Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare, m.m.

1971 · 174 sidor, varav 163 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 163 av 174 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:107, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 107 år 1971 Prop. 1971:107

Nr 107

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare, m. m.; given Stockholms slott
den 2 april 1971.

Kungl. Maj:l viU härraed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslå riksdagen att
bifaUa de förslag om vars avlåtande lill riksdagen föredragande departementschefen
hemstäUt.

Under Hans Maj:ls

Min allernådigsle Konungs och Hertes frånvaro,

enligl Dess nådiga beslut:

BERTIL

ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ålgärder för alt förbättra den
äldre arbetskraftens sysselsättningsmöjligheter. Dessa åtgärder består dels i
en lag om anställningsskydd för vissa äldre arbetstagare, dels i en lag sora
ger ar-betsraarknadsrayndigheler och fackliga organisationer möjlighet tiU insyn
i och inflytande över företagens personalpolitik.

EnUgl förslaget lill lag om anställningsskydd för vissa
arbetstagare skall arbetstagare åtnjuta en uppsägningslid av rainst två
månader, om han har fyllt 45 år, rninst fyra månader, om han har fyllt 50 år,
och minst sex månader, om han har fyllt 55 år, allt under föratsättning att han
varit anställd hos arbetsgivaren rainst 24 raånader under de tre senaste åren
närmast före uppsägningen. Arbetstagaren tillförsäkras lön under
uppsägningstiden, och likaså under permilleringstid som överstiger 14 dagar i
följd eller 30 dagar under samma kalenderår. Om arbetstagare, som åtnjuter
uppsägningsskydd enligl de nya bestäramelserna, blir uppsagd på gmnd av
arbetsbrist skall han under en tid av sex månader efler det han slutade
anställningen ha företräde tUl åleranslällning hos sarame arbetsgivare. Avtal
om inskränkning i dessa förmåner skaU vara ogiltigt.

1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 2

Enligl
del andra förslagel - förslag lUl lag om vissa ålgärder för all främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden - skall
länsarbetsnämnd kunna ålägga arbetsgivare, som sysselsätter minst fem
arbetstagare, atl lärana näranden uppgifter ora bl. a. åldersfördelningen bland
de anställda. Näranden skall kunna ta upp överläggningar med arbetsgivaren och
parternas organisationer i fråga om sysselsättning av äldre arbetskraft och på
grundval av vad som förekorarail vid överläggningarna utfärda anvisningar ora
åtgärder för atl förbättra sysselsällningsraöjligheterna för äldre
arbetstagare. Anvisningarna kan innebära t. ex. att arbetsgivaren bör ha en
viss kvot äldre bland de anställda. Ora anvisningama inle följs, skall della
anmälas till arbetsmarknadsstyrelsen. Följs inte anvisningar som
arbetsmarknadsstyrelsen meddelar och får det anses uppenbart all rättelse inte
kan åstadkommas på annat sätt, kan styrelsen som en yttersta åtgärd förordna
alt arbetsgivaren får anställa endast sådana arbetstagare som den offentliga
arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit. Bryter arbetsgivaren mol
förordnandet kan han straffas.

Lagstiftningen
föreslås träda i kraft dagen efler den då lagarna ulkomrait från trycket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 3

1
Förslag tiU

Lag
om anställningsskydd för vissa arbetstagare

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Arbetstagare,
som varit anställd hos arbetsgivaren i minst 24 månader under de tre senaste
åren, äger åtnjuta en uppsägningslid av

1. minst
två raånader, ora han fyllt 45 år,

2.
rainst fyra raånader, om han
fyllt 50 år,

3.
minst sex raånader, om han fyUt
55 år.

Första
styckel gäller icke arbetstagare, vars anstäUning begränsats lill viss tid
eller visst arbete, om denna begränsning föranledes av arbetsuppgifternas
särskilda beskaffenhet eller står i överensslämraelse med praxis inom
branschen. Första stycket äger ej heller tillämpning när arbetstagare uppsäges
från tUlfällig anställning och efler uppsägningen får återgå lill tidigare
anstäUning hos samme arbetsgivare.

Vid
tillärapning av första stycket medräknas anställningstid hos företag inom
koncern som arbetsgivaren tiUhör. Har förelag överlåtits, raedräknas
anställningstid hos förutvarande ägare av förelaget eller hos företag i koncern
som förutvarande ägare tUlhörde.

2 §

Bestämmelserna
i 1 § gäller ej i fråga om arbetstagare som

1.
är medlem av arbetsgivarens
familj,

2.
avlönas uteslutande genom andel
i vinst,

3.
har företagsledande eller
därmed jämförlig ställning,

4.
omfattas av sjömanslagen (1952:
530) eller lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete.

3 §

Åsidosätter
arbetstagaren i väsentlig mån sina skyldigheter mot arbetsgivaren, får denne
säga upp anställningsavtalet ulan all iakttaga uppsägningstid enligt 1 §.
Delta gäller dock ej, om uppsägningen grandas enbart på förhållande som
arbetsgivaren känt till mer än en månad före uppsägningen.

4 §

Arbetstagare,
som har rält till uppsägningstid enligt 1 §, är berättigad till lön under
uppsägningstiden även om arbetsgivaren ej kan erbjuda honom arbete.

Har
arbetstagaren ulan föregående uppsägning varit permitlerad mer

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 4

än
fjorton dagar i följd eller sammanlagt mer än trettio dagar under sararaa
kalenderår, är han berättigad till lön för överskjutande perrait-leringstid.
Vad nu sagts gäller dock ej, ora perinilteringen är en följd av alt arbetet är
säsongbetonal eller eljest lill sin natur icke sararaanhängande.

5 §

Är
arbetstagare enligt 4 § berättigad till lön för tid då arbetsgivaren ej kan erbjuda
honom arbete, fär lönen för sådan tid ej understiga det belopp som skuUe ha
utgått om han i släUet haft semester och varit berättigad till semesterlön
enligt lagen (1963: 114) om semester.

För
arbetstagare, som avses i 12 § andra styckel lagen (1963: 114) om semester,
skall vid beräkning av lönens storlek del kalenderår som närmast föregått
uppsägningen eller permilteringen anses som kvalifUialions-år och det för varje
dag utgående beloppet utgöra fyra tiondels procent av arbetsinkomsten hos
arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Om arbetslagaren icke varit anställd
hos arbetsgivaren under hela kvalifikationsåret, skall för varje dag, som
arbetslagaren till följd därav icke deltagit i arbetet, arbetsinkomsten ökas
med ett belopp motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomsl hos
arbetsgivaren under kvalifikationsåret.

Från
lön enligt första eller andra stycket får arbetsgivaren avräkna inkomst som
arbetstagaren under den lid lönen avser förvärvat eller uppenbarligen borde ha
kunnat förvärva i annan anställning, genom uppdrag eller genom egen
förvärvsverksamhet. Arbetsgivaren får också avräkna utbUdningsbidrag enligt
arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) och ålderspension enligl lagen (1962:
381) ora allmän försäkring, i den mån förmånen avser samma lid som lönen och
arbetstagaren blivit berättigad till förmånen efler uppsägningen eller
permilteringen.

6 §

Blir
arbetstagare, som har räll till uppsägningstid enligl 1 §, skUd från
anställningen på gmnd av arbetsbrist, äger han under sex raånader därefter
företrädesrätt lUl ny anställning hos sarame arbetsgivare i den verksamhet där
han tidigare sysselsatts, under förutsättning atl han kan antagas ha
tillräckliga kvalifUcalioner för det nya arbetet. Har flera arbetstagare sådan
räll, äger den företräde som varit anställd längst tid hos arbetsgivaren.

Arbetstagare,
som har återansläUls på gmnd av första styckel, åtnjuter omedelbart
anställningsskydd enligt denna lag.

Arbetstagare,
som har ålderspension enligl lagen (1962: 381) om allmän försäkring, har ej
företrädesrätt till ny anställning enligt denna paragraf. Paragrafen gäUer ej
heUer anställning som tjänsteman hos staten eUer anställning på vilken
kommunalljänstemannalagen (1965:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 5

275)
är tiUämplig och för vilken avlöningsförmånerna faslställes under medverkan av
Konungen eUer myndighet sora Konungen besläraraer.

7 §

Arbetstagares
förraåner enligl denna lag får ej inskränkas genom avlal. Sker del, är avtalet
ogiltigt i den delen.

8 §

Arbetsgivare,
som ej iakttager vad som föreskrives i denna lag, skall ersätta arbetslagaren
uppkommen skada.

Vid
bedömande om och i vad mån skada uppstått skaU hänsyn tagas även tiU
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Om
det med hänsyn tUl skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, får
skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig befrielse från
skadeslåndsskyldighet kan också äga rum.

9 §

Arbetstagare,
som vUl fordra skadestånd enligt denna lag, skall underrätta arbetsgivaren om
sitt anspråk inora fyra månader efter det alt skadan inttäffade saral
anhängiggöra sin talan senast två år efler skadans uppkomst. Grundas anspråket
på 6 § räknas tiden från den dag då annan tillträtt den anställning, till
vilken arbetstagaren gör gällande företrädesrätt.

Iakttager
arbetstagare ej vad som föreskrives i första stycket är lalan förlorad.

10 §

Mål
om tillämpning av denna lag prövas av arbelsdorastolen, ora
an-slällningsavlalet regleras av koUektivavtal, och i annat fall av allmän
domstol. Sådant mål får dock genom avlal hänskjutas tiU avgörande av skiljemän.

I
fråga om talans väckande och utförande hos arbetsdomstolen gäller 13 § lagen
(1928: 254) om arbetsdomstol även om målet ej är sådant som avses i den lagen.

Denna
lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligt därå meddelad uppgift
ulkomrait från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur

och handelsresande

Härigenom
förordnas, alt 86 § lagen (1914:45) om komraission, handelsagentur och
handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

86 §. Är handelsresande
anställd i sin huvudraans tjänst, skola i fråga ora hans skyldigheter och
rättigheter mot huvudmannen det dem emeUan ingångna avtalet och gällande
handelsbruk lända liU efterrättelse.

I
huvudmannens tjänst anställd I huvudraannens tjänst ansläUd

handelsresande raå
icke, raed raind- handelsresande raå icke, raed raind

re rätt därtill följer av avtalet eller re rätt därtill följer av avtalet eller

giltig anledning föreligger, ulan fö- giltig anledning föreligger, utan fö

regående uppsägning skiljas från regående uppsägning skiljas från

sin anstäUning eller själv lärana sin anstäUning eller själv lämna

densamma. Uppsäges avtalet från densamraa. Uppsäges avtalet från

någondera sidan, skall det upphöra någondera sidan, skall det upphöra

alt gälla med utgången av tredje alt gälla med utgången av tredje

kalendermånaden efter den, då kalendermånaden efler den, då

uppsägningen skedde. uppsägningen skedde. Vad nu sagts

gäUer dock ej i den mån
annat följer av lagen (1971:000) om anställningsskydd för vissa arbetstagare.
Ulan huvudmannens lov äge handelsresande, varom i denna paragraf förmäles, icke
under sina resor upplaga köpeanbud eller sluta försäljningsavtal för annans
räkning än huvudmannens.

Skall
tiU handelsresande, som här avses, lön helt eller delvis ulgå i form av
provision, skola i fråga om villkoren för provisionens åtnjutande de i 68-70
§§ för handelsagent givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning.

Denna
lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligl därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom
förordnas, atl 2 § lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
§

Betalning
enligl garantin utgår för lönefordran som har förmånsrätt enligl 17 kap. 4 §
handelsbalken och för pensionsfordran sora har förmånsrätt enligt 17 kap. 4
eller 6 a § samraa balk. Med lönefordran jämställes fordran på skadestånd som
avses i 17 kap. 4 § handelsbalken.

Har
arbetstagare på grand av fordran som avses i första stycket ansökt ora gäidenärens
försällande i konkurs, utgår belalning även för kostnaden härför och, ora
konkursen avskrivils enligl 185 § konkurslagen (1921: 225), för kostnad som
arbetstagaren ålagts att utge enUgt 188 § samma lag.

Belalning
enligl garantin utgår Belalning enligl garantin utgår

för
varje arbetstagare med sam- för varje arbetstagare med sammanlagt högst ell
belopp sora mol- raanlagt högst elt belopp som motsvarar tre gånger del vid
tiden svarar fyra gånger det vid tiden för konkursbeslulet gällande bas- för konkursbeslulel
gällande basbeloppet enhgt 1 kap. 6 § lagen beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962: 381) om aUmän försäkring. (1962: 381) om aUraän försäkring.

Denna
lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligl därå meddelad uppgift
utkorarail från trycket i Svensk förfatlningssaraling, raen tiUärapas ej
beträffande fordran som gjorts eller kunnat göras gäUande i konkurs, i vilken
beslut om egendomsavträde raeddelals före näranda dag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107

4
Förslag till

Lag
om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den
öppna arbetsmarknaden

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Länsarbetsnämnd
äger förelägga arbetsgivare som inom länet sysselsätter minst fem arbetstagare
alt liU nämnden

1.
på lider som nämnden bestämmer lämna
uppgift om antalet hos arbetsgivaren sysselsatta arbetstagare samt, för varje
arbetstagare, dennes namn, ålder, kön, nalionaUlel, arbetsplats och
huvudsakliga arbetsuppgifter,

2.
fortiöpande anmäla uppsägningar
och perraitteringar för längre sararaanhängande lid än fjorton dagar av
arbetstagare sora orafattas av lagen (1971: 000) om anställningsskydd för vissa
arbetstagare.

Föreläggande
enligt första stycket kan förenas med vite. Innan föreläggande meddelas skall
arbetsgivaren och berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer beredas
tillfälle all yttra sig.

2 §

Finner
länsarbetsnämnd anledning alt antaga atl arbetsgivare, som avses i 1 §,
sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad som är rimligt med hänsyn till
ålderssammansättningen på tillgänglig arbetskraft och förhåUandena i övrigt,
bör nämnden överlägga i saken med arbetsgivaren samt berörda arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer.

När
skäl därtill föreligger skall nämnden, på grundval av vad sora förekommit vid
överläggningarna, meddela arbetsgivaren anvisningar beträffande åtgärder som
bör vidtagas för att bereda äldre arbetstagare bättre
sysselsättningsmöjligheter. Näranden kan därvid anmoda arbetsgivaren att i
samband med nyansläUningar öka andelen äldre arbetstagare i arbetsstyrkan i
enlighet med vad näranden närraare anger.

3 §

Undandrager
sig arbetsgivaren all raedverka vid överläggningar inför länsarbetsnämnden eUer
följer han ej anvisningar som nämnden meddelat med stöd av 2 § andra stycket,
skaU nämnden göra anmälan härora tiU arbetsmarknadsstyrelsen.

4 §

Arbetsmarknadsstyrelsen
kan ta upp fråga om sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare hos
arbetsgivare, som avses i 1 §, efter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 9

anmälan
av länsarbetsnämnd eller av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller
på eget initiativ.

Styrelsen
kan kaUa arbetsgivaren och berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
tiU överläggningar samt meddela sådana anvisningar som avses i 2 § andra
styckel. Styrelsen kan även förelägga arbetsgivaren att förete handlingar som
kan antagas ha betydelse för bedömningen av arbetsgivarens personalpolitik.

KaUelse
av arbetsgivare lill överläggningar saml föreläggande för arbetsgivare all
förete handUngar kan förenas med vite.

5 §

Följer
arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av arbetsmarknadsstyrelsen
beträffande sysselsättning av äldre arbetstagare och är det med hänsyn tiU
omständigheterna uppenbart alt rättelse ej kan åstadkommas på annat sätt, kan
styrelsen förordna, alt arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dem
som den offentiiga arbetsförmedlingen har anvisat eUer godtagit.

6 §

Arbetstagarorganisations
medverkan i frågor som avses i denna lag sker genora företrädare som utses av
organisationen.

Beträffande
sådan företrädare som är anställd hos arbetsgivaren äger bestämmelsema i 42-44
§§ arbelarskyddslagen (1949: 1) motsvarande tiUämpning.

7 §

Arbetsgivare
som ej iakttager förordnande enligl 5 § dömes tUl böter eUer fängelse i högst
elt år. AUmänt åtal får väckas endast efler anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

8 §

Den
som fåll del av uppgift som lämnats med slöd av denna lag får icke obehörigen
yppa eUer nyttja vad han därvid erfarit om enskilt förelags eUer enskild
saramanslulnings affärs- eller driflförhållanden eller om enskilds personliga förhåUanden.
Den som uppsåtiigen eller av oaklsarahel bryter häremot döraes tUl böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endasl om raålsägande anger
brottet lUl åtal eUer åtal är påkaUat från aUraän synpunkt.

9 §

Talan
mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom
besvär.

Mot
styrelsens beslut i fråga som avses i I § får talan dock icke föras.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 10

10
§

Närmare
föreskrifter för tiUämpningen av denna lag meddelas av Konungen eUer, efter
Konungens berayndigande, av arbetsraarknadsstyrelsen.

Denna
lag träder i krafl dagen efter den, då lagen enligt därå raeddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 H

5 Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att

utbekomma
aUmänna handlingar

Härigenora
förordnas, atl i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma
allmänna handlingar skall införas en ny paragraf, 22 §, av nedan angivna
lydelse.

22 §1

HandUng
i ärende som avses i lagen (1971: 00) om vissa ålgärder för att främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden må, i den
mån den innefattar upplysning ora enskUt företags affärs- eller
driflförhåUanden eller om enskilds personliga förhållanden, ej utlämnas
tidigare än tjugu år efler handlingens datum, såvida ej, med hänsyn tiU det
ändamål för vilket utiäranande begäres och orasländigheterna i övrigt,
trygghet kan anses vara för handen all upplysningen ej raissbrukas tiU skada
för företagel eller den enskilde.

Denna
lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligl därå meddelad uppgift
uikommit från trycket i Svensk författningssamling.

1
Förutvarande 22 § upphävd genom 1968: 327.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 12

Utdrag
av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 2 april 1971.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efler gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder för den äldre
arbetskraftens anställningstrygghet och anför.

1.
Inledning

De
äldre arbetstagarna har ett utsatt läge på arbetsmarknaden. De har ofta ingen
eller liten trygghet i anställningen och de har betydande svårigheter all få
nya anställningar. Stora gmpper äldre går arbetslösa.

I
december 1969 uppdrogs ål särskUl tillkallade sakkunniga all göra en aUsidig
utredning av anställningstryggheten med tonvikten lagd på frågan, om det stöd
som utgår till äldre arbetskraft vid arbetslöshet behöver kompletteras raed
lagstadgad trygghet i anställningen. De sakkunniga beräknas kunna slutföra
utredningsarbetet under år 1972. En slutlig lösning av frågan om
anställningstrygghet grundad på utredningens kommande förslag kan därför
väntas tidigast om etl par år.

Mot
bakgrand av de äldres svåra läge på arbelsraarknaden har del ansetts nödvändigt
all ulan alt avvakta utredningens förslag omedelbart vidta vissa ålgärder för
att förbättra den äldre arbetskraftens syssel-sällningsmöjligheler på den öppna
raarknaden. Inora inrikesdeparleraenlet har därför upprättats en i februari
1971 dagtecknad proraeraoria (Ds In 1971: 1) med förslag till lagstiftning om
ålgärder för alt förbättra den äldre arbetskraftens anställningstrygghet. De
äldre arbetslagarna skall ges förbättrat skydd i beslående anställningar och
åtgärder skall kunna vidtas för att öka möjligheterna för denna kategori atl få
nya anstäUningar på den öppna arbetsmarknaden. I proraeraorian ingående
lagförslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende sora bilaga.

Efler
remiss har yttranden över proraeraorian avgetls av arbets-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 13

domstolens
ordförande, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), KSA-utredningen, utredningen
rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbelsdorastolen,
statens avtalsverk (SAV), statens orapla-ceringsnärand. Svenska
komraunförbundel. Svenska landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige
(LO) - sora har bifogat yttranden från Svenska fabriksarbetareförbundet.
Svenska metallarbetareförbundet och Svenska transportarbeiareförbundet -
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska
sjöfolksförbundel. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Bankemas
förhandlingsorganisation (BFO), Föreningen skogsbrakels arbetsgivare,
Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO), Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen och Sveriges redareförening.

I
anledning av promemorian har dessutom inkommit skrivelser från statens
handikappråd, Sveriges personaladminislraliva förening (SPF) särat Sveriges
socialderaokratiska ungdomsförbund. Slutiigen har från Sveriges
socialdemokratiska arbetareparti ingells en sararaanställning av resultatet av
rådslag angående promeraorieförslagen som hållils av lokala organisationer inom
partiet.

2.
Nuvarande förhållanden

2.1
De äldres arbetslöshet

Arbetslöshetens
omfattning kan studeras främst på grundval av två skilda statistiska serier,
nämligen arbetskraftsundersökningama (AKU) och arbetsförmedlingsslalistiken.

AKU
utförs av statistiska centralbyrån och äger nuraera rura månadsvis.
Undersökningama utförs på ell urval personer i åldem 14 år och däröver som är
kyrkobokförda i Sverige. Urvalet kompletteras successivt med invandrare. De
månatliga undersökningarna baseras på tre separata urval, vart och ett om ca
18 000 personer. Skattningar för etl helt kvartal grundas på de tre urvalen
tillsaramanlagna. Uppgifterna inhämtas genom intervjuer.

Under
åren 1961-1969 utfördes AKU kvartalsvis. Urvalen omfattade från våren 1963 ca
12 000 personer. Åren 1966-1969 förelogs varje höst utvidgad AKU med urval som
omfattade ca 60 000 personer.

I
AKU inhämtas uppgifter från inlervjupersonema bl. a. för alt bedöma ora de
tillhör arbetskraften eller inte. Kategorin »i arbetskraften» orafattar enligl
AKU:s definitioner sysselsatta och arbetslösa. Som sysselsatta räknas i första
hand aUa sora under en aktueU mälvecka har utfört något arbete, antingen som
avlönade arbetstagare eUer sora egna företagare, eller som har arbetat minst 15
limmar som oavlönade medhjälpare i förelag tUlhörigt hushållsmedlem. Vidare
ingår bland de

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ptop. 1971:107 14

sysselsatta
alla sora hade anställning eller var egna företagare men sora var tillfälligt
frånvarande pä grand av sjukdora, seraester, värnpliktstjänstgöring e. d. Sora
arbetslösa räknas i huvudsak personer sora under raälveckan inle var
sysselsatta raen som var arbetssökande eller som var perraitlerade. TiU
arbetskraften räknas inte personer som under mätveckan arbetade endast i eget
hushåU, studerade, var intagna på anstalt, etc. eller sora exempelvis av
åldersskäl hade lämnat förvärvslivet. Utanför kategorin »i arbetskraften»
faller bl. a. latent arbetssökande, dvs. personer sora vid intervjuer har
uppgelt all de skuUe ha sökt arbete om de hade ansett sig kunna få lämpUgl
arbete på bostadsorten. De räknas alltså inle som arbetslösa.

Genora
att AKU är urvalsundersökningar blir resultaten behäftade raed slurapfel.
Dessutom förekommer mätfel eller fel på grand av bortfall.

Arbetsförmedlingsstatisliken
är en administrativ statistik och gmndas på lolalräkningar av antalet till
arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa. Den anger sora arbetslösa alla som är
anmälda som arbetssökande vid arbetsförmedlingarna och som konstateras ha varit
arbetslösa den första helgfria dagen i den vecka i månaden då den 15:e
infaller.

Medan
arbetslösheten i AKU avser en hel vecka hänför den sig således i
arbetsförmedlingsstatisliken lill endast en dag.

Den
tabell som redovisas i del följande (s. 16) upptar betydande skillnader mellan
de båda statistiska serierna, såväl i fråga ora arbetslöshetens orafallning
vid vissa tidpunkter sora i fråga ora arbetslöshetens utveckling i tiden.
Tabellen anger arbetslöshetens orafallning bland yngre och äldre åren
1965-1970 enligt AKU resp. arbetsförmedlingsslalistiken saral arbetslöshetens
relativa omfattning i dessa grupper enligt AKU angivna år.

Talen
från AKU ger en antydan om alt andelen arbetslösa av alla i åldern 55-66 år,
som ingår i arbetskraften, under vinterperioden Ugger något högre än motsvarande
andel för dera som inte har fyllt 55 år. För övriga delar av årel är talen för
dessa äldre i aUmänhet snarast något lägre än för de yngre. I övrigt
föreligger knappast några framträdande skillnader raellan arbetslöshetens
omfallning för äldre och yngre arbetskraft.

Enligl
arbelsförmedUngsstalisliken är antalet arbetslösa i åldern 55 år eller däröver
grovt angivet ungefär hälften så stort som antalet yngre arbetslösa vad gäller
liden fram tiU mitten av år 1968. Därefter ökar antalet äldre arbetslösa och
dessa är på senare lid i stort sett lika många som de yngre. En av
förklaringarna till all elt ökat anlal personer i åldern 55 år eller däröver
har registrerats som arbetslösa från mitten eller senare delen av år 1968 lorde
ligga i del äldreslöd som infördes den 1 juli 1968 i form av omslällnmgsbidrag
och utvidgad rält till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 15

Arbetslöshetens
omfallning varierar betydligt från region lill region. FörhåUandevis hög
arbetslöshet brukar registreras i de nordligaste delarna av landet Delta
gäller särskilt i fråga om den äldre arbetskraften. Så t. ex. fanns enUgl
arbetsförmedlingsslalistiken för november 1970 sammanlagt ca 17 300 arbetslösa
i skogslänen. Av dessa personer var ca 8 900 i åldern 55 är eller däröver.
Personer i den åldersgruppen utgjorde således nära hälften av aUa arbetslösa i
skogslänen.

Skillnadema
mellan äldre och yngre arbetslösa är betydande när det gäller
arbetslöshetstidens längd. Della visas av följande tabell (överst s. 17) sora
grundas pä AKU för de tre första kvartalen 1970.

TabeUen
visar alt en person i åldern 55 år eller högre, som mister sin anställning,
löper avsevärt större risk än en yngre person atl förbli arbetslös under lång
tid. Flera faktorer torde bidra till della förhållande. De äldre arbetstagarna
är mera svårtörliga, yrkesmässigt och geografiskt, och har därigenom större
svårigheter atl anpassa sig till förändringar i arbetskraftsbehovet. Förelagen
är erfarenhetsmässigt mindre benägna all anstäUa äldre arbetskraft. Vad sora är
särskUl allvarligt i sararaanhangel är eraeUertid den negativa effekt sora en
längre lids arbetslöshet fär i fråga ora arbetstagarnas självförtroende och
personliga fömlsältningar i övrigl all ånyo gå in i arbetslivet. Inte rainst
del sistnäranda förhåUandet kan antas raedföra atl äldre arbetstagare efter en
tids arbetslöshet avgår ur arbetskraften och därmed inle längre registreras
som arbetslösa i statistiken.

Även
enligl arbelsförmedlingsstatistiken föreUgger betydande skillnader mellan
äldre och yngre i fråga om arbetslöshetstidens längd. Delta framgår av följande
tabell (nederst s. 17) som grundas på räkningen i millen av september 1970.

Personer
i åldern 60 år och däröver utgör endast omkring en fjärdedel av alla dem som
vid räkningstillfället hade varit arbetslösa högst en månad, men inle mindre än
ca 4/5 av dem vilkas arbelslöshetstid överstiger etl halvt år. I det
sammanhanget bör beaktas atl det reella ar-betskraflsulbudet i framför allt den
äldsta åldersgruppen ofta är begränsat. För personer i åldem 63 år eller
däröver står valet raånga gånger raellan arbetsraarknadsslöd eUer
förtidspension.

Enligl
arbelsförmedlingsstatistiken fanns i september 1970 2 680 personer i
skogslänen i åldern 60 år eller däröver som hade varit arbetslösa rainst sex
raånader. Del motsvarar praktiskt tagel hälften av alla långtidsarbelslösa i
den åldersgmppen i landet.

1970
års långtidsutredning (SOU 1970: 71) gör vissa bedömningar beträffande
utvecklingen av tillgången och efterfrågan på arbetskraft. Enligl utredningen
kan befolkningen i de aktiva åldrama väntas växa obetydligt under perioden
1970-1975. Den svaga anlalsraässiga ökningen i arbetskraflstillgången som har

opaginerad Kontrollera mot PDF

(D Ö

oo'o" r-"

1 I
f ON

' © n r-j « r>fS
a\ o\ O ovTiin-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 m r- i- oC o" Tf" r-"

o ' ''' r-

oC>o'(rf

r| r r- i-h

0\'n'rn'\o'

opaginerad Kontrollera mot PDF

a> Ö u. o

toor-jrn oof-OON onoOvo
""1 '''Is' rAtoor y-r-rfoo rn' ocTcTodaC
t>OsO\rr

cs
1 1 (Ni (! » ( 04 11-Hl-H Il-H 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

ON ' fn (S rj- ON

; cd u O

iH O

i-H 1 I o O

rT o" ''

» n

vo (N 00 (N

twS"Tf Ö ' rCoo" TjtOoT

» I » (i-H*-H ri-H » -HT I (NJt-( » -h

s. 1 Kontrollera mot PDF

A b

H VD 1-H T I

» O O - O U-i o (N 1

Tf vo

cn Tt m

vooorON o o\ a\ voovo vot

rrvtN OooOcN i-rNooi-i

vcTcTor » oocTi-l "otTTfvo"

o »

rrtr-- rMrr- votvovo

s. 2 Kontrollera mot PDF

c/)_ ,

« 2

k. o

rj O vo f

1 1 1 I O O

m t oo

oCcc"- » !

fn-itm
o\n((N « ooo » o-(So i-h-oo

oqoo -
CN i-T ö oCoo"

» -H 1-H o "

oC oT
00* co'

vovcToC

croCocToo*

CN

roooo oo

s. 2 Kontrollera mot PDF

mvorNTj-
voooooti

I "2 02

r rt D r-- oo I
oo o t oo r- 00

r ov r oo -H r-j f* (N

00 oo
CO 00

oT Tt ''

i-H cs
-H (N

00 00
OO 00

rnr-H cN

H r* »

n P-" r" cn"

i-H O » -H ri

00 00
00 00

f* Tf Tt lO

00 00
oo 00

opaginerad Kontrollera mot PDF

rTt oo
(N cn" cn" ri cn"

213

v- o

r4r-l » r>>n ooooa\VD

O ov O vo

oC cC (n" » n" r m vf c

00 ov Tf m
rf 1-h" rT (N

vo o r- m

(N OO

cN''rvrcN*'cN"

' t o r-" r 00

ov CN
Tf oo *n *n
\D rf

r- Ov Tt Tf

Tf Tf Tt Tf

TfnoCoo" Tt m r* d

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
.k>i M

8

1-Hvor-vo oC otT Tf" o r- « o vo

-H CN

ooovti-i "novtTf oo » nr*(N

in" vd" i-r oT Tt" oT -h" t--" oo" rT oo*

oooTtoo f*ircNTf OnOoo

Hi-iCNH CNCNCNCN » -ifNCNCS

'cNCMCNCN CNCNCNCN CNCNfSCN

roocnov *'i.*'

Tfvor-o iOTtcN

rscNcS(N cNmmr

(N CN fS
CN CN cs cs CN

opaginerad Kontrollera mot PDF

£ -gi>
5-5'g' 'So 'o g'5'S'o S'5'S'o

OV ov Ov OV Ov Ov

*-H 1 1 *-H » I 1 I 1-H

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetslösa fördelade efter ålder och arbetslöshetens längd
enligl arbetskraftsundersökningama de tre första kvartalen 1970 (medeltal).

Anm. Antal personer anges i 100-tal.

Arbetslöshetens längd Ålder

veckor 1624 år 25-4 år 4554 år 1654
år 5564 år 6574 år 5574 år Antal % Antal %
Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

opaginerad Kontrollera mot PDF

55.2 31

24,9 25

13.3 14

6,6 9

39,2 262

31,7 118

17,7 58

11,4 30

13,1

23,7
23,7 39,5

25,0

24,2
22,6 28,2

30,2
24,4 22,1 23,3

5

9

9

15

31 30 28
35

63.0 100

23.1 45

9,6 24

4,3 12

56,0 26

25,2 21

12,4 19

6,4 20

O 4 131

512 48

1326 20

27 9

Summa 208 100,0 181 100,0 79 100,0
468 100,0 86 100,0 38 100,0 124 100,0 ' Därav 400
personer i åldern 67-69 år öcH 100 personer i åldern 70-74 år.

skett sedan millen av 1960-lalel föratses alltså komraa
all bestå. Förhållandena bedöras Wi likartade även under senare delen av
1970-lalet. Äldersgrappen 50-66 år väntas öka svagt från år 1970 lill är 1975
för alt därefter rainska något. Antalet yngre väntas minska ganska kraftigt,
särskUt under senare delen av 1970-talet. Denna utveckling av tUlgängen på
arbetskraft torde enligl utredningen inle komraa lill stånd ulan olika forraer
av sarahällsinsatser. Bl. a. aktualiserar det ökade inslaget av arbetskraft i
högre åldrar ålgärder för alt bereda dera sysselsättning.

Långtidsutredningen säger vidare atl en väsentlig
betingelse för den snabba produktivitetsstegringen under senare hälften av
1960-lalet synes ha varit den ökade takten i näringslivels strukturomvandling.
Den har medfört ökade krav på arbetskraftens rörUghet i olika hänseenden och
har föranlett en stark utbyggnad av samhällsinsatserna inom bl. a.
arbetsmarknadspolitiken. I utredningens kalkyl förutsätts en fortsatt snabb
slrakluromvandling. Denna utveckling järate en hög produktivitetstillväxt
reser krav på fortsatt utbyggnad av bk a. de arbetsraarknadspoliliska
insatserna. Utredningen påpekar också all ora den tendens skulle bestå sora
har iakttagits på vissa delar av arbelsraarknaden, näraligen all i första hand
yngre efterfrågas, delta lorde raedföra vidgade klyftor raeUan yngre och äldre.

Procentuella

Arbetslöshetens
längd

Antal
arbetslösa

i åldern

andelen arbets-

lösa 1

1 aiuern

antal
månader

24

2544

4559

60

Summa

60

1

2 521

2 776

2 969

2 628

10 894

24

12

609

822

1034

1 514

3 979

38

23

349

532

706

1222

2 809

44

36

234

460

719

1 836

3 249

57

6

114

254

978

5 471

6 817

80

Summa

3 827

4 844

6 406

12 671

27 748

46

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 ]8

.
Beträffande utvecklingen under perioden 1970-1975 av efterfrågan på arbetskraft
inora olika näringsgrenar gör långtidsutredningen bl. a. följande bedömningar.
Inom jordbruk, skogsbmk och fiske förutses sysselsältningsnedgångama från
senare delen av 1960-lalet forlsälla. Arbelskraftsvolymen kommer att minska med
7 % per år. Inom, industrin minskade arbetsinsatserna, mätt i anlal liraraar,
raed ca 2 % per år under liden 1965-1970 och den fömtses i utredningens grundkalkyl
rainska i drygt sarama takt under den följande feraårsperioden. Den sedan år
1950 ganska snabba sysselsättningsökningen inora tjänstesektorerna väntas
fortsätta.

Sysselsättningsförändringarna
inora de olika näringsgrenarna medför enligl utredningen all
sysselsältningssslmkluren koraraer atl ändras på varierande sätt inom oUka
delar av landet. Som en av flera tänkbara utvecklingslinjer anges atl sysselsättningen
i de tre storsladsorarådena kan öka Uka raycket som den för den totala ekonomin
beräknade uppgången. Sysselsättningsökningen i de tätbefolkade regionerna i
södra och mellersta Sverige (ulora storstäderna) skuUe motsvaras av en nästan
lika stor nedgång i Norrlands inland.

2.2
Uppsägning och permittering m. m.

2.2.1
Inledning

Etl
anställningsavtals varaktighet kan bestäraraas på flera sätt. VanUgast är alt
arbetstagaren anställs tiUs vidare. Part i sådani anställningsavtal kan genom
uppsägning få anställningen alt upphöra. Det förekomraer också all
anstäUningsavtalel sluts för bestärad tid eller avser viss beslämd
arbetsuppgift. I sådant fall upphör anställningsavtalet ulan särskilda ålgärder
frän partemas sida när liden har gått till ända eller arbetsuppgiften har
slutförts.

Uppsägning
av anställningsavtal syftar lill atl avtalet skall upphöra all gälla. En
permittering däremot innebär alt arbetstagaren vid arbetsbrist får sluta atl
arbeta ulan all likväl anställningen upphör. Arbetstagaren är skyldig all raed
kort varsel återgå till arbetet när det hinder sora föranledde perrailteringen
har upphört.

Frågan
ora arbetslagarens räll lill lön under uppsägningslid eller under permittering
har vid ell flertal liUfäUen varit uppe tUl bedömning i arbetsdomstolen.
Avgörande är vilket lönesystem som tillämpas. Bygger avtalet på limlön, anses
arbetsgivaren norraall inte vara skyldig atl tillhandahåUa arbetslagarna arbete
i större utsträckning än han själv anser sig kunna erbjuda. Detla betyder alt arbetsgivaren
i princip inle är skyldig att utge ersättning vid avbrott i arbetet eller vid
perraitlering. I fråga ora raånadsavlönade är däreraot huvudregeln att
arbetstagare inte skall behöva vidkännas lönerainskning därför alt fullt arbete
mle har kunnat beredas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 19

Tjänstemännen
är i aUmänhet månadsavlönade och har därmed alltså i princip räll till lön
under uppsägningslid oavsett ora arbetsgivaren har kunnat erbjuda arbete eller
ej. Arbetarna är däreraot oftast tiraav-lönade. Arbelsdorastolen har emeUertid
ansett atl bestämmelser om uppsägningstid ändå ger arbetare ell visst skydd
mot inkomstbortfall. Domstolen har sålunda framhållit atl huvudsyftet raed en
bestämmelse om uppsägningstid är för den anställdes del all han skall ha rådrum
alt söka ny anställning medan den gamla anställningen ännu består. För alt
uppsägningstiden skaU fylla denna uppgift förutsätts all åtminstone i regel
full lön utgår under uppsägningstiden, även ora arbetsgivaren inte kan bereda
den anställde fuU sysselsättning. I en dom av år 1936 (nr 24) gjorde
arbetsdomstolen följande uttalande.

