Sök i Ratio Lex

Angående naturvårdens organisation, m. m

1967-03-03 · 76 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 73 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:59, Angående naturvårdens organisation, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

1

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående naturvårdens

organisation, m. m.; given Stockholms slott den 3

mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av principbeslut av 1965 års riksdag och senare utredning

av statskontoret läggs i propositionen fram förslag till en samordnad och

utbyggd organisation för natur-, vatten- och luftvården. Som central myndighet

för dessa områden föreslås ett nytt statligt ämbetsverk, statens naturvårdsverk.

Det nya verket ersätter ett flertal myndigheter — bl. a. statens

naturvårdsnämnd, statens vatteninspektion och statens luftvårdsnämnd —

som nu har uppgifter inom dessa områden. Verket bör enligt förslaget ledas

av en lekmannastyrelse. Vidare bör vid verket finnas särskilda rådgivande

organ, nämligen ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd.

Verket föreslås bli organiserat på ett sekretariat för planering, samordning

och information, en administrativ byrå, en naturvårdsbyrå, en vattenvårdsbyrå,

en luftvårdsbyrå samt ett undersökningslaboratorium. Vidare knyts

till verket en särskild expertgrupp för biträde vid förvärv m. m. av naturområden.

Verket föreslås nästa budgetår ha totalt 101 tjänstemän, vilket innebär

en ökning med sex i förhållande till det antal de nuvarande myndigheterna

sammanlagt har.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Länsstyrelserna föreslås få särskilda naturvårdsenheter, i vilka länsingenjörskontoren

går upp. Personalen vid dessa naturvårdsenheter föreslås

omfatta totalt 156 tjänstemän, vilket innebär en ökning med åtta.

På grundval av fritidsutredningens förslag tas vidare upp stödet till det

rörliga friluftslivet. Med hänsyn till det nära sambandet mellan naturvårds-

och friluftsfrågorna föreslås naturvårdsverket bli central förvaltningsmyndighet

även för de senare frågorna. I propositionen understryks

att friluftslivets behov bör beaktas i kommunernas och länsstyrelsernas

planering. Statliga bidrag bör liksom hittills utgå dels till uppförande av

friluftsanläggningar, dels till vissa organisationer på friluftslivets område.

Uppförande av friluftsanläggningar bör i första hand vara en kommunal

angelägenhet medan verksamheten vid anläggningarna bör kunna skötas av

organisationerna. Vissa principer för bidragsgivningen redovisas. Anläggningar

av rikskaraktär på långt avstånd från tätorterna föreslås få högre

bidrag än näranläggningar.

Slutligen läggs fram förslag till medelsanvisning under berörda anslag

för naturvårdsverket och fonden för friluftslivets främjande. Anslaget till

avsättning till nämnda fond föreslås öka med 1 milj. kr. till 4,5 milj. kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om naturvårdens

organisation, m. in., och anför.

I statsverkspropositionen (bil. It s. 137 och 142) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens

naturvårdsnämnd: Avlöningar, Statens naturvårdsnämnd: Omkostnader och

Avsättning till fonden för friluftslivets främjande för budgetåret 1967/68

beräkna ett anslag av 4,3 milj. ler., 691 000 kr. resp. 4,5 milj. kr. Jag anhåller

att nu få anmäla dessa frågor.

Inledning

Enligt principbeslut av 1965 års riksdag (prop. 97, JoU 16, rskr 255)

skall statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vattenoch

avloppsbyrå samt statens luftvårdsnämnd den 1 juli 1967 föras samman

med statens naturvårdsnämnd till en central myndighet för hela naturvår

dsområdet. Vid samma tidpunkt skall länsingenjörskontoren enligt

samma beslut inordnas i länsstyrelserna, som har ansvaret för naturvårdsverksamheten

på det regionala planet. Med anledning av beslutet uppdrog

Kungl. Maj :t åt statskontoret att utreda organisationen av naturvårdsverksamheten.

Statskontoret avlämnade den 9 juni 1966 »Utredning om organisationen

av naturvårdsverksamheten» (Stencil Jo 1966: 2).

Efter remiss har yttranden över statskontorets utredning avgetts av vattenöverdomstolen,

medicinalstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, statens bakteriologiska

laboratorium, statens institut för folkhälsan, statens luftvårdsnämnd,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och statens oljeskyddsråd,

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, byggnadsstyrelsen,

kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, universitetskanslersämbetet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

forskningsrådens samarbetsdelegation, domänstyrelsen, Iantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, vattenvårdsnämnden, statens naturvårdsnämnd,

lantbrukshögskolan, skogshögskolan, kommerskollegium, Sveriges

geologiska undersökning, statens vattenfallsverk, statens friluftsnämnd, institutet

för vatten- och luftvårdsforskning, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, länsförvaltningsutredningen, immissionssakkunniga,

1964 års naturresursutredning, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsföreningen,

Samfundet för hembygdsvård, Sveriges industriförbund,

Föreningen för vattenhygien, Vattenvärnet, Föreningen för allmän hälsovård,

Föreningen för samhällsplanering, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF), Svenska vatten- och avloppsverksföreningen,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Länsingenjörernas

förening, Svenska teknologföreningen, Sveriges lantmätareförening och

Svenska arkitekters riksförbund (SAR).

1962 års fritidsutredning1, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

av chefen för kommunikationsdepartementet den 28 september

1962, har avlämnat tre betänkanden över friluftslivet i Sverige, nämligen

del I »Utgångsläge och utvecklingstendenser» (SOU 1964:47), del II

»Friluftslivet i samhällsplaneringen» (SOU 1965: 19) och del III »Anläggningar

för det rörliga friluftslivet» (SOU 1966:33). I betänkandena behandlas

friluftslivets plats i samhällsplaneringen, friluftslivets behov av

mark, fritidsbebyggelsens utformning och lokalisering, kommunernas engagemang

i friluftsfrågor, anläggningar för det rörliga friluftslivet, statens stöd

till ideella organisationer på friluftslivets område samt organisatoriska åtgärder

för statens insatser på friluftslivets område. I detta sammanhang

tas de frågor upp, som gäller anläggningar för det rörliga friluftslivet, statens

stöd till ideella organisationer på friluftslivets område och organisatoriska

åtgärder för statens insatser på nämnda område.

Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av hovrätten för

västra Sverige, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, statskontoret,

rikantikvarieämbetet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens vatteninspektion,

statens naturvårdsnämnd, statens institut för byggnadsforskning,

statens friluftsnämnd, statens järnvägar, överståthållarämbetet, samtliga

länsstyrelser, kommittén för semesterspridning, 1960 års vägsakkunniga,

kommunalrättskommittén, 1965 års idrottsutredning, 1962 års ungdomsutredning,

statens handikappråd, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska naturskydds
fjl1

Framlidne generaldirektören Börje Lundgren, ordf., riksdagsmannen Ingvar Carlsson, riksdagsmannen

Thorbjörn Fälldin, kommunalrådet Torsten Henrikson, byggnadsrådet Ivar Jonsson,

filosofie kandidaten Inga Löwdin, riksdagsmannen Bo Turesson och riksdagsmannen Ola

Ullsten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

föreningen, Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, RLF,

Svenska turistföreningen, Svenska turisttrafikförbundet, Motororganisationernas

samarbetsdelegation, Reso, Riksorganisationernas campingkommitté,

Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska kryssarklubben, Svenska kommunaltekniska

föreningen, Sveriges motorbåtsunion, Svenska samernas

riksförbund, Fiskefrämjandet, Simfrämjandet, Cykel- och mopedfrämjandet,

Svenska Turisthotellens Riksförbund, LO, TCO, Sveriges lantmätareförening,

SAR, Folkparkernas centralorganisation, De Handikappades riksförbund

och Sveriges riksidrottsförbund.

I fråga om flera av statskontorets och fritidsutredningens förslag fordras

inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull redovisas

dock även vissa av dessa förslag.

Organisationen av naturvårdsverksamheten

Nuvarande ordning

Naturvården. Statens naturvårdsnämnd har överinseendet över naturvården

i riket. Nämnden har att verka för att naturvårdsarbetet såväl från

kulturella och vetenskapliga som sociala synpunkter ordnas och utvecklas

ändamålsenligt. Den skall leda arbetet med att inventera och välja ut naturområden,

som bör särskilt bevaras samt utarbeta råd och anvisningar om

avsättande och förvaltning av sådana områden. Nämnden skall vidare följa

den allmänna byggnadsplaneringen samt kulturlandskapets utveckling, verka

för att stränderna skyddas, för att täktverksamheten får lämplig lokalisering

och utformning och för att andra arbetsföretag planläggs och utförs

med beaktande av deras inverkan på naturen. Råd och anvisningar

skall utarbetas till ledning för statliga och kommunala myndigheters åtgärder

på naturvårdens område. Nämnden skall biträda länsstyrelserna i

naturvårdsarbetet.

Statens naturvårdsnämnd inrättades år 1963. Nämnden består av högst

sju ledamöter som utses av Kungl. Maj :t. Nämndens arbete leds av en överdirektör,

som är vice ordförande i nämnden. Inom nämnden finns två byråer,

nämligen administrativa byrån och planeringsbyrån, samt en sektion

för jakten och viltvården. Nämndens personal uppgick den 1 juli 1966 till

27 tjänstemän. När jag i det följande redovisar personalen vid de olika

myndigheterna utgår jag från den personal som fanns den 1 juli 1966.

Enligt naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) ligger huvudansvaret

för naturvårdsarbetet inom länet på länsstyrelsen. Flera andra länsorgan

skall emellertid beakta naturvårdssynpunkter i sitt arbete. Sålunda

har länsarkitekten, lantmäteriorganisationen, landsantikvarien och länsjägmästaren

uppgifter i naturvårdsarbetet. Länsstyrelsen fattar de flesta

beslut enligt naturvårdslagen samt svarar för verkställigheten av besluten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Inom länsstyrelsen handläggs huvudparten av naturvårdsärendena på planeringssektionen.

I vissa frågor inhämtas synpunkter från länets naturvårdsråd.

Detta råd, vars sammansättning och verksamhet inte är författningsreglerade,

består i allmänhet av omkring tio ledamöter, i regel hälften

lekmän och hälften företrädare för berörda länsorgan.

För naturvårdsarbetet disponerar länsstyrelserna för budgetåret 1966/67

1,2 milj. kr. Av dessa medel avlönas som extra tjänstemän eller mot arvode

f. n. tio naturvårdstjänstemän (naturvårdsintendenter) på heltid samt dessutom

ett antal på deltid.

Vattenvården. Statens vatteninspektion och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har huvudansvaret på central nivå för vattenvården. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har dessutom uppgifter beträffande vattenförsörjningen.

Tillsyn av vattenområden utövas av vatteninspektionen, som handlägger

tillsynsärenden såsom vattendomstols- och syneförrättningsärenden, anmälningsärenden

och övervakningsärenden. Verksamheten är författningsmässigt

reglerad bl. a. i vattenlagen, lagen den 30 november 1956 (nr 582)

om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden samt kungörelsen

den 30 november 1956 (nr 583) om förprövning rörande åtgärder till

motverkande av vattenförorening m. m.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet på vattenvårdsområdet

fullgörs inom styrelsen av dess vatten- och avloppsbyrå och regleras huvudsakligen

av bestämmelser i byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385),

vattenlagen, hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 662), lagen den

3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, expropriationslagen

den 12 maj 1917 (nr 189) och kungörelsen den 5 juni 1959

(nr 251) om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Verksamheten

har under senare år inriktats särskilt på att främja en ändamålsenlig planering

och utveckling på vatten- och avloppsområdet. Som regionala organ

inom väg- och vattenbyggnadsverkets förevarande arbetsområde fungerar

länsingenjör skontoren.

Statens vatteninspektion leds av en nämnd, vattenvårdsnämnden. Den

består av ordförande, vice ordförande och därutöver högst sex andra ledamöter.

Ledamöterna utses av Kungl. Maj :t. Vatteninspektionen förestås

av en överinspektör. Inspektionen består av en tillsynsavdelning, en undersökningsavdelning,

en radioekologisk avdelning och ett kansli. Regional

organisation saknas. Undersökningsavdelningen består av ett kemiskt, ett

biologiskt och ett mikrobiologiskt laboratorium. Fiskeristyrelsen ombesörjer

vatteninspektionens kamerala ärenden m. in. Personalen vid vatteninspektionen

uppgår f. n. till 38 tjänstemän.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå har 27 tjänstemän

och är uppdelad på en planeringsavdelning, en process- och driftteknisk

avdelning, en anläggningsteknisk avdelning, en bidragsavdelning och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

ett sekretariat. För ärenden om forskning och utveckling på vatten- och avloppsområdet

finns en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillsatt rådgivande

kommitté med representanter från berörda myndigheter och sammanslutningar.

Länsingenjör skontor en lyder under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Det finns ett kontor i varje län utom i Gotlands län. Sistnämnda län betjänas

av länsingenjörskontoret i Stockholms län. Organisationen omfattar f. n.

138 tjänstemän. Kontorens storlek varierar mellan fyra och nio tjänstemän.

Vatten- och avloppsbyrån och länsingenjörskontoren disponerar utrustning

för enklare vattenprovtagning.

Luftvården. Inom luftvården har statens luftvårdsnämnd till uppgift att

utreda förekomsten av luftföroreningar, främja forskning på luftvårdsområdet

samt i samarbete med myndigheter, kommuner, företag och organisationer

inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samordning av

olika åtgärder mot luftföroreningar. Författningsmässig reglering av verksamheten

på luftvårdsområdet saknas i stort sett. Förslag om sådan reglering

har lagts fram av immissionssakkunniga i betänkandet »Luftförorening,

buller och andra immissioner» (SOU 1966: 65).

Statens luftvårdsnämnd inrättades år 1963 och består av högst 20 ledamöter,

vilka förordnas av Kungl. Maj :t. Av ledamöterna förordnas en till

ordförande, en till vice ordförande samt en till verkställande ledamot.

Nämnden har alltsedan sin tillkomst haft 14 ordinarie ledamöter. Vissa

ledamöter utses efter förslag. Sålunda föreslår medicinalstyrelsen, försvarets

forskningsanstalt, ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut och forskningsrådens samarbetsdelegation var

sin ledamot samt statens institut för folkhälsan och Sveriges industriförbund

två ledamöter. I luftvårdsnämnden är också arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna

företrädda. De kamerala uppgifterna sköts av statens

institut för folkhälsan. Nämnden har tre heltidsanställda befattningshavare.

Övrig verksamhet på natur-, vatten- och luftvårdsområdena. Domänstyrelsen

omhänderhar vård och förvaltning av nationalparkerna och meddelar

vidare efter samråd med naturvårdsnämnden föreskrifter om ordning inom

nationalpark. Naturreservat på mark som ägs av staten förvaltas av styrelsen

eller av den som styrelsen efter samråd med naturvårdsnämnden förordnar.

Kammarkollegiet äger föra talan för det allmänna, när fråga om

allmänt intresse förekommer enligt vattenlagen eller naturvårdslagen. Denna

befogenhet omfattar bl. a. mål om vattenförorening och naturvårdsfrågor.

Medicinalstyrelsen handlägger frågor om vatten- och luftföroreningar

enligt hälsovårdslagstiftningen och strålskyddslagstiftningen. Statens bakteriologiska

laboratorium och statens institut för folkhälsan bedriver bakteriologiska

och kemiska vattenundersökningar dels för forskning och un
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

dervisning, dels på uppdrag av myndigheter m. fl. På luftvårdens område

bedriver institutet en omfattande verksamhet i frågor rörande luftföroreningarnas

medicinska verkningar. Fiskeristyrelsen har att vid vattenförorening

bevaka fiskets intresse. Bland övriga institutioner på det centrala planet

som har uppgifter inom natur-, vatten- och luftvårdsområdet må även

nämnas byggnadsstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska

anstalt, sjöfartsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och institutet för vattenoch

luftvårdsforskning.

På det regionala planet är länsstyrelsen beslutande myndighet i åtskilliga

frågor enligt fiskelagstiftningen, jaktlagstiftningen, byggnadslagstiftningen,

fornminneslagen den 12 juni 1942 (nr 350), byggnadsminneslagen

den 9 december 1960 (nr 690), naturvårdslagen, vattenlagen, hälsovårdsstadgan

m. fl. Länsarkitekten har övervakande uppgifter inom byggnadslagstiftningen.

överlantmätaren och distriktslantmätarna har uppgifter enligt

fastighetsbildningslagstiftningen. Länsläkaren och länsveterinären har

funktioner inom bl. a. hälsovårdslagstiftningens område. Skogsvårdsstyrelsen

och statens skogsförvaltning har förvaltande uppgifter bl. a. beträffande

naturreservat och nationalparker. Kommunernas beslutande organ —- i

detta sammanhang främst byggnadsnämnder och hälsovårdsnämnder -—

har bl. a. ansvaret för plan- ovch byggnadsväsendet samt hälsovården inom

kommunerna.

Statskontorets utredning

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter m. m.

Statskontoret påtalar de allvarliga konsekvenserna av de fortgående föroreningarna

av naturen — marken, vattnet och luften —- och av en alltför

intensiv exploatering av naturtillgångarna. Det är angeläget att de olika

krav dagens samhälle ställer på naturen får en rimlig inbördes avvägning

och att man tar hänsyn till att naturtillgångarna också bevaras åt kommande

generationer. I den allmänna debatten har — framhåller statskontoret

vidare ■— på senare tid farhågorna för en försämring av läget ytterligare

understrukits och krav har framförts på olika åtgärder för att kunna möta

det ökande tryck på naturens värden som industrialisering, urbanisering,

motorisering, fritidsbebyggelse och ökad användning av kemiska produkter

m. m. för med sig. Statskontoret framhåller vikten av att den centrala naturvårdsorganisationen

inriktas på ett effektivt planerings-, lednings- och

kontrollarbete för att möta det växande exploateringstrycket.

Statskontoret har inte haft till uppgift att ompröva arbetsuppgifterna i

stort inom natur-, vatten- och luftvården. Den föreslagna organisationens

verksamhetsområde kommer därför att nära sammanfalla med de ansvarsområden

som de av omorganisationen berörda organen f. n. har tillsam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

9

mans. Statskontoret har inhämtat de nuvarande myndigheternas bedömning

av de angelägnaste uppgifterna inom natur-, vatten- och luftvården för den

närmaste framtiden. I fråga om vatten- och luftvården har statskontoret

även föreslagit vissa justeringar och kompletteringar beträffande de nuvarande

uppgifterna. Statskontoret anför bl. a.

Den allmänna målsättningen för naturvården fastställdes av statsmakterna

senast vid 1964 års riksdag, då den nya naturvårdslagen antogs. En av

de främsta uppgifterna inom naturvården är att bevara vetenskapligt och

kulturellt värdefulla naturområden och tillgodose behovet av områden för

rekreation och fritid. För den närmaste tiden har naturvårdsnämnden planerat

följande arbeten, nämligen en översiktlig inventering i hela landet

av de viktigaste naturvårdsobjekten, påbörjande av en plan för kustzonindelning

avseende fritids- och naturvårdsområden, industri m. m., utarbetande

av råd och anvisningar för praktisk naturvård och inventeringar

länsvis, avsättande av viktigare reservat, värderingskriterier för att utfärda

skyddsföreskrifter, vårdplaner och anvisningar för befintliga reservat, nationalparker

m. m., utmärkning av avsatta och skyddade områden, anvisningar

i markvärderingsfrågor, program för försöksverksamhet och forskning,

informations- och PR-system. På längre sikt skulle enligt nämnden

tillkomma ett fullföljt urval och säkerställande av viktigare skyddsobjekt

och odlingsområden, fullföljande av översiktlig plan för kustzonindelning,

fullföljd detalj inventering, systematisk uppföljning, kontroll- och vårdorganisation

samt foto- och ADB-dokumentation.

Befolkningsökningen, industriexpansionen och den allmänna standardhöjningen

i förening med bebyggelsens strukturomvandling och koncentration

till vissa områden förändrar påtagligt våra tidigare gynnsamma vattenförhållanden.

I en del regioner kan märkas begynnande vattenbrist och

vattenbeskaffenheten har trots vidtagna reningsåtgärder försämrats på

flera håll. Konkurrensen om vattentillgångarna kan väntas öka alltmer. Enligt

statskontoret måste effektiva insatser göras för att bemästra föroreningssituationen.

Med den väntade utvecklingen är det därför av betydelse

såväl med tanke på att dessa naturtillgångar bevaras som från ekonomisk

synpunkt att ingreppen i samband med exploatering sker planmässigt

och passas in i ett större sammanhang. Yattenvårdsplaneringen är

här ett viktigt led. Följande arbetsuppgifter på vattenvårdsområdet är särskilt

angelägna för den närmaste tiden, nämligen utarbetande av planer

för vattenhushållningen inom regioner, vari ingår kartläggning av vattentillgångarnas

tillstånd och recipientbedömningar, saneringsprogram för redan

förorenade områden, branschöversikter beträffande förorenande industrier,

dispositionsplaner för optimal användning av vattentillgångar,

olika skyddsåtgärder, riktlinjer för vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar

inom större regioner samt prognoser över vattenbehov för skilda

konkurrerande exploateringsintressen och över avloppsvattenmängder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Luftföroreningssituationen i Sverige anses vara bättre än i många andra

högindustrialiserade länder men uppvisar särskilt i större tätortsområden

en fortlöpande försämring. Kunskapen inom luftvårdsområdet om flertalet

av de faktorer som förorsakar skade- och olägenhetsverkningar är f. n.

otillräcklig. Detsamma gäller kännedomen om luftföroreningarnas inverkan

bl. a. på människan. Behovet av forskning och utvecklingsarbete inom

luftvårdsområdet är därför stort. Bristen på exakta informationer får emellertid

inte hindra att åtgärder vidtas. Så är t. ex. osäkerheten om luftföroreningarnas

verkningar ett skäl för att hålla föroreningshalterna låga.

Möjligheterna att sänka föroreningshalterna i utomhusluft genom att minska

utsläppen från industrier, värmecentraler och motorfordon — de tre

stora luftföroreningskällorna —- får betraktas som goda. Det finns i dag

tekniska möjligheter att lösa de flesta av industrins luftföroreningsproblem.

För att uppnå den bästa ekonomiska lösningen är det viktigt att luftvårdsaspekten

beaktas redan då nya industrier planeras.

Luftförorening från värmecentraler för bostadsuppvärmning är ett särskilt

allvarligt problem i tätorternas centrala delar. Om luftkvaliteten skall

kunna hållas på en tillfredsställande nivå även där värmebehovet per ytenhet

är stort, måste för dessa områden väljas ett system som ger låga

föroreningshalter. Därför bör luftvårdsaspekterna beaktas redan vid bebyggelseplaneringen.

Någon helt tillfredsställande lösning på bilavgasproblemet torde knappast

ligga inom räckhåll förrän de nuvarande bilmotorerna ersatts av andra

konstruktioner. Redan nu kan man genom olika åtgärder begränsa utsläppen

av bilavgaser. Vidare bör man vid trafik- och stadsplanering beakta

luftvårdssynpunkterna.

Den allmänna målsättningen för luftvårdsarbetet bör vara att, där luften

ännu är av godtagbar kvalitet, förhindra försämring och där luftsituationen

är otillfredställande åstadkomma godtagbara förhållanden. Angelägna arbetsuppgifter

för den närmaste tiden bör vara att utarbeta riktvärden för

högsta tillåtna föroreningshalter i utomhusluft (immissionsnormer), riktvärden

för den mängd förorenande ämnen som får släppas ut från olika källor

(emissionsnormer), ett systematiskt kontrollsystem, kartläggning av

luftföroreningssituationer, metodik för att minska luftföroreningar, utbildnings-

och informationsverksamhet och ett dokumentationssystem.

Statskontoret behandlar härefter förutsättningarna för en effektivisering

av verksamheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdet i samband med

omorganisationen. Som en sådan viktig förutsättning nämner statskontoret

forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Statskontoret erinrar om 1964 års

naturresursutrednings pågående arbete och anför vidare.

Oavsett hur forskningen på naturresursområdet kommer att organiseras

bör naturvårdsmyndigheten ha möjlighet att effektivt främja sådan forskning

samt att i sin verksamhet utnyttja såväl svenska som utländska forsk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

11

ningsresultat. Detta innebär att den behöver ha omedelbar tillgång till expertis

som kan planera och förmedla forskningsuppgifter samt med ledning

av forskningsresultaten utarbeta normer för praktisk tillämpning. Tillsynsoch

kontrolluppgifterna fordrar tillgång för myndigheten till utrustning

för provtagning och analyser. De resurser som f. n. finns för dylika arbetsuppgifter

inom de organ som berörs av utredningen är i huvudsak vatteninspektionens

laboratorium. Verksamheten vid detta laboratorium torde

emellertid komma att beröras av naturresursutredningens förslag. Några

förändringar i fråga om laboratoriets arbetsuppgifter i samband med omorganisationen

bör därför inte vidtas. Denna fråga torde få prövas när naturresursutredningens

arbete redovisas. Statskontoret anser dock att en effektiv

undersökningsverksamhet inte kan åstadkommas, om inte de nuvarande

laboratorieresurserna förstärks. Enligt statskontoret bör emellertid

vatteninspektionens kemiska och biologiska sakkunskap kunna utnyttjas

även för arbetet inom luftvårdsområdet.

Inom ramen för lagstiftning och i övrigt givna riktlinjer för naturvårdsnämnden,

vatten- och avloppsbyrån, vatteninspektionen och luftvårdsnämnden

har skilda verksamhetsplaner för de olika organen tillämpats. När dessa

sammanförs till en enhet är det nödvändigt att skapa samordnade planer för

verksamheten. Detta bör bl. a. ta sig uttryck i verksamhetsprogram vilka bör

vara särskilt nödvändiga för effektivt arbete inom ett område där resursbehovet

endast successivt kan tillgodoses.

