Sök i Ratio Lex

Med förslag till införsellag m. m

1968-05-10 · 230 sidor, varav 227 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 227 av 230 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:130, Med förslag till införsellag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

1

Nr 130

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till införsellag

m. mgiven Sofiero den 25 juli 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) införsellag,

2) lag om ändring i utsökningslagen,

3) lag om ändring i konkurslagen,

4) lag om ändring i 20 kap. föräldrabalken,

5) lag om ändring i 17 kap. liandelsbalken,

8) lag angående ändrad lydelse av 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal,

7) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon,

8) lag angående ändrad lydelse av 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring,

9) lag angående ändrad lydelse av 50 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243 )

om yrkesskadeförsäkring,

dningen

jun nr 1 ,

11) lag om ändrad lydelse av 74 § barnavårdslagen den 29 april 1960

(nr 97).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ny lagstiftning om införsel, om utmätning

i lön och om skydd mot exekution i viss egendom.

T fråga om införsel innebär förslaget att institutet moderniseras samtidigt

som det behåller nuvarande grad av effektivitet. Införsel skall kunna användas

för samma slags fordringar som f. n. eller sålunda familjerättsliga

underhållsfordringar, vissa kommunala bidragsfordringar, skatter och böter.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 130

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Ordningen för löneutmätning reformeras avsevärt. Viktigast är att löneutmätning

— i motsats till vad som nu gäller — skall kunna ske redan innan

lönen är tillgänglig för lyftning. Därmed undanröjs den främsta orsaken

till att denna exekutionsform f. n. är ineffektiv. Genom utformningen av de

nya bestämmelserna skapas garantier för att löntagarna och särskilt då

låglönegrupperna får tillräckliga marginaler och skyddas mot alltför kraftiga

ingrepp i inkomsterna. Löneutmätning beträffande lön i allmänhet

får således inte ske, om det med skäl kan antas att gäldenären har gjort

vad han förmått för att betala skulden. Gäldenären skall vidare förbehållas

ett belopp för sin egen och familjens försörjning, och detta är avsevärt

större än motsvarande belopp vid införsel. Utmätning i vanlig lön skall inte

utan gäldenärens medgivande få tillämpas sammanlagt längre tid än tre

månader per kalenderår. Tiden kan dock utsträckas till sex månader om

fordringens art ger anledning till det, t. ex. om det är fråga om skadestånd

på grund av brott. Semestermedel skall i allmänhet inte få utmätas.

Utmätning i lön skall kunna användas för uttagande av alla sorters

fordringar.

Som en följd av att löneutmätningen effektiviseras har man i förslaget

ansett sig kunna bestämma gäldenärens beneficium, dvs. vad som av hänsyn

till gäldenären och hans närstående skall skyddas vid utmätning och

annan exekution, ganska liberalt. De nya reglerna har avfattats så, att de

skall tillåta en fortgående anpassning till den allmänna standardhöjningen.

I fråga om kläder och andra föremål, som tjänar uteslutande till gäldenärens

personliga bruk, skall man enligt förslaget ta undan från utmätning föremål

till »skäligt värde». Beträffande möbler, husgeråd o. d. omfattar utmätningsskyddet

sådan egendom som är att betrakta som nödvändig för ett

hem och dess skötsel. Vad angår arbetsredskap och annan utrustning som

behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning bestäms

gränsen efter vad som är skäligt. Hänsyn skall tas till om gäldenären eller

någon i hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom. De nya bestämmelserna

ger utmätningsmännen friare händer än de nuvarande, när det gäller

att göra en rimlig avvägning mellan borgenärens och gäldenärens intresse.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1969.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

3

1) Förslag

till

Införsellag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Införsel får äga rum för följande grupper av fordringar, nämligen

1. underhållsbidrag enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken,

2. bidrag, som tillkommer kommun för omhändertaget barn enligt 74 §

andra stycket barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) eller till hjälptagares

försörjning enligt 40 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp,

3. skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrives,

4. böter och viten.

2 §.

Genom införsel får tagas i anspråk

1. arbetstagares avlöning, vare sig den utgår i form av tidlön, ackordsersättning,

provision eller annan gottgörelse,

2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning

därvid är jämförlig med en arbetstagares,

3. periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent eller av rätt

till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse

av rörelse,

4. vad som utgår såsom pension eller livränta.

Med livränta skall vid tillämpning av lagen, såvitt angår införsel för fordran

som avses i 1 § 1 eller 2, jämställas sjukpenning och annan dagersättning,

som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan

anledning.

För vissa fall när skälig lön för gäldenärens arbete ej utgår gäller särskilda

bestämmelser i 22 §.

3 §.

Vad som nedan föreskrives om införsel i avlöning äger motsvarande tilllämpning

vid införsel i annan förmån. Bestämmelser om arbetsgivare gäller

därvid annan som utger förmån, vari införsel kan beviljas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

4 §.

Lagen äger icke tillämpning, när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk

person.

Förutsättningar för införsel

5 §•

Införsel för underhållsbidrag får äga rum, om bidraget är fastställt genom

skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse eller genom lagakraftvunnen

dom eller beslut som får verkställas lika med sådan dom. Vidare förutsättes,

att antingen bidragsbelopp, som enligt andra stycket får uttagas, utestår

obetalt eller gäldenären vid två eller flera tillfällen under de två senaste

åren före införselbeslutet har underlåtit att betala i rätt tid och det är

anledning antaga att detta skall upprepas.

Genom införsel får uttagas endast bidragsbelopp som förfallit till betalning

tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verkställigheten

skall ske. Vid tillämpning av vad som nu sagts skall bidrag som

avses i 7 kap. 10 § föräldrabalken ej anses förfallet till betalning innan det

blivit bestämt till beloppet.

Genom införsel får ej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet

när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.

6 §.

Införsel för kommuns fordran på bidrag får äga rum, om beloppet fastställts

genom förbindelse eller lagakraftvunnet beslut enligt vad därom är

föreskrivet. Införsel får ej avse annat bidrag än sådant som belöper på tiden

efter fastställelsen eller, när denna skett på ansökan, efter det ansökningen

gj ordes.

Bestämmelserna i 5 § första stycket andra punkten samt andra och tredje

styckena äger motsvarande tillämpning.

7 §■

Införsel för skatter och allmänna avgifter samt för böter och viten får

äga rum så snart förutsättningar för indrivning föreligger. Beträffande böter

eller viten som ålagts genom hovrätts dom får dock, innan domen vunnit

laga kraft, införsel ej ske i annat fall än då domen avser disciplinbot.

Förfarandet hos utmätningsmannen

8 §.

Fråga om införsel upptages av utmätningsmannen i den ort där gäldenären

är bosatt. Är denne icke bosatt här i landet, upptages frågan i den ort

där arbetsgivaren finns.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968 5

9 §•

Innan beslut om införsel meddelas, skall utmätningsmannen bereda gäldenären

tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt.

Gäldenären behöver dock ej höras när han byter anställning och beslut skall

meddelas om införsel hos den nya arbetsgivaren.

10 §.

Utmätningsmannen bestämmer dels hur mycket som högst får innehållas

vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp som skall förbehållas

gäldenären för eget underhåll och familjens behov samt till fullgörande

av betalningsskyldighet till annan, vilken vid införsel njuter lika

rätt som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet).

Är i fall som avses i 1 § 1 eller 2 fråga om införsel för engångsbelopp skall

utmätningsmannen, när det behövs, fördela beloppet på skilda poster efter

vad som är skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är avsett och

övriga omständigheter. De särskilda posterna anses vid tillämpning av införseln

förfallna efter vad som sålunda bestämts.

11 §•

Föreligger särskilda skäl, får utmätningsmannen föreskriva att arbetsgivaren

skall anpassa sättet för avlöningens utbetalande så att införseln

kan verkställas i därför lämpad ordning.

12 §.

Beslut om införsel skall ändras, om anledning förekommer till det.

Beslut om införsel för bidrag som avses i 1 § 1 eller 2 skall hävas, om

gäldenären betalar förfallna bidrag och det är anledning antaga att bidragsskyldigheten

skall fullgöras för framtiden.

13 §.

Utmätningsmannen skall underrätta arbetsgivaren angående beslut om

införsel eller i fråga som avses ill eller 12 §.

Företrädesordning m.m.

14 §.

Införsel för underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag. Vid

annan införsel har skatteavdraget företräde.

15 §.

Är fråga om införsel för olika slags fordringar, har de gruppvis företräde

i den ordning vari de upptagits i 1 §.

Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

nehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Bidrag som avses i 7 kap.

10 § föräldrabalken räknas härvid som löpande på sex månader. Om mera

innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som stått

ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, avräknas

i första hand på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas

genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 § 2—4 har inom varje grupp vad som stått

ute längst företräde.

16 §.

Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 § giftermålsbalken överstiger

vad som skäligen bör tillkomma familjen, får underhållsbidraget vid tilllämpning

av 15 § jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel

samtidigt äger rum. Är det påkallat av särskilda skäl får jämkning ske

även av annat underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som

skäligen fordras för den underhållsberättigades försörjning.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om skatteavdrag eller utmätning

ej kan äga rum till följd av införsel för underhållsbidrag, som avses

där.

17 §.

Införsel går före utmätning. Införsel för fordran som avses i 1 § 4 skall

dock ändras eller hävas, om utmätning därigenom kan äga rum för annan

fordran.

Har införsel för viss fordran beviljats i pension, livränta eller vederlagsfordran

som avses i 2 § 3 och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för

annan fordran, har införselfordringen företräde till betalning ur vad som

inflyter till följd av utmätningen. I fråga om fordran som avses i 1 § 1 eller 2

gäller vad som nu sagts bidragsbelopp som förfallit när utmätningen är

fullbordad eller förfaller näst därefter.

Belopp som innehållits enligt denna lag får ej utmätas för annan gäldenärens

skuld.

18 §.

Införsel får äga rum utan hinder av gäldenärens konkurs, i den mån ej

avlöning eller annat som införseln gäller skall ingå i konkursboet enligt 27 §

konkurslagen.

Arbetsgivares skyldigheter och ansvar

19 §.

Införselbeloppet skall innehållas endast i den mån avlöningen överskjuter

förbehållsbeloppet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Arbetsgivaren skall tillställa utmätningsmannen innehållet belopp på tid

och sätt som denne bestämmer. Om särskild anledning förekommer, får

utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren att omedelbart tillställa honom innehållet

belopp.

20 §.

Betalar arbetsgivaren ut avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel

eller underlåter han att inom föreskriven tid eller på anfordran tillställa utmätningsmannen

innehållet belopp, får utmätningsmannen omedelbart hos

arbetsgivaren genom utmätning taga ut vad som skolat innehållas eller innehållits.

21 §.

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom

föreskriven tid tillställa utmätningsmannen belopp som skolat innehållas

enligt beslut om införsel dömes till böter.

22 §.

Arbetar gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart

för låg ersättning och kan till följd därav fordran som avses i 1 § 1

eller 2 ej uttagas genom införsel, får utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren

att, för tid efter det beslut därom meddelats och till dess annat förordnas,

till utmätningsmannen utge så mycket som kunnat uttagas genom införsel

om skälig lön utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall såväl

gäldenären som arbetsgivaren få tillfälle att yttra sig.

Det som sålunda utges skall räknas som genom införsel innehållen lön.

Underlåter arbetsgivaren att utge belopp som bestämts genom beslutet äger

20 § motsvarande tillämpning.

Övriga bestämmelser

23 §.

När införsel beviljats, får gäldenären icke förfoga över sin rätt genom

överlåtelse eller på annat sätt så att verkställigheten hindras eller försvåras,

om ej utmätningsmannen medger det av särskilda skäl.

24 §.

Har medel innehållits för fordran som avses i 1 § 2, 3 eller 4 är gäldenären

icke vidare betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av

innehållet belopp, även om det icke kan tagas ut hos arbetsgivaren.

25 §.

Talan mot utmätningsmans beslut enligt denna lag föres hos överexekutor

genom besvär. Klagan är ej inskränkt till viss tid.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

26 §.

Ar talan om förbindelse som avses i 5 eller 6 § anhängig vid domstol, får

denna förordna att införsel tills vidare ej får äga rum.

27 §.

Införsel och åtgärd enligt 22 § sker utan avgift.

Kostnad för utmätning i fall som avses i 20 § skall bestridas av allmänna

medel, om den ej kunnat uttagas ur köpeskillingen för den utmätta egendomen.

28 §.

Beträffande införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses i

2 § tår Konungen föreskriva de avvikelser från lagens bestämmelser om

förfarandet som föranledes av målens beskaffenhet.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas

av Konungen. 1 2 3 4 5

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969, då lagen den 14 juni 1917 (nr

380) om införsel i avlöning, pension eller livränta skall upphöra att gälla.

2. Beslut om införsel som är gällande vid den nya lagens ikraftträdande

skall tillämpas enligt sitt innehåll även därefter, om ej utmätningsmannen

bestämmer annat.

3. Har utmätningsman före den nya lagens ikraftträdande upptagit fråga

om införsel mot gäldenär vilken är bosatt utom hans tjänstgöringsområde,

skall han överflytta målet till den utmätningsman som är behörig, om ej

indrivningen kan beräknas bli avslutad inom kort eller andra särskilda skäl

är mot överflyttning.

4. Konungen får tills vidare förordna om annat företräde mellan olika

slags fordringar än som angivits i 15 § första stycket.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagrum som

ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tilllämpas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

9

2) Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, dels att 54 a, 64—67, 74, 77, 137, 201 och 205 §§

utsökningslagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att

i lagen skall införas fem nya paragrafer, 67 a—67 e §§, av nedan angiven

lydelse.

54 a §.

(Nuvarande lydelse)

På grund av skriftligt avtal, som

bevittnats av två personer, må utmätning

äga rum för bidrag, som någon

enligt avtalet skolat utgiva till

fullgörande av underhållsskyldighet

jämlikt giftermåls- eller föräldrabalken

eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd

såsom ersättning för

barns vård jämlikt barnavårdslagen.

Beträffande underhållsbidrag till

make skall dock vad nu sagts ej äga

tillämpning, med mindre makarna

under den tid bidraget avser levde

och alltjämt leva åtskilda på grund

av söndring eller efter hemskillnad.

Har bidrag som avses i 1 mom.

förfallit till betalning tidigare än tre

år innan ansökan gjordes, må utmätning

på grund av avtalet ej ske,

om gäldenären påstår att bidraget

guldits och invändning ej kan med

hänsyn till omständigheterna i övrigt

lämnas utan avseende. Vid till
-

(Föreslagen lydelse)

På grund av skriftlig, av två personer

bevittnad förbindelse får utmätning

äga rum för bidrag, som

någon enligt förbindelsen skolat utgiva

till fullgörande av underhållsskyldighet

jämlikt giftermåls- eller

föräldrabalken eller skolat erlägga

till barnavårdsnämnd såsom ersättning

för barns vård jämlikt barnavårdslagen.

Beträffande underhållsbidrag

till make skall dock vad nu

sagts ej äga tillämpning, med mindre

makarna under den tid bidraget

avser levde och alltjämt leva åtskilda

på grund av söndring eller efter

hemskillnad.

Har bidrag som avses i 1 mom.

förfallit till betalning tidigare än tre

år innan ansökan gjordes, får utmätning

på grund av förbindelsen ej

ske, om gäldenären påstår att bidraget

guldits och invändningen ej kan

med hänsyn till omständigheterna i

övrigt lämnas utan avseende. Vid

1 Senaste lydelse av 54 a, 77 och 201 §§ se 1963: 255, av 64, 66 och 137 §§ se 1967:140,

av 65 § se 1955: 58, av 67 § se 1927: 80, av 74 § se 1955: 234 samt av 205 § se 1912: 211.

1*—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 130

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

lämpning av vad nu sagts skall bidrag,

varom sägs i 7 kap. 10 § föräldrabalken,

icke anses förfallet till

betalning innan det blivit genom avtalet

till beloppet bestämt.

Är talan om avtalet anhängig vid

domstol, äger denna förordna, att

utmätning på grund av avtalet tills

vidare ej må äga rum.

Den som vill erhålla utmätning

skall ingiva avtalet i huvudskrift till

utmätningsmannen.

(Föreslagen lydelse)

tillämpning av vad nu sagts skall

bidrag, varom sägs i 7 kap. 10 § föräldrabalken,

icke anses förfallet till

betalning innan det blivit genom

förbindelsen till beloppet bestämt.

Är talan om förbindelsen anhängig

vid domstol, äger denna förordna,

att utmätning på grund av förbindelsen

tills vidare ej får äga ruin.

Den som vill erhålla utmätning

skall ingiva förbindelsen i huvudskrift

till utmätningsmannen.

64

Om undantag från utmätning av

lös egendom gäller i övrigt vad som

anges i 65—67 §§.

Gäldenären skall-----■ —

65

Från utmätning skola undantagas

dels nödiga gång- och sängkläder för

gäldenären, hans make och oför sörjda

barn eller adoptivbarn, dels ock

nödiga arbetsredskap eller andra

nödiga lösören till ett värde av högst

ettusenfemhundra kronor, eller där

gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst

sexhundra kronor. Saknas utväg till

nödtorftigt uppehälle; då skall från

utmätning undantagas av det förråd,

som i huset finnes, vad till underhåll

för en månad tarvas, eller, där tillräckligt

förråd ej finnes, av penningar,

som gäldenären innehar eller

äger innestående i bank eller annan

penninginrättning, så mycket som

§•

Om undantag från utmätning av

lös egendom gäller i övrigt vad som

anges i 65—67 e §§.

Bestämmelserna i 65 och 67 a—

67 e §§ äga ej, i vidare mån än som

följer av 65 § 3 mom., tillämpning,

när gäldenären är juridisk person.

utan omgång.

§•

Från utmätning undantages följande

egendom:

1. kläder och andra föremål, som

tjäna uteslutande till gäldenärens

personliga bruk, till skäligt värde,

2. möbler, husgeråd och annan utrustning,

i den mån egendomen är

nödvändig för ett hem och dess skötsel,

3. arbetsredskap och annan utrustning,

som fordras för gäldenärens

förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning,

samt djur, foder och sådant

som i övrigt behövs för hans

försörjning, allt till skäligt värde,

4. föremål med sådant övervägande

personligt värde för gäldenären,

att det måste anses uppenbart obil
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

erfordras för anskaffande av det felande.

Lös pant må ej undantagas

från utmätning för den gäld, varför

pantsättningen skett.

(Föreslagen lydelse)

ligt att taga egendomen i anspråk,

5. hyresrätt till lägenhet, som tjänar

gäldenären till stadigvarande

bostad eller fordras för hans förvärvsverksamhet,

även om hyresrätten

på grund av hyresvärdens samtycke

eller av annan anledning får

överlåtas,

6. penningar, banktillgodohavande,

annan fordran och förnödenheter,

i den mån annat ej är föreskrivet

och tillgången skäligen fordras

för underhåll åt gäldenären till dess

inkomst som täcker behovet är att

vänta, dock icke utan synnerliga

skäl för längre tid än en månad.

Har gäldenären familj, bestämmes

vad som enligt 1 mom. 1—6 får

undantagas med skälig hänsyn även

till vad familjen brukar eller behöver.

Om gäldenären eller någon som

tillhör hans familj lider av lyte eller

allvarlig sjukdom, skall detta också

beaktas. Undantag enligt 6 bestämmes

med skälig hänsyn även till den

underhållsbörda som åvilar gäldenär

en.

Vid utmätning hos dödsbo äger

vad som i 1 och 2 mom. sagts motsvarande

tillämpning i fråga om

dödsboet tillhörig egendom som den

dödes efterlevande familj brukar eller

behöver. I stället för föreskriften

i 1 mom. 6 gäller dock 18 kap. 5 §

andra stycket ärvdabalken.

66 §.

Egendom, som till följd av sin beskaffenhet

eller enligt föreskrift vid

gåva eller i testamente eller på annan

mot envar gällande grund ej får

överlåtas, får icke heller utmätas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om annat ej följer av lag eller förordning.

Medel, som för särskilt angivet

ändamål anvisats gäldenären av staten,

kommun eller annan menighet

eller av samfund, stiftelse eller inrättning

med allmännyttigt syfte eller

insamlats bland allmänheten, får

ej utmätas, om det strider mot det

angivna ändamålet.

Skadestånd, som med anledning

av personskada, frihetsberövande,

falskt åtal, ärekränkning eller annat

sådant tillkommer någon, får ej

utmätas för hans skuld så länge

skadeståndet innestår hos den som

skall utge det. Har skadeståndet bestämts

att utgå såsom livränta, gäller

vad som nu sagts rätten till livräntan.

Rätt till pension eller till annan

livränta än som avses i 3 mom. får

ej utmätas i den mån rättigheten

fordras för gäldenär ens försörjning

och fullgörande av underhållsskyldighet

som åvilar honom. Vad som

nu sagts gäller dock ej, om gäldenären

vid förvärv av rättigheten

åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina

borgenärer.

När rätt till litterärt eller konstnärligt

verk eller annat sådant ej

får utmätas, får ej heller rätt till

vederlag för utnyttjande av rättigheten

utmätas innan denna utnyttjats

så som förutsättes för att vederlag

skall utgå och vederlaget kan beräknas.

Vid utmätning-------avbetalningsköp iakttagas.

Om förbud mot utmätning i vissa

andra fall gälla särskilda bestämmelser.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

67

Gäldenärs innestående avlöning

för tjänst eller annan arbetsanställning

eller innestående pension å rikets

stat må icke utmätas, förr än

gäldenären är berättigad att avlöningen

eller pensionen lyfta; och

skall, ändå att avlöningen eller pensionen

är förfallen, därav från utmätning

undantagas vad som erfordras

till nödigt underhåll åt gäldenären,

hans make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn till nästa förfallodag.

Är avlöningen eller pensionen

lyftad, skall av penningar, som

gäldenären innehar eller äger innestående

i bank eller annan penninginrättning,

undantagas motsvarande

belopp.

Vad sålunda stadgats om pension

å rikets stat skall äga tillämpning

jämväl å

annan pension eller livränta, som

tillkommer gäldenär såsom vederlag

för egen eller annans arbetsanställning

och som förfaller till betalning

efter det gäldenären fyllt femtiofem

år eller blivit varaktigt oförmögen

till arbete; och

pension eller livränta vartill gäldenär

eljest äger rätt, i den mån vad

sålunda tillkommer honom icke överstiger

ettusen femhundra kronors

årsränta.

I fråga om viss ytterligare utmätningsfrihet

för pension eller livränta

(Föreslagen lydelse)

Förbud som avses i denna paragraf

hindra ej att belopp, vilka utgå

som pension eller livränta, utmätas

i den ordning som anges i 67 d §.

§•

Bestämmelserna i 65 och 66 §§

hindra ej att pant utmätes för pantfordringen

eller att egendom, som

borgenären av annan anledning äger

hålla inne till säkerhet för sin fordran,

utmätes för denna. Vad som nu

sagts gäller dock icke i fråga om

egendom som hyresvärd eller jordägare

har rätt att kvarhålla till säkerhet

för fordran hos hyresgäst eller

arrendator.

Anvisar gäldenären viss egendom

till utmätning, hindra bestämmelserna

i 65 och 66 §§ ej att egendomen

utmätes, om den kan överlåtas och

utmätning därav ej uppenbart strider

mot vad som är påkallat av hänsyn

till gäldenärens eller hans familjs

behov.

Om egendom som avses i 65 § 1

mom. 1—3 har sådant värde att den

ej kan undantagas enligt vad som

där sägs, får utmätning ske med

förbehåll att gäldenären, efter egendomens

försäljning, av behållna köpeskillingen

skall utfå visst skäligt

belopp för att kunna anskaffa vad

han behöver i den sålda egendomens

ställe.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

som utgår på grund av försäkring

stadgas i lagen om försäkringsavtal.

Är eljest i lag eller författning stadgat,

att viss egendom ej må utmätas,

lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension

eller livränta gälla särskilda bestämmelser.

(Föreslagen lydelse)

67 a §.

Arbetstagares avlöning, som innestår

hos arbetsgivaren, får tagas i

anspråk genom att arbetsgivaren

ålägges att innehålla och tillställa

utmätningsmannen viss del (införsel

eller utmätning). Om införsel gälla

särskilda bestämmelser. Utmätning

får ej ske i vidare mån än som följer

av 67 b §.

Bestämmelserna i denna lag om

arbetstagares avlöning äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan

ersättning för arbetsinsats av gäldenären,

om dennes ställning därvid

är jämförlig med en arbetstagares.

1 mål om utmätning av innestående

avlöning äga 9, 11—13, 19—21

och 23 §§ införsellagen motsvarande

tillämpning.

67 b §.

För utmätning av innestående avlöning

gälla följande villkor och begränsningar.

1. Förordnande om utmätning får

meddelas beträffande avlöning som

förfaller under viss i förordnandet

angiven tid eller beträffande viss avlöningspost.

2. Förordnande får icke meddelas,

om det med skäl kan antagas att

gäldenären gjort vad han förmått

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för att betala skulden. Denna begränsning

gäller dock ej, när det är

fråga om utmätning av ackordslön,

provision eller annan ersättning,

som innestår för längre tid än en

månad.

3. Förordnandet får omfatta endast

belopp som uppenbart överstiger

vad som åtgår för gäldenärens

och hans familjs försörjning samt

till fullgörande av underhållsskyldighet

som i övrigt åvilar honom.

Vid tillämpning av vad som nu sagts

skall, om förordnandet gäller ersättning

som avses i 2 andra punkten,

särskild hänsyn tagas till detta förhållande.

4. Utan gäldenärens i utmätningsmålet

lämnade medgivande får utmätning

ej under ett och samma

kalenderår tillämpas sammanlagt

längre tid än tre månader eller,

om fordringens art ger särskild

anledning till det, sex månader. Utmätning

får ej heller under två kalenderår

efter varandra ske så att

avlöningen kommer att i en följd eller

utan större uppehåll tagas i anspråk

under längre tid än nu sagts.

Om möjligt bör undvikas, att avlöningen

tages i anspråk under gäldenärens

semester eller i omedelbar

anknytning till den. Gäldenären äger

återkalla medgivande som nyss

sagts, när utmätning tillämpats sex

månader eller om förhållandena ändrats

väsentligt.

5. Bestämmelserna i ri äga ej tilllämpning

vid utmätning av ersättning

som avses i 2 andra punkten.

Meddelas i annat fall förordnande

om utmätning beträffande viss av
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kurigl. Maj.ts proposition nr ISO dr 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

löningspost, skall förordnandet vid

tillämpning av 4 anses gälla den tid

på vilken den posten belöper.

6. Ersättning som utgår i stället

för semester och innestår hos arbetsgivaren

får ej i något fall utmätas

utan gäldenärens i utmätningsmålet

lämnade medgivande. Vad

som nu sagts gäller även semestermedel,

som av arbetsgivaren inbetalats

till och innestår hos särskild

kassa.

7. Skatteavdrag har företräde framför

utmätning. Om förhållandet mellan

införsel och utmätning gälla bestämmelser

i införsellagen.

67 c §.

Utmätning av innestående avlöning

anses ej fullbordad förrän

den som skall utbetala avlöningen

fått underrättelse om beslutet och

det belopp som skall innehållas är

förfallet till betalning.

Samtidigt som avlöning utmätes

får till säkerhet för borgenärens rätt

till betalning också annan tillgång

utmätas. Med vidare åtgärd i den

delen får anstå under högst ett år i

avvaktan på att avlöning innehålles

till betalning av fordringen.

Försättes gäldenären i konkurs,

får förordnande om utmätning ej

tillämpas beträffande avlöning som

förfaller under konkursen.

67 d §.

Bestämmelserna i 67 a—67 c §§

skola i tillämpliga delar gälla beträffande

utmätning av belopp vilka utgå

som pension eller livränta. Vid

tillämpning av 67 b § skall iakttagas,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

74

Utmätas penningar, skola de av utmätningsmannen

om händer tagas.

Lösören, som utmätas, skola, där de

ej, efter ty nedan sägs, föras från

stället, därstädes sättas i förvar under

utmätningsmannens försegling

eller, om han finner det i brist av

tjänliga förvaringsrum eller av annan

orsak ej lämpligen kunna ske,

med hans insegel eller skriftligt anslag

eller på annat sätt så utmärkas,

att uppenbart synes att godset blivit

utmätt. Anses det utmätta ej kunna

med säkerhet lämnas på stället under

gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen

det av annan där vårdas

eller till annat ställe föras, om

det så ske kan och borgenär den för

godsets vård eller flyttning nödiga

kostnad förskjuter.

(Föreslagen lydelse)

att om beloppen förfalla med längre

mellanrum än en månad, utmätning

ej får äga rum i vidare mån än om

de förfallit månadsvis.

Om utmätning för viss fordran

har skett av belopp vilka utgå som

pension eller livränta och rättigheten

som sådan därefter utmätes för annan

fordran, skall så anses som om den

senare utmätningen skett även för

obetald del av den förra fordringen.

67 e §.

Skadestånd, avlöning eller annan

förmån, som ej får utmätas medan

den innestår hos annan, får ej heller

utmätas förrän dagen efter det

att den utbetalats.

§•

Utmätas penningar, skola de omhändertagas

av utmätningsmannen.

Medel som gäldenären i utmätningsmål

inbetalar till utmätningsmannen

äro att anse som utmätta i målet, om

ej betalningen skett med villkor som

strider häremot. Lösören som utmätas

skola, när de ej efter vad som nedan

sägs föras från stället, sättas i

förvar därstädes under utmätningsmannens

försegling eller, om han

finner det i brist av tjänliga förvaringsrum

eller av annan orsak ej

lämpligen kunna ske, med hans insegel

eller skriftligt anslag eller på

annat sätt så utmärkas att det uppenbart

synes att godset blivit utmätt.

Anses det utmätta ej kunna

med säkerhet lämnas på stället under

gäldenärens tillsyn, skall utmätningsmannen

låta det vårdas där av

annan eller föras till annat ställe, om

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Utmätes gäldenärs-----

Skall utmätning------

77

Då utmätning av lös egendom är

verkställd så som i 73 § samt 74, 75

eller 76 § sägs, njuter borgenären

förmånsrätt i det utmätta efter vad

som stadgas i 17 kap. 8 § handelsbalken,

såvitt ej utmätningen enligt

vad nedan sägs eller eljest går åter

eller undanröjes.

Finner utmätningsmannen----

Om åtgärd--—------

(Föreslagen lydelse)

det kan ske och borgenär förskjuter

nödig kostnad för godsets vård eller

flyttning.

att övergå,

det äskar.

§•

Då utmätning av lös egendom är

fullbordad så som sägs i 67 c § 1

mom. eller 73—76 §§, njuter borgenären

förmånsrätt i det utmätta efter

vad som stadgas i 17 kap. 8 §

handelsbalken, såvitt ej utmätningen

enligt vad nedan sägs eller eljest

går åter eller undanröjes.

— ägde rum.

— över utmätningen.

137

När utmätningsmannen efter utmätning

av lös egendom erhållit medel

genom försäljning eller på annat

sätt, skall han snarast och sist inom

två veckor därefter tillhandahålla

borgenären betalning för hans fordran

så långt medlen förslå. Är beloppet

ringa och kan antagas att ytterligare

medel skola inflyta, får dock

med redovisningen anstå under högst

tre månder utöver tid som nyss

angivits.

Innan dom--------

Har utmätning-------

§•

När utmätt lös egendom blivit såld

eller pengar eljest influtit, skall utmätningsmannen

snarast och sist

inom två veckor därefter tillhandahålla

borgenären betalning för hans

fordran så långt medlen förslå. Är

beloppet ringa och kan antagas att

ytterligare medel skola inflyta, får

dock med redovisningen anstå under

högst tre månader utöver tid som

nyss angivits.

— eller borgen.

--borgenären medlen.

201 §.

Vill gäldenär-------om utmätningen.

Vidtages rättelse-------om åtgärden.

När utmätning skett av avlöning,

pension eller livränta i den ordning

som föreskrives i 67 a—67 d §§ eller

av annan egendom i fall som sägs i

67 c § 2 mom., är klagan ej inskränkt

till viss tid.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty

i 201, 202 eller 203 § sägs, underlåtit

att förete protokollet över den klandrade

förrättningen, och är det ej

ändå tillgängligt, då målet till avgörande

företages, stånde förrättningen

fast. Styrker klaganden, att laga

hinder mött för protokollets utbekommande,

förelägge överexekutor

viss tid för dess ingivande och give

därvid till känna, att, där protokollet

■ej är tillgängligt då målet skall avgöras,

klaganden förlorat sin talan.

När klagan ägt rum, skall överexekutor

vid behov infordra protokoll

och andra handlingar i målet från

utmätningsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

3) Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 27, 97, 98 och 199 §§ konkurslagen1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

27

Till konkursbo räknas all egendom,

som tillhörde gäldenären då

beslutet om egendomsavträde meddelades

eller tillfaller honom under

konkursen och som är av beskaffenhet

att kunna för gäld tagas i mät,

så ock den egendom, som kan återvinnas

till konkursboet. Ej må dock

av gäldenärs lön eller av vad gäldenär

eljest kan genom eget arbete under

konkursen förvärva mera tillkomma

boet än som återstår sedan

avdrag skett för gäldenärens, hans

makes och oförsörjda barns eller

adoptivbarns skäliga underhåll; från

arbetsförtjänst värde ock avdrag

gjort för all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären ankomme

att träffa överenskommelse

om vad efter ty ovan sägs skall avdragas.

Är ej sådan överenskommelse

ingången innan en vecka förflutit

från första borgenärssammanträdet

eller, där fråga om avdrag senare

uppkommit, inom en vecka därefter,

varde frågan hänskjuten till rätten;

äge ock borgenär, som är missnöjd

(Föreslagen lydelse)

§•

Till konkursbo räknas all egendom,

som tillhörde gäldenären då

beslutet om egendomsavträde meddelades

eller tillfaller honom under

konkursen och som är av beskaffenhet

att kunna tagas i mät för gäld,

så ock den egendom som kan återvinnas

till konkursboet.

Avlöning eller därmed vid utmätning

jämställd arbetsinkomst som

innestår vid konkursens början och

arbetsinkomst som gäldenären därefter

förvärvar får dock behållas av

honom, i den mån den ej, sedan

skatteavdrag skett enligt vad därom

är föreskrivet, uppenbart överstiger

vad som åtgår för hans och hans familjs

försörjning samt till fullgörande

av underhållsskyldighet som i

övrigt åvilar honom. Vad som sagts

om avlöning äger motsvarande tilllämpning

i fråga om periodiskt utgående

vederlag för utnyttjande av

rätt till litterärt eller konstnärligt

verk eller annat sådant och beträffande

belopp vilka utgå som pension

eller livränta. Om rättigheten

1 Senaste lydelse av 97 § se 1955: 59 och av 199 § se 1946: 809.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

med vad emellan förvaltaren och gäldenären

överenskommits, att påkalla

rättens prövning genom skrift, som

skall ingivas till konkursdomaren.

Då fråga, som nu avses, skall prövas

av rätten, infordre konkursdomaren

yttrande i ärendet från rättens

ombudsman och utsätte dag för

handläggningen inför rätten. Kungörelse

därom varde minst tio dagar

före den utsatta dagen införd en

gång i allmänna tidningarna och den

eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser

om konkursen; varde ock särskild

underrättelse meddelad förvaltaren

och gäldenären ävensom, där borgenär

är klagande, denne. Vad rätten

besluter gånge i verkställighet, ändå

att ändring däri sökes.

(Föreslagen lydelse)

till pension eller livränta är av beskaffenhet

att kunna utmätas, får

dock konkursboet förfoga över den.

Gäldenären är skyldig att underrätta

förvaltaren om inkomst som

avses i andra stycket. Vill förvaltaren

göra anspråk på inkomsten,

skall han därom underrätta arbetsgivare

eller annan som skall utgiva

förmånen. Innan sådan underrättelse

lämnats får förfallet belopp betalas

ut till gäldenären.

Tvist huruvida någon del av inkomsten

skall tillkomma konkursboet,

prövas av rätten på ansökan av

förvaltaren, borgenär, gäldenären eller

underhållsberättigad. Konkursdomaren

skall inhämta yttrande av

rättens ombudsman och, om förvaltaren

ej är sökande, av denne samt

skyndsamt utsätta tid och plats för

rättens sammanträde och om detta

underrätta gäldenären, förvaltaren

och rättens ombudsman samt, om

borgenär eller underhållsberättigad

år sökande, denne. Rättens beslut

länder till efterrättelse, åven om talan

föres däremot. Beslutet skall på

ansökan ändras, om senare upplysta

omständigheter eller ändrade förhållanden

föranleder det.

97 §.

Gäldenär skall av konkursboet Gäldenären äger av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, make få ut egendom som enligt 65 § utsökoch

oförsörjda barn eller adoptiv- ningslagen undantages från utmätbarn

under två månader från den ning.

dag, då beslutet om egendomsavträ- I stället för 65 § 1 mom. 6 utsökde

meddelades, där ej han själv eller ningslagen skall dock gälla att, om

hans make kan annorledes försörja annan utväg till försörjning saknas,

familjen. Kan ej inom nämnda tid nödigt underhåll får utgå av konbouppteckningsed

avläggas av gäl- kursboet till gäldenären och hans

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

denären, njute han underhåll till

dess sådant skett. Gäldenären äge

ock från konkursboet utbekomma

och behålla dels nödiga gång- och

sängkläder för sig, make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn dels

ock nödiga arbetsredskap eller andra

nödiga lösören till ett värde av högst

ettusenfemhundra kronor eller, där

gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst

sexhundra kronor.

Vid bestämmande av vad gäldenären

må bestås skall hänsyn tagas så

väl till hans behov och boets ställning

som ock till hans omsorg att

göra rätt för sig och beredvillighet

att fullgöra de skyldigheter, som enligt

denna lag åligga honom.

Har dödsbos egendom avträtts till

konkurs, skall underhåll njutas tills

tre månader förflutit från dödsfallet.

(Föreslagen lydelse)

familj eller annan underhållsberättigad

under en månad från den dag,

då beslutet om egendomsavträde

meddelades, eller, om synnerliga

skäl äro, under längre tid.

I dödsbos konkurs tillkommer förmån

som avses i första stycket den

dödes efterlevande familj. I stället

för andra stycket gäller 18 kap. 5 §

andra stycket ärvdabalken.

98 §.

På rättens ombudsman ankomme

att efter förvaltarens hörande besluta

om vad enligt 97 § må tillerkännas

gäldenären; och skall beslut därom

meddelas så snart det påkallas

och sist före utgången av den tid,

under vilken gäldenären äger åtnjuta

underhåll.

Nöjes ej gäldenären med beslutet

eller menar förvaltaren eller borgenär,

att gäldenären genom detsamma

undfått mera än honom bör tillkomma,

äge den missnöjde begära

skriftligt besked om beslutets innehåll

och inom fjorton dagar från utgången

av tid, som i första stycket

sägs, påkalla rättens prövning ge
-

Förvaltaren skall i samråd med

rättens ombudsman handlägga fråga

om vad som får utgå enligt 97 §.

Uppkommer tvist, äger 27 § fjärde

stycket motsvarande tillämpning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

23

(Nuvarande lydelse)

nom skrift, som skall ingivas till

konkur sdomar en.

Då fråga, som avses i denna paragraf,

skall prövas av rätten, utsätte

konkursdomaren för handläggningen

därav viss dag efter utgången av

den i andra stycket omförmälda klagotid.

Kungörelse därom skall minst

tio dagar före den utsatta dagen införas

en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om konkursen; och

varde därjämte särskild underrättelse

meddelad förvaltaren och gäldenären

ävensom, där borgenär är klagande,

denne.

199

Har ämbets- eller tjänsteman blivit

försatt i konkurs, ankomme på

den myndighet, under vilken gäldenären

i och för tjänsten lyder, att

pröva, huruvida han förr än fyra

månader förflutit från det beslutet

om egendomsavträde meddelades

må åter inträda i utövning av tjänsten.

Att i vissa fall den, som är i

konkurstillstånd, ej må utöva ämbete

eller tjänst, därom är särskilt

stadgat.

(Föreslagen lydelse)

§•

Har ämbets- eller tjänsteman blivit

försatt i konkurs, äger den myndighet

under vilken han lyder, om

särskilda skäl föreligga, avstänga

honom från tjänstens utövning under

högst fyra månader från det beslutet

om egendomsavträde meddelades.

Att i vissa fall den, som är i

konkurstillstånd, ej må utöva ämbete

eller tjänst, därom är särskilt

stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Äldre bestämmelser äga alltjämt tillämpning på konkurs, i vilken beslut

om egendomsavträde meddelats före nämnda dag. I fråga om inkomst som

förfaller till betalning efter lagens ikraftträdande skola dock de nya bestämmelserna

gälla.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

4) Förslag

till

Lag

om ändring i 20 kap. föräldrabalken

Härigenom förordnas, att i 20 kap. föräldrabalken skall införas en ny

paragraf, 13 a §, av följande lydelse.

20 KAP.

13 a §.

Bestämmelser i denna balk eller annan lag eller författning som gälla

för det fall, att rätten enligt 12 § meddelat förordnande om underhållsbidrag

till barn utom äktenskap eller barnets moder, äga motsvarande tilllämpning,

när någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling

åtagit sig att utgiva sådant underhåll för tid intill dess resultatet av blodundersökning

om faderskapet föreligger.

Om verkställighet på grund av sådan handling skall dock gälla vad eljest

är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse att utgiva underhåll

enligt denna balk.

Bestämmelserna i 13 § skola äga tillämpning endast om handlingen godkänts

av barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden. Lika med att rätten

skilt saken från sig utan att mannen funnits vara underhållsskyldig skall

anses, att mannen enligt verkställd blodundersökning icke kan vara fader

till barnet eller, om faderskapet enligt blodundersökningen är osannolikt,

att talan om faderskapet icke väckts mot mannen inom sex månader från

det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Tiden för ansökan om återbekommande

av betalda bidragsbelopp skall räknas, om mannen enligt verkställd

blodundersökning icke kan vara fader till barnet, från det utlåtande

över blodundersökningen kom honom till handa och i annat fall från utgången

av den tid som nyss angivits. Ansökan skall i dessa fall göras hos

länsstyrelsen i det län, där mål om faderskapet skulle ha handlagts av underrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969 men skall, i fråga om rätt att

söka åter eller av allmänna medel erhålla betalda bidragsbelopp, ej gälla

bidrag som belöper på tid före lagens ikraftträdande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

25

5) Förslag

till

Lag

om ändring i 17 kap. handelsbalken

Härigenom förordnas, dels att 17 kap. 4, 11, 12 och 18 §§ handelsbalken1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i kapitlet skall införas

en ny paragraf, 15 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 KAP.

4 §.

Är gäldbunden —-----

Förmånsrätt i —-------

Har på grund av införsel jämlikt

1,19 eller 20 § lagen om införsel i

avlöning, pension eller livränta innehållits

avlönings-, pensions- eller livräntebelopp,

som skulle utgått med

förmånsrätt enligt första eller andra

stycket, gälle samma förmånsrätt

för fordran å det sålunda innehållna

beloppet.

Därefter skall

Därefter skola, utan förmånsrätt

sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors

och socknemagasiners fordringar

hos deras föreståndare; kronans,

rikets ständers, städers och

allmänna av Konungen stadfästade

kassors, penningeverks och inrättningars

fordringar hos de tjänstemän,

som äro satte att deras inkomster

uppbära, för vad av sådan upp
-

köpare tid.

pensionsutfästelse m. m.

Därefter skola, utan förmånsrätt

sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors

och socknemagasiners fordringar

hos deras föreståndare; kronans,

rikets ständers, städers och

allmänna av Konungen stadfästade

kassors, penningeverks och inrättningars

fordringar hos de tjänstemän,

som äro satte att deras inkomster

uppbära, för vad av sådan

lag sägs.

11 §•

1 Senaste lydelse av 4 och 11 §§ se 1967:532, av 12 § se 1960:96 och av 18 § se

1953: 74.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

bord hos dem innestår; fordringar

hos utmätningsman och andra, som

äga att med utsökningsmål taga befattning

eller fått utmätningsmans

uppdrag att verkställa indrivning,

för vad till dem i sådan egenskap

överlämnats; så ock fordringar i övrigt

hos kronans ämbets- eller tjänstemän

för egendom, som desse, i och

för ämbete eller tjänst, emottagit.

Har ersättning av allmänna medel

utgått för vad av ämbets- eller tjänsteman,

eller av annan, som äger att

med utsökningsmål taga befattning

eller fått utmätningsmans uppdrag

att verkställa indrivning, tillgripits

och förskingrats, skall, där kronan

av honom söker sitt åter, den fordran

utgå med förmånsrätt, som nu

är sagd.

Sedan uttages fordran å sådan på

tiden efter konkursansökningens ingivande

belöpande sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva. Har på grund av införsel

jämlikt 1, 19 eller 20 § lagen om införsel

i avlöning, pension eller livränta

innehållits livräntebelopp, som

skulle utgått med förmånsrätt enligt

nästföregående punkt, gälle samma

förmånsrätt för fordran å det sålunda

innehållna beloppet.

(Föreslagen lydelse)

uppbörd hos dem innestår; fordringar

hos utmätningsmän och andra,

som äga att med utsökningsmål

taga befattning eller fått utmätningsmans

uppdrag att verkställa indrivning,

för vad till dem i sådan egenskap

överlämnats; så ock fordringar

i övrigt hos kronans ämbets- eller

tjänstemän för egendom, som desse,

i och för ämbete eller tjänst, emottagit.

Sedan uttages fordran å sådan på

tiden efter konkursansökningens ingivande

belöpande sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva.

12 §.

Sist skola, —--------tilläggspension, m. m.

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som innehållits

genom skatteavdrag för utskylder,

avgifter eller bidrag, vilka

avses i första stycket, eller sjömans
-

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som innehållits

genom skatteavdrag för utskylder,

avgifter eller bidrag, vilka

avses i första stycket, eller sjömans
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skatt eller på grund av införsel för

utskylder eller allmänna avgifter,

dock endast i den mån innehållandet

skett innan beslutet om egendomens

avträdande till konkurs meddelas

men ej tidigare än två år före konkursansökningens

ingivande.

Förmånsrätt som --------

18

Böter och viten ävensom fordran

å belopp, som innehållits på grund

av införsel för böter eller viten, äga

minsta rätt.

skatt, dock endast i den mån innehållandet

skett innan beslutet om

egendomens avträdande till konkurs

meddelas men ej tidigare än två år

före konkursansökningens ingivande.

konkursansökningens ingivande.

15 a §.

Förmånsrätt som avses här ovan

består, även om fordringen överlåtes

eller tages i anspråk genom utmätning

eller införsel eller på annat sätt

övergår till annan.

§•

Böter och viten äga minsta rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser äga dock

tillämpning på konkurs, i vilken beslut om egendomsavträde meddelats

dessförinnan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

6) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

118

Har någon---------

Är den —- —- -—------

Om utmätningsfrihet för livränta

i vissa andra fall än då sådan följer

av 116 § stadgas i utsökningslagen.

(Föreslagen lydelse)

§•

äga tillämpning,

anses oåterkalleligt.

Om förbud mot utmätning av rätt

till livränta i vissa andra fall än då

sådant följer av 116 § samt angående

utmätning av livräntebelopp meddelas

bestämmelser i utsökningslagen.

123 §.

Fordran, som-------i

Om utmätningsfrihet för livränta

i vissa andra fall än då sådan följer

av denna paragraf stadgas i utsökningslagen.

mät.

Bestämmelsen i första stycket

hindrar ej utmätning av livräntebelopp

enligt vad som föreskrives i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

29

7) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om

trafikförsäkring å motorfordon

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring

å motorfordon skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

23 §.

Fordran hos försäkringsanstalt på Om förbud mot utmätning av skaskadestånd

i anledning av person- destånd med anledning av personskada

må ej för gäld tagas i mät. skada meddelas bestämmelser i utsökning

slag en.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr i30 år 1968

8) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 om allmän

försäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 KAP.

6

Fordran å ersättning enligt denna

lag, som innestår hos riksförsäkringsverket

eller allmän försäkringskassa,

må ej tagas i mät för gäld.

Ej heller må rätt till ersättning

överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig

för lyftning.

§■

Fordran å ersättning enligt denna

lag, som innestår hos riksförsäkringsverket

eller allmän försäkringskassa,

må ej utmätas. Rätt till ersättning

må ej heller överlåtas, innan

ersättningen är tillgänglig för

lyftning.

Bestämmelserna i första stycket

hindra ej utmätning av pensionsbelopp

enligt vad som föreskrives i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

31

9) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 50 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 50 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

50

Fordran å ersättning, som innestår

hos försäkringsinrättning, må

ej för gäld tagas i mät.

Ej heller må rätt till ersättning

överlåtas, innan den ersättningsberättigade

äger lyfta ersättningen.

(Föreslagen lydelse)

§•

Fordran å ersättning, som innestår

hos försäkringsinrättning, må

ej utmätas. Rätt till ersättning må

ej heller överlåtas, innan ersättningen

är tillgänglig för lyftning.

Bestämmelserna i första stycket

hindra ej utmätning av livräntebelopp

enligt vad som föreskrives i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

10) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 17 § militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 17 § militärersättningsförordningen den 2 juni

19501 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 §.

Fordran å ersättning, som inne- Fordran å ersättning, som innestår

hos riksförsäkringsverket, må står hos riksförsäkringsverket, må

ej för gäld tagas i mät. ej utmätas. Rätt till ersättning må

Ej heller må rätt till ersättning ej heller överlåtas, innan ersättningöverlåtas,

innan den ersättningsbe- en är tillgänglig för lyftning,

rättigade äger lyfta ersättningen. Bestämmelserna i första stycket

hindra ej utmätning av livräntebelopp

enligt vad som föreskrives i utsökning

slag en.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av 17 § se 1962: 409.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

33

11) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 74 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

Härigenom förordnas, att 74 § barnavårdslagen den 29 april 1960 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

74

Ersättning som-------

Bidragsskyldigheten må fastställas

genom avtal, vilket skall upprättas

skriftligen och vara bevittnat av

två personer. Kan avtal ej träffas,

bestämmes bidragsskyldigheten av

länsstyrelsen på talan av kommunen.

Angående sådan talan skall i

tillämpliga delar gälla vad som är

stadgat i 39 § lagen om socialhjälp.

På yrkande av kommunen eller

den ersättningsskyldige äger länsstyrelsen,

utan hinder av förut träffat

avtal eller meddelat beslut, upptaga

fråga som här avses till ny

prövning.

(Föreslagen lydelse)

§•

omhändertagandet består.

Bidragsskyldigheten må fastställas

genom skriftlig, av två personer

bevittnad förbindelse. Vägrar den

ersättningsskyldige att utfärda sådan

förbindelse, bestämmes bidragsskyldigheten

av länsstyrelsen på talan

av kommunen. Angående sådan

talan skall i tillämpliga delar gälla

vad som är stadgat i 39 § lagen om

socialhjälp.

På yrkande av kommunen eller

den ersättningsskyldige äger länsstyrelsen,

utan hinder av utfärdad

förbindelse eller meddelat beslut,

upptaga fråga som här avses till ny

prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 130

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

10 maj 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ny införsellag

m. m. samt anför.

1. Inledning

Lagberedningen arbetar sedan år 1960 med reformering av utsökningslagen

(UL) och därmed sammanhängande lagstiftning. I avvaktan på översyn

av lagstiftningen i dess helhet bedrivs arbetet så, att beredningen

lägger fram förslag till partiella reformer. I sitt tredje betänkande, Utsökningsrätt

III (SOU 1964:57), har beredningen tagit upp reglerna om införsel,

om annan exekution i lön och i vissa andra förmåner — i det följande

kallat löneutmätning — samt om beneficium och annat skydd mot

exekution i viss egendom. Betänkandet är undertecknat av f.d. justitierådet

Gösta Walin, ordförande, samt numera justitieombudsmannen Ulf Lundvik

och numera hovrättsrådet Gösta Dyrssen.1

Yttranden över betänkandet har avgivits av justitiekanslern (JK), Göta

hovrätt samt hovrätterna för Västra Sverige och Nedre Norrland, kriminalvårdsstyrelsen,

socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen,

riksrevisionsverket, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,

kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, statens

personalpensionsverk, överståthållarämbetet (ÖÄ), åtta länsstyrelser (de i

Uppsala, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro,

Jämtlands samt Norrbottens län), exekutionsväsendets organisationsnämnd,

1 Lagberedningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken har ingått riksombudsmannen

J. Adolfsson, ledamoten av riksdagens andra kammare L. D. Cassel, direktören

i Svenska arbetsgivareföreningen E. L. W. Forstadius, numera statsrådet J. L. Geijer,

juristen i Tjänstemännens centralorganisation S. G. Gustafsson, ledamoten av riksdagens

andra kammare G. R. Dockered, advokaten U. N. Kihlman samt ledamoten av riksdagens

första kammare Lisa Mattson. I arbetet har vidare deltagit bl. a. följande experter bos

beredningen, nämligen kronofogden J. O. Beck-Friis, byråchefen E. B. A. Ehnbom, kronofogden

N. O. Frykholm, chefsåklagaren A. Gustafson och professorn L. T. Welamson.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

35

statens handikappråd, socialpolitiska kommittén, Sveriges riksbank, Föreningarna

Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare, Sveriges kronofogdar,

Sveriges kommunala förvaltningsjurister samt Sveriges rättshjälpsjurister,

Föreningen svenska tonsättares internationella musikbyrå, Tjänstemannaföreningen

vid kronofogdemyndigheten, Landsorganisationen i

Sverige (LO), Sveriges advokatsamfund, Sveriges författareförening, Sveriges

industriförbund, Sveriges lantbrulcsförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges redareförening, Sveriges Radio AB, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska personalpensionskassan, Svenska bokförläggareföreningen, Svenska

musikförläggareföreningen, Svenska Försäkringsbolags riksförbund,

Kooperativa förbundet (KF), Svensk industriförening, Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund samt Riksförbundet

Landsbygdens folk.

Kriminalvårdsstyrelsen och kommerskollegium har bifogat yttranden

av en del skyddskonsulenter resp. samtliga handelskammare. Vidare har

exekutionsväsendets organisationsnämnd till sitt utlåtande fogat yttranden

av samtliga inte direkt hörda länsstyrelser och av åtskilliga kronofogdemyndigheter.

En hel del av länsstyrelserna har bifogat yttranden av kommuner,

kommunala nämnder och kronofogdemyndigheter.

Sveriges akademikers centralorganisation har avstått från att yttra sig.

Några av beredningens förslag i SOU 1964: 57 har redan genomförts i

samband med en tidigare delreform inom utsökningsrätten. Jag åsyftar

främst vissa bestämmelser i 62—64 och 66 §§ UL om utmätningsordningen

m.m. (SFS 1967:140).

Jag anhåller nu att få ta upp de förslag som beredningen i övrigt har lagt

fram i betänkandet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

2. Lagberedningens förslag och remissyttrandena över det

2.1. Allmänt om det aktuella lagstiftningsområdet

2.1.1. Gällande ordning i korthet

Exekution i lön förekommer i två former, införsel och utmätning. I nförsel

regleras nu genom lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel

i avlöning, pension eller livränta (InfL). Institutet innebär, att utmätningsmannen

ålägger den som har att betala ut lön till viss arbetstagare att vid

varje utbetalningstillfälle hålla inne viss del av lönen och redovisa denna

del till utmätningsmannen. Vad som behövs för gäldenärens eget uppehälle

och för hans makes och oförsörjda barns uppehälle skall dock tas undan.

Betalar arbetsgivaren ut medel i uppenbar strid mot beslut om införsel eller

underlåter han att tillställa utmätningsmannen innehållet belopp, äger utmätningsmannen

omedelbart ta ut beloppet hos honom genom utmätning.

Den försumlige riskerar också att straffas. Införsel kan äga rum inte bara i

lön utan även i pension och livränta.

Endast vissa fordringar kan tas ut genom införsel. InfL medger införsel

i första hand för uttagande av underhållsbidrag enligt giftermålsbalken

(GB) och föräldrabalken (FB). Införsel får vidare användas för uttagande

av bidrag som någon enligt lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp

är pliktig att utge till socialnämnd för försörj ningsberättigads underhåll

och enligt barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) till barnavårdsnämnd

för barns vård (20 § InfL). Om någon häftar för oguldna debiterade utskylder

eller allmänna avgifter, får införsel ske för desamma (21 § InfL).

Vidare finns föreskrifter om införsel för uttagande av statens fordran på

belopp, som har innehållits genom skatteavdrag enligt uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272) (UppbF) eller på grund av införsel för utskylder

eller allmänna avgifter men som inte har betalts in i föreskriven

tid och ordning (21 a § InfL). Slutligen gäller att böter och viten som är

förfallna till betalning men inte erläggs kan tas ut genom införsel (22 §

InfL).

I InfL anges inte vilken utmätningsman som är behörig att handlägga

mål om införsel. I motiven till lagen uttalas emellertid att behörigheten —

i överensstämmelse med vad som tidigare har ansetts gälla om utmätning

— torde tillkomma den utmätningsman inom vars tjänsteområde den huvudsakliga

verkställigheten, dvs. avlöningsbeloppens innehållande, skall äga

rum (jfr 4 § andra st. och 9 § andra st. InfL). Denna princip har också iakttagits

i rättstillämpningen (jfr bet. s. 114).

Införselinstitutet har stor användning. Exempelvis förekom drygt 67 000

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1968

37

mål om införsel för uttagande av underhållsbidrag år 1967, varav i Stockholm

omkring 15 000.

Löneut mätning kan f.n. äga rum bara fr.o.m. det ögonblick då

gäldenären är berättigad att lyfta lönen (67 § 1 mom. första punkten UL).

Löneutmätning brukar gå till så, att utmätningsmannen inställer sig på

arbetsplatsen och tar hand om beloppet. Erforderlig del av lönen förbehålls

dock arbetstagaren för hans och familjens försörjning. Om gäldenären

vid utmätningen redan har lyft lönen, skall vad som behövs för gäldenärens

och familjens försörjning tas undan av pengar, som gäldenären innehar

eller har innestående i bank eller annan penninginrättning (67 § 1 mom.

andra punkten UL).

Bestämmelserna om löneutmätning är tillämpliga också på pension på

rikets stat. De äger dessutom tillämpning när det gäller vissa andra pensioner

och livräntor (67 § 2 mom. UL).

Utmätning i lön, pension eller livränta kan äga rum för alla slags fordringar.

Det är endast mera sällan som löneutmätning kan genomföras enligt nu

gällande ordning. Anledningen härtill är främst att utmätningsmannen

enligt härskande uppfattning inte på förhand får meddela arbetsgivaren

förbud att betala ut något till gäldenären. Utmätning i lön är dock inte helt

utan betydelse. Särskilt i fråga om ackordsöverskott och liknande kan utmätning

av större belopp ske. Av den löpande arbetsstatistiken för exekutionsväsendet

kan man inte utläsa i vilken omfattning utmätning i lön

förekommer. För år 1957 har emellertid gjorts en speciell undersökning

(jfr bil. 2 i beredningens bet.). Denna visar att det totala antalet enskilda

mål rörande löneutmätning detta år uppgick till 5 637, av vilka omkring

1 000 var mer eller mindre framgångsrika. I sammanhanget vill jag för

jämförelsens skull nämna, att det totala antalet enskilda mål om utmätning

år 1957 uppgick till inemot 102 000. I

I 65 § UL ges allmänna regler om den egendom som vid sakutmätning

skall tas undan av hänsyn till gäldenären och hans familj, dvs. gäldenärens

beneficium. Från utmätning skall sålunda i första hand

tas undan nödiga gång- och sängkläder för gäldenären, hans make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn. I praktiken torde sällan förekomma utmätning

av sängutrustning eller klädespersedlar, bortsett från pälsar och

pälsverk. Utmätningsmännen brukar också utan värdering ta undan vigseloch

trolovningsringar, enklare toalettartiklar och prydnadsföremål, glasögon

och liknande rent personliga tillhörigheter samt andaktsböcker,

läroböcker och annan litteratur för vardagsbruk, skrivmateriel in.m.

Vidare gäller att nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till

ett värde av högst 1 500 kr. eller, om gäldenären inte är familjeförsörjare

och inte heller har eget hushåll, högst 600 kr., skall tas undan. Värderingen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

av lösöret anses böra ske med ledning av vad en exekutiv försäljning kan

tänkas inbringa. Eftersom begagnade bruksföremål från vanliga hem i regel

är föga efterfrågade, blir de åsätta värdena i allmänhet låga. Ofta torde

inte finnas annan utmätningsbar egendom än bil, hushållsmaskin, televisionsapparat,

piano eller något större bokverk.

Om utväg saknas till nödtorftigt uppehälle, skall av det förråd som

finns i huset tas undan vad som behövs till underhåll för en månad. Därmed

avses att tillförsäkra gäldenären och hans familj vad som oundgängligen

behövs av föda, bränsle och lyse. Regeln om undantag av förråd

kompletteras genom en föreskrift om undantag av pengar. Finns ej förråd,

skall sålunda av pengar, som gäldenären innehar eller har innestående i

bank eller annan penninginrättning, tas undan så mycket som behövs föl

att anskaffa det felande.

Ett vidsträcktare beneficium gäller enligt 3 § andra stycket lagen den 20

mars 1964 (nr 168) om verkställighet av bötesstraff vid utmätning för

böter och viten. Utom egendom som enligt 65 § UL skall tas undan från

utmätning omfattar gäldenärens beneficium i detta fall fast eller lös egendom

som behövs i den bötfälldes näring för att ge åt honom, hans make

och oförsörjda barn eller adoptivbarn nödig bärgning och nödig bostad.

2.1.2. Huvuddragen av lagberedningens förslag

Beredningen har övervägt frågan om instituten införsel och utmätning

i lön bör slås samman så att utmätning i lön hänförs till en särskild kategori

av införsel. Beredningen har emellertid inte funnit det vara förenat

med några fördelar att föra samman instituten. Anledningen härtill är att

särskilda förutsättningar för varje instituts användning måste föreskrivas

och att också rättsverkningarna bör bli olika. En sammanslagning anses

dessutom lätt kunna bli vilseledande. Härtill kommer att utmätning i lön

har många beröringspunkter med den s.k. utmätningsordningen och med

utmätning av andra fordringar, liksom med de regler om beneficium som

hör till utmätningsinstitutet.

Beredningen har utarbetat förslag till ny lag om införsel i avlöning

m. m. Förslaget innebär en modernisering av införselinstitutet, varvid

en hel del sakliga nyheter förordas. I korthet innebär förslaget följande.

Införsel skall enligt förslaget kunna ske i arbetstagares avlöning och

i annan ersättning för personlig arbetsinsats av gäldenären, om dennes arbetsförhållanden

är jämförliga med en arbetstagares. Genom införsel skall

också kunna tas i anspråk vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller

konstnärligt verk eller dylikt samt pension och livränta m. m. Liksom hittills

skall införsel få äga rum för indrivning av underhållsbidrag, vissa kommunala

bidragsfordringar, skatter och allmänna avgifter samt böter och viten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Från införsel skall tas undan vad som fordras för gäldenärens eget underhåll

och familjens behov m. m.

När två eller flera införselberättigade konkurrerar, skall fordran på

underhållsbidrag erhålla företräde. Därpå följer först kommuns bidragsfordran,

sedan skatter och allmänna avgifter samt sist böter och viten.

Delbetalning som inflyter på viss underhållsberättigads fordran skall i

första hand avräknas på belopp som stått ute längst och alltjämt är införselbart.

Om gäldenär arbetar hos make eller annan i dennes förvärvsverksamhet

utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning, ger förslaget

möjlighet att ingripa mot arbetsgivaren. Utmätningsmannen äger då i vissa

fall ålägga honom att tills vidare utge så mycket som kunnat tas ut genom

införsel om skälig lön hade utgått för arbetet. Frågan om införsel skall i

princip handläggas av utmätningsmannen i gäldenärens hemort. Beslut om

införsel får ändras, om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden

föranleder det. Vidare innehåller förslaget bestämmelser angående

påföljder, om arbetsgivaren åsidosätter beslut om införsel.

Enligt beredningens mening bör den nya införsellagen senare ingå som

ett särskilt kapitel i en blivande utsökningsbalk, med de modifikationer

i redaktionellt hänseende som föranleds av att regleringen tas in i en

större enhet,

Beredningen har vidare förordat, att institutet löneut mätning reformeras.

Förslaget i den delen är en av de stora nyheterna i ett av beredningen

utarbetat förslag till lag om ändring i UL. För exekutivt uttagande

av fordringar i allmänhet skall löneutmätning enligt förslaget äga rum

i en införselliknande ordning. Som villkor för sådan utmätning uppställs

att det är uppenbart att arbetstagaren underlåter att skäligen efter förmåga

göra rätt för sig. Detta villkor gäller dock inte vid utmätning i ackordslön,

provision eller annan ersättning, som innestår för längre tid än en månad,

eller i lön som gäldenären låtit innestå hos arbetsgivaren efter förfallodagen.

Löneutmätning skall inte utan arbetstagarens medgivande få tillämpas

längre tid än tre månader eller, om särskilda skäl föreligger, sex månader

under ett och samma kalenderår. Löneutmätningen får inte omfatta

mer än vad gäldenären uppenbart kan undvara utan intrång i vad som

fordras för hans försörjning och fullgörande av underhållsskyldighet som

åvilar honom. Det sistnämnda villkoret innebär en för gäldenären väsentligt

mera liberal bestämning av beneficium vid löneutmätning än vid införsel.

Ordningen för löneutmätning skall gälla även för utmätning av

belopp vilka utgår som pension eller livränta.

Den andra stora nyheten i förslaget till lag om ändring i UL vid sidan

av det reformerade löneutmätningsinstitutet utgörs av en nykonstruktion

av de allmänna reglerna om beneficium för gäldenär. Beredningens

förslag innebär, att gäldenären ges ett betydligt större beneficium än f. n.

En sådan vidgning av beneficiet kan enligt beredningens mening knappast

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

genomföras utan att utmätning i lön får ske i ungefär den omfattning

som förslaget innehåller. Skulle utmätning i lön inte medges, måste beneficiet

i annan egendom minskas avsevärt, bl. a. för att förmå gäldenären

att använda sin arbetsinkomst till att betala sina skulder.

De viktigaste av de föreslagna bestämmelserna om gäldenärens beneficium

innebär följande. Från utmätning skall tas undan kläder och andra

föremål, som tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk, intill

skäligt värde. Vidare skall tas undan möbler, husgeråd och annan utrustning

som gäldenären behöver för ett anspråkslöst hem och dess skötsel.

Någon fix värdegräns föreslås inte för dessa fall. I fråga om sådant som

hör till utrustningen för gäldenärens näring tar förslaget däremot upp en

värdegräns som har satts vid 3 000 kr., med viss möjlighet att ta undan

mera av sociala skäl. Beträffande undantag av pengar och förnödenheter

för den närmaste tidens behov är de föreslagna bestämmelserna mer liberala

än de nuvarande. Om gäldenären har familj, skall vid beneficiets

bestämmande beaktas även familjens behov.

Förslaget till lag om ändring i UL innehåller i övrigt nya bestämmelser

om utmätningsskydd för vissa slag av egendom. Detta

gäller bl.a. om egendom på grund av sin beskaffenhet, föreskrift vid gåva

eller i testamente eller på annan, mot envar gällande grund inte får överlåtas.

Den får i så fall inte heller utmätas, annat än när så är särskilt föreskrivet

eller undantag gäller av annan anledning. Från utmätning skall

också tas undan vissa i förslaget särskilt angivna rättigheter, såsom rätt

till skadestånd med anledning av personskada och rätt till pension eller

livränta, som skäligen fordras för försörjning av gäldenären och fullgörande

av underhållsskyldighet som åvilar honom. Syftet med förslaget i denna

del är att försöka förebygga att rättigheter, som har betydelse på längre

sikt för gäldenärens eller hans familjs försörjning, går förlorade eller att

de måste realiseras till underpris.

Beredningen påpekar, att om ändrade regler meddelas om beneficium

vid utmätning det blir nödvändigt att anpassa reglerna om beneficium

i konkurs därefter. I förslag till lag om ändring i konkurslagen (KL)

föreslås bl. a., att gäldenären i allmänhet skall få behålla sin lön under

pågående konkurs, om inte särskild anledning föreligger att ta någon

del därav i anspråk. Införsel skall kunna fortgå under konkurs i större

omfattning än nu, sålunda även om införseln avser skatter, böter och viten.

Detta får bl. a. sin betydelse vid de talrikt förekommande s. k. fattigkonkurserna.

Beredningen föreslår även vissa följdändringar i andra lagar och har

även upprättat utkast till några administrativa författningar.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

41

2.1.3. Allmänna uttalanden i yttrandena

Beredningens förslag i stort har vid remissbehandlingen fått ett gynnsamt

mottagande och anses i huvudsak väl ägnade att läggas till grund för

lagstiftning. Som exempel på allmänna omdömen kan nämnas följande.

Hovrätten för Nedre Norrland förklarar, att de föreslagna ändringarna i

införsellagstiftningen synes välmotiverade och att den nya lagen också

från lagteknisk synpunkt innebär väsentliga förbättringar. De betydelsefulla

nyheterna beträffande UL:s regler om beneficium och om löneutmätning

har i allt väsentligt inte givit hovrätten anledning till erinran. Även

i övrigt finner hovrätten beredningens förslag välgrundade. Riksrevisionsverket

säger, att beredningens förslag om införsel och annan löneexekution

torde vara ägnade att främja en smidig exekution, varvid tillbörlig hänsyn

tas såväl till borgenärens som gäldenärens berättigade intressen. Kommerskollegium

finner -— i likhet med landets handelskammare — att hinder inte

föreligger att genomföra förslagen i enlighet med betänkandets huvudgrunder.

