Angående naturvårdens organisation, m. m
1967-03-03 · 76 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 73 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1967:59, Angående naturvårdens organisation, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
1
Nr 59
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående naturvårdens
organisation, m. m.; given Stockholms slott den 3
mars 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Eric Holmquist
Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av principbeslut av 1965 års riksdag och senare utredning
av statskontoret läggs i propositionen fram förslag till en samordnad och
utbyggd organisation för natur-, vatten- och luftvården. Som central myndighet
för dessa områden föreslås ett nytt statligt ämbetsverk, statens naturvårdsverk.
Det nya verket ersätter ett flertal myndigheter — bl. a. statens
naturvårdsnämnd, statens vatteninspektion och statens luftvårdsnämnd —
som nu har uppgifter inom dessa områden. Verket bör enligt förslaget ledas
av en lekmannastyrelse. Vidare bör vid verket finnas särskilda rådgivande
organ, nämligen ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd.
Verket föreslås bli organiserat på ett sekretariat för planering, samordning
och information, en administrativ byrå, en naturvårdsbyrå, en vattenvårdsbyrå,
en luftvårdsbyrå samt ett undersökningslaboratorium. Vidare knyts
till verket en särskild expertgrupp för biträde vid förvärv m. m. av naturområden.
Verket föreslås nästa budgetår ha totalt 101 tjänstemän, vilket innebär
en ökning med sex i förhållande till det antal de nuvarande myndigheterna
sammanlagt har.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Länsstyrelserna föreslås få särskilda naturvårdsenheter, i vilka länsingenjörskontoren
går upp. Personalen vid dessa naturvårdsenheter föreslås
omfatta totalt 156 tjänstemän, vilket innebär en ökning med åtta.
På grundval av fritidsutredningens förslag tas vidare upp stödet till det
rörliga friluftslivet. Med hänsyn till det nära sambandet mellan naturvårds-
och friluftsfrågorna föreslås naturvårdsverket bli central förvaltningsmyndighet
även för de senare frågorna. I propositionen understryks
att friluftslivets behov bör beaktas i kommunernas och länsstyrelsernas
planering. Statliga bidrag bör liksom hittills utgå dels till uppförande av
friluftsanläggningar, dels till vissa organisationer på friluftslivets område.
Uppförande av friluftsanläggningar bör i första hand vara en kommunal
angelägenhet medan verksamheten vid anläggningarna bör kunna skötas av
organisationerna. Vissa principer för bidragsgivningen redovisas. Anläggningar
av rikskaraktär på långt avstånd från tätorterna föreslås få högre
bidrag än näranläggningar.
Slutligen läggs fram förslag till medelsanvisning under berörda anslag
för naturvårdsverket och fonden för friluftslivets främjande. Anslaget till
avsättning till nämnda fond föreslås öka med 1 milj. kr. till 4,5 milj. kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 3 mars 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om naturvårdens
organisation, m. in., och anför.
I statsverkspropositionen (bil. It s. 137 och 142) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens
naturvårdsnämnd: Avlöningar, Statens naturvårdsnämnd: Omkostnader och
Avsättning till fonden för friluftslivets främjande för budgetåret 1967/68
beräkna ett anslag av 4,3 milj. ler., 691 000 kr. resp. 4,5 milj. kr. Jag anhåller
att nu få anmäla dessa frågor.
Inledning
Enligt principbeslut av 1965 års riksdag (prop. 97, JoU 16, rskr 255)
skall statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vattenoch
avloppsbyrå samt statens luftvårdsnämnd den 1 juli 1967 föras samman
med statens naturvårdsnämnd till en central myndighet för hela naturvår
dsområdet. Vid samma tidpunkt skall länsingenjörskontoren enligt
samma beslut inordnas i länsstyrelserna, som har ansvaret för naturvårdsverksamheten
på det regionala planet. Med anledning av beslutet uppdrog
Kungl. Maj :t åt statskontoret att utreda organisationen av naturvårdsverksamheten.
Statskontoret avlämnade den 9 juni 1966 »Utredning om organisationen
av naturvårdsverksamheten» (Stencil Jo 1966: 2).
Efter remiss har yttranden över statskontorets utredning avgetts av vattenöverdomstolen,
medicinalstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, statens bakteriologiska
laboratorium, statens institut för folkhälsan, statens luftvårdsnämnd,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och statens oljeskyddsråd,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, byggnadsstyrelsen,
kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, universitetskanslersämbetet,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
forskningsrådens samarbetsdelegation, domänstyrelsen, Iantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, vattenvårdsnämnden, statens naturvårdsnämnd,
lantbrukshögskolan, skogshögskolan, kommerskollegium, Sveriges
geologiska undersökning, statens vattenfallsverk, statens friluftsnämnd, institutet
för vatten- och luftvårdsforskning, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, länsförvaltningsutredningen, immissionssakkunniga,
1964 års naturresursutredning, Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsföreningen,
Samfundet för hembygdsvård, Sveriges industriförbund,
Föreningen för vattenhygien, Vattenvärnet, Föreningen för allmän hälsovård,
Föreningen för samhällsplanering, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLF), Svenska vatten- och avloppsverksföreningen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Länsingenjörernas
förening, Svenska teknologföreningen, Sveriges lantmätareförening och
Svenska arkitekters riksförbund (SAR).
1962 års fritidsutredning1, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
av chefen för kommunikationsdepartementet den 28 september
1962, har avlämnat tre betänkanden över friluftslivet i Sverige, nämligen
del I »Utgångsläge och utvecklingstendenser» (SOU 1964:47), del II
»Friluftslivet i samhällsplaneringen» (SOU 1965: 19) och del III »Anläggningar
för det rörliga friluftslivet» (SOU 1966:33). I betänkandena behandlas
friluftslivets plats i samhällsplaneringen, friluftslivets behov av
mark, fritidsbebyggelsens utformning och lokalisering, kommunernas engagemang
i friluftsfrågor, anläggningar för det rörliga friluftslivet, statens stöd
till ideella organisationer på friluftslivets område samt organisatoriska åtgärder
för statens insatser på friluftslivets område. I detta sammanhang
tas de frågor upp, som gäller anläggningar för det rörliga friluftslivet, statens
stöd till ideella organisationer på friluftslivets område och organisatoriska
åtgärder för statens insatser på nämnda område.
Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av hovrätten för
västra Sverige, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, statskontoret,
rikantikvarieämbetet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens vatteninspektion,
statens naturvårdsnämnd, statens institut för byggnadsforskning,
statens friluftsnämnd, statens järnvägar, överståthållarämbetet, samtliga
länsstyrelser, kommittén för semesterspridning, 1960 års vägsakkunniga,
kommunalrättskommittén, 1965 års idrottsutredning, 1962 års ungdomsutredning,
statens handikappråd, Svenska stadsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska naturskydds
fjl1
Framlidne generaldirektören Börje Lundgren, ordf., riksdagsmannen Ingvar Carlsson, riksdagsmannen
Thorbjörn Fälldin, kommunalrådet Torsten Henrikson, byggnadsrådet Ivar Jonsson,
filosofie kandidaten Inga Löwdin, riksdagsmannen Bo Turesson och riksdagsmannen Ola
Ullsten.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
föreningen, Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, RLF,
Svenska turistföreningen, Svenska turisttrafikförbundet, Motororganisationernas
samarbetsdelegation, Reso, Riksorganisationernas campingkommitté,
Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska kryssarklubben, Svenska kommunaltekniska
föreningen, Sveriges motorbåtsunion, Svenska samernas
riksförbund, Fiskefrämjandet, Simfrämjandet, Cykel- och mopedfrämjandet,
Svenska Turisthotellens Riksförbund, LO, TCO, Sveriges lantmätareförening,
SAR, Folkparkernas centralorganisation, De Handikappades riksförbund
och Sveriges riksidrottsförbund.
I fråga om flera av statskontorets och fritidsutredningens förslag fordras
inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull redovisas
dock även vissa av dessa förslag.
Organisationen av naturvårdsverksamheten
Nuvarande ordning
Naturvården. Statens naturvårdsnämnd har överinseendet över naturvården
i riket. Nämnden har att verka för att naturvårdsarbetet såväl från
kulturella och vetenskapliga som sociala synpunkter ordnas och utvecklas
ändamålsenligt. Den skall leda arbetet med att inventera och välja ut naturområden,
som bör särskilt bevaras samt utarbeta råd och anvisningar om
avsättande och förvaltning av sådana områden. Nämnden skall vidare följa
den allmänna byggnadsplaneringen samt kulturlandskapets utveckling, verka
för att stränderna skyddas, för att täktverksamheten får lämplig lokalisering
och utformning och för att andra arbetsföretag planläggs och utförs
med beaktande av deras inverkan på naturen. Råd och anvisningar
skall utarbetas till ledning för statliga och kommunala myndigheters åtgärder
på naturvårdens område. Nämnden skall biträda länsstyrelserna i
naturvårdsarbetet.
Statens naturvårdsnämnd inrättades år 1963. Nämnden består av högst
sju ledamöter som utses av Kungl. Maj :t. Nämndens arbete leds av en överdirektör,
som är vice ordförande i nämnden. Inom nämnden finns två byråer,
nämligen administrativa byrån och planeringsbyrån, samt en sektion
för jakten och viltvården. Nämndens personal uppgick den 1 juli 1966 till
27 tjänstemän. När jag i det följande redovisar personalen vid de olika
myndigheterna utgår jag från den personal som fanns den 1 juli 1966.
Enligt naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) ligger huvudansvaret
för naturvårdsarbetet inom länet på länsstyrelsen. Flera andra länsorgan
skall emellertid beakta naturvårdssynpunkter i sitt arbete. Sålunda
har länsarkitekten, lantmäteriorganisationen, landsantikvarien och länsjägmästaren
uppgifter i naturvårdsarbetet. Länsstyrelsen fattar de flesta
beslut enligt naturvårdslagen samt svarar för verkställigheten av besluten.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Inom länsstyrelsen handläggs huvudparten av naturvårdsärendena på planeringssektionen.
I vissa frågor inhämtas synpunkter från länets naturvårdsråd.
Detta råd, vars sammansättning och verksamhet inte är författningsreglerade,
består i allmänhet av omkring tio ledamöter, i regel hälften
lekmän och hälften företrädare för berörda länsorgan.
För naturvårdsarbetet disponerar länsstyrelserna för budgetåret 1966/67
1,2 milj. kr. Av dessa medel avlönas som extra tjänstemän eller mot arvode
f. n. tio naturvårdstjänstemän (naturvårdsintendenter) på heltid samt dessutom
ett antal på deltid.
Vattenvården. Statens vatteninspektion och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har huvudansvaret på central nivå för vattenvården. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har dessutom uppgifter beträffande vattenförsörjningen.
Tillsyn av vattenområden utövas av vatteninspektionen, som handlägger
tillsynsärenden såsom vattendomstols- och syneförrättningsärenden, anmälningsärenden
och övervakningsärenden. Verksamheten är författningsmässigt
reglerad bl. a. i vattenlagen, lagen den 30 november 1956 (nr 582)
om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden samt kungörelsen
den 30 november 1956 (nr 583) om förprövning rörande åtgärder till
motverkande av vattenförorening m. m.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet på vattenvårdsområdet
fullgörs inom styrelsen av dess vatten- och avloppsbyrå och regleras huvudsakligen
av bestämmelser i byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385),
vattenlagen, hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 662), lagen den
3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, expropriationslagen
den 12 maj 1917 (nr 189) och kungörelsen den 5 juni 1959
(nr 251) om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Verksamheten
har under senare år inriktats särskilt på att främja en ändamålsenlig planering
och utveckling på vatten- och avloppsområdet. Som regionala organ
inom väg- och vattenbyggnadsverkets förevarande arbetsområde fungerar
länsingenjör skontoren.
Statens vatteninspektion leds av en nämnd, vattenvårdsnämnden. Den
består av ordförande, vice ordförande och därutöver högst sex andra ledamöter.
Ledamöterna utses av Kungl. Maj :t. Vatteninspektionen förestås
av en överinspektör. Inspektionen består av en tillsynsavdelning, en undersökningsavdelning,
en radioekologisk avdelning och ett kansli. Regional
organisation saknas. Undersökningsavdelningen består av ett kemiskt, ett
biologiskt och ett mikrobiologiskt laboratorium. Fiskeristyrelsen ombesörjer
vatteninspektionens kamerala ärenden m. in. Personalen vid vatteninspektionen
uppgår f. n. till 38 tjänstemän.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå har 27 tjänstemän
och är uppdelad på en planeringsavdelning, en process- och driftteknisk
avdelning, en anläggningsteknisk avdelning, en bidragsavdelning och
7
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
ett sekretariat. För ärenden om forskning och utveckling på vatten- och avloppsområdet
finns en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillsatt rådgivande
kommitté med representanter från berörda myndigheter och sammanslutningar.
Länsingenjör skontor en lyder under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Det finns ett kontor i varje län utom i Gotlands län. Sistnämnda län betjänas
av länsingenjörskontoret i Stockholms län. Organisationen omfattar f. n.
138 tjänstemän. Kontorens storlek varierar mellan fyra och nio tjänstemän.
Vatten- och avloppsbyrån och länsingenjörskontoren disponerar utrustning
för enklare vattenprovtagning.
Luftvården. Inom luftvården har statens luftvårdsnämnd till uppgift att
utreda förekomsten av luftföroreningar, främja forskning på luftvårdsområdet
samt i samarbete med myndigheter, kommuner, företag och organisationer
inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samordning av
olika åtgärder mot luftföroreningar. Författningsmässig reglering av verksamheten
på luftvårdsområdet saknas i stort sett. Förslag om sådan reglering
har lagts fram av immissionssakkunniga i betänkandet »Luftförorening,
buller och andra immissioner» (SOU 1966: 65).
Statens luftvårdsnämnd inrättades år 1963 och består av högst 20 ledamöter,
vilka förordnas av Kungl. Maj :t. Av ledamöterna förordnas en till
ordförande, en till vice ordförande samt en till verkställande ledamot.
Nämnden har alltsedan sin tillkomst haft 14 ordinarie ledamöter. Vissa
ledamöter utses efter förslag. Sålunda föreslår medicinalstyrelsen, försvarets
forskningsanstalt, ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut och forskningsrådens samarbetsdelegation var
sin ledamot samt statens institut för folkhälsan och Sveriges industriförbund
två ledamöter. I luftvårdsnämnden är också arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna
företrädda. De kamerala uppgifterna sköts av statens
institut för folkhälsan. Nämnden har tre heltidsanställda befattningshavare.
Övrig verksamhet på natur-, vatten- och luftvårdsområdena. Domänstyrelsen
omhänderhar vård och förvaltning av nationalparkerna och meddelar
vidare efter samråd med naturvårdsnämnden föreskrifter om ordning inom
nationalpark. Naturreservat på mark som ägs av staten förvaltas av styrelsen
eller av den som styrelsen efter samråd med naturvårdsnämnden förordnar.
Kammarkollegiet äger föra talan för det allmänna, när fråga om
allmänt intresse förekommer enligt vattenlagen eller naturvårdslagen. Denna
befogenhet omfattar bl. a. mål om vattenförorening och naturvårdsfrågor.
Medicinalstyrelsen handlägger frågor om vatten- och luftföroreningar
enligt hälsovårdslagstiftningen och strålskyddslagstiftningen. Statens bakteriologiska
laboratorium och statens institut för folkhälsan bedriver bakteriologiska
och kemiska vattenundersökningar dels för forskning och un
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
dervisning, dels på uppdrag av myndigheter m. fl. På luftvårdens område
bedriver institutet en omfattande verksamhet i frågor rörande luftföroreningarnas
medicinska verkningar. Fiskeristyrelsen har att vid vattenförorening
bevaka fiskets intresse. Bland övriga institutioner på det centrala planet
som har uppgifter inom natur-, vatten- och luftvårdsområdet må även
nämnas byggnadsstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska
anstalt, sjöfartsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och institutet för vattenoch
luftvårdsforskning.
På det regionala planet är länsstyrelsen beslutande myndighet i åtskilliga
frågor enligt fiskelagstiftningen, jaktlagstiftningen, byggnadslagstiftningen,
fornminneslagen den 12 juni 1942 (nr 350), byggnadsminneslagen
den 9 december 1960 (nr 690), naturvårdslagen, vattenlagen, hälsovårdsstadgan
m. fl. Länsarkitekten har övervakande uppgifter inom byggnadslagstiftningen.
överlantmätaren och distriktslantmätarna har uppgifter enligt
fastighetsbildningslagstiftningen. Länsläkaren och länsveterinären har
funktioner inom bl. a. hälsovårdslagstiftningens område. Skogsvårdsstyrelsen
och statens skogsförvaltning har förvaltande uppgifter bl. a. beträffande
naturreservat och nationalparker. Kommunernas beslutande organ —- i
detta sammanhang främst byggnadsnämnder och hälsovårdsnämnder -—
har bl. a. ansvaret för plan- ovch byggnadsväsendet samt hälsovården inom
kommunerna.
Statskontorets utredning
Verksamhetsområde och arbetsuppgifter m. m.
Statskontoret påtalar de allvarliga konsekvenserna av de fortgående föroreningarna
av naturen — marken, vattnet och luften —- och av en alltför
intensiv exploatering av naturtillgångarna. Det är angeläget att de olika
krav dagens samhälle ställer på naturen får en rimlig inbördes avvägning
och att man tar hänsyn till att naturtillgångarna också bevaras åt kommande
generationer. I den allmänna debatten har — framhåller statskontoret
vidare ■— på senare tid farhågorna för en försämring av läget ytterligare
understrukits och krav har framförts på olika åtgärder för att kunna möta
det ökande tryck på naturens värden som industrialisering, urbanisering,
motorisering, fritidsbebyggelse och ökad användning av kemiska produkter
m. m. för med sig. Statskontoret framhåller vikten av att den centrala naturvårdsorganisationen
inriktas på ett effektivt planerings-, lednings- och
kontrollarbete för att möta det växande exploateringstrycket.
Statskontoret har inte haft till uppgift att ompröva arbetsuppgifterna i
stort inom natur-, vatten- och luftvården. Den föreslagna organisationens
verksamhetsområde kommer därför att nära sammanfalla med de ansvarsområden
som de av omorganisationen berörda organen f. n. har tillsam
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
9
mans. Statskontoret har inhämtat de nuvarande myndigheternas bedömning
av de angelägnaste uppgifterna inom natur-, vatten- och luftvården för den
närmaste framtiden. I fråga om vatten- och luftvården har statskontoret
även föreslagit vissa justeringar och kompletteringar beträffande de nuvarande
uppgifterna. Statskontoret anför bl. a.
Den allmänna målsättningen för naturvården fastställdes av statsmakterna
senast vid 1964 års riksdag, då den nya naturvårdslagen antogs. En av
de främsta uppgifterna inom naturvården är att bevara vetenskapligt och
kulturellt värdefulla naturområden och tillgodose behovet av områden för
rekreation och fritid. För den närmaste tiden har naturvårdsnämnden planerat
följande arbeten, nämligen en översiktlig inventering i hela landet
av de viktigaste naturvårdsobjekten, påbörjande av en plan för kustzonindelning
avseende fritids- och naturvårdsområden, industri m. m., utarbetande
av råd och anvisningar för praktisk naturvård och inventeringar
länsvis, avsättande av viktigare reservat, värderingskriterier för att utfärda
skyddsföreskrifter, vårdplaner och anvisningar för befintliga reservat, nationalparker
m. m., utmärkning av avsatta och skyddade områden, anvisningar
i markvärderingsfrågor, program för försöksverksamhet och forskning,
informations- och PR-system. På längre sikt skulle enligt nämnden
tillkomma ett fullföljt urval och säkerställande av viktigare skyddsobjekt
och odlingsområden, fullföljande av översiktlig plan för kustzonindelning,
fullföljd detalj inventering, systematisk uppföljning, kontroll- och vårdorganisation
samt foto- och ADB-dokumentation.
Befolkningsökningen, industriexpansionen och den allmänna standardhöjningen
i förening med bebyggelsens strukturomvandling och koncentration
till vissa områden förändrar påtagligt våra tidigare gynnsamma vattenförhållanden.
I en del regioner kan märkas begynnande vattenbrist och
vattenbeskaffenheten har trots vidtagna reningsåtgärder försämrats på
flera håll. Konkurrensen om vattentillgångarna kan väntas öka alltmer. Enligt
statskontoret måste effektiva insatser göras för att bemästra föroreningssituationen.
Med den väntade utvecklingen är det därför av betydelse
såväl med tanke på att dessa naturtillgångar bevaras som från ekonomisk
synpunkt att ingreppen i samband med exploatering sker planmässigt
och passas in i ett större sammanhang. Yattenvårdsplaneringen är
här ett viktigt led. Följande arbetsuppgifter på vattenvårdsområdet är särskilt
angelägna för den närmaste tiden, nämligen utarbetande av planer
för vattenhushållningen inom regioner, vari ingår kartläggning av vattentillgångarnas
tillstånd och recipientbedömningar, saneringsprogram för redan
förorenade områden, branschöversikter beträffande förorenande industrier,
dispositionsplaner för optimal användning av vattentillgångar,
olika skyddsåtgärder, riktlinjer för vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar
inom större regioner samt prognoser över vattenbehov för skilda
konkurrerande exploateringsintressen och över avloppsvattenmängder.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Luftföroreningssituationen i Sverige anses vara bättre än i många andra
högindustrialiserade länder men uppvisar särskilt i större tätortsområden
en fortlöpande försämring. Kunskapen inom luftvårdsområdet om flertalet
av de faktorer som förorsakar skade- och olägenhetsverkningar är f. n.
otillräcklig. Detsamma gäller kännedomen om luftföroreningarnas inverkan
bl. a. på människan. Behovet av forskning och utvecklingsarbete inom
luftvårdsområdet är därför stort. Bristen på exakta informationer får emellertid
inte hindra att åtgärder vidtas. Så är t. ex. osäkerheten om luftföroreningarnas
verkningar ett skäl för att hålla föroreningshalterna låga.
Möjligheterna att sänka föroreningshalterna i utomhusluft genom att minska
utsläppen från industrier, värmecentraler och motorfordon — de tre
stora luftföroreningskällorna —- får betraktas som goda. Det finns i dag
tekniska möjligheter att lösa de flesta av industrins luftföroreningsproblem.
För att uppnå den bästa ekonomiska lösningen är det viktigt att luftvårdsaspekten
beaktas redan då nya industrier planeras.
Luftförorening från värmecentraler för bostadsuppvärmning är ett särskilt
allvarligt problem i tätorternas centrala delar. Om luftkvaliteten skall
kunna hållas på en tillfredsställande nivå även där värmebehovet per ytenhet
är stort, måste för dessa områden väljas ett system som ger låga
föroreningshalter. Därför bör luftvårdsaspekterna beaktas redan vid bebyggelseplaneringen.
Någon helt tillfredsställande lösning på bilavgasproblemet torde knappast
ligga inom räckhåll förrän de nuvarande bilmotorerna ersatts av andra
konstruktioner. Redan nu kan man genom olika åtgärder begränsa utsläppen
av bilavgaser. Vidare bör man vid trafik- och stadsplanering beakta
luftvårdssynpunkterna.
Den allmänna målsättningen för luftvårdsarbetet bör vara att, där luften
ännu är av godtagbar kvalitet, förhindra försämring och där luftsituationen
är otillfredställande åstadkomma godtagbara förhållanden. Angelägna arbetsuppgifter
för den närmaste tiden bör vara att utarbeta riktvärden för
högsta tillåtna föroreningshalter i utomhusluft (immissionsnormer), riktvärden
för den mängd förorenande ämnen som får släppas ut från olika källor
(emissionsnormer), ett systematiskt kontrollsystem, kartläggning av
luftföroreningssituationer, metodik för att minska luftföroreningar, utbildnings-
och informationsverksamhet och ett dokumentationssystem.
Statskontoret behandlar härefter förutsättningarna för en effektivisering
av verksamheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdet i samband med
omorganisationen. Som en sådan viktig förutsättning nämner statskontoret
forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Statskontoret erinrar om 1964 års
naturresursutrednings pågående arbete och anför vidare.
Oavsett hur forskningen på naturresursområdet kommer att organiseras
bör naturvårdsmyndigheten ha möjlighet att effektivt främja sådan forskning
samt att i sin verksamhet utnyttja såväl svenska som utländska forsk
-
Kangl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
11
ningsresultat. Detta innebär att den behöver ha omedelbar tillgång till expertis
som kan planera och förmedla forskningsuppgifter samt med ledning
av forskningsresultaten utarbeta normer för praktisk tillämpning. Tillsynsoch
kontrolluppgifterna fordrar tillgång för myndigheten till utrustning
för provtagning och analyser. De resurser som f. n. finns för dylika arbetsuppgifter
inom de organ som berörs av utredningen är i huvudsak vatteninspektionens
laboratorium. Verksamheten vid detta laboratorium torde
emellertid komma att beröras av naturresursutredningens förslag. Några
förändringar i fråga om laboratoriets arbetsuppgifter i samband med omorganisationen
bör därför inte vidtas. Denna fråga torde få prövas när naturresursutredningens
arbete redovisas. Statskontoret anser dock att en effektiv
undersökningsverksamhet inte kan åstadkommas, om inte de nuvarande
laboratorieresurserna förstärks. Enligt statskontoret bör emellertid
vatteninspektionens kemiska och biologiska sakkunskap kunna utnyttjas
även för arbetet inom luftvårdsområdet.
Inom ramen för lagstiftning och i övrigt givna riktlinjer för naturvårdsnämnden,
vatten- och avloppsbyrån, vatteninspektionen och luftvårdsnämnden
har skilda verksamhetsplaner för de olika organen tillämpats. När dessa
sammanförs till en enhet är det nödvändigt att skapa samordnade planer för
verksamheten. Detta bör bl. a. ta sig uttryck i verksamhetsprogram vilka bör
vara särskilt nödvändiga för effektivt arbete inom ett område där resursbehovet
endast successivt kan tillgodoses.
