Sök i Ratio Lex

Angående ett statligt förvaltningsbolag, m. m

1969-05-29 · 61 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:121, Angående ett statligt förvaltningsbolag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

1

Nr 121

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ett statligt

förvaltningsbolag, m. m.; given Stockholms slott den

29 maj 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett statligt förvaltningsbolag bildas för att den

1 januari 1970 överta och därefter förvalta statens aktier i det övervägande

antalet av de aktiebolag, vilkas aktier nu förvaltas under fonden för statens

aktier, överförandet av aktierna föreslås ske till det sammanlagda bokföringsvärdet,

dvs. närmare 1 700 milj. kr. Förvaltningsbolagets eget kapital

avses motsvara detta värde och uppdelas på aktiekapital och reservfond,

den senare uppgående till ca 20 % av aktiekapitalet.

Som allmän målsättning för förvaltningsbolagets verksamhet föreslås att

den statliga företagsgruppen under krav på lönsamhet skall uppnå största

möjliga expansion. Samtidigt bör förvaltningsbolaget ta särskild hänsyn till

samhällsintresset vid val mellan olika produktions- och lokaliseringsallernativ.

Förvaltningsbolaget avses i första hand fastställa målen för dotterbolagens

verksamhet, tillsätta styrelserna i bolagen, initiera nya projekt samt medverka

i dotterbolagens kapitalanskaffning.

För att förvaltningsbolaget skall få erforderliga finansiella resurser föreslås

att bolaget icke skall behöva göra några utdelningar för verksamhetsåren

1970—72.

I propositionen föreslås också bildande av en särskild affärsverksdelegation

för ökad kontakt och samverkan mellan affärsverken inbördes och mellan

dessa och förvaltningsbolaget med dotterbolag.

I propositionen föreslås vidare en ordning för vidgad information till riksdagen

om de statliga företagen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196D. 1 samt. Nr 121

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

29 maj 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wicicman,

Moberg, Bengtsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om bildande av

ett statligt förvaltningsbolag, m. m. och anför.

Inledning

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 februari 1968 tillkallades en

delegation för frågor rörande de statliga företagen m. m. En central uppgift

för delegationen skulle vara att föreslå riktlinjer för den långsiktiga

vidareutvecklingen av affärsverken och de statliga bolagen. Delegationen

skulle därvid ha att pröva formerna för organiserat samarbete mellan olika

företag och inom gruppen som helhet.

Delegationen, som antagit namnet företagsdelegationen, har den 9 januari

1969 avlämnat ett betänkande, betitlat Samordning (Stencil I 1969: 1).

Yttranden över betänkandet har avgetts av försvarets fabriksverk, poststyrelsen,

televerket, statens järnvägar (SJ), luftfartsverket, statskontoret,

riksrevisionsverket, statens vattenfallsverk, domänverket, kommerskollegium

— med bifogade yttranden av Stockholms handelskammare, Skånes

handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Östergötlands

och Södermanlands handelskammare och handelskamrarna i

Göteborg, Borås och Karlstad — näringsfrihetsrådet, näringsfrihetsombudsmannen,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,

statens avtalsverk, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

överbefälhavaren, alkoholpolitiska utredningen, industrietableringsdelegationen,

Kooperativa förbundet (KF), Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Sveriges industriförbund, Landsorganisationen (LO) —

med bifogade yttranden av Svenska metallindustriarbetareförbundet, Statstjänarkartellen,

Svenska byggnadsarbetareförbundet samt Hotell- och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

restauranganställdas förbund — Statstjänstemannens riksförbund (SR),

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges arbetsledareförbund

(SALF) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Vidare har yttranden avgetts av följande helt eller delvis statsägda aktiebolag:

AB Aerotransport, Allmänna Bevaknings AB, AB ASEA-ATOM, AB

Atomenergi, BS-KonsuIt AB, Kalmar Verkstads AB, Karlskronavarvet AB,

Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Norrbottens Järnverk AB (NJA),

AB Statens Skogsindustrier (Assi), AB Statsgruvor, AB Svensk Bilprovning,

AB Svensk Torvförädling, Svenska Lagerhus AB, Svenska Penninglotteriet

AB, Svenska Reproduktions AB (SRA), Svenska Tobaks AB, Svenska Utvecklings

AB, Sveriges Centrala Restaurang AB (Restaurangbolaget), Sveriges

Kreditbank, Systembolaget AB, AB Tipstjänst, Uddevallavarvet AB och

AB Vin & Spritcentralen.

Företagsdelegationens betänkande

Allmänna synpunkter

Delegationen beskriver inledningsvis den statliga företagsamheten i nuläget.

I vad som brukar räknas till den statliga företagssektorn ingår i dagsju

affärsdrivande verk. Dessutom finns ett flertal myndigheter med verksamhet

av likartat slag, vilka delegationen inte tar upp till behandling i

förevarande sammanhang. Vidare äger staten direkt majoritet eller betydande

intressen i ett 40-tal aktiebolag. Delegationen anger omsättningen år

1967 till sammanlagt 7,2 miljarder kr. för de affärsdrivande verken och till

sammanlagt 8,5 miljarder kr. för de statliga aktiebolagen, exklusive kreditinstituten.

Antalet anställda inom de båda företagsgrupperna utgjorde samma

år 147 000 resp. 57 000. För de helt eller delvis statsägda kreditinstituten,

inklusive postbanken, uppgick utlåningen år 1967 till sammanlagt 13,1

miljarder kr. Antalet anställda i kreditinstituten var under nämnda år 6 700.

Företagsdelegationen belyser skillnaderna mellan de båda statliga företagsformerna

och framhåller att de affärsdrivande verken inte är självständiga

juridiska personer utan är en del av statsförvaltningen. Deras tillgångar

och skulder ingår i statsförmögenheten. Verken bär visserligen större frihet

i ekonomiska frågor än andra myndigheter men delegationen erinrar

om det av affärsverksutredningen i november 1968 överlämnade betänkandet

Affärsverken: ekonomi—konkurrens—effektivitet (SOU 1968:45 och

46), vari föreslås ökade befogenheter för verken. De bör enligt utredningen

ha i stort sett samma rättigheter och skyldigheter som aktiebolagen.

I fråga om de statliga aktiebolagen framhåller företagsdelegationen att

dessa är självständiga juridiska personer, vars verksamhet regleras av aktiebolagslagen.

Staten utövar här sitt inflytande via bolagsstämman.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

Delegationen behandlar de brister inom den statliga företagssektorn som

delegationen anser föreligga. Här nämns först det förhållandet att den statliga

företagsamheten bedrivs i två olika företagsformer. Delegationen konstaterar

att förekomsten av olika företagsformer försvårar men inte utesluter

en funktionell samordning inom den statliga företagssektorn. Delegationen

har vidare den uppfattningen att aktiebolaget är den företagsform

som skulle ge de statliga företagen de största möjligheterna att konkurrera

med andra företag och företagsgrupper. Som en andra brist inom den statliga

företagssektorn nämner delegationen den organisatoriska splittringen

på ägarnivå. De statliga affärsverken och aktiebolagen sorterar under sju

olika departement. Endast regeringen som kollektiv har det direkta ansvaret

för den totala samordningen. Delegationen finner att frånvaron av en

koordinerad ägarfunktion och av ett rationellt informationssystem har bidragit

till att strukturrationalisering inte genomförts i den utsträckning

som varit möjlig. En tredje brist anser delegationen vara att målen för den

statliga företagsamheten inte är samordnade och entydigt formulerade. Som

en följd härav har kriterierna för beslutsfattandet varit oklara och resultatet

av verksamheten och fattade beslut därför inte kunnat entydigt mätas.

Delegationen anser att den bristande samordningen och konkretiseringen

av målen inom den statliga företagsamheten bl. a. lett till att man inte kan

utnyttja möjligheterna att styra företagens eller den statliga företagssektorns

investeringar på sådant sätt att man kunnat få en expansion på det

mest önskvärda verksamhets- eller produktionsområdet.

Delegationen är av den uppfattningen att de fördelar och möjligheter

som i och för sig finns inom en företagsgrupp av den storlek det här är

fråga om och med en gemensam ägare hittills inte har tillvaratagits på det

mest rationella sättet. Delegationen anser därför att det krävs en formell

och funktionell samordning av de statliga företagen.

Delegationen framhåller att den i sitt utredningsarbete valt att utforma

en initiallösning som skapar utgångspunkt för en gradvis förändring av den

statliga företagsamheten mot angivna mål. I betänkandet framläggs förslag

till en institutionell ram inom vilken samordning och samverkan mellan

de statliga företagen kan ske. I förslaget ingår också en viss ordning

för riksdagens information.

Samordning av den statliga företagssektorn

Som utgångspunkt för sitt förslag gör delegationen en analys av olika

nu aktuella ansvarsnivåer och framhåller att inom de ramar som fastställts

av riksdagen ligger det politiska ansvaret för den statliga verksamheten

hos Kungl. Maj :t. När det gäller de statliga företagen kan detta ansvar

betecknas som ett ägaransvar. I affärsverken ligger företagaransvaret principiellt

hos styrelsen och generaldirektören och i aktiebolagen hos sty
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

relsen och verkställande direktören. Delegationen finner att det inte finns

någon allmänt accepterad avgränsning mellan de båda ansvarsområdena.

Delegationen definierar därför de funktioner som den anser inrymmas

i de båda begreppen. Ägaransvaret skulle innefatta alt fastställa målen

för företagens verksamhet, att tillsätta ledningspersonal, att skapa förutsättningar

för företagen att skaffa nödvändiga resurser, att följa företagens

planering och kontrollera att uppställda mål infrias samt att vid bristande

måluppfyllelse vidta korrigerade åtgärder. Företagaransvaret skulle innefatta

att samordna och planera verksamheten samt vidta övriga aktiviteter

för att infria fastställda mål samt att ge ägaren sådan information om

verksamheten att denne kan utöva sitt ägaransvar.

Delegationen anser det väsentligt att statsmakterna företräder det yttersta

ägaransvaret. Delegationen är också av den principiella uppfattningen att

detta ägaransvar bör koncentreras inom Kungl. Maj :ts kansli i så stor

utsträckning som är praktiskt möjligt.

För att fullgöra de delar av den totala företagarfunktionen, som är nödvändiga

för samordning mellan företagsenheterna, diskuterar delegationen

tre tänkbara organisationsmodeller. Enligt den första fullgörs dessa samordningsfunktioner

av en organisation på departementsnivån. Den andra

modellen består i att indela företagen i grupper. Gruppledningar under departementsnivån

tillsätts som tillgodoser samordningsbehovet mellan företag

i respektive grupp. Samordningen mellan grupperna sker av en organisation

på departementsnivån. Det tredje alternativet innebär att företagarfunktionen

i princip läggs helt nedanför departementsnivån, vilket förutsätter ett

samordnande organ under Kungl. Maj :t.

Delegationen har uppfattningen att det tredje alternativet är det mest

ändamålsenliga. Denna organisationsmodell ger enligt delegationens mening

en klar ansvars- och kompetensfördelning och skapar förutsättningar

för en rationell samordning och beslutsprocess.

I fråga om samordningen på departementsnivå anför delegationen att det

ansvariga statsrådet i industridepartementet bör — vid sidan av de rent

politiska uppgifterna och samordningen med andra departement i frågor

som rör den statliga företagsamheten och angränsande problem — dels fylla

ägarfunktionen för direkt underställda företag, dels fylla sådana företagarfunktioner

som krävs för samordning av direkt underställda affärsdrivande

verk och aktiebolag.

Endast ett av de affärsdrivande verken, statens vattenfallsverk, sorterar

i dag under industridepartementet. I enlighet med sin grunduppfattning

att största möjliga koncentration av ägaransvaret på departementsnivån

bör uppnås föreslår delegationen att försvarets fabriksverk och domänverket

överförs från försvarsdepartementet resp. jordbruksdepartementet till

industridepartementet.

Delegationen anser emellertid att vissa restriktioner bör gälla vid applice
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kiingl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

randet av dess grunduppfattning på den statliga företagssektorn. Med hänsyn

bl. a. till behovet av transportpolitisk samordning finner delegationen

skäl tala för att kommunikationsdepartementet företräder ägaransvaret för

de statliga företagen inom kommunikations- och transportområdet och föreslår

därför att någon ändring i departementstillhörighet för dessa företag

inte skall ske f. n.

Delegationen avstår ifrån att i betänkandet närmare beröra de statliga

kreditinstitutens ställning, men föreslår att Sveriges Kreditbank överförs

från finansdepartementet till industridepartementet. Delegationen anser att

den statliga företagssektorn därigenom skulle få möjligheter att på ett bättre

sätt få del av bankens erfarenheter av inhemskt och utländskt näringsliv.

Förvaltningsbolag

Delegationen föreslår att under industridepartementet bildas ett förvaltningsbolag

för de statliga aktiebolag som inte är kreditinstitut eller som

f. n. sorterar under kommunikationsdepartementet. Staten avses äga samtliga

aktier i förvaltningsbolaget som i sin tur avses äga aktierna i de statliga

aktiebolag som föreslås bli dotterbolag till förvaltningsbolaget.

Flertalet av de statliga aktiebolag som föreslås ingå i förvaltningsbolaget

sorterar f. n. under industridepartementet. Delegationen föreslår att även

de till försvarsdepartementet hörande Karlskronavarvet AB och Allmänna

Bevaknings AB, det till jordbruksdepartementet hörande Svenska Lagerhus

AB samt de till finansdepartementet hörande Sveriges Centrala Restaurang

AB och Svenska Tobaks AB överförs till förvaltningsbolaget.

Till bolag som har speciella fiskala uppgifter brukar räknas AB Vin- &

Spritcentralen och Systembolaget AB som båda hör till finansdepartementet

samt de till handelsdepartementet hörande Svenska Penninglotteriet AB

och AB Tipstjänst. De arbetar under skydd av statsmonopol och under resolutioner

och särskilda avtal med staten samt inlevererar skatter och överskott

av väsentlig betydelse för statskassan. Trots dessa bolags särställning

föreslår delegationen att även dessa överförs till förvaltningsbolaget. Dessa

företags särställning behöver därmed inte förändras. Monopolvinster och de

skatter och avgifter som riksdagen och Kungl. Maj :t fastställer inlevereras

som tidigare. Avtal bör därför träffas mellan staten och förvaltningsbolaget

som reglerar hur stor del av företagens överskott som skall inlevereras till

staten.

Förvaltningsbolaget skall ha till uppgift att utöva ägarfunktionen gentemot

dotterbolagen. I princip bör förvaltningsbolaget drivas med krav på

lönsamhet och med målsättningen att öka den statliga företagssektorns effektivitet,

konkurrenskraft och därmed dess inneboende expansionsförmåga.

Delegationen anser att bolaget skall ha en positiv grundinställning till att

lösa sysselsättnings-, försvarsberedskaps- eller andra av ägaren angivna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

7

speciella uppgifter. Kravet på lönsamhet bör därför förenas med plikt att

avge offert till ägaren på åtgärder för att infria sådana speciella krav om

denne så begär. Förvaltningsbolagets primära uppgift anses vara att översätta

ägarens totala mål i delmål för företagen. Genom samordnande rutiner

för planering, budgetering och redovisning kan grunden läggas för en

samordnad investeringsplanering för hela den statliga företagsgruppen.

Förvaltningsbolagets organisation

Bolaget föreslås ledas av en styrelse med 5—7 ledamöter och en verkställande

direktör. Styrelseordföranden bör enligt delegationen fungera som

förbindelselänk mellan statsmakterna som ägare och företagsledningen i förvaltningsbolaget

och han skall ha till uppgift att överföra de politiska besluten

till företagsekonomiska termer. Detta ställer speciella krav på att ordföranden

är en person i politiskt ansvarig ställning. Med hänsyn härtill rekommenderar

delegationen i första hand att ett konsultativt statsråd tillsätts

med ansvar för de företag som sorterar under industridepartementet

och att denne utses till styrelseordförande i förvaltningsbolaget. Om statsmakterna

skulle finna att vederbörande statsråd inte bör utses till ordförande

föreslår delegationen att man utser en annan representant för industridepartementet

härtill och att denne inplaceras i departementet med statssekreterares

ställning.

Av styrelseledamöterna i förvaltningsbolaget bör en representera Kreditbanken.

Förvaltningsbolagets verkställande direktör skall ingå i styrelsen.

Delegationen föreslår att en direktion bildas under ledning av verkställande

direktören. Utöver denne föreslås direktionen bestå av sex direktionsmedlemmar

av vilka fyra med den speciella uppgiften att svara för koordinationen,

var och en inom sin grupp av företag. Delegationen har gett ett

exempel på en gruppindelning av företagen. Var och en av de fyra direktionsmedlemmarna

föreslås bli ledamot av styrelsen i de företag som ingår

i hans grupp.

Vissa stabsorgan föreslås för personal-, för ekonomi- och finans-, för

marknadsförings- och för juridikfunktionerna. Stabsorganen avses tjänstgöra

som serviceorganisation till förvaltningsbolagets ledning och till dotterföretagen.

Till direktionens förfogande föreslås finnas ett efter behov varierande

antal projektgrupper med uppgift att undersöka nya produkt- och affärsidéer

som inte lämpligen bör tas upp direkt i befintliga företag och att utreda

om dessa idéer kan omsättas till en lönsam produktion.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Affärsverksdelegation

Eftersom de affärsdrivande verken inte är självständiga juridiska personer

kan de inte inordnas i förvaltningsbolaget. För att lösa samordningsproblemen

dels mellan de tre affärsverk som avses sortera under industridepartementet,

dels mellan dessa och förvaltningsbolaget föreslår delegationen att

en affärsverksdelegation inrättas. Den skall ha till uppgift att föreslå åtgärder

i samordningsfrågor mellan affärsverken och till Kungl. Maj :t avge yttrande

exempelvis när det gäller en sammanfattande bedömning av verkens

petita och bedömning av förslag från verken i frågor av större betydelse.

Affärsverksdelegationens ledamöter bör utses av Kungl. Maj :t. Företagsdelegationen

föreslår att förvaltningsbolagets styrelseledamöter utses till

ledamöter i affärsverksdelegationen samt att förvaltningsbolagets styrelseordförande

utses till ordförande i affärsverksdelegationen. Delegationens

ärenden föreslås beredas av ett organ vars sammansättning bestäms av delegationen

men som principiellt bör vara identiskt med förvaltningsbolagets

direktion. Vidare föreslås tre av direktionsmedlemmarna bli utsedda till

styrelseledamot i var sitt av de tre affärsverken.

För samordningen mellan de företag som ligger under kommunikationsdepartementet

och företagen under industridepartementet föreslår företagsdelegationen

att affärsverksdelegationen utökas med en representant för

kommunikations- och transportgruppens företag.

Riksdagens insyn

Företagsdelegationen framhåller som sin uppfattning alt den statliga

företagsgruppen har skyldighet att på ett föredömligt sätt, öppet och lälttillgängligt

informera om sin verksamhet och resultatet av denna. Det bör

därför åligga förvaltningsbolaget att ge en systematiserad extern information

som bl. a. omfattar översikter över resultatutvecklingen under löpande verksamhetsår

och årlig kommentar till årsredovisningen.

Delegationen föreslår att regeringen varje år till riksdagen överlämnar en

sammanfattande redogörelse för hela den statliga företagssektorns verksamhet

och resultat. Delegationen har vidare övervägt möjligheten att ge riksdagen

vidgad information genom att riksdagen får medverka vid revisionen

av fler statliga företag än de fem statliga bolag vari sådan medverkan i dag

förekommer.

Det förslag delegationen övervägt innebär att riksdagen genom ett nytt

statligt revisionsorgan ges rätt medverka vid revisionen av det statliga förvaltningsbolaget

och samtliga aktiebolag som är underställda förvaltningsbolaget.

Enligt delegationens mening talar vissa skäl för att revisionsorganet får

formen av ett aktiebolag. Det föreslås få sju ledamöter, av vilka en ledamot,

ordföranden, utses av Kungl. Maj :t och övriga av riksdagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Revisionsbolaget skall föreslå en eller flera av de revisorer som varje

aktiebolag skall ha enligt aktiebolagslagen. I såväl förvaltningsbolagets som

i övriga berörda bolags bolagsordningar intas bestämmelse om sådan rätt för

revisionsbolaget. Revisionsbolaget avses böra i första hand föreslå auktoriserade

revisorer även om något formellt krav härpå inte anses böra uppställas.

Delegationen anser att revisorerna skall informera revisionsbolaget om

förhållandena i de bolag som revideras. Vidare föreslås revisionsbolaget

lämna eu årlig redogörelse till riksdagen. Denna förutsätts lämnas till riksdagen

samtidigt med att verksamhetsberättelsen för den statliga företagsgruppen

överlämnas av Kungl. Maj :t till riksdagen. I syfte att ge revisorerna

en oberoende ställning i förhållande till de företag som revideras anses de

böra avlönas av revisionsorganet.