Enligt kommerskollegium torde de föreslagna reglerna skapa goda

förutsättningar för effektiv löneexekution samtidigt som själva utmätningsförfarandet

förenklas och förbilligas. Länsstyrelsen i Jönköpings län förklarar

sig inte ha någon principiell erinran mot beredningens reformförslag.

Enligt länsstyrelsen i Gotlands län ligger ett imponerande arbete bakom

förslagen. I stort sett innefattar de en god avvägning mellan de olika intressen

som behöver beaktas. Föreningen Sveriges häradshövdingar säger, att

förslagen i stort sett framstår som välgrundade och i huvudsak innefattar

fullt godtagbara lösningar av de aktualiserade problemen. Motiven är enligt

föreningen utarbetade med synnerlig omsorg och grundlighet, varför

betänkandet torde bli av stort värde vid framtida rättstillämpning. Exekutionsväsendets

organisationsnämnd framhåller, att förslagens genomförande

skulle medföra avsevärda fördelar för det exekutiva arbetet. Nämnden

understryker, att löneexekution från de flesta synpunkter är en bättre

exekutionsform än sakexekution.

Vad angår förslagens effekt för personalbehovet vid kronofogdemyndigheterna

anför exekutionsväsendets organisationsnämnd, att

det blir mindre arbetskrävande, om sökanden begär endast löneutmätning

och inte dessutom sakutmätning. Om förslagen skall kunna genomföras

utan nämnvärda personalökningar, förutsätts emellertid dels att bestämmelserna

om utsökningsavgiften utformas så att de främjar de minst

arbetskrävande exekutionsformerna, och dels att viss uppmjukning sker

av bestämmelserna om inbördes företräde mellan olika fordringar vid

samtidig införsel. I fråga om utsökningsavgiften rekommenderar nämnden

att exekutionen skall styras mot löneutmätning genom att det bestäms att

halv utsökningsavgift utgår, om sökanden begär endast utmätning i lön.

Sökanden kommer då att begära sakutmätning bara när viss egendom

kan anvisas till utmätning. När det åter gäller de bestämmelser som rör

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 130

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

förmånsrättsordningen mellan olika införselbara fordringar framför

nämnden kritiska synpunkter på beredningens uttalanden om ordningen

vid samtidig införsel för resterande underhållsbidrag och för skatt (jfr

bet. s. 150 f). Till denna fråga återkommer jag i specialmotiveringen (under

5.1.).

Nämnden påpekar vidare, att förslagen för med sig en väsentlig ändring

och omläggning av dagböcker, diarier och blanketter. Vidare blir det nödvändigt

med utbildning av personal för nya och mera kvalificerade arbetsuppgifter,

programmering av nya bokförings- och redovisningsrutiner, uppläggning

av nya arbetsrutiner m. m. Under hänvisning härtill anser nämnden

nödvändigt att en tid av minst ett år förflyter från lagändringarnas

antagande till deras ikraftträdande.

I en hel del yttranden behandlas frågan om den lagskrivning steknik

som beredningen har begagnat. Föreningen Sveriges kronofogdar

är i det avseendet mycket positivt inställd. Föreningen anser det vara tacknämligt

att lagtexten inte är skarp och detaljerad utan överlämnar till utmätningsmännen

att ombesörja det praktiska genomförandet. Eftersom de

enskilda exekutionsfallen uppvisar stora olikheter sinsemellan, är det praktiskt

taget omöjligt att skapa allmängiltiga normer genom detaljerade lagregler.

Också flera andra remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse över

att förslaget medger ett mera fritt bedömande från exekutionsmyndigheternas

sida.

Några instanser är dock betänksamma på den här punkten. Enligt hovrätten

för Västra Sverige är lagtext och motiv föga precisa. De skönsmässiga

bedömningar som föranleds härav är ägnade att komplicera och fördyra

utsökningsprocessen. Hovrätten medger, att man visserligen inte mot förslagen

kan invända, att utmätningsmannen skulle sakna tillräckliga kvalifikationer

för prövningen av de vanskliga rättsfrågor som här uppkommer,

i vart fall sedan kravet på juris kandidatexamen för utmätningsmän

har genomförts i praktiken. Men oavsett utmätningsmännens juridiska

kvalifikationer ger inte utsökningsprocessen samma möjlighet som domstolsprocessen

att allsidigt och ingående pröva relevanta frågor. Olägenheterna

av att låta vanskliga rättsfrågor prövas i utmätningsmålet får speciell

betydelse genom att fasta principer för processföring och bevisning saknas.

Hovrätten framhåller, att de föreslagna bestämmelserna om förfarandet

i vissa speciella situationer torde tillgodose önskemålet om en effektiv och

smidig exekution i högre grad än rättssäkerheten. Härtill kommer att utmätningsmannen

från gäldenärens synpunkt kommer att framstå som

företrädare för borgenärens intresse utan att inta samma fristående ställning

till parterna som en domstol. Slutligen pekar hovrätten på risken

att utmätningsbeslut kommer att överklagas i väsentligt större utsträckning

än nu. Hovrätten medger dock att dess invändningar inte är alltför tungt

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

vägande. Hovrätten förordar sålunda inte någon mer genomgripande omarbetning

av bestämmelserna utan bara justeringar på enstaka punkter.

2.2. Fordringar som skall få tas ut genom införsel resp. genom löneutmätning

I fråga om gällande rätt i denna del hänvisas till vad som har anförts

under 2.1.1.

2.2.1. Lagberedningen

Allmänt. Beredningen framhåller, att indrivningen av fordringsanspråk

är den ojämförligt största verksamhetsgrenen inom exekutionsväsendet.

Möjligheten till exekution har dock sin största betydelse som ett hot mot

betalningsförsumliga. Beredningen medger visserligen att man inom affärslivet

i viss utsträckning skulle kunna nöja sig med andra sanktioner, t.ex.

avstängning från kredit eller andra former av blockad eller svartlistning.

Att avskaffa tillgången till exekution för affärslivets fordringsanspråk

anses emellertid inte kunna komma i fråga. Beträffande andra fordringsanspråk

— t. ex. familjerättsliga underhållskrav och det allmännas krav

på skatter — måste tvångsåtgärder uppenbart stå till buds för att betalningsförpliktelserna

skall fullgöras i önskad omfattning.

Beredningen framhåller, att för många människor lön och därmed likartad

inkomst är den enda tillgång som man över huvud taget kan komma

åt med exekution. Enligt beredningens mening är det uteslutet att man,

om införselinstitutet får behålla ungefär nuvarande grad av effektivitet,

vidgar dess användningsområde så att institutet får nyttjas för alla slags

fordringar utan åtskillnad. Institutet bör stå till buds bara i sådana fall

när starka skäl kan åberopas. Frågan för vilka krav införsel skall kunna

anlitas får bedömas med hänsyn till vad som föreslås beträffande andra

exekutionsformer. I det avseendet erinrar beredningen om sitt förslag till

modernisering av reglerna om löneutmätning, vilket förslag översiktligt

har redovisats under 2.1.2.

Beredningens överväganden beträffande valet vilka fordringar som bör

få tas ut genom införsel resp. genom löneutmätning redovisas här var

för sig.

Införsel. Beredningen framhåller, att det inte kan råda någon tvekan om

att de familjeråttsliga underhållsfordringarna bör kunna tas ut genom

införsel. De har regelmässigt en hög angelägenhetsgrad och det framstår

som naturligt, att en viss del av lönen genast reserveras för — utom den

anställdes eget och hemmavarandes underhåll — försörjningen av dem

som i övrigt är beroende av honom.

Med familjeråttsliga underhållsfordringar likställs i gällande lag vissa

kommunala fordringsanspråk enligt lagen om socialhjälp och barnavårdslagen.

Beredningen påpekar, att införselmöjligheten i dessa fall från eko
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

nomisk synpunkt inte torde spela någon större roll för det allmänna. Men

kraven anses av beredningen stå så nära de familj erättsliga bidragen, att den

finner det naturligt att införsel alltjämt får äga rum för deras uttagande.

Vad därefter angår skatter och allmänna avgifter framhåller beredningen,

att källskattesystemet i hög grad har reducerat betydelsen av införsel.

Införsel för skatt gäller bara skatt som har blivit restförd. Beredningen

erinrar om att det i pågående nordiskt lagsamarbete på konkursrättens

område övervägs att avskaffa gällande förmånsrätter för skatter i konkurs.

Om dessa förmånsrätter avskaffas, kan det synas konsekvent att också

avskaffa möjligheten att driva in skatter genom införsel och jämställa

skattekrav med fordringsanspråk som får drivas in bara genom utmätning

och konkurs. Det är dock otvivelaktigt av betydelse för skattemoralen, att

man kan effektivt hålla efter dem som av ett eller annat skäl har undgått

avdrag för skatt. Även från rättvisesynpunkt kan det bli stötande, om

somliga för lätt undgår att vidkännas den börda som andra får bära. Trots

att det inte anses helt uteslutet att avskaffa införselmöjligheten för dessa

fordringar, föreligger dock inte tillräckliga skäl att för skatteindrivningen

uppställa de restriktioner som bör gälla för utmätning i lön. Beredningen

behåller alltså i sitt förslag möjligheten att driva in skatter och allmänna

avgifter genom införsel.

Att böter och viten f. n. kan tas ut genom införsel motiveras av kriminalpolitiska

skäl. Om bötesstraffet skall få avsedd verkan, bör försummelse

att betala böterna följas av lämplig sanktion. Det är inte ändamålsenligt

att vid sidan av hotet om förvandlingsstraff nöja sig med utmätning och

avstå från införsel.

Beredningen förordar alltså inte någon inskränkning beträffande de olika

slag av fordringar som f. n. får tas ut genom införsel.

I frågan huruvida införselinstitutet bör öppnas för mja typer av fordringsanspråk

konstateras, att det främst är beträffande skadestånd som

önskemål om ändring har gjort sig gällande. Beredningen överväger först

vilka skadeståndsanspråk som därvid över huvud taget skulle kunna komma

i fråga. Tanken på införsel för skadeståndskrav på inomobligatorisk

grund, t. ex. skadestånd vid utebliven leverans, avvisas genast. Men beredningen

påpekar, att gränsen mellan inom- och utomobligatoriska fall är

flytande. En begränsning till skadestånd på grund av brott blir också godtycklig.

Skadestånd vid uppsåtliga brott kunde snarare erbjuda en tänkbar

begränsning. Vidare kunde man överväga att medge införsel för ersättning

med anledning av personskada i utomobligatoriska förhållanden.

Beredningen finner dock att, oavsett vilken begränsning som får anses

lämplig, man inte får göra sig några överdrivna föreställningar om betydelsen

av införsel för ändamålet. Vad särskilt angår personskador utgörs

de dominerande skadefallen av trafikskador, framför allt skador i följd av

motorfordonstrafik. På det området föreligger emellertid försäkringsplikt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

och den skadelidande är därför tillgodosedd redan enligt gällande regler.

Även i andra fall, när personskada vållas, ingriper numera i vid omfattning

försäkring till den skadelidandes skydd, även om ersättningen oftast inte

täcker hela skadan. Beredningen hänvisar i sammanhanget till yrkesskadeförsäkringen

och den allmänna sjukförsäkringen samt arbetsgivarnas ansvarighetsförsäkringar.

Beredningen medger, att det visserligen är ett önskemål att en skadelidandes

rätt till ersättning för personskada tryggas till den del ersättning

inte utgår på grund av försäkring. I fråga om den som uppsåtligen har

misshandlat en person eller genom grov culpa har vållat personskada förkastas

dock tanken på införsel. Det torde nämligen här, frånsett omogna

men godartade ungdomar, genomsnittligt vara fråga om ett dåligt klientel,

och skadevållare av den kategorin sköter knappast ett arbete under längre

tid, om de har ett oavbrutet tryck av införsel över sig.

I fortsättningen konstaterar beredningen, att svensk skadeståndsrätt inte

innehåller någon allmän regel om möjlighet att jämka skadestånd under

beaktande av den skadeståndsskyldiges ekonomiska förmåga. För att få

en begränsning till måttliga belopp kan man tänka sig att domstol beträffande

viss grupp av skadeståndskrav får i uppgift att med hänsyn till

den skadeståndsskyldiges förmåga fastställa det belopp som högst skall

få tas ut genom införsel. Men beredningen finner inte heller den vägen

framkomlig. Domstolens beslut skulle i allmänhet få den mindre önskvärda

följden att skadeståndet till överskjutande del föll bort. I sitt handlande

skulle domstolen rent skönsmässigt i varje särskilt fall få bestämma det

genom införsel indrivningsbara beloppet. Hur lång tid efter domen som

denna bedömning skulle motsvara verkligheten är emellertid högst ovisst.

Enligt beredningens bedömande skulle domstolens handhavande av den

här aktuella uppgiften kräva en så individuell prövning, att denna skulle

framstå mera som ett sätt att utmäta lämplig påföljd för den skadevållande

gärningen än som en bedömning hur den skadelidande bäst skulle tillgodoses.

Man kan tänka sig att införsel för skadestånd skulle kunna användas

med fördel från rent kriminalpolitiska synpunkter. Beredningen har dock

svårt att tro att hot om införsel vid sidan av straff och andra påföljder

skulle ha någon större betydelse från allmänpreventiv synpunkt. Från individualpreventiv

synpunkt är frågan om införsel mera tveksam. Beredningen

hänvisar i sammanhanget till överläggningar med representanter

för kriminalpolitisk sakkunskap och redovisar olika synpunkter som därvid

har framkommit. Vissa särskilt angivna individualpreventiva invändningar

mot tanken på införsel anses inte kunna bagatelliseras.

Sammanfattningsvis förklarar beredningen, att det knappast kan komma

i fråga att generellt medge införsel för alla slags skadestånd men att det

möjligen kunde överlämnas till domstolarna att för vissa kategorier skadeståndsanspråk

bestämma, om och i vad mån de skulle få tas ut genom

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

införsel. Även en på det sättet begränsad uppgift anses emellertid så vansklig,

att den inte utan starka skäl bör åläggas domstolarna. Från kriminalpolitisk

synpunkt sägs värdet av att införa möjlighet till införsel för skadestånd

vara begränsat. Beredningen anser med hänsyn till det anförda att

det inte föreligger tillräckliga skäl att medge införsel för skadestånd.

Löneutmätning. Beredningen finner det inte lämpligt att begränsa användningen

av löneutmätning till vissa kategorier av fordringsanspråk. I

stället söker beredningen genom att uppställa särskilda villkor för löneutmätning

förebygga att sådan utmätning blir alltför betungande. Att löneutmätning,

när särskilda skäl föreligger, skall få fortgå mer än tre månader

under ett och samma kalenderår, kan enligt beredningen vara motiverat

av att gäldenären har visat höggradig nonchalans mot sina borgenärer i

allmänhet eller påtagligt missgynnat viss särskild borgenär. Även fordringens

art — t. ex. skadestånd på grund av brott — kan emellertid böra beaktas

i vissa fall.

2.2.2. Yttrandena

Förslaget om införselinstitutets räckvidd — att det liksom

hittills skall stå öppet bara för familjerättsliga underhållsbidrag, vissa

kommunala bidragsfordringar, skatter och allmänna avgifter samt böter

och viten — tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett stort antal remissinstanser.

Hit hör t. ex. länsstyrelsen i Örebro län, åtskilliga kronofogdemyndigheter

och barnavårdsnämnder samt TCO. Socialpolitiska kommittén

understryker vikten av att familj erättsliga underhållskrav i utsökningshänseende

får en prioriterad ställning. Kommittén bortser inte från möjligheten

till bidragsförskott men säger att införselinstitutets betydelse kvarstår

för uttagande av underhållet i de fall då bidraget är högre än förskottsbeloppet.

Möjligheten till effektiv exekution spelar dessutom stor roll för

indrivning av underhållsbidrag enligt GB, som inte förskotteras genom

det allmänna. Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som också lämnar förslaget

utan erinran, behandlar speciellt frågan om införsel för kommunala bidragsfordringar.

Enligt länsstyrelsen visar antalet mål om åläggande för

försörjningspliktig att utge ersättning för lämnad socialhjälp eller barnavård

en fortgående nedgång. Det får därför antas att införsel för kommunala

bidragsfordringar kommer att tillämpas tämligen sällan. Det kan dock

ha viss psykologisk betydelse att möjligheten till införsel åtminstone tills

vidare får stå kvar.

I en hel del remissyttranden sätts i fråga om inte införselinstitutets räckvidd

bör minskas. Kommerskollegium är inte främmande för tanken att

avskaffa införsel för skatter och allmänna avgifter. Inte heller Göta hovrätt

och hovrätten för Västra Sverige är helt övertygade om att skatter och allmänna

avgifter också i fortsättningen bör få tas ut genom införsel. Göta

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

hovrätt förklarar, att förslaget i den delen strider mot beredningens grundläggande

uppfattning, att införsel bör stå till buds bara i de fall när starka

skäl kan åberopas. När införselinstitutet år 1918 vidgades till att omfatta

även skatter var huvudsakliga motivet att skatteindrivningen med dåvarande

exekutiva bestämmelser var förenad med avsevärda svårigheter (se Welamson

i Festskrift till Nils Herlitz s. 390). Vidare påpekar hovrätten att

en eventuell utveckling mot övervägande indirekt beskattning torde minska

behovet av införsel för skattefordringar. Länsstyrelsen i Kopparbergs län

och Smålands och Blekinge handelskammare menar att möjligheten till införsel

kanske bör begränsas till familj erättsliga underhållsbidrag. Sveriges

advokatsamfund samt handelskammaren för Örebro och Västmanlands län

är inte obenägna att begränsa införselinstitutet till familj erättsliga underhållsbidrag

och kommunala bidragsfordringar. Beträffande böter och viten

har dessa instanser uppfattningen, att de kriminalpolitiska skälen numera

inte är av den styrka att införselrätten bör behållas. Hotet om utmätning

eller förvandlingsstraff anses fullt tillräckligt, särskilt med hänsyn till de

av beredningen föreslagna moderniserade reglerna för utmätning i lön.

Frågan huruvida det bör öppnas möjlighet till införsel för ytterligare

kategorier fordringar behandlas i åtskilliga remissyttranden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och kronofogdemyndigheten

i Luleå distrikt förklarar sålunda, att införsel bör medges för hyres- och

hushållsfordringar.

I övrigt diskuteras uteslutande frågan om sådan vidgning bör ske att även

skadeståndskrav kan tas ut genom införsel. En grupp remissinstanser biträder

beredningens ståndpunkt att inte medge införsel för skadeståndsfordringar.

Hit hör t. ex. länsstyrelsen i Värmlands län, kriminalvårdsstyrelsen

och samtliga hörda skyddskonsulenter. En skyddskonsulent förordar

ett vidgat och nyanserat användande av föreskrifter om betalning i samband

med villkorlig dom. En annan uttalar, att det möjligen som en sista utväg

kan tänkas att frågan om införsel lämnas till övervakningsnämndernas

bedömande. En tredje skyddskonsulent befarar att införsel för skadestånd

på grund av brott skulle gynna statliga institutioner, större företag m. m.

men inte enskilda målsägande.

En annan grupp remissinstanser är mera tveksam och vill att frågan skall

ägnas fortsatta överväganden. Hit hör Sveriges riksbank och försäkringsinspektionen.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner det böra övervägas ytterligare

om inte domstol för vissa typer av skadeståndsanspråk kan få förordna

att skadeståndet får tas ut genom införsel. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län och Svenska landstingsförbundet beklagar att frågan om exekutivt

uttagande av skadeståndsfordringar inte har bringats närmare sin

lösning. Flera instanser förordar ytterligare utredningar i ämnet, t. ex. hovrätten

för Västra Sverige, Föreningen Sveriges häradshövdingar och Svenska

sparbanksföreningen. Föreningen Sveriges stadsdomare förklarar att bered
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

ningsförslaget väl knappast gör anspråk på att vara den slutgiltiga lösningen

av frågan om indrivning av skadestånd. I fortsättningen sägs följande.

Styrelsen är ej övertygad om att införsel i dess nuvarande form är den

enda möjliga eller riktiga vägen att lösa problemet med betalning av skadestånd

på grund av brott. Styrelsen är därför ej beredd att utan vidare förorda,

att införsel skall medgivas för sådant skadestånd.

Styrelsen vill emellertid taga tillfället i akt att uttala, att det synes styrelsen

angeläget, att en samlad utredning av nu angivna problem snarast kommer

till stånd. Vid utredningen bör kunna beaktas och utredas hithörande

civilrättsliga, straffrättsliga, utsökningsrättsliga och måhända även statsfinansiella

frågor. I detta sammanhang borde även problematiken i förhållandet

mellan indrivning av böter och indrivning av skadestånd på grund

av brott kunna behandlas.

Enligt Svenska Försäkringsbolags riksförbund är bristen på ett verksamt

exekutionsmedel särskilt besvärande för försäkringsbolagen vid regresskrav7

mot brottslingar rörande skadeersättningar. Riksförbundet påpekar, att

arbetet med regresskraven utförs inte främst av ekonomiska utan av preventiva

skäl samt anför vidare.

I koncession för trafikförsäkring stadgas t. o. m. skyldighet att anställa

återkrav vid vissa grövre förseelser. Om inte något verksamt exekutionsmedel

finns att tillgå, kan man dock inte heller vänta sig att återkravsarbetet

kan bli av något egentligt värde för brottspreventionen. Återkraven ger

i dag resultat praktiskt taget endast i de fall då brottslingen redan tagit

rättelse och drivs av en god vilja att göra rätt för sig. För att bolagen skall

kunna göras en insats i preventionens tjänst krävs atl det finns verksamma

exekutionsmedel att använda mot de förhärdade.

Beredningen erinrar i denna del om att svensk skadeståndsrätt ej innehåller

någon allmän regel om möjlighet att jämka skadestånd under beaktande

av den skadeståndsskyldiges ekonomiska förmåga och anger vissa

komplikationer som skulle uppkomma vid en obegränsad rätt till införsel

av ojämkade skadeståndsbelopp. Enligt riksförbundets mening är avsaknaden

av en allmän regel om jämkning ett besvärande problem vid försök

att lösa förevarande frågekomplex.

Riksförbundet ifrågasätter om inte allvarliga försök bör göras att komma

till rätta med frågan om införsel för skadestånd på grund av brott utan att

vänta på en översyn av skadeståndsrättens grundläggande principer.

Slutligen är det en grupp remissinstanser som mera otvetydigt uttalar

sig till förmån för att de införselbara fordringarna skall omfatta också

skadeståndsanspråk. Hit hör hovrätten för Nedre Norrland, som anser möjligheten

av införsel för skadestånd i vissa fall så angelägen att lagstiftning

inte bör underlåtas på grund av svårigheterna att finna en från alla synpunkter

lämplig regel. Vidare kan här nämnas Göta hovrätt, länsstyrelserna

i Stockholms och Malmöhus län samt Föreningen Sveriges rättshjälps jurister.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att det inte bör möta avgörande

hinder mot att anförtro domstolarna eller utmätningsmännen

bestämmanderätt rörande införselmöjligheten.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

Stockholms handelskammare finner det otillfredsställande att böter skall

kunna tas ut genom införsel men inte ett i samma mål utdömt skadestånd

till enskild person. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att skadestånd på

grund av brott bör vara införselbart framför skatter och böter.

Frågan huruvida utmätning i lön skall få ske för alla

krav eller förbehållas bara vissa typer av fordringsanspråk behandlas i

några remissvar.

Sveriges advokatsamfund finner förslaget vara ett välbefogat steg i riktning

mot en effektivisering av exekutionsmöjligheterna. För utmätning i

lön bör emellertid utmätningsfordringen i regel uppgå till visst minimibelopp,

t.ex. 300 kr. Liknande uppfattning uttalas av LO.

Sveriges riksbank erinrar om att samhället på olika områden och för olika

syften lämnar kreditstöd till enskilda och företag på särskilt gynnsamma

villkor. Bland de lånetyper, vilka riksbanken förvaltar, nämns som exempel

bosättningslån, stödlån till jordbrukare, fiskredskapslån och värnpliktslån.

Samhället avstår i dessa fall från att anpassa kreditvillkoren efter kreditrisk.

Enligt riksbanken ligger det då nära till hands att krediterna i stället

ges viss prioritetsställning i exekutionsrättsligt avseende. Riksbanken vill

emellertid inte reservera det nya löneutmätningsinstitutet för speciella

fordringar. Men riksbanken anser det önskvärt att på något sätt i systemet

infoga en förmånsställning för de här aktuella fordringarna.

Socialpolitiska kommittén anför sociala skäl mot en vidgad tillämpning

av utmätning i lön. En generell möjlighet för varje fordringsägare att i

föreslagen ordning med exekutiva medel angripa gäldenärens arbetsinkomst

inger betänkligheter från social synpunkt. Affärsvärlden bör utan skärpta

regler om utmätning i lön kunna komma till rätta med betalningsförsummelser.

Kommittén medger emellertid, att det i vissa fall kan vara befogat

med bättre regler än de nuvarande för exekution, t. ex. när det gäller skadestånd

på grund av brott. Dock bör löneexekutionen också i dessa angelägna

fall begagnas med varsamhet. Länsstyrelsen i Värmlands län anser, att skadestånd

på grund av brott på något sätt bör privilegieras framför andra

fordringar vid utmätning i lön.

2.3. Inkomster vari införsel resp. löneutmätning skall få äga rum

2.3.1. Gällande rätt

Införsel. Enligt InfL kan införsel äga rum i avlöning, pension eller livränta.

Vad som därvid förstås med avlöning anges bara på det sättet, att 1 §

InfL medger införsel i avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning. I

anslutning till vissa motivuttalanden har i litteraturen framhållits, att orden

»tjänst eller annan arbetsanställning» måste tilläggas en mycket vidsträckt

innebörd. I rättspraxis har också anställningsbegreppet tillämpats på det

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

sättet. Därvid har fasthållits att gäldenären måste vara knuten till arbetsgivaren

på sådant sätt att han inte är att anse som självständig företagare.

Lika litet som i fråga om avlöning ger InfL någon definition på vad som

skall förstås med pension eller livränta. I 19 § första stycket föreskrivs bara

att vad som är stadgat om införsel i avlöning skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om införsel i pension eller livränta, trots att sådan pension

eller livränta är undantagen från utmätning för gäld. Enligt 19 § andra

stycket skall med pensions- eller livränteförmån jämställas sjukpenning

och annan dagersättning, som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall

eller av annan sådan anledning. Införsel däri medges emellertid endast för

uttagande av underhållsbidrag och kommunal bidragsfordran (20 § 8, 21 a §

och 22 § InfL).

Utmätning. I fråga om utmätning i avlöning finns den grundläggande

bestämmelsen i 67 § UL. Denna definierar lönebegreppet i överensstämmelse

med motsvarande definition i InfL. Bestämmelsen avser utmätning i »gäldenärens

innestående avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning». I 67 §

UL finns vidare i anknytning till föreskrifter om utmätningsfrihet för vissa

pensioner och livräntor preciseringar av pensions- och livräntebegreppen

(se härom under 5.2.).

2.3.2. Lagberedningen

Införsel. Beredningen framhåller att det i den rättsvetenskapliga litteraturen

och även i lagförarbeten ofta har framhållits, att svensk rätt saknar

ett enhetligt arbetstagarbegrepp. Särskilt har man fäst sig vid en motsättning

mellan ett civilrättsligt arbetstagarbegrepp, utformat av de allmänna

domstolarna och arbetsdomstolen vid tillämpningen av bl. a. 17 kap. 4 § HB,

semesterlagen och arbetsfredslagstiftningen, samt ett socialrättsligt arbetstagarbegrepp,

som har vuxit fram speciellt vid försäkringsrådets tillämpning

av 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. För det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet har ansetts utmärkande, att det anknyter

till det mellan parterna slutna avtalet och förutsätter en helhetsbedömning

av olika faktorer i det konkreta rättsförhållandet. Det socialrättsliga arbetstagarbegreppet

åter har kännetecknats av att mindre vikt fästs vid tolkning

av själva avtalet. I stället har särskild hänsyn tagits till parternas sociala

och ekonomiska förhållanden. Motsättningen mellan det civil- och

det socialrättsliga arbetstagarbegreppet kom till tydligt uttryck i samband

med att arbetsfredslagstiftningen år 1945 utvidgades till att omfatta även

de s. k. beroende uppdragstagarna.

Olycksfallsförsäkringslagen upphävdes år 1954 och ersattes av lagen om

yrkesskadeförsäkring. Det har hävdats, att det socialrättsliga arbetstagarbegreppet

därmed skulle ha förlorat all praktisk betydelse. Man har emellertid

dessutom ansett sig kunna konstatera en utveckling av det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet i vidgande riktning. I propositionen med förslag till

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

lag om allmän försäkring m. in. framhöll föredragande departementschefen,

att utvecklingen i praxis har fortskridit så långt, att det med visst fog kunde

göras gällande att de grupper av beroende uppdragstagare som avsågs med

1945 års ändringar i arbetsfredslagstiftningen föll under arbetstagarbegreppet

(prop. 1962:90 s. 324). Även i förarbetena till gällande semesterlag

liksom i den rättsvetenskapliga litteraturen har denna utveckling uppmärksammats.

Det har hävdats, att ett i sina grunddrag enhetligt arbetstagarbegrepp

har vuxit fram för civil- och socialrättens del.

Utmärkande för högsta domstolens och, efter 1945 års ändringar i arbetsfredslagstiftningen,

också arbetsdomstolens praxis har varit en strävan att

nå en totalbedömning av olika föreliggande faktorer. Metoden att dra gränsen

mellan arbetstagare och självständiga företagare efter en prövning av

samtliga omständigheter i det enskilda fallet passar emellertid mindre väl

inom socialförsäkringen med hänsyn till det stora antal ärenden som där

förekommer och de former i vilka avgörandena måste träffas. Praktiska

skäl har därför framtvingat en i viss utsträckning schablonartad bedömningsmetod

inom detta område.

Beredningen tillfogar, att speciella förhållanden råder i fråga om tillämpningen

av 39 § UppbF. I den paragrafen stipuleras skyldighet för arbetsgivare

att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön. I anslutning till

vissa motivuttalanden har praxis på området kommit att slå in på delvis

egna vägar beträffande innebörden av arbetstagarbegreppet. Stor vikt har

tillmätts frågan vilken skatterättslig natur som utbetalade belopp ansetts ha.

Beträffande pensioner och livräntor framhåller beredningen att det i

förarbetena till InfL särskilt har angivits vissa typer som, trots att de inte

får utmätas, ändå skulle få utnyttjas för införsel (bet. s. 91). Intet bär

dock ansetts tyda på att bara de i förarbetena uttryckligen angivna eller

därmed jämförbara pensionerna eller livräntorna åsyftats. I rättspraxis har

man också ansett, att en gäldenärs på testamente grundade rätt att under

sin livstid uppbära avkastningen av ett i bank nedsatt kapital eller av en

fastighet är att betrakta som en livränta, vari införsel kan meddelas. Tolkningen

av uttrycken pension och livränta torde i övrigt inte ha vållat några

större problem. I stor utsträckning har man kunnat falla tillbaka på gängse

språkbruk. Vad först angår livränta förstås sålunda allmänt därmed en

förmån som utfaller periodiskt och för sitt bestånd är beroende av någon

persons liv. Den behöver inte av den anledningen var livsvarig. Med pension

torde i regel förstås en periodisk förmån, vilken utgår som vederlag för

egen eller annans arbetsanställning. Språkbruket är dock inte fullt konsekvent.

Såväl i lagtext som i andra sammanhang betecknas ibland en förmån

som pension trots att den inte härrör från anställning. I fråga om varaktigheten

uppfyller de förmåner vilka betecknas som pensioner i regel de för

livräntor normalt uppställda kraven. Pension är sålunda oftast livsvarig.

Den behöver dock inte vara det. Beredningen konstaterar sammanfattnings
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

vis, att pension närmast framstår som en specialform av livränta, om man

bortser från vissa privata utfästelser angående periodiska utbetalningar

och från det specifikt skatterättsliga pensionsbegreppet.

Beredningen framhåller, att införselinstitutet principiellt bör utformas så

att införsel kan äga rum i varje form av inkomst där exekution i sådan ordning

är praktiskt genomförbar. I åtskilliga fall är det emellertid svårt att

använda sig av införsel, t. ex. när det gäller en rörelseidkares fordringar

hos kunder och klienter. Kundfordringar ingår i de tillgångar som genom

utmätning eller konkurs kan angripas av borgenärerna. Införsel för vissa

privilegierade fordringar skulle medföra avsteg därifrån. Därtill kommer

att kundfordringarna bara till en mindre del utgör vederlag för gäldenärens

egen arbetsinsats. Även en del andra inkomster är till sin typ sådana att

införsel framstår som en konstlad form för exekutivt ingripande. Beredningen

har därför utgått från att tillämpningsområdet för införsel måste

begränsas och bestämmas genom en uppräkning av de fall då förhållandena

är sådana att institutet med fördel kan användas.

I första rummet nämns i beredningsförslaget arbetstagares avlöning, vare

sig den utgår i form av tidlön, ackordsersättning, provision eller annan gottgörelse.

Förslaget ånger inte vad som skall förstås med arbetstagare. Beredningen

räknar med att man, i fortsättningen liksom hittills, kommer

att tolka uttrycket något olika alltefter syftet med den lagstiftning som tilllämpas

och andra data som anses vägledande. För egen del har beredningen

inte ansett det behövligt att bygga förslaget på någon viss begreppsmässig

bestämning av vad som skall förstås med arbetstagare. För att säkerställa

en tillräckligt vid tillämpning upptar förslaget i stället en bestämmelse,

som med arbetstagare jämställer den vars arbetsförhållanden är jämförliga

med en arbetstagares. Förslaget utgår från att införsel alltid kan äga rum,

när gäldenären enligt vanlig civilrättslig bedömning är att anse som arbetstagare,

men medger samtidigt, att man inbegriper gränsfall som vid en sådan

bedömning anses tveksamma.

Beredningen behandlar härefter den närmare innebörden av förslaget för

vissa speciella fall (bet. s. 94 ff). Härvid framhålls bl. a. att med arbetstagare

ofta kan jämställas den som åtnjuter ersättning under utbildningstid

utan att ha anställning hos den som utger ersättningen, t. ex. när det

gäller penningbidrag som utgår till omskolning av arbetslösa. Ibland är

dock ersättningen så låg att något utrymme inte finns för införsel. Möjligen

kan man tveka inför lämpligheten att ta ut skatter och böter ur omskolningsbidrag

och liknande som har ett socialt inslag. Det kan därför övervägas,

att i administrativ ordning föreskriva att införsel för skatter eller

böter inte skall äga rum i sådana bidrag eller att på annat sätt göra lämplig

eftergift.

Beträffande de typer av avlöning som här kommer i fråga framhåller

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968 53

beredningen, att övertidsersättning givetvis hör hit, likaså tantiem eller

andel i vinst.

I fortsättningen förklarar beredningen att det inte är nödvändigt att

ersättningen utgår periodiskt. Införsel skall alltså — liksom f. n. beträffande

exempelvis ackordsersättningar — kunna meddelas i engångsersättningar.

Som exempel på sådana ersättningar nämns retroaktiva lönetillägg,

premier till värnpliktiga och engångsbelopp som betalas ut till reservbefäl

i stället för pension.

Beredningen föreslår att införsel vidare skall kunna meddelas i vederlag

för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat dylikt.

Utmärkande för de intäkter som här åsyftas är att de framstår som vederlag

för utnyttjande av rätten till en immateriell tillgång, ett verk av andligt

skapande eller vad därmed kan jämställas. Beredningen tänker i sammanhanget

i första hand på verk som är föremål för upphovsrätt enligt lagen

om upphovsrätt till litterära eller konstnärliga verk. Nämnda lag inrymmer

också bestämmelser om vissa upphovsrätten närstående rättigheter och

även dessa omfattas i princip. Beträffande uttrycket »eller annat dylikt»,

påpekar beredningen att däri inryms i övrigt sådant som framstår som jämförligt

med litterärt eller konstnärligt verk, t. ex. fotografisk bild. Däremot

omfattas inte patenterad uppfinning. Utgår vederlaget för en uppfinning

i form av royalty kan möjligheten att tillämpa införsel i periodisk förmån

användas. Beredningen nämner som exempel på fall där den nu aktuella

införselmöjligheten kan få praktisk betydelse ersättningar som tonsättare

och författare brukar uppbära från STIM, honorar som författare uppbär

från bokförlag och författarpenning enligt kungörelsen angående Sveriges

författarfond. En förutsättning för att införsel skall kunna meddelas bör

vara att gäldenären på grund av avtal eller eljest har en, låt vara kanske

ännu bara villkorlig fordran på vederlag från viss förläggare eller annan.

Det kan sålunda inte anses tillräckligt, att gäldenären sannolikt kommer

att få en bok utgiven på visst förlag, utan förlagskontrakt måste vara ingånget.

Införsel kan då meddelas i ersättning som gäldenären har att fordra

för den boken, vare sig förutsättningarna för vederlagets utgående —

framläggande av manuskript eller försäljning av exemplar — redan har

uppfyllts eller inte. Hinder bör inte möta mot att låta beslutet omfatta även

ersättning för eventuella framtida upplagor av boken. En viss varsamhet är

dock här på sin plats, särskilt om förlagskontraktet inte omfattar mera än

en första upplaga. Om en författare är relativt fast knuten till ett förlag,

bör det vara möjligt att låta beslutet om införsel omfatta all den ersättning

som författaren på grund av redan ingångna eller framdeles tillkommande

förlagskontrakt har att uppbära från förlaget.

Föremål för införsel bör enligt beredningen också vara pension, livränta

eller annan periodisk förmån. I jämförelse med gällande rätt är det en nyhet

att förslaget inbegriper »annan periodisk förmån». Som exempel på perio
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

disk förmån nämns det fallet, att andel i ett företags vinst skall utgå till

någon som har sålt företaget till annan. Ett annat exempel är royalty, som

en uppfinnare har betingat sig vid upplåtelse av rätt att utnyttja uppfinningen.

Alltför stora krav på förmånens periodicitet bör inte uppställas.

Beredningen har inte ansett det erforderligt att, som nu är fallet i 19 §

InfL, uttryckligen ange att införsel är möjlig även om rätten till den förmån

varom är fråga inte kan utmätas. Med hänsyn till införselinstitutets

syfte och utformning kan de skäl som uppbär ett utmätningsförbud inte

göra sig gällande med tillnärmelsevis samma styrka när fråga är om införsel.

Enligt beredningens mening bör det även utan uttryckligt stadgande

vara klart, att införsel inte hindras av ett lagstadgat förbud mot utmätning

av rättigheten eller av ett i enskild handling upptaget förbud mot överlåtelse

därav.

Beredningen anser att man bör behålla möjligheten att genom införsel

ta ut underhållsbidrag och kommunal bidragsfordran i sjukpenning och

annan dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller

av annan sådan anledning.

Utmätning. Beredningen föreslår, att utmätning enligt den reformerade

ordningen skall få äga rum i arbetstagares avlöning. Härmed jämställs

annan ersättning för personlig arbetsinsats av gäldenären, om hans arbetsförhållanden

är jämförliga med en arbetstagares. Beträffande vad som skall

förstås med avlöning eller liknande hänvisar beredningen till framställningen

i införselsammanhanget.

Beredningen har vidare ansett att utfallande belopp av pension eller livränta

bör kunna tas i mät under de förutsättningar och i den utsträckning

som enligt förslaget gäller om utmätning av avlöning. Något motsvarande

har beredningen inte föreslagit i fråga om de intäkter i övrigt som kan bli

föremål för införsel, dvs. periodisk förmån av annan art än pension eller

livränta, vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk

eller annat sådant samt sjukpenning och vissa därmed jämställda dagersättningar

(bet. s. 276 f).

2.3.3. Yttrandena

Beredningens förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Målsättningen att införsel bör få äga ruin när

sådan exekution i inkomsten är praktiskt genomförbar anses principiellt

riktig. TCO framhåller exempelvis, att detta visserligen innebär att man går

utöver gränsen för den personkrets som inryms i arbetstagarbegreppet. TCO

har emellertid inte något att erinra häremot med hänsyn till att de fordringsanspråk

för vilka införselinstitutet har förbehållits tillgodoser viktiga

intressen.

Göta hovrätt förklarar, att man möjligen kan ifrågasätta om det behövs

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

en särskild bestämmelse om att med arbetstagares avlöning skall jämställas

viss annan ersättning. Eftersom begreppet arbetstagare inte är preciserat

innebär nämligen en sådan bestämmelse inte någon vidare upplysning.

Hovrätten medger emellertid, att intresset av en vidsträckt tillämpning av

införselinstitutet kanske får anses utgöra tillräckligt skäl för bestämmelsen.

Hovrätten för Västra Sverige däremot finner det fullt motiverat att inte låta

arbetstagarbegreppet bli exklusivt avgörande för det område där införsel är

möjlig. Hovrätten diskuterar emellertid om den extensivare gränsen har

dragits på lämpligaste sätt. Enligt hovrätten finns det i förevarande sammanhang

knappast anledning att med avlöning jämställa bara ersättning

för personlig arbetsinsats och därvid särskilt betona betydelsen av gäldenärens

arbetsförhållanden. Hovrätten yttrar vidare.

Visserligen har införsel traditionellt blott använts beträffande lön och en

del liknande ersättningsformer men skälet för denna inskränkning lär

framför allt vara att behovet av en annan typ av exekution än utmätning

här framträtt i särskilt hög grad (jfr bet. s. 51 ff, NJA II 1917 s. 522 ff).

Enligt hovrättens mening har det effektiva och förhållandevis enkla införselinstitutet

så påtagliga fördelar, att man icke bör draga sig för att i gränsfall

tillåta denna exekutionsform också när utmätning är möjlig (jfr bet. s.

73 f, 78, 103), om införsel framstår som lämplig av rättstekniska skäl eller

eljest.

Hovrätten tar vidare upp frågan om införsel i styrelsearvoden och liknande

ersättning. Beredningen har ansett exekutionsramen inte kunna användas

i detta fall (bet. s. 95). Att vederbörande inte deltar regelbundet i det

löpande arbetet lär dock enligt hovrätten inte kunna motivera en sådan

inskränkning i exekutionsmöjligheten. I sammanhanget kan nämnas att

socialstyrelsen anser att, om införsel skall kunna meddelas i arvoden för

statliga och kommunala förtroendeuppdrag (jfr bet. s. 95 f), detta i väl så

hög grad bör gälla »typiska styrelsearvoden».

I vissa remissyttranden görs uttalanden beträffande en del speciella tilllämpningsproblem.

Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län vill

att införsel skall kunna meddelas i periodiska utbetalningar från yrkessammanslutningar,

som för medlemmarnas räkning förmedlar uppdrag och

inkasserar likvid därför, t. ex. de fraktavgifter som lastbilsåkare uppbär

efter avräkning för varje månad. Exekutionsväsendets organisationsnämnd

anser, att införsel i omskolningsbidrag skall få äga rum för familjerättsliga

underhållsbidrag. Socialstyrelsen avvisar tanken på införsel i omskolningsbidrag.

Styrelsen framhåller, att hela rehabiliteringstanken — arbetsträning,

omskolning etc. -— utgör en satsning där de som handhar rehabiliteringen

bör få avgöra vad vederbörande tål av ekonomiska och andra bördor.

Inte heller arbetsmarknadsstyrelsen biträder beredningens uppfattning beträffande

införsel i omskolningsbidrag. Styrelsen framhåller behovet av så

klart bestämda exekutionsregler som möjligt när det gäller införsel och utmätning

i statliga bidrag på det sociala området. Vidare sägs följande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Vid sina överväganden i dessa hänseenden har beredningen särskilt framhållit

betydelsen av att underhållsbidrag kan uttas. Otvivelaktigt bör särskild

hänsyn tas härtill. Beträffande statliga bidrag till omskolning av arbetslösa

vill styrelsen dock framhålla, att dessa utbildningsbidrag är sammansatta

så att särskilt familjetillägg för make och barn (även ensamstående

med barn) utgår. I princip utbetalas samtliga bidrag till den utbildade

själv. Därest särskilda skäl föreligger, må viss del av bidraget utbetalas till

make eller annan av bidragstagaren godtagen person. De olägenheter för

underhållsberättigade som kan tänkas uppstå med nu gällande regler beträffande

införsel och utbetalning av utbildningsbidrag torde kunna förebyggas

genom administrativa föreskrifter av Kungl. Maj :t eller av styrelsen

med stöd av 13 § kungl. kungörelsen om utbildningsbidrag åt arbetslösa

m. fl. (SFS 1963: 427, ändr. 1964: 492).

Arbetsmarknadsstyrelsens betänkligheter beträffande omskolningsbidrag

avser inte bara införsel utan också utmätning i lön. Det är enligt styrelsen

angeläget att statliga bidrag med sådant socialt syfte som omskolning eller

hjälp till flyttning av arbetslösa inte skall kunna angripas genom utmätning

för olika slags fordringar. Bidragen är inte beräknade med någon hänsyn

till sådana eventuella reduktioner av utgående belopp. Styrelsen hänvisar

till förslaget i 66 § 2 mom. UL jämte motiv och föreslår att samma princip

som där fått komma till uttryck beträffande sociala bidrag från stat och

kommun också får göra sig gällande vid införsel och utmätning i lön. Hovrätten

för Nedre Norrland kritiserar beredningens uttalande (bet. s. 97),

att medel som har betalats in till särskild semesterkassa regelmässigt inte

bör komma i fråga för införsel. Omtanken om gäldenären anses här ha

drivits väl långt. Särskilt vid införsel för underhållsbidrag lär enligt hovrätten

inte kunna undvikas att också medel avsedda för semester tas i anspråk.

Liknande uppfattning uttalas av exekutionsväsendets organisationsnämnd.

Från en del håll har yppats betänkligheter beträffande förslaget att införsel

skall kunna ske i vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller

konstnärligt verk eller annat dylikt. Några instanser, exekutionsväsendets

organisationsnämnd och Sveriges författareförening vänder sig speciellt mot

beredningens motivuttalande att, om en författare är relativt fast knuten

till ett förlag, det bör vara möjligt att låta beslut om införsel omfatta all den

ersättning som författaren på grund av redan ingångna eller framdeles tillkommande

förlagskontrakt har att uppbära från förlaget. De ifrågasätter

lämpligheten av att bevilja införsel i en rätt som ännu inte har uppkommit.

Ett sådant förfarande sägs kunna verka hämmande på gäldenärens produktion

samt strida mot hittills tillämpade grundsatser. Enligt nämndens

mening bör det kravet alltid uppställas, att gäldenären på grund av träffat

avtal åtminstone har en villkorad rätt till vederlag. Författareföreningen

föreslår för sin del ett tillägg i lagtexten av innehåll, att införsel i vederlag

för utnyttjande av litterärt eller konstnärligt verk inte får medges förrän

verket föreligger och hembjudits den hos vilken införseln skall ske.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

57

I ett par yttranden avstyrks det nämnda förslaget. JK åberopar, att de

aktuella vederlagen är åtkomliga för utmätning i så vid utsträckning, att

det i fråga om förhållandet mellan borgenär och gäldenär knappast kan

anses innebära någon större fördel för borgenären att också erhålla tillgång

till införsel. Däremot är det för förhållandet mellan borgenärerna inbördes

av avgörande betydelse om deras fordringsanspråk är införselberättigade

eller inte. Av de införselbara fordringsanspråken är det bara de familj erättsliga

underhållsbidragen som i sammanhanget är förtjänta av uppmärksamhet.

För deras vidkommande tänker sig JK ett stadgande av innehåll

att vid konkurrens utmätning för underhållsbidrag avseende viss begränsad

tid alltid skulle äga företräde framför andra utmätningsanspråk.

Svenska bokförläggareföreningen förklarar att skillnaden mellan avlöning

och författarroyalty är betydande. Enligt föreningen är det beträffande författarhonorar

tillräckligt med stadgandet att med arbetstagares avlöning

skall jämställas annan ersättning för personlig arbetsinsats. Genom ett

sådant stadgande sägs det vara möjligt att med införsel komma åt författarersättningar

som är regelmässigt utfallande och även i övrigt beskaffade så

att de lämpar sig för denna exekutionsform.

Försäkringsinspektionen och Svenska Försäkringsbolags riksförbund har

inte något att erinra mot att införsel skall få beviljas också i andra periodiska

förmåner än pensioner och livräntor. Riksförbundet framhåller emellertid

beträffande samtliga typer av förmåner att, om de inte kan tas i mät,

de inte heller bör kunna utnyttjas för införsel annat än för familjerättsliga

underhållsbidrag. Riksförsäkringsverket finner det tveksamt om förslaget

innebär att införsel skall kunna ske i engångs- eller kapitalbelopp som

betalas ut i stället för livränta eller pension eller del därav. Sådana utbetalningar

förekommer enligt verket i inte ringa utsträckning inom yrkesskadeförsäkringen

och angränsande lagstiftning.

Beträffande föreskriften om införsel i sjukpenning och annan dagersättning

uttalar kronofogdemyndigheten i Luleå distrikt att genom beslut av

högsta domstolen avgjorts (beslut nr 339 den 27/3 1965), att införsel inte kan

meddelas i daghjälp som utgår från erkänd arbetslöshetskassa. Kronofogdemyndigheten

föreslår emellertid att införselobjekten vidgas till att omfatta

denna typ av dagersättning, önskemål av liknande slag uttalas av bl. a.

länsstyrelsen i Malmöhus län och flera barnavårdsnämnder. I sammanhanget

anmärks, att förmåner från arbetslöshetskassor på samma sätt som

förmåner från sjukförsäkring är skattefria.

2.4. Andra frågor beträffande införselinstitutet

2A.1. Lagberedningen

Forum. Som har anmärkts under 2.1.1. handläggs införselmål av utmätningsman

i den ort där lönen utbetalas. Beredningen framhåller, att det vid

flera tillfällen har kritiserats, att införseln skall handhas av utmätnings
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

mannen på utbetalningsorten och att framställningar har gjorts, att behörigheten

i stället ges till utmätningsmannen i gäldenärens hemort. Även den

nuvarande ordningen har dock haft sina förespråkare.

Beredningen påpekar, att några uttryckliga regler om utmätningsmans

lokala kompetens tidigare inte fanns ens i UL. Efter lagändring år 1963

föreskrivs emellertid — med avvikelse från vad som förut har ansetts gälla

•— som huvudregel i 56 § UL, att utmätning söks där gäldenären har sitt

hemvist, dvs. där han är bosatt.

Enligt beredningens mening har de skäl som låg till grund för de nya

forumreglerna i UL sin giltighet också när det gäller införsel. Det anses

sålunda praktiskt förmånligt för en underhållsberättigad att han kan begära

införsel hos utmätningsmannen där den underhållsskyldige bor, i

synnerhet om han inte vet hos vem denne för tillfället har arbete. Ett annat

skäl för att utmätningsmannen i hemvistorten skall vara behörig är att restlängd

över skatter och saköreslängd över böter normalt kommer till honom.

Han bör då kunna till prövning ta upp frågan om införsel. Självfallet är det

vidare ett starkt önskemål att samma huvudregel får gälla för utmätningsmannens

behörighet när fråga är om införsel som när det gäller utmätning.

Ansökan bör rutinmässigt kunna göras hos samma utmätningsman.

För gäldenären torde det regelmässigt vara till fördel att införselmålet

handläggs av utmätningsmannen där han bor. De nya bestämmelserna angående

utmätningsmans behörighet i fråga om utmätning åsyftar sålunda

bl. a. att främja utredningen om gäldenärens beneficium. Beredningen påpekar,

att samma synpunkt gör sig gällande beträffande införsel. För utmätningsmannen

torde det knappast vara förenat med någon olägenhet,

om han får vända sig till arbetsgivare eller annan som har kontor eller expedition

på annan plats. Beredningen medger dock att det med nuvarande

ordning är en fördel, att utmätningsmannen kan lättare övervaka och

snabbare ingripa mot sådana arbetsgivare som inte är helt pålitliga.

För arbetsgivaren är det naturligen bekvämast, om han inte behöver ha

att göra med någon annan än utmätningsmannen på den ort där utbetalning

av lönen äger rum. Motsvarande gäller pensionsinrättning som skall

betala ut pensioner till ett stort antal pensionstagare. Beredningen framhåller

emellertid, att med de mekaniska hjälpmedel för bokföring och

löneutbetalning som numera används vid större företag det i allmänhet inte

bör möta nämnvärd svårighet att redovisa införselmedel till mer än en

utmätningsman. Skulle det undantagsvis vara betungande kan man ordna

det så, att utmätningsmannen i gäldenärens hemort får påkalla biträde av

utmätningsmannen där utbetalningen sker i och för redovisningen från

arbetsgivaren eller pensionsinrättningen.

I fortsättningen förklarar beredningen att i fråga om utmätning numera

gäller, att inte bara utmätningsmannen där gäldenären bor utan

även utmätningsmannen där utmätningsbar egendom finns skall vara be
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

hörig att handlägga sådant mål. Beträffande införsel möter vissa betänkligheter

mot en sådan alternativ kompetens. Införsel har, i motsats till

utmätning, normalt inte karaktär av engångsingripande utan fortgår under

en viss tid. För uttagande av underhållsbidrag pågår införsel ofta t. o. m. åtskilliga

år i följd. Under tiden kan det bli aktuellt att verkställa införsel

även för annan fordran. Det är önskvärt, att olika mål om införsel mot

samma gäldenär så långt möjligt ankommer på en och samma utmätningsman,

vilket talar emot alternativa fora.

Enligt beredningen talar sålunda starka skäl för att införsel bör handläggas

av utmätningsmannen i gäldenärens hemort med rätt för denne

att, när betalning skall ske från ort utom hans distrikt, erhålla biträde av

utmätningsmannen i den orten. Beredningen har utformat sitt förslag i

överensstämmelse härmed.

Beträffande specialregeln om rätt att erhålla biträde innebär förslaget,

att utmätningsmannen i utbetalningsorten kan få hjälpa till också i andra

hänseenden än i fråga om redovisning från arbetsgivare m. fl. Beredningen

framhåller att i samtliga fall, när utmätningsmannen i hemorten har påkallat

biträde, det är han själv som behåller ansvaret för införseln. Utmätningsmannen

i utbetalningsorten har bara att fungera som mellanhand.

Närmare bestämmelser angående samarbetet mellan utmätningsmännen

bör meddelas i administrativ ordning. I samma ordning kan ges bestämmelser

att, om gäldenären flyttar sedan införseln har beviljats, införselmålet

skall flyttas över till utmätningsmannen på den nya orten.

Beredningen framhåller, att införsel kan komma i fråga även mot gäldenär

som inte är bosatt här i riket men ändå härifrån uppbär lön, pension

eller annan inkomst i vilken införsel får ske. Det föreslås att fråga om

införsel i sådant fall skall tas upp av utmätningsmannen där arbetsgivaren

eller, i fråga om införsel i annan förmån än avlöning, den som skall

utge förmånen finns. Oftast är utbetalaren juridisk person, och införseln

skall då handläggas av utmätningsmannen där den juridiska personen har

sitt forum, dvs. styrelsen har sitt säte.

Förbehållsbelopp och införselbelopp. I överensstämmelse med gällande rätt

skall utmätningsmannen enligt beredningsförslaget i beslut om införsel

bestämma dels hur mycket som skall innehållas på lönen (införselbelopp)

och dels ett belopp som skall vara gäldenären förbehållet (förbehållsbelopp).

Beträffande reglerna för bestämningen av införsel- och förbehållsbeloppen

har beredningen emellertid föreslagit vissa nyheter.

F. n. gäller beträffande förbehållsbeloppet att det skall motsvara vad

gäldenären kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och

oförsörjda barn eller adoptivbarn som inte åtnjuter underhållsbidrag av

honom. Beloppet får bestämmas olika för särskilda lönetillfällen inom viss

tidsperiod, om det behövs av hänsyn till gäldenärens hyresbetalning eller

andra särskilda omständigheter (7 § första stycket InfL).

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Beredningen föreslår, att förbehållsbeloppet skall bestämmas med hänsyn

till gäldenärens eget underhåll och familjens behov, samt till fullgörande

av betalningsskyldighet till annan, vilken vid införsel njuter lika rätt

som sökanden eller bättre rätt än denne. Eftersom gällande lags bestämmelser

inte har tolkats strikt efter ordalydelsen, är skillnaden i förhållande

till nuvarande praxis inte så stor som i förstone kan synas.

Till gäldenärens familj bör räknas hustru och egna eller gemensamma

barn (eller adoptivbarn), även om familjen till följd av hemskillnad eller

söndring eller av annan orsak lever splittrad. Till gäldenärens familj hör

även barn till hustrun, om vilka hon har vårdnaden (jfr 7 kap. 4 och 5 §§

FB). Om man och kvinna varaktigt sammanbor under äktenskapsliknande

förhållanden, bör de också kunna anses som en familj, oavsett om de har

barn tillsammans eller inte. Även fosterbarn bör räknas som familjemedlem,

om förhållandet är varaktigt. Till familjen kan däremot inte räknas

fader, moder eller annan anförvant till gäldenären, även om han eller hon

sammanbor med denne. I regel har också vederbörande egen inkomst i

form av pension eller eljest, och samboendet medför därför numera i allmänhet

inte någon ökad ekonomisk belastning för gäldenären.

Förslaget att medel får förbehållas gäldenären till fullgörande av betalningsskyldighet

till annan, vilken vid införsel njuter lika rätt som sökanden

eller bättre rätt än denne, anknyter till nuvarande praxis (bet. s. 137).

Avsikten med förslaget är att om införsel exempelvis skall ske för uttagande

av skatt och det upplyses, att gäldenären frivilligt betalar fastställt

underhållsbidrag till frånskild make, den underhållsberättigade skall försättas

i samma läge som om bidraget uttogs genom införsel.

Beredningen framhåller att det belopp som skall förbehållas gäldenären

och hans familj bör bestämmas på ett tidsenligt sätt men att det naturligtvis

inte kan sättas så högt. Det går inte att helt följa en schablon utan viss

hänsyn måste tas till omständigheterna i varje särskilt fall, till ofrånkomliga

fasta utgifter som hyra osv. Gäldenärens kostnader i och för arbetet

måste beaktas. Bland andra omständigheter som kan inverka nämner

beredningen sjuklighet eller invaliditet inom familjen. Hur länge införseln

kan väntas pågå är också av betydelse. I viss utsträckning måste också

ändamålet med införseln beaktas. När det t. ex. gäller uttagande av underhåll

som inte förskotteras av det allmänna bör gäldenärens och hans familjs

behov vägas mot den underhållsberättigades anspråk att inte bli försatt

i ett obilligt och kanske sämre läge än gäldenären.

Enligt beredningen ligger det i sakens natur att medel i regel reserveras

fram till nästa avlöningsdag. Gäldenären kan emellertid ha fasta utgifter

med längre tidsmellanrum. Erforderliga medel måste reserveras också för

sådana ändamål. Hinder möter inte att utmätningsmannen bestämmer att

ett högre belopp skall reserveras vid vissa avlöningstillfällen, t. ex. närmast

före varje hyresbetalning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Till ledning för utmätningsmannens bestämmande av införselbeloppets

storlek föreslår beredningen en ny regel. Denna utsäger att vid införselbeloppets

bestämmande skälig hänsyn skall tas till arbetets mer eller mindre

krävande art och de omständigheter under vilka det utförs. Beredningen

framhåller till stöd för förslaget följande.

Bestämningen av införselbeloppets storlek beror inte bara på hur stort

belopp som skall drivas in utan också på andra omständigheter såsom fordringens

art, risken för preskription och gäldenärens arbetsförhållanden.

Vid införsel för underhållsbidrag bör utmätningsmannen sträva efter att

driva in åtminstone så mycket som svarar mot det löpande bidraget. Resterar

även underhållsbidrag för förfluten tid, måste införselbeloppet bestämmas

högre, om restantierna skall kunna nedbringas.

En allt för snabb takt vid indrivningen av restantierna kan vara hård

mot gäldenären och förfela sitt syfte genom att betaga honom arbetsviljan.

Men även om faran för att gäldenären skall tappa arbetslusten till följd

av införseln inte bedöms vara akut, kan det ibland vara skäligt att han inte

utsätts för hårdare press.

Åtgärder mot vissa illojala förfaranden. Beredningen påpekar, att gäldenärer

emellanåt genom skentransaktioner eller liknande söker dra undan

sina inkomster från exekution. En sådan metod är att gäldenären arbetar

i rörelse, som hans make eller annan närstående driver eller hos ett familjebolag,

utan att han får någon lön eller mot så låg ersättning att införsel

däri inte kan äga rum. Förfarandet torde hittills ha varit relativt sällsynt

men behov av ingripande har yppats, åtminstone när gäldenären söker undandra

sig att erlägga underhållsbidrag eller därmed jämställt bidrag till

kommun. Någon annan möjlighet torde härvid inte stå till buds än att

ålägga den som har den underhållsskyldige i sin tjänst att till utmätningsmannen

betala vissa periodiska belopp som kan bli föremål för exekution.

Det är tydligt att en sådan befogenhet för utmätningsmannen måste handhas

med varsamhet och inte får begagnas i andra fall än när saken är

uppenbar.

Beredningen föreslår en bestämmelse med det angivna syftet (14 § i beredningsförslaget).

Bestämmelsen antas främst kunna bli av betydelse, när

uppsåtet med transaktionen är att möjliggöra för bidragsskyldig att undandra

sig förpliktelsen mot den underhållsberättigade eller kommunen. Dess

tillämplighet har emellertid inte inskränkts till sådana situationer. Beredningen

har inte ansett det önskvärt, att man skall behöva stämpla förhållandet

som direkt illojalt. Härigenom skulle skapas bevissvårigheter beträffande

vederbörandes uppsåt. Det torde inte vara alldeles ovanligt att anhöriga

arbetar mot uppenbart för låg ersättning utan att detta arrangerats med

tanke på att undgå underhållsplikt. Det synes därför lämpligast, att det exekutiva

ingripandet får äga rum på objektiv grund.

I förslaget förutsätts, att gäldenären arbetar i annans förvärvsverksam
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

het och att det alltså inte räcker att han går till handa med rent personliga

tjänster. Vidare fordras att gäldenärens arbetsinsats är av den natur och omfattning

att lön normalt skulle utgå. Om gäldenären uppbär viss ersättning

blir bestämmelsen tillämplig bara om ersättningen är uppenbart för låg.

Att ersättningen understiger marknadsmässig lön är inte i och för sig tillräcklig

anledning till ingripande. När ett ingripande är behövligt, har utmätningsmannen

att bestämma hur mycket arbetsgivaren skall vara skyldig

att betala per månad eller annan lämplig tidsperiod.

Jämkning av underhållsbidrag. Beredningen framhåller, att vissa regler

som föreslås om fördelning mellan flera sökande av innehållet belopp vid

införsel (8 § i beredningsförslaget) kan leda till olämpliga resultat. Detta

gäller fall av underhållsskyldighet när bidraget är bestämt till för högt belopp.

Risk härför kan särskilt föreligga när bidrag utges av make till andra

maken men makarna sammanbor eller lever åtskilda av annan anledning än

söndring eller hem- eller äktenskapsskillnad. Vid prövning av fråga om underhållsskyldighet

enligt 5 kap. 5 § GB, som därvid är tillämplig, är rätten

hunden av parternas sätt att utföra sin talan och har även i övrigt ringa

möjlighet att beakta den inverkan bidragsskyldigheten kan få på utomstående

borgenärers intressen. Bidragsskyldigheten kan också fastställas

genom avtal. Beredningen påpekar att syftet med bestämmelsen i 5 kap.

ä § GB och den häremot korresponderande införselmöjligheten emellertid

bara är att bereda familjen det underhåll som med hänsyn till makarnas

villkor kan anses tillbörligt. Den omständigheten att bidragsskyldighet har

blivit fastställd genom dom eller avtal bör inte medföra att familjen, om

införsel begärs, skall komma i bättre läge gentemot utomståendes konkurrerande

anspråk än om något underhållsbidrag inte har blivit fastställt.

Enligt beredningen kan det även i andra fall inträffa att underhållsbidrag

är för höga.

Gällande lag har inte någon tillfredsställande lösning på det här aktuella

problemet (jfr 16 § InfL). Beredningen föreslår emellertid att ett för högt

underhållsbidrag som vid införsel konkurrerar med andra fordringsanspråk

skall kunna jämkas (9 § i beredningsförslaget). Beredningen avser härmed

inte att göra ändring i vad som genom dom eller avtal har blivit bestämt

utan bara att utmätningsmannen i samband med införsel skall vid tillämpning

av fördelningsreglerna kunna bortse från den del av bidraget som överskjuter

skäligt belopp. Betalningsskyldigheten kvarstår alltså med oförändrat

belopp. Av syftet med bestämmelsen följer, att det inte bara är bidrag

för framtiden som kan jämkas utan att reduktion kan göras även när

det gäller fordran på underhåll för förfluten tid.

I fråga om förutsättningarna för att jämkning skall få ske görs i förslaget

skillnad mellan underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 § GB och annat

underhållsbidrag. I det förra fallet skall jämkning kunna äga rum så snart

bidraget överstiger vad som skäligen bör tillkomma familjen. Prövningen

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

härav bör ske efter samma grunder som vid bestämmande av det belopp

som skall förbehållas gäldenären vid införsel. Beträffande underhållsbidrag

i andra fall har förutsättningarna för jämkning bestämts snävare. Bara

om underhållsbidraget är otillbörligt högt skall jämkning få ske.

Vidare uttalar beredningen att svårigheter, liknande de nu berörda, kan

uppkomma vid tillämpning av andra regler om prioritet för underhållsfordran

som tas ut genom införsel. Införsel för underhållsbidrag äger sålunda

enligt förslaget företräde framför både skatteavdrag och löneutmätning.

Med anledning härav har beredningen föreskrivit, att reglerna om

jämkning av underhållsbidrag vid införsel skall äga motsvarande tillämpning

om skatteavdrag eller utmätning inte kan äga rum till följd av införsel

för underhållsbidrag.

Övrigt. Beredningen har i övrigt utformat införselinstitutet så, att det

överensstämmer med utformningen i gällande lag. Vissa mindre avvikelser

förekommer emellertid. Beträffande dessa kan hänvisas till framställningen

under 5.1.

2.i.2. Yttrandena

Forum. De föreslagna forumreglerna har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av det övervägande flertalet remissinstanser. En del instanser har

emellertid avstyrkt förslaget. En liten grupp instanser är tveksamma och

avstår från att ta ståndpunkt.

Många av de tillstyrkande remissorganen understryker det fördelaktiga

i att gäldenärens försörjningsbörda och andra omständigheter, som är av

betydelse för bestämmandet av förbehållsbeloppet, genom förslaget kan

beaktas bättre än f. n. Hit hör t. ex. socialstyrelsen} länsstyrelserna i

Stockholms och Jämtlands län samt åtskilliga kronofogdemyndigheter. I

flera remissvar framhålls vidare sambandet med forumbestämmelserna

vid utmätning och med moderniseringen av reglerna om löneutmätning.

Man biträder i allmänhet beredningens uppfattning att de alternativa forumreglerna

vid utmätning inte bör göras tillämpliga på införselinstitutet.

Från en del håll påtalas särskilt att samma utmätningsman bör handlägga

de olika formerna av exekution i lön. Flera kronofogdemyndigheter

— t. ex. de i Kristianstads och Borås distrikt — påpekar att förslaget för

med sig en avlastning av införselärendena från de största städerna. I och för

sig har man inte något att invända mot en proportionellt sett jämnare fördelning

av ärendena.

Riksrevisionsverket har inte något att erinra mot förslaget att utmätningsmannen

i gäldenärens hemort skall vara behörig att handha införsel.

Inte heller finns det enligt verket allmänt sett något att invända mot bestämmelsen

att biträde kan påkallas av utmätningsmannen i utbetalningsorten.

Verket ställer sig emellertid avvisande till sistnämnda bestämmelse

i vad den avser möjlighet för arbetsgivare och förmånsutbetalare att via

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

utmätningsmannen i utbetalningsorten som mellanhand ombesörja redovisningen.

Förfaringssättet anses från bokförings- och revisionstekniska

synpunkter mindre lämpligt. Verket ifrågasätter om redovisning genom

mellanhand är av behovet påkallad. Liknande uppfattning uttalas av bl. a.

länsstyrelsen i Kopparbergs lån och kronofogdemyndigheterna i Motala och

Hudiksvalls distrikt.

Enligt kronofogdemyndigheten i Huddinge distrikt torde det med den utbetalningsteknik

som dagens arbetsgivare förfogar över i praktiken vara

ovidkommande om redovisningen skall ske till en eller flera utmätningsmän.

Svenska arbetsgivareföreningen däremot understryker vikten av att en

arbetsgivare, som begär att få redovisa till utmätningsmannen på utbetalningsorten

och som kan ange sakligt skäl för denna begäran, också tillåts

att få göra detta.

Till de avstyrkande remissorganen hör ÖÄ, som ifrågasätter om inte utmätningsmannen

bör befrias från skyldigheten att i varje mål fastställa förbehållsbelopp.

Genomförs en sådan förenkling av förfarandet kan lämpligheten

av den föreslagna forumregeln starkt betvivlas. Det anses sålunda

irrationellt att sprida ut de nuvarande i Stockholm handlagda införselmålen,

som utgör inte mindre än en fjärdedel av hela rikets, på skilda distrikt.

ÖÄ säger sig inte ha förbisett att olika forumbestämmelser för utmätning

och införsel kan leda till svårigheter men dessa olägenheter bör inte överskattas.

En annan instans som är negativt inställd till förslaget är exekutionsväsendets

organisationsnämnd. Frågan om vilken utmätningsman som skall

vara behörig är enligt nämnden huvudsakligen av organisatorisk och administrativ

natur. Nämnden utgår från att arbetsgivare med många anställda,

t. ex. rederier och större byggnadsföretag, i betydande utsträckning

kommer att begära att få redovisa till utmätningsmannen i utbetalningsorten.

