Med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962 (nr 256), m. jk
1968-03-29 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1968:94, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962 (nr 256), m. jk
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr It i år 1968
1
Nr 94
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256), m. jk.; given Stockholms
slott den 29 mars 1968.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj
1962 (nr 256),
2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr
257) ,
3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr
258) .
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås att den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen
erhåller fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1971.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 94
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 9''i år 1968
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256)
Härigenom förordnas, att likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj
1962, som enligt lag den 26 maj 1965 (nr 210) gäller till och med den 30
juni 1968, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr 257)
Härigenom förordnas, att placeringskvotslagen den 25 maj 1962, som enligt
lag den 26 maj 1965 (nr 211) gäller till och med den 30 juni 1968, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr 258)
Härigenom förordnas, alt ränteregleringslagen den 25 maj 1962, som enligt
lag den 26 maj 1965 (nr 212) gäller till och med den 30 juni 1968, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1968
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars
1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,
Moberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet
av likviditets- och kassakvotslagen, in. in., och anför.
Den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen, som i huvudsak fick sin nuvarande
utformning år 1962, består av likviditets- och kassakvotslagen, placenngskvotslagen
och ränteregleringslagen, alla av den 25 maj 1962 (nr
256—258). Lagarna är tidsbegränsade och gäller efter förordnande om fortsatt
giltighet genom lagar den 26 maj 1965 (nr 210—212) t. o. in. den 30
juni 1968. Lagarna får tillämpas först efter förordnande av Kungl. Maj:t.
Föi ordnande förutsätter framställning av fullmäktige i riksbanken och kan
meddelas i den mån det prövas erforderligt för att uppnå vissa syften, som
anges i de olika lagarna. Genom kungörelsen den 15 december 1967 (nr
745) med förordnande enligt likviditets- och kassakvotslagen förordnade
Kungl. Maj .t om kassakvot för bankaktiebolagen. Kungörelsen upphävdes
två månader senare (1968:39). I övrigt har inget förordnande meddelats
med stöd av lagarna, men i viss utsträckning har överenskommelser av motsvarande
innebörd träffats mellan riksbanken och kreditinrättningarna.
I fråga om det närmare innehållet av bestämmelserna i likviditets- och
kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen hänvisar
jag till prop. 1965: 98 s. 4—7.
Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 11 januari 1968 hemställt om
förlängd giltighet av de nämnda lagarna till utgången av juni 1971. Enligt
fullmäktige fullgör lagarna en beredskapsfunktion särskilt genom att de
utgör grund för de av riksbanken upprätthållna kreditpolitiska arrangemangen
på berörda områden.
Över riksbanksfullmäktiges framställning har, efter remiss, yttranden avgetts
av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, postverket, fullmäktige
i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksför
lf
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 94
4
Knngl. Mai:Is proposition nr 9 i år 1988
eningen, Sveriges jordbrnkskasseförbnnd, Svenska försäkringsbolags riksförbund
och Folksam.
Hankinspektionen, försäkringsinspektionen, postverket och fullmäktige
i riksgäldskontoret anser en beredskapslagstiftning på det kreditpolitiska
området alltjämt behövlig och har inget alt erinra mot den föreslagna förlängningen
av lagarna.
Sveriges jordbrnkskasseförbnnd, som inte heller motsätter sig en förlängning
av lagarna understryker, att lagarna enbart hör vara beredskapslagar,
avsedda att användas uteslutande i verkligt kritiska situationer.
Folksam har ingen erinran mot en förlängning av ränteregleringslagen
men vill understryka att ränteregleringen inte får låsa fast räntorna vid en
för marknadsläget främmande nivå. Kreditpolitiken bör inte hindra försäkringsbolagen
att placera sitt kapital i olika kreditslag och med hänsyn därtill
tillämpa de räntesatser som gäller på kreditmarknaden.
Svenska bankföreningen vill inte motsätta sig en förlängning av likviditets-
och kassakvotslagen men hemställer att maximitalet för kvoterna
sänks, för likviditetskvot till 35 % och för kassakvot till 10 %.
Däremot avstyrker bankföreningen förlängning av plaoeringskvotslagen.
