Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 6A8)

1968-10-25 · 39 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:160, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 6A8)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

1

Nr 160

Kungl. Maj:t$ proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 6A8); given

Stockholms slott den 25 oktober 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse

av 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begärs riksdagens yttrande över ett förslag till ändring i

vägtrafikförordningen som gör det möjligt att införa bestämmelser för att

minska luftföroreningarna genom avgaser från bensindrivna bilar. Avsikten

är att föreskriva att bilar av 1971 eller senare års modell skall vara utrustade

på sådant sätt att utsläppen av koloxid och kolväten begränsas och att bilar

av tidigare årsmodeller skall ha sådan förgasarinställning m. m. att avgasernas

koloxidhalt vid tomgång inte överstiger ett visst värde. I sistnämnda

del skall bestämmelserna enligt förslaget träda i kraft den dag Kungl. Maj :t

bestämmer. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 160

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september

19511 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)2

3 §•

1 mom. Bil skall---med backspegel;

j) om förbränningsmotor användes,

avgasrör, effektiv anordning för

att hindra störande ljud från avloppsgaserna

(ljuddämpare) och,om

motorn är bensindriven, effektiv anordning

för att hindra att gaser

tränger ut från motorns vevhus (sluten

vevhusventilation);

k) stänkskydd, bestående-----

j) om förbränningsmotor användes,

avgasrör, effektiv anordning för

att hindra störande ljud från avgaserna

(ljuddämpare) samt,

om motorn är bensindriven, dels

effektiv anordning för att hindra att

gaser tränger ut från motorns vevhus

(sluten vevhusventilation), dels

anordning för att begränsa halten av

föroreningar i avgaserna eller,

om motorn är dieseldriven, dels effektiv

anordning för att hindra att

tydligt färgade eller ogenomskinliga

avgaser utvecklas annat än tillfälligt

i samband med start eller växling,

dels plombering av bränsleinsprutnings

pumpen;

hörande utrustning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Bestämmelserna i 3 § 1

inom. j om anordning för att begränsa halten av föroreningar i avgaserna

från bensindriven motor tillämpas dock först från och med den dag Konungen

bestämmer, såvitt gäller fordon som vid registrerings- eller typbesiktning

betecknats som 1970 eller tidigare års modell.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan medge undantag

från de nya bestämmelserna i 3 § 1 mom. j.

1 Omtryckt 1967:856.

a Den föreslagna lydelsen upptar även ändring som föreslagits i prop. 1968:124.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1068

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 25 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lange, Kling, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Gei jer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder

mot luftföroreningar genom avgaser från bensindrivna bilar, m. m.,

och anför.

Inledning

Kommunikationsdepartementets ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete

på bilavgasområdet lämnade i november 1967 förslag till åtgärder rörande

dieselavgaser (Stencil K 1967: 8). På grundval härav har i prop. 1968:

124 föreslagits vissa nya bestämmelser för att begränsa luftföroreningar genom

avgaser från dieseldrivna bilar. Propositionen har ännu inte behandlats

av riksdagen. Ledningsgruppens fortsatta arbete har lett till att gruppen

i april 1968 kunnat lägga fram förslag till åtgärder rörande avgaser från

bensindrivna bilar (Stencil K 1968: 2).

Efter remiss har yttranden över sistnämnda förslag avgetts av rikspolisstyrelsen,

socialstyrelsen, giftnämnden, arbetarskyddsstyrelsen, statens institut

för folkhälsan, arbetsmedicinska institutet, statens vägverk, statens

trafiksäkerhetsverk, statens planverk, statens trafiksäkerhetsråd, riksrevisionsverket,

kontrollstyrelsen, statens provningsanstalt, statens naturvårdsverk,

kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och

Bohus län, vägkostnadsutredningen, bilskatteutredningen, Stockholms och

Göteborgs städer, Landsorganisationen i Sverige (LO), Motorbranschens

riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Svenska Petroleum institutet,

Svenska teknologföreningen, AB Svensk bilprovning, Sveriges bilindustri-

och bilgrossistförening, Sveriges trafikbilägares riksorganisation och

Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Socialstyrelsen bär bifogat yttranden

från en ledamot av styrelsens vetenskapliga råd, länsläkaren i Kro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

nobergs län, förste stadsläkarna i Stockholm och Göteborg samt stadsläkarna

i Norrköping, Hälsingborg och Landskrona. Till kommerskollegiets yttrande

har fogats yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg,

Borås, Karlstad, Örebro och Luleå samt från sprängämnesinspektionen. Länsstyrelsen

i Stockholms län har överlämnat bl. a. ett yttrande från länsläkaren

i Stockholms län.

För sammanhangets skulle redovisar jag i det följande också vissa delar

av ledningsgruppens förslag som bör tas upp i närmare föreskrifter och anvisningar

som meddelas av Kungl. Maj:t eller central myndighet.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning som syftar till att

begränsa luftföroreningar från motorerna infördes år 1967, då 3 § 1 mom. j

vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) — VTF — fick ändrad

lydelse (prop. 1967: 166, 3LU 62, rskr 404, SFS 1967: 856). Ändringen

som trädde i kraft den 1 januari 1968 innebär att bil med bensindriven motor

skall vara försedd med effektiv anordning för att hindra att gaser

tränger ut från motorns vevhus (sluten vevhusventilation). Överträdelse av

denna bestämmelse straffas enligt 65 § VTF med böter, högst 500 kronor.

Bestämmelsen gäller inte i fråga om fordon som vid registrerings- eller typbesiktning

betecknats som 1968 eller tidigare års modell. I fråga om fordon

som vid registrerings- eller typbesiktning betecknas som 1969 eller senare

års modell kan Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

medge undantag från bestämmelsen.

Vid registreringsbesiktning, som i princip skall föregå registrering av

bl. a. motorfordon, skall prövas om fordonet är i föreskrivet skick (14 §

1 mom. VTF). Olika typer av motorfordon kan enligt 15 § bli föremål för

typbesiktning. Under vissa förutsättningar skall fordon som tillhör fordonstyp

som blivit typbesiktigad anses vara godkänt vid registreringsbesiktning.

För kontroll av att fordon som tillhör typ som typbesiktigats

stämmer överens med typfordon får sådant fordon enligt 28 § vägtrafikkungörelsen

den 7 december 1951 (nr 743) — VTK —- tas ut för undersökning

hos tillverkare eller generalagent. Registrerat motorfordon skall kontrollbesiktigas

i den ordning som föreskrivs i 24 § VTF. Vid kontrollbesiktning

skall undersökas om fordonet är i trafiksäkert skick (55 § 2 mom.

VTK). Fordonet skall godkännas om det är i föreskrivet skick eller behäftat

med fel av endast ringa betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. Blir

fordonet inte godkänt vid kontrollbesiktningen kan antingen körförbud

meddelas eller föreläggande utfärdas för fordonsägaren att avhjälpa anmärkta

brister och inom viss tid på nytt inställa fordonet för kontrollbe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

5

siktning. Vid flygande inspektion enligt 23 § VTF ineddelas körförbud om

fordon är behäftat med allvarliga brister. Är bristerna mindre allvarliga kan

förrättningsmannen i stället meddela fordonsägaren ett föreläggande eller

göra ett påpekande eller en erinran om det anses vara tillräckligt. Föreläggande

kan avse skyldighet att avhjälpa anmärkta brister och inom viss tid

inställa fordonet för kontrollbesiktning eller, om bristerna är av bara ringa

betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt, att inom samma tid genom intyg

från polisman eller reparatör eller på annat tillförlitligt sätt styrka att bristerna

blivit avhjälpta.

Enligt 58 § VTF skall förare av motorfordon i görligaste mån tillse att

fordonet inte släpper ut gas eller rök i sådan mängd att olägenhet uppstår.

Vidare förbjuds användningen inom tättbebyggt område av aggregat för

uppvärmning av motorn genom tomgångskörning. Sistnämnda bestämmelse

gäller sedan den 1 januari 1968. Bestämmelserna i 58 § är straffsanktionerade

i 67 § VTF som för överträdelse föreskriver böter, högst 500

kronor.

Enligt hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) ankommer det

på kommun att handha och på hälsovårdsnämnden att utöva det närmaste

inseendet över allmänna hälsovården inom kommunen. Särskilda bestämmelser

angående kommuns och hälsovårdsnämnds befattning med luftvården

finns f. n. inte i hälsovårdsstadgan. Ansvaret för den allmänna hälsovården

anses emellertid ändå innefatta skyldighet att vidta åtgärder också

för att motverka luftföroreningar. För att detta skall komma till tydligt

uttryck har i förslag till lagstiftning angående skydd mot miljöfarlig verksamhet

som remitterats till lagrådet den 25 juli 1968 förordats en ändring

i 38 § hälsovårdsstadgan, i vilken bestämmelse hälsovårdsnämnd f. n.

åläggs att tillse att erforderliga och skäliga åtgärder vidtas för att motverka

vattenförorening. Enligt förslaget skall skyldigheten avse också luftförorening,

buller och andra sådana störningar i kommunen.

Behövs ytterligare föreskrifter om allmänna hälsovården för kommun

eller del av kommun kan kommunen enligt 65 § meddela sådana föreskrifter

i lokal hälsovårdsordning. Sådan föreskrift får dock inte avse förhållande

som reglerats genom annan allmän författning än stadgan. Vid meddelande

av föreskrift skall tillses att genom föreskriften inte läggs onödigt

tvång på allmänheten eller görs obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

Genom föreskrift i lokal hälsovårdsordning får hälsovårdsnämnd bemyndigas

att medge undantag från vissa i stadgan meddelade särskilda bestämmelser

och från föreskrifterna i hälsovårdsordningen (66 §). Till ledning

för utarbetande av lokal hälsovårdsordning har Kungl. Maj :t fastställt en

normalhälsovårdsordning (SFS 1959:440). Föreskrift i lokal hälsovårdsordning

får inte utan särskilt skäl innebära väsentlig avvikelse från motsvarande

bestämmelser i normalhälsovårdsordningen (67 §). Lokal hälsovårdsordning

antas av kommuns fullmäktige på förslag av hälsovårdsnämn
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 160

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

den eller efter dess hörande. Fullmäktiges beslut om antagande av lokal

hälsovårdsordning skall underställas länsstyrelsen. Underlåter fullmäktige

att anta lokal hälsovårdsordning av innehåll som länsstyrelsen finner erforderligt,

kan länsstyrelsen förordna i ämnet men skall i så fall underställa

sitt beslut Kungl. Maj :ts prövning. Motsvarande gäller om ändring och upphävande

av lokal hälsovårdsordning (68 §).

Förseelse mot lokal hälsovårdsordning straffas enligt 84 § med böter,

högst trehundra kronor, eller, om förseelsen avsett åliggande av större vikt

eller förorsakat avsevärd skada eller olägenhet, dagsböter.

I hälsovårdsordningen för Stockholms stad har genom stadsfullmäktiges

av överståthållarämbetet fastställda beslut den 16 maj 1966 förts in en bestämmelse

(28 a §) som trädde i kraft den 1 augusti 1966 och som innebär

att tomgångs- och varmkörning utomhus av motorfordon, som ej befinner

sig i trafikkö, får äga rum under högst tre minuter inom stadens planlagda

område.

Prop. 1968:124

I propositionen har jag på grundval av ledningsgruppens utredning rörande

dieselavgaser förordat vissa nya bestämmelser för att begränsa luftföroreningar

genom avgaser från dieseldrivna bilar. Jag har sålunda förordat

att 3 § 1 mom. j VTF kompletteras med en generell bestämmelse att bil med

dieseldriven motor skall vara försedd med effektiv anordning för att hindra

att tydligt färgade eller ogenomskinliga avgaser utvecklas annat än tillfälligt

i samband med start eller växling. Vidare har jag i propositionen förordat

att i 3 § 1 mom. j införs en bestämmelse om att bränsleinsprutningspumpen

på dieseldriven bil skall vara plomberad. Frågan huruvida anordning,

som skall hindra att tydligt färgade eller ogenomskinliga avgaser utvecklas

annat än tillfälligt, är effektiv har i propositionen förutsatts skola

bedömas med utgångspunkt i prov av röktätheten hos avgaserna, varvid vissa

gränsvärden inte får överskridas. Det har förutsatts att de gränsvärden

som skall gälla vid registrerings- och typbesiktning fastställs av Kungl.

Maj :t. Jag har vidare förordat att bestämmelserna om kontrollbesiktning

ändras så att kontrollbesiktning i fortsättningen omfattar också kontroll av

att kraven på anordningar för att begränsa luftföroreningarna från motorn

är uppfyllda. I fråga om kontrollen vid sådan besiktning och vid flygande inspektion

har jag förutsatt att av ledningsgruppen föreslagna högre gränsvärden

skall kunna godtas. I denna del har jag anfört.

En bestämmelse i 3 § 1 mom. j VTF i enlighet med mitt förslag leder till

att kontroll av att de nya kraven uppfylls skall ske vid registrerings- och

typbesiktning av nya fordon. Vid sådan besiktning skall nämligen enligt nu

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

7

gällande bestämmelser undersökas, om fordonet är i föreskrivet skick. Som

gruppen förutsatt bör motsvarande kontroll ske också vid kontrollbesiktning.

En bestämmelse härom har sin plats i 55 § vägtrafikkungörelsen den

7 december 1951 (nr 743). Bestämmelsen bör utformas så, att kontrollen

omfattar samtliga anordningar för begränsning av luftföroreningar från motorn,

och således avse också de tidigare meddelade föreskrifterna om sluten

vevhusventilation på bensindrivna bilar. — Enligt 24 § 3 mom. VTF skall

fordon godkännas vid kontrollbesiktning, om det är behäftat med fel som är

av endast ringa betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. På motsvarande

sält bör fel på de anordningar som krävs för att begränsa föroreningar genom

avgaser inte föranleda att fordonet underkänns, om felet medför endast

ringa olägenhet. Första stycket i 24 § 3 mom. bör ändras i enlighet härmed.