Den föreslagna forumändringen synes därför komma att medföra

avsevärda administrativa svårigheter och ett väsentligt merarbete, minskad

kontroll över samt försämrad kontakt med arbetsgivarna. Någon nämnvärd

fördel vare sig för sökanden eller gäldenären torde inte uppkomma. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län framhåller att näringslivets inriktning går

mot allt större produktionsenheter och att spridda företagsenheter koncentreras

till ett fåtal orter. Genom datateknikens utveckling torde löneutbetalningssättet

koncentreras till än färre platser. På grund härav anser länsstyrelsen

det var mera rationellt och effektivt om utmätningsmannen på

utbetalningsorten helt övertar införselärendet från utmätningsmannen i

bosättningsorten sedan denne har verkställt erforderlig utredning rörande

gäldenärens ekonomiska förhållanden. Andra remissinstanser som avstyrker

förslaget är t. ex. länsstyrelsen i Malmöhus län, Föreningen Sveriges

kronofogdar, Sveriges Radio AB samt flera kronofogdemyndigheter, bl. a.

de i Göteborgs och Malmö distrikt.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

I gruppen av tveksamma remissinstanser ingår bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens

län. Hit hör vidare kronofogdemyndigheten i Jönköpings distrikt,

som förklarar att införsel och utmätning i lön mot en och samma gäldenär

kan komma att handläggas av olika utmätningsmän genom att den sistnämnda

exekutionsformen enligt 56 § UL får ske vid alternativa fora. Kronofogdemyndigheten

i Eskilstuna distrikt påtalar de olägenheter som kan

uppkomma därigenom att det ofta inte är känt för en utmätningsman att

gäldenären har bytt bostad samtidigt som han behållit sitt arbete.

Förbehållsbelopp och införselbelopp. Föreslagna regler till ledning för

bestämmandet av gäldenärens förbehållsbelopp har av exekutionsväsendets

organisationsnämnd liksom övriga remissinstanser tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Remissgranskningen har emellertid på en del

håll föranlett speciella uttalanden.

Socialpolitiska kommittén understryker vikten av att storleken av det

belopp som skall förbehållas gäldenären alltid prövas med hänsyn till omständigheterna

i det individuella fallet. Sveriges Radio AB påpekar att det

inte är ovanligt att en utmätningsman i olika ärenden mot samma gäldenär

fastställer olika förbehållsbelopp. Enligt bolaget bör ett förbehållsbelopp,

som en gång har fastställts i ett införselärende mot viss gäldenär,

kunna gälla ytterligare införselbeslut mot samma gäldenär inom giltighetstiden

för det första beslutet.

Hovrätten för Västra Sverige anmärker på att uttrycket familj har en i

viss mån svävande innebörd och ifrågasätter om inte metoden i InfL att

räkna upp de personer till vilka hänsyn skall tas är ägnad att skapa större

klarhet för rättstillämpningen. Socialstyrelsen åter anser det knappast erforderligt

att genom så ingående anvisningar binda prövningen av det belopp

som skall förbehållas. Styrelsen är av den uppfattningen att när det

i lagtexten talas om familjens behov hänsyn bör tas till alla hushållsmedlemmar

med beaktande givetvis av deras resp. ekonomiska ställning. TCO

utvecklar synpunkter på frågan om åldringar som underhålls av gäldenären

skall beaktas vid bestämmandet av det förbehållna beloppet. Enligt TCO

bör, så länge åldringsvårdsproblemet ännu inte är löst, hänsyn tas till vad

som faktiskt utges i form av underhåll i pengar e. d.

Sveriges författareförening erinrar om författarhonorarets specifika karaktär

och anser att ett uttalande av beredningen, att beneficium knappast

kan få beräknas för längre tid än ett par månader (bet s. 142), vara väl

kategoriskt för dessa fall.

Den nya regeln till ledning för utmätningsmannens avgörande av i nförselbeloppets

storlek har i allmänhet lämnats utan erinran. Viss

kritik har emellertid framförts. Hovrätten för Nedre Norrland avstyrker

sålunda föreskriften att vid införselbeloppets bestämmande skall tas skälig

hänsyn till arbetets mer eller mindre krävande art m. m. Det kan från rent

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 130

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

principiella synpunkter sättas i fråga om en införselsökande bör sättas

i ett sämre läge, när gäldenären har ett pressande yrke än eljest. Personer

som utövar sina yrken under särskilt riskabla eller eljest fysiskt eller psykiskt

krävande förhållanden torde i allmänhet vara förhållandevis väl

avlönade. Det synes knappast motiverat att i detta sammanhang sätta dem

i ett gynnsammare läge än andra. Eftersom bestämmelsen ger stort utrymme

för skälighetsbedömningar, kan den dessutom befaras komma att bereda

utmätningsmännen väl stora svårigheter vid tillämpningen.

Kriminalvårdsstyrelsen, riksrevisionsverket samt länsstyrelsen i Stockholms

län anser att bestämmelsen om arbetets mer eller mindre krävande

art etc. är otydlig och behöver preciseras. Länsstyrelsen framhåller att det

av ordalagen inte klart framgår vad beredningen har åsyftat. Motiveringen

till bestämmelsen synes emellertid tyda på att man velat — med hänsyn till

bl. a. växlande förhållanden — uttryckligen lagfästa en rekommendation

om smidighet i förfarandet gentemot gäldenären. Bestämmelsens utformning

ger enligt länsstyrelsen inte täckning för en sådan innebörd.

Åtgärder mot vissa illojala förfaranden. Förslaget i denna del har rönt

stor uppmärksamhet. Remissopinionen är i huvudsak positiv. Ganska

många remissinstanser anser t. o. m. att tillämpningsområdet för bestämmelserna

kan vidgas till att omfatta samtliga införselbara fordringar.

Några få instanser avstyrker emellertid förslaget och anmärker på att utmätningsmännen

påläggs alltför vanskliga avgöranden.

Många av de tillstyrkande remissinstanserna vitsordar behovet av det

aktuella förslaget. Till de positivt inställda hör bl. a. socialstyrelsen, länsstyrelsen

i Gävleborgs län, åtskilliga kronofogdemyndigheter och barnavårdsnämnder

samt Sveriges advokatsamfund. Vidare hör hit alla de som vill

vidga bestämmelsernas tillämpningsområde så att de omfattar också fall

av införsel för skatter och avgifter samt böter och viten, nämligen Göta

hovrätt, länsstyrelserna i Kristianstads, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län samt exekutionsväsendets organisationsnämnd.

Några remissinstanser lämnar förslaget i och för sig utan erinran men

framför vissa betänkligheter. Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna distrikt

är sålunda tveksam med hänsyn till svårigheterna för utmätningsmannen

att skaffa tillräcklig utredning för tillämpning av bestämmelserna. Svenska

arbetsgivareföreningen understryker att bestämmelserna måste handhas

med varsamhet och inte får begagnas i andra fall än när saken är uppenbar.

TCO anser närmare anvisningar behövliga för rättstillämpningen.

Föreningen Sveriges häradshövdingar behandlar särskilt den situationen

att arbetsgivaren av en eller annan anledning inte har möjlighet att betala

gäldenären marknadsmässig lön. Det kan i sådana fall framstå som i hög

grad obilligt att tillämpa de föreslagna bestämmelserna. Motiven tyder

visserligen på att dessa skall tillämpas med försiktighet. Lagtexten ger

emellertid ingen antydan om restriktivitet. Föreningen förordar att, om

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

bestämmelserna skall behållas, de ges en sådan utformning att stötande

resultat vid deras tillämpning undviks.

Bland de avstyrkande remissinstanserna märks länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus samt Örebro län, vilka säger att den här aktuella prövningen

av rättssäkerhetsskäl bör tillkomma domstol och inte administrativ myndighet.

Liknande uppfattning uttalas av hovrätten för Västra Sverige.

Jämkning av underhållsbidrag. Förslaget i denna del har i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. På en del håll har emellertid betänkligheter

yppats mot en ordning enligt vilken utmätningsmannen skall äga

befogenhet att jämka underhållsbidrag. Jämkningsbefogenheten anses vara

av så ingripande natur att dess användande helst bör ske efter prövning

vid domstol.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd tillstyrker förslaget med hänsyn

till att domstolarnas avgöranden många gånger inte innebär någon prövning

av om ett underhållsbelopp är skäligt. Göta hovrätt, som lämnar förslaget

utan erinran, anser att något bärande skäl för att vid jämkning göra

skillnad mellan olika slags underhållsbidrag knappast finns. Enligt hovrätten

bör jämkning för olika slags familjerättsliga fordringar kunna ske

på samma sätt som föreslås beträffande bidrag enligt 5 kap. 5 § GB.

JK godtar förslaget men förklarar att tillämpningen bör följas med uppmärksamhet.

Enligt JK finns behov av ett centralt organ för vägledning och

tillsyn beträffande utsökningsrättens tillämpning.

Hovrätten för Västra Sverige, som är skeptisk mot förslaget, förklarar

att, om utmätningsmannen skall få befogenhet att jämka bidrag, det bör

föreskrivas skyldighet att höra den underhållsberättigade innan beslut fattas.

Också några kronofogdemyndigheter ser på förslaget med viss oro.

2.5. Andra frågor beträffande löneutmätning

2.5.1. Lagberedningen

Allmänt. Beredningen framhåller, att i den mån exekution i lön skall få

förekomma vid sidan av införselinstitutet det bör vara under väsentligt mera

restriktiva villkor. Beredningen anser emellertid att, även om återhållsamhet

iakttas, utmätning i lön kan bli mera betydelsefull än den är nu,

eftersom antalet löntagare procentuellt ökar och lönerna har blivit långt

rikligare än tidigare och får antas komma att stiga ytterligare. Ändamålsenligt

reglerad är utmätning i lön förenad med flera uppenbara praktiska

fördelar jämförd med andra utmätningsformer. För utmätningsmannen

är det sålunda minst arbetskrävande att verkställa en exekution genom ett

betalningsförbud. Vidare är verkställigheten inte, som vid utmätning i lösöre,

förenad med realisationskostnader eller realisationsförlust. 1 fråga om

lösöre kan verkställigheten däremot medföra en betydande värdeförstöring

för gäldenären.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Beträffande de villkor som från angivna utgångspunkter bör gälla för utmätning

i lön har beredningen inte ansett det lämpligt att begränsa användningen

av denna exekutionsform till vissa kategorier av fordringsanspråk.

I stället har beredningen försökt att på andra sätt förebygga, att utmätning

i lön blir för betungande (67 b § i förslaget till lag om ändring i UL). Härvid

har beredningen till en början föreslagit viss tidsbegränsning. Löneutmätning

skall inte få tillämpas mer än ett visst antal månader varje kalenderår.

Vidare har beredningen för utmätning av vanliga löpande löneinkomster

uppställt en särskild förutsättning. Denna innebär krav på att

gäldenär en skall ha visat ovilja att göra rätt för sijg. Beredningen har även

föreslagit att gäldenären vid löneutmätning skall förbehållas ett betydligt

vidsträcktare beneficium än vid införsel. Slutligen har beredningen föreslagit

särskilda bestämmelser till förebyggande av att gäldenären berövas

medel som är avsedda för semester.

Beredningen framhåller, att löneutmätning i den föreslagna ordningen

inte kan användas annat än när gäldenären har jämförelsevis rikliga inkomster

eller om han, som ofta är fallet med yngre arbetstagare, saknar

familj och har begränsade utgifter för eget behov.

Tidsbegränsning. Beredningen föreslår, att det inte utan gäldenärens

medgivande skall få ske utmätning i lön i allmänhet under längre tid än

tre månader eller, om särskilda skäl föreligger, sex månader under ett och

samma kalenderår. Regeln i ämnet hänför sig inte till varje särskild fordran,

för vilken utmätning söks, utan anger i vilken utsträckning gäldenärens

lön över huvud taget får tas i anspråk genom utmätning.

För att gäldenären inte skall bli alltför hårt betungad föreslår beredningen

vidare, att utmätning inte under två kalenderår efter varandra får

ske så, att lönen kommer att i en följd eller utan större uppehåll tas i anspråk

under längre tid än tre resp. sex månader.

Enligt beredningen kan det av olika skäl ligga i gäldenärens intresse

att få medge en i tiden utsträckt tillämpning av löneutmätningen. Han kan

t. ex. vilja skydda annan egendom mot utmätning. Beredningen anser emellertid

att gäldenärens medgivande lämpligen inte bör vara ovillkorligt bindande.

Beredningen föreslår därför, att gäldenären skall äga återkalla medgivandet

när utmätning har tillämpats sex månader eller väsentligt ändrade

förhållanden har inträtt. Gäldenärens medgivande får anses hänföra sig

bara till den fordran som är aktuell i målet. Om ytterligare en fordran

tillkommer och gäldenären inte medger att den längre tiden tillämpas också

för den fordringen, kan den nytillkomna utmätningssökanden få vänta till

nästa år om utrymme för löneutmätning under det löpande året inte längre

finns.

Vad som nu sagts om utmätning av lön i allmänhet gäller inte alla arbetsersättningar.

Beredningen skiljer i sitt förslag mellan lön i allmänhet och

ackordslön, provision eller annat som innestår för längre tid än en månad.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

Till den sistnämnda gruppen har även förts lön som gäldenären har låtit

innestå hos arbetsgivaren efter förfallodagen.

Innestående fordringar på intjänad ackordslön, provision eller liknande

kan uppgå till stora belopp. Beredningen påpekar, att i den mån lon utmäts

f. n. det främst är sådana fordringar som tas i anspråk. Beredningen har

inte ansett tillrådligt att begränsa denna möjlighet för mycket. Enligt förslaget

skall därför när fråga är om ackordslön etc. som innestår för längre

tid än en månad utmätning kunna ske utan sådan tidsbegränsning som

förutsätts beträffande lön i allmänhet. Tiden av en månad har valts med

tanke på att tidlön i normala fall betalas ut med högst en månads mellanrum.

Om ackordslön eller liknande ej har innestått så lång tid som en

månad när utmätning beslutas, blir ersättningen att behandla som vanlig

lön. Reglerna om utmätning av vanlig lön blir också tillämpliga på ackordsöverskott

eller liknande som intjänas och förfaller till betalning medan förordnande

om löneutmätning gäller.

Betalningsovilja. För att utmätning av lön i allmänhet skall få ske föreslår

beredningen ytterligare ett villkor, nämligen att det skall vara uppenbart

att gäldenären underlåter att skäligen efter förmåga göra rätt för sig.

Detta villkor gäller dock inte om gäldenären samtycker till löneutmätningen.

Även när det gäller det nu berörda villkoret gör beredningen skillnad

mellan lön i allmänhet och ackordslön m. m. som enligt det förut sagda

undantagits från tidsbegränsningen. För utmätning i ackordslön och jämställda

ersättningar uppställs sålunda inte villkoret att betalningsovilja från

gäldenärens sida skall visas föreligga.

Motivet till att utmätning i lön i allmänhet iöreslås få ske bara när det

nämnda villkoret är uppfyllt är, att beredningen har velat föreskriva en

starkt restriktiv förutsättning för sådan utmätning. Denna förutsättning

är givetvis uppfylld, om gäldenären nonchalerar sina skyldigheter över lag.

Den omständigheten att förfallna skulder utestår oguldna är emellertid inte

i och för sig tillräcklig, om gäldenären anstränger sig att i rimlig omfattning

efter hand fullgöra vad honom åligger. Man kan härvid inte begära,

att han behandlar alla borgenärer lika. Sålunda bör han kunna i första

hand betala hyra, telefonräkning och annat dylikt, som inte kan försummas

utan omedelbara och för hans fortkomst menliga påföljder. Ej heller bör

gäldenären lastas, om han i annat fall ger småskulder ett visst företräde.

Det kan emellertid förekomma, att en gäldenär godtyckligt åsidosätter viss

skuld som han av en eller annan anledning inte vill betala. I en sådan situation

kan utmätning för den fordringen komma i fråga, oaktat gäldenären i

övrigt sköter sina åligganden. Likaså räcker det att gäldenären, om han inte

har annan utestående skuld än den som är aktuell i ärendet, har nonchalerat

denna. I övrigt skall naturligtvis hänsyn tas till storleken av gäldenärens

inkomster, hans försörjningsbörda m. m.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1908

Beneficium. Beredningen framhåller, afl gäldenären bör få åtnjuta ett

väsentligt större beneficium vid utmätning i lön än vid införsel. Enligt förslaget

skall förordnande om utmätning inte omfatta mer än vad gäldenären

uppenbart kan undvara utan intrång i vad som fordras för hans försörjning

och fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Skälig

hänsyn skall tas till arbetets mer eller mindre krävande art och de omständigheter

under vilka det utförs. Beneficiet föreslås också bli större vid utmätning

i lön än vid annan utmätning.

Vid prövningen av hur mycket gäldenären kan undvara bör i första hand

beaktas hans behov under den tid som löneutmätningen är avsedd att fortgå

och tiden närmast därefter. Om utmätning av ett ackordsöverskott ellei

annan särskild ersättning har skett och det därefter blir aktuellt att verkställa

utmätning i vanlig lön, måste utmätningsmannen beakta det redan

gjorda ingreppet. Enligt beredningen ligger det i sakens natur att utmätningsmannen

kan och bör ta viss hänsyn till gäldenärens inställning, när

han bestämmer hur mycket som skall förbehållas denne.

Beiedningen anser, som förut har framgatt, att tidsbegränsning av löneutmätning

inte är lämplig beträffande fordran på ackordslön, provision eller

annan ersättning, som innestår för längre tid än en månad. Beredningen

föreslår därför, att gäldenären på annat sätt bereds ett i huvudsak likvärdigt

skydd. Vid tillämpning av regeln om beneficium skall sålunda, om förordnandet

avser ackordslön eller liknande, som innestår för längre tid än en

månad, särskild hänsyn tas till detta förhållande. En del av ackordslönen

bör i enlighet härmed regelmässigt undantas för framtida behov. Utmätningsmannen

bör om möjligt tillse, att gäldenären under loppet av ett och

samma kalenderår inte ställs sämre än om han hade varit tidsavlönad.

Semestermedel. Beredningen föreslår, att del om möjligt skall undvikas

att lönen tas i anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar anknytning

till den. Lön som förfaller närmast före, under eller omedelbart

efter gäldenärens semester skall sålunda i princip vara skyddad. Att ovillkorligt

förbud inte har uppställts mot utmätning under sådan tid sammanhänger

med att vissa kategorier arbetstagare har möjlighet att sprida sin

semester och kan tänkas utnyttja denna möjlighet för att försöka hindra

löneutmätning.

Vid utmätning av ackordslön eller liknande, som innestår för längre tid

än en manad, skall inte tillämpas den för andra fall föreslagna regeln om

skydd för lön, som förfaller i anslutning till gäldenärens semester. Enligt

beredningen skulle det fora för långt att resa hinder mot utmätning av sådana

ersättningar. Gäldenärens behov under semester bör tillgodoses genom

en därefter anpassad tillämpning av beneficiumregeln.

Vidare föreslår beredningen en regel till skydd för ersättning som utgår

i stället för semester. Här åsyftas främst semesterersättning enligt 5 § lagen

den 17 maj 1963 (nr 114) om semester men även särskild semesterlön en
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

ligt 4 § samma lag. Det föreslagna förbudet mot utmätning är begränsat

till fall, när utmätningen skulle strida mot ändamålet med ersättningen. Härigenom

ges möjlighet att använda utmätning i sådana undantagssituationer

som när fråga är om indrivning av betalning för resebiljetter eller liknande

som borde ha betalats med den aktuella ersättningen. Utmätning blir vidare

enligt förslaget möjlig under förutsättning av gäldenärens samtycke.

Inom vissa branscher — t. ex. byggnadsindustrin, bleck- och plåtslagerifacket

samt väg- och vattenbyggnadsfacket —- tillämpas det systemet att

arbetsgivaren betalar in arbetstagarens semestermedel till en särskild kassa,

där beloppet sedan innestår till dess arbetstagaren anmäler att han ämnar

ta semesterledighet. Även dessa medel kan vara att räkna som antingen

semesterlön eller semesterersättning och bör enligt beredningens mening

vara skyddade mot utmätning. Trots att skydd i viss utsträckning följer av

vad som redan har föreslagits i detta sammanhang, har beredningen ansett

det lämpligt att uttryckligen föreskriva förbud mot utmätning i bär avsedda

fall.

Förfarandet. Beredningen föreslår beträffande tillvägagångssättet vid utmätning

i lön, att förordnande om utmätning får meddelas beträffande

lön som förfaller under viss i förordnandet angiven tid eller beträffande

viss avlöningspost (67 b § 2 första st. i förslaget till lag om ändring i UL).

Förordnande som avser bara viss avlöningspost kan komma i fråga, när

utmätningsfordringen täcks av den disponibla delen av löneposten.

I fråga om förfarandet i övrigt vid löneutmätning och vad som äger samband

därmed har beredningen särskilt föreslagit att i tillämpliga delar skall

sälla vad som är föreskrivet om införsel. Det har tillagts att detta även gäller

o

reglerna om straff och annan påföljd, när meddelat beslut inte iakttas (67

a § 3 mom. i förslaget till lag om ändring i UL).

Beredningen understryker, att endast själva förfarandet vid löneutmätning

skall regleras av bestämmelserna om införsel. Däremot skall beträffande

förutsättningarna för erhållande av utmätning, utmätningsmans behörighet,

förmånsrätt på grund av verkställd utmätning, verkan av gäldenärens

konkurs och annat sådant UL:s regler om utmätning i allmänhet gälla, i

den mån inte förslaget upptar särskilda bestämmelser för här avsedda fall.

Beredningen lämnar exempel på en hel del bestämmelser i UL som i överensstämmelse

härmed skall iakttas vid löneutmätning (bet. s. 259).

Beredningen erinrar om att enligt huvudregeln utmätning skall sökas där

gäldenären har sitt hemvist (56 § 1 mom. UL). Enligt beredningen torde

emellertid särskilda bestämmelser fordras för de fall då fråga om löneutmätning

uppkommer hos annan utmätningsman än utmätningsmannen i

gäldenärens hemvist (56 § 2 mom. UL). Visserligen torde borgenär, som

önskar erhålla utmätning av gäldenärens lön, komma att normalt vända sig

till utmätningsmannen i gäldenärens hemvist. Fråga om löneutmätning

kan dock ibland aktualiseras hos utmätningsmannen i den ort från vilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

lonen utbetalas. Beredningen anser det lämpligt att frågan om löneutmätning

i ett sådant fall överlämnas till utmätningsmannen i gäldenärens hemort.

Bestämmelse härom kan enligt beredningen meddelas av Kungl. Maj :t.

2.5.2. Yttrandena

Allmänt. De nya bestämmelserna om utmätning i lön har i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Bland de allmänna uttalanden som görs kan nämnas följande. Hovrätten

för Västra Sverige understryker, i likhet med många andra instanser, att

bestämmelserna om löneutmätning utgör den betydelsefullaste nyheten i betänkandet.

Försäkringsinspektionen finner beredningens förslag ändamålsenligt

och väl ägnat såväl att administrativt förenkla som att väsentligt

effektivisera institutet utmätning i lön. De föreslagna bestämmelserna om

utmätning i lön är enligt Föreningen Sveriges kronofogdar synnerligen angelägna.

Föreningen anser inte, trots att bestämmelserna i viss utsträckning

får anses vara tämligen komplicerade, att några allvarliga erinringar är

påkallade. Länsstyrelsen i Kristianstads län förklarar att för löntagare i

gemen torde de av beredningen föreslagna reformerna — innebärande effektivare

löneutmätning men liberalare beneficium — framstå som en fördel.

Andra instanser som åtminstone principiellt är välvilligt inställda till det

reformerade löneutmätningsinstitutet är t. ex., förutom åtskilliga kronofogdemyndigheter,

socialstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län, Föreningen

Sveriges häradshövdingar samt TCO.

Kritiska synpunkter, i regel dock beträffande begränsade moment i förslaget,

förekommer i en del yttranden.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner att den faktiska tillämpningen av de

föreslagna reglerna sannolikt inte kan bli så restriktiv att — som beredningen

förutsätter utmätning i lön kan användas bara när gäldenären

har jämförelsevis rikliga inkomster eller, om han saknar familj, har begränsade

utgifter för eget behov. Styrelsen är inte säker på att förslaget

ar lämpligt avvägt för den händelse att utmätning i lön skulle komma att

utnyttjas i betydande omfattning för indrivning av bl. a. af färsfordringar

inom kredithandeln.

Från andra håll anmärker man däremot på beredningens återhållsamhet

när det gäller utmätning i lön och menar att bestämmelserna bör ändras

så att borgenärerna får större möjligheter till löneutmätning. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län åberopar till stöd för en sådan åsikt bl. a. att

utmätning i lön — i den mån den är praktiskt genomförbar — är den form

av utmätning som ger det bästa resultatet. Enligt länsstyrelsen är det vidare

vanligt att gäldenär, då han har delgivits sökt utmätning, med lönemedel

frivilligt betalar skulden till utmätningsmannen för att därigenom förhindra

utmätning i annan egendom. En annan instans som anser att beredningen

varit för återhållsam är Sveriges lantbruksförbund.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

73

En del remissinstanser lägger vid bedömningen vikt vid den verkan förslaget

får för arbetsgivarna. Hit hör flera handelskammare och

Stockholms stadskollegium. Stadskollegiet förklarar, att de nya reglerna om

utmätning i lön leder till ökad administrativ belastning för arbetsgivarna

och också kan innebära ett irritationsmoment i anställningsförhållandet.

Med hänvisning härtill förutsätter kollegiet att den nya utmätningsformen

tillämpas restriktivt. Svenska stadsförbundet motsätter sig inte förslaget

med hänsyn till de otvivelaktiga fördelar som är förenade med det men

framhåller angelägenheten av att uppkommande olägenheter för arbetsgivarna

i möjligaste mån elimineras. Enligt Svensk industriförening, som representerar

den mindre och medelstora industrin i landet, är det nödvändigt

att arbetsgivarna får vederlag för det arbete som här kommer i fråga.

Föreningen påpekar att dess medlemsföretag har betydande svårigheter att

utföra det merarbete, som exekutionsärendena medför, eftersom företagen

regelmässigt har små kamerala resurser.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd anser att all exekution i lön

helst bör ske under gemensam form, oavsett exekutionsfordringens karaktär.

Från praktisk och organisatorisk synpunkt hade det varit en fördel,

om den föreslagna vidgade möjligheten till utmätning i lön hade kunnat inordnas

under införsellagen. Som nämnden finner det synnerligen angeläget

att möjlighet till utmätning i lön snarast erhålls, vill nämnden emellertid

inte motsätta sig den principiella utformningen av förslaget. Liknande synpunkter

anförs av flera andra remissinstanser.

Tidsbegränsning. De föreslagna bestämmelserna om tidsbegränsning av

löneutmätning har godtagits av flertalet remissinstanser, t. ex. hovrätten

för Nedre Norrland, flera länsstgrelser såsom de i Örebro och Jämtlands län

samt exekutionsväsendets organisationsnämnd.

Kritiska synpunkter har emellertid framkommit från några håll. JK

medger, att vad som föreslås är lätt att tillämpa men framhåller att föreskriften

att utmätning om möjligt bör undvikas under och i samband med

gäldenärens semester kan föranleda att tiden som står till buds för löneutmätning

blir alltför kort. JK förordar generell utsträckning av tiden för

utmätning i lön till sex månader. Sistnämnda tanke framförs också av några

handelskammare, Föreningen Sveriges kronofogdar och KF.

Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna distrikt och Sveriges advokatsamfund

uttalar sig till förmån för en utsträckning av tiden ända till nio månader.

Advokatsamfundet anför till stöd för sin ståndpunkt följande.

Med hänsyn till de generösa beneficiumregler som förslaget innefattar

föreligger i princip ej hinder för obegränsad utmätning i lön. Av översikten

över rättsreglerna i vissa länder på kontinenten framgår också att någon

begränsning i likhet med den av beredningen föreslagna där i allmänhet icke

tillämpas. Emellertid delar styrelsen beredningens uppfattning att gäldenären

bör ha rätt att under viss tid av året disponera sin lön utan andra

exekutionsingrepp än vad som kan föranledas av lagen om införsel. En så
3*—Bihang

till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 130

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

dan begränsning av möjligheten till utmätning innebär en för gäldenären

påtaglig stimulans och kan på sikt vara fördelaktig även för borgenären.

Den tid under vilken utmätning i lön icke må ske bör med beaktande av

båda dessa synpunkter bestämmas till tre månader under ett kalenderår.

Svensk industriförening åter tänker sig en ändring i förslaget så att för

varje borgenärs fordran utmätning får äga rum under högst tre månader

varje år.

KF påpekar, att det torde vara svårt för utmätningsmannen att avgöra

om särskilda skäl föreligger för en förlängning av den vanligen medgivna

tiden för löneutmätning och att därför en fixerad tid utan möjlighet till

förlängning bör gälla. Hovrätten för Västra Sverige föreslår, att en förlängning

av tremånaderstiden bara skall få förekomma med hänsyn till fordringens

art. Hovrätten anser, att den något oklara innebörden av uttrycket

»särskilda skäl» i beredningsförslaget kan medföra inte obetydliga komplikationer

i processen inför utmätningsmannen.

Betalningsovilja. Den särskilda förutsättningen för utmätning i vanlig

lön har visserligen lämnats utan erinran av flera länsstyrelser och åtskilliga

andra remissinstanser men har samtidigt av många instanser utsatts för

skarp kritik. En hel del har ansett att förutsättningen bör få falla bort. Hit

hör exekutionsväsendets organisationsnämnd, som bl. a. framhåller att det

tänkta förfarandet inte så lätt kan inpassas i den vanliga handläggningen

inför utmätningsmannen. Nämnden anser att de övriga förutsättningarna för

löneutmätning — framför allt ett väl tilltaget beneficium och tidsbegränsningen

— i tillräcklig utsträckning tillgodoser gäldenärens berättigade krav på

återhållsamhet vid utmätningen. Andra remissinstanser som också är av den

uppfattningen att förutsättningen bör utmönstras är, förutom några handelskammare

och kronofogdemyndigheter, bl. a. KF och Sveriges advokatsamfund.

KF finner det för sin del uppenbart att, om borgenär hos utmätningsman

ansöker om utmätning, han tidigare hos gäldenären har gjort

fåfänga försök att få ut sin fordran.

Fullt så långt som till krav på att den särskilda förutsättningen för utmätning

i vanlig lön skall utgå sträcker sig inte andra kritiskt inställda

remissinstanser, som JK, Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och

Svenska sparbanksföreningen. De nöjer sig med att uttala betänkligheter

och föreslå jämkningar i lagtexten.

LO avstyrker den föreslagna olikheten vid utmätning i vanlig lön och i

ackordslön etc. och menar att den särskilda förutsättningen som föreslagits

beträffande utmätning i vanlig lön skall gälla vid all slags löneutmätning.

Beneficium. Den föreslagna regeln om beneficium har i allmänhet godtagits.

Till de positivt inställda remissinstanserna hör hovrätten för Västra

Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, LO och TCO. I några yttranden

framförs emellertid kritik. Svenska bankföreningen finner det sålunda inte

erforderligt med ett så vidsträckt beneficium som föreslås. Enligt förening
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

en kan det befaras att löneutmätningsinstitutet blir utan egentlig praktisk

betydelse, om rätten att ta lön i anspråk underkastas en så snäv begränsning

som innefattas i beneficiumregeln. Detta skulle enligt föreningens mening

vara beklagligt. Bankföreningen hemställer därför, att beneficiumregeln

ges det innehållet att förordnande om löneutmätning inte får avse

mer än gäldenären kan undvara utan intrång i vad som fordras för hans

försörjning och fullgörande av honom åvilande underhållsskyldighet samt

utan väsentlig olägenhet i övrigt. Också andra remissinstanser, t. ex. JK

och Svenska sparbanksföreningen, anser att förslaget ger gäldenären ett

alltför stort beneficium vid löneutmätning. Tjänstemannaföreningen vid

kronofogdemyndigheten uttalar sig till förmån för att enhetliga normer

fastställs för gäldenärens beneficium.

Semestermedel. Förslaget om utmätningsskydd för semestermedel har i

allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Från flera håll har förslaget

emellertid kritiserats. Till de kritiskt inställda remissinstanserna hör

Göta hovrätt, länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län, KF, Föreningen

Sveriges stadsdomare och Föreningen Sveriges rättshjälps jurister. De ifrågasätter

alla om gäldenärens intresse av semesterpengar väger så tungt, att

det bör ta över borgenärens rätt att få betalning för sin exigibla fordran.

LO vill komplettera regleringen med en bestämmelse om att utmätning

efter en period av sjukdom eller arbetslöshet under minst 14 dagar får ske

först efter det att en viss tid har förflutit, förslagsvis tre månader.

Hovrätten för Västra Sverige är visserligen positivt inställd till förslaget

men förklarar att semesterersättning bör vara helt utmätningsfri.

TCO framhåller att syftet med det föreslagna skyddet mot utmätning av

semesterersättning är att gäldenären inte skall berövas medel som är avsedda

för hans semester samt att detta klarare borde framgå av motiven.

Förfarandet. Förslaget har i allmänhet lämnats utan erinran. Exekutionsväsendets

organisationsnämnd utvecklar emellertid vissa kritiska synpunkter.

Nämnden erinrar om att UL:s regler om behörig utmätningsman skall

gälla vid löneutmätning. Detta kan medföra dels att en borgenär begär utmätning

hos utmätningsmannen där gäldenären är bosatt och en annan hos

den utmätningsman där arbetsgivaren finns. Vidare kan det inträffa att

införsel begärs hos utmätningsmannen där gäldenären är bosatt och att

utmätning begärs av annan borgenär hos utmätningsmannen, där arbetsgivaren

finns. Reglerna om samverkan mellan utmätningsmännen bör visserligen

medföra att utmätningsmannen i hemorten underrättas men erfarenheten

visar, att detta mången gång förbises eller inte hinns med. Enligt

nämndens mening kräver samordningsbehovet i dessa fall att samma behörighetsregel

gäller vid löneutmätning som vid införsel.

Nämnden påpekar vidare att tidpunkten för redovisning kan synas tillhöra

förfarandereglerna men av beredningens motiv att döma skall ändå 6 kap.

UL iakttas vid löneutmätning. Eftersom det också i andra fall är svårt att

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

avgöra vilka regler som är rena förfaranderegler anser nämnden det nödvändigt,

att i UL direkt ange vilka bestämmelser i införsellagen som skall

tillämpas vid löneutmätning.

Göta hovrätt och hovrätten för Västra Sverige är också av den uppfattningen

att hänvisningen till införselreglerna bör klargöras genom att tilllämpliga

lagrum i införsellagen anges i lagtexten. Det är vidare

enligt den sistnämnda hovrätten oklart under vilka förutsättningar hävning

av löneutmätning kan ske (jfr bet. s. 261).

2.6. Gäldenärens beneficium vid sakutmätning

Beträffande gällande rätt hänvisas till 2.1.1. Redogörelse för tidigare reformer

och för utländsk rätt finns i SOU 1964: 57 s. 202—217.

2.6.1. Lagberedningen

Beredningen framhåller följande allmänna synpunkter. Gällande

beneficium vid sakutmätning anses knappt tilltaget. Lagstiftningen på

området motsvarar inte nutida åskådning utan kräver en genomgripande

nydaning för att anpassas till tidens krav.

Vid övervägande av grunderna för en reform behandlar beredningen till

en början frågan, om beneficiet bör differentieras med hänsyn till beskaffenheten

av borgenärens fordran. Det anses i och för sig tänkbart att klassificera

olika fordringar efter deras typiska angelägenhetsgrad, t. ex. så att

beneficium i lösöre och liknande blir mindre när det gäller att genom utmätning

ta ut vissa skadeståndsanspråk. Uppgiften att på det sättet värdera

olika slags fordringar är emellertid svår, och rättssystemet torde därigenom

bli alltför komplicerat. Beredningen har därför utgått från att olika fordringar

bör behandlas lika i förevarande avseende. Beneficium bör med denna

utgångspunkt bestämmas på ett sätt som åtminstone genomsnittligt är

skäligt beträffande fordringsanspråk i allmänhet. Den särskilda bestämmelsen

i bötesverkställighetslagen bör dock behållas.

Beredningen framhåller, att frågan om beneficium bör bestämmas liberalt

eller relativt snävt i första hand får bedömas med hänsyn till önskemålet

att upprätthålla en tillfredsställande betalningsmoral. Härvid är

man hänvisad till en allmän skälighetsbedömning. I sammanhanget skall

beaktas inte bara den allmänna standardhöjningen utan också formerna

för den nutida produktionen och distributionen i allmänhet. I sistnämnda

hänseende påpekas att storföretag visserligen vid mera intensiv försäljning

ofta kan gardera sig för det fallet att betalning uteblir i större omfattning,

genom att slå ut den uppkommande förlusten på konsumenterna i form av

något förhöjda priser. Emellertid är det inte önskvärt att konsumenterna

belastas med en kännbar förhöjning som beror på att andra köpare underlåter

att fullgöra sina förpliktelser. Beredningen framhåller att samma syn
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

punkter som nu har anförts beträffande produktion och distribution i viss

utsträckning kan läggas på bankers och andra kreditinstitutioners kreditgivning.

När det gäller indrivning av fordringar som tillkommer mindre

företagare, hantverkare och privatpersoner kan förlusten på en viss fordran

ibland bli mycket kännbar för borgenären. Enligt beredningen måste vid bestämmande

av reglerna om beneficium alla de nu angivna omständigheterna

beaktas. Likaså bör uppmärksammas de fall när sådana kvalificerade

anspråk, som hos löntagare blir föremål för införsel, hos andra måste tas

ut genom utmätning.

Beredningen uttalar, att i stort sett redan hotet om exekution verkar

upprätthållande på betalningsmoralen. Men också i de enskilda fallen leder

hotet om utmätning, på samma sätt som hot med konkurs, i stor utsträckning

till att gäldenären betalar sin skuld. En bidragande orsak härtill är

ofta, att försäljning av utmätt lösöre ger så dåligt resultat att exekutionen

för ägaren innebär en betydande värdeförstöring. Om man vill driva effektiviteten

av detta påtryckningsmedel långt, borde lösörebeneficiet sättas lågt.

Enligt beredningens mening bör emellertid lagstiftaren inte avsiktligt begagna

sig av det hot om värdeförstöring som exekution i lösöre dessvärre

ofta måste medföra. — Det kan här anmärkas, att dessa uttalanden av beredningen

härrör från tiden före 1967 års reformer i utsökningslagstiftningen

(SFS 1967: 140), vilka bl. a. syftade till att minska risken för värdeförstöring

(jfr prop. 1967: 16 s. 107 och 129—135).

Beredningen påpekar vidare, att önskemålet att upprätthålla betalningsmoralen

ibland måste komma i strid med socialvårdens synpunkter. De

sociala synpunkterna för dock mycket långt om de fullföljs konsekvent.

Också den som åtnjuter socialt stöd måste i viss utsträckning kunna bli

föremål för exekutiva åtgärder. Beredningen anser att det allmänna vid

exekutivt uttagande av egna fordringar bör väga nyttan av exekutionens

fullföljande mot risken för ogynnsamma reaktioner, t. ex. att gäldenären

och hans familj faller socialvården till last. Sådana avvägningar torde göras

redan nu. Bestämmelser härom kan lämnas i föreskrifter av instruktionsmässig

natur. Beredningen anser vidare att särskilda hänsyn skall tas till

sådana fall när gäldenären är arbetslös.

Sammanfattningsvis uttalar beredningen att reglerna om beneficium i

huvudsak torde kunna bestämmas till vad som under ordinära förhållanden

får anses skäligt att gäldenären och hans familj får behålla. Mot bakgrunden

härav har beredningen tagit upp olika kategorier egendom till behandling

och sammanfört sina förslag i ämnet i 65 § UL.

1. Kläder och annan personlig utrustning. Beredningen föreslår att från

utmätning skall tas undan kläder och andra föremål, som tjänar uteslutande

till gäldenärens personliga bruk, intill skäligt värde. Någon fast värdegräns

föreslås alltså inte. Utmätningsskyddet bör avse den rent personliga

utrustningen. Till »kläder» hänförs bl. a. vanliga arbetskläder och

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

tjänstedräkt. Med »andra föremål som tjänar uteslutande till gäldenärens

personliga bruk» avses i första hand föremål som gäldenären behöver för

att reda sig, såsom glasögon, hörapparat och protes, eller eljest normalt bär

på sig, såsom fick- eller armbandsur, förlovnings- och vigselringar samt

enklare smycken. Även föremål som inte används i dagligt bruk inbegrips

emellertid. Vidare omfattar regeln andra vanliga föremål som gäldenären

personligen behöver, såsom toalettartiklar och skrivmateriel.

Bedömningen om egendomen sammanlagt håller sig inom skäligt värde

bör i allmänhet kunna ske efter relativt summariska grunder. Beredningen

förordar att man särskilt skall beakta, om gäldenären eller någon i hans

familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom (65 § 2 mom. andra punkten).

Det hör kunna komma i fråga att ta undan exempelvis invalidfordon, särskilda

behandlingsanordningar och andra dylika hjälpmedel, även om värdet

är mera betydande.

2. Bohag. Beredningen föreslår utmätningsskydd för möbler, husgeråd och

annan utrustning som gäldenären behöver för ett anspråkslöst hem och dess

skötsel. Vid bedömningen av vilka föremål som för hemmets del kan tas

undan bör en viss standardisering eftersträvas. Även lokala förhållanden

och särskilda personliga omständigheter får emellertid beaktas. Beredningen

förordar att också när det gäller utrustningen i hemmet hänsyn skall tas

till om gäldenären eller någon i hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom.

Är gäldenärens hustru sjuk, kan det t. ex. vara behövligt att ta undan

arbetsbesparande hushållsmaskiner i större utsträckning än annars.

Beredningen framhåller i sammanhanget att förslaget ger utmätningsmännen

möjlighet att ta hänsyn till de ändringar i den allmänna uppfattningen

som en fortsatt standardhöjning och utvecklingen i övrigt kan komma

att medföra. Föremål som i dag anses ha en viss lyxkaraktär kan om

något decennium ha kommit i var mans ägo och betraktas som normal utrustning

för ett hem.

3. Arbetsredskap m. m. Beredningen föreslår skydd för viss utrustning

som behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning. Från

utmätning skall enligt förslaget tas undan arbetsredskap och annan utrustning

som fordras för dessa ändamål samt djur, foder o. d. som i övrigt behövs

för gäldenärens försörjning, allt i den mån sammanlagda värdet inte

överstiger 3 000 kr.

Utmätningsmannens bedömning beträffande vilken utrustning som skall

tas undan maste i varje särskilt fall grunda sig på arten av förvärvsverksamhet

eller slaget av yrkesutbildning. Utmätningsskyddet kan avse maskiner,

kreatur, verktyg, fordon, inventarier, facklitteratur osv. Begränsningarna

ligger i behovsprövningen och det maximum som regeln om 3 000

kr. utmärker.

Beredningen har övervägt att — efter mönster av föreskriften i 1 kap. 6 §

lagen om allmän försäkring — förorda en indexreglering av beloppet 3 000

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

kr. Att på en enstaka punkt genomföra en så betydelsefull nyhet har emellertid

inte ansetts lämpligt. Skulle frågan om indexreglering av de fasta belopp

som förekommer på olika ställen i vår lagstiftning tas upp till samfälld

bedömning, bör däremot det nu ifrågavarande beloppet uppmärksammas.

Beredningen påpekar, att skyddet för djur, foder o. d. som i övrigt behövs

för gäldenärens försörjning har tagits upp främst med tanke på personer,

som har sin egentliga förvärvsverksamhet utom jordbruket men ändå har

viss anknytning till denna näring, t. ex. skogs- och industriarbetare med

smärre jordbrukslägenheter. För gäldenärer som helt är hänvisade till

jordbruket för sin försörjning lär det sålunda inte vara möjligt att med

stöd av regeln om 3 000 kr. hålla rörelsen intakt.

Det föreslås att regeln om 3 000 kr. skall kunna genombrytas om gäldenären

eller någon i hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom och synnerliga

skäl föreligger. Härigenom öppnas möjlighet att när omständigheterna

är särskilt ömmande låta en partiellt arbetsför person behålla egendom, som

han behöver för att kunna försörja sig genom eget arbete men som har ett

värde överstigande 3 000 kr.

4. Föremål med särskilt personligt värde. Beredningen föreslår, att från

utmätning undantas föremål med sådant personligt värde för gäldenären att

det måste anses uppenbart obilligt att ta egendomen i anspråk. Syftet är att

hindra utmätning i vissa fall, när denna med hänsyn till egendomens

affektionsvärde skulle vara stötande. Beredningen nämner som exempel

familjeporträtt, familjearkiv, hederstecken, hedersgåvor och idrottspriser.

Skyddsregeln bör också med försiktighet kunna tillämpas på egendom, som

har karaktären av bruksföremål men som ändå för ägaren representerar

stort personligt värde, t. ex. föremål för hobby- eller fritidsändamål, enklare

musikinstrument och vissa idrottsredskap. Dock är det inte avsett att i regel

några större värden skall kunna skyddas. I fråga om föremål som pietetsfullt

har bevarats i släkten och fått antikvärde kan det emellertid vara

skäligt att undantag görs från utmätning, även om det ekonomiska värdet

vid försäljning inte är obetydligt.

5. Hyresrätt. Beredningen framhåller, att frågan om utmätningsskydd för

bostäder och arbetslokaler har övervägts. Det erinras om bestämmelsen i

bötesverkställighetslagen, att nödig bostad inte får tas i mät. Härutöver

finns i svensk rätt inte några regler som har till direkt syfte att bereda utmätningsskydd

av ifrågavarande slag. Att allmänt införa regler om skydd

mot utmätning av fast egendom eller tomträtt har dock ansetts föra för

långt.

Beredningen anser, att det med större fog kan ifrågasättas att införa visst

skydd mot utmätning av bostadsrätt. Frågan om lämpligt skydd för bostadsrättsinnehavare

torde dock med större fördel lösas inom bostadsrättslagstiftningens

ram. Beredningen lämnar därför den frågan därhän.

Beträffande hyresrätt förordar beredningen emellertid visst utmätnings
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

skydd utöver det som följer redan därav att hyresrätt i regel inte får överlåtas

utan hyresvärdens samtycke. Det föreslås, att hyresrätt till lägenhet,

som tjänar till stadigvarande bostad för gäldenären eller behövs för hans förvärvsverksamhet,

inte skall få utmätas, även om den på grund av hyresvärdens

samtycke eller av annan anledning får överlåtas.

Vad angår arrende har beredningen inte ansett det praktiskt möjligt att

ge en allmän regel om skydd mot utmätning.

6. Erforderligt underhåll. Beredningen föreslår utmätningsskydd för

pengar, banktillgodohavande, annan fordran och förnödenheter, i den mån

de skäligen fordras för underhåll åt gäldenären intill dess inkomst som täcker

behovet är att vänta, dock högst för en månad, om ej synnerliga skäl motiverar

längre tid. Beredningen framhåller, att förslaget avser att ge gäldenären

skydd för viss tids underhåll. Medan gällande lag ger skydd bara för

»nödtorftigt uppehälle» (65 §) resp. »nödigt underhåll» (67 §), tar förslaget

undan vad som »skäligen fordras för underhåll», vilket är avsett att vara

något liberalare mot gäldenären. Enligt beredningen kan förekomma fall,

när ömmande skäl talar för att medel tas undan för längre tid än en månad,

t. ex. vid arbetslöshet. Undantag från enmånadsgränsen bör sålunda kunna

göras, när synnerliga skäl är för handen.

7. Gäldenärens familjs behov. Beredningen framhåller att benefieiumskyddet

enligt gällande rätt tillgodoser också gäldenärens makes och oförsörjda

barns eller adoptivbarns behov (se 65 och 67 §§ UL; jfr 27 och 97 §§ KL

samt 7 § InfL). Enligt beredningen bör inte skyddet omfatta alla som bor

i gäldenärens hem. Den anknytning till gäldenären och hans hem som bör

krävas för att en person skall omfattas av skydd i förevarande hänseenden

har beredningen ansett sig kunna uttrycka genom att vederbörande förutsätts

tillhöra gäldenärens »familj» (bet. s. 239 f).

Beredningen föreslår, att regeln om hänsynstagande till familjen skall tilllämpas

beträffande sådan egendom som har nämnts under punkterna 1—5 i

förevarande avsnitt. Enligt vad beredningen vidare föreslår skall därvid

särskilt beaktas om gäldenären eller någon som tillhör hans familj lider av

lyte eller allvarlig sjukdom. Gränsen vid 3 000 kr. under punkt 3 (som gäller

arbetsredskap m. m.) får därvid i undantagsfall genombrytas.

Vid tillämpningen av vad som sägs under punkt 6 (som gäller erforderligt

underhåll) måste givetvis också beaktas familjens behov. Hänsyn måste

emellertid tas även till underhåll som gäldenären skall utge till personer

utanför den egentliga familjekretsen. Beredningen har därför föreskrivit,

att beneficium som avses i punkt 6 skall bestämmas med skälig hänsyn till

den underhållsbörda som åvilar gäldenären.

8. Beneficium för dödsbo. Beredningen behandlar också frågan om beneficiet

vid utmätning hos dödsbo. Den omständigheten att gäldenären avlider

innebär inte att hans familjs skydd mot utmätning bör bortfalla. De

föreslagna bestämmelserna om beneficium bör därför äga tillämpning i

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 130 år 1968 81

fråga om egendom efter den avlidne som hans familj brukar och behöver.

I fråga om skydd för den närmaste tidens underhåll anknyter beredningen

dock inte till vad som har sagts under 6 i detta avsnitt. I stället anses böra

gälla bestämmelsen i 18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken, som föreskriver

att efterlevande make och oförsörjda barn eller adoptivbarn alltid skall få

nödigt underhåll ur boet under tre månader från dödsfallet.

Ytterligare föreslår beredningen utmätningsskydd för icke

overlåtbar egendom och vissa rättigheter. I den delen

vill jag hänvisa till vad som anförs i special motiveringen till 66 § UL i det

följande.

2.6.2. Yttrandena

Beicdningens allmänna överväganden i fråga om beneficium

har i stort sett godtagits av remissinstanserna.

Till de positivt inställda remissinstanserna hör t. ex. kronofogdemyndigheten

i Värnamo distrikt, som understryker att de nya reglerna bör förhindra

onödiga förluster för gäldenärerna, och kronofogdemyndigheten i

Kristianstads distrikt, som uttalar sin belåtenhet över att reglerna är modernare

och mera differentierade än de nuvarande. Kriminalvårdsstyrelsen

finner föreslagna regler om beneficium ägnade att underlätta resocialiseringsarbetet

beträffande en inte ringa del av kriminalvårdens klientel.

Andra instanser som mera allmänt tillstyrker föreslagna beneficiumregler

ar t. ex. TCO samt kronofogdemyndigheterna i Jönköpings, Borås och Skövde

distrikt. Den sistnämnda myndigheten betonar att förslaget möjliggör ett

större beaktande än f. n. av omständigheterna i det enskilda fallet, vilket

sägs vara nödvändigt om man vill undvika från allmän synpunkt olyckliga

konsekvenser vid utmätning.

Också socialpolitiska kommittén finner förslaget om liberalare regler tillfredsställande.

Kommittén konstaterar att enligt beredningen är en ökning

av gäldenärens beneficium i viss mån en nödvändig följd av de skärpta

reglerna om löneexekution. Kommittén finner att redan sociala hänsyn talar

för en ökning av beneficium.

Socialstyrelsen är nöjd med förslagets allmänna utformning. Det anmärks

dock på några av beredningens motivuttalanden i fråga om den vikt som

bör tillmätas sociala synpunkter. Enligt socialstyrelsen är de åsyftade motivuttalandena

olämpliga, eftersom de kan tolkas som krav på synnerlig

restriktivitet vid bedömningen av beneficium.

Hovrätten för Västra Sverige understryker att beneficiumreglerna inverkar

inte bara på effektiviteten i indrivningen av penningfordringar utan också

på sanktionssystemet över huvud taget. För småföretagare och löntagare

kommer sålunda skadestånd som påföljd för kontraktsbrott att framstå som

ett mindre allvarligt hot än tidigare. I den mån man önskar påverka dem att

noggrant fullgöra sina kontraktsplikter kommer i stället andra sanktioner i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1068

förgrunden, främst hävning och uppsägning av avtal. Det anförda föranleder

viss tvekan om lämpligheten av att skydda gäldenärer i den omfattning

beredningen föreslår. Hovrätten medger emellertid att det är ytterligt svårt

.att förutsäga den inverkan en lagändring av denna typ kan ha på gäldenärers

och borgenärers handlande i allmänhet. Det framstår därför trots allt inte

som omotiverat att man liksom beredningen lägger huvudvikten vid de

mera påtagliga fördelar från social och humanitär synpunkt, som följer av

de föreslagna lagändringarna. Hovrätten är dock betänksam beträffande ordningen

att i stor utsträckning hänvisa till en fri bedömning utan värdegränser.

Enligt hovrätten är det tveksamt om man bör frångå de nuvarande,

förhållandevis precisa reglerna om beneficium.

Ett mindre antal remissinstanser ifrågasätter om inte förslaget innebär en

alltför generös bestämning av den egendom som skall förbehållas gäldenären

vid utmätning. Hit hör bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län, handels-''''

kammaren för Örebro och Västmanlands län samt kronofogdemyndigheterna

i Skellefteå och Eskilstuna distrikt.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter, om den föreslagna gränsdragningen

mellan det utmätningsbara och det utmätningsfria tillgodoser effektivitetskravet

i tillräcklig omfattning. Enligt länsstyrelsen bör som stöd för utmätningsmannens

bedömning av gäldenärens beneficium i det enskilda fallet

i särskild ordning fastställas en värdegräns, graderad i förhållande till

familjens storlek. Värdegränsen kan bestämmas med hänsyn till kostnaderna

för anskaffning av olika bruksföremål och genom årlig justering

anpassas till prisutvecklingen.

Beträffande förslagen i detalj innebär remissutfallet följande.

Kläder och annan personlig utrustning samt bohag. Förslagen i dessa delar

har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Bara några enstaka

erinringar förekommer.

Göta hovrätt anser, att man saknar fasta hållpunkter för värderingen och

att det är önskvärt att förslaget förtydligas. I vart fall skulle vägledande uttalanden

i motiven om ungefärliga värdegränser undanröja tillämpningssvårigheter.

Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län anser, att

kompletterande föreskrifter behövs för att möjliggöra enhetlig tillämpning.

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter om inte uttrycket »enkelt hem»

är att föredra framför »anspråkslöst hem» när det gäller att beskriva i vad

mån bohag får undantas från utmätning. Utmätningsmannen skulle med

det förstnämnda uttryckssättet besparas det känsliga avgörandet, om gäldenärens

hem är anspråkslöst eller anspråksfullt, ett avgörande som inte blir

lättare därigenom att gäldenärens egen subjektiva inställning till det egna

hemmet synes bli relevant. Exekutionsväsendets organisationsnämnd ifrågasätter

om inte ordet »anspråkslöst» i detta sammanhang verkar otidsenligt.

JK framhåller att vissa ofta förekommande slag av lösöre utan utpräglad

opaginerad Kontrollera mot PDF

sa

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

nyttokaraktär — televisionsapparater, cyklar, campingutrustning och annat

dylikt faller utanför det av beredningen föreslagna beneficiet. Att så sker

är utan tvivel väl motiverat i de fall när försäljning efter utmätning inbringar

ett ganska oförminskat belopp i förhållande till föremålets värde

som nytt. I andra fall kan emellertid exekution beträffande lösöre av denna

art framstå som en onödig värdeförstöring, nämligen när försäljningsvärdet

är ringa i förhållande till bruksvärdet för gäldenären. JK ifrågasätter

därför, om inte beneficiet borde utsträckas att omfatta också lösöre

med högt bruksvärde men lågt försäljningsvärde. Å andra sidan kan frågan

om beneficium för bohag ställas i relation till gäldenärens betalningsvilja.

Vad som eljest är fritt från utmätning kan få utmätas, om gäldenären kan

avvara det och han har underlåtit att skäligen efter förmåga göra rätt för sig.

Arbetsredskap m. m. Den föreslagna bestämmelsen i denna del har ägnats

ganska stor uppmärksamhet i yttrandena. Framför allt är det värdegränsen

vid 3 000 kr. som remissinstanserna har intresserat sig för. Det är en tämligen

utbredd uppfattning att denna gräns är mindre lämplig. Flera remissinstanser,

exempelvis exekutionsväsendets organisationsnämnd, förklarar

att det med hänsyn till penningvärdets förändringar är olämpligt att i lag

fastställa ett bestämt belopp som värdegräns. Göta hovrätt och arbetsmarknadsstyrelsen

uttalar sig till förmån för samma gränsbestämning som i fråga

om kläder och bruksföremål, alltså »skäligt värde». Arbetsmarknadsstyrelsen

understryker, att en sådan gränsbestämning torde vara tillräcklig

som ledning för utmätningsmannen, särskilt som denne även vid prövning av

egendoms värde måste bli hänvisad till en skälighetsbedömning. Länsstyrelsen

i Jämtlands län anser, att det från social synpunkt är angeläget att

exekutionen inte bedrivs så att gäldenären försätts i sådana försörjningssvårigheter

att han kan bli ett socialfall. Den föreslagna värdegränsen, 3 000

kr., är uppenbarligen för låg. Länsstyrelsen vill inte ha någon fixerad värdegräns

utan tycker att omständigheterna i varje särskilt fall skall få bli

avgörande för i vilken omfattning arbetsredskap och annan utrustning skall

få utmätas.

En del remissinstanser vill ha indexreglering av gränsbeloppet 3 000 kr.

Enligt riksförsäkringsverkets mening föreligger ett uppenbart behov av att

värdesäkra i lagstiftningen förekommande belopp av den typ som här är

aktuell. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar, att hänsynen till gäldenärerna

fordrar att värdegränsen blir indexreglerad. Andra instanser som

förordar indexreglering är t. ex. Stockholms stadskollegium. Föreningen

Sveriges häradshövdingar och LO.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som hänvisar till vikten av att upprätthålla

betalningsmoralen, anser att gäldenärernas intressen tillgodoses tillräckligt,

om värdegränsen blir 2 000 kr.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt, länsstyrelsen i Stockholms

län och exekutionsväsendets organisationsnämnd anser att det skulle vara

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

värdefullt med en bestämmelse om utmätningsfrihet för mindre varulager

hos rörelseidkare eller i vart fall med ett motivuttalande i ämnet. Göta hovrätt

erinrar om att värdegränsen på 3 000 kr. enligt förslaget får genombrytas,

om gäldenären eller någon i hans familj lider av lyte eller allvarlig

sjukdom och synnerliga skäl föreligger. Hovrätten ifrågasätter om inte värdegränsen

borde få överskridas också till förebyggande av att mindre rörelser,

som hantverkares, småhandlares och småjordbrukares, sprängs genom

utmätning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län diskuterar om ett motorfordon kan vara

att betrakta som ett för gäldenärens förvärvsverksamhet erforderligt arbetsredskap

när gäldenären är bosatt på annan plats än den där han har

sitt arbete. Att fordonet inte bör tas undan från utmätning när annat kommunikationsmedel

står gäldenären till buds är enligt länsstyrelsen ovedersägligt.

Men frågan är tveksam i andra fall anser länsstyrelsen. Föreningen

Sveriges rättshjälps jurister anser att bedömningen skall vara restriktiv i

frågan vad som verkligen behövs i yrkesverksamheten. Vad föreningen närmast

åsyftar är risken för att motorfordon inryms bland den utmätningsfria

egendomen. Ett sådant fordon kan visserligen för gäldenären framstå

som erforderligt men i realiteten inte anses absolut nödvändigt för hans

näring.

Föremål med särskilt personligt värde. Förslaget har så gott som undantagslöst

tillstyrkts. Föreningen Sveriges kronofogdar förklarar exempelvis

att det är rimligt att gäldenären från utmätning skall få freda en släktklenod,

även om denna är antik och således har ett inte ringa värde. Exekutionsväsendets

organisationsnämnd har inte något att erinra mot lagtexten.

Nämnden ställer sig dock tveksam till frågan om verkligen ett släktföremåi

som har fått antikvärde skall kunna tas undan från utmätning fastän det

ekonomiska värdet vid försäljning inte är obetydligt.

Hyresrätt. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Speciella synpunkter utvecklas emellertid beträffande behovet av skydd

för bostadsrätt och arrenderätt. En hel del remissinstanser anser sålunda

att bostadsrätt bör jämställas med hyresrätt. Hit hör hovrätten för Nedre

Norrland som säger att bostadsrättsinnehavarens behov av utmätningsskydd

för sin hostad gör sig gällande med samma styrka som hyresgästens. Det

av lagberedningen anförda förhållandet att bostadsrätten kan representera

stora värden anses inte utgöra något avgörande hinder mot utmätningsskydd

även om särregler härigenom kan vara påkallade. Länsstyrelsen i

Uppsala län föreslår, att sådana bostadsrätter där tillhörande lägenhet utgör

nödig bostad för bostadsrättsinnehavaren och hans familj undanskiftas

såväl vid utmätning som i konkurs. Andra remissinstanser som anser att

bostadsrätter i viss utsträckning bör vara utmätningsfria är socialstyrelsen,

kronofogdemyndigheterna i Uppsala, Göteborgs och Borås distrikt samt

Föreningen Sveriges kronofogdar.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

85

Sveriges riksbank framhåller att bostadsrätter ibland kan uppgå till betydande

värden och i allmänhet innehas av personer med starkt begränsade

möjligheter att åstadkomma bankmässiga säkerheter. En utmätningsfrihet

för dem kan därför få återverkningar för betydande gruppers möjligheter

att ställa säkerhet och därmed begagna sig av krediter.

Beträffande frågan om utmätningsskydd för arrenderätt uttalar exekutionsväsendets

organisationsnämnd att det ibland förekommer utmätning

av arrenderätt, i allmänhet i samband med utmätning av gäldenären tillhörig

byggnad på ofri grund. I likhet med beredningen anser nämnden att

det inte föreligger skäl att ta undan arrenderätt från utmätning. Hovrätten

för Västra Sverige är i detta hänseende mera tveksam. Hovrätten framhåller

att mot utmätning av arrenderätt ofta torde kunna åberopas lika tungt

vägande skäl som mot utmätning av hyresrätt. Ofta medför utmätning att

arrendatorn mister sin bostad. Utmätningsåtgärden kan vidare medföra en

avsevärd värdeförstöring. Hovrätten medger emellertid att betydande praktiska

svårigheter är förenade med frågan om hur bestämmelser angående

utmätningsfrihet för arrenderätt bör vara utformade.

Erforderligt underhåll. Förslaget har godtagits av de remissinstanser som

yttrat sig om det.

Hänsyn till lyte eller allvarlig sjukdom (65 § 2 mom. andra punkten).

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker att det föreligger ett starkt behov av

entydiga bestämmelser för att de myndigheter som har att handlägga social

bidragsverksamhet skall kunna bedöma effekten av eventuella bidrag.

Härom sägs.

Det har visat sig att en bidragssökande, som genom sjukdom eller olyckshändelse

blivit handikappad, ofta är så skuldsatt att uppenbar risk kan

föreligga att en invalidbil, som anskaffas enligt nämnda regler, blir utmätt

för resterande skatter eller andra skulder. Nu gällande regler om utmätning

har ansetts vara ett hinder för näringshjälp i vissa sådana fall. Bindande

förhandsutfästelser från utmätningsmyndighet har ej kunnat erhållas

och bedömningspraxis måste anses så skiftande att försiktighet varit

motiverad.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att beredningens förslag i denna del innebär

en påtagbar förbättring i jämförelse med gällande rätt.

Statens handikappråd föreslår att gränsen om 3 000 kr. lämnas utan avseende

när det gäller sådana hjälpmedel som fordras för att undanröja

eller begränsa svårigheterna för en handikappad. Enligt rådet bör sålunda

invalidfordon, särskilda behandlingsanordningar och andra dylika hjälpmedel

alltid undantas när gäldenären verkligen behöver dem.

2.7. Övriga frågor

Lagberedningen. Beredningen föreslår även vissa ändringar i KL. Förslaget

berör till en början frågan hur det skall förfaras med lön och annan

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 ur 1968

arbetsinkomst som gäldenären förvärvar under konkursen. De nuvarande

reglerna härom i 27 § KL har ansetts böra göras mera liberala. Vidare föreslås

vissa jämkningar i bestämmelserna om förfarandet, när konkursboet

vill göra anspråk på någon del av gäldenärens inkomst.

De nya regler om gäldenärens beneficium som beredningen föreslår under

65 § UL föranleder också, att viss ändring av beneficiumreglerna i 97 § KL

bör vidtas. I samband därmed föreslås en del ändringar i 98 § angående sättet

för bestämmande av vad som skall tillkomma gäldenären och hans

anhöriga.

Slutligen föreslås en ändring i 199 § KL, som innehåller föreskrift om

obehörighet för ämbets- eller tjänsteman som har försatts i konkurs att;

utöva sin tjänst under viss tid efter konkursutbrottet.

Beredningen framhåller att den nya införsellagen och de ändringar som

föreslås i UL påkallar följdändringar också i vissa andra lagar och författningar

än KL. De viktigaste av dessa följdändringar avser ett tillägg till 20

kap. FB angående s. k. provisorisk förbindelse att utge underhållsbidrag

samt reglerna i 17 kap. HB om förmånsrättsordningen. Härjämte föreslås

bl. a. ändringar i lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket samt även att lagen den 15 juni 1930

(nr 316) om införsel i avlöning, pension eller livränta för uttagande av

oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter upphävs och ersätts

med en ny lag i samma ämne.

Beredningen har slutligen förordat vissa ändringar i och tillägg till

UppbF och sjömansskatteförordningen (se hänvisningarna i bet. s. 302

not 1).

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

87

3. Departementschefen

3.1. Allmänna synpunkter

Nuvarande regler om exekution i lön är gamla och otidsenliga. Enligt

UL har i fråga om löneutmätning alltsedan lagens ikraftträdande år 1879

gällt, att gäldenärens innestående lön inte får utmätas förrän gäldenären är

berättigad att lyfta den. Detta har i allmänhet uppfattats så, att utmätningsmannen

inte på förhand får meddela arbetsgivaren förbud att betala ut något

till gäldenären. På grund härav kan löneutmätning genomföras mera

sällan.

För några privilegierade fordringsanspråk finns emellertid en särskild

och mycket effektiv form av exekution i lön, nämligen införsel. Lagen i

ämnet tillkom år 1917. Införsel innebär, att den som har att betala ut lönen

åläggs att vid varje utbetalningstillfälle hålla inne viss del och redovisa

denna till utmätningsmannen. Vad som behövs för gäldenärens eget

uppehälle och hans familjs behov skall dock tas undan. De fordringar som

f. n. kan tas ut på detta sätt är underhållsbidrag, vissa kommunala bidragsfordringar,

skatter och allmänna avgifter samt böter och viten.

UL:s allmänna bestämmelser om gäldenärens beneficium — dvs. vad som

av hänsyn till gäldenären och hans närstående skall skyddas mot exekution

— är också ålderdomliga och föga anpassade till tidens krav. Enligt bestämmelserna

skall från utmätning i första hand tas undan nödiga gång- och

sängkläder för gäldenären, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn.

Vidare skall tas undan nödiga arbetsredskap och andra nödiga lösören

till ett värde av högst 1 500 kr. eller, om gäldenären inte är familjeförsörjare

och inte heller har eget hushåll, högst 600 kr. Om utväg saknas till nödtorftigt

uppehälle, skall av det förråd som finns i huset tas undan vad som behövs

till underhåll för en månad. Finns inte förråd, skall av gäldenärens

pengar tas undan så mycket som fordras för att anskaffa det felande. Dessa

relativt stränga regler torde under senare tid ha givits en från gäldenärssynpunkt

tämligen liberal tillämpning. Ofta påträffas inte annan utmätningsbar

egendom hos gäldenären än bil, hushållsmaskin, televisionsapparat, piano

e. d. Men vanligt är också att ingen utmätningsbar egendom finns.

Lagberedningen har nu föreslagit nya regler om exekution i lön och om

gäldenärens beneficium, vilka bättre än de gällande tillgodoser de krav

som följer av nutida ekonomiska och sociala förhållanden. I fråga om införsel

innebär förslaget att institutet moderniseras samtidigt som det be
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

håller nuvarande grad av effektivitet och står öppet för exekutivt uttagande

av samma slags fordringar som f. n. En viss vidgning föreslås i fråga om

objekten för införsel.

Enligt beredningens förslag skall vidare institutet löneutmätning reformeras

avsevärt. Viktigast är förslaget att utmätning i lön — självfallet

endast till viss del när det gäller lön i allmänhet — skall kunna ske redan

innan lönen är tillgänglig för lyftning. Därmed undanröjs den främsta orsaken

till ineffektiviteten i nuvarande löneutmätningsinstitut, nämligen

att lönen är utmätningsbar först när gäldenären får lyfta den. När lagberedningen

nu har föreslagit en effektivisering av nyss antytt slag, har den också

varit angelägen att utforma de föreslagna bestämmelserna så, att löntagarna

och särskilt då låglönegrupperna får tillräckliga marginaler och skyddas

mot alltför kraftiga ingrepp i inkomsterna. Jag återkommer till den närmare

avvägningen i det avseendet.

Förfarandet enligt det nya utmätningsinstitutet innebär i sina huvuddrag

följande. Vid löneutmätning liksom vid införsel skall det åligga arbetsgivaren

att innehålla viss del av gäldenärens lön och redovisa denna till utmätningsmannen.

Löneutmätning skall få äga rum bara under vissa begränsade

förutsättningar. Bl. a. kan nämnas att — beträffande löneinkomster i allmänhet

— sådan utmätning inte utan gäldenärens medgivande skall få tilllämpas

längre tid än tre månader under ett och samma kalenderår. Enligt

förslaget skall denna tid kunna utsträckas till sex månader, om särskilda

skäl föreligger. Utmätning i lön skall kunna användas för uttagande av alla

sorters fordringar.