På lagstiftningens område väntas betydelsefulla förändringar genom immissionssakkunnigas
förslag. Dessa torde komma att innebära, att immissionslagstiftningen
samordnas med vattenvårdslagstiftningen. Förslagen förutsätter
ett system där den nya organisationen för natur-, vatten- och luftvården
fungerar som expert-, prövnings- och tillsynsorgan i fråga om såväl
vattenförorening som luftförorening, buller och liknande störningar. De
sakkunniga torde komma att förorda vissa ändringar även på vattenlagstiftningens
område, särskilt i fråga om förprövningsordningen.
Statskontoret har endast delvis kunnat beakta de krav som en sådan ny
lagstiftning kommer att ställa. Även om statskontoret inte nu lägger fram
förslag till en definitiv organisation för luftvårdsärendenas handläggning,
har statskontoret dock strävat efter att ta hänsyn till utvecklingstendenserna
inom luftvården och behovet av att förbereda kontrollåtgärder på detta område.
Förevarande organisationsfråga torde enligt statskontoret därför få
tas upp på nytt i anslutning till behandlingen av immissionssakkunnigas
förslag.
En ändamålsenlig inventering och kartläggning av naturvärdena å ena
sidan och av exploateringsbehov å andra sidan utgör enligt statskontoret en
viktig förutsättning för arbetet inom samtliga naturvårdsgrenar. Samordningen
av naturvårdsgrenarna bör kunna bidra till ett bättre resultat av
kartläggnings- och inventeringsinsatserna. Särskilt med avseende på kart
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
läggning av vattenområdenas tillstånd och inventeringar av grusåsar och
vattentäkter finns rationaliseringsmöjligheter. Kartläggnings- och inventeringsarbetet
är ofta ett mycket resurskrävande engångsarbete. Det är därför
nödvändigt att tillgängliga och lämpliga krafter även på det lokala planet
engageras för uppgiften.
En annan viktig förutsättning för ett effektivt naturvårdsarbete är att normer
och data för bedömning av möjlig och lämplig exploatering, skydds- och
vårdbehov m. m. utarbetas. Effektiviseringsmöjligheterna genom samordning
ter sig goda eftersom experterna, t. ex. kemister-biologer och tekniker,
kommer att kunna fungera över hela naturvårdsfältet. Genom samordningen
blir det också möjligt att i större utsträckning knyta t. ex. medicinsk-hygienisk,
hydrologisk, meteorologisk, juridisk och ekonomisk expertis till verksamheten
än vad som är möjligt vid en splittrad organisation.
Ett annat medel för att öka effektiviteten i den nya naturvårdsorganisationen
är att i samband med omorganisationen utnyttja möjligheterna till decentralisering.
Både naturvårdsnämnden och vatteninspektionen tycks enligt
statskontoret f. n. hämmas i sin verksamhet på grund av att de inte har
möjlighet att regionalt följa upp olika ärenden. Vid en ökad decentralisering
kan centralt placerade specialister befrias från rutinbetonat arbete för att
i större utsträckning utnyttjas för planeringsarbete och för att utarbeta råd
och anvisningar för de regionala instanserna.
Statskontoret behandlar också befogenhets- och ansvarsfördelning mellan
central och regional instans och erinrar om att vid tillkomsten av naturvårdsnämnden
prövades bl. a. frågan om befogenhets- och ansvarsfördelningen
mellan central och regional instans. Man fann, att naturvårdsarbetet
borde ha sin tyngdpunkt regionalt. Länsstyrelsen ansågs vara den
enda instans, som hade möjligheter och kompetens att samordna naturvårdsarbetet
med övrig samhällsplanering inom länet. Länsstyrelsen blev
därför naturvårdsmyndighet på länsplanet och tillädes de beslutsfunktioner,
som inte förbehölls Kungl. Maj :t. Statens naturvårdsnämnd fick rätt att
föra talan mot länsstyrelsens beslut genom besvär hos Kungl. Maj :t. Dessutom
fick nämnden inflytande över verksamheten — bortsett från befogenheten
att utfärda råd och anvisningar — genom föreskrift i naturvårdskungörelsen
den 11 december 1964 (nr 825) att, innan länsstyrelse i naturvårdsärende
fattar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller
annat beslut av vikt, samråd skall ske med nämnden. Nämnden har alltså
kostnadsansvar i sådana ärenden. Kungl. Maj :t beslutar dock om ersättningar
till markägare som överstiger 100 000 kr. och i alla ärenden som gäller
förvärv för statens räkning av mark för naturvårdsändamål.
På vattenvårdsområdet är beslutsfunktionerna fördelade mellan ett flertal
myndigheter, bl. a. vattendomstolarna, vatteninspektionen, länsstyrelserna
och hälsovårdsnämnderna. Till åtgärder som är av stor betydelse från vattenvårdens
synpunkt krävs i regel vattendomstols medgivande, dvs. kon
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
13
cession. I viss utsträckning är beslutanderätten förbehållen Kungl. Maj :t.
Vatteninspektionen är visserligen den centrala förvaltningsmyndigheten på
området men dess formella beslutsbefogenheter är enligt gällande rätt mycket
begränsade. Inspektionen kan besluta om råd och anvisningar, om framställning
till länsstyrelse om förbud mot utsläpp av avloppsvatten utan erforderlig
behandling eller om åtgärd för att motverka olägenheter av sådant
utsläpp. Inspektionen lcan också besluta att väcka talan vid vattendomstol.
På luftvårdens område är det f. n. endast hälsovårds- och byggnadsmyndigheter
som har beslutsfunktioner. Här kommer också länsstyrelserna in
främst i sin egenskap av överordnade hälsovårdsmyndigheter. Dessutom
kan allmän domstol enligt civilrättsliga regler om immissioner besluta i mål
om användning av fast egendom, vilken medför luftföroreningar.
I och med att natur-, vatten- och luftvården centralt förs samman i ett gemensamt
organ och regionalt fogas in i länsstyrelserna har statskontoret
närmare prövat nu gällande system för befogenhets- och ansvarsfördelningen
mellan central och regional instans. Decentralisering till länsstyrelse kan
enligt statskontoret eliminera dubbelarbete. Statskontoret anser därför att
decentraliseringsmöjligheterna bör tas till vara där detta kan ske utan men
för arbetsresultatet. Den sakkunskap som finns i länsförvaltningen representerar
en sådan allsidighet, att konsekvenserna vid intressekollisioner kan
klarläggas på ett sätt, som gör det möjligt för länsstyrelse att mäta de berörda
intressenas relativa tyngd. Starka skäl talar därför enligt statskontoret
för att beslutsfunktionerna inom natur-, vatten- och luftvården — med undantag
för sådana som är förbehållna eller kan komma att förbehållas vattendomstol
— förläggs till länsstyrelse.
Inom det verksamhetsområde, som regleras av naturvårdslagen, har en sådan
uppdelning skett av ansvar och befogenheter mellan central och regional
instans utom vad gäller kostnadsansvaret. Även detta bör emellertid enligt
statskontoret på längre sikt i större utsträckning läggas på länsstyrelse. Såsom
förut nämnts har länsstyrelse skyldighet att samråda med det centrala
organet innan beslut fattas i naturvårdsärende, som kan föranleda ersättningsskyldighet.
En decentralisering är önskvärd bl. a. därför att dylika ärenden
ofta förutsätter snabb aktion för att nå åsyftat resultat till rimliga kostnader.
Förutsättningarna för decentraliseringen är dels att en samlad översikt
och angelägenhetsgradering finns över sådana objekt som skall fredas,
dels att markvärderingen kan ske enligt enhetliga normer. Den centrala myndigheten
bör föreslå hur medlen för dessa ändamål skall fördelas på olika
län. Genom denna ordning behåller myndigheten i ekonomiskt hänseende ett
lämpligt avvägt inflytande över verksamheten och kostnadsansvaret inom
tilldelade medelsramar läggs på den instans, som har huvuddelen av beslutsfunktionerna.
Statskontoret föreslår därför att decentralisering av kostnadsansvaret
genomförs så snart nämnda förutsättningar föreligger.
På vattenvårdens område kan enligt statskontoret samma principiella syn
-
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
sätt läggas som på naturvårdsområdet. Statskontoret diskuterar möjligheterna
av att decentralisera följande ärendegrupper, nämligen frågor om att väcka
talan hos vattendomstol, ärenden som nu anmäls för vatteninspektionen
enligt 2, 4 och 5 §§ kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till motverkande
av vattenförorening m. m., s. k. anmälningsärenden rörande kommunala
och industriella föroreningar samt jordbrukets föroreningsfrågor,
vidare kontroll och övervakning av vattenskyddsåtgärder och vattenområden
samt ärenden rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar.
Frågor om att väcka talan hos vattendomstol bör enligt statskontoret fortfarande
vara en angelägenhet för centralorganet. Detta har redan nu kvalificerad
expertis för ändamålet. Ärenden som sammanhänger med vattenmålen
kräver emellertid ett väl utvecklat samarbete mellan länsinstans och
central instans. Den senare måste tillföras lokala och regionala aspekter,
vilka länsinstansen bör svara för. För att avlasta den centrala myndigheten
arbetsuppgifter i dessa ärenden bör det finnas möjlighet för den centrala
myndigheten att från fall till fall bemyndiga länsstyrelse att utse ombud,
som enligt instruktioner för myndighetens talan vid vattendomstol.
Anmälningsärenden, som gäller kommunala utsläpp och jordbrukets
föroreningsfrågor, bör enligt statskontoret decentraliseras till länsinstansen
bl. a. med hänsyn till det stora antalet ärenden. Ärendena handläggs f. n.
av den centrala myndigheten men bereds av länsingenjören. Vidare finns
utarbetade normer och anvisningar för dessa ärenden. Beslutanderätt av
samma omfattning som vatteninspektionen hittills haft bör därför kunna
utövas av länsstyrelsen.
Statskontoret anser att beslutanderätten i anmälningsärenden, som avser
industriella vattenföroreningar, på sikt bör kunna decentraliseras till länsstyrelserna.
Förutsättningarna för att så skall kunna ske är emellertid nu
ogynnsamma. Normer och anvisningar saknas f. n. Dessutom har ärenden
av detta slag hittills inte passerat länsstyrelsen. Dennas förtrogenhet med
dem kan därför inte betecknas som tillfredsställande. Inom ärendegruppen
förekommer svåra och komplicerade fall, som fordrar kvalificerad och
mångsidig expertis vid bedömningen. Med hänsyn till detta finner statskontoret
inte skäl att föreslå någon omedelbar ändring beträffande beslutanderätten
i industriella anmälningsärenden. Decentraliseringsproblemen i
denna del bör tas upp till nytt övervägande i samband med behandlingen
av immissionssakkunnigas förslag. Statskontoret understryker emellertid
att länsstyrelserna redan från början bör delta vid beredningen av dessa
ärenden. Den personalökning utredningen föreslår för länsstyrelsernas del
avser bl. a. här avsedda ärenden.
Kontroll och övervakning av vattenskyddsåtgärder är enligt statskontoret
uppgifter, som till övervägande del bör utföras av länsstyrelsen även beträffande
industriella föroreningsärenden. Den centrala myndigheten skall
svara för sådana råd och anvisningar som fordras härför. Dessa anvisningar
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
15
bör främst innehålla föreskrifter om mätmetoder, mätintervaller och system
för rutinrapportering av resultaten till den centrala myndigheten. Statskontoret
föreslår att det närmaste ansvaret för kontroll och övervakning
även vad gäller industrins vattenföroreningar läggs på länsstyrelse den 1
juli 1967.
Det huvudsakliga arbetet rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar
ligger nu på länsingenjören. Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
görs endast stickprovsgranskning. De formella besluten om bidrag
fattas dock av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I vissa fall ligger beslutanderätten
hos Kungl. Maj :t. Statskontoret föreslår att länsstyrelserna får
beslutanderätt i ärenden som gäller statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar
den 1 juli 1967. Medlen för ändamålet bör fördelas på län av
Kungl. Maj :t efter förslag av den centrala myndigheten.
Den centrala organisationen
Statskontoret har sett det som en viktig uppgift att åstadkomma en organisation
som kan byggas ut för nya arbetsuppgifter utan att organisationsstrukturen
behöver ändras. Med vissa mindre undantag för vatten- och
luftvårdsområdena har statskontoret inte föreslagit några nya arbetsuppgifter
för den centrala organisationen. En intensifiering av arbetet inom verkets
område över lag har självfallet eftersträvats. Detta har statskontoret bedömt
kunna ske dels genom den rationaliseringseffekt som sammanslagningen
kan beräknas medföra, dels genom de ökningar av resurserna utredningen
föreslår. Statskontoret har emellertid i fråga om krav på väsentligt
ökad personal ansett att det främst bör ankomma på verkets styrelse
att bedöma behovet och angelägenhetsgraderingar av ökade resurser. Statskontoret
framhåller att naturvårdsverkets verksamhetsområde berörs av
pågående utredningar och att detta förhållande måste beaktas vid avvägningen
av resurserna för verket.
Styrelse och chef. Statskontoret anser att den centrala myndigheten bör
ha en generaldirektör som chef, vilken även bör vara ordförande i verkets
styrelse. Generaldirektören bör förordnas för högst sex år. Antalet ledamöter
i styrelsen bör, inklusive verkschefen, vara högst sju. Ledamöterna bör
utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst fyra år bland lämpliga personer
utanför verket. Utredningen anser att suppleanter för ledamöterna inte
behövs.
Rådgivande organ. Det förordade antalet ledamöter i styrelsen torde inte
medge en allsidig intresse- eller kunskapsrepresentation för myndighetens
verksamhetsområde. Företrädare för olika berörda kunskaps- och erfarenhetsområden
m. m. bör därför knytas till myndigheten genom särskilda råd.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Statskontoret föreslår att till myndigheten knyts ett natnrvårdsråd, ett vattenvårdsråd
och ett luftvårdsråd. Statskontoret anser att den centrala myndigheten
själv bör utse ledamöterna i dessa, högst tio i varje råd. Verkschefen
bör vara ordförande i resp. råd. Vederbörande byråchef eller motsvarande
chef för enhet bör normalt vara föredragande i resp. råd. Sekreterare
bör utses i varje råd.
Statskontoret föreslår att den centrala myndigheten får ett stabsorgan
för centralplanering, samordning och information, en administrativ byrå,
en naturvårdsbyrå, en luftvårdsbyrå och ett undersökningslaboratorium.
I det följande redovisas statskontorets förslag till detaljorganisation.
Stabsorgan för centralplanering, samordning och information. I ett stabsorgan
bör samlas vissa funktioner för frågor om långsiktsplanering, intern
och extern samordning, organisation, resursbehov och resursfördelning i
stort, information och publikationsverksamhet. Stabsorganet bör förutom en
chef ha två andra kvalificerade tjänstemän och ett biträde. Av de kvalificerade
tjänstemännen bör den ene svara för organisatoriska frågor och den
andre för utåtriktad informationsverksamhet.
Administrativa byrån. Till den administrativa byrån bör hänföras allmänt
administrativa, kamerala och juridiska ärenden. Byrån bör indelas i enheter
för allmänna ärenden, kamerala ärenden och personalärenden med
bibliotek, expedition och skrivcentral m. in.
Uppbyggnaden av administrativa byrån har baserats på naturvårdsnämndens
nuvarande administrativa byrå. Till den har förts administrativ personal
från övriga av sammanslagningen berörda organ. Då bl. a. vatteninspektionen
och vatten- och avloppsbyrån har fått en del av sina administrativa
göromål utförda utanför den egna personalorganisationen har
frågan om viss förstärkning av administrativa byrån aktualiserats. Statskontoret
anser dock att samordningen bör kunna medföra sådana arbetstekniska
fördelar att någon förändring av antalet kvalificerade tjänster i
princip inte bör göras förrän närmare erfarenheter av den nya organisationen
vunnits. Vattenrättsärendenas tynga efter samordningen har emellertid
ansetts motivera att en jurist med speciell inriktning på dylika ärenden
disponeras av verket. Vatten- och avloppsbyråns och luftvårdsnämndens expeditionsvaktssysslor
har skötts av personal inom andra organisationsenheter.
Administrativa byrån kan inte utan personalförstärkning överta dessa
göromål. Eu ny expeditionsvaktstjänst bör inrättas utöver den som naturvårdsnämnden
f. n. disponerar.
Byrån föreslås av statskontoret omfatta totalt 17 tjänstemän, varav en
byråchef, två byrådirektörer, tre byråsekreterare, en assistent, åtta biträden
och två expeditionsvakter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
17
Naturvårdsbyrån. Jakt- och viltvårdssektionen bör tillsammans med naturvårdsnämndens
nuvarande planeringsbyrå, som omfattar sektionerna
för naturvårdsområden resp. landskapsvård, bilda en byrå, naturvårdsbyrån.
Arbetsuppgifterna för naturvårdsnämndens nuvarande planeringsbyrå
och sektionen för jakt- och viltvård föreslås kvarstå oförändrade i den blivande
naturvårdsbyrån. De förbättrade samarbetsmöj ligheterna med vattenvårdssidan
bör tas till vara. Det gäller främst ärenden rörande täkter,
vattenreglering och fritidsområden där vattenfrågan berörs.
Bland de viktigare arbetsuppgifterna för naturvårdsbyrån nämner utredningen
bl. a.
Byrån bör utarbeta klassificeringsgrunder för naturobjekt, planlägga inventering
av naturområden och andra naturobjekt, som bör fredas, och utarbeta
riktlinjer för avsättning och förvaltning av ifrågavarande objekt,
följa den allmänna byggnadsplaneringen och kulturlandskapets utveckling
från naturvårds synpunkt och särskilt verka för strändernas skydd, följa industrilokaliseringen
och utvecklingen av större arbetsföretag vilka kan medföra
bestående ändring av landskapsbilden och verka för att sådana arbetsföretag
planläggs och utförs med beaktande aA'' deras inverkan på naturen.
Vidare bör byrån Arerka för åtgärder mot nedskräpning i naturen samt
utomhusreklam som menligt påverkar landskapsbilden, utarbeta riktlinjer
för värderingsförfarande vid frågor om markinlösen m. m. och utarbeta
riktlinjer för viltArård och jakt.
Vissa angelägna uppgifter synes inte kunna fullgöras med nuvarande personaluppsättning.
Detta gäller främst behovet av sakkunskap i markvärderingsfrågor.
Statskontoret föreslår att en tjänst inrättas med uppgift att
utarbeta normer, råd och anvisningar samt i övrigt biträda länsstyrelserna
i markvärderingsfrågor. En ökning med ett biträde föreslås för kartsammanställningar.
Naturvårdsbyrån föreslås av utredningen omfatta totalt 20 tjänstemän,
varav en byråchef, sex byrådirektörer, fem byråsekreterare, en byråingenjör
och sju biträden.
Vatten vårdsbyrån. Statskontoret föreslår att det centrala ansvaret under
verkschefen för planering, ledning och kontroll inom vattenvårdsområdet
hålls samman i en byrå, vatt envår dsby rån. Denna kommer därigenom att i
princip täcka Aratteninspektionens och vatten- och avloppsbyråns nuvarande
funktioner. Byrån bör indelas i arbetsgrupper för planering, för industriella
ärenden, för kommunala ärenden och för anläggningsärenden. Arbetsgruppen
för planering bör bli relatrvt stor beroende på det omfattande prognosoch
planeringsarbete i fråga om vattenbehov och recipienttillstånd, vattenliushållning,
vattenvård och vatten- och avloppsplanering som bör koncentreras
dit. Denna arbetsgrupp avses också få ansvar för interregionala och
2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967
andra principiellt viktiga eller särskilt komplicerade ärenden, utarbetande
av generella råd och anvisningar, normer och annan information.
Övriga arbetsgruppers uppgifter kan i huvudsak karaktäriseras som utövande
av tillsyn på vattenvårdsområdet. Varje arbetsgrupp bör på sitt område
initiera och följa upp utvecklingsarbete, skapa kontakter med närstående
organ, utarbeta normer, råd och anvisningar, biträda länsstyrelserna,
sammanställa branschöversikter, statistik m. m.
Statskontoret föreslår — med hänsyn till det stora behovet av systematiserad
kartläggning av föroreningar och krav på vattenvårdande åtgärder för
olika recipienter — en förstärkning inom arbetsgruppen för planering med
eu tjänst med krav på kemisk-biologisk kompetens och en tjänst för kartritning.
Av vatten- och avloppsbyråns nuvarande personal kan två teknikertjänster
och två biträdestjänster dras in i samband med decentraliseringen
av statsbidragsärendena. Den föreslagna decentraliseringen i övrigt bör
enligt statskontoret medföra att fem befintliga tjänster kan frigöras från
nuvarande arbetsuppgifter och disponeras för andra uppgifter inom verkets
vattenvårdssektor. Tre av tjänsterna bör sålunda flyttas över till undersökningslaboratoriet
samt en till arbetsgruppen för planering och en till
arbetsgruppen för industriella ärenden inom vattenvårdsbyrån. Den tjänst
som förs över till arbetsgruppen för planering föreslås för samordning av
inventering av vattenområden och regionala vattenvårdsplaner m. m. Denna
tjänst avses för en kemiskt-biologiskt inriktad person. Den tjänst som
förs över till gruppen för industriella ärenden föreslås för upprättande av
översikter över olika industribranschers föroreningsproblem samt för att
utarbeta normer och riktlinjer för handläggning av industriella förprövningsärenden.
Vattenvårdsbyrån föreslås av statskontoret omfatta totalt 29 tjänstemän,
varav en byråchef, tio byrådirektörer, sex byråinspektörer, sex byråingenjörer
och sex biträden. I förhållande till nuvarande tjänster inom vatteninspektionen
och vatten- och avloppsbyrån innebär detta en minskning med
tre tjänster, vilket sammanhänger bl. a. med att vissa ärenden föreslås bli
delegerade till länsstyrelserna.
Luftvårdsbyrån. Statskontoret föreslår att de arbetsuppgifter, som statens
luftvårdsnämnd f. n. har, samlas inom en byrå, luftvårdsbyrån. Byrån bör
svara för ledningen av arbetet med att motverka luftföroreningar genom att
initiera, samordna och följa utrednings- och utvecklingsarbete. Vidare bör
byrån utarbeta planer, normer och riktlinjer för kartläggning och tillsyn
samt meddela råd och anvisningar och information på området. Samordning
av myndigheters, kommuners, företags och organisationers åtgärder
mot luftföroreningar bör givetvis ingå i arbetsuppgifterna, liksom att tillvarata
svenska och utländska forskningsresultat på området. Någon indelning
av luftvårdsbyrån i sektioner föreslås inte.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
19
Med hänsyn till att antalet löpande ärenden ökar snabbt vid luftvårdsnämnden
och till det omfattande arbetet med att bestämma emissions- och
immissionsnormer bör tre nya tjänster inrättas. Ett omfattande utredningsarbete
har hittills skett genom arbetsgrupper, som bestått av bl. a. ledamöter
i luftvårdsnämnden. Avsikten är att de nu föreslagna tjänstemännen bör
på samma sätt leda eller ingå i speciella arbetsgrupper vid sidan av eget
utredningsarbete.
Statskontoret framhåller att en laboratorieenhet för provtagningar och undersökningar
av luftföroreningar sannolikt bör inrättas inom en relativt
snar framtid. Något förslag i denna riktning läggs inte fram av statskontoret
i detta sammanhang.
Undersökningslaboratoriet. Arbetsuppgifterna för undersökningslaboratoriet
bör inte ändras i förhållande till vad som f. n. ankommer på vatleninspektionens
laboratorier. De bör sålunda bestå dels i olika specialutredningar
i vattendomstolsärenden och anmälningsärenden, dels i utredningar,
yttranden, råd och anvisningar rörande bl. a. hygieniska, hydrologiska och
meteorologiska frågor. För detta ändamål bör experter på dessa områden
knytas till verket genom arvodesanställning. Undersökningslaboratoriet föreslås
få följande avdelningar, nämligen beredningsavdelning, fysikalisktkernisk,
biologisk, mikrobiologisk och radioekologisk avdelning.
I avvaktan på 1964 års naturresursutrednings förslag har statskontoret
inte föreslagit någon annan ändring för laboratoriet än en förstärkning med
en biträdande laborator (byrådirektör) för fysikaliskt-kemiska laboratoriet
samt en beredningsavdelning.
Berednings avdelningens arbetsuppgifter bör vara att sammanställa undersökningsresultat
och i lämplig form presentera resultaten för de arbetsenheter
inom verket, som har behov av dem för sitt arbete. Avdelningen bör
även i övrigt vara en förbindelselänk mellan dessa arbetsenheter och laboratoriet.
Undersökningslaboratoriet föreslås av statskontoret omfatta totalt 27 tjänstemän,
varav en laboratoriechef, fyra laboratorer, en biträdande laborator,
sju byråinspektörer, två assistenter och tolv biträden. I förhållande till den
nuvarande personalen vid vatteninspektionens laboratorier innebär detta en
ökning med fyra tjänster, varav en ny och tre tjänster som förs över från
nuvarande organisation.
Mot bakgrunden av de uppgifter som den centrala myndigheten kommer
att få har statskontoret diskuterat namnet på den centrala myndigheten och
nämner som tänkbara alternativ statens naturmiljöverk, statens miljövårdsverk
samt statens naturvårdsverk. Statskontoret har stannat för det sistnämnda
namnet och föreslår sålunda att verket kallas statens naturvårdsverk.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Den regionala organisationen
Statsmakternas beslut innebär bl. a. att länsstyrelserna får ett samlat
ansvar för natur-, vatten- och luftvård. Den viktigaste uppgiften för länsstyrelsen
blir enligt statskontoret att kartlägga de anspråk, som från olika
håll ställs på naturresurserna i vidsträckt bemärkelse, och att i samråd med
naturvårdsverket och på grundval av dess planer, program, riktlinjer, normer
och klassificeringsgrunder inventera olika naturtillgångars kvalitet och
kvantitet. Länsstyrelserna bör vidare upprätta en översiktlig plan inom
resp. län över hur dessa tillgångar bör utnyttjas på bästa sätt för att tillgodose
ställda anspråk. Statskontoret understryker att denna plan har stor
betydelse även för övrig samhällsplanering. Med hänsyn till exploateringstrycket
är det naturligt att planen i första hand koncentreras till områden i
anslutning till tätbebyggelse och områden som är utsatta för tryck från friluftslivet.