På lagstiftningens område väntas betydelsefulla förändringar genom immissionssakkunnigas

förslag. Dessa torde komma att innebära, att immissionslagstiftningen

samordnas med vattenvårdslagstiftningen. Förslagen förutsätter

ett system där den nya organisationen för natur-, vatten- och luftvården

fungerar som expert-, prövnings- och tillsynsorgan i fråga om såväl

vattenförorening som luftförorening, buller och liknande störningar. De

sakkunniga torde komma att förorda vissa ändringar även på vattenlagstiftningens

område, särskilt i fråga om förprövningsordningen.

Statskontoret har endast delvis kunnat beakta de krav som en sådan ny

lagstiftning kommer att ställa. Även om statskontoret inte nu lägger fram

förslag till en definitiv organisation för luftvårdsärendenas handläggning,

har statskontoret dock strävat efter att ta hänsyn till utvecklingstendenserna

inom luftvården och behovet av att förbereda kontrollåtgärder på detta område.

Förevarande organisationsfråga torde enligt statskontoret därför få

tas upp på nytt i anslutning till behandlingen av immissionssakkunnigas

förslag.

En ändamålsenlig inventering och kartläggning av naturvärdena å ena

sidan och av exploateringsbehov å andra sidan utgör enligt statskontoret en

viktig förutsättning för arbetet inom samtliga naturvårdsgrenar. Samordningen

av naturvårdsgrenarna bör kunna bidra till ett bättre resultat av

kartläggnings- och inventeringsinsatserna. Särskilt med avseende på kart
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

läggning av vattenområdenas tillstånd och inventeringar av grusåsar och

vattentäkter finns rationaliseringsmöjligheter. Kartläggnings- och inventeringsarbetet

är ofta ett mycket resurskrävande engångsarbete. Det är därför

nödvändigt att tillgängliga och lämpliga krafter även på det lokala planet

engageras för uppgiften.

En annan viktig förutsättning för ett effektivt naturvårdsarbete är att normer

och data för bedömning av möjlig och lämplig exploatering, skydds- och

vårdbehov m. m. utarbetas. Effektiviseringsmöjligheterna genom samordning

ter sig goda eftersom experterna, t. ex. kemister-biologer och tekniker,

kommer att kunna fungera över hela naturvårdsfältet. Genom samordningen

blir det också möjligt att i större utsträckning knyta t. ex. medicinsk-hygienisk,

hydrologisk, meteorologisk, juridisk och ekonomisk expertis till verksamheten

än vad som är möjligt vid en splittrad organisation.

Ett annat medel för att öka effektiviteten i den nya naturvårdsorganisationen

är att i samband med omorganisationen utnyttja möjligheterna till decentralisering.

Både naturvårdsnämnden och vatteninspektionen tycks enligt

statskontoret f. n. hämmas i sin verksamhet på grund av att de inte har

möjlighet att regionalt följa upp olika ärenden. Vid en ökad decentralisering

kan centralt placerade specialister befrias från rutinbetonat arbete för att

i större utsträckning utnyttjas för planeringsarbete och för att utarbeta råd

och anvisningar för de regionala instanserna.

Statskontoret behandlar också befogenhets- och ansvarsfördelning mellan

central och regional instans och erinrar om att vid tillkomsten av naturvårdsnämnden

prövades bl. a. frågan om befogenhets- och ansvarsfördelningen

mellan central och regional instans. Man fann, att naturvårdsarbetet

borde ha sin tyngdpunkt regionalt. Länsstyrelsen ansågs vara den

enda instans, som hade möjligheter och kompetens att samordna naturvårdsarbetet

med övrig samhällsplanering inom länet. Länsstyrelsen blev

därför naturvårdsmyndighet på länsplanet och tillädes de beslutsfunktioner,

som inte förbehölls Kungl. Maj :t. Statens naturvårdsnämnd fick rätt att

föra talan mot länsstyrelsens beslut genom besvär hos Kungl. Maj :t. Dessutom

fick nämnden inflytande över verksamheten — bortsett från befogenheten

att utfärda råd och anvisningar — genom föreskrift i naturvårdskungörelsen

den 11 december 1964 (nr 825) att, innan länsstyrelse i naturvårdsärende

fattar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller

annat beslut av vikt, samråd skall ske med nämnden. Nämnden har alltså

kostnadsansvar i sådana ärenden. Kungl. Maj :t beslutar dock om ersättningar

till markägare som överstiger 100 000 kr. och i alla ärenden som gäller

förvärv för statens räkning av mark för naturvårdsändamål.

På vattenvårdsområdet är beslutsfunktionerna fördelade mellan ett flertal

myndigheter, bl. a. vattendomstolarna, vatteninspektionen, länsstyrelserna

och hälsovårdsnämnderna. Till åtgärder som är av stor betydelse från vattenvårdens

synpunkt krävs i regel vattendomstols medgivande, dvs. kon
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

13

cession. I viss utsträckning är beslutanderätten förbehållen Kungl. Maj :t.

Vatteninspektionen är visserligen den centrala förvaltningsmyndigheten på

området men dess formella beslutsbefogenheter är enligt gällande rätt mycket

begränsade. Inspektionen kan besluta om råd och anvisningar, om framställning

till länsstyrelse om förbud mot utsläpp av avloppsvatten utan erforderlig

behandling eller om åtgärd för att motverka olägenheter av sådant

utsläpp. Inspektionen lcan också besluta att väcka talan vid vattendomstol.

På luftvårdens område är det f. n. endast hälsovårds- och byggnadsmyndigheter

som har beslutsfunktioner. Här kommer också länsstyrelserna in

främst i sin egenskap av överordnade hälsovårdsmyndigheter. Dessutom

kan allmän domstol enligt civilrättsliga regler om immissioner besluta i mål

om användning av fast egendom, vilken medför luftföroreningar.

I och med att natur-, vatten- och luftvården centralt förs samman i ett gemensamt

organ och regionalt fogas in i länsstyrelserna har statskontoret

närmare prövat nu gällande system för befogenhets- och ansvarsfördelningen

mellan central och regional instans. Decentralisering till länsstyrelse kan

enligt statskontoret eliminera dubbelarbete. Statskontoret anser därför att

decentraliseringsmöjligheterna bör tas till vara där detta kan ske utan men

för arbetsresultatet. Den sakkunskap som finns i länsförvaltningen representerar

en sådan allsidighet, att konsekvenserna vid intressekollisioner kan

klarläggas på ett sätt, som gör det möjligt för länsstyrelse att mäta de berörda

intressenas relativa tyngd. Starka skäl talar därför enligt statskontoret

för att beslutsfunktionerna inom natur-, vatten- och luftvården — med undantag

för sådana som är förbehållna eller kan komma att förbehållas vattendomstol

— förläggs till länsstyrelse.

Inom det verksamhetsområde, som regleras av naturvårdslagen, har en sådan

uppdelning skett av ansvar och befogenheter mellan central och regional

instans utom vad gäller kostnadsansvaret. Även detta bör emellertid enligt

statskontoret på längre sikt i större utsträckning läggas på länsstyrelse. Såsom

förut nämnts har länsstyrelse skyldighet att samråda med det centrala

organet innan beslut fattas i naturvårdsärende, som kan föranleda ersättningsskyldighet.

En decentralisering är önskvärd bl. a. därför att dylika ärenden

ofta förutsätter snabb aktion för att nå åsyftat resultat till rimliga kostnader.

Förutsättningarna för decentraliseringen är dels att en samlad översikt

och angelägenhetsgradering finns över sådana objekt som skall fredas,

dels att markvärderingen kan ske enligt enhetliga normer. Den centrala myndigheten

bör föreslå hur medlen för dessa ändamål skall fördelas på olika

län. Genom denna ordning behåller myndigheten i ekonomiskt hänseende ett

lämpligt avvägt inflytande över verksamheten och kostnadsansvaret inom

tilldelade medelsramar läggs på den instans, som har huvuddelen av beslutsfunktionerna.

Statskontoret föreslår därför att decentralisering av kostnadsansvaret

genomförs så snart nämnda förutsättningar föreligger.

På vattenvårdens område kan enligt statskontoret samma principiella syn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

sätt läggas som på naturvårdsområdet. Statskontoret diskuterar möjligheterna

av att decentralisera följande ärendegrupper, nämligen frågor om att väcka

talan hos vattendomstol, ärenden som nu anmäls för vatteninspektionen

enligt 2, 4 och 5 §§ kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till motverkande

av vattenförorening m. m., s. k. anmälningsärenden rörande kommunala

och industriella föroreningar samt jordbrukets föroreningsfrågor,

vidare kontroll och övervakning av vattenskyddsåtgärder och vattenområden

samt ärenden rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar.

Frågor om att väcka talan hos vattendomstol bör enligt statskontoret fortfarande

vara en angelägenhet för centralorganet. Detta har redan nu kvalificerad

expertis för ändamålet. Ärenden som sammanhänger med vattenmålen

kräver emellertid ett väl utvecklat samarbete mellan länsinstans och

central instans. Den senare måste tillföras lokala och regionala aspekter,

vilka länsinstansen bör svara för. För att avlasta den centrala myndigheten

arbetsuppgifter i dessa ärenden bör det finnas möjlighet för den centrala

myndigheten att från fall till fall bemyndiga länsstyrelse att utse ombud,

som enligt instruktioner för myndighetens talan vid vattendomstol.

Anmälningsärenden, som gäller kommunala utsläpp och jordbrukets

föroreningsfrågor, bör enligt statskontoret decentraliseras till länsinstansen

bl. a. med hänsyn till det stora antalet ärenden. Ärendena handläggs f. n.

av den centrala myndigheten men bereds av länsingenjören. Vidare finns

utarbetade normer och anvisningar för dessa ärenden. Beslutanderätt av

samma omfattning som vatteninspektionen hittills haft bör därför kunna

utövas av länsstyrelsen.

Statskontoret anser att beslutanderätten i anmälningsärenden, som avser

industriella vattenföroreningar, på sikt bör kunna decentraliseras till länsstyrelserna.

Förutsättningarna för att så skall kunna ske är emellertid nu

ogynnsamma. Normer och anvisningar saknas f. n. Dessutom har ärenden

av detta slag hittills inte passerat länsstyrelsen. Dennas förtrogenhet med

dem kan därför inte betecknas som tillfredsställande. Inom ärendegruppen

förekommer svåra och komplicerade fall, som fordrar kvalificerad och

mångsidig expertis vid bedömningen. Med hänsyn till detta finner statskontoret

inte skäl att föreslå någon omedelbar ändring beträffande beslutanderätten

i industriella anmälningsärenden. Decentraliseringsproblemen i

denna del bör tas upp till nytt övervägande i samband med behandlingen

av immissionssakkunnigas förslag. Statskontoret understryker emellertid

att länsstyrelserna redan från början bör delta vid beredningen av dessa

ärenden. Den personalökning utredningen föreslår för länsstyrelsernas del

avser bl. a. här avsedda ärenden.

Kontroll och övervakning av vattenskyddsåtgärder är enligt statskontoret

uppgifter, som till övervägande del bör utföras av länsstyrelsen även beträffande

industriella föroreningsärenden. Den centrala myndigheten skall

svara för sådana råd och anvisningar som fordras härför. Dessa anvisningar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

15

bör främst innehålla föreskrifter om mätmetoder, mätintervaller och system

för rutinrapportering av resultaten till den centrala myndigheten. Statskontoret

föreslår att det närmaste ansvaret för kontroll och övervakning

även vad gäller industrins vattenföroreningar läggs på länsstyrelse den 1

juli 1967.

Det huvudsakliga arbetet rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar

ligger nu på länsingenjören. Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

görs endast stickprovsgranskning. De formella besluten om bidrag

fattas dock av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I vissa fall ligger beslutanderätten

hos Kungl. Maj :t. Statskontoret föreslår att länsstyrelserna får

beslutanderätt i ärenden som gäller statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar

den 1 juli 1967. Medlen för ändamålet bör fördelas på län av

Kungl. Maj :t efter förslag av den centrala myndigheten.

Den centrala organisationen

Statskontoret har sett det som en viktig uppgift att åstadkomma en organisation

som kan byggas ut för nya arbetsuppgifter utan att organisationsstrukturen

behöver ändras. Med vissa mindre undantag för vatten- och

luftvårdsområdena har statskontoret inte föreslagit några nya arbetsuppgifter

för den centrala organisationen. En intensifiering av arbetet inom verkets

område över lag har självfallet eftersträvats. Detta har statskontoret bedömt

kunna ske dels genom den rationaliseringseffekt som sammanslagningen

kan beräknas medföra, dels genom de ökningar av resurserna utredningen

föreslår. Statskontoret har emellertid i fråga om krav på väsentligt

ökad personal ansett att det främst bör ankomma på verkets styrelse

att bedöma behovet och angelägenhetsgraderingar av ökade resurser. Statskontoret

framhåller att naturvårdsverkets verksamhetsområde berörs av

pågående utredningar och att detta förhållande måste beaktas vid avvägningen

av resurserna för verket.

Styrelse och chef. Statskontoret anser att den centrala myndigheten bör

ha en generaldirektör som chef, vilken även bör vara ordförande i verkets

styrelse. Generaldirektören bör förordnas för högst sex år. Antalet ledamöter

i styrelsen bör, inklusive verkschefen, vara högst sju. Ledamöterna bör

utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst fyra år bland lämpliga personer

utanför verket. Utredningen anser att suppleanter för ledamöterna inte

behövs.

Rådgivande organ. Det förordade antalet ledamöter i styrelsen torde inte

medge en allsidig intresse- eller kunskapsrepresentation för myndighetens

verksamhetsområde. Företrädare för olika berörda kunskaps- och erfarenhetsområden

m. m. bör därför knytas till myndigheten genom särskilda råd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Statskontoret föreslår att till myndigheten knyts ett natnrvårdsråd, ett vattenvårdsråd

och ett luftvårdsråd. Statskontoret anser att den centrala myndigheten

själv bör utse ledamöterna i dessa, högst tio i varje råd. Verkschefen

bör vara ordförande i resp. råd. Vederbörande byråchef eller motsvarande

chef för enhet bör normalt vara föredragande i resp. råd. Sekreterare

bör utses i varje råd.

Statskontoret föreslår att den centrala myndigheten får ett stabsorgan

för centralplanering, samordning och information, en administrativ byrå,

en naturvårdsbyrå, en luftvårdsbyrå och ett undersökningslaboratorium.

I det följande redovisas statskontorets förslag till detaljorganisation.

Stabsorgan för centralplanering, samordning och information. I ett stabsorgan

bör samlas vissa funktioner för frågor om långsiktsplanering, intern

och extern samordning, organisation, resursbehov och resursfördelning i

stort, information och publikationsverksamhet. Stabsorganet bör förutom en

chef ha två andra kvalificerade tjänstemän och ett biträde. Av de kvalificerade

tjänstemännen bör den ene svara för organisatoriska frågor och den

andre för utåtriktad informationsverksamhet.

Administrativa byrån. Till den administrativa byrån bör hänföras allmänt

administrativa, kamerala och juridiska ärenden. Byrån bör indelas i enheter

för allmänna ärenden, kamerala ärenden och personalärenden med

bibliotek, expedition och skrivcentral m. in.

Uppbyggnaden av administrativa byrån har baserats på naturvårdsnämndens

nuvarande administrativa byrå. Till den har förts administrativ personal

från övriga av sammanslagningen berörda organ. Då bl. a. vatteninspektionen

och vatten- och avloppsbyrån har fått en del av sina administrativa

göromål utförda utanför den egna personalorganisationen har

frågan om viss förstärkning av administrativa byrån aktualiserats. Statskontoret

anser dock att samordningen bör kunna medföra sådana arbetstekniska

fördelar att någon förändring av antalet kvalificerade tjänster i

princip inte bör göras förrän närmare erfarenheter av den nya organisationen

vunnits. Vattenrättsärendenas tynga efter samordningen har emellertid

ansetts motivera att en jurist med speciell inriktning på dylika ärenden

disponeras av verket. Vatten- och avloppsbyråns och luftvårdsnämndens expeditionsvaktssysslor

har skötts av personal inom andra organisationsenheter.

Administrativa byrån kan inte utan personalförstärkning överta dessa

göromål. Eu ny expeditionsvaktstjänst bör inrättas utöver den som naturvårdsnämnden

f. n. disponerar.

Byrån föreslås av statskontoret omfatta totalt 17 tjänstemän, varav en

byråchef, två byrådirektörer, tre byråsekreterare, en assistent, åtta biträden

och två expeditionsvakter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

17

Naturvårdsbyrån. Jakt- och viltvårdssektionen bör tillsammans med naturvårdsnämndens

nuvarande planeringsbyrå, som omfattar sektionerna

för naturvårdsområden resp. landskapsvård, bilda en byrå, naturvårdsbyrån.

Arbetsuppgifterna för naturvårdsnämndens nuvarande planeringsbyrå

och sektionen för jakt- och viltvård föreslås kvarstå oförändrade i den blivande

naturvårdsbyrån. De förbättrade samarbetsmöj ligheterna med vattenvårdssidan

bör tas till vara. Det gäller främst ärenden rörande täkter,

vattenreglering och fritidsområden där vattenfrågan berörs.

Bland de viktigare arbetsuppgifterna för naturvårdsbyrån nämner utredningen

bl. a.

Byrån bör utarbeta klassificeringsgrunder för naturobjekt, planlägga inventering

av naturområden och andra naturobjekt, som bör fredas, och utarbeta

riktlinjer för avsättning och förvaltning av ifrågavarande objekt,

följa den allmänna byggnadsplaneringen och kulturlandskapets utveckling

från naturvårds synpunkt och särskilt verka för strändernas skydd, följa industrilokaliseringen

och utvecklingen av större arbetsföretag vilka kan medföra

bestående ändring av landskapsbilden och verka för att sådana arbetsföretag

planläggs och utförs med beaktande aA'' deras inverkan på naturen.

Vidare bör byrån Arerka för åtgärder mot nedskräpning i naturen samt

utomhusreklam som menligt påverkar landskapsbilden, utarbeta riktlinjer

för värderingsförfarande vid frågor om markinlösen m. m. och utarbeta

riktlinjer för viltArård och jakt.

Vissa angelägna uppgifter synes inte kunna fullgöras med nuvarande personaluppsättning.

Detta gäller främst behovet av sakkunskap i markvärderingsfrågor.

Statskontoret föreslår att en tjänst inrättas med uppgift att

utarbeta normer, råd och anvisningar samt i övrigt biträda länsstyrelserna

i markvärderingsfrågor. En ökning med ett biträde föreslås för kartsammanställningar.

Naturvårdsbyrån föreslås av utredningen omfatta totalt 20 tjänstemän,

varav en byråchef, sex byrådirektörer, fem byråsekreterare, en byråingenjör

och sju biträden.

Vatten vårdsbyrån. Statskontoret föreslår att det centrala ansvaret under

verkschefen för planering, ledning och kontroll inom vattenvårdsområdet

hålls samman i en byrå, vatt envår dsby rån. Denna kommer därigenom att i

princip täcka Aratteninspektionens och vatten- och avloppsbyråns nuvarande

funktioner. Byrån bör indelas i arbetsgrupper för planering, för industriella

ärenden, för kommunala ärenden och för anläggningsärenden. Arbetsgruppen

för planering bör bli relatrvt stor beroende på det omfattande prognosoch

planeringsarbete i fråga om vattenbehov och recipienttillstånd, vattenliushållning,

vattenvård och vatten- och avloppsplanering som bör koncentreras

dit. Denna arbetsgrupp avses också få ansvar för interregionala och

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

andra principiellt viktiga eller särskilt komplicerade ärenden, utarbetande

av generella råd och anvisningar, normer och annan information.

Övriga arbetsgruppers uppgifter kan i huvudsak karaktäriseras som utövande

av tillsyn på vattenvårdsområdet. Varje arbetsgrupp bör på sitt område

initiera och följa upp utvecklingsarbete, skapa kontakter med närstående

organ, utarbeta normer, råd och anvisningar, biträda länsstyrelserna,

sammanställa branschöversikter, statistik m. m.

Statskontoret föreslår — med hänsyn till det stora behovet av systematiserad

kartläggning av föroreningar och krav på vattenvårdande åtgärder för

olika recipienter — en förstärkning inom arbetsgruppen för planering med

eu tjänst med krav på kemisk-biologisk kompetens och en tjänst för kartritning.

Av vatten- och avloppsbyråns nuvarande personal kan två teknikertjänster

och två biträdestjänster dras in i samband med decentraliseringen

av statsbidragsärendena. Den föreslagna decentraliseringen i övrigt bör

enligt statskontoret medföra att fem befintliga tjänster kan frigöras från

nuvarande arbetsuppgifter och disponeras för andra uppgifter inom verkets

vattenvårdssektor. Tre av tjänsterna bör sålunda flyttas över till undersökningslaboratoriet

samt en till arbetsgruppen för planering och en till

arbetsgruppen för industriella ärenden inom vattenvårdsbyrån. Den tjänst

som förs över till arbetsgruppen för planering föreslås för samordning av

inventering av vattenområden och regionala vattenvårdsplaner m. m. Denna

tjänst avses för en kemiskt-biologiskt inriktad person. Den tjänst som

förs över till gruppen för industriella ärenden föreslås för upprättande av

översikter över olika industribranschers föroreningsproblem samt för att

utarbeta normer och riktlinjer för handläggning av industriella förprövningsärenden.

Vattenvårdsbyrån föreslås av statskontoret omfatta totalt 29 tjänstemän,

varav en byråchef, tio byrådirektörer, sex byråinspektörer, sex byråingenjörer

och sex biträden. I förhållande till nuvarande tjänster inom vatteninspektionen

och vatten- och avloppsbyrån innebär detta en minskning med

tre tjänster, vilket sammanhänger bl. a. med att vissa ärenden föreslås bli

delegerade till länsstyrelserna.

Luftvårdsbyrån. Statskontoret föreslår att de arbetsuppgifter, som statens

luftvårdsnämnd f. n. har, samlas inom en byrå, luftvårdsbyrån. Byrån bör

svara för ledningen av arbetet med att motverka luftföroreningar genom att

initiera, samordna och följa utrednings- och utvecklingsarbete. Vidare bör

byrån utarbeta planer, normer och riktlinjer för kartläggning och tillsyn

samt meddela råd och anvisningar och information på området. Samordning

av myndigheters, kommuners, företags och organisationers åtgärder

mot luftföroreningar bör givetvis ingå i arbetsuppgifterna, liksom att tillvarata

svenska och utländska forskningsresultat på området. Någon indelning

av luftvårdsbyrån i sektioner föreslås inte.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

19

Med hänsyn till att antalet löpande ärenden ökar snabbt vid luftvårdsnämnden

och till det omfattande arbetet med att bestämma emissions- och

immissionsnormer bör tre nya tjänster inrättas. Ett omfattande utredningsarbete

har hittills skett genom arbetsgrupper, som bestått av bl. a. ledamöter

i luftvårdsnämnden. Avsikten är att de nu föreslagna tjänstemännen bör

på samma sätt leda eller ingå i speciella arbetsgrupper vid sidan av eget

utredningsarbete.

Statskontoret framhåller att en laboratorieenhet för provtagningar och undersökningar

av luftföroreningar sannolikt bör inrättas inom en relativt

snar framtid. Något förslag i denna riktning läggs inte fram av statskontoret

i detta sammanhang.

Undersökningslaboratoriet. Arbetsuppgifterna för undersökningslaboratoriet

bör inte ändras i förhållande till vad som f. n. ankommer på vatleninspektionens

laboratorier. De bör sålunda bestå dels i olika specialutredningar

i vattendomstolsärenden och anmälningsärenden, dels i utredningar,

yttranden, råd och anvisningar rörande bl. a. hygieniska, hydrologiska och

meteorologiska frågor. För detta ändamål bör experter på dessa områden

knytas till verket genom arvodesanställning. Undersökningslaboratoriet föreslås

få följande avdelningar, nämligen beredningsavdelning, fysikalisktkernisk,

biologisk, mikrobiologisk och radioekologisk avdelning.

I avvaktan på 1964 års naturresursutrednings förslag har statskontoret

inte föreslagit någon annan ändring för laboratoriet än en förstärkning med

en biträdande laborator (byrådirektör) för fysikaliskt-kemiska laboratoriet

samt en beredningsavdelning.

Berednings avdelningens arbetsuppgifter bör vara att sammanställa undersökningsresultat

och i lämplig form presentera resultaten för de arbetsenheter

inom verket, som har behov av dem för sitt arbete. Avdelningen bör

även i övrigt vara en förbindelselänk mellan dessa arbetsenheter och laboratoriet.

Undersökningslaboratoriet föreslås av statskontoret omfatta totalt 27 tjänstemän,

varav en laboratoriechef, fyra laboratorer, en biträdande laborator,

sju byråinspektörer, två assistenter och tolv biträden. I förhållande till den

nuvarande personalen vid vatteninspektionens laboratorier innebär detta en

ökning med fyra tjänster, varav en ny och tre tjänster som förs över från

nuvarande organisation.

