Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1968

1968-03-08 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:77, Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1968

1

Nr 77

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän

arbetsgivaravgift, m. m.; given Stockholms slott

den 8 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om allmän arbetsgivaravgift,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

3) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

dels bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att arbetsgivare skall erlägga allmän arbetsgivaravgift

med belopp motsvarande 1 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad. I fråga om vem som är arbetsgivare

ansluter förslaget till arbetsgivarbegreppet inom socialförsäkringen. Vidare

föreslås att fysisk person som haft inkomst av här i riket bedriven rörelse

eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom skall

erlägga allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande 1 % av denna

sin inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga allmän arbetsgivaravgift

för inkomsten. I fråga om debitering och uppbörd skall i stort gälla

vad som föreskrivits beträffande avgifter till sjukförsäkring och till försäkring

för tilläggspension. Det föreslås att avgiften skall utgå för löner som

utges fr. o. m. den 1 januari 1969 och på inkomster som upptas till beskattning

vid 1970 och senare års taxeringar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1868. 1 saml. Nr 77

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Förordning

om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Allmän arbetsgivaravgift erlägges för varje år till staten enligt denna förordning.

2 §.

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande

en procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till

arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän

arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med

motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 december

1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän

försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön

under året understigit trehundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt

försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

3 §•

Med arbetsgivare avses i denna förordning den som enligt 19 kap. 1 §

lagen om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

4 §•

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11

kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven

rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas

av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande en

procent av sådan inkomst.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet

under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt

avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller

med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava

åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra

kronor för år tages den ej i beräkning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

3

5 §•

I fråga om allmän arbetsgivaravgift enligt 2 § äger förordningen den

18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, m. m., motsvarande tillämpning utom såvitt avser

39—42 och 44 §§.

6 §.

I fråga om beräkning av underlag för allmän arbetsgivaravgift enligt 4 §

äger förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring motsvarande

tillämpning. Sådan allmän arbetsgivaravgift påföres i helt antal kronor,

varvid öretal bortfaller. Avgift under tio kronor uttages icke. Om debitering

och uppbörd av allmän arbetsgivaravgift enligt 4 § gäller i övrigt

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas

av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

och äger tillämpning på löner som utgives från och med den 1 januari 1969

och på inkomster som upptages till beskattning vid 1970 och senare års

taxeringar. Inkomster som hänför sig till tiden före den 1 januari 1969 inräknas

dock icke i avgiftsunderlaget. För avgift enligt 2 § beräknas för åren

1969 och 1970 preliminär avgift särskilt med ledning av arbetsgivaruppgift,

som enligt 5 § förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m., avlämnats för åren 1967 respektive 1968,

och med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i samma förordning. Sådan

preliminär avgift påföres räkning enligt 27 § samma förordning, när 17 §

förordningen ej är tillämplig.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 17

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom.

kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35

1 m o m. Till intäkt — —----

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

räknas även lotterivinst,

som icke är frikallad från beskattning

enligt 19 §, och belopp, som

motsvarar restituerad, avkortad eller

avskriven folkpensionsavgift, tillläggspensionsavgift

eller sjukförsäkringsavgift,

i den mån beloppet påverkat

storleken av avdrag enligt 46

§ 2 mom. som åtnjutits vid tidigare

års taxering.

Till intäkt ----avyttring (real

§•

—--av kapital.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

räknas även lotterivinst,

som icke är frikallad från beskattning

enligt 19 §, och belopp, som

motsvarar restituerad, avkortad eller

avskriven folkpensionsavgift, tillläggspensionsavgift,

sj ukförsäkringsavgift

eller allmän arbetsgivaravgift,

i den mån beloppet påverkat storleken

av avdrag enligt 46 § 2 mom.

som åtnjutits vid tidigare års taxering.

isationsvinst).

46

2 mom. I hemortskommunen — -

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring, som påförts

den skattskyldige under året näst

före det taxeringsår varom fråga är,

dels ock premier och andra avgifter,

som skattskyldig erlagt för

försäkringar av följande slag, vilka

ägas av honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller

hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,

arbetslöshetsförsäkring

samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen

avgift till sjukkassa för begravningshjälp,

som ej avses i 33 § och som ej

§•

--omyndiga barn;

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 § lagen om

allmän försäkring, som påförts den

skattskyldige under året näst före

det taxeringsår varom fråga är, d e 1 s

ock premier och andra avgifter,

som skattskyldig erlagt för försäkringar

av följande slag, vilka ägas

av honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga

barn, nämligen kapitalförsäkring,

arbetslöshetsförsäkring samt

sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till

sjukkassa för begravningshjälp, som

ej avses i 33 § och som ej utgör

1 Senaste lydelse av 35 § 1 mom. se 1967: 748, av 46 § 2 mom. se 1967: 628 samt av 53 § 1

mom. se 1967: 546.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

(Nuvarande lydelse)

utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap.

lagen om allmän försäkring; samt

4) för belopp som den skattskyldige

enligt vid självdeklarationen fogat

intyg från barnavårdnämnd, barnavårdsman

eller kommunal förtroendeman

utgivit under beskattningsåret

för underhåll av sådant hans

barn under 16 år som icke varit

hemmavarande, dock högst med

1 000 kronor för varje barn.