Det bör föreskrivas uttryckligen att godkännande inte får meddelas, ombränsieinsprutningspumpen

inte är plomberad på föreskrivet sätt. Ändringarna föranleder

en redaktionell jämkning i fjärde stycket samma mom. I anvisningar

till ledning för besiktningsmännen som trafiksäkerhetsverket meddelar anges

hur olika fel bör bedömas. Det torde få ankomma på verket att, med utgångspunkt

i de gränsvärden som ledningsgruppen funnit böra gälla för godtagbar

röktäthet vid kontrollbesiktning, göra de tillägg till anvisningarna

som behövs för en enhetlig bedömning. — Bestämmelserna om flygande inspektion

är avfattade så att de automatiskt ger behörighet att undersöka om

ett fordon fyller de krav som ställs upp genom de nya bestämmelserna. De

avvikelser i fråga om röktäthet som enligt vad jag nyss sagt bör godtas vid

kontrollbesiktning bör vid flygande inspektion på motsvarande sätt naturligen

föranleda endast påpekande eller erinran från förrättningsmannen. Också

detta bör lämpligen framgå av anvisningar som trafiksäkerhetsverket

meddelar.

Jag har vidare anfört i propositionen att det bör ankomma på trafiksäkerhetsverket

att närmare ange metoderna för mätning av röktätheten och att

meddela särskilda föreskrifter som är nödvändiga för att de fastställda

gränsvärdena inte skall överskridas.

I fråga om plomberingen av bränsleinsprutningspump har jag uttalat att

vissa grundläggande bestämmelser bör meddelas av Kungl. Maj :t och närmare

föreskrifter av trafiksäkerhetsverket, som också bör utöva viss kontroll

över att plombering sker på föreskrivet sätt.

De nya bestämmelserna i VTF har i propositionen föreslagits skola med

undantag för fall av ringa betydelse omfattas av straffbestämmelsen i 65 §

VTF.

Bestämmelserna har föreslagits skola träda i kraft den 1 juli 1969. De bestämmelser

som skall meddelas av Kungl. Maj :t har förutsatts skola gälla

från och med samma dag. Med hänsyn bl. a. till att äldre fordon i vissa fall

inte kan uppfylla de nya kraven har jag vidare förordat att Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall få medge undantag från

de nya bestämmelserna. Avsikten är, enligt vad som samtidigt anförts, att

trafiksäkerhetsverket skall pröva sådana frågor.

I fråga om utländska fordon som brukas tillfälligt i Sverige med stöd av

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1968

turistvagnslicens har i propositionen anförts att trafiksäkerhetsverket lämpligen

bör bedöma vilka undantag från de nya bestämmelserna som påkallas

för sådana fordon.

Internationellt arbete

USA

Bilavgasproblemet har länge varit framträdande i USA. I Kalifornien fastställdes

år 1960 vissa gränsvärden för avgasutsläpp. Lagen kunde dock tilllämpas

först i fråga om 1966 års bilmodeller. Enligt en federal lag som tilllämpas

på 1968 och 1969 års bilmodeller gäller vissa gränsvärden för koloxid-

och kolväteutsläpp från bensindrivna bilar vid körning enligt en föreskriven

körcykel som motsvarar genomsnittskörning i Los Angeles-området

(USA-prov). Gränsvärdena är genomsnittsvärden, vilket innebär att de

avser det genomsnittliga utsläppet vid prov av många fordon. Vissa fordon

kan vid sådant prov alltså tillåtas ha högre värden i den mån det kompenseras

av lägre värden hos andra fordon. Gränsvärdena är följande:

Cylindervolym

Koloxid

Kolväten

(volymprocent)

(cm3 per m3)

0,82—1,64 liter........

.......... 2,3

410

1,65—2,29 liter........

.......... 2,0

350

över 2,29 liter ........

.......... 1,5

275

För 1970 och senare års bilmodeller gäller skärpta bestämmelser. Dessa

föreskriver för bilar med en cylindervolym av minst 0,82 liter och en vikt av

högst 2 720 kg gränsvärden som i princip är oberoende av bilens storlek. För

koloxid är gränsvärdet 14,3 g/km och för kolväten 1,37 g/km. Också dessa

gränsvärden är genomsnittsvärden. Utsläppets storlek bestäms genom att de

uppmätta halterna multipliceras med avgasmängden. Denna beräknas schematiskt

i förhållande till bilens vikt. Den schematiska beräkningen, som

gynnar stora bilar, har uppgivits vara ett provisorium i avvaktan på att det

blir praktiskt möjligt att mäta den verkliga storleken av avgasmängden. För

bilar med en vikt som överstiger 2 720 kg föreskrivs gränsvärdena 1,5 volymprocent

koloxid och 275 cm3 per m3 kolväten.

För Kalifornien har med hänsyn till där rådande meteorologiska förhållanden

fastställts strängare föreskrifter med avseende på bilar av 1970 och

senare års modell. Skillnaden består i att de gränsvärden, som enligt federala

bestämmelser är genomsnittsvärden, i Kalifornien inte får överskridas av

något fordon. De är alltså maximivärden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

9

Japan

I Japan gäller för 1967 och senare års bilmodeller, men i praktiken först

från och med 1968 års modeller, ett gränsvärde (maximivärde) på 3 % för

utsläpp av koloxid vid körning enligt en japansk körcykel. Denna avser att

spegla körförhållandena vid stark trafik med köbildningar och skiljer sig

därför väsentligt från den amerikanska körcykeln. Bestämmelserna begränsar

endast koloxidhalten i avgasutsläppet. Man anser sig emellertid härigenom

ha begränsat även kolvätehalten. Gränsvärdet torde komma att sänkas

gradvis i framtiden.

Europa

I flera europeiska länder övervägs f. n. förslag till bestämmelser om bilavgaser.

Bestämmelserna torde emellertid i de flesta fall inte komma att

införas förrän normer antagits om ett provningsförfarande grundat på ett

gemensamt europeiskt körmönster. Normer för ett sådant prov — ECE-provet

— har utarbetats inom Förenta Nationernas ekonomiska kommission för

Europa (ECE) av ett särskilt arbetsutskott för motorfordons konstruktion

(WP29), i vilket Sverige är representerat. Normerna, som väntas bli antagna

av ECE i en rekommendation till regeringarna, bygger på körmönsterundersökningar

som gjorts i ett stort antal europeiska städer, bl. a. i Stockholm

och Göteborg.

De värden som erhålls vid ECE-prov är inte direkt jämförbara med värden

från USA-prov. Anledningen härtill är bl. a. att de körcykler som ligger

till grund för ECE-prov och USA-prov på väsentliga punkter skiljer sig från

varandra.

Sedan ledningsgruppen lämnat sitt förslag om avgaser från bensindrivna

bilar — som jag skall redogöra för i det följande — har bl. a. frågan om

gränsvärden för utsläppet av koloxid och kolväten från bensindrivna bilar

i maj 1968 behandlats av den särskilda rapportörsgruppen (GRPA) inom

ECE, i vilken grupp Sverige också är representerat. De svenska synpunkterna,

som grundade sig på den utredning som legat till grund för ledningsgruppens

förslag, vann inte gehör inom GRPA. Det preliminära förslag till

rekommendation rörande tillåtna avgasutsläpp från nya bensindrivna bilar

som man beslutade lägga fram överensstämmer inte med ledningsgruppens

förslag. GRPA-förslaget innebär bl. a. att gränsvärdena för utsläpp av koloxid

och kolväten varierar i förhållande till bilstorleken så att de är högre

för stora än för mindre bilar. Två gränsvärden föreslås gälla, ett maximivärde

vid typbesiktning och ett genomsnittsvärde vid kontroll av fordon ur

den löpande produktionen. De föreslagna gränsvärdena — som avser ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

släpp vid ECE-prov — medför enligt vad jag inhämtat från ledningsgruppen

en genomsnittlig minskning av koloxidutsläppet från nya bilar av storleksordningen

20 % jämfört med nuvarande förhållanden. Minskningen

skulle ungefär motsvara den som enligt gruppen kan vinnas — såsom kommer

att utvecklas senare — genom en noggrann justering av förgasarens

tomgångsinställning och av tändningsutrustningen på nuvarande bilar. Utsläppet

av kolväten skulle med GRPA:s gränsvärden förbli oförändrat eller

kunna öka något i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Också frågan om begränsning av koloxidutsläppet vid tomgång behandlades

av GRPA i maj 1968. Diskussionen resulterade i ett preliminärt förslag

till rekommendation enligt vilket avgasernas koloxidhalt vid tomgång får

uppgå till högst 4,5 volymprocent. Undantag från denna regel skall dock

få göras i de fall då motorn är av sådan konstruktion att den inte kan fungera

på ett tillfredsställande sätt efter att ha justerats för att uppfylla kraven

på koloxidutsläppet. I förslaget förordas att bestämmelserna inte skall

tillämpas på motorfordon som är utrustade med avgasrenande system. Vidare

föreslås med hänsyn till variationer i mätningsmetodernas noggrannhet

att koloxidhalter som överstiger gränsvärdet med en procent skall godtas.

Därutöver innehåller förslaget vissa kortfattade föreskrifter angående

förfarandet vid provtagning för kontroll av koloxidhalten.

I Förbundsrepubliken Tyskland har i år införts bestämmelser om avgasernas

koloxidhalt vid tomgång som i allt väsentligt överensstämmer med GRPAförslaget

i frågan. Bestämmelserna var ursprungligen avsedda att gälla motorfordon

av 1963 och senare års modell men begränsades vid den slutliga

granskningen av författningsförslaget till att avse fordon som tas i bruk den

1 januari 1969 och senare. Undantagna från bestämmelserna är personbilar

med en cylindervolym som inte överstiger 250 cm8 och andra motorfordon

vilkas cylindervolym inte överstiger 800 cm3. Vidare kommer inom kort

bestämmelser att utfärdas i förbundsrepubliken vilka från och med den 1

oktober 1970 föreskriver gränsvärden (maximivärden) för utsläpp av koloxid

och kolväten vid typbesiktning och produktionskontroll. Bestämmelserna

är tillämpliga på nya motorfordon som är konstruerade för en hastighet

överstigande 50 km/tim. och vilkas cylindervolym överstiger 250 cm3

såvitt avser personbilar eller 800 cm3 då det gäller andra fordon. Gränsvärdena

har ställts i relation till bränsleförbrukningen och är olika för typbesiktning

och produktionskontroll. För koloxid utgör gränsvärdena 25 g per

100 g förbrukat bränsle vid typbesiktning och 35 g per 100 g förbrukat bränsle

vid produktionskontroll. Motsvarande värden för kolväten är 1,5 g resp.

2,0 g per 100 g förbrukat bränsle. Värdena fastställs genom ECE-prov.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1968

11

Ledningsgruppen

Vissa statistiska uppgifter

Ledningsgruppen redovisar en del statistiskt material. Av detta framgår

att vid slutet av år 1966 det totala antalet bilar uppgick till ca 2 030 000 och

personbilarnas antal till ca 1 880 000, motsvarande ca 93 % av totalantalet

bilar. De bensindrivna bilarna utgjorde vid samma tidpunkt ca 95 % av det

totala bilbeståndet. Ledningsgruppen framhåller att en mycket kraftig ökning

av bilantalet skett i Sverige under de två senaste decennierna. Den huvudsakliga

ökningen hänför sig till personbilar vilkas antal har sexdubblats

under femtonårsperioden 1951—1966. Antalet lastbilar har under samma

period ökat med ca 50 % och antalet bussar med ca 40 %.

I fråga om personbilarna pekar ledningsgruppen på en tendens till övergång

från småbilar till medelstora bilar. Bilarna med tjänstevikt mellan

1 100 och 1 600 kg utgjorde 19 % år 1956 och 31 % år 1964. Denna tendens

motverkas emellertid i viss mån av att många familjer börjar hålla sig med

två bilar, varvid den andra bilen vanligen är en mindre modell.

När det gäller lastbilar konstaterar ledningsgruppen en förskjutning mot

dieseldrift under perioden 1956—1966. Medan 76,5 % av lastbilarna år 1956

var bensindrivna hade siffran år 1966 minskat till 54 %. Av de år 1966 nyregistrerade

lastbilarna var 42,2 % bensindrivna. Också beträffande lastbilarna

har en förskjutning mot tyngre fordon skett. Bensindriften dominerar

dock helt hos lastbilar med maximilast upp till 4 000 kg.

Landets busspark är enligt ledningsgruppen i dag till drygt en fjärdedel

bensindriven. Bensindrift används företrädesvis för mindre fordon och dominerar

i fråga om bussar avsedda för maximalt 20 passagerare. Under de

senaste åren har sådana bussar kraftigt ökat i antal.

Viss bränslestatistik läggs också fram i ledningsgruppens utredning. Bensinförbrukningen

har enligt dessa uppgifter ungefär fördubblats under perioden

1955—1966 och uppgick år 1966 till 3 165 000 m3, motsvarande ca

1 600 liter per bil. Samma år förbrukades 56 000 m3 motorfotogen (exklusive

flygdrivmedel), 900 000 m3 motorbrännolja (uppskattat värde för drift av

motorfordon) och 17 167 000 m3 eldningsolja.

Luftföroreningar från bensinbilar

Om föroreningsmängderna från de enskilda fordonen anför ledningsgruppen

att dessa i och för sig inte är särskilt stora. Det sammanlagda utsläppet

av vissa föroreningar från den svenska bensinbilsparken uppgår emellertid

till betydande mängder och har för år 1968 uppskattats till följande värden:

Koloxid ............................ 850 000 ton

Kolväten........................... 140 000 ton

Nitrösa gaser ....................... 40 000 ton

Blyföreningar....................... 2 500 ton

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

Bilar avger föroreningar från avgasrör, genom vevhusventilation och genom

avdunstning av bränsle från tank och förgasare. Ledningsgruppen betecknar

avgasutsläppen som de dominerande. Avgaserna innehåller bl. a.

koloxid, kolväten, kväveoxider, sot och blyföreningar. Hittills har närmare

200 skilda kemiska föreningar kunnat identifieras, av vilka de flesta är olika

typer av kolväten eller delvis förbrända produkter av dessa. Vevhusgaserna

består liksom det avdunstade bränslet till största delen av kolväten och små

mängder av organiska blyföreningar.