Mot bakgrunden av de uppgifter som den centrala myndigheten kommer

att få har statskontoret diskuterat namnet på den centrala myndigheten och

nämner som tänkbara alternativ statens naturmiljöverk, statens miljövårdsverk

samt statens naturvårdsverk. Statskontoret har stannat för det sistnämnda

namnet och föreslår sålunda att verket kallas statens naturvårdsverk.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Den regionala organisationen

Statsmakternas beslut innebär bl. a. att länsstyrelserna får ett samlat

ansvar för natur-, vatten- och luftvård. Den viktigaste uppgiften för länsstyrelsen

blir enligt statskontoret att kartlägga de anspråk, som från olika

håll ställs på naturresurserna i vidsträckt bemärkelse, och att i samråd med

naturvårdsverket och på grundval av dess planer, program, riktlinjer, normer

och klassificeringsgrunder inventera olika naturtillgångars kvalitet och

kvantitet. Länsstyrelserna bör vidare upprätta en översiktlig plan inom

resp. län över hur dessa tillgångar bör utnyttjas på bästa sätt för att tillgodose

ställda anspråk. Statskontoret understryker att denna plan har stor

betydelse även för övrig samhällsplanering. Med hänsyn till exploateringstrycket

är det naturligt att planen i första hand koncentreras till områden i

anslutning till tätbebyggelse och områden som är utsatta för tryck från friluftslivet.

Planeringen syftar till att ge underlag för ett handlingsprogram

för länsstyrelsen. Statskontoret betonar i detta sammanhang att det är nödvändigt

att beakta förhållandena inom angränsande län samt länets ställning

inom en riksplanering. Det förefaller statskontoret uppenbart att ärenden

av detta slag bör behandlas inom länsstyrelsens planeringsråd innan beslut

fattas. Det är vidare viktigt att en sådan plan kontinuerligt anpassas

efter utvecklingen, dvs. blir rullande. För att kommunernas bebyggelseplanering

skall bli meningsfull är det angeläget att den översiktliga planen ansluter

sig till den väntade utvecklingen. Detta torde kunna uppnås endast

genom samarbete med de instanser, som berörs. Bland dessa nämner statskontoret

kommuner och länsförvaltningsorgan såsom länsarkitektsorganisationen,

länslantmäterikontoret, lantmäteriets distriktsorganisation, lantbruksnämnden,

skogsvårdsstyrelsen, länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden,

länsläkaren, länsveterinären och vägförvaltningen.

På naturvårdsområdet kommer arbetsuppgifterna inte att ändras. De kommer

i huvudsak att utgöras av inventerings- och planeringsarbete till skydd

för landskapet och friluftslivet, avsättande av naturreservat, fridlysning av

naturminnen, växt- och djurarter, förordnande om s. k. fågelskydds-, strandskydds-

och landskapsskyddsområden, meddelande av täkttillstånd, beviljande

av dispens från strandskydds- och landskapsskyddsföreskrifter, frågor

om arbetsföretag och förfallna byggnader, som skadar landskapsbilden,

ärenden om reklamskyltar och nedskräpning i naturen, förhandlingar och

uppgörelser med sakägare, som gör anspråk på ersättning eller fordrar inlösen

av fastighet i anledning av åtgärd i naturvårdshänseende, översiktlig

tillsyn och kontroll från naturvårdssynpunkt av förhållandena inom länet,

förande av register över vissa beslut i naturvårdsärenden samt rapportering

av arbetsresultat till den centrala myndigheten.

Inom vattenvården kommer, såsom tidigare nämnts, arbetsuppgifterna för

länsstyrelserna att öka. Arbetsuppgifterna kommer i huvudsak att bestå

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

21

i att kartlägga vattenbehov, inventera och och planera för vattentillgångarnas

användning, initiera vattenvårdsåtgärder, initiera och fastställa skyddsföreskrifter

för grundvattentillgångar, ge råd i fråga om kommunala, industriella

m. fl. anmälningsärenden och bereda dessa ärenden, besluta om

statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar, kontrollera och övervaka

vattenverk och tillståndet i länets vattenområden samt att avge utlåtanden

i olika vatten- och avloppsfrågor.

Enligt vad statskontoret erfarit kommer inom en snar framtid normer för

värmecentraler till bostadsuppvärmning att föreligga. Inom luftvårdsområdet

kan därför ärenden om sådana anläggningar komma att behandlas av

hälsovårdsnämnderna och länsstyrelserna. I övrigt torde framtida arbetsuppgifter

på luftvårdsområdet komma att i stora drag motsvara arbetsuppgifterna

på vattenvårdens område.

Länsstyrelsen bör i likhet med den centrala myndigheten ha möjlighet

att undersöka vilken effekt verksamheten har på natur-, vatten- och luftvårdsområdena

i länet. Detta kan ske genom övervaknings- och kontrollarbete,

som i stor utsträckning är ett fältarbete. Enligt statskontorets mening

har inte länsstyrelserna och bör de inte heller ha arbetskraft för att själva

klara detta. Kommunerna bör enligt statskontoret utföra detta övervakningsoch

kontrollarbete. Kommunsammanslagningar och kommunblockbildningar

bör medföra att kommunerna successivt får bättre resurser för ändamålet.

Skogsvårdsstyrelse, statens skogsförvaltning, länsarkitektsorganisation,

lantbruksnämnd, lantmäteriets regionala och lokala organisation och vägförvaltning

bör även ha uppgifter på detta område. Inom länsstyrelsen bör

det dock enligt statskontoret finnas personal, som kan utföra fältmässiga

stickprovskontroller och som sakkunnigt kan bedöma de informationer

som länsstyrelsen får samt på grundval av resultatet av sådana överväganden

ta initiativ till lämpliga åtgärder.

Ärendena inom natur- occh vattenvårdsområdet innehåller juridisk-administrativa,

naturvetenskapliga och tekniskt-ekonomiska moment. För att bereda

dessa ärenden behövs kunskaper i juridik, biologi, naturgeografi, teknik

och ekonomi. De ökade arbetsuppgifterna på vattenvårdsområdet medför

att länsstyrelsen bör förfoga även över kemisk-vattenbiologisk expertis.

Denna bör även i viss mån kunna täcka de behov som en kommande luftvårdslagstiftning

kan medföra. Länsläkaren förutsätts svara för de medicinskt-hygieniska

aspekterna i dessa ärenden även i fortsättningen.

Den direkta ledningen av naturvårdsverksamheten inom länsstyrelsen utövas

f. n. av landssekreteraren. När det gäller verksamhetens inriktning inom

ramen för de mål och riktlinjer som fastställts av statsmakterna och naturvårdsverket

samt i frågor av principiell natur har länsstyrelsen till sitt förfogande

ett rådgivande organ, naturvårdsrådet. Statskontoret anser att även

om dess sammansättning — med stort tj änstemannainslag — samt dess

existens vid sidan av planeringsrådet kan diskuteras, bör inte någon större

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

förändring f. n. vidtas. Enligt statskontorets mening bör dock rådens verksamhet

omfatta natur-, vatten- och luftvård.

När det gäller länsingenjörsorganisationens infogande i länsstyrelsen har

statskontoret haft att ta hänsyn till angelägenheten av att skapa en slagkraftig

organisation för hela naturvårdsverksamheten samt till önskemålet att

inte föregripa länsförvaltningsutredningen, som har att utreda länsförvaltningens

organisation.

Statskontoret har ingående undersökt möjligheterna att sammanföra alla

ärendegrupper, som har anknytning till natur-, vatten- och luftvårdsområdet.

De ligger f. n. utspridda på samtliga sektioner inom landskansliet, främst

på planeringssektionen och socialsektionen eller, där särskild socialsektion

ej finns, den allmänna sektionen. Många av dessa ärenden fordrar medverkan

från flera länsexperter. Samarbetsmönster är i dessa fall väl inarbetade

Enligt statskontorets åsikt finns intet väsentligt att vinna genom att bryta

dessa mönster innan länsförvaltningsutredningens förslag läggs fram. Statskontoret

betonar att naturvården vid en eventuell framtida omorganisation

av landskansliet bör ges en framskjuten plats.

Som organisationsalternativ i avvaktan på länsförvaltningsutredningens

förslag har statskontoret diskuterat främst följande alternativ.

Det första alternativet avser inordning i landskansliets planeringssektion.

För detta talar att nuvarande naturvårdstjänstemän är placerade där, att

länsingenjörsorganisationen i dag har stor kontakt med denna sektion, att

ärenden som berör samhällsplaneringen bereds där, att det blir en effektiv

bevakning av naturvårdsintressen i löpande planärenden samt att det inom

denna sektion finns tillgång till j uridisk-administrativ personal. Mot detta

alternativ talar enligt statskontoret att i planeringssektionen en avvägning

sker mellan motstridiga intressen, varför naturvårdsintressena får brytas

mot andra intressen på en låg beslutsnivå, att bevakningen i löpande planärenden

och täktärenden konkurrerar ut den väsentliga planeringen av naturtillgångarnas

utnyttjande, att en redan stor sektion genom tillskott av

länsingenjörsorganisationen skulle bli ännu större samt att sektionen från

sistnämnda organisation skulle tillföras många arbetsuppgifter av ny typ.

Det andra alternativet syftar till att expertorganet ges en från sektionsindelningen

fristående ställning direkt under landssekreteraren. Exempel på

liknande arrangemang är det utredningskontor som knutits till länsstyrelsen

i samband med länsstyrelsens uppgifter inom lokaliseringsverksamheten.

För detta alternativ talar främst att de olika naturvårdsintressena kan

föras upp och vägas mot andra intressen på en hög beslutsnivå. Statskontoret

förordar det senare alternativet.

Ansvaret för förslag till plan över utnyttjande och fördelning av naturtillgångarna

läggs i sistnämnda alternativ helt på expertorganet. I övrigt förutsätts

ingen ändring i nu gällande ärende- och ansvarsfördelning inom länsstyrelse

och länsingenjörskontor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

23

I likhet med vad som föreslås för den centrala myndigheten bör verksamheten

inom expertorganet omfatta natur-, vatten- och luftvård. De olika experterna

bör få arbeta självständigt inom resp. område. Statskontoret ifrågasätter

inte någon ändring av nu gällande ordning.

För att arbetsuppgifterna inom naturvårdsverksamheten skall kunna fullgöras

på ett riktigt sätt behövs kunskaper inom åtskilliga områden. Vissa

av dessa finns redan inom länsstyrelse och länsförvaltning, andra kommer

att ingå i den centrala natui-vårdsmyndigheten. Dessa står därför till länsstyrelsens

förfogande. Statskontoret förutsätter, att länsförvaltningens expertis

skall kunna utnyttjas av länsstyrelserna på samma sätt och i minst

samma omfattning som hittills.

För de löpande ärendena inom länsstyrelsen kan enligt statskontoret för

naturvården komma i fråga personal med biologisk eller naturgeografisk

utbildning, hortonomutbildning, jägmästarutbildning eller lantmätarutbildning.

Några kompetenskrav bör dock inte ställas upp. Vid tio länsstyrelser

finns f. n. heltidsanställda tjänstemän för naturvård. De är samtliga anställda

som extra tjänstemän eller mot arvode. Statskontoret anser, att på

längre sikt sådan arbetskraft bör finnas vid varje länsstyrelse och att fasta

tjänster bör inrättas. Detta mål bör förverkligas genom en successiv utbyggnad.

Vid starten den 1 juli 1967 föreslås 14 sådana tjänster, dvs. fyra

utöver de tio f. n. heltidsanställda naturvårdstjänstemännen.

Länsingenjörsorganisationen har f. n. inte personal för de fr. o. m. den 1

juli 1967 föreslagna ökade arbetsuppgifterna inom vattenvården, främst

övervaknings- och kontrollfunktioner, och för de uppgifter som kan tillkomma

inom luftvården. Statskontoret förordar att länsstyrelserna tillförs tjänstemän

med kemislc-biologisk kompetens. Dessa tjänstemän jämte den tekniskt-ekonomiskt

utbildade personal som nu finns inom länsingenjör sorganisationen

täcker då i princip de kvalifikationskrav som kommer att ställas

på expertorganet inom både vatten- och luftvården. De två områdena behöver

därför inte skilda kategorier tjänstemän. I likhet med vad som föreslagits

för naturvården bör organisationen successivt byggas ut. Målet bör

även här vara att tjänstemän med kemisk-biologisk kompetens skall finnas

vid varje länsstyrelse. Statskontoret föreslår att fem sådana tjänster inrättas

den 1 juli 1967.

De nya enheterna för natur-, vatten- och luftvård inom länsstyrelserna

kommer enligt statskontorets förslag att tillsammans innehålla 156 fasta

tjänster. Dessutom bör medel beräknas för tillfällig personal m. m. Eftersom

länsingenjör sorganisationen f. n. har 138 tjänstemän och inom länsstyrelserna

finns tio heltidsanställda tjänstemän för naturvården blir nettoökningen

åtta. Eftersom en tjänst som länsingenjör bör dras in blir emellertid

bruttoökningen nio tjänster, vilka fördelar sig på fyra byrådirektörer

för naturvården och fem byrådirektörer för ledning av kontroll- och över
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

vakningsarbete inom vatten- och luftvård. Chefsfunktionerna inom expertenheten

bör tills vidare inskränkas till att gälla arbetsledning och därmed

sammanhängande frågor.

Statskontoret utgår vidare från att Kungl. Maj :t i likhet med vad som

föreslagits för den centrala naturvårdsorganisationen bemyndigas vidta de

övergångsanordningar som kan bli nödvändiga i samband med omorganisationen.

Anslagsberäkningar

Anslagen för de av utredningen berörda myndigheterna tas f. n. upp under

femte, sjätte, nionde och elfte huvudtitlarna. I det följande lämnas en

översikt över dessa anslag. I de fall medel för såväl avlöningar som omkostnader

eller andra kostnader tagits upp på ett gemensamt anslag har statskontoret

beräknat eller uppskattat hur mycket som belöper på de olika

kostnadsslagen. Motsvarande beräkningar och uppskattningar har gjorts för

organisation vilken kostnadsmässigt ingår i annan enhet som i övrigt inte

omfattas av utredningen, t. ex. länsingenjörsorganisationen, vars medel ingår

i vägförvaltningarnas.

Den centrala organisationen

Anslag till avlöningar för budgetåret 1 9 6 6/6 7

Utredningar m. m. rörande luftföroreningar (under femte huvudtiteln,

punkten F 17), beräknat belopp................. 145 000

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar m. in. (under

sjätte huvudtiteln, punkten B 1), vatten- och avloppsbyrån,

beräknat belopp ........................................ 950 000

Fislceristyrelsen med statens vatteninspektion: Vatteninspektionen:

Avlöningar (under nionde huvudtiteln, punkten J 3) 1 145 000

Statens naturvårdsnämnd: Avlöningar (under nionde huvudtiteln,

punkten K 1) .................................... 1 072 000

Summa kr. 3 312 000

Avlöningskostnaderna för den av statskontoret föreslagna centrala organisationen

beräknas till 3 833 000 kr. enligt följande.

Avlöningar till tjänstemän, förslagsvis ...................... 3 565 000

Arvoden och särskilda ersättningar, förslagsvis .............. 11 000

Ersättning till expertis, förslagsvis.......................... 257 000

Summa kr. 3 833 000

Jämfört med anslagen för budgetåret 1966/67 innebär förslaget för budgetåret

1967/68 en ökning med 521 000 kr. (beräkningen har för båda budgetåren

skett med utgångspunkt i 1965 års löner).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

25

Under anslagsposten Arvoden och särskilda ersättningar beräknas medel

för sammanträdesarvoden till den centrala myndighetens styrelse och

till ledamöterna i de föreslagna naturvårds-, vattenvårds- och luftvårdsråden

samt till arvode till organisationsföredragande. Anslaget minskar med

34 000 kr. i förhållande till budgetåret 1966/67.

Till anslagsposten Ersättning till expertis har i första hand förts samman

de medel, som beräknats för naturvårdsnämnden och vatteninspektionen,

om 60 000 kr. resp. 11 500 kr. Vatten- och avloppsorganisationen disponerar

medel för nu nämnt ändamål av reservationsanslaget under sjätte huvudtiteln

Bidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Statskontoret föreslår

att denna möjlighet skall bibehållas. Vattenvårdens behov av medel för

expertis bör därför i princip kunna tillgodoses genom utnyttjande av det

nämnda bidragsanslaget.

För medicinsk-hygienisk, hydrologisk och meteorologisk expertis beräknas

95 000 kr. Då 10 000 kr. redan ingår i vatteninspektionens förut nämnda

belopp om 11 500 kr. behövs ytterligare 85 000 kr. för nämnda expertis.

Statskontoret anser att anslagsposten därutöver behöver ökas med 100 000

kr. till 257 000 kr., vilket innebär en ökning med 185 000 kr.

Omkostnader för budgetåret 1 9 6 6/6 7

Utredningar m. m. rörande luftföroreningar

(under femte huvudtiteln, punkten F 17), beräknat belopp ... 25 000

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar m. m.

(under sjätte huvudtiteln, punkten Bl), vatten- och avlopps
byrån,

beräknat belopp................................... 104 000

Fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion: Vatteninspektionen:

Omkostnader (under nionde huvudtiteln, punkten J 4) . . 252 000

Statens naiurvårdsnämnd: Omkostnader (under nionde huvudtiteln,

punkten K 2) ....................................... 165 000

Summa kr. 546 000

Statskontoret beräknar omkostnaderna för den föreslagna centrala organisationen

till 621 000 kr. för budgetåret 1967/68, vilket innebär en ökning

med 75 000 kr.

Den regionala organisationen

Avlöningar för budgetåret 196 6/6 7

Vägförvaltningarna: Avlöningar (under sjätte huvudtiteln,

punkten B 3), beräknat belopp........................... 3 650 000

Bidrag till vatten- och avloppsanläggningar (under sjätte huvudtiteln,

punkten B 20), beräknat belopp .................... 1 060 000

Länsstyrelserna: Avlöningar (under elfte huvudtiteln, punkten

B 3)................................................... 1 200 000

Summa kr. 5 910 000

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Avlöningskostnadcrna för länsstyrelserna beräknas av statskontoret för

budgetåret 1967/68 till 6 463 000 kr. (1965 års löner), vilket innebär en ökning

med 553 000 kr. I detta belopp ingår 353 000 kr. som beräknats för den

föreslagna förstärkningen med naturvår dst jänstemän och tjänstemän med

kemisk-biologisk utbildning för vattenvården.

Intensiteten i länsstyrelsernas planeringsarbete inom naturvården är beroende

av de medel som ställs till förfogande för att anlita expertis utanför

organisationen. För expertis har statskontoret räknat med ytterligare

200 000 kr. Länsstyrelserna skulle därigenom för nämnda ändamål disponera

974 000 kr. Medlen avses även för att tillgodose behovet av till organisationen

mera permanent knutna naturvårdstjänsteinän vid de tio länsstyrelser

som nu inte föreslagits få fasta tjänster.

Omkostnader för budgetåret 196 6/6 7

Väg förvaltningar na: Omkostnader (under sjätte huvudtiteln,

punkten B 3), beräknat belopp ............................ 725 000

Länsstyrelserna: Sjukvård, Reseersättningar, Expenser (under

elfte huvudtiteln, punkterna B 4—B 6), beräknat belopp...... 150 000

Summa kr. 875 000

Statskontoret beräknar omkostnaderna för den regionala organisationen

till 915 000 kr., vilket innebär en ökning med 40 000 kr.

Övriga frågor

Statskontoret framhåller nödvändigheten av information och utbildning

i naturvårdsfrågor för personal vid utomstående organ och för allmänheten,

särskilt skolungdomen. Såväl verkets som de regionala organens personal

bör vara beredda att göra insatser som föreläsare och kursledare. Information

och utbildning kommer nämligen att få stor betydelse för förståelsen

för och medverkan i naturvårdsarbetet. Enligt utredningens åsikt bör

som ett led i PR-verksamhet en årlig verksamhetsberättelse utges. Massmedia

— tidningar, TV, radio, film -—• bör utnyttjas i största möjliga utsträckning

för informationsspridningen.

Statskontoret understryker betydelsen av utbildning av naturvårdsverkets

och de regionala naturvårdsorganens egen personal. Samordningen av de

olika naturvårdsgrenarna kommer att underlätta en gemensam grundsyn

på naturvården i vidsträckt bemärkelse. Den centrala naturvårdsmyndigheten

bör verka för att universitet, högskolor och andra utbildningsanstalter

tar upp naturvårdsfrågorna i sina utbildningsprogram. Statskontoret betonar

också vikten av att den regionala naturvårdspersonalen vid periodiska

sammankomster får utbyta erfarenheter och informationer med den centrala

myndighetens ledning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

27

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser uttalar sin allmänna anslutning till statskontorets

förslag till ny organisaton för natur-, vatten- och luftvård. Immissionssakkunniga

framhåller, att statskontorets förslag om organisationens

principiella utbyggnad passar väl även för den organisation de sakkunniga

avser skall finnas för immissionslagstiftningen. Många instanser, bl. a. styrelsen

för lantbrukshögskolan, Svenska stadsförbundet, Svenska vatten- och

avloppsverksföreningen, flera länsstyrelser och riksantikvarieämbetet, anser

att om statskontorets förslag genomförs kommer det att innebära en betydande

rationalisering av verksamheten på de berörda områdena. Statens institut

för folkhälsan är ense med statskontoret att den föreslagna omorganisationen

bör innebära en förbättrad miljökontroll. Luftvårdsnämnden framhåller

att från de förutsättningar, på vilka förslaget bygger, är organisationsstrukturen

riktigt utformad.

Beträffande tidpunkten för omorganisation av naturvårdsverksamheten

anser Sveriges industriförbund det vara otillfredsställande att resultaten av

statskontorets utredning och immissionssakkunnigas och 1964 års naturresursutrednings

arbete inte bedöms samtidigt. Även Föreningen för allmän

hälsovård och Svenska teknologföreningen ifrågasätter om tidpunkten

för en omorganisation är den rätta. Svenska arkitekters riksförbund framhåller

att en definitiv organisation av naturvården inte bör beslutas förrän

en översyn gjorts beträffande samhällsplaneringen i stort. Föreningen för

samhällsplanering uttalar, att den föreslagna organisationen bör betraktas

som provisorisk med hänsyn till pågående överväganden rörande organisationen

av markplaneringen. LO betonar också att naturvårdsplaneringen

bör samordnas med övrig samhällsplanering.

Statskontorets förslag i fråga om den nya organisationens resurser behandlas

av flertalet remissinstanser. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller

att de föreslagna personalresurserna i huvudsak endast kommer att

räcka för nuvarande arbetsuppgifter och endast i ringa utsträckning medge

en ökning och intensifiering av verksamheten. Liknande synpunkter framförs

av bl. a. sjöfartsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd, luftvårdsnämnden,

immissionssakkunniga, skogsstyrelsen, vattenvårdsnämnden och Svenska

naturskyddsföreningen.

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter

I de yttranden, där frågor om den föreslagna organisationens verksamhetsområde

och arbetsuppgifter berörs, tillstyrks nästan genomgående statskontorets

förslag. Immissionssakkunniga framhåller att, om de förslag de

sakkunniga ävser att lägga fram genomförs, nya arbetskrävande uppgif
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

ter kommer att läggas på naturvårdsmyndigheten. Vetenskapsakademien anser

att förslaget medför en underbetoning av det vetenskapliga naturvårdsområdet.

Många remissinstanser betonar vikten av att översiktliga planer upprättas

för naturvården i dess helhet. Skogsstyrelsen anför i detta sammanhang

bl. a.

En sådan planering kan inte separeras från övrig samhällsplanering utan

är tvärtom en grundläggande förutsättning för och en integrerande del av

denna. Frågor beträffande markanvändningen, exempelvis i samband med

vikande jordbruk, anläggande av permanent bebyggelse eller expanderande

fritidsstugubebyggelse och anläggningar för rörligt friluftsliv skall inte avgöras

lokalt från fall till fall genom diverse improvisationer och kortsiktiga

nödlösningar. En på sikt någorlunda hållbar översiktsplanering förutsätter

självfallet samordning över kommun- och länsgränser. Många frågor har

redan rikskaraktär. Planeringen måste därtill vara »rullande» d. v. s. ständigt

pågående.

Länsingenjörernas förening understryker vikten av att översiktliga planer

för naturvårdsverksamheten upprättas så snart som möjligt och därefter

fortlöpande hålls aktuella.

I fråga om fördelningen av arbetsuppgifter mellan den centrala och den

regionala instansen lämnas förslagen i stort sett utan erinran utom beträffande

den föreslagna delegeringen inom vattenvårdsområdet.

Länsförvaltningsutredningen anför bl. a.

Vad i statskontorets utredning föreslås i fråga om länsstyrelsens uppgifter

inom naturvården i vidsträckt bemärkelse står i god överensstämmelse

med de linjer efter vilka länsförvaltningsutredningen arbetar. Utredningen

har därvid särskilt i tankarna vad som anförts om länsstyrelsens ansvar för

den översiktliga planeringen på förevarande områden och beträffande länsstyrelsens

i förhållande till den centrala naturvårdsmyndigheten successivt

vidgade beslutsfunktion. Detta gäller såväl den nuvarande som i än högre

grad den nya länsstyrelse med vidgade befogenheter och ökat ansvar inom

samhällsplaneringen, som länsförvaltningsutredningen avser att föreslå.

Statskontorets förslag att s. k. anmälningsärenden som rör kommunala

utsläpp och jordbrukets föroreningsärenden decentraliseras till länsinstansen

tillstyrks av länsstyrelserna. Förslaget att länsstyrelserna skall svara för

vissa övervaknings- och kontrollfunktioner, som f. n. tillkommer statens vatteninspektion,

tillstyrks liksom förslaget att länsstyrelserna skall handlägga

frågor rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar.

Kammarkollegiet framhåller att det inte är nödvändigt att — förutom

de nämnda övervaknings- och kontrollfunktionerna — tilldela länsstyrelsen

vissa av statens vatteninspektions nuvarande beslutsfunktioner. Kollegiet

anför vidare att kompetensfördelningen mellan central och regional myndighet

inte bör forceras fram utan lösas successivt alltefter erfarenhet och

resurser. Ett ytterligare skäl härför är enligt kollegiets mening att immissionssakkunniga

föreslår vissa ändringar, avsedda att träda i kraft den 1

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967 29

juli 1968, och att dessa ändringar berör vattenföroreningsfrågornas handläggning.