Genomförande av förslaget

Delegationen föreslår att förvaltningsbolaget och affärverksdelegationen

bildas snarast möjligt. Förvaltningsbolaget skall överta aktierna i de avsedda

dotterbolagen, överföringen av aktierna anser delegationen principiellt

kunna tillgå så att riksdagen ger Kungl. Maj:t bemyndigande att

teckna aktier i förvaltningsbolaget till aktiernas bokförda värde, varefter

aktierna i förvaltningsbolaget betalas med aktierna i de bolag som förvaltningsbolaget

skall överta. Transaktionen innebär därmed inte någon reell

utgift för statsverket.

Delegationen anser emellertid att aktierna bör värderas på sådant sätt att

förvaltningsbolaget får möjlighet att rimligt förränta sitt kapital. Viss aktienedskrivning

kan därvid bli aktuell. Delegationen anser att förvaltningsbolaget

självt bör vara med som förhandlingspart då värdet av aktierna bestäms.

Delegationen anser slutligen att behovet av rörelsemedel, utöver eventuella

stämpelavgifter, under förvaltningsbolagets första år bör kunna begränsas

till ca 5 milj. kr.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Företagsdelegationens beskrivning av den statliga företagssektorn, bristerna

inom denna samt behovet av en formell och funktionell

samordning av de statliga företagen för att tillvarata de fördelar

och möjligheter som bör finnas i en företagsgrupp av denna storlek och med

gemensam ägare har inte mött några gensagor från remissinstanserna.

Delegationens uttalande att avsaknaden av samordning och bristande kon
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

kretisering av målen inom den statliga företagsamheten bl. a. lett till att man

inte kan utnyttja möjligheterna att tillfredsställande styra den

statliga företagssektorns investeringar uppmärksammas

i några av remissvaren. I yttrandena från försvarets fabriksverk, Skånes

handelskammare, AB Statsgruvor, Svenska Tobaks AB och U dd ev allav ar v et

AB framhålls att medelsöverföringar inom koncernen bör ske enligt strikt

företagsekonomiska normer.

Poststyrelsen kan inte acceptera att något som närmast kan rubriceias

som en vinstmaximeringsprincip skall bli avgörande för dess möjligheter att

erhålla kapital till investeringar. För ett allmännyttigt företag som postverket

bör kriteriet på tillfredsställande lönsamhet vara att det av statsmakterna

fastställda avkastningskravet uppfylls. En ökad effektivitet bör påverka

prissättningen på företagets tjänster i en för kunderna gynnsam riktning.

Det val delegationen gjort i sitt utredningsarbete att först lägga fram förslag

om en institutionell ram för samordningen av de statliga företagen

för att därefter fortsätta sitt arbete med att analysera målsättningen

för det statliga företagandet har föranlett uttalanden i några av

remissvaren. Kooperativa förbundet (KF) finner den gjorda prioriteringen

riktig men understryker angelägenheten av att den allmänna målsättningen

snarast tas upp till behandling.

Kommerskollegium förklarar sig i och för sig kunna godta den av delegationen

redovisade uppfattningen om organisationsfrågans betydelse men

framhåller i likhet med Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare

att det inger betänkligheter att skapa en viss organisation innan

den närmare målsättningen för denna fastställts. Det nära sambandet mellan

dessa båda frågor innebär inte minst att ett ställningstagande till den

förordade ramen försvåras.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund anser

att delegationen redan från början borde ha gjort en analys och konkretisering

av målen för den statliga företagsamheten. Enligt de båda organisationernas

uppfattning bör en sådan analys baseras på grunduppfattningen

att statens primära näringspolitiska uppgifter är att fastställa de ramar

inom vilka näringslivet har att verka. Inom ramen för denna politik ligger

bl. a. att tillse att en effektiv konkurrens upprätthålls. Omfattningen och

inriktningen av direkt statligt engagemang i produktion, kreditförmedling,

in. m. bör prövas mot bakgrund av denna grundsyn.

Samordning av den statliga företagssektorn

Den av delegationen gjorda uppdelningen i och definitionen av ägaransvar

och företagaransvar berörs i några av yttrandena. Försvarets

fabriksverk anser att delegationen gjort en utmärkt gränsdragning.

AB Statens Skogsindustrier (Assi), Landsorganisationen (LO) och Tjäns
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

temannens centralorganisation (TCO) ansluter sig till delegationens grundnppfattning

att man så långt möjligt bör dra upp klara gränser mellan ägaransvaret

som bör utövas av statsmakterna och företagaransvaret. AB Atomenergi

betonar betydelsen av att denna ansvarsfördelning klart utformas.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län anser att ägaransvaret

bör åvila riksdagen som i denna sin egenskap har att utse styrelse och revisorer

i samtliga berörda bolag.

Statskontoret finner delegationens uttalanden i frågan tyda på att den

haft svårigheter att definiera förvaltningsbolagets uppgifter i termer av

ägar- och företagaransvar. En hänvisning till förhållandena på den privata

marknaden är här inte tillfyllest. Staten som ägare har ett större intresse i

de statliga bolagens verksamhet än att tillförsäkra sig en på lång sikt tillfredsställande

avkastning på kapitalet. Inte heller är det säkert att företagaransvaret

gentemot statliga bolag skall ha samma innebörd som inom den

privata sektorn. Statskontoret tolkar delegationens uttalanden på olika ställen

i betänkandet så, att man avser att gå vidare i sitt arbete med en närmare

analys av dessa frågor.

Limssavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) framhåller att ägarefunktionen i

de statliga bolagen f. n. är fördelad på två över varandra ordnade institutioner,

riksdagen och Kungl. Maj :t. Om delegationens förslag genomförs kommer

det nya förvaltningsbolagets dotterbolag att finna sin ägarefunktion

uppdelad på tre instanser, riksdagen, Kungl. Maj :t och förvaltningsbolaget.

Inskjutandet av ett mellanled i frågor berörande statsmakterna kan medföra

komplikationer och motsättningar. LKAB anser det kunna ifrågasättas

om ökat djup i ägarefunktionens organisation ger klarare ansvarsfördelning.

AB Statsgruvor anför delvis likartade synpunkter.

Den av delegationen föreslagna samordningen på departementsnivå

vinner bred anslutning hos remissinstanserna. Koncentrationen

av den statliga affärsdrivande verksamheten till i huvudsak två departement

med kommunikations- och transportföretagen liggande under

kommunikationsdepartementet och huvuddelen av övrig verksamhet knuten

till industridepartementet tillstyrks av försvarets fabriksverk, poststyrelsen,

telestyrelsen, statens järnvägar (SJ), luftfartsverket, statskontoret,

vatt enfalls verket, domänverket, fullmäktige i riksbanken, LO, SAF, industriförbundet,

Skånes handelskammare, Sveriges akademikers centralorganisationen

(SACO), TCO, Svenska metallindustriarbetareförbundet, LKAB,

Norrbottens Järnverk AB (NJA), Sveriges Centrala Restaurang AB (Restaurangbolaget),

Svenska Lagerhus AB, Allmänna Bevaknings AB, och AB

Svensk Bilprovning.

Överförandet av försvarets fabriksverk från försvars- till industridepartementet

föranleder överbefälhavaren uttala att ett bibehållande av överbefälhavarens

direktivrätt liksom ett friktionsfritt kontinuerligt samarbete

med försvaret måste säkerställas med hänsyn till bl. a. de ökade arbetsupp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

gifterna på underhållssidan som numera — sedan de centrala flygverkstäderna

överförts till verket och AB Teleunderhåll bildats — åvilar fabriksverket.

LO anser att det ur kommunikationspolitisk synpunkt kan vara befogat

att företag med trafikanknytning har ett nära samband med det departement

som ansvarar för transportpolitiken. Trafikföretagen svarar emellertid

endast för en del av landets totala transporter av varor och personer. LO

finner mycket tala för att det finns starka funktionella och finansiella samband

med den övriga delen av de statliga företagen. LO anser det därför inte

helt säkert att en framgångsrik transportpolitik kräver att de statligt ägda

trafikföretagen även i framtiden bör knytas till kommunikationsdepartementet.

Motsvarande förhållande anser LO gälla för de kreditinstitut som

delegationen föreslår kvarligga under finansdepartementets ansvar. Enligt

LO:s mening bör delegationen i sitt fortsatta arbete överväga om inte ytterligare

administrativa fördelar kan vinnas genom att sammanföra alla statliga

företag, även de företag som enligt förslaget finans- och kommunikationsdepartementen

skall ansvara för, under ett departement. Svenska metallindustriarbetareförbundet

och hotell- och restauranganställdas förbund

har samma inställning. Även SAF och industriförbundet anser vissa skäl

tala för en överföring till industridepartementet av de företag som avses

kvarligga under kommunikationsdepartementet.

TCO påpekar att verksamhet av liknande art som inom de av delegationen

behandlade företagen bedrivs också på flera håll inom statsförvaltningen,

såsom bi. a. luftfartsverket och byggnadsstyrelsen. I ett något längre

perspektiv anser TCO det kan bli nödvändigt att också ta upp dessa områden

till behandling och överväga vilka möjligheter till samordning med statsföretagen

i övrigt som kan föreligga.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare fäster uppmärksamheten

på industridepartementets ställning och arbetsuppgifter. Departementet

har att dels tillvarata näringslivets intressen överhuvudtaget, dels tjäna

som huvudman för en rad statligt ägda företag med främsta målsättning att

i varje fall på vissa marknadsområden på effektivast möjliga sätt konkurrera

med enskild företagsamhet. Restaurangbolaget anlägger liknande synpunkter

och anser att departementets markerade partsställning kan befaras

undergräva dess möjligheter att uppfattas som objektivt aibetande för

svenskt näringsliv i allmänhet.

Förvaltningsbolag

Delegationens förslag att ett förvaltningsbolag s o in sorterar

under industridepartementet bildas för de statliga aktiebolagen

tillstyrks eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser

som yttrat sig i frågan. Bland dessa märks försvarets fabriksverk,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

luftfartsverket, vattenfallsverket, kommerskollegium, fullmäktige i riksgäldskontoret,

Skånes handelskammare, handelskamrarna i Borås, Göteborg

och Karlstad, LO, SACO, TCO, KF, Svenska Tobaks AB, Kalmar Verkstads

AB, Allmänna Bevaknings AB och AB Svensk Torvförädling.

Kommerskollegium anser att det genom bildandet av förvaltningsbolaget

skapas förutsättningar för att man i största möjliga utsträckning skall kunna

skilja på politiska beslut och verkställighetsbeslut. Liknande synpunkter anförs

av Skånes handelskammare och Svenska Tobaks AB.

Fullmäktige i riksgäldskontoret påpekar att det efter bildandet av förvaltningsbolaget

kvarstår många betydelsefulla spörsmål på förevarande område;

bl. a. gäller detta målsättningsproblematiken samt frågor om samverkan

mellan statliga företag. Vid sådant förhållande hade det enligt fullmäktiges

mening funnits anledning — åtminstone i initialskedet — att undanta flera

bolag än som föreslagits från att inordnas under det nya förvaltningsbolaget.

S/l CO framhåller att samordningen inom en statlig koncern inte får leda

till att däri ingående företag favoriserar varandra som kunder och leverantörer.

TCO finner det angeläget betona att förvaltningsbolagets tillkomst inte fåi

uppfattas som att ytterligare en instans tillkommit som förlänger beslutsvägar

och informationskanaler inom den statliga företagssektorn. Målet måste

vara att uppnå en bättre koncentration och systematik i fråga om det praktiska

utövandet av ägaransvar och samordningsuppgifter.

Statskontoret anser i likhet med delegationen det ytterst angeläget att man

nu tar ett samlat grepp på den statliga företagssektorns problem. Enligt ämbetsverkets

mening föreligger det också ett behov av att inrätta ett särskilt

organ med uppgift alt verka för en effektivisering av den statliga företagsgruppen.

Mot denna bakgrund framstår det av delegationen föreslagna organisationsalternativet

som den mest ändamålsenliga lösningen i dagsläget.

Om denna lösning på längre sikt kommer att visa sig som den mest lämpliga

vill statskontoret betrakta som en öppen fråga.

I några remissvar uttrycks tveksamhet till frågan om bildande av förvaltningsbolaget.

SJ framhåller att även om ett behov av samverkan mellan

företag är dokumenterat bör utomordentlig försiktighet iakttas vid konstruktionen

av ett organ avsett att främja denna samverkan så att de påräknade

fördelarna kommer att överväga de nackdelar som kan följa av konstruktionen.

SJ vill för egen del inte ta ställning till frågan om att nu inrätta

ett förvaltningsbolag men ifrågasätter om samordningsbehovet är så väl definierat

och har den tyngd och karaktär att det motiverar bildandet av ett

särskilt förvaltningsbolag. Förutsättningar för eftersträvad samordning finns

redan därigenom att företagen läggs under ett och samma departement. Det

förefaller därför som om samordningsbehovet med fördel, åtminstone temporärt,

borde kunna successivt lösas inom industridepartementet.

SAF och industriförbundet framhåller att många centrala frågor som rör

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

samordningen av de statliga företagen ännn är olösta och inte heller behandlade

i belänkandet. Redan med hänsyn härtill anser organisationerna det

osäkert om det föreslagna förvaltningsbolaget är den mest rationella lösningen

på den statliga företagssektorns samordningsproblem.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller att den

uppställda målsättningen — att förvaltningsbolaget skall drivas med krav

på lönsamhet i syfte att öka den statliga företagssektorns effektivitet och

konkurrenskraft — givetvis inte möter erinran från kammarens sida. Kammaren

finner anledning till tvekan om det rätta sättet att nå denna ökade

effektivitet är att samla alla företagen under ett förvaltningsbolag. Enligt

kammarens mening vore det att föredra att man prövade sig fram och —- utan ett omedelbart inrättande av förvaltningsbolaget — under industridepartementet

sammanförde de olika företagen i ett antal grupper, inrymmande

närbesläktade företag.

Assi ifrågasätter om det ej skulle ha varit att föredra att en djupare problemanalys

av de olika företagen gjorts innan man tagit ställning till hur

samordningen organisatoriskt bör åstadkommas och detta i all synnerhet

som de statliga företagen i flera fall är särpräglade beträffande både uppkomst

och verksamhet.

AB Statsgruvor ifrågasätter om den i och för sig nödvändiga rationaliseringen

av nuläget har funnit sin bästa lösning i det föreslagna förvaltningsbolaget.

Om detta ändå anses böra komma till stånd är det önskvärt att förslaget

modifieras.

Eu negativ inställning till bildandet av ett förvaltningsbolag intas av

poststyrelsen, fullmäktige i riksbanken, Stockholms handelskammare,

LKAB, Restaurangbolaget, Statstjänstemännens riksförbund (SR) och statstjänar

kartellen.

Poststyrelsen förklarar sig inte ha blivit övertygad om att den av delegationen

föreslagna lösningen att mellan företagen och berörda två departement

sätta in ytterligare en besluts- och ansvarsnivå verkligen kan leda

till den snabbare beslutsprocess och till den effektivisering av verksamheten

som är utredningens slutmål. Det föreligger enligt poststyrelsens uppfattning

uppenbara risker för dualism och motsättningar mellan »moderbolaget»

och »dotterbolagen» när det gäller att avväga företagaransvaret.

Fullmäktige i riksbanken säger sig kunna bejaka de intentioner bakom

delegationens förslag som formulerats i sådana allmänna önskemål som att

skapa förutsättningar för ett ökat inbördes samarbete mellan de olika företagen

inom den statliga sektorn, »ökade kontaktytor» mellan företagen

osv. Frågan är emellertid enligt fullmäktiges mening hur långt strävanden

till »samordning» av företagens verksamhet och ledning måste drivas för

att tillgodose dylika önskemål, vilka organisatoriska uttryck sådana strävanden

måste få, respektive vid vilken punkt dessa strävanden övergår till

att producera verkningar av annat och till äventyrs tvivelaktigare slag än

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

15

de avsedda. Fullmäktige kan inte finna det vare sig självklart eller av delegationen

övertygande visat att den behövliga samordningen förutsätter att

ett helt nytt organ inrättas för att omhänderha samordningsuppgifterna

respektive att en de! av det arbete med dessa frågor som hittills legat på

departementen flyttas ut från dessa. Det förefaller fullmäktige långtifrån

självklart att det skulle vara omöjligt eller ens oändamålsenligt att förlägga

den för samordningsuppgifterna erforderliga apparaten till de herörda departementen.

Det kan enligt fullmäktige inte gärna hävdas att uppgiften

ur någon kvantitativ synpunkt skulle vara för stor eller eljest oöverstiglig.

Vidare anser fullmäktige att förvaltningsbolagets tillkomst aldrig kan leda

till att de berörda statsdepartementen helt kan avvara personal och andra

administrativa resurser för frågornas handläggning på departementsplanet

och föga troligt att inrättandet av förvaltningsbolaget skulle leda till någon

minskning av departementens administrativa apparater. Fullmäktige har

inte kunnat tillstyrka att förslagen realiseras i oförändrad form men ser

vissa skäl för att successivt bygga upp ett från departementen fristående

men både i fråga om omfattning och befogenheter mera begränsat topporgan

för den föreliggande arbetsuppgiften.

LKAB framhåller att den statsverksamhet som inte har affärskaraktär

berör omkring en halv miljon anställda och har väsentligt större ekonomisk

omslutning än de statliga bolagens verksamhet. Mot denna bakgrund finner

LKAB uppfattningen att handhavandet av de statliga bolagsfrågorna inte

kan lösas inom departementsorganisationens ram diskutabel. Någon utredning

härom har inte förebragts. Liknande synpunkter anförs av SR.

Enligt Stockholms handelskammares mening bör ett slutligt ställningstagande

till delegationens organisationsförslag anstå i avvaktan på den

förutskickade analysen av målsättningen för de statliga företagen.

Restaurangbolaget framhåller att i den mån statsmakterna önskar uppställa

konkreta mål för de statliga företagens verksamhet borde detta kunna

göras med enklare medel än genom att genomföra en helt ny organisation.

Eu väg vore tillskapandet av regelbundna överläggningar mellan statliga

företag.

Statstjänarkartellen anser att dess erfarenheter från gångna år ger anledning

befara att förslaget som presenterats påverkar de anställdas trygghet

och anställningsvillkor i negativ riktning. Enligt kartellens mening föreligger

ett behov av samordning och ökad samverkan mellan de statliga företagen

men denna samverkan bör kunna uppnås utan ett genomförande av

delegationens förslag.

Delegationens förslag att sammanföra de s. k. fiskala bolagen, AB Vinoch

spritcentralen, Systembolaget AB, AB Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet

AB, i samma organisatoriska enhet som övriga företag möter invändningar

från flera av remissinstanserna.

Kommerskollegium anför att det för dessa bolag allmänt gäller att de ar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1969

betar i skydd av statsmonopol och att de i första hand har att fullgöra rent

fiskala uppgifter. De alkoholhanterande bolagen skall dessutom tillgodose

nykterhetspolitiska intentioner. Delegationen har främst motiverat sitt

ställningstagande med det stora värdet av ett samarbete på rent företagsadministrativa

områden. Enligt kollegiets mening är de av delegationen anförda

skälen inte tillräckligt vägande, varför kollegiet ställer sig avvisande

till dess förslag. De fördelar som står att vinna med förslaget bör kunna

uppnås även utan organisatorisk samhörighet. För att minska den organisatoriska

splittringen på ägarnivå och för att åstadkomma en naturlig samordning

bör dock övervägas huruvida inte tipstjänst och penninglotteriet

bör överföras till finansdepartementet. Om delegationens förslag likväl

skulle genomföras framhåller kollegium vikten av att som hittills inte endast

de skatter riksdagen fastställer oavkortade inlevereras till statskassan utan

också överskott som uppstår på grund av bolagens legala monopolverksamhet.

Skulle överskottsmedlen överlämnas till förvaltningsbolaget kan det

enligt kollegiet befaras att de används för att täcka förluster som uppstår

inom den egentliga affärsrörelsen, en subventionering som enligt kollegiets

mening inte kan godtas. Delegationens förslag avstyrks med i huvudsak

samma motiveringar även av riksrevisionsverket, SAF, industriförbundet,

Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare och av handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län.

Alkoholpolitiska utredningen framhåller att det för de båda alkoholbolagen,

Vin- & spritcentralen och Systembolaget, f. n. gäller en helt annan målsättning

än den delegationen uppställer för de statliga företagen. Alkoholbolagen

skall enligt rusdrycksförordningen ordna och handha försäljningen

av rusdrycker så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Förordningen

innehåller vidare regler som syftar till att förhindra att bolagen

eller deras ägare får något som helst intresse av att stimulera konsumtion

av alkohol. Enligt utredningens mening är uppgifterna för förvaltningsbolaget

och för de båda alkoholbolagen så olika att det inte kan vara lämpligt

att de samordnas på det sätt delegationen föreslår. Utredningen avstyrker

därför förslaget om de båda alkoholbolagens överföring till förvaltningsbolaget.

Även AB Vin- & Spritcentralen och Systembolaget AB avstyrker förslaget

med samma motiveringar.

Delegationens förslag tillstyrks av Svenska Penninglotteriet AB och AB

Tipstjänst. De förklarar sig ur de synpunkter de har att företräda inte motsätta

sig förslagets genomförande. Även Östergötlands och Södermanlands

handelskammare samt handelskamrarna i Borås, Göteborg och Karlstad

förklarar sig inte ha något att erinra mot att de fiskala bolagen läggs under

industridepartementet under förutsättning att deras särställning bibehålls

oförändrad.

