Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962 (nr 256), m. jk

1968-03-29 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:94, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962 (nr 256), m. jk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr It i år 1968

1

Nr 94

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen

den 25 maj 1962 (nr 256), m. jk.; given Stockholms

slott den 29 mars 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj

1962 (nr 256),

2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr

257) ,

3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr

258) .

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen

erhåller fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1971.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 94

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 9''i år 1968

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen

den 25 maj 1962 (nr 256)

Härigenom förordnas, att likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj

1962, som enligt lag den 26 maj 1965 (nr 210) gäller till och med den 30

juni 1968, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr 257)

Härigenom förordnas, att placeringskvotslagen den 25 maj 1962, som enligt

lag den 26 maj 1965 (nr 211) gäller till och med den 30 juni 1968, skall

äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr 258)

Härigenom förordnas, alt ränteregleringslagen den 25 maj 1962, som enligt

lag den 26 maj 1965 (nr 212) gäller till och med den 30 juni 1968, skall

äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1968

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet

av likviditets- och kassakvotslagen, in. in., och anför.

Den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen, som i huvudsak fick sin nuvarande

utformning år 1962, består av likviditets- och kassakvotslagen, placenngskvotslagen

och ränteregleringslagen, alla av den 25 maj 1962 (nr

256—258). Lagarna är tidsbegränsade och gäller efter förordnande om fortsatt

giltighet genom lagar den 26 maj 1965 (nr 210—212) t. o. in. den 30

juni 1968. Lagarna får tillämpas först efter förordnande av Kungl. Maj:t.

Föi ordnande förutsätter framställning av fullmäktige i riksbanken och kan

meddelas i den mån det prövas erforderligt för att uppnå vissa syften, som

anges i de olika lagarna. Genom kungörelsen den 15 december 1967 (nr

745) med förordnande enligt likviditets- och kassakvotslagen förordnade

Kungl. Maj .t om kassakvot för bankaktiebolagen. Kungörelsen upphävdes

två månader senare (1968:39). I övrigt har inget förordnande meddelats

med stöd av lagarna, men i viss utsträckning har överenskommelser av motsvarande

innebörd träffats mellan riksbanken och kreditinrättningarna.

I fråga om det närmare innehållet av bestämmelserna i likviditets- och

kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen hänvisar

jag till prop. 1965: 98 s. 4—7.

Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 11 januari 1968 hemställt om

förlängd giltighet av de nämnda lagarna till utgången av juni 1971. Enligt

fullmäktige fullgör lagarna en beredskapsfunktion särskilt genom att de

utgör grund för de av riksbanken upprätthållna kreditpolitiska arrangemangen

på berörda områden.

Över riksbanksfullmäktiges framställning har, efter remiss, yttranden avgetts

av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, postverket, fullmäktige

i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksför
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 94

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Mai:Is proposition nr 9 i år 1988

eningen, Sveriges jordbrnkskasseförbnnd, Svenska försäkringsbolags riksförbund

och Folksam.

Hankinspektionen, försäkringsinspektionen, postverket och fullmäktige

i riksgäldskontoret anser en beredskapslagstiftning på det kreditpolitiska

området alltjämt behövlig och har inget alt erinra mot den föreslagna förlängningen

av lagarna.

Sveriges jordbrnkskasseförbnnd, som inte heller motsätter sig en förlängning

av lagarna understryker, att lagarna enbart hör vara beredskapslagar,

avsedda att användas uteslutande i verkligt kritiska situationer.

Folksam har ingen erinran mot en förlängning av ränteregleringslagen

men vill understryka att ränteregleringen inte får låsa fast räntorna vid en

för marknadsläget främmande nivå. Kreditpolitiken bör inte hindra försäkringsbolagen

att placera sitt kapital i olika kreditslag och med hänsyn därtill

tillämpa de räntesatser som gäller på kreditmarknaden.

Svenska bankföreningen vill inte motsätta sig en förlängning av likviditets-

och kassakvotslagen men hemställer att maximitalet för kvoterna

sänks, för likviditetskvot till 35 % och för kassakvot till 10 %.

Däremot avstyrker bankföreningen förlängning av plaoeringskvotslagen.