Immissionssakkunniga erinrar om att den föreslagna delegeringen av s. k.

anmälningsärenden kräver lagändringar och att de sakkunniga i sitt betänkande

lägger fram förslag till ny tillsynslag och förprövningskungörelse.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, Svenska kommunförbundet m. fl. remissinstanser

ansluter sig i princip till den föreslagna decentraliseringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att även beträffande vattenmålen en

viss decentralisering borde kunna ske, om den centrala myndigheten utfärdade

erforderliga riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning. Bl. a.

länsstyrelsen i Örebro län anser att beslutanderätten även i industriella anmälningsärenden

redan nu bör läggas på länsstyrelserna.

Den centrala organisationen

Den principiella uppbyggnaden av den centrala organisationen tillstyrks

genomgående. Krav på ytterligare personalresurser framställs från många

remissinstanser.

Beträffande styrelsens sammansättning understryker statens naturvårdsnämnd

önskvärdheten av att styrelsen får en sådan sammansättning att verket

med auktoritet kan uppträda gentemot andra konkurrerande verksamhetsintressen.

Styrelsen bör ges en sådan sammansättning att verket får

goda möjligheter till kontakter med samhällslivet i vid bemärkelse. I styrelsen

bör ingå även ledamot med kvalificerade kunskaper inom naturvetenskapens

område. Nämnden betonar vidare vikten av samarbete med

övrig verksamhet på samhällsplaneringens område. Om det i annat sammanhang

föreslagna planverket kommer till stånd, bör enligt nämndens

mening en företrädare för detta verk ges rätt att delta i styrelsens sammanträden.

LO betonar att avgörande för om naturvården skall få en framskjuten

position i samhället är om den får en bred medborgerlig förankring. En

vidgad lekmannarepresentation är därför nödvändig i såväl centrala som

regionala organ. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och

Svenska kommunförbundet understryker angelägenheten av att kommunerna

blir representerade i de olika statliga naturvårdsorganen.

Statskontorets förslag att särskilda naturvårds-, vattenvårds- och luftvårdsråd

utses tillstyrks genomgående. Flera instanser, bl. a. statens naturvårdsnämnd,

kommerskollegium, statens vattenfallsverk, LO, Sveriges industriförbund

och Svenska naturskyddsföreningen anser att rådens ledamöter

bör utses av Kungl. Maj :t.

Vattenvärnet och Svenska naturskyddsföreningen anser, att -— med tanke

på verkets omfattande arbetsuppgifter — förutom tjänster som generaldirektör

och verkschef även en tjänst som överdirektör bör inrättas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Beträffande behovet av medicinsk-hygienisk expertis anför medicinalstyrelsen.

För att skapa garanti för att de humanmedicinska synpunkterna i tillräcklig

grad beaktas vid verkets handläggning av ärenden erfordras därutöver

att i verkets centrala organisation ingår en medicinsk-hygienisk expert

på hög nivå med uppgift att bevaka att medicinsk-hygieniska frågor och

synpunkter blir beaktade framförallt i planeringen och att vara fortlöpande

konsult för de olika byråerna. Vidare bör vederbörande vara kontaktman

mellan verket och de hälsovårdande myndigheterna.

Den föreslagna tjänsten för vattenrättsfrågor tillstyrks av vattenöverdomstolen.

Statens naturvårdsnämnd föreslår att till verket knyts en särskild arbetsgrupp

på två eller tre sakkunniga för markvärderingsfrågor.

Luftvårdsnämnden förordar att en deltidsanställd medicinare-hygieniker

med erfarenhet i luftvårdsfrågor knyts till luftvårdsbyrån. Byrån bör enligt

nämnden byggas ut successivt. Nämnden anser det vidare nödvändigt att

man inom luftvården — liksom inom vattenvården ■—- får möjligheter att

göra mätningar av föroreningar. Undersökningslaboratoriet bör därför

fr. o. m. budgetåret 1968/69 få resurser även för luftvård. Nämnden framhåller

vidare att det bör undersökas om inte laboratoriet kan samordnas

med andra laboratorier.

196å års naturresursutredning är tveksam om det är riktigt att ha ett undersölmingslaboratorium

knutet till verket. Undersökningslaboratoriets ställning

avser utredningen att ta upp i sitt kommande betänkande. Utredningen

tillstyrker emellertid att laboratoriet övergångsvis knyts till verket. Styrelsen

för skogshögskolan förutsätter att det inte är meningen att laboratoriet

utformas som ett forskningslaboratorium utan helt får karaktären

av ett serviceorgan för rutinanalyser. Veterinärväsendeutredningen anser att

man bör iaktta stor försiktighet när det gäller att anställa ytterligare personal

och skaffa mer utrustning för laboratorieändamål med hänsyn till att

det finns relativt betydande resurser på skilda håll i landet och som inte på

långt när är tillräckligt utnyttjade.

För statskontorets förslag att den centrala naturvårdsmyndigheten kallas

statens naturvårdsverk uttalar sig statens naturvårdsnämnd, länsstyrelsen

i Hallands län, riksantikvarieämbetet och TCO. Immissionssakkunniga, luftvårdsnämnden,

Sveriges industriförbund och Svenska vatten- och avloppsföreningen

förordar däremot statens miljövårdsverk.

Den regionala organisationen

Beträffande den regionala organisationen anför länsförvaltningsutredningen

bl. a.

Ur de synpunkter länsförvaltningsutredningen har att företräda finns intet

att erinra mot att länsingenjörskontoren vid infogandet i länsstyrelserna

tills vidare bildar en expertenhet — i förekommande fall tillsammans med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

31

naturvårdsintendenten — utanför sektionsindelningen och sålunda direkt

under landssekreteraren. Länsförvaltningsutredningen förutsätter emellertid,

att detta arrangemang betraktas som ett provisorium i avvaktan på utredningens

betänkande. Organisationsfrågan torde få omprövas i sammanhang

med de förslag länsförvaltningsutredningen kommer att lägga fram

rörande den nya länsstyrelsens inre organisation.

För statskontorets förslag om en fristående naturvårdsenhet inom länsstyrelserna

uttalar sig vidare bl. a. lantbruks styr elsen, domänstyrelsen,

skogsstyrelsen, öv er ståthållar ämbetet, Länsingenjörernas förening och 13

länsstyrelser.

Kammarkollegiet anser det lämpligast att naturvårdsenheten tills vidare

inordnas under någon av länsstyrelsernas sektioner. Statens naturvårdsnåmnd

förordar att enheten — i avvaktan på länsförvaltningsutredningens

arbete — inordnas i landskansliets planeringssektion. Detta föreslås även av

länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Norrbottens län. Länsstyrelserna

i Uppsala, Jönköpings, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands,

Västernorrlands och Västerbottens län föreslår att länsingenjörskontoren

bildar en egen enhet inom länsstyrelsen men att naturvårdsintendenten

ingår i planeringssektionen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anser att länsingenj örskontoret bör placeras in under socialsektionen och

att naturvårdsintendenten bör tillhöra planeringssektionen.

Statens naturvårdsnämnd, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges lantmätareförening

och flera länsstyrelser betonar värdet av de nuvarande regionala

naturvårdsråden och anser att dessa bör bestå även framdeles. Statskontorets

förslag om att rådens verksamhet skall omfatta natur-, vattenoch

luftvård har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

I fråga om de föreslagna fem tjänsterna med kemisk-biologisk kompetens

för vatten- och luftvårdsområdena förordar kammarkollegiet att dessa

inordnas under den centrala myndigheten för att få nära kontakt med myndighetens

experter.

Ytterligare personalförstärkningar för naturvårdsverksamheten föreslås

av flera instanser, bl. a. samtliga länsstyrelser.

Stödet till friluftslivet, m. m.

Nuvarande ordning

Huvuddelen av statens stöd till det rörliga friluftslivet utgår ur fonden

för friluftslivets främjande — i fortsättningen kallad friluftsfonden — vilken

inrättades genom beslut av 1939 års riksdag. Medel till fonden avsattes

t. o. m. budgetåret 1965/66 under ett anslag på tionde huvudtiteln. Fr. o. m.

budgetåret 1966/67 anvisas medel under nionde huvudtiteln. T. o. m budgetåret

1966/67 har totalt ca 39 milj. kr. avsatts till fonden, vilken förval
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1987

tas av statskontoret. Bidrag ur fonden lämnas enligt Kungl. Maj :ts bestämmande

efter förslag av statens friluftsnämnd. Nämnden, som tillkom år

1940, skall enligt sin instruktion den 10 maj 1963 (nr 109) vara statens

rådgivande organ i frågor rörande fritidens utnyttjande för friluftsliv ävensom

i frågor vilka därmed äga samband.

Bidrag ur fonden skall utgå till ändamål som bär anknytning till ett

sportligt betonat friluftsliv. Genom denna bestämmelse har en viss avgränsning

skett mot de ändamål som tillgodoses genom bidrag ur fonden för

idrottens främjande, till vilken medel anvisas under tionde huvudtiteln.

Huvuddelen av friluftsfondens medel utgår till olika typer av friluftsanläggningar.

För att en anläggning skall kunna komma i fråga för bidrag

förutsätts att den inte kan göras ekonomiskt självbärande. Vidare gäller att

kommun eller en på längre sikt bestående frivillig sammanslutning skall

vara huvudman för anläggningen. För anläggningens tillkomst krävs en

väsentlig egeninsats av huvudmannen antingen ekonomiskt eller på annat

sätt. Anläggning som uppförts med bidrag ur fonden skall vara tillgänglig

för alla.

Det statliga bidraget, som är avsett att stimulera tillkomsten av friluftsanläggningar,

utgår som regel med viss procent av den beräknade anläggningskostnaden.

För anläggningar av rikskaraktär — till vilka kommunala

bidrag inte kan påräknas i samma utsträckning som till anläggningar avsedda

att tjäna det lokala behovet — utgår i vissa fall bidrag med 80 % av

anläggningskostnaden. Hufudregeln är annars att bidrag utgår med 60 %

av denna kostnad, dock högst 100 000 kr. per anläggning. Bidragsprocenten

beror också på vilken typ av anläggning som avses. Friluftsgårdar är sålunda

som regel bidragsberättigade upp till 60 % av anläggningskostnaden,

medan bidraget till nyanläggning av vandrarhem uppgår till 80 % av

nämnda kostnad. Bidrag till semesterbyar utgår med 6 000 kr. per stuga.

Till badanläggningar utgår bidrag till mindre anordningar, såsom badbryggor

för simundervisning, omklädnadshytter osv., och i regel med 50 %

av anläggningskostnaderna. Bidragen från friluftsfonden till bastu- och badanläggningar

kompletteras i vissa fall med bidrag ur fonden för idrottens

främjande. Bidrag utgår också ur friluftsfonden till anläggande av campingplatser,

framför allt till sanitära anläggningar vid dessa.

Ur friluftsfonden utgår också stöd till friluftsbetonad verksamhet inom

vissa organisationer. Ett antal scoutorganisationer får bidrag till kostnaderna

för lägervistelse för mindre bemedlad ungdom samt till inköp av

tält. Till Skid- och friluftsfrämjandets kursverksamhet med inriktning på

ledarutbildning, främjandets administration, Resos administrering av bygdeseinestern

och Riksorganisationernas campingkommittés förvaltningskostnader

utgår också vissa bidrag.

De medel som tillförts friluftsfonden från dess tillkomst t. o. m. den 30

juni 1966 har fördelats på olika ändamål enligt följande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

33

Friluftsgårdar m. m.........

Kr.

9 189 000

%

27,7

Semesterbyar..............

5 238 900

15,8

Vandrarhem ..............

5 826 400

17,6

Campingplatser ............

2 416 650

7,3

Semesterhem för husmödrar ..

1 580 700

4,7

Husmoderssemesterverksamhet

(t. o. in. den 30 juni 1946)..

461 850

1,4

Fjällräddningstjänst ........

185 500

0,5

Badanläggningar ..........

2 086 500

6,3

Kursverksamhet............

1 111 600

3,2

Scoutverksamhet ..........

1 689 300

5,1

Fritidsreservat ............

1 834 000

5,5

Administrationsbidrag ......

963 000

2,9

Diverse ..................

662 500

2,0

Summa

33 245 900

100,0

Bidragen har fördelats på olika län enligt följande.

Anslag

Stockholms stad och län...... 2 134 350

%

9,5

Uppsala län................

319 500

1,4

Södermanlands län..........

304 800

1,3

Östergötlands län............

525 600

2,3

Jönköpings län..............

515 750

2,3

Kronobergs län ............

428 450

1,9

Kalmar län ................

2 591 900

11,5

Gotlands län................

1 346 550

6,0

Blekinge län................

1 155 450

5,1

Malmöhus och Kristianstads län

1 778 600

7,9

Hallands län................

608 050

2,7

Göteborgs och Bohus län......

638 900

2,8

Älvsborgs län ..............

570 100

25

Skaraborgs län..............

848 400

3,8

Värmlands län..............

878 200

3,9

Örebro län ................

573 400

2,5

Västmanlands län ..........

442 000

2,0

Kopparbergs län............

790 500

3,5

Gävleborgs län..............

774 300

3,4

Västernorrlands län..........

1 203 950

5,3

Jämtlands län..............

615 250

2,7

Västerbottens län............

2 232 800

9,9

Norrbottens län ............

1 317 800

5,8

Summa

22 594 600

100,0

Biket gemensamt (vandrarhem,

scoutverksamhet m. m.) ....

Administrationskostnader ....

Summa

9 825 300

826 000

33 245 900

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 59

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Staten lämnar ekonomiskt stöd till friluftslivet också på annat sätt än via

friluftsfonden. I det följande lämnas en kortfattad översikt rörande detta

stöd. De av arbetsmarknadsstyrelsen disponerade anslagen till allmänna beredskapsarbeten

m. m. och till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för

handikappade m. fl. kan sålunda användas även för arbeten avseende friluftsanläggningar.

Samma principer som tillämpas vid bidragsgivning ur friluftsfonden

används vid beslut om bidrag ur de arbetsmarknadspolitiska anslagen.

Budgetåret 1963/64 utgick statsbidrag på ca 7 milj. kr. från arbetsmarknadsstyrelsen

till frilufts- och turistanläggningar. Fr. o. in. den 1 juli

1965 kan även lokaliseringsstöd utgå till ny-, om- och tillbyggnad av friluftsanläggning.

Domänverket bedriver en aktiv verksamhet för att göra vissa värdefulla

områden inom kronoparkerna lätt tillgängliga för allmänhetens friluftsliv.

Sålunda iordningsställs bad-, camping-, parkerings- och rastplatser samt

strövstigar och fiskevatten. Verkets bruttokostnader för verksamheten uppgår

f. n. till ca 1 milj. kr. per år.

Till båtsporten lämnas statligt stöd genom bidrag till byggande av hamnar

för småbåtar. Budgetåret 1965/66 anvisades under sjätte huvudtiteln

4 milj. kr. för nämnda ändamål.

De medel, som inbetalts för uppkommen skada vid vissa vattenregleringsföretag,

skall enligt vattenlagen användas till ändamål för av regleringen

berörd bygd. Av dessa medel har en icke obetydlig del anvisats till uppförande

av olika former av friluftsanläggningar. Beslut om bidrag fattas av

Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande länsstyrelse.

Stöd till friluftsorganisationernas ungdomsarbete lämnas bl. a. genom

det statliga bidragssystemet till ungdomens fritidsverksamhet. Budgetåret

1965/66 anslogs sammanlagt ca 14 milj. kr. under åttonde huvudtiteln till

utbildning av ungdomsledare, bidrag till ungdomens fritidsverksamhet och

bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Ungefär hälften

av dessa medel går till organisationer med anknytning till idrotts- och friluftsliv.

I sammanhanget bör även nämnas ett bidrag under åttonde huvudtiteln

till Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar.

Från fonden för idrottens främjande utgår även i begränsad omfattning

bidrag till friluftsbetonad verksamhet.

De totala statliga insatserna på friluftslivets område kan för budgetåret

1965/66 uppskattningsvis beräknas till ca 28 milj. kr. Kommunernas

insatser under samma tid torde vara avsevärt större.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

35

Fritidsutredningen

Friluftslivets utveckling m. m.

Utredningen konstaterar, att arbetstiden genom olika reformer förkortas

från ca 60 timmar per vecka vid sekelskiftet till 45 timmar år 1966. Utredningen

pekar på att den tekniska utvecklingen och den därav föranledda

produktivitetsstegringen sannolikt kommer att skapa förutsättningar för att

människornas fritid ökas ytterligare.

Utvecklingen innebär också att ett allt starkare behov av ökad fritid föreligger.

Den strukturförändring, som fortgående äger rum i samhället, har

bl. a. lett till att ca 75 % av landets folkmängd nu är bosatt i städer och

andra tätorter. Den högt uppdrivna takten inom arbetslivet och den många

gånger ensidiga och pressande tätortsmiljön har i sin tur nödvändiggjort

att mer tid ägnas åt avkoppling och rekreation. Intresset härför synes också

vara i tilltagande.

För att kunna bilda sig en uppfattning om friluftslivets nuvarande omfattning

och inriktning samt skapa underlag för en bedömning av önskemålen

för framtiden har utredningen företagit en riksomfattande intervjuundersökning.

Då friluftsfrågorna huvudsakligen berör tätorternas befolkning

begränsades undersökningen till att omfatta orter med mer än 10 000

invånare och till personer i åldern 18—65 år. Undersökningen utfördes år

1963 och omfattade 2 700 slumpmässigt utvalda personer.

Av undersökningen framgår, att friluftslivet har en betydande omfattning.

Mer än hälften av tätortsbefolkningen utövar sålunda någon form av

friluftsliv minst en gång i veckan och ytterligare ca en femtedel någon

gång i månaden. En femtedel anser att friluftsliv är deras huvudsakliga

fritidssysselsättning, medan ca en fjärdedel inte anser sig ha något större

intresse för friluftsliv. Någon större skillnad i fråga om friluftsintresset

kan inte konstateras vare sig mellan män och kvinnor eller mellan olika

åldrar. Utredningen drar av detta slutsatsen att friluftsliv är en angelägenhet

för alla åldersgrupper bland såväl män som kvinnor. Det blir därför -—

understryker utredningen — ett allmänt samhällsintresse att främja friluftslivet.

Av undersökningen framgår också, att intresset för friluftsliv är

i tilltagande. Sålunda menar över 60 % av intervjupersonerna att de nu

ägnar för litet tid åt friluftsliv men att de om förutsättningar fanns skulle

vilja ägna mer av sin fritid åt detsamma. Utredningen anser sig dock inte

kunna göra några bestämda uttalanden om hur mycket friluftslivet kommer

att öka i framtiden eftersom friluftslivets utveckling har nära samband

med andra faktorer i samhällsutvecklingen, främst den allmänna välståndsökningen

och den succcessivt ökande fritiden. Utvecklingen kommer enligt

utredningen att påverkas även av samhällets politik på friluftslivets område

och av de många ideella organisationernas insatser.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Friluftslivet varierar starkt med de olika årstiderna. Aktiviteterna når

sin höjdpunkt under sommarhalvåret, inte minst beroende på den starka

koncentrationen av semestrarna till månaderna juni—augusti, konstaterar

utredningen. Ett stigande intresse för vinterhalvårets friluftsaktiviteter

kan dock förmärkas.

Också tillgången på och utnyttjandet av anläggningar för det rörliga friluftslivet

har undersökts av utredningen. Resultaten visar att utomhusbad,

rastplatser och friluftsområden är mest utnyttjade. Även friluftsgårdar,

raststugor och campingplatser utnyttjas dock i stor utsträckning. Man kan

sålunda räkna med att ca 700 000 personer av tätortsbefolkningen i de undersökta

åldrarna utnyttjat friluftsgårdar och raststugor någon gång under

det aktuella året. Motsvarande antal för utomhusbad kan uppskattas

till ca 1,7 milj. Nästan hälften av de tillfrågade anser att tillgången på friluftsbad

på den egna orten är otillfredsställande och omkring en tredjedel

har samma uppfattning om friluftsgårdar, raststugor och friluftsområden.

En stor del av undersökningen ägnas åt fritidsbebyggelsen. Resultaten

visar, att det år 1963 fanns ca 300 000 fritidsstugor i landet, ett antal som

enligt utredningen kan förväntas fördubblas under en femårsperiod. Ungefär

hälften av fritidsstugorna är belägna i kustkommuner. Ca en femtedel

av bebyggelsen finns i Stockholms län. Mer än 90 % av fritidshusen är belägna

i annan kommun än ägarens hemkommun.

Enligt utredningen ger den genomförda undersökningen en god bild av

det svenska folkets friluftsvanor och önskemålen på friluftslivets område

för den närmaste framtiden. Samtidigt betonas dock, att det här gäller ett

område, som är statt i snabb utveckling. Undersökningen visar t. ex. att de

yngre åldersgrupperna har behov av mångskiftande aktiviteter, medan de

äldres intresse begränsas till relativt få aktiviteter. Detta får enligt utredningen

inte tolkas så, att medelålders eller äldre människor av fysiska

eller andra skäl skulle vara hänvisade till endast ett fåtal friluftsaktiviteter

utan i stället kan det förhålla sig så, att dessa personer inte efterfrågar

sådana aktiviteter, som de inte haft tillfälle stifta bekantskap med i yngre

dagar. Däremot är det sannolikt, att den yngre generationen, som fått helt

andra möjligheter att pröva på olika slag av sport och friluftsliv, bibehåller

sitt intresse för en mångfald aktiviteter även när de blir äldre. På grund

härav bör man enligt utredningen på längre sikt räkna med ett mångsidigare

aktivitetsprogram än det som undersökningen utvisat. I samma riktning

verkar inkomstutvecklingen, som medger att allt fler människor ägnar

sig åt sådana former av idrott och friluftsliv, vilka tidigare av ekonomiska

skäl varit förbehållna ett fåtal.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

37

Statens stöd till friluftslivet

Utredningen framhåller att människorna i det moderna samhället utsätts

för stora påfrestningar såväl fysiskt som psykiskt. Det högt uppdrivna

tempot i arbetslivet och de stora miljöförändringar som den fortgående urbaniseringen

medför ökar risken för psykiska störningar hos individen samtidigt

som organismen genom den fortskridande mekaniseringen inom och

utom arbetet utsätts för allt mindre fysiska ansträngningar. Tilltagande

jäkt och stress i kombination med eu ökad bekvämlighet skapar behov av

rekreation och fysisk aktivitet. Friluftslivet bör kunna bli ett verksamt medel

härför och därmed en betydelsefull del av den förebyggande hälsovården.

Utredningen anser, alt den främsta anledningen till att samhället måste

ägna omsorg åt friluftslivet är dess betydelse för mäniskornas kroppsliga

och andliga välbefinnande, en betydelse som ökat undan för undan som

en effekt av samhällsutvecklingen själv. Friluftsliv utgör en form att förebygga

kroppslig och mental ohälsa och bör därför ställas i relation till de

mycket betydande kostnader som samhället numera lägger ned på hälsooch

sjukvård. I denna relation framstår friluftslivets betydelse i sin rätta

dager.

Enligt utredningen är det också högst sannolikt, att ökade samhälleliga

omsorger om friluftslivet verksamt skulle bidra till att skapa en förbättrad

folkhälsa och till att sanera åtskilliga sociala företeelser, som nu bereder

samhället stora bekymmer.

Friluftsanläggningar. Utredningen övergår härefter till att dra upp riktlinjerna

för samhällets framtida stöd till friluftslivet och konstaterar därvid

att olika former av ledighet ställer olika krav på såväl fritidssysselsättning

som fritidsmiljö. Det gäller således att tillskapa friluftsområden såväl för

den dagliga fritiden som för veckoslutsledigheten och semestern. Avståndet

från bostaden till friluftsområdet blir avgörande för utnyttjandet.

För att kunna bilda sig en uppfattning om tillgången på och lokaliseringen

av friluftsanläggningar företog utredningen en inventering av kommunernas

anläggningar för friluftsliv. Inventeringen omfattade friluftsgårdar,

raststugor, friluftsbad, småbåtshamnar, semesterbyar, campingplatser, fjällstugor

samt spår, leder och teknikbackar.

I fråga om friluftsgårdar och raststugor visar undersökningen att fördelningen

i landet är mycket ojämn. Av de 190 friluftsgårdarna och 334

raststugorna ligger mer än en fjärdedel av friluftsgårdarna och uppemot

hälften av raststugorna i norrlandslänen. En av orsakerna till dominansen

av dessa anläggningar i Norrland kan vara att de tillkommit som replipunkter

för skidåkning. Tillgången på friluftsgårdar och raststugor i anslutning

till de större tätorterna undersöktes också. Därvid framkom bl. a.

att de 1,2 milj. människor som bor i Stockholmsregionen har 22 frilufts
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

gårdar och åtta raststugor på en timmes resavstånd. Kommunerna äger endast

ett litet antal friluftsgårdar och raststugor. I stället är det ideella organisationer,

framförallt Skid- och friluftsfrämjandet, som innehar anläggningarna.

Av friluftsgårdarna används ca en femtedel av enbart kommunens

egna medlemmar, uppemot hälften till övervägande del av kommunens

egna medlemmar och resten eller ca två femtedelar av andra än kommunens

egna medlemmar.

Antalet friluftsbad med badbryggor och omklädnadshytter har beräknats

till 1 397 vid insjöar och till 412 vid hav. Tillgången till fullgoda badplatser

är störst i Sydsverige och särskilt gäller detta i fråga om havsbad.

Flertalet anläggningar har dock inte tillfredsställande sanitär utrustning.