I utredningen lämnas vissa ytterligare uppgifter om bl. a. verkningarna av

enskilda ämnen eller grupper av ämnen som förekommer i bilavgaser.

Koloxid — som är en lukt- och färglös gas som bildas under förbränning

av kolhaltiga ämnen vid otillräcklig lufttillförsel — har enligt ledningsgruppen

vid mätningar i utomhusluft i svenska städer hittills inte påträffats i

mängder som framkallar symtom på akut koloxidförgiftning hos friska personer.

Personer som lider av sjukdomar som sänker blodets syretransporterande

egenskaper, t. ex. hjärtsjukdomar, är troligen mera känsliga för koloxidpåverkan.

Ledningsgruppen framhåller vidare att läkarvetenskapens

uppfattning är delad i frågan om eventuella långtidseffekter av låga koloxidhalter.

En annan fråga som sysselsätter forskningen är i vilken utsträckning

koloxid kan inverka menligt genom att bindas till andra av kroppens

ämnen än hemoglobinet. Något samband mellan koloxidpåverkan och trafikolyckor

har inte kunnat påvisas. Den rådande osäkerheten om verkningarna

av koloxid och om hur konstaterad påverkan skall tolkas återspeglas i

skillnaderna mellan de hygieniska riktvärden för koloxid i utomhusluft som

gäller utomlands. I USA tillåts sålunda mer än tio gånger så höga halter som

i Sovjetunionen och Tjeckoslovakien.

Kolväten är en grupp av ämnen som bensinen är sammansatt av och finns

i avgaserna som ett resultat av ofullständig förbränning. Kolväten deltar i

bildningen av s. k. fotokemisk smog som uppstår i områden där luftcirkulationen

under lång tid är dålig och solstrålningen kraftig. Fotokemisk smog

förekommer i dag i de flesta större städer i USA. Den vållar stora ekonomiska

förluster genom skador på växlighet, gummi och textilier men anses också

förorsaka ökad mottaglighet för infektioner. Ledningsgruppen konstaterar

att i Sveriges klimat risken för uppkomst av fotokemisk smog inte är

stor men att med tilltagande utsläpp av kolväten och nitrösa gaser möjligheterna

för bildning av sådan smog ökar. Delvis oxiderade kolväten och andra

luktande och irriterande ämnen, såsom förångad bensin, påverkar välbefinnande

och trivsel och skapar oro för hälsoeffekter hos allmänheten. Dålig

lukt kan därför, framhåller ledningsgruppen, sägas vara en stressfaktor

som indirekt är av medicinsk betydelse. Mycket långtgående åtgärder behövs

emellertid för att ett stadscentrum skall bli fritt från avgaslukt.

Kväveoxider eller nitrösa gaser är föreningar mellan syre och kväve. Kvävedioxid

kan vid vissa koncentrationer verka nedsättande på tillväxthastig
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

lie len hos växter och den har vid koncentrationer, som dock ytterst sällan

förekommer i utomhusluft, en slemhinneretande effekt. Högsta tillåtna värden

på koncentrationer av nitrösa gaser, baserade på hälsoeffekter, finns i

Sovjetunionen och i Tjeckoslovakien. I Kalifornien har föreslagits ett högsta

kvävedioxidvärde för att motverka bildandet av fotokemisk smog och för att

undvika missfärgning av luften. I Sverige har mätningar av nitrösa gaser

företagits endast i mycket begränsad utsträckning.

Blyföreningar förekommer som oktantalshöjande tillsatser till bensin. De

bildar partiklar som håller sig svävande i luften under lång tid. Enligt ledningsgruppen

är det omtvistat huruvida de blyhalter som förekommer i storslädenas

utomhusluft är en hälsofara. Riktvärden för maximal blyhalt i

utomhusluft finns i Sovjetunionen och Tjeckoslovakien (0,7 mikrogram per

m3 luft som dygnsmedelvärde). I Pennsylvania, USA, har nyligen ett betydligt

högre riktvärde antagits, nämligen ett dygnsmedelvärde av 5 mikrogram

per m3 luft. I Stockholm och Göteborg har under rusningstid uppmätts blyhalter

av 3—4 mikrogram per m3.

Sot partiklarnas mest påtagliga egenskap är deras nedsmutsande effekt. De

har också stor betydelse från hygienisk synpunkt. Verkan av olika gasformiga

föroreningar förstärks nämligen genom närvaron av partiklar. Något

direkt samband mellan lungcancer och luftförorening har inte påvisats. Mätningar

av sothalten och totalmängden stoft i utomhusluft i Göteborg under

tiden november 1963—april 1964 gav vid handen att trafikens bidrag till luftföroreningarna

utgjorde ungefär 50 %. Vid sotmätningar i Stockholm i samband

med högertrafikomläggningen bekräftades detta resultat. På flera håll

utomlands finns riktvärden för högsta tillåtna halt av sot och totalmängd

partikulära föroreningar, så bl. a. i USA, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien.

Ledningsgruppen påpekar att vid en jämförelse med de utländska riktvärdena

situationen i Göteborgs och Stockholms centrala delar är mindre tillfredsställande.

Sammanfattningsvis anför ledningsgruppen att det karakteristiska för

luftföroreningarna genom bilavgaser är de stora lokala variationerna liksom

det förhållandet att föroreningshalterna är högst i marknivå. Utförda mätningar

och beräkningar har visserligen visat att föroreningshalterna på livligt

trafikerade gator normalt inte når upp till nivåer som för enskilda ämnen

ger upphov till akuta hälsoeffekter men att det föreligger risker för kombinationseffekter

och långtidsverkningar. Om dessa råder f. n. osäkerhet.

Påtagliga olägenheter av bilavgaser är i varje fall, framhåller gruppen, dålig

lukt och nedsmutsning.

Ledningsgruppen betonar att många faktorer påverkar avgasutsläppet.

Mängden avgivna föroreningar från en viss bilmotor beror bl. a. på körsätt,

motorkonstruktion, förgasarinställning och lufttryck. För att kunna göra

jämförelser mellan olika motorer krävs noggranna provningsmetoder.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 160

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1968

Ledningsgruppen uppger att man vid avgaslaboratoriet i Studsvik bestämt

utsläppen av koloxid och kolväten från personbilar av ett antal i Sverige

vanliga märken. Genom dessa undersökningar kan enligt ledningsgruppen

de genomsnittliga utsläppen från den svenska bilparken beräknas. De medelvärden

som sålunda uppmättes vid ECE-prov var för koloxid ca 46 g/km

och för kolväten 2,3 g/km. Motsvarande värden för kväveoxider och blyföreningar

har uppskattats till 1,0 resp. 0,08 g/km. I fråga om avgasutsläppet

vid tomgång har man funnit att motorer som efter kallstart värms upp

i tomgång från 0° C till + 80° C avger ungefär lika mycket koloxid och kolväten

som skulle ha släppts ut under en 4,5 km resp. 20 km lång körning

enligt ECE-körcykel. Tomgångskörning av varm motor ger i fråga om koloxid

och kolväten per tidsenhet ungefär 50 % av utsläppen vid körning enligt

samma körcykel.

Ledningsgruppen bedömer utvecklingstendenserna så att det totala utsläppet

av förorenande avgaser från den svenska bilparken kommer att fördubblas

under den närmaste 15-årsperioden, om inga åtgärder vidtas. För

våra större städer kan utvecklingen enligt ledningsgruppen medföra att höjningen

av föroreningsnivån på de i dag mest utsatta platserna blir måttlig,

eftersom trafikkapaciteten på dessa platser redan är fullt utnyttjad, men att

i stället antalet utsatta platser ökar väsentligt och höga halter uppträder under

allt längre tidsperioder. Om däremot föroreningshalten i avgaserna nedbringas,

kommer föroreningsnivåerna på de i dag mest utsatta platserna att

sjunka trots att bilparken växer. På andra platser blir halterna i stort sett

desamma som nu beroende på att trafiken ökar.

Metoder att begränsa luftföroreningar från bensinbilar

Ledningsgruppen diskuterar till en början möjligheterna att begränsa luftföroreningarna

från bensinbilar genom en bättre trafikplanering och liknande

åtgärder (trafiktekniska åtgärder). En ryckig trafik liksom en trafik med

låg medelhastighet orsakar enligt ledningsgruppen mer föroreningar än en

smidigt flytande trafik. Vid en medelhastighet av 15 km/tim avges sålunda

dubbelt så mycket koloxid per kilometer som vid en medelhastighet av 40

km/tim. Under förutsättning att antalet fordon per tidsenhet blir oförändrat

påverkas därför föroreningssituationen kring en trafikled förmånligt genom

åtgärder som resulterar i ökad medelhastighet. Bland sådana åtgärder nämner

ledningsgruppen spridning av fordonsströminarna över så stora områden

som möjligt, anordnande av planskilda korsningar och förbifartsleder

samt användning av fasade trafiksignaler. Genom separering av olika typer

av trafik blir fotgängare och cyklister mindre utsatta för avgasutsläpp. Föroreningssituationen

inom utsatta områden kan slutligen förbättras genom

att trafiken begränsas eller helt förbjuds.

De tekniska åtgärder på fordonen för att minska utsläppen av kolväten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1968 15

och koloxid som hittills använts är motormodifikationer och efterbränning

genom luftinblåsning i avgassystemet. Efterbrännare av katalysator- eller

flamtyp är enligt ledningsgruppen ännu behäftade med alltför stora tekniska

och ekonomiska nackdelar. Motormodifikationer bedömer ledningsgruppen

vara den metod som under den närmaste framtiden kommer att användas

för avgasrening. Genom att öka mängden luft i förhållande till bränslemängden

vid förbränningen (utmagring) kan koloxid- och kolväteutsläppen minskas,

samtidigt som man får en viss bränslebesparing. Sotutsläppen minskar

också medan kväveoxidutsläppen ökar något och blyutsläppen som endast

kan minskas genom en sänkning av blyhalten i bensinen blir oförändrade.

Övergång till magra luft-bränsleblandningar förutsätter enligt ledningsgruppen

en teknisk utveckling som huvudsakligen berör systemet för bränsletillförsel,

dvs. i normala fall motorns förgasare och insugningsrör. I allmänhet

krävs en större precision hos förgasarens bränslereglerande funktioner.

Dessutom måste tillses att en förgasare som är korrekt inställd kan

behålla sin riktiga funktion under praktiska driftsförhållanden. F. n. kan

de bästa resultaten uppnås om systemet med förgasare ersätts med ett system

som innebär att bensinen sprutas direkt in i insugningsröret (bensininsprutningssystem).

Sådana system ger låga föroreningshalter men är avsevärt

dyrare än förgasare.

Ledningsgruppen uppger att avgasrenande system som utvecklats för den

amerikanska marknaden av SAAB, Volkswagen och Volvo provats vid avgaslaboratoriet

i Studsvik. Samtliga dessa system är avsedda för nya bilar

och bygger på motormodifikationer. ECE-provet användes. Man fann därvid

att utsläppet av koloxid var i genomsnitt ca 50 % lägre och kolväteutsläppet

upp till 60 % lägre än motsvarande utsläpp från bilar utan avgasrenande

system. Enligt ledningsgruppen kan man i framtiden vänta en ytterligare ökning

av reningsgraden genom att åtgärder på de bränslefördelande organen

och förbränningsrummet kombineras med åtgärder i fråga om avgassystemen.

I USA pågår f. n. samarbete mellan bensinbolag och motortillverkare i

syfte att få fram bränslen och motorer som ger låga utsläpp av föroreningar.

Utvecklingen kommer dock att kräva tid för både forskning och anpassning

av produktionen.

Någon tillfredsställande efterbrännare eller annan anordning som kan användas

för bilar som inte försetts med avgasrenande system vid tillverkningen

har hittills inte kommit fram. Detta har bekräftats genom undersökningar

vid avgaslaboratoriet i Studsvik. Enligt ledningsgruppens mening består

den enda realistiska möjligheten att nedbringa föroreningarna från sådana

bilar f. n. i en noggrann inställning av de organ på motorn som har betydelse

för förbränningen i cylindrarna, främst förgasare och tändningsutrustning.

Det kan emellertid inte komma i fråga att vidta andra åtgärder med förgasaren

än en noggrann justering av dess inställning för tomgång. En justering

av förgasarens inställning för övriga belastningsförhållanden skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

nämligen kräva ett omfattande provningsarbete, och i de flesta fallen skulle

sannolikt någon större utinagring av luft-bränsleblandningen inte vara möjlig

utan en samtidig försämring av bilens köregenskaper. Avsevärda kostnader

skulle också drabba enskilda bilägare. Ledningsgruppen uppger att man

vid laboratoriet i Studsvik undersökt avgasutsläppen från begagnade bilar

av de vanligaste märkena. Därvid har man funnit att en noggrann justering

av förgasarens tomgångsinstäilning och av tändningsutrustningen i genomsnitt

minskar koloxidutsläppet med ca 20 % och kolväteutsläppet med ca

7 % vid drift som motsvarar stadskörning och att bensinförbrukningen vid

sådan körning kan reduceras med 3—4 %. Vid tomgångskörning minskar

koloxidutsläppet med ca 40 %. Vidare har konstaterats att alla bilar efter

finjustering av förgasare och tändningsutrustning är fullt körbara. Utmagringen

får dock enligt ledningsgruppen inte drivas för långt, eftersom bilen

då kan få sämre köregenskaper. Vid en mycket mager tomgångsinstäilning

ökar dessutom kolvätehalten i avgaserna och motorns startförmåga kan bli

nedsatt vid låga temperaturer.

Överväganden och förslag

Utgångspunkter

Ledningsgruppen ansluter sig till immissionssakkunnigas uttalande i betänkandet

Luftförorening, buller och andra immissioner (SOU 1966: 65)

att kunskaperna om luftföroreningarnas verkningar ännu är ofullständiga

men att detta inte får betyda att åtgärder för att minska sådana föroreningar

skall anstå. Liksom immissionssakkunniga anser ledningsgruppen att den

grundläggande principen bör vara att luftförorening skall förebyggas så

långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

Ledningsgruppen lägger fram förslag till tekniska åtgärder på bilarna och

till en begränsning av rätten att tomgångsköra bilar i tättbebyggt samhälle.