I
den mån icke genom avtal en positiv reglering skell av frågan vilken ersättning
en arbetare, som icke fåll åtnjuta uppsägningstid, därför skall uppbära, måste
samma fråga i överensstämmelse med aUraänna rättsgrundsatser bedöraas såsora
ell skadeslåndsspörsraål. Arbetaren äger alltså - på sätt också angivits i § 3
av här ifrågavarande avtal -åtnjuta ersättning för förlorad arbetsförtjänst
under uppsägningstiden. Därmed är tydligen spörsmålet likväl icke löst, ty del
återstår all avgöra, vilken arbetsförtjänst arbetaren förlorat, och detta åter
beror av frågan i vad mån arbetaren har rätt liU arbete under uppsägningstiden.

Har
arbetaren rält alt under uppsägningstiden erhålla arbete under full arbetstid,
äger han också rätt atl, i händelse han icke fåll åtnjuta uppsägningstid,
utbekomma ersältning motsvarande lönen för den fulla arbetstiden med avdrag för
den arbelsinkorasl han eventuellt kunnat erhålla på annat häll. Har han däremot
icke räll lill arbete under full arbetstid, kan han icke göra anspråk på
ersättning för annan arbetsförtjänst än sora raotsvarar del arbete han hafl
rält alt erhålla.

Principiellt
föreligger tydligen icke någon skillnad raellan det fall alt arbetaren uppsagts
atl omedelbart lärana sin anställning och han alltså över huvud icke fått
åtnjuta uppsägningstid och det fall att han väl kvarstått i anställningen raen
icke under uppsägningstiden erhållit arbete under full arbetstid. Hans rätt
till ersättning för förlorad arbetsförtjänst raåste i båda fallen bedöraas
raed hänsyn till orafatlningen av hans räll lill arbete under uppsägningstiden.

Spörsraälel
i vad mån en arbetsgivare är skyldig alt under uppsägningstiden tillhandahålla
arbete under full arbetstid samraanhänger emellertid med frågan i vad raån
arbetsgivaren över huvud är berättigad att inskränka arbetstiden eller
verkställa perraitteringar. TydUgen kunna dylika åtgärder alltid vidtagas, ora
de därav berörda arbetarna underrättas så långt i förväg sora motsvarar den
bestämda uppsägningstiden. Nu lorde emeUertid kollektivavtal och enskilda
arbetsavtal, särskUt när lönesystemet är uppbyggt på timlön, i stor
utsträckning vara slutna under den förutsättningen att arbetaren icke kan
påräkna arbete i större utsträckning än arbetsgivaren anser sig kunna lämna
dylikt. I detta fall kan arbetsgivaren alltså icke anses i något avseende
handla felaktigt, om han vidtager permittering eller förkortning av arbetstiden
även utan sådan underrättelse på förhand, varom ovan sägs. Den följdriktiga
konsekvensen av att arbetarna alltså i dessa fall icke har någon rält till ett

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 20

visst
kvantum arbete skulle vara, alt en arbetare, sora uppsäges från sin
anställning, icke heller under uppsägningstiden kan göra anspråk på mera arbete
än arbetsgivaren anser sig kunna lärana och alltså icke heller kan fordra
ersättning för större lön än sora motsvarar denna arbetsmängd.

Emellertid
skuUe en dylik konsekvens ofta raedföra, alt förraånen av rätt till uppsägningstid
skulle i alltför stor utsträckning uttunnas, och man har därför för dylika fall
anledning att i uppsägningsbestämmelsen inlägga en tolkning, varigenom den
obegränsade rätten all fritt permittera eller inskränka arbetstiden skäligen
modifieras i vad angår uppsägningstiden. SärskUt måste arbetsgivaren raed
hänsyn till uppsäg-ningsbesläraraelserna anses hava en skyldighet all i
händelse av arbetsbrist planera sina uppsägningar i god tid, så alt de
uppsagda beredas tUlfälle lill arbete i största raöjliga utsträckning under
uppsägningstiden. Under inga orasländigheier bör arbetsgivaren kunna liU
förfång för uppsagda arbetare under uppsägningstiden inskränka arbetstiden eller
verkställa permUtering i större utsträckning än som motsvarade arbetsförhållandena
vid liden då uppsägningen gjordes. Eftersätter arbetsgivaren vad sålunda måste
anses åligga honora, inträder skyldighet att lärana ersättning för den
arbetsförtjänst under uppsägningstiden, vara arbetaren med hänsyn lill
förhållandena skäUgen kunnat göra anspråk, och på delta sätt kan också
ersättning för förlorad arbetsförtjänst under uppsägningstiden koraraa alt
motsvara full arbetstid, oaktat arbetsgivaren icke kunnat lärana något arbete
alls eller endasl en raindre mängd arbete.

Dessa
uttalanden har bekräftats i andra domar.

När det gäller
förhållandel raellan uppsägning och permittering har arbetsdomstolen hafl all
bedöma del fallet, atl en arbetare först permilleras och senare sägs upp från
anställningen. I ett sådant fall har domstolen funnit, all arbetsgivaren från
början borde ha insett, att en bestående arbelsminskning skuUe bli nödvändig.
Arbetsgivaren borde då ha sagl upp arbetarna och planerat uppsägningarna så,
alt arbetarna kunde beredas arbete under uppsägningstiden. Eftersom arbetsgivaren
inle hade handlat på della sätt, var han skyldig att håUa arbetarna skadeslösa
i den raån de blev utan arbelsinkorasl under uppsägningstiden. Samma synsätt
har kommit till uttryck i ett antal andra domar från arbetsdomstolen. I en dom
frän år 1949 (nr 11) frara-höUs, att arbetstagaren har räll liU ersältning för
de löneförraåner sora avlalsenUgt skolat tillkomraa honora under
uppsägningstiden. Har han tagit annan anställning, är han dock skyldig all
vidkännas avdrag för den inkorast han därigenom förvärvat.

Arbetsdomstolen
har vidare uttalat, atl ora kollektivavtal innehåller besläramelser om
uppsägning så följer därav, all permittering inte får ske i sådana situationer
där en uppsägning, framstår som den naturliga åtgärden. I regel bör arbetsgivaren
tillgripa uppsägning i stället för permittering om en uppkomraen arbetsbrist
kan väntas bli långvarig. Arbetsgivaren får inte perraillera en arbetare i
stället för all säga upp ho-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 21

nora
ora avsikten är atl arbetaren inte vidare skall användas i arbetsgivarens
tjänst.

Uppsägningstidens längd
har särskild betydelse i det fallet alt arbetsgivaren försätts i konkurs.
Enligl gäUande räll medför inle arbetsgivarens konkurs all anställningsavtalet
upphör. Konkursboet anses emellertid ha räll alt säga upp avtalet all upphöra
efler skälig tid och är därvid inte bundet av avtalad uppsägningstid. Om konkursboet
säger upp arbetstagaren, anses denne ha förmånsrätt enligl 17 kap. 4 §
handelsbalken för lön under skälig uppsägningslid, ora arbetstagaren inte har
kunnat skaffa sig arbelsinkorasl på annat håll. Enligl praxis skall vid
bedöraande av vad som är skälig uppsägningstid hänsyn las till bl. a.
anställningens längd och art. Finns uppsägningstid föreskriven i
tjänsteavtalet eller i kollektivavtal godtas den liden även i konkurs, om inte
särskUda skäl talar mot det.

17 kap. handelsbalken
ersätts fr. o. ra. den 1 januari 1972 av förraånsrättslagen (1970: 979).
Lönefordringarnas stäUning vid konkurs ändras inte genora den nya lagen. I 11 §
föreskrivs alt allraän förraånsrätt följer raed bl. a. arbetstagares fordran
på sådan lön eller annan ersättning på grand av anställningen som inle har
förfallit lill belalning tidigare än elt år innan konkursansökningen gjordes
och på lön eUer ersättning under skälig uppsägningslid, högst sex månader. Vad
sora är skälig uppsägningslid skall enligl förarbetena (prop. 1970: 141 s. 90
f) avgöras efter sararaa riktlinjer sora enligl gällande rätt.

EnUgl
2 § lagen (1970: 741) om statiig lönegaranti vid konkurs tryggas arbetstagares
förmånsberältigade lönefordringar genora en statlig garanli. Garantin utgör
raaxiraalt tre gånger basbeloppet enligt lagen (1962: 381) ora aUraän
försäkring. Basbeloppet för mars 1971 är 6 900 kr. Enligl förarbetena bör del
garanterade beloppet motsvara lön för en eller två månader före konkursbeslutet
och för skälig uppsägningstid och dessutora norraala fordringar på
ackordsersällning, provision m. ra. (prop. 1970: 201 s. 65). Vad sora är skälig
uppsägningstid avgörs på samraa sätt sora vid lillärapning av
förmånsrättslagen. I förarbetena anges också alt, om arbetstagaren under
uppsägningstiden lyfter lön från ny anstäUning, etl häreraol svarande belopp
skall dras av från hans för-raänsberältigade utdelning i konkursen (prop. 1970:
201 s. 66).

2.2.2
Regler ora uppsägningslid Privat verksarahet

I
fråga ora arbetare gällde ursprangUgen att varken den enskUde arbetsgivaren
eller den enskilde arbetaren behövde iaktta någon uppsägningstid. Är 1964 kora
eraeUertid SAF och LO överens ora all rekommendera sina förbund alt i
kollektivavtalen införa regler om en örasesi-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 22

dig
uppsägningslid på 14 dagar. Denna uppsägningslid skulle dock gälla bara efter
nio raånaders anstäUning. För arbetare sora hade kortare anstäUningslid skulle
enligl rekomraendationen tUlärapas tidigare gällande regler ora
uppsägningstid. Detla innebär i regel atl dessa senare arbetare har kortare
uppsägningslid.

Inora
byggnads- och anläggningsinduslrin gäUer all en uppsägningstid av 14 dagar skall
iakttas örasesidigl, ora anställningen varat rainst en månad och ackordsarbete
inte förekommer. Enligl vissa avtal skaU uppsägning verkställas så alt
anställningen upphör vid slutet av en ackordsperiod men raed en 14-dagars
örasesidig uppsägningstid. Dessa bestäraraelser hänger sararaan raed att
huvudparten av arbetstagarna inom byggnads- och anläggningsinduslrin anställs
för ell byggnadsobjeki eller en ackordsperiod.

Kollektivavtalen
innehåUer regelmässigt bestämraelser som ger arbetsgivaren rätt all avskeda
arbetaren ulan iakttagande av eljest gällande uppsägningslid, om arbetaren
missköter sin anstäUning eller tillfogar arbetsgivaren skada.

Anställningsavtalen
för tjänstemän är i allraänhel lillsvidare-avtal. Sedan gammall har för
tjänstemännen gällt ganska långa uppsägningstider. Uppsägningstiden varierar i
regel efler ålder, lön och anställningslid. Reglerna är något olika inom oUka
avlalsoraråden. Så t. ex. är enligl kollektivavtal raellan Sveriges
verkstadsförening och Svenska induslriljänsleraannaförbundel (SIF) saral
Sveriges arbelsledareförbund (SALF) uppsägningstidens längd beroende i
huvudsak av antalet anställningsår. För arbetsledare är uppsägningstiden för
arbetsgivaren två månader om arbetstagaren har mindre an två anställningsår,
tre månader om arbetslagaren har två-fem anställningsår, fyra månader om
arbetstagaren har fem-tio anställningsår och sex månader om antalet
anställningsår är tio eUer fler. Arbetslagaren kan iaktta kortare
uppsägningslid.

För
andra tjänslemän är den ömsesidiga uppsägningstiden en raånad, ora
tjänsteraannen inle har fyllt 23 år. För tjänsleraan sora har en månadslön, i
fråga om raän på raindre än 2 505 kr. och i fråga ora kvinnor på mindre än 2
295 kr., gäller aUtefter anstäUningstidens längd en uppsägningstid på en till
tre månader vid uppsägning från arbetsgivarens sida (för år 1971 och följande
år omräknas beloppen enligl vissa i avtalet angivna regler). Ora raänadslönen
överstiger nyssnäranda belopp skall arbetsgivaren iaktta uppsägningstider sora
varierar mellan två månader, ora tjänsteraannen har raindre än tre
anställningsår, och sex månader, om tjänstemannen har tolv eUer fler
anställningsår.

På
de nu näranda avlalsorarådena gäller alt arbetsgivaren i vissa situationer kan
avskeda en tjänsleraan ulan iakttagande av uppsägningstid.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 23

Statlig
verksarahet

Arbetare
i statlig tjänst har inle någon uppsägningstid under den första raånaden av
anstäUningen. Överstiger ansläUningsliden en raånad, är arbetaren i princip
berättigad lill en veckas uppsägningslid. För anställning sora överstiger tre
raånader gäller en örasesidig uppsägningslid av två veckor. Arbetare sora har
en sararaanhängande anställningslid vid arbetsplatsen på två år eUer mer har
dock rätt lill en uppsägningslid av rainst fyra veckor. Arbetare sora gjort
sig skyldig till grövre förseelse kan avskedas ulan iakttagande av
uppsägningstid. För vissa arbetarkategorier gäller specieUa bestäraraelser ora
uppsägningstid.

Vissa stalstjänsteraän kan
över huvud taget inle skiljas frän tjänsten genora uppsägning. Della gäller
enligl 36 § regeringsforraen i fråga ora innehavare av ordinarie doraartjänst.
Andra ordinarie tjänster än doraartjänsler skall enligt 7 §
slatsljänsleraannalagen (1965: 274) till-sällas raed fullmakt eller
konstitulorial eller, om särskilda skäl föreligger, med förordnande. Har
tjänsteman lillsatls genom fullmakt eller konstitulorial, kan han inle skiljas
från tjänsten genom uppsägning.

Enligt
30 § första stycket statstjänstemannalagen kan tjänsleraan sora är förordnad
tills vidare skiljas från tjänsten efter skriftlig uppsägning. Den sora är
förordnad för tillfällig anställning kan dock raed oraedelbar verkan skiljas
från tjänsten, ora anställningen inte har varat raer än tre månader i följd.

För
statliga tjänstemän sora innehar ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst
och sora har anställts med förordnande liUs vidare finns
kollektivavlalsbesläraraelser ora uppsägningstidens längd i 9 § allraänna
avlöningsavtalet den 18 juli 1969 för statliga och vissa andra tjänstemän
(AST). Enligl dessa bestämraelser gäller i princip atl arbetsgivaren skall
iaktta en uppsägningslid av sex månader vid uppsägning av ordinarie
tjänsteman, tre månader vid uppsägning av extra ordinarie tjänsteman och en
månad vid uppsägning av extra tjänsteman.

Kommunal
verksamhet

Enligl
kollektivavtal mellan Svenska komraunförbundel och Svenska
komraunalarbetareförbundet (ABK/ABKD 70) gäller i huvudsak följande
besläramelser om uppsägningstid för arbetare. Har arbetaren minst ell års
anställningstid i pågående anställning efter fyllda 18 år utgör
uppsägningstiden 30 dagar. För andra arbetare utgör uppsägningstiden 14 dagar.
Om arbetstagare, som tidigare tilldelats varning eller suspenderats, åter gör
sig skyldig lill fel eller försuraraelse eller ora arbetstagare visar sig
uppenbart oläraplig för fortsatt anställning, kan han entledigas utan
uppsägningslid. Innan entiedigande sker skall un-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 24

dersökas
om del är raöjligl och lärapligt all förflytta den felande till annat arbete.

Enligt
kollektivavtal mellan Svenska landstingsförbundet och Svenska
komraunalarbetareförbundet (LABK 70) gäller för bl. a. arbetare, som har
fortlöpande regelbunden heltidstjänstgöring och är anställda liUs vidare, en
uppsägningslid på tre raånader ora anstäUningen har varat rainst elt år, och
pä en raänad, om anstäUningen har varat mindre än ett år. Har arbetstagaren
varit anställd hos arbetsgivaren under rainst 15 år eller, ora han fyllt 40 år,
under rainst tio är, skaU arbetsgivaren iaktta en uppsägningslid på elt är,
ifall uppsägningen föranleds av organisatoriska skäl. Arbetstagare sora gör
sig skyldig till fel eller försuraraelse eller visar sig uppenbart olämplig
för fortsall anställning kan i vissa faU entledigas ulan uppsägningstid.

För
vissa kategorier arbetare gäller enligl båda de nyss nämnda kollektivavtalen
vissa specieUa regler om uppsägningstid.

För
kommunallj änslemän som har fortiöpande regelbunden heltidstjänslgöring och är
anställda tills vidare, gäUer enligt kollektivavtal vid uppsägning från
arbetsgivarens sida följande uppsägningstider: sex månader för tjänsteman med
mer än elt års anställning och en månad för tjänsteman med mindre än ell års
anstäUning. GäUer del tjänsteman som har varit anställd hos arbetsgivaren under
minst femton år eller, om han fyllt 40 år, under minst tio år, är uppsägningstiden
elt år, om uppsägningen föranleds av alt förvaltningsorganisationen ändrats
eller alt arbelsuppgiftema upphört. Tjänsteman kan skiljas från anställningen
ulan uppsägningstid, ora han tidigare liUdelals varning eller suspenderats och
äter gör sig skyldig lill fel eller försummelse eUer om han visar sig
uppenbart oläraplig för fortsall anställning.

För
vissa tjänstemän inom specialreglerade kommunala verksamhetsområden gäller
samma bestäraraelser om anställnings upphörande som för stalstjänsteraän, se
bl. a. 35-43 §§ stadgan (1965: 602) om vissa tjänslemän hos korarauner m. fl.

2.2.3
Kollektivavlalsbesläraraelser ora varse]

I
privat verksamhet gäller både enligl huvudavlalet - det s. k.
Sallsjöbadsavlalet - och enhgt avtalet om företagsnämnder raellan SAF och LO
all arbetsgivaren vid uppsägning av arbetstagare från anstäUning som varat
minst nio raånader skall lärana underrättelse härom - uppsägningsvarsel - till
arbetstagarorganisationens representant på arbetsplatsen resp. tiU viss
ledaraot av förelagsnärandcn senast 14 dagar före uppsägningen. Varslet skall
innehåUa uppgift ora de berörda arbetslagarnas naran. Uppsägningsvarsel skaU
lämnas såväl när uppsägning sker pä grund av arbetsbrist som när den sker på
grand av arbetstagarens påstådda olämpUghet eller oskicklighet. Påkallas på
grund

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 25

av
omständighet, som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren, rainskning av
arbetsstyrkan inora kortare tid än den föreskrivna varselliden, skall varsel
lämnas så fort ske kan. Om arbetsgivaren eller arbetstagarorganisationens
representant begär del, skall samråd dem emellan ofördröjligen äga rura
rörande den tilltänkta åtgärden. Della innebär alt sararådet skall äga rum
innan uppsägningen verkställts.

Varsel-
och samrådsskyldighet föreUgger dock inle om avskedande äger rura på grand av
sådant arbetarens förhållande sora ger arbetsgivaren rält atl häva
arbetsavtalet med omedelbar verkan.

I
företagsnämndsavlalen raeUan SAF och LO saral raeUan SAF och TCO fastslås alt
de anställda har ell berättigat intresse av insyn i företagels aUraänna
personalpolitik och i handläggningen av personalfrågor, sora berör den grapp
av anstäUda de tillhör. I första hand skall detla intresse tiUgodoses genora
de fortlöpande kontakterna raellan företagsledningen och företrädarna för de
anställdas organisationer. Även i förelagsnämnden skall inforraation och
sararåd äga rum, när det gäller de allmänna riktlinjerna för förelagets
personalpolitik, t. ex.

a)
principer och raeloder för
rekrytering, urval och befordran,

b)
allmän planering av rekrytering
och utbUdning,

c)
uppgörande av
introduklionsprogram, och

d) principer
för oraplacering eller oraskolning av äldre arbetskraft och

betingat arbetsföra saral för oraflytlning av personal i saraband raed

strakturförändringar.

Inforraation
skaU vidare ora möjligt lämnas ora företagets personal-statistik avseende
personalens hälsotillstånd, sjukfrånvaro, inträffade olycksfall, personalorasällning,
rekryteringsläge etc.

I
fråga ora nedläggande, instäUelse eller väsentlig inskränkning av förelagels
drift skall sararåd äga rara inora förelagsnämnden beträffande åtgärdens
inverkan på anställningsförhållandena. Om åtgärden anmäls till offentiig
rayndighet skall anraälan delges näranden, som skaU hållas fortlöpande
underrättad om ärendets utveckling. Dessa bestäraraelser får dock inte
åberopas sora stöd för yrkande ora alt i förelagsnämnden behandla individuella
faU.

Om
det skulle raedföra skada för arbetsgivaren all uppenbara visst förhåUande,
föreligger inte inforraations- och samrådsskyldighel enligt
förelagsnämndsavlalel.

Beträffande
statlig verksamhet ges i kungörelsen (1968: 104) om förelagsnämnder ra. ra.
inora slatsförvaltningen (ändrad senast 1970: 203) föreskrifter ora all sararåd
skall ske i företagsnärand beträffande väsentlig förändring i förra av
oraorganisation, nedläggning, inställelse eller mer omfattande inskränkning av
verksamheten. Sararådel skall avse åtgärdens följder för de anställda. Anmäler
myndigheten sådan åtgärd till arbelsmarknadsrayndighel eller annat statiigt
organ, skall näranden underrättas om anmälan och informeras om ärendets
utveckling.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 26

I
förelagsnämnden skall också läranas inforraation om bl. a. principer och
metoder för rekrytering och för omplacering eller omskolning av ansläUda, i den
mån fortlöpande kontakter i personalfrågor raellan rayndighelen och
personalorganisation inte förekoramer i annan form.

På
den koraraunala sektorn har år 1968 träffats en central överenskoraraelse ora
företagsnärander. Enligl överenskoraraelsen skaU sararåd i näranden äga ram när
fråga uppkoraraer ora nedläggande, instäUelse sora inte är tillfällig eller
väsentUg inskränkning av viss verksamhet. Vidare skall information' och samråd
äga rura i näranden i fråga ora de allmänna riktiinjerna för koraraunens eller
förvaltningens personalpolitik, t. ex. principer och raeloder för rekrytering
eller principer för omplacering eller omskolning av bl. a. äldre arbetskraft.

Några
särskUda regler om varsel finns inle i koUektivavtalen på det koraraunala
orarådet.

2.2.4
Uppsägningsskyddet

Rättsregler
ora obehöriga uppsägningar

I
svensk rätt saknas generella lagbestäraraelser ora förbud mot obefogade
uppsägningar. I privat verksamhet har sedan länge gaUl principen om
arbetsgivarens fria uppsägningsrätt. I en dora från år 1932 (nr 100) förklarade
sålunda arbelsdorastolen, atl sora huvudregel vid ell icke tidsbestämt
anställningsförhållande gäUer, atl arbetsgivare, lika väl som arbetare, kan
raed iakttagande av uppsägningslid fritt uppsäga avtalet ulan angivande av
skäl. I en senare dora (1967 nr 17) konstaterade dorastolen, att dessa
uttalanden allljäral ägde giltighet.

I
båda de nu näranda doraarna erinrade arbetsdomstolen om all arbetsgivaren inte
kan begagna uppsägningsrälten för ell syfte sora strider mol lag och goda
seder. För denna inskränkning i den fria uppsägningsrälten har emellertid
dorastolen i sin rättstillämpning dragit snäva gränser. Sålunda har del
förhållandet i och för sig, atl en arbetstagares skiljande från anstäUningen
framstått sora obUligt, inle ansetts utgöra hinder för uppsägning.

Den
fria uppsägningsrälten har begränsats genora följande lagar.

Enligt
lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt (ändrad senast 1965: 277)
är en rättshandling ogiltig om den innefattar en kränkning av föreningsrätten.
En uppsägning utgör föreningsrätlskränkning, om den har vidtagits på gmnd av
all arbetslagaren är medlera i en fackförening eUer har ulnyttjat medleraskap
i fackförening eller verkat för fackförening eller för bildande av
fackförening.

Lagen
(1939: 727) ora förbud raot arbetstagares avskedande med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. ra. (ändrad senast 1966: 421) innebär, atl arbetstagare
i princip inle får skiljas från sin anställning på den grund alt han har alt
fullgöra värnpUktsljänslgöring. Motsvarande

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 27

gäUer
i fråga om reservofficerare och den som inom krigsraakten tjänstgör enligl
visst frivilUgl åtagande.

Lagen (1945: 844) ora
förbud raot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller
havandeskap ra. ra. innehåller ell generellt förbud raot alt avskeda
arbetstagare därför alt arbetslagaren har slutit trolovning eller ingått
äktenskap. Därutöver gäller all kvinnlig arbetstagare, sora sedan minst etl år
har stadigvarande anställning hos arbetsgivaren, inte får avskedas på den
grund alt hon har föll barn eller bUvil havande eUer därför all hon i saraband
raed havandeskap eller barnsbörd har avhållit sig från att arbeta under skälig
tid, högst sex månader.

Arbetarskyddslagen
(1949: 1, ändrad senast 1970: 694) innehåller bestämraelser om alt
arbetstagare sora har utsetts till skyddsombud inte fär skiljas från
anstäUningen på denna grund eUer raed anledning av sin verksarahet sora
skyddsorabud.

Vid
överträdelse av de här återgivna lagbesläraraelserna är arbetsgivaren skyldig
alt ersätta uppkoraraen skada, varvid även ideell skada är ersältningsgUl.
Uppsägningen kan förklaras ogiltig. Arbetsdomstolen har i sådana fall
förpliktat arbetsgivare alt la tillbaka arbetslagaren i anställningen. Så har
skell även i mål där dorastolen har funnit uppsägningen strida raot lag och
goda seder.

För
stalstjänsteraän gäller enligt 30 § andra stycket slatsljänsleraannalagen all
uppsägning får ske bara ora tjänsteraannen har visat bristande lämplighet för
tjänsten eller ora det finns anledning atl dra in tjänsten eUer orai
uppsägningen av annat skäl är påkallad från allmän synpunkt.

Enligl
30 § Iredje styckel kan arbetstagarförening begära överläggningar, när
tjänsteman som tillhör föreningen har sagts upp. Begärs överläggningar, får
tjänstemannen inte skiljas från tjänsten förrän överläggningen har ägt ram,
även ora uppsägningstiden har gäll ul.

Beslut
ora uppsägning av stalstjänsleman får inle verkställas förrän beslutet har
vunnit laga krafl. Besvär raot beslut om uppsägning prövas i sista hand av
regeringsrätten.

För
vissa komraunalljänsleraän gäller enligl stadgan ora vissa tjänstemän hos
korarauner ra. fl. sarama begränsning av uppsägningsrälten som för
stalstjänsleman.

Kollektivavtalsbeslämmelser
ora obehöriga uppsägningar

För
stora delar av den privata arbetsmarknaden gäller enligl avtal etl visst skydd
mol uppsägning ulan saklig grund. Det stora flertalet av de till SAF resp. LO
anslutna förbunden är bundna av det mellan SAF och LO träffade huvudavlalet
sora innehåller bestämmelser om uppsägning av enskilda arbetare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 28

Har
arbetsgivare på grund av enskild arbetares förhållande uppsagt denne och
uppstår till följd därav tvist, äger arbetarparlen enligl bestämmelse i
huvudavlalet hänskjuta frägan till avgörande inför den s. k.
arbelsraarknadsnäranden, ora arbetaren har en sararaanhängande anställningslid
ora rainst nio månader vid förelaget öch har uppnått 18 års ålder. Även enskild
arbetare kan enligl rättspraxis begära arbets-raarknadsnärandens prövning av
tvisten. Arbelsraarknadsnäranden, sora är sararaansatt av lika anlal
representanter för SAF och LO och i dessa ärenden dessutora har en opartisk
ordförande, skall sora skiljenämnd pröva om saklig grand har förelegal för
uppsägningen. Finner nämnden att uppsägning skell utan saklig grund, kan
näranden tiU-döma arbetaren skadestånd. I huvudavlalet regleras inte vad som
skall anses utgöra sakUg grund för uppsägning och inle heller efler vilka
grunder skadeståndet skall beräknas. Arbetsmarknadsnämnden kan inle förplikta
arbetsgivare atl åleranstiilla arbetare.

Vid
uppsägning av annan anledning än arbetarens förhållande kan arbetareförbundets
styrelse, om tvist uppstår, hänskjuta tvisten liU arbelsraarknadsnäranden för
utlåtande. Näranden fungerar då inte sora en skiljenämnd. Del finns ingen
opartisk ordförande och nämndens utlåtande har endasl karaktären av en
rekoraraendation. Vid bedömande av tvisten »beaktas såväl produktionens
beroende av arbetskraftens duglighet och lämplighet sora arbetarnas berättigade
intresse av trygghet i anställningen. I enUghet härraed skall hänsyn lagas
såväl till nödvändigheten av alt förelaget i raöjligasle mån betjänas av
skickliga och för dess verksamhet lärapliga arbetare sora, då valel slår
raellan arbetare, vUka besitter lika skicklighet och läraplighel, lill
anstäUningstidens längd ävensom till särskilt stor försörjningsplikt» (3 kap.
7 § i huvudavlalet). Enligt prolokoUsanleckning avgör arbetsgivaren ensam hur
många arbetare han behöver för driftens upprätlhåUande.

Några
lill LO anslutna förbund har inle antagit huvudavlalet, näraligen Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska transportarbetare-förbundet och Grafiska
kartellen. Inora dessa avtalsområden råder fortfarande fri uppsägningsrätt.

Arbetsgivare
som inle är anslutna lill arbetsgivarorganisation har ofta i kollektivavtal
garanterat arbetstagare mer långtgående skydd för anställningen än sora följer
av huvudavlalet. Del förekoramer sålunda klausuler som innebär atl uppsägning
får ske bara vid bevisUg missköl-samhet eller arbetsbrist och atl den sist
anstäUde skall avskedas först i händelse av arbetsbrist.

MeUan
SAF och SIF, mellan SAF och SALF saral raellan SAF och
Handelstjänsleraannaförbundet (HTF) gäller huvudavlal raed bestäraraelser om
uppsägning av tjänslemän sora i huvudsak motsvarar de nyss redovisade
bestämmelserna i huvudavlalet mellan SAF och LO. I stället för
arbelsraarknadsnäranden fungerar enligt des-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 29

sa
avlal tjänsleraarknadsnämnden, arbetsledarnämnden resp. SAF-HTF-näranden.

I
fråga ora statlig verksamhet gäller enligt ramavtal den 19 juni 1969 meUan SAV
och Statstjänarkartellen all vid uppsägning av arbetare raed lika läraplighel
skall avseende fästas vid längden av arbetares anställningstid. Om
uppsägningen berör arbetare med minst tre månaders anställningstid, skall
representanter för arbetarnas lokala organisation beredas liUfäUe tiU överläggning
raed arbetsgivaren innan beslut ora uppsägning fallas.

Den
nu angivna beslämraelsen korapletteras raed en regel ora atl man vid lokal
förhandling kan överenskoraraa all partiellt arbetsföra arbetare raed
begränsade raöjligheter atl få annan anstäUning skall behållas i
anställningen.

För
stalstjänsteraän gäUer endast de lagfästa bestämraelser sora tidigare
redovisats. Några regler därutöver i koUektivavtal finns inte.

Pä
den koraraunala sektorn gäller i princip all uppsägning av arbetare inle får
ske raed mindre objektivt godtagbart skäl föreligger. I kollektivavtalet
mellan Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet finns
vidare bestämmelser om alt den sora berörs av inskränkningar i arbetsstyrkan
inora visst förvallnings-oraråde skaU beredas annat arbete hos koraraunen, om
koraraunen finner alt del kan ske ulan olägenhet. Koraraer förflyttning inte
till slånd, skall den arbetstagare sora har den kortaste saramanlagda anställningstiden
hos komraunen avskedas först.

I
fråga ora koraraunaltjänsleraän gäller enligt kollektivavtal (ABT 70/LABT 70)
sora princip all uppsägning får ske endasl om saklig grund därtill föreligger.
För vissa komraunalljänsleraän gäller som förut nämnts särskUda
författningsbeslämraelser som motsvarar reglerna för stalstjänsteraän.

2.2.5
Regler ora avgångsvederlag

På
grundval av överenskoraraelse meUan SAF och LO gäller för arbetare i privat
verksamhet bestämmelser om koUektiv avgångsbidragsförsäkring (AGB-försäkring),
varora avlal kan träffas raellan arbetsgivaren för arbetstagarnas räkning och
Arbelsraarknadens försäkringsaktiebolag (AFA). Bestäraraelserna innebär i
huvudsak följande.

Försäkringsskyddet
inträder fr. o. ra. den dag då den enskilde arbetstagaren under fem år har
varit oavbrutet anställd för att utföra avlönat arbete hos arbetsgivare raed
gällande försäkring (kvalifikationstid). Skyddet kvarstår därefter under den
lid arbetslagaren är anställd och utan längre tidsavbrolt utför avlönat arbete
hos arbetsgivaren, dock längst

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 30

till
dess arbetstagaren fyller 67 år. För arbetstagare, som arbetar inom sådan
bransch där arbelslagama regelmässigt anställs för visst aktuellt tidsbegränsat
arbete, inträder försäkringsskyddet den dag, då arbetslagaren under en
sammanhängande tid av fem år har varit oavbrutet yr-kesverksara, förutsatt all
arbetstagaren ulan längre tidsavbrolt har haft sin huvudsakUga sysselsättning
förlagd tiU anstäUningar inom sådan bransch som nyss nämnts och är anställd för
all ulföra avlönat arbete inom branschen. Skyddet kvarstår därefter under den
lid, då arbetstagaren uppfyller nämnda kvalifikationer för skyddets inträde,
dock längst tUl dess han fyUer 67 år.

Försäkringsbeloppen
utgörs av avgängsbidrag med s. k. A-belopp, uppgående till 100 kr. för varje
fullt anställningsår, och i förekommande fall avgångsbidrag med s. k. B-belopp,
högst 6 000 kr. Till en och sarama arbetstagare kan under en feraärsperiod
inle ulgå högre avgångsbidrag än elt helt A-belopp och ell helt B-belopp.

Räll
liU avgångsbidrag med A-belopp föreligger när arbetstagaren mister sin
anställning tiU följd av driflsmässig förändring vid det förelag där han är
anställd. Dessutom skaU vid anställningens upphörande följande villkor vara
uppfyllda, näraligen alt arbetstagaren till följd av den driftsraässiga
förändringen har sagls upp utan eget förvåUande eller egen vilja, all han i sin
anställning vid företagel i den del den faller inom den tioårsperiod som
närmast föregått avskedandel har utfört huvudsakligen heltidsarbete, samt att
han har fyllt 50 år eller, ora han inte har uppnått denna ålder, varit anställd
så lång tid vid förelaget - eller i vissa fall inom branschen - alt hans
ansläUnings- och levnadsår sammanlagda uppgår lUl minst 60 är.

Arbetstagare,
som har sagls upp frän sin anställning vid företagsenhet tUlhörande viss
koncern och som erbjudits och accepterat eUer skäligen bort acceptera fortsatt
anställning vid företagsenhet inom koncernen, anses inle ha raist sin
anställning.

För
deltidsarbetande eller under säsong heltidsarbetande arbetstagare utgår
reducerat A-belopp. Helt eller reducerat A-belopp kan utgå också om
arbetstagare, som åtnjuter försäkringsskydd, på grund av sjukdom eller
arbelsoförraäga inle längre kan stå lill arbetsmarknadens förfogande.

B-belopp
utgår

a)
om arbetstagaren inte har fyllt
62 år men till följd av anställningens upphörande har blivit varaktigt
arbetslös och AFA efler prövning av de svårigheter som uppkorarait för
arbetstagaren i saraband med arbetslösheten finner atl B-belopp bör ulgå,

b)
om arbetslagaren inte har fyllt
62 år men har tillerkänts A-belopp lill följd av beslående arbetsoförmåga som
förorsakals av sjukdom eller olycksfall,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 31

c) om
arbetslagaren vid anställningens upphörande har fyllt 62 men

inle 66 V2 år,

d) om
arbetstagaren har fyUl 66 V2 men inte 67 år och AFA

finner alt B-belopp bör utgå efter prövning bl. a. av del avlönings-

bortfall, sora arbetstagaren frara till uppnådda 67 års ålder får vidkän

nas lill följd av anställningens upphörande.

Vidare
kan B-belopp utgå lill arbetstagare, som inle har fyllt 62 år vid
anställningens upphörande, ulan alt han då blivit varaktigt arbetslös ifall
han vid senare tillfälle under en period av fem år därefter skulle drabbas av
sådan arbetslöshet.

B-beloppels
storlek varierar efter arbetstagarens ålder vid avskedandel. Det är lägst 2
500 kr. Det utgår, ora arbetslagaren inle har fyllt 50 år vid avskedandel. Del
högsla B-beloppel är 6 000 kr. Det utgår ora arbetstagaren vid den tidpunkten
har fyllt 62 men inle 65 år.

Om
A-belopp reduceras, rainskas B-beloppel i motsvarande mån.

För
tjänstemän i privat verksamhet finns ell syslem för avgångsersättning,
AGE-syslemel, sora i sina huvuddrag motsvarar AGB-försäkringen. Systemet bygger
på all förelagen betalar en årlig avgift lill den s. k. AGE-fonden. Systerael
gäller för Ijänsteraän - dock inle vissa högre ijänsteraän - sora har uppnått
40 års ålder och varit ansläUda vid förelaget i rainst fera är. I
anställningstiden inräknas eventuell anstäUning sora arbetare och anställning
vid annat företag inora samraa koncern. Ora sådan tjänsteman uppsägs på grand
av personalinskränkning vid förelaget, kan styrelsen för tjänstemännens
trygghels-fonder, efler hänsynslagande liU tjänsleraannens raöjligheler alt få
ny anstäUning, besluta all AGE-ersällning skaU betalas ul. Ora ansökan ora
ersättning bifalls, innebär beslutet i regel atl visst belopp utgår senast i
samband med anställningens upphörande saml ytterligare belopp vid vissa angivna
tidpunkter beroende på bestyrkt fortsätt arbetslöshet. Styrelsens beslut i
ersättningsfrågor kan inte överklagas.