Planeringen syftar till att ge underlag för ett handlingsprogram
för länsstyrelsen. Statskontoret betonar i detta sammanhang att det är nödvändigt
att beakta förhållandena inom angränsande län samt länets ställning
inom en riksplanering. Det förefaller statskontoret uppenbart att ärenden
av detta slag bör behandlas inom länsstyrelsens planeringsråd innan beslut
fattas. Det är vidare viktigt att en sådan plan kontinuerligt anpassas
efter utvecklingen, dvs. blir rullande. För att kommunernas bebyggelseplanering
skall bli meningsfull är det angeläget att den översiktliga planen ansluter
sig till den väntade utvecklingen. Detta torde kunna uppnås endast
genom samarbete med de instanser, som berörs. Bland dessa nämner statskontoret
kommuner och länsförvaltningsorgan såsom länsarkitektsorganisationen,
länslantmäterikontoret, lantmäteriets distriktsorganisation, lantbruksnämnden,
skogsvårdsstyrelsen, länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden,
länsläkaren, länsveterinären och vägförvaltningen.
På naturvårdsområdet kommer arbetsuppgifterna inte att ändras. De kommer
i huvudsak att utgöras av inventerings- och planeringsarbete till skydd
för landskapet och friluftslivet, avsättande av naturreservat, fridlysning av
naturminnen, växt- och djurarter, förordnande om s. k. fågelskydds-, strandskydds-
och landskapsskyddsområden, meddelande av täkttillstånd, beviljande
av dispens från strandskydds- och landskapsskyddsföreskrifter, frågor
om arbetsföretag och förfallna byggnader, som skadar landskapsbilden,
ärenden om reklamskyltar och nedskräpning i naturen, förhandlingar och
uppgörelser med sakägare, som gör anspråk på ersättning eller fordrar inlösen
av fastighet i anledning av åtgärd i naturvårdshänseende, översiktlig
tillsyn och kontroll från naturvårdssynpunkt av förhållandena inom länet,
förande av register över vissa beslut i naturvårdsärenden samt rapportering
av arbetsresultat till den centrala myndigheten.
Inom vattenvården kommer, såsom tidigare nämnts, arbetsuppgifterna för
länsstyrelserna att öka. Arbetsuppgifterna kommer i huvudsak att bestå
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
21
i att kartlägga vattenbehov, inventera och och planera för vattentillgångarnas
användning, initiera vattenvårdsåtgärder, initiera och fastställa skyddsföreskrifter
för grundvattentillgångar, ge råd i fråga om kommunala, industriella
m. fl. anmälningsärenden och bereda dessa ärenden, besluta om
statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar, kontrollera och övervaka
vattenverk och tillståndet i länets vattenområden samt att avge utlåtanden
i olika vatten- och avloppsfrågor.
Enligt vad statskontoret erfarit kommer inom en snar framtid normer för
värmecentraler till bostadsuppvärmning att föreligga. Inom luftvårdsområdet
kan därför ärenden om sådana anläggningar komma att behandlas av
hälsovårdsnämnderna och länsstyrelserna. I övrigt torde framtida arbetsuppgifter
på luftvårdsområdet komma att i stora drag motsvara arbetsuppgifterna
på vattenvårdens område.
Länsstyrelsen bör i likhet med den centrala myndigheten ha möjlighet
att undersöka vilken effekt verksamheten har på natur-, vatten- och luftvårdsområdena
i länet. Detta kan ske genom övervaknings- och kontrollarbete,
som i stor utsträckning är ett fältarbete. Enligt statskontorets mening
har inte länsstyrelserna och bör de inte heller ha arbetskraft för att själva
klara detta. Kommunerna bör enligt statskontoret utföra detta övervakningsoch
kontrollarbete. Kommunsammanslagningar och kommunblockbildningar
bör medföra att kommunerna successivt får bättre resurser för ändamålet.
Skogsvårdsstyrelse, statens skogsförvaltning, länsarkitektsorganisation,
lantbruksnämnd, lantmäteriets regionala och lokala organisation och vägförvaltning
bör även ha uppgifter på detta område. Inom länsstyrelsen bör
det dock enligt statskontoret finnas personal, som kan utföra fältmässiga
stickprovskontroller och som sakkunnigt kan bedöma de informationer
som länsstyrelsen får samt på grundval av resultatet av sådana överväganden
ta initiativ till lämpliga åtgärder.
Ärendena inom natur- occh vattenvårdsområdet innehåller juridisk-administrativa,
naturvetenskapliga och tekniskt-ekonomiska moment. För att bereda
dessa ärenden behövs kunskaper i juridik, biologi, naturgeografi, teknik
och ekonomi. De ökade arbetsuppgifterna på vattenvårdsområdet medför
att länsstyrelsen bör förfoga även över kemisk-vattenbiologisk expertis.
Denna bör även i viss mån kunna täcka de behov som en kommande luftvårdslagstiftning
kan medföra. Länsläkaren förutsätts svara för de medicinskt-hygieniska
aspekterna i dessa ärenden även i fortsättningen.
Den direkta ledningen av naturvårdsverksamheten inom länsstyrelsen utövas
f. n. av landssekreteraren. När det gäller verksamhetens inriktning inom
ramen för de mål och riktlinjer som fastställts av statsmakterna och naturvårdsverket
samt i frågor av principiell natur har länsstyrelsen till sitt förfogande
ett rådgivande organ, naturvårdsrådet. Statskontoret anser att även
om dess sammansättning — med stort tj änstemannainslag — samt dess
existens vid sidan av planeringsrådet kan diskuteras, bör inte någon större
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
förändring f. n. vidtas. Enligt statskontorets mening bör dock rådens verksamhet
omfatta natur-, vatten- och luftvård.
När det gäller länsingenjörsorganisationens infogande i länsstyrelsen har
statskontoret haft att ta hänsyn till angelägenheten av att skapa en slagkraftig
organisation för hela naturvårdsverksamheten samt till önskemålet att
inte föregripa länsförvaltningsutredningen, som har att utreda länsförvaltningens
organisation.
Statskontoret har ingående undersökt möjligheterna att sammanföra alla
ärendegrupper, som har anknytning till natur-, vatten- och luftvårdsområdet.
De ligger f. n. utspridda på samtliga sektioner inom landskansliet, främst
på planeringssektionen och socialsektionen eller, där särskild socialsektion
ej finns, den allmänna sektionen. Många av dessa ärenden fordrar medverkan
från flera länsexperter. Samarbetsmönster är i dessa fall väl inarbetade
Enligt statskontorets åsikt finns intet väsentligt att vinna genom att bryta
dessa mönster innan länsförvaltningsutredningens förslag läggs fram. Statskontoret
betonar att naturvården vid en eventuell framtida omorganisation
av landskansliet bör ges en framskjuten plats.
Som organisationsalternativ i avvaktan på länsförvaltningsutredningens
förslag har statskontoret diskuterat främst följande alternativ.
Det första alternativet avser inordning i landskansliets planeringssektion.
För detta talar att nuvarande naturvårdstjänstemän är placerade där, att
länsingenjörsorganisationen i dag har stor kontakt med denna sektion, att
ärenden som berör samhällsplaneringen bereds där, att det blir en effektiv
bevakning av naturvårdsintressen i löpande planärenden samt att det inom
denna sektion finns tillgång till j uridisk-administrativ personal. Mot detta
alternativ talar enligt statskontoret att i planeringssektionen en avvägning
sker mellan motstridiga intressen, varför naturvårdsintressena får brytas
mot andra intressen på en låg beslutsnivå, att bevakningen i löpande planärenden
och täktärenden konkurrerar ut den väsentliga planeringen av naturtillgångarnas
utnyttjande, att en redan stor sektion genom tillskott av
länsingenjörsorganisationen skulle bli ännu större samt att sektionen från
sistnämnda organisation skulle tillföras många arbetsuppgifter av ny typ.
Det andra alternativet syftar till att expertorganet ges en från sektionsindelningen
fristående ställning direkt under landssekreteraren. Exempel på
liknande arrangemang är det utredningskontor som knutits till länsstyrelsen
i samband med länsstyrelsens uppgifter inom lokaliseringsverksamheten.
För detta alternativ talar främst att de olika naturvårdsintressena kan
föras upp och vägas mot andra intressen på en hög beslutsnivå. Statskontoret
förordar det senare alternativet.
Ansvaret för förslag till plan över utnyttjande och fördelning av naturtillgångarna
läggs i sistnämnda alternativ helt på expertorganet. I övrigt förutsätts
ingen ändring i nu gällande ärende- och ansvarsfördelning inom länsstyrelse
och länsingenjörskontor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
23
I likhet med vad som föreslås för den centrala myndigheten bör verksamheten
inom expertorganet omfatta natur-, vatten- och luftvård. De olika experterna
bör få arbeta självständigt inom resp. område. Statskontoret ifrågasätter
inte någon ändring av nu gällande ordning.
För att arbetsuppgifterna inom naturvårdsverksamheten skall kunna fullgöras
på ett riktigt sätt behövs kunskaper inom åtskilliga områden. Vissa
av dessa finns redan inom länsstyrelse och länsförvaltning, andra kommer
att ingå i den centrala natui-vårdsmyndigheten. Dessa står därför till länsstyrelsens
förfogande. Statskontoret förutsätter, att länsförvaltningens expertis
skall kunna utnyttjas av länsstyrelserna på samma sätt och i minst
samma omfattning som hittills.
För de löpande ärendena inom länsstyrelsen kan enligt statskontoret för
naturvården komma i fråga personal med biologisk eller naturgeografisk
utbildning, hortonomutbildning, jägmästarutbildning eller lantmätarutbildning.
Några kompetenskrav bör dock inte ställas upp. Vid tio länsstyrelser
finns f. n. heltidsanställda tjänstemän för naturvård. De är samtliga anställda
som extra tjänstemän eller mot arvode. Statskontoret anser, att på
längre sikt sådan arbetskraft bör finnas vid varje länsstyrelse och att fasta
tjänster bör inrättas. Detta mål bör förverkligas genom en successiv utbyggnad.
Vid starten den 1 juli 1967 föreslås 14 sådana tjänster, dvs. fyra
utöver de tio f. n. heltidsanställda naturvårdstjänstemännen.
Länsingenjörsorganisationen har f. n. inte personal för de fr. o. m. den 1
juli 1967 föreslagna ökade arbetsuppgifterna inom vattenvården, främst
övervaknings- och kontrollfunktioner, och för de uppgifter som kan tillkomma
inom luftvården. Statskontoret förordar att länsstyrelserna tillförs tjänstemän
med kemislc-biologisk kompetens. Dessa tjänstemän jämte den tekniskt-ekonomiskt
utbildade personal som nu finns inom länsingenjör sorganisationen
täcker då i princip de kvalifikationskrav som kommer att ställas
på expertorganet inom både vatten- och luftvården. De två områdena behöver
därför inte skilda kategorier tjänstemän. I likhet med vad som föreslagits
för naturvården bör organisationen successivt byggas ut. Målet bör
även här vara att tjänstemän med kemisk-biologisk kompetens skall finnas
vid varje länsstyrelse. Statskontoret föreslår att fem sådana tjänster inrättas
den 1 juli 1967.
De nya enheterna för natur-, vatten- och luftvård inom länsstyrelserna
kommer enligt statskontorets förslag att tillsammans innehålla 156 fasta
tjänster. Dessutom bör medel beräknas för tillfällig personal m. m. Eftersom
länsingenjör sorganisationen f. n. har 138 tjänstemän och inom länsstyrelserna
finns tio heltidsanställda tjänstemän för naturvården blir nettoökningen
åtta. Eftersom en tjänst som länsingenjör bör dras in blir emellertid
bruttoökningen nio tjänster, vilka fördelar sig på fyra byrådirektörer
för naturvården och fem byrådirektörer för ledning av kontroll- och över
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
vakningsarbete inom vatten- och luftvård. Chefsfunktionerna inom expertenheten
bör tills vidare inskränkas till att gälla arbetsledning och därmed
sammanhängande frågor.
Statskontoret utgår vidare från att Kungl. Maj :t i likhet med vad som
föreslagits för den centrala naturvårdsorganisationen bemyndigas vidta de
övergångsanordningar som kan bli nödvändiga i samband med omorganisationen.
Anslagsberäkningar
Anslagen för de av utredningen berörda myndigheterna tas f. n. upp under
femte, sjätte, nionde och elfte huvudtitlarna. I det följande lämnas en
översikt över dessa anslag. I de fall medel för såväl avlöningar som omkostnader
eller andra kostnader tagits upp på ett gemensamt anslag har statskontoret
beräknat eller uppskattat hur mycket som belöper på de olika
kostnadsslagen. Motsvarande beräkningar och uppskattningar har gjorts för
organisation vilken kostnadsmässigt ingår i annan enhet som i övrigt inte
omfattas av utredningen, t. ex. länsingenjörsorganisationen, vars medel ingår
i vägförvaltningarnas.
Den centrala organisationen
Anslag till avlöningar för budgetåret 1 9 6 6/6 7
Utredningar m. m. rörande luftföroreningar (under femte huvudtiteln,
punkten F 17), beräknat belopp................. 145 000
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar m. in. (under
sjätte huvudtiteln, punkten B 1), vatten- och avloppsbyrån,
beräknat belopp ........................................ 950 000
Fislceristyrelsen med statens vatteninspektion: Vatteninspektionen:
Avlöningar (under nionde huvudtiteln, punkten J 3) 1 145 000
Statens naturvårdsnämnd: Avlöningar (under nionde huvudtiteln,
punkten K 1) .................................... 1 072 000
Summa kr. 3 312 000
Avlöningskostnaderna för den av statskontoret föreslagna centrala organisationen
beräknas till 3 833 000 kr. enligt följande.
Avlöningar till tjänstemän, förslagsvis ...................... 3 565 000
Arvoden och särskilda ersättningar, förslagsvis .............. 11 000
Ersättning till expertis, förslagsvis.......................... 257 000
Summa kr. 3 833 000
Jämfört med anslagen för budgetåret 1966/67 innebär förslaget för budgetåret
1967/68 en ökning med 521 000 kr. (beräkningen har för båda budgetåren
skett med utgångspunkt i 1965 års löner).
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
25
Under anslagsposten Arvoden och särskilda ersättningar beräknas medel
för sammanträdesarvoden till den centrala myndighetens styrelse och
till ledamöterna i de föreslagna naturvårds-, vattenvårds- och luftvårdsråden
samt till arvode till organisationsföredragande. Anslaget minskar med
34 000 kr. i förhållande till budgetåret 1966/67.
Till anslagsposten Ersättning till expertis har i första hand förts samman
de medel, som beräknats för naturvårdsnämnden och vatteninspektionen,
om 60 000 kr. resp. 11 500 kr. Vatten- och avloppsorganisationen disponerar
medel för nu nämnt ändamål av reservationsanslaget under sjätte huvudtiteln
Bidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Statskontoret föreslår
att denna möjlighet skall bibehållas. Vattenvårdens behov av medel för
expertis bör därför i princip kunna tillgodoses genom utnyttjande av det
nämnda bidragsanslaget.
För medicinsk-hygienisk, hydrologisk och meteorologisk expertis beräknas
95 000 kr. Då 10 000 kr. redan ingår i vatteninspektionens förut nämnda
belopp om 11 500 kr. behövs ytterligare 85 000 kr. för nämnda expertis.
Statskontoret anser att anslagsposten därutöver behöver ökas med 100 000
kr. till 257 000 kr., vilket innebär en ökning med 185 000 kr.
Omkostnader för budgetåret 1 9 6 6/6 7
Utredningar m. m. rörande luftföroreningar
(under femte huvudtiteln, punkten F 17), beräknat belopp ... 25 000
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar m. m.
(under sjätte huvudtiteln, punkten Bl), vatten- och avlopps
byrån,
beräknat belopp................................... 104 000
Fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion: Vatteninspektionen:
Omkostnader (under nionde huvudtiteln, punkten J 4) . . 252 000
Statens naiurvårdsnämnd: Omkostnader (under nionde huvudtiteln,
punkten K 2) ....................................... 165 000
Summa kr. 546 000
Statskontoret beräknar omkostnaderna för den föreslagna centrala organisationen
till 621 000 kr. för budgetåret 1967/68, vilket innebär en ökning
med 75 000 kr.
Den regionala organisationen
Avlöningar för budgetåret 196 6/6 7
Vägförvaltningarna: Avlöningar (under sjätte huvudtiteln,
punkten B 3), beräknat belopp........................... 3 650 000
Bidrag till vatten- och avloppsanläggningar (under sjätte huvudtiteln,
punkten B 20), beräknat belopp .................... 1 060 000
Länsstyrelserna: Avlöningar (under elfte huvudtiteln, punkten
B 3)................................................... 1 200 000
Summa kr. 5 910 000
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Avlöningskostnadcrna för länsstyrelserna beräknas av statskontoret för
budgetåret 1967/68 till 6 463 000 kr. (1965 års löner), vilket innebär en ökning
med 553 000 kr. I detta belopp ingår 353 000 kr. som beräknats för den
föreslagna förstärkningen med naturvår dst jänstemän och tjänstemän med
kemisk-biologisk utbildning för vattenvården.
Intensiteten i länsstyrelsernas planeringsarbete inom naturvården är beroende
av de medel som ställs till förfogande för att anlita expertis utanför
organisationen. För expertis har statskontoret räknat med ytterligare
200 000 kr. Länsstyrelserna skulle därigenom för nämnda ändamål disponera
974 000 kr. Medlen avses även för att tillgodose behovet av till organisationen
mera permanent knutna naturvårdstjänsteinän vid de tio länsstyrelser
som nu inte föreslagits få fasta tjänster.
Omkostnader för budgetåret 196 6/6 7
Väg förvaltningar na: Omkostnader (under sjätte huvudtiteln,
punkten B 3), beräknat belopp ............................ 725 000
Länsstyrelserna: Sjukvård, Reseersättningar, Expenser (under
elfte huvudtiteln, punkterna B 4—B 6), beräknat belopp...... 150 000
Summa kr. 875 000
Statskontoret beräknar omkostnaderna för den regionala organisationen
till 915 000 kr., vilket innebär en ökning med 40 000 kr.
Övriga frågor
Statskontoret framhåller nödvändigheten av information och utbildning
i naturvårdsfrågor för personal vid utomstående organ och för allmänheten,
särskilt skolungdomen. Såväl verkets som de regionala organens personal
bör vara beredda att göra insatser som föreläsare och kursledare. Information
och utbildning kommer nämligen att få stor betydelse för förståelsen
för och medverkan i naturvårdsarbetet. Enligt utredningens åsikt bör
som ett led i PR-verksamhet en årlig verksamhetsberättelse utges. Massmedia
— tidningar, TV, radio, film -—• bör utnyttjas i största möjliga utsträckning
för informationsspridningen.
Statskontoret understryker betydelsen av utbildning av naturvårdsverkets
och de regionala naturvårdsorganens egen personal. Samordningen av de
olika naturvårdsgrenarna kommer att underlätta en gemensam grundsyn
på naturvården i vidsträckt bemärkelse. Den centrala naturvårdsmyndigheten
bör verka för att universitet, högskolor och andra utbildningsanstalter
tar upp naturvårdsfrågorna i sina utbildningsprogram. Statskontoret betonar
också vikten av att den regionala naturvårdspersonalen vid periodiska
sammankomster får utbyta erfarenheter och informationer med den centrala
myndighetens ledning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
27
Remissyttrandena
Allmänna synpunkter
Flertalet remissinstanser uttalar sin allmänna anslutning till statskontorets
förslag till ny organisaton för natur-, vatten- och luftvård. Immissionssakkunniga
framhåller, att statskontorets förslag om organisationens
principiella utbyggnad passar väl även för den organisation de sakkunniga
avser skall finnas för immissionslagstiftningen. Många instanser, bl. a. styrelsen
för lantbrukshögskolan, Svenska stadsförbundet, Svenska vatten- och
avloppsverksföreningen, flera länsstyrelser och riksantikvarieämbetet, anser
att om statskontorets förslag genomförs kommer det att innebära en betydande
rationalisering av verksamheten på de berörda områdena. Statens institut
för folkhälsan är ense med statskontoret att den föreslagna omorganisationen
bör innebära en förbättrad miljökontroll. Luftvårdsnämnden framhåller
att från de förutsättningar, på vilka förslaget bygger, är organisationsstrukturen
riktigt utformad.
Beträffande tidpunkten för omorganisation av naturvårdsverksamheten
anser Sveriges industriförbund det vara otillfredsställande att resultaten av
statskontorets utredning och immissionssakkunnigas och 1964 års naturresursutrednings
arbete inte bedöms samtidigt. Även Föreningen för allmän
hälsovård och Svenska teknologföreningen ifrågasätter om tidpunkten
för en omorganisation är den rätta. Svenska arkitekters riksförbund framhåller
att en definitiv organisation av naturvården inte bör beslutas förrän
en översyn gjorts beträffande samhällsplaneringen i stort. Föreningen för
samhällsplanering uttalar, att den föreslagna organisationen bör betraktas
som provisorisk med hänsyn till pågående överväganden rörande organisationen
av markplaneringen. LO betonar också att naturvårdsplaneringen
bör samordnas med övrig samhällsplanering.
Statskontorets förslag i fråga om den nya organisationens resurser behandlas
av flertalet remissinstanser. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller
att de föreslagna personalresurserna i huvudsak endast kommer att
räcka för nuvarande arbetsuppgifter och endast i ringa utsträckning medge
en ökning och intensifiering av verksamheten. Liknande synpunkter framförs
av bl. a. sjöfartsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd, luftvårdsnämnden,
immissionssakkunniga, skogsstyrelsen, vattenvårdsnämnden och Svenska
naturskyddsföreningen.
Verksamhetsområde och arbetsuppgifter
I de yttranden, där frågor om den föreslagna organisationens verksamhetsområde
och arbetsuppgifter berörs, tillstyrks nästan genomgående statskontorets
förslag. Immissionssakkunniga framhåller att, om de förslag de
sakkunniga ävser att lägga fram genomförs, nya arbetskrävande uppgif
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967
ter kommer att läggas på naturvårdsmyndigheten. Vetenskapsakademien anser
att förslaget medför en underbetoning av det vetenskapliga naturvårdsområdet.
Många remissinstanser betonar vikten av att översiktliga planer upprättas
för naturvården i dess helhet. Skogsstyrelsen anför i detta sammanhang
bl. a.
En sådan planering kan inte separeras från övrig samhällsplanering utan
är tvärtom en grundläggande förutsättning för och en integrerande del av
denna. Frågor beträffande markanvändningen, exempelvis i samband med
vikande jordbruk, anläggande av permanent bebyggelse eller expanderande
fritidsstugubebyggelse och anläggningar för rörligt friluftsliv skall inte avgöras
lokalt från fall till fall genom diverse improvisationer och kortsiktiga
nödlösningar. En på sikt någorlunda hållbar översiktsplanering förutsätter
självfallet samordning över kommun- och länsgränser. Många frågor har
redan rikskaraktär. Planeringen måste därtill vara »rullande» d. v. s. ständigt
pågående.
Länsingenjörernas förening understryker vikten av att översiktliga planer
för naturvårdsverksamheten upprättas så snart som möjligt och därefter
fortlöpande hålls aktuella.
I fråga om fördelningen av arbetsuppgifter mellan den centrala och den
regionala instansen lämnas förslagen i stort sett utan erinran utom beträffande
den föreslagna delegeringen inom vattenvårdsområdet.
Länsförvaltningsutredningen anför bl. a.
Vad i statskontorets utredning föreslås i fråga om länsstyrelsens uppgifter
inom naturvården i vidsträckt bemärkelse står i god överensstämmelse
med de linjer efter vilka länsförvaltningsutredningen arbetar. Utredningen
har därvid särskilt i tankarna vad som anförts om länsstyrelsens ansvar för
den översiktliga planeringen på förevarande områden och beträffande länsstyrelsens
i förhållande till den centrala naturvårdsmyndigheten successivt
vidgade beslutsfunktion. Detta gäller såväl den nuvarande som i än högre
grad den nya länsstyrelse med vidgade befogenheter och ökat ansvar inom
samhällsplaneringen, som länsförvaltningsutredningen avser att föreslå.
Statskontorets förslag att s. k. anmälningsärenden som rör kommunala
utsläpp och jordbrukets föroreningsärenden decentraliseras till länsinstansen
tillstyrks av länsstyrelserna. Förslaget att länsstyrelserna skall svara för
vissa övervaknings- och kontrollfunktioner, som f. n. tillkommer statens vatteninspektion,
tillstyrks liksom förslaget att länsstyrelserna skall handlägga
frågor rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar.
Kammarkollegiet framhåller att det inte är nödvändigt att — förutom
de nämnda övervaknings- och kontrollfunktionerna — tilldela länsstyrelsen
vissa av statens vatteninspektions nuvarande beslutsfunktioner. Kollegiet
anför vidare att kompetensfördelningen mellan central och regional myndighet
inte bör forceras fram utan lösas successivt alltefter erfarenhet och
resurser. Ett ytterligare skäl härför är enligt kollegiets mening att immissionssakkunniga
föreslår vissa ändringar, avsedda att träda i kraft den 1
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967 29
juli 1968, och att dessa ändringar berör vattenföroreningsfrågornas handläggning.
