattemyndighet, att han icke erhållit

vederbörlig debetsedel sedan

fem dagar förflutit efter den tidpunkt

som angives i 35 § första eller

andra stycket eller i 36 § första

stycket, skall myndigheten ofördröjligen

tillställa den skattskyldige sådan

debetsedel som bort utfärdas.

Anmälan, som här avses, bör göras

senast tio dagar efter nyssnämnda

tidpunkt.

§•

Skattskyldig äger hos vederbörande

lokala skattemyndighet utfå

duplettdebetsedel, då behov av ytterligare

skatteanvisningar föreligger

eller anledning eljest uppkommit.

Duplettdebetsedel skall skyndsamt

sändas till den skattskyldige.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sundas till den skattskyldige under

i framställningen uppgiven eller eljest

känd adress.

39 §.

1 m o m. Vid utbetalning —--erlägga (skatteavdrag).

Har arbetstagare, vilken har att

vidkännas skatteavdrag för preliminär

A-skatt, att erlägga kvarstående

skatt, som påförts i kommun där

han mantalsskrivits för året näst

före taxeringsåret, är arbetsgivaren

skyldig att vid utbetalning av lön

verkställa skatteavdrag jämväl för

gäldande av sådan skatt. Avdragsskyldighet

föreligger dock icke, därest

anställningen är avsedd att vara

kortare tid än en vecka. För gäldande

av den kvarstående skatten skall

arbetsgivaren vid varje utbetalningstiilfälle

avdraga belopp, motsvarande

så stor del av den under nästföljande

uppbördstermin förfallande

skatten, som med hänsyn till antalet

utbetalningstillfällen före ingången

av den månad, då nämnda

uppbördstermin infaller, belöper å

utbetalningstillfället. Belopp, som

avdrages vid annat utbetalningstillfälle

än det första, skall dock avrundas

till närmast lägre hela antal

kronor och återstoden avdragas vid

det första utbetalningstillfället.

Kungl. Maj :t-------

Har arbetstagare, vilken har att

vidkännas skatteavdrag för preliminär

A-skatt, att erlägga kvarstående

skatt, som påförts i hans hemortskommun

för året näst före taxeringsåret,

är arbetsgivaren skyldig

att vid utbetalning av lön verkställa

skatteavdrag även för sådan skatt.

Avdragsskyldighet föreligger dock

icke, därest anställningen är avsedd

att vara kortare tid än en vecka.

För betalning av den kvarstående

skatten skall arbetsgivaren vid varje

utbetalningstillfälle avdraga det

loelopp, som motsvarar så stor del

av den under nästföljande uppbördstermin

förfallande skatten,

som belöper å utbetalningstillfället

med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen

före ingången av den

månad, då uppbördsterminen infaller.

Belopp, som avdrages vid annat

utbetalningstillfälle än det första,

skall dock avrundas till närmast

lägre hela antal kronor och återstoden

avdragas vid det första utbetalningstillfället.

----stycke sägs.

40 §.

Det åligger arbetstagare, som skall

erlägga preliminär A-skatt, att omedelbart

efter mottagandet av debetsedel

å sådan skatt till arbetsgivaren

överlämna densamma. Har arbetstagare

som nu sagts att gälda kvarstående

skatt, skall han snarast efter

det han mottagit debetsedel å

slutlig skatt överlämna denna eller

vederbörlig del därav till arbetsgivaren.

Tillträder arbetstagaren under

tid, då skatteavdrag skall verkställas,

ny anställning, skall debetsedeln

överlämnas till den nya arbetsgiva
-

1 mo m. Arbetstagare, som skall

vidkännas avdrag för preliminär Askatt,

skall överlämna debetsedel å

sådan skatt till arbetsgivaren omedelbart

efter det han mottagit den.

Annan arbetstagare skall snarast för

arbetsgivaren uppvisa debetsedel å

preliminär B-skatt, påförd i hemortskommunen,

eller skattekort å sådan

skatt eller intyg av lokal skattemyndighet,

att han icke har att erlägga

preliminär A-skatt.

Fullgör icke arbetstagare sin skyldighet

enligt första stycket, skall av
130
-

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ren ofördröjligen efter det anställningen

tillträtts.

Arbetstagare, som icke har att gälda

preliminär A-skatt, skall inom i

första stycket angiven tid för arbetsgivaren

uppvisa debetsedel å preliminär

B-skatt, påförd i hemortskommunen,

eller skattekort å sådan

skatt eller intyg av lokal skattemyndighet,

att arbetstagaren icke har

att erlägga preliminär A-skatt. Har

debetsedel, skattekort eller intyg

som nyss sagts ej uppvisats för arbetsgivaren

och har till denne ej

heller överlämnats debetsedel å preliminär

A-skatt eller företetts skattekort

å sådan skatt, skall skatteavdrag

för preliminär A-skatt verkställas

med tjugufem procent av lönebeloppet

vid varje avlöning stillfälle.

Skatteavdrag som nyss sagts skall

vid anställning, avsedd att vara kortare

tid än en vecka, dock icke göras

å dagsinkomst understigande tio

kronor.

Skatteavdrag för kvarstående

skatt verkställes allenast beträffande

skattskyldig, för vilken göres skatteavdrag

för preliminär A-skatt. Har

sådan arbetstagare icke till arbetsgivaren

överlämnat debetsedel å slutlig

skatt eller vederbörlig del av debetsedeln

och har han ej heller för

arbetsgivaren uppvisat debetsedel el
-

(Föreslagen lydelse)

drag för preliminär skatt göras enligt

skattetabellen för den ort, där

arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen

eljest utbetalas, efter följande

grunder, nämligen

1) i fråga om inkomst som avses i

4 § 4 inom.: ett belopp, motsvarande

avdrag enligt skattetabellen för sådan

inkomst jämte tio procent av

nämnda avdrag;

2) i fråga om inkomst som avses

i 7 § första stycket: ett belopp, motsvarande

avdrag för månadslön enligt

den i i § 2 mom. första stycket

vid 4) avsedda kolumnen i skattetabellen

jämte tio procent av nämnda

avdrag;

3) i fråga om inkomst som avses

i 7 § andra stycket: ett belopp, motsvarande

avdrag för sådan inkomst

beträffande skattskyldig, som avses

i 4-§ 2 mom. första stycket vid 4),

jämte tio procent av nämnda avdrag;
4)

i övriga fall: ett belopp, motsvarande

avdrag enligt den i 4 § 2

mom. första stycket vid 4) avsedda

kolumnen i skattetabellen jämte tio

procent av nämnda avdrag.

Åtnjuter arbetstagaren, förutom

kontant inkomst, naturaförmån som

avses i 8 § första stycket, skall skatteavdraget

enligt andra stycket beräknas

även på naturaförmånens

värde för den tid lönen avser.

Förhöjningen av avdrag som avses

i andra stycket vid 1)—4) skall

utgöra minst en krona för daglön,

fem kronor för veckolön, tio kronor

för halvmånadslön och tvåveckorslön

samt tjugu kronor för månadslön.

2 mom. Arbetstagare, som skall

vidkännas skatteavdrag enligt 1

inom., skall omedelbart efter det han

mottagit debetsedel å slutlig skatt

överlämna den eller vederbörlig del

därav till arbetsgivaren eller för arbetsgivaren

uppvisa debetsedeln eller

vederbörlig del därav eller intyg

av lokal skattemyndighet att han

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ler del därav som nyss sagls eller intyg

av lokal skattemyndighet att han

icke har att erlägga kvarstående

skatt, skall under tid, då skatteavdrag

för sådan skatt skall verkställas,

dylikt avdrag ske med tjugufem

procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle.

Att skatteavdrag som

nyss sagts icke skall verkställas vid

anställning, som är avsedd vara kortare

tid än en vecka, framgår av 39 §

1 mom.

Därest arbetstagaren åtnjuter jämväl

naturaförmån, varom i 8 § första

stycket sägs, skall skatteavdrag

enligt andra eller tredje stycket beräknas

jämväl i naturaförmånens

värde för den tid löneutbetalningen

avser.

Det belopp, som skall avdragas

enligt andra eller tredje stycket, avrundas

till närmast läqre hela krontal.

(Se vidare anvisningarna.)

41

1 in o m. Vill arbetstagare, att

skatteavdrag för gäldande av preliminär

A-skatt skall under inkomståret

eller viss del därav verkställas

med större belopp än som enligt bestämmelserna

här ovan skall ske,

och gör han anmälan härom hos arbetsgivaren,

är denne skyldig att

från och med det avlöningstillfälle,

som infaller näst efter det två veckor

förflutit från det anmälningen skedde,

verkställa det begärda skatteavdraget.

(Föreslagen lydelse)

icke har att erlägga kvarstående

skatt.

Fullgör icke arbetstagare sin skyldighet

enligt första stycket, göres under

tid, då avdrag för kvarstående

skatt skall verkställas, avdrag för

sådan skatt vid varje avlöningstillfälle

med lika stort belopp som skall

avdragas för preliminär A-skatt. Att

skatteavdrag för kvarstående skatt

icke skall verkställas vid anställning,

som är avsedd att vara kortare tid

än en vecka, framgår av 39 § 1 mom.

3 mom. Bestämmelserna om

skatteavdrag när debetsedel icke

lämnats tillämpas icke, om arbetsgivaren

erhållit besked av länsstyrelsen

eller den lokala skattemyndigheten

beträffande vederbörligt skatteavdrag

från arbetstagarens lön. I

sådant fall skall arbetsgivaren göra

skatteavdrag enligt det erhållna beskedet.

(Se vidare anvisningarna.)

1 in o in. Anmäler arbetstagare

till arbetsgivare att skatteavdrag för

preliminär A-skatt skall göras med

större belopp än som följer av bestämmelserna

i denna förordning eller

eljest föreskrivits, är arbetsgivaren

skyldig att göra avdrag med det

begärda beloppet från och med det

avlöningstillfälle, som infaller näst

efter det två veckor förflutit från

det anmälningen skedde. Har lokal

skattemyndighet med stöd av 45 §

3 mom. beslutat om minskning av

skatteavdrag, äger arbetsgivaren

dock icke tillmötesgå arbetstagarens

begäran om förhöjt skatteavdrag.

44 §.

Länsstyrelsen skall---enligt bestämmelserna i 39—43 §§.

Det åligger-------— ---ovannämnda övervakning.

På begäran---av bestämmelserna i 39—43 §§.

Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten

äger på begäran av

arbetsgivare lämna besked beträffande

arbetstagares skatteavdrag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

45 §.

1 in o m. Sedan debetsedel---

1) då skattskyldig har att utgöra

preliminär A-skatt och enligt underrättelse

från länsbyrå för folkbokföringen

sådan ändring skett i den

skattskyldiges civilstånd, vartill hänsyn

skall tagas vid taxering under

året näst efter inkomståret;

2) då skattskyldig — — -

3) då skattskyldig

4) då skattskyldig

5) då genom

Ifall,

Oaktat vad

Erhåller lokal

Innan jämknin.

Jämkning må

(Se vidare anvisningarna.)

--fall, nämligen

1) då skattskyldig har att erlägga

preliminär A-skatt och enligt underrättelse

från länsstyrelsen sådan

ändring skett i den skattskyldiges civilstånd,

vartill hänsyn skall tagas

vid taxering under året näst efter inkomståret;
--efter

inkomståret;

slutliga skatt;

— tillämpliga; eller

synes påkallad.

— — sexhundra kronor,

särskild omständighet.

- må erfordras,

är obehövligt.

— efter inkomståret.

3 in o m. Sker avdrag för preliminär

A-skatt för arbetstagare, som

är försatt i konkurs, och kan det antagas

att avdraget är större än som

fordras för att den preliminära skatten

skall motsvara den slutliga skatten,

må den lokala skattemyndigheten

efter ansökan av konkursboet genom

jämkning förordna om minskning

av skatteavdraget och i samband

därmed meddela beslut om utbetalning

till konkursboet av för

mycket innehållen preliminär skatt.

Motsvarande gäller efter ansökan

av utmätningsman när lön tages i

anspråk genom införsel.

(Se vidare anvisningarna.)

48

1 in o m. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga

på grund av arbetslöshet

eller sjukdom eller eljest

oförvållat blivit nedsatt, må beviljas

anstånd med erläggande av preliminär

B-slcatt, kvarstående skatt eller

tillkommande skatt, som förfaller till

betalning under högst två av de uppbördsterminer,

vilka utlöpa närmast

efter det ansökan om anstånd gjorts.

Anståndet må avse hela skatten eller

del därav. Anståndstiden må bestämmas

till längst ett år efter utgången

§•

1 mom. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga

blivit på grund

av arbetslöshet eller sjukdom eller

eljest oförvållat nedsatt, må av lokal

skattemyndighet erhålla anstånd

med erläggande av preliminär Bskatt,

kvarstående skatt eller tillkommande

skatt, som förfaller

till betalning under högst två av de

uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast

efter det ansökan om anstånd

gjorts. Anståndet må avse hela skatten

eller del därav. Anståndstiden

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

av den månad, varunder den första

av nyssnämnda terminer infaller.

2 in o in. Värnpliktig, som inryckt

till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga

till följd liärav

blivit nedsatt, må beviljas anstånd

med erläggande av preliminär Bskatt,

kvarstående skatt eller tillkommande

skatt, som förfaller till

betalning under uppbördstermin,

vilken helt eller delvis infaller under

tiden för militärtjänstgöringen eller

under tiden därefter, dock senast

under tredje kalendermånaden efter

den då tjänstgöringen upphör. Anståndet

må avse hela skatten eller

del därav. Anståndstiden må bestämmas

till längst ett år efter utgången

av den månad, varunder den

uppbördstermin infaller som anståndet

avser, dock att anstånd därutöver

må beviljas för tiden intill dess

den värnpliktige efter beviljad ledighet

för återgång till civil verksamhet

(hempermittering) eller hemförlovning

tre kalendermånader i följd varit

fri från tjänstgöring.

(Föreslagen lydelse)

må bestämmas till längst ett år efter

utgången av den månad, under vilken

den första av nyssnämnda terminer

infaller.

2 in o in. Värnpliktig, som inryckt

till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga

till följd härav

blivit nedsatt, må av lokal skattemyndighet

erhålla anstånd med erläggande

av preliminär B-skatt, kvarstående

skatt eller tillkommande

skatt, som förfaller till betalning

under uppbördstermin, vilken helt

eller delvis infaller under tiden för

militärtjänstgöringen eller under tiden

därefter, dock senast under tredje

kalendermånaden efter den då

tjänstgöringen upphör. Anståndet må

avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden

må bestämmas till längst

ett år efter utgången av den månad,

varunder den uppbördstermin infaller

som anståndet avser, dock att anstånd

därutöver må beviljas för tiden

intill dess den värnpliktige efter beviljad

ledighet för återgång till civil

verksamhet (hempermittering) eller

hemförlovning varit fri från tjänstgöring

tre kalendermånader i följd.

4!)

1 m o m. Skattskyldig, som anfört

besvär över taxeringsnämnds,

prövningsnämnds eller skattedomslols

beslut rörande taxering, må beviljas

anstånd med inbetalning av

skatt på grund av taxeringen, därest

vederbörande taxering sintendent i

yttrande över den skattskyldiges

framställning om anstånd förklarat

sig icke hava något att erinra mot

bifall, helt eller delvis, till densamma.

Under enahanda förutsättning

må skattskyldig, som hos prövningsnämnd

gjort ansökan om skatteberäkning

för ackumulerad inkomst

eller som anfört besvär över prövningsnämnds

eller skattedomstols

beslut angående dylik skatteberäkning,

beviljas anstånd med inbetal
-

1 in o m. Skattskyldig må av lokal

skattemyndighet erhålla anstånd

med inbetalning av skatt eller ränta

1) om ta.veringsintendentcn anfört

besvär över taxering med yrkande

om ändring till den skattskyldiges

förmån: till belopp som betingas av

taxeringsintendentens yrkande,

2) om den skattskyldige anfört

besvär över taxering och taxeringsintendenten,

helt eller delvis, tillstyrkt

besvären eller ansökan om anstånd:

till belopp som betingas av

taxeringsintendentens yttrande,

3) om taxering blivit oriktig på

grund av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende:

till belopp som betingas av förbiseendet,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ning av skatt på grund av taxering,

varigenom den ackumulerade inkomsten

tages till beskattning. Anstånd

må avse skatt till belopp, som

betingas av taxeringsintendentens

yttrande,

Har skattskyldig taxerats å mer

än en ort för samma inkomst, garantibelopp

för fastighet eller förmögenhet,

må anstånd medgivas med inbetalning,

helt eller delvis, av ettdera

eller båda av de skattebelopp,

som påförts i anledning av taxeringen

i fråga.

Anståndet skall gälla till dess två

månader förflutit från dagen för

prövningsnämndens eller vederbörande

skattedomstols beslut i anledning

av besvär eller ansökan som i

första stycket avses. 2

2 m o in. Har dödsbo ansökt om

befrielse från erläggande av skatt,

som påförts den avlidne eller dödsboet,

eller har dödsboet anfört besvär

över beslut i sådan fråga, skall

vad i 1 mom. första och tredje styckena

sägs äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

k) om den skattskyldige taxerats

på mer än en ort för samma inkomst,

garantibelopp för fastighet eller förmögenhet:

till belopp, motsvarande

ettdera av eller båda de skattebelopp

som påförts i anledning av

taxeringen,

5) om skattskyldig gjort ansökan

enligt förordningen den 21 maj 1965

(nr 153) om särskild skatteberäkning

för makar: till belopp som betingas

av ansökningen,

6) om skatt påförts obehörigen

eller med för högt belopp på grund

av fel vid debitering: till belopp som

betingas av felaktigheten i debiteringen,

7) om preliminär skatt, som enligt

27 § 2 mom. skall gottskrivas den

skattskyldige, kan beräknas överstiga

motsvarande slutliga skatt och

bliva avkortad enligt 65 § samt den

skattskyldige icke erhållit jämkning

inom den i 45 § 1 mom. sista stycket

angivna tiden: till så stor del av

skatten som kan antagas bliva avkortad.

2 mom. Skattskyldig må av

länsstyrelsen erhålla anstånd med

inbetalning av skatt eller ränta

l) om den skattskyldige anfört

besvär över taxering och erläggandet

av skatt, som påförts i anledning av

den icke lagakraftvunna taxeringen,

skulle för den skattskyldige medföra

betydande skadeverkningar eller eljest

framstå såsom obilligt: till belopp

som betingas av den skattskyldiges

yrkande i fråga om taxeringen,

2) om ansökan gjorts angående

skatteberäkning för ackumulerad inkomst

eller angående befrielse från

erläggande av skatt, som påförts

avliden person eller hans dödsbo,

eller om skattskyldig eller dödsbo

anfört besvär över beslut med anledning

av sådan ansökan: till belopp

som betingas av ansökningen

eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående

avkortning enligt förordningen den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

3 in o m. Gör skattskyldig gällande

att han på grund av fel vid debiteringen

påförts skatt obehörigen eller

med för högt belopp och har han

häri sökt rättelse hos lokal skattemyndighet,

må den skattskyldige beviljas

anstånd med erläggande av

skatten eller del därav. Anståndet

skall gälla till dess en månad förflutit

från dagen för den lokala skattemyndighetens

beslut i anledning av

ansökningen om rättelse i debiteringen.

4 mom. Om den preliminära

skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall

gottskrivas skattskyldig, kan beräknas

överstiga motsvarande slutliga

skatt och om det överskjutande beloppet

är helt eller delvis oguldet,

må den skattskyldige, därest han försummat

att begära jämkning inom

den i 45 § 1 mom. sista stycket angivna

tiden, beviljas anstånd med

erläggande av så stor del av nämnda

belopp, som kan antagas bliva

avkortat enligt 65 §.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser

om begränsning av skatt i

vissa fall eller angående befrielse

enligt 85 § 2 mom. från erläggande

av ränta å kvarstående skatt eller

om besvär anförts över beslut i anledning

av sådan ansökan: till belopp

som betingas av ansökningen

eller besvären.

Anstånd enligt första stycket vid

1) må medgivas endast om den

skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet

hos länsstyrelsen om icke med

hänsyn till anståndslidens varaktighet,

den skattskyldiges förhållanden

och omständigheterna i övrigt kan

antagas, att det belopp som avses

med anståndet ändå kommer att behörigen

erläggas.

3 m o m. Anstånd må, utom i fall

som avses i 1 mom. vid 7), meddelas

att gälla längst intill dess två månader

förflutit från dagen för beslut

med anledning av ansökningen eller

besvären. Meddelat anstånd må omedelbart

återkallas, när skäl föreligger.

4 m o m. Den som åtnjutit anstånd

med inbetalning av skatt enligt

2 mom. 1) skall erlägga ränta

efter fem procent för år för den del

av skatten som skall erläggas sedan

anståndet upphört.

Räntan utgår från utgången av det

uppbördsår, då skatten skulle ha erlagts

om anstånd icke medgivits, till

och med den dag då skatten erlägges.

Uppkommer öretal vid ränteberäkningen,

jämnas räntan till närmast

högre hela krontal. Ränta skall ej

utgå, om räntebeloppet skulle understiga

fem kronor. Bifalles den

skattskyldiges besvär, skall erlagd

ränta återbetalas sedan taxeringen

vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna förord
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ning om tillkommande skatt äga

motsvarande tillämpning beträffande

ränta enligt detta moment.

(Se vidare anvisningarna.)

50

Beslut om anstånd, som i 48 och

49 §§ sägs, meddelas, efter skattskyldigs

framställning, av den lokala

skattemyndighet, som utfärdat debetsedel

å den skatt som med anståndet

avses.

Ansökan om--------

Beslut om-----

I fråga------

Beslut om anstånd enligt 48 § och

49 § 1 mom. meddelas av den lokala

skattemyndighet, som utfärdat debetsedel

å den skatt som anståndet

avser.

— — — till prövning.

--för denne.

motsvarande tillämpning.

53

1 in o m. Debiterad skatt samt sådan

preliminär A-skatt, som av arbetsgivare

innehållits med ledning av

debetsedel, skall, där ej nedan i denna

paragraf eller i 56 § annorlunda

stadgas, senast under den uppbördstermin,

då skatten förfaller till betalning,

medelst skatteanvisning inbetalas

å fast postanstalt inom riket

eller hos sådan penninginrättning,

varom i 52 § sägs.

Inbetalning, som icke skall ske på

sätt i nästfoljande stycke sägs, må

ock kunna fullgöras sålunda, att

skattebeloppet medelst girering överföres

till postgirokontorets skatteavdelning.

För att dylik inbetalning,

avseende viss uppbördstermin, skall

anses fullgjord under denna termin,

skall försändelse innehållande girokort

jämte skatteanvisning eller

skatteanvisningar ävensom, i sistnämnda

fall, summerad förteckning

över de olika skattebeloppen hava

inkommit till postanstalt senast å

terminens sista dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare

så ock annan arbetsgivare,

beträffande vilken den lokala

skattemyndigheten så förordnat,

skall inbetala under uppbördstermin

förfallande skatt, som innehållits

å arbetstagares lön, sålunda,

att det sammanlagda skattebeloppet

§•

1 in o in. Debiterad skatt samt sådan

preliminär A-skatt, som av arbetsgivare

innehållits med ledning av

debetsedel, skall, där ej nedan i denna

paragraf eller i 56 § annorlunda

stadgas, senast under den uppbördstermin,

då skatten förfaller till betalning,

medelst skatteanvisning inbetalas

å postanstalt inom riket eller

hos sådan penninginrättning, varom

i 52 § sägs.

Inbetalning, som icke skall ske på

sätt i nästtoljande stycke sägs, må

ock kunna fullgöras sålunda, att

skattebeloppet medelst girering överföres

till postgirokontorets skatteavdelning.

För att dylik inbetalning,

avseende viss uppbördstermin, skall

anses fullgjord under denna termin,

skall försändelse innehållande gireringskort

j ämte skatteanvisning eller

skatteanvisningar ävensom, i sistnämnda

fall, summerad förteckning

över de olika skattebeloppen hava

inkommit till postanstalt senast å

terminens sista dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare

så ock annan arbetsgivare,

beträffande vilken den lokala

skattemyndigheten så förordnat,

skall inbetala under uppbördstermin

förfallande skatt, som innehållits

å arbetstagares lön, sålunda,

att det sammanlagda skattebeloppet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

17

(Nuvarande lydelse)

medelst inbetalningskort eller girokort

inbetalas eller överföres till

postgirokontot för skatteavdelningen

vid postkontoret i residensstaden.

Samtidigt skola skatteanvisningar

jämte summerad förteckning över

de olika skattebeloppen insändas till

skatteavdelningen. Dock äger statlig

myndighet efter anmälan till skatteavdelningen

vid postkontoret i residensstaden,

så ock annan arbetsgivare,

om han har minst etthundra

arbetstagare, efter tillstånd av vederbörande

länsstyrelse insända skatteanvisningar

avseende preliminär Askatt

jämte summerad förteckning

över de olika, vid varje uppbördstermin

till skatteavdelningen inbetalda

skattebeloppen allenast eu gång om

året i samband med inbetalning av

skatt förfallande till betalning under

uppbördsterminen i januari månad.

I

för

nast eu skatteanvisning på vilken

upptagits sammanlagda beloppet av

de för arbetstagaren gjorda skatteavdragen.

Arbetsgivare, varom i detta

stycke förmäles, må samtidigt

med inbetalning av arbetstagares

skatt inbetala jämväl arbetsgivaren

själv påförd preliminär och kvarstående

skatt. För att inbetalning skall

anses verkställd under uppbördsterminen,

skall inbetalningskortet eller

girokortet ävensom i förekommande

fall försändelsen hava inkommit till

postanstalt senast den 18 i den månad,

under vilken terminen infaller.

sist avsett fall skall arbetsgivaren

varje arbetstagare insända alle
-

(Föreslagen lydelse)

medelst inbetalningskort eller gireringskort

inbetalas eller överföres

till särskilt skattepostgirokonto för

länsstyrelsen i länet. Samtidigt skola

skatteanvisningar insändas till länsstyrelsen.

Dock äger statlig eller

kommunal myndighet samt hushållningssällskap

med stadgar, som fastställts

av Kungl. Maj.t eller myndighet

som Kungl. Maj:t bestämmer,

och skogsvårdsstyrelse efter anmälan

till länsstyrelsen, så ock annan arbetsgivare,

om han har minst femtio

arbetstagare, efter tillstånd av länsstyrelsen

insända skatteanvisningar

avseende preliminär A-skatt allenast

en gång om året i samband med inbetalning

av skatt förfallande till betalning

under uppbördsterminen i

januari månad. I sist avsett fall skall

arbetsgivaren för varje arbetstagare

insända allenast en skatteanvisning

på vilken upptagits sammanlagda beloppet

av de för arbetstagaren gjorda

skatteavdragen. Arbetsgivare, varom

i detta stycke förmäles, må samtidigt

med inbetalning av arbetstagares

skatt inbetala jämväl arbetsgivaren

själv påförd preliminär och kvarstående

skatt. För att inbetalning

skall anses verkställd under uppbördsterminen,

skall inbetalningskortet

eller gireringskortet ävensom

i förekommande fall försändelsen

hava inkommit till postanstalt senast

den 18 i den månad, under vilken

terminen infaller.

Vid inbetalning —

avräknas härå.

3

Då särskilda skäl därtill

Maj :t eller, efter

:ts bemyndigande, gene
-

Kungl.

aro ma

Kungl. Ma

ralpoststyrelsen medgiva dels att viss

arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare

må, utan att gälda sådan

särskild avgift eller restavgift varom

förmäles i 54 eller 58 §, inbetala

arbetstagares under uppbördstermin

förfallande skatt efter utgången av

3 m o in. Då särskilda skäl därtill

äro må Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden

medgiva dels att viss arbetsgivare

eller viss grupp av arbetsgivare

må, utan att erlägga sådan

särskild avgift eller restavgift som

avses i 54 eller 58 §, inbetala arbetstagares

under uppbördstermin

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

samma termin eller, beträffande arbetsgivare,

som i 1 mom. tredje stycket

sägs, efter den 18 i den månad,

nppbördsterminen infaller, dels ock

att viss arbetsgivare eller viss grupp

av arbetsgivare må inbetala skatt för

arbetstagare i annan ordning än i

denna förordning sägs.

54

Har skattskyldig eller annan arbetsgivare

än i 53 § 1 mom. tredje

stycket sägs försummat att under

uppbördstermin inbetala därunder

förfallande skatt, äger han att senast

den 18 i den månad, under vilken

terminen infallit, å fast postanstalt

inom riket medelst skatteanvisning

erlägga skatten, därvid han tillika

skall gälda särskild avgift, utgörande

för skattebelopp om

högst 20 kronor----— ----

Oavsett om--------

Inbetalas skatt --------

Då särskilda--------

(Föreslagen lydelse)

förfallande skatt efter utgången av

samma termin eller, beträffande arbetsgivare,

som i 1 mom. tredje stycket

sägs, efter den 18 i den månad,

uppbördsterminen infaller, dels ock

att viss arbetsgivare eller viss grupp

av arbetsgivare må inbetala skatt för

arbetstagare i annan ordning än i

denna förordning sägs.

§•

Har skattskyldig eller annan arbetsgivare

än i 53 § 1 mom. tredje

stycket sägs försummat att inbetala

skatt under rätt uppbördstermin,

äger han att senast den 18 i den månad,

under vilken terminen infallit,

på postanstalt inom riket betala

skatten med skatteanvisning, varvid

han skall erlägga särskild avgift, utgörande

för skattebelopp om

hundratal kronor,

etthundra kronor.

— särskilda avgiften.

- denna paragraf.

56

1 m o m. Inbetalas i annat fall än

i 53 § 1 mom. tredje stycket eller

54 § sägs skatt medelst skatteanvisning

under tiden mellan två uppbördsterminer,

skall skatten anses

vara inbetald under den senare av

dessa terminer, såvida icke av anteckning

å inbetalningskort eller

girokort eller eljest framgår att inbetalningen

avser skatt, som förfallit

till betalning under en tidigare

uppbördstermin.

4 in o in. Skatt, som inbetalas till

centrala skattekontot, skall anses

vara inbetald den dag då inbetalningskort

eller försändelse innehållande

girokort inkommit till postanstalt.

Vid inbetalningen skall å inbetalningskortet

eller girokortet angivas

den skattskyldiges namn och postadress

ävensom skatteslag, upp
-

§•

1 in o in. Inbetalas i annat fall än

i 53 § 1 mom. tredje stycket eller

54 § sägs skatt medelst skatteanvisning

under tiden mellan två uppbördsterminer,

skall skatten anses

vara inbetald under den senare av

dessa terminer, såvida icke av anteckning

å inbetalningskort eller

gireringskort eller eljest framgår att

inbetalningen avser skatt, som förfallit

till betalning under en tidigare

uppbördstermin.

4 m o m. Skatt, som inbetalas till

centrala skattekontot, skall anses

vara inbetald den dag då inbetalningskort

eller försändelse innehållande

gireringskort inkommit till

postanstalt.

Vid inbetalningen skall å inbetalningskortet

eller gireringskortet angivas

den skattskyldiges namn, debetsedelsnummer

och postadress

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

bördsår och uppbördstermin, samt,

där så kan ske, den skattskyldiges

födelsetid och mantalsskrivningsadress

samt debetsedelns nummer.

Då arbetsgivare inbetalar genom

skatteavdrag innehållen skatt, skall

därjämte arbetsgivarens namn och

adress angivas. Ej må inbetalningseller

girokort avse mer än en skattskyldig

och en skattepost.

Då arbetsgivare-----

(Föreslagen lydelse)

ävensom skatteslag, uppbördsår och

uppbördstermin. Saknas uppgift om

debetsedelsnummer beträffande fysisk

person angives den skattskyldiges

mantalsskrivningsadress och

personnummer eller födelsetid. ijå

arbetsgivare inbetalar genom skatteavdrag

innehållen skatt, skall även

arbetsgivarens namn och adress angivas.

Inbetalnings- eller gireringskort

får ej avse mer än en skattskyldig

och en skattepost.

— tillhandahållen blankett.

57

Penninginrättning, varom i 52 §

sägs, postanstalt och postgirokontorets

skatteavdelning skola redovisa

inbetald skatt till skatteavdelning

vid postkontor i residensstad i den

ordning Kungl. Maj.t bestämmer.

Skatteavdelning vid postkontor

skall anteckna inbetald skatt å uppbördskort

samt upprätta restlängd i

den ordning Kungl. Maj :t bestämmer.

Penninginrättning, som avses i

52 §, postanstalt och postgirokontorets

skatteavdelning skola redovisa

inbetald skatt till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall i den ordning

Kungl. Maj :t bestämmer anteckna

inbetald skatt för varje skattskyldig

samt upprätta restlängd.

58

1 m o in. Har skattskyldig eller

arbetsgivare som verkställt skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt

i tid och ordning, som i 53 eller 54 §

eller 56 § 3 mom. sägs, skall utgå

restavgift, beräknad efter fyra öre

för varje hel krona av den del av

skatten, som sålunda icke erlagts,

dock ej mindre än en krona. Restavgiften

skall vid öretal över femtio

avrundas uppåt och vid annat

öretal avrundas nedåt till helt krontal.

Vad nu sagts skall i fall, som

avses i 56 § 3 mom. andra stycket,

gälla endast om där angiven inbetalning

icke verkställts senast under

den uppbördstermin, som infaller

närmast efter utgången av den månad,

under vilken skatteavdraget

verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning

från arbetsgivare som avses

i 53 § 1 inom. tredje stycket, senast

§•

1 mom. Har skattskyldig eller

arbetsgivare som verkställt skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt

i tid och ordning, som i 53 eller 54 §

eller 56 § 3 mom. sägs, skall restavgift

utgå, beräknad efter fyra öre

för varje hel krona av den del av

skatten, som sålunda icke erlagts,

dock ej mindre än tio kronor. Öretal

som uppkommer vid denna beräkning

skall jämnas till närmast högre

hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första

stycket, skall utöver restavgift erlägga

tilläggsavgift för varje påbörjad

tidrymd av sex månader utöver

den första efter utgången av den

uppbördsmånad, under vilken skatten

rätteligen skolat erläggas, intill

dess skatten inbetalas eller ock fastställes

till betalning av den lokala

skattemyndigheten. Tilläggsavgift

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den 18 i den månad under vilken

nämnda uppbördstermin infaller.

68

1 m o m. Överstiger erlagd preliminär

skatt motsvarande slutliga

skatt eller har genom skatteavdrag

enligt 40 § tredje stycket innehållits

mer än som svarar mot den skattskyldige

påförd kvarstående skatt,

skall länsstyrelsen i det län, där skatten

debiterats, skyndsamt ombesörja

att det överskjutande beloppet återbetalas

till den skattskyldige utan

kostnad för denne. Restitution skall

dock icke ske av belopp understigande.

fem kronor.

Sedan beslut, som i 45 § 2 mom.

avses, inkommit till länsstyrelsen,

skall länsstyrelsen utan kostnad för

den skattskyldige till denne återbetala

det belopp, som han enligt beslutet

äger återbekomma.

Finner Kungl. Maj :t-----

2 mom. Har vid--------

Finner länsstyrelsen-----

Envar, som eljest vinner nedsättning

i eller befrielse från honom påförd

slutlig, kvarstående eller tillkommande

skatt eller berättigas

återbekomma ytterligare överskju
-

skall för varje sådan tidrymd beräknas

till fyra öre för varje hel krona

av den del av skatten, som icke erlagts,

dock ej mer än tolv öre för hel

krona. Bestämmelserna i denna förordning

om restavgift tillämpas även

i fråga om tilläggsavgift.

Vad i första och andra styckena

sägs skall i fall, som avses i 56 § 3

mom. andra stycket, gälla endast om

där angiven inbetalning icke verkställts

senast under den uppbördstermin,

som infaller närmast efter

utgången av den månad, under vilken

skatteavdraget verkställts, eller,

såvitt gäller inbetalning från arbetsgivare

som avses i 53 § 1 mom. tredje

stycket, senast den 18 i den månad

under vilken nämnda uppbördstermin

infaller.

§•

1 m o m. Överstiger erlagd preliminär

skatt motsvarande slutliga

skatt eller har genom skatteavdrag

enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits

mer än som svarar mot

den skattskyldige påförd kvarstående

skatt, skall länsstyrelsen i det län,

där skatten debiterats, skyndsamt

ombesörja att det överskjutande beloppet

återbetalas till den skattskyldige.

Restitution skall dock icke ske

av överskjutande preliminär skatt

under tio kronor.

Sedan beslut, som avses i 45 § 2

mom., inkommit till länsstyrelsen,

skall länsstyrelsen utbetala i beslutet

angivet belopp. Detsamma gäller

belopp, som angives i beslut enligt

45 § 3 inom., i den mån beloppet inbetalats.

---därom förordna.

--mycket erlagts.

—--erlagt belopp.

Den som eljest vinner nedsättning

i eller befrielse från honom påförd

slutlig, kvarstående eller tillkommande

skatt eller berättigas återbekomma

ytterligare överskjutande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

tande preliminär skatt, äger att genom

länsstyrelsen i det län, där debiteringen

skett, kostnadsfritt återbekomma

vad han för mycket erlagt.

5 m o m. Vad i 3 och 4 mom. sägs

skall äga motsvarande tillämpning,

då den som är berättigad att återbekomma

skatt har att erlägga sjömansskatt.

(Föreslagen lydelse)

preliminär skatt äger att genom

länsstyrelsen i det län, där debiteringen

skett, återbekomma vad han

erlagt för mycket. Belopp under tio

kronor återbetalas endast när fråga

är om rättelse av felaktighet i debitering

eller avräkning.

5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs

äger motsvarande tillämpning, då

den som är berättigad att återbekomma

skatt har att erlägga sjömansskatt

eller bevillningsavgift för särskilda

förmåner och rättigheter eller

kupongskatt.

69 §.

1 m o in. Därest den —-----

Ränta som i föregående stycke

sägs skall icke utgå å belopp, varå

i 2 mom. omförmäld ränta tillgodoföres

den skattskyldige.

2 mom. Den som-------

Vid beräkning-----—--

att ränta utgår för skatt, som preliminärt

erlagts under vederbörligt

uppbördsår, från utgången av nämnda

år samt för annan skatt, därest

den erlagts under förra hälften av

ett uppbördsår, från och med den 1

därpå följande september och, därest

den erlagts under senare hälften

av ett uppbördsår, från och med den

1 därpå följande mars;

att, därest---------

---preliminär skatt.

Har slutlig eller kvarstående skatt

genom fel vid debiteringen blivit påförd

med oriktigt belopp eller har

preliminär skatt blivit tillgodoräknad

med felaktigt belopp eller skall slutlig

eller kvarstående skatt av annan

anledning nedsättas, göres ny beräkning

av ränta enligt första stycket.

---den skattskyldige.

Ränta enligt första stycket utgår,

förutom å det skattebelopp som

skall återbetalas, även å det belopp

som beräknas enligt 1 mom. andra

stycket.

— skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt som preliminärt

erlagts och för ränta enligt

1 mom. andra stycket från utgången

av taxeringsåret samt för annan

skatt, därest den erlagts under

förra hälften av ett kalenderår, från

och med den 1 därpå följande juli

och, därest den erlagts under senare

hälften av ett kalenderår, från och

med den 1 därpå följande januari;

beloppet återbetalas.

3 m o m. Har beslut, som föranlett

ränta enligt 1 mom. andra stycket

eller 2 mom., ändrats på sådant

sätt att ränta icke skulle ha utgått

eller utgått med lägre belopp, om

ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen,

är den skattskyldige

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

70

2 m o in. Har vid granskning hos

riksrevisionsverket av verkställd debitering

befunnits, att skatt blivit

från debitering obehörigen utesluten

eller till för ringa belopp påförd eller

att preliminär skatt blivit gottskriven

med för högt belopp, skall vederbörande

länsstyrelse underrättas

härom. Länsstyrelsen har att verkställa

den utredning i ärendet, som

må finnas erforderlig, och att, om

förhållande, som nyss sagts, finnes

föreligga, efter hörande av den skattskyldige

fastställa det belopp denne

har att gälda.

Finner länsstyrelsen efter anmälan

av lokal skattemyndighet eller

eljest sådant förhållande vara för

handen, skall länsstyrelsen likaledes,

efter hörande av den skattskyldige,

fastställa det belopp denne har att

erlägga.

71

Åtgärder för uttagande av skatt

må icke vidtagas senare än fem år

efter utgången av det uppbördsår,

under vilket skatten enligt verkställd

debitering skolat erläggas.

pliktig återbetala vad han sålunda

uppburit för mycket. Bestämmelserna

i denna förordning om tillkommande

skatt äger därvid motsvarande

tillämpning.

§•

2 m o in. Har vid granskning hos

riksrevisionsverket av verkställd debitering

befunnits, att skatt eller

ränta blivit obehörigen utesluten

från debitering eller påförd till för

ringa belopp eller att preliminär

skatt eller ränta blivit gott skriven

med för högt belopp, skall vederbörande

länsstyrelse underrättas härom.

Länsstyrelsen har att verkställa

den utredning i ärendet, som må finnas

erforderlig. Föreligger förhållande,

som nyss sagts, skall länsstyrelsen,

efter hörande av den skattskyldige

när så finnes påkallat, fastställa

det belopp denne har att erlägga.

Finner lokal skattemyndighet efter

anmälan eller eljest sådan felaktighet

som avses i föregående stycke

vara för handen eller att motsvarande

felaktighet föreligger i beslut om

arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares

skatt, skall myndigheten, efter

hörande av den skattskyldige

eller arbetsgivaren när så finnes påkallat,

fastställa det belopp denne

har att erlägga.

§•

1 mom. Åtgärder för uttagande

av skatt må icke vidtagas mot skattskyldig

senare än fem år efter utgången

av det uppbördsår, under vilket

skatten skolat erläggas enligt

verkställd debitering eller, i fråga om

preliminär skatt som avses i 27 §

2 mom. vid 2), fastställts till betalning.

Utan hinder av vad i första stycket

sägs må kammarrättens eller

Kungl. Maj.ts utslag i mål, där anstånd

med betalning av skatt medgivits

i anledning av besvär, verkställas

inom en tid av två år från

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

23

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

utgången av det uppbördsår, då utslaget

meddelades.

2 in o in. Har arbetsgivare verkställt

skatteavdrag för preliminär

skatt men icke inbetalat det innehållna

beloppet, må lokal skattemyndighet

icke fastställa ansvarighet för

arbetsgivaren senare än fem år efter

utgången av det uppbördsår då sådan

kvarstående skatt skulle ha erlagts,

som svarar mot preliminär skatt för

det inkomstår då skatteavdraget

verkställdes. Avser skatteavdraget

kvarstående skatt, må faststållelsen

icke ske senare än fem år efter utgången

av det uppbördsår, under vilket

skatten skolat erläggas enligt

verkställd debitering.

Åtgärder för indrivning av skatt,

som arbetsgivare innehållit genom

skatteavdrag, må icke vidtagas senare

än fem år efter utgången av det

uppbördsår då beslut om fastställelse

enligt första stycket meddelades.

Har arbetsgivare underlåtit att

verkställa skatteavdrag, må hans ansvarighet

för skatten icke fastställas

och ej heller åtgärder för uttagande

av skatten vidtagas mot honom sedan

arbetstagarens ansvarighet för

skatten upphört enligt 1 mom.

Utan hinder av vad ovan föreskrivits

må kammarrättens eller Kungl.

Maj.ts utslag varigenom arbetsgivare

ålagts ansvarighet för arbetstagares

skatt verkställas inom en tid av två

år från utgången av det uppbördsår

då utslaget meddelades.

72 a §.

Kungl. Maj.t eller myndighet, som

Kungl. Maj.t bestämmer, förordnar i

varje län ett allmänt ombud med

behörighet som nedan sägs samt ersättare

för sådant ombud.

Allmänt ombud äger hos lokal

skattemyndighet yrka att arbetsgivare

alagges ansvarighet för arbetstagares

skatt och må höras över ansökan

eller besvär hos länsstyrelsen

enligt denna förordning. Ombudet

skall yttra sig över besvär i mål en
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ligt förordningen hos kammarrätten

och Kungl. Maj:t.

Allmänt ombud skall föra det allmännas

talan och må anföra besvär

till skattskyldigs eller arbetsgivares

förmån. Om allmänt ombuds besvärsrätt

föreskrives i 85 och 86 §.§.

75 §.

Underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa skatteavdrag, utan

skälig anledning att vederbörligen

fullgöra denna skyldighet, är han

jämte arbetstagaren ansvarig för

skatt, vilken skatteavdraget skolat

avse, till belopp som svarar mot vad

han underlåtit att avdraga. Krav på

erläggande av skattebelopp som nu

sagts må följaktligen riktas mot såväl

arbetsgivaren som arbetstagaren,

dock att därest den sistnämnde vistas

å känd ort inom riket arbetsgivaren

må krävas endast om arbetstagaren

underlåtit att efter anmaning

gälda skattebeloppet i fråga.

Efterkommer arbetsgivaren

Arbetsgivare eller

Har lokcd skattemyndighet icke

prövat, om arbetsgivare är skyldig

att svara för arbetstagares skatt,

skall utmätningsmannen, därest arbetsgivaren

bestrider sådan skyldighet,

av den lokala skattemyndigheten

i orten inhämta besked, huruvida arbetsgivaren

är att anse såsom ansvarig

för skatten. Denna må hos arbetsgivaren

uttagas endast därest

sistnämnda myndighet finner sådan

ansvarighet föreligga.

Därest arbetsgivare efter besvär

över lokal skattemyndighets beslut

funnits icke vara ansvarig för arbetstagares

skatt, skall länsstyrelsen

till arbetsgivaren återbetala skatt,

som denne erlagt för arbetstagaren,

Underlåter arbetsgivare utan skälig

anledning att vederbörligen fullgöra

sin skyldighet att verkställa

skatteavdrag, är han jämte arbetstagaren

ansvarig för skatt, vilken

skatteavdraget skolat avse, till belopp

som svarar mot vad han underlåtit

att avdraga. Lokal skattemyndighet

som utfärdat eller haft

att utfärda arbetstagarens debetsedel

beslutar om arbetsgivarens ansvarighet

i nämnda fall.

Sedan beslut fattats enligt första

stycket må krav på erläggande av

skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren

som arbetstagaren. Vistas

arbetstagaren på känd ort inom

riket, må arbetsgivaren krävas endast

om det kan antagas att arbetstagaren

underrättats om sin skyldighet

atl erlägga skattebeloppet.

må beviljas,

erlägga restavgift.

Därest arbetsgivare efter besvär

över lokal skattemyndighets beslut

funnits icke vara ansvarig för arbetstagares

skatt, skall länsstyrelsen

till arbetsgivaren återbetala skatt,

som denne erlagt för arbetstagaren,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 är 1967

25

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

jämte erlagd restavgift ävensom rån- samt erlagd restavgift och ränta efta

efter fem procent för år. ter fem procent för år. Häftar ar
betsgivare

för restförd skatt eller arbetstagares

skatt, för vilken han

funnits ansvarig, äger han dock utfå

endast vad som överstiger det obetalda

skattebeloppet och restavgift.

Förklaras arbetsgivare enligt senare

meddelat beslut helt eller delvis ansvarig

för skatten, är han skyldig

återbetala uppburen ränta i vad den

avser skattebelopp för vilket han befunnits

ansvarig. Därvid äger tredje

stycket motsvarande tillämpning.

Har arbetstagares---— ------— å indrivningskvittot.

77 a §.

Har den som företräder arbetsgivare,

som är juridisk person, verkställt

skatteavdrag men uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet underlåtit

att betala det innehållna beloppet i

tid och ordning som i 71 § sägs, är

han jämte arbetsgivaren betalningsskyldig

för skattebeloppet. Betalningsskyldigheten

må jämkas eller

eftergivas när särskilda skäl föreligga.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet

enligt första stycket föres

vid allmän domstol.

Yrkande om åläggande av betalningsskyldighet

för skattebelopp

som nu sagts må icke framställas

och ej heller åtgärder för indrivning

av beloppet vidtagas sedan arbetsgivarens

ansvarighet för samma

skattebelopp bortfallit på grund av

bestämmelserna i 71 §. Utan hinder

härav må dom, varigenom sådan betalningsskyldighet

ålagts, verkställas

inom en tid av två år från utgången

av det uppbördsår då domen

vunnit laga kraft.

Den som erlagt skattebelopp på

grund av betalningsskyldighet enligt

första stycket äger söka beloppet

åter av arbetsgivaren. Därvid gälla

i tillämpliga delar bestämmelserna i

76 § om uttagande av skatt som arbetsgivare

betalat för arbetstagare.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

83

Hörsammar icke skattskyldig anmaning

att avlämna preliminär

självdeklaration eller att fullständiga

sådan deklaration eller att för

jämkning inkomma med för den

skattskyldige utfärdad debetsedel å

preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma

anmaning enligt 19 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa skatteavdrag, att

fullgöra sådan skyldighet eller verkställer

han skatteavdrag med för lågt

belopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad honom

åligger enligt 43 eller 78 §,

äger länsstyrelsen förelägga den

försumlige lämpligt vite.

Om uttagande-------lol>

84

Förmenar någon, att slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt

blivit genom fel vid debiteringen

obehörigen eller med oriktigt belopp

honom påförd eller att överskjutande

preliminär skatt, varom i 68 § 1

mom. sägs, tillgodoräknats honom

med för lågt belopp eller att felaktighet

ägt rum vid utskrivandet av

hans debetsedel, äger han att däri

söka rättelse hos den lokala skatte
-

(Föreslagen lydelse)

§•

Hörsammar icke skattskyldig anmaning

att avlämna preliminär

självdeklaration eller att fullständiga

sådan deklaration eller att för

jämkning inkomma med för den

skattskyldige utfärdad debetsedel å

preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma

anmaning enligt 19 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa skatteavdrag, att

fullgöra sådan skyldighet eller verkställer

han skatteavdrag med för lågt

belopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad honom

åligger enligt 43 eller 78 §,

äger den lokala skattemyndigheten

eller länsstyrelsen förelägga den

försumlige vite. Vite må ej bestämmas

under etthundra eller över femtusen

kronor.

Vite må icke föreläggas staten,

kommun eller annan menighet och

ej heller tjänsteman i tjänsten.

:al skattemyndighet.

Har ändamålet med vitet förfallit,

när fråga uppkommer om utdömande

därav, må vitet ej utdömas. Har

vitesföreläggande iakttagits först efter

det anmälan enligt tredje stycket

inkommit, skall ändamålet med vitet

icke anses hava förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt

tredje stycket må även bedömas fråga,

huruvida och med vilket belopp

vitet bort erläggas.

§•

Har slutlig, kvarstående eller tillkommande

skatt debiterats med för

högt belopp eller överskjutande

preliminär skatt tillgodoräknats

med för lågt belopp eller föreligger

annan felaktighet till den skattskyldiges

nackdel i hans debetsedel, äger

den lokala skattemyndighet som

utfärdat debetsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger motsvarande felaktig
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

myndighet, som verkställt debiteringen.

Ansökan om rättelse skall ingivas

till nämnda myndighet inom

eif år efter det sökanden erhållit vederbörlig

debetsedel.

85

1 m o in. Den, som------

86

het i beslut om arbetsgivares ansvarighet

för arbetstagares skatt, äger

den lokala skattemyndighet som

meddelat beslutet vidtaga rättelse.

§•

— av beslutet.

Allmänt ombud äger anföra besvär

över lokal skattemyndighets

beslut rörande arbetsgivares ansvarighet

för arbetstagares skatt. Besvären

skola hava inkommit till

länsstyrelsen inom två månader

från den dag beslutet meddelades.

Talan må ej föras mot beslut varigenom

vite förelagts.

Över länsstyrelses beslut enligt

denna förordning må besvär anföras

hos kammarrätten, dock att

klagan icke må föras över länsstyrelses

beslut rörande preliminär taxering,

sättet för uttagande av preliminär

skatt, debitering eller jämkning

av sådan skatt, verkställande

av skatteavdrag eller anstånd med

inbetalning av skatt. Besvären skola

hava inkommit till länsstyrelsen

inom en månad från den dag, då

klaganden erhöll del av beslutet, vid

påföljd, om den tid försittes, att besvären

icke upptagas till prövning.

Ej må den omständigheten, att besvären

i stället för till länsstyrelsen

ingivits till kammarrätten, utgöra

binder för deras upptagande till

prövning, därest besvären till kammarrätten

inkommit före utgången

av nyss stadgade besvärstid. I sådant

fall skola besvären av kammarrätten

omedelbart överlämnas till

vederbörande länsstyrelse.

Över länsstyrelses beslut enligt

denna förordning må besvär anföras

hos kammarrätten. Talan får

dock icke föras över länsstyrelses

beslut rörande preliminär taxering,

sättet för uttagande av preliminär

skatt, debitering eller jämkning av

sådan skatt, verkställande av skatteavdrag,

anstånd med inbetalning av

skatt, framställning om försättande

i konkurs, ackordsförslag, avskrivning

av skatt eller föreläggande av

vite.

Besvären skola hava inkommit till

länsstyrelsen inom en månad från

den dag, då klaganden erhöll del av

beslutet vid påföljd att de icke upptagas

till prövning. Den omständigheten

att besvären ingivits till kammarrätten

i stället för till länsstyrelsen

utgör ej hinder för deras prövning,

om de inkommit till kammarrätten

före utgången av besvärstiden.

I sådant fall skall kammarrätten

omedelbart sända besvären till vederbörande

länsstyrelse.

Besvärsrätt tillkommer den som

beslutet avser, så ock, när fråga är

om beslut enligt 68 § 2 mom. eller

70 § 2 mom. i anledning av underrättelse

från riksrevisionsverket,

vederbörande revisor.

Sedan besvären------giva anledning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Over kammarrättens utslag må

klagan föras hos Kungl. Maj :t genom

besvär, vilka tillika med bevis

om dagen för utslagets delfående

skola hava inkommit till finansdepartementet

inom två månader från

den dag, då klaganden erhöll del av

utslaget, vid påföljd, om den tid försittes,

att besvären icke upptagas till

prövning.

Vid prövning av besvär över utdömande

av vite må jämväl frågan,

huruvida vitet bort föreläggas, komma

under bedömande.

87

Besvär över beslut enligt denna

förordning eller över taxering befriar

icke klaganden i vidare mån ån

i 49 § sägs från att i behörig ordning

erlägga skatt.

Över kammarrättens utslag får talan

föras hos Kungl. Maj :t genom

besvär, vilka med bevis om dagen

då utslaget delgivits klaganden skola

hava inkommit till finansdepartementet

inom två månader från delgivningsdagen

vid påföljd att besvären

icke upptagas till prövning.

Besvärsrätt tillkommer den som

beslutet eller utslaget avser.

Allmänt ombud äger anföra besvär

över länsstyrelses beslut rörande arbetsgivares

ansvarighet för arbetstagares

skatt, restavgift, ränta å kvarstående

skatt eller iakttagelse vid

riksrevisionsverkets granskning av

verkställd debitering. Ombudet äger

föra talan mot kammarrättens utslag

i mål enligt denna förordning

utan den begränsning som nu sagts.

Ombudet må föra talan även till

skattskyldigs eller arbetsgivares förmån.

Besvär över beslut enligt denna

förordning eller över taxering inverkar

icke på skyldigheten att erlägga

den skatt, som besvären rör.

Åtgärd enligt denna förordning

skall verkställas oavsett att det beslut

eller utslag som föranleder åtgärden

icke vunnit laga kraft. Beslut

eller utslag i taxeringsmål, där taxeringen

fastställts till lägre belopp än

taxeringsintendenten yrkat eller

medgivit, får dock icke föranleda

restitution om taxeringsintendenten

anmält hinder härför. I sistnämnda

fall må länsstyrelsen på ansökan

medgiva restitution, varvid bestämmelserna

i 49 § 2 mom. sista stycket

om ställande av säkerhet tillämpas.

Bestämmelserna i andra stycket

om restitution äga motsvarande tilllämpning

i mål där allmänt ombud

har besvärsrätt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Mcij. ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

88 §.

Om debitering, uppbörd, indriv- Kungl. Maj.t äger förordna att

ning och redovisning av skatt i uppgift som enligt denna förordning

Stockholm skall gälla, utöver eller i tillkommer länsstyrelse må fullgöstället

för vad i denna förordning är ras av annan myndighet,

stadgat, vad Kungl. Maj:t därom särskilt

förordnar.

Anvisningar

till

5. Det ankommer-----

till

I 40 § andra och tredje styckena

angivna skatteavdrag med tjugufem

procent av lönebeloppet skola ej

verkställas, då det är för arbetsgivaren

uppenbart att anställningen

hos honom är att anse såsom bisyssla.

År så ej fallet, må avdrag

underlåtas allenast därest arbetstagaren

med intyg från lokal skattemyndighet

styrker att fråga är om

bisyssla.

Skatteavdrag skall---—---

Det åligger arbetsgivaren, att senast

en vecka innan i 40 § tredje stycket

angivet avdrag för kvarstående

skatt med tjugufem procent av lönebeloppet

första gången göres genom

skriftlig eller muntlig hänvändelse

till arbetstagaren uppmana denne att

överlämna debetsedel å slutlig skatt

eller vederbörlig del av sådan debetsedel

eller på i sagda paragraf föreskrivet

sätt visa att skatteavdrag för

kvarstående skatt ej skall göras. Därvid

skall arbetsgivaren tillika erinra

arbetstagaren om det skatteavdrag,

som eljest kommer att göras.

39 §.