Kungl.
Maj:l har av riksdagen fåll generellt bemyndigande all besluta om ekonomiska
förmåner åt personal inora statsförvaltningen i samband med omorganisation
eller förflyttning av statiig rayndighet. Förraåner kan ulgå som årlig
ersältning (för äldre arbetskraft) eller, om årlig ersättning inle kan komraa i
fråga, sora av-skedsersältning.

På
del kommunala området saknas egentiig motsvarighet till AGB-försäkringen.

2.2.6
Regler om permittering

För
arbetare i privat verksamhet gäller bestäraraelserna i huvudavlalet
raellan SAF och LO om varsel vid permittering

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 32

motsvarande
de förat redovisade reglema ora varsel vid uppsägning. Permilleringsfråga kan
också hänskjutas till arbetsmarknadsnämnden, som kan ge rekoraraendationer liU
lösning av tvisten. Varsel- och sara-rådspUkl föreUgger eraeUertid inte vid
perraitlering av arbetare i säsongarbete eUer i inlerraillent arbete eller vid
korttidsperrailtering, varmed avses perraitlering för viss tid sora inte får
översliga två veckor.

Är
1964 träffade SAF och LO en överenskoraraelse ora perraitte-ringslön som
sedermera antogs av flertalet medierasförbund. Enligt överenskoraraelsen, sora
har ändrats år 1969, är arbetaren berättigad till perraitleringslön under
förutsättning dels all han hafl tre månaders anstäUning hos samma arbetsgivare
under de senaste 24 månaderna, dels all han är anställd för alt ulföra arbete
under i genorasnitl lägst 18 liraraar per vecka. Permilleringslönen, vars
belopp varierar raellan olika avlalsoraråden, utgår under högst tio dagar per
år. Perraitleringslön utgår endasl för dagar som infaUer under den s. k.
karensliden, dvs. den väntetid under vilken ersältning inle utgår från erkänd
arbetslöshetskassa.

För
tjänstemän i privat verksamhet finns inle några särskilda bestämmelser om
perraitlering eller perraitleringslön, vilket hänger sararaan raed alt
tjänstemannaorganisationerna i princip motsätter sig perraitlering.

För
arbetare i statlig tjänst finns en överenskoraraelse om perraitleringslön sora
i huvudsak raotsvarar överenskoraraelsen i äranel meUan SAF och LO. För
slatsljänslemän saknas regler ora permittering eUer perraitleringslön. Även på
del k o ra ra u n a I a orarådet saknas i huvudsak bestämmelser i dessa
frågor.

2.2.7
Regler om åleranslällning ra. ra.

För
arbetsgivare sora är anslutna till arbetsgivarorganisation gäller enligt
kollektivavlalsbesläraraelser principen atl arbetsgivaren ensam beslutar om
anstäUning av arbetskraft. I huvudavtalet mellan SAF och LO finns emellertid en
bestäraraelse ora återinlagning av arbetare i privat verksarahet sora har
entiedigals eller perraillerats på grund av arbetsbrist. Har arbetaren varit
varselberältigad och uppkoraraer fråga ora anställning eUer återinlagning av
arbetskraft av raotsvarande slag inom fyra raånader från avskedandet eUer
perrailteringen, skaU arbetsgivaren i förväg underrätta arbelarsidans
varselombud om saken. Underrättelsen skall innehålla uppgifter om vilka
arbetare arbetsgivaren för sin del vill anställa eller ålerinla. Om
arbetsgivaren eller varselombudel begär del, skall samråd äga rum ofördröjligen
och före åtgärdens vidtagande. Uppslår tvist kan styrelsen i arbetarförbundet
begära, all arbetsmarknadsnämnden prövar tvisten. Nämnden kan avge rekomraendationer
i ärendet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 33

För
tjänstemän i privat verksamhet saknas regler om räll liU åleranslällning.

Enligt
kolleklivavlalsbeslämraelse gäUer i huvudsak för anställning av arbetare i
statlig tjänst att företräde bör i raån av lika läraplighel ges sådan arbetare
sora förut har entiedigals till följd av arbetsbrist och som under den senaste
Ivåårsperioden har haft minst älta månaders anstäUning vid arbetsplatsen. Om
flera förut anställda arbetare söker arbete, bör därvid den inbördes ordningen
mellan dem vid lika läraplighel bestämmas med hänsyn till anstäUningstidens
längd.

För
statstjänstemän finns inga centralt utfärdade bestämmelser om rätt till
åleranslällning. På Svenska kommunförbundels avtalsom-de gäller enligt kollektivavtal
all vid anställning av arbetare i kommunal tjänst i mån av lika duglighet och
lämplighet företräde lämnas den sora under de senaste två åren i anställning
hos koraraunen enligt sararaa kollektivavtal har fullgjort arbete sararaanlagt
minst 70 dagar. I konkurrens mellan flera företrädesberättigade ges vid i
övrigl lika förutsättningar företräde ål den sora har den längsta saramanlagda
anställningstiden hos koraraunen. Företrädesrätten gäller inte arbetstagare
sora slutar på egen begäran.

Även
på Svenska landslUigsförbundets avtalsoraråde finns bestäraraelser om
företrädesrätt liU anstäUning för den som är anställd hos landstingskoramun i
fråga eller hos annan landstingskommun eller sora har varit anställd hos den
landstingskomraun sora kungjort anställningen till ansökan ledig. För
kommunalljänsleraän saknas särskilda bestäraraelser om rätt till
åleranslällning.

2.2.8
Utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. m.

Som
förut nämnts tillkallades i december 1969 sakkunniga raed uppdrag alt utreda
bl. a. frågor ora ökad anställningstrygghet.

I
direktiven redovisas inledningsvis rådande förhållanden och gällande
författnings- och avtalsbestämmelser på området. Därefter frarahålls som
angelägel all en allsidig undersökning görs av anställningstryggheten raed
tonvikten lagd på frågan, om det stöd som utgår till äldre arbetskraft vid
arbetslöshet behöver kompletteras raed lagstadgad trygghet i anställning.
Undersökningarna bör inte begränsas liU den äldre arbetskraften utan omfatta
hela arbetsmarknaden. På grundval av undersökningsresultaten bör de sakkunniga
bedöma i vilken mån anställningstryggheten behöver ökas genom lagstiftning och
hur en sådan lagstiftning lämpligen bör utformas.

Vid
övervägandel om ökad anställningstrygghet träder enligt direktiven
uppsägningstidernas längd i förgranden. Denna fråga inrymmer en rad problem av
generell räckvidd, t. ex. betydelsen av levnadsålder och anställningstid. I
fråga ora anstäUningstider uppkoraraer särskUda svå-

3
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 34

righeter
vid byle av anställning och i branscher med speciella anställningsförhållanden.
AGB-försäkringens regler i dessa frågor kan tjäna som utgångspunkt för en
bedömning. Lagstadgade långa uppsägningstiders inverkan på arbetskraftens
rörlighet måste också uppmärksara-mas.

TiU
frågor som även vid en reform raed sikte främst på äldre arbetskraft fordrar
generella överväganden hör enligt direktiven också spörsmålet, om
uppsägningstiderna bör vara kortare för den anställde än för arbetsgivaren.
Vidare framhålls sambandet mellan uppsägning å ena och permittering å andra
sidan. Permittering bör inle kunna tillgripas när det står klart all den
anställde inle inom överskådlig lid kan beredas arbete på nytt hos
arbetsgivaren. Ell anställningsskydd i form av lagstadgade uppsägningslider
raåste därför innehåUa garantier för alt skyddet inte blir illusoriskt till
följd av atl perraitlering används felaktigt. En ytterligare fråga av allmän
betydelse är hur förlängda uppsägningslider skall samordnas raed gällande
varselöverenskommelser.

Huvudsyftet
med uppsägningslid i allmänhet är atl bereda arbetslagaren rådrura all raed
bibehåUen inkomst skaffa ny anstäUning, sägs del vidare i direktiven. Ell
särskUl syfte med långa uppsägningstider är emellertid all öka tryggheten i
synnerhet för äldre arbetstagare i den anställning de innehar. De sakkunniga
bör pröva om lagbeslämda långa uppsägningslider är tillräckligt för att nå
detla särskilda syfte eller ora det därutöver behövs någon form av avgångsersättning,
sora lill skiUnad mol lön under uppsägningslid inle förenas med skyldighet all
slå liU arbetsgivarens förfogande.

Del
påpekas också alt ett skydd av della slag till förraån för viss åldersgrupp
kan vara ägnat att minska anställningstryggheten därför all arbetstagare just
på grund av skyddsbestämmelserna riskerar all bli avskedade innan de fyller
förutsätlningarna all få skyddet. Om elt särskilt skydd i denna form anses
lämpligl, bör de sakkunniga därför undersöka i vad mån den angivna olägenheten
kan minskas t. ex. genora en ordning där uppsägningstiderna förlängs och
avgångsersättningarna ökas stegvis under flera år.

Lång
uppsägningstid och lagfäst avgångsersättning enbart för äldre anställda kan öka
deras svårigheter atl få ny anställning ora de trots allt avskedas. Denna
nackdel raed ell specieUt skydd för de äldre kan delvis rainskas genora krav på
viss anställningstid på den nya arbetsplatsen sora förutsättning för de
gynnsamma bestämraelsernas tillämpning. Ell sådani krav innebär å andra sidan
atl den anställde under denna tid inte får det i och för sig önskvärda skyddet.
Sannolikt är det lämpligl alt utforma lagbestäraraelser ora uppsägningstid
sora elt allraänl minimiskydd som kan förbättras genora avlal. Med en sådan
lösning blir del raöjligt för arbetstagargrapper all behålla eUer tillvinna sig
längre uppsägningslider än de lagstadgade.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 35

Om
anställningstryggheten ökas genom förlängda uppsägningstider och i synnerhet
ora därtill läggs etl särskilt skydd i form av avgångser-sällning, blir d;l
enligl direktiven ofrånkomligt alt undersöka, ora det ökade skyddet skaU
beredas den anställde också i de faU då uppsägningen har sin grund i hans
personliga förhållanden. De sakkunniga bör därför tiU aUsidig prövning ta upp
också frägan om skyddet mot obefogad uppsägning saml överväga behovet att
lagreglera uppsägningsgrunderna och de rättsliga följderna av obefogad
uppsägning. Utgångspunkt för övervägandena bör vara all principen om
arbetsgivares rätt all ulan skäl avskeda arbetstagare skall ersättas med en
huvudregel om skydd mol sakligt ogrundade uppsägningar.

Om
de sakkunniga skulle finna all en dellösning av frågan ora de äldres
anställningstrygghet är raöjlig och läraplig, bör de raed förtur behandla och
lärana förslag lill en sådan lösning.

De
sakkunniga har vidare i uppdrag atl överväga reglerna om arbetsdomstolens
behörighet och därvid undersöka bl. a. om tvister i arbels-rältsliga frågor,
som rör oorganiserade arbetstagare, kan i någon form överföras från allmän
domstol liU arbetsdomstolen.

De
sakkunniga väntas slutföra sill uppdrag under år 1972.

2.3
Samhällsåtgärder för den äldre arbetskraftens sysselsättning 2.3.1 Inledning

Vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är inriktade specieUt på att lösa sysselsättningsproblemen
för arbetstagare med särskUl utsatt läge på arbetsmarknaden, bl. a. äldre
arbetstagare. Samtidigt står hela det arbetsraarknadspoliliska ålgärdssyslerael
till de äldres förfogande.

Av stor betydelse för
möjligheterna alt effektivt vidta arbetsraarknadspoliliska ålgärder är del
syslera med varsel vid personalinskränkningar som grundas på överenskomraelser
raellan AMS och olika arbelsmarknadsparter. Samhällsåtgärder för den äldre
arbetskraftens sysselsättning aktualiseras emeUertid i betydande omfattning vid
sidan av varselfallen. De åtgärder som sarahället vidtar för de äldre på
arbelsraarknaden går i huvudsak ul på all på olika sätt skapa sysselsättning åt
äldre i sarahällelig regi, all genora bidrag eller utbildning stimulera till
anställning av äldre på den öppna arbetsmarknaden saral all sprida inforraation
ora äldreprobleraen och genora samverkan med bl. a. arbetsgivare förbättra
sysselsättningsmöjligheterna för de äldre. Vidare har, sora elt led i strävandena
all förbättra de äldres situation, försörjningsskyddel vid arbetslöshet
förbättrats för dera och deras raöjligheler atl få förtidspension vidgats.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 36

2.3.2
Varsel tiU arbetsmarknadsverket vid personalinskränkningar

På
den privata arbetsmarknaden träffades år 1952 en överenskommelse mellan AMS
samt bl. a. SAF och Sveriges industriförbund ora varsel vid
driflinskränkningar och driflnedläggelser berörande rainst tio arbetstagare.
År 1968 träffades en ny varselöverenskomraelse meUan AMS samt SAF, Sveriges
industriförbund, LO och TCO. Den har biträtts av åtskUliga andra arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer.

Enligt
1968 års överenskommelse skaU arbetsgivare som fattar beslut om sådan
driftförändring att den medför uppsägning eller perraitlering, inbegripet
permittering av säsongarbelare, av minst fera anställda varsla
arbetsmarknadsverket om åtgärden så snart det kan ske. Varsel behöver
emellertid inte lämnas, ora ansläUningarna är lidsbestämda eUer har tillfällig
karaktär. Är del fråga om uppsägning eller om permUtering för längre lid än två
veckor, skaU varslet lämnas minst två raånader innan åtgärden sätts i kraft.
Ora uppsägningar gäller fler än 50 anställda, skaU varsel lämnas tre månader
innan uppsägningarna träder i verkstälUghet. Om driftsenhet raed fler än 100
ansläUda skall läggas ned, skall varsel läranas minst fyra månader innan
avvecklingen börjar.

Varslet
skall lämnas tUl länsarbetsnämnden i del län där den berörda driftsenheten är
belägen. Ora ett omedelbart offentiiggörande kan befaras medföra påtaglig
skada för företagel, får varsel lämnas lill länsarbetsdirektören personligen
med anhåUan atl varslet tills vidare behandlas förtroligt. Om därigenom de
nyss angivna miniraitiderna skulle underskridas och länsarbetsdirektören
bedöraer all del kan raedföra avsevärda olägenheter från
arbelsraarknadssynpunkt, skall frågan underställas AMS för prövning.

I
samband med driflförändring kan en särskild samrådsgmpp inrättas. Gruppen är
sararaansatt av företrädare för näranden, arbetsgivaren, de anställda och
koramunen. Den har att följa omställningen och atl lärana förslag till ålgärder
som skall underlätta arbetsförmedlingens arbete. I samrådsgruppens uppgifter
ingår bl. a. all behandla möjligheterna till oraplacering för äldre.

För
statliga myndigheter gäUer enligt Kungl. Maj:ts cirkulär (1969: 706) om
anmälan av personalinskränkning och personal-antagnmg ra. ra. alt myndighet
skall tiU länsarbetsnämnden anmäla planerad eller beslutad uppsägning på gmnd
av personalinskränkning, om uppsägningen omfattar minst fem anstäUda på sararaa
ort. När del är möjligt, skaU myndigheten lämna sådan anmälan senast två
månader innan uppsägningen är avsedd alt träda i krafl, ora åtgärden avser mindre
än 50 ansläUda. Motsvarande varsellid är tre månader, om åtgärden avser 50-100
anställda och rainst fyra månader, ora fler än 100 anställda berörs.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Den
nedan intagna tabellen visar i vilken utsträckning varsel har lämnats åren
1965-1970. Vid studiet av tabeUen bör observeras all bl. a. oorganiserade arbetsgivare
inle omfattas av överenskoraraelsen. Vidare brukar personalinskränkningar
beträffande arbetare inora bl. a. byggnadssektorn med hänsyn till den
speciella karaktären på anställningsförhållandena där inle leda lill varsel.

Undersökningar
som har förelagils av AMS (Meddelande från utredningsbyrån 1968: 37 och 1970:
9, slenciler) i anslulning liU AKU tyder på alt de arbetstagare som åren 1967
och 1968 på grund av driftinskränkningar eller drif Inedläggningar är avsevärt
fler än de som enligt tabellen de åren berördes av varsel. I undersökningarna
beräknas alt ca 4,2 milj. personer år 1967 och 4,3 milj. personer år 1968 har
haft förvärvsarbete minst en vecka. Del beräknas vidare all av dessa personer
har omkring 573 000 resp. 567 000 de båda åren av olika anledningar slutat
minst ell stadigvarande förvärvsarbete. Av dessa personer slutade 151 400
resp. 129 000 förvärvsarbetet på grand av driflinskränkningar. Begreppet
driflinskränkning orafattar i del sararaanhangel nedläggningar och personalinskränkningar
som normall tillhör produk-tionsforraen. Vidare lorde talen 151400 och 129 000
orafatta säsongarbelare inom bl. a. jordbruk och skogsbruk. Inom
näringsgrenarna gruvor och tillverkningsindustri, där säsongvariationerna torde
ha järaförelsevis ringa orafallning, slutade de båda åren 52 000 resp. 36 900
personer stadigvarande anställningar på grund av driftinskränkningar.

Enligt
arbelsraarknadsmyndighelernas erfarenheter lämnas i regel varsel av de företag
för vilka varselöverenskommelsen gäller. Däremot underskrids varselliderna i
betydande utsträckning.

2.3.3
Vissa sysselsättningsskapande ålgärder

Inora
arbetsvärden bereds sysselsättning åt svårplacerad arbetskraft i skyddade
verksläder. I verkstäderna får de där sysselsatta arbeta under förhållanden som
är specielll tillrältalagda för dem. Där sysselsätts dels personer som beräknas
efler viss tid kunna få placering

Industri

Övriga områden Antal Antal

Totalt

Antal

Antal

Antal

Antal

arbets

arbets-

arbets-

arbets-

arbets-

arbets-

Ar

ställen

tagare

ställen

tagare

ställen

tagare

1965

164

7 407

25

1483

189

8 890

1966

529

19 653

34

1080

563

20 733

1967

586

22 039

65

2 460

651

24 499

1968

486

18 591

92

4 077

578

22 668

1969

270

9 559

50

1 362

320

10 921

1970

567

18 388

115

2 575

682

20 963

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 38

på
den öppna marknaden, dels personer raed så framträdande handikapp att de inle
kan beräknas få annan placering än i skyddad verksamhet.

Till
koraraunal eller enskUd verksarahet på arbetsvärdens område utgår statsbidrag.
Enligl kungörelsen (1966: 370) om statsbidrag lill verksläder inora
arbetsvärden (ändrad senast 1970: 116) läranas statsbidrag för anordnande eller
drift av bl. a. verkstad för skyddad sysselsättning av handikappade. Sora
vUlkor för bidrag gäller bl. a. atl platserna slår tiU den offentliga
arbetsförmedlingens förfogande.

Antalet
personer som sysselsätts i skyddade verkstäder har ökat starkt under senare år.
I september 1965 sysselsattes ca 4 900 personer. Antalet hade stigit liU 10
264 i septeraber 1970. De flesta av dera som sysselsätts i skyddade verksläder
tillhör de äldre åldersgrupperna. Vid utgången av år 1969 var närmare 60 % av
arbetslagarna där 45 år eller äldre.

Slalligl
eller koraraunalt arkivarbete anvisas arbetslös genora det arbelsförraedlingskontor
där han är anraäld. Arkivarbetena beslår i arbete raed ordnande av arkiv, vissa
allraänna kontors- eller expedi-lionsvaktgöroraål, karllagnings-, trycknings-
eller bokbinderiarbelen. Del förekomraer också atl vetenskapliga arbeten utförs
sora arkivarbete. Personlig tjänst kan inrättas hos statlig myndighet eller
institution för arkivarbelare som har arbetat där i minst fem år.

Arkivarbetsverksaraheten
har ökat väsentligt under de senaste åren. I början av 1960-talel sysselsattes
i raedellal per raånad omkring 1 500 personer i arkivarbete. Antalet
arkivarbelare hade vid utgången av juni månad åren 1968-1970 stigit tiU 4 900,
6 600 resp. 8 400 personer. I oktober 1970 hade antalet ökat liU ca 8 800.

Enligt en av
inrikesdepartementet företagen undersökning var närmare 55 % av de vid
utgången av år 1969 ca 7 000 arkivarbetama 55 år eller däröver.

I 1971 års
stalsverksproposilion (bil. 13 s. 66) uttalas all den snabba ökningen av
antalet arkivarbelare liksom utvecklingen av andelen äldre bland dem som
sysselsätts i beredskapsarbete tydligt återspeglar den äldre arbetskraftens
problem på arbelsraarknaden. Personalen inom arbetsförmedlingen föreslås bli
förstärkt bl. a. för alt man skall kunna ägna särskild uppmärksamhet åt
arkivarbetarnas möjligheter till placering i enskild eller offentlig tjänst.

För
äldre arbetskraft har beredskapsarbetena stor betydelse. Beredskapsarbeten
utförs dels sora allraänna arbeten, sora syftar till att snabbt och på kort
sikt skapa ökad sysselsättning främst bland säsong- eUer konjunklurarbelslösa,
dels som särskilda arbeten för alt ge arbete åt personer sora av olika skäl är
svårplacerade på den öppna arbelsraarknaden. Beredskapsarbete anvisas ål
arbetslös genora det arbelsförraedlingskontor där han är anraäld. Vid beredskapsarbete
tUl-lämpas lönerna på den öppna marknaden.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 39

Beredskapsarbeten
utförs för statens, för komrauns eller landstingskommuns eller för enskilds
räkning. Till koraraunalt eller enskilt beredskapsarbete kan statsbidrag utgå.

Vid de särskUda
beredskapsarbetena sysselsätts bl. a. äldre, lokall bundna arbetslösa. Personer
tUlhörande denna kategori utgör emellertid även en betydande del av dem som
sysselsätts i allraänna beredskapsarbeten. I railten av noveraber 1970
sysselsattes närraare 11 000 personer i särskUda beredskapsarbeten och ca 2
400 personer i allmänna beredskapsarbeten. Av dessa ca 13 400 personer
beräknas nära hälften höra till gruppen äldre lokalt bunden arbetskraft.

2.3.4
Vissa sysselsättningsstimulerande åtgärder

Den
s. k. halvskyddade sysselsättningen har till uppgift att ge de personer
möjlighet till produktivt arbete vilkas arbetsförmåga är nedsatt på grand av
handikapp och sora därför inle kan få eller behålla anställning på öppna
arbelsraarknaden.

Den halvskyddade
sysselsättningen utgör ell altemativ lill olika former av skyddad verksamhet.
De arbetstagare som placeras i halvskyddad verksamhet har i regel högre
arbetsförmåga än de som arbetar vid t. ex. skyddade verksläder. För de
arbetstagare vid skyddade verkstäder, vilkas arbetsförmåga utvecklas gynnsamt,
komraer i vissa fall omplacering liU anställning i halvskyddat arbete i fråga.

Genom beslut den 29 maj
1969 har Kungl. Maj:l meddelat föreskrifter ora särskilt statsbidrag till
försöksvis bedriven halvskyddad sysselsättning. Bidrag kan ulgå lill enskUt
förelag saral koraraunal eller lands-lingskomraunal rayndighel eller
inrättning. Bidraget utgör fr. o. ra. budgetåret 1971/72 3 000 kr. per halvår
och plats i halvskyddad sysselsättning. Förulsällning för alt bidrag skall
ulgå är bl. a. att halvskyddad plats tillkommer efter samråd med den fackliga
organisationen på arbetsplatsen, att arbetslagaren får avtalsenliga löne- och
andra förmåner saral atl halvskyddad arbetsplats för nyanställd står tiU
arbelsförraedlingens förfogande.

Handikappad, ensamsläUd
kvmna eller medelålders eller äldre arbetstagare som inle har kunnat få
lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden kan få näringshjälp för startande
av eget förelag. Näringshjälpen utgår till kostnader för all anskaffa
arbetsmaskiner eller verktyg samt till andra kostnader för att börja verksamhet
sora egen företagare. Näringshjälpen utgår med högst 15 000 kr. och läranas
sora bidrag eller räntefritt län. I vissa fall kan till handikappad sora börjar
verksarahet sora egen företagare härutöver utgå lån raed högst 30 000 kr. Om
synnerliga skäl föreligger kan näringshjälp utgå lill handikappad för alt
forlsälla rörelse som egen företagare.

Bestämraelser
om företagsutbildning har raeddelals i brev

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 40

den
25 maj 1967 lill AMS. Bidrag kan ulgå till förelag som förbinder sig all för
nyanställning ulbUda arbetstagare som har fyllt 50 år och som bedöms ha ett
inle ringa anlal återstående år i förvärvslivet och inle kan få stadigvarande
arbete utan sådan utbildning. Förutsättning för bidrag är vidare all
utbildningen sker efter plan som har fastställts av AMS eller
länsarbetsnäranden och alt hänvisning lill utbildningen sker genom den
offentliga arbetsförmedlingen.

Bidraget
tillfaller förelaget. Del bestäras liU visst belopp per lirame och kan utgå
under högst sex månader. Under utbildningstiden skaU företaget utge
avtalsenliga förmåner liU den anställde. Även för utbildning av nyanställd
personal med svårare handikapp kan raotsvarande bidrag ulgå. Om särskilda skäl
föreligger kan bidrag ulgå för utbildning av den som har ådragit sig
handUcappet under anställning hos företaget.

Stora
grupper äldre personer genomgår arbetsmarknadsutbildning. Allmänt gäller
enligt stalsmaklemas beslut all AMS får bereda omskolning och annan
yrkesutbildning åt personer sora är eller löper risk att bli arbetslösa eller
är svårplacerade på arbelsraarknaden och för vilka utbildningen bedöras vara
ägnad raedföra stadigvarande arbete som inle kan komraa till slånd ulan utbildningen.

En
betydande del av ulbUdningsvolyraen utgörs av kurser sora ordnas av
skolöverstyrelsen. Vidare är en stor del av arbetsmarknadsutbildningen förlagd
tiU del reguljära utbUdningsväsendet. I övrigt bereds utbildning i huvudsak
genom korrespondenskurser och genom kurser i bildningsförbundens regi.

Den
som deltar i yrkesutbildning enligt kungörelsen (1945:445) angående
yrkesutbildningskurser för arbetslösa (ändrad senast 1957: 129) eller som av
sysselsältningspoliliska skäl får yrkesutbildning i annan ordning kan enligt
arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368, omtryckt 1968: 246, ändrad senast 1970:
182) få utbildningsbidrag. Sora förulsällning för bidrag gäUer bl. a. att
vederbörande är eller löper risk alt bli arbetslös samt all utbildningen är planerad
i samråd med arbetsförraedlingen och kan antas vara ägnad att medföra
stadigvarande arbete sora inte kan koraraa lill slånd ulan utbildningen.

Till
äldre arbetstagare kan utbildningsbidrag utgå, ora han utbildas för nya
arbetsuppgifter i provanstäUning sora han har fått genom den offentliga
arbetsförraedlingen. I regel tiUärapas en åldersgräns på lägst 45 år för
möjligheten atl koraraa i åtnjutande av bidrag lill provanställning.

Arbelsraarknadsutbildningen
har numera betydande omfallning. Under budgetåret 1959/60 deUog ca 11 000
personer i utbildning. Antalet var ca 98 000 under budgetåret 1969/70. Andelen
äldre personer i arbetsmarknadsutbUdning framgår av följande uppställning över
dem som påbörjat arbetsmarknadsutbildning under nedan angivna lidryrader.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 41

Tidrymd

Alla deltagare

antal

därav 45-antal

-54 år

%

därav 55 år eller däröver

antal %

Första halvåret 1969 Andra » » Första
» 1970

31 656 36 541 34 915

5 243

5 179

6 297

16,6 14,2 18,0

1 931 6,1

1 958 5,4

2 269 6,5

2.3.5
Verksamhet med s. k. anpassningslag och samarbete med företag m. ra.

Är
1965 inrättades på initiativ av länsarbetsnäranden i Norrbottens län en s. k.
arbetsrehabilileringsgrapp vid Norrbottens Jernverk i Luleå. Motivet var atl
det visade sig föreligga allt större svårigheter för äldre och handikappade atl
behåUa sina arbeten eUer få nya anställningar.

Rehabiliteringsgrappen
beslår av representanter för arbetsförraedlingen, försäkringskassan saml
företagets personalavdelning. Förelagsläkaren ingår också i gruppen. Dess
uppgift är huvudsakligen all överväga ålgärder för anställda som av olika
anledningar inte kan arbeta på sina tidigare platser inom företagel.

Sedan
våren 1970 har länsarbetsnämnden i Västernorrlands län bedrivit
försöksverksarahet med s. k. anpassningslag inom företag.

Etl
anpassningslag beslår av företrädare för företagel, för den fackliga
organisationen och för länsarbetsnämnden. Laget skall kontinuerligt bevaka frågor
rörande anställningstryggheten för arbetskraften i företaget. Laget medverkar
lill alt företaget kan behåUa och rätt utnyttja sin arbetskraft så atl
avskedanden så långt raöjligt förebyggs.

Förutsättningen
för arbelsförraedlingens raedverkan är all företagel förbinder sig att inle
avskeda någon anställd förrän anpassningslaget har avgetl yttrande i ärendet
och dessförinnan hafl skälig tid all utreda länkbara lösningar inom företagels
ram. I utredningsarbetet kan anpass-' ningslaget adjungera utomstående
sakkunniga, t. ex. förelagsläkare, driflstekniker och ergonoraisk expertis.
Laget skall överväga raöjlighelema att utnyttja arbelsraarknadspolitiska
ålgärder för alt undvika alt den anställde sägs upp. Anpassningslaget behandlar
inte lönefrågor eller andra fackliga frågor.

Arbetsförmedlingen
får genom sin raedverkan i anpassningslagen en mer detaljerad förtrogenhet med
förelagens arbetskraflssilualion och ett raer nyanserat underlag för del
sedvanliga förmedlingsarbelel. F. n. pågår verksamhet med anpassningslag inom
sju företag med totalt 5 000 anställda. Arbetet är personalkrävande. Den
fortsatta utvecklingen av verksamheten raed anpassningslag är avhängig av i
vilken utsträckning personal kan ställas tUl förfogande.

När
del gäller länsarbetsnärandernas verksarahet i övrigt för atl åstad-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 42

komraa
samarbete med företag i syfte att bereda den äldre arbetskraften sysselsättning
har den på senare lid fått en delvis ny inriktning. I cirkulär den 29 raaj 1970
liU länsarbetsnäranderna har näraligen AMS frarahåUit all del av flera skäl är
nödvändigt att effektivera åtgärderna för all finna anställning för bl. a.
äldre. Utvecklingen gör det nödvändigt alt pröva raöjlighelema till bättre
anpassning av arbetet på den öppna marknaden lill arbetstagarnas
förutsättningar. Arbetsprocesser, raaskiner och arbetsplatser bör i större
utsträckning än nu är faUet utformas med hänsyn härtiU. Även genom
yrkesutbildning och aUmän information bör eftersträvas all förståelsen för
arbetets anpassning liU arbetskraften ökar. Del är enligl cirkuläret angelägel
all arbetsmarknadsverket driver en aktiv poUtik i dessa frågor. Länsarbetsnämnderna
anmodas därför all la initiativ till överläggningar med bl. a. sådana
arbetsgivare sora redovisar svårigheter all rekrytera personal. Genora
överläggningama skaU eftersträvas alt saraarbele koraraer liU slånd meUan
länsarbetsnäranden och företagel i frågan ora anordningar på arbetsplatserna
för att möjliggöra anställning av svårplacerad arbetskraft. Inora raraen för detta
saraarbele skall arbetsförraedlingen och företrädare för företaget och
fackklubbarna inora förelaget undersöka raöjlighelema alt göra konkreta
förändringar i detta syfte. Olika bidrag kan i della sararaanhang diskuteras.
Samarbetet skall enligt cirkuläret gälla i första hand nyrekrylerad personal.
Åtgärder beträffande redan anställda kan emellerlid också aktualiseras.

I
årets stalsverksproposilion (bU. 13 s. 50) frarahålls med hänvisning till
uttalandena i cirkuläret alt länsarbetsnämndernas kontakter med företagen bör
ha formen av försöksverksamhet. Del föreslås alt arbetsmarknadsverket får
personalförstärkning för raedverkan vid kontakter raed företagen.

2.3.6
Vissa övriga samhällsåtgärder för äldre arbetskraft

Genora
den reforra sora trädde i kraft den 1 juli 1968 fick äldre arbetstagare etl
icke tidsbegränsat försörjningsskydd vid arbetslöshet (prop. 1968:29 och 30,
SU 1968:64, 2LU 1968:27, rskr 1968: 171 och 172). Försörjningsskyddet innebär
all äldre arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa får dagpenning från
arbetslöshetskassorna under förlängd ersällningslid utöver den lid under vUken
dagpenning enligt annars gällande bestämraelser utgår, s. k. förlängd
kassaersätlning. Efler den förlängda ersällningstiden utger staten kontant
slöd i förra av omslällningsbidrag. Oförsäkrade arbetslösa kan få
oraslällnings-bidrag efler en karenstid. Bestäraraelserna innebär i huvudsak
följande.

För
sådan försäkrad i erkänd arbetslöshetskassa som har fyllt 60 år utgår
dagpenning under en förlängd ersättningstid av 300 dagar med viss avräkning för
det fall ersättning redan har utgått under två på

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 43

varandra
följande försäkringsår. Förutsättningarna för atl den förlängda ersättningen
skaU ulgå är bl. a. alt den försäkrade står lill ar-, belsmarknadens
förfogande, dvs. är arbetsför, beredd att äta sig arbete och även i övrigl är
oförhindrad all göra det.

I
vissa fall kan dagpenning under förlängd ersällningslid ulgå redan vid 55 ärs
ålder. Del gäUer om arbetslösheten är en oraedelbar följd av nedläggning av
eller bestående ändring i driften vid förelag där den försäkrade var anställd.
Ora han var egen företagare, krävs all han har nödgals avveckla sin rörelse
sora en oraedelbar följd av orafaltande eller genomgripande förändring av
näringslivet i hans bransch eller orten.

Statiigt
omstäUningsbidrag (101-111 §§ arbelsraarknadskungörelsen) utgår tiU medlem i
erkänd arbetslöshetskassa som har uppburit förlängd kassaersätlning men inte
längre kan få dagpenning från kassan. Till oförsäkrad arbetslös utgår omslällningsbidrag
ora han fyller rainst 60 är under kalenderåret och i rainst 24 månader under de
tre åren närmast före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning
genom avlönat arbete för annans räkning eller genom sedermera avvecklad verksamhet
sora egen företagare. Bidrag kan utgå till den sora har fyllt 55 år i
motsvarande faU som dagpenning under förlängd ersällningslid liU försäkrad.
Även för åtnjutande av omslällningsbidrag krävs atl den arbetslöse slår till
arbetsmarknadens förfogande. Omslällningsbidragel utgår med högst 800 kr. i
månaden.

För
lid då arbetslös inte kan få dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller
statiigt omställningsbidrag kan kommunalt kontantunderstöd utges till honom.
Även för sådani slöd krävs all vederbörande skall stå till arbetsmarknadens
förfogande.

Antalet
personer som uppbar omslällningsbidrag i genomsnitt per raånad under nedan
angivna lider fraragår av följande tablå:

Tid Antal personer

1968 (juli-dec.) 605

1969__________ (hela
året) 2 215

______________ 1970 (hela året) _____________________ 3 782

Följande
tablå visar det anlal personer sora vid angivna tider uppbar förlängd
kassaersätlning:

Tid

Antal personer 5559 år

6066 år

Jan. 1969 Juni 1969 Mars 1970 Nov. 1970

126 202 112 185

1 775

2 524

1 716

1 859

Genom
ändringar (1970: 186) i lagen (1962: 381) om allmän försäk-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 44

ring
har möjligheterna fr. o. ra. den 1 juU 1970 särskUl för äldre förvärvsarbetande
all få förtidspension vidgats.

EnUgt
7 kap. 1 § och 13 kap. 1 § lagen ora allmän försäkring gäUer som fömtsättning
för förtidspension från folk- och tilläggspensioneringen att den försäkrades
arbetsförraäga på grund av sjukdora eller annan nedsättning av den fysiska
eller psykiska prestationsförraägan nedgått med minst hälften och att
nedsättningen kan anses varaktig. I fråga om förmåner från tilläggspensionering
gäller dock som allmänt villkor att den försäkrade äger tillgodoräkna sig
pensionspoäng för tid före del år varander pensionsfallel inträffat.

Vid
bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall enligt 7 kap. 3 § lagen om
aUmän försäkring beaktas den försäkrades förraäga alt vid den aktuella
nedsättningen av prestationsförmågan bereda sig inkomst genom sådani arbete
sora raotsvarar hans krafter och färdigheter och sora riraligen kan begäras av
honora med hänsyn lill hans utbildning och tidigare verksamhet saml ålder m.
fl. omständigheter. I fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse
hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsall inkomst genom sådant arbete
som han tidigare har utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt
arbete.

De
nya bestämmelserna innebär all invalidilelsbegreppel inom förtidspensioneringen
i princip aUtjämt bygger på en arbelsinvalidUet på medicinska grunder (prop.
1970: 66 s. 69). Del medicinska kravet på nedsättning i arbetsförmågan har
emellerlid särskilt i fråga om äldre förvärvsarbetande mjukals upp genom de
nya bestämmelserna och större hänsyn än förut las till svårigheterna alt på
grand av lägel på arbetsmarknaden bereda de äldre lämpUgl arbete. Som äldre
förvärvsarbetande räknas enligt departementschefen (prop. 1970: 66 s. 60)
personer som har fyllt 63 år. Den gränsen skall närmast anses utgöra en
riktpunkt till ledning för lillärapningen och undanlag skall kunna göras.
Vidare efterges för de äldre skyldigheten att gå igenom omskolning. Dessutom
avstås från kravet på försök liU arbetsplacering när arbelsraarknadsor-ganen
finner en placering i raera stadigvarande arbete osannolik.

I
propositionen understryks (s. 61) all de nya bestäramelserna inte får tUlämpas
så atl möjligheterna för äldre att forlsälla all arbeta utesluts eller
försämras.