Vad gäller det av SJ ägda AB Trafikrestauranger anför hotell- och restauranganställdas

förbund att detta bolag tidigare haft som huvudsaklig

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

17

uppgift att vara ett serviceföretag till SJ. Men bolaget har under senare år

gått utanför dessa gränser och bedriver en effektiv försäljning på flera områden

inom näringen i konkurrens med såväl andra statliga som privata

företag. Förbundet framhåller det därför som önskvärt att bolaget endera

uppgår i Sveriges Centrala Restaurang AB eller kommer att sortera direkt

under industridepartementet. Skånes handelskammare framför samma föslag

och kommerskollegium framhåller att det för bl. a. AB Trafikrestauranger

och Telefabrikation AB knappast kan anföras trafikpolitiska överväganden

som skäl för att även i framtiden låta dessa företag sortera under

kommunikationsdepartementet.

Några bolag gör särskilda påpekanden rörande sina egna relationer till

ett statligt förvaltningsbolag.

Svenska Utvecklings AB anför att dess uppgift är att utveckla, tillverka

och marknadsföra nya produkter, metoder och system, särskilt sådana som

tillgodoser angelägna samhällsbehov eller främjar verksamheten inom den

statliga sektorn. Därutöver skall bolaget ägna sig åt utveckling och exploatering

av innovationer som gjorts i privata företag och av enskilda personer.

Hittillsvarande erfarenheter av verksamheten är att bolaget i betydande

utsträckning samarbetat med enskilda företag. Bolaget anser därför skäl

kunna åberopas för att bolaget, i likhet med kreditinstituten, bör sortera

direkt under Kungl. Maj:t och inte under ett statligt förvaltningsbolag. Om

statsmakterna emellertid stannar för det sistnämnda alternativet förutsätter

bolaget att sådana åtgärder vidtas som underlättar dess verksamhet inom

den enskilda sektorn.

AB ASEA-ATOM framhåller att bolaget skall, enligt konsortialavtal mellan

staten och ASEA, intas i ASEA:s koncernbalans, vilket gör att bolaget

inte kan betraktas som ett dotterbolag till det föreslagna statliga förvaltningsbolaget.

Avtalet utesluter och försvårar i ett flertal hänseenden tilllämpningen

på bolaget av delegationens förslag.

Restaurangbolaget anser att inlemmande i en statlig koncern skulle för bolagets

del bli belastande för dess marknadssituation och för samarbetet med

företag utanför den statliga koncernen, varvid samordningen mellan restaurangbolagen

och systembolaget skulle framstå som särskilt olycklig. Bolaget

föreslår att det överförs till industridepartementet utan att inlemmas i

ett eventuellt förvaltningsbolag.

Frågan om att överföra Sveriges Kreditbank till industridepartementet

utan att dock inordna banken under förvaltningsbolaget

har fått ett blandat mottagande av de remissinstanser som yttrat

sig härom.

Kreditbanken som anser det naturligt med ett nära samarbete mellan

banken och övriga statliga företag tillstyrker förslaget.

2 Bihang till riksdagens protokoll 196''J. 1 samt. Nr 121

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Kommerskollegium godtar — om än med tveksamhet — att kreditbanken

överförs till industridepartementet.

Skånes handelskammare anser att kreditbanken bör lyda under industridepartementet

och framhåller särskilt det olämpliga i att den av staten ägda

affärsbanken som drivs i direkt konkurrens med övriga banker, sorterar under

finansdepartementet mot bakgrund av detta departements speciella ansvar

för den ekonomiska politiken.

En klart negativ inställning till kreditbankens överflyttning intar fullmäktige

i riksbanken. Oktrojfrågor, lagstiftning och kontroll som berör bankväsendet

sorterar i dag under finansdepartementet, liksom bankinspektionen.

Att förlägga själva förvaltningen av det statliga ägarintresset i kreditbanken

till ett annat departement förefaller fullmäktige redan av den anledningen

föga motiverat. För fullmäktige ter det sig av principiella skäl än mindre tilltalande

att banken ens i den föreslagna formen förvaltningsmässigt samordnas

med den grupp av företag till vilken banken redan i dag genom utfärdade

föreskrifter har speciella kundrelationer. Slutligen ifrågasätter fullmäktige

om det med hänsyn till bankens intresse av att kunna verka på marknaden

utanför de statliga företagen är ändamålsenligt att genomföra denna

speciella anknytning till dessa. Från liknande synpunkter framstår det för

SR som uppenbart att en statlig affärsbank skall ha en intim knytning till

finansdepartementet.

Även Stockholms handelskammare ifrågasätter kreditbankens överflyttning

till industridepartementet och anser att en bättre ansvarsfördelning

uppnås om den kreditgivande institutionen sorterar under ett annat departement

än de kreditmottagande företagen. Samma attityd intar Östergötlands

och Södermanlands handelskammare som finner starka skäl i stället tala inte

bara för att kreditbanken bör kvarstå under finansdepartementet utan även

för att Sveriges investeringsbank och Svensk exportkredit återförs till detta

departement.

Vad delegationen anfört om förvaltningsbolagets plikt att avge offert

till ägaren på åtgärder för att infria speciella krav i fråga om

sysselsättning, försvarsberedskap o. dyl. har fått ett positivt mottagande hos

remissinstanserna.

Poststyrelsen ansluter sig helt till vad som anförts om nödvändigheten av

att ett statligt företag i särskild ordning ersätts för förluster på grund av

att inte lönsamma aktiviteter uppehålls av andra motiv än företagsekonomiska.

Liknande synpunkter avseende särredovisning av sådana speciella

kostnader anförs av försvarets fabriksverk, SACO, Sveriges arbetsledareförbund

(SALF), Tobaksbolaget och NJA.

TCO framhåller att en tillfredsställande särredovisning troligen inte är

möjlig att genomföra, men detta hindrar inte att en analys bör göras med

försök till uppskattning av de merkostnader som tillgodoseende av beredskapsmål,

lokaliseringspolitiska hänsyn eller andra liknande syften kan för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1969

anleda. Även Assi berör svårigheterna att ange hur principen om särredovisning

i praktiken skall tillämpas, vilket blir alldeles särskilt svårt då speciella

uppgifter pålagts företaget för lång tid sedan.

Kommerskollegium förutsätter, med hänsyn till den från samhällsekonomiska

synpunkter stora betydelsen av konkurrensneutralitet, att även privata

och kooperativa företag skall få lämna anbud på uppdrag med »allmännyttig»

prägel. De statliga företagen bör i första hand utnyttja de stödformer

av exempelvis lokaliseringspolitisk art som står enskilda företag till

buds. Liknande påpekanden görs av Skånes handelskammare.

Näringsfrihetsrådet finner det angeläget att de speciella åtgärder som blir

erforderliga eller möjliga med hänsyn till särskilda uppgifter för vissa statliga

företag utformas så att konkurrensen med enskilda företag inte snedvrids.

Metallindustriarbetareförbundet utgår ifrån att delegationen vid utformningen

av målsättningen för de statliga företagen uppställer kriterier för

företagens beslut på olika områden, exempelvis vad avser lokaliseringspolitik

och personalpolitik.

En närmast negativ inställning till frågan kan utläsas av SAF:s och industriförbundets

remissvar. Vad det angivna »offertförfarandet» innebär och

hur det närmare skall utformas borde enligt de båda organisationernas uppfattning

redovisas innan en ny organisation av statsföretagen genomförs.

Vidare anför de att de extraordinära kostnaderna för vissa hithörande företag

knappast kan särredovisas på objektiva grunder.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län som delar uppfattningen

om att förvaltningsbolaget skall ha en positiv inställning till att lösa

sysselsättnings- och beredskapsfrågor anser det olämpligt att ägaren skall

kunna främja sådan verksamhet genom direkta penningtillskott. Sådana

bidrag bör liksom nu slussas genom ett enda organ, arbetsmarknadsstyrelsen,

som mera rättvist kan fördela tillgängliga resurser mellan den allmänna

och privata sektorn.

Förvaltningsbolagets organisation

Delegationens rekommendation att till styrelseordförande i

förvaltning sbolaget skall utses ett konsultativt statsråd

tillstyrks av försvarets fabriksverk, kommer skollegium, Skånes handelskammare,

SR och TCO.

Rekommendationen förklaras inte föranleda någon erinran av SAF, industriförbundet,

Svenska Tobaks AB och Svenska Penninglotteriet AB, medan

AB Atomenergi förklarar sig tveksamt till förslaget som anses kunna innebära

en oklar ansvarsfördelning mellan detta statsråd samt chefen för industridepartementet.

Tveksamt är också Svenska metaUindustriarbetareförbundet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1969

Bland de negativt inställda i frågan märks fullmäktige i riksgäldskontoret

som anser att styrelsens ordförande inte kan ges ett politiskt ansvar; detta

måste ligga på regeringsnivå. En negativ inställning till förslaget har också

Stockholms handelskammare, LKAB och Svenska Reproduktions AB (SRA ).

Organisationen i övrigt av förvaltningsbolag^ samt dess arbetsuppgifter

är de frågor som tilldrar sig det mest omfattande intresset

i remisssvaren.

Flera av remissinstanserna anser att organisationen är för stort tilltagen.

Till dem hör försvarets fabriksverk, vattenfallsverket, domänverket, kommerskollegium,

fullmäktige i riksbanken, SAF, industriförbundet, Stockholms

handelskammare, LKAB, Assi, NJA, SRA och Uddevallavarvet AB.

Sålunda anför fabriksverket att förvaltningsbolaget ju enbart skall förvalta

ägaransvaret och den del av företagaransvaret som omfattar samordning

och därför inte skall delta i företagens löpande skötsel. En tung och byråkratisk

organisation bör således lätt kunna undvikas.

Vattenfallsverket uttrycker farhågor för att, med den utformning och de

dimensioner som getts åt förvaltningsbolaget, förslaget kan få konsekvenser

i annan riktning än vad delegationen avsett. Sålunda anser verket risk föreligga

att den nya beslutsnivån i företagsfrågor beskär de individuella företagens

ansvar och handlingsfrihet, försinkar beslutsfattandet och leder till

konflikter mellan holdingbolag och de individuella företagen och därmed

får negativa verkningar på effektiviteten inom den statliga föietagssektorn.

Verket förordar därför att organisationen uppbyggs utifrån en lägre ambitionsnivå

när det gäller dess uppgifter och dimensioner. I princip likartade

argument anförs av fullmäktige i riksbanken, SAF, industriförbundet,

LKAB, Assi och Uddevallavarvet AB.

Flera av remissinstanserna finner den föreslagna organisationen av förvaltningsbolaget

i stort sett riktig. Bland dessa märks Svenska Tobaks AB

och Karlskronavarvet AB. Även vad KF, Skånes handelskammare och

Svenska Penninglotteriet AB anför kan tolkas som ett positivt ställningstagande

i frågan.

Svenska Utvecklings AB anför vissa synpunkter i fråga om sina egna

relationer till förvaltningsbolaget och framhåller att utvecklingsbolagets

verksamhet kan komma att beröra betydande delar av förvaltningsbolagets

ansvarsområde, varför det är angeläget med nära kontakt mellan de båda bolagens

ledningar. Det förefaller därför lämpligt att en företrädare för utvecklingsbolagets

ledning ingår i förvaltningsbolagets styrelse eller i förvaltningsbolagets

i sådant fall utökade direktion.

Beträffande delegationens förslag i fråga om inrättande av en direktion

och dess arbetsuppgifter råder delade meningar. En i huvudsak positiv

inställning till förslaget anförs av försvarets fabriksverk, kommerskollegium,

KF, Skånes handelskammare, SR, TCO och Svenska Tobaks AB.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

Sålunda anför kommerskollegium att förslaget synes ändamålsenligt och

torde tillgodose kravet på största möjliga handlingsfrihet för de enskilda

bolagen.

KF konstaterar alt uppgifterna och befogenheterna för de direktionsledamöter

som skall svara för samordningen av var sin företagsgrupp är mycket

vagt skisserade. KF förordar att förvaltningsbolagets styrelse får befogenhet

att efter hand och med hänsyn till föreliggande erfarenheter och behov fastställa

antalet ledamöter i direktionen och deras arbetsuppgifter i stort.

Några remissinstanser har en mera tveksam inställning till delegationens

förslag rörande direktionen. Enligt vattenfållsverkets mening bör man inte

i direktiv binda sig för någon definitiv ståndpunkt i fråga om vilken roll

förvaltningsbolagets direktionsmedlemmar bör ha gentemot de enskilda

företagen. Även NJA föreslår att man väntar med gruppindelningen.

Kalmar Verkstads AB anser att man antingen bör betrakta dotterbolagen

som operativa avdelningar och ge förvaltningsbolaget kraftigt utökade resurser

för central planering, samordning och utveckling eller också tillskapa

ett politiskt och ett företagsekonomiskt styrorgan. Det sistnämnda skulle

inskränka sin funktion till att ange finansiella ramar och preciserade avkastningskrav.

Bolaget anser att det senare alternativet är det enda realistiska

med hänsyn till den heterogena sammansättningen av de blivande

dotterföretagen. Samordningen bör kunna ske genom att det företagsekonomiska

styrorganet till sig knyter en stab av styrelseledamöter som var

och en placeras i flera dotterbolagsstyrelser.

Eu ldart negativ inställning till förslaget har Stockholms handelskammare,

LKAB och Assi.

Assi framhåller att delegationens uttalande om största möjliga handlingsfrihet

för bolagen inom de ramar som fastställs av förvaltningsbolaget

synes föga förenligt med den av delegationen skisserade organisatoriska uppbyggnaden

av förvaltningsbolaget med direktion, gruppledning och stabsorgan.

Som exempel på problem som här kan uppstå nämner Assi risk för

omständlig beslutsprocess, osäkerhet i beslutsfattandet, bolagens styrelser

kan tendera att bli proformaorgan m. m.

Delegationens förslag att inrätta vissa stabsorgan med uppgift att

vara serviceorgan till förvaltningsbolagets ledning samt till företagen i

gruppen får ett i huvudsak negativt eller tveksamt mottagande av remissinstanserna.

Luftfartsverket rekommenderar att stor vikt fästs vid en definition av

begreppet serviceorgan för att ingen oklarhet skall uppkomma vid företagens

arbete inom de egna funktionerna för personal, ekonomi och finans,

marknadsföring och juridik.

Vattenfallsverket understryker kraftigt att handlingsfriheten för företagen

ej bör begränsas. Verket ställer sig därför kritiskt mot den tänkta uppbyggnaden

och dimensioneringen av stabsorgan inom förvaltningsbolaget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

I fråga om juridik och marknadsföring anser verket att en kartläggning

skall ske av befintlig expertis inom de individuella företagen, varefter ett

företag inom varje branschgrupp ges uppgiften att tillhandahålla konsulthjälp

till övriga företag med debitering av kostnaderna. Även SACO anser

att befintlig expertis inom företagen i första hand skall utnyttjas.

I fråga om marknadsföring finner försvarets fabriksverk det mera funktionellt

alt vid behov anlita ett företag eller institution som behärskar den

för tillfället aktuella marknaden. Liknande inställning har NJA.

LKAB finner tankegången att förvaltningsbolagets tjänstemän skulle

fungera som konsulter till underställda företag vara olycklig ur synpunkten

av en klar ansvarsfördelning. I fråga om enhetliga rutiner finner bolaget

det naturligt att sådana skapas för rapportering från dotterbolagen till moderbolaget,

men framhåller att enhetliga rutiner för kalkylering, redovisning,

budgetering och planering vore direkt skadliga. Också Karlskronavarvet

AB framhåller att enhetliga rutiner för kalkylering och kostnadsredovisning

inte kan skapas.

Vad gäller personalfunktionen uttalar försvarets fabriksverk önskvärdheten

av att det inom förvaltningsbolagets ram skapas smidiga former för

förhandlingar med de fackliga personalorganisationerna.

Statens avtalsverk framhåller att förhandlingsordningen i avtalssammanhang

för de statliga bolagen f. n. inte är enhetlig. Några företag är delägare

i SAF medan avtalsverket biträder huvuddelen av bolagen vid deras förhandlingar

med resp. motparter. Denna splittring finner verket otillfredsställande

och medföra uppenbara svårigheter att fastställa en samordnad personalpolitisk

inriktning. Verket anser det önskvärt att man i samband med behandlingen

av delegationens förslag tar principiell ståndpunkt i denna fråga.

I detta sammanhang framhåller Svenska metallindustriarbetareförbundet att

de statliga företagens roll som kollektiv avtalspartner gentemot resp. fackförbund

snarast bör klarläggas och en översyn göras av förhandlingsresurserna.

TCO understryker kraftigt att personalfunktionen i förvaltningsbolaget

inte får utgöra ett i förhållande till de i gruppen ingående företagen överordnat

arbetsgivarorgan. Liknande uppfattningar kan utläsas ur yttranden

av SB, LKAB och NJA.

Restaurangbolaget föreslår att stabsorganens konsulttjänster utförs av ett

särskilt för ändamålet bildat konsultbolag. SR anser att det från ekonomiska

och flera andra synpunkter vore stora fördelar att vinna om statskontorets

översyn av den statliga personaladministrationen utsträcktes att omfatta

även de statliga bolagen.

Företagsdelegationens förslag att till direktionens förfogande ställa ett

antal projektgrupper med uppgift att undersöka nya produkt- och

affärsidéer tas upp i några av remissvaren. Industrietableringsdelegationen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

framhåller med utgångspunkt från sina egna erfarenheter att en verksamhet

av här avsedd typ kräver betydande resurser. Delegationen finner det

angeläget att det i samband med förvaltningsbolagets tillkomst skapas såväl

klara och snabba former för beslutsfattande i förevarande frågor som en

effektiv organisation för projektutredningar. Delegationen ifrågasätter emellertid

om den föreslagna organisationen med projektgrupper på ett ändamålsenligt

sätt tillmötesgår kraven på klar ansvarsfördelning, snabbt beslutsfattande

och effektiv organisation. Delegationen förordar därför att huvuddelen

av den verksamhet som nu bedrivs av delegationen förs över till en

självständig juridisk person i form av ett av förvaltningsbolaget helägt dotterbolag.

Detta kan ske genom förvärv av utvecklingsbolagets dotterbolag

Svenska Industrietablerings AB (SVETAB). Detta bolag bör få till uppgift

att med krav på företagsekonomisk lönsamhet genom tillskjutande av eget

kapital verka för etablerandet av nya eller expansion av befintliga helt eller

delvis statsägda bolag.

Svenska Utvecklings AB finner att projektgruppernas arbetsuppgifter nära

anknyter till bolagets verksamhet och anser att det i många fall kan vara

lämpligt att sådana undersökningsuppgifter anförtros bolaget som redan har

en fast organisation härför. Bolaget hänvisar också till industrietableringsdelegationens

verksamhet och till bildandet av SVETAB.

Vattenfallsverket framhåller att innovationsarbetet och vidareutvecklingen

av det statliga företagandet inom energiområdet naturligt bör ligga på

vattenfallsverket. För ett understrykande härav bör lämpligen, i samband

med ställningstagande till företagsdelegationens förslag, verkets målsättning

vidgas till att avse verksamhet inom hela energiområdet. I övrigt pekar

verket, i likhet med SACO, på det nära sambandet mellan de uppgifter som

är tänkta för projektgrupperna och utvecklingsbolagets verksamhet.

Enligt AB Atomenergis uppfattning finns det åtskilliga företag inom den

statliga sektorn — däribland atombolaget — som är väl lämpade att utföra

de föreslagna projektgruppernas arbetsuppgifter. Innan närmare erfarenheter

vunnits bör förvaltningsbolaget i första hand utnyttja projektresurser

inom olika statliga företag.

Affärsverksdelegation

Flera remissinstanser är ense med företagsdelegationen om behovet av en

särskild affärsverksdelegation eller framhåller att de inte

har någon erinran mot bildandet av en sådan. Bland dem kan nämnas telestyrelsen,

luftfartsverket, försvarets fabriksverk, kommerskollegium, LO,

SAF, industriförbundet, SACO, TCO, Stockholms handelskammare, Skånes

handelskammare samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare.

Telestyrelsen bedömer det emellertid som synnerligen angeläget att den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

föreslagna ordningen inte ges en sådan utformning att den verkar fördröjande

på beslut i ärenden som rör televerkets verksamhet, exempelvis i fråga

om investeringsanslag.

SAF och industriförbundet erinrar om att bl.a. industriförbundet i början

av året tillstyrkte förslaget om omvandling av vattenfallsverket till aktiebolag

och anser det önskvärt att frågan om affärsverkens organisatoriska

form snarast tas upp till prövning.

I några av remissvaren anläggs vissa synpunkter på frågan utan något

uttalat ställningstagande till bildandet av en affärsverksdelegation.

Statskontoret erinrar om att kontoret tidigare redovisat sin uppfattning

om de tre aktuella affärsverkens företagsform. Företagsdelegationens nu

presenterade förslag ger möjligheter till en informell samordning. En ombildning

av dessa affärsverk till statliga bolag skulle emellertid ge väsentligt

ökade samordningsmöjligheter. Delegationens förslag ger enligt statskontorets

mening ytterligare stöd för uppfattningen att frågan om ombildning

till statliga bolag nu bör prövas.