Har skattskyldig - Därest skattskyldi.

Avdrag, som--

(Föreslagen lydelse)

sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen

om allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyldige

enligt vid självdeklarationen fogat

intyg från barnavårdnämnd, barnavårdsman

eller kommunal förtroendeman

utgivit under beskattningsåret

för underhåll av sådant hans

barn under 16 år som icke varit

hemmavarande, dock högst med

1 000 kronor för varje barn;

5) för sådan avgift enligt 4 § förordningen

om allmän arbetsgivaravgift,

som påförts den skattskyldige

under året näst före det taxeringsår

varom fråga är.

eller underhållsbidraget.

----nämnda tid.

---- — 18 år.

53

1 mom. Skyldighet att----

för belopp som motsvarar restituerad,

avkortad eller avskriven folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift

eller sjukförsäkringsavgift i den

mån beloppet påverkat storleken av

avdrag enligt 46 § 2 mom., som åtnjutits

vid tidigare års taxeringar;

b) staten:---—• — —---

Riksskattenämnden må,----

§•

---rörelse; samt

för belopp som motsvarar restituerad,

avkortad eller avskriven folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift,

sjukförsäkringsavgift eller allmän

arbetsgivaravgift i den mån beloppet

påverkat storleken av avdrag

enligt 46 § 2 mom., som åtnjutits vid

tidigare års taxeringar;

— eller rörelse.

----- icke föras.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 m o m. Från sammanlagda--

sådan allmän kommunalskatt och,

i den mån avdrag icke åtnjutes enligt

nästfoljande stycke, tilläggspensionsavgift

som påförts den skattskyldige

under året näst före det taxeringsår,

varom fråga är.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk

utbetalning, för tilläggspensionsavgifter

samt för avgifter för

pensionsförsäkring och för annan

personförsäkring ävensom för underhåll

åt ej hemmavarande barn

under 16 år, allt i den omfattning

som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

Avdrag enligt-------

Har sådan--------

- eller lotterivinst;

sådan allmän kommunalskatt

samt, i den mån avdrag icke åtnjutes

enligt nästf oljande stycke, tillläggspensionsavgift

och avgift enligt

4 § förordningen om allmän arbetsgivaravgift

som påförts den skattskyldige

under året näst före det

taxeringsår, varom fråga är.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

för tilläggspensionsavgifter

och avgifter enligt 4 § förordningen

om allmän arbetsgivaravgift

samt för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring

ävensom för underhåll åt ej hemmavarande

barn under 16 år, allt i den

omfattning som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

---6 § 3 mom.

--i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1967: 629.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 §, 3 § 1 mom. och 27 § 3 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter

enligt lagen om finansiering av

folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter

enligt 19 kap. 3 § lagen om

allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter

enligt 19 kap. 2 § sistnämnda

lag, arbetsgivaravgifter enligt 17

§ förordningen angående uppbörd av

vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. m., sådana byggnadsforskningsavgifter

enligt förordningen

angående byggnadsforskningsavgift

vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket,

ävensom annuiteter

å avdikningslån och å förskott för

avlösning av frälseräntor.

Kungl. Maj :t

§•

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter

enligt lagen om finansiering av

folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter

enligt 19 kap. 3 § lagen om

allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter

enligt 19 kap. 2 § sistnämnda

lag, arbetsgivaravgifter enligt 17 §

förordningen angående uppbörd av

vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. m., sådana avgifter

enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift

och byggnadsforskningsavgifter

enligt förordningen angående

byggnadsforskningsavgift vilka

icke uppbäras av riksförsäkringsverket,

ävensom annuiteter å avdikningslån

och å förskott för avlösning

av frälseräntor.

eskriften avses.

3 §.

1 mom. I den omfattning nedan 1 m o m. I den omfattning nedan

angives skall skattskyldig i kom- angives skall skattskyldig i kommun,

mun, där han kan antagas bliva på- där han kan antagas bliva påförd

förd slutlig skatt enligt den årliga slutlig skatt enligt den årliga taxetaxeringen

året näst efter inkomst- ringen året näst efter inkomståret,

året, utgöra preliminär skatt med be- utgöra preliminär skatt med belopp,

1 Omtryckt 1967: 625.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lopp, vilket sa nära som möjligt kan

antagas motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift,

sjukförsäkringsavgift, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och

tingshusmedel.