---skall verkställas.

Nämnden äger medgiva att preliminär

A-skatt, som skall utgå enligt

skattetabell, må beräknas till annat

belopp än som angives i tabellen

under förutsättning att avvikelsen

är ringa.

40 §.

I 40 § 1 mom. andra stycket och

2 mom. andra stycket angivna skatteavdrag

skola ej verkställas, då det

är uppenbart för arbetsgivaren att

anställningen hos honom är att anse

såsom bisyssla. Är så ej fallet, må

avdrag underlåtas allenast därest arbetstagaren

med intyg från lokal

skattemyndighet styrker att fråga är

om bisyssla.

--av anställningen.

Det åligger arbetsgivaren, att senast

en vecka innan i 40 § 2 mom.

andra stycket angivet avdrag för

kvarstående skatt första gången göres

genom skriftlig eller muntlig

hänvändelse till arbetstagaren uppmana

denne att överlämna debetsedel

å slutlig skatt eller vederbörlig

del av sådan debetsedel eller på föreskrivet

sätt visa att skatteavdrag för

kvarstående skatt ej skall göras. Därvid

skall arbetsgivaren tillika erinra

arbetstagaren om det skatteavdrag,

som eljest kommer att göras.

Arbetsgivarens val av skattetabell

för beräkning av förhöjt avdrag enligt

iO § 1 mom. andra stycket bör

godtagas, om skälig anledning får

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Har genom skatteavdrag jämlikt

40 § andra eller tredje stycket innehållits

större belopp än vad enligt debetsedel,

skattekort eller av lokal

skattemyndighet utfärdat intyg, som

arbetstagaren företett efter det avdraget

gjorts, skall vid närmast följande

uppbördstillfälle inbetalas, må

arbetsgivaren mot kvitto tillhandahålla

arbetstagaren vad sålunda för

mycket innehållits.

Kan det-----— -—

Vad i--— ------

(Föreslagen lydelse)

anses ha förelegat att tillämpa skattetabellen

i fråga.

Har genom skatteavdrag enligt 40

§ 1 mom. andra stycket eller 2 mom.

andra stycket innehållits större belopp

än vad som skall inbetalas vid

närmast följande uppbördstillfälle

enligt debetsedel, skattekort eller av

lokal skattemyndighet utfärdat intyg,

som arbetstagaren företett efter det

avdraget gjorts, eller erhållet besked

om skatteavdrag, skall arbetsgivaren,

om icke särskilda hinder föreligga,

mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren

vad som sålunda innehållits

för mycket,

ala skattemyndigheten,

så förordnar.

till 41 §.

Då befrielse ----till fullo, verkställas högst med belopp motsvarande

viss angiven kvotdel av inkomstökningen.

Skatteavdrag för kvarstående

skatt må såsom framgår av 42 §

icke verkställas förrän skatteavdrag

för preliminär skatt till fullo verkställts.

Vid nedsättning av skatteavdraget

för kvarstående skatt på

grund av existensminimum bör den

lokala skattemyndigheten därför taga

hänsyn till dels den skattskyldiges

existensminimum och dels den

preliminära skatt den skattskyldige

har att erlägga. Då särskilda skäl

göra det påkallat, äger den lokala

skattemyndigheten d e 1 s i erforderlig

mån höja det belopp, som enligt

vad nyss sagts skall förbehållas den

skattskyldige, dels ock förordna,

att vid inkomstökning utöver det

förbehållna beloppet skatteavdrag

må verkställas högst med belopp

motsvarande viss angiven kvotdel av

inkomstökningen.

Skatteavdrag för kvarstående

skatt må såsom framgår av 42 §

icke verkställas förrän skatteavdrag

för preliminär skatt till fullo verkställts.

Vid nedsättning av skatteavdraget

för kvarstående skatt på

grund av existensminimum bör den

lokala skattemyndigheten därför taga

hänsyn till dels den skattskyldiges

existensminimum och dels den

preliminära skatt den skatlskyldige

har att erlägga. Då särskilda skäl

göra det påkallat, äger den lokala

skattemyndigheten d e 1 s i erforderlig

mån höja det belopp, som enligt

vad nyss sagts skall förbehållas den

skattskyldige, dels ock förordna,

att vid inkomstökning utöver det förbehållna

beloppet skatteavdrag må

verkställas högst med belopp motsvarande

viss angiven kvotdel av inkomstökningen.

7 fråga om skattskyldig

som är försatt i konkurs

skall efter ansökan av den skattskyldige

eller konkursboet tagas hänsyn

även till vad den skattskyldige har

att avstå till konkursboet av sin lön.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 45 §.

1. Har skattskyldig, som skall erlägga

preliminär A-skatt, enligt underrättelse

från länsbyrå för folkbokföringen

ändrat civilstånd under

förra delen av inkomståret, skall

lokal skattemyndighet utan särskild

anmälan från den skattskyldige vidtaga

den jämkning av nämnda skatt,

som av ändringen må betingas.

Lokal skattemyndighet----

1. Har skattskyldig, som skall erlägga

preliminär A-skatt, enligt underrättelse

från länsstyrelsen ändrat

civilstånd under förra delen av inkomståret,

skall lokal skattemyndighet

utan särskild anmälan från den

skattskyldige vidtaga den jämkning

av nämnda skatt, som må betingas

av ändringen.

—---icke uttages.

till 49

1. Lokal skattemyndighets beslut

i anledning av framställning om anstånd

enligt 49 § 1 mom. första stycket

skall grundas på det yttrande

över framställningen, som det åligger

taxeringsintendent att avgiva.

Denne skall, därest detta med hänsyn

till föreliggande omständigheter

är möjligt, i yttrandet tillkännagiva

sitt ställningstagande till de över

taxeringen anförda besvären. Är utredningen

i besvärsärendet icke avslutad

och anser sig taxeringsintendenten

med hänsyn härtill eller av

annat skäl icke kunna göra något

uttalande rörande sitt framtida ställningstagande

till besvären, skall

detta meddelas den lokala skattemyndigheten,

som i sådant fall har

att avslå framställningen om anstånd

med skattens erläggande.

2. I fall som avses i 49 § 1 mom.

andra stycket bör anståndet avse

skatten enligt den taxering, som kan

beräknas skola undanröjas. Har preliminär,

skatt avräknats å slutlig

skatt enligt nämnda taxering, kan

anstånd beviljas även med betalning

av så stor del av skatten på grund av

den å rätt ort påförda taxeringen,

som motsvaras av nämnda preliminära

skatt.

1. När särskilda skäl föreligga må

lokal skattemyndighet begära yttrande

av taxeringsintendenten över ansökan

om anstånd.

2. I fall som avses i 49 § 1 inom.

vid 4) bör anståndet avse skatten enligt

den taxering, som kan beräknas

skola undanröjas. Har preliminär

skatt avräknats å slutlig skatt enligt

nämnda taxering, kan anstånd beviljas

även med betalning av så stor

de! av skatten på grund av den å

rätt ort påförda taxeringen, som

motsvaras av nämnda preliminära

skatt.

3. Till ledning för prövning av ansökan

om anstånd enligt 49 § 2 mom.

första stycket vid 1) angives följande.

Om skattebeloppet är förhållandevis

ringa eller om den skattskyldi
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ges ekonomi allmänt sett är god, torde

— om förutsättningar för anstånd

eljest föreligga — anstånd ofta kunna

medgivas utan att säkerhet ställes.

Detsamma är förhållandet om det

kan antagas, att besvären över taxeringen

med hänsyn till bestämmelserna

i 89 § taxeringsförordningen

eller av annan anledning komma att

avgöras inom en nära framtid. Om

så anses lämpligt kan anståndstiden

begränsas; förlängning av anståndstiden

medges då först efter förnyad

ansökan och prövning av den skattskyldiges

förhållanden. Anstånd må

begränsas till att avse en del av skattebeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968, varvid följande skall

iakttagas.

1. Förordningens bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga

om åtgärder som fordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

2. Bestämmelserna i 77 a § gäller icke i fråga om skatt som arbetsgivare

innehållit före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser gäller efter ikraftträdandet i följande hänseenden,

nämligen

a) 27 § 3 mom., 28 §, 68 § 1 mom. och 69 § i fråga om skatt på grund av

taxering år 1967 eller tidigare år,

b) 40 § och anvisningarna till samma paragraf i fråga om avdrag för

kvarstående skatt som förfaller till betalning under uppbördsterminerna i

mars och maj 1968,

c) 53 § 1 och 3 mom. samt 57 § i fråga om skatt som inbetalas senast den

18 januari 1968,

d) 58 § 1 mom. och 71 § i fråga om skatt som förfaller till betalning eller

skulle ha förfallit till betalning före ikraftträdandet, om skatteavdrag gjorts

i behörig ordning,

e) 85 § 1 mom. och 86 § i fråga om besvär över beslut som meddelats före

ikraftträdandet.

4. Utan hinder av vad ovan under 3. sägs gäller från förordningens ikraftträdande

bestämmelserna i 71 § 1 mom. andra stycket. Från ikraftträdandet

gäller den nya lydelsen av 58 § 1 mom. även beträffande skatt som avses

under 3. d) ovan, om skatten fastställes till betalning efter nämnda tidpunkt,

varvid tilläggsavgiften beräknas som om skatten skulle ha betalats i

januari 1968. Vidare gäller bestämmelsen i 71 § 2 mom. sista stycket och

den nya lydelsen av 85 § 1 mom. och bestämmelserna i 86 § om allmänt

ombuds besvärsrätt från ikraftträdandet i mål och ärende som avgöres efter

sistnämnda tidpunkt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i30 år 1967

33

2) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. förordningen den 23 oktober 1908

(nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. förordningen den 23 oktober 1908

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1 2 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

1 m o m. I fråga — —---------i allmänhet.

Har den, som är berättigad att

återfå erlagd bevillningsavgift enligt

denna förordning, i stället att erlägga

skatt som avses i uppbörds förordningen,

skola bestämmelserna i 68 §

3 och 4 mom. sistnämnda förordning

äga motsvarande tillämpning.

Samtidigt med *-----------andel därav.

Vid redovisningen ----- ------ — dem utbetalta.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se 1952: 360.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr ISO

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

3) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 inom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt anvisningarna till 19 och 60 §§ samma lag1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

46

2 in o in. I hemortskommunen —

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående tillläggspensionsavgift,

som påförts den

skattskyldige under året näst före

det taxeringsår varom fråga är,

dels ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest

avgiften under beskattningsåret erlagts

för försäkring, vilken äges av

den skattskyldige själv eller, i förekommande

fall, hans make eller

hans omyndiga barn;

3) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 §

lagen om allmän försäkring, som

påförts den skattskyldige under året

näst före det taxeringsår varom

fråga är, dels ock premier och

andra avgifter, som skattskyldig erlagt

för försäkringar av följande

slag, vilka ägas av honom själv eller,

i förekommande fall, hans make

eller hans omyndiga barn, nämligen

kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen

avgift till sjukkassa för begravningshjälp,

som ej avses i 33 § och

som ej utgör sjukförsäkring enligt

2—4 kap. lagen om allmän försäkring;

samt

(Föreslagen lydelse)

— — —■ eller uppfostran;

2) för dels sådan tilläggspensionsavgift,

som påförts den skattskyldige

under året näst före det

taxeringsår varom fråga är, dels

ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för

försäkring, vilken äges av den skattskyldige

själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga

barn;

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring, som påförts

den skattskyldige under året näst

före det taxeringsår varom fråga är,

dels ock premier och andra avgifter,

som skattskyldig erlagt för försäkringar

av följande slag, vilka ägas

av honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga

barn, nämligen kapitalförsäkring,

arbetslöshetsförsäkring samt

sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till

sjukkassa för begravningshjälp, som

ej avses i 33 § och som ej utgör

sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen

om allmän försäkring; samt

1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1966:274,Fav anvisningarna till 19 § se 1963:299 och

av anvisningarna till 60 § se 1957:105.

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4) för belopp---------- varje barn.

Har skattskyldig------eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig-------nämnda tid.

Avdrag, som-----------— 18 år.

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravning]^ älp------influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan------skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen att----- —---sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger-----—

Näringshjälp, som av allmänna

medel utgår till partiellt arbetsföra

med flera, är icke att hänföra till

skattepliktig inkomst, i den mån näringshjälpen

lämnats till bestridande

av kostnader, för vilka rätt till avdrag

icke föreligger vare sig direkt

såsom omkostnad eller i form av årliga

värdeminskningsavdrag.

Skatteplikt föreligger------

Enligt 46 §------och 32

— av motorfordon.

Näringshjälp eller bidrag enligt

57, 58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen

den 3 juni 1966 (nr 368)

är icke att hänföra till skattepliktig

inkomst, i den mån näringshjälpen

eller bidraget lämnats till bestridande

av kostnader, för vilka rätt till avdrag

icke föreligger vare sig direkt

såsom omkostnad eller i fdrm av årliga

värdeminskningsavdrag.

— mottagarens utbildning.

§§ •

till 60 §.

Till ledning------följande exempel.

1. Ett aktiebolag---- — —•— 160 000 kronor-.

Om den beskattningsbara inkomsten

uppgår till 8 000 kronor, d. v. s.

till belopp motsvarande summan av

garantibeloppen för fastigheterna,

skall den beskattningsbara inkomsten

fördelas på församlingarna med

1 000 kronor, 3 000 kronor och 4 000

kronor, överstiger den beskattningsbara

inkomsten summa garantibelopp,

skall det överskjutande beloppet

fördelas enligt bestämmelserna i

Om den beskattningsbara inkomsten

uppgår till 6 400 kronor, d. v. s.

till belopp motsvarande summan av

garantibeloppen för fastigheterna,

skall den beskattningsbara inkomsten

fördelas på församlingarna med

800 kronor, 2400 kronor och 3 200

kronor, överstiger den beskattningsbara

inkomsten summa garantibelopp,

skall det överskjutande beloppet

fördelas enligt bestämmelserna i

56—59 §§.

56—59

2. I en-------- 140 000 kronor.

A:s beskattningsbara------på municipalsamhället

3. En person------å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft såvitt avser anvisningarna till 19 och 60 §§

dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från

trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas såvitt avser dessa anvisningar

första gången i fråga om 1967 års taxering. I övrigt träder lagen i

kraft den 1 januari 1968 och tillämpas första gången vid 1968 års taxering.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

4) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 8 § och 12 § 1 mom. förordningen

den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt

Härigenom förordnas, att 8 § och 12 § 1 inom. förordningen den 12

februari 1943 om kupongskatt1 skall

anges.

(Nuvarande lydelse)

8

Kupongskattekontoret skall--

Vid försummelse---- —• --

Efterkommes icke föreläggande att

inbetala kupongskatt och dröjsmålsränta,

äger länsstyrelsen förordna

om uttagande därav hos bolaget i

den ordning som om indrivning av

kronoutskylder finnes stadgat. Därvid

skall iakttagas, att indrivningsavgift

skall erläggas endast för kupongskattens

kapitalbelopp samt att,

därest indrivningsavgiften inom visst

indrivningsdistrikt för ett och samma

bolag överstiger 100 kronor, det

överskjutande beloppet skall tillfalla

staten.

Besvär över — — —------

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Föreslagen lydelse)

§•

—--därtill föranleda.

--motsvarande tillämpning.

Efterkommes icke föreläggande

att inbetala kupongskatt eller dröjsmålsränta,

skall länsstyrelsen förordna

om uttagande därav hos bolaget.

Därvid tillämpas bestämmelserna

i uppbördsförordningen om indrivning

och restavgift. Restavgift

uttages dock icke på dröjsmålsränta.

efterkomma förordnandet.

12 §.

1 mom. Har vid-----— innehållna beloppet.

Ansökan om —---- —----- — —- — slutligen prövad.

Har den, som är berättigad återfå

kupongskatt, i stället att erlägga

skatt, som avses i uppbördsförordningen,

skola bestämmelserna i 68 §

3 och 4 mom. sistnämnda förordning

äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Vad hittills föreskrivits

i 8 § om statens andel i indrivningsavgift tillämpas vid indrivning, som

verkställes av exekutiv förrättningsman, vilken erhållit rätt attt uppbära

andel i restavgifter efter den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse av 8 § se 1957:66 och av 12 § 1 mom. se 1947:579.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

37

5) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen den 31 december

1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. förordningen den 31 december 1945

om utdebitering av tingshusmedel1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

2 m o nr. Till ledning för tingshusmedlens

bestämmande skall lokal

skattemyndighet varje år efter slutade

taxeringsförrättningar så fort ske

kan till tingshusbyggnadsskyldige genom

länsstyrelsen insända förteckning,

som för varje kommun summariskt

upptager antalet skattekronor

och skatteören som påförts enligt

kommunalskattelagen.

(Föreslagen lydelse)

2 m o in. Till ledning för tingshusmedlens

bestämmande skall länsstyrelsen

senast den 10 augusti varje

år till tingshusbyggnadsskyldige insända

sammandrag över antalet skattekronor

och skatteören, som på

grund av taxeringsnämndernas beslut

påförts inom iingshusbyggnadsskyldiges

område enligt kommunalskattelagen.

Sammandraget skall

upptaga summan för hela området

och hur mycket som belöper på varje

kommun.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Senaste lydelse av 1 § 2 mom. se 1954:156.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

6) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

4 §■

1 in o m. Från sammanlagda -— —

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående allmän kommunalskatt

och, i den mån avdrag icke åtnjutes

enligt nästföljande stycke,

tilläggspensionsavgift som påförts

den skattskyldige under året näst

före det taxeringsår, varom fråga är.

Skattskyldig, som ——-----

Avdrag enligt--— —----

Har sådan —-----—----

(Föreslagen lydelse)

— eller lotterivinst;

sådan allmän kommunalskatt och,

i den mån avdrag icke åtnjutes enligt

nästföljande stycke, tilläggspensionsavgift

som påförts den skattskyldige

under året näst före det

taxeringsår, varom fråga är.

kommunalskattelagen sägs.

---6 § 3 mom.

--i fråga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1967:40.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

39

7) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i

skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen den 26 oktober 1951 om

viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Avgifter till svenska kyrkan eller

hennes prästerskap, kyrkomusiker

eller betjäning, vilka efter kyrkostämmas

beslut eller eljest utdebiteras

efter de grunder som för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet

äro stadgade, skola efter endast

sextio procent av det belopp för skattekrona

och skatteöre, vilket bestämts

till utdebitering, påföras den,

som är för inkomståret mantalsskriven

här i riket men som vid ingången

av inkomståret icke tillhör svenska

kyrkan.

(Föreslagen lydelse)

§•

Sådan församlingsskatt enligt lagen

den 2 juni 1961 (nr 436) om

församlingsstyrelse, som efter kyrkofullmäktiges

beslut eller eljest debiteras

efter samma grunder som gälla

för debitering av kommunalskatt,

skall påföras den, som vid ingången

av inkomståret icke tillhörde svenska

kyrkan och som är mantalsskriven

här i riket för inkomståret, efter endast

sextio procent av det för debiteringen

bestämda beloppet.

Det åligger-----------

Har i stomme till debiteringslängd,

som överlämnats till den lokala skattemyndigheten

från länsbyrå för

folkbokföringen, intagits uppgift att

skattskyldig vid ingången av inkomståret

icke tillhör svenska kyrkan,

skall debiteringen ske i enlighet

med den sålunda lämnade uppgiften.

4

Har rätt till skattenedsättning enligt

1 §, på grund av oriktig uppgift

från länsbyrå för folkbokföringen

eller av annan anledning, icke beak
1

Senaste lydelse av 1 § se 1953:402.

— enligt 1 §.

§.

Har rätt till skattenedsättning enligt

1 § icke beaktats vid debiteringen

äger den skattskyldige söka rättelse

hos den lokala skattemyndighet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

tats vid debiteringen äger den skattskyldige

söka rättelse hos den lokala

skattemyndighet som verkställt

debiteringen; och skall därvid vad i

nppbördsförordningen är stadgat angående

rättelse av felaktig debitering

av slutlig eller tillkommande skatt

äga tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

som utfärdat debetsedeln. Därvid

tillämpas bestämmelserna i uppbördsförordningen

om rättelse av

felaktig debitering av slutlig eller

tillkommande skatt.

I denna lag förstås med

taxeringsår: det----— — verkställes; samt

inkomstår: det--— — — — föregått taxeringsåret.

Vad i denna lag stadgas angående

länsbyrå för folkbokföringen skall

beträffande stad, där det tryckande

registret föres hos den lokala skattemyndigheten,

avse sistnämnda myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

41

8) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 30 november 1951 angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

5 §•

Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,

skall länsstyrelsen meddela förordnande

om avkortning eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige

honom tillkommande belopp

över postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke

ränta.

(Föreslagen lydelse)

Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,

skall länsstyrelsen meddela förordnande

om avkortning eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige

honom tillkommande belopp.

Därvid tillämpas bestämmelserna

i 87 § uppbördsförordningen.

Vid restitution utgår icke ränta

enligt 69 § 2 mom. uppbördsförordningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser

angående ränta gäller dock i fråga om skatt på grund av 1967 eller tidigare

års taxering.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr ISO

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

9) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas, att 3, 4 och 5 §§ förordningen den 6 juni 1952 med

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

Vid tillämpning av denna förordning

skall, där avkortning kan ske,

sådan i första hand äga rum. Kan

avkortning icke ske eller kan sådan

ske allenast till viss del, skall det enligt

2 § beräknade beloppet, i den

mån det ej kunnat avkortas och det

täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas

till den skattskyldige. Å sålunda

återbetalat belopp utgår icke ränta.

4

4

Den som enligt denna förordning

vill åtnjuta avkortning av påförd

skatt eller restitution av erlagd skatt

eller båda dessa förmåner har att

därom göra ansökan hos länsstyrelsen

i det län, inom vilket han taxerats

till statlig inkomstskatt för det

taxeringsår varom fråga är, eller,

därest han taxerats till sådan skatt

i Stockholms stad, till överståthållarämbetet.

Ansökan skall vara nämnda myndighet

tillhanda före utgången av kalenderåret

näst efter taxeringsåret,

vid äventyr att avkortning eller restitution

enligt denna förordning

icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna

förutsättningarna för åtnjutande

av avkortning eller restitution

(Föreslagen lydelse)

Vid tillämpning av denna förordning

skall, där avkortning kan ske,

sådan i första hand äga rum. Kan

avkortning icke ske eller kan sådan

ske allenast till viss del, skall det enligt

2 § beräknade beloppet, i den

mån det ej kunnat avkortas och det

täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas

till den skattskyldige. Å sålunda

återbetalat belopp utgår icke ränta

enligt 69 § 2 mom. uppbördsförordningen.

Den som enligt denna förordning

vill åtnjuta avkortning av påförd

skatt eller restitution av erlagd skatt

eller båda dessa förmåner har att

därom göra ansökan hos länsstyrelsen

i det län, inom vilket han taxerats

till statlig inkomstskatt för det

taxeringsår varom fråga är.

Ansökan skall vara länsstyrelsen

tillhanda före utgången av det femte

kalenderåret efter taxeringsåret. Föreligga

de i 2 § angivna förutsättningarna

för åtnjutande av avkortning

eller restitution först efter det

kammarrätten eller Kungl. Maj :t

meddelat utslag angående ifrågava
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

föreligga först efter det kammarrätten

eller Kungl. Maj :t meddelat utslag

angående sökandens taxering

för ifrågavarande år, skall ansökningen

vara myndigheten tillhanda

inom ett år efter det kammarrättens

utslag vunnit laga kraft eller Kungl.

Maj :ts utslag meddelats.

Ansökan göres

5 §•

Finnes ansökning böra bifallas,

skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande

om avkortning eller tillställa

sökanden honom tillkommande

restituerat belopp över postgiro

eller ock vidtaga båda dessa åtgärder.

(Föreslagen lydelse)

rande taxering eller efter det sökanden

åsatts eftertaxering, skall ansökningen

vara länsstyrelsen tillhanda

inom ett år efter det kammarrättens

utslag vunnit laga kraft eller Kungl.

Maj :ts utslag meddelats eller eftertaxeringen

skett. Har ansökan icke

inkommit till länsstyrelsen inom nu

angiven tid, upptages den icke till

prövning.

av riksskattenämnden.

Finnes ansökning böra bifallas,

skall länsstyrelsen antingen meddela

förordnande om avkortning eller,

där återbetalning skall ske, tillställa

sökanden honom tillkommande belopp

eller ock vidtaga båda dessa åtgärder.

Därvid tillämpas bestämmelserna

i 87 § uppbördsförordningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 och gäller även i fråga

om skatt som påförts dessförinnan. Äldre bestämmelser angående ränta

gäller dock i fråga om skatt på grund av 1967 eller tidigare års taxering.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

10) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 72 § landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 72 § landstingslagen den 14 maj 1954 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

72 §.

Till ledning för landstingsskattens

bestämmande skall lokal skattemyndighet

varje år efter slutade taxeringsförrättningar

så fort ske kan

till förvaltningsutskottet genom länsstyrelsen

insända förteckning, som

för varje kommun summariskt upptager

antalet skattekronor och skatteören,

som påförts enligt kommunalskattelagen.

Förvaltningsutskottet

låter däröver upprätta sammandrag,

upptagande summan för hela

landstingskommunen, samt hur mycket

som belöper på varje kommun.

Till ledning för landstingsskattens

bestämmande skall länsstyrelsen senast

den 10 augusti varje år till förvaltningsutskottet

insända sammandrag

över antalet skattekronor och

skatteören, som på grund av taxeringsnämndernas

beslut påförts inom

landstingskommunens område

enligt kommunalskattelagen. Sammandraget

skall upptaga summan

för hela landstingskommunen och

hur mycket som belöper på varje

kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

45

11) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 14 § 2 mom. och 20 § förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 14 § 2 mom. och 20 § förordningen den 16 maj

1958 om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

14

2 mom. Inbetalas sjömansskatt

senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift

utgå med fyra öre för varje hel

Krona av den del av skatten, som

icke erlagts i rätt tid. Uppkommer

vid beräkningen öretal, iakttages att

öretal över femtio avrundas uppåt

och annat öretal avrundas nedåt till

heli krontal, dock att restavgift icke

i något fall utgår med mindre än en

krona.

20

Åtgärder för uttagande av sjömansskatt

må icke vidtagas senare

än fem år efter utgången av det år,

under vilket skatteavdrag verkställts

eller skolat verkställas.

(Föreslagen lydelse)

§•

2 m o in. Inbetalas sjömansskatt

senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift

och tilläggsavgift utgå beräknade

enligt bestämmelserna i 58 § 1

mom. första, andra och tredje styckena

uppbördsför ordningen. Tillläggsavgiften

bestämmes därvid i

förhållande till det antal tidrymder

av sex månader, utöver den första,

som påbörjats efter utgången av den

tidpunkt, då skatten rätteligen skolat

erläggas, intill dess skatten inbetalas

eller revisionskrav fastställes enligt

17 § 2 mom.

§•

Har redare underlåtit verkställa

avdrag för sjömansskatt, må hans

ansvarighet för skatten icke fastställas

och ej heller åtgärder för uttagande

av skatten vidtagas mot honom senare

än fem år efter utgången av det

år, under vilket skatteavdrag skolat

verkställas.

Revisionskrav mot redare i anledning

av att innehållen sjömansskatt

icke inbetalats må icke fastställas senare

än fem år efter utgången av det

år, under vilket skatteavdraget verkställdes.

åtgärder för indrivning av innehållen

sjömansskatt må icke vidtagas

senare än fem år efter utgången av

det år, under vilket fråga om faststäl
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lelse av revisionskravet prövats av

s jömansskattenämnden.

Utan hinder av vad ovan föreskrivits

må kammarrättens eller Kungl.

Maj:ts utslag, varigenom redare

ålagts ansvarighet för sjömansskatt,

verkställas inom en tid av två år från

utgången av det uppbördsår då utslaget

meddelades.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser

gäller doek i fråga om skatt som innehållits eller rätteligen skulle ha innehållits

genom skatteavdrag före ikraftträdandet. Utan hinder härav gäller

den nya lydelsen av 14 § 2 mom. även i fråga om skatt som nyss nämnts,

om skatten fästställes till betalning efter ikraftträdandet, och bestämmelserna

i 20 § sista stycket i mål och ärende som avgöres efter sistnämnda tidpunkt.

Därvid beräknas tilläggsavgiften som om skatten skulle ha betalats i

januari 1968.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

47

12) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen den

1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 55 och 58 §§ förordningen den 1 december 1959

om allmän varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

55 §.

Skattskyldig, som anfört besvär

över beslut rörande taxering till allmän

varuskatt, må beviljas anstånd

med inbetalning av skatt på grund

av taxeringen. I fråga om sådant anstånd

skola bestämmelserna i 49 §

1 mom. uppbördsförordningen äga

motsvarande tillämpning.

58

Har deklaration ej avgivits och

preliminär allmän varuskatt ej inbetalats

inom föreskriven tid eller

har skattskyldig underlåtit att inom

sådan tid inbetala i avgiven deklaration

angivet belopp, skall restavgift

utgå å icke inbetalat belopp. Vad nu

sagts skall gälla jämväl där preliminär

allmän varuskatt eljest fastställts

till betalning och skatten ej

inbetalats inom i fastställelsebeslutet

angiven tid, så ock där skattskyldig

underlåtit att inbetala kvarstående

eller tillkommande allmän varuskatt

i tid och ordning som i 50

eller 51 § sägs.

Restavgiften utgår efter fyra öre

för varje hel krona av den del av

skatten, som icke erlagts, dock ej

mindre än en krona. Restavgiften

skall vid öretal över femtio avrundas

uppåt och vid annat öretal avrundas

nedåt till helt krontal.

Bestämmelserna i 49 § 1 mom. vid

1)—3) samt 2 mom. uppbördsförordningen

om anstånd i vissa fall

med inbetalning av skatt skola äga

motsvarande tillämpning i fråga om

allmän varuskatt.

Har deklaration ej avgivits och

preliminär allmän varuskatt ej inbetalats

inom föreskriven tid eller har

skattskyldig underlåtit att inom sådan

tid betala den skatt som skall utgå

enligt avgiven deklaration, skall

restavgift utgå å icke inbetalat belopp.

Vad nu sagts skall gälla jämväl

där preliminär allmän varuskatt

eljest fastställts till betalning och

skatten ej inbetalats inom i fastställelsebeslutet

angiven tid, så ock där

skattskyldig underlåtit att inbetala

kvarstående eller tillkommande allmän

varuskatt i tid och ordning som

i 50 eller 51 § sägs.

Restavgiften utgår efter fyra öre

för varje hel krona av den del av

skatten, som icke erlagts, dock ej

mindre än tio kronor. Restavgiften

skall vid öretal över femtio avrundas

uppåt och vid annat öretal avrundas

nedåt till helt krontal.

— är fråga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser

i 58 § andra stycket gäller dock i fråga om skatt som förfaller till betalning

före ikraftträdandet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

13) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 8 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551)

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 18 december 1959 angående

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8

Har belopp — —------

Om pensionsgrundande----

Pensionsgrundande inkomst som

lokal skattemyndighet bestämt senast

den 20 november under taxeringsåret

skall, därest debetsedel å

slutlig skatt utfärdas för den försäkrade

angivas å debetsedeln. Har

pensionsgrundande inkomst bestämts

efter nämnda tidpunkt, skall

underrättelse härom sändas till den

försäkrade.

Har verkställd — —- —------

Underrättelse enligt -------

§•

stycket sägs.

pensionsgrundande inkomsten.

Pensionsgrundande inkomst skall

angivas på debetsedel å slutlig skatt

när så kan ske. I annat fall skall särskild

underrättelse om den pensionsgrundande

inkomst som bestämis

sändas till den försäkrade.

— den försäkrade.

— — över beslutet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1 Förordningen omtryckt se 1962:395. Senaste lydelse av 8 § se 1966: 244.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

49

14) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 17 och 40 §§ förordningen den 18 december 1959

(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 17 och 40 §§ förordningen den 18 december

1959 angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

in. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

17

Arbetsgivaravgift uppgående--

Riksförsäkringsverket skall särskilt

för varje uppbördsdistrikt, såvitt

gäller Stockholm före den 1

augusti och i övrigt före den 1 september

under året näst efter utgiftsåret,

lämna vederbörande lokala

skattemyndighet uppgift om de arbetsgivaravgifter

som skola påföras

i samband med slutlig skatt.

40

Tilläggspensionsavgift skall vara

erlagd före den 1 oktober året näst

efter taxeringsåret eller, såvitt gäller

i tillkommande skatt ingående tillläggs

pensionsavgift, inom fyra månader

efter utgången av den månad,

under vilken den sista av de för

skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna

infallit.

Har tilläggspensionsavgift, — —--

(Föreslagen lydelse)

§•

---därtill föreligga.

Riksförsäkringsverket skall lämna

uppgift om de arbetsgivaravgifter,

som skola påföras i samband med

slutlig skatt, enligt föreskrifter som

meddelas av centrala folkbokföringsoch

uppbördsnämnden efter samråd

med verket.

§•

Tilläggspensionsavgift som ingår i

slutlig skatt skall vara erlagd före

den 1 oktober året näst efter taxeringsåret.

Avgift som icke ingår i

slutlig skatt skall vara erlagd inom

åtta månader efter utgången av den

månad, då underrättelse om debitering

av avgiften meddelades den försäkrade.

--stycket stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser

gäller dock i fråga om tilläggspensionsavgift som debiteras före ikraftträdandet.

1 Förordningen omtryckt se 1962:396. Senaste lydelse av 40 § se 1964:158.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

15) Förslag

till;

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om

finansiering av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 25 maj 1962 om finansiering av

folkpensioneringen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2

Såsom bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen skall, såvitt ej

annat följer av vad i andra stycket

sägs, envar erlägga folkpensionsavgift

för år, då för honom beräknats

till statlig inkomstskatt beskattningsbar

inkomst, under förutsättning att

han vid utgången av detta år fyllt

minst aderton och högst sextiosex år,

att han varit här i riket mantalsskriven

för året näst före taxeringsåret

samt att han vid tidpunkten för

tryckningen av stomme till inkomstlängd

för taxeringsåret var svensk

medborgare.

Folkpensionsavgift skall--- —• —

(Föreslagen lydelse)

Såsom bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen skall, såvitt ej

annat följer av vad i andra stycket

sägs, envar erlägga folkpensionsavgift

för år, då för honom beräknats

till statlig inkomstskatt beskattningsbar

inkomst, under förutsättning att

han vid utgången av detta år fyllt

minst aderton och högst sextiosex år,

att han varit här i riket mantalsskriven

för året näst före taxeringsåret

samt att han vid ingången av

året näst före taxeringsåret var

svensk medborgare.

—-----före taxeringsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser gäller

dock beträffande folkpensionsavgift som påföres för år 1967 eller tidigare

år.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1965:74.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

51

16) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 21 maj 1965 (nr 153)

om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 21 maj 1965 om särskild

skatteberäkning i vissa fall för makar

nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

]

Bifalles ansökan om skatteberäkning

enligt denna förordning senast

den 20 november under taxeringsåret,

skall skatteberäkningen iakttagas

vid debitering av slutlig skatt.

Bifalles ansökan om skatteberäkning

senare, skall belopp varmed

skatt nedsättes avkortas eller, där

restitution skall ske, tillställas den

skattskyldige på sätt som anges i

uppbördsförordningen. På restituerat

belopp utgår icke ränta.

Föranleder skatteberäkning, varom

beslut meddelats efter den 20

november under taxeringsåret att ytterligare

skatt skall uttagas, äga uppbördsförordningens

bestämmelserom

tillkommande skatt tillämpning.

skall erhalla andrad lydelse pa satt

(Föreslagen lydelse)

§•

Beslut om skatteberäkning enligt

denna förordning skall iakttagas vid

debitering av slutlig skatt, när så

kan ske med hänsyn till tidpunkten

för beslutet och debiteringen.

Har beslut om skatteberäkning

icke iakttagits vid debiteringen av

slutlig skatt, skall belopp, varmed

skatt nedsatts, avkortas och tillkommande

skatt debiteras i den mån ytterligare

skatt skall uttagas på grund

av beslutet. Vid restitution utgår icke

ränta enligt 69 § 2 mom. uppbördsförordningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser

angående ränta gäller dock i fråga om skatt på grund av 1967 eller tidigare

års taxering.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 31

mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden,

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist

Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer

Odhnoff.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor om uppbördsförfarandet

in. in. och anför.

Inledning

Uppbördsutredningen1, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 5 juni 1959 (direktiv se berättelsen till 1961 års riksdag s. 161)

avlämnade den 11 mars 1965 betänkandet »Uppbördsfrågor» (SOU 1965:

23).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslersämbetet,

riksåklagarämbetet, Svea hovrätt, riksförsäkringsverket, poststyrelsen,

kammarrätten, riksrevisionsverket, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

(CFU), sjömansskattenämnden, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,

Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län, kronofogdemyndigheten i Norrköpings distrikt, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Föreningen auktoriserade

revisorer, Svenska revisorsamfundet, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska

arbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen,

Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges stadsfogdar,

1 Ledamöter hovrättspresidenten Erik Åqvist t. o. m. den 31 maj 1961, tillika ordförande,

rättschefen Erik Reuterswärd från sistnämnda datum, ordförande, byråchefen Bertil Ehnbom,

landskamreraren Rolf Lindqvist och länsassessorn Gustaf Åhström. Expert fr. o. m. den 2

oktober 1961 rådmannen Axel Öberg.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition, nr 130 år 1967

53

Sveriges häradsskrivarförening, Tjänstemannaföreningen vid Kronofogdemyndigheten,

Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges arbetsgivareförening

för hotell och restauranger, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Sveriges centrala restaurangaktiebolag samt Köpmannaföreningarnas

central för ackords- och konkursärenden. Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund har avlämnat ett gemensamt

yttrande — i det följande betecknat som yttrande av näringslivets

skattedelegation — medan Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

landsbygdens folk som egna yttranden åberopat ett utlåtande från lantbrukets

skattedelegation. Riksåklagarämbetet har bifogat inhämtade yttranden

från överståthållarämbetet och ett antal åklagare. Vissa länsstyrelser har till

sina yttranden fogat uttalanden över betänkandet från lokala myndigheter,

i huvudsak kronokamrerare och häradsskrivare.

Den 13 september 1966 avlämnade utredningen betänkandet »Skatteavdrag

på konkursgäldenärs inkomst» (Stencil Fi 1966: 7). Yttranden har

efter remiss avgetts över betänkandet av hovrätten för Västra Sverige, lagberedningen,

kammarrätten, riksrevisionsverket, CFU, sjömansskattenämnden,

exekutionsväsendets organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands

och Västerbottens län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Föreningen auktoriserade revisorer, TCO,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Föreningen Sveriges kronokamrerare,

Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges häradsskrivarförening och Ackordscentralen

i Stockholm. Sveriges lantbruksförbund har som eget yttrande

åberopat ett utlåtande av lantbrukets skattedelegation. Ett antal länsstyrelser

har till sina egna yttranden fogat uttalanden över betänkandet

från lokala skattemyndigheter.

De båda betänkande^ har fått ett i huvudsak gynnsamt mottagande vid

remissbehandlingen.

I det först omnämnda betänkandet har utredningen behandlat vissa frågor

inom uppbördsväsendet, där ändringar av nuvarande bestämmelser ansetts

påkallade för att skatteuppbörden skall bli effektivare och mera rättvis.

Utredningen har sålunda föreslagit att ett allmänt ombud skall få uppgiften

att föra det allmännas talan i vissa slags uppbördsmål och att möjligheten

att få anstånd med betalning av skatt skall utvidgas väsentligt. Det

nuvarande skatteavdraget när debetsedel inte lämnats till arbetsgivare föreslås

skola höjas i vissa fall. Även en höjning och differentiering av restavgiften

förordas. I åtskilliga frågor där praxis hittills varit oklar eller där

nuvarande bestämmelser inte kunnat uppfattas som rättvisa eller ändamålsenliga

föreslås nya regler, som i huvudsak berör frågor om restitution

och preskription av skatt, vissa räntefrågor och den tekniska innebörden

av begreppet tillkommande skatt. Utredningen föreslår vidare att ställföreträdare

för juridisk person under vissa villkor skall kunna åläggas att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

betala skatt, som innehållits av anställds lön men inte inbetalts till det allmänna,

och att beloppsgränserna för skatt, som skall återbetalas till skattskyldig

eller inte utkrävas, skall höjas. I sitt andra betänkande föreslår utredningen

bl. a. att det nuvarande förbudet mot skatteavdrag från konkursgäldenärs

lön skall upphävas.

Utredningens författningsförslag avser ändringar i uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272) (UF) m. fl. författningar avseende debitering

eller uppbörd. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 1 och 2.

I samband med föredragningen av de frågor som föranlett Kungl. Maj :ts

prop. nr 88 till årets riksdag nämnde jag att jag ämnade senare föreslå

Kungl. Maj :t att för innevarande riksdag lägga fram förslag om de författningsändringar

som CFU ansett påkallade på grund av övergången till automatisk

databehandling (ADB) inom uppbördsväsendet (SOU 1966: 16). Jag

avser att nu ta upp CFU:s ändringsförslag, som i huvudsak är av teknisk

art. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 3.

Slutligen ämnar jag i förevarande sammanhang föreslå vissa ändringar

av uppbördsregler, som inte har direkt samband med de tidigare berörda

förslagen. Jag kommer också att beröra ett par skrivelser i vilka föreslås

ändringar av gällande bestämmelser i UF.

Uppbördsutredningen och remissyttrandena

Företrädare för det allmänna i uppbördsmål

Utredningen

Spörsmålet om inrättande av ett allmänt ombud i uppbördsmål behandlas

i betänkandet på s. 50—60. Härav kan följande återges beträffande utredningens

förslag.

Till att börja med konstateras, att bestämmelser inte finns beträffande

allmänt ombud i uppbördsmål liknande de bestämmelser som gäller ombud

för det allmänna i skatteprocessen. Därvid bortses från föreskriften att revisor

i riksrevisionsverket äger anföra besvär över beslut som länsstyrelse

meddelar över verkets anmärkningar mot debiteringsåtgärder. Beträffande

talan på det allmännas vägnar i uppbördsmål är man i övrigt hänvisad till

vad som allmänt gäller om bevakandet av kronans rätt.

Utredningen uttalar som sin mening, att behov föreligger av ett allmänt

ombud i uppbördsmål men att detta behov inte är särskilt omfattande. Med

hänsyn till länsstyrelses ställning som tillsynsmyndighet över de lokala

skattemyndigheterna anser utredningen att man kan avstå från att ge det

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1067

allmänna ombudet besvärsrätt i fråga om beslut av lokal skattemyndighet.

Inte heller anser utredningen det påkallat att ombudet har besvärsrätt över

länsstyrelses beslut i sådana uppbördsfrågor där bedömandet hänför sig till

relativt enkla fakta, såsom frågor om debitering av slutlig, kvarstående eller

tillkommande skatt, avkortning, avskrivning och i de flesta fall av restitution

av och efterkrav på skatt samt om ränteberäkning i samband med restitution.

Utredningen erinrar om att behovet av ett allmänt ombud i uppbördsmål

har varit särskilt påfallande när fråga uppkommit om arbetsgivares ekonomiska

ansvar då denne underlåtit att göra skatteavdrag vid löneutbetalning.

Många ärenden om arbetsgivares ansvarighet gäller betydande belopp

och vid ärendenas avgörande uppkommer inte sällan svåra bedömningsfrågor.

Utredningen anser det därför önskvärt med bestämmelser som ger möjlighet

för ett allmänt ombud att överklaga länsstyrelses beslut i dessa ärenden.

Samma bör enligt utredningen vara fallet beträffande ärenden angående

befrielse från restavgift och ränta på kvarstående skatt. Även vid

avgörandet av sådana ärenden kan lätt uppstå delade meningar på grund

av att prövningen ofta är förenad med skälighetsbedömning eller bevisprövning.

Utredningen anser vidare att besvärsrätten över länsstyrelses beslut

rörande inom riksrevisionsverket framställd anmärkning mot debitering bör

flyttas över från revisor hos verket till det allmänna ombudet. Länsstyrelsen

bör kunna höra ombudet i sådana mål, där ombudet äger besvärsrätt.

Slutligen bör det allmänna ombudet fungera som part i uppbördsmål i kammarrätten

och regeringsrätten även i de mål som ombudet själv inte fullföljt

dit. över kammarrättens utslag i uppbördsmål bör ombudet alltid kunna

föra talan i den mån länsstyrelses beslut ändrats genom utslaget.

Utredningens förslag i dess helhet beträffande inrättandet av ett allmänt

ombud kan sammanfattas på följande sätt. Kronans talan i uppbördsmål

skall föras av ett allmänt ombud inom varje län. Som ombud skall fungera

den befattningshavare vid länsstyrelsen som Kungl. Maj :t förordnar därtill.

Allmänt ombud äger anföra besvär i fråga om länsstyrelses beslut som innebär

nedsättning i eller befrielse från arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares

skatt, restavgift eller ränta på kvarstående skatt samt beslut rörande

hos riksrevisionsverket framställd anmärkning mot debitering. Mot kammarrättens

utslag får ombudet anföra besvär även i andra uppbördsmål än

de nyssnämnda i den mån länsstyrelses beslut ändrats genom utslaget.

Vid länsstyrelses prövning av ansökan eller besvär har ombudet inte ställning

som part men kan höras av länsstyrelsen. I kammarrätten och regeringsrätten

är ombudet däremot alltid part i uppbördsmål.

F. n. äger skattskyldig anföra besvär över länsstyrelses beslut rörande avskrivning

av skatt. Sådan avskrivning är emellertid en hokföringsåtgärd

som inte inverkar på skyldigheten att erlägga skatt. Utredningen före
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

slår därför att besvärsrätten i detta hänseende slopas. Om så sker, uttalar

utredningen, behövs inte heller besvärsrätt för det allmänna ombudet i

dessa fall.

Remissyttrandena

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker i princip att allmänt

ombud förordnas i uppbördsmål. Justitiekanslersämbetet erinrar om

att ämbetet tidigare uttalat önskemål om att ett sådant särskilt allmänt ombud

borde förordnas och finner därför all anledning att biträda utredningens

förslag i denna del. Tillstyrkande föreligger från kammarrätten, samtliga

hörda länsstyrelser, Sveriges advokatsamfund, lantbrukets skattedelegation

in. fl. remissinstanser. EU par häradsskrivare, som hörts av länsstyrelser,

anser att frågan om allmänt ombud bör vila i avvaktan på landskontorsutredningens

förslag, medan några remissinstanser uttalar tveksamhet

om behovet av ett allmänt ombud i uppbördsmål utan att direkt avstyrka

förslaget.

I frågan huruvida det allmänna ombudet bör knytas till länsstyrelse eller

ett centralt verk uttalas olika meningar. Riksrevisionsverket ifrågasätter

sålunda om inte befogenheten att föra det allmännas talan i uppbördsmål

bör centraliseras till CFU. Som skäl härför anförs att CFU enligt 72 § UF

bl. a. skall öva tillsyn över skatteuppbörden och meddela bindande förklaring

beträffande verkställande av skatteavdrag. En effektivisering av skatteuppbörden

genom arbetsgivarna bör därför i första hand ske genom att

CFU vägleder de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna. Därvid bör

givetvis bl. a. kammarrättens och regeringsrättens utslag tjäna som underlag.

Om man inrättar en ombudsinstitution på länsstyrelseplanet med den

av utredningen föreslagna begränsade besvärsrätten uppnås enligt verkets

mening inte i någon större utsträckning en enhetligare bedömning av arbetsgivaransvaret

och en effektivare uppbörd. Länsstyrelsen i Kalmar län anser

att ombudet bör inta en fullt självständig ställning i uppbördsmålen och

att en tjänsteman vid CFU eller riksrevisionsverket bäst skulle kunna uppfylla

detta krav och även kunna bättre än lokala ombud i länen befrämja

en enhetlig praxis. Lantbrukets skattedelegation pekar på svårigheten att

inom länsstyrelserna finna befattningshavare som är kompetenta för uppgiften

som allmänt ombud eftersom de som i sin tjänst behandlar uppbördsärenden

inte kan komma i fråga enligt utredningens förslag. De flesta remissinstanser

som yttrat sig i frågan anser emellertid att ett allmänt ombud

bör förordnas för varje län.

Ett antal länsstyrelser förordar förslaget att länsstyrelsetjänsteman utses

till allmänt ombud i uppbördsmål. Exekutionsväsendets organisationsnämnd

ifrågasätter om inte det allmänna ombudets uppgifter bör anförtros

någon tjänsteman utanför länsstyrelsen som justitiekanslersämbetet

finner lämplig för dessa arbetsuppgifter. CFU framhåller att i varje län bör

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

57

finnas ersättare för det allmänna ombudet. Med hänsyn till att rörligheten

bland länsstyrelsens personal är stor antar nämnden, att antalet fall då nytt

allmänt ombud eller ersättare skall utses, inte blir ringa och att det i vissa

fall kan vara angeläget att nytt ombud snabbt utses. Det föreslås därför att

uppgiften att utse allmänt ombud delegeras till nämnden. Ensam bland remissinstanserna

ifrågasätter länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län om

det inte med hänsyn till förekommande personalomflyttningar skulle vara

mest praktiskt att låta länsstyrelsen utse allmänt ombud och ersättare för

denne.

De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot vad utredningen

föreslagit om ombudets befogenheter och skyldigheter. Uttryckligen

tillstyrks förslaget i denna del oförändrat av bl. a. direktionen för

Stockholms stads uppbördsväsen — utom såvitt det avser fullföljd mot länsstyrelses

beslut över riksrevisionsverkets anmärkningar mot debitering —

samt av uppbördsverket i Hälsingborg och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Från andra håll föreslås ändringar i utredningens förslag vilka inskränker

eller utvidgar ombudets befogenheter enligt förslaget.

Riksrevisionsverket, som uttalat att befogenheten att föra det allmännas

talan i uppbördsmål bör centraliseras till CFU, anser att besvärsrätten härvid

kan begränsas till att gälla sådana kammarrättens utslag som innebär

ändring av länsstyrelses beslut. För att en ökad tillsyn skall möjliggöras

anser verket det lämpligt att lokal skattemyndighet och länsstyrelse åläggs

att inhämta CFU:s yttrande i tveksamma mål. Näringslivets skattedelegation

anser det fullt tillräckligt att ett allmänt ombud förordnas hos länsstyrelsen

med uppgift att företräda det allmänna i processen hos högre instanser.

Delegationen framhåller att de mål i vilka utredningen föreslagit besvär

srätt för ett allmänt ombud sällan rör fråga om tolkning av bestämmelser

utan oftast skönsmässiga bedömningar. Det är enligt delegationen tveksamt

om en underordnad befattningshavare bör anförtros den delikata uppgiften

att sätta i gång en process på grund av att han vid sin bedömning av

en fråga kommit till annat resultat än länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kalmar län och näringslivets skattedelegation anser inte

anledning föreligga att på allmänna ombudet överflytta besvärsrätten för

revisor bos riksrevisionsverket vad gäller skattedebiteringar som föranlett

anmärkning. Länsstyrelsen påpekar att den nuvarande ordningen i detta

hänseende fungerar tillfredsställande och delegationen uttalar att en sådan

överflyttning torde leda till dubbelarbete.

Ett antal remissinstanser föreslår utvidgad befogenhet för det allmänna

ombudet, bl. a. i fråga om besvärsrätten.

Justitiekansler sämbetet anser att det allmänna ombudets befogenheter

är alltför begränsade i förslaget och anför härom.

Till grund för den föreslagna begränsningen i detta hänseende har legat

uppfattningen alt det, med hänsyn till den länsstyrelse tillkommande be
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

fogenheten att bevaka kronans rätt och förordna ombud för utförande av

kronans talan, i princip inte skulle erfordras att det allmänna ombudet

hade besvärsrätt i fråga om beslut av länsstyrelse. Enligt ämbetets mening

synes det kunna ifrågasättas, om man inte, då man i uppbördsförfarandet

ger plats för ett särskilt allmänt ombud, också bör ge detta sådana befogenheter

att länsstyrelsen ej skall behöva inträda i hithörande mål med stöd av

sin allmänna befogenhet att bevaka kronans rätt. Ämbetet vill i detta sammanhang

framhålla vad i betänkandet anförts i anslutning till frågan om

det allmänna ombudets funktion i allmänhet, nämligen att man ej kan

bortse från att det trots allt kan uppstå fall av annat slag som i lika hög

grad bör omfattas av bestämmelserna angående ett allmänt ombud. Denna

synpunkt synes beaktansvärd även för frågan om omfattningen av det allmänna

ombudets besvärsrätt.

Även kammarrätten anser att det allmänna ombudets besvärsrätt fått en

alltför snäv begränsning i utredningens förslag, särskilt i frågor om arbetsgivares

ansvarighet för arbetstagares skatt. Kammarrätten erinrar om

utredningens uttalande att man i princip bör kunna avstå från att ge det

allmänna ombudet besvärsrätt i fråga om beslut av lokal skattemyndighet

och anför vidare bl. a.

Detta uttalande bygger på det principiella ställningstagandet att något

behov av prövning av lokal skattemyndighets beslut inte skulle föreligga

med hänsyn till länsstyrelses ställning såsom tillsynsmyndighet över de

lokala skattemyndigheterna. Även om flertalet lokala skattemyndigheter

f. n. får antas ha en restriktiv inställning vid sin rättstillämpning, synes

det dock principiellt mindre tillfredsställande att deras beslut skall vara

undantagna från ombudets besvärsrätt. Det framstår såsom angeläget, att

möjlighet i någon form tillskapas för att ge ombudet rätt att i enskilda fall

ingripa och få lokal skattemyndighets beslut prövat av länsstyrelse.

Längst i fråga om utvidgning av besvärsrätten går länsstyrelsen i Norrbottens

län, som föreslår att besvärsrätten skall omfatta även lokal skattemyndighets

beslut, i varje fall sådana som rör större ekonomiskt värde.

Länsstyrelsen påpekar att fastän länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för de

lokala skattemyndigheterna fall dock kan förekomma, där sakfrågan är

så svårbedömbar och tveksam, att länsstyrelsen inte har anledning att påkalla

rättelse. Länsstyrelsen finner det inte heller lämpligt att lokal skattemyndighet

i dylika fall skall meddela ett för den skattskyldige ofördelaktigt

beslut enbart för att få sakfrågan under prövning av högre instans.

Lokal skattemyndighet kan åläggas skyldighet att lämna ombudet meddelande

om uppbördsärenden av nämnda slag.

Bl. a. Föreningen Sveriges stadsfogdar anser besvärsrätten böra omfatta

lokal skattemyndighets beslut rörande arbetsgivaransvar, jämkning med

därav föranledd återbetalning av stora kontantbelopp samt tillämpning av

dubbelbeskattningsavtal. Besvärsrätt för allmänna ombudet i fråga om

lokal skattemyndighets beslut om jämkning förordas också av CFU. Nämnden

erinrar om att länsstyrelsen f. n. inte har möjlighet att rätta ett fel
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

aktigt beslut om jämkning av preliminär skatt, även om beslutet skall föranleda

återbetalning av preliminär skatt genom länsstyrelsens försorg, såvida

inte den skattskyldige överklagar jämkningsbeslutet.

Länsstyrelsen i Hallands län förordar att allmänna ombudets besvärsrätt

får gälla alla mål om ansvarighet för arbetstagares skatt, dvs. att ombudet

skall få föra talan också till arbetsgivarens förmån. Länsstyrelsen anför

som skäl för detta förslag.

Liksom i fråga om taxeringsprocessen måste man utgå från att allmänheten

inte så sällan saknar den insikt i hithörande ting som är nödvändig

för att tillvarata sin rätt. Det kan vidare inträffa att länsstyrelsens beslut av

någon anledning blivit felaktigt och att detta upptäcks för sent för att självrättelse

skall kunna vidtagas och den skattskyldige, som anser sig felaktigt

behandlad, vägrar att anföra besvär. I detta sammanhang ligger det nära

till hands att hänvisa till förarbetena till 1956 års taxeringsförordning. Då

betonades att taxeringsintendenten i vissa fall finge anses ha skyldighet

att anföra besvär jämväl till de skattskyldigas förmån. I viss utsträckning

gäller vad då anfördes också det ifrågavarande området. Det bör också

framhållas att motsvarande begränsning saknas i fråga om allmänna ombudet

i sjömansskattefrågor (32 § 1 mom. förordningen den 16 maj 1958,

nr 295, om sjömansskatt) och att detta ombud på grund av sjömansskattens

konstruktion redan fungerar på samma sätt som det för den allmänna

uppbörden nu föreslagna ombudet. Som exempel kan nämnas att båda skall

kunna överklaga beslut om befrielse från restavgift och om revisionskrav

(= arbetsgivaran svårighet).

Även Sveriges köpmannaförbund föreslår att allmänna ombudet ex officio

skall få anföra besvär till skattskyldigs fördel. Föreningen Sveriges stadsfogdar

framför samma förslag.

Sveriges advokatsamfund anser att allmänna ombudet borde få ställning

som part även vid länsstyrelsens prövning av ansökan eller besvär i uppbördsfrågor,

möjligen med undantag för sådana fall i vilka länsstyrelsen

finner utgången uppenbar.

Anstånd med betalning av skatt

Utredningen

Nu gällande regler beträffande rätt till anstånd med skattebetalning och

utredningens förslag i denna del framgår av s. 63—90 i betänkandet. Härav

må erinras om följande.