En direkt prioritering av vissa kreditbehov är i längden inte förenlig med eu

sund samhällsekonomi. Erfarenheten visar nämligen att den bästa ekonomiska

utvecklingen vinns, om produktionsfaktorerna kapital och arbete

fritt kan söka sig till de mest räntabla projekten.

Inte heller beträffande ränteregleringslagen bör enligt bankföreningen någon

förlängning komma i fråga. En reglering av räntorna på kreditinrättningarnas

utlåning skulle lätt få till följd att de tillgängliga kreditresurserna

inte blir fördelade på det sätt som från samhällsekonomisk synpunkt är

mest önskvärt. En räntemaximering på inlåningssidan skulle på grund av

tillgången på andra placeringsmöjligheter knappast, framhålls det, utgöra

något väsentligt hinder för en allmän ränteglidning. Enligt bankföreningens

mening föreligger det inte något behov av en lagregel om emissionskontroll.

I den mån det anses nödvändigt att emissionsverksamheten blir föremål för

en planering, där de skilda behoven avvägs mot varandra, bör en sådan kunna

åstadkommas genom ett fritt samråd mellan riksbanken och de emitterande

affärsbankerna.

Svenska sparbanksföreningen avstyrker en förlängning av lagstiftningen.

Föreningen erinrar om att den i sitt yttrande över det utredningsförslag som

föregick 1962 års lagstiftning framhöll att anledning saknades att stifta likviditets-

och kassakvotslagar för sparbankerna och att placeringskvotsregler

i lagstiftningens form var opraktiska och kunde hindra bättre och smidigare

lösningar. Sparbanksföreningen ställde sig mot denna bakgrund avvisande

till en lagstiftning enligt utredningens förslag. Samma uppfattning anförde

föreningen, framhåller den, i sitt yttrande år 1964 över den då föreslagna

förlängningen av lagarnas giltighetstid. Sparbanksföreningen finner nu inte

s. 5 Kontrollera mot PDF

K ungt. Maj.ts proposition nr 94 år 1968 5

skäl att ändra sin tidigare inställning. Tvärtom bekräftar enligt föreningens

mening utvecklingen på kredilmarknaden under de senaste åren antagandet,

att eu effektiv penningpolitik kan bedrivas med de medel som riksbanken

i övrigt förfogar över. Exempel härpå är den underhandsöverenskommelse

om bostadsfinansieringen som gällde för år 1967 — ett år under vilket

bostadsbyggandets finansiering trots en rekordstor byggnadsvolym fungerade

smidigare än under tidigare år. Den förskjutning på kreditinarknadens

efterfrågesida, som samtidigt inträffat och som inneburit att näringslivet

fått behov av och tilldelats en absolut och relativt kraftigt ökad andel

av kreditgivningen, innebär ett ytterligare skäl för föreningen att ställa sig

avvisande till en placeringskvotslagstiftning, som ensidigt syftar till att garantera

bostadssektorns kreditbehov.

Även Svenska försäkringsbolags riksförbund ställer sig avvisande till en

förlängning av lagstiftningen och erinrar om att förbundet avgett remissyttranden

dels den 15 september 1960 över förslaget till placeringskvotslag, dels

den 8 januari 1962 över förslaget till ränteregleringslag, dels den 26 november

1964 över förlängd giltighet av lagstiftningen. Förbundet avstyrkte såväl

införandet av de nämnda lagarna som förlängning av då gällande ränteregleringslag.

Vad då sades gäller alltjämt och snarast med än större styrka. Lagstil

tning av del slag, som placeringskvots- och ränteregleringslagarna representerar,

är onyanserade instrument som, om de satts i kraft, snarast skulle

ha motverkat den utveckling, delvis byggd på önskvärd flexibilitet, som kreditmarknaden

på senare år uppvisat. Det mest funktionella enligt riksförbundet

är en fortlöpande dialog mellan myndigheterna och kreditinstituten,

där en sammanjämkning kan ske av — såvitt avser riksförbundets område

_ försäkringstagarnas intressen och de samhällsekonomiska intressena i

stort. Härtill kommer att utvecklingen på det internationella området är sådan

att en placeringskvots- eller en ränteregleringslag inte kan förutsättas

finna plats i ett framtida system. Riksförbundet hänvisar härvid särskilt till

de för skadeförsäkringsområdet föreslagna direktiven för upprättande och

drivande av försäkringsrörelse inom den gemensamma marknaden. Enligt

detta förslag synes inte möjligt att upprätthålla en lagstiftning av nu ifrågavarande

slag.