Det är emellertid enligt ledningsgruppens mening önskvärt att också

andra möjligheter att komma tillrätta med luftförorening genom bilavgaser

studeras. Gruppen pekar därvid främst på sådana trafiktekniska åtgärder

som nämnts förut och på en satsning på kollektiva transportmedel. Eftersom

bilavgasproblemet i Sverige främst är koncentrerat till ett antal större

städer bör vid framtida överväganden kostnaderna för betydligt skärpta

åtgärder i fråga om hela den svenska bilparken vägas mot kostnaderna för

trafiktekniska åtgärder i de större städerna.

Vid utformningen av svenska bestämmelser på bilavgasområdet bör enligt

ledningsgruppens uppfattning beaktas att bilar är en internationell handelsvara.

Av de i Sverige under år 1966 nyregistrerade personbilarna hade 66 %

importerats. Trafiken över gränserna är betydande. Ledningsgruppen förordar

därför i princip att Sverige i huvudsakliga delar följer kommande ECErekommendationer

på bilavgasområdet. Gemensamma europeiska bestäm
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

melser innebär rationaliseringsvinster för både de kontrollerande myndigheterna

och bilindustrin.

Gruppen har emellertid bedömt det vara angeläget att det tekniska utvecklingsarbete

som redan utförts på bilavgasområdet så snart som möjligt kommer

den svenska luftvården tillgodo. Föreskrifter om bilavgaser bör därför

införas i Sverige irots att arbetet inom ECE ännu inte slutförts.

Ledningsgruppen konstaterar vidare att en tillfredsställande lösning av

bilavgasproblemet inte kan uppnås i ett enda steg och att bestämmelserna

bör skärpas allt eftersom den tekniska utvecklingen fortskrider. Det förslagtill

bestämmelser som läggs fram betecknar ledningsgruppen därför som en

inledning till ett flerstegsprogram.

Nya bilar

Resultaten av ledningsgruppens undersökningar i Studsvik och erfarenheterna

av de amerikanska bestämmelserna om bilavgaser ger enligt gruppen

belägg för att det i dag finns tekniska möjligheter att avsevärt begränsa luftföroreningarna

genom avgaser. Detta gäller både bilar med motorer av den

storlek, som dominerar på den amerikanska marknaden, och mindre bilar

av typer, som är vanliga i Europa.

Ledningsgruppen påpekar att fordonstillverkare som exporterar bilar till

USA anpassat sin produktion efter de amerikanska bestämmelserna för 1968

års bilmodeller. Avgasrenande system på bilarna i Sverige bör inte ha sämre

avgasrenande effekt såvitt avser utsläppet av koloxid än de som skall finnas

i USA på 1968 års bilmodeller. Utsläppet av koloxid bedömer ledningsgruppen

som det för våra förhållanden mest besvärande problemet. För kolväten

anser gruppen det däremot inte till en början påkallat med lika höga krav

som i USA. För sådana utsläpp bör man enligt ledningsgruppen till en början

kunna godta en nivå som ligger ca 50 % högre än den som vid ECE-prov erhålls

med avgasrenande system enligt nuvarande amerikanska föreskrifter.

Efterhand som den tekniska utvecklingen möjliggör en ytterligare minskning

av föroreningshalten i avgaserna bör kraven skärpas.

Ledningsgruppen föreslår alltså att gränsvärden för tillåtet utsläpp av

koloxid och kolväten i avgaserna från nya bilar fastställs. Gränsvärdena bör

enligt ledningsgruppens förslag uttryckas i gram koloxid eller kolväten per

kilometer (g/km) och grundas på ECE-provet, eftersom detta återspeglar

typisk europeisk storstadstrafik och utgör en lämplig utgångspunkt för ett

enhetligt europeiskt provningsförfarande i framtiden. Närmare anvisningar

för provets utförande bör meddelas av trafiksäkerhetsverket.

Ledningsgruppen föreslår vidare att gränsvärdena skall vara oberoende av

motorstorleken. Detta förslag står i överensstämmelse med de amerikanska

bestämmelserna för 1970 års bilmodeller. Till stöd för förslaget åberopar

ledningsgruppen att undersökningar visat att utsläppet av koloxid ökar endast

långsamt med motorstorleken och att det i fråga om kolväten är prak
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Ma j. ts proposition nr 160 år 1968

tiskt taget konstant. Från teknisk synpunkt möter det enligt gruppen inga

större svårigheter att anpassa motorerna efter ett konstant värde. Som ytterligare

skäl för att tillämpa samma gränsvärde för olika motorstorlekar anför

ledningsgruppen det förhållandet att det transportarbete som uträttas är

tämligen oberoende av motorstorleken när det gäller personbilar.

Enligt de federala bestämmelserna i USA är gränsvärdena medelvärden

för de utsläppta mängderna från alla fordon av samma typ. Eftersom ett sådant

system medför svårigheter från kontrollsynpunkt, förordar ledningsgruppen

att gränsvärdena för föroreningsn t släppen från bensinbilar i svenska

bestämmelser ges karaktären av maximivärden som inte får överskridas

av något fordon. Med hänsyn till att en viss spridning i motorproduktionen

är ofrånkomlig måste tillverkaren därför, påpekar ledningsgruppen, inrikta

produktionen på ett medelvärde som är lägre än det föreskrivna gränsvärdet.

Ledningsgruppen uppger att relationen mellan maximivärdet och medelvärdet

i någon mån är osäker. Prov vid bl. a. bilavgaslaboratoriet i Studsvik bär

gett till resultat att förhållandet bör sättas till 1,5 och ledningsgruppen har

utgått från denna proportion.

I överensstämmelse med dessa riktlinjer föreslår ledningsgruppen gränsvärden

enligt tre olika alternativ, av vilka det första tillgodoser nyss angivna

minimikrav som bör ställas upp till en början. Allt eftersom kraven kan

skärpas bör det andra resp. det tredje alternativet tillämpas. Gränsvärdena

framgår av följande tabell.

Alternativ

Gränsvärden i g/km

vid ECE-prov

Ungefärlig procentuell

reduktion i förhållande till

Koloxid

(maximi-

värden)

Kolväten1

(maximi-

värden)

Koloxid

Kolväten1

1................................

45

2,2

40

40

2................................

30

1.8

60

50

3................................

23

1,5

70

60

1 Uppmätta som hexan

Med gränsvärden enligt alternativ 2 erhåller man enligt ledningsgruppen

den utsläppsnivå för koloxid som vid ECE-prov nås med avgasrenande system

enligt federala amerikanska bestämmelser för 1970 års bilmodeller. I

fråga om kolväten är nivån 25 % högre än den som vid ECE-prov nås med

avgasrenande system enligt de amerikanska bestämmelserna för 1968 års

bilmodeller.

Gränsvärden enligt alternativ 3 ger en utsläppsnivå som i fråga om koloxid

är 25 % lägre än den som enligt federala föreskrifter i USA tillåts för 1970

års bilmodeller. Beträffande kolväten motsvarar kraven dem som gäller för

1968 års modeller i USA.

Storleken av den minskning av koloxid- och kolväteutsläppen som bestäm
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1068

19

melser om maximivärden kommer att medföra har av ledningsgruppen beräknats

med beaktande av det nyss nämnda förhållandet att biltillverkarna

kan antas inrikta sin produktion på utsläppsvärden som med ca en tredjedel

understiger maximivärdena.

Enligt ledningsgruppen kan en minskning av föroreningsutsläppet från

bensindrivna bilar f. n. nås enklast och mest ekonomiskt genom motortekniska

åtgärder av den typ som exemplifieras i följande tablå. Åtgärderna

grupperas i tablån i anslutning till de alternativa gränsvärdena i den förra

sammanställningen så att de åtgärder som behövs för att gränsvärden enligt

alternativ 1 skall kunna iakttas anges som alternativ 1, de åtgärder som behövs

för att gränsvärden enligt alternativ 2 skall kunna iakttas anges som

alternativ 2, osv.

Alternativ

Exempel på motortekniska åtgärder

Förändringar i förgasar- och insugningssystem

Förbättring av bränslefördelningen

Skärpning av tillverkningsnoggrannheten

I väsentliga delar nya förgasarkonstruktioner med kompensationsanordningar för

temperatur och lufttryck

Stark skärpning av tillverkningsnoggrannheten

Åtgärder för att minska insugningsvakuum vid motorbromsning

Speciell tändförställningsanordning

Utöver åtgärder enligt alternativ 2, ytterligare förbättring av förgasarfunktionen

eller införande av bensininsprutningssystem

Ledningsgruppen påpekar att de föreslagna åtgärderna troligen kommer

att medföra en viss ökning av utsläppet av kväveoxider. Gruppen lämnar i

anslutning härtill den upplysningen att det f. n. inte finns några praktiskt

användbara anordningar för att begränsa sådana utsläpp.

Ledningsgruppen föreslår att de nya avgasbestämmelserna görs tillämpliga

på registreringspliktiga bensindrivna bilar med en cylindervolym av

minst 0,8 liter och en totalvikt av högst 2,5 ton. De bensindrivna bilar som

faller utanför nämnda gränser är enligt ledningsgruppen få i jämförelse med

totalantalet bensinbilar. Skulle ECE framdeles rekommendera ett annat tilllämpningsområde,

bör frågan enligt ledningsgruppens mening prövas på

nytt. Beträffande bilar som saluförs i endast ett fåtal exemplar och som inte

kan uppfylla kraven på avgasrening förordar ledningsgruppen dispens meddelad

av trafiksäkerhetsverket.

Beträffande tidsprogrammet för genomförande av avgasrenande åtgärder

enligt de tre alternativen framhåller gruppen att bilfabrikanterna behöver

tid för att anpassa produktionen till nya bestämmelser och att hänsyn måste

tas till de från luftvårdssynpunkt minst utvecklade bilmodellerna. Ungefär

hälften av den årliga bilförsäljningen i Sverige omfattar visserligen biltyper

som på den amerikanska marknaden säljs med avgasrenande anordningar.

Avgasrening har emellertid inte varit aktuell för en stor del av de i Europa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

vanliga bilmodellerna och vissa motortyper torde över huvud taget inte kunna

förbättras i avgashänseende utan genomgripande ändringar.

Ledningsgruppen har funnit att obligatoriska åtgärder enligt alternativ 3

skulle kräva så väsentliga ändringar av flertalet nu använda motortyper att

lång tid för nykonstruktioner och utprovningar kan antas bli nödvändig. Det

är därför enligt ledningsgruppens bedömning inte möjligt att införa bestämmelser

enligt alternativ 3 för andra bilar än sådana som tillhör 1975 och senare

års modeller. Också alternativ 2 skulle kräva genomgripande ändringar

på ett stort antal europeiska motorer. Bestämmelser enligt detta alternativ

anser ledningsgruppen kunna genomföras i Sverige tidigast i fråga om bilar

av 1973 års modell.

Bestämmelser enligt alternativ 1 bör emellertid kunna införas för bilar

av 1971 eller senare års modell, dvs. i stort sett bilar som typbesiktigas från

och med den 1 juli 1970. Ledningsgruppen föreslår därför att föreskrifter

om avgaser enligt alternativ 1 meddelas i fråga om nämnda bilmodeller. En

skärpning av de bestämmelser som införts i Sverige bör genomföras om arbetet

inom ECE ger anledning till en strängare reglering än den som bygger

på ledningsgruppens alternativ 1.

Äldre bilar

Ledningsgruppen erinrar om att någon annan tekniskt och ekonomiskt

godtagbar metod för att minska utsläppet av föroreningar från de bilar

— ca 2 milj. — som nu är i drift än en noggrannare inställning av de organ

på motorn som påverkar förbränningen f. n. inte står till buds. Denna

möjlighet bör enligt ledningsgruppens mening tillvaratas. Med utgångspunkt

i de erfarenheter som gruppen samlat vid avgaslaboratoriet i Studsvik föreslår

gruppen att en bestämmelse införs som föreskriver att koloxidhalten i

avgaserna från bensindrivna bilar med en cylindervolym av minst 0,8 liter

och en totalvikt av högst 2,5 ton inte får överstiga 4,5 volymprocent vid tomgång.

En sådan bestämmelse bör enligt ledningsgruppen sättas i kraft så

snart det från praktiska synpunkter är möjligt.

Ledningsgruppen säger sig vara medveten om att åtgärder för att

begränsa koloxidulsläppet till 4,5 volymprocent i vissa fall kan medföra

driftsstörningar i motorn. Gruppen föreslår därför att högre koloxidhalt

i avgaserna skall tillåtas, om bilägaren vid kontroll kan styrka att

bilen inte blir acceptabelt körbar vid föreskriven förgasarinställning. Närmare

anvisningar bör enligt gruppen meddelas av trafiksäkerhetsverket.

Kontrollåtgärder

Kontroll av att nya bilar uppfyller bestämmelserna om avgasutsläppet

bör enligt ledningsgruppen ske vid typbesiktning och registreringsbesiktning.

Ledningsgruppen anser det emellertid inte nödvändigt

att kräva fullständiga prov av avgasernas sammansättning vid varje typ
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

21

besiktning eller registreringsbesiktning. Man bör i stället kunna nöja sig

med att sökanden genom intyg av fordonsfabrikanten styrker att fordonstypen

provats i enlighet med gällande bestämmelser och uppfyller

föreskrifterna om avgasutsläppet. Endast om sådant intyg inte kan företes

bör fullständig provning ske.

Att nya bilar uppfyller kraven även vid serieproduktion anser ledningsgruppen

lämpligen böra kontrolleras genom stickprov. Trafiksäkerhetsverket

bör ansvara för denna kontroll och meddela anvisningar för

det fall att bilarna inte uppfyller kraven.