Enligt UF gäller som allmän regel, att besvär över taxering eller yrkande

om nedsättning i eller befrielse från skatt inte fritar från skyldighet att i

föreskriven tid och ordning betala den skatt som debiterats på grund av

taxeringen. Skattskyldig kan emellertid under vissa förutsättningar få anstånd

med skattebetalningen. Anstånd kan enligt UF sålunda komma i fråga

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

när skattskyldig oförvållat fått sin skattebetalningsförmåga nedsatt och

därför har svårighet att erlägga utgående skatt i rätt tid, t. ex. vid sjukdom

eller i samband med militärtjänstgöring. Beträffande skattskyldig som anfört

besvär över sin taxering gäller att anstånd medges till dess taxeringseller

debiteringsfrågan blivit prövad om taxeringsintendenten i yttrande

över besvären förklarat sig ämna tillstyrka bifall helt eller delvis. Bestämmelserna

om anstånd är intagna i 48 och 49 §§ UF. Anstånd begärs hos den

lokala skattemyndigheten, vars beslut kan överklagas hos länsstyrelsen.

Över länsstyrelsens beslut i sådan fråga får klagan inte föras.

Utredningen föreslår i princip inte ändring av den allmänna regeln att

skattskyldig, oberoende av om besvär över åsatt taxering anförts eller ej,

i vanlig tid och ordning skall betala skatten enligt taxeringen. Framförda

ändringsförslag går närmast ut på vissa uppmjukningar av de nuvarande

bestämmelserna.

Mot gällande anståndsbestämmelser har bl. a. invänts, att möjligheterna

att bevilja anstånd med betalning av skatt i samband med att den skattskyldige

anfört besvär över sin taxering är beroende av taxeringsintendentens

ställningstagande till taxeringsfrågan. Utredningen föreslår att anstånd

får meddelas i dessa fall utan hinder av att taxeringsintendenten inte hunnit

ta ställning till taxeringsfrågan eller förklarat sig ämna helt eller delvis avstyrka

den skattskyldiges besvär. Förutsättning för anstånd skall vara att

skattens betalning i behörig tid skulle medföra betydande skadeverkningar

för den skattskyldige eller eljest framstå som uppenbart obillig. Som ytterligare

villkor skall gälla att den skattskyldige ställer godtagbar säkerhet

för skattebeloppet. Om det med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den

skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att

skatten ändå kommer att betalas i rätt tid, föreslås anstånd kunna beviljas

utan att säkerhet ställs. Beslut om anstånd i anledning av att skattskyldig

anfört besvär över taxering bör enligt utredningen meddelas av länsstyrelsen,

som även bär att förvalta ställd säkerhet.

Utredningen föreslår vidare möjlighet för länsstyrelse att medge anstånd

med skatt i samband med ansökan eller besvär som avser särskild skatteberäkning

för s. k. ackumulerad inkomst eller tillämpning av den s. k.

80-procentregeln. En motsvarande möjlighet förordas vid ansökan eller besvär

avseende ränta på kvarstående skatt.

1 övrigt innebär förslaget i denna del endast mindre justeringar. Lokal

skattemyndighet föreslås sålunda i fortsättningen kunna meddela anstånd

när taxeringsintendent anfört besvär till den skattskyldiges förmån eller

— liksom f. n. — när den skattskyldiges taxeringsbesvär tillstyrkts av taxeringsintendenten.

Vidare föreslås, att lokal skattemyndighet skall få meddela

anstånd i dubbeltaxeringsfall, vilket i stort sett överensstämmer med

gällande rätt, och, utan taxeringsintendentens hörande, när taxeringen bli
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i30 år 1967

61

vit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

I dessa fall skall liksom hittills besvärsrätt till länsstyrelsen finnas.

Anstånd som meddelas av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet

bör omedelbart kunna återkallas om skäl föreligger därtill.

Den nuvarande bestämmelsen att besvär inte får anföras över länsstyrelses

beslut i anståndsärenden föreslås bibehållen.

Anstånd avses skola medges med så stort belopp som betingas av den

genom besvären eller på annat sätt avsedda åtgärden. Beslutet skall i allmänhet

gälla till dess två månader förflutit från dagen för beslut i anledning

av ansökningen eller besvären.

Remissyttrandena

En utvidgning av möjligheterna till anstånd med skattebetalning hälsas

genomgående med stor tillfredsställelse av remissinstanserna. Vissa remissinstanser

anser emellertid att utredningen inte gått tillräckligt långt i uppmjukande

riktning. Allmänt kan sägas att utredningens förslag i princip

tillstyrks av de hörda myndigheterna och föreningarna av chefstjänstemän

inom uppbördsväsendet, medan näringslivets organisationer önskar en

längre gående anståndsrätt än vad utredningen förordat.

De länsstyrelser som yttrat sig i anståndsfrågan anser över lag att utredningens

förslag är väl motiverat och att det så långt möjligt avhjälper förefintliga

brister i nu gällande bestämmelser. Vissa länsstyrelser understryker

emellertid att de föreslagna bestämmelserna ställer stora krav på länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lön pekar på villkoret att betalningen

av skatten skulle medföra betydande skadeverkningar eller eljest

framstå såsom uppenbart obillig. Det blir ofta förenat med stora svårigheter

för länsstyrelsen att snabbt få en klar bild av sökandens aktuella

ekonomiska situation även om man självfallet förutsätter erforderlig medverkan

från dennes sida. Länsstyrelsen ifrågasätter om taxeringstvistens

beskaffenhet helt bör lämnas åsido vid anståndsfrågans prövning. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, som likaså tillstyrker utredningsförslaget

i princip, befarar att undersökningen inte — såsom utredningen tänkt

sig — kommer att stanna vid att avse den skattskyldiges ekonomiska förhållanden

utan måste omfatta även själva taxeringsfrågan och utsikterna

att vinna ändring däri. Om det är obilligt eller ej för den skattskyldige att

i behörig tid betala skatt som påförts med anledning av en inte lagakraftvunnen

taxering torde nämligen knappast kunna bedömas utan att taxeringsfrågans

läge på detta sätt blivit beaktat. Den föreslagna ordningen innebär

därför beträffande dessa anståndsärenden att minst två befattningshavare

vid länsstyrelsen måste tränga in i taxeringsfrågan, nämligen dels

den intendent som har att handlägga taxeringsbesvären, dels den tjänste
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Mcij:ts proposition nr 130 år 1967

man som skall pröva anståndsansökningen. Detta framstår enligt länsstyrelsen

som en besvärande belastning särskilt under rådande knapphet på

personal.

Länsstyrelsen i Uppsala län understryker vikten av att anstånd inte medges

slentrianmässigt. Anståndsvillkoren måste noggrant beaktas i det speciella

fallet, särskilt bestämmelserna om säkerhet.

Av hörda myndigheter anser länsstyrelsen i Malmöhus län att utredningsförslaget

är alltför snävt. Om de föreslagna anståndsvillkoren tillämpas efter

ordalydelsen medger de knappast anstånd mer än i ett fåtal fall, framhåller

länsstyrelsen. Villkoren synes förutsätta att det rör sig om stora skattebelopp.

Det kommer ofta att visa sig att skattskyldig som i och för sig

faller in under bestämmelserna inte förmår ställa godtagbar säkerhet. Trots

att tillämpningsområdet synes bli snävt kan ett stort antal ansökningar befaras

eftersom den skattskyldige ofta kommer att finna anstånd angeläget.

Man får därför förutse en ökad arbetsbelastning för myndigheterna utan

motsvarande nytta för de skattskyldiga. Själva ståndpunktstagandet blir

en besvärlig avvägningsfråga enligt länsstyrelsen som anser att prövningen

bör ske efter friare linjer utan alltför mycken avvägning i det enskilda fallet.

Som förut nämnts förordar näringslivets organisationer genomgående ytterligare

uppmjukningar av anståndsreglerna. Mycket liberalare regler för

den skattskyldige än som föreslagits önskar sålunda närinyslivets skattedeleyation,

Sveriyes köpmannaförbund, Sveriyes hantverks- och industriorganisation,

lantbrukets skattedelegation, Sveriges redareförening, Föreningen

auktoriserade revisorer och Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Även Sveriges advokatsamfund förordar längre gående anståndsregler.

Näringslivets skattedelegation erinrar om den allmänna regeln i 87 § UF att

besvär över taxering inte fritar från skyldighet att i föreskriven tid och

ordning betala skatt enligt verkställd taxering och debitering. Utredningen

har inte fört någon diskussion om det berättigade i denna bestämmelse, vars

riktighet delegationen anser att man kan ifrågasätta från rättssäkerhetssynpunkt.

Frågan om ändring av den allmänna bestämmelsen bör prövas

i samband med att ställning tas till besvärssakkunnigas förslag till allmän

lag om förvaltningsförfarandet, uttalar delegationen, som vidare anser att

en liberalisering av anståndsreglerna bör ske redan nu. Mot utredningsförslaget

invänds att alltför mycket avseende fästs vid effektivitetsintresset och

att utredningen underlåtit att tillräckligt beakta de enskilda skattskyldigas

berättigade anspråk att inte behöva betala skatt på grund av en taxering,

som ännu inte slutgiltigt avgjorts. Enligt skattedelegationens uppfattning

föreligger ingen anledning att vara särskilt restriktiv i fråga om anståndsmöjligheterna.

Lantbrukets skattedelegation anser att förslaget inte innebär några nämnvärda

lättnader jämfört med gällande regler utan snarare måste sägas till
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

63

spetsa förhållandet mellan uppbördsmyndigheterna och de skattskyldiga.

Delegationen kan inte godta uppfattningen att endast den skattskyldiges

möjlighet att betala skatten skall vara avgörande för anståndsfrågan. Stor

vikt måste också fästas vid ärendets natur. Utredningens argumentering

visar på denna punkt ringa förståelse för den skattskyldige och hans svårigheter.

Ett mer realistiskt förslag anser delegationen vara att man anknyter

anståndsrätten till det tvistiga beloppets storlek i förhållande till de totala

taxeringarna. En lämplig gräns kunde vid inkomsttaxering vara en tiondel

av taxerad inkomst och vid förmögenhet staxering lägst 50 000 kr. Vid

anstånd borde i princip ställas godtagbar säkerhet för skattebeloppet.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen föreslår att anstånd medges om

skatten på de belopp som besvären avser överstiger en femtedel av den slutliga

skatt som utgår på grund av taxeringen i första instans. Föreningen

tillägger att ett visst minimibelopp kan anges för att undvika ansökningar

om småbelopp.

Föreningen auktoriserade revisorer finner det angeläget att anståndsbestämmelserna

uppmjukas och påpekar att en inadvertens synes föreningen

föreligga om man jämför de föreslagna villkoren för anstånd med möjligheten

att undgå kravet på säkerhet. Som förutsättning för anstånd anges

att fråga skall vara om betydande skadeverkningar eller att det skall vara

uppenbart obilligt att skatten erläggs. Å andra sidan uppställs som förutsättning

för att säkerhetskravet skall kunna efterges att fråga är om ett

förhållandevis ringa skattebelopp eller om en skattskyldig med god ekonomi.

Även Sveriges redareförening anser förslaget för snävt. För att undvika

subjektiva bedömningar föreslås att rätt till anstånd alltid skall föreligga

om olika bedömanden föreligger i skilda instanser eller om skiljaktig mening

förelegat inom samma instans.

Flera remissinstanser opponerar mot utredningens uttalande att anstånd

enligt de nya bestämmelserna i praktiken inte skulle vara aktuellt för löntagare.

Gentemot utredningens hänvisning i dessa fall till möjligheten till

anstånd vid sjukdom och liknande orsaker anför uppbördsverket i Uppsala

att anstånd vid sjukdom är begränsat i tiden och på andra sätt. Om preliminärskatteformen

får bestämma anståndsrätten gynnas löntagare med

B-skatt framför dem som har A-skatt. Liknande synpunkter framför Föreningen

Sveriges kronokamrerare och Föreningen Sveriges stadsfogdar. Det

påpekas också att den avsedda begränsningen inte kommit till uttryck i lagtexten.

Vad beträffar kravet på säkerhet föreligger delade meningar bland remissinstanserna.

På vissa håll anser man att utredningen underskattat svårigheterna

att åstadkomma sådan säkerhet som bestämmelserna fordrar.

Vidare anförs att utredningen inte tillräckligt beaktat de oförmånliga verkningarna

för de skattskyldiga om de tvingas realisera sin egendom för att

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967

betala skatt. Från länsstyrelsehåll önskas större frihet för länsstyrelsen vid

prövning av säkerhetsfrågan. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser bestämmelserna

så rigorösa att endast större förmögenhetsägare kan väntas uppfylla

villkoren. Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att det torde vara

svårt att få bankgaranti för så lång tid som två år vilket de föreslagna bestämmelserna

förutsätter.

Näringslivets skattedelegation erinrar om att kostnaden för att ställa säkerhet

allmänt sett brukar uppskattas till 1 %. Säkerhet bör enligt delegationen

fordras endast i undantagsfall och bestämmelserna härom bör utformas

efter mönster av reglerna för skingringsförbud i tvistemål i rättegångsbalken.

Liknande synpunkter anför Svenska byggnadsentreprenörföreningen

som föreslår att säkerhet föreskrivs endast för det fall att risk

föreligger att skattebeloppet inte kommer att betalas. Därvid bör fastighetsinteckning

inom taxeringsvärdet godtas. Sveriges hantverks- och industriorganisation

framhåller att kravet på säkerhet inte medför någon lättnad

för dem som bäst behöver den. Organisationen påpekar att om skatteindrivningen

gentemot företagare görs så hårdhänt att betalningssvårigheter

uppstår drabbas inte bara företagaren utan också hans anställda.

Ett flertal remissinstanser, däribland lantbrukets skattedelegation, anser

att intecknat skuldebrev liksom aktier i regel bör godtas som säkerhet. Även

aktier som inte är börsnoterade bör kunna komma i fråga. Delegationen anser

vidare att säkerhet inte bör fordras så länge anståndet gäller skatt varom

tvistas hos prövningsnämnden. Sveriges köpmannaförbund menar att företagsinteckning

bör kunna godtas som säkerhet.

Vissa remissinstanser, som föreslår en uppmjukning av säkerhetskravet,

anser att man å andra sidan kan uppställa krav på ränta eller restavgift på

belopp som vid anståndstidens slut visar sig skola betalas. Hit hör länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, CFU, Sveriges advokatsamfund samt Föreningen

Sveriges häradsskrivare.

Vad beträffar anståndsinyndighet tillstyrks i allmänhet utredningens förslag

att vissa anståndsärenden liksom nu avgörs hos den lokala skattemyndigheten

medan andra bedöms av länsstyrelsen som första instans. Stadsfogdeföreningen

påpekar att det ingår i arbetsrutinen hos kronofogdemyndigheten

att pröva skattskyldigs betalningsförmåga och att skäl därför kan

anföras för att lägga viss beslutanderätt hos denna myndighet, särskilt som

det ibland torde vara nödvändigt att inhämta yttrande därifrån. Vissa kronofogdemyndigheter

som hörts i ärendet är inne på samma tankegång liksom

länsstyrelsen i Malmöhus län.

En och samma myndighet såsom beslutande i första instans önskas på

några håll, t. ex. av länsstyrelsen i Uppsala län. En sådan ordning skulle

givetvis förenas med besvärsrätt till länsstyrelsen. I varje fall saknas anledning

att frånta lokal skattemyndighet beslutanderätten när det gäller anstånd

på grund av ansökningar om skatteberäkning för ackumulerad inkomst

eller dödsbobefrielse anser bl. a. häradsskrivarföreningen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

En del remissinstanser pekar på att anordningen med två olika myndigheter

som beslutande i första instans skapar kompetenskonflikter. Uppbördsverket

i Hälsingborg tillägger i denna fråga att det kommer att bli tveksamt

om skattskyldig, som tillskriver länsstyrelsen sedan han fått avslag

på anståndsansökan hos lokal skattemyndighet, anför besvär över beslutet

eller begär anstånd enligt de bestämmelser där länsstyrelsen är första instans.

Att besvärsrätt över länsstyrelses beslut inte skall finnas anser ett flertal

remissinstanser otillfredsställande. I första hand åberopas att anståndsfrågan

i så fall kan komma att bedömas av endast en instans. Näringslivets och

lantbrukets skattedelegationer anser att klagan bör få föras hos kammarrätten.

Samma uppfattning har länsstyrelserna i Södermanlands och Västernorrlands

län, som understryker att de föreslagna bestämmelserna förutsätter

en grannlaga prövning och att besvärsrätten till en gemensam överinstans

är ägnad att främja en enhetlig rättstillämpning.

Några remissinstanser påpekar att utredningens tanke att anstånd inte

skulle ifrågakomma vid okynnesbesvär bör komma till uttryck i författningstexten.

Sveriges advokatsamfund anser att avfattningen bör vara sådan

att minsta tvekan huruvida okynnesbesvär föreligger eller ej bör leda

till prövning i sakfrågan.

Behovet av anstånd vid tillämpning av den s. k. 80-procentregeln och bestämmelserna

om befrielse från ränta på kvarstående skatt ifrågasätts av

några remissinstanser. Tveksamhet uttalas också beträffande behovet av

regler i detta hänseende när skatteskulden beror på felräkning. Det erinras

om att lokal skattemyndighet numera enligt särskild lagstiftning har möjlighet

att snabbt rätta förhållandet i sådana fall.

Skatteavdrag när debetsedel inte lämnats, m. m.

Utredningen

På s. 91—109 i betänkandet behandlar utredningen frågan om skatteavdrag

då debetsedel inte lämnats samt vissa därmed sammanhängande frågor.

Härav må följande återges.

Arbetstagare, som betalar preliminär A-skatt, skall genast efter mottagandet

av debetsedeln lämna denna till arbetsgivaren. Kan han inte detta får

han i stället förete det vid debetsedeln fogade skattekortet. Arbetsgivaren

skall sedan göra skatteavdrag enligt tillämplig skattetabell (39 § UF). Den

lokala skattemyndigheten kan emellertid i vissa fall förordna att avdrag

skall ske efter annan grund, t. ex. efter viss procent av inkomsten, och det

åligger då arbetsgivaren att göra avdrag i enlighet härmed (4 § UF). Avdrag

med annat belopp än som anges i skattetabellerna ifrågakommer också då

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr ISO

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

den utbetalade ersättningen inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs

vid regelbundet återkommande tillfällen. För dessa fall skall preliminär Askatt

i princip utgå med 25 % av inkomsten (7 § UF). Avdrag efter andra

grunder än efter skattetabell får ske även när CFU gett föreskrift härom.

Större preliminärskatteavdrag än eljest skall vidare göras på arbetstagarens

begäran (41 § UF). Om arbetstagare, som betalar preliminär A-skatt, underlåter

att lämna debetsedel eller förete skattekort, skall arbetsgivaren i princip

göra skatteavdrag med 25 % av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle.

Samma avdrag gäller om arbetstagare, som fått debetsedel på preliminär Bskatt,

inte uppvisat den för arbetsgivaren och inte heller företett skattekort

eller intyg av lokal skattemyndighet att A-skatt inte skall betalas (40 § UF).

Det nu sagda gäller dock inte vid bisyssleinkomster (anvisningarna till 40 §

UF).

När arbetstagare med preliminär A-skatt skall betala kvarstående skatt,

åligger det arbetsgivaren att under tiden januari—april även göra skatteavdrag

för kvarstående skatt som påförts i hemortskommunen. Om arbetstagaren

inte lämnat sin debetsedel på slutlig skatt och inte heller genom

intyg av lokal skattemyndighet styrkt att han inte har att betala kvarstående

skatt, gör arbetsgivaren avdrag med 25 % av lönebeloppet (40 § UF).

Utredningen konstaterar att det gällande 25-procentiga skatteavdraget,

när debetsedel inte överlämnas, tidigare var ett mer verksamt påtryckningsmedel

för de skattskyldiga än vad det f. n. är. Allt fler skattskyldiga har

numera uppnått inkomstlägen i vilka skatteuttaget överstiger 25 %. Visserligen

har de skattskyldiga såvitt utredningen kunnat utröna ännu inte avsiktligt

begagnat reglerna om det 25-procentiga avdraget i någon större omfattning

för att få för lågt skatteavdrag. Det synes dock utredningen inte

uteslutet att ett missbruk av regeln kan bli vanligare i en framtid. Med hänsyn

bl. a. härtill bör enligt utredningen nya avdragsregler övervägas för detta

område. Utredningen skiljer mellan å ena sidan skatteavdrag på inkomst

av tjänst, som avser bestämd tidsperiod om minst en vecka och uppbärs

vid regelbundet återkommande tillfällen (i det följande benämnt skatteavdrag

på lön) och å andra sidan skatteavdrag på dagsinkomst av anställning,

som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, s. k. korttidsanställning.

Vidare behandlas särskilt skatteavdrag för kvarstående skatt och skatteavdrag

vid oregelbundna inkomster.

Utredningen har undersökt fem alternativ till lösning av frågan om preliminärt

skatteavdrag på lön, nämligen avdrag enligt förhöjd enhetlig

procentsats (alt. 1), avdrag enligt kol. 1 i skattetabellen dvs. avdrag

såsom för ensamstående (alt. 2), avdrag enligt skattetabellens kol. 1 med

viss förhöjning (alt. 3), avdrag enligt särskild kolumn i skattetabellen (alt.

4) och slutligen avdrag enligt ett gruppsystem (alt. 5). Vid diskussionen av

dessa framhåller utredningen att alt. 2 och 3 synes ha bestämt företräde

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967 67

framför övriga alternativ. Alt. 2 sägs emellertid ha den nackdelen att det för

arbetstagare som rätteligen skall hänföras till kol. 1 inte innebär nämnvärd

påtryckning att lämna debetsedeln. Vidare ger det vissa om än inte stora

möjligheter för några kategorier skattskyldiga att få obehöriga skattekrediter

genom att underlåta lämna debetsedel. I dessa hänseenden medför

däremot alt. 3 tillfredsställande effekt. Utredningen framhåller vidare att en

reformering av bestämmelserna hör så långt möjligt medföra samma konsekvenser

för olika arbetstagare. Även från denna synpunkt är alt. 3 lämpligt.

Utredningen förordar därför detta alternativ och föreslår att, när debetsedel

eller skattekort inte företes, skatteavdrag för preliminär skatt på inkomst av

tjänst, vilken avser bestämd tidsperiod om minst en vecka och uppbärs vid

regelbundet återkommande tillfällen, skall utgå med belopp som anges i

skattetabellen för ort där arbetsgivaren har sitt kontor, förhöjt med 10 % av

inkomsten.

Preliminärskatteavdrag vid korttidsanställning

görs f. n. enligt särskild tabell, gemensam för hela riket. Tabellen är indelad

i tre kolumner, en för fall, då bara kontant lön utgår, och två för

de fall då kontantlönen kombinerats med naturaförmåner (ett resp. minst

två mål mat om dagen). Det avdrag, som utgår enligt kolumnen för kontantlön

med minst två mål (hel kost) överstiger motsvarande avdrag i

kolumnen för enbart kontant lön med högst 3 kr. Utredningen framhåller

att också dessa regler medger vissa möjligheter till en inte obetydlig skattekredit

för arbetstagaren genom underlåtelse att lämna debetsedel eller

skattekort. Redan detta förhållande motiverar att avdragsreglerna ändras.

Härtill kommer, anför utredningen, att önskemålet att debetsedel eller skattekort

uppvisas för underlättande av redovisningen av arbetstagarnas skatt

inte minst gäller i fråga om arbetstagare med korttidsanställning. En höjning

av avdraget kan därför övervägas och bör helst göras så stor att den

även utgör ett påtryckningsmedel för att arbetstagarna skall lämna debetsedel

eller skattekort. Denna effekt torde erhållas först vid en höjning som

är relativt stor i förhållande till dagsinkomsten men en större höjning inger

utredningen betänkligheter. Det framhålls att korttidsanställning oftast tilllämpas

beträffande en mycket rörlig och tillfällighetsbetonad arbetskraft,

såsom vid hamnarbete och arbete inom restaurangbranschen. Det kan inte

uteslutas, att ett höjt skatteavdrag på lön till denna arbetskraft kan få vissa

konsekvenser som ur lielt andra synpunkter än de rent skattemässiga inte

är önskvärda. Risk kan sålunda då tänkas uppkomma att många, som nu

åtar sig tillfällighetsarbete, avstår därifrån. Utredningen finner därför, att

en avdragsregel i fråga om korttidsanställning bör utformas enbart i syfte

att förhindra för låga skatteavdrag. Med hänsyn härtill förordas att skatteavdrag

vid korttidsanställning beräknas efter resp. kolumn i tabellen, vare

sig debetsedel lämnas eller ej.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:t$ proposition nr 130 år 1967

Beträffande skatteavdrag för kvarstående skatt

framhåller utredningen att den från lokala skattemyndigheter och arbetsgivare

erfarit, att åtskilliga arbetstagare underlåter att lämna debetsedel å

slutlig skatt, om de därigenom får ett lägre lcvarskatteavdrag än som skall

utgå om debetsedeln företes. De gällande reglerna på området har därför

ansetts böra omprövas.

Utredningen konstaterar att ett schablonavdrag som motsvarar vad som

rätteligen bör dras av är svårare att konstruera i fråga om kvarstående

skatt än beträffande preliminär skatt, eftersom kvarskattens storlek är helt

oberoende av den inkomst från vilken skatteavdrag för kvarstående skatt

skall ske. Om verklig överensstämmelse mellan skatteavdrag och kvarstående

skatt skall kunna erhållas, torde det vara nödvändigt att övergå till

en metod liknande den som tillämpades före år 1951. Denna metod innebar

att arbetsgivare som inte erhöll arbetstagares debetsedel å slutlig skatt

anmälde detta till den lokala skattemyndigheten och därvid fick upplysning

om ev. kvarskatt. En sådan lösning anser dock utredningen medföra

praktiska olägenheter och avvisar den därför. Utredningen finner att man

även i fortsättningen får nöja sig med en regel, som å ena sidan i möjlig

mån förhindrar att kvarstående skatter restförs, och å andra sidan innebär

en påtryckning på flertalet skattskyldiga att lämna debetsedeln å slutlig

skatt. Härvid anser utredningen att endast ett procentuellt beräknat avdrag

bör komma i fråga.

Vid övervägande av lämplig procentsats finner utredningen det tveksamt

om ett större avdrag än det nuvarande på 25 % bör införas. Det erinras om

att en arbetstagare genom att underlåta att lämna debetsedeln å slutlig

skatt vinner bara några månaders betalningsanstånd. Vidare påpekas att

de nuvarande reglerna innebär att arbetstagaren i sådant fall kan få vidkännas

ett skatteuttag på 88 % i de högsta inkomstlägena. Överlämnar den

skattskyldige i dessa fall inte heller debetsedel å preliminär skatt kan uttaget

stiga ända till 98 % om det föreslagna uttaget av preliminär skatt

samtidigt görs. Mot bakgrunden härav anser utredningen att de nuvarande

bestämmelserna om avdrag för kvarstående skatt bör lämnas oförändrade.

Utredningen framhåller att nuvarande skatteavdrag på oregelbunden

inkomst, 25 %, inte utgör något tvångsmedel för att förmå

skattskyldig att förete debetsedel utan en metod att ta ut preliminär skatt

när skattetabell inte kan användas. Utredningen diskuterar till en början

om tillräckliga skäl finns för ändring av gällande regler. Därvid anges att

det inte varit möjligt att få en bestämd uppfattning om dessa reglers verkningar.

Det är dock enligt utredningen uppenbart, att avdrag efter 25 %

i dessa fall ofta och kanske mestadels innebär ett alltför lågt skatteavdrag,

vilket leder till kvarstående skatt. Detta förhållande anser ut
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

redningen inte vara skäl till någon generell höjning av procentsatsen,

eftersom lön av oregelbunden karaktär ofta betalas ut under sådana

förhållanden att avdrag verkställs på annat sätt än efter 25%, t. ex.

enligt tabell, enligt begäran av arbetstagare som förhöjt skatteavdrag osv.

En höjning av avdraget finner utredningen däremot befogad för de fall

där debetsedel eller skattekort inte lämnas till arbetsgivaren. Härigenom

förhindras att arbetstagare, som enligt beslut av den lokala skattemyndigheten

skall betala preliminärskatt med viss procent av inkomsten,

utnyttjar möjligheten till för lågt skatteavdrag genom att underlåta att

lämna debetsedeln. Avdrag bör i dessa fall liksom nu göras med en viss andel

av inkomsten men efter högre procentsats än den som tillämpas f. n.

Vid procentsatsens bestämmande har utredningens syfte främst varit att

förhindra, att ett relativt fåtal arbetstagare med stora och oregelbundet inflytande

inkomster kan få vissa inte avsedda skatteförmåner. Utredningen

föreslår därför att avdrag för preliminär A-skatt på oregelbundet inflytande

inkomster skall ske med hälften av inkomsten då debetsedel eller skattekort

inte företes.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag i denna del följande.

Då debetsedel eller skattekort inte lämnas till arbetsgivaren, skall skatteavdrag

för preliminär skatt på lön ske med belopp som anges i den för ensamstående

avsedda kolumnen i tabellen för arbetsgivarens hemort förhöjt

med 10 % av inkomsten. Vid korttidsanställning, dvs. anställning som är

avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock avdraget beräknas efter

resp. kolumn i tabellen, även om debetsedel ej lämnats. Från oregelbundna

inkomster slutligen skall arbetsgivaren dra preliminär skatt med hälften av

inkomsten när debetsedel eller skattekort inte lämnats.

Remissyttrandena

Utredningens förslag beträffande skatteavdrag när debetsedel inte lämnats

har fått ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna. I huvudsak

på de av utredningen anförda skälen tillstyrks det eller lämnas uttryckligen

utan erinran av poststyrelsen, CFU, länsstyrelsen i Uppsala län,

Sveriges köpmannaförbund och TCO. Vidare har flera remissinstanser godtagit

förslaget med endast vissa detaljanmärkningar, bl. a. överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län samt kronofogdemyndigheten

och uppbördsverket i Göteborg.

Flera remissinstanser har emellertid ställt sig kritiska mot förslaget. Invändningarna

riktar sig främst mot att de nuvarande tämligen enhetliga

reglerna för skatteavdrag när debetsedel inte lämnats skulle ersättas med

flera olika bestämmelser. Denna uppfattning företräds av länsstyrelserna

i Malmöhus, Värmlands och Norrbottens län, uppbördsverket i Hälsingborg,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, näringslivets skattedelegation,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Föreningen Sveriges kronokamrercire, Sveriges häradsskrivarförening samt

Tjänstemannaföreningen vid Kronofogdemyndigheten.

Näringslivets skattedelegation är ense med utredningen om att det är nödvändigt

med särskilda bestämmelser i syfte att förmå arbetstagare att lämna

debetsedel till sin arbetsgivare och att en viss skärpning av gällande bestämmelser

är pakallad. Skattedelegationen anser emellertid utredningens

förslag vara förenat med alltför stora administrativa olägenheter för arbetsgivarna.

Från teknisk synpunkt är enligt skattedelegationens mening ett

avdrag med bestämd procentsats avgjort att föredra. Ett sådant avdrag kan

lätt omhänderhas också på tekniskt mindre väl utrustade arbetsplatser och

det torde inte vålla särskilda svårigheter i datatekniskt hänseende. Skattedelegationen

förordar att det fasta avdraget höjs från nuvarande 25 % till

förslagsvis 40 % av lönen och tillämpas i samma fall som nu. Beträffande

avdraget vid korttidsanställning tillstyrks utredningens förslag.

Länsstgrelsen i Malmöhus lön medger att gällande skatteavdrag på 25 %

av lönen i vissa fall har varit för lågt och medfört att debetsedel i en del

fall inte lämnats. Emellertid anser länsstyrelsen inte att detta förekommit

i sådan utsträckning att skäl föreligger för de av utredningen föreslagna

tre specialreglerna, som inbördes skiljer sig inte bara i fråga om avdragsbeloppen

utan också när det gäller anställningens art. Redan de nuvarande

reglerna på detta område är enligt länsstyrelsens mening besvärliga för arbetsgivarna

och länsstyrelsen finner inte tillräckliga skäl föreligga för en ytterligare

uppspaltning. Om avdraget på 25 % höjdes till 35 % utan annan

förändring av reglerna skulle enligt länsstyrelsens mening önskad effekt

uppnås. För enhetlighetens skull bör i sådant fall också avdraget för kvarstående

skatt ändras från 25 % till 35 %.

Remissinstansernas uppfattning i de olika detaljfrågorna kan sammanfattas

på följande sätt.

Beträffande skatteavdrag för preliminär skatt på lön

förordas avdrag efter förhöjd enhetlig procentsats av bl. a. länsstyrelserna i

Malmöhus, Värmlands och Norrbottens län samt näringslivets skattedelegaiion.

Avdrag enligt skattetabellens kol. 1 utan förhöjning tillstyrks av Sveriges

arbetsgivareförening för hotell och restauranger. Föreningen framhåller

att det främst är de extra anställda som i relativt stor utsträckning underlåter

att lämna debetsedel och att avdrag enligt sistnämnda alternativ för

denna kategori i allmänhet medför tillräckligt skatteavdrag. En ordning

med avdrag enligt tabell utan tillägg i dessa fall överensstämmer också bäst

med utredningsförslaget i fråga om korttidsanställda. Detta är enligt föreningens

mening lämpligt, eftersom gränsen mellan de nämnda två kategorierna

skattskyldiga är flytande.

Utredningen förordar för egen del avdrag enligt tabellens kol. 1 med viss

förhöjning. Förhöjningen föreslås därvid till 10 % av lönebeloppet. För
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

slaget tillstyrks av poststyrelsen, överståthållarämbetet samt härads skrivarna

i örnsköldsviks och Umeå norra fögderier och lämnas uttryckligen utan

erinran av kammarrätten.

Länsstyrelsen i Hallands län förordar en från teknisk synpunkt något

annorlunda lösning, som innebär att förhöjningen av skattebeloppet bestäms

till 10 % av skatten i stället för 10 % av lönen. Länsstyrelsen framhåller att

utredningens förslag hårdast drabbar de lägre inkomsttagarna, där den

nuvarande 25-procentregeln åtminstone från fiskal synpunkt kan sägas fungera

tillfredsställande. Enligt utredningens förslag blir höjningen för en

arbetstagare som inte lämnar debetsedel maximalt 40 % av skatten om

han är hänförlig till kol. 1 och 70—80 % om kol. 2 är tillämplig. Om kol. 4

skulle ha använts får arbetstagare i de lägsta inkomstskikten betala omkring

500 % av den verkliga preliminärskatten. Länsstyrelsen finner med

hänsyn härtill att en förhöjning av skatten med 10 % av lönen i vissa fall

blir alldeles för hög. En lämpligare avvägning erhålls enligt länsstyrelsens

uppfattning om man av den försumlige arbetstagaren tar ut 110 % av skatten

enligt kol. 1 eller — där skatten är högre i kol. 3 — enligt denna kolumn.

En sådan regel synes länsstyrelsen lämpligare också från praktisk

synpunkt därigenom att den torde vara lättare att tillämpa för arbetsgivarna

och sannolikt också enklare att handha vid en kommande databehandling.

Avdrag enligt särskild kolumn föreslås av bl. a. uppbördsverken i Uppsala

och Hälsingborg, häradsskrivarna i Göteborgs och Arvidsjaurs fögderier,

lantbrukets skattedelegation, Föreningen Sveriges stadsfogdar och Svenska

byggnadsentreprenörföreningen.

Uppbördsverket i Uppsala delar inte utredningens uppfattning att det

sistnämnda alternativet är alltför omständligt och ägnat att minska skattetabellernas

överskådlighet. Verket framhåller att själva uträkningen av de

förhöjda skattebeloppen inte medför någon svårighet eftersom den sker

maskinellt. Risken för att skattetabellerna blir mindre överskådliga kan

elimineras genom att den nya kolumnen inramas på ett särskiljande sätt.

Den särskilda kolumnen har enligt uppbördsverket de fördelarna att arbetsgivaren

direkt kan avläsa skatteavdraget och att arbetsgivarkontrollen underlättas.

Dessutom får arbetsgivaren genom själva tabelluppställningen besked

om den nya metoden. Härtill kommer, framhåller uppbördsverket vidare,

den förebyggande verkan som ligger i att arbetstagaren själv kan övertyga

sig om vad det kostar honom att inte överlämna debetsedeln, något som inte

med samma tydlighet framgår om förhöjningen skall räknas ut särskilt. —

Liknande synpunkter framförs av uppbördsverket i Hälsingborg.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att arbetsgivarna inte bör belastas

med de uträkningar som erfordras för tillämpning av förslaget.

En särskild kolumn, gemensam för hela riket, bör i stället tillämpas. I

samma riktning uttalar sig Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Utredningens förslag att s k a 11 e a v d r a g vid korttidsanställning

skall ske efter tabell när debetsedel inte lämnats, tillstyrks eller

lämnas utan erinran av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Hallands län,

näringslivets skattedelegation, Sveriges arbetsgivareförening för hotell och

restauranger och Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Den jämfört med nuvarande regler mildare utformning som förslaget i

denna del fått inger kammarrätten vissa betänkligheter med hänsyn bl. a.

till önskvärdheten av att i möjlig mån minska myndigheternas omfattande

arbete med att identifiera och tillgodoföra skattskyldiga de skattemedel som

betalts in utan att debetsedelnummer angetts. Förslaget innebär enligt kammarrättens

mening risk för att flera än som nu är fallet kommer att underlåta

att lämna debetsedel. Dessutom kan befaras att många kommer att föredra

korttidsanställning i stället för en längre anställning vilket får betecknas

som en inte önskvärd utveckling. Kammarrätten framför dock inte här något

eget förslag.

I åtskilliga remissyttranden föreslås andra regler för skatteavdrag vid korttidsanställning

än dem som utredningen förordat eller diskuterat.

Häradsskrivaren i Gällivare fögderi anför att skatteavdrag i förevarande

fall bör ske efter korttidstabellens kolumn avseende arbetstagare med hel

kost, innebärande en viss skärpning jämfört med utredningens förslag. En

följd av en sådan skärpt regel kunde enligt häradsskrivaren bli att personer

som från kyrkobokföringssynpunkt är svåra att anträffa kunde förmås att

ordna sin kyrkobokföring.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar att skatteavdrag vid korttidsanställning

sker med 35 % eller sålunda med den procentsats som enligt länsstyrelsen

bör tillämpas generellt. Denna ordning föreslås som andrahandsalternativ

av Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger.

En regel av innebörd att skatteavdrag skall ske enligt den kolumn som

anger högsta skatteuttag i korttidstabellen och därjämte 10 % av daglönen

föreslås av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Uppbördsverket i Hälsingborg ifrågasätter om inte utredningen överdrivit

farhågorna för att skärpta skatteavdrag vid korttidsanställningar skulle

medföra »vissa från helt andra synpunkter än de rent skattemässiga inte

önskvärda konsekvenser». För vissa av dessa arbetstagare kommer enligt

uppbördsverkets uppfattning en förhöjning av skatteavdragen varken att

innebära att de i större utsträckning än tidigare avhåller sig från arbete

eller att debetsedel lämnas. I de fall då skatteavdraget har betydelse för den

skattskyldige torde ett förhöjt skatteavdrag medverka till att debetsedel

lämnas, b. n. kan i många fall — trots omfattande utredningar och efterforskningar

— skattebeloppen för dessa tillfälliga arbetstagare inte identifieras

på grund av bristfälliga uppgifter. Beloppen kan därför inte heller

gottskrivas vederbörande. Detta kunde emellertid förhindras om man hade

uppgift om debetsedelns nummer. Mot bakgrunden härav finner uppbörds
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

73

verket att skatteavdrag i dessa fall bör ske efter samma regler som verket

förordat beträffande den stadigvarande arbetskraften, dvs. efter särskild

kolumn i skattetabellen.

Riksrevisionsverket finner det inte orealistiskt att anta att en måttlig höjning

av skatteavdraget vid korttidsanställning i förening med att arbetsgivaren

åläggs att meddela den anställde konsekvensen av försummelse att lämna

skattsedel verksamt kan bidra till en bättre ordning.

Utredningens förslag att skatteavdraget för kvarstående

skatt när debetsedel inte lämnas skall ske med oförändrat 25 % av

inkomsten lämnas uttryckligen utan erinran av överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Hallands och Västerbottens län, Sveriges arbetsgivareförening

för hotell och restauranger samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar i överensstämmelse med sin uppfattning

om enhetliga avdragsregler att skatteavdraget också i förevarande

fall sker med 35 % oavsett inkomstens storlek.

Uppbördsverket i Hälsingborg fäster uppmärksamheten på den praxis beträffande

skatteavdrag vid kvarskatt som enligt bindande förklaring från

CFU utbildat sig inom husbyggnads- och anläggningsindustrin. Inom denna

yrkeskategori, där stora kvarstående skatter ofta uppkommer på grund av

de stora och oregelbundna ackordsöverskotten, sker i regel avdrag för kvarskatten

med samma belopp som för den preliminära skatten. Denna avdragsmetod

är, framhåller uppbördsverket, enkel att tillämpa för arbetsgivarna

och torde i de flesta fall vara ett effektivare påtryckningsmedel för

att framtvinga debetsedel på slutlig skatt än 25-procentavdraget. Uppbördsverket

förordar därför att skatteavdrag för kvarstående skatt sker efter

samma kolumn i skattetabellen som gäller för den preliminära skatten.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd erinrar om det före år 1951 tilllämpade

förfarandet. Detta innebar att den lokala skattemyndigheten efter

anmälan från arbetsgivare tillställde denne debetsedel för arbetstagare som

inte överlämnat debetsedel å slutlig skatt. Nämnden framhåller vidare att

det efter ADB-reformens genomförande den 1 januari 1968 kommer att finnas

register hos de lokala skattemyndigheterna över alla mantalsskrivna

personer, upplagt såväl i bokstavsordning som i födelsenummerordning.

Dessutom kommer ett centralt register för hela riket att finnas hos CFU.

Detta medför enligt nämnden att de av utredningen påpekade olägenheterna

med den äldre ordningen i form av merarbete för myndigheter och arbetsgivare

inte längre kommer att föreligga. Det bör därför övervägas, anser

nämnden, om man inte i samband med denna reform borde återgå till den

äldre ordningen i fall då debetsedel å slutlig skatt inte lämnas till arbetsgivaren.

Härigenom skulle man kunna inbespara den arbetskraft som

nu sysselsätts med identifiering av inbetalda skatteposter, onödiga krav,

reklamationer osv.

3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 130

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Överståthållarämbetet fäster i sammanhanget uppmärksamheten på ett

spörsmål som väsentligen uppkommer när ADB tillämpas vid skatteuppbörden.

Avdragsgrund (kolumn eller motsvarande) och avdragsbelopp innefattas

i ett magnetband. Om arbetsgivaren använder sig av ADB-system

vid löneutbetalningen bör han enligt uppbördsverkets mening kunna ha

tillgång till »skattebandet» (kopia därav) och överföra skattedata till »lönebandet».

Han behöver då inte från arbetstagare som är upptagen på skattebandet

infordra debetsedel eller annat besked. Tillämpas denna metod blir

skatteavdrag alltid verkställt som om debetsedel inlämnats till arbetsgivaren.

Arbetstagare kan inte skaffa sig lägre skatteavdrag än som annars

skulle göras genom att underlåta att lämna debetsedel. Den angivna metoden

tillämpas f. n. beträffande anställda hos Stockholms stad för vilka

uppbördsverket utfärdat debetsedel. Därvid har stundom förekommit protester

mot att 25-procentreglerna försatts ur spel. Det synes emellertid

ämbetet önskvärt med ett uttalande i nu förevarande sammanhang om att

hinder inte möter mot det tillämpade förfarandet.

Det av utredningen framförda förslaget att skatteavdrag vid

oregelbundet inflytande inkomster skall ske med 50 %

när debetsedel inte lämnas och med 25 % i andra fall biträds av överståthållarämbetet

och lämnas uttryckligen utan erinran av länsstyrelsen i Hallands

län.

Åtskilliga remissinstanser anför emellertid från utredningsförslaget avvikande

meningar. Härvid synes den allmänna uppfattningen vara att 50- procentavdraget, såsom utredningen själv påvisar, kommer att vara för

högt i många fall.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar även i förevarande fall avdrag

med 35 % av lönen.

Uppbördsverket i Hälsingborg finner avdraget böra ske efter samma procentsats

för alla oregelbundna inkomster, oavsett om debetsedel lämnas eller

inte. Procentsatsen kan härvid ev. höjas till 30—35. Uttalanden i samma

riktning gör länsstyrelsen i Västmanlands län.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger samt Sveriges

centrala restaurangaktiebolag påpekar att 50-procentavdraget inom restaurangbolagens

område främst skulle bli tillämpligt när semesterersättning

betalas ut. Avdraget är i dessa fall, framhålls det, i regel för högt, vilket

skulle leda till irritation hos personalen och föranleda onödiga återbetalningar.

Med hänsyn härtill föreslår remissorganen, att avdraget, i vart fall

i fråga om semesterersättningar, begränsas till 35 %.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen berör vissa nackdelar i nu gällande

principer för preliminärskatteavdrag på ackordsöverskott. Om ett

byggnadsföretag tillämpar exempelvis 14-dagarslön, skall ackordsöverskott

uppdelas i delar om 2 000 kr. eller mindre, på vilka skatt dras separat efter

en 14-dagarstabell. Skatteuttaget i olika inkomstlägen blir därvid varierande.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967

75

Om härtill beaktas att ackordsöverskotten i dag är relativt höga, torde resultatet

bli, framhåller föreningen, att i allmänhet innehålls för litet preliminärskatt

på ackordsöverskotten. Detta torde vara en bidragande orsak till

den förhållandevis höga kvarskattefrekvensen bland byggnads- och anläggningsarbetare.

Principerna för preliminärskatteavdrag på ackordsöverskott

synes därför föreningen böra ändras så att den procentsats, som gäller vid

2 000 kr., tillämpas även på den del av ackordsöverskottet som överstiger

2 000-kronorsgränsen.

Restavgift

Utredningen

Frågan om ändrade regler för restavgiften behandlas på s. 110—138 i betänkandet.

Inledningsvis lämnas en beskrivning av gällande bestämmelser

på området.

Om skattskyldig eller arbetsgivare, som gjort skatteavdrag, underlåter att

betala skatt i föreskriven tid och ordning, är han skyldig att betala restavgift,

beräknad efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten som

inte erlagts i tid. Avgiften är dock alltid minst en krona (58 § UF). Vidare

är arbetsgivare skyldig erlägga restavgift, om han försummar att innehålla

skatt (75 § UF). I sådant fall kan också arbetstagaren bli skyldig att betala

restavgift. Om betalning av skatt under rätt uppbördstermin försummas

utgår respitavgift i stället för restavgift om skatten erläggs senast den 18 i

uppbördsmånaden med skatteanvisning på postanstalt (54 § UF). Respitavgiften

är 20 resp. 50 öre för skattebelopp om högst 20 resp. 50 kr. och för

högre skattebelopp en krona för varje påbörjat hundratal kronor. Högsta

avgift är 100 kr. och detta oavsett om inbetalningen avser en eller flera skatteposter.

Länsstyrelse kan befria från restavgift eller respitavgift, om särskilda

omständigheter föreligger. Enligt cirkulärskrivelse från riksrevisionsverket

till länsstyrelserna den 24 januari 1955 får befrielse från hela restavgiften

meddelas när skatt avkortas eller restitueras, när skatt inbetalts i rätt tid

men i fel ordning eller när giltig ursäkt kan visas för den försenade inbetalningen.

Utredningen konstaterar att restavgiften har stor betydelse särskilt för

uppbördsresultatet beträffande B-skatt och skatt som arbetsgivare innehållit

av arbetstagares inkomst genom skatteavdrag. Efter att ha redovisat vissa

synpunkter av såväl principiell som praktisk natur uttalar utredningen, att

den inte anser sig kunna förorda att restavgiften konstrueras som en ränta.

En sådan konstruktion skulle innebära att avgiftens storlek i det enskilda

fallet blir beroende av det tempo i vilket indrivningen sker. Enligt utredningen

bör det emellertid vara indrivningsmyndigheternas uppgift att söka

förkorta tiden för indrivningen. Vad särskilt angår ränteavgift beträffande

innehållen men ej redovisad skatt uttalar utredningen, att en sådan avgift

skulle medföra merarbete för indrivningsmyndigheterna.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

I fortsättningen diskuterar utredningen storleken av restavgiften. Det påpekas

att en tidpunkt av ca sex månader normalt hinner förflyta från skattens

förfallodag och till dess indrivningsåtgärder kan påbörjas av den restförda

skatten. Nuvarande procentsats kan med hänsyn härtill synas något

låg men å andra sidan motsvarar restavgiften en betydande ränta för den

som betalar relativt snart efter uppbördsterminens utgång, särskilt om man

tar hänsyn till att den inte är avdragsgill vid taxeringen. Utredningen anser

därför att utrymmet för en höjning av procentsatsen är relativt litet.

Frågan om restavgift när arbetsgivare inte betalt innehållen skatt i rätt

tid diskuteras utförligt i betänkandet. Utredningen anser att en fast avgift

är det lämpligaste påtryckningsmedlet gentemot det helt övervägande antalet

arbetsgivare. Emellertid förekommer det att arbetsgivare konsekvent redovisar

innehållen preliminär skatt med för lågt belopp, att arbetsgivares registrering

hos lokal skattemyndighet fördröjs på grund av att skatten inte

redovisas i föreskriven ordning eller att lokal skattemyndighets beslut att

fastställa preliminär A-skatt till betalning försenas avsevärt genom att arbetsgivare

inte frivilligt tillhandahåller bokföringshandlingar. I nämnda fall

är det enligt utredningens mening mindre tillfredsställande att arbetsgivaren

får vidkännas samma avgift som i de fall då skatten betalas någon tid efter

uppbördsterminens utgång eller relativt snart därefter blir föremål för utmätningsmans

åtgärder. Utredningen anser därför att en särskild tilläggsavgift

skall utgå om innehållen skatt varit obetald viss längre tid.

Utredningens förslag beträffande restavgiften innebär följande. Den nuvarande

restavgiften om fyra öre för varje hel krona obetald skatt höjs till

sex öre. Arbetsgivare, som gjort skatteavdrag men inte redovisat innehållet

belopp inom föreskriven tid, skall dessutom betala särskild tilläggsavgift.

Avgiften skall utgå med sex öre för varje hel krona av det obetalda beloppet

och beräknas för varje påbörjat år, med början ett år från utgången

av den månad, då beloppet bort erläggas, till dess det erläggs eller fastställs

till betalning av lokal skattemyndighet. Utgående tilläggsavgift skall anges

i fastställelsebeslutet.

Utredningen förordar motsvarande ändringar beträffande restavgift enligt

58 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

och 20 § förordningen om sjömansskatt. Vidare föreslås att redare i likhet

med andra arbetsgivare skall erlägga tilläggsavgift, om innehållen skatt ej

betalts inom viss tid. I

I detta sammanhang föreslår utredningen ytterligare en ändring av 58 §

förordningen om allmän varuskatt. I nämnda paragraf första stycket stadgas

f. n. att restavgift utgår om skattsky]dig underlåtit att inom föreskriven

tid »inbetala i avgiven deklaration angivet belopp». Vid tillämpningen av bestämmelsen

har ansetts tveksamt om en skattskyldig är skyldig erlägga restavgift

t. ex. i sådant fall, då han visserligen betalt den skatt som han angett

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

77

i sin preliminära deklaration men i deklarationen angett lägre skatt än som

i och för sig skulle följa av andra uppgifter i deklarationen. Utredningen

anser, att skattskyldig i dylikt fall skall erlägga restavgift i den mån han

betalar ett skattebelopp, som är lägre än det som grundas på uppgifterna om

skattepliktig omsättning, och föreslår därför en ändrad lydelse av författningsrummet

i fråga.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan huruvida restavgiften

bör konstrueras som en löpande ränta, avvisar en sådan lösning på i huvudsak

samma skäl som utredningen anfört för sitt ställningstagande på denna

punkt. Särskilt kammarrätten understryker, att med en långt driven räntejämförelse

kunde befaras att restavgiften skulle komma att uppfattas som

en form av låneränta, vilket indirekt kunde bibringa skattskyldiga den föreställningen

att samhället på visst sätt godtagit denna form av skattekredit.

Utredningens förslag beträffande restavgiften har i princip godtagits

av flertalet remissinstanser. Oreserverat tillstyrkande av förslaget föreligger

från bl. a. CFU, kronofogdemyndigheten i Stockholm, direktionen

för Stockholms stads uppbördsväsen, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus,

Hallands, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län, kronofogdemyndigheten

i Göteborg, Tjänstemannaföreningen vid Kronofogdemyndigheten

och Sveriges häradsskrivarförening.

Ett par remissinstanser avstyrker dock höjning av restavgiften. Till dessa

hör kammarrätten, som anser att de i betänkandet anförda skälen närmast

talar för en oförändrad avgift och att i vart fall skäl inte torde föreligga fölen

så stor höjning av avgiften som med 50 %. Länsstyrelsen i Södermanlands

län, som i likhet med utredningen anser att restavgiften främst bör

ses som ett påtryckningsmedel för betalning av skatten under uppbördsterminerna,

är inte övertygad om att en avgiftshöjning skulle medföra ökad

betalning i rätt tid och förordar därför att avgiften blir oförändrad. Enligt

länsstyrelsen är flertalet skattskyldiga, som resterar med skatt, personer

som av olika anledningar saknar betalningsförmåga, bl. a. på grund av

ålder eller sjukdom. Vid en betalning av restförd skatt efter tre, fyra och

sex månader efter uppbördstermins utgång skulle med den föreslagna restavgiften

av 6 % årsräntan uppgå till ej mindre än 24, 18 resp. 12 %. Näringslivets

skattedelegation avstyrker höjning av restavgiften med förmodande,

att betalning i det helt övervägande antalet fall sker inom kortare

tid än sex månader från uppbördsterminen. I dessa fall uppgår den effektiva

räntan f. n. till minst 8 %. Föreningen uttalar, att bristande betalningsförmåga

som regel torde vara orsaken till de mer avsevärda förseningarna

och inte bristande vilja att betala skatten eller önskan att göra en räntevinst.

Avstyrkande föreligger vidare från Sveriges hantverks- och industriorgani
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

scition, som anser att dröjsmål med betalningen ofta beror på oavsiktlig

försummelse och att en höjning av avgiften i vart fall bör medföra att uppbördsterminerna

förlängs. Organisationen anser det dock motiverat med en

höjning i fall då arbetsgivare inte redovisar innehållen skatt i rätt tid. Även

Föreningen auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet avstyrker

den föreslagna höjningen. Den sistnämnda instansen förordar i stället för

avgift en straffränta, så att restavgiften blir helt beroende av den otillåtna

kredittiden.

Åtskilliga remissinstanser framför egna förslag beträffande restavgiftens

utformning. Riksrevisionsverket påpekar att en viss differentiering av restavgiften

torde kunna förenas med de efter indrivningsväsendets förstatligande

införda arbetsrutinerna, enär numera en fast gräns upprätthålls mellan

den första kravverksamheten sedan indrivningshandlingarna mottagits

och det fortsatta indrivningsarbetet. Verket anser att en uppdelning av restavgiften

i två fasta delar kan antas påskynda betalningen av restförd skatt.

Den andra delen av avgiften skulle påföras endast om skatten ej betalas

inom viss tid, som angetts i en anmaningsskrivelse. En fördel med en sådan

uppdelning av restavgiften skulle vara att den som försummat skattebetalning

i rätt tid av tillfälligt förbiseende men som erlägger det restförda beloppet

senast inom den tid som anges i en första kravskrivelse inte drabbas

av lika hård påföljd som den vars försummelse föranleder egentliga

exekutiva åtgärder.

Uppbördsverket i Hälsingborg föreslår en rörlig avgift med förslagsvis

räntepåslag varje månad. Förslaget skulle visserligen enligt verket medföra

mer arbete för indrivningsmyndigheten men å andra sidan ha en starkt betalningsstimulerande

effekt. Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår en

restavgift om 4 % för påbörjat år från sista förfallodagen för skatten och

därefter 2 % för varje påbörjat år utöver det första tills skatten betalts. Sveriges

köpmannaförbund uttalar, att det inte är rimligt att den som bemödar

sig om att betala snabbt drabbas av högre kostnad än den som försöker fördröja

indrivningen. Förbundet föreslår en låg fast avgift i botten, förslagsvis

3 %, som därefter ökas med 1 % för varje tremånadersperiod efter utgången

uppbördsmånad, sammanlagt dock högst 8 %. Föreningen Sveriges

kronokamrerare framhåller att det ofta märks en strävan hos skattskyldiga

att kompensera sig för restavgiften genom att förhala inbetalningarna och

anser därför att restavgiften bör utgå med lägre procentsats om skatten erläggs

inom kortare tid från förfallodagen. Föreningen anser inte den föreslagna

höjningen tillräcklig och föreslår för sin del en restavgift om 8 %

på preliminär, kvarstående och tillkommande skatt men att avgiften begränsas

till halva beloppet om betalning erläggs senast under fjärde kalendermånaden

efter betalningsterminen. Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar

att en stor del av de skattskyldiga som regelmässigt häftar för rest
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

förda skatter enligt länsstyrelsens erfarenhet visserligen har relativt goda

inkomster men att de funnit att försenad skatteinbetalning innebär ekonomisk

fördel. Restavgiften föreslås därför höjd till 8 %.

