Sök i Ratio Lex

Angående hälsooch sjukvård samt motionsverksamhet för studerande

1967-03-03 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:48, Angående hälsooch sjukvård samt motionsverksamhet för studerande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ifi år 1967

1

Nr 48

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående hälso- och sjukvård

samt motionsverksamhet för studerande; given

Stockholms slott den 3 mars 1967.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ökat statligt stöd till hälso- och sjukvård samt motionsverksamhet

för studerande vid högre utbildningsanstalter.

Såvitt gäller hälso- och sjukvården föreslås statsbidrag utgå till täckande av

vissa baskostnader för en särskild hälso- och sjukvårdsorganisation med inriktning

mot psykiska och psyko-somatiska sjukdomar för ifrågavarande studerande.

Huvudmannaskapet för verksamheten skall enligt förslaget vila på studerandeorganisationerna

med medicinalstyrelsen som central tillsynsmyndighet.

Vidare läggs förslag fram om organiserad motionsverksamhet i grupp för de

studerande. Även denna verksamhet föreslås bli administrerad av de studerandes

egna organisationer. Ett statligt bidrag till kostnaderna föreslås utgå.

För nästa budgetår föreslås ett särskilt förslagsanslag av 1 215 000 kr. för dessa

ändamål, varav 615 000 kr. för hälso- och sjukvård samt 600 000 kr. för motionsverksamhet.

X — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr i8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3

mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om hälso- och sjukvård

samt motionsverksamhet för studerande och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 10 s. 330) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till studenthälsovård och

studentidrott för budgetåret 1967/68 beräkna ett anslag av 890 000 kr.

Jag anhåller att nu få anmäla denna fråga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 åt 1967

3

1. Inledning

Den 17 april 1964 uppdrog Kungl. Maj:t åt departementsrådet Carl Lidbom

(ordf.), överläkaren Erik Kjell Eriksson och förste byråsekreteraren BeateCharlotte

Hammar att som experter inom ecklesiastikdepartementet biträda

med beredning av frågan om vissa indirekta stödåtgärder på det studiesociala

området — i första hand avseende hälso- och sjukvårdsförhållanden — till studerande

vid postgymnasiala utbildningsanstalter. Sedan Lidbom på egen begäran

enledigats från uppdraget att vara ordförande i arbetsgruppen, uppdrog

Kungl. Maj:t den 23 april 1965 åt departementsrådet Ulf Larsson att vara ordförande.

Gruppen har den 22 september 1966 avlämnat promemorian Studerandehälsovård

(Stencil E 1966:14). Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts

av riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet

efter hörande av berörda universitets- och högskolemyndigheter,

skolöverstyrelsen, samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna

för universitet och högskolor (LUP-nämnden), centrala studiehjälpsnämnden

efter hörande av studiemedelsnämnderna, bostadsstyrelsen, statens

nämnd för samlingslokaler, handikapputredningen, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO) efter hörande av Sveriges läkarförbund,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

förenade studentkårer (SFS), som även överlämnat yttrande från Stockholms

studentkårers hälsovårdsbyrå, Blivande lärares riksförbund, Sveriges sjuksköterskeelevers

förbund, Sveriges konservativa studentförbund, Sveriges liberala

studentförbund, Centerns studentförbund samt Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

Härjämte har De handikappades riksförbund inkommit med en

skrift i hithörande frågor.

Arbetsgruppen har vidare den 18 november 1966 avlämnat promemorian Motionsverksamhet

för studerande (Stencil E 1966:18). Yttranden över denna promemoria

har, efter remiss, avgetts av byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket,

universitetskanslersämbetet efter hörande av berörda universitets- och högskolemyndigheter,

skolöverstyrelsen, LUP-nämnden, samarbetsnämnden för jordbrukets

högskolor efter hörande av berörda högskolor, bostadsstyrelsen, statens

nämnd för samlingslokaler, idrottens samarbetsnämnd, 1965 års idrottsutredning,

Sveriges riksidrottsförbund, Svenska korporationsidrottsförbundet, Skid- och

friluftsfrämjandet, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, SACO,

SFS, Sveriges konservativa studentförbund, Centerns studentförbund samt Sveriges

socialdemokratiska studentförbund.

I det följande tar jag först upp frågan om studerandehälsovård och behandlar

därefter förslaget om motionsverksamhet för studerande. För sammanhangets

skull redovisas på vissa punkter förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

2. Studerandehälsovård

2.1 Nuläget

Studiesocialt stöd m. m.

Enligt statsmakternas beslut år 1964 (prop. 1904:138, SäU 1, rskr 290) utgår

studiemedel till studerande vid vissa läroanstalter såsom universitet, fackhögskolor,

folkskoleseminarier och sjuksköterskeskolor. Bestämmelser i ämnet

finns i studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401), i studiemedelskungörelsen

den 24 september 1964 (nr 592) samt i kungörelsen den 3 juni 1966 (nr

225) om läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiemedel utgå. Den

omständigheten att en studiemedelstagare blir sjuk leder inte till någon reduktion

av beviljade och utbetalade studiemedel. En studerande som på grund av

sjukdom ej kan deltaga i utbildningen och därför inte erhålla studieintyg kan

däremot inte lyfta beviljade studiemedel.

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (ändrad senast

1966: 236) är alla — sålunda även studerande — som har en viss årsinkomst

av förvärvsarbete obligatoriskt sj ukpenningf örsäkrade för dels en

grundsjukpenning, dels en tilläggssjukpenning som beror av inkomstens storlek.

Därjämte är gift kvinna samt ensamstående kvinna med hemmavarande barn

under 16 år obligatoriskt försäkrade för grundsjukpenning. En studerande som

inte alls eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete kan teckna

frivillig sjukpenningförsäkring eller försäkra sig för sjukpenningtillägg till den

obligatoriska sjukpenningförsäkring, vartill han eller hon är berättigad. Enligt

den obligatoriska sjukpenningförsäkringen utgår grundsjukpenning med 6 kr.

per dag medan tilläggssjukpenningens storlek varierar mellan 1 och 46 kr. per

dag. Försäkrade i de vanligaste inkomstlägena kompenseras för ca 80% av

inkomstbortfallet. Sjukpenning på grund av den frivilliga försäkringen utgör

lägst 6 och högst 15 kr. per dag. Sjukpenningtillägg samt sjukpenning enligt den

obligatoriska försäkringen får tillsammans utgöra högst 15 kr. per dag. Karenstiden

för frivillig sjukpenningförsäkring samt sjukpenningtillägg är för studerande

18 dagar. Årsavgiften var år 1965 3 kr. för varje tillförsäkrat belopp om 1 kr.

sjukpenning eller sjukpenningtillägg. Frivillig försäkring kan meddelas individuellt

eller kollektivt. Individuell försäkring kan emellertid i regel endast tecknas

av den som har god hälsa och inte fyllt 55 år. Vid s. k. kollektivt inträde

i den frivilliga försäkringen lämnas dispens från ålders- och hälsovillkoren. Enligt

riksförsäkringsverket var år 1964 drygt 5 000 studerande i åldersgruppen

20—24 år försäkrade inom den frivilliga försäkringen.

Studiesociala förmåner utgår även i form av statligt stöd till bl. a. studentbostäder

— enligt kungörelsen den 5 oktober 1962 (nr 537) om bo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

5

stadslån (ändrad senast 1966: 372) — och studentkår lokaler enligt kungörelsen

den 23 april 1964 (nr 398) om lån till studentkår för anskaffning av

studentkårlokaler (ändrad senast 1966:185).

Samhällets allmänna hälso- och sjukvård

En studerande betraktas inte såsom bosatt på studieorten så länge han kan

anses ha sitt hem någon annanstans, t. ex. hos föräldrar eller anhöriga eller, om

han är gift, hos familjen. Av denna anledning är han vid behov av sjukvård i

princip hänvisad till hemortens sjukhus. Enligt sjukvårdslagen den 6 juni 1962

(nr 242, ändrad senast 1966: 294) åligger det nämligen landstingskommun att

ombesörja öppen och sluten vård för den som blir i omedelbart behov därav

och som vistas inom landstingsområdet-sjukvårdsområdet utan att vara bosatt

där endast så länge vederbörande inte utan men kan flyttas till sjuk!]tis inom

det sjukvårdsområde där han är bosatt. Vad gäller mentalsjukvården skall intagning

äga rum på det mentalsjukhus inom vars upptagningsområde vederbörande

är mantalsskriven. I fråga om tandvården finns däremot inte uppställt

något krav på att den som behöver vård skall vara bosatt inom det landstingsområde

där folktandvård söks. Inte heller finns något formellt krav på bosättning

inom sjukvårdsområdet för att den förebyggande hälsovård som utövas i

form av dispensärvård, förebyggande mödra- och barnavård samt skolhälsovård

skall kunna åtnjutas.

Den slutna sjukvården medför till följd av sjukförsäkringen i regel ingen kostnad

för den enskilde. Vårdavgiften är emellertid i praktiken lägre för dem som

vid intagningen är bosatta inom sjukvårdsområdet — s. k. inomlänspatienter

— än för övriga eller s. k. utomlänspatienter. Enligt en mellan sjukvårdshuvudmännen

träffad överenskommelse — det s. k. utomlänsavtalet — skall

dock i vissa fall utomlänspatienter erlägga den lägre avgiften, varvid mellanskillnaden

mellan högre och lägre avgift debiteras det landsting inom vars område

patienten är bosatt. De fall som avses är behov av omedelbar vård eller

undersökning, förtidsbörd eller sociala skäl vid förlossning samt specialistvård.

Den öppna vården innebär för den enskilde en utgift av i allmänhet en fjärdedel

av den avgift som tas ut.

Nuvarande hälso- och sjukvårdsorganisation för studerande

De studerande vid universiteten och högskolorna i Uppsala, Lund, Göteborg,

Stockholm och Umeå har f. n. tillgång till en speciell hälso- och sjukvård, studenthälsovården.

Dessa studerande utgör ca 75 % av samtliga studerande

vid de postgymnasiala utbildningsanstalterna. För att ge en allmän bild

av studenthälsovårdens nuvarande omfattning redovisar arbetsgruppen tabeller

rörande besöksfrekvensen, vilka kan sammanfattas på följande sätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

Besöksfrekvens vid studenthälsovården

(procent av totala antalet studerande på resp. ort)

Allmänmedicinsk mottagning

Psykiatrisk mottagning

Budgetår

Upp-

sala

Lund

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Upp-

sala

Lund

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

1960/61 ......''..i

43%

64%

3%

a)

_

16%

5% b)

5%

2%

_

1961/62 .........

54 %

58%

5%

13%

—

12%

—

6%

3%

—

1962/63 ....... ..

53%

54 %

7%

12%

—

13%

2% b)

6%

3%

—

1963/64 .........

53%

49%

11 %

10%

55%

11%

—

7%

3%

10%

1964/65 .........

64%

47%

12%

10%

35 % c)

13%

5% b)

8%

3%

6%

Anm. a) Uppgift föreligger ej. b) Kalenderåren 1960, 1962 och 1964. c) Uppskattad siffra.

Av redogörelsen för den på samtliga orter bedrivna dispensärverksamheten

för studenter inhämtas att antalet undersökningar under perioden 1962—1965

uppgick till något över 18 000 årligen. Antalet vid dessa undersökningar nyupptäckta

fall av tuberkulos utgjorde mellan 7 och 13 per år.

Studenttandvård i studenternas egen regi förekommer i Lund, Stockholm och

Umeå.

Vad gäller de konsultationsorsaker som förelegat vid studenthälsovårdens

allmänmedicinska mottagningar redovisas i bilaga till arbetsgruppens promemoria

en av studentläkaren i Lund Inga Rydén utarbetad diagnosstatistik för

år 1965. Av denna framgår att 14 % av konsultationerna diagnostiserats som

»lättare psykiska störningar». Härutöver finns i en rad fall med andra diagnoser

symptom på någon psyko-somatisk sjukdom, speciellt inom gruppen matsmältningsorganens

sjukdomar.

Som bilaga till promemorian återfinns vidare en redogörelse av docenten

Martin Ekblad för verksamheten som psykiater vid Stockholms studentkårer.

Av redogörelsen framgår att 24 % av de besökande visar upp studie- och koncentrationssvårigheter

som huvudproblem. 20 % utgörs av studenter med allmän

ängslan, oro och trötthet som symptom. Vidare redovisas en grupp på

16 % med mer differentierade neurotiska symptom.

Vad gäller studenthälsovårdens administration universitetskanslersämbetet

centralt organ för all studenthälsovård med undantag för studentdispensärema,

vilka står under tillsyrt av och får bidrag genom medicinalstyrelsen. Bidragen

till den allmänmedicinska och psykiatriska verksamheten utgår via universitetens

stater. Studentkårerna i Uppsala, Lund och Umeå samt samarbetsorganisationerna

för studentkårerna i Göteborg och Stockholm bär det egentliga administrativa

ansvaret för studenthälsovården och leder verksamheten genom för

ändamålet särskilt inrättade organ. Den ekonomiska förvaltningen ombesörjs av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1967 7

studentkårerna och samarbetsorganisationerna eller — i ett fåtal fall — av universiteten.

Av den redogörelse beträffande studenthälsovårdens ekonomi som lämnas i

promemorian framgår att den totala kostnaden för studenthälsovården budgetåret

1964/65 uppgick till 666 700 kr. varav 263 100 kr. täcktes med statsbidrag.

Nämnda belopp fördelade sig per student på följande sätt.

Upp
sala
-

Lund

Göte- Stock- TT , Genomborg

holm mea gnj^

Kostnad per student .............. 15:76 14:82 10:90 6:80 10:92 11:47

Statsbidrag per student ........... 5: 23 5: 88 3: 72 3: 72 3: 33 4: 53

De Övriga post gymnasiala utbildningsanstalter vid vilka

hälso- och sjukvård för eleverna finns anordnad omfattar enligt gruppens uppgifter

ca SO % av samtliga studerande vid sådana anstalter. Verksamheten, som bedrivs

i utbildningsanstaltens regi och regleras i de för resp. skolformer gällande

stadgorna, omfattar i huvudsak endast hälsovård. Den är kostnadsfri för de studerande.

Vid lärarutbildningsanstalterna bekostas den helt med statliga medel.

Central myndighet för fackutbildningsanstalternas hälsovård är skolöverstyrelsen.