Den ordning som beredningen föreslår för utmätning i lön skall — i likhet

med vad som redan f. n. är föreskrivet vid införsel — gälla även för

utmätning av belopp, vilka utgår som pension eller livränta.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan reglerna om exekution i lön

och bestämmelserna om gäldenärens beneficium vid utmätning i allmänhet

har beredningen också tagit upp frågan om vilka regler som bör gälla

beträffande beneficium. Beredningen anser att man, om löneexekution effektiviseras

på föreslaget sätt, kan bestämma gäldenärens allmänna beneficium

ganska liberalt. Beredningen har utformat sitt förslag i enlighet härmed.

Om förslagets innebörd kan i korthet sägas följande.

Reglerna om beneficium har i viss utsträckning avfattats så, att de skall

tillåta en fortgående anpassning till den allmänna standardhöjningen. Sålunda

föreslås inte någon fast värdegräns i fråga om utmätningsförbudet

beträffande kläder och andra föremål, som tjänar uteslutande gäldenärens

personliga bruk, och inte heller beträffande möbler, husgeråd och annan

utrustning som gäldenären behöver. I fråga om dessa egendomsgrupper

skall man enligt förslaget ta undan från utmätning föremål till »skäligt värde»

resp. föremål som behövs »för ett anspråkslöst hem och dess skötsel».

Beträffande arbetsredskap och annan utrustning som behövs för gälde
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

närens förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning föreslår beredningen utmätningsfrihet

i den mån egendomens sammanlagda värde inte överstiger

3 000 kr. ö

I anslutning till de allmänna beneficiumreglerna har beredningen behandlat

frågan om utmätningsskydd för vissa särskilda rättigheter. Beredningen

framfor i det sammanhanget vissa förslag om utmätningsfrihet för

bl. a. rätten till skadestånd med anledning av personskada, rättigheter till

pension eller livränta såvitt angår utmätning av rättigheten som sådan samt

rätten till vederlag för utnyttjande av litterärt eller konstnärligt verk e. d.

Syftet med förslaget i denna del är att söka förebygga, att rättigheter som

har betydelse på längre sikt för gäldenärens eller hans familjs försörjning

gåi föi lorade eller att de måste realiseras till underpris.

Beredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett gynnsamt mottagande

och ansetts väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning. I

\issa

sa frågor i det följande.

För min del vill jag beträffande förslaget i allmänhet anföra följande.

Frågan om en effektivisering av löneexekutionen står som beredningen har

framhållit i nära samband med frågan om vad som till gäldenärens skydd

skall tas undan från utmätning. I den mån gäldenärernas löneinkomster

inom vissa gränser blir tillgängliga för exekution och lönetillgångar alltså

står till förfogande för täckande av borgenärers krav, minskar betänkligheterna

mot att medge gäldenärerna ett generösare beneficium än som nu

gäller.

En elfektivisering av löneexekutionen är en naturlig följd av att antalet

löntagare i samhället relativt sett ökar och att löneläget undan för undan har

blivit bättre. En reformering av löneexekutionen kan påräknas leda till att

det sker en förskjutning av exekutionsfallen från sakexekution mot löneexekution.

En sådan utveckling är förenad med störa fördelar. För utmätningsmannen

är sålunda löneexekution allmänt sett mindre arbetskrävande

än sakexekution. Beträffande gäldenärerna kan framhållas att löneexekutionen

inte i motsats till vad som kan bli fallet vid exekution i lösöre

är förenad med risk för realisationsförlust. För borgenärerna innebär

nuvarande ordning att möjligheterna att driva in fordringar i exekutiv

ordning ofta är begränsade. Det är inte sällan så att gäldenären saknar utmätningsbara

tillgångar i sitt hem eller i sin verksamhet men ändå genom

sina löneinkomster kan vara tämligen väl ställd. Eftersom det emellertid

med nuvarande ordning i praktiken är ytterligt svårt att få en löneutmätning

genomförd, är det ofta omöjligt för borgenären att få sin fordran realiserad.

En effektivisering av löneexekutionen och då särskilt löneutmätningen

kan säkerligen antas komma att ge ett bättre skydd för borgenärernas

rätt. Detta är i sin tur ägnat att bidra till en förbättrad betalningsmoraL

Ytterst är detta till nytta för kreditväsendet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

I anslutning till det sist sagda vill jag dock nämna att, även om en god

betalningsmoral allmänt sett måste anses vara till nytta för kreditväsendet

och omsättningslivet i allmänhet, man också kan tänka sig en negativ verkan,

nämligen att den effektiva indrivningsmöjligheten kan inbjuda till en

osund kredithandel. En sådan utveckling skulle möjligen kunna befaras,

om kreditförsäljarna förlitar sig helt på exekutionsmöjligheterna och därför

inte endast tar lätt på bedömningen av en presumtiv köpares kreditkapacitet

utan kanske t. o. m. intensifierar sin verksamhet för att få allmänheten

att köpa på kredit. Jag anser, att en sådan utveckling inte behöver

befaras med anledning av de reformer som här kommer i fråga. Jag vill dock

på den punkten framhålla att man, om utvecklingen skulle föranleda det,

bör överväga att ingripa genom att förbehålla löneutmätningsinstitutet föi

endast vissa kategorier fordringar eller -— omvänt — utesluta vissa slag av

fordringar, t. ex. fordringar på grund av detaljhandelsköp, som inte avser

livsförnödenheter. I nuvarande läge anser jag som redan framgått att man

inte har anledning att utforma lagstiftningen under intryck av sådana farhågor.

I sammanhanget finns det anledning att beakta förhållandena på en del

håll utomlands. Man kan konstatera, att i åtskilliga länder ett införselliknande

förfarande står öppet för borgenärerna i gemen. I allmänhet

medges gäldenären härvid ett mera rikligt beneficium, när vanliga fordringar

skall tas ut än när indrivning skall ske av underhållsbidrag. Exempelvis

kan nämnas att i Finland utmätning i lön har fått stor praktisk

betydelse och anlitas för indrivning av alla slags fordringar, inte minst

skatter. Utmätning av annan tillgång försöks i allmänhet först om det skidle

visa sig att löneutmätning inte ger resultat.

I samma mån som exekutionsformerna görs effektivare ökar betydelsen

av att reglerna utformas så, att ett rimligt mått av ekonomisk trygghet

garanteras löntagare-gäldenärer och då särskilt dem som lever i små ekonomiska

förhållanden. För att tillgodose detta måste tillses att den löneexekution

som står till buds för fordringar i allmänhet inte ges sådan grad

av effektivitet att gäldenärerna kan komma att pressas otillbörligt. Beredningens

förslag att möjligheterna till löneutmätning beträffande avlöning

i allmänhet — skall stå till buds endast under begränsad tid under varje

kalenderår anser jag tillgodose de nu anförda synpunkterna, och det utgör

ett viktigt inslag i det nya löneutmätningsinstitutet.

En annan viktig fråga är det utmätningsskydd som tillförsäkras gäldenärerna.

Man har härvid att ta hänsyn till två moment av frågan om gäldenärens

beneficium. Dels är det viktigt att det tillses, att en gäldenär förbehålls

en rimlig del av sin löneinkomst och att denna sålunda lämnas fri från angrepp

genom löneexekution. Dels har man att beakta det förut nämnda

sambandet mellan effektiviseringen av löneexekutionen och beneficiet vid

sakutmätning. Beredningen har i båda dessa avseenden lagt fram förslag

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968 91

som lår anses tillgodose tryggheten för gäldenärerna i rimlig omfattning.

Samtidigt anser jag — med en mindre reservation som jag återkommer till

senare — att beredningen inte har gått så långt att den alltför mycket har

begränsat borgenärernas möjlighet att komma till sin rätt. I dessa viktiga

avvägningsfrågor anser jag alltså att beredningen har kommit till ett tillfredsställande

resultat.

Sammanfattningsvis vill jag alltså ansluta mig till de grundläggande bedömningar

som ligger bakom beredningens förslag.

En allmän Iråga som har behandlats av en del remissinstanser avser den

lagtekniska utformningen av beredningens förslag. I åtskilliga hänseenden

har sålunda beredningen givit bestämmelserna en allmän avfattning, så att

de lämnar tämligen vida ramar inom vilka utmätningsmännens tillämpning

skall kunna varieras efter de enskilda fallens beskaffenhet. Som framgår

av remissammanställningen under 2.1.3. har denna teknik mött betänkligheter

i några remissyttranden. Enligt min mening får dock tekniken anses

vara nödvändig i åtskilliga av de frågor som här är aktuella, eftersom det

är svårt att i alltför fasta normer och detaljerade bestämmelser fånga in

de högst olikartade exekutionsfall som i praktiken kan uppkomma. En viss

möjlighet att laga efter lägligheten inom de ramar som dras upp genom

bestämmelserna kan också bidra till att utsökningsprocessen blir snabb

och effektiv. Visserligen är det så, att utmätningsmannen ofta måste fatta

beslut utan att ha haft tillfälle till mera ingående överväganden, och under

sadana lörhallanden blir det svarare för honom om gällande lagregler ger

utrymme för varierande lösningar. Jag tvivlar dock inte på att utmätningsmännen

har de kvalifikationer som fordras för att tillfredsställande bedöma

varje fall efter dess egenart och i övrigt handlägga de uppgifter som enligt

de föreslagna bestämmelserna skall ankomma på dem. Någon risk för att

rättssäkerhetssynpunkter inte skall bli tillräckligt beaktade torde inte föreJag

vill emellertid nämna, att jag i det följande kommer att i några

hänseenden förorda, att bestämmelserna utformas så att något snävare ramar

ges för utmätningsmännens handlingsfrihet än som följer av beredningens

förslag i motsvarande delar.

Ytterligare är att beakta vilka ekonomiska konsekvenser för exekutionsväsendets

del som den föreslagna ordningen medför. Det måste från många

synpunkter anses viktigt att reformerna skall kunna genomföras utan någon

större belastning för statsverket. För att detta skall kunna ske förutsätts

enligt exekutionsväsendets organisationsnämnd att vissa åtgärder vidtas.

I annat fall kan man enligt nämnden inte undvika att en merbelastning

på kronofogdemyndigheterna och därmed ökat personalbehov kommer

att följa om beredningens förslag genomförs. Sålunda bör man enligt nämnden

tillse att exekutionen effektivt styrs mot den mindre arbetskrävande

loneexekutionen. Detta bör enligt nämnden lämpligen ske genom att bestämmelserna

om utsökningsavgift utformas så, att det nämnda syftet tillgodo
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

ses. Nämnden för fram tanken, att det föreskrivs halv utsökningsavgift för

det fall att utmätningssökanden begär endast löneutmätning (jfr 3 § tredje

stycket kungörelsen den 9 juni 1967, nr 441, om vissa avgifter i utsökningsmål

m. m.). En ändring av detta slag är enligt min mening ägnad att åstadkomma

den önskade styrningen av exekutionen mot löneutmätning. Bestämmelser

om utsökningsavgiften kan meddelas av Kungl. Maj :t och behöver

därför inte behandlas vidare i förevarande sammanhang. Jag avser att anmäla

den frågan senare.

Den andra åtgärden som enligt nämnden bör vidtas avser bestämmelserna

om företrädesordningen mellan införselbara fordringar. Nämnden anser,

att bestämmelserna måste mjukas upp i den delen. Jag kommer senare

att behandla frågan närmare men jag vill redan nu förutskicka att jag

anser mig kunna godta nämndens förslag.

I enlighet med det anförda kan sålunda förutses att de här aktuella

förslagen inte behöver medföra nämnvärda personalökningar.

3.2. Fordringar som skall få tas ut genom införsel resp. genom

löneutmätning

Nuvarande ordning för exekution i lön bygger på att löneutmätning står

öppen för alla slag av fordringar medan införselinstitutet har förbehållits

vissa privilegierade fordringar, nämligen underhållsbidrag, vissa kommunala

bidragsfordringar, skatter och allmänna avgifter samt böter och viten.

Denna privilegiering har i dagens läge väsentlig betydelse, eftersom löneutmätning

f. n. sällan kan genomföras med framgång medan införseln är

en effektiv exekutionsform. Som jag redan har nämnt föreligger nu reformförslag

som är ägnade att göra löneutmätningen avsevärt effektivare. Genomförs

förslaget, får det inte längre samma betydelse, vilka fordringar som

privilegieras genom att de är införselbara.

Löneutmätning skall enligt beredningens förslag även i fortsättningen

kunna ske för alla slag av fordringar. Några invändningar häremot har inte

förekommit under remissbehandlingen. Jag ansluter mig till förslaget i den

delen. I det sammanhanget vill jag dock erinra om mitt nyss gjorda uttalande

att man har möjlighet att utesluta vissa slag av fordringar om framtida

utveckling skulle ge anledning därtill.

Bland de fordringar som får tas ut genom löneutmätning bör kunna ske

en auss differentiering efter fordringarnas typiska angelägenhetsgrad. Sålunda

bör det kunna komma i fråga att medge löneutmätning under längre

tid varje år för vissa fordringar än för andra. Denna fråga skall jag behandla

närmare i det följande, men jag vill framhålla detta redan nu, eftersom

det har sin betydelse när det gäller valet av fordringar som skall få tas

ut genom införsel. Medges inte införsel för fordringen, kan den således ändå

ges en starkare ställning än fordringar i allmänhet.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

93

Vad angår de kategorier av fordringar som bör få tas ut genom införsel

uppkommer först frågan, om någon av de nuvarande kategorierna bör utgå

och i stället bli jämställd med sådana fordringar för vilka endast löneutmätning

skall stå till buds. Beredningen har förordat att någon ändring av

sådan innebörd inte skall ske och remissinstanserna har till övervägande

del varit av samma mening. För min del vill jag anföra följande i det avseendet.

Införselinstitutet tillkom ursprungligen för att man behövde en exekutionsform

för uttagande av familjerättsliga underhållsbidrag. Institutet har

alltjämt sin främsta betydelse på det området och erfarenheterna visar alltså

att det föreligger behov av en så effektiv form som möjligt för indrivning

av dessa fordringar. Att de bör vara införselbara kan det inte anses råda

någon tvekan om.

Likaså torde det få anses tämligen självklart att de här aktuella kommunala

fordringsanspråken enligt lagen om socialhjälp och barnavårdslagen

också i fortsättningen skall få tas ut genom införsel. Som beredningen har

framhållit står dessa kommunala fordringsanspråk mycket nära de familjerättsliga

underhållsbidragen.

Mera tveksam är frågan huruvida skatter och avgifter samt böter och

viten fortfarande bör vara införselbara. Beträffande böter och viten är

möjligheten till införsel uppenbarligen inte av så stor ekonomisk betydelse.

I fråga om skatter och avgifter kan sägas att det ekonomiska intresset av

att få ta ut fordringarna genom införsel är mindre nu än tidigare. Detta

beror främst på att vi har gått över till ett uppbördssystem med preliminära

skatteavdrag.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör det för innehavare av fordringsanspråk

i allmänhet vara av mindre vikt om skatter och avgifter samt böter

och viten skall få behålla sin nuvarande privilegierade ställning. Man torde

därför vara berättigad att låta andra skäl än de rent ekonomiska väga särskilt

tungt i detta sammanhang. Sådana skäl är i fråga om skatter och avgifter

företrädesvis av skattemoralisk och beträffande böter och viten av

kriminalpolitisk natur. Enligt min mening är dessa skäl av tillräcklig styrka

för att motivera att nuvarande ordning behålls. Jag godtar därför beredningens

förslag att möjligheten till införsel för skatter och avgifter samt

böter och viten skall bestå.

När det gäller frågan, om införselinstitutet skall få användas för ytterligare

typer av fordringar, är det mot bakgrunden av det förut redovisade

remissutfallet egentligen bara utomobligatoriska skadeståndsfordringar som

behöver diskuteras. I olika sammanhang har under de senaste decennierna

krävts förbättringar av enskilda skadelidandes möjligheter att i exekutiv

ordning kunna driva in skadestånd, i synnerhet när detta grundas på brott

(jfr 1LU 1967:15).

I detta avseende är först att märka, att redan genomförandet av en effek
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungi. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

ti vare ordning för löneutmätning medför förbättrade indrivningsmöjligheter

i fråga om skadeståndsfordringar. Därtill kommer den nyss nämnda möjligheten

att privilegiera vissa fordringar genom att göra det möjligt att få

löneutmätning för dem under längre tid än för andra. Jag kommer i det

följande (under 3.5.) att föreslå att en sådan privilegiering skall kunna

komma i fråga för utomobligatoriska skadestånd och främst då sådana som

grundas på brott.

Fråga är då om det verkligen behövs ytterligare förbättringar av möjligheterna

att exekutivt ta ut skadeståndsfordringar av berörd art. Denna

fråga har besvarats nekande av beredningen och de flesta remissinstanserna

har instämt. För min del anser jag att följande förhållanden särskilt bör

beaktas. I åtskilliga fall, när person- eller egendomsskada vållas, ger försäkring

den skadelidande ett gott ekonomiskt skydd. Därtill kommer att, som

beredningens överväganden lämnar otvetydiga besked om, avsevärda svårigheter

är förenade med att föra in skadeståndsfordringar under införselinstitutet.

Sålunda är det svårt att på ett invändningsfritt sätt bestämma vilka

skadeståndsfordringar som bör komma i fråga för indrivning genom införsel.

Dessutom gäller ju enligt svensk skadeståndsrätt inte någon allmän regel

om jämkning av skadestånd med hänsyn till den skadeståndsskyldiges.

ekonomiska förmåga. Skadeståndsbördan skulle därför i vissa fall komma

att belasta den ersättningsskyldige alltför hårt, om införselmöjligheten stod

öppen. Beredningen har diskuterat men förkastat möjligheten att låta domstol

fastställa det skadeståndsbelopp som maximalt får tas ut genom införsel.

Jag biträder beredningens ståndpunkt att en sådan uppgift inte bör

åläggas domstolarna. Inte heller bör uppgiften åläggas utmätningsmännen,

vilket har föreslagits i något remissvar. På en del håll har ansetts, att det

från kriminalpolitiska synpunkter skulle vara av värde om skadestånd på

grund av brott kunde tas ut genom införsel. Andra har dock haft motsatt

uppfattning. De betänkligheter som i det avseendet har uttalats av kriminalvårdsstyrelsen

och samtliga hörda skyddskonsulenter måste därvid tillmätasstor

vikt.

Vad jag sålunda har anfört bör enligt min mening leda till slutsatsen att

inte några skadeståndsfordringar bör få tas ut genom införsel. I fråga om

valet av kategorier av fordringsanspråk som bör vara införselbara ansluter

jag mig alltså till beredningsförslaget.

3.3. Inkomster vari införsel resp. löneutmätning skall få äga rum

Enligt gällande rätt kan införsel äga rum i avlöning, pension, livränta och

vissa med pension och livränta jämställda dagersättningar, som utgår på

grund av sjukdom eller av liknande orsak. Utmärkande för begreppet avlöning

är enligt InfL att avlöningen utgår »för tjänst eller annan arbetsan

ställning».

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Föremål för löneutmätning är f. n. sådan avlöning som nu har nämnts

samt vidare pension och livränta, varvid gäller vissa villkor som närmare

anges i 67 § UL.

Beredningens förslag hygger på den principiella målsättningen, att införsel

bör kunna äga rum i varje form av inkomst där införsel är praktiskt

genomförbar. Beträffande löneutmätningen går beredningen inte fullt lika

långt, men i fråga om de vanligaste inkomstslagen föreslås en avgränsning

som överensstämmer med införselförslaget.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot den nämnda målsättningen,

principiellt sett. Indirekt får dock en del yttranden anses innefatta

reservationer i och med att man inte har velat acceptera införsel eller

utmätning i vissa fall som beredningen i enlighet med sin allmänna målsättning

har ansett böra inbegripas under sådan exekution. F. ö. finns det

även remissinstanser som har menat, att löneexekution bör kunna komma i

fråga i några fall där beredningen har haft motsatt uppfattning.

För min del anser jag att den nämnda målsättningen i huvudsak bör

vara vägledande. Emellertid bör också, som jag strax skall beröra, andra

faktorer — bl. a. den utgående ersättningens utpräglat sociala karaktär i

vissa fall — kunna beaktas. Sådana hänsyn bör kunna leda till att införsel

och löneutmätning inte bör komma i fråga trots att sådan exekution, praktiskt

sett, skulle kunna anordnas.

Beträffande den närmare innebörden av beredningens förslag kan lämpligen

först beröras de inkomsttyper som omfattas av båda de föreslagna

löneexekutionsformerna. Detta gäller till att börja med beträffande arbetstagares

avlöning. Vid tillämpningen av gällande rätt har det visat sig vara

vissa svårigheter att bedöma, om det föreligger sådan arbetsanställning som

berättigar till införsel resp. löneutmätning. Med anledning därav har beredningen

förordat en ordning som innebär att man i mindre utsträckning

än nu blir hänvisad till formella kriterier vid bedömningen om en arbetsinkomst

är sådan att den kan vara föremål för införsel eller löneutmätning.

Visserligen anknyter förslaget till gällande ordning såtillvida som det i

första rummet tar upp arbetstagares lön som objekt för införsel och utmätning.

Avsikten är emellertid inte att löneexekution skall få äga ruin bara när

gäldenären är att betrakta som arbetstagare enligt de normer som gäller

för det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. För att inbegripa gränsfall som

vid en sådan bedömning skulle anses tveksamma har beredningen föreslagit

en kompletterande regel. Denna har formulerats så, att med arbetstagares

lön skall jämställas annan ersättning för personlig arbetsinsats av gåldenären,

om dennes arbetsförhållanden är jämförliga med en arbetstagares.

Remissinstanserna har ansett det riktigt, att införsel och löneutmätning

skall kunna anordnas i vid omfattning när det gäller de slag av inkomster

som bör få tas i anspråk. Jag anser detsamma. Det är naturligt att i lagtexten

liksom hittills utgå från arbetstagarbegreppet. Detta begrepp åter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

finns på olika håll i gällande rätt, t. ex. i 17 kap. 4 § HB samt i semester-,

arbetsfreds- och socialförsäkringslagstiftningen. Begreppets innebörd i förevarande

exekutionsrättsliga sammanhang bör anses vara densamma som

inom nämnda lagstiftning. Löneexelaition bör alltså vara möjlig i alla de fall

då gäldenären är arbetstagare i civilrättslig mening. Innebörden av detta

arbetstagarbegrepp är emellertid inte fastslagen en gång för alla utan man

får räkna med en fortgående utveckling (jfr uttalandena under förarbetena

till semesterlagen, prop. 1963: 68 s. 51). Man bör dock inte stanna vid detta.

I exekutionsrättsliga sammanhang är det en fördel om man inte behöver

bygga uteslutande på arbetstagarbegreppet. En sådan begränsning av tilllämpningsområdet

skulle knappast vara förenlig med hittillsvarande rättstillämpning.

Inte heller skulle den särskilt väl harmoniera med målsättningen,

att införsel och utmätning bör få äga rum när sådan exekution i inkomst

är praktiskt genomförbar. Med hänsyn till det anförda biträder jag

förslaget om att med en särskild kompletteringsregel markera, att löneexekution

skall kunna beviljas i vidare omfattning än om arbetstagarbegreppet

är ensamt avgörande.

Vilken räckvidd kompletteringsregeln bör få är en fråga som i huvudsak

kan överlämnas till rättstillämpningen. Till vägledning för denna har beredningen

närmare utvecklat vad den föreslagna regeln avses innebära i

skilda praktiska fall (bet. s. 94—98). I allt väsentligt kan jag ansluta mig

till dessa uttalanden. På en punkt har dock några remissinstanser framfört

beaktansvärda invändningar, nämligen i fråga om beredningens tanke att

löneexekution enligt förslaget skulle bli möjlig även i utbildningsbidrag till

arbetslösa oavsett att dessa bidrag har ett utpräglat socialt inslag. Jag har

redan i det föregående antytt, att jag anser att sociala hänsyn kan tala emot

löneexekution i vissa fall. Jag åsyftade därvid särskilt utbildningsbidragen

och därmed jämförliga bidrag, t. ex. flyttningsbidrag till arbetslösa, näringshjälp

till handikappade m. fl. och bidrag till anskaffning av motorfordon för

handikappade. Enligt min mening bör i detta avseende rättsfallet NJA

1963 s. 494 — som innebar att införsel inte medgavs i dåvarande omskolningsbidrag

med hänsyn till bl. a. bidragens sociala karaktär — alltjämt

vara vägledande. För att lagtexten inte skall ge intrycket att sådana hänsynstaganden

är uteslutna förordar jag en mindre jämkning i förslaget.

Enligt beredningens förslag skall det avgörande vara — förutom att det är

fråga om ersättning för personlig arbetsinsats — att gäldenärens arbetsförhållanden

är jämförliga med en arbetstagares. Jag förordar att man inte betonar

arbetsförhållandena enbart utan föreskriver, att gäldenärens ställning

när han gör arbetsinsatsen skall vara jämförlig med en arbetstagares. Detta

allmännare uttryck gör att utrymme skall finnas för sociala hänsynstaganden

av förut berörd art. Jag menar att i omskolningsfallen bidragsmottagaren

gentemot arbetsmarknadsverket inte intar den ställningen att han så att

säga säljer sin arbetskraft på ett sätt som är jämförligt med arbetstagares

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

97

situation i allmänhet. Annorlunda förhåller det sig med den hjälpform som

utgörs av beredskapsarbete och liknande och som beredningen också anger

som ett exempel på fall där löneexekution bör kunna ske (bet. s. 96).

Den jämkning som jag föreslår bör f. ö. även leda till att exekutionsramen

i vissa fall kan bli något vidare än enligt beredningsförslaget, t. ex.

beträffande styrelsearvoden och liknande ersättning (jfr bet. s. 95).

Vidare föreslår beredningen att i överensstämmelse med gällande rätt införsel

och löneutmätning skall kunna ske i vad som utgår såsom pension

eller livränta. I den delen finns inte anledning till någon erinran. Jag vill

fästa uppmärksamheten vid att lagen skall medge införsel i engångs- eller

kapitalbelopp som undantagsvis betalas ut i stället för livränta eller pension

eller del därav (jfr bet. s. 98).

I InfL anges nu uttryckligen att införsel i pension eller livränta får äga

rum utan hinder av att sådan pension eller livränta är utmätningsfri. Beredningen

har i sitt förslag utelämnat omnämnandet av utmätningsfriheten.

Jag delar beredningens åsikt att det utan uttrycklig föreskrift bör stå klart,

att införsel inte hindras av ett lagstadgat förbud mot utmätning av rättigheten

eller av ett i enskild handling upptaget förbud mot överlåtelse av den.

Såvitt angår införselinstitutet enbart föreslås att vissa ytterligare inkomstkategorier

skall kunna vara föremål för sådan exekution.

En nyhet i beredningens förslag i jämförelse med gällande rätt utgörs av

en bestämmelse att införsel skall kunna meddelas i vederlag för utnyttjande

av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant. Bestämmelsen

har vid remissbehandlingen i allmänhet lämnats utan erinran. Från

några håll har den emellertid avstyrkts. Jag kan visserligen hålla med de

kritiska instanserna om att behovet av bestämmelsen i de flesta fall inte är

så stort. Men i undantagssituationer torde det kunna visa sig fördelaktigt

för de införselberättigade borgenärerna att ha möjlighet till införsel i de

här aktuella vederlagen. Jag anser därför den föreslagna bestämmelsen vara

fullt motiverad.

Det förut nämnda förslaget att införsel skall kunna erhållas i vad som

utgår såsom pension eller livränta föreslås bli kompletterat med en vidgning

i jämförelse med nuvarande ordning, nämligen så att också annan periodisk

förmån skall kunna vara objekt för införsel. Någon erinran häremot har

inte framkommit vid remissbehandlingen. Jag biträder också förslaget.

I vissa fall skall även sjukpenning eller annan dagersättning som utgår på

grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning kunna tas

i anspråk genom införsel. Detta överensstämmer i sak med vad som redan

gäller efter lagändring år 1963 och jag ansluter mig till förslaget.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 130

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

3.4. Andra frågor beträffande införselinstitutet

Beredningen har även i andra hänseenden än dem som jag har behandlat

under 3.2. och 3.3. föreslagit viss modernisering av införselinstitutet. Jag

ämnar i förevarande sammanhang ta upp reglerna om forum och om förbehålls-

och införselbelopp. Jag kommer också att beröra vissa föreslagna bestämmelser,

som saknar motsvarighet i gällande lag och som handlar om åtgärder

mot vissa illojala förfaranden och om jämkning av underhållsbidrag.

I övrigt behandlar jag förslagen i specialmotiveringen under 5.1.

Forum. Enligt nuvarande ordning tas fråga om införsel upp av den utmätningsman

inom vars tjänstgöringsområde lönen till gäldenären betalas

ut. I olika sammanhang har framställts önskemål om sådan ändring att

behörigheten i stället tillkommer utmätningsmannen i gäldenärens hemort.

Beträffande forum vid utmätning gäller sedan några år tillbaka att utmätning

alltid kan sökas, där gäldenären har sitt hemvist, dvs. där han är

bosatt. I andra hand gäller att utmätning av egendom, som finns på annan

ort, också kan sökas där egendomen är, och utmätning av fordran i pengar

får sökas, där den förpliktade är, även om fordringen anses vara lokaliserad

till annan ort.

Beredningen har beträffande forum i införselmål som huvudregel föreslagit,

att behörigheten skall tillkomma utmätningsmannen i gäldenärens hemort.

Förslaget innebär alltså en brytning med gällande rätt och en anpassning

till reglerna om forum vid utmätning. Vid remissbehandlingen har förslaget

i allmänhet mottagits gynnsamt. Flertalet remissinstanser är positivt

inställda. Dock är det en del som avstyrker förslaget.

Enligt min mening talar starka skäl för beredningens förslag. Vid införsel

skall sålunda gäldenären alltid förbehållas ett visst belopp och det är viktigt

att det material som ligger till grund för utmätningsmannens beslut i detta

hänseende blir så fylligt som möjligt. Uppenbarligen har utmätningsmannen

i gäldenärens hemort de största förutsättningarna att skaffa fram sådant

material.

Vidare vill jag erinra om att UL:s ganska nyligen införda forumbestämmelser,

vilka jag nyss nämnde, tillkom bl. a. för att höja exekutionsväsendets

funktionsduglighet. De hittillsvarande erfarenheterna av bestämmelserna

är goda. Genom att samordna forumreglerna i införsellagen med dem i

UL torde nu ytterligare ett steg kunna tas i strävandena att genomföra en

tidsenlig och effektiv exekutiv verksamhet. Speciellt viktigt är uppenbarligen

att ensartade forumregler kommer att gälla för all exekution i lön. En

person som samtidigt utsätts för införsel och löneutmätning bör kunna räkna

med att det är en enda myndighet som handhar all den exekutiva verksamheten.

I sammanhanget är av betydelse att gäldenären vid löneutmätning

— som jag strax skall utveckla närmare — skall få åtnjuta ett väsentligt

större beneficium än vid införsel. Kraven på utredningen om gäldenä
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

rens förhållanden måste därför om möjligt sättas högre vid utmätning i lön

än vid införsel. Med hänsyn härtill kan som behörig utmätningsman vid

löneutmätning knappast någon annan än utmätningsmannen i gäldenärens

bosättningsort komma i fråga. Jag vill tillägga att några alternativa kompetensregler

inte bör få gälla vid löneutmätning. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att föreskriva att, när utmätning i lön har sökts hos annan

utmätningsman än den där gäldenären är bosatt, denne skall överlämna

målet till utmätningsmannen i bosättningsorten. Till förmån för beredningens

förslag om forum i införselmål talar alltså även intresset av att

införselmålen samordnas med utmätningsmålen.

Också andra skäl kan åberopas till stöd för ändringen. Sålunda torde det

för intörselborgenärerna i allmänhet vara mera naturligt att få vända sig

till den utmätningsman som finns på gäldenärens bosättningsort än den

som finns på hans anställningsort. Det förhållandet att restlängd över skatter

och saköreslängd över böter normalt sänds för verkställighet till utmätningsmannen

där gäldenären bor talar också för att denne bör vara behörig

att handlägga mål om införsel mot gäldenären. Genom en reform i forumfrågan

skulle exekutionsväsendet befrias från det inte obetydliga dubbelarbete

som består i att utmätningsmannen i bosättningsorten i fall av sistnämnd

art begär handräckning hos sin kollega i anställningsorten. Ytterligare

är att märka att en framtida övergång till automatisk databehandling

av de exekutiva målen underlättas, om all löneexekution är samlad hos

utmätningsmannen i bosättningsorten.

En omständighet inger emellertid viss tvekan. En reform i forumfrågan

skulle leda till ändring i förhållandet mellan utmätningsmannen och arbetsgivarna.

Det nuvarande systemet har i det avseendet i allmänhet fungerat

till belåtenhet. För arbetsgivaren är det bekvämt att inte ha att göra med

någon annan utmätningsman än den som finns på hans egen ort. Motsvarande

gäller pensionsinrättningar som skall betala ut pensioner till ett stort antal

pensionstagare. Genomförs beredningsförslaget, kan en arbetsgivare få

att verkställa införselbeslut som har meddelats av utmätningsmän på olika

håll i landet.

I allmänhet torde emellertid en ändring av ifrågasatt innebörd inte behöva

vålla arbetsgivarna större olägenheter. Som beredningen har uttalat torde

med de mekaniska hjälpmedel för bokföring och löneutbetalning som numera

används vid större företag det i allmänhet inte möta nämnvärd svårighet

att redovisa införselmedel till mer än en utmätningsman. I sammanhanget

är också av betydelse att kronofogdedistrikten efter förstatligandet av exekutionsväsendet

är ganska stora och därmed färre till antalet. Inte heller

torde en reform behöva få till följd att utmätningsmännens möjligheter att

övervaka och snabbt ingripa mot försumliga arbetsgivare blir lidande. Om

det inträffar att en arbetsgivare inte följer ett beslut om införsel och det

därför blir aktuellt med utmätning hos honom, bör utmätningsåtgärden nor
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

malt företas av utmätningsmannen i anställningsorten. Den omständigheten

att i sådana fall utmätningsmannen i hemorten får överlåta arbetet att kontrollera

arbetsgivaren och eventuellt göra framställning om utmätningsåtgärd

torde inte behöva tillmätas så stor betydelse i förevarande sammanhang.

1 förhållandet mellan utmätningsmannen och arbetsgivaren är det emellertid

en omständighet som vid remissbehandlingen har tilldragit sig speciell

uppmärksamhet. Vad jag avser är frågan om arbetsgivare och förmånsutbetalare

skall få redovisa medel, som har innehållits, med utmätningsmannen

i utbetalningsorten som mellanhand. Enligt beredningens förslag

skall redovisning undantagsvis få äga rum på det sålunda angivna sättet.

Det torde emellertid kunna befaras att redovisning via utmätningsmannen i

utbetalningsorten skulle få vidare tillämpning än beredningen har tänkt sig.

Övergångsvis kan det tänkas att arbetsgivarna och förmånsutbetalarna skulle

komma att utsätta utmätningsmännen för ett visst tryck för att få behålla

den nuvarande och inarbetade ordningen för redovisning. En sådan utveckling

kan inte godtas. Det är inte bara fråga om att systemet med redovisning

via mellanhand blir tungrott för utmätningsmännen och för med sig dubbelarbete.

Därtill kommer, som riksrevisionsverket har understrukit, att

kritik kan riktas mot systemet ur bokförings- och revisionsteknisk synvinkel.

På grund härav anser jag att avsteg inte i något fall bör få ske från

ordningen med redovisning direkt till den utmätningsman som handhar införseln.

Jag utgår från att arbetsgivare och förmånsutbetalare ganska snart

skall vänja sig vid den nya ordningen.

Jag godtar alltså beredningens förslag i forumfrågan, frånsett förslaget att

utmätningsmannen i anställningsorten skall få anlitas som mellanhand

beträffande redovisningen.

Förbehållsbelopp och införselbelopp. Beredningen har i huvudsaklig överensstämmelse

med gällande rätt föreslagit, att utmätningsmannen i sitt beslut

om införsel skall bestämma dels hur mycket som skall innehållas av

gäldenärens lön (införselbeloppet), dels ett belopp som skall vara förbehållet

gäldenären (förbehållsbeloppet).

Vad först angår det belopp som skall förbehållas gäldenären har beredningen

utformat bestämmelsen i ämnet så att den avviker något från motsvarande

föreskrift i InfL. Avvikelserna kommer jag att behandla i specialmotiveringen

till den nya införsellagen under 5.1. Emellertid har en annan

hithörande fråga tagits upp under remissbehandlingen. Bakgrunden är följande.

I viss utsträckning har förekommit att beslut om införsel har meddelats

med ett schablonmässigt förbehållsbelopp som har fastställts utan att

utmätningsmannen har verkställt erforderlig utredning i fråga om gäldenärens

behov. Det har i stället fått ankomma på gäldenären att begära jämkning

när införseln är för betungande. På det sättet har utvecklingen på sina

håll tenderat i riktning mot en ordning liknande den som tillämpas vid

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

skatteavdrag enligt UppbF. ÖÄ har ifrågasatt om en sådan ordning inte

kunde uttryckligen fastställas. Den av ÖÄ tänkta ordningen skulle innebära

att förbehållsbelopp inte obligatoriskt behövde bestämmas i varje införselmå!

utan först sedan gäldenären hade framställt begäran därom.

Förhållandena när skatteavdrag görs är emellertid helt annorlunda än

de som råder i införselsammanhanget. Den omständigheten att vid skatteavdrag

gäldenärens behov av existensminimum inte obligatoriskt beaktas

hänger bl. a. samman med att skatteavdrag alltid förekommer när preliminär

A-skatt betalas och att det med hänsyn till skattetabellernas konstruktion

m. m. normalt inte fordras att särskilt förbehåll görs för gäldenären.

Införselmålen åter är begränsade till antalet och leder inte sällan till att gäldenären

— om ett förbehållsbelopp inte fastställs — får behålla för litet av

sin lön för egen räkning. Under sådana förhållanden är det nödvändigt att

av hänsyn till den enskilde uppställa vissa krav på individuell handläggning

av varje mål. Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör i enlighet med beredningens

förslag förbehållsbelopp fastställas i varje införselmål.

Frågan hur mycket av gäldenärens lön som skall innehållas har i ett

avseende tilldragit sig stor uppmärksamhet vid remissbehandlingen. Jag

åsyftar en av beredningen föreslagen föreskrift — vartill motsvarighet saknas

i InfL — att vid införselbeloppets bestämmande skälig hänsyn skall tas

till arbetets mer eller mindre krävande art och de omständigheter under

vilka det utförs. Flera remissinstanser — bl. a. hovrätten för Nedre Norrland,

kriminalvårdsstyrelsen, riksrevisionsverket och länsstyrelsen i Stockholms

län — har ansett föreskriften otydlig och i behov av precisering. Hovrätten

för Nedre Norrland har förordat, att föreskriften utmönstras. Enligt

min mening bör remisskritiken beaktas. Det kan — som hovrätten har anfört

— onekligen från principiell synpunkt sättas i fråga, om en införselsökande

bör komma i ett sämre läge därför att gäldenären har ett mer pressande

yrke än flertalet andra. Beredningen synes med föreskriften ha syftat

till att lagfästa en rekommendation om smidighet i förfarandet mot gäldenären.

Att också vid införselbeloppets bestämmande hänsyn skall tas till de

växlande förhållandena är emellertid uppenbart. Enligt min mening är det

inte nödvändigt att speciellt framhäva detta förhållande. Jag anser på grund

härav att föreskriften att hänsyn skall tas till arbetets mer eller mindre krävande

art etc. bör utgå. Jag vill nämna, att mitt ställningstagande på den här

punkten måste få återverkningar på andra förslag. Bestämmelser som motsvarar

den här aktuella bestämmelsen bör sålunda falla bort när det gäller

beneficium vid löneutmätning och i konkurs.

Åtgärder mot vissa illojala förfaranden. Erfarenheten visar att gäldenärer

inte sällan på olika sätt söker hindra att deras inkomster tas i anspråk på

exekutiv väg. Ett sätt är att gäldenären träffar överenskommelse med sin

arbetsgivare om lägre lön än normalt för den arbetsprestation som utförs.

Exempelvis kan det vara så, att gäldenären i sådant fall är nära befryndad

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1068

med arbetsgivaren och åstadkommer arrangemang varigenom han kan få

sitt försörjningsbehov tillgodosett trots att obetydlig eller kanske ingen lön

utgår för hans arbete.

Gällande lag medger inte några exekutiva ingripanden i de här åsyftade

situationerna. Beredningen har emellertid för vissa införselmåls del föreslagit

bestämmelser med stöd av vilka utmätningsmannen skall kunna ålägga

arbetsgivaren att betala ersättning. Sådant åläggande får enligt förslaget

meddelas, om gäldenären arbetar hos make eller annan i dennes förvärvsverksamhet

utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning och underhållsbidrag

eller kommunal bidragsfordran till följd därav inte kan tas ut genom

införsel. Arbetsgivaren skall åläggas att utge så mycket som hade kunnat

tas ut genom införsel, om skälig lön hade utgått för arbetet.

Remissopinionen är i huvudsak positiv till förslaget. Bara några enstaka

remissinstanser har avstyrkt med åberopande av att förslaget pålägger utmätningsmännen

alltför vanskliga avgöranden.

För egen del är jag, liksom det övervägande antalet remissinstanser, övertygad

om att utmätningsmännen skall kunna handha den här ifrågavarande

uppgiften tillfredsställande. Jag vill särskilt understryka att lagtexten inte

tillåter ingripanden annat än i uppenbara fall. Som beredningen har påpekat

är den omständigheten att ersättningen understiger marknadsmässig lön

inte tillräcklig för ett ingripande. Utmätningsmannen skall vid sin prövning

också ta hänsyn till om gäldenären på grund av sjukdom eller av annan anledning

inte förmår prestera en fullgod arbetsinsats. Beredningen har ansett,

att hänsyn måste tas även till sådana förhållanden som att arbetsgivarens

ekonomi inte tillåter att han anlitar arbetskraft med sedvanliga lönekrav

(bet. s. 176). En remissinstans har menat att detta bör antydas i lagtexten.

Jag har emellertid inte övertygats om att detta är en tillräckligt praktisk

situation för att motivera en jämkning av lagtexten. Jag biträder alltså beredningens

förslag.

Jämkning av underhållsbidrag. Underhållsbidrag kan i vissa fall vara bestämda

till högre belopp än som motsvarar den underhållsberättigades behov.

Särskilt kan detta gälla bidrag som den ena maken har att utge till den

andra, trots att makarna sammanbor eller lever åtskilda av annan anledning

än söndring eller hem- eller äktenskapsskillnad. Den ena maken kan

sålunda ha medgivit eller utfäst ett för högt underhåll till den andra i avsikt

att lönen skulle bli oåtkomlig för borgenärerna. Även när en otillbörlig avsikt

inte har förekommit kan bidraget vara så bestämt, att det inte rimligen

i sin helhet bör få företräde framför övriga borgenärers krav.

Gällande lag innehåller en bestämmelse av intresse för den åsyftade situationen,

nämligen 16 § InfL. Enligt denna paragraf får belopp som har innehållits

till betalning av underhållsbidrag i princip inte utmätas. Emellertid

får utmätning äga rum om det innehållna beloppet avser underhållsbidrag

till make men makarna sammanbor eller lever åtskilda av annan anledning

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kangl. Maj:ts proposition nr i30 år 1968

än söndring eller efter vunnen hemskillnad. Särbestämmelsen har just motiverats

av att vissa underhållsbidrag mellan makar som avses i 5 kap. 5 § GB

inte alltid bör få konkurrera ut den bidragspliktiges vanliga skulder.

Beredningen har ansett särbestämmelsen ha en alltför begränsad räckvidd

och även i övrigt vara otillfredsställande. Beredningen har därför sökt en annan

lösning och har föreslagit att underhållsbidrag skall kunna jämkas i

införselmålet. Jämkningen avses få giltighet endast i den aktuella införselsituationen

och rubbar alltså inte vederbörande makes principiella skyldighet

att utge bidraget enligt vad som har bestämts enligt 5 kap. 5 § GB. Om

underhållsbidrag som avses i nämnda lagrum överstiger vad som skäligen

bör tillkomma familjen, får det enligt förslaget jämkas såvida det krävs med

hänsyn till annan fordran vilken samtidigt är föremål för införsel.

Också andra underhållsbidrag än sådana som avses i 5 kap. 5 § GB skall

enligt förslaget kunna jämkas. Förutsättningarna för jämkning har dock

därvid bestämts snävare.

Beredningsförslaget innebär vidare att bestämmelserna om jämkning av

underhållsbidrag skall äga motsvarande tillämpning om till följd av införsel

för underhållsbidrag skatteavdrag eller utmätning inte kan äga rum.

1 allmänhet har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran. En del

remissinstanser har uttalat viss tvekan beträffande förslaget.

Även om en jämkning bara avser möjligheten till exekution i den aktuella

situationen, är det enligt min mening begripligt om förslaget att utmätningsmannen

skall kunna avvika från ett domstolsavgörande ter sig djärvt.

De betänkligheter som har kommit till uttryck på en del håll torde emellertid

vara obefogade. Inte ens de tveksamma remissinstanserna har f. ö.

annat än i något enstaka fall avstyrkt förslaget. Man torde på de flesta

håll anse att utrymmet för jämkning blir ytterst begränsat med hänsyn till

de relativt snäva förutsättningar som har uppställts. Det hindrar emellertid

inte att bestämmelserna — inte minst de som rör skatteavdrag och utmätning

— kan ha en funktion att fylla. Jag vill särskilt understryka, att redan

hotet om att utmätningsmannen har möjlighet att ingripa kan verka hämmande

på dem som umgås med planer på illojala förfaranden. På grund av

det anförda anser jag att förslaget bör godtas. Jag utgår från att utmätningsmännen

kommer att iaktta stor försiktighet vid tillämpningen av de

ifrågavarande bestämmelserna.

3.5. Andra frågor beträffande löneutmätning

Jag har redan under 3.1. angivit den huvudsakliga innebörden av beredningens

förslag beträffande löneutmätningsinstitutet. I samband därmed

har jag även nämnt, att förslaget i stort har fått ett välvilligt mottagande av

remissinstanserna och att det i huvudsak bör godtas. Jag avser nu att när
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

mare behandla de villkor för utmätning i lön som innefattas i beredningens

förslag och det tänkta förfarandet beträffande denna exekutionsform.

Enligt beredningens mening bör bestämmelserna om de förutsättningar

under vilka utmätning i lön skall få användas utformas så, att man tillgodoser

synpunkten att denna exekutionsform blir tillämpad med återhållsamhet.

Beredningens ståndpunkt grundar sig, som jag förut har nämnt, på

överväganden beträffande den mest lämpliga avvägningen mellan borgenärsoch

gäldenärsintressena. Med några enstaka undantag har remissinstanserna

godtagit tanken på återhållsamhet. Från kommunalt håll och från företrädare

för industrin har till förmån för en restriktiv tillämpning speciellt åberopats,

att de nya reglerna kommer att belasta arbetsgivarna i administrativt

hänseende.

Själv anser jag att möjligheten till utmätning i lön bör vidgas under iakttagande

av viss försiktighet betingad både av de gäldenärsintressen som jag

berörde under 3.1. och av hänsyn till arbetsgivarna. Jag vill i sistnämnda

hänseende betona att med en begränsad tillämpning av utmätning i lön den

administrativa belastningen för arbetsgivarna inte behöver bli så stor.

Från något remisshåll har väckts förslag om särskild ersättning till arbetsgivarna

för det arbete som de åläggs att ombesörja. Jag vill med anledning

därav erinra om att riksdagen upprepade gånger har avslagit motioner

med förslag om att arbetsgivare skall få ersättning av allmänna medel för

arbete av liknande karaktär (jfr ABU 1968: 5). Enligt min mening finns det

inte skäl att nu göra annat ställningstagande.

Några remissinstanser har under hänvisning till praktiska och organisatoriska

synpunkter ansett att all exekution i lön helst bör ske under gemensam

form, oavsett exekutionsfordringens karaktär. Löneutmätningen skulle

i så fall utformas som en specialform av införsel. Beredningen har emellertid

som skäl mot en sammansmältning av införselinstitutet och institutet

utmätning i lön åberopat bl. a., att olika förutsättningar för resp. instituts

användning måste föreskrivas och att även rättsverkningarna bör bli olika.

Jag delar beredningens mening och anser att löneutmätningsinstitutet bör

regleras för sig i UL. En annan sak är att regleringen där i vissa delar kan

ske genom hänvisningar till införsellagen.

1 beredningsförslaget har gjorts skillnad mellan dels lön i allmänhet och

dels ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för längre

tid än en månad. Beträffande lön i allmänhet föreslås förutsättningarna för

utmätning bli särskilt restriktiva. Sålunda uppställer beredningen som villkor

för utmätning i sådan lön mot gäldenärens bestridande bl. a. att det skall

vara uppenbart, att gäldenären underlåter att skäligen efter förmåga göra

rätt för sig. Fordran på arbetsersättning som innestår för längre tid än en

månad får däremot utmätas, även om omständigheterna inte är sådana som

nu har sagts. Beredningen framhåller, att det främst är sistnämnda typ av

fordran som nu vid löneutmätning tas i anspråk och beredningen har inte

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. 3Iaj:ts proposition nr 130 år 1968

ansett det tillrådligt att begränsa denna möjlighet för mycket. För utmätning

av lön som gäldenären liar låtit innestå hos arbetsgivaren efter förfallodagen

uppställs inte heller krav på att gäldenären har visat sig ovillig att

göra rätt för sig.

Vid remissbehandlingen har den särskilda förutsättningen för utmätning

i vanlig lön blivit kritiserad. Jag anser att hänsyn bör tas till denna kritik.

Tydligt är att det skulle uppstå svårigheter, om man i enlighet med beredningsförslaget

upprätthåller krav att i löneutmätningsmål i allmänhet skall

bedömas, om gäldenärens betalningsovillighet och betalningsförmåga är sådan

att den får föranleda utmätning. Det måste vidare anses ytterst tveksamt,

om en bedömning av detta slag bör ske på exekutionsstadiet. Erfarenheterna

från ett annat område beträffande tillämpningen av föreskrifter

med liknande innehåll ger sålunda anledning till vissa betänkligheter. Jag

åsyftar den prövning som skall ske i frågan om anstånd skall beviljas beträffande

verkställighet av förvandlingsstraff för böter. Därvid skall bedömas

om den bötfällde har underlåtit att betala böterna av tredska eller uppenbar

vårdslöshet (18 § lagen om verkställighet av bötesstraff). Frågor av detta

slag blir inte sällan kontroversiella med motsägelsefulla uppgifter om gäldenärens

vilja eller förmåga att göra rätt för sig. Det är önskvärt att bedömningar

av sådan natur inte förekommer i utmätningsmål annat än när

det är absolut nödvändigt. Vad som är angeläget är att åstadkomma att löneutmätning

inte äger rum när gäldenären har försökt göra rätt för sig efter

bästa förmåga men har råkat i betalningssvårigheter. Det bör i dessa fall i

första hand förutsättas, att gäldenären själv tar upp frågan och lägger fram

den utredning som behövs i utmätningsmålet. Det bör dock inte vara något

hinder att en utmätningsman, som har kännedom om gäldenärens förhållanden,

självmant tar upp frågan. Det nu anförda talar för att man bör utforma

regeln efter samma mönster som har använts i 17 § lagen om verkställighet

av bötesstraff. Denna föreskriver — som förutsättning för nedsättning av

förvandlingsstraff — att det med skäl kan antas att den enskilde gjort vad

han förmått för att betala bötesskulden.

Om man utformar regeln på det sättet uppnår man dessutom fördelen att

själva prövningen i utmätningsmålet inte behöver avse gäldenärens sätt att

fullgöra sina förpliktelser i allmänhet. Många remissinstanser har anmärkt

på att beredningsförslaget skulle få sådana följder. I stället blir det avgörande

om gäldenären har gjort vad som skäligen kan begäras för att betala

skulden till utmätningsborgenären.

På grund av det anförda förordar jag att regeln i det nu behandlade ämnet

utformas så, att förordnande om löneutmätning i vanlig lön inte skall

meddelas om det med skäl kan antas att gäldenären gjort vad han förmått

för att betala skulden. I bestämmelsen bör inte anses ligga krav på att en

avbetalning ovillkorligen måste vara gjord.

En mycket viktig bestämmelse för att garantera en återhållsam tillämp4*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 130

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

ning av löneutmätningsinstitutet är bestämmelsen om att löneutmätning

utan gäldenärens medgivande får tillämpas endast under viss maximerad

tid under ett och samma kalenderår.

Uppgiften att bestämma den maximitid som här bör komma i fråga är

naturligtvis inte lätt. Beredningen har satt ifrågavarande tid till tre månader

eller, om särskilda skäl föreligger, sex månader. Vid remissbehandlingen

bar visserligen flertalet remissinstanser godtagit beredningens förslag

men från åtskilliga håll har ändringsförslag förts fram. Flera remissinstanser

vill sålunda förlänga den högsta tillåtna tiden för löneutmätning. En

remissinstans föreslår den ändringen att utmätning skall få äga rum under

högst tre månader för varje borgenärs fordran och alltså inte, som enligt

förslaget, totalt högst tre månader, oavsett antalet utmätningsansökningar.

En förlängning av den av beredningen föreslagna tiden om tre resp. sex

månader är inte förenlig med målsättningen, att löneutmätning, åtminstone

tills vidare, endast skall få äga rum med stor återhållsamhet. Detsamma gäller

om förslaget att utmätning skall få äga rum under högst tre månader för

varje borgenärs fordran. Jag anser med hänsyn härtill det inte vara lämpligt

att frångå beredningens förslag.

Vad angår villkoren för att utmätning i lön skall få ske under den längre

tidrymden, föreslår beredningen att härför skall krävas antingen gäldenärens

medgivande eller att särskilda skäl föreligger. Beträffande det sistnämnda

villkoret vill jag framhålla, att det kan tänkas leda till att förlängd

tid kommer att krävas och kanske också medges ganska ofta. Borgenärerna

kommer säkerligen att förfäkta var och en att i hans fall särskilda skäl talar

för utmätning under den längre tiden. Handläggningen av utmätningsmålen

skulle tyngas härigenom och eventuellt skulle det bli en stor besvärsfrekvens.

Jag anser därför att möjligheterna till utmätning under den längre tiden bör

begränsas mer. Lämpligen bör detta ske så, att förlängning medges bara —

förutom i det fallet att gäldenären medger det — om fordringens art ger särskild

anledning därtill. I första hand bör därvid ersättning för person- eller

egendomsskada på grund av brott kunna ges en privilegierad ställning. Även

i andra fall kan fordringen vara av sådan art att utmätning under den längre

tiden är starkt motiverad, t. ex. när det gäller skadeståndsrättsligt underhållsbidrag

vid förlust av försörjare. Det bör ankomma på rättstillämpningen

att dra upp de närmare gränserna i det avseendet.

t överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit bör vidare till

gäldenärens skydd föreskrivas, att utmätning inte under två kalenderår

efter varandra får ske så, att lönen kommer att i en följd eller utan större

uppehåll tas i anspråk under längre tid än tre resp. sex månader. Vidare bör,

likaledes i enlighet med beredningsförslaget, föreskrivas att gäldenären, när

utmätning har tillämpats sex månader eller förhållandena har ändrats väsentligt,

äger återkalla lämnat medgivande att utmätning skall få pågå under

längre tid än som annars är tillåtet.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

Beneficium. I fråga om vad som skall förbehållas gäldenären vid löneutmätning

har beredningen föreslagit, att förordnande om utmätning inte får

omfatta mera än vad gäldenären uppenbart kan undvara utan intrång i vad

som fordras för hans försörjning och fullgörande av underhållsskyldighet

som åvilar honom. Innebörden härav är bl. a., att gäldenären vid löneutmätning

skall förbehållas ett beneficium som är avsevärt större än motsvarande

vid införsel. Från en del håll har man gjort invändningar mot

detta. Jag anser emellertid att man i det här avseendet inte bör vidta någon

ändring i beredningens förslag.

Med anledning av ett remissuttalande vill jag framhålla att jag inte anser

det nödvändigt att enhetliga normer för beräkningen av gäldenärens

beneficium vid löneutmätning utarbetas. Däremot är det givetvis önskvärt

att kännedom om framväxande praxis sprids bland utmätningsmännen, så

att det undviks att mera betydande olikheter uppstår i tillämpningen. Det

torde få ankomma på exekutionsväsendets organisationsnämnd att tillse, att

sådan information sprids i lämplig form.

Som beredningen har uttalat bör reglerna om beneficium vara sådana att

löneutmätning mot gäldenärens bestridande inte kommer i fråga beträffande

den stora gruppen av lågavlönade, frånsett ungdomar som inte har någon

försörjningsbörda och inte heller i övrigt har några större fasta utgifter

samt liknande fall.

Beredningsförslaget föreskriver att skälig hänsyn vid utmätning skall tas

till arbetets mer eller mindre krävande art och de omständigheter under

vilka det utförs. Denna föreskrift torde i överensstämmelse med den ståndpunkt

som jag har intagit i motsvarande sammanhang i den nya införsellagen

böra utelämnas (jfr framställningen under 3.4.).

Om ett utmätningsförordnande avser ackordslön, provision eller annan

ersättning, som innestår för längre tid än en månad, bör enligt beredningsförslaget

särskild hänsyn tas till detta förhållande vid tillämpningen av

beneficiumregeln. Att sådant hänsynstagande skall göras beror på att tidsbegränsningsreglerna

inte skall gälla vid utmätning av ersättning, som innestår

för längre tid än en månad. Jag har inte något att erinra mot beredningens

förslag i denna del.

Semestermedel. Beredningen har föreslagit vissa bestämmelser om utmätningsfrihet

för semestermedel. Bestämmelserna avser både lön som betalas

ut under gäldenärens semester eller i omedelbar anknytning till den och

ersättning som utgår i stället för semester.

De föreslagna bestämmelserna har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Jag anser också att de föreslagna bestämmelserna

om utmätningsskydd för semestermedel bör genomföras. I ett

hänseende vill jag t. o. m. gå längre än vad beredningen har föreslagit. Enligt

beredningsförslaget får semesterersättning inte i något fall utan gäldenärens

medgivande utmätas, om det skulle strida mot ändamålet med gäldenärens

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1968

rätt till ersättningen. Av sociala skäl anser jag, i likhet med en hovrätt, att

ersättning som utgår i stället för semester genomgående bör vara utmätningsfri,

om gäldenären inte medger annat.

1 överensstämmelse med beredningsförslaget bör vidare föreskrivas, att

semestermedel, som av arbetsgivaren har inbetalats till och innestår hos särskild

kassa, inte i något fall får utmätas utan gäldenärens medgivande.

Förfarandet. I enlighet med vad beredningen har föreslagit bör förordnande

om utmätning kunna meddelas antingen beträffande lön som förfaller

under viss i förordnandet angiven tid eller beträffande viss lönepost.

I fråga om förfarandet i övrigt vid löneutmätning har beredningen givit

en allmän hänvisning till bestämmelserna i införsellagen. Hänvisningen

avser även reglerna om ansvar för den som inte iakttar beslut om införsel.

Några remissinstanser har framhållit, att hänvisningens räckvidd inte är

fullt klar och har därför ansett att det i UL uttryckligen bör anges vilka lagrum

i införsellagen som skall vara tillämpliga. Detta önskemål anser jag

böra tillgodoses.

Till mina närmare överväganden beträffande frågan vilka lagrum i införsellagen

som bör göras omedelbart tillämpliga vid löneutmätning återkommer

jag under 5.2.

3.6. Gäldenärens beneficium vid sakutmätning

Beredningens förslag till nya regler om gäldenärens beneficium vid sakutmätning

skiljer sig på ett fördelaktigt sätt från de nu gällande. Särskilt

är att märka att gäldenärens beneficium materiellt sett vidgas i en omfattning

som kommer det att stå i bättre överensstämmelse med nutida åskådning.

Beredningens allmänna överväganden kring frågan om beneficium har

redovisats inledningsvis under 2.6. Jag har redan i det föregående (3.1.)

allmänt uttalat, att jag anser att beredningens förslag i denna del tillgodoser

gäldenärernas trygghet i rimlig omfattning, samtidigt som borgenärernas

möjlighet att komma till sin rätt inte har begränsats alltför mycket. Jag

vill här tillägga att det — även med beaktande av intresset att upprätthålla

en god betalningsmoral — måste anses riktigt att bestämma gäldenärens

beneficium ganska liberalt, när man kan förutse att det kommer att ske en

utveckling från sakexekution till löneexekution.

En del remissinstanser har anmärkt på att den föreslagna gränsen kring

den utmätningsfria egendomen är för vagt angiven. Å andra sidan är majoriteten

av remissinstanserna, bland dem flertalet utmätningsmän, belåtna med

förslaget. För min del anser jag, att beredningen har lyckats väl med förslagets

närmare utformning. Som jag har framhållit i det föregående (under

3.1.) är det nödvändigt att ge bestämmelserna sådan avfattning, att de läm
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968 109

nar ganska vida ramar inom vilka utmätningsmännens tillämpning får anpassas

efter de enskilda fallens särart.

Beträffande den närmare innebörden av de föreslagna bestämmelserna,

som avses bli upptagna i 65 § UL, vill jag anföra följande.

I 65 § 1 mom. punkterna 1 och 2 har beredningen tagit upp bestämmelser

om utmätningsskydd dels för gäldenärens rent personliga utrustning (jfr

13 kap. 4 § GB) och dels för lösöre som ingår i gäldenärens hem. Enligt

förslaget skall från utmätning tas undan dels kläder och andra föremål,

som tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk, intill skäligt värde,

och dels möbler, husgeråd och annan utrustning som gäldenären behöver

för ett anspråkslöst hem och dess skötsel.

Förslaget har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Från några håll har visserligen anmärkts på att de föreslagna

bestämningarna »skäligt värde» i punkt 1 och »anspråkslöst hem» i punkt

2 är alltför svävande och obestämda. Enligt min mening torde de dock ge

tillräcklig ledning för tillämpningen. En annan sak är att kritiken mot

själva orden »anspråkslöst hem» kan vara befogad. Uttrycket kan sålunda

möjligen ge anledning till inte åsyftade värderingar och dessutom te sig

otidsenligt. Jag har ansett mig böra beakta kritiken och förordar att man i

stället i bestämmelsen inbegriper möbler m. m. »i den mån egendomen är

nödvändig för ett hem eller dess skötsel». Avgörande bör sålunda vara vad

som beträffande hem i allmänhet får anses nödvändigt.

JK har ifrågasatt om inte gäldenärens beneficium borde å ena sidan utsträckas

så att det omfattade också lösöre med högt bruksvärde men lågt

försäljningsvärde men å andra sidan ställdes i relation till gäldenärens betalningsvilja.

De lösören JK tänker på utgörs av televisionsapparater, cyklar,

campingutrustning o. d. JK vill uppenbarligen förse utmätningsmannen

med ytterligare ett påtryckningsmedel gentemot gäldenären för att förmå

denne att betala av sina arbetsinkomster. Att märka är dock att, i den mån

gäldenären vill ge prov på god betalningsvilja och undgå förlusten av ett

föremål, han redan nu har tiden fram till försäljningen av det utmätta

föremålet till förfogande. Denna tid kan bli ganska lång (jfr 88 c § UL). I sammanhanget

är vidare den utbredda handeln med begagnade föremål av betydelse.

Om gäldenären exekutivt har fråntagits en begagnad televisionsapparat,

kan han sålunda senare till ett ganska överkomligt pris skaffa sig

en annan jämförbar apparat. Enligt min mening föreligger inte anledning

att ta fasta på JK:s förslag, som synes leda till onödiga komplikationer.

Beredningen har i 65 § 1 mom. punkt 3 föreslagit utmätningsskydd för

arbetsredskap och annan utrustning som fordras för gäldenärens förvärvsverksamhet

eller yrkesutbildning. Att sådan egendom skall tas undan från

utmätning är ganska klart. Redan i gällande rätt finns föreskrift om detta.

Beredningsförslaget innehåller vidare en till 3 000 kr. fixerad värdegräns

beträffande den egendom som skall förbehållas gäldenären. Åtskilliga re
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

missinstanser är emellertid kritiska mot denna värdegräns. För min del

är jag benägen att instämma i de betänkligheter som har kommit till

uttryck i dessa remissyttranden. Det måste sålunda anses önskvärt att

om möjligt undvika en i pengar angiven gräns. En sådan blir så småningom

föråldrad. De nuvarande penninggränserna i 65 § UL har höjts både år

1945 och år 1955. Tanken på en indexreglering av gränsen ligger naturligtvis

nära till hands. Flera remissinstanser har uttalat sig till förmån för en

sådan reglering. Själv anser jag dock inte att en indexreglering passar så

väl i detta sammanhang. Man undgår genom en sådan reglering inte att

utmätningsmannens egen skälighetsbedömning vid egendomens värdering

blir avgörande i de enskilda fallen. Han måste ju ändå alltid pröva vad en

försäljning kan väntas inbringa.

Jag har med hänsyn till det anförda ansett mig böra ta fasta på ett förslag

från ett par remissinstanser, nämligen att begagna samma värdebestämning

1 förevarande punkt som i punkt 1, alltså »skäligt värde». En sådan bestämning

torde inte behöva föranleda speciella tillämpningsproblem. Avsikten är

sålunda att arbetsredskap och annan utrustning skall tas undan i ungefärligen

den utsträckning som beredningen har tänkt sig med sin bestämning.

Det av mig förordade förslaget ger bättre möjlighet att ta hänsyn till de

ändringar i den allmänna uppfattningen som en fortsatt standardhöjning

och utvecklingen i övrigt kan komma att medföra. En fördel med detta

förslag är vidare att det gör en av beredningen föreslagen bestämmelse i

2 mom. av förevarande paragraf obehövlig. Jag åsyftar en bestämmelse om

att värdegränsen på 3 000 kr. skulle få genombrytas i vissa fall, om gäldenären

eller någon i hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom.

Utmätningsskyddet i förevarande punkt bör — i överensstämmelse med

vad beredningen har föreslagit — avse även djur, foder och sådant som

i övrigt behövs för gäldenärens försörjning.

Frågan om viss egendom skall anses erforderlig för gäldenären får bedömas

med hänsyn till hur förhållandena kommer att gestalta sig efter

exekutionen. I vissa fall kan det tänkas att om gäldenären i fortsättningen

skall driva en rörelse utmätningsskyddet måste omfatta ett mindre varulager.

En rättstillämpning i överensstämmelse härmed torde vara förenlig

med den föreslagna lagtexten.

I några remissyttranden har dryftats i vilken omfattning en bil i fortsättningen

kan komina att bli utmätningsfri. Uppenbart är att bedömningen

måste vara restriktiv när det gäller frågan om en bil som gäldenären äger

verkligen fordras för hans förvärvsverksamhet. Härutöver är jag emellertid

inte beredd till några uttalanden. Frågan är enligt min mening av den beskaffenheten

att den måste överlämnas till rättstillämpningen för bedömning

med ledning av förhållandena i de särskilda fallen.

Beredningen har i 65 § 1 mom. punkt 4 föreslagit att från utmätning skall

få tas undan föremål med sådant övervägande personligt värde att det måste

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

anses uppenbart obilligt att ta egendomen i anspråk. Bestämmelsen torde

ha en viss funktion att fylla och synes inte behöva ge anledning till betänkligheter.

Vid remissbehandlingen har den också helt tillstyrkts. Jag anser att

den därför bör genomföras. Av lagtexten framgår att bestämmelsen skall

tillämpas restriktivt.

Det föreslagna utmätningsskyddet i 65 § 1 mom. punkt 5 avser vissa

hyresrätter. Enligt gällande rätt ingår bostad och arbetslokal i allmänhet

inte i gäldenärens beneficium. I ett fall — vid utmätning för böter och viten

— finns dock skydd för egendom av sådant slag. Att gäldenärens beneficium

i allmänhet inte omfattar bostad eller arbetslokal är dock mestadels utan

praktisk betydelse. Beträffande exempelvis hyresrätt till lägenhet förhåller

det sig så att rättigheten över huvud taget kan utmätas endast sällan. Detta

beror på att rättigheten måste vara överlåtbar för att kunna utmätas och att

det i regel krävs fastighetsägarens samtycke för överlåtelse av hyresrätt.

Sådant samtycke torde lämnas endast undantagsvis.

Trots att det praktiska behovet av utmätningsskydd sålunda kan tyckas

vara tämligen ringa har beredningen ansett sig böra överväga reformer.

Beredningens överväganden har resulterat i förslag att hyresrätt till lägenhet,

som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad eller fordras för hans

förvärvsverksamhet, inte får utmätas, även om den på grund av hyresvärdens

samtycke eller eljest får överlåtas. I övrigt innehåller beredningens

förslag inte någon ändring i förhållande till gällande rätt. Den särskilda

beneficiumregeln vid utmätning för böter och viten skall alltjämt gälla.

Beredningens förslag om utmätningsskydd för vissa hyresrätter har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. För min del finner jag den föreslagna

bestämmelsen av sociala skäl angelägen. Den omständigheten att hyresrätter

i allmänhet inte är överlåtbara utan hyresvärdens medgivande och

följaktligen inte heller kan utmätas torde inte hindra att utmätningsskyddet

i enstaka fall kan visa sig få stor betydelse. Den nya hyreslagstiftningen

(prop. 1967: 141 och 1968:91) torde knappast bli av betydelse i detta sammanhang.

Visserligen innebär den bl. a. en vidgning av hyresgästens rätt

att överföra hyresrätten till annan person även om hyresvärden motsätter

sig förändringen. Någon ovillkorlig rätt att sätta annan i sitt ställe får

emellertid inte hyresgästen. Möjligen kan den nya lagstiftningen få till följd

alt hyresvärdarna frivilligt medger överlåtelse i större omfattning än hittills.