Departementschefen. Det är en nödvändig förutsättning för eu effektiv

ekonomisk politik att det allmänna genom sina penningpolitiska organ har

möjligheter att påverka den totala kreditvolymen och kreditfördelningen i

samhället och också priset på kredit. De traditionella medlen härför som

stått till riksbankens lörtogande är diskontolörändringar och marknads-*

operationer, dvs. köp och försäljning av värdepapper. Det allmänna förlogar

även över andra medel av kreditpolitik och finanspolitisk karaktär,

som är av betydelse för konjunkturstabilisering och för fördelning av samhällets

iesurser. Sålunda ingar bland de kreditpolitiska instrumenten möj
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 9b år 1968

ligheten all slälla krav på bankernas likviditet och kassahållning och därmed

påverka likviditetsförhållandena i banksystemet. Lagstiftningen angående

placeringskvoter ger möjlighet alt differentiera kreditpolitikens verkningar

när del gäller inriktningen på olika kreditändamål, främst i syfte

att tillgodose bostadsproduktionens och statens finansieringsbehov. Genom

lagstiftningen om räntereglering och emissionskontroll har statsmakterna

fått ökad möjlighet att påverka räntebildningen och att säkerställa tillräckligt

utrymme på kapitalmarknaden för sådan upplåning som är särskilt angelägen

från allmän synpunkt.

Vad man ytterst avser med dessa penningpolitiska ingripanden är att genom

förändringar i utbud och efterfrågan av kredit påverka efterfrågan på

varor och arbetskraft. Lagstiftningen har karaktär av beredskapslagstiftning

och har hittills behövt sättas i tillämpning endast under eu kort period och

då i begränsad utsträckning. Jag syftar på det förordnande om kassakvoter

för bankaktiebolag som Kungl. Maj:t meddelade den 15 december förra året

och upphävde den 16 februari i år. De syften lagstiftningen avser att tillgodose

har i övrigt kunnat förverkligas genom överenskommelser mellan riksbanken

och kreditinstituten. Lagstiftningen har otvivelaktigt därvid varit av

betydelse för att sådana överenskommelser kunnat uppnås.

Den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen, som fick sin nuvarande utformning

år 1962 bortsett från en senare ändring i ränteregleringslagen, gäller

efter förordnande om förlängd giltighet år 1965 till utgången av juni

1968. Riksbanksfullmäktige har funnit lagstiftningen behövlig även efter den

30 juni i år och har därför hemställt om förlängd giltighet av likviditets- och

kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen under ytterligare

tre år.

I samband med den kreditpolitiska lagstiftningen år 1962 och år 1965

redovisade jag utförligt i prop. 1962:52 och 143 resp. 1965:98 mina synpunkter

på behovet av en sådan lagstiftning. De motiv för den ifrågavarande

lagstiftningen som redovisades vid dessa tillfällen är i allt väsentligt alltj

ämt bärande.

Det kan knappast bestridas att eu beredskapslagstiftning om likviditetsoch

kassakvoter i vissa lägen är ägnad att förstärka penningpolitikens effektivitet.

Redan möjligheten att på detta sätt påverka kreditströmmen i

samhället kan antas verka i riktning mot en genomsnittligt lägre räntenivå

än den som skulle ha gällt, om denna möjlighet saknats. Genom kvotsättningen

kan i ej oväsentlig utsträckning förhindras att bankernas kassa och

övriga likvida medel blir underlag för en inte önskvärd kreditutvidgning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts förordnande om kassakvot den 15 december 1967

meddelade riksbanken föreskrifter som innebar att de fem största bankaktiebolagen

fr. o. m. den 2 januari 1968 skulle ha minst 2 % och övriga banker

minst 1 % av sin inlåning från allmänheten innestående på checkräk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1968

ning i riksbanken. Detta var en av de åtgärder, som vidlogs för att hindra

en ytterligare valutaulströmning till följd av den brittiska devalveringen.

