Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m. m

1967-03-03 · 121 sidor, varav 115 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 115 av 121 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1967:85, Angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder

inom vuxenutbildningens område m. m.; given Stockholms

slott den 3 mars 1967

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels

antaga härvid fogat förslag till ändring i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964

(nr 402), dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås på grundval av bl. a. betänkanden från gymnasieutredningen

och yrkesutbildningsberedningen vissa åtgärder inom vuxenutbildningens

och det pedagogiska utvecklingsarbetets område.

Huvudsyftet är att vidga den enskildes möjligheter att deltaga i utbildning

och studier. Radio och television skall i högre grad utnyttjas för utbildning av

vuxna och ungdom. Förslag läggs fram om övertagande av en enhet för produktion

av televisions- och radioprogram för utbildningsändamål. Avsikten är vidare

att inom bl. a. ungdomsutbildningen inleda en försöksverksamhet med

lärarersättande program. Verksamheten skall enligt förslaget ledas av en särskild

kommitté. Medel beräknas för igångsättning för vuxenutbildningen av bl. a.

en radiokurs i engelska på gymnasiestadiet och en radiokurs i företagsekonomi

på gymnasiestadiet.

Den utvidgning av den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen som genomfördes

vid förra årets riksdag skall kompletteras med förstärkningar av

resurserna för folkbildning samt lokal- och riksrekryterande vuxenutbildning.

Utbildningsprogrammet inom den gymnasiala vuxenutbildningen föreslås

omfatta utbildning enligt kursplanerna för grundskolans högstadium, fackskola,

gymnasium och yrkesskola. Kommun föreslås bli huvudman för lokal vuxen1

— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 85

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

utbildning, som i regel skall inordnas i skolenheter med ungdomsutbildning. En

förstärkning föreslås av den administrativa och pedagogiska ledningen vid sådana

enheter. En höjning föreslås av statens bidrag till den lokala utbildningen

så att detta täcker 100 % av kostnaderna för löner till skolledning och lärare.

Vid de riksrekryterande skolorna skall även studerande som enbart studerar

per korrespondens kunna tas in. Särskilda laborationskurser skall vidare anordnas.

I samband med bl. a. utvidgningen av utbildningsprogrammet föreslås en

betydande personalförstärkning vid de båda skolorna i Norrköping och Härnösand.

I propositionen betonas kraftigt den roll som folkbildningen och folkhögskolorna

bör ha inom vuxenutbildningen. Åtgärder föreslås för att åstadkomma en

klarare gränsdragning mellan studiecirklar och nuvarande deltidskurser vid yrkesskolorna.

Den förstärkning av folkhögskolornas statsbidragsgivning, varom

beslut fattades vid förra årets riksdag, fullföljs med förslag om förbättrade

arbetsvillkor för studiecirkelverksamheten.

Förslag framläggs bl. a. om en höjning av maximibeloppet för lån ur allmänna

studielånefonden för studerande med försörjningsplikt mot barn, om införande av

resekostnadsersättning för studerande vid den riksrekryterande vuxenutbildningen

samt om höjning av resetillägget till studiebidrag.

Åtgärderna föreslås träda i kraft successivt med början nästa budgetår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 (nr 402)

Härigenom förordnas, att 4, 19, 21 och 32 §§ samt rubriken omedelbart före

19 § studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §.

Till studerande,------

Till annan —-------

I stället för studiebidrag jämte tilllägg

eller förhöjt studiebidrag utgår

i vissa fall vuxenutbildningsbidrag

enligt vad därom stadgas i 19 §.

V uxenutbildningsbidr ag

Studerande vid läroanstalt för vuxna

må under studiernas slutskede tilldelas

vuxenutbildningsbidrag.

Vuxenutbildningsbidrag utgår, efter

behov sprövning, med högst tvåtusen

kronor för gymnasiestudier och högst

ettusen kronor för andra studier.

Vuxenutbildningsbidrag må ej utgå

för tid, då den studerande uppbär

studiebidrag eller förhöjt studiebidrag.

Studielån utgår med högst femtusen

kronor för läsår.

Studielånets storlek

och studielån,

och studielån.

Till studerande vid vissa läroanstalter

för vuxna utgår dessutom resekostnads

er sättning.

Resekostnadsersättning

Till studerande vid statliga gymnasiala

skolor för vuxna utgår resekostnadsersättning

för resa till och från

studieorten efter grunder som fastställas

av Konungen.

21 §.

Studielån utgår med högst femtusen

kronor för läsår. Om synnerliga

skäl föreligga, får dock studielån utöver

detta belopp beviljas studerande

som bedriver heltidsstudier och har

vårdnaden om barn, som icke fyllt

sexton år, eller är pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag

till sådant barn.

-----denna kostnad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Beslut om

Beslut om behovsprövat tillägg till

studiebidrag så ock beslut om vuxenutbildningsbidrag,

om studielån eller

om studiehjälp för studier utom riket

meddelas av centrala studiehjälpsnämnden.

Fråga som--------

(Föreslagen lydelse)

av rektor.

Beslut om behovsprövat tillägg till

studiebidrag så ock beslut om studielån

eller om studiehjälp för studier

utom riket meddelas av centrala studieh

j älpsnämnden.

centrala studiehjälpsnämnden.

32

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

Bestämmelserna om vuxenutbildningsbidrag skall tilllämpas även efter sagda

dag i fråga om sådan studerande vid läroanstalt för vuxna som påbörjat studier

vid anstalten före förordningens ikraftträdande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlandeh, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa åtgärder

inom vuxenutbildningens område ro. ro. samt anför.

I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 202 o. 381) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att,

1 avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna

a) till Pedagogiskt utvecklingsarbete i utbildningsväsendet ett reservationsanslag

av 14 660 000 kr.,

b) till Statliga skolor för vuxna: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 236 000 kr.,

c) till Statliga skolor för vuxna: Omkostnader ett förslagsanslag av

2 451 000 kr.,

d) till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna ett förslagsanslag av

8 021 000 kr.,

e) till Studiebidrag ro. ro. ett förslagsanslag av 403 000 000 kr.,

f) till Brevskolestipendier ett reservationsanslag av 100 000 kr.,

g) till Allmänna studielånefonden ett investeringsanslag av 61 000 000 kr.

Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

1. Inledning

Under de senaste åren har frågan om vuxnas studie- och utbildningsmöjligheter

behandlats av olika statliga utredningar. Studiesociala utredningen framlade

år 1962 betänkandet Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet (SOU

1962:5), vilket blev föremål för riksdagsbeslut vid 1962 och 1963 års riksdagar

(prop. 1962:107, SU 124, rskr 293; prop. 1963: 97, SU 145, rskr 333). Det år

1961 av 1960 års folkbildningsutredning avlämnade betänkandet Folkbildningsarbete

och ungdomsverksamhet (SOU 1961:44) ledde till beslut vid 1963

års riksdag (prop. 36, SU 74, rskr 190). Arbetsmarknadsutbildningen ingår som

en betydelsefull del i den moderna arbetsmarknadspolitiken. Förslag härom

framlades — på grundval av arbetsmarknadsutredningens betänkande Arbetsmarknadspolitik

(SOU 1965: 9) — till 1966 års riksdag (prop. 52, SU 107, rskr

251). Vidare bör nämnas att radioutredningen i sitt andra betänkande —

Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och utbildningsverksamhet.

Forskningsfrågor (SOU 1965: 21) — behandlade vissa hithörande frågor.

Proposition angående rundradions fortsatta verksamhet m. m. framlades till

1966 års riksdag (prop. 136, SU 163, rskr 388).

Genom dessa beslut har angelägna studie- och utbildningsönskemål kunnat

tillgodoses. Nu föreligger utredningsförslag som aktualiserar ytterligare insatser

inom vuxenutbildningens område.

Den 30 juni 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst elva sakkunniga1 för att verkställa utredning rörande

den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation. De sakkunniga

— som antog namnet gymnasieutredningen (förkortat GU) — har tidigare

framlagt förslag om det framtida gymnasiet, vilket blev föremål för riksdagens

beslut år 1964 (prop. 171, SäU 1, rskr 407). Utredningen har med skrivelse den

4 september 1965 överlämnat betänkandet Vuxenutbildning i gymnasium och

fackskola (SOU 1965: 60).

GU:s betänkande har varit föremål för remissbehandling. Yttranden har

därvid inkommit från följande statliga organ: skolöverstyrelsen, efter hörande

av samtliga länsskolnämnder, överbefälhavaren, efter hörande av försvarsgrenschcferna,

socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, poststyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska

centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,

universitetskanslersämbetet, centrala studiehjälpsnämnden, statens lä
1

Vid tidpunkten för avlämnandet av betänkandet SOU 1965: 60 bestod utredningen av överdirektören

Birger Öhman (ordförande), riksdagsledamöterna Stig Alemyr och Torsten Andersson,

byråchefen Håkan Berg, direktören Folke Haldén, professorn Lamek Hulthén, lektorn Sigvard

Magnusson, departementsrådet Lennart Sandgren och byrådirektören Margareta Vestin.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

7

roboksnämnd, skolarbetstidsutredningen, yrkesutbildningsberedningen, utredningen

rörande lärarnas arbetsförhållanden.

Yttranden har inkommit från följande organisationer: Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige,

Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges Radio, Riksförbundet landsbygdens

folk, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,

Hermods korrespondensinstitut, Brevskolan, Samverkande bildningsförbunden,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerpartiets kvinnoförbund, Centerns

kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund,

Högerns ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund, Sveriges

socialdemokratiska ungdomsförbund, Svensk yrkesvägledarförening, Vuxenstuderandes

riksorganisation, Frederika-Bremer-Förbundet, Sveriges förenade studentkårer,

Svenska teknologföreningen, Svenska fackingenjörers riksförbund.

Vidare har inkommit ett antal skrifter i hithörande frågor från organisationer

in. fl.

Genom beslut den 28 juni 1963 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla tolv utredningsmän1 med uppgift att verkställa

utredning rörande yrkesutbildningens uppgifter, innehåll och organisation. Utredningsmännen

— som antagit namnet yrkesutbildningsberedningen (förkortat

YB) — har med skrivelse den 16 december 1965 framlagt betänkandet Yrkesutbildningen

(SOU 1966: 3), vari behandlas även vissa spörsmål rörande vuxenutbildning.

YB:s betänkande har varit föremål för remissbehandling. Yttranden har

därvid inkommit från följande statliga organ: skolöverstyrelsen — som hört

samtliga länsskolnämnder och lärarhögskolor, de husliga seminarierna samt styrelserna

för konstfackskolan, Bergsskolan i Filipstad, Lennings textiltekniska

institut i Norrköping och textilinstitutet i Borås — kriminalvårdsstyrelsen,

rikspolisstyrelsen, styrelsen för internationell utveckling, överbefälhavaren —

efter hörande av försvarsgrenscheferna — försvarets personalnämnd, försvarets

personalvårdsnämnd, försvarets skolnämnd, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, poststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsverket, sjöfartsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, riksrevisionsverket, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,

fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion, veterinärstyrelsen, kommerskollegium,

statens institut för hantverk och industri, statens institut för konsumentfrågor,

statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, arbets
1

Överdirektören Birger Öhman (ordförande), skolrådet Birger Gårdstedt, direktören Folke Haldén,

kommunalrådet Oscar Hallbeck, sekreteraren Åke Isling, ombudsmannen Tore Karlsson,

riksdagsledamöterna Nils Kellgren och Jan-Ivan Nilsson, förbundsdirektören Bengt Olsson, riksdagsledamoten

Stig Stefansson, skolinspektören Erik Stålnacke och riksdagsledamoten Karin Wetterström.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

marknadsstyrelsen, överståthållarämbetet — som hört Stockholms stad — samtliga

länsstyrelser — som haft att höra samtliga kommuner med gymnasium och

ett lämpligt antal kommuner med yrkesskola men utan gymnasium — domkapitlet

i Uppsala, universitetskanslersämbetet -— med yttranden från ämbetet

underställda lärosäten — styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, styrelsen

för Musikaliska akademien, styrelsen för konsthögskolan, styrelsen för

lantbrukshögskolan, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för veterinärhögskolan,

centrala studiehjälpsnämnden, statens läroboksnämnd, statens konsumentråd,

statens brandskola, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

Grafiska institutet, Institutet för högre reklamutbildning, 1966 års värnpliktskommitté,

krigsmaktens lärlingsutredning, statens handikappråd, handikapputredningen,

1960 års blindvårdsutredning, 1962 års ungdomsutredning, skolarbetstidsutredningen,

utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden, utredningen

rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet,

utredning rörande utbildning av lärare för blind- och dövskolväsendet, 1965 års

musikutbildningskommitté, kompetensutredningen, utredningen rörande utbildning

av bibliotekarier m. m., trädgårdsnäringsutredningen, skogsbrukets yrkesutbildningskommitté,

hemslöjdsutredningen och personalutbildningsberedningen.

Yttranden har inkommit från följande organisationer m. fl.: Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, 23 landstingskommuner,

Stor-Stockholms planeringsnämnd, Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund, Sveriges arbetsledareförbund, Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen,

Sveriges mekanförbund, Sveriges kemiska industrikontor

(Kemikontoret), Jernkontoret, Svetskommissionen vid ingenjörs vetenskapsakademien,

Handelns arbetsgivareorganisation, A-pressens samorganisation,

Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska tidningsutgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges akademikers

centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges Radio,

Samfundet för affärsutbildning, Sveriges allmänna exportförening, Riksförbundet

landsbygdens folk, Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges redareförening,

Hushållningssällskapens förbund, Hermods korrespondensinstituts stiftelse,

Lantbruksförbundets tidskrifts aktiebolags korrespondensskola, Brevskolan,

Svenska yrkesskolföreningen, Svenska skolläkarföreningen, Svenska fackingenjörers

förbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska vattenkraftföreningen,

Svensk vrkesvägledarförening, Samverkande bildningsförbunden,

Arbetarnas bildningsförbund, Centralförbundet för nykterhetsundervisning,

Folkbildningsförbundet, Målsmännens riksförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,

Svenska hemslöjdsföreningars riksförbund, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges

elevers centralorganisation, Sveriges folkhögskoleelevers förbund, Studie
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

rådet vid affärsbankerna, Konstnärernas riksorganisation, Folkpartiets kvinnoförbund,

Högerns kvinnoförbund, Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund,

Centerns ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

Sveriges konservativa studentförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund

och Centerns studentförbund.

Genom beslut den 30 december 1965 uppdrog Kungl. Maj:t åt en studiegrupp1

att i Förenta staterna studera vissa problem på vuxenutbildningens område med

speciell inriktning på datamaskinelit understödd undervisning. Efter avslutad

resa överlämnade gruppen med skrivelse den 20 augusti 1966 reserapporten

Datamaskinförmedlad utbildning (Stencil E 1966:8). Synpunkter i anledning

av rapporten har inkommit från universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, telestyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen,

statens råd för samhällsforskning, Landsorganisationen i Sverige,

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation,

Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Hermods

korrespondensinstituts stiftelse, LT:s korrespondensskola och Försvarets brevskola.

Till grund för föreliggande förslag ligger i första hand nyssnämnda betänkanden.

Emellertid har det befunnits ändamålsenligt att i detta sammanhang

göra en mer samlad bedömning av åtgärderna inom vuxenutbildningens

område. Ett beredningsarbete med detta syfte har ägt rum inom statsdepartementen.

Därvid har även aktualiserats vissa rationaliseringsfrågor inom utbildningsområdet.

Den följande redogörelsen över betänkandena samt de häröver avgivna yttrandena

återges i starkt förkortad form. I fråga om många av förslagen erfordras

inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull lämnas

emellertid för vissa av dessa förslag en kortfattad redovisning.

1 Generaldirektören Lars Lindmark, rektorn Hartwig Hermansson, överdirektörerna Jonas Orring

och Åke Pernelid samt civilingenjören Bengt Åkesson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

2. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna

2.1 Inledning

Såväl GU som YB har gjort en redovisning av de möjligheter till undervisning

och studier som står öppna för vuxna. I detta sammanhang lämnas endast

en kortfattad redogörelse, hämtad bl. a. från båda betänkandena. På åtskilliga

punkter har därvid kompletterande uppgifter inhämtats. Redogörelsen inbegriper

ej någon beskrivning av existerande huvudformer av fackskola, gymnasium

eller yrkesskola, i vilka skolor huvudsakligen ungdom är elever.

2.2 Utbildning inom skolväsendets ram

2.2.1 Skolor med undervisning på kvällstid (GU 2.2.2, 2.2.3, 2.3.4.1, YB 4.2.3.

4.3, 5.2)

Under de senaste åren har kvälls gymnasierna snabbt expanderat. Undervisningen

bedrivs på kvällstid och är antingen helt lärarhandledd eller utgör en

kombination av muntlig undervisning och brevskolestudier. Kvällsgymnasierna

meddelar alla former av gymnasieutbildning samt dessutom förgymnasial utbildning.

Största delen av eleverna deltar dock i sådan gymnasieutbildning som

meddelades i det förutvarande allmänna gymnasiet.

Antalet kvällsgymnasier uppgick hösten 1965 till 32; av skolorna har 29

kommun som huvudman. Elevantalet utgjorde hösten 1965 ca 8 000 i ca 800

gymnasiekurser och ca 5 000 i ca 450 förgymnasiala kurser.

Bestämmelserna om statsbidrag är meddelade i k. br. den 11 oktober 1963 och

innebär bl. a. att statsbidrag utgår med 79 % av ett bidragsunderlag bestående

av schablonmässigt beräknade lärarlöner och vissa arvoden till skolledare.

Ett stort antal av de kommunala yrkesskolorna anordnar även deltidskurser.

Undervisningen är i regel helt lärarhandledd och meddelas i ämnen eller ämnesavsnitt

som ingår i heltidskurser; därutöver finns ett antal kurser av hobbykaraktär.

I vissa fall har deltidsundervisningen samma målsättning och innehåll

som heltidskurser. Ibland betecknas sådana deltidskurser som aftonskola.

Antalet elever i yrkesskolornas deltidskurser uppgick 1964 till ca 98 000, varav

90 % vid primärkommunala yrkesskolor. Ca 30 % av eleverna deltar i teknisk

utbildning m. m., drygt 30 % i utbildning för kontor och handel samt

minst 25 % i utbildning för husligt arbete. Elevantalet i de s. k. tekniska aftonskolorna

uppgår till ca 12 000. År 1965 uppgick antalet elever i deltidskurser

till ca 108 000.

Enligt en av Y B företagen undersökning, som avser förhållandena läsåret

1962/63, meddelas vid 1/3 av de kommunala yrkesskolorna endast deltidsut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

bildning. Antalet kurser per skola är begränsat; vid hälften av de kommunala

yrkesskolorna med deltidsundervisning anordnades högst tio kurser.

Statsbidrag utgår till deltidskurser i kommunala yrkesskolor med 100 % av

lärarlönerna enligt kungörelsen den 4 mars 1966 (nr 115) angående statsbidrag

till driftkostnader för gymnasiala skolor.

2.2.2 Skolor med kombinerad direktundervisning och självstudier (GU 2.2.4)

Vid statens gymnasier för vuxna i Norrköping och Härnösand bedrivs förgymnasial-

och gymnasieutbildning för hel examen. Undervisningen är en kombination

av brevskolstudier och direktundervisning under kortare perioder

i de båda gymnasieorterna. Normalstudietiden omfattar, beroende på utbildningslinje,

fyra å fem år; därav utgör den lärarledda undervisningen sammanlagt

ca ett år, fördelad på sju ä åtta perioder. Brevkurserna inköps från korrespondensinstituten,

vilka även svarar för större delen av rättningsarbetet.

Antalet elever uppgick 1965/66 till ca 1 700, varav ca 450 i Härnösand och

återstoden i Norrköping. Av eleverna läser drygt hälften förgymnasiala kurser

och återstoden gymnasiekurser.

Bestämmelser om undervisningen in. m. vid skolorna är meddelade i stadga

den 1 mars 1963 (nr 65) för statens gymnasier för vuxna.

2.2.3 Brevskolundervisning (GU 2.2.5, YB 20.2.12)

Korrespondensinstituten har ett stort sortiment av korrespondenskurser avpassade

såväl efter skolväsendets läroplaner som efter mer specifika behov.

Eleverna läser i regel endast själva brevkurserna men inför slutexamen genomgår

de en preparandkurs. Instituten har även påbörjat undervisning som till

sin uppläggning utgör en kombination av direktundervisning och brevkurser.

Enligt av GU inhämtade uppgifter uppgick antalet anmälningar vid ett institut

under ett år till ca 1 600 för fullständiga examenskurser och ca 4 000 för

enskilda ämneskurser. Antalet elever vid av brevskolor bedriven kombinerad

undervisning har av GU redovisats utgöra ca 100 år 1964.

2.3 Arbetsmarknadsutbildning

Omskolningskurser för grundläggande utbildning av arbetslösa eller dem som

riskerar att bli arbetslösa i syfte att placera dem inom annat yrkesområde anordnas

av arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen. Även vissa andra typer

av kurser anordnas. Utbildningen som bedrivs på heltid avser ett stort antal

yrkesspecialiteter.

Till utbildning kan antas den som är arbetslös eller för vilken risk för arbetslöshet

kan anses föreligga, dock att vederbörande i regel skall ha fyllt 21 år.

Antalet deltagare utgjorde 1965 ca 16 000 helårsstuderande. Antalet personer

som genomgick yrkesutbildning utgjorde i september 1966 18 300 (sept. 1965

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

15 200). Härav utgörs emellertid en stor del av partiellt arbetsföra som i regel

får sin utbildning vid yrkesskolor m. m.

Fr. o. m. den 1 juli 1966 har vederbörande verk påbörjat en försöksverksamhet

med utbildning i yrken, inom vilka det med hänsyn till rådande arbetsmarknadsläge

eller eljest är av väsentlig betydelse att snabbt öka tillgången

på utbildad arbetskraft (bristyrkesutbildning). Urvalet till kurserna kan göras

friare än till omskolningskurserna, därigenom att alla som fyllt 21 år kan söka

till dessa nya kurser oberoende av om sökanden har anställning eller kan få sådan

utan ytterligare utbildning. Utbildning skall avse yrken inom verkstads-,

byggnads-, trä-, pappers- och massaindustrin samt vårdområdet och kontorsområdet;

för trä-, pappers- och massaindustrin samt kontorsområdet gäller att

verksamheten skall avse endast vissa begränsade yrkesområden.

2.4 Decentraliserad utbildning på akademisk nivå

Utbildning utanför universitetsorterna för betygsgraderna Godkänd och Med

beröm godkänd anordnas av universitetskanslersämbetet för i första hand folkskollärare

och i andra hand personer med enbart studentexamen. Kurserna —

som i regel avser betygsgraden Godkänd — bedrivs som heltidsstudier och har

avsett bl. a. ämnena matematik, statskunskap, nationalekonomi och fysik.

Kurserna är förlagda till ett 20-tal orter och det totala antalet deltagare utgör

800 ä 900 per år.

Genom vidareutbildning kan folkskollärare förvärva ämneslärarkompetens.

Skolöverstyrelsen anordnar härför heltid skurser (terminskurser, två-ämneskurser,

kurser i psykologi och pedagogik). Kurserna är i regel förlagda till städer

med folkskoleseminarium och samlar f. n. ca 500 deltagare under ett år.

Hermods-NKI korrespondensinstitut anordnar brevundervisning i vissa ämnen,

kombinerade med sommarkurser. Deltagarantalet har varit störst i ämnena

matematik, engelska och nationalekonomi för betygsgraden Godkänd. Ca

400 studerande deltar f. n. i sommarkurserna. Statsbidrag utgår dels till utarbetande

av nya kurser, dels till sommarkurserna. I vissa fall kan deltagare efter

godkänd tentamen även erhålla statligt stipendium.

I detta sammanhang bör även nämnas den under åren 1965—1966 via radio utsända

akademiska kursen i statskunskap; denna beskrivs närmare vid behandlingen

av avsnittet 4.2.1.1.

2.5 Folkhögskolor

Folkhögskolans målsättning är att meddela en allmän medborgerlig bildning.

Vid de 104 statsunderstödda skolorna anordnas heltidskurser av skiftande slag.

Tyngdpunkten ligger på längre kurser av relativt allmän karaktär (årskurs

X_in av vinterkurs). Ämnesuppsättningen i dessa kurser svarar ofta mot gym
nasiets

och fackskolans samhällsvetenskapliga resp. sociala linjer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Elevantalet uppgår f. n. till ca It 000 i vinter- och sommarkurser.

Genom beslut i anledning av prop. 1966: 42 angående statsbidrag till folkhögskolor

(SU 75, rskr 186) har folkhögskolans ekonomiska ställning stärkts,

varjämte reglerna om lärartilldelning ändrats bl. a. i syfte att möjliggöra en pedagogisk

experimentverksamhet med varierande klasstorlekar. Statsbidrag för

den löpande verksamheten utgår enligt kungörelsen den 9 december 1966 (nr

758) om statsbidrag till driftkostnader till folkhögskolor, fr. o. m. 1 juli 1967

med dels 100 % av skolledare- och lärarlönekostnader, dels för viss övrig personal,

dels ock för pedagogisk utrustning m. m.

2.6 Studieförbundens verksamhet

Med studiecirkel avses en kamratkrets för gemensamma, planmässigt bedrivna

studier över ett på förhand angivet ämne eller problemområde. Studiecirkelverksamheten

bedrivs främst av de 13 s. k. erkända studieförbunden.

Studiecirklarna arbetar på deltid och skall omfatta minst 20 studietimmar,

fördelade på minst tio studieveckor. Högst tre timmars verksamhet per sammankomst

är statsbidragsgrundande. Deltagarantalet får ej understiga 5 och ej

överstiga 20. Ledare för studiecirkel skall godkännas av studieförbund.

Antalet studiecirklar utgjorde 1964/65 ca 100 000 med sammanlagt omkring

1 miljon deltagare. I genomsnitt deltar således 10 personer per studiecirkel.

Antalet studietimmar per cirkel utgjorde i genomsnitt 26. Av samtliga cirklar

har 21 % sysslat med musik (instrumentalmusik eller sång), 19 % med språk,

15% med litteratur, konst, teater, film (huvudsakligen konsthantverk). Omkring

10% var cirklar i ekonomiska och samhällsvetenskapliga ämnen, lika

inånga återfinns i gruppen religion, filosofi och psykologi.

Statsbidrag utgår enligt kungörelsen den 28 juni 1963 (nr 463) om statsbidrag

till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (ändrad senast 1966:148) med

75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst 15 kr. per

studietimme. Av detta belopp får högst 11 kr. avse ledararvode.

Med universitetscirkel avses en studiecirkel för studier väsentligen på samma

nivå som vid universitet och högskolor. Universitetscirkel skall omfatta minst

48 studietimmar, fördelade på minst 16 sammankomster. I fråga om deltagarantal

etc. gäller samma villkor som för allmän studiecirkel. Till ledare må i regel

endast utses den som är behörig för tjänst som gymnasielektor eller visat sig

äga motsvarande kunskaper; härmed avses person med licentiatexamen. Med

skolöverstyrelsens medgivande kan dock även personer med lägre kompetens

godkännas som handledare.

Antalet universitetscirklar under höstterminen 1964 har beräknats till ca 150

och antalet deltagare till ca 3 000.

Statsbidrag utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel,

dock högst med 75 kr. per studietimme. Vidare utgår bidrag med 75 % av

kostnaderna för resekostnadsersättning och traktamente till ledaren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

2.7 Utbildning anordnad av myndigheter, företag och organisationer

YB har i avsnittet 20.2.5—9 redovisat huvuddragen av den interna utbildning

som anordnas av statliga och kommunala myndigheter, olika företag etc.

En stor del av denna utbildning anordnas av centrala organ.

Inom den statliga sektorn har bl. a. kommunikationsverken och försvaret en

kontinuerlig utbildning. Vidare bedriver personalutbildningsnämnden viss kursverksamhet.

Också kommunförbunden har en stor central utbildningsverksamhet,

förlagd till Kommunskolan.

Svenska arbetsgivareföreningen, dess branschförbund och delägare har likaså

utvecklat en omfattande utbildningsverksamhet, inriktad efter näringslivets

önskemål. Kurser anordnas i företagsledning, personaladministration, avtalsfrågor

etc. Även inom handel, hantverk och servicenäringar har upprättats organ

för utbildningsverksamhet.

Verksamheten bekostas av myndigheterna och företagen (sammanslutningar

av företag) själva. Några totaluppgifter om deltagarantalet m. m. finns ej.

De fackliga organisationerna har sedan länge bedrivit en informations- och

skolningsverksamhet bland sina medlemmar. Landsorganisationen förfogar

t. ex. över en folkhögskola och två kurscentra och Tjänstemännens centralororganisation

över två kurscentra. Verksamheten bedrivs dels i form av studiecirklar

(jfr 2.6), dels i form av internatkurser. Kombinationer mellan dessa

huvudformer har även vuxit fram.

Verksamheten avser dels ämnen som knyter an till den egna organisationen

(avtalsfrågor, organisationsstruktur), dels arbetslivsfrågor (arbetarskydd, företagsnämndsverksamhet,

arbetsmedicin, arbetspsykologi), dels ock samhällsorienterande

ämnen. I vissa fall upptas på kursprogrammet ämnen som är av grundläggande

färdighetskaraktär (svenska och matematik).

Sammanfattande uppgifter om storleken av denna utbildningsverksamhet

saknas. Som exempel kan dock nämnas att Landsorganisationens och dess medlemsförbunds

centrala kursverksamhet samlar ca 9 000 deltagare i kurser om

minst en vecka, medan Tjänstemännens centralorganisation samlar ca 6 000

kursdeltagare.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

15

3. Vuxenutbildningens reformering

3.1 Motiv för en vuxenutbildningsreform

3.1.1 Utredningarna

3.1.1.1 Principiella synpunkter på utbildningsväsendet (GU 1.1, YB 20.3.1—3

och 5)

Både GU och YB har utförligt uppehållit sig vid vissa principiella aspekter

på vuxenutbildningen. GU redovisar således inledningsvis utvecklingstendenserna

i det svenska skolväsendet så som de fastlagts senast vid 1964 års riksdag.

Mot denna bakgrund gör GU bl. a. uttalandet att det i framtiden inte räcker

med att förlänga ungdomsutbildningen. Utbildningsprocessen är inte något

som avslutas i ungdomen eller de närmaste åren därefter. Ungdomsutbildningen

måste kompletteras väsentligt effektivare än hittills med utbildningsinsatser

under individens vuxna tillvaro.

Av flera skäl bör den sammanhängande utbildningen endast ta viss begränsad

tid i anspråk. Utbildning blir mer eller mindre aktuell efter viss tid. Utbytet

av en aldrig så omfattande och gedigen utbildning minskar successivt och inom

vissa områden sker detta mycket snabbt. När längden av en sammanhängande

utbildning överstiger en viss gräns, har man anledning att räkna med att marginalvinsten

av en förlängning av utbildningstiden blir mycket liten. Det är därför

inte osannolikt, framhåller GU, att vi går mot en utveckling inom utbildningsväsendet,

som innebär att i den sammanhängande utbildningen den längsta

studietiden inte ytterligare bör förlängas utan i stället avkortas. YB pekar för

sin del på den omstrukturering som pågår inom näringslivet och bl. a. medför ett

ökat behov av omskolning till nya arbetsområden. Förändringarna i arbetslivet

ställer också krav på den enskilde att lära nytt och att lära om. Men det är,

påpekar YB, inte endast för ökade yrkesinsikter som en vuxenutbildning är

motiverad utan även för människornas allmänna orientering och medborgerliga

insatser.

3.1.1.2 Vuxenutbildning för gymnasial kompetens (GU 1.2.1—3, YB 20.1.5,

20.3.4)

Båda utredningarna har kraftigt understrukit behovet av förstärkta insatser

på vuxenutbildningens område i framtiden. Såväl GU som YB har utformat sina

förslag med sikte på den utbildning som har sin direkta motsvarighet i ungdomsutbildningen

och därvid utvecklat även vissa specifika argument för sina

förslag.

GU erinrar om att en ledande princip vid utformningen av framför allt grundskola

och gymnasium har varit att ungdomarna successivt skall kunna välja

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

sin väg genom skolan. Trots alla de åtgärder som vidtagits för att förverkliga

denna princip kan det knappast undvikas att en viss stelhet kommer att finnas

i ungdomsutbildningen. Friheten i studievalet kan inte alltid utnyttjas av dem

som under studietiden skulle vilja byta studieväg. De måste därför ha möjlighet

att senare nå det av dem egentligen önskade målet.

En vuxenutbildning behövs också för dem som vill bygga på och komplettera

sin gymnasiala utbildning, t. ex. genom att med fackskolekompetens som

bakgrund skaffa sig fullständig eller partiell gymnasiekompetens inom samma

eller motsvarande studieriktning.

Det finns även många, framhåller GU, som av olika skäl föredrar att efter

fullgjord skolplikt gå direkt ut i förvärvslivet framför att genast fortsätta sina

studier. Många ungdomar föredrar vidare deltidsstudier efter grundskolans

slut. Det skulle enligt GU:s mening vara högst otillfredsställande om dessa

elever inte skulle ges möjlighet att senare få genomgå en gymnasial utbildning.

GU pekar slutligen på att i det nya gymnasiet ett behov kommer att finnas att

meddela förlängd undervisning, vilken bör kunna omhänderhas av vuxenutb

ildningsorganisat ionen.

Utredningarna erinrar om att genom expansionen av skolväsendet en skillnad

uppkommit mellan äldre och yngre i fråga om erhållen skolutbildning.

Gymnasiefrekvensens nära nog tredubbling under de senaste femton åren visar

att i de årskullar, som i dag är ute i förvärvslivet, finns ett stort antal som har

förutsättningar för gymnasieutbildning men inte tidigare skaffat sig en sådan

utbildning. Starka skäl talar för att dessa grupper, som inte fick utbildning i

vngre år, ges tillfälle därtill som vuxna.

Många yrkesverksamma har, exemplifierar YB, erhållit sin skolutbildning

inom en 6- eller 7-årig obligatorisk skola. För många av dessa kan det finnas

behov att skaffa sig en utbildning som ungefär motsvarar den som de unga

nu får inom grundskolans högstadium.

Dagens ungdomar kommer i stor utsträckning också att skaffa sig en gymnasial

utbildning; enligt föreliggande beslut och utredningsförslag blir denna

andel inom ett antal år 80 ä 85 % av en årskull. För de redan yrkesverksamma

kommer härigenom att uppstå ett ökande behov även av utbildning på gymnasiestadiet.

Åt vuxna måste således erbjudas kurser, som motsvarar vad ungdomen

kan få inom gymnasieskolan som helhet.

GU framhåller att argumentet om att i efterhand bereda rättvisa åt de äldre

generationerna på sikt får minskad aktualitet, genom utbildningsorganisationens

utbyggnad och det studiesociala stödets effekter.

Vuxenutbildningen har även, framhåller GU, en viktig uppgift med hänsyn

till arbetsmarknadens behov. Arbetsmarknadens utveckling och snabba förändringar

kräver bl. a. att man måste tillvarata det studieintresse som finns hos

de vuxna. GU erinrar därvid om arbetsmarknadsutredningens förslag beträffande

den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen och hänvisar i fråga om

synpunkter och förslag till denna utredning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 X 7

3.1.2 Yttranden

Remissinstanserna har fört en diskussion i anledning av utredningarnas synpunkter

och förslag om en utvidgad vuxenutbildning. Meningarna går därvid

isär i fråga om såväl takten för reformerna som de studieformer som skall utnyttjas

samt hithörande gränsdragningsproblem.

Mycket klara understrykanden av behovet av insatser på vuxenutbildningsområdet

görs av bl. a. Landsorganisationen, som i sitt yttrande över GU framhåller

jämlikhetskravets betydelse för de vuxnas utbildning. Ett bättre utnyttjande

av den begåvningsreserv som otvivelaktigt finns bland den vuxna befolkningen

motiverar en utbyggnad av vuxenutbildningen som sådan och över

ett flertal områden. Landsorganisationen ger uttryck för uppfattningen att förslagen

snarast är alltför snävt avgränsade och smått tilltagna.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet framhåller, att en

väl utbyggd och organiserad vuxenutbildning utgör ett nödvändigt komplement

till ungdomsutbildningen. Höjd utbildning hos de yrkesverksamma torde

bl. a. bidraga till fortsatt produktions- och standardutveckling. Knappheten på

arbetskraft understryker vikten av att på bästa sätt ta tillvara de personella

resurserna. Förutom en materiell betydelse får ökad utbildning antas ge

stora ideella värden åt de enskilda. Det är därför oundgängligt att samhället

tar ansvar för de vuxnas fortsatta utbildning.

Till de remissinstanser som intar en liknande hållning hör bl. a. länsstyrelserna

i Kristianstads, Älvsborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län liksom

Folkpartiets ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund. I yttrandet från bl. a. Fredrika-Bremer-Förbundet

hävdas att särskilt bland hemarbetande kvinnor finns en stor utbildningsreserv

att tillgå. I 2

I flera yttranden behandlas möjligheterna att med hänsyn till tillgången på

personal, lokaler och utrustning förverkliga utredningarnas målsättning. I sitt

utlåtande över GU hävdar skolöverstyrelsen att vuxenutbildningen momentant

kan innebära en särskilt kraftig påfrestning av de realekonomiska resurserna.

Det hade därför varit av värde om en närmare precisering gjorts av de samhällsekonomiska

konsekvenserna. Överstyrelsen understryker nödvändigheten av

att samhället i första hand fullföljer redan gjorda åtaganden beträffande utbyggnaden

av grundskolan och de gymnasiala skolorna och manar därför till försiktighet

och aterhallsamhet. I sitt utlåtande över YB har detta tema vidareutvecklats,

varvid överstyrelsen erinrar om att en betydande lärarbrist kvarstår

1 utbildningsväsendet. Enligt överstyrelsen bör man därför finna nya och okonventionella

vägar för att tillgodose de vuxnas utbildningsbehov, varigenom de

begränsade tillgångarna kan utnyttjas på bättre sätt.

Till dem som understryker prioriteringsaspekterna beträffande ungdoms- och

vuxenutbildning hör även Svenska arbetsgivareföreningen, som bl. a. fram
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

opaginerad Kontrollera mot PDF

jg Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

håller att införandet av det nya gymnasiet och fackskolan ställer stora krav

på skolmyndigheter, skolledare och lärare. Att i detta läge och med nuvaiande

lärarbrist och snäva budgetutrymme påbörja en så omfattande omstöpning av

vuxenutbildningen som GU förordat torde inverka menligt pa såväl ungdomsutbildningen

som vuxenutbildningen. Liknande synpunkter anförs av socialstyrelsen,

riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, länsstyrelserna i Jönköpings

och Malmöhus län, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

Jämväl i yttrandena över YB har prioriterings- och resursfrågorna tagits upp.

Arbetsmarknadsstyrelsen instämmer i YB:s målsättning om en successiv utbyggnad

av såväl yrkes- som vuxenutbildning men önskar påpeka att framför

allt vuxenutbildningens utformning kommer att spela en roll i detta sammanhang.

Den arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningen bör dock enligt

styrelsens uppfattning under inga omständigheter omfattas av sådana överväganden.

Svenska landstingsförbundet anser att utbildning på heltid för bristyrken

bör sättas i första rummet. Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet

och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att förslagen maste

förverkligas etappvis. Till de remissinstanser som berört prioriteringsaspekterna

hör även länsstyrelsen i Uppsala, kompetensutredningen och Jönköpings läns

landsting.

3.2 Distributionsvägar för vuxenutbildning

3.2.1 Utredningarna (GU 1.4.1.6—''7, 1.4.2.1—4, 1.5, 3.3, 3.4 och 4.2.5, YB 20.1.5—7,

20.4.2 och 20.6.4)

YB har i ett särskilt avsnitt redovisat de olika former som kan användas för

förmedling av vuxenutbildning. Man måste — enligt utredningen — pröva

vilka kanaler som bör användas för att man snabbast och effektivast skall

kunna bygga upp en vuxenutbildning som motsvarar de föreliggande behoven.

YB urskiljer därvid sex sådana vägar, nämligen

1) Det reguljära utbildningsväsendet.

2) För vuxenutbildningsbehovet speciellt konstruerade enheter.

3) Folkbildningen (studieförbund, folkhögskolor).

4) Intern utbildning inom företag, organisationer etc.

5) Brevskolundervisning.

6) Radio- och TV-undervisning.

Någon samlad utvärdering av dessa olika utbildningsvägar har utredningarna

inte företagit. På grundval av olika uttalanden i betänkandena görs i det följande

en sammanställning av utredningarnas överväganden och förslag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 19

I fråga om ett ökat utnyttjande av det reguljära utbildningsväsendets

resurser erinrar GU om att intagningsbestämmelserna till det

nya gymnasiet och fackskolan otvivelaktigt kommer att göra det lättare för

äldre elever att komma in genom att några krav på viss giltighetstid för betyg

från underliggande skolform inte uppställts. Härtill kommer för fackskolans

del kvoteringsregeln, varigenom förtur i viss omfattning ges äldre sökande med

praktisk utbildning eller erfarenhet av föreskriven minsta längd.

GU har diskuterat om man genom organisatoriska anordningar i en eller

annan form skulle ytterligare kunna underlätta för äldre elever att komma in i

fackskola-gymnasium, t. ex. genom en kvotering även till gymnasiet. GU bedömer

det emellertid som mindre sannolikt att gymnasiet på samma sätt som

fackskolan kommer att locka vuxna utbildningssökande och avvisar bl. a. av

denna anledning förtur för äldre.

GU behandlar även ett spörsmål om möjligheten att anordna utbildningsgångar

som mleds med deltidsundervisning och avslutas med heltidsundervisning.

Utredningen finner att en sådan undervisningsform har många positiva

drag. Heltidsundervisningen bör därvid kunna ges inom det reguljära utbildningssystemet

och GU har framlagt förslag med syfte att göra det möjligt för

den enskilde att kunna gå in i en sådan utbildningsgång; härvid har GU främst

beaktat den tekniska utbildningens behov av sådana utbildningsanordningar.