Vattenfallsverket finner det svårt att ur de mycket allmänna principiella

uttalandena i betänkandet bilda sig en uppfattning om hur affärsverksdelegationen

kommer att fungera mera konkret. Verket finner det beklagligt

att dess framställning om ombildning till bolag inte i förevarande till synes

naturliga sammanhang kommit upp till behandling eller ens berörts. Verket

befarar att den föreslagna ordningen inte kommer att fungera lika väl med

verkets nuvarande företagsform. Det förefaller finnas uppenbara risker att

den av företagsdelegationen eftersträvade förenklingen av beslutsprocessen

ej blir en realitet för affärsverkens del, utan att i stället berednings- och beslutsproceduren

blir mera komplicerad. Vattenfallsverket anser att om ett

statsråd blir ordförande- i förvaltningsbolaget/delegationen bör det förutsättas

att delegationens handläggning av affärsverkens pelita in. in. helt ersätter

fackdepartemenlens granskning. Om en annan lösning av ordförandefrågan

väljs bör granskningen ligga kvar på fackdepartementen utan reguljär

medverkan från delegationen. Även Svenska byggnadsarbetareförbundet

anser att det från många synpunkter sett var bäst om vattenfallsverket omorganiserades

till ett statligt aktiebolag som inordnades under det föreslagna

förvaltningsbolaget. Förbundet anser också att byggnadsstyrelsens byggande

verksamhet borde ombildas till aktiebolag, i enlighet med förslag av

byggnadsstyrelsen, varvid också detta bolag skulle ingå i förvaltningsbolaget
AB

Atomenergi framhåller att ett samordningsbehov också föreligger

med sådana statliga myndigheter som försvarets forskningsanstalt, flygtekniska

försöksanstalten och statens provningsanstalt.

Domänverket framhåller att affärsverken ansvarar lör tillskjutna medel

i form av ett avkastningskrav eller andra inte lönsamhetsbetonade förpliktelser

direkt inför Kungl. Maj :t. Verket förutsätter att detta avkastnings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

25

ansvar kommer att rikta sig direkt till industridepartementet. Verket understryker

det angelägna i att tillkomsten av affärsverksdelegationen inte kommer

att medföra onödig tidsutdräkt eller annan olägenhet beträffande ärenden

som av affärsverken underställs Kungl. Maj :t för avgörande.

Några remissinstanser är direkt negativa till bildandet av en affärsverksdelegation.

Enligt SJ:s mening kan den samordning mellan företagen inom

kommunikationsdepartementets ansvarsområde som ej sker direkt mellan

företagen även i fortsättningen göras inom detta departement. Behovet av

övergripande samordning mellan företagen inom »kommunikations- och

transportgruppen» och industridepartementets företag bör kunna etableras

genom kontakter mellan de två departementen. Även ett informationsutbyte

mellan kommunikationsdepartementets och industridepartementets sektorer

bör enligt SJ kunna åstadkommas genom normala departementskontakter.

En önskvärd samordning dels mellan de tre aktuella affärsverken inbördes,

dels mellan dessa och aktiebolagen — alla inom industridepartementets

ansvarsområde — anser SJ kunna åstadkomma inom departementet,

alltså utan att en affärsverksdelegation bildas.

Enligt poststyrelsens mening bör man i stället för att tillskapa ett förvaltningsbolag/affärsverksdelegation

— i varje fall i en första etapp — välja

att förstärka de personella resurserna på departementsplanet.

SR ifrågasätter om det är helt rationellt att för de under industridepartementet

sorterande statliga företagen ha två samordningsorgan. Mest ändamålsenligt

vore enligt SR:s mening om samtliga dessa företag kunde inordnas

i förvaltningsbolaget. SR står därför inte helt främmande för att

vattenfallsverket, domänverket och försvarets fabriksverk ombildas till

aktiebolag.

SALF finner det mindre lämpligt att inrätta en särskild affärsverksdelegation.

Enligt förbundets uppfattning talar starka skäl för att man ombildar

de konkurrensutsatta försvarets fabriksverk, domänverket, vattenfallsverket

och även SJ till aktiebolag.

Information till riksdag och allmänhet

I fråga om den externa informationen har den av företagsdelegationen

anförda uppfattningen att den statliga företagsgruppen har skyldighet

att på ett föredömligt sätt, öppet och lättillgängligt, informera om sin

verksamhet och resultatet av denna fått ett helt positivt mottagande vid remissbehandlingen.

Remissinstanserna finner en sådan utförlig information

angelägen och välmotiverad.

Delegationens förslag om inrättande av ett nytt statligt revisionsorgan

i syfte att ge riksdagen vidgad information om den statliga företagssektorn

har däremot mottagits kritiskt. Endast några av remissinstanserna

har uttalat sig positivt om förslaget. Sålunda anser sig fullmäktige i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

riksgäldskontoret i princip kunna ansluta sig till det föreliggande förslaget

men har inte funnit sig böra ta ställning till själva organisationsformen för

det tilltänkta revisionsorganet. Om detta skulle få formen av ett aktiebolag

utgår fullmäktige från att förvaltningen av aktierna i bolaget som enligt

förslaget skulle ankomma på riksgäldskontoret även skulle innefatta uppdrag

för fullmäktige att företräda staten-aktieägaren på bolagsstämman.

LO anser att det föreslagna revisionsorganet bör kunna fylla uppgiften

att ge riksdagens ledamöter en god och samlad information om situationen

inom den statliga företagsgruppen. LO tillstyrker därför utredningens förslag

om revisionsverksamheten.

Liknande synpunkter anförs av SACO, TCO och handelskainrarna i Borås,

Göteborg och Karlstad. SACO anser att enbart auktoriserade revisorer bör

föreslås och ett formellt krav härpå också bör uppställas. TCO framhåller

betydelsen av att revisorerna följer företagen under verksamhetsårets lopp

och att de står till företagsledningarnas förfogande för konsultation i frågor

av stor ekonomisk betydelse.

Några av remissinstanserna har anlagt synpunkter på revisionsfrågan utan

att ange något ställningstagande till det föreslagna bildandet av ett revisionsorgan.

Riksrevisionsverket (RRV) bär utförligt behandlat den föreslagna

revisionsmetodiken och anför i huvudsak följande. Revisionen av de

statliga bolagen bör kunna fungera enligt angiven modell, genom att de av

bolagsstämman och revisionsbolaget utsedda revisorerna genomför revisionen

på sedvanligt sätt. Den föreslagna konstruktionen för informationslämnandet

kan, på grund av bestämmelser i aktiebolagslagen om revisors tystnadsplikt,

inte utan vidare genomföras. Informationssystemet kan möjliggöras

genom att i bolagsordningarna för de statliga bolagen införa bestämmelser

om att revisorerna har rättighet/skyldighet att informera revisionsorganet

i olika frågor. Sådana ändringar i bolagsordningarna är inget problem

i de bolag där staten är ensam aktieägare, men kan hindras av en mycket

liten minoritet i bolag med statligt delägarskap. I fråga om revisionen

av de tre affärsverken domänverket, försvarets fabriksverk och statens vattenfallsverk

erinrar RRV om de år 1967 beslutade nya arbetsformerna för

den statliga revisionen. För affärsverken utföres f. n. den externa revisionen

av riksdagens revisorer och av RRV. Verket håller för sannolikt att

den revision verket genomför till stora delar ger sådana informationer som

är av värde även för revisionsorganet. Verket bör även kunna beakta framförda

speciella önskemål om dessa rationellt går att förena med verkets

revision. Verket har med denna bakgrund ingen erinran mot delegationens

samordningstanke.

Eftersom det förutsätts att de av revisionsorganet utsedda revisorerna i

första hand skall vara auktoriserade revisorer som skall avlönas av revisionsorganet,

fäster näringsfrihetsombudsmannen (NO) uppmärksamheten

på att auktoriserad revisor, enligt av handelskainrarna tillämpade regler

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

och praxis, inte får ingå i styrelsen för eller vara anställd i revisionsbolag

om inte samtliga styrelseledamöter och suppleanter, verkställande direktör

och vice verkställande direktör, firmatecknare samt aktieägare är auktoriserade

revisorer.

Restaurangbolaget framhåller att, om det föreslagna revisionsorganet inrättas,

det knappast föreligger skäl att för bolagets del bibehålla den nuvarande

ordningen som innebär att bolagets verksamhet granskas av revisorer

utsedda av riksgäldsfullmäktige. Svenska Tobaks AB, vars revisorer utses

på samma sätt, anser denna ordning ha fungerat bra och finner ingen anledning

att för bolagets del påyrka någon förändring.

Vattenfallsverket, domänverket och Stockholms handelskammare anser

frågan om hur revisionsarbetet skall bedrivas böra ytterligare utredas. I fråga

om den information som revisorerna avses lämna revisionsorganet om

förhållandena i de bolag som revideras framhåller handelskammaren att det

rimligen bör vara förvaltningsbolagets styrelse som lämnar riksdagens organ

erforderlig information vid sidan av årsredovisningarna. Liknande synpunkter

anförs från Assi:s sida.

En klart negativ inställning till förslaget att inrätta det föreslagna revisionsorganet

intas av flera remissinstanser. Poststyrelsen finner detta organ

vara en i flera avseenden märklig konstruktion och finner det uteslutet att

förslaget genomförs.

Kommerskollegium finner, mot bakgrund av de nya former för information

som övervägts, förslaget att ge riksdagen rätt att medverka vid revisionen

av förvaltningsbolaget och underställda bolag vara riktigt. Kollegiet

anser dock liksom Skånes handelskammare, att något behov av ett särskilt

revisionsorgan inte föreligger utan riksdagen bör utse de revisorer som

skall bevaka riksdagens intresse av fullgod insyn. SRA anför liknande synpunkter.

LKAB, SAF och industriförbundet, som starkt ifrågasätter om den föreslagna

revisionen ger riksdagen tillräckliga möjligheter till en effektiv insyn,

anser att vederbörande riksdagsutskott bör kalla företrädare för olika statliga

bolag för att erhålla information om verksamheten.

SR anser det vara mera rationellt att lägga här aktuell revisionsverksamhet

under ett utbyggt riksrevisionsverk. Riksdagen skulle härigenom erhålla

lika stor insyn i de statliga bolagen som den nu har i de statliga verken och

myndigheterna. Liknande synpunkter anförs av Östergötlands och Södermanlands

handelskammare som ifrågasätter om man inte beträffande den

statliga interna revisionen borde kunna inrätta ett nytt revisionsorgan som

omfattade hela den statliga sektorn.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Genomförande av förslaget

Flera remissinstanser har berört delegationens förslag om överföra nde

av aktierna i de statliga bolagen till förvaltningsbolaget och om

värderingen av aktierna.

Assi och LKAB anser det inte nödvändigt att äganderätten till aktierna

överförs till förvaltningsbolaget. Enligt bolagen bör avtal kunna träffas mellan

staten och förvaltningsbolaget som innebär att detta övertar ägaransvaret

i vissa bolag. LKAB anser att förvaltningsbolaget bör kunna äga aktierna

i nytillkommande företag och alt överföringar av aktier bör ske i de fall detta

befinnes lämpligt.

I fråga om värderingen av bolagens aktier instämmer statskontoret i delegationens

uppfattning att värderingen bör ske så att en rimlig avkastning

uppnås. Stor vikt bör därvid läggas vid värderingen av aktierna i bolag med

dåligt ekonomiskt resultat. Eftersom substansvärdering eller avkastningsvärdering

inte är användbara för dessa bolag bör i stället en värdering av

aktierna ske med utgångspunkt från bolagets tillgångar till återanskaffningsvärde.

Enligt statskontorets mening torde denna värdering bäst återspegla

den uppoffring man gör genom att upprätthålla driften trots ett dåligt

företagsekonomiskt resultat.

Fullmäktige i riksbanken finner det angeläget påpeka att delegationen

med alltför lätt hand förbigått de problem, främst värderings- och förräntningsproblem,

som den ifrågavarande äganderättsöverlåtelsen medför. Assi

anför liknande synpunkter och ifrågasätter om man beträffande vissa av de

aktuella bolagen kan göra någon meningsfull värdering innan man gjort en

analys av deras problem.

SAF och industriförbundet ansluter sig till delegationens uppfattning att

värderingen skall grunda sig på såväl en avkastningsvärdering som en substansvärdering

med tonvikten lagd på den förstnämnda. Organisationerna

framhåller att en mera exakt uppskattning av företagens värden självfallet

är mycket svår att få till stånd men påyrkar att den föreslagna preliminära

värderingen görs med bistånd av kvalificerad opartisk expertis.

LKAB pekar på de förlustrisker som kan föreligga för förvaltningsbolaget

med hänsyn till dess medverkan vid dotterbolagens expansion och i samband

med igångsättande av företag som på grund av pålagda speciella uppgifter

inte kan väntas bli bäriga. LKAB finner det svårt att ur betänkandet

utläsa hur finansieringsfrågorna skall lösas i dessa fall. LKAB anför vidare

att dotterbolagens totala nettovinster skulle åtgå endast för förvaltningsbolagets

utdelning. LKAB finner det därför oundgängligen nödvändigt att frågan

om förvaltningsbolagets finansiering upptas till mera ingående behandling

än den ägnats i delegationens förslag och att lösningar söks som inte

försätter förvaltningsbolaget och dess dotterbolag i ett prekärt finansiellt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

läge. För LKAB är denna fråga av utomordentlig vikt inte minst med hänsyn

till att LKAB:s verksamhet och därav beroende verksamheter i Norrbotten

är denna landsändas ekonomiska ryggrad.

Departementschefen

Inledning

Behovet av en aktiv och samordnad näringspolitik har intagit en framskjuten

plats i den politiska diskussionen och den aktuella reformverksamheten

under de senaste åren. Detta är en naturlig följd av de förändringar

som skett i förutsättningarna för den industriella utvecklingen och de allt

större krav som medborgarna ställer på samhället.

Efterkrigstiden har inneburit eu period av snabb och stabil ekonomisk utveckling

utan tidigare motstycke vare sig i vårt land eller i Västeuropa som

helhet. En snabbare teknisk utveckling och en effektivare internationell

arbetsfördelning genom en friare världshandel och ett effektivare internationellt

betalningssystem har för näringslivet medfört större potentiella

möjligheter till betydande produktivitetsvinster och tillgång till nya marknader

men samtidigt också en hårdare konkurrens och krav på snabbare

omställningar. Härtill kommer den i förhållande till tidigare perioder ökade

tonvikt som lagts på de ekonomisk-politiska målsättningarna full sysselsättning

och ekonomisk tillväxt samt att regeringarna skaffat sig avsevärt vidgade

möjligheter att styra den ekonomiska utvecklingen, inte minst genom

en starkt ökad offentlig sektor.

Den snabba ekonomiska utvecklingen har inneburit och förutsatt en betydande

strukturell omvandling av näringslivet. Tillväxten har varit ojämnt

fördelad mellan regioner, branscher och företag. Den starka efterfrågan i

förening med det relativt höga vinstläget under 1950-talet och början av

1960-talet gjorde det emellertid möjligt för många av de förelag som inte

följt med i utvecklingen att ändå fortsätta sin verksamhet. Inom sådana områden

som jord- och skogsbruket samt textil- och beklädnadsindustrin skedde

dock betydande nedläggningar. Den ekonomiska avmattningen 1966—67

har sedan på ett påtagligt sätt visat att inte obetydliga strukturella svagheter

finns på flera håll inom vårt näringsliv. Under de senaste åren har

detta kommit till uttryck i en stark ökning av antalet drif tsnedläggelser.

Här antydda förhållanden understryker vikten av att näringslivet snabbt

anpassar sig till förändringar i marknadsförutsättningar, produktionsmetoder

och andra konkurrensbetingelser. Endast härigenom kan man vinna

ökad motståndskraft under perioder av avmattning i den internationella efterfrågan.

Även under tider av hög efterfrågan och knappa resurser är en

god anpassning angelägen eftersom den innebär ett effektivare utnyttjande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

av knappa resurser och därigenom ett bättre totalresultat, samtidigt som

möjligheten att genomföra omställningar med bibehållen sysselsättningstrygghet

för de anställda då är väsentligt större än under avmattningsperioder.

Allt fler mål har ställts upp för samhällets handlande på det ekonomiska

området. Under första delen av detta sekel var prisstabilitet det dominerande

målet. För arbetarrörelsen var det naturligt att redan tidigt även hävda

kravet på full sysselsättning — ett mål som ytterligare underströks av erfarenheterna

under första delen av 30-talet.

Under efterkrigstiden har kravet på en hög ekonomisk tillväxttakt kommit

i förgrunden. Anspråken på en längre gående ekonomisk jämlikhet har

under senare tid vunnit allt större aktualitet. Samtidigt med att målen blivit

fler har även kraven pa vart och ett av dem ökat. Del kan räcka med att

som exempel ta begreppet full sysselsättning som i dag inkluderar väsentligt

större grupper medborgare och som avser en betydligt högre sysselsättningsnivå

än tidigare.

Den konflikt som uppkommer mellan kraven på snabba anpassningsåtgärder

och de allt högre ambitionerna i fråga om medborgarnas trygghet,

välfärd och jämlikhet kan lösas endast genom att samhället skaffar sig fler

och effektivare instrument för en aktiv politik. Uppbyggnaden av den nya

näringspolitiken är ett viktigt led i detta. Eftersom de problem man ställs inför

vid en högre ambitionsnivå blir alltmer olikartade och komplicerade är

det inte tillräckligt med enbart generellt verkande medel i den ekonomiska

politiken. Selektiva medel med en hög grad av flexibilitet måste tillmätas allt

större betydelse.

Näringspolitikens främsta uppgift är sålunda att skapa förutsättningar

för full sysselsättning och snabb ekonomisk tillväxt genom att främja näringslivets

strukturella omvandling och anpassning i former som tillgodoser

individens krav på trygghet och som medverkar till ökad utjämning av

inkomster, förmögenheter och inflytande. Detta måste ske med användande

av en rad olika åtgärder inom ramen för en samordnad näringspolitik.

Denna politik går fram efter olika huvudlinjer. En av dessa syftar till

att bygga ut den näringspolitiska planeringen, en annan till att förbättra förutsättningarna

för företagens kapitalförsörjning och en tredje till att främja

teknisk forskning och industriell utveckling. Ett fjärde element i näringspolitiken

är en förstärkning av den statliga företagsamheten.

De statliga företagen utgör en icke obetydlig del av näringslivet. Staten

äger direkt majoritet eller betydande intresse i ett stort antal aktiebolag

som i sin tur har ett stort antal dotterbolag. År 1967 uppgick antalet anställda

i de statliga företagen till drygt 200 000 personer och företagens omsättning

till närmare 16 miljarder kr.

Det finns en rad väsentliga näringspolitiska motiv för en väl fungerande

statlig företagssektor. Att skapa ökade möjligheter för statsmakterna att sti
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1069

31

niulera sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen i vissa regioner

är ett sådant motiv. Ett annat är att främja teknisk utveckling och industriell

verksamhet inom produktionsområden som är speciellt krävande

på grund av exempelvis satsningens storlek, risk eller långsiktighet. Ett

tredje är att vidga möjligheterna till initiativ för att åstadkomma en mer

rationell företagsstruktur inom en industribransch. Härtill kan läggas sådana

motiv av mer allmän karaktär som att det är värdefullt för staten med

ingående erfarenhet av företagandets villkor särskilt i perspektivet av ett

mer aktivt samarbete mellan företag och samhälle.

Den bild som det statliga företagandet i dag företer i Sverige — liksom i

jämförbara länder — är långtifrån enhetlig. Praktiska överväganden i det

enskilda fallet har varit avgörande för etablerande av statliga företag. Detta

framgår redan av en snabb översikt av existerande statliga företag. Vissa

allmänna motiv för statligt företagande i den form vari det hittills bedrivits

framgår dock av en sådan genomgång.

Av tradition har staten ansetts bära ett speciellt ansvar för s. k. public

Utilities, dvs. för sådana allmänna nyttigheter som post, teleservice, transporter

och energiförsörjning.

Stor enighet har i vårt land rått om att staten har ett direkt ansvar för ett

rationellt utnyttjande av våra naturtillgångar, såväl malm- och skogstillgångarna

som vattenfallen. Detta var också bakgrunden till att tanken på förstatligande

av järnmalmfälten i Lappland uppkom i början av seklet.

Statens ansvar för nykterhetspolitiken har resulterat i ett statligt produktions-

och distributionsmonopol för alkoholhaltiga drycker. Härtill kommer

de speciella fiskala skäl som föranlett staten att driva företag. Detta gäller

även bl. a. AB Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet AB.

Den ekonomiska försvarsberedskapen är en naturlig uppgift för staten.

Försörjningsskäl har motiverat tillkomsten av sådana statliga produktionsföretag

som AB Svensk Torvförädling och AB Ceaverken.

Staten har ett omedelbart intresse av och särskilda möjligheter att påverka

pris- och kostnadsutvecklingen på de områden, där staten själv uppträder

som betydande köpare. I åtskilliga fall, särskilt när det gäller komplicerad

materiel som ofta förutsätter betydande utvecklingsarbeten, har staten

själv gått in som producent. Främst gäller detta krigsmateriel. Produktionen

härav har varit motiv för försvarets fabriksverk och Karlskronavarvet

AB.