2.2 Arbetsgruppens förslag om studerandehälsovård

De studerandes för säkringssky dd vid sjukdom

Arbetsgruppen konstaterar att de studerande i regel inte omfattas av den

obligatoriska sjukförsäkringen och att de inte heller i någon mera betydande

utsträckning anslutit sig till den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Gruppen föreslår

att som villkor för erhållande av studiemedel skall gälla att den studerande

har sjukpenningsförsäkring för ett dagsersättningsbelopp av 15 kr. och med en

karenstid av 18 dagar. Därjämte bör enligt gruppen en studerande ha möjlighet

att frivilligt försäkra sig för en sjukpenning av totalt 20 kr. per dag.

De studerandes ställning i den allmänna hälso- och sjukvården

Beträffande den slutna vården framhåller arbetsgruppen inledningsvis

att gällande bestämmelser — innebärande att de studerande vid akuta

sjukdomsfall får vård på studieortens sjukhus endast så länge förflyttning till

hemortens sjukhus inte kan ske utan men för hälsotillståndet — medför betydande

nackdelar från studiesocial synpunkt. Om de studerande får vara kvar

på studieorten har de möjlighet att bedriva studier under sjukdomstiden. Fi*amför

allt vid psykiska sjukdomstillstånd ingår återanpassningen till studierna som

ett viktigt moment i behandlingen, vilken försvåras om de studerande inte kan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 åt 1967

få vård på studieorten. — Gruppen har inhämtat att gällande bestämmelser i nu

aktuellt avseende på universitets- och högskoleorterna delvis tillämpas tämligen

liberalt. Tolkningen av bestämmelserna varierar dock från ort till ort.

Gruppen har vid kontakt med det av Svenska landstingsförbundet och Svenska

stadsförbundets sjukvårdsdelegation utsedda utskottet för utomlänsvård

skisserat vissa förslag till lösning av det aktuella problemet.

Utskottet för utomlänsvård har sedermera utfärdat en rekommendation till

sjukvårdshuvudmännen, som i huvudsak går ut på liberal tillämpning av gällande

bestämmelser enligt den praxis som utbildat sig på vissa orter. I anledning

därav har gruppen hos huvudmännen inhämtat uppgifter om hur dessa

avser att tolka rekommendationen. Därvid har samtliga huvudmän förklarat

sig villiga att utge ersättning enligt utomlänsavtalets bestämmelser vid vård

av studerande på studieortens sjukhus medan en skiftande inställning kommit

till uttryck i vad avser reglerna för intagning av studerande på ifrågavarande

sjukhus.

En förutsättning för att en rekommendation skall bli effektiv är enligt gruppen

att den följs av samtliga huvudmän. Vid den företagna enkäten bland

huvudmännen har endast i två fall, nämligen i fråga om Göteborgs stads

sjukvårdsstyrelse samt Göteborgs och Bohus läns landsting, visats en restriktiv

inställning till den utfärdade rekommendationen, varför gruppen hyser

förhoppningen att densamma skall visa sig vara tillräcklig. Det bör enligt gruppen

ankomma på medicinalstyrelsen såsom tillsynsmyndighet för hälso- och

sjukvården att följa utvecklingen i denna fråga och ta erforderliga initiativ.

Av gruppens redogörelse beträffande den öppna vården framgår att de

studerande, som inte är mantalsskrivna på studieorten, enligt sjukvårdslagens

bestämmelser formellt inte har tillgång till den allmänna öppna vården på denna

ort annat än vid akut behov av vård. Det visar sig emellertid samtidigt att sjukvårdslagens

bestämmelser härvidlag tillämpas mycket liberalt av sjukvårdshuvudmännen.

Bosättningsbegreppet synes sålunda spela en underordnad roll

vid sjukhusens mottagningar för öppen vård. Endast poliklinikerna i Stockholm

och Göteborg fäster i praktiken avseende vid detta begrepp men har en praxis

som innebär en generös attityd gentemot de studerande. Arbetsgruppen finner

det med hänsyn till dessa förhållanden opåkallat att föreslå några åtgärder på

området. Gruppen understryker dock nödvändigheten av att nu tillämpad

praxis kommer att gälla även i fortsättningen, eftersom dess förslag om en särskild

studerandehälsovård bygger på förutsättningen att de studerande har

samma rätt till öppen vård på studieorten som ortens övriga invånare.

Särskild hälso- och sjukvård jör studerande

Arbetsgruppen tar inledningsvis upp frågan om de studerandes hälsotillstånd

och behovet av särskild studerandesjukvård.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

9

Därvid konstateras att de studerande vid postgymnasiala utbildningsanstalter

i regel befinner sig i en ålder då allvarliga kroppssjukdomar är sällsynta. Däremot

är det enligt gruppen uppenbart att psykiska sjukdomar av typen depression,

neuros och insufficiens samt s. k. psyko-somatiska sjukdomar — dvs. tillstånd

där emotionella faktorer och miljöförhållanden anses bidraga till uppkomsten

av kroppsliga symptom — ligger bakom ett stort antal fall av

ohälsa och nedsatt arbetsförmåga hos de studerande. Gruppen anser det inte

vara orimligt att antaga att minst en tiondel av de studerande under ett år

får sådana symptom av psykisk eller psyko-somatisk natur att det är motiverat

eller önskvärt att de söker läkare. Av de nervösa sjukdomarna behöver enligt

gruppen endast de svårare psykiatrisk specialistbehandling. Patienter med psyko-somatiska

symptom kan få lika god vård hos en invärtesmedicinsk specialist

med kunskap om medicinsk psykologi och patienternas miljöförhållanden. Erfarenheten

visar, anför gruppen, att intellektuellt arbete påverkas snabbare och

av lättare funktionsnedsättningar än annan — särskilt rutinbetonad — verksamhet.

Faktorer i studiesituationen kan utlösa eller förvärra nervösa symptom.

Det finns emellertid numera stora möjligheter att effektivt behandla många av

de nervösa sjukdomarna.

Gruppen har kommit till slutsatsen att särskild studerandehälsovård bör

finnas, koncentrerad i huvudsak till sjukdomar av psykisk och psyko-somatisk

natur. Det avgörande skälet härför är enligt gruppen att denna hälsovårdsgren

framstår som en medicinsk specialitet, där kunskaper och erfarenheter beträffande

ungdomsårens psykologi samt de studerandes miljö- och arbetsförhållanden

har avgörande betydelse för en riktig diagnos och för effektivitet och perfektion

i terapien. Om den blir en integrerad del av studiemiljön kan, framhåller

gruppen, studerandehälsovården medverka till att utbildningsresurserna utnyttjas

mer effektivt. Den blir vidare en betydelsefull länk i den kedja av studiestödjande

åtgärder som vidtagits. Därutöver kommer enligt gruppen tjänstemän

inom studerandehälsovården att utgöra ett värdefullt stöd för studiemedelsnämndema

i deras studieprognosbedömningar samt för utbildningsanstalternas

lärare och rådgivare. Med en utformning av nu skisserat slag får

studerandehälsovården enligt gruppen karaktären av ett slags företagshälsovård.

Gruppen räknar med att en effektivt fungerande studerandehälsovård kommer

att ge ekonomiska vinster för såväl samhället som den enskilde i form av bättre

hälsotillstånd och förkortade studietider.

I detta sammanhang tar gruppen även upp frågan om särskild studerandetandvård.

Med hänsyn till att ett förverkligande av det förslag till allmän tandvårdsförsäkring

som lagts fram i annat sammanhang kommer att medföra en

kostnadsreduktion även för de studerande finns enligt gruppen inte tillräckliga

skäl att särskilda statsbidrag till studerandetandvård nu införs.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 är 1967

Arbetsgruppen har diskuterat om den föreslagna studerandehälsovården

skulle kunna inordnas i samhällets allmänna sjukvårdsorganisation

på orter med högre utbildningsanstalter. En sådan samordning

skulle få till följd att de studerande på samma villkor som övriga medborgare

fick tillgång till sjukvård inom samhällets sjukvårdsorganisation, en lösning

som, framhåller gruppen, från vissa principiella synpunkter vore tilltalande. Mot

en sådan lösning kan emellertid enligt gruppen vägande invändningar resas.

Verksamhetens omfattning är sådan att sjukvårdshuvudmännen inte rimligtvis

kan väntas fullfölja nuvarande generösa praxis vad gäller öppen vård av studerande

utan vårdrätt på studieorten. Om huvudmännen påtog sig denna uppgift

är det vidare — anför gruppen — inte osannolikt att de skulle resa krav

på statsbidrag för verksamheten. Praktiska skäl talar därför enligt gruppen för

att studerandehälsovården får en från den allmänna sjukvården på studieorten

skild organisation.

Vad gäller studerandehälsovårdens inriktning anser gruppen att en speciell

hälso- och sjukvårdsorganisation för de studerande bör omfatta hälsobefordrande

förebyggande åtgärder, sjukvård och tandvård.

I de förebyggande åtgärderna bör liksom hittills ingå återkommande skärmbildsundersökningar,

vilka enligt gruppen emellertid relativt snart torde kunna

begränsas i omfattning och beröra speciellt utsatta studerandegrupper. Det bör,

framhålls i promemorian, ankomma på medicinalstyrelsen att följa utvecklingen

på detta område.

Gruppen förordar inte generella hälsoundersökningar för de studerande men

anser det värdefullt om ytterligare erfarenhet på detta område kan vinnas genom

välplanerade begränsade undersökningar.

Inom ramen för de förebyggande åtgärderna bör enligt förslaget vidare inrymmas

vaccinationer, preventivmedelsrådgivning, upplysning om hälsosamma

kost-, motions- och arbetsvanor samt om inverkan av tobak, sprit och läkemedelsmissbruk

ävensom samarbete i studiefrågor, ekonomiska frågor, motionsidrottsfrågor

etc. mellan studerandehälsovårdens representanter samt lärare,

studiemedelsnämnder och studeranderepresentanter.

Studerandesjukvården bör enligt gruppen vara uppbyggd kring dels en psykiatrisk

mottagning, dels en allmänmedicinsk mottagning för i princip patienter

med psyko-somatiska symptom men även för studerande med lättare psykiska

störningar. Vidare bör ingå kuratorsverksamhet som självständig funktion och

som ett stöd i själva sjukvården samt slutligen viss hemsjukvård i form av

sjuksköterskebesök.

För övrig sjukvård som inte hänger samman med studerandesjukvården som

specialitet bör enligt gruppen de studerande repliera på studieortens allmänna

sjukvård.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

I fråga om dimensioneringen har gruppen funnit det naturligt att

föreslå en ekonomisk ram för verksamheten, så att studerandehälsovården på

de olika kårorterna ges möjlighet att bygga vidare med utnyttjande av nuvarande

resurser. En ekonomisk ram utan alltför detaljerade avvägningar av vårdformer

har dessutom, anför gruppen, den fördelen att den på ett smidigt sätt

kan appliceras på orter med ett mindre antal postgymnasiala utbildningsanstalter

under hänsynstagande till de speciella förhållanden som kan föreligga där.

För att få en utgångspunkt för en sådan ekonomisk ram redovisar gruppen

en modell för studerandehälsovård, beräknad för ett studerandeantal av 10 000.

Förslaget är att betrakta som en tänkt konstruktion och från hälsovårdssynpunkt

kan enligt gruppen samma effekt uppnås med varierande avvägningar

mellan de i modellen ingående komponenterna.

Den av gruppen redovisade modellen har följande utformning.

1. En allmänmedicinsk mottagning med en heltidsanställd läkare och en heltidsanställd

sjuksköterska. Gruppen har härvid räknat med en besöksfrekvens

av 50 % och en genomsnittlig besökstid av 15 minuter. I sjuksköterskans uppgifter

föreslås ingå även vissa hembesök.

2. En psykiatrisk mottagning med en något mer än halvtidsanställd läkare

med psykiatrisk specialistutbildning samt en halvtidsanställd sjuksköterska.

Vid dimensioneringen har gruppen räknat med högsta nuvarande besöksfrekvens,

13 %, och en genomsnittlig konsultationstid av 30—40 minuter per patient.

3. En heltidsanställd socialkurator för studerande med personliga-sociala problem.

Kuratorn skall vidare biträda psykiatrikern med utredningsarbete.

4. Studerande i behov av specialistvård — med undantag av psykiatrikervård

— bör kunna remitteras till specialister inom den öppna vården på studieorten.

5. Lokaler och administration för verksamheten. (Förslagen i denna del redovisas

i det följande).

Då det gäller studerandehälsovårdens finansiering måste enligt gruppens

uppfattning frågan om fördelningen av kostnaderna mellan samhället och

den enskilde betraktas med utgångspunkt i bl. a. de samhälleliga åtagandena på

studiefinansieringens område och gällande regler inom sjukvårdsförsäkringen.

De studerande är genom den allmänna sjukförsäkringen garanterade samma

ersättning för meddelad sjukvård som övriga medborgare. Vidare innebär för

flertalet studerande studiemedelssystemet sådana ekonomiska villkor, att den

låga avgift som enligt gruppens förslag behöver erläggas av den enskilde vid besök

hos studentläkare eller poliklinik inte generellt kan sägas belasta den studerandes

ekonomiska situation. Enligt vad gruppen inhämtat skulle eu avgift

grundad på sjukförsäkringens återbäringstaxa för det övervägande antalet studerande

innebära en kostnad av i genomsnitt 8 kr. per år vid besök hos internmedicinsk

specialist och 16 kr. per år vid besök hos psykiatriker. Även om stu
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1967

derandehälsovården i vissa avseenden har likheten med företagshälsovård följer

härav inte i och för sig, framhåller gruppen, att sjukvården bör vara kostnadsfri

för den enskilde. Om ett dylikt system skulle införas skulle detta innebära

att de studerande som grupp gynnades ekonomiskt av samhället i förhållande till

andra grupper. En särskild hälso- och sjukvårdsorganisation för studerande är

emellertid inte — betonar arbetsgruppen — motiverad av de studerandes ekonomiska

situation. Gruppen finner därför starka principiella skäl tala för att de

studerande bär sina sjukvårdskostnader i samma utsträckning som övriga medborgare.