Ca en tredjedel av friluftsbaden vid såväl insjö som hav saknar sålunda

toalettanordningar.

Antalet campingplatser uppgår enligt undersökningen till 819 med plats

för 106 000 tält. Inom en timmes resavstånd från Stockholm finns 29 campingplatser

med plats för mer än 8 000 tält. De sanitära förhållandena vid

campingplatserna är otillfredsställande. Ett under senare tid allt mer populärt

alternativ till campingplatserna har semesterbyarna blivit. Dessa består

av ett antal fritidshus avsedda för uthyrning. Antalet semesterbyar är

113 med totalt omkring 2 600 stugor. Endast elva av semesterbyarna har

mer än 50 stugor. Det största antalet semesterbyar finns i norrlandslänen.

I tabell 1 redovisas en sammanställning över tillgången på och den planerade

utbyggnaden av olika friluftsanläggningar.

Av undersökningen drar utredningen slutsatsen att, om man skall tillskapa

anläggningar och områden för det svenska folkets fritidsbehov och

eftersträva eu anpassning till friluftsvanorna på längre sikt, det är ett mycket

differentierat behov som skall tillgodoses. Olika typer av anläggningar

måste uppföras såväl i anslutning till som på längre avstånd från tätorterna.

Mot denna bakgrund anser utredningen, att samhällets hittillsvarande

insatser för det rörliga friluftslivet har varit otillräckliga och i vissa avseenden

felplanerade och fellokaliserade. Sålunda är tillgången på anläggningar

betydligt mindre än behovet och då inte minst i tätorternas närhet.

Bidragsgivningen tycks inte alltid ha skett med hänsyn till anläggningarnas

ekonomiska förutsättningar och inte alltid satts in på det mest rationella

sättet. Inriktningen av samhällets stöd till det rörliga friluftslivet måste därför

enligt utredningen ändras.

Utredningen påpekar att de gjorda undersökningarna visar att friluftslivets

investeringsbehov är stort, varför det är väsentligt, att bidragsgivningen

i framtiden föregås av en betydligt noggrannare behovsgranskning

än i dag och att den i huvudsak inriktas på anläggningar, som inte kommer

till stånd utan stöd av staten. Viktigt är också att ansökningar om bidrag

föregås av noggrann planering så att anläggningarna lokaliseras till de

regioner, där behovet är störst. Generella bidragsregler anser utredningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

39

Tabell 1

Objekt

antal

ägare

uppförda ef- ter år 1960

under byggnad

eller planerade

Friluftsgårdar

190

57 (30 %) ägs av

Skid- och frilufts- främjandet

51 (27 %)

10 under byggnad

22 planerade

Raststugor

334

120 (36 %) ägs av

Skid- och frilufts- främjandet; 71 av

idrottsrörelsen och

38 av kommuner

51 (15 %)

7 under byggnad

27 planerade

Friluftsbad (med

bryggor och om- klädnadsutrym- men)

1 397 vid insjö

412 vid hav

88 utomhusbas- sänger, därav 30

tempererade

Kommuner

200 vid insjö

30 vid hav

37 bassänger

29 under byggnad

61 planerade

11 under byggnad

29 planerade

14 under byggnad

63 planerade

Småbåtshamnar

666

80

19 under byggnad

101 planerade

Campingplatser

819 (med 106 000

tältplatser)

Kommuner 449

Övriga 380

212

26 under byggnad

114 planerade

Vandrarhem

231 (ca 10 000 bäd- dar)

Semesterbyar

113 byar (med to- talt 2 600 stugor)

Kommuner 65

Övriga 48

41

12 under byggnad

95 planerade

Spår, leder, tek- nikbackar m. m.

300 strö vstigar (med

en tolal längd av

3 600 km); 150 ter- ränglöpningsbanor

(med en total längd

av 1 055 km); 109

orienteringsbanor;

468 permanenta

skidspår (med en

total längd av 4 500

km); 340 slalom- och

teknikbackar; 132

hoppbackar

inte lämpliga ntan föreslår ett flexibelt bidragssystem, där huvudprincipen

skall vara, att en så hög grad av självfinansiering som möjligt eftersträvas.

För att en realistisk prövning skall kunna uppnås bör varje beslut

om bidrag grundas på en investerings- och driftskalkyl. I vissa fall kan dock

projekt behöva realiseras även om investeringskostnaderna, på grund av

t. ex. stora kostnader för vatten och avlopp, kan synas höga. I sådana fall

bör stödet få formen av ett speciellt bidrag till va-kostnaderna. Detta är

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Knngl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

motiverat även med hänsyn till att en förbättring av de sanitära förhållandena

vid friluftsanläggningarna är angelägen.

Utredningen förordar att 100 000 kr. anvisas för utvecklingsarbete för att

få fram ändamålsenliga friluftsanläggningar.

Friluftsfondens medel bör enligt utredningen i fortsättningen helt reserveras

för bidrag till uppförande av friluftsanläggningar. Stödet till friluftsorganisationerna

bör alltså inte som f. n. lämnas via denna fond utan i stället

utgå från ett särskilt riksstatsanslag. Enligt utredningen bör bidrag till

byggande av friluftsanläggning som regel utgå endast till kommun. Organisationer

av rikskaraktär med erkänd kompetens på friluftsområdet och

med förmåga att träffa långsiktiga avtal om en anläggnings utnyttjande och

vidmakthållande bör dock enligt utredningen också kunna erhålla bidrag

från fonden. Bidrag bör i princip utgå endast till anläggning, som hålls öppen

för alla. Bidragens storlek bör enligt utredningen vara olika för olika

typer av anläggningar och avvägas efter en differentierad skala omfattande

spännvidden 30—90 % av anläggningskostnaderna. Inom bidragsskalan höide

lägre nivåerna tillämpas för tätorternas näranläggningar och de högre

för fjärranläggningar av rikskaraktär. Bidrag skall kunna utgå också till

upprustning av äldre anläggningar. Bidragsgivningen bör inriktas på projekt

som inte kan realiseras utan statligt stöd. Högsta möjliga grad av självfinansiering

skall eftersträvas för varje projekt.

Om det påvisade behovet av friluftsanläggningar skall kunna tillgodoses

är det enligt utredningen nödvändigt att statligt stöd utgår också från annat

håll än friluftsfonden. Utredningen förutsätter därför att friluftsanläggningar

också i fortsättningen skall kunna uppföras bl. a. med hjälp av lokaliseringsstöd

och som beredskapsarbeten.

Utredningen framhåller, att driften av eu friluftsanläggning med fördel

bör kunna överlåtas av kommunen-huvudmannen på friluftsorganisation

med erfarenhet på området.

En betydande markanskaffning blir nödvändig om friluftslivets behov

skall kunna tillgodoses. Säkerställandet av marken, som i första hand enligt

utredningen bör åvila kommunerna, bör ske genom en framsynt planering,

bl. a. med hjälp av byggnadslagen och naturvårdslagen. Kommunerna bör

i framtiden engagera sig betydligt kraftigare då det gäller att förvärva mark

för friluftsändamål. Detta bör gälla mark för såväl friluftsområden som

för anläggningar och bebyggelse. Utredningen understryker också vikten

av att de statliga myndigheter som har att handlägga markfrågor tar hänsyn

till friluftslivets behov. Domänverket gör redan stora insatser och utredningen

önskar att också lantbruksnämnderna vid sin inköpsverksamhet

ges ökade möjligheter att ta initiativ i fråga om förvärv av fritidsmark.

Samlade statliga och kommunala insatser bör enligt utredningen underlätta

planeringen och motverka markspekulation.

Friluftslivets primära markbehov bör enligt utredningen tillgodoses ge
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 är 1967

41

nom utnyttjande av den nya naturvårdslagstiftningen. Enligt denna kan

ett område förklaras som naturreservat bl. a. av det skälet att det har betydelse

för allmänhetens friluftsliv. Anskaffandet av denna mark kan möjliggöras

genom utnyttjande av anslagen på naturvårdsbudgeten. Säkerställande

av områden, vilkas primära uppgifter är att vara bärare av friluftsanläggningar,

bör dock ske genom förvärv så att fastigheten innehas med

äganderätt av huvudmannen för anläggningen. Bidrag till sådana markförvärv

bör därför utgå ur friluftsfonden.

Med utgångspunkt från de behovssiffror, som framkommit i de gjorda

undersökningarna har utredningen beräknat det behövliga tillskottet av nya

friluftsanläggningar. Den har därvid funnit att det i fråga om friluftsgårdar

och raststugor inte är orealistiskt att räkna med att antalet anläggningar

skulle behöva fördubblas under en tioårsperiod. Behovet har bedömts vara

störst i södra och mellersta Sverige, framför allt i de större tätorternas

omgivningar. Med tanke på svårigheterna att göra dessa typer av anläggningar

ekonomiskt lönsamma för ägaren förordar utredningen att bidrag

från staten utgår. Bidraget föreslås bli minst 30 % av den sammanlagda anläggningskostnaden.

Storleken av bidraget bör avpassas bl. a. med hänsyn

till i vilken utsträckning anläggningen utnyttjas av personer från den kommun

där den är belägen.

Friluftsbaden behöver enligt utredningen rustas upp. I synnerhet de sanitära

förhållandena är otillfredsställande. Den stora belastningen på Sydsveriges

badvatten under semestermånaderna gör det också nödvändigt med

en omfattande nybyggnad. Tillkomsten av bassängbad i områden som saknar

lämpliga badvatten bör stimuleras. Utredningen anser att staten, med

hänsyn till den betydelse friluftsbaden har, bör medverka till att stimulera

tillkomsten av nya sådana. Utredningen föreslår att bidrag skall utgå med

30—60 % av den totala anläggningskostnaden för friluftsbad. Till sanitära

anordningar bör statsbidrag kunna utgå med 90 % av kostnaden. Bidraget

till tempererade bassänger bör begränsas till 50 000 kr. eller om bassängen

uppförs i trakt som saknar naturliga badmöjligheter till 100 000 kr. Behovet

av spår, leder, teknikbackar m. m. synes också vara betydligt större än tillgången.

Fn fördubbling av kapaciteten torde bli nödvändig. Vid utbyggnaden

är det lämpligt att sammanföra olika anläggningar inom ett och samma område

till gruppanläggningar, varigenom det blir möjligt att utnyttja marken

rationellt samtidigt som olika intresseinriktningar kan tillgodoses. Tillkomsten

av spår, leder samt mindre teknik- och hoppbackar bör stimuleras

genom statsbidrag. Bidraget föreslås av utredningen utgå med 30 % av

anläggningskostnaden.

Även antalet övernattningsanläggningar måste ökas enligt utredningen.

Campingplatser i olika miljöer, såväl turistcampingplatser som semestercampingplatser,

efterfrågas, liksom olika fasta lägerplatser. För semesterregionerna

i södra Sverige har en fördubbling av antalet tältplatser bedömts

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kangl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

behövlig. Vällokaliserade och välplanerade campingplatser som utnyttjas

under en relativt stor del av året bör kunna göras ekonomiskt självbärande.

Tabell 2

Objekt

Föreslagen bidragsprocent

(inom parentes anges nuvarande

bidragsprocent)

Föreslaget antal

projekt per

budgetår

Beräknat statligt

bidrag per budgetår

(inom parentes an- ges statsbidraget

för budgetåret

1965/66)

Friluftsgårdar och

raststugor

minst 30 % av den totala anlägg- ningskostnaden

(60 % dock högst 100 000 kr.)

4—-5 större,

ca 10 mindre

3 milj. kr.

(150 000 kr)

Friluftsbad

30-—60 % av den totala anlägg- ningskostnaden

30

totalt för olika bad- anläggningar

4,5 milj. kr.

Sanitära anläggning- ar vid friluftsbad

90 % av den totala anläggnings- kostnaden

(380 000 kr,)

Bassängbad

maximibidrag på 50 000—100 000

kr. (5 000—40 000 kr.)

minst 10 utom- husbassänger

Spår, leder, telcnik- backar m. in.

30 % av den totala anläggnings- kostnaden

1 milj. kr.

Campingplatser

30—50 % av kostnaderna för de

sanitära anläggningarna

(60 % av kostnaderna för de sani- tära anläggningarna)

1,5 milj. kr.

(333 000 kr,)

Semesterbyar

Samma bidragsregler som för

campingplatser

(6 000 kr. per stuga)

20-tal projekt

2 milj. kr.

(609 000 kr.)

Vandrarhem

Bidrag bör utgå endast i undan- tagsfall

(80 % av anläggningskostnaden)

(400 000 kr.)

Fjällstugor

70—90 % av anläggningskost- naden

(220 000 kr.)

Fjälleder

För vandrarhem,

fjällstugor och leder

beräknas totalt

500 000 kr.

Totalt 12,5 milj. kr.

Å andra sidan finns det anläggningar med hög angelägenhetsgrad som inte

kan göras ekonomiskt bärkraftiga. Även sådana campingplatser bör iordningställas

och för att stimulera detta föreslår utredningen att bidrag till

de sanitära anläggningarna utgår med 30—50 % av anläggningskostnaden.

Utredningen föreslår samma bidrag för semesterbyar och motiverar förslaget

på samma sätt som tidigare redovisats för campingplatser.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

I tabell 2 redovisas utredningens förslag rörande omfattningen av statens

stöd till friluftsanläggningar under ett antal år framöver. Såsom framgår

av tabellen bör statens bidrag till sådana anläggningar beräknas till 12,5

milj. kr. per budgetår. Eftersom ett riktigt utnyttjande av medlen kräver

ett omfattande planerings- och projekteringsarbete föreslår utredningen att

detta belopp uppnås successivt. För budgetåret 1967/68 föreslås att till friluftsfonden

anvisas 10 milj. kr.

Organisationer på friluftslivets område. Friluftsfondens medel har såsom

förut nämnts hittills använts för att stödja såväl tillkomsten av friluftsanläggningar

som verksamheten inom vissa organisationer på friluftslivets

område. Stödet till organisationerna har utgått för lägerverksamhet, kursverksamhet

och administration. År 1965 fördelades organisationsstödet enligt

följande sammanställning.

Lägerverksamhet

Frälsningsarmén, Stockholm .......

KFUK:s riksförbund, Stockholm ...

KFUM:s triangelförbund, Stockholm .

Svenska scoutrådet, Stockholm .....

Sveriges flickscoutråd, Stockholm . ..

Unga örnars riksförbund, Stockholm

8 000

1 000

3 000

26 500

21 000

14 000

Summa 73 500

Kursverksamhet, administration in. m.

Skid- och friluftsfrämjandet ..........

Reso .............................

Riksorganisationernas campingkommitté

Svenska naturskyddsföreningen........

Sveriges Dövas riksförbund............

Fiskefrämjandet ....................

160 000

83 000

65 000

35 000

2 000

10 000

Summa 355 000

Till vissa av de organisationer som erhåller stöd från friluftsfonden utgår

medel också ur fonden för idrottens främjande.

Utredningen diskuterar den framtida utformningen av organisationsstödet

och konstaterar därvid att detta måste byggas ut väsentligt, om organisationerna

skall kunna fullgöra de uppgifter som väntar dem. Det ökade intresset

för friluftsliv hos allmänheten ger nämligen organisationerna en

mångfald nya arbetsuppgifter samtidigt som kraven på deras förmåga att

lösa uppgifterna ökar.

Avgörande för stödets omfattning bör enligt utredningen vara vederbörande

organisations möjlighet att lämna allmänheten service på friluftslivets

område. Denna service kan ta sig uttryck i t. ex. information om anläggningar,

verksamhet via konsulenter och instruktörer, arrangerande av

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

kurser, läger och andra aktiviteter. Utredningen anser däremot inte, att det

i framtiden bör vara någon väsentlig uppgift för organisationerna att äga

och förvalta friluftsanläggningar. Riksorganisationer med väl utbyggda lokalavdelningar

bör enligt utredningen vara mest lämpade att ge allmänheten

förevarande service. För att organisationsstödet i framtiden skall få

största möjliga effekt bör det därför koncentreras till sådana organisationer

med någon viktig del av friluftslivet som sin huvuduppgift.

I enlighet med denna uppfattning anser utredningen, att vissa av de ändamål

som i dag stöds ur friluftsfonden i fortsättningen bör erhålla bidrag

från annat håll. Sålunda menar utredningen att stödet till scoutorganisationerna

för lägerverksamhet, vilket huvudsakligen använts till lägerstipendier

och tältinköp, inte längre bör utgå ur friluftsfonden. Däremot bör

iordningställande av fasta lägerplatser möjliggöras genom bidrag ur fonden.

Det stöd till Sveriges Dövas riksförbund, som nu utgår ur friluftsfonden,

anser utredningen inte kan försvaras utan att en lång rad andra organisationer

med liknande behjärtansvärda ändamål också ges stöd. Av samma

skäl anser utredningen att kurs- och administrationsanslaget till scoutrörelsen

bör upphöra. Enligt utredningens uppfattning är det lämpligast

att scoutverksamheten får hela sitt stöd ur anslagen till ungdomsverksamhet.

Svenska naturskyddsföreningen får vissa medel till naturvårdskampanjer

ur friluftsfonden. Sitt väsentligaste statliga stöd erhåller dock föreningen

ur anslaget till naturvårdsupplysning under nionde huvudtiteln och

från jaktvårdsfonden. Av redovisningstekniska skäl anser utredningen att

föreningen i fortsättningen bör få medel till sin verksamhet enbart ur anslaget

för naturvårdsupplysning,

Skid- och friluftsfrämjandet får f. n. bidrag ur såväl fonden för idrottens

främjande som friluftsfonden. Det får enligt utredningen förutsättas att

dessa medel, som bl. a. avser administration, knappast kan hållas åtskilda i

föreningens verksamhet. Det är därför en fördel, om stödet kan lämnas ur

endera av fonderna. Föreningens insatser är emellertid lika viktiga ur friluftslivets

som ur idrottens synpunkt, varför utredningen kommit till slutsatsen,

att det f. n. icke finns skäl att förorda någon ändring. Det slutliga

ställningstagandet i denna fråga bör ske, då 1965 års idrottsutredning slutfört

sitt uppdrag.

Utredningen anser inte att det i fortsättningen bör dras någon gräns mellan

kostnader för en organisations administration och dess övriga verksamhet.

Avgörande för bidraget till en organisation bör vara verksamhetens omfattning,

inriktning och betydelse för allmänhetens friluftsliv.

Utredningen föreslår, att stödet till friluftsorganisationerna ökas kraftigt

och att det i fortsättningen inte utgår ur friluftsfonden utan från ett särskilt

anslag, förslagsvis kallat Bidrag till vissa friluftsorganisationer in. in. För

budgetåret 1967/68 föreslår utredningen, att 800 000 kr. anvisas under

nämnda anslag.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 5,9 år 1967

45

Organisatoriska frågor

Ansvaret för frågorna på friluftslivets område bör enligt utredningen

liksom f. n. är fallet ligga hos såväl statliga som kommunala organ. Arbetsuppgifterna

bör lämpligen fördelas mellan ett lokalt, ett regionalt och

ett centralt organ. Det lokala organet, som utredningen föreslår bör vara

kommunens styrelse, bör anförtros detaljplanering, exploatering och byggnadskontroll.

Det regionala organet bör vara länsstyrelsen, som vid sin sida

bör få ett rådgivande organ, naturvårds- och friluftsrådet. Den centrala instansen

bör svara för allmänt samordnande uppgifter, ge länsstyrelser och

kommuner service, vara remissorgan åt Kungl. Maj :t samt fördela det

statliga stöd, som lämnas till friluftslivet. Det centrala organet bör ha ett

nära samarbete med andra berörda statliga myndigheter och hålla nära

kontakt med de ideella organisationerna på friluftslivets område.

Utredningen diskuterar två alternativ i fråga om det centrala organets

uppbyggnad. Det ena innebär att statens friluftsnämnd byggs ut med erforderliga

resurser och det andra att frågorna rörande friluftslivet tas över

av statens naturvårdsnämnd.

Statens friluftsnämnd, som består av sex ledamöter utsedda av Kungl.

Maj :t, har f. n. endast en deltidsanställd sekreterare till sitt förfogande.

Om friluftsnämnden skall ha hand om friluftsfrågorna måste nämndens

personella resurser enligt utredningen förstärkas kraftigt. Två arbetsenheter,

en för administrativa frågor och en för planering, bör i så fall tillföras

nämnden. Om friluftsfrågorna förs över till statens naturvårdsnämnd

bör behovet av personella förstärkningar kunna begränsas, då en stor del

av de nya arbetsuppgifterna kan fullgöras av vid nämnden befintlig personal.

Utredningen konstaterar också, att det råder ett mycket starkt

samband mellan de arbetsuppgifter som fullgörs inom statens naturvårdsnämnd

och de som ansetts böra fullgöras av ett centralt friluftsorgan.

Naturvårdsnämnden arbetar nämligen bl. a. med att inventera naturområden,

som bör avsättas ur skydds- eller friluftssynpunkt, samt följer byggnadsplaneringen

och övervakar strandskyddet. Naturvården har sålunda

även en klar social målsättning, vilket innebär att många naturvårdsåtgärder

vidtas för att bereda människorna rekreation i naturen. Utredningen

framhåller att detta förhållande bör vara en garanti för att friluftsintresset

inte kommer i skymundan om naturvårdsnämnden får hand om friluftsfrågorna.

Med denna motivering föreslår utredningen, att friluftsfrågorna

förs över till statens naturvårdsnämnd och att en särskild byrå inrättas

vid nämnden för dessa frågor. Den nya organisationen föreslås träda

i kraft den 1 juli 1967, då sålunda statens friluftsnämnd bör upphöra.

Statens naturvårdsnämnd bör tillföras representanter för kommunerna

samt för näringslivet och löntagarorganisationerna för att friluftsfrågorna

skall få en allsidig behandling. Utredningen föreslår att namnet på nämn
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

den ändras till statens naturvårds- och friluftsnämnd. Kostnaderna för

den förstärkning av nämnden, som utredningen finner nödvändig för handläggningen

av friluftsfrågorna, har beräknats till 530 000 kr.

Remissyttrandena

Friluftslivets utveckling m. m.

Utredningens inventering av friluftslivets nuvarande omfattning och inriktning

samt undersökning av de framtida önskemålen på friluftsområdet

hälsas med tillfredsställelse av remissinstanserna. Flertalet accepterar

det framlagda materialet utan invändningar. Skid- och friluftsfrämjandet

konstaterar att de erfarenheter organisationen har av friluftsfrågorna helt

sammanfaller med de av utredningen redovisade undersökningsresultaten.

Vissa kritiska synpunkter mot uppläggningen av undersökningen framförs.

Byggnadsstyrelsen framhåller sålunda, att utredningen genom att begränsa

undersökningen till åldrarna 18—65 år minskat säkerheten i de slutsatser

rörande friluftslivets behov, som kan dras av undersökningsresultatet.

Ungdomarna i åldern 10—17 år utgör enligt styrelsen en stor grupp av

de konsumenter, vars friluftsbehov dagens planering skall tillgodose. Dessa

ungdomar är genomsnittligt betydligt mer aktiva under sin fritid än personer

i åldrarna 18—65 år och är dessutom ofta intresserade av andra friluftsaktiviteter

än dessa. Beträffande åldrarna över 65 år måste man, utöver

den kraftiga ökningen i antalet, räkna med att de i framtiden kommer att

få väsentligt ökade ekonomiska möjligheter till fritidskonsumtion.

Statens stöd till friluftslivet

Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens bedömning av friluftslivets

betydelse i det moderna samhället och understryker nödvändigheten

av ökade samhällsinsatser på friluftsområdet.

Skid- och friluftsfrämjandet framhåller, att det ur samhällets synpunkt

måste vara betydelsefullt, att allt fler människor använder en del av sin fritid

till fysisk rekreation. Denna kan ha form av idrottsutövning eller friluftsliv.

Idrottsutövandet, och särskilt det mera tävlingsinriktade, lockar

främst de yngre medan friluftslivet passar alla. Detta gör också att stödet

till friluftslivet bör vara en angelägenhet för samhället.

Utredningens förslag angående det fortsatta statliga stödets utformning

tas upp av flertalet remissinstanser. Förslaget om att inget bidrag eller

i vart fall lägre bidrag än normalt bör utgå till friluftsanläggningar som

kan göras ekonomiskt självbärande tillstyrks av bl. a. statens natur vårdsnämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads,

Älvsborgs, Västmanlands och Värmlands län, Svenska arbetsgivare
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

föreningen, Svenska kommunaltekniska föreningen och Motororganisationernas

samarbetsdelegation.

Stadsförbundet ifrågasätter däremot huruvida principen om självfinansiering

kommer att främja den nödvändiga utbyggnaden av semesterbyar

och campingplatser. Kommunernas strävan att tillskapa möjligheter till

vistelse vid dessa typer av friluftsanläggningar även för mindre bemedlade

grupper kan nämligen motverkas, om avgifterna genom självfinansieringskravet

måste bli höga. Förbundet förordar fortsatt stöd även till dessa typer

av anläggningar. Statens friluftsnämnd, länsstyrelsen i Blekinge län och

Svenska turistföreningen framför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att tillkomsten av anläggningar,

som på sikt bedöms kunna självfinansieras och därför ej skulle vara berättigade

till bidrag, borde underlättas genom att vissa lånemedel ställs

till förfogande. Dessa lånemedel skulle enligt länsstyrelsen ha särskild betydelse

vid en accentuerad knapphet på krediter på den allmänna lånemarknaden

och möjliggöra en planmässig utbyggnad av friluftsanordningarna

oberoende av det allmänna konjunktur- eller kreditmarknadsläget.

Utredningens förslag om att friluftsfondens medel i huvudsak bör reserveras

för stöd till kommuners och riksomfattande friluftsorganisationers

uppförande av friluftsanläggningar tillstyrks av så gott som samtliga remissinstanser.