En direkt prioritering av vissa kreditbehov är i längden inte förenlig med eu
sund samhällsekonomi. Erfarenheten visar nämligen att den bästa ekonomiska
utvecklingen vinns, om produktionsfaktorerna kapital och arbete
fritt kan söka sig till de mest räntabla projekten.
Inte heller beträffande ränteregleringslagen bör enligt bankföreningen någon
förlängning komma i fråga. En reglering av räntorna på kreditinrättningarnas
utlåning skulle lätt få till följd att de tillgängliga kreditresurserna
inte blir fördelade på det sätt som från samhällsekonomisk synpunkt är
mest önskvärt. En räntemaximering på inlåningssidan skulle på grund av
tillgången på andra placeringsmöjligheter knappast, framhålls det, utgöra
något väsentligt hinder för en allmän ränteglidning. Enligt bankföreningens
mening föreligger det inte något behov av en lagregel om emissionskontroll.
I den mån det anses nödvändigt att emissionsverksamheten blir föremål för
en planering, där de skilda behoven avvägs mot varandra, bör en sådan kunna
åstadkommas genom ett fritt samråd mellan riksbanken och de emitterande
affärsbankerna.
Svenska sparbanksföreningen avstyrker en förlängning av lagstiftningen.
Föreningen erinrar om att den i sitt yttrande över det utredningsförslag som
föregick 1962 års lagstiftning framhöll att anledning saknades att stifta likviditets-
och kassakvotslagar för sparbankerna och att placeringskvotsregler
i lagstiftningens form var opraktiska och kunde hindra bättre och smidigare
lösningar. Sparbanksföreningen ställde sig mot denna bakgrund avvisande
till en lagstiftning enligt utredningens förslag. Samma uppfattning anförde
föreningen, framhåller den, i sitt yttrande år 1964 över den då föreslagna
förlängningen av lagarnas giltighetstid. Sparbanksföreningen finner nu inte
K ungt. Maj.ts proposition nr 94 år 1968 5
skäl att ändra sin tidigare inställning. Tvärtom bekräftar enligt föreningens
mening utvecklingen på kredilmarknaden under de senaste åren antagandet,
att eu effektiv penningpolitik kan bedrivas med de medel som riksbanken
i övrigt förfogar över. Exempel härpå är den underhandsöverenskommelse
om bostadsfinansieringen som gällde för år 1967 — ett år under vilket
bostadsbyggandets finansiering trots en rekordstor byggnadsvolym fungerade
smidigare än under tidigare år. Den förskjutning på kreditinarknadens
efterfrågesida, som samtidigt inträffat och som inneburit att näringslivet
fått behov av och tilldelats en absolut och relativt kraftigt ökad andel
av kreditgivningen, innebär ett ytterligare skäl för föreningen att ställa sig
avvisande till en placeringskvotslagstiftning, som ensidigt syftar till att garantera
bostadssektorns kreditbehov.
Även Svenska försäkringsbolags riksförbund ställer sig avvisande till en
förlängning av lagstiftningen och erinrar om att förbundet avgett remissyttranden
dels den 15 september 1960 över förslaget till placeringskvotslag, dels
den 8 januari 1962 över förslaget till ränteregleringslag, dels den 26 november
1964 över förlängd giltighet av lagstiftningen. Förbundet avstyrkte såväl
införandet av de nämnda lagarna som förlängning av då gällande ränteregleringslag.
Vad då sades gäller alltjämt och snarast med än större styrka. Lagstil
tning av del slag, som placeringskvots- och ränteregleringslagarna representerar,
är onyanserade instrument som, om de satts i kraft, snarast skulle
ha motverkat den utveckling, delvis byggd på önskvärd flexibilitet, som kreditmarknaden
på senare år uppvisat. Det mest funktionella enligt riksförbundet
är en fortlöpande dialog mellan myndigheterna och kreditinstituten,
där en sammanjämkning kan ske av — såvitt avser riksförbundets område
_ försäkringstagarnas intressen och de samhällsekonomiska intressena i
stort. Härtill kommer att utvecklingen på det internationella området är sådan
att en placeringskvots- eller en ränteregleringslag inte kan förutsättas
finna plats i ett framtida system. Riksförbundet hänvisar härvid särskilt till
de för skadeförsäkringsområdet föreslagna direktiven för upprättande och
drivande av försäkringsrörelse inom den gemensamma marknaden. Enligt
detta förslag synes inte möjligt att upprätthålla en lagstiftning av nu ifrågavarande
slag.