Inom
ramen för byggnadsregleringen finns raöjligheler alt vidta åtgärder för den
äldre byggarbetskraftens sysselsäll-n i n g. Enligt lagen (1943: 444) ora
lUlslåndslvång för byggnadsarbete fick Kungl. Maj:l förordna om
byggnadsliUstånd sora viUkor för byggnadsarbetes bedrivande. I tillstånd fick
stadgas bl. a. begränsning eller villkor för arbetets bedrivande eller för
användande av arbetskraft. Lagen kom alt ulnylljas bl. a. för atl påverka
samraansältningen av den i byggnadsarbetena använda arbetskraften. Den avlöstes
av den allljäral

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 45

gäUande
lagen (1963:268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Jämsides
härmed utvecklades ett system för frivillig saraverkan i fråga om bl. a.
säsonguljämning raeUan byggarbel&raarknadens parter,
arbelsraarknadsmyndighelerna och kommunerna, det s. k.
rekommenda-tionssyslemet.

Enligl
1 § i 1963 års lag får Kungl. Maj:l förordna all igångsältnings-liUslånd skaU
inhäralas innan byggnadsarbete påbörjas. Igångsätlnings-tillstånd kan förenas
med vUlkor om storleken och sammansättningen av den arbetsstyrka som vid varje
tillfälle skall sysselsättas i arbetet. Om någon driver byggnadsarbete utan igångsällningslillslånd,
där sådant erfordras, eUer åsidosätter villkor om arbetsstyrkan, kan AMS eUer
länsarbetsnämnd för all vinna rättelse utfärda förbud vid vite alt forlsälla
arbetet (5 §).

Byggarbetsnäranderna
är organ för den förut näranda frivilliga samverkan. Nämndema har bl. a. att
verka för jämn sysselsättning för arbetstagarna inom byggnadsindustrin,
oavsett deras ålder. Det sker genom allmän information till berörda parter ora
byggnadsarbetarkårens åldersfördelning och åldersgruppernas sysselsättningsläge.
Vidare skaU byggarbetsnärand beakta behovet av att del i länsarbelsnärands
rekommendation om påbörjandelid uttalas all härför lämpliga arbeten helt eller
till viss del bör förbehållas äldre arbetskraft.

I
AMS:s allmänna föreskrifter angående tillämpningen av författningen om
byggnadsreglering framhålls att det i igångsättningstillstånd kan föreskrivas
alt under arbetets bedrivande viss del av arbetsstyrkan skaU utgöras av äldre.
Som allmän regel kan enligt AMS gälla att rainst en fjärdedel av arbetsstyrkan
bör vara över 50 år. Näranden kan dock bestäraraa annan ålderssamraansältning,
ora de lokala förhållandena motiverar della. Motsvarande gällde under den äldre
byggnadsregleringen (se prop. 1963: 124 s. 7).

Igångsällningstillständen
förenas ofta med vUlkor all viss del av arbetsstyrkan skall utgöras av äldre
(AMS:s cirkulär B 9 1968 lill länsarbetsnämnderna). I cirkuläret understryks
all vid rekomraendationer bör las tillvara möjligheterna all förorda all äldre
arbetskraft i ökad utsträckning las i anspråk för arbete inom
byggnadsverksarahelen.

3.
Utiändsk rätt m. m.

I
flera europeiska länder gäller lagstiftning som på oUka sätt skyddar anställda
mol obefogade uppsägningar. I del följande redovisas kortfattat
huvudinnehållet i den gäUande lagstiftningen härora i Finland, Norge och
Västtyskland.

Frågan
har också uppmärksammats av Inlernalionella arbelsorganisa-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 46

tionen
(ILO), som år 1963 avgav en rekomraendation (nr 119) i ämnet. HuvudinnehåUet i
rekommendationen redovisas nedan.

Den
1 januari 1971 trädde en lag om arbetsavtal i krafl i Finland. Lagen innehåUer
bl. a. regler om arbetsavtals upphörande. Enligt dessa regler får arbetsavtal
som gäller tills vidare inte sägas upp av arbetsgivaren ulan särskilt vägande
skäl. Som sådani skäl kan inle betraktas

1)
arbetstagares sjukdom, såvida
sjukdomen inte förorsakat väsentUg och varaktig nedgång i arbetstagarens
arbetsförmåga,

2)
arbetstagarens dellagande i
strejk eller annan arbetskamp,

3)
arbetstagarens poUtiska,
religiösa eller andra åsikter eller hans deltagande i samhälls- eller
föreningsverksamhet eller

4)
tillfällig minskning i arbetet,
för vilken lid arbetsgivaren bör söka ordna annat arbete.

Lagen
innehåller vidare regler ora atl arbetsgivaren eller arbetslagaren i vissa
kvaUficerade situationer kan säga upp arbetsavtalet utan iakttagande av annars
gällande uppsägningslid.

I
lagen ora arbeidervern i Norge finns vissa bestämmelser om uppsägning. Enligt
dessa kan arbetsgivaren dömas att utge skadestånd, ora han ulan saklig grand
säger upp en arbetstagare sora efter fyllda 20 år har varit anställd rainst två
är vid företaget. Arbetsgivaren kan också åläggas att återta arbetstagaren i
anställningen. Skadeståndet skall raotsvara högst hälften av årslönen. Har
arbetaren varit anställd i tio år vid företaget, kan skadestånd motsvarande
högst en årslön dömas ul. Har arbetaren 20 års anställningstid är maximigränsen
för skadeståndet tre årslöner.

Lagen
innehåUer också regler ora uppsägning på grand av sjukdora. Arbetare, sora
enligl nyss angivna regler åtnjuter skydd mol uppsägning utan saklig grand, får
i princip inte sägas upp på grund av sjukdom eller olycksfaU innan
frånvarotiden uppgår till tre månader. Vid tio års anställning förlängs tiden
tiU etl år.

Arbetstagare
som fyllt 18 år och har varit anstäUd mer än sex raånader, kan enligl i
Västtyskland gäUande lag inle sägas upp av arbetsgivaren utan att saklig grund
föreligger. Arbetsgivaren är bevisskyldig för alt saklig grund föreligger.
Även om uppsägningen föranleds av förhåUanden i företagets drift, kan
uppsägningen anses ha skett utan saklig grund, nämligen om arbetsgivaren inle
log vederbörlig hänsyn lill sociala förhållanden när han bestämde vilken
arbetstagare som skulle avskedas.

Uppsägning
utan saklig grand är ogiltig och kan föranleda alt arbetsgivaren får utge
skadestånd raotsvarande lön för tiden efler uppsägningen. Om domstol finner
alt den anställde inte riraligen kan fortsätta i anställningen, kan domstolen
upplösa arbetsavtalet och ålägga arbetsgivaren atl utge skadestånd
raotsvarande högst 12 raånadslöner. Är arbetstagaren 50 år gararaal och har
varit anställd i minst 15 år, är maxi-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 47

migränsen
15 månadslöner. Är han 55 år gammal och har 20 års anställningstid, är
maximigränsen 18 månadslöner.

För Ijänsteraän gäller
enligl västtysk rält en uppsägningslid på sex veckor, räknat från slutet av etl
kvartal. Kortare uppsägningstid kan avtalas. För arbetare gäller i norraalfall
två veckors uppsägningslid. Har arbetaren varit anställd i samma företag i fem
år, är uppsägningstiden en månad räknat från månadens slut. Om arbetaren har
varit ansläUd tio år i företaget, är uppsägningstiden två raånader räknat från
raånadens slut. Efler 20 års anställning blir uppsägningstiden tre månader
räknai från slutet av ell kvartal. Vid beräkning av anställningens längd tar
man inte hänsyn lill den tid som ligger före det 35:e levnadsåret.

Det
finns f. n. etl lagförslag enligl vilket förelagsnämnderna (Betriebs-rat) skaU
ha raedbeslämmanderätt om vilka arbetstagare som skall sägas upp. Man skall ta
särskUd hänsyn tUl äldre arbetstagare. Dessutom fär förelagsnämnden
medbestämmanderäll i fråga ora personalplaneringen inora företaget. Den raåste
alltså la del i ansvaret för och ge förslag ora att äldre arbetstagare i lid
omplaceras på nya arbetsuppgifter inom företaget.

ILO:s
rekoraraendation år 1963 nr 119 är uppdelad på två huvudavsnitt, av vUka del
förra anger vissa allraänna lillärapningsnorraer och det senare innehåller
kompletterande bestämmelser avseende rainskning i arbetsstyrkan.

Huvudprincipen i
rekoraraendationen är atl anställningsavtal inle bör uppsägas av arbetsgivaren
ulan alt del för sådan uppsägning föreligger ett gUligl skäl, sora
sammanhänger raed arbetstagarens duglighet eller uppförande eller sora har sin
grund i hänsyn till arbetets behöriga gång inora vederbörande förelag,
anläggning eller verksarahet.

Såsom exempel på skäl som
inle skall anses såsom giltiga anges a) medlemskap i facklig sammanslutning
eller dellagande i facklig verksarahet utanför arbetstiden eller, raed
arbetsgivarens raedgivande, under arbetstiden; b) den oraständighelen all någon
ämnar uppträda, uppträder eUer har uppträtt såsom ombud för arbetstagarna; c)
den oraständighelen all någon i god tro har ingivit klagomål eller deltagit i
rättsligt förfarande mol en arbetsgivare raed påstående ora lagöverträdelse; d)
ras, hudfärg, kön, civilstånd, religion, politisk uppfattning, nationell
härstamning eUer socialt ursprang.

Rekoraraendationen
föreskriver alt arbetstagare, som anser sig ha blivit obehörigen uppsagd, äger
inom riralig lid överklaga uppsägningsbeslutet inför elt organ sora har
upprättats enligt besläramelser i kollektivavtal eller inför en opartisk
instans såsora dorastol, skiljedoraare, skiljenämnd eller liknande organ. Del
tillägges atl om besvärsinslansen finner alt uppsägningen var ograndad, den kan
föreskriva, all vederbörande arbetstagare skall erhålla antingen ell lärapligt
skadestånd eller annan

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 48

form
av ersättning, såvida han inte återinsätts i arbete med rätt atl i förekommande
fall uppbära innehållen lön.

Arbetstagare
som blir uppsagd bör åtnjuta skälig uppsägningstid eller skälig ekonomisk
gottgörelse. Han har också räll all utfå ett av arbetsgivaren utfärdat intyg.
Detta får endast innehålla uppgift om de tidpunkter då arbetslagaren
tillträdde respektive slutade sin anställning samt om arten av de
arbetsuppgifter raed vUka han varit sysselsatt. Däreraot får intyget inte
innehålla något för arbetstagaren ofördelaktigt.

I
händelse av allvarlig misskölsel kan uppsägning ske ulan varsel eller
ersättning därför. Sådan misskölsel kan föranleda all avgångsvederlag eUer
lUcnande av arbetsgivaren utgivna förmåner inte beviljas. Innan beslut om
uppsägning på grund av aUvarlig misskölsel slutgiltigt träder i krafl, bör
arbetstagaren få tillfälle all ulan dröjsraål förklara sig.

Rekoraraendationens
korapletlerande bestäraraelser rörande minskning i arbetsstyrkan föreskriver
all när sådan minskning övervägs bör samråd med arbetstagamas representanter
äga mm så snart som raöjligl rörande alla därraed sararaanhängande frågor bl.
a. utbUdning och oraskolning, överflyttningar raeUan olika avdelningar saraf
urvalet av de arbetstagare sora skaU drabbas av rainskningen. Sådani urval bör
ske i enlighet raed noga bestärada kriterier, vilka om möjligt bör fastställas
i förväg med vederbörligt hänsynstagande lill såväl företagels som
arbetstagarnas intressen. Dessutora bör entledigad arbetstagare ges företräde
till åleranslällning, när arbetsgivaren på nytt anställer arbetskraft.

I
rekoraraendationen uttalas vidare alt aUa berörda parter bör på lärapligt sätt
vidtaga positiva åtgärder för alt i raöjligasle raån avvärja eller begränsa en
rainskning av arbetsstyrkan utan atl förelagels effektiva drift därigenora
lider avbräck. De statiiga arbelsförraedlingsorganen eller andra lämpliga
organ bör liU fullo utnyttjas för alt i största möjUga utsträckning säkerställa
atl arbetstagare vUka blivit uppsagda till följd av minskning av arbetsstyrkan
utan dröjsraål erhåUer annat arbete.

Rekommendationen
äger tUlämpning på alla grenar av näringslivet och på alla kategorier av
arbetstagare. Frän rekommendationens till-lämpningsoraråde kan eraeUertid
undantas arbetstagare sora anställts för bestärad tid eller för en bestärad
arbetsuppgift, anställningsförhållanden sora på grund av arbetets natur inte
kan vara av obeslärad varaktighet, arbetstagare sora fullgör en prövolid, om
denna bestärats på förhand och är av rimlig varaktighet, arbetstagare som
anställts tiUfälligt för en kortare period samt tjänstemän i den statiiga
förvaltningen, dock endast i den omfallning som konstitutionella föreskrifter
utesluter dem från tillämpningen av en eller flera av bestäraraelserna i
rekommendationen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 49

Vad
slutiigen beträffar reglerna för rekoraraendationens genomförande föreskrivs
härom alt rekoraraendationen kan bringas i tiUärapning genom nationeU
lagstiftning, kollektivavtal, interna reglementen och föreskrifter inom
förelagen, skiljedom eller beslut av dömande rayndighet eUer på annat sätt som
är förenligt raed nationell praxis och som kan anses lämpligl raed beaktande av
förhåUandena i varje enskUt land.

4.
Departementspromemorian

4.1
Allmänna överväganden

Fortgående
och omfattande strukturförändringar inom näringslivet är ell fraraträdande drag
i vår sarahällsutveckling. Denna utveckling raedför betydande
oraslällningsproblera på arbelsraarknaden. Särskilt bekymmersamma har problemen
blivit för de äldre arbetslagarna. Frågan om att trygga deras sysselsättning
har trätt aUtraer i förgrunden. TiUgängliga statistiska uppgifter visar all de
äldre arbetstagarna i särskilt hög grad är utsatta för risk alt bli arbetslösa
under lång tid om de mister sina anställningar. De äldre dominerar i grappen
långtidsarbelslösa arbetstagare.

I
det allraänna arbetsförmedlingsarbetet ägnas raöjlighelema att bereda
anstäUningar åt äldre arbetstagare särskUd uppraärksarahet. Erfarenheterna
från förraedlingsarbelet visar alt de äldre har svårt alt hävda sig i
konkurrensen raed den yngre arbetskraften. Delvis hänger delta sararaan med all
de yngre ofta är mera välutbildade. De yngres prestationsförmåga är ofta
större än de äldres. De äldre är i större utsträckning än de yngre bundna till
en ort eller en region, vilket självfallet minskar deras möjligheter att ta
tillvara de arbetstillfällen sora kan yppas på andra håll. Inle sällan är
arbetstagarna i de högre åldrarna handikappade, något sora återspeglas i de
stora andelarna äldre bland dem som är föreraål för arbetsmarknadspolitiska
ålgärder för handikappade. Svårigheterna för den äldre arbetskraften att få nya
anstäUningar accentueras dessutom av all en del arbetsgivare har en överdriven
uppfattning ora ålderns negativa betydelse för preslalionsförraågan och
glöra-raer de värden som ligger i läng rutin och erfarenhet.

För
all förbättra bl. a. den äldre arbetskraftens sysselsättningsläge har skUda
arbetsraarknadspoliliska insatser gjorts. Dessa ålgärder är i huvudsak av dels
sysselsättningsskapande, dels sysselsättningsslirau-lerande karaktär.
TUlgängligt slatistiskl raaterial lyder på alt antalet arbetstagare i
50-årsåldem eller däröver som nuraera kontinuerligt är föremål för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder överstiger 10 000.

En
väsentlig anledning tUl alt många mister sina anslällnmgar är som redan antytts
den fortgående slrukluromvandUngen inom näringslivet. Ett uttryck för taklen i
denna omvandlragsprocess är det på senare år starkt

4
Riksdagen 1971. I saml. Nr 107

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 50

ökade
antalet varsel om planerade driftsinskränkningar och driftsned-läggningar.
Undersökningar som AMS har företagit, samraanslällda med statistiken över
varsel, tyder dessutom på, atl de arbetstagare sora årligen raister
stadigvarande anställningar på grund av uppsägning frän arbetsgivarens sida är
betydligt fler än de som omfattas av varslen.

Det
är i längden inte tUlfredsstäUande, vare sig från den enskildes eller samhäUets
synpuiikt, alt den äldre arbetskraften i ökande utsträckning måste sysselsättas
genom samhäUets försorg. Sarahällets resurser är begränsade. Men fraraför allt
löper raan risken atl det på arbelsraarknaden kommer tUl slånd en
kategoriuppdelning i en yngre, väl avlönad grapp som efterfrågas av
arbetsgivarna och en grapp handikappade saml äldre för vilka det inte finns
plats på den öppna raarknaden.

Arbelsgivama
har i dag stor frihet alt rationalisera sin rörelse. SamhäUet får ta hand om
de sociala problem som följer i rationaliseringarnas spår. Växande och
differentierade samhälleliga insatser för arbetskraften förefaUer alt hos
många arbetsgivare ha lett tUl en försvagning av deras känsla av eget ansvar
för arbetskraften. Den uppfattningen tycks ha spritt sig på flera håll inom
näringslivet atl det inle finns något att invända mot förändringar i
produktionen som är företagsekonomiskt lönsamma men innebär försärarade
förhållanden för arbetskraften. För arbelslagama har följden blivit ökad
otrygghet och växande klyftor raellan friska och handikappade, meUan yngre och
äldre, raeUan högav-lönade och lågavlönade. De äldres viUkor har blivit
alltraer bekymmersamma.

Mot
den bakgrunden är del tydligt att det finns anledning att överväga vUka
åtgärder som snabbt skall kunna sällas in för alt lägga ett ökat ansvar på
arbetsgivarna och därigenom förbättra de äldres sysselsättningsmöjligheter på
den öppna raarknaden.

En
väsentlig förbättring av de äldres situation på arbelsraarknaden förutsätter
alt arbetsgivarna tar på sig ett större ansvar än hillills för alt produktions-
och arbetsförhållanden anpassas tUl arbetstagarnas förutsättningar. Med den
utgångspunkten är del naturligt atl till en början undersöka om inle
förbättringar för de äldre kan vinnas genora lagbestämmelser om tjänsteavtal
och dess upphörande. Om arbetsgivarnas nuvarande möjUgheter alt med kort varsel
avskeda arbetstagare begränsas på ett eller annat sätt i fråga om främst äldre
arbetstagare, får dessa ökad trygghet i beslående anställningar och saratidigt
bättre råd-mm att söka nya anställningar om de friställs.

Den
utveckling som kan förutses äga ram under de närmaste åren kan väntas
accentuera de äldres svårigheter atl hävda sig på den öppna arbetsmarknaden. De
åtgärder sora kan vidtas oraedelbart för alt förbättra anställningstryggheten
för äldre arbetstagare - i avvaktan på resultatet av del arbete sora pågår
inom utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. m. - måste av naturliga
skäl få en i viss mån provisorisk

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 51

karaktär
och de koraraer inle atl kunna lösa aUa de invecklade problera sora hänger
samraan med anställningstryggheten. Brister av detla slag väger eraeUertid inle
tungt, när alternativet är ökad otrygghet för växande gmpper av äldre
arbetskraft.

F.
n. har arbetsgivaren i princip fri uppsägningsrätt även ora denna rätt har
begränsats genom avtal så liU vida som skadestånd kan till-dömas enskild
arbetstagare sora har sagts upp utan alt saklig grund förelegat för
uppsägningen. Förhållandena på arbelsraarknaden varierar starkt. Del är
uppenbart all en lagstiftning som uttömmande reglerar vilka omständigheter som
kan godtas sora grund för uppsägning måste bli komplicerad. En sådan
lagstiftning kan inle genoraföras nu utan får anstå liUs resultatet av pågående
utredningsarbete föreligger.

En
begränsning av arbetsgivarens uppsägningsrätt förbättrar i och för sig inle arbetstagarens
situation, om anställningen upphör därför alt arbetsgivaren måste lägga ned
verksarahelen. En förbättring i det hänseendet skulle emeUertid kunna nås
genom bestäraraelser ora förlängda uppsägningslider. Genom sådana bestämraelser
kan arbetslagarens försörjning säkerställas under skälig omslällningstid. Del
synes inte erbjuda oöverstigliga svårigheter all tiUskapa en provisorisk
lagstiftning om förlängda uppsägningslider för äldre arbetskraft. Inte heller
torde en lösning av denna fråga innebära väsentligt hinder för den nyss nämnda
utredningens fortsatta överväganden. En lagstiftning om uppsägningstider bör
lämpligen korabineras med vissa regler om rätt till åleransläUning och om
begränsningar i arbetsgivarnas rätt alt perraillera ulan lön.

Förlängda
uppsägningstider kan inte hindra att äldre arbetstagare även i framliden kommer
alt löpa risk alt bli friställda på grund av förändringar inom
produktionslivet. Man måste också räkna med att del finns en risk all rälten
lUl långa uppsägningstider kan göra del svårare för en del äldre att få nya
anstäUningar. Det är därför nödvändigt alt kombinera etl skydd för beslående
anställningar i förra av långa uppsägningstider med ålgärder som förbättrar
möjlighetema att placera friställda äldre arbetstagare på den öppna marknaden.

En
utväg kan vara atl etablera etl samarbete raellan arbetsraarknads-myndigheter,
fackliga organisationer och arbetsgivare i fastare former än f. n. och med
sikte just på att undersöka möjligheterna atl i ökad utsträckning sysselsätta
äldre arbetstagare. Ell sådant samarbete skulle kunna utgöra en naturlig
utbyggnad av den försöksverksamhet med s. k. anpassningslag som AMS bedriver
sedan ett år tillbaka i ett län. Liksom i denna försöksverksamhet bör
arbetsmarknadsmyndigheternas och de fackliga organisationemas kontakter med
arbetsgivarna komma tUl slånd i den utsträckning förhållandena för den äldre
arbetskraften kräver det. När det är av behovet påkallat bör kontakterna byggas
ut tUl regelrätta överläggningar med vederbörande arbetsgivare om per-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 52

sonalpolitiken
i hans förelag. Med överläggningarna som grund bör arbetsmarknadsmyndigheterna
kunna meddela anvisningar. Ytterst bör arbetsmarknadsmyndigheterna ha vissa
tvångsmedel lill sitt förfogande. På gnmdval av dessa allmänna överväganden
framläggs i proraeraorian förslag till

1)
lag ora ansläUningsskydd för
vissa arbetstagare,

2)
lag om vissa åtgärder för atl
främja anstäUning av äldre arbetstagare på den öppna marknaden.

Förslagen
föranleder mindre följdändringar i andra författningar.

4.2
Lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare 4.2.1 Inlednmg

Det
har redan sagls, att raan inle i detta sararaanhang kan lösa alla de
kompUcerade frågor sora har samband med tryggheten i anstälbingen. Vad det nu
gäller är all raed oraedelbara och i viss raån provisoriska ålgärder minska de
äldre arbetslagarnas otrygghet. Ambitionerna får anpassas tiU dessa
utgångspunkter. Det går inle all nu få tUl slånd en lagstiftning som ger elt
fuUständigt skydd i alla de varierande ansläUningsförhåUanden där äldre
arbetstagare sysselsätts. Däremot bör del vara raöjligl alt avsevärt förbättra
situationen för det stora flertalet äldre arbetstagare. Ett av medlen är
lagstadgade uppsägningslider av tillräcklig längd.

Syftet
med en regel om uppsägningslid brukar sägas vara atl arbetstagaren skall få
rådram alt söka ny anställning utan all behöva råka ul för en inkorastminskning
när den garala anstäUningen upphör. Arbetstagaren har aUlså intresse av all i
god lid få reda på ora arbetsgivaren inle längre anser sig kunna behålla
arbetstagaren i sin tjänst. Är uppsägningstiden lång blir arbetstagarens
raöjligheler atl skaffa sig ny anstäUning utan att behöva vidkännas
inkoraslrainskningar goda. Den ökade trygghet sora en längre uppsägnUigstid
ger får särskild betydelse vid företagsnedläggelser och driftinskränkningar.
Arbetstagaren får också en starkare ställning i den händelse arbetsgivaren
försätts i konkurs.

Uppsägningstidernas
längd varierar i dag starkt på arbelsraarknaden. Allmänt kan sägas, all
flertalet tjänslemän i regel har uppsägningstider som varierar mellan en och
sex månader. Arbetarna har mycket korta uppsägnmgslider, på den privata
arbetsmarknaden 14 dagar, i vissa faU sex dagar. Arbetare, som är anställda i
offentlig tjänst, har något längre uppsägningslider, vanligen en månad.

Även
i andra hänseenden än uppsägningstidens längd har tjänstemännen större
trygghet i anställningen än arbetarna. I detla sammanhang är av särskUl
intresse att tjänstemännen vanligtvis är raånadsavlönade, vilket innebär bl.
a. att räll liU lön i princip föreligger, även om arbetsgivaren inte kan
erbjuda något arbete. Arbetarna är däremot, i

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 53

varje
fall på den privata arbetsmarknaden, i allmänhet tim- eUer ackords-avlönade.
Detta innebär, alt arbetsgivaren betalar bara för ulfört arbete eUer,
annorlunda uttryckt, alt arbetaren inte får någon lön om arbetsgivaren inte
kan erbjuda arbete. Arbetaren kan alltså tiU skUlnad mol tjänstemannen
perniitteras utan lön.

Det
har redan tidigare framhåUits, att frågan om skydd mot obefogade uppsägningar
är aUlför komplicerad för att kunna lösas fullständigt för ens de äldre
arbelslagama i det nu aktuella sararaanhangel. Arbetet måste inriktas på
frågor lämpade för sådana provisoriska lösningar som kan beräknas fungera
tiUfredsställande i praktiken för huvuddelen av den äldre arbetskraften. Del är
därför som den i detta avsmll behandlade regleringen av förhållandel mellan den
enskilde arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren tar sikte på spörsmålet
om uppsägningstidens längd för äldre arbetskraft och vissa därmed
sammanhängande frågor om permUtering och åleranslällning. Som närmare
redovisas i del följande aktualiseras emellertid därvid också vissa frågor om
arbetsgivarens rält att perraillera ulan lön och om avskedade arbetstagares
rätt till återanställnmg. Regler ora åleransläUning fär erael-lerlid radirekt
vissa återverkningar för arbetsgivarnas i dag i princip fria uppsägningsrätt.

Indirekt
är syftet raed en lagstadgad uppsägningslid att förraå arbetsgivarna alt
behåUa arbetstagarna i sin tjänst och därigenora åstadkoraraa en minskning av
arbetslösheten bland äldre arbetstagare. Med dessa utgångspunkter finns det
ingen anledning all i detta sammanhang överväga någon lagreglering av
uppsägningstiden vid uppsägning frän arbetstagarens sida. Och något behov av
legalt skydd för arbetsgivaren föreligger inle. Det kan erinras om all del
inle är någon ovanlig företeelse på arbetsmarknaden att uppsägningstiden är
längre om uppsägningen görs av arbetsgivaren än om den görs av arbetslagaren.

4.2.2
Förslagels huvudgrunder

Lagen
skaU som tidigare närants ge etl särskilt skydd för äldre arbetstagare. En
viktig fråga blir då var åldersgränserna skall sällas, dvs. hur gammal en
arbetstagare skall vara för all koraraa i åtnjutande av det särskUda skydd den
föreslagna lagen avses åvägabringa. TUlgängliga uppgifter ora de äldres
arbetslöshet, särskilt uppgifterna om arbetslöshetstidens längd, tyder på atl
svårigheterna blir besvärande när arbetstagaren uppnår 50-årsåldern och
ytterligare förvånas när arbetstagaren kommer i 55-årsåldern. Det är angeläget
att skyddet sätter in i god tid innan arbetstagarens möjligheter alt få annan
anställning blir starkt försämrade.

Det
finns uppgifter i det nämnda statistiska materialet sora tyder på

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop,
1971:107 54

alt
svårigheter att få ny anstäUning uppkommer redan för personer i 45-årsåldem.
Delta är kanske i och för sig inte tiUräckligt skäl för atl redan vid en
provisorisk lösning vidta speciella ålgärder för arbetstagare ned liU denna
ålder. Av betydelse vid frågans avgörande är emellertid också hur lång
uppsägningstid som bör gälla för arbetstagare som har fyllt 55 år.
Regelsystemet får nämligen inte utformas sä, att kraftiga skUlnader i fråga om
uppsägningstidens längd uppstår mellan dem sora omfattas av den nu aktueUa
lagen och dem sora slår utanför lagen. Elt skydd som sträcker sig ned tUl
45-årsåldern blir med hänsyn härtiU aklueUl.

Frågan
om hur lång uppsägningstid som - vid uppsägning från arbetsgivarens sida - bör
gäUa för arbetstagare som har fyllt 55 år skall bedömas med utgångspunkten att
syftet med en uppsägningslid är alt ge arbetslagaren möjlighet all skaffa sig
ny anställning ulan all behöva vidkännas minskning i arbetsinkomsten. Uppsägningstidens
längd måste aUtså bestäraraas så atl flertalet arbetstagare verkligen får
förbättrade möjligheter att skaffa sig ny anställnmg under uppsägningstiden.
Del förat behandlade statistiska materialet visar att arbetslöshetens längd är
27 veckor eUer längre för ett icke obetydligt antal av de arbetslösa som är i
55-årsåldern. Mot den bakgrunden kan det inle komma i fråga att låta
uppsägningstiden bli kortare än sex raånader för den åldersgruppen. För
flertalet av dessa arbetstagare torde å andra sidan en uppsägningstid på sex
månader vara tillräcklig för all ny anställning skall kunna anskaffas i den mån
sådan över huvud taget står att få. Här föreslås därför atl uppsägningstiden
vid uppsägning från arbetsgivarens sida bestäms till sex månader när
uppsägningen avser arbetstagare som har fyllt 55 år. En uppsägningstid av den
längden gäller f. ö. för vissa induslriljänslemän.

Som
redan har antytts kan man inle rimligen ha ett syslem som innebär all en
54-årig arbetstagare har 14 dagars uppsägningslid och en 55-årig arbetstagare
sex raånaders uppsägningstid. En avtrappning raåste ske. En skälig avvägning
förefaller vara att en arbetstagare i åldern 50-54 år får en uppsägningstid på
fyra månader och en arbetstagare i åldern 45-49 år en uppsägningstid på två
månader. Någon ytterligare avtrappning torde inte behövas.
Avlrappningssysleraet skall ses raot bakgrund av alt svårigheterna atl få ny
anställning ökar raed tUltagande ålder. Systerael synes godtagbart som en
provisorisk lösnmg. Della utesluter naturligtvis inle all jämkningar och
koraplelleringar kan visa sig erforderliga raed hänsyn lill del
utredningsmaterial som utredningen rörande ökad ansläUningslrygghet ra. m.
komraer att lägga fram.

I
avtalen på arbetsmarknaden om bl. a. AGB-försäkring föreskrivs en
kvalifikationstid på i regel fem års anställning för all arbetstagaren skall
komraa i åtnjutande av skyddet. Krav på kvalifikations-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 55

tid
uppstäUs också i huvudavlalens regler om avskedande på grand av enskild
arbetstagares förhållande. KvaUfikationstiden enligt det mellan SAF och LO
gäUande huvudavlalet uppgår dock liU endasl nio månader.

Mot
bakgrund av dessa bestäraraelser inställer sig frågan ora den föreslagna lagen
bör begränsas så alt den endast orafattar arbetstagare raed lång tids
anställning i förelaget. Det aUraänna syftet med lagstiftningen är att skydda
äldre arbetstagare som kan få det svårt att skaffa annat arbete och som
fördenskull för sin försörjning är beroende av att få behålla sin anstäUning.
Detla skyddsbehov är mindre uttalat när del gäller utpräglade
korttidsanställningar. Den arbetstagare som har varit anställd under en kortare
tid kan inte antas ha inrättat sig efler alt anstäUningen obetingat kommer alt
vara under läng lid fraraöver. Man får i saramanhanget inte heller förbise, att
arbetsgivarna som förut antjrtts skuUe kunna länkas bli mindre benägna att
anstäUa äldre arbetskraft, om det särskUda skyddet enligt den nu aktuella lagstiftningen
inträdde omedelbart vid anställningsavtalets ingående eller redan efter mycket
kort anställningstid. De därraed förenade riskerna manar tUl en viss
försiktighet i della samraanhang.

Slutsatsen blir all en
enhetlig kvalifikationstid ora tre år föreslås. Med kvalifikationstid avses här
den tid under vilken arbetslagaren har varit ansläUd hos den arbetsgivare sora
verksläUer uppsägningen. Del är raed andra ord frågan ora den tid
anstäUningsavtalel har varat. Del finns emeUertid situationer när
anstäUningsavtalel forraelll sett inle har varat i tre år men där arbetstagaren
likväl kan anses ha befogat krav på alt korama i åtnjutande av det skydd den
föreslagna lagen ger. Här åsyftas sådana fall när arbetstagaren har varit
anställd hos elt företag i en koncem och sedan får anställning hos ell annat
företag inom samma koncern. Arbetstagaren bör då kunna tiUgodoräkna sig hela
den tid tmder vilken han har varit ansläUd hos koncernen. Etl annat fall är
det då etl förelag överlåts. En företagsöverlåtelse behöver i och för sig inle
förändra arbetstagarens situation, även om arbetslagarens raolparl i
anstäUningsavtalel blir en annan. I lagen (1963: 114) ora seraester föreskrivs
också, att överlåtelse av förelag inle påverkar arbetslagarens rält enligt
seraeslerlagen. Sararaa betraktelsesätt bör anläggas här. Arbetstagaren bör
kunna få räkna sig tiUgodo även den lid under vilken han har varit anställd hos
förutvarande ägare av rörelsen. Arbetstagaren bör dessutora kunna åberopa lid
under vilken han har varit anställd i företag inora koncem sora fömtvarande
ägare av rörelsen har tiUhört.

Lagen
bör alltså innehålla regler om atl arbetstagaren får tUlgodoräkna sig
anställning i annat företag i samma koncern, anställning hos fömtvarande ägare
och anställning hos förelag inom koncern som förutvarande ägare har tillhört.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 56

I
det föregående har del varit frågan ora ansläUningsavtal som i realiteten
gäUer tUls vidare. Det förekommer emeUertid, att anställningsavtalet från
början tidsbegränsas. Det händer också, all arbetstagaren anställts bara för
visst arbete. Den sistnämnda typen av anstäUningar förekommer t. ex. i
byggnadsbranschen, där del är vanligt alt anställningen gäUer ett bygge eUer en
ackordsperiod. Ofta nog lorde det i del föregående berörda kravet på
kvalifikationstid medföra, alt arbetstagare sora sålunda anstäUls på viss lid
eller för visst arbete inle omfattas av lagen. I en del faU kan emellertid
kvalifikationskravet vara uppfyllt även i fråga om dessa typer av
anstäUningar. Det stöter dock på stora svårigheter både av saklig och av
teknisk natur atl låta den nu aktuella lagen generellt omfatta dessa
anställningstyper. Det har därför bedömts som lämpligast alt avgränsa lagen så,
alt den i princip inle gäller för tidsbegränsade anstäUningar och anställningar
som uteslutande avser visst arbete. Del ingår i uppdraget för utredningen
rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. all raer ingående än vad som nu kan
bli fallet undersöka på vilket sätt dessa arbetstagarkategorier skall kunna
beredas ökad trygghet i anställningen.

Det
nyss förda resonemanget om att tidsbegränsade anstäUningar skall lämnas utanför
den föreslagna lagen förutsätter emellertid all det är frågan om anstäUningar
där det ter sig sakligt raotiveral att anställa en arbetstagare på viss tid
eller för visst arbete. Sakliga skäl föreligger ora begränsningen av
ansläUningsavtalels giltighet föranleds av arbetsuppgifternas särskUda
beskaffenhet eUer står i överensstämmelse med praxis i branschen. Dessa
förutsättningar måste anses vara för handen i första hand ora sådana
ansläUningsförhåUanden grundas på föreskrifter i kollektivavtal men också
annars i särskilda fall.

Om
en part i ett ansläUningsavtal i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter
enUgt avtalet blir motparten berättigad alt säga upp anställningsavtalet raed
oraedelbar verkan ulan iakttagande av föreskriven uppsägningstid. Som exempel
på situationer som här åsyflas kan tas fall sora t. ex. stöld på arbetsplatsen,
förskingring av anförtrodda medel eUer onyklerhet i arbetet. Det finns behov
av en lagregel som ger arbetsgivaren möjlighet att avskeda arbetstagaren raed
oraedelbar verkan i situationer som de nu beskrivna. Frågan blir då om man i
lagen bör precisera i vilka situationer oraedelbart avsked kan ske. Eftersom
förhållandena kan växla bl. a. beroende på tjänstens art och förseelsens natur,
är en reglering svårgenoraförbar. De kollek-tivavtalsbeslämraelser sora f. n.
reglerar frågan är också läraligen allmänt avfattade. Här föreslås därför alt
i lagen anges endasl all arbetsgivare får säga upp anställningsavtal liU
omedelbart upphörande, om arbetstagaren i väsentlig mån åsidosätter sina
skyldigheter enligt anstäUningsavtalel. Det torde vara en allmän arbetsrältslig
grundsals alt arbetsgivare inte

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 57

får
som grund för uppsägning åberopa förhållande sora har inträffat långt tidigare
och som arbetsgivaren då inte har reagerat mot. Ell sådant betraktelsesätt
ligger också liU grund för den i 12 § Iredje stycket lagen (1970: 943) om
arbetstid ra. ra. i husligt arbete intagna bestäramelsen att som grund för
avsked med oraedelbar verkan inle får uteslutande åberopas förhåUande sora
arbetsgivaren har känt liU mera än en vecka före uppsägningen (se prop. 1970:
150 s. 57). En motsvarighet till denna bestäraraelse bör las in i den nu
aktueUa lagen.