27

3 mom. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med nio procent, för en beräknad tid

av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger ettusen

kronor; dock att det belopp, varå

ränta sålunda skall beräknas, skall

avrundas till närmast lägre hundratal

kronor. Vid bedömande av om

och med vilket belopp ränta skall

utgå, skall i den slutliga skatten icke

inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller i 1 § omförmälda avgifter

eller annuiteter med undantag

av folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift

och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i den preliminära

skatten inräknas sådan i 2 mom. under

3) omförmäld preliminär skatt,

som erlagts efter den 30 april året

näst efter inkomståret.

Har slutlig ■—- —■ —---— — försti

Bestämmelserna i--------

vilket sa nära som möjligt kan antagas

motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt, statlig

förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,

avgift enligt 4 §

förordningen om allmän arbetsgivaravgift,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel.

§•

3 m o m. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med nio procent, för en beräknad

tid av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger

ettusen kronor; dock att det belopp

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp ränta skall

utgå, skall i den slutliga skatten icke

inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift,

byggnadsforskning sav
gift,

avgift enligt 2 § förordningen om

allmän arbetsgivaravgift och annuiteter,

ej heller skall i den preliminära

skatten inräknas sådan i 2 mom. under

3) omförmäld preliminär skatt,

som erlagts efter den 30 april året

näst efter inkomståret,

stycket.

- detta moment.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1968

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

8 mars 1968.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om allmän arbetsgivaravgift

och anför.

I årets finansplan lämnade jag en utförlig redogörelse för skatteprogrammet.

Jag erinrade därvid om verkningarna i form av skattebortfall

genom övergång från allmän varuskatt till mervärdeskatt. Den skatteavlastning

som näringslivet inklusive offentliga affärsverk erhåller genom att

företagen befrias från allmän varuskatt på investeringsvaror m. m. har beräknats

till ca 900 milj. kr. för helt år. Genom den utvidgning av beskattningsområdet

som föreslagits för mervärdeskatten i förhållande till vad

som gäller allmänna varuskatten skulle enligt beräkningen detta skattebortfall

bli kompenserat till viss del eller med ca 160 milj. kr. Det ytterligare behovet

av skatteinkomster uppgår därmed till ca 740 milj. kr., räknat för helt

budgetår. Enligt regeringens uppfattning borde detta behov täckas genom en

arbetsgivaravgift. Den bör lämpligen betecknas »allmän arbetsgivaravgift»

till skillnad från den arbetsgivaravgift som erläggs enligt lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring. Jag avser nu att närmare beröra frågan

om avgiftens utformning.

Den allmänna arbetsgivaravgiften som skall erläggas till staten bör utgå

inte bara på företagens löneutgifter utan också på egenföretagarnas inkomst

av sina företag. Underlaget för avgiften bör således i princip utgöra

dels utbetalade löner och dels inkomst av rörelse och jordbruksfastighet.

Avgiften föreslås utgå med 1 % av underlaget. När det gäller löner bör

arbetsgivaren betala avgiften. I andra fall bör den erläggas av den som åtnjutit

inkomsten. Även staten och kommunerna bör vara avgiftspliktiga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Arbetsgivares avgifter

Arbetsgivarbegreppet bör ansluta till vad som gäller inom sjukförsäkringen

enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring. Som arbetsgivare skall

alltså anses den som har personal (arbetstagare) anställd. Varken arbetsgivar-

eller arbetstagarbegreppet finns definierat i lagen om allmän försäkring

eller i annan hithörande författning där begreppen förekommer. Den

praxis som utbildats beträffande sjukförsäkringen och annan socialförsäkring

bör emellertid få motsvarande tillämpning i fråga om den allmänna

arbetsgivaravgiften. Detta innebär bl. a. att kommanditdelägare som utför

arbete för kommanditbolagets räkning med avseende på detta arbete

i regel blir att betrakta som arbetstagare i förhållande till bolaget. Vidare

blir dödsbodelägare, som utför arbete för boets räkning och enligt överenskommelse

mellan dödsbodelägarna erhåller bestämd ersättning härför, med

avseende på detta arbete att anse som arbetstagare i förhållande till dödsboet

som arbetsgivare. Den praxis som tillämpas inom socialförsäkringen

finns sammanfattad i den av riksförsäkringsverket utgivna broschyren »Vem

är arbetstagare?».

Enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring

kan emellertid inom sjukförsäkringen träffas överenskommelse om att

till inkomst av anställning skall hänföras ersättning som utgått utan att anställningsförhållande

föreligger. Härigenom uppnår den försäkrade att den

som utger ersättningen i avgiftshänseende blir att anse som arbetsgivare

med därav följande lindrigare avgift för den försäkrade. Jag anser inte att

s. k. likställighetsavtal skall medföra att uppdragsgivaren i dessa fall även

förpliktas att erlägga allmän arbetsgivaravgift för den ersättning han utger,

varför man enligt min mening bör bortse från dessa avtal i detta sammanhang.

Arbetsgivare bör erlägga allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande

1 % av summan av de löner som han betalat under ett år till sina

anställda. Som lön anses härvid vad arbetsgivaren lämnat kontant eller som

naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Jag anser att man vid beräkning av arbetsgivaravgiften inte skall behöva

ta hänsyn till arbetstagare vars lön under året inte uppgått till 300 kr. Genom

en bestämmelse med denna innebörd nås överensstämmelse med vad

som gäller inom socialförsäkringen. Vidare bör man kunna bortse från arbetstagare

som inte är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Det sistnämnda innebär i huvudsak att avgift inte kommer att

beräknas för arbetstagare som är gift med arbetsgivaren och inte heller för

vissa andra anförvanter som varaktigt lever i hushållsgemenskap med arbetsgivaren

och inte är placerade i sjukpenningklass enligt lagen om allmän

försäkring. Med anförvanter avses de som är i rätt upp- eller nedstigande

släktskap eller svågerlag med arbetsgivaren. Med släktskap likställs därvid

adoptivförhållande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1968

Inom finansdepartementet har upprättats förslag till förordning om allmän

arbetsgivaravgift efter de av mig nu angivna riktlinjerna. Enligt förslaget

äger förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av

vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. in., motsvarande tilllämpning

på allmän arbetsgivaravgift som erläggs av arbetsgivare. I 4 §

fjärde stycket sistnämnda förordning finns vissa bestämmelser som avses

komplettera de särskilda reglerna om allmän arbetsgivaravgift. Enligt dessa

bestämmelser kan riksförsäkringsverket medge avdrag för kostnader i anställningen

som arbetstagarna varit tvungna att själva bestrida med sina

löner. Som förutsättning gäller därvid att kostnaderna beräknas uppgå till

en tiondel av lönen. Verkets beslut i denna fråga kan vara generellt för viss

verksamhet eller avse viss eller vissa arbetstagare. Skulle en anställds lön

genom sådant avdrag komma att understiga 300 kr., skall lönen till denne

arbetstagare ändå inräknas.

Vid beräkning av arbetsgivares avgifter till sjukförsäkring och försäkring

för tilläggspension tas särskild hänsyn till rederinäringen. Den svenska utrikesfarten

bedrivs i stark konkurrens med andra länders sjöfart och sysselsätter

på svenska fartyg många utlänningar som inte är bosatta i Sverige.

Med hänsyn härtill tillämpas en särskild reduktionsregel för redare.

De betalar endast så stor del av den avgift, som normalt uttas av arbetsgivare

för sjukförsäkring och tilläggspensionering, som svarar mot de

svenska sjömännens andel i den totala arbetsstyrkan på svenska handelsfartyg

(jfr 2 § andra stycket förordningen den 18 december 1959, nr 555,

angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring).

Den föreslagna förordningen om allmän arbetsgivaravgift ansluter till denna

princip.

I övrigt avses beträffande utländsk arbetskraft gälla att svensk arbetsgivare

skall erlägga allmän arbetsgivaravgift för lön till utländsk arbetstagare

som sysselsätts i landet. Om utländsk arbetsgivare kan anses driva

verksamhet här i landet och därvid anlitar utländsk arbetskraft föreligger

också i regel sådan avgiftsskyldighet.

Egenavgifter

Fysisk person som åtnjutit inkomst av här i riket bedriven rörelse eller

inkomst av här i riket belägen jordbruksfastighet som brukas av honom

föreslås skola erlägga allmän arbetsgivaravgift (egenavgift) med belopp

motsvarande 1 % av inkomsten i den mån denna inte anses som lön och

arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift. För bestämmande av vad som

avses med rörelse eller jordbruksfastighet skall de skatterättsliga begreppen

rörelse och jordbruksfastighet vara vägledande. Enligt min mening skall till

grund för beräkningen av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under

visst år läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för

samma år. Avser taxeringen beskattningsår som inte sammanfaller med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1968

kalenderår skall inkomsten under beskattningsåret anses ha åtnjutits under

det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Beträffande skyldigheten att erlägga egenavgift anknyter den föreslagna

förordningen till 11 kap. 3 § första stycket a) och b) lagen om allmän försäkring.