Ledningsgruppen uppger att viss utrustning som krävs för fullständiga

prov redan finns vid trafiksäkerhetsverkets typbesiktningsstation men

att viss ytterligare utrustning måste anskaffas. Kostnaden härför behöver

inte överstiga 100 000 kr. Minst en ingenjör och två tekniker krävs

för proven och de arbetsuppgifter som hänger samman med dem. De årliga

kostnaderna härför beräknar gruppen till lägst 120 000 kr.

Vad angår kontrollen av bilar i drift anför ledningsgruppen att

det torde vara uteslutet att därvid annat än undantagsvis göra fullständigt

ECE-prov. Detta skulle förutsätta tillgång till ett stort antal fullständigt

utrustade provningsstationer och kräva avsevärd tid för varje

kontroll. I USA görs f. n. försök med ett enklare och mindre tidskrävande

förfarande (»one-minute-test») men även detta förutsätter tillgång till

omfattande och dyrbar mätutrustning. Ledningsgruppen anser därför att

man tills vidare får nöja sig med att vid kontroll av bilar i drift mäta

halten av koloxid vid tomgång, vilket blir avsevärt enklare, snabbare och

billigare än ett fullständigt prov. Ledningsgruppen anser också att en

sådan kontroll tills vidare är tillräcklig, eftersom man i allmänhet inte behöver

räkna med andra ingrepp än ändring av tomgångsinställningen. Gruppen

avser emellertid att närmare studera kontrollförfaranden för bilar med

avgasrenande system.

Kontroll av bilar i drift bör enligt ledningsgruppen ske främst vid

den obligatoriska årliga kontrollbesiktningen men kan också tänkas ingå

som ett moment i flygande inspektion. Ledningsgruppen räknar dock

inte med att kontrollen i någon större omfattning kommer att utföras

av polispersonal. I stället pekar gruppen på den möjligheten att särskilda

patruller för kontroll av avgaser från såväl diesel- som bensinmotorer

organiseras vid trafiksäkerhetsverkets regionala enheter.

Anvisningar för utförande av kontroll av avgasutsläpp bör enligt ledningsgruppen

meddelas av statens trafiksäkerhetsverk, som också bör

ange de åtgärder som skall vidtas med bilar som inte fyller kraven.

Effekten av de föreslagna åtgärderna

Ledningsgruppen beskriver effekten av de föreslagna åtgärderna så att

ökningen av koloxid- och kolväteutsläppen hejdas och att en viss minsk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

ning av dessa utsläpp inträder i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Genomförs den i fråga om äldre bilar föreslagna begränsningen av koloxidhalten

vid tomgång med verkan fr. o. in. år 1970 samt införs bestämmelser

om avgasrening enligt alternativ 1 beträffande nya bilar fr. o. m. 1971

års modeller, kan det totala utsläppet av koloxid år 1971 beräknas ha gått

ned till 1966 års nivå ungefär. Bestämmelser för nya bilar enligt alternativ

2 skulle, om de tillämpas fr. o. m. 1973 års modeller, medföra att

det totala utsläppet av koloxid omkring år 1975 i stort sett har nått

1965 års nivå. Slutligen skulle ett införande av bestämmelser enligt alternativ

3 fr. o. in. 1975 års bilmodeller medföra att det totala koloxidutsläppet

minskas ytterligare så att det i början av 1980-talet har ungefär

samma storlek som år 1963. För kolväteutsläppet skulle resultatet bli

i stort sett detsamma. Om samtliga av ledningsgruppen föreslagna åtgärder

genomförs anser gruppen att det genomsnittliga koloxidutsläppet per

bil — vilket är avgörande för föroreningssituationen på en viss plats —

i slutet av 1970-talet kommer att ha minskat till ungefär hälften av utsläppet

under år 1968.

Bilägarnas kostnader för de föreslagna åtgärderna

Ledningsgruppen räknar med att den för bilar av 1970 och äldre års

modell förordade begränsningen av koloxidhalten vid tomgång i genomsnitt

resulterar i viss bränslebesparing och — trots kostnaderna för förgasar

justering och avgaskontroll — något minskade utgifter för bilägaren.

Gruppen har uppskattat kostnaden för förgasarjustering till 20 kr. per

bil och år och kostnaden för avgaskontroll vid kontrollbesiktning till 10

kr. per bil och år. Den genomsnittliga minskningen av bränsleförbrukningen

har beräknats till 3 %, motsvarande en besparing av omkring 40 kr. per bil

och år.

I fråga om bilar av 1971 och senare års modell kommer ägarens utgifter

enligL ledningsgruppen att öka med kostnaden för det avgasrenande

systemet. Denna kostnad har uppskattats till 300 kr. för system enligt

alternativ 1, 400 kr. för system enligt alternativ 2 och 700 kr. för system

enligt alternativ 3. De ökade underhålls- och kontrollbesiktningskostnaderna

skulle enligt ledningsgruppen i stort sett balanseras av besparingar genom

en minskning av bränsleförbrukningen. Ledningsgruppen har uppskattat

den ökade underhållskostnaden till 55 kr. per bil och år för system enligt

alternativ 1, 85 kr. per bil och år för system enligt alternativ 2 och 110 kr.

per bil och år för system enligt alternativ 3. Kostnaden för avgaskontroll

vid kontrollbesiktning av tre år gamla bilar bär beräknats till 10 kr. per bil

och år under åren 1974 och 1975 och 20 kr. per bil år 1976. Den genomsnittliga

minskningen av bränsleförbrukningen uppgår enligt ledningsgruppens

beräkningar till 5 % vilket motsvarar en årlig besparing av omkring 75 kr.

per bil.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

23

De av ledningsgruppen angivna kostnaderna hänför sig till 1968 års

prisnivå. De sammanlagda kostnaderna för det av ledningsgruppen skisserade

programmet för avgasrening skulle enligt gruppens beräkningar

uppgå till 75 milj. kr. om året under åren 1971 och 1972, 120 milj. kr. under

år 1973, 140 milj. kr. under år 1974, 280 milj. kr. under år 1975 och 300

milj. kr. under år 1976.

Åtgärder för att begränsa tomgångskörning

Ledningsgruppen erinrar om att undersökningar vid avgaslaboratoriet

i Studsvik visat att en bil vid tomgångskörning med varm motor i genomsnitt

per tidsenhet släpper ut en mängd av koloxid och kolväten som

uppgår till ungefär 50 % av motsvarande utsläpp vid normal stadskörning

(ECE-körcykel). Tomgångskörning i bilköer påverkar i hög grad

föroreningshalterna i omgivningen eftersom biltätheten då är stor. Trots

detta har ledningsgruppen kommit fram till att någon begränsning av

tomgångskörning i bilkö inte bör övervägas. En föreskrift om skyldighet att

stänga av motorn i bilkö skulle nämligen bli ytterst svår att övervaka

och dessutom medföra ökad risk för ytterligare stockningar på grund av

startsvårigheter för bilarna.

Däremot bör enligt ledningsgruppens uppfattning en begränsning av tomgångskörning

av bilar som inte är i trafik övervägas. Sådan tomgångskörning

sker huvudsakligen i varmhållningssyfte. Den är i första hand ett problem

för större tätorter. Gruppen erinrar om att i Stockholm meddelats förbud

med stöd av hälsovårdsstadgan mot tomgångskörning under längre tid

än tre minuter. En generell bestämmelse rörande tomgångskörning bör enligt

ledningsgruppens mening införas men avse endast tättbebyggda områden.

Bestämmelsen bör lämpligen införas i 58 § VTF och utformas så, att

inom tättbebyggt område motorn inte får sättas eller hållas i gång annat

än när fordonet står under omedelbar uppsikt av någon som äger

föra det. Ledningsgruppen tillägger att en sådan bestämmelse också

skulle innebära fördelar från brottssynpunkt och när det gäller att förhindra

vissa barnolyckor. Denna synpunkt har framhållits i prop. 1967:

166 med förslag till ändrade bestämmelser om fordons beskaffenhet och

utrustning, i vilken proposition förslaget till nu gällande förbud mot

användning av aggregat för uppvärmning av motor genom tomgångskörning

inom tättbebyggt område lades fram. Avgasutsläppen blir visserligen

inte mindre därför att föraren befinner sig i eller vid bilen. För den av

gruppen föreslagna bestämmelsen talar emellertid att övervakningen underlättas.

Den onödiga tomgångskörningen kan antas i praktiken upphöra

i det närmaste helt om bestämmelsen införs. Bestämmelsen skulle

visserligen inte hindra taxiförare, som i regel har sina parkerade fordon

under omedelbar uppsikt, från att värma motorn genom att köra den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

på tomgång. Ledningsgruppen anser emellertid att olägenheter genom avgasutsläpp

vid taxistationer i första hand bör lösas genom flyttning av

dessa till lämpligare platser.

Remissyttrandena

Praktiskt taget fullständig enighet råder bland remissinstanserna att det

finns behov av åtgärder för att begränsa luftföroreningarna från

bensindrivna bilar. Statens institut för folkhälsan finner åtgärder i detta

syfte väl motiverade från folkhälsosynpunkt. Visserligen föreligger inga medicinska

undersökningar avseende svenska förhållanden. Erfarenheterna

utomlands visar emellertid enligt institutet att luftföroreningar från bensinmotorer

kan ge upphov till medicinskt ogynnsamma effekter. Sveriges bilindustri-

och bilgrossistförening, som delar ledningsgruppens uppfattning

att luftföroreningarna i samhället generellt bör förebyggas, anser bestämmelser

rörande avgasrening motiverade med hänsyn till bl. a. den ökande

biltätheten. Behovet av bestämmelser poängteras också av rikspolisstyrelsen,

arbetsmedicinska institutet, statens trafiksäkerhetsråd och bilskatteutredn

in g en.

Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska teknologföreningen

delar ledningsgruppens uppfattning att luftföroreningar genom bilavgaser

bör begränsas så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

Socialstyrelsen framhåller vikten av att graden av skadlighet hos de olika

substanserna, liksom också vådan av kombinations- och långtidseffekter utreds

av medicinsk-toxikologisk expertis för att man skall kunna bedöma

den ekonomiska rimligheten av ifrågasatta åtgärder. Statens institut för

folkhälsan finner det på grund av avsaknaden av en omfattande medicinsktoxikologisk

värdering i ledningsgruppens utredning svårt att medicinskhygieniskt

bedöma de av gruppen föreslagna åtgärderna. Också bilskatteutredningen

anser att man bör försöka bilda sig en uppfattning om de ekonomiska

konsekvenserna av luftföroreningarna för att man inte skall riskera

betydande fel i resursanvändningen.

Svenska teknologf öreningen konstaterar att man hittills inte har kunnat

påvisa att luftföroreningar från bensindrivna bilar har haft några påtagliga

skadeverkningar i Sverige. Föreningen anser därför skäl för brådskande

och långtgående åtgärder inte föreligga. Motororganisationernas samarbetsdelegation

framhåller att den av ledningsgruppen åberopade risken för kombinationseffekter

och långtidsverkningar av ämnen i avgasutsläppen inte

kan motivera förebyggande åtgärder av större proportioner än nuvarande

erfarenhet och rimlig försiktighet ger anledning till.

Svenska teknologf öreningen stryker vidare under att bilavgasproblemet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

måste ses i ett större sammanhang där övriga luftföroreningskällor också har

sin plats. Det kan då enligt föreningen konstateras att bilismens bidrag till

de totala luftföroreningarna i Sverige är relativt litet. Liknande synpunkter

anförs av Motororganisationernas samarbetsdelegation, som dessutom betonar

att samhället bör vidta åtgärder mot alla slag av hälsofarliga luftföroreningar

och på ett rättvist sätt söka fördela kostnaderna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som inte har något att erinra

mot att bestämmelser enligt utredningens alternativ 1 införs, ställer sig tveksam

till skärpta krav enligt alternativ 2 och 3. Enligt länsstyrelsen bör man

inte bortse från möjligheten att en bristande bränsleförsörjning inom en

tämligen nära framtid kan framtvinga en utveckling av bilmotorerna efter

helt andra linjer och att därför alltför långtgående och kostnadskrävande

avgasrenande åtgärder i fråga om nu gängse bilmotorer kan befinnas vara

en felinvestering av betydande mått.

I flera yttranden behandlas möjligheterna att genom trafiktekniska

och andra åtgärder minska luftföroreningarna genom avgaser.

Statens naturvårdsverk förordar att man samtidigt med motortekniska

åtgärder vidtar också åtgärder på trafikplaneringens område. På sikt är det

enligt verket nödvändigt att avgasproblemen, liksom andra luftföroreningsproblem,

beaktas vid den fyisiska samhällsplaneringen. För att komma till

rätta med avgasproblem i befintliga stadscentra är det enligt verkets mening

nödvändigt att genomföra en minskning av fordonstätheten i kombination

med trafiktekniska åtgärder. Liknande synpunkter anförs av statens planverk

och rikspolisstyrelsen. Motororganisationernas samarbetsdelegation förordar

särskilt att statsmakterna främjar byggandet av genomfartsleder och

anläggandet av korsningsfria trafikplatser i stadsområden i syfte att minska

trafikstockningar samt luftföroreningar och bullerstörningar från motorfordon.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stryker under betydelsen i

luftvårdssammanhang av en välordnad stadsplanering och trafikdirigering.

Vägkostnadsutredningen anser att en ökning av kapaciteten av det centrala

gatunätet i en större stad inte skulle ge upphov till en minskning av

den föroreningshalt på dessa platser som uppkommer genom avgasutsläppen.

Det ökade utbudet av gatuutrymme leder nämligen till sänkta trafikantkostnader,

vilket i sin tur får till effekt att efterfrågan ökas. Erfarenheten visar

enligt vägkostnadsutredningen att denna effekt är så betydande, att försök

att »bygga bort» trafikköer i tätorternas centrala delar inte kan väntas bli

framgångsrika. I förevarande sammanhang är det enligt utredningen viktigt

att göra klart för sig, att inte ens en exceptionellt kraftig satsning på kapacitetsutvidgande

investeringar i storstädernas gatusystem — som åtminstone

på kortare sikt kunde tänkas leda till väsentligt ökad framkomlighet — kan

väntas lösa problemet med bilavgaserna i tätorterna. Enligt vägkostnadsutredningen

skulle en samhällsekonomiskt riktig lösning av tätortsregionernas

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr i60 år 1968

bilträngselproblem — nämligen en minskning av bilismens efterfrågan på

gatuutrymme — samtidigt i väsentlig mån lösa också bilavgasproblemet. På

längre sikt kan den metod att komma till rätta med bilavgasproblemet, som

består i en dämpning av biltrafikefterfrågan, förmodligen vara lämpligare

än den successiva skärpning av avgasbestämmelserna som ledningsgruppen

tänkt sig.