Immissionssakkunniga erinrar om att den föreslagna delegeringen av s. k.
anmälningsärenden kräver lagändringar och att de sakkunniga i sitt betänkande
lägger fram förslag till ny tillsynslag och förprövningskungörelse.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, Svenska kommunförbundet m. fl. remissinstanser
ansluter sig i princip till den föreslagna decentraliseringen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att även beträffande vattenmålen en
viss decentralisering borde kunna ske, om den centrala myndigheten utfärdade
erforderliga riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning. Bl. a.
länsstyrelsen i Örebro län anser att beslutanderätten även i industriella anmälningsärenden
redan nu bör läggas på länsstyrelserna.
Den centrala organisationen
Den principiella uppbyggnaden av den centrala organisationen tillstyrks
genomgående. Krav på ytterligare personalresurser framställs från många
remissinstanser.
Beträffande styrelsens sammansättning understryker statens naturvårdsnämnd
önskvärdheten av att styrelsen får en sådan sammansättning att verket
med auktoritet kan uppträda gentemot andra konkurrerande verksamhetsintressen.
Styrelsen bör ges en sådan sammansättning att verket får
goda möjligheter till kontakter med samhällslivet i vid bemärkelse. I styrelsen
bör ingå även ledamot med kvalificerade kunskaper inom naturvetenskapens
område. Nämnden betonar vidare vikten av samarbete med
övrig verksamhet på samhällsplaneringens område. Om det i annat sammanhang
föreslagna planverket kommer till stånd, bör enligt nämndens
mening en företrädare för detta verk ges rätt att delta i styrelsens sammanträden.
LO betonar att avgörande för om naturvården skall få en framskjuten
position i samhället är om den får en bred medborgerlig förankring. En
vidgad lekmannarepresentation är därför nödvändig i såväl centrala som
regionala organ. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och
Svenska kommunförbundet understryker angelägenheten av att kommunerna
blir representerade i de olika statliga naturvårdsorganen.
Statskontorets förslag att särskilda naturvårds-, vattenvårds- och luftvårdsråd
utses tillstyrks genomgående. Flera instanser, bl. a. statens naturvårdsnämnd,
kommerskollegium, statens vattenfallsverk, LO, Sveriges industriförbund
och Svenska naturskyddsföreningen anser att rådens ledamöter
bör utses av Kungl. Maj :t.
Vattenvärnet och Svenska naturskyddsföreningen anser, att -— med tanke
på verkets omfattande arbetsuppgifter — förutom tjänster som generaldirektör
och verkschef även en tjänst som överdirektör bör inrättas.
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Beträffande behovet av medicinsk-hygienisk expertis anför medicinalstyrelsen.
För att skapa garanti för att de humanmedicinska synpunkterna i tillräcklig
grad beaktas vid verkets handläggning av ärenden erfordras därutöver
att i verkets centrala organisation ingår en medicinsk-hygienisk expert
på hög nivå med uppgift att bevaka att medicinsk-hygieniska frågor och
synpunkter blir beaktade framförallt i planeringen och att vara fortlöpande
konsult för de olika byråerna. Vidare bör vederbörande vara kontaktman
mellan verket och de hälsovårdande myndigheterna.
Den föreslagna tjänsten för vattenrättsfrågor tillstyrks av vattenöverdomstolen.
Statens naturvårdsnämnd föreslår att till verket knyts en särskild arbetsgrupp
på två eller tre sakkunniga för markvärderingsfrågor.
Luftvårdsnämnden förordar att en deltidsanställd medicinare-hygieniker
med erfarenhet i luftvårdsfrågor knyts till luftvårdsbyrån. Byrån bör enligt
nämnden byggas ut successivt. Nämnden anser det vidare nödvändigt att
man inom luftvården — liksom inom vattenvården ■—- får möjligheter att
göra mätningar av föroreningar. Undersökningslaboratoriet bör därför
fr. o. m. budgetåret 1968/69 få resurser även för luftvård. Nämnden framhåller
vidare att det bör undersökas om inte laboratoriet kan samordnas
med andra laboratorier.
196å års naturresursutredning är tveksam om det är riktigt att ha ett undersölmingslaboratorium
knutet till verket. Undersökningslaboratoriets ställning
avser utredningen att ta upp i sitt kommande betänkande. Utredningen
tillstyrker emellertid att laboratoriet övergångsvis knyts till verket. Styrelsen
för skogshögskolan förutsätter att det inte är meningen att laboratoriet
utformas som ett forskningslaboratorium utan helt får karaktären
av ett serviceorgan för rutinanalyser. Veterinärväsendeutredningen anser att
man bör iaktta stor försiktighet när det gäller att anställa ytterligare personal
och skaffa mer utrustning för laboratorieändamål med hänsyn till att
det finns relativt betydande resurser på skilda håll i landet och som inte på
långt när är tillräckligt utnyttjade.
För statskontorets förslag att den centrala naturvårdsmyndigheten kallas
statens naturvårdsverk uttalar sig statens naturvårdsnämnd, länsstyrelsen
i Hallands län, riksantikvarieämbetet och TCO. Immissionssakkunniga, luftvårdsnämnden,
Sveriges industriförbund och Svenska vatten- och avloppsföreningen
förordar däremot statens miljövårdsverk.
Den regionala organisationen
Beträffande den regionala organisationen anför länsförvaltningsutredningen
bl. a.
Ur de synpunkter länsförvaltningsutredningen har att företräda finns intet
att erinra mot att länsingenjörskontoren vid infogandet i länsstyrelserna
tills vidare bildar en expertenhet — i förekommande fall tillsammans med
Kungi. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
31
naturvårdsintendenten — utanför sektionsindelningen och sålunda direkt
under landssekreteraren. Länsförvaltningsutredningen förutsätter emellertid,
att detta arrangemang betraktas som ett provisorium i avvaktan på utredningens
betänkande. Organisationsfrågan torde få omprövas i sammanhang
med de förslag länsförvaltningsutredningen kommer att lägga fram
rörande den nya länsstyrelsens inre organisation.
För statskontorets förslag om en fristående naturvårdsenhet inom länsstyrelserna
uttalar sig vidare bl. a. lantbruks styr elsen, domänstyrelsen,
skogsstyrelsen, öv er ståthållar ämbetet, Länsingenjörernas förening och 13
länsstyrelser.
Kammarkollegiet anser det lämpligast att naturvårdsenheten tills vidare
inordnas under någon av länsstyrelsernas sektioner. Statens naturvårdsnåmnd
förordar att enheten — i avvaktan på länsförvaltningsutredningens
arbete — inordnas i landskansliets planeringssektion. Detta föreslås även av
länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Norrbottens län. Länsstyrelserna
i Uppsala, Jönköpings, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands,
Västernorrlands och Västerbottens län föreslår att länsingenjörskontoren
bildar en egen enhet inom länsstyrelsen men att naturvårdsintendenten
ingår i planeringssektionen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
anser att länsingenj örskontoret bör placeras in under socialsektionen och
att naturvårdsintendenten bör tillhöra planeringssektionen.
Statens naturvårdsnämnd, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges lantmätareförening
och flera länsstyrelser betonar värdet av de nuvarande regionala
naturvårdsråden och anser att dessa bör bestå även framdeles. Statskontorets
förslag om att rådens verksamhet skall omfatta natur-, vattenoch
luftvård har lämnats utan erinran av remissinstanserna.
I fråga om de föreslagna fem tjänsterna med kemisk-biologisk kompetens
för vatten- och luftvårdsområdena förordar kammarkollegiet att dessa
inordnas under den centrala myndigheten för att få nära kontakt med myndighetens
experter.
Ytterligare personalförstärkningar för naturvårdsverksamheten föreslås
av flera instanser, bl. a. samtliga länsstyrelser.
Stödet till friluftslivet, m. m.
Nuvarande ordning
Huvuddelen av statens stöd till det rörliga friluftslivet utgår ur fonden
för friluftslivets främjande — i fortsättningen kallad friluftsfonden — vilken
inrättades genom beslut av 1939 års riksdag. Medel till fonden avsattes
t. o. m. budgetåret 1965/66 under ett anslag på tionde huvudtiteln. Fr. o. m.
budgetåret 1966/67 anvisas medel under nionde huvudtiteln. T. o. m budgetåret
1966/67 har totalt ca 39 milj. kr. avsatts till fonden, vilken förval
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1987
tas av statskontoret. Bidrag ur fonden lämnas enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
efter förslag av statens friluftsnämnd. Nämnden, som tillkom år
1940, skall enligt sin instruktion den 10 maj 1963 (nr 109) vara statens
rådgivande organ i frågor rörande fritidens utnyttjande för friluftsliv ävensom
i frågor vilka därmed äga samband.
Bidrag ur fonden skall utgå till ändamål som bär anknytning till ett
sportligt betonat friluftsliv. Genom denna bestämmelse har en viss avgränsning
skett mot de ändamål som tillgodoses genom bidrag ur fonden för
idrottens främjande, till vilken medel anvisas under tionde huvudtiteln.
Huvuddelen av friluftsfondens medel utgår till olika typer av friluftsanläggningar.
För att en anläggning skall kunna komma i fråga för bidrag
förutsätts att den inte kan göras ekonomiskt självbärande. Vidare gäller att
kommun eller en på längre sikt bestående frivillig sammanslutning skall
vara huvudman för anläggningen. För anläggningens tillkomst krävs en
väsentlig egeninsats av huvudmannen antingen ekonomiskt eller på annat
sätt. Anläggning som uppförts med bidrag ur fonden skall vara tillgänglig
för alla.
Det statliga bidraget, som är avsett att stimulera tillkomsten av friluftsanläggningar,
utgår som regel med viss procent av den beräknade anläggningskostnaden.
För anläggningar av rikskaraktär — till vilka kommunala
bidrag inte kan påräknas i samma utsträckning som till anläggningar avsedda
att tjäna det lokala behovet — utgår i vissa fall bidrag med 80 % av
anläggningskostnaden. Hufudregeln är annars att bidrag utgår med 60 %
av denna kostnad, dock högst 100 000 kr. per anläggning. Bidragsprocenten
beror också på vilken typ av anläggning som avses. Friluftsgårdar är sålunda
som regel bidragsberättigade upp till 60 % av anläggningskostnaden,
medan bidraget till nyanläggning av vandrarhem uppgår till 80 % av
nämnda kostnad. Bidrag till semesterbyar utgår med 6 000 kr. per stuga.
Till badanläggningar utgår bidrag till mindre anordningar, såsom badbryggor
för simundervisning, omklädnadshytter osv., och i regel med 50 %
av anläggningskostnaderna. Bidragen från friluftsfonden till bastu- och badanläggningar
kompletteras i vissa fall med bidrag ur fonden för idrottens
främjande. Bidrag utgår också ur friluftsfonden till anläggande av campingplatser,
framför allt till sanitära anläggningar vid dessa.
Ur friluftsfonden utgår också stöd till friluftsbetonad verksamhet inom
vissa organisationer. Ett antal scoutorganisationer får bidrag till kostnaderna
för lägervistelse för mindre bemedlad ungdom samt till inköp av
tält. Till Skid- och friluftsfrämjandets kursverksamhet med inriktning på
ledarutbildning, främjandets administration, Resos administrering av bygdeseinestern
och Riksorganisationernas campingkommittés förvaltningskostnader
utgår också vissa bidrag.
De medel som tillförts friluftsfonden från dess tillkomst t. o. m. den 30
juni 1966 har fördelats på olika ändamål enligt följande.
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
33
Friluftsgårdar m. m.........
Kr.
9 189 000
%
27,7
Semesterbyar..............
5 238 900
15,8
Vandrarhem ..............
5 826 400
17,6
Campingplatser ............
2 416 650
7,3
Semesterhem för husmödrar ..
1 580 700
4,7
Husmoderssemesterverksamhet
(t. o. in. den 30 juni 1946)..
461 850
1,4
Fjällräddningstjänst ........
185 500
0,5
Badanläggningar ..........
2 086 500
6,3
Kursverksamhet............
1 111 600
3,2
Scoutverksamhet ..........
1 689 300
5,1
Fritidsreservat ............
1 834 000
5,5
Administrationsbidrag ......
963 000
2,9
Diverse ..................
662 500
2,0
Summa
33 245 900
100,0
Bidragen har fördelats på olika län enligt följande.
Anslag
Stockholms stad och län...... 2 134 350
%
9,5
Uppsala län................
319 500
1,4
Södermanlands län..........
304 800
1,3
Östergötlands län............
525 600
2,3
Jönköpings län..............
515 750
2,3
Kronobergs län ............
428 450
1,9
Kalmar län ................
2 591 900
11,5
Gotlands län................
1 346 550
6,0
Blekinge län................
1 155 450
5,1
Malmöhus och Kristianstads län
1 778 600
7,9
Hallands län................
608 050
2,7
Göteborgs och Bohus län......
638 900
2,8
Älvsborgs län ..............
570 100
25
Skaraborgs län..............
848 400
3,8
Värmlands län..............
878 200
3,9
Örebro län ................
573 400
2,5
Västmanlands län ..........
442 000
2,0
Kopparbergs län............
790 500
3,5
Gävleborgs län..............
774 300
3,4
Västernorrlands län..........
1 203 950
5,3
Jämtlands län..............
615 250
2,7
Västerbottens län............
2 232 800
9,9
Norrbottens län ............
1 317 800
5,8
Summa
22 594 600
100,0
Biket gemensamt (vandrarhem,
scoutverksamhet m. m.) ....
Administrationskostnader ....
Summa
9 825 300
826 000
33 245 900
3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 59
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Staten lämnar ekonomiskt stöd till friluftslivet också på annat sätt än via
friluftsfonden. I det följande lämnas en kortfattad översikt rörande detta
stöd. De av arbetsmarknadsstyrelsen disponerade anslagen till allmänna beredskapsarbeten
m. m. och till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för
handikappade m. fl. kan sålunda användas även för arbeten avseende friluftsanläggningar.
Samma principer som tillämpas vid bidragsgivning ur friluftsfonden
används vid beslut om bidrag ur de arbetsmarknadspolitiska anslagen.
Budgetåret 1963/64 utgick statsbidrag på ca 7 milj. kr. från arbetsmarknadsstyrelsen
till frilufts- och turistanläggningar. Fr. o. in. den 1 juli
1965 kan även lokaliseringsstöd utgå till ny-, om- och tillbyggnad av friluftsanläggning.
Domänverket bedriver en aktiv verksamhet för att göra vissa värdefulla
områden inom kronoparkerna lätt tillgängliga för allmänhetens friluftsliv.
Sålunda iordningsställs bad-, camping-, parkerings- och rastplatser samt
strövstigar och fiskevatten. Verkets bruttokostnader för verksamheten uppgår
f. n. till ca 1 milj. kr. per år.
Till båtsporten lämnas statligt stöd genom bidrag till byggande av hamnar
för småbåtar. Budgetåret 1965/66 anvisades under sjätte huvudtiteln
4 milj. kr. för nämnda ändamål.
De medel, som inbetalts för uppkommen skada vid vissa vattenregleringsföretag,
skall enligt vattenlagen användas till ändamål för av regleringen
berörd bygd. Av dessa medel har en icke obetydlig del anvisats till uppförande
av olika former av friluftsanläggningar. Beslut om bidrag fattas av
Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande länsstyrelse.
Stöd till friluftsorganisationernas ungdomsarbete lämnas bl. a. genom
det statliga bidragssystemet till ungdomens fritidsverksamhet. Budgetåret
1965/66 anslogs sammanlagt ca 14 milj. kr. under åttonde huvudtiteln till
utbildning av ungdomsledare, bidrag till ungdomens fritidsverksamhet och
bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Ungefär hälften
av dessa medel går till organisationer med anknytning till idrotts- och friluftsliv.
I sammanhanget bör även nämnas ett bidrag under åttonde huvudtiteln
till Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar.
Från fonden för idrottens främjande utgår även i begränsad omfattning
bidrag till friluftsbetonad verksamhet.
De totala statliga insatserna på friluftslivets område kan för budgetåret
1965/66 uppskattningsvis beräknas till ca 28 milj. kr. Kommunernas
insatser under samma tid torde vara avsevärt större.
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
35
Fritidsutredningen
Friluftslivets utveckling m. m.
Utredningen konstaterar, att arbetstiden genom olika reformer förkortas
från ca 60 timmar per vecka vid sekelskiftet till 45 timmar år 1966. Utredningen
pekar på att den tekniska utvecklingen och den därav föranledda
produktivitetsstegringen sannolikt kommer att skapa förutsättningar för att
människornas fritid ökas ytterligare.
Utvecklingen innebär också att ett allt starkare behov av ökad fritid föreligger.
Den strukturförändring, som fortgående äger rum i samhället, har
bl. a. lett till att ca 75 % av landets folkmängd nu är bosatt i städer och
andra tätorter. Den högt uppdrivna takten inom arbetslivet och den många
gånger ensidiga och pressande tätortsmiljön har i sin tur nödvändiggjort
att mer tid ägnas åt avkoppling och rekreation. Intresset härför synes också
vara i tilltagande.
För att kunna bilda sig en uppfattning om friluftslivets nuvarande omfattning
och inriktning samt skapa underlag för en bedömning av önskemålen
för framtiden har utredningen företagit en riksomfattande intervjuundersökning.
Då friluftsfrågorna huvudsakligen berör tätorternas befolkning
begränsades undersökningen till att omfatta orter med mer än 10 000
invånare och till personer i åldern 18—65 år. Undersökningen utfördes år
1963 och omfattade 2 700 slumpmässigt utvalda personer.
Av undersökningen framgår, att friluftslivet har en betydande omfattning.
Mer än hälften av tätortsbefolkningen utövar sålunda någon form av
friluftsliv minst en gång i veckan och ytterligare ca en femtedel någon
gång i månaden. En femtedel anser att friluftsliv är deras huvudsakliga
fritidssysselsättning, medan ca en fjärdedel inte anser sig ha något större
intresse för friluftsliv. Någon större skillnad i fråga om friluftsintresset
kan inte konstateras vare sig mellan män och kvinnor eller mellan olika
åldrar. Utredningen drar av detta slutsatsen att friluftsliv är en angelägenhet
för alla åldersgrupper bland såväl män som kvinnor. Det blir därför -—
understryker utredningen — ett allmänt samhällsintresse att främja friluftslivet.
Av undersökningen framgår också, att intresset för friluftsliv är
i tilltagande. Sålunda menar över 60 % av intervjupersonerna att de nu
ägnar för litet tid åt friluftsliv men att de om förutsättningar fanns skulle
vilja ägna mer av sin fritid åt detsamma. Utredningen anser sig dock inte
kunna göra några bestämda uttalanden om hur mycket friluftslivet kommer
att öka i framtiden eftersom friluftslivets utveckling har nära samband
med andra faktorer i samhällsutvecklingen, främst den allmänna välståndsökningen
och den succcessivt ökande fritiden. Utvecklingen kommer enligt
utredningen att påverkas även av samhällets politik på friluftslivets område
och av de många ideella organisationernas insatser.
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Friluftslivet varierar starkt med de olika årstiderna. Aktiviteterna når
sin höjdpunkt under sommarhalvåret, inte minst beroende på den starka
koncentrationen av semestrarna till månaderna juni—augusti, konstaterar
utredningen. Ett stigande intresse för vinterhalvårets friluftsaktiviteter
kan dock förmärkas.
Också tillgången på och utnyttjandet av anläggningar för det rörliga friluftslivet
har undersökts av utredningen. Resultaten visar att utomhusbad,
rastplatser och friluftsområden är mest utnyttjade. Även friluftsgårdar,
raststugor och campingplatser utnyttjas dock i stor utsträckning. Man kan
sålunda räkna med att ca 700 000 personer av tätortsbefolkningen i de undersökta
åldrarna utnyttjat friluftsgårdar och raststugor någon gång under
det aktuella året. Motsvarande antal för utomhusbad kan uppskattas
till ca 1,7 milj. Nästan hälften av de tillfrågade anser att tillgången på friluftsbad
på den egna orten är otillfredsställande och omkring en tredjedel
har samma uppfattning om friluftsgårdar, raststugor och friluftsområden.
En stor del av undersökningen ägnas åt fritidsbebyggelsen. Resultaten
visar, att det år 1963 fanns ca 300 000 fritidsstugor i landet, ett antal som
enligt utredningen kan förväntas fördubblas under en femårsperiod. Ungefär
hälften av fritidsstugorna är belägna i kustkommuner. Ca en femtedel
av bebyggelsen finns i Stockholms län. Mer än 90 % av fritidshusen är belägna
i annan kommun än ägarens hemkommun.
Enligt utredningen ger den genomförda undersökningen en god bild av
det svenska folkets friluftsvanor och önskemålen på friluftslivets område
för den närmaste framtiden. Samtidigt betonas dock, att det här gäller ett
område, som är statt i snabb utveckling. Undersökningen visar t. ex. att de
yngre åldersgrupperna har behov av mångskiftande aktiviteter, medan de
äldres intresse begränsas till relativt få aktiviteter. Detta får enligt utredningen
inte tolkas så, att medelålders eller äldre människor av fysiska
eller andra skäl skulle vara hänvisade till endast ett fåtal friluftsaktiviteter
utan i stället kan det förhålla sig så, att dessa personer inte efterfrågar
sådana aktiviteter, som de inte haft tillfälle stifta bekantskap med i yngre
dagar. Däremot är det sannolikt, att den yngre generationen, som fått helt
andra möjligheter att pröva på olika slag av sport och friluftsliv, bibehåller
sitt intresse för en mångfald aktiviteter även när de blir äldre. På grund
härav bör man enligt utredningen på längre sikt räkna med ett mångsidigare
aktivitetsprogram än det som undersökningen utvisat. I samma riktning
verkar inkomstutvecklingen, som medger att allt fler människor ägnar
sig åt sådana former av idrott och friluftsliv, vilka tidigare av ekonomiska
skäl varit förbehållna ett fåtal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
37
Statens stöd till friluftslivet
Utredningen framhåller att människorna i det moderna samhället utsätts
för stora påfrestningar såväl fysiskt som psykiskt. Det högt uppdrivna
tempot i arbetslivet och de stora miljöförändringar som den fortgående urbaniseringen
medför ökar risken för psykiska störningar hos individen samtidigt
som organismen genom den fortskridande mekaniseringen inom och
utom arbetet utsätts för allt mindre fysiska ansträngningar. Tilltagande
jäkt och stress i kombination med eu ökad bekvämlighet skapar behov av
rekreation och fysisk aktivitet. Friluftslivet bör kunna bli ett verksamt medel
härför och därmed en betydelsefull del av den förebyggande hälsovården.
Utredningen anser, alt den främsta anledningen till att samhället måste
ägna omsorg åt friluftslivet är dess betydelse för mäniskornas kroppsliga
och andliga välbefinnande, en betydelse som ökat undan för undan som
en effekt av samhällsutvecklingen själv. Friluftsliv utgör en form att förebygga
kroppslig och mental ohälsa och bör därför ställas i relation till de
mycket betydande kostnader som samhället numera lägger ned på hälsooch
sjukvård. I denna relation framstår friluftslivets betydelse i sin rätta
dager.
Enligt utredningen är det också högst sannolikt, att ökade samhälleliga
omsorger om friluftslivet verksamt skulle bidra till att skapa en förbättrad
folkhälsa och till att sanera åtskilliga sociala företeelser, som nu bereder
samhället stora bekymmer.
Friluftsanläggningar. Utredningen övergår härefter till att dra upp riktlinjerna
för samhällets framtida stöd till friluftslivet och konstaterar därvid
att olika former av ledighet ställer olika krav på såväl fritidssysselsättning
som fritidsmiljö. Det gäller således att tillskapa friluftsområden såväl för
den dagliga fritiden som för veckoslutsledigheten och semestern. Avståndet
från bostaden till friluftsområdet blir avgörande för utnyttjandet.
För att kunna bilda sig en uppfattning om tillgången på och lokaliseringen
av friluftsanläggningar företog utredningen en inventering av kommunernas
anläggningar för friluftsliv. Inventeringen omfattade friluftsgårdar,
raststugor, friluftsbad, småbåtshamnar, semesterbyar, campingplatser, fjällstugor
samt spår, leder och teknikbackar.
I fråga om friluftsgårdar och raststugor visar undersökningen att fördelningen
i landet är mycket ojämn. Av de 190 friluftsgårdarna och 334
raststugorna ligger mer än en fjärdedel av friluftsgårdarna och uppemot
hälften av raststugorna i norrlandslänen. En av orsakerna till dominansen
av dessa anläggningar i Norrland kan vara att de tillkommit som replipunkter
för skidåkning. Tillgången på friluftsgårdar och raststugor i anslutning
till de större tätorterna undersöktes också. Därvid framkom bl. a.
att de 1,2 milj. människor som bor i Stockholmsregionen har 22 frilufts
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
gårdar och åtta raststugor på en timmes resavstånd. Kommunerna äger endast
ett litet antal friluftsgårdar och raststugor. I stället är det ideella organisationer,
framförallt Skid- och friluftsfrämjandet, som innehar anläggningarna.
Av friluftsgårdarna används ca en femtedel av enbart kommunens
egna medlemmar, uppemot hälften till övervägande del av kommunens
egna medlemmar och resten eller ca två femtedelar av andra än kommunens
egna medlemmar.
Antalet friluftsbad med badbryggor och omklädnadshytter har beräknats
till 1 397 vid insjöar och till 412 vid hav. Tillgången till fullgoda badplatser
är störst i Sydsverige och särskilt gäller detta i fråga om havsbad.
Flertalet anläggningar har dock inte tillfredsställande sanitär utrustning.
Ca en tredjedel av friluftsbaden vid såväl insjö som hav saknar sålunda
toalettanordningar.