Ill kap. 3 § första stycket nämnda lag anges de inkomstslag som

utöver inkomst av anställning enligt 2 § i lagen är pensionsgrundande. Dessa

inkomstslag sammanförs i pensionshänseende till den gemensamma kategorin

»inkomst av annat förvärvsarbete» och avser den situationen att anställningsförhållande

och därmed följande arbetstagarställning inte föreligger.

Skyldighet att erlägga egenavgift överensstämmer således inte helt med

skattskyldigheten beträffande inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet

enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL). Som jag

tidigare framhållit anses under vissa förhållanden bl. a. kommanditdelägare

och dödsbodelägare i fråga om socialförsäkringen som arbetstagare. Jag

vill också påpeka att — om kommanditdelägare uppburit inkomst från

Bolaget utan att ha deltagit i bolagets skötsel eller i övrigt utfört arbete

för bolagets räkning — den uppburna ersättningen inte har ansetts utgöra

inkomst av förvärvsarbete och således inte tagits med vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst för delägaren. För sådan ersättning kommer

därför varken kommanditbolaget eller delägaren att behöva betala

allmän arbetsgivaravgift. Även vid bedömning av frågan om den avgiftsskyldige

brukat jordbruksfastighet skall ledning kunna hämtas i den.

praxis som gäller vid tillämpning av 11 kap. 3 § första stycket b) lagen

om allmän försäkring.

I försäkringslagens definition för »inkomst av annat förvärvsarbete» ingår

också viss arbetsinkomst som inte beror på anställningsförhållande. Jag

anser inte att hithörande ersättning skall föranleda skyldighet att erlägga

egenavgift. Ett bortseende från denna ersättning vid avgiftsberäkningen är

ett ytterligare skäl för att i fråga om allmän arbetsgivaravgift underlåta att

beakta s. k. likställighetsavtal, dvs. fall där uppdragsgivare utan att anställaiingsförhållande

föreligger ikläder sig ansvar för uppdragstagarens avgift

till sjukförsäkring.

Om en person driver flera rörelser och för vissa redovisar överskott och

för andra underskott skall allmän arbetsgivaravgift grundas på det belopp

•som återstår sedan underskotten dragits från överskotten. Motsvarande gäller

då den avgiftsskyldige brukat flera jordbruksfastigheter som utgör skilda

förvärvskällor. Däremot får underskott av rörelse inte dras av från

överskott av jordbruksfastighet eller underskott av jordbruksfastighet dras

av från överskott av rörelse. Bestämmelser härom finns i 4 § förordningen

den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om allmän försäkring, till vilken förordning det nyss

Berörda förslaget till förordning hänvisar.

De båda inkomstslag, som ingår i den gemensamma kategorin inkomst av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 77 år 1968

13

annat förvärvsarbete och föranleder egenavgift, kan ofta vara av ringa storlek.

Av administrativa skäl har det inom den allmänna försäkringen ansetts

angeläget att undvika debitering och uppbörd av ett stort antal mycket små

egenavgifter. Motsvarande bör gälla i fråga om allmän arbetsgivaravgift.

Med hänsyn härtill anser jag att inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet,

som inte uppgår till 500 kr. per år, inte skall tas med vid beräkning av allmän

arbetsgivaravgift. Beloppet 500 kr. skall därvid räknas särskilt för ettvart

av de båda inkomstslagen och det avgörande bör vara om beloppet

inom varje inkomstslag uppgår till 500 kr.

Avdragsrätten vid inkomstbeskattningen

Frågan om den allmänna arbetsgivaravgiftens behandling vid den avgiftspliktiges

inkomstbeskattning kan givetvis inte förbigås. För arbetsgivare

torde avgiften såsom likställd med lönekostnad vara avdragsgill. Enligt

nu gällande skattebestämmelser torde däremot egenavgiften inte bli

avdragsgill. Som framgått är emellertid den i beskattningsavseende taxerade

inkomsten av rörelse resp. jordbruksfastighet vägledande för beräkning av

underlaget. Eftersom sådan verksamhet i allmänhet förutsätter att visst

kapital nedlagts i förvärvskällan, medför metoden att det som i realiteten

är avkastning av detta kapital ingår i underlaget för egenavgiften. För inkomst

av kapital i skatterättslig mening utgår givetvis inte egenavgift. Hur

stor del av inkomsten av rörelse eller jordbruksfastighet som eventuellt kan

anses utgöra kapitalavkastning är det inte möjligt att bestämma med tillräcklig

grad av säkerhet. Någon generell matematisk grund för en sådan

uppdelning torde nämligen inte finnas. Som en schablonlösning vill jag i

stället förorda att egenavgiften, trots att principiella invändningar kan resas

häremot, får dras av vid inkomsttaxeringen. För rörelseidkare som er lägger

allmän arbetsgivaravgift för lön till arbetstagare skall avdraget ske i inkomstslaget

rörelse eller jordbruksfastighet. För dem som erlägger egenavgift

bör däremot avdraget ske som allmänt avdrag enligt 46 § KL. Avdragsrätten

för egenavgifter fordrar ändring i KL och förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Debitering, uppbörd och besvär

Enligt förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om

allmän försäkring, m. in., förstås med arbetsgivaravgift summan av arbetsgivares

avgifter enligt lagen om allmän försäkring, avgift för obligatorisk

försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag, avgiftstillägg enligt särskilda bestämmelser

och avgift enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift.