GU och YB framhåller — som framgått av det föregående — att målsättningen

bör vara att alla ämnen och utbildningsvägar inom ungdomsutbildningen

ovanför den obligatoriska skolan också är representerade inom vuxenutbildningen.

GU har funnit starka skäl tala för att det reguljära skolväsendets resurser

i betydligt större utsträckning engageras i vuxenutbildningen. De organisatoriska

gränserna mellan ungdoms- och vuxenutbildning bör suddas ut och

de båda skolformerna som ett integrerat helt ingå i en kommuns skolväsende.

Härigenom bör de samlade materiella och personella resurserna kunna utnyttjas

effektivare och betydande ekonomiska besparingar kunna göras. GU föreslår att

kommunernas skyldighet att främja även undervisning av vuxna lagfästs i skollagen.

Ett önskemål vore enligt GU att undervisning för vuxna enligt läroplan för

fackskola och gymnasium i princip erbjuds på de orter, där heltidsundervisning

för ungdom anordnas. GU har belyst möjligheterna av en spridning av deltidsutbildnmgen

genom ett av skolöverstyrelsen insamlat material. Detta visade

att av de vid kvällsgymnasierna nyinskrivna eleverna var ca 75 % hemmahörande

på utbildningsorten; antalet nybörjare uttryckt i procent av en årskull

uPPgick genomsnittligt till drygt 5% men varierade starkt från gymnasium

till gymnasium. GU har visat hur stort antalet nybörjare på de skilda gymnasieorterna

blir vid vissa frekvenstal, nämligen på gymnasieorten och reszonen resp.

5 % och 2 % av antalet 16-åringar i resp. zon (alternativ 1), 7 % och 3 % (alternativ

2) och 11% och 4% (alternativ 3). Totalt svarar det mot ett nybörjarantal

av resp. 5 000, 7 000 och 10 000.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Beräknat antal nybörjare i lokal deltidsundervisning med fördelning på orter

med allmänt gymnasium 1962/63 (utom Stor-Stockholm)

Beräknat antal nybörjare

Antal orter

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

< 20 ......................

46

22

8

21 40 .....................

41

49

42

41 60 ....................

9

16

24

61 80 .......................

7

8

12

81 100 ....................

2

3

7

>—101 ............................

3

10

15

Summa

108

108

108

GU drar slutsatsen att det bör vara möjligt att på flertalet gymnasieorter

anordna vuxenundervisning på deltid motsvarande gymnasie- och fackskolutbildning,

i vissa fall dock med ett begränsat program. Teknisk gymnasieutbildning

för årskurs 4 bör därvid i regel förläggas endast till ort med motsvarande

ungdomsutbildning.

Samtidigt har GU konstaterat dels att på många orter tillräckligt elevunderlag

torde finnas endast i ett begränsat antal ämnen och stundom endast periodvis,

dels att endast de som bor relativt nära en ort där utbildning erbjuds torde

komma att rekrytera denna.

Detta har lett GU till slutsatsen att vuxenutbildning bör erbjudas i två huvudformer.

Den ena formen medger att den studerande erhåller utbildning på

sin hemort (lokal vuxenutbildning). För dem som inte kan eller önskar utnyttja

denna lokala utbildning måste emellertid en annan form stå till förfogande.

I dagens läge svarar statens gymnasier för vuxna och brevskolorna för undervisning

åt dessa grupper. Dylika utbildningsformer (vuxenutbildning med nksrekrytering)

måste enligt GU finnas även i framtiden.

Såväl den lokala som den riksrekryterande vuxenutbildningen måste enligt

GU byggas ut, den lokala så att deltidsundervisning kan erbjudas på fler orter

och i fler ämnen än nu, den riksrekryterande så att den kan erbjuda ett mer

varierat studieprogram och innefatta även enbart brevskolundervisning.

Frågan om utbildningens dimensionering behandlas i avsnittet 3.3.

De studieformer om vilka YB framlagt förslag kan i viss utsträckning sägas

utgöra för vuxenutbildningsbehovet speciellt konstruerade

enheter. YB har framhållit att vuxenutbildningens behov när det

gäller såväl grundskolenivå som gymnasial nivå måste tillgodoses med specialanordningar.

Den organisatoriska form i vilken studier av avsett slag skall bedrivas

kallas av YB vuxenutbildningsinstitut, vilka skall meddela en i huvudsak

lärarledd undervisning på deltid. Även delar av nuvarande omskolningsverksamhet

bör enligt YB förläggas till dessa institut.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Mcij:ts proposition nr 85 år 1967

Såväl GU som YB erinrar om den stora roll folkbildningen spelar

i fråga om de vuxnas studiemöjligheter. Studieförbunden — som tidigare främst

tog sikte på en allmänt inriktad skolning med syfte att ge förbättrad allmänbildning

och samhällsorientering — har anpassat sig för att möta nya behov

inom vuxenutbildningsfältet, bl. a. genom rika inslag även av målinriktad yrkesutbildning.

GU har berört frågan om förhållandet mellan den av utredningen behandlade

vuxenutbildningen och den verksamhet som bedrivs av studieförbunden och folkhögskolan.

GU framhåller att genom denna erbjuds personer med bildningsintressen,

som inte kan betecknas som direkta yrkesutbildningssträvanden, goda möjligheter

att tillfredsställa mycket skiftande behov. En god information härom

såväl generellt som vid personlig studieorientering bör eftersträvas. Till den

läroplansfoljande vuxenutbildningen kan visserligen, framhåller GU, komma att

söka sig även personer med ett allmänt studieintresse och bildningsbehov, men

man torde ha anledning att räkna med att det blir fråga om en relativt begränsad

grupp. GU erinrar också om att man inför den icke-obligatoriska ungdomsutbildningen

inte frågar den enskilde eleven efter syftet med studierna

och att dennes syfte inte har inverkan på möjligheterna att få påbörja utbildningen.

Även YB har behandlat gränsdragningsfrågorna. Jag återkommer härtill i det

följande (5.3).

En ytterligare möjlighet att ge vuxenutbildning är genom den interna utbildning

som företag, myndigheter och organisationer bedriver.

I sådana fall gäller det ämnen och ämneskombinationer som saknar egentlig

motsvarighet inom ungdomsutbildningen. Dessa olika utbildningar har vuxit

fram spontant, varvid man försökt tillgodose egna specifika behov. Utbildningsområdet

har därför blivit mycket splittrat. Ändå förefaller det, framhåller YB,

som om de starkt differentierade behoven inte på ett tillfredsställande sätt

täcks in av verksamheten.

Utöver nu redovisade vägar för att meddela undervisning finns två — som

också delvis har karaktären av hjälpmedel — nämligen brevskolundervisning

och undervisning genom radio och television.

Ett utnyttjande av dessa medel kan innebära en besparing av lärarkrafter och

ökade studiemöjligheter för den enskilde. Utredningarna har därför varit angelägna

att framhålla önskvärdheten av att dessa medel tas i ökat anspråk.

GU framhåller att brevskolundervisningen under lång tid varit den enda

möjligheten till deltidsundervisning inom stora delar av gymnasiet och alltjämt

har en betydelsefull funktion att fylla inom utbildningsväsendet. En väsentlig

uppgift är att ge möjlighet till deltidsstudier för personer som anser dagliga

resor till skolorten alltför betungande och inte heller kan eller önskar erhålla

ledighet från sin anställning för att bevista de muntliga kurserna vid gymnasierna

för vuxna. Den studerande kan vidare variera programmet helt efter egna

önskemål samt studera i den takt som passar honom eller henne bäst. Såväl

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ekonomiska som pedagogiska motiv kan åberopas för brevskolundervisning,

även som inslag i en delvis lärarledd undervisning.

YB rekommenderar en systematisk försöksverksamhet om brevskolmetodens

utnyttjande inom vuxenutbildningen och förordar att man överväger formerna

för samverkan mellan samhälleliga utbildningsorgan och brevskolor, kontrollfrågor

etc.

Undervisning via radio och television bör enligt YB kunna utnyttjas inom

vuxenutbildningen i långt större utsträckning än f. n. Utvecklingsmöjligheterna

får bedömas som goda på detta område och YB förordar även här en systematisk

försöksverksamhet, studieprogram för vuxna grundade på kombination av korrespondensstudier,

radio- och televisionsprogram samt lärarledd undervisning.

GU, som hänvisar till att 1960 års radioutredning lagt fram konkreta förslag

om utnyttjande av radio och television, framhåller att en utbyggd undervisning

genom dessa medier öppnar nya metodiska vägar och att behovet av undervisning,

förmedlad på detta sätt, får bedömas vara i snabb tillväxt. Möjligheterna

att nå ut till ett stort antal elever är av särskild betydelse för den vuxenundervisning

som endast i begränsad omfattning är direkt lärarledd, t. ex. i

vuxengymnasier och brevskolor.

I detta sammanhang vill jag erinra om att 1960 års radioutredning i sitt

andra betänkande (SOU 1965: 21) lagt fram förslag om bildnings- och undervisningsverksamheten

i radio och television. Utredningen föreslog därvid bl. a.

en fortsatt försöksverksamhet i vissa angivna ämnen såväl på gymnasie- som

universitetsnivå.

3.2.2 Yttranden

Den fråga som tilldragit sig remissinstansernas uppmärksamhet i särskilt hög

grad har varit de former under vilka vuxenundervisning skall bedrivas.

Att skolväsendets resurser skall utnyttjas mer för vuxenundervisning

på gymnasial och förgymnasial nivå har starkt strukits under av flera remissinstanser.

Universitetskansler sämbetet anser det således ändamålsenligt att de

organisatoriska gränserna mellan ungdoms- och vuxenundervisning suddas ut.

Riksrevisionsverket pekar på det bättre utnyttjande av lokaler, undervisningsmateriel,

lärare och viss annan personal som kan ske genom att vuxenutbildning

av avsett slag fogas in i ungdomsskolan. Svenska landstingsförbundet delar

uppfattningen att man bör erbjuda vuxenutbildning på gymnasie- och fackskolenivå

i sådana former att man så långt möjligt utnyttjar de resurser som redan

finns tillgängliga inom det ordinarie skolväsendet i form av undervisningslokaler

och lärarkrafter. Även Svenska kommunförbundet och SvensJca stadsförbundet

finner det naturligt att den lokala vuxenutbildningen får disponera

det reguljära skolväsendets samlade resurser. Svenska arbetsgivareföreningen

delar den principiella inställningen att för ungdomsutbildningen avsedda loka
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ler och utrustning så långt möjligt skall utnyttjas i syfte att nedbringa såväl

statliga som kommunala investeringar. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget

att kommunerna ges skyldighet att svara för vuxnas utbildning såväl

inom de gymnasiala skolformerna som grundskolan och finner det därför naturligt

att den kommunala vuxenutbildningen ges samma innehåll som det

integrerade gymnasiet. Liknande synpunkter anförs av statskontoret, länsstyrelserna

i Södermanlands, Jönköpings, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens

län, statens institut för hantverk och industri, Svenska mekanförbundet,

Högerpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

Svensk yrkesvägledarförening, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges förenade

studentkårer och Sveriges folkhö g skole elev ers förbund.

De remissinstanser som klart slutit upp kring tankegångarna att utnyttja

det reguljära skolväsendets resurser har i regel också ställt sig positiva till de av

GU framlagda förslagen. Såsom redovisats i det föregående innebär YB:s förslag

att för vuxenutbildningsbehovet speciellt konstruerade

enheter skapas.

Till de till förslaget positiva hör bl. a. Tjänstemännens centralorganisation,

som i sina bedömningar av vuxenutbildningen utgår ifrån att YB:s modell

för ungdomsutbildningen förverkligas. Detta måste enligt organisationen få organisatoriska

konsekvenser även för den motsvarande skolmässiga vuxenutbildningen.

Man kan inte för vuxenutbildningen behålla en uppdelning på kvällsgymnasier,

kvällsfackskolor och yrkesskolornas deltidskurser. Allt detta måste

som en konsekvens av den gymnasiala reformen föras samman till en organisatorisk

och administrativ enhet.

Stor-Stockholms planeringsnämnd anser att förslaget om inrättande av vuxenutbildningsinstitut

ligger helt i linje med tidigare ställningstaganden från nämndens

sida. Till de till förslaget positiva hör vidare länsstyrelserna i Kronobergs,

Kalmar och Kristianstads län, flertalet länsskolnämnder, Västerbottens

läns landsting, Lärarnas riksförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns ungdomsförbund,

Centerns ungdomsförbund, Sveriges konservativa studentförbund

och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund. Folkpartiets ungdomsförbund anser

att skillnaden mellan GU:s och YB:s förslag i praktiken inte är stora men ansluter

sig närmast till lösningen med vuxenutbildningsinstitut. Länsstyrelsen i

Gotlands län anser att en försöksverksamhet kan bedrivas enligt YB:s modell.

Skolöverstyrelsen intager däremot en mot förslaget mycket kritisk hållning.

Överstyrelsen ansluter sig visserligen till uppfattningen om samhällets ansvar

för att vuxna skall få tillgång till fortsatt utbildning och skolning. Därav följer

emellertid inte att samhällets skolor ensamma skall svara för vuxenutbildningen.

En mycket betydande del av vuxenutbildningen bör därvid liksom hittills ligga

på folkbildningsverksamheten. Av resursskäl betraktar överstyrelsen det vidare

som nödvändigt att begränsa insatserna av lärarledd undervisning och i stället

utveckla studieformer som innefattar s. k. förproducerat undervisningsmaterial.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Överstyrelsen kan inte tillstyrka att vid sidan av det reguljära utbildningsväsendet

och folkbildningsverksamheten — vilka båda fullgör uppgifter för vuxenundervisningen

— upprättas en ny organisation för vuxenutbildning.

Behovet av fullständig utbildning torde kunna tillogodses inom det reguljära

skolväsendets ram; häri inbegrips av överstyrelsen bl. a. nuvarande statens gymnasier

för vuxna. Den arbetsmarknadsmässigt betingade undervisningen, som således

är av yrkesinriktad karaktär, bör ombesörjas dels av omskolningsverksamheten,

dels av den integrerade gymnasiala skolan med utnyttjande av de möjligheter

härför som i dag tas i anspråk vid yrkesskolor (även kvällskurser, kvällsgymnasier

och kvällsfackskolor). Härtill kommer gymnasium för vuxna och i vissa

fall även folkhögskolor. Partiell utbildning i yrkesämnen kan enligt överstyrelsen

anordnas av t. ex. gymnasieskolan. I fråga om motsvarande utbildning i

allmänna ämnen bör prövas möjligheterna att förse bl. a. studieförbunden

och bibliotek med ökade resurser i form av nya läromedel. Även det reguljära

skolväsendets resurser bör kunna utnyttjas för deltidsundervisning på kvällarna

och för utbildning som kan kräva särskilda lokaler och mer kostnadskrävande

utrustning.

Samverkande bildning sförbunden kritiserar likaså förslaget i huvudsak i överensstämmelse

med de av skolöverstyrelsen anförda synpunkterna. Med hänsyn

till den omfattande vuxenutbildningsverksamhet som förekommer — i organisationer,

företag och folkbildning — är det inte lämpligt att låta vuxenutbildningsinstituten

bli ett slags lokala planeringsorgan. Till de remissinstanser som

avstyrkt YB:s förslag om vuxenutbildningsinstitut hör vidare bl. a. statskontoret,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsskolnämnderna

i Malmöhus och Västernorrlands län, Landsorganisationen, Brevskolan

och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Det framstår för många remissinstanser som en brist i utredningsmaterialet

att folkbildningsverksamhetens möjligheter att svara för stora

delar av vuxenutbildningen inte behandlats ingående. Jag har redan i det föregående

refererat skolöverstyrelsens synpunkter härom. Överstyrelsen erinrar om

att studieförbunden visat sig ha en betydande rörlighet och samtidigt en avsevärd

fasthet i organisatoriskt avseende och hänvisar därvid till dels den undervisning

för utlänningar i svenska som organiserats under läsåret 1965/66, dels diskussionscirklarna

i anslutning till radiokursen i statskunskap. En betydande del

av de vuxnas undervisnings- och utbildningsbehov kan enligt överstyrelsen —

som nyss redovisats — tillgodoses inom den organisation som studieförbunden

och folkhögskolorna utgör, vilket dock förutsätter en utökning av studieförbundens

resurser.

I sitt utlåtande över GU tar universitetskanslersämbetet upp frågan om studieförbundens

verksamhet och konstaterar därvid bl. a. att denna omfattar ett

mycket betydande antal människor och utgör en rik källa för erfarenheter

rörande studiebehov, ämnesinriktning och vuxenpedagogiska problem av skilda

slag. Ämbetet understryker angelägenheten av att det fria bildningsarbetets

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

25

uppgifter och villkor i relation till det reguljära utbildningsväsendets verksamhet

och betingelser blir föremål för särskild utredning. Dennas resultat bör beaktas

vid den slutliga utformningen av en vidgad vuxenutbildning.

Samverkande bildningsförbunden anser att en stor del av folkbildningsorganisationernas

verksamhet i betydande utsträckning tillgodoser de allmänt bildningssökandes

behov av kunskaper och samhällsorientering. I ämnen som t. ex.

samhällskunskap, arbetsmarknadsfrågor, samhällsekonomi, socialpolitik, religionkunskap

och livsåskådningsfrågor framträder studieförbundens program i

bredd och djup mycket mer än vad det nya gymnasiet kan erbjuda. Genom sin nära

anknytning till folkrörelser och intresseorganisationer står studieförbunden mitt

uppe i nuet och har de bästa förutsättningarna att förmedla kunskaper och

orientering om de dagsaktuella och verklighetsnära förhållandena. Det förefaller

som om mycket av det som enligt GU bör drivas i vuxengymnasiernas

och fackskolornas regi — med den vidare tolkning som GU enligt organisationen

gjort av dessa skolors uppgifter — kan tillgodoses både billigare och smidigare

genom studieförbund och folkhögskolor. Organisationen berör även förhållandet

att deltagande i gymnasial vuxenutbildning föreslagits bli avgiftsfri,

medan deltagande i folkbildningsverksamhet är förenat med kostnader för den

enskilde.

Även Arbetarnas bildningsförbund understryker att det finns starka skäl att

överväga om inte en mycket betydande del av de vuxnas undervisnings- och

utbildningsbehov kan tillgodoses inom folkbildningsarbetets och folkhögskolans

ram, bl. a. genom samarbete med Sveriges Radio. Folkbildningsförbundet

framhåller de stora insatser som folkhögskolan och bildningsorganisationerna

gjort inom vuxenutbildningen, vilket har lett till att i dag de senare svarar för

många olika former av vuxenutbildning, som i ett mera rationellt och utbyggt

utbildningsväsende säkerligen skulle ha handhafts av olika samhälleliga institutioner.

YB:s förslag har enligt förbundet ekonomiska fördelar men har inte

tillräckligt beaktat t. ex. den vuxnes studiesituation eller behovet av en flexibel

studiegång för olika kategorier av vuxna. Folkbildningen och folkhögskolan bör

därför kunna organisera en för olika kategorier vuxna bättre anpassad undervisning.

Detta hindrar inte att olika former av statliga och kommunala institutioner

behövs för att möta det alltmer ökande behovet av vuxenundervisning

av mera målinriktad karaktär.

Även bl. a. Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, skogsbrukets

yrkesutbildningskommitté, Jönköpings läns landsting och Folkpartiets

ungdomsförbund framhåller betydelsen av att ta tillvara studieförbundens resurser.

Vissa remissinstanser, som ställt sig positiva till att utnyttja skolväsendets

resurser för gymnasial vuxenutbildning, har framhållit betydelsen av bl. a. de

metodiska och pedagogiska erfarenheter som samlats genom folkbildningsarbetet.

Sådana uttalanden har gjorts av bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län och

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

I vissa yttranden — särskilt över YB:s förslag — berörs frågan om de in
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

satser som företag, myndigheter och organisationer bedriver.

Landsorganisationen framhåller att utbildning för vuxna måste under en relativt

lång tidsperiod omfatta den undervisning som meddelas på grundskolans högstadium.

Härtill kommer utbildning som bedrivs enligt fackskolans, gymnasiets,

yrkesskolans och folkhögskolans kursplaner samt väsentliga avsnitt inom bl. a.

folkrörelsernas, arbetsmarknadsorganisationernas, förvaltningarnas och företagens

utbildningsverksamhet. I yttrandet lämnas vidare uppgifter om den utbildning

som bedrivs inom fackföreningsrörelsen och Landsorganisationen konstaterar,

att denna utbildning är synnerligen brett upplagd och i många fall väl kvalificerande.

Vissa sammanslutningar har pekat på behovet att inom specifika branscher

ha centrala utbildningsanordningar, drivna av branscherna själva. I sådana fall

bör statsbidrag utgå. Uttalanden av denna innebörd görs av bl. a. Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund

och Studierådet vid affärsbankerna.

Utredningarnas synpunkter på att utnyttja studieformer som reducerar behovet

av lärarledd undervisning har diskuterats utförligt av remissinstanserna.

Som jag redovisat tidigare har särskilt skolöverstyrelsen uppehållit sig vid denna

fråga. Genom framställning av förproducerat material, som gör det möjligt för

de studerande att studera antingen individuellt eller i stora grupper med få

lärare, bör eftersträvas att genom minskad lärartäthet ge fler människor än förut

möjligheter att få utbildning.

Brevskolundervisningens roll i detta sammanhang understryks

av bl. a. Brevskolan, som framhåller att studierna bör utfomias så att den

enskilde kan genomföra studierna jämsides med sitt förvärvsarbete. Att tänka

sig att helt undvara lärarledd undervisning eller handledda studier i grupp är

visserligen orealistiskt, men ett avsevärt större mått av självstudier borde ha

aktualiserats. Särskilt beklagas att GU förbigått det brevkursmaterial som vänder

sig till bl. a. studiecirklar och är försett med diskussions- och andra arbetsuppgifter

för gruppstudier.

Hermods finner det anmärkningsvärt att korrespondensundervisningens ställning

och villkor som självständig enhet inte närmare beaktats. Hermods bedömer

det med hänsyn till sina erfarenheter som realistiskt att vuxenutbildningen

måste ha karaktären av deltidsutbildning och utvecklar detta synsätt mot

bakgrund av arbetskraftssituationen i allmänhet och på lärarområdet i synnerhet.

Ett alternativ till GU:s förslag om att anordna enbart brevskolundervisning

inom den riksrekryterande vuxenutbildningen framläggs; detta redovisas

i det följande (5.2.2.1).

Till de remissinstanser som framhåller betydelsen av brevskolundervisning

hör även medicinalstyrelsen och länsstyrelserna i Älvsborgs och Västerbottens

län.

I ännu större utsträckning har utnyttjandet av radio och television

för vuxenutbildningsändamål tagits upp av remissinstanserna. Universitetskans
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

lersämbetet anser att dessa medier bör vara av särskild betydelse för vuxenundervisning

som endast i begränsad omfattning är lärarledd. Ämbetet framhåller

önskvärdheten av en ökad försöksverksamhet. Sveriges Radio framhåller att radiokursen

i statskunskap har visat att det inte bara är möjligt utan också relativt

ekonomiskt fördelaktigt att använda etermedia för målinriktad undervisning

samtidigt som denna undervisningsform för de studerande visat sig praktisk,

effektiv och attraktiv. Det kommer säkerligen aldrig bli möjligt att upprätta

ett sådant nät av vuxenutbildande institutioner över landet att utbildningen

får en geografiskt tillfredsställande spridning; inte minst från denna

synpunkt är det angeläget att de insatser radio och television kan göra i framtiden

tillvaratas. Liknande synpunkter anförs av bl. a. vattenfallsstyrelsen, länsstyrelsen

i Jämtlands län, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation,

Samverkande bildningsförbunden, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

3.3 Vuxenutbildningens framtida omfattning

3.3.1 Utredningarna

3.3.1.1 Nuvarande omfattning

I avsnitt 2 har en redovisning lämnats av de utbildningsvägar som i dag står

öppna för vuxna. Dessa är som framgår av redogörelsen av skilda slag och förekommer

i olika former. Några sammanfattande elevantalsberäkningar är därför

svåra att göra.

En mycket grov uppskattning tyder emellertid på att heltidsstudier vid de

aktuella utbildningsvägarna bedrivs av ca 30 000 helårsstuderande (arbetsmarknadsutbildning,

folkhögskolor, decentraliserad akademisk utbildning). Antalet deltidsstuderande

vid utbildningslinjer som svarar mot ungdomsutbildning uppgår

till inemot 40 000. Härtill skall läggas uppskattningsvis hälften av dem som

studerar i yrkesskolornas deltidskurser, dvs. ca 50 000. Återstoden av deltagarna

i dessa kurser torde kunna hänföras till i princip samma områden som täcks av

studiecirkelverksamheten. Antalet deltagare i sistnämnda verksamhet uppgår till

ca 1 miljon, varvid dock dubbelräkning torde förekomma i viss utsträckning.

För den utbildning som anordnas av löntagarorganisationer, myndigheter, företag

etc. går några säkra uppskattningar ej att göra.

3.3.1.2 Framtida omfattning (GU 3, 5.3.7, 10.3.2.1, YB 7.6, 20.3.6)

GU erinrar om att intresset för förgymnasial och gymnasial deltidsundervisning

stigit snabbt. Detta har tagit sig uttryck bl. a. i att elevantalet vid kvällsgymnasier

ökat till ca 8 000 år 1965. Även intresset för förgymnasial utbildning

har visat motsvarande utveckling. Av olika skäl är det enligt GU inte

möjligt att nu utarbeta en på erfarenhetsmaterial grundad mer tillförlitlig prog
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

nos beträffande den kvantitativa omfattningen av deltidsundervisningen i framtiden.

I vissa räkneexempel har GU därför belyst omfattningen av det antal personer

som kan tänkas komma att efterfråga förgymnasial och gymnasial vuxenutbildning.

GU har därvid räknat fram att ca 150 000 personer i åldersgruppen

21—30 år 1970 kan beräknas sakna fackskole- eller gymnasieutbildning. Denna

siffra utgör emellertid enligt GU inte något användbart mått på det faktiska

behovet av utbildning men understryker likväl vikten av en snabb och effektiv

utbyggnad av vuxenutbildningen. YB anser att det f. n. saknas möjligheter

att göra några realistiska beräkningar i fråga om omfattningen av

den framtida vuxenutbildningen. YB erinrar om att med den föreslagna dimensioneringen

av yrkesutbildningssektorn den framtida gymnasieskolan kommer

att fånga upp 80—85 % av en årskull.

GU framhåller att exemplifieringen i fråga om utbildningsreserven inte ger

några precisa hållpunkter. Om utbildningsreservens storlek kan antas utgöra ett

mått på utbildningsbehovet skulle detta komma att minska. Å andra sidan talar

enligt GU en rad skäl för att benägenheten för fortsatta studier kommer att

öka som en följd av samhällets materiella och kulturella utveckling. Intresset

för utbildning inom gymnasiets och fackskolans område är stort. Institutionerna

för vuxenutbildning bör därför byggas ut snabbt.

Med utgångspunkt i nuvarande omfattning av kvällsgymnasier, tekniska aftonskolor

m. fl. kurser och de senaste årens stegringstakt räknar GU med ett

platsbehov omkring år 1970 inom den lokala vuxenutbildningen för ca 30 000

elever i gymnasiala kurser och ca 15 000 i förgymnasiala kurser. Några explicita

antaganden av motsvarande slag har YB ej gjort. YB har beräknat elevantalet

i yrkesskolans vuxenutbildning samt viss annan utbildning till 30 000. Proportionerna

mellan dessa olika grupper har ej angetts i betänkandet. För arbetsmarknadsmässigt

betingad utbildning räknar YB med ca 10 000 elever. YB synes vidare

ha förutsatt att deltidskurser i nuvarande form skall finnas kvar.

Såsom redovisats i det föregående har GU undersökt möjligheterna att anordna

deltidsundervisning på gymnasieorterna. GU:s slutsats är att den lokalt rekryterande

utbildningsorganisationen måste byggas ut så att undervisning kan

erbjudas på fler orter och i fler ämnen än nu. Organisationen måste göras elastisk,

kunna ställas om från år till år och arbeta med varierande undervisningsformer.

GU framhåller vidare, att den lokala deltidsutbildningen kommer att

ha ett begränsat upptagningsområde. Andra utbildningsanordningar måste till

för dem som ej kan nyttja de lokala skolorna. GU räknar därför även med

ett behov av riksrekryterande skolor.

Nuvarande statliga gymnasier för vuxna är i princip avsedda för riksrekrytering.

Intagningskapaciteten svarar mot ca 0,3 % av en årskull 16-åringar.

För de län i vilka skolorna är belägna utgör talet inemot 1,5 %. Utredningen har

i vissa beräkningar belyst det möjliga antalet studerande vid riksrekryterande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

29

skolor och slutligen stannat för att föreslå att omkring år 1970 ca 4 500 elever tas

in i skolorna. Det totala elevantalet beräknas till tre gånger detta antal.

Sammanlagt innebär således GU:s förslag att ca 45 000 studerande skall finnas

i lokal vuxenutbildning och ca 13 000 i riksrekryterande utbildning. För YB:s

del föreligger ej motsvarande uppgifter.

GU och YB har bedömt behovet av vuxenutbildning enbart enligt ungdomsskolans

läroplaner. Något material om utvecklingen inom övriga sektorer har

ej redovisats. I fråga om deltagarantal finns dock uppgifter beträffande yrkesskolans

deltidskurser, allmänna studiecirklar och brevskolor. För att belysa

utvecklingstendenserna även för dessa studieformer lämnas i det följande vissa

översiktliga uppgifter.

Yrkesskolornas deltidskurser inbegriper — som framhållits

i det föregående — såväl utbildning som har sin motsvarighet i ungdomsskolan

som annan verksamhet. Det är inte möjligt att utskilja de olika kurstyperna i

tillgänglig statistik för en följd av år, varför totaluppgifter måste användas i

denna redovisning. Antalet deltagare i dessa kurser har under åren 1962/64

varit i stort sett konstant (ca 100 000). Även relationen mellan kurser anordnade

av primärkommunala yrkesskolor och övriga yrkesskolor har varit oförändrad.

Antalet studiecirklar uppvisar en oavbruten ökningstakt. Under budgetåret

1959/60 var ca 65 000 cirklar verksamma med ca 650 000 deltagare. Dessa

tal hade budgetåret 1964/65 ökat till resp. ca 102 000 och 1 000 000. I procent

uttryckt uppgår ökningen för dessa sex år till 55 ä 60 % i fråga om antalet cirklar

och till något mindre eller ca 55 % i fråga om antalet deltagare. Utvecklingen

visar en obetydlig sänkning av genomsnittstalet för varje cirkel.

Studiecirklarnas ämnesval uppvisar också förskjutningar. Ett stigande intresse

kan under denna period noteras för grupperna språk samt estetiska ämnen och

konsthantverksämnen, ett sjunkande, relativt sett, för samhälls- och rättsvetenskap.

Ämnesgruppen musik har en oförändrad andel.

Om antalet cirklar under de kommande åren skulle stiga i samma takt som

under de närmaste föregående, skulle i runda tal ytterligare en halv miljon deltagare

kunna beräknas söka sig till studiecirklarna, under förutsättning att

antalet deltagare per cirkel inte sjunker.

Brevskolornas studieprogram innefattar såväl kurser som direkt svarar

mot ungdomsskolan som kurser, avpassade för organisationer, företag etc.

I sitt yttrande över GU har Hermods lämnat vissa uppgifter om anmälningar

till realexamens- och gymnasiekurser vid Hermods och NEJ. Enligt dessa uppgifter

ökade antalet anmälningar till de båda företagen under åren 1962—64 från

ca 7 200 till ca 9 700. En förskjutning har därvid inträtt från fullständiga till

partiella studier. Anmälningarna till fullständiga gymnasiekurser har minskat

med ca 10 %. Även Brevskolan har enligt uppgift noterat en ökning av anmälningar

till kurser i skolämnen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

3.3.2 Yttranden

Remissinstanserna har i regel ej gått in på en detaljerad granskning av utredningarnas

förslag rörande den kvantitativa omfattningen av vuxenutbildningen.

Däremot har — som framgår av i det föregående redovisade synpunkter

— i många yttranden tveksamhet anmälts beträffande möjligheterna att

med hänsyn till bl. a. lärartillgången realisera programmen. Å andra sidan saknas

inte heller de som hävdar att förslagen inte kan infria existerande förväntningar

om utbildning från de vuxnas sida.

Skolöverstyrelsen accepterar i stort sett GU:s beräkningar av antalet personer

som önskar påbörja gymnasial vuxenutbildning men utgår från att andelen som

önskar partiell kompetens kommer att stiga. För den riksrekryterande utbildningen

räknar överstyrelsen med ett lägre antal intagningsplatser än GU. Tjänstemännens

centralorganisation finner GU:s prognosmaterial främst vittna om den

stora osäkerhet som måste gälla prognoser av detta slag. Vuxenutbildningssystemet

måste därför inrättas för att kvantitativt snabbt kunna avpassas efter

utvecklingen. Hermods anser brevskolundervisningen vara underdimensionerad

bl. a. mot bakgrund av företagets egna erfarenheter.

Den geografiska spridning som GU förordat tillstyrks av samtliga länsskolnämnder.

Flera av dessa går ett steg längre och anser att i undantagsfall undervisning

skall kunna anordnas även på ort utan gymnasium om elevunderlag och

övriga förutsättningar härför finns. Länsskolnämnden i Kopparbergs län håller

före att deltidsundervisning enligt årskurs 4 av teknisk gymnasielinje bör kunna

anordnas även på sådan ort som saknar denna utbildning i ungdomsskolan.

Landsorganisationen uttalar att vuxenutbildningsorganisationen måste byggas

ut så att den kan bli lätt tillgänglig för de studerande. Skall valfrihet på

vuxenutbildningens område kunna skapas, får inte närhetsvalet bli dominerande.

Eleven måste kunna välja den lämpligaste och ej i första hand den närmaste

skolan. Oavsett bostadsort skall eleverna också kunna ges en kvalitativ likvärdig

utbildning.

3.4 Departementschefen

3.4.1 Motiv för en reform

Under de senaste åren har frågan om vidgade insatser för att ge studie- och

utbildningsmöjligheter för vuxna tilldragit sig ökad uppmärksamhet i den offentliga

debatten. Vuxenutbildning har blivit ett samlingsbegrepp som kommit att

inbegripa utbildnings- och bildningsverksamhet i många olika former och med

skilda mål. Samhällets engagemang har koncentrerats till i första hand tre områden,

nämligen den arbetsmarknadsinriktade utbildningen, den gymnasiala och

förgymnasiala utbildningen samt folkbildningen.

Inom alla dessa områden föreligger en stark efterfrågan på ökade insatser av

samhället. Av flera skäl måste dock huvudvikten läggas vid sådan verksamhet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

31

som kan utgöra ett effektivt bidrag i strävandena att främja framstegstakten i

den svenska ekonomin. Utbildning i form av omskolning och fortbildning, som

ingår som en betydelsefull del i de riktlinjer för den framtida arbetsmarknadspolitiken,

vilka antogs av statsmakterna vid föregående års riksdag, är den viktigaste

typen av sådan verksamhet. Den arbetsmarknadspolitiskt betingade utbildningen

är ett av samhällets medel i kampen mot arbetslöshet men samtidigt

också i strävandena att underlätta strukturrationalisering och därigenom även

främja en ökad inkomstutjämning.

Vid sidan härav finns det emellertid också utrymme för en verksamhet som

tillgodoser de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöjligheter

inom ramen för en mer allmänt inriktad bildning eller utbildning enligt

ungdomsskolans kursplaner.

På kort tid har det svenska utbildningsväsendet undergått en genomgripande

omdaning. De nya möjligheternas samhälle på utbildningsområdet avspeglar

sig i bl. a. elevantalets utveckling. Tidigare fick endast några få procent av ungdomen

chans till utbildning utöver den obligatoriska skolan. Av alla 16—18- åringar var omkring år 1940 10 % under utbildning och år 1960 över 30 %. F. n.

torde ca två tredjedelar av denna ungdomsgrupp bedriva heltidsstudier. Denna

utveckling har påskyndats av bl. a. ett kraftigt ökat studiestöd.

Men utbildningsreformerna har inte enbart inneburit större möjlighet för den

enskilde att studera. Skolsystemet har också ändrat struktur. Parallellskolsystemet

på den obligatoriska skolans stadium har avlösts av en enhetlig och gemensam

grundskola, vars innehåll och uppbyggnad präglas av de nya och växande

kraven från individ och samhälle. På det gymnasiala skolstadiet får reformerna

till följd en mer homogen organisation av utbildningen i dess helhet och en därav

följande ökad samordning mellan skilda utbildningslinjer. De olika studievägarna

på det gymnasiala skolstadiet bildar samtidigt ett sammanhängande system,

inom vilket så långt möjligt de enskilda ungdomarnas anlag och intressen

kan mötas samtidigt som samhällets behov av utbildade tillgodoses.

Reformerna på undervisningens område har lett till betydande skillnader mellan

unga och vuxna, mellan olika generationer i samhället. Ett uttryck för dessa

olikheter i skol- eller högskolutbildning är det förhållandet att ca 80 % av 1930- talets årskullar har lämnat skolsystemet utan annan utbildning än en sex- till

åttaårig obligatorisk skola, medan inom några få år en lika stor andel kommer

att ha en elva- eller tolvårig utbildning bakom sig.

Den verkliga skillnaden i utbildningsstandard mellan generationerna är naturligtvis

inte så stor som detta exempel kan ge vid handen. Många vuxna har

genom deltagande i av organisationer, myndigheter, företag och andra anordnad

utbildning i viss mån kunnat kompensera vad som brister i en formell utbildning.

Praktisk verksamhet i organisationslivet har gett många skolning i bl. a.

samhälls- och kulturfrågor. Bildningsverksamheten — som årligen samlar hundratusentals

deltagare — har gett vidgade kunskaper inom en rad olika ämnen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Genom utbildning i aftonskolor och kvällsgymnasier och genom enskilda studier

vid brevskolor har många nått fram till ett studiemål som svarar mot ungdomsutbildningens.

Även omskolningsverksamhetens roll bör beaktas i detta sammanhang.

Jag vill emellertid ge gymnasieutredningen och yrkesutbildningsberedningen

rätt i deras bedömning att det finns ett stort antal vuxna vilka som unga fått

nöja sig med en blygsam skolutbildning fastän de har förutsättningar och förmåga

att tillgodogöra sig t. ex. gymnasiets eller fackskolans kurser. Det stora

intresse bland vuxna för utbildnings- och bildningssträvanden som uppgifterna

i det tidigare visar är ett uttryck för att otillfredsställda behov existerar i betydande

omfattning, även om de inte låter sig anges med någon större precision.

Samhället bör — som understrukits i flera remissyttranden — så långt

möjligt ställa utbildningsresurser till förfogande för dessa grupper. På lång sikt

försvagas självfallet detta rättsviseargument men för den tid vi nu kan överskåda

har det särskild tyngd.

Rätten att fritt välja studieväg är en av de centrala principerna för grundskolan.

Ungdomarna är tillförsäkrade rätten att tillsammans med föräldrarna

och inom de gränser, som läroplanen medger, bestämma utbildningens inriktning.

Även på det gymnasiala skolstadiet tillmäts denna princip ökad betydelse.

Vidare ges möjligheten att i vissa lägen växla studieriktning. Av praktiska skäl

kan emellertid, som GU framhållit, en sådan övergång inte alltid förverkligas.

Friheten i studievalet inom ungdomsutbildningen blir därför ofullständig om

den inte förenas med möjligheten att senare i livet kunna ändra utbildningens

inriktning.

En del ungdomar föredrar att gå ut i förvärvslivet omedelbart efter den obligatoriska

skolgången för att längre fram skaffa sig kompletterande utbildning,

andra att förlägga sin utbildning efter grundskolan till deltid. Även sådana utbildningssökande

bör så långt möjligt få sina önskemål tillgodosedda. Jag vill

också, i likhet med GU, erinra om att de som vill ha förlängd undervisning efter

det att de fått slutbetyg från mindre kurs i gymnasiet och de som inte uppfyller

de speciella behörighetskraven för inträde till akademiska eller andra högre

studier har behov av särskilda utbildningsanordningar. Vuxenutbildningsmöjligheten

medför totalt sett att trycket på ungdomsutbildningens resurser kan bli

mindre.

Det finns sålunda enligt min mening en rad övertygande skäl för att även

framdeles erbjuda utbildningsmöjligheter på förgymnasialt och gymnasialt stadium,

dvs. motsvarande utbildning på grundskolans högstadium, fackskola,

yrkesskola och gymnasium. Ett sådant ställningstagande innebär en bekräftelse

av de bedömningar som låg till grund för 1962 och 1963 års beslut om utbyggnad

av statens gymnasier för vuxna och införande av statsbidrag till kvällsgymnasier.

Jag återkommer i det följande till spörsmålen om i vilka former

och enligt vilken organisation denna vuxenutbildning bör ske.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

Det vore emellertid att se för snävt på vuxenutbildningsfrågorna att begränsa

åtgärderna till att gälla enbart utbildning enligt skolans eller universitetens

kursplaner. Utbildningspolitiken har som ett av sina viktigaste mål att möjliggöra

för allt fler att aktivt ta del i kulturlivet och att därmed göra livet rikare

för den enskilde. Den kulturella orienteringen har därför förstärkts inom skolväsendet.

I skolreformerna har också kraftigt markerats behovet inom skolan

av fostran till självständigt ställningstagande i samhällsfrågor.

Till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet har hundratusentals vuxna sökt

sig i syfte att tillfredsställa sina studieintressen. Den organisationsform, genom

vilken folkbildningsverksamheten nått ut till de stora medborgargrupperna, är

studiecirklarna. Variationsrikedomen i ämnesvalet inom studiecirkelverksamheten

sammanhänger bl. a. med den nära anknytning till folkrörelserna som är kännetecknande

för den svenska folkbildningen. Den har tillgodosett önskemål om

komplettering av bristfälliga skolkunskaper i elementära ämnen men också andra

önskemål — att få vidgade kunskaper för verksamhet inom organisationslivet,

att vinna ökad förståelse för olika kulturyttringar eller att fördjupa sig inom det

egna yrkesområdet. Bildningsverksamheten har härigenom bjudit goda alternativ

för utnyttjande av fritiden. Även folkhögskolan har fullgjort betydelsefulla

uppgifter av liknande slag.