Vissa
avgöranden av arbelsdorastolen lyder på alt en avtalsbestärarael-se om
uppsägningslid har den principieUa innebörden, all arbetstagaren skaU ha lön
under uppsägningstiden, även om arbete då inle kan erbjudas. Della har i praxis
ansetts gälla även i det fallet alt arbetstagaren först permilleras på grund av
arbetsbrist och därefter blir uppsagd. Arbetsdomstolen har nämligen menat, all
arbetsgivaren är-skyldig alt vid arbetsbrist planera sina uppsägningar i god
tid så att tillfäUe tiU arbete kan beredas de anställda under uppsägningstiden.
Rälten till lön under uppsägningslid är emellertid enligt praxis inle
obegränsad. Har arbetsgivaren inte kunnat bereda arbetstagaren arbete under
uppsägningstiden, har han nämligen räll alt vid utgivande av lön för
uppsägningstiden avräkna belopp sora svarar raot den arbetsinkomst
arbetstagaren har uppburit på aimat håll. Sådan avräkning kan ske även om
arbetstagaren inte har tagit annat arbete raen utan svårighet hade kunnat
skaffa sig arbete. Finns det god tillgång på arbetstillfällen anses
arbetslagaren alltså inle böra gå arbetslös på den uppsägande arbetsgivarens
bekostnad. Möjligt är all rälten till lön under uppsägnUigstid begränsas också
av andra undantag. Det är t. ex. inle klart i praxis om en arbetstagare har
rält liU lön under uppsägningstid ifall uppsägnmgen har föranletts av elt
driftsavbrott som arbetsgivaren inle rimligen kunde fömtse.

För alt arbetslagarna skaU
få det skydd sora den föreslagna lagen,' avser alt ge är det av central
betydelse atl arbetstagaren får rätt lill lön under uppsägningstid även ora
arbete då inle kan beredas honora. Det synsätt som har kommit tiU ullryck i
arbetsdomstolens praxis bör prägla lagstiftningen. Med hänsyn bl. a. lUl alt
arbetsgivare i regel har möjlighet alt försäkra sig mot skada tiU följd av
driftsavbrott bör lön ulgå under uppsägningstid även ora uppsägningen
föranleds av driftsavbrott som inte har kunnat föratses.

Lagen bör aUtså innehålla
en regel sora tillförsäkrar arbetslagaren fuU lön under uppsägningstiden
oberoende av om arbete kan erbjudas eUer inle. Hur en sådan regel bör
konstraeras komraer all redovisas närraare i det följande. Förslaget
aktualiserar emeUertid också frågan om behovet av skydd mol permitteringar
under längre tid.

Av
arbetsdomstolens praxis framgår atl arbetsgivare inle bör tiUgripa

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 58

permitteringar,
om en uppkomraen arbetsbrist kan väntas bli långvarig. Han bör då i släUet
liUgripa uppsägning. Arbetsgivaren får enligl domstolen inte heller perraillera
en arbetstagare i släUet för alt säga upp honora, om avsikten är all
arbetstagaren inle vidare skaU användas i arbetsgivarens tjänst.

Vid
en lagreglering av uppsägningstidens längd är del av stor betydelse, all det
inte blir möjligt för en raindre nogräknad arbetsgivare all kringgå lagen
genora all tiUgripa permittering i stället för uppsägning. Det ter sig
naturligt att i detta avseende bygga vidare på de återgivna uttalandena av
arbetsdomstolen. Även andra omständigheter lalar härför. Arbetarna är tiU
skUlnad från tjänstemännen i allmänhet inte månadsavlönade. Detta innebär alt
arbetare - tUl skillnad mot tjänstemän - i princip kan permilleras ulan lön.
Det är av olika skäl inte möjUgt att i varje fall inom ramen för den nu
aktuella provisoriska lagstiftningen generellt undanröja dessa skUlnader
mellan arbetares och tjänstemäns lönesyslera. För all syftet raed den nu
aktuella lagstiftningen skaU nås, dvs. för atl tryggheten i anställningen för
äldre arbetstagare skaU förbättras, måste emellertid äldre arbetstagare ges
rätt alt uppbära lön under permitteringstid. Att göra en sådan rätt helt
undanlagslös lorde å andra sidan utgöra etl alllför stort ingrepp i det
bestående lönesysteraet ora ingripandet skall ske inora raraen för den nu
aktuella provisoriska lagstiftningen. Del önskemål som föranleder regler om
rält lill lön under perraitlering, näraligen alt hindra kringgående av reglema
ora förlängd uppsägningstid, nödvändiggör inle heller delta.

Frågan
för hur lång lid perraitlering ulan lön skall kunna ske beträffande äldre
arbetstagare, sora orafallas av den föreslagna lagen, raåste. bedömas efter i
viss mån skönsmässiga grander. En maxiraering av per-mitleringslidens längd
till 14 dagar synes innefatta en riralig avvägning. Har korttidspermittering
skett flera gånger under elt och sararaa kalenderår, bör den sammanlagda
permitteringstiden under årel inte få överstiga 30 dagar. Med dessa frister
bör riskerna väsentligen vara undanröjda för att arbetsgivaren begagnar sin
perraitteringsrätt till all kringgå reglema om lön under uppsägningstid.

En
viktig fråga blir hur stor den lön bör vara som skall utgå under uppsägningstid
eller sådan permitteringstid som ligger utanför de föreslagna 14-dagars- resp.
30-dagarsliderna, när arbete inte kan erbjudas arbetstagaren. I och för sig
skall lönens storlek norraalt regleras i avlal. För arbelsdorastolen lorde
eraeUertid utgångspunkten ha varit, alt arbetstagaren i princip skall ha full
lön under uppsägnings-liden även när arbete inte kan erbjudas honom. På en
sådan princip bör även den nu föreslagna lagstiftningen vila. Det får alltså
inle bli så, alt en arbetstagare, som regelbundet sysselsatts i ackordsarbete,
under

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 59

uppsägningstiden
eller sådan perraitteringstid sora nyss närandes får uppbära endast den lägre
inkomst som en avlöning efter avtalets bestämmelser om timlön vanligen
innebär. Från de synpunkter som uppbär förslaget kan det inle heUer
accepteras, att arbetstagaren får något slags uppsägnings- eUer
perraitleringslön sora ger lägre förtjänst än den normala arbetsinkomsten. Det
finns därför behov av en regel som ger arbetstagaren garantier för att han får
normal arbetsinkomst, även om arbete inle erbjuds honom.

En
sådan reglering av viss rainirainivå på lön sora här åsyflas finns f. n. i
seraeslerlagen (12 §). Del regelsystem som där uppstäUls synes med fördel kunna
läggas tUl grund även för den nu föreslagna lagstiftningen. För arbetstagare,
som är avlönad med tidlön beräknad för vecka eller längre tidsenhet betyder
detta, att han under uppsägningslid -och vid långtidsperraillering - fär den
lön sora belöper sig på den tiden även om arbetsgivaren inte kan sysselsätta
honom.

För
andra arbetstagare är lägel raer koraplicerat. I vissa fall kan årsinkomsten
påverkas av atl arbetstagaren har varit frånvarande från arbetet på grund av
sjukdom, havandeskap eller barnsbörd, militärtjänstgöring eller tjänstgöring i
civUförsvaret. Sådan frånvaro - s. k. privilegierad frånvaro - jämställes i
fråga om sådana arbetstagare som nu åsyftas tmder vissa förutsättningar och
raed vissa begränsningar med arbetad dag när det är fråga om tillämpning av
semesterlagen. För dessa arbetstagare gäller enligt semesterlagen följande när
det gäUer att beräkna semesterlönens storlek, vUket skall ske på gmndval av arbetstagarens
samraanlagda arbelsinkorasl i anställningen under kvalifikationsåret, dvs.
närmast föregående kalenderår. I arbetsinkomsten inräknas inte semesterlön,
sjuklön och övertidstillägg. För varje dag som utgör privUegierad frånvaro
skall å andra sidan arbelsLnkoraslen ökas med elt belopp motsvarande
arbetstagarens genomsnitlUga dagsinkomsl i anstäUningen under
kvalifikationsåret. På den lönesumma som sålunda räknas fram utgör
semesterlönen för hela semestertiden nio procent. För varje dag som semestern
överstiger 24 dagar för är räknai ökas seraes-terlönen raed fyra tiondels
procent av arbetsinkoraslen. Della syslera passar bra även för det nu aktuella
lagförslaget. Nioprocentsregeln, som är avpassad efter fyraveckorssemestern,
raåste dock av naturliga skäl ersättas med någon annan regel, lämpligen den i
seraeslerlagen förekoraraande regeln ora fyra tiondels procent för semesterdag
utanför fyra veckorsseraeslem. Det föreslås därför all lönen för dessa
arbetstagare beräknas så att den för varje dag utgående lönen under tid dä
arbete inte kan erbjudas skall uppgå lill fyra tiondels procent av inkoraslen
under kvalifikationsåret varmed då avses närmast föregående kalenderår.

De
angivna löneberäkningsreglema avser som framgår av det anförda endast det
faUet alt arbetsgivaren inte kan erbjuda arbete. Med hän-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 60

syn
tUl de grunder för lagstiftningen sora återspeglas i bl. a. löneberäkningsreglema
torde arbetsgivaren vid tUlärapningen av lagen inle komma alt medges att
placera arbetstagare i arbete som ger lägre inkomst än vad som följer av
löneberäkningsreglema, i varje fall inte ulan all tUlskjuta meUanskUlnaden.

SkuUe
arbetstagaren ha förvärvat eller uppenbarligen ha kunnat förvärva lön i annan
anställning, bör detla belopp avräknas från det belopp arbetsgivaren enUgl de
föreslagna reglema är skyldig all utge. Förslagel bygger med andra ord på den
principen atl en uppsagd eller perraillerad arbetstagare är skyldig all stå tUl
arbetsmarknadens förfogande. Avräkningsregeln bör emellertid ges en tämligen
snäv tolkning. Den får inte tolkas så all den öppnar raöjligheler för
arbetsgivaren all undandra sig sina ekonoraiska förpliktelser. Avsikten är
endasl alt förhindra en slötande överkompensation tUl arbetslagarna eller
förmåner sora är oskäligt stora raed hänsyn lill alt arbetslagaren ulan
svårighet och utan ölägenheter kunde ha skaffat sig annat arbete under den
lediga liden. I praktiken lorde del kunna gå tUl så all den offentiiga
arbels-förraedUngen i sararåd raed arbetstagarens fackliga organisation bedöraer,
ora arbetstagaren bör ta arbete sora finns ledigt.

De
förordade reglerna föranleder ytterligare ell par koraraenlarer. Vid
perraitlering kommer reglema i ell normalfall att fungera på följande sätt.
Under de första fera dagarna - karenstiden - utgår perraitleringslön enligt
del särskilda perrailteringslöneavtal sora f. n. finns på arbetsmarknaden.
Sedan löper en tid på nio dagar under vilken arbetstagaren lyfter
arbetslöshetsersättning. Därefter träder de nu föreslagna reglerna in, och
arbetsgivaren blir skyldig att betala full lön till arbetstagaren. För
tydlighetens skull bör också anmärkas atl förslagel inle påverkar rådande
avlalssyslem ora avgångsvederlag o. d. En arbetstagare sora orafallas av lagen
och har rält liU lön under sex raånaders uppsägningstid kan aUlså dessutora ha
räll lill avgängsbidrag enligt AGB-försäkringen.

De
föreslagna reglerna får betydelse i den situationen att arbetsgivaren försätts
i konkurs. Både gällande räll och den förraånsrällslag, sora träder i krafl
den 1 januari 1972, innebär, all arbetstagaren kan åberopa förraånsrätt i
arbetsgivarens konkurs för lön under skälig uppsägningslid, ora konkursboet
säger upp anstäUningsavtalel. Förmånsrätlslagen innehåUer en maxirairegel:
förraånsrätt för lön under uppsägningslid gäller endast inora raraen för en
skälig uppsägningstid av högst sex månader. Det är uppenbart alt skälig
uppsägningslid i konkurs inte kan bestäraraas sä, atl den blir kortare än vad
sora normall följer av en för arbetstagaren gällande lagstiftning om
uppsägningstidens längd. En arbetstagare som omfattas av den nu föreslagna
lagen lorde därför i arbetsgivarens konkurs få förmånsrätt för lön under den
uppsägningstid som gäller för honora enligl lagen. Under dessa orasländig-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 61

heter
följer av lagen om statiig lönegaranti i konkurs, alt stalsgarantin gäUer för
lön under den uppsägningslid som föreskrivs i den nu föreslagna lagen. Från
den förraånsberätligade utdelningen i konkursen -och därmed även från belopp
sora utgår enligt stalsgarantin - avräknas belopp sora svarar raot lön sora
arbetstagaren under uppsägningstiden lyfter från ny anstäUnmg (jfr prop. 1970:
201 s. 66).

I
delta sararaanhang bör näranas, all förslagel lorde böra föranleda en ändring i
2 § tredje stycket lagen om statlig lönegaranti vid konkurs. Betalning enligt
garantin utgår för varje arbetstagare raed högst ell belopp sora motsvarar tre
gånger del vid liden för konkursbeslulel gällande basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring. Detla maxirai-belopp torde eraeUertid böra höjas något, så
all det för arbetstagare, som omfattas av det här fraralagda lagförslaget, i
allraänhel kan läcka förutom innestående lön och semesterersältning (jfr prop.
1970: 201 s. 65) även lön under sex månaders uppsägningslid. Del synes vara
tillräckligt om maximibeloppet bestäms tUl fyra basbelopp.

Förslagel
om lagstadgad uppsägningstid och rält till lön vid längre perraitteringar
innefattar väsenlliga förbättringar av den äldre arbetskraftens utsatta
StäUning. Den praktiska effekten av förslaget i den delen kan antas bli att
arbetsgivarna komraer all noggrant planera uppsägningar och permitteringar. De
koraraer alt undvika permitteringar för längre lidryrader och i sådana fall i
stället lUlgripa uppsägning. Från den synpunkten skulle de föreslagna
bestäraraelserna i vissa fall få verkningar som inle är odelat positiva för
äldre arbetstagare. Della aktualiserar frågan om det är raöjligl all inora
raraen för lagstiftningen ge vissa regler om äldre arbetstagares rält till
anställning.

Vissa
koUektivavtal på arbetsmarknaden innehåller klausuler ora i vilken ordning
arbetstagare skaU återanslällas. En paragraf i huvudavlalet raellan SAF och LO
behandlar sålunda detla ärane, låt vara att paragrafen inle ger en uppsagd eller
perraillerad arbetstagare någon oviUkorlig rätt till åleranslällning. Det bör
vara raöjligl alt bygga ut och förbättra del skydd sora den
avlalsbestämraelsen är avsedd alt ge. Eflersora syftet raed den nu aktuella
lagen är all rainska arbetslösheten för äldre arbetstagare, ter del sig
naturligt atl lagen reglerar också rält till åleranslällning.

Liksom
den nyss näranda klausulen i huvudavlalet bör äleransläll-ningsrälten gäUa
arbetstagare som har avskedats på grund av arbetsbrist. Har arbetslagaren sagls
upp på grund av sitt förhållande i tjänsten, bör han däremot inte kunna göra
gäUande rält tiU åleranslällning. Klausulen i huvudavlalet gäUer också vid
perraitlering. Med hänsyn lill alt rälten att perraillera ulan lön i lagen
begränsas till korltidspermil-teringar torde rätten till åleransläUning efler
perraitlermg inle behöva regleras i lagen.

Det
kan naturligtvis inträffa, atl en arbetsgivare sora har sagt upp

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 62

anställda
på grund av arbetsbrist, först något eller några är därefter blir i slånd alt
nyanstäUa arbetskraft. Har så lång tid förflutit lorde emellertid både
arbetsgivare och arbetstagare betrakta del garala an-ställningsförhäUandel som
ulageral. Rätten lill åleranslällning bör därför tidsbegränsas. Klausulen i
huvudavlalet förulsätler, atl fråga om anställning uppkoraraer inora fyra
raånader efter avskedet. En tidsperiod på fyra raånader förefaUer eraeUertid
vara i kortaste laget. Det föreslås därför att tidsperioden bestäras lill sex
raånader räknai från den dag då del gamla anställningsavtalet utlöpte. Har
åleranslällning skett bör arbetstagaren oraedelbart koraraa i åtnjutande av
lagens uppsägningsskydd. För denna specieUa situation bör alltså kravet på en
kvalifikationstid på tre år inle gäUa.

Sora
förut närants har det inle ansetts raöjligt alt i della sararaanhang
uttryckligen reglera frågan under vilka orasländigheier uppsägning över huvud
laget skall kunna tillgripas från arbetsgivarens sida. Den föreslagna
bestäraraelsen ora rält till åleransläUning lorde eraeUertid få återverkningar
även pä den frågan.

Arbelsdorastolen
har ibland hafl all pröva tvister ora s. k. lurord-ningsklausuler enligl vilka
i tjänsten äldre arbetare tillförsäkrats rätt att vid arbetsbrist kvarstanna i
arbete fraraför i tjänsten yngre arbetare. Doraslolen har därvid frarahållit
alt sådana klausuler lätt skulle kunna förlora praktisk betydelse, ora
arbetsgivaren oberoende av arbetsbrist skulle kunna avskeda arbetare på vilket
skäl sora helst. Domstolen har därför antagit, all sådana turordningsklausuler
har den innebörden alt arbetsgivaren inte kan avskeda en företrädesberälligad
arbetare utan atl del finns obejtivl godtagbart skäl för del.

Synpunkter
av detla slag måste göra sig gäUande även när del blir frågan ora lillärapning
av den föreslagna bestäramelsen om åleransläll-ningsrätt. Bestäraraelsen kan
inte riraliglvis sällas ur spel bara genom att arbetsgivaren med anledning av
ett fraraställt yrkande ora åleranslällning påslår, atl den tidigare
uppsägningen av arbetstagaren i fråga inle föranleddes av arbetsbrist. För ell
sådant påstående har arbetsgivaren bevisbördan. I allraänhel lorde han inle
kunna styrka sill påslående på något annat sätt än genora en bevisning ora all
det förelåg annat objektivt godtagbart skäl för uppsägningen än arbetsbrist. På
detla sätt kan bestäraraelsen ora räll liU åleranslällning indirekt komraa all
leda tiU all den av arbelsdorastolen i doraen 1932 nr 100 uppställda
rättsgriJndsatsen om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt inte längre kan
upprätthållas. Det får ankomma på domstolarna - närraast arbetsdomstolen - atl
avgöra ora de redan nu och ulan uttryckliga bestämraelser i äranel anser sig
kunna bryta raot tidigare praxis och ersätta principen ora arbetsgivarens fria
uppsägningsrätt med den motsatta principen all uppsägning inle får ske annat
än på saklig grund. Del är inle förenat med

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 63

några
ölägenheter ora dorastolarna på denna punkt skulle föregripa del pågående
utredningsarbetet ora anslällningslrygghelen. Den fria uppsägningsrätten är en
kvarleva från äldre lider, och den speglar inle de anspråk på socialt ansvar
sora raan åtrainstone nuraera har rätt atl släUa på arbetsgivaren. Den raåste
därför i alla händelser avskaffas inora en nära fraralid.

4.2,3
Undanlag från lagens tiUämpningsområde

Inom
flera branscher förekomraer säsongarbete. Sora exempel på arbetstagare sora
sysselsätts i sådani arbete kan nämnas flollnings-arbetare, virkesmätare, vissa
skogsarbetare ra. fl. Anställningsavtalen för säsongarbelare kan vara konstruerade
på olika sätt. Ibland lorde arbetsgivaren förfara så, all han perrailterar
arbetstagaren vid säsongens slut och återintar honom i arbete vid nästa säsongs
början (s. k. säsongpermit-tering). I sådant fall har anstäUningsavtalel i och
för sig gäUt även under den lid sora förflutit raellan en säsongs slut och
nästa säsongs början. I andra fall kan lägel vara del, atl anstäUningsavtalel
upphör i och raed alt säsongen avslutas och alt elt nytt anställningsavtal
anses vara ingånget i och med all arbetstagaren återinlas i arbetet vid nästa
säsongs början, Gemensarat för de olika anstäUningsforraer som kan förekoraraa
vid säsongarbete lorde vara, all arbetstagaren har klart för sig då han tar
arbetet all han inle kan påräkna sysselsättning när säsongen upphör.
Situationen pårainner i hög grad om den som föreligger när en arbetare anställs
för viss bestärad tid eller för visst arbete. På grand härav och med hänsyn lUl
all förhåUandena vid säsongarbete torde växla inom olika branscher talar
övervägande skäl för all arbetstagare som sysselsätts i säsongbetonal arbete
undantas från tillämpningsområdet för den provisoriska lagstiftning som är
aktuell nu.

Frän
semesterlagens tillämpningsområde undantas arbetstagare, som är medlem av
arbetsgivarens familj, och arbetstagare som uteslutande avlönas genora andel i
vinst. För båda dessa arbetstagarkategorier föreligger så speciella
förhållanden alt de båda kategorierna generellt bör undantas från den nu
aktueUa lagens lillärapningsoraråde.

Föregående
år beslutades ny lag ora arbetstid ra. ra. i husligt arbete. Lagen gäUer för
arbete sora arbetstagare utför i arbetsgivarens hushåll. Uppsägningstiden vid
tillsvidareanställning är 14 dagar om inle annat avtalals. I förarbetena
frarahålls (prop. 1970: 150 s. 56) att en omprövning av uppsägningstiden kan
bli aktuell när uttedningen rörande ökad anställningsttygghel ra. ra. har
slutfört sitt arbete. Eftersom arbete i hushåll har särskUd karaktär, har del
inle ansetts påkallat att nu inom ramen för den provisoriska lagstiftningen om
uppsägningstid ompröva frågan ora uppsägningslid för arbetstagare som arbetar
i arbets-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 64

givarens
hushåll. Lagen bör alltså inle gälla för sådana arbetstagare.

Tjänslemän
sora tillhör förelagsledningen i egentlig raening företräder direkt
arbetsgivaren och har i själva verket en utpräglad arbetsgivarfunktion. Därav
följer atl de raåste slå i etl särskilt för-Iroendeförhållande lill
arbetsgivaren. Brister detla förtroende raåste arbetsgivaren ha raöjlighet atl
snabbi entlediga tjänsteraannen i fråga. I och för sig hindrar della
visserligen inte alt uppsägningstiden görs förhållandevis lång. Enligt
allraänna arbetsrätlsliga grundsatser är arbetsgivaren näraligen oförhindrad
atl raed oraedelbar verkan avslänga en arbetstagare frän tjänsteutövning -
trots atl arbetstagaren har rätt lill uppsägningstid - raen delta befriar inle
arbetsgivaren från hans skyldig-hel all utge lön lill arbetslagaren under
uppsägningstiden. Oavsett delta får tjänsteman inora förelagsledningen anses
inta en så specieU stäUning

- anstäUningsvillkoren
bestäras f. ö. ofta i anslällningskonlrakl för den in

dividuelle tjänsteraannen och inte i kollektivavtal - all övervägande

skäl lalar för all sådana Ijänsteraän icke bör orafallas av lagen.

Lagen
(1914: 45) om komraission, handelsagenlur och handelsresande

- sora tiUkorarait i
nordiskt samarbete - innehåUer i 86 § en föreskrift

om uppsägningslid på minst tre månader för handelsresande

sora är anställd i huvudraannens tjänst. Etl förslag till ändringar i kom-

raissionslagen har nyligen lagts frara av koraraissionslagstiftningssakkun-

niga (SOU 1970: 69). Förslagel sora har lillkomrait i nordiskt saraarbele

berör även 86 § komraissionslagen. Under dessa förhållanden är del

lärapligasl all sådana arbetstagare sora avses i koraraissionslagen, dvs.

vissa handelsresande och plalsförsäljare, tills vidare läranas utanför den

nu aktuella lagen.

Anställningsförhållandena
för s j ö ra ä n regleras av bestämmelser i sjömanslagen. Lagen innehåUer bl.
a. bestäraraelser ora anlällningsav-lalets upphörande och ora uppsägningstid.
Sjöraanslagen är f. n. föremål för översyn av 1964 års sjömanslagskoraraillé
sora väntas avge belänkande inora kort. Förhållandena inora sjöfarten är i
olika hänseenden särpräglade. Bl. a. är älderssararaansättningen på
sjöfolksförbundels medieraskår en helt annan än den man vanligen finner inora
industrin och handelns organisationer. En stor del av den svenska
handelsflottan består av fartyg sora aldrig anlöper svensk haran och stora
arbetstagargmpper utgörs av personer sora inle är bosalla i Sverige. För
omkring två tredjedelar av de ombordanställda avser anstäUningen fartyget. Den
återstående tredjedelen liksora praktiskt tagel aUl farlygsbefäl är däreraot
ansläUda vid rederiet, s. k. rederianställning. Anställningsförhållandena
uppvisar sålunda en splittrad bild. Under dessa orasländigheier synes de
arbetstagare för vilka sjöraanslagen gäller böra läranas utanför den nu aktueUa
provisoriska lagstiftningen. Frågan får las upp till förnyad prövning när
sjöraanslagskoraraitténs betänkande föreligger.

Frågan
ora trygghet i anställningen är raåhända ibland inte lika vä-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 65

sentlig
för deltidsanställda arbetstagare som för heltidsanställda. I flertalet fall
lorde emellertid en deltidsanställning ha sådan betydelse för arbetstagaren,
all han av sociala och arbetsmarknadspolitiska skäl bör åtnjuta samma trygghet
i anställningen som andra arbetstagare. Eflersora del möter svårigheter atl
finna en klar skiljelinje raellan de deltidsanställningar som bör omfattas av
lagen och de som eventuellt skaU kunna läranas utanför, förordas inte något
undantag från lagens lillärapningsoraråde beträffande deltidsanställda
arbetstagare.

4.2.4
Påföljds- och rätlegångsbesläraraelser ra. ra.

Av
den föreslagna lagens karaktär följer att den bör vara tvingande. Del synes
inle finnas något praktiskt behov av alt införa en raöjlighet atl genora
koUektivavtal frångå lagens rainirairegler. Däreraot bör självfallet inget
hinder föreligga alt avtal träffas ora bättre skydd än del lagen ger.

Skulle
arbetsgivare bryta raot föreskrift i lagen, bör han bli skyldig atl ersätta
uppkomraen skada. I allraänhel blir det fråga ora all utge ersättning för
raislad lön. I överenssläraraelse raed vad som gäller inom annan arbetsrältslig
lagstiftning bör även ideell skada kunna ersättas. Det bör vidare vara möjligt
atl järaka skadeståndet.

I
kollektivavtalens förhandlingsordningar uppstäUs regelraässigl preskriptionsregler
enUgl vilka tvister sora inle har påtalats inora föreskriven tid inte kan
underkastas rättslig prövning ora motparten gör preskriptionsinvändning.
Bestämraelser av det slaget finns även i lagstiftningen (se 25 § lagen ora
förenings- och förhandlingsrätt saral 22 § seraeslerlagen). Även på del nu
aktuella orarådet finns del behov av all avskära parter från möjligheten alt
tvista om saker som ligger långt tillbaka i tiden. Här föresläs därför en regel
enligl vilken den som viU fordra skadestånd skall väcka talan inom två år efter
del all skadan inträffade. Ora det försuraraas bör talerätten vara försutten.

Utredningen
rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. har i uppgift all utreda även
raöjlighelema all vidga arbelsdorastolens behörighet i arbetsrätlsliga
tvister. Della är en komplicerad fråga, och det är varken raöjligl eller
lämpligl alt i detta sammanhang frångå den ordning som f. n. gäller för
prövning av arbetsrätlsliga tvister. Det föreslås därför, atl arbetsdomstolen
blir behörig doraslol i raål beträffande arbetstagare vilkas anställningsavtal
regleras av koUektivavtal. Är del fråga om en oorganiserad arbetstagare, bör
tvisten prövas av allmän domstol. Denna kompetensfördelning raellan
arbelsdorastolen och allraän dorastol får oraprövas av utredningen i saraband
raed utredningens prövning av övriga kompelensfördelningsfrågor. Hinder bör
inte föreligga att parterna i stället enas ora alt hänskjuta tvist om lagens
tillämpning till avgörande av skiljemän.

5
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 66

4.3
Lagen om vissa åtgärder för alt främja anställning av äldre arbetstagare på
den öppna marknaden

4.3.1
Lagstiftningens tiUärapningsoraråde

Strävan
alt lösa de äldres sysselsältningsproblera genora all de i största
utsträckning bereds lärapliga arbeten på den öppna raarknaden kan i och för sig
anses tala för all del förordade systemet med insyn och anvisningar görs
genereUt, dvs. orafattar aUa arbetsgivare. Härigenora skuUe
arbetsraarknadsrayndigheterna sysleraatiskl få kännedora ora strukturen på
arbetskraften vid olika arbetsplatser.

Det
konkreta behovet av alt i den åsyftade forraen vinna förbättringar i fråga ora
den äldre arbetskraftens sysselsällningsraöjligheler i förelagen är eraeUertid
skiftande. Orafatlningen av arbetslösheten och av sarahälleliga
sysselsättningsskapande ålgärder varierar meUan olika regioner. Samtidigt ler
sig möjligheterna alt öka tillfällena lill nyanstäUning av äldre arbetskraft
olika från fall lill fall. Del har samband med bl. a. näringsslmkluren i olika
regioner och kanske framför allt raed förhållandena i varje enskilt förelag och
den tiUgängliga arbetskraftens förutsättningar. Behovet och möjlighetema all
placera äldre arbetskraft ändras också från lid liU annan, på kort sikt till
följd av bl. a. konjunktur-variationer och på längre sikt på grand av den fortgående
strakturomvandlingen, förändringarna i arbetskraftens ålderssammansättning,
ra. fl. omständigheter.

Ell
syslem som är generellt i den meningen alt samhället skaU hålla kontakt med
praktiskt taget aUa arbetsgivare synes varken lämpligl eller nödvändigt. Ell
sådani syslem kräver dessutom stora resurser. Syftet all skapa ökad
sysselsättning ål de äldre bör man kunna nå med elt mera begränsat system sora
ger ulryrarae för selekliva insatser, dvs. ett systera som gör att ingripanden
koraraer lill stånd i den orafaltning som behövs med hänsyn liU regionala och
andra förhållanden på arbetsraärk-naden och sora är raöjUg med hänsyn lill
tillgängliga resurser.

På
grund av dessa överväganden föresläs all lagen konstraeras så alt
arbetsmarknadsmyndigheterna själva kan reglera i vilken utsträckning lagen
skall tillämpas. Inom arbetsmarknadsverket är det framför aUt länsarbetsnämndema
som har den närmare kännedoraen om regionala och lokala förhållanden på
arbetsmarknaden. Det bör därför vara dessa närander sora berayndigas all
förordna ora skyldighet för viss arbetsgivare all lärana uppgifter ora
personalförhållandena i hans verksamhet.

Bemyndigandet
kan emellerlid behöva förses med vissa begränsningar.

Den
första frågan är huruvida undanlag bör göras för vissa sektorer. För
möjligheterna att placera en frisläUd arbetstagare på

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 67

den
öppna raarknaden är bl. a. hans utbUdning, yrkeserfarenhet och personliga
önskeraål av betydelse. Det är därför viktigt all placerings-raöjligheterna
inle begränsas genora all länsarbelsnärand släUs utan möjlighet atl diskutera
personalrekryteringen raed arbetsgivare inom olika verksarahetsoraråden. Det
bör följaktligen inle komma i fråga all genereUt ta undan arbetsgivare med
viss verksarahet från det föreslagna systemet.

I
fråga om undanlag för arbetsgivare med visst anlal anställda bör beaktas att
produklionsgången kan behöva ändras eUer arbetsuppgifterna på arbetsstället
fördelas på annat sätt, ora sysselsäll-nmgsmöjlighelerna för de äldre skall
kunna förbättras. Mycket sraå förelag har ofta begränsade raöjligheler alt göra
sådana ändringar. Ändringar av del slaget kan i varje fall innebära stora
ekonoraiska belastningar för dem. De sraå företagen rekryterar vidare
arbetskraft i liten orafaltning. Etl anspråk på dessa förelag alt vidta
åtgärder så alt de kan öka nyrekryteringen av äldre kan därför inle väntas ge
näranvärda sysselsättningseffekter. De insatser länsarbetsnämnden i varje konkret
fall behöver göra slår inte i direkt proportion till förelagsstorleken.
Insatserna kan därför bli oproportionerligt stora i förhåUande lill effektema
av dem. Inle heller kan man bortse från all Ijänsleförhållandel i raycket sraå
förelag ofta är präglat av elt personligt förhållande raellan arbetsgivare och
arbetstagare sora gör atl speciella ålgärder från sarahällets sida i fråga ora
personalrekryteringen inte ter sig ändaraålsenliga. Sraåförelag bör därför
uteslutas från lagens lUlärapningsområde. Gränsen synes lämpligen böra sältas
så alt lagen inte omfattar arbetsgivare som har färre än fem anställda.

En
annan avgränsningsfråga är för vUka åldersgrupper ålgärder behöver vidtas.
Uppgiftema om de äldres arbetslöshet, särskUl uppgifterna om
arbetslöshetstidens längd, lyder på alt svårigheterna bUr märkbara redan när
arbelslagama kommer upp i 50-årsåldern och atl svårigheterna ökas markant i
åldersgrapperna 55 år och däröver. Särskilda insatser behöver alltså göras
framför allt för personer i dessa åldrar. Vid vilken ålder svårigheterna i de
konkreta fallen sätter in beror eraeUertid på flera omständigheter.
Arbetslagarens utbUdning och yrkeserfarenhet spelar in, likaså
näringsstrukturen i regionen, konjunkturläget, m. fl. omständigheter. De
samhälleliga sysselsättningsskapande åtgärderna orafattar i inle ringa
utsträckning även personer i åldersgrupperna närmast under 50 år. Åtgärder kan
därför vara påkallade för att säkerställa sysselsättning även åt arbetstagare
som inte har nått 50-årsåldem. Hänsyn måste vidare las till all
länsarbetsnämndernas resurser varierar. Slutsatsen blir alt man i lagen inle
bör närmare ange för vilka åldersgrapper länsarbetsnämnden skaU äga vidta
åtgärder. Det bör vara tUlräckligt atl lagen förklaras avse ålgärder för all
fräraja anställning av äldre arbetstagare. Vid lagtillärapningen lorde viss
ledning kunna

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 68

häratas
av det förhållandet all den föreslagna lagen ora ansläUningsskydd för vissa
arbetstagare är avsedd atl gälla fr. o. ra. 45-årsåldem och att del fulla
uppsägningsskyddet raed sex raånaders uppsägningslid skaU gälla fr. o. ra.
55-årsäldern.

4.3.2
Förfarandet hos länsarbetsnämnd

Som
underlag för länsarbetsnämnds bedöraning av sysselsällningsraöj-lighelema för
äldre arbetstagare bör näranden kunna skaffa sig uppgifter från arbetsgivare
angående den aktueUa personalsararaansättningen och andra orasländigheier sora
har betydelse för all bedöma place-ringsraöjUghetema. Det förordas därför all
länsarbelsnärand får räll atl förelägga arbetsgivare all på lider sora näranden
besläraraer redovisa vUka anställda han har. Arbetsgivaren bör vara skyldig
all ange de anställdas namn, ålder, kön, nalionaUlel och funktion inom verksarahelen
och hur de fördelas på olika arbetsplatser. Del är också angelägel alt nämnden
fortlöpande hålls underrättad ora uppsägning av arbetstagare sora orafallas av
den föreslagna lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare. Nämnden
föreslås få befogenhet att infordra uppgifter i enlighet härmed.

Del
skall ankomraa pä länsarbetsnämnden atl bedöraa i vilka fall förordnande ora uppgiftsskyldighel
skal' raeddelas. Sora allraän riktpunkt bör därvid i enlighet med del förut
sagda gälla att förordnande om uppgiftsskyldighet bör raeddelas i den utsträckning
som de regionala arbetsmarknadsförhållandena för den äldre arbetskraften kräver
del. Det innebär atl del i län med hög arbetslöshet eller där omfattande
sysselsättningsskapande åtgärder har vidlagils kan finnas skäl all ge
åtskilliga arbetsgivare förelägganden. I län där sysselsällningslägel för äldre
arbetskraft är väsentiigt bättre, aktualiseras förelägganden i mmdre
utsträckning. I vissa faU kan länsarbetsnäranden eraeUertid behöva förordna
ora uppgiftsskyldighel redan sora allraän beredskapsåtgärd inför väntade
förändringar på arbelsraarknaden i länet. Antalet förordnanden kan alltså
korama atl variera åtskilligt från region tiU annan.

När
del gäller vilka arbetsgivare som bör lärana uppgifter ar det angelägel atl
länsarbetsnäranden särskilt beaktar den förtrogenhet raed förelagen och andra
arbetsställen sora de anställdas organisationer har. Del slår givetvis utan
särskild förfallningsbesläraraelse därora organisationerna fritt all lämna
förslag på arbetsgivare sora enligt deras raening bör omfattas av förordnande.
Man fär föratsatta all sådana förslag i regel kommer all följas i den
utsträckning sora närandens resurser raedger det. I vissa fall kan
organisationerna å andra sidan bedöraa att förutsättningar saknas för viss
arbetsgivare all förbättra sysselsällningsmöj-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 69

ligheterna
för äldre arbetstagare. Man bör för all undvika onödig belastning på både
nämnderna och arbetsgivarna i görlig mån undvika atl förordna om skyldighet atl
lärana uppgifter till länsarbelsnärand, om det framstår sora utsiktslöst all
arbetsgivaren pä kortare eller längre sikt kan vidta sådana åtgärder sora är
ägnade alt förbättra de äldres sysselsällningsraöjligheler. En sådan onödig
oragång kan undvikas, ora, fömlora arbetsgivaren, också de anställdas
organisationer fär tillfälle yttra sig över förslag lill förordnande ora insyn.
En bestäraraelse av della innehåll föreslås.

Uppgifter
från arbetsgivare har grandläggande betydelse för länsar-belsnärandens
raöjligheler att bedöraa föratsättningarna för särskUda åtgärder.
Länsarbetsnäranden bör därför kunna förena förordnande ora uppgiftsskyldighel
med vite. Vitesföreläggande torde knappast behöva utnyttjas i normalfaUen.