Statens trafiksäkerhetsverk finner det synnerligen angeläget att svenska

bestämmelser avseende fordon och utrustningsdetaljer till fordon anpassas

till motsvarande internationella bestämmelser. Med hänsyn

till resultaten av överläggningarna inom GRPA i maj 1968 anser sig trafiksäkerhetsverket

böra anmäla betänkligheter mot ledningsgruppens förslag

till gränsvärden för nya bilar.

Enligt Svenska teknologföreningen är det av mycket stor vikt att bestämmelser

för en internationell handelsvara som bilar är likartade för en så stor

del av världen som möjligt. Föreningen förordar att förhandlingar inom

ECE avvaktas ytterligare någon tid och om möjligt påskyndas, innan ställning

tas till hur bestämmelserna för nya bilar skall utformas i Sverige. Även

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening betonar vikten av att föreskrifterna

i olika länder samordnas och förordar att de svenska myndigheterna

avvaktar den rekommendation från ECE som rimligen bör kunna föreligga

inom kort, innan slutlig ställning tas till föreskrifter om gränsvärden. Angelägenheten

av en internationell samordning av bestämmelserna betonas också

av rikspolisstyrelsen, statens vägverk, kommer skollegium, Göteborgs stad,

LO, TCO och Sveriges trafikbilägares riksorganisation.

Kommerskollegium stryker under att de föreskrifter som kommer att utfärdas

i Sverige bör utformas på sådant sätt, att de inte kan betraktas som

indirekta handelshinder.

När det gäller utformningen av bestämmelserna för nya bilar är meningarna

delade bland remissinstanserna.

Ledningsgruppens förslag att införa bestämmelser enligt alternativ 1

fr. o. m. 1971 års bilmodeller tillstyrks eller lämnas utan erinran av rikspolisstyrelsen,

statens planverk, statens trafiksäkerhetsråd, riksrevisionsverket,

länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

vägkostnadsutredningen, LO, Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas

samarbetsdelegation, NTF, AB Svensk bilprovning och TCO. Under

förutsättning att de svenska föreskrifterna tekniskt i stort överensstämmer

med de amerikanska och framför allt med ECE:s normer har kommerskollegium

i princip intet att invända mot att utredningens förslag enligt

alternativ 1 införs fr. o. in. 1971 års bilmodeller.

I vissa remissyttranden förordas strängare bestämmelser än vad ledningsgruppen

har föreslagit inom ramen för alternativ 1. Statens natur
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

27

vårdsverk anser sålunda att bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse

med gruppens alternativ 2 införs fr. o. m. 1970 års modeller. Dessa bestämmelser

motsvarar i stort sett de skärpta krav som nyligen fastställts

i USA fr. o. m. 1970 års modeller. Stockholms stad föreslår att i det första

steget tillämpas samma krav på reduktion av kolväteutsläppet som f. n.

gäller i USA.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening avstyrker bestämt det av

ledningsgruppen framlagda förslaget, som anses sakna internationell förankring.

Svenska teknologföreningen förordar att förhandlingarna inom

ECB avvaktas någon tid innan ställning las till hur bestämmelserna skall

utformas. Statens trafiksäkerhetsverk kan inte ansluta sig till de av ledningsgruppen

föreslagna gränsvärdena utan förordar att gruppen får i uppdrag

att mot bakgrund av sin utredning särskilt pröva GRPA:s förslag. Vidare

bör enligt verket undersökas om slutgiltiga ställningstaganden inom

ECE kan avvaktas innan beslut fattas om svenska bestämmelser.

Vagkostnadsutredningen väcker tanken på att låta bestämmelserna gälla

enbart bilismen i tätortsregioner. Genom en sådan regional differentiering

av åtgärderna skulle man enligt vägkostnadsutredningen kunna hålla kostnaderna

på en betydligt lägre nivå än om regleringen avsåg hela landet.

Också Motororganisationernas samarbetsdelegation berör tanken på en regional

differentiering av bestämmelserna men avvisar den med hänsyn till

de betydande praktiska olägenheter som kan väntas uppkomma om åtgärderna

skulle avse enbart bilar registrerade i storstadsområdena.

Ledningsgruppens förslag att bestämmelserna skall begränsas till bilar

med en cylindervolym av minst 0,8 liter och en totalvikt av högst 2,5 ton

biträds inte av arbetarskydds styr elsen, Stockholms stad och TCO. Enligt TCO

är en sådan begränsning skadlig från luftvårdssynpunkt. Den kan också

snedvrida konkurrensen inom näringslivet. Stockholms stad anser att de

föreslagna bestämmelserna bör gälla även för bilar med en totalvikt överstigande

2,5 ton. Härigenom skulle föroreningsutsläppet också från bensindrivna

lastbilar kunna begränsas.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening har inte något att erinra

mot ledningsgruppens förslag att bestämmelserna skall avse bilar med

en minsta cylindervolym av 0,8 liter och en största totalvikt av 2,5 ton

men är inte beredd att acceptera gruppens förslag att gränsvärdena för utsläppen

skall vara oberoende av motorstorleken. Detta skulle på ett orimligt

sätt missgynna bilar med större motorer. De föreslagna bestämmelserna

bör enligt föreningens mening revideras så att större bilar inte

diskrimineras. Även Sveriges trafikbilägares riksorganisation anser att det

presenterade utredningsmaterialet för bilar med större motorer än 1,9 liters

cylindervolym inte är tillfyllest. Organisationen kan därför inte acceptera

förslaget att gränsvärdena skall vara oberoende av motorstorleken.

Att ange gränsvärdena som maximivärden vilka inte får överskridas av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1968

något fordon finner Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening omotiverat.

Samma totalresultat när det gäller luftföroreningar i samhället uppnås

om man i likhet med vad som föreskrivits i USA och diskuterats i

ECB anger gränsvärden för den genomsnittliga avgasemissionen. Ett

absolut maximivärde för enstaka fordonsexemplar skulle enligt föreningen

vara utomordentligt svårt att tillämpa.

Ledningsgruppens förslag att bestämmelserna skall tillämpas fr. o. m.

1971 års bilmodeller tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga

remissinstanser. Förslaget tillstyrks uttryckligen av rikspolisstyrelsen,

riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Stockholms län, LO, Motororganisationernas

samarbetsdelegation, NTF, Svenska teknologföreningen och Sveriges

trafikbilägares riksorganisation. Statens naturvårdsverk och statens trafiksäkerhetsverk

har emellertid annan uppfattning. Naturvårdsverket föreslår

sålunda att bestämmelser om nya bilar införs redan fr. o. m. 1970 års

modeller. Trafiksäkerhetsverket finner det med hänsyn bl. a. till det pågående

arbetet inom ECE vanskligt att f. n. uttala sig om tidpunkten för

bestämmelsernas ikraftträdande. Med hänsyn till trafiksäkerhetsverkets

erfarenhet av bilindustrins behov av tid för införande av nya konstruktioner

i produktionen vill verket allmänt föreslå att, i de fall bestämmelserna

förutsätter omkonstruktion av eller särskilda anordningar på bilarna,

tidpunkten för ikraftträdandet förläggs minst två år efter det att

bestämmelserna fastställts och kungjorts.

Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska teknologföreningen

avstyrker att beslut nu fattas om tidpunkten för införande av bestämmelser

enligt ledningsgruppens alternativ 2 och 3. Enligt samarbetsdelegationens

mening bör den skärpning av kraven som dessa alternativ

innebär aktualiseras först när man har fått erfarenhet av hur det första

steget verkar och andra europeiska länder har tagit ställning till frågan

om avgasrening.

Bland remissinstanserna råder delade meningar om ledningsgruppens

förslag rörande den högsta tillåtna koloxidhalten i avgaserna från äldre

bilar. Statens vägverk finner det angeläget att de föreslagna åtgärderna

kommer till stånd snarast och helst fr. o. m. år 1970. Rikspolisstyrelsen, statens

trafiksäkerhetsverk, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen i Stockholms

län och NTF ansluter sig också till gruppens förslag. Kommerskollegium

ställer sig av principiella skäl tveksamt till bestämmelser som ändrar villkoren

för användning av redan godkända bilar. Kollegiet anser dock ledningsgruppens

förslag värt att pröva. Sveriges trafikbilägares riksorganisation

har i och för sig ingen erinran mot ledningsgruppens förslag men framhåller

att mycket liberala övergångsbestämmelser bör kunna meddelas för

de äldre bilarna, eftersom dessa fordon relativt snabbt tas ur den aktiva

trafiken.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1968

29

AB Svensk bilprovning anför — som senare skall utvecklas — att vissa

problem är förknippade med möjligheterna att kontrollera de föreslagna

bestämmelserna. Dessa problem måste lösas för att bestämmelserna skall

få åsyftad verkan. Frågan måste oundgängligen utredas ytterligare innan

slutlig ställning kan tas.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening har i och för sig inget att

erinra mot att bestämmelser för äldre bilar meddelas. Det föreslagna gränsvärdet

— 4,5 volymprocent — kan föreningen dock inte acceptera. Ett

stort antal bilar skulle inte kunna uppfylla kraven om motorerna skall

fungera på ett tillfredsställande sätt. Retroaktiva bestämmelser om maximigräns

finner föreningen generellt olämpliga och därtill svåra att tillämpa.

Enligt vad föreningen erfarit har motsvarande förslag till bestämmelser

rörande äldre bilar i Frankrike och Västtyskland tagits tillbaka.

Svenska teknologföreningen finner den föreslagna förgasar justeringen

vara en enkel och billig åtgärd som inte är utan betydelse för luftförbättringen.

Enligt föreningen kan dock verkan av en bestämmelse om obligatorisk

kontroll av förgasarinställningen bli illusorisk. Föreningen vill i stället

föreslå att frivillig förgasar justering rekommenderas och att upplysning

lämnas om vilka besparingar, i form av bl. a. minskad bränsleförbrukning,

åtgärden kan innebära för den enskilde bilisten. Liknande synpunkter anförs

av Motororganisationernas samarbetsdelegation, som föreslår att en

riksomfattande propaganda organiseras i del dubbla syftet att minska luftföroreningarna

och de enskilda bilägarnas bensinkostnader. Motororganisationerna

är villiga att medverka i en sådan aktion för vilken statens naturvårdsverk

bör vara huvudman och Sveriges Radio kan göra effektiva insatser.

Den föreslagna bestämmelsen om maximering av koloxidhalten vid tomgång

avstyrks av riksrevisionsverket, som bedömer värdet av bestämmelsen

som begränsat på grund av bl. a. bilarnas förhållandevis korta livslängd.

Några synpunkter på frågan om regler för kontrollen av de föreslagna

bestämmelserna har kommit fram under remissbehandlingen.

Det av ledningsgruppen använda ECE-provet har inte föranlett några erinringar

från remissinstanserna. Statens provningsanstalt säger sig inte ha

några egna erfarenheter av provet utan accepterar detta för en baskontroll,

huvudsakligen av typkontrollkaraktär. Provningsanstalten riktar emellertid

uppmärksamheten på de risker som en alltför ensidig anknytning av

bestämmelser och krav till data erhållna vid ett enda standardiserat provförfarande

innebär. Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening betonar att

det i kommande föreskrifter måste exakt anges vilken form av bränsle som

skall användas vid proven. Annars uppstår otillåtligt stora variationer utanför

biltillverkarens kontroll.

Ledningsgruppens förslag att kontrollen av att nya bilar uppfyller kraven

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1968

beträffande avgaser väsentligen baseras på intyg från biltillverkaren kompletterade

med stickprov bedömer Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

vara ändamålsenligt. Mätning i samband med samliga typbesiktningar

skulle innebära alltför stora praktiska svårigheter.

Statens trafiksäkerhetsverk och AB Svensk bilprovning har inget att erinra

mot ledningsgruppens förslag om kontroll av nya bilar. Trafiksäkerhetsverket

framhåller att verket kan åta sig de uppgifter avseende kontroll

och meddelande av anvisningar som ledningsgruppen föreslagit under förutsättning

att i utredningen angivet tillskott av personal och utrustning

ställs till verkets förfogande. Beträffande den av ledningsgruppen föreslagna

metoden att kontrollera bilar i drift genom att mäta koloxidhalten vid tomgång

anför AB Svensk bilprovning, att prov som bolaget utfört gett vid handen

att man måste räkna med vissa svårigheter att vid kontrollbesiktning

enkelt och snabbt få fram tillförlitliga mätvärden. Enligt bolagets uppfattning

kan det bli nödvändigt att utföra prov i stor skala för att lösa dessa problem.

Bolaget betonar emellertid att svårigheter i och för sig inte föreligger

att passa in den föreslagna kontrollen i besiktningsrutinerna.

Statens naturvårdsverk framhåller att erfarenheter från avgasarbetet i

USA visar att en kontrollverksamhet behövs för att upprätthålla en låg utsläppsnivå.

Den av ledningsgruppen föreslagna kontrollmetoden för bilar i

drift får enligt verket närmast ses som ett provisorium till dess mer ändamålsenliga

rutinmetoder föreligger. Naturvårdsverket anser det vidare vara

angeläget att vid kontroll av bilar med avgasrenande system i framtiden används

en sådan provmetod som anger utsläppet inte bara vid tomgång utan

också vid kör ning.