Genom skilda åtgärder har samhällets engagemang för folkbildningsarbetet

— i studiecirklar och vid folkhögskolor — markerats. Med en stigande utbildningsstandard

kan verksamheten i framtiden inriktas på nya fält. Även under

sådana förhållanden bör man emellertid enligt min mening alltjämt räkna med

att studieförbunden och folkhögskolorna skall kunna tillgodose vuxnas utbildningsönskemål.

Till den frågan återkommer jag i det följande.

Det utbildningsintresse som nyss beskrivits kan i främsta rummet sägas ha

sin utgångspunkt i individuella önskemål. I dag blir samhällets uppgift i sådana

fall att så långt möjligt underlätta för den enskilde att på rimliga villkor få

tillgång till utbildning antingen denna meddelas inom samhällets utbildningsorganisation

eller t. ex. studieförbundens verksamhet. För den arbetsmarknadsinriktade

utbildningen gäller delvis andra målsättningar.

En viktig uppgift för utbildningsväsendet är att förse arbetsmarknaden med

väl utbildad arbetskraft. En betydelsefull strävan är därför att utforma utbildningens

innehåll med hänsyn till arbetsmarknadens krav. De fortlöpande förändringarna

i näringslivet skapar emellertid nya behov. Krav reses på förändringar

i utbildningens innehåll. Önskemål om anordnande av utbildningsvägar

för nya arbetstagarkategorier förs fram. Den snabba ekonomiska och tekniska

utvecklingen medför ett behov av utbildning, som syftar till att bibringa yrkesutövarna

nya kunskaper och färdigheter. Även om ungdomsskolans läroplaner och

organisatoriska utformning successivt anpassas till förändringar av sådant slag,

3 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

påverkas inte den redan aktiva arbetskraften i produktionslivet av en ändrad

skolorganisation.

Dynamiken i samhällsutvecklingen tar sig i stigande utsträckning uttryck i

en allt starkare strukturrationalisering. T. ex. utgjorde antalet personer som

sysselsattes i numera nedlagda företag ca 20 000 under föregående år. Det finns

anledning att räkna med att koncentrationen av tillverkningen till de utvecklingsdugliga

företagen kommer att fortgå i snabbare takt.

För att möta behovet av arbetsmarknadsinriktad utbildning har en omfattande

verksamhet organiserats i form av yrkesutbildning. Successivt har allt fler arbetstagare

beretts möjlighet till omskolning. Under nästa budgetår beraknas ca

70 000 personer komma att genomgå sådan utbildning. Genom arbetsmarknadsutbildningen

har samhällets ansvar för den enskildes försörjningsmöjligheter

klart markerats. Tiotusentals personer har getts möjlighet till en tryggad utkomst.

Indirekt spelar utbildningen därmed också en roll inom strukturomvandlingen

och medverkar därmed i inkomstutjämningen.

Hedan i dag finns — som framgår av den tidigare redovisningen utbildningsformer

som ger möjlighet till vuxenutbildning. Kvällsgymnasier och andra

aftonskolor med huvudsakligen allmän gymnasieutbildning och teknisk utbildning

på sitt program har vuxit fram. Inom folkbildningens ram bjuds nianga

studiealternativ och omskolning genom yrkesutbildning har expanderat snabbt.

Det existerar således redan nu studieformer genom vilka det är möjligt att

bereda de vuxna utbildning. Eu effektivisering av distributionen är emellertid

nödvändig liksom en vidgning av utbildningsprogrammet. Jag framlägger i det

följande förslag som förbättrar tillgången på utbildningstillfällen för vuxna. En

riktpunkt för den utbyggnad som föreslås har varit att utbildningen skall kunna

erhållas på sådant sätt att produktionsbortfallet begränsas. I dag betyder det att

studier på deltid liksom tidigare konuner att dominera.

Man bör räkna med att vuxenutbildning i olika former kommer att få en allt

större betydelse inom utbildningspolitiken. På sikt kan andra studieformer än

deltidskurser komma att spela en större roll och även ämnesvalet kan förskjutas.

Förändringar inom ungdomsutbildningen kan ställa vuxenutbildningen inför nya

uppgifter. De förslag som nu framläggs representerar därför endast ett steg i utvecklingen

på vuxenutbildningens område.

Förändringar av organisatorisk natur kan också komma att leda till en omprövning

av nuvarande former för studiefinansiering inom vuxenutbildningen.

De nuvarande studiesociala åtgärderna har — som framhållits i prop. 1966:52

_utformats för att tillgodose behovet för särskilda utbildningssituationer. Stu
diehjälpssystemet

är främst konstruerat för ungdomarnas heltidsstudier i gymnasiala

skolor. Genom studiemedlen garanterar samhället de universitets- och

högskolestuderandc tillgång till finansieringsmedel under heltidsstudier. Arbetsmarknadsutbildningen

är ett av alternativen till olika stödåtgärder från samhällets

sida vid arbetslöshet, varför systemet med utbildningsbidrag har en från

övriga system avvikande utformning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 85 år 1967

35

Så länge som den gymnasiala och förgymnasiala utbildningen i huvudsak

sker på deltid, bör inte några väsentliga förändringar av nu gällande system

komma till stånd. Men undersökningar pågår rörande konsekvenserna i skilda

avseenden av ett för vuxenutbildningen särskilt utformat studiefinansieringssystem.

Jag återkommer i det följande till frågan om vissa förbättringar inom studiehjälpssystemet

för vuxna studerande.

3.4.2 Distributionsvägar för vuxenundervisning

Möjligheterna att genomföra en reform som avsevärt vidgar de vuxnas studieoch

utbildningstillfällen måste bedömas även mot bakgrunden av tillgången på

främst pedagogiskt utbildad arbetskraft. Perspektivet på reformen vidgas därför

till att avse även rationaliserings- och utvecklingsproblem inom utbildningsväsendet

i dess helhet.

Utbildningsväsendet har byggts upp på lärarledd undervisning. De utvidgade

utbildningsmöjligheterna för ungdomen — i såväl grundskola som frivilliga skolformer

— har fått mötas med stora insatser av pedagogiskt utbildad arbetskraft.

Mellan budgetåren 1962/63 och 1965/66 ökade t. ex. antalet lärare i skolväsendet

med ca 3 000 per år, så att det totala antalet nu överstiger 80 000.

Bakom denna utveckling ligger bl. a. en minskning av klasstorlekarna i det obligatoriska

skolväsendet.

Inom vuxenundervisningen ställer sig i hög grad lärare med tjänst i ungdomsskolan

till förfogande för tjänstgöring på övertid. Den utökning av undervisningsvolymen

som utredningarna föreslagit har gjort det angeläget att söka

belysa de anspråk på lärarresurser som vuxenutbildningen nu och framdeles

kan komma att ställa. I det följande angivna uppgifter måste självfallet tolkas

med försiktighet men ger dock en viss uppfattning om lärarbehovet.

Nuvarande undervisningsvolym vid statens gymnasier för vuxna — vid vilka

undervisningen sker på dagtid — kan beräknas motsvara omkring 50 heltidstjänster.

Vid kvällsgymnasierna, som i stor utsträckning anlitar lärare på Övertid,

uppgår motsvarande antal till 250 ä 300. Vid yrkesskolornas deltidskurser

kan undervisa såväl lärare, som kan inräkna deltidskurser i sin tjänstgöringsskyldighet,

som andra lärare m. fl. Undervisningsvolymen svarar här mot 850

ä 900 heltidstjänster. Totalt utgör således behovet av lärare inom de nämnda

utbildningsformerna ca 1 200 »heltidstjänster». För jämförelsens skull bör nämnas

att studiecirkelverksamheten har en volym som mätt på motsvarande sätt

tar i ansprak minst det dubbla antalet heltidsengagerade personer, av vilka

manga dock ej är lärare. Sammanlagt skulle således enligt denna beräkningsmetod

vuxenundervisningen ställa anspråk på personal, som — omräknat till heltidstjänster

— uppgår till mindre än 4 000. Detta tal kan jämföras med över

80 000 för ungdomsskolan. De förslag om en utbyggd vuxenutbildning som GU

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

framlagt skulle medföra en ökning med ca 700 heltidstjänster inom lokal- och

riksrekryterande vuxenutbildning. Härvid har då denna organisation förutsatts

överta vissa delar av nuvarande yrkeskolutbildning, bl. a. tekniska aftonskolor,

varför den faktiska ökningen blir väsentligt mindre. Även om man därutöver

räknar med en viss expansion av deltidskurserna vid yrkesskolan kan det totala

behovet av personal omräknat i heltidstjänster beräknas understiga 5 000.

Jag har redovisat dessa uppgifter för att ge en bakgrund till våra möjligheter

att med tillgängliga resurser förverkliga föreliggande utredningsförslag. En expansion

av vuxenundervisningen enligt utredningarnas förslag kommer att öka behovet

av lärare, men denna ökning blir relativt begränsad. Givetvis bör likväl

alla åtgärder prövas som leder till ett relativt sett minskat lärarbehov. Detta är

särskilt betydelsefullt mot bakgrund av att vi ännu inte kunnat tillgodose utbildningsväsendets

behov av pedagogiskt utbildad arbetskraft. Vill man — i enlighet

med vad jag förordat i det tidigare — låta vuxenundervisningen spela en

avsevärt större roll i såväl utbildnings- som arbetsmarknadspolitik blir sadana

åtgärder av central betydelse.

Inom vuxenundervisningen är som jag nyss framhållit endast ett mindre antal

lärare heltidsengagerade, beroende främst på att undervisningen till stor

del är förlagd till kvällstid eller — som vid gymnasium för vuxna — till dagtid

under koncentrerade kursperioder. Lärarbehovet är vidare väsentligt mindre

genom att antalet undervisningstimmar i ett ämne är mycket lägre än inom

ungdomsutbildningen. Vuxenelevernas intresse och erfarenheter har underlättat

denna förskjutning från lärarledd undervisning till självstudier.

Den relativt måttliga expansion av vuxenundervisningen varom GU och YB

framlagt förslag bör som jag nyss antytt i och för sig kunna tillgodoses genom

en utbyggnad av inom vuxenundervisningen invanda studieformer. Vill man

emellertid väsentligt vidga de vuxnas studie- och utbildningstillfällen, blir lärarersättande

åtgärder nödvändiga. Remissinstanserna har också ansett det vara en

brist hos utredningarna att t. ex. radions och televisionens roll inom vuxenundervisningen

inte belysts.

Utbildningsväsendet är som jag framhållit mycket personalkrävande och antalet

anställda har i föregående års långtidsbudget beräknats till ca 100 000.

Genom beslutade ökningar av antalet utbildningsplatser ställs nya krav på personaltillskott.

I ett sådant läge — och med den allmänna knappheten på kvalificerad

arbetskraft som bakgrund — blir det angeläget att genomföra ett rationaliseringsarbete

inom utbildningssektorn, som kan begränsa behovet av personaltillskott.

Sådana åtgärder är exempelvis varierande klasstorlekar, förbättrade

läromedel, programmerat inlärningsmaterial samt radio och television.

Radio och television i undervisningen är inga okända företeelser i skolans

värld. Skolradion har f. n. en sändningstid av inemot 300 timmar, vartill kommer

kurser i främmande språk med ca 140 timmar. Skoltelevisionens omfatt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

ning beräknas till ca 265 timmar. Dessa medier har — tillsammans med audivisuella

hjälpmedel — bidragit med ett aktuellt och stimulerande stoff och

därmed gett möjlighet till kvalitetshöjningar inom undervisningen. Radio och

television har emellertid hittills främst kompletterat lärarnas insatser.

Tiden är nu inne att gå ett steg vidare och låta dessa medier bli undervisnängsbärande,

dvs. helt eller delvis ersätta av lärare ledd undervisning. Härigenom

skapas också reella möjligheter till en expansion av vuxenutbildningen.

Ett ökat användande av radio och television i utbildningens tjänst måste därför

bli en central punkt i vuxenutbildningsreformen.

Remissinstanserna har utförligt uppehållit sig vid problemet om möjliga

distributionsvägar för vuxenundervisningen. GU och YB har avgränsat sitt

utredningsarbete till att gälla undervisning som motsvaras av ungdomsutbildningen

upp till och med det gymnasiala stadiet, dvs. enligt kursplanerna för

grundskolans högstadium, fackskola, gymnasium och yrkesskola. Utredningarnas

förslag innebär att kommunerna även i framtiden skall svara för denna undervisning.

I organisatoriskt avseende kan YB:s förslag uppfattas som en starkare

institutionalisering genom inrättande av särskilda vuxenutbildningsinstitut

som föreslagits få även andra utbildningsuppgifter, bl. a. inom omskolningen.

Vissa remissinstanser har ställt sig kritiska mot denna uppläggning och förordat

att folkbildningsorganisationerna skall ges ökade uppgifter inom vuxenutbildningssektorn.

Andra åter har särskilt framhävt radions, televisionens eller

brevskolornas roll.

Den lösning jag förordar innebär att det allmänna i framtiden tar på sig ansvaret

att i större utsträckning än nu förmedla undervisning via radio och television.

Detta medför en utomordentligt stor spridning av utbildningsmöjligheterna

för vuxna. Samhällets ansvar bör emellertid också sträcka sig till att ställa

behövlig kompletterande muntlig undervisning till förfogande liksom att svara

för undervisning i de fall då etermedier ej lämpligen kan utnyttjas. Liksom nu

bör ungdomsutbildningens resurser tas i anspråk härför. Statliga och kommunala

skolor för vuxna har betydelsefulla uppgifter att fylla även i framtiden. I vilken

omfattning det är möjligt att bygga ut dessa skolor får avvägas mot bakgrund

av tillgången på lärarpersonal m. m. Jag vill emellertid framhålla att jag

inte tänker mig, att särskilda vuxenutbildningsinstitut skall upprättas utan

vuxenutbildningen bör ingå som en del av det kommunala skolväsendet. Härigenom

kan ungdomsskolornas lokaler, materiel och personal utnyttjas, vilket är

ekonomiskt fördelaktigt.

Genom en utbyggnad av radio-tv-undervisningen vinns också en betydelsefull

stimulans för folkbildningsarbetet. Goda möjligheter skapas att kombinera

radio-tv-undervisning i olika ämnen med gruppstudier inom studiecirklar. De

ämnesområden inom vuxenutbildningen, där insatser kan göras från studieförbun
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

den torde i huvudsak vara de av jämförelsevis allmän karaktär; de samhällsvetenskapliga

ämnena är exempel härpå. Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet

erbjuds här nya och stimulerande arbetsuppgifter.

3.4.3 Vuxenutbildningens framtida omfattning

Såsom jag redovisat i det tidigare finns redan i dag ett betydande intresse

för studier och utbildning bland de vuxna. Inom nuvarande organisationsformer

har en successiv stegring av elevantalet ägt rum. För den arbetsmarknadspolitiskt

betingade utbildningen har riktlinjer dragits upp vid föregående års

riksdag, innefattande även en bedömning av den kvantitativa utvecklingen.

De föreliggande utredningsförslagen innehåller även vissa utgångspunkter för

en bedömning av vuxenutbildningens framtida omfattning. GU har lagt fram

förslag till ett program för dimensioneringen av fackskol- och gymnasieutbildning

jämte förgymnasial utbildning. För yrkesskolsektoms del föreligger däremot

inte samma preciserade bedömning. Båda utredningarna har utgått från att undervisningen

tills vidare i betydande omfattning kommer att kräva lärarhandledning.

En summering av betänkandena tyder på att ca 75 000 personer skulle

erhålla undervisning enligt kursplanerna för högstadiet, fackskola, gymnasium

och yrkesskola. Härtill kommer ett antal personer i deltidskurser av nuvarande

typ inom yrkesskolan.

Mina ställningstaganden i det tidigare bygger på att radion och televisionen i

större utsträckning skall tas i undervisningens tjänst. Det blir då möjligt att

erbjuda undervisning till många fler. Statskunskapskursen hade t. ex. ett lyssnarunderlag

av 60 000 personer. Härigenom öppnas möjligheten för medborgarna

att i de ämnen, vari undervisning förmedlas via etermedierna, skaffa sig

kunskaper motsvarande dem som meddelas i gymnasial eller postgymnasial utbildning.

Den utbildningsorganisation som skall ha att möta behovet av erforderlig

lärarledd undervisning har utformats med syfte att uppnå största möjliga

flexibilitet. Såväl den kommunala skolorganisationen som folkbildningens resurser

bör kunna utnyttjas.

Vissa ämnen vänder sig till en så bred publik att det är motiverat med eterdistribution.

För att tillgodose mer speciella elevintressen skall såväl en riksrekryterande

som en lokal vuxenutbildningsorganisation stå till förfogande enligt

de grunder som jag ämnar föreslå i det följande.

Med denna uppläggning av vuxenutbildningen blir det inte möjligt att fixera

omfattningen till ett bestämt elevantal i olika typer av kurser. Ett förverkligande

av förslagen leder till att ett avsevärt större antal personer kan ges möjlighet

till utbildning och studier med samma personella insatser som utredningsförslagen

förutsatt. Det är en uppgift för utbildningsmvndighetema att mot

bakgrund av bl. a. tillgången på pedagogiskt utbildad arbetskraft ha sin uppmärksamhet

riktad på vuxenutbildningens tillväxt.

Utanför den av samhället bedrivna eller understödda vuxenutbildningen lig
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ger eu i vissa avseenden inte obetydlig verksamhet. YB har på detta område

företagit ett visst kartläggningsarbete, men kunskaperna är dock i många fall

inte tillräckliga för att man skall kunna bedöma dessa utbildningsaktiviteters

ställning. Det är därför betydelsefullt att utbildnings- och arbetsmarknadsmyndigheterna

skaffar sig kännedom om den utbildningsverksamhet som t. ex. organisationer,

myndigheter och företag bedriver. Ett underlag kan därigenom erhållas

för ett vidare planeringsarbete inom vuxenutbildningsområdet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

4. Utbildning via radio, television m. m.

4.1 Inledning

Såsom framhållits i det föregående har frågan om utnyttjande av bl. a. radio

och television i undervisningens tjänst tilldragit sig uppmärksamhet såväl i

gymnasieutredningens och yrkesutbildningsberedningens betänkanden som bland

remissinstanserna. För egen del har jag också bedömt möjligheterna att ta i anspråk

dessa medier som mycket goda inte minst för att tillgodose de vuxnas

ökande utbildnings- och bildningsönskemål. Detta förutsätter emellertid att flera

problem av bl. a. organisatorisk art löses. I detta avsnitt sammanställs därför

i olika sammanhang framlagda synpunkter och förslag rörande utnyttjande av

radio och television inom utbildningsväsendet. Vidare återges huvuddragen av

reserapporten om datamaskinförmedlad utbildning.

4.2 Utbildning via radio och television

4.2.1 Utnyttjande inom utbildningsområdet

4.2.1.1 Hittillsvarande verksamhet

Skolradion började sina sändningar redan år 1929 och skoltelevisionens verksamhet

inleddes år 1961. De program som erbjuds skolorna är i princip inte avsedda

att ersätta lärarledda lektioner utan avsikten är att erbjuda stoff av annat

slag eller i annan form än skolans vanliga och därmed berika och stimulera

undervisningen. Ett undantag har sedan länge ämnet musik utgjort, där skolradion

tidigt började ge lektioner som hjälp åt lärare med svårigheter att undervisa

i ämnet. En annan avvikelse från den allmänna principen skedde när skolradion

började sända kurser i engelska för klasser vilkas lärare saknade behörighet

att undervisa i ämnet. Med program i sådana nya ämnen som naturkunskap

och teknologi har skolradion vidare sökt ersätta vissa kursmoment, i vilka andra

läromedel helt eller delvis saknats.

Programmen riktar sig till alla stadier i den obligatoriska skolan och gymnasiet

och företräder i stort sett samtliga skolämnen, med tonvikt på främmande

språk, musik, svenska och samhällskunskap. Relativt sent har program

för de yrkesutbildande skolorna börjat produceras.

Praktiskt taget alla program förutsätter att eleverna har tillgång till visuellt

studiematerial, som i regel har formen av elevhäften men i fråga om vissa program

har framställts färgbildsserier, avsedda att projiceras parallellt med avlyssningen.

Vidare publiceras lärarhäften som ger information om programmen, förslag

till för- och efterbehandling, litteraturanvisningar o. d.

För budgetåret 1966/67 har skolradions sändningstid beräknats komma att

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

omfatta 278 timmar. Härtill kommer skolradions kurser i främmande språk med

en sändningstid om 142 timmar. Skoltelevisionen beräknas under samma år omfatta

264 timmar.

Skolradions framtida uppgifter behandlades inom 1960 års radioutredning,

som tillsatte en särskild delegation för att utreda skolradions och skoltelevisionens

framtida omfattning, inriktning och finansiering. På grundval av ett inom

delegationen utarbetat betänkande framlade radioutredningen år 1963 vissa

förslag i ärendet, som blev föremål för beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964:1

bil. 8 s. 299, SU 9, rskr 105). Detta ställningstagande ändrade inte grundprinciperna

för skolradions och skoltclevisionens verksamhet.

Som ett led i radioutredningens arbete anordnades en akademisk kurs i statskunskap

för betyget Godkänd. Kursen anordnades i samarbete mellan Sveriges

Radio och institutionen för statskunskap vid Stockholms universitet. Den motsvarade

helt institutionens ordinarie undervisning för betyget Godkänd och avsåg

att på två terminer leda fram till detta betyg. Samma fordringar som enligt

gällande studieplan tillämpades; tentamensskrivningarna var t. ex. gemensamma

för institutionens ordinarie studenter och deltagare i radiokursen.

Radiokursen startade i januari 1965 och programtiden uppgick till totalt

60 timmar. Härtill kom deltagande i diskussionsseminarier. Uppskattningsvis

följde ca 60 000 personer varje program. En särskild kursbok utgavs för ändamålet

och såldes i över 20 000 exemplar. Omkring 1 500 personer deltog i

seminarierna och ca 1 100 personer har hittills uppnått betygsgraden Godkänd.

Ca 1 750 personer insände register kort till institutionen.

o Med hänsyn till att denna kurs var den första i sitt slag har Sveriges Radio

låtit utföra vissa undersökningar om deltagarna. Dessa visar bl. a. på en stark

dominans för männen och 20—40-åringar. Omkring tre fjärdedelar av deltagarna

var hemmahörande i städer och lika många hade avlagt studentexamen. Endast

ett fåtal arbetare och jordbrukare deltog i kursen, som i stället dominerades av

till utbildningsväsendet — som lärare eller studerande — knutna personer. Ca

40 % tillhörde sistnämnda kategori. En stor del av deltagarna var också inskrivna

vid universitet; en fjärdedel hade avlagt ett eller flera akademiska betyg.

Omkring 20 % av deltagarna åberopade yrkesskäl som motiv för att följa

kursen, 17 % intresse för ämnet, 11 % allmänbildningsskäl och 20 % intresse

för studieformen. De yrkesmässiga skälen betonades särskilt starkt av personer

med lägst studentexamen, medan allmänbildningsmotivet och intresset för ämnet

var starkare hos övriga personer.

Av dem som anmält sig under vårterminen 1965 gjorde en fjärdedel minst ett

tentamensförsök. I juni 1966 hade omkring 10% av de anmälda avlagt betyg.

Enligt undersökningen existerade ett kraftigt samband mellan utbildningsnivå

och betyg.

Ett experiment med kombinerad radio- och korrespondensundervisning för

vuxna företas under innevarande budgetår. I samarbete mellan Sveriges Radio

och vissa brevskolor har nämligen utarbetats en kurs i svenska, motsvarande

grundskolans högstadium men avpassad för en vuxen publik. Antalet program

utgör ca 65, motsvarande ca 30—35 timmar. En kursbok har sålts i ca 20 000

exemplar.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

Inom det högre utbildningsområdet har vidare vissa lärarutbildningsanstalter

försetts med resurser för intern television.

Som exempel kan nämnas att lärarhögskolorna i Malmö, Stockholm och Göteborg

erhållit medel för inköp av viss utrustning. Även förskoleseminariet i

Örebro har anordningar för intern television. Dessutom har bl. a. vissa medicinska

institutioner televisionsanläggningar. I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 359 o. 362) har

slutligen förslag framlagts som möjliggör för gymnastik- och idrottshögskolorna

i Stockholm och Örebro att anordna intern television.

4.2.1.2 Förslag från utredningar m. m.

Vissa förslag har framlagts om utnyttjande av radio och television i utbildningsväsendet.

1960 års radioutredning framlade i ett särskilt betänkande (Radions och televisionens

framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor.

SOU 1965: 21) sina synpunkter och förslag på anordnande av utbildning

för bl. a. vuxna. Radioutredningen föreslog därvid en försöksverksamhet

inom Sveriges Radio för att inför en framtida utbyggnad av utbildningsmöjligheterna

i etermedia få pröva skilda kombinationer av olika studieformer,

eterlämplighet för olika stadier och ämnesområden m. m. Som ett projekt på

gymnasiestadiet föreslog utredningen därvid anordnandet av en gymnasiekurs

i engelska i radio, kompletterad med korrespondensstudier.

I sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har universitetskanslersämbetet

tagit upp frågan om anordnande av ytterligare akademiska radiokurser. En

fortsättning på kursen i statskunskap med undervisning i andra ämnen framstår

enligt ämbetet som klart motiverad. Man bör därvid närmast välja ämnen,

där efterfrågan på universitetsutbildning är stor och svår att tillgodose på

grund av lärarbrist och där samtidigt intresse föreligger från folkbildningsarbetets

synpunkt. I regel torde ett-betygsnivån böra eftersträvas. Ämnena nationalekonomi

och företagsekonomi uppfyller enligt ämbetet i hög grad dessa

krav, och radiokurser i dessa ämnen föreslås snarast möjligt komma till stånd.

Även vissa andra ämnen — främst samhällsvetenskapliga — kan lämpligen

inordnas i en flerårsplan för ett radiouniversitet.

Enligt ämbetets mening bör redan vid förberedelserna till nya radiokurser

de rationaliseringsmöjligheter för den ordinarie akademiska undervisningen beaktas

som en radiokurs erbjuder. För att få underlag för en bedömning av hur

material från en radiokurs kan användas i den vanliga undervisningen planerar

ämbetet att göra ett försök vid institutionen i statskunskap vid Stockholms

universitet med alternativa uppläggningar av ett avsnitt av en delstudiekurs

för betygsgraden Godkänd. Avsikten härmed är närmast att undersöka om frekvensen

av godkända tentamina kan höjas genom en kombination av radiokurs

och intensivundervisning i små grupper.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

1963 års universitets- och högskolekommitté framlade i sitt betänkande Utbyggnaden

av universitet och högskolor (SOU 1965:11—12) förslag om bl. a.

inrättande av en ny teknisk högskola i Linköping. Kommittén ansåg det angeläget

att söka begränsa kostnaderna för den föreslagna utvidgningen av den

tekniska högskolutbildningen och förordade därför införande av tvåskiftssystem

vid den nya högskolan, kombinerat med sluten-krets-television. Härigenom

ansåg kommittén att lokaler och lärarkrafter skulle kunna utnyttjas på ett mer

rationellt sätt. I prop. 1965:141 angående utbyggnaden av universitet och högskolor

tillstyrktes detta förslag. Riksdagen godtog förslaget (SU 173, rskr 411).

Den nya tekniska högskolan är avsedd att påbörja sin verksamhet under läsåret

1969/70 men kommer att flytta in i permanenta lokaler först påföljande läsår.

Vid denna senare tidpunkt är det således nödvändigt att ha tillgång till i förväg

producerade undervisningsprogram.

För att förbereda förverkligandet av bl. a. verksamheten vid den nya tekniska

högskolan i Linköping har tillsatts lokala tv-kommittéer dels vid tekniska

högskolan i Stockholm, dels vid Uppsala universitet. I sin begäran om medel

för budgetåret 1967/68 har ämbetet föreslagit anordnande av en försöksverksamhet

förlagd till dessa båda läroanstalter. Denna verksamhet skall samordnas

med den försöksvisa användningen av vid universitet och högskolor befintlig

eller under anskaffning varande tv-utrustning som är avsedd för undervisning.

Verksamheten som redan påbörjats i form av bl. a. utbildning och viss planeringsverksamhet

bör enligt ämbetet utvecklas snarast möjligt till produktion av

program. Genom beslut den 9 december 1966 har Kungl. Maj:t anvisat medel

för anställande av försöksledare vid nämnda läroanstalter, vilka skall arbeta

i anslutning till de lokala tv-kommittéerna.

4.2.2 Distributionsmöjligheter

4.2.2.1 Nuvarande avlyssningsförhållanden

I olika sammanhang har undersökningar gjorts i syfte att klarlägga i vilken

utsträckning skolorna använder skolradions program. Radioutredningens skoldelegation

redovisade visst sådant material. Utvecklingen går emellertid så

snabbt att dessa siffror torde vara föråldrade. Färskare undersökningar har

gjorts av Sveriges Radio, varigenom det är möjligt att för grundskolans del erhålla

en bild av bl. a. intresset för programmen, tillgången på utrustning för

mottagning samt om avlyssningen skett direkt eller via band (år 1965).

I praktiken har i dag varje klass inom den obligatoriska skolan tillgång till

utrustning som möjliggör avlyssning av skolradioprogram; för skoltelevisionsprogrammen

är andelen ca 75 %. En betydande del av klasserna är också utrustade

med radio och bandspelare i klassrummet. I lågstadiet har hälften

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

radio och ca 15 % bandspelare. För mellanstadiet utgör motsvarande tal ca

70 resp. 40 %, för högstadiet ungefär 40 % för båda avlyssningsanordningarna.

Skolradioprogrammen används främst inom lågstadiet. Nära nog samtliga lågstadieklasser

har lyssnat till ett eller flera sådana program. Talen är lägre

på mellan- och högstadiet (ca 80 resp. 70 %). Tv-program har däremot främst

använts inom mellanstadiet, där två av tre klasser utnyttjat åtminstone någon

utsändning. För lågstadiet noteras ca 45 %, för högstadiet drygt 30 %.

Enligt uppgifter från skolöverstyrelsen är dock den bild dessa urvalsundersökningar

ger alltför ljus. Sålunda skulle enligt överstyrelsen skolorna i ca 200 kommuner

sakna tv-mottagare.

De undersökningar som radioutredningens skoldelegation utförde visade på

skillnader i fråga om de faktiska avlyssningsförhållandena. Även nu är direktavlyssning

mer vanlig på lågstadiet, avlyssning via band på högstadiet.

4.2.2.2 Tillgång på utrymme i etern m. m.

Den sammanlagda programtiden i ljudradions riksprogram uppgick

under 1963/64 till 15 600 timmar, vartill kom skolradion med 300 timmar och

regionalradion med 1 500 timmar. Enligt radioutredningens förslag skulle sänningstiden

vid mitten av 1970-talet uppgå till 18 400 timmar, vartill skulle komma

skolradion med uppskattningsvis 600 timmar och regionalradion med 5 200

timmar. I prop. 1966:136 angående rundradions fortsatta verksamhet m. m.

framhöll chefen för kommunikationsdepartementet, att frågan om utökning

av de olika programmen måste bedömas successivt i samband med den årliga

prövningen av radioföretagets medelsbehov samt att därvid också den allmänna

programverksamhetens behov av ökade sändningstider får vägas mot angelägna

anspråk på programtid, som torde komma att framföras från undervisningsmyndigheternas

sida till förmån för olika utbildningsaktiviteter.

Ljudradion förfogar f. n. över tre riksomfattande kanaler. Enligt radioutredningen

finns emellertid möjlighet att genom teknisk »klyvning» av dessa tre

kanaler erhålla ytterligare tre kanaler. En av dessa har av utredningen förutsatts

bli reserverad för stereofoniska sändningar, medan de två övriga skulle vara

disponibla för andra ändamål. Radioutredningen föreslog att en av kanalerna

skulle disponeras för s. k. särskild rundradio, som således skulle kunna utnyttja

de nya tekniska möjligheterna. Radioutredningen tänkte sig därigenom möta

angelägna programbehov inom olika delar av undervisnings- och bildningsområdet,

hos intresseorganisationer, folkrörelser och samfund med kommunikationsoch

kontaktproblem. I sitt yttrande över radioutredningen har televerket framhållit

att man ännu inte med full säkerhet kan uttala sig om kanalklyvningssystemets

tekniska användbarhet och tillförlitlighet. Härför fordras ytterligare

prov under viss tid.

I nyssnämnda proposition har chefen för kommunikationsdepartementet uttalat,

att om tekniska och ekonomiska betingelser för den särskilda rundradions

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

användning skulle konstateras föreligga, kommer frågan om en fortsatt utredning

av förutsättningarna och formerna för utnyttjandet av ifrågavarande sändningsmöjligheter

att övervägas. I ett sådant sammanhang bör kartläggas bl. a.

vilket intresse som kan föreligga hos olika undervisningsmyndigheter, intresseoch

bildningsorganisationer, etc.

År 1963/64 utgjorde den sammanlagda programtiden i televisionens

program 2 270 timmar, dvs. 43,6 timmar per vecka. Av dessa angivna tal utgjordes

2,6 timmar i veckan av skoltelevision. Radioutredningen föreslog inrättande

av en andra televisionskanal från budgetåret 1967/68. Härigenom skulle

den sammanlagda sändningstiden öka till ca 100 timmar i veckan vid mitten av

1970-talet. Härutöver tillkommer tid för bl. a. skoltelevision, som vid nyssnämnda

tidpunkt beräknats ha en omfattning av 40 timmar i veckan.

I prop. 1966:136 har chefen för kommunikationsdepartementet föreslagit

att ett andra program för televisionen startar vid årsskiftet 1969/70. Sändningstiden

beräknas under det första året till ca 20 timmar i veckan. Sändningstiden

utökas sedan successivt till dess att samma sändningstid erhålls i båda kanalerna.

Utöver de två kanaler som sålunda kommer att tas i anspråk för Sveriges

Radios televisionsverksamhet finns möjlighet att disponera en kanal för helt

och en för delvis rikstäckande sändningar. Radioutredningen har i sitt betänkande

pekat på möjligheten att utnyttja en tredje televisionskanal enbart för

utbildningsändamål. Till denna fråga har ställning inte tagits i prop. 1966:136.

4.2.3 Tillgång på produktionsresurser

Produktion av program för skolradio och skoltelevision sker inom Sveriges

Radio. Omfattningen av produktionen framgår av vad som meddelats under

punkt 4.2.1.1. Radioutredningens skoldelegation behandlade frågan om Sveriges

Radios ställning som producent för utbildningsprogram och framhöll som

sin mening att företaget även i framtiden borde utgöra produktionscentrum

för skolprogram i radio och television.

Vid sidan av Sveriges Radio finns emellertid även vissa privata företag som

framställer televisionsprogram för eterdistribution samt sluten-krets-television.

Jämfört med Sveriges Radio är det emellertid frågan om en verksamhet i liten

skala.

I sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har, såsom nämnts i det föregående,

universitetskanslersämbetet framlagt förslag om att en försöksverksamhet

för sluten-krets-television skall inledas vid tekniska högskolan i Stockholm

och universitetet i Uppsala. Ämbetet framhåller angelägenheten av att denna

verksamhet ges resurser för en snabb start och för en så differentierad uppläggning

att erfarenheter av olika inlärningssituationer kan vinnas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

4.2.4 Vissa organisatoriska frågor

Skolprogramverksamheten hos Sveriges Radio är nu sammanförd till en avdelning

under en skolprogramchef, som är direkt underställd radiochefen. Avdelningen

består av ett planeringsorgan, en sektion för skolmateriel samt två programsektioner,

en för skolradio och en för skoltelevision. I planeringsorganet ingår

också av skolöverstyrelsen utsedda programkonsulenter. Ställningstagandena

i anledning av prop. 1966:136 innebär i detta avseende att en enhet för utbildningsprogram

skall finnas som en av sex självständiga programenheter inom

Sveriges Radio.

I radioutredningens betänkande ägnades frågan om organisationen av bildnings-

och utbildningsverksamhet särskild uppmärksamhet. Utredningen föreslog

inrättande av en s. k. utbildningsradio-television med uppgift att svara för programaktiviteter

som ingår som led i studier, vilka åsyftar viss kompetens och anknyter

till det allmänna skol- och utbildningsväsendets kurser, samt av studieradio-television

med uppgift att svara för programaktiviteter som har folkbildningskaraktär

och avser fria, ej målinriktade studier. I prop. 1966:136 avvisades utredningens

försök till gränsdragning mellan dessa programaktiviteter och departementschefen

uttalade bl. a., att om en gränsdragning skulle ske vore det i så fall

mera naturligt att på vuxenutbildningsområdet särskilja den utbildning som över

huvud tillgodoser intentionerna med en av offentlig myndighet eller på annat

sätt godkänd läro- eller studieplan. Vidare hänvisades till att utredningens förslag

om programverksamheten på utbildningsområdet och hithörande frågor borde

bedömas i samband med propositionen om vuxenutbildningens framtida utbyggnad.

I de förslag om utnyttjande av radio och television inom utbildningen som

framlagts har även organisatoriska frågor berörts. Universitetskanslersämbetet

har i sin begäran om medel för nästa budgetår räknat med att i fråga om den

eterburna akademiska undervisningen ansvaret för undervisningens uppläggning

och innehåll, studieplanernas utformning och examination bör ligga inom

universitetsväsendet. För den interna televisionen har ämbetet — som redovisats

i det tidigare — tillsatt två lokala kommittéer. I förberedelsearbetet på detta

område är även ämbetets universitetspedagogiska utredning inkopplad.

4.3 Datamaskinförmedlad utbildning

4.3.1 Reserapporten

Studiegruppens uppdrag avsåg att i Förenta staterna studera vissa problem

på vuxenutbildningens område med speciell inriktning på datamaskinellt understödd

undervisning (Computer Aided Instruction). Såväl forskningen som utvecklingsarbetet

på det aktuella området i Förenta staterna tog vid tidpunkten

för resan endast i ringa mån sikte på vuxenundervisningen, varför gruppens erfarenheter

främst beräknas vara till gagn för det allmänna skolväsendet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

I reserapporten ger gruppen inledningsvis vissa beskrivningar av datamaskinsystemets

funktion m. m. och redogör för olika besök samt lämnar vissa allmänna

synpunkter på utnyttjandet av datamaskiner i utbildningsväsendet.

Gruppen skiljer mellan sådan verksamhet, där datamaskinen är lärarstödjande

i utbildningen, och sådan där utbildning kan ske med ingen eller endast

ringa insats per elev av lärarutbildad personal. Gruppen gör därvid en bedömning

av vilka ämnesområden och stadier som kan komma i fråga för en dataförmedlad

utbildningsverksamhet.

Enligt gruppens mening är det möjligt att utnyttja datamaskinförmedlad utbildning

inom bl. a. grundskolans samtliga stadier, fackskola, gymnasium och

yrkesskola samt universiteten. De ämnen som kan komma i fråga är i grundskola

och gymnasiestadiets skolformer bl. a. matematik, svenska, engelska, samhällskunskap,

geografi, naturvetenskapliga ämnen, fackämnen inom området

för industri och hantverk och på universitetsstadiet utbildning för betygsgraden

Godkänd i de flesta mer frekventa ämnena samt för betygsgraden Med beröm

godkänd i de bäst strukturerade ämnena. I vissa fall kan endast delar av ett

ämne ges via det föreslagna mediet. Gruppen framhåller att motivet för att

använda datamaskinförmedlad utbildning inte kan bedömas enbart utifrån

vad som är pedagogiskt möjligt. Även ekonomiska faktorer måste tillmätas betydelse.

Det är dock nu inte möjligt att ange de vinster i form av ökad effektivitet,

höjd kvalitet och besparingar som kan förmodas uppkomma vid en

utbredd tillämpning av utbildning med datamaskin.

Såväl kvalitetshöjande som lärarersättande effekter kan enligt rapporten uppnås.

För att utbildning med datamaskin skall bli ekonomiskt gynnsam fordras

enligt rapporten, att de upplagda kurserna utnyttjas av ett stort antal elever

och att kurserna i sina grunddrag skall kunna bibehållas under en relativt lång

tid. I den traditionella utbildningen utgör ersättning för läroboksförfattande den

mindre utgiftsposten, lärarlönerna den större. I datasystemet däremot, framhåller

gruppen, är kursuppläggningen avsevärt mer kostsam än datamaskintiden.

Gruppen anser att datatekniken inrymmer inte oväsentliga rationaliseringsmöjligheter

för utbildningssektorn, även om de nu inte kan närmare kvantifieras.

Ett utvecklingsarbete bör därför sättas i gång med syfte att närmare undersöka

datateknikens användningsområden inom utbildningsområdet och att utforska

rationaliseringsaspekterna. Under de första åren bör försöksverksamheten syfta

till att börja praktiska försök i mindre omfattning för att utarbeta kurser som

lämpar sig för svenska förhållanden. Vidare bör försöksverksamheten omfatta

studium och viss utveckling av elevstationsutrustning, undersökning hur telekommunikationsnätet

vid reguljär utbildningsverksamhet bäst skall kunna utnyttjas,

utbildning av personal och instruktion av tekniken inom lärarutbildningen.

Slutligen bör en aktiv information ges om de möjligheter tekniken erbjuder

inom utbildningsområdet.

Verksamheten bör enligt förslaget ledas av en särskild av Kungl. Maj:t utsedd

delegation för datamaskinförmedlad utbildning, bestående av två repre
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

sentanter för universitetsväsendet, två för skolväsendet, en för statskontoret,

en för telestyrelsen och en för den institution, vartill försöksverksamheten förläggs.

Försöksverksamheten föreslås bli förlagd till lärarhögskolan i Uppsala.

Gruppen har vidare utvecklat vissa synpunkter på maskinfrågor, varvid

gruppen föreslår att man för svensk försöksverksamhet i första hand undersöker

möjligheterna till en överenskommelse om samarbete med IBM Svenska AB.