Förordnanden
om uppgiftsskyldighel bör raeddelas i den utsträckning förhåUandena för de
äldre på arbelsraarknaden kräver del. Insyn kan aktualiseras bl. a. ora arbetsgivare
driver en allraänl olämplig personalpoUtik, sora kan koraraa till ullryck t.
ex. genora särskilt hög personalorasällning. Del kan förutsättas atl de
anställdas organisationer komraer all bevaka all nämnden bUr underrättad ora
dylika fall. Ä andra sidan bör ell förordnande ora insyn i del konkreta faUel
inte tolkas sora atl näranden raisstänker brister i arbetsgivarens
personalpolitik. Det bör betonas alt det är förhåUandena pä arbelsraarknaden
för de äldre sora bör vara utslagsgivande för orafatlningen av
insynsförordnandena. Del innebär all näranden i sina strävanden atl finna
lärapliga anställningar för den tUlgängliga äldre arbetskraften kan behöva
vända sig även tiU sådana arbetsgivare sora redan har gjorl insatser för alt
bereda även äldre arbetskraft sysselsällningsraöjligheler i sin verksarahet.

Genora
uppgifterna frän arbetsgivaren och de anställdas organisationer får
länsarbetsnäranden elt första underlag för atl bedöraa, om del finns
fömlsältningar för arbetsgivaren all anställa flera äldre arbetstagare. Om
nämnden på grundval härav finner anledning anta all arbetsgivaren sysselsätter
färre äldre arbetstagare än vad som är riraligt raed hänsyn lill
älderssararaansättningen på tillgänglig arbetskraft, bör näranden kunna vidta
ytterUgare åtgärder i syfte alt den äldre arbetskraften skaU få
sysselsättningstillfällen. En naturlig åtgärd är all en diskussion i
rekryteringsfrågoma koraraer lill stånd raeUan de parter sora dessa frågor
angår, nämligen näranden, arbetsgivaren och de anställdas organisationer.
Näranden föreslås därför fä raöjlighet alt framställa begäran om
överläggningar med arbetsgivaren och de berörda arbetstagarorganisationerna
beträffande arbetsgivarens möjligheter all sysselsätta fler äldre
arbetstagare.

Överläggningarna
bör syfta lill att utreda vilka förutsättningar arbetsgivaren har att
sysselsätta äldre arbetstagare i sin verksarahet. Även

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 70

behovet
av åtgärder för alt redan ansläUda äldre skaU kunna behälla sina anstäUningar
bör undersökas vid överläggningarna. De arbetsmarknadspolitiska medel sora
står liU förfogande i del konkreta fallet bör redovisas. Ingående
överläggningar härora är nödvändiga, eflersora man måste räkna raed alt
arbetsgivare, trots den inforraation sora bl. a. arbetsraarknadsverket
kontinuerligt läranar, raånga gånger inte är tillräckligt förtrogna med
exempelvis i vUka fall bidrag kan läranas eller vilka utbildningsraöjligheler
sora arbetsraarknadsverket kan erbjuda. SärskUt bör undersökas i vilken
utsträckning det är raöjligl alt vidta sådana ålgärder beträffande
arbetsplatsernas utforraning och fördelningen av arbelsuppgiftema i
verksarahelen alt sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetskraft
förbättras. Förbättringarna bör ta sikte på såväl de redan anställdas förhållanden
som möjligheterna lill rekrytering av äldre arbetskraft. Härigenom ansluter
raan bl. a. lill försöksverksarahelen raed s. k. anpassningslag. Arbetsgivaren
kan i del sararaanhangel väntas redovisa bl. a. vUka produktionstekniska eller
förelagsekonoraiska faktorer som påverkar hans personalpolitik och raöjUgheter
att göra sädana ändringar.

Möjligheterna
lUl förbättrad anpassning av arbetsplatserna tiU den äldre arbetskraftens
förutsättningar är en av de frågor i vilka del är särskilt viktigt alt fä del
av synpunkter från de anställdas representanter. De anställdas raedverkan vid
överläggningarna har vidare betydelse för bl. a. raöjlighelema för nyanställda
äldre alt snabbt bli förtrogna raed arbetsförhållandena och insatta i
arbetsprocesserna.

Formerna
för överläggningarna bör inte regleras närmare. Målet för överläggningama bör
vara atl i första hand nå fram lill geraensarat accepterade lösningar sora kan
genomföras i samförstånd raellan främst arbetsgivaren och de anställda.

På
grundval av vad som förekoraraer vid överläggningarna bör länsarbetsnäranden
bUda sig en uppfattning i frågan huruvida arbetsgivaren kan vidta ålgärder för
all förbättra den äldre arbetskraftens sysselsätl-ningsförhällanden.
Överläggningarna kan ge vid handen all del av olika skäl inle finns ulryrarae
för konkreta ålgärder beträffande förhåUandena på arbetsplatsen eller ökad
rekrytering av äldre arbetstagare. Ora nämnden däremot finner atl arbetsgivaren
riraliglvis bör kunna förbättra anslällningsförhåUandena så all möjlighetema
blir större all sysselsätta äldre arbetskraft, bör nämnden som nämnts söka i
första hand komraa frara tiU en lösning i saraförstånd raed arbetsgivaren och
berörda arbetstagarorganisationer.

Kan en samförslåndslösning
inte nås, bör näranden kunna ge anvisningar om lämpliga ålgärder från
arbetsgivarens sida. I fråga om åtgärdernas karaktär kan rent aUmänt påpekas
att önskemålet all bereda friställd äldre arbetskraft sysselsättning givelvis
inle får gå ul över de redan anställdas trygghet i anställningen. Anvisningarna
bör

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 71

därför
kunna avse dels vilka åtgärder som behövs för all redan anstäUda äldre skall
kunna behålla sina anställningar, dels vad som bör iakttas vid nyrekrytering av
arbetskraft. Eftersom behovet att bereda lUlgänglig äldre arbetskraft
sysselsättning varierar efter skilda omständigheter och från lid till annan
och då olika arbetsgivares föratsättningar alt bereda nya
sysselsällningstillfäUen åt äldre kan vara skiftande, bör länsarbetsnämnd få
fria händer all utforraa anvisningamas närraare innehåll raed beaktande av
omständigheterna i varje särskilt fall. En annan sak är all en anvisning bör
vara så preciserad, all del klart framgår vUka länsarbetsnämndens önskemål är.
Dessa kan komraa lill uttryck bl. a. genom all mål beträffande arbetsstyrkans
ålderssamraansältning anges och en lidsgräns närans när raålet bör vara
uppnått. Föreskrifter ora arbetsstyrkans åldersraässiga sararaansättning kan redan
nu raeddelas inora byggnadstillslåndslagstiflningens ram. Med della som
förebild föreslås atl länsarbetsnämnd skall kunna rekoraraendera arbetsgivaren
alt i saraband raed nyanställningar öka andelen äldre arbetstagare i
arbetsstyrkan enligt vad näranden säger.

4.3.3
Förfarandet hos AMS

Om
arbetsgivare vägrar all medverka vid begärda överläggningar eller alt följa
länsarbetsnärandens anvisningar, bör näranden genora anraälan hänskjuta frågan
tUl AMS för närraare utredning och avgörande.

AMS
skaU alltså kunna avgöra ärenden, sora länsarbetsnämnd har anhängiggjort. AMS
kan emellerlid vid kontakter raed arbetsgivare i andra frågor eller på annat
sätt få uppraärksamheten riktad på arbetsgivare som bör ha föratsättningar all
öka rekryteringen av äldre arbetstagare. AMS föreslås därför få befogenhet atl
besluta ora direkta överläggningar mellan AMS och arbetsgivare om
sysselsättning av äldre arbetstagare. Det får anses självklart atl AMS i
erforderlig utsträckning inhämtar de regionala organens och de fackliga
organisationemas synpunkter på frågan om sädana överläggningar bör koraraa
lill slånd eller ej.

I
ärende sora länsarbetsnämnd har hänskjutit tUl AMS får AMS givetvis den
utredning som har förelegal i nämnden. Emellertid skall hänskjutande ske också
i fall då arbetsgivare har undandragit sig all raedverka i överläggningar med
nämnden. Man måste därför räkna raed atl utredningen ibland är knapphändig. I
andra fall gäUer del all klarlägga anledningen lill all länsarbelsnärands
anvisningar inle har följts. Det synes därför nödvändigt alt AMS får särskilda
befogenheter all föranstalta om utredning i ärendet.

I
första hand bör AMS ha möjlighet alt kalla arbetsgivare lill överläggningar i
frågan om sysselsättning av iildre arbetstagare. Som nämnts koramer
sararaanlräden i en del fall all ske raed

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 72

arbetsgivare
sora har visat tredska. Det kan knappast anses betänkligt, ora AMS får
raöjlighet att bl. a. i sådana fall använda tvångsmedel för atl få till slånd
överläggning. AMS föreslås därför kunna vid vite kalla arbetsgivare till
överläggning.

Sä
som förfarandet hos länsarbetsnämnd har skisserats beror det väsentligen på
arbetsgivarens raedverkan i vad mån näranden får närmare insyn i
personalslrukturen och personalpolitiken vid företaget och om andra förhåUanden
av betydelse för bedömningen av möjlighetema att sysselsätta äldre arbetskraft.
I detla sammanhang kan erinras om att arbetsgivare enligl företagsnämndsavlalen
i princip är skyldig alt lämna de anställdas representanter i företagsnämnden
omfattande och förhållandevis detaljerade informationer i frågor som gäUer
personalpolitiken och personalförhållandena. AMS bör utrustas med befogenheter
all av arbetsgivaren få inforraationer av väsentligen samma karaktär och omfattning
som han i princip är skyldig all lärana i förelagsnärandcn. AMS föreslås få
befogenhet att vid vite ålägga arbetsgivare att förete de skriftliga handlingar
sora kan antas ha betydelse för bedöraningen av arbetsgivarens personalpolitik.

För
alt utredningen hos AMS skall bli fullständig bör de synpunkter sora
företrädare för arbetstagarsidan kan ha tillföras utredningen. Det bör ske
genora all de anställdas organisationer bereds tillfälle atl delta i
överläggningssaramanträdena. En uttrycklig föreskrift härora bör tas in i
lagen.

Arbetsgivaren
är självfaUet oförhindrad att vid överläggningarna låta sig biträdas av sin
organisation. Föreskrifter härora behövs inle. Vidare kan AMS ulan uttryckligt
slöd i lagbestämmelse bereda arbetsgivarens organisation tillfälle atl yttra
sig. Det kan las för givet alt yttrande kommer atl inhämtas i de fall då del
kan antas tillföra ärendet synpunkter av betydelse.

Liksom
vid länsarbetsnämnds handläggning kan utredningen hos AMS tänkas ge vid handen
all arbetsgivaren har vidtagit vad sora är riraligt för att möjliggöra för
äldre alt sysselsättas i arbetsgivarens verksamhet och att så raånga äldre
arbetstagare sysselsätts som raed hänsyn tiU orasländigheterna kan begäras. Är
detta inle fallet, bör AMS liksora länsarbetsnäranden i första hand söka korama
frara till en saraförslånds-lösning om vUka ålgärder som skall vidtas från
arbetsgivarens sida eller, om en sådan lösning inle nås, ge anvisningar om
åtgärder för att anpassa arbetet till den äldre arbetskraftens förutsättningar
och/eller ora ökad andel äldre arbetstagare i arbetsstyrkan.

Ora
arbetsgivare uppenbart nonchalerar anvisningar från AMS, behövs emellerlid i
sista hand kraftigare raedel för all få till stånd rättelse. Ett medel som har
avigsidor men kan vara verksamt som yttersta korrektiv är en direkt kontroll
från arbetsförmedlingens sida över arbetsgivarens rekrytering av
arbets-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 107 73

krafl.
Del kan erinras ora atl enligl den byggnadsreglering sora grandades på lagen
ora lillsländslvång för byggnadsarbeten kunde tillstånd förenas med föreskrift
ora att byggherren eller entreprenören skulle ta kontakt med viss
arbetsförmedling, innan arbetare sysselsattes i byggnadsarbetet. Arbetskraft
lill arbetet kunde antingen anvisas av förmedlingen eller redovisas av
företagaren på särskild förteckning som skulle granskas av förmedlingen innan
däri upptagna arbetare fick sysselsättas. Efler mönster härav föreslås atl AMS
får rätt all i nyss åsyftade faU förordna att arbetsgivare inte får anstäUa
andra arbetstagare än sådana som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat
eller eljest godtagit för anställning hos arbetsgivaren. Det har framgått av
vad sora redan sagls alt raöjligheten lill sådani förordnande bör begagnas
raed yttersta varsarahet. Man raåste i varje särskilt fall beakta de risker för
negativa verkningar för arbetstagare sora kan följa av alt arbetsgivare tvingas
anställa andra än dera han i första hand vill ha. 1 fall där del är uppenbart
all ingenting annat hjälper raåste eraeUertid del korrektiv som ligger i ell
förordnande om arbelsförmedlingstvång kunna tiUgripas.

Innan
arbelsförraedlingstvång åläggs arbetsgivaren skall AMS självfallet alllid
bereda både arbetsgivaren och de anställdas organisationer tillfälle att yttra
sig.

4.3.4
Påföljder ra. ra.

Förslagel
bygger på all ell sararåd skall komma lill slånd mellan arbetsgivare,
arbetstagare och samhällets organ i frågan om sysselsättning av äldre
arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden. I enlighet härmed är systerael
utforraal så att åtgärder av raera ingripande karaktär kan vidtas först
stegvis och sedan del har visat sig raöta svårigheter all på annat sätt
tillgodose den äldre arbetskraftens intressen. Sora redan har fraragålt kan
eraeUertid vissa Ivångsraedel och sanktioner inte undvaras.

Den
yttersta åtgärd sora kan koraraa i fråga enligl del föregående är alt AMS
förordnar ora arbetsförraedUngslvång. Förordnandet raåste förses raed
sanktioner raot överträdelser. Sanktionen bör utforraas så alt den inte
påverkar den i strid raot förordnandet anställda arbetskraftens trygghet i
anställningen. Vite är därför inte lämpligt. Det föreslås därför all
överträdelse av förordnandet skall kunna föranleda straffansvar. Straffsatsen
kan lämpligen bestäraraas till böter eller fängelse i högst elt år. Ätal bör få
väckas endast efter raedgivande av AMS.

De
uppgifter sora arbetsgivare och andra kan koraraa alt lärana i ärenden enligt
den föreslagna lagstiftningen kan korama atl gälla förhållanden som av olika
anlednmgar inle bör komraa lill uloraslåendes kännedora. För all ett öppet
meningsutbyte skall komma till stånd raeUan

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 74

arbelsraarknadsrayndighel,
arbetsgivare och företrädare för fackorganisation i de konkreta frågor sora
har saraband med nyanställning av äldre arbetskraft, är del nödvändigt atl
handlingar som rör enskUt företags affärs- eller driftförhållanden eller
arbetstagares och arbetssökandes personliga förhåUanden kan bli föremål för
sekretesskydd. I lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten atl utbekomma
aUraänna handlingar (sekretesslagen) finns f. n. besläramelser som ger skydd
för sådana uppgifter om enskilt företags affärs- eller driftförhållanden som
lämnas i handlingar som gäller slallig utredning ra. ra. raed avseende på
näringslivet (21 §). Vidare finns bestäraraelser ora skydd för handlingar i
ärenden rörande offentlig arbelsförraedling (25 §). Varken de berörda
beslämraelsema eUer annan besläramelse i sekretesslagen synes bli tUl-lärapliga
på handlingar i ärenden enligl den föreslagna lagstiftningen. Det behövs därför
en särskild bestäraraelse i sekretesslagen ora inskränkningar i rälten atl
ulbekoraraa handling i sådani ärende, i den mån handlingen innehåller uppgift
om enskilt förelags affärs- eller drift-förhållanden eUer enskUds persoiUiga
förhållanden. Sekrelessbeslärarael-sen bör korapletteras raed motsvarande
lystnadspliklsbeslämmelser i den nu aktuella lagen.

4.3.5
Resursfrågor

I
årets stalsverksproposilion (bil. 13 s. 51) har beräknats raedel för
förstärkning av länsarbetsnärandernas kanslier och förraedlingsorgani-salionen
raed 25 tjänster för kontakter raed företagare i syfte att undersöka vilka
förändringar som kan vidtas för alt bl. a. fler äldre skall kunna anstäUas
eller behälla sina anställningar. Vinner detla förslag bifaU, finns vissa
resurser för del här förordade systemet. SkuUe ytterligare resurser behöva
släUas till förfogande för all täcka de behov som systerael kan ge upphov till,
bör Kungl. Maj:t vara oförhindrad alt lärana raedgivande lill erforderliga
anslagsöverskridanden. På längre sikt kan systerael raedföra behov av
anslagsförslärkningar.

5.
Remissyttrandena

5.1
Allmänt

Bedömningen
i proraeraorian alt 'sysselsättningsproblemen för de äldre arbetstagarna är
bekymmersararaa delas i allmänhet av remissinstanserna. Enligl AMS finns del
flera orsaker liU all svårigheterna för de äldre att behålla eller få anställningar
ökat under senare år. Slmkturrationaliseringarna har lett lUl all de äldre har
fått större problera än de yngre att komma in i produktionen. Detla har varit
fallet även när efterfrågan på arbetskraft har varit aU-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 75

mänt
hög. De äldre har helt naturligt svårare för oraslällning i; arbetslivet, och
härtill kommer atl man på den öppna arbetsmarknaden i viss utsträckning har
haft en negaliv attityd till nyanställning av även medelålders arbetskraft.
Antalet äldre arbetslösa har därför relativt sett ökat väsentligt mera än
antalet yngre arbetslösa och arbelslöshetsliderna för de äldre har väsentiigt
förlängts. De arbetsraarknadspoliliska ålgärder som hittills vidlagils har
enligt AMS visat sig otillräckliga.

Enligt LO är stmkturförändringarna
i näringslivet, jämsides raed den tekniska och organisatoriska utvecklingen
inora förelagen, väsenlliga orsaker till de allt mer uttalade svårigheterna för
den äldre arbetskraften. Det är enligt LO inte tillfredsställande all den äldre
arbetskraften i ökande utsträckning raåste sysselsättas genora samhällets försorg.
Priset för den snabba strukturomvandlingen skall inte ensidigt betalas av den
äldre arbetskraften. Arbetsgivarna måste la på sig elt ökat ansvar för alt
förbättra de äldres sysselsättningsmöjligheter på den öppna marknaden. Mol
bakgrund av det allvarliga lägel för de äldre är det nödvändigt raed snabba
insatser. Det är riktigt alt raed förtur behandla frågan ora de äldres
ansläUningslrygghet och nödvändigt all bryta ut den ur det större pågående
utredningsarbetet. TCO påpekar all arbetslösheten bland raedleraraarna i
tjänsleraannens arbetslöshetskassor har stigit påtagligt de senaste åren.
Risken för långtidsarbetslöshet är störst för de äldre och gäller Ijänsteraän
både i privat och i offentiig tjänst.

Svenska kommunförbundet
anser del angeläget alt åtgärder vidtas för att hindra ulslarapning av äldre ur
arbetslivet och ansluter sig i allt väsentligt lill de raoliv för förslagen som
angivils i proraeraorian. Förbundet vUl dock frarahålla all de föreslagna
bestäraraelserna inte fär leda till all arbetskraften uppdelas så all inora den
privata sektorn sysselsätts väsentligen unga och starka arbetstagare raedan
äldre och handikappade huvudsakligen sysselsätts inora den offentliga sektorn.
Liknande synpunkter anförs av Svenska landstingsförbundet.

Enligl statens
handikappråd föreligger de svårigheter, sora utgör raotiven för lagförslagen,
för ytterligare stora grupper arbetstagare, näraligen de sora ulan alt vara
äldre Uder av fysiska eller psykiska handikapp. Rådel ställer sig därför
tveksarat inför lagförslag sora åsyftar all förbättra vUlkoren för endast en av
dessa grupper. Rådel understryker slutligen att förslagen endasl utgör ett
provisoriura.

Enligt SAF visar tillgänglig
statistik inle procentuellt högre arbetslöshetssiffror för äldre arbetstagare
än för yngre. De äldre arbetslösa finns i stor orafallning i de delar av landet
som har påverkals särskilt neealivl av strakturomvandlingen. Den höga takten i
strukturförändringarna beror bl.a. på utvecklingen av inlernalionella
konkurrensförhållanden och den svenska ekonomiska politiken. EnUgt SAF:s
mening är den officiella näringspolitiken och fackföreningarnas lönepolitik,
som

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 76

syftar till ökad ekonoraisk tillväxt genom snabb
strukturomvandling, de primära orsakerna lill de aktuella
sysselsällningssvårigheterna. Del bör därför i första hand ankomma på samhället
all råda bot på dessa svårigheter. Del är orikligt atl hävda att
arbetsgivarsidan har brustit i ansvar vad gäller den äldre arbetskraftens
sysselsältningsproblera. Åtskilliga insatser i syfte all fräraja de äldres
sysselsättning och ekonoraiska trygghet har gjorts av arbelsraarknadens
organisationer, t. ex. raedverkan i information och aktiviletsåtgärder,
överenskomraelser ora AGB och AGE och varsel lill arbetsmarknadsverket, den
förebyggande företagshälsovården och insatser på vuxenutbildningens oraråde.
SAF framhåller vidare all man måste undvika all man får en vaneraässig benägenhet
alt indela de på arbelsraarknaden aktiva i olika åldersgrupper. En sådan
indelning skulle enligt SAF vara ägnad all skärpa generations-raolsätlningarna
och leda lill en olyckUg kategoriindelning på arbelsraarknaden. Frågan om de
äldres sysselsältningsproblera bör lösas på frivillighetens väg genora aktivt
saraarbele mellan förelagen, de anställda, arbetsmarknadens organisationer och
rayndigheterna. Del geraensamraa arbete sora nu pågår för all förbättra de
äldres ställning bör intensifieras. SAF föreslår alt överläggningar tas upp
mellan myndigheter och arbetsmarknadsparterna i syfte alt komma fram lill
åtgärder som ökar de äldres sysselsätlningsmöjUgheter. Förslagen innebär dessutora
ingrepp på oniråden sora tidigare förbehållils den fria förhandlingsrätten och
della sker ulan närraare belysning av förslagens verkningar. SAF finner detta
betänkligt. Föreningen skogsbrukets arbetsgivare särat Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen insläraraer i SAF:s yttrande.

5.2 Förslaget till lag om anställningsskydd för vissa
arbetstagare

Förslaget har i sina huvuddrag tUlstyrkts av bl. a. AMS
(raajoritelen), SAV, statens omplaceringsnämnd, Svenska kommunförbundet.
Svenska landstingsförbundet, LO och TCO.

Sålunda anser LO alt det första steg raot ökad trygghet i
anställningen sora tas genom lagen bör bli riklgivande för kommande reformer.
AMS understryker all lagen för arbelsraarknadsverkets del innebär att
arbetsförraedlingen får bättre tillfälle all planera nya sysselsätlningsmöjUgheter
för den frisläUda äldre arbetskraften och att i samråd raed den överväga
lärapliga arbetsmarknadspolitiska ålgärder. Liknande synpunkter anförs av
statens omplaceringsnämnd och KSA-utredningen.

TCO å sin sida framhåller dock all man i första hand bör
förbättra personalplaneringen inora företagen och därigenora skapa en situation
där ansvaret för de äldre raed lång anställningstid blir så stort atl uppsägning
i princip inle skall behöva ske.

Negativa till förslaget är bl. a. SAF, BFO, Föreningen
.skogsbrukets

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 77

arbetsgivare.
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen och KFO.

EnUgt utredningen rörande
ökad anställningstrygghet m. m. innebär uppsägning ett slåndpunklslagande ora
avbrytande av anstäUningsför-hållande och försvårar därför liU sin natur ofta
övervägande om alternativa lösningar. Ett alternativ som i lika hög grad sora
förlängda uppsägningslider kan garantera arbetstagaren rådrara, löneskydd, ra.
ra. är regler ora varsel. Möjligheterna all inora ell varselsyslera koraraa
fram tiU för arbetstagaren bättre lösningar är större än om arbetsgivaren har
tagit stäUning genora uppsägning. DärliU komraer alt varselregler inle i
sararaa raån som uppsägningsregler skulle hindra utredningen i dess fortsalla
överväganden. EnUgl SACO torde del inle föreUgga svårigheter alt snabbt träffa
överenskommelser om uppsägningstidernas längd för äldre arbetstagare.

SAF
framhåUer att den föreslagna lagen på väsenlliga punkter rubbar
förutsältningarna för det syslem som genom lagstiftning och kollektivavtal har
byggts upp för all fräraja anställningstryggheten ra. ra. Föreningen har flera
gånger föreslagit LO förlängning av den personUga uppsägningstiden raen
förslagen har i del stora hela tiUbakavisals. Frågan har eraeUertid nyligen
äter aktualiserats. SAF anser alt man bör avvakta parternas överenskoraraelse
och tillägger alt ora lagstiftning trots det anförda anses böra koraraa till
stånd skulle syftet all skydda de äldre bättre nås och en koraraande definitiv
lösning i raindre raän föregripas genora ell syslera raed förlängda varsellider
och skadestånds-skyldighet i händelse varsel inle iakttas. TiU varselreglema
kan knytas etl förfarande för sararåd sora kan påkallas av
arbelsraarknadsmyndighelerna eller arbetstagarens organisation. Även KFO
föredrar i första hand regler om varsel.

Enligl
SPF bör de äldres sysselsältningsproblera i första hand lösas genom avlal och
samråd mellan arbetsmarknadens parter. SPF understryker i samband härmed
betydelsen av en systematisk långsiktig personalplanering inom förelagen så
all möjligheter lill omplaceringar inora dessa skapas.

Proraeraorians
förslag i fråga ora åldersgränserna för de arbetstagare sora skall orafallas
av anställningsskyddet läranas ulan erinran av flertalet reraissinstanser. Bl.
a. LO förordar dock all åldersgränserna sänks, raedan SAF och KFO föreslår
högre gränser. Flera instanser är av den menmgen att en högsla åldersgräns bör
faststäUas med hänsyn tdl arbetstagarnas inträde i pensionsåldern.

LO
framhåUer alt skyddet bör sättas in i god tid. Erfarenheterna talar för all arbetslöshetens
omfattning och arbelslöshelstidemas längd inle skiljer sig på ell avgörande
sätt för personer i åldersgruppen 50-54 är jämfört med den i 55-årsåldem eller
högre. I branscher med stor andel kvinnlig arbetskraft inträder
sysselsättningssvårigheter vid ännu lägre ålder. Del är också viktigt all
begränsa arbetsgivarnas möjligheter all styra

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 78

över
sin arbelskraflsefterfrågan lill arbetstagare raed kortare uppsägningslider.
Med hänsyn lill del sagda förordar LO all sex raånaders uppsägningstid skall
föreligga vid 50 års ålder. LO delar proraeraorians synpunkter på
avtrappningsregler för atl undvika tröskeleffekter och vill i enlighet därraed
all åldersgränsen för fyra raånaders uppsägningslid sänks till 45 år och för
två månaders uppsägningstid lill 40 år. Förslag om sänkning av åldersgränsema i
enlighet härraed fraraförs också av Svenska fabriksarbelareförbundel. Svenska
transportarbeiareförbundet och Svenska melallindustriarbetareförbundet saral
Svenska byggnadsarbetareförbundet. Sistnäranda förbund understryker också de
besvärande sysselsältningsproblera, sora är förenade raed tilltagande ålder för
arbetstagare raed fysiskt ansträngande arbete, t. ex. byggnadsarbetare. Förbundet
anser också all den lagstiftning sora skall ersätta provisoriet bör eftersträva
en sraidigare avtrappning av uppsägningstidernas längd.

KSA-utredningen
upplyser att det förslag ora kontant arbetsraarknadsslöd som utredningen ämnar
lägga frara den närraasle tiden koraraer all innehålla bl. a. bestämmelser ora
förlängd ersällningslid för arbetslösa sora har fyllt 55 år. Det förslagel
står väl samraan raed promeraorieförslagen om åldersgräns för den längsta
uppsägningstiden. För yngre personer saknas motsvarigheter i utredningens
förslag i fråga ora ersält-ningslidens längd. Utredningen säger alt en viss
ökning av risken för arbetslöshet och längre arbelslöshelslider inträder redan
vid orakring 40 år. Det kan därför finnas skäl till en lägre åldersgräns än 45
år.

Enligt
SACO inträffar en kraftig Iröskeleffekl vid 45 års ålder. Skyddet kan inträda
vid 40 års ålder och då med minst en månads uppsägningslid. I övrigl godtas de
föreslagna tiderna. Del förordas all kollektivavtal träffas därom.

SAF
och KFO anser att i en lagstiftning bör åldersintervallerna vara 50, 55 och 60
år. SAF säger vidare alt föreningen inle kan ansluta sig till
promemorieutlalandet att del statistiska raaterialel tyder på all svårigheter
alt få ny anstäUning uppkoraraer redan i 45-årsåldern. Eu differentiering av
uppsägningstiderna efler ålder kan medföra komplikationer genora alt den
avviker från den på flera oraråden accepterade principen ora differentiering
efler anstäUningstidens längd.

Frågan
om behovet av övre åldersgränser behandlas av bl. a. arbetsdomstolens
ordförande sora anser all det inle fullt tydligt framgår vad sora är avsett
beträffande de allra äldsta arbelslagama. Del är enligt arbelsdorastolens
ordförande i och för sig fullt länkbart atl regler ora lagstadgad
uppsägningstid och rält till lön under perraitteringstid skall gäUa även den
sora är verksara efler pensionsåldern. Däremot är del svårare all undvara
någorlunda klara och lätthanterliga regler om en övre åldersgräns vid
tillämpningen av reglerna om rätt lill åleranslällning och de principer om
skydd mot obehörig uppsägning sora raå anses ligga i dessa. Även vid
tUlärapning av reglema om beräkning av lön under

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 79

uppsägningslid
och perraitlering uppkoraraer frågan ora verkan av all arbetstagare inträder i
pensionsåldern. Enligt SAV, utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.
och SAF bör den föreslagna lagen inle gälla den sora blir berättigad tiU
ålderspension enligt lagen ora allraän försäkring.

Svenska
kommunförbundet vill att det klarläggs om ersättningar på grand av lagen skall
tUlkomma den som på grand av hög levnadsålder eller varaktig arbetsoförmåga
lämnar sin anstäUning och får pension enligl lagen om allmän försäkring.
Förbundet utgår frän att den föreslagna lagen inte skall äga tiUärapning i de
fallen, eflersora arbetstagaren normalt får föratsättas inle längre slå lill
arbetsmarknadens förfogande i och med pensioneringen. Förbundet påpekar
dessutom att arbetstagare med pensionsrält enligt statliga eller komraunala
pensionsbesläramelser är skyldig att lärana sin anställning då han uppnår i
pensionsbestärarael-serna angiven pensionsålder eller vid dessförinnan
inträffad varaktig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eUer olycksfall. SAV
anraärker att verket utgår från all anställningsskyddet inle skall gälla när
anställning inom statiigt reglerad verksarahet upphör på annat sätt än genom
uppsägning, t. ex. genom avsättning, avgång i samband med pensionering,
försättande i disponibilitet eller skiljande från tjänst eller vikariat av den
sora har varit anställd raindre än tre raånader i följd.

Promemorians
förslag alt det för skyddet bör krävas viss kvalifikationstid har inle i och
för sig föranlett erinringar från remissinstansema, raen flera av dera har
framfört synpunkter på bl.a. kvalifikationstidens längd och dess beräkning.

Arbetsdomstolens
ordförande och SAV förklarar att de förutsätter alt den tid som skall få
medräknas i kvalifikationstiden skall vara sararaanhängande. LO säger att
regler om minsta anställningslid kan vara nödvändiga för atl förslagel inle
skall göra arbetsgivare ännu mer negativa mot alt anställa äldre arbetstagare.
Emellertid bör även arbetstagare som för någon lid har avbralit
ansläUningsförhållandel kunna få skyddet. Som föratsättning för skyddet bör
därför enligt LO:s raening gälla att del är fråga ora anstäUning som har varat
minst 18 månader under den senaste treårsperioden. Även Svenska
byggnadsarbetareförbundet och Svenska fabriksarbetareförbundet förordar en på
det sättet bestämd kvaUfikationstid. Svenska melallindustriarbelareförbundet och
Svenska transportarbetareförbundet föreslår en kvalifUcationslid på två år. Förslag
om sänkning av kvalifikationstiden har också framförts vid det
socialdemokratiska partiets rådslag.

Enligt
SAF är däremot en kvalifikationstid på tre år alllför kort. SAF förordar all
tiden skaU vara fem år.

EnUgt
arbetsdomstolens ordförande är det för lagens tiUämpning inte Ukgiltigt om
kvaUfikalionsliden formeUt knyts tiU varaktigheten av den aktuella
anställningen eller tiU den tid varander arbetstagaren har varit

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 80

anställd
hos samme arbetsgivare. En anknytning till anställningsavtalets varaktighet kan
för vissa fall nödvändiggöra särskilda regler för atl raed norraalfallet
likvärdiga fall inle skall falla utanför lagen. Men även i andra fall än vid övergång
lill annan anställning inom samraa koncern eUer vid överlåtelse av företag kan
anknytning lill anställningens varaktighet leda till inle avsedda
konsekvenser. Omflyttning av en tjänsteman från en arbetsuppgift till en annan
inora sararaa verksamhet lorde i regel innebära att ett nytt anställningsavtal
föreligger. Utformningen av lagtexten bör inle resa hinder mot all
tjänsteraannen får tiUgodoräkna sig även den tidigare anställningen sora
kvalifikationslid. I viss mån samma problem möter vid tillämpning av
bestäraraelserna ora återanställnings-rätlen. En enhetlig reglering av
gränsdragningsfrågorna bör ske.

SA V utgår från all
tjänsleraan, som t. ex. genom befordran övergår från en tjänst hos en
rayndighet lill en annan tjänst hos sararaa myndighet, får tillgodoräkna sig
anställningstiden i den förra tjänsten, om tjänstemannen sägs upp från den nya
anställiungen. SAV föreslår också all uttrycket »lid under vilken arbete
utförts åt» utbyts mot »anställningslid hos» för all undvika tveksamhet i frägan
huruvida endasl faktiska arbetsdagar skall medräknas.

Statens omplaceringsnämnd
anser att det i detla sammanhang i fråga om slallig verksamhet är olämpligt atl
skilja mellan anslällningsbegrepp och arbetsgivarbegrepp. Vid beräkning av
förmåner lill statsanställda tillgodoräknas arbetstagaren i princip all statiig
anstäUningslid, varvid staten betraktas som en enda arbetsgivare. Möjligheterna
atl främja arbetskraftens rörlighet bör inte begränsas. Med koncern bör därför
jämställas statsförvaltningen.

Enligl SACO tår del
förutsättas all eftersom statsverket inle skall betraktas som en koncem,
offentlig verksamhet i kommunal regi inte heller skall anses tillhöra en
koncern. Konsekvenserna härav är enligl SACO:s mening orimliga. Skolområdet är
i anställnings- och avlöningshänseende i praktiken att anse som ett och sarama
förelag. Koncernbegreppet måste därför omfatta den statliga skolverksamheten,
den komraunala skolverksamheten och övergångar mellan dessa områden. SACO
förulsätler också alt skifte av huvudman inom del offentliga skolområdet skall
betraktas sora företagsöverlåtelse i lagförslagels raening.

AnsläUningsskyddel skall
enligl proraeraorian ges endast åt arbetstagare raed anställningsavtal som
gäller tills vida-r e. SACO vill all lagen skall omfatta aUa arbetstagare vUkas
anställningslid i realiteten har varat i tre år, bl. a. timlärare, extra
lärare saml icke behöriga extra ordinarie lärare som förordnas tiUs vidare för
viss lid, högst för ell läsår eller budgetår i sänder. Etl särskUt problem
gäller enligl SACO icke behöriga lärare. Deras förordnanden gäUer till dess behörig
lärare kan anstäUas. Söker behörig lärare tjänst, skall han förordnas och
förordnad icke behörig lärare måste träda tiUbaka. För denne

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 81

gäUer
inte någon föreskrift om uppsägningslid. Ora en icke behörig lärare skall ges
upp till sex raånaders uppsägningstid behövs besläramelser om all behörig icke
ordinarie lärare får tillträda den sökta och erhållna tjänsten ulan hinder av
alt uppsägningstid börjar löpa för den avträdande icke behöriga läraren.

SAV
framhåUer alt det möjUgen på längre sikt bör övervägas all ge även vissa
arbetstagare sora är anställda på viss lid ett förstärkt anställningsskydd.
Och utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. säger att del på sikt
bör övervägas all generellt utsträcka del lagstadgade skyddet lill alla
anstäUningar som i realiteten har varat i tre år.

Arbetsdomstolens
ordförande anför att någon tvekan möjligen kan uppslå om lagens bestämmelser om
uppsägningslid skaU vara tUlärapliga i de fall då arbetstagare har anställts
som vikarie för annan vid t. ex. långvarig sjukdom eller raililärtjänslgöring.
Ora liden hos sararae arbetsgivare uppgår lill tre år, förefaller det enligt
arbelsdorastolens ordförande i och för sig riraligt all lagen blir
tilläraplig. Även SAV berör frågan om lagens tillämplighet på vikariat. Enligl
SAV:s mening bör den som innehar tjänst vid viss myndighet och får vikariat
tiUs vidare på högre tjänst vid rayndighelen kunna sägas upp från vikariatet
ulan alt förlängd uppsägningslid enligl lagen skall behöva iakttas, eflersora
arbetstagaren återgår lill sin ursprangliga tjänst och det i vikariatets natur
ligger alt anställningen är tillfällig. Däreraot bör enligl SAV:s mening
skyddet ges åt den som sägs upp från långtidsvikariat hos annan arbetsgivare än
den där han har sin tjänst, om vikariatet har varat i rainst tre år. Möjligen
bör Kungl. Maj:t ges befogenhet all föreskriva i vad raån bestämmelserna i
lagen bör gälla när tjänsteman skiljs från vikariat eller göromålsförordnande
på statiigt reglerad tjänst.

Förslagel ora längre
uppsägningslider för äldre arbetstagare skapar vissa problera på
undervisningsområdet, säger SACO, i första hand beträffande tills vidare
förordnade extra ordinarie lärare. Inom skolområdet finns lurordningsregler som
bygger på all anställningstiden på orten skall ha avgörande betydelse. Del bör
i det fortsatta arbetet tillses att en förlängd uppsägningslid för äldre inte
bryter sönder denna ordning. SACO kan inle acceptera exerapelvis att en 45 års
extra ordinarie adjunkt med tre års anställningstid på orten i en
uppsägningssituation skall slå ul en 44-årig kollega sora har 15 års
anställningstid på sararaa ort. Detta kan näraligen indirekt bli följden av lagstiftningen.