Departementschefen. Det är en nödvändig förutsättning för eu effektiv
ekonomisk politik att det allmänna genom sina penningpolitiska organ har
möjligheter att påverka den totala kreditvolymen och kreditfördelningen i
samhället och också priset på kredit. De traditionella medlen härför som
stått till riksbankens lörtogande är diskontolörändringar och marknads-*
operationer, dvs. köp och försäljning av värdepapper. Det allmänna förlogar
även över andra medel av kreditpolitik och finanspolitisk karaktär,
som är av betydelse för konjunkturstabilisering och för fördelning av samhällets
iesurser. Sålunda ingar bland de kreditpolitiska instrumenten möj
-
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 9b år 1968
ligheten all slälla krav på bankernas likviditet och kassahållning och därmed
påverka likviditetsförhållandena i banksystemet. Lagstiftningen angående
placeringskvoter ger möjlighet alt differentiera kreditpolitikens verkningar
när del gäller inriktningen på olika kreditändamål, främst i syfte
att tillgodose bostadsproduktionens och statens finansieringsbehov. Genom
lagstiftningen om räntereglering och emissionskontroll har statsmakterna
fått ökad möjlighet att påverka räntebildningen och att säkerställa tillräckligt
utrymme på kapitalmarknaden för sådan upplåning som är särskilt angelägen
från allmän synpunkt.
Vad man ytterst avser med dessa penningpolitiska ingripanden är att genom
förändringar i utbud och efterfrågan av kredit påverka efterfrågan på
varor och arbetskraft. Lagstiftningen har karaktär av beredskapslagstiftning
och har hittills behövt sättas i tillämpning endast under eu kort period och
då i begränsad utsträckning. Jag syftar på det förordnande om kassakvoter
för bankaktiebolag som Kungl. Maj:t meddelade den 15 december förra året
och upphävde den 16 februari i år. De syften lagstiftningen avser att tillgodose
har i övrigt kunnat förverkligas genom överenskommelser mellan riksbanken
och kreditinstituten. Lagstiftningen har otvivelaktigt därvid varit av
betydelse för att sådana överenskommelser kunnat uppnås.
Den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen, som fick sin nuvarande utformning
år 1962 bortsett från en senare ändring i ränteregleringslagen, gäller
efter förordnande om förlängd giltighet år 1965 till utgången av juni
1968. Riksbanksfullmäktige har funnit lagstiftningen behövlig även efter den
30 juni i år och har därför hemställt om förlängd giltighet av likviditets- och
kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen under ytterligare
tre år.
I samband med den kreditpolitiska lagstiftningen år 1962 och år 1965
redovisade jag utförligt i prop. 1962:52 och 143 resp. 1965:98 mina synpunkter
på behovet av en sådan lagstiftning. De motiv för den ifrågavarande
lagstiftningen som redovisades vid dessa tillfällen är i allt väsentligt alltj
ämt bärande.
Det kan knappast bestridas att eu beredskapslagstiftning om likviditetsoch
kassakvoter i vissa lägen är ägnad att förstärka penningpolitikens effektivitet.
Redan möjligheten att på detta sätt påverka kreditströmmen i
samhället kan antas verka i riktning mot en genomsnittligt lägre räntenivå
än den som skulle ha gällt, om denna möjlighet saknats. Genom kvotsättningen
kan i ej oväsentlig utsträckning förhindras att bankernas kassa och
övriga likvida medel blir underlag för en inte önskvärd kreditutvidgning.
Med stöd av Kungl. Maj :ts förordnande om kassakvot den 15 december 1967
meddelade riksbanken föreskrifter som innebar att de fem största bankaktiebolagen
fr. o. m. den 2 januari 1968 skulle ha minst 2 % och övriga banker
minst 1 % av sin inlåning från allmänheten innestående på checkräk
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1968
ning i riksbanken. Detta var en av de åtgärder, som vidlogs för att hindra
en ytterligare valutaulströmning till följd av den brittiska devalveringen.