Gruppen har framlagt ett detaljerat förslag rörande personal- och lokalbehov

samt utnyttjande av IBM undervisningssystem 1500 med 15 elevstationer.

Kostnaderna för den verksamhet, som föreslagits starta fr. o. m. den 1 januari

1967, uppgår till 0,4 milj. kr. under det första budgetåret (1966/67), 1,0 milj. kr.

för det andra och 1,1 för det tredje.

4.3.2 Yttranden

De som yttrat sig över gruppens rapport har intagit en positiv ställning till

tanken att utnyttja datamaskiner i utbildningsväsendet med av gruppen angivna

syften. Allmänt tillstyrkande uttalanden görs av universitetskanslersämbetet,

statistiska centralbyrån, statens råd för samhällsforskning och Landsorganisationen.

I några yttranden förs en diskussion om dataförmedlad utbildning visavi

programmerad undervisning. Skolöverstyrelsen framhåller att begreppsmässigt

bör det förra ses som en gren av det senare, vilket inte tillräckligt klart kommit

fram i rapporten. Med hänsyn till svårigheterna på konstruktionssidan bör

vidare arbetet inriktas på att framställa välkonstruerade och grundligt utprövade

inlämingsprogram. Även statens råd för samhällsforskning anför liknande synpunkter.

Den av gruppen föreslagna försöksverksamheten tillstyrks i flertalet yttranden.

Svenska arbetsgivareföreningen är däremot av flera skäl tveksam. Föreningen

bedömer antalet elevstationer som alltför begränsat för en snabb och samtidigt

mångsidigt inriktad försöks- och forskningsverksamhet. En alltför tidig fastlåsning

vid det föreslagna datamaskinsystemet kan vidare innebära vissa risker

för en fördröjning av utvecklingen av redan befintliga datasystem som för senare

praktiskt bruk kan visa sig bättre lämpade. Föreningen ifrågasätter också

om den datamaskinförmedlade utbildningen bör ges den prioritet som gruppens

förslag innebär. Bestämning av datasystem och erforderlig elevstationsutrustning

bör ske först sedan en detaljerad målprecisering skett. Hermods anser att

den datamaskinförmedlade undervisningen tills vidare bör komma i andra hand,

efter en större satsning på utformning av skriftligt undervisningsmaterial. Landsorganisationen

anser att även folkbildningsverksamheten bör komma in i arbetsprogrammet.

I fråga om den föreslagna lokaliseringen till lärarhögskolan i Uppsala anser

skolöverstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens råd för samhällsforskning, Svenska

arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation ytterligare utredning

behövlig.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Den föreslagna anordningen med en särskild delegation har tillstyrkts av samtliga

som uttalat sig i frågan. Förslag om representation från andra myndigheter,

organisationer etc. än de föreslagna har förts fram av Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation och Försvarets brevskola.

Landsorganisationen anser att en representant för folkbildningsverksamheten

bör ingå i delegationen. Svenska arbetsgivareföreningen anser att delegationens

uppgifter bör avse samtliga planerade projekt avsedda för rationaliseringen

av utbildningsstoffets förmedling. Som huvuduppgifter pekar föreningen

på bl. a. initierande av forskningsinsatser och försöksverksamhet inom ramen för

hela den utbildningsteknologiska sektorn, granskning och samordning av olika

projekt samt kontinuerlig internationell bevakning. En representant från utbildningssektorn

inom det enskilda näringslivet bör vidare ingå i delegationen.

Universitetskanslersämbetet för fram tanken på att utbildningsmyndighetema

får ett gemensamt ansvar för bl. a. radio-televisionsundervisning och datamaskinförmedlad

undervisning. Som ett provisorium tillstyrks dock delegationen.

4.4 Departementschefen

Som framgår av vad jag anfört i det föregående räknar jag med att radio

och television i väsentligt vidgad utsträckning skall utnyttjas i utbildningen, såväl

för att tillgodose de vuxnas utbildningsbehov som för att vidga det pedagogiska

utvecklings- och rationaliseringsarbetet inom ungdomsutbildningen.

Den redovisning jag därvid lämnat visar bl. a. att skolradio och skoltelevision

nästan undantagslöst utgjort ett betydelsefullt hjälpmedel inom skolväsendet.

Det har däremot inte varit fråga om att ge dem en undervisningsbärande

ställning i utbildningsorganisationen.

De erfarenheter som gjorts beträffande radiokurserna i statskunskap och

svenska talar för att etermedierna bör kunna komma att spela en betydelsefull

roll inom vuxenutbildningen. Även inom ungdomsutbildningen bör ett utvecklingsarbete

med undervisningsbärande program komma till stånd. För att leda

och samordna en verksamhet av det slag jag i det följande kommer att föreslå

har jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 24 februari 1967 tillkallat

en särskild kommitté.

Jag vill först ange vissa allmänna synpunkter på det kommande arbetet

inom detta område.

Undervisningsbärande program torde i princip kunna framställas för flertalet

delar av utbildningsområdet. Under ett inledande skede bör emellertid en viss

koncentration av verksamheten ske, i första hand inriktad mot de gymnasiala

skolformerna. Härvid bör sådana ämnen väljas som är lämpade för undervisning

med inslag som förmedlas av etermedier och som har ett stort elevunderlag

och där således rationaliseringsvinsten är påtaglig. Jag tänker därvid bl. a. på

moderna språk, samhällsvetenskapliga och vissa naturvetenskapliga ämnen samt 4

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ämnen inom den gymnasiala yrkesutbildningen. Härvid bör beaktas möjligheten

att använda kurserna inom omskolningsverksamheten.

Man får räkna med att undervisningen via etermedier kommer att ersätta

proportionsvis olika stora delar av den reguljära undervisningen. Särskilt för

vuxna bör det vara möjligt att låta undervisningen bedrivas till sin huvudpart

via radio och television. I vissa fall bör man emellertid räkna med att behov

föreligger att komplettera den eterutsända undervisningen med — förutom det

tryckta kursmaterial som alltid måste ingå i en kurs av här avsett slag t. ex.

muntlig undervisning eller korrespondenskurser. Inom ungdomsutbildningen toide

man få räkna med att en kompletterande muntlig undervisning blir vanligare,

bl. a. med hänsyn till den fostran för samhälls- och arbetsliv som är ett väsentligt

led i all utbildning av ungdom.

Redan under nästa budgetår räknar jag med att det skall vara möjligt att

möta de vuxnas utbildningsönskemål på två olika punkter. Vid mina överväganden

i fråga om val av ämne har jag ansett det angeläget att inledningsvis

koncentrera verksamheten till det gymnasiala stadiet. Jag har tagit fasta på

radioutredningens förslag om en radiokurs i engelslca enligt gymnasiets läroplan,

kombinerad med viss korrespondensundervisning. Vidare bör en radiokurs i företagsekonomi

enligt läroplanen för ekonomisk linje på gymnasiet genomföras.

Denna kurs bör bli av stor betydelse för t. ex. löntagarorganisationernas utbildning.

Det bör bli en uppgift för den nämnda kommittén att i samråd med

Sveriges Radio och berörda utbildningsmyndigheter svara för kursernas genomförande.

Inom vuxenutbildningen kommer tyngdpunkten att ligga på att förmedla undervisning

till en stor krets som annars inte skulle få sina önskemål tillgodosedda.

Inom ungdomsutbildningen åter gör sig andra aspekter gällande. Såsom jag

framhållit i direktiven till den nyssnämnda kommittén är de utländska erfarenheterna

att etermedier kan användas på ett sätt som griper långt in i undervisningssituationen.

Utnyttjandet av radio och television blir salunda ett led i

det pedagogiska rationaliseringsarbetet.

Inom skolväsendet bör kommittén bedriva en regional försöksverksamhet

med syfte att klarlägga bl. a. de lärarbesparande effekterna av undervisning via

radio och television, bedriven enligt gällande kursplaner. Vissa förberedande åtgärder

har vidtagits för att genomföra ett sådant projekt.

Försöksverksamheten bör självfallet även fa kvalitetshöjande effekt. Kurser

som presenteras via radio och television bör kunna ge stimulans och uppslag

även åt lärare som inte undervisar pa det aktuella stadiet.

I fråga om den postgymnasiala utbildningen föreligger principbeslut om att

Linköpings tekniska högskola skall innefatta undervisning via sluten-krets-tele
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

vision. Högskolans verksamhet skall som nämnts starta år 1969. För att utbildning

via intern television skall kunna påbörjas vid tidpunkten för inflyttning i

nya lokaler måste dock programproduktionen påbörjas tidigare. Vissa förberedande

åtgärder har därför vidtagits av universitetsmyndighetema. Den tidigare

nämnda kommittén har att som en av sina uppgifter påbörja en programproduktion

för denna utbildningsanstalt. I största möjliga utsträckning bör dessa

kurser utnyttjas även inom andra delar av utbildningsväsendet.

Även inom andra utbildningsområden bör radio och television kunna komma

till användning. Ett exempel härpå är den snabbt expanderande omskolningsverksamheten.

Jag vill vidare erinra om att statskontoret i en rapport behandlat

den interna televisionens möjligheter för personalutbildning inom arbetsmarknadsverket.

Som framgått av det nyss anförda finns således flera angelägna projekt som

kan och bör genomföras under de närmaste åren med syfte att erbjuda undervisning

i former som medför bl. a. lärarreducerande effekter. Samtidigt ställs krav

på en utbyggnad av skolradions nuvarande, i första hand kvalitetshöjande

programverksamhet. Bl. a. resursskäl talar för att en avvägning måste göras

mellan de olika önskemålen. I detta läge bör de ökade resurserna i första hand

tillföras rationaliserings- och utvecklingsarbetet. Utökningen av skolradions

sändningar av nuvarande typ får därför tills vidare ske mindre snabbt än tidigare.

En på detta sätt utökad användning av radio och television reser åtskilliga

problem, vilka inte behandlats av utredningar eller myndigheter. Bl. a. måste

formerna för distribution och produktion av programmen samt vissa organisatoriska

spörsmål noga övervägas.

En utökning av undervisningen genom radio och television medför att ökade

distributionsresurser måste ställas till förfogande. Formerna för att förmedla

programmen måste också variera beroende på bl. a. utbildningsorganisatoriska

förhållanden och tillgång på utrymme i etern.

Skolradions nuvarande verksamhet är utformad för utsändning över etern

med i princip direkt avlyssning. Särskilt på lågstadiet i grundskolan har också

denna form dominerat. I de högre skolstadierna har däremot förhållandet varit

det motsatta med avlyssning via band i stor omfattning.

Om ett mycket stort antal personer skall nås av programmen, måste man i

varje fall för överskådlig tid räkna med utsändning via etermedier. Möjligheterna

att utbygga vuxenundervisningen måste därför tills vidare vara beroende av

det utrymme som kan disponeras i radio- och televisionssändningar för detta

ändamål.

Utrymmet i etern är emellertid — särskilt för rundradions del —- begränsat.

Den s. k. kanalklyvningen — en metod att på ultrakortvåg samtidigt sända två

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

av varandra oberoende program på samma kanal — beräknas kunna avsevärt

vidga programutrymmet till rimliga kostnader. Jag vill erinra om att enligt den

internationella rådgivande radiokommitténs rekommendationer de länder, som

anser det väsentligt att använda stereofoniska system med möjligheter att sända

två av varandra oberoende program, bör beakta de möjligheter som kanalklyvningen

erbjuder.

Televerket har under en längre tid företagit prov med kanalklyvningen och

resultaten har, enligt vad jag inhämtat, varit goda. Viss ytterligare försöksverksamhet

erfordras emellertid för ett slutligt ställningstagande till systemets tekniska

och ekonomiska användbarhet. En slutrapport väntas föreligga under

innevarande år.

För de allra närmaste åren bör det vara möjligt att för de program varom här

är fråga erhålla utrymme i Sveriges Radios programkanaler. Ljudradion är ännu

ej helt utbyggd och ett nytt televisionsprogram kommer inom kort. På lång

sikt torde det dock vara realistiskt att räkna med att behovet av eterdistribution

_för främst vuxenundervisningens del — blir så stort att det kan tänkas

svara mot hela eller i varje fall större delen av sändningstiden för en programkanal.

I fråga om ungdomsutbildningen kan volymen av program bli relativt omfattande.

Skolorganisatoriska skäl gör det emellertid mycket svårt med inlärning

av program som direkt utsänds. Detta är särskilt fallet i skolformer med ämneslärarsystem,

vilket Sveriges Radios undersökningar också visat. För skolväsendets

del är det därför nödvändigt att i stor utsträckning förlita sig till

inlärning via band. Ett annat skäl härför är det i varje fall f. n. begränsade

utrymmet för radions del. För de nuvarande skolradioprogrammen är läget ett

annat. Dessa har nämligen även ett allmänt publikintresse. Detta gäller särskilt

program av aktualitetskaraktär. Information om utbildningsväsendet till

föräldrar och ungdomar kan också förmedlas genom eterutsändning.

Inom det högre utbildningsväsendet får man av delvis andra skäl räkna

med att utsändning över etern blir relativt ovanlig. Antalet avnämare är nämligen

i regel så pass begränsat att andra distributionsformer måste utnyttjas,

främst inlärning via band. Vid dessa läroanstalter kommer i vissa fall ett

behov att finnas av sluten-krets-television för bl. a. demonstrationsändamål.

Särskilt vid de större lärarhögskolorna ställs krav på att skolorna får tillräckliga

resurser så att bl. a. behovet av klasser för demonstrationsändamål kan

nedbringas. Jag återkommer till denna fråga vid min beräkning av kostnaderna

för utbildning genom radio, television m. m.

Vad jag här anfört visar att inom utbildningsväsendet tillgång måste finnas

till bandspelare, radio- eller televisionsapparater om det skisserade utvecklingsprogrammet

skall kunna förverkligas. I allt större utsträckning har också skolorna

försetts med dessa hjälpmedel och man torde ha anledning att räkna med att

denna tendens fortsätter. Den successiva upprustningen av gymnasier och fack
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

skolor i fråga om undervisningsmateriel leder till att i de frivilliga skolformerna

goda möjligheter kommer att föreligga att följa — direkt eller via band — utbildningsprogrammen.

De vuxnas förutsättningar att följa eterdistribuerade program skiftar, beroende

på bl. a. arbetsförhållanden och fritidsvanor. Visserligen kan mycket åstadkommas

genom reprissändningar, men kompletterande anordningar torde behövas

för att möjliggöra för enskilda eller grupper att kunna avlyssna eterdistribuerade

program.

Inom utbildningsväsendet har de kommunala AV-centralema kommit att spela

allt större roll genom att för en regions räkning tillhandahålla t. ex. på band

inspelade radioprogram. Också flera kommuner har ordnat en sådan serviceverksamhet.

Härigenom existerar det ett nät av utlåningsställen som kan förmedla

band till både enskilda och grupper. Även folkbiblioteken bör i princip

kunna tjäna som lånecentraler. Biblioteken har redan i många fall vidgat sitt

program till att avse utlåning även av annat än böcker i syfte att täcka allt

större fält av kulturområdet. Bandförmedlingsverksamhet ingår på detta sätt

redan nu i arbetsprogrammet för folkbiblioteken.

Den produktion av undervisningsprogram som skisserats i det föregående

förutsätter — såsom jag framhållit i direktiven till kommittén för försöksverksamhet

med radio och television i utbildningsväsendet — även tillgång till produktionsresurser.

Universitetsmyndighetema har fört fram önskemål om medel

för att anordna lokala inspelningsstudios. Inför ett kommande utvecklingsskede

inom utbildningsväsendet är det dock enligt min mening angeläget med en

central samordning av produktionen. Flera skäl talar i själva verket i dag mot

att splittra produktionen på skilda enheter. Erfarenheter från arbetet kan bättre

tillvaratas inom en central enhet, vilket är betydelsefullt bl. a. med hänsyn till

att försöksverksamheten skall beröra skilda utbildningsnivåer.

För att utvecklingsprogrammet snabbt skall kunna leda till resultat måste

tillräckliga produktionsresurser finnas tillgängliga inom kort tid. Det får också

anses vara värdefullt om produktionsapparaten har utprovats och befunnits vara

väl lämpad för inspelning av televisionsprogram. En lösning som tillgodoser

detta krav är förvärv av en befintlig studio. Underhandlingar har därför ägt

rum med företrädare för Kommanditbolaget Nord-Art Aktiebolag et Co. om

övertagande av bolaget tillhörig utrustning och inventarier m. m. i dess ateljé

i Stocksund.

Företagets lokaler är nu inrymda i en byggnad, vars huvuddel tillhör Djursholms

stad. De består av bl. a. två studios med tillhörande lokaler för teknisk

utrustning, verkstads- och lagerutrymmen och administrationslokaler. Kapaciteten

medger en årlig inspelning av ca 400 televisionsprogram om ungefär 30

minuter.

Överenskommelse har — under förbehåll från statens sida av Kungl. Maj:ts

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

godkännande — träffats om förvärv av utrustningen m. m. till ett belopp av

2,1 milj. kr. Överenskommelsen innebär också att staten redan under detta

kalenderår kan företa produktion under 45 studiodagar. Djursholms stad har

förklarat sig beredd att uthyra lokalerna under i första hand en femårsperiod

med möjlighet till förlängning av hyresförhållandet under lika lång tid med en

ömsesidigt gällande uppsägningstid av ett år.

Genom denna överenskommelse tillförsäkras utbildningsväsendet produktionsresurser

som i varje fall nu får bedömas vara tillräckliga för inspelning av televisionsprogram.

Vid behov torde också tekniska förutsättningar för inspelning av

radioprogram kunna åstadkommas i anslutning till denna produktionsenhet.

I det föregående har ett konkret handlingsprogram inom radio- och televisionsområdet

skisserats, innebärande att undervisningsbärande program skall produceras

för olika utbildningsstadier. För att möta det omedelbart uppstående produktionsbehovet

har överenskommelse träffats om förvärv av en produktionsenhet.

Möjligheterna att distribuera programmen har belysts.

En försöksverksamhet av antytt slag och av den förutsedda omfattningen

rymmer flera praktiska och principiella problem, vilka kan lösas först efter utredning.

Jag har emellertid samtidigt bedömt det som angeläget att snabbt

initiera en försöksverksamhet, innefattande såväl planering som viss produktion.

Den tidigare nämnda kommittén skall också, bl. a. på grundval av erfarenheter

från denna verksamhet, inkomma med förslag till lösning av de olika principiella

och organisatoriska problem som är förknippade med ett ökat användande av

radio- och televisionsprogram inom undervisningen. Genom denna lösning är det

möjligt att parallellt med ett pågående utredningsarbete utan tidsutdräkt inleda

en praktisk försöksverksamhet.

Reserapporten om datamaskinförmedlad utbildning tar upp ett område som

på sikt kan komma att leda till inte obetydliga rationaliseringseffekter. Rapporten

utgör därför ett intressant inlägg i diskussionen om olika möjligheter att

genom ett utvecklingsarbete åstadkomma kostnadsminskningar och kvalitetshöjningar

inom utbildningssektorn. Remissinstanserna har också på det hela

taget ställt sig positiva till tanken på en försöksverksamhet inom landet.

Nuvarande tekniska möjligheter har dock begränsningar i fråga om antal elevstationer

och sändningsradie. För t. ex. vuxenundervisningens del kan den datamaskinförmedlade

utbildningen inte nu anses utgöra en tillräckligt effektiv

distributionsmetod. Det föreslagna maskinsystemet rymmer dessutom problem

av såväl ekonomisk som pedagogisk art. Frågan om en försöksverksamhet på

detta område bör bli föremål för fortsatta överväganden, varför jag nu inte är

beredd att förorda att gruppens förslag förverkligas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

55

5. Vuxenutbildningens organisation

5.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering

5.1.1 Utredningarna

5.1.1.2 Inre organisation (GU 4.2, YB 11.5.2.2, 20.4.2, 20.6.1.5, 20.6.4.1, 21.5.4)

GU har återgett vissa uppgifter om vuxenskolornas elever m. m. och konstaterar

att vuxna och yngre elevers studieförutsättningar ofta är mycket olika.

Mot bakgrund av vuxenelevernas olika ålder och miljö kan elevernas yttre

förutsättningar att genomföra studier variera. Detta ställer särskilda krav på

undervisningens utformning, lärare, hjälpmedel m. m.

GU diskuterar vidare fördelar och nackdelar med olika undervisningsformer

för vuxna och konstaterar, att den deltidsstuderande måste ha möjligheter att genomföra

sina studier utan att bindas av alltför många lektionstimmar. Stort

utrymme bör lämnas åt egen studieaktivitet. Vid ett val mellan s. k. parallellundervisning

— varmed avses en undervisningsform där eleven samtidigt

läser relativt många ämnen och där åtskilliga av ämnena läses under hela studietiden

— och koncentrationsundervisning — varmed avses en undervisningsform

där eleven läser ett litet antal ämnen samtidigt och där de enskilda ämnena förekommer

under en begränsad del av studietiden, förordar GU den senare metoden.

Vid nuvarande kvällsgymnasier och liknande skolor omfattar studieprogrammet

undervisning enligt hela gymnasiets och grundskolans högstadiums program.

GU anser att vid vuxenutbildning med lokal rekrytering bör erbjudas i princip

det nya gymnasiets och fackskolans hela program jämte förgymnasial utbildning.

YB ansluter sig till GU:s uppfattning att i princip alla ämnen och

skolformer inom ungdomsutbildningen ovanför den obligatoriska skolan också

skall vara representerade inom vuxenutbildningen och anser därför att även

yrkesskolans kurser skall kunna erbjudas.

Inom yrkesskolan bedrivs nu en omfattande deltidsundervisning som inte

svarar mot ungdomsskolans utbildning. YB anser att i sådana fall praktiska

bedömningar skall fälla avgörandet om kurserna skall anordnas av vuxenutbildningsinstituten

eller studieförbunden. Behovet av kunskaper i grundläggande

hushållstekniska ämnen bör dock enligt YB tillgodoses genom deltidskurser.

GU räknar med att läsåret för den lokala vuxenutbildningen skall liksom

inom ungdomsutbildningen vara 39 veckor men att skolstyrelsen skall ha rätt

att bestämma läsårets förläggning. På grundval av erfarenheter från bl. a.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

undervisning i kvällsgymnasier och tekniska aftonskolor har GU lagt fram

exempel på s. k. normaltimplaner. Dessa upptar utredningens förslag till maximiantalet

veckotimmar i de olika ämnena samt utgör exempel på hur veckotimmarna

kan fördelas på terminer. För detaljerna hänvisar jag till betänkandet

(tabellerna 4:1—4). Utredningen föreslår vidare att även vuxenutbildningsinstitutionerna

får ett visst antal timmar till förfogande (högst 10 % av skolans

totala undervisningstimmar) att användas till bl. a. individuell studiehandledning

och stödundervisning på det sätt som bäst tillgodoser de lokala behoven.

Med utgångspunkt i förslaget om normaltimplaner har GU vidare komponerat

exempel på studieprogram för den enskilde — normalstudiegångar — omfattande

åtta terminer för genomgång av treårig gymnasieutbildning, fyra terminer

för årskurs 4 av tekniskt gymnasium och sex terminer för fackskolan.

Några timplaneförslag etc. har däremot ej utarbetats av YB för yrkesskolsektorn

inom lokal vuxenutbildning.

GU förutsätter att lektionerna i den lokala vuxenutbildningen skall vara 45

minuter långa.

GU har relativt utförligt diskuterat vuxenundervisningens metodproblem

och därvid fastslagit att det gäller för vuxenutbildningen att finna metoder,

som medger största möjliga hänsynstagande till vuxenelevernas varierande studieförutsättningar.

Det kan förutsättas att eleverna i de gymnasiala vuxenskolorna

genomgående har god motivation för sina studier. Många ägnar dock

dagen åt annan verksamhet, många har ansvar för hem och familj. De vuxna

eleverna är en i många avseenden heterogen grupp — i fråga om ålder, formella

förutsättningar, erfarenheter, social bakgrund. Man får också räkna med större

olikheter i själva studiesituationen än för de yngre. Det gäller att finna metoder

som medger största möjliga hänsynstagande till alla dessa faktorer.

Undervisningen måste inriktas på att leda och stimulera eleverna i deras

självständiga studiearbete, som i deltidsundervisningen blir av stort omfång.

Försök bör enligt GU bedrivas med undervisningsgrupper av olika storlek (informationsgrupp

med mer än 25 elever, samtalsgrupp med 10—25 elever och arbetsgrupp

med mindre än 10 elever). Det gäller därvid att finna en rationell

metodik samt undervisningsformer som ger eleverna största möjliga utbyte på

den begränsade tid som står till deras förfogande.

I fråga om behovet av hjälpmedel framhåller såväl GU som YB behovet av

intensifierade studier och försök beträffande vuxenpedagogiska problem. GU

diskuterar också ingående olika hjälpmedels användbarhet inom vuxenutbildningen,

såsom brevkurser, självinstruerande material, programmerad undervisning

och radio-television. Utvecklingsarbetet bör enligt utredningen intensifieras.

Bl. a. bör man söka klarlägga frågor rörande den vuxnes inlärningsprocess och

variation med ålder, ämnesområde och undervisningsmetodik, en lämplig avvägning

mellan enskilda studier, handledd undervisning och hjälpmedlens inverkan

samt studieplanering och undervisningsmetodik för en studiegrupp sam
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 57

mansatt av personer med stora inbördes olikheter i fråga om tidigare utbildning,

erfarenhetssfär, ålder samt personlig målsättning.

Då lärarna i vuxenutbildningen ofta torde ha sin tjänstgöring förlagd till

skolorna för ungdom, förordar GU att lärarna erhåller metodisk utbildning för

vuxenundervisning. Fortbildning om självinstruerande material för vuxenundervisningen

bör vidare anordnas.

5.1.1.2 Yttre organisation (GU 4.3, 8.1, YB 20.6.1.6—8, 20.6.2—3)

GU förordar att det bör vara en kommunernas skyldighet att ombesörja

gymnasial och förgymnasial vuxenutbildning likaväl som motsvarande ungdomsutbildning.

Huvudman för lokal vuxenutbildning bör därför vara kommun.

Nuvarande privata kvällsgymnasier bör, i den mån de tillerkänns statsbidrag,

följa de riktlinjer som angetts i avsnittet 5.1.1.1.

Även YB förordar kommunalt huvudmannaskap för de lokala vuxenutbildningsinstituten.

Skolstyrelsen i kommunen bör handha den lokala ledningen.

För samverkan med näringslivet, arbetsmarknads- och studieorganisationerna

inom regionen bör ett vuxenutbildningsråd tillsättas.

Den lokala organisationens utformning blir i hög grad beroende av verksamhetens

omfattning, vilken i sin tur beror av rekryteringsunderlagets storlek. GU

framhåller, att ett fullständigt utbildningsprogram endast kan realiseras på de

största orterna. Någon lägsta gräns i fråga om antalet ämneskurser bör i motsats

till vad som nu gäller inte utgöra krav för statsbidrag.

GU liksom YB skisserar två huvudformer för den yttre organisationen. Den

ena innebär att vuxenutbildningsinstitutionen skall utgöra en administrativ enhet

under egen skolledning, den andra att den inordnas i en redan befintlig skolenhet

med ungdomsutbildning, vars ledning sålunda får förestå även vuxenutbildningen.

GU räknar med att självständiga enheter kommer till stånd endast

i de allra största städerna men framhåller samtidigt att lokala förhållanden

kan tvinga fram avvikelser från dessa huvudlinjer. Frågan om inrättande

av självständig enhet bör avgöras av skolöverstyrelsen från fall till fall.

YB:s ställningstagande innebär att vuxenutbildningsinstitut skall inrättas

på varje gymnasieort.

Beslut om inrättande av lokal vuxenutbildning bör enligt GU:s förslag decentraliseras

från Kungl. Maj:t till skolöverstyrelsen. På länsskolnämnd bör

ankomma att, inom ramen för centralt givna riktlinjer, besluta vilka nya ämneskurser

på deltid som får igångsättas varje termin.

YB har föreslagit att filialer till vuxenutbildningsinstituten skall kunna upprättas,

främst vid befintliga yrkesskolor på i c k e - g y m n a s i e o r t e r. I

I fråga om kurs- och gruppstorlek föreslår GU att nu gällande bestämmelse

om att ämneskurs vid kvällsgymnasium skall omfatta minst tolv elever skall

ändras till att avse åtta elever. Motivet härför är enligt GU främst angelägen
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

heten av att utbildningen kan spridas till så inånga platser som möjligt. Delning

av avdelning bör få ske om elevantalet överstiger 35. Länsskolnämnden bör äga

rätt att avgöra när delning skall kunna ske vid laborationer, varvid något

högre tal än i ungdomsutbildningen bör tillämpas.

För yrkesskolan har YB föreslagit att minst åtta elever skall krävas för upprättande

av avdelning och att delning av avdelning skall kunna ske vid 17

elever.

Enligt GU:s förslag bör i underlaget för erforderliga lärartjänster inom kommunen

inräknas även timtalen i vuxenutbildningen. Lärare bör kunna få sin

tjänstgöring förlagd till såväl ungdoms- som vuxenutbildning. Behörighetsreglerna

bör vara desamma som för ungdomsutbildningen. YB anser å sin sida

att speciella fasta tjänster bör kunna inrättas inom vuxenutbildningen. Vid

administrativt fristående enhet bör enligt GU studierektorat kunna inrättas

efter prövning i varje särskilt fall.

GU behandlar också tillgången på övrig personal och föreslår bl. a. att för

den administrativa personalen bör tillämpas de riktlinjer som gäller för motsvarande

skolor med ungdomsutbildning. Elev bör vidare kunna vända sig till

befattningshavare för hälsovård, kuratorsstöd etc., varför vid beräkningen av

en kommuns behov av sådan personal hänsyn bör tas även till de vuxenstuderande.

YB har framlagt förslag om att vuxenutbildningens regionala ledning skall omhänderhas

av länsskolnämnderna. Inom ett särskilt rådgivande organ — vuxenutbildningsnämnd

— bör ett samarbete ske mellan olika intressenter på vuxenutbildningens

område. I fråga om den centrala tillsynen föreslås att skolöverstyrelsen

skall vara huvudansvarig.

5.1.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m. (GU 7)

Nu gäller vissa bestämmelser om lägsta intagningsålder vid bl. a. de statsunderstödda

kvällsgymnasiema och gymnasierna för vuxna. GU erinrar om att det

kan komma att finnas ungdomar som visserligen vill fortsätta sin utbildning

omedelbart efter grundskolan men föredrar att bedriva studierna på deltid.

GU frågar sig om det kan vara rimligt att hindra eller försvåra för ungdomar

att antas till en skolform, främst avsedd för vuxna, om man samtidigt — genom

t. ex. den kvoteringsregel som gäller för tillträde till fackskola — underlättar

för vuxna att intas i ungdomsutbildningen. GU anser, att någon lägsta

intagningsålder ej bör uppställas för intagning till vuxenutbildningen. Vuxna

bör dock ges företräde.

Behörighetsvillkoren för inträde till vuxenutbildning bör enligt GU i princip

vara desamma som inom ungdomsutbildningen, dock att kraven skall avse

enbart det eller de ämnen den sökande vill studera. Bedömningen av behörig
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

hetskraven bör vidare ske mycket friare och ta stor hänsyn till andra förhållanden

än dem som finns dokumenterade i tidigare skolutbildning.

Intagningen skall enligt förslaget verkställas av samma intagningsnämnd som

har hand om intagningen till den gymnasiala ungdomsutbildningen på orten.

Vuxenutbildningens rektor bör dock vara föredragande i dessa frågor.

GU föreslår att samma betygssystem skall tillämpas inom ungdoms- och

vuxenutbildning, dvs. betygsstegen skall vara 1 till 5, undantagsvis även 0.

Bedömningen och betygssättningen måste grundas på lärarnas erfarenhetsmässigt

underbyggda jämförelser, kompletterade med eventuella särskilda prov.

De centralt för ungdomsutbildningen utgivna proven kan däremot av praktiska

skäl inte utnyttjas inom vuxenutbildningen. Den fackinspektion, som främst

är avsedd för ungdomsgymnasiet, skall enligt förslaget även omfatta motsvarande

vuxenutbildning .

GU föreslår även att frågan om en elevs rätt till fortsatta studier i varje enskilt

ämne bör prövas vid varje termins slut. Kriterierna för att man skall bli

flyttad bör vara desamma som i ungdomsskolan.

För den som bedrivit studier vid vuxenutbildningsanstalt skall enligt GU

slutbetyg utfärdas i huvudsak enligt samma villkor som gäller i fråga om ungdomsutbildningen.

Betyg från olika former av vuxenutbildning liksom från ungdomsutbildning

och vuxenutbildning bör kunna sammanföras.

I den mån flera prövningar skett i ett ämne anser GU — med hänvisning

till prop. 1964:171 — att endast den första prövningen bör få tillgodoräknas

för slutbetyg. Betyg i tidigare prövning bör få tillgodoräknas för slutbetyg om

det meddelats inom åtta år. GU föreslår vidare att varje studerande erhåller

en tentamensbok, i vilken erhållna betyg successivt antecknas.

I fråga om privatister bör det enligt GU uppdras åt skolöverstyrelsen att utarbeta

erforderliga anvisningar för studiernas bedrivande, genomförande av prov

m. m. GU räknar med att bedömningen av en privatists kunskaper och färdigheter

måste i huvudsak grundas på slutprov i de olika ämnena (dvs. ungefär

motsvarande nuvarande särskild prövning).

5.1.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m. (GU 9, 10, YB 20.6.5.1, 26)

GU har i ett avsnitt om övergångsfrågor behandlat vissa särskilda utbildningsanstalters

och utbildningslinjers framtida ställning. I det följande ges en summarisk

beskrivning av förslagens innebörd.

Statens aftonskola, vid vilken bedrivs parallellundervisning fram till studentexamen,

föreslås successivt avvecklad med hänsyn till att skolan endast är en

lokal vuxenutbildningsanstalt, vars uppgifter i lämpligare form kan tillgodoses

av den nya vuxenutbildningen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Skolöverstyrelsen har ansvaret för viss kursverksamhet för studenter i ämnena

matematik, fysik och kemi samt för icke-studenter som vill studera på

heltid (denna verksamhet bedrevs tidigare av statens kompletteringsgymnasium).

Dessa elever kan enligt GU få sina utbildningsönskemål tillgodosedda

inom den lokala vuxenutbildningen, varför en avveckling föreslås av verksamheten.

Vid ett antal gymnasier finns nu ettåriga kurser som bygger på studentexamen

och avser att leda fram till samma slutmål som den förutvarande handelsgymnasieexamen.

På sikt bör sådana utbildningsmöjligheter ges inom den lokala vuxenutbildningen,

varför kurserna bör upphöra. De bör dock behållas under några

år. GU anser att motsvarande resonemang i princip kan föras beträffande förutvarande

tekniska gymnasiets studentlinje (med tre terminers utbildningstid).

Vid flera av de tekniska gymnasierna finns nu s. k. specialkurser. Dessa kan

sägas ge samma utbildning i de tekniska ämnena som gymnasiet men ett mindre

mått av allmän utbildning. GU framhåller att en efterfrågad utbildningsform

som ger för arbetsmarknaden god utbildning inte bör avskaffas, om inte motsvarande

utbildning kan erbjudas. Detta kan ske när vuxenutbildningen är utbyggd,

varför kurserna så småningom kan avvecklas. Under en övergångstid bör kurserna

finnas kvar med reviderade läroplaner.

Nuvarande tekniska aftonskolor bör enligt GU avvecklas i takt med införandet

av teknisk fackskolutbildning och genomförandet av vuxenutbildningsorganisation.

Skolöverstyrelsen bör äga att pröva varje särskilt fall. På orter

utan gymnasial utbildning förutser GU att de tekniska aftonskolorna i vissa fall

kan komma att bibehållas.

GU har slutligen tagit upp vissa frågor om övergången från förutvarande gymnasieformer

till det nya gymnasiet. Rätt att pröva och erhålla betyg enligt fordringarna

för det tidigare gymnasiets läroplaner bör enligt GU föreligga t. o. m.

år 1972. Åt kompetensutredningen bör enligt GU uppdras att ta upp frågan

om hur ett slutbetyg med betyg från tidigare och nuvarande betygssystem skall

bedömas vid inträde till högre utbildningsanstalter. Beträffande vissa läroplansfrågor

i anslutning härtill bör skolöverstyrelsen utfärda anvisningar. I

I statsbidragsavseende föreslår GU 100% statsbidrag av faktiska skolledaroch

lärarkostnader (ökat med ett schablonbelopp för viss annan personal) för

fackskol- och gymnasieundervisning samt för förgymnasial undervisning. YB

föreslår att i princip samma statsbidragsvillkor skall gälla för både ungdomsoch

vuxenutbildning.

Statens kostnader för GU:s förslag uppskattas år 1970 uppgå till 34,0 milj. kr.

För budgetåret 1964/65 utgjorde kostnaderna för statsbidrag för all lokal vuxenutbildning

ca 20 milj. kr. YB har ej gjort någon motsvarande beräkning.

GU — vars förslag lades fram i slutet av år 1965 — förordar att den lokala

vuxenutbildningsorganisationen genomförs successivt med början den 1 juli 1966.

YB:s förslag har den 1 juli 1967 som startpunkt.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

61

5.1.2 Yttranden

5.1.2.1 Inre organisation

Ett genomgående drag i remissyttrandena är den starka betoningen av de särskilda

studieförutsättningar som gäller för vuxna. I sitt utlåtande

över GU framhåller t. ex. skolöverstyrelsen att om man låter fackskola och gymnasium

vara modell för de vuxnas studier, löper man risken att skapa en mindre

tillfredsställande studiesituation för vuxna, bl. a. genom att låta formella krav,

fixerade kursplaner, kontrollerade examina och betyg träda i förgrunden. Även

undervisningsmetodiskt riskerar man att kopiera ungdomsskolans arbetssätt.

I sitt utlåtande över YB har överstyrelsen liksom GU pekat på att vuxna ofta

har en annan studiemotivation än ungdomar samt att deras ekonomiska förhållanden

och andra yttre förutsättningar i regel också är skilda från de förhållanden

som råder för barn och ungdom.

Samverkande bildningsförbunden understryker att de vuxnas studiesituation

oftast är långt mer komplicerad och studieovänlig än yngre studerandes. Svenska

landstingsförbundet anger tre orsaker till att vuxenundervisningen måste

läggas upp på annat sätt än ungdomsutbildning, nämligen inlärningssituationen,

den studieekonomiska situationen och förekomsten av en målsättning för

vuxenstudierna, vilken är nära relaterad till den studerandes nuvarande eller

planerade framtida yrkesverksamhet.

Såväl GU som YB har utformat sina förslag med utgångspunkten att de skall

bedrivas som fritidsstudier, främst på kvällstid. Statistiska centralbyrån understryker

att det från samhällsekonomisk synpunkt är mycket tillfredsställande

med sådana anordningar. Härigenom uppnås att man inte behöver räkna med

något avsevärt produktionsbortfall samtidigt som man undviker att försvåra

bristen på arbetskraft. Riksrevisionsverket och skolarbetstidsutredningen pekar

på möjligheten att förlägga undervisning i lokal vuxenutbildning på dagtid

under lördagar och söndagar. Lämpligheten att anordna undervisning på dagtid

— med utgångspunkt i behovet av undervisning för kvinnor — har framförts

av bl. a. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Fredrika-Bremer-Förbundet.

Även om invändningar inte reses mot deltidsstudier under kvällstid, anser

flera remissinstanser att det föreligger ett behov av undervisning på heltid och

undervisning förlagd till dagtid. Centrala studiehjälp snämnden redovisar en enkät

från en kvällsskola, enligt vilken många vuxenstuderande skulle föredraga

att bedriva heltidsstudier. Svenska landstingsförbundet framhåller att genom

heltidsundervisning eleverna på relativt kort tid och med en mindre sammanlagd

arbetsinsats skulle kunna tillgodogöra sig undervisningen. Till de övriga

remissorganen som fört fram tanken på heltidsstudier hör bl. a. länsstyrelserna i

Malmöhus och Örebro län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,

Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens

centralorganisation, Folkpartiets ungdomsförbund och Vuxenstuderandes riksorganisation.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

GU:s förslag till normaltimplaner m. m. har diskuterats endast i ett

fåtal yttranden. Förslaget om läsårets längd har föranlett skolarbetstidsutredningen

till kommentaren, att i den mån läsårsbegreppet inom vuxenutbildningen

har en liknande innebörd som inom skolväsendet, bör läsåret så långt detta är

möjligt erhålla samma längd som inom ungdomsskolan. GU:s förslag om att

lektionerna skall omfatta 45 minuter bör enligt skolöverstyrelsen modifieras så

att även lektioner om 40 minuter skall förekomma. Uttalanden av liknande innebörd

görs av skolarbetstidsutredningen, Skolledarförbundet och Lärarnas riksförbund.

De presenterade exemplen på normaltimplaner har likaså berörts endast i

några få yttranden. Skolöverstyrelsen är starkt medveten om svårigheterna att

göra upp en timplan för koncentrationsundervisning enligt lärokurser som ännu

inte prövats i det reguljära skolväsendet. Normaltimplanema bör därför betraktas

som riktlinjer och överstyrelsen äga att göra erforderliga justeringar.

Även de skisserade normalstudiegångarna bör — som GU framhållit — kunna

modifieras.

Förslaget att ett visst antal timmar skall ställas till den lokala skolans förfogande

för studiehandledning, stödundervisning m. m. tillstyrks uttryckligen av

universitetskanslersämbetet, Svenska kommunförbundet och SvensJca stadsförbundet.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget, vilket dock sägs kräva en

förstärkning av yrkesvägledningsorganisationen. Vattenfallsstyrelsen anser att

en lägre procentsats än föreslagna 10 bör kunna vara tillräcklig.

Skolöverstyrelsen, som delar uppfattningen om vikten av en intensifiering av

den vuxenpedagogiska forskningen, framlägger i utlåtandet över GU vissa konkreta

synpunkter och förslag om metodfrågor och hjälpmedel.