Skid- och friluftsfrämjandet framhåller dock nödvändigheten

av att bidrag till uppförande av smärre anläggningar kan utgå också

till riksorganisationernas lokalföreningar. Riksidrottsförbundet framför

liknande synpunkter.

Statens handikappråd framhåller, att handikapprörelsen i stor utsträckning

har fått engagera sig i uppförandet av friluftsanläggningar. Rådet anser

att ett sådant engagemang måste ske också i framtiden. Även om de handikappades

krav ofta beaktas vid utformningen av friluftsanläggningar,

kommer ändå särskilda behov för denna grupp människor att i stor utsträckning

föreligga. Rådet anser det därför olyckligt om inte organisationer

inom handikapprörelsen i likhet med friluftsorganisationer skulle få

bidrag till uppförande av friluftsanläggningar.

Riksantikvarieämbetet ansluter sig till utredningsförslaget men påpekar

att vissa anläggningar av rikskaraktär måste falla utanför en kommuns

intresse. Detta gäller i hög grad anläggningar i anslutning till kulturminnen

av nationell och internationell betydelse. Ämbetet, som förvaltar ett

stort antal sådana, har tidigare erhållit anslag från friluftsfonden både för

markförvärv och anläggningar. Ämbetet förutsätter, att anslag även fortsättningsvis

skall kunna ges till sådana anläggningar.

Folkparkernas centralorganisation anser att också folkparkerna bör komma

i åtnjutande av bidrag till uppförande av friluftsanläggningar.

Frågan om driften av anläggningarna behandlas av bl. a. Skid- och friluftsfrämjandet,

som framhåller att det bör vara betydelsefullt ur kom
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

munal synpunkt, att frivilliga ledare alltjämt engagerar sig för att organisera

och leda friluftsaktiviteter vid anläggningarna. Främjandet konstaterar,

att i fråga om friluftsgårdarnas drift och underhåll två vägar har prövats

med framgång. Antingen äger kommunen anläggningen och överlåter

driften — eller i vart fall verksamheten rörande friluftslivet — till någon

lokal friluftsorganisation eller också bildas ett särskilt organ för driften —

vanligen en stiftelse — i vilken såväl kommunen som friluftsorganisationens

lokalavdelning är representerade.

Förslaget om att lägre bidragsnivå bör tillämpas för anläggningar i tätorternas

närhet och högre för fjärranläggningar av rikskaraktär tillstyrks

av bl. a. länsstyrelsen i Gotlands, Älvsborgs och Västmanlands län, 1965 års

idrottsutredning, statens friluftsnämnd samt Kommunförbundet.

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter t. o. m. om statsbidrag över huvud

taget bör utgå till tätorternas näranläggningar. Tätorter med skattekraft

över genomsnittet bör, framhåller länsstyrelsen, utan hjälp av statsbidrag

kunna uppföra anläggningar åt sina egna invånare.

Ö v er ståthållar ämbetet anser sig däremot inte kunna godta förslaget

utan anser att avgörande för bidragsprocentens storlek i stället bör vara

behovet av statsbidrag i varje enskilt fall. Ämbetet framhåller vikten av att

bidragssystemet inte på någon punkt utformas så att intresset för friluftslivet

hämmas.

Stadsförbundet intar också en avvisande hållning och konstaterar att en

indelning i när- och fjärranläggningar kan vara svår att omsätta i praktiken,

eftersom en näranläggning, belägen utanför en större tätort, likaväl

kan betraktas som en fjärranläggning, sett ur hela landets synpunkt. Friluftsanläggningar

i tätorternas närhet har, enligt förbundets uppfattning,

ofta större betydelse än fjärranläggningar. Med hänsyn till svårigheterna

att göra rimliga avvägningar mellan olika områdens betydelse bör bidrag

utgå med fast procentsats.

Utredningens förslag att bidrag i fortsättningen bör utgå med viss procent

av anläggningskostnaden beroende på typ av anläggning godtas i allmänhet.

Förslaget tillstyrks sålunda av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge,

Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Jämtlands län, LO, TCO,

Skid- och friluftsfrämjandet och Svenska turistföreningen.

Ett antal remissinstanser instämmer i stort i utredningens förslag till ett

med hänsyn till typen av anläggning differentierat procenttal men önskar

förändringar på enstaka punkter. Länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands

och Skaraborgs län samt Rilcsidrottsförbundet och Simfrämjandet anser

sålunda att bidraget till badanläggningar bör ökas utöver utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att investeringskostnaderna för

vissa anläggningar i fjälltrakterna ofta blir förhållandevis höga på grund av

klimatförhållanden, långa transportvägar och svåra markförhållanden. Sär
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 49

skilt gäller detta för vatten- och avloppsanläggningar i fjällen. Här är det

alltså nödvändigt med ett relativt sett större stöd för att anläggningar skall

komma till stånd.

Länsstyrelsen i Blekinge lån och Svenska turistföreningen understryker

vikten av att också vandrarhem blir bidragsberättigade. Svenska turista

trafikförbundet och Riksorganisationernas campingkommitté anför liknande

synpunkter i fråga om campingplatser.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att stödet bör inriktas i första hand

mot mindre kapitalkrävande projekt, så att största möjliga effekt uppnås

med minsta möjliga insats. Semesterbyarna är från denna synpunkt speciellt

önskvärda. Flera familjer kan nämligen utnyttja samma fritidsbostad om

sådana byar tillskapas. Länsstyrelsen i Jämtlands län betonar också semesterbyarnas

stora värde.

Statens friluftsnämnd, som är kritisk till utredningens förslag öm utformningen

av anläggningsstödet, pekar på de betydande praktiska svårigheter

som kommer att föreligga, då det gäller att i det enskilda fallet nå en

rättvis avvägning inom en skala med så stor spännvidd som den föreslagna.

Bl. a. förordas, framhåller nämnden, att hänsyn skall tas till sökandekommunens

ekonomi. Därvidlag förhåller det sig i regel så, att bärkraftiga

kommuner också är starkt expanderande och måste investera betydande

medel i skolbyggnader och andra offentliga inrättningar, vägar, reningsverk

etc. Man har då svårt att avsätta stora belopp för friluftslivet. Det kommer

i sådana fall att bli mycket svårt för den bidragsgivande myndigheten att

avgöra hur den skall ställa sig i bidragshänseende. Nämnden tror därför att

det blir nödvändigt att söka sig fram till vissa enhetliga normer, både för att

bidragsgivningen inte skall bli administrativt svårhanterlig och kanske

framför allt för att kommunerna i sin planering skall veta vad de kan räkna

med att ungefär få i statsbidrag.

Mot utredningens förslag att friluftslivets markbehov i stort sett bör

kunna tillgodoses genom tillämpning av naturvårdslagstiftningen görs i

allmänhet inga invändningar.

Statens nät ur vårdsnämnd intar i stort sett en positiv attityd till utredningens

förslag om friluftslivets markbehov men påpekar att en viss risk

till förslitning av värdefulla naturområden föreligger. Domänstyrelsen

framhåller också risken för förslitning och menar att denna i viss mån kan

motverkas genom en koncentration av friluftsaktiviteterna till vissa områden.

Styrelsen finner det vidare orealistiskt att förvänta sig att bildandet av

naturreservat av enbart social karaktär skall få sådan omfattning, att det

kommer att spela någon avgörande roll för allmänhetens friluftsverksamhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län delar inte utredningens uppfattning i

markanskaffningsfrågan. De nuvarande medlen under naturvårdsanslagen

anses vara helt otillräckliga för att kunna tillgodose friluftslivets markbe
4

Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 59

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

hov. Hittills har endast områden i mindre utsträckning kunnat avsättas som

naturreservat. Det är därför orealistiskt att tro att friulftslivets markbehov

kan lösas den vägen.

Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens bedömning att ett

omfattande planeringsarbete måste komma till stånd, innan mark för friluftsändamål

reserveras och anläggningar uppförs. Ett stort antal remissinstanser

bl. a. statens naturvårdsnämnd, byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i

Hallands län och Svenska naturskyddsföreningen framhåller betydelsen av

att varje lokalisering av friluftsanläggningar föregås av sådan planering, att

samordning av markdispositionerna för naturvård och friluftsliv uppnås.

Utredningen förordar en aktivare medverkan från domänstyrelsen och

lantbruksnämnderna vid anskaffningen av mark för friluftsändamål. Bl. a.

medicinalstyrelsen, bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,

länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Värmlands,

Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län, Svenska naturskyddsföreningen

och Svenska turistföreningen tillstyrker, att lantbruksnämnderna

får befogenhet att med medel ur jordfonden medverka till att sådan

mark, som inte har väsentlig betydelse för jord- och skogsbrukets rationalisering,

ställs till förfogande för friluftsändamål.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller de planmässiga fördelar som

en vidgad inköpsbefogenhet skulle medföra och anser att ett kommunikationssystem

mellan kommunerna och lantbruksnämnderna i mark- och

planfrågor kan vara av intresse i friluftssammanhang.

Domänstyrelsen och kammarkollegiet anser inte att lantbruksnämnderna

skall ges vidgade inköpsbefogenheter, eftersom lantbruksnämndernas

objektivitet vid tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen skulle kunna

ifrågasättas om nämnderna skulle uppträda som spekulant på fastigheter

även i annat syfte än för att medverka till en aktiv arrondering av skogsoch

jordbruksfastigheter.

Utredningens förslag att stödet till organisationer på friluftslivets område

bör ökas och utgå ur ett speciellt anslag tillstyrks av samtliga remissinstanser.

Statens friluftsnämnd säger sålunda, att förslaget om att de

stora friluftsorganisationerna skall få ökade medel till sin allmänna verksamhet

är i hög grad befogat.

I fråga om fördelningen av detta stöd framhåller bl. a. länsstyrelsen i

Jönköpings län, Motororganisationernas samarbetsdelegation samt Skidoch

friluftsfrämjandet att stödet bör koncentreras till riksomfattande organisationer.

Svenska naturskyddsföreningen påpekar att, om den renodling av organisationsstödet

som utredningen föreslår genomförs, följden kan bli en temporär

sänkning av stödet till vissa organisationer. Domänstyrelsen anför

liknande synpunkter.

Statens friluftsnämnd har ingenting att erinra mot utredningens förslag

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1961

51

till organisationsstöd. Nämnden understryker speciellt att scoutorganisationerna

bör få sitt stöd via de gängse anslagen till ungdomsverksamhet.

De medel som i dag tilldelas dessa organisationer ur friluftsfonden bör i

stället användas till att uppföra fasta lägerplatser.

Ungdomsu.tr

fektivare om det används till uppbyggnad av lägerplatser på olika håll i landet.

De organisationer, som f. n. får stöd för lägerverksamhet, bör få detta

stöd från andra anslag.

Organisatoriska frågor

Utredningens förslag, att statens naturvårdsnämnd skall byggas ut för

handläggning av uppgifter också på friluftslivets område och att statens friluftsnämnd

i samband därmed avvecklas, tillstyrks eller lämnas utan erinran

av så gott som alla remissinstanser. Följande instanser uttalar sig för

detta alternativ, nämligen Svea hovrätt, riksantikvarieämbetet, lantmäteristgrelsen,

sjöfartsstyrelsen, kammarkollegiet, länsstyrelserna i östergötgötlands,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, Samfundet för hembygdsvård,

Svenska stadsförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, LO,

Svenska turistföreningen, Fiskefrämjandet, TCO och Sveriges lantmätareförening.

Svenska naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen påpekar

dock att vatten- och luftvårdsfrågomas överförande till naturvårdsnämnden

kan innebära att nämnden får svårigheter att också ta hand om friluftsfrågorna.

Statskontoret framhåller att åtskilligt talar för att handläggningen av de

centrala statliga uppgifterna på friluftslivets område, t. ex. viss översiktlig

planering, bör förläggas till naturvårdsnämnden.

Ett antal remissinstanser är i princip ense med utredningen men ifrågasätter

om samtliga de arbetsuppgifter som utredningen vill lägga på naturvårdsnämnden

kan handhas av denna.

Statens naturvårdsnämnd anför att friluftsfrågorna har ett nära samband

med den sociala naturvården. Enligt nämndens mening är det — såsom

utredningen också framhållit — rationellt, särskilt när det gäller planeringsarbetet,

att friluftsfrågorna samordnas med naturvårdsfrågorna.

Nämnden finner det dock tveksamt om ansvaret för frågor rörande tätbebyggelse

för fritidsändamål, dess gemensamhetsanläggningar och det enskilda

fritidshuset bör ligga hos nämnden. Liknande synpunkter framförs

av domänstyrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska kommunförbundet.

Statens institut för byggnadsforskning understryker vikten av att ansvaret

för den översiktliga planeringen ej splittras. Därför bör byggnadsstyrel
4|

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

sen eller det föreslagna planverket bli den centrala instans som får ansvaret

för all översiktlig planering på friluftslivets område. Statens naturvårdsnämnd

bör dock tillhandahålla det underlag, som behövs för den översiktliga

planeringen. Naturvårdsnämnden bör vidare handlägga bidragsärenden

rörande friluftsanläggningar och ha hand om informationsverksamhet och

rådgivning till kommuner.

Byggnadsstyrelsen, statens friluftsnämnd och statens vatteninspektion

avstyrker utredningens förslag.

Byggnadsstyrelsen anser, att starka skäl talar för att ansvaret för de mer

exploateringsbetonade samhällsintressena, till vilka fritidsbebyggelsen och

friluftsanläggningarna otvivelaktigt måste räknas, bör läggas på andra

statliga organ än naturvårdsnämnden. Byggnadsstyrelsen anser att ett

kommande planverk med dess ansvar på region- och generalplaneringens

område bör bli ett lämpligt centralorgan för planering på riksnivå av fritidsbebyggelse

och friluftsanläggningar. Den nödvändiga samordningen vid genomförandet

av den sociala naturvårdens markreservat, fritidsbebyggelsen

och friluftsanläggningarna bör kunna säkerställas genom de översiktliga

planernas markdispositioner och samråd verken emellan.

Statens friluftsnämnd anser inte att en sammanslagning av statens friluftsnämnd

och statens naturvårdsnämnd gagnar friluftslivets intressen.

Nämnden framhåller att man trots det sociala inslaget i naturvården inte

får bortse från att friluftsnämnden och naturvårdsnämnden delvis har motstridiga

intressen att bevaka. Frilufts- och naturvårdsintressena bör ha

möjlighet att oberoende hävda sina synpunkter på departemental nivå. Det

samarbete, som måste förekomma i naturvårds- och friluftsfrågorna, bör

kunna ske utan att de båda nämnderna slås samman.

Friluftsnämnden erinrar vidare om beslutet att till naturvårdsnämnden

föra över uppgifterna rörande vatten- och luftvård. Enligt nämnden framstår

det inte som välbetänkt ur effektivitetssynpunkt att flytta över även

friluftsfrågorna till samma organ. Friluftsnämnden anser därför att den

också i fortsättningen bör handlägga friluftsfrågorna och för ändamålet

tillföras nödvändiga personalförstärkningar.

Statens vatteninspektion framhåller, att inordnande i naturvårdsnämnden

av vatten- och luftvårdsfrågorna kan väntas medföra vissa övergångsproblem.

Med hänsyn härtill bör friluftsfrågorna tills vidare anförtros annat

organ än naturvårdsnämnden.

Statens friluftsnämnds begäran om anslag för budgetåret 1967/68

Statens friluftsnämnd hemställer att till avsättning till fonden för friluftslivets

främjande anvisas 6,5 milj. kr. för budgetåret 1967/68. Nämnden

framhåller, att situationen på friluftslivets område är besvärlig, eftersom

medelsbehovet är väsentligt större än medelstillgången. Om det stora be
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

hovet av bl. a. friluftsgårdar, bad- och campingplatser samt semesterbyar

i någon mån skall kunna tillgodoses måste en betydande höjning av anslaget

komma till stånd.

Statens friluftsnämnd tar upp anslagsfrågan på nytt i sitt yttrande över

fritidsutredningens tredje betänkande. Därvid konstaterar nämnden, att

det är främst två faktorer som under de närmaste åren kommer att påverka

bidragsbehovet till anläggningar för det rörliga friluftslivet, nämligen

dels takten i planeringsarbetet, särskilt på regional nivå, dels kommunernas

beredvillighet att engagera sig i utbyggnaden. Planeringsarbetet har

kommit i gång inom vissa län men ännu inte nått så långt att det finns säkra

hållpunkter för lokaliseringen av olika typer av anläggningar. På andra

håll har planeringen ännu inte påbörjats. Det kommunala intresset för

insatser på friluftsområdet ökar visserligen för varje år men har ännu

inte tillnärmelsevis fått den omfattning som är ett villkor för att den av

utredningen förutsatta utbyggnaden skall kunna realiseras. Fritidsutredningens

bedömningar av tillväxttakten under de närmaste åren anser

nämnden därför vara för optimistiska. En mera realistisk bedömning enligt

nämnden är att för budgetåret 1967/68 räkna med en fördubbling av

anslaget till friluftsfonden, dvs. en uppräkning till 7 milj. kr., och därefter

en årlig successiv höjning upp till i första hand nivån 12,5 milj. kr.

Om en årlig avsättning av den storleksordningen blir tillräcklig på längre

sikt är svårt att bedöma. Såväl en förväntad ytterligare ökning av efterfrågan

på anläggningar som anläggningarnas storlek och de växande kraven

på sanitär och annan standard gör dock, framhåller nämnden, att man

kan räkna med att det årliga tillskottet till friluftsfonden kommer att behöva

höjas till åtminstone 20 milj. kr., om friluftslivets krav i rimlig utsträckning

skall bli tillgodosedda.

Departementschefen

Naturvårdens organisation. Allmänna utgångspunkter. Exploateringen

av våra naturtillgångar, som framför allt är förknippad med den

industriella utvecklingen, har utgjort grundvalen för välståndsutvecklingen

i vårt land. Välståndsutvecklingen har inneburit en förbättring av t. ex. bostadsstandarden

och den hygieniska standarden, förbättrade förhållanden

på arbetsplatserna, förbättrade möjligheter till kulturkonsumtion och över

huvud taget en ökad välfärd av både materiell och immateriell art. Man kan

karaktärisera denna utveckling som en sanering av den inre miljön. Utvecklingen

har också inneburit en allt intensivare exploatering av våra naturtillgångar

— marken, vattnet och luften — eller den yttre miljön, som

härigenom i allt högre grad försämrats och förorenats. Det är uppenbart att

den yttre miljön också är av stor betydelse för människornas välbefin
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

nande. Den är en del av vår levnadsstandard. Det är därför en mycket angelägen

uppgift för samhället ait framöver i allt större utsträckning värna

också om denna yttre miljö.

Våra naturtillgångar är i flertalet fall knappa och i många fall kan de

inte förnyas. Detta tvingar oss att hushålla med dem på hästa sätt. Detta bör

ske främst genom planering, rådgivning och övervakning från samhällets sida.

Jag vill beröra några av de medel samhället i dag har för att vårda den

yttre miljön och hävda dess intressen mot andra konkurrerande intressen.

Inom naturvården är naturvårdslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1985,

det viktigaste instrumentet för samhällets handlande. Enligt lagen kan

bl. a. naturreservat avsättas för att bevara vetenskapligt och kulturellt värdefulla

naturområden och för att tillgodose behovet av mark för allmänhetens

friluftsliv. Beslut om att bilda naturreservat fattas av länsstyrelsen,

som också föreskriver de inskränkningar i förfoganderätten över fastighet

som fordras för att trygga ändamålet med reservat. Om det för ändamålet

krävs att särskilda åtgärder vidtas inom reservatet, kan länsstyrelsen förplikta

ägaren att tåla sådant intrång. För att trygga tillgången på platser

för bad och friluftsliv kan länsstyrelsen förordna att visst strandområde skall

vara strandskyddsområde där bebyggelsen kontrolleras. Till skydd för landskapsbilden

infördes genom natuvårdslagen allmänt tillståndstvång för täkt

av sten, grus, sand och lera för annat ändamål än markinnehavarens husbehov.

Även beträffande reklamanordningar i naturen gäller i princip allmänt

tillståndstvång. Vidare har bestämmelserna om nedskräpning i naturen

skärpts.

På riksstaten finns anslag för bl. a. markförvärv för naturvårdsändamål,

ersättningar till markägare, vård och förvaltning av naturvårdsobjekt samt

naturvårdsupplysning. I statsverkspropositionen har under dessa anslag

för nästa budgetår begärts sammanlagt 7,8 milj. kr.

Inom vattenvården finns bestämmelser, förutom i vattenlagen, i åtskilliga

andra lagar och författningar, bl. a. lagarna om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar och om tillsyn över sjöar och andra vattenområden

samt kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till motverkande av

vattenförorening m. in.

Bestämmelser om anläggningar för vattenförsörjning finns bl. a. i vattenlagen,

enligt vilken länsstyrelsen kan fastställa skyddsområde för grundvattentillgång,

som tillgodogörs eller kan antas komma att framdeles tillgodogöras

för vattenförsörjningen i tätbebyggelse.

I vattenlagen skiljs mellan två typer av avloppsvatten, nämligen kloakvatten

och industriellt avloppsvatten. Kloakvatten definieras som spillvatten

och orenlighet som kommer från bostäder eller från verksamhet som

inte hänförs till industriell rörelse. Industriellt avloppsvatten utgörs av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967 55

spillvatten och orenlighet som kommer från sådan rörelse. Vattenlagen förbjuder

i princip inte utsläpp av kloakvatten även om det förorsakar förorening.

I lagen finns dock bestämmelser om en viss minimistandard beträffande

rening av ldoakvatten. Utsläpp får i regel inte ske utan att kloakvattnet

har undergått åtminstone slamavskiljning. I fråga om industriellt

avloppsvatten finns i lagen ett principiellt förbud mot utsläpp som orsakar

olägenhet av någon betydelse från allmän eller enskild synpunkt. Från förbudet

undantas de fall, då det för att förebygga förorening krävs åtgärder,

som inte skäligen kan fordras. I första hand ankommer det på den som skall

avleda avloppsvattnet att bedöma vilka reningsåtgärder och andra förebyggande

åtgärder som behövs. När det gäller industriellt avloppsvatten har betydande

inskränkningar gjorts i denna princip. I kungörelsen om förprövning

rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. — den

s. k. förprövningskungörelsen — anges vissa slag av industrier, bl. a. cellulosafabriker,

pappersbruk och oljeraffinaderier, som inte får anläggas, förrän

villkoren för utsläpp av avloppsvattnet prövats enligt vattenlagen. I de

fall där utsläpp av industriellt avloppsvatten skulle medföra allvarlig olägenhet

kan vattendomstol underställa tillståndsfrågan Kungl. Maj :ts prövning.

Vatteninspektionen har tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden

enligt lagen därom, den s. k. tillsynslagen. Enligt denna kan vatteninspektionen

bl. a. meddela råd och anvisningar för att motverka förorening

och om dessa inte efterkoms föra talan vid vattendomstol om reningsåtgärder

eller förbud mot utsläpp. I förprövningskungörelsen föreskrivs

skyldighet att göra anmälan till vatteninspektionen bl. a. innan vissa särskilt

uppräknade industrier anläggs och innan kloakledning från mer omfattande

bebyggelse påbörjas.

Vidare kan nämnas att statsbidrag utgår till kommuner för att förse bebyggelseområden,

som tagits i anspråk före den 1 juli 1959, med vattenoch

avloppsanläggningar. I statsverkspropositionen har för nästa budgetår

för sådana bidrag tagits upp ett anslag på 84 milj. kr.

Verksamheten inom luftvården är i stort sett inte författningsreglerad.

Förslag till lag om luftförorening, buller och andra immissioner (immissionslag)

har i slutet av år 1966 lagts fram av immissionssakkunniga. Enligt

lagförslaget skall den som använder eller ämnar använda fast egendom

för ändamål, som kan medföra immission, vara skyldig att vidta de

skyddsåtgärder och de övriga försiktighetsmått som skäligen kan fordras.

De sakkunniga lägger också fram förslag till ny tillsynslag (miljötillsynslag)

som skall ersätta den nuvarande tillsynslagen. En grundäggande skillnad

mellan den föreslagna lagen och den nuvarande är att tillsynen skall inriktas

på att motverka inte bara vattenförorening utan också luftförorening,

buller och andra sådana störningar som innebär fara för allmänna intressen

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Mnj:ts proposition nr 59 år 1967

på miljövårdens område. En annan skillnad är att tillsynen föreslås bli utövad

av såväl den centrala myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdena

som länsstyrelserna. F. n. är vatteninspektionen som nämnts tillsynsmyndighet

på vattenvårdens område. De sakkunniga har även avgett

förslag till kungörelse om förprövning till skydd mot vattenförorening, luftförorening

in. m. Förprövningsmyndigheter blir enligt förslaget förutom

vattendomstolarna den förut nämnda centrala myndigheten och länsstyrelserna.

Tyngdpunkten i förprövningsarbetet föreslås ligga på den centrala

myndigheten och länsstyrelserna. De sakkunniga föreslår även vissa ändringar

av organisatorisk innebörd i vattenlagen. De sakkunnigas förslag remissbehandlas

f. n.

Ett aktivt arbete på förevarande områden har många gånger försvårats av

att verkningarna av utsläpp från industrier m. in. inte varit kända. Under

de senaste två åren har en omfattande forskning och undersökningsverksamhet

satts i gång för att klarlägga dessa verkningar. Särskilda medel har

ställts till förfogande härför över riksstaten. Denna verksamhet leds och

samordnas övergångsvis av 1964 års naturresursutredning. Undersökningarna

har gett värdefulla resultat och lett till förbud eller besränsnine i fråga

om användningen av vissa farliga medel. Eu viktig del av samhällets insatser

bör vara att ställa resurser till förfogande för forskning, undersökningsverksamhet

och tekniskt utvecklingsarbete inom detta område. Naturresursutredningen

har till uppgift att lägga fram förslag i detta avseende och till

organisation av denna verksamhet. Förslag från utredningen kan väntas

i år. Jag vill i sammanhanget nämna att i statsverkspropositionen har tagits

upp ett anslag av 5 milj. kr. för nästa budgetår för att bekosta en i

första hand målinriktad forskning och undersökningsverksamhet inom naturresursområdet.