Ibland kan del råda
delade raeningar ora en anställning är stadigvarande eUer tidsbegränsad, säger
utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. Uppsägningsreglema bör
därför konstrueras så all de skall kunna tiUärapas oberoende av tvister om
anställningsförhållandets natur. I huvudsak liknande synpunkter framförs av
Svenska byggnadsarbetareförbundet.

6
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 82

När
del gäller möjligheterna att avskeda en arbetstagare med oraedelbar verkan på
grund av personliga orasländigheier läranas förslaget ulan erinran av flertalet
reraissinstanser.

Enligl
SAF bör dock lagen i sin helhet konstraeras så all den endasl avser situationer
då uppsägning eUer permittering sker på grund av driflinskränkningar eller
driftnedläggningar. För de fall, då uppsägning sker på grand av anställds
enskilda förhållande bör förfarandet enligl huvudavtalen gälla.

Uppsägningsgrunden
all arbetstagaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter avviker enligt
utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. från de mera begränsade
avskedandegrunder som ibland stadgas i lag eller kollektivavtal. Del framgår
enligl utredningen inle ora lagen skall vara disposiliv vad gäller
inskränkningar av arbetsgivarens avskedanderätl. Även Svenska kommunförbundet
ifrågasätter ora bestämraelserna ora rätt lill oraedelbart avskedande hör
heraraa i den föreslagna lagen raed hänsyn lill dess syfte och dess
provisoriska karaktär. Förbundet frarahåller vidare all kravet på beslut inora
en vecka ofta nog kan komraa alt kollidera raed de principiella
rältssäkerhetsreglema i de koraraunala kollektivavtalen att arbetstagaren
skall få tillfälle alt yttra sig innan beslut i saken fattas.

Enligl
arbetsdomstolens ordförande bör förslagel inte få tolkas så all arbetsgivaren,
för att undgå skyldighet alt iaktta den i lagen bestärada uppsägningstiden,
ovillkorligen måste säga upp arbetstagaren med omedelbar verkan. Han anser
vidare alt det inle är lärapligt atl arbetsgivaren skall säga upp inora en
vecka från del arbetsgivaren fick kännedom om avtalsbrottet. Det bör i stället
vara tillräckligt all arbetsgivaren inom den liden påtalar avtalsbrottet hos
arbetstagaren och dennes organisation. SAV påpekar att uppsägningstidens längd
för vissa arbetstagare är oberoende av om uppsägningen föranleds av att
arbetstagaren i väsentlig mån åsidosatt sina skyldigheter eller ej. Sädana
regler finns för lönegradsplacerade tjänstemän inom SAV:s
kollektivavlalsområde. Uppsägning väljs ofta fraraför avsättning i disciplinär
ordning när tjänsleraan raed tillsvidareanställning skaU skiljas från tjänsten
på grund av sådana personliga omständigheter som avses i den föreslagna lagen.
Det bör i stället anges all räll till uppsägningstid inle föreligger, om
arbetslagaren i avsevärd mån åsidosätter sina skyldigheter enligt
anställningsavtalet och anställningen på grund härav sägs upp. SAV framhåller
vidare atl del bör överlåtas ål rättspraxis all avgöra när rätten all
verkställa uppsägning utan iakttagande av uppsägningslid skall anses vara
försutten. Ora en tidsfrist skall stäUas upp, bör den vara längre än en vecka
för atl erforderUg utredning skall kunna göras och förhastade uppsägningar
skall kunna undvikas. SAF åberopar i huvudsak motsvarande skäl för en förlängd
tidsfrist i dessa fall som SAV och tillägger atl uppsägningsrätten kan vara
förbehållen den högsla förelagsledningen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 83

Även
SACO anser att tidsfristen bör förlängas. Utredningen rörande ökad
anställningstrygghet m. m. förordar atl tidsfristen utgår.

Eftersom
olUca rättsverkningar uppkoraraer beroende av ora uppsägning sker på grand av
personliga orasländigheier eUer på annan grand behövs enligl SA V bestämraelser
om uppsägningsförfärandet. Arbetstagaren bör vid uppsägningslillfällel få besked
om uppsägningen gmndas på arbetsbrist eller på all han i väsentlig raån har
åsidosatt sina skyldigheter. Lämpligen bör uppsägningen göras i skriftiig
handlmg, i vilken anges när uppsägningen skall träda i krafl. Liknande
synpunkter anför utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.

I
fråga om lön under uppsägningstid eller permitteringstid framhåUer LO all
bestämmelserna om lön under uppsägningstid måste ses som en föratsättning för
att syftet med skyddet verkligen skall nås. Reglema om rätt liU lön under
permitteringar är enligt LO nödvändiga för atl inle lagen skaU sältas ur spel.
Enligt KSA-utredningen 'år arbetslöshetsförsäkringen främst ett skydd mot att
förvärvsinkomst helt bortfaller genom brist på arbete. Med hänsyn tiU framtida
samordning med arbetslöshetsförsäkringen finner utredningen det vara av
särskUt värde atl proraeraorieförslaget upptar regeln att arbetstagare skaU ha
lön under uppsägningstiden, även ora arbetsgivaren ej kan erbjuda honora
arbete.

Den
föreslagna liden om 14 dagar för permittering ulan lön är för kort enUgt
utredningen rörande ökad ansläUningslrygghet m. m. Den kan i vissa situationer
framkalla uppsägningar som eljest skuUe ha kunnat undvikas. Permitteringstiden
bör kunna utsträckas till 30 dagar. Utredningen påpekar också att undantag inte
har gjorts för tid då utbildningsbidrag utgår, för perraitteringar som har
föranletls av konflikt, semesterstängningar eller sådant myndighetsbeslul som
arbetsgivaren inle har bort räkna med. I huvudsak liknande synpunkter på
frågan om permitleringstidens längd fraraförs av SAF, sora också framhåUer att
reglerna om rätt lill uppsägningslön, i de faU arbete inte kan erbjudas, kan
leda liU slötande konsekvenser i händelse av force majeure genom all
arbetstagare behandlas olika beroende på ålder. Både beträffande arbetare och
tjänstemän lorde en klar force majeure-silualion enligl gäUande rätt leda till
uppmjukning av eljest tillämpade regler.

SAV
föratsätter all ulan särskilt stadgande därom arbetstagare som deltar i strejk
eller är föremål för lockout inte har rätt till löneförmåner.

Beträffande
beräkningen av lönen under uppsägnings-liden resp. permitteringstiden uttalar
KSA-utredningen alt del är av särskilt värde för saraordningen med den framlida
arbetslöshetsförsäkringen all preciserade regler ges om minsta lönebelopp
under uppsägningstid eller perraitteringstid. SACO anser att begreppet lön bör
preciseras så alt med lön avses inte bara lön i teknisk bemärkelse utan också

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 84

avlöningsförmåner
sora belöper på uppsägningstiden. LO förutsätter all det vid sidan av lönen
erläggs sedvanliga sociala kostnader. Seraesler-lönen är en miniminivå. Det är
önskvärt att lönen så långt möjligt överensstämmer med den aktueUa lönen vid
uppsägningslillfällel. Den frågan förutsätts bU löst vid förhandlingar.

Utredningen
rörande ökad an.ställningstrygghet m. tn. erinrar om all de centtala
avtalsparterna har knulU an till vänletidsersällningen vid beräkningen av
permilleringslönen. Om arbete inle kan beredas, bör lönen enligl SAF ulgå
enligt avtalens bestämraelser, dvs. med exempelvis tidlön eller
vänletidsersättning och inle obligatoriskt knytas till seraes-lerlönen.

Arbetsdomstolens
ordförande knyter an tUl uttalandet i proraeraorian att de särskilda
löneberäkningsreglema endast avser det fall att arbetsgivaren inte kan erbjuda
arbetstagaren arbete men alt det med hänsyn tiU grundema för lagstiftningen får
antagas att arbetsgivaren vid tillärap-rUng av lagen inle kan korama atl medges
atl placera arbetstagaren i arbete som ger lägre inkomst än vad som följer av
löneberäkningsreglema, i varje faU inte utan all tillskjuta mellanskillnaden.
Arbetsdomstolens ordförande påpekar atl uttalandel lorde vara begränsat till
den lagstadgade uppsägningstiden. I del sammanhanget bygger uttalandet på en
rimlig tolkning av den föreslagna lagtexten. Utredningen rörande ökad
anställningstrygghet m.m. anraärker att reglerna ora garanti för bibehållen
förtjänst vid oraplacering innebär ell ståndpunktslagande i en vUctig
principfråga när det gäller löneberäkningen. I frågan pågår förhandlmgar meUan
de centrala avtalspartema.

SAF
godtar för sin del inte ifrågavarande uttalande i proraeraorian. Föreningen
påpekar att ora omplacering sker under uppsägningslid, skulle den omplacerade
kunna erhålla högre förtjänst än andra som utför samma arbete. Om arbete kan
beredas under uppsägningstiden, bör lön ulgå enligl granderna för resp. avlal.
Bibehållen förtjänst även vid omplacering till annat arbete är en rättighet
sora för närvarande inle finns för andra arbetstagare. SAF anser att pågående
centrala förhandlingar i frågan bör avvaktas.

Arbetsdomstolens
ordförande fäster uppraärksarahelen på alt vid semesterlöneberäkning ell
tidigare kvalifikationsår får väljas vid privUegierad frånvaro under hela del
ordinarie kvalifikationsåret. Ell faU, som inte synes omedelbart få sin lösning
i nu förevarande förslag är, alt arbetstagaren inte har varit anställd hos
arbetsgivaren under hela kvalifikationsåret, något som kan inträffa
huvudsakligen vid åleranslällning. I dylika fall bör rimligen järakning ske på
sararaa sätt sora vid privUegierad frånvaro under kvalifikationsåret.
Arbetsdomstolens ordförande påpekar vidare atl det inle synes klart hur
långtidsperraillering skall behandlas i seraesterhänseende och därraed inte
heller hur långtidsperraillering raed lön erUigt den föreslagna lagen
under kvalifikationsåret skaU

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 85

behandlas.
Det behövs ell klargörande uttalande på denna punkt.

I
fråga ora de föreslagna avräkningsreglerna påpekar LO all det inle anges hur
raan skall förfara när arbetstagaren under uppsägningstiden eller
perraitteringsliden uppbär sjukpenning. Huvudregeln bör enligt LO:s mening vara
all sjukskrivningslid betraktas som överhoppbar i della sammanhang.

Enligl
arbetsdomstolens ordförande bör avräkningen rimligen inle orafatta sådana
inkoraster sora arbetstagaren hade kunnat påräkna även om han hade erbjudils
arbete i full utsträckning av den arbetsgivare som har sagl upp eller
perraitteral honora. Han påpekar vidare all arbetstagare i vissa fall torde
kunna bereda sig en normal inkorast fullt jämförbar med arbelsinkorasl, t. ex.
genom verksamhet som uppdragstagare eUer självständig företagare. Sådan inkomst
synes inle böra få uppbäras jämsides med uppsägnings- eller perraitleringslön
från den förra arbetsgivaren. Sistnämnda synpunkter delas av SAV. SAF anser
alt avrälcning bör få ske i samraa orafallning sora nu är fallet enligt
allraänna rättsregler. Vidare anser SAF all avräkningen bör omfatta
avgängsbidrag och perraitleringslön och understryker vidare att raed lön raåste
järasläUas förtidspension, näringshjälp och utbildningsbidrag. Statens omplaceringsnämnd
anser atl ora det uppstår oenighet i frägan ora arbetstagare bör ta visst
ledigt arbete under uppsägningstid eller permitteringstid, skall
anstäUningsrayndighelen hänskjuta frågan liU statens personal-närand för
avgörande. SAF hävdar att det inte är rimligt all arbetsgivaren skall ha
bevisbördan för all arbetstagaren uppenbarligen borde ha kunnat förvärva
inkomsten i annan anställning. Av avgörande betydelse för avräkningsfrågan
raåste vara ora arbetsgivaren eller arbetsförmedUngen kan ge anvisning på
annat lämpligl arbete. Reglerna i arbetslöshetsförsäkringen om skyldighet alt
anta anvisat arbete bör tillämpas.

När
del gäller de föreslagna bestämmelserna om rält till åleranslällning
framhåller TCO alt dc kommer alt kunna få stor betydelse i de fall
personalplaneringen inom elt företag är dåligt utbyggd. Bestämmelserna är
emeUertid för snävt formulerade. Företrädesrätt till ny anställning bör ges
till tidigare anställd även ora del gäller något annorlunda verksamhet eller
ora en ny arbetsuppgift kräver viss vidareutbUdning på arbetsgivarens
bekostnad. SACO anser all åleranslällnings-rält bör föreligga oberoende av den
närraare orsaken lUl arbetsbristen och atl delta förhållande behöver klargöras.

Enligt
utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. har företrädesrätten vissa
nackdelar bl. a. genora all den konserverar kategori-tänkande och rainskar
rörligheten pä arbetsmarknaden. Förslagel ora åleranslällningsrält bryter också
raot nuvarande praxis sora låter dugligheten vara i första hand avgörande för
räll till åleranslällning. SAF påpekar all huvudavlalets regel ora
företrädesrätt under 4 raånader är svår alt tillämpa järasides med förslagels
6-månadersregel och anser

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 86

all
huvudavtalets regel bör tilliimpas även i detla saramanhang. När det gäUer det
rent praktiska förfarandet föreslår SAF all arbetstagaren skall lämna arbetsgivaren
sin adress, eftersom det ofta inte är praktiskt möjligt för arbetsgivaren alt
söka reda på arbetstagaren.

Ulformnragen av
åleranställningsrätlen lämnar enligt arbetsdomstolens ordförande ulryrarae för
flera frågor. Av uttrycket »sararae arbetsgivare i sararaa eller likartad
verksarahet» fraragår inte klart orafatlningen av de anspråk sora skall kunna
ställas på åleranslällning hos arbetsgivaren. Sålunda kan frågas huravida
arbetstagare skaU kunna göra anspråk pä åleranslällning hos sarame arbetsgivare
på annan ort och sarame offentUge arbetsgivare vid annan förvallning eller
Uknande. Vidare bör övervägas vad som skaU krävas av arbetsgivare vid efterforskning
av arbetstagare som kan konima i fråga för åleranslällning, formema för
erbjudande om sådan anställning, skyldighet för arbetsgivaren alt ge
arbetstagaren lid all överväga erbjudande att återgå i anställning hos honom
och möjligheterna för arbetstagaren alt göra sig fri från annan anställning som
han kan ha fåll i mellantiden, uppmjukning av återanstäUningskravel om
arbetstagaren skulle ha fått annan likvärdig anställning saral arbetsgivarens
skyldighet att undersöka arbetstagarens kvalifikationer beträffande de
arbetsuppgifter sora kan korama i fråga. Arbelsdorastolens ordförande pekar vidare
på frägan ora arbetsgivaren skaU åläggas undersökningsplikt oberoende av
initiativ från arbetstagarens sida och om arbetsgivaren skall vara skyldig att
bereda arbetstagaren tillfälle tUl provljänslgöring. Del ifrågasätts slutligen
om inte något slag av formaliserad raedverkan genora arbelsförraedlingsorganen
bör övervägas vid tillämpningen av nu ifrågavarande regler. SAV anser att
förtursrätten endasl bör avse anställning raed arbetsuppgifter av sarama eller
likartat slag som arbetstagaren hade tidigare och utgår från alt företrädesrätt
lill statlig anställning endasl gäller anställning hos den rayndighel där
arbetstagaren senast var anställd. Enligl SAV bör vidare i paragrafen tas in en
erinran ora föreskriftema i regeringsforraen § 28 om förtjänst och skicklighet
som grund för tjänstetillsättning. SAV anmärker atl principema i nämnda
paragraf också tillämpas vid tillsättning av vissa icke-statiiga tjänster.
Påpekande i nämnda avseenden görs även av SACO. Utredningen rörande ökad
anställningstrygghet m. m. anser all del bör klarläggas när tillräckligt
kunnande skall anses föreligga. Vidare bör preciseras gränserna för olika
arbetslagarekategoriers företrädesrätt. LO hävdar all uttrycket tiUräckligt
kunnande måste ges en vid tolkning. Den lokala fackliga organisationen bör få
deltaga i bedöraningen av frågan om tillräckligt kunnande föreligger.

Uttalandet
i promemorian att beslämraelsema ora räll till åleranslällning indirekt kan
leda till all rätlsgrandsatsen om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt inte
längre kan upprätthållas kommenteras av arbets-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 87

domstolens
ordförande, som framhåUer all del är en komplicerad fråga huravida denna
rättsgrundsats fortfarande gäller och vad i så fall innebörden av den fria
uppsägningsrälten skall anses vara. Regler om skyldighet för arbetsgivare att
visa saklig grand för beslut ora uppsägning är nuraera vanliga i
koUeklivavlalsförhållanden och det skulle kunna påslås, all ell krav av samraa
innebörd får anses gälla även i ansläUningsförhåUanden som inle regleras av
kollektivavtal. Å andra sidan talar mot tanken att principen om fri
uppsägningsrätt skulle anses övergiven i nu gällande rätt elt flertal
omständigheter, såsom t. ex. de inskränkningar sora har stadgals i del i
huvudavlalet fastställda uppsägningsskyddet och utformningen av
skadeslåndsreglema i detla avtal. Om emellertid en mera aUraän rättsutveckling
bort från grundsatsen ora fri uppsägningsrätt inle kan antagas ha skett, något
sora proraeraorian utgår frän, synes det enligt arbetsdomstolens ordförande
vara tveksamt huruvida den aktuella lagstiftningen kan lillraätas väsentlig
betydelse för innehållet i gällande rält utanför lagens eget
tiUärapningsoraråde. Det förefaller svårt att tänka sig all en lagstiftning
sora anges vara av begränsad orafallning och av provisorisk karaktär och sora
dessutom skall gälla enbart för en del av arbetsmarknaden, skall i rättspraxis
kunna tiUmälas en så vidsträckt betydelse sora antyds i proraeraorian. Beträffande
de arbetstagargrapper som omfattas av lagförslaget torde raed större skäl kunna
antagas alt lagen i realiteten koraraer all innebära även skydd mol uppsägning
utan behöriga skäl. Innebörden av de föreslagna reglema bör emellerlid
klargöras genom lydliga uttalanden i förarbetena. Därför bör det tydUgt
redovisas huravida avsikten med reglema om åleranslällningsrält är den antydda.

Proraeraorians
förslag ora undantag från lagens till-lä m p n i n g för vissa
arbelslagargrupper lämnas ulan eriman av flertalet remissinstanser. Vissa kritiska
synpunkter har dock anförts.

Enligt
arbetsdomstolens ordförande kan undantaget för säsongarbelare förefalla
tveksarat. För en säsongarbelare som sägs upp i början av en säsong kan det te
sig mindre skäligt all han inle fär skydd erUigt lagen. Ä andra sidan lorde en
stor del av säsongarbetarna undantas genom alt de inle är anställda lUls
vidare. Det kan enligl arbetsdomstolens ordförande godtas atl svårighetema atl
nu lösa frågoma för säsongarbetarna föranleder alt del får anstå därmed.

Några
reraissmslanser yrkar på alt undantaget för säsongarbelare slopas. LO pekar på
att lagen har begränsats till att gälla arbetstagare raed tUlsvidareavtal.
Förändringama på arbelsraarknaden har lett till alt tidigare traditionellt
säsongarbete har utvecklats till helårsarbete. Arbetsmarknadens parter bör
sträva efler att klarlägga i vilka fall tillsvidareanställning skall anses
föreligga. Det finns därför inte tillräcklig anledning att utesluta
säsongarbete från lagens tillämpningsområde. Samma synpunkter anför Svenska
byggnadsarbetareförbundet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 88

Undanlaget
för arbetstagare i företagsledande eller därmed jämförlig ställning måste
enligl TCO ges en raycket restriktiv innebörd. Det bör avse frärast
verkställande direktörer i stora förelag och arbetstagare på förelagsledande
nivå i statliga eUer komraunala organ. Tjänsleraan i förtroendestäUning i
raindre företag bör ha skyddet eflersora de i promemorian åberopade skälen för
undanlagande inte har betydelse i de fallen. EnUgt SACO finns inte skäl för
genereUa undanlag för kategorin tjänstemän i förelagsledandc StäUning. I
förhåUandet tiU arbetsgivaren föreligger näraligen ingen principieU skiUnad
meUan olika grupper arbetstagare vid ell företag eller en institution.

Förslagel
att arbetstagare som omfattas av lagen om kommission, handelsagentur och
handelsresande skaU undantas kritiseras av två remissinstanser, näraligen utredningen
rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. saral TCO. Utredningen rörande ökad
anställningstrygghet m. m. säger atl koraraissions-lagstiftningssakkunnigas
förslag inle har lagts frara mol bakgrund av det nu aktueUa
proraeraorieförslaget. Utredningen anser inle heUer all den omständigheten atl
de sakkunnigas förslag har lagts frara i nordiskt saraarbele är tillräckligt bärande
skäl för att belaga handelsresande skyddet. I den norska lagen ora arbeidervem
har undanlag inle gjorts för handelsresande. TCO framför Uknande synpunkter och
hävdar alt en anstäUd handelsresandes situation inte såvitt nu är i fråga
skiljer sig från den försäljares som arbetar på arbetsgivarens kontor.

Sveriges
redareförening tUlstyrker, raed hänsyn tiU reglerna i gällande sjömanslag, alt
den föreslagna lagen inle skaU omfatta sjömän. Innehållet i
sjömanslagskommitléns nyligen framlagda belänkande bör enligt föreningen inle
föranleda annat slåndpunklslagande.

Vissa
remissinstanser är däremot kritiska mol del föreslagna undantaget för sjöraän.
TCO anser de i proraeraorian anförda skälen för undanlag inle vara bärande och
påpekar atl de fackliga organen träffar avlal för de orabordanslällda och all
dessa orafattas av svensk lagstiftning i andra hänseenden. Svenska
sjöfolksförbundet, vars synpunkter delas av LO, påpekar all
proraeraorieförslaget innebär att arbetstagare sora arbetar ombord men inle är
anställd av redaren får skydd enligt lagen, i raotsats liU den av redaren
anstäUde arbetstagaren raed eventuellt samma arbetsuppgifter. Förbundet
framhåller vidare all sjöraans-lagens konstruktion av anställningsförhållandet
såsora innebärande tjänst på elt bestärat fartyg bygger på äldre liders
förhållanden raed dåliga koraraunikalioner raellan redare och befälhavare. På
senare år har rede-rianslällnUigen fått ökad betydelse.
Sjöraanslagskoraraitténs förslag grandas på det på arbelsraarknaden till lands gängse
betraktelsesättet att arbetsgivare och anställd slår i oraedelbart
avtalsförhäUande lill varandra och alt anvisningen av arbetsplatsen endasl är
ett led i an-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 89

slällningsvUlkorens
fullgörande. Sjöraän bör därför omfattas av den föreslagna lagen ora
anställningsskydd för vissa arbetstagare.

I anslutning lill
förslaget i proraeraorian all deltidsanställningar skall omfattas av
uppsägningsskyddet anför SAF all del såväl i lagstiftning sora i kollektivavtal
finns undanlag för mera begränsade deltidsanställningar, vanligen sådana som
avser mindre än två dagar eUer 17-18 liraraar i veckan. Liknande undanlag bör
göras i della sararaanhang. Även KFO föreslär all deltidsanställda raed kort
veckoarbetstid undantas.

Proraeniorieförslaget alt
lagen bör ha tvingande karaktär berörs särskUl av LO, SAF och arbetsdomstolens
ordförande. LO framhåller all del är en fördel atl lagen anger rainirairegler
och all de fackliga organisationerna har frihet all sluta avtal ora bättre
förmåner än vad lagen anger. SAF påpekar alt de flesta lagar rörande arbetsmarknadens
förhållanden är disposiliva i den meningen all andra regler kan införas och
tillämpas genora kollektivavtal. Det saknas anledning atl frångå det systerael
för den händelse den aktuella lagstiftningen skulle genomföras. Elt ytterligare
skäl till disposilivilel är svårigheterna atl förutse hur lagen koraraer all
verka inora skUda avlalsoraråden, särskUt raed hänsyn liU speciella
branschförhällanden.

Enligt arbetsdomstolens
ordförande bör del i lagtexten klargöras att förbudet mol avtal ora
inskränkning av förraåner enligl lagen endasl omfattar i förväg träffade avtal.
Han tUlägger alt del inle synes fuUl klart alt arbetstagare genom avlal i
efterhand skall kunna avslå från t. ex. anspråk pä fuU lön under
uppsägningslid.

Förslagen lUl
skadeståndsregler föranleder arbetsdomstolens ordförande all påpeka all
reglerna om skadestånd kan föranleda vissa liUämpningssvårigheler. I synnerhet
skadeslåndsraätaingen vid brott mot bestämmelserna om återanslällningsskyldighet
lorde vara problematisk. I viss raån liknande synpunkter anförs av SAV och
utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.

När det gäller förslagen
ora preskriptionsregler framhåUer arbetsdomstolens ordförande att det inle är
klart om det avses preskription av anspråket som sådani eller av rätten att
föra lalan om detsararaa. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.
kritiserar atl preskriptionstiden inle får inskränkas genom avlal. I vart fall
bör talerätten inskränkas på sätt som skell i 25 § lagen ora förenings- och
förhandlingsrätt. SAF delar sistnämnda uppfattning. SAV anser preskriptionstiden
på två år vara för lång.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 90

5.3
Förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja anstäUning av äldre arbetstagare
på den öppna marknaden

Även
delta lagförslag har godtagits av flertalet remissinstanser, däribland AMS
(raajoritelen), SAV, statens omplaceringsnämnd. Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet, TCO och
SACO.

Kritiska
raot förslaget är däreraot bl. a. SAF, BFO, KFO, Föreningen skogsbrukets
arbetsgivare och Skogs- och lantarbetsgivareföreningen.

Enligt TCO kan det i etl
dynaraiskl näringsliv inle skapas sådan anställningstrygghet att inte vissa
arbetstagare ändå drabbas av arbetslöshet. Många arbetsgivare har visserligen
ell gott socialt ansvar raot äldre arbetskraft men samtidigt finns det aUlför
mänga arbetsgivare både på den enskilda och den offentliga sidan sora inle
anser sig ha något ansvar av det slaget. Det är därför ofta raycket svårt för
äldre arbetskraft atl få ny anstäUning. Om arbetsgivarens förpliktelser
gentemot de anställda ökas lagstiftningsvägen, riskerar man all
arbetsgivarmolslåndet mol alt anställa äldre förstärks. TCO anser därför all
del är oundgängligen nödvändigt med ålgärder av det slag som föreslås.
Förslagel är väl avvägt. Också LO betonar att de båda föreslagna lagama måste
ses som korapleraent tUl varandra och pekar på atl lagen ora anställningsskydd
tar sikte på all ge större trygghet åt radividen raedan lagen ora vissa
ålgärder för att fräraja anstäUning av äldre arbetstagare på den öppna
raarknaden inriktar sig på ålgärder frän förelagens sida. Svenska
byggnadsarbetareförbundet menar att förslaget är väl ägnat atl stärka den
äldre arbetskraftens situation på arbetsmarknaden. Enligl SACO kan de
föreslagna åtgärderna accepteras raot bakgrund av den äldre arbetskraftens
utsatta ställning och svårigheterna all raed andra ålgärder koraraa tUl rätta
raed probleraen.

Den föreslagna lagen kan
enligt SAF inle riraligen ensara ge nämnvärda sysselsättningseffekter. Motivet
atl den behövs för alt möta risken all lagen om anställningsskydd skall medföra
ökat raotslånd raot att anstäUa äldre arbetskraft visar det vanskliga i atl genom
en hårt bindande reglering påverka arbelsmarknadssituationen i viss riktning
för en särskild grapp. Förslaget ora Ivångsarbelsförmedling inger starka principieUa
betänkUgheter. Det är grandläggande för strävandena all förbättra
arbetsplatsens förhållanden att saraverkan där bygger på frivUliga åtaganden.
De tvingande inslagen innebär ell frångående av den frivilliga
samverkanslinjen. Det påpekas också att de vagt angivna men synnerligen
långtgående befogenheter som föreslås tillagda arbetsraarknadsrayndigheterna
innebär risker för raindre väl övervägda avgöranden. Arbelsgivama har inle
raöjlighet alt på förhand bedöraa lagens innebörd och verkningar. En lagtext
raed så vag utformning kan SAF inte acceptera. I yttrandet insläraraer
Föreningen skogsbrukets arbetsgivare saral

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 91

Skogs-
och lantarbetsgivareföreningen, vilka i lagstiftningen ser ell allvarligt
hinder för långsiktigt hållbara lösningar för företagens arbets-kraftspolilik.
Även KFO finner det mycket tveksamt om den föreslagna lagen i någon väsentlig
män kan återföra äldre till produktionen. Skälet är alt de arbetslösa äldre i
stor utsträckning finns i regioner med få företag sora kan rekrytera.

När
det gäller lagens lillärapningsområde lämnas förslaget ulan erinringar av
flertalet remissinstanser.

SAV håUer för troligt all
i de frågor sora regleras av lagen saraarbele koramer alt äga rura meUan
länsarbelsnärand och övriga rayndigheter, bl. a. statens oraplaceringsnärand,
så all ålgärder enligl lagen inle skall behöva vidtas raot statliga
myndigheter. Statens omplaceringsnämnd anser alt föreskrifter behövs om att
arbetsraarknadsrayndigheterna skaU sararåda raed statens personalnämnd, som den
1 juli 1971 övertar orapla-ceringsnärandens uppgifter, innan ålgärder vidtas som
avser anställningar inom den statliga sektorn av arbetsmarknaden. Näranden
anser också att tiUfälle bör beredas personal från den statiiga sektom atl i
första hand ifrågakomraa lill statliga arbetsplaceringar.

Förslaget
att från tiUämpningsområdet skaU undantas förelag med raindre än fera anställda
har föranlett uttalanden frän ett par reraissinstanser. Sålunda anser bl. a.
Svenska byggnadsarbetareförbundet atl uppgiftsskyldigheten bör utsträckas tiU
alt omfatta samtiiga arbetsgivare. SAF däreraot anser all gränsen bör sättas
vid arbetsgivare sora regelbundet sysselsätter rainst 50 arbetstagare.

Även förslagen beträffande
innehållet i de uppgifter sora länsarbetsnämnden föreslås kunna infordra godtas
av flertalet remissinstanser. Sålunda anser AMS att uppgifterna kan utgöra en
värdefull informationskälla sora ger elt bättre underlag för arbelsraarknadsmyndighelernas
arbete med att lösa sysselsättningsfrågorna både för förelagen och de anställda
arbetstagarna. LO föreslår all uppgifterna om ålder och kön utbyts mol
uppgifter ora personnuraraer. Vidare frarahåUer LO att arbetsförmedlingen måste
ha tiUgång till uppgifter om löneförhåUanden för att en arbetssökande skaU
kunna skapa sig en aUsidig uppfattning om en tilltänkt arbetsplats. Om
arbelsmarknads-rayndigheterna skaU kunna göra en uttömmande bedömning av företagens
personalpolitik när det gäller den äldre arbetskraften, måste de få uppgifter
om varje arbetstagares lön. Även Svenska byggnadsarbetareförbundet föreslår
alt uppgiftsskyldigheten skall omfatta löneförhäUan-dena.

Kritiska
synpunkter på uppgiftsskyldighetens orafallning anförs bl.a. av utredningen
rörande ökad anställningstrygghet m. m. Utredningen anser att del finns risk
för att del uppslår etl byråkratiskt syslem som innebär betydande praktiska
olägenheter för länsarbetsnämnderna och en betungande uppgiftspUkl för
förelagen i förhållande till åtgärdernas

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 92

effekt.
Nämndernas förordnanden bör därför ges andra former. Enligl utredningen bör
periodisk uppgiftsskyldighel inle tUlgripas annat än i undanlagsfall.
Sararaanfaltande beskrivningar av arbetskraftens struktur etc. kan enligl
utredningen ofta vara alt föredra fraraför detaljuppgifler. SAF frarahåller all
uppgiflsplikten kan bU raycket betungande och anser all förslagen ora
uppgiftsskyldighelens orafallning inle kan raotiveras raed inlresset atl bereda
äldre arbetstagare sysselsättning. De strider dessutora raot önskeraålel atl
värna ora den personliga integriteten. Motiv liU all exerapelvis arbetstagarnas
nationalitet skall anges anförs inte. I Ukhet raed utredningen anser SAF alt
vissa översiktliga uppgifter bättre kan tillgodose ändaraålet raed
uppgiftsskyldighel.

Några
reraissinstanser behandlar närraare synpunktema i proraeraorian om i vilka fall
förordnande om uppgiftsskyldighel bör meddelas. AMS anser alt det är av
största betydelse atl det så starkt raarkeras angelägenheten av en nära
saraverkan meUan arbetsmarknadsverket, förelagen och de anställdas
organisationer för alt lösa sysselsättningsfrågorna både för förelagen och de
enskilda arbetstagarna. Även LO anser alt lagen måste bygga på ell väl
utvecklat saraarbele raellan arbetsraarknadsrayndigheter och arbetslagarnas
fackliga organisationer. Det finns därför skäl all möjliggöra för den fackliga
organisationen att vara raed så tidigt sora raöjligl. EnUgl LO:s raening bör
därför utsägas i lagtexten atl länsarbelsnärand äger på eget initiativ eller
efter heraställan från arbetstagarorganisation ålägga arbetsgivare all lärana
de aktueUa uppgifterna. Även Svenska byggnadsarbetareförbundet anser all
länsarbelsnärand bör inhärala uppgifter ora viss arbetsgivare efler
heraställan av arbetstagarorganisation.

Vid
rådslagen inora del socialderaokratiska partiet har en bred opinion ansett all
facklig organisation bör få del av samraa inforraation sora
arbetsraarknadsrayndigheterna. Det har också ansetts önskvärt atl de fackligt
förtroendevaldas stäUning på arbetsplatserna stärks.

SAF
kritiserar uttalandet i proraeraorian alt uppgiftsskyldighet bör raeddelas i
den utsträckning sora de regionala arbelsraarknadsförhållan-dena för den äldre
arbetskraften kräver det. Man framhåller atl hänsyn i första hand måste tas
lill vederbörande förelags situation när del gäUer arbetslagarnas
åldersfördelning. Ora förslagel syftar lill alt företagen skaU tvingas ha en
ålderssammansättning sora raotsvarar arbetslagarnas ålder i en viss region, kan
företagens möjligheter atl fortsätta driften i en viss region med åldrande
befolkning försvagas. Svårigheterna all stimulera företag tiU etablering i
regioner med åldrande arbetslagar-struktur skulle accentueras, om raöjlighelema
alt rekrytera yngre begränsades. SAF anför vidare alt uttalandet i
proraeraorian all det skall slå de fackliga organisationema fritt atl lärana
förslag på arbetsgivare sora bör orafattas av ålgärder och all del kan
förutsättas atl förslagen i regel koraraer att följas, inle kan vara ägnat alt
befräraja relationerna

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 93

på
arbelsraarknaden. SAF anser alt det antingen bör först ankoraraa på parlema alt
genora sina etablerade förhandlingskonlakler på lokal och central nivå söka
undanröja rådande problera eUer atl probleraen i första hand bör fångas upp av
samrådsorgan såsom anpassningslag eUer förelagsnämnder. Först därefter kan det
eiUigt SAF komraa i fråga för de fackliga organisationerna att föra saken
vidare tiU länsarbetsnämnden. Liknande synpunkter anläggs av utredningen
rörande ökad anställningstrygghet m. m. SAF framhåller slutligen att del
uttryckligen bör anges atl även arbetsgivarens organisation skall beredas
tillfälle all yttra sig innan förordnande om insyn raeddelas.

Proraeraorieförslaget i
fråga om överläggningar hos länsarbetsnämnd och AMS samt överläggningarnas
syfte, innehåU och resultat lämnas ulan erinringar av flertalet
remissinstanser. AMS frarahåller eraeUertid att överläggningama koraraer att
ge länsarbetsnämnderna större möjligheter att informera företagen om
tillgängliga arbetskraftsresurser, de arbetsmarknadspolitiska raedel sora
finns för all undanröja svårigheterna att anstäUa eUer behålla den äldre
arbetskraften i förelaget och om de företräden som äldre arbetskraft kan ha.
LO anser att lagförslaget bör utformas så att överläggningar skaU vara
obligatoriska, ora det finns anledning lill anlagande att arbetsgivare
sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad sora är riraligt raed hänsyn till
åldersfördelningen på tiUgänglig arbetskraft.

EnUgl
utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. bör det preciseras vilka
arbetstagarorganisationer sora skaU få della i överläggningarna. Utredningen
anser att endast organisationer vilkas raedleramar berörs av närandens
åtgärder och sora står i kollektivavlalsförhållan-de raed arbetsgivaren bör
komraa i fråga. Med hänsyn tUl raöjlighelema all få lill slånd
förhandlingsuppgörelser bör raotsvarande rättigheter all delta i
överläggningarna liUkoraraa arbetsgivarens organisation. SAF yrkar alt det
uttryckligen anges att vederbörande arbetsgivarorganisation äger räll att delta
i överläggningar.

Synpunkterna i promemorian
på arbetsmarknadsrayndigheternas anvisningar i de faU då samförslåndslösning
inte kan uppnås har i allmänhet inle föranlett erinringar från
remissinstansema. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.
framhåUer dock alt det bör ytterligare preciseras vilka anvisningar sora skaU
kunna koraraa i fråga, fraraför allt ora del gäUer åtgärder sora griper in i
själva företagsledningen. Enligt utredningen uppkoraraer frågan ora del bör
kunna föreskrivas exerapelvis rainskning av övertidsuttaget för att bereda
flera arbetstagare sysselsättning under ordinarie arbetstid och huruvida företagsutbUdning
eller oraplaceringar inora förelaget skaU kunna anvisas. SAF, sora också anser
ytterligare preciseringar nödvändiga, anför all del bör anges ora exerapelvis
även anskaffning av nya maskiner eUer kanske t. o. m. ombyggnader av hela
avdelningar skall komraa i fråga. SAF an-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 94

märker
vidare all någon gräns uppåt för de åligganden som anvisningarna kan innebära
inle anges och alt det inte heller finns någon garanli för all kostnaderna för
åtgärderna står i proportion liU del resultat som kan uppnås. SAF ifrågasätter
också ora länsarbelsnärand kan skaffa sig sä ingående insikter i de ekonoraiska
och produktionstekniska förhållandena vid förelag atl ensidiga beslut är försvarbara.
Arbetsraarknadsrayndigheterna kan koraraa all la på sig ett stort ekonoraiskt
ansvar. Enligt SAF bör vid ombyggnader eller vidtagande av särskilda anordningar
på arbetsplatserna som följd av en eventueU lagsliflnmg ekonomiskt stöd utgå i
Ukhet med vad nu är fallet vid anpassning av arbetsplats för handikappade.