De bör således själva antingen genom patientavgifter eller bidrag från

sina organisationer svara för den fjärdedel av kostnaden för sjukvårdsbesök som

inte täcks av försäkringskassan. Härigenom kommer enligt gruppen den sjukvårdande

delen av läkarnas verksamhet att helt falla utanför beräkningsgrunderna

för statsbidrag.

Med hänsyn till nödvändigheten av en särskild hälso- och sjukvård för studerande

finner gruppen det emellertid rimligt att denna vård ges ett statligt

stöd som i princip svarar mot sjukvårdshuvudmännens insatser i den kommunala

sjukvården och som ger studerandehälsovården en ekonomisk bas som

effektivt arbetande organisation inom den studiesociala sektorn. Som grund för

statsbidraget bör enligt gruppen ligga kostnaderna för en basorganisation enligt

den i det föregående redovisade modellen. I bidragsunderlaget skulle sålunda

ingå kostnaderna för en socialkurator, en heltids- och en halvtidsanställd sjuksköterska,

medel för arvodering av läkare för arbetsuppgifter utanför den sjukvårdande

verksamheten såsom kontakt och överläggningar med studiemedelsnämnd,

utbildningsanstaltens lärare och studerandeorganisationerna samt viss

sammanhållande administrativ verksamhet ävensom vissa sjukvårdsomkostnader.

Lokalkostnader och investeringar ingår ej i baskostnaderna enligt modellen

utan beräknas separat. Baskostnaden för nyssnämnda resurser beräknas av

gruppen till ca 70 000 kr. eller — med ett sjukvårdsunderlag av 10 000 studerande

— 7 kr. per studerande och år. Basorganisationen kan enligt gruppen förutsättas

ha viss elasticitet, varför statsbidragets storlek ej bör påverkas upp

till ett sjukvårdsunderlag av 10 000 studerande. Enligt gruppen kan det vidare

rimligen antagas att det bör finnas ett marginalutrymme inom basorganisationen,

varför densamma inte kräver en proportionell ökning i förhållande til!

antalet besök. Gruppen föreslår därför att statsbidraget per studerande i sjukvårdsunderlaget

utöver 10 000 studerande reduceras till 3 kr. per studerande och

år. Tillsynsmyndigheten bör, framhåller gruppen, ha möjlighet att — på grundval

av den utveckling den föreslagna statsbidragsgivningen medger — efter

vunna erfarenheter överväga ändrade regler för beräkning av statsbidragets

storlek.

Enligt arbetsgruppen bör någon särskild bidragsform för byggande av lokaler

för studerandehälsovården inte införas. I stället bör nuvarande bestämmelser

om bidrag till studentbostäder och studentkårlokaler tillämpas och behovet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr \8 år 1967

av medel för nyproduktion av studerandehälsovårdslokaler tillgodoses genom

den låneform och det stöd som utgår för den lokal i samband med vilken hälsovårdslokalen

planeras. Gruppen finner att en sådan hälsovårdslokal som är

belägen i en kårlokal redan enligt gällande bestämmelser bör kunna finansieras

inom ramen för kårlokalstödet. I den mån en hälsovårdslokal förläggs till ett

studentbostadsområde föreslår gruppen att produktionskostnaderna för hälsovårdslokalen

finansieras via studentbostadsstödet. Det statliga lånet utgår därvid

med 100%. Enligt gällande bestämmelser är nyssnämnda belåningsgrund

för hälso vårdslokaler enligt gruppens mening inte självklar.

Gruppen föreslår vidare att statsbidrag utgår efter prövning i varje särskilt

fall med 100 % av hyreskostnaden för hälsovårdslokaler.

Vid sin bedömning av lokalbehovet har gruppen kommit fram till en nettoyta

av 140 in2 vid ett studerandeunderlag av ca 10 000. Även lokaler för studenttandvård

bör enligt gruppen kunna ingå i begreppet lokaler för studiesocial

verksamhet och medelsbehovet kunna täckas på samma sätt som för studerandehälsovården.

Gruppen föreslår därför att i låneunderlaget skall få inräknas

lokalutrymme för högst 8 tandläkare vid ett studerandeantal av 10 000. Något

bidrag till hyreskostnader för tandvårdslokaler föreslås dock inte utgå.

I fråga om den administra ti va uppbyggnaden av studerandehälsovården

bör man enligt gruppen knyta an till nuvarande förhållanden, dvs.

att de studerandes organisationer i realiteten — om än ej formellt — bedriver

verksamheten. Eftersom hälso- och sjukvården bör omfatta samtliga studerande

vid postgymnasiala utbildningsanstalter på en ort bör — framhåller gruppen

— anslagen i fråga inte knytas till någon viss utbildningsanstalt. I stället föreslås

de studerande genom sina organisationer, i likhet med vad som gäller för

studentbostadsproduktionen, få huvudmannaskapet för den speciella hälsooch

sjukvården på resp. utbildningsort. Det bör sedan enligt gruppen ankomma

på dessa organisationer att i analogi med exempelvis formerna för studentbostadsproduktionen

i stiftelse e. d. bedriva verksamheten efter de kungörelser, tilllämpningsföreskrifter

och anvisningar, som Kungl. Maj:t och den centrala myndigheten

kan komma att utfärda.

De postgymnasiala utbildningsanstalterna är, framhåller gruppen, i mycket

stor utsträckning lokaliserade till universitetsorterna, där väl utvecklade kårortsorganisationer

finns. Enligt gruppen bör studerande vid postgymnasiala utbildningsanstalter

på mindre orter om de så önskar kunna skapa samarbetsorganisationer

för att utveckla den föreslagna sjuk- och hälsovården i relation till

studerandeantalet på orten. En sådan samarbetsorganisation bör då kunna utses

till huvudman för en sjuk- och hälsovårdande verksamhet bland de studerande.

Vad gäller frågan om central myndighet för hälso- och sjukvården erinrar

gruppen om att f. n. universitetskanslersämbetet har sådana funktioner i vad

avser hälsovården vid universitet och högskolor medan skolöverstyrelsen är cen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

tral myndighet för hälsovården vid de flesta övriga postgymnasiala utbildningsanstaltema.

Gruppen anser att även den speciella studerandehälsovården bör

bedömas i relation till utvecklingen inom hela området för hälso- och sjukvård

i landet och föreslår därför att medicinalstyrelsen utses till central myndighet.

Enligt gruppen kan värdet av den studiesociala aspekten minska om en sådan

lösning genomförs. Gruppen anser dock att denna nackdel uppvägs av att medicinalstyrelsen

får anses ha de största möjligheterna att sakbehandla den föreslagna

verksamheten.

I promemorian berörs därefter avgränsningen av de föreslagna åtgärderna.

Som framhållits i det föregående har f. n. de studerande vid universiteten

och högskolorna i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå tillgång till

den särskilda studenthälsovården medan vid lärarutbildningsanstaltema — dvs.

lärarhögskolor, folkskoleseminarier, förskoleseminarier och seminarier för huslig

utbildning — finns särskild skolhälsovård. Vid sådana utbildningslinjer som ingår

i t. ex. yrkesskola eller gymnasium gäller skolstadgans bestämmelser om

hälsovård. Vidare har eleverna vid sjuksköterskeskolor tillgång till hälso- och

sjukvård.

Arbetsgruppen föreslår — för att ingen organisatorisk splittring på hälsovårdens

område inom en och samma skola skall behöva uppstå — att den särskilda

studerandehälsovården inte skall omfatta gymnasiet, yrkesskolan eller sjukskö

terskeskolorna. Vidare anser gruppen att en separat hälsovårdsorganisation

varken bör eller kan upprättas på orter med litet elevunderlag. Å andra sidan

bör hälsovården för de studerande på orter med tillräckligt elevunderlag om

möjligt samlas i en organisation, varigenom den nuvarande splittringen av resurserna

undviks. Gruppen förordar sålunda att på nu befintliga universitetsorter

— Uppsala, Lund/Malmö, Göteborg, Stockholm och Umeå — statsstöd

utgår till en av de studerande upprättad särskild hälsovårdsorganisation. Till

denna organisation bör studerande vid följande utbildningsanstalter ha tillgång:

universiteten, de tekniska högskolorna, handelshögskolorna, socialhögskolor, journalistinstituten,

konsthögskolan, musikhögskolan, musikkonservatorierna, skogshögskolan,

veterinärhögskolan, lantbrukshögskolan, gymnastik- och idrottshögskolan

i Stockholm, sjukgymnastinstituten, farmaceutiska institutet, de statliga

skolorna för scenisk utbildning, Valands konstskola, lärarhögskolor, folkskoleseminarier,

förskoleseminarier samt seminarierna för huslig utbildning. Förslaget

innebär sålunda att nuvarande skolhälsovård vid lärarutbildningsanstaltema

på universitetsorterna slopas. Vid de utbildningsanstalter där någon hälsovård

över huvud taget inte förekommer bör enligt gruppen de studerande efter eget

val ha rätt att ansluta sig till den särskilda studerandehälsovårdsorganisationen

på orten.

Vad gäller universitetsfilialorterna bör det enligt arbetsgruppen vara möjligt

att budgetåret 1968/69 upprätta en särskild studerandehälsovård i Linköping

och Örebro. Det ankommer på de studerande att ta erforderliga initiativ

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts •proposition nr 48 år 1967

härför. I fråga om Växjö och Karlstad ävensom orter med lärarutbildningsanstalter

anser gruppen att underlaget till en början kan anses otillräckligt för

anordnande av en särskild studerandehälsovård, men att det bör stå de studerande

fritt att ta initiativ till en sådan organisation eller behålla nuvarande

former av hälsovård.

Kostnadsmässigt innebär gruppens förslag, som delvis framgått av

det föregående, att statsbidrag skall utgå till den särskilda studerandehälsovården

med — per kårort räknat — 7 kr. för varje studerande som föregående läsår

erlagt avgift till studentkår — intill ett studerandeantal av 10 000 — samt 3

kr. för varje ytterligare sådan studerande. Vidare föreslås statsbidrag utgå till

hyra för de lokaler som av tillsynsmyndigheten prövas skäliga för verksamhetens

bedrivande. I den mån statliga subventioner utgått till uppförande av lokalerna

skall enligt gruppen hänsyn härtill tas vid prövningen av hyresbeloppet. Härutöver

bör enligt gruppen utgå ersättning för läkarvård enligt sjukförsäkringens

återbäringstaxa. Gruppen har vidare ansett att den del av utgifterna för läkarvård

som inte täcks genom återbäring från sjukförsäkringen skall bestridas genom

avgifter från de studerande. Det bör därvid stå de studerande fritt att besluta

att kollektivt genom sina organisationer täcka dessa avgifter.

I följande sammanställning redovisas storleken av det statsbidrag som skulle

utgått om åtgärderna tillämpats budgetåret 1966/67.

A. Generellt statsbidrag:

Kårort

Studerandeantal

Statsbidrag

Uppsala ........

........... 14 900

84 700

Lund/Malmö . . .

........... 16 000

88 000

Göteborg .......

........... 14 700

84 100

Stockholm ......

........... 26 900

120 700

Umeå ..........

........... 2 500

17 500

Summa

395 000

till lokalhyra

ca

50 000

Summa statsbidrag kr.

445 000

Enligt gruppens beräkningar utgår det statliga bidraget innevarande år till

hälso- och sjukvård vid ifrågavarande utbildningsanstalter med ca 380 000 kr.,

varför de med förslaget förenade ökade kostnaderna uppgår till ca 65 000 kr.

För budgetåret 1967/68 kan enligt gruppen — vid en ökning av studerandeantalet

med 5 000 — det generella statsbidraget beräknas öka med 17 000 kr.

Gruppen förordar vidare, att staten även framdeles skall bidraga till kostnaderna

för skärmbildsundersökningar av de studerande. Det torde, framhåller

gruppen, få ankomma på medicinalstyrelsen att framlägga konkreta förslag om

storleken av detta bidrag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr £8 år 1967

De studerandes behov av rådgivning

Gruppen redogör inledningsvis för de olika former av rådgivning — studierådgivning,

ekonomisk rådgivning, social rådgivning och rådgivning för utländska

studenter — som f. n. erbjuds studerande vid högre utbildningsanstalter.

Enligt gruppens mening sker den faktaförmedlande rådgivningen bäst

genom det organ som svarar för verksamheten i fråga. Varje utbildningsanstalt

bör således svara för studierådgivning, medan de studerandes organisationer

bör ha att informera om de serviceåtgärder som de bedriver. Vad gäller studiemedelsnämndernas

försöksverksamhet med rådgivning understryker gruppen,

att de rent socialkurativa uppgifterna bör anförtros en tjänsteman inom

den särskilda organisationen för studerandehälsovård, men att ett intimt samarbete

mellan denne kurator och studiemedelsnämndernas tjänstemän givetvis

måste äga rum.

En rådgivningssituation är, framhåller gruppen, sällan entydig. För att de

studerandes behov av rådgivning skall kunna tillgodoses tillfredsställande fordras

att de olika rådgivande instanserna sinsemellan utvecklar ett nära samarbete.

Gruppen förutsätter att samarbetet etableras med utgångspunkt i de

lokala förutsättningarna på resp. studieort.

Serviceåtgärder för studerande med handikapp

Arbetsgruppen, som erinrar om samhällets ataganden gentemot handikappade

studerande på det gymnasiala skolstadiet i form av anskaffning av bl. a.

bandspelare och skrivmaskiner, finner det böra åligga också de postgymnasiala

utbildningsanstalterna att i samarbete med de tekniska hjälpmedelscentralerna

tillse att hjälpmedel med hänsyn till handikappets art ställs till förfogande för

de handikappade studerande. I regel torde det, framhåller gruppen, vara fråga

om endast enstaka studerande, varför eventuella kostnader bör kunna täckas

inom ramen för befintliga anslag.

Behovet av vård och service i olika former för studerande med handikapp

bör enligt gruppen beaktas av studerandehälsovårdsorganisationerna, som genom

sina sköterskor, läkare och kuratorer bör dels medverka till att samhällets

allmänna service anlitas, dels bistå med lösning av de problem som kan uppstå

för de handikappade till följd av deras studiesituation.

Gruppen erinrar avslutningsvis om att frågan om samhällets åtgärder för de

handikappade f. n. behandlas inom handikapputredningen.