Den av utredningen föreslagna tilläggsavgiften i fall då arbetsgivare

inte betalar innehållen skatt tillstyrks i princip av flertalet remissinstanser

som yttrat sig i frågan. Den godtas i föreslaget skick av bl. a.

CFU, direktionen för Stockholms stads uppbördsväsen, länsstyrelserna i

Uppsala och Västerbottens län samt kronofogdemyndigheten i Varbergs och

Norrköpings distrikt. Sveriges redareförening avvisar helt tanken att förhöjd

avgift uttas på innehållen skatt och anser att det allmänna i stället

genom andra åtgärder, framför allt genom ett omdömesgillt utnyttjande av

straffbestämmelserna i 80 § UF, bör försöka minska frekvensen av för sena

betalningar av innehållen skatt. Även näringslivets skattedelegation anser

att straffsanktionen är tillräckligt påtryckningsmedel för att få flertalet arbetsgivare

att betala innehållen skatt. Om någon ekonomisk sanktion skall

finnas vid sidan av straffpåföljden bör denna ges karaktär av skadestånd.

Föreningen, som anser att restavgiften bör vara 4 % liksom hittills om

förseningen av betalningen inte överstiger ett år, föreslår att ränta bör utgå

efter 6 % om året för den del av dröjsmålstiden, som överskrider ett år från

uppbördsterminen. Skillnad bör enligt föreningens mening härvidlag inte

göras mellan innehållen skatt och annan ej inbetald skatt.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen uttalar att endast faktisk ränta

bör utgå efter förslagsvis 9 % om ett företag försummar skattebetalning

i rätt tid någon enstaka gång och kortare tid. Dessutom bör en särskild

expeditionsavgift utgå för de administrativa kostnader som statsverket

åsamkas på grund av att skatten inte erlagts i tid. Föreningen anser däremot

att den av utredningen föreslagna regeln bör tillämpas mot företag

som ständigt felar med betalning av skatten.

Flera remissinstanser föreslår en i princip annorlunda utformad tilläggsavgift

än den utredningen föreslagit. Andra instanser framför ändringsförslag

som berör detaljer i förslaget. Föreningen Sveriges kronokamrerare

anser utredningens förslag om tilläggsavgift alltför komplicerat. Föreningen

erinrar om att tilläggsavgifterna skulle komma att beräknas från flera

tidsperioder eftersom ett och samma fastställelsebeslut kan omfatta skattebelopp

som hänför sig till flera uppbördsterminer. Enklare vore det därför

enligt föreningens mening att en enda avgift pålades i samband med utfärdande

av fastställelsebeslut. Föreningen föreslår en sådan fastställelseavgift

om 4 %. Kammarrätten är tveksam beträffande vissa detaljer i förslaget

rörande restavgift för arbetsgivare, såsom avgiftens storlek och tidpunkten

för uttagande av tilläggsavgift. Kammarrätten föreslår att grundavgiften

behålls vid 4 % men att skyldigheten att betala en tilläggsavgift om

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

6 % förläggs till en tidigare tidpunkt än enligt förslaget, exempelvis redan

till tidpunkten sex månader efter utgången av uppbördsmånaden. Ytterligare

tilläggsavgifter kan därefter stadgas för varje påbörjat år. Som skäl för

sitt förslag anför kammarrätten.

Försummelser av nu ifrågavarande slag torde i huvudsak ha sin orsak i

ren glömska eller i kreditbehov. En höjning av grundavgiften i enlighet med

förslaget får därför antagas allenast i ringa omfattning komma att medföra

att antalet försummelser minskar. Särskilt beträffande dem som av glömska

försummat inbetalning torde effekten bli blygsam, åtminstone sett på längre

sikt. Såsom påpekats i betänkandet motsvarar redan nu gällande restavgift

vid kortare dröjsmål en ej obetydlig årsränta. En höjning av restavgiften

(grundavgiften) får därför antagas ha en inte obetydlig negativ effekt på så

sätt att många för att kompensera höjning kommer att betala senare. Detta

torde särskilt vara att förvänta av dem som ha kreditproblem. Den av kammarrätten

föreslagna lösningen torde inte medföra några negativa effekter

på kortvariga försummelser, samtidigt som ett bättre påtryckningsmedel erhålls

på dem som försöka skaffa sig längre krediter.

Bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om inte intervallerna för

tilläggsavgift bör sättas till ett halvt år i stället för ett år som utredningen

föreslagit. En kortare intervall skulle vara ett effektivt medel mot underlåtenhet

att inbetala innehållen skatt. Länsstyrelsen i Hallands län anser att

tilläggsavgiften i samtliga fall skall beräknas fram till den tidpunkt då skattebeloppet

betalas. Länsstyrelsen anser det otillfredsställande att tidpunkten

för fastställande av betalning skall vara avgörande för tilläggsavgiftens

storlek. Liknande mening uttalar bl. a. länsstyrelsen i Västmanlands län.

Ett flertal remissinstanser anser att tilläggsavgiften bör beräknas genom

procentpåslag för varje månad som skatten är obetald. I

I sammanhanget har ett par remissinstanser framfört förslag och gjort

påpekanden som berör restavgiftens utformning. Länsstyrelsen i Malmöhus

län ifrågasätter om inte lägsta restavgift borde fastställas till 10 kr., vilket

skulle förenkla avgiftsuträkningen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser

att behov föreligger av bestämmelser om beräkning av tilläggsavgift

när det inte kan utrönas vid vilka tillfällen eller med vilka belopp lön utbetalts

eller skatt innehållits av arbetsgivare. Länsstyrelsen föreslår att lön

och skatteavdrag i dylika fall skall anses belöpa till lika del på envar av de

månader, som ingår i anställningstiden.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

81

Omdebitering, avkortning och restitution

Utredningen

Frågan om ändrade bestämmelser rörande omdebitering, avkortning och

restitution av skatt behandlas i betänkandet på s. 139—151. Härav må följande

återges.

Om ett skattebelopp, som efter debitering eller fastställelse bokförts i räkenskaperna,

nedsätts på grund av ändring i åsatt taxering eller i debiterings-

eller fastställelsebeslut, kommer detta att föranleda s. k. avkortning

i räkenskaperna, i den mån beloppet är obetalt. Om ett skattebelopp avförs

ur räkenskaperna av andra skäl, t. ex. på grund av att den skattskyldige

saknar utmätningsbara tillgångar, betecknas detta i UF som avskrivning.

Gällande bestämmelser om avkortning är intagna i 65 § UF, som innehåller

följande. Avkortning av ogulden debiterad preliminär B-skatt, kvarstående

skatt och tillkommande skatt skall äga rum, då någon vunnit nedsättning

i eller befrielse från honom påförd taxering eller debitering samt

då dödsbo befriats från skyldighet att erlägga skatt. Om skattskyldig vid

debitering av slutlig skatt gottskrivits debiterad preliminär B-skatt eller

till betalning fastställd innehållen preliminär A-skatt till högre belopp än

den slutliga skatten, skall vidare överskjutande belopp av dessa skatter avkortas

i den mån det är oguldet. Kvarstående skatt, som arbetsgivare innehållit

genom skatteavdrag eller enligt lagen om införsel i avlöning, pension

eller livränta men inte redovisat, skall avkortas såvitt angår den skattskyldige.

Vidare förekommer avkortningsfall som inte närmare regleras av

stadganden i UF.

Beslut om avkortning fattas av länsstyrelse efter anmälan från utmätningsman.

Enligt 40 § uppbördskungörelsen den 16 oktober 1953 (nr 628)

(UK) skall anmälan om avkortning inges senast den 15 i varje månad.

Beträffande restitution av skatt (45, 68, 75 §§ UF samt 48 § UK) kan

lämpligen skiljas mellan å ena sidan preliminär skatt och å andra sidan

slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Restitution av preliminär skatt

sker om erlagd preliminär skatt överstiger motsvarande slutliga skatt och

i vissa andra fall då skattskyldig är berättigad återfå överskjutande preliminär

skatt. Restitution av slutlig, kvarstående och tillkommande skatt

sker då länsstyrelsen funnit att skatt påförts obehörigen eller med för högt

belopp samt då skattskyldig får nedsättning i eller befrielse från dylik skatt.

Om beslut, varigenom arbetsgivare förklarats ansvarig för arbetstagares

skatt, helt eller delvis upphävs av högre instans, skall skatt som erlagts i

enlighet med det tidigare fastställelsebeslutet återbetalas till arbetsgivaren.

Den som skall erhålla restitution i enlighet med dessa regler är emeller
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

tid inte obetingat berättigad att få ut beloppet. Restitutionsbeloppet tas

nämligen i första hand i anspråk för betalning av restförda skatter eller för

tillkommande skatt, som påförts eller kan antas bli påförd (68 § 3 och 4

mom. UF).

Av UF framgår inte direkt om avkortning eller restitution på grund

av utgången i taxeringsprocess skall vidtas omedelbart eller om laga kraft

skall inväntas. Såvitt angår avkortning synes detta spörsmål inte heller

ha berörts i samband med bestämmelsernas tillkomst. Regeringsrätten har

i ett rättsfall fastställt länsstyrelses beslut att vägra restitution med hänsyn

till att kammarrättens utslag i taxeringsfrågan inte vunnit laga kraft,

se regeringsrättens årsbok (RÅ) 1924 ref. 1. Återbetalning av överskjutande

preliminär skatt, som uppkommer vid debitering av slutlig skatt på

grundval av taxeringsnämnds beslut, verkställs däremot oavsett om beslutet

vunnit laga kraft eller inte.

Restitution utan avvaktan på laga kraft verkställs vidare på grundval av

debitering av slutlig skatt enligt prövningsnämnds beslut, som meddelats

i sådan tid, att det kunnat beaktas vid debiteringen. Även i dessa fall begränsas

utbetalningen enligt stadgandena i 68 § 4 mom. UF.

I övriga skandinaviska länder gäller, att åtgärder för skattens uttagande

skall upphöra och erlagd skatt restitueras, om åsatt taxering undanröjs

eller nedsätts av högre instans, oberoende av om beslutet vunnit laga kraft.

Om nedsättningen meddelas av civil domstol skall enligt dansk och norsk

rätt beslutet dock verkställas först sedan detta vunnit laga kraft.

Utredningen finner det önskvärt att bestämmelserna om avkortning och

restitution, som f.n. föranleder tveksamhet och ojämnhet i tillämpningen,

får en klarare utformning, Avkortning och restitution föregås alltid av omdebitering,

varför frågan närmast rör utformningen av bestämmelserna om

när omdebitering skall ske. Härvid kan man lämpligen skilja mellan omdebitering

till följd av beslut om nedsättning av skatt, som inte erlagts, och

å andra sidan omdebitering som avser en redan betald skatt.

Utredningen anser det vara konsekvent och praktiskt att ett obetalt skattebelopp,

som till följd av beslut om nedsättning av taxeringen inte skall

erläggas, avkortas oavsett om beslutet vinner laga kraft eller ej. Enligt utredningens

mening är ett medgivande av anstånd med skattens erläggande,

vilket är en annan tänkbar lösning, inte förmånligare för det allmänna än

beslut om omdebitering och avkortning.

Reträffande omdebitering när nedsättning av taxering berör redan erlagd

skatt uttalar utredningen som sin mening, att en från såväl praktisk

som principiell synpunkt helt konsekvent verkställighetsregel kan erhållas

endast om varje beslut, som medför sänkt taxering, får verkställas utan

avvaktan på laga kraft, dvs. även i de fall då ett skattebelopp skulle komma

att restitueras. Med en sådan utformning ernås full överensstämmelse

med vad som gäller i fråga om de administrativa besvärsmyndigheternas

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

beslut i Danmark, Finland och Norge. Några skatteförluster av betydelse för

det allmänna befaras inte uppkomma.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag till nya bestämmelser

rörande omdebitering, avkortning och restitution följande.

I överensstämmelse med vad som gäller i de nordiska grannländerna

skall prövningsnämnds och kammarrättens beslut verkställas utan avvaktan

på laga kraft. Detta skall gälla även när arbetsgivare befrias från ansvar

för arbetstagares skatt och på grund därav blir berättigad till restitution.

Om arbetsgivaren häftar i skuld för egen eller arbetstagares skatt skall

belopp, som annars skulle ha restituerats, tas i anspråk för betalning av

skulden. Bestämmelse att restitution eller avkortning får ske utan avvaktan

på laga kraft föreslås även i förordningen den 30 november 1951 (nr

763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

och i förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall.

Remissyttrandena

Utredningens förslag rörande omdebitering, avkortning och restitution

av skatt har rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Det tillstyrks

av de allra flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan, såsom CFU, direktionen

för Stockholms stads uppbördsväsen, uppbördsverket i Hälsingborg,

Sveriges köpmannaförbund, Föreningen Sveriges kronokamrerare,

Sveriges häradsskrivarförening, lantbrukets skattedelegation och Svenska

byggnadsentreprenörföreningen. Länsstyrelsen i Uppsala län, som tillstyrker

förslaget, anser detta inte medföra nämnvärd risk för förluster för

statsverket med hänsyn till det relativt få fall i vilka höjning av taxering

sker efter besvär hos kammarrätten eller regeringsrätten. Det föreslagna

förfarandet innebär enligt länsstyrelsen en förenkling i ärendenas handläggning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län biträder förslaget under påpekande,

att den redan nu verkställer omdebitering, avkortning och restitution

av prövningsnämndens beslut oavsett om de vunnit laga kraft eller ej.

Näringslivets skattedelegation tillstyrker förslaget utom i vad det avser

beslut, varigenom arbetsgivare förklarats ansvarig för arbetstagares skatt.

Föreningen ifrågasätter om inte verkställigheten i normalfallet bör ske

först sedan lagakraftägande beslut föreligger i enlighet med de allmänna

principer som besvärssakkunniga angivit i sitt betänkande SOU 1966: 70.

Föreningen Sveriges stadsfogdar framför vissa kritiska synpunkter mot

förslaget. Föreningen erinrar om utredningens uttalande att — om skattskyldig

försätts i konkurs sedan ny debitering verkställts enligt högre instans

beslut om höjning av taxering — de föreslagna reglerna kommer att

medföra att bevakning kan ske med förmånsrätt genom att två år inte hun
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

nit förflyta från förfallotiden för den tillkommande skatten till ingivandet

av konkursansökningen. Föreningen påpekar, att utredningens uttalande

inte har relevans när fråga är om eftertaxering, eftersom förmånsrätten

inte avser skatt som påförts på grund av eftertaxering och som annars

skulle ha förfallit till betalning inom den tid för vilken förmånsrätt gäller

i vanliga fall. Vidare erinrar föreningen om att förmånsrätt på grund av utmätning

(enligt 17 kap. 8 och 9 §§ handelsbalken) går förlorad om, såsom

utredningen föreslagit, den skatt för vilken utmätningen skett restitueras

utan avvaktan på lagakraftägande taxering.

Slutligen framhåller föreningen att det trots bestämmelserna i 68 § 4

mom. UF inte alltid är möjligt att kvitta den överskjutande skatt som uppstår

vid omdebitering mot restförd skatt som påförts konkursgäldenären.

Om nämligen ett med förmånsrätt bevakat skattebelopp skulle avkortas,

kan den överskjutande skatt som därvid uppkommer ej kvittas mot bevakat

skattebelopp utan förmånsrätt. Den överskjutande skatten måste i stället

överlämnas till konkursboet.

Preskription av skatt

Utredningen

Behovet av nya bestämmelser i fråga om preskription av skatt behandlas

på s. 152—169 i betänkandet. Utredningens förslag i förevarande avseende

innebär följande.

Påförd skatt skall liksom hittills preskriberas fem år efter utgången av

det uppbördsår under vilket den bort erläggas enligt verkställd debitering

eller den fastställts till betalning.

Beträffande arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt, för vilket likaså

f. n. gäller en femårig preskriptionstid, föreslås gälla två preskriptionstider.

Den ena avser i första hand den tid inom vilken ett skattebelopp kan

fastställas till betalning. Tiden utgör fem år som — i fråga om preliminär

A-skatt — räknas från utgången av det uppbördsår, under vilket arbetstagaren

bort erlägga kvarstående skatt för det inkomstår då skatteavdraget

gjordes eller borde ha gjorts. I fråga om ansvarighet för kvarstående skatt

skall femårsperioden för fastställelse räknas från utgången av det uppbördsår

då skatten förföll till betalning. De på detta sätt beräknade tiderna

skall gälla även beträffande indrivningen av till betalning fastställt skattebelopp,

när detta avser preliminär eller kvarstående skatt som arbetsgivare

underlåtit att innehålla genom skatteavdrag. Om ej innehållen preliminär

skatt fastställts till betalning hos arbetsgivaren räknas dock preskriptionstiden

för indrivning från utgången av det uppbördsår när fastställelsen

skedde.

Den andra preskriptionstiden avser indrivning av innehållen men ej re
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

dovisad preliminär eller kvarstående skatt. Härför skall gälla en särskild

femårig preskriptionstid, räknad från utgången av det uppbördsår under

vilket beloppet fastställdes till betalning.

När anstånd beviljats i avvaktan på att besvär rörande taxering skall

avgöras, får utan hinder av annars gällande preskriptionstid åtgärder vidtas

för att ta ut det skattebelopp, som anståndet avsett, till dess två år förflutit

från utgången av den månad då kammarrätten eller regeringsrätten meddelade

utslag i anledning av besvären. Likaledes skall skattebelopp, för vilket

arbetsgivare är ansvarig enligt utslag av kammarrätten eller regeringsrätten,

alltid kunna tas ut under en tid av två år från utgången av den

månad då utslaget meddelades.

Slutligen berör utredningen frågan om tillämpningen av preskriptionsreglerna

sedan utmätning för skatt skett enligt UF och erinrar därvid om

att bestämmelserna i 88 c § utsökningslagen om viss tidsfrist för utmätt

egendoms försäljning inte gäller vid utmätning för skatt (60 § 3 mom. UF).

Någon sådan tidsfrist gäller över huvud taget inte vid utmätning för skattefordran.

Utredningen påpekar att utmätningsmännen i praktiken anser sig ha

relativt obegränsade möjligheter att vänta med försäljning av egendom

som utmätts för skatt. I regel torde ett uppskjutande av försäljningen helt

ske i den skattskyldiges intresse och på dennes begäran för att ge honom

rådrum att på annat sätt betala skatteskulden. Man torde dock i allmänhet

inte våga låta anstå med försäljningen till dess preskription inträtt med

hänsyn till den utformning stadgandet härom har. Preskriptionsbestämmelsen

i 71 § UF är avfattad så, att åtgärder för uttagande av skatt inte må

vidtagas senare än osv. Denna avfattning av preskriptionsregeln har tillkommit

i förtydligande syfte. Härmed avsågs att klarlägga, påpekar utredningen,

att det avgörande för kronans möjligheter att erhålla utdelning i

skattskyldigs konkurs är att kronans konkursansökan görs eller — om den

skattskyldige försatts i konkurs på annans begäran — kronans skattefordran

bevakas före preskriptions inträdande.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om regler beträffande preskription m. m. har mottagits

positivt av remissinstanserna. Förslaget tillstyrks oförändrat eller

lämnas uttryckligen helt utan erinran av bl. a. direktionen för Stockholms

stads uppbördsväsen, länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län, kronofogdemyndigheten

i Norrköpings distrikt, Sveriges köpmannaförbund, näringslivets

skattedelegation, Föreningen Sveriges kronokamrerare och Sveriges

häradsskrivarförening. Endast justitiekanslersämbetet framför en viss

principiell kritik mot förslaget. Ämbetet uttalar att de föreslagna reglerna

visserligen i huvudsak innebär ett lagfästande av vad som ansetts gälla, men

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Iiungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

reglerna måste te sig krångliga inte bara för allmänheten utan också för

myndigheter som blott undantagsvis har att ta ställning till frågan om

preskription av skatt, t. ex. domstolar. Ämbetet anser att en förenkling av

preskriptionsreglerna skulle vara önskvärd men är för sin del inte berett

att ange hur en sådan skulle genomföras.

Enligt förslaget skall preskription i vissa fall inträda två år efter utgången

av månad, varunder utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t meddelats.

CFU påpekar att detta innebär ett genombrytande av regeln att preskription

sker vid uppbördsårs utgång. Nämnden anser det fördelaktigare såväl vid

indrivning av skatt som i övrigt med endast en preskriptionstid under året

och föreslår därför att preskription i besvärsfallen skall inträda två år efter

utgången av det uppbördsår, då utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t

meddelats.

Svea hovrätt påpekar att den föreslagna preskriptionstiden i fråga om åtgärder

för indrivning av skatt som arbetsgivare innehållit även gäller beträffande

ställföreträdares ansvar för sådan skatt. Särskilt beträffande fåmansbolag,

påpekar hovrätten, kan den situationen uppkomma, att — efter långvarigt

utredningsarbete — ställföreträdaren vid mot honom förd talan om

solidarisk betalningsskyldighet visar sig svår att anträffa och att han även

söker förhala rättegången. Dom mot honom kan då komma att meddelas

vid en tidpunkt, när den ej längre är exigibel. Den föreslagna preskriptionstiden

i 71 § 2 mom. sista stycket UF, två år från utgången av den månad då

kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag meddelades, bör därför enligt

hovrättens mening gälla även för allmän domstols lagakraftvunna dom,

varigenom ställföreträdare förpliktats att jämte arbetsgivaren svara för

skattebelopp. Hovrätten anser dock, att preskriptionstiden inte i något fall

bör överstiga tio år.

Justitiekansler sämbetet framhåller rörande tolkningen av regeln att åtgärder

för uttagande av skatt inte får vidtas senare än fem år efter viss angiven

tidpunkt följande. Om regeln har den innebörden att även försäljning

av utmätt gods skall ha ägt rum före preskriptionstidens utgång, måste

utmätningen återgå i fall försäljning inte medhunnits. För egen del är

ämbetet benäget att ansluta sig till en annan uppfattning om bestämmelsens

innebörd. Det bör vara tillräckligt, att själva utmätningen — innefattande

utmätningsförklaringen och säkerställandet — skett inom preskriptionstiden.

En annan sak är det enligt ämbetet att även försäljningen

bör ske inom nämnda tid om inte särskilda skäl föranleder annat. Har försäljningen

i något fall fått anstå bör den företas utan onödigt dröjsmål.

Ämbetet uttalar slutligen, att ett klarläggande av preskriptionsregelns innebörd

skulle vara av värde med hänsyn till den osäkerhet som råder om

hur den är att förstå såvitt avser utmätning. Exekutionsväsendets organisationsnämnd

framhåller vikten av att preciserade regler ges om försäljning

efter preskriptionsinträde. Nämnden uttalar att sådana regler exempelvis

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

kan ange när och i vilka fall försäljning kan ske eller en tidpunkt efter

vilken försäljning över huvud taget ej må äga rum. Även Föreningen Sveriges

stadsfogdar önskar ett uttalande i denna fråga och anför bl. a.

Föreningen anser liksom utredningen, att exekutiv försäljning av utmätt

egendom samt fördelning av köpeskillingen bör ske före skattepreskriptionens

inträde. Som utredningen framhållit kan dock inträffa fall, då försäljningen

ej hinns med innan skattefordringen preskriberas eller också kan

en försäljning förväntas ske till uppenbart underpris. Som ytterligare exempel

kan nämnas exekutiv försäljning av en utmätt fordran, som sekundogäldenären

punktligt avbetalar men ej är skyldig slutbetala, förrän efter

tiden för skattens preskription. I dylika fall bör hinder ej möta för exekutiv

försäljning eller emottagande av likvid samt fördelning av köpeskillingen

även efter tiden för skattens preskription, om så skulle visa sig nödvändigt.

Arbetsgivarna och uppbördsförfarandet

Utredningen

Vad i betänkandet anförts beträffande arbetsgivarna och uppbördsförfarandet

(s. 170—190) berörs i det följande endast i den mån utredningens

överväganden utmynnat i förslag till nya bestämmelser.

Enligt 78 § 1 mom. tredje stycket UF åligger det arbetsgivare att efter

anmaning av föredraganden i uppbördsärenden hos länsstyrelsen eller av

lokal skattemyndighet tillhandahålla bokföringshandlingar eller anteckningar

för kontroll av skatteavdrag samt att lämna uppgift

om anställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verkställda

skatteavdrag. Om arbetsgivaren inte hörsammar anmaningen, kan länsstyrelsen

förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen kan även förelägga

vite för att förmå arbetsgivare att fullgöra sin skyldighet att verkställa skatteavdrag

(83 §). Förelagt vite utdöms av länsstyrelsen. Om räkenskapshandlingar

eller anteckningar inte ställts till förfogande, kan länsstyrelsen enligt

lagen den 16 juni 1961 (nr 332) om handräckning vid taxeringsrevision meddela

beslut om handräckning för handlingarnas eftersökande och omhändertagande.

Frågan om rätt för lokal skattemyndighet att förelägga vite enligt 83 §

UF har närmast aktualiserats av 1957 års riksdagsrevisorer (§23), som

påpekade att man om sådan rätt infördes skulle undvika omgången över

länsstyrelse när vitesföreläggande gentemot arbetsgivare kommer i fråga.

Revisorerna erinrade i samband därmed om att taxeringsnämnd enligt

taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) utrustats med befogenhet

att förelägga vite.

Utredningen anser betänkligheter inte kunna anföras mot att lokal skattemyndighet

får rätt att förelägga tredskande arbetsgivare vite och erinrar

om att lokal skattemyndighet bemyndigats förelägga vite enligt förordning
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

en den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m. Som särskilt värdefullt anser utredningen

det vara om lokal skattemyndighet kunde ålägga arbetsgivare att vid

vite lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet

av verkställda löneavdrag. Det förutsätts att de lokala skattemyndigheterna

iakttar återhållsamhet vid tillämpningen av de föreslagna vitesbestämmelserna

och att vite tillgrips först sedan andra utvägar prövats.

Utredningen föreslår således att lokal skattemyndighet erhåller samma

rätt att förelägga vite som enligt 83 § UF f. n. tillkommer länsstyrelse. Vitet

bör i likhet med vad som gäller enligt 123 § taxeringsförordningen bestämmas

till lägst 100 kr. och högst 5 000 kr. och får inte föreläggas staten,

kommun eller annan menighet och inte heller ämbets- eller tjänsteman

i tjänsten. Likaså föreslår utredningen att på sätt som skett i 124 § taxeringsförordningen

bestämmelse införs i UF om att vite inte får utdömas,

om det visar sig att ändamålet med detsamma förfallit. Vidare bör gälla

att ändamålet med vitet inte skall anses ha förfallit, om vitesföreläggandet

iakttagits först efter det framställning gjorts om vitets uttagande. Utredningen

anser även att i UF bör införas bestämmelse om att besvär inte må

föras över beslut varigenom vite förelagts.

Det finns i UF inga regler om ansvarighet för arbetsgivares

ställföreträdare. I straffrättsligt hänseende torde dock gälla

att arbetsgivares ställföreträdare, som underlåtit att verkställa skatteavdrag

på arbetstagares lön eller inte inbetalt innehållen skatt inom föreskriven

tid, ådrar sig samma straffansvar som stadgas för arbetsgivare.

Vidare gäller särskilt skadeståndsansvar för arbetsgivares ställföreträdare

enligt vissa regler i aktiebolagslagen den 14 september 1944 (nr 705).

En sammanfattning av bestämmelserna på detta område lämnas i betänkandet

på s. 182—183.

Utredningen konstaterar att möjligheterna f. n. är begränsade att göra ställföreträdare

för aktiebolag eller annan juridisk person ansvarig för skattebelopp

som innehållits och som den juridiska personen svarar för men saknar

möjlighet att betala. Särskilt i fråga om de s. k. fåmansbolagen är nackdelarna

med en sådan ordning framträdande. Beträffande dessa bolag, framhåller

utredningen, har det inte sällan visat sig att verkställande direktören

eller annan som företräder bolaget förfarit på sådant sätt att den bristande

redovisningen föranleder utdömande av straff. Ställföreträdaren riskerar

dock inte att behöva ersätta den innehållna men oredovisade skatten med

egna medel, fastän det egna bolaget helt saknar tillgångar. Utredningen

anser därför befogat med ändrade regler på området.

Utredningen avvisar tanken på att konstruera ansvarigheten som ett

skadeståndsansvar. I detta avseende hänvisar utredningen till två av högsta

domstolens domar (Nytt Juridiskt Arkiv 1957 s. 757 och 761) enligt vilka

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

den som fällts till ansvar enligt 80 § 1 mom. andra stycket UF för underlåtenhet

att redovisa innehållen skatt i brist på uttryckligt stadgande inte

kan förpliktas att som skadestånd betala det oredovisade skattebeloppet.

Utredningen föreslår att den som företräder juridisk person och av uppsåt

eller grov oaktsamhet underlåter att redovisa innehållet skattebelopp på

därom särskilt förd talan skall kunna förpliktas att solidariskt med den

juridiska personen svara för beloppet. När särskilda skäl föreligger skall

ställföreträdarens betalningsskyldighet dock kunna jämkas eller efterges.

Ställföreträdare, som betalat innehållet skattebelopp, skall enligt förslaget

ha regressrätt mot arbetsgivaren och bör vidare kunna påräkna biträde av

utmätningsman för att få ut det erlagda beloppet av bolaget.

Utredningen föreslår vidare att det allmännas talan om betalningsansvar

för ställföreträdare i princip skall utföras av åklagare. Denne bör enligt

utredningen kunna föra sådan talan såväl i samband med själva åtalet som

när målet på grund av brottspreskription eller annan anledning skall handläggas

i den ordning som gäller för tvistemål. I sistnämnda fall anser utredningen

lämpligast att behörighetsreglerna utformas enligt vad som i

allmänhet gäller angående bevakning av kronans rätt. En närmare redogörelse

för utredningens förslag i detta avseende bar lämnats i kapitlet

rörande allmänt ombud i uppbördsmål (s. 50—52 i betänkandet). I fråga om

fullföljd av talan i mål av nu förevarande slag föreslår utredningen att det

allmänna företräds av justitiekanslersämbetet, när sådant mål handläggs

i samband med brottmålet. Ämbetet bör dock vara oförhindrat att uppdra

åt vederbörande åklagare att utföra talan. Skall målet handläggas i högre

instans som tvistemål, bör det allmänna företrädas av ämbetet. Eu annan

lösning är att det får ankomma på länsstyrelsen att i varje särskilt fall förordna

lämplig person att i underrätt föra det allmännas talan.

Utredningen förordar vidare att dess förslag till preskriptionsbestännnelser

får motsvarande tillämpning beträffande ställföreträdares solidariska

betalningsskyldighet. Detta innebär att ställföreträdaren inte skall kunna

förpliktas att betala det skattebelopp som innehållits, om fastställelse på

grund av preskription inte kan ske gentemot den juridiska personen. Har

beloppet å andra sidan fastställts till betalning, bör ställföreträdaren kunna

åläggas att utge beloppet så länge detta inte preskriberats för indrivningsåtgärder

gentemot den juridiska personen.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att de lokala skattemyndigheterna skall få förelägga

arbetsgivare vite för bl. a. utfående av de bokföringshandlingar in. in. som

erfordras för kontroll av skatteavdrag, tillstyrks eller lämnas

utan erinran av CFU, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs,

Kalmar, Hallands, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

län, exekutionsväsendets organisationsnämnd, Föreningen Sveriges kronokamrerare,

Föreningen Sveriges stadsfogdar, lantbrukets skattedelegation,

Svenska stadsförbundet, SACO samt Sveriges häradsskrivarförening.

Enligt CFU skulle den föreslagna bestämmelsen medföra att kontroll av

verkställda skatteavdrag påskyndades. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser

förslaget i förevarande avseende vara ägnat att leda till ett snabbare förfarande

och en viss arbetsbesparing.

Avvikande mening i fråga om vitesförslaget framför näringslivets skattedelegation,

som framhåller att den hittillsvarande rätten för taxeringsnämnderna

att utsätta viten ingalunda är invändningsfri och att samma behov

av skyndsamhet som i taxeringsförfarandet sällan är för handen i uppbördsärenden.

Vidare anförs att någon olägenhet knappast lär kunna påvisas av

att vitesföreläggandena beslutas av länsstyrelse i stället för av lokal skattemyndighet.

Arbetsgivarna har intresse av att vitesföreläggandena övervägs

av en myndighet inom länet med erfarenhet även från andra rättsområden.

Det påpekas att arbetsgivarna endast i trängande fall bör besväras

med förfrågningar rörande uppbördsförfarandet, särskilt som någon ersättning

för deras besvär med uppbördsarbetet inte utgår. Någon effektiv

garanti för att erforderlig återhållsamhet iakttas erhålls inte om den myndighet,

som önskar uppgifterna, får rätt att förstärka sitt krav med vitesföreläggande.

Liknande synpunkter anför Svenska revisorsamfundet som

avstyrker förslaget. Kronofogdemyndigheten i Norrköpings distrikt framhåller,

att det redan inom ramen för nu gällande bestämmelser föreligger

möjligheter att verkningsfullt ingripa mot försumliga arbetsgivare och uttalar,

att någon ytterligare lagstiftning i detta avseende därför inte erfordras.

Förslaget om införande i vissa fall av ansvarighet för arbetsgivares

ställföreträdare rörande innehållen skatt har i huvudsak

mottagits positivt av remissinstanserna. Några ställer sig dock kritiska

till förslagets rent juridiska konstruktion. Förslaget tillstyrks eller lämnas

utan erinran av CFU, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs,

Kalmar, Hallands, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens

län, exekutionsväsendets organisationsnämnd, Föreningen Sveriges kronokamrerare,

Föreningen Sveriges stadsfogdar, lantbrukets skattedelegation,

Svenska stadsförbundet, Sveriges häradsskrivarförening och Sveriges köpmannaförbund.

CFU befarar en ökning av antalet sådana fall i vilka bolags aktiekapital

går förlorat samtidigt som skulder till vissa borgenärer likvideras medan

statsverket förlorar sin fordran på innehållen skatt. Nämnden framhåller

att delägare i handelsbolag kan förpliktas att solidariskt med handelsbolaget

erlägga innehållen skatt och anser att det inte finns någon anledning att

delägare i aktiebolag under de av utredningen angivna omständigheterna

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

bör behandlas annorlunda. Sveriges köpmannaförbund ansluter sig till förslaget

men framhåller att möjligheten att föra talan mot ställföreträdare

hör tillämpas restriktivt.

Bland de remissinstanser som i olika avseenden ställer sig negativa till

förslaget om ansvarighet för arbetsgivares ställföreträdare är justitiekanslersämbetet.

Ämbetet utgår från att det ur allmän synpunkt föreligger

behov av att kunna ålägga arbetsgivares ställföreträdare ansvarighet för

oredovisade skatter. Ämbetet godtar de av utredningen åberopade skälen

för att inte utforma ersättningsskyldigheten som ett skadeståndsansvar och

finner inte anledning till erinran mot att betalningsansvaret på detta sätt

begränsas till fall av brottsligt förfarande från ställföreträdarens sida. Det

synes även lämpligt att såsom föreslagits ställföreträdarens ersättningsskyldighet

blir solidarisk i förhållande till arbetsgivarens betalningsansvar och

att ställföreträdaren får regressrätt. Ämbetet konstaterar att utredningen

vid den närmare utformningen av reglerna om betalningsåläggande mot

ställföreträdaren inte betraktat detta som en straffrättslig påföljd för hans

brott utan närmast som ett enskilt anspråk för kronan på grund av brottet.

Ämbetet ifrågasätter emellertid, om ett sådant betraktelsesätt är det naturligaste

och anför att något hinder inte torde föreligga att utforma ställföreträdarens

ersättningsskyldighet som en straffrättslig påföljd såsom skett

t. ex. beträffande straffskatt enligt skattestrafflagen. Eftersom meningen är

att ställföreträdarens ersättningsansvar skall inträda endast som en följd

av brottsligt förfarande från hans sida, bör detta ansvar enligt ämbetets

mening också betraktas som en straffrättslig påföljd. Med en sådan ordning,

anför ämbetet, skulle åklagaren ha att föra talan om utkrävande av

betalningsansvar gentemot ställföreträdaren i det brottmål som avser ställföreträdarens

straffansvar enligt 80 § 1 mom. andra stycket UF. Har straffet

preskriberats, synes åklagaren kunna föra talan om ställföreträdarens

betalningsskyldighet för den oredovisade skatten enligt 17 § första stycket

rättegångsbalkens promulgationslag.

Riksåklagarämbetet anser att den föreslagna solidariska betalningsskyldigheten

svårligen torde kunna inordnas i gällande påfölj dssystem och

framhåller, att man knappast kan godta en brottssanktion, som till sin konstruktion

direkt är avhängig av om tredje man — i detta fall den juridiska

personen — efter brottets fullbordan fullgjort en prestation och som tilllika

skulle vara så beskaffad, att den dömde efter utgivande av vad han

blivit ålagd att betala ägde att med utmätningsmannens hjälp hos tredje man

söka åter vad han erlagt. Under hänvisning till rättsfall, som redovisats i

Nytt Juridiskt Arkiv 1957 s. 757, framhåller ämbetet, att oredovisade skattebelopp

inte kan skadeståndsvis utkrävas av den som fällts till ansvar för försummelsen.

Enligt ämbetets mening står knappast någon annan möjlighet

till buds än att reglera solidarisk betalningsskyldighet för ställföreträdare

i UF. Åklagare synes därvid enligt ämbetets uppfattning inte böra åläggas

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

att ta befattning med ansvarets utkrävande. Utöver det nu anförda åberopar

ämbetet yttrande, avgivet av överåklagaren i Stockholm. Av detta yttrande

framgår att överåklagaren ställer sig kritisk till förslaget ur såväl principiella

som praktiska synpunkter. Överåklagaren ifrågasätter om inte spörsmålet

med hänsyn till lagstiftningsfrågans räckvidd borde tas upp till övervägande

i ett större sammanhang. Vidare framhålls bl. a. att betalningsskyldigheten

inte är någon påföljd enligt brottsbalkens terminologi och knappast

heller sådan särskild rättsverkan som nämns i 1 kap. 8 § brottsbalken.

Överåklagaren anser betalningsskyldigheten utgöra ett helt nytt rättsinstitut.

Vad angår de föreslagna preskriptionsbestämmelserna anser överåklagaren,

att preskriptionstiden såvitt rör ställföreträdares solidariska betalningsskyldighet

kommer att bli tio år, inte fem år som utredningen förutsatt.

De preskriptionstider som stadgas i 71 § UF torde nämligen inte utan vidare

kunna anses tillämpliga på ansvarighet enligt förslaget till 80 § UF, utan för

att så skall bli fallet bör enligt överåklagarens mening en särskild preskriptionsbestämmelse

införas. Även för det fall att betalningsskyldigheten bedöms

som ett från särskild rättsverkan fristående nytt rättsinstitut anser

överåklagaren behov föreligga av särskilda regler i nu berörda behöriglietsoch

preskriptionsfrågor. Utredningens förslag att åklagare i princip skall

föra talan om ådömande av betalningsskyldighet lämnas utan erinran av

överåklagaren, under förutsättning att betalningsskyldigheten är konstruerad

som en straffrättslig reaktion och att talan förs i samband med att åtal

väcks. Däremot avstyrker överåklagaren att sådan talan förs av åklagare

utan samband med åtals väckande.

SACO framför liknande synpunkter som riksåklagarämbetet. Organisationen

anser det tveksamt, om tillräckliga skäl kan förebringas för att införa

en ny straffrättslig reaktionsform av den föreslagna karaktären. Förslaget

att åklagaren skall föra talan även i den för tvistemål stadgade ordningen

avstyrks med motivering att ett sådant förfarande torde ligga helt

utanför åklagarens huvuduppgift att bekämpa brottsverksamhet.

Svea hovrätt åberopar utredningens uttalande, att ställföreträdares betalningsskyldighet

inte utgör skadestånd till följd av brott och anser det mot

denna bakgrund främmande att införa bestämmelserna härom som ett tredje

stycke under 80 § 1 mom. UF, som behandlar arbetsgivares straffansvar.

I stället bör dessa bestämmelser infogas som ett andra stycke till 77 §, som

behandlar uttagande av skattebeloppet hos arbetsgivaren själv. Genom tilllägg

i sistnämnda stycke att »beloppet må uttas i ovan angiven ordning»

klargörs enligt hovrätten att beloppet såsom beträffande arbetsgivare kan

uttas även genom införsel. Bestämmelsen om ställföreträdares regressmöjlighet

gentemot arbetsgivare föreslår hovrätten infogad i 77 § andra stycket

som en sista punkt.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har inte något i princip att erinra

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

93

mot utredningens förevarande förslag och anser det vara av betydligt större

värde för det allmänna att ansvarigheten för ej innehållna skatteavdrag

kan göras gällande som en påföljd enligt UF än som vanligt skadestånd.

Länsstyrelsen anser dock att sådant ansvar bör begränsas till de mera grava

fallen och att ställföreträdarens solidariska ansvarighet för ifrågavarande

skattebelopp sålunda bör göras gällande endast i fall av uppsåt. Länsstyrelsen

anser att talan om utkrävande av betalningsansvaret hos ställföreträdaren

bör föras av åklagare i första instans oberoende av om brottet

preskriberats eller ej.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansluter sig likaledes till förslaget.

Länsstyrelsen understryker emellertid domstolarnas, åklagarnas och

polismyndigheternas arbetsbörda och ifrågasätter, om man inte av praktiska

skäl bör gå ett steg längre och föreskriva att ställföreträdaren regelmässigt

har att solidariskt med den juridiska personen svara för innehållna

skattebelopp. En sådan regel, anför länsstyrelsen, innebär att vid bristande

redovisning krav kan riktas direkt mot ställföreträdaren. Denne skulle dock,

om han anser sig ha förfarit endast oaktsamt, ha möjlighet att bringa saken

under domstols prövning.

TCO menar att skäl talar för att göra ställföreträdare solidariskt ansvarig

med bolaget för innehållen, ej redovisad skatt. Organisationen anser att begreppet

ställföreträdare måste klarläggas och med hänsyn till att fall kan

tänkas förekomma, där ställföreträdaren med avseende på den uraktlåtna

skatteredovisningen handlar på order av arbetsgivaren, uttalas tveksamhet

till en bestämmelse om solidariskt ansvar vid uppsåtlig uraktlåtenhet.

Däremot bör en verkställande direktör, som tillika har aktier av stor betydenhet,

kunna åläggas solidariskt betalningsansvar vid uppsåtlig underlåtenhet.

Organisationen kan inte acceptera att solidariskt ansvar vid grov oaktsamhet

införs, vilket enligt organisationens mening skulle leda till besvärliga

gränsdragningar mellan oaktsamhet och grov oaktsamhet.

Näringslivets skattedelegation anser att behovet av den av utredningen

föreslagna ansvarigheten för arbetsgivares ställföreträdare måste anses vara

mycket ringa. Som skäl för denna uppfattning framhålls dels att en ställföreträdare

som överträder bestämmelserna i aktiebolagslagen eller i bolagsordningen

enligt denna lag kan åläggas betala oredovisad skatt som skadestånd

till staten, dels att staten kan utta skattebeloppet av arbetsgivaren i

flertalet av de fall, då skadeståndsansvar anses böra utkrävas. Vidare framhåller

delegationen, att genom kronans förmånsrätt enligt 17 kap. 12 §

andra stycket handelsbalken skulle den ansvarighet för ställföreträdaren

som föreslagits kunna minska möjligheterna till utdelning åt dennes andra

borgenärer, varjämte ställföreträdaren genom användande av sin regressrätt

synes kunna åberopa kronans förmånsrätt och få en fördel framför

andra bolagets borgenärer. Med hänsyn till det anförda avstyrker föreningen

förslaget. Sveriges hantverks- och industriorganisation anser det inte lämp
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

ligt att vid sidan av aktiebolagslagens och brottsbalkens regler tillskapa särskilda

bestämmelser i UF och ifrågasätter om man uppnår avsedd verkan

genom en sådan åtgärd.

Räntefrågor

Utredningen

I det särskilda avsnittet om räntefrågor i betänkandet (s. 191—209) behandlas

gällande rätt och utredningens förslag beträffande de olika räntefrågor

som uppkommer på uppbördsområdet. Det må här erinras om att

skattskyldig enligt 69 § 1 mom. UF erhåller ränta på det belopp varmed inbetald

preliminär skatt överstiger den slutliga skatten. Räntan utgår med

5 % på den del av det överskjutande beloppet, som överstiger 1 000 kr., avrundat

till närmast lägre hundratal kronor. Ränta av nu ifrågavarande slag

— s. k. ö-skatteränta -—- får inte överstiga 100 000 kr. för en och samma

skattskyldig.

Om å andra sidan den slutliga skatten överstiger den gottskrivna preliminära

skatten med minst en femtedel av den slutliga skatten eller med minst

10 000 kr. har den skattskyldige enligt 27 § 3 mom. UF att erlägga ränta

med 9 % — för en beräknad tid av ett år — på den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger 1 000 kr. Det belopp på vilket ränta beräknas

skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Denna ränta benämns

vanligen kvarskatteränta.

Vid beräkningen av kvarskatteränta görs i vissa avseenden skillnad mellan

A-skatt och B-skatt. Skattskyldig med A-skatt måste för att undgå

kvarskatteränta inbetala preliminär skatt senast den 30 april efter inkomståret

till så stort belopp som fordras enligt den i 27 § 3 mom. UF angivna

femtedels- och 10 000-kronorsregeln. I fråga om skattskyldig med B-skatt

är det för beräkningen av kvarskatteränta utan betydelse om den preliminära

skatten erlagts eller inte. Debiterad B-skatt gottskrivs nämligen den

skattskyldige vid ränteberälmingen även om den inte är betald.

Vid taxeringsändringar sker omräkning av tidigare påförd ränta endast i

fall ändringen medför att kvarstående skatt enligt tidigare debitering nedsätts.

Den påförda kvarskatteräntan justeras då nedåt. Rättelse av fel vid

avräkningen mellan preliminär skatt och slutlig skatt medför däremot alltid

ny beräkning av kvarskatte- och ö-skatteräntorna.

En annan ränteform i UF är s. k. restitutionsränta som utgör 5 % årsränta

och utgår på belopp som restitueras när slutlig, kvarstående eller tillkommande

skatt påförts obehörigen eller med för högt belopp, när överskjutande

preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller när

den skattskyldige på annat sätt vunnit nedsättning i eller befrielse från slut
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

lig» kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigats återbekomma ytterligare

överskjutande skatt. Restitutionsränta på preliminärt erlagd skatt

beräknas från utgången av uppbördsåret om skatten vederbörligen erlagts

under uppbördsåret, dvs. tiden räknas från den 1 mars under taxeringsåret.

Om den preliminära skatten ej erlagts under vederbörligt uppbördsår beräknas

räntan f. n. från den 1 september taxeringsåret eller den 1 mars året

efter taxeringsåret, beroende på när skatten erlagts. Ränta utgår tills skatten

återbetalts.

UF innehåller en bestämmelse om ytterligare ett slags ränta, nämligen

stadgandet i 75 § femte stycket enligt vilket arbetsgivare vid återbetalning

av skatt, som han erlagt för arbetstagare, äger uppbära ränta efter 5 %

för år.

De nya bestämmelser om ränteberäkning enligt UF som utredningen föreslår

innebär i stort sett följande.

Vid omdebitering på grund av nedsättning i taxering beräknas ö-skatteränta

och kvarskatteränta som om ändringen kunnat beaktas vid debiteringen

av slutlig skatt. Restitutionsränta på preliminärt erlagd skatt, som

f. n. beräknas från två olika tidpunkter, beroende på när skatten erlagts,

skall beräknas fr. o. m. den 1 januari året efter taxeringsåret och utgå även

på den ö-skatteränta, som eventuellt uppkommer vid debiteringen. På annan

än preliminärt inbetald skatt skall restitutionsräntan beräknas fr. o. m.

den 1 därpå följande juli, om skatten erlagts under förra hälften av ett kalenderår,

och fr. o. m. den 1 följande januari månad om skatten erlagts under

senare hälften av kalenderåret.

Vid rättelse av felaktighet i debitering eller avräkning av skatt skall vidtas

den justering av räntorna som betingas av rättelsen.

Kvarskatteränta eller ö-skatteränta, som skattskyldig blir skyldig att erlägga

eller återbetala på grund av rättelse av debitering eller avräkning,

skall uttas som tillkommande skatt. Detsamma skall gälla i fråga om öskatteränta

och restitutionsränta, som tillgodoräknats vid omdebitering på

grund av prövningsnämnds eller kammarrättens beslut, men som helt eller

delvis bortfaller till följd av skattedomstols utslag. Skyldigheten att återbetala

ränta skall även gälla arbetsgivare som förklaras ansvarig för arbetstagares

skatt och därför har att återbetala tidigare restituerat skattebelopp.

Motsvarande bestämmelser föreslås i förordningen angående beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och förordningen om

begränsning av skatt i vissa fall, den s. k. 80-procentregeln. Ö-skatteränta

skall sålunda beräknas i vanlig ordning, när skatten nedsätts vid tillämpning

av dessa förordningar. Hittills har skattskyldig inte fått tillgodoräkna

sig ränta i sådana fall.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Remissyttrandena

Utredningens förslag beträffande räntefrågor har i princip tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av de remissinstanser, som uttalat sig över förslaget.

Det tillstyrks i oförändrat skick av bl. a. CFU, direktionen för Stockholms

stads uppbördsväsen, läns styrets erna i Uppsala och Västerbottens län, Sveriges

advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund, näringslivets skattedelegation,

Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges stadsfogdar

och Sveriges häradsskrivarförening. Det framhålls, att förslaget innebär

ett klarare och enklare system samt medför större rättvisa än de gällande

reglerna för ränteberäkning.

Några remissinstanser framför anmärkningar mot vissa detaljer i förslaget.

Sålunda erinrar kammarrätten om att kvarskatteränta infördes som

ett tvångsmedel mot skattskyldiga vilka själva hade möjlighet att reglera

storleken av den preliminära skatten. Sådan ränta påförs även skattskyldiga

som får sin taxering höjd genom beslut av prövningsnämnden inom sådan

tid, att beslutet kan beaktas vid debiteringen av slutlig skatt. Kvarskatteränta

påförs däremot inte om beslutet fattas av prövningsnämnden vid senare

tidpunkt. Som skäl för sitt beslut att inte föreslå ändring i detta hänseende

har uppbördsutredningen anfört administrativa besvärligheter och

farhågor för att antalet ärenden om räntebefrielse skulle öka. Kammarrätten

påpekar att vid detta övervägande synes endast ha beaktats en alternativ

lösning, nämligen att samtliga prövningsnämndens beslut skulle medföra

uträkning och debitering av den kvarskatteränta som skulle utgått, om

beslutet beaktats vid debitering av slutlig skatt. En annan och närmare till

hands liggande lösning anser kammarrätten emellertid vara, att inte några

prövningsnämndens beslut om höjning av taxering beaktas vid debitering

av kvarskatteränta, vilket naturligtvis även det skulle medföra administrativa

problem. Kammarrätten anser dock att en sådan lösning från många

synpunkter vore att föredra, bl. a. med hänsyn till att den aktuella kritiska

tidpunkten är belägen så tidigt under prövningsnämndsåret att endast ett

mindre antal taxeringsmål då hunnit avgöras. Även häradsskrivaren i Kalix

fögderi berör denna fråga. Han anser det otillfredsställande att påförandet

av kvarskatteränta skall påverkas av prövningsnämndens beslut, enär länsstyrelsernas

varierande arbetskapacitet inte borde få återverka på den skattskyldiges

rättsläge.

Enligt CFU bör ö-skatteränta utgå även vid restitution enligt reglerna i

förordningen den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa

fall för makar.

Sveriges advokatsamfund erinrar om att samtaxerad make, som påförts

kvarskatteränta, har möjlighet att efter ansökan hos länsstyrelsen få räntan

nedsatt om räntan blivit lägre därest ränteberäkningen gjorts för makarna

gemensamt. Samfundet anser att det bör åläggas lokal skattemyndighet att

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

97

ex officio ta hänsyn till sådan gemensam ränteberäkning i samband med

debiteringen av makarnas slutliga skatt.

Tillkommande skatt

Utredningen

På s. 210—219 i betänkandet behandlar utredningen frågan om ny utformning

av begreppet tillkommande skatt. Utredningens överväganden

innehåller i huvudsak följande.

Enligt 22 § UF skall lokal skattemyndighet debitera slutlig, kvarstående

och tillkommande skatt. Slutlig skatt är enligt 2 § förordningen sådan skatt,

som debiteras på grund av taxeringsbeslut eller för debitering överlämnad

handling, som kommit den lokala skattemyndigheten tillhanda senast den

20 november under taxeringsåret. Som tillkommande skatt betecknas dels

skatt som debiteras på grund av sådant taxeringsbeslut, som kommit den

lokala skattemyndigheten till handa efter den 20 november under taxeringsåret,

dels skatt som påförs på grund av eftertaxering, dels ock skatt som utöver

tidigare påförd skatt skall erläggas på grund av beslut rörande ändrad

debitering. Skillnaden mellan slutlig skatt och tillkommande skatt är således

huvudsakligen av teknisk art. Om på grund av beslut om ändrad debitering

eller taxering skatt skall erläggas utöver den som upptagits på debetsedel

å slutlig skatt, har det ansetts lämpligt att uppbära denna tilläggsskatt

i särskild ordning och ge den särskild benämning.

Bestämmelsen i 2 § UF om vad som skall förstås med tillkommande skatt

har vållat tvekan och föranlett oenhetlig rättstillämpning. F. n. används sålunda

två olika system, nämligen dels ett enligt vilket varje debitering av

en skatt (statlig eller kommunal inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt

etc.) efter tiden för debitering av slutlig skatt föranleder påföring av tillkommande

skatt (»bruttometoden») och dels ett enligt vilket tillkommande

skatt påförs endast om ändringen av debiteringen medför en reell skatteökning

för den skattskyldige (»nettometoden»). Vid samtidig höjning och

sänkning av olika skatter eller avgifter påförs alltså i sistnämnda fall tillkommande

skatt endast till den del höjningen överstiger sänkningen.

Den väsentliga skillnaden mellan de två här redovisade metoderna är alltså

den att man enligt »nettometoden» påför tillkommande skatt enbart för

det fall att det vid debiteringen visar sig att höjningen av ett eller flera

skatteslag överstiger ev. minskningar av andra skatteslag, medan man enligt

»bruttometoden» låter varje höjning av ett skatteslag resultera i påföring

av tillkommande skatt. Denna skillnad torde i praktiken inte medföra större

olägenheter vare sig för de skattskyldiga eller det allmänna. Skiljaktigheter

uppkommer dock i fråga om preskription där de två metoderna medför

olika utgångspunkter för beräkning av preskriptionstiden.

I valet mellan bruttometoden och nettometoden vid omdebitering av skatt

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 130

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

på grund av taxeringsändring förordar utredningen nettometoden. Begreppet

tillkommande skatt får härigenom en något ändrad innebörd. Förslaget

i denna del har föranlett utredningen att också föreslå en justering i 40 §

förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. m. rörande den tid inom vilken tilläggspensionsavgift skall

erläggas.

Remissyttrandena

Utredningens förslag rörande debitering av tillkommande skatt m. in. tillstyrks

i princip av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Förslagets genomförande

i oförändrat skick förordas av bl. a. riksförsäkringsverket,

CFU, länsstyrelserna i Uppsala, Västernorrlands och Västerbottens län, näringslivets

skattedelegation, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen

Sveriges stadsfogdar och Sveriges häradsskrivarförening.

Direktionen för Stockholms stads uppbördsväsen framför vissa erinringar

mot den föreslagna definitionen av tillkommande skatt. Direktionen pekar

på föreskriften i 31 § UF att debitering av tillkommande skatt skall ske

efter samma grunder, som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Det är härvid tillkommande skatt i betydelsen »bruttotillkommande» skatt

som åsyftas. Om den av uppbördsutredningen föreslagna ändringen av definitionen

på tillkommande skatt genomförs kommer man därför att ha två

begrepp tillkommande skatt i UF.

Beloppsgräns i vissa fall

Utredningen

I ett särskilt avsnitt i betänkandet (s. 223—228) behandlas frågan om

beloppsgräns för återbetalning av överskjutande preliminär skatt och skyldighet

att erlägga kvarstående skatt. Härav må återges följande.

Enligt 28 § första stycket UF skall kvarstående skatt som uppgår till lägre

belopp än 5 kr. inte erläggas. På motsvarande sätt gäller enligt 68 § 1

mom. första stycket, att återbetalning inte skall ske av överskjutande preliminär

skatt, som gottskrivits vid debitering av slutlig skatt, om beloppet

understiger 5 kr. Denna gräns vid återbetalning gäller även i fall, då arbetsgivare

enligt 40 § tredje stycket UF verkställt avdrag för kvarstående skatt

med 25 % av utgående lön och därigenom kommit att innehålla mer än

som svarar mot den kvarstående skatt som påförts.

Riksdagsrevisorerna framhöll i sin till 1964 års riksdag avgivna berättelse

(§ 21 s. 198—199), att bestämmelser om beloppsgräns, motsvarande

dem som gäller i fråga om kvarstående skatt och överskjutande preliminär

skatt, inte finns när skattskyldig på grund av taxeringsändring erhåller till
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

kommande skatt eller blir berättigad återfå inbetald skatt. Det förekommer

därför, påpekar revisorerna, att belopp om exempelvis en krona återbetalas

till resp. avkrävs skattskyldig. Revisorerna fann det med tanke på kostnaderna

för det administrativa bestyr som följer härmed olämpligt att uppbörds-

och indrivningsorganisationen belastas med dylika bagatellärenden.