För de riksrekryterande skolorna bör man söka få fram ett studiematerial, som

är väl lämpat och direkt avpassat för lärarledd undervisning i kombination

med brevskolundervisning. I språk bör påbörjas produktion av särskilda nybörjarböcker

för vuxna. Tekniska hjälpmedel av olika slag bör samtidigt sättas in

(inlärningsstudios, bandspelare etc.).

Till de remissinstanser som stryker under behovet av en vuxenpedagogisk

forskning hör bl. a. Landsorganisationen, enligt vilken det är angeläget att utvärdera

bl. a. olika studieformer — varierande klasstorlekar, gruppstudier, korrespondensstudier.

Tjänstemännens centralorganisation anser att flera lektorat

i vuxenundervisningens metodik bör inrättas vid lärarhögskolorna.

Statens läroboksnämnd anser sig tills vidare med hänsyn till pågående utredningsarbete

inte böra förorda en samhällelig granskning av studiematerialet för

vuxna.

Frågan om lärarutbildningen har berörts av Samverkande bildningsförbunden

som framhåller betydelsen av att en särskild utbildning av lärarna i vuxenskolan

kommer till stånd.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

5.1.2.2 Yttre organisation

Av de remissinstanser som uttalat sig över GU:s betänkande har med ett

undantag ingen riktat invändningar mot förslaget att primärkommun skall vara

huvudman för lokal vuxenutbildning på gymnasiestadiet. Skolöverstyrelsen,

samtliga länsskolnämnder, riksrevisionsverket, statskontoret, länsstyrelserna i

TJppsala, Södermanlands, Kronobergs, Älvsborgs, Gävleborgs och Västerbottens

län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation,

Brevskolan, Centerns kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund tillhör de remissinstanser som uttryckligen tillstyrker

GU:s förslag. Kronobergs läns landsting för fram tanken på landstinget som

huvudman för vuxenutbildning. Lärarnas riksförbund anser att studieförbund

även i framtiden skall kunna vara huvudman.

Såsom redovisats i det föregående är remissopinionen övervägande negativ

till YB:s förslag om upprättande av särskilda vuxenutbildningsinstitut. YB:s

förslag om vuxenutbildningsråd i kommunen tillstyrks däremot av bl. a. skolöverstyrelsen.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet har berört frågan om

regler för interlcommunal ersättning.

Vad GU förordat beträffande den lokala organisation en har diskuterats

endast av ett fåtal remissorgan. Uttalandet att fristående administrativa

enheter endast torde komma att upprättas på ett fåtal platser har mött

gensaga från bl. a. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet, som

håller det för troligt att ett högre antal självständiga enheter än vad GU räknat

med kommer att upprättas. Även länsstyrelsen i Jämtlands län gör ett liknande

uttalande.

GU:s förslag om beslutsordning vid inrättande av statsbidragsberättigad lokal

vuxenutbildning har tillstyrkts bl. a. av skolöverstyrelsen, som dock framhåller

att tillgången på lärare måste medföra viss försiktighet även vid anordnande av

kurser på deltid.

Vad GU förordat beträffande kurs- och grupps to rlekar har mött

gensaga från vissa remissinstanser. Skolöverstyrelsen förordar med hänsyn till

lärarsituationen att 12 elever tills vidare bibehålls som minimital med möjlighet

för länsskolnämnd att medge undantag. Med ett så lågt tal som åtta vid början

av en kurs riskerar man att i alltför många fall elevantalet i en kurs sjunker

till den gräns, där länsskolnämnden måste ta ställning till om eller i vilken

form kursen skall kunna fullföljas. Bl. a. riksrevisionsverket anför liknande

synpunkter. Några remissinstanser — bl. a. Folkpartiets kvinnoförbund — uttalar

sig för att delningstalen bör vara lägre än de inom ungdomsskolan brukade.

Mot förslaget om maximitalet 35 har kritik riktats av bl. a. länsstyrelsen i

Västmanlands län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Tjänstemännens

centralorganisation, Högerpartiets kvinnoförbund, Skolledarförbun
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

det, Hermods och Sveriges förenade studentkårer. Skolöverstyrelsen förordar ett

dispensförfarande men påpekar samtidigt att i vissa fall torde genom utnyttjande

av s. k. storklasser elevantalet bli väsentligt större än 35.

GU:s förslag beträffande rektor, biträdande skolledare och

lärare tillstyrks av bl. a. skolöverstyrelsen. Statistiska centralbyrån framför

tanken på att man kan förstärka den administrativa ledningen för bl. a. ungdomsutbildningen

genom att rektor avlastas vissa arbetsuppgifter, som kan

anförtros kvalificerade biträden och särskilda studierektorer i stället för att inrätta

en särskild ledning för den lokala vuxenutbildningen. Tjänstemännens centralorganisation

förordar att även mindre lokala vuxenutbildningsorgan får en

självständig administrativ ledning, varvid rektorstjänster på deltid inrättas efter

mönster från de nuvarande mindre yrkesskolorna. Även Högerpartiets kvinnoförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund och Hermods uttalar sig för en förstärkning

av skolledningen liksom de åtta länsskolnåmnder som uttalat sig i skolledarfrågan.

Tjänstemännens centralorganisation för liksom YB fram tanken på särskilda

fasta lärartjänster inom lokal vuxenutbildning, ett förslag som direkt avvisats

av bl. a. skolöverstyrelsen och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Tekniska linjers lärarförbund och Sveriges lärarförbund vill inte godta att en lärare

skall kunna åläggas tjänstgöring på kvällstid. Länsskolnämnden i Kopparbergs

län avstyrker förslaget om att inräkna vuxenundervisningen i underlaget

för erforderliga lärartjänster i kommunen.

Enligt skolöverstyrelsen och länsskolnämnden i Malmöhus län bör vid de

fristående administrativa enheterna huvudlärartjänster inrättas.

Enligt skolöverstyrelsen aktualiseras — av vad GU anfört beträffande den

skolsociala verksamheten — frågan om arbets- och ansvarsfördelningen mellan

skolans organ för elevvård och samhällets övriga organ. Denna fråga bör diskuteras

samrådsvägen mellan ansvariga verk och myndigheter. Länsskolnämnden

i Malmöhus län varnar för GU:s principiella uppfattning att en elev i vuxenutbildningsskola

i första hand bör kunna anlita de institutioner och befattningshavare

som finns för skolsocial verksamhet inom ungdomsskolan med hänsyn

till existerande brist på dessa personalkategorier. Utredningen rörande lärarnas

arbetsförhållanden anser att studierådgivningen bör ges ett större utrymme

än enligt GU:s förslag med hänsyn till avbrottsfrekvensen inom vuxenutbildningen.

Hermods håller för troligt att GU underskattat behovet av personal

för den skolsociala verksamheten.

YB:s förslag beträffande den regionala ledningen, nämligen inrättande

av en regional s. k. vuxenutbildningsnämnd, har nästan genomgående

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Lärarnas riksförbund framhåller att nämderna

bör ha till uppgift att kartlägga behovet av vuxenutbildning och utbildningsresurserna,

att diskutera resurserna på ett ändamålsenligt sätt och att stimulera

och planera utbildningsverksamheten. Även länsstyrelserna i Kronobergs

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 65

och Kalmar län samt Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker förslaget,

medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker detsamma. Av länsskolnämnderna

har endast ett fåtal behandlat frågan, av vilka fyra tillstyrkt

och en avstyrkt förslaget.

Hermods tillstyrker YB:s förslag om ett centralt samverkansorgan mellan bl. a.

centrala skolmyndigheter och korrespondensinstitut.

5.1.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m.

Förslaget om att avskaffa nuvarande bestämmelser om lägsta ålder för i ntagning

vid läroanstalterna för vuxna har tagits upp till diskussion av flera

remissinstanser. Skolöverstyrelsen anser att om ungdomar ges tillträde till

vuxenundervisning detta kan medföra att målsättningen för det gymnasiala

stadiets dimensionering frångås. Att vidga vuxenutbildningen till förmån för

ungdomar i stället för att vidga den reguljära ungdomsutbildningen löser inte

problemet med de otillräckliga lärarresurserna. Enligt överstyrelsens mening bör

tills vidare en lägsta åldersgräns om 18 år för den gymnasiala och 16 år för den

förgymnasiala uppställas vid såväl lokal som riksrekryterande vuxenutbildning.

Till de remissinstanser som uttalar sig i liknande riktning hör bl. a. riksrevisionsverket,

statistiska centralbyrån, poststyrelsen, länsskolnämnderna i Malmöhus

och Värmlands län, Svenska landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation,

Samverkande bildningsförbunden och Högerpartiets kvinnoförbund.

Länsstyrelserna i Uppsala och Värmlands län anser liksom GU att vuxna bör

ges företräde. Flera länsskolnämnder har uttryckt farhagor för konsekvenserna

av det föreslagna systemet.

Till det fåtal remissinstanser som uttryckligen tillstyrker GU:s förslag hör

Landsorganisationen som pekar på att alltför många ungdomar har en svag

grundutbildning, vilken kan behöva kompenseras genom deltagande i vuxenutbildningen.

Även IT ermods ansluter sig till GU:s förslag bl. a. med hänsyn till

sina erfarenheter av nya elevers studieambition.

GU:s förslag om behörighetsvillkoren har fått ett positivt mottagande av bl. a.

länsskolnämnderna. Brevskolan kritiserar starkt tanken på ett urvalsförfarande

bland behöriga sökande. TIermods anser att om en elev antas till ett större studieprogram,

bör en fullständig underbyggnad krävas. Vidare framförs tanken

på att eleverna bör erlägga en kursavgift som återbetalas efter godkänd tentamen.

Att ungdomsskolans intagningsnämnd skall ombesörja intagningen även till

lokal vuxenutbildning har oftast lämnats utan erinran. Länsskolnämnderna tillstyrker

i regel förslaget, medan länskolnämnden i Uppsala län hänvisar till de

goda erfarenheterna av intagningsnämnden vid nuvarande kvällsgymnasier. Enligt

Samverkande bildningsförbunden kan särskilda intagningsnämnder bättre

bedöma de vuxnas tidigare studiebakgrund och meriter från yrkesutövning.

Länsstyrelsen i Stockholms län förordar en gemensam särskild nämnd för hela

Stor-Stockholmsområdet.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 85

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj ds proposition nr 85 år 1967

GU:s förslag om att ungdomsskolans betygssystem skall tillämpas

även inom vuxenutbildningen har mött gensaga endast från två håll. Enligt

Samverkande bildningsförbunden gör sig de vuxna ofta förtjänta av högre betyg

i vissa ämnen och det finns därför anledning att förmoda att deras prestationer

kommer att avvika högst avsevärt från motsvarande prestationer i

ungdomsskolan. En bedömning av vuxnas studieprestationer grundade pa ungdomsskolans

betygsnormer kommer därför sannolikt att bli ogynnsam för de

vuxna. Brevskolan vänder sig överhuvud mot betygssystemet och föreslår i stället

att intyg ges på sätt som nu sker i folkhögskolan.

Några länsskolnämnder — bl. a. skolnämnden för Stockholms stad och län

— uttalar sig för att centralt givna prov anordnas inom vuxenutbildningen.

GU:s förord i fråga om studiernas avslutning för att endast den

första prövningen i ett ämne skall fa tillgodoräknas för slutbetyg har kritiserats

av skolöverstyrelsen som anser att man bör tillåta en elev som fått betyg efter

genomgång av en kurs att — om han önskar höja sitt betyg få tillgodoräkna

ett betyg erhållet i en senare genomförd ämnesprövning. Liknande synpunkter

anförs av läns skolnämnden i Västernorrlands län och Ilermods.

5.1.2A Övergångsfrågor, genomförande m. m.

GU:s förslag till lösning av övergångsfrågorna, innefattande successiv

avveckling av vissa särskilda utbildningslinjer, har i regel ej kommenterats av

remissinstanserna. Beträffande förutvarande studentlinjerna vid handelsgymnasium

och tekniskt gymnasium anser skolöverstyrelsen att överstyrelsen bör få

pröva om dessa skolformer bör avvecklas eller ersättas med utbildningsvägar

som anpassats till det nya gymnasiet. Universitetskanslersämbetet, länsstyrelsen

i Älvsborgs län, länsskolnämnden i Kopparbergs län, Sveriges akademikers centralorganisation,

Lärarnas riksförbund och Sveriges förenade studentkårer är

tveksamma eller negativa mot att avveckla handelsgymnasielinjen. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län ställer sig tvekande till en avveckling av de tekniska

aftonskolorna.

Skolöverstyrelsen anser att det bör ankomma på överstyrelsen att besluta om

hur länge studerande skall äga rätt att pröva och erhålla betyg i ämnen enligt

fordringarna för läroplanerna för det tidigare gymnasiet. En så lång övergångstid

som t. o. m. år 1972 är ej erforderlig. Även länsskolnämnderna i Östergötlands,

Jönköpings och Kristianstads län anför liknande synpunkter.

Hermods anser att viss av företaget bedriven verksamhet — högre fackingenjörskurs,

högre handelsekonomisk examen — samt brevkurser för bl. a. förutvarande

handelsgymnasiets ettåriga kurser bör inordnas i en vuxenutbildningsorganisation

och finansieras med statsmedel.

Ett stort antal remissinstanser vänder sig mot ett snabbt genomförande

av förslagen och skolöverstyrelsen påpekar att studier efter nya läroplaner

måste synkroniseras med ungdomsutbildningen med tanke bl. a. på läroboks
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

fragan och den snabbare studietakten vid vuxenutbildning.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet anser att staten bör

ta det fulla ekonomiska ansvaret även för den lokala vuxenutbildningen, varför

statsbidragsgivningen bör förstärkas så att kommunerna endast skall svara för

lokalkostnaderna.

5.2 Vuxenutbildning med riksrekrytering

5.2.1 Utredningsförslag

5.2.1.1 Studieformer (GU 5.2)

De nuvarande statliga gymnasierna för vuxna har nu ett utbildningsprogram

som omfattar hela gymnasiets och grundskolans högstadiums program. GU anser

att vid vuxenutbildning med riksrekrytering bör erbjudas i princip det nya

gymnasiets och fackskolans hela program. En viss modifiering bör dock genomföras

för den tekniska gymnasielinjen så att man underlättar val av en studieväg,

som upptar enbart eller till helt övervägande del de matematisk-naturvetenskapliga

och tekniska ämnen, som ingår i ungdomsgymnasiets läroplan.

Den nuvarande specialkursen vid tekniskt gymnasium samt den förberedande

kursen för inträde till specialkursen bör enligt GU avvecklas, då bl. a. utbildning

kan erhallas pa fackskolans tekniska linje. Vidare förordar utredningen, att eleverna

tills vidare skall kunna erbjudas bade fullständig och partiell förgymnasial

utbildning.

Utbildningen vid statens gymnasier för vuxna medger nu i princip endast

studier för fullständig kompetens. Då en av uppgifterna för skolorna kommer att

bil att erbjuda kompletterande utbildning till bl. a. de mindre lokala vuxenutbildningsinstitutionerna,

bör enstaka ämneskurser kunna läsas även vid vuxenskolorna.

GU förordar här en koncentration av mindre eftersökt utbildning till

någon eller några av skolenheterna.

GU har utformat sina exempel på s. k. normalstudiegångar med syfte att möjliggöra

ett val även av enstaka ämneskurser. Bl. a. föreslås att intagning skall

kunna ske till vilken muntlig kursperiod som helst.

GU erinrar om den diskussion som förts om offentligt engagemang i brevskolundervisning.

Brevskolutredningen förordade t. ex. statsanslag för att utarbeta

brevkurser för skolväsendets behov, kombinerat med ett villkor om

statlig tillsyn (SOU 1962:16). Staten anordnar nu laborationskurser för studerande

som avser att avlägga teknisk privatistexamen och som prövar i gymnasieämnen,

vari laborationer förekommer. Vidare bidrar staten med stipendier

för att täcka en del av kursavgifterna för dem som bedriver studier med realeller

gymnasieexamen som mål. Dessa stipendier utgår — enligt kungörelsen

den 4 juni 1964 (nr 480) om brevskolestipendier — med högst 300 kr. om året

i högst fem år. Under det sista året kan stipendiet höjas till 600 kr. till elev,

som deltar i preparandkurs vid brevskola.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Enligt GU:s mening talar starka skäl för att samhället engagerar sig även i

den vuxenutbildning som representeras av brevskolundervisningen. Detta bör

ske genom att skapa en skolorganisation i offentlig regi. GU anför.

En sådan skola inom denna organisation bör i princip ha samma uppgifter

som varje annan offentlig skola. Den skall anta elever i enlighet med de riktlinjer,

som kan finnas utfärdade. Vidare maste skolan ställa erforderlig undervisning

till förfogande, vilket vid en sådan studieform bl. a. innebär att eleverna

avgiftsfritt skall få brevkurser eller annan för självständiga studier lämpad

studiemateriel. Eleverna skall vidare kunna få sina prestationer fortlöpande

bedömda, dvs, de skall bl. a. kunna få sina lösningar av brevens provuppgifter

bedömda och förklarade. Skolan skall följa upp undervisningen, vilket bl. a.

måste innefatta att skolan skall utöva något slag av kontroll över elevernas

studieresultat. Eleverna skall vidare ha möjlighet att med skolan diskutera olika

problem som sammanhänger med studierna samt kunna fa studieradgivning

och andra skolsociala förmåner. Slutligen skall skolan på grundval av de bedömningar

som gjorts under studietiden och/eller vid särskilda prövningar utfärda

slutbetyg eller motsvarande handling. Omfattningen av en sådan utbildningsverksamhet

blir liksom beträffande all annan gymnasial utbildning en avvägningsfråga

med hänsyn till tillgängliga materiella och personella resurser.

Vid ett förverkligande av detta förslag kan man enligt GU beskriva vuxenskolornas

studieform så att den omfattar brevskolundervisning, vilken kan kompletteras

med lärarledd undervisning i större eller mindre omfattning.

5.2.1.2 Vuxenskolornas organisation (GU 5.3)

Vid statens gymnasier för vuxna varierar utbildningstiden kraftigt för olika

elever. Som en riktpunkt för den genomsnittliga studietiden — med stora möjligheter

till individuella avvikelser — räknar GU med en studietid på gymnasiets

humanistiska, samhällsvetenskapliga och ekonomiska linjer av 3 V2 år.

För gymnasiets naturvetenskapliga linje räknar utredningen med en studietid

av fyra år, för tekniska linjen 4 V2 år, för fackskolans sociala och ekonomiska

linjer två år och för dess tekniska linje 2 V2 år.

Antalet muntliga kursperioder — om fem veckor vardera — har beräknats till

följande antal.

Skolform

Linje etc.

Antal muntliga kurser

Grundskolans högstadium

Partiell utbildning

3

»

Fullständig utbildning

7

Fackskolan

Ekonomisk, social

5

»

Gymnasiet

Teknisk

Humanistisk, samhällsvetenskaplig,

6

ekonomisk

7

»

N aturvetenskaplig

8

>

Teknisk

9

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

69

På grundval av dessa tidsplaner har GTJ låtit utarbeta exempel på planer (normalstudiegångar).

Variationer bör kunna förekomma mellan de olika skolorna.

Det sammanlagda antalet undervisningstimmar för varje ämne bör beteckna

det maximiantal timmar som får ges i den muntliga undervisningen. GU föreslår

vidare att vuxenskolorna tilldelas extra tid, motsvarande 10 % av det totala

antalet undervisningstimmar i de muntliga kursperioderna inom gymnasiets och

fackskolans områden, att användas för individuell studiehandledning, stödundervisning

m. m.

Även för brevskolstudier har GU utarbetat exempel på normalstudiegångar.

Studierna är därvid så upplagda att den studerande varje år tilldelas ett »studiepaket»,

innehållande ett antal fullständiga ämneskurser, i några fall delar av

sådana kurser.

Såsom nämnts i det tidigare anordnas nu statliga laborationskurser för dem

som avser att avlägga teknisk privatistexamen. Kurserna är förlagda till tekniska

gymnasier. GU föreslår beträffande de brevskolstuderande vid vuxenskolor,

dels att dessa skall vara skyldiga att i vissa ämnen genomgå laborationskurser,

dels att ett erforderligt antal sådana kurser anordnas av skolorna. Inom

gymnasiets och fackskolans område bör kurserna vara obligatoriska i samtliga de

läroämnen, vari laborationer ingår enligt läroplanerna för gymnasiet och fackskolan

(i naturvetenskapliga och flertalet tekniska ämnen). Kurserna bör enligt

GU omfatta en till tre veckor.

I fråga om kurs- och gruppstorlek föreslår GU som huvudregel att elevantalet

skall uppgå till minst tolv (inom gren av gymnasiets ekonomiska och tekniska

linjer minst åtta) för att undervisningsgrupp i den första muntliga kursperioden

skall få upprättas; i en reservation föreslås talet åtta. Även om elevantalet i de

följande kurserna nedgår, bör dessa i regel komma till stånd. Länsskolnämnd

skall enligt förslaget äga att medge, att undervisning anordnas i grupp som antalsmässigt

understiger nyss nämnda tal. Motsvarande regler föreslås för laborationskurs.

Delning av introduktionskurs skall få ske först vid 36 elever (laborationskurs

dock 17).

GU hyser beträffande frågan om de riksrekryterande skolornas huvudmannaskap

den principiella inställningen att även de riksrekryterande skolorna bör vara

kommunala skolor. Med hänsyn till att skolornas verksamhet föreslås bli

utvidgad till att omfatta även ren brevskolundervisning förordar dock GU, att

någon ändring i huvudmannaskapet inte bör göras förrän erfarenheter föreligger

av vuxenskolorna i deras nya utformning med vidgade arbetsuppgifter.

I fråga om lärarkategorier, behörighetsregler, huvudlärare och institutionsföreståndare

föreslås att i princip samma föreskrifter skall gälla som inom ungdomsskolan.

Några ordinarie tjänster bör dock ej inrättas. Varje vuxenskola

bör ha rektor och två studierektorer. Den ene av studierektorerna bör enligt

GU ha sina arbetsuppgifter inriktade på den muntliga undervisningen, den

andre på brevundervisningen. I samband härmed föreslås indragning av nuvarande

tjänster som studiekonsulent. GU har vidare lagt fram förslag om skolornas

administrativa personal, kurator och personal för skolhälsovård m. m.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

5.2.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning (GU 7)

GU har — som framgår av den tidigare redogörelsen — lagt fram förslag om

intagningsregler, utfärdande av betyg m. m. vid den lokala vuxenutbildningen.

Samma regler föreslås bli tillämpade inom den riksrekryterande utbildningen.

På vissa punkter föreslås dock särskilda regler. Varje vuxenskola föreslås ha

en särskild intagningsnämnd, bestående av tre personer (rektor och två övriga

ledamöter, varav en utsedd av skolöverstyrelsen och en av skolstyrelsen på orten).

För att få betyg skall brevskolstuderande dels genomgå vissa laborationskurser,

dels undergå samma slag av ämnesprövning som privatister.

5.2.1.4 Utbyggnaden av skolorna (GU 5.3.7)

GU anser att intresset för den riksrekryterande utbildningen kommer att öka

i framtiden. Såsom framhållits i det föregående räknar GU med att ca 2 500 nybörjarplatser

bör finnas vid skolornas kombinerade undervisningsform år 1970.

Det skulle innebära en betydande ökning av skolornas nuvarande kapacitet.

En sådan verksamhet — till vilken skall läggas den föreslagna brevskolundervisningen

med ca 2 000 årligen intagna — kan enligt GU inte administreras av

endast två skolenheter.

GU föreslår inrättande av ytterligare tre skolor. I fråga om antal och för*- läggning förekommer inom utredningen två olika förslag. Majoriteten anser att

tre nya skolor bör inrättas, en i vardera Borlänge, Borås och Kalmar. En minoritet

har i ett särskilt yttrande anfört att det föreslagna systemet är så elastiskt

med avseende på elevantalet att stor marginal finns för successiv utbyggnad

inom ramen för sammanlagt fyra skolor. I lokaliseringsfrågan vill minoriteten

inte ställa sig bakom utredningens förslag, då man anser att allmänna lokaliseringssynpunkter

inte ligger inom ramen för utredningsuppdraget.

5.2.1.5 Genomförande, kostnader (GU 10)

GU:s betänkande — som lades fram under senare delen av år 1965 — innehöll

förslag om att åtgärderna skulle genomföras den 1 juli 1966. Kostnaderna

för den föreslagna organisationen av den riksrekryterande utbildningen beräknades

av utredningen till 16,1 milj. kr. omkring år 1970, att jämföra med 2,5 milj.

kr. budgetåret 1964/65.

5.2.2 Yttranden

På det hela taget har remissoppinionen varit positiv till GU:s förslag. I det

följande refereras därför främst sådana yttranden som innebär avvikelser från

förslaget.

5.2.2.1 Studieformer

GU:s förslag i fråga om utbildningsprogrammet har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Sveriges socialdemohra
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

71

tiska ungdomsförbund anser att även undervisning enligt läroplan för den nya

yrkesskolan bör kunna erbjudas vid den riksrekryterande utbildningen.

GU:s förslag om ökade offentliga insatser inom brevskolundervisningen

har berörts av många remissinstanser. Svenska kommunförbundet

och Svenska stadsförbundet framhåller att förslaget torde få stort värde för

många studerande. En väsentlig uppgift för det allmänna blir att stimulera

produktionen av lämpliga studiematerial för de enskilda studierna. Svenska

arbetsgivareföreningen framhåller, att samordnandet av brevskolutbildningen

med samhällets kostnadsfria utbildningsapparat, på det sätt GU föreslagit, är

sannolikt ett lika viktigt steg mot en förändrad syn på utbildningen under individens

yrkesverksamma period som en utbyggd organisation för lokala, lärarledda

fritidsstudier. Enligt Landsorganisationen bör vuxenskolornas verksamhet

kunna ge underlag för en senare prövning av frågan om ett statligt brevskolinstitut.

Enligt Tjänstemännens centralorganisation torde endast genom GU:s

förslag de brevskolstuderande ges ett tillfredsställande stöd när det gäller såväl

studiernas bedrivande som de studiesociala villkoren. Vidare bör enligt organisationen

ett permanent samarbetsorgan upprättas mellan skolmyndigheter

och brevskolorna. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser den föreslagna

lösningen med en samhälleligt kontrollerad organisation vara den enda

acceptabla. Tillstyrkanden har vidare gjorts av bl. a. länsstyrelserna i Älvsborgs

och Jämtlands län — som dock anser att överstyrelsen bör svara för brevskolorganisationen

— Svenska landstingsförbundet, Centerns kvinnoförbund och

Sveriges förenade studentkårer. Länsskolnämnden i Västmanlands län för fram

tanken på en koncentration av brevskolundervisningen till en enda skola eller

ett fristående institut.

Skolöverstyrelsen anser, att de skäl, som GU anfört för att statligt bedriven

brevskolundervisning och nuvarande undervisning vid statens gymnasium för

vuxna bör sammanföras till samma skolorganisation, i många avseenden är

principiellt övertygande. Emellertid har GU enligt överstyrelsen inte utrett hur

en sådan verksamhet skall administreras och vilka speciella pedagogiska och administrativa

resurser den kräver för att kunna drivas rationellt. Överstyrelsen

kan därför inte tillstyrka GU:s förslag. Även riksrevisionsverket, Högerns kvinnoförbund,

Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska lantbruksförbundet och

Sveriges hantverlcs- och industriorganisation intar en negativ hållning till GU:s

förslag. Brevskolan anser ytterligare utredning behövlig.

ITermods anser att GU:s förslag är otillfredsställande i flera avseenden. Således

kommer eleven att ha att göra med två skolor, dels vuxenskolan, dels korrespondensinstitutet

och dessutom måste ständiga kontakter äga rum mellan de båda

skolorna. Vidare anser Hermods att förslaget innebär merkostnader genom

bl. a. de kontakter som måste tas med eleverna av två olika organisationer.

Genom det föreslagna systemet skulle brevskolundervisningen också undandragas

möjligheten att tillgodogöra sig Hermods erfarenheter, vilka utgör en fast

grundval för fortsatt utveckling av studiemetoden. Slutligen skulle enbart ett

begränsat antal elever intas till vuxenskolorna enligt GU:s förslag. Hermods

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

föreslår att brevskolundervisningen i stället anförtros existerande brevskolor,

till vilka elever kan tas in på samma sätt som nu. Eleverna skall enligt förslaget

erhålla stipendier för erlagda kursavgifter efter godkänd ämnesprövning. Kostnaderna

för kompletterande muntlig undervisning, ämnesprövningar och i vissa

fall dessutom kursproduktion föreslås täckta av statsbidrag till brevskolorna.

5.2.2.2 Vuxenskolornas organisation

Några remissinstanser är kritiska mot GU:s förslag beträffande kursoch

gruppstorlek. Till reservationen att kurs skall kunna upprättas med

åtta i stället för av GU föreslagna tolv elever ansluter sig bl. a. vissa länsskolnämnder,

länsstyrelserna i Kalmar och Västmanlands län, Statstjänstemännens

riksjörbund, Centerns kvinnoförbund och Centerns ungdomsförbund.

GU:s förslag om fortsatt statligt huvudmannaskap tills vidare tillstyrks

eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser, med undantag av

åtta länsskolnämnder som argumenterar för kommunalt huvudmannaskap bl. a.

med hänsyn till att lärartjänsterna bör kunna göras ordinarie.

5.2.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning

Norrköpings stad ställer sig tveksam till förslaget om att inrätta en särskild

intagningsnämnd för skolorna med riksrekrytering.

5.2.2.4 Utbyggnaden av skolorna

Frågan om antalet riksrekryterande skolor och deras förläggning har kommenterats

av ett stort antal remissinstanser. De som uttryckligen tillstyrker

GU:s majoritetsförslag är länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar, Älvsborgs och

Kopparbergs län samt länsskolnämnderna i Kalmar, Älvsborgs och Kopparbergs

län.

Vissa remissinstanser önskar en ytterligare utbyggnad utöver utredningens

förslag. Statstjänstemännens riksförbund föreslår inrättande av sammanlagt sex

nya skolor, medan Riksförbundet landsbygdens folk gör ett allmänt uttalande

till förmån för ytterligare skolor utöver GU:s förslag.

Ett antal remissinstanser har ej uttalat sig om antalet skolor men avviker

från majoriteten i GU beträffande lokaliseringen. Överståthållarämbetet, länsstyrelsen

i Stockholms län, Landsorganisationen och Folkpartiets kvinnoförbund

anser en lokalisering till Stockholm naturlig. Länsstyrelsen i Blekinge län förordar

Karlskrona, länsstyrelsen i Kristianstads län Hässleholm, länsstyrelsen i

Hallands län Halmstad, länsstyrelsen i Skaraborgs län Skara, länsstyrelsen i

Värmlands län Karlstad eller Kristinehamn, länsstyrelsen i Västmanlands län

Västerås och länsstyrelsen i Norrbottens län Luleå. För en lokalisering till Norrland

uttalar sig även universitetskanslersämbetet och länsstyrelsen i Västerbottens

län.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Till förmån för det särskilda yttrandet uttalar sig länsstyrelsen i Uppsala län

och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Skolöverstyrelsen anser att

endast ytterligare en skola bör inrättas och föreslår — med stöd av ett omfattande

material — förläggning till Hälsingborg. Även statistiska centralbyrån och

Högerpartiets kvinnoförbund vill begränsa utbyggnaden. Svenska kommunförbundet

och Svenska stadsförbundet uttalar sig för en successiv utbyggnad.

Till de remissinstanser som ställer sig avvaktande till ett belut om utbyggnad

nu hör statskontoret, länsstyrelserna i Jönköpings, Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län samt Svenska arbetsgivareföreningen.

5.3 Folkbildningen

5.3.1 Utredningarna (GU 6, 10, YB 20.6.1.4, 21.5.4)

I såväl betänkandena som yttrandena har folkbildningsarbetets ställning tagits

upp till diskussion. I detta avsnitt har därför samlats dels utredningarnas synpunkter

på i första hand studiecirkelverksamheten, dels GU:s förslag om anordnande

av gymnasiala kurser vid folkhögskolorna.

I direktiven till YB framhålls bl. a. som väsentligt att klarlägga det yrkesutbildningsmässiga

värdet av deltidskurserna inom yrkesskolan och belysa gränsdragning

sproblemet mellan yrkesutbildning och folkbildning. En särskild arbetsgrupp

tillsattes härför av YB med företrädare för bl. a. studieförbunden.

Arbetsgruppens synpunkter och förslag har överlämnats i samband med huvudbetänkandet

och en sammanfattning fogats som bilaga till detta.

Gruppen redovisar en undersökning om förekomsten av sådana kurser inom

yrkesskolornas deltidskurser vilka ej är av klart yrkesutbildande karaktär. Kartläggningen

visar att det fortfarande finns ämneskurser som inte kan sägas uppfylla

ställda fordringar även om dessa kurser till antalet är färre än tidigare.

Motsvarande undersökning rörande yrkescirklar inom studieförbunden visar att

sådana cirklar utgör mindre än 4% av det totala antalet studiecirklar, dvs.

omkring 3 800 (redovisningsåret 1962/63), företrädesvis inom ämnesgruppen

Ekonomi och näringsväsen.

YB, som grundat sina synpunkter på arbetsgruppens promemoria, framhåller

att det från samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att försöka få till stånd

en så klar och förnuftig arbetsfördelning som möjligt mellan de olika organ och

organisationer som har till uppgift att svara för utbildning och studieverksamhet.

Yrkesskolornas deltidskurser bör uteslutande ägnas åt verksamhet med

klart yrkesutbildande syfte, medan studieförbunden i princip inte skall syssla

med yrkesutbildning. Enligt YB är det motiverat att yrkesskolorna som en följd

av yrkesutbildningens utbyggnad framdeles övertar det mesta av den yrkesutbildande

verksamhet som studieförbunden nu bedriver.

Å andra sidan bör studieförbund, om så befinns praktiskt och lämpligt, kunna

genomföra kurser med yrkesutbildande syfte, t. ex. om sådana kurser ej kan

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

komma till stånd inom yrkesskolornas ram. YB ser avgränsningsfrågan som ett

praktiskt problem. Arbetsgruppen har gjort vissa rekommendationer rörande

enskilda ämneskursers ställning inom deltidskurser och folkbildning. Dessa förslag

innebär bl. a. att hobbycirklar (exkl. cirklar i konsthantverk) ej bör få

statsbidrag, att en allmänt inriktad språkverksamhet bör vara förbehållen studieförbunden,

att studiecirklar i maskinskrivning och stenografi skall berättiga

till statsbidrag samt att endast mer omfattande kurser i ämnesområdet husligt

arbete och hemkunskap skall anordnas av yrkesskolorna.

Enligt YB torde något gränsdragningsproblem inte finnas i fråga om de kurser

som arbetar efter ungdomsutbildningens kursplaner och som ger samma

kompetens som ungdomsutbildningen. Svårigheten inställer sig då det gäller

kurser som inte har sin motsvarighet inom de reguljära skolformerna. En rationell

uppdelning bör dock enligt YB vara möjlig genom ett lokalt samrådsförfarande

mellan skilda intressenter. Praktiska bedömningar anses böra fälla avgörandet

därvidlag. YB påpekar också att, vid sidan av de föreslagna instituten,

stora uppgifter förestår på vuxenutbildningsfältet vilka bl. a. studieförbunden

kommer att få ta på sig.

GU har i ett särskilt kapitel behandlat folkhö gskolans ställning inom den gymnasiala

vuxenutbildningen och lämnar därvid inledningsvis en redogörelse för

gällande bestämmelser, tidigare av statsmakterna gjorda uttalanden etc. Särskild

uppmärksamhet ägnas därvid åt tidigare diskussioner om regler för bedömningen

av folkhögskolelevernas prestationer. För en utförligare beskrivning hänvisar

jag till betänkandet. Sedan utredningens förslag publicerades, har vissa förändringar

genomförts i fråga om skolornas organisation och ekonomiska förhållanden.

Den för GU centrala frågan har varit om folkhögskolorganisationen förfogar

över sådana utbildningsresurser att det är möjligt att till dessa skolor förlägga

vuxenutbildning för fullständig eller partiell kompetens enligt läroplanerna för

grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium.

GU pekar på att det kan finnas åtskilliga personer som önskar studera på

heltid. Detta bör vara möjligt på de större orterna inom den lokala vuxenutbildningen.

Ytterligare insatser kan emellertid vara motiverade. Det är här

folkhögskolan enligt GU kan fylla en uppgift genom att erbjuda heltidsundervisning,

även om denna kan omfatta endast kortare perioder. Särskilda ämneskurser

bör kunna anordnas med samma innehåll och mål som motsvarande ämnen

inom grundskola, fackskola och gymnasium. Antalet elever per ämneskurs

bör uppgå till minst tolv.

GU har även berört de konsekvenser för folkhögskolan som enligt utredningen

kan följa med införandet av gymnasie- och fackskolutbildning i denna skolform.

Det torde kunna förmodas att om de utbildningssökande har att välja

mellan kurser, som betygsätts på vanligt sätt, och kurser, i vilka de får intyg

enligt bestämmelserna i folkhögskolestadgan, det kan inträffa att många kom
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kurtgl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

mer att välja kurser av det förstnämnda slaget. Utredningen håller för sin del

för troligt att elevopinionen är klart inställd på att betyg bör ges. GU anser

det därför inte uteslutet att på grund av önskemål från i första hand eleverna

fackskol- och gymnasiekurser kan komma att tränga ut vad som enligt nuvarande

målsättning kan betraktas som folkhögskolans egentliga verksamhet. GU

anser sig emellertid inte kunna ta någon ställning till huruvida en sådan utveckling

skall betraktas som önskvärd eller inte.

Möjligheten att anordna betygsinriktade kurser borde finnas enligt GU fr.o.m.

läsåret 1960/67. Statsbidrag föreslås utgå enligt samma grunder som i fråga om

statsbidraget till gymnasiet. Kostnaderna härför har beräknats till 0,9 milj. kr.

omkring år 1970.

YB har instämt i GU:s förslag och förordat att även kortare målinriktade kurser

av yrkeskaraktär bör kunna förläggas till folkhögskolan.

5.3.2 Yttranden

Som framgår av redogörelsen i det föregående (se avsnittet 3.2) har flera

remissinstanser understrukit folkbildningens — i första hand studiecirklarnas

och folkhögskolornas — betydelse inom vuxenutbildningen. YB:s synpunkter

på gränsd ragningsproblemet mellan yrkesutbildning

och folkbildning har däremot behandlats endast av några få remissinstanser.

Samverlmnde bildningsförbunden framhåller, att samhällets och näringslivets

yrkesskolor i princip bör svara för det mesta av all yrkesutbildande verksamhet,

men att det behövs ett organ som kan rycka in och komplettera yrkesskolorna.

Ett lokalt samråd krävs därvid. Arbetarnas bildningsförbund ansluter

sig till nyssnämnda yttrande men konstaterar därutöver att nya gränsdragningsproblem

kan uppstå med ökade administrativa svårigheter och kostnader, om

en ny vuxenutbildningsorganisation byggs upp. Enligt förbundet vore det önskvärt

med ett klarläggande — i enlighet med förslagen från YB:s arbetsgrupp —

av innebörden att det borde anses vara fullt legitimt att studieförbunden anordnar

studiecirklar med yrkesutbildande syfte, när denna verksamhet inte kan

bedrivas av samhällets organ för yrkesutbildning. Vidare bör i enlighet med arbetsgruppens

förslag yrkesskolornas verksamhet begränsas i vissa ämnen. Storstockholms

planeringsnämnd förordar att längre, mer omfattande och permanenta

kurser på deltid med klar yrkesinriktning övertas av det allmänna skolväsendet,

medan en annan och i vissa fall betydande del av de deltidskurser,

som ej har utpräglad målinriktning, överflyttas till bl. a. studieförbunden.

Hemslöjdsutredningen erinrar om den mycket betydande cirkelverksamhet

som bedrivs i olika hemslöjdsämnen och finner det önskvärt att YB framdeles

tar upp cirkelledarutbildningen. Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund

anser att hemslöjdens utbildningsformer — både för förvärvsarbete och husbehovsslöjd

— bör föras till yrkesutbildningens olika skolformer och inte till stu
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

dieförbunden. Hemslöjden är ej betjänt av s. k. hobbykurser. Utbildningen kräver

enligt förbundet väl utformade kursplaner och kvalificerad lärarkraft.

Förslaget om att öppna folkhögskolorna för betygsinriktade studier

har diskuterats av ett stort antal remissinstanser. Positiv till tanken är bl. a.

riksrevisionsverket, som pekar på att skolorna som regel har ett begränsat antal

elever och att kursverksamhet pågår endast under en del av året, varför det bör

vara rationellt att tillvarata de sålunda ej utnyttjade resurserna. Även socialstyrelsen,

poststyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och Kristianstads

län, fjorton länsskolnämnder, landstingen i Blekinge och Skaraborgs

län, Centerns kvinnoförbund och Centerns ungdomsförbund tillstyrker förslaget.

Landsorganistionen tillstyrker förslaget men har därutöver tagit upp frågan om

möjligheterna för folkhögskolelever att meritera sig för bl. a. akademiska studier

utan alltför krävande kompletteringar. Det gäller enligt Landsorganisationen

därvid att hävda folkhögskolans kompetens- och meritvärde.

Universitetskansler sämbetet finner förslaget tveksamt med tanke på folkhögskolans

syfte men biträder det dock av resursskäl. Liknande synpunkter anförs

av länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län samt Riksförbundet landsbygdens

folk.

Skolöverstyrelsen erinrar i sitt yttrande över GU om att folkhögskolans insats

i skolväsendet har kunnat göras utan fixerade kursplaner och betyg. Överstyrelsen,

som anser att folkhögskolan bör få stöd och resurser för att alltmer kunna

ägna sig åt sin huvuduppgift att vara en bildningsinstitution inom det fria och

frivilliga bildningsarbetet, understryker samtidigt, att folkhögskolan genom sina

särskilda erfarenheter av vuxenundervisning bör efter varje folkhögskolas eget

bedömande ges tillfälle att göra en insats inom vuxenutbildningen. Denna insats

bör enligt överstyrelsen ske inom ramen för folkhögskolestadgans bestämmelser.