2.3 Remissyttrandena

Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva till huvuddragen i arbetsgruppens

förslag. Däremot råder på åtskilliga punkter delade meningar

om den lämpligaste lösningen av detaljfrågorna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1967

Sålunda förordas vad gäller gruppens förslag om de studerandes försäkringsskydd

vid sjukdom, vilket tillstyrks i princip av nära nog samtliga

remissinstanser, modifieringar i vitt skilda avseenden. I åtskilliga remissyttranden

ifrågasätts lämpligheten av att anknyta kravet på försäkring till

erhållandet av studiemedel. Flera remissinstanser förordar en utsträckning av

kravet till att omfatta även andra studerande än studiemedelstagare. Vidare

påtalas att den av gruppen föreslagna utformningen av försäkringssystemet

kan komma att medföra problem av administrativ och praktisk natur. I samband

därmed diskuteras möjligheterna till någon form av kollektiv anslutning

till den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Flera remissinstanser förordar en

högre sjukpenning än den av gruppen föreslagna, 15 kr. per dag. Principiella

invändningar riktas mot att vid ett genomförande av förslaget en studerande

kan komma att samtidigt uppbära såväl studiemedel som sjukpenning.

Vad gäller gruppens förslag rörande de studerandes ställning i den allmänna

hälso- och sjukvården framhåller flera remissinstanser, bl. a.

TCO, SACO och SFS, att en lösning som kunde tillförsäkra de studerande en

ovillkorlig rätt till sluten vård på studieorten enligt deras mening hade varit

att föredraga. Universitetskanslersämbetet är inte övertygat om att den utfärdade

rekommendationen ger anledning till en så optimistisk bedömning som

den gruppen givit uttryck för. Enligt ämbetet bör införande av kompletterande

bestämmelser övervägas. Centrala studiehjälpsnämnden utgår från att frågan

tas upp till förnyad prövning om det framdeles skulle visa sig att de studerande

får svårigheter i detta hänsende.

Flera remissinstanser, däribland universitetskanslersämbetet och SFS, understryker

vikten av att den praxis som utbildat sig beträffande de studerandes tillgång

till öppen vård på studieorten följs även i fortsättningen.

Arbetsgruppens förslag om en särskild hälso- och sjukvård för

studerande tillstyrks genomgående av remissinstanserna. Sveriges socialdemokratiska

studentförbund finner att gruppen — ehuru principiella skäl talar

mot en särskild studerandehälsovård — likväl har redovisat en rad motiveringar

för att en sådan i dagens läge måste accepteras. Medicinalstyrelsen delar gruppens

uppfattning att studerandehälsovården måste ses som en medicinsk specialitet.

Den bör därför, framhåller styrelsen, av praktiska skäl få en från den

allmänna sjukvården på studieorten skild organisation. Enligt bl. a. Svenska

landstingsförbundet, TCO och SFS kan en väl utbyggd studerandehälsovård

liknas vid en företagshälsovård, som kommer att ge direkta ekonomiska vinster

för samhället. Skolöverstyrelsen anser att man borde överväga en hälsovård för

studerande som bättre svarar mot den förebyggande kostnadsfria hälsovården

1 t. ex. förskolåldern och skolåldern samt vid lärarutbildningsanstalternas klasslärarlinjer.

En utvidgning av hälsovården för studerande till att omfatta även

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 18

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1967

viss sjukvård kan enligt överstyrelsen leda till krav på att nyssnämnda förebyggande

hälsovård i princip skall omfatta även sjukvård.

Den av gruppen föreslagna inriktningen av studerandehälsovården mot

psykiska och psyko-somatiska sjukdomar är enligt remissinstanserna väl motiverad.

I några yttranden, bl. a. från LO, anses emellertid den förebyggande hälsovården

otillräckligt beaktad. Svenska arbetsgivareföreningen förordar i likhet

med Sveriges liberala studentförbund en allmän hälsokontroll vid studiernas påbörjande.

D imensioneringen av organisationen enligt den av gruppen redovisade

modellen anses av flera remissinstanser otillräcklig, främst i vad avser behovet

av psykiatriker. Gruppens antagande om en besöksfrekvens på psykiatrisk

mottagning av 13 % — dvs. högsta nuvarande besöksfrekvens — kritiseras av

bl. a. universitetskansler sämbetet, som finner det mer realistiskt att antaga att

behovet ökar per visst antal studerande än att det stannar på nuvarande nivå.

Behovet av psykiatrisk vård bör motsvara en heltidsanställd psykiater per

10 000 studerande, hävdar ämbetet liksom bl. a. centrala studiehjälp snämnden,

TCO och SFS. För en förstärkning på denna punkt av gruppens förslag uttalar

sig vidare bl. a. Svenska landstingsförbundet och SACO. SFS kritiserar arbetsgruppens

beräkningsnorm och framhåller att besöksfrekvensen vid de psykiatriska

mottagningarna snabbt skulle stiga om ett större antal besökande kunde

tas emot och om samtidigt på ett annat sätt än hittills existensen av den studentpsykiatriska

verksamheten gjordes klar för de studerande. Vidare kommer,

anför organisationen, den väntade utökningen av studierådgivningen, innebärande

bl. a. uppsökande verksamhet, att öka trycket på den psykiatriska studerandehälsovården.

Vad gäller den allmänmedicinska mottagningen föreslår

bl. a. SFS och SACO vissa mindre utökningar av gruppens förslag.

Centrala studiehjälp snämnden ifrågasätter om en särskild studentdispensär

numera behövs.

Frågan om tandvård för studerande bör bli föremål för förnyad behandling,

framhåller SACO och SFS, som därvid hänvisar till att den allmänna tandvårdsförsäkringen

torde vara inaktuell för avsevärd tid framåt. I andra remissyttranden

bl. a. från universitetskansler sämbetet, medicinalstyrelsen och LO understryks

däremot att resultaten av förslaget om allmän tandvårdsförsäkringmåste

avvaktas innan åtgärder vidtas i syfte att inordna tandvården i de studerandes

sj ukvårdsorganisa tion.

Gruppens förslag i fråga om lokaler tillstyrks av bl. a. bostadsstyrelsen,

LUP-nämnden och statens nämnd för samlingslokaler. Bostadsstyrelsen framhåller

att en tillämpningsföreskrift till bostadslånekungörelsen måste ändras

om — såsom gruppen föreslagit — hälsovårdslokaler skall belånas till de godkända

produktionskostnaderna. Styrelsen tillstyrker en sådan ändring. Enligt

universitetskanslersämbetet bör staten svara för samtliga kostnader vid nyuppförande

av lokaler för studerandehälsovården. Även Svenska stadsförbun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majtts proposition nr 48 år 1967

det förordar ett mer vittgående statligt stöd. Förbundet utgår från att kommunerna

inte skall behöva engagera sig i investeringar för hälsovårdslokaler.

SFS anser att ett särskilt statligt bidrag bör utgå till kostnader för utrustn

i n g av hälsovårdslokalerna. Enligt riksrevisionsverket bör det ankomma på de

studerandes organisationer att bestrida ifrågavarande kostnader, eventuellt med

hjälp av statliga lån.

Vad gäller gruppens förslag rörande studerandehälsovårdens finansiering

accepterar universitetskanslersämbetet inte att de studerande skall — kollektivt

eller enskilt — betala den del av läkararvodena som inte täcks med medel från

försäkringskassorna. Om studerandehälsovården ges ett sådant innehåll att den

bör rubriceras som ett statens åtagande på utbildningens område bör enligt ämbetet

också statliga bidrag utgå för nyssnämnda kostnader. Även TCO avvisar

tanken på att viss del av kostnaderna skall bestridas av de studerande själva.

Studerandehälsovården kan enligt organisationen på goda grunder jämföras

med övriga studieeffektiverande åtgärder såsom studieteknik och studierådgivning,

för vilka de studerande inte behöver erlägga några avgifter. Om också

kostnaderna för enstaka besök hos läkare och psykiatriker inte ter sig avskräckande

förutsätter dock, framhålls i yttrandet, ett första besök hos en psykiater

i de flesta fall ett antal återbesök som med den avgiftsfinansiering gruppen

stannat för totalt kan medföra kostnader av betydande omfattning. Det är

enligt TCO långtifrån osannolikt att den studerande i sådana fall drar sig för

att uppsöka läkaren. Liknande synpunkter anförs av SFS och SACO.

SFS erinrar därutöver om att de studerande genom gruppens förslag kommer

att belastas med kostnader för administration av hälsovården, vilket inte på

samma sätt gäller befolkningen i övrigt. Under hänvisning till att företagshälsovården

— vilken oftast är kostnadsfri — bl. a. syftar till att stimulera till

läkarbesök vid även obetydliga åkommor, hävdar SFS att samma princip av

rent ekonomiska skäl måste gälla även för de studerandes hälsovård. De kostnader

som en fri hälsovård drar med sig för staten är enligt SFS obetydliga_

för budgetåret 1966/67 225 000 kr. — jämförda med de totala investeringarna i

högre utbildning och med vad studieavbrott och studieförseningar på grund av

ohälsa betyder i förlorad avkastning på dessa investeringar. Att hävda att de

studerande vid en avgiftsfri hälsovård skulle gynnas ekonomiskt av samhället

är enligt organisationen helt likvärdigt med att påstå att de statsanställda

eller anställda vid företag med företagshälsovård skall betraktas som priviligierade

i förhållande till andra samhällsgrupper. Enligt SFS bör studerandehälsovården

vara helt avgiftsfri för den enskilde. SACO anser att ett längre gående

stöd än det gruppen föreslagit kan diskuteras, medan TCO framhåller att en avgiftsbeläggning

av studerandehälsovården skulle innebära en försämring av de

studerandes nuvarande studiesociala villkor.

Centrala studiehjälp snämnden instämmer i gruppens förslag att de studerande

själva skall svara för de sjukvårdskostnader som regelmässigt åvilar även andra

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 18

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

grupper i samhället. Under hänvisning bl. a. till att läkarkostnaderna under en

längre tids psykisk sjukdom kan komma att uppgå till avsevärda belopp ifrågasätter

emellertid nämnden om inte de studerande kollektivt bör svara för den del

av kostnaderna för den särskilda studerandehälsovården som inte täcks av försäkringskassorna

eller genom det särskilda statsbidrag som gruppen föreslår.

I en liknande riktning uttalar sig Svenska arbetsgivareföreningen.

Vad gäller beräkningsgrunderna för statsbidraget till de s. k. baskostnaderna

anser universitetskansler sämbetet att en omprövning i syfte att få fram mer

differentierade grunder är motiverad. Minskningen av statsbidraget vid 10 000

studerande från 7 kr. till 3 kr. finner ämbetet orealistisk. Enligt SFS erfordras

en omprövning av bidragsprinciperna för att överensstämmelse mellan statsbidraget

och den föreslagna basorganisationens verkliga kostnader skall uppnås.

I fråga om administrationen av studerandehälsovården tillstyrker

flertalet remissinstanser, däribland medicinalstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden,

TCO och SFS, arbetsgruppens förslag att huvudmannaskapet skall

ligga på kårortsorganisationerna samt att medicinalstyrelsen skall vara central

tillsynsmyndighet.

I vissa yttranden understryks betydelsen av samverkan mellan olika myndigheter.

Medicinalstyrelsen förutsätter att ett intimt samarbete etableras med vederbörande

utbildningsmyndigheter, studerandeorganisationer samt centrala studiehjälpsnämnden

men ifrågasätter samtidigt om inte till medicinalstyrelsen bör

knytas ett rådgivande organ med representanter för nyssnämnda myndigheter

och organisationer samt med uppgift att samordna verksamheten och svara för

den långsiktiga planeringen av densamma.

Universitetskanslersämbetet biträder förslaget att medicinalstyrelsen utses till

tillsynsmyndighet, men anser att vid styrelsens sida bör sta ett organ för samrad

mellan medicinalstyrelsen, kanslersämbetet, centrala studiehjälpsnämnden och

skolöverstyrelsen. Därigenom skulle — framhåller ämbetet — den medicinska

sakbehandlingen säkras samtidigt som garantier skapas för behandlingen av de

problem som härrör från studerandehälsovårdens anknytning till undervisningsområdet.

Medicinalstyrelsen har — framhåller SFS, som tillstyrker förslaget i denna

del — den medicinska sakkunskap som inte kan avvaras i sammanhanget. Det

finns dock en viss risk att studieeffektivitetsaspekterna på de studerandes hälsovård

kan komma i bakgrunden. Organisationen anser liksom TCO att gruppen

borde ha diskuterat möjligheterna att sammanföra alla former av studiesocialt

stöd till en enda central instans.

Vad gäller administrationen på det lokala planet anser universitetskanslersämbetet

att studerandehälsovården bör vara en integrerad del av läroanstalternas

verksamhet, varför myndigheterna i princip bör ikläda sig ansvaret för densamma.

Ämbetet föreslår att på varje ort med studerandehälsovård inrättas en

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1967

nämnd med uppgift att driva verksamheten. I nämnden skall enligt ämbetets

förslag ingå representanter för såväl de olika utbildningsanstalterna på orten

som de studerandes organisationer. Nämnden skall enligt förslaget vidare vara

direkt underställd medicinalstyrelsen. Som skäl för inrättande av en dylik

nämnd anför ämbetet bl. a. att kontinuiteten i det löpande arbetet och i nämnden

samt samarbetet mellan de olika postgymnasiala utbildningsanstalterna

skulle säkras, att arbetet administrativt skulle underlättas samt att fördelar

skulle vinnas då det gäller att genom förebyggande åtgärder nedbringa behovet

av vård. Kanslersämbetet erinrar slutligen om att gruppens förslag om studerandeorganisationerna

som huvudman för hälsovården innebär att förslaget inte

behövt belastas med några administrationskostnader. Enligt ämbetets mening

måste dessa kostnader under alla omständigheter täckas med allmänna medel.

LO anser — under erinran om att man i arbetslivet i övrigt finner det vara

naturligt att huvudmannaskapet liksom kostnaderna för företagshälsovården

skall åvila arbetsgivaren — att huvudmannaskapet för studerandehälsovården

skall åvila undervisningsanstalterna. De studerande bör enligt organisationens

mening ingå i någon form av styrelse för verksamheten, men denna form för

påverkan bör, anser LO, inte sammankopplas med huvudmannaskap.

Den av arbetsgruppen föreslagna avgränsningen av åtgärderna till att

avse vissa utbildningsanstalter tillstyrks i allt väsentligt av remissinstanserna.