I de fall där den svenska marknaden är för liten för konkurrerande företag

eller där andra klara monopolfördelar finns kan detta motivera ett samgående

mellan privat och statlig företagsamhet, såsom skett t. ex. i SAS och

Svensk Bilprovning.

Denna lösning har även valts inom ett tekniskt avancerat område på den

civila marknaden, som stått inför en snabb expansion, nämligen kärnkraftsområdet,

där ASE A-ATOM tillkommit för konstruktion och försäljning av

atomreaktorer.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

De motiv för statligt företagande som här berörts har i flertalet fall det gemensamt

att de inte grundas på föreställningen att staten skulle ha speciella

företräden som företagare utan på att det rört sig om uppgifter som i viss

utsträckning skiljer sig från dem som privata företag kan väntas fylla. Detsamma

gäller också med avseende på företag som startats på statligt initiativ

för att lösa väsentliga sysselsättningsproblem eller som i samma syfte övertagits

av staten från privata ägare. Det är i denna grupp vi återfinner några

av de statliga bolag som oftast förekommit i den offentliga debatten —

NJA, Assi och Uddevallavarvet AB.

I flera fall har de skäl som ursprungligen motiverat förvärvet eller tillkomsten

av företagen bortfallit eller försvagats. I de flesta fallen har företagen

då kunnat fortsätta att utvecklas enligt rent affärsmässiga principer.

Svenska Tobaks AB och Svensk Torvförädling är typiska exempel på det

senare, medan nedläggningen av Svenska Skifferolje AB:s anläggning i

Kvarntorp var en följd av svårigheten att fullfölja skifferoljeproduktionen

enligt rent affärsmässiga principer.

Vare sig man utgår från de näringspolitiska och övriga motiv för det statliga

företagandet som här har nämnts eller från det företagsekonomiska intresse

staten har i egenskap av ägare är det nödvändigt att de statliga företagen

organiseras så att största möjliga effektivitet uppnås. De allmänna

krav på företagens omställning och anpassning som näringspolitiken reser

måste självfallet gälla de statliga företagen i lika hög grad som de privata,

inte minst med hänsyn till att konkurrens under likartade förutsättningar

mellan statliga och privata företag måste vara en viktig princip.

I den allmänna debatten förekommer ofta kritik av de statliga företagen

för bristande lönsamhet. Om man bortser från företag för vilka särskilda

målsättningar gäller — som t. ex. NJA — finns det inte några belägg för

att de statliga företagen i lönsamhetshänseende skulle inta någon särställning

i förhållande till motsvarande privata.

Även om det alltså inte finns någon anledning till generell kritik av de

statliga företagens resultat, bör väsentliga fördelar kunna uppnås genom

ökad samverkan. Inte minst mot bakgrund av den splittrade branschmässiga

sammansättning som den statliga gruppen har och som framgått av vad jag

nyss anfört framstår det som naturligt att fördelar skulle stå att vinna genom

en systematisk framtidsplanering för gruppen som helhet. I många fall

har företagen var för sig inte tillräckliga resurser för att utnyttja och kanalisera

de potentiella tekniska och kommersiella möjligheter som ackumuleras

i företagen. I andra fall skulle företagen kunna ha stor nytta av tillgång

till gemensamma funktioner av ett slag som det skulle vara alltför dyrbart

för ett enda företag att bestrida. Detta kan gälla i fråga om olika specialistfunktioner

såsom marknadsföring och externa kontakter. Det kan också

gälla vissa engagemang som t. ex. att etablera en försäljningsorganisation

utomlands.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

Förekomsten av olika särmålsättningar har i vissa fall lagt hämsko på de

statliga företagens konkurrensförmåga. Kraven på rationalisering har t. ex.

kommit i konflikt med sysselsättningsmålen. Inom ramen för ett begränsat

företag kan sådana målkonflikter ofta inte lösas. Inom en större grupp av

företag erbjuds möjligheter att överväga alternativa lösningar -— t. ex. sysselsättning

i ett annat företag — vilka skulle kunna främja både företagens

affärsmässiga utveckling och deras förmåga att uppfylla särmålsättningarna.

Den splittrade branschsammansättningen hos den statliga företagsgruppen

utgör en fördel i detta sammanhang eftersom den innebär goda möjligheter

att satsa på de sektorer där de bästa utvecklingsbetingelserna finns.

Det är mot den bakgrund jag här skisserat som företagsdelegationens förslag

om samordning av ägarfunktionen för de statliga företagen bör ses. En

förstärkning av resurserna för utövandet av denna funktion har redan skett

genom inrättandet av industridepartementet. Ett ytterligare steg på vägen

mot ökad samordning och effektivare samverkan bör enligt min uppfattning

vara att ett statligt förvaltningsbolag och en affärsverksdelegation inrättas i

huvudsak efter de riktlinjer som företagsdelegationen dragit upp. Förvaltningsbolaget

bör således överta och förvalta statens ägarintressen i flertalet

statsägda aktiebolag. Detta bör inte ändra företagens nuvarande ansvar

för den löpande verksamheten. Förvaltningsbolagets uppgift bör nämligen

vara att överta ägaransvaret för de underställda bolagen, dvs. att bl. a. fastställa

målen för företagens verksamhet, tillsätta styrelser och utöva kontrollen

över företagens förvaltning, medan däremot företagaransvaret även

i framtiden bör ligga kvar hos dotterbolagen. Till de närmare principerna

för ansvarsfördelningen återkommer jag i det följande.

I förhållande till departementens organisation och arbetsformer erbjuder

bolagsformen vissa fördelar när det gäller förvaltning, kontroll och samordning

av statens företagsintressen. Problemens karaktär skiljer sig från de

i departementen vanligen förekommande. Därför är erfarenheterna av problemens

lösande också begränsade. Det är inte rimligt att räkna med att de

specialist- och servicefunktioner som aktualiseras av samordningen bör ankomma

på ett departement. Inrättandet av ett förvaltningsbolag bör göra

det möjligt att i större utsträckning hänföra politiska beslut och beslut av

verkställande natur till skilda organ, vilket innebär praktiska fördelar och

står i överensstämmelse med en tradition inom svensk förvaltning.

Jag vill redan här understryka att själva tillkomsten av förvaltningsbolaget

och affärsverksdelegationen självfallet inte medför att de fördelar som

en ökad samverkan inom den statliga företagsgruppen på sikt erbjuder i

ett slag kan förverkligas. De föreslagna åtgärderna skapar emellertid bättre

förutsättningar för en successiv effektivisering och expansion av den statliga

företagssektorn. Värdet torde framför allt ligga i att ett organ bildas

som gör det möjligt att i framtiden initiera och förverkliga nya och ange3

Bihang till riksdagens protokoll 1D69. 1 samt. Nr 121

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

lägna projekt som kräver samverkan mellan flera företag eller stora resurser.

Förvaltningsbolagets mål och uppgifter

Företagsdelegationen har sammanfattningsvis angivit att förvaltningsbolagets

in å 1 i princip bör vara att under krav på lönsamhet öka den statliga

företagssektorns effektivitet och konkurrenskraft och därmed dess inneboende

expansionsförmåga. Delegationen framhåller att detta bör skapa förutsättningar

för den långsiktiga trygghet för de anställda som svarar mot

statens ambitioner som arbetsgivare.

Delegationen anser vidare att förvaltningsbolaget bör ha en positiv inställning

till att lösa sysselsättnings-, försvarsberedskaps- eller andra speciella

uppgifter som ägaren anger. Delegationen har därför föreslagit att

kravet på lönsamhet skall förenas med plikt att avge offert till ägaren på

åtgärder för att infria sådana speciella krav om denne så begär. Företagsdelegationen

anser att kostnaderna för att uppfylla sådan krav i princip skall

redovisas särskilt och bestridas av ägaren.

De flesta remissinstanser som behandlat frågan om den övergripande målsättningen

har inga invändningar mot delegationens principiella formulering

av målet. Delegationens förslag har däremot kritiserats med utgångspunkt

från att en organisatorisk lösning föreslås utan att målsättningsproblemen

diskuteras i annat än allmänna termer. De remissinstanser som tagit upp

frågan om förvaltningsbolagets offertgivning för de speciella uppgifter som

ägaren vill ha uppfyllda ställer sig positiva till förslaget. Några instanser

har emellertid framhållit att man här rör sig med svårlösliga problem, såväl

teoretiskt som praktiskt.

Skall de statliga företagen kunna utnyttjas för att realisera de näringspolitiska

mål, vilka behandlats inledningsvis, bl. a. industriell utveckling i en

region eller utveckling på ett angeläget produktionsområde, förutsätter detta

en inneboende expansionskraft i de statliga företagen. Det är främst när det

gäller nya projekt eller en utvidgning av redan etablerad produktion som

man har handlingsfrihet i fråga om valet av lokaliseringsort, och utvecklingav

nya produktionsområden förutsätter naturligtvis också nya projekt i

form av investeringar i tekniskt utvecklingsarbete, konstruktion, marknadsföring

och produktion. Det är alltså främst i den mån statliga företag expanderar

som de utgör ett effektivt instrument i den näringspolitiska planeringen.

Mot den bakgrunden finner jag att den allmänna övergripande målsättningen

för förvaltningsbolaget bör ges den vida formuleringen att under

krav på lönsamhet uppnå största möjliga expansion. Det bör sedan vara förvaltningsbolagets

uppgift att fastställa mer preciserade mål för vart och ett

av de i koncernen ingående företagen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

Någon annan övergripande målsättning kan och bör inte uppställas för de

statliga företagen om de framgångsrikt skall kunna fullgöra sina viktiga näringspolitiska

uppgifter. Målen och villkoren för deras verksamhet får inte

innebära sådana inskränkningar i deras rörelsefrihet att de placeras i ett

underläge i förhållande till privata företag. Skulle verksamheten inskränkas

till områden som av ena eller andra anledningen är mindre attraktiva för

andra kategorier av företag, skulle nämligen utvecklingsmöjligheterna väsentligt

hämmas vilket skulle få negativa verkningar även på företagens förmåga

att fullgöra sådana speciella åtaganden som åvilar vissa av dem i dag.

De statliga företagen bör, enligt min mening, även i framtiden ha ett

särskilt ansvar att ta hänsyn till samhällsintresset vid val mellan olika produktions-

och lokaliseringsalternativ.

Det finns i detta sammanhang anledning understryka angelägenheten av

en aktiv medverkan från alla slag av företag för uppgifter i t. ex. regionpolitiken.

En sådan positiv insats kan ta formen av en systematisk inventering

inom varje företag av lokaliseringsbara projekt och överväganden i samråd

med myndigheterna om alternativa lokaliseringar av dessa. Den samarbetsgrupp

med representanter för berörda departement och för Sveriges industriförbund

som nyligen bildats i detta syfte är ett uttryck för detta gemensamma

ansvar.

För att främja från regionpolitisk synpunkt önskvärd industriell verksamhet

finns olika lokaliseringspolitislca stödåtgärder att tillgå. Det kan

här erinras om att statliga och privata företag i fortsättningen kommer att

arbeta under lika villkor i fråga om möjligheterna att erhålla lokaliseringsstöd.

Företagsdelegationen har anvisat en teknik för att förena det företagsekonomiska

intresset med det samhällsekonomiska genom att föreslå att

förvaltningsbolaget åläggs skyldighet att lämna offert för fullgörande av

sådana speciella uppgifter som ägaren begär att bolaget skall fullgöra. Möjligheterna

för staten/ägaren att av sina företag ta in offerter av denna art

tillmäter jag stor betydelse. Hur denna metod praktiskt bör utformas får

prövas i varje särskilt fall.

Vid sidan av dessa ekonomiska mål måste enligt min mening för samtliga

statliga företag också gälla målet att —- med företagsnämndsavtalets formulering

— nå allt större arbetstillfredsställelse för de anställda. Detta mål

hänger nära samman med frågan om de anställdas medinflytande. Denna

fråga behandlas för de statliga bolagens del f. n. i delegationen för försöksverksamhet

med fördjupad företagsdemokrati i de statliga bolagen. Det är

därför på detta stadium inte möjligt att ta ställning till vilka organisatoriska

konsekvenser som uppställandet av ett sådant mål om ökad arbetstillfredsställelse

får för förvaltningsbolagets del. Det är emellertid av största vikt att

denna fråga blir föremål för överväganden mellan förvaltningsbolagets ledning,

företagsdemokratidelegationen och företrädare för de anställda.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Jag övergår härefter till att närmare diskutera de uppgifter som bör

anförtros det föreslagna förvaltningsbolaget.

Företagsdelegationen har föreslagit, att förvaltningsbolaget som innehavare

av statens aktier i en serie dotterföretag huvudsakligen skall utöva en

ägarfunktion gentemot dessa företag, men ansett att bolaget dessutom bör

fullgöra de delar av den totala företagarfunktionen som är nödvändiga för

samordningen mellan de olika företagen i gruppen. Med ägarfunktion förstås

i detta sammanhang uppgifterna att fastställa målen för företagens

verksamhet, att tillsätta styrelser, att skapa förutsättningar för företagen

att skaffa nödvändiga resurser, att följa upp och kontrollera företagens planering

och måluppfyllelse samt att vid bristande måluppfyllelse vidta korrigerande

åtgärder. Vidare skulle enligt företagsdelegationens förslag företagarfunktionen

för förvaltningsbolagets del innebära att genom samordning

av rutiner för planering, budgetering och redovisning grunden läggs

för en samordnad investeringsplanering för hela de statliga företagsgruppen.

Genom att fastställa en gemensam grund för redovisnings- och budgeteringssystem

skulle vidare en koncernbalans och vinst- och förlusträkning

med ett reellt innehåll kunna upprättas. Genom att inrätta en personalfunktion

för viss rekrytering och för systematiserad teoretisk och praktisk utbildning

skulle tillgången på kvalificerad personal för företagsgruppen förbättras.

Remissinstanserna har ägnat stort intresse åt frågan om förvaltningsbolagets

uppgifter. Flera av dem anser att samordningsuppgifterna är väsentliga

och att de bör skötas av ett organ utanför departementet. Vissa anser

emellertid att delegationens förslag i denna del är alltför vittgående.

Statskontoret påpekar att statens ägarintresse i vissa fall går utöver det

som i övrigt jämförbara privata intressegrupper har och hänvisar till de motiv

som här har behandlats inledningsvis. LKAB anser att förslagets realiserande

skulle innebära en olämplig uppdelning av statens ägaransvar på

tre instanser i stället för som i dag två, nämligen Kungl. Maj :t och riksdagen.

Därtill anser flera remissinstanser att organisationen är för stort tilltagen

och dess uppgifter för vagt skisserade. Assi anser att de uppgifter som förvaltningsbolaget

föreslås få synes föga förenliga med uttalandet om största

möjliga handlingsfrihet för bolagen.

Vattenfallsverket redovisar liknande betänkligheter och anser att förvaltningsbolaget

inte bör ägna sig åt t. ex. marknadsföringsproblem för

dotterföretagen.

Kalmar Verkstads AB anser att man antingen bör betrakta dotterbolagen

som operativa avdelningar och ge förvaltningsbolaget väsentligt ökade resurser

för en fullständig central styrning eller också tillskapa ett politiskt och

ett företagsekonomiskt styrorgan. Det företagsekonomiska styrorganet skulle

inskränka sina uppgifter till att ange finansiella ramar och precisera avkastningskrav.

Man anser att förvaltningsbolaget skall byggas upp i enlighet

med det senare alternativet emedan dotterbolagsgruppen är alltför heterogen

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

för en centraliserad styrning. Samordningsuppgifterna förutsätter man bli

tillgodosedda genom ett organiserat men informellt system av gemensamma

styrelseledamöter.

Till stor del synes skillnaderna mellan delegationens och vissa remissinstansers

synpunkter vara av terminologisk art eller bero på osäkerhet om

avsikten med delegationens förslag. Enligt min mening är det en naturlig del

av ägarfunktionen att främja en sådan samverkan företagen emellan som

kan höja gruppens effektivitet. Denna strävan till samverkan bör främst

baseras på ett utbyte av idéer och tjänster. Förvaltningsbolaget bör med

andra ord verka för att det ständigt förs en positiv diskussion i samverkansfrågor

inom gruppen. Självfallet bör en sådan strävan till samverkan inom

gruppen inte motverka det nödvändiga och naturliga samarbete som kan

etableras mellan de individuella statliga företagen och andra företag inom

en bransch eller annan intressegemenskap.

Förvaltningholaget bör ha till uppgift att utifrån angivna mål för dess

egen verksamhet ange målen för de i gruppen ingående företagen inom ramen

för vad statsmakterna beslutat, att tillsätta styrelse i företagen, att underlätta

för dem att skaffa nödvändiga resurser för verksamheten, att följa

företagens planering och kontrollera att uppställda mål infrias samt att vidta

korrigerande åtgärder vid bristande måluppfyllelse. Detta innebär att förvaltningsbolaget

bör ha ansvaret för den översiktliga planeringen i stort.

Härmed avses främst frågor rörande investeringar som har en sådan omfattning

att de i väsentlig grad påverkar företagssektorns struktur eller som

innebär att nya verksamheter tas upp — i motsats till investeringar som

innebär en utvidgning eller utveckling av redan pågående verksamhet. Förvaltningsbolaget

bör vidare medverka i koncernens kapitalanskaffning, dels

genom att teckna aktier i dotterbolagen vid nyemission dels genom att underlätta

dotterbolagens upplåning.

Andra uppgifter för förvaltningsbolaget bör vara att stimulera ett utnyttjande

av de möjligheter till utveckling, rationalisering och arbetsfördelning

som finns inom den statliga sektorn. Förvaltningsbolaget bör på så sätt underlätta

och stödja expansionen i de mest utvecklingsdugliga delarna av

koncernen och samtidigt stimulera och medverka till ökad rationalisering

inom dess mindre effektiva delar. Där så är lämpligt bör förvaltningsbolaget

även främja samarbete med företag utanför den statliga sektorn.

Jag delar uppfattningen hos åtskilliga remissinstanser att avsikten däremot

inte är att förvaltningsbolaget skall ta över ansvaret för den löpande

verksamheten vid företagen. Utvecklingen får inte heller leda dithän. Inrättandet

av förvaltningsbolaget bör inte leda till att det ansvar för ett företags

verksamhet, som hittills legat hos styrelsen och verkställande ledningen

för företaget, överförs till förvaltningsbolaget. Jag vill i detta sammanhang

peka på den grundläggande skillnad som erfarenhetsmässigt finns mellan

två skilda typer av förvaltningsbolag, nämligen den där bolaget självt anses

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

driva rörelse genom vissa dotterföretag och den där samordning och samplanering

av vissa för hela gruppen viktiga funktioner framstår som det

väsentliga. Det statliga förvaltningsbolaget bör hänföras till den senare

typen.

En klar ansvarsfördelning mellan förvaltningsbolaget som aktieägare och

dotterbolagen som svarande för företagarfunktionen är alltså av grundläggande

betydelse. Upprätthålls inte denna ansvarsfördelning uppstår lätt en

glidning och oklarhet i beslutprocessen med ineffektivitet och initiativlöshet

som följd.

Gentemot vad vissa remissinstanser anfört beträffande ändamålsenligheten

av att skjuta in förvaltningsbolaget som ett särskilt led i förhållandet mellan

Kungl. Maj :t och de olika bolagen vill jag framhålla följande. Genom inrättandet

av ett förvaltningsbolag för statens företagsintressen i allmänhet

avlastas Kungl. Maj :t det ägaransvar som är direkt inriktat på de olika företagens

skiftande verksamhet. Bolaget har då uppgiften att uppställa mål för

de många olika företagen, att följa måluppfyllelsen och att sörja för att de

samverkansmöjligheter som föreligger inom hela företagsgruppen blir effektivt

utnyttjande. Den ägarfunktion som Kungl. Maj :t efter tillkomsten av

ett förvaltningsbolag har att utöva kan koncentreras på förvaltningsbolaget

självt. Att uppställa målen för detta bolag och följa dess verksamhet och

därmed indirekt den statliga koncernens långsiktiga utveckling samt att

integrera den statliga företagsgruppen i den allmänna näringspolitiska planeringen

blir då den huvudsakliga uppgiften vid utövandet av Kungl. Maj :ts

ägarfunktion. Man bör på så sätt efter tillkomsten av ett förvaltningsbolag

kunna skilja mellan sådana beslut av mer allmän innebörd, vilka fattas av

den politiskt ansvariga instansen i förhållande till förvaltningsbolaget, och

beslut som huvudsakligen är ekonomiskt-tekniskt motiverade, vilka förvaltningsbolaget

fattar vid utövandet av sitt ägaransvar gentemot dotterbolagen.

Detta tar jag som en avgörande fördel med förslaget.

Avslutningsvis vill jag framhålla att vad jag förordat rörande förvaltningsbolagets

mål och uppgifter givetvis inte i förevarande sammanhang avser

att rubba vad som tidigare kan ha underställts riksdagen i fråga om redan

existerande statliga bolags mål och uppgifter.