Av bl. a. dessa skäl avstyrks GU:s förslag. I sitt yttrande över YB anser överstyrelsen

dock att en möjlighet är att låta folkhögskolor bistå korrespondensstuderande

genom att t. ex. erbjuda intensivkurser, ställa laboratorier till förfogande

och organisera veckoslutskurser för studerande. Framför allt torde

sådan verksamhet vara möjlig under sommartid, då också lärare som har erfarenhet

från vuxnas heltidsstudier kan ställas till förfogande. Tjänstemännens

centralorganisation anser att folkhögskolan med bevarande av sin huvuduppgift

att meddela allmän medborgerlig bildning bör kunna vara dels ett komplement,

dels ett alternativ till av GU föreslagna anordningar. Organisationen anser att

folkhögskolans resurser bör kunna användas på ett bättre sätt än till att anordna

kurser för gymnasie- eller fackskolkompetens men vill dock inte direkt

ta avstånd från förslaget. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser

att den frihet i fråga om val av kurs- och studieplaner, som bör vara ett kännetecken

för folkhögskolan, kan lätt förkvävas om de ämnesmässigt koncentrerade

studierna vinner insteg. Förbundet erinrar vidare om att de nya reglerna för

lärartilldelning medför att inga extra lärarresurser kommer att finnas vid folkhögskolorna

i framtiden. Även fem länsskolnämnder avstyrker förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

11

5.4 Departementschefen

5.4.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering

5.4.1.1 Inre organisation

Frågan om de vuxnas studieförutsättningar har tilldragit sig ett stort intresse

hos utredningarna och remissinstanserna. Sett ur formell synpunkt har naturligtvis

inte de vuxna alltid det kunskapsunderlag som krävs för utbildning i t. ex.

fackskola eller gymnasium. Dessa brister vägs emellertid upp av en allmän

erfarenhetsbakgrund som är väl så värdefull som utbildning, inhämtad i en reguljär

skolgång. Detta synsätt har jag närmare utvecklat i direktiven till kompetensutredningen.

I regel har också de vuxna ett starkare intresse för studier.

Skillnader föreligger emellertid — såsom bl. a. skolöverstyrelsen påpekar —

även i andra avseenden mellan ungdom och vuxna. De yttre förutsättningarna

skiftar, beroende på sådana faktorer som skillnader i ålder och civilstånd. Studierna

bedrivs inom ungdomsskolan som en heltidssyssla, medan den vuxne

i regel kombinerar sina studieinsatser med arbete i förvärvsliv eller hem. Det är

därför nödvändigt att — såsom GU framhåller — den gymnasiala vuxenutbildningen

planeras också från denna utgångspunkt. Detta får konsekvenser på åtskilliga

punkter för organisationen av de vuxnas utbildningsmöjligheter på

gymnasial nivå, bl. a. i fråga om studieformer, undervisningsmetoder och normaltimplaner.

Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

De vuxna bedriver nu som regel sina studier på deltid. Utredningarna har

också förordat att i varje fall den vuxenutbildning, som inom den lokala organisationen

svarar mot ungdomsskolan, huvudsakligen skall ges som deltidsundervisning.

I likhet med remissinstanserna delar jag denna uppfattning.

Frågan om möjlighet att bedriva heltidsstudier har aktualiserats i vissa yttranden.

Heltidsundervisning erbjuder — som Svenska landstingsförbundet framhåller

— möjligheten för de studerande att på relativt kort tid och med en

mindre sammanlagd arbetsinsats nå fram till ett studiemål. Som regel torde

man emellertid ha att räkna med att de studerande samtidigt läser enbart

ett fåtal ämnen. Man har också att beakta att stora praktiska problem på grund

av ämnesuppsättningens omfattning skulle uppstå om särskilda organisatoriska

anordningar skulle vidtas med sikte endast på heltidsundervisning. Härtill

kommer att vi utifrån samhällsekonomiska skäl — som chefen för inrikesdepartementet

uttalade i prop. 1966:52 — har särskild anledning att utnyttja

studieformer inom vuxenundervisningen som inte leder till ett för stort produktionsbortfall.

Jag vill dock i likhet med GU erinra om att den enskilde studeranden inom

ramen för såväl den riksrekryterande som, i varje fall på de största orterna, den

lokala vuxenutbildningsorganisationen har möjlighet att utforma sitt studieprogram

så att heltidsstudier i praktiken kan bedrivas.

Vissa remissinstanser har även tagit upp frågan om förläggning av under
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

visning till icke kvällstid. Jag vill på denna punkt uttala att om erforderligt

elevintresse finns några hinder inte föreligger mot att deltädsundervisning förläggs

till dagtid.

Jag räknar vidare med att undervisningen skall bedrivas som koncentrationsundervisning.

Studieprogrammet inom den lokala vuxenutbildningen skall enligt utredningarnas

förslag omfatta i stort sett samtliga ämnen enligt läroplanen för grundskolans

högstadium, fackskola, gymnasium och yrkesskola. YB har vidare förutsatt

att därutöver vissa deltidskurser skall kunna anordnas inom yrkesutbildningens

område, fastän de inte finns representerade inom ungdomsutbildningen.

I anslutning till utredningarnas förslag har invändningar riktats från

bl. a. folkbildningsorganisationerna som särskilt tagit upp problemen om gränsdragning

mellan folkbildning och yrkesutbildning.

Som jag framhållit i det föregående förändrar en utvidgad radio-tv-undervisning

till en del problemställningar. Den eterutsända undervisningen kan behöva

kompletteras med lärarledd undervisning och den lokala vuxenutbildningen

liksom studieförbunden bör kunna ordna sådan undervisning.

Som riktlinje för verksamheten inom lokal gymnasial vuxenutbildning förordar

jag att undervisning i princip skall kunna erbjudas enligt kursplanen för

grundskolans högstadium, fackskola, gymnasium och yrkesskola. I vissa ämnen

— jag tänker därvid bl. a. på några nya ämnen som införts på fackskolans läroplan,

vilka är av jämförelsevis allmän karaktär och sedan länge helt eller

delvis förekommit inom studieförbundens cirkelverksamhet — bör kurser ej

anordnas inom lokal vuxenutbildning. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t

att skolöverstyrelsen får i uppdrag att inkomma med förslag till närmare bestämmelser

härom.

Inom yrkesskolorna förekommer i dag en omfattande deltidskurs verksamhet.

Under de senaste åren har deltagarantalet varit ca 100 000 i sådana kurser.

Som framgår av bl. a. YB:s redogörelse är dessa kurser av mycket skiftande

karaktär. En mindre del svarar mot utbildningen vid de tidigare kommunala

tekniska skolorna, vissa kurser är av hobbykaraktär, ytterligare andra av ganska

allmän karaktär. Från studieförbundens sida har framhållits att yrkesskolornas

deltidskurser, som i allmänhet är avgiftsfria, i många fall konkurrerar med studieförbundens

avgiftsbelagda studiecirklar. I framtiden bör som huvudregel gälla

att inom den lokala gymnasiala vuxenutbildningen endast sådana yrkesskolkurser

anordnas som svarar mot ungdomsskolans ämnen eller som utan att

finnas företrädda i ungdomsskolans program är en yrkesutbildning av speciell

karaktär. Jag vill i detta sammanhang betona betydelsen av att även utbildningsmöjligheter

av detta slag finns inom vuxenutbildningen. Det bör dock vara

möjligt för kommunal skola att — efter medgivande av skolöverstyrelsen — anordna

även andra kurser. Dylika kurser bör ha yrkesutbildande inriktning och

omfatta ett relativt stort timtal och undervisningen bör bedrivas enligt riksgiltiga

kursplaner. Dessa kurser får anses vara av samma karaktär som stu
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

diecirklarna och bör anordnas av yrkesskolor endast om verksamheten inte tillgodoses

av studieförbunden.

GU har utarbetat förslag till maximiantal veckotimmar i varje ämne inom

lokal vuxenutbildning samt exempel på hur dessa kan fördelas på terminer,

normaltimplaner. Härutöver skall till den lokala vuxenutbildningens förfogande

finnas viss tid (högst 10 % av skolans totala antal undervisningstimmar), som

skall användas för att bl. a. möjliggöra individuell studiehandledning och gruppvis

anordnad studieorientering.

GU:s principförslag innebär enligt min bedömning att man skapar förutsättningar

för att tillgodose de individuella studiebehoven även inom ett mycket

heterogent elevklientel med skiftande studieförutsättningar. En anordning av i

princip liknande natur har enligt beslut vid föregående års riksdag införts inom

folkhögskolorna i syfte att bl. a. uppmuntra en pedagogisk experimentverksamhet.

Skolöverstyrelsen har utfärdat bestämmelser om maximering av timantalet

för nuvarande utbildning i de statsunderstödda kvällsgymnasierna. I jämförelse

härmed innebär GU:s förslag en inte obetydlig reduktion av läraråtgången.

Det torde röra sig om en minskning med ca 20 % av nuvarande timantal.

Jag anser att en maximering av timtalet för varje ämne — räknat i lektioner

om 45 minuter — bör genomföras. Vidare bör det föreslagna schablontillägget

med 10 % av timantalet införas för fackskol- och gymnasieutbildning (inkl.

grundskolans högstadium). Inom ramen för denna angivna tid skall således

undervisningen äga rum och innefatta även tid för behövliga prov. Det ankommer

på Kungl. Maj :t att fastställa erforderliga bestämmelser. Jag räknar därvid

med att GU:s förslag i huvudsak förverkligas.

Även för yrkesskolans del bör en liknande anordning införas. Skolöverstyrelsen

bör därför få i uppdrag att besluta om maximering av timtalet för yrkesskolkursema

inom lokal gymnasial vuxenutbildning. Överstyrelsen bör därvid

även pröva om det nämnda schablontillägget bör införas för dessa kurser.

Jag vill i detta sammanhang närmare beröra frågan om vilka konsekvenser

ett utvidgat användande av radio och television bör få för den gymnasiala

vuxenutbildningsorganisationen. Det ökade utnyttjandet av etermedier är bl. a.

ett led i rationaliseringsarbetet på skolväsendets område. Härav följer att dubbleringar

av utbildningsinsatserna bör undvikas. I vissa ämnen kan det sannolikt

bli fråga om att över huvud inte anordna någon kompletterande undervisning.

I ett sådant ämne följer de studerande undervisningen via etermedier.

Undervisning i lokal eller riksrekryterande vuxenutbildningsorganisation äger

ej rum i ämnet under den aktuella perioden. De som vill ha resultatet av studierna

betygsatta kan vända sig till den organisation som redan finns vid ungdomsskolorna

och till de här föreslagna lokala eller riksrekryterande skolorna för avläggande

av särskild prövning e. d.

Mer vanligt torde det bli att kompletterande anordningar måste till. Härvid

bör gälla att de som har för avsikt att låta studiet av ett ämne, vari undervisningen

sker via etermedier, ingå i ett större studieprogram kan intas i lokal eller

riksrekryterande vuxenutbildningsorganisation och där erhålla kompletterande

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

undervisning, medan andra har möjlighet att delta i t. ex. ett studieförbunds

verksamhet. 1 nuvarande läge kan detta medföra olikheter i ekonomiskt avseende

mellan olika deltagare, beroende på vem som t. ex. anordnar den muntliga

undervisningen. Det principiella spörsmålet om omfattningen av de ekonomiska

prestationerna från de studerandes sida reses därmed. Innan definitiv

ståndpunkt tas härtill, bör man enligt min bedömning avvakta erfarenheterna

av den föreslagna försöksverksamheten med undervisning med användning av

radio och television. Även i sådana fall bör undervisningen inom den lokala och

riksrekryterande vuxenutbildningsorganisationen anpassas till de ändrade förhållandena

genom inställande eller begränsning av denna undervisning.

Vuxenundervisningen måste forma sin metodik efter de vuxnas studieförutsättningar.

Ungdomsutbildningens studieformer kan naturligt nog inte tjäna

som mönster och utvecklingen har också i dessa avseenden gått i riktning mot allt

större frihet inom vuxenundervisningen. Den egna studieaktiviteten ges stort

utrymme, koncentrationsundervisningen har vunnit terräng. GU:s synpunkter,

innefattande bl. a. förslag om försöksverksamhet med undervisningsgrupper av

olika storlek, bör kunna vara vägledande för den fortsatta utvecklingen. Därvid

bör också erfarenheterna från andra former av vuxenstudier tas tillvara. Jag

räknar med att ett fruktbärande samarbete mellan representanter för olika former

av vuxenundervisning skall komma till stånd. Utvecklingsarbetet på

vuxenutbildningens område bör härigenom få en betydelsefull stimulans.

Situationen inom vuxenutbildningen kommer att i betydande grad förändras

främst genom det ökade utnyttjandet av radio och television. Såsom jag utvecklat

i det föregående måste undervisning via etermedier i vissa fall kompletteras

med lärarledd undervisning eller stödmaterial av olika slag. Det blir

en väsentlig uppgift att för varje ämne klarlägga vilken sådan komplettering

som erfordras.

Som Samverkande bildningsförbunden påpekat har skolforskningen endast i

ringa utsträckning varit inne på vuxenundervisningen. Jag har i prop. 1967:4

angående reformerad lärarutbildning framhållit att det ökande behovet av utbildning

i vuxenpedagogik kommer att aktualisera inrättandet av nya lektorat

i vuxenundervisningens metodik. Forsknings- och utvecklingsarbetet inom

vuxenundervisningens område kommer också att kräva vidgade insatser. Hur

detta bäst skall tillgodoses och hur arbetet därvid skall fördelas mellan lärarhögskolor

och universitet kommer att bli en arbetsuppgift för den utredning som

skall pröva frågorna om samverkan mellan de pedagogiska institutionerna vid

nyssnämnda läroanstalter.

5.4.1.2 Yttre organisation

Spörsmålet om huvudmannaskapet för den lokala gymnasiala vuxenutbildningen

bör ses mot bakgrund av den utveckling som ägt rum under de senaste åren.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Kvällsgymnasierna tillkom genom initiativ från vissa studieförbund med verksamt

stöd av statens kompletteringsgymnasium. På grundval av förslag från

studiesociala utredningen markerades sedan kommunernas ansvar för även denna

del av utbildningsväsendet. I prop. 1963:97 anslöt jag mig till principen om

kommunalt huvudmannaskap men lämnade en möjlighet öppen för studieförbund

att på kommunens uppdrag handha verksamheten. I praktiken har emellertid

studieförbund svarat endast för några få kvällsgymnasier. Yrkesskolornas

deltidskurser bedrivs nästan enbart av primärkommunal huvudman.

GU:s och YB:s förslag innebär att kommunerna nu bör ges hela ansvaret för

den lokala gymnasiala vuxenutbildningen. Remissinstanserna delar också nästan

undantagslöst utredningarnas syn på att denna utbildning likaväl som motsvarande

ungdomsutbildning bör vara en kommunens angelägenhet. Jag delar uppfattningen

att kommunerna bör vara huvudman för den lokala vuxenutbildningen.

Utredningsförslagen innebär också ett lagfästande av detta ansvar. Kommunerna

föreslås således vara skyldiga att främja åtgärder för vuxenutbildningen.

Som jag nyss framhållit har kommunerna visat ett påtagligt intresse för att

sörja även för vuxnas studier och utbildning. Detta tar sig också uttryck i en

ofta förekommande bidragsgivning till studieförbundens cirkelverksamhet. Ett

inskrivande i skollagen av kommunens skyldighet att främja vuxenundervisningav

det slag varom här är fråga skulle måhända ha vissa psykologiska effekter.

Emellertid skulle ett sådant stadgande kunna uppfattas som om utbildning av

vuxna enligt ungdomsskolans läroplan skulle vara en mer angelägen uppgift för

kommunerna än stöd till t. ex. folkbildningsarbetet, vilket naturligtvis inte har

varit utredningarnas avsikt att markera. För egen del tilltror jag de kommunala

organen vilja och förmåga att utan ett formligt åläggande i lag skapa studieoch

utbildningsmöjligheter även för de vuxna.

Av mitt ställningstagande i det föregående följer naturligt att skolstyrelsen

bör vara lokal styrelse för den vuxenutbildning varom här är fråga. Skolstyrelserna

innefattar enligt min mening en så bred representation med förankring

även bland skilda anordnare av vuxenutbildning att skäl saknas att i varje

kommun i enlighet med YB:s förslag inrätta ett särskilt vuxenutbildningsråd.

I de fall behov av detta slag skulle komma att uppstå, finns möjlighet för kommunerna

att själva tillskapa dylika rådgivande organ. Ej heller finns skäl att

vid sidan av länsskolnämnderna nu inrätta ett regionalt organ för en del av

vuxenutbildningsområdet.

Vissa skillnader existerar i dag i fråga om den lokala organisationen av den

gymnasiala vuxenutbildningen. Kvällsgymnasierna utgör från ungdomsutbildningen

fristående enheter och är nästan undantagslöst utan fast anställd personal.

För skolledningen finns dock i vissa fall heltidsanställd personal. Deltidskursverksamheten

vid yrkesskolorna är däremot en del av ungdomsutbildningen i yrkesskolan,

vilket tar sig uttryck bl. a. däri att undervisning såväl vid hel- som del- 6

6 —• Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 85

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

tidskurser kan ingå i lärares tjänstgöringsskyldighet samt att deltidskurserna

ingår i det skolkommunala poängsystemet. GU:s förslag ansluter sig i princip

till sistnämnda metod, medan YB förordat lösningen med särskilda institut med

fast anställd personal för skolledande och undervisande uppgifter.

Vid ställningstagandet till formerna för den lokala organisationen har jag fäst

vikt vid synpunkten att organisationen med hänsyn bl. a. till växlingar i rekryteringsunderlaget

bör göras så flexibel som möjligt. Vidare bör en strävan

vara att i personalbesparande syfte nedbringa behovet av fast anställd personal.

Detta talar för att lösningen med särskilda vuxenutbildningsinstitut bör

undvikas. Jag finner det däremot rationellt att vuxenutbildningen ingår som en

naturlig del i kommunens skolväsende. I praktiken innebär detta att vuxenutbildning

enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium

bör förläggas till en skolenhet för ungdomsutbildning och vara underställd

rektor för denna. I vissa fall kommer organisationen att ha en sådan omfattning

att den bör utgöra en särskild skolenhet. För yrkesskolans del bör liksom

nu gälla att deltidskurserna är en del av skolans verksamhetsområde. I det

följande återkommer jag till frågan om den administrativa och pedagogiska ledningen

av vuxenutbildningen.

I enlighet med GU:s förslag bör det i framtiden ankomma på skolöverstyrelsen

att fatta beslut om tillstånd för kommun att anordna lokal vuxenutbildning

i form av gymnasie-, fackskol- och förgymnasiala kurser. Länsskolnämnderna

bör äga rätt att inom ramen för av överstyrelsen angivna riktlinjer besluta

vilka ämneskurser på deltid, som får igångsättas. För sådan kurs vid yrkesskola,

som statsbidragsmässigt skall jämställas med studiecirkel, bör såsom

framhållits medgivande fordras av skolöverstyrelsen.

Inom det kommunala skolväsendet tillämpas en poängberäkning som har betydelse

för bl. a. inrättande av skolchefsbefattningar. Nu gäller att deltidskurserna

vid yrkesskola är inbegripna i detta poängsystem på så sätt att en poäng

erhålls för varje påbörjat 500-tal lektioner. För kvällsgymnasiema tillämpas

andra regler. Enhetliga regler bör gälla på detta område. Tveksamhet kan —

bl. a. med hänsyn till radio-tv-undervisningen — råda om i framtiden antalet lektioner

utgör den riktiga grunden för poängberäkningen. Tills vidare bör dock

lektionsantalet vara mätaren på den lokala gymnasiala vuxenutbildningens omfattning.

För vuxenutbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium,

fackskola och gymnasium bör gälla att en poäng erhålls för varje påbörjat 550- tal lektioner. Någon ändring av poängtalet för yrkesskolans del bör f. n. inte

ske. De kurser som av yrkesskolan anordnas med statsbidrag som till studiecirkel

bör dock inte ingå i poängberäkningen.

Nuvarande bestämmelser om kurs- och gruppstorlek har av utredningarna föreslagits

uppmjukade så att ämneskurs skall kunna anordnas med lägst åtta

deltagare vid kursens start. Vid bedömningen av detta förslag kan delvis skilda

synpunkter anläggas. GU har motiverat sitt förslag med hänsyn till angelägen
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

heten att sprida utbildningsmöjligheterna till så många som möjligt. Det av

mig föreslagna utnyttjandet av radio och television i utbildningens tjänst leder

också till en sådan spridning, t. o. m. större än vad utredningsförslagen innebär.

Därigenom kommer fragan om minimitalct för upprättande av undervisningsgrupp

i ett annat läge. Den dominerande kostnadsfaktorn inom gymnasial

vuxenutbildning är lönerna till lärare, varför frågan om minimitalet ytterst påverkar

dispositionen av tillgänglig lärarpersonal. För egen del anser jag att ett

något högre genomsnittligt minimital än vad utredningarna föreslagit inte bör

väcka betänkligheter, bl. a. även med hänsyn till att en utbildningssökande har

möjlighet att vända sig till en riksrekryterande skola.

Utredningarnas förslag innebär att ett och samma minimital skall gälla för

samtliga ämnen. Detta torde emellertid kunna leda till en viss stelhet i utbildningssystemet.

Inte minst ett ökat användande av radio och television torde

medföra ett behov av att kunna variera minimitalet. Man kan t. ex. medge

anordnande av en kurs i ett laborativt ämne vid ett lågt elevantal om huvuddelen

av undervisningen distribueras via etern. I andra kurser kan det vara befogat

med ett högre minimital. Det ankommer på Kungl. Maj:t att i detta avseende

fastställa erforderliga bestämmelser. Riktpunkten bör därvid vara ett

genomsnittligt antal om lägst tolv aktiva studerande för upprättande av kurs.

Jag biträder vad GU anfört beträffande maximiantalet elever per grupp och delning

av undervisningsavdelning och avdelning vid laborationer.

De förslag om den lokala organisationen som utredningarna framlagt har

konsekvenser bl. a. i fråga om skolledning, lärare och övrig personal. Nuvarande

ordning innebär som nyss redovisats att medan personalen vid kvällsgymnasierna

— med undantag av vissa skolledare — inte är fast anställda, ingår inom

yrkesskolan i vissa fall även undervisning vid deltidskurser i tjänsteunderlaget.

GU önskar införa den vid yrkesskolorna tillämpade ordningen vid även fackskol-

och gymnasieundervisning inom lokal vuxenutbildning, medan YB har

föreslagit inrättande av fasta lärartjänster.

I samband med beredningen av GU:s och YB:s betänkanden har frågan om

statlig lönereglering av lärar- och skolledarorganisationen tagits upp till behandling.

För yrkesskolans deltidskurser gäller statlig lönereglering från den 1

januari 1964 (prop. 1963:170, SU 148, rskr 336), medan sådan reglering saknas

för kvällsgymnasierna. Enligt de upplysningar som inhämtats ansluter emellertid

arvoderingen vid kvällsgymnasierna i praktiken till de statliga lönebestämmelserna.

Det är enligt min mening angeläget att den statliga löneregleringen

omfattar även lärartjänstgöring inom vuxenutbildningen. Överläggningar har

i denna fråga ägt rum med representanter för Svenska kommunförbundet och

Svenska stadsförbundet samt för personalorganisationerna. Statens avtalsverk

för på grundval av ett inom ecklesiastikdepartementet upprättat organisationsförslag

förhandlingar med Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens

centralorganisations statstjänstemannasektion om anställnings- och

arbetsvillkor för lärare m. fl. vid gymnasial vuxenutbildning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Som jag nyss framhållit är jag inte beredd att tillstyrka YB:s förslag om

fast uppbyggnad av personalorganisationen utan all lärarpersonal inom den lokala

vuxenutbildningen i vad denna avser utbildning enligt grundskolans högstadium,

fackskola och gymnasium bör knytas till organisationen enligt samma

former som nu sker i fråga om kvällsgymnasier. Endast timlärartjänster bör

således inrättas.

Såsom jag framhållit i det tidigare bör den vuxenutbildning som meddelas

enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium

normalt ingå i en skolenhet för ungdomsutbildning. Rektor för denna skolenhet

blir i så fall rektor även för den förekommande vuxenutbildningen. En sådan

ökning av arbetsuppgifterna aktualiserar en förstärkning av resurserna för skolans

pedagogiska och administrativa ledning. Jag vill därvid erinra om att skolenhetens

poängtal påverkas av vuxenutbildningen, vilket kan medföra lägie undervisningsskyldighet

för rektor eller studierektor. Därutöver bör emellertid en

ytterligare förstärkning ske genom inrättande av en arvodestjänst som studierektor

för den vid skolenheten anordnade vuxenutbildningen. För sådana studierektorer

som innehar lärartjänst bör gälla rätt till nedsatt undervisningsskyldighet

med en veckotimme för varje poäng som arbetsområdet omfattar, dock

högst 15 veckotimmar.

Särskilda skolenheter för vuxenutbildning bör få upprättas om arbetsområdet

varaktigt omfattar minst 16 poäng. I sådana fall bör heltidstjänst som rektor

kunna inrättas. Undervisningsskyldigheten för rektor bör faststallas till tre

veckotimmar. Beslut om att inrätta arvodestjänst som studierektor vid fristående

enhet bör fattas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.

Behörig till tjänst som rektor och studierektor bör den vara som är behörig

till ordinarie tjänst som lärare i skolväsendet. I denna fråga beslutar Kungl.

Maj:t. .

Mina förslag i detta avseende innebär en utvidgning av skolledarorganisatio
nen.

Jag vill framhålla att behov i ett senare sammanhang kan uppstå att pröva

frågan om denna organisation i dess helhet.

5.4.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m.

Reglerna för intagning inom lokal gymnasial vuxenutbildning har diskuterats

av åtskilliga remissinstanser. Särskilt har frågan om en lägsta intagningsålder

tilldragit sig uppmärksamhet. GU:s förslag om ett slopande av nuvarande inskränkning

i rätten att antagas som elev vid kvälls- och vuxengymnasier har

mött gensaga från flera håll. Bl. a. skolöverstyrelsen har framhållit att ungdomar

som inte vunnit inträde i ungdomsutbildningens gymnasier och fackskolor

kan antas komma att efterfråga motsvarande utbildning i lokal vuxenutbildning.

Härigenom kan programmet för ungdomsutbildningens utbyggnad

sättas ur spel. Jag delar skolöverstyrelsens uppfattning och avser att senare

föreslå Kungl. Maj it att som ett villkor för inträde i lokal vuxenutbildning

skall gälla en viss angiven lägsta ålder.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

85

För rätt till inträde bör inga andra krav uppställas än att sökanden skall vara

behörig för studier i vald ämneskurs. Behörigheten bör grundas på en bedömning

av sökandens reella förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.

Vid konkurrens om utbildningsplatser bör därför den som har formellt dokumenterade

meriter ej automatiskt få företräde utan hänsyn skall tas även till

bl. a. deltagande i folkbildning, kursverksamhet etc. Hithörande bedömningar

bör präglas av samma principiella synsätt som kommit till uttryck i direktiven

till kompetensutredningen. Den som tas in som elev bör ha ett klart angivet

studiemål, vilket som regel bör ta sig uttryck i önskemål om studier i flera ämnen

samt att studierna är av betydelse för den studerandes yrkesverksamhet

eller yrkesval. I mån av plats och om statsverket ej åsamkas extra kostnader

bör dock även den som avser att studera endast enstaka ämne tas in.

Beslut om intagning fattas av intagningsnämnden för ungdomsutbildning. I

enlighet med GU:s förslag bör rektor/studierektor för vuxenutbildningen vara

föredragande i nämnden i sådana fall.

Om de angivna grunderna för inträde och om vad GU föreslagit beträffande

betygsystem och studiernas avslutning ankommer på Kungl. Maj:t att besluta.

I de senare avseendena bör därvid utredningens förslag i huvudsak kunna tjäna

som förebild.

5A.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m.

Inom området för de genom 1964 års riksdagsbeslut avskaffade gymnasieformerna

finns vissa särskilda anordningar för vuxna studerande. Den omvandling

av vuxenutbildningen, som ett förverkligande av mina förslag innebär, måste

följas av vissa övergångsåtgärder för befintliga skolformer. Den grundläggande

principen bör därvid vara att en utbildningsväg som är efterfrågad och ger en

för arbetsmarknaden god utbildning inte bör avskaffas, därest inte samtidigt

på annat sätt kan erbjudas motsvarande eller i stort sett liknande utbildning.

Vidare bör övergångstiden i regel göras relativt lång med hänsyn till pågående

omläggning av gymnasieutbildningen. En omedelbar avveckling bör dock ske

i fråga om statens aftonskola från den 1 juli 1967. Inom en och samma kommun

bör vuxenutbildning av det slag varom här är fråga anordnas endast av

en huvudman. Vidare bör skolöverstyrelsen vidtaga åtgärder för att avveckla

den av överstyrelsen bedrivna kursverksamheten i vissa ämnen för studenter,

eftersom denna verksamhet bör handhas av den lokala gymnasiala vuxenutbildningen.

Jag räknar med att detta skall kunna ske den 1 juli 1968.

Vad övriga av GU berörda skolformer beträffar — dvs. studentkurs vid förutvarande

handels- och tekniska gymnasier, specialkurser vid förutvarande tekniskt

gymnasium och kommunala tekniska aftonskolor — bör skolöverstyrelsen

få i uppdrag att överväga såväl tidpunkten för avveckling som under mellantiden

påkallade åtgärder, bl. a. ev. anpassning av läroplanerna. I fråga om de

kurser vid förutvarande handelsgymnasium som är av universitetsavlänkande

karaktär bör överstyrelsen därvid samråda med universitetskanslersämbetet.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Jag vill i detta sammanhang ta upp ett övergångsproblem som aktualiserats

från flera håll och som gäller vuxnas möjligheter att avlägga studentexamen.

Merkantil och teknisk privatistexamen kan avläggas genom särskilda prövningar

ämnesvis, medan för avläggande av studentexamen gäller kravet att muntlig

prövning skall ske i de sista i examen ingående ämnena samtidigt. Denna

ordning bör ändras så att principerna för avläggande av fackgymnasial privatistexamen

kommer att gälla även för studentexamen för privatister.

GU har framlagt förslag om förstärkning av statsbidragsgivningen till lokal

vuxenutbildning. Nuvarande regler innebär att statsbidrag utgår med 100 %

till yrkesskolans deltidskurser, medan statsbidraget till kvällsgymnasierna är

79%. Till allmänna studiecirklar utgår bidrag med 75 % av utgifterna, dock

högst 15 kr. i timmen. Kostnadsfördelningen mellan staten och de olika huvudmännen

är således skiftande vid olika former av utbildning för vuxna.

Det är enligt min mening angeläget att åstadkomma en större enhetlighet i

fråga om statens bidrag till den vuxenutbildning som anordnas av kommuner

och studieförbund. Samma typ av kurser bör erhålla i princip samma statliga

stöd. Vissa av yrkesskolans nuvarande deltidskurser bör i bidragshänseende

jämställas med studiecirklar i allmänna ämnen. Vidare bör statsbidraget till

all lokal vuxenutbildning utgå med 100 % av lönekostnaderna för lärare och skolledning.

Detta innebär således att staten tar på sig en ökad andel av kostnaderna

för vuxenutbildningen på gymnasiestadiet.

Det är vidare angeläget att åstadkomma en utjämning av statsbidragsginingen

inom vuxenutbildningen. Studiecirkelverksamhetens arbetsmöjligheter

bör förbättras för att folkbildningen skall kunna fylla de uppgifter som jag räknat

med skall ankomma på denna del av utbildningsverksamheten. En höjning

av statsbidraget bör därför ske så att bidrag utgår med högst 20 kr. mot nuvarande

15 kr. per studiecirkeltimme. En betydande förbättring av folkbildningsarbetets

betingelser uppnås härmed.

Deltagande i gymnasial och förgymnasial lokal vuxenutbildning bör tills vidare

ej vara förenad med avgifter för den studerande. Av deltagare i yrkesskolkurs,

för vilken statsbidrag utgår som till studiecirkel, bör däremot avgift kunna

tas ut.

Jag vill i detta sammanhang slutligen ta upp vissa frågor om interkommunal

ersättning vid utbildning. Huvudprincipen är f.n. att i det fall en elev får utbildning

i grundskola, fackskola, gymnasium eller yrkesskola i annan kommun än

där han är kyrkobokförd (hemkommunen), svarar hemkommunen för kostnaderna

i den mån dessa inte täcks av statsbidrag. I fråga om grundskolan jämställs

med hemkommun kommun där eleven varaktigt vistas. Närmare bestämmelser

härom utfärdar Kungl. Maj:t årligen, med stöd av 46 § skollagen,

i en särskild kungörelse om vissa ersättningar vid kommunal samverkan på

skolväsendets område (senaste kungörelse 1966:723). Gällande bestämmelser

har i praxis ansetts innebära att hemkommunens skyldigheter inte omfattar

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

att utge ersättning för elev som efter 21 års ålder upptar studier vid sådan

gymnasial skola efter flera års avbrott i studierna. Nuvarande bestämmelser

om interkommunal ersättning bör enligt min mening utsträckas till att gälla även

nyssnämnda kategori av äldre studerande, i den mån sådan studerande deltar i

ungdomsutbildningen. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande

att utfärda föreskrifter av denna innebörd, vilka bör träda i kraft den 1 juli

1967.

Med hänsyn till vad jag föreslagit beträffande statsbidrag till lokal gymnasial

vuxenutbildning bör det däremot inte bli aktuellt med interkommunal ersättning

vid denna utbildning.

Förändringarna inom den lokala gymnasiala vuxenutbildningen bör genomföras

den 1 juli 1968. Det bör dock vara möjligt att redan under nästa budgetår

anordna kurser enligt fackskolans läroplan vid nuvarande kvällsgymnasier.

5.4.2 Vuxenutbildning med riksrekrytering

5.4.2.1 Studieformer

Utbildningsprogrammet vid statens gymnasier för vuxna har successivt byggts

ut. Vid sin start år 1956 omfattade det dåvarande läroverket för vuxna i Norrköping

realskola och allmänt gymnasium med latin- och reallinjer. På förslag

av studiesociala utredningen genomfördes år 1962 en utbyggnad av organisationen.

En ny skola inrättades i Härnösand varjämte även fackgymnasieutbildning

förlädes till skolorna.

Skolornas utbyggnad har totalt sett relativt väl anslutit sig till de beräkningar

som studiesociala utredningen gjorde. Elevantalet har expanderat från drygt

400 till ca 1 700. Skolformen har således visat sig ha en god attraktionskraft

och särskilt de år 1962 inrättade linjerna har mötts av ett stort elevintresse.

En ytterligare inriktning mot yrkesinriktade studier bör nu ske genom att i

enlighet med GU:s förslag till skolorna förlägga även fackskolutbildning. I princip

kommer därvid skolorganisationen att erbjuda hela utbildningsprogrammet

motsvarande grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium. I enlighet

med GTJ:s förslag bör vidare vissa åtgärder genomföras som möjliggör för de

studerande att välja en teknisk gymnasieutbildning med mindre inslag av allmänna

ämnen. Bl. a. härigenom bortfaller motivet att på sikt ha kvar nuvarande

specialkursen vid tekniskt gymnasium. Vad GU anfört beträffande förgymnasial

utbildning kan jag i allt väsentligt biträda.

Tanken på att låta skolorna omfatta även yrkesskolutbildning har väckts i

remissyttranden. Jag är för min del i princip positivt inställd till detta förslag

men anser att frågan bör prövas i annat sammanhang.

Nuvarande studieordning vid gymnasierna för vuxna medger i princip endast

studier för fullständig examen. I likhet med GU anser jag starka skäl tala för en

friare ordning som ger möjlighet till såväl fullständig som partiell utbildning.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Härigenom skall det bli möjligt för en person att endast läsa några få ämneskurser

vid de riksrekryterande skolorna. Det bör också vara möjligt att — som

jag utvecklat i det tidigare — vid skolorna kombinera radio-tv-undervisning med

muntlig undervisning eller korrespondensstudier. Denna nya ordning öppnar

också vägen för en person att kombinera studier inom den lokala och den riksrekryterande

organisationen för att tillgodose sina utbildningsönskemål.

Undervisningen vid statens gymnasier för vuxna bygger nu på en kombination

av muntlig undervisning under periodvis återkommande kurser vid skolorna

samt självstudier i form av brevskolstudier på hemorten. GU:s förslag

innebär att denna studieform skall finnas kvar men därjämte skall möjlighet

finnas att inta elever som enbart vill bedriva brev skolstudier. Invändningar har

riktats mot sistnämnda förslag, av bl. a. skolöverstyrelsen och Hermods-NKI,

vilka avstyrker GU:s förslag.

Spörsmålet om statens engagemang för de brevskolstuderande är av gammalt

datum. Nuvarande brevskolstipendier inrättades efter beslut av 1945 års riksdag

på förslag av 1940 års skolutredning som ett medel att vidga möjligheterna

till högre utbildning för landsbygdens ungdom. Numera utgör stipendierna i huvudsak

ett bidrag till kursavgifter för vuxna med fullständig examen som slutmål.

En utvidgning av de offentliga insatserna har diskuterats i olika sammanhang,

varvid frågan bl. a. gällt statligt, stöd till enskilda korrespondensinstitut

eller inrättande av ett statligt sådant institut. Förespråkare för dessa båda principlösningar

finns också i remissopinionen. GU:s förslag har tillfört debatten

nytt stoff. Det innebär en elegant lösning av ett länge diskuterat problem.

Inom ramen för en samhällelig skola, vid vilken erfarenheter finns av brevskolstudier

därigenom att dessa redan nu ingår som ett väsentligt led i undervisningen,

kommer möjlighet att finnas till enbart brevskolstudier. Såsom GU

framhåller finns det f. ö. redan nu många studerande som med skolans stöd i

praktiken bedriver studierna med ringa inslag av muntlig undervisning. Ett

förverkligande av förslaget kan därför också ses som ett led i utvecklingen mot

friare studieformer inom den riksrekryterande vuxenutbildningen.

Såsom GU framhållit bör de brevskolstuderande ha i princip samma ställning

som varje annan studerande inom en offentlig skola. Denna skall bl. a. svara för

att de studerande erhåller undervisning — i detta fall genom främst brevkurser

—- och fortlöpande bedöma elevernas prestationer. Skolan skall vidare ställa

rådgivningsresurser till förfogande. På grundval av bedömningar under studietiden

och/eller vid särskilda prövningar skall slutbetyg utfärdas.

Omfattningen av utbildningsverksamheten får liksom all annan frivillig utbildning

prövas med hänsyn till tillgängliga resurser.

GU har lagt fram en godtagbar plan till organisation av brevskolundervisningen.

I ett inledande skede bör dock brevskolstudierna koncentreras till en enhet,

nämligen den i Norrköping. Jag räknar med att skolorna, såsom redan nu sker,

skall kunna inköpa material för självstudier från existerande brevskolor. Frågan

om produktion av studiematerial för bl. a. vuxenutbildningen tillhör läromedels
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

utredningens arbetsområde. Vid ett genomförande av detta förslag kan verksamheten

med brevskolstipendier avvecklas. Centrala studiehjälpsnämnden bör

dock äga att bevilja stipendier även för nästa budgetår.

5.4.2.2 Vuxenskolornas organisation

GU har eftersträvat en minskning av nuvarande utbildningstider vid skolorna,

som nu sträcker sig över fyra till fem år. I de exempel på normaltidsplaner

som presenteras har också en avkortning kunnat ske för vissa gymnasielinjer.

Den genomsnittliga studietiden för fackskol- och gymnasieutbildning kommer

att variera mellan 2 och 4V2 år. Till större delen sker studierna på hemorten.

Mellan 25 och 45 veckor kan dock den studerande deltaga i muntliga kurser. I

likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till GU:s uppläggning.

I fråga om GU:s förslag om maximering av antalet timmar som får ges i den

muntliga undervisningen samt schablonmässigt tillägg för studierådgivning

m. m. hänvisar jag till vad jag anfört vid behandlingen av avsnitt 5.4.1.1.

Sedan flera år tillbaka anordnas vid de tekniska gymnasierna särskilda laborationskurser

för elever som t. ex. deltar i korrespondensundervisning och avser

att avlägga teknisk privatistexamen. GU har nu föreslagit att de brevskolstuderande

vid de statliga skolorna skall vara skyldiga att genomgå laborationskurser

samt att erforderligt antal kurser anordnas vid skolorna. Förslaget torde innebära

att nuvarande laborationskurser för teknisk privatistexamen inte längre

skall anordnas. Sådana kurser anordnas främst för brevskolstuderande.

Samtliga studerande i de riksrekryterande skolorna — således även de enbart

brevskolstuderande — måste ges möjlighet att utföra nödvändiga laborationer.

Dessa skolor bör därför i framtiden ha ansvaret för att laborationskurser enligt

de nya läroplanerna anordnas. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att pröva om

kurserna — under norrköpingsskolans huvudmannaskap — i vissa fall även

bör och kan förläggas till annan ort.

Under en övergångstid kommer ett behov att föreligga av att anordna laborationskurser

för dem som syftar till att uppnå teknisk privatistexamen och således

bedriver studier enligt en äldre läroplan. Nuvarande bestämmelser bör

övergångsvis gälla för dessa studerandekategorier.

Nu saknas regler om minimi- och maximiantal elever i undervisningsgrupp

vid statens gymnasier för vuxna. GU har föreslagit att bestämmelser om kursoch

gruppstorlek skall införas, varvid huvudregeln skall vara att elevantalet

skall uppgå till minst tolv (med undantag för gren av gymnasiets ekonomiska

och tekniska linjer). Jag delar utredningens uppfattning att man som regel bör

kunna räkna med stort elevintresse för skolornas kurser. Såsom jag framhållit

under 5.4.1.2 bör Kungl. Maj:t med utgångspunkt i GU:s förslag meddela erforderliga

bestämmelser om delningstal m. m. även vid dessa skolor.