Skolöverstyrelsen förordar dock att den nuvarande skolhälsovården behålls vid

lärarutbildningsanstalterna, även om eleverna inom denna sektor bör kunna anlita

den föreslagna centrala studerandehälsovårdsorganisationen vid behov av

sjukvård. Enligt överstyrelsen ger den nuvarande ordningen med hälsovården

förlagd till lärarhögskolor och seminarier organisatoriskt bättre möjligheter till

samverkan mellan medicinsk och pedagogisk personal. Vidare ges lärarkandidaterna

möjlighet att i utbildningssyfte uppleva den form av hälsovård med vilken

de sedermera skall samarbeta i skolan. Överstyrelsen finner det även önskvärt

att lärarkandidaterna underkastas regelbundna obligatoriska hälsokontroller.

Beträffande hälsovården vid lärarutbildningsanstalter utanför universitetsorterna

föreslår skolöverstyrelsen att skolhälsovården behålls i sin nuvarande form

men förstärks sa att den kommer i paritet med hälso- och sjukvården på universitetsorterna.

Den bör sålunda kompletteras med möjlighet för de studerande att

utan kostnad besöka psykiater. Vidare bör — anför överstyrelsen — i fråga om

de studerandes tillgång till sluten vård på studieorten gälla samma ordning

som beträffande universitetsorterna.

Blivande lärares riksförbund tillstyrker att skolhälsovården vid berörda lärarutbildningsanstalter

ersätts med den föreslagna studerandehälsovården. Skolläkarsystemet

fungerar enligt förbundet så bristfälligt att varje förbättring är

angelägen. Den föreslagna studerandehälsovårdens avsevärda utökning och

breddning av vårdmöjligheterna för lärarkandidaterna innebär, framhålls i yttrandet,

en synnerligen stor förbättring. Gruppens förslag att de postgymnasiala

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1967

studerande som utbildas utanför de få stora utbildningsorterna skall hänvisas

enbart till nuvarande skolläkarsystem innebär enligt förbundet en diskriminerande

studiesocial orättvisa.

Medicinalstyrelsen framhåller vikten av att studerande inom sådana vårdyrkesutbildningslinjer

som sjuksköterske- och arbetsterapeututbildning får del

inom skolhälsovårdsorganisationen av motsvarande hälso- och sjuk vårdsservice

— inte minst i fråga om sjukdomar av psykisk och psyko-somatisk natur — som

övriga studerande i samma åldersnivå. Några luckor bör sålunda enligt styrelsen

inte finnas mellan skolhälsovården och studerandehälsovården. Enligt SACO

bör samtliga de studerandekategorier som omfattas av studiemedelssystemet bli

delaktiga av jämväl studerandehälsovården. En översyn av gruppens förslag i

detta avseende är därför motiverad, anför organisationen.

TCO finner det ytterst positivt att arbetsgruppen lagt fram förslag om en enhetlig

studerandehälsovård som i jämförelse med nuläget innebär att den särskilda

skolhälsovården avskaffas för vissa postgymnasiala utbildningsgrupper.

För de studerande vid t. ex. seminarierna medför detta en förbättring av hälsovården

samtidigt som de får tillfälle att vid behov konsultera psykiater. Listan

över utbildningsanstalter som kan inordnas i den enhetliga studerandehälsovården

är dock, framhåller TCO, inte fullständig, varför en komplettering bör göras

innan förslag om en utbyggnad av studerandehälsovården föreläggs riksdagen.

Även enligt SFS bör förteckningen över berörda utbildningsanstalter ses över

— i samråd med studerandeorganisationerna — innan bestämmelser i ämnet

utfärdas. Universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen

anger i sina yttranden ett antal utbildningsanstalter vilka enligt resp. ämbetsverks

mening bör fogas in i den av gruppen redovisade förteckningen.

Universitetskanslersämbetet kan bl. a. inte ansluta sig till förslagen att universitetsfilialerna

i Karlstad och Växjö skall stå utanför systemet samt att studerandehälsovård

på filialortema skall tillkomma på initiativ från de studerande.

Det bör enligt ämbetet ankomma på tillsynsmyndigheten att vidtaga åtgärder

för anordnande av studerandehälsovård på dessa orter.

Angelägenheten av rådgivning i olika former — studierådgivning,

ekonomisk rådgivning och social rådgivning — för de studerande betonas genomgående

av remissinstanserna, samtidigt som betydelsen av nära samarbete mellan

de tjänstemän som har sina arbetsuppgifter inom olika sektorer av den rådgivande

verksamheten understryks. I denna riktning uttalar sig bl. a. universitetslcanslersämbetet,

skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden,

TCO, SACO och SFS. Blivande lärares riksförbund framhåller behovet

av att tillfredsställande rådgivningsresurser ställs till förfogande även på de

»externa» kårorterna.

Betydelsen av särskilt stöd till studerande med handikapp framhålls

i ett stort antal yttranden, bl. a. från universitetskanslersämbetet, skolöver
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr J/.8 år 1967

styrelsen, medicinalstyrelsen, handikapputredningen, LO, TCO, SFS, Blivande

lärares riksförbund samt De handikappades riksförbund. Bl. a. universitetskanslersämbetet,

TCO och SFS beklagar att arbetsgruppen inte ansett sig kunna

lägga fram konkreta förslag till lösning av de många frågor som hänger samman

med de handikappades studiesituation. Handikapputredningen, TCO och

SFS föreslår att särskilda medel snarast ställs till förfogande för personella och

tekniska resurser för underlättande av handikappade studerandes studier. Handikapputredningen

räknar med att en medelsanvisning för bekostande av vårdarservice

åt handikappade som bedriver postgymnasiala studier kan ge värdefulla

erfarenheter för utredningens fortsatta arbete.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1967

3. Motionsverksamhet för studerande

3.1 Nuläget

Den svenska idrottsrörelsen vilar av tradition på fristående och av staten

obundna organisationer, av vilka Sveriges riksidrottsförbund, Svenska korporationsidrottsförbundet

samt Skid- och friluftsfrämjandet är de största. Det statliga

stödet till idrotten utgår huvudsakligen från den år 1935 inrättade fonden

för idrottens främjande (jfr prop. 1935:1 X ht s. 119, SU 116, rskr 253). Till

denna fond avsätts varje år medel från ett särskilt obetecknat anslag under

riksstatens tionde huvudtitel. Fonden förvaltas enligt gällande bestämmelser av

statskontoret såsom diversemedelsfond, från vilken medel till olika idrottsliga

ändamål betalas ut efter beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

Det nyssnämnda anslaget är i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppfört med

23 375 000 kr.

Sedan år 1963 finns en av Kungl. Maj:t tillsatt idrottens samarbetsnämnd.

Nämnden, i vilken ingår representanter för riks- och korporationsidrottsförbunden

samt för De handikappades riksförbund, har bl. a. att avge yttrande över de

årliga anslagsframställningar, som avser anslaget Avsättning till fonden för

idrottens främjande. I

I vad avser organisationen av studentidrotten i Sverige är universitetskanslersämbetet

central myndighet för den verksamhet som bekostas med

anslag under riksstatens åttonde huvudtitel, dvs. under innevarande budgetår

de båda förslagsanslagen Förvaltningarna m. m. vid universiteten och vissa högskolor:

Avlöningar samt Universiteten och vissa högskolor: Omkostnader. Vid

kanslersämbetet finns en särskild inspektor med rådgivande och samordnande

uppgifter i frågor rörande studentidrott. Den lokala organisationen på de skilda

universitetsorterna företer stora variationer. På varje ort finns emellertid en

inspektor för fysisk fostran.

Studentidrottsorganisationer utanför universitetskanslersämbetets verksamhetsområde

är Sveriges Akademiska Idrottsförbund, som sedan år 1964 är medlem

av Sveriges riksidrottsförbund med ställning som specialförbund, de centrala

idrottsföreningarna på de olika kårorterna samt vissa övriga organ med varierande

aktivitet och omfattning inom ramen för studentkårers och studentnationers

verksamhet.

Det statliga stödet till studentidrotten över de båda nämnda riksstatsanslagen

används dels till avlöningar åt ett antal lärare i gymnastik och idrott, dels

till bestridande av kostnader för lokaler och materiel. Budgetåret 1966/67

finns vid de fem universiteten de för idrottsverksamheten avsedda lärartjänster

som redovisas i följande sammanställning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 48 år 1967

25

Tjänster

Universitet

Upp-

sala

Lund

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

21

i

Arvodestjänster .....................

iI 2

ii2

u2

li2

i

1 Varav en personlig tjänst.

2 Halvtidstjänsten avser gymnastik och idrott för kvinnliga studerande.

Utöver tjänsterna i sammanställningen disponerar Lunds universitet medel

för arvode till en fäktmästare, varjämte tekniska högskolan i Stockholm som ett

särskilt arrangemang arvoderar en halvtidsanställd idrottskonsulent för ett år i

sänder med medel som står till högskolans förfogande.

Vid sidan av medelsanvisningarna från anslag under åttonde huvudtiteln tillförs

studentidrotten resurser genom dels bidrag från riksidrottsförbundet — såväl

ur fonden för idrottens främjande som på andra sätt — till Sveriges Akademiska

Idrottsförbund, dels sådana medel som på olika vägar kommer kårorternas centrala

idrottsföreningar till del, dels medel från studentkårer och studentnationer

till den idrottsverksamhet som bedrivs i dessa organisationers regi. Totalstödet

till studentidrotten under budgetåret 1965/66 framgår översiktligt av följande

sammanställning.

Kr.

Staten via anslag under åttonde huvudtiteln...................... 291 300

Staten via fonden för idrottens främjande ........................ 112 200

Staten via fritidsgruppsbidrag.................................... 24 000

Kommunerna via fritidsgruppsbidrag ............................ 12 300

Kommunerna via stimulansbidrag................................ 6 000

Donationsmedel ................................................ 26 700

Studentkårer och studentnationer ................................ 158 800

Studenternas medlemsavgifter m. m............................... 29 900

Övriga arrangemang: lotterier m. m............................... 113 300

Summa 774 500

Anm. Speciella tillträdes- och spelavgifter — avseende t. ex. tennisspel — har inte räknats med

i sammanställningen.

I fråga om lokaler för studentidrott är Uppsala och Lund bäst tillgodosedda

av kårorterna. Vid Uppsala universitet finns dels Studenternas idrottsplats, dels

ett gymnastikhus med sporthall och simbassäng. Vidare finns i Uppsala en tennishall

som ägs av studentkåren. I Lund är universitetet huvudman för gymnastiksalen

»Palsestra» och en tennishall. På övriga universitetsorter finns inga

motsvarande studentidrottsanläggningar. Mindre utrymmen för idrott finns på

samtliga orter i kårlokaler och studentbostadshus.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

3.2 Arbetsgruppens förslag om motionsverksamhet för studerande

Arbetsgruppen redogör inledningsvis för de definitioner och gränsdragningar

som bestämt omfattningen av det åt gruppen givna utredningsuppdraget. Därvid

har gruppen valt att skilja tävlingsidrotten från de studerandes motionsverksamhet.

Såsom tävlingsidrott räknar gruppen allt deltagande i nationella

och internationella mästerskaps- och serietävlingar samt förberedelser härför.

Gruppen finner den vid tävling bedrivna studentidrotten ligga utanför utredningsuppdraget

och de förslag som läggs fram i promemorian berör därför endast

de studerandes motionsverksamhet. Arbetsgruppen begränsar även

sina förslag till att avse endast studerande vid universitet och högskolor; studerande

inom övriga postgymnasiala utbildningsvägar får enligt gruppen sitt

motionsbehov tillgodosett på annat sätt.

Som nyss nämnts uppgick det totala stödet till studentidrotten budgetåret

1965/66 till ca 775 000 kr. Gruppen uppskattar den del, som ur detta belopp

anvisats till motionsverksamhet, till i runt tal 530 000 kr., varav ca 280 000 kr.

från anslag under riksstatens åttonde huvudtitel.

Gruppen framhåller, att olika former av motionsverksamhet under senare år

allmänt kommit att betraktas som en viktig del av den förebyggande hälsovården.

En x-ad undersökningar har visat att det sannolikt finns ett betydelsefullt

samband mellan regelbunden motion och såväl fysisk som psykisk

hälsa. Gruppen hänvisar i detta avseende till den sammanfattning av moderna

åsikter om motionsverksamhetens medicinska betydelse, som för några år sedan

utarbetades på uppdrag av 1960 års gymnasieutredning (jfr SOU 1963:42 s.

401). Det kan enligt gruppen på grundval av gjorda undersökningar konstateras,

att ett utbrett intresse för motionsverksamhet finns bland de studerande.

Gruppen finner det inte minst från studieeffektivitetssynpunkt angeläget, att

de studerandes kondition förbättras genom att erforderliga motionstillfällen

erbjuds.

Organiserad motionsverksamhet utan anknytning till universitet eller studentorganisation

förekommer på samtliga studieorter. Sådan aktivitet — i form av

framför allt motionsgymnastik — anordnas enligt gruppen av bl. a. bildningsförbunden,

kooperationen och ungdomsorganisationer utan direkt samband med

idrottsrörelsen. Hit bör även räknas de tillfällen till motion som skapas genom

korporationsidrotten. Även om denna verksamhet i första hand är dimensionerad

för att möta motionsbehovet hos resp. orters fasta befolkning, aktiveras inom

dess ram även ett stort antal studerande. Enligt gruppen är det emellertid väsentligt

att man — i synnerhet på mindre universitetsorter, där tillströmningen

av studerande blir mer påtaglig, ställd i relation till den fasta befolkningen —

kan erbjuda särskilda motionstillfällen för dessa.

Som framgått av det föregående är ansvaret för de studerandes nuvarande

motionsverksamhet ganska splittrat. Enligt arbetsgruppen kan detta förhållande

föra med sig att de samlade resurserna inte utnyttjas på bästa möjliga sätt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

27

Gruppen finner det därför angeläget att i fortsättningen endast en organisation

skall ha att svara för motionsverksamheten. Enligt gruppen bör detta ansvar inte

åvila särskilda universitetsinstitutioner, bl. a. med hänsyn till att de uppgifter

som normalt är förenade med sådana koncentrerats till de redan existerande

gymnastik- och idrottshögskolorna (jfr prop. 1966: 50, SU 102, rskr 250). I stället

föreslår gruppen — i anslutning till det förslag beträffande studerandehälsovården,

som redovisats i det föregående — att huvudmannaskapet för även

motionsverksamheten skall läggas på de studerandes organisationer. Därvid är

det enligt gruppen lämpligast att de s. k. kårortsorganen liksom beträffande hälsovården

får hand om ledningen av verksamheten. Gruppen föreslår även att

särskilda studentidrottsnämnder inrättas.