En förlängning av placeringskvotslagen har avstyrkts av bl. a. Svenska
bankföreningen. Föreningen anser att den bästa ekonomiska utvecklingen
inte vinns genom en direkt prioritering av vissa kreditbehov utan genom att
produktionsfaktorerna kapital och arbete tillåts att fritt söka sig till de
mest räntabla projekten. Andra remissinstanser gör liknande uttalanden.
Jag vill understryka att lagens syfte är att i ansträngda lägen skydda statens
och bostadsbyggandets kreditbehov. Ett sådant skydd anser jag inte
kunna undvaras. Även placeringskvotslagen har karaktär av beredskapslagstiftning,
avsedd att tillämpas endast under utomordentliga förhållanden.
Lagstiftningens undantagskaraktär är sålunda starkt markerad. I första
hand bör utnyttjas möjligheter att genom samråd och överenskommelser
mellan riksbanken och kreditinstituten säkerställa en tillfredsställande
placeringsfördelning. Lagstiftningen bör inte utnyttjas förrän andra möjligheter
uttömts.
Ränteregleringslagen fyller en beredskapsfunktion av samma slag som de
båda förut nämnda lagarna. Att bestämmelser av den innebörd som ränteregleringslagen
omfattar har betydelse står enligt min uppfattning klart.
Svenska bankföreningen har i sitt yttrande anfört att en reglering av kreditinrättningarnas
utlåningsräntor lätt skulle kunna få olyckliga verkningar
på kreditfördelningen. I yttrandet framhålls också att en räntereglering på
inlåningssidan knappast utgör något väsentligt hinder för en löneglidning.
Självfallet måste räntereglerande ingrepp vidtas på sådant sätt att man undviker
de skadliga verkningar som kan uppstå om man upprätthåller eu
räntenivå eller räntestruktur som på längre sikt inte svarar mot marknadsläget.
Jag anser att en lagstiftning om räntereglering i vissa lägen dock utgör
ett värdefullt komplement till de övriga penningpolitiska medlen. Detsamma
gäller de bestämmelser om emissionskontroll som finns intagna i
ränteregleringslagen. Emissionskontrollen tjänar syftet att möjliggöra kontroll
över räntesättningen för nyemitterade obligationer, vilket är av betydelse
för den allmänna räntepolitiken. Emissionskontrollen syftar härutöver
till att möjliggöra en prioritering till förmån för statens och bostadsbyggandets
kreditbehov.
Under hänvisning till det anförda vill jag förorda eu ytterligare förlängning
av likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen.
Förlängningen bör lämpligen avse tiden till halvårsskiftet 1971.
Bankföreningen har i sitt yttrande framfört önskemål om sänkning av
maximitalen för likviditetskvot från 50 till 35 % och för kassakvot från 15
till 10 %. Jag vill med anledning härav erinra om att maximitalen ingår i en
beredskapslagstiftning som är avsedd att gälla tre år framåt och som är
avsedd att tillämpas endast i speciella lägen. De fastställda kvottalen måste
8
Kungi. Maj.ts proposition nr 94 år 1968
därför vara så avvägda, att maximikvoter inte kan förutses bli uppnådda under
mer normala förhållanden utan att de ger erforderligt handlingsutrymme
i kritiska situationer. Jag anser därför att kvottalen inte bör sänkas.
I enlighet med det anförda bär inom finansdepartementet upprättats förslag
till
1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj
1962 f nr 256);
2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr
257) ;
3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr
258) .
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga.*
Jag hemställer, att lagrådets utlåtande inhämtas enligt 87 § regeringsformen
över lagförslagen genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits
Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 1968
9
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 25 mars 1968.
Närvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,
regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Westerlind.
Enligt lagrådet den 21 mars 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8
mars 1968, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256), 2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 257) och 3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr 258).
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
t. f. kanslirådet K. Malmgren.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1968
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
29 mars 1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,
Moberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till
1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvoislagen den 25 maj
1962 (nr 256),
2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr
251),
3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr
258).
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran
och hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslagen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1963 680105
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1968:291 Skrivelse till Styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond angående verkställd granskning av stiftelsens verksamhet och förvaltning under år 1967. a1 i texten
- BU 1968:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962 s. 1 i texten
- BU 1968:28 Utlåtande i anledning av motioner om översyn av exportkreditfinansieringen in. in. a1 i texten