Vad gäller insatserna för forskning och utvecklingsarbete

bör även nämnas Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, som inrättades

den 1 januari 1966. Institutets forskningsuppgifter avser problem,

som sammanhänger med industriell drift, och därmed närbesläktade frågor

inom tätbebyggelse. Till institutet är knutet ett serviceorgan, som har

till ändamål att mot ersättning utreda industriers, kommuners och allmänna

organs problem rörande vatten- och luftvård. Institutets verksamhet

finansieras till hälften vardera av staten och en stiftelse, som företräder

industrin.

Jag vill slutligen i detta sammanhang understryka att de förslag till samordnad

och utbyggd statlig organisation på natur-, vatten- och luftvårdens

områden som jag lägger fram i det följande bör kraftigt bidra till en effektivisering

av arbetet inom dessa viktiga samhällsområden.

Central organisation. Jag vill först ta upp namnfrågan. Statskontoret

har som tänkbara alternativ diskuterat statens naturmiljöverk, statens

miljövårdsverk och statens naturvårdsverk. Statskontoret har stannat

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 59 år 1967

57

för statens naturvårdsverk. Av de remissinstanser, som yttrat sig i namnfrågan,

har lika många förordat statens naturvårdsverk som statens miljövårdsverk.

Jag vill i sammanhanget erinra om att i den allmänna debatten

har miljövård börjat användas som sammanfattande begrepp för natur-,

vatten- och luftvård. Enligt min mening kan vissa skäl anföras för begreppet

miljövård som gemensam benämning på de verksamheter det här gäller,

då dessa berör en väsentlig del av hela vår livsmiljö. Då ordet miljö emellertid

enligt gängse språkbruk avser såväl den inre miljön — våra hem och

arbetsplatser m. m. — som den yttre miljön och den nya myndighetens verksamhetsområde

avses komma att omfatta endast delar av vad som hänförs

till den yttre miljön har jag kommit till den slutsatsen att den centrala statliga

myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdena bör kallas statens

naturvårdsverk. Jag förordar sålunda detta namn. Som konsekvens av

mitt ställningstagande i namnfrågan för det nya verket innefattar jag i begreppet

naturvård även vatten- och luftvård i sådana sammanhang, där naturen

i vidsträckt mening åsyftas.

1965 års riksdag (prop. 97, JoU 16, rskr 255) har, såsom tidigare nämnts,

fattat principbeslut om en ny naturvårdsorganisation. Beslutet innebär, att

statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå

och statens luftvårdsnämnd förs samman med statens naturvårdsnämnd

den 1 juli 1987 och att länsingenjörskontoren samtidigt inordnas

i länsstyrelserna. Statskontoret har därefter på uppdrag av Kungl.

Maj :t utarbetat förslag till den nya organisationen och i anslutning härtill

beräknat behövliga anslag för denna.

De förslag som lagts fram av statskontoret har vid remissbehandlingen

fått ett positivt mottagande. Krav på resurser utöver vad statskontoret föreslagit

för den nya organisationen har dock förts fram från flera håll.

För min del finner jag, att det framlagda organisationsförslaget är väl

ägnat att ligga till grund för beslut om en ny naturvårdsorganisation och

jag kan i allt väsentligt ansluta mig till detta. Jag vill i sammanhanget erinra

om att verkets arbetsuppgifter kan komma att påverkas, om immissionssakkunnigas

förslag genomförs. De sakkunniga har i sitt remissyttrande

anfört att statskontorets organisationsförslag passar väl för de uppgifter

som föreslås av dem. Jag vill framhålla att de förslag, som jag lägger

fram i det följande, i vissa avseenden får ses mot bakgrunden av att arbetsuppgifterna

för den nya organisationen sålunda kan komma att beröras

av ställningstagande till immissionssakkunnigas förslag. Jag vil! vidare

erinra om att forskningens och undersökningsverksamhetens framtida omfattning,

inriktning och organisation på naturresursområdet f. n. utreds av

1964 års naturresursutredning. Förslag från nämnda utredning kan också

beröra naturvårdsverket.

Statskontoret har prövat den nu gällande fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan central och regional instans. Ämbetsverket anser att starka skäl

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

talar för att beslutsfunktionerna inom natur-, vatten- och luftvården — med

undantag för sådana som är förbehållna vattendomstol — i största möjliga

utsträckning förläggs till länsstyrelse. Statskontoret erinrar om att länsstyrelserna

på naturvårdsområdet redan har beslutanderätten i flertalet ärenden.

På vattenvårdens område förordar ämbetsverket att beslutanderätten i

fråga om s. k. anmälningsärenden eniigt tillsynslagen och förprövningskungörelsen

rörande kommunala utsläpp och jordbrukets föroreningsfrågor den

1 juli 1967 decentraliseras till länsstyrelserna och att detta också på sikt bör

ske beträffande anmälningsärenden, som avser industriella vattenföroreningar.

Vidare föreslår statskontoret att ansvaret för kontroll och övervakning

av vattenskyddsåtgärder för såväl jordbrukets som industriella och

kommunala föroreningar läggs på länsstyrelserna den 1 juli 1967.

Som tidigare nämnts beslutar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga

om ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Då det

huvudsakliga arbetet beträffande sådana ärenden redan nu utförs inom länsingenjörskontoren

föreslår statskontoret att beslutanderätten i sådana ärenden

den 1 juli 1967 flyttas över till länsstyrelserna.

Remissinstanserna bär nästan genomgående tillstyrkt statskontorets förslag

om arbetsfördelningen mellan den centrala myndigheten och länsstyrelserna.

Några remissinstanser har förordat att även beslutanderätten rörande

anmälningsärenden om industriella föroreningar bör flyttas över till

länsstyrelserna i samband med omorganisationen.

Som jag tidigare nämnt har immissionssakkunniga lagt fram förslag om

ny tillsynslag. I avvaktan på ställningstagande till de sakkunnigas förslag

förordar jag att inom vattenvårdsområdet samtliga anmälningsärenden bereds

av länsstyrelserna men att den centrala myndigheten fattar beslut i

dessa ärenden. I enlighet med statskontorets förslag bör däremot tillsynsuppgifterna

på vattenvårdsområdet i väsentlig omfattning flyttas över till

länsstyrelserna. Jag biträder vidare statskontorets förslag om att beslutanderätten

i ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar förs

över till länsstyrelserna den 1 juli 1967. Kungl. Maj :t äger meddela bestämmelser

i de frågor jag nu behandlat i den mån frågorna inte är reglerade

i lag.

Enligt statskontorets förslag skall naturvårdsverket vara central förvaltningsmyndighet

för ärenden om natur-, vatten- och luftvården. Arbetsuppgifterna

för det nya verket inom natur-, vatten- och luftvården överensstämmer

enligt förslaget i allt väsentligt med de arbetsuppgifter som de av omorganisationen

berörda myndigheterna nu har. Riksdagens beslut år 1965

innebar inte att arbetsuppgifterna skulle ändras. Statskontoret hade inte

heller till uppgift att ompröva dessa. Jag utgår därför från att arbetsuppgifterna

för naturvårdsverket inte ändras i förhållande till de av omorganisationen

berörda myndigheternas nuvarande arbetsuppgifter med undantag

av vad jag dels nyss föreslagit beträffande överförande av vissa uppgifter

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj ds proposition nr 59 år 1967

på vattenvårdsområdet till länsstyrelserna, dels kommer att förorda i det

följande i fråga om friluftslivet.

Jag kommer senare att redovisa mina ställningstaganden till fritidsutredningens

förslag rörande stödet på friluftslivets område. Redan nu vill jag

dock ta upp den organisatoriska frågan. Fritidsutredningen anser att frågorna

på friluftslivets område bör flyttas över från statens friluftsnämnd

till det centrala organet på naturvårdsområdet. Skälet härtill är enligt utredningen

att frågor om bl. a. avsättande av naturreservat och om det rörliga

friluftslivet hör mycket nära samman. Den centrala myndigheten bör

enligt utredningen ha bl. a. allmänt planerande och samordnande uppgifter

på friluftslivets område, lämna länsstyrelser och kommuner service i planeringsfrågor

och, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, ha hand om det statliga

stödet till friluftslivet. Även i länsstyrelsernas uppgifter bör enligt utredningen

ingå att ta till vara friluftslivets intressen. Inom kommunerna bör

kommunens styrelse ta sig an dessa frågor. Flertalet remissinstanser tillstyrker

utredningens förslag. För egen del ansluter jag mig också till förslaget

och jag förordar sålunda att frågorna på friluftslivets område förs över från

statens friluftsnämnd till statens naturvårdsverk den 1 juli 1967. Statens

friluftsnämnd bör samtidigt upphöra. Verkets befattning med friluftsfrågor

bör begränsas till vad som hör samman med det rörliga friluftslivet. Frågor

som avser fritidsbostäder bör alltså inte ingå i verkets uppgifter. Jag vill

framhålla att det rörliga friluftslivets behov bör beaktas i största möjliga

utsträckning i naturvårdsplaneringen. Verket bör hålla nära kontakt med

länsstyrelserna och kommunerna i dessa frågor.

Statskontoret föreslår att verket leds av en styrelse som består av verkschefen

och sex andra ledamöter. Verkschefen bör vara styrelsens ordförande.

Enligt statskontoret är det inte möjligt att inom styrelsen få utrymme för

en allsidig intresse- och kunskapsrepresentation på de omfattande verksamhetsområden

som verket skall företräda. Statskontoret föreslår därför att

till det nya verket knyts särskilda råd, som bör bestå av företrädare för särskilt

berörda myndigheter och näringslivet samt i övrigt av personer med

speciell kunskap och erfarenhet inom berörda områden. Enligt förslaget

bör det finnas ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd

med vartdera högst tio ledamöter, som utses av verkets styrelse. Statskontorets

förslag beträffande såväl styrelsen som de särskilda råden tillstyrks genomgående

av remissinstanserna. Flertalet instanser förordar dock att rådens

ledamöter utses av Kungl. Maj :t. Jag biträder statskontorets förslag beträffande

såväl styrelsen som råden. Ordföranden i styrelsen bör utses av

Kungl. Maj :t. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att ledamöterna

i råden bör utses av Kungl. Maj :t. Verkschefen bör vara ordförande i

råden. Jag tillmäter råden stor betydelse som impulsgivare åt verket inom

sina resp. ämnesområden. Kungl. Maj :t äger att besluta i här behandlade

frågor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

Natuivårdsnämnden har i sitt yttrande föreslagit att en särskild expertgrupp

knyts till det nya verket för att biträda vid värdering och förhandlingar

med markägare vid markinköp för naturvårdsändamål och när ersättning

skall utgå för intrång vid avsättande av naturreservat. En sådan

expertgrupp bör enligt min mening verksamt bidra till att arbetet med att

säkerställa naturområden påskyndas, varför jag finner det angeläget att

den kommer till stånd. Den bör utses av Kungl. Maj :t.

Enligt statskontorets förslag till indelning i byråer in. m. av verket bör

detta organiseras på dels fyra byråer, nämligen en administrativ byrå, en

naturvårdsbyrå, en vattenvårdsbyrå och en luftvårdsbyrå, dels ett stabsorgan

för planering, samordning och information, dels ock ett undersökningslaboratorium.

Vissa av byråerna föreslås bli indelade på enheter enligt följande,

nämligen administrativa byrån på enheter för allmänna ärenden, för kamerala

ärenden och för personalärenden (innefattande även bibliotek och

skrivcentral m. m.), naturvårdsbyrån på enheter för ärenden rörande naturvårdsområden,

för ärenden rörande landskapsvård och för ärenden rörande

jakt och viltvård samt vattenvårdsbyrån på enheter för planeringsärenden,

för industriella ärenden, för kommunala ärenden och för anläggningsärenden.

Luftvårdsbyrån föreslås inte bli uppdelad på enheter. Undersökningslaboratoriet

-— vars ställning och organisation enligt statskontoret

får betraktas som provisoriskt i avvaktan på ställningstagande till 1964 års

naturresursutrednings kommande förslag — bör organiseras på en beredningsavdelning,

ett fysikaliskt kemiskt laboratorium, ett biologiskt laboratorium,

ett mikrobiologiskt laboratorium och ett radioekologiskt laboratorium.

Statskontorets förslag har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Jag biträder förslaget. Arbetsenheterna inom byråerna och undersökningslaboratoriet

bör dock kallas sektioner. Inom naturvårdsbyråns sektion för

naturvårdsområden bör även frågor rörande friluftslivet handläggas. Stabsorganet

bör vidare kallas sekretariat. Indelningen i byråer och sektioner m. in.

bör betraktas som en principlösning. Den bör presenteras för riksdagen för

att tjäna som underlag för bedömningen av verkets anslagsbehov. Kungl.

Maj :t bör emellertid äga besluta om sådana ändringar i organisationen, som

betingas av utvecklingens krav. Tablå över naturvårdsverkets organisation

torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Jag redovisar härefter mina ställningstaganden rörande verkets personalorganisation.

Naturvårdsverket bör ledas av en överdirektör. Härför bör inrättas en

tjänst i lönegrad Cp 4. Frågan om löneställningen för denna tjänst har tagits

upp till behandling mellan chefen för civildepartementet och berörd personalorganisation

som förklarar sig inte ha någon erinran mot den föreslagna

löneställningen. Var och en av de fyra byråerna bör förestås av en

byråchef. Härför bör inrättas fyra tjänster i G 1. Anställningsformen för

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

61

dessa bör vara extra ordinarie med möjlighet dock att för bestämd tid förordna

den, som i den nuvarande organisationen innehar förordnandetjänst

för bestämd tid. Undersökningslaboratoriet bör förestås av en laboratoriechef.

Jag beräknar medel för en sådan tjänst i Be 6. Jag redogör i det följande

närmare endast för de tjänster, som nu inte finns i de av omorganisationen

berörda myndigheterna. Jag beräknar medel för en tjänst som avdelningsdirektör

i Be 5. Denna tjänst, som företrädesvis bör vara avsedd för

frågor som gäller värdering av mark och förhandlingar med markägare, bör

vara knuten till den i det föregående nämnda expertgruppen. Jag beräknar

vidare medel för tre tjänster vid sekretariatet, varav en tjänst som avdelningsdirektör

i Be 5 (chef för sekretariatet), en som byrådirektör i Ae 26

med uppgifter företrädesvis rörande utåtriktad information och en som

kansliskrivare i Ae 11. Administrativa byrån bör tillföras en arvodestjänst

för en jurist med uppgift att företrädesvis handlägga vattenrättsliga frågor.

Jag beräknar medel härför och för en tjänst som expeditionsvakt i högst

Ae 9 vid samma byrå. Jag beräknar vidare medel för en tjänst som kartritningsbiträde

i högst Ae 11 vid naturvårdsbyrån, en tjänst som byrådirektör

i Ae 28 vid vattenvårdsbyrån samt två tjänster som byrådirektör i Ae 30

resp. Ae 26 och en tjänst som byråingenjör i Ae 21 vid luftvårdsbyrån. Jag

har sålunda beräknat medel för elva tjänster. Överflyttning av beslutanderätten

i ärenden om bidrag till vatten- och avloppsanläggningar från

den centrala myndigheten till länsstyrelserna innebär att personalstyrkan

vid det nya verket i förhållande till personaluppsättningen vid de nuvarande

myndigheterna kan minskas med fyra tjänster. Vidare kan en tjänst som

överingenjör och en som överinspektör vid de nuvarande myndigheterna

dras in. En av dessa tjänster ersätts dock av en byråchefstjänst. Nettoökningen

av antalet tjänster vid det nya verket i förhållande till tjänsterna

vid de nuvarande myndigheterna blir härigenom sex. Då det vid de senare

myndigheterna finns sammanlagt 95 tjänster beräknar jag således medel

för 101 tjänster vid det nya verket för nästa budgetår. I förhållande till

statskontorets förslag innebär detta en minskning med tre tjänster. Till

expertis och tillfällig arbetskraft hos det nya verket beräknar jag 380 000 kr.

I förhållande till vad som nu står till förfogande för de nuvarande myndigheterna

innebär detta en ökning med 210 000 kr. och i förhållande till statskontorets

förslag en ökning med 123 000 kr. Vid min beräkning av medel

har jag beaktat behovet av bl. a. särskild arbetskraft för frågorna på friluftslivets

område samt av medicinsk-hygienisk expertis. Jag vill framhålla att

de särskilda medlen till expertis och tillfällig arbetskraft bör göra det möjligt

för det nya verket att ta initiativ till utredningar i frågor, som bl. a. de

särskilda råden kan aktualisera.

Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisationen.

Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa.

I en förteckning, som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

som bilaga 2, tas upp samtliga tjänster vid statens naturvårdsverk för vilka

medel beräknas för budgetåret 1967/68. I förteckningen redovisas således

både sådana tjänster i fråga om vilka riksdagen förbehållit sig att besluta

om inrättandet och sådana tjänster som Kungl. Maj :t äger inrätta. Fördelningen

av tjänster på olika arbetsenheter får inte betraktas som bindande.

Det är nämligen angeläget att verket har möjligheter att placera om personalen

med hänsyn till vad som bedöms vara motiverat för att möta uppkommande

behov av arbetsinsatser.

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag inom kort avser begära Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla en organisationskommitté, som bör få i

uppdrag att fullgöra vissa uppgifter i samband med den aktuella omorganisationen.

Åt denna kommitté bör även uppdras att utreda förläggningen

av naturvårdsverket.

Regional organisation. De förslag som avser den regionala organisationen

— länsstyrelserna — lägger jag fram efter samråd med statsrådet

Lundkvist.

I fråga om länsstyrelsernas arbetsuppgifter på naturvårdsområdet i vidsträckt

mening vill jag först erinra om vad jag tidigare anfört rörande överflyttning

till länsstyrelserna av vissa uppgifter inom vattenvården. I övrigt

bör arbetsuppgifterna vara de nuvarande. Jag vill dock understryka att friluftslivets

behov bör beaktas av länsstyrelserna i deras verksamhet på naturvårdsområdet.

Statskontoret anser att de viktigaste arbetsuppgifterna för länsstyrelserna

blir att kartlägga de anspråk, som från olika håll ställs på naturtillgångarna.

Länsstyrelserna bör enligt statskontoret i samråd med naturvårdsverket

inventera de olika naturtillgångarna och göra upp översiktliga planer

för hur dessa tillgångar bör utnyttjas på bästa sätt för att tillgodose olika

anspråk. Remissinstanserna har genomgående betonat vikten av att sådana

planer kommer till stånd. Jag anser att sådana planer har stor betydelse

för samhällsplaneringen. De behövs i första hand för områden där exploateringstrycket

är starkast och där konflikter mellan naturvårdsintresset och

andra intressen kan tänkas uppstå.

Statskontoret föreslår att länsingenjörskontorens nuvarande uppgifter

och länsstyrelsernas planeringsuppgifter inom naturvården förs samman i

särskilda enheter, som ges en från sektionsindelningen fristående ställning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Även jag ansluter mig till det.

Fn sådan arbetsenhet bör kallas naturvårdsenhet. Jag vill emellertid framhålla

att organisationen får betraktas som provisorisk i avvaktan på ställningstagande

till länsförvaltningsutredningens kommande förslag.

Vid länsstyrelserna finns nu rådgivande organ för naturvårdsfrågor, naturvårdsråden.

I likhet med statskontoret föreslår jag att rådens verksam
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

hetsområde skall avse naturvårdsområdet i vidsträckt mening. Rådens sammansättning

och uppgifter är inte författningsreglerade. Någon ändring i

detta avseende bör inte ske men jag vill erinra om de önskemål som förts

fram av många remissinstanser, nämligen att kommunerna blir representerade

i råden. Länsstyrelserna bör göras uppmärksamma på dessa önskemål.

Vad gäller personalorganisationen för länsstyrelsernas naturvårdsenheter

beräknar jag medel för nästa budgetår för 14 tjänster som byrådirektör i

Ae 28 företrädesvis för uppgifter inom naturvården. F. n. finns tio heltidsanställda

tjänstemän för naturvård, varför nettoökningen blir fyra tjänster.

I likhet med statskontoret förordar jag vidare att länsstyrelserna får särskild

arbetskraft för tillsynsuppgifter inom vattenvårdsområdet. Härför

beräknar jag medel för nästa budgetår för fem tjänster som byrådirektör

i Ae 28. Varje sådan tjänsteman bör tjänstgöra inom flera län. Jag förordar

alltså att länsstyrelserna tillförs nio nya tjänster för nästa budgetår.

Samtidigt bör en tjänst som länsingenjör dras in, varför nettoökningen

för den regionala naturvårdsorganisationen blir åtta tjänster. Då denna

organisation nu har 148 tjänster bör den nya regionala naturvårdsorganisationen

för nästa budgetår omfatta 156 tjänster. Avlöningskostnaderna härför

beräknar jag till 6,5 milj. kr. Jag beräknar vidare 1 milj. kr. för expertis

och tillfällig arbetskraft vid länsstyrelserna för naturvårdsenheterna. Chef

för naturvårdsenhet bör tills vidare kallas länsingenjör. Alla tjänster som

föreslås för länsstyrelsernas naturvårdsenheter kan inrättas utan riksdagens

medverkan. Det ankommer vidare på Kungl. Maj :t att fördela tjänsterna

mellan länsstyrelserna. I den tidigare omnämnda förteckningen (bilaga

2) tas samtliga tjänster upp som föreslås finnas vid länsstyrelsernas

naturvårdsenheter fr. o. in. budgetåret 1967/68.

Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisationen.

Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa.

Statens avtalsverk har på grundval av de organisationsförslag som jag nu

lägger fram förhandlat med personalorganisationerna om lönegradsplacering

av tjänster m. m. vid naturvårdsverket och vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter.

Avtal har träffats under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande.

Riksdagens lönedelegation har godkänt avtalet på riksdagens vägnar,

under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningar

som legat till grund för avtalet.

Omkostnaderna för länsstyrelsernas naturvårdsenheter bör tas upp med

1 010 000 kr. för nästa budgetår vilket innebär en ökning för denna organisation

med 135 000 kr.

Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att för riksdagen lägga fram

särskild proposition om de lagändringar som behövs till följd av den föreslagna

omorganisationen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Stödet till friluftslivet, m. m. Jag vill först ta upp vissa allmänna utgångspunkter

i fråga om stödet till friluftslivet. Under de senaste decennierna har

stora reformer på arbetstidslagstiftningens område genomförts i vårt land.

År 1951 fattades beslut om tre veckors semester, år 1958 förkortades veckoarbetstiden

från 48 till 45 timmar, år 1963 förlängdes semestern till fyra

veckor och år 1966 beslöt riksdagen om ytterligare successiv förkortning av

arbetsveckan till 42,5 timmar. När den sistnämnda reformen är helt genomförd

år 1969 har den årliga arbetstiden förkortats från 3 100 timmar år 1900

till ca 1 750 timmar.

Under samma tidsperiod har vårt näringsliv genomgått en omfattande

strukturomvandling, vilken bl. a. medfört en kraftig befolkningsomflyttning.

År 1850 bodde 90 % av befolkningen på landsbygden medan motsvarande

siffra i dag understiger 25 %. Urbaniseringen har inneburit förändringar

för såväl individerna som samhället. Nya miljöer och levnadsformer

har vuxit fram. Med tätortsbildningen har följt ökade avstånd mellan

bostad och arbetsplats och växande trafikintensitet. Den långt drivna

rationaliseringen inom näringslivet har medfört att tempot i arbetslivet

ökat samtidigt som den tekniska utvecklingen möjliggjoi’t en omfattande

mekanisering av olika arbetsmoment. Maskinella hjälpmedel har i stor utsträckning

övertagit de fysiskt påfrestande arbetsuppgifterna medan människans

uppgift i allt större utsträckning blivit av övervakande och kontrollerande

natur. Också i övrigt synes nutidsmänniskans tillvaro präglas av

en minskad fysisk aktivitet som, om inte negativa verkningar för folkhälsan

skall uppstå, måste kompenseras genom motionsbefrämjande aktiviteter.

Olika former av friluftsliv kan härvid bli av stor betydelse. Samtidigt bör

aktiviteter i det fria kunna ge människorna den avkoppling och rekreation

som tätortsmiljön och det högt uppdrivna tempot i arbetslivet skapar behov

av. Vårt land erbjuder vad gäller tillgången på natur för friluftsliv goda

möjligheter att tillgodose detta behov. Den genom arbetstidsreformerna

starkt ökade fritiden ger människorna också tillfälle att tillgodose rekreations-

och motionsbehovet. Med tanke på den betydelse inte minst ur hälsosynpunkt

som olika friluftsaktiviteter har är det därför givet att samhället

— i första hand kommunerna — bör se till att möjligheter till utövande av

friluftsliv skapas. Detta kan ske dels genom att hänsyn tas till friluftslivets

behov i samhällsplaneringen, dels genom ekonomiskt stöd till friluftsanläggningar

och organisationer på friluftslivets område.