Arbetsgruppen har inte funnit det möjligt att redovisa hur många studerande

som f. n. deltar i motions verksamhet. I stället har gruppen — med utgångspunkt

i antagandet att befintliga gymnastik- och idrottslärare enbart utnyttjades

som ledare av gruppmotionsövningar — sökt bedöma hur stor andel av

de studerande som skulle kunna tänkas deltaga i sådana övningar en gång i

veckan. Enligt gruppen torde denna andel vara mindre än 10 % av de studerande

vid universitet och högskolor. De undersökningar som gjorts beträffande de studerandes

motionsintresse tyder emellertid enligt gruppen på att den andel som

skulle önska ett motionstillfälle i veckan uppgår till mer än 50 %. Med hänsyn

till den betydelse som en rätt bedriven motionsverksamhet har för de studerandes

hälsotillstånd och allmänna prestationsförmåga anser gruppen det nödvändigt

att samhälleliga insatser utöver de nuvarande kommer till stånd. Enligt

gruppen synes ett realistiskt mål vara att hälften av de studerande skall kunna

beredas ett motionstillfälle i veckan. Av flera skäl finner gruppen dock att ett

sådant mål inte kan uppnås omedelbart. Tills vidare föreslår gruppen en aktivitetsgrad

av 25 %, varefter enligt gruppen det intresse som uppvisas och den

aktivitet som planeras bör läggas till grund för den fortsatta utbyggnaden av

motionsverksamheten.

Enligt arbetsgruppen bör reglerna för statliga bidrag till de studerandes

motionsverksamhet i framtiden vara så enkla som möjligt. Statsstödet bör därför

enligt gruppen utgå i form av fasta anslag över driftbudgeten. Utgångspunkten

för den statliga bidragsgivningen bör enligt gruppen självfallet vara den

verksamhet som de studerandes organisationer anordnar enligt av gruppen förordade

riktlinjer. Gruppen betonar i detta sammanhang att ett system med fasta

riksstatsanslag till de studerandes motionsverksamhet för med sig att sådana

fritidsgruppsbidrag, som f. n. utgår i vissa fall, inte skal! kunna anvisas till de

studerandeorgan som enligt gruppens förslag skall svara för verksamheten.

Enligt gruppen ankommer det på skolöverstyrelsen att kontrollera att bidrag

av denna typ inte uppbärs av sådan studerandeorganisation som enligt gruppens

förslag blir statsbidragsberättigad.

Som redan nämnts finns f. n. sammanlagt 8V2 fasta tjänster som lärare i gymnastik

och idrott vid universiteten och högskolorna. Av tjänsterna är tre

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

extra ordinarie. Lärarnas tjänstgöringsskyldighet är i avtal reglerad till 27

timmar per vecka. Enligt gruppen behöver mellan 55 och 60 lärartjänster

inrättas för att det av gruppen uppsatta målet — ett motionstillfälle i veckan

för 50 % av de studerande — skall kunna uppnås. Gruppen finner emellertid att

den önskade aktiviteten kan komma till stånd utan en så stor personalförstärkning,

om huvuddelen av motionsgrupperna i stället leds av timarvoderade ledare,

av vilka man enligt gruppen inte bör kräva formell kompetens. I sina beräkningar

utgår gruppen från ett timarvode av 18 kr. De fasta tjänster som likväl

bör finnas bör enligt gruppens förslag förenas med i huvudsak organisatoriska

arbetsuppgifter och med endast 15 veckotimmars ledning av motionsgrupper.

Innehavarna av dessa tjänster bör enligt gruppen i regel ha avlagt gymnastikdirektörsexamen.

Antalet erforderliga sådana tjänster bör enligt förslaget ställas

i relation till antalet studerande per universitetsort på det sätt som framgår

av följande sammanställning.

Antal Antal

studerande tjänster

3 000— 5 000 ................................ 1/2

5 000—10 000 ................................ 1

10 000—15 000 ................................ IV2

mer än 15 000 ................................ 2

Om en sådan beräkningsprincip läggs till grund fordras enligt arbetsgruppen

under budgetåret 1967/68 2 tjänster på var och en av orterna Uppsala, Lund,

Göteborg och Stockholm samt V2 tjänst i Umeå. I förslaget är tjänsterna beräknade

efter lönegrad A 20, vilket emellertid enligt den förra året slutna överenskommelsen

1966—1968 för undervisningsområdet m. m. numera svarar mot lönegrad

U 14. Gruppen finner det naturligt att — vid bifall till gruppens förslag —

de gymnastik- och idrottslärare som f. n. är anställda vid universiteten i största

möjliga utsträckning förs över till studerandeorganisationerna, som enligt förslaget

skall svara även för den personal som erfordras. Såvitt gäller de tre befintliga

extra ordinarie tjänsterna i Uppsala och Lund föreslår gruppen att de

nuvarande innehavarna även i fortsättningen skall vara anställda av resp. universitet,

men att tjänsterna vid deras avgång inte skall få årterbesättas.

Enligt arbetsgruppen är det rimligt att stöd till lokalhyra utgår också i framtiden.

Gruppen konstaterar att den allmänna hyresnivån för motionslokaler

f. n. är ca 10 kr. per timma och föreslår att i statsbidragsunderlaget räknas in

hyreskostnader motsvarande denna nivå av den omfattning som fordras för att

det uppsatta målet skall kunna uppnås. I Uppsala och Lund bör det enligt

gruppen ankomma på universiteten att ta upp motsvarande hyra i den mån

universitetens motionsanläggningar används.

F. n. anordnas även vissa idrottsledarkurser på de olika kårorterna. Kurserna

leds av idrottslärarna och finansieras i viss utsträckning av riksidrottsförbun
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

det via Sveriges Akademiska Idrottsförbund. Gruppen, som finner denna verksamhet

väsentlig, föreslår att sådana kurser skall anordnas även i fortsättningen

och förutsätter att de därvid bekostas av riksidrottsförbundet.

Enligt arbetsgruppens förslag bör — som framgått av det föregående — utbyggnaden

av de studerandes motionsverksamhet ta sikte på att omkring hälften

av de studerande skall kunna erbjudas ett motionstillfälle varje vecka. Utbyggnaden

bör enligt gruppen genomföras successivt och under nästa budgetår innebära

ungefär en fördubbling av det nuvarande antalet motionstillfällen. Gruppen

föreslår därför, att för budgetåret 1967/68 medel ställs till studerandeorganisationernas

förfogande så att 25 % av de studerande kan beredas ett tillfälle

till motion per vecka.

Arbetsgruppens förslag innebär i fråga om kostnaderna, att statsbidraget till de

studerandes motionsverksamhet skall baseras på ett beräknat belopp av 28 kr.

per motionstimma. Av detta belopp avser i princip 18 kr. ledararvode och 10 kr.

lokalhyra, men inom ramen för beloppet bör enligt gruppen även kunna inrymmas

uppkommande kostnader för materiel m. m. I statsbidragsunderlaget

skall härutöver inräknas kostnaderna för de föreslagna 8V2 fasta tjänsterna

och till dessa knutna sociala avgifter m. in. Enligt gruppen bör de senare kostnaderna,

i den del de avser innehavarnas planerande och organisatoriska arbetsuppgifter,

helt bestridas av statsmedel. Kostnaderna för motionstimmarna —

även i den mån dessa leds av innehavarna av de fasta tjänsterna — bör däremot

enligt förslaget delas lika mellan de studerande och staten. Med utgångspunkt

i antagandet att det totala studerandeantalet är 70 000, att varje motionsgrupp

omfattar 25 personer och att antalet verksamhetsveckor är 28 — av vilka 7 avser

uteverksamhet — beräknar arbetsgruppen det statsbidrag som fordras under

nästa budgetår till 445 000 kr. Detta innebär enligt gruppen en ökning av statsbidraget

med ca 60 000 kr. jämfört med de medel som budgetåret 1966/67 utgår

till motsvarande ändamål. Studerandeorganisationernas bidrag till de totala

utgifterna för motionsverksamheten blir enligt gruppens beräkningar 225 000 kr.

Enligt arbetsgruppen disponerar de studerande f. n. motionsutrymmen i lokaler

med en sammanlagd nettogolvyta av ca 3 400 m2. För att en aktivitetsgrad

av 25 % skall kunna uppnås krävs enligt gruppen en total yta av 4 000 in2. Gruppen

framhåller, att detta behov sannolikt kan tillgodoses om de lokaler som

redan ägs av universiteten och studentkårerna kompletteras genom att vissa allmänna

lokaler hyrs. Enligt gruppen bör emellertid studerandeorganisationerna

beredas möjlighet att i samband med bostads- och kårlokalbyggenskap uppföra

även motionslokaler. Med hänvisning till att skolöverstyrelsen i sina anvisningar

för byggande av gymnastiksalar förordar vissa särskilda typer av lokaler föreslår

gruppen, att bostadsstyrelsen och statens nämnd för samlingslokaler skall få

i uppdrag att föreslå sådana ändringar i de kungörelser som f. n. gäller för studentbostads-

och kårlokalbyggande, att motionslokaler av den storleksordning

som rekommenderas i skolöverstyrelsens anvisningar kan inrymmas i låneunderlaget.

Nu gällande låne- och bidragsbestämmelser avseende kårlokaler bör enligt

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr t8

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. May.ts ''proposition nr 48 år 1967

arbetsgruppen tillämpas i fråga om även motionslokalerna. Vidare föieslår giöppen,

att riksrevisionsverket skall ges i uppdrag att utreda frågan om den fiamtida

förvaltningen av de gymnastiklokaler som finns vid universiteten i Uppsala

och Lund.

Kårortsorganens administrativa uppgifter i vad avser motionsverksamheten

för de studerande innebär enligt gruppen sammanfattningsvis, att dessa organ

skall ha att genom särskilt inrättade studentidrottsnämnder

tillse att alla studerande på resp. kårort i överensstämmelse med statsbidragsbestämmelserna

får tillgång till motionsidrott,

omhänderha den organisatoriska ledningen av verksamheten,

årligen avge anslagsframställningar till Kungl. Maj .t samt

i övrigt fullgöra de åligganden som följer av statsbidragsbestämmelserna.

Med hänsyn till önskvärdheten av att ett centralt organ skall kunna samordna

gemensamma frågor rörande de studerandes motionsverksamhet föreslår gruppen,

att den förut nämnda idrottens samarbetsnämnd skall åläggas att avge

yttrande över studentidrottsnämndernas anslagsframställningar till Kungl.

Maj :t. Enligt gruppen bör en representant för de studerande adjungeras med

nämnden vid dess handläggning av sådana ärenden.

De studerandes motionsverksamhet är enligt gruppen en del av samhällets

totala idrotts- och motionsaktivitet. Med utgångspunkt häri föreslår gruppen

att anslaget till de studerandes motionsverksamhet liksom anslagen tdl övrig

idrott m. m. skall fr. o. m. budgetåret 1967/68 utgå från riksstatens tionde

huvudtitel. Anslaget bör enligt gruppen föras upp under anslaget Avsättning

till fonden för idrottens främjande.

3.3 Remissyttrandena

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till motionsverksamheten

som sådan. Därvid har allmänt betonats dess betydelse för både den

fysiska och den psykiska hälsan. Ingen remissinstans ställer sig avvisande till

att särskilda åtgärder vidtas för att de studerandes motionsbehov skall tillgodoses.

Ett antal instanser, bl. a. skolöverstyrelsen och 1965 års idrottsutredning,

framhåller att de studerande inte bör betraktas som någon särgrupp i motionshänseende,

men att de speciella förhållanden som råder i universitetsstäderna

talar för att speciell motionsverksamhet organiseras för de studerande. Statens

nämnd för samlingslokaler finner att det särskilda behov av motion i organiserade

former, som kan föranledas av en övervägande teoretiskt inriktad studiegång,

i första hand bör tillgodoses inom ramen för den allmänna motionsverksamheten

på resp. orter.

Såvitt gäller motionsverksamhetens inriktning har endast ett mindre

antal remissinstanser tagit ställning till frågan om verksamheten bör bedrivas

i grupp eller inte. Universitetskanslersäinbetet, SFS och Sveriges konservativa

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

studentförbund finner i första hand resursskäl tala för verksamhet i grupp.

Centerns studentförbund anser däremot att individuell motionsverksamhet i

många avseenden är billigare och lättare att administrera (t. ex. terränglöpning

och tennis). Även skolöverstyrelsen förordar individuell motion med hänsyn till

att gruppveiksamhet om 2o deltagare enligt överstyrelsen inte ligger i linje med

motionsidrottens utveckling i det moderna samhället och inte heller stämmer

överens med de studerandes intressen. Ett par remissinstanser tar även upp

frågan om tävlings- resp. motionsidrott. Sveriges riksidrottsförbund pekar sålunda

på svårigheten att dra gränsen mellan dessa två idrottsfonner.

Några instanser har tagit upp gruppens förslag om begränsning av motionsverksamheten

till universitets- och högskolestuderande. Alla som yttrat sig i

denna fråga hävdar att även andra studerande på det postgymnasiala stadiet

bör inrymmas i förslaget, i den mån dessas motionsbehov inte tillgodoses på

annat sätt. Bl. a. framhåller skolöverstyrelsen, att det vid lärarhögskolornas

amneslärar- och speciallärarlinjer samt vissa seminarier inte finns någon obligatorisk

fysisk träning. Överstyrelsen föreslår därför, att motionsverksamheten för

dessa grupper organiseras på samma sätt som för de universitets- och högskolestuderande.

Ett par instanser, bl. a. universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen,

pekar vidare på att gruppen i sitt förslag inte uppmärksammat de studerande

vid universitetsfilialerna.

Så gott som samtliga som yttrat sig beträffande motionsverksamhetens o mfattning

har framhållit att aktivitetsgraden 50 % endast bör ses som ett

etappmal, om än tillfredsställande vid jämförelse med den nuvarande situationen.