Antalet campingplatser uppgår enligt undersökningen till 819 med plats
för 106 000 tält. Inom en timmes resavstånd från Stockholm finns 29 campingplatser
med plats för mer än 8 000 tält. De sanitära förhållandena vid
campingplatserna är otillfredsställande. Ett under senare tid allt mer populärt
alternativ till campingplatserna har semesterbyarna blivit. Dessa består
av ett antal fritidshus avsedda för uthyrning. Antalet semesterbyar är
113 med totalt omkring 2 600 stugor. Endast elva av semesterbyarna har
mer än 50 stugor. Det största antalet semesterbyar finns i norrlandslänen.
I tabell 1 redovisas en sammanställning över tillgången på och den planerade
utbyggnaden av olika friluftsanläggningar.
Av undersökningen drar utredningen slutsatsen att, om man skall tillskapa
anläggningar och områden för det svenska folkets fritidsbehov och
eftersträva eu anpassning till friluftsvanorna på längre sikt, det är ett mycket
differentierat behov som skall tillgodoses. Olika typer av anläggningar
måste uppföras såväl i anslutning till som på längre avstånd från tätorterna.
Mot denna bakgrund anser utredningen, att samhällets hittillsvarande
insatser för det rörliga friluftslivet har varit otillräckliga och i vissa avseenden
felplanerade och fellokaliserade. Sålunda är tillgången på anläggningar
betydligt mindre än behovet och då inte minst i tätorternas närhet.
Bidragsgivningen tycks inte alltid ha skett med hänsyn till anläggningarnas
ekonomiska förutsättningar och inte alltid satts in på det mest rationella
sättet. Inriktningen av samhällets stöd till det rörliga friluftslivet måste därför
enligt utredningen ändras.
Utredningen påpekar att de gjorda undersökningarna visar att friluftslivets
investeringsbehov är stort, varför det är väsentligt, att bidragsgivningen
i framtiden föregås av en betydligt noggrannare behovsgranskning
än i dag och att den i huvudsak inriktas på anläggningar, som inte kommer
till stånd utan stöd av staten. Viktigt är också att ansökningar om bidrag
föregås av noggrann planering så att anläggningarna lokaliseras till de
regioner, där behovet är störst. Generella bidragsregler anser utredningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
39
Tabell 1
Objekt
antal
ägare
uppförda ef- ter år 1960
under byggnad
eller planerade
Friluftsgårdar
190
57 (30 %) ägs av
Skid- och frilufts- främjandet
51 (27 %)
10 under byggnad
22 planerade
Raststugor
334
120 (36 %) ägs av
Skid- och frilufts- främjandet; 71 av
idrottsrörelsen och
38 av kommuner
51 (15 %)
7 under byggnad
27 planerade
Friluftsbad (med
bryggor och om- klädnadsutrym- men)
1 397 vid insjö
412 vid hav
88 utomhusbas- sänger, därav 30
tempererade
Kommuner
200 vid insjö
30 vid hav
37 bassänger
29 under byggnad
61 planerade
11 under byggnad
29 planerade
14 under byggnad
63 planerade
Småbåtshamnar
666
80
19 under byggnad
101 planerade
Campingplatser
819 (med 106 000
tältplatser)
Kommuner 449
Övriga 380
212
26 under byggnad
114 planerade
Vandrarhem
231 (ca 10 000 bäd- dar)
Semesterbyar
113 byar (med to- talt 2 600 stugor)
Kommuner 65
Övriga 48
41
12 under byggnad
95 planerade
Spår, leder, tek- nikbackar m. m.
300 strö vstigar (med
en tolal längd av
3 600 km); 150 ter- ränglöpningsbanor
(med en total längd
av 1 055 km); 109
orienteringsbanor;
468 permanenta
skidspår (med en
total längd av 4 500
km); 340 slalom- och
teknikbackar; 132
hoppbackar
inte lämpliga ntan föreslår ett flexibelt bidragssystem, där huvudprincipen
skall vara, att en så hög grad av självfinansiering som möjligt eftersträvas.
För att en realistisk prövning skall kunna uppnås bör varje beslut
om bidrag grundas på en investerings- och driftskalkyl. I vissa fall kan dock
projekt behöva realiseras även om investeringskostnaderna, på grund av
t. ex. stora kostnader för vatten och avlopp, kan synas höga. I sådana fall
bör stödet få formen av ett speciellt bidrag till va-kostnaderna. Detta är
40
Knngl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
motiverat även med hänsyn till att en förbättring av de sanitära förhållandena
vid friluftsanläggningarna är angelägen.
Utredningen förordar att 100 000 kr. anvisas för utvecklingsarbete för att
få fram ändamålsenliga friluftsanläggningar.
Friluftsfondens medel bör enligt utredningen i fortsättningen helt reserveras
för bidrag till uppförande av friluftsanläggningar. Stödet till friluftsorganisationerna
bör alltså inte som f. n. lämnas via denna fond utan i stället
utgå från ett särskilt riksstatsanslag. Enligt utredningen bör bidrag till
byggande av friluftsanläggning som regel utgå endast till kommun. Organisationer
av rikskaraktär med erkänd kompetens på friluftsområdet och
med förmåga att träffa långsiktiga avtal om en anläggnings utnyttjande och
vidmakthållande bör dock enligt utredningen också kunna erhålla bidrag
från fonden. Bidrag bör i princip utgå endast till anläggning, som hålls öppen
för alla. Bidragens storlek bör enligt utredningen vara olika för olika
typer av anläggningar och avvägas efter en differentierad skala omfattande
spännvidden 30—90 % av anläggningskostnaderna. Inom bidragsskalan höide
lägre nivåerna tillämpas för tätorternas näranläggningar och de högre
för fjärranläggningar av rikskaraktär. Bidrag skall kunna utgå också till
upprustning av äldre anläggningar. Bidragsgivningen bör inriktas på projekt
som inte kan realiseras utan statligt stöd. Högsta möjliga grad av självfinansiering
skall eftersträvas för varje projekt.
Om det påvisade behovet av friluftsanläggningar skall kunna tillgodoses
är det enligt utredningen nödvändigt att statligt stöd utgår också från annat
håll än friluftsfonden. Utredningen förutsätter därför att friluftsanläggningar
också i fortsättningen skall kunna uppföras bl. a. med hjälp av lokaliseringsstöd
och som beredskapsarbeten.
Utredningen framhåller, att driften av eu friluftsanläggning med fördel
bör kunna överlåtas av kommunen-huvudmannen på friluftsorganisation
med erfarenhet på området.
En betydande markanskaffning blir nödvändig om friluftslivets behov
skall kunna tillgodoses. Säkerställandet av marken, som i första hand enligt
utredningen bör åvila kommunerna, bör ske genom en framsynt planering,
bl. a. med hjälp av byggnadslagen och naturvårdslagen. Kommunerna bör
i framtiden engagera sig betydligt kraftigare då det gäller att förvärva mark
för friluftsändamål. Detta bör gälla mark för såväl friluftsområden som
för anläggningar och bebyggelse. Utredningen understryker också vikten
av att de statliga myndigheter som har att handlägga markfrågor tar hänsyn
till friluftslivets behov. Domänverket gör redan stora insatser och utredningen
önskar att också lantbruksnämnderna vid sin inköpsverksamhet
ges ökade möjligheter att ta initiativ i fråga om förvärv av fritidsmark.
Samlade statliga och kommunala insatser bör enligt utredningen underlätta
planeringen och motverka markspekulation.
Friluftslivets primära markbehov bör enligt utredningen tillgodoses ge
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 är 1967
41
nom utnyttjande av den nya naturvårdslagstiftningen. Enligt denna kan
ett område förklaras som naturreservat bl. a. av det skälet att det har betydelse
för allmänhetens friluftsliv. Anskaffandet av denna mark kan möjliggöras
genom utnyttjande av anslagen på naturvårdsbudgeten. Säkerställande
av områden, vilkas primära uppgifter är att vara bärare av friluftsanläggningar,
bör dock ske genom förvärv så att fastigheten innehas med
äganderätt av huvudmannen för anläggningen. Bidrag till sådana markförvärv
bör därför utgå ur friluftsfonden.
Med utgångspunkt från de behovssiffror, som framkommit i de gjorda
undersökningarna har utredningen beräknat det behövliga tillskottet av nya
friluftsanläggningar. Den har därvid funnit att det i fråga om friluftsgårdar
och raststugor inte är orealistiskt att räkna med att antalet anläggningar
skulle behöva fördubblas under en tioårsperiod. Behovet har bedömts vara
störst i södra och mellersta Sverige, framför allt i de större tätorternas
omgivningar. Med tanke på svårigheterna att göra dessa typer av anläggningar
ekonomiskt lönsamma för ägaren förordar utredningen att bidrag
från staten utgår. Bidraget föreslås bli minst 30 % av den sammanlagda anläggningskostnaden.
Storleken av bidraget bör avpassas bl. a. med hänsyn
till i vilken utsträckning anläggningen utnyttjas av personer från den kommun
där den är belägen.
Friluftsbaden behöver enligt utredningen rustas upp. I synnerhet de sanitära
förhållandena är otillfredsställande. Den stora belastningen på Sydsveriges
badvatten under semestermånaderna gör det också nödvändigt med
en omfattande nybyggnad. Tillkomsten av bassängbad i områden som saknar
lämpliga badvatten bör stimuleras. Utredningen anser att staten, med
hänsyn till den betydelse friluftsbaden har, bör medverka till att stimulera
tillkomsten av nya sådana. Utredningen föreslår att bidrag skall utgå med
30—60 % av den totala anläggningskostnaden för friluftsbad. Till sanitära
anordningar bör statsbidrag kunna utgå med 90 % av kostnaden. Bidraget
till tempererade bassänger bör begränsas till 50 000 kr. eller om bassängen
uppförs i trakt som saknar naturliga badmöjligheter till 100 000 kr. Behovet
av spår, leder, teknikbackar m. m. synes också vara betydligt större än tillgången.
Fn fördubbling av kapaciteten torde bli nödvändig. Vid utbyggnaden
är det lämpligt att sammanföra olika anläggningar inom ett och samma område
till gruppanläggningar, varigenom det blir möjligt att utnyttja marken
rationellt samtidigt som olika intresseinriktningar kan tillgodoses. Tillkomsten
av spår, leder samt mindre teknik- och hoppbackar bör stimuleras
genom statsbidrag. Bidraget föreslås av utredningen utgå med 30 % av
anläggningskostnaden.
Även antalet övernattningsanläggningar måste ökas enligt utredningen.
Campingplatser i olika miljöer, såväl turistcampingplatser som semestercampingplatser,
efterfrågas, liksom olika fasta lägerplatser. För semesterregionerna
i södra Sverige har en fördubbling av antalet tältplatser bedömts
42
Kangl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
behövlig. Vällokaliserade och välplanerade campingplatser som utnyttjas
under en relativt stor del av året bör kunna göras ekonomiskt självbärande.
Tabell 2
Objekt
Föreslagen bidragsprocent
(inom parentes anges nuvarande
bidragsprocent)
Föreslaget antal
projekt per
budgetår
Beräknat statligt
bidrag per budgetår
(inom parentes an- ges statsbidraget
för budgetåret
1965/66)
Friluftsgårdar och
raststugor
minst 30 % av den totala anlägg- ningskostnaden
(60 % dock högst 100 000 kr.)
4—-5 större,
ca 10 mindre
3 milj. kr.
(150 000 kr)
Friluftsbad
30-—60 % av den totala anlägg- ningskostnaden
30
totalt för olika bad- anläggningar
4,5 milj. kr.
Sanitära anläggning- ar vid friluftsbad
90 % av den totala anläggnings- kostnaden
(380 000 kr,)
Bassängbad
maximibidrag på 50 000—100 000
kr. (5 000—40 000 kr.)
minst 10 utom- husbassänger
Spår, leder, telcnik- backar m. in.
30 % av den totala anläggnings- kostnaden
1 milj. kr.
Campingplatser
30—50 % av kostnaderna för de
sanitära anläggningarna
(60 % av kostnaderna för de sani- tära anläggningarna)
1,5 milj. kr.
(333 000 kr,)
Semesterbyar
Samma bidragsregler som för
campingplatser
(6 000 kr. per stuga)
20-tal projekt
2 milj. kr.
(609 000 kr.)
Vandrarhem
Bidrag bör utgå endast i undan- tagsfall
(80 % av anläggningskostnaden)
(400 000 kr.)
Fjällstugor
70—90 % av anläggningskost- naden
(220 000 kr.)
Fjälleder
För vandrarhem,
fjällstugor och leder
beräknas totalt
500 000 kr.
Totalt 12,5 milj. kr.
Å andra sidan finns det anläggningar med hög angelägenhetsgrad som inte
kan göras ekonomiskt bärkraftiga. Även sådana campingplatser bör iordningställas
och för att stimulera detta föreslår utredningen att bidrag till
de sanitära anläggningarna utgår med 30—50 % av anläggningskostnaden.
Utredningen föreslår samma bidrag för semesterbyar och motiverar förslaget
på samma sätt som tidigare redovisats för campingplatser.
43
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
I tabell 2 redovisas utredningens förslag rörande omfattningen av statens
stöd till friluftsanläggningar under ett antal år framöver. Såsom framgår
av tabellen bör statens bidrag till sådana anläggningar beräknas till 12,5
milj. kr. per budgetår. Eftersom ett riktigt utnyttjande av medlen kräver
ett omfattande planerings- och projekteringsarbete föreslår utredningen att
detta belopp uppnås successivt. För budgetåret 1967/68 föreslås att till friluftsfonden
anvisas 10 milj. kr.
Organisationer på friluftslivets område. Friluftsfondens medel har såsom
förut nämnts hittills använts för att stödja såväl tillkomsten av friluftsanläggningar
som verksamheten inom vissa organisationer på friluftslivets
område. Stödet till organisationerna har utgått för lägerverksamhet, kursverksamhet
och administration. År 1965 fördelades organisationsstödet enligt
följande sammanställning.
Lägerverksamhet
Frälsningsarmén, Stockholm .......
KFUK:s riksförbund, Stockholm ...
KFUM:s triangelförbund, Stockholm .
Svenska scoutrådet, Stockholm .....
Sveriges flickscoutråd, Stockholm . ..
Unga örnars riksförbund, Stockholm
8 000
1 000
3 000
26 500
21 000
14 000
Summa 73 500
Kursverksamhet, administration in. m.
Skid- och friluftsfrämjandet ..........
Reso .............................
Riksorganisationernas campingkommitté
Svenska naturskyddsföreningen........
Sveriges Dövas riksförbund............
Fiskefrämjandet ....................
160 000
83 000
65 000
35 000
2 000
10 000
Summa 355 000
Till vissa av de organisationer som erhåller stöd från friluftsfonden utgår
medel också ur fonden för idrottens främjande.
Utredningen diskuterar den framtida utformningen av organisationsstödet
och konstaterar därvid att detta måste byggas ut väsentligt, om organisationerna
skall kunna fullgöra de uppgifter som väntar dem. Det ökade intresset
för friluftsliv hos allmänheten ger nämligen organisationerna en
mångfald nya arbetsuppgifter samtidigt som kraven på deras förmåga att
lösa uppgifterna ökar.
Avgörande för stödets omfattning bör enligt utredningen vara vederbörande
organisations möjlighet att lämna allmänheten service på friluftslivets
område. Denna service kan ta sig uttryck i t. ex. information om anläggningar,
verksamhet via konsulenter och instruktörer, arrangerande av
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
kurser, läger och andra aktiviteter. Utredningen anser däremot inte, att det
i framtiden bör vara någon väsentlig uppgift för organisationerna att äga
och förvalta friluftsanläggningar. Riksorganisationer med väl utbyggda lokalavdelningar
bör enligt utredningen vara mest lämpade att ge allmänheten
förevarande service. För att organisationsstödet i framtiden skall få
största möjliga effekt bör det därför koncentreras till sådana organisationer
med någon viktig del av friluftslivet som sin huvuduppgift.
I enlighet med denna uppfattning anser utredningen, att vissa av de ändamål
som i dag stöds ur friluftsfonden i fortsättningen bör erhålla bidrag
från annat håll. Sålunda menar utredningen att stödet till scoutorganisationerna
för lägerverksamhet, vilket huvudsakligen använts till lägerstipendier
och tältinköp, inte längre bör utgå ur friluftsfonden. Däremot bör
iordningställande av fasta lägerplatser möjliggöras genom bidrag ur fonden.
Det stöd till Sveriges Dövas riksförbund, som nu utgår ur friluftsfonden,
anser utredningen inte kan försvaras utan att en lång rad andra organisationer
med liknande behjärtansvärda ändamål också ges stöd. Av samma
skäl anser utredningen att kurs- och administrationsanslaget till scoutrörelsen
bör upphöra. Enligt utredningens uppfattning är det lämpligast
att scoutverksamheten får hela sitt stöd ur anslagen till ungdomsverksamhet.
Svenska naturskyddsföreningen får vissa medel till naturvårdskampanjer
ur friluftsfonden. Sitt väsentligaste statliga stöd erhåller dock föreningen
ur anslaget till naturvårdsupplysning under nionde huvudtiteln och
från jaktvårdsfonden. Av redovisningstekniska skäl anser utredningen att
föreningen i fortsättningen bör få medel till sin verksamhet enbart ur anslaget
för naturvårdsupplysning,
Skid- och friluftsfrämjandet får f. n. bidrag ur såväl fonden för idrottens
främjande som friluftsfonden. Det får enligt utredningen förutsättas att
dessa medel, som bl. a. avser administration, knappast kan hållas åtskilda i
föreningens verksamhet. Det är därför en fördel, om stödet kan lämnas ur
endera av fonderna. Föreningens insatser är emellertid lika viktiga ur friluftslivets
som ur idrottens synpunkt, varför utredningen kommit till slutsatsen,
att det f. n. icke finns skäl att förorda någon ändring. Det slutliga
ställningstagandet i denna fråga bör ske, då 1965 års idrottsutredning slutfört
sitt uppdrag.
Utredningen anser inte att det i fortsättningen bör dras någon gräns mellan
kostnader för en organisations administration och dess övriga verksamhet.
Avgörande för bidraget till en organisation bör vara verksamhetens omfattning,
inriktning och betydelse för allmänhetens friluftsliv.
Utredningen föreslår, att stödet till friluftsorganisationerna ökas kraftigt
och att det i fortsättningen inte utgår ur friluftsfonden utan från ett särskilt
anslag, förslagsvis kallat Bidrag till vissa friluftsorganisationer in. in. För
budgetåret 1967/68 föreslår utredningen, att 800 000 kr. anvisas under
nämnda anslag.
Kungl. Maj. ts proposition nr 5,9 år 1967
45
Organisatoriska frågor
Ansvaret för frågorna på friluftslivets område bör enligt utredningen
liksom f. n. är fallet ligga hos såväl statliga som kommunala organ. Arbetsuppgifterna
bör lämpligen fördelas mellan ett lokalt, ett regionalt och
ett centralt organ. Det lokala organet, som utredningen föreslår bör vara
kommunens styrelse, bör anförtros detaljplanering, exploatering och byggnadskontroll.
Det regionala organet bör vara länsstyrelsen, som vid sin sida
bör få ett rådgivande organ, naturvårds- och friluftsrådet. Den centrala instansen
bör svara för allmänt samordnande uppgifter, ge länsstyrelser och
kommuner service, vara remissorgan åt Kungl. Maj :t samt fördela det
statliga stöd, som lämnas till friluftslivet. Det centrala organet bör ha ett
nära samarbete med andra berörda statliga myndigheter och hålla nära
kontakt med de ideella organisationerna på friluftslivets område.
Utredningen diskuterar två alternativ i fråga om det centrala organets
uppbyggnad. Det ena innebär att statens friluftsnämnd byggs ut med erforderliga
resurser och det andra att frågorna rörande friluftslivet tas över
av statens naturvårdsnämnd.
Statens friluftsnämnd, som består av sex ledamöter utsedda av Kungl.
Maj :t, har f. n. endast en deltidsanställd sekreterare till sitt förfogande.
Om friluftsnämnden skall ha hand om friluftsfrågorna måste nämndens
personella resurser enligt utredningen förstärkas kraftigt. Två arbetsenheter,
en för administrativa frågor och en för planering, bör i så fall tillföras
nämnden. Om friluftsfrågorna förs över till statens naturvårdsnämnd
bör behovet av personella förstärkningar kunna begränsas, då en stor del
av de nya arbetsuppgifterna kan fullgöras av vid nämnden befintlig personal.
Utredningen konstaterar också, att det råder ett mycket starkt
samband mellan de arbetsuppgifter som fullgörs inom statens naturvårdsnämnd
och de som ansetts böra fullgöras av ett centralt friluftsorgan.
Naturvårdsnämnden arbetar nämligen bl. a. med att inventera naturområden,
som bör avsättas ur skydds- eller friluftssynpunkt, samt följer byggnadsplaneringen
och övervakar strandskyddet. Naturvården har sålunda
även en klar social målsättning, vilket innebär att många naturvårdsåtgärder
vidtas för att bereda människorna rekreation i naturen. Utredningen
framhåller att detta förhållande bör vara en garanti för att friluftsintresset
inte kommer i skymundan om naturvårdsnämnden får hand om friluftsfrågorna.
Med denna motivering föreslår utredningen, att friluftsfrågorna
förs över till statens naturvårdsnämnd och att en särskild byrå inrättas
vid nämnden för dessa frågor. Den nya organisationen föreslås träda
i kraft den 1 juli 1967, då sålunda statens friluftsnämnd bör upphöra.
Statens naturvårdsnämnd bör tillföras representanter för kommunerna
samt för näringslivet och löntagarorganisationerna för att friluftsfrågorna
skall få en allsidig behandling. Utredningen föreslår att namnet på nämn
-
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967
den ändras till statens naturvårds- och friluftsnämnd. Kostnaderna för
den förstärkning av nämnden, som utredningen finner nödvändig för handläggningen
av friluftsfrågorna, har beräknats till 530 000 kr.
Remissyttrandena
Friluftslivets utveckling m. m.
Utredningens inventering av friluftslivets nuvarande omfattning och inriktning
samt undersökning av de framtida önskemålen på friluftsområdet
hälsas med tillfredsställelse av remissinstanserna. Flertalet accepterar
det framlagda materialet utan invändningar. Skid- och friluftsfrämjandet
konstaterar att de erfarenheter organisationen har av friluftsfrågorna helt
sammanfaller med de av utredningen redovisade undersökningsresultaten.
Vissa kritiska synpunkter mot uppläggningen av undersökningen framförs.
Byggnadsstyrelsen framhåller sålunda, att utredningen genom att begränsa
undersökningen till åldrarna 18—65 år minskat säkerheten i de slutsatser
rörande friluftslivets behov, som kan dras av undersökningsresultatet.
Ungdomarna i åldern 10—17 år utgör enligt styrelsen en stor grupp av
de konsumenter, vars friluftsbehov dagens planering skall tillgodose. Dessa
ungdomar är genomsnittligt betydligt mer aktiva under sin fritid än personer
i åldrarna 18—65 år och är dessutom ofta intresserade av andra friluftsaktiviteter
än dessa. Beträffande åldrarna över 65 år måste man, utöver
den kraftiga ökningen i antalet, räkna med att de i framtiden kommer att
få väsentligt ökade ekonomiska möjligheter till fritidskonsumtion.
Statens stöd till friluftslivet
Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens bedömning av friluftslivets
betydelse i det moderna samhället och understryker nödvändigheten
av ökade samhällsinsatser på friluftsområdet.
Skid- och friluftsfrämjandet framhåller, att det ur samhällets synpunkt
måste vara betydelsefullt, att allt fler människor använder en del av sin fritid
till fysisk rekreation. Denna kan ha form av idrottsutövning eller friluftsliv.
Idrottsutövandet, och särskilt det mera tävlingsinriktade, lockar
främst de yngre medan friluftslivet passar alla. Detta gör också att stödet
till friluftslivet bör vara en angelägenhet för samhället.
Utredningens förslag angående det fortsatta statliga stödets utformning
tas upp av flertalet remissinstanser. Förslaget om att inget bidrag eller
i vart fall lägre bidrag än normalt bör utgå till friluftsanläggningar som
kan göras ekonomiskt självbärande tillstyrks av bl. a. statens natur vårdsnämnd,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads,
Älvsborgs, Västmanlands och Värmlands län, Svenska arbetsgivare
-
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
föreningen, Svenska kommunaltekniska föreningen och Motororganisationernas
samarbetsdelegation.
Stadsförbundet ifrågasätter däremot huruvida principen om självfinansiering
kommer att främja den nödvändiga utbyggnaden av semesterbyar
och campingplatser. Kommunernas strävan att tillskapa möjligheter till
vistelse vid dessa typer av friluftsanläggningar även för mindre bemedlade
grupper kan nämligen motverkas, om avgifterna genom självfinansieringskravet
måste bli höga. Förbundet förordar fortsatt stöd även till dessa typer
av anläggningar. Statens friluftsnämnd, länsstyrelsen i Blekinge län och
Svenska turistföreningen framför liknande synpunkter.
Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att tillkomsten av anläggningar,
som på sikt bedöms kunna självfinansieras och därför ej skulle vara berättigade
till bidrag, borde underlättas genom att vissa lånemedel ställs
till förfogande. Dessa lånemedel skulle enligt länsstyrelsen ha särskild betydelse
vid en accentuerad knapphet på krediter på den allmänna lånemarknaden
och möjliggöra en planmässig utbyggnad av friluftsanordningarna
oberoende av det allmänna konjunktur- eller kreditmarknadsläget.
Utredningens förslag om att friluftsfondens medel i huvudsak bör reserveras
för stöd till kommuners och riksomfattande friluftsorganisationers
uppförande av friluftsanläggningar tillstyrks av så gott som samtliga remissinstanser.
Skid- och friluftsfrämjandet framhåller dock nödvändigheten
av att bidrag till uppförande av smärre anläggningar kan utgå också
till riksorganisationernas lokalföreningar. Riksidrottsförbundet framför
liknande synpunkter.