Enligt revisorerna borde därför bestämmelser av liknande innebörd, som

gäller i fråga om kvarstående och överskjutande preliminär skatt, utfärdas

i dessa fall. Med hänsyn bl. a. till penningvärdeförändringen ifrågasatte

revisorerna vidare om inte beloppsgränsen borde höjas från 5 till förslagsvis

10 kr.

Över revisorernas förslag avgavs yttrande av ett antal myndigheter (riksdagens

revisorers berättelse över den år 1963 verkställda granskningen, Del

II s. 183 ff.).

Utredningen framhåller, att den beloppsgräns, som gäller i fråga om krav

på kvarstående skatt och återbetalning av överskjutande preliminär skatt,

närmast kan ses som en teknisk anordning inom uppbördssystemet. Enligt

utredningens mening torde dock beloppsgränsen inte medföra några större

fördelar för de lokala skattemyndigheternas del. Av förarbetena till 1953 års

UF framgår att ett slopande av beloppsgränsen t. o. m. skulle förenkla debiteringsarbetet.

Efter en övergång till ADB vid debetsedlarnas framställande

bör emellertid, uttalar utredningen, en beloppsgräns inte komma att medföra

några svårigheter.

Enligt utredningen är en beloppsgräns önskvärd av bl. a. det skälet, att

skattskyldiga inte bör besväras med att betala rent bågatellartade belopp.

Utredningen anser det inte heller rimligt att postverket, banker och utmätningsmän

engageras med uppbörd och indrivning av vilka småbelopp som

helst. Från dessa synpunkter anser utredningen det inte tillfredsställande

med nuvarande regel som innebär en begränsning endast när fråga är om

kvarstående skatt. Beloppsgränsen bör i stället vård generell och gälla oberoende

av om vad som påförts i ytterligare skatt har framkommit som kvarstående

skatt eller som tillkommande skatt på grund av taxeringsändring

eller rättelse av ett debiterings- eller avräkningsfel. Utredningen föreslår

därför att en och samma beloppsgräns skall gälla för kvarstående och tillkommande

skatt.

På grundval av slutlig och preliminär skatt för inkomståret 1961 har beräknats

hur kvarstående och överskjutande preliminär skatt för detta år

fördelar sig. Antalet fall där den kvarstående eller överskjutande skatten

inte överstiger 4 kr. utgjorde ca 44 000. Fördelningen av kvarstående skatt,

som uppgick till minst 5 kr., framgår av följande uppställning.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

Kvarstående

skatt

5— 9 kr................

10—19 » ...............

Antal

skattskyldiga

............. 44 000

58 000

20—24 » ...............

............. 22 000

25—29 » ...............

............. 22 000

30—49 » ...............

............. 124 000

50—99 » ...............

............. 225 000

> 100 » ...............

............ 1171000

Utredningen påpekar att om man begränsar höjningen till 10 kr. skulle

enligt tabellen ca 44 000 poster avseende kvarstående skatt bortfalla, vilket

antal i och för sig kan synas betydande, men ställt i relation till

det totala antalet kvarskatteposter dock blir relativt obetydligt. Från uppbördssynpunkt

bör dessa poster även absolut sett bedömas som få, enär de

fördelar sig på ett mycket stort antal myndigheter och penninginrättningar.

Man kan därför enligt utredningens mening ställa sig tveksam inför tanken

på att ändra hittillsvarande ordning för att åstadkomma en höjning

till 10 kr. Om man inte är beredd att gå ytterligare något steg uppåt synes

övervägande skäl tala för att nuvarande beloppsgräns bibehålls.

Med hänsyn till riksdagsrevisorernas uttalanden anser sig utredningen

böra förorda en beloppsgräns på 25 kr. Enligt tabellen ovan skulle därmed

ca 124 000 kvarskatteposter bortfalla. Härtill kommer även ett bortfall av

ett mindre antal skattebelopp, som annars skulle ha uttagits såsom tillkommande

skatt.

Vad angår beloppsgränsen vid återbetalning av överskjutande preliminär

skatt, som redovisas i samband med utsändandet av debetsedlarna på slutlig

skatt, så kan det enligt utredningen te sig önskvärt och riktigt att ha

samma gräns när det föreligger en brist (kvarstående skatt) som när det

rör sig om ett överskott (överskjutande preliminär skatt). En sådan ordning

anser utredningen i varje fall naturlig om beloppsgränsen för kvarstående

skatt stannar vid 10 kr. men uttalar tveksamhet huruvida en sådan

linje kan följas, om beloppsgränsen för kvarstående (och tillkommande)

skatt anges till 25 kr. Utredningen anser att man skäligen inte kan

förvägra de skattskyldiga återbetalning av så pass stora belopp, utan föreslår

att gränsen dras vid 10 kr. Därmed skulle enligt en undersökning ca

11 000 skatteposter bortfalla. Denna beloppsgräns bör även kunna gälla,

när återbetalning skall ske i annat sammanhang på grund av ändring

i taxering. Ett visst antal poster kommer därmed ytterligare att uteslutas

från återbetalning. När eu felaktighet i debitering eller avräkning rättas

till den skattskyldiges fördel bör dock enligt utredningen liksom hittills

inte finnas någon beloppsspärr för återbetalning.

Nuvarande beloppsgräns enligt 68 § 1 mom. första stycket UF avser ock
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

så sådana fall, då arbetsgivare gjort för stort avdrag för kvarstående skatt

på grund av att skatteavdrag skett efter den s. k. 25-procentregeln. Det har

i praktiken visat sig vara enklast att inte följa denna bestämmelse utan att

i stället alltid återbetala även belopp under 5 kr. En tillämpning av bestämmelsen

förutsätter nämligen att man undersöker om det för mycket

betalade beloppet uppkommit vid avdrag enligt nämnda regel eller på annat

sätt. En sådan undersökning torde i allmänhet medföra större besvär

än som följer med att direkt utbetala beloppet. För att vinna rättelse i detta

förhållande kan man enligt utredningen tänka sig att antingen föreskriva

att belopp under 10 kr. inte skall återbetalas eller undanta förevarande

fall från beloppsgränsen. Från praktisk synpunkt torde det vara tämligen

likgiltigt vilken lösning man väljer, uttalar utredningen, som emellertid

förordar att man här förfar på samma sätt, som när fråga är om återbetalning

i samband med rättelse av debiterings- eller avräkningsfel, och alltså

i förekommande fall utbetalar även mindre belopp än 10 kr.

Utredningen uppger att de ekonomiska verkningarna av den föreslagna

höjningen av beloppsgränsen på grundval av de förut nämnda uppgifterna

rörande preliminär skatt för inkomståret 1961 kan beräknas bli förhållandevis

obetydliga. Höjningen av gränsbeloppet beträffande överskjutande preliminär

skatt skulle vid 1962 års taxering ha gällt skattebelopp om ungefär

80 000 kr. En höjning av gränsbeloppet för kvarstående skatt vid samma

taxering till 25 kr. skulle ha lett till ett skattebortfall av omkring 1,6 milj. kr.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag, att kvarstående och

tillkommande skatt som understiger 25 kr. inte behöver erläggas. Restitution

skall inte ske av överskjutande preliminär skatt i samband med utsändande

av debetsedlarna, om beloppet understiger 10 kr. Samma gräns tillämpas

när skattskyldigs taxering nedsätts efter besvär. Beloppsgräns skall däremot

inte gälla för restitution när skatten nedsätts genom rättelse av fel i debitering

eller avräkning av skatt.

Remissyttrandena

Allmänt anser remissinstanserna att den beloppsgräns som f. n. gäller beträffande

återbetalning av överskjutande preliminär skatt resp. uttagande av

kvarstående skatt är för låg. Utredningens förslag i denna fråga förordas av

några remissinstanser, bl. a. exekutionsväsendets organisationsnämnd, direktionen

för Stockholms stads uppbördsväsen, länsstyrelsen i Västerbottens

län, näringslivets skattedelegation och Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Sistnämnda instans ifrågasätter en gräns för kvarstående skatt om

50 kr. med hänsyn till de höga administrationskostnader som redovisningen

av smärre skattebelopp åsamkar staten och företagen.

Sveriges häradsskrivarförening uttalar allmänt, att höjda beloppsgränser

i fråga om krav på kvarstående och tillkommande skatt utan tvivel

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

medför en minskning i indrjvningsarbetet. I fråga om tillkommande skatt

medför en höjning av beloppsgränsen dessutom betydande förenklingar i

debiterings- och uppbördsarbetet. Statsverkets kostnader för debitering och

uppbörd in. in. överstiger i dessa fall enligt föreningens mening helt säkert

de influtna beloppen. Föreningen tillstyrker den föreslagna gränsen om 25

kr. för krav på betalning av tillkommande skatt. Däremot anser föreningen

det inte lämpligt med motsvarande höjning av gränsen för kvarstående

skatt. Föreningen håller för troligt att åtskilliga skattskyldiga, som har

möjlighet att själva reglera skatteinbetalningen, kommer att eftersträva en

kvarstående skatt som något understiger 25 kr. Föreningen föreslår en beloppsgräns

på 10 kr, för kvarstående skatt. Flera andra remissinstanser,

bl. a. CFU och länsstyrelsen i Uppsala län anser den föreslagna 25-kronorsgränsen

för hög. Länsstyrelsen framhåller bl. a. att en höjning av beloppsgränsen

ej medför någon arbetsbesparing hos de lokala skattemyndigheterna

och att en stor del av debetsedlarna på slutlig skatt för enbart kommunaltaxerade

sommarstugor torde lyda på belopp under 25 kr. Av liknande

skäl och i några fall med framhållande av att olika beloppsgränser för berörda

skatteslag skulle innebära merarbete och bli en orsak till felaktigheter

förordas eu enhetlig beloppsgräns om 10 kr. av bl. a. riksrevisionsverket,

länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Västmanlands

län. Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar att införandet av två

olika beloppsgränser kommer att medföra visst merarbete och öka risken för

felaktigheter vid lokal skattemyndighets arbete och föreslår en gemensam

beloppsgräns om 25 kr. Länsstyrelsen i Västernorr lands län förordar en enhetlig

beloppsgräns om 15 kr.

Häradsskrivaren i Härnösands fögderi föreslår höjning av beloppsgränserna

i 26 § UF så att B-skatt som inte uppgår till 300 kr. i hemortskommunen

eller till 600 kr. i annan kommun inte skall påföras, varvid den nuvarande

möjligheten för skattskyldig att begära påföring av B-skatt under

stadgad beloppsgräns bör utgå. Föreningen Sveriges stadsfogdar anser att

en ej oväsentlig arbetsbesparing skulle åstadkommas om uppdelning på terminer

ej behövde göras vid erläggande av kvarstående och tillkommande

skatt förrän den uppgick till minst 100 kr. Samma förslag framför uppbördsverket

i Uppsala, som framhåller att kostnaden för mottagande, bokföring

och redovisning av småbelopp under 50 kr. kan antas vara proportionsvis

hög och förmodligen högre än själva skatten om restföring och indrivning

tillkommer. Uppbördsverket föreslår också sådan ändring av bestämmelsen

i 28 § UF att högre kvarstående skatt än 50 kr., som uppgår till

udda krontal, skall fördelas så att det belopp som förfaller under den första

uppbördsterminen blir en krona lägre än det under andra terminen förfallande

beloppet. Felaktiga inbetalningar av skatt som uppdelats enligt denna

bestämmelse förekommer ofta och förorsakar extra arbete. Uppbördsverket

föreslår därför en bestämmelse att kvarstående skatt på udda krontal skall

avrundas nedåt med en krona.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

103

Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst

Utredningen

Frågan om skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst behandlas som

nämnts inledningsvis i ett särskilt betänkande av uppbördsutredningen.

Enligt 27 § konkurslagen (KKL) räknas till konkursbo all egendom som

tillhörde gäldenären då beslutet om egendomsavträde meddelades eller tillfaller

honom under konkursen och som är av beskaffenhet att kunna tas

i mät för gäld samt den egendom som kan återvinnas till konkursboet.

Vidare föreskriver paragrafen att av gäldenärens lön eller av vad gäldenären

eljest kan förvärva genom eget arbete under konkursen ej mera må

tillkomma boet än som återstår sedan avdrag skett för gäldenärens, hans

makes och oförsörjda barns eller adoptivbarns skäliga underhåll. Från arbetsförtjänst

skall också dras av all kostnad till förlag — sannolikt avses

härmed omkostnader.

Enligt 10 § UF skall preliminär A-skatt inte beräknas på ersättning som

utbetalas till person vilken är i konkurstillstånd. Kvarstående skatt dras av

från lön endast om arbetstagaren har att erlägga preliminär A-skatt (40 §

UF). Detta innebär att inte heller kvarstående skatt tas ut från konkursgäldenärs

lön.

Berörda bestämmelse i 10 § UF fanns med redan i 1945 års UF. 1944 års

uppbördsutredning anförde som skäl för sitt förslag i denna del, att det allmänna

inte borde ta ut skatt innan det prövats om det finns borgenärer

som har bättre rätt för sina fordringar än det allmänna för skatten (SOU

1945: 27 s. 237). I 1945 års proposition med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet

framhöll departementschefen bl. a., att vid bestämmandet

av gäldenären tillkommande belopp enligt 27 § KKL hänsyn inte torde tas

till belopp som kunde erfordras för gäldande av skatter som förföll till betalning

framdeles (prop. 1945: 370 s. 184). Även 1949 års uppbördssakkunniga

förklarade att skatteavdrag liksom dittills inte borde göras under konkurs,

en uppfattning som emellertid departementschefen inte sade sig helt

kunna dela (prop. 1953: 100 s. 469). Han uttalade, att gällande beskattningsregler

och rättspraxis torde innebära att en konkursgäldenär är skattskyldig

för hela sin lön oavsett om han skall avstå viss del därav till konkursboet

eller ej och att det därför syntes tveksamt om tillräckliga skäl förelåg

för att underlåta skatteavdrag i dylikt fall.

Att skatteavdrag inte skall göras på konkursgäldenärs inkomst får också

ses mot bakgrunden av att skattskyldigheten för inkomst under konkurs inte

är reglerad i författning och att inte heller rättspraxis ger något entydigt

svar på denna fråga. Utredningen redovisar i betänkandet en undersökning

av rättsfall på ifrågavarande område som kan sammanfattas på följande

sätt.

Det får enligt utredningen anses fastslaget att konkursbo inte skall be
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

skattas för inkomster som uppkommer i samband med avvecklingen av

konkursgäldenärens tillgångar (jfr RÅ 1955 ref. 21). Utredningen anser sig

också kunna konstatera att konkursgäldenär är skattskyldig för arbetsinkomster

— de må vara hänförliga till tjänst eller rörelse — som han själv

förvärvar under konkursen och detta oberoende av om en del av inkomsten

tas i anspråk av konkursboet (se bl. a. RÅ 1936 not Fi 97). Det finns vidare

skäl att anta att konkursgäldenären även skall beskattas för andra till tjänst

hänförliga inkomster som han uppbär under konkursen, möjligen också för

sådan vinst som uppkommer vid försäljning för konkursboets räkning (RÅ

1952 not Fi 1293). Däremot anser utredningen det mindre antagligt att konkursgäldenär

skall beskattas för de inkomster som konkursboet erhåller av

gäldenärens fasta egendom eller kapital eller genom att fortsätta gäldenärens

rörelse.

Utredningen erinrar om att förbudet mot skatteavdrag från konkur sgäl denärs

inkomst uppmärksammats av riksdagens revisorer i deras berättelse

till 1959 års riksdag (§ 23). Revisorerna uttalade bl. a. att förbudet i fråga

kunde medföra olämpliga konsekvenser både för konkursgäldenären och

statsverket. Konkurser drog ofta ut på tiden och eftersom de flesta konkursgäldenärer

torde inneha avlönade anställningar kunde den resterande skatten

vid konkursens avslutande vara avsevärd.

Utredningen redovisar i fortsättningen lagberedningens förslag i dess betänkande

»Utsökningsrätt III» (SOU 1964: 57) i vad det har samband med

förevarande spörsmål. Beredningen har utgått från att gäldenären redan

f. n. i praktiken får behålla sin lön eller annan arbetsförtjänst ograverad

under konkursen och anser att lagen i fortsättningen bör utgå från denna

ordning som den normala. I enlighet härmed föreslår beredningen som huvudregel

att gäldenären skall få behålla vad han genom eget arbete förvärvar

under konkursen eller tidigare intjänat och har innestående vid konkursens

början. För att innestående medel skall tillfalla gäldenären krävs dock

att de kan rubriceras som avlöning eller därmed vid utmätning jämställd

arbetsinkomst. Innestående kundfordringar och liknande, som hänför sig till

en av gäldenären driven rörelse, tillkommer däremot konkursboet. Gäldenären

får enligt beredningens förslag också behålla vissa andra inkomster, och

detta oberoende av om de belöper på tid före eller under konkursen. De inkomster

som här åsyftas är vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt

eller konstnärligt verk eller liknande samt pension och livränta. Om rättigheten

till pensionen eller livräntan kan tas i mät får dock konkursboet enligt

förslaget förfoga över den.

Beredningens förslag att gäldenären skall få behålla vissa inkomster är

utformat som en huvudregel. Om inkomsterna är så stora att de uppgår

till mer än vad gäldenären behöver kan konkursboet ta överskottet i anspråk.

För att ett överskott skall kunna anses föreligga krävs bl. a. att gäldenärens

inkomster måste anses uppenbart överstiga vad han behöver för sin

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

försörjning och för att fullgöra honom åvilande underhållsskyldighet. Vid

beräkningen skall också hänsyn tas till de skatteavdrag, som skall göras enligt

vad därom är stadgat. Beredningen har härvid förutsatt, att man i särskild

ordning får överväga hur reglerna om skatteavdrag i samband med

konkurs lämpligen bör utformas. Gäldenären skall enligt beredningens förslag

vara skyldig att upplysa konkursförvaltaren om sina inkomstförhållanden.

Om förvaltaren vill göra anspråk på gäldenärens inkomst, har han att

underrätta arbetsgivaren eller annan som skall utge förmånen. Innan sådan

underrättelse skett får förfallet belopp utbetalas till gäldenären. Uppstår

tvist om hur mycket som tillkommer konkursboet skall frågan härom prövas

av rätten på ansökan av förvaltaren, borgenär, gäldenär eller under - hållsberättigad.

Utredningen, som påpekar att förbudet mot skatteavdrag under konkurs

uppenbarligen har otillfredsställande verkningar, inte minst för konkursgäldenären,

överväger i första hand möjligheterna att slopa det gällande förbudet

mot skatteavdrag under konkurs med utgångspunkt från lagberedningens

förslag till ändring av KKL, men redovisar också en undersökning i vad

mån det kan vara möjligt att införa nya avdragsregler oberoende av en lagstiftning

på grundval av beredningens förslag.

Utredningen anser att de inkomstslag som enligt lagberedningens förslag

skall i första hand tillkomma konlcursgäldenär omfattar det slags inkomster

på vilka skatteavdrag för preliminär A-s katt skall göras enligt

3 § 2 mom. UF och uttalar att man med hänsyn härtill inte behöver

befara att sådant avdrag kommer att göras på annan inkomst än den som

avses i den föreslagna 27 § KKL om förbudet mot skatteavdrag i 10 § UF

slopas.

Utredningen påpekar att det skattebelopp som arbetsgivare innehåller

normalt avser skatten på lönebeloppet men att den skattskyldige har möjlighet

att begära att skatteavdrag skall göras med förhöjt belopp (41 § 1

mom. UF) och vidare kan medverka till att skatteavdraget blir för högt genom

att inte förete debetsedel på preliminär skatt (40 § UF). Om förbudet

mot skatteavdrag på lön till konkursgäldenär slopas bör därför enligt utredningens

mening föreskrivas, att lokal skattemyndighet på begäran av konkursbo

får förordna om minskning av skatteavdrag på konkursgäldenärens

lön. Sådant förordnande bör kunna ges, när det kan antas att skatteavdraget

överstiger vad som erfordras för att erhålla överensstämmelse mellan preliminär

och motsvarande slutlig skatt. Vidare föreslår utredningen att belopp,

som avdragits från gäldenärens lön under konkursen innan ansökan om

minskning av skatteavdrag gjorts, skall utbetalas till konkursboet genom

länsstyrelsens försorg. Med hänsyn till reglerna om arbetsgivares ansvarighet

för innehållen skatt anser utredningen att förordnandet inte bör innebära

skyldighet för arbetsgivaren att utbetala innehållet belopp direkt till

4-f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 130

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

konkursboet. Utbetalning bör ske genom länsstyrelsens försorg sedan arbetsgivaren

redovisat beloppet. Lokal skattemyndighets beslut angående minskning

av skatteavdrag bör kunna överklagas hos länsstyrelsen.

Enligt allmänna regler (86 § UF) skulle rätt till klagan över länsstyrelsens

beslut i dessa ärenden inte föreligga. Utredningen anser att framför

allt praktiska skäl talar för en sådan begränsning av besvärsrätten

även i dessa fall och påpekar att det här är fråga om avdrag för preliminär

skatt och att det ligger i sakens natur att avdragets storlek vid en ev.

tvist bör bestämmas relativt snabbt. Risken för att ett jämkningsbeslut

skall få den följden att för litet preliminär skatt dragits av anser utredningen

inte vara särskilt stor. Detta motiverar enligt utredningen i vart

fall inte, att man frångår den praktiska lösning som det innebär att göra

länsstyrelsen till sista instans.

Vidare behandlar utredningen vilken ställning som i förevarande sammanhang

skall las till lokal skattemyndighets befogenhet enligt 3 § 2 inom.

tredje stycket UF att förordna att preliminär A-skatt skall utgå med förhöjt

belopp. Utredningen har i sina överväganden i denna fråga kommit

till den uppfattningen, att denna befogenhet bör gälla även under konkurs.

Endast därigenom skapar man förutsättning för att en konkursgäldenär

med arbetsinkomst skall kunna få överensstämmelse mellan sin

preliminära och slutliga skatt. Utredningen säger sig vara medveten om

att det förhållandet, att den inte framlagt förslag om hur frågan om konkursgäldenärs

och konkursbos skattskyldighet bör slutligen regleras kan

inge tveksamhet mot att redan dessförinnan införa skyldighet för konkursgäldenär

att vidkännas skatteavdrag. Den oklarhet i skattskyldighetsfrågan

som föreligger anser utredningen emellertid mera sällan komma

att beröra skatteavdragen. Ett slopande av förbudet mot skatteavdrag på

konkursgäldenärs inkomst synes utredningen närmast innebära att man

jämkar uppbördsreglerna till bättre överensstämmelse med vad som gäller

i fråga om konkursgäldenärs skattskyldighet. Eftersom skatteavdrag i

princip bara görs på tjänsteinkomst anser sig utredningen kunna utgå

från att skatteavdrag inte kommer att beräknas i fråga om andra inkomster

än sådana för vilka konkursgäldenär är skattskyldig. Om i något fall skatteavdrag

ändock felaktigt skulle beräknas för inkomst för vilken gäldenären

inte är skattskyldig, kan på det sätt som förut föreslagits länsstyrelsen

utbetala till konkursboet vad som för mycket innehållits.

I frågan om det gällande förbudet mot skatteavdrag på konkursgäldenärs

inkomst kan slopas oberoende av om lagberedningens förslag till

ändring av 27 § KKL genomförs uttalas följande.

Utredningen finner det tveksamt om man — såsom skett — i den nuvarande

utformningen av 27 § KKL har att se ett hinder mot att inom

uppbördslagstiftningens ram föreskriva att avdrag på lön för preliminär

skatt skall ske enligt vanliga regler även under konkurs. Denna fråga

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

107

anser utredningen vidare ha kommit i ett annat läge genom lagberedningens

uttalande att det ur konkursrättslig synpunkt inte bör finnas

något att invända mot att medge avdrag för preliminär skatt.

Utredningen har ansett sig kunna konstatera, att de inkomstslag, på

vilka skatteavdrag för preliminär A-skatt skall verkställas enligt UF,

inryms bland de inkomstslag, som anges i lagberedningens förslag till

ändring av 27 § KKL. Om man slopar förbudet mot skatteavdrag för preliminär

A-skatt utan att samtidigt ändra 27 § KKL, påpekar utredningen,

synes man därför nå samma resultat i skatteavdragshänseende som med

lagberedningens förslag. Man förhindrar även att konkursgäldenären under

konkursen ådrar sig'' nya skatteskulder för inkomster som han åtnjutit under

konkurstiden. Även vad utredningen i övrigt förordat om möjlighet att förordna

om minskning av skatteavdrag och att utbetala tidigare innehållen

skatt till konkursboet synes bli fullt tillämpligt.

Såvitt utredningen kunnat finna är det sålunda möjligt att upphäva stadgandet

om förbud mot skatteavdrag för preliminär A-skatt på konkursgäldenärs

inkomster oberoende av om lagberedningens förslag genomförs.

Utredningen påpekar att den utformning, som lagberedningen gett 27 §

KKL gör det i och för sig möjligt att införa bestämmelser, som innebär att

skatteavdrag även får verkställas för betalning av kvarstående

skatt. På frågan i vilken utsträckning man verkligen bör medge avdrag

för kvarstående skatt kan anläggas åtskilliga synpunkter bl. a. konkursrättsliga.

Enligt utredningens mening kan man inte gärna införa en sådan ordning,

att avdrag för kvarstående skatt avseende beskattningsår, vilket gått

till ända före konkursens början, ges företräde framför konkursboets anspråk

på gäldenärens inkomster under konkursen. Fordran på sådan

kvarstående skatt kan bevakas i konkursen och utgår under vissa förutsättningar

med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken. Den kvarstående

skatten kan vidare hänföra sig till inkomster, som uppburits under

det beskattningsår, då konkursen började, och avse tid såväl före som efter

konkursutbrottet. Att i dessa fall tänka sig en lösning t. ex. på det sättet, att

man söker fördela skatten på de olika tidsperioderna före och efter konkursens

början och medge avdrag för en del-av skatten synes utredningen av

praktiska skäl inte böra komma i fråga. Utredningen anser därför att man

i bär avsedda fält bör låta skatteavdraget för kvarstående skatt vika för

konkursboets anspråk på konkursgäldenärens, inkomster.

Principiellt sett, uttalar utredningen, bör det inte finnas någon erinran

mot att avdrag för kvarstående skatt som avser beskattningsår efter konkursutbrottet

får företräde framför konkursboets anspråk på gäldenärens

lön. Utredningen har emellertid funnit att en differentiering av avdrag för

kvarstående skatt till tid före eller efter konkursens början medför att

förfarandet skulle mista den eftersträvade enkelheten. Det kommer också

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

enligt utredningens mening att höra till undantagen att en gäldenär under

konkursen ådrar sig kvarstående skatt som skall tas ut under konkurstillståndet,

enär de flesta konkurser torde vara avslutade innan sådan

skatt skall erläggas. Utredningen föreslår därför att konkursboets

krav på gäldenärens lön får prioritet framför avdrag för kvarstående skatt

även då skatten avser beskattningsår som helt faller inom konkursen. Utredningen

hänvisar till att avdrag för kvarstående skatt bör ske i vanlig

ordning om konkursboet inte gör anspråk på gäldenärens lön såsom

lagberedningens förslag innebär. Det finns nämligen inte anledning, påpekar

utredningen, att konltursgäldenär skall komma i annan ställning

än andra skattskyldiga när detta inte är nödvändigt. En konkursförvaltare,

som vill att konkursboets anspråk på lönen blir tillgodosett framför

den kvarstående skatten, bör därför vända sig till den lokala skattemyndigheten.

Denna myndighet får då fatta beslut om att visst belopp skall förbehållas

gäldenären och att avdrag för kvarstående skatt får ske endast

i den mån vad gäldenären får behålla för egen del överstiger detta belopp.

Att märka är att det förbehållsbelopp, som gäldenären enligt 41 § 2 mom.

UF kan erhålla för att minska avdrag för kvarstående skatt, kan bli lägre än

den inkomst gäldenären blir förbehållen enligt den föreslagna 27 § KKL.

Sedan konkursboet tagit sin del av gäldenärens lön kan det därför___i varje

1 al 1 teoretiskt - - finnas kvar visst utrymme för avdrag för kvarstående skatt.

Utredningen anser att vad den föreslagit om avdrag för kvarstående skatt

kan träda i tillämpning även om de av lagberedningen föreslagna ändringarna

i KKL inte skulle genomföras.

Utredningen erinrar om att förslaget till ändring av 27 § KKL tar hänsyn

endast till skatt som erläggs genom skatteavdrag och att en konkursgäldenär,

som inte har att vidkännas skatteavdrag, alltså inte kan påfordra att man

vid beräkningen av det överskott, som kan tillkomma konkursboet, skall

beakta preliminär B - s k a 11. En sådan gäldenär kan därför förelalla

komma i ett oförmånligare läge än en gäldenär med inkomst av tjänst.

Utredningen påpekar emellertid att konkursförvaltaren knappast har möjlighet

att komma åt något av gäldenärens inkomst utan att gäldenären

själv visar sig villig att periodvis inleverera en viss summa till konkursboet.

Gäldenären har därför stora möjligheter att vid överenskommelsen

med konkursförvaltaren förbehålla sig så mycket, att det även täcker

lians preliminära skatt. Utredningen anser det därför inte vara påkallat att

söka finna en särskild lösning för dessa fall.

I förevarande betänkande av uppbördsutredningen behandlas två frågor

utöver de berörda, nämligen frågan om minskning av skatteavdrag vid utmätning

samt en särskild fråga angående sjömansskatt. Utredningens överväganden

härvidlag utmynnar i vissa förslag, som emellertid förutsätter att

berörda förslag av lagberedningen genomförs. Detta har emellertid hittills

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967 109

inle skett varför dessa delar av uppbördsutredningens förslag saknar aktualitet

i detta sammanhang.

Utredningen förordar sammanfattningsvis ett upphävande av stadgandet

i 10 § tredje stycket UF om att preliminär A-skatt inte skall utgå på ersättning,

som utbetalas till konkursgäldenär. Därvid bör även föreskrivas, att

lokal skattemyndighet på framställning av konkursbo äger förordna om

minskning av skatteavdrag, när det kan antas att detta är större än som

fordras för att erhålla överensstämmelse mellan preliminär och motsvarande

slutlig skatt. Sådant förordnande bör också kunna innebära, att

skattebelopp, som tidigare under konkursen innehållits, utbetalas till konkursboet

genom länsstyrelsens försorg.

Vidare föreslår utredningen att i anvisningarna till 41 § UF intas föreskrift

om att lokal skattemyndighet på ansökan av konkursbo skall kunna

bestämma gäldenärens förbehållsbelopp vid kvarskatteavdrag med hänsyn

till konkursboets anspråk på gäldenärens lön. Den lokala skattemyndighetens

beslut bör inte få påverka skatteavdrag, som skolat verkställas innan

ansökningen inkom till myndigheten. Ansökan om nedsättning av skatteavdrag

för kvarstående skatt skall kunna göras även av gäldenären om konkursboet

vill ta en del av lönen i anspråk, över lokal skattemyndighets beslut

bör besvär få anföras hos länsstyrelsen.

Den expert som biträtt utredningen har i särskilt yttrande anmält

en mening i förevarande fråga som avviker från utredningens. Han påpekar

bl. a. frågan att hur skattskyldighet för inkomst under konkurs skall

gestaltas är ett beskattningsspörsmål. Det av utredningen föreslagna slopandet

av förbudet mot skatteavdrag i konkurs kommer emellertid att medföra

en förändring i konkursbos skattskyldighet genom att skattebördan för

inkomsten helt eller delvis överflyttas på konkursboet i de fall där gäldenären

enligt 27 § KKL har att avstå sin lön eller del därav till boet. Experten

ifrågasätter om det med hänsyn till att den föreslagna ändringen får konsekvenser

för konkursboet är lämpligt att framlägga ett förslag om slopande

av förbudet mot källskatteavdrag i konkurs innan frågan om konkursboets

skattskyldighet utretts. Vidare uttalas, att utredningens förslag i viss mån

innefattar ett ställningstagande även till frågan om konkursbo bör göras till

skattesubjekt, enär skattebördan för i vart fall hela konkursgäldenärens inkomst

vid förslagets genomförande kommer att åvila konkursboet, alltså

inte enbart den del av lönen som boet uppburit. Den föreslagna ändringen

synes enligt expertens mening också binda avgörandet av frågan om beräkningsgrunden

för en eventuell skatt på konkursbos inkomster. Förslaget

innebär nämligen att även skatten för den del av lön som skall avstås till

boet kommer att beräknas efter den skattesats som gäller för konkursgäldenären.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

Experten anger som sin mening att den av utredningen föreslagna ändi

ingen i UF rörande skatteavdrag i konkurs inte bör genomföras no, eftersom

konsekvenserna av ändringen skulle bli alt det fortsatta utredningsarbetet

i alltför hög grad bindes.

Remissyttrandena

I remissyttrandena vitsordas allmänt vad utredningen anfört beträffande

de olägenheter, som visat sig sammanhänga med nuvarande förbud mot

skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst. I de flesta yttranden föreslås

också att behovet tillgodoses genom eu ändring enligt utredningens förslag.

Isågia remissinstanser, såsom Föreningen auktoriserade revisorer, lantbrukets

skattedelegation, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges advokatsamfund,

anser dock att man bär vänta med denna reform till dess frågan om

fördelningen av skattskyldigheten mellan konkursbo och gäldenär definitivt

lösts. I samma riktning uttalar sig också länsstyrelsen i Malmöhus län, som

dock samtidigt förklarar att den inte har någon bestämd uppfattning huruvida

reformen kan anses angelägen eller om den bör anstå. Övriga remissinstanser

tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran, däribland hovrätten

för Västra Sverige, lagberedningen, kammarrätten, riksrevisionsverket,

CFU, sjömansskattenämnden, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

overståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Södermanlands,

t ärmlands och Västerbottens län, TCO, LO, Föreningen Sveriges kronokamrerare,

Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges häradsskrivarförening

och Ackordscentralen i Stockholm.

Som förut sagts vitsordas genomgående behovet av att nuvarande förbud

mot skatteavdrag under konkurs slopas. Åtskilliga remissinstanser uttalar

att retormen är så angelägen att den bör genomföras utan dröjsmål och

framhåller, att de föreslagna ändringarna synes kunna genomföras utan avvaktan

på att spörsmålet om skattskyldighet för konkursbo och gäldenär

slutgiltigt löses. Lagberedningen finner att det givetvis möter vissa svårigheter

att reglera frågan om skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst utan

att samtidigt ingå på spörsmålet om konkursbos skattskyldighet och vad

därmed sammanhänger. Beredningen har dock inget att erinra mot förslaget,

som går i den riktning beredningen anser ändamålsenlig och rimlig.

De betänkligheter, som anförts av utredningens expert finner beredningen

inte ha sadan praktisk betydelse att de bör hindra att förslaget

genomförs som en partiell reform.

Även andra remissinstanser, som tillstyrkt förslaget, har övervägt lämpligheten

att slopa förbudet mot skatteavdrag innan frågan om skattskyldigheten

lösts. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller sålunda att

stadgandena om källskatteavdrag bör korrespondera med reglerna om

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

skattskyldighet för inkomst i samband med konkurs och därav betingad

slutlig skatt. Ur denna synpunkt synes det länsstyrelsen önskvärt och i

princip riktigt, att frågan om skattskyldighet under konkurs löses innan

bestämmelsen i 10 § sista stycket UF slopas. Länsstyrelsen finner emellertid

övervägande skäl tala för att förbudet mot skatteavdrag bör slopas

snarast möjligt utan avvaktan på frågan om konkursbos och gäldenär

skattskyldighet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har också övervägt om det är lämpligt

att slopa förbudet mot skatteavdrag innan frågan om skattskyldigheten

lösts. Länsstyrelsen ser inget hinder mot en fristående ändring enligt förslaget

eftersom allmän enighet råder om att konkursgäldenären är skattskyldig

i vart fall för den del av arbetsinkomsterna, som han får behålla

för egen del. Länsstyrelsen framhåller också, att det för förslagets genomförande

inte blir av någon betydelse om det under det fortsatta utredningsarbetet

skulle visa sig föreligga skäl för att exempelvis beskatta konkursboet

för den del av gäldenärens arbetsinkomst, som boet tar i anspråk. Den

föreslagna lydelsen av 45 § 3 inom. UF innebär nämligen, påpekar länsstyrelsen,

att skatteavdraget skall motsvara den slutliga skatten, vilken

senare i sin tur är beroende av den ståndpunkt, som kommer att intas till

frågan om konkursgäldenärs skattskyldighet.

Även exekutionsväsendets organisationsnämnd anser att vissa skäl talar

för den mening som experten i utredningen uttalat. Nämnden tillstyrker

emellertid förslaget mot bakgrunden av de otillfredsställande verkningar

som gällande bestämmelser har såväl för det allmänna som för konkursgäldenären.

Ackordscentralen i Stockholm uppger att förslaget ansluter sig till vad

som redan i praktiken tillämpas i fråga om anspråk från konkursbo på

konkursgäldenärs arbetsinkomst. Att den praktiska tillämpningen fått en

annan utformning än som förutsätts i UF beror på att boet ytterst sällan

bär något att vinna på att söka ta i anspråk gäldenärens ev. arbetsinkomster.

Om gäldenären inte är rörelseidkare sker handläggningen av

konkursen vanligen som s. k. fattigkonkurs och denna avskrivs redan efter

någon månad. Har gäldenären en under enskild firma registrerad rörelse

och fortsätter han sådan verksamhet efter konkursutbrottet, sker detta som

regel i anhörigs namn eller i aktiebolagsform. Gäldenären kan därigenom,

framhåller ackordscentralen, förutsättas begagna möjligheten att göra sin

inkomst oåtkomlig för konkursboet.

Av de fjorton lokala skattemyndigheter som hörts i ärendet har endast

eu ansett att man bör vänta med reformens genomförande.

Även några av de remissinstanser, som ansett att man bör vänta med reformen,

tar viss ställning till förslagets utformning. Sveriges köpmannaförbund

säger sig sålunda i princip kunna ansluta sig till de av utred
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

ningen framförda tankegångarna och anser att förslaget i stort sett torde

vara ägnat att främja en bättre ordning på förevarande område. Uttalande

av samma innebörd gör också Sveriges advokatsamfund.

Uppbördsdirektören i Stockholm vänder sig mot förslaget att förordnande

om minskning av skatteavdrag skall kunna ges i fråga om lön som utbetalas

till konkursgäldenär. Med hänsyn till att det mycket sällan kommer

att föreligga en sådan situation att det blir aktuellt med beslut om

minskning ifrågasätter han om man inte kan underlåta att införa stadgande

av denna innebörd. Om i enstaka fall konkursgäldenären genom att

begära förhöjning av skatteavdrag skulle försöka tillskansa sig obehörig

del av avlöningen bör annan utväg att komma till rätta med ett sådant

förfarande kunna tillgripas.

Några remissinstanser berör i anslutning till förevarande bestämmelser

vissa tillämpningsfrågor. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller

sålunda, att det i något enstaka fall kan tänkas uppstå tveksamhet, huruvida

skattskyldighet föreligger för konkursgäldenären, exempelvis i fråga

om under konkurs uppkommen realisationsvinst. Intill dess frågan om

skattskyldigheten lösts torde enligt länsstyrelsen lokal skattemyndighet i

dylika fall få inhämta besked hos vederbörande taxeringsintendent. Enligt

länsstyrelsen i Värmlands län torde prövningen av konkursbos eller

utmätningsmans ansökan om skatteminskning förutsätta att den lokala

skattemyndigheten infordrar preliminär självdeklaration av gäldenären.

Länsstyrelsen framhåller att härvid bl. a. uppkommer frågan om det är

avsett att lokal skattemyndighet skall låta konkursboet eller utmätningsmannen

ta del av upprättad deklaration och få tillfälle att inkomma med påminnelser

i anledning av gäldenärens uppgifter innan beslut om jämkning

meddelas. En annan möjlighet skulle enligt länsstyrelsen kunna tänkas vara,

att lokal skattemyndighet får godta förvaltarens eller utmätningsmannens

uppgifter om gäldenärens inkomstförhållanden och bereder gäldenären tillfälle

alt inkomma med påminnelser eller avlämna preliminär självdeklaration

om han så önskar. Länsstyrelsen finner det värdefullt att närmare

föreskrifter eller uttalanden lämnas om hur jämkningsärendena avses skola

handläggas. Sveriges köpmannaförbund anser det vara av vikt, att lokal

skattemyndighet vid prövning av förvaltarens ansökan om nedsättning av

skatteavdrag inte ställer alltför höga krav på bevisningen idan godtar eu

en av konkursförvaltaren framlagd kalkyl, som ger vid handen att det preliminära

skatteavdraget är för stort.

Kammarrätten och Sveriges köpmannaförbund berör slutligen även utredningens

förslag att länsstyrelsen skall vara sista besvärsinstans i frågor

om minskning av skatteavdrag. Kammarrätten har för sin del inget att

erinra mot att så blir fallet, men framhåller att utredningen synes ha förutsatt,

att besvär inte skall få anföras över länsstyrelsens beslut om utbetalning

till konkursbo av för mycket innehållen preliminär skatt. Kammar
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

113

rätten erinrar därvid om att besvärsrätt enligt UF föreligger då det gäller

återbetalning av skatt. Sveriges köpmannaförbund anser däremot att vidare

besvärsrätt bör medges med hänsyn till att det här kan röra sig om icke

obetydliga belopp.

CFU anser att möjligheten för konkursbo och utmätningsman att hos

lokal skattemyndighet begära minskning av gäldenärs skatteavdrag även

bör komma till uttryck genom särskilt stadgande om inskränkning i arbetstagares

rätt att hos arbetsgivare begära förhöjt skatteavdrag. Ett sådant

stadgande kan enligt nämnden lämpligen införas i 41 § 1 inom. UF. Nämnden

vill vidare ifrågasätta om den föreslagna bestämmelsen om utbetalning

av preliminär skatt till konkursbo har sin rätta plats i 68 § UF. Enligt

nämnden erhåller man en enklare skrivning och viss likformighet med

skrivningen i 45 § 2 mom. UF om de bestämmelser som föreslås i 68 § 7

mom. i stället inarbetas i det av utredningen föreslagna 3 mom. av 45 §

och i gällande 68 § 1 mom.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Departementschefen

Allmänt

Källskattesystemet som infördes i vårt land år 1945 innebar en radikal

omläggning av uppbördssystemet. Det stod från början klart att det skulle

bli nödvändigt att efter en tid göra en översyn av systemet med ledning

av vunna erfarenheter. En sådan översyn skedde i början av 1950-talet och

ledde fram till den nu gällande uppbördsförordningen av år 1953. Att även

denna lagstiftning efter någon tid skulle visa sig vara i behov av en komplettering

och modernisering räknade man med redan när den nya förordningen

antogs. I slutet av 1950-talet framstod behovet härav klart och

jag uppdrog då åt en utredning — uppbördsutredningen — att göra en ny

översyn av källskattesystemet, varvid inte minst frågor av processuell natur

skulle prövas. Uppbördsutredningen slutförde huvuddelen av detta uppdrag

genom att i början av 1965 avge betänkandet »Uppbördsfrågor». Utredningen

har i detta betänkande behandlat en mångfald spörsmål inom uppbördssystemet

och föreslagit nya bestämmelser i ett flertal hänseenden. Senare

har utredningen i ett särskilt betänkande behandlat frågor om skatteavdrag

på konkursgäldenärs inkomst.

De nämnda betänkandena har remissbehandlats i vanlig ordning och fått

ett i stort sett gynnsamt mottagande. I det följande behandlar jag till en

början uppbördsutredningens huvudbetänkande och följer därvid den uppdelning

i olika avsnitt som utredningen gjort och som också iakttagits i

det föregående. I ett särskilt avsnitt upptas vissa särskilda frågor inom bl. a.

uppbördsväsendet.

Som jag nämnt inledningsvis aktualiserar också statsmakternas beslut år

1963 att ADB skall tillämpas inom folkbokförings- och uppbördsväsendet

fr. o. m. årsskiftet 1967/68 vissa författningsändringar som lämpligen bör

tas upp i förevarande sammanhang. Jag har tidigare anmält prop. 1967: 88

som innehåller förslag till ny folkbokföringsförordning med anledning av

bl. a. övergången till ADB. I denna proposition har förutsatts att de författningsändringar

i övrigt som påkallas av ADB-övergången skulle behandlas

i samband med uppbördsutredningens förslag. Dessa frågor tar jag upp sist

tillsammans med vissa andra, i huvudsak tekniska spörsmål inom uppbörden.

Företrädare för det allmänna i uppbördsmål

F. n. saknas särskilda bestämmelser om vem som har att företräda det

allmänna i uppbördsmål, frånsett att revisor hos riksrevisionsverket kan

överklaga länsstyrelses beslut rörande verkets anmärkningar i debiteringsärenden.

I andra fall kan endast justitiekanslersämbetet i kraft av sin gene
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

rella behörighet att företräda det allmänna föra talan till statens förmån i

dessa mål. Det ligger i sakens natur att ämbetet utövar sin fullföljdsrätt

endast i speciella fall.

Behovet av företrädare för det allmänna har ansetts särskilt framträdande

i uppbördsmål rörande arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt. Uppbördsutredningen

har emellertid behandlat frågan om allmänt ombud i

uppbördsmål i hela dess vidd och uttalar härom, att behov av en legal företrädare

finns men knappast kan anses omfattande. Utredningen anser att

ett allmänt ombud bör utses av Kungl. Maj :t för varje län. Såsom ombud

föreslås en av länsstyrelsens tjänstemän. Ombudet skall äga rätt att föra

talan mot vissa beslut av länsstyrelsen och kammarrätten. Däremot bör ombudet

enligt utredningen inte ges rätt att föra talan mot lokal skattemyndighets

beslut, enär länsstyrelsen enligt gällande bestämmelser skall utöva

tillsyn över sådan myndighets verksamhet. Ombudets talerätt föreslås begränsad

till att avse länsstyrelses beslut som innebär nedsättning i eller befrielse

från arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och vidare beslut

beträffande restavgift, ränta på kvarstående skatt och riksrevisionsverkets

anmärkningar mot debitering. Ombudet skall givetvis få föra talan

mot alla kammarrättens utslag i mål som ombudet fullföljt dit och dessutom

mot sådana utslag av kammarrätten varigenom länsstyrelsens beslut

ändrats.

Remissinstanserna har i stort sett tillstyrkt inrättandet av allmänt ombud

i uppbördsmål. Framförda erinringar eller avvikande förslag avser detalj

spörsmål.

För egen del anser jag det påkallat att skapa möjligheter för en bättre bevakning

av kronans intressen i hithörande mål. Jag vill därför föreslå att

allmänna ombud inrättas för denna uppgift.

I huvudsak ansluter jag mig även till detaljerna i utredningens förslag.

Ett allmänt ombud bör sålunda förordnas för varje län och som sådant bör

utses en länsstyrelsetjänsteman, som inte deltar i prövningen av uppbördsmål

i sin vanliga tjänst. I likhet med bl. a. CFU anser jag att en ersättare bör

utses för det allmänna ombudet. Att knyta det allmänna ombudet till ett

centralt verk, såsom ett par remissinstanser föreslagit, skulle göra systemet

tungrott och väsentligt försvåra det önskvärda närmare samarbetet mellan

ombudet och länsstyrelsens uppbörds sektion. Samma invändningar kan

med skäl framföras mot förslaget att ombudets uppgifter bör anförtros tjänsteman

utanför länsstyrelsen. Mot en sådan ordning kan också invändas att

disponibla befattningshavare med närmare insikt i uppbördsfrågor inte

torde vara att tillgå utanför länsstyrelsen.

Några remissinstanser förordar att ombudets talerätt begränsas och andra

att den utvidgas i förhållande till vad utredningen föreslagit. Enligt min mening

är förslaget i huvudsak väl avvägt i dessa hänseenden. De fall i vilka

besvärsrätt bör föreligga redan över länsstyrelses beslut är sådana där behovet

av vägledande praxis är särskilt stort. Jag anser det praktiskt att det

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

allmänna ombudet övertar den besvärsrätt som f. n. tillkommer revisor hos

riksrevisionsverket. Verket bär inte heller invänt något mot detta förslag

från utredningens sida. Gentemot förslagen att utvidga ombudets besvärsrätt

vill jag till att börja med hänvisa till, att avsikten inte är att införa

ett partsförhållande mellan kronan och skattskyldig liknande det som finns

i skatteprocessen, utan endast att bota vissa uppenbara svagheter i det nuvarande

uppbördssystemet. Det skulle säkert bli alltför vidlyftigt om det allmänna

ombudet fick besvärsrätt även över lokal skattemyndighets beslut

i de frågor där han enligt förslaget kan föra talan mot länsstyrelses beslut.

I ett avseende vill jag emellertid föreslå att ombudets befogenhet utvidgas,

nämligen vad gäller frågan om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares

skatt. Särskilt med hänsyn till behovet av att sådan ansvarighet görs gällande

reservationsvis i fall då det är tveksamt vem som är att anse som arbetsgivare

bör det allmänna ombudet även hos lokal skattemyndighet kunna

yrka att sådan ansvarighet skall åläggas samt föra talan över lokal skattemyndighets

beslut rörande arbetsgivares ansvarighet. Såsom några remissinstanser

föreslagit bör det allmänna ombudet även kunna föra talan till

skattskyldigs eller arbetsgivares förmån, vilket medför viss ändring i den

av utredningen föreslagna 86 § UF.

Utredningen har föreslagit att det allmänna ombudet skall förordnas av

Kungl. Maj :t. För egen del anser jag att uppgiften att utse allmänt ombud

bör anförtros CFU, som redan nu utövar tillsyn över uppbördsväsendet

och meddelar bindande förklaring beträffande sättet för uttagande av preliminär

skatt samt om verkställande av skatteavdrag. I UF bör därför ges

möjlighet för Kungl. Maj :t att utse den myndighet, som skall förordna allmänt

ombud och ersättare för denne. Bestämmelser om de uppgifter som

tillkommer allmänt ombud bör intagas i en ny 72 a §.

Utredningen har föreslagit att besvärsrätten över beslut rörande avskrivning

av skatt skall slopas, enär avskrivning är eu ren bokföringsåtgärd

som inte berör den skattskyldiges rätt. Förslaget har inte mött någon

invändning från remissinstanserna. Jag föreslår att förslaget genomförs

och vill erinra om, att besvär i praktiken inte anförs över beslut rörande

avskrivning av skatt, sannolikt därför att sådana beslut inte påverkar den

skattskyldiges betalningsskyldighet. Besvärsförbud bör emellertid också

gälla för beslut enligt 62 § UF, dvs. beslut om konkursansökan eller ackord

rörande skatt. Konkursansökan bedöms av allmän domstol och det finns

därför inte skäl att pröva det berättigade i en sådan framställning i administrativ

ordning. Ackordsförslag måste bedömas snabbt och de synpunkter

som är avgörande vid en sådan prövning är uteslutande av ekonomisk

karaktär. Jag -sill erinra om att förvaltningsdomstolskommittén i sitt nyligen

avgivna betänkande »Förvaltningsrättskipning» (SOU 1966: 70) föreslagit

besvärsförbud rörande ackordsbeslut över hela linjen (s. 487).

s. 117 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

117

Anstånd med betalning av skatt

Som allmän regel i uppbördsförfarandet gäller att besvär över taxering

eller yrkande om nedsättning i eller befrielse från skatt inte påverkar skyldigheten

att i föreskriven tid och ordning betala den skatt som debiterats

på grund av taxeringen. Skattskyldig kan emellertid under vissa förutsättningar

få anstånd med skattebetalningen om han anfört besvär över

sin taxering. I sådant fall kan anstånd f. n. medges till dess taxerings- eller

debiteringsfrågan blivit prövad under förutsättning att taxeringsintendenten

i yttrande över besvären förklarat sig ämna tillstyrka bifall till besvären

helt eller delvis. Anstånd kan enligt UF vidare komma i fråga när

skattskyldig fått sin skattebetalningsförmåga oförvållat nedsatt och därför

har svårighet att erlägga utgående skatt i rätt tid, t. ex. vid sjukdom

eller i samband med militärtjänstgöring, samt i vissa andra fall, bl. a. om

dubbeltaxering skett.

Mot gällande anståndsregler har länge riktats kritik, bl. a. i motioner

i riksdagen, och det har varit en av utredningens huvuduppgifter att undersöka

möjligheterna att införa frikostigare anståndsregler. Särskilt har

kritiserats att möjligheten att få anstånd vid taxeringsbesvär är beroende

av taxeringsintendentens ställningstagande i sakfrågan.

Utredningens förslag går närmast ut på att mjuka upp och komplettera

de nuvarande bestämmelserna i olika hänseenden. För det fall att skattskyldig

anfört besvär över sin taxering föreslås att anståndsfrågan i vissa

fall bedöms oberoende av om taxeringsintendenten tagit ställning i besvärsmålet.

I tvistiga mål skall förutsättningen för anstånd vara att skattens

betalning i behörig tid skulle medföra betydande skadeverkningar för den

skattskyldige eller på annat sätt framstå som uppenbart obillig. Som ytterligare

villkor skall gälla att den skattskyldige ställer godtagbar säkerhet.

Om det med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden

och omständigheterna i övrigt kan antas att skatten ändå kommer

att betalas i behörig tid, föreslås att anstånd skall kunna beviljas utan

att säkerhet ställs. Beslut om anstånd i anledning av att skattskyldig anfört

besvär över taxering föreslås överflyttad från lokal skattemyndighet

till länsstyrelsen, som också skall förvalta den säkerhet som ställts.

Behovet av vidgade anståndsmöjligheter vitsordas allmänt av remissinstanserna.

Utredningens förslag har i stort sett godtagits utan erinran.

Beträffande anstånd i tvistiga taxeringsmål är emellertid meningarna delade.

Flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar av tjänstemän

inom uppbördsorganisationen godtar utredningens förslag som en lämplig

avvägning. Näringslivets organisationer anser däremot över lag att förslaget

inte går tillräckligt långt. Från flera håll förordas ännu vidsträcktare

anståndsrätt, eventuellt i kombination med debitering av ränta

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

för belopp som det visar sig att den skattskyldige skall betala sedan taxeringsprocessen

avgjorts.

Den del av förslaget som mer utgör en justering av gällande regler i

syfte att undanröja oklarhet anser jag i likhet med så gott som alla remissinstanser

böra genomföras i huvudsak oförändrad. Från några håll ifrågasätts

behovet av anståndsregler vid ansökan om tillämpning av den s. k.

80-procentregeln. Jag vill dock inte motsätta mig denna utvidgning i anståndsmöjligheterna

även om bestämmelsen torde vara obehövlig för det

stora flertalet hithörande fall. Vid remissbehandlingen har vidare riktats

kritik mot utredningens förslag att flytta beslutanderätten i fråga om anstånd

i samband med skatteberäkning för ackumulerad inkomst och dödsbobefrielse

från lokal skattemyndighet till länsstyrelsen. Förslaget sammanhänger

med att länsstyrelsen har att behandla själva sakfrågan såsom

första instans och synes mig därför praktiskt.

Det största intresset från remissinstansernas sida knyter sig till utformningen

av anståndsinstitutet när skattefrågan är tvistig. Remissinstanserna

synes vara ense med utredningen om att man vid utformningen av nya regler

på området inte bör frångå den hittillsvarande principen att besvär

över taxering inte befriar den skattskyldige från att betala den skatt som

följer av taxeringen, och jag har ingen annan uppfattning härutinnan.

Uppenbarligen är det nödvändigt att medge anstånd med skattebetalning

efter tämligen snäva regler. Denna tankegång torde ligga bakom också

näringslivets skattedelegations förslag att rättegångsbalkens bestämmelser

om skingringsförbud i tvistemål bör tjäna som förebild. Med hänsyn till

taxeringsprocessens speciella karaktär kan jag emellertid inte ansluta mig

till detta förslag.

Vad remissinstanserna främst vänder sig mot i utredningsförslaget är

att taxeringsfrågans beskaffenhet i princip inte avses skola ingå i bedömningen

och vidare kravet på säkerhet. I likhet med utredningen anser jag

att taxeringsfrågan är av underordnad betydelse i sammanhanget. Det avgörande

bör vara den skattskyldiges möjligheter att betala skatten, vilket

medför att tyngdpunkten i bedömningen bör ligga på sakens ekonomiska

sida. Jag vill emellertid inte förneka att taxeringsfrågan — såsom några

remissinstanser påpekat — ändå kan komina in i bilden, nämligen när det

gäller att bedöma om skattebetalningen är »obillig».

Vad beträffar utredningens villkor i övrigt är jag inte främmande för

att anståndsvillkoren ytterligare något uppmjukas.

Jag kan således delvis instämma i uppfattningen att utredningen i sin

motivering för förslaget varit alltför kategorisk. Jag finner t. ex. inte:

tillräckliga skäl att såsom utredningen tänkt utesluta skattskyldiga med

löneinkomster från den nu behandlade anståndsmöjligheten. Vad utredningen

anfört i denna del har inte återspeglat sig i utredningens förslag till

författningstext och fordrar därför i och för sig ingen ändring däri.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

119

Beträffande villkoret att skattebetalningen skulle medföra betydande

skadeverkningar för den skattskyldige kan jag helt ställa mig bakom utredningens

uttalanden. Därav följer att skattekrav endast undantagsvis bör

bli orsak till fastighetsförsäljning när tvist föreligger om taxeringen. Å andra

sidan kan uppenbarligen en ovillkorlig anståndsrätt när skattebetalningen

förorsakar försäljning av viss egendom inte godtas.