I fråga om huvudmannaskapet har GU som sin principiella inställning framhållit

att skolorna borde kommunaliseras. Utredningen vill dock tills vidare

låta en sådan åtgärd anstå med hänsyn till att skolorna föreslagits få ny utform
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ning med vidgade arbetsuppgifter. I likhet med GU anser jag frågan om en

ändring i huvudmannaskapet inte bör aktualiseras förrän erfarenheter föreligger

av vuxenskolorna i deras nya utformning med utvidgade uppgifter. En anknytning

till det kommunala skolväsendet åstadkommes bl. a. därigenom att

skolorna är inordnade under skolstyrelsen.

GU:s förslag om lärare och skolledning innebär att i princip samma personaluppsättning

skall finnas som vid ungdomsskolorna samt att samma behörighetsregler

m. m. skall gälla. I sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har

skolöverstyrelsen vidare framlagt konkreta förslag av samma innebörd. Såsom

GU föreslagit bör bestämmelser om behörighet, allmänna åligganden etc. i huvudsak

vara desamma vid dessa skolor som vid de gymnasiala skolorna i övrigt.

GU:s förslag innebär en väsentlig förstärkning av personalorganisationen.

Skolorna bör också enligt min mening vara försedda med i princip samma slags

personal som vid övriga gymnasiala skolor, varvid dock måste beaktas de särskilda

krav som följer av undervisningsformerna. Nästa budgetår bör tjänster

som studierektor inrättas. Vidare bör skolorna förses med huvudlärare och institutionsföreståndare,

tills vidare i den utsträckning som gällande regler för

ungdomsutbildningen medger. I likhet med GU anser jag att lärarpersonalen

tills vidare bör anställas som extra ordinarie eller extra tjänstemän.

Till skolöverstyrelsens konkreta förslag återkommer jag i samband med mina

anslagsframställningar för budgetåret 1967/68 (avsnitt 8).

I fråga om intagning, betyg och studiernas avslutning vid de riksrekryterande

skolorna bör i huvudsak samma bestämmelser gälla som förordats för lokal

gymnasial vuxenutbildning. Det ankommer på Kungl. Maj:t att i dessa avseenden

utfärda erforderliga föreskrifter.

5A.2.3 Utbyggnaden av skolorna

I fråga om skolorganisationernas utbyggnad räknar GU med att ca 2 500 elever

omkring år 1970 årligen bör tas in i den kombinerade utbildningsformen och

ca 2 000 för enbart brevskolundervisning. Skolöverstyrelsen har för sin del räknat

med ett väsentligt lägre elevantal. Även dessa skolors elevunderlag kommer

naturligen att påverkas av de förslag rörande ökat utnyttjande av radio och

television i undervisningen som framlagts i det föregående.

Delade meningar finns inom såväl utredningen som remissinstanserna i fråga

om behovet av nya skolenheter och lokaliseringen av sådana nya enheter.

Vuxenskolornas organisation medger en betydande elasticitet och en successiv

utbyggnad av elevantalet har kunnat ske. Vid bedömningen av denna fråga

har jag också fäst vikt vid att skolan i Norrköping under nästa budgetår kommer

att få utökade lokalutrymmen, som möjliggör nära nog en fördubbling av

elevantalet. En utbyggnad av skolformen är därför i nuläget möjlig utan en

däremot svarande ökning av antalet skolor. Jag räknar därför ej nu med inrättande

av nya skolenheter.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

Den utvidgning av vuxenskolornas utbildningsprogram som jag i det föregående

föreslagit får genomföras successivt. Under nästa budgetår bör intagningen

till fackskolutbildning vid skolorna kunna ske. Av de övriga nya verksamhetsområden

som skall ingå i skolornas uppgifter räknar jag efter kontakt med skolledningen

i Norrköping med att det skall vara möjligt att även under nästa

budgetår påbörja intagningen av elever med enbart brevskolundervisning, företrädesvis

för direkt yrkesinriktade gymnasie- och fackskolstudier. Målsättningen

bör vara att under de närmaste åren successivt nå upp till ca 1 000 intagna

brevskolelever.

5.4.3 Folkbildningen

I det tidigare har jag understrukit den betydelse jag tillmäter folkbildningsarbetets

insatser inom vuxenutbildningen. Detta arbete innefattar den verksamhet,

som äger rum inom studiecirklar och vid folkhögskolor. Vidare bör man

i detta sammanhang beakta den utbildning som t. ex. löntagarorganisationerna

bedriver. Denna verksamhet utgör en värdefull del av samhällets totala utbildningsaktiviteter

med dess inriktning på att vidareutveckla demokratin på

skilda områden och att underlätta anpassningen till den moderna arbetsmiljön.

Såsom jag förordat i det föregående bör statsbidraget till studiecirklar höjas

den 1 juli 1968 från 15 till 20 kr. per studiecirkeltimme. Av nuvarande bidrag

utgör högst 11 kr. ersättning till ledare och högst 4 kr. ersättning för studiemateriel.

Framdeles bör ersättning till ledare utgå med högst 15 kr. och till materiel

med högst 5 kr. Tillsammans med den förstärkning av statsbidragsgivningen

till folkhögskolorna som träder i kraft under detta år har därmed betydande

förbättringar skapats för folkbildningsarbetet.

Begreppet vuxenutbildning täcker många verksamheter mellan vilka gränserna

i många fall är flytande. YB har genom en särskild arbetsgrupp sökt komma

fram till vad som kan sägas vara en rimlig gränsdragning mellan folkbildning

och yrkesutbildning. Utredningens egen slutsats är att praktiska bedömningar

bör fälla avgörandet vem som skall kunna anordna kurser av visst slag. Från

studieförbundens sida förordas en klarare gränsdragning än vad YB:s förslag

ansetts innebära.

Jag vill i detta avsnitt ge en samlad redovisning av mina synpunkter och

förslag i det tidigare beträffande folkbildningens roll inom vuxenutbildningen

och härtill hörande problem. I prop. 1963:36 angående ökat stöd till föreläsnings-

och studiecirkelverksamhet m. m. har folkbildningsarbetets mål och uppgifter

för framtiden preciserats; av vad jag anfört därom framgår vilken vikt som

tillmäts studieförbundens verksamhet framdeles i fråga om att tillgodose behov

av studier inom olika områden. De förslag som framlagts i det föregående

syftar till att förstärka samhällets ansvar för att producera och i första hand

via radio och television förmedla utbildning samt att förbättra stödet till kommunerna

vid anordnande av gymnasial och förgymnasial undervisning för vuxna.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Även studieförbunden bör kunna anordna verksamhet i form av studiecirklar

i anslutning till undervisning via radio och television. I syfte att undvika dubblering

av kurser i vissa ämnen har jag vidare förordat att inom lokal gymnasialvuxenutbildning

undervisning ej skall anordnas i vissa ämnen.

Genom mina förslag beträffande yrkesskolornas deltidskurser bör en begränsning

av denna verksamhet åstadkommas, nämligen i fråga om sådana kurser

som står folkbildningen nära. I den mån sådana kurser kommer att anordnas

vid yrkesskola förutsätts detta ske enligt samma villkor som för studiecirklar.

Studieförbund och yrkesskolor kommer härigenom att erbjuda undervisning

på i princip lika villkor.

Från bl. a studieförbundens sida har farhågor uttryckts att många vuxna

som nu deltar i studiecirklar skulle övergå till att efterfråga fackskol- eller gymnasieutbildning

inom en kommunal skola. För att medverka till en bättre balans

mellan skilda former av vuxenutbildning har jag i det föregående förordat vissa

allmänna riktlinjer för elevintagningen.

Ett förverkligande av dessa förslag innebär enligt min mening att de farhågor

som rests beträffande folkbildningsarbetet kan undanröjas. Studieförbunden

tillförs i stället nya och stimulerande arbetsuppgifter, samtidigt som en

gränsdragning gentemot den lokala gymnasiala vuxenutbildningen åstadkoms.

Utredningarnas förslag berör i ett avseende jolkhö g skolans ställning, nämligen

därigenom att heltidskurser enligt läroplanen för grundskolans högstadium och

de gymnasiala skolorna under vissa förutsättningar skulle kunna förläggas till

folkhögskolor. GU har dock påpekat att sådana kurser kan komma att tränga

ut vad som enligt nuvarande målsättning kan anses utgöra folkhögskolans egentliga

verksamhet.

Remissopinionen är i denna fråga starkt splittrad. Vissa remissinstanser papekar

värdet av att kunna utnyttja folkhögskolornas personal och lokaler för

angivna ändamål, andra ställer sig negativa med hänsyn till folkhögskolans målsättning.

Folkhögskolans ställning har diskuterats i samband med skolreformerna under

de senaste åren. För egen del har jag därvid uttryckt min tillit till skolformens

förmåga att anpassa sin verksamhet till det nya läge som uppkommer allt eftersom

skolväsendet förändras. Folkhögskolans huvuduppgift bör alltjämt vara

att meddela allmän medborgerlig bildning, vilket dock inte utesluter inslag av

målinriktad utbildning. Under ganska lång tid bör man räkna med att folkhögskolan

har ett rekryteringsunderlag i de medborgargrupper som inte fått grundskolutbildning.

Folkhögskolan har — obunden av fixerade kursplaner och betyg — möjliggjort

för många ungdomar och vuxna att bedriva studier. Med stigande utbildningsintresse

är det sannolikt att skolformen i allt större utsträckning kommer

att tjäna som en bildningsinstitution för vuxna. Jag anser det viktigt att värna

om den tillgång som folkhögskolan med dess nuvarande verksamhet utgör och

är därför inte benägen att vidtaga åtgärder som kan leda till att denna ogynn
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

samt påverkas. Folkhögskolan har också i år fått avsevärt förbättrade ekonomiska

förutsättningar att med nuvarande målsättning som grund genomföra

en inre förnyelse.

Landsorganisationen har i sitt yttrande tagit upp frågan om folkhögskolans

elevers möjlighet att vinna inträde i andra läroanstalter. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att Kungl. Maj:t den 11 februari 1966 utfärdat kungörelse

om grundskolans kompetensvärde m. m. (nr 24). I denna kungörelse föreskrivs

att den som genomgått sådan första årskurs i folkhögskola, som bygger på årskurs

8 i folkskolan, och den som genomgått sådan andra årskurs i folkhögskola

som bygger på jämte första årskursen i folkhögskola årskurs 7 i folkskola, i behörighetshänseende

jämställs med bl. a. den som genomgått årskurs 9 i grundskola.

Genom en i kungörelsen på närmare sätt beskriven gruppindelning åstadkoms

också att de som genomgått folkhögskola tillförsäkras reella möjligheter

att vinna inträde i läroanstalter som bygger på grundskola.

Frågan om behörighetsregler för inträde till läroanstalter för postgymnasial

utbildning tillhör arbetsområdet för kompetensutredningen, som således skall

ta upp bl. a. principerna för anknytning mellan de akademiska läroanstalterna

och det underliggande skolväsendet till en förutsättningslös prövning. Utredningen

har nyligen avlämnat förslag till provisoriska bestämmelser för tillträde

till postgymnasial utbildning (Stencil E 1966:13).

Genom kungörelsen om grundskolans kompetensvärde kommer folkhögskolutbildningen

att ge reella chanser till inträde vid andra utbildningslinjer. Ett förverkligande

av kompetensutredningens förslag bör ytterligare vidga möjligheterna

för dem som bedrivit folkhögskolstudier. Beredningen av detta förslag är

ännu inte avslutad, varför jag avser att i annat sammanhang återkomma härtill.

På sikt bör man — såsom jag framhållit i direktiven till kompetensutredningen

— räkna med att en omprövning av gällande formella regler för tillträde

till högre studier kommer till stånd. Jag vill i detta sammanhang erinra om

förslaget i prop. 1967:4 angående reformerad lärarutbildning att som allmänt

villkor för inträde till låg- och mellanstadielärarutbildning skall gälla genomgången

fackskola, gymnasium eller motsvarande utbildning. Med sistnämnda

utbildningskategori avses — i likhet med vad bl. a. Landsorganisationen i sitt

yttrande över lärarutbildningssakkunniga framlade önskemål om — bl. a. folkhögskolutbildning

av viss omfattning.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

6. Studiesociala åtgärder

6.1 Nuvarande förmåner

De studerande vid de särskilda läroanstalterna för vuxna erhåller studiesociala

förmåner enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964

(nr 402; ändrat 1965:248).

I de fall heltidsstudier pågår — vid t. ex. de muntliga kurserna vid statens

gymnasier för vuxna — får de studerande, beroende på ålder vid inträdet i utbildningsans

tälten, antingen studiebidrag med tillägg (75—325 kr. i månaden)

eller förhöjt studiebidrag (175 kr.). För kurser som är kortare än åtta veckor

utgår inte studiebidrag, tillägg eller förhöjt studiebidrag; denna regel gäller dock

inte vid vuxengymnasierna.

För såväl heltids- som deltidsstuderande står vidare möjligheten öppen att

erhålla lan ur allmänna studielanefonden. Dessa utgår efter behovsprövning

med högst 5 000 kr. om året. Under budgetåret 1965/66 beviljades ca 1 000 studielån

till elever vid skolorna för vuxna. I genomsnitt utgick lånen med drygt

3 000 kr.

Vid statliga och statsunderstödda läroanstalter för vuxna utgår i stället för

studiebidrag eller förhöjt studiebidrag slutligen i studiernas slutskede ett behovsprövat

vuxenutbildningsbidrag om högst 2 000 kr. Ca 400 bidrag beviljades

under 1965/66 med i genomsnitt ca 1 500 kr.

Till de studerande vid bl. a. universitet och högskolor utgår enligt studiemedelsjörordningen

den 4 juni 1964 (nr 401) studiemedel med — per termin räknat —

70 % av basbeloppet inom den allmänna försäkringen (under vårterminen 1966

5 500 kr.). Vidare kan barntillägg och extra studiemedel utgå. Enligt nuvarande

basbelopp kan studerande med ett barn erhålla ca 9 000 kr. för ett läsår. Av

studiemedlen är 1 750 kr. återbetalningsfria, medan återstoden skall återbetalas

under i regel 20 ä 25 år. Studiemedel utdelas med hänsyn till vederbörandes

ekonomiska situation (även makes) och studiemeriter. Studiemedel utgår

för högst sexton terminers studier och tilldelas ej studerande som fyllt fyrtio år;

vid särskilda skäl kan undantag göras från dessa bestämmelser.

Av de utbildningslinjer som beskrivits i avsnitt 2 kan studiemedel utgå till

deltagare i särskild akademisk undervisning och — ehuru det i praktiken torde

vara mindre vanligt — i vidareutbildningskurser för folkskollärare.

Till deltagare i yrkesutbildningskurser för arbetslösa och i s. k. bristyrkesutbildning

utgår utbildningsbidrag enligt bestämmelserna i arbetsmarkna dskungörelsen

den 3 juni 1966 (nr 368). Som villkor för att få detta bidrag gäller bl. a.

att deltagaren är eller riskerar att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden

samt att han fyllt 21 år och söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Från den s. k. 21-årsregeln kan undantag göras i vissa fall.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Utbildningsbidragen utgörs av grundbidrag (högst 450 kr. i månaden), hyresbidrag

motsvarande reella bostadskostnaden, familj etillägg (högst 75 kr. i månaden

till make eller husföreståndarinna om utbildningen sker i hemorten och

högst 220 kr. om utbildningen sker utom hemorten samt högst 60 kr. för varje

barn eller vid särskilda skäl högst 150 kr.) samt särskilt bidrag till resekostnader

m. m. Bidragen är inkomstprövade. Hänsyn tas således till inkomst hos

andra maken. Bidragstagare erhåller dock i regel lägst 225 kr. i månaden samt

barntillägg och särskilda bidrag utan reduktion.

6.2 Förslag om studiesoeiala åtgärder

I skrivelse den 17 februari 1965 till chefen för ecklesiastikdepartementet förklarade

GU sig inte ha för avsikt att mera i detalj penetrera de studiesociala

frågorna. Särskilda överväganden borde göras härom. I sitt betänkande har

GU därför begränsat sig till vissa principiella överväganden

(1.3.4, 8.2).

GU framhåller bl. a. att utredningen har funnit det motiverat att det skapas

utbildningsformer för vuxna, som medger att studier kan bedrivas jämsides med

förvärvsarbete. Men utredningens förslag innebär också möjlighet till heltidsstudier.

Utredningens förslag kommer att medföra avgiftsfri undervisning inom

vuxenutbildningen. Valet av studieform kommer därmed inte längre att påverkas

av att den enskildes utbildningskostnader kan variera med studieformen.

GU förutsätter att studiehjälpsreglementets bestämmelser blir tillämpliga för

deltagare i heltidsundervisning vid vuxenskolorna med riksrekrytering och folkhögskolorna.

I fråga om det studiesociala stödet till deltidsstuderande kan enligt GU olika

synpunkter anföras. För många torde studierna ge ett direkt utbyte i form av

t. ex. högre inkomst. I vissa fall torde emellertid också den deltidsstuderande

ha utgifter av olika slag, t. ex. resor till och från skolan. Allmänt sett är det

enligt GU angeläget att uppmuntra till deltidsstudier, bl. a. genom någon form

av studiesocialt stöd. Att generellt ge stöd till var och en — oberoende av studiernas

omfattning och om de fullföljs eller inte — synes enligt GU emellertid

knappast rimligt. Beträffande konstruktionen av ett sådant studiesocialt stöd

framhåller GU att det är angeläget att man söker undvika lösningar som ger

den vuxne förvärvsarbetande särskild anledning att välja heltidsstudier.

Även YB anser att de studiesociala frågorna för deltagare i vuxenutbildning

bör bli föremål för utredning. YB anser att en sådan utredning även bör behandla

vissa frågor inom studiehjälps- och studiemedelssystemet, såsom t. ex.

inverkan av makes inkomst och förmögenhet på möjligheterna att erhålla studiemedel

och studielån (23.5.3). I

I sin anslagsbegäran för budgetåret 1967/68 har centrala studiehjälp snämnden

behandlat frågan om storleken av lånen ur allmänna studielån e
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

fonden. Nämnden framhåller att för de elever som börjat sin utbildning efter

21 års ålder behovsprövningsreglerna har så långt möjligt gjorts jämförbara med

de regler som gäller inom studiemedelssystemet.

Nuvarande maximibelopp för studielånen, 5 000 kr., har varit oförändrat sedan

den 1 juli 1964. Till följd av studiemedlens värdesäkring har den återbetalningspliktiga

delen av studiemedlen under samma tidsperiod ökat med i det närmaste

1 000 kr. Eftersom studiemedlen är avsedda för en längre tids studier

under året än studielånen, anser nämnden att studielånens maximibelopp bör

höjas med 500 kr.

Nämnden påpekar vidare att studiemedelstagare har möjlighet att erhålla

barntillägg till studiemedlen och extra studiemedel för sina utgifter. Nämnden

anser det värdefullt med en motsvarande anordning för de allmänna studielånen

och att nämnden därför — vid synnerliga skäl — borde ha en möjlighet

att lämna lån med belopp utöver maximisumman.

Merkostnaderna för dessa förslag beräknas till 2 750 000 kr. resp. 4 000 000,

dvs. 6 750 000 kr.

Sveriges förenade studentkårer har anhållit att den som avlagt studentexamen

(motsv.) och bedriver kompletteringsstudier skall kunna erhålla

studiemedel. Nu gällande regler innebär att studielånen ur allmänna studielånefonden

kan utgå i sådana fall. I yttrande den 5 april 1965 har centrala studiehjälp

snöranden förklarat sig inte vara beredd att ta ställning till denna fråga,

innan den blev utredd. I anledning av väckta motioner till 1965 års riksdag har

riksdagen uttalat sig för att en sådan utredning kommer till stånd (L2U 49,

rskr 282).

Vidare har skolöverstyrelsen i skrivelse den 15 juli 1965 hemställt om sådan

ändring i studiehjälpsreglementet att studiebidrag skall kunna utgå för kurser

med minst två eller tre veckors mot nuvarande åtta veckors heltidsundervisning.

I skrivelsen hänvisas till att kortare kurser är vanliga inom

folkhögskolorna och till vissa problem som enligt överstyrelsen har uppstått

med elevrekryteringen till de s. k. fristående ämneskurserna.

6.3 Yttranden

I det följande redovisade yttranden avser GU:s och YB:s synpunkter och

förslag.

Ett stort antal remissinstanser har beklagat att utredningarna inte lagt fram

förslag om studiesociala åtgärder. Instämmanden har emellertid samtidigt gjorts

i förslaget om en särskild utredning av studiefinaniseringsfrågorna för vuxna,

bl. a. av skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, centrala studiehjälp snämnden,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Vuxenstuderandes

riksorganisation och Sveriges folkhögskolelevers förbund.

Det är däremot endast i ett fåtal yttranden som principiella synpunkter på

studiestödet för vuxna framförts. Skolöverstyrelsen anser att det vid en översyn

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

av studiehjälpen för vuxna måste beaktas att utformningen blir sådan att studiehjälpens

storlek inte förorsakar en i övrigt omotiverad form av konkurrens mellan

olika studiemöjligheter. Ej heller bör åtgärderna leda till att via studiehjälpen

skapa en efterfrågan på vuxenutbildning som inom ramen för tillgängliga

utbildningsresurser inte kan tillgodoses annat än på bekostnad av beslutade

reformer.

Bl. a. socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund

och Sveriges mekanförbund framhåller, att studiestödet direkt bör stimulera till

fritidsstudier. Centrala studiehjälpsnämnden anser att det i ett läge med bristande

resurser på utbildningsområdet är motiverat att underlätta deltidsstudier

genom ett lämpligt studiesocialt stöd. Studiestödet är av grundläggande betydelse

för en utbyggnad av vuxenutbildningen, vilken torde få begränsad effekt

om den inte kompletteras med ett effektivt studiesocialt stöd. I varje fall gäller

detta enligt nämnden utbildning på heltid. För de flesta människor kan inte

utbildning i form av heltidsstudier bli attraktiv, om de därvid inte bjuds ekonomiska

förmåner som ger dem möjlighet att behålla åtminstone det mesta av

sin ekonomiska standard. Nämnden erinrar om att enligt en undersökning vid

Stockholms samgymnasiums kvällsundervisning, vid vilken läroanstalt studierna

bedrivs såsom parallellundervisning med sikte på full gymnasiekompetens, ca

tre fjärdedelar av de studerande sade sig vilja bedriva sina studier på heltid, om

de ekonomiska möjligheterna därtill stod till buds.

Landsorganisationen anser att möjlighet till heltidsstudier måste finnas, varvid

de studerande bör åtnjuta sådana förmåner att inte alltför stort ekonomiskt

avbräck skall bli följden. Nuvarande studiesociala åtgärder kan inte tillämpas

direkt för vuxenutbildningen. Utbildning och studiesociala åtgärder är viktiga

instrument för möjligheterna att genom utbildning skapa social utjämning.

Men denna utjämning sker inte automatiskt genom förstärkta utbildningsresurser.

Risker finns för att utbildningen kan leda till vidgade klyftor om inte alla

individer i samhället stimuleras att genomgå utbildning. Landsorganisationen

erinrar om att effekterna av den arbetsmarknadsinriktade utbildningen varit

goda och bör kunna ge viss vägledning vid utformning av studiestödet till övriga

vuxenstuderande. Om inte de reella kostnaderna för utbildningen täcks, kan en

ensidig rekrytering till utbildningen ske. Rätten till utbildning för vuxna kommer

inte att kunna upprätthållas om den inte sammankopplas med ett fullgott

ekonomiskt stöd under utbildningstiden.

Frågan om de korrespondensstuderandes studiesociala förmåner tas upp av

Hermods som anser att denna studerandegrupp — i avvaktan på en mer slutlig

lösning — nu borde kunna jämställas med vuxenskolornas elever. Som tidigare

refererats pekas i yttrandet på möjligheten att i vissa fall ta ut avgifter av de

studerande som skall återbetalas efter uppnått studiemål. Folkpartiets ungdomsförbund

framhåller att studiestödet måste kunna utnyttjas både vid hel- och

deltidsstudier. Storleken bör avvägas efter studietakt och inte till skolform. Den

som enbart läser något eller några ämnen på ungdomsskolans kursplaner bör

också ha möjligheter att erhålla visst stöd.

7 _ Bihang till riksdagens -protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Sveriges förenade studentkårer finner att de nuvarande studiesociala villkoren

för vuxenstuderande måste vara rekryteringshämmande. Det torde enligt organisationen

vara svårt att dra några skarpare gränser mellan vuxenstuderande i

allmänhet och sådana som befinner sig under omskolning, vilka senare erhåller ett

bättre ekonomiskt stöd. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser det

naturligt att den som utsätts för arbetslöshet eller befinner sig i en låglönesituation

får en utbildning genom samhällets försorg som ger honom bättre utkomst.

Det är däremot inte lika självklart att en rätt till vidareutbildning på samma

villkor skall stå öppen för alla som enbart vill förbättra sin ekonomiska status.

En utvidgad rätt till fortbildning och vidareutbildning aktualiserar därför en

annan lösning av studiefinansieringen än den som tillämpas för t. ex. omskolningskurser.

6.4 Departementschefen

I det föreliggande utredningsmaterialet saknas förslag om åtgärder inom det

studiesociala området. Jag har i det föregående framhållit att undersökningar

pågår i syfte att förändra studiefinansieringssystemet för vuxenutbildningen.

Ett behov föreligger emellertid att inom ramen för gällande studiesociala system

göra förändringar som leder till större möjligheter för de vuxna att bedriva

gymnasiala studier. Såsom chefen för inrikesdepartementet framhållit i prop.

1967:1 (bil. 13 s. 79) bör däremot några ändringar i gällande regler för utbildningsbidrag

nu ej aktualiseras.

Huvudlinjen i det i föregående framlagda reformförslaget är att så långt

möjligt underlätta för den enskilde att tillgodogöra sig utbildning. Ett utbyggt

studieprogram skall därför erbjudas inom ramen för lokal gymnasial vuxenutbildning.

Den riksrekryterande vuxenutbildningen skall kunna ge även fackskolkurser

och inom ramen för denna organisation skall brevskolstudier kunna

bedrivas. En utbyggnad skall ske av utbildningen via radio och television.

Dessa förbättrade utbildningsmöjligheter bör kompletteras med vissa studiesociala

åtgärder. Studiestödet vid läroanstalterna för vuxna är reglerat i studiehjälpsreglementet.

Bestämmelserna innebär bl. a. att studielån — som en följd

av den studiesociala reformen år 1964 — kan utgå med högst 5 000 kr. om året.

Vid deltidsstudier utgår lånen mer sällan. Genom beslut vid 1962 års riksdag

infördes vuxenutbildningsbidrag i studiernas slutskede för dem som syftade till

att avlägga gymnasie- eller realexamen. I den mån heltidsstudier förekommer,

som vid de muntliga kurserna vid statens gymnasier för vuxna, utgår även studiebidrag,

dock ej under tid då vuxenutbildningsbidrag utgår.

Det studiesociala stödprogrammet för vuxna bör inriktas på att — som komplettering

till att utbildningstillfällen ställs till förfogande i långt större utsträckning

än tidigare — möjliggöra för de studerande att utnyttja de förbättrade

utbildningsresurserna. Studerande med särskilt stora lånebehov bör hjälpas

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

att komma över de svårigheter som är förenade med bortfallet av normal förvärvsinkomst

under studietiden. Detta kan uppnås genom en höjning av studielånens

maximibelopp. Under muntliga kursperioder vid de riksrekryterande gymnasiala

skolorna bör alltjämt studiebidrag och tillägg utgå. Vidare bör staten ta

på sig kostnaderna för de utgifter för resor som är förenade med ett utnyttjande

av den riksrekryterande utbildningen. Vid denna omläggning bör vuxenutbildningsbidragen

avvecklas.

Maximibeloppet för lån ur allmänna studielånefonden utgör nu 5 000 kr. om

året. Detta belopp fastställdes vid den studiesociala reformen vid 1964 års riksdag.

Jag vill erinra om att dessa lån i huvudsak skall utgå till sådana studerande

inom studiehjälpssystemet som kan anses befinna sig i en med de universitets-

och högskolstuderande likartad studieekonomisk situation. I prop. 1964:138

angående studiesocialt stöd till studerande ungdom betonade jag bl. a. betydelsen

av att det studiesociala stödet inom de skilda systemen blev ur den enskildes

synpunkt i stort sett likvärdigt. Såsom centrala studiehjälpsnämnden framhåller

i sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har en inte obetydlig skillnad

uppkommit mellan de förmåner som kommer t. ex. en äldre folhögskolelev

och en universitetsstuderande till del. Enligt min mening bör i princip samma

totala studiesociala stöd utgå till studerande med jämförbar studieekonomisk

situation. Detta kan lättast uppnås — som också studiehjälpsnämnden föreslagit

— genom en komplettering av studiehjälpsreglementet med en regel av innebörden

att vid synnerliga skäl studielån kan utgå med högre belopp än 5 000 kr.

Detta högre studielån bör utgå endast till studerande med försörjningsplikt mot

barn. För en heltidsstuderande med ett barn utgör studiemedlen f. n. (med basbeloppet

5 500 kr.) vid tio månaders studier ca 9 000 kr. Motsvarande belopp bör

kunna utgå inom studiehjälpssystemet, varvid hänsyn bör tas till utgående

studiebidrag, studietidens längd etc.

För de studerande som deltar vid de muntliga kurserna vid de riksrekryterande

skolorna bör liksom nu är fallet studiehjälp i form av studiebidrag och tilllägg

eller förhöjt studiebidrag kunna utgå. Dessa förmåner bör även tillerkännas

studerande vid de av mig föreslagna laborationskurserna för enbart brevskolstuderande.

Utbildningstiden — inkl. tid för brevskolstudier — är totalt sett

längre än de åtta veckor som en kurs skall pågå för att studiebidrag skall kunna

utgå. Någon generell uppmjukning av denna gräns är jag däremot inte beredd

att förorda.

De riksrekryterande skolornas elever har av naturliga skäl många gånger stora

kostnader för resorna till och från studieorten. Ofta kan de studerande ej heller

utnyttja sådana reserabatter som kommer andra studerande till del. Resekostnaderna

är därför jämfört med övriga skolformer en stor utgiftspost. Skäl finns

därför att komplettera studiestödet vid dessa skolor med fria resor. Staten bör

ta på sig att svara för kostnaden för resa — enligt billigaste färdsätt — till och

från kursorten vid kursens början och slut i den mån kostnaderna överstiger

ett visst belopp. Ersättning för sovvagn och dylika extra avgifter bör dock inte

7* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

utgå. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att i detta avseende

utfärda närmare föreskrifter.

År 1962 infördes ett särskilt bidrag under studiernas slutskede med syfte att

möjliggöra för den enskilde att ta ledigt från förvärvsarbete och slutföra examen.

De nya gymnasiala studiernas avslutning har inte utformats på samma sätt och

bl. a. som en följd av ändringar i kompetensbestämmelsema kommer behovet

av hel examen att bli mindre än tidigare. Något markerat slutskede uppträder

alltså inte såsom tidigare. De studerandes behov av finansieringsmedel tillgodoses

vidare lika väl av studielånen. Bl. a. dessa skäl talar för en avveckling av

vuxenutbildningsbidraget. Bortfallet av bidraget kompenseras också av att studiebidrag

i motsats till vad nu gäller kommer att utgå för heltidsundervisning.

Bestämmelserna om vuxenutbildningsbidrag bör dock övergångsvis gälla för

dem som tagits in vid läroanstalterna med nuvarande studieordning.

Beträffande frågan om kompletteringsstudier vill jag erinra om att jag i prop.

1967:4 (s. 136) uttalat bl. a. att kompletteringsstudier på gymnasienivå inte

skall anordnas inom universitetsorganisationens ram. Studerande med utbildningsönskemål

av detta slag bör utnyttja den lokala eller riksrekryterande vuxenutbildningsorganisationen.

Det är då helt i linje med riktlinjerna för gällande

studiesociala regler att studiestödet — liksom vid annan gymnasial utbildning

— skall utgå enligt studiehjälpsreglementet.

Jag vill avslutningsvis beröra en fråga av betydelse för de riksrekryterande

gymnasiala skolorna. Vid ett förverkligande av mina förslag kommer elevantalet

vid dessa skolor att stiga. Särskilt blir detta fallet för skolan i Norrköping.

Det kan inte uteslutas att vissa svårigheter kan uppstå med att skaffa inackorderingsrum

för de studerande. Denna fråga bör närmare aktualiseras i samband

med behandlingen av intemat- och utlandsskolutredningens nyligen avlämnade

betänkande.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1967.

På grundval av vad jag anfört i detta avsnitt har inom ecklesiastikdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändring i studiehjälpsreglementet

den 4 juni 1964 (nr 402).

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

101

7. Hemställan

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1. besluta att fr. o. m. den 1 juli 1968 får enligt de riktlinjer

jag angivit anordnas särskild kommunal gymnasial utbildning

för vuxna, vilken bedrivs som ämneskurser i olika ämnen vid

skolenhet under skolstyrelsens ledning,

2. godkänna att statliga vuxenskolor, som rekryterar elever

från hela landet, skall finnas enligt de riktlinjer jag angivit,

3. godkänna att yrkesskolornas deltidskurser omorganiseras

enligt de riktlinjer jag angivit,

4. godkänna de riktlinjer för en utbyggnad av vuxenutbildningen

i övrigt som jag angivit,

5. besluta att för ämneskurser vid kommunal gymnasial utbildning

för vuxna och i statliga vuxenskolor skall finnas skolledare,

lärare och annan personal enligt de riktlinjer jag angivit

samt godkänna de grunder för deras anställnings- och

tjänstgöringsförhållanden som jag förordat,

6. godkänna att statsbidrag utgår enligt de grunder jag angivit,

dels till lönekostnader för skolledare och lärare vid den

särskilda kommunala gymnasiala utbildningen för vuxna, dels

för studiecirkelverksamhet inom sådan utbildning,

7. godkänna att statsbidraget till studiecirkelverksamhet

höjs enligt de grunder jag angivit,

8. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om ersättning

mellan kommuner för elever vid särskild gymnasial

utbildning samt för vuxna elever vid gymnasium, fackskola eller

yrkesskola enligt de grunder jag angivit,

9. besluta att statens aftonskola för realexamen och studentexamen

skall avvecklas med början läsåret 1967/68,

10. anta förslaget till ändring i studiehjälpsreglementet,

11. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig angivna grunder och riktlinjer utfärda de

bestämmelser och andra föreskrifter, fatta de beslut samt i övrigt

vidta de åtgärder, som fordras för den av mig förordade reformeringen

av vuxenutbildningen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj ris proposition nr 85 år 1967

8. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68

De förslag som lagts fram i det föregående ställer krav på ökade insatser

från samhällets sida. En utökad användning av radio- och televisionsprogram

medför ett ökat utgiftsbehov. Inom den lokala vuxenutbildningen erbjuds ett

utvidgat utbildningsprogram och statsbidragen förstärks. Inom den riksrekryterande

utbildningen kan utgifterna väntas öka på grund av ökad studerandetillströmning,

som i sin tur betingas av det utvidgade utbildningsprogrammet

och införandet av brevskolundervisning. Det förbättrade stödet till studiecirklarna

leder också till ökade anspråk på statsmedel liksom de föreslagna studiesociala

åtgärderna.

Samtidigt har flera förslag lagts fram som begränsar kostnadsökningarna.

Utnyttjandet av radio och television väntas på sikt leda till ekonomiska vinster

inom ungdomsutbildningen. Inom den lokala vuxenutbildningen kommer ett

genomförande av gymnasieutredningens förslag till maximering av timtalet att

leda till lägre utgifter. De förändringar som föreslås i fråga om yrkesskolornas

deltidskurser minskar statsutgifterna.

Sammantaget innebär de nu framlagda förslagen en viss ökning av statens

utgifter. Genom olika rationaliseringsåtgärder har det emellertid varit möjligt

att hålla denna ökning inom en begränsad ram. På sikt bör det nu inledda utvecklingsarbetet

i själva verket kunna leda till ytterligare rationaliseringseffekter

på samma gång som de vuxnas utbildnings- och studieintressen tillgodoses i

ökad omfattning.

I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 202) togs under den särskilda beteckningen Dg)

Vuxenutbildning m. m. upp preliminärt beräknade belopp för anslag till pedagogiskt

utvecklingsarbete i utbildningsväsendet och till statliga och kommunala

vuxenskolor. I det följande läggs de med pedagogiskt utvecklingsarbete sammanhängande

förslagen fram under tre anslagsrubriker, nämligen Pedagogiskt utvecklingsarbete

inom skolväsendet, Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid

universitet och högskolor samt Viss utbildning via radio och television m .m.

D. Skolväsendet

g) Vuxenutbildning m. m.

D 52. Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet

1965/66 Utgift .......... 3 435 704 Reservation .............. 377 466

1966/67 Anslag ......... 3 610 000

1967/68 Förslag ........ 5 610 000

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

För innevarande år är det i riksstaten uppförda motsvarande anslaget benämnt

Pedagogiskt utvecklingsarbete (D 10). Från detta anslag bestrids kostnader för

bl. a. olika former av undersökningar inom det pedagogiska och psykologiska

området samt framställning av undervisningsfilm och undervisningshjälpmedel.

Skolöverstyrelsen

Överstyrelsen föreslår för nästa budgetår en höjning av anslaget med 4 470 000

kr. till 8 080 000 kr. Det föreslagna anslagsbeloppet hänför sig — i sammandrag

— till följande ändamål.

1. Pedagogiska och psykologiska undersökningar (nu 1683 000) ..................... 4 300 000

2. Utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet (nu 1 039 000) ........................ 2 250 000

3. Verksamhet vid vissa skolor (nu 755 000) ...................................... 1 170 000

4. Övrig verksamhet (nu 133 000) ................................................ 275 000

5. Bidrag för utgivande av pedagogiska publikationer............................... 85 000

8 080 000

I sin motivering gör överstyrelsen en jämförelse mellan vad som under detta

anslag anvisats för utvecklingsarbete inom skolväsendet och för statliga forskningsutgifter.

De totala statliga forskningsutgifterna uppgår i förhållande till

statsverkets samlade driftutgifter till ungefär 2 %. Reservationsanslaget till

pedagogiskt utvecklingsarbete utgör budgetåret 1966/67 i relation till enbart

statens kostnader för skolväsendet 0,13 %. Till utvecklingsarbetet inom skolväsendet

har alltså, konstaterar överstyrelsen, anvisats endast omkring tjugondelen

så stora resurser som inom andra områden. Vidare jämför överstyrelsen

antalet fasta forskartjänster inom den del av utbildningssektorn som sorterar

under överstyrelsen med antalet yrkesverksamma inom skolväsendet. Med

yrkesverksamma avses i första hand lärare i tjänst. Enligt vissa forskningsadministrativa

undersökningar ger detta förfaringssätt ett bättre och entydigare

mått än det ekonomiska. I en undersökning från år 1959 anges antalet forskare

på heltid (utom tekniker) i OECD-länderna vara fem per 1 000 yrkesverksamma.

Tillämpas OECD:s relationstal på de ca 100 000 lärarna i tjänst, skulle detta

leda till att antalet skolforskare på heltid borde vara 500. Enligt överstyrelsen

visar dessa jämförelser, att resurserna för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete

bör förstärkas avsevärt för att verkligt betydelsefulla förbättringar

och rationaliseringar skall kunna genomföras. Med hänsyn till de begränsade

personella resurserna, vilka dock anses komma att successivt öka, bedömer överstyrelsen

det dock ej realistiskt att föreslå en omedelbar höjning av anslaget till

den storlek, som argumenteringen kunde leda till. Överstyrelsen framhåller

emellertid, att man försäkrat sig om den personal som fordras för att genomföra

det program som ligger till grund för överstyrelsens anslagsframställning.

Överstyrelsen betonar, att genomgripande förändringar av skolans arbetsformer

inte kan införas utan föregående allsidig och seriös forskning och försöksverksamhet.

Det är enligt överstyrelsens uppfattning sannolikt, att rationaliseringsverksamheten

i detta avseende får olika inriktning för olika utbildningssektorer.

I t. ex. vuxenutbildningen bedöms utrymmet för »materialstyrd» verk
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

samhet och pedagogisk teknologi i princip kunna vara mycket stort medan lärarinsatserna

i motsvarande grad bedöms kunna begränsas. I grundskolan å andra

sidan måste enligt överstyrelsen behovet av lärare och annan personal med nödvändighet

bli förhållandevis stort även i den framtida skolan.

Beträffande överstyrelsens närmare motiveringar tillåter jag mig att hänvisa

till handlingarna i ärendet.

Departementschefen

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag att utvecklingsarbetet även i fortsättningen

väsentligen bör åsyfta effektivisering och rationalisering av skolans pedagogiska

verksamhet. Överstyrelsens anslagsframställning synes väl underbyggd

av en konkret projektplanering och man har försäkrat sig om medverkan av

erforderliga experter.

Jag räknar med en höjning av anslaget med 2 milj kr. Därvid har jag bl. a.

tagit hänsyn till behovet av medel för forskning och utvecklingsarbete rörande

undervisning av rörelsehindrade, för bidrag till utgivande av pedagogiska publikationer

samt för löneökningar. Beträffande större forskningsprojekt rörande anpassning

i skolan bör man enligt min mening i första hand pröva möjligheterna

att finansiera kostnaderna genom bidrag från Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.

Anslaget för nästa budgetår bör uppföras med (3 610 OOO-f-2 000 000 =)

5 610 000 kr. Reservationen vid innevarande budgetårs slut på anslaget Pedagogiskt

utvecklingsarbete bör i sin helhet föras över till förevarande anslag. Jag

hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för

budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 5 610 000 kr.

D 53. Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid universitet och högskolor

Budgetåret 1965/66 uppfördes i riksstaten ett reservationsanslag till tekniska

hjälpmedel i utbildningen m. m. av 575 000 kr. Vid utgången av budgetåret uppgick

reservationen på ifrågavarande anslag till 460 000 kr. Anslaget har för innevarande

budgetår förts upp med 1 250 000 kr. och av Kungl. Maj :t fördelats på

tre anslagsposter, nämligen en till tekniska hjälpmedel i utbildningen (1 milj.

kr.), en till försöksverksamhet med offsettryckning av kurslitteratur (125 000

kr.) och en till kurser i universitetspedagogik m. m. (125 000 kr.).