Med avgiftsunderlag förstås enligt samma förordning det belopp på vil
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

ket arbetsgivaravgiften skall beräknas och med utgiftsår det kalenderår för

vilket avgiftsunderlaget skall bestämmas.

När det gäller arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift bör enligt min

mening förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om

allmän försäkring, m. m., äga motsvarande tillämpning. Detta innebär att

allmän arbetsgivaravgift kommer att likställas med arbetsgivaravgift enligt

denna förordning samt att i samband med beräkning av avgiftsunderlag

enligt förordningen även skall beräknas det belopp på vilket den allmänna

arbetsgivaravgiften utgår för arbetsgivare. De författningsrum som berörs

i det följande avser bestämmelser i denna förordning.

Avgiftsunderlaget bestäms av riksförsäkringsverket (3 § första stycket)

som också beräknar arbetsgivaravgiften (16 §). Besvär över dessa beslut

kan föras hos försäkringsdomstolen (38 §). Har arbetsgivaravgift påförts

arbetsgivare obehörigen eller med oriktigt belopp kan rättelse under vissa

förutsättningar sökas hos riksförsäkringsverket (36 §).

Om den sammanlagda arbetsgivaravgiften enligt förordningen angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m., uppgår

till högst 1 000 kr. påförs avgiften i samband med slutlig skatt. Bestämmelserna

i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) äger härvid tillämpning

(17 §). Även den allmänna arbetsgivaravgiften kommer då att under

angivna villkor påföras i samband med slutlig skatt. Talan angående debitering

och uppbörd av dessa avgifter kan föras hos länsstyrelse, kammarrätten

och regeringsrätten. Från kontrollsynpunkt och även av andra skäl

måste i dessa fall arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift debiteras som

särskild post på skattsedeln.

Om arbetsgivaravgiften inte påförs i samband med slutlig skatt uppbärs

den av riksförsäkringsverket (18 §). Därvid erlägger arbetsgivaren under

utgiftsåret preliminär avgift. Under året näst efter utgiftsåret debiteras

arbetsgivaravgiften som slutlig avgift (19 §). Preliminär avgift motsvarar

i regel den under nästföregående år debiterade slutliga avgiften. Har sådan

avgift inte debiterats, beräknas den preliminära avgiften särskilt. I vissa fall

kan dock uppräkning eller jämkning ske av den preliminära avgiften (20

och 21 §§). Arbetsgivare erlägger under varje år ett belopp som motsvarar

dels den preliminära avgiften för året, dels skillnaden mellan den slutliga

avgift som debiterats under nästföregående år och den preliminära avgift

som erlagts för det utgiftsår som den slutliga avgiften avser (24 §). Riksförsäkringsverket

utfärdar räkning på arbetsgivaravgiften och räkningen

översänds till arbetsgivaren senast den 18 januari under det år avgiften

skall erläggas (27 §). Om sammanlagda räkningsbeloppet understiger 300

kr., skall det erläggas senast den 18 februari. I annat fall erläggs beloppet

med en sjättedel senast den 18 i månaderna februari, april, juni, augusti,

oktober och december (25 §). Arbetsgivaravgift som på grund av beslut om

höjt avgiftsunderlag eller ändrad debitering skall erläggas utöver tidigare

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1968

påförd slutlig avgift påförs som tillkommande avgift (19 §), som betalas enligt

verkets bestämmande senast den 18 i någon eller några av de månader

som nyss angavs. Denna avgift får dock inte fördelas till betalning vid mer

än sex inbetalningstillfällen (25 §). — Arbetsgivare bär viss uppgiftsskyldighet

(5 § m. fl.). Riksförsäkringsverket får anmana arbetsgivare att även

lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av preliminär avgift (22 §).

Verket kan också föreskriva att avgift som egentligen skulle betalas enligt

bestämmelserna i uppbördsförordningen skall erläggas direkt till verket i

den ordning som nu nämnts (17 §).

För arbetsgivare vars arbetsgivaravgift uppbärs av riksförsäkringsverket

föreslår jag särskilda regler för uttagande av preliminär allmän arbetsgivaravgift

under åren 1969 och 1970. För dessa år kommer nämligen inte sådan

avgift att ingå i den debiterade slutliga avgift som enligt förordningen angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

ligger till grund för fastställandet av den preliminära avgiften. De uppgifter

arbetsgivarna lämnar för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna innehåller

emellertid de uppgifter som behövs för beräkning av allmän arbetsgivaravgift.