Bedömningen av frågan när skattebetalningen framstår som uppenbart

obillig är vansklig och skulle enligt min mening innebära ett alltför starkt

krav. Jag föreslår att uttryckssättet mildras, vilket blir fallet om ordet »uppenbart»

utgår ur författningstexten. Till detta ställningstagande bidrar

att det enligt min mening vanligtvis är obilligt att utkräva skatt innan slutligt

beslut föreligger, om skattskyldigs taxering beror på att taxeringsintendenten

driver viss fråga för att få prejudikat. Jag delar således härutinnan

en mening som lantbrukets skattedelegation framfört.

I fråga om de allmänna förutsättningarna för säkerhetskravet instämmer

jag med utredningen. Jag anser emellertid i motsats till utredningen

att intecknat skuldebrev inte generellt bör avvisas som säkerhet. Mera

tveksam är jag beträffande aktier men anser dock att man knappast bör

ställa sig så avvisande som utredningen gjort i denna fråga.

Att anstånd inte bör komma i fråga vid okynnesbesvär ligger i sakens

natur och det torde därför inte vara nödvändigt att — såsom några remissinstanser

yrkat — uttrycka detta i författningstexten.

Såsom jag framhållit i prop. 1965: 84 bör utredningens förslag kompletteras

med anståndsrätt för det fall att äkta makar får nedsättning i taxering

enligt reglerna för frivillig särbeskattning.

Vad utredningen föreslagit beträffande behörig myndighet när det gäller

att medge anstånd föranleder ingen erinran från min sida. Detta medför

att länsstyrelsen i den känsligaste anståndsfrågan blir första instans. Anledning

att införa besvärsrätt över länsstyrelses beslut i anståndsärenden

synes mig inte finnas. Dessa beslut, som skall grundas på bl. a. skälighetsbedömning

och noggrann kännedom om den skattskyldiges personliga situation,

fordrar ett snabbt avgörande.

Såsom flera remissinstanser förordat bör en utvidgning av möjligheterna

till anstånd förknippas med en skyldighet för den skattskyldige att

betala ränta på skattebelopp som skall betalas sedan anståndet upphört. Jag

återkommer till denna fråga i avsnittet om räntefrågor.

Skatteavdrag när debetsedel inte lämnats, m. m.

Att skatteavdrag skall göras även när den skattskyldige inte lämnar

sin preliminärdebetsedel till arbetsgivaren är i första hand en konsekvens

av källskattesystemet som sådant. Bestämmelserna om skatteavdrag

i detta fall bör givetvis syfta till att åstadkomma preliminärskatte
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

avdrag med ett belopp som så långt möjligt motsvarar den slutliga skatten

på inkomsten. De bör emellertid också utformas med hänsyn till intresset

av att den skattskyldige lämnar sin debetsedel till arbetsgivaren. Om debetsedel

lämnas uppnår man inte bara att källskatteavdraget blir det avsedda

utan också att arbetsgivarens slcatteredovisning förenklas och att

myndigheterna undgår det ofta tidsödande bestyret med att söka identifiera

skattebelopp som ej hänförts till utfärdad debetsedel. På grund av det

osäkerhetsmoment som är förenat med detta arbete bör det i själva verket

också ligga i den skattskyldiges eget intresse att lämna sin debetsedel.

F. n. görs avdrag för preliminär skatt på lön med 25 %

av inkomsten när debetsedel inte lämnats. Utredningens förslag innebär

att skatteavdraget i sådana fall skall göras enligt den för ensamstående

avsedda kolumnen (kol. 1) i den skattetabell, som gäller på den ort där

arbetsgivaren har sitt kontor, med tillägg av 10 % av lönen. Några remissinstanser

har uttalat sig för andra alternativ som utredningen diskuterat,

såsom avdrag efter en enhetlig procentsats, högre än den nuvarande.

En remissinstans förordar att förhöjningen sker med 10 % av skatten enligt

kolumn 1 i stället för 10 % av lönen och andra föreslår avdrag enligt

särskild, för ändamålet upprättad kolumn i skattetabellen.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att den

nuvarande konstruktionen med ett fast procentuellt skatteavdrag i hithörande

fall bör överges. En anknytning av skatteavdraget till skattetabellen

ökar sannolikheten för att den preliminära skatten kommer att täcka

den slutliga.

För att öka de skattskyldigas intresse av att debetsedel på preliminär

skatt lämnas torde fordras viss höjning utöver avdrag enligt tabell, oavsett

vilken kolumn i tabellen som avdraget anknyts till. Utredningen har föreslagit

att förhöjningen bestäms till 10 % av lönen. Jag anser emellertid att

ett skatteuttag med 110 % av tabellens kolumn 1, vilket en remissinstans

föreslagit, i och för sig torde vara tillräckligt för att önskad effekt skall uppnås

samtidigt som en sådan regel torde vara enklare att tillämpa än den

föreslagna. Höjningen bör dock göras med vissa minimibelopp, nämligen

1 kr. för daglön, 5 kr. för veckolön, 10 kr. för tvåveckorslön och 20 kr. för

månadslön.

Utredningen har föreslagit att skatteavdrag vid korttidsanställning,

som f. n. är 25 % av lönen, skall göras enligt gällande tabell

också när debetsedel inte lämnas. Flera remissinstanser har invänt att

det även vid korttidsanställning bör skapas ett visst ekonomiskt tryck på

de skattskyldiga i syfte att framtvinga att debetsedel lämnas. Jag delar denna

uppfattning och föreslår att skatteuttaget även vid korttidsanställning

utgår med förhöjt belopp enligt vad jag nyss anfört för andra anställningsformer.

Skatteavdrag för kvarstående skatt görs f. n. med 25 %

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

när debetsedel på slutlig skatt inte lämnats. Utredningen har inte föreslagit

någon ändring härvidlag. De flesta remissinstanserna har godtagit förslaget.

En instans förordar en höjning av detta skatteavdrag till 35 % av

inkomsten och en annan remissinstans föreslår — under åberopande av

praxis beträffande kvarskatteavdrag inom en viss typ av industri — att

avdrag för kvarstående skatt skall göras med samma belopp som för den

preliminära skatten om debetsedel inte lämnats. För egen del får jag anföra

följande.

Den skattskyldiges skäl för att inte förete debetsedel som utvisar kvarstående

skatt är oftast hans strävan att undgå eller i varje fall uppskjuta

skattebetalningen. För skatteindrivningen medför en sådan underlåtenhet

merarbete. I vissa fall leder den till skatteförlust. Det är därför viktigt

att schablonavdrag för kvarstående skatt görs med så stort belopp, att den

skattskyldige i de flesta fall ingenting har att vinna på att undanhålla

debetsedeln. Så torde i viss mån bli fallet redan om schablonavdraget bestäms

med hänsyn till skatteprogressionen. En extra inkomst på t. ex. 1 000

kr. kan ju i ett inkomstläge medföra kvarstående skatt om t. ex. 250 kr.,

och i ett annat inkomstläge en kvarstående skatt om 500 kr. Om inkomstläget

för den skattskyldige är i stort sett oförändrat under det inkomstår

som den kvarstående skatten avser och det år när samma skatt skall

dras av från lönen, har den kvarstående skattens storlek — vanligen uppkommen

till följd av extrainkomster, ackordsöverskott o. d. — direkt samband

med storleken av den preliminära skatten för det senare året. Med

hänsyn härtill och även till behovet av enkla, likartade regler för skatteavdrag

enligt schablon anser jag att avdraget för kvarstående skatt när debetsedel

på slutlig skatt inte lämnats bör göras med lika stort belopp som

preliminärskatteavdraget på lönen utgör. För månadslöner mellan ca 500

och 800 kr. medför en sådan regel avdrag med 25 % av lönen, om kolumn 1

är tillämplig, medan månadslöner under och över detta löneområde får vidkännas

lägre resp. högre skatteavdrag än 25 % på lönen.

Enligt anvisningarna till 40 § UF äger arbetsgivare betala tillbaka för

mycket innehållen skatt till arbetstagaren om denne visar att tillämpat

schablonavdrag är för högt. Jag föreslår en sådan ändring i denna bestämmelse

att arbetstagaren har rätt att få tillbaka det belopp som överstiger

det rätta skatteavdraget om inte särskilda hinder möter för återbetalningen.

I detta sammanhang vill jag behandla ett spörsmål, som exekutionsväsendets

organisationsnämnd och överståthållarämbetet berört i sina remissyttranden,

nämligen möjligheten och rätten för lokal skattemyndighet att

utlämna uppgifter till skattskyldigs arbetsgivare beträffande den debitering

som den skattskyldige åsatts. Nämnden har framhållit att de olägenheter

som det hittills inneburit för lokal skattemyndighet att ge arbetsgivare

uppgift om skatteavdrag för anställd som inte lämnat debetsedel till arbetsgivaren

inte kommer att föreligga efter datareformens genomförande

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

den 1 januari 1968. Myndigheten kominer nämligen då att lia register över

alla mantalsskrivna personer. Överståthållarämbetet har önskat ett uttalande

om att hinder inte föreligger för förfarandet att utlämna »skatteband»

enligt ADB-systemet till arbetsgivare för överföring av skattedata till

»löneband», ett förfarande som f. n. tillämpas i Stockholm beträffande vissa

anställda hos Stockholms stad. Justitieombudsmannen har behandlat samma

fråga i skrivelse den 10 februari 1967 till Kungl. Maj :t, fastän mer från

synpunkten att det nämnda förfarandet visserligen överensstämmer med de

allmänna bestämmelserna om skatteavdrag i 39 § UF men inte synes förenligt

med bestämmelserna i 40 § UF om avdrag för skatt när debetsedel

inte lämnats.

Enligt min mening är tiden knappast mogen för att man skall kunna

slutgiltigt bedöma om det är möjligt att generellt medge arbetsgivare rätt

att få debetsedel eller skattedata för de anställda från lokal skattemyndighet.

Vad som framför allt inger betänkligheter är att en sådan reform kan

medföra en ökning av myndighetens arbetsbörda som inte är önskvärd i

samband med att datareformen genomförs. Om jag således f. n. ställer mig

avvisande till att föreslå skyldighet för lokal skattemyndighet i förevarande

hänseende ser jag inget hinder för att länsstyrelse eller lokal skattemyndighet

— om så kan ske utan olägenhet —- får lämna ut de skattedata

till arbetsgivare som denne behöver för att kunna göra skatteavdrag. Ett

sådant förfarande kan inte medföra någon obehörig nackdel för den anställde.

Jag föreslår därför en bestämmelse med denna innebörd i 44 § UF.

Skatteavdrag på oregelbunden inkomst (engångsbelopp)

görs f. n. med 25 % av inkomsten, vare sig debetsedel lämnats

eller ej. Lokal skattemyndighet kan dock bestämma högre procentsats för

preliminärskatteavdraget. Utredningen föreslår ingen ändring i avdraget

om debetsedel lämnas. För att arbetstagare med oregelbundna inkomster

i möjligaste mån inte skall få lägre skatteavdrag genom att underlåta att

lämna debetsedeln till arbetsgivaren, föreslår utredningen att avdrag i sådana

fall görs med hälften av inkomsten. Några remissinstanser har föreslagit

lägre procentsats, bl. a. med hänsyn till att schablonavdraget i de flesta

fall kommer att vara för högt.

Enligt min mening bör skillnad göras mellan å ena sidan det fallet att

en skattskyldig uteslutande har oregelbundna inkomster och å andra sidan

det fallet att sådana inkomster uppbärs vid sidan av lön för viss tid, t. ex.

ackordsöverskott eller retroaktiv lön. I det förra fallet vill jag föreslå, att

det nuvarande avdraget om 25 % med hänsyn till inkomstutvecklingen

höjs till 30 %, om debetsedel lämnas och lokal skattemyndighet

inte bestämt annat uttag. På vanligt sätt bör avdraget höjas om debetsedel

på preliminär skatt inte lämnas, bl. a. därför att skälet för sådan

underlåtenhet kan vara att den lokala skattemyndigheten bestämt högre

preliminärskatteavdrag än 30 %. Höjningen bör åstadkommas på så sätt att

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967 123

inkomsten betraktas som månadslön och preliminär skatt dras av enligt

vad jag föreslagit om avdrag på månadslön vid underlåtenhet att lämna

debetsedel. Preliminärskatteavdraget på oregelbundna inkomster i andra

fall bör utformas med hänsyn till storleken av den fasta lönen. Det bör

ankomma på CFU att bestämma grunderna för skatteavdraget i dessa fall,

som på föreslaget sätt bör höjas med 10 % när debetsedel på preliminär

skatt uteblir. Kvarskatteavdraget bör liksom i andra fall utgå med samma

belopp som preliminärskatteavdraget om den skattskyldige inte företer

debetsedel på slutlig skatt eller motsvarande handling.

Innebörden av mitt förslag beträffande skatteavdrag på lön framgår av

följande tabell.

Skatteavdrag på lön enligt departementschefens förslag

Inkomstslag

Preliminär A-skatt

Kvarstående skatt

Debetsedel (mot- svarande) lämnas

Debetsedel (mot- svarande) lämnas ej

Debetsedel (mot- svarande) lämnas

Debetsedel (mot- svarande) lämnas ej

Korttidsanställ- ning (daglön)

Enligt tabell

110 % av tabell- beloppet

Ej avdrag

Ej avdrag

Lön för vecka och

längre tid

Enligt tabell och

kolumn som anges

på debetsedeln

110 % av skattebe- loppet enligt kolumn

1 i skattetabellen på

arbetsgivarens hem- ort

Enligt debetsedeln

Samma belopp som

preliminärskatte- avdraget

Engångsbelopp ut- över lön (ackords- ersättningar, retro- aktiv lön m. m.)

Enligt särskild ta- bell ''

110 % av skattebe- loppet enligt den sär- skilda tabellen

Enligt debetsedeln

(om lönen inte för- slår för avdraget)

Samma belopp som

preliminärskatte-

avdraget

Engångsbelopp i

andra fall

30 % av engångs- beloppet

110 % av skattebe- loppet för månadslön

enligt kolumn 1 i

skattetabellen på ar- betsgivarens hemort

Enligt debetsedeln

Samma belopp som

preliminärskatte- avdraget

Anmärkning

Förhöjningen utgör

minst

1 kr. för daglön,

5 kr. för veckolön,

10 kr. för halvmå- nadslön,

20 kr. för månadslön

I samtliga fall gö- res avdrag enligt

särskilt beslut av

lokal skattemyn- dighet om sådant

föreligger

I samtliga fall göres

avdrag enligt besked

från länsstyrelse eller

lokal skattemyndig- het om sådant före- ligger

I samtliga fall göres

avdrag enligt be- sked från länssty- relse eller lokal

skattemyndighet

om sådant före- ligger

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Restavgift

Utredningens förslag om restavgift innebär dels att gällande avgift höjs

från 4 till 6 % och dels att en ny avgift, tilläggsavgift, skall införas och

tas ut när arbetsgivare gjort skatteavdrag från lönebelopp men underlåtit

att betala skatten i rätt tid och ordning.

Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens förslag om höjning av

resta v giften. Ett inte ringa antal har dock ställt sig tveksamma under

hänvisning till att restavgiften redan nu är hög om man ser den som

årsränta och tar hänsyn till den tidrymd som restförd skatt brukar utestå

obetald. Det påpekas också att en höjning inte torde medföra ökad betalning

i rätt tid. Några remissinstanser föreslår höjning av avgiften till 8 %

under åberopande av att vissa skattskyldiga uppskjuter skattebetalningen

för att skaffa sig kredit. Andra remissinstanser föreslår en konstruktion av

avgiften som i princip innebär procentpåslag efter viss tid.

Vid bestämmandet av restavgiftens storlek måste hänsyn tas till ett flertal

faktorer. Syftet med avgiften bör i första hand vara den att driva fram betalning

i rätt tid, dvs. inom uppbördsterminen. En underlåtenhet att erlägga

skatten i rätt tid och ordning medför risk för att betalningen helt uteblir. Till

någon del kan avgiften också ses som ersättning för de extra kostnader som

restföring av skatt m. m. innebär. Räntesynpunkten på avgiften har betydelse

i flera avseenden, främst kanske på så sätt att avgiftens storlek bör förhindra

att den skattskyldige gör räntevinst genom att dröja med skattebetalningen.

Det är slutligen angeläget att avgiftsreglerna blir enkla att tilllämpa.

Enligt min mening är det knappast sannolikt att de fördelar som skulle

vinnas med procentpåslag, t. ex. efter viss tidrymd från uppbördsterminens

utgång, uppväger de administrativa olägenheterna av ett sådant avgiftssystem.

Den orättvisa det kan innebära att avgiften är lika för den, som tillfälligt

försummar skatteinbetalning, och konsekvent dåliga betalare utjämnas

i praktiken genom möjligheten för länsstyrelse att efterge eller nedsätta

avgiften. Jag anser det därför inte lämpligt med en sådan differentiering av

restavgiften genom procentpåslag som några remissinstanser föreslagit.

Utredningen har uttalat att utrymmet för en höjning av procentsatsen för

restavgift är relativt litet men av olika skäl ändå tillstyrkt en uppräkning

till 6 %. Jag anser liksom bl. a. kammarrätten att åtskilliga skäl — inte

minst sociala synpunkter — talar för att procentsatsen behålls oförändrad

och vill därför inte nu förorda någon höjning. Jag vill tillägga att jag anser

att erfarenheterna av den förestående övergången till ADB-systemet inom

skatteuppbörden, som bör kunna medföra att indrivningen av restförda belopp

kan påbörjas tidigare än f. n., bör avvaktas innan slutlig ställning tas

i denna fråga. Däremot anser jag att lägsta beloppet för restavgiften, f. n. en

krona, bör höjas. Särskilt med hänsyn till den kostnad som restföring av

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967 125

skattebelopp, oberoende av dess storlek, förorsakar statsverket vill jag föreslå

att lägsta beloppet för restavgift bestäms till 10 kr.

Utredningen har föreslagit att arbetsgivare som ej betalt innehållen skatt

för anställd skall utge särskild tilläggsavgift. Denna avgift föreslås

utgå med 6 % för varje påbörjat år utöver det första efter utgången av året

efter uppbördsmånaden till dess beloppet antingen erläggs eller fastställs till

betalning. Utredningen framhåller att arbetsgivare ibland konsekvent redovisar

innehållen preliminär skatt med för lågt belopp och påpekar även andra

omständigheter som kan göra det svårt att upptäcka försummelse att redovisa

innehållen skatt. I sådana fall kan skattebetalningen försenas avsevärd

tid. Enligt utredningens mening är det otillfredsställande att arbetsgivaren

vid sådan försening skall erlägga samma avgift som då skatten betalas

relativt kort tid efter uppbördsterminens utgång.

Endast en remissinstans har helt avvisat tanken på särskild kostnad för

arbetsgivare som längre tid underlåter att erlägga skatt. Flera instanser

föreslår i stället för avgift en ränta på ej betald skatt medan andra instanser

har föreslagit att tilläggsavgiften påförs vid en tidigare tidpunkt än

utgången av året efter uppbördsåret. Ett par instanser har föreslagit att

tilläggsavgiften beräknas fram till den tidpunkt när skatten erläggs.

För egen del anser jag att utredningen anfört goda skäl för införandet av

det särskilda påtryckningsmedel som den föreslagna tilläggsavgiften skulle

utgöra. Det synes emellertid uppenbart att tilläggsavgiften skulle kraftigare

motverka försummad betalning av innehållen skatt om avgiften påfördes tidigare

än vad utredningen föreslagit. Jag anser tilläggsavgift böra utgå

fr. o. m. sjätte månaden efter uppbördsmånaden och påslag därefter göras

vid ingången av var sjätte månad därefter. Påslaget bör med hänsyn härtill

vara 4 % av det ej redovisade skattebeloppet och tillsammans med restavgiften

inte få överstiga 16 %. I likhet med utredningen anser jag att tilläggsavgiften

inte bör öka sedan skatten fastställts till betalning. Jag vill erinra

om att befrielse från restavgift kan medges om betalningsförsummelsen är

tillfällig. Detsamma bör gälla tilläggsavgiften.

Vissa ändringar som utredningen föreslagit i förordningen om allmän varuskatt

och förordningen om sjömansskatt har inte föranlett erinringar från

remissinstanserna. Jag föreslår att dessa ändringar genomförs.

Omdebitering, avkortning och restitution

Blir taxering ändrad eller konstateras det att skatt debiterats felaktigt

sker s. k. omdebitering. Om den nya debiteringen är lägre än den tidigare

skall vidare den tidigare debiterade skatten avkortas i den mån den är

obetald. Avkortningen innebär att skattefordran upphör. Även i andra fall

skall skatt avkortas, såsom när obetald preliminär B-skatt gottskrivits med

högre belopp än debiterad slutlig skatt eller när högre instans undanröjt be
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967

slut som inneburit att skattebelopp fastställts till betalning. Om däremot den

förut debiterade skatten är inbetald till större del än vad som kvarstår efter

omdebiteringen skall överskjutande belopp restitueras. I ett flertal fall restitueras

också preliminär skatt, t. ex. i det vanliga fallet att preliminärt erlagd

skatt överstiger den slutligt debiterade. Restitutionsbeloppet tas i första

hand i anspråk för betalning av restförd skatt. Det kan också hållas inne

för betalning av tillkommande skatt som påförts eller kan antas bli påförd.

Frånsett återbetalning av överskjutande preliminär skatt ger UF inte någon

anvisning om huruvida avkortning eller restitution skall ske omedelbart

eller om laga kraft på beslutet skall avvaktas. Eftersom detta föranlett

tveksamhet i praxis, anser utredningen att bestämmelserna om avkortning

och restitution bör få en klarare utformning.

De regler som utredningen föreslår överensstämmer med vad som gäller i

de nordiska grannländerna. Prövningsnämnds eller kammarrättens beslut i

skattefråga skall enligt förslaget verkställas genast utan att det vunnit laga

kraft. Detsamma skall gälla när arbetsgivare befrias från ansvarighet för arbetstagares

skatt och därför är berättigad att återfå inbetalt belopp. Om arbetsgivaren

häftar i skuld för egen eller arbetstagares skatt skall emellertid

denna skuld betalas med det belopp som eljest skulle ha restituerats. Bestämmelser

att restitution eller avkortning får ske utan att laga kraft inväntas

föreslås införda även i förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst och i förordningen med bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall.

Så gott som alla remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag. Föreningen

Sveriges stadsfogdar har emellertid gjort vissa anmärkningar mot

utredningens uttalande, att de föreslagna reglerna får till följd att bevakning

i konkurs kan ske med förmånsrätt, därför att ny debitering vid höjning

av taxering medför ny utgångspunkt för den tid inom vilken förmånsrätten

gäller. Föreningen påvisar att debitering enligt förslaget i vissa fall

försämrar kronans förmånsrättsläge.

Jag anser för egen del att utredningens förslag i stort sett utgör en acceptabel

lösning av de frågor som nu ofta uppkommer genom att bestämmelser

saknas rörande förutsättningarna för omdebitering, avkortning och

restitution av skatt på grund av nedsättning i taxering eller debitering. Att

restitution skall ske vid nedsättning i taxering som inte vunnit laga kraft

inger emellertid vissa betänkligheter, särskilt med tanke på att taxeringen

återigen kan bli höjd efter besvär av taxeringsintendenten. För att undvika

restitution och senare återkrav av samma skattebelopp bör restitutionsfrågan

göras beroende av taxeringsintendentens ställningstagande i sådana fall där

beslut eller utslag i taxeringsärende gått honom emot. Även om taxeringsintendenten

anser att skattebeloppet inte bör restitueras bör emellertid

restitution kunna ske om den skattskyldige ansöker härom och ställer

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 130 år 1967 127

säkerhet på samma sätt som i fråga om vissa fall av anstånd med skattebetalning.

Näringslivets skattedelegation har riktat erinringar gentemot praxis angående

verkställighet av beslut om ansvarighet för arbetstagares skatt. Såvitt

jag kan finna är denna praxis välgrundad. Den överensstämmer med

vad som gäller om verkställighet i vanliga fordringsmål. Jag vill också erinra

om att beslut om höjd taxering föranleder omdebitering och skattens uttagande

även om beslutet inte vunnit laga kraft.

Preskription av skatt

F. n. gäller enligt 71 § UF att åtgärder för uttagande av skatt inte får vidtas

senare än fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten

skulle ha erlagts enligt verkställd debitering. Med stöd av uttalanden vid

UF :s tillkomst tillämpas denna preskriptionsregel inte bara på debiterad

skatt utan också på preliminär A-skatt och kvarstående skatt som fastställts

till betalning på grund av att arbetsgivare inte innehållit skatten eller ej

inlevererat den fastän den innehållits.

Beträffande preskription av skattekrav mot skattskyldig föreslår utredningen

det tillägget, att preskriptionstiden för uttagande av skatt, som arbetsgivare

underlåtit att dra av, skall räknas från utgången av det uppbördsår

under vilket skatten fastställts till betalning. Tillägget torde överensstämma

med gällande praxis.

Utredningen påpekar att vissa svårigheter uppstått i tillämpningen av

preskriptionsbestämmelsen när det gäller skattefordran mot arbetsgivare i

denna hans egenskap genom att bestämmelsen inte direkt avser sådan

fordran. Denna brist föreslås avhjälpt med uttryckliga regler som likaledes

ansluter sig till rådande praxis. De innebär i korthet följande.

Om arbetsgivare underlåtit att göra skatteavdrag skall skatten inte få tas

ut av arbetsgivaren sedan arbetstagarens ansvarighet för skatten upphört.

Beträffande skatt som arbetsgivare dragit av från lön men inte inlevererat

föreslås dels bestämmelser om den tidrymd inom vilken arbetsgivarens betalningsskyldighet

skall kunna fastställas och dels en preskriptionstid för

uttagande av skatten. Lokal skattemyndighet får sålunda inte fastställa arbetsgivares

ansvarighet för innehållen preliminär skatt senare än fem år efter

utgången av det uppbördsår då sådan kvarstående skatt skulle ha erlagts

som svarar mot preliminär skatt för det inkomstår när skatteavdraget verkställdes.

Om arbetsgivaren underlåtit att betala innehållen kvarstående skatt

får fastställelse inte ske senare än fem år efter utgången av det uppbördsår

under vilket skatten skulle ha erlagts enligt verkställd debitering. Den föreslagna

preskriptionsbestämmelsen för uttagande av innehållen, ej inlevererad

skatt innebär att åtgärder för indrivning av sådan skatt inte får vidtas

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 ICungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

senare än fem år efter utgången av det uppbördsår då skatten fastställdes

till betalning.

En nyhet i förhållande till gällande praxis är utredningens förslag att

preskriptionstiden förlängs, om betalningsanstånd meddelats i samband med

överklagande av taxering eller debitering. Åtgärder mot skattskyldig för

uttagande av skatt, för vars inbetalning anstånd medgetts i avvaktan på

kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag, får enligt förslaget vidtas till

dess två år förflutit från utgången av den månad då utslaget meddelades.

En motsvarande bestämmelse har utredningen föreslagit för skatt som arbetsgivare

ansvarar för i denna sin egenskap. Kammarrättens eller Kungl.

Maj :ts utslag, som förklarar arbetsgivare ansvarig för arbetstagares skatt

sedan lägre instans inte ansett honom ansvarig, föreslås kunna verkställas

under två år från den månad då utslaget meddelades.

Remissinstanserna har i princip godtagit utredningens förslag till preskriptionsbestämmelser.

Även jag anser att förslaget i stort sett är välgrundat.

Ehuru förslaget till största delen innebär en kodifiering av gällande

praxis kommer dess genomförande att undanröja åtskilliga oklarheter som

uppstått i tillämpningen. En fördel för de skattskyldiga innebär förslaget om

preskriptionstidens förlängning när besvär anförts enär det möjliggör att

medge betalningsanstånd i besvärsfallen oberoende av att den normala preskriptionstiden

utlöper. Förslaget att förlänga preskriptionstiden gentemot

arbetsgivare betingas av bl. a. den omständigheten, att arbetsgivare inte bör

undgå sitt slutligt ålagda ansvar av enbart det skälet att en lägre instans i

processordningen ansett sådan ansvarighet inte föreligga och preskriptionstiden

löpt ut sedan det friande beslutet fattats.

De föreslagna reglerna kan visserligen vid första påseende te sig krångliga

men torde i praktiken i själva verket bli enkla att tillämpa. Påpekanden

som vissa remissinstanser gjort föranleder mig dock att föreslå några ändringar

av förslagets detaljer i förenklande syfte.

En remissinstans har förordat att den föreslagna preskriptionstiden

om två år från tiden för skattedomstols utslag, i likhet med andra preskriptionstider

i UF, bör räknas från utgången av uppbördsår, dvs. i detta

fall från utgången av det uppbördsår då kammarrättens eller Kungl.

Maj :ts utslag meddelades. En sådan ändring av utredningens förslag innebär

enligt min mening en förenkling och bör genomföras. Som Svea hovrätt

påpekat gäller den föreslagna normala preskriptionstiden för arbetsgivares

ansvarighet även det ansvar för ställföreträdare som utredningen föreslagit

och som jag kommer att närmare gå in på i det följande. Dom varigenom

sådant ansvar ålägges skall meddelas av allmän domstol. För att den berörda

preskriptionsförlängningen om två år skall bli effektiv fordras alltså att

den även gäller om ställföreträdare ålagts ansvar för arbetstagares skatt genom

domstols lagakraftvunna beslut. Jag vill i detta sammanhang erinra om

att arbetsgivare som betalt skatt i skattskyldigs ställe torde ha en sådan

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kangl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

fordran mot den skattskyldige för vilken inte gäller UF:s preskriptionsbestämmelser.

Detta synes följa redan av att endast en fordran som tillkommer

det allmänna kan anses vara skattefordran. Motsvarande bör gälla om

ställföreträdaren har betalt innehållen men ej redovisad skatt i arbetsgivarens

ställe.

Jag föreslår vidare att ansvarigheten för arbetsgivare, som inte dragit

skatt, skall föreligga även under förlängd preskriptionstid gentemot den

skattskyldige på grund av meddelat anstånd.

Ytterligare vill jag ta upp ett spörsmål som utredningen uttalat sig i utan

att framställa något direkt förslag, nämligen frågan om tillämpligheten av

preskriptionsreglerna sedan utmätning skett för skattefordran. Närmast rör

frågan huruvida försäljning av egendom som utmätts för skatt kan ske även

om preskriptionstiden löpt ut. Utredningen gör vissa uttalanden i frågan,

som torde innebära att försäljningen inte ovillkorligen behöver göras inom

preskriptionstiden. Några remissinstanser har emellertid funnit att utredningens

uttalande inte ger tillräcklig vägledning för ställningstagande i

frågan. För egen del får jag anföra följande.

Som utredningen påpekat avsågs med avfattningen av den gällande preskriptionsregeln

att göra klart, att rätten att erhålla utdelning i konkurs för

skattefordran förelåg om kronan före preskriptionstidens utgång gjort konkursansökan

eller bevakat fordran i konkurs som följt på annan borgenärs

konkursansökan. Den åtgärd som skall vidtas inom preskriptionstiden vid

konkurs är alltså sådan åtgärd som tillkommer länsstyrelse eller utmätningsman

i egenskap av företrädare för staten som borgenär. Om skatteindrivningen

och exekution för fordran inte handlades av samma tj änsteman

skulle sannolikt samma princip som den antydda ansetts gälla även vid utmätning,

dvs. ansökan härom borde ha inkommit inom preskriptionstiden

medan exekutiva åtgärder skulle ha kunnat företas oberoende av preskriptionsbestämmelsen.

Eftersom det av naturliga skäl inte kan föreligga ansökan

hos utmätningsman beträffande utmätning eller införsel för skatt

måste man dra en annan gräns för de åtgärder som skall vidtas inom preskriptionstiden

än ingivandet av ansökan. Jag anser det rimligt att härvidlag

förutsätta att endast själva utmätningen måste göras inom preskriptionstiden.

Jag ansluter mig alltså i denna fråga till den åsikt som justitiekanslersämbetet

uttalat i sitt remissyttrande.

Arbetsgivarna och uppbördsförfarandet

Detta avsnitt behandlar två huvudspörsmål, nämligen dels kontroll av

arbetsgivare och dels det ekonomiska ansvaret för arbetsgivares ställföreträdare

i vissa fall.

Beträffande till en börj an frågan om arbetsgivar kontrollen

måste det vara av stort intresse att skattemyndigheterna så snabbt som

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 130

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

möjligt får del av handlingar som arbetsgivare har och som kan vara av

betydelse för bedömningen av dennes skattebetalningsskyldighet. För att

möjliggöra kontroll åligger det arbetsgivare att efter anmaning tillhandahålla

bokföringshandlingar eller anteckningar och lämna uppgift om de anställda,

utbetalda löner och beloppet av verkställda skatteavdrag. Hörsammar

arbetsgivaren inte sådan anmaning kan länsstyrelsen förelägga honom

lämpligt vite.

Utredningen anser det inte vara rationellt att lokal skattemyndighet, som

funnit särskilt påtryckningsmedel vara nödvändigt gentemot en försumlig

arbetsgivare, måste begära länsstyrelsens hjälp i form av vitesföreläggande

för att få tillgång till begärda handlingar. Fn parallell dras med taxeringsnämnds

rätt att förelägga vite enligt 53 § taxeringsförordningen. Om lokal

skattemyndighet får möjlighet att själv förelägga försumlig arbetsgivare vite,

åstadkoms enligt utredningen både ett snabbare förfarande i fråga om kontrollarbetet

och en viss arbetsbesparing.

De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan bar anslutit sig till utredningens

uppfattning. Fn del remissorgan har dock ställt sig kritiska. De

åberopar att någon olägenhet av att vitesföreläggandena sker genom länsstyrelse

i stället för genom lokal skattemyndighet knappast kan påvisas och

att man bör beakta arbetsgivarnas intresse av att vitesföreläggandena övervägs

av en myndighet inom länet med erfarenhet även från andra rättsområden.

Enligt min mening döljer sig bakom dessa synpunkter tveksamhet med

avseende på de lokala skattemyndigheternas kompetens att rätt bedöma när

vitesföreläggande bör tillgripas. Mot ett sådant betraktelsesätt vill jag anföra,

att liknande synpunkter på sin tid framfördes över 1955 års taxeringssakkunnigas

förslag (SOU 1955: 51) att medge taxeringsnämnderna rätt att

förelägga vite. Denna rätt lagfästes ändå och några olägenheter av den nya

ordningen har inte visat sig. Ej heller har anmärkning riktats mot tillämpningen

av bestämmelsen i 7 § förordningen angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m., enligt vilken

lokal skattemyndighet kan förelägga arbetsgivare vite i vissa fall. Jag anser

inte att man behöver hysa betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt mot

det nu framlagda förslaget. Jag vill framhålla att frågan om utdömande

av vite liksom hittills skall ankomma på länsstyrelsen.

Förslaget om ansvarighet för arbetsgivares ställföreträdare

rymmer utan tvekan en del svårlösta frågor. F. n. saknas i UF

regler om sådan ansvarighet. I straffrättsligt hänseende torde gälla att arbetsgivares

ställföreträdare kan ådömas samma ansvar som arbetsgivaren

vid underlåtenhet att inom föreskriven tid till statsverket betala skatt som

innehållits på arbetstagares lön. Någon möjlighet att ålägga ställföreträdare

skyldighet att utge ersättning för ej inbetald skatt torde emellertid inte

föreligga annat än i samband med konkurs. I praktiken torde det endast un
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

dantagsvis hända att yrkande om betalningsåläggande för oredovisad skatt

ens i sådana fall framställs mot ställföreträdare.

Uppgifter föreligger inte — och torde inte heller utan mycket tidsödande

undersökningar kunna erhållas — angående storleken av de skatteförluster

som f. n. uppkommer till följd av att juridisk person inte redovisar innehållen

skatt. Förlusterna är dock med säkerhet av sådan omfattning att

behov föreligger av bestämmelser i syfte att reducera dem. I likhet med

de flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag därför att särskilda

regler bör skapas som grundar rätt för statsverket att utkräva

betalningsansvar av ställföreträdare vid försummelse att redovisa innehållen

skatt. Jag delar utredningens uppfattning att det inte är erforderligt

att i detta sammanhang utvidga den hittills gällande ansvarigheten i fall

där arbetstagares lön utbetalas utan att skatten dragits av.

I fråga om den närmare utformningen av lagstiftningen har de flesta

remissinstanserna med endast smärre erinringar anslutit sig till utredningens

förslag. Från en del håll har emellertid riktats anmärkningar mot förslaget

från principiell synpunkt. Därvid har anförts att den föreslagna

brottssanktionen inte är godtagbar eftersom den till sin konstruktion är

direkt avhängig av om tredje man — här den juridiska personen — efter

brottets utförande fullgjort en prestation.

Den framförda kritiken riktar sig i huvudsak mot att den föreslagna

betalningsskyldigheten skulle ses som en straffsanktion. Avsikten torde

emellertid inte ha varit att i detta sammanhang införa en ny strafform

utan endast att skapa möjlighet för det allmänna att utkräva ett solidariskt

ekonomiskt ansvar av en försumlig ställföreträdare och den arbetsgivare,

tillika juridisk person, som han företräder. De föreslagna reglerna

om solidarisk betalningsskyldighet kan därför inte jämföras med brottsbalkens

sanktionssystem och de bör inte heller ha sin plats bland straffbestämmelserna

i UF. I stället bör de placeras i anslutning till de bestämmelser

i UF som reglerar sanktioner mot arbetsgivare som ej inbetalat

innehållet skattebelopp. Frågan huruvida allmän åklagare skall föra talan

om ekonomiskt ansvar för ställföreträdare i samband med brottmålet får

bedömas enligt de allmänna regler som gäller om åklagares skyldighet att

föra målsägandetalan. Om åklagaren inte för talan om straff eller av annat

skäl inte kan medverka till att det ekonomiska ansvaret för ställföreträdare

prövas inför domstol, får det ankomma på länsstyrelsen att i varje särskilt

fall förordna ombud att utföra talan med stöd av 7 § 2 mom. länsstyrelseinstruktionen

den 30 maj 1958 (nr 333).

Självfallet bör ställföreträdarens ansvar inte kunna göras gällande sedan

arbetsgivarens ansvarighet preskriberats. Jag vill dock erinra om vad jag

i det föregående föreslagit om förlängning av preskriptionstiden mot ställföreträdare

i visst fall.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

I detta sammanhang bör erinras om att 1965 års riksdag anhållit om

utredning beträffande samordning och förenkling av den uppgifts- och

uppbördsskyldighet som av det allmänna åläggs arbetsgivare (ABU 30,

rskr 261). Mina förslag har givetvis utformats med beaktande av synpunkten

att arbetsgivarnas medverkan i uppbördssystemet bör underlättas

i görligaste mån. Den av riksdagen begärda utredningen har emellertid en

vidare syftning. Jag avser att snarast efter övergången till ADB-systemet

begära bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredningen.

Räntefrågor

Räntor enligt UF är av tre slag, nämligen ränta på kvarstående skatt

(kvarskatteränta), ränta på överskjutande preliminär skatt som beräknas

vid debitering av slutlig skatt (ö-skatteränta) samt restitutionsränta som

utgår när annan skatt än preliminär skatt återbetalas till skattskyldig. Utredningens

förslag avser att undanröja vissa oklarheter i de nuvarande bestämmelserna

samt förenkla ränteberäkningen och göra förfarandet enhetligare.

Förslaget avser beräkning av ö-skatteränta och kvarskatteränta

vid nedsättning i taxering som åsatts av taxeringsnämnd och vid rättelse

av debiteringsfel. Vidare föreslås att restitutionsränta på preliminärt erlagd

skatt alltid skall räknas från utgången av taxeringsåret och att sådan ränta

skall beräknas på ö-skatteränta som utgår vid taxeringsändring. Det föreslås

dessutom att kvarskatteränta eller ö-skatteränta, som skall erläggas

eller återbetalas på grund av rättelse i debitering eller avräkning eller höjning

av taxering, uttas som tillkommande skatt. Utredningen föreslår

slutligen att ränteförbudet enligt 5 § förordningen angående beräkning av

statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och 3 § förordningen med

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall begränsas till att avse

endast restitutionsränta.

Utredningens förslag har mottagits positivt av remissinstanserna. För

egen del anser jag att förslagets genomförande skulle innebära klara förbättringar

och större rättvisa än de nuvarande reglerna. På ett par punkter

vill jag föreslå tillägg till de regler som utredningen föreslagit.

Kvarskatteränta påförs f. n. vanligen på grundval av taxeringsnämnds

beslut om taxering men även vissa prövningsnämndsbeslut kan föranleda

kvarskatteränta, nämligen sådana beslut av prövningsnämnd som har beaktats

vid debiteringen av slutlig skatt. Utredningen påpekar att det kan

synas otillfredsställande att skattskyldiga som får sin taxering höjd i prövningsnämnden

behandlas olika i fråga om kvarskattedebitering beroende

på tidpunkten för prövningsnämndens beslut. Utredningen föreslår dock

inte någon ändring i detta förhållande. Jag delar utredningens uppfattning

härvidlag eftersom det av tekniska skäl är mycket komplicerat att i ADB
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

systemet åstadkomma en annan ordning. Jag vid erinra om att länsstyrelse

enligt 85 § UF kan medge befrielse från ränta på kvarstående skatt om

räntepåföringen beror på förhållande utanför den skattskyldiges kontroll.

Som framgår av ett föregående avsnitt har utredningen föreslagit ökade

möjligheter för skattskyldig att få anstånd med betalning av skatt i sådana

fall då han anfört besvär över taxering eller debitering. Jag har ansett

mig kunna gå något längre än utredningen på denna punkt men som

förutsättning för mitt förslag anslutit mig till ett flertal remissinstansers

uppfattning att skattskyldig som fått sådant anstånd bör erlägga ränta på

åtnjuten skattekredit om yrkad taxeringsnedsättning uteblir. Skälet härför

är bl. a. att den som efter meddelat anstånd med skattebetalning får avslag

på sina besvär över taxering eller debitering inte från räntesynpunkt bör

komma i bättre läge än om han inte fått anstånd utan betalt skatten. Jag

vill därför föreslå att i de antydda fallen anståndsränta skall erläggas med

5 % per år. Som utgångspunkt för ränteberäkningen bör gälla detsamma

som enligt utredningens förslag skall tillämpas vid beräkning av restitutionsränta.

Bestämmelsen om anståndsränta torde lämpligen fogas till 49 § UF

som ett nytt fjärde moment.

I likhet med CFU anser j ag att ö-skatteränta bör utgå även vid restitution

enligt reglerna i förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall för

äkta makar. Restitution enligt denna förordning har i princip samma karaktär

som sådan restitution som medför ö-skatteränta enligt utredningens

förslag.

Avslutningsvis vill jag något beröra ett par räntespörsmål som tagits upp

vid remissbehandlingen.

Från häradsskrivarhåll har det betecknats som otillfredsställande att skattskyldig

med B-skatt vid beräkning av kvarskatteränta tillgodoräknas såväl

obetald B-skatt som fyllnadsinbetalning. Det ifrågasätts därför om inte den

bestämmelsen borde införas att fyllnadsbetalning i första hand skall avräknas

på ogulden B-skatt.

Det kan inte bestridas att otillfredsställande residtat ibland uppkommer

genom det nuvarande förfarandet att obetald B-skatt tillgodoräknas vid avräkningen

mellan slutlig och preliminär skatt. Av tekniska skäl är det dock

f. n. inte möjligt att införa den regeln att endast inbetald preliminär skatt

skall tillgodoräknas. Detta sammanhänger med redovisningen av skatteindrivningen.

Med ett utbyggt ADB-system torde denna fråga kunna lösas. Jag

vill också påpeka att de fördelar som skattskyldig med B-skatt på nämnda

sätt tillskansar sig kan avsevärt begränsas genom en effektiv indrivning av

förfallen preliminär B-skatt. Vidare bör ihågkommas att restavgift beräknas

på sådan B-skatt, vilket också begränsar fördelen med utebliven kvarskatteränta.

Sveriges advokatsamfund tar upp den i åtskilliga tidigare sammanhang

berörda frågan om att lokal skattemyndighet bör vara skyldig att ex officio

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1967

göra beräkning av kvarskatteränta gemensamt för samtaxerade äkta makar.

F. n. fordras ansökan om sådan beräkning. Som jag haft anledning framhålla

i bl. a. interpellationssvar i riksdagens andra kammare (prot. 1966: 4

s. 80) har denna fråga utretts inom finansdepartementet av särskilt tillkallad

sakkunnig (Stencil Fi 1964: 8). Utredningsmannen har föreslagit att

ränteberäkning i viss utsträckning skulle ske ex officio. Vid remissbehandling

framfördes dock så vägande invändningar mot förslaget att jag ansåg

mig inte böra framlägga förslag i ämnet. Allmänt anses att möjligheterna

att tillgodose det i och för sig berättigade kravet på ränteberäkning för äkta

makar ex officio förbättras efter övergången till ADB-system. Den av advokatsamfundet

väckta frågan torde komma att tas upp till prövning av CFU

snarast efter ADB-systemets införande.

Tillkommande skatt

Som tillkommande skatt betecknas i 2 § UF bl. a. skatt som debiterats

på grund av sådant taxeringsbeslut som kommit den lokala skattemyndigheten

tillhanda efter den 20 november taxeringsåret och skatt som utöver

tidigare påförd skatt skall betalas på grund av beslut rörande ändrad

debitering. Denna bestämmelse tillämpas på två olika sätt. Den ena metoden

— den s. 1c. nettometoden —■ grundas på förutsättningen att tillkommande

skatt är det belopp som skattskyldig skall betala utöver tidigare

debiterad slutlig skatt. Detta medför att sänkning av en skattepost avräknas

mot höjning av en annan och debetsedel på tillkommande skatt kommer

då att utfärdas endast om det efter sådan kvittning uppkommer ett

saldo kronan till godo. Debitering av tillkommande skatt enligt den andra

metoden — den s. k. bruttometoden — görs däremot alltid då någon av de

särskilda skatteposterna är större än motsvarande post vid föregående debitering,

som avsett samma taxeringsår. Bruttometoden kan alltså medföra

att debetsedel på tillkommande skatt utfärdas fastän debiteringen inte innebär

att den skattskyldige är skyldig att betala någon ytterligare skatt.

Utredningen påpekar att varken de skattskyldiga eller det allmänna har

någon större olägenhet av att två metoder tillämpas i praktiken. Metoderna

verkar dock olika i fråga om preskription och förmånsrätt i konkurs. I valet

mellan bruttometoden och nettometoden förordar utredningen den senare.

Utredningen påpekar bl. a. att nettometoden ger en fast grundval för det

förfarande beträffande ränteberälcningen som utredningen föreslagit.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har biträtt utredningens

förslag och jag ansluter mig för egen del till förslaget. Från flera

synpunkter måste utredningens förslag anses som det mest praktiska, inte

minst med hänsyn till de regler om ränteberäkning som jag föreslagit i det

föregående i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen framfört.

Efter påpekande av en remissinstans föreslår jag dock en redaktionell

jämkning av utredningens förslag till ändring av 31 § UF.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1967

Tilläggspensionsavgift som ingår i tillkommande skatt skall vara erlagd

inom fyra månader efter utgången av den månad, under vilken den sista av

de för skattebetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit. Bestämmelse

härom finns i 40 § förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m. Eftersom de nu föreslagna reglerna

om debitering av tillkommande skatt innebär att en höjning av tilläggspensionsavgift

inte ovillkorligen kommer att medföra att debetsedel utfärdas

har utredningen ansett nödvändigt att särskild underrättelse lämnas om höjningen.

Detta har medfört förslag till en ändring i nyssnämnda förordning

av den innebörden, att tilläggspensionsavgift som inte ingår i slutlig skatt

skall vara betald inom åtta månader efter utgången av den månad, under

vilken underrättelse om debitering av avgiften utfärdades. Förslaget har inte

mött någon erinran från remissinstanserna. För egen del anser jag att det

bör genomföras med en mindre jämkning.

Beloppsgräns i vissa fall

Bestämmelser om beloppsgräns för återbetalning av eller krav på betalning

av skatt tillämpas f. n. vid den årliga avräkningen mellan preliminär

skatt och slutlig skatt. Härvid uppkommen kvarstående skatt, som understiger

5 kr., skall inte erläggas. Inte heller återbetalas överskjutande preliminär

skatt som understiger 5 kr. Om kvarstående skatt innehållits till

högre belopp än som motsvarar påförd kvarstående skatt på grund av att

den skattskyldige inte lämnat debetsedel på slutlig skatt återbetalas inte

heller belopp som understiger 5 kr.

Närmast med anledning av ett uttalande av 1964 års riksdagsrevisorer

har utredningen upptagit frågan om införande av beloppsgräns för krav

på och återbetalning av skattebelopp även i andra fall. Utredningen anser

vissa skäl tala för införandet av ytterligare beloppsgränser. Beloppsgräns

vid krav på erläggande av skatt bör enligt utredningen vara generell, dvs.

samma beloppsgräns bör gälla för kvarstående och tillkommande skatt. Utredningen

har härvidlag föreslagit att kvarstående eller tillkommande

skatt som understiger 25 kr. inte skall utkrävas. Beträffande återbetalning

av överskjutande preliminär skatt föreslår utredningen att den nuvarande

gränsen om 5 kr. höjs till 10 kr. Samma beloppsgräns bör tillämpas vid

återbetalning på grund av nedsättning i taxering. Gentemot tanken att även

här tillämpa en 25-kronorsgräns uttalar utredningen att man inte gärna

kan vägra återbetalning av ett så pass stort belopp. Utredningen upplyser

att den gällande 5-kronorsgränsen för återbetalning av för mycket

innehållen kvarstående skatt inte tillämpas i praktiken beroende på administrativa

svårigheter och föreslår därför att denna beloppsgräns slopas.

Bemissinstanserna har allmänt uttalat att den nuvarande beloppsgränsen

för återbetalning av överskjutande preliminär skatt och uttagande av

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

kvarstående skatt är för låg. Några instanser förordar utredningens förslag

medan andra anser att den föreslagna 25-kronorsgränsen är för hög, i

varje fall när det gäller krav på betalning av kvarstående skatt. Det påtalas

att den föreslagna bestämmelsen kan föranleda missbruk därigenom

att den ger möjlighet för vissa skattskyldiga att reglera sina inbetalningar

så att den kvarstående skatten något understiger 25 kr. Vidare framhåller

några remissinstanser att en stor del av debetsedlarna för sommarstugor

lyder på belopp under 25 kr., att en höjning av beloppsgränsen inte medför

någon arbetsbesparing för de lokala skattemyndigheterna och att olika

beloppsgränser för skilda skatteslag skulle medföra merarbete och risk

för felaktigheter.

Enligt min mening bör utredningens förslag accepteras såvitt gäller att

införa en beloppsgräns också beträffande tillkommande skatt. Den nuvarande

beloppsgränsen för kvarstående skatt som inbetalts utöver debiterat

belopp har visat sig opraktisk och bör därför slopas.

I övrigt vill jag helt allmänt framhålla, att en beloppsgräns — i vart

fall när det gäller annat än tillkommande skatt — knappast torde medföra

arbetsbesparing för de statliga myndigheterna, vilket också flera remissinstanser

framhållit. Den väsentliga grunden för bestämmelser om

beloppsgräns är att de skattskyldiga och arbetsgivare inte bör besväras med

att betala bagatellbelopp. Det är då angeläget att bestämmelserna också

avser skatteposter som måste framstå som helt obetydliga. Med hänsyn

härtill anser jag det rimligt att gällande beloppsgränser får avse belopp

under 10 kr. De praktiska fördelarna med enhetliga bestämmelser på detta

område är enligt min mening så stora att samma beloppsgräns bör gälla

över hela debiteringsområdet.

I detta sammanhang vill jag beröra de förslag till ändring av ett par

andra beloppsgränser i UF, som några remissinstanser framfört. Enligt

26 § UF skall preliminär B-skatt som inte uppgår till 60 kr. i hemortskommunen

eller 200 kr. i annan kommun inte påföras om inte den skattskyldige

begär det. Bestämmelsen har tillkommit framför allt för att arbetet

med debetsedlar beträffande inkomst av sommarstugor o. d. skall begränsas.

Jag anser det lämpligt att gränsen för påföring av preliminär

B-skatt höjs till 300 kr. och samma gräns får gälla för hemortskommun

och annan kommun. Den nuvarande möjligheten för skattskyldig att särskilt

begära sådan påföring av B-skatt som ligger under beloppsgränsen

har inte utnyttjats i praktiken och bör därför utgå. Jag vill erinra om att

skattskyldig har möjlighet att betala preliminär skatt även om debetsedel

inte utfärdats. Vidare föreslår jag att gränsen för uppdelning av kvarstående

skatt på två uppbördsterminer, som f. n. är 50 kr. enligt 28 § UF, också

höjs. En remissinstans har föreslagit höjning till 100 kr. och påpekat, att

detta skulle innebära en ej oväsentlig arbetsbesparing. För egen del anser

jag en 200-kronorsgräns rimlig. Beloppet avser skatteavdrag under två

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

månader och torde därför inte medföra någon större belastning för de skattskyldiga.

Arbete sparas genom ett sådant förfarande inte bara hos de lokala

skattemyndigheterna utan också hos arbetsgivare som har att göra avdrag

för kvarstående skatt. Jag vill erinra om att riksdagens revisorer ifrågasatt

en ändring av hithörande bestämmelser i berättelse till 1966 års riksdag

(§ 22 s. 160—163).

För att restföring av bagatellbelopp skall undvikas föreslår jag att kvarstående

skatt som slutar på udda krontal uppdelas så att det högre beloppet

erlägges under den andra terminen i stället för under den första

såsom nu är fallet. Även denna fråga har berörts i nyssnämnda berättelse

av riksdagsrevisorerna. Jag är däremot inte beredd att godta förslaget från

en remissinstans att kvarstående skatt skall avrundas med en krona. En

sådan bestämmelse torde medföra ett inkomstbortfall på ca 800 000 kr.

utan att medföra några egentliga fördelar utöver den av mig föreslagna

ändringen i nu gällande ordning.

Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst

Alltsedan tillkomsten av UF har det funnits förbud mot skatteavdrag

på konkursgäldenärs inkomst. Förbudet gäller direkt preliminär A-skatt

men tillämpas också beträffande avdrag för kvarstående skatt, eftersom

sådant avdrag görs endast när den skattskyldige skall erlägga preliminär

A-skatt. Förbudet sammanhänger med bestämmelsen i 27 § KKL att till

konkursbo räknas bl. a. all egendom som tillfaller gäldenären under konkursen.

Bestämmelser om skattskyldighet för inkomst under konkurs

saknas. Enligt klar rättspraxis är emellertid konkursgäldenären skattskyldig

i vart fall för inkomst av eget arbete under den tid konkursen varar.

Skattskyldighet för konkursboet föreligger enligt praxis inte.

Utredningen har påpekat att det ifrågavarande förbudet mot avdrag för

preliminär skatt har otillfredsställande verkningar inte minst för konkursgäldenären,

som efter konkursens avslutande har att erlägga hela

den slutliga skatt som belöper på hans inkomst under konkursen och dessutom

den löpande preliminära skatten. Utredningen diskuterar ett upphävande

av förbudet i första hand under förutsättning att ett förslag från

lagberedningen om ändring i 27 § KKL genomförs (se SOU 1964:57).

Emellertid anser utredningen att förbudet både kan och bör upphävas oberoende

av om sistnämnda lagändring kommer till stånd. För att konkursgäldenären

inte skall kunna begära för högt skatteavdrag och därigenom

undandra konkursboet den del av lönen som tillkommer boet föreslås

att lokal skattemyndighet får minska avdraget på ansökan av boet, som

då också äger rätt till den skatt som inbetalts för mycket. Motsvarande bör

enligt utredningen gälla vid införsel. Beträffande avdrag för kvarstående

skatt —- som vanligen avser skattefordran som bevakas i konkursen —

5f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 130

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

bör avdrag göras i vanlig ordning om konkursboet inte gör anspråk på

gäldenärens lön. Om så är fallet bör detta anspråk ha prioritet framför

skatteavdraget. Det bör ankomma på lokal skattemyndighet att fatta beslut

om minskning av skatteavdrag och besvär över sådant beslut får då

anföras hos länsstyrelsen men inte i högre instans, eftersom talan inte får

föras mot länsstyrelses beslut i frågor av denna art.

Endast ett fåtal remissinstanser har avstyrkt utredningens förslag, varvid

vanligen uttalats den åsikten att förslaget bör genomföras först i samband

med bestämmelser om skattskyldighet för inkomst under konkurs.

De allra flesta remissinstanserna tillstyrker emellertid förslaget förbehållslöst.

Det uttalas att det visserligen kan finnas betänkligheter mot att slopa

förbudet mot skatteavdrag innan frågan om skattskyldigheten under konkurs

är reglerad, men att förslaget dock bör genomföras snarast möjligt

med hänsyn till de otillfredsställande verkningar som det gällande förbudet

mot skatteavdrag har både för det allmänna och konkursgäldenären. Flera

instanser framhåller att reformen är så angelägen att den bör genomföras

oberoende av om lagberedningens förslag till ändring av 27 § KKL genomförs.

För egen del vill jag framhålla att det givetvis är en otillfredsställande

ordning att preliminär skatt inte dras av från konkursgäldenärs lön. Det

står i strid mot källskattesystemet, att skattskyldig inte skall erlägga preliminär

skatt för sådan inkomst som han ostridigt är skattskyldig för. Så är

förhållandet beträffande konkursgäldenärs inkomst av anställning. När man

överväger det förslag som utredningen framlagt måste det framhållas, att

förslaget som helhet ansluter sig till vad som redan tillämpas i praktiken.