Förvaltningsbolagets omfattning

Statlig företagsamhet bedrivs genom ett stort antal företag. Sju av dessa

har formen av affärsverk. I övrigt sker det statliga företagandet i aktiebolagsform.

Staten äger direkt aktiemajoriteten i ett stort antal aktiebolag.

Vidare äger flera av de statliga aktiebolagen samtliga aktier eller majoriteten

av aktierna i ett antal bolag, av vilka åtskilliga i sin tur äger egna dotter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969 3£

bolag. En del av det statliga företagendet sker alltså genom ett antal indirekt

ägda bolag. Den statliga företagssektorns uppbyggnad belyses närmare av en

tablå som torde få fogas till detta protokoll som bilaga 1. Tablån är utformad

med beaktande av de förändringar som avses ske i samband med förvaltningsbolagets

tillkomst.

Ärenden rörande de statliga företagen är fördelade mellan sju departement.

Företagsdelegationen anser att denna organisatoriska splittring vid

utövande av ägarfunktionen begränsar möjligheterna till effektiv samordning

mellan de skilda företagen. Vidare framhåller delegationen att de fördelar

och möjligheter, som i och för sig finns inom en företagsgrupp av den

storlek det här är frågan om och med en gemensam ägare, hittills inte har

kunnat tillvaratas på det mest rationella sättet.

Förvaltningsbolaget föreslås av delegationen överta aktierna i flertalet av

de statliga aktiebolagen. Detta gäller i första hand de bolag, exklusive kreditinstituten,

som nu hör till industridepartementet. Vilka dessa är framgår

av den sammanställning som fogats till detta protokoll som bilaga 2.

Därutöver föreslår delegationen att de till försvarsdepartementet hörande

Karlskronavarvet AB och Allmänna Bevaknings AB, det till jordbruksdepartementet

hörande Svenska Lagerhus AB samt de till finansdepartementet

hörande Svenska Tobaks AB och Sveriges Centrala Restaurang AB överförs

till förvaltningsbolaget. Vidare föreslår delegationen att även de bolag

som har speciella fiskala uppgifter, nämligen de till finansdepartementet

hörande AB Vin & Spritcentralen och Systebolaget AB samt de till handelsdepartementet

hörande Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst,

skall överföras till förvaltningsbolaget.

Förslaget innebär således i huvudsak att kreditinstituten och de till kommunikationsdepartementet

hörande bolagen lämnas utanför koncernbildningen.

I fråga om kreditinstituten anför delegationen att de har en speciell

verksamhet som inte passar in i den föreslagna koncernen. Dessutom förutsätter

delegationen att kapitalmarknadsutredningen kommer att överväga

reformer av den nuvarande organisationen på kreditmarknaden, varför delegationen

inte ansett sig f. n. böra lägga fram något fullständigt förslag angående

de statliga kreditinstituten. I fråga om kommunikationsbolagen anser

delegationen skäl tala för att frågor rörande ägaransvaret för de statliga

företagen inom kommunikations- och transportområdet alltjämt handläggs

inom kommunikationsdepartementet.

Jag anser mig i huvudsak kunna godta delegationens förslag. Den institutionella

ram som skapas genom inrättandet av ett förvaltningsbolag och sammanförandet

av flertalet statliga bolag i en koncernbildning vill jag se som

ett betydelsefullt steg mot ett mer rationellt utnyttjande av den statliga företagssektorns

resurser.

Frågan om vilka bolag som bör sammanföras inom den föreslagna statliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

koncernen berörs endast i liten utsträckning av remissinstanserna om man

bortser från frågan om de fiskala bolagen, till vilken jag återkommer senare.

Några av bolagen tar emellertid upp frågan för egen del.

Sålunda framhåller Svenska Utvecklings AB att den hittillsvarande erfarenheten

av dess verksamhet visat att bolaget i betydande utsträckning samarbetat

med enskilda företag. Bolaget anser därför skäl kunna åberopas för

att bolaget i likhet med kreditinstituten bör sortera direkt under Kungl.

Maj:t och inte under förvaltningsbolaget. Sveriges Centrala Restaurang AB

anför liknande synpunkter. Det anser att dess inlemmande i en statlig koncern

skulle bli belastande för dess marknadssituation och för samarbetet

med företag utanför den statliga koncernen.

Jag anser inte de skäl de båda bolagen anfört mot att ingå i den tilltänkta

koncernen vara tillräckligt bärkraftiga för att motivera ett undantag. Sådana

skäl kan åberopas för flertalet av de statliga bolagen vilka i regel har

sin verksamhet inriktad på en i huvudsak privat marknad. Samordningen

av statliga bolag i en koncern med förvaltningsbolaget som moderbolag bör

inte medföra nackdelar för dotterbolagens marknadsföring utan snarare

skapa möjligheter till en vidgning av deras arbetsfält. Jag finner därför att

de båda bolagen bör ingå i den föreslagna koncernen.

I fråga om några bolag, i vilka staten eller statligt bolag inte innehar samtliga

aktier, har konsortialavtal träffats mellan staten eller det statliga bolaget

och andra aktieägare som innebär vissa statliga åtaganden. För att motparten

i sådana konsortialavtal skall kunna vara förvissad om att förhållandena

inte i sak ändras genom förvaltningsbolagets övertagande av aktierna

torde vissa speciella arrangemang via tilläggsavtal erfordras. Det ankommer

på Kungl. Maj :t att föranstalta om sådana tilläggsavtal.

Jag anser det i princip naturligt att förvaltningsbolaget anförtros aktieägarfunktionen

för de statliga minoritetsintressen som nu finns och framdeles

uppkommer. Förvaltningsbolaget kommer därmed att inneha aktier

även i företag som inte är bolagets dotterbolag. Vad jag i fortsättningen anför

om dotterbolagen avser emellertid i tillämpliga delar även dessa minoritetsintressen.

Det ankommer emellertid på Kungl. Maj :t att i varje särskilt

fall besluta om förvaltningen av statens intressen i delägda företag,

med hänsyn till avtals- eller andra förhållanden som kan föreligga eller

framdeles uppkomma. Mot denna bakgrund finner jag det inte lämpligt att

den statliga aktieposten i Gullhögens Bruk AB nu överförs till förvaltningsbolaget.

Jag anser vidare att bl. a. resultatet av förhandlingarna om ett fördjupat

nordiskt samarbete på atomenergiområdet bör avvaktas innan frågan

prövas om överförande av statens aktier i AB ASEA-ATOM till förvaltningsbolaget.

Genom beslut av årets riksdag (prop. 1969: 56, SU 106, rskr 250) har medel

anvisats till teckning av aktier i Svenska Industrietablerings AB

(SVETAB). Riksdagen medgav samtidigt att Svenska Utvecklings AB ut
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

övar rösträtt för de nytecknade aktierna samt uppbär .avkastning av dessa.

Äganderätten till statens aktier i SVETAB bör övergå till förvaltningsbolaget.

Det ankommer sedan på förvaltningsbolaget att bestämma hur förvaltningen

av aktierna bör omhänderhas.

Delegationen föreslår att aktierna i AB Atomenergi överförs till förvaltningsbolaget.

Atomenergi är emellertid, sedan dess tillverkningsverksamhet

överförts till AB ASEA-ATOM, inte någon egentligen producerande enhet

utan väsentligen en forsknings- och utvecklingsinstitution och har således

i viss mån annan karaktär än de övriga företag som sammanförs i den statliga

koncernen. Vidare omfattas bolaget av 1966 års atomenergiutrednings

överväganden rörande myndighetsfunktioner på atomenergiområdet enligt

tilläggsdirektiv som getts i år och även av den utredning om samordning av

de statliga forskningsinstituten som nyligen tillsatts. Jag anser därför att

trågan om aktierna i AB Atomenergi skall övertas av förvaltningsbolaget

bör anstå tills berörda utredningar slutförts.

Beträffande bolag som nybildas har delegationen anfört som huvudprincip

att de bör ingå i förvaltningsbolaget. Jag anser det riktigt att nya bolag

som avses arbeta på rent affärsmässiga grunder i princip bör föras in under

förvaltningsbolaget.

Efter beslut av 1968 års riksdag (prop. 62, SU 97, rskr 220) har ett förlagsaktiebolag

bildats och registrerats under namnet AB Allmänna Förlaget.

Bolaget har till uppgift att ge statliga myndigheter och institutioner service

när det gäller utgivning av publikationer och upphandling av tryckeriarbeten.

Med hänsyn till den affärsmässiga inriktningen förlaget avses få föreslår

jag att dess aktier överförs till förvaltningsbolaget.

Genom beslut av årets riksdag (prop. 60, SU 56, rskr 187) har godkänts

bildandet av ett statligt aktiebolag för viss konsultverksamhet inom rationaliseringsområdet.

Detta bolag skall visserligen drivas på affärsmässiga grunder

men med verksamheten i första hand inriktad på uppdrag av statliga

myndigheter. Även om bolaget på sikt skall kunna vidga sin verksamhet till

andra uppdragsgivare inom den offentliga sektorn och näringslivet anser jag

det lämpligt att bolaget under uppbyggnadsskedet läggs utanför förvaltningsbolaget.

Jag återkommer härefter till de fiskala bolagen, dvs. AB Vin- & Spritcentralen,

Systembolaget AB, Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst.

Dessa bolag skiljer sig från de andra statliga bolagen — förutom

genom sin funktion av monopolbolag med fiskala uppgifter — huvudsakligen

därigenom, att regler fastställts för bl. a. utdelning, avskrivningar, disposition

av vinsten efter utdelning och avsättning samt revision. Delegationen

föreslår att aktierna i dessa bolag trots detta skall överföras till förvaltningsbolaget.

Delegationen anser att man bör kunna räkna med att förutsättningarna

för såväl dessa företags som hela företagsgruppens effektivitet

ökar genom denna organisatoriska samordning. Särställningen för dessa

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

bolag, bl. a. såvitt avser dispositionen av deras vinstöverskott, behöver enligt

delegationen inte därmed förändras.

Förslaget möter invändningar från flera remissinstanser. Sålunda framhåller

alkoholpolitiska utredningen, liksom AB Vin- & Spritcentralen och

Systembolaget AB, att det för de båda alkoholbolagen gäller en helt annan

målsättning än den delegationen uppställer för de statliga företagen. Alkoholbolagen

har att ordna och handha försäljningen av rusdrycker så att därav

uppkommer så ringa skada som möjligt. Vidare gäller regler för deras verksamhet

som syftar till att förhindra att bolagen eller deras ägare får något

intresse av att stimulera konsumtionen av alkohol. Uppgifterna för förvaltningsbolaget

och för de båda alkoholbolagen anses vara så olika att det inte

kan vara lämpligt att de samordnas på det sätt delegationen föreslår. Några

remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, betonar också vikten av att som

hittills inte endast de skattemedel riksdagen fastställer oavkortade inlevereras

till statskassan utan också de överskott som uppstår på grund av bolagens

legala monopolverksamhet.

Visserligen har företagsdelegationen förutsatt att monopolvinster, i likhet

med de av riksdagen fastställda skattemedlen, oavkortade skall inlevereras

till statskassan. Jag finner dock övervägande skäl tala för att de s. k. fiskala

bolagen inte inordnas under förvaltningsbolaget. De av företagsdelegationen

framhållna samordningsfördelarna är begränsade och torde kunna

vinnas genom att förvaltningsbolaget blir representerat i de berörda företagens

styrelser.

Mot bakgrund av vad jag anfört skulle alltså förvaltningsbolaget komma

att helt eller delvis inneha aktierna i följande 20 bolag, nämligen

Allmänna Bevaknings AB, AB Allmänna Förlaget, BS-Konsult AB, AB

Ceaverken, Kalmar Verkstads AB, Karlskronavarvet AB, Luossavaara-Kiirunavaara

AB (LKAB), Norrbottens Järnverk AB (NJA), AB Oljetransit, AB

Statens Skogsindustrier (Assi), AB Statsgruvor, AB Svensk Torvförädling,

Svenska Industrietablerings AB (SVETAB), Svenska Lagerhus AB, Svenska

Reproduktions AB (SRA), Svenska Skifferolje AB, Svenska Tobaks AB,

Svenska Utvecklings AB, Sveriges Centrala Restaurang AB och Uddevallavarvet

AB.

Jag har redan förut nämnt, att några av de företag som avses ingå i koncernen

i sin tur äger samtliga aktier eller aktieposter i ett antal bolag. Som

exempel härpå kan nämnas att Assi äger Förenade Well AB samt ett tillverkningsföretag

(Flexer Paper Sacks Ltd) i England. Vidare äger Assi,

LKAB och tobaksbolaget direkt och indirekt sammanlagt drygt 90 % av

aktierna i Svenska AB Navigatör, som har till uppgift att i nära samarbete

med Kreditbanken finansiellt och på andra sätt medverka till utveckling av

mindre och medelstora företag vars rörelse hämmas av kapitalbrist. AB

Ceaverken och AB Atomenergi äger tillsammans med bl. a. Sparbankernas

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Datacentraler AB AB ID-Kort. AB Allmänna Förlaget blir den 1 juli i år

ägare till hälften av aktierna i Svenska Utbildningsförlaget Liber AB. LKAB

och Grängesbergsbolaget äger gemensamt Malmexport AB. Vidare ägs t. ex.

Sandslätts Inrednings AB av Kalmar Verkstads AB, M. F. Åkerdahls Bokbinderi

AB av SRA och Rationell Planering AB av Svenska Utvecklings AB.

Sveriges Centrala Restaurang AB driver verksamheten genom fem dotterbolag.

Vidare äger Uddevallavarvet AB Skandiaverken AB och därutöver ett

par mindre bolag. Tobaksbolaget innehar ett par tillverkningsföretag i Holland.

Slutligen kan nämnas att staten (under vattenfallsverkets förvaltning)

och LKAB tillsammans äger hälften av aktierna i det nyligen bildade AB

Olj eprospektering.

Som exempel på statsägda bolag med anknytning till affärsverkens verksamhet

kan nämnas att staten (under förvaltning av vattenfallsverket) helt

eller delvis äger aktierna i 18 bolag för produktion och detalj försälj ning av

elkraft. Jag vill också nämna det sedan hösten 1968 statsägda SMT Machine

Company AB som med sina dotterbolag AB Thörns Mekaniska Verkstad och

Aldellverken AB under förvaltning av försvarets fabriksverk tillverkar

verktyg och verktygsmaskiner. Genom bildandet av en särskild affärsverksdelegation

bör dessa bolag kunna tillgodogöra sig vissa samordningsfördelar

inom ramen för hela den statliga företagssektorn.

Den nu diskuterade koncernen med förvaltningsbolaget som moderbolag

avses sortera under industridepartementet.

Förval t ningsbolagets organisation

Företagsdelegationen föreslår att förvaltningsbolaget skall ledas av en styrelse

med 5—7 ledamöter och en verkställande direktör. Delegationen anser

vidare alt styrelsens ordförande bör vara en person i politiskt ansvarig

ställning och rekommenderar i första hand att ett konsultativt statsråd med

ansvar för de statliga företagen tillsätts och att detta statsråd utses till styrelseordförande

i förvaltningsbolaget. I andra hand föreslås att till ordförande

utses en annan representant för industridepartementet vilken bör ha

statssekreterares ställning. I styrelsen föreslås slutligen ingå en representant

för Sveriges Kreditbank samt förvaltningsbolagets verkställande direktör.

Delegationen föreslår vidare att i bolaget en direktion inrättas under verkställande

direktörens ledning. I direktionen bör ingå sex medlemmar utöver

verkställande direktören. Fyra av direktionsmedlemmarna föreslås svara

för koordinationen inom var sin grupp av företag genom att ingå som ledamöter

av styrelserna.

Fyra stabsorgan föreslås tjäna som serviceorgan till förvaltningsbolaget

och dotterbolagen i vad gäller personalfrågor, ekonomiska och finansiella

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

frågor, marknadsföringsfrågor samt juridiska frågor. Vidare föreslår delegationen

att det till direktionens förfogande skall finnas ett antal projektgrupper

med uppgift att undersöka nya produkt- och affärsidéer.

Delegationens förslag till organisation av förvaltningsbolaget tilldrar sig

relativt stort intresse hos åtskilliga remissinstanser. Flertalet av dessa är av

den uppfattningen att det föreslagna förvaltningsbolaget skulle få en alltför

omfattande organisation om förslaget realiserades. Man uttrycker farhågor

för att, med den utformning och de dimensioner som getts förvaltningsbolaget,

den nya beslutsnivån i företagsfrågor skall begränsa de individuella

företagens ansvar och handlingsfrihet, sinka beslutsfattandet och leda till

konflikter mellan förvaltningsbolaget och de olika aktiebolagen, vilket kan

få negativa verkningar på effektiviteten inom den statliga företagssektorn.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till delegationens förslag rörande

förvaltningsbolagets direktion och dess arbetsuppgifter. Det ifrågasätts

om det är lämpligt att nu ta definitiv ståndpunkt till vilka arbetsuppgifter

direktionen bör ha och vilken ställning den bör ha gentemot de enskilda

dotterbolagen. Delegationens förslag att inrätta stabsorgan såsom

serviceorgan till förvaltningsbolaget och dotterbolagen har kritiserats av

vissa remissinstanser. Flera av dessa anser att i första hand befintlig expertis

inom dotterbolagen och utomstående konsulter bör utnyttjas för de

funktioner som delegationen nämner såsom lämpliga för stabsorganen.

Jag delar uppfattningen att det inte finns anledning att här ta ställning

till förvaltningsbolagets organisation i detalj. Det bör ankomma på den blivande

styrelsen för förvaltningsbolaget att närmare överväga och besluta

rörande omfattningen och utformningen av organisationen mot bakgrund

av de uppgifter bolaget anförtros.

Enligt vad jag tidigare uttalat kommer förvaltningsbolagets arbetsuppgifter

att bestå i utövandet av ägarfunktioner gentemot dotterföretagen och

utövandet av företagarfunktioner när det gäller förvaltningsbolagets egen

verksamhet. Inrättandet av förvaltningsbolaget medför inte att ansvaret för

de olika dotterföretagens löpande verksamhet överförs till detta bolag. Det

framstår därför som naturligt att förvaltningsbolagets organisation får en

relativt begränsad omfattning.

Vissa kontakt- och samordningsfunktioner torde bl. a. kunna fyllas av

förvaltningsbolagets styrelseledamöter. Under sådana förhållanden kan det

visa sig lämpligt att vissa av ledamöterna samtidigt är styrelseledamöter i

dotterbolag. Med tanke på de relativt omfattande uppgifter som styrelsen

sålunda torde få bör den bestå av 6—8 ledamöter och 3—4 suppleanter.

Delegationens förslag att det statsråd som svarar för de statliga företagen

i regeringen skall vara ordförande i styrelsen för förvaltningsbolaget har

väckt kritik hos ett antal remissinstanser. Jag finner att övervägande skäl

talar mot delegationens förslag på denna punkt. Från konstitutionell synpunkt

kan ifrågasättas lämpligheten av att ifrågavarande statsråd deltar

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

45

i Kungl. Maj :ts avgörande av ärenden som direkt eller indirekt återverkar

på förvaltningsbolaget. Ett realiserande av förslaget skulle under alla förhållanden

medföra påtagliga praktiska problem. Om statsrådet som styrelseordförande

deltar i ett beslut rörande bolaget, som sedan kommer under

Kungl. Maj:ts prövning, skulle han naturligen känna sig bunden av sitt

tidigare ställningstagande och därmed i praktiken komma att hämmas vid

fullgörande av sina åligganden som statsråd.

Den nära kontakt som självfallet måste föreligga mellan departementet

och den statliga företagsgruppen finner jag det lämpligast att åstadkomma

genom att departementet på tjänstemannanivå blir företrätt i förvaltningsbolagets

styrelse.

Förvaltningsbolagets administration i övrigt bör vara så dimensionerad

att den kan fungera som ett effektivt serviceorgan åt styrelsen och verkställande

direktören. En stor del av arbetet torde komma att avse beredning

av frågor rörande målsättning och struktur, den löpande uppföljningen av

målsättningen, medverkan vid företagens anskaffning av långfristigt kapital,

emissioner, rekrytering av personal till ledande tjänster samt förvaltningsbolagets

externa information.

I fråga om några av de servicefunktioner, som de olika stabsorganen avsetts

tillhandahålla, bör befintlig kapacitet inom dotterbolagen själva eller

särskilda konsulter kunna utnyttjas. I vissa fall kan dock utvecklingen

komma att visa det ändamålsenligt att förvaltningsbolaget ombesörjer funktioner

som är gemensamma för samtliga eller vissa i koncernen ingående

dotterbolag. Dessa bör i så fall påföras kostnaderna härför.

Vad beträffar förslaget att inrätta särskilda projektgrupper inom förvaltningsbolaget

för bearbetning av nya projektidéer bör nämnas att

SVETAB kommer att ha uppgiften att speciellt genom företagsetablering

verka för att nya arbetstillfällen skapas framför allt i regioner med sysselsättningssvårigheter.

Ett av syftena med inrättandet av förvaltningsbolaget

är som jag tidigare framhållit att möjliggöra upptagande av nya projekt

som har en sådan omfattning eller inriktning att de inte kan handhas av ett

av de existerande företagen. Det är för bearbetning av sådana projekt som

de av företagsdelegationen föreslagna projektgrupperna kan komma i fråga.