Idrottens samarbetsnämnd, samarbetsnämnden för jordbrukets högskolor,

Sveriges riksidrottsförbund, SACO och SFS anser sålunda att alla studerande

bor, om de så önskar, så småningom kunna ges tillfälle till motion minst en

gång i veckan. Universitetskanslersämbetet betraktar de uppställda aktivitetsgraderna

endast som utgångspunkter för grova skattningar av kostnaderna.

Flertalet av remissinstanserna uttalar sig för gruppens förslag i vad avser

huvudmannaskapet för motionsverksamheten. Sålunda anför 1965 års

idrottsutredning bl. a., att endast de studerandes egna organisationer har den

nödvändiga kontakten med de studerande. Även universitetskanslersämbetet

anser att ansvaret bör bäras av dem som utövar verksamheten. Utan att vilja

föra fram någon bestämd uppfattning i frågan finner ämbetet det motiverat att

låta de centrala idrottsföreningarna vara huvudmän. SFS anmäler, att Lunds

studentkår ansett sig kunna övertaga huvudmannaskapet dels tidigast den 1

januari 1968, dels endast under förutsättning att ett statsbidrag motsvarande en

aktivitetsgrad av 25 % utgår även om den verkliga aktiviteten skulle bli mindre.

Enligt SACO bör idrottslärarna — av inte minst rekryteringsskäl — även i fortsättningen

vara anställda vid universiteten, men organisationen har i övrigt

ingen erinran mot att de studerande tar över huvudmannaskapet. Sveriges socialdemokratiska

studentförbund anser för sin del att universiteten bör vara huvudmän,

då förbundet förutsätter att motionsverksamheten blir obligatorisk. Enligt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

rektorsämbetet vid Stockholms universitet bör den administrativa ledningen av

verksamheten i huvudstaden naturligen åvila gymnastik- och idrottshögskolan

i Stockholm.

De remissinstanser som yttrat sig över förslaget rörande personalbehovet

anser att arbetsgruppen föreslagit för få fasta tjänster. Enligt bl. a. Sveriges

riksidrottsförbund och SFS bör tre fasta tjänster inrättas på var och en

av de fyra största orterna, medan SACO anser att de nämnda orterna bör tilldelas

vardera fyra sådana tjänster. Dessa organisationer finner även att Umeå

bör ges en heltidstjänst i stället för den halvtidstjänst gruppen föreslagit. När

antalet tjänster på samma ort uppgår till två eller flera bör enligt SACO en

av dem vara förenad med föreståndarskap eller huvudlärarskap för motionsverksamheten.

SFS betonar behovet av tjänster för den kvinnliga motionsverksamheten.

Flertalet remissinstanser understryker även vikten av att anställningsförhållandena

för de fast anställda lärarna tryggas och att de vid övergång till allmän

tjänst får tillgodoräkna sig tiden vid de studerandes organisationer. Sålunda

förutsätter SACO, att den närmare utformningen av tjänstgöringsförhållandena

skall bestämmas efter förhandlingar.

Behovet av personal för motionsverksamhet vid universitetsfilialerna tas upp

i ett par yttranden. Såväl universitetskanslers ämbetet som SFS förordar medel

för motionsverksamhet vid filialerna.

I fråga om lokalbehovet för motionsverksamheten har en rad synpunkter

förts fram av remissinstanserna. LUP-nämnden samt 1965 års idrottsutredning

uttalar sig i princip för gruppens förslag att bestämmelserna om lån för anskaffning

av studentbostäder resp. studentkårlokaler skall ändras så att motionslokaler

kan i vidgad omfattning inrymmas i låneunderlaget. Bostadsstyrelsen

anser det inte lämpligt att motionslokaler av den storlek som arbetsgruppen

föreslagit förläggs i studentbostadsområden, eftersom de kräver ett stort studerandeunderlag.

Sådana lokaler som kan hänföras till »mindre utrymmen för

gemensamt bruk» kan dock redan nu inrymmas i bostadslån. Skulle det i framtiden

bli aktuellt att förlägga större motionslokaler i studentbostadsområden,

är bostadsstyrelsen beredd att då pröva frågan om belåning. Enligt LUP-nämnden

är det tveksamt om en 25 %-ig motionsaktivitet kan i huvudsak tillgodoses

inom sådana befintliga lokaler som ägs av universiteten och studentkårerna.

Nämnden finner det vidare anmärkningsvärt att gruppen i sitt förslag inte

beaktat behovet av biutrymmen i anslutning till motionslokalerna. Svenska

stadsförbundet ställer sig avvisande till förslaget att nya motionslokaler uppförs

inom ramen för studentbostads- och studentkarlokalstödet, da detta enligt

förbundet kommer att föra med sig krav på tomtsubventioner från kommunernas

sida. Rektorsämbetet vid Stockholms universitet vill i fråga om lokalbehovet

i Stockholm fästa uppmärksamheten på vikten av att hithörande frågor

beaktas vid planeringen av Frescatiområdet. Statens nämnd för samlingslokaler

anför:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

33

Enligt nämndens mening har promemorian inte tillräckligt belyst de möjligheter,

som står till buds att på respektive universitetsorter för motionsidrott

utnyttja skolornas gymnastiksalar och andra idrottsanläggningar. Nämnden föreställer

sig att för ifrågavarande motionsverksamhet lämpliga lokaler ofta nog

är upptagna för annan verksamhet endast under en del av dagen och att sålunda

i viss utsträckning plats skulle kunna beredas för de motionsgrupper,

som förutsätts skola anordnas bland de studerande vid universitet och högskolor.

Studentidrotten, vare sig den tar sig uttryck i tävlings- eller motionsidrott,

bör enligt nämndens mening såvitt möjligt samordnas med den idrott,

som i övrigt utövas på studieorten. Det särskilda behov av motion i organiserade

former, som kan föranledas av en övervägande teoretiskt inriktad studiegång,

anser nämnden i enlighet härmed böra i första hand tillgodoses inom

ramen för den allmänna motions verksamheten på orten.

Det sagda utesluter givetvis inte att, där de kommunala resurserna är otillräckliga,

anledning kan finnas för studentorganisationerna att i egen regi anordna

motionslokaler. I detta sammanhang vill nämnden framhålla att gällande

bestämmelser (3 § i kungörelsen om lån för anskaffning av studentkårlokaler) endast

i begränsad omfattning möjliggör statlig belåning av motionslokaler. Lokaler

av den storlek som förordas i promemorian — »gymnastiksalar» — lär sålunda

inte ingå i låneunderlaget. De kårlokalprojekt, vilka nämnden haft att

förhandsgranska, omfattar som regel motionslokaler till en såväl yt- som volymmässigt

inte obetydlig del. Detta tyder på att studentorganisationerna vid planeringen

tillmätt motionslokalerna stor vikt. Lokalerna avses vanligen förlagda

till sekundärutrymmen (källarlokaler) och kan därför anta komma att förhållandevis

obetydligt påverka totalkostnaden. Nämnden skulle med hänsyn

härtill vilja förorda en utvidgning av begreppet motionslokaler så att detta

inte skulle bindas vid det i lånekungörelsen angivna exemplet »rum för...

bordtennisspel» och vill även framhålla det önskvärda i att därvid begreppet

»motionslokaler» mera exakt definierades. Nämnden vill emellertid inte tillråda

att utan tungt vägande skäl regelrätta gymnastiksalar inbegrips i låneunderlaget,

detta med hänsyn till att sådana lokaler kräver stor takhöjd jämte andra

konstruktioner, som medför avsevärt ökade byggnadskostnader i förhållande till

vad som skulle blivit fallet om gymnastiksal inte innefattats i projektet.

Den föreslagna utvidgningen av begreppet motionslokaler torde inte behöva

inge betänkligheter med hänsyn till att vederbörande studentorganisation ju

har att själv bära en stor del av kostnaderna. Det förutsätts vidare att i den

mån de studerande inte utnyttjar motionslokalerna dessa kommer att uthyras

till utomstående och sålunda komplettera kommunala och andra idrottsanläggningar.

I vad avser stödets utformning finner rektorsämbetet vid Lunds

universitet att bl. a. frågan om storleken av det statliga stödet fordrar ytterligare

överväganden och utredningar. Idrottens samarbetsnämnd och Sveriges

riksidrottsjörbund framhåller, att instruktörerna inom den allmänna idrottsrörelsen

ofta utför sitt arbete utan ersättning och att arvoderingen av motionsledarna

för de studerande bör differentieras med hänsyn till bl. a. angelägenheten av att

idrottsorganisationernas rekrytering av ledare och funktionärer inte försvåras.

Gruppens förslag till fördelning av kostnaderna för de fasta tjänsterna avvisas

av bl. a. idrottens samarbetsnämnd och SACO. Några remissinstanser efterlyser

särskilda medel för inköp av materiel. Universitetskan.slersämbetet anser att ett

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

engångsanslag bör vara tillräckligt, medan t. ex. SFS förordar att särskilda

medel kontinuerligt anvisas för ändamålet. SFS finner det vidare tveksamt om

10 kr. per timma för lokalhyra är en realistisk beräkning. Enligt idrottens samarbetsnämnd

och 1965 års idrottsutredning bör frågan från vilken huvudtitel

statsbidraget skall anvisas anstå till dess förslag rörande idrottens ekonomi över

huvud taget har lagts fram. Organisationerna finner därför att medelsanvisningen

tills vidare bör utgå från åttonde huvudtiteln i form av ett särskilt anslag.

I fråga om formen för årliga anslagsframställningar föreslår idrottens samarbetsnämnd,

att de studentidrottsnämnder som gruppen föreslagit skall ge in

sina petita till SFS, som därefter enligt nämnden bör med eget yttrande överlämna

handlingarna till Kungl. Maj:t. Nämnden har dock ingen erinran mot att

även den åläggs att yttra sig över studentidrottsnämndernas anslagsframställningar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^8 år 1967

35

4. Departementschefen

Statsmakterna beslöt år 1964 en omfattande studiesocial reform som innebar

bl. a. att staten tog på sig ansvaret att garantera de studerande vid postgymnasiala

utbildningslinjer erforderliga medel för att finansiera studierna (prop.

1964:138, SäU 1, rskr 290). I propositionen anförde jag att frågan om vissa s. k.

indirekta studiesociala åtgärder borde utredas. Med anledning härav har en arbetsgrupp

inom ecklesiastikdepartementet på Kungl. Maj:ts uppdrag lagt fram

förslag om hälsovård och motionsverksamhet för de studerande.

Gruppen har haft som principiell utgångspunkt att de studerande skall tillförsäkras

samma möjligheter till sjukvård och motion som övriga medborgare. Av

rent praktiska skäl måste därvid enligt gruppen vissa särlösningar väljas. Jag delar

denna uppfattning, som står i nära överensstämmelse med de allmänna principerna

för studiesocialt stöd och som även markerats t. ex. i fråga om statens

stöd till studentkårlokaler (jfr prop. 1963:172, SU 212, rskr 405).

Såvitt gäller hälso- och sjukvården har arbetsgruppens utgångspunkt

— som nyss nämnts — varit att de studerande inte skall bilda en från övriga

medborgare avskild grupp i vad avser möjligheten att få vård. I likhet med

remissinstanserna ser jag med tillfredsställelse att Svenska landstingsförbundets

och Svenska stadsförbundets utskott för utomlänsvård utfärdat sådana rekommendationer

som gör det möjligt för de studerande att få sluten vård på studieorten.

Jag räknar med att nuvarande praxis från sjukvårdshuvudmännens sida

i fråga om de studerandes tillgång till öppen vård skall tillämpas även i fortsättningen.

Liksom gruppen finner jag det således naturligt att de studerande söker sig

till den allmänna sjukvården, privatpraktiserande läkare etc. vid behov av

sjukvård. Detta bör gälla i fråga om somatiska åkommor, olycksfall m. m. Även

då det gäller all annan specialistvård än psykiatrisk bör det vara de allmänna

vårdresurserna som tas i anspråk. Däremot finns det även enligt min mening

goda skäl för att de studerande i anslutning till utbildningsmiljön ges speciella

möjligheter till vård av psykiatriska och psyko-somatiska sjukdomar. Utan tvekan

kan nämligen vissa faktorer i studiemiljön utlösa eller förvärra nervösa

symptom. I och för sig synes det ändamålsenligt att huvudmannaskapet för ifrågavarande

hälso- och sjukvård läggs på vederbörande kommunala sjukvårdshuvudmän.

Eftersom det är fråga om en av studerandeorganisationerna redan

etablerad verksamhet har jag dock ingen erinran mot arbetsgruppens förslag i

denna del.

Arbetsgruppens överväganden om en särskild hälso- och sjukvårdsorganisation

för studerande syftar närmast till en reglering av det statliga bidraget till en

redan pågående verksamhet. Arbetsgruppen har själv strukit under detta be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1967

traktelsesätt genom att ge sitt förslag formen av en modell, avsedd att läggas

till grund för beräkningen av statsbidrag. Enligt min mening är denna modell

väl lämpad för sitt syfte. Jag finner därför inte anledning att här gå in på den

kritik som några av remissinstanserna fört fram mot gruppens förslag i vad avser

avvägningen av personalresurser m. m. Studerandeorganisationerna bör själva

få avgöra dimensioneringen av de i hälso- och sjukvårdsorganisationen ingående

komponenterna.

Enligt gruppens förslag skall kostnaderna för läkarbesök till den del de inte

täcks genom ersättning från allmän försäkringskassa betalas av de studerande

själva, individuellt eller kollektivt. Den sjukvårdande delen av de inom studerandehälsovården

verksamma läkarnas uppgifter faller därmed helt utanför

beräkningsgrunderna för ett särskilt statsbidrag. Sådant bidrag föreslås däremot

utgå för en viss basorganisation, omfattande bl. a. kostnader för vissa arbetsledande

och administrativa funktioner, kostnaden för kuratorer och sjuksköterskor

samt vissa sjukvårdsomkostnader. Motsvarande kostnader täcks i princip

inom den kommunala öppna vården av allmänna medel.