Det torde nämligen vara mycket ovanligt, att konkursboet begär att få förfoga

över någon del av gäldenärens lön. I normalfallet innebär förslaget

alltså att konkursgäldenär kommer i samma läge som andra arbetstagare.

Det särskilda förfarande som utredningen föreslagit beträffande reducering

av skatteavdrag kommer troligen att tillämpas endast i det fåtal fall då

gäldenären har en hög arbetsinkomst.

Jag föreslår med hänsyn till det anförda att utredningens förslag i denna

del genomförs. Jag vill emellertid föreslå ett par ändringar i förslaget av

i huvudsak teknisk natur. Den ena avser placeringen av den föreslagna

bestämmelsen om utbetalning till konkursboet av för mycket innehållen

skatt. Bestämmelsen bör som CFU föreslagit få sin plats i det föreslagna 3

mom. i 45 § UF i stället för i 68 §. Vidare ansluter jag mig till CFU:s åsikt att

uttrycklig bestämmelse bör införas om att arbetsgivare inte skall få tillmötesgå

konkursgäldenärs begäran om förhöjt skatteavdrag sedan lokal skattemyndighet

beslutat att avdraget skall minskas. I sammanhanget vill jag

uttala att det inte bör föreligga hinder för att arbetsgivaren direkt till konkursboet

betalar den de! av innehållen skatt som konkursboet har rätt till

enligt beslut av den lokala skattemyndigheten.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Gentemot utredningens uttalande att besvär enligt gällande ordning inte

kan anföras över beslut som avses i de föreslagna bestämmelserna, har kammarrätten

anfört att besvärsrätt föreligger enligt UF över länsstyrelses beslut

om återbetalning av skatt. Länsstyrelses beslut om utbetalning av för

mycket innehållen preliminär skatt synes alltså kunna överklagas. Jag

instämmer i kammarrättens mening men vill tillägga att tvisten i sådant

fall enbart kommer att avse uträkningen av det belopp som skall återbetalas.

Länsstyrelses beslut om minskning av skatteavdraget torde nämligen

falla under gällande besvärsförbud. Jag anser detta lämpligt och kan alltså

inte godta ett förslag från Sveriges köpmannaförbund, att besvär bör få anföras

över sistnämnda slag av beslut, som dels fordrar snabbt avgörande och

dels måste grundas på skälighetsbedömning.

Ett par remissinstanser har uttalat sig om den närmare utformningen av

förfarandet när fråga uppkommer om minskning av skatteavdrag i förevarande

fall. Bestämmelser härom torde böra utfärdas i administrativ ordning

varvid de synpunkter och önskemål som instanserna framfört kan tas

under övervägande.

Vissa författningsändringar med anledning av övergången till ADB-systemet

Införandet av ADB-systemet inom uppbördsväsendet vid årsskiftet

1967/68 innebär i princip endast att nya tekniska hjälpmedel tas i anspråk.

De grundläggande bestämmelserna om skatteuppbörden, som meddelas av

Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt, påverkas endast i ringa omfattning

av det nya systemet. Däremot medför ADB-systemet att UK måste underkastas

omfattande ändringar vilket sammanhänger med att kungörelsen

reglerar frågor av mera teknisk natur. Vilka ändringar som fordras i UF och

därmed sammanhängande riksdagsförfattningar har undersökts av CFU som

lämnat förslag i frågan i betänkandet »Ny folkbokföringsförordning m. in.»

I prop. 1967:88 redovisas CFU:s förslag såvitt avser folkbokföringsfrågor.

CFU :s förslag i övrigt innehåller huvudsakligen ändringar av teknisk natur

och har vid remissbehandlingen lämnats utan erinran av nästan samtliga

remissinstanser. Jag har godtagit förslaget med de smärre ändringar i formellt

hänseende som jag kommer att beröra i det följande. Beträffande detaljerna

i CFU:s förslag får jag hänvisa till betänkandet. Jag framlägger

vidare förslag i syfte att anpassa författningstexten i UF till vissa andra

författningar.

F. n. iakttas vid debitering av slutlig skatt alla taxeringsbeslut eller hithörande

handlingar som kommit den lokala skattemyndigheten till handa

senast den 20 november under taxeringsåret. Skatt som debiteras därefter

är tillkommande skatt. CFU föreslår att den tidpunkt som skall vara avgörande

för skillnaden mellan slutlig och tillkommande skatt flyttas till den

1 oktober. Efter detta datum skulle maskinella bearbetningar för att ändra

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

den slutliga skatt, som tidigare uträknats och varom uppgift lagrats i skattebandet,

nämligen försvåra ett ekonomiskt och rationellt utnyttjande av de

maskinella hjälpmedlen. Eftersom ett sådant förfarande dessutom skulle

medföra ett betydande manuellt merarbete hos länsstyrelsen med merkostnader

som följd, tillstyrker jag i princip CFU:s förslag men föreslår att

tidpunkten inte låses till visst datum. Alla taxerings- och avgiftsbeslut som

inkommit innan maskinerna börjat arbeta bör medtas vid beräkning av

slutlig skatt. Förslaget medför bl. a. att definitionen av slutlig skatt bör

ändras.

Genom CFU :s förslag till omformulering av 33 § UF åstadkoms att skattekort

inte behöver utfärdas för bl. a. dödsbon, familjestiftelser samt juridiska

personer som redovisas i inkomstlängden del B och C. Skattekort saknar

betydelse för dessa skattskyldiga eftersom de alltid själva förfogar över debetsedel.

Jag vill emellertid föreslå ytterligare förenkling av paragrafen. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma vilka uppgifter som skall

tas upp på debetsedel och i vilka fall skattekort skall utfärdas. Likaså bör i

administrativ ordning utfärdas bestämmelser om hur debitering m. m. skall

bokföras, vilket ger mig anledning föreslå att 32 § UF upphävs. I detta

sammanhang vill jag också förorda en sådan ändring av 12 § UF att CFU

i stället för Kungl. Maj :t får befogenhet att utfärda skattetabeller för diplomatisk

personal.

S. k. summarisk skatteredovisning tillämpas f. n. av staten och — efter

särskilt tillstånd — arbetsgivare med minst 100 anställda (53 § 1 mom. UF).

Sådan redovisning är fördelaktig för uppbördsmyndigheterna även i ADBsystemet

genom att antalet bokföringsposter per löntagare och år nedbringas

från sex till en. I likhet med remissinstanserna tillstyrker jag CFU:s

förslag att kommunal myndighet jämställs med statlig myndighet i fråga

om rätt till summarisk skatteredovisning. Likaså kan jag biträda ett vid

remissbehandlingen framställt förslag att också hushållningssällskap och

skogsvårdsstyrelser tillerkänns sådan rätt. Beträffande hushållningssällskapen

bör dock den begränsning göras som iakttagits i prop. 1967: 74.

Arbetsgivare med så stort antal anställda som minst 50 torde i allmänhet

ha en fullt tillfredsställande lönebokföring och fullgöra sina skyldigheter i

samband med uppbörden av skatt på ett godtagbart sätt. Jag tillstyrker

därför CFU:s förslag att minimiantalet arbetstagare sänks från 100 till 50.

Därmed ökar dock vikten av att tillståndslämnandet i varje särskilt fall

föregås av en noggrann prövning. Jag vill erinra om ett uttalande av riksrevisionsverket

vid remissbehandlingen, nämligen att de risker för skatteförluster

som ligger i vissa företags konjunkturkänslighet bör beaktas vid

tillståndsprövningen.

I enlighet med den i prop. 1967: 88 föreslagna ändringen av 37 § 2 mom.

taxeringsförordningen bör i 56 § 4 mom. UF införas skyldighet för arbets
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

givare att vid inbetalning till centrala skattekontot i vissa fall ange personnumret

enligt den nya folkbokföringsförordningen.

F. n. kan endast länsstyrelse rätta fel, varigenom skatt blivit obehörigen

utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller varigenom

preliminär skatt blivit gottskriven med för högt belopp (70 § 2 mom. UF).

Befogenheten bör i enlighet med CFU:s förslag överflyttas till lokal skattemyndighet,

vilket bör innebära en betydande förenkling av debiteringsarbetet.

I detta sammanhang vill jag dessutom föreslå att lokal skattemyndighet

får samma möjlighet att ompröva beslut om arbetsgivares ansvarighet

för skatt som tillkommer myndigheten beträffande beslut om debitering

(70 § UF). Vidare bör lokal skattemyndighet ges möjlighet att självmant

rätta felaktighet till skattskyldigs eller arbetsgivares förmån (84 § UF).

Den fortgående rationaliseringen på kontorsområdet har medfört att vissa

arbetsgivare beräknar skatteavdrag för sina anställda med hjälp av maskiner

för ADB. Därvid använder sig arbetsgivarna ofta av maskinprogram

som inte tillåter att skatteavdragen beräknas exakt enligt tillämplig skattetabell.

CFU har därför i ett flertal fall medgett att arbetsgivare tills vidare

får beräkna preliminär A-skatt för arbetstagare till annat belopp än som

anges i skattetabell, under förutsättning att skattebeloppet i varje särskilt

fall inte kommer att avvika från motsvarande belopp i tabellen med mer

än 2 kr.

Det kan väntas att den krets av arbetsgivare som använder sig av denna

metod för beräkning av skatteavdrag kommer att vidgas och att behovet av

att göra avvikelser från skattetabellerna kommer att bestå under en förhållandevis

lång tid. Mot bakgrund därav torde det vara motiverat att i anvisningarna

till 39 § UF inskriva bestämmelser som ger CFU befogenhet att

under de förutsättningar i övrigt, som skall gälla vid skatteberäkningen,

lämna generella medgivanden om avvikelser från skattetabellerna.

De ändringar som förordas i andra författningar än UF är direkt betingade

av övergången till ADB-system och torde inte kräva närmare kommentar.

I lagen om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska

kyrkan föreslås dock vissa följdändringar till lagen den 2 juni 1961 (nr

436) om församlingsstyrelse. Ytterligare föreslår jag ändring i förordningen

den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel och i

landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319).

Övriga frågor

Jag ämnar i det följande ta upp några speciella frågor rörande uppbörden

som enligt min mening bör föranleda ändringar i UF och vissa andra

författningar.

I 4 § 1 mom. tredje stycket UF finns bestämmelse om i vilka fall skattetabellerna

inte skall uppta preliminär skatt för inkomst. Bestämmelsen

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

anknyter till vissa belopp taxerad eller beskattningsbar inkomst. Med hänsyn

till bl. a. att även sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift avräknas

mot preliminär skatt är bestämmelsen numera föråldrad och torde

kunna upphävas med hänsyn till att paragrafen i övrigt innehåller tillräckliga

bestämmelser om skattetabellernas utformning.

Skatt som arbetsgivare är skyldig att dra av från arbetstagarens lön

avser enligt bestämmelse i 39 § 1 mom. UF bl. a. kvarstående skatt, som

påförts i kommun där den skattskyldige mantalsskrivits för året näst

före taxeringsåret. Bestämmelsen syftar till att arbetsgivare skall dra av

endast sådan skatt som debiterats i arbetstagarens hemortskommun, men

genom sin utformning har den kommit att avse också det fallet att arbetstagaren

inte mantalsskrivits här i riket för inkomståret. Bestämmelsen bör

därför ändras till att avse kvarstående skatt som påförts i arbetstagarens

hemortskommun (jfr 66 § KL och 2 § 1 mom. UF). Motsvarande ändring

bör göras i 22 § UF.

Enligt gällande bestämmelser är frågan, huruvida skatt skall erläggas

som inkomstskatt eller enligt förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, beroende

av om den skattskyldige anses bosatt här i riket eller i utlandet. Motsvarande

gäller vid avgörandet huruvida inkomstskatt eller kupongskatt skall

erläggas för utdelning på aktier. Den situationen kan därför uppkomma,

att skattskyldig blir berättigad återfå erlagd inkomstskatt samtidigt som

han blir skyldig att erlägga bevillningsavgift eller kupongskatt. Även den

motsatta situationen kan givetvis föreligga. I sådana fall bör enligt min

mening det belopp, som tillkommer den skattskyldige, omedelbart kunna

tas i anspråk för betalning av den påförda skatten. Detta fordrar ändring i

den sistnämnda förordningen samt förordningen den 12 februari 1943 (nr

44) om kupongskatt och 68 § 5 mom. UF. I sammanhanget vill jag även

föreslå en ändring i 8 § förordningen om kupongskatt, som innehåller en

föråldrad bestämmelse rörande indrivningsavgift (jfr SFS 1966: 243).

Enligt 75 § fjärde stycket UF får skatt som arbetsgivare inte dragit av

från arbetstagares lön i visst fall inte tas ut hos arbetsgivaren, om inte

den lokala skattemyndigheten i arbetsgivarens hemort funnit honom ansvarig

för skatten. Bestämmelsen har vållat tveksamhet i frågan, huruvida

fastställandet av arbetsgivarens betalningsskyldighet tillkommer nämnda

lokala skattemyndighet eller den lokala skattemyndigheten i arbetstagarens

hemort. Enligt min mening är det lämpligast att den senare myndigheten

fastställer betalningsskyldigheten i det fall som bestämmelsen avser. Jag

föreslår att bestämmelsen ändras i överensstämmelse härmed. Bestämmelsen

att skatt, som felaktigt inte avdragits, i första hand skall avkrävas den

skattskyldige får i så fall inte samma betydelse som tidigare och bör därför

jämkas något.

Ansökan om rättelse av felaktighet i debetsedel skall göras hos lokal

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967 143

skattemyndighet inom ett år efter det sökanden erhållit debetsedeln (84 §

UF). Denna tidsgräns har emellertid inte någon betydelse för möjligheten

att få rättelse, enär länsstyrelsen är skyldig att återbetala för mycket erlagd

skatt utan att någon särskild tidsgräns föreskrivits (68 § 2 mom.

andra stycket UF). Av praktiska skäl bör därför bestämmelsen om tidsgräns

för ansökan enligt 84 § UF utgå.

Enligt 88 § UF äger Kungl. Maj :t förordna om särbestämmelser beträffande

debitering m. in. i Stockholm. Sådana bestämmelser finns nu i 66—

71 §§ UK. Efter övergången till ADB-systemet inom uppbördsväsendet torde

uppkomma behov att för andra större städer införa särbestämmelser liknande

dem som gäller för Stockholm. Jag vill därför föreslå att i 88 § UF

ges möjlighet för Kungl. Maj :t att på annan myndighet flytta över befogenhet

som tillkommer länsstyrelse enligt förordningen.

Jag vill vidare beröra ett par inkomna framställningar beträffande ändringar

i UF. Den ena framgår av en skrivelse den 24 januari 1967 från

TCO, i vilken hemställes om sådan ändring i 45 § 1 mom. andra stycket

UF att jämkning skall kunna ske i där avsedda fall om preliminär skatt

skulle komma att tas ut på grund av jämkningen med minst en tolftedel

högre eller lägre belopp än som skulle erläggas utan jämkning. F. n. går

gränsen vid en femtedel av nämnda belopp. Organisationen hänvisar till

att sjukavdragen höjts i samband med höjningen av sjukpenningbeloppen

den 1 januari 1967 så att avdraget i några fall är lika stort som dagslönen.

Avdragets storlek medför en viss underkompensation under sjukdomstiden

för inkomsttagare med snabbt föränderlig marginalskatt, såvida

ej preliminärskatteavdraget jämkas, påpekar organisationen.

Den ifrågavarande bestämmelsen medför att jämkning inte bör ske i fall

som TCO nämner, om sjukdomstiden inte varit längre än ca två och en

halv månad. Emellertid föreligger inte förbud mot jämkning vid kortare

sjukdomstid, varvid kan tas hänsyn till ömmande fall. Lokal skattemyndighets

arbetsbörda torde öka avsevärt om en mera ovillkorlig rätt till jämkning

införs även till följd av en så pass kort sjukdomstid som en månad.

Jag anser på grund härav att TCO:s skrivelse inte bör föranleda någon åtgärd.

Enligt 62 § UF ankommer det på länsstyrelsen att göra framställning

om skattskyldigs eller arbetsgivares försättande i konkurs. Länsstyrelsen

äger även uppdra åt utmätningsman att själv besluta om sådan framställning.

I skrivelse den 17 november 1965 har exekutionsväsendets organisationsnämnd

hemställt om sådan ändring av 62 § UF att kronofogde utan

bemyndigande av länsstyrelse äger besluta om konkursansökan. Nämndens

skrivelse har remissbehandlats, varvid remissinstanserna uttalat starkt

delade meningar. Även de instanser, som i princip har biträtt nämndens

förslag, anser att beslut om konkursansökan i vissa fall bör förbehållas

eller underställas länsstyrelsen. För egen del vill jag hänvisa till att grän
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

serna mellan länsstyrelses och kronofogdes behörighet f. n. är något flytande

och innehåller åtskilliga frågor som torde få prövas i ett större

sammanhang. Jag föreslår därför att nämndens skrivelse inte föranleder

någon åtgärd.

Enligt 4 § förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa

fall skall ansökan om tillämpning av den s. k. 80-procentregeln vara länsstyrelsen

till handa före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret

vid äventyr att avkortning eller restitution inte beviljas. Önskvärt är att

tillämpningen av 80-procentregeln kan prövas ex officio. F. n. är detta av

praktiska skäl inte möjligt men förutsättningarna att genomföra en sådan

ordning bedöms bli bättre efter övergången till ADB-systemet. I avvaktan på

att förfarandet ändras i denna riktning bör ansökningstiden förlängas,

lämpligen så att den överensstämmer med eftertaxeringstiden. Detta innebär

att ansökningstiden blir fyra år längre än f. n., vilket bör gälla även äldre

taxeringar.

Den nuvarande bestämningen av ansökningstiden kan vidare leda till

rättsförlust vid eftertaxering. Jag föreslår därför att ansökningstiden för

hithörande fall ändras så att ansökan skall vara länsstyrelsen till handa

inom ett år efter det sökanden avfordrats skatten. En sådan lydelse ansluter

nära till den första förordningen i ämnet (SFS 1942: 644, jfr 1943: 493).

Vidare bör klarare anges att försummelse av ansökningstiden ovillkorligen

leder till att avkortning eller restitution inte beviljas.

Slutligen vill jag föreslå ett par mindre ändringar i anvisningarna till

KL, som inte har något samband med det föregående. Begreppet näringshjälp

har genom arbetsmarknadskungörelsen den 3 juni 1966 (nr 368)

fått en mer begränsad innebörd än tidigare. Eftersom någon motsvarande

begränsning av skattefriheten för den gamla näringshjälpen inte har avsetts,

bör skattefrihet uttryckligen stadgas i anvisningarna till 19 § KL

även för bidrag som numera inte betecknas som näringshjälp (58 och 62 §§

nämnda kungörelse). Vidare bör det första exemplet i anvisningarna till

60 § KL ändras med hänsyn till att garantibeloppet numera är sänkt från

2 1/2 till 2 % av taxeringsvärdet.

Ö v ergångsbestämmelser

De föreslagna ändringarna i UF bör i huvudsak träda i kraft den 1 januari

1968. I fråga om preliminär skatt för inkomståret 1967 samt tillkommande

skatt, som skall inbetalas under januari 1968, måste dock äldre bestämmelser

i 53 och 57 §§ gälla eftersom uppbörden av sådan skatt skall

omhänderhas av postens skatteavdelningar. Vidare kan de nya bestämmelserna

om avdrag för kvarstående skatt, när debetsedel inte lämnats, av tekniska

skäl tillämpas först i fråga om skatt på grund av 1968 års taxering.

Detsamma bör gälla bestämmelserna om ränta och beloppsgränser.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

145

I vissa avseenden vill jag föreslå en något annorlunda utformning av övergångsbestämmelserna

än utredningen. Det torde sålunda inte möta hinder

att de nya bestämmelserna om restavgift och tilläggsavgift (58 § UF) samt

preskription (71 § UF) gäller all skatt som betalas efter ikraftträdandet

såvida den inte rätteligen bort inbetalas tidigare. Preskriptionsförlängning

på grund av anstånd i besvärsfallen bör dock avse även äldre skatt. I annat

fall skulle risken för preskription få inflytande på anståndsfrågan. Vidare

bör den förlängda preskriptionstiden för arbetsgivaransvar gälla i mål

som avgörs efter ikraftträdandet. Av praktiska skäl bör de nya bestämmelserna

om restavgift och tilläggsavgift tillämpas på all skatt som fastställs

till betalning efter ikraftträdandet. Tilläggsavgift bör dock utgå endast för

tiden efter ikraftträdandet. Dessutom anser jag att bestämmelserna om allmänt

ombud bör tillämpas så snart som möjligt. Så blir fallet om de regler

som rör ombudets besvärsrätt (85 § 1 mom. och 86 § UF) får gälla i alla

mål och ärenden som inte avgjorts före den 1 januari 1968. I övrigt bör

äldre besvärsbestämmelser såsom utredningen föreslagit gälla i fråga om

beslut som meddelats före ikraftträdandet.

Utredningen har föreslagit vissa ändringar i 35 och 53 §§ KL, som betingats

av den nya utformningen av begreppet tillkommande skatt. På grund

av numera gällande lydelse av dessa paragrafer är de föreslagna ändringarna

emellertid inte längre nödvändiga.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda och under framhållande av att hinder

inte synes möta för att frågorna behandlas av riksdagen senare än under

innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition

föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272);

2) förordning om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. förordningen den 23 oktober

1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter;

3) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

4) förordning angående ändrad lydelse av 8 § och 12 § 1 mom. förordi

ningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt;

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen den

31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel;

6) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

7) lag angående ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss

lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan;

8) förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 30 november

1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst;

9) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr A10)

med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall;

10) lag om ändrad lydelse av 72 § landstingslagen den U maj 195A (nr

319);

11) förordning angående ändrad lydelse av 1A § 2 mom. och 20 § förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt;

12) förordning angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;

13) förordning om ändrad lydelse av 8 § förordningen den 18 december

1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om allmän försäkring;

14) förordning om ändrad lydelse av 17 och A0 §§ förordningen den

18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, in. m.;

15) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398)

om finansiering av folkpensioneringen;

16) förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 21

maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 är 1967

147

Bilaga 1

Uppfoördsutredningens förslag1

till

Förordning om ändring i upnbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas att 2 § 2 mom., 3 § 2 mom., 7 §, 27 § 3 mom., 28, 31

och 40 §§, 48 § 1 och 2 mom., 49 och 50 §§, 58 § 1 inom., 68 § 1 och 2 mom.,

69, 71, 75 och 76 §■§, 80 § 1 inom., 83 §, 85 § 1 mom. samt 86 och 87 §§ uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 ävensom anvisningarna till 40 och 49 §■§

samma förordning2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt

att i nämnda förordning skall införas en ny paragraf, betecknad 72 a §, av

nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

2 mom. I denna-----förstås med

slutlig skatt:-----

tillkommande skatt: dels

skatt som debiteras på grund av sådant

taxeringsbeslut, som kommit

den lokala skattemyndigheten tillhanda

efter den 20 november under

taxeringsåret, dels skatt som påföres

på grund av eftertaxering, dels

ock skatt som utöver tidigare påförd

skatt skall erläggas på grund av beslut

rörande ändrad debitering;

inkomstår: det-----

från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt

som debiteras och skall erläggas på

grund av sådant taxeringsbeslut, som

kommit den lokala skattemyndigheten

tillhanda efter den 20 november

under taxeringsåret, eller på grund

av eftertaxering eller på grund av

beslut rörande ändrad debitering;

stad kronokamrerare.

3

2 in o m. Preliminär skatt--—

1. Preliminär A - s k a 11--

Med tjänst-------till

Preliminär A-skatt skall utgå med

belopp som angives i skattetabell,

varom i 4 § förmäles, eller med den

procent av inkomsten, varom i 7 §

och 40 § andra stycket sägs. I särskilda

fall må lokal skattemyndighet

föreskriva annan beräknings
-

--preliminär B-skatt.

---— bedriven rörelse.

avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå med

belopp som angives i skattetabell,

varom i 4 § förmäles, eller enligt bestämmelserna

i 7 och 40 §§. I särskilda

fall må lokal skattemyndighet

föreskriva annan beräkningsgrund,

exempelvis att skatten skall

il betänkandet Uppbördsfrågor (SOU 1965:23).

2 Senaste lydelse av 2 § 2 mom., 3 § 2 mom., 31 § samt 48 § 1 och 2 mom. se 1954: 340,

av 27 § 3 mom. se 1959:558, av 40 § se 1958: 300, av 49 § 1 mom. se 1962:194, av 58 §

1 mom. och 69 § 2 mom. se 1959:174, av 68 § 2 mom. och 86 § se 1961:314, av 69 §

1 mom. se 1960: 155 samt av anvisningarna till 40 § se 1962: 666.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

grund, exempelvis att skatten skall

beräknas å viss del av inkomsten

eller å inkomsten minskad med visst

belopp eller att skatten skall utgå

med särskilt angiven procent av inkomsten.

Är den,----------

Är i------- -— preliminär A-skatt.

2. Preliminär B-skatt —--särskild debitering.

(Föreslagen lydelse)

beräknas å viss del av inkomsten eller

å inkomsten minskad med visst

belopp eller att skatten skall utgå

med särskilt angiven procent av inkomsten.

av tjänst.

7 §•

Då inkomst av tjänst icke avser

bestämd tidsperiod eller icke uppbäres

vid regelbundet återkommande

tillfällen, skall preliminär Askatt,

därest annat icke föreskrivits,

utgå med tjugufem procent av inkomsten

och i förekommande fall

avrundas till närmast lägre hela

krontal.

Då inkomst av tjänst icke avser

bestämd tidsperiod eller icke uppbäres

vid regelbundet återkommande

tillfällen, skall preliminär Askatt,

därest annat icke föreskrivits

eller föranledes av bestämmelserna

i 40 §, utgå med tjugufem procent

av inkomsten och i förekommande

fall avrundas till närmast lägre hela

krontal.

Här avsedd — —---tio kronor.

I första — ------i skattetabellerna.

27 §.

3 in o m. Överstiger skattskyldigs--- — efter inkomståret.

Har slutlig eller kvarstående skatt

genom fel vid debiteringen blivit påförd

med oriktigt belopp eller har

preliminär skatt blivit tillgodoräknad

med felaktigt belopp eller skall

kvarstående skatt av annan anledning

nedsättas, skall ny beräkning

av ränta enligt första stycket verkställas.

Vad i denna förordning stadgas

angående kvarstående och tillkommande

skatt skall, där icke annat

angives, äga motsvarande tillämpning

beträffande i första och andra

styckena omförmäld ränta.

28 §.

Kvarstående skatt, som icke upp- Kvarstående skatt, som icke uppgår

till minst fem kronor, skall icke går till minst tjugufem kronor, skall

erläggas. icke erläggas.

Kvarstående skatt skall —---förra terminen.

Vad i denna förordning stadgas

angående kvarstående skatt skall,

där icke annat angives, äga motsvarande

tillämpning beträffande i

föregående stycke omförmäld ränta.

31 §.

Debitering av tillkommande skatt

skall ske efter samma grunder, som

Debitering av tillkommande skatt

skall ske efter samma grunder, som

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

149

(Nuvarande lydelse)

gällt för debitering av motsvarande

slutliga skatt, dock att vid debitering

på grund av eftertaxering skall

iakttagas vad i 63 § kommunalskattelagen

finnes stadgat.

Tillkommande skatt---28 §

(Föreslagen lydelse)

gällt för debitering av motsvarande

slutliga skatt. Innebär beslut, som

föranleder debitering, att viss i 1 §

omförmäld skatt eller avgift skall

utgå med högre belopp medan annan

där angiven skatt eller avgift skall

beräknas till lägre belopp än enligt

tidigare beslut, iakttages att höjningen

av viss skatt eller avgift i första

hand avräknas mot sänkningen av

annan skatt eller avgift.

Vid debitering på grund av eftertaxering

skall iakttagas vad i 63 §

kommunalskattelagen finnes stadgat,

sägs.

Tillkommande skatt, som icke

uppgår till minst tjugufem kronor,

skall icke erläggas.

40 §.

Det åligger--— anställningen tillträtts.

Arbetstagare, som icke har att gälda

preliminär A-skatt, skall inom i

första stycket angiven tid för arbetsgivaren

uppvisa debetsedel å preliminär

B-skatt, påförd i hemortskommunen,

eller slcattekort å sådan skatt

eller intyg av lokal skattemyndighet,

att arbetstagaren icke har att erlägga

preliminär A-skatt. Har debetsedel,

slcattekort eller intyg som nyss

sagts ej uppvisats för arbetsgivaren

och har till denne ej heller överlämnats

debetsedel å preliminär A-skatt

eller företetts slcattekort å sådan

skatt, skall skatteavdrag för preliminär

A-skatt verkställas med tjugufem

procent av lönebeloppet vid varje

avlöningstillfälle. Skatteavdrag

som nyss sagts skall vid anställning,

avsedd att vara kortare tid än en

vecka, dock icke göras å dagsinkomst

understigande tio kronor.

Arbetstagare, som icke har att gälda

preliminär A-skatt, skall inom i

första stycket angiven tid för arbetsgivaren

uppvisa debetsedel å preliminär

B-skatt, påförd i hemortskommunen,

eller skattelcort å sådan

skatt eller intyg av lokal skattemyndighet,

att arbetstagaren icke har att

erlägga preliminär A-skatt. Har debetsedel,

skattekort eller intyg som

nyss sagts ej uppvisats för arbetsgivaren

och har till denne ej heller

överlämnats debetsedel å preliminär

A-skatt eller företetts skattekort å

sådan skatt, skall skatteavdrag för

preliminär A-skatt verkställas med

1) i fråga om inkomst av anställning

som är avsedd att vara kortare

tid än en vecka: det belopp som i

skattetabellerna angives för sådan

inkomst,

2) i fråga om inkomst, som icke

avser bestämd tidsperiod eller icke

uppbäres vid regelbundet återkommande

tillfällen: hälften av inkomsten,

3) i övriga fall: ett belopp motsvarande

avdrag enligt den i i § 2 mom.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

första stycket vid 4) avsedda kolumnen

i skattetabellen för den ort, där

arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen

eljest utbetalas, jämte tio procent

av lönen.

Skatteavdrag för-----39 § 1 mom.

Därest arbetstagaren---löneutbetalningen avser.

Det belopp, — — -—---hela krontal.

48

1 m o in. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga

på grund av arbetslöshet

eller sjukdom eller eljest

oförvållat blivit nedsatt, må beviljas

anstånd med erläggande av preliminär

B-skatt, kvarstående skatt eller

tillkommande skatt, som förfaller till

betalning under högst två av de uppbördsterminer,

vilka utlöpa närmast

efter det ansökan om anstånd gjorts.

Anståndet må avse hela skatten eller

del därav. Anståndstiden må bestämmas

till längst ett år efter utgången

av den månad, varunder den första

av nyssnämnda terminer infaller. 2

2 mom. Värnpliktig, som inryckt

till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga

till följd härav

blivit nedsatt, må beviljas anstånd

med erläggande av preliminär Bskatt,

kvarstående skatt eller tillkommande

skatt, som förfaller till

betalning under uppbördstermin,

vilken helt eller delvis infaller under

tiden för militärtjänstgöringen eller

under tiden därefter, dock senast under

tredje kalendermånaden efter

den då tjänstgöringen upphör. Anståndet

må avse hela skatten eller

del därav. Anståndstiden må bestämmas

till längst ett år efter utgången

av den månad, varunder den

uppbördstermin infaller som anståndet

avser, dock att anstånd därutöver

må beviljas för tiden intill dess

den värnpliktige efter beviljad ledighet

för återgång till civil verksamhet

(hempermittering) eller hemförlov
-

(Se vidare anvisningarna.)

§•

1 m o in. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga

på grund av arbetslöshet

eller sjukdom eller eljest

oförvållat blivit nedsatt, må av lokal

skattemyndighet erhålla anstånd

med erläggande av preliminär Bskatt,

kvarstående skatt eller tillkommande

skatt, som förfaller

till betalning under högst två av

de uppbördsterminer, vilka utlöpa

närmast efter det ansökan om anstånd

gjorts. Anståndet må avse hela

skatten eller del därav. Anståndstiden

må bestämmas till längst ett

år efter utgången av den månad, varunder

den första av nyssnämnda terminer

infaller.

2 in o m. Värnpliktig, som inryckt

till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga

till följd härav

blivit nedsatt, må av lokal skattemyndighet

erhålla anstånd med erläggande

av preliminär B-skatt, kvarstående

skatt eller tillkommande

skatt, som förfaller till betalning

under uppbördstermin, vilken helt

eller delvis infaller under tiden för

militärtjänstgöringen eller under tiden

därefter, dock senast under tredje

kalendermånaden efter den då

tjänstgöringen upphör. Anståndet

må avse hela skatten eller del därav.

Anståndstiden må bestämmas till

längst ett år efter utgången av den

månad, varunder den uppbördstermin

infaller som anståndet avser,

dock att anstånd därutöver må beviljas

för tiden intill dess den värnpliktige

efter beviljad ledighet för

återgång till civil verksamhet (hem
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

151

(Nuvarande lydelse)

ning tre kalendermånader i följd varit

fri från tjänstgöring.

49

1 in o m. Skattskyldig, som anfört

besvär över taxeringsnämnds,

prövningsnämnds eller skattedomstols

beslut rörande taxering, må beviljas

anstånd med inbetalning av

skatt på grund av taxeringen, därest

vederbörande taxering sintendent i

yttrande över den skattskyldiges

framställning om anstånd förklarat

sig icke hava något att erinra mot

bifall, helt eller delvis, till densamma.

Under enahanda förutsättning

må skattskyldig, som hos prövningsnämnd

gjort ansökan om skatteberäkning

för ackumulerad inkomst

eller som anfört besvär över prövningsnämnds

eller skattedomstols

beslut angående dylik skatteberäkning,

beviljas anstånd med inbetalning

av skatt på grund av taxering,

varigenom den ackumulerade inkomsten

tages till beskattning. Anstånd

må avse skatt till belopp, som

betingas av taxeringsintendentens

yttrande.

Har skattskyldig taxerats å mer

än en ort för samma inkomst, garantibelopp

för fastighet eller förmögenhet,

må anstånd medgivas med inbetalning,

helt eller delvis, av ettdera

eller båda av de skattebelopp, som

påförts i anledning av taxeringen i

fråga.

Anståndet skall gälla till dess två

månader förflutit från dagen för

pr övning snämndens eller vederbörande

skattedomstols beslut i anledning

av besvär eller ansökan som i

första stycket avses.

(Föreslagen lydelse)

permittering) eller hemförlovning

tre kalendermånader i följd varit fri

från tjänstgöring.

§•

1 mom. Skattskyldig må av lokal

skattemyndighet erhålla anstånd

med inbetalning av skatt eller ränta

1) om taxeringsintendenten anfört

besvär över taxering med yrkande

om ändring i densamma till den

skattskyldiges förmån: till belopp,

som betingas av taxeringsintendentens

yrkande,

2) om taxeringsintendenten i yttrande

över besvär, som den skattskyldige

anfört över taxering, helt

eller delvis tillstyrkt den skattskyldiges

yrkanden: till belopp, som betingas

av taxeringsintendentens yttrande,

3) om taxering, var över den skattskyldige

anfört besvär, blivit oriktig

på grund av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende:

till belopp, som betingas av

felräkningen, misskrivningen eller

förbiseendet,

4) om den skattskyldige taxerats

å mer än en ort för samma inkomst,

garantibelopp för fastighet eller förmögenhet:

till belopp, motsvarande

ettdera eller båda av de skattebelopp,

som påförts i anledning av taxeringen,

5) om den skattskyldige gör gällande

att på grund av fel vid debitering

skatt påförts honom obehörigen

eller med för högt belopp: till belopp,

som betingas av felaktigheten

i debiteringen,

6) om preliminär skatt, som enligt

27 § 2 mom. skall gottskrivas den

skattskyldige, kan beräknas överstiga

motsvarande slutliga skatt och

kan beräknas bliva avkortad enligt

65 § samt den skattskyldige försummat

att begära jämkning inom den i

45 § 1 mom. sista stycket angivna

tiden: till så stor del av skatten, som

kan antagas bliva avkortad.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

2 mom. Har dödsbo ansökt om

befrielse från erläggande av skatt,

som påförts den avlidne eller dödsboet,

eller har dödsboet anfört besvär

över beslut i sådan fråga, skall

vad i 1 mom. första och tredje styckena

sägs äga motsvarande tillämpning.

3 m o m. Gör skattskyldig gällande

att han på grund av fel vid debiteringen

påförts skatt obehörigen eller

med för högt belopp och har han

häri sökt rättelse hos lokal skattemyndighet,

må den skattskyldige beviljas

anstånd med erläggande av

skatten eller del därav. Anståndet

skall gälla till dess en månad förflutit

från dagen för den lokala skattemyndighetens

beslut i anledning

av ansökningen om rättelse i debiteringen.

4 m o m. Om den preliminära

skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall

gottskrivas skattskyldig, kan beräknas

överstiga motsvarande slutliga

skatt och om det överskjutande beloppet

är helt eller delvis oguldet,

må den skatt skyldige, därest han

försummat att begära jämkning

inom den i 45 § 1 mom. sista stycket

angivna tiden, beviljas anstånd med

erläggande av så stor del av nämnda

belopp, som kan antagas bliva

avkortat enligt 65 §.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Skattskyldig eller, i fall

som nedan vid 2) sägs, dödsbo må

av vederbörande länsstyrelse erhålla

anstånd med inbetalning av skatt

eller ränta,

1) om den skattskyldige anfört

besvär över taxering och erläggandet

i behörig tid av skatt, som påförts

i anledning av den icke lagakraftvunna

taxeringen, skulle för

den skattskyldige medföra betydande

skadeverkningar eller eljest framstå

såsom uppenbart obilligt: till belopp,

som betingas av den skattskyldiges

yrkande i fråga om taxeringen,

2) om ansökan gjorts angående

skatteberäkning för ackumulerad inkomst

eller angående befrielse från

erläggande av skatt, som påförts avliden

person eller hans dödsbo eller

om skattskyldig eller dödsbo anfört

besvär över beslut i anledning av

sådan ansökan: till belopp som betingas

av ansökningen eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående

avkortning enligt förordningen den

6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser

om begränsning av skatt i

vissa fall eller angående befrielse

enligt 85 § 2 mom. från erläggande

av ränta å kvarstående skatt eller

om besvär anförts över beslut i anledning

av sådan ansökan: till belopp,

som betingas av ansökningen

eller besvären.

Anstånd i fall, som i första stycket

vid 1) avses, må medges endast

om den skattskyldige till länsstyrelsen

avlämnar nöjaktig säkerhet, därest

det icke med hänsyn till anståndstidens

varaktighet, den skattskyldiges

förhållanden och omständigheterna

i övrigt kan antagas, att

det belopp, som med anståndet avses,

ändock kommer att behörigen

erläggas.

3 mom. Anstånd må, utom i fall

som i 1 mom. vid 6) avses, medde
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

50

Beslut om anstånd, som i 48 och

49 §§ sägs, meddelas, efter skattskyldigs

framställning, av den lokala

skattemyndighet, som utfärdat

debetsedel å den skatt som med anståndet

avses.

Ansökan om

Beslut om —

I fråga — —

(Föreslagen lydelse)

las att gälla längst intill dess två

månader förflutit från dagen för beslut

i anledning av ansökan eller besvär,

varom i 1 och 2 mom. förmäles.

Meddelat anstånd må, när skäl

därtill äro, omedelbart återkallas.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

Beslut om anstånd, som i 48 § och

49 § 1 mom. sägs, meddelas av den

lokala skattemyndighet, som utfärdat

debetsedel å den skatt som med

anståndet avses.

— --till prövning.

— ----för denne.

— motsvarande tillämpning.

58 §.

1 m o m. Har skattskyldig eller

arbetsgivare som verkställt skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt i

tid och ordning, som i 53 eller 54 §

eller 56 § 3 mom. sägs, skall utgå

restavgift, beräknad efter fyra öre

för varje hel krona av den del av

skatten, som sålunda icke erlagts,

dock ej mindre än en krona. Restavgiften

skall vid öretal över femtio

avrundas uppåt och vid annat öretal

avrundas nedåt till helt krontal.

Vad nu sagts skall i fall, som avses i

56 § 3 mom. andra stycket, gälla endast

om där angiven inbetalning icke

verkställts senast under den uppbördstermin,

som infaller närmast

efter utgången av den månad, under

vilken skatteavdraget verkställts, eller,

såvitt gäller inbetalning från arbetsgivare

som avses i 53 § 1 mom.

tredje stycket, senast den 18 i den

månad under vilken nämnda uppbördstermin

infaller.

1 mom. Har skattskyldig eller

arbetsgivare som verkställt skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt

i tid och ordning, som i 53 eller 54 §

eller 56 § 3 mom. sägs, skall utgå

restavgift, beräknad efter sex öre för

varje hel krona av den del av skatten,

som sålunda icke erlagts, dock

ej mindre än en krona.

Arbetsgivare, som i första stycket

avses, skall utöver restavgift erlägga

tilläggsavgift för varje påbörjat år,

utöver det första, efter utgången av

den uppbördsmånad, under vilken

skatten rätteligen skolat erläggas, intill

dess skatten inbetalas eller ock

av den lokala skattemyndigheten

fastställes till betalning. Tilläggsavgift

skall för varje sådant år beräknas

till sex öre för varje hel krona

av den del av skatten, som icke erlagts,

dock ej mindre än en krona.

Vad i denna förordning finnes stadgat

om restavgift skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om tillläggsavgift.

Restavgift skall vid öretal över

femtio avrundas uppåt och vid annat

öretal avrundas nedåt till helt

krontal.

Vad i första, andra och tredje styc
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kena sagts skall i fall, som avses i

56 § 3 mom. andra stycket, gälla endast

om där angiven inbetalning icke

verkställts senast under den uppbördstermin,

som infaller närmast

efter utgången av den månad, under

vilken skatteavdraget verkställts, eller,

såvitt gäller inbetalning från arbetsgivare

som avses i 53 § 1 mom.

tredje stycket, senast den 18 i den

månad under vilken nämnda uppbördstermin

infaller.

68 §.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär

skatt motsvarande slutliga

skatt eller har genom skatteavdrag

enligt 40 § tredje stycket innehållits

mer än som svarar mot den skattskyldige

påförd kvarstående skatt,

skall länsstyrelsen i det län, där skatten

debiterats, skyndsamt ombesörja

att det överskjutande beloppet återbetalas

till den skattskyldige utan

kostnad för denne. Restitution skall

dock icke ske av belopp understigande

fem kronor.

Det åligger

Sedan beslut.

Finner Kungl.

2 m o m. Har vid

Finner länsstyrelsen —---- — —

Envar, som eljest vinner nedsättning

i eller befrielse från honom påförd

slutlig, kvarstående eller tillkommande

skatt eller berättigas återbekomma

ytterligare överskjutande

preliminär skatt, äger att genom

länsstyrelsen i det län, där debiteringen

skett, kostnadsfritt återbekomma

vad han för mycket erlagt.

1 mom. Därest den — -—■

Ränta som i föregående stycke

sägs skalt icke utgå å belopp, varå

1 m o in. Överstiger erlagd preliminär

skatt motsvarande slutliga

skatt eller har genom skatteavdrag

enligt 40 § tredje stycket innehållits

mer än som svarar mot den skattskyldige

påförd kvarstående skatt,

skall länsstyrelsen i det län, där skatten

debiterats, skyndsamt ombesörja

att det överskjutande beloppet återbetalas

till den skattskyldige utan

kostnad för denne. Restitution av

preliminär skatt skall dock icke ske

av belopp understigande tio kronor,

i staden.

äger återbekomma.

därom förordna,

mycket erlagts,

erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning

i eller befrielse från honom påförd

slutlig, kvarstående eller tillkommande

skatt eller berättigas återbekomma

ytterligare överskjutande

preliminär skatt, äger att genom

länsstyrelsen i det län, där debiteringen

skett, kostnadsfritt återbekomma

vad han för mycket erlagt.

Restitution av belopp understigande

tio kronor skall dock ske endast när

fråga är om rättelse av felaktighet

i debitering eller avräkning.

69 §.

- preliminär skatt.

Har slutlig eller kvarstående skatt

genom fel vid debiteringen blivit på
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

i 2 mom. omförmäld ränta tillgodoföres

den skattskyldige.

(Föreslagen lydelse)

förd med oriktigt belopp eller har

preliminär skatt blivit tillgodoräknad

med felaktigt belopp eller skall

slutlig eller kvarstående skatt av annan

anledning nedsättas, skall ny

beräkning av ränta enligt första

stycket verkställas.

2 in o m. Den som-----den skattskyldige.

Ränta enligt första stycket skall

utgå, förutom å det skattebelopp som

skall återbetalas, jämväl å det belopp,

som beräknas jämlikt 1 mom.

andra stycket.

Vid beräkning — —---- — skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt, som pre

liminärt erlagts under vederbörligt

uppbördsår, från utgången av nämnda

år samt för annan skatt, därest

den erlagts under förra hälften av

ett uppbördsår, från och med den 1

därpå följande september och, därest

den erlagts under senare hälften

av ett uppbördsår, från och med den

1 därpå följande mars;

att ränta utgår för skatt, som preliminärt

erlagts ävensom för ränta

enligt 1 mom. andra stycket, från

utgången av taxeringsåret samt för

annan skatt, därest den erlagts under

förra hälften av ett kalenderår,

från och med den 1 därpå följande

juli och, därest den erlagts under

senare hälften av ett kalenderår,

från och med den 1 därpå följande

januari;

att, därest----- — beloppet återbetalas.

3 mom. Har beslut, som föranlett

ränta enligt 1 mom. andra stycket

eller 2 mom., ändrats på sådant

sätt att, om ändringsbeslutet beaktats

vid ränteberäkningen, ränta icke

skulle ha utgått eller utgått med lägre

belopp, är den skattskyldige pliktig

återbetala vad han sålunda för

mycket uppburit. Vad i denna förordning

stadgas om tillkommande

skatt skall därvid äga motsvarande

tillämpning.

71

Åtgärder för uttagande av skatt

må icke vidtagas senare än fem år

efter utgången av det uppbördsår,

under vilket skatten enligt verkställd

debitering skolat erläggas.

§•

1 m o m. Åtgärder för uttagande

av skatt må icke vidtagas mot skattskyldig

senare än fem år efter utgången

av det uppbördsår, under

vilket skatten enligt verkställd debitering

skolat erläggas eller, i fråga

om preliminär skatt som i 27 §

2 mom. vid 2) avses, fastställts till

betalning.

Utan hinder av vad i första styc
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ket sagts må åtgärder för uttagande

av skatt, beträffande vilken anstånd

med inbetalning medgivits

jämlikt 49 § i avvaktan på kammarrättens

eller Kungl. Maj:ts utslag i

anledning av besvär, vidtagas till

dess två år förflutit från utgången av

den månad, då utslaget meddelades.

2 mom. Har arbetsgivare verkställt

skatteavdrag för preliminär

skatt men icke inbetalat det innehållna

beloppet, må beslut av lokal

skattemyndighet om fastställelse av

arbetsgivarens ansvarighet icke meddelas

senare än fem år efter utgången

av det uppbördsår då sådan kvarstående

skatt skulle ha erlagts, som

svarar mot preliminär skatt för det

inkomstår då skatteavdraget verkställdes.

Avser skatteavdraget kvarstående

skatt, må fastställelsen icke

ske senare än fem år efter utgången

av det uppbördsår, under vilket skatten

enligt verkställd debitering skolat

erläggas.

Åtgärder för indrivning av skatt,

som arbetsgivare innehållit genom

skatteavdrag, må icke vidtagas senare

än fem år efter utgången av det

uppbördsår då beslut om fastställelse,

som i första stycket sagts, meddelades.

Har arbetsgivare underlåtit verkställa

skatteavdrag, må åtgärder för

uttagande av skatten icke vidtagas

mot arbetsgivaren, sedan arbetstagarens

ansvarighet för skatten enligt

bestämmelserna i 1 mom. första

stycket upphört.

Utan hinder av vad som ovan stadgats

må dock kammarrättens eller

Kungl. Maj:ts utslag, genom vilket

arbetsgivare förklarats ansvarig för

arbetstagares skatt, bringas till verkställighet

genom indrivning under

en tid av två år från utgången av

den månad utslaget meddelades.

72 a §.

Kungl. Maj:t förordnar inom varje

län ett allmänt ombud att föra det

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

157

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

allmännas talan i mål, som avses i

86 § fjärde stycket.

75 §.

Underlåter arbetsgivare,---i fråga.

Efterkommer arbetsgivaren---må bevilj as.

Arbetsgivare eller —■ —- — erlägga restavgift.

Har lokal---ansvarighet föreligga.

Därest arbetsgivare efter besvär

över lokal skattemyndighets beslut

funnits icke vara ansvarig för arbetstagares

skatt, skall länsstyrelsen till

arbetsgivaren återbetala skatt, som

denne erlagt för arbetstagaren, jämte

restavgift ävensom ränta efter

fem procent för år. Häftar arbetsgivare

för restförd skatt eller arbetstagares

skatt, för vilken han funnits

ansvarig, äger han dock utfå allenast

vad som överstiger det oguldna

beloppet jämte därå belöpande

restavgift. Förklaras arbetsgivare enligt

senare meddelat beslut, helt eller

delvis, ansvarig för skatten, är

han pliktig återbetala uppburen ränta

i vad den avser skattebelopp, för

vilket han funnits ansvarig. Vad i

andra stycket sägs skall därvid äga

motsvarande tillämpning.

Har arbetstagares---å indrivningskvittot.

76 §.

Arbetsgivare, som — — — erlagt skatten.

Utmätningsmannen må---erlägga restavgift.

Den, som jämlikt 80 § 1 mom.

tredje stycket förpliktats att jämte

arbetsgivare svara för belopp, varmed

arbetstagares lön minskats för

gäldande av dennes skatt, äger söka

erlagt skattebelopp åter av arbetsgivaren.

Därvid skall i tillämpliga delar

gälla vad i första och andra

styckena sagts.

80 §.

1 mom. Utbetalar arbetsgivare,--- — med dagsböter.

Fullgör arbetsgivare — — — sex månader.

Beror underlåtenhet, som i andra

stycket sagts, på uppsåt eller grov

oaktsamhet hos någon som företräder

arbetsgivare, vilken är juridisk

Därest arbetsgivare efter besvär

över lokal skattemyndighets beslut

funnits icke vara ansvarig för arbetstagares

skatt, skall länsstyrelsen

till arbetsgivaren återbetala skatt,

som denne erlagt för arbetstagaren,

jämte erlagd restavgift ävensom ränta

efter fem procent för år.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

83

Hörsammar icke skattskyldig aninaning

att avlämna preliminär

självdeklaration eller att fullständiga

sådan deklaration eller att för

jämkning inkomma med för den

skattskyldige utfärdad debetsedel å

preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma

anmaning enligt 19 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa skatteavdrag, att

fullgöra sådan skyldighet eller verkställer

han skatteavdrag med för lågt

belopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad honom

åligger enligt 43 eller 78 §,

äger länsstyrelsen förelägga den

försumlige lämpligt vite.

Om uttagande —--— -— eller

85

1 mom. Den, som------

person, må domstol på därom förd

talan förplikta företrädaren att jämte

arbetsgivaren svara för skattebeloppet.

När särskilda skäl äro därtill,

må ansvarigheten jämkas eller

eftergivas.

§•

Hörsammar icke skattskyldig anmaning

att avlämna preliminär

självdeklaration eller att fullständiga

sådan deklaration eller att för

jämkning inkomma med för den

skattskyldige utfärdad debetsedel å

preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma

anmaning enligt 19 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa skatteavdrag, att

fullgöra sådan skyldighet eller verkställer

han skatteavdrag med för lågt

belopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad honom

åligger enligt 43 eller 78 §,

äger den lokala skattemyndigheten

eller länsstyrelsen förelägga den

försumlige lämpligt vite. Vite må ej

bestämmas under etthundra eller

över femtusen kronor.

Vite må icke föreläggas staten,

kommun eller annan menighet, ej

heller ämbets- eller tjänsteman i

tjänsten.

häradsslcrivare.

Finnes, då fråga uppkommer om

utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

Har vitesföreläggande iakttagits

först efter det anmälan enligt

tredje stycket inkommit, skall ändamålet

med vitet icke anses hava därigenom

förfallit.

Vid prövning av anmälan enligt

tredje stycket må jämväl fråga, huruvida

och med vilket belopp vitet

bort erläggas, komma under bedömande.

§•

av beslutet.

Över beslut, varigenom vite förelagts,

må klagan ej föras.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

159

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

86 §.

Över länsstyrelses beslut enligt

denna förordning må besvär anföras

hos kammarrätten, dock att klagan

icke må föras över länsstyrelses beslut

rörande preliminär taxering,

sättet för uttagande av preliminär

skatt, debitering eller jämkning av

sådan skatt, verkställande av skatteavdrag

eller anstånd med inbetalning

av skatt. Besvären skola hava inkommit

till länsstyrelsen inom en månad

från den dag, då klaganden erhöll

del av beslutet, vid påföljd, om den

tid försittes, att besvären icke upptagas

till prövning. Ej må den omständigheten,

att besvären i stället

för till länsstyrelsen ingivits till kammarrätten,

utgöra hinder för deras

upptagande till prövning, därest besvären

till kammarrätten inkommit

före utgången av nyss stadgade besvärstid.

I sådant fall skola besvären

av kammarrätten omedelbart överlämnas

till vederbörande länsstyrelse.

Besvärsrätt tillkommer den som

beslutet avser, så ock, när fråga är

om beslut enligt 68 § 2 mom. eller

70 § 2 mom. i anledning av underrättelse

från riksrevisionsverket, vederbörande

revisor.

Sedan besvären —----giva anledning.

Över kammarrättens------till prövning.

Besvärsrätt tillkommer den som

beslutet eller utslaget avser, så ock

allmänt ombud, när fråga är om

beslut enligt 68 § 2 mom. eller 70 §

2 mom. i anledning av underrättelse

från riksrevisionsverket eller länsstyrelses

beslut, som innebär nedsättning

i eller befrielse från ansvarighet

för arbetstagares skatt, restavgift

eller ränta å kvarstående

skatt. Mot kammarrättens utslag i

andra mål än som nu sagts må talan

föras av allmänt ombud, i den

mån länsstyrelses beslut genom utslaget

ändrats.

Över länsstyrelses beslut enligt

denna förordning må besvär anföras

hos kammarrätten, dock att klagan

icke må föras över länsstyrelses

beslut rörande preliminär taxering,

sättet för uttagande av preliminär

skatt, debitering eller jämkning av

sådan skatt, verkställande av skatteavdrag

eller anstånd med inbetalning

av skatt eller beslut, varigenom

vite förelagts eller förordnande om

avskrivning av skatt meddelats. Besvären

skola hava inkommit till länsstyrelsen

inom en månad från den

dag, då klaganden erhöll del av beslutet,

vid påföljd, om den tid försittes,

att besvären icke upptagas till

prövning. Ej må den omständigheten,

att besvären i stället för till länsstyrelsen

ingivits till kammarrätten,

utgöra hinder för deras upptagande

till prövning, därest besvären till

kammarrätten inkommit före utgången

av nyss stadgade besvärstid.

I sådant fall skola besvären av kammarrätten

omedelbart överlämnas

till vederbörande länsstyrelse.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vid prövning av besvär över utdömande

av vite må jämväl frågan, huruvida

vitet bort föreläggas, komma

under bedömande.

87 §.

Besvär över — —- — ■— ---erlägga skatt.

Åtgärd enligt denna förordning

må vidtagas utan hinder av att det

beslut eller utslag som föranleder

åtgärden icke äger laga kraft.

Anvisningar

till 40 §.

I 40 § andra och tredje styckena I 40 § andra och tredje styckena

angivna skatteavdrag med tjugufem angivna skatteavdrag skola ej verkprocent

av lönebeloppet skola ej ställas, då det är för arbetsgivaren

verkställas, då det är för arbetsgi- uppenbart att anställningen hos hovaren

uppenbart att anställningen nom är att anse såsom bisyssla. Är

hos honom är att anse såsom bisyss- så ej fallet, må avdrag underlåtas

la. Är så ej fallet, må avdrag under- allenast därest arbetstagaren med inlåtas

allenast därest arbetstagaren tyg från lokal skattemyndighet styrmed

intyg från lokal skattemyndig- ker att fråga är om bisyssla,

het styrker att fråga är om bisyssla.

Skatteavdrag skall--- — — — av anställningen.

Det åligger —- —--—----att göras.

Har genom-----mycket innehållits.

Kan det — — —--——- lokala skattemyndigheten.

Vadi---— —- —- — --så förordnar.

till 49 §.

1. Lokal skattemyndighets beslut

i anledning av framställning om anstånd

enligt 49 § 1 mom. första stycket

skall grundas på det yttrande

över framställningen, som det åligger

taxeringsintendent att avgiva.

Denne skall, därest detta med hänsyn

till föreliggande omständigheter

är möjligt, i yttrande tillkännagiva

sitt ställningstagande till de över

taxeringen anförda besvären. År utredningen

i besvärsärendet icke avslutad

och anser sig taxeringsintendenten

med hänsyn härtill eller av

annat skäl icke kunna göra något

uttalande rörande sitt framtida ställningstagande

till besvären, skall

detta meddelas den lokala skattemyndigheten,

som i sådant fall har

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

att avslå framställningen om anstånd

med skattens erläggande.