Särskilt i fråga om affärslägenheter torde det inte vara ovanligt, att hyresvärden

samtycker till att hyresgästen överlåter lägenheten (prop. 1966:23

s. 99). Det bör härvid observeras att hyresrätt för mindre företagare ofta

omfattar både familjebostad och lokaler för näringsverksamhet (samma

prop. s. 93). På grund av det anförda anser jag att den föreslagna bestämmelsen

om utmätningsskydd för vissa hyresrätter bör genomföras.

I detta sammanhang tilldrar sig också frågan om utmätningsskydd för

vissa bostadsrätter och arrenderätter intresse. Beredningen har diskuterat

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1968

möjligheten av förbud mot utmätning av dessa båda rättighetstyper men har

av olika skäl stannat för att inte föreslå några bestämmelser. En del remissinstanser

har emellertid uttalat önskemål om att rättigheterna när det gäller

frihet från utmätning bör jämställas med hyresrätten. Särskilt bostadsrättsinnehavarens

behov av utmätningsskydd för sin bostad anses av flera remissinstanser

göra sig gällande med samma styrka som hyresgästens.

Jag är emellertid inte f. n. beredd att föreslå några regler om frihet från

utmätning för vare sig bostadsrätter eller arrenderätter. Vad först angår

bostadsrätterna är att märka att bostadsrättshavarna knappast kan betagas

möjligheten att få utnyttja sina rättigheter som kreditobjekt, något som en

generell föreskrift om utmätningsfrihet skulle förhindra. Därtill kommer

att bostadsrätterna ofta representerar störa värden, och avvägningen mellan

borgenärs- och gäldenärsintressena är därför svårare beträffande dem än

såvitt angår hyresrätterna. Till det anförda kommer att bostadsrättskommittén

f. n. överser bostadsrättslagstiftningen i dess helhet. Kommittén

kommer att under utredningsarbetet pröva också frågan om utmätningsfrihet

för bostadsrätter. Någon anledning att föregripa kommitténs ställningstagande

på den punkten finns uppenbarligen inte.

I fråga om arrenderätterna gäller att de nya bestämmelserna om bostadsoch

anläggningsarrende med bl. a. principiell rätt för arrendatorn att överlåta

arrendet ökar arrenderättens värde (prop. 1968: 19). Samtidigt kan

bestämmelserna sägas föra med sig ett vidgat behov av utmätningsskydd.

Detta torde särskilt gälla vissa fall av anläggningsarrende. Tänkbart är

emellertid att även vissa typer av jordbruksarrende •— de s. k. sociala jordbruksarrendena

— lämpligen bör vara utmätningsfria. Bestämmelserna om

jordbruksarrende överses f. n. av arrendelagsutredningen. I avvaktan på

resultatet av denna översyn torde frågan om utmätningsskydd för arrenderätter

böra vila.

Beredningen har i 65 § 1 mom. punkt 6 tagit upp en regel som avser att

ge gäldenären utmätningsskydd för viss tids underhåll. Enligt regeln skall

pengar, banktillgodohavande, annan fordran och förnödenheter tas undan

från utmätning, i den mån de skäligen fordras för underhåll åt gäldenären

intill dess inkomst som täcker behovet är att vänta, dock inte utan synnerliga

skäl för längre tid än en månad. Regeln innebär en för gäldenären något

mera generös bestämning av beneficiet än motsvarande i gällande rätt.

Några betänkligheter beträffande den föreslagna vidgningen av beneficiet

har inte framkommit vid remissbehandlingen. Inte heller jag har något

att erinra mot beredningens förslag i denna del.

Enligt rättspraxis får underhållsbeneficiet inte beaktas vid utmätning

av fordran på överskjutande preliminär skatt enligt 68 § 1 mom. första

stycket UppbF (NJA 1960 s. 407). Detta hänger samman med att gällande

beneficiumregel bara omfattar pengar och banktillgodohavanden samt förnödenheter

men inte andra fordringar än sådana som innestår i bank. Efter
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

som beredningsförslaget — som jag enligt det nyss sagda anser bör genomföras

— avser fordringar i allmänhet, omfattar det i och för sig även fordran

på överskjutande preliminär skatt. Härigenom skulle alltså i fråga om sådana

fordringar ske en brytning med gällande rätt.

Jag har emellertid inte ansett en sådan brytning befogad. Härom får jag

anföra följande. Med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1966 finns särskilda bestämmelser

om överlåtelse och utmätning av fordran på överskjutande preliminär

skatt (68 § 6 mom. UppbF). Dessa innebär bl. a. att i de flesta

enskilda mål vid utmätning av här avsedd fordran obligatoriskt skall tas

undan ett belopp av 300 kr. Denna föreskrift har visserligen närmast betingats

av praktiska hänsyn men står även i samband med frågan om beneficium

(prop. 1966: 115 s. 35). I de ifrågavarande målen torde inte finnas

anledning att härutöver beakta gäldenärens eller hans familjs behov av

underhåll. Inte heller finns det enligt min mening anledning att beträffande

de allmänna målen och vissa särskilt angivna enskilda mål — mål om

underhållsbidrag bryta med den ståndpunkt som gällande rätt har intagit

och alltså göra beneficiumreglerna tillämpliga i dessa fall. En sådan reform

skulle tynga arbetet hos kronofogdemyndigheterna i onödan.

På grund av det anförda bör »annan fordran» i förevarande punkt inte

omfatta fordran på överskjutande preliminär skatt enligt 68 § 1 mom. första

stycket UppbF. Detta förhållande bör komma till uttryck genom att en ändring

vidtas i UppbF. Chefen för finansdepartementet, med vilken jag har

samrått, kommer senare att anmäla förslag till sådan ändring som skall

träda i kraft samtidigt med de nya beneficiumreglerna. I förslaget till 65 §

1 mom. punkt 6 bör tas in en erinran om det undantag som här åsyftas.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad beredningen har förordat bör

i 65 § 2 mom. tas in vissa närmare föreskrifter om vad som skall iakttas vid

tillämpning av bestämmelserna i 1 mom:s olika punkter.

Bl. a. bör föreskrivas att i fråga om punkterna 1—5 hänsyn skall tas även

till gäldenärens familj. Vidare bör föreskrivas att undantag enligt punkt 6

skall bestämmas med skälig hänsyn även till den underhållsbörda som

åvilar gäldenären.

Av särskilt intresse är den av beredningen föreslagna regeln att, om

gäldenären eller någon som hör till hans familj lider av lyte eller allvarlig

sjukdom, detta också skall beaktas. Jag vill påpeka, att jag delar den från

remisshåll uttalade uppfattningen, att invalidfordon, särskilda behandlingsanordningar

och andra dylika hjälpmedel med stöd av denna regel alltid

bör tas undan från utmätning, när gäldenären verkligen behöver dem.

1 65 § 3 mom. föreslår beredningen vissa regler om beneficiet vid utmätning

hos dödsbo. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att förslaget

bör godtas.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1908

3.7. Övriga frågor

Beredningen liar föreslagit också vissa andra lagändringar än dem som

rör exekution i lön och gäldenärens beneficium vid sakutmätning.

De viktigaste av dessa avser konkurslagstiftningen. I förslag till lag om

ändring i KL föreslås bl. a. i fråga om beneficium i konkurs, att gäldenären

regelmässigt skall få behålla sin arbetsinkomst utan intrång av konkursboet.

Lagförslaget innehåller emellertid även andra nyheter. Vid sidan av

konkurslagstiftningen har beredningen framlagt förslag till ändringar i

och tillägg till FB, HB, lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal

och några andra lagar och författningar. Dessa lagförslag innehåller ändringar

av mera begränsad räckvidd. Samtliga de nu åsyftade lagförslagen

utom tre — som jag strax återkommer till — bör prövas i förevarande sammanhang.

Beträffande mina överväganden i den delen får jag hänvisa till

specialmotiveringen.

De lagförslag som bör utelämnas avser lagen om förbud för vissa underliållsskyidiga

att avflytta från riket, lagen om införsel för uttagande av utländska

utskylder eller allmänna avgifter samt lagen om verkställighet av

bötesstraff. I fråga om dessa lagförslag vill jag anföra följande.

Beträffande lagen om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta

från riket — som avser fall av underhållsskyldighet mot barn under 16 år

— torde det vara tveksamt, om lagen över huvud taget bör äga bestånd.

Enligt vad beredningen har inhämtat torde avflyttningsförbud ofta inte ha

effekt i fråga om utländska medborgare. Även svenska medborgare avflyttar

ibland trots meddelat förbud häremot. Särskilt passfriheten inom Norden

anses medverka till att avflyttningsförbud mången gång blir verkningslöst

(jfr bet. s. 312).

Även i andra hänseenden än beträffande effektiviteten i meddelade förbud

är förhållandena numera helt annorlunda än vid lagens tillkomst år

1917. Bl. a. har möjligheterna att kräva ut underhållsbidrag i utlandet förbättrats.

Vidare gäller att barn, som inte får ut fastställt underhållsbidrag,

i vid omfattning äger rätt till bidragsförskott av det allmänna. Slutligen —

men inte minst viktigt — kan åberopas, att lagen om avflyttningsförbud

innebär en sådan inskränkning i den enskildes personliga frihet som numera

måste betecknas som otidsenlig.

Beredningen har också under sitt arbete övervägt att upphäva lagen men

har på vissa skäl avvisat den tanken. En stark remissopinion är emellertid

för ett upphävande (jfr bet. s. 315 f). För egen del är jag närmast av samma

uppfattning, dvs. att lagen torde kunna upphävas. I detta läge torde det

vara riktigast att de närmast berörda myndigheterna och organisationerna

på nytt hörs om sin inställning till ett upphävande. Eftersom lagen berör

förhållanden som är gemensamma för de nordiska länderna finns det dessutom

anledning att ta upp frågan om ett upphävande till diskussion med

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

företrädare för våra grannländer. Innan detta har skett, torde det inte finnas

anledning att göra ändringar i lagen. Jag vill särskilt anmärka att de

ändringar i lagen som beredningen har föreslagit inte ovillkorligen måste

genomföras i samband med övriga här aktuella reformer.

Det framlagda förslaget till lag om införsel för uttagande av utländska

utskylder eller allmänna avgifter skulle ersätta en lag av den 15 juni 1935 i

samma ämne.

Beträffande frågan om införsel för svenska skatter och allmänna avgifter

föreslås att det, i överensstämmelse med vad beredningen har förordat, i

den nya införsellagen hänvisas till särskilda bestämmelser. Avsikten är att

chefen för finansdepartementet senare skall ta upp frågan om reglering

av detta ämne (se vidare härom under 5.1.). Det måste med hänsyn härtill

anses mest ändamålsenligt att frågan under vilka förutsättningar och i vilken

ordning utländska skatter och allmänna avgifter skall få tas ut genom

införsel regleras samtidigt. På grund av det anförda torde förslaget till ny

lag om införsel för uttagande av utländska utskylder eller allmänna avgifter

inte böra prövas i förevarande sammanhang.

Beredningen har föreslagit ett särskilt tillägg till en paragraf i lagen om

verkställighet av bötesstraff. Den tillagda bestämmelsen, som rör prioriteten

vid konkurrens mellan införsel för böter eller viten och löneutmätning,

torde emellertid enligt min mening böra meddelas i den nya införsellagen.

Om bestämmelsen flyttas i enlighet härmed torde behov av lagändring i

bötesverkställighetslagen falla bort.

De förslag som jag lägger fram i det följande gör det nödvändigt att se

över och komplettera handläggningsbestämmelser och föreskrifter om avgifter

m. m. som utfärdas av Kungl. Maj :t. Vidare uppkommer behov av

nya dagböcker och blanketter som det ankommer på exekutionsväsendets

organisationsnämnd att utarbeta. Nämnden har också att ombesörja utbildning

av personal inom kronofogdemyndigheterna för de nya arbetsuppgifterna.

Det bör därför — som nämnden har framhållit — förflyta ganska

lång tid mellan lagändringarnas antagande och deras ikraftträdande. Jag

anser, att de lagändringar som detta lagstiftningsärende föranleder bör

träda i kraft först den 1 juli 1969.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

4. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) införsellag,

2) lag om ändring i ut sökningslagen,

3) lag om ändring i konkurslagen,

4) lag om ändring i 20 kap. föräldrabalken,

5) lag om ändring i 17 kap. handelsbalken,

6) lag angående ändrad lydelse av 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal,

7) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon,

8) lag angående ändrad lydelse av 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring,

9) lag angående ändrad lydelse av 50 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring,

10) förordning om ändrad lydelse av 17 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

11) lag om ändrad lydelse av 74 § barnavårdslagen den 29 april 1960

(nr 97).

Jag har samrått, i fråga om de under 8, 9 och 11 nämnda förslagen med

chefen för socialdepartementet och i fråga om det under 10 nämnda förslaget

med chefen för försvarsdepartementet.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga 1.

För att belysa de punkter där mera betydelsefulla skillnader föreligger

mellan beredningens förslag och departementsförslaget torde förstnämnda

förslag i dessa delar få bifogas som bilaga 2.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

117

5. De särskilda bestämmelserna

5.1. Förslaget till införsellag

De flesta av bestämmelserna om införsel i gällande lag återfinns, mer eller

mindre jämkade, i förslaget till ny lag. Vissa av de nuvarande bestämmelserna

om förfarandet saknas dock i lagförslaget, men avsikten är att motsvarigheter

till dem skall meddelas i en tillämpningsförfattning. Två paragrafer

i nuvarande InfL, 18 och 21 a §§, avses inte få någon motsvarighet i

de nya författningarna. I den förra paragrafen föreskrivs att, när gäldenären

är anställd hos staten eller kommun, vad i lagen sägs om arbetsgivare

skall tillämpas på den som har att betala ut lönen. Det har inte ansetts erforderligt

att i fortsättningen bereda staten eller kommun någon särställning i

dessa sammanhang (jfr bet. s. 149). Föreskriften i den senare paragrafen

innebär att medel i vissa fall kan tas ut hos arbetsgivare genom införsel. De

åsyftade fallen gäller belopp som har innehållits genom skatteavdrag enligt

UppbF eller på grund av införsel för skatter eller avgifter men som inte har

redovisats. Eftersom arbetsgivare sällan själv uppbär lön eller annan intäkt

i vilken införsel får äga rum, är föreskriften av ringa praktisk betydelse, och

den har — åtminstone i fråga om medel som har innehållits på grund av

införselbeslut -— ansetts kunna utgå (se under 20 § nya InfL). Om kronan

även bör avstå från möjligheten till införsel beträffande belopp som har innehållits

genom skatteavdrag är en fråga som torde få övervägas i ett senare

sammanhang (jfr under 1 § nya InfL).

Berednings- och departementsförslagen överensstämmer i sak i allt väsentligt.

En bestämmelse i beredningsförslaget saknar dock motsvarighet i

departementsförslaget, nämligen en som förutsätter att införsel i motsats

till gällande rätt skall kunna beviljas i annan förmån än pengar. Bestämmelsen

utsäger att, om annat än pengar innehållits enligt beslut om införsel,

i fråga om försäljning av det innehållna skall gälla vad som är föreskrivet

om försäljning av utmätt lös egendom (18 § i beredningsförslaget

och bet. s. 187 f). Beredningsförslaget har vid remissbehandlingen kritiserats

från flera håll, bl. a. av JK. För egen del har jag ansett att bestämmelsen

kan undvaras. Skulle undantagsvis en gäldenär uppbära sin lön i annat än

pengar och denna omständighet hindra exekution, torde utmätningsmannen

kunna föreskriva för arbetsgivaren att denne skall anpassa sättet för avlöningens

utbetalande så, att införsel kan verkställas (se 11 § nya InfL). Departementsförslaget

överensstämmer alltså på den här punkten med gällande

rätt.

I formellt avseende avviker departementsförslaget från beredningsförsla
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kiingl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

get främst såtillvida att bestämmelserna meddelas i en något annorlunda

ordning. Medan beredningens förslag dispositionsmässigt har byggts väsentligen

efter den kronologiska gången i införselmålen, har i departementsförslaget

eftersträvats att gruppera bestämmelserna så, att materiella bestämmelser

meddelas för sig och procedurmässiga för sig. Därvid har jag ansett

det lämpligt införa mellanrubriker i lagen.

Allmänna bestämmelser

1 §•

1 paragrafen anges vilka fordringar som får uttas genom införsel. Den

motsvarar 2 § i beredningens förslag. Det har ansetts lämpligt att inleda

lagen med denna bestämmelse, eftersom det är särskilt betecknande för

införselinstitutet att det, i motsats till exekution i allmänhet, står öppet endast

för vissa slag av fordringar.

De allmänna överväganden i det ämne som regleras i paragrafen har

redovisats i det föregående under 3.2. I nu förevarande sammanhang skall

främst behandlas vissa tillämpningsfrågor.

Lagberedningen. I anslutning till frågan om införsel för underhållsbidrag

enligt GB eller FB framhåller beredningen, att rätten att åtnjuta undex-håll

inte torde kunna överlåtas. Beträffande fordran på redan förfallet belopp

möter emellertid inte hinder mot överlåtelse. Sådan fordran kan också övergå

till annan enligt reglerna om giftorätt, arv eller testamente. Även eljest

kan det inträffa, att fordran på förfallet belopp tillkommer annan än den

underhållsberättigade. I 15 § av 1964 års bidragsförskottslag är sålunda

föreskrivet att, i den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag,

den barnavårdsnämnd som har utgivit förskottet inträder i barnets

rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. Beredningen ger

också andra exempel där fordran på förfallet bidragsbelopp övergår på annan

än den underhållsberättigade. När det exempelvis gäller underhåll till

barn torde det normala vara, att bidrag för förfluten tid inte slutligen tillkommer

barnet utan annan — i regel vårdnadshavaren — som har förskjutit

beloppet.

Det är inte utsagt i InfL om den som bär inträtt i rätten till förfallet belopp

har möjlighet att använda införsel för att ta ut fordringen. Det har

ansetts ligga i sakens natur, att barnavårdsnämnd som har utgivit bidragsförskott

för sin regressfordran kan använda samma tvångsmedel som har

stått barnet till buds, alltså även införsel. Man utgår tydligen också i praxis

från att nämnden därvid utan vidare kan begagna barnets exekutionstitel.

En vårdnadshavare är i denna sin egenskap alltid behörig att påkalla införsel.

Hur han sedan disponerar inflytande belopp är inte något som kommer

utmätningsmannen vid.

Beredningen framhåller, att dess förslag inte innehåller någon bestäm
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

inelse, som reglerar i vad mån annan än den underhållsberättigade eller

dennes löreträdare kan påkalla införsel. Hittills gjorda erfarenheter torde

visa, att några olägenheter inte behöver följa av att lagen lämnar frågan

öppen. Beredningen lämnar i sina motiv (bet. s. 107) närmare anvisningar

hnr man skall förfara i de fall som man i praktiken har att räkna med.

I fråga om införsel för kommunala bidragsfordringar lägger beredningen

fram ett förslag som i sak överensstämmer med nuvarande 20 § InfL. Det

skall vara fråga om bidrag som belöper på tiden efter det att bidragsskyldighelen

har fastställts. De bidragsfordringar som åsyftas är de som nämns

i 74 § barnavårdslagen och 40 § socialhjälpslagen.

Beträffande införsel för skatter och allmänna avgifter framhåller beredningen

att nuvarande InfL innehåller föreskrift av motsvarande slag närmast

i 21 och 21 a §§, som bl. a. avser oguldna debiterade utskylder eller

allmänna avgifter jämte stadgad restavgift. Frågan om de gällande bestämmelsernas

räckvidd har bara i begränsad utsträckning prövats i högre instans

och på åtskilliga punkter råder oklarhet. Med utskylder eller skatter

förstås vanligen bidrag som den enskilde har att erlägga till det allmännas

utgifter utan att härför få någon individuell motprestation. Uttrycket »allmän

avgift» är av mera obestämt innehåll. I förevarande sammanhang har

det ansetts betyda avgift till staten eller kommun eller annat offentligrättsligt

subjekt, som den enskilde på grund av en given författningsbestämmelse

har att erlägga för en särskild förmån eller prestation. Men inte alla

avgifter till staten är »allmänna», så t. ex. inte annuiteter på odlings- eller

avdikningslån eller på förskott för avlösning av frälseränta.

Det är enligt beredningen angeläget att klarhet skapas om vilka skatter

och avgifter som skall kunna tas ut genom införsel. För ändamålet fordras

utförligare bestämmelser än de nuvarande. Åtminstone i viss utsträckning

är en direkt uppräkning önskvärd. Den nya InfL är inte rätta platsen för

sådana i detalj gående bestämmelser, som kan förutses ofta behöva ändras

för att bevara sin aktualitet. Det är mera praktiskt att införa dem i UppbF

och, i den mån införsel anses böra komma i fråga för uttagande även av andra

skatter och avgifter än de där nämnda, i de författningar som gäller dessa

skatter och avgifter. Beredningen har därför ansett, att i den nya InfL bara

bör tas upp föreskrift om att införsel får ske för uttagande av skatter och

allmänna avgifter i de fall som Konungen med riksdagen bestämmer.

Beredningen påpekar, att ordet »skatter» i förslaget används i dess nyss

angivna gängse betydelse. Under »allmänna avgifter» bör kunna inrymmas

avgifter av alla slag som utgår på offentligrättslig grund. Restavgift bör

enligt beredningens mening utan vidare kunna räknas som allmän avgift.

Detsamma gäller om ränta på kvarstående skatt.

Beredningen förutsätter att frågan vilka skatter och allmänna avgifter

som skall få tas ut genom införsel övervägs i särskild ordning. Beredningen

vill för sin del förorda, att man härvid iakttar en viss återhållsamhet. Det

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

anses naturligt att medge införsel för sådana skatter och avgifter som normalt

tas ut genom skatteavdrag enligt UppbF.

Bestämmelsen om införsel för skatter och allmänna avgifter är avsedd

att inrymma också fall när skatt eller allmän avgift på grund av särskild

föreskrift får tas ut hos annan än den skattskyldige. Beredningen syftar

främst på den situation som regleras i 77 § första stycket UppbF, att arbetsgivaren

har verkställt skatteavdrag men har försummat att betala in det

innehållna beloppet. För att möjliggöra införsel i detta fall infogades år

1956 en särskild bestämmelse i 21 a § InfL. Sistnämnda paragraf medger

också införsel i ett annat fall nämligen när arbetsgivaren på grund av införselbeslut

innehållit men underlåtit betala in belopp avseende anställds

skatt och liknande. Den situationen har emellertid i 10 § i beredningsförslaget

upptagits till reglering i ett vidare sammanhang och avses alltså inte

här.

Liksom enligt nuvarande 22 § InfL skall införsel slutligen kunna ske för

uttagande av böter och viten. Beredningen diskuterar innebörden i gällande

lag av begreppen böter och viten och förklarar sig inte åsyfta någon ändring

härvidlag (bet. s. 112 f).

Yttrandena. Socialstyrelsen föreslår, att barnavårdsnämnds fordran på

återbetalning av utgivet bidragsförskott jämställs med de kommunala bidragsfordringarna.

Till stöd för förslaget åberopas att annars fördelningsoch

avräkningsproceduren enligt 8 § andra och tredje styckena i beredningsförslaget

(som motsvaras av 15 § andra och tredje styckena i departementsförslaget)

kan leda till otillfredsställande resultat eller i vart fall bli svårhanterlig.

Förslaget om att hänvisa frågan om vilka skatter och allmänna avgifter

som skall vara införselbara till reglering utanför införsellagen har i allmänhet

godtagits. Några instanser, bl. a. Föreningen Sveriges kronofogdar och

länsstyrelsen i Jämtlands län, anser emellertid att förutsättningarna för

införsel av skatter m. m. bör regleras uteslutande i den nya InfL. I vart fall

bör enligt länsstyrelsen, i InfL lämnas föreskrift om införselpreskription

och övriga gemensamma frågor. Riksrevisionsverket understryker behovet

av utförligare bestämmelser än de nuvarande beträffande frågan vilka skatter

och avgifter som skall få tas ut genom införsel. Verket kritiserar beredningens

uttalande om återhållsamhet när det gäller att avgöra vilka skattefordringar

som här skall komma i fråga. Den privilegierade exekutionsform

som införselinstitutet utgör bör inte stå öppen bara för ett minimum av

statsverkets fordringar på skatter och allmänna avgifter. Centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden finner det angeläget att man genom införsel

skall kunna ta ut samtliga sådana skatter och avgifter, som uppbärs enligt

bestämmelserna i UppbF. Nämnden anser i motsats till beredningen, att

indirekta skatter skall kunna tas ut genom införsel, speciellt allmän varuskatt.

Riksförsäkringsverket förutsätter, att verket får tillfälle att yttra sig

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

över ett blivande förslag beträffande frågan vilka allmänna avgifter som

skall vara införselbara.

Departementschefen. Införsel för underhållsbidrag enligt GB eller FB

skall självfallet i första hand få sökas av den underhållsberättigade eller

någon som äger företräda honom. Fråga uppkommer emellertid i vad mån

någon som har övertagit fordran på förfallet underhållsbidrag också äger

påkalla införsel. Jag delar beredningens ståndpunkt att liksom hittills lämna

denna fråga oreglerad. I likhet med beredningen utgår jag från att några

olägenheter för det praktiska livet inte är förenade härmed. En vanlig situation

är att vårdnadshavare genom alt förskjuta underhållsbelopp eller barnavårdsnämnd

genom att betala ut bidragsförskott har övertagit ett barns

rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. I sådana fall kan

barnet, dess vårdnadshavare och barnavårdsnämnden komma att konkurrera

om belopp som inflyter. Vid konkurrens av detta slag kommer 15 §

andra och tredje styckena i departementsförslaget om fördelning och avräkning

att bli analogt tillämpliga. Enligt socialstyrelsen kan dessa regler

leda till otillfredsställande resultat eller i vart fall bli svårhanterliga. Gentemot

socialstyrelsens förslag att jämställa barnavårdsnämnds fordran på

återbetalning av bidragsförskott med de kommunala bidragsfordringarna

kan emellertid åberopas betänkligheter med hänsyn till systematiken i införsellagstiftningen.

Beträffande de kommunala bidragsfordringarna föreslås

sålunda som förutsättning för införsel (6 § första stycket departementsförslaget)

att de har fastställts i särskild ordning. Att införa en härmed

likartad prövning såvitt angår barnavårdsnämnds regresskrav kan knappast

komma i fråga. Inte minst talar frekvensen av sådana regresskrav för att

de, liksom hittills, jämställs med en vårdnadshavares fordran på ersättning

för förskjutet underhåll. Men också andra invändningar kan riktas mot

socialstyrelsens förslag. Till grund för detta ligger visserligen den i och för

sig beaktansvärda tanken att en kommunal fordran inte skall få konkurrera

ut ett barns. Tanken att fullt ut lämna barnets fordran företräde i olika

sammanhang måste emellertid anses tveksam (jfr 16 § andra stycket bidragsförskottslagen).

Departementsförslaget har av nu angivna skäl givits

innebörden, att barnavårdsnämnds krav på ersättning för utgivet bidragsförskott

i överensstämmelse med gällande rätt vid införsel jämställs med en

fordran som tillkommer den underhållsberättigade själv.

Beträffande de kommunala bidragsfordringarna har jag kompletterat beredningsförslaget

genom att särskilt ange de åsyftade paragraferna i barnavårdslagen

(74 §) och lagen om socialhjälp (40 §). Förtydligandet hänger

samman med att departementsförslaget inte, som gällande lag och beredningsförslaget

(5 § första stycket), begränsar införselmöjligheten till bidrag

som belöper på tiden efter det att bidragsskyldigheten har fastställts

utan medger att i vissa fall också bidrag för tiden dessförinnan skall få tas

ut genom införsel (se härom 6 § i departementsförslaget). Vid sådant för
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

hållande har det ansetts önskvärt att undanröja varje tvekan om vilka kommunala

fordringsanspråk som här åsyftas.

Beredningens förslag att i lagen lämna öppet vilka skatter och avgifter

som är införselbara och att överlämna den frågan till reglering utanför lagen

har jag godtagit. Jag har redan nämnt att chefen för finansdepartementet i

särskild proposition skall framlägga förslag i ämnet.

1 fråga om införsel för böter och viten har förslaget samma innebörd som

gällande lag.

2 §•

1 paragrafens första och andra stycken anges vilka inkomster som får tas

i anspråk genom införsel. Förslaget i den delen — som motsvarar 1 § första

—tredje styckena i beredningens förslag — har behandlats i den allmänna

motiveringen (3.3.), till vilken jag får hänvisa.

Eftersom paragrafen redovisar vad som får tas i anspråk genom införsel,

har det ansetts lämpligt att däri erinra om att det finns ytterligare ett sätt

att få tillgång till medel i ett införselmål. Jag åsyftar förslaget i 22 § att

arbetsgivare under vissa förutsättningar kan åläggas att utge belopp ehuru

det inte utgått lön för gäldenärens arbete. En erinran av sådan innebörd har

tagits upp som ett tredje stycke i paragrafen.

3 §•

Vissa bestämmelser senare i lagen har av tekniska skäl utformats med

utgångspunkt från det mest praktiska fallet, nämligen att fråga är om införsel

i avlöning. Meningen är emellertid att dessa bestämmelser skall gälla

även vid införsel i annan förmån. En föreskrift som klargör detta har tagits

in i förevarande paragraf. En bestämmelse av motsvarande slag finns i beredningens

förslag under 13 §.

För tydlighets skull har den nu berörda bestämmelsen kompletterats med

ett uttryckligt angivande av att bestämmelser om arbetsgivare gäller också

annan som utger förmån vari införsel kan beviljas.

4 §•

1 paragrafen anges att lagen inte äger tillämpning när gäldenären är dödsbo

eller annan juridisk person. Samma bestämmelse finns i beredningens

förslag som ett sista stycke i 1 §.

Som beredningen framhåller torde fråga om införsel mot juridisk person

hittills knappast ha haft aktualitet. Eftersom den föreslagna lagen får ett

vidare tillämpningsområde i fråga om införselobjekten och även juridiska

personer kan uppbära inkomster av den art som är i fråga, har jag lika med

beredningen (bet. s. 104) funnit att det bör finnas en uttrycklig bestämmelse

av den innebörd som jag nyss har angivit.

Vid remissbehandlingen av beredningsförslaget har framkommit, att det

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

i rättstillämpningen råder viss tvekan huruvida pågående införsel i lön,

pension eller livränta hos person som avlider omedelbart skall avbrytas

eller om införseln får pågå dödsmånaden ut. Pension utgår exempelvis ofta

t.o. m. pensionstagarens dödsmånad. Beredningen har ansett att införsel

vid dödsfall får ske bara i belopp som belöper på tiden före dödsfallet (bet.

s. 105). Jag delar beredningens uppfattning. För att detta i praktiken skall

iakttas måste emellertid dödsfallet bringas till utmätningsmannens kännedom

så snart som möjligt. Jag avser att i samband med arbetet på den

administrativa regleringen låta närmare undersöka vilka åtgärder som kan

vidtas lör att utmätningsmannen skall bli informerad om dödsfallet snabbare

än nu.

Förutsättningar för införsel

5 §.

Förevarande paragraf anger förutsättningarna för införsel för underhållsbidrag.

Den motsvarar 4 § första—tredje styckena i beredningsförslaget.

I enlighet med beredningsförslaget föreslås i första stycket första punkten

att införsel för uttagande av underhållsbidrag skall kunna erhållas — förutom

när dom eller beslut föreligger — när bidraget har fastställts genom

skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse. Förslaget kan synas som en

betydande nyhet, eftersom motsvarande regel i gällande rätt talar om skrifth§t,

av två personer bevittnat avtal (1 § InfL). Emellertid har det nuvarande

kravet på ett bevittnat avtal som införselhandling inte tillämpats efter

bokstaven. Förslaget innebär helt enkelt att lagen bringas i överensstämmelse

med den nuvarande rättstillämpningen (jfr bet. s. 120 ff).

Förslaget om att en ensidig utfästelse skall godtas som införselhandling

påkallar vissa följdändringar (jfr bet. s. 123). I det hänseendet vill jag hänvisa

till 54 a § förslaget till lag om ändring i UL samt förslaget till lag om

ändring i 74 § barnavårdslagen. Däremot har det inte ansetts behövligt att

ändra de föreskrifter i GB och FB i vilka det talas om avtal rörande underhåll.

Dock föreslås i ett tillägg till 20 kap. FB viss särskild reglering av ensidig

förbindelse att utge underhållsbidrag. Tillägget, som är upptaget i den

nya paragrafen 13 a, har emellertid samband med speciella omständigheter.

Jag återkommer till den frågan i det följande.

Vad angår frågan om ytterligare förutsättningar bör gälla för att införsel

för underhållsbidrag skall få ske, är att märka att enligt gällande lag för

beslut om införsel för uttagande av underhållsbidrag krävs att den underhållsskyldige

underlåter att betala förfallet belopp (1 § InfL). Införsel får

emellertid inte beviljas, om den underhållsskyldige betalar förfallet belopp

och dessutom antingen ställer av utmätningsmannen godkänd pant eller

borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid, som utmätningsmannen

finner skälig, dock minst ett år, eller visar sannolika skäl att han

skall fullgöra sin underhållsskyldighet (5 § InfL).

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Beredningen har framhållit, att för införsel uppenbarligen bör fordras

att den underhållspliktige har underlåtit att godvilligt fullgöra sin betalningsskyldighet.

Beredningen har övervägt att i förslaget inte ta upp någon

motsvarighet till 5 § InfL. Resultatet av det skulle bli att, om den underhållspliktige

betalar först sedan ansökan om införsel har inkommit men

innan beslut meddelas, införsel inte kan ifrågakomma. Med hänsyn till risken

för att den underhållspliktige skall visa försumlighet så snart det omedelbara

hotet om införsel avvärjts, har beredningen emellertid inte ansett sig

böra förorda en sådan lösning. Men beredningen har inte velat behålla den

nuvarande bestämmelsen om ställande av pant eller borgen för underhållsskyldighetens

framtida fullgörande. Bestämmelsen torde ha tillämpats mycket

sällan. Beredningen har stannat vid att som förutsättning för införsel

föreslå, att något bidragsbelopp utestår obetalt när införselbeslut meddelas

eller att gäldenären eljest har visat försumlighet vid fullgörande av underhållsskyldigheten

och anledning finns till antagande att försummelsen skall

upprepas.

Under remissbehandlingen har hovrätten för Västra Sverige invänt att

förslaget föranleder att det för införsel, om något bidragsbelopp inte utestår

obetalt, fordras konstaterad culpa hos gäldenären. Enligt hovrätten är det

emellertid, när det gäller fullgörandet av betalningsskyldighet, vanskligt att

fastslå om en underlåtenhet varit culpös eller inte. Därvid uppkommer bl. a.

den omstridda frågan i vad mån culpa skall anses föreligga när orsaken är

dålig ekonomi.

Vad hovrätten har anfört synes ha fog för sig och torde böra beaktas. Jag

har därför i departementsförslaget föreskrivit som förutsättning för införsel,

vid sidan av att något bidragsbelopp utestår obetalt, att gäldenären vid

två eller flera tillfällen har underlåtit att betala i rätt tid och att det är anledning

antaga att detta skall upprepas.

Uppenbart är dock att den vidtagna ändringen inte undanröjer alla tilllämpningssvårigheter.

Jag tänker speciellt på att det också med departementsförslaget

skall prövas om gäldenären i fortsättningen kan antas komma

att betala i tid. Att märka är emellertid att en prövning av likartat slag

förutsätts redan i gällande lag. En gäldenär som betalar förfallna belopp

först sedan ansökan har gjorts kan, som jag redan nämnt, f. n. undgå införsel

— förutom genom att ställa pant eller borgen — genom att visa sannolika

skäl, att han i fortsättningen skall fullgöra sin underhållsskyldighet.

Den omständigheten att gäldenären i förslaget befrias från sin nuvarande

bevisskyldighet är enligt min mening av underordnad betydelse. Härmed

sammanhänger att det knappast kan anses åligga utmätningsmannen att

själv anskaffa material för bedömning av frågan om gäldenären framdeles

kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet. Utmätningsmannens

prövning torde i det väsentliga kunna grundas på det material som parterna

tillhandahåller.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

125

Beredningen har med bidragsbelopp som utestår obetalt åsyftat bara sådana

belopp som alltjämt kan tas ut genom införsel (bet. s. 125). Under remissbehandlingen

har från ett par håll framhållits att den innebörden inte

kan utläsas av lagtexten och inte kan anses självfallen och att bestämmelsen

därför bör förtydligas. Jag anser emellertid detta inte vara nödvändigt.

Det torde nämligen vara så, att man i rättstillämpningen sedan länge vid

prövningen av ansökningar om införsel för underhållsbidrag bortser från

äldre, inte längre införselbara restantier. Vid sådant förhållande torde inte

föreligga behov av att tynga lagtexten med en närmare bestämning av begreppet

obetalda bidragsbelopp.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena av förevarande paragraf har

med i sak oförändrat innehåll hämtats från 6 § första och andra styckena

InfL (jfr bet. s. 126).

6 §•

Paragrafen, som motsvarar 5 § första stycket i beredningens förslag, innehåller

regler om förutsättningarna för införsel för kommunala bidragsfordringar.

1 överensstämmelse med gällande lag (20 § InfL) förutsätts till en början

att beloppen har blivit fastställda i därför föreskriven ordning. Sådan fastställelse

kan enligt ett härtill fogat förslag till ändrad lydelse av 74 § barnavårdslagen

komma till stånd genom skriftlig förbindelse. Vägrar den ersättningsskyldige

att utfärda sådan förbindelse, bestäms bidragsskyldigheten

av länsstyrelsen på talan av kommunen. Bidragssltyldighet enligt 40 § socialhjälpslagen

fastställs alltid av länsstyrelsen på talan av kommunen.

Liksom f. n. uppställs vidare kravet att det skall vara fråga om bidrag som

belöper på tiden efter det att bidragsskyldigheten har fastställts. Härutöver

skall emellertid, när fastställelsen har skett på ansökan, bidrag som belöper

på tiden efter det att ansökan har gjorts kunna tas ut genom införsel. Detta

är en vidgning i förhållande till gällande rätt som har tillkommit på förslag

av barnavårds- och socialnämnderna i Jönköping. Grunden till vidgningen

är följande.

Erfarenheten visar att handläggningen hos länsstyrelsen i fastställelseärenden

kan dra ut på tiden. Det är inte sällsynt, att ett halvår eller mer

förflyter mellan ansökan och beslut. Därtill kommer att beslutet skall ha

vunnit laga kraft innan det kan verkställas. Vad särskilt angår bidrag enligt

barnavårdslagen kommer den som vägrar att träffa avtal med en barnavårdsnämnd

från verkställighetssynpunkt i ett gynnsammare läge än den

som träffar avtal med nämnden. Detta gynnar inte den enskildes benägenhet

att träffa frivilliga uppgörelser.

Den gjorda vidgningen torde ge länsstyrelserna anledning att i sina beslut

ålägga den underhållspliktige att betala bidrag månadsvis också när det

gäller förfluten tid. Hinder föreligger emellertid inte att fastställa engångs
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

belopp och få sådant uttaget genom införsel (jfr 10 § andra stycket departementsförslaget).

7 §•

Paragrafen behandlar förutsättningarna för införsel för skatter och allmänna

avgifter samt för böter och viten. Motsvarande ämne regleras i 5 §

andra och tredje styckena i beredningens förslag.

Beträffande skatter och allmänna avgifter har beredningen föreslagit att

i fråga om villkoren för införsel skall gälla vad Kungl. Maj :t med riksdagen

förordnar.

1 frågan om det behövs några sådana särskilda villkor — alltså villkor utöver

dem som måste vara uppfyllda för att verkställighet i allmänhet skall

få ske — vill jag efter samråd med chefen för finansdepartementet anföra

följande.

Det enda villkor av berört slag som det finns anledning att överväga är om

det bör gälla en särskild preskriptionstid i fråga om införselbarheten. I 21 §

InfL föreskrivs nu att införsel inte får beviljas eller meddelat beslut om införsel

äga tillämpning sedan tre år har förflutit efter det skatten eller den

allmänna avgiften har förfallit till betalning. Tidsbegränsningen på tre år

innebär en inte oväsentlig inskränkning i förhållande till den tid som i allmänhet

står till buds för indrivning av skatter och avgifter. Enligt 71 §

UppbF preskriberas sålunda skatter och avgifter i regel först fem år efter

utgången av det uppbördsår, när de enligt verkställd debitering förföll till

betalning. I tillämpningen har tidsbegränsningen i InfL föranlett vissa erinringar.

Det har ansetts ofördelaktigt både för den skattskyldige och det allmänna,

att pågående införsel ibland måste avbrytas, trots att skatteskulden

inte har hunnit tas ut i sin helhet. Den skattskyldige har därvid i vissa fall

fått uppfattningen att skulden varit slutreglerad. När han sedan krävts under

hot om utmätning, har han inte utan visst fog kunnat bli väldigt irriterad.

För indrivningsmyndigheterna är det arbetsbetungande att ständigt

övervaka att tiden för införsel inte överskrids. Med hänsyn till det anförda

bör införsel för uttagande av skatter och avgifter enligt UppbF få pågå till

dess allmän preskription har inträtt. För andra skatter och allmänna avgifter

än sådana som är reglerade genom UppbF :s bestämmelser kan en längre

allmän preskriptionstid än fem år gälla. I den mån sådana fordringsanspråk

skall bli införselbara i fortsättningen — vilket får prövas i det sammanhang

jag har berört i anslutning till 1 § 3 — torde det inte heller för deras vidkommande

vara nödvändigt att uppställa regler om särskild införselpreskription.

Alla införselbara skatter och allmänna avgifter bör alltså få tas ut

genom införsel utan att någon speciell preskriptionstid behöver iakttas.

I enlighet med det anförda behöver nya InfL inte förutsätta att några

särskilda villkor skall gälla för att införsel för skatter och allmänna avgifter

skall få ske. Andra villkor än dem som gäller för verkställighet i allmänhet

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968 127

skall alltså inte gälla. Detta liar fått komma till uttryck i den föreslagna

lagtexten.

I fråga om böter och viten gäller enligt nuvarande 22 § InfL, att de får

tas ut genom införsel, om de är förfallna till betalning och inte erläggs. Enligt

vad beredningen närmare har utvecklat (bet. s. 130) råder viss oklarhet

om bestämmelsens innebörd. Klart är, att införsel får ske när domen

eller beslutet har vunnit laga kraft. Vidare är det givet, att införsel får ske,

när böter har ålagts genom godkänt strafföreläggande. Detsamma gäller om

del numera införda institutet föreläggande av ordningsbot. Ytterligare finns

emellertid vissa bestämmelser som tillåter verkställighet även om avgörandet

inte har vunnit laga kraft. Ett sådant fall avser disciplinbot (53 och

91 §§ militära rättegångslagen). Införsel har i praxis ansetts kunna användas

i detta fall. Ett annat fall ger emellertid anledning till tvekan. Enligt

22 § UP och 52 § UL gäller, att utmätning — dock i regel inte försäljning —

tår ske på grundval av hovrätts icke lagakraftvunna dom eller beslut på

böter eller vite. Man antar att införsel inte får användas i detta fall men

frågan är oklar. Som beredningen har anfört bör denna oklarhet undanröjas,

och det sistnämnda fallet uttryckligen uteslutas från införselmöjlighet.

1". n. gäller enligt 22 § InfL vidare, att införsel inte får beviljas eller meddelat

beslut om införsel äga tillämpning sedan tre år har förflutit från det

bötesbeslutet vann laga kraft. Som beredningen har utvecklat (bet. s. 132)

för denna tidsbegränsning med sig vissa nackdelar och den bör därför utgå.

Av det anförda följer att beträffande införsel för böter och viten inte

behöver gälla andra förutsättningar än för verkställighet i allmänhet för

sådana fordringar, frånsett det förut nämnda fallet avseende hovrätts icke

lagakraftvunna avgörande. Beredningen har uttryckt detta genom en bestämmelse

av innebörd, att införsel för böter och viten får äga rum, om dom

eller beslut, varigenom de ålagts, har vunnit laga kraft eller enligt särskilda

bestämmelser får verkställas lika med lagakraftvunnen dom. Det senare

ledet avser bl. a. att klargöra att införsel inte skall få ske på grundval av

hovrätts inte lagakraftvunna beslut. För min del har jag funnit det lämpligast

att beträffande såväl skatter och allmänna avgifter som böter och viten

ge en gemensam bestämmelse som i fråga om förutsättningar för införsel

hänvisar till vad som gäller för verkställighet i allmänhet. Därtill har fogats

en föreskrift som uttryckligen anger, att man därvid inte inbegriper fallet

med hovrätts icke lagakraftvunna avgörande.

Vissa bestämmelser om förfarandet hos utmätningsmannen

8 §•

Paragrafen, som motsvarar 3 § i beredningsförslaget, innehåller regeln

om att behörigheten i införselmål tillkommer utmätningsmannen i gäldenärens

hemort.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Paragrafen innehåller vidare en särskild bestämmelse för det fall att gäldenären

inte är bosatt här i landet. I det fallet skall införselmalet tas npp av

utmätningsmannen där arbetsgivaren finns. Beträffande införsel i annan

förmån än avlöning gäller till följd av den föreslagna bestämmelsen i 3 §

andra punkten att införselmålet skall tas upp av utmätningsmannen i den

ort där förmånsutbetalaren finns.

Beredningen har i sitt förslag dessutom tagit upp en allmän föreskrift om

att utmätningsmannen i bosättningsorten äger, när betalning skall ske från

ort utom hans tjänstgöringsområde, erhålla biträde av utmätningsmannen i

utbetalningsorten. Beredningen har tänkt sig att frågan om samarbetet mellan

utmätningsmännen skulle regleras i särskilda tillämpningsföreskrifter. I

departementsförslaget har jag låtit den nämnda föreskriften falla bort. Frågan

om samverkan mellan utmätningsmännen kan regleras i tillämpningsföreskrifterna.

9 §•

1 paragrafen anges i vad mån gäldenären skall ges tillfälle att yttra sig i

införselmålet. Paragrafen motsvarar 6 § i beredningens förslag.

I gällande lag finns tämligen ingående bestämmelser om bl. a. ansökan om

införsel och de handlingar som skall fogas därvid, gäldenärens underrättande

och den utredning som utmätningsmannen har att införskaffa i införselmålen

(2—4 och 9 §§ samt 21 § 1 InfL). Beredningen har ansett, att bestämmelser

i dessa ämnen med ett undantag inte har sin plats i en ny införsellag

utan kan meddelas i en tillämpningskungörelse (ang. utkast till sådan

kung., se bet. s. 336). Undantaget avser föreskrifter om gäldenärens hörande.

Beredningen utgår från att frågan om lämplig placering för de här aktuella

bestämmelserna kan omprövas i samband med att införsellagen tas in i

en ny utsökningsbalk. Mot beredningens uppdelning i lagbestämmelser och

administrativt meddelade bestämmelser har jag inte något att erinra. Jag

har visserligen varit något tveksam om inte lagen borde innehålla bestämmelser

angående ansökan om införsel. De skulle emellertid i så fall endast

komma att avse enskilda mål (1 § 1 och 2), eftersom de allmänna målen (1 §

3 och 4) inte anhängiggörs genom ansökan. Med hänsyn härtill har jag ansett

mig böra godta att även bestämmelserna angående ansökan om införsel

placeras i tillämpningsföreskrifterna.

Beredningen har föreslagit, att gäldenären skall höras om det kan ske

utan avsevärd tidsutdräkt. Detta innebär att möjligheten att underlåta att

höra gäldenären vidgas något. F. n. gäller nämligen, att gäldenären inte

behöver höras, om hans vistelseort inte kan utrönas eller om han vistas

utom riket och underrättelse därför inte kan tillställas honom utan avsevärd

tidsutdräkt (3 § andra stycket InfL). En remissinstans (Göta hovrätt) har

befarat att det i praktiken kan bli vanligt att underlåta att höra gäldenären.

Det finns dock enligt min mening ingen anledning anta att utmät
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

ningsmännen skulle komma att ta alltför lätt på den principiella skyldigheten

att kommunicera en införselansökan med gäldenären. Jag har därför

anslutit mig till förslaget.

Beredningsförslaget innehåller vidare en föreskrift att, om gäldenären byter

anställning, det för beslut om införsel hos den nya arbetsgivaren inte

fordras att gäldenären hörs på nytt, såvida inte särskilda skäl är till det.

Förslaget är något gynnsammare för gäldenären än gällande lag i och med

att det uttryckligen anges, att gäldenären skall höras när det finns särskilda

skäl till det. F. n. behöver gäldenären aldrig höras i den åsyftade situationen

(9 § första stycket InfL). En remissinstans (TCO) har ifrågasatt om man

inte bör gå ännu längre och ha en i förhållande till beredningsförslaget omkastad

presumtion, så att gäldenären skall höras på nytt om inte särskilda

skäl talar mot det. För min del anser jag att beredningens förslag väl tillgodoser

krav på att exekutionen skall beakta gäldenärens säkerhet men

samtidigt fungera smidigt och effektivt. Tillräckliga skäl att ha som huvudregel

att gäldenären skall höras på nytt när han byter anställning finns

enligt min mening inte. Jag vill särskilt understryka att det inte har gjorts

gällande, att nuvarande ordning skulle ha länt gäldenärer i allmänhet till

skada. Departementsförslaget överensstämmer därför med beredningsförslaget

även på denna punkt.

Sveriges författareförening har hemställt att det måtte uttalas, att det vid

en författares övergång till ett nytt förlag alltid skall anses föreligga särskilda

skäl att ånyo höra honom. I anledning härav vill jag framhålla, att

en författares övergång från ett förlag till ett annat knappast är en så speciell

situation att för den i förevarande sammanhang inte kan gälla vad som

allmänt föreskrivs vid byte av arbete.

1 allmänna mål får f. n. kravet på underrättelse efterges när utmätningsmannen

ändå har erforderlig kännedom om gäldenärens förhållanden eller

eljest särskilda omständigheter föranleder undantag (21 § 1 och 22 § InfL).

Beredningen har utgått från att några särregler för de allmänna målen inte

längre skulle vara behövliga. Också vid skatte- och bötesinförsel skulle alltså

gälla, att tillfälle skall beredas gäldenären att yttra sig om inte dröjsmål

föranleds därav. Visserligen har exekutionsväsendets organisationsnämnd i

sitt yttrande hävdat, att gäldenären och hans förhållanden i allmänna mål

ofta är väl kända för utmätningsmannen och att kravet på särskild underrättelse

därför bör kunna efterges i dessa fall. Emellertid torde man inte

behöva hysa några betänkligheter mot den av beredningen föreslagna ordningen.

Som beredningen har uttalat (bet. s. 135) kan en underrättelse till

gäldenären inflyta i den anmaning som inleder indrivningsförfarandet beträffande

skatter och böter (53 § uppbördskung. resp. 1 § kung. rörande tilllämpningen

av lagen om verkställighet av bötesstraff).

5—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 130

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1968

10 §.

Paragrafen reglerar införselbeloppets och förbehållsbeloppets bestämmande.

Vidare ges regler om utmätningsmannens förfarande när införsel i vissa

fall skall ske för engångsbelopp. Bestämmelser i motsvarande avseenden

finns i beredningsförslaget i 7 § första stycket och 4 § fjärde stycket.

Beträffande det belopp som skall förbehållas gäldenären föreskrivs f. n.

att det skall motsvara vad gäldenären kan anses behöva till underhåll för

sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn som inte åtnjuter

underhållsbidrag av honom. I den föreslagna bestämmelsen har i överensstämmelse

med beredningens förslag inte gjorts någon uppräkning av de

personer utom gäldenären till vilkas behov hänsyn skall tas utan i stället

har använts ordet familj. I motiven har beredningen redovisat vissa överväganden

beträffande innebörden av familjebegreppet (bet. s. 136).

Att i lagtexten använda ordet familj förefaller praktiskt inte minst därför

att det med samma innebörd kan användas på andra liknande ställen i lagstiftningen

(jfr 65 § 2 mom. i förslaget till lag om ändring i UL). En remissinstans

(hovrätten för Västra Sverige) har visserligen anmärkt att ordet

har en i viss mån svävande innebörd. Enligt min mening är det emellertid

närmast en fördel att innebörden inte är absolut entydig. Såsom socialstyrelsen

och TCO har framhållit bör man i tillämpningen kunna låta familjebegreppet

omfatta hushållsmedlem, om dennes ekonomiska ställning inte

ger anledning till annat. Jag anser beredningens uttalande (bet. s. 137), att

till familjen inte bör räknas fader eller moder till gäldenären, även om han

eller hon sammanbor med denne, inte bör gälla undantagslöst. Det är, som

socialpolitiska kommittén har understrukit, önskvärt med en så individuell

prövning som möjligt av varje fall.

1 paragrafens första stycke föreskrivs vidare att hänsyn i förevarande

sammanhang skall tas till gäldenärens betalningsskyldighet gentemot annan,

vilken vid införsel njuter lika rätt som eller bättre rätt än sökanden.

Ifrågavarande bestämmelse anknyter till rättspraxis (bet. s. 137).

1 anslutning till det sist sagda bör allmänt framhållas att, om förhållandena

ger anledning till det, utmätningsmannen ex officio bör ompröva ett

tidigare beslut i fråga om det belopp som skall vara förbehållet gäldenären.

En sådan omprövning kan exempelvis föranledas av att ytterligare införselbeslut

mot gäldenären blir aktuellt. Det bör eftersträvas att gäldenärens

beneficium inte blir bestämt till olika belopp i två beslut om införsel som

samtidigt är gällande.

Gällande lag innehåller inte någon bestämmelse om den tid för vilken

medel skall förbehållas gäldenären. Inte heller förslaget innehåller någon

bestämmelse i ämnet. I regel torde medel böra reserveras fram till nästa förfallodag.

Gäldenären kan emellertid ha fasta utgifter med längre mellanrum.

I 7 § första stycket andra punkten InfL föreskrivs nu, att förbehållsbeloppet

får bestämmas olika för särskilda lönetillfällen inom viss tidsperiod,

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

om det behövs av hänsyn till gäldenären åliggande hyresbetalning eller andra

särskilda omständigheter. Jag har i likhet med beredningen ansett det

obehövligt att i den nya lagen ta upp någon motsvarighet till denna föreskrift

som tillämpas mera sällan. Uppenbarligen kan utmätningsmannen

även utan sådan föreskrift bestämma att ett högre belopp än vanligt skall

förbehållas gäldenären vid vissa lönetillfällen då man vet att han har särskilt

stora omkostnader.

Sveriges författareförening har betonat författarhonorarens specifika karaktär

och vill för deras del ha en uppmjukning av den av beredningen angivna

riktlinjen att det normalt inte bör förekomma att medel reserveras

för någon mera avsevärd tid, såsom för mer än ett par månader (bet. s. 142).

Med anledning därav vill jag framhålla att, om författaren ställer ett tillfredsställande

material till förfogande för utmätningsmannens bedömning

av hans ekonomiska förhållanden, utmätningsmannen bör kunna reservera

medel för längre tid än ett par månader.

Vad angår förfarandet vid införsel för engångsbelopp för underhållsbidrag

eller kommunala bidragsfordringar, saknas närmare bestämmelser

härom i nuvarande InfL. Beredningen har emellertid ansett behov föreligga

av bestämmelser (bet. s. 127) och har också föreslagit sådana. Dessa innebär

att utmätningsmannen vid införsel för engångsbelopp vid behov skall

göra en skälig fördelning i skilda bidragsbelopp med hänsyn till den tid för

vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda bidragsbeloppen

skall vid tillämpning av införseln anses förfallna efter vad som

sålunda bestämts. Beträffande förfallodagarna påpekar beredningen att de

får betydelse bl. a. för tillämpningen av föreskriften om att införselmöjligheten

förfaller sedan två år har förflutit från det bidragsbeloppet har förfallit

till betalning (5 § andra stycket i departementsförslaget) och vidare

för reglerna om vad som skall iakttas när två eller flera underhållsberättigade

konkurrerar (15 § andra stycket i departementsförslaget).

Vid remissbehandlingen har Sveriges advokatsamfund hälsat de föreslagna

bestämmelserna med tillfredsställelse och framhållit, att det i framtiden

betydligt oftare än f. n. lär komma att utdömas mindre engångsbelopp vid

sidan av löpande underhållsbidrag. Exekutionsväsendets organisationsnämnd

har däremot ansett bestämmelserna ha en mycket liten funktion att

fylla, och nämnden befarar att tillämpningsproblem skall uppstå. Det är

enligt nämnden omöjligt att bestämma den tid för vilken exempelvis ett engångsbelopp

till en frånskild hustru är avsett.

För min del har jag anslutit mig till beredningens uppfattning att bestämmelserna

är behövliga. Den fortgående utvecklingen torde komma att medföra

att det vid upplösning av äktenskap blir allt vanligare att den ena maken

till den andra får utge ett engångsbelopp enbart eller vid sidan av periodiska

bidrag (jfr 11 kap. 25 och 26 §§ i framlagt förslag till revision av

GB, SOU 1964:34). De bestämmelser i ämnet som beredningen har föreslå
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

git har jag behållit i sak oförändrade i departementsförslaget. Jag har därvid

utsträckt tillämpningsområdet så, att bestämmelserna kan användas

även vid införsel för kommunala bidragsfordringar (jfr mina uttalanden

under 6 §).

Även om engångsbelopp inte har bestämts för täckande av viss tids behov,

bör ändamålet med beloppet kunna ge en allmän föreställning om en lämplig

uppdelningstid. Är ändamålet exempelvis att sätta frånskild make i stånd

att betala insatsen för en bostadslägenhet, bör naturligen fördelningen ske

på bidragsbelopp som förfaller till betalning under en relativt begränsad tid.

Det kan tilläggas att bestämmelserna om engångsbelopp inte åsyftar ersättning

för s. k. förlossningskostnader (jfr 5 § andra stycket andra punkten

och 15 § andra stycket andra punkten i departementsförslaget).

11 §•

Enligt paragrafen får utmätningsmannen när särskilda skäl föreligger

föreskriva, att arbetsgivaren skall anpassa sättet för lönens utbetalande så

att införseln kan verkställas i därför lämpad ordning. Paragrafen motsvarar

7 § tredje stycket i beredningsförslaget. Bestämmelsen saknar motsvarighet

i gällande lag men är utformad i överensstämmelse med rättspraxis (bet.

s. 82, 98 och 146).

Att bestämmelsen skall tillämpas med varsamhet ligger enligt min mening

i sakens natur. Det måste vara fråga om verkligt speciella förhållanden för

ätt utmätningsmannen skall ha anledning att lägga sig i den ordning för

utbetalning av lönen som en arbetsgivare tillämpar. Innan utmätningsmannen

meddelar särskilda föreskrifter bör han självfallet försöka träffa en

överenskommelse i godo med arbetsgivaren.

12 §.

Första stycket av förevarande paragraf innehåller — i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som nu gäller enligt 8 § första stycket InfL — att

beslut om införsel skall ändras om anledning förekommer till det. I paragrafens

andra stycke har upptagits en från 8 § andra stycket InfL hämtad bestämmelse

om att införselbeslut under vissa förutsättningar skall hävas.

Bestämmelserna motsvarar 12 § första och andra styckena i beredningsförslaget.

13 §.

I paragrafen anges att utmätningsmannen skall underrätta arbetsgivaren

angående beslut om införsel eller i fråga som avses ill eller 12 §, dvs. beslut

om sättet för avlönings utbetalande resp. om ändring eller upphävande av

införsel. Paragrafen motsvarar 7 § fjärde stycket och 12 § tredje stycket i

beredningens förslag.

Beredningen har i sitt lagförslag utelämnat bestämmelser om att parter
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

na skall underrättas angående beslut om införsel eller angående ändring

eller upphävande av införsel jämte andra bestämmelser av liknande karaktär.

Beredningen har ansett att bestämmelser i dessa ämnen bör meddelas

i administrativ ordning (bet. s. 147, 172 och 174). Två hovrätter har opponerat

sig mot att ifrågavarande bestämmelser placeras i en tillämpningsförfattning''.

Jag har emellertid anslutit mig till beredningens ståndpunkt. I

fråga om bestämmelsernas närmare innehåll får ställningstagande ske, när

frågan om den administrativa regleringen blir aktuell.

Företrädesordning m.m.

14 §.

1 paragrafen, som motsvarar delar av 7 § andra stycket i beredningsförslaget,

regleras förhållandet mellan införsel och skatteavdrag. Med ett undantag

överensstämmer regleringen med vad som f. n. gäller (7 § tredje stycket,

20 §, 21 § 3 och 22 § InfL). Alltjämt skall införsel för underhållsbidrag ha

företräde framför skatteavdrag medan skatteavdrag skall gå före införsel

för skatter och avgifter samt böter och viten. Däremot innebär förslaget, i

motsats till gällande rätt, att också införsel för kommunala bidragsfordringar

skall, om det behövs, få ge vika för skatteavdrag (jfr bet. s. 145).

Vad som sägs om skatteavdrag syftar inte bara på skatteavdrag enligt

UppbF utan också på skatteavdrag enligt sjömansskatteförordningen och

eventuellt blivande ytterligare författningar med karaktär av definitiv källskatt.

Det har sålunda ansetts opraktiskt att i förevarande sammanhang

skilja ut sjömansskatten och särskilt föreskriva att den skall ha prioritet

även framför införsel för underhållsbidrag. Som beredningen har framhållit

är det emellertid kanske behövligt med vissa jämkningar i sjömansskatteförordningen

för att klarlägga hur man skall förfara om någon enstaka

gång för litet sjömansskatt har redovisats på grund av att införsel för underhållsbidrag

har ägt rum. Den frågan torde komma att övervägas inom

1967 års sjömansskattekommitté. Om det i framtiden sker en övergång till

ett system med definitiv källskatt för löntagare i allmänhet måste självfallet

nya överväganden göras i fråga om förhållandet mellan införsel för underhållsbidrag

och skatteavdrag.

1 departementsförslaget har jag inte tagit upp beredningens förslag till

bestämmelser om att införselbeslut skall innehålla vissa föreskrifter om förhållandet

mellan införsel och skatteavdrag. Denna fråga kan regleras genom

bestämmelser av Kungl. Maj :t.

15 §.

Paragrafen, som motsvarar 8 § i beredningsförslaget, innehåller bestämmelser

om inbördes företräde när två eller flera införselberättigade konkurrerar,

om fördelningen av innehållet belopp mellan likaberättigade borgenärer

och om sättet för avräkning av delbetalning som inflyter på viss fordran.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Första stycket reglerar företrädet vid konkurrens mellan olika typer av

införselbara fordringar. Den föreslagna ordningen överensstämmer i huvudsak

med gällande rätt (20 §, 21 § 3 och 22 § 2 InfL). Sålunda skall liksom

hittills underhållsbidrag ha företräde framför skatter och avgifter, samt

böter och viten äga minsta rätt. I fråga om de kommunala bidragsfordringarna

föreslås emellertid den ändringen att de i företrädeshänseende

placeras mellan underhållsbidrag och övriga, medan de f. n. är jämställda

med underhållsbidrag. Skälet till ändringen är att de enskilda underhållsberättigade

bör tillgodoses före kommunerna (jfr bet. s. 150).

En tillämpningsfråga är av intresse i sammanhanget. F. n. torde praxis

på många håll tillåta att någon del av gäldenärens lön får gå till betalning

av restförd skatt trots att en resterande underhållsfordran ännu är obetald.

Beredningen har ansett att denna rättstillämpning måste brytas (bet. s. 150

f). Exekutionsväsendets organisationsnämnd och flera kronofogdemyndigheter

har emellertid opponerat sig mot den av beredningen förordade strikta

tillämpningen av företrädesordningen. Man har framhållit att, om beredningens

kategoriska uttalanden i ämnet måste följas, arbetet inom de större

kronofogdemyndigheterna måste organiseras om. Detta skulle medföra behov

av ytterligare personal. I praxis har företrädesordningen hittills i

nämnda konkurrenssituation inte tillämpats ovillkorligt, vilket inte anses

ha föranlett några olägenheter.

Tanken bakom den praktiserade rättstillämpningen är bl. a. att man har

velat undvika att äldre skattefordringar skall drabbas av den särskilda införsclpreskriptionen

på tre år. 1 det hänseendet blir läget i fortsättningen ett

annat. Som jag redan har framhållit (under 7 §) skall sålunda framdeles

preskriptionstiden vid införsel för skatt inte vara kortare än eljest utan de

allmänna preskriptionsreglerna skall gälla. Härigenom torde regeln om obetingat

företräde för underhållsbidrag framför skatter lättare kunna iakttas.

För att strikt kunna iakttaga företrädesordningen torde verksamheten

inom de större kronofogdemyndigheterna ändå behöva organiseras om. En

översyn av organisationen kan väl i och för sig vara till fördel. Den bör

emellertid i huvudsak kunna anstå i avvaktan på att den planerade ADBreformen

inom exekutionsväsendet kommer till stånd. Som jag redan har

nämnt i den allmänna motiveringen har jag därför, trots att jag principiellt

delar beredningens ståndpunkt att företrädesordningen måste följas i tilllämpningen,

ansett mig övergångsvis böra tillmötesgå de nämnda remissinstansernas

önskemål. Jag har bland övergångsbestämmelserna tagit in en

föreskrift, som gör det möjligt att tills vidare göra sådana avsteg från företrädesordningen

som föranleds av nuvarande praktiska förhållanden. Till

denna föreskrift får jag här hänvisa.

i paragrafens andra stycke har i väsentlig överensstämmelse med beredningens

förslag tagits upp vissa regler om fördelning av innehållet belopp

s id konkurrens mellan två eller flera underhållsberättigade. Liksom nu gäl
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

ler föreslås till en början att vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade

innehållet belopp skall fördelas efter de löpande bidragens

storlek (jfr 7 § andra stycket gällande InfL). Bidrag som avses i 7 kap. 10 §

FB, s. k. förlossningskostnader, räknas härvid som löpande till en sjättedel.

Beredningen hade i det avseendet föreslagit en tolftedel. Ändringen är föranledd

av ett påpekande av exekutionsväsendets organisationsnämnd. Nämnden

har därvid framhållit, att beredningens förslag syntes opraktiskt, då det

i regel är fråga om obetydliga belopp. Enligt nämnden är det lämpligare att

omräkna sådant bidrag i inånadsbidrag utifrån den tid för vilken det har

beräknats. Jag har ansett mig böra beakta nämndens synpunkter.

Enligt den föreslagna bestämmelsen gäller vidare att om innehållet belopp

överstiger vad som fordras till täckande av löpande bidrag, sådant bidrag

som stått ute längre skall ha företräde. Detta avviker från vad som f. n. tilllämpas.

I allmänhet torde man nämligen fördela överskjutande belopp

proportionellt i förhållande till vars och ens sammanlagda fordran på resterande

bidrag. I utmätningsmännens praxis förekommer dock vissa variationer.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd har fäst uppmärksamheten vid

att beredningen i motiven har uttalat (bet. s. 152) att, om underhållsbidrag

i undantagsfall är bestämt att utgå per kvartal eller halvår, bidraget i tilllämpningen

får räknas om till månadsbidrag. Nämnden anser, att detta förhållande

bör komma till uttryck i lagtexten eller i tillämpningsbestämmelserna.

Den frågan anser jag kan prövas vid övervägande av tillämpningsföreskrifterna.

Det bör påpekas, att med utestående bidrag i styckets sista punkt bara

åsyftas ännu införselbara restantier (jfr 5 § första stycket i departementsförslaget).

Tredje stycket behandlar frågan hur delbetalning på viss underhållsberättigads

fordran skall avräknas.

Den avräkningsmetod som f. n. i allmänhet tillämpas innebär, att vad som

har innehållits under viss tid i första hand skall räknas som betalning för

samma tid. I den mån mera har innehållits än som går åt till betalning av

löpande bidrag torde man på de flesta håll räkna detta som avbetalning på

den äldsta införselbara posten.

Beredningen har föreslagit den ändringen i förhållande till nuvarande

ordning att man alltid först skall avräkna det belopp som stått ute längst

och alltjämt kan tas ut genom införsel och eventuellt överskott på den därnäst

äldsta posten osv. Förslaget innebär en väsentlig förbättring av den

underhållsberättigades ställning genom att införselmöjligheten för äldre

utestående bidragsfordringar inte preskriberas så lätt som f. n. Vad beredningen

har föreslagit har också helt tillstyrkts av remissinstanserna. Man

har därvid bl. a. understrukit att reformen är ägnad att underlätta bokföringsarbetet.

Vad den underhållsskyldige angår gäller uppenbarligen att

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1S6S

hans intresse i förevarande sammanhang måste stå tillhaka för den underhållsberättigades.

Jag vill emellertid framhålla att reformen kan vara gynnsam

också för den underhållsskyldige. Sålunda bör det belopp som skall

innehållas av hans lön i vissa fall kunna sättas lägre än f. n. genom den

minskade preskriptionsrisken. På grund av det anförda har jag i departementsförslaget

behållit beredningens förslag om metod för avräkning.

Socialstyrelsen har i sitt remissyttrande behandlat ett specialproblem,

nämligen förfaringssättet vid fördelning och avräkning av uttagna underhållsbidrag

i bidragsförskottsärenden. Enligt styrelsen torde det kravet böra

ställas, att utmätningsmannens och barnavårdsnämndens räkenskaper när

som helst skall kunna ge klart besked — och samma besked — om den tid

för vilken underhållsbidraget har erlagts genom införseln och om den tid

för vilken den underhållsskyldige ännu häftar för oguldna bidrag. Enklaste

sättet att uppnå detta torde enligt styrelsen vara att låta utmätningsmannen

göra alla erforderliga fördelningar och avräkningar — även sådana enligt

16 § andra stycket lagen om bidragsförskott — och till barnavårdsnämnden

(barnavårdsmannen) redovisa nämndens resp. barnets medel med angivande

av den tid medlen avser. Barnavårdsnämnden och barnet skulle

alltså konkurrera om samtliga uttagna medel redan hos utmätningsmannen.