Det har vidare inhämtats från riksförsäkringsverket att erforderliga

uppgifter kan tas fram utan större omgång. Jag föreslår alltså att den preliminära

avgiften såvitt den avser allmän arbetsgivaravgift för åren 1969 och

1970 beräknas särskilt med ledning av arbetsgivaruppgifterna för åren 1967

resp. 1968. Vidare skall enligt min uppfattning samma möjlighet till uppräkning

eller jämkning föreligga som gäller för den allmänna försäkringens

arbetsgivaravgifter (20 § sista stycket och 21 § förordningen angående uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.).

I fråga om den som åtnjuter inkomst av här i landet driven rörelse eller

av här belägen och av den avgiftsskyldige brukad jordbruksfastighet, dvs. i

fall där den som åtnjutit inkomsten således själv skall erlägga allmän arbetsgivaravgift

(egenavgift), anser jag att förordningen angående beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om bestämmande av avgiftsunderlaget. De

författningsrum som berörs i det följande avser bestämmelserna i nämnda

förordning.

Vad jag nu föreslagit innebär att lokal skattemyndighet bestämmer underlaget

för egenavgiften (1 §). Underlaget bestäms med ledning av den avgiftsskyldiges

taxering till statlig inkomstskatt. Ändring av taxering eller eftertaxering

som kan återverka på underlaget beaktas ex officio av det organ

som svarar för beräkning av underlaget. I sistnämnda hänseende bortses

dock från avvikelse från tidigare bestämt underlag, om avvikelsen inte uppgår

till 500 kr. (2 §). Talan över beslut om avgiftsunderlaget kan föras hos

riksförsäkringsverket och därefter hos försäkringsdomstolen (11 §).

I fråga om debitering och uppbörd av egenavgift gäller uppbördsförord
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

ningens regler. Egenavgift kommer således att påföras i samband med slutlig

skatt. Talan mot sådant beslut föres hos länsstyrelsen, kammarrätten

och regeringsrätten. Från kontrollsynpunkt och även av andra skäl måste

egenavgifter beträffande allmän arbetsgivaravgift debiteras som särskild

post på debetsedel som avser slutlig skatt. Det är också av betydelse att allmän

arbetsgivaravgift enligt 2 § och enligt 4 § i tidigare omnämnda förslag,

dvs. arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift med anledning av utgivna löner

resp. fysisk persons egenavgift, debiteras i två särskilda poster. Såväl

kontrollsynpunkten som avdragsrätten talar härför.

Enligt 27 § 3 mom. uppbördsförordningen gäller f. n. att ränta på kvarskatt

skall utgå i vissa fall när kvarskatten överstiger 1 000 kr. Beträffande

arbetsgivaravgift till den allmänna försäkringen gäller i detta hänseende att

sådan avgift inte medräknas vid bedömande av om och med vilket belopp

ränta skall utgå. Däremot jämställer uppbördsförordningen egenavgift till

sådan försäkring med skatt vid ränteberäkningen.

I fråga om allmän arbetsgivaravgift som avses i 4 § i den föreslagna förordningen,

dvs. egenavgift som kommer att debiteras enligt uppbördsförordningens

bestämmelser, bör enligt min mening gälla att denna avgift

skall medräknas vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall

utgå på kvarskatt. Jag vill erinra om att möjlighet finns att få befrielse från

sådan ränta om särskilda skäl föreligger.

Ikraftträdandebestämmelser m. m.

Allmän arbetsgivaravgift bör i princip utgå för löner som utges efter den

31 december 1968 och inkomster av tidigare angivet slag som är hänförliga

till tiden efter nämnda dag. För att åtgärder skall kunna vidtas beträffande

den preliminära allmänna arbetsgivaravgiften för arbetsgivare är det emellertid

nödvändigt att förordningen träder i kraft vid en så tidig tidpunkt

som möjligt.

Som framgått avses att taxering till statlig inkomstskatt skall ligga till

grund för beräkning av egenavgift och att sådan avgift skall påföras i samband

med slutlig skatt. Möjligheten att använda brutet räkenskapsår kan i

undantagsfall medföra att inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under

de två första månaderna av år 1969 tas upp till beskattning redan vid samma

års taxering. Principiellt skulle egenavgift i dessa fall utgå för inkomster

under nämnda månader. Av flera skäl, bl. a. frågans ringa fiskala betydelse

och de administrativa svårigheterna, föreslår jag att egenavgift inte skall

utgå för inkomster som upptas till beskattning vid 1969 års taxering.