I sådana projektgrupper bör ingå representanter för berörda dotterföretag.

Det är av vikt att förvaltningsbolaget får en flexibel organisation som

möjliggör en successiv anpassning till verksamhetens krav. Frågan om den

lämpliga organisationen bör därför oavlåtligt vara föremål för överväganden

inom förvaltningsbolagets ledning i ljuset av gjorda erfarenheter och

skiftande förhållanden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Affärsverksdelegationen

I enlighet med företagsdelegationens grunduppfattning att största möjliga

koncentration av ägaransvaret på departementsnivå bör uppnås för de

statliga företagen, föreslår delegationen att försvarets fabriksverk och

domänverket överförs från försvarsdepartementet resp. jordbruksdepartementet

till industridepartementet. Statens vattenfallsverk hör redan i dagtill

industridepartementet.

Delegationen framhåller att fabriksverket under senare år funnit det allt

nödvändigare att utveckla och bygga ut den civila sidan av sin produktion.

I detta syfte har samarbete inletts med såväl statliga som privata företag.

Trenden inom fabriksverket har därmed under 1960-talet och speciellt under

de senaste åren alltmer kommit att sammanfalla med den utveckling

som gällt för övrig modern industriell produktion. De speciella uppgifter av

försvarsberedskapsmässig natur som fabriksverket har låter sig väl förenas

med verkets rent affärsmässiga uppgifter. Det är därför enligt företagsdelegationen

helt följdriktigt att handläggningen av ärenden rörande fabriksverket

nu förs över från försvarsdepartementet till industridepartementet

och koordineras med ärenden rörande annan statlig företagsamhet.

Enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1968: 103 (JoU 32, rskr

269) skall domänverket ha en strikt ekonomisk inriktning. Tidigare hade

domänstyrelsen ett flertal myndighetsfunktioner som t. ex. att ansvara för

den lägre slcogsundervisningen och jaktvården samt att förvalta nationalparkerna.

Numera har flera av dessa arbetsuppgifter överförts till andra

myndigheter. Enligt delegationens mening är det av värde att domänverket,

som bedriver sin verksamhet i konkurrens med övriga skogsägare och som

har affärskontakter med både Assi och ett stort antal privata företag, organisatoriskt

samordnas med övriga statliga företag.

Delegationen framhåller att de affärsdrivande verken på grund av sin

offentligrättsliga karaktär inte kan inordnas i den statliga koncern som nu

föreslås. För att lösa samordningsproblemen dels mellan affärsverken inbördes,

dels mellan dessa samt förvaltningsbolaget och dess dotterbolag föreslår

företagsdelegationen att en affärsverksdelegation tillsätts.

Affärsverksdelegationens uppgift skulle vara att hos Kungl. Maj:t föreslå

åtgärder i samordningsfrågor mellan affärsverken. Detta innebär att affärsverksdelegationen

som enligt företagsdelegationens förslag bör äga en ingående

kännedom om hela den statliga företagssektorn skulle till Kungl.

Maj :t avge yttrande när det gäller t. ex. en sammanfattande bedömning av

verkens petita, en bedömning av förslag från verken i frågor av större betydelse

samt förslag till samordning som framkommit i samarbete med förvaltningsbolaget.

Företagsdelegationen föreslår vidare att förvaltningsbolagets styrelseleda
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

möter utses till ledamöter i affärsverksdelegationen samt att förvaltningsbolagets

styrelseordförande utses till ordförande i affärsverksdelegationen.

Affärsverksdelegationens ärenden skall beredas av ett beredningsorgan som

bör vara identiskt med förvaltningsbolagets direktion. I styrelserna för resp.

domänverket, försvarets fabriksverk och vattenfallsverket bör det ingå en

representant för förvaltningsbolagets direktion. Genom bl. a. dessa arrangemang

skulle man åstadkomma en reell samordning mellan företagen oberoende

av företagsform.

I princip föreligger enligt delegationen ett likartat behov av samordning

mellan företag som hör till kommunikationsdepartementet som mellan företag

som hör till industridepartementet. Genom tillkomsten av affärsverksdelegationen

kan en institutionell ram skapas för utbyte av information

även mellan företag under industridepartementet och företag under kommunikationsdepartementet.

Företagsdelegationen föreslår därför att affärsverksdelegationen

utökas med en representant för transport- och kommunikationsgruppens

företag.

Flertalet remissinstanser diskuterar ej förslaget om en affärsverksdelegation.

De flesta av de remissinstanser som uttalar sig i frågan är ense med

delegationen om behovet av en affärsverksdelegation. I flertalet av affärsverkens

remissyttranden uttalas dock farhågor för att en affärsverksdelegation

kan komma att utgöra en ny beslutsinstans.

Enligt 5 § regeringsformen ankommer det på Kungl. Maj :t ensam, att besluta

om fördelningen av ärenden mellan departementen. Efter samråd med

berörda departementschefer kan jag meddela att avsikten är att förslag till

ändringar i ärendefördelningen skall föreläggas Kungl. Maj :t av innebörd

att ärenden rörande statens fabriksverk och domänverket överförs till industridepartementet,

medan Kreditbanken även i fortsättningen kommer att

tillhöra finansdepartementet. Sådant förslag torde få anmälas först sedan

riksdagen tagit ställning till frågan om bildande av ett statligt förvaltningsbolag.

Enligt vad jag inledningsvis anfört ansluter jag mig till företagsdelegationens

och flertalet remissinstansers uppfattning att vissa samordningsvinster

står att vinna genom att en affärsverksdelegation inrättas med i huvudsak

de uppgifter och den omfattning som företagsdelegationen förordat.

En förebild till ett gemensamt forum mellan ledningen för affärsverk och

bolag finns redan i styrelserna för Assi och domänverket där fem av de

ordinarie ledamöterna ingår i båda styrelserna. Ordföranden i Assis styrelse

är tillika ordförande i domänverkets styrelse medan en person är ledamot

enbart i domänverkets styrelse och två enbart i Assis.

Fördelen av ett samarbete inom en affärsverksdelegation ser jag främst

i möjligheterna till fortlöpande diskussion i produktionstekniska, utvecklingstekniska,

marknadsföringsmässiga och andra frågor. En sådan diskus
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

sion bör kunna ge underlag för samverkan t. ex. då det gäller innovationsprojekt

eller produktionstekniska metoder, som utgår från modern och delvis

oprövad teknik.

I affärsverksdelegationens uppgifter bör ingå att på ägarnivå fungera

som kontaktorgan mellan affärsverken och förvaltningsbolaget och dess

dotterbolag. Den bör kunna ta initiativ till och lägga fram förslag för Kungl.

Maj :t om närmare samarbete mellan de affärsdrivande verken och den statliga

koncernen. Den bör följa utvecklingen inom affärsverken och avge yttrande i

frågor som Kungl. Maj :t hänskjuter till den. Affärsverksdelegationen bör

lägga särskilt stor vikt vid informationsutbytet mellan de olika verken samt

mellan verken och bolagen.

Jag anser att det är väsentligt att delegationens arbete inte utvecklas

därhän att det innebär en ställföreträdande eller förberedande petitagranskning.

Anslagsframställningarna från verken till Kungl. Maj :t bör visserligen

lämnas delegationen på remiss. Men delegationen bör därvid huvudsakligen

ägna uppmärksamhet åt frågor av principiell art och sådana frågor som

exempelvis graden av överensstämmelse med långtidsplaner, upptagande av

nya verksamheter som kan bli av väsentlig betydelse, begäran om utökade

befogenheter etc.

Affärsverksdelegationen bör bestå av de personer som är ledamöter i förvaltningsbolagets

styrelse och därtill av en eller två företrädare för kommunikationsdepartementet.

Via industridepartementets företrädare i förvaltningsbolagets

styrelse blir även de till industridepartementet hörande verken

representerade. Ordförande i affärsverksdelegationen bör vara ordföranden i

förvallningsbolagets styrelse. Genom detta arrangemang uppnås förutsättningar

för en sammanhållning av hela det statliga ägarintresset inom den

statliga företagsgruppen oberoende av företagsform.

Det är av stor vikt att frågor av gemensamt intresse bereds i samråd mellan

berörda verk och aktiebolag. Det bör ankomma på affärsverksdelegationen

att tillsätta en eller flera beredningsgrupper där generaldirektörerna

resp. de verkställande direktörerna i berörda verk och bolag eller representanter

för dessa ingår. Jag vill i detta sammanhang betona att jag ser det

som affärsverksdelegationens viktigaste uppgift att skapa kontakter mellan

ledningarna för affärsverken och mellan verken och förvaltningsbolaget.

Affärsverksdelegationen bör även, som företagsdelegationen föreslagit,

kunna anlita förvaltningsbolagets tjänster i den mån detta bedöms lämpligt.

Information till riksdag och allmänhet

Frågan om vidgad information om och allmän insyn i verksamheten inom

landets företag har varit föremål för ökat intresse under senare år. Detta

gäller såväl enskilda som statliga företag. Bl. a. spörsmål om insyn i den

enskilda sektorn av näringslivet är föremål för undersökning av sakkunniga,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

s°m jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat den 16 augusti

1968 för utredning av formerna för förbättrad information och vidgat samarbete

mellan företag och samhälle.

Företagsdelegationen har uttalat, att riksdagen hör beredas vidgad information

om de statliga företagen. Delegationen föreslår att Kungl. Maj :t varje

år till riksdagen skall lämna en sammanfattande redogörelse för den statliga

koncernens verksamhet och resultat. Detta förslag har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser.

Jag ansluter mig till delegationens uppfattning att den statliga företagsgruppen

har skyldighet att på ett föredömligt sätt informera om sin verksamhet

och anser att en utvidgad informationsförmedling till riksdagen bör

komma till stånd i samband med tillkomsten av förvaltningsbolaget. En

årlig redogörelse om den föreslagna statliga koncernen kan bygga på förvaltningsbolagets

årsredogörelse och bör föreläggas riksdagen. Genom den

därav föranledda riksdagsbehandlingen kan såväl de enskilda riksdagsledamöterna

— särskilt de i utskottsbehandlingen deltagande — som allmänheten

få ett värdefullt tillskott av information om de statliga företagen.

Dessutom bör en öppen och utförlig redogörelse för hela den statliga företagsektorn

publiceras. Jag förutsätter vidare att vederbörande utskott kommer

att utnyttja möjligheten att kalla representanter för förvaltningsbolaget

för information utöver den som publicerats i bolagets förvaltningsberättelse.

Delegationen har vidare föreslagit en ordning för riksdagens deltagande

i revisionen av förvaltningsbolaget och dess dotterbolag genom ett särskilt

statligt revisionsorgan genom vilket riksdagen skulle föreslå ett visst antal

revisorer i de statliga aktiebolagen.

Flertalet remissinstanser har ställt sig avvisande till förslaget eller uttalat

tvivel om dess ändamålsenlighet. Man påpekar att förslaget inrymmer

vissa organisatoriska problem, som inte torde kunna lösas utan att statliga

aktiebolag får en särställning.

Jag finner det angeläget att riksdagen skall kunna följa verksamheten

hos de statliga företagen mer kontinuerligt än vad nu är fallet. Enligt

min mening är det dock tveksamt om den lämpligaste metoden att nå en

sådan riksdagsmedverkan går via ett särskilt revisionsorgan. Riksdagens

medverkan vid revisionen av förvaltningsbolaget bör lämpligen kunna ske

i en ordning liknande den som tillämpas vid revisionen av AB Vin- och Spritcentralen,

Systembolaget AB, Svenska Tobaks AB och Sveriges Centrala Restaurang

AB där fullmäktige i riksgäldskontoret på riksdagens vägnar utser

vissa av revisorerna. Jag förordar att riksgäldsfullmäktige på riksdagens

vägnar utser två av de fem revisorer som bör finnas i förvaltningsbolaget.

Samtliga revisorer avses fullgöra sina uppdrag i överensstämmelse med 105

—113 §§ aktiebolagslagen.

För att uppfylla det allmänna syftet med delegationens förslag i denna del

4 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 121

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

— att stärka riksdagens insyn i den statliga företagssektorn — vill jag vidare

föreslå att möjlighet öppnas för ett begränsat antal riksdagsledamöter

att vara närvarande och ställa frågor vid bolagsstämman för förvaltningsbolaget.

Antalet ledamöter bör lämpligen bestämmas till tolv att utses av

valmännen för utseende av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret.

Särskilda krav bör, som jag tidigare framhållit, ställas på de statliga företagen

även när det gäller informationen till de anställda. Denna information

bör vara så fullständig som möjligt. Det är väsentligt att informationen blir

öppen också från de anställda till företagsledningarna. Dessa frågor är en

del i det stora problemkomplexet om medinflytande och arbetstillfredsställelse

som jag nämnt i samband med målen för förvaltningsbolagets verksamhet.

Värderings- och finansieringsfrågor

Förvaltningsbolaget skall enligt företagsdelegationens förslag överta de

aktier som är bokförda under fonden för statens aktier i de bolag som avses

ingå i koncernen.

Några av remissinstanserna har varit kritiska mot förslaget på denna

punkt. Bl. a. LKAB och Assi anser att förvaltningsbolaget inte bör äga aktierna

i de blivande koncernbolagen. I stället bör staten och förvaltningsbolaget

träffa ett avtal om att förvaltningsbolaget förvaltar aktierna åt staten.

LKAB anser dock att förvaltningsbolaget bör kunna äga aktier i nytillkommande

företag och att överföringar av aktier skall kunna ske i de fall,

där detta bedöms lämpligt.

Som motiv för sin inställning anför LKAB att man kan räkna med att

avsevärda krav kommer att ställas på de vinstmedel förvaltningsbolaget erhållit

som utdelning från dotterbolagen och på dess övriga finansiella resurser.

Förvaltningsbolagets finansiella problem måste lösas på ett sätt som

inte sätter förvaltningsbolaget eller dess dotterbolag i ett prekärt finansiellt

läge utan möjlighet att tillgodose normala konsolideringskrav.

En ordning som innebär att förvaltningsbolaget endast skulle förvalta

aktierna på grundval av ett avtal med Kungl. Maj :t finner jag mindre lämplig.

Ett sådant arrangemang skulle avvika från praxis när det gäller förvaltningsföretag

och det torde vara förenat med betydande svårigheter att få eu

sådan ordning att fungera på ett sätt som inte hämmar förvaltningsbolagets

handlingsförmåga och medför att det blir ett passivt förvaltande bolag.

Genom den form för konsolidering och finansiering av förvaltningsbolaget

som jag i det följande föreslår bör förvaltningsbolaget kunna ge utdelning

till sin ägare och dessutom disponera finansiella resurser för de ytterligare

av remissinstanserna påpekade behoven utan att behöva i sin tur

kräva en utdelning från dotterbolagen som går utöver vad som är förenligt

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

med gängse konsolideringsprinciper. Detta bör kunna genomföras oaktat

att vissa av dotterbolagen har en svag finansiell ställning och därför knappast

kan väntas ge utdelning under de närmaste åren.

Företagsdelegationen har föreslagit att sedan förvaltningsbolaget trätt i

funktion överläggningar bör upptas mellan företrädare för staten och förvaltningsbolaget

för en slutgiltig värdering av aktierna i dotterbolagen och

för att träffa särskilda avtal om de företag som har speciella ekonomiska

problem. Dessa särskilda avtal, främst avseende Udde vallavar vet och NJA,

skulle godkännas av riksdagen i samband med att denna godkände en slutlig

värdering av aktierna i övriga koncernbolag.

Aktierna i Uddevallavarvet AB och NJA bör enligt min mening överföras

till förvaltningsbolaget samtidigt med övriga aktier. Kravet att göra dessa

företag så lönsamma som möjligt — med bibehållna speciella uppgifter av

främst sysselsättningskaraktär — betonas om förvaltningsbolaget äger aktierna

och därmed direkt representerar ägarintresset.

De särskilda syften som motiverat det statliga engagemanget i NJA och

Uddevallavarvet AB och det förhållandet att de båda företagen på grund härav

har speciella förluster gör att dessa företag i viss mån måste särbehandlas.

Mot bakgrund av den målsättning, som jag tidigare angivit för förvaltningsbolaget,

är det inte rimligt att belasta förvaltningsbolaget med löpande

förluster som sammanhänger med sådana särskilda även i framtiden nödvändiga

engagemang. Dessa förluster bör i stället täckas med medel som i

särskild ordning ställs till förfogande efter beslut av riksdagen. En proposition

som bl. a. tar upp den långsiktiga utvecklingen i Uddevallavarvet har behandlats

av årets riksdag (prop. 1969: 74, SU 90, rskr 228). I denna proposition

aviserade jag att jag avser att under år 1970 återkomma till frågan om

kapitaltillskott till Uddevallavarvet. Vad gäller NJA pågår arbete med en

långsiktig planering av företagets verksamhet. Redan under budgetåret

1969/70 torde frågan om kapitaltillskott till detta företag komma att underställas

riksdagens prövning.

De aktier som avses bli överförda till förvaltningsbolaget bör enligt företagsdelegationens

förslag överföras till ett sådant värde att förvaltningsbolaget

får möjligheter att ge rimlig utdelning på sitt kapital. Värderingen

bör ske dels genom en avkastningsvärdering, dels genom en substansvärdering,

varvid tonvikten bör ligga vid den förstnämnda.

Företagsdelegationen föreslår att en preliminär värdering av aktierna görs

innan proposition om förvaltningsbolagets bildande läggs fram för riksdagen

samt att en slutvärdering görs då förvaltningsbolaget bildats. Sedan

slutvärderingen gjorts på grundval av förhandlingar mellan staten och förvaltningsbolaget

skulle Kungl. Maj :t framlägga förslag härom för godkännande

av riksdagen.

Remissinstanserna diskuterar inte närmare den värderingsmetod företagsdelegationen

föreslagit. Statskontoret betonar betydelsen av att huvud
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

vikten i värderingsarbetet läggs på undersökningar i bolag med dåligt ekonomiskt

resultat. SAF/industriförbundet betonar att värderingen bör ske

med hjälp av kvalificerad opartisk expertis.

Jag har under hand genom en värderingsman låtit verkställa en värdering

av alla de aktier som delegationen föreslagit skall övertas av förvaltningsbolaget.

Yärderingsmannen har biträtts av auktoriserade revisorer med

ingående kännedom om de berörda företagen. Värderingsarbetet har genomförts

i nära kontakt med företagen.

Innan jag redovisar det sammanfattade resultatet av den företagna värderingen,

vill jag understryka den formella karaktären av den här aktuella

transaktionen. I dag redovisas varje aktiepost i de statsägda bolagen separat

i riksstaten under fonden för statens aktier. Efter tillkomsten av förvaltningsbolaget

bör i stället under fonden redovisas aktierna i förvaltningsbolaget

samt aktierna i de bolag som inte förs över till förvaltningsbolaget.

I sak innebär transaktionen för ägaren/staten alltså endast att en

rad poster på ett konto slås ihop till en enda post medan staten i realiteten

alltjämt äger samma realvärden. För förvaltningsbolaget blir värderingen

emellertid av reell betydelse eftersom förräntningskravet kommer att baseras

på det värde till vilket aktierna överförs.

Principiellt bör en värdering av rörelsedrivande företag baseras på en

bedömning av företagets framtida avkastningsförmåga. För en kontroll av

avkastningsvärdet kan det vara motiverat att undersöka storleken av det

egna kapital som arbetar i rörelsen. Om företaget har tillgångar som inte

fordras för själva rörelsen är det nödvändigt att göra en separat värdering

av dem.

Värderingsmannen har med denna utgångspunkt låtit göra dels en avkastningsvärdering,

dels en modifierad substansvärdering av alla företag.

Grundmaterial för värderingsarbetet har varit resultaten från åren 1965

-—1967, de preliminära eller slutgiltiga resultaten för år 1968 samt de budgeterade

resultaten för år 1969 eller motsvarande räkenskapsår.

I avkastningsberäkningen har bolagets redovisade vinst korrigerats med

planenliga avskrivningar på anskaffningsvärdena i stället för de bokförda

avskrivningarna i det officiella bokslutet. Extraordinära poster har eliminerats

— det gäller främst realisationsvinster — liksom lagerreservförändringar

och övriga bokslutsdispositioner. Det korrigerade resultatet har minskats

med en till 50 % beräknad inkomstskatt. Härigenom har ett mått på

företagets vinstkapacitet erhållits.

Genom att räkna fram ett genomsnittligt värde på vinsten för åren 1965—

1969 har värderingsmannen fått fram en normalavkastning för varje företag

på kort sikt. Denna har sedan diskonterats med en för alla företag enhetlig

räntesats till ett avkastningsvärde. Detta har korrigerats med en för

varje företag särskild förväntningsfaktor baserad på en bedömning av de

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

långsiktiga risker och sannolika utvecklingsmöjligheter, som kan väntas

gälla inom vederbörande bransch eller som kan anses vara specifika för

företaget i fråga. Det sålunda framräknade värdet utgör företagets avkaslningsvärde.