Det är visserligen inte nödvändigt att i förevarande sammanhang ta ställning

till den av socialstyrelsen väckta frågan, eftersom den kan regleras genom

bestämmelser av Kungl. Maj :t. Jag vill emellertid ändå framföra några

synpunkter. Uppenbarligen bör både utmätningsmannens och barnavårdsnämndens

räkenskaper kunna ge klart besked om den underhållsskyldiges

ställning i betalningshänseende. Det torde emellertid inte behöva krävas att

utmätningsmannens räkenskaper är lika specificerade som barnavårdsnämndens.

Beträffande de förra torde det vara fullt tillräckligt att de korrekt

utvisar betalningsläget, alltså med hur mycket den underhållsskyldige

totalt resterar. Barnavårdsnämndens räkenskaper däremot måste, om barnavårdsnämnden

uppträder som sökande både för egen del och för barnet,

ange hur restantierna fördelar sig på den ena och den andra. För att underlätta

barnavårdsnämndens bokföring finns det anledning att överväga vissa

åtgärder. Bl. a. kan i administrativ ordning föreskrivas att utmätningsmannen

vid översändande av medel till barnavårdsnämnden skall i vidare omfattning

än f. n. ange för vilken tid han för sin del har bokfört medlen.

I fjärde stycket behandlas frågan om företrädet vid konkurrens inom övriga

grupper av införselbara fordringar, alltså mellan kommunala bidragsfordringar

inbördes, mellan olika skattefordringar eller mellan olika bötesfordringar.

F. n. gäller vid konkurrens mellan flera kommunala bidragsfordringar

att fördelning och avräkning sker på samma sätt som när privaträttsliga

underhållsbidrag konkurrerar (jfr 20 § InfL). Fördelningen äger alltså i

första hand rum efter de löpande bidragens storlek och influtet belopp

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

avräknas på dessa bidrag. När konkurrens uppkommer mellan olika skattefordringar

eller mellan olika fordringar på böter, brukar i utmätningsmännens

praxis influtet belopp i allmänhet i första hand få gå till betalning av

den äldsta oguldna posten och därnäst till den näst äldsta osv.

Beredningen har föreslagit, att vid den här aktuella konkurrensen mellan

olika fordringar vad som har stått ute längst skall ges företräde (bet. s

158 f). Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna och jag

har ansett att det bör godtas.

Några remissinstanser har i sammanhanget erinrat om att fullgjord betalning

av tilläggspensionsavgift i allmänhet utgör en förutsättning för att

avgiften skall kunna beaktas vid fastställandet av den avgiftspliktiges och,

efter hans död, hans änkas och barns tilläggspension. Det har framhållits,

att tilläggspensionsavgift därför snarare borde jämställas med underhållsbidrag

än med andra införselbara fordringar och att det är otillfredsställande

att avgiften inte har fått bättre prioritet. ÖÄ förklarar att, om en

gäldenär nu begär att restförd tilläggspensionsavgift vid betalning skall

avräknas först, hans begäran i allmänhet torde villfaras. Enligt ÖÄ ger förslaget

inte utrymme för en sådan rättstillämpning.

För min del anser jag också att regeln om att delbetalning i första hand

skall avräknas på den äldsta införselbara bidragsposten bör vara ovillkorlig.

Gäldenären får alltså vid införsel anses betagen möjligheten att själv

bestämma om avräkning av belopp som har innehållits (jfr 2 § 3 mom.

andra stycket UppbF). En motsatt ståndpunkt skulle nämligen när det

exempelvis gäller införsel för underhållsbidrag kunna utnyttjas av gäldenären

till avsevärd nackdel för den bidragsberättigade. Förslagets innebörd

på den här punkten torde inte behöva ge anledning till betänkligheter.

Om gäldenären är intresserad av att snabbt få betala en restförd tilläggspensionsavgift,

är det ingenting som hindrar att han gör det frivilligt.

16 §.

Paragrafen, som motsvarar 9 § i beredningsförslaget, innehåller bestämmelserna

om jämkning av underhållsbidrag (se härom under 2.4. och 3.4.).

I överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit (s. 163 och 338)

bör i tillämpningsföreskrifterna föreskrivas att utmätningsmannen, när

fråga om jämkning uppkommer, om möjligt bör bereda den underhållsberättigade

tillfälle att yttra sig.

17 §.

Paragrafen, som motsvarar 16 § i beredningsförslaget, innehåller regler

om företrädet vid konkurrens mellan införsel och utmätning. Sådana finns

inte i gällande lag utom såvitt avser en speciell situation. Enligt 16 §

InfL får sålunda belopp som genom införsel har innehållits till betalning

av underhållsbidrag med visst undantag inte utmätas för annan skuld som

5*—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 130

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

den underhållsskyldige har. Utmätningsförbudet äger motsvarande tillämpning

vid införsel för kommunala bidragsfordringar (20 § InfL), skatter och

allmänna avgifter (21 § InfL) samt böter och viten (22 § InfL).

Den reformerade ordningen för exekution i lön för med sig ett vidgat

behov av företrädesregler. Beträffande första stycket har beredningen föreslagit

en regel om att, när utmätning sker av lön eller annat vari införsel

har beviljats, införseln går före utmätningen. Denna avfattning lämnar

företrädesfrågan öppen för det fall att införsel beviljas samtidigt med eller

först efter det att utmätning äger rum. Också i de sistnämnda fallen är

principen emellertid den att införseln skall ha företräde framför utmätningen,

frånsett givetvis det fallet att utmätningen är att anse som fullbordad

när införseln beviljas, eftersom då någon konkurrenssituation inte

uppstår och företrädesordningen inte blir tillämplig (jfr bet. s. 182 f). Jag

har funnit det lämpligast att bestämmelsen uttryckligen får omfatta samtliga

företrädesfall och har därför avfattat företrädesregeln så, att den allmänt

anger att införsel går före utmätning (jfr 67 b § 6 i beredningens förslag

till lag om ändring i UL).

Regeln om att införsel går före utmätning är att anse som en huvudregel,

från vilken särskilt angivna undantag skall gälla. Beredningen har föreslagit

ett undantag för fall av konkurrens mellan införsel för böter eller viten och

utmätning för annan fordran. Enligt undantaget, som placerats i 3 § lagen

om verkställighet av bötesstraff, får utmätningsmannen, när skäl är därtill,

förordna att införsel för böter eller viten i lön eller annan förmån inte skall

äga rum under tid när lönen eller förmånen genom utmätning tas i anspråk

för annan fordran.

I likhet med ett par remissinstanser (hovrätten för Nedre Norrland och

JK) är jag emellertid av den uppfattningen att undantagsbestämmelsen

lämpligen bör meddelas i detta sammanhang och inte i bötesverkställighetslagen.

Jag har för den skull flyttat över den till förevarande paragraf med

vissa jämkningar som har föranlctts av remissynpunkter. Departementsförslaget

i denna del anger, att införsel för fordran som avses i 1 § 4 skall

ändras eller hävas, om utmätning därigenom kan äga rum för annan

fordran. Utmätningsfordringens art är alltså utan betydelse vid utmätningsmannens

prövning av frågan om införseln skall ändras eller hävas (jfr bet.

s. 327).

Paragrafens andra stycke avser en speciell konkurrenssituation, nämligen

den som kan uppstå när införsel i pension, livränta eller annan periodisk

förmån pågår och utmätning därefter sker av rättigheten som sådan. Den

lösning som föreslås beträffande detta fall är, i överensstämmelse med beredningsförslaget,

att införselfordringen skall ha företräde till betalning ur

vad som inflyter till följd av utmätningen.

Denna lösning har framtvingat en särregel i fråga om underhållsbidrag

och kommunala bidragsfordringar, eftersom exekutionen i dessa fall i all
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

mänhet inte omfattar belopp som är förfallna redan vid tiden för införselbeslutet.

Beträffande dessa fordringar skall företrädet enligt beredningens

förslag avse endast bidragsbelopp, som har förfallit när utmätningen ägde

rum eller förfaller näst därefter. Innebörden av uttrycket »när utmätningen

ägde rum» kan emellertid vara oklar. Av beredningens motiv framgår, att

beredningen därvid har åsyftat den tidpunkt när utmätningen beslöts (bet.

s. 184). Jag har godtagit ett förslag från exekutionsväsendets organisationsnämnd

att i stället anknyta till den tidpunkt när utmätningen är fullbordad,

dvs. sekundogäldenären underrättad. Denna jämkning är ägnad att gynna

införselborgenärerna. I praktiken torde den dock inte annat än undantagsvis

leda till annat resultat än den bestämning beredningen har föreslagit.

1 paragrafens tredje stycke finns en motsvarighet till den nu gällande

bestämmelsen i 16 § InfL. Här föreskrivs alltså att belopp som har innehållits

enligt nya InfL inte får utmätas för annan skuld som gäldenären har.

Att detta bör iakttas följer visserligen redan av första stycket. En uttrycklig

bestämmelse har ändå i tydlighetens intresse ansetts motiverad.

18 §.

1 paragrafen, som motsvarar 17 § i beredningsförslaget, föreslås att införsel

skall kunna äga rum utan hinder av gäldenärens konkurs, i den mån

avlöning eller annat som införseln gäller inte skall ingå i konkursboet enligt

27 § KL. Förslaget överensstämmer med gällande rätt i fråga om införsel

för underhållsbidrag och kommunala bidragsfordringar (17 och 20 §§ InfL)

men avviker beträffande införsel för skatter och avgifter samt böter och

viten. I allmänna mål kan sålunda införsel f. n. inte beviljas under tid då

gäldenären är i konkurs. Inte heller får äldre beslut om införsel i allmänna

mål tillämpas under samma tid.

Ändringen beträffande de allmänna målen är förestavad bl. a. av hänsyn

till de s. k. fattigkonkurserna (bet. s. 186). Det har med den nuvarande

ordningen ansetts särskilt otillfredsställande att införsel för skatter och

avgifter samt böter och viten måste upphöra under den tid av 2—3 månader

som en fattigkonkurs i allmänhet pågår.

Arbetsgivares skyldigheter och ansvar

19 §.

1 paragrafen anges, att införselbeloppet skall innehållas endast i den mån

avlöningen överskjuter förbehållsbeloppet. Motsvarande bestämmelse finns

nu i 7 § första stycket InfL.

Paragrafen innebär vidare i överensstämmelse med gällande rätt (11 §,

21 § 5—7 och 22 § 3 InfL) att arbetsgivaren är skyldig att tillställa utmätningsmannen

innehållet belopp och att utmätningsmannen bestämmer om

tid och sätt för arbetsgivarens redovisning. Vidare anges att utmätningsmannen

äger ingripa med krav på omedelbar redovisning, om särskild anledning

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

till det förekommer. Bestämmelsen motsvarar 10 § första och andra styckena

i beredningsförslaget. Detalj föreskrifter om redovisningen och vad som

hänger samman därmed kommer att tas upp i tillämpningsföreskrifterna

(jfr bet. s. 164).

20 §.

Paragrafen behandlar utmätningsmans befogenhet att vidta exekutiva

åtgärder mot försumlig arbetsgivare. I beredningsförslaget finns samma

bestämmelse i 10 § tredje stycket första punkten. Vad som föreslås har sin

motsvarighet i 14 § InfL.

Enligt gällande lag kan även införsel användas mot en försumlig arbetsgivare,

nämligen när denne har försummat att redovisa medel som på grund

av införselbeslut har innehållits till betalning av skatt eller allmän avgift

(21 a § InfL). Beredningen har föreslagit att en sådan möjlighet skall finnas

även i fortsättningen och även få en vidare räckvidd (jfr 10 § tredje stycket

i beredningsförslaget, bet. s. 166). Jag har emellertid -—efter att såvitt

angår skatter och allmänna avgifter ha samrått med chefen för finansdepartementet

— funnit att det inte är något nämnvärt praktiskt behov

av att medge införsel i dessa sammanhang. Enligt departementsförslaget

är därför utmätning den enda tvångsåtgärden som kan tillgripas mot en

försumlig arbetsgivare.

21 §.

Paragrafen innehåller en straffbestämmelse avseende försummelse av

arbetsgivaren att tillställa utmätningsmannen belopp som skolat innehållas

enligt införselbeslut. Beredningens bestämmelse härom finns i 19 § i dess

förslag.

1 gällande InfL är det två typer av arbetsgivarförsummelser som är straffbelagda

(15 §). Den ena typen hänger samman med arbetsgivarnas skyldighet

att innehålla visst belopp och att till utmätningsmannen betala in vad

som har innehållits. Den andra typen anknyter till arbetsgivarnas skyldighet

att till utmätningsmannen lämna uppgift om och anmäla vissa förhållanden.

Beredningen har ansett skäl för straffbestämmelser föreligga i

huvudsakligen samma omfattning som f. n. (bet. s. 188).

Beträffande den förstnämnda typen har beredningen föreslagit bestämmelsen

att den som underlåter att inom föreskriven tid tillställa utmätningsmannen

belopp som enligt beslut om införsel skolat innehållas skall

straffas, om förseelsen ej var ursäktlig. För bedömningen av frågan när

en förseelse skall anses ursäktlig har beredningen gjort vissa vägledande

uttalanden i motiven. Enligt min mening bör utformningen av straffbestämmelsen

göras något annorlunda. I linje med den numera brukade

lagstiftningstekniken bör man i situationer som den föreliggande ange krav

på uppsåt eller oaktsamhet. På grund härav förordar jag att uttryckssättet

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 130 år 1068

»om förseelsen ej var ursäktlig» ersätts med ett positivt krav på uppsåt

eller oaktsamhet för straffbarhet. Denna ändring synes inte behöva föranleda

att beredningens motivuttalanden förlorar sin giltighet.

Straffbestämmelserna som rör arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgifter

och göra anmälningar kan meddelas i tillämpningsförfattningen.

Eftersom därvid endast bötesstraff kommer i fråga, torde Kungl. Maj :ts

befogenhet att meddela berörda bestämmelser inte behöva beröras i lagen.

I förslaget har därför inte tagits upp någon motsvarighet till 19 § andra

stycket i beredningsförslaget.

22 §.

1 paragrafen återfinns de i den allmänna motiveringen behandlade bestämmelserna

om arbetsgivares ersättningsansvar när gäldenären arbetar

utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning. Paragrafen motsvarar 14 §

i beredningsförslaget.

Ett betalningsåläggande för arbetsgivaren med stöd av paragrafen innefattar

inte, som vanlig införsel, att någon gäldenärens fordran hos arbetsgivaren

tas i anspråk. Förfarandet avser emellertid att utgöra en ersättning

för införsel och reglerna om införsel bör därför i tillämpliga delar gälla även

i dessa fall. Såsom beredningen har framhållit (bet. s. 177) ligger en analogisk

tillämpning i stor utsträckning i sakens natur. Men några specialregler

har ändå ansetts erforderliga. 1 dessa anges dels att gäldenären och arbetsgivaren

skall få tillfälle att yttra sig innan beslut meddelas (jfr 9 § i departementsförslaget),

dels att vad arbetsgivaren utger skall räknas som genom

införsel innehållen lön (jfr för fall av konkurrens mellan flera fordringar

15 § i samma förslag) och dels att utmätning får äga ruin hos arbetsgivare

som inte ställer sig utmätningsmannens beslut till efterrättelse (jfr 20 §

i samma förslag). Straffbestämmelsen i 21 § är, som framgår av dess ordalydelse,

inte avsedd att bli tillämplig i förevarande fall.

Övriga bestämmelser

23 §.

1 paragrafen anges, att gäldenären när införsel har beviljats inte får förfoga

över sin rätt genom överlåtelse eller på annat sätt så att verkställigheten

hindras eller försvåras, om inte utmätningsmannen medger det av

särskilda skäl. Paragrafen motsvarar 15 § i beredningsförslaget.

Frågan om en gäldenär, när införsel har beviljats i hans lön, pension

eller livränta, äger överlåta eller på annat sätt förfoga över sin rätt till

denna besvaras inte i InfL. Frågan torde emellertid hittills inte ha haft

särskilt stor betydelse. Som beredningen framhåller torde en arbetstagares

rätt till periodisk lön med hänsyn till arbetsgivarens intresse inte kunna

överlåtas förrän den har förfallit till betalning. Hur det i övrigt förhåller

sig med arbetstagares rätt att överlåta avlöning — t. ex. i fråga om inne
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

stående ackordsersättning — anses mera ovisst. Rätt till pension, livränta

eller annan förmån är i åtskilliga fall oöverlåtbar på grund av uttryckligt

stadgande i lag eller annan författning. I viss utsträckning lär man få

räkna med att rätten till pension eller annan förmån kan vara undandragen

mottagarens förfogande även när uttrycklig föreskrift härom inte har meddelats.

Men det finns förmåner i vilka införsel kan äga rum men som får

överlåtas enligt vanliga regler. Den som köpt sig en livränta är t. ex. i allmänhet

oförhindrad att sälja sin rätt till denna. Man får vidare räkna med

förfoganden av annan art än överlåtelse.

Genom förslaget till vidgade införselmöjligheter i periodiska förmåner

i allmänhet och vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt verk och liknande

får den här aktuella frågan större betydelse än f. n. Periodiska

förmåner i allmänhet liksom också vederlag av nämnt slag torde sålunda

i regel kunna överlåtas fritt. I enlighet med beredningens förslag har därför

föreskrivits ett principiellt förbud för gäldenären att, när införsel har beviljats,

förfoga över sin rätt genom överlåtelse eller på annat sätt så att

verkställigheten hindras eller försvåras.

En remissinstans — Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister

— har ansett att frågan i vilken omfattning en arbetstagare över huvud

taget äger förfoga över sin lön innan den har förfallit till betalning bör regleras

i detta sammanhang. Behovet av en sådan reglering — som givetvis

är komplicerad — har emellertid inte dokumenterats. Oavsett detta kan

bestämmelser i ämnet uppenbarligen inte anses ha sin plats vare sig i InfL

eller i UL. Frågan tas alltså inte upp i detta sammanhang. Den får t. v.

bedömas enligt rättsförhållandets natur och allmänna rättsgrundsatser (jfr

bet. s. 178).

Den föreslagna bestämmelsen hindrar inte att gäldenären vidtar sådana

åtgärder med lönen eller förmånen som inte kränker införselborgenärens

intresse, t. ex. insätter en förmånstagare vars rätt skall inträda först sedan

införseln har upphört. Även en åtgärd som kränker införselborgenärens

intresse skall emellertid kunna vidtas men endast efter tillstånd av utmätningsmannen.

Denne skall lämna sitt medgivande till förfoganden när särskilda

skäl föreligger. Såsom beredningen har framhållit ligger det i sakens

natur att utmätningsmannen bör iaktta stor försiktighet vid prövning av

en tillståndsfråga (bet. s. 180). Att utmätningsmannen innan han meddelar

tillstånd regelmässigt bör höra införselborgenären får anses självklart.

Någon anledning att ta upp en föreskrift om detta i lagen föreligger inte.

Det får anses tillräckligt med att Kungl. Maj :t utfärdar en bestämmelse i

ämnet.

Gäldenärens förfoganderätt upphör enligt förslaget redan fr. o. m. dagen

för införselbeslutet. Länsstyrelsen i Kristianstads län har ifrågasatt lämpligheten

av detta och hänvisat till de fall när införsel beviljas utan att gäldenären

har hörts (jfr 9 § i departementsförslaget). Den omständigheten

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

att införsel undantagsvis meddelas utan att gäldenären har hörts torde

emellertid i praktiken betyda mycket litet. Väsentligt viktigare i förevarande

sammanhang är att gäldenären alltid skall underrättas beträffande beslut

om införsel (jfr mina uttalanden under 13 §).

Om gäldenären utan tillstånd åsidosätter förbudet, blir rättshandlingen

utan verkan såvitt angår införselborgenärens rätt i den mån inte reglerna

om godtrosförvärv undantagsvis föranleder annat. Frågan hur rättshandlingen

i övrigt påverkas torde inte kunna generellt besvaras utan får prövas

efter omständigheterna i varje särskilt fall (jfr bet. s. 180).

24 §.

1 paragrafen föreskrivs att, om medel har innehållits för sådan fordran

som avses i 1 § 2, 3 eller 4, gäldenären inte vidare är betalningsskyldig för

den del av fordringen som motsvaras av innehållet belopp. Detta gäller även

om beloppet inte kan tas ut hos arbetsgivaren. Bestämmelsen motsvarar 11 §

i beredningens förslag.

I gällande rätt har bestämmelsen sin motsvarighet såvitt gäller skatter

och avgifter samt böter och viten (21 § 5 sista punkten och 22 § InfL).

Beträffande kommuns bidragsfordran är det däremot en nyhet att också

belopp som har innehållits till betalning av en sådan fordran skall räknas

gäldenären till godo, även om beloppet inte kan tas ut hos arbetsgivaren

(jfr bet. s. 170).

25 §.

Paragrafen behandlar besvärsförfarandet. Den motsvarar 20 § i beredningens

förslag. I sak överensstämmer den med vad som nu gäller (13 §

första stycket InfL).

26 §.

Enligt paragrafen kan domstol, när den handlägger tvist om förbindelse

att utge underhållsbidrag, förordna att införsel t. v. inte får äga rum. Bestämmelsen

har motsvarigheter i 4 § femte stycket beredningsförslaget och

i 1 § andra stycket InfL.

27 §.

1 paragrafen föreskrivs att införsel och åtgärd enligt 22 § sker utan avgift,

och vidare anges att kostnader för utmätning i vissa fall skall bestridas av

allmänna medel. Motsvarigheter finns i beredningens förslag (21 §) och i

gällande InfL (12 § andra stycket).

28 §.

1 paragrafen, som motsvarar 22 och 23 §§ i beredningsförslaget, anges

i första stycket att närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

meddelas av Kungl. Maj :t. De åsyftade föreskrifterna skall avse ämnen

sådana som formen för ansökan om införsel, dagbok, sättet för delgivning

i införselmål och redovisning av införselmedel.

I förevarande paragrafs andra stycke anges, att Kungl. Maj :t beträffande

införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 1 § äger förordna

om de avvikelser från lagens bestämmelser om förfarandet som föranleds

av målens beskaffenhet (jfr 19 § andra stycket andra punkten gällande

InfL).

Övergångsbestämmelser

1 punkt 1 anges att den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1969 och då

ersätter gällande InfL. I departementsförslaget har utelämnats ett förslag

av beredningen (punkt 3 i dess övergångsbestämmelser) att vissa övergångsbestämmelser

till 1963 års ändringar i InfL alltjämt skall lända till efterrättelse.

Detta beror på att ifrågavarande övergångsbestämmelser enligt

min mening inte får sin verkan annullerad därför att den lagstiftning till

vilken de ansluter sig upphävs. Bestämmelser som har till uppgift att överbrygga

övergången mellan äldre lag och ny lag kan sålunda sägas ha tillagts

en engångsfunktion som de under alla förhållanden måste ha att fullfölja.

Lagstiftaren hör knappast i efterhand kunna rubba på detta (jfr SOU

1960:26 s. 13).

I överensstämmelse med vad beredningen har förordat föreslås i punkt 2,

att äldre beslut om införsel får tillämpas enligt sitt innehåll även efter nya

lagens ikraftträdande, om inte utmätningsmannen bestämmer annat. I beredningsförslaget

har även upptagits en bestämmelse att äldre införselbeslut

skall hävas om fordringen inte enligt den nya lagen får tas ut genom införsel.

Det förslaget hänger samman med att beredningen har förutsatt att

vissa skatter och allmänna avgifter i fortsättningen inte skall kunna tas ut

genom införsel. I departementsförslaget har bestämmelsen utelämnats. Det

har nämligen ansetts att, om en övergångsanordning av detta slag kommer

att behövas, den bör meddelas i anslutning till den särskilda regleringen

om införsel för skatter och avgifter.

Den föreslagna ändringen beträffande forum i införselmål (8 § i departementsförslaget)

gör det nödvändigt med en övergångsanordning i fråga

om mål som har anhängiggjorts före den nya lagens ikraftträdande men

i vilka gäldenären är bosatt utom utmätningsmannens tjänstgöringsområde.

Visserligen bör dessa mål i princip överflyttas, men möjlighet bör finnas

att t. v. låta anstå med överflyttningen. I punkt 3 har upptagits en regel i

ämnet. Som beredningen har förutsatt (bet. s. 197) kan Kungl. Maj :t meddela

föreskrift om att utmätningsman, som fortsätter handläggningen av

ett mål trots att han inte längre är behörig enligt den nya lagen, skall underrätta

den utmätningsman som är behörig om målet.

I enlighet med mina uttalanden under 15 § i departementsförslaget före
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

släs i punkt 4 att Kungl. Maj :t t. v. skall få förordna om annat inbördes

företräde mellan olika slags fordringar än som angivits i den nämnda paragrafens

första stycke. Det får bli beroende på den framtida utvecklingen

av organisationsfrågorna inom exekutionsväsendet hur länge befogenheten

behöver tas i anspråk.

1 punkt 5 har upptagits en övergångsbestämmelse som på vanligt sätt

anger hur hänvisningar till den äldre InfL skall tolkas.

5.2. Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

54 a §.

Enligt nya InfL (5 § första stycket) skall införsel för underhållsbidrag

få äga rum om bidraget är fastställt genom skriftlig, av två personer bevittnad

förbindelse. En sådan förbindelse bör kunna få användas även för

utmätning. Paragrafen har ändrats i överensstämmelse härmed.

64 §.

Enligt 1 mom. i paragrafen gäller om undantag från utmätning av lös

egendom i övrigt vad som anges i de närmast följande paragraferna eller

65—67 §§. Hänvisningen bör vidgas till att omfatta också de nya paragraferna

67 a—e §§.

t överensstämmelse med vad beredningen har förordat (bet. s. 18 och

232) tiar i ett nytt moment i paragrafen föreskrivits, att bestämmelserna i

65 och 67 a—e §§ inte äger, i vidare mån än som följer av 65 § 3 mom., tilllämpning

när gäldenären är juridisk person.

65 §.

Denna paragraf, som innehåller bestämmelserna om utmätningsskydd

med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden, har utförligt behandlats

i den allmänna motiveringen under 3.6., och jag får hänvisa till vad jag

anförde i det sammanhanget. Jag vill tillägga att beredningens motivuttalanden

till 1 mom. punkt 2 inte bör anses ha förlorat sin giltighet genom

att den av mig föreslagna avfattningen avviker från beredningens förslag.

66 §.

I paragrafen ges bestämmelser om utmätningsskydd för vissa slag av

egendom.

I fråga om gällande rätt på det område som regleras i den föreslagna

paragrafen kan nämnas följande.

I civilrättslig och annan lagstiftning meddelas ibland förbud mot att

överlåta viss egendom. Därav följer då också förbud mot utmätning (jfr

62 § UL i dess lydelse före den 1.7.1967). Är en rättighet överlåtbar under

visst villkor, kan den utmätas, om villkoret är uppfyllt. Föreskrift vid gåva

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

eller testamente, att den bortgivna eller testamenterade egendomen inte får

överlåtas, anses regelmässigt medföra hinder mot utmätning (se vidare

bet. s. 206).

På åtskilliga håll i lagstiftningen meddelas förbud mot utmätning av rätt

till pension eller livränta. Sålunda följer av 118 §, jämförd med 116 §, försäkringsavtalslagen

vittgående förbud mot att utmäta rätt som på grund

av avtal om livränteförsäkring tillkommer försäkringstagaren eller hans

make (jfr även 123 § försäkringsavtalslagen, 23 § lagen om trafikförsäkring

å motorfordon, 20 kap. 6 § lagen om allmän försäkring samt 50 § lagen

om yrkesskadeförsäkring).

Härutöver innehåller 67 § UL bestämmelser om skydd för rätt till pension

eller livränta. Rättighet till pension på rikets stat får enligt dessa bestämmelser

inte utmätas. Endast de särskilda pensionsposterna kan tas i mät,

sedan de har förfallit. Detsamma gäller i fråga om annan pension eller

livränta, vilken tillkommer gäldenären som vederlag för egen eller annans

arbetsanställning och förfaller till betalning efter det gäldenären har fyllt

55 år eller blivit varaktigt oförmögen till arbete. Också pension eller livränta,

vartill gäldenären annars äger rätt, följer dessa regler, i den mån

vad som tillkommer honom inte överstiger en årsränta av 1 500 kr.

För fordran på grund av avbetalningsköp får det gods köpet avser inte

tas i mät. 66 § UL innehåller f. n. en hänvisning till den regel i detta ämne

som meddelas i 16 § andra stycket lagen om avbetalningsköp.

Eftersom den föreslagna paragrafen spänner över ett stort område och

i skilda moment behandlar väl avgränsade frågor inom detta område, har

jag funnit det lämpligt att dela upp specialmotiveringen till paragrafen så,

att varje moment behandlas för sig.

Första momentet

Lagberedningen. Enligt beredningens mening bör i lagen fastslås som en

huvudprincip att icke överlåtbar egendom inte får utmätas. Beredningen

föreslår därför i 66 § 1 mom. UL en regel som innebär att egendom, som

på grund av sin beskaffenhet, föreskrift vid gåva eller i testamente eller

på annan mot envar gällande grund inte får överlåtas, inte heller får utmätas,

om ej annat föreskrivits eller undantag gäller av annan anledning.

Olika omständigheter kan medverka till att egendomen inte får överlåtas.

Ibland kan en överlåtelse inte komma i fråga redan på grund av egendomens

beskaffenhet. Detta är förhållandet med rättigheter som är bestämda till

sitt innehåll genom sin anknytning till den berättigades person, t. ex. rätt

till ett inte förfallet familj erättsligt underhållsbidrag.

En vanlig anledning till överlåtelsehinder är givares eller testators önskan

att trygga mottagarens innehav av egendom. Villkor av detta slag respekteras

regelmässigt. Annorlunda förhåller det sig i fråga om överlåtelseför
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Ma j:ts proposition nr 130 år 1968

bud som uppställs vid onerösa avtal. Huruvida förbud mot överlåtelse av

egendomen i dessa fall över huvud taget kan anses bindande är tveksamt.

Beredningen uttalar för sin del att frågan om förbudets sakrättsliga verkan

här liksom annars får avgöras efter civilrättsliga regler (bet. s. 243).

Som motiv för det föreslagna undantaget från regeln om utmätningsförbud

åberopar beredningen, att förbud mot överlåtelse vid gåva eller i testamente

inte alltid behöver medföra förbud mot utmätning (bet. s. 244). I

praxis har överlåtelseförbud i gåvobrev inte ansetts hindra utmätning för

gåvoskatt på berörd gåva.

Yttrandena. Förslaget har tillstyrkts. Hovrätten för Västra Sverige har

emellertid ifrågasatt om inte i lagtexten kunde antydas den närmare arten

av de inte lagreglerade undantagsfallen.

Departementschefen. Sedan länge gäller som antagen grundsats både i

doktrin och praxis att egendom, som av viss anledning inte kan överlåtas,

inte heller kan tas i mät. Grundsatsen kom till visst uttryck i 62 § UL i

lagrummets lydelse före den 1 juli 1967. Paragrafen angav bl. a. ordningen

för utmätning av »fordran eller annan rättighet som kan överlåtas». Även

ett förbud mot överlåtelse som inte stöder sig på en lagregel kan medföra

hinder mot utmätning. En föreskrift vid gåva eller i testamente att den bortgivna

eller testamenterade egendomen inte får överlåtas anses sålunda

regelmässigt föra med sig att egendomen inte heller får utmätas. Även vissa

rättigheter av underhållsnatur hör hit, t. ex. rätt till familjerättsligt underhåll

som ännu inte är förfallet.

Beredningen har i 66 § 1 mom. föreslagit en regel av innehåll att egendom

som genom sin beskaffenhet, föreskrift vid gåva eller i testamente

eller på annan, mot envar gällande grund inte får överlåtas, inte heller får

utmätas. Förslaget har tillstyrkts av remissinstanserna.

Enligt min mening är det av stort värde att förhållandet mellan överlåtbarhet

och utmätningsbarhet blir reglerat i lag. Jag har därför inte tvekat

att ta upp den föreslagna regeln i departementsförslaget. Jag måste emellertid

medge att det kan vara vanskligt att avgöra, när ett överlåtelseförbud är

sådant att det gäller mot envar (jfr prop. 1966: 24 s. 18 och 75). Emellertid

finner jag det inte möjligt att åstadkomma en mera pregnant bestämning.

Frågan om karaktären hos ett inte lagreglerat överlåtelseförbud torde tills

vidare få avgöras med ledning av allmänna grundsatser. Beredningens uttalanden

i ämnet (bet. s. 243) torde härvid bli av värde för rättstillämpningen.

Utmätningsförbudet är inte undantagslöst. Beredningen har gjort reservation

för det fall att »annat stadgas eller eljest undantag gäller». En remissinstans

har ifrågasatt om inte i lagtexten kunde antydas den närmare arten

av de inte lagreglerade undantagsfall som beredningen har åsyftat (bet.

s. 244). Detta är en svår fråga. Såvitt jag känner till, har i praxis inte förekommit

annat fall av berörd art än det nämnda gåvoskattefallet (NJA 1952

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

s. 131). Om detta torde kunna sägas, att avgörandet vilar på grunderna för

arvs- och gåvoskatteförordningen. En annan utgång skulle ju ha stridit

mot förordningens ändamål och öppnat vägen för kringgående av skatteplikten.

Det torde därför kunna hävdas, att det följer av förordningen att

överlåtelseförbud av ifrågavarande art inte hindrar- utmätning för gåvoskatt.

I enlighet härmed anser jag, att man vid lagtextens utformning inte

bör gå längre än det enda kända fallet rörande det aktuella problemet föranleder.

Jag förordar därför den regeln, att överlåtelseförbud leder till

utmätningshinder, om annat ej följer av lag eller förordning. Lagtexten har

utformats i enlighet härmed.

Andra momentet

Lagberedningen. Enligt beredningens mening kan det verka stötande med

utmätning av medel som har anvisats för speciella ändamål. Beredningen har

därför efter norskt mönster föreslagit en skyddsregel i ämnet i 66 § 2 mom.

Regeln avser medel som har anvisats av staten eller vissa andra Isärskilt

angivna rättssubjekt (ang. kretsen av rättssubjekt, se bet. s. 244). Också

medel som har insamlats bland allmänheten föreslås skyddade mot utmätning.

Som en gemensam förutsättning för samtliga fall har beredningen angivit,

att medlen har anvisats eller insamlats för särskilt angivet ändamål. Det

skall vara fråga om bidrag, som är oberoende av motprestation och alltså

ej utgör försträckning eller vederlag för utförd prestation. Ett förhållande

som beredningen särskilt framhåller är att inte allt som benämns stipendium

omfattas av bestämmelsen. Stipendier som har karaktären av belöning

utan bundenhet till visst ändamål faller t. ex. utanför. Utmätningsförbudet

gäller bara i den mån det särskilt angivna ändamålet skulle åsidosättas,

om medlen utmäts. Utmätningsförbudet har avfattats så, att det i och

för sig omfattar både medel, som innestår hos den som har anvisat eller

insamlat dem, och medel som har betalats ut till gäldenären.

Yttrandena. Förslaget har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Från några håll har emellertid uttalats betänkligheter.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd framhåller sålunda, att beredningen

i motiven har uttalat, att medlen inte bör vara skyddade, om det

är uppenbart att gäldenären inte längre förmår eller har för avsikt att

uppfylla det ändamål för vilket medlen har anvisats (bet. s. 246). Detta bör

kunna utläsas av lagtexten. Nämnden ifrågasätter vidare om i lagtexten inte

bör anges, att stipendier o. d. som väsentligen utgör en ersättning för personlig

arbetsinsats faller utanför utmätningsskyddet. TCO diskuterar lämpligheten

av att göra utmätningsfrågan avhängig av bidragsgivarens formella

status. Det avgörande för ulmätningsfriheten bör vara ändamålet med de

anvisade medlen. Har ändamålet ett allmännyttigt inslag, bör utmätningsfrihet

föreligga. JK avstyrker det föreslagna stadgandet och gör gällande*

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

att det erbjuder tolkniugssvårigheter och möjligen kan komma att åberopas

av gäldenärer i illoj alt syfte.

Departementschefen. I 66 § 2 mom. har beredningen — ulan motsvarighet i

gällande rätt — föreslagit förbud mot utmätning av medel som för särskilt

ändamål har lämnats gäldenären av staten, kommun eller annan menighet

eller av samfund, stiftelse eller inrättning med allmännyttigt syfte eller

insamlats åt honom bland allmänheten. Utmätningsskyddet gäller dock

endast i den mån det särskilt angivna ändamålet skulle åsidosättas om

medlen togs i mät. Förslaget, som har utformats efter norskt mönster, har

i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Enligt min mening får ett utmätningsskydd av här aktuell art anses

motiverat. Beredningen har vid utformningen av sitt förslag fäst stor vikt

vid vilket rättssubjekt som har anvisat medlen åt gäldenären. Vilket ändamål

som medlen skall tillgodose tillmäts inte betydelse i den föreslagna

bestämmelsen. Naturligtvis kan man, som TCO framhåller, i stället konstruera

utmätningsskyddet så, att det avgörande blir ändamålet med de anvisade

medlen. En bestämning av ändamålet till sådana med allmännyttiga

inslag är dock knappast tillfredsställande. Härigenom skulle många anslag

för mera personliga ändamål komma att falla utanför (jfr bet. s. 245).

Samtidigt skulle konstruktionen kunna skapa betydande tillämpningsproblem

och medföra risk för illojala förfaranden, i varje fall om även

fysiska personer skulle få stå som bidragsgivare.

För min del har jag stannat för att behålla den konstruktion av bestämmelsen

som beredningen har föreslagit. Tillämpningsområdet torde härigenom

inte behöva bli alltför inskränkt. Beträffande utformningen i övrigt

av bestämmelsen har visserligen från remisshåll framkommit vissa önskemål

om jämkningar. Jag har emellertid inte funnit skäl att tillmötesgå

dessa. Bestämmelsen är sålunda i departementsförslaget utformad i enlighet

med vad beredningen har föreslagit.

Tredje momentet

Lagberedningen. Allmänna regler om utmätningsskydd för rätt till skadestånd

saknas i vårt land (jfr dock betr. rätt till personskada 23 § lagen om

trafikförsäkring å motorfordon). Beredningen föreslår nu en generell bestämmelse

om att skadestånd med anledning av personskada, frihetsberövande,

falskt åtal, ärekränkning eller annat dylikt inte får utmätas för

målsägandens gäld så länge skadeståndet innestår hos den som skall utge

det. Rätten till skadestånd i dessa fall har ansetts vara av sådan personlig

natur att den inte bör få tillgripas av borgenärerna. Beredningen understryker,

att utmätningsskyddet bara gäller till förmån för målsäganden.

När skadeståndet har bestämts till livränta, föreslås utmätningsskyddet

gälla själva rätten till livräntan.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1908

Beredningen har inte ansett tillrådligt att låta utmätningsskyddet omfatta

skadestånd som redan har blivit betalt. Utmätningsfriheten gäller därför

bara så länge skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Med sistnämnda

uttryck åsyftas även en försäkringsanstalt mot vilken målsäganden

på grund av trafikförsäkring eller eljest kan rikta sitt krav.

Yttrandena. Förslaget har så gott som genomgående tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Bl. a. kan nämnas, att försäkringsbolagens riksförbund

säger sig hälsa förslaget med särskild tillfredsställelse. Enligt förbundet

har avsaknaden av klara bestämmelser om utmätningsfrihet för skadeståndsfordringar

i det praktiska rättslivet varit besvärande.

Hovrätten för Västra Sverige anser det dock tveksamt om utmätningsfriheten

bör gå så långt som har föreslagits. Tveksamheten rör frågan

huruvida ekonomiskt skadestånd på grund av personskada bör tas undan,

från utmätning i sådana fall där gäldenären uppenbart kan undvara beloppet

utan men för egen försörjning eller underhållsskyldighet som lian

har. Beträffande olika slag av ideellt skadestånd har hovrätten däremot,

inte något att invända mot förslaget.

Departementschefen. Rättsläget är f. n. oklart när det gäller frågan om utmätningsfrihet

för skadeståndsfordringar. Enligt 23 § lagen om trafikförsäkring

å motorfordon får visserligen skadeståndsfordran mot försäkringsanstalt

med anledning av personskada inte utmätas. Det är emellertid tveksamt

i vilken utsträckning utmätningsfrihet härutöver kan anses gälla

i fråga om rätt till ersättning för personskada. Detsamma gäller skadestånd

med anledning av frihetsberövande, falskt åtal, ärekränkning eller annat

sådant. Beredningen har ansett rätten till skadestånd i dessa fall vara av

den personliga natur att den inte bör få tillgripas av borgenärerna. I överensstämmelse

härmed har beredningen föreslagit ett generellt stadgande

att skadestånd med anledning av personskada, frihetsberövande, falskt åtal,

ärekränkning eller annat sådant inte får tas i mät för målsägandens skuld,

så länge skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Utmätningsskyddet

skall enligt förslaget alltså gälla endast till förmån för målsäganden.

Med målsägande avses den som på grund av det inträffade har fått ett

självständigt ersättningsanspråk (jfr 20 kap. 8 § fjärde stycket RB).

Beredningens förslag tillgodoser av remissutfallet att döma ett känt behov.

Erinringar har inte förekommit annat än i ett begränsat avseende. VadL

jag åsyftar är att en hovrätt ställt sig tveksam till frågan huruvida ekonomiskt

skadestånd på grund av personskada bör tas undan från utmätning,

även när den ersättningsberättigade i och för sig kan undvara beloppet.

Att göra utmätningsskyddet i förevarande hänseende beroende på en prövning

av den enskilde ersättningsberättigades personliga ekonomi, skulle

emellertid komplicera exekutionsförfarandet utan att man därmed vinner

ett materiellt sett bättre resultat annat än i ytterligt sällsynta undantagsfall.

I sammanhanget bör först erinras om att utmätningsfriheten beträffande

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 196S

skadestånd gäller endast så länge det innestår hos den som skall utge det

(se härom bet. s. 224). Efter utbetalningen kan det alltså tas i anspråk

genom utmätning. Därtill kommer att om det är så, att gäldenären kan

undvara skadeståndet, det är högst osannolikt att han skulle sakna andra

tillgångar, vari exekutionen kan ske. Jag har på grund av det anförda

inte funnit anledning att frångå beredningens förslag.

När skadeståndet har bestämts att utgå som livränta, bör, som beredningen

har föreslagit, utmätningsskyddet avse själva rättigheten till livräntan.

Fjärde momentet

Lagberedningen. Enligt beredningens mening bör det inte ske någon ändring

i grundsatsen, att själva rättigheten till pension eller livränta inte får utmätas,

om den enligt föreskrift vid gåva eller i testamente inte får överlåtas.

Inte heller bör ändring ske i de förbud mot utmätning av sådan

rättighet som har meddelats i särskilda lagar eller författningar.

Beträffande rätt till pension eller livränta som inte sålunda skyddas

föreslår beredningen emellertid ett mera vittgående förbud mot utmätning

än som följer av den nuvarande bestämmelsen i 67 § UL. Rättigheten tillgodoser

vanligen ett försörjningsbehov för gäldenären och hans familj och

är på grund av sin beskaffenhet föga ägnad för realisation. Det måste

därtör anses angeläget att den skyddas mot utmätning så långt det kan

ske utan risk för missbruk. Beredningen föreslår i enlighet härmed en regel

om att rättighet till pension eller livränta inte får utmätas i den mån

rättigheten skäligen fordras för gäldenärens försörjning och fullgörande

av underhållsskyldighet som åvilar honom.

Den föreslagna regeln avses omfatta även rätt till livränta som gäldenären

har förvärvat genom engångspremie eller annan större kapitalinsats. Med

tanke på sådana fall har beredningen tillagt, att utmätningsfriheten dock

inte skall gälla om gäldenären vid förvärv av rättigheten har åsidosatt tillbörlig

hänsyn mot sina borgenärer.

Beträffande frågan vad som i förevarande sammanhang skall förstås

med pension eller livränta påpekar beredningen, att man vid tolkningen

i törsta hand bör kunna falla tillbaka på gängse språkbruk. Särskild vikt

skall fästas vid hur förmånens varaktighet är bestämd. Om en periodisk

förmån från början är bestämd att utgå under ett visst antal år utan att

vara knuten till viss persons livstid, kan den inte betraktas som livränta.

Förmånen bör ej heller uppfattas som en pension.

Avslutningsvis framhåller beredningen att de föreslagna bestämmelserna

blir tillämpliga oavsett rättsgrunden för den pension eller livränta som

skall utgå. Det är alltså utan betydelse, om förmånen utgår på grund av lag,

arbetsgivares utfästelse, försäkringsavtal, testamente eller av annan orsak.

Yttrandena. Förslaget att vidga utmätningsfriheten för rätt till pension

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

eller livränta har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Några remissinstanser utvecklar sina synpunkter tämligen ingående.

Försäkringsinspektionen har inte något att erinra mot beredningens uttalanden

om innebörden av begreppet pension. Inspektionen framhåller att

full identitet mellan begreppet pension i skattelagstiftningen och motsva,

rande begrepp i beredningens förslag inte föreligger. Det nämns, att till

pension i skattelagstiftningen hänförs även s. k. försörjningsräntor som

utgår oberoende av viss persons liv (jfr punkt 1 i anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen). Även om identitet i och för sig från enkelhetens

synpunkt kan anses önskvärd, måste frågan om innebörden av pensionsbegreppet

vid utmätning bedömas ur en vidare synvinkel.

inspektionen påpekar, att beträffande exempelvis ett penningbelopp som

gäldenären har uppburit på grund av en kapitalförsäkring åtnjuts bara ett

relativt begränsat skydd mot utmätning. Vid sådana förhållanden saknas

det anledning att i UL föreskriva ett mera omfattande skydd just för del

speciella fallet, att utbetalningen av försäkringen skall ske i rater. Det

kunde däremot synas mera angeläget att i vissa speciella fall — oavsett

förmögenhetstillgångens art — medge ett vidgat skydd mot utmätning

exempelvis i fråga om kapitalbelopp, som en person har uppburit i invaliditetsersättning

på grund av en olycksfallsförsäkring eller eljest. Inspektionen

vill dock inte ta ställning till nämnda fråga som är av stor principiell

betydelse.

Beträffande den föreslagna inskränkningen av utmätningsfriheten till

vad som fordras för gäldenärens försörjning har försäkringsinspektionen

också uttalat sig positivt. Inspektionen har därvid utgått från att i förekommande

fall gäldenärens samtliga pensioner och livräntor skall beaktas

som en enhet.

Försäkringsbolagens riksförbund biträder beredningens utgångspunkter

för ett vidgat utmätningsskydd beträffande pension och livränta, nämligen

att rättigheterna vanligen tillgodoser ett försörjningsbehov för gäldenären

och hans familj samt att de på grund av sin beskaffenhet är föga ägnade

för realisation. Med hänsyn härtill synes det emellertid förbundet naturligt

att göra de föreslagna bestämmelserna tillämpliga på alla periodiska förmåner

som uppfyller de förutsättningar som anges i punkt 1 av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen för att klassificeras som pensionsförsäkring.

Sådana förmåner tillgodoser vanligen ett försörjningsbehov och

då återköpsrätt till försäkringen inte finns är de olämpliga som realisationsobjekt.

En sådan vidgning skulle medföra att de föreslagna bestämmelserna

även omfattade s. k. försörj ningsräntor. Genom att i sin helhet anknyta

pensionsförsäkringen till kommunalskattelagens pensionsbegrepp uppnår

man en större enhetlighet som i och för sig är eftersträvansvärd och som

är ägnad att underlätta tillämpningen.

Förbundet framhåller även att det synes onödigt och olämpligt att i UL

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:Is proposition nr 130 år 1968

ta in en särbestämmelse för de fall när gäldenären vid förvärv av pension

eller livränta har åsidosatt tillbörlig hänsyn till sina borgenärer. Förbundet

anser att ett tillräckligt remedium mot missbruk av här avsedd art finns

i 116 och 118 §§ försäkringsavtalslagen, om dessa erhåller den vidgade

omfattning som har föreslagits av familjerättskommittén (SOU 1964:34

s. 72). En erinran om innehållet i dessa bestämmelser, som då bör överses

ur formell synpunkt, kan lämpligen tas in i UL. Med en sådan lösning

vinner man att denna ofta svåra och grannlaga prövning överförs från de

exekutiva myndigheterna till domstolarna.

Hovrätten för Västra Sverige uttalar, att förslaget innebär en förenkling

i jämförelse med nuvarande reglering, vilket i och för sig kan synas önskvärd.

Å andra sidan är den vaga avgränsningen av de utmätningsfria

förmånerna otillfredsställande. Hovrätten finner det tveksamt om inte en

mera preciserad reglering av nuvarande typ trots allt är att föredra men

medger att det även i sådant fall är önskvärt med en jämkning av bestämmelserna

i en för gäldenären förmånlig riktning.

Departementschefen. På åtskilliga håll utanför UL finns förbud mot utmätning

av rätt till pension eller livränta. Dessa bestämmelser kompletteras

av regler om utmätningsfrihet i 67 § UL, som har refererats inledningsvis

under förevarande paragraf.

Beredningen har i 66 § 7 mom. erinrat om sådana utmätningsförbud som

finns utanför UL. I övrigt har beredningen ansett att man i vidare omfattning

än som nu gäller enligt 67 § UL bör sträva efter utmätningsfrihet för

rättigheter av nu aktuellt slag. Beredningen har därför föreslagit en generell

föreskrift, att rätt till pension eller livränta inte får utmätas i den mån

rättigheten skäligen fordras för gäldenärens försörjning och fullgörande av

underhållsskyldighet som åvilar honom. Vid remissbehandlingen har framkommit

en allmän enighet om det riktiga i att vidga utmätningsfriheten

för pensioner och livräntor. I fråga om den formella avgränsningen av det

utmätningsfria området har dock skiftande uppfattningar kommit till uttryck.

Beredningen har beträffande innebörden av begreppen pension och livränta

i första hand hänvisat till gängse språkbruk. I fråga om gränsfallen

har beredningen bl. a. anfört att en periodisk förmån, som från början är

bestämd att utgå under ett visst antal år utan att vara knuten till viss persons

livstid, inte bör uppfattas vare sig som livränta eller pension. I skattelagstittningen

omfattas emellertid även s. k. försörj ningsräntor som utgår

oberoende av viss persons liv av pensionsbegreppet. Försäkringsbolagens

riksförbund har under hänvisning härtill uttalat sig för att pensionsbegreppet

i förevarande sammanhang ges samma innehåll som motsvarande begrepp

i skattelagstiftningen.

Visserligen anknyter man inom såväl skattelagstiftningen som försäkrings-

och exekution slagstiftningen till gängse språkbruk beträffande inne
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1368

börden av begreppet pension. Trots detta är det skatterättsliga pensionsbegreppet

i det nyssnämnda hänseendet mera omfattande än de båda andra.

I andra avseenden kan pensionsbegreppet i försäkrings- och exekutionslagstiftningen

vara vidare än motsvarande begrepp i skattelagstiftningen. Av

betydelse i sammanhanget är att bestämningen av pensionsbegreppet i sista

hand avgörs av de ändamål som man inom varje rättsområde har att tillgodose.

Även i fortsättningen torde man höra utgå från att pensionsbegreppet

kommer att ha olika innebörd inom de olika rättsområdena. Därtill

kommer, som försäkringsinspelttionen har uttalat, att innebörden av det

exekutionsrättsliga pensionsbegreppet bör ses ur en vidare synvinkel och

med beaktande av att pensioner blir utmätningsfria i lika omfattning, oavsett

om de utgår i kapitalbelopp eller i rater. Jag finner därför att man när

det gäller frågan om utmätningsfrihet, åtminstone tills vidare, bör godta

beredningens uttalanden om innebörden av pensionsbegreppet.

Vad angår de av hovrätten för Västra Sverige anförda synpunkterna kan

jag instämma i att vissa svårigheter av praktisk art kan uppkomma för

en utmätningsman, när han skall bedöma om rättigheten skäligen fordras

för gäldenärens försörjning och fullgörande av underhållsskyldighet som

åvilar honom. Bl. a. gäller att bedömningen måste avse behovet på längre

sikt. Men utmätningsmannens bedömning i det avseendet hör, som hovrätten

också antyder, vara tämligen generös mot gäldenären. Som beredningen

har framhållit torde det bara undantagsvis böra komma i fråga att utmäta

rätt till pension eller livränta av den anledningen att den inte är erforderlig

för gäldenärens och hans familjs behov. En rättstillämpning i enlighet härmed

— vilken tillåter en anpassning i bedömningen till den fortgående

standardstegringen — ligger enligt min mening i sakens natur. 1 enlighet

med det har jag inte funnit anledning att frångå beredningens förslag i nu

berörda delar. Jag vill tillägga att jag biträder försäkringsinspektionens

uppfattning att i förekommande fall gäldenärens samtliga pensioner och

livräntor skall beaktas som en enhet.

Jag har också ansett mig böra tillstyrka förslaget om en ytterligare bestämmelse

av innehåll att utmätningsfriheten inte skall gälla, om gäldenären

vid förvärv av rättigheten har åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer.

I vad mån denna bestämmelse — såsom Försäkringsbolagens riksförbund

har hävdat — blir onödig, när familjerättskommitténs förslag genomförs,

får bedömas när det lagstiftningsärendet är moget för prövning.

F em te momentet

Lagberedningen. Enligt beredningens åsikt bör ett något vidgat utmätningsskydd

införas beträffande rätten till vederlag för utnyttjande av litterärt

eller konstnärligt verk eller annat dylikt. Själva upphovsrätten är i vidsträckt

omfattning undantagen från utmätning genom bestämmelserna i

42 § lagen om upphovsrätt. Även vissa närstående rättigheter är skyddade

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968 155

mot utmätning (bet. s. 99 och 206). Däremot gäller i princip inte förbud

mot utmätning av fordran på vederlag för utnyttjande av rättighet som i

och för sig är skyddad mot utmätning. 1 regel kan alltså en vederlagsfordran

av ifrågavarande slag utmätas på samma sätt som fordringar i allmänhet.

Beredningen föreslår, att utmätning inte får äga rum förrän på ett senare

stadium. För utmätningsbarhet krävs enligt förslaget, att rättigheten

har utnyttjats såsom förutsätts för att vederlag till gäldenären skall utgå

och att vederlaget också kan beräknas (bet. s. 251).

Yttrandena. Förslaget har lämnats utan erinran. Sveriges författareförening

understryker det värdefulla i att man på detta sätt förhindrar exekution

i ett tillgodohavande, vars storlek i ursprungsskedet är svår att bedöma

och därför vid exekutiv avyttring regelmässigt torde inbringa för lågt belopp.

Departementschefen. Upphovsrätt och vissa andra närstående rättigheter

är i ganska stor utsträckning utmätningsfria. Beredningen har inte funnit

detta tillräckligt utan har ansett att även en fordran på vederlag för utnyttjande

av en sådan rättighet i någon mån måste skyddas.

Beredningens förslag innebär att, när rätten till litterärt eller konstnärligt

verk eller annat sådant inte får utmätas, utmätning inte heller får äga

rum av rätt till vederlag för utnyttjande av rättigheten innan denna utnyttjats

såsom förutsätts för att vederlag skall utgå och vederlaget kan beräknas.

Den föreslagna bestämmelsen har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Jag har också ansett mig kunna biträda förslaget.

Sjätte momentet

Departementschefen. Den hänvisning till lagen om avbetalningsköp som

redan nu finns i 66 § har upptagits som sjätte momentet i paragrafen.

Sjunde momentet

Departementschefen. I detta moment har upptagits en allmän erinran om

de utmätningsförbud som finns i andra författningar (jfr bet. s. 206).

Åttonde momentet

Departementschefen. Bestämmelsen i detta moment innebär, att de utmätningsförbud

som avses i paragrafens sju föregående moment inte skall utgöra

hinder mot utmätning av belopp vilka utgår som pension eller livränta

i den ordning som anges i 67 d §. Eftersom regeln avser också förbud mot

utmätning som finns utanför UL (7 mom.), öppnas möjlighet till utmätning

av pensions- eller livräntebelopp som utgår enligt försäkringsavtalslagen

(olycksfalls- och sjukförsäkring), lagen om trafikförsäkring å motorfordon,

lagen om allmän försäkring, lagen om yrkesskadeförsäkring och militärersättningsförordningen

utan hinder av de förbud mot utmätning som med
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

delas i dessa författningar. Med anledning härav föreslås vissa följdändringar

i dessa författningar.

67 §.

Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser som kompletterar reglerna

om utmätningsfrihet i de närmast föregående två paragraferna.

I 1 mom. har i enlighet med beredningens förslag tagits upp en regel som

sätter de i föregående paragrafer meddelade utmätningsförbuden ur spel

beträffande egendom som är föremål för pant- eller retentionsrätt, när

fråga är om utmätning för panthavarens resp. retinentens fordran. Regeln

har — efter mönster av KL och utländsk lagstiftning — utformats så, att

den omfattar alla slag av panträtt i lös egendom och flertalet former av

retentionsrätt. Innehavare av legala panträtter och retentionsrätter har

härigenom fått sin ställning stärkt. F. n. är det endast lös pant som inte

får tas undan från utmätning för den skuld varför pantsättningen skett och

bestämmelsen i ämnet anses inte avse annan panträtt än sådan som har

stiftats genom avtal (65 § tredje punkten UL). Den föreslagna regeln skall

inte gälla hyresvärds eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet

för fordran hos hyresgäst eller arrendator (jfr 2 kap. 42 § och 3 kap.

45 g nyttjanderättslagen).

Som bakgrund till förslaget i 2 mom. bör nämnas, att reglerna om utmätningsfrihet

f. n. anses skola iakttas av utmätningsmannen ex officio. Något

särskilt yrkande av gäldenären fordras alltså inte. Om gäldenären vid förrättningen

anvisar viss egendom till utmätning, torde den emellertid få utmätas

utan hinder av att den i och för sig faller inom beneficiet.

I 2 mom. föreslås i enlighet med beredningens förslag, att egendom som

annars skulle vara utmätningsfri får utmätas, om den av gäldenären anvisas

till utmätning. Härmed bör jämställas att gäldenären medger utmätning

av egendom som borgenären särskilt begärt att få utmätt. Principen

om gäldenärens dispositionsrätt har emellertid inte ansetts böra få gälla

utan varje begränsning. Som ytterligare villkor för att utmätning skall få

ske har angivits, att utmätningen inte uppenbart strider mot vad som är

påkallat av hänsyn till gäldenärens eller hans familjs behov. Dessutom har

upptagits den självklara förutsättningen att egendomen över huvud taget

får överlåtas.

I sina motiv till förslaget i 3 mom. har beredningen framhållit, att det kan

inträffa att ett föremål avsett för personligt bruk, för hemmet eller för förvärvsverksamheten,

trots att gäldenären behöver föremålet eller ett föremål

av liknande slag, inte får tas undan därför att dess värde är för högt. Som

exempel nämner beredningen ett dyrbart guldur, en antik soffa eller ett

värdefullt fordon. Enligt beredningen kan det vara skäligt och lämpligt, om

egendomen tas i mät, att gäldenären sätts i stånd att skaffa sig ett enklare

föremål, som i och för sig tillgodoser det ifrågavarande behovet och som

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

skulle ha fått tas undan enligt bestämmelserna i 65 § 1—3. Detta syfte har beredningen

ansett bäst kunna nås genom att utmätningen får ske med förbehåll

att gäldenären, efter egendomens försäljning, av den behållna köpeskillingen

skall utfå visst skäligt belopp för att kunna anskaffa vad han behöver

i den sålda egendomens ställe. Beredningen har i 3 mom. föreslagit

en regel av nu angiven innebörd. Regeln bör enligt beredningen tillämpas

bara under förutsättning att föremålet i fråga har ett väsentligt övervärde.

Om den behållna köpesumman inte skulle komma att nämnvärt överstiga

det gäldenären förbehållna beloppet skulle ju hela utmätningsåtgärden vara

misslyckad.

Beredningens förslag har mötts av viss tvekan vid remissbehandlingen.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd framhåller, att det kan komma

att inträffa, att högsta budet vid exekutiv auktion inte uppgår till det belopp

som förbehållits gäldenären och att ersättningsföremål inte kan anskaffas

för ett så lågt belopp som har bjudits. Nämnden frågar sig om utmätningen

då skall förfalla eller om gäldenären skall få det belopp som har

bjudits. Enligt nämnden bör den föreslagna bestämmelsen om utmätning

med förbehåll införas först då UL:s regler om försäljning har omarbetats.

Liknande uppfattning uttalas av flera länsstyrelser och åtskilliga kronofogdemyndigheter

samt Tjänstemannaföreningen vid kronofogdemyndigheten.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att den föreslagna regeln bör

ändras så, att vid utmätning av jordbruksredskap gäldenären förbehålls

visst belopp ur köpeskillingen, inte för att anskaffa ersättningsredskap utan

för att vid maskinstation kunna hyra sådana.

För min del anser jag att grunden för remissinstansernas betänkligheter

mot förslaget i väsentlig mån har ryckts undan numera. Sedan remissbehandlingen

ägde ruin har nämligen nya och mera ändamålsenliga försäljningsregler

meddelats. Dessa innebär att underhandsförsäljning får komma

i fråga som alternativ till auktion (96 a § UL), att försäljning på kredit

får förekomma i vidgad omfattning (96 § UL) samt att en auktionsförrättare

äger rätt att vägra godta inrop om han finner sannolikt att avsevärt

bättre vederlag kan uppnås (93 § 2 inom. UL). Numera torde därför exekutiva

försäljningar ge bättre resultat än tidigare, och utmätt egendom inte

behöva säljas till underpris. Dessa förhållanden gör att jag anser att beredningens

förslag i nu aktuell del kan godtas.

När egendom skall säljas med förbehåll av visst belopp för gäldenären,

torde utmätningsmannen före försäljningen böra fatta beslut om lägsta

pris samt meddela eventuella spekulanter detta. Bestämmelser i frågan kan

meddelas av Kungl. Maj :t.

Ordalydelsen i den regel som föreslås hindrar inte att gäldenären, sedan

jordbruksredskap har utmätts och försålts, för det belopp som anvisas

honom hyr ersättningsredskap i stället för att köpa sådana.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

67 a §.

Som har framhållits i den allmänna motiveringen föreslås en total omläggning

av förfarandet vid löneutmätning. Sådan utmätning skall i fortsättningen

kunna äga rum i väsentligen samma ordning som införsel. Förevarande

paragraf innehåller de inledande bestämmelserna i ämnet. Emellertid

har det ansetts lämpligt att i detta sammanhang ge en allmän presentation

av ordningen vid exekution i lön över huvud taget. En sådan saknas i

beredningsförslaget. Presentationen återfinns i 1 mom. Enligt denna får

arbetstagares lön, som innestår hos arbetsgivaren, tas i anspråk genom att

arbetsgivaren åläggs att innehålla och tillställa utmätningsmannen viss

del (införsel eller utmätning). Det anges vidare att om införsel gäller särskilda

bestämmelser samt, i överensstämmelse med beredningsförslaget, att

utmätning inte får ske i vidare mån än som följer av 67 b §.

Enligt 2 mom. skall med arbetstagares lön jämställas annan ersättning

för personlig arbetsinsats av gäldenären, om hans ställning därvid är jämförlig

med en arbetstagares. Beträffande anledningen till att det av beredningen

föreslagna ordet arbetsförhållanden har bytts ut mot ordet ställning

får jag hänvisa till 3.3.

Beredningen har i 3 mom. i fråga om förfarandet, när utmätning får äga

rum, och vad därmed äger samband givit en allmän hänvisning till bestämmelserna

i införsellagen. Hänvisningen skall enligt beredningen anses gälla

även reglerna om ansvar för den som inte iakttar beslut om införsel. Som

jag redan har uttalat under 3.5. biträder jag emellertid några remissinstansers

uppfattning, att det uttryckligen bör anges vilka lagrum i nya InfL

som här åsyftas. Innan jag behandlar dessa lagrum närmare vill jag nämna,

att beträffande förutsättningarna för erhållande av utmätning, förmånsrätt

på grund av verkställd utmätning, verkan av gäldenärs konkurs och liknande

UL:s regler om utmätning i allmänhet skall gälla (bet. s. 259). Beträffande

frågan om utmätningsmans behörighet i mål om löneutmätning får

jag hänvisa till den allmänna motiveringen (3.4.).

I fråga om hänvisningarna till vissa lagrum i nya InfL får jag anföra

följande.

Enligt 59 § 2 mom. UL behöver gäldenären inte underrättas, innan utmätning

verkställs, om fara är att egendomen undansticks eller förstörs eller

saken eljest är brådskande. Med hänsyn till den vikt som vid löneutmätning

måste fästas vid att gäldenären får tillfälle att yttra sig, synes

nämnda bestämmelse inte passa så väl vid sådan utmätning. Däremot bör

man liksom vid införsel kunna underlåta att lämna gäldenär tillfälle att

yttra sig, om det inte kan ske utan avsevärd tidsutdräkt och om han, när

löneutmätning pågår, byter anställning. Jag anser därför, att 9 § nya InfL

skall tillämpas vid löneutmätning i stället för 59 § UL.

Föreligger fara för att gäldenären, när han underrättas beträffande den

begärda löneutmätningen, söker hindra verkställigheten, kan utmätnings
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

159

mannen med tillämpning av 60 a § UL säkerställa utmätningen genom att

meddela arbetsgivaren förbud att betala ut lönen eller viss del därav. Om

borgenärens ansökan avser utmätning i gäldenärens egendom över huvud

taget bör underrättelse i regel utfärdas och tillställas gäldenären genom ett

förfarande som uppfyller föreskrifterna i såväl 59 § UL som 9 § nya InfL.

Några svårigheter synes inte behöva uppkomma därvid, särskilt om sättet

för delgivning vid införsel och utmätning i lön utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med reglerna om delgivning vid utmätning i allmänhet. Bestämmelserna

härom och om underrättelsens innehåll avses skola tas in i

tillämpningsföreskrifterna.

När utmätningsmannen har beslutat ta lön i mät, skall han — liksom vid

införsel — förordna om hur mycket som skall innehållas av lönen vid varje

avlöningstillfälle samt bestämma den tid under vilken innehållande skall

ske. I regel bör han också föreskriva hur mycket som skall förbehållas gäldenären.

Eftersom 10 § nya InfL inte direkt kan tillämpas vid löneutmätning,

bör härmed likartade bestämmelser utfärdas av Kungl. Maj :t. Däremot

torde hänvisning i förevarande mom. böra göras till bestämmelserna i

11 och 13 §§ nya InfL. Enligt 11 § får utmätningsmannen om särskilda skäl

föreligger föreskriva att arbetsgivaren skall anpassa sättet för lönens utbetalande

så att införseln kan verkställas i därför lämpad ordning. Bestämmelsen

i 13 § föreskriver, att utmätningsmannen skall underrätta arbetsgivaren angående

beslut om införsel. Beslut om utmätning i lön skall givetvis också

meddelas arbetsgivaren. Liksom vid införsel bör beträffande löneutmätning

i administrativ ordning meddelas bestämmelser om underrättelsens innehåll,

om underrättelse till parterna och om sättet för underrättelsens överbringande.

Dessa bestämmelser torde i allt väsentligt böra överensstämma med

motsvarande vid införsel.

Enligt 77 § 2 mom. UL får utmätningsman vidta rättelse av gjord utmätning

inom två veckor från det förrättningen ägde rum. I 12 § första

stycket InfL föreskrivs, att beslut om införsel skall ändras om anledning

förekommer till det. Bestämmelsen i 77 § 2 mom. UL, som i och för sig kan

tillämpas vid utmätning i lön, torde dock vara mindre användbar genom

den stipulerade tidsbegränsningen. Utmätningsmannen skall under hela den

tid som utmätning i lön pågår kunna ändra sitt beslut. Regeln i 12 § första

stycket nya InfL bör därför äga tillämpning vid utmätning i lön. Även 13 §:s

föreskrift att arbetsgivaren skall underrättas om ändringsbeslut blir tilllämpligt.

Utmätningsmannen skall naturligtvis också underrätta parterna

om det ändrade beslutet. Bestämmelse härom kan liksom vid införsel ges i

administrativ ordning och meddelas av Kungl. Maj :t.

Att beslut om utmätning i lön skall hävas om gäldenären betalar utmätningsfordringen

i dess helhet är givet. Någon föreskrift härom torde inte

behövas.

I 19 och 20 §§ nya InfL finns bestämmelser om arbetsgivarens redovis
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

ning till utmätningsmannen av innehållet belopp och om utmätning hos arbetsgivare

som inte ställer sig beslutet om införsel till efterrättelse. Bestämmelserna

bör äga motsvarande tillämpning vid löneutmätning. De detaljföreskrifter

om arbetsgivares redovisning, som bör utfärdas i form av tilllämpningsföreskrifter,

torde kunna gälla både för införsel och utmätning

i lön.

Reglerna i 21 § nya InfL om vissa påföljder för den som underlåter att

inom föreskriven tid tillställa utmätningsmannen belopp, som enligt beslut

om införsel skolat innehållas, bör gälla även vid utmätning i lön. Erforderliga

föreskrifter om skyldighet för arbetsgivare och annan att lämna uppgift

om gäldenärs anställning eller avlöningsförhållanden eller att anmäla, när

belopp inte har innehållits eller när gäldenären har slutat sin anställning

o. d. samt om straff för den som åsidosätter uppgifts- eller anmälningsskyldighet

bör meddelas i tillämpningsförfattning och torde kunna utformas i

överensstämmelse med motsvarande bestämmelser vid införsel.