Användandet av brutet räkenskapsår kan vidare komma att medföra att

rörelseidkare eller jordbrukare vid 1970 års taxering kommer att beskattas

även för inkomst som intjänats före den 1 januari 1969. Det är givetvis inte

meningen att egenavgift skall utgå för tiden före denna dag. Av denna an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år t968

17

ledning är det i sådana fall nödvändigt att uppdela inkomsten på en dek

hänförlig till tiden före den 1 januari 1969, och övrig del, som blir avgiftspliktig.

Sådan uppdelning bör i flertalet fall kunna ske genom proportionering,

varvid lika stor inkomst beräknas ha influtit under varje månad under

räkenskapsåret.

Såvitt gäller allmän arbetsgivaravgift, som debiteras av riksförsäkringsverket,

har jag föreslagit särskilda bestämmelser för uttagande av preliminär

avgift under åren 1969 och 1970. I fråga om preliminär avgift för sådan

arbetsgivare som erlägger arbetsgivaravgift enligt uppbördsförordningens

bestämmelser och för den som erlägger egenavgift anser jag inte motsvarande

regler motiverade. Arbetsgivares avgift är i dessa fall tämligen liten.

Även egenavgifterna torde i de allra flesta fall komma att uppgå till förhållandevis

små belopp. Därtill kommer att de administrativa svårigheterna att

beakta allmän arbetsgivaravgift på debetsedlar för preliminär skatt för åren

1969 och 1970 är stora. Några större betänkligheter mot att underlåta ett

sådant beaktande torde inte behöva hysas. Avgifterna, som då kommer till

synes först på debetsedeln på slutlig skatt, kommer att påverka relationen

mellan preliminär och slutlig skatt för berörda avgiftsskyldiga. Jag har

övervägt huruvida detta förhållande borde beaktas på så sätt att vid beräkning

av slutlig skatt enligt 1970 och 1971 års taxeringar de nytillkomna

egenavgifterna inte skulle medräknas vid bedömandet av om och med vilket

belopp kvarskatteränta skall utgå. Emellertid har det tidigare, exempelvis

vid införandet av det s. k. garantibeloppet i stället för fastighetsskatten, inte

ansetts föreligga anledning att för en övergångsperiod bortse från viss del

av taxerade inkomster till kommunal inkomstskatt. Jag anser att särskilda

övergångsbestämmelser inte heller i detta hänseende är påkallade i detta

sammanhang.

Jag har inledningsvis påpekat, att det beräknade nettoskattebortfallet genom

införande av mervärdeskatt i stället för allmän varuskatt uppgår till

740 milj. kr. Jag beräknar att det under år 1969 genom direktdebiteringar

kommer att inflyta preliminära arbetsgivaravgifter med 720 milj. kr. Därutöver

kan egenavgifterna för år 1969 beräknas till 80 milj. kr. Sistnämnda

belopp kommer dock att i allt väsentligt inflyta först efter utgången av år

1969.

Den allmänna arbetsgivaravgiften medför ökade arbetsuppgifter för riksförsäkringsverket.

Det är inte möjligt att nu beräkna personalbehovet. Verket

torde dock komma att behöva en viss personalförstärkning. Anslaget till

avlöningar kan därför komma att belastas med högre belopp än som beräknats

i statsverkspropositionen.

Beträffande frågan om kostnadsansvaret för den allmänna arbetsgivaravgiften

vid statsunderstödd verksamhet bör gälla att staten bestrider denna

kostnad i de ifall statsbidraget avser verksamhet för vilken statlig löneregle
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

ring gäller och där staten svarar för huvudparten av avlönings- och pensionskostnaderna.

Statens kostnadsansvar bör avvägas med hänsyn till statsbidragets

omfattning för ifrågavarande verksamhet. Kungl. Maj :t bör inhämta

riksdagens bemyndigande att besluta om erforderliga ändringar i

statsbidragsförfattningarna.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om allmän arbetsgivaravgift,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

870),

3) förordning angående ändrad Igdelse av i § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

dels med godkännande av de riktlinjer för statsbidrag för allmän arbetsgivaravgift

vid statsunderstödd verksamhet, som förordats i det föregående,

bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga ändringar i statsbidragsförfattningarna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680169

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete jämte mot a1 i texten
  2. BevU 1968:47 Skrivelse till Kungl. Maj :t begär att Kungl. Maj :t med förtur utreder och framlägger förslag om avskaffande av skatteplikten för folkpensioner, samt 2) antar s. 30 i texten
  3. SU 1968:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän arbetsgivaravgift, m. m., i vad avser riktlinjer för statsbidrag för al s. 1 i texten
  4. BevU 1968:44 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om allmän arbetsgivaravgift, m. m. jämte motioner. Propositionen I proposition n s. 1 i texten