IIniversitetskanslersämbetet föreslår att verksamheten på ifrågavarande område

vidgas och att i riksstaten för nästa budgetår förs upp ett reservationsanslag

av 3,8 milj. kr. under rubriken Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid

universitet och högskolor. I nämnda belopp innefattas enligt ämbetet kostnader

för bl. a. sådan försöksverksamhet som hittills bekostats från det nuvarande anslaget

Tekniska hjälpmedel i utbildningen m. in.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967 105

De närmare förslagen för budgetåret 1967/68 framgår av följande sammanställning.

Universitets- Departements
X.

Sluten-krets-television ..................................

2. Materialframställning och metodutveckling för språklaboratorier

..................................................

3. Programmerat inlämingsmaterial m. m...................

4. Eterburen akademisk radioundervisning ..................

5. Studierådgivning .......................................

6. Tillämpad pedagogisk forskning .........................

7. Pedagogisk utbildning av akademiska lärare ..............

8. Produktion av kurslitteratur ............................

(3 800 000)

950 000 550 000

P. 1 och 4 behandlas i det följande vid anmälan av anslaget Viss utbildning

via radio och television m. m.

Ämbetets förslag i fråga om studierådgivning (p. 5) har närmare redovisats i

prop. 1967:1 (bil. 10 s. 211) vid behandlingen av vissa gemensamma frågor rörande

universiteten m. m.

Beträffande de enskilda förslagen i övrigt framhåller kanslersämbetet bl. a.

Försöksverksamhet med materialframställning och metodutveckling för språklaboratorier

har pågått under budgetåren 1965/66 och 1966/67 i vad avser ämnena

engelska, franska och tyska språken. En medelsanvisning för ifrågavarande

ändamål även budgetåret 1967/68 är enligt ämbetet motiverad med hänsyn till

dels behovet av test och utvärdering av den nu pågående verksamheten, dels

angelägenheten av att sådan försöksverksamhet kan bedrivas i ytterligare ämnen,

främst slaviska språk och nordiska språk.

Kanslersämbetet anser att det från rationaliseringssynpunkt finns anledning

att intensifiera utvecklingsarbetet och utprovningen av programmerat inlärningsmaterial,

avsett för den reguljära universitets- och högskolundervisningen. Sådant

förproducerat material av självinstruerande slag är, framhåller ämbetet,

direkt inriktat på att minska behovet av lärare och synes i kombination med

eterburen undervisning vara det mest radikala sättet att höja kvoten elev/lärare.

För att universitet och högskolor inom ramen för tillgängliga resurser och med

bibehållen standard skall kunna möta den stigande efterfrågan på akademisk

utbildning krävs enligt universitetskanslersämbetet en helt annan dimensionering

av resurserna för tillämpad forskning och metodutveckling på universitetspedagogikens

område än den nuvarande. Kanslersämbetet bör därför enligt sitt förslag

få i tillräcklig omfattning disponera medel för att kunna initiera en såväl

lokalt som centralt bedriven sådan verksamhet.

Kanslersämbetet, som framhåller vikten av att en organisation för tillämpad

forskning och metodutveckling inom det universitetspedagogiska fältet kommertill

stånd, finner det vara mest realistiskt att man vid en upprustning på området

i första hand bygger på den expertis som redan finns vid de pedagogiska

institutionerna och anknyter den lokala verksamheten till dessa institutioner..

kanslersämbetet

chefen

(2 000 000)

—

100 000

100 000

200 000

200 000

(150 000)

—

(700 000)

—

250 000

—

200 000 1

250 000

200 000 /

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Ifrågakommande medel bör enligt förslaget få fördelas av kanslersämbetet för

konkreta projekt. Forskningsuppdrag bör även kunna läggas ut på andra institut

och högskolor. Som väsentliga objekt för här ifrågavarande verksamhet under

budgetåret 1967/68 nämner ämbetet bl. a. fortsatta undersökningar rörande

elevernas studiesituation i ämnen och på orter där den senaste statistiken pekar

på speciella problem samt projekt som rör tentamensförfarande och försök med

centralt utarbetade prov i vissa ämnen.

Under hänvisning till att förbättrad pedagogisk utbildning av akademiska

lärare utgör ett nödvändigt och angeläget moment i universitetens och högskolornas

utbildningsverksamhet beräknar kanslersämbetet medelsbehovet för försöksverksamhet

på detta område under budgetåret 1967/68 till 200 000 kr.

Den pågående försöksverksamheten med produktion av kurslitteratur m. m.

bör enligt kanslersämbetet fortsättas även under nästa budgetår. Man torde,

framhåller ämbetet, för de närmaste åren böra räkna med ett visst årligt anslagsbehov

för tryckning och uppköp av litteratur. Den hittillsvarande verksamheten

visar enligt ämbetet att det synes mindre lämpligt att låsa fast medelsförbrukningen

vid enbart offsetproduktion. Försöksverksamhet bör därför kunna få

företas även med nya verk och andra metoder. Den aktuella utgivningsverksamheten

avses ske i nära samarbete med den av Kungl. Maj:t tillsatta läromedelsutredningen.

Departementschefen

I överensstämmelse med universitetskanslersämbetets förslag bör i riksstaten

för nästa budgetår föras upp ett reservationsanslag med benämningen Pedagogiskt

utvecklingsarbete m. m. vid universitet och högskolor. Reservation vid utgången

av budgetåret 1966/67 på det nuvarande reservationsanslaget Tekniska

hjälpmedel i utbildningen m. m. bör föras över till det nya, här behandlade anslaget.

Enligt min mening bör reservationen kunna tas i anspråk för kostnader

för verksamhet som är att hänföra till såväl det nuvarande som det föreslagna

nya anslaget.

Liksom kanslersämbetet finner jag det motiverat att den redan pågående försöksverksamheten

med materialframställning och metodutveckling för språklaboratorier

får fortsätta även nästa budgetår. Jag beräknar i enlighet med ämbetets

förslag 100 000 kr. för detta ändamål (p. 2). Vidare beräknar jag, i överensstämmelse

med vad ämbetet föreslagit, 200 000 kr. till försöksverksamhet med

utvecklingsarbete och utprovning av programmerat inlärningsmaterial för universitets-

och högskolundervisningen (p. 3).

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag i prop. 1967:1 — bl. a. vid

min anmälan av vissa gemensamma frågor rörande universiteten m. m. (bil. 10

s. 220) — anfört beträffande vissa åtgärder för förstärkning av resurserna för studierådgivning.

Därvid har jag i huvudsak beaktat kanslersämbetets förslag utom

i vad avser försöksverksamhet med kurser i studieteknik. Någon särskild medelsanvisning

för detta ändamål anser jag mig inte böra ta upp under förevarande

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

anslag (p. 5). Vidare vill jag erinra om att medel för studiehandböcker m. m. liksom

för innevarande budgetår beräknats under universitetens och högskolornas

omkostnadsanslag.

Till pedagogisk utbildning av akademiska lärare (kurser i universitetspedagogik)

samt försöksverksamhet med framställning av kurslitteratur har för innevarande

budgetår anvisats sammanlagt 250 000 kr. Jag beräknar för nästa budgetår

oförändrade medelsanvisningar för dessa båda ändamål (p. 7—8).

Med hänvisning i övrigt till sammanställningen beräknar jag anslaget till

550 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Pedagogiskt utvecklingsarbete m. rrv. vid universitet

och högskolor för budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 550 000 kr.

D 54. Viss utbildning via radio och television m. m.

Under förevarande anslagsrubrik redovisas kostnaderna för vissa förslag om

utbildning via radio och television m. m. Beträffande förslagens innebörd i övrigt

får jag hänvisa till min redogörelse i det föregående (avsnitt 4). Något motsvarande

anslag finns inte uppfört på riksstaten för innevarande budgetår.

Universitetskanslersämbetet har i sin anslagsframställning begärt 2 milj. kr.

till försöksverksamhet med sluten-krets-television inom universitets- och högskolområdet

samt 150 000 kr. till eterburen akademisk radioundervisning. Vidare

anser ämbetet att en fortsättning av radiokursen i statskunskap är klart

motiverad och föreslår att kurser på ettbetygsnivå snarast kommer till stånd

i ämnena nationalekonomi och företagsekonomi. Med anledning härav har

Sveriges Radio i sin anslagsframställning — såsom anmälts av chefen för kommunikationsdepartementet

i prop. 1967:1 (bil. 8 s. 161) — begärt 250 000 kr.

till förberedelser under nästa budgetår för en sådan kurs i företagsekonomi alternativt

nationalekonomi. Totalkostnaderna för kursen, vilken anges kunna påbörjas

våren 1968, beräknas till 430 000 kr.

I betänkandet Datamaskinförmedlad utbildning (Stencil E 1966: 8) föreslås

viss försöksverksamhet med datamaskinförmedlad utbildning knuten till lärarhögskolan

i Uppsala och ledd av en särskild delegation. Kostnaderna för budgetåret

1967/68 beräknas till 1 056 000 kr.

Departementschefen

Jag har i det föregående (4.4) föreslagit en statlig försöksverksamhet med

centralt anordnad produktion av bl. a. tv-inspelade undervisningsprogram samt

anmält, att överenskommelse — under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande

— träffats om förvärv den 1 januari 1968 av en studio i Stocksund, tillhörig

Kommanditbolaget Nord-Art Aktiebolag et Co. Köpeskillingen uppgår till

2 100 000 kr. Härtill kommer utgifter av engångsnatur till kompletterande inred
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

ning och utrustning. För budgetåret 1967/68 beräknar jag 1 255 000 kr. för detta

ändamål. Till förberedelser, bl. a. utbildning av personal, samt till programproduktion

med kursmaterial och administration räknar jag med ett anslagsbehov

av 5 430 000 kr. under nästa budgetår, vari även ingår 495 000 kr. till kontrakterad

produktion hösten 1967. Produktionsverksamheten vid studion avses inordnas

under den i det föregående nämnda organisationskommittén.

I fråga om de radiokurser som jag förordat i det föregående beräknar jag ett

belopp av 600 000 kr.

Med hänvisning till mitt uttalande i prop. 1967:4 (s. 245) tar jag i förevarande

sammanhang också upp frågan om medel för nya tjänster vid vissa lärarhögskolors

pedagogiska institutioner. Skolöverstyrelsens förslag avser personal

för försök med intern television vid dessa skolor. Jag beräknar härför 50 000 kr.

för var och en av lärarhögskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg, vilka medel

för nästa budgetår bör anvisas över det nu behandlade anslaget.

I enlighet med vad jag förordat i det föregående bör förslaget om datamaskinförmedlad

utbildning inte föranleda några kostnader under budgetåret 1967/68.

Ett särskilt reservationsanslag benämnt Viss utbildning via radio och television

m. in. bör således uppföras på riksstaten med (2 100 000 -f- 1 255 000 +

-f 5 430 000 + 600 000 + 150 000 =) 9 535 000 kr. Jag hemställer, att Kungl.

Maj:t föreslår riksdagen

att till Fm utbildning via radio och television m. m. för budgetåret

1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 9 535 000 kr.

D 55. Statliga skolor för vuxna: Avlöningar

1966/67 Anslag ......... 2 255 000

1967/68 Förslag......... 3 227 000

För den riksrekryterande vuxenutbildningen finns statliga skolor i Norrköping

och Härnösand. Vid dessa meddelas utbildning enligt läroplanerna för gymnasium

och grundskolans högstadium. Medel beräknas under detta anslag även för

statens aftonskola i Stockholm. En närmare beskrivning av skolornas organisa
-

tion och verksamhet har jag lämnat

i det föregående.

Beräknad ändring 1967/68

Tjänster

1966/67

Skolöver-

Departements-

styrelsen

chefen

Lärarpersonal ...........................

31

+ 9

+ 6

Övrig personal ...........................

9

+ 11

+ 6

40

+ 20

+ 12

Anslag

Avlöningar till tjänstemän ................

2171 500

+ 663 000

+ 613 000

Arvoden och särskilda ersättningar .......

83 500

— 14 000

— 29 000

Löneomräkning .........................

—

+ 488 000

+ 388 000

2 255 000

+ 1137 000

+ 972 000

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 85 år 1967

109

Skolöverstyrelsen

1. Överstyrelsen föreslår inrättande av en ny vuxenskola med en rektorstjänst,

fyra lärartjänster, eu biträdestjänst och en vaktmästartjänst samt medel

för timlärare, biträdeshjälp m. m. (217 000).

2. Överstyrelsen föreslår, att vid skolan i Norrköping inrättas sådana tjänster,

varmed de kommunala gymnasierna är försedda. Personalen föreslås utökas med

en studierektor, två lektorer, två adjunkter, en ämneslärare, en kanslist, en

kansliskrivare, två kontorsbiträden, en institutionstekniker och en vaktmästare.

Vidare räknas med arvoden för tio huvudlärare, för timlärare och för sex institutionsföreståndare

samt för en halvtidsanställd kurator. Tjänsten som studiekonsulent

samt en tjänst som kanslibiträde föreslås indragna. Vidare räknas

med vissa smärre ändringar i fråga om bl. a. medel för arvoden till skrivhjälp

(359 000).

3. Även vuxenskolan i Härnösand bör enligt skolöverstyrelsen jämställas

med de kommunala gymnasierna i personalhänseende, varför fem nya tjänster

föreslås bli inrättade, nämligen som studierektor, kansliskrivare, kontorist, kontorsbiträde

och institutionstekniker. Medel beräknas vidare för arvode till kurator.

Indragning av eu tjänst som studiekonsulent och en som kanslibiträde föreslås

liksom minskning av arvodesmedlen för skrivhjälp (81 000).

4. Skolöverstyrelsen räknar med att gymnasiet vid statens aftonskola skall

bibehållas, medan en avveckling sker av realskolan (—8 000).

Departementschefen

Jag har i det föregående redovisat mina förslag i fråga om bl. a. den riksrekiyterande

vuxenutbildningens inriktning och organisation. i\Ied hänvisning

härtill beräknar jag inte medel för den av skolöverstyrelsen föreslagna nya

vuxenskolan (1).

Vid vuxenskolan i Norrköping bör finnas två studierektorer. Den ene skall

huvudsakligen vara knuten till den lärarledda undervisningen, den andre huvudsakligen

till brevkursverksamheten. Av de av skolöverstyrelsen i övrigt föreslagna

tjänsterna har jag beräknat medel för två lektorer, två adjunkter, en

ämneslärare, en kansliskrivare, ett kontorsbiträde och en institutionstekniker.

I likhet med skolöverstyrelsen räknar jag med att tjänsten som studiekonsulent

kan dras in medan däremot kanslibiträdestjänsten bör behållas med hänsyn till

skolans ökade uppgifter, främst den nya formen av brevskolundervisning. Av

samma skäl beräknar jag också medel för en tjänst som vaktmästare samt till

förstärkning av biträdesorganisationen (40 000 kr.). Jag biträder skolöverstyrelsens

förslag om arvodesmedel för huvudlärare och skolkurator. För timlärare beräknar

jag utöver skolöverstyrelsens förslag 30 000 kr. till laborationskurser i anslutning

till den nya brevskolundervisningen. För institutionsföreståndare räknar

jag med endast tre arvoden. Mot skolöverstyrelsens förslag om minskning av det

särskilda arvodet för skrivhjälp till lärare har jag ingen erinran. Eftersom något

8 — Bihang till riksdagens -protokoll 1967. 1 sand. Nr 85

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj ds proposition nr 85 år 1967

behov av sekreterare ej längre finns, kan anslaget minskas med 8 500 kr. som nu

utgår i uppdragstillägg till en sekreterare. Mina förslag i fråga om norrköpingsskolan

innebär ett ökat medelsbehov av 448 000 kr. exkl. löneomräkning (p. 2).

Även organisationen vid skolan i Härnösand bör förstärkas, bl. a. med en ordinarie

tjänst som studierektor. Jag beräknar i övrigt medel för nya tjänster i enlighet

med skolöverstyrelsens förslag, dock ej för tjänst som kontorist och kontorsbiträde

och tills vidare ej heller för en tjänst som institutionstekniker. Liksom

vid skolan i Norrköping bör den av skolöverstyrelsen nämnda kanslibiträdestjänsten

behållas samt arvodet till sekreterare (6 500 kr.) dras in. Jag har

vidare räknat med en höjning med 15 000 kr. av medlen till arvoden till timlärare

och institutionsföreståndare. I övrigt har jag ingen erinran mot skolöverstyrelsens

förslag. Totalt bör härnösandsskolan (p. 3) tas upp en medelsökning

av 51 000 kr. förutom löneomräkning.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om undervisningsskyldighet

för studierektorer vid vuxenskolorna. I studierektors arbetsuppgifter

skall ingå att vikariera för rektor samt att under rektor utföra schemaläggning

och svara för studierådgivning. Den nedsättning av undervisningsskyldigheten

för lektor vid skolorna som Kungl. Maj:t kunnat medge för biträde åt rektor

(prop. 1962:107 s. 31) bör i fortsättningen inte komma i fråga.

För ökade avlöningskostnader för timlärare med hänsyn till ökat elevantal vid

den riksrekryterande utbildningen enligt mina i det föregående framlagda förslag

— bl. a. införande av utbildning enligt fackskolans läroplan — beräknar

jag ytterligare 170 000 kr. sammanlagt för de båda vuxenskolorna.

För statens aftonskola har skolöverstyrelsen endast räknat med en avveckling

av realskolan. Även gymnasieutbildningen vid skolan bör emellertid — till följd

av vad jag framhållit i det föregående (5.4.1.4) — avvecklas, varför jag i enlighet

med ett av skolöverstyrelsen anfört alternativ beräknar kostnadsminskningen till

85 000 kr. Med hänsyn till den successivt minskande arbetsbelastningen vid skolan

bör arvodestjänsten som rektorsassistent kunna dras in den 1 juli 1968,

vilket kommer att medföra en anslagsminskning (7 000 kr.).

Med beaktande även av löneomräkning enligt sammanställningen bör anslaget

för nästa budgetår föras upp med (2 255 000 + 448 000 + 51 000 + 170 000 —

_ 85 000 -f 388 000 =) 3 227 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen

att till Statliga skolor för vuxna: Avlöningar för budgetåret

1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 3 227 000 kr.

D 56. Statliga skolor för vuxna: Omkostnader

1966/67 Anslag ......... 1 859 000

1967/68 Förslag ........ 2 451 000

Skolöverstyrelsen föreslår att anslaget höjs med 366 000 kr. Ur anslaget bestrids

dels utgifter för omkostnader vid skolorna i Norrköping och Härnösand

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

samt vid statens aftonskola, dels kursavgifter för studenter som vill komplettera

sin examen i matematik, fysik och kemi. Dessa senare kurser administreras av

kvällsgymnasierna. Kostnaden täcks helt av statsmedel.,

Beräknad ändring 1967/68

1960/67

Skolöver-

styrelsen

Departements-

chefen

1. Sjukvård ...........................

2 000

+ 1 000

. .

2. Reseersättningar .......................

2 000

+ 1 000

_ ,

3. Expenser .....................

därav för

246 000

+ 164 000

+ 126 000

a) ny vuxenskola .................................

—

+ 70 000

b) Norrköping ...................................

166 000

+ 14 000

+ 86 000

c) Härnösand ...................................

77 000

+ 80 000

+ 40 000

d) Statens aftonskola ............................

3 000

4. Kursavgifter till korrespondensinstitutm.m.

1 109 000

+ 166 000

+ 466 000

5. Kurser för komplettering av studentexamen

500 000

+ 34 000

—

Skolöverstyrelsen

1 859 000

+ 366 000

+ 592 000

5. De ökade kostnaderna sammanhänger med ett av överstyrelsen framlagt

förslag att kompletteringskurser skall anordnas även i ämnet biologi.

Departementschefen

Mina ställningstaganden till skolöverstyrelsens förslag framgår av sammanställningen.

Jag har därvid inte beräknat medel för kompletteringskurser i biologi

(p. 5). Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående om brevskolundervisning

har jag under p. 4 beräknat 300 000 kr. för inköp av brevkurser till elever

som enbart studerar per korrespondens samt under p. 3 20 000 kr. till inköp

av materiel för laborationskurser och 66 000 kr. till ökat behov av expenser i

övrigt vid vuxenskolan i Norrköping. Jag hemställer, att Kungl. Maj-.t föreslår

riksdagen

att till Statliga skolor för vuxna: Omkostnader för budgetåret

1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 451 000 kr.

D 57. Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna

1966/67 Anslag ......... 5 725 000

1967/68 Förslag ........ 8 021 000

Ur anslaget bestrids kostnader för de statsunderstödda kvällsgymnasierna.

Statsbidrag utgår f. n. enligt bestämmelserna i k. br. den 11 oktober 1963 med

79 % av ett bidragsunderlag, i huvudsak beräknat på lärarlöner.

Skolöverstyrelsen föreslår att anslaget höjs med 1 250 000 kr. och motiverar

detta med en ökning av elevantalet med 2 500 elever. Härtill kommer löneomräkning

med 1 046 000 kr.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Departementschefen

I enlighet med vad jag anfört i det föregående räknar jag för budgetåret

1967/68 med oförändrade statsbidragsbestämmelser för kvällsgymnasierna. Mot

skolöverstyrelsens förslag till anslagshöjning har jag ingen erinran. Med beaktande

även av löneomräkning bör anslaget för nästa budgetår således uppföras

med (5 725 000 + 1 250 000 + 1 046 000 =) 8 021 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna

för budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 8 021 000 kr.

G. Studiesociala ändamål

G 3. Studiebidrag in. m.

1965/66 Utgift ......... 377 664 542

1966/67 Anslag , ______ 403 000 000

1967/68 Förslag....... 403 000 000

Centrala studiehjälp snämndens anslagsberäkningar

Nämnden föreslår i framställning om anslag för budgetåret 1967/68 en ökning

av detta anslag med 4 milj. kr. för nästa budgetår med följande motivering.

1. Under budgetåret 1965/66 har i studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet

och förordningen om förlängt barnbidrag utbetalats 250 milj. kr. För budgetåret

1966/67 har medelsbehovet beräknats till 283 milj. kr. Med utgångspunkt i förbrukningen

under närmast föregående budgetår beräknar nämnden förbrukningen

under budgetåret 1967/68 till 270 milj. kr., varav 3,5 milj. kr. avses täcka en

höjning av resetillägget, föranledd av ökade biljettpriser på de allmänna färdmedlen.

2. Under budgetåret 1965/66 har i studiebidrag enligt studiemedelsförordningen

utbetalats studiebidrag med 114 milj. kr. Nämnden beräknar att 75%

av de studerande vid läroanstalter och utbildningslinjer, där studiemedel kan

utgå, skall erhålla studiebidrag med i genomsnitt 1 700 kr. per person. Härtill

räknar nämnden med ett medelsbehov av 2 milj. kr. för studiebidrag till utom

riket studerande. De sammanlagda utgifterna för studiebidrag skulle då uppgå

till 137 milj. kr., att jämföra med för innevarande budgetår beräknade 120

milj. kr.

3. I framställning den 21 december 1965 med förslag till ändrade bestämmelser

om resetillägg enligt studiehjälpsreglementet beräknar nämnden kostnadsökningar

för en övergång till beräkningssystem för resetillägg, som bygger på

avståndet färdvägen mellan bostad och skola, till 6 milj. kr.

Sammanlagt erfordras således ett anslag till studiebidrag m. m. av (270 -j-f

137 -f 6 =) 413 milj. kr., vilket med 10 milj. kr. överstiger för innevarande

budgetår anvisat belopp.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Ändrade bestämmelser om resetillägg

Enligt studiehjälpsreglementet utgår resetillägg till studerande med lång väg

till skolan. Tillägg utgår enligt 11 § studiehjälpsreglementet om den studerande

är bosatt på ett avstånd från skolan av minst sex kilometer fågelvägen eller

tio kilometer färdvägen.

Resetilläggets konstruktion föranledde motioner till 1965 års riksdag. Andra

lagutskottet uttalade sig i utlåtande 1965:46 över motionerna för en översyn

av bestämmelserna. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 maj 1965, nr 280, gav

riksdagen i anledning av de väckta motionerna som sin mening tillkänna vad

utskottet anfört.

Kungl. Maj:t beslöt den 8 oktober 1965 att för centrala studiehjälpsnämndens

kännedom överlämna avskrift av riksdagsskrivelsen och av andra lagututskottets

utlåtande.

Centrala studiehjälpsnämnden har efter företagen utredning med skrivelse

den 21 december 1966 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till ändrade bestämmelser

om resetillägg enligt studiehjälpsreglementet.

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,

skolöverstyrelsen (som hört länsskolnämndema i Östergötlands,

Värmlands, Kronobergs, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län

samt skolstyrelserna i Tranås, Arvika, Kalmar, Mora, Åmål, Lycksele och Piteå),

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Sveriges skolkamerala förening och Målsmännens

riksförbund. Dessutom har Sveriges elevers centralorganisation framfört

synpunkter.

Centrala studiehjälpsnämndens förslag

Nämnden har redovisat att den i syfte att närmare kartlägga hur reglerna

om resetillägg utfallit utsände ett frågeformulär till ca 30 skolstyrelser angående

deras erfarenheter av bestämmelserna. I svaren påtalades att praktiska olägenheter

uppkommit vid tillämpningen fågelvägsmetoden. I något fall anfördes att

bestämmelserna fått till följd ett betydande merarbete. Några skolstyrelser uttalade

sig emellertid positivt om fågelvägsmetoden. Sammanfattningsvis ger

svaren enligt nämnden inte någon entydig bild av reglernas lämplighet ur administrativ

synpunkt.

Den genomförda undersökningen och den kritik som i övrigt framförts mot

resetilläggsbestämmelserna motiverar enligt nämndens åsikt att bestämmelserna

överses. Nämnden finner sig i första hand böra undersöka om inte huvudregeln

om fågelvägsavstånd kan kompletteras med så utformade tilläggsbestämmelser

att man kommer tillrätta med de fall när huvudregeln ger ett otillfredsställande

resultat. Enligt vad nämnden funnit är detta möjligt endast om fågelvägsregeln

i ett stort antal fall sätts ur kraft genom tilläggsregler och därigenom rent faktiskt

kommer att verka som en undantagsregel. Ett sådant regelsystem skulle

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

bli komplicerat och därmed administrativt svårhanterligt. Med hänsyn därtill

bör andra möjligheter prövas.

Enligt nämndens mening talar övervägande skäl för att den faktiska färdvägens

längd får bli avgörande för om resetillägg skall utgå. Färdkostnaden

står i regel i ett direkt förhållande till färdvägens längd. Färdvägen bör därför

enligt nämndens uppfattning kunna läggas till grund också för beräkningen av

tilläggets storlek. Tillägg bör enligt nämnden få utgå redan vid ett lägsta reseavstånd

av sex kilometer.

R emissyttrandena

Studiehjälpsnämndens förslag tillstyrks av skolöverstyrelsen, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Skolöverstyrelsen

anser det med hänsyn till ett enhälligt positivt gensvar på förslaget

från underremissinstanserna angeläget att bestämmelserna om resetillägg

ändras på sätt nämnden föreslagit. Övriga remissinstanser som tillstyrkt förslaget

motiverar sitt ställningstagande med att man bör följa förslaget ur rättvisesynpunkt.

Ändringsförslaget avstyrks av statskontoret, riksrevisionsverket och Sveriges

skolkamerala förening.

Statskontoret föreslår att man försöker avhjälpa ojämnheterna i bidragsgivningen

inom ramen för gällande bestämmelser. Man bör göra det möjligt att ge

elever som bor på ömse sidor om en fågelvägsgräns en likartad behandling i bidragshänseende.

Vidare bör elev som bör inom bidragsfri zon men som på grund

av terrängförhållanden har samma resväg som bidragsberättigade elever kunna

få bidrag.

Riksrevisionsverket anser att gränsdragningssvårigheter uppkommer även om

man övergår till en bidragsmetod med färdvägsavstånd. Elever med samma resekostnad

kan komma att få resetillägg med olika belopp beroende på att de

har olika lång gångväg till det färdmedel som anlitas. Zongränsindelning vid färd

med allmänna kommunikationsmedel kan ge en liknande effekt. Ytterligare erfarenhet

av det nuvarande systemet bör avvaktas innan bidragsreglerna ändras.

Sveriges skolkamerala förening, som finner det nuvarande systemet föredömligt

enkelt ur administrativ synpunkt, anser att det föreslagna systemet i praktiken

kommer att bli invecklat och svårbemästrat särskilt om det skall åligga

skolorna att granska elevs uppgift om färdvägens längd. Följden kan bli en försening

av utbetalandet av studiehjälpen.

Departementschefen

Till studiebidrag m. m. har för innevarande år anvisats 403 milj. kr. Centrala

studiehjälpsnämnden föreslår en ökning av anslaget med 4 milj. kr. Nämnden

beräknar medelsbehovét för studiehjälp till 270 milj. kr., varvid förhöjningen av

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

resetilläggen kostnadsmässigt uppskattas till 3,5 milj. kr. Nämnden har vidare

lagt fram förslag om ändring av studiehjälpsreglementets bestämmelser om resetillägg.

Enligt nämndens förslag skall resetillägget beräknas efter det faktiska

färdvägsavståndet mellan hemmet och skolan. Tillägget föreslås skola utgå vid

ett minsta reseavstånd av sex kilometer. Nämnden har kostnadsberäknat sitt

förslag till 6 milj. kr. Jag vill erinra om att resetilläggets utformning ändrades

så sent som vid 1964 års riksdag. Ändringen föranleddes av önskemålet om att

få ett administrativt enkelt system. Jag finner inte tillräckliga skäl föreligga

att tillstyrka nämndens förslag, vilka innebär en återgång till tidigare förhållanden.

Jag delar emellertid nämndens uppfattning att beloppen för nu utgående

resetillägg är i behov av en justering efter de taxehöjningar som förekommit.

Jag ämnar därför föreslå Kungl. Maj:t att nu utgående månatliga resetillägg

om 30, 45, 60 och 75 kr. höjs till 40, 60, 80 resp. 100 kr. Jag beräknar det

sammanlagda medelsbehovet för studiehjälp till 266 milj. kr., varvid jag även

beaktat medelsbehovet för den av mig i det föregående föreslagna resekostnadsersättningen

vid läroanstalterna för vuxna.

Nämnden har på grundval av en bedömning av studerandeantalet samt utnyttjandegraden

av studiemedel beräknat medelsbehovet för studiebidrag enligt

studiemedelsförordningen till 137 milj. kr. Jag har ingen erinran mot nämndens

beräkning.

Anslaget bör uppföras med (266 + 137 =) 403 milj. kr., vilket är samma belopp

som för innevarande budgetår.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1967/68 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 403 000 000 kr.

G 4. Brevskolestipendier

1965/66 Utgift ........... 102 375

1966/67 Anslag ........... 140 000

1967/68 Förslag .......... 100 000

Bestämmelser om brevskolestipendier är meddelade i kungörelsen den 4 juni

1964 (nr 480) om brevskolestipendier.

Centrala studiehjälpsnämnden, som räknar med en medelsförbrukning under

budgetåret 1967/68 av 200 000 kr., föreslår med hänsyn till en beräknad reservation

av 100 000 kr. vid ingången av nämnda budgetår, att anslaget för nästa

budgetår uppförs med 100 000 kr., vilket understiger för innevarande budgetår

anvisat belopp med 40 000 kr.

Nämnden beräknar att antalet beviljade ansökningar för budgetåret 1966/67

kommer att uppgå till 450. Medelbeloppet per stipendium beräknas till 460 kr.

Totalbeloppet beviljade stipendier beräknas således till 210 000 kr.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Departementschefen

Anslaget bör för nästa budgetår uppföras med 100 000 kr. Det belopp som centrala

studiehjälpsnämnden skall äga utdela i brevskolestipendier bör fastställas

till högst 210 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) medgiva, att för budgetåret 1967/68 högst 210 000 kr. må

utdelas till brevskolestipendier,

b) till Brevskolestipendier för budgetåret 1967/68 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 000 kr.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

117

KAPITALBUDGETEN

IV: Statens utlåningsfonder

IV: 1. Allmänna studielånefonden

Till kapitalinvestering för förevarande fond, som tillkom år 1920, har riksdagen

beviljat anslag för varje budgetår utom för budgetåret 1944/45, då investering

ej ansågs erforderlig. För innevarande budgetår är anslaget uppfört med

38 milj. kr.

Centrala, studiehjälp snämnden föreslår i framställning om anslag för budgetåret

1967/68, att anslaget för nästa budgetår höjs med 37,5 milj. kr.

Nämnden anför som motivering härför bl. a.

Enligt studiehjälpsreglementet utgår studielån med högst 5 000 kr. för läsår.

Någon ändring av beloppet har inte gjorts sedan studiehjälpsreglementet trädde

i kraft den 1 juli 1964. Nämnden anser att skäl föreligger för höjning av maximibeloppet

för studielån till 5 500 kr. för läsår. Det är angeläget att studiehjälpssystemet

när det gäller de äldre eleverna ger ungefär samma totala stöd som

erhålls inom studiemedelssystemet. Ökning av långivningen till yngre elever

bör undvikas. Vidare föreslås — såsom redovisats i det tidigare — att nämnden

får möjlighet att bevilja lån utöver maximibeloppet vid synnerliga skäl såsom

i fall där äldre elever är försörjningspliktiga.

Under budgetåret 1965/66 har 24 601 ansökningar om studielån beviljats med

ett sammanlagt belopp av 59,9 milj. kr. Nämnden hade beräknat att antalet

beviljade låneansökningar för läsåret 1965/66 endast skulle uppgå till 15 000 och

att utlåningar totalt skulle bli ca 53 milj. kr.

Under hösten 1966 har det visat sig att ansökningsfrekvensen ökat betydligt

i förhållande till budgetåret 1965/66 oberoende av förändring i elevantalet. För

innevarande budgetår kan det med ledning av hittills inkomna ansökningar beräknas,

att sammanlagt omkring 30 000 lån kommer att beviljas i stället för i

statsverkspropositionen år 1966 beräknade 18 000. Även lånemedeltalet har visat

tendens att öka och torde nu kunna beräknas bli 3 300 kr. i stället för 3 000 kr.

Avslagsprocenten har å andra sidan ökat från 14,9 till 17.

För budgetåret 1967/68 beräknas antalet bifallna låneansökningar komma att

uppgå till ca 26 000.

Ökningen i lånemedeltalet under hösten 1966 föranleder nämnden att för budgetåret

1967/68 räkna med ett lånemedeltal av 3 300 kr. Det totala medelsbehovet

för utlåning skulle därvid och vid oförändrade bestämmelser i fråga om

maximibeloppet uppgå till 85,5 milj. kr.

Den föreslagna höjningen av maximibeloppet till 5 500 kr. beräknas medföra

ett ökat investeringsbehov av 3,25 milj. kr. varvid förutsatts att en fjärdedel av

ansökningarna beviljas med i genomsnitt 3 800 kr. i stället för med 3 300 kr.

Behovet av investeringsmedel för lånebeviljning utöver maximibeloppet vid

synnerliga skäl uppskattas till 4 milj. kr.

Den sammanlagda utlåningen under budgetåret 1967/68 uppskattas till ca

93 milj. kr. Härav täcks ca 14,3 milj. kr. av beräknade amorteringar under samma

budgetår och ca 3,2 milj. kr. av återförda ej uttagna lån. Det erforderliga

investeringsanslaget uppgår därför till 75,5 milj. kr.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

Departementschefen

Jag beräknar att elevantalet kommer att vara i stort sett oförändrat under

budgetåret 1967/68 samt utgår från att långivningen till yngre studerande kommer

att bibehållas vid samma nivå som innevarande budgetår.

I studiehjälpsreglementet bör såsom jag förordat i det tidigare införas en bestämmelse

om att, då synnerliga skäl föreligger, studielån får beviljas'' utöver det

eljest gällande maximibeloppet till studerande med försörjningsplikt, I övrigt

bör någon ändring ej företagas beträffande maximibeloppet. Kostnadsökningen

för denna ändring av studiehjälpsreglementet beräknar jag till 5 milj. kr.

Det för budgetåret 1967/68 erforderliga anslaget kan beräknas enligt följande

sammanställning.

Medelstillgång Medelsförbrukning

Medelsreservation per Beräknad medelsförbruk
-

30/6 1966 ...........

1 500 000

ning för

Anslag för 1966/67 ......

38 000 000

1966/67 ......

....... 84 500 000

Amorteringar och återfö-

1967/68 ......

....... 87 000 000

ring under

1966/67 .............

16 500 000

1967/68 .............

I proposition ang. utgif-

17 500 000

ter på tilläggsstat II

för budgetåret 1966/67

beviljat behov av till- läggsanslag ..........

28 500 000

Erforderligt anslag för

1967/68 .............

69 500 000

Sumnia kr. 171 500 000 Summa kr. 171 500 000

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Allmänna studielånefonden för budgetåret 1967/68

under åttonde huvudtiteln anvisa ett investeringsanslag av

69 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967 119

INNEHÅLL

Sid.

Förslag till förordning ......................................... 3

1. Inledning ................................................. 6

2. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna......................... 10

2.1 Inledning .................................................. 10

2.2 Utbildning inom skolväsendets ram .......................... 10

2.2.1 Skolor med undervisning på kvällstid..................... 10

2.2.2 Skolor med kombinerad direktundervisning och självstudier 11

2.2.3 Brevskolundervisning ................................... 11

2.3 Arbetsmarknadsutbildning ................................... 11

2.4 Dencentraliserad utbildning på akademisk nivå ................ 12

2.5 Folkhögskolor .............................................. 12

2.6 Studieförbundens verksamhet .................. 13

2.7 Utbildning anordnad av myndigheter, företag och organisationer 14

3. Vuxenutbildningens reformering.............................. 15

3.1 Motiv för en vuxenutbildningsreform.......................... 15

3.1.1 Utredningarna ........................... 15

3.1.1.1 Principiella synpunkter på utbildningsväsendet..... 15

3.1.1.2 Vuxenutbildning för gymnasial kompetens ........ 15

3.1.2 Yttranden ............................. 17

3.2 Distributionsvägar för vuxenutbildning........ 18

3.2.1 Utredningarna ......................................... 18

3.2.2 Yttranden ............................................. 22

3.3 Vuxenutbildningens framtida omfattning ...................... 27

3.3.1 Utredningarna .............. 27

3.3.1.1 Nuvarande omfattning ............. 27

3.3.1.2 Framtida omfattning ............................ 27

3.3.2 Yttranden ............... 30

3.4 Departementschefen .............. 30

3.4.1 Motiv för en reform .................................... 30

3.4.2 Distributionsvägar för vuxenundervisning ................. 35

3.4.3 Vuxenutbildningens framtida omfattning................ 38

4. Utbildning via radio, television m. m............... ............ . 40

4.1 Inledning ................................. 1................ 40

4.2 Utbildning via radio och television . .............''..''. i .\ ........ 40

4.2.1 Utnyttjande inom utbildningsområdet .................... 40

4.2.1.1 Hittillsvarande verksamhet ...................... 40

4.2.1.2 Förslag från utredningar m. in. ........... 42

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 85 år 1967

4.2.2 Distributionsmöjligheter ................................ 43

4.2.2.1 Nuvarande avlyssningsförhållanden................ 43

4.2.2.2 Tillgång på utrymme i etern m. m................. 44

4.2.3 Tillgång på produktionsresurser ......................... 45

4.2.4 Vissa organisatoriska frågor............................. 46

4.3 Datamaskinförmedlad utbildning ............................. 46

4.3.1 Reserapporten ........ 46

4.3.2 Yttranden ..................................... 48

4.4 Departementschefen ................................. 49

5. Vuxenutbildningens organisation ........................ 55

5.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering ................. ....... 55

5.1.1 Utredningarna ......................................... 55

5.1.1.1 Inre organisation ............ 55

5.1.1.2 Yttre organisation ....................... 57

5.1.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m....... 58

5.1.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m............... 59

5.1.2 Yttranden ............................................. 61

5.1.2.1 Inre organisation ................................. 61

5.1.2.2 Yttre organisation ......... 63

5.1.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m....... 65

5.1.2.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m................ 66

5.2 Vuxenutbildning med riksrekrytering.......................... 67

5.2.1 Utredningsförslag ....................................... 67

5.2.1.1 Studieformer ............... 67

5.2.1.2 Vuxenskolornas organisation ...............''........ 68

5.2.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning............ 70

5.2.1.4 Utbyggnaden av skolorna................... 70

5.2.1.5 Genomförande, kostnader............ 70

5.2.2 Yttranden ............ 70

5.2.2.1 Studieformer . ................................... 70

5.2.2.2 Vuxenskolornas organisation ...................... 72

5.2.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning............ 72

5.2.2.4 Utbyggnaden av skolorna....................... 72

5.3 Folkbildningen ............. 73

5.3.1 Utredningarna.......................................... 73

5.3.2 Yttranden ............................................. 75

5.4 Departementschefen ..................................:...... 77

5.4.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering .................. 77

5.4.1.1 Inre organisation ............................. 77

5.4.1.2 Yttre organisation ....................... 80

5.4.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m....... 84

5.4.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m. ............ 85

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

5.4.2 Vuxenutbildning med riksrekrytering..................... 87

5.4.2.1 Studieformer .................................... 87

5.4.2.2 Vuxenskolornas organisation ...................... 89

5.4.2.3 Utbyggnaden av skolorna......................... 9

5.4.3 Folkbildningen ....................................... 9

6. Studiesociala åtgärder ...................................... 9

6.1 Nuvarande förmåner ........................................ 94

6.2 Förslag om studiesociala åtgärder............................. 95

6.3 Yttranden .................................................. 96

6.4 Departementschefen ......................................... 98

7. Hemställan ............................................... 101

8. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68 .................... 102

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. SU 1967:140 Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av ett statligt korrespondensinstitut. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1967:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående vissa åtgärder på vuxenutbildningens område m. m., såvitt propositionen hänvisats til a1 i texten
  3. SU 1967:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m. m. jämte i ämnet väckta motioner, såvitt propositio s. 1 i texten
  4. BevU 1967:48 Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1967 s. 3 i texten
  5. SU 1967:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa anslag för budgetåret 1967/68 inom inrikesdepartementets s. 4 i texten

Visa alla 7