Statens handikappråd framhåller, att handikapprörelsen i stor utsträckning
har fått engagera sig i uppförandet av friluftsanläggningar. Rådet anser
att ett sådant engagemang måste ske också i framtiden. Även om de handikappades
krav ofta beaktas vid utformningen av friluftsanläggningar,
kommer ändå särskilda behov för denna grupp människor att i stor utsträckning
föreligga. Rådet anser det därför olyckligt om inte organisationer
inom handikapprörelsen i likhet med friluftsorganisationer skulle få
bidrag till uppförande av friluftsanläggningar.
Riksantikvarieämbetet ansluter sig till utredningsförslaget men påpekar
att vissa anläggningar av rikskaraktär måste falla utanför en kommuns
intresse. Detta gäller i hög grad anläggningar i anslutning till kulturminnen
av nationell och internationell betydelse. Ämbetet, som förvaltar ett
stort antal sådana, har tidigare erhållit anslag från friluftsfonden både för
markförvärv och anläggningar. Ämbetet förutsätter, att anslag även fortsättningsvis
skall kunna ges till sådana anläggningar.
Folkparkernas centralorganisation anser att också folkparkerna bör komma
i åtnjutande av bidrag till uppförande av friluftsanläggningar.
Frågan om driften av anläggningarna behandlas av bl. a. Skid- och friluftsfrämjandet,
som framhåller att det bör vara betydelsefullt ur kom
-
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967
munal synpunkt, att frivilliga ledare alltjämt engagerar sig för att organisera
och leda friluftsaktiviteter vid anläggningarna. Främjandet konstaterar,
att i fråga om friluftsgårdarnas drift och underhåll två vägar har prövats
med framgång. Antingen äger kommunen anläggningen och överlåter
driften — eller i vart fall verksamheten rörande friluftslivet — till någon
lokal friluftsorganisation eller också bildas ett särskilt organ för driften —
vanligen en stiftelse — i vilken såväl kommunen som friluftsorganisationens
lokalavdelning är representerade.
Förslaget om att lägre bidragsnivå bör tillämpas för anläggningar i tätorternas
närhet och högre för fjärranläggningar av rikskaraktär tillstyrks
av bl. a. länsstyrelsen i Gotlands, Älvsborgs och Västmanlands län, 1965 års
idrottsutredning, statens friluftsnämnd samt Kommunförbundet.
Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter t. o. m. om statsbidrag över huvud
taget bör utgå till tätorternas näranläggningar. Tätorter med skattekraft
över genomsnittet bör, framhåller länsstyrelsen, utan hjälp av statsbidrag
kunna uppföra anläggningar åt sina egna invånare.
Ö v er ståthållar ämbetet anser sig däremot inte kunna godta förslaget
utan anser att avgörande för bidragsprocentens storlek i stället bör vara
behovet av statsbidrag i varje enskilt fall. Ämbetet framhåller vikten av att
bidragssystemet inte på någon punkt utformas så att intresset för friluftslivet
hämmas.
Stadsförbundet intar också en avvisande hållning och konstaterar att en
indelning i när- och fjärranläggningar kan vara svår att omsätta i praktiken,
eftersom en näranläggning, belägen utanför en större tätort, likaväl
kan betraktas som en fjärranläggning, sett ur hela landets synpunkt. Friluftsanläggningar
i tätorternas närhet har, enligt förbundets uppfattning,
ofta större betydelse än fjärranläggningar. Med hänsyn till svårigheterna
att göra rimliga avvägningar mellan olika områdens betydelse bör bidrag
utgå med fast procentsats.
Utredningens förslag att bidrag i fortsättningen bör utgå med viss procent
av anläggningskostnaden beroende på typ av anläggning godtas i allmänhet.
Förslaget tillstyrks sålunda av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge,
Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Jämtlands län, LO, TCO,
Skid- och friluftsfrämjandet och Svenska turistföreningen.
Ett antal remissinstanser instämmer i stort i utredningens förslag till ett
med hänsyn till typen av anläggning differentierat procenttal men önskar
förändringar på enstaka punkter. Länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands
och Skaraborgs län samt Rilcsidrottsförbundet och Simfrämjandet anser
sålunda att bidraget till badanläggningar bör ökas utöver utredningens förslag.
Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att investeringskostnaderna för
vissa anläggningar i fjälltrakterna ofta blir förhållandevis höga på grund av
klimatförhållanden, långa transportvägar och svåra markförhållanden. Sär
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 49
skilt gäller detta för vatten- och avloppsanläggningar i fjällen. Här är det
alltså nödvändigt med ett relativt sett större stöd för att anläggningar skall
komma till stånd.
Länsstyrelsen i Blekinge lån och Svenska turistföreningen understryker
vikten av att också vandrarhem blir bidragsberättigade. Svenska turista
trafikförbundet och Riksorganisationernas campingkommitté anför liknande
synpunkter i fråga om campingplatser.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att stödet bör inriktas i första hand
mot mindre kapitalkrävande projekt, så att största möjliga effekt uppnås
med minsta möjliga insats. Semesterbyarna är från denna synpunkt speciellt
önskvärda. Flera familjer kan nämligen utnyttja samma fritidsbostad om
sådana byar tillskapas. Länsstyrelsen i Jämtlands län betonar också semesterbyarnas
stora värde.
Statens friluftsnämnd, som är kritisk till utredningens förslag öm utformningen
av anläggningsstödet, pekar på de betydande praktiska svårigheter
som kommer att föreligga, då det gäller att i det enskilda fallet nå en
rättvis avvägning inom en skala med så stor spännvidd som den föreslagna.
Bl. a. förordas, framhåller nämnden, att hänsyn skall tas till sökandekommunens
ekonomi. Därvidlag förhåller det sig i regel så, att bärkraftiga
kommuner också är starkt expanderande och måste investera betydande
medel i skolbyggnader och andra offentliga inrättningar, vägar, reningsverk
etc. Man har då svårt att avsätta stora belopp för friluftslivet. Det kommer
i sådana fall att bli mycket svårt för den bidragsgivande myndigheten att
avgöra hur den skall ställa sig i bidragshänseende. Nämnden tror därför att
det blir nödvändigt att söka sig fram till vissa enhetliga normer, både för att
bidragsgivningen inte skall bli administrativt svårhanterlig och kanske
framför allt för att kommunerna i sin planering skall veta vad de kan räkna
med att ungefär få i statsbidrag.
Mot utredningens förslag att friluftslivets markbehov i stort sett bör
kunna tillgodoses genom tillämpning av naturvårdslagstiftningen görs i
allmänhet inga invändningar.
Statens nät ur vårdsnämnd intar i stort sett en positiv attityd till utredningens
förslag om friluftslivets markbehov men påpekar att en viss risk
till förslitning av värdefulla naturområden föreligger. Domänstyrelsen
framhåller också risken för förslitning och menar att denna i viss mån kan
motverkas genom en koncentration av friluftsaktiviteterna till vissa områden.
Styrelsen finner det vidare orealistiskt att förvänta sig att bildandet av
naturreservat av enbart social karaktär skall få sådan omfattning, att det
kommer att spela någon avgörande roll för allmänhetens friluftsverksamhet.
Länsstyrelsen i Stockholms län delar inte utredningens uppfattning i
markanskaffningsfrågan. De nuvarande medlen under naturvårdsanslagen
anses vara helt otillräckliga för att kunna tillgodose friluftslivets markbe
4
Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 59
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967
hov. Hittills har endast områden i mindre utsträckning kunnat avsättas som
naturreservat. Det är därför orealistiskt att tro att friulftslivets markbehov
kan lösas den vägen.
Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens bedömning att ett
omfattande planeringsarbete måste komma till stånd, innan mark för friluftsändamål
reserveras och anläggningar uppförs. Ett stort antal remissinstanser
bl. a. statens naturvårdsnämnd, byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i
Hallands län och Svenska naturskyddsföreningen framhåller betydelsen av
att varje lokalisering av friluftsanläggningar föregås av sådan planering, att
samordning av markdispositionerna för naturvård och friluftsliv uppnås.
Utredningen förordar en aktivare medverkan från domänstyrelsen och
lantbruksnämnderna vid anskaffningen av mark för friluftsändamål. Bl. a.
medicinalstyrelsen, bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,
länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Värmlands,
Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län, Svenska naturskyddsföreningen
och Svenska turistföreningen tillstyrker, att lantbruksnämnderna
får befogenhet att med medel ur jordfonden medverka till att sådan
mark, som inte har väsentlig betydelse för jord- och skogsbrukets rationalisering,
ställs till förfogande för friluftsändamål.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller de planmässiga fördelar som
en vidgad inköpsbefogenhet skulle medföra och anser att ett kommunikationssystem
mellan kommunerna och lantbruksnämnderna i mark- och
planfrågor kan vara av intresse i friluftssammanhang.
Domänstyrelsen och kammarkollegiet anser inte att lantbruksnämnderna
skall ges vidgade inköpsbefogenheter, eftersom lantbruksnämndernas
objektivitet vid tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen skulle kunna
ifrågasättas om nämnderna skulle uppträda som spekulant på fastigheter
även i annat syfte än för att medverka till en aktiv arrondering av skogsoch
jordbruksfastigheter.
Utredningens förslag att stödet till organisationer på friluftslivets område
bör ökas och utgå ur ett speciellt anslag tillstyrks av samtliga remissinstanser.
Statens friluftsnämnd säger sålunda, att förslaget om att de
stora friluftsorganisationerna skall få ökade medel till sin allmänna verksamhet
är i hög grad befogat.
I fråga om fördelningen av detta stöd framhåller bl. a. länsstyrelsen i
Jönköpings län, Motororganisationernas samarbetsdelegation samt Skidoch
friluftsfrämjandet att stödet bör koncentreras till riksomfattande organisationer.
Svenska naturskyddsföreningen påpekar att, om den renodling av organisationsstödet
som utredningen föreslår genomförs, följden kan bli en temporär
sänkning av stödet till vissa organisationer. Domänstyrelsen anför
liknande synpunkter.
Statens friluftsnämnd har ingenting att erinra mot utredningens förslag
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1961
51
till organisationsstöd. Nämnden understryker speciellt att scoutorganisationerna
bör få sitt stöd via de gängse anslagen till ungdomsverksamhet.
De medel som i dag tilldelas dessa organisationer ur friluftsfonden bör i
stället användas till att uppföra fasta lägerplatser.
Ungdomsu.tr
fektivare om det används till uppbyggnad av lägerplatser på olika håll i landet.
De organisationer, som f. n. får stöd för lägerverksamhet, bör få detta
stöd från andra anslag.
Organisatoriska frågor
Utredningens förslag, att statens naturvårdsnämnd skall byggas ut för
handläggning av uppgifter också på friluftslivets område och att statens friluftsnämnd
i samband därmed avvecklas, tillstyrks eller lämnas utan erinran
av så gott som alla remissinstanser. Följande instanser uttalar sig för
detta alternativ, nämligen Svea hovrätt, riksantikvarieämbetet, lantmäteristgrelsen,
sjöfartsstyrelsen, kammarkollegiet, länsstyrelserna i östergötgötlands,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, Samfundet för hembygdsvård,
Svenska stadsförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, LO,
Svenska turistföreningen, Fiskefrämjandet, TCO och Sveriges lantmätareförening.
Svenska naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen påpekar
dock att vatten- och luftvårdsfrågomas överförande till naturvårdsnämnden
kan innebära att nämnden får svårigheter att också ta hand om friluftsfrågorna.
Statskontoret framhåller att åtskilligt talar för att handläggningen av de
centrala statliga uppgifterna på friluftslivets område, t. ex. viss översiktlig
planering, bör förläggas till naturvårdsnämnden.
Ett antal remissinstanser är i princip ense med utredningen men ifrågasätter
om samtliga de arbetsuppgifter som utredningen vill lägga på naturvårdsnämnden
kan handhas av denna.
Statens naturvårdsnämnd anför att friluftsfrågorna har ett nära samband
med den sociala naturvården. Enligt nämndens mening är det — såsom
utredningen också framhållit — rationellt, särskilt när det gäller planeringsarbetet,
att friluftsfrågorna samordnas med naturvårdsfrågorna.
Nämnden finner det dock tveksamt om ansvaret för frågor rörande tätbebyggelse
för fritidsändamål, dess gemensamhetsanläggningar och det enskilda
fritidshuset bör ligga hos nämnden. Liknande synpunkter framförs
av domänstyrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska kommunförbundet.
Statens institut för byggnadsforskning understryker vikten av att ansvaret
för den översiktliga planeringen ej splittras. Därför bör byggnadsstyrel
4|
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967
sen eller det föreslagna planverket bli den centrala instans som får ansvaret
för all översiktlig planering på friluftslivets område. Statens naturvårdsnämnd
bör dock tillhandahålla det underlag, som behövs för den översiktliga
planeringen. Naturvårdsnämnden bör vidare handlägga bidragsärenden
rörande friluftsanläggningar och ha hand om informationsverksamhet och
rådgivning till kommuner.
Byggnadsstyrelsen, statens friluftsnämnd och statens vatteninspektion
avstyrker utredningens förslag.
Byggnadsstyrelsen anser, att starka skäl talar för att ansvaret för de mer
exploateringsbetonade samhällsintressena, till vilka fritidsbebyggelsen och
friluftsanläggningarna otvivelaktigt måste räknas, bör läggas på andra
statliga organ än naturvårdsnämnden. Byggnadsstyrelsen anser att ett
kommande planverk med dess ansvar på region- och generalplaneringens
område bör bli ett lämpligt centralorgan för planering på riksnivå av fritidsbebyggelse
och friluftsanläggningar. Den nödvändiga samordningen vid genomförandet
av den sociala naturvårdens markreservat, fritidsbebyggelsen
och friluftsanläggningarna bör kunna säkerställas genom de översiktliga
planernas markdispositioner och samråd verken emellan.
Statens friluftsnämnd anser inte att en sammanslagning av statens friluftsnämnd
och statens naturvårdsnämnd gagnar friluftslivets intressen.
Nämnden framhåller att man trots det sociala inslaget i naturvården inte
får bortse från att friluftsnämnden och naturvårdsnämnden delvis har motstridiga
intressen att bevaka. Frilufts- och naturvårdsintressena bör ha
möjlighet att oberoende hävda sina synpunkter på departemental nivå. Det
samarbete, som måste förekomma i naturvårds- och friluftsfrågorna, bör
kunna ske utan att de båda nämnderna slås samman.
Friluftsnämnden erinrar vidare om beslutet att till naturvårdsnämnden
föra över uppgifterna rörande vatten- och luftvård. Enligt nämnden framstår
det inte som välbetänkt ur effektivitetssynpunkt att flytta över även
friluftsfrågorna till samma organ. Friluftsnämnden anser därför att den
också i fortsättningen bör handlägga friluftsfrågorna och för ändamålet
tillföras nödvändiga personalförstärkningar.
Statens vatteninspektion framhåller, att inordnande i naturvårdsnämnden
av vatten- och luftvårdsfrågorna kan väntas medföra vissa övergångsproblem.
Med hänsyn härtill bör friluftsfrågorna tills vidare anförtros annat
organ än naturvårdsnämnden.
Statens friluftsnämnds begäran om anslag för budgetåret 1967/68
Statens friluftsnämnd hemställer att till avsättning till fonden för friluftslivets
främjande anvisas 6,5 milj. kr. för budgetåret 1967/68. Nämnden
framhåller, att situationen på friluftslivets område är besvärlig, eftersom
medelsbehovet är väsentligt större än medelstillgången. Om det stora be
-
53
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
hovet av bl. a. friluftsgårdar, bad- och campingplatser samt semesterbyar
i någon mån skall kunna tillgodoses måste en betydande höjning av anslaget
komma till stånd.
Statens friluftsnämnd tar upp anslagsfrågan på nytt i sitt yttrande över
fritidsutredningens tredje betänkande. Därvid konstaterar nämnden, att
det är främst två faktorer som under de närmaste åren kommer att påverka
bidragsbehovet till anläggningar för det rörliga friluftslivet, nämligen
dels takten i planeringsarbetet, särskilt på regional nivå, dels kommunernas
beredvillighet att engagera sig i utbyggnaden. Planeringsarbetet har
kommit i gång inom vissa län men ännu inte nått så långt att det finns säkra
hållpunkter för lokaliseringen av olika typer av anläggningar. På andra
håll har planeringen ännu inte påbörjats. Det kommunala intresset för
insatser på friluftsområdet ökar visserligen för varje år men har ännu
inte tillnärmelsevis fått den omfattning som är ett villkor för att den av
utredningen förutsatta utbyggnaden skall kunna realiseras. Fritidsutredningens
bedömningar av tillväxttakten under de närmaste åren anser
nämnden därför vara för optimistiska. En mera realistisk bedömning enligt
nämnden är att för budgetåret 1967/68 räkna med en fördubbling av
anslaget till friluftsfonden, dvs. en uppräkning till 7 milj. kr., och därefter
en årlig successiv höjning upp till i första hand nivån 12,5 milj. kr.
Om en årlig avsättning av den storleksordningen blir tillräcklig på längre
sikt är svårt att bedöma. Såväl en förväntad ytterligare ökning av efterfrågan
på anläggningar som anläggningarnas storlek och de växande kraven
på sanitär och annan standard gör dock, framhåller nämnden, att man
kan räkna med att det årliga tillskottet till friluftsfonden kommer att behöva
höjas till åtminstone 20 milj. kr., om friluftslivets krav i rimlig utsträckning
skall bli tillgodosedda.
Departementschefen
Naturvårdens organisation. Allmänna utgångspunkter. Exploateringen
av våra naturtillgångar, som framför allt är förknippad med den
industriella utvecklingen, har utgjort grundvalen för välståndsutvecklingen
i vårt land. Välståndsutvecklingen har inneburit en förbättring av t. ex. bostadsstandarden
och den hygieniska standarden, förbättrade förhållanden
på arbetsplatserna, förbättrade möjligheter till kulturkonsumtion och över
huvud taget en ökad välfärd av både materiell och immateriell art. Man kan
karaktärisera denna utveckling som en sanering av den inre miljön. Utvecklingen
har också inneburit en allt intensivare exploatering av våra naturtillgångar
— marken, vattnet och luften — eller den yttre miljön, som
härigenom i allt högre grad försämrats och förorenats. Det är uppenbart att
den yttre miljön också är av stor betydelse för människornas välbefin
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
nande. Den är en del av vår levnadsstandard. Det är därför en mycket angelägen
uppgift för samhället ait framöver i allt större utsträckning värna
också om denna yttre miljö.
Våra naturtillgångar är i flertalet fall knappa och i många fall kan de
inte förnyas. Detta tvingar oss att hushålla med dem på hästa sätt. Detta bör
ske främst genom planering, rådgivning och övervakning från samhällets sida.
Jag vill beröra några av de medel samhället i dag har för att vårda den
yttre miljön och hävda dess intressen mot andra konkurrerande intressen.
Inom naturvården är naturvårdslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1985,
det viktigaste instrumentet för samhällets handlande. Enligt lagen kan
bl. a. naturreservat avsättas för att bevara vetenskapligt och kulturellt värdefulla
naturområden och för att tillgodose behovet av mark för allmänhetens
friluftsliv. Beslut om att bilda naturreservat fattas av länsstyrelsen,
som också föreskriver de inskränkningar i förfoganderätten över fastighet
som fordras för att trygga ändamålet med reservat. Om det för ändamålet
krävs att särskilda åtgärder vidtas inom reservatet, kan länsstyrelsen förplikta
ägaren att tåla sådant intrång. För att trygga tillgången på platser
för bad och friluftsliv kan länsstyrelsen förordna att visst strandområde skall
vara strandskyddsområde där bebyggelsen kontrolleras. Till skydd för landskapsbilden
infördes genom natuvårdslagen allmänt tillståndstvång för täkt
av sten, grus, sand och lera för annat ändamål än markinnehavarens husbehov.
Även beträffande reklamanordningar i naturen gäller i princip allmänt
tillståndstvång. Vidare har bestämmelserna om nedskräpning i naturen
skärpts.
På riksstaten finns anslag för bl. a. markförvärv för naturvårdsändamål,
ersättningar till markägare, vård och förvaltning av naturvårdsobjekt samt
naturvårdsupplysning. I statsverkspropositionen har under dessa anslag
för nästa budgetår begärts sammanlagt 7,8 milj. kr.
Inom vattenvården finns bestämmelser, förutom i vattenlagen, i åtskilliga
andra lagar och författningar, bl. a. lagarna om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar och om tillsyn över sjöar och andra vattenområden
samt kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till motverkande av
vattenförorening m. in.
Bestämmelser om anläggningar för vattenförsörjning finns bl. a. i vattenlagen,
enligt vilken länsstyrelsen kan fastställa skyddsområde för grundvattentillgång,
som tillgodogörs eller kan antas komma att framdeles tillgodogöras
för vattenförsörjningen i tätbebyggelse.
I vattenlagen skiljs mellan två typer av avloppsvatten, nämligen kloakvatten
och industriellt avloppsvatten. Kloakvatten definieras som spillvatten
och orenlighet som kommer från bostäder eller från verksamhet som
inte hänförs till industriell rörelse. Industriellt avloppsvatten utgörs av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967 55
spillvatten och orenlighet som kommer från sådan rörelse. Vattenlagen förbjuder
i princip inte utsläpp av kloakvatten även om det förorsakar förorening.
I lagen finns dock bestämmelser om en viss minimistandard beträffande
rening av ldoakvatten. Utsläpp får i regel inte ske utan att kloakvattnet
har undergått åtminstone slamavskiljning. I fråga om industriellt
avloppsvatten finns i lagen ett principiellt förbud mot utsläpp som orsakar
olägenhet av någon betydelse från allmän eller enskild synpunkt. Från förbudet
undantas de fall, då det för att förebygga förorening krävs åtgärder,
som inte skäligen kan fordras. I första hand ankommer det på den som skall
avleda avloppsvattnet att bedöma vilka reningsåtgärder och andra förebyggande
åtgärder som behövs. När det gäller industriellt avloppsvatten har betydande
inskränkningar gjorts i denna princip. I kungörelsen om förprövning
rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. — den
s. k. förprövningskungörelsen — anges vissa slag av industrier, bl. a. cellulosafabriker,
pappersbruk och oljeraffinaderier, som inte får anläggas, förrän
villkoren för utsläpp av avloppsvattnet prövats enligt vattenlagen. I de
fall där utsläpp av industriellt avloppsvatten skulle medföra allvarlig olägenhet
kan vattendomstol underställa tillståndsfrågan Kungl. Maj :ts prövning.
Vatteninspektionen har tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden
enligt lagen därom, den s. k. tillsynslagen. Enligt denna kan vatteninspektionen
bl. a. meddela råd och anvisningar för att motverka förorening
och om dessa inte efterkoms föra talan vid vattendomstol om reningsåtgärder
eller förbud mot utsläpp. I förprövningskungörelsen föreskrivs
skyldighet att göra anmälan till vatteninspektionen bl. a. innan vissa särskilt
uppräknade industrier anläggs och innan kloakledning från mer omfattande
bebyggelse påbörjas.
Vidare kan nämnas att statsbidrag utgår till kommuner för att förse bebyggelseområden,
som tagits i anspråk före den 1 juli 1959, med vattenoch
avloppsanläggningar. I statsverkspropositionen har för nästa budgetår
för sådana bidrag tagits upp ett anslag på 84 milj. kr.
Verksamheten inom luftvården är i stort sett inte författningsreglerad.
Förslag till lag om luftförorening, buller och andra immissioner (immissionslag)
har i slutet av år 1966 lagts fram av immissionssakkunniga. Enligt
lagförslaget skall den som använder eller ämnar använda fast egendom
för ändamål, som kan medföra immission, vara skyldig att vidta de
skyddsåtgärder och de övriga försiktighetsmått som skäligen kan fordras.
De sakkunniga lägger också fram förslag till ny tillsynslag (miljötillsynslag)
som skall ersätta den nuvarande tillsynslagen. En grundäggande skillnad
mellan den föreslagna lagen och den nuvarande är att tillsynen skall inriktas
på att motverka inte bara vattenförorening utan också luftförorening,
buller och andra sådana störningar som innebär fara för allmänna intressen
opaginerad Kontrollera mot PDF
56
Kungl. Mnj:ts proposition nr 59 år 1967
på miljövårdens område. En annan skillnad är att tillsynen föreslås bli utövad
av såväl den centrala myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdena
som länsstyrelserna. F. n. är vatteninspektionen som nämnts tillsynsmyndighet
på vattenvårdens område. De sakkunniga har även avgett
förslag till kungörelse om förprövning till skydd mot vattenförorening, luftförorening
in. m. Förprövningsmyndigheter blir enligt förslaget förutom
vattendomstolarna den förut nämnda centrala myndigheten och länsstyrelserna.
Tyngdpunkten i förprövningsarbetet föreslås ligga på den centrala
myndigheten och länsstyrelserna. De sakkunniga föreslår även vissa ändringar
av organisatorisk innebörd i vattenlagen. De sakkunnigas förslag remissbehandlas
f. n.
Ett aktivt arbete på förevarande områden har många gånger försvårats av
att verkningarna av utsläpp från industrier m. in. inte varit kända. Under
de senaste två åren har en omfattande forskning och undersökningsverksamhet
satts i gång för att klarlägga dessa verkningar. Särskilda medel har
ställts till förfogande härför över riksstaten. Denna verksamhet leds och
samordnas övergångsvis av 1964 års naturresursutredning. Undersökningarna
har gett värdefulla resultat och lett till förbud eller besränsnine i fråga
om användningen av vissa farliga medel. Eu viktig del av samhällets insatser
bör vara att ställa resurser till förfogande för forskning, undersökningsverksamhet
och tekniskt utvecklingsarbete inom detta område. Naturresursutredningen
har till uppgift att lägga fram förslag i detta avseende och till
organisation av denna verksamhet. Förslag från utredningen kan väntas
i år. Jag vill i sammanhanget nämna att i statsverkspropositionen har tagits
upp ett anslag av 5 milj. kr. för nästa budgetår för att bekosta en i
första hand målinriktad forskning och undersökningsverksamhet inom naturresursområdet.