Den modifierade substansvärderingen har skett genom att man från balansräkningen

räknat fram det i rörelsen arbetande egna kapitalet. De

dolda reserverna har minskats med 50 % för skatteskuld. Investeringsfonderna

har tagits upp till 75 % av redovisade belopp. Värderingsmannen har

också sökt korrigera värdena med hänsyn till över- eller underavskrivningar

på maskiner och fastigheter i förhållande till de planenliga avskrivningarna.

En vid värderingen tillämpad princip har varit att inget företag skall

åsättas ett negativt värde. De företag som redovisar exceptionellt stora förluster

och som saknar positiv fraintidsprognos skulle vid en avkastningsvärdering

erhålla ett negativt värde. På grund av att avkastningsvärdet enligt

delegationens förslag i detta fall bör ha preferens kan det negativa avkastningsvärdet

inte vägas upp av ett nettokapital i dagsläget, då detta

snabbt skulle förbrukas för förlusttäckning. Värderingsmannen har förutsatt

att förlusterna i någon form kommer att regleras mellan statsmakterna

och förvaltningsbolaget. Värdet på dessa företag har därför satts till 0.

Med utgångspunkt från avkastnings- och substansvärdena har värderingsmannen

avvägt värdet på varje företag. Därvid har avkastningsvärdet

tillmätts största betydelsen. En mera ingående redovisning av värderingen

torde få lämnas till vederbörande utskott.

Av avgörande betydelse för det sammanlagda värdet på gruppens aktier

är värderingen av aktierna i LKAB och tobaksbolaget. Aktierna i LKAB

utgör drygt 70 % av det totala aktievärdet i gruppen och aktierna i tobaksbolaget

drygt 15 %. Värderingen av dessa aktieposter har kompletterats

med beräkningar av den på det sätt jag tidigare beskrivit justerade

vinsten per aktie satt i relation till aktiens verkliga värde, dvs. det värde

värderingsmannen kommit fram till. En sådan analys för LKAB:s och tobaksbolagets

aktier har sedan jämförts med motsvarande värde, dvs. börsvärdet,

för vissa liknande företag bland de börsnoterade. Därvid har god

överensstämmelse befunnits föreligga.

Jag anser att den sålunda utförda värderingen fyller de krav som rimligen

kan ställas på den av företagsdelegationen föreslagna slutvärderingen. En

företagsvärdering måste alltid med nödvändighet innebär eu viss osäkerhet

t. ex. på grund av att man inte känner marknadens framtida utveckling.

Det sammanlagda värdet på de aktier som skall överföras till förvaltningsbolaget

uppgår enligt de beräkningar jag låtit göra till knappt 2 700 milj. kr.

Detta värde har dock — som jag tidigare nämnt — nästan helt räknats fram

på grundval av en avkastningsvärdering baserad på hela den justerade vinsten.

Denna uppgår i de bolag som skall överföras till förvaltningsbolaget till

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

160—180 milj. kr., netto efter skatt. I dagens läge är statens andel av den utdelning

som dessa bolag betalar 65—70 milj. kr. Mellanskillnaden fonderas i

bolagen, och utgör där en av förutsättningarna för en fortsatt expansion.

Det sammanlagda värde som åsätts aktierna då de överförs till förvaltningsbolaget

bör bli avgörande för det nominella värdet på förvaltningsbolagets

egna aktier plus reservfond, överföringsvärdet bör bestämmas så att det

dels innebär en rimlig grad av konsolidering redan vid förvaltningsbolagets

bildande, dels står i rimlig proportion till den utdelning som kan förväntas.

Aktierna bör alltså överföras till ett lägre värde än 2 700 milj. kr.

Värderingsmannen har bl. a. efter jämförelser med andra företag av liknande

slag ansett en konsolideringsgrad, dvs. skillnaden mellan det verkliga

värdet och det bokförda värdet på företagets aktier i procent av det verkliga

värdet, på omkring 40 % vara lämplig. För ett relativt nybildat privat förvaltningsbolag

valdes vid bildandet denna konsolideringsprocent. Konsolideringsgraden

är dock oftast väsentligt högre i äldre förvaltningsbolag.

En konsolideringsgrad på ca 40 % anser jag vara lämplig. Sätter man konsolideringsgraden

till 40 % av det av värderingsmannen framräknade värdet

blir värdet på hela företagsgruppens aktier drygt 1 600 milj. kr. Aktierna

är bokförda under fonden för statens aktier till knappt 1 700 milj. kr. Detta

värde motsvarar en konsolideringsgrad på 37 %. Det är redovisningsmässigt

praktiskt att sammantaget överföra aktierna till deras vid överföringstidpunkten

bokförda värden. Den härför erforderliga reduktionen av konsolideringsgraden

med ca 3 % anser jag inte vara större än att den bör kunna

godtas. Om aktierna överförs till det under fonden för statens aktier bokförda

värdet, ca 1 700 milj. kr., och om förvaltningsbolagets egna kapital

uppdelas på aktiekapital och reservfond på så sätt att reservfonden uppgår

till 20 % av aktiekapitalet, skulle förvaltningsbolagets ingående balansräkning

få följande utseende (belopp i milj. kr. cirka):

Tillgångar: Skulder och eget kapital:

Aktier i dotterbolag........ 1 700 Aktiekapital .............. 1 415

Reservfond (20 %) ........ 285

1 700 1 700

En oförändrad utdelning på 65—70 milj. kr. motsvarar en utdelning av

närmare 5 % av detta aktiekapital.

Mot bakgrund av vad jag här anfört om konsolideringsgrad och utdelningsprocent

förordar jag att aktierna överförs till förvaltningsbolaget till

det vid överföringstidpunkten under fonden för statens aktier sammanlagt

bokförda värdet. Den slutgiltiga balansräkningen kommer att få justeras

med hänsyn till de ändringar som kan komma att ske fram till överföringstidpunkten

av de under fonden för statens aktier bokförda värdena på dessa

aktier.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

55

Flera remissinstanser, bland dem LKAB, har ansett att det av utredningsförslaget

är svårt att utläsa hur frågan om förvaltningsbolagets finansiering

bör lösas. Remissinstanserna har pekat på bolagets behov av medel för att

kunna medverka i dotterbolagens expansion, på behovet av riskkapital för

investeringar i nya projekt med i många fall risk för förluster de första

åren.

Dessutom betonar remissinstanserna att förvaltningsbolaget måste ha medel

till förfogande för täckande av egna driftskostnader och att utdelningen

från dotterbolagen inte bör användas härtill utan bör föras vidare till staten/

ägaren såsom utdelning från förvaltningsbolaget. LKAB anser det oundgängligen

nödvändigt att frågan om förvaltningsbolagets finansiering upptas till

en mera ingående behandling än den ägnats i företagsdelegationens förslag.

För LKAB är denna fråga av utomordentlig vikt inte minst med hänsyn till

LKAB och den av detta företag beroende verksamheten i Norrbotten.

Jag anser att ägaren/staten efter en övergångstid bör kunna ställa samma

anspråk på utdelning på sina i förvaltningsbolaget investerade medel som

genomsnittligt ställs i vårt land på företag av detta slag. Samtidigt är det

emellertid helt naturligt att ägaren till ett företag med goda utvecklingsmöjligheter

återinvesterar en del av vinsten i företaget för att utnyttja företagets

expansionskraft. Eftersom förvaltningsbolaget förutsätts bli expansivt finner

jag det lämpligt att en viss del av den uppkomna vinsten även i fortsättningen

behålls inom gruppen.

Jag anser att förvaltningsbolaget efter en uppbyggnadsperiod bör lämna

åtminstone lika stor utdelning som staten i dag erhåller från de företag som

överförs till bolaget. På längre sikt bör dotterbolagens och därmed förvaltningsbolagets

vinstkapacitet växa. Jag vill erinra om att det i sista hand är

ägaren till förvaltningsbolaget, staten, som avgör i vilken grad dotterbolagens

vinstkapacitet bör tas i anspråk för utdelning.

Redan under första verksamhetsåret kommer förvaltningsbolaget att behöva

medel till stämpelskatt (drygt 14 milj. kr.) och till sin egen administration.

För att kunna genomföra den expansion som förutsatts i målsättningen

måste förvaltningsbolaget ha ytterligare resurser till sitt förfogande. Dessa

resurser bör vara betydande och bör ställas till förfogande av aktieägaren,

eftersom förvaltningsbolaget dels måste kunna medverka i dotterbolagens

expansion, dels skall kunna sätta igång projekt som efter en tid kan ge utdelning.

Det tillskott som behövs härför kan tillföras bolaget antingen genom

ett anslag över budgeten eller genom att vinstmedel fonderas i bolaget,

.lag föreslår att den senare vägen väljs. Förvaltningsbolaget bör få lyfta de

utdelningar från de blivande dotterbolagen som utbetalas efter den 1 januari

1970 utan hinder av att denna utdelning praktiskt taget helt hänför

sig till tiden före övertagandet av aktierna. Det belopp förvaltningsbolaget

på detta sätt skulle tillföras kan på grundval av innevarande års motsvarande

utdelningar beräknas till 65—70 milj. kr. Att märka är dock att enligt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

riksdagsbeslut 15 milj. kr. av utdelningen från LKAB skall utbetalas till

Norrlandsfonden år 1970. Netto kommer förvaltningsbolaget sålunda att efter

stämpelskatten under 1970 tillföras högst 35—40 milj. kr.

Av nyss anförda skäl bör inte heller något krav på utdelning på aktiekapitalet

i förvaltningsbolaget ställas under uppbyggnadsskedet. Rörelseöverskotten

bör i stället investeras i företagsgruppen och användas till att bygga

upp reserver för risktäckning och därmed till att ytterligare öka gruppens

konsolidering. Med hänsyn till den relativt goda konsolidering som förvaltningsbolaget

får redan genom det värde till vilket det övertar aktierna i dotterbolagen

vill jag föreslå att befrielsen från utdelningsplikt begränsas till

de utdelningar som enligt nuvarande ordning skulle ha inbetalats till staten

för åren 1970, 1971 och 1972.

Under verksamhetsåren 1971 och 1972 kommer förvaltningsbolaget utöver

de 35—40 milj. kr som erhålls under år 1970 att vid oförändrad utdelning

från dotterbolagen utan egen utdelningsplikt tillföras ytterligare 130—140

milj. kr med avdrag för eventuella bidrag till Norrlandsfonden. Vid bifall till

detta förslag kommer förvaltningsbolaget att lämna den första utdelningen

till staten våren 1974 för de utdelningar bolaget erhållit under år 1973 (hänförande

sig till dotterbolagens verksamhet år 1972). Genom att förvaltningsbolaget

betalar sin utdelning till staten först ett år efter det att bolaget

självt fått utdelning innebär alltså förslaget att statsbudgeten inte får någon

inkomst från de aktuella bolagen under en fyraårsperiod.

Med hänsyn till att förvaltningsbolaget avses ombesörja gemensamma

uppgifter av samordningsnatur för koncernens räkning torde förutsättningar

föreligga för att bolaget skall erhålla befrielse från skatt på utdelningar

från dotterbolagen genom dispens av riksskattenämnden enligt 54 §

sjätte stycket kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Inom en koncern av denna typ torde dessutom de olika rörelsedrivande

dotterbolagen vara oförhindrade att lämna koncernbidrag till varandra, varvid

bestämmelserna i 43 § 3 mom. kommunalskattelagen i flertalet fall blir

tillämpliga. Ett utnyttjande av denna möjlighet kan inebära skattemässiga

fördelar. I den mån koncernbidrag lämnas bör dessa redovisas öppet.

Genomförande av förslaget

Förvaltningsbolaget bör bildas så snart som möjligt och senast den 1

januari 1970. Samtidigt bör affärsverksdelegationen inrättas.

Den 1 januari 1970 överförs aktierna under fonden för statens aktier i de

blivande koncernföretagen till förvaltningsbolaget till det bokförda värdet

samtidigt som aktierna i förvaltningsbolaget tillförs fonden.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

57

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

1) besluta att ett statligt förvaltningsbolag bildas i huvudsak

enligt de riktlinjer jag angivit i det föregående och

godkänna vad jag därvid anfört om förfarandet vid bildandet;
2)

bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa sådana tilläggsavtal

till gällande konsortialavtal mellan staten såsom aktieägare

i vissa bolag och andra aktieägare i bolagen, som kan

erfordras i samband med förvaltningsbolagets övertagande

av de statliga aktierna i sådana bolag.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter

hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll visar.

Vid protokollet:

Britta Gyllensten

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Den statliga företags
-

FINANS
DEPARTE.

MENTET

Företags
kredit
-

Industri
kredit
-

Kredit
banken
-

Lantbrukskred

it

System
bolaget
-

Vin- &

Spritcentralen
-

INDUSTRIDEPARTEMENTET

FÖRVALTNINGSBOLAGET

: ASEA:

ATOM

Atom- 1

energi

Export
kredit
-

Gull
högens
bruk
-

Investe
rings
banken
-

ABAB

KVAB 5

All- 2

männa

förlaget

Lager-

hus-

bolaget

Assi 3 |

LKAB 6

BS-

Konsult

NJA 7

Olje-

transit

Ceaver- 4

ken

Restau- 8

rang- bolaget

Karls-

krona-

varvet

SRA 9

SSAB 10

Stats
gruvor
-

Ut- 11

vecklingsbolaget
-

SVE- 12

TAB

To- 13

baks
bolaget
-

Torv
föräd
ling
-

Udde- 14

vallavarvet
-

AFFÄRSVERKS
-

DOMÄN-

VERKET

FÖR-

SVARETS

FABRIKS-

VERK

STATENS

VATTEN-

FALLS-

VERK

I

i

I

Hjälmare

Kanal- o.

Slussverk

Proiec- tion KB

Bastusel

Kraft

SMT

Machine

Company

Berge-

forsens

Kraft

Jäders

Bruk

Orrefors

Skogar

Telub

Bråvalla-

kraft

United

Stirling

Sweden

Grytforsen

Kattstru
peforsen
-

+ 19 eldistributionsföretag
-

1.4 I D-kort

2 Sv Utbildningsförl.

3 Flexer Paper

Sacks

3 Forestry

Espanola

3 Förenade

Well

3 Société

de Vente

de Bois

3 Statens

Royal

Sales

3, 6 Sv Navi
13

gator

3. Creden
13

tia

5 Autocar

5 Autolift

Garage

5 Sandslätts

Inredn.

6 Bergverks

AB Freja

6 Malmexport
7

Norrbottenstål

A/S

8 BARA

8 SARA

8 SKAR

8 VARA

8 ÖSARA

9 MF Åkerdals

Bokbinderi
10

Rockwool

11 Anatom

Company

11 Carbox

11 Crown Air

Swedish

Ltd

11 Mecom

Company

11 Rationell

planering

11 Sonab

11, Svensk Av
12

fallskonvertering
13

NV Elisabeth

Bas

Siegarenfabrieken
13

NV Paz

Siegarenfabrieken
14

Skandiaverken
14

Uddevalla

Agency Inc

Källa: »Statliga företag» och företagens årsredovisningar samt kompletterande upplysningar från företagen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

59

sektorns uppbyggnad

Bilaga 1.

HANDELSDE-

SOCIAL-

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

PARTE-

DEPARTE-

MENTET

MENTET

DELEGATIONEN

LUFT-

FARTS-

VERKET

POST-

VERKET

STATENS

JÄRNVÄGAR

TELEVERKET

i

I

I

Tidnings-

tjänst

| ASG 1

Swedish Tele-

tions Con- sulting

Dissousgas

GDG Bil- 2

trafik

Telefabri-

kation

ABA 6

Bil
provning
-

Penning-

Kurorts- 1

lotteriet

verk-

samhet

| Tipstjänst

Gävle Vagnverkstad
-

Land-

3

transport

Svelast 4

Svenska

Rederi

AB Öresund

Trafikres- 5

tauranger

1 A/S ASG

1 ASG Gmbh

1 ASG Träns

Thermo

1 StockholmWesteråsBergslagens

Transport

1 Svenska Valvoline

Oil

1 Team Trailers

2 Alpus Gummi

2 Edgar Perssons

Åkeri

2 Fiiipstads

busscentral

2 GDG Transport

2 Gävle

Busscentral

2 Karlstads

Expressbyrå

2 Mölnlycke

Bil & Omnibus

2 Åkeriintressenter
-

3 A Carlssons

Åkeri Eftr

3 Henrik Hanssons

Åkeri

3 Hugo Svensson

Åkeri

3 Lemnells Express

& Åkeri

3 Malmö Bilgodscenlral

förening UPA

3 Transport AB

F Hammer

3 Transport

AB Framåt

4 Alltjänst

Express

4 Freys Express

4 Norströms

Åkeri

5 Karlstads

Savoy Hotell

6 SAS

6 LIN

1 Åre Kurorts

AB

Tablån visar den statliga företagssektorns

struktur efter genomförande av propositionens

förslag och med utgångspunkt från

läget i maj 1969. Den omfattar affärsdrivande

verk och aktiebolag där staten äger

minst 50 procent av aktierna samt bolagens

dotterbolag, exklusive fastighets- och

icke rörelsedrivande bolag. Dessutom finns

vissa aktiebolag med där staten har betydande

aktieinnehav (streckade linjer). Siffran

efter vissa företags namn återfinnes

framför namnet på företagets dotterbolag.

Utvecklingsbolaget, SVETAB och Svensk

Avfallskonvertering har satts in på planerad

plats i organisationen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Bilaga 2

Vissa uppgifter beträffande de bolag i vilka förvaltningsbolaget föreslås

överta de statliga aktierna

Nuvarande dep.

Aktiekapi-

Statens an-

I fonden för stat-

tillhörighet

tal (tkr)

del av aktie-

ens aktier per den

kap. (%)

31.5 1969 bokfört

värde (tkr)

Allmänna Bevaknings AB

(AB AB)..................

Försvarsdep.

2 000

100

2 430

AB Allmänna Förlaget........

Finansdep.

6 000

100

7 200

BSKonsult AB ..............

Industridep.

250

100

1,0

AB Ceaverken ..............

Industridep.

3 900

100

3 900

Kalmar Verkstads AB (KVAB)

Industridep.

>18 060

90,2

*21 024,8

Karlskronavarvet AB ........

Försvarsdep.

32 000

100

30 500

Luossavaara-Kiirunavaara AB

(LKAB)..................

Industridep.

500 000

95,7

930 116

Norrbottens Järnverk AB (NJA)

Industridep.

300 000

100

300 000

AB Oljetransit ..............

Industridep.

1 000

100

1 000

AB Statens Skogsindustrier

(Assi) ....................

Industridep.

260 000

100

261 195,4

AB Statsgruvor..............

Industridep.

10 000

100

12 000

AB Svensk Torvlörädling ....

Industridep.

5 000

100

5 000

Svenska Industrietablerings AB

(SVETAB)................

Industridep.

>8 000

100

*9 700

Svenska Lagerhus AB ........

Jordbruksdep.

5 000

100

0,6

Svenska Reproduktions AB

(SRA)....................

Industridep.

7 167

100

7 767

Svenska Skifferolje AB (SSAB)

Industridep.

23 000

100

0,7

Svenska Tobaks AB..........

Finansdep.

120 000

99,2

28 646,7

Svenska Utvecklings AB (SVAB)

Industridep.

18 000

100

18 000

Sveriges Centrala Restaurang AB

Finansdep.

5 000

99

4 950

Uddevallavarvet AB ........

Industridep.

40 000

50

20 000

1 364 377

1 663 432,2

Inkl. ny aktieteckning beslutad av 1969 års riksdag

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969 61

Innehållsförteckning

Sid

Inledning ...................................................... 2

Företagsdelegationens betänkande ................................ 3

Allmänna synpunkter........................................... 3

Samordning av den statliga företagssektorn........................ 4

Förvaltningsbolag .............................................. 6

Förvaltningsbolagets organisation ................................ 7

Affärsverksdelegation ........................................... 8

Riksdagens insyn............................................... 8

Genomförande av förslaget ...................................... 9

Remissyttrandena .............................................. 9

Allmänna synpunkter........................................... 9

Samordning av den statliga företagssektorn........................ 10

Förvaltningsbolag .............................................. 12

Förvaltningsbolagets organisation ................................ 19

Affärsverksdelegation ........................................... 23

Information till riksdag och allmänhet............................ 25

Genomförande av förslaget ...................................... 28

Departementschefen ............................................ 29

Inledning ...................................................... 29

Förvaltningsbolagets mål och uppgifter............................ 34

Förvaltningsbolagets omfattning.................................. 38

Förvaltningsbolagets organisation ................................ 43

Affärsverksdelegationen ......................................... 46

Information till riksdag och allmänhet.............................. 48

Värderings- och finansieringsfrågor .............................. 50

Genomförande av förslaget ...................................... 56

Hemställan .................................................... 57

Bilaga 1....................................................... 58

Bilaga 2....................................................... 60

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690336

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. KU 1969:43 Utlåtande i anledning av motioner om rätt för riksdagens revisorer att granska statliga aktiebolag. Ärendet I detta utlåtande behandlas två motioner, som båda å s. 1 i texten
  2. SU 1969:168 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ett statligt förvaltningsbolag m. m. jämte motioner. a1 i texten
  3. BU 1969:46 Utlåtande i anledning av motioner angående ägandeförhållandena inom skogsnäringen. a16 i texten