Kostnaderna för den särskilda utrustning som måste anskaffas för

mätning av koloxidhalten beräknas av AB Svensk bilprovning till omkring

1—1,5 milj. kr. Anskaffningskostnaden för instrument för mätning av motorvarvet,

som också behövs för mätningen, kan enligt bolaget uppskattas

till 150 000—200 000 kr. Motorbranschens riksförbund framhåller vikten av

att kraven på investeringar i kontrollapparatur o. d. inte blir för stora och

att effektiv samordning sker med AB Svensk bilprovnings utrustning. Statens

provningsanstalt vitsordar med stöd av sina erfarenheter och sin kännedom

om problemkomplexet i stort, att det föreligger ett avsevärt behov av

kompletterande provningsmetoder och mätapparatur för fältprov och i laboratorier

använda fältanpassade mätningar. Utveckling av dessa fordrar fortsatt

forskningsarbete.

Statens naturvårdsverk framhåller att den väsentliga delen av kostnaden

för bilägaren — kostnaden för det avgasrenande systemet — i

dagens läge är mycket svår att uppskatta. Enligt verket finns det anledning

tro att kostnaderna i framtiden blir väsentligt lägre än ledningsgruppen antagit.

Erfarenheter från USA visar att kostnaden för avgasrenande system

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

31

inte slår igenom i form av starkt stegrade bilpriser. Verket anser därför att

ledningsgruppens kostnadskalkyl måste bedömas med stor försiktighet.

Ledningsgruppens förslag om förbud mot tomgångskörning

tillstyrks eller lämnas utan erinran av statens trafiksäkerhetsverk, statens

naturvårdsverk, kommerskollegium, LO, TCO och Sveriges bilindustri- och

bilgrossistförening. Statens vägverk, som också tillstyrker förslaget, påpekar

att det, om tidsbegränsning av tomgångskörning skulle införas, måste beaktas

att vissa fordon har lastbilskran och annan utrustning som drivs av

fordonets motor med körning som är att hänföra till tomgångskörning. Vägverket

framhåller vidare att en tidsbegränsning av tomgångskörningen kan

vara till olägenhet för många bilägare som inte har elvärmare eller annan

värmare för parkeringsbruk. Vid kall väderlek kan föreskriven maximitid

för tomgångskörning vara otillräcklig för erforderlig defrostervärme.

Göteborgs stad önskar en skärpning av den föreslagna bestämmelsen därhän

att motor endast i speciella undantagsfall skall få gå på tomgång även

om fordonet står under förarens omedelbara uppsikt.

Enligt Svenska teknologföreningens mening är ledningsgruppens förslag

vagt formulerat och kommer i praktiken att få obetydlig verkan. Vad som

menas med »omedelbar uppsikt» kan tolkas mycket olika. Föreningen vill

dock tillstyrka att en bestämmelse om förbud mot tomgångskörning införs

om den ges en klarare formulering.

Stockholms stad påpekar att ledningsgruppens förslag innebär att tomgångskörning

kan ske avsevärda tider utan hinder av förbud, t.ex. av bussar

vid ändhållplatser, av taxibilar och andra bilar i yrkestrafik samt av privatbilar.

Sådana former av tomgångskörning förhindras med en regel av den

typ som gäller i Stockholm. Stor-Stockholms planeringsnämnds miljövårdskommitté

har nyligen rekommenderat att en sådan regel införs i hela Storstockholm.

Staden anser att ett tidsbegränsat förbud är att föredra framför

det som ledningsgruppen föreslagit. Även länsstyrelsen i Stockholms län

förordar ett tidsbegränsat förbud enligt den modell som tillämpas i Stockholm.

En sådan bestämmelse, som har ett mera fixerat innehåll än den föreslagna,

är nämligen fördelaktigare från tillämpningssynpunkt. Eftersom olägenheten

av tomgångskörning inte minskas av att föraren sitter i bilen eller

finns i närheten är den också materiellt riktigare. Rikspolisstyrelsen framhåller

att den föreslagna bestämmelsen inte utgör något hinder mot en långvarig

tomgångskörning. Styrelsen förordar — bl. a. för att möjliggöra övervakning

av efterlevnaden — att bestämmelsen får en sådan utformning att

den ger en exakt gräns för den längsta tid som kan godtas. Den nu på vissa

håll gällande treminutersgränsen förefaller styrelsen vara väl avpassad.

Kommerskollegium däremot anser att ledningsgruppens förslag har den fördelen

i förhållande till exempelvis treminutersregeln att bevisning om förseelse

underlättas.

Sveriges trafikbilägares riksorganisation kan inte tillstyrka generella be
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

stämmelser om förbud mot tomgångskörning. Från ett sådant förbud måste

enligt föreningen i varje fall kunna göras undantag eller beviljas dispens

för de yrkesgrupper, t. ex. taxiförare, som är beroende av bilmotorn som

värmekälla på sin arbetsplats i fordonet. Motororganisationernas samarbetsdelegation

anser att den av ledningsgruppen föreslagna bestämmelsen

är mycket svår att övervaka effektivt och delegationen avstyrker därför

förslaget. Lokala bestämmelser bedömer delegationen som lämpligare.

Arbetarskijddsstyrelsen framhåller att om föreskrifter meddelas som omöjliggör

körning av fordonsmotor för t. ex. värmning av förar- och passagerarutrymme,

trafiksäkerhetsverket bör bemyndigas att i fråga om taxibilar och

andra motordrivna fordon meddela anvisningar om de åtgärder som får vidtas

i stället för den förbjudna körningen av motorn.

Departementschefen

Under de senaste åren har vi blivit allt mer medvetna om den fortgående

förstörelsen av den yttre miljön. Luftföroreningarna är ett allvarligt problem

i det moderna samhället. Avgaserna från trafiken är mycket besvärande

särskilt i de större tätorterna. Vi har i dag större förutsättningar —

såväl tekniska som ekonomiska — än någonsin tidigare att hejda miljöförstörelsen

och i viss utsträckning återställa redan förstörd miljö. I ett mer

långsiktigt perspektiv kan nya tekniska metoder komma till användning,

som möjliggör en radikal förbättring av vår miljö. Det är framför allt genom

en fortsatt satsning på forskning och utvecklingsarbete, som detta mål

kan nås. De reformer på trafikområdet som nu kommer i fråga bygger givetvis

på nuvarande tekniska förhållanden och den utveckling som nu kan

överblickas. I en framtid kan emellertid utvecklingen av bl. a. nya drivmedel

och helt nya motortyper medföra kraftigt minskade föroreningsutsläpp.

Det land som först vidtog lagstiftningsåtgärder för att begränsa luftföroreningarna

genom bilavgaser var USA, där förhållandena främst i Kalifornien

sedan länge varit särskilt besvärande. Inom FN:s ekonomiska kommission

för Europa (ECB) förbereds rekommendationer till regeringarna

som avses bli mönster för lagstiftningen. I Förbundsrepubliken Tyskland

har vissa regler nyligen införts och ytterligare bestämmelser beslutats.

Lagstiftningsåtgärder på området förutsätter givetvis att tekniskt underlag

för önskvärda åtgärder har skapats genom utvecklingsarbete. Även om

resultatet av sådant arbete i stor utsträckning kan utnyttjas internationellt

och leda till samordnad lagstiftning, har det med hänsyn till de skiftande

förhållandena i skilda delar av världen visat sig nödvändigt att i olika länder

bedriva arbetet från delvis olika utgångspunkter och med delvis olika

målsättning. I Sverige har regeringen tagit initiativet till ett särskilt utvecklingsarbete

på bilavgasområdet. Arbetet leds av en expertgrupp, kommunika
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

tionsdepartementets ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete på biiavgasområdet,

och bedrivs dels i ett laboratorium i Studsvik, dels genom mätningar

och prov på olika håll i landet.

Detta arbete har nu såvitt gäller bensindrivna bilar förts så långt att ledningsgruppen

kunnat lägga fram konkreta förslag till åtgärder.

Som framhållits i prop. 1967: 166 bör åtgärder som leder till en förbättring

av förhållandena på området och som kan genomföras till rimlig kostnad

och utan nämnvärda olägenheter vidtas även om det inte finns tillräckligt

omfattande underlag för ett bestämt påstående att åtgärden är nödvändig

från hälsovårdssynpunkt.

Vad som framför allt motiverar åtgärder av det slag som ledningsgruppens

nu aktuella förslag avser är, som framhållits bl. a. under remissbehandlingen,

risken för menliga verkningar på hälsan särskilt på längre sikt och till

följd av kombinationer av effekter från olika ämnen i bilavgaserna och andra

luftföroreningar.

Ledningsgruppens förslag till åtgärder på nya bilar bygger på det

inom ECE utarbetade provningsförfarandet. Detta är utformat med hänsyn

till de europeiska trafikförhållandena och kan väntas komma att ligga till

grund för kommande reglering i andra europeiska länder. På vissa andra

punkter skiljer sig emellertid ledningsgruppens förslag från de bestämmelser

som håller på att ta form inom ECE och som tidigast blir antagna i eu

rekommendation till regeringarna under år 1969. Delta har föranlett kritik

mot förslaget under remissbehandlingen. Ledningsgruppens förslag innebär

att bilar skall vara så konstruerade att utsläppen av koloxid och kolväten

vid ECE-prov inte överstiger vissa gränsvärden. Dessa gränsvärden •— 45

g/km för koloxid och 2,2 g/km för kolväten (enligt alternativ 1) — skall

vara oberoende av motorstorleken och utgöra maximivärden som inte får

överskridas av något fordon. De bestämmelser som föreslagits inom ECE

föreskriver gränsvärden som varierar med bilens vikt — och därmed i regel

motorstorleken — på ett sätt som gynnar bilar med större motorer. De är

i fråga om produktionskontrollen medelvärden som får överskridas av vissa

bilar i den mån andra bilar underskrider värdena.

Enligt min mening bör bestämmelser om begränsning av föroreningshalten

i avgaserna från nya bilar utformas så att de ger en påtaglig effekt. Det

föreliggande ECE-förslaget till bestämmelser skulle genomsnittligt inte medföra

större minskning av koloxidutsläppet än som f. n. kan nås genom en

noggrann justering av förgasarens tomgångsinställning och av tändningsutrustningen,

dvs. en minskning som i stort sett uppgår till 20 %. Utsläppet

av kolväten skulle bli oförändrat eller kunna öka något i jämförelse med

nuvarande förhållanden. De av ledningsgruppen föreslagna bestämmelserna

innebär däremot enligt alternativ 1 att bilarna skal! vara utrustade på sådant

sätt att en minskning av koloxid- och kolväteutsläppen med ungefär

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

40 % kan påräknas. Självfallet är — som också många remissinstanser

framhållit — en samordning av bestämmelserna inom Europa önskvärd från

flera synpunkter. Med hänsyn till vikten av att åtgärder mot luftföroreningar

blir effektiva finner jag emellertid för min del att bestämmelser enligt det

inom ECE utarbetade förslaget inte är tillräckliga.

En betydande fördel med ledningsgruppens förslag framför ECE-försIaget,

enligt vilket gränsvärdena skall vara differentierade med hänsyn till

bilens vikt, är att ledningsgruppens förslag, som förutsätter ett av motorstorleken

oberoende gränsvärde, är ägnat att styra utvecklingen mot motorkonstruktioner

som trots ökad cylindervolym tillgodoser luftvårdens krav.

ECE-förslaget liksom de bestämmelser som beslutats i Förbundsrepubliken

Tyskland har inte denna effekt. Helt allmänt talar för ledningsgruppens förslag

att, som gruppen framhållit, det uträttade transportarbetet i stort sett

är oberoende av motorns storlek när det gäller personbilar.

En konstruktion av gränsvärdet som ett maximivärde har från kontrollsynpunkt

stora fördelar framför en konstruktion av gränsvärdet som ett

medelvärde.

Jag finner alltså att de avvikelser som ledningsgruppens förslag företer

i förhållande till de regler som övervägs inom ECE i och för sig kan godtas.

Den fråga som enligt min mening är den från europeisk samarbetssynpunkt

viktigaste är frågan om vilken provningsmetod som skall ligga till grund för

bestämmelserna och på den punkten överensstämmer, som jag redan sagt,

ledningsgruppens förslag med ECE-förslaget.

Vad beträffar de tekniska förutsättningarna att genomföra ledningsgruppens

förslag har under remissbehandlingen inte gjorts gällande att det generellt

skulle möta hinder av teknisk art att genomföra förslaget. Den invändning

som riktats mot förslaget i denna del avser uteslutande kraven i fråga

om de större bilarna. Jag har inhämtat från ledningsgruppen att undersökningar

i Studsvik gett vid handen att de större bilarna — fordon som har en

tjänstevikt av 1 450 kg eller mera — har svårigheter att hålla sig inom den

av gruppen föreslagna gränsen för koloxidutsläppet även om de är utrustade

med särskilt system för att begränsa föroreningarna i avgaserna. Detta

heror enligt ledningsgruppen på att motorer i större bilar vid ECE-prov —

i motsats till vad som är fallet vid US A-prov — inte hinner bli helt uppvärmda

under den tid provet varar. I uppvärmt tillstånd ger sådana bilar däremot

låga koloxidutsläpp. Såvitt avser kolväteutsläppet föreligger enligt ledningsgruppen

inga svårigheter för större bilar att uppfylla kraven enligt ledningsgruppens

förslag. Av de under åren 1963—1966 nyregistrerade personbilarna

utgjorde ifrågavarande bilkategori ca 2,5 %.

De nu behandlade svårigheterna är inte av den arten att de berättigar till

slutsatsen att ledningsgruppens förslag beträffande nya bilar inte skulle

vara genomförbart. Svårigheterna berör en förhållandevis liten grupp bilar

och kan bemästras genom lämpligt utformade dispensregler. De torde dess
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

35

utom vara av övergående art, eftersom man har anledning räkna med att

bestämmelserna skall leda till att produktionen inriktas på motorer som ger

från luftvårdssynpunkt gynnsammare värden än f. n.

Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande anfört att högre krav bör kunna

ställas på nya bilar än ledningsgruppen föreslagit som alternativ 1. Bestämmelser

enligt ledningsgruppens alternativ 2 bör enligt verket införas

redan fr. o. m. 1970 års bilmodeller. Självfallet skulle det vara önskvärt att

kunna vidta åtgärder som ger både snabbare och större effekt än ledningsgruppen

förutsatt. Det är emellertid angeläget att en förhållandevis genomgripande

reform av det slag som det här är fråga om genomförs med en inte

alltför knappt tillmätt övergångstid. De nya amerikanska reglerna är av olika

skäl svåra att jämföra med de av ledningsgruppen föreslagna men kommer

att vara strängare än bestämmelserna enligt ledningsgruppens alternativ 1.

Situationen i Sverige och USA är emellertid väsentligt olika bl. a. i fråga om

klimatförhållandena. Det ter sig därför rimligt att vi inte från början inför

bestämmelser som motsvarar dem som först efter lång tid och successiva

skärpningar skall gälla i USA.

Den av ledningsgruppen uppskattade kostnaden för att kraven enligt alternativ

1 skall kunna uppfyllas är i och för sig inte högre än vad som är

rimligt för att minska de olägenheter bilavgaserna ger upphov till. Att märka

är emellertid att ledningsgruppens kalkyler bygger på den förutsättningen

att bilfabrikanterna tar ut hela kostnaden genom höjning av priset på

bilarna. Såsom naturvårdsverket påpekat är det emellertid inte givet att så

kommer att bli fallet. Erfarenheter från USA tyder inte på detta. En svensk

bilfabrikant erbjuder f. ö. redan nu utan prisförhöjning bilar som är försedda

med system för att begränsa föroreningshalten i avgaserna. Vid bedömningen

av de ekonomiska konsekvenserna av ifrågavarande åtgärder

måste också beaktas att dessa på längre sikt såväl för den enskilde som för

samhället allmänt leder till minskade kostnader med anledning av luftföroreningar.

Jag förordar alltså att ledningsgruppens förslag genomförs. Det bör ske

genom att 3 § 1 mom. j VTF kompletteras med en allmän bestämmelse om

att bil med bensindriven motor skall vara försedd med anordning för att

begränsa halten av föroreningar i avgaserna. Närmare föreskrifter bör inte

meddelas i VTF. Det ankommer då enligt 2 § andra stycket VTF på Kungl.

Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer att meddela sådana föreskrifter.

De grundläggande föreskrifterna om de krav som skall ställas på

anordning för att begränsa halten av föroreningar i avgaserna bör enligt

min mening i fråga om bensindrivna bilar — liksom i fråga om dieseldrivna

fordon — meddelas av Kungl. Maj :t. Under förutsättning att den föreslagna

ändringen i VTF kommer till stånd avser jag att föreslå Kungl. Maj :t att

beträffande nya bilar föreskriva de gränsvärden för koloxid- och kolväteutsläpp

som ledningsgruppen förordat som alternativ 1.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

Av vad jag redan anfört framgår att jag anser att de krav som bör ställas

på nya bilar bör sättas i kraft utan dröjsmål. Med hänsyn till att biltillverkarna

behöver viss tid för att anpassa produktionen till nya bestämmelser

kan det dock inte komma i fråga att tillämpa de nya kraven på tidigare årsmodeller

än vad ledningsgruppen har föreslagit. Jag anser alltså att ändringen

i 3 § 1 mom. j VTF — liksom de närmare föreskrifterna i anslutning härtill

— bör tillämpas i fråga om fordon som vid registrerings- eller typbesiktning

betecknas som 1971 eller senare års modell.

Såsom ledningsgruppen föreslagit bör fordon av viss storlek generellt kunna

undantas från de nya bestämmelserna. I det föregående har nämnts att

vissa bilar på grund av sin motorkonstruktion inte kommer att kunna uppfylla

de uppställda kraven helt. Med hänsyn härtill och då det även i andra

hänseenden kan visa sig vara motiverat bör Kungl. Maj :t eller myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer kunna medge undantag från de nya bestämmelserna.

Jag avser att föreslå Kungl. Maj :t att i fråga om de minsta och

de största bilarna medge sådana undantag att tillämpningsområdet för de

nya reglerna i stort sett blir detsamma som ledningsgruppen föreslagit.

Ledningsgruppens förslag om en successiv skärpning av kraven på nya

bensindrivna bilar kan jag f. n. inte ta slutlig ställning till. Jag vill emellertid

i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att skärpningar snart

kommer till stånd. Den av mig föreslagna nya bestämmelsen i VTF rörande

bensinbilar är avfattad så att den ger Kungl. Maj :t möjlighet att, när tillräckligt

underlag för skärpningar föreligger, meddela föreskrifter härom.

I fråga om bilar av 1970 och tidigare års modell — äldre bilar —

innebär ledningsgruppens förslag att avgasernas koloxidhalt vid tomgång

skall begränsas så att den inte överskrider 4,5 volymprocent. Som ledningsgruppen

visat kan ett sådant krav i de allra flesta fallen tillgodoses genom

en finjustering av förgasarens tomgångsinställning och av tändningsutrustningen

på bilarna. Bestämmelser av i allt väsentligt samma innebörd har nyligen

införts i Förbundsrepubliken Tyskland i fråga om bilar som tas i bruk

den 1 januari 1969 eller senare. Också inom ECE har sådana bestämmelser

föreslagits.

Någon annan åtgärd än en finjustering av förgasarens tomgångsinställning

och av tändningsutrustningen för att minska avgasproblemen hos äldre

bilar torde f. n. inte vara praktiskt genomförbar. Sådan justering kan, som

framgår av ledningsgruppens utredning, i allmänhet inte anses vara nämnvärt

betungande för bilägaren. Denne torde i de flesta fallen göra vissa bränsleekonomiska

vinster. Genom att vidta åtgärder av det här slaget på äldre

bilar vinner man på relativt kort tid en inte oväsentlig förbättring från luftvårdssynpunkt.

I den mån åtgärden inte kan vidtas på visst fordon av tekniska

skäl bör dispens kunna medges. Jag förordar därför att även ledningsgruppens

nu ifrågavarande förslag — som vid remissbehandlingen fått ett i

stort sett positivt mottagande — genomförs.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

37

I sitt remissyttrande över ledningsgruppens förslag har AB Svensk bilprovning

pekat på svårigheter att vid kontroll av koloxidhalten vid tomgång

enkelt och snabbt få fram tillförlitliga mätvärden. Bolaget har gjort vissa

ytterligare undersökningar men enligt vad jag erfarit är de påtalade problemen

ännu inte fullständigt lösta. Ledningsgruppen avser att i samarbete

med bolaget fortsätta utredningsarbetet. Det saknas emellertid anledning

anta annat än att de föreliggande praktiska svårigheterna skall kunna bemästras

och att ett enkelt kontrollsystem som samtidigt ger tillräckligt noggranna

resultat skall kunna utarbetas. Jag avser att noga följa utredningsarbetet

och räknar med att detta slutförs utan dröjsmål. De föreslagna bestämmelserna

rörande äldre bilar bör genomföras så snart detta skett.

Som ledningsgruppen föreslagit bör bestämmelserna rörande koloxidutsläppet

vid tomgång i princip avse alla bensindrivna bilar av 1970 eller tidigare

års modell. Undantag bör dock kunna medges för de minsta och de

största fordonen så att tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna blir

i stort sett detsamma som ledningsgruppen föreslagit.

Den i det föregående förordade allmänna bestämmelsen i 3 § 1 mom. j

VTF om anordning för att begränsa halten av föroreningar i avgaserna från

bensindrivna bilar kan tjäna som underlag också för kravet att förgasare och

tändningsutrustning på äldre bilar skall vara finjusterade. Bestämmelsen

bör, med hänsyn till vad jag anfört, såvitt avser bilar av 1970 eller tidigare års

modell träda i kraft vid tidpunkt som Kungl. Maj :t bestämmer. De närmare

föreskrifter som behövs för dessa fordon ankommer det på Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer att meddela. Kungl. Maj :t bör

dock meddela de grundläggande föreskrifterna om de krav som nu ifrågavarande

bilar skall uppfylla. Det tidigare för bilar av 1971 eller senare års

modell preciserade behovet av undantag från de nya bestämmelserna föreligger

också, såsom nyss angetts, i fråga om bilar av 1970 eller tidigare års

modell. Undantagsbestämmelsen bör därför utformas så att den omfattar

båda kategorierna.

Kontrollen av efterlevnaden av de föreslagna reglerna om begränsning

av föroreningarna i avgaser från bensindrivna bilar kommer i fråga om

nya fordon att ske vid registrerings- eller typbesiktning.

Även kontrollbesiktning bör omfatta en kontroll av att de föreslagna kraven

är uppfyllda. Den i prop. 1968: 124 förutsatta ändringen av 55 § YTK

tillgodoser detta önskemål också i fråga om avgaser från bensindrivna bilar.

I samma proposition har föreslagits vissa ändringar i 24 § 3 mom. VTF.

Detta förslag är så utformat att någon ytterligare ändring med anledning

av bestämmelser rörande avgaser från bensindrivna bilar inte behövs. Någon

ändring av VTF för att möjliggöra avgaskontroll vid flygande inspektion

behövs inte.

De krav som skall ställas på anordning för att begränsa halten av förore
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1068

fångar i avgaserna är, såsom jag förut nämnt, avsedda att framgå av bestämmelser

som meddelas av Kungl. Maj :t. Såvitt avser bilar av 1971 eller

senare års modell liar ledningsgruppen anfört att det av praktiska skäl till

eu början kan bli nödvändigt att vid kontrollbesiktning och flygande inspektion

tillämpa andra normer än vid registrerings- eller typbesiktning. Ledningsgruppen

har emellertid i anslutning härtill förklarat att frågan om metoderna

för avgaskontroll av bilar med system för att begränsa föroreningshalten

i avgaserna skall utredas ytterligare. Jag anser mig därför inte i detta

sammanhang böra ta ställning till de krav som bör ställas på bilar av 1971

eller senare års modell vid kontrollbesiktning och flygande inspektion. Så

snart tillräckligt underlag för ett ställningstagande föreligger, avser jag att

föreslå Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter som behövs. Det ankommer

på myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer att meddela närmare anvisningar

rörande kontroll av avgasutsläpp vid kontrollbesiktning och flygande inspektion.

De undantag från de nya bestämmelserna i 3 § 1 mom. j VTF som är påkallade

för utländska bensindrivna bilar med turistvagnslicens bör meddelas

med stöd av den i det föregående förordade undantagsbestämmelsen.

De nya bestämmelserna om bensindrivna bilars bekaffenhet och utrustning

som jag förordat kommer att omfattas av straffbestämmelserna i 65 §

VTF. Bristfällighet som är av ringa betydelse är straffri enligt dessa bestämmelser.

Beträffande bristfällighet hos anordning för att begränsa halten

av föroreningar i avgaserna från dieseldrivna bilar har i prop. 1968:124 anförts

att frågan om straffrihet bör bedömas efter de riktlinjer som gäller, när

det skall avgöras vid besiktning om ett fel är att anse som ringa. Samma bedömningsgrund

bör tillämpas i fråga om bristfällighet hos motsvarande anordning

på bensindrivna bilar.

I prop. 1967:166 anförde föredragande departementschefen att det låg

nära till hands att införa en generell bestämmelse om förbud in o t t o rngångskörning.

I sammanhanget hänvisades till den bestämmelse som

meddelats för Stockholms stad med stöd av hälsovårdsstadgan och till en

uppgift att liknande bestämmelser övervägdes också i vissa andra städer.

Det framhölls vidare att en generell bestämmelse skulle kunna ge vissa fördelar

också i andra hänseenden. Ett förbud utformat så att förare inte tilläts

lämna sin bil med motorn gående kunde antas i någon mån minska antalet

bilstölder och förebygga vissa barnolyckor. Det framhölls emellertid att frågan

måste utredas ytterligare.

I och för sig framstår det som tämligen självklart att föraren inte bör

lämna motorfordon vars motor är i gång. Som framhållits under remissbehandlingen

av ledningsgruppens förslag skulle det emellertid med en regel

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1968

39

av denna innebörd troligen bli betydande tolknings- och bevisproblem vid

tillämpningen. En regel av samma innebörd som det förbud mot tomgångskörning

under längre tid än tre minuter som gäller i Stockholm skulle ha

vissa fördelar bl. a. från dessa synpunkter. Från en generell sådan regel

skulle det emellertid bli nödvändigt att göra åtskilliga undantag. Härtill kommer

att behovet av en sådan regel och behovet av undantag därifrån varierar

lokalt. Såvitt hittills föreliggande material utvisar gäller allmänt att

tomgångskörning av uppställda bilar som orsak till luftföroreningarna spelar

en förhållandevis liten roll i större delen av landet. Vad jag nu har sagt

talar för att man i vart fall tills vidare bör avstå från särskild reglering av

tomgångskörning i VTF och att frågan således liksom hittills får regleras

genom föreskrifter i lokala hälsovårdsordningar.

Ledningsgruppen har också föreslagit att åtgärder vidtas för att begränsa

blyhalten i bensin och har därvid som tänkbara metoder angett beslut

i administrativ ordning om en successiv sänkning av den högsta tillåtna

blyhalten samt införande av en särskild avgift på blyet i bensinen.

Frågan om sänkning av den högsta tillåtna blyhalten i motorbränsle prövas

f. n. av giftnämnden, som med stöd av giftförordningen den 14 december

1962 (nr 702) kan föreskriva en lägre blyhalt som villkor för att motorbränsle

som är försatt med bly inte skall betecknas som hälsofarlig vara.

De föreslagna bestämmelserna beträffande bilar av 1971 eller senare års

modell medför, enligt vad ledningsgruppen uppgivit och trafiksäkerhetsverket

vitsordat, ett visst behov av kompletterande utrustning och

personalförstärkning på trafiksäkerhetsverkets typbesiktningsstation.

Jag avser att ta upp denna fråga i senare sammanhang.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t inhämtar

riksdagens yttrande över ett inom kommunikationsdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 6i8).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680523

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts ''proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i visst fall avstå arv som till fallit allmänna a a1 i texten
  2. 3LU 1968:70 Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition nr 12b med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 s. 1 i texten
  3. BevU 1968:70 Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968 s. 9 i texten