X fråga om studerandehälsovårdens finansiering har några remissinstanser förordat

ett mer långtgående statligt stöd än det gruppen föreslagit. Bl. a. kritiseras

förslaget att de studerande själva skall stå för en del av sina kostnader

vid läkarbesök. Å andra sidan räknar skolöverstyrelsen i sitt yttrande med att

redan en hälso- och sjukvårdsorganisation av den typ arbetsgruppen tagit upp

i sitt förslag kan komma att föra med sig krav på att den nuvarande kostnadsfria

hälsovården i förskolåldern och skolåldern skall omfatta även sjukvård. Ett

accepterande av tanken att studerandesjukvården skall betraktas som ett statens

åtagande på utbildningens område och till följd därav vara kostnadsfri

skulle sålunda kunna få svårbedömbara konsekvenser. Jag ansluter mig därför

till arbetsgruppens förslag att de studerande — enskilt eller kollektivt — i likhet

med övriga medborgare skall stå för den del av kostnaden för läkarbesök

som inte täcks av den allmänna försäkringen.

Det erforderliga statsbidraget enligt 1965 års penningvärde har av arbetsgruppen

— med den i det föregående redovisade basorganisationen som utgångspunkt

— beräknats till per år och ort 7 kr. för varje studerande intill ett studerandeantal

av 10 000 samt 3 kr. för varje studerande därutöver. Till detta belopp

skulle enligt gruppen komma bidrag till vissa hyreskostnader, beräknade

till ca 50 000 kr., samt till kostnader för skärmbildsundersökningar, som f. n.

uppgår till drygt 50 000 kr. Enligt min mening bör även kostnaderna för sistnämnda

båda ändamål inräknas i ett schablonmässigt beräknat generellt statsbidrag

till studerandehälsovård, vilket för nästa budgetår bör fastställas till 10 kr.

per studerande intill ett studerandeantal av 10 000 samt 5 kr-, per studerande

därutöver. Med utgångspunkt häri beräknar jag statsbidraget för budgetåret

1967/68 till 615 000 kr. varvid jag utgått från gruppens metod för beräkning av

antalet studerande.

Då det gäller lokalfrågorna anser jag det mest naturligt att de studerande i

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr £8 år 1967

första hand söker hyra utrymmen inom den befintliga sjukvårdsorganisationen

på de olika orterna. I den mån det blir nödvändigt att i studentbostadshus eller

studentkårlokaler inrymma lokaler av här avsett slag bör, som arbetsgruppen

föreslagit, detta tillgodoses genom gällande låneformer härför. Därest gällande

bestämmelser om bostadslån behöver ändras i detta syfte torde frågan få anmälas

för Kungl. Maj:t i annat sammanhang. Dimensionering och planering av

lokaler för studerandehälsovården bör prövas av medicinalstyrelsen. Därvid bör

som gruppen föreslagit även lokaler för tandvård få medräknas. I anledning av

bl. a. vad som anförts i vissa remissyttranden är jag emellertid inte beredd att

förorda att de studerande skall i övrigt ges några speciella förmåner i tandvårdshänseende.

Arbetsgruppens förslag till administrativ uppbyggnad av studerandehälsovården

är enligt min mening väl avvägd. Jag anser därför att medicinalstyrelsen

bör utses till central tillsynsmyndighet för verksamheten. Huvudmannaskapet

för studerandehälsovården på det lokala planet bör såsom jag tidigare framhållit

vila på de studerande själva genom deras organisationer. Som villkor för statsbidrag

bör därvid gälla, att studerandeorganisationerna vid samtliga berörda

postgymnasiala utbildningsanstalter på resp. orter inrättar en nämnd för den

direkta ledningen av studerandehälsovården. Som jag kommer att beröra i det

följande bör denna nämnd administrera även motionsverksamheten för studerande.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning att en särskild hälso- och sjukvårdsorganisation

för studerande på en ort förutsätter ett elevunderlag av viss omfattning.

I enlighet med förslaget förordar jag därför, att statsbidrag för nästa budgetår

utgår till sådan organisation endast på de nuvarande universitetsorterna.

Denna organisation bör därvid omfatta även lärarutbildningsanstalterna, vilket

innebär att nuvarande skolhälsovård vid dessa anstalter på universitetsorterna

kommer att avvecklas. Enligt min mening bör därvid den utrustning som finns

för den nuvarande verksamheten utan ersättning överlåtas till de studerandes

organisation för hälso- och sjukvård, i den mån den inte övergångsvis behöver

tas i anspråk för övningsskolorna vid lärarhögskolor och folkskoleseminarier.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att bland de läroanstalter som omfattas av

studiemedelssystemet närmare fastställa vilka som skall inordnas i den nya

organisationen för studerandehälsovård.

I fråga om studerandehälsovård utanför universitetsorterna — t. ex. på orter

med universitetsfilialer eller lärarutbildningsanstalter — bör det som arbetsgruppen

föreslagit ankomma på vederbörande studerandeorganisationer att ta

de initiativ som kan bli nödvändiga. Statsbidrag bör efter statsmakternas prövning

kunna utgå enligt samma förutsättningar som på universitetsorterna.

Genom samhällets åtaganden på gymnasiestudiet har studerande med svåra

handikapp beretts möjlighet att avlägga studentexamen. Det ankommer på

berörda högre utbildningsanstalter att i möjligaste mån biträda studerande med

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1967

handikapp som önskar bedriva postgymnasiala studier. Med hänsyn till det fåtal

elever det här rör sig om torde det vara möjligt att inom ramen för resp. läroanstalters

ordinarie anslag bestrida kostnader för sådan service och sådana

tekniska hjälpmedel som direkt hänför sig till dessa studerandes deltagande i

undervisningen och till deras studier.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om vårdarservice och personlig

hjälp i den dagliga livsföringen åt dem som på grund av handikapp har

svårt att klara sig själva prövas av handikapputredningen. Avsikten är att redan

höstterminen 1967 i anslutning till Norrbackainstitutets verksamhet försöksvis

börja med vårdarservice åt de studenter som i vår utexamineras från

det till Norrbackainstitutet förlagda gymnasiet och som ämnar fortsätta studierna

vid Stockholms universitet.

Arbetsgruppen har i fråga om de studerandes försäkringsskydd vid

sjukdom föreslagit, att som villkor för erhållande av studiemedel skall uppställas

att den studerande är sjukpenningförsäkrad till en dagersättning av 15

kr., dvs. det högsta belopp som f. n. kan utgå vid frivillig studerandeförsäkring.

Vidare bör det enligt gruppen finnas möjlighet för de studerande att teckna försäkring

för ytterligare 5 kr. per dag. Som framgått av min redogörelse i det föregående

har remissinstanserna, som i huvudsak ställt sig positiva till en sådan

försäkring, rest invändningar mot vissa detaljer i förslaget. Bl. a. har flera instanser

förordat en högre sjukpenning. Från några håll har förts fram förslag

att försäkringen skall vara kollektiv. Vidare har några av remissinstanserna funnit

det mindre tillfredsställande att såväl studiemedel som sjukpenning kan komma

att utgå på samma gång. Enligt min mening bör bl. a. sistnämnda fråga närmare

utredas innan ställning tas till förslaget angående sjukpenningförsäkring

för ifrågavarande studerande. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå

Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksrevisionsverket att i samråd med bl. a. centrala

studiehjälpsnämnden och riksförsäkringsverket utreda vissa med en sådan sjukpenningförsäkring

sammanhängande frågor.

Även i vad avser förslaget om statligt bidrag till motionsver k samhet

delar jag gruppens uppfattning att det är av rent praktiska skäl som statsbidrag

bör utgå till stöd för en aktivitet som är avsedd enbart för studerande. Det

statliga stödet bör dock endast avse motionsverksamhet i grupp. Statens stöd

till den tävlingsidrott som bedrivs av studenternas idrottsföreningar bör alltjämt

bedömas i samband med prövningen av övriga idrottsanslag.

Arbetsgruppen har i promemorian begränsat sina förslag till att gälla endast

studerande vid universitet och högskolor. Vid remissbehandlingen har några

instanser kritiserat en sådan avgränsning. För egen del anser jag att i princip

alla studerande på postgymnasiala utbildningslinjer bör bli delaktiga i den motionsverksamhet

som anordnas på de olika kårorterna, förutsatt att de inte erbjuds

organiserade motionstillfällen i annan ordning, t. ex. genom att gymnastik

eller något motsvarande ämne finns upptaget på deras ordinarie schema.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+8 år 1967

Enligt gruppens förslag skall resurser ställas till förfogande av en sådan omfattning

att i genomsnitt varje studerande inom några år kan beredas tillfälle

till en halvtimmas motion i veckan. Den framtida utvecklingen av motionsverksamheten

bör bli beroende av det intresse som kommer att visas från de studerandes

sida. I fråga om aktivitetsnivån under budgetåret 1967/68 bör arbetsgruppens

förslag enligt min mening kunna godtagas i det väsentliga.

Jag vill också i huvudsak ansluta mig till arbetsgruppens förslag att de studerandes

egna organisationer skall ta över ansvaret för motionsverksamheten.

Det är naturligt att de studerande själva står som huvudmän för en helt frivillig

aktivitet av det slag det här är fråga om. Verksamheten bör på varje

kårort administreras av den gemensamma nämnd som jag föreslagit i det föregående.

Med anledning av vad som vid remissbehandlingen anförts av Lunds

universitets studentkår kan det emellertid bli nödvändigt att motionsverksamheten

i Lund under en övergångsperiod administreras av universitetet även efter

den 1 juli 1967. Verksamheten bör i så fall få samma omfattning som under

innevarande budgetår.

Det synes ändamålsenligt att idrottens samarbetsnämnd ges tillfälle att yttra

sig över kårortsnämndernas årliga anslagsframställningar. Vid samarbetsnämndens

behandling av sådana ärenden bör — som gruppen föreslagit — en representant

för de studerande vara adjungerad.

De kurser för blivande idrottsledare som redan anordnas på de olika kårorterna

bör i överensstämmelse med arbetsgruppens förslag organiseras även i fortsättningen.

Det bör ankomma på kårortsnämnderna att tillsammans med kårorternas

centrala idrottsföreningar finna formerna för den fortsatta verksamheten

i detta hänseende.

Det antal fasta gymnastik- och idrottslärartjänster gruppen tagit upp i sitt

förslag finner jag väl avvägt. I anslutning till mitt tidigare ställningstagande

bör den personal som behövs för motionsverksamheten i fortsättningen vara anställd

av resp. kårortsnämnder. De tre innehavare av extra ordinarie tjänster

som f. n. finns i Uppsala och Lund bör dock tills vidare alltjämt vara tjänstemän

vid resp. universitet och få sin lön på samma sätt som hittills. Medel motsvarande

kostnaderna för deras avlöning och allmänna socialförsäkringsavgifter

bör hållas inne ur statsbidraget så länge detta förhållande består. Tjänsterna

bör sedermera drås in i samband med de nuvarande innehavarnas avgång. Såvitt

gäller de befintliga arvodestjänsterna förutsätter jag att de nuvarande innehavarna

kommer att — som gruppen föreslagit — såvitt möjligt anställas av

studerandeorganisationerna. Överläggningar i hithörande frågor har ägt rum

med vederbörande personalorganisationer, som därvid inte haft någon erinran.

Det ankommer på studerandeorganisationerna att själva fördela uppkommande

arbetsuppgifter mellan innehavare av fasta tjänster och timarvoderade motionsledare.

De studerande vid universitetsfilialerna bör givetvis bli delaktiga i den organiserade

motionsverksamheten. Till att börja med torde knappast någon sär
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr b8 år 1967

skild filialorganisation bli nödvändig. I stället bör den fasta personalen vid moderuniversitetens

kårortsnämnder i inledningsskedet kunna bistå de studerande på

resp. filialorter i den utsträckning som kan behövas för att verksamheten skall

komma i gång.

I fråga om lån för anordnande av lokaler för motionsverksamhet ansluter jag

mig till vad bostadsstyrelsen och statens nämnd för samlingslokaler anfört i sina

yttranden. Möjligheterna att för sådana lokaler få lån från lånefonden för studentkårlokaler

bör sålunda vidgas något.

Frågan om den framtida förvaltningen av de idrottslokaler som f. n. finns

vid läroanstalterna — bl. a. vid universiteten i Uppsala och Lund — bör lösas

i annat sammanhang. Riksrevisionsverket och byggnadsstyrelsen bör få i uppdrag

att i samråd utreda hithörande spörsmål.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning att ett fastställt statligt bidrag bör ges

till de studerandes motionsverksamhet. I avvaktan på de förslag som 1965 års

idrottsutredning väntas lägga fram beträffande bl. a. idrottsrörelsens ekonomiska

förhållanden bör medelsanvisningen utgå från anslag under åttonde huvudtiteln.

Medel till motionsverksamheten bör tills vidare anvisas från samma

anslag som bidraget till hälso- och sjukvård för studerande.

Med utgångspunkt i arbetsgruppens beräkningsgrunder och med beaktande

av de kostnadsförändringar som följer av förra årets löneöverenskommelser

m. m. beräknar jag statsbidraget under budgetåret 1967/68 till motionsverksamhet

för studerande till 600 000 kr., vilket innebär en väsentlig ökning av vad

som utgår för motsvarande ändamål under innevarande budgetår. Ifrågavarande

belopp bör av Kungl. Maj:t fördelas på de olika kårortsnämnderna efter förslag

av idrottens samarbetsnämnd.

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående förordar jag, att i riksstaten

för budgetåret 1967/68 förs upp ett förslagsanslag, kallat Bidrag till

hälso- och sjukvård samt motionsverksamhet för studerande, av (615 000 +

+600 000 =) 1 215 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till hälso- och sjukvård samt motionsverksamhet

för studerande för budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 1 215 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Britta Gyllensten

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JfS år 1967 41

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning........................................................ 3

2. Studerandehälsovård .............................................. 4

2.1 Nuläget ..................................................... 4

2.2 Arbetsgruppens förslag om studerandehälsovård ................. 7

2.3 Remissyttrandena ............................................ 16

3. Motionsverksamhet för studerande................................. 24

3.1 Nuläget ..................................................... 24

3.2 Arbetsgruppens förslag om motionsverksamhet för studerande..... 26

3.3 Remissyttrandena ............................................ 30

4. Departementschefen .............................................. 35

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående, hälsooch sjukvård samt motionsverksamhet för studerande. a1 i texten
  2. SU 1967:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hälsooch sjukvård samt motionsverksamhet för studerande jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. 2LU 1967:48 Utlåtande över väckta motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hälsooch sjukvård samt motionsverlcsamhet för studerande. s. 1 i texten