I 23 § nya InfL har gäldenären förbjudits att när införsel beviljats förfoga

över sin rätt genom överlåtelse eller på annat sätt så att verkställigheten

hindras eller försvåras. Detta förbud torde böra äga motsvarande tilllämpning

vid utmätning i lön.

På grund av vad jag sålunda har anfört har i 3 mom. av förevarande

paragraf föreskrivits att i mål om utmätning av innestående lön bestämmelserna

i 9, 11—13, 19—21 och 23 §§ nya InfL äger motsvarande tillämpning.

Föreskrifter som strider mot vissa av dessa bestämmelser finns i UL. Att

dessa inte samtidigt blir tillämpliga ligger i sakens natur (jfr bet. s. 261).

67 b §.

Beträffande denna paragraf, som innehåller villkoren för utmätning i lön,

kan i huvudsak hänvisas till avsnitt 3.5. i den allmänna motiveringen. Jag

vill tillägga följande.

Under 7 i paragrafen anges att skatteavdrag har företräde framför löneutmätning.

Denna företrädesordning är tämligen självklar redan därigenom

att skatteavdrag går före flertalet kategorier av införsel (14 § nya InfL).

Beträffande företrädet mellan införsel och utmätning hänvisas i punkten

till vad som är föreskrivet i nya InfL. Hänvisningen avser 17 § första stycket

nämnda lag, som föreskriver, att införsel har företräde framför utmätning

utom när införseln avser böter och viten.

Beredningen har i förevarande sammanhang uttryckt önskemål om viss

komplettering av regleringen i UppbF. Den avsedda kompletteringen skulle

syfta till att betaga gäldenären möjligheten att begära höjt skatteavdrag på

sådant sätt att han därigenom undandrar sig exekution. Beredningens önskemål

har redan till en del tillgodosetts. Enligt 45 § 3 mom. andra stycket

UppbF gäller nämligen numera att, om det kan antas att skatteavdrag är

större än som fordras för att den preliminära skatten skall motsvara den

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

161

slutliga, den lokala skattemyndigheten får, efter ansökan av utmätningsman

när lön tas i anspråk genom införsel, förordna om minskning av skatteavdraget

och i samband därmed meddela beslut om utbetalning till utmätningsmannen

av för mycket innehållen preliminär skatt. Sedan ett sådant

beslut om minskning av skatteavdrag har meddelats, får enligt 41 § 1 mom.

UppbF arbetsgivaren inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om förhöjt

skatteavdrag. Enligt vad jag har inhämtat avser chefen för finansdepartementet

att lägga fram förslag som går ut på att de berörda bestämmelserna

ges ett vidgat tillämpningsområde och också omfattar fall när lön tas i

anspråk genom utmätning.

67 c §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när löneutmätning skall anses

fullbordad, om viss sakutmätning som komplettering till löneutmätning och

om konkursutbrotts verkan på pågående löneutmätning. Motsvarande bestämmelser

återfinns i beredningens förslag.

Enligt 1 mom. skall utmätning av lön inte anses fullbordad förrän arbetsgivaren

underrättats om utmätningsbeslutet och det belopp som skall innehållas

är förfallet till betalning. Regeln anknyter till vad som förutsatts

skola iakttas vid införsel (bet. s. 273).

I 2 mom. föreslås att samtidigt som lön utmäts också annan tillgång skall

få tas i mät, om det behövs för att säkerställa borgenärens rätt till betalning.

Grunden för bestämmelsen är att löneutmätning kan vara förenad

med vissa nackdelar för borgenären. Om den fordran som skall tas ut uppgår

till något mera avsevärt belopp, leder löneutmätning endast långsamt

till resultat. Risk föreligger vidare att lönen på grund av sjukdom eller av

annan anledning nedgår eller faller bort så att utmätning inte kan ske. Det

kan också inträffa att annan borgenär framträder och gör anspråk på del

i inflytande belopp. I departementsförslaget har särskilt markerats att kompletteringsutmätningen

skall ske i säkerhetssyfte. Den skall alltså inte

vara motiverad av att lönen uppenbarligen inte kommer att förslå till betalning

av utmätningsfordringen i dess helhet. I ett sådant läge kan — vid

sidan av lönen —- annan egendom utmätas i vanlig ordning (jfr bet. s. 275).

Den i säkerhetssyfte utmätta egendomen skall t. v. inte realiseras. Enligt

förslaget skall med försäljning och andra åtgärder få anstå under högst ett

år. Har borgenären vid utgången av denna tid inte fått full betalning, måste

realisation ske. Endast om borgenären exempelvis på grund av att hans återstående

fordran är ringa skulle medge, att utmätningen hävs, får detta ske.

I 3 mom. anges att, om gäldenären försätts i konkurs, förordnande om utmätning

inte får tillämpas beträffande lön som förfaller under konkursen.

Vid remissbehandlingen har från något håll ansetts otillfredsställande att

förbudet skall avse också s. k. fattigkonkurser. Även om sådana konkurser

i allmänhet är relativt kortvariga, torde dock behovet av en särskild ordning

6—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 130

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kurigl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

för dessa fall inte vara framträdande. Denna ordning skulle f. ö. fora med sig

lagtekniska komplikationer. På grund av det anförda delar jag beredningens

uppfattning, att det inte finns tillräckliga skäl för en särreglering beträffande

fattigkonkurserna (bet. s. 275).

67 d §.

1 överensstämmelse med beredningens förslag föreskrivs i 1 mom. att

bestämmelserna om utmätning i lön skall gälla i tillämpliga delar beträffande

utmätning av belopp vilka utgår som pension eller livränta. Bestämmelserna

skall däremot inte tillämpas i fråga om övriga införselobjekt,

alltså periodisk förmån som inte avser pension eller livränta, vederlag för

utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant

samt sjukpenning och vissa därmed jämställda dagersättningar (jfr avsnittet

3.3. och bet. s. 276 f).

För det fall att pensions- eller livräntebeloppen förfaller med längre mellanrum

än en månad föreslås en särskild hjälpregel, som återfinns i 1 mom.

andra punkten (jfr bet. s. 277 f).

Den i 2 mom. upptagna regeln, som överensstämmer med beredningsförslaget,

avser det fall att utmätning för viss fordran har skett av pensionseller

livräntebelopp och att därefter rätten till pensionen eller livräntan som

sådan utmäts för annan fordran (jfr 17 § andra stycket nya InfL och bet.

s. 278 f).

67 e §.

Beredningen har utgått från att dess förslag om utmätning av innestående

lön skall leda till att det sällan blir aktuellt att anlita det opraktiska förfarandet

med utmätning i samband med utbetalning. Beredningen har ändå

ansett det behövligt att inskränka möjligheten till sådan utmätning. I förevarande

paragraf har föreslagits en bestämmelse i ämnet. Denna har gjorts

tillämplig på förmåner över huvud taget. I den mån ett belopp är skyddat

mot utmätning medan det innestår, får det enligt förslaget inte heller tas i

mät i omedelbart samband med utbetalningen.

Förslaget har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Några

remissinstanser — hovrätten för Västra Sverige, exekutionsväsendets organisationsnämnd

och Svenska sparbanksföreningen — har emellertid ansett

det angeläget med ett förtydligande av uttrycket »i omedelbart samband

med».

I departementsförslaget har jag behållit den av beredningen föreslagna

bestämmelsen. Därvid har jag avgränsat utmätningsfriheten något tydligare

och väl också något generösare än i beredningsförslaget. Enligt departementsförslaget

får förmån, som inte får tas i mät medan den innestår hos

annan, inte heller utmätas förrän dagen efter att den har utbetalats. Denna

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

avgränsning torde i huvudsak stämma med beredningens syfte med bestämmelsen

(jfr bet. s. 281).

En remissinstans —- hovrätten för Västra Sverige — har ifrågasatt om

inte speciella regler bör övervägas för utmätning av lön insatt på checkkonto

och eventuellt också annan bankräkning. I anledning härav vill jag

framhålla att förbudet mot utmätning i förevarande paragraf har samma

innebörd när lönen insätts på arbetstagarens checkkonto som när andra

utbetalningsmetoder används (jfr bet. s. 281). Sedan utmätningsskyddet

har upphört att gälla kan emellertid speciella problem uppkomma just vid

utmätning av medel som innestår på checkkonto. Dessa problem aktualiseras

f. ö. vid utmätning av alla slags tillgodohavanden som finns på checkkonto.

Vad jag åsyftar är den komplikationen att checkar, som har utställts

och mottagits i god tro, sedermera befinns sakna täckning av den anledningen

att utmätning har kommit emellan (jfr bet. s. 226). Huruvida speciella

regler i det avseendet är behövliga torde få övervägas i annat sammanhang.

74 §.

Det är ganska vanligt att en gäldenär i ett utmätningsmål frivilligt betalar

sin skuld till utmätningsmannen. Hur denne i det läget bör förfara med

pengarna är oklart. Utmätningsmännen torde i fråga om enskilda mål antingen

utmäta pengarna i därför föreskriven ordning eller också vidarebefordra

dem utan vidare till borgenären. Någon bestämmelse som reglerar

förfarandet finns inte. Behov av en sådan bestämmelse föreligger.

I förevarande paragraf föreslås därför ett tillägg av innehåll att medel

som gäldenären i utmätningsmål inbetalar till utmätningsmannen är att

anse som utmätta i målet, om ej betalningen skett med villkor som strider

mot det. Bestämmelsen överensstämmer med vad beredningen har föreslagit

(jfr bet. s. 281 ff).

77 §.

I 77 § 1 mom. föreskrivs f. n. att, när utmätning av lös egendom är verkställd

som i 73 § samt 74, 75 eller 76 § sägs, borgenären njuter förmånsrätt

i det utmätta efter vad som föreskrivs i 17 kap. 8 § HB, om inte utmätningen

går åter eller undanröjs. Prioriteten inträder alltså så snart de för utmätningens

genomförande föreskrivna åtgärderna har blivit vidtagna.

I 67 c § 1 mom. har föreslagits, att utmätning av innestående avlöning

inte skall anses fullbordad förrän utbetalaren fått underrättelse om beslutet

och det belopp som skall innehållas är förfallet till betalning. Föreskriften

i 77 § 1 mom. har därför kompletterats med en hänvisning till 67 c §. I

samband därmed har ordalydelsen jämkats något. Bl. a. har uttrycket

»verkställd» utbytts mot »fullbordad». Någon ändring i sak innebär detta

inte (bet. s. 285).

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

137 §.

Efter lagändring år 1967 åligger det utmätningsmannen enligt 1 mom. i

paragrafen att, när han efter utmätning av lös egendom erhållit medel genom

försäljning eller på annat sätt, snarast och sist inom två veckor därefter

tillhandahålla borgenären betalning för hans fordran så långt medlen

förslår (SFS 1967: 140). Bestämmelsen omfattar inte det fall att gäldenären

i ett utmätningsmål innan utmätning ägt rum frivilligt har betalt sin

skuld till utmätningsmannen. För att undanröja varje tvekan om att

utmätningsmannens redovisningsskyldighet även omfattar det fallet har

bestämmelsen ändrats (jfr den föreslagna ändringen i 74 §).

201 §.

I paragrafen meddelas f. n. vissa begränsningar av tiden för framställande

av klagomål över utmätningsmans förfarande. Klagotiden är begränsad

till tre veckor, enligt 1 mom. vid utmätning och enligt 2 mom. vid sådan

rättelse av utmätning som avses i 77 § 2 mom. Dessa bestämmelser lämpar

sig inte för de fall när utmätning har skett av lön, pension eller livränta i

den ordning som föreskrivs i 67 a—d §§ eller av annan egendom i fall som

sägs i 67 c § 2 mom. I ett nytt moment föreslås därför att klagan i dessa

fall inte skall vara inskränkt till viss tid (jfr bet. s. 286 f).

205 §.

Enligt denna paragraf gäller f. n. att den som klagar enligt 201—203 §§

är skyldig att förete protokoll över den klandrade förrättningen. Sådan

skyldighet kan inte åläggas den som klagar över utmätning i lön, pension

eller livränta. Även i övrigt framstår det som föråldrat med skyldighet att

förete protokoll. I paragrafen föreslås därför att den gällande bestämmelsen

utgår och ersätts med en föreskrift att, när klagan ägt rum, överexekutor

vid behov skall infordra protokoll och andra handlingar i målet från utmätningsmannen.

Föreskriften får i motsats till den nuvarande ett generellt tilllämpningsområde.

Den omfattar alltså inte endast fall som avses i vissa

paragrafer av UL utan även beslut om införsel eller återtagande av avbetalningsgods

(jfr bet. s. 287).

De föreslagna ändringarna i UL bör träda i kraft samtidigt med den nya

införsellagen eller den 1 juli 1969. Särskilda övergångsbestämmelser torde

inte fordras (jfr bet. s. 287 f).

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 är 1968

165

5.3. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

27 §.

Paragrafen innehåller f. n. bestämmelser om vilken egendom som hör till

konkursbo (första stycket) och om ordningen när konkursboet vill göra

anspråk på arbetsinkomst eller annan här avsedd intäkt (andra stycket).

Det förslag som nu läggs fram på grundval av beredningens förslag innebär

en modernisering av dessa bestämmelser. De har samtidigt anpassats efter

övriga lagändringar.

I första stycket i den föreslagna lydelsen finns en allmän regel om vilken

egendom som hör till konkursbo. Regeln motsvarar nuvarande första stycket

första punkten.

Från regeln i första stycket görs vissa undantag i andra stycket. Ett undantag

gäller lön eller annan arbetsförtjänst. F. n. gäller att av konkursgäldenärens

lön eller av vad han i övrigt kan förvärva genom eget arbete under

konkursen inte mera får tillkomma konkursboet än som återstår sedan

avdrag har skett för gäldenärens, hans makes och oförsörjda barns eller

adoptivbarns skäliga underhåll. Avdrag skall också göras för all kostnad till

förlag.

Det är i den praktiska tillämpningen ovanligt att konkursbo gör anspråk

på att få uppbära någon del av gäldenärens inkomst. Beredningen har förordat,

att lagen i fortsättningen mera tydligt bör utgå från denna ordning som

den normala.

I överensstämmelse med beredningsförslaget föreslås nu att gäldenären

skall få behålla lön eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som

innestår vid konkursens början samt arbetsinkomst som gäldenären därefter

förvärvar. Konkursboet kan få uppbära del av arbetsinkomsten endast

om denna uppenbart överstiger vad som fordras för gäldenärens försörjning

och fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom (jfr 67 b § 3 i

förslaget till lag om ändring i UL). Eventuella anspråk från konkursboet

prövas först sedan skatteavdrag har skett enligt vad därom är föreskrivet.

Det har inte ansetts behövligt att som i gällande lag särskilt ange, att gäldenären

skall få behålla vad som behövs till förlag (bet. s. 292).

När beredningen överlämnade sitt betänkande gällde vissa bestämmelser

i UppbF om att arbetstagare som var försatt i konkurs inte skulle vidkännas

skatteavdrag. Utan att framlägga författningsförslag förordade beredningen

ändring i dessa bestämmelser (bet. s. 292 f). Sådana ändringar har numera

också genomförts. Ändringarna, som trätt i kraft den 1 januari 1968 (SFS

1967: 625) och som grundar sig på förslag av uppbördsutredningen, överensstämmer

i huvudsak med vad beredningen har förordat. Vad som gäller

om skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst är nu följande.

Arbetstagare, som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt, får sådant

skatteavdrag även om han är försatt i konkurs. Konkursgäldenären kan

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1068

emellertid enligt allmänna regler hos arbetsgivaren utverka att skatteavdrag

göis med större belopp än som är föreskrivet (41 § 1 mom. första punkten

UppbF). Denna bestämmelse kan konkursgäldenären använda i syfte att

undandra konkursboet den del av lönen som tillkommer boet. För att hindra

att bestämmelsen utnyttjas på sådant sätt har konkursboet fått rätt att i

vissa fall hos den lokala skattemyndigheten utverka förordnande, att skatteavdraget

skall minskas och att i samband därmed för mycket innehållen

preliminär skatt skall betalas ut till konkursboet (45 § 3 mom. UppbF). Har

den lokala skattemyndigheten beslutat om minskning av skatteavdraget,

äger arbetsgivaren inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om förhöjt skatteavdrag

(41 § 1 mom. andra punkten UppbF). Avdrag för kvarstående skatt

skall göras i vanlig ordning, om konkursboet inte gör anspråk på gäldenärens

lön. Om så är fallet, har detta anspråk prioritet framför skatteavdraget.

Lokal skattemyndighet skall på ansökan av konkursboet eller gäldenären

bestämma gäldenärens förbehållsbelopp vid lcvarskatteavdrag med hänsyn

till konkursboets anspråk på gäldenärens lön (anvisningarna till 41 §

UppbF).

Jag kan nämna att, eftersom gäldenärens beneficium är snävare bestämt i

Uppbb (41 § 2 mom.) än för konkursfallen, det åtminstone teoretiskt kan

bli fråga om avdrag för kvarstående skatt samtidigt som konkursboet får ut

sin del av gäldenärens inkomst (jfr prop. 1967: 130 s. 108). Av motsvarande

skäl kan det f. ö. också bli aktuellt med införsel för restförd skatt på konkursgäldenärens

arbetsinkomst samtidigt som konkursboet får ut sin del av

inkomsten (jfr 10 och 18 §§ nya InfL). Dessa omständigheter torde dock

inte behöva inge betänkligheter. När konkursgäldenären har kvarstående

skatt eller är restförd för äldre skatter, torde det sålunda kunna förväntas

att konkursförvaltaren samråder med den lokala skattemyndigheten resp.

utmätningsmannen, innan han beslutar om han skall göra anspråk på gäldenärens

inkomst. Uppenbart är att, om kvarstående eller restförd skatt tas

ut på arbetsinkomsten, skattefordringen i motsvarande mån inte kan göras

gällande i konkursen (jfr bet. s. 187).

Enligt beredningstörslaget skall vid bedömningen om och i vad mån gäldenärens

arbetsförtjänst lämnar överskott som bör tillfalla konkursboet,

särskild hänsyn tas till arbetets mer eller mindre krävande art och de omständigheter

under vilka det utförs. På skäl som jag har angett under 3.4.

har jag inte ansett det lämpligt att i lagtexten föreskriva om hänsynstagande

av detta slag. Sådan föreskrift har sålunda inte tagits med i departeinentsförslaget.

Även andra ersättningar än arbetsinkomster skall gäldenären kunna få behålla.

Detta gäller vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt

verk eller annat sådant samt pensions- och livräntebelopp. På förslag

från remisshåll har jag på denna punkt ändrat beredningsförslaget så

att det klart tramgår, att gäldenären får behålla dessa ersättningar även om

s. 167 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

167

de belöper på tid före konkursutbrottet. Ersättningarna har sålunda i departementsförslaget

direkt jämställts med avlöning som tillkommer gäldenären.

I överensstämmelse med beredningsförslaget föreslås att, om rätten

till pension eller livränta är av beskaffenhet att kunna utmätas, konkursboet

får förfoga över den. I sammanhanget vill jag framhålla att de nuvarande

reglerna om arbetsförtjänst antas böra tillämpas också på pension

eller livränta (bet. s. 289 f).

Tredje och fjärde styckena innehåller de nya bestämmelserna om ordningen

när konkursboet vill göra anspråk på arbetsinkomst eller annan här

avsedd ersättning.

F. n. gäller att förvaltaren och gäldenären har att träffa överenskommelse

om vad som skall dras av för gäldenärens räkning. Kan inte överenskommelse

träffas inom viss tid, skall frågan hänskjutas till rätten. Borgenär,

som är missnöjd med vad förvaltaren och gäldenären har överenskommit,

kan i skrift till konkursdomaren anhålla om rättens prövning av frågan.

Beträffande förfarandet hos rätten gäller att yttrande i ärendet skall inhämtas

från rättens ombudsman samt att kungörelse om dagen för handläggningen

skall utfärdas. Dessutom skall förvaltaren, gäldenären och, om

borgenär är klagande, denne underrättas om dagen för handläggningen. Vad

rätten beslutar går i verkställighet utan hinder av förd klagan.

I rättspraxis har ansetts att arbetsgivaren är skyldig att respektera vad

som i laga ordning har blivit bestämt angående gäldenärens inkomst och att

han alltså, sedan överenskommelse eller beslut bragts till hans kännedom,

har att innehålla och till konkursboet redovisa den del av lönen som tillkommer

boet (bet. s. 289).

De nya bestämmelserna avviker från de nuvarande till en början på det

sättet, att gäldenären åläggs att lämna uppgift till förvaltaren om sin inkomst.

Sådan skyldighet för gäldenären är nödvändig för att konkursboet

skall få tillfälle att pröva om krav skall framställas eller ej. Om framställda

krav skall arbetsgivaren eller annan utbetalare underrättas. Innan underrättelse

har lämnats, får förfallet belopp betalas ut till gäldenären.

Det förutsätts i förslaget att överenskommelse, huruvida någon del av inkomsten

skall tillkomma konkursboet, i allmänhet skall kunna träffas mellan

förvaltaren och gäldenären. Om överenskommelse inte kan träffas, får

frågan av någondera parten dras under rättens prövning. Även en borgenär

eller en underhållsberättigad kan hos rätten begära prövning av tvist huruvida

någon del av inkomsten skall tillkomma konkursboet. Själva förfarandet

hos rätten har förenklats i det avseendet att det har ansetts obehövligt

att särskilt kungöra tid och plats för rättens sammanträde. I övrigt överensstämmer

föreslagna bestämmelser med de nu gällande. En nyhet är dock att

det i förslaget anges, att rättens beslut på ansökan skall ändras, om senare

upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden föranleder det.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

97 och 98 §§.

I förevarande båda paragrafer meddelas f. n. bestämmelser om vad som i

konkurs får undantas för gäldenärens och hans anhörigas behov och hur

frågan därom skall avgöras.

De nu gällande bestämmelserna innebär följande.

Enligt 97 § första stycket skall gäldenären av konkursboet få nödigt underhåll

för sig, make och oförsörjda barn eller adoptivbarn under två månader

från den dag då beslutet om egendomsavträde meddelades, om ej han

själv eller hans make kan försörja familjen på annat sätt. Om bouppteckningsed

ej kan avläggas inom nämnda tid, äger gäldenären få underhåll till

dess det skett. Vidare föreskrivs, att gäldenären från konkursboet äger få ut

och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för sig, make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn och dels nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören

till ett värde av högst 1 500 kr. eller, om gäldenären inte är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst 600 kr. (jfr 65 § första punkten

UL i nuvarande lydelse). I 97 § andra stycket KL tilläggs att vid bestämmande

av vad som får bestås gäldenären hänsyn skall tas såväl till hans

behov och boets ställning som till hans omsorg att göra rätt för sig och

beredvillighet att fullgöra de skyldigheter som åligger honom enligt KL. För

det fall att dödsbos egendom har avträtts till konkurs upptar 97 § tredje

stycket den bestämmelsen att underhåll då skall erhållas tills tre månader

förflutit från dödsfallet.

Prövningen av hur mycket som skall tillerkännas gäldenären ankommer

enligt 98 § på rättens ombudsman efter förvaltarens hörande. Beslut i sådan

fråga skall meddelas så snart det påkallas och sist före utgången av den tid

under vilken gäldenären äger åtnjuta underhåll. Det är vidare föreskrivet,

att gäldenären, förvaltaren och borgenär i händelse av missnöje med beslutet

får påkalla rättens prövning. Klagoskrift skall inges till konkursdomaren

inom 14 dagar från utgången av nyssnämnda tid. Rätten skall företaga målet

på sammanträde som hålls efter klagotidens utgång. Tid och plats för sammanträdet

skall kungöras i tidningarna.

De nya reglerna om gäldenärens beneficium vid utmätning föranleder att

också bestämmelserna om beneficium i konkurs bör ändras. I enlighet med

beredningens förslag har nu i förevarande paragraf gjorts sådana ändringar

och dessutom en översyn av ordningen för bestämmande av vad som skall

tillkomma gäldenären och hans anhöriga (bet. s. 297 ff).

Enligt den föreslagna lydelsen äger gäldenären av konkursboet få ut egendom

som enligt 65 § UL skall tas undan från utmätning (97 § första stycket).

I stället för 65 § 1 mom. 6 UL skall dock gälla att, om annan utväg saknas

till försörjning, nödigt underhåll får utgå av konkursboet till gäldenären

eller hans familj eller annan underhållsberättigad under en månad från den

dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades, eller, om synnerliga skäl

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

169

är till det, under den längre tid som anses skälig (97 § andra stycket). I

dödsbos konkurs tillkommer förmån som avses i paragrafens första stycke

den dödes efterlevande familj. I stället för paragrafens andra stycke gäller i

ett sådant fall 18 kap. 5 § andra stycket ÄB (97 § tredje stycket). Det ankommer

på förvaltaren att i samråd med rättens ombudsman handlägga

fråga om vad som får utgå enligt 97 § (98 § första punkten). Uppkommer

tvist skall 27 § fjärde stycket äga motsvarande tillämpning (98 § andra

punkten).

Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt om man inte bör ha kvar en motsvarighet

till den nuvarande föreskriften att — förutom gäldenärens behov

och boets ställning — även hans vilja att göra rätt för sig skall kunna inverka

på beneficiets storlek. Enligt samfundets uppfattning har den föreskriften

haft en inte oväsentlig betydelse i praktiken. Jag kan visserligen

förstå synpunkten att det kan vara till stöd för en konkursförvaltare att i

överläggningarna med gäldenären kunna hänvisa till en föreskrift av det här

slaget. Denna synpunkt bör dock enligt min mening inte överdrivas. Även

utan särskild föreskrift bör viss hänsyn kunna tas till de nu aktuella omständigheterna

(jfr bet. s. 298). Jag har därför inte funnit tillräcklig anledning

att frångå beredningens förslag i detta avseende.

199 §.

Paragrafen innehåller föreskrifter om avstängning av ämbets- eller tjänsteman

som har försatts i konkurs. Enligt nuvarande lydelse ankommer det

på den myndighet under vilken ämbets- eller tjänstemannen lyder att pröva

om han, innan fyra månader förflutit från det beslutet om egendomsavträde

meddelades, äger åter inträda i utövning av tjänsten.

Beredningen har föreslagit en liberalisering. Enligt beredningsförslaget

skall konkurs inte utan vidare medföra, att ämbets- eller tjänsteman skall

träda ur tjänst. Den myndighet under vilken han lyder skall emellertid kunna

avstänga honom från utövning av tjänsten under högst fyra månader

från det beslutet om egendomsavträde meddelades (bet. s. 299).

Beredningens förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran

vid remissbehandlingen. TCO anser emellertid att avstängningsregeln inte

ens i sitt liberaliserade skick har något berättigande och att den därför bör

upphävas. TCO framhåller, att regeln för sin tillämpning förutsätter att

gäldenären har försatts i konkurs. Fram till beslutet om egendomsavträde

är han sålunda oförhindrad att uppehålla sin tjänst. Men det är under tiden

före konkursutbrottet som gäldenären kan frestas att begå förmögenhetsbrott

just för att undgå konkurs. Göta hovrätt ifrågasätter om avstängningsregeln

inte bör meddelas i allmänna verksstadgan i stället för i KL.

Huruvida avstängningsregeln — såsom en remissinstans har ifrågasatt —

bör finnas kvar och om den i så fall bör placeras utanför KL torde få utredas

närmare under det fortgående arbetet med reformer inom tjänsteman6*—Bihang

till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 130

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

narätten. Man kan hysa viss tvekan om det under sådana förhållanden finns

anledning att nu vidta begränsade ändringar i bestämmelsen. Då det emellertid

bara är fråga om jämkningar i liberaliserande riktning, har jag ansett

att beredningens förslag ändå bör prövas nu. Jag har därvid i likhet med en

överväldigande remissopinion funnit att beredningens förslag kan godtas.

Dock har jag i överensstämmelse med vad beredningen har uttalat i motiven

(bet. s. 300) uttryckligen angivit, att avstängning inte bör tillgripas annat

än när särskilda skäl föreligger.

I den föreslagna paragrafen har behållits en erinran om att den som är

i konkurstillstånd i vissa fall inte får utöva ämbete eller tjänst enligt vad

som är särskilt föreskrivet därom.

Övergångsbestämmelserna

Ändringarna i KL bör träda i kraft samtidigt med den nya införsellagen

och de ändringar som föreslås i UL eller den 1 juli 1969. I konkurs som

har uppstått före nya lagens ikraftträdande skall äldre bestämmelser alltjämt

äga tillämpning utom såvitt avser inkomst som förfaller till betalning

efter nya lagens ikraftträdande. Beträffande sådan inkomst skall tillämpas

vad den nya lagen innehåller om rätt för gäldenären att behålla lön m. m.

och om förfarandet i sådana fall. Förslaget upptar en övergångsbestämmelse

i enlighet härmed.

5.4. Förslaget till lag om ändring i 20 kap. föräldrabalken

När i mål om faderskap till barn utom äktenskap sannolika skäl talar

för det påstådda faderskapet, kan rätten enligt 20 kap. 12 § FB ålägga

mannen att utge skäligt bidrag till barnets och moderns underhåll för tiden

intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger. Sådant förordnande

går genast i verkställighet. Skiljer rätten salten från sig utan att mannen

har funnits underhållssltyldig, äger han enligt 13 § inte av mottagaren

återkräva vad han har utgivit men han kan berättigas att återfå betalda

bidragsbelopp jämte ränta av allmänna medel. Fråga härom prövas av länsstyrelsen.

Det är numera inte ovanligt att en uppgiven barnafader förbinder sig

att t.v. bidra till barnets uppehälle i avvaktan på utlåtande om blodundersökning.

Emellertid råder en viss oklarhet om rättsverkningarna av en

sådan förbindelse.

Lagberedningen. Enligt beredningens mening är det angeläget att nämnda

oklarhet skingras. I samband därmed har beredningen ansett lämpligt att

överväga om inte möjlighet till återbetalning bör beredas den som betalat

på grund av provisorisk förbindelse men som senare visar sig inte vara

fader. Beredningen har funnit att de provisoriska förbindelserna i princip

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

bör jämställas med interimistiska beslut. Beredningen föreslår därför bestämmelser

i ämnet i en ny paragraf, 13 a §, i 20 kap. FB.

Enligt första stycket i den av beredningen föreslagna paragrafen skall

bestämmelser som är tillämpliga när rätten interimistiskt har förordnat

om underhåll också iakttas, när bidragsskyldigheten har reglerats genom

provisorisk förbindelse. Beträffande förbindelsens form gäller att det är

tillräckligt att den har blivit undertecknad av mannen och vittnen (jfr

5 § första stycket nya InfL).

I andra stycket har beredningen föreskrivit, att exekution på grund av

förbindelsen bör ske enligt reglerna för verkställighet på vanlig underhållsförbindelse

och inte enligt reglerna för dom eller beslut (jfr 26 § nya InfL

och 54 a § UL i föreslagen lydelse).

1 tredje stycket meddelas vissa särregler för återbetalning. I avsikt att

förebygga missbruk föreskrivs som villkor för återbetalning, att förbindelsen

har godkänts av barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden. För

återbetalning krävs vidare -— vid sidan av att rätten skilt saken från sig

utan att mannen funnits vara underhållsskyldig — att mannen enligt verkställd

utredning inte kan vara fader till barnet. Beträffande den tid inom

vilken ansökan om återbekommande av erlagda belopp skall göras hos

länsstyrelsen har föreskrivits, att den skall räknas från det utredningen

kom mannen till handa.

Beredningen framhåller, att de föreslagna bestämmelserna bör träda i

kraft samtidigt med den nya införsellagen. Reglerna bör dock inte få tilllämpas

på underhållsbidrag som belöper på tiden före ikraftträdandet.

Yttrandena. Beredningens förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Flera remissinstanser har dock uttalat sig till förmån för en ännu vidsträcktare

återbetalningsskyldighet för det allmänna. Hit hör bl. a. samtliga

hörda hovrätter. De åberopar som grund för en vidgning intresset av att

öka beredvilligheten att lämna provisoriska förbindelser. Det framhålls

också att det inte skulle sakna betydelse om en barnavårdsman vid förhandlingar

om faderskap och underhåll kunde hänvisa till klara och förhållandevis

generösa lagregler om återbetalning.

En enda remissinstans, Föreningen Sveriges häradshövdingar, är tveksam

till lämpligheten av förslaget. Föreningen befarar bl. a. att förbindelser

med oklart och svårtolkat innehåll skall skapa tillämpningssvårigheter.

Departementschefen. Enligt min mening är de föreslagna bestämmelserna

angelägna. Genom deras tillkomst kan frågor om faderskap och bidragsskyldighet

lättare avgöras utom rätta med frivilliga överenskommelser.

Man torde inte behöva befara att tillämpningssvårigheter skall föranledas

av oklart avfattade förbindelser. Dessa torde nämligen i allmänhet komma

att tecknas på tryckta blanketter som barnavårdsnämnderna tillhandahåller.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Beträffande första och andra styckena i den föreslagna paragrafen har

jag i sak anslutit mig till beredningsförslaget. I enlighet med vad beredningen

torde ha åsyftat har jag i fråga om en avgiven förbindelses giltighetstid

bytt ut orden »för tid innan faderskapet blivit fastställt» mot »intill

dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger».

Mitt förslag i paragrafens tredje stycke, som alltså innehåller bestämmelserna

om mannens rätt tili återbetalning av allmänna medel för utgivna

bidragsbelopp när frågan om hans faderskap har förfallit, skiljer sig emellertid

från beredningsförslaget. Härom vill jag anföra följande.

Beredningsförslaget innebär, som jag nyss har nämnt, att rätt till återbetalning

föreligger när talan har väckts mot mannen och denna talan har

ogillats samt när mannen enligt verkställd blodundersökning inte kan vara

fader till barnet. Utöver dessa fall finns emellertid några i vilka det skulle

vara stötande om mannen inte också blir berättigad till ersättning av allmänna

medel för utgivna bidragsbelopp. Ett sådant fall är att talan mot

mannen, vars faderskap enligt blodundersökningen visat sig vara osannolikt,

inte har väckts inom viss tid från det resultatet av blodundersökningen

förelåg. Ett annat fall är att det har fastställts att en annan man än bidragsgivaren

är fader till barnet. Beredningen har för fall sådana som de nu

nämnda förutsatt, att Kungl. Maj :t efter särskild ansökan skall kunna

lämna ersättning för utgivna belopp (bet. s. 306). I likhet med samtliga

i ärendet hörda hovrätter har jag emellertid funnit att även i dessa fall

mannens rätt till återbetalning bör kunna fastställas på samma sätt som

i de av beredningen avsedda fallen.

Enligt departementsförslaget föreligger därför rätt att av allmänna medel

återfå utgivna bidragsbelopp dels när mannen enligt verkställd blodundersökning

inte kan vara fader till barnet, dels när faderskapet enligt blodundersökningen

är osannolikt och talan om faderskapet inte har väckts

mot mannen inom sex månader från det utlåtandet över blodundersökningen

förelåg och dels när talan mot mannen har väckts men rätten skilt saken

från sig utan att mannen funnits vara underhållsskyldig. Någon särskild

föreskrift för det fall att det har fastställts att annan man än bidragsgivaren

är fader till barnet behövs inte. Förslaget ger genom sin avfattning bidragsgivaren

rätt till återbetalning även i detta fall.

När mannen enligt förslaget får rätt till ersättning av allmänna medel

för utgivna belopp trots att hans faderskap av blodundersökningen att

döma inte kan helt uteslutas, är faderskapsfrågan inte alltid rättskraftigt

avgjord. Åtminstone teoretiskt kan det sålunda inträffa att talan om faderskapet

framdeles väcks mot honom. Om en sådan talan skulle vinna bifall,

borde mannen strängt taget kunna förpliktas att till statsverket betala åter

vad han kan ha uppburit av allmänna medel. Jag anser emellertid att det

inte föreligger något praktiskt behov av bestämmelser om sådan återbetalningsskyldighet

(jfr prop. 1958: 144 s. 252).

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

173

Jag vill erinra om att länsstyrelsen har rätt till diskretionär prövning av

ansökan om återbetalning. Det kan undantagsvis kanske hända att en man,

som utfärdat vederbörlig förbindelse, sedermera erkänner faderskapet trots

att detta enligt verkställd blodundersökning är osannolikt. Eftersom talan

om faderskapet då inte behöver väckas mot honom skulle han formellt efter

utgången av sexmånaderstiden bli berättigad till återbetalning. Att länsstyrelsen

skall avslå en sakligt ogrundad ansökan är emellertid uppenbart

(jfr prop. 1958: 144 s. 252 f).

I departementsförslaget föreslås även att tiden för ansökan om återbetalning,

när talan om faderskapet inte har väckts, skall räknas, om mannen

enligt verkställd blodundersökning inte kan vara fader till barnet, från det

utlåtande över blodundersökningen kom honom till handa och i annat fall

från utgången av sexmånaderstiden. Ansökan skall i dessa fall göras hos

länsstyrelsen i det län, där mål om faderskapet skulle ha handlagts av

underrätt.

Eftersom det i huvudsak endast är i formellt hänseende som förslaget

vidgar rätten till återbetalning av allmänna medel torde någon nämnvärd

kostnadsökning för statsverket inte behöva uppstå om det genomförs.

Den i departementsförslaget upptagna övergångsbestämmelsen överensstämmer

med motsvarande i beredningsförslaget.

5.5. Förslaget till lag om ändring i 17 kap. handelsbalken

1 17 kap. 4, 11, 12 och 18 §§ HB meddelas vissa, ganska komplicerade

bestämmelser om vad som skall gälla i prioritetshänseende, när arbetsgivare

eller annan, som har försatts i konkurs, har innehållit avlöning, pension

eller livränta i enlighet med beslut om införsel men inte har redovisat beloppet

till utmätningsman. Bestämmelserna innebär att införselfordringens

karaktär i viss utsträckning blir avgörande för den förmånsrätt som för

fordran på det innehållna beloppet kan göras gällande i konkursen. Om

belopp har innehållits på grund av införsel för underhållsbidrag eller kommunal

bidragsfordran kan för fordran på beloppet åberopas förmånsrätt,

i vissa fall enligt 17 kap. 4 § och i en del andra enligt 17 kap. 11 § HB.

Har införseln i stället avsett skatter eller allmänna avgifter kan för fordran

på innehållet belopp i allmänhet åberopas förmånsrätt enligt 17 kap. 12 §

HB. Om införseln slutligen avsett böter eller viten äger fordran på belopp

som har innehållits minsta rätt (17 kap. 18 § HB). Regleringen avviker från

en eljest gällande allmän princip av innebörd att, när en prioriterad fordran

överlåts eller på annat sätt övergår på någon annan, den nya borgenären

åtnjuter samma förmånsrätt som den tidigare.

Beredningen konstaterar, att det vid utmätning i lön, pensions- eller

livräntebelopp enligt den nu föreslagna ordningen kan komma att inträffa,

att arbetsgivare eller annan utbetalare innehåller medel och sedan går i

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

konkurs utan att ha redovisat. Om någon särskild bestämmelse för detta

fall inte skulle meddelas, kommer den allmänna principen att gälla, dvs.

exekutionen i gäldenärens fordran liar inte medfört någon ändring i förmånsrätten.

Detta är emellertid oförenligt med nuvarande bestämmelser

om förmånsrätt för införselmedel. En vanlig borgenär, som har vunnit

utmätning av gäldenärs lön, skulle i arbetsgivarens konkurs kunna bevaka

fordran på innehållet lönebelopp med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §, medan

kronan, om den har fordran på belopp, som arbetsgivaren har innehållit

av lönen på grund av införsel för skatt, inte skulle njuta bättre rätt än

enligt 17 kap. 12 §. En sådan ordning kan inte vara lämplig.

Beredningen har övervägt det nu redovisade problemet och har därvid

inte kunnat finna någon annan rationell lösning än att de nuvarande bestämmelserna

om införselmedel i 17 kap. 4, 11, 12 och 18 §§ får utgå, så

att man överlag tillämpar den eljest gällande principen att exekution

i gäldenärs fordran inte medför någon ändring i förmånsrätten. För undanröjande

av varje tvivelsmål om vad som skall gälla i denna del har beredningen

föreslagit, att i en särskild paragraf, 15 a §, föreskrivs, att förmånsrätt

som avses i föregående paragrafer består, även om fordringen överlåts

eller tas i anspråk genom utmätning eller införsel eller eljest övergår till

annan.

Beredningen framhåller, att den ekonomiska betydelsen av de föreslagna

ändringarna är mycket begränsad. Förslaget inverkar inte på frågan om

förmånsrätt för kronans fordran på belopp, som arbetsgivare enligt UppbF

har avdragit eller bort avdraga på anställds lön till betalning av dennes

skatt. Kronan kan inte i dessa fall anses ha övertagit någon fordran på lön.

Kronans fordran är alltså fristående och utgår i de fall som anges i 17 kap.

12 § med förmånsrätt men lär i övrigt vara oprioriterad.

Beredningens förslag har tillstyrkts av remissinstanserna. Inte heller jag

har något att erinra mot det. Jag har därför ansett att det bör genomföras.

Genom föreskriften i 15 a § blir 17 kap. 11 § första stycket sista punkten

HB obehövlig. Departementsförslaget innehåller liksom beredningsförslaget

förslag om att även denna bestämmelse skall upphävas.

5.6. Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 118 och 123 §§ lagen om

försäkringsavtal

Försäkringsavtalslagen innehåller i 118 § bestämmelser om livränteförsäkring.

Bl. a. föreskrivs att reglerna i 116 § om utmätningsskydd för kapitalförsäkring

skall gälla även livränteförsäkring. Utöver vad som följer

av hänvisningen till 116 § skyddas livränta i viss omfattning genom reglerna

i 67 § UL, vilka äger tillämpning också när förmånen utgår på annan

grund än försäkring. Sista stycket av 118 § innehåller en erinran om den

utmätningsfrihet som följer av UL.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

1 överensstämmelse med vad beredningen har förordat (bet. s. 328 f)

föreslås nu viss omformulering av hänvisningen till UL. Alltjämt skall

visserligen av hänvisningen framgå att ett vidsträcktare förbud mot utmätning

av livränta än enligt 116 § följer av UL. Till detta har emellertid fogats

en erinran om att UL i vissa fall medger att livräntebelopp får utmätas.

Genom denna erinran undanröjs eventuella tvivel om att utmätning enligt

67 d § i förslaget till lag om ändring i UL inte skulle få omfatta innestående,

ännu inte förfallna livräntebelopp (jfr 66 § 7 och 8 mom. i förslaget till

lag om ändring i UL).

Även 123 § andra stycket har ansetts böra få ändrad lydelse. I första

stycket av paragrafen föreskrivs, att fordran som på grund av olycksfallseller

sjukförsäkring innestår hos försäkringsgivaren inte får utmätas för

gäld. Andra stycket innehåller f. n. en erinran om att UL medger utmätningsfrihet

för livränta i vissa andra fall än då sådan följer av första

stycket. I överensstämmelse med vad beredningen har förordat (bet. s. 329)

föreslås att hänvisningen utgår och ersätts med föreskrift att bestämmelserna

i första stycket inte hindrar utmätning av livräntebelopp i den ordning

som anges i UL. Förslaget innebär såtillvida en ändring i förhållande

till gällande rätt som utmätningsförbudet i första stycket hittills utan

undantag har gällt till dess fordringsbeloppet har utbetalats till gäldenären

(jfr bet. s. 208 och 252).

5.7. Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen om trafikförsäkring

å motorfordon

Enligt 23 § lagen om trafikförsäkring å motorfordon får fordran hos

försäkringsanstalt på skadestånd i anledning av personskada inte utmätas.

På skäl som beredningen har utvecklat och till vilka här kan hänvisas

(bet. s. 330) har utmätningsförbudet ansetts böra ersättas av en hänvisning

till vad som föreskrivs i UL om förbud mot utmätning av skadestånd med

anledning av personskada.

5.8. Förslagen till lagar angående ändrad lydelse av dels 20 kap. 6 § lagen om

allmän försäkring och dels 50 § lagen om yrkesskadeförsäkring samt förslaget

till förordning om ändrad lydelse av 17 § militärersättningsförordningen

I enlighet med vad beredningen har förordat (bet. s. 330) föreslås, att

genom tillägg till vissa bestämmelser i lagarna om allmän försäkring och

yrkesskadeförsäkring samt i militärersättningsförordningen uttryckligen

anges att förbuden i dessa författningar mot utmätning av innestående

belopp inte hindrar att pensions- eller livräntebelopp utmäts i den ordning

som föreskrivs i UL.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

5.9. Förslaget till lag om ändrad lydelse av 74 § barnavårdslagen

Enligt 74 § andra stycket barnavårdslagen kan skyldighet att utge bidrag

till barnavårdsnämnd som ersättning för barns vård fastställas — förutom

genom beslut av länsstyrelsen — genom skriftligt, av två personer bevittnat

avtal. I praxis har dock vid införsel en till det yttre ensidig utfästelse

från den ersättningsskyldiges sida godtagits. Som en följd av vissa nyheter

i nya InfL (5 §) och förslaget till lag om ändring i UL (54 a §) bör lydelsen

av 74 § andra stycket jämkas, så att det klart framgår, att också en till

det yttre ensidig förbindelse är giltig (jfr bet. s. 330 f). Förslag till sådan

jämkning och en annan i tredje stycket som korresponderar med denna

har upprättats.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

177

6. Hemställan

Som förut har nämnts föreligger förslag till

1) införsellag,

2) lag om ändring i utsökning slagen,

3) lag om ändring i konkurslagen,

4) lag om ändring i 20 kap. föräldrabalken,

5) lag om ändring i 17 kap. handelsbalken,

6) lag angående ändrad lydelse av 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal,

7) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon,

8) lag angående ändrad lydelse av 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring,

9) lag angående ändrad lydelse av 50 § lagen den 14 maj 1954- (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring,

10) förordning om ändrad lydelse av 17 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

(11) lag om ändrad lydelse av 74 § barnavårdslagen den 29 april 1960

(nr 97).

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över förslagen under

1—9 och 11 måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller

Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Ma j:ts proposition nr 130 år 1968

Bilaga 1

1) Förslag

till

Införsellag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Införsel får, med den företrädesrätt som följer därav, äga rum för

1. underhållsbidrag enligt giftermåls- eller föräldrabalken,

2. bidrag, som tillkommer kommun för omhändertaget barn enligt 74 §

barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) eller till hjälptagares försörjning

enligt 40 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp,

3. skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrives,

4. böter och viten.

2 §•

Genom införsel får tagas i anspråk

1. arbetstagares avlöning, vare sig den utgår i form av tidlön, ackordsersättning,

provision eller annan gottgörelse,

2. annan ersättning för personlig arbetsinsats av gäldenären, om dennes

ställning därvid är jämförlig med en arbetstagares,

3. vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller

annat sådant, samt

4. vad som utgår såsom pension, livränta eller annan periodisk förmån.

Med livränta skall vid tillämpning av lagen, såvitt angår införsel för fordran

som avses i 1 § 1 eller 2, jämställas sjukpenning och annan dagersättning,

som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan

anledning.

För vissa fall när skälig lön för gäldenärens arbete ej utgår gäller särskilda

bestämmelser i 22 §.

3 §•

Vad som nedan föreskrives om införsel i avlöning äger motsvarande tilllämpning

vid införsel i annan förmån. Bestämmelser om arbetsgivare gäller

även annan som utger förmån, vari införsel kan beviljas.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

4 §•

Lagen äger icke tillämpning, när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk

person.

Förutsättningar för införsel

5 §•

Införsel för underhållsbidrag får äga ruin, om bidraget är fastställt genom

•skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse eller genom lagakraftvunnen

dom eller beslut som får verkställas lika med sådan dom. Vidare förutsättes,

att bidragsbelopp utestår obetalt eller att gäldenären vid två eller flera tillfällen

har underlåtit att betala i rätt tid och att det är anledning antaga att

detta skall upprepas.

Bidragsbelopp, som förfallit till betalning tidigare än två år före början

av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske, får ej uttagas

genom införsel. Vid tillämpning av vad som nu sagts skall bidrag som avses

i 7 kap. 10 § föräldrabalken ej anses förfallet till betalning innan det blivit

bestämt till beloppet.

Genom införsel får ej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet

när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.

6 §•

Införsel för kommuns fordran på bidrag får äga rum, om beloppet fastställts

genom förbindelse eller lagakraftvunnet beslut enligt vad därom är

föreskrivet. Införsel får ej avse annat bidrag än sådant som belöper på tiden

efter fastställelsen eller, när denna skett på ansökan, efter det ansökningen

gjorts.

Bestämmelserna i 5 § första stycket andra punkten samt andra och tredje

styckena äger motsvarande tillämpning.

7 §•

Införsel för skatter och allmänna avgifter samt för böter och viten får

äga rum så snart förutsättningar för verkställighet i allmänhet föreligger.

Därvid inbegripes dock icke sådan verkställighet beträffande böter och viten

som får ske innan hovrätts dom vunnit laga kraft.

Vissa bestämmelser om förfarandet hos utmätningsmannen

8 §•

Fråga om införsel upptages av utmätningsmannen i den ort där gäldenären

är bosatt. Är denna icke bosatt här i landet, upptages frågan i den ort

där arbetsgivaren finns.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

9 §.

Innan beslut om införsel meddelas, skall utmätningsmannen bereda gäldenären

tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt.

Utmätningsmannen behöver dock ej vidtaga sådan åtgärd, när gäldenären

byter anställning och beslut skall meddelas om införsel hos den nya arbetsgivaren.

10 §.

Utmätningsmannen bestämmer dels hur mycket som högst får innehållas

vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp som skall förbehållas

gäldenären för eget underhåll och familjens behov samt till fullgörande

av betalningsskyldighet till annan, vilken vid införsel njuter lika

rätt som sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet).

Är i fall som avses i 1 § 1 eller 2 fråga om införsel för engångsbelopp skall

utmätningsmannen, när det behövs, fördela beloppet på skilda poster efter

vad som är skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är avsett och

övriga omständigheter. De särskilda posterna anses förfallna efter vad som

sålunda bestämts.

11 §•

Föreligger särskilda skäl, får utmätningsmannen föreskriva att arbetsgivaren

skall anpassa sättet för avlöningens utbetalande så att införseln

kan verkställas i därför lämpad ordning.

12 §.

Beslut om införsel skall ändras, om anledning förekommer till det.

Beslut om införsel skall hävas, om gäldenären betalar förfallna bidrag

som avses i 1 § 1 eller 2 och det är anledning antaga att bidragsskyldigheten

skall fullgöras för framtiden.

13 §.

Utmätningsmannen skall underrätta arbetsgivaren angående beslut om

införsel eller i fråga som avses i 11 eller 12 §.

Företrädesordning m. m.

14 §.

Införsel för underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag. Vid

annan införsel har skatteavdraget företräde.

15 §.

Är fråga om införsel för olika slags fordringar, har de inbördes företräde

i den ordning vari de upptagits i 1 §.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas innehållet

belopp efter de löpande bidragens storlek. Bidrag som avses i 7 kap.

10 § föräldrabalken räknas härvid som löpande till en sjättedel. Om mera

innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som stått

ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, avräknas

i första hand på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas

genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 § 2—4 har inom varje grupp vad som stått

ute längst företräde.

16 §.

Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 § giftermålsbalken överstiger

vad som skäligen bör tillkomma familjen, får underhållsbidraget vid tilllämpning

av 15 § jämkas med hänsyn till annan fordran vilken samtidigt

är föremål för införsel. Är det påkallat av särskilda skäl får jämkning ske

även av annat underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som

skäligen fordras för den underhållsberättigades försörjning.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om skatteavdrag eller utmätning

ej kan äga rum till följd av införsel för underhållsbidrag, som avses

där.

17 §.

Införsel går före utmätning. Införsel för fordran som avses i 1 § 4 skall

dock ändras eller hävas, om utmätning därigenom kan äga rum för annan

fordran.

Har införsel för viss fordran beviljats i pension, livränta eller annan periodisk

förmån och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för annan

fordran, har införselfordringen företräde till betalning ur vad som inflyter

till följd av utmätningen. I fråga om fordran som avses i 1 § 1 eller 2 gäller

vad som nu sagts bidragsbelopp som förfallit när utmätningen är fullbordad

eller förfaller näst därefter.

Belopp som innehållits enligt denna lag får ej utmätas för annan gäldenärens

skuld.

18 §.

Införsel får äga rum utan hinder av gäldenärs konkurs, i den mån avlöning

eller annat som införseln gäller ej skall ingå i konkursboet enligt 27 §

konkurslagen.

Arbetsgivares skyldigheter och ansvar

19 §.

Införselbeloppet skall innehållas endast i den mån avlöningen överskjuter

förbehållsbeloppet.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Arbetsgivaren skall tillställa utmätningsmannen innehållet belopp på tid

och sätt som denne bestämmer. Om särskild anledning förekommer, får

utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren att omedelbart tillställa honom innehållet

belopp.

20 §.

Betalar arbetsgivaren ut avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel

eller underlåter han att inom föreskriven tid eller på anfordran tillställa utmätningsmannen

innehållet belopp, får utmätningsmannen omedelbart hos

arbetsgivaren genom utmätning taga ut vad som skolat innehållas eller innehållits.

21 §.

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom

föreskriven tid tillställa utmätningsmannen belopp som skolat innehållas

enligt beslut om införsel dömes till böter.

22 §.

Arbetar gäldenären i annans förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart

för låg ersättning och kan fordran som avses i 1 § 1 eller 2 till följd

därav ej uttagas genom införsel, får utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren

att, för tid efter det beslut därom meddelats och till dess annat förordnas,

till utmätningsmannen utge så mycket som kunnat uttagas genom införsel

om skälig lön utgått för arbetet. Innan beslut meddelas skall såväl

gäldenären som arbetsgivaren få tillfälle att yttra sig.

Det som sålunda utges skall räknas som genom införsel innehållen lön.

Underlåter arbetsgivaren att utge belopp som bestämts genom beslutet har

20 § motsvarande tillämpning.

Övriga bestämmelser

23 §.

När införsel beviljats, får gäldenären icke förfoga över sin rätt genom

överlåtelse eller på annat sätt så att verkställigheten hindras eller försvåras,

om ej utmätningsmannen medger det av särskilda skäl.

24 §.

Har medel innehållits för fordran som avses i 1 § 2, 3 eller 4 är gäldenären

icke vidare betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av

innehållet belopp, även om det icke kan tagas ut hos arbetsgivaren.

25 §.

Talan mot utmätningsmans beslut enligt denna lag föres hos överexekutor

genom besvär. Klagan är ej inskränkt till viss tid.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

183

26 §.

Är talan om förbindelse som avses i 5 eller 6 § anhängig vid domstol, får

denna förordna att införsel tills vidare ej får äga rum.

27 §.

Införsel och åtgärd enligt 22 § sker utan avgift.

Kostnad för utmätning i fall som avses i 20 § skall bestridas av allmänna

medel, om den ej kunnat uttagas ur köpeskillingen för den utmätta egendomen.

28 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Beträffande införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses i

2 § får Konungen föreskriva de avvikelser från lagens bestämmelser som

föranledes av målens beskaffenhet. 1 2 3 4 5

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969, då lagen den 14 juni 1917 (nr

380) om införsel i avlöning, pension eller livränta skall upphöra att gälla.

2. Beslut om införsel som är gällande vid den nya lagens ikraftträdande

får tillämpas enligt sitt innehåll även därefter, om ej utmätningsmannen

bestämmer annat.

3. Har utmätningsman före den nya lagens ikraftträdande upptagit fråga

om införsel mot gäldenär vilken är bosatt utom hans tjänstgöringsområde,

skall han överflytta målet till den utmätningsman som är behörig, om ej

indrivningen kan beräkans bli avslutad inom kort eller andra särskilda skäl

är mot överflyttning.

4. Konungen får tills vidare förordna om annat inbördes företräde mellan

olika slags fordringar än som angivits i 15 § första stycket.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagrum som

ersätts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället till,

lämpas.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

2) Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, dels att 54 a, 64—67, 74, 77, 137, 201 och 205 §§

utsökningslagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att

i lagen skall införas fem nya paragrafer, 67 a—67 e §§, av nedan angiven

lydelse.

54 a §.

(Nuvarande lydelse)

På grund av skriftligt avtal, som

bevittnats av två personer, må utmätning

äga rum för bidrag, som någon

enligt avtalet skolat utgiva till

fullgörande av underhållsskyldighet

jämlikt giftermåls- eller föräldrabalken

eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd

såsom ersättning för

barns vård jämlikt barnavårdslagen.

Beträffande underhållsbidrag till

make skall dock vad nu sagts ej äga

tillämpning, med mindre makarna

under den tid bidraget avser levde

och alltjämt leva åtskilda på grund

av söndring eller efter hemskillnad.

Har bidrag som avses i 1 mom.

förfallit till betalning tidigare än tre

år innan ansökan gjordes, må utmätning

på grund av avtalet ej ske,

om gäldenären påstår att bidraget

guldits och invändning ej kan med

hänsyn till omständigheterna i övrigt

lämnas utan avseende. Vid till
-

(Föreslagen lydelse)

På grund av skriftlig, av två personer

bevittnad förbindelse får utmätning

äga rum för bidrag, som

någon enligt förbindelsen skolat utgiva

till fullgörande av underhållsskyldighet

jämlikt giftermåls- eller

föräldrabalken eller skolat erlägga

till barnavårdsnämnd såsom ersättning

för barns vård jämlikt barnavårdslagen.

Beträffande underhållsbidrag

till make skall dock vad nu

sagts ej äga tillämpning, med mindre

makarna under den tid bidraget

avser levde och alltjämt leva åtskilda

på grund av söndring eller efter

hemskillnad.

Har bidrag som avses i 1 mom.

förfallit till betalning tidigare än tre

år innan ansökan gjordes, får utmätning

på grund av förbindelsen ej

ske, om gäldenären påstår att bidraget

guldits och invändningen ej kan

med hänsyn till omständigheterna i

övrigt lämnas utan avseende. Vid

1 Senaste lydelse av 64, 66 och 137 §§, se 1967:140, av 65 §, se 1955:58, av 67 §, se

1927: 80, av 74 §, se 1955: 234, av 77 och 201 §§, se 1963: 255 samt av 205 §, se 1912: 211.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Iämpning av vad nu sagts skall bidrag,

varom sägs i 7 kap. 10 § föräldrabalken,

icke anses förfallet till

betalning innan det blivit genom avtalet

till beloppet bestämt.

Är talan om avtalet anhängig vid

domstol, äger denna förordna, att

utmätning på grund av avtalet tills

vidare ej må äga rum.

Den som vill erhålla utmätning

skall ingiva avtalet i huvudskrift till

utmätningsmannen.

64

Om undantag från utmätning av

lös egendom gäller i övrigt vad som

anges i 65—67 §§.

Gäldenären skall------

65

Från utmätning skola undantagas

dels nödiga gång- och sängkläder för

gäldenären, hans make och oför sörjda

barn eller adoptivbarn, dels ock

nödiga arbetsredskap eller andra

nödiga lösören till ett värde av högst

ettusenfemhundra kronor, eller där

gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst

sexhundra kronor. Saknas utväg till

nödtorftigt uppehälle; då skall från

utmätning undantagas av det förråd,

som i huset finnes, vad till underhåll

för en månad tarvas, eller, där tillräckligt

förråd ej finnes, av penningar,

som gäldenären innehar eller

äger innestående i bank eller annan

tillämpning av vad nu sagts skall

bidrag, varom sägs i 7 kap. 10 § föräldrabalken,

icke anses förfallet till

betalning innan det blivit genom

förbindelsen till beloppet bestämt.

Är talan om förbindelsen anhängig

vid domstol, äger denna förordna,

att utmätning på grund av förbindelsen

tills vidare ej får äga rum.

Den som vill erhålla utmätning

skall ingiva förbindelsen i huvudskrift

till utmätningsmannen.

§■

Om undantag från utmätning av

lös egendom gäller i övrigt vad som

anges i 65—67 e §§.

Bestämmelserna i 65 och 67 a—

e §§ äga ej, i vidare mån än som följer

av 65 § 3 mom., tillämpning, när

gäldenären är juridisk person.

utan omgång.

§•

Från utmätning undantages följande

egendom:

1. kläder och andra föremål, som

tjäna uteslutande till gäldenärens

personliga bruk, till skäligt värde,

2. möbler, husgeråd och annan utrustning,

i den mån egendomen är

nödvändig för ett hem och dess skötsel,

3. arbetsredskap och annan utrustning,

som fordras för gäldenärens

förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning,

samt djur, foder och sådant

som i övrigt behövs för hans

försörjning, allt till skäligt värde,

4. föremål med sådant övervägande

personligt värde för gäldenären,

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

penninginrättning, så mycket som

erfordras för anskaffande av det felande.

Lös pant må ej undantagas

från utmätning för den gäld, varför

pantsättningen skett.

(Föreslagen lydelse)

att det måste anses uppenbart obilligt

att taga egendomen i anspråk,

5. hyresrätt till lägenhet som på

grund av hyresvärdens samtycke eller

av annan anledning får överlåtas

och som tjänar gäldenären till stadigvarande

bostad eller fordras för

hans förvärvsverksamhet,

6. penningar, banktillgodohavande,

annan fordran och förnödenheter,

i den mån annat ej är föreskrivet

och tillgången skäligen fordras

för underhåll åt gäldenären till dess

inkomst som täcker behovet är att

vänta, dock icke utan synnerliga

skäl för längre tid än en månad.

Har gäldenären familj, bestämmes

vad som enligt 1—5 får undantagas

med skälig hänsyn även till vad familjen

brukar eller behöver. Om gäldenären

eller någon som tillhör hans

familj lider av lyte eller allvarlig

sjukdom, skall detta också beaktas.

Undantag enligt 6 bestämmes med

skälig hänsyn även till den underhållsbörda

som åvilar gäldenären.

Vid utmätning hos dödsbo äger

vad nu sagts motsvarande tillämpning

i fråga om dödsboet tillhörig

egendom som den dödes efterlevande

familj brukar eller behöver. I

stället för föreskriften i 6 gäller dock

18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken.

66 §.

Egendom som genom sin beskaffenhet,

föreskrift vid gåva eller i

testamente eller på annan mot envar

gällande grund ej får överlåtas, får

icke heller utmätas, om annat ej

följer av lag eller förordning.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1908

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Medel som för särskilt ändamål

anvisats gäldenären av staten, kommun

eller annan menighet eller av

samfund, stiftelse eller inrättning

med allmännyttigt syfte eller insamlats

bland allmänheten, får ej utmätas,

om det strider mot det angivna

ändamålet.

Skadestånd med anledning av personskada,

frihetsberövande, falskt

åtal, ärekränkning eller annat sådant

får ej utmätas för målsägandens

skuld så länge skadeståndet innestår

hos den som skall utge det.

Har skadeståndet bestämts att utgå

såsom livränta, gäller vad som nu

sagts rätten till livräntan.

Rätt till pension eller livränta får

ej utmätas i den mån den fordras

för gäldenärens försörjning och fullgörande

av underhållsskyldighet som

åvilar honom. Vad som nu sagts gäller

dock ej, om gäldenären vid förvärv

av rättigheten åsidosatt tillbörlig

hänsyn mot sina borgenärer.

När rätt till litterärt eller konstnärligt

verk eller annat sådant ej

får utmätas, får ej heller rätt till

vederlag för utnyttjande av rättigheten

utmätas innan denna utnyttjats

så som förutsättes för att vederlag

skall utgå och vederlaget kan beräknas.

Vid utmätning------avbetalningsköp iakttagas.

Om förbud mot utmätning i vissa

andra fall gälla särskilda bestämmelser.

Förbud som avses i denna paragraf

hindra ej att belopp, vilka utgå

som pension eller livränta, utmätas

i den ordning som anges i 67 d §.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

67

Gäldenärs innestående avlöning

för tjänst eller annan arbetsanställning

eller innestående pension å rikets

stat må icke utmätas, förr än

gäldenären är berättigad att avlöningen

eller pensionen lyfta; och

skall, ändå att avlöningen eller pensionen

är förfallen, därav från utmätning

undantagas vad som erfordras

till nödigt underhåll åt gäldenären,

hans make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn till nästa förfallodag.

Är avlöningen eller pensionen

lyftad, skall av penningar, som

gäldenären innehar eller äger innestående

i bank eller annan penninginrättning,

undantagas motsvarande

belopp.

Vad sålunda stadgats om pension

å rikets stat skall äga tillämpning

jämväl å

annan pension eller livränta, som

tillkommer gäldenär såsom vederlag

för egen eller annans arbetsanställning

och som förfaller till betalning

efter det gäldenären fyllt femtiofem

år eller blivit varaktigt oförmögen

till arbete; och

pension eller livränta vartill gäldenär

eljest äger rätt, i den mån vad

sålunda tillkommer honom icke överstiger

ettusen femhundra kronors

årsränta.

1 fråga om viss ytterligare utmätningsfrihet

för pension eller livränta

som utgår på grund av försäkring

stadgas i lagen om försäkringsavtal.

Är eljest i lag eller författning stadgat,

att viss egendom ej må utmätas,

lände det till efterrättelse.

§•

Bestämmelserna i 65 och 66 §§

hindra ej att pant utmätes för pantfordringen

eller att egendom, som

borgenären av annan anledning äger

hålla inne till säkerhet för sin fordran,

utmätes för denna. Vad som nu

sagts gäller dock icke i fråga om

egendom som hyresvärd eller jordägare

har rätt att kvarhålla till säkerhet

för fordran hos hyresgäst eller

arrendator.

Anvisar gäldenären viss egendom

till utmätning, hindra bestämmelserna

i 65 och 66 §§ ej att egendomen

utmätes, om den kan överlåtas och

utmätning därav ej uppenbart strider

mot vad som är påkallat av hänsyn

till gäldenärens eller hans familjs

behov.

Om egendom som avses i 65 § 1—

3 har sådant värde att den ej kan

undantagas enligt vad som där sägs,

får utmätning ske med förbehåll att

gäldenären, efter egendomens försäljning,

av behållna köpeskillingen

skall utfå visst skäligt belopp för att

kunna anskaffa vad han behöver i

den sålda egendomens ställe.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om införsel i avlöning, pension

eller livränta gälla särskilda bestämmelser.

67 a §.

Arbetstagares avlöning, som innestår

hos arbetsgivaren, får tagas i

anspråk genom att arbetsgivaren

ålägges att innehålla och tillställa

utmätningsmannen viss del (införsel

eller utmätning). Om införsel gäller

särskilda bestämmelser. Utmätning

får ej ske i vidare mån än som följer

av 67 b §.

Bestämmelserna i denna lag om

arbetstagares avlöning äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan

ersättning för personlig arbetsinsats

av gäldenären, om dennes ställning

därvid är jämförlig med en arbetstagares.

I mål om utmätning av innestående

avlöning äga 9, 11—13, 19—21

och 23 §§ införsellagen motsvarande

tillämpning.

67 b §.

För utmätning av innestående avlöning

gälla följande villkor och begränsningar.

1. Förordnande om utmätning får

meddelas beträffande avlöning som

förfaller under viss i förordnandet

angiven tid eller beträffande viss avlöningspost.

2. Förordnande får icke meddelas,

om det med skäl kan antagas att

gäldenären gjort vad han förmått

för att betala skulden. Denna begränsning

gäller dock ej, när det är

fråga om utmätning av arbetstagares

rätt till ackordslön, provision el
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ler annan ersättning, som innestår

för längre tid än en månad.

3. Förordnandet får ej omfatta

mer än vad gäldenären uppenbart

kan undvara utan intrång i vad som

fordras för hans försörjning och

fullgörande av underhållsskyldighet

som åvilar honom. Vid tillämpning

av vad som nu sagts skall, om förordnandet

gäller ersättning som avses

i 2 andra punkten, särskild hänsyn

tagas till detta förhållande.

4. Utan gäldenär ens medgivande

får utmätning ej under ett och samma

kalenderår tillämpas sammanlagt

längre tid ån tre månader eller,

om fordringens art ger särskild

anledning till det, sex månader. Utmätning

får ej heller under två kalenderår

efter varandra ske så att

avlöningen kommer att i en följd eller

utan större uppehåll tagas i anspråk

under längre tid än nu sagts.

Om möjligt bör undvikas, att avlöningen

tages i anspråk under gäldenärens

semester eller i omedelbar

anknytning till den. Gäldenären äger

återkalla medgivande som nyss

sagts, när utmätning tillämpats sex

månader eller om förhållandena ändrats

väsentligt.

5. Bestämmelserna i 4 äga ej tilllämpning

vid utmätning av ersättning

som avses i 2 andra punkten.

Meddelas i annat fall förordnande

om utmätning beträffande viss avlöningspost,

skall förordnandet vid

tillämpning av 4 anses gälla den tid

på vilken den posten belöper.

6. Ersättning som utgår i stället

för semester och innestår hos arbetsgivaren

får ej i något fall utmä
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tas utan gäldenärens medgivande.

Vad som nu sagts gäller även semestermedel,

som av arbetsgivaren

inbetalats till och innestår hos särskild

kassa.

7. Skatteavdrag har företräde framför

utmätning. Om företrädet mellan

införsel och utmätning gälla bestämmelser

i införsellagen.

67 c §.

Utmätning av innestående avlöning

skall ej anses fullbordad förrän

den som skall utbetala avlöningen

fått underrättelse om beslutet och

det belopp som skall innehållas är

förfallet till betalning.

Samtidigt som avlöning utmätes

får också annan tillgång utmätas,

om det behövs för att säkerställa

borgenärens rätt till betalning. Med

vidare åtgärd i den delen får anstå

under högst ett år i avvaktan på att

avlöning innehålles till betalning av

fordringen.

Försättes gäldenären i konkurs,

får förordnande om utmätning ej

tillämpas beträffande avlöning som

förfaller under konkursen.

67 d §.

Bestämmelserna i 67 a—67 c §§

skola i tillämpliga delar gälla beträffande

utmätning av belopp vilka utgå

som pension eller livränta. Vid

tillämpning av 67 b § skall iakttagas,

att om beloppen förfalla med längre

mellanrum än en månad, utmätning

ej får äga rum i vidare mån än om

de förfallit månadsvis.