Vad gäller insatserna för forskning och utvecklingsarbete
bör även nämnas Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, som inrättades
den 1 januari 1966. Institutets forskningsuppgifter avser problem,
som sammanhänger med industriell drift, och därmed närbesläktade frågor
inom tätbebyggelse. Till institutet är knutet ett serviceorgan, som har
till ändamål att mot ersättning utreda industriers, kommuners och allmänna
organs problem rörande vatten- och luftvård. Institutets verksamhet
finansieras till hälften vardera av staten och en stiftelse, som företräder
industrin.
Jag vill slutligen i detta sammanhang understryka att de förslag till samordnad
och utbyggd statlig organisation på natur-, vatten- och luftvårdens
områden som jag lägger fram i det följande bör kraftigt bidra till en effektivisering
av arbetet inom dessa viktiga samhällsområden.
Central organisation. Jag vill först ta upp namnfrågan. Statskontoret
har som tänkbara alternativ diskuterat statens naturmiljöverk, statens
miljövårdsverk och statens naturvårdsverk. Statskontoret har stannat
Kungl. Mcij.ts proposition nr 59 år 1967
57
för statens naturvårdsverk. Av de remissinstanser, som yttrat sig i namnfrågan,
har lika många förordat statens naturvårdsverk som statens miljövårdsverk.
Jag vill i sammanhanget erinra om att i den allmänna debatten
har miljövård börjat användas som sammanfattande begrepp för natur-,
vatten- och luftvård. Enligt min mening kan vissa skäl anföras för begreppet
miljövård som gemensam benämning på de verksamheter det här gäller,
då dessa berör en väsentlig del av hela vår livsmiljö. Då ordet miljö emellertid
enligt gängse språkbruk avser såväl den inre miljön — våra hem och
arbetsplatser m. m. — som den yttre miljön och den nya myndighetens verksamhetsområde
avses komma att omfatta endast delar av vad som hänförs
till den yttre miljön har jag kommit till den slutsatsen att den centrala statliga
myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdena bör kallas statens
naturvårdsverk. Jag förordar sålunda detta namn. Som konsekvens av
mitt ställningstagande i namnfrågan för det nya verket innefattar jag i begreppet
naturvård även vatten- och luftvård i sådana sammanhang, där naturen
i vidsträckt mening åsyftas.
1965 års riksdag (prop. 97, JoU 16, rskr 255) har, såsom tidigare nämnts,
fattat principbeslut om en ny naturvårdsorganisation. Beslutet innebär, att
statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå
och statens luftvårdsnämnd förs samman med statens naturvårdsnämnd
den 1 juli 1987 och att länsingenjörskontoren samtidigt inordnas
i länsstyrelserna. Statskontoret har därefter på uppdrag av Kungl.
Maj :t utarbetat förslag till den nya organisationen och i anslutning härtill
beräknat behövliga anslag för denna.
De förslag som lagts fram av statskontoret har vid remissbehandlingen
fått ett positivt mottagande. Krav på resurser utöver vad statskontoret föreslagit
för den nya organisationen har dock förts fram från flera håll.
För min del finner jag, att det framlagda organisationsförslaget är väl
ägnat att ligga till grund för beslut om en ny naturvårdsorganisation och
jag kan i allt väsentligt ansluta mig till detta. Jag vill i sammanhanget erinra
om att verkets arbetsuppgifter kan komma att påverkas, om immissionssakkunnigas
förslag genomförs. De sakkunniga har i sitt remissyttrande
anfört att statskontorets organisationsförslag passar väl för de uppgifter
som föreslås av dem. Jag vill framhålla att de förslag, som jag lägger
fram i det följande, i vissa avseenden får ses mot bakgrunden av att arbetsuppgifterna
för den nya organisationen sålunda kan komma att beröras
av ställningstagande till immissionssakkunnigas förslag. Jag vil! vidare
erinra om att forskningens och undersökningsverksamhetens framtida omfattning,
inriktning och organisation på naturresursområdet f. n. utreds av
1964 års naturresursutredning. Förslag från nämnda utredning kan också
beröra naturvårdsverket.
Statskontoret har prövat den nu gällande fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan central och regional instans. Ämbetsverket anser att starka skäl
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
talar för att beslutsfunktionerna inom natur-, vatten- och luftvården — med
undantag för sådana som är förbehållna vattendomstol — i största möjliga
utsträckning förläggs till länsstyrelse. Statskontoret erinrar om att länsstyrelserna
på naturvårdsområdet redan har beslutanderätten i flertalet ärenden.
På vattenvårdens område förordar ämbetsverket att beslutanderätten i
fråga om s. k. anmälningsärenden eniigt tillsynslagen och förprövningskungörelsen
rörande kommunala utsläpp och jordbrukets föroreningsfrågor den
1 juli 1967 decentraliseras till länsstyrelserna och att detta också på sikt bör
ske beträffande anmälningsärenden, som avser industriella vattenföroreningar.
Vidare föreslår statskontoret att ansvaret för kontroll och övervakning
av vattenskyddsåtgärder för såväl jordbrukets som industriella och
kommunala föroreningar läggs på länsstyrelserna den 1 juli 1967.
Som tidigare nämnts beslutar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga
om ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Då det
huvudsakliga arbetet beträffande sådana ärenden redan nu utförs inom länsingenjörskontoren
föreslår statskontoret att beslutanderätten i sådana ärenden
den 1 juli 1967 flyttas över till länsstyrelserna.
Remissinstanserna bär nästan genomgående tillstyrkt statskontorets förslag
om arbetsfördelningen mellan den centrala myndigheten och länsstyrelserna.
Några remissinstanser har förordat att även beslutanderätten rörande
anmälningsärenden om industriella föroreningar bör flyttas över till
länsstyrelserna i samband med omorganisationen.
Som jag tidigare nämnt har immissionssakkunniga lagt fram förslag om
ny tillsynslag. I avvaktan på ställningstagande till de sakkunnigas förslag
förordar jag att inom vattenvårdsområdet samtliga anmälningsärenden bereds
av länsstyrelserna men att den centrala myndigheten fattar beslut i
dessa ärenden. I enlighet med statskontorets förslag bör däremot tillsynsuppgifterna
på vattenvårdsområdet i väsentlig omfattning flyttas över till
länsstyrelserna. Jag biträder vidare statskontorets förslag om att beslutanderätten
i ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar förs
över till länsstyrelserna den 1 juli 1967. Kungl. Maj :t äger meddela bestämmelser
i de frågor jag nu behandlat i den mån frågorna inte är reglerade
i lag.
Enligt statskontorets förslag skall naturvårdsverket vara central förvaltningsmyndighet
för ärenden om natur-, vatten- och luftvården. Arbetsuppgifterna
för det nya verket inom natur-, vatten- och luftvården överensstämmer
enligt förslaget i allt väsentligt med de arbetsuppgifter som de av omorganisationen
berörda myndigheterna nu har. Riksdagens beslut år 1965
innebar inte att arbetsuppgifterna skulle ändras. Statskontoret hade inte
heller till uppgift att ompröva dessa. Jag utgår därför från att arbetsuppgifterna
för naturvårdsverket inte ändras i förhållande till de av omorganisationen
berörda myndigheternas nuvarande arbetsuppgifter med undantag
av vad jag dels nyss föreslagit beträffande överförande av vissa uppgifter
59
Kungl. Maj ds proposition nr 59 år 1967
på vattenvårdsområdet till länsstyrelserna, dels kommer att förorda i det
följande i fråga om friluftslivet.
Jag kommer senare att redovisa mina ställningstaganden till fritidsutredningens
förslag rörande stödet på friluftslivets område. Redan nu vill jag
dock ta upp den organisatoriska frågan. Fritidsutredningen anser att frågorna
på friluftslivets område bör flyttas över från statens friluftsnämnd
till det centrala organet på naturvårdsområdet. Skälet härtill är enligt utredningen
att frågor om bl. a. avsättande av naturreservat och om det rörliga
friluftslivet hör mycket nära samman. Den centrala myndigheten bör
enligt utredningen ha bl. a. allmänt planerande och samordnande uppgifter
på friluftslivets område, lämna länsstyrelser och kommuner service i planeringsfrågor
och, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, ha hand om det statliga
stödet till friluftslivet. Även i länsstyrelsernas uppgifter bör enligt utredningen
ingå att ta till vara friluftslivets intressen. Inom kommunerna bör
kommunens styrelse ta sig an dessa frågor. Flertalet remissinstanser tillstyrker
utredningens förslag. För egen del ansluter jag mig också till förslaget
och jag förordar sålunda att frågorna på friluftslivets område förs över från
statens friluftsnämnd till statens naturvårdsverk den 1 juli 1967. Statens
friluftsnämnd bör samtidigt upphöra. Verkets befattning med friluftsfrågor
bör begränsas till vad som hör samman med det rörliga friluftslivet. Frågor
som avser fritidsbostäder bör alltså inte ingå i verkets uppgifter. Jag vill
framhålla att det rörliga friluftslivets behov bör beaktas i största möjliga
utsträckning i naturvårdsplaneringen. Verket bör hålla nära kontakt med
länsstyrelserna och kommunerna i dessa frågor.
Statskontoret föreslår att verket leds av en styrelse som består av verkschefen
och sex andra ledamöter. Verkschefen bör vara styrelsens ordförande.
Enligt statskontoret är det inte möjligt att inom styrelsen få utrymme för
en allsidig intresse- och kunskapsrepresentation på de omfattande verksamhetsområden
som verket skall företräda. Statskontoret föreslår därför att
till det nya verket knyts särskilda råd, som bör bestå av företrädare för särskilt
berörda myndigheter och näringslivet samt i övrigt av personer med
speciell kunskap och erfarenhet inom berörda områden. Enligt förslaget
bör det finnas ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd
med vartdera högst tio ledamöter, som utses av verkets styrelse. Statskontorets
förslag beträffande såväl styrelsen som de särskilda råden tillstyrks genomgående
av remissinstanserna. Flertalet instanser förordar dock att rådens
ledamöter utses av Kungl. Maj :t. Jag biträder statskontorets förslag beträffande
såväl styrelsen som råden. Ordföranden i styrelsen bör utses av
Kungl. Maj :t. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att ledamöterna
i råden bör utses av Kungl. Maj :t. Verkschefen bör vara ordförande i
råden. Jag tillmäter råden stor betydelse som impulsgivare åt verket inom
sina resp. ämnesområden. Kungl. Maj :t äger att besluta i här behandlade
frågor.
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967
Natuivårdsnämnden har i sitt yttrande föreslagit att en särskild expertgrupp
knyts till det nya verket för att biträda vid värdering och förhandlingar
med markägare vid markinköp för naturvårdsändamål och när ersättning
skall utgå för intrång vid avsättande av naturreservat. En sådan
expertgrupp bör enligt min mening verksamt bidra till att arbetet med att
säkerställa naturområden påskyndas, varför jag finner det angeläget att
den kommer till stånd. Den bör utses av Kungl. Maj :t.
Enligt statskontorets förslag till indelning i byråer in. m. av verket bör
detta organiseras på dels fyra byråer, nämligen en administrativ byrå, en
naturvårdsbyrå, en vattenvårdsbyrå och en luftvårdsbyrå, dels ett stabsorgan
för planering, samordning och information, dels ock ett undersökningslaboratorium.
Vissa av byråerna föreslås bli indelade på enheter enligt följande,
nämligen administrativa byrån på enheter för allmänna ärenden, för kamerala
ärenden och för personalärenden (innefattande även bibliotek och
skrivcentral m. m.), naturvårdsbyrån på enheter för ärenden rörande naturvårdsområden,
för ärenden rörande landskapsvård och för ärenden rörande
jakt och viltvård samt vattenvårdsbyrån på enheter för planeringsärenden,
för industriella ärenden, för kommunala ärenden och för anläggningsärenden.
Luftvårdsbyrån föreslås inte bli uppdelad på enheter. Undersökningslaboratoriet
-— vars ställning och organisation enligt statskontoret
får betraktas som provisoriskt i avvaktan på ställningstagande till 1964 års
naturresursutrednings kommande förslag — bör organiseras på en beredningsavdelning,
ett fysikaliskt kemiskt laboratorium, ett biologiskt laboratorium,
ett mikrobiologiskt laboratorium och ett radioekologiskt laboratorium.
Statskontorets förslag har lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Jag biträder förslaget. Arbetsenheterna inom byråerna och undersökningslaboratoriet
bör dock kallas sektioner. Inom naturvårdsbyråns sektion för
naturvårdsområden bör även frågor rörande friluftslivet handläggas. Stabsorganet
bör vidare kallas sekretariat. Indelningen i byråer och sektioner m. in.
bör betraktas som en principlösning. Den bör presenteras för riksdagen för
att tjäna som underlag för bedömningen av verkets anslagsbehov. Kungl.
Maj :t bör emellertid äga besluta om sådana ändringar i organisationen, som
betingas av utvecklingens krav. Tablå över naturvårdsverkets organisation
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Jag redovisar härefter mina ställningstaganden rörande verkets personalorganisation.
Naturvårdsverket bör ledas av en överdirektör. Härför bör inrättas en
tjänst i lönegrad Cp 4. Frågan om löneställningen för denna tjänst har tagits
upp till behandling mellan chefen för civildepartementet och berörd personalorganisation
som förklarar sig inte ha någon erinran mot den föreslagna
löneställningen. Var och en av de fyra byråerna bör förestås av en
byråchef. Härför bör inrättas fyra tjänster i G 1. Anställningsformen för
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
61
dessa bör vara extra ordinarie med möjlighet dock att för bestämd tid förordna
den, som i den nuvarande organisationen innehar förordnandetjänst
för bestämd tid. Undersökningslaboratoriet bör förestås av en laboratoriechef.
Jag beräknar medel för en sådan tjänst i Be 6. Jag redogör i det följande
närmare endast för de tjänster, som nu inte finns i de av omorganisationen
berörda myndigheterna. Jag beräknar medel för en tjänst som avdelningsdirektör
i Be 5. Denna tjänst, som företrädesvis bör vara avsedd för
frågor som gäller värdering av mark och förhandlingar med markägare, bör
vara knuten till den i det föregående nämnda expertgruppen. Jag beräknar
vidare medel för tre tjänster vid sekretariatet, varav en tjänst som avdelningsdirektör
i Be 5 (chef för sekretariatet), en som byrådirektör i Ae 26
med uppgifter företrädesvis rörande utåtriktad information och en som
kansliskrivare i Ae 11. Administrativa byrån bör tillföras en arvodestjänst
för en jurist med uppgift att företrädesvis handlägga vattenrättsliga frågor.
Jag beräknar medel härför och för en tjänst som expeditionsvakt i högst
Ae 9 vid samma byrå. Jag beräknar vidare medel för en tjänst som kartritningsbiträde
i högst Ae 11 vid naturvårdsbyrån, en tjänst som byrådirektör
i Ae 28 vid vattenvårdsbyrån samt två tjänster som byrådirektör i Ae 30
resp. Ae 26 och en tjänst som byråingenjör i Ae 21 vid luftvårdsbyrån. Jag
har sålunda beräknat medel för elva tjänster. Överflyttning av beslutanderätten
i ärenden om bidrag till vatten- och avloppsanläggningar från
den centrala myndigheten till länsstyrelserna innebär att personalstyrkan
vid det nya verket i förhållande till personaluppsättningen vid de nuvarande
myndigheterna kan minskas med fyra tjänster. Vidare kan en tjänst som
överingenjör och en som överinspektör vid de nuvarande myndigheterna
dras in. En av dessa tjänster ersätts dock av en byråchefstjänst. Nettoökningen
av antalet tjänster vid det nya verket i förhållande till tjänsterna
vid de nuvarande myndigheterna blir härigenom sex. Då det vid de senare
myndigheterna finns sammanlagt 95 tjänster beräknar jag således medel
för 101 tjänster vid det nya verket för nästa budgetår. I förhållande till
statskontorets förslag innebär detta en minskning med tre tjänster. Till
expertis och tillfällig arbetskraft hos det nya verket beräknar jag 380 000 kr.
I förhållande till vad som nu står till förfogande för de nuvarande myndigheterna
innebär detta en ökning med 210 000 kr. och i förhållande till statskontorets
förslag en ökning med 123 000 kr. Vid min beräkning av medel
har jag beaktat behovet av bl. a. särskild arbetskraft för frågorna på friluftslivets
område samt av medicinsk-hygienisk expertis. Jag vill framhålla att
de särskilda medlen till expertis och tillfällig arbetskraft bör göra det möjligt
för det nya verket att ta initiativ till utredningar i frågor, som bl. a. de
särskilda råden kan aktualisera.
Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisationen.
Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa.
I en förteckning, som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
som bilaga 2, tas upp samtliga tjänster vid statens naturvårdsverk för vilka
medel beräknas för budgetåret 1967/68. I förteckningen redovisas således
både sådana tjänster i fråga om vilka riksdagen förbehållit sig att besluta
om inrättandet och sådana tjänster som Kungl. Maj :t äger inrätta. Fördelningen
av tjänster på olika arbetsenheter får inte betraktas som bindande.
Det är nämligen angeläget att verket har möjligheter att placera om personalen
med hänsyn till vad som bedöms vara motiverat för att möta uppkommande
behov av arbetsinsatser.
Jag vill i detta sammanhang nämna att jag inom kort avser begära Kungl.
Maj :ts bemyndigande att tillkalla en organisationskommitté, som bör få i
uppdrag att fullgöra vissa uppgifter i samband med den aktuella omorganisationen.
Åt denna kommitté bör även uppdras att utreda förläggningen
av naturvårdsverket.
Regional organisation. De förslag som avser den regionala organisationen
— länsstyrelserna — lägger jag fram efter samråd med statsrådet
Lundkvist.
I fråga om länsstyrelsernas arbetsuppgifter på naturvårdsområdet i vidsträckt
mening vill jag först erinra om vad jag tidigare anfört rörande överflyttning
till länsstyrelserna av vissa uppgifter inom vattenvården. I övrigt
bör arbetsuppgifterna vara de nuvarande. Jag vill dock understryka att friluftslivets
behov bör beaktas av länsstyrelserna i deras verksamhet på naturvårdsområdet.
Statskontoret anser att de viktigaste arbetsuppgifterna för länsstyrelserna
blir att kartlägga de anspråk, som från olika håll ställs på naturtillgångarna.
Länsstyrelserna bör enligt statskontoret i samråd med naturvårdsverket
inventera de olika naturtillgångarna och göra upp översiktliga planer
för hur dessa tillgångar bör utnyttjas på bästa sätt för att tillgodose olika
anspråk. Remissinstanserna har genomgående betonat vikten av att sådana
planer kommer till stånd. Jag anser att sådana planer har stor betydelse
för samhällsplaneringen. De behövs i första hand för områden där exploateringstrycket
är starkast och där konflikter mellan naturvårdsintresset och
andra intressen kan tänkas uppstå.
Statskontoret föreslår att länsingenjörskontorens nuvarande uppgifter
och länsstyrelsernas planeringsuppgifter inom naturvården förs samman i
särskilda enheter, som ges en från sektionsindelningen fristående ställning.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Även jag ansluter mig till det.
Fn sådan arbetsenhet bör kallas naturvårdsenhet. Jag vill emellertid framhålla
att organisationen får betraktas som provisorisk i avvaktan på ställningstagande
till länsförvaltningsutredningens kommande förslag.
Vid länsstyrelserna finns nu rådgivande organ för naturvårdsfrågor, naturvårdsråden.
I likhet med statskontoret föreslår jag att rådens verksam
-
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
hetsområde skall avse naturvårdsområdet i vidsträckt mening. Rådens sammansättning
och uppgifter är inte författningsreglerade. Någon ändring i
detta avseende bör inte ske men jag vill erinra om de önskemål som förts
fram av många remissinstanser, nämligen att kommunerna blir representerade
i råden. Länsstyrelserna bör göras uppmärksamma på dessa önskemål.
Vad gäller personalorganisationen för länsstyrelsernas naturvårdsenheter
beräknar jag medel för nästa budgetår för 14 tjänster som byrådirektör i
Ae 28 företrädesvis för uppgifter inom naturvården. F. n. finns tio heltidsanställda
tjänstemän för naturvård, varför nettoökningen blir fyra tjänster.
I likhet med statskontoret förordar jag vidare att länsstyrelserna får särskild
arbetskraft för tillsynsuppgifter inom vattenvårdsområdet. Härför
beräknar jag medel för nästa budgetår för fem tjänster som byrådirektör
i Ae 28. Varje sådan tjänsteman bör tjänstgöra inom flera län. Jag förordar
alltså att länsstyrelserna tillförs nio nya tjänster för nästa budgetår.
Samtidigt bör en tjänst som länsingenjör dras in, varför nettoökningen
för den regionala naturvårdsorganisationen blir åtta tjänster. Då denna
organisation nu har 148 tjänster bör den nya regionala naturvårdsorganisationen
för nästa budgetår omfatta 156 tjänster. Avlöningskostnaderna härför
beräknar jag till 6,5 milj. kr. Jag beräknar vidare 1 milj. kr. för expertis
och tillfällig arbetskraft vid länsstyrelserna för naturvårdsenheterna. Chef
för naturvårdsenhet bör tills vidare kallas länsingenjör. Alla tjänster som
föreslås för länsstyrelsernas naturvårdsenheter kan inrättas utan riksdagens
medverkan. Det ankommer vidare på Kungl. Maj :t att fördela tjänsterna
mellan länsstyrelserna. I den tidigare omnämnda förteckningen (bilaga
2) tas samtliga tjänster upp som föreslås finnas vid länsstyrelsernas
naturvårdsenheter fr. o. in. budgetåret 1967/68.
Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisationen.
Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa.
Statens avtalsverk har på grundval av de organisationsförslag som jag nu
lägger fram förhandlat med personalorganisationerna om lönegradsplacering
av tjänster m. m. vid naturvårdsverket och vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter.
Avtal har träffats under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande.
Riksdagens lönedelegation har godkänt avtalet på riksdagens vägnar,
under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningar
som legat till grund för avtalet.
Omkostnaderna för länsstyrelsernas naturvårdsenheter bör tas upp med
1 010 000 kr. för nästa budgetår vilket innebär en ökning för denna organisation
med 135 000 kr.
Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att för riksdagen lägga fram
särskild proposition om de lagändringar som behövs till följd av den föreslagna
omorganisationen.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Stödet till friluftslivet, m. m. Jag vill först ta upp vissa allmänna utgångspunkter
i fråga om stödet till friluftslivet. Under de senaste decennierna har
stora reformer på arbetstidslagstiftningens område genomförts i vårt land.
År 1951 fattades beslut om tre veckors semester, år 1958 förkortades veckoarbetstiden
från 48 till 45 timmar, år 1963 förlängdes semestern till fyra
veckor och år 1966 beslöt riksdagen om ytterligare successiv förkortning av
arbetsveckan till 42,5 timmar. När den sistnämnda reformen är helt genomförd
år 1969 har den årliga arbetstiden förkortats från 3 100 timmar år 1900
till ca 1 750 timmar.
Under samma tidsperiod har vårt näringsliv genomgått en omfattande
strukturomvandling, vilken bl. a. medfört en kraftig befolkningsomflyttning.
År 1850 bodde 90 % av befolkningen på landsbygden medan motsvarande
siffra i dag understiger 25 %. Urbaniseringen har inneburit förändringar
för såväl individerna som samhället. Nya miljöer och levnadsformer
har vuxit fram. Med tätortsbildningen har följt ökade avstånd mellan
bostad och arbetsplats och växande trafikintensitet. Den långt drivna
rationaliseringen inom näringslivet har medfört att tempot i arbetslivet
ökat samtidigt som den tekniska utvecklingen möjliggjoi’t en omfattande
mekanisering av olika arbetsmoment. Maskinella hjälpmedel har i stor utsträckning
övertagit de fysiskt påfrestande arbetsuppgifterna medan människans
uppgift i allt större utsträckning blivit av övervakande och kontrollerande
natur. Också i övrigt synes nutidsmänniskans tillvaro präglas av
en minskad fysisk aktivitet som, om inte negativa verkningar för folkhälsan
skall uppstå, måste kompenseras genom motionsbefrämjande aktiviteter.
Olika former av friluftsliv kan härvid bli av stor betydelse. Samtidigt bör
aktiviteter i det fria kunna ge människorna den avkoppling och rekreation
som tätortsmiljön och det högt uppdrivna tempot i arbetslivet skapar behov
av. Vårt land erbjuder vad gäller tillgången på natur för friluftsliv goda
möjligheter att tillgodose detta behov. Den genom arbetstidsreformerna
starkt ökade fritiden ger människorna också tillfälle att tillgodose rekreations-
och motionsbehovet. Med tanke på den betydelse inte minst ur hälsosynpunkt
som olika friluftsaktiviteter har är det därför givet att samhället
— i första hand kommunerna — bör se till att möjligheter till utövande av
friluftsliv skapas. Detta kan ske dels genom att hänsyn tas till friluftslivets
behov i samhällsplaneringen, dels genom ekonomiskt stöd till friluftsanläggningar
och organisationer på friluftslivets område.
Det är av vikt att friluftslivets behov av mark beaktas på ett tidigt stadium
av samhällsplaneringen. Detta gäller såväl mark i närheten av tätorterna
som på längre avstånd från dem. Den hårda konkurrens som råder om
marken i våra tätortsregioner leder emellertid ofta till att friluftslivets behov
inte beaktas. Det är angeläget att de samhällsorgan som svarar för planeringen,
främst kommunerna, vid planeringsarbetet tar hänsyn också till
behovet av lämpliga rekreationsområden. En viss central vägledning — i
form av en översiktlig riksplanering — kan vara av värde i detta samman
-
65
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
hang. Den stora betydelse som friluftslivet har i det moderna samhället
motiverar sålunda att såväl staten som kommunerna engagerar sig för att
skapa möjligheter till friluftsliv åt så många som möjligt.