Det är av vikt att friluftslivets behov av mark beaktas på ett tidigt stadium

av samhällsplaneringen. Detta gäller såväl mark i närheten av tätorterna

som på längre avstånd från dem. Den hårda konkurrens som råder om

marken i våra tätortsregioner leder emellertid ofta till att friluftslivets behov

inte beaktas. Det är angeläget att de samhällsorgan som svarar för planeringen,

främst kommunerna, vid planeringsarbetet tar hänsyn också till

behovet av lämpliga rekreationsområden. En viss central vägledning — i

form av en översiktlig riksplanering — kan vara av värde i detta samman
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

hang. Den stora betydelse som friluftslivet har i det moderna samhället

motiverar sålunda att såväl staten som kommunerna engagerar sig för att

skapa möjligheter till friluftsliv åt så många som möjligt.

Jag har i det föregående redovisat de av fritidsutredningens förslag, som

avser den statliga organisationen för frågorna på friluftslivets område samt

statens ekonomiska stöd till anläggningar för det rörliga friluftslivet och

till organisationer på friluftslivets område. I samband med mina överväganden

rörande naturvårdens organisation har jag behandlat frågan om central

myndighet för friluftsfrågorna och förordat att statens naturvårdsverk får

det centrala ansvaret för frågorna om det rörliga friluftslivet.

Jag tar nu upp utredningens övriga förslag rörande det rörliga friluftslivet.

Utredningen framhåller att olika former av ledighet ställer olika krav

på såväl fritidssysselsättning som fritidsmiljö, varför friluftsområden och

lriluftsanläggningar för såväl den dagliga fritiden som för veckoslutsledigheten

och semestern bör skapas. Jag ansluter mig till detta allmänna betraktelsesätt.

Med tanke på friluftslivets betydelse från hälsosynpunkt är det

enligt min mening inte minst viktigt att rekreationsbehovet kan tillgodoses.

Vid planeringen av nya bostadsområden är det därför angeläget att anläggningar

med anordningar för olika former av motionsverksamhet i det fria

kommer till stånd på bekvämt avstånd från bostaden. Under veckoslutsledigheten

efterfrågas i allt större utsträckning strövområden och anläggningar

på inte alltför stort avstånd från tätorten. Också dessa önskemål bör

beaktas liksom behovet av anläggningar med övernattningsmöjligheter, inte

minst i fjälltrakterna, för semesterledigheten. Det statliga stödet till friluftsanläggningar

bör enligt min mening i princip omfatta anläggningar som

tillgodoser behoven vid dessa slag av ledighet.

Utredningen drar upp vissa riktlinjer för statens ekonomiska stöd till

anläggningar för det rörliga friluftslivet. Enligt utredningen bör bidragen i

fortsättningen fördelas efter en betydligt noggrannare behovsgranskning än

vad som f. n. sker. Bidrag bör huvudsakligen ges till anläggningar, som

inte skulle komma till stånd utan särskilt stöd av staten. För att bidrag

skall utgå bör också krävas att anläggningarna får en lämplig lokalisering.

Utredningen anser vidare att bidragssystemet bör vara flexibelt. Vissa huvud-''

principer föreslås av utredningen. Sålunda bör bidrag som regel inte utgå

till anläggningar, vilka kan förväntas bli ekonomiskt självbärande. Bidragen

till anläggningar i tätorternas närhet bör vara lägre än bidragen till s. k.

fjärranläggningar av rikskaraktär. Varje beslut i bidragsärende bör vidare

grundas på en noggrann kalkyl över investerings- och driftskostnader.

De av utredningen förordade principerna för utformningen av det statliga

stödet till friluftsanläggningar biträds i allmänhet av remissinstanserna.

Även jag anser att principerna bör tjäna som vägledning vid bidragsgivningen.

Jag vill dock framhålla att hänsyn måste tas till förhållandena i

varje enskilt fall. I fråga om utredningens förslag att bidrag till anläggning,

som kan förväntas bli ekonomiskt bärkraftig, bör utgå endast i undantags
-

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

fall vill jag framhålla att självfinansieringskravet inte får medföra att avgiften

för tillträde till en anläggning blir så hög att ett ekonomiskt hinder

uppstår för vissa människor att utnyttja den.

Utredningen föreslår att statens ekonomiska stöd till friluftsanläggningar

i huvudsak bör reserveras för sådana anläggningar, som uppförs av

kommuner. Organisationer av rikskaraktär med kompetens på friluftsområdet

och med förmåga att träffa långsiktiga avtal om en anläggnings

utnyttjande bör enligt utredningen också kunna erhålla bidrag. Remissinstanserna

har ställt sig positiva till förslaget. Även jag ansluter mig i princip

till det. Jag vill också här framhålla att förhållandena i varje enskilt

fall bör beaktas. Riksorganisationernas lokalavdelningar bör t. ex. inte mista

den möjlighet de har i dag att få bidrag till att uppföra mindie anläggningar

som rast- och klubbstugor. Som villkor för att bidrag skall utgå till

dessa bör självfallet — liksom för alla övriga anläggningar — gälla, att de

är öppna för allmänheten. Om speciella skäl föreligger bör också riksorganisation,

som inte huvudsakligen ägnar sig åt friluftsverksamhet, kunna

få bidrag till friluftsanläggning.

Även om uppförandet av friluftsanläggningar i huvudsak blir en kommunal

angelägenhet bör enligt utredningen driften av anläggningarna med

fördel kunna överlåtas på någon organisation på friluftslivets område. Jag

delar utredningens uppfattning. Av tradition har friluftsverksamheten i

vårt land haft sin förankring i de frivilliga organisationerna. Dessa har därför

stor erfarenhet av olika former av friluftsverksamhet, vilken bör göra

dem väl lämpade att ha hand om verksamheten vid friluftsanläggningarna.

Utredningen har gjort eu uppskattning av behovet av nya friluftsanläggningar

för de närmaste åren. Utredningen har därvid funnit att en omfattande

utbyggnad bör komma till stånd. Statens bidrag till kostnaderna föi

denna utbyggnad uppskattar utredningen till 12,5 milj. kr. for varje år under

ett antal år framöver. Eftersom utbyggnaden måste föregås av ett omfattande

planeringsarbete föreslår utredningen, att för budgetåret 1967/68

10 milj. kr. anvisas av statliga medel för investeringar i olika slag av friluftsanläggningar.

Remissinstanserna delar i stort sett utredningens uppfattning att det

behövs ett kraftigt tillskott av anläggningar för det rörliga friluftslivet.

Statens friluftsnämnd anser det dock orealistiskt att räkna med en så snabb

utbyggnadstakt som utredningen förordat. Jag ansluter mig till denna bedömning.

Jag återkommer till anslagsfrågan i det följande.

Utredningen föreslår att vissa medel anvisas till utvecklingsarbete rörande

friluftsanläggningar. Jag biträder utredningens förslag. Medel bor få

disponeras för detta ändamål ur det anslag som står till förfogande för bidrag

till uppförande av friluftsanläggningar. Det blir en uppgift för naturvårdsverket

att ta initiativ till ett sådant utvecklingsarbete. Med hjälp av

expertis på området bör verket t. ex. utarbeta typritningar för olika anlägg
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år i 967 67

ningar. Ritningarna bör sedan tillhandahållas kommuner och friluftsorganisationer.

Utredningen konstaterar att en betydande markanskaffning blir nödvändig

om friluftslivets behov skall tillgodoses. Vid anskaffandet av marken,

som i princip bör vara en kommunal angelägenhet, bör enligt utredningen

domänverket och lantbruksnämnderna medverka i viss utsträckning.

Utredningen framhåller att markbehovet för friluftslivet primärt bör

kunna tillgodoses genom att naturreservat bildas enligt naturvårdslagen

och att statliga medel, som finns anvisade på riksstaten för markförvärv

för naturvårdsändamål och för ersättning till markägare, utnyttjas. Område

på vilket friluftsanläggning skall uppföras bör dock förvärvas särskilt,

så att fastigheten innehas med äganderätt av huvudmannen för anläggningen.

Kostnader för sådant markförvärv bör enligt utredningen få räknas in

i bidragsunderlaget för anläggningen.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att utredningens uppfattning

att friluftslivets markbehov bör kunna tillgodoses genom tillämpning

av bestämmelserna i naturvårdslagen och genom att utnyttja statliga medel

för markförvärv och för ersättning till markägare är riktig. Syftet med

naturvårdslagen är nämligen bl. a. att tillgodose behovet av mark för rekreation

och friluftsliv. I fråga om mark, på vilken friluftsanläggning skall

uppföras, finner jag det rimligt att den förvärvas av huvudmannen för anläggningen

och att markkostnaden får räknas in i bidragsunderlaget.

Utredningens förslag att lantbruksnämnderna skall ges befogenhet att

bedriva en aktiv inköpsverksamhet också för att tillgodose friluftslivets

markbehov delas av några remissinstanser. För egen del vill jag framhålla

att lantbruksnämndernas markinköp i fortsättningen liksom hittills primärt

bör vara inriktade på att medverka till en rationalisering av jord- och skogsbruket.

Jag är således inte beredd att föreslå någon ändring av befogenheterna

för nämnderna. Jag vill emellertid erinra om att jag i propositionen 1963:

71 angående riktlinjer och organisation för naturvårdsverksamheten, m. m.

uttalade att det var angeläget att lantbruksnämnderna — så långt gällande

lagbestämmelser och andra föreskrifter medgav — i sin verksamhet med

jordbrukets rationalisering tillvaratog naturvårdsintressena. Jag vill nu

framhålla att även friluftslivets behov bör beaktas i förevarande sammanhang.

Nämnderna bör således eftersträva att medverka till att t. ex. sådana

delar av inköpta fastigheter som inte behöver disponeras för rationaliseringsändamål

ges den disposition som med hänsyn bl. a. till naturvård och

friluftsliv anses lämpligast. Härvid bör nämnderna samverka med naturvårdsmyndigheterna

och kommunerna.

I fråga om domänverkets medverkan i markanskaffning för naturvårdsändamål

vill jag erinra om att domänverket i samband med sin allmänna

inköpspolitik har att eftersträva att så långt som möjligt också tillgodose

det allmänna naturvårdsintresset. Jag vill i sammanhanget även nämna att

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

kyrklig mark ofta är belägen nära tätorter och kan utgöra lämpliga rekreationsområden.

Enligt vad jag inhämtat har den nu arbetande ecklesiastika

boställsutredningen sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Utredningen tar också upp frågan om statens ekonomiska stöd till organisationer

på friluftslivets område. Detta stöd måste enligt utredningen

byggas ut avsevärt om organisationerna skall kunna fullgöra sina uppgifter

på ett tillfredsställande sätt. Utredningen framhåller, att organisationernas

främsta uppgift bör vara att ge allmänheten olika former av service

på friluftslivets område. Riksorganisationer med väl utbyggda lokalavdelningar

bör enligt utredningen ha de största möjligheterna att lämna

denna service. Stödet bör därför koncentreras till sådana organisationer.

Detta medför enligt utredningen att vissa av de organisationer, som i dag

får bidrag ur friluftsfonden, i fortsättningen bör stödjas från andra anslag

på riksstaten. Detta gäller scoutorganisationer, Sveriges Dövas riksförbund

och Svenska naturskyddsföreningen. Utredningen föreslår, att 800 000

kr. anvisas för budgetåret 1967/68 som bidrag till organisationer på friluftslivets

område. Bidragen bör inte som nu utgå ur friluftsfonden utan

anvisas under ett särskilt anslag.

Så gott som samtliga remissinstanser understryker i likhet med utredningen

vikten av att friluftsorganisationerna ges ökat ekonomiskt stöd.

Även i övrigt biträder flertalet remissinstanser utredningens förslag. Jag vill

framhålla den stora betydelse de frivilliga organisationerna har för friluftslivets

utveckling. Genom olika arrangemang och kampanjer aktiverar

organisationerna en betydande del av vårt folk. Ett omfattande frivilligt

arbete ligger bakom organisationernas verksamhet. Den intensifiering

av verksamheten på friluftslivets område som bör komma till stånd

motiverar enligt min mening, att stödet till friluftsorganisationerna förstärks.

Det bör, som utredningen föreslagit, koncentreras till riksomfattande

organisationer med väl utbyggda lokalavdelningar. Vederbörande organisations

möjlighet att lämna service på friluftslivets område bör vara avgörande

för stödets omfattning. Denna service får självfallet inte begränsas

till organisationernas egna medlemmar utan skall tillhandahållas allmänheten.

Serviceverksamheten kan t. ex. avse organiserandet av olika former

av friluftsverksamhet eller information om friluftsanläggningar och den

vei''ksamhet som bedrivs där. Sådan verksamhet kräver ofta tillgång till

konsulenter och instruktörer. Denna verksamhet bör stödjas liksom utbildningen

av friluftsledare. Tillgången på frivilliga ledare har stor betydelse

för omfattningen av friluftslivet. Det är viktigt att dessa ideellt arbetande

ledare utbildas så att de kan fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt, inte minst bland ungdomen. Om ledarutbildningen skall kunna göras

effektiv och ändamålsenlig bör den inte splittras på många organisationer

utan koncentreras till så få som möjligt. Vid fördelning av medel till

organisationer på friluftslivets område bör detta beaktas. Jag vill i samman
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

hanget nämna att Skid- och friluftsfrämjandet har omfattande erfarenheter

på ledarutbildningens område, vilket i och för sig gör organisationen väl

lämpad att leda och samordna utbildningen av friluftsledare.

Utredningen har ansett att det stöd som nu utgår ur friluftsfonden till

scoutorganisationer för lägerverksamhet, till Svenska naturskyddsföreningen

och till Sveriges Dövas riksförbund i fortsättningen inte bör utgå ur denna

fond utan i stället från sådana anslag som normalt står till förfogande för

verksamhet som dessa organisationer bedriver. Jag delar i princip denna

uppfattning. Frågan om överflyttning av bidragen till dessa organisationer

till andra anslag bör prövas i de årliga budgetbehandlingarna.

För innevarande budgetår uppgår anslaget till avsättning till fonden för

friluftslivets främjande till 3,5 milj. kr. För nästa budgetår förordar jag att

anslaget höjs med 1 milj. kr. till 4,5 milj. kr. Utredningens förslag att bidragen

till organisationerna på friluftslivets område bör anvisas under ett

särskilt anslag kan jag inte biträda. Jag räknar dock med att av det föreslagna

anslaget för nästa budgetår ca 500 000 kr. bör kunna utgå som stöd

till olika organisationer på friluftslivets område. Kungl. Maj :t bör äga besluta

i denna fråga liksom i övriga frågor som avser utformningen av stödet

till friluftslivet.

Anslagsberäkningar. Naturvårdsverket. Till Statens naturvårdsverk:

Avlöningar beräknar jag för nästa budgetår 4,6 milj. kr. Jag har därvid

beräknat 4,2 milj. kr. till avlöningar till tjänstemän, 20 000 kr. till arvoden

och särskilda ersättningar samt 380 000 kr. till expertis och tillfällig

arbetskraft. Det av mig beräknade medelsbehovet innebär en ökning, inklusive

löneomräkning, med 1 288 000 kr. i förhållande till de anslag som

anvisats till avlöningar till av omorganisationen berörda myndigheter för

innevarande budgetår.

Till Statens naturvårdsverk: Omkostnader beräknar jag för nästa budgetår

691 000 kr. Till sjukvård m. m. beräknar jag 6 000 kr. och till reseersättningar

234 000 kr., varav 15 000 kr. till utrikes tjänsteresor. Under expenser

beräknar jag för bränsle, lyse och vatten 19 000 kr. och för övriga expenser

313 000 kr., varav 40 000 kr. som engångsutgift. Till publikationstryck

beräknar jag 20 000 kr. och till övriga utgifter 99 000 kr. Vad jag förordat

innebär en ökning med 145 000 kr. jämfört med medelsanvisningen

för innevarande budgetår.

Till Avsättning till fonden för frilufislivets befrämjande beräknar jag

enligt vad jag förordat i det föregående för nästa budgetår 4,5 milj. kr.

Länsstyrelserna. Statsrådet Lundkvist kommer senare att föreslå

Kungl. Maj :t att lägga fram proposition angående sammanläggning av

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län till en länsstyrelse,

m. m. och kommer i detta sammanhang att föreslå att medel anvisas för de

föreslagna naturvårdsenheterna inom länsstyrelserna.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1. besluta att en ny central förvaltningsmyndighet för

natur-, vatten- och luftvårdens ledning, kallad statens naturvårdsverk,

skall inrättas den 1 juli 1967 och att följande

myndigheter nämligen statens luftvårdsnämnd, väg- och

vattenbygnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, statens

naturvårdsnämnd, vattenvårdsnämnden, statens vatteninspektion

och statens friluftsnämnd samtidigt skall upphöra,

2. besluta att länsingenjörskontoren skall upphöra den

1 juli 1967 samtidigt som naturvårdsenheter organiseras

inom länsstyrelserna,

3. godkänna de riktlinjer för stödet till friluftslivet som

jag angett i det föregående,

4. bemyndiga Kungl. Maj :t att föra upp tjänster på löneplan

C på personalförteckningen för naturvårdsverket enligt

vad jag förordat i det föregående,

5. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar

och åtgärder i övrigt som fordras för förslagens

genomförande,

6. till Statens naturvårdsverk: Avlöningar för budgetåret

1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 4 600 000 kr.,

7. till Statens naturvårdsverk: Omkostnader för budgetåret

1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 691 000 ler.,

8. till Avsättning till fonden för friluftslivets främjande

för budgetåret 1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett

anslag av 4 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till organisation för statens naturvårdsverk

Administrativ byrå

Allmän sektion

Kameral sektion

Personalsektion

Naturvårdsråd

Vattenvårdsråd

Luftvårdsråd

Verkschef

Styrelse

Expertgrupp för

markfrågor

Luftvårdsbyrå

Sekretariat (för planering,

samordning och

information)

Sektion för naturvårdsområden

och friluftsliv

Sektion för landskapsvård
-

Sektion för jakt och

viltvård

N alurvårdsbyrå

Planeringssektion

Sektion för industriella

ärenden

Sektion för kommunala

ärenden

Sektion för anläggningsärenden
-

Vattenvår dsbyrå

Beredningssektion

Fysikalisk-kemisk

sektion

Biologisk sektion

Mikrobiologisk sektion

Radi oekologisk

sektion

Undersökningslabora
torium
-

cd

s

»

t—l

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Bilaga 2

Tablå

över föreslagna tjänster vid den statliga naturvårdsorganisationen

A. Statens naturvårdsverk

Antal och benämning Lönegrad

1 överdirektör ........................................... Cp 4

Sekretariatet för planering, samordning och information (3

tjänster)

1 avdelningsdirektör...................................... Be 5

1 byrådirektör (företrädesvis för utåtriktad information) ____ Ae 26

1 kansliskrivare.......................................... Ae

Administrativa byrån (17 tjänster)

1 byråchef .............................................. q6 j

1 jurist (företrädesvis för vattenrättsliga frågor) ............ arvode

Allmänna sektionen

1 byrådirektör........................................... Ae 30

1 byrådirektör ........................................... Ae 26

Kamerala sektionen

1 kamrerare............................................. Ae 23

1 assistent .............................................. Ae 17

1 kontorsskrivare ........................................ Ae 13

Personalsektionen (inklusive bibliotek, skrivcentral

och expedition)

1 byrådirektör........................................... Ae 26

1 assistent.......................................... Ae 17

2 kontorsskrivare ........................................ Ae 13

2 kansliskrivare ......................................... Ae 11

2 kontor sbiträde...................... höost Ap Q

1 expeditionsförman...................................° Ae 11

1 expeditionsvakt...................................högst Ae 9

Naturvårdsbyrån (20 tjänster)

1 byråchef.............................................. Qe j

1 avdelningsdirektör (företrädesvis för förhandlingar om och

värdering av mark) .................................... ge 5

Sektionen för nät ur vårdsom råden och friluftsliv
1

avdelningsdirektör...................................... ge 5

1 byrådirektör.......................................... Ae 28

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 59 år 1967 73

Antal och benämning Lönegrad

2 byrådirektör........................................... Ae 26

1 förste byråsekreterare .................................. Ae 23

Sektionen för landskapsvård

1 avdelningsdirektör...................................... Be 5

1 byrådirektör........................................... Ae 28

1 byrådirektör........................................... Ae 26

1 byråingenjör........................................... Ae 21

Sektionen för jakt- och viltvård

1 avdelningsdirektör...................................... Be 5

1 byrådirektör........................................... Ae 26

Gemensam personal

1 kontorsskrivare ........................................ Ae 13

2 kansliskrivare.......................................... Ae 11

1 kartritningsbiträde................................ högst Ae 11

3 kontorsbiträde....................................högst Ae 9

Vattenvårdsbyrån (28 tjänster)

1 byråchef............................................... Ce 1

(+ 216 kr./

mån.)

Planeringssektionen

1 avdelningsdirektör...................................... Be 6

1 byrådirektör ........................................... Ae 30

1 byrådirektör........................................... Ae 26

1 förste byråingenjör..................................... Ae 23

1 byråingenjör........................................... Ae 21

1 kartritningsbiträde................................högst Ae 11

Sektionen för industriella ärenden

1 avdelningsdirektör...................................... Be 6

1 byrådirektör........................................... Ae 28

2 byrådirektör........................................... Ae 26

3 förste byråingenjör..................................... Ae 23

Sektionen för kommunala ärenden

1 avdelningsdirektör...................................... Be 6

1 byrådirektör........................................... Ae 30

1 byrådirektör........................................... Ae 28

1 förste byråingenjör............................. Ae 23

1 byråingenjör........................................... Ae 21

1 byråingenjör........................................... Ae 19

Sektionen för anläggningsärenden

1 avdelningsdirektör...................................... Be 5

1 byrådirektör........................................... Ae 28

1 byråingenjör........................................... Ae 21

1 byråingenjör........................................... Ae 19

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1961

Antal och benämning Lönegrad

Gemensam personal

1 kontor sskrivare ........................................ Ae 13

1 kansliskrivare.......................................... Ae 11

2 kontorsbiträde....................................högst Ae 9

Luftvårdsbyrån (6 tjänster)

1 byråchef............................................... Ce 1

1 byrådirektör........................................... Ae 30

1 byrådirektör........................................... Ae 26

1 förste byråingenjör..................................... Ae 23

1 byråingenjör........................................... Ae 21

1 kontorsbiträde....................................högst Ae 9

Undersökningslaborcitoriet (26 tjänster)

1 laboratoriechef......................................... Be 6

Beredningssektionen

1 byrådirektör........................................... Ae 30

1 assistent............................................... Ae 19

1 assistent............................................... Ae 17

Fysikalis k-k e in i s k a sektionen

1 laborator .............................................. Ae 30

1 vatteninspektör ........................................ Ae 26

Biologiska sektionen

1 laborator .............................................. Ae 30

1 vatteninspektör ........................................ Ae 26

2 förste byråinspektör .................................... Ae 23

Mikrobiologiska sektionen

1 laborator .............................................. Ae 30

1 vatteninspektör ........................................ Ae 26

Radioekologiska sektionen

1 laborator .............................................. Be 5

1 förste byråinspektör .................................... Ae 23

Gemensam personal

4 förste laboratorieassistent............................... Ae 15

2 laboratorieassistent..................................... Ae 13

5 laboratorieassistent................................högst Ae 11

1 institutionstekniker..................................... Ae 11

Totalt för statens naturvårdsverk 101 tjänster

B. Länsstyrelsernas naturvårdsenheter

10 länsingenjör .......................................... Be 7

13 länsingenjör .......................................... Be 6

22 byrådirektör (varav 14 företrädesvis för naturvård samt 5

företrädesvis för vattenvård med tjänstgöring inom flera län) Ae 28

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

75

Antal och benämning Lönegrad

23 byrådirektör .......................................... Ae 26

20 förste byråingenjör .................................... Ae 23

16 byråingenjör.......................................... Ae 21

17 byråingenjör.......................................... Ae 19

5 ingenjör ........................................ högst Ae 17

3 kontorsskrivare ....................................... Ae 13

21 kansliskrivare......................................... Ae 11

6 kontorsbiträde...................................högst Ae 9

Totalt för länsstyrelsernas naturvårdsenheter 156 tjänster

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................. 1

Inledning.................................................... 3

Organisationen av natnrvårdsverksamheten ........................ 5

Nuvarande ordning...................................... 5

Statskontorets utredning ................................ 8

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter m. m................. 8

Den centrala organisationen ................................ 15

Den regionala organisationen .............................. 20

Anslagsberäkningar ...................................... 24

Övriga frågor ............................................ 26

Remissyttrande n........................................ 27

Allmänna synpunkter...................................... 27

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter ...................... 27

Den centrala organisationen ................................ 29

Den regionala organisationen .............................. 30

Stödet till friluftslivet, m. m....................... 31

Nuvarande ordning...................................... 31

Fritidsutredningen...................................... 35

Friluftslivets utveckling m. m............................... 35

Statens stöd till friluftslivet ................................ 37

Organisatoriska frågor .................................... 45

Remissyttranden ........................................ 46

Friluftslivets utveckling.................................... 46

Statens stöd till friluftslivet ................................ 46

Organisatoriska frågor .................................... 51

Statens friluftsnämnds begäran om anslag för budgetåret

1967/68 .............................................. 52

Departementschefen .......................................... 53

Hemställan.................................................. 70

Bilaga 1—2 ................................................ 71

MARCUS BOKTR. 5THLMI967 670138

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (9)

9 kopplingar.

  1. JoU 1967:32 Utlåtande i anledning av väckt motion om kommunala naturvårdsnämnder. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1967:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Mai ris ''proposition angående dispositionen av vissa medel ur skördeskadefonden jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  3. 3LU 1967:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  4. ABU 1967:31 Utlåtande i anledning av motioner om en förbättrad miljövård. Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats de likalydande motionerna 1:370 av herrar Dahlén o s. 3 i texten
  5. SU 1967:97 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande anslag till överståt hällarämbete t och landsstaten m.m., d s. 8 i texten

Visa alla 9