Om utmätning för viss fordran

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

har skett av belopp vilka utgå som

pension eller livränta och rättigheten

som sådan därefter utmätes för annan

fordran, skall så anses som om den

senare utmätningen skett även för

obetald del av den förra fordringen.

74

Utmätas penningar, skola de av

utmätningsmannen om händer tagas.

Lösören, som utmätas, skola, där de

ej, efter ty nedan sägs, föras från

stället, därstädes sättas i förvar under

utmätningsmannens försegling

eller, om han finner det i brist av

tjänliga förvaringsrum eller av annan

orsak ej lämpligen kunna ske,

med hans insegel eller skriftligt anslag

eller på annat sätt så utmärkas,

att uppenbart synes att godset blivit

utmätt. Anses det utmätta ej kunna

med säkerhet lämnas på stället under

gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen

det av annan där vårdas

eller till annat ställe föras, om

det så ske kan och borgenär den för

godsets vård eller flyttning nödiga

kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenärs------ —

Skall utmätning---—--

67 e §.

Skadestånd, avlöning eller annan

förmån, som ej får utmätas medan

den innestår hos annan, får ej heller

utmätas förrän dagen efter det

att den utbetalats.

§•

Utmätas penningar, skola de omhändertagas

av utmätningsmannen.

Medel som gäldenären i utmätningsmål

inbetalar till utmätningsmannen

äro att anse som utmätta i målet, om

ej betalningen skett med villkor som

strider häremot. Lösören som utmätas

skola, när de ej efter vad som nedan

sägs föras från stället, sättas i

förvar därstädes under utmätningsmannens

försegling eller, om han

finner det i brist av tjänliga förvaringsrum

eller av annan orsak ej

lämpligen kunna ske, med hans insegel

eller skriftligt anslag eller på

annat sätt så utmärkas att det uppenbart

synes att godset blivit utmätt.

Anses det utmätta ej kunna

med säkerhet lämnas på stället under

gäldenärens tillsyn, skall utmätningsmannen

låta det vårdas där av

annan eller föras till annat ställe, om

det kan ske och borgenär förskjuter

nödig kostnad för godsets vård eller

flyttning.

- att övergå,

det äskar.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

77 §.

Då utmätning av lös egendom är

verkställd så som i 73 § samt 74, 75

eller 76 § sägs, njuter borgenären

förmånsrätt i det utmätta efter vad

som stadgas i 17 kap. 8 § handelsbalken,

såvitt ej utmätningen enligt

vad nedan sägs eller eljest går åter

eller undanröjes.

Finner utmätningsmannen---

Om åtgärd---------

Då utmätning av lös egendom är

fullbordad så som sägs i 67 c § eller

73—76 §§, njuter borgenären förmånsrätt

i det utmätta efter vad som

stadgas i 17 kap. 8 § handelsbalken,

såvitt ej utmätningen enligt vad

nedan sägs eller eljest går åter eller

undanröjes.

ägde rum.

- över utmätningen.

137

När utmätningsmannen efter utmätning

av lös egendom erhållit medel

genom försäljning eller på annat

sätt, skall han snarast och sist inom

två veckor därefter tillhandahålla

borgenären betalning för hans fordran

så långt medlen förslå. Är beloppet

ringa och kan antagas att ytterligare

medel skola inflyta, får dock

med redovisningen anstå under högst

tre månader utöver tid som nyss

angivits.

Innan dom--

Har utmätning

§•

När utmätt lös egendom blivit såld

eller pengar eljest influtit, skall utmätningsmannen

snarast och sist

inom två veckor därefter tillhandahålla

borgenären betalning för hans

fordran så långt medlen förslå. Är

beloppet ringa och kan antagas att

ytterligare medel skola inflyta, får

dock med redovisningen anstå under

högst tre månader utöver tid som

nyss angivits.

--- eller borgen.

borgenären medlen.

201 §.

Vill gäldenär------ — om utmätningen.

Vidtages rättelse-------om åtgärden.

När utmätning skett av avlöning,

pension eller livränta i den ordning

som föreskrives i 67 a—67 d §§ eller

av annan egendom i fall som sägs i

67 c § 2 mom., är klagan ej inskränkt

till viss tid.

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty När klagan ägt rum, skall överexei

201, 202 eller 203 § sägs, underlåtit kutor vid behov infordra protokoll

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 92

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Knngl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

att förete protokollet över den klandrade

förrättningen, och är det ej

ändå tillgängligt, då målet till avgörande

företages, stånde förrättningen

fast. Styrker klaganden, att laga

hinder mött för protokollets utbekommande,

förelägge överexekutor

viss tid för dess ingivande och give

därvid till känna, att, där protokollet

ej är tillgängligt då målet skall avgöras,

klaganden förlorat sin talan.

(Föreslagen lydelse)

och andra handlingar i målet från

utmätningsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1068

195

3) Förslag

till

Lag

om ändring i

Härigenom förordnas, att 27, 97, 98

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

27

Till konkursbo räknas all egendom,

som tillhörde gäldenären då

beslutet om egendomsavträde meddelades

eller tillfaller honom under

konkursen och som är av beskaffenhet

att kunna för gäld tagas i mät,

så ock den egendom, som kan återvinnas

till konkursboet. Ej må dock

av yäldenårs lön eller av vad gäldenär

eljest kan genom eget arbete under

konkursen förvärva mera tillkomma

boet än som återstår sedan

avdrag skett för gäldenärens, hans

makes och oförsörjda barns eller

adoptivbarns skäliga underhåll; från

arbetsförtjänst varde ock avdrag

gjort för all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären ankomme

att träffa överenskommelse

om vad efter ty ovan sägs skall avdragas.

Är ej sådan överenskommelse

ingången innan en vecka förflutit

från första borgenärssammanträdet

eller, där fråga om avdrag senare

uppkommit, inom en vecka därefter,

varde frågan hänskjuten till rätten;

konkurslagen

och 199 §§ konkurslagen1 skall erhålla

(Föreslagen lydelse)

§•

Till konkursbo räknas all egendom,

som tillhörde gäldenären då

beslutet om egendomsavträde meddelades

eller tillfaller honom under

konkursen och som är av beskaffenhet

att kunna tagas i mät för gäld,

så ock den egendom som kan återvinnas

till konkursboet.

Avlöning eller därmed vid utmätning

jämställd arbetsinkomst som

innestår vid konkursens början och

arbetsinkomst som gäldenären därefter

förvärvar får dock behållas av

honom, i den mån den ej, sedan

skatteavdrag skett enligt vad därom

är föreskrivet, uppenbart överstiger

vad som fordras för hans försörjning

och fullgörande av underhållsskyldighet

som åvilar honom. Vad

som sagts om avlöning äger motsvarande

tillämpning i fråga om vederlag

för utnyttjande av rätt till litterärt

eller konstnärligt verk eller

annat sådant och beträffande belopp

vilka utgå som pension eller livränta.

Om rättigheten till pension eller liv
-

1 Senaste lydelse av 97 §, se 1955:59 och av 199 § se 1946:809.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

äge ock borgenär, som är missnöjd

med vad emellan förvaltaren och

gäldenären överenskommits, att påkalla

rättens prövning genom skrift,

som skall ingivas till konkursdomaren.

Då fråga, som nu avses, skall

prövas av rätten, infordre konkursdomaren

yttrande i ärendet från rättens

ombudsman och utsätte dag för

handläggningen inför rätten. Kungörelse

därom värde minst tio dagar

före den utsatta dagen införd en

gång i allmänna tidningarna och den

eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser

om konkursen; varde ock särskild

underrättelse meddelad förvaltaren

och gäldenären ävensom, där borgenär

är klagande, denne. Vad rätten

besluter gånge i verkställighet, ändå

att ändring däri sökes.

(Föreslagen lydelse)

ränta är av beskaffenhet att kunna

utmätas, får dock konkursboet förfoga

över den.

Gäldenären är skyldig att underrätta

förvaltaren om inkomst som

avses i andra stycket. Vill förvaltaren

göra anspråk på inkomsten,

skall han underrätta arbetsgivare eller

annan som skall utgiva förmånen

om det. Innan sådan underrättelse

lämnats får förfallet belopp betalas

ut till gäldenären.

Tvist huruvida någon del av inkomsten

skall tillkomma konkursboet,

prövas av rätten på ansökan av

förvaltaren, borgenär, gäldenären eller

underhållsberättigad. Konkursdomaren

skall inhämta yttrande av

rättens ombudsman och, om förvaltaren

ej är sökande, av denne samt

skyndsamt utsätta tid och plats för

rättens sammanträde och om detta

underrätta gäldenären, förvaltaren

och rättens ombudsman samt, om

borgenär eller underhållsberättigad

är sökande, denne. Rättens beslut

länder till efterrättelse, även om talan

föres däremot. Beslutet skall på

ansökan ändras, om senare upplysta

omständigheter eller ändrade förhållanden

föranleder det.

97 §.

Gäldenär skall av konkursboet Gäldenären äger av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, make få ut egendom som enligt 65 § utsökoch

oförsörjda barn eller adoptiv- ningslagen får undantagas från utbarn

under två månader från den mätning.

dag, då beslutet om egendomsavträ- I stället för 65 § 1 mom. 6 utsökde

meddelades, där ej han själv eller ningslagen skall dock gälla att, om

hans make kan annorledes försörja annan utväg till försörjning saknas,

familjen. Kan ej inom nämnda tid nödigt underhåll får utgå av konbouppteckningsed

avläggas av gäl- kursboet till gäldenären och hans

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1968

(Nuvarande lydelse)

denären, njute han underhåll till

dess sådant skett. Gäldenären äge

ock från konkursboet utbekomma

och behålla dels nödiga gång- och

sängkläder för sig, make och o försörjda

barn eller adoptivbarn dels

ock nödiga arbetsredskap eller andra

nödiga lösören till ett värde av högst

ettusenfemhundra kronor eller, där

gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst

sexhundra kronor.

Vid bestämmande av vad gäldenären

må bestås skall hänsyn tagas så

väl till hans behov och boets ställning

som ock till hans omsorg att

göra rätt för sig och beredvillighet

att fullgöra de skyldigheter, som enligt

denna lag åligga honom.

Har dödsbos egendom avträtts till

konkurs, skall underhåll njutas tills

tre månader förflutit från dödsfallet.

(Föreslagen lydelse)

familj eller annan underhållsberättigad

under en månad från den dag,

då beslutet om egendomsavträde

meddelades, eller, om synnerliga

skäl äro, under den längre tid som

anses skälig.

I dödsbos konkurs tillkommer förmån

som avses i första stycket, den

dödes efterlevande familj. I stället

för andra stycket gäller 18 kap. 5 §

andra stycket ärvdabalken.

98 §.

På rättens ombudsman ankomme

att efter förvaltarens hörande besluta

om vad enligt 97 § må tillerkännas

gäldenären; och skall beslut därom

meddelas så snart det påkallas

och sist före utgången av den tid,

under vilken gäldenären äger åtnjuta

underhåll.

Nöjes ej gäldenären med beslutet

eller menar förvaltaren eller borgenär,

att gäldenären genom detsamma

undfått mera än honom bör tillkomma,

äge den missnöjde begära

skriftligt besked om beslutets innehåll

och inom fjorton dagar från utgången

av tid, som i första stycket

sägs, påkalla rättens prövning ge
-

Förvaltaren skall i samråd med

rättens ombudsman handlägga fråga

om vad som får utgå enligt 97 §.

Uppkommer tvist, äger 27 § fjärde

stycket motsvarande tillämpning.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nom skrift, som skall ingivas till

konkursdomaren.

Då fråga, som avses i denna paragraf,

skall prövas av rätten, utsätta

konkursdomaren för handläggningen

därav viss dag efter utgången av

den i andra stycket omförmälda klagotid.

Kungörelse därom skall minst

tio dagar före den utsatta dagen införas

en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om konkursen; och

varde därjämte särskild underrättelse

meddelad förvaltaren och gäldcnären

ävensom, där borgenär är klagande,

denne.

199

Har ämbets- eller tjänsteman blivit

försatt i konkurs, ankomme på

den myndighet, under vilken gäldenåren

i och för tjänsten lyder, att

pröva, huruvida han förr än fyra

månader förflutit från det beslutet

om egendomsavträde meddelades

må åter inträda i utövning av tjänsten.

Att i vissa fall den, som är i

konkurstillstånd, ej må utöva ämbete

eller tjänst, därom är särskilt

stadgat.

§•

Har ämbets- eller tjänsteman blivit

försatt i konkurs, äger den myndighet

under vilken han lyder, om

särskilda skäl föreligga, avstänga

honom från tjänstens utövning under

högst fyra månader från det beslutet

om egendomsavträde meddelades.

Att i vissa fall den, som är i

konkurstillstånd, ej må utöva ämbete

eller tjänst, därom är särskilt

stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Äldre bestämmelser äga alltjämt tillämpning på konkurs i vilken beslut

om egendomsavträde meddelats före nämnda dag. I fråga om inkomst som

förfaller efter lagens ikraftträdande skola dock de nya bestämmelserna

gälla.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

199

4) Förslag

till

Lag

om ändring i 20 kap. föräMrabalken

Härigenom förordnas, att i 20 kap. föräldrabalken skall införas en ny

paragraf, 13 a §, av följande lydelse.

20 KAP.

13 a §.

Bestämmelser i denna balk eller annan lag eller författning som gäller

för det fall, att rätten enligt 12 § meddelat förordnande om underhållsbidrag

till barn utom äktenskap eller barnets moder, äga motsvarande tillämpning,

när någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling

åtagit sig att utgiva sådant underhåll för tid intill dess resultatet av blodundersökning

om faderskapet föreligger.

Om verkställighet på grund av sådan handling skall dock gälla vad eljest

är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse att utgiva underhåll

enligt denna balk.

Bestämmelserna i 13 § skola äga tillämpning endast om handlingen godkänts

av barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden. Lika med att rätten

skilt saken från sig utan att mannen funnits vara underhållsskyldig skall

anses, att mannen enligt verkställd blodundersökning icke kan vara fader

till barnet eller, om faderskapet enligt blodundersökningen är osannolikt,

att talan om faderskapet icke väckts mot mannen inom sex månader från

det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Tiden för ansökan om återbekommande

av betalda bidragsbelopp skall räknas, om mannen enligt verkställd

blodundersökning icke kan vara fader till barnet, från det utlåtande

över blodundersökningen kom honom till handa och i annat fall från utgången

av den tid som nyss angivits. Ansökan skall i dessa fall göras hos

länsstyrelsen i det län, där mål om faderskapet skulle ha handlagts av underrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969 men skall, i fråga om rätt att

söka åter eller av allmänna medel erhålla betalda bidragsbelopp, ej gälla

bidrag som belöper på tid före lagens ikraftträdande.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

5) Förslag

till

Lag

om ändring i 17 kap. handelsbalken

Härigenom förordnas, dels att 17 kap. 4, 11, 12 och 18 §§ handelsbalkeni

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i kapitlet skall införas

en ny paragraf, 15 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 KAP.

4 §■

Är gäldbunden------kortare tid.

Förmånsrätt i------pensionsutfästelse m. m.

Har på grund av införsel jämlikt

1, 19 eller 20 § lagen om införsel i

avlöning, pension eller livränta innehållits

avlönings-, pensions- eller livräntebelopp,

som skulle utgått med

förmånsrätt enligt första eller andra

stycket, gälle samma förmånsrätt

för fordran å det sålunda innehållna

beloppet.

Därefter skall----------lag sägs.

11

Därefter skola, utan förmånsrätt

sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors

och socknemagasiners fordringar

hos deras föreståndare; kronans,

rikets ständers, städers och

allmänna av Konungen stadfästade

kassors, penningeverks och inrättningars

fordringar hos de tjänstemän,

som äro satte att deras inkomster

uppbära, för vad av sådan upp
-

§•

Därefter skola, utan förmånsrätt

sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors

och socknemagasiners fordringar

hos deras föreståndare; kronans,

rikets ständers, städers och

allmänna av Konungen stadfästade

kassors, penningeverks och inrättningars

fordringar hos de tjänstemän,

som äro satte att deras inkomster

uppbära, för vad av sådan

i Senaste lydelse av 4 och 11 §§, se 1967: 532, av 12 § se 1960:96 och av 18 § se

1953: 74.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

201

(Nuvarande lydelse)

bord hos dem innestår; fordringar

hos utmätningsmän och andra, som

äga att med utsökningsmål taga befattning

eller fått utmätningsmans

uppdrag att verkställa indrivning,

för vad till dem i sådan egenskap

överlämnats; så ock fordringar i övrigt

hos kronans ämbets- eller tjänstemän

för egendom, som desse, i och

för ämbete eller tjänst, emottagit.

Har ersättning av allmänna medel

utgått för vad av ämbets- eller tjänsteman,

eller av annan, som äger att

med utsökningsmål taga befattning

eller fått utmätningsmans uppdrag

att verkställa indrivning, tillgripits

och förskringrats, skall, där kronan

av honom söker sitt åter, den fordran

utgå med förmånsrätt, som nu

är sagd.

Sedan uttages fordran å sådan på

tiden efter konkursansökningens ingivande

belöpande sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva. Har på grund av införsel

jämlikt 1, 19 eller 20 § lagen om införsel

i avlöning, pension eller livränta

innehållits livräntebelopp, som

skulle utgått med förmånsrätt enligt

nästföregående punkt, gälle samma

förmånsrätt för fordran å det sålunda

innehållna beloppet.

(Föreslagen lydelse)

uppbörd hos dem innestår; fordringar

hos utmätningsmän och andra,

som äga att med utsökningsmål

taga befattning eller fått utmätningsmans

uppdrag att verkställa indrivning,

för vad till dem i sådan egenskap

överlämnats; så ock fordringar

i övrigt hos kronans ämbets- eller

tjänstemän för egendom, som desse,

i och för ämbete eller tjänst, emottagit.

Sedan uttages fordran å sådan på

tiden efter konkursansökningens ingivande

belöpande sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva.

12 §.

Sist skola,----------

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som innehållits

genom skatteavdrag för utskylder,

avgifter eller bidrag, vilka

avses i första stycket, eller sjömans
-

tilläggspension, m. m.

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som innehållits

genom skatteavdrag för utskylder,

avgifter eller bidrag, vilka

avses i första stycket, eller sjömans
-

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 92

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

skatt eller på grund av införsel för

utskylder eller allmänna avgifter,

dock endast i den mån innehållandet

skett innan beslutet om egendomens

avträdande till konkurs meddelas

men ej tidigare än två år före konkursansökningens

ingivande.

Förmånsrätt som — — -----

(Föreslagen lydelse)

skatt, dock endast i den mån innehållandet

skett innan beslutet om

egendomens avträdande till konkurs

meddelas men ej tidigare än två år

före konkursansökningens ingivande.

konkursansökningens ingivande.

15 a §.

Förmånsrätt som avses här ovan

består, även om fordringen överlåtes

eller tages i anspråk genom utmätning

eller införsel eller på annat sätt

övergår till annan.

18 §.

Böter och viten ävensom fordran Böter och viten äga minsta rätt.

å belopp, som innehållits på grund

av införsel för böter eller viten, äga

minsta rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser äga dock

tillämpning på konkurs i vilken beslut om egendomsavträde meddelats

dessförinnan.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

203

6) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvcrande lydelse)

118

Har någon-----_____

Är den--• —----------

Om utmätningsfrihet för livränta

i vissa andra fall än då sådan följer

av 116 § stadgas i ut sökning slag en.

(Föreslagen lydelse)

§•

- äga tillämpning,

anses oåterkalleligt.

Om förbild mot utmätning av rättighet

till livränta i annat fall än då

sådant följer av 116 § samt i vad

mån livräntebelopp får utmätas föreskrives

i atsökningslagen.

123 §.

Fordran, som--------

Om utmätningsfrihet för livränta

i vissa andra fall än då sådan följer

av denna paragraf stadgas i utsökningslagen.

— i mät.

Vad som nu sagts utgör ej hinder

mot utmätning av livräntebelopp

i den ordning som föreskrives i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

7) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring

å motorfordon skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

23 §.

Fordran hos försäkringsanstalt på Om förbud mot utmätning av skaskadestånd

i anledning av person- destånd med anledning av personskada

må ej för gäld tagas i mät. skada föreskrives i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

205

8) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381)

om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 om allmän

försäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 KAP.

6

Fordran å ersättning enligt denna

lag, som innestår hos riksförsäkringsverket

eller allmän försäkringskassa,

må ej tagas i mät för gäld.

Ej heller må rätt till ersättning

överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig

för lyftning.

§•

Fordran å ersättning enligt denna

lag, som innestår hos riksförsäkringsverket

eller allmän försäkringskassa,

må ej utmätas. Rätt till ersättning

må ej heller överlåtas, innan

ersättningen är tillgänglig för

lyftning.

Vad som nu sagts utgör ej hinder

mot utmätning av pensionsbelopp i

den ordning som föreskrives i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1068

9) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 50 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 50 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

50

Fordran å ersättning, som innestår

hos försäkringsinrättning, må

ej för gäld tagas i mät.

Ej heller må rätt till ersättning

överlåtas, innan den ersättningsberättigade

äger lyfta ersättningen.

(Föreslagen lydelse)

§•

Fordran å ersättning, som innestår

hos försäkringsinrättning, må

ej utmätas. Rätt till ersättning må

ej heller överlåtas, innan ersättningen

är tillgänglig för lyftning.

Vad som nu sagts utgör ej binder

mot utmätning av livräntebelopp

i den ordning som föreskrivas i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

207

10) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 17 § militärersättningsförordningen den 2 juni 1950

(nr 261)

Härigenom förordnas, att 17 § militärersättningsförordningen den 2 juni

19501 skall erhålla ändrad lydelse på

(Nuvarande lydelse)

17

Fordran å ersättning, som innestår

hos riksförsäkringsverket, må

ej för gäld tagas i mät.

Ej heller må rätt till ersättning

överlåtas, innan den ersättningsberättigade

äger lyfta ersättningen.

sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

§•

Fordran å ersättning, som innestår

hos riksförsäkringsverket, må

ej utmätas. Rätt till ersättning må

ej heller överlåtas, innan ersättningen

är tillgänglig för lyftning.

Vad som nu sagts utgör ej hinder

mot utmätning av livräntebelopp

i den ordning som föreskrives i utsökningslagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

Senaste lydelse av 17 § se 1962: 409.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

11) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 74 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

Härigenom förordnas, att 74 § barnavårdslagen den 29 april 1960 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

74 §.

Ersättning som-------

Bidragsskyldigheten må fastställas

genom avtal, vilket skall upprättas

skriftligen och vara bevittnat av

två personer. Kan avtal ej träffas,

bestämmes bidragsskyldigheten av

länsstyrelsen på talan av kommunen.

Angående sådan talan skall i

tillämpliga delar gälla vad som är

stadgat i 39 § lagen om socialhjälp.

På yrkande av kommunen eller den

ersättningsskyldige äger länsstyrelsen,

utan hinder av förut träffat avtal

eller meddelat beslut, upptaga

fråga som här avses till ny prövning.

(Föreslagen lydelse)

--omhändertagandet består.

Bidragsskyldigheten må fastställas

genom skriftlig, av två personer

bevittnad förbindelse. Vägrar den

ersättningsskyldige att utfärda sådan

förbindelse, bestämmes bidragsskyldigheten

av länsstyrelsen på talan

av kommunen. Angående sådan

talan skall i tillämpliga delar gälla

vad som är stadgat i 39 § lagen om

socialhjälp.

På yrkande av kommunen eller den

ersättningsskyldige äger länsstyrelsen,

utan hinder av utfärdad förbindelse

eller meddelat beslut, upptaga

fråga som här avses till ny prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

209

Bilaga 2

Lagberedningens förslag till

Lag om införsel i avlöning m. m. (införsellag)

Härigenom förordnas som följer.

1§.

För vissa fordringar må genom införsel, med den företrädesrätt som därav

följer, tagas i anspråk

arbetstagares avlöning, vare sig den utgår i form av tidlön, ackordsersättning,

provision eller annan gottgörelse,

vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller

annat dylikt samt

vad som utgår såsom pension, livränta eller annan periodisk förmån.

Vad i denna lag sägs om arbetstagares avlöning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan ersättning för personlig arbetsinsats av gäldenären,

om dennes arbetsförhållanden äro jämförliga med en arbetstagares.

Med livränta skall vid tillämpning av lagen, såvitt angår införsel för

fordran som avses under 2 § a) eller b), likställas sjukpenning och annan

dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av

annan sådan anledning.

Lagen äger icke tillämpning, när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk

person.

2§.

Fordringar, som må uttagas genom införsel, äro

a) underhållsbidrag enligt giftermåls- eller föräldrabalken,

b) bidrag, som tillkommer kommun, för omhändertaget barn enligt barnavårdslagen

eller till hjälptagares försörjning enligt lagen om socialhjälp,

c) skatter och allmänna avgifter i fall som Konungen med riksdagen

bestämmer samt

d) böter och viten.

3§.

Fråga om införsel upptages av utmätningsmannen, där gäldenären är

bosatt eller, om han icke är bosatt här i riket, där arbetsgivaren eller, i

fråga om införsel i annan förmån än avlöning, den som skall utgiva förmånen

finnes.

Skall betalning ske från ort utom hans tjänstgöringsområde, äger utmätningsmannen,

när det finnes ändamålsenligt, erhålla biträde av utmätningsmannen

i den orten.

8*—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 92

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1968

4 §•

Införsel för underhållsbidrag må ej äga ruin, med mindre bidraget är

fastställt genom skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse eller genom

lagakraftvunnen dom eller beslut som må verkställas lika med sådan dom.

Tillika förutsättes, att något bidragsbelopp utestår oguldet när beslut meddelas

eller att gäldenären eljest visat försumlighet vid fullgörande av underhållsskyldigheten

och anledning finnes till antagande att försummelsen

kommer att upprepas.

Bidragsbelopp, som förfallit till betalning tidigare än två år före början

av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske, må ej uttagas

genom införsel. Vid tillämpning av vad nu sagts skall bidrag, varom

sägs i 7 kap. 10 § föräldrabalken, icke anses förfallet till betalning innan

det blivit till beloppet bestämt.

Införseln må ej så bestämmas, att innehållande skulle komma att äga

rum för annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet då verkställigheten

skall ske eller som förfaller näst därefter.

Är fråga om införsel för engångsbelopp, skall, när det finnes påkallat, en

skälig fördelning i skilda bidragsbelopp äga rum med hänsyn till den tid

för vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda bidragsbeloppen

anses vid tillämpningen av införseln förfallna efter vad som

sålunda bestämts.

Är talan om förbindelse, som avses i första stycket, anhängig vid domstol,

äger denna förordna, alt införsel tills vidare ej må äga rum.

5 §•

Införsel för kommuns fordran på bidrag förutsätter, att beloppet fastställts

enligt vad som är stadgat därom, och må ej avse annat bidrag än

sådant som belöper på tiden därefter. Tillika förutsättes, att något bidragsbelopp

utestår oguldet när beslut meddelas eller att gäldenären eljest visat

försumlighet vid fullgörande av bidragsskyldigheten och anledning finnes

till antagande att försummelsen kommer att upprepas. Vad som stadgas i

4 § andra, tredje och femte styckena skall äga motsvarande tillämpning.

Om villkoren för uttagande av skatter och allmänna avgifter genom införsel

gäller vad Konungen med riksdagen förordnar därom.

Böter och viten må ej uttagas genom införsel, med mindre dom eller beslut,

varigenom de ålagts, har vunnit laga kraft eller enligt vad därom är

särskilt stadgat må verkställas lika med lagakraftvunnen dom.

6§.

Innan beslut om införsel i avlöning meddelas skall tillfälle beredas gäldenären

att yttra sig, om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Byter

gäldenären anställning, erfordras ej för införsel hos den nya arbetsgivaren

att gäldenären höres på nytt, om ej särskilda skäl äro därtill.

7§-

Utmätningsmannen bestämmer dels hur mycket som högst må innehållas

vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ock ett belopp, som

skall vara gäldenären förbehållet för eget underhåll och familjens behov

samt till fullgörande av betalningsskyldighet till annan, vilken vid införsel

njuter lika rätt eller bättre rätt än sökanden (förbehållna beloppet). Vid

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

införselbeloppets bestämmande skall skälig hänsyn tagas till arbetets mer

eller mindre krävande art och de omständigheter under vilka det utföres.

Införsel för underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag. I beslut

om sådan införsel skall föreskrivas, att införselbeloppet skall innehållas

i den mån lönen överstiger förbehållna beloppet. Vid annan införsel

liar skatteavdraget företräde, och beslutet skall upptaga föreskrift om att

införselbeloppet skall innehållas i den mån lönen efter skatteavdraget överstiger

förbehållna beloppet.

Om det erfordras, äger utmätningsmannen föreskriva, att arbetsgivaren

skall så anpassa sättet för avlöningens utbetalande att införseln kan verkställas

i därför lämpad ordning.

Utmätningsmannen skall underrätta arbetsgivaren om sitt beslut.

8 §•

Är fråga om införsel för olika slags fordringar, äga de inbördes företräde

i den ordning som upptagits i 2 §.

Påkalla två eller flera underhållsberättigade införsel, fördelas innehållet

belopp efter de löpande bidragens storlek. Av bidrag, varom sägs i 7

kap. 10 § föräldrabalken, räknas härvid en tolftedel som löpande. Har

mera innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, skall bidrag som

stått ute längre äga företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, skall i

första hand avräknas på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan

uttagas genom införsel.

Av fordringar, som avses i 2 § b)—d), skall inom varje grupp vad som

stått ute längst njuta företräde.

9 §•

Vid tillämpning av 8 § må underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 §

giftermålsbalken, om det överstiger vad som skäligen bör tillkomma familjen,

jämkas med hänsyn till annan fordran som samtidigt är föremål för

införsel. Jämväl annat underhållsbidrag må jämkas enligt vad nu sagts,

om det i särskilt fall finnes otillbörligt högt.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, om till följd

av införsel för underhållsbidrag som där avses skatteavdrag eller utmätning

ej kan äga rum.

10 §.

Arbetsgivaren skall tillställa utmätningsmannen innehållet belopp på

tid och sätt som denne bestämmer i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar.

Om särskild anledning förekommer därtill, äger utmätningsmannen

ålägga arbetsgivaren att omedelbart tillställa honom innehållet belopp.

Utbetalar arbetsgivaren avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel

eller underlåter han att inom föreskriven tid eller på anfordran tillställa

utmätningsmannen innehållet belopp, må denne omedelbart uttaga det hos

arbetsgivaren genom utmätning eller införsel. Införsel som nu sagts må

ej pågå mer än två år från det beloppet innehållits eller bort innehållas av

arbetsgivaren. Beloppet skall vid sådan införsel, allt efter beskaffenheten

av de poster som ingå däri, likställas med fordringar som avses i 2 §.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

11 §•

Hava medel innehållits för fordran som avses i 2 § b), c) eller d), skall

gäldenären icke vidare häfta för den del av fordringen som motsvaras av

innehållet belopp, även om det icke kan uttagas hos arbetsgivaren.

12 §.

Beslut om införsel må ändras, om senare upplysta omständigheter eller

ändrade förhållanden föranleda därtill.

Betalar gäldenären förfallna bidrag som avses i 2 § a) eller b), må införseln

hävas, om sannolika skäl äro att bidragsskyldigheten skall fullgöras

för framtiden.

Utmätningsmannen skall underrätta arbetsgivaren, när han ändrat eller

upphävt tidigare införselbeslut.

13 §.

Vad i 6—12 §§ stadgas med avseende å införsel i avlöning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om införsel i annan förmån som avses i 1 §.

14 §.

Arbetar gäldenären utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning hos

make eller annan i dennes förvärvsverksamhet, och kan till följd därav

fordran som avses i 2 § a) eller b) ej uttagas genom införsel, äger utmätningsmannen

ålägga arbetsgivaren att, för tid efter det beslut därom meddelats

och intill dess annorlunda förordnas, till utmätningsmannen utgiva

så mycket som kunnat uttagas genom införsel, om skälig lön utgått för

arbetet. Innan beslut meddelas skall såväl gäldenären som arbetsgivaren

erhålla tillfälle att yttra sig.

Vad sålunda utgives skall räknas som genom införsel innehållen lön.

Underlåter arbetsgivaren att utgiva belopp som bestämts genom beslutet,

gäller vad som i 10 § är stadgat för det fallet att arbetsgivare underlåtit att

tillställa utmätningsmannen genom införsel innehållet belopp.

15 §.

När införsel beviljats, må gäldenären icke i strid däremot genom överlåtelse

eller annorledes förfoga över sin rätt, såvitt ej utmätningsmannen

av särskilda skäl medgiver det.

16 §.

Sker utmätning av avlöning eller annat, vari införsel beviljats, går införseln

före utmätningen.

Har införsel för viss fordran beviljats i pension, livränta eller annan

periodisk förmån och tages därefter rättigheten såsom sådan, när det kan

ske, i mät för annan fordran, skall införselfordringen äga företräde till

betalning ur vad som inflyter till följd av utmätningen. Såvitt angår underhållsbidrag

eller kommuns fordran på bidrag gäller vad nu sagts bidragsbelopp,

som förfallit när utmätningen ägde rum eller förfaller näst därefter.

Belopp som innehållits enligt denna lag må ej tagas i mät för annan

gäldenärens skuld.

17 §.

Införsel må äga rum utan hinder av gäldenärs konkurs, i den mån ej avlöning

eller annat som införseln gäller skall enligt 27 § konkurslagen ingå

i konkursboet.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

213

18 §.

Har enligt beslut om införsel annat än penningar innehållits, skall i fråga

om försäljning därav gälla vad som är stadgat angående försäljning av utmätt

lös egendom.

19 §.

Den som underlåter att inom föreskriven tid tillställa utmätningsmannen

belopp som enligt beslut om införsel skolat innehållas dömes, om förseelsen

ej var ursäktlig, till dagsböter.

Om straff för den som försummar att ställa sig till efterrättelse bestämmelser

som Konungen meddelat med stöd av denna lag stadgas i samma

bestämmelser.

20 §.

Klagan över utmätningsmans beslut rörande införsel föres skriftligen

hos överexekutor. Klagan är ej inskränkt till viss tid.

21 §.

Införsel sker utan avgift.

Kostnad för utmätning i fall, varom sägs i 10 § tredje stycket, må ej uttagas

hos den, för vars fordran utmätning sker. Ej heller må kostnad för

försäljning som avses i 18 § uttagas hos sökanden, om köpeskillingen för

den sålda egendomen ej förslår till försäljningskostnaden. Utgift, från vilken

befrielse sålunda njutits, skall bestridas av allmänna medel.

22 §.

I fråga om införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses i

l § må Konungen stadga de avvikelser från lagens bestämmelser om förfarandet

som föranledas av ärendenas beskaffenhet.

23 §.

Närmare föreskrifter om förfarandet i införselärenden och om dagbok

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den —--

Genom nya lagen upphäves lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel

i avlöning, pension eller livränta.

Med avseende å ikraftträdandet skall i övrigt gälla följande:

1. Beslut om införsel som meddelats före ikraftträdandet må jämväl

därefter tillämpas enligt sitt innehåll intill dess utmätningsmannen bestämmer

annorlunda. Om fordran som avses med beslutet icke enligt nya

lagen må uttagas genom införsel, skall beslutet hävas, såvitt ej annat följer

av vad nedan under 3 sägs.

2. Ärende som utmätningsman upptagit före ikraftträdandet skall, om

gäldenären är bosatt inom annan utmätningsmans tjänstgöringsområde,

överflyttas till denne, såframt det ej finnes mera ändamålsenligt att ärendet

tills vidare handlägges av den förre.

3. Vad i övergångsbestämmelserna till lagen den 17 maj 1963 (nr 259)

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

angående ändring i lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta är

stadgat skall alltjämt lända till efterrättelse. Med äldre lag skall härvid

förstås 6 § i sistnämnda lag enligt dess lydelse före den 1 januari 1964, och

hänvisningen till 6 § i dess lydelse efter sistnämnda dag skall avse 4 § andra

stycket i den nu antagna lagen.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

215

Utdrag av lagberedningens förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen

65 §.

Från utmätning undantages följande egendom:

1. kläder och — — — dess skötsel;

3. arbetsredskap och annan utrustning som erfordras för gäldenärcns

förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning ävensom djur, foder och dylikt

som eljest behövs för hans försörjning, allt i den mån sammanlagda värdet

icke överstiger tretusen kronor;

4. föremål med--- -— längre tid.

Har gäldenären familj, skall vad som enligt 1—5 må undantagas bestämmas

med skälig hänsyn jämväl till vad familjen brukar eller behöver. Om

gäldenären eller någon som tillhör hans familj lider av lyte eller allvarlig

sjukdom, skall detta också beaktas. I sådant fall må egendom som avses

under 3, när synnerliga skäl äro, undantagas även om sammanlagda värdet

överstiger tretusen kronor. Undantag enligt 6 skall bestämmas med skälig

hänsyn även till den underhållsbörda som åvilar gäldenären.

Vid utmätning — — — stycket ärvdabalken.

67 a §.

Arbetstagares avlöning, som innestår hos arbetsgivaren, må ej tagas i

mät för hans gäld i vidare mån än i 67 b § sägs.

Vad i---— ■— en arbetstagares.

I fråga om förfarandet, när utmätning må äga rum, och vad därmed äger

samband skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat angående införsel.

Vad nu sagts gäller jämväl straff och annan påföljd, om meddelat beslut ej

iakttages.

67 b §.

För utmätning av innestående avlöning gälla följande villkor:

1. Utmätning av annan avlöning än som avses nedan under 4 må ej mot

gäldenärens bestridande äga rum, med mindre det är uppenbart att gäldenären

underlåter att skäligen efter förmåga göra rätt för sig.

2. Förordnande om utmätning må meddelas beträffande avlöning som

förfaller under viss i förordnandet angiven tid eller beträffande viss avlöningspost.

Förordnandet må ej omfatta mer än vad gäldenären uppenbart kan undvara

utan intrång i vad som erfordras för hans försörjning och fullgörande

av underhållsskyldighet som åvilar honom. Skälig hänsyn skall vid utmätningen

tagas till arbetets mer eller mindre krävande art och de omständigheter

under vilka det utföres.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

3. Utan gäldenär ens medgivande må utmätning ej ett och samma kalenderår

tillämpas under sammanlagt längre tid än tre månader eller, om särskilda

skäl äro därtill, sex månader. Utmätning må ej heller under två

kalenderår efter varandra ske så att avlöningen kommer att i en följd eller

utan större uppehåll tagas i anspråk under längre tid än nu sagts. Om möjligt

bör undvikas, att avlöningen tages i anspråk under gäldenärens semester

eller i omedelbar anknytning därtill.

Gäldenären äger återkalla medgivande som nyss sagts, när utmätning tilllämpats

sex månader eller väsentligt ändrade förhållanden inträtt.

Meddelas förordnande om utmätning beträffande viss avlönings post, skall

förordnandet vid tillämpning av första stycket anses gälla den tid på vilken

den posten belöper.

4. Arbetstagares rätt till ackordslön, provision eller annan ersättning,

som innestår för längre tid än en månad, må tagas i mät, även om omständigheterna

ej äro sådana som under 1 sägs. Detsamma gäller om avlöning,

som gäldenären låtit innestå hos arbetsgivaren efter förfallodag en.

Vid tillämpning av vad som under 2 sägs skall, om ersättningen innestår

för längre tid än en månad, särskild hänsyn tagas till detta förhållande.

Bestämmelserna under 3 äga i sådant fall ej tillämpning.

5. Ersättning, som utgår i stället för semester och innestår hos arbetsgivaren,

må ej i något fall utan gäldenärens medgivande tagas i mät, om

det strider mot ändamålet med hans rätt därtill. Vad nu sagts gäller även

semestermedel, som av arbetsgivaren inbetalats till och innestår hos särskild

kassa.

6. Införsel och skatteavdrag gå före utmätning.

67 d §.

Vad i 67 a—67 c §§ är stadgat om utmätning av avlöning skall i tillämpliga

delar gälla beträffande utmätning av belopp, vilka utgå såsom pension

eller livränta. Vid tillämpning av 67 b § skall iakttagas, att om beloppen förfalla

med längre mellanrum än en månad, utmätning ej må äga rum i

vidare mån ån om de förfallit månadsvis.

Pågår jämlikt----förra fordringen.

67 ef.

Skadestånd, avlöning eller annan förmån, som ej må tagas i mät medan

den innestår hos annan, må ej heller utmätas i omedelbart samband med att

den utbetalas.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

217

Utdrag av lagberedningens förslag till

Lag om ändring i konkurslagen

27 §.

Till konkursbo---till konkursboet.

Avlöning eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som innestår

vid konkursens början så ock arbetsinkomst som gäldenären därefter

förvärvar må dock behållas av honom, om den ej, sedan skatteavdrag skett

enligt vad därom är stadgat, med skälig hänsyn tagen jämväl till arbetets

mer eller mindre krävande art och de omständigheter under vilka det utförts,

måste anses uppenbart överstiga vad som erfordras för hans försörjning

och fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Detsamma

gäller i tillämpliga delar vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller

konstnärligt verk eller annat dylikt så ock vad som utgår i pension eller livränta.

Utan hinder av vad nu sagts må, om rättigheten till pension eller livränta

är av beskaffenhet att kunna tagas i mät, konkursboet förfoga däröver.

Gäldenären är---till gäldenären.

Tvist, i —--föranleda därtill.

Utdrag av lagberedningens förslag till

Lag angående tillägg till 20 kap. föräldrabalken

Härigenom förordnas, att i 20 kap. föräldrabalken skall införas en ny

paragraf, betecknad 13 a §, med följande lydelse.

20 KAP.

13 a §.

Vad enligt denna balk, eller eljest enligt lag eller författning, gäller för

det fall, att rätten jämlikt 12 § meddelat förordnande om underhållsbidrag

till barn utom äktenskap eller barnets moder, skall äga motsvarande tilllämpning,

när någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling

åtagit sig att utgiva sådant underhåll för tid innan faderskapet blivit fastställt.

Om verkställighet på grund av handlingen skall dock gälla vad eljest är

stadgat angående verkställighet å förbindelse att utgiva underhåll enligt

denna balk.

Bestämmelserna i 13 § här ovan skola vidare ej äga tillämpning, med

mindre handlingen godkänts av barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden.

Lika med att rätten skilt saken från sig utan att mannen funnits vara

underhållsskyldig skall anses, att mannen enligt verkställd utredning icke

kan vara fader till barnet. Tiden för ansökan om återbekommande av guldna

bidragsbelopp skall räknas från det utredningen kom mannen till handa.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

Utdrag av lagberedningens förslag till

Lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 20 mars 1964 (nr 168) om verkställighet

av bötesstraff

3 §.

Böter som----särskilt stadgat.

Utom egendom---nödig bostad.

När skäl äro därtill, må utmätningsmannen förordna, att införsel för

böter i avlöning eller annan förmån icke skall äga rum under tid då avlöningen

eller förmånen genom utmätning tages i anspråk för annan fordran.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 196S

219

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 28 juni 1968.

N är varan de:

f. d. justitierådet

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Lind,

Alexanderson,

Ringdén,

CoNRADI.

Enligt lagrådet den 21 maj 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

den 10 maj 1968 hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) införsellag, 2) lag om ändring i utsökningslagen, 3) lag om

ändring i konkurslagen, 4) lag om ändring i 20 kap. föräldrabalken, 5) lag

om ändring i 17 kap. handelsbalken, 6) lag angående ändrad Igdelse av 118

och 123 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal, 7) lag angående

ändrad lydelse av 23 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring

å motorfordon, 8) lag angående ändrad lydelse av 20 kap. 6 § lagen

den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, 9) lag angående ändrad

lydelse av 50 § lagen den 74 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

och 10) lag om ändrad lydelse av 74 § barnavårdslagen den 29 april 1960

(nr 97).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av rådmannen Arne Wilhelmsson.

Lagförslagen föranledde följande yttranden inom lagrådet.

Förslaget till införsellag

1 §■

Lagrådet:

Enligt det remitterade förslaget får införsel äga rum för skatter och allmänna

avgifter i fall som särskilt föreskrivs. Lagberedningens förslag innehöll

i denna del (2 § c) att införsel skulle få ske för skatter och allmänna

avgifter i fall som Kungl. Maj :t med riksdagen bestämmer. Bakgrunden till

lagberedningens förslag i förevarande hänseende har uppenbarligen varit

att frågor om när införsel får ske ansetts vara av sådan vikt att riksdagen

bör medverka till beslutet. Enligt konstitutionell praxis lär emellertid spörsmål

av här ifrågavarande natur — bortsett från vissa specialfall avseende

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungi. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

t. ex. avgifter som utgår med stöd av stadganden av privilegienatur — ej

avgöras utan att de underställs riksdagens prövning; och lagrådet utgår

från att denna praxis utgör tillräcklig garanti för att riksdagen i allmänhet

kommer att höras i nu avsedda fall.

2 §•

Lagrådet:

Såsom objekt för införsel upptar det remitterade förslaget i första stycket

3 vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk

eller annat sådant samt under 4 vad som utgår som pension, livränta eller

annan periodisk förmån. Beträffande pensions- och livränteförmåner gäller

att de redan f. n. kan tas i anspråk genom införsel. I övrigt innebär förslaget

i denna del att, jämfört med gällande rätt, vissa nya fordringar får

tas i anspråk genom införsel.

Utmärkande för de vederlagsfordringar som avses under 3 skall enligt

motiven vara att de framstår som intäkter för utnyttjande av rätten till en

immateriell tillgång, ett verk av andligt skapande eller vad därmed kan

jämställas. I första hand åsyftas verk som är föremål för upphovsrätt enligt

lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. I övrigt inbegrips

sådant som framstår som jämförligt med litterärt eller konstnärligt

verk, t. ex. fotografisk bild. Däremot avses inte vederlag för utnyttjande

av en patenterad uppfinning. Om vederlaget i detta fall utgår i form av

royalty, är det emellertid att anse som en periodisk förmån som åsyftas

under första stycket 4 och vederlaget kan därför ändå tas i anspråk genom

införsel. Ett annat exempel som lämnas i motiven är periodiskt utgående vederlag

för en försåld rörelse.

I paragrafens andra stycke återfinns vidare en från gällande lag hämtad

föreskrift att med livränta skall, såvitt angår införsel för familjerättsliga

underhållsbidrag och kommunala bidragsfordringar, jämställas sjukpenning

och annan dagersättning, som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall

eller av annan sådan anledning.

Det kan ifrågasättas om förslaget i nu aktuella delar har fått en helt

lämplig utformning. Lagrådet vill särskilt framhålla, att omnämnandet av

periodiska förmåner såsom införselobjekt kan leda till att ett betydande

antal fordringar av skiftande slag tas i anspråk genom införsel. Till periodiska

förmåner måste sålunda här räknas bl. a. från det allmänna utgående

periodiska ersättningar med socialt inslag, t. ex. allmänt barnbidrag, men

även daghjälp som utgår från erkänd arbetslöshetskassa. Också sjukpenning

och därmed jämställd dagersättning utgör periodisk förmån.

En rättstillämpning enligt det nu anförda skulle medföra att införsel

skedde i fordringar som man egentligen har velat undanta från införsel.

Det torde därför vara tillrådligt att ge bestämmelserna i denna del en snä
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

221

vare utformning. Enligt lagrådets mening bör sålunda periodiska förmåner

inte generellt anges som objekt för införsel. Samtidigt bör eftersträvas en

avfattning som visar att införsel kan äga rum i royalty som en uppfinnare

liar betingat sig vid upplåtelse av rätt att utnyttja uppfinningen samt i

periodiskt utgående vederlag för en försåld rörelse.

För att tillgodose nu angivna synpunkter förordar lagrådet att första

stycket 3 och 4 erhåller följande avfattning: 3. periodiskt utgående vederlag

för utnyttjande av patent eller av rätt till litterärt eller konstnärligt

verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse samt 4. vad som utgår

såsom pension eller livränta.

Den nu föreslagna avfattningen av första stycket 3 innebär, i motsats

till vad som följer av det remitterade förslaget, att endast periodiskt utgående

vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk

eller annat sådant kan tas i anspråk genom införsel. Detta torde emellertid

betyda mindre, eftersom kraven på vederlagsfordringens periodicitet bör

sättas lågt. Det kan vara tillräckligt att fordringen utgår i några successivt

förfallande poster som ägnar sig för införsel.

Den omständigheten att uttrycket »periodiska förmåner» utgår i första

stycket 4 innebär visserligen att frågan om innebörden av pensions- och

livräntebegreppen får större betydelse än enligt det remitterade förslaget.

Emellertid synes tolkningen av uttrycken »pension» och »livränta» i gällande

lag inte ha vållat några större problem.

I detta sammanhang må anmärkas ett uttalande av departementschefen

under 3. 3. att lagen skall medge införsel i engångs- eller kapitalbelopp som

undantagsvis betalas ut i stället för livränta eller pension eller del därav.

Av departementschefens hänvisning till lagberedningens betänkande (sid.

98) torde framgå att uttalandet i själva verket har avseende å fall då förmånen

utgår på grund av anställning eller liknande. Är däremot fråga om

förmån av skadeståndsnatur — det förekommer i viss utsträckning att

kapitalbelopp utgår i stället för skadeståndslivränta vid invaliditet eller

i stället för efterlevandelivränta jämlikt 6 kap. 4 § strafflagen — skall införsel

inte få beviljas i kapitalbeloppet. Detta bör gälla även med den utformning

av lagtexten som lagrådet föreslagit i det föregående.

Vinner lagrådets förslag bifall, torde häremot svarande jämkningar böra

vidtas i 17 § införsellagen och 27 § konkurslagen.

Godtages ej lagrådets förslag måste, med hänsyn till att sjukpenning och

därmed jämförlig dagersättning är periodiska förmåner, regeln i andra

stycket konstrueras som ett undantag från vad som stadgas i första stycket 4.

5 §•

Lagrådet:

För att införsel skall få äga rum förutsätts enligt andra punkten i första

stycket att bidragsbelopp utestår obetalt eller att gäldenären vid två eller

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungi Maj:ts proposition nr 130 år 1968

flera tillfällen har underlåtit att betala i rätt tid och att det är anledning

antaga att detta skall upprepas.

I lagrådsremissen anges uttrycket »utestår obetalt» syfta bara på sådana

belopp som alltjämt kan tas ut genom införsel. När utmätningsmannen meddelar

sitt beslut, skall han alltså tillse att förfallodagen för det oguldna

bidragsbeloppet icke ligger för långt tillbaka; beloppet får inte ha förfallit

till betalning tidigare än två år före början av den kalendermånad, under

vilken enligt utmätningsmannens beräkning verkställigheten kommer att

ske (jfr andra stycket första punkten).

I ett annat avseende är emellertid lagrummets innebörd inte fullt klar.

Vad som i andra punkten av första stycket sägs om att gäldenären vid två

eller flera tillfällen har underlåtit att betala i rätt tid motsvaras i beredningens

förslag av att gäldenären eljest visat försumlighet vid fullgörande

av bidragsskyldigheten. Med hänsyn till beredningens uttalanden i anslutning

härtill skulle det kunna anses att någon tidsbegränsning bakåt inte

är åsyftad. A andra sidan skulle sammanställningen med det förut nämnda

fallet — att bidragsbelopp utestår obetalt — kunna anses tyda på att i

stort sett samma tidsbegränsning bakåt skall gälla.

Lagrådet anser önskvärt att oklarheten undanröjs och det torde då vara

lämpligt att i lagtexten ges uttryck för vad som skall äga tillämpning beträffande

båda leden av andra punkten i första stycket. Enligt lagrådets mening

är det praktiskt sett och av hänsyn till gäldenären mest ändamålsenligt

att en tidsbegränsning bakåt av två år får gälla med avseende å dröjsmål

med betalning.

I enlighet härmed föreslås att i andra punkten av första stycket anges

som förutsättning att antingen bidragsbelopp, som enligt andra stycket får

uttagas, utestår obetalt eller gäldenären vid två eller flera tillfällen

under de två senaste åren före införselbeslutet har underlåtit att betala i

rätt tid och det är anledning antaga att detta skall upprepas. Andra

stycket första punkten kan då omformuleras så att genom införsel får uttagas

endast bidragsbelopp som förfallit till betalning tidigast två år före

början av den kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske.

10 §.

Justitierådet Conradi:

Lagförslagen är — vilket får anses vara naturligt i vår tid — präglade av

sociala synpunkter. Införsel skall exempelvis inte kunna beviljas i utbildningsbidrag

och dylika förmåner. Sjukpenning skall inte genom införsel kunna

tagas i anspråk för skatter och böter. Och om gäldenären eller någon

som hör till hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom skall detta beaktas

vid utmätning. Över huvud taget har vid utformningen av reglerna om

förbehållsbelopp och beneficium tagits stor hänsyn till sociala förhållanden.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Enligt min erfarenhet är personer som undergår kriminalvård i frihet

ofta pressade av krav på resterande skatter och böter. Detsamma torde gälla

andra som behandlas av samhällsorgan för återanpassning, t. ex. alkoholmissbrukare.

Det skulle, mot bakgrund av lagstiftningens allmänna inriktning,

kunna diskuteras om inte de som står under samhällets övervakning

borde i princip undantas från införsel och utmätning för skatter och böter

under övervakningstiden. Det tjänar ju inte mycket till att söka hjälpa

dessa människor till en ny existens, om det tryck som de exekutiva åtgärderna

innebär blir så starkt att de ger upp. Man skall inte glömma, att de

till sitt psyke i regel är mer eller mindre avvikande från det normala. Emellertid

har jag kommit till det resultatet att de föreslagna reglerna bör

kunna fungera tillfredsställande i praktiken också i de här avsedda övervakningsfallen.

Med ett klokt handhavande av förbehålls- och beneficiireglerna

bör man kunna komma ganska långt. Det torde kunna förutsättas,

att utmätningsmannen tar kontakt med övervakaren och i samråd med

denne bestämmer villkoren för införsel resp. utmätning så, att gäldenären

(den övervakade) inte blir över hövan betungad.

Vad nu sagts hänför sig, såsom redan framgår, även till 65 och 67 b §§

utsökningslagen.

17 §.

Lagrådet:

Godtages lagrådets förslag under 2 §, erfordras en jämkning av ordalagen

i andra stycket första punkten i förevarande paragraf.

22 §.

Lagrådet:

Paragrafen innehåller en bestämmelse som beräknas endast mera sällan

komma i tillämpning och som tydligen snarare är avsedd att få verkan genom

sin blotta existens. Lämpligheten av bestämmelsens innehåll och närmare

utformning är således, praktiskt sett, en fråga av mera underordnad

betydelse. Av principiella skäl bör emellertid ägnas uppmärksamhet åt det

avsteg från hittills gällande rättsgrundsatser som bestämmelsen innefattar.

Den rättstekniska konstruktionen framstår ej som fullt klar. En möjlighet

skulle kunna vara att anse tillämpning av bestämmelsen medföra

förändring av lönevillkoren på det sättet att under tid som beslutet avser

ytterligare lön skall utgå. Det belopp som uttagits genom införsel enligt

paragrafen skulle arbetsgivaren således inte kunna återkräva av arbetstagaren/gäldenären,

ej heller skulle det kunna göras gällande mot denne genom

kvittning, och arbetsgivaren skulle även vara betagen möjlighet att i

rättegång få till stånd en omprövning av de omständigheter som föranledde

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Kangl. Maj:t$ proposition nr 130 år 1968

beslut enligt 22 §. Meningen torde dock inte vara att bestämmelsen skall lia

så genomgripande innebörd. Snarare lär ha avsetts att meddela en regel

av endast exekutionsrättslig natur. Frågan huruvida arbetstagaren skall

vara skyldig att återgälda arbetsgivaren vad denne genom införselbeslutet

nödgats utgiva för arbetstagarens räkning synes böra kunna, oavsett meddelat

beslut i utsökningsväg, göras till föremål för rättegång inför domstol.

Därvid torde arbetsgivaren kunna göra gällande att den förmögenhetsöverföring,

som genom utmätningsmannens åtgärd ägt rum, i förhållandet mellan

honom och arbetstagaren saknar civilrättslig grund. Bedömandet kan

härvid komma att följa riktlinjerna i den —- långt ifrån enhetliga — rättspraxis

där domstolarna haft att taga ställning till frågan om ersättning för

utfört arbete när vederlag ej avtalats. Huruvida reglerna i förevarande paragraf

därvid skall få utöva ett mer eller mindre begränsat inflytande på

det civilrättsliga rättsläget torde kunna överlämnas till domstolarnas rättstillämpning.

Med nu angivna uppfattning står det också klart att belopp

enligt 22 § inte skall verka förhöjande vid beräkning av semesterersättning

och av arbetsgivaravgift enligt lagen om allmän försäkring.

Ehuru betänkligheter mot den föreslagna bestämmelsen kan råda, vill

lagrådet med hänsyn till att tillämpningen kan väntas bli begränsad inte motsätta

sig att en regel införs, avsedd att hindra förfaranden som i realiteten

är illojala. En förutsättning är därvid givetvis att behov av en föreskrift i

sådan riktning verkligen föreligger, något som undandrar sig lagrådets bedömande.

Enligt lagrådets mening bör emellertid stadgandet i första stycket jämkas.

För att bereda ökat skydd åt lojala förfaringssätt anser lagrådet att

i lagrummet bör närmare preciseras vilka hänsyn som skall vara avgörande.

Inledningsorden i första stycket kan förslagsvis avfattas sålunda: »Arbetar

gäldenären i annans förvärvsverksamhet mot ersättning, som med hänsyn

till arbetets beskaffenhet och omfattning samt arbetsgivarens villkor och

arbetstagarens förmåga är att anse som uppenbart för låg och kan» etc.

Härunder inbegrips tydligen även det fall att icke någon lön alls utgår.

Det må tilläggas att beslut enligt 22 § torde kunna medföra rätt för arbetsgivaren

att uppsäga anställningsavtalet, oavsett vad som eljest kan vara

överenskommet om uppsägningstid.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet:

Enligt lagrådets mening är det betänkligt att, såsom skett i punkt 4, för

en obestämd framtid — i anslutning till en f. n. på många håll tillämpad

praxis — tillåta avsteg från den i 15 § första stycket stadgade, med gällande

rätt i huvudsak överensstämmande ordningen för företräde mellan

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

fordringar av olika slag, närmast regeln om företräde för underhållsbidrag

framför skatter. När fortsättningsvis vid införsel för skatt skall gälla endast

de allmänna preskriptionsreglerna synes något sakligt skäl icke längre föreligga

för avsteg från företrädesordningen. Det förtjänar därvid att framhållas,

att de i 5 och 6 §§ stadgade särskilda korta preskriptionstiderna vid införsel

för underhållsbidrag och för bidrag som tillkommer kommun gör det sakligt

sett angeläget att företrädesordningen strikt iakttages och förlänar en

speciell tyngd åt vad beredningen uttalat därom att även ett tillfälligt företräde

för skattefordringen medför risk för att det resterande underhållet

inte kommer alt kunna uttagas. Också med beaktande av föreliggande svårigheter

att så omorganisera arbetet inom de större kronofogdemyndigheterna

att företrädesordningen omedelbart kan noga tillämpas, anser sig lagrådet

kunna förutsätta att den för sådant ändamål erforderliga omorganisationen

skall kunna äga rum inom en redan i samband med införsellagens

antagande fastställd övergångstid. Denna kan förslagsvis bestämmas till

fem år. Lagrådet förordar därför att det i förevarande punkt meddelade bemyndigandet

för Kungl. Maj:t får gälla tills vidare, dock längst till den

1 juli 1974.

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

66 §.

Lagrådet:

Såsom lagrådet anfört vid 2 § införsellagen skall införsel inte få beviljas

i kapitalbelopp som utgår såsom skadestånd vid invaliditet eller jämlikt

6 kap. 4 § strafflagen såsom ersättning åt efterlevande till den som blivit

dödad. Av 3 mom. i förevarande paragraf framgår att ej heller utmätning

kan ske i dylikt kapital så länge det innestår hos den som skall utge det.

Enligt försäkringsbolagens skaderegleringspraxis utgår invaliditetsersättning

i fall då invaliditeten inte överstiger 10 % regelmässigt som kapitalersättning.

Därjämte förekommer det att redan fastställd livränta helt eller delvis

utbyts mot kapitalbelopp; jfr 13 § trafikförsäkringslagen. Enligt direktiven

för skadeståndskommittén (riksdagsberättelsen 1967:1 Ju 68) skall denna

kommitté överväga om engångsersättning såsom skadestånd för invaliditet

bör förekomma i större utsträckning än f. n.

En vanlig anledning till att utbyte medges av skadeståndslivränta mot

kapital är att den skadade beräknas få större möjligheter att klara sin försörjning

genom kapital till inköp av en mindre rörelse, t. ex. en kiosk, eller

till viss utbildning. Motsvarande gäller beträffande ersättning åt efterlevande.

Genom det remitterade förslaget har sörjts för att kapitalbelopp som här

avses i regel inte tas i anspråk för borgenärernas omedelbara förnöjande.

Det bör därvid understrykas att borgenärerna på sikt bör ha väl så stora

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

möjligheter att med den föreslagna ordningen komma till sin rätt, nämligen

tack vare de högre inkomster som gäldenären kan antagas få, om kapitalet

kommer till den tänkta användningen. Emellertid föreligger en svag punkt

i utmätningsskyddet. Det kan ibland förflyta någon tid från det att beloppet

utbetalas till den skadelidande och till dess kapitalet kommer till avsedd användning

genom inköp av rörelse osv. Under denna tidrymd föreligger inte

något utmätningsskydd (bortsett från vad som följer av 67 e §).

Emellertid torde böra beaktas att den som har att utge ersättningen —

i regel försäkringsbolag — kan förfara så att beloppet inte utges till gäldenären

utan med dennes begivande utbetalas direkt till den som skall ha det:

säljaren av rörelsen, skolan som lämnar undervisning osv.

67 b §.

Lagrådet:

För att garantera en återhållsam tillämpning av löneutmätningsinstitutet

stadgas under 4 i paragrafen att utan gäldenärens medgivande får utmätning

ej under ett och samma kalenderår tillämpas sammanlagt längre tid

än tre månader eller, om fordringens art ger särskild anledning till det, sex

månader. Lagrådet har ingen erinran mot de sålunda föreslagna maximitiderna.

Med den utformning lagtexten erhållit lär emellertid gäldenären redan

vid skuldens uppkomst kunna lämna ifrågavarande medgivande. Enligt

lagrådets mening kan möjligheten att på förhand lämna medgivande till

förlängning få mindre önskvärda konsekvenser. En långivare kan sålunda

uppställa som villkor för lånets beviljande att ett dylikt medgivande lämnas

och det kan tänkas att kreditinstituten i sina reversformulär regelmässigt

kommer att intaga en klausul innefattande medgivande av ifrågavarande

slag. Även om gäldenären på grund av stadgandet i sista punkten under 4

kan återkalla medgivandet om förlängning när utmätning tillämpats sex

månader eller om förhållandena ändrats väsentligt, är det anmärkta förhållandet

ej betydelselöst. Lagrådet vill förorda att medgivande till förlängning

får lämnas först i utmätningsmålet och föreslår att inledningsorden

i första punkten under 4 avfattas sålunda: »Utan gäldenärens i utmätningsmålet

lämnade medgivande får» etc. En liknande jämkning av lagtexten föreslås

beträffande första punkten under 6 i paragrafen.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

27 §.

Lagrådet:

Godtages lagrådets förslag under 2 § i förslaget till införsellag, erfordras

en jämkning av ordalagen i andra stycket andra punkten av förevarande

paragraf.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

227

Lagrådet:

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Sofiero den 25 juli 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Kling, Johansson,

Holmqvist, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) införsellag,

2) lag om ändring i utsökningslagen,

3) lag om ändring i konkurslagen,

4) lag om ändring i 20 kap. föräldrabalken,

5) lag om ändring i 17 kap. handelsbalken,

6) lag angående ändrad lydelse av 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal,

7) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon,

8) lag angående ändrad lydelse av 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring,

9) lag angående ändrad lydelse av 50 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring,

10) lag om ändrad lydelse av 74 § barnavårdslagen den 29 april 1960

(nr 97).

Föredraganden redogör för innehållet i lagrådets utlåtande och anför.

Jag kan, med ett par smärre reservationer som jag strax återkommer till,

ansluta mig till vad lagrådet har anfört. Jag föreslår, att de av lagrådet förordade

jämkningarna av 2, 5 och 17 §§ förslaget till införsellag, 67 b § förslaget

till lag om ändring i utsökningslagen samt 27 § förslaget till lag om

ändring i konkurslagen genomförs.

Lagrådet har dessutom i förtydligande syfte föreslagit, att 22 § förslaget

till införsellag avfattas något annorlunda än i det remitterade förslaget.

Jag delar visserligen lagrådets uppfattning att utmätningsmannen vid bedömningen

om åtgärd enligt paragrafen skall vidtas bör beakta sådana fak
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kung!. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

torer som arbetets beskaffenhet och omfattning samt arbetsgivarens villkor

och arbetstagarens förmåga. Emellertid är enligt min mening inte behövligt

att ange detta i lagtexten. Jag förordar därför, att paragrafens lydelse enligt

det remitterade förslaget behålls.

Lagrådet har vidare föreslagit, att det i punkt 4 i övergångsbestämmelserna

till förslaget till införsellag meddelade bemyndigandet för Kungl. Maj :t skall

gälla längst under fem år efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Emellertid måste Kungl. Maj :t — oavsett sådan formell tidsbegränsning —

under alla förhållanden tillse att den i sammanhanget aktuella omorganisationen

av arbetet inom de större kronofogdemyndigheterna genomförs så

snabbt som möjligt. Skulle mot förmodan omorganisationen inte kunna

genomföras inom den angivna femårstiden, är det opraktiskt att behöva ta

upp fråga om lagändring. Jag anser därför, att lagrådets förslag i denna del

inte bör godtas.

Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella jämkningar

vidtas i lagtexten.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

anta dels de förut nämnda lagförslagen med de ändringar som sålunda har

angivits, dels det vid statsrådsprotokollet den 10 maj 1968 fogade förslaget

till förordning om ändrad lydelse av 17 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Propositionen ................................................ 1

Författningsförslag ........................................... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 10 maj 1968 .................... 34

Inledning ................................................. 31

Lagberedningens förslag och remissyttrandena över det.......... 36

Allmänt om det aktuella lagstiftningsområdet ................ 36

Fordringar som skall få tas ut genom införsel resp. genom löne
utmätning

.............................................. 43

Inkomster vari införsel resp. löneutmätning skall få äga rum 49

Andra frågor beträffande införselinstitutet .................. 57

Andra frågor beträffande löneutmätning .................... 67

Gäldenärens beneficium vid sakutmätning................... 76

Övriga frågor ........................................... 85

Departementschefen ...................................... 87

Allmänna synpunkter ...................................... 87

Fordringar som skall få tas ut genom införsel resp. genom löneutmätning

.............................................. 92

Inkomster vari införsel resp. löneutmätning skall få äga rum . 94

Andra frågor beträffande införselinstitutet .................. 98

Andra frågor beträffande löneutmätning 103

Gäldenärens beneficium vid sakutmätning .................... 108

Övriga frågor............................................ 114

Upprättade lagförslag ........................................ 116

De särskilda bestämmelserna.................................. 117

Förslaget till införsellag .................................. 117

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen .............. 145

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen ................ 165

Förslaget till lag om ändring i 20 kap. föräldrabalken ...... 170

Förslaget till lag om ändring i 17 kap. handelsbalken ........ 173

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 118 och 123 §§ lagen

om försäkringsavtal ...................................... 174

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen om trafikförsäkring

å motorfordon ................................ 175

Förslagen till lagar angående ändrad lydelse av dels 20 kap. 6 §

lagen om allmän försäkring och dels 50 § lagen om yrkesskadeförsäkring

samt förslaget till förordning om ändrad lydelse av

17 § militärersättningsförordningen........................ 175

Hemställan ................................................ 177

Bilaga 1. Författningsförslagen 178

Bilaga 2. Vissa av lagberedningens lagförslag .................. 209

Utdrag av lagrådets protokoll den 28 juni 1968 .................. 219

Utdrag av statsrådsprotokollet den 25 juli 1968 ................. 228

Doktrin (2)

  1. Fredrik Benndorf, Clarence Eliasson, Nils-Bertil Morgell, Försäkringskassan får ansöka om betalningssäkring, FT 2025 nr 3 s. 347, på s. 357 · Fritt tillgänglig
  2. Lars Heuman, Reformfrågor rörande målsäganderätten, SvJT 1977 s. 241, på s. 260 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 1LU 1968:48 Utlåtande angående dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till införsellag m. m., dels ock i anledning av propositionen väckta motioner. s. 65 i texten
  2. 1LU 1968:44 Utlåtande i anledning av motioner om dels ersättning av statsmedel vid personskada genom brott, dels allmän försäkring vid våldsbrott, dels målsägandes möjlighe s. 10 i texten

Rättsfall (4)

4 kopplingar.

  1. RH 2022:14 ur registret · dokumentnivå
  2. RH 1999:24 ur registret · dokumentnivå
  3. RH 1996:11 ur registret · dokumentnivå
  4. RH 1993:93 ur registret · dokumentnivå

Doktrin (7)

7 kopplingar i 3 dokument.

  1. JT 2023/24 s. 426 s. 426 · s. 428 · s. 429 · s. 430 · och 1 till i texten · dokumentnivå
  2. FT 2025 s. 347 Fredrik Benndorf, Clarence Eliasson, Nils-Bertil Morgell, Försäkringskassan får ansöka om betalningssäkring s. 357 i texten
  3. SvJT 1977 s. 241 Lars Heuman, Reformfrågor rörande målsäganderätten s. 260 i texten