En förlängning av placeringskvotslagen har avstyrkts av bl. a. Svenska

bankföreningen. Föreningen anser att den bästa ekonomiska utvecklingen

inte vinns genom en direkt prioritering av vissa kreditbehov utan genom att

produktionsfaktorerna kapital och arbete tillåts att fritt söka sig till de

mest räntabla projekten. Andra remissinstanser gör liknande uttalanden.

Jag vill understryka att lagens syfte är att i ansträngda lägen skydda statens

och bostadsbyggandets kreditbehov. Ett sådant skydd anser jag inte

kunna undvaras. Även placeringskvotslagen har karaktär av beredskapslagstiftning,

avsedd att tillämpas endast under utomordentliga förhållanden.

Lagstiftningens undantagskaraktär är sålunda starkt markerad. I första

hand bör utnyttjas möjligheter att genom samråd och överenskommelser

mellan riksbanken och kreditinstituten säkerställa en tillfredsställande

placeringsfördelning. Lagstiftningen bör inte utnyttjas förrän andra möjligheter

uttömts.

Ränteregleringslagen fyller en beredskapsfunktion av samma slag som de

båda förut nämnda lagarna. Att bestämmelser av den innebörd som ränteregleringslagen

omfattar har betydelse står enligt min uppfattning klart.

Svenska bankföreningen har i sitt yttrande anfört att en reglering av kreditinrättningarnas

utlåningsräntor lätt skulle kunna få olyckliga verkningar

på kreditfördelningen. I yttrandet framhålls också att en räntereglering på

inlåningssidan knappast utgör något väsentligt hinder för en löneglidning.

Självfallet måste räntereglerande ingrepp vidtas på sådant sätt att man undviker

de skadliga verkningar som kan uppstå om man upprätthåller eu

räntenivå eller räntestruktur som på längre sikt inte svarar mot marknadsläget.

Jag anser att en lagstiftning om räntereglering i vissa lägen dock utgör

ett värdefullt komplement till de övriga penningpolitiska medlen. Detsamma

gäller de bestämmelser om emissionskontroll som finns intagna i

ränteregleringslagen. Emissionskontrollen tjänar syftet att möjliggöra kontroll

över räntesättningen för nyemitterade obligationer, vilket är av betydelse

för den allmänna räntepolitiken. Emissionskontrollen syftar härutöver

till att möjliggöra en prioritering till förmån för statens och bostadsbyggandets

kreditbehov.

Under hänvisning till det anförda vill jag förorda eu ytterligare förlängning

av likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen.

Förlängningen bör lämpligen avse tiden till halvårsskiftet 1971.

Bankföreningen har i sitt yttrande framfört önskemål om sänkning av

maximitalen för likviditetskvot från 50 till 35 % och för kassakvot från 15

till 10 %. Jag vill med anledning härav erinra om att maximitalen ingår i en

beredskapslagstiftning som är avsedd att gälla tre år framåt och som är

avsedd att tillämpas endast i speciella lägen. De fastställda kvottalen måste

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 94 år 1968

därför vara så avvägda, att maximikvoter inte kan förutses bli uppnådda under

mer normala förhållanden utan att de ger erforderligt handlingsutrymme

i kritiska situationer. Jag anser därför att kvottalen inte bör sänkas.

I enlighet med det anförda bär inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj

1962 f nr 256);

2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr

257) ;

3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr

258) .

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga.*

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande inhämtas enligt 87 § regeringsformen

över lagförslagen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 1968

9

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 25 mars 1968.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,

justitierådet Westerlind.

Enligt lagrådet den 21 mars 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8

mars 1968, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen

den 25 maj 1962 (nr 256), 2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen

den 25 maj 1962 (nr 257) och 3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen

den 25 maj 1962 (nr 258).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. kanslirådet K. Malmgren.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

29 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvoislagen den 25 maj

1962 (nr 256),

2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr

251),

3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr

258).

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran

och hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1963 680105

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:291 Skrivelse till Styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond angående verkställd granskning av stiftelsens verksamhet och förvaltning under år 1967. a1 i texten
  2. BU 1968:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962 s. 1 i texten
  3. BU 1968:28 Utlåtande i anledning av motioner om översyn av exportkreditfinansieringen in. in. a1 i texten