Jag har i det föregående redovisat de av fritidsutredningens förslag, som
avser den statliga organisationen för frågorna på friluftslivets område samt
statens ekonomiska stöd till anläggningar för det rörliga friluftslivet och
till organisationer på friluftslivets område. I samband med mina överväganden
rörande naturvårdens organisation har jag behandlat frågan om central
myndighet för friluftsfrågorna och förordat att statens naturvårdsverk får
det centrala ansvaret för frågorna om det rörliga friluftslivet.
Jag tar nu upp utredningens övriga förslag rörande det rörliga friluftslivet.
Utredningen framhåller att olika former av ledighet ställer olika krav
på såväl fritidssysselsättning som fritidsmiljö, varför friluftsområden och
lriluftsanläggningar för såväl den dagliga fritiden som för veckoslutsledigheten
och semestern bör skapas. Jag ansluter mig till detta allmänna betraktelsesätt.
Med tanke på friluftslivets betydelse från hälsosynpunkt är det
enligt min mening inte minst viktigt att rekreationsbehovet kan tillgodoses.
Vid planeringen av nya bostadsområden är det därför angeläget att anläggningar
med anordningar för olika former av motionsverksamhet i det fria
kommer till stånd på bekvämt avstånd från bostaden. Under veckoslutsledigheten
efterfrågas i allt större utsträckning strövområden och anläggningar
på inte alltför stort avstånd från tätorten. Också dessa önskemål bör
beaktas liksom behovet av anläggningar med övernattningsmöjligheter, inte
minst i fjälltrakterna, för semesterledigheten. Det statliga stödet till friluftsanläggningar
bör enligt min mening i princip omfatta anläggningar som
tillgodoser behoven vid dessa slag av ledighet.
Utredningen drar upp vissa riktlinjer för statens ekonomiska stöd till
anläggningar för det rörliga friluftslivet. Enligt utredningen bör bidragen i
fortsättningen fördelas efter en betydligt noggrannare behovsgranskning än
vad som f. n. sker. Bidrag bör huvudsakligen ges till anläggningar, som
inte skulle komma till stånd utan särskilt stöd av staten. För att bidrag
skall utgå bör också krävas att anläggningarna får en lämplig lokalisering.
Utredningen anser vidare att bidragssystemet bör vara flexibelt. Vissa huvud-''
principer föreslås av utredningen. Sålunda bör bidrag som regel inte utgå
till anläggningar, vilka kan förväntas bli ekonomiskt självbärande. Bidragen
till anläggningar i tätorternas närhet bör vara lägre än bidragen till s. k.
fjärranläggningar av rikskaraktär. Varje beslut i bidragsärende bör vidare
grundas på en noggrann kalkyl över investerings- och driftskostnader.
De av utredningen förordade principerna för utformningen av det statliga
stödet till friluftsanläggningar biträds i allmänhet av remissinstanserna.
Även jag anser att principerna bör tjäna som vägledning vid bidragsgivningen.
Jag vill dock framhålla att hänsyn måste tas till förhållandena i
varje enskilt fall. I fråga om utredningens förslag att bidrag till anläggning,
som kan förväntas bli ekonomiskt bärkraftig, bör utgå endast i undantags
-
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967
fall vill jag framhålla att självfinansieringskravet inte får medföra att avgiften
för tillträde till en anläggning blir så hög att ett ekonomiskt hinder
uppstår för vissa människor att utnyttja den.
Utredningen föreslår att statens ekonomiska stöd till friluftsanläggningar
i huvudsak bör reserveras för sådana anläggningar, som uppförs av
kommuner. Organisationer av rikskaraktär med kompetens på friluftsområdet
och med förmåga att träffa långsiktiga avtal om en anläggnings
utnyttjande bör enligt utredningen också kunna erhålla bidrag. Remissinstanserna
har ställt sig positiva till förslaget. Även jag ansluter mig i princip
till det. Jag vill också här framhålla att förhållandena i varje enskilt
fall bör beaktas. Riksorganisationernas lokalavdelningar bör t. ex. inte mista
den möjlighet de har i dag att få bidrag till att uppföra mindie anläggningar
som rast- och klubbstugor. Som villkor för att bidrag skall utgå till
dessa bör självfallet — liksom för alla övriga anläggningar — gälla, att de
är öppna för allmänheten. Om speciella skäl föreligger bör också riksorganisation,
som inte huvudsakligen ägnar sig åt friluftsverksamhet, kunna
få bidrag till friluftsanläggning.
Även om uppförandet av friluftsanläggningar i huvudsak blir en kommunal
angelägenhet bör enligt utredningen driften av anläggningarna med
fördel kunna överlåtas på någon organisation på friluftslivets område. Jag
delar utredningens uppfattning. Av tradition har friluftsverksamheten i
vårt land haft sin förankring i de frivilliga organisationerna. Dessa har därför
stor erfarenhet av olika former av friluftsverksamhet, vilken bör göra
dem väl lämpade att ha hand om verksamheten vid friluftsanläggningarna.
Utredningen har gjort eu uppskattning av behovet av nya friluftsanläggningar
för de närmaste åren. Utredningen har därvid funnit att en omfattande
utbyggnad bör komma till stånd. Statens bidrag till kostnaderna föi
denna utbyggnad uppskattar utredningen till 12,5 milj. kr. for varje år under
ett antal år framöver. Eftersom utbyggnaden måste föregås av ett omfattande
planeringsarbete föreslår utredningen, att för budgetåret 1967/68
10 milj. kr. anvisas av statliga medel för investeringar i olika slag av friluftsanläggningar.
Remissinstanserna delar i stort sett utredningens uppfattning att det
behövs ett kraftigt tillskott av anläggningar för det rörliga friluftslivet.
Statens friluftsnämnd anser det dock orealistiskt att räkna med en så snabb
utbyggnadstakt som utredningen förordat. Jag ansluter mig till denna bedömning.
Jag återkommer till anslagsfrågan i det följande.
Utredningen föreslår att vissa medel anvisas till utvecklingsarbete rörande
friluftsanläggningar. Jag biträder utredningens förslag. Medel bor få
disponeras för detta ändamål ur det anslag som står till förfogande för bidrag
till uppförande av friluftsanläggningar. Det blir en uppgift för naturvårdsverket
att ta initiativ till ett sådant utvecklingsarbete. Med hjälp av
expertis på området bör verket t. ex. utarbeta typritningar för olika anlägg
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år i 967 67
ningar. Ritningarna bör sedan tillhandahållas kommuner och friluftsorganisationer.
Utredningen konstaterar att en betydande markanskaffning blir nödvändig
om friluftslivets behov skall tillgodoses. Vid anskaffandet av marken,
som i princip bör vara en kommunal angelägenhet, bör enligt utredningen
domänverket och lantbruksnämnderna medverka i viss utsträckning.
Utredningen framhåller att markbehovet för friluftslivet primärt bör
kunna tillgodoses genom att naturreservat bildas enligt naturvårdslagen
och att statliga medel, som finns anvisade på riksstaten för markförvärv
för naturvårdsändamål och för ersättning till markägare, utnyttjas. Område
på vilket friluftsanläggning skall uppföras bör dock förvärvas särskilt,
så att fastigheten innehas med äganderätt av huvudmannen för anläggningen.
Kostnader för sådant markförvärv bör enligt utredningen få räknas in
i bidragsunderlaget för anläggningen.
I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att utredningens uppfattning
att friluftslivets markbehov bör kunna tillgodoses genom tillämpning
av bestämmelserna i naturvårdslagen och genom att utnyttja statliga medel
för markförvärv och för ersättning till markägare är riktig. Syftet med
naturvårdslagen är nämligen bl. a. att tillgodose behovet av mark för rekreation
och friluftsliv. I fråga om mark, på vilken friluftsanläggning skall
uppföras, finner jag det rimligt att den förvärvas av huvudmannen för anläggningen
och att markkostnaden får räknas in i bidragsunderlaget.
Utredningens förslag att lantbruksnämnderna skall ges befogenhet att
bedriva en aktiv inköpsverksamhet också för att tillgodose friluftslivets
markbehov delas av några remissinstanser. För egen del vill jag framhålla
att lantbruksnämndernas markinköp i fortsättningen liksom hittills primärt
bör vara inriktade på att medverka till en rationalisering av jord- och skogsbruket.
Jag är således inte beredd att föreslå någon ändring av befogenheterna
för nämnderna. Jag vill emellertid erinra om att jag i propositionen 1963:
71 angående riktlinjer och organisation för naturvårdsverksamheten, m. m.
uttalade att det var angeläget att lantbruksnämnderna — så långt gällande
lagbestämmelser och andra föreskrifter medgav — i sin verksamhet med
jordbrukets rationalisering tillvaratog naturvårdsintressena. Jag vill nu
framhålla att även friluftslivets behov bör beaktas i förevarande sammanhang.
Nämnderna bör således eftersträva att medverka till att t. ex. sådana
delar av inköpta fastigheter som inte behöver disponeras för rationaliseringsändamål
ges den disposition som med hänsyn bl. a. till naturvård och
friluftsliv anses lämpligast. Härvid bör nämnderna samverka med naturvårdsmyndigheterna
och kommunerna.
I fråga om domänverkets medverkan i markanskaffning för naturvårdsändamål
vill jag erinra om att domänverket i samband med sin allmänna
inköpspolitik har att eftersträva att så långt som möjligt också tillgodose
det allmänna naturvårdsintresset. Jag vill i sammanhanget även nämna att
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
kyrklig mark ofta är belägen nära tätorter och kan utgöra lämpliga rekreationsområden.
Enligt vad jag inhämtat har den nu arbetande ecklesiastika
boställsutredningen sin uppmärksamhet riktad på frågan.
Utredningen tar också upp frågan om statens ekonomiska stöd till organisationer
på friluftslivets område. Detta stöd måste enligt utredningen
byggas ut avsevärt om organisationerna skall kunna fullgöra sina uppgifter
på ett tillfredsställande sätt. Utredningen framhåller, att organisationernas
främsta uppgift bör vara att ge allmänheten olika former av service
på friluftslivets område. Riksorganisationer med väl utbyggda lokalavdelningar
bör enligt utredningen ha de största möjligheterna att lämna
denna service. Stödet bör därför koncentreras till sådana organisationer.
Detta medför enligt utredningen att vissa av de organisationer, som i dag
får bidrag ur friluftsfonden, i fortsättningen bör stödjas från andra anslag
på riksstaten. Detta gäller scoutorganisationer, Sveriges Dövas riksförbund
och Svenska naturskyddsföreningen. Utredningen föreslår, att 800 000
kr. anvisas för budgetåret 1967/68 som bidrag till organisationer på friluftslivets
område. Bidragen bör inte som nu utgå ur friluftsfonden utan
anvisas under ett särskilt anslag.
Så gott som samtliga remissinstanser understryker i likhet med utredningen
vikten av att friluftsorganisationerna ges ökat ekonomiskt stöd.
Även i övrigt biträder flertalet remissinstanser utredningens förslag. Jag vill
framhålla den stora betydelse de frivilliga organisationerna har för friluftslivets
utveckling. Genom olika arrangemang och kampanjer aktiverar
organisationerna en betydande del av vårt folk. Ett omfattande frivilligt
arbete ligger bakom organisationernas verksamhet. Den intensifiering
av verksamheten på friluftslivets område som bör komma till stånd
motiverar enligt min mening, att stödet till friluftsorganisationerna förstärks.
Det bör, som utredningen föreslagit, koncentreras till riksomfattande
organisationer med väl utbyggda lokalavdelningar. Vederbörande organisations
möjlighet att lämna service på friluftslivets område bör vara avgörande
för stödets omfattning. Denna service får självfallet inte begränsas
till organisationernas egna medlemmar utan skall tillhandahållas allmänheten.
Serviceverksamheten kan t. ex. avse organiserandet av olika former
av friluftsverksamhet eller information om friluftsanläggningar och den
vei''ksamhet som bedrivs där. Sådan verksamhet kräver ofta tillgång till
konsulenter och instruktörer. Denna verksamhet bör stödjas liksom utbildningen
av friluftsledare. Tillgången på frivilliga ledare har stor betydelse
för omfattningen av friluftslivet. Det är viktigt att dessa ideellt arbetande
ledare utbildas så att de kan fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande
sätt, inte minst bland ungdomen. Om ledarutbildningen skall kunna göras
effektiv och ändamålsenlig bör den inte splittras på många organisationer
utan koncentreras till så få som möjligt. Vid fördelning av medel till
organisationer på friluftslivets område bör detta beaktas. Jag vill i samman
-
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
hanget nämna att Skid- och friluftsfrämjandet har omfattande erfarenheter
på ledarutbildningens område, vilket i och för sig gör organisationen väl
lämpad att leda och samordna utbildningen av friluftsledare.
Utredningen har ansett att det stöd som nu utgår ur friluftsfonden till
scoutorganisationer för lägerverksamhet, till Svenska naturskyddsföreningen
och till Sveriges Dövas riksförbund i fortsättningen inte bör utgå ur denna
fond utan i stället från sådana anslag som normalt står till förfogande för
verksamhet som dessa organisationer bedriver. Jag delar i princip denna
uppfattning. Frågan om överflyttning av bidragen till dessa organisationer
till andra anslag bör prövas i de årliga budgetbehandlingarna.
För innevarande budgetår uppgår anslaget till avsättning till fonden för
friluftslivets främjande till 3,5 milj. kr. För nästa budgetår förordar jag att
anslaget höjs med 1 milj. kr. till 4,5 milj. kr. Utredningens förslag att bidragen
till organisationerna på friluftslivets område bör anvisas under ett
särskilt anslag kan jag inte biträda. Jag räknar dock med att av det föreslagna
anslaget för nästa budgetår ca 500 000 kr. bör kunna utgå som stöd
till olika organisationer på friluftslivets område. Kungl. Maj :t bör äga besluta
i denna fråga liksom i övriga frågor som avser utformningen av stödet
till friluftslivet.
Anslagsberäkningar. Naturvårdsverket. Till Statens naturvårdsverk:
Avlöningar beräknar jag för nästa budgetår 4,6 milj. kr. Jag har därvid
beräknat 4,2 milj. kr. till avlöningar till tjänstemän, 20 000 kr. till arvoden
och särskilda ersättningar samt 380 000 kr. till expertis och tillfällig
arbetskraft. Det av mig beräknade medelsbehovet innebär en ökning, inklusive
löneomräkning, med 1 288 000 kr. i förhållande till de anslag som
anvisats till avlöningar till av omorganisationen berörda myndigheter för
innevarande budgetår.
Till Statens naturvårdsverk: Omkostnader beräknar jag för nästa budgetår
691 000 kr. Till sjukvård m. m. beräknar jag 6 000 kr. och till reseersättningar
234 000 kr., varav 15 000 kr. till utrikes tjänsteresor. Under expenser
beräknar jag för bränsle, lyse och vatten 19 000 kr. och för övriga expenser
313 000 kr., varav 40 000 kr. som engångsutgift. Till publikationstryck
beräknar jag 20 000 kr. och till övriga utgifter 99 000 kr. Vad jag förordat
innebär en ökning med 145 000 kr. jämfört med medelsanvisningen
för innevarande budgetår.
Till Avsättning till fonden för frilufislivets befrämjande beräknar jag
enligt vad jag förordat i det föregående för nästa budgetår 4,5 milj. kr.
Länsstyrelserna. Statsrådet Lundkvist kommer senare att föreslå
Kungl. Maj :t att lägga fram proposition angående sammanläggning av
överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län till en länsstyrelse,
m. m. och kommer i detta sammanhang att föreslå att medel anvisas för de
föreslagna naturvårdsenheterna inom länsstyrelserna.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Hemställan
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
1. besluta att en ny central förvaltningsmyndighet för
natur-, vatten- och luftvårdens ledning, kallad statens naturvårdsverk,
skall inrättas den 1 juli 1967 och att följande
myndigheter nämligen statens luftvårdsnämnd, väg- och
vattenbygnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, statens
naturvårdsnämnd, vattenvårdsnämnden, statens vatteninspektion
och statens friluftsnämnd samtidigt skall upphöra,
2. besluta att länsingenjörskontoren skall upphöra den
1 juli 1967 samtidigt som naturvårdsenheter organiseras
inom länsstyrelserna,
3. godkänna de riktlinjer för stödet till friluftslivet som
jag angett i det föregående,
4. bemyndiga Kungl. Maj :t att föra upp tjänster på löneplan
C på personalförteckningen för naturvårdsverket enligt
vad jag förordat i det föregående,
5. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar
och åtgärder i övrigt som fordras för förslagens
genomförande,
6. till Statens naturvårdsverk: Avlöningar för budgetåret
1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4 600 000 kr.,
7. till Statens naturvårdsverk: Omkostnader för budgetåret
1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 691 000 ler.,
8. till Avsättning till fonden för friluftslivets främjande
för budgetåret 1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett
anslag av 4 500 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till organisation för statens naturvårdsverk
Administrativ byrå
Allmän sektion
Kameral sektion
Personalsektion
Naturvårdsråd
Vattenvårdsråd
Luftvårdsråd
Verkschef
Styrelse
Expertgrupp för
markfrågor
Luftvårdsbyrå
Sekretariat (för planering,
samordning och
information)
Sektion för naturvårdsområden
och friluftsliv
Sektion för landskapsvård
-
Sektion för jakt och
viltvård
N alurvårdsbyrå
Planeringssektion
Sektion för industriella
ärenden
Sektion för kommunala
ärenden
Sektion för anläggningsärenden
-
Vattenvår dsbyrå
Beredningssektion
Fysikalisk-kemisk
sektion
Biologisk sektion
Mikrobiologisk sektion
Radi oekologisk
sektion
Undersökningslabora
torium
-
cd
s
»
t—l
Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Bilaga 2
Tablå
över föreslagna tjänster vid den statliga naturvårdsorganisationen
A. Statens naturvårdsverk
Antal och benämning Lönegrad
1 överdirektör ........................................... Cp 4
Sekretariatet för planering, samordning och information (3
tjänster)
1 avdelningsdirektör...................................... Be 5
1 byrådirektör (företrädesvis för utåtriktad information) ____ Ae 26
1 kansliskrivare.......................................... Ae
Administrativa byrån (17 tjänster)
1 byråchef .............................................. q6 j
1 jurist (företrädesvis för vattenrättsliga frågor) ............ arvode
Allmänna sektionen
1 byrådirektör........................................... Ae 30
1 byrådirektör ........................................... Ae 26
Kamerala sektionen
1 kamrerare............................................. Ae 23
1 assistent .............................................. Ae 17
1 kontorsskrivare ........................................ Ae 13
Personalsektionen (inklusive bibliotek, skrivcentral
och expedition)
1 byrådirektör........................................... Ae 26
1 assistent.......................................... Ae 17
2 kontorsskrivare ........................................ Ae 13
2 kansliskrivare ......................................... Ae 11
2 kontor sbiträde...................... höost Ap Q
1 expeditionsförman...................................° Ae 11
1 expeditionsvakt...................................högst Ae 9
Naturvårdsbyrån (20 tjänster)
1 byråchef.............................................. Qe j
1 avdelningsdirektör (företrädesvis för förhandlingar om och
värdering av mark) .................................... ge 5
Sektionen för nät ur vårdsom råden och friluftsliv
1
avdelningsdirektör...................................... ge 5
1 byrådirektör.......................................... Ae 28
Kungl. Maj ris proposition nr 59 år 1967 73
Antal och benämning Lönegrad
2 byrådirektör........................................... Ae 26
1 förste byråsekreterare .................................. Ae 23
Sektionen för landskapsvård
1 avdelningsdirektör...................................... Be 5
1 byrådirektör........................................... Ae 28
1 byrådirektör........................................... Ae 26
1 byråingenjör........................................... Ae 21
Sektionen för jakt- och viltvård
1 avdelningsdirektör...................................... Be 5
1 byrådirektör........................................... Ae 26
Gemensam personal
1 kontorsskrivare ........................................ Ae 13
2 kansliskrivare.......................................... Ae 11
1 kartritningsbiträde................................ högst Ae 11
3 kontorsbiträde....................................högst Ae 9
Vattenvårdsbyrån (28 tjänster)
1 byråchef............................................... Ce 1
(+ 216 kr./
mån.)
Planeringssektionen
1 avdelningsdirektör...................................... Be 6
1 byrådirektör ........................................... Ae 30
1 byrådirektör........................................... Ae 26
1 förste byråingenjör..................................... Ae 23
1 byråingenjör........................................... Ae 21
1 kartritningsbiträde................................högst Ae 11
Sektionen för industriella ärenden
1 avdelningsdirektör...................................... Be 6
1 byrådirektör........................................... Ae 28
2 byrådirektör........................................... Ae 26
3 förste byråingenjör..................................... Ae 23
Sektionen för kommunala ärenden
1 avdelningsdirektör...................................... Be 6
1 byrådirektör........................................... Ae 30
1 byrådirektör........................................... Ae 28
1 förste byråingenjör............................. Ae 23
1 byråingenjör........................................... Ae 21
1 byråingenjör........................................... Ae 19
Sektionen för anläggningsärenden
1 avdelningsdirektör...................................... Be 5
1 byrådirektör........................................... Ae 28
1 byråingenjör........................................... Ae 21
1 byråingenjör........................................... Ae 19
74 Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1961
Antal och benämning Lönegrad
Gemensam personal
1 kontor sskrivare ........................................ Ae 13
1 kansliskrivare.......................................... Ae 11
2 kontorsbiträde....................................högst Ae 9
Luftvårdsbyrån (6 tjänster)
1 byråchef............................................... Ce 1
1 byrådirektör........................................... Ae 30
1 byrådirektör........................................... Ae 26
1 förste byråingenjör..................................... Ae 23
1 byråingenjör........................................... Ae 21
1 kontorsbiträde....................................högst Ae 9
Undersökningslaborcitoriet (26 tjänster)
1 laboratoriechef......................................... Be 6
Beredningssektionen
1 byrådirektör........................................... Ae 30
1 assistent............................................... Ae 19
1 assistent............................................... Ae 17
Fysikalis k-k e in i s k a sektionen
1 laborator .............................................. Ae 30
1 vatteninspektör ........................................ Ae 26
Biologiska sektionen
1 laborator .............................................. Ae 30
1 vatteninspektör ........................................ Ae 26
2 förste byråinspektör .................................... Ae 23
Mikrobiologiska sektionen
1 laborator .............................................. Ae 30
1 vatteninspektör ........................................ Ae 26
Radioekologiska sektionen
1 laborator .............................................. Be 5
1 förste byråinspektör .................................... Ae 23
Gemensam personal
4 förste laboratorieassistent............................... Ae 15
2 laboratorieassistent..................................... Ae 13
5 laboratorieassistent................................högst Ae 11
1 institutionstekniker..................................... Ae 11
Totalt för statens naturvårdsverk 101 tjänster
B. Länsstyrelsernas naturvårdsenheter
10 länsingenjör .......................................... Be 7
13 länsingenjör .......................................... Be 6
22 byrådirektör (varav 14 företrädesvis för naturvård samt 5
företrädesvis för vattenvård med tjänstgöring inom flera län) Ae 28
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
75
Antal och benämning Lönegrad
23 byrådirektör .......................................... Ae 26
20 förste byråingenjör .................................... Ae 23
16 byråingenjör.......................................... Ae 21
17 byråingenjör.......................................... Ae 19
5 ingenjör ........................................ högst Ae 17
3 kontorsskrivare ....................................... Ae 13
21 kansliskrivare......................................... Ae 11
6 kontorsbiträde...................................högst Ae 9
Totalt för länsstyrelsernas naturvårdsenheter 156 tjänster
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967
Innehållsförteckning
Propositionens huvudsakliga innehåll.................................. 1
Inledning.................................................... 3
Organisationen av natnrvårdsverksamheten ........................ 5
Nuvarande ordning...................................... 5
Statskontorets utredning ................................ 8
Verksamhetsområde och arbetsuppgifter m. m................. 8
Den centrala organisationen ................................ 15
Den regionala organisationen .............................. 20
Anslagsberäkningar ...................................... 24
Övriga frågor ............................................ 26
Remissyttrande n........................................ 27
Allmänna synpunkter...................................... 27
Verksamhetsområde och arbetsuppgifter ...................... 27
Den centrala organisationen ................................ 29
Den regionala organisationen .............................. 30
Stödet till friluftslivet, m. m....................... 31
Nuvarande ordning...................................... 31
Fritidsutredningen...................................... 35
Friluftslivets utveckling m. m............................... 35
Statens stöd till friluftslivet ................................ 37
Organisatoriska frågor .................................... 45
Remissyttranden ........................................ 46
Friluftslivets utveckling.................................... 46
Statens stöd till friluftslivet ................................ 46
Organisatoriska frågor .................................... 51
Statens friluftsnämnds begäran om anslag för budgetåret
1967/68 .............................................. 52
Departementschefen .......................................... 53
Hemställan.................................................. 70
Bilaga 1—2 ................................................ 71
MARCUS BOKTR. 5THLMI967 670138
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar.
- JoU 1967:32 Utlåtande i anledning av väckt motion om kommunala naturvårdsnämnder. s. 1 i texten
- Rskr. 1967:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Mai ris ''proposition angående dispositionen av vissa medel ur skördeskadefonden jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- 3LU 1967:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- ABU 1967:31 Utlåtande i anledning av motioner om en förbättrad miljövård. Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats de likalydande motionerna 1:370 av herrar Dahlén o s. 3 i texten
- SU 1967:97 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande anslag till överståt hällarämbete t och landsstaten m.m., d s. 8 i texten