2. I fall som avses i 49 § 1 mom.

andra stycket bör anståndet avse

skatten enligt den taxering, som kan

beräknas skola undanröjas. Har preliminär

skatt avräknats å slutlig

skatt enligt nämnda taxering, kan

anstånd beviljas även med betalning

av så stor del av skatten på grund av

den å rätt ort påförda taxeringen,

som motsvaras av nämnda preliminära

skatt.

(Föreslagen lydelse)

1. I fall som avses i 49 § 1 mom.

vid 4) bör anståndet avse skatten enligt

den taxering, som kan beräknas

skola undanröjas. Har preliminär

skatt avräknats å slutlig skatt enligt

nämnda taxering, kan anstånd beviljas

även med betalning av så stor

del av skatten på grund av den å

rätt ort påförda taxeringen, som

motsvaras av nämnda preliminära

skatt.

2. Till ledning för prövning av ansökan

om anstånd enligt 49 § 2 mom.

första stycket vid 1) må följande

vägledande synpunkter anges. Om

skattebeloppet är förhållandevis

ringa eller om den skattskyldiges

ekonomi är allmänt sett god torde

— om förutsättningar för anstånd eljest

föreligga — anstånd utan säkerhet

ofta kunna medges. Detsamma

är förhållandet om det kan antagas,

att besvären över taxeringen

med hänsyn till bestämmelserna i

89 § taxering sför ordning en eller av

annan anledning komma att bliva

avgjorda inom en nära framtid. Om

så anses lämpligt kan anståndstiden

begränsas; förlängning av anståndstiden

medges då först efter förnyad

ansökan och prövning av den skattskyldiges

förhållanden. Om skäl därtill

äro må anstånd begränsas till att

avse blott en del av det skattebelopp

varom fråga är.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. I samband med

ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Förordningens bestämmelser skola gälla redan före ikraftträdandet i

avseende på åtgärder för förordningens tillämpning därefter.

2. Äldre bestämmelser i 27 § 3 mom., 28 §, 68 § 1 mom. och 69 § skola

alltjämt gälla i fråga om skatt på grund av 1966 eller tidigare års taxering.

3. Äldre bestämmelser i 58 § 1 mom., 71 § och 80 § 1 mom. skola alltjämt

gälla i fråga om skatt, som förfallit till betalning före den 1 mars 1967, eller,

såvitt angår skatt som avses i 75 §, i fråga om skatt, vilken bort redovisas

före sistnämnda dag, därest skatteavdrag verkställts i behörig ordning.

4. Äldre bestämmelser i 85 § 1 mom. och 86 § skola alltjämt gälla i fråga

om besvär över beslut, som meddelats före den 1 januari 1967.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr ISO

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Uppbördsutredningens förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 5 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom.

kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35

5 m o in. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift eller

tilläggspensionsavgift, för vilken

avdrag av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

46

2 mom. I hemortskommunen —

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående tilläggspensionsavgift,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige,

dels ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §,

därest avgiften under beskattningsåret

erlagts för försäkring, vilken

äges av den skattskyldige själv eller,

i förekommande fall, hans make eller

hans omyndiga barn;

3) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 §

lagen om allmän försäkring, som

under beskattningsåret påförts den

skattskyldige, dels o c 1c premier

och andra avgifter, som skattskyldig

erlagt för försäkringar av följande

§•

5 in o in. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels o c 1c intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av

sådan folkpensionsavgift eller tilläggspensionsavgift,

för vilken avdrag

av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

--- eller uppfostran;

2) för dels sådan tilläggspensionsavgift,

som under beskattningsåret

påförts den skatt skyldige, dels

o c 1c avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för

försäkring, vilken äges av den skattskyldige

själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga

barn;

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring, som under

beskattningsåret påförts den slcattskyldige,

dels ock premier och

andra avgifter, som skattslcyldig erlagt

för försäkringar av följande slag,

vilka ägas av honom själv eller, i

1 Senaste lydelse av 35 § 5 mom. se 1959: 564, av 46 § 2 mom. se 1964: 76 och av 53 §

1 mom. se 1963:303.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

163

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

slag, vilka ägas av honom själv el- förekommande fall, hans make eller

ler, i förekommande fall, hans make hans omyndiga barn, nämligen kaeller

hans omyndiga barn, nämligen pitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkkapitalförsäkring,

arbetslöshetsför- ring samt sådan sjuk- eller olyckssäkring

samt sådan sjuk- eller fallsförsäkring, därunder inbegripen

olycksfallsförsäkring, därunder in- avgift till sjukkassa för begravningsbegripen

avgift till sjukkassa för be- hjälp, som ej avses i 33 § och som ej

gravningshj älp, som ej avses i 33 § utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap.

och som ej utgör sjukförsäkring en- lagen om allmän försäkring; samt

ligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;

samt

4) för belopp —• ■— —----1 000 kronor.

Har skattskyldig-----eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig----— nämnda tid.

Avdrag, som--• •----— —---18 år.

53 §.

1 in o in. Skyldighet att------—- -— 73 §§ sägs:

a) fysisk person: a) fysisk person:

för tid, under vilken han för tid, under vilken han

varit här i riket bosatt: varit här i riket bosatt:

för tid, under vilken han

ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;
för

inkomst av rörelse, som här

bedrivits;

för härifrån uppburen, genom

verksamhet här i riket förvärvad inkomst

av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring

av fastighet eller rörelse här

i riket eller tillbehör till sådan fastighet

eller rörelse; samt

för sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

som restituerats, avkortats eller avskrivits,

i den mån avdrag därför av

den skattskyldige åtnjutits vid tidigare

års taxeringar;

b) staten:---------el

Riksskattenämnden må,----

för tid, under vilken han

ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;
för

inkomst av rörelse, som här

bedrivits;

för härifrån uppburen, genom

verksamhet här i riket förvärvad inkomst

av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring

av fastighet eller rörelse här

i riket eller tillbehör till sådan fastighet

eller rörelse; samt

för sådan folkpensionsavgift eller

tilläggspensionsavgift, som restituerats,

avkortats eller avskrivits, i

den mån avdrag därför av den skattskyldige

åtnjutits vid tidigare års

taxeringar;

[er rörelse.

— icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Uppbördsutredningens förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26

juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 mom. Från sammanlagda------ske för

underskott, som---—--eller lotterivinst;

allmän kommunalskatt, som här i

riket påförts skattskyldig på grund

slutlig skatt eller fastighetsskatt,

som här i riket påförts skattskyldig

på grund av taxering under året näst

före det taxeringsår, varom fråga är,

eller sådan här i riket påförd tillkommande

skatt, varå skattskyldig under

förstnämnda år erhållit debetsedel,

allt till den del skatten skall erläggas

till kommun eller annan kommunal

samfällighet eller avser sådan tilläggspensionsavgift,

som påförts den

skattskyldige under året näst före

taxeringsåret och för vilken avdrag

icke åtnjutits enligt nästf oljande

stycke.

Skattskyldig, som-----kommunalskattelagen sägs.

Har sådan —---------i fråga.

av taxering under året näst före det

taxeringsår, varom fråga är, eller

sådan tilläggspensionsavgift, som påförts

den skattskyldige under året

näst före taxeringsåret och för vilken

avdrag icke åtnjutits enligt nästföljande

stycke.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.

iSenaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1964: 77.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

165

Uppbördsutredningens förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den SO november 1951

(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 30 november 1951 angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

o

Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,

skall länsstyrelsen meddela förordnande

om avkortning eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige

honom tillkommande belopp

över postgiro.

Ä restituerat belopp utgår icke

ränta.

Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,

skall länsstyrelsen meddela förordnande

om avkortning eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige

honom tillkommande belopp

över postgiro. Förordnande som

nu sagts må meddelas utan hinder

av att det beslut eller utslag, som föranleder

avkortning eller restitution,

icke äger laga kraft.

Å restituerat belopp utgår icke

ränta, som i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen

sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser

angående ränta skola alltjämt gälla i fråga om skatt på grund av 1966 eller

tidigare års taxering.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Uppbördsutredningens förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 3 och 5 §§ förordningen den 6 juni

1952 (nr 410) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ förordningen den 6 juni 1952 om begränsning

av skatt i vissa fall skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3

Vid tillämpning av denna förordning

skall, där avkortning kan ske,

sådan i första hand äga rum. Kan

avkortning icke ske eller kan sådan

ske allenast till viss del, skall det enligt

2 § beräknade beloppet, i den

mån det ej kunnat avkortas och det

täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas

till den skattskyldige. Å sålunda

återbetalat belopp utgår icke ränta.

5

5

Finnes ansökning böra bifallas,

skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande

om avkortning eller tillställa

sökanden honom tillkommande restituerat

belopp över postgiro eller ock

vidtaga båda dessa åtgärder.

Vid tillämpning av denna förordning

skall, där avkortning kan ske,

sådan i första hand äga rum. Kan

avkortning icke ske eller kan sådan

ske allenast till viss del, skall det enligt

2 § beräknade beloppet, i den

mån det ej kunnat avkortas och det

täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas

till den skattskyldige. Å sålunda

återbetalat belopp utgår icke ränta,

som i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen

sägs.

Finnes ansökning böra bifallas,

skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande

om avkortning eller, där återbetalning

skall ske, tillställa sökanden

honom tillkommande belopp

över postgiro eller ock vidtaga båda

dessa åtgärder. Avkortning eller återbetalning

som nu sagts må ske utan

hinder av att det beslut eller utslag,

som föranleder åtgärden, icke äger

laga kraft.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser

angående ränta skola alltjämt gälla i fråga om skatt på grund av 1966 eller

tidigare års taxering.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

167

Uppbördsutredningens förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 14 § 2 mom. och 20 § förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 14 § 2 mom. och 20 § förordningen den 16 maj

1958 om sjömansskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14

2 mom. Inbetalas sjömansskatt

senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift

utgå med fyra öre för varje hel

krona av den del av skatten, som

icke erlagts i rätt tid. Uppkommer

vid beräkningen öretal, iakttages att

öretal över femtio avrundas uppåt

och annat öretal avrundas nedåt till

helt krontal, dock att restavgift icke

i något fall utgår med mindre än en

krona.

20

Åtgärder för uttagande av sjömansskatt

må icke vidtagas senare

än fem år efter utgången av det år,

under vilket skatteavdrag verkställts

eller skolat verkställas.

2 mom. Inbetalas sjömansskatt

senare än i 1 mom. sägs, skall utgå

restavgift och tilläggsavgift beräknade

enligt bestämmelserna i 58 § 1

mom. första, andra och tredje styckena

uppbördsförordningen. Beloppet

av tilläggsavgift bestämmes därvid

i förhållande till det antal påbörjade

år, utöver det första, efter utgången

av den tid, under vilken

skatten rätteligen skolat erläggas, intill

dess skatten inbetalas eller revisionskrav,

som i 17 § 2 mom. sägs,

fastställes.

§■

Har redare underlåtit verkställa

avdrag för sjömansskatt, må åtgärder

för uttagande av skatten icke

vidtagas senare än fem år efter utgången

av det år, under vilket skatteavdrag

skolat verkställas.

Revisionskrav mot redare i anledning

av att innehållen sjömansskatt

icke inbetalats må icke av sjömansskattenämnden

fastställas senare än

fem år efter utgången av det år, under

vilket skatteavdraget verkställdes.

Åtgärder för indrivning av skatt,

som i andra stycket här ovan avses,

må icke vidtagas senare än fem år

efter utgången av det år, under vilket

fråga om fastställelse av revisionskravet

prövats av sjömansskattenämnden.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Utan hinder av vad som ovan stadgats

må dock kammarrättens eller

Kungl. Maj:ts utslag, genom vilket

redare förklarats ansvarig för sjömansskatt,

bringas till verkställighet

under en tid av två år från utgången

av den månad utslaget meddelades.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser

skola alltjämt tillämpas i fråga om skatt, som genom skatteavdrag innehållits

eller skolat innehållas under år 1966 eller tidigare år.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 åt 1967

169

Uppbördsutredningens förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen den 1

december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 55 och 58 §§ förordningen den 1 december 1959

om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

55

Skattskyldig, som anfört besvär

över beslut rörande taxering till allmän

varuskatt, må beviljas anstånd

med inbetalning av skatt på grund

av taxeringen. I fråga om sådant anstånd

skola bestämmelserna i 19 §

1 mom. uppbördsförordningen äga

motsvarande tillämpning.

58

Har deklaration ej avgivits och

preliminär allmän varuskatt ej inbetalats

inom föreskriven tid eller

har skattskyldig underlåtit att inom

sådan tid inbetala i avgiven deklaration

angivet belopp, skall restavgift

utgå å icke inbetalat belopp. Vad nu

sagts skall gälla jämväl där preliminär

allmän varuskatt eljest fastställts

till betalning och skatten ej

inbetalats inom i fastställelsebeslutet

angiven tid, så ock där skattskyldig

underlåtit att inbetala kvarstående

eller tillkommande allmän varuskatt

i tid och ordning som i 50

eller 51 § sägs.

Restavgiften utgår efter fyra öre

för varje hel krona av den del av

skatten, som icke erlagts, dock ej

mindre än en krona. Restavgiften

skall vid öretal över femtio avrundas

uppåt och vid annat öretal avrundas

nedåt till helt krontal.

Vad i

(Föreslagen lydelse)

§•

Bestämmelserna i 49 § 1 mom. vid

1)—3) samt 2 mom. uppbördsförordningen

om anstånd i vissa fall

med inbetalning av skatt skola äga

motsvarande tillämpning i fråga om

skatt på grund av taxering till allmän

varuskatt.

§•

Har deklaration ej avgivits och

preliminär allmän varuskatt ej inbetalats

inom föreskriven tid eller har

skattskyldig underlåtit att inom sådan

tid inbetala i enlighet med avgiven

deklaration utgående skatt,

skall restavgift utgå å icke inbetalat

belopp. Vad nu sagts skall gälla jämväl

där preliminär allmän varuskatt

eljest fastställts till betalning och

skatten ej inbetalats inom i fastställelsebeslutet

angiven tid, så ock där

skattskyldig underlåtit att inbetala

kvarstående eller tillkommande allmän

varuskatt i tid och ordning som

i 50 eller 51 § sägs.

Restavgiften utgår efter sex öre

för varje hel krona av den del av

skatten, som icke erlagts, dock ej

mindre än en krona. Restavgiften

skall vid öretal över femtio avrundas

uppåt och vid annat öretal avrundas

nedåt till helt krontal,

är fråga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser

i 58 § andra stycket skola alltjämt tillämpas i fråga om skatt, som förfallit

till betalning före den 1 mars 1967.

6|- Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr ISO

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr i30 år 1967

Uppbördsutredningens förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959

(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 40 § förordningen den 18 december 1959 angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

40

Tilläggspensionsavgift skall vara

erlagd före den 1 oktober året näst

efter taxeringsåret eller, såvitt gäller

i tillkommande skatt ingående tillläggspensionsavgift,

inom fyra månader

efter utgången av den månad,

under vilken den sista av de för skatteinbetalningen

bestämda uppbördsterminerna

infallit.

Har tilläggspensionsavgift,----

(Föreslagen lydelse)

§•

Tilläggspensionsavgift skall vara

erlagd före den 1 oktober året näst

efter taxeringsåret eller, såvitt gäller

avgift, som icke ingår i slutlig

skatt, inom åtta månader efter utgången

av den månad, under vilken

underrättelse om debitering av

avgiften utfärdades.

— — stycket stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser

skola alltjämt gälla i fråga om tilläggspensionsavgifter som debiterats före

ikraftträdandet.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO år 1967

171

Bilaga 2

Uppbördsutredningens förslag1

till

Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 10 § och 60 § 4 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 19532 3 4 ävensom anvisningarna till 41 § samma förordning skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, samt att i samma förordning

skola fogas, till 45 § ett nytt 3 mom. och till 68 § ett nytt 7 mom. av nedan

angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Preliminär A-skatt skall icke beräknas —

Preliminär A-skatt skall icke utgå---

Preliminär A-skatt skall vidare

icke utgå å ersättning, som utbetalas

till person, vilken är i konkurs.

45 §.

60

4 mom. Beträffande införsel för

skatt skall iakttagas vad som är stadgat

i 21 § lagen om införsel i avlöning,

pension eller livränta.

--kostnadernas bestridande.

allmän försäkring.

3 mom. Sker avdrag för preliminär

A-skatt för arbetstagare, som

är försatt i konkurs, och kan det

antagas att avdraget är större än

som fordras för att den preliminära

skatten skall motsvara den slutliga

skatten, må den lokala skattemyndigheten

efter ansökan av konkursboet

genom jämkning förordna om

minskning av skatteavdraget.

Motsvarande gäller efter ansökan

av utmätningsman när lön tages i

anspråk genom införsel (eller utmätning,

).s

(Se vidare anvisningarna.)

5.4

4 in o m. Beträffande införsel för

skatt är särskilt stadgat.

11 betänkandet Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst (Stencil Fi 1966: 7).

2 Senaste lydelse av 10 § se 1963: 300.

3 Stadgandet inom parentes förutsätter lagstiftning i enlighet med lagberedningens förslag

(SOU 1964:57).

4 Denna ändring förutsätter lagstiftning i enlighet med lagberedningens förslag (SOU

1964:57).

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

68 §.

7 mom. Finner lokal skattemyndighet

vid jämkning enligt 45 §

3 mom. första stycket att preliminär

A-skatt under konkurs innehållits

med för stort belopp, skall länsstyrelsen

utbetala överskjutande belopp

till konkursboet i den mån arbetsgivaren

inbetalat beloppet.

Anvisningar

till 41 §.

Då befrielse---till fullo, verkställas högst med belopp motsvarande

viss angiven kvotdel av inkomstökningen.

Skatteavdrag för kvarstående

skatt må såsom framgår av

42 § icke verkställas förrän skatteavdrag

för preliminär skatt till fullo

verkställts. Vid nedsättning av skatteavdraget

för kvarstående skatt på

grund av existensminimum bör den

lokala skattemyndigheten därför taga

hänsyn till dels den skattskyldiges

existensminimum och dels den

preliminära skatt den skattskyldige

har att erlägga. Då särskilda skäl

göra det påkallat, äger den lokala

skattemyndigheten dels i erforderlig

mån höja det belopp, som enligt

vad nyss sagts skall förbehållas

den skattskyldige, dels ock förordna

att vid inkomstökning utöver

det förbehållna beloppet skatteavdrag

må verkställas högst med belopp

motsvarande viss angiven kvotdel

av inkomstökningen.

Skatteavdrag för kvarstående

skatt må såsom framgår av

42 § icke verkställas förrän skatteavdrag

för preliminär skatt till fullo

verkställts. Vid nedsättning av skatteavdraget

för kvarstående skatt på

grund av existensminimum bör den

lokala skattemyndigheten därför taga

hänsyn till dels den skattskyldiges

existensminimum och dels den

preliminära skatt den skattskyldige

har att erlägga. Då särskilda skäl

göra det påkallat, äger den lokala

skattemyndigheten dels i erforderlig

mån höja det belopp, som enligt

vad nyss sagts skall förbehållas

den skattskyldige, dels ock förordna,

att vid inkomstökning utöver

det förbehållna beloppet skatteavdrag

må verkställas högst med belopp

motsvarande viss angiven kvotdel

av inkomstökningen. 1 fråga om

skattskyldig som är försatt i konkurs

skall efter ansökan av den

skattskyldige eller konkursboet hänsyn

tagas jämväl till vad den skattskyldige

av sin lön har att avstå till

konkursboet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år W67

173

Uppbördsutredningens förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 17 § 2 mom. förordningen den

16 ma] 1958 (nr 225) om sjömansskatt1

Härigenom förordnas, att 17 § 2 inom. förordningen den 16 maj 1958 om

sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har skatt icke erlagts i

det sjömansskattesnarast

möjligt frammot

redaren (revi
-

åligger

2 m o m.

rätt tid,

kontoret att

ställa krav

sionskrav). Därest redaren visar,

att underlåtenheten berott på

oriktig uppgift lämnad av sjömannen,

skall kravet i stället riktas mot

denne.

Bestrides riktigheten

Redare eller---

17 §.

2 in o m. Har skatt icke erlagts i

rätt tid, åligger det sjömansskattekontoret

att snarast möjligt framställa

krav mot redaren (r e visions

1c ra v). Därest redaren visar,

att underlåtenheten berott på oriktig

uppgift lämnad av sjömannen

eller att avdrag för sjömansskatt

icke kunnat verkställas på grund av

meddelat beslut om införsel för underhållsbidrag,

skall kravet i stället

riktas mot sjömannen.

---är ansvarig.

14 § 2 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

1 Förslaget förutsätter lagstiftning i enlighet med lagberedningens förslag (SOU

1964: 57).

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Bilaga 3

Centrala folkbokförings* och uppbördsnäinndens förslag

till

Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom., 22, 23, 32, 33, 35, 37 och 38 §§, 45 §

1 inom., 53 § 1 och 3 mom., 54 §, 56 § 1 och 4 mom., 57 §, 70 § 2 mom. samt

punkt 5 av anvisningarna till 39 § och punkt 1 av anvisningarna till 45 §

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Anm.: Se efter övergångsbestämmelserna.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

2 mom. I denna förordning förstås

med

slutlig skatt: skatt, som debiteras

på grund av sådant taxeringsbeslut

eller sådan för debitering överlämnad

handling, som kommit den

lokala skattemyndigheten tillhanda

senast den 20 november under taxeringsåret;
preliminär

skatt:

kvarstående skatt:

tillkommande skatt: dels

skatt som debiteras på grund av sådant

taxeringsbeslut, som kommit

den lokala skattemyndigheten tillhanda

efter den 20 november under

taxeringsåret, dels skatt som påföres

på grund av eftertaxering, dels

ock skatt som utöver tidigare påförd

skatt skall erläggas på grund av beslut

rörande ändrad debitering;

inkomstår: det--

uppbördsår: tiden

landet: jämväl —■ —

stad: stad —----

lokal skattemyndighet:

2 mom. I denna förordning förstås

med

slutlig skatt: skatt, som debiteras

på grund av taxeringsbeslut,

som kan beaktas vid debitering senast

den 1 oktober under taxeringsåret,

eller skatt som debiteras i

sammanhang därmed;

— slutlig skatt;

— slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt

som skall erläggas på grund av beslut

rörande ändrad debitering eller

som debiteras och skall erläggas på

grund av eftertaxering eller, sedan

slutlig skatt debiterats, på grund av

beslut rörande ändrad taxering;

föregått taxeringsåret;

----nästfoljande år;

--tillhör fögderi;

fögderi; samt

-----stad kronokamrerare.

i Senaste lydelse av 2 § 2 mom. se 1964:672, av 22 § och 35 § se 1954:340, av 23 §,

33 § och punkt 5 av anv. till 39 § se 1964: 354, av 53 § 1 mom. se 1960: 155, 56 § 1 mom.

se 1958:300 och av 70 § 2 mom. se 1961:314.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §.

Det ankommer — —-------33 § förmäles.

I den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer

skall länsstyrelse medverka

i debiteringsarbetet.

23

Skatt skall ----------

Uppbördsterminerna under--- —

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

må om särskilda omständigheter

därtill föranleda, efter

generalpoststyrelsens hörande, föreskriva

att uppbördstermin under viss

månad skall infalla under annan tid

än nyss sagts.

§•

— under uppbördstermin.

----- —- —- — mån förskjutes.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

må om särskilda omständigheter

därtill föranleda, efter

poststyrelsens hörande, föreskriva

att uppbördstermin under viss månad

skall infalla under annan tid än

nyss sagts.

32 §.

För envar skattskyldig skall uppläggas

särskilt uppbördskort. Närmare

föreskrifter härom samt rörande

debitering av skatt å sådant kort

eller i debiteringslängd, in. m. meddelas

av Kungl. Maj :t.

För envar skattskyldig skall beslut

angående debitering av skatt m. m.

antecknas i därför avsedda handlingar.

Närmare föreskrifter härom

meddelas av Kungl. Maj:t.

33 §.

För skattskyldig skall utfärdas debetsedel,

särskild för preliminär

skatt, för slutlig skatt samt för tillkommande

skatt. Debetsedel skall

upptaga å uppbördskort et eller i debiteringslängden

angivna uppgifter.

Vid debetsedel skola vara fogade

skatteanvisningar, avsedda för inbetalning

av skatt.

Vid debetsedel, avseende preliminär

skatt, skall därjämte vara fogat

skattekort, upptagande å debetsedeln

angivna uppgifter angående den

skattskyldige och det slag av skatt,

som påförts honom. Upptager debetsedeln

uppgift angående tillämplig

skattetabell och kolumn i tabellen,

skall jämväl nämnda uppgift angivas

å skattekortet. Vid debetsedeln skall

i sist angivet fall fogas ett exemplar

av tabellen i fråga.

För skattskyldig skall utfärdas

debetsedel, särskild för preliminär

skatt, för slutlig skatt samt för tillkommande

skatt. Debetsedel skall

upptaga i sådan handling, varom i

32 § sägs, angivna uppgifter. Vid debetsedel

skola vara fogade skatteanvisningar,

avsedda för inbetalning av

skatt.

Vid debetsedel, avseende preliminär

skatt för inkomst, för vilken

fysisk person skall taxeras i hemortskommunen

eller, därest han saknar

hemortskommun, i Stockholm av

den gemensamma taxeringsnämnden,

skall därjämte vara fogat skattekort,

upptagande å debetsedeln angivna

uppgifter angående den skattskyldige

och det slag av skatt, som

påförts honom. Upptager debetsedeln

uppgift angående tillämplig skattetabell

och kolumn i tabellen, skall

jämväl nämnda uppgift angivas å

skattekortet. Vid debetsedeln skall i

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sist angivet fall fogas ett exemplar

av tabellen i fråga.

Debetsedel med -----------fastställt formulär.

35

Debetsedel å slutlig skatt skall senast

den 15 december under taxeringsåret

med posten utan kostnad

för den skattskyldige tillställas

denne under adress som är angiven

i mantalslängd, taxering slängd eller

befollcningsregistret eller anmälts till

den lokala skattemyndigheten.

Debetsedel, avseende — ------

Har skattskyldig tidigare icke haft

inkomst, för vilken preliminär Askatt

skolat utgöras, men börjar han

under inkomståret uppbära sådan

inkomst, skall han ofördröj ligen göra

anmälan därom hos vederbörande

lokala skattemyndighet. Denna har

att under i anmälningen uppgiven

eller eljest känd adress till den skattskyldige

skyndsamt översända de-,

betsedel.

37

Därest skattskyldig som icke senast

fem dagar efter den tidpunkt,

som i 35 § första eller andra stycket

eller i 36 § första stycket angives, erhållit

vederbörlig debetsedel, hos den

lokala skattemyndigheten gör anmälan

härom, åligger det denna att, om

debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen

uppgiven eller eljest känd

adress ofördröjligen översända sådan,

till den skattskyldige. Anmälan, som

här avses, bör göras senast tio dagar

efter nyssnämnda tidpunkt.

38

Skattskyldig äger hos vederbörande

lokala skattemyndighet, då behov

av ytterligare skatteanvisningar föreligger

eller anledning eljest uppkommit,

göra framställning om utfärdande

av duplettdebetsedel. Har

sådan framställning gjorts, skall

duplettdebetsedel skyndsamt översändas

till den skattskyldige under i

Debetsedel å slutlig skatt skall senast

den 15 december under taxeringsåret

med posten utan kostnad

för den skattskyldige tillställas

denne.

----under inkomståret.

Har skattskyldig tidigare icke haft

inkomst, för vilken preliminär Askatt

skolat utgöras, men börjar han

under inkomståret uppbära sådan

inkomst, skall han ofördröjligen göra

anmälan därom hos vederbörande

lokala skattemyndighet. Denna har

att till den skattskyldige skyndsamt

överlämna debetsedel.

§•

Därest skattskyldig som icke senast

fem dagar efter den tidpunkt,

som i 35 § första eller andra stycket

eller i 36 § första stycket angives, erhållit

vederbörlig debetsedel, hos den

lokala skattemyndigheten gör anmälan

härom, åligger det denna att, om

debetsedel bort utfärdas, ofördröjligen

översända sådan till den skattskyldige.

Anmälan, som här avses,

bör göras senast tio dagar efter nyssnämnda

tidpunkt.

§•

Skattskyldig äger hos vederbörande

lokala skattemyndighet, då behov

av ytterligare skatteanvisningar föreligger

eller anledning eljest uppkommit,

göra framställning om utfärdande

av duplettdebetsedel. Har

sådan framställning gjorts, skall

duplettdebetsedel skyndsamt översändas

till den skattskyldige.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

177

(Nuvarande lydelse)

framställningen uppgiven eller eljest

känd adress.

45

1 mom. Sedan debetsedel å preliminär

skatt utfärdats, må, därest

bättre överensstämmelse mellan den

preliminära och den motsvarande

slutliga skatten därigenom kan antagas

uppkomma, genom jämkning

föreskrivas ändrade grunder för uttagande

av den preliminära skatten.

Jämkning skall göras bland annat i

följande fall, nämligen

1) då skattskyldig har att utgöra

preliminär A-skatt och enligt underrättelse

från länsbyrå för folkbokföringen

sådan ändring skett i den

skattskyldiges civilstånd, vartill hänsyn

skall tagas vid taxering under

året näst efter inkomståret;

2) då skattskyldig visar eller, såvitt

hans ortsavdrag är beroende av

makes inkomst, gör sannolikt att

ändring skett i förhållande, vartill

hänsyn skall tagas vid bestämmande

av ortsavdrag för honom vid den

taxering, som skall verkställas under

året näst efter inkomståret;

3) då skattskyldig gör sannolikt

eller det eljest för myndigheten

framstår såsom troligt, att den preliminära

skatten till följd av ändring

i inkomst eller i avdrag för omkostnader

i förvärvskälla eller beträffande

allmänna avdrag eller av annan

anledning kommer att avvika

från motsvarande slutliga skatt;

4) då skattskyldig visar eller myndigheten

eljest erhåller kännedom

om att den skattskyldiges skatteförmåga

blivit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

förmäles, dock att

jämkning av skäl, som angivas i

tredje stycket nämnda moment, icke

skall ske, om den skattskyldige har

att utgöra preliminär A-skatt och

således bestämmelserna i 41 § 2

mom. äro tillämpliga; eller

5) då genom ändring i inkomst
-

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Sedan debetsedel å preliminär

skatt utfärdats, må, därest

bättre överensstämmelse mellan den

preliminära och den motsvarande

slutliga skatten därigenom kan antagas

uppkomma, genom jämkning

föreskrivas ändrade grunder för uttagande

av den preliminära skatten.

Jämkning skall göras bland annat i

följande fall, nämligen

1) då skattskyldig har att utgöra

preliminär A-skatt och enligt underrättelse

från länsstyrelsen sådan

ändring skett i den skattskyldiges

civilstånd, vartill hänsyn skall tagas

vid taxering under året näst efter

inkomståret;

2) då skattskyldig visar eller, såvitt

hans ortsavdrag är beroende av

makes inkomst, gör sannolikt att

ändring skett i förhållande, vartill

hänsyn skall tagas vid bestämmande

av ortsavdrag för honom vid den

taxering, som skall verkställas under

året näst efter inkomståret;

3) då skattskyldig gör sannolikt

eller det eljest för myndigheten

framstår såsom troligt, att den preliminära

skatten till följd av ändring

i inkomst eller i avdrag för omkostnader

i förvärvskälla eller beträffande

allmänna avdrag eller av annan

anledning kommer att avvika

från motsvarande slutliga skatt;

4) då skattskyldig visar eller myndigheten

eljest erhåller kännedom

om att den skattskyldiges skatteförmåga

blivit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

förmäles, dock att

jämkning av skäl, som angivas i

tredje stycket nämnda moment, icke

skall ske, om den skattskyldige har

att utgöra preliminär A-skatt och

således bestämmelserna i 41 § 2

mom. äro tillämpliga; eller

5) då genom ändring i inkomst
-

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

förhållandena eller av annat skäl

ändrad skatteform synes påkallad.

I fall,----------

Oaktat vad--------

Erhåller lokal skattemyndighet —

Innan jämkning----- — —

Jämkning må —------- —

(Föreslagen lydelse)

förhållandena eller av annat skäl

ändrad skatteform synes påkallad.

-----sexhundra kronor.

-----särskild omständighet.

------ — må erfordras.

•------är obehövligt.

-----— efter inkomståret.

53 §.

1 mom. Debiterad skatt samt sådan

preliminär A-skatt, som av arbetsgivare

innehållits med ledning av

debetsedel, skall, där ej nedan i denna

paragraf eller i 56 § annorlunda

stadgas, senast under den uppbördstermin,

då skatten förfaller till betalning,

medelst skatteanvisning inbetalas

å fast postanstalt inom riket

eller hos sådan penninginrättning,

varom i 52 § sägs.

Inbetalning, som icke skall ske på

sätt i nästföljande stycke sägs, må

ock kunna fullgöras sålunda, att

skattebeloppet medelst girering överföres

till postgirokontorets skatteavdelning.

För att dylik inbetalning,

avseende viss uppbördstermin, skall

anses fullgjord under denna termin,

skall försändelse innehållande girokort

jämte skatteanvisning eller

skatteanvisningar ävensom, i sistnämnda

fall, summerad förteckning

över de olika skattebeloppen hava

inkommit till postanstalt senast å

terminens sista dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare,

så ock annan arbetsgivare, beträffande

vilken länsstyrelsen eller i

stöd1 den lokala skattemyndigheten

så förordnat, skall inbetala under

uppbördstermin förfallande skatt,

som innehållits å arbetstagares lön,

sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet

medelst inbetalningskort

eller girokort inbetalas eller överföres

till postgirokontot för skatteavdelningen

vid postkontoret i residensstaden.

Samtidigt skola skatte
-

1 mom. Debiterad skatt samt sådan

preliminär A-slcatt, som av arbetsgivare

innehållits med ledning av

debetsedel, skall, där ej nedan i denna

paragraf eller i 56 § annorlunda

stadgas, senast under den uppbördstermin,

då skatten förfaller till betalning,

medelst skatteanvisning inbetalas

å postanstalt inom riket eller

hos sådan penninginrättning, varom

i 52 § sägs.

Inbetalning, som icke skall ske på

sätt i nästföljande stycke sägs, må

ock kunna fullgöras sålunda, att

skattebeloppet medelst girering överföres

till postgirokontorets skatteavdelning.

För att dylik inbetalning,

avseende viss uppbördstermin, skall

anses fullgjord under denna termin,

skall försändelse innehållande girering

skort jämte skatteanvisning eller

skatteanvisningar ävensom, i sistnämnda

fall, summerad förteckning

över de olika skattebeloppen hava

inkommit till postanstalt senast å

terminens, sista dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare,

så ock annan arbetsgivare,

beträffande vilken den lokala skattemyndigheten

så förordnat, skall inbetala

under uppbördstermin förfallande

skatt, som innehållits å arbetstagares

lön, sålunda, att det sammanlagda

skattebeloppet medelst inbetalningskort

eller gireringskort inbetalas

eller överföres till särskilt

skattepostgirokonto för länsstyrelsen

i länet. Samtidigt skola skatteanvisningar

insändas till länsstyrelsen.

i Ändringen överensstämmer med i nämndens betänkande Uppbördsverkens förstatligande

föreslagen ändring.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

179

(Nuvarande lydelse)

anvisningar jämte summerad förteckning

över de olika skattebeloppen

insändas till skatteavdelningen.

Dock äger statlig myndighet efter anmälan

till skatteavdelningen vid

postkontoret i residensstaden, så ock

annan arbetsgivare, om han har

minst etthundra arbetstagare, efter

tillstånd av vederbörande länsstyrelse

insända skatteanvisningar avseende

preliminär A-skatt jämte summerad

förteckning över de olika, vid

varje uppbördstermin till skatteavdelningen

inbetalda skattebeloppen

allenast en gång om året i samband

med inbetalning av skatt förfallande

till betalning under uppbördsterminen

i januari månad. I sist avsett

fall skall arbetsgivaren för varje arbetstagare

insända allenast en skatteanvisning

på vilken upptagits sammanlagda

beloppet av de för arbetstagaren

gjorda skatteavdragen. Arbetsgivare,

varom i detta stycke förmäles,

må samtidigt med inbetalning

av arbetstagares skatt inbetala jämväl

arbetsgivaren själv påförd preliminär

och kvarstående skatt. För att

inbetalning skall anses verkställd

under uppbördsterminen, skall inbetalningskortet

eller girokortet ävensom

i förekommande fall försändelsen

hava inkommit till postanstalt

senast den 18 i den månad, under

vilken terminen infaller.

Vid inbetalning--------

3 mom. Då särskilda skäl därtill

äro må Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, generalpoststyrelsen

medgiva dels att viss

arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare

må, utan att gälda sådan

särskild avgift eller restavgift varom

förmäles i 54 eller 58 §, inbetala

arbetstagares under uppbördstermin

förfallande skatt efter utgången av

samma termin eller, beträffande arbetsgivare,

som i 1 mom. tredje stycket

sägs, efter den 18 i den månad,

uppbördsterminen infaller, dels ock

(Föreslagen lydelse)

Dock äger statlig eller kommunal

myndighet efter anmälan till länsstyrelsen,

så ock annan arbetsgivare,

om han har minst femtio arbetstagare,

efter tillstånd av länsstyrelsen

insända skatteanvisningar avseende

preliminär A-skatt allenast en gång

om året i samband med inbetalning

av skatt förfallande till betalning

under uppbördsterminen i januari

månad. I sist avsett fall skall arbetsgivaren

för varje arbetstagare insända

allenast en skatteanvisning på

vilken upptagits sammanlagda beloppet

av de för arbetstagaren gjorda

skatteavdragen. Arbetsgivare, varom

i detta stycke förmäles, må samtidigt

med inbetalning av arbetstagares

skatt inbetala jämväl arbetsgivaren

själv påförd preliminär och

kvarstående skatt. För att inbetalning

skall anses verkställd under

uppbördsterminen, skall inbetalningskortet

eller gir er ing skortet

ävensom i förekommande fall försändelsen

hava inkommit till postanstalt

senast den 18 i den månad,

under vilken terminen infaller.

--- avräknas härå.

3 mom. Då särskilda skäl därtill

äro må Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden

medgiva dels att viss arbetsgivare

eller viss grupp av arbetsgivare

må, utan att gälda sådan

särskild avgift eller restavgift varom

förmäles i 54 eller 58 §, inbetala arbetstagares

under uppbördstermin

förfallande skatt efter utgången av

samma termin eller, beträffande arbetsgivare,

som i 1 mom. tredje stycket

sägs, efter den 18 i den månad,

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Majds proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

att viss arbetsgivare eller viss grupp

av arbetsgivare må inbetala skatt

för arbetstagare i annan ordning än

i denna förordning sägs.

54

Har skattskyldig eller annan arbetsgivare

än i 53 § 1 mom. tredje

stycket sägs försummat att under

uppbördstermin inbetala därunder

förfallande skatt, äger han att senast

den 18 i den månad, under vilken

terminen infallit, å fast postanstalt

inom riket medelst skatteanvisning

erlägga skatten, därvid han tilllika

skall gälda särskild avgift, utgörande

för skattebelopp om

högst 20 kronor... 20 öre över

20 men icke över 50 kronor ... 50

öre

över 50 men icke över 100 kronor

... 1 krona samt

över 100 kronor... 1 krona för

varje påbörjat hundratal kronor.

Oavsett om--------

Inbetalas skatt------

Då särskilda-------

(Föreslagen lydelse )

uppbördsterminen infaller, dels ock

att viss arbetsgivare eller viss grupp

av arbetsgivare må inbetala skatt för

arbetstagare i annan ordning än i

denna förordning sägs.

§•

Har skattskyldig eller annan arbetsgivare

än i 53 § 1 mom. tredje

stycket sägs försummat att under

uppbördstermin inbetala därunder

förfallande skatt, äger han att senast

den 18 i den månad, under vilken

terminen infallit, å postanstalt inom

riket medelst skatteanvisning erlägga

skatten, därvid han tillika skall

gälda särskild avgift, utgörande för

skattebelopp om

högst 20 kronor... 20 öre över

20 men icke över 50 kronor ... 50

öre

över 50 men icke över 100 kronor

... 1 krona samt

över 100 kronor ... 1 krona för

varje påbörjat hundratal kronor,

etthundra kronor.

--särskilda avgiften.

---denna paragraf.

56 §.

1 mom. Inbetalas i annat fall än i

53 § 1 mom. tredje stycket eller 54 §

sägs skatt medelst skatteanvisning

under tiden mellan två uppbördsterminer,

skall skatten anses vara inbetald

under den senare av dessa terminer,

såvida icke av anteckning å

inbetalningskort eller girolcort eller

eljest framgår att inbetalningen avser

skatt, som förfallit till betalning

under en tidigare uppbördstermin. 4

4 mom. Skatt, som inbetalas till

centrala skattekontot, skall anses

vara inbetald den dag då inbetalningskort

eller försändelse innehållande

qirokort inkommit till postanstalt.

Vid inbetalningen skall å inbetalningskortet

eller girokortet angivas

1 mom. Inbetalas i annat fall än i

53 § 1 inom. tredje stycket eller 54 §

sägs skatt medelst skatteanvisning

under tiden mellan två uppbördsterminer,

skall skatten anses vara inbetald

under den senare av dessa

terminer, såvida icke av anteckning

å inbetalningskort eller gireringskort

eller eljest framgår att inbetalningen

avser skatt, som förfallit till

betalning under en tidigare uppbördstermin.

4 mom. Skatt, som inbetalas till

centrala skattekontot, skall anses

vara inbetald den dag då inbetalningskort

eller försändelse innehållande

gireringskort inkommit till

postanstalt.

Vid inbetalningen skall å inbetalningskortet

eller gireringskortet an
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 130 år 1967

181

(Nuvarande lydelse)

deri skattskyldiges namn och postadress

ävensom skatteslag, uppbördsår

och uppbördstermin, samt,

där så kan ske, den skattskyldiges

födelsetid och mantalsskrivningsadress

samt debetsedelns nummer.

Då arbetsgivare inbetalar genom

skatteavdrag innehållen skatt, skall

därjämte arbetsgivarens namn och

adress angivas. Ej må inbetalningseller

girokoTt avse mer än en skattskyldig

och en skattepost.

Då arbetsgivare------

(Föreslagen lydelse)

givas den skattskyldiges namn och

postadress ävensom skatteslag, lippbördsår

och uppbördstermin, samt,

där så kan ske, den skattskyldiges

födelsetid och mantalsskrivningsadress

samt debetsedelns nummer.

Då arbetsgivare inbetalar genom

skatteavdrag innehållen skatt, skall

därjämte arbetsgivarens namn och

adress angivas. Ej må inbetalningseller

gireringskort avse mer än en

skattskyldig och en skattepost.

--tillhandahållen blankett.

57 §.

Penninginrättning, varom i 52 §

sägs, postanstalt och postgirokontorets

skatteavdelning skola redovisa

inbetald skatt till skatteavdelning

vid postkontor i residensstad i den

ordning Kungl. Maj :t bestämmer.

Skatteavdelning vid postkontor eller,

såvitt gäller skattskyldiga i stad

och Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnat,

clen lokala skattemyndigheten

i staden skall anteckna inbetald

skatt å uppbördskort samt upprätta

restlängd i den ordning Kungl. Maj:t

bestämmer.

Penninginrättning, varom i 52 §

sägs, postanstalt och postgirokontorets

skatteavdelning skola redovisa

inbetald skatt till länsstyrelse i den

ordning Kungl. Maj :t bestämmer.

Länsstyrelse skall i den ordning

Kungl. Maj.t bestämmer anteckna

inbetald skatt för envar skattskyldig

samt upprätta restlängd.

70

2 mom. Har vid granskning bos

riksrevisionsverket av verkställd debitering

befunnits, att skatt blivit

från debitering obehörigen utesluten

eller till för ringa belopp påförd eller

att preliminär skatt blivit gottskriven

med för högt belopp, skall vederbörande

länsstyrelse underrättas härom.

Länsstyrelsen har att verkställa

den utredning i ärendet, som må

finnas erforderlig, och att, om förhållande,

som nyss sagts, finnes föreligga,

efter hörande av den skattskyldige

fastställa det belopp denne

bär att gälda.

Finner länsstyrelsen efter anmälan

av lokal skattemyndighet eller

eljest sådant förhållande vara för

banden, skall länsstyrelsen likaledes,

2 mom. Har vid granskning hos

riksrevisionsverket av verkställd debitering

befunnits, att skatt blivit

från debitering obehörigen utesluten

eller till för ringa belopp påförd eller

att preliminär skatt blivit gottskriven

med för högt belopp, skall vederbörande

länsstyrelse underrättas härom.

Länsstyrelsen bär att verkställa

den utredning i ärendet, som må

finnas erforderlig. Föreligger förhållande,

som nyss sagts, skall länsstyrelsen,

efter hörande av den skattskyldige

när så finnes påkallat, fastställa

det belopp denne har att gälda.

Finner lokal skattemyndighet efter

anmälan eller eljest sådant förhållande

vara för handen, skall myndigheten,

efter hörande av den

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

(Nuvarande lydelse)

efter hörande av den skattskyldige,

fastställa det belopp denne har att

erlägga.

(Föreslagen lydelse)

skattskyldige, när så finnes påkallat,

fastställa det belopp denne har att

erlägga.

Anvisningar

5. Det ankommer —

till 45

1. Har skattskyldig, som skall erlägga

preliminär A-skatt, enligt underrättelse

från länsbyrå för folkbokföringen

ändrat civilstånd under

förra delen av inkomståret, skall lokal

skattemyndighet utan särskild

anmälan från den skattskyldige vidtaga

den jämkning av nämnda skatt,

som av ändringen må betingas.

Lokal skattemyndighet-----

till 39 §.

--—- skall verkställas.

Nämnden äger medgiva att preliminär

A-skatt, som skall utgå med

belopp enligt skattetabell, må beräknas

till annat belopp än som angives

i tabellen under förutsättning att avvikelsen

endast är att anse som

ringa.

§•

1. Har skattskyldig, som skall erlägga

preliminär A-skatt, enligt underrättelse

från länsstyrelsen ändrat

civilstånd under förra delen av inkomståret,

skall lokal skattemyndighet

utan särskild anmälan från den

skattskyldige vidtaga den jämkning

av nämnda skatt, som av ändringen

må betingas.

-----icke uttages.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968; dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan såvitt fråga är om åtgärder,

som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Beträffande preliminär skatt avseende inkomståret 1967 samt tillkommande

skatt, som skall inbetalas under uppbördsterminen i januari månad

1968, skola äldre bestämmelser i 53 och 57 §§ gälla.

Anm.: I betänkande angående uppbördsverkens förstatligande har nämnden

framlagt förslag till vissa ändringar i uppbördsförordningen, som tar

bort den nuvarande skillnaden mellan land och stad i uppbördsavseende.

Enär någon skillnad mellan land och stad inte göres i datasystemet sammanfaller

de sålunda föreslagna ändringarna i förordningens nuvarande lydelse

i stort sett med de ändringar som i förevarande hänseende påkallas av

datareformens genomförande. I anledning härav har i ovanstående förslag

ej intagits samtliga de ändringar i förordningens nuvarande lydelse, som

föranledes av datareformens genomförande. I betänkande angående uppbördsverkens

förstatligande redovisat förslag till ändring av uppbördsförordningen

har intagits såsom Bilaga till förevarande betänkande.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

183

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag

till

Lag om ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i

skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen den 26 oktober 1951

(nr 691)1 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör

svenska kyrkan skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Avgifter till svenska kyrkan eller

hennes prästerskap, kyrkomusiker

eller betjäning, vilka efter kyrkostämmas

beslut eller eljest utdebiteras

efter de grunder som för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet

äro stadgade, skola efter endast sextio

procent av det belopp för skattekrona

och skatteöre, vilket bestämts

till utdebitering, påföras den, som är

för inkomståret mantalsskriven här

i riket men som vid ingången av inkomståret

icke tillhör svenska kyrkan.

2

Det åligger —---— -----

Har i stomme till debiteringslängd,

som överlämnats till den lokala skattemyndigheten

från länsbyrå för

folkbokföringen, intagits uppgift att

skattskyldig vid ingången av inkomståret

icke tillhör svenska kyrkan,

skall debiteringen ske i enlighet

med den sålunda lämnade uppgiften. 4

4

Har rätt till skattenedsättning enligt

1 §, på grund av oriktig uppgift

från länsbyrå för folkbokföringen

eller av annan anledning, icke beaktats

vid debiteringen äger den skattskyldige

söka rättelse hos den lokala

skattemyndighet som verkställt de
1

Senaste lydelse av 1 § se 1953:402.

§•

Församlingsskatt, varom i lagen

om församlingsstyrelse är stadgat

och som efter kyrkofullmäktiges beslut

eller eljest utdebiteras efter de

grunder som för kommunalskatts utgörande

är stadgat, skall efter endast

sextio procent av det belopp för skattekrona

och skatteöre, vilket bestämts

till utdebitering, påföras den,

som är för inkomståret mantalsskriven

här i riket men som vid ingången

av inkomståret icke tillhör svenska

kyrkan.

§•

— — enligt 1 §.

§•

Har rätt till skattenedsättning enligt

1 § icke beaktats vid debiteringen

äger den skattskyldige söka rättelse

hos den lokala skattemyndighet

som verkställt debiteringen; och

skall därvid vad i uppbördsförordningen

är stadgat angående rättelse

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Rutigt Mdj.:ts proposition nr 130 År 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

biteringen; och skall därvid vad i av felaktig debitering av slutlig eller

uppbördsförordningen är stadgat an- tillkommande skatt äga tillämpgående

rättelse av felaktig debitering ning.

av slutlig eller tillkommande skatt

äga tillämpning.

5 §.

I denna lag förstås med

taxeringsår: det—----------verkställes; samt

inkomstår: det----- — ----föregått taxeringsåret.

Vad i denna lag stadgas angående

länsbyrå för folkbokföringen skall

beträffande stad, där det tryckande

registret föres hos den lokala skattemyndigheten,

avse sistnämnda

myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

185

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag

till

Förordning om ändring av 8 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551)

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 18 december 1959 (nr

551)1 angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om

allmän försäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8

Har belopp--------

Om pensionsgrundande — —--

Pensionsgrundande inkomst som

överståthållarämbetet eller lokal

skattemyndighet bestämt senast den

20 november under taxeringsåret

skall, därest debetsedel å slutlig

skatt utfärdas för den försäkrade,

angivas å debetsedeln. Har pensionsgrundande

inkomst bestämts efter

nämnda tidpunkt, skall underrättelse

härom sändas till den försäkrade.

Har verkställd------- —

Underrättelse enligt---—• ---

§•

• —• stycket sägs.

--pensionsgrundande inkomsten.

Pensionsgrundande inkomst som

överståthållarämbetet eller lokal

skattemyndighet bestämt senast den

1 oktober under taxeringsåret skall,

därest debetsedel å slutlig skatt utfärdas

för den försäkrade, angivas å

debetsedeln. Har pensionsgrundande

inkomst bestämts efter nämnda tidpunkt,

skall underrättelse härom

sändas till den försäkrade.

--den försäkrade.

— —--över beslutet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1 Ang. förordningens rubrik och senaste lydelse av 8

se 1962:395.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag

till

Förordning om ändring av 17 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552)

angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 17 § förordningen den 18 december 1959 (nr

552)1 angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

m. m., skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17

Arbetsgivaravgift uppgående--

Riksförsäkringsverket skall särskilt

för varje uppbördsdistrikt, såvitt

gäller Stockholm före den 1 augusti

och i övrigt före den 1 september

under året näst efter utgiftsåret,

lämna vederbörande lokala skattemyndighet

uppgift om de arbetsgivaravgifter

som skola påföras i samband

med slutlig skatt.

§•

— därtill föreligga.

Riksförsäkringsverket skall senast

den 1 oktober under året näst efter

utgiftsåret lämna uppgift om de

arbetsgivaravgifter, som skola påföras

i samband med slutlig skatt.

Närmare föreskrifter härom meddelas

av centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden efter samråd med

riksförsäkringsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

1 Rubrikens lydelse enligt 1962: 396. Senaste lydelse av 17 § se 1961: 261.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

187

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag

till

Lag om ändring av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering

av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398)1 om finansiering

av folkpensioneringen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2

Såsom bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen skall, såvitt ej

annat följer av vad i andra stycket

sägs, envar erlägga folkpensionsavgift

för år, då för honom beräknats

till statlig inkomstskatt beskattningsbar

inkomst, under förutsättning

att han vid utgången av detta

år fyllt minst aderton och högst sextiosex

år, att han varit här i riket

mantalsskriven för året näst före

taxeringsåret samt att han vid tidpunkten

för tryckningen av stomme

till inkomstlängd för taxeringsåret

var svensk medborgare.

Folkpensionsavgift skall----

§•

Såsom bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen skall, såvitt ej

annat följer av vad i andra stycket

sägs, envar erlägga folkpensionsavgift

för år, då för honom beräknats

till statlig inkomstskatt beskattningsbar

inkomst, under förutsättning

att han vid utgången av detta

år fyllt minst aderton och högst sextiosex

år, att han varit här i riket

mantalsskriven för året näst före

taxeringsåret samt att han vid ingången

av året näst före taxeringsåret

var svensk medborgare.

---före taxeringsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser skola

fortfarande gälla beträffande pensionsavgifter som påföras för år 1967 eller

tidigare år.

!Senaste lydelse av 2 § se 1965:74.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag

till

Förordning om ändring av 10 § förordningen den 21 maj 1965 (nr 153)

om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 21 maj 1965 (nr 153)

om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Bifalles ansökan om skatteberäkning

enligt denna förordning senast

den 20 november under taxeringsåret,

skall skatteberäkningen iakttagas

vid debitering av slutlig skatt.

Bifalles ansökan —-----

Föranleder skatteberäkning, varom

beslut meddelats efter den 20

november under taxeringsåret, att

ytterligare skatt skall uttagas, äga

uppbördsförordningens bestämmelser

om tillkommande skatt tillämpning.

Bifalles ansökan om skatteberäkning

enligt denna förordning senast

den 1 oktober under taxeringsåret,

skall skatteberäkningen iakttagas vid

debitering av slutlig skatt.

--- icke ränta.

Föranleder skatteberäkning, varom

beslut meddelats efter den 1 oktober

under taxeringsåret, att ytterligare

skatt skall uttagas, äga uppbördsförordningens

bestämmelser

om tillkommande skatt tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967 189

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 2

Författningsförslag ...................................... 3

Inledning ...................................................... 52

Uppbördsutredningen och remissyttrandena........................ 54

Företrädare för det allmänna i uppbördsmål .................... 54

Utredningen................................................ 54

Remissyttrandena .......................................... 56

Anstånd med betalning av skatt................................ 59

Utredningen................................................ 59

Remissyttrandena .......................................... 61

Skatteavdrag när debetsedel inte lämnats, m. m................... 65

Utredningen................................................ 65

Remissyttrandena .......................................... 69

Restavgift.................................................... 75

Utredningen................................................ 75

Remissyttrandena .......................................... 77

Omdebitering, avkortning och restitution........................ 81

Utredningen................................................ 81

Remissyttrandena .......................................... 83

Preskription av skatt.......................................... 84

Utredningen................................................ 84

Remissyttrandena .......................................... 85

Arbetsgivarna och uppbördsförfarandet ........................ 87

Utredningen................................................ 87

Remissyttrandena .......................................... 89

Räntefrågor .................................................. 94

Utredningen................................................ 94

Remissyttrandena .......................................... 96

Tillkommande skatt........................................... 97

Utredningen................................................ 97

Remissyttrandena .......................................... 98

Beloppsgräns i vissa fall ...................................... 98

Utredningen................................................ 98

Remissyttrandena .......................................... 101

Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst .................... 103

Utredningen................................................ 103

Remissyttrandena .......................................... 110

Departementschefen ............................................ 114

Allmänt .................................................... 114

Företrädare för det allmänna i uppbördsmål .................... 114

Anstånd med betalning av skatt .............................. 117

Skatteavdrag när debetsedel inte lämnats, m. m................... 119

Restavgift.................................................... 124

Omdebitering, avkortning och restitution........................ 125

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967

Preskription av skatt.......................................... 127

Arbetsgivarna och uppbördsförfarandet......................... 129

Räntefrågor .................................................. 132

Tillkommande skatt .......................................... 134

Beloppsgräns i vissa fall....................................... 135

Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst...................... 137

Vissa författningsändringar med anledning av övergången till ADB
systemet

.................................................. 139

Övriga frågor ................................................ 141

Övergångsbestämmelser ....................................... 144

Departementschefens hemställan ................................ 145

Bilaga 1........................................................ 147

Bilaga 2........................................................ 171

Bilaga 3........................................................ 174

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670264

Doktrin (1)

  1. Anders Hultqvist, Christer Silfverberg, Anstånd med skatt vid eftertaxering, JT 1990/91 nr 1 s. 55, på s. 65

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1967:53 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen, m. in. jämte motioner. s. 1 i texten
  2. BevU 1967:54 Betänkande i anledning av väckta motioner om ökad rättssäkerhet i skatteärenden. s. 6 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1993 ref. 89 ur registret

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 1990/91 s. 55 Anders Hultqvist, Christer Silfverberg, Anstånd med skatt vid eftertaxering s. 65 i texten