Förslaget
att arbetsraarknadsrayndigheterna i anvisningar skall kunna föreskriva
kvotering av äldre arbetskraft berörs av bl. a. Svenska kommunförbundet som
säger all förslagel bör gälla även kommunerna under föratsättning atl det inle
av dera krävs alt de skall sysselsätta en större andel äldre arbetskraft än
övriga arbetsgivare.

Även
proraeraorians förslag om vissa tvångsåtgärder har godtagits av flertalet
reraissinstanser. TCO anför atl i flertalet faU lorde en avsedd effekt kunna
uppnås redan då arbetsgivaren uppraärksararaas på en skev åldersfördelning
bland de anställda och erbjuds hjälp alt undersöka föratsättningarna alt
sysselsätta äldre arbetstagare i verksamheten. Ora arbetsgivaren visar
bristande saraarbetsvilja erbjuder lagen fuUl tillräckliga påtrycknings- och
tvångsåtgärder. Del finns enligl TCO anledning all anta alt de raera
långtgående tvångsåtgärderna ytterst säUan koraraer till användning. SACO
understryker för sin del vikten av alt Ivångsraedlen används raed stor
varsamhet.

AMS
förklarar att man är raedvelen ora alt arbelsförraedlingstvång kan innebära
vissa negativa konsekvenser för alla berörda instanser. AMS utgår från atl elt
sraidigl handläggande av frågor ora den äldre arbetskraften skall starkt
begränsa behovet av tvångsåtgärder. LO anser all besläramelser om
tvångsåtgärder är nödvändiga raen förutsätter all de aldrig blir aktuella
beträffande arbetsgivare sora känner ansvar för den äldre arbetskraften.

Enligt
SAF raåste det allraänna intresset av ett effektivt fungerande näringsliv
korama alt aUvarligt åsidosättas, om inle förelagen har möjlighet alt välja de
medarbetare för olika arbetsuppgifter sora bäst kan fuUgöra den aktueUa
sysslan. Genora de föreslagna tvångsåtgärderna skuUe den gmndläggande principen
att envar får fritt välja sina medarbetare åsidosättas. Oavsett
företagsstorleken skapar del problem all placera in en person sora
arbetsgivaren själv inte önskar anstäUa. Ölägenheterna kan dock vara större
för den arbetstagare som på det föreslagna sättet anvisas viss arbetsplats.
Förslagel om arbelsförraedlingstvång strider dessutora raot bestäramelserna i
arbelsraarknadskungörelsen enligl vilka vid arbelsförraedling skall
eftersträvas all varje arbetsgivare får bästa raöjUga arbetskraft och varje
arbetssökande det arbete sora är

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 95

lärapligt
för honora. Förslaget innebär dessutom elt vittgående avsleg frän den relativt
fria arbetsmarknad sora har funnits.

I
fråga om de föreslagna straffbestäramelserna hävdar SAF och SPF all fängelse är
en aUlför sträng påföljd för överträdelse av förordnande om
arbelsförraedlingstvång.

Vissa synpunkter på
sekretesskyddet ra. ra. tas upp av SAF och utredningen rörande ökad
ansläUningslrygghet ra. ra. SAF påpekar i fråga ora AMS:s befogenheter atl
erhålla upplysningar rörande personalpolitiken, alt dessa upplysningar kan vara
betydelsefulla och konfidenlieUa. Det är enligl SAF oklart ora uppgifterna
också blir tillgängliga för raolpartens organisationer. Uppgiftsskyldigheten
kan raedföra att företag vid redovisning av den långsikliga
personalplaneringen samtidigt måste avslöja för konkurrenter hemlighåUna
utbyggnadsplaner. Uppgiftsskyldighet bör därför på sararaa sätt sora enUgt
avtalen ora företagsnämnder föreligga endast om den inle kan lända tiU skada
för företaget. I viss mån Uknande synpunkter anför utredningen rörande ökad
ansläUningslrygghet m.m. Utredningen anser också all del behöver närmare
utvecklas hur föreläggandena att förete skriftiiga handlingar skall utforraas.
Del bör klarläggas vilka problera sora är förknippade med föreläggandena,
exempelvis huravida det skaU ankoraraa på AMS att precisera de handlingar sora
avses. Beträffande bestäraraelsen ora straff för brott raot tystnadsplikt anraärker
utredningen all undanlag i bestäraraelserna bör göras för faU då gärningen är
ärabelsbrott. Härigenora näs atl berörda ämbetsmän kan döraas för ämbetsbrott
vid brolt mol tystnadsplikten. SAF hävdar alt AMS:s befogenhet att vid vite
förelägga arbetsgivare att förete handlingar angående personalpolitiken går
långt utöver syftet att främja anstäUning av äldre arbetskraft. Bestämraelserna
kan inle accepteras. I likhet raed utredningen anser SAF att närraare
preciseringar behövs.

Frägan
ora besvärsrätt för organisationer har inte lösts, säger utredningen rörande
ökad anställningstrygghet m. m. Frågan bör enligl utredningen lösas enligt de
principer som har kommit tUl uttryck i lagen (1969:93) om begränsning av
samhäUsslöd vid arbetskonflikt. Arbetsdomstolen bör dock inle vara
besvärsrayndighel. SAF anser att det behöver sägas alt beslut enUgt lagen inle
skall lända lill efterrättelse förrän de har vunnit laga kraft. Vidare bör
arbetsgivare ha möjlighet all kunna överklaga beslut av AMS i fråga ora uppgiftsskyldighel
raed hänsyn lill atl skyldigheten kan vara betungande.

6.
Departementschefen

6.1
Allmänna Överväganden

I
vårt land brukar arbetslösheten kunna hållas på en låg nivå. Vissa grupper
raöter eraeUertid särskUda svårigheter på den öppna arbets-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 96

marknaden
vilka hittills inte kunnat bemästras. Detla gäller främst de äldre
arbetslagarna. Särskilda ansträngningar har gjorts för all skapa
arbetstillfällen och öka försörjningslryggheten för denna kategori. Men trots
de insatser som gjorts har lägel för den äldre arbetskraften efter hand blivit
alltraer bekyraniersamt. Växande grupper av äldre arbetstagare är ställda
utanför den öppna arbelsraarknaden. Bland de långtidsarbelslösa dominerar de
äldre. Elt ökande anlal måste beredas sysselsättning genora sarahällets
försorg. Den fortgående och snabba slrukluromvandUngen raedför betydande
oraslällningsproblera, särskilt för de äldre. När de ställs ulan arbete har de
stora svårigheter atl hävda sig i konkurrensen raed den yngre arbetskraften,
sora ofta är bättre utbildad och har större preslalionsfömiåga. Många
arbetsgivare har dessutora en överdriven uppfattning om ålderns negativa
betydelse för prestationsförmågan och glömmer lätt de värden sora Ugger i
raångårig vana och erfarenhet. De äldre arbetstagarna är vidare i större
utsträckning än de yngre bundna till en ort eller en region, vilket minskar
deras möjlighet atl la tillvara de arbetstUlfäUen som yppas.

Delta
är bakgranden lill de förslag sora lagts fram i den nu behandlade departemenlsproraeraorian
om den äldre arbetskraftens anställningstrygghet. Uppfattningen all den äldre
arbetskraftens sysselsättningsläge i dag utgör elt allvarligt problem delas av
flertalet remissinstanser. De stora arbetstagarorganisationerna ger i sina remissultalanden
uttryck ål en oro över utvecklingen för sina äldre medleramar.

Flertalet
remissinstanser frarahåller struklurförändringama inom näringslivet som en
väsentlig faktor när det gäller de äldres svårigheter på den öppna
arbetsmarknaden. Det är också min bedömning. Samtidigt torde man få räkna raed
all struklurförändringama, sora i och för sig är betydelsefulla för bevarandet
av vår internationeUa konkurrenskraft och därmed för vår ekonomiska tillväxt,
komraer atl fortgå i oför-rainskad utsträckning. Jämsides härmed sker, sora LO
frarahållit, en teknisk och organisatorisk utveckling inora förelagen som
bidrar lill den äldre arbetskraftens svårigheter.

SamhäUet
har sökt raotverka strukturförändringarnas negativa verkningar för de
anställda genom betydande insatser. Sysselsättningsskapande åtgärder vidtas i
form av t. ex. beredskapsarbeten eller arkivarbelen. Möjligheterna för den
friställda arbetskraften all få nya anställningar på den öppna marknaden
underlättas genom oraskolning och genom bidrag i skilda former till
arbetsgivare för anställning av svårplacerad arbetskraft. Genom
regionalpolitisk stödverksamhet främjas etablering inom regioner, som i
särskilt stor orafallning har berörts av strukturförändringarna, i syfte att
öka sysselsällningsliUfällena för bl. a. de lokall bundna äldre arbetslagarna.
Arbetsraarknadsverket bedriver kontinuerligt elt orafaltande arbete för atl
inforraera om den äldre arbetskraften och dess värde.
Informationsverksarahelen sker enligl särskilda

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 97

aktivilelsprogram.
Den leds centralt och riktas fraraför allt lill arbetsgivare, fackliga och
andra organisationer och offentliga organ. Därtill koramer all man inom det
sedvanliga arbetsförmedlingsarbetet ägnar speciell uppmärksamhet åt möjligheterna
atl bereda den äldre arbetskraften sysselsättning på den öppna raarknaden.

Vi
har nyligen upplevt en högkonjunktur raed en ovanligt stark ef terfrågan på
arbetskraft. Del oaktat har antalet lill arbetsförmedlingarna anraälda äldre
arbetslösa snarast legal på en högre nivå än de närmast föregäende åren.
Samtidigt har antalet äldre som beretts arbete eller utbildning inom
arbelsraarknadspolilikens rara varit högt eller t. o. ra. stigit. Jag raåste
därför konstatera all den friställda äldre arbetskraften inte ens under
särskilt gynnsarama konjunkturbetingelser har kunnat få arbeten på den öppna
arbetsmarknaden i en utsträckning som är förenlig med våra arabilioner.

Om
den hittillsvarande utvecklingen får fortgå, kommer den äldre arbetskraften som
frarahålls i proraeraorian alt i ökande utsträckning få sysselsättas genora
sarahällets försorg. Della är i längden inle tillfredsställande. Sarahällets
resurser är begränsade. Men framför aUt löper raan risken alt det på
arbelsraarknaden koraraer lill stånd en kategoriuppdelning i en yngre,
efterfrågad grapp och en grapp handikappade eUer äldre för vilken det inle
finns plats på den öppna arbetsmarknaden. De senaste årens utveckling ger
anledning all tro alt en sådan kategoriuppdelning håller på att ske. Enligl min
mening raåste sarahället snarast raöjligt inskrida för alt hindra denna
utveckling. Medel raåste skapas för all förbättra äldre arbetstagares
sysselsällningsraöjligheler på den öppna arbetsmarknaden. I proraeraorian
läggs förslag frara sora har della syfte, näraligen en lag om
anställningsskydd för vissa arbetstagare och cn lag ora vissa ålgärder för alt
fräraja anställning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden.

Del
förra förslagel innebär atl flertalet äldre arbetstagare tillförsäkras
lagstadgad uppsägningstid. För arbetstagare som fyllt 55 år föresläs en
uppsägningslid på sex raånader, för arbetstagare i åldern 50-54 år en
uppsägningslid på fyra raånader och för arbetstagare i åldern 45-49 år en
uppsägningstid på två månader. Med sådana lagfästa uppsägningslider får äldre
arbetstagare ökad trygghet i bestående anställningar och de får också bättre
rådrum atl söka nya anställningar ora de friställs. Del andra förslaget innebär
all ell saraarbele i organiserade forraer etableras mellan
arbetsmarknadsmyndigheterna, arbetsgivarna och arbetstagarorganisationerna i
frågor om förbättring av sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetskraft.

Proraemorieförslagen
har fått ell i stort sett gynnsaral raottagande av det övervägande antalet
reraissinstanser. De fackliga organisationerna liksora även AMS (majoriteten)
och KSA-utredningen är sålunda positivt insläUda till granddragen i förslagen.
Även statens avlalsverk,

7
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 98

Svenska
koraraunförbundel och Svenska landstingsförbundet godtar i huvudsak förslagen.
Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. framför däremot åtskilliga
kritiska synpunkter. Flertalet berörda privata arbetsgivarorganisationer, bland
dem SAF, har också rUclat stark kritik raot förslagen. SAF har därvid givit
uttryck åt den principieUa uppfattningen atl frågan ora de äldres syselsättning
bör lösas på frivUlig väg genom aktivt saraarbete raellan företagen, de
anställda, arbetsraark-nadsorganisationema och rayndigheterna.

Om äldre arbetskraft skall
kunna få trygghet för beslående anställning och möjlighet all göra en
produktiv insats på den öppna marknaden, måste enligl rain raening den
negativa inställning raot äldre arbetskraft sora finns hos vissa arbetsgivare
brytas. Jag vill i det sararaanhangel frarahålla att den omfattande
informationsverksamhet, som arbetsmarknadsmyndigheterna bedriver när del gäUer
de äldre arbetstagarnas sysselsättningsproblem, inle synes ha lett till några
påtagliga förbättringar av deras läge pä arlsetsraarknaden. Produktionen och
för-delnUigen av arbetsuppgifterna måste enligl min mening anpassas efler den
äldre arbetskraftens möjligheter. En sådan anpassning kräver en samverkan
mellan arbetsraarknadsrayndigheterna, de fackliga organisationerna och
förelagen. Alt goda resultat kan nås genora ett sådant samarbete har den
hittillsvarande försöksverksamheten med de s. k. anpassningslagen gett vid
handen. Frågan blir då närmast om det kan anses vara tillräckligt alt denna
samverkan gmndas enbart på överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter och
arbelsmarknadsrayndighe-lema eUer om den, som föreslås i promemorian, bör vila
på en lagstiftning.

Som framhållits i det
föregående är de äldres sysselsättningsproblem i dag ägnade att inge oro, och
deras svårigheter på arbetsmarknaden kan väntas öka. Del är ytterst samhället
som är ansvarigt för all problemet får en tillfredsställande lösning. För atl
en sådan lösning skall kunna nås måste samhällsorganen kunna handla med den
auktoritet som en lagstiftning ger. Endasl därigenom får man en garanli för all
erforderliga förbättringar av de äldres utsatta läge verkligen genoraförs i
del praktiska livet. Åtgärder sora vUar enbart på partsöverenskommelser har
vidare sina givna begränsningar. Sådana överenskommelser kan endast täcka en
del av arbetsmarknaden, eftersom man knappast kan räkna med alt alla
arbelsraarknadsorganisalioner träffar överenskoraraelse. Oorganiserade
arbetsgivare komraer dessutom att ställas utanför. Vidare kan erfarenheterna
frän partsöverenskommelser av denna typ inte betecknas som odelat gynnsamraa.
Jag syftar på överenskoraraelsen ora varsel till arbelsmarknadsrayndighelerna
vid driflinskränkningar och driftnedläggningar. Undersökningar visar alt
varsel visserligen i allraänhel iakttas raen att varselliderna i betydande
utsträckning underskrids. Möjligheterna all i de konkreta fallen åstadkoraraa
verkliga förbättringar för de äldre blir dessutora inom ramen för en genereU

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 99

överenskommelse
alltid beroende av alt arbetsgivaren har en i det stora hela positiv
grandinslällning lill frågan. Med hänsyn tiU vad jag nu nämnt förordar jag all
probleraen angrips genom lagstiftning.

Frägan
om förbättrat skydd i bestående anställningar utreds f. n. av den för drygt ell
år sedan tiUsalta utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. ra.
Utredningen har all överväga behovet av lagstadgad trygghet i anställningen,
bl. a. vilka uppsägningstider som behövs, vUka skäl för uppsägningar som bör
godtas och i vad mån det vid sidan av i lag bestämda uppsägningstider behöver
införas rätt tiU särskild avgångsersättning. I direktiven betonas särskilt den
äldre arbetskraftens svårigheter, men utredningsuppdraget gäller i princip alla
arbetstagare. Utredningen beräknas inte kunna slutföra sitt arbete förrän under
år 1972. Eftersom utredningen har att behandla åtskiUiga komplicerade frågor
måste man räkna raed att lagstiftning på grundval av utredningens blivande
betänkande inle koramer att kunna träda i kraft förrän tidigast om ell par är.

Proraeraorieförslaget
lill lag ora anställningsskydd för vissa arbetstagare innebär all raan i viss
raän föregriper utredningens arbete. Som frarahålls i proraeraorian, och som
också underslrakils i LO:s remissyttrande, är detla emellertid nödvändigt raed
hänsyn till behovet av alt snabbi kunna underlätta de äldres utsatta läge. Jag
biträder därför uppfattningen all man bör överväga lagstiftning ulan all
avvakta utred ningens förslag.

Under
remissbehandlingen har frarahållits, att flera viktiga frågor rörande
anställningstryggheten har läranats olösta i proraeraorian. Av nalurUga skäl
måste emellertid lagstiftning ora anställningsskydd i nuvarande läge få en
provisorisk karaktär. Del är enligl rain raening inte raöjligt all i della sararaanhang
lösa aUa de komplicerade problem som har samband med trygghet i anställningen.
Jag delar sålunda den i proraeraorian gjorda bedömningen att frågan om
uppsägningsgranderna är alllför invecklad för alt lösas genora provisorisk
lagstiftning. Jag anser inte heller atl del nu är raöjligt att gå in på frägan
ora lagstadgad rält för arbetstagare lill avgångsvederlag.

Med
vad jag nu sagt avser jag inle alt beteckna den föreslagna lagen om
ansläUningsskydd för vissa arbetstagare som etl provisorium i den meningen atl
lagen skuUe kunna upphävas eller ändras ulan all ersättas av bestäraraelser
sora ger de arbetstagarkategorier vilka orafallas av lagen åtrainstone etl i
huvudsak likvärdigt skydd. I så raåtto bör statsmakternas ställningslagande
vara definitivt. Del blivande utredningsförslaget komraer alt läggas till
grund för ytterligare förbättringar av anställningstryggheten. Del kan då bli
aktuellt all ändra eller jämka den nu föreslagna lagen men några försämringar
av tryggheten i anställningen i förhållande till vad som nu föreslås bör det
inle kunna bli tal om.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 100

I
della sararaanhang vill jag också la upp en synpunkt sora har fraraförts av
TCO under remissbehandlingen. TCO framhåller alt lagstadgade uppsägningslider
inle ger tillräckligt skydd för anställningen. Enligt TCO:s raening bör raan
skapa sädana regler all uppsägning av de äldsta arbelslagama raed lång
anställningstid i princip inte skall komma i fråga, om inle utomordentligt
starka skäl föreligger. Della är ett uppslag sora kan övervägas, raen så
radikalt nya regler kan inte genomföras utan ingående undersökningar. Del
ankom.mer på utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. att inom
raraen för sina direktiv närmare överväga del av TCO fraralagda förslagel.

Under
reraissbehandlingen har på ell par håll föreslagils all raan skall ersätta
reglerna ora uppsägningstid raed bestämraelser ora varsel. Varsel läranas till
skillnad raot uppsägning inle lill arbetstagaren utan till hans organisation
och i en del fall även lill arbelsraarknadsrayndighel. Varsel kan följas av ell
sararådsförfarande, varefter arbetsgivaren kan tillgripa uppsägning. Ett sådani
syslera skulle ulan tvivel kunna utforraas så all tryggheten i anställningen
förbättrades. Systerael passar erael-lertid bäst när det blir aktuellt att
friställa ell större anlal arbetstagare på grund av uppkoraraen arbetsbrist.
Det förekoraraer f. n. också vid individueUa uppsägningar raen då endasl när
del är frågan ora organiserade arbetstagare. Det har inle varit raöjligt alt i
del nu genoraförda avgränsade lagstiftningsarbetet finna en ordning sora kan
tiUärapas även i fråga om oorganiserade arbetstagare. De i proraeraorian
förordade bestäraraelserna ora rätt till lön under uppsägningstid och vid
långlidsper-mittering samt om rätt tiU åleranslällning kan knappast få någon
motsvarighet i ell syslem som bygger på varsel. Skulle raan försöka föra in
sådana regler i elt varselsyslera får raan en ordning sora i praktiken är
ungefär densararaa sora den i proraeraorian föreslagna. Jag anser därför alt de
i proraeraorian föreslagna bestämmelserna om anställningsskydd för vissa
arbetstagare är alt föredra. Jag vill inle utesluta all dessa bestämmelser kan
behöva kompletteras med regler om varsel, en fråga som omfattas av direktiven
för utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.

Som
jag nyss redovisade anser del stora flertalet reraissinstanser alt förslagel
till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare i sina huvuddrag kan
läggas liU grand för lagstiftning. På flera håU framförs dock förslag lill
ändringar eller kompletteringar av olika bestämraelser i pro-memorieförslagel.
För egen del har jag blivit övertygad om all huvudpunkterna i förslagel -
lagstadgad uppsägningstid med full lön, lön under längre tids perraitlering och
viss räll liU åleranslällning - är ägnade alt förbättra äldre arbetstagares
anställningstrygghet och alt mildra svårigheterna för dem vid nödvändiga
förelagsnedläggningar och driftinskränkningar. RemissbehandUngen har enligl min
mening också visat att de tekniska svårigheter som raöter vid en lagstiftning
pä della

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 101

förhållandevis
koraplicerade rättsområde kan bemästras.

EnUgt
proraeraorian kan raan sora redan närants inte stanna vid all skapa
förbättringar i den äldre arbetskraftens anställningstrygghet. Skydd av della
slag kan inle hindra all äldre arbetstagare även i fraratiden friställs på
grand av förändringar i näringslivet. Vidare raåste raan räkna raed alt det
förstärkta skyddet i tjestäende anställningar kan göra det svårare för äldre
arbetstagare all få nya anställningar på den öppna arbelsraarknaden. Del är
därför nödvändigt atl korabinera skyddet i bestående anställningar med ålgärder
sora är avsedda atl förbättra raöjUgheterna till nyanställning för äldre
arbetstagare. Däratöver frarahålls i proraeraorian det önskvärda i atl
arbetsförhållandena i största raöjliga utsträckning anpassas till de äldre
arbetstagarnas förutsättningar. Mot denna bakgrund föreslås en ordning som
bygger på alt elt samarbete skall kunna etableras mellan
arbetsraarknadsrayndigheter, arbetsgivare och de fackliga organisationerna i
syfte atl förbättra sysselsättningsraöj-lighelema för de äldre arbetslagarna.
Kontakter skall kunna tas raellan de tre parterna i den utsträckning som förhållandena
för den äldre arbetskraften påkaUar det. Dessa kontakter skall kunna byggas ul
lill regelrätta överläggningar ora det visar sig behövas. Med överläggningarna
som grund skall sedan arbelsmarknadsrayndighelerna kunna meddela arbetsgivaren
anvisningar beträffande sysselsättandet av äldre arbetstagare. Följs inle
anvisningarna skall arbetsraarknadsstyrelsen i sista hand ha vissa tvångsmedel
lill sitt förfogande.

Flertalet
remissinstanser delar uppfattningen att åtgärder som kompletterar anställningsskyddet
behöver vidtas och all lagstiftning bör övervägas i detta syfte. Jag vill
närana atl de tre huvudorganisationerna på arbetstagarsidan är av denna
uppfattning, liksom företrädarna för arbelsgivama på den offentliga sektorn.
Kritik mol den föreslagna ordningen kommer i huvudsak från arbetsgivarsidan på
den privata sektorn. Man ser där proraeraorieförslaget sora ell frängående av
den frivilliga saraverkanslinje sora tidigare dorainerat arbelsraarknaden. I
stället för tvingande ålgärder förordar dessa reraissinstanser överläggningar
meUan myndigheterna och arbelsraarknadens parter för all därigenora få lill
slånd åtgärder för förbättrade sysselsällningsraöjligheler för de äldre, t. ex.
förbättrad personalplanering och anpassning av arbetsuppgifterna, varvid
långsikliga åtgärder anses särskilt betydelsefulla. I dessa yttranden förordas
saratidigt en förstärkning av sarahällets rörlighels-sliraulerande raedel. En
vidareutveckling av den frivilUga saraverkan mellan förelag, fackliga
organisationer och myndigheter i förra av anpassningslag anses värdefull.

Den
förslagna lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare ger äldre
arbetstagare påtagliga förbättringar i fråga om ansläUningslrygg-helen. Jag
delar eraeUertid, liksora flertalet reraissinstanser, den uppfattning som
kommit liU ullryck i promemorian, alt lagen inle ensam ger

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 102

elt
tillräckligt slöd för den äldre arbetskraften. Den medför visserligen att
arbetsgivaren måste planera friställningar inora sin arbetsstyrka längre lid i
förväg än f. n., men den hindrar inte att äldre arbetstagare alltjämt kan
komraa alt sägas upp i stor utsträckning därför all de inte anses svara mol de
ökade produktivitetskraven. Jag vill i del sammanhanget också understryka alt
del finns äldre arbetstagare som själva säger upp sina anställningar, därför
att de inte längre orkar raed arbetet. Jag vill därför för egen del insläraraa
i vad sora sägs i proraeraorian ora del angelägna i all lagstiftningen ora
längre uppsägningslider korabineras raed anordningar sora lar sikte på att göra
arbelsrailjön bättre anpassad till de äldres förulsätlningar och därigenora
bättre tillvarataga deras arbetsinsatser.

Det
är emellertid ofrånkomligt, vilket också genomgående har vitsordats under
remissbehandlingen, atl äldre arbetstagare även i fortsättningen koraraer atl
raisla sina anställningar lill följd av driflinskränkningar eller
förelagsnedläggningar. Jag delar den uppfattning, sora koramit tUl ullryck i
departemenlsproraeraorian, atl de föreslagna särbestära-melsema för äldre
arbetskraft i form av förlängda uppsägningslider ra. m. kan få den oförraånliga
konsekvensen för de äldre alt motståndet mot nyanställning av dem ökar.

På
grundval av de omständigheter jag nu har anfört är det rain bestärada raening
alt raan raåste överväga all lagstiftningsvägen öka raöjUgheterna för äldre
arbetstagare all behålla sina anställningar och saratidigt tillse all de får
större raöjligheler all få nya anställningar på den öppna arbelsraarknaden.

Den
i proraeraorian föreslagna ordningen har i allt väsentligt godtagits av
flertalet reraissinstanser sora elt ändaraålsenligl instrament all främja de
äldres sysselsättningsmöjligheter pä den öppna arbetsmarknaden. Mot förslagel
har SAF riktat bl. a. den invändningen all de synnerUgen långtgående
befogenheter som arbetsraarknadsrayndigheterna får är för vagt angivna och att
detta raedför risker för bl. a. raindre väl övervägda ingripanden i företagens
planering. Till della viU jag säga följande. De ålgärder sora kan koraraa all
akluaUseras i förhållande lill olika förelag raåste helt naturligt bli av
mycket skiftande slag, beroende bl. a. på förelagens storlek, struktur och
belägenhet. Det är enligl min raening utoraordenlligl svårt alt definiera
förutsättningarna för de åtgärder av skilda slag sora kan behöva aktualiseras
i de konkreta fallen. Jag vUl i della sararaanhang understryka all
arbetsraarknadsrayndigheterna i frärasta ruraraet skall söka tillvarata alla
raöjligheler alt nå fram till lösningar i saraförstånd raed arbetsgivare och
arbetstagare. Det är det effektivaste sättet att fräraja lagstiftningens syfte
och det föratsätter i sin lur all myndighetema utnyttjar sina befogenheter på
ell sraidigl sätt. Den representation sora arbelsraarknadens parter har i AMS
och länsarbelsnärander bör vara en garanti raot godtycke vid lill-lämpningen av
bestämmelserna. Med dessa utgångspunkter finner jag.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 103

i
likhet med flertalet remissinstanser, alt man bör acceptera atl
arbels-marknadsmyndighelernas befogenheter får en allraänt hållen utforraning.

Utredningen rörande ökad
anställningstrygghet ra. ra. frarahåller alt del föreslagna systemet ensamt
inte kan ge några raera betydande sysselsättningseffekter, utan atl dessa
främst nås på annat sätt, t. ex. genom rörlighetsstimulerande åtgärder. Med
anledning härav vill jag frarahålla all den förordade ordningen i första hand
innebär alt arbetsraarknadsrayndigheterna får etl ytterligare raedel till sitt
förfogande när del gäller alt sörja för den äldre arbetskraftens
sysselsättning. Sora fraragår av vad jag förut har närant är detta raedel bl.
a. ägnat atl påverka det raotslånd raot all anställa äldre arbetskraft sora
fuins på sina håll. Den nya lagstiftningen, använd järasides raed de
hittiUsvarande arbetsraarknadspoliliska raedlen, bör enligl rain uppfattning
förbättra syssel-sällningsraöjlighelema för de äldre arbetstagarna.

Jag
vill slutligen frarnhälla all vad jag i det föregående sagl ora de äldres
svårigheter på arbetsmarknaden i stor utsträckning gäller även andra grupper i
samhället, främst de handikappade. Den omständigheten att raan nu - mol
bakgrunden av den aktuella arbetsmarknadssituationen - omedelbart ger sig i
kast med den äldre arbetskraftens problem får inte tas till intäkt för
uppfattningen all de handikappades bekyraraer skulle ha en lägre
angelägenhetsgrad. De handikappades sysselsältningsproblera är eraeUertid
delvis svårare all lösa. Jag räknar raed all den pågående utredningen rörande
ökad anställningstrygghet ra. ra. ägnar dera erforderlig uppraärksarahet.

Mol bakgrand av de
allraänna överväganden jag nu har gjorl förordar jag all lagstiftning för
förbättring av de äldres ansläUningsförhåUanden komraer lUl stånd i
huvudsaklig överenssläraraelse raed de förslag som lagts fram i departementspromemorian.

6.2
Lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare 6.2.1 Inledning

Uppsägningstidernas längd
varierar i dag starkt på arbetsmarknaden. Flertalet ijänsteraän har
uppsägningstider sora i regel varierar raellan en och sex raånader beroende
frärast på anställningstidens längd raen ibland också på ålder eller lön.
Arbetarna har betydligt kortare uppsägningslider, på den privata
arbelsraarknaden i allraänhel l4 dagar, i vissa fall sex dagar. Arbetare i
offentlig tjänst har längre uppsägningstider, vanligen en raånad.

Ett systera raed
lagstadgade uppsägningstider av den typ sora föresläs i proraeraorian raedför
utan tvivel ell ökat anställningsskydd för raycket betydande grapper av äldre
arbetstagare. Arbetstagare sora orafattas av förslagel koraraer alt få ökat
rådrura alt söka ny anställning ulan alt behöva råka ut för
inkoraslrainskningar. En förbättring av anställnings-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 104

tryggheten
uppnås också genora atl förslagel rimligen bör leda till ökad benägenhet hos
arbelsgivama alt söka undvika friställningar av dessa kategorier ansläUda.
Denna effekt av förslagel får särskild betydelse när arbetsgivaren överväger
all lägga ned förelaget eller inskränka driften. Kan en förelagsnedläggning
eller driftinskränkning inle undvikas, koraraer den offentliga
arbetsförraedlingen att genom de förlängda uppsägningstiderna få ökat rådrum
att planera nya sysselsällningsraöjligheler för den friställda arbetskraften
och alt i sararåd raed arbetstagarna överväga lärapliga arbetsraarknadspoliliska
ålgärder. Skulle arbetsgivaren försättas i konkurs, leder förslaget till atl
stora gmpper arbetstagare får en starkare ställning i konkursen än vad sora f.
n. är fallet. Jag återkommer senare liU denna speciella effekt av förslagel.

Proraeraorieförslaget
är inte begränsat lill regler ora uppsägningstidens längd. Del innehåller
också, bestäraraelser om rätt till lön under uppsägningslid när arbete inle kan
erbjudas arbetstagaren, räll till lön vid permittering som överstiger 14 dagar
och rätt liU åleranslällning när arbetsgivaren nyanställer arbetskraft inom sex
månader efler det att den gamla anställningen upphörde.

De
nu berörda delarna av proraeraorieförslaget har, som jag senare skall närmare
utveckla, främst tiUkorarait sora ell nödvändigt korapleraent liU reglema ora
uppsägningslid, ulan vilket del skydd sora dessa regler är avsedda alt ge
skulle kunna urholkas. Del är uppenbart, att förslagel i dessa delar dock har
stor självständig betydelse för all öka ansläUningslrygghelen för de äldre arbetslagarna.
Särskilt gäller detla förslaget om räll till åleransläUning och om räll tUl lön
vid långtids-permittering. Det sistnämnda förslaget innefattar också - liksom
förslaget ora förlängda uppsägningslider - ell viktigt steg på vägen raot en
utjämning av skillnadema raellan Ijänsteraän och arbetare i fråga ora
tryggheten i anställningen.

I
della sararaanhang vill jag än en gång understryka, all lagstiftningen utgör
etl provisoriura sora fraraläggs för alt förbättra den äldre arbetskraftens
utsatta läge på arbelsraarknaden i avbidan på alt utredningen rörande ökad
anställningstrygghet m. m. lägger fram ell definitivt förslag till lösning av
hela problerakoraplexet om trygghet i anställningen. Ambitionerna att lösa
probleraen fär avpassas efler denna utgångspunkt. Vissa arbetstagarkategoriers
anställningsförhållanden är av sådan natur atl det raöter stora svårigheter all
få till stånd ökad trygghet i anställningen för deras del. Sådana
arbetstagarkategorier kan behöva läranas utanför den nu aktueUa provisoriska
lagstiftningen. Andra i och för sig vikliga raen av olika skäl svårlösta frågor
sora rör tryggheten i anställningen måste också lämnas olösta i detla
samraanhang. Den nu förordade lagstiftningen utgör alltså inle någon slutgiltig
lösning av frågan om trygghet i anställningen ens när det gäller äldre
arbetstagare som omfattas av lagen.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 105

6.2.2
Förslagels huvudgrunder

Promeraorieförslaget
innebär ell särskilt anställningsskydd för äldre arbetstagare. Åldersgränsen
har satts så att arbetstagare sora fyllt 55 år får sex raånaders
uppsägningstid, arbetstagare sora fyllt 50 år fyra raånaders uppsägningstid och
arbetstagare sora fyllt 45 år två raånaders uppsägningslid. Under
reraissbehandlingen har även andra åldersgränser förordals. SAF raenar all det
statistiska raaterial sora finns tillgängligt inte ger slöd för ell uttalande
i proraeraorian all svårigheter atl få ny anställning kan uppkoraraa redan i
45-årsäldern. SAF förordar åldersgränser på 50, 55 och 60 år och uttalar dessutom
att betydande orättvisor kan uppkomraa genom att levnadsåldern och inle
anställningstidens längd är avgörande. LO framhåller å andra sidan atl
förhållandena för åldersgmppen 50-54 år inle skUjer sig på något avgörande
sätt från dera som råder för äldersgrappen 55 år och högre. LO, Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska fabriksarbelareförbundel. Svenska
metallinduslriarbelareförbundet och Svenska Iransporlarbetareförbundel föreslår
åldersgränser på 40, 45 och 50 år.

Del nu aktueUa lagförslaget
föranleds av all sysselsältningssvårighe-ter förekoraraer i fråga ora äldre
arbetstagare. Det är därraed ofrånkoraligl alt levnadsåldem och inle
anställningstidens längd raåste yara avgörande för lagens tilläraplighet. Del
tiUgängliga statistiska raaterialel visar enligl rain raening, all påtagliga
sysselsällningssvårigheter föreligger särskilt beträffande arbetstagare sora
har fyllt 55 år. Della bestyrks bl. a. av de i avsnitt 2 läranade uppgiftema
ora arbetslöshetstidens längd. Arbetstagare i denna åldersgrapp måste anses ha
specielll behov av del skydd som den föreslagna lagen är avsedd alt ge. När del
gäUer arbetstagare sora inle har fyllt 55 år är bilden inle Uka klar. Det
statistiska materialet kan visserligen sägas ge visst stöd åt antagandet all
sysselsällningssvårigheter inträder redan i 50-årsåldern men del nu tillgängliga
materialet tillåter inte några bestärada slutsatser ora hur
syssel-sältningssiluationen genereUt sett ler sig för arbetstagare sora är i
40-årsåldem.

Å
andra sidan är det, sora frarahåUs i proraeraorian, angeläget att skyddet sätts
in i god lid innan besvärande sysselsättningssvärigheter kan antagas
uppkoraraa. Del är vidare önskvärt alt undvika stora tröskeleffekter.
Åldersgränsen för lagens tillämplighet måste därför sältas så, all ulryrarae
finns för en avtrappning av det slag sora förordals i promemorian. Mot
bakgrand av de anförda omständigheterna anser jag, alt den nedre åldersgränsen
inte kan sättas så högt som vid 50 år. Valel slår enligl rain raening raeUan
alt sätta åldersgränsen till 45 år eUer till 40 år. I valet raeUan dessa två
alternativ har jag stannat för en nedre åldersgräns på 45 år.
Ställningstagandet får ses i belysning bl. a. av all del här är fråga om en
provisorisk lagstiftning som skall ge er-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 106

farenheter
för fortsatt reformarbete. En nedre åldersgräns vid 45 år ger också enligl rain
raening lämpligt utrymrae för en sådan avtrappning som jag nyss nämnde. Jag
föreslår därför att den nedre åldersgränsen nu sätts vid 45 år.

Proraeraorieförslaget
innehåller inle någon regel ora en övre åldersgräns för lagens tilläraplighet.
Flera remissinstanser har gjort gällande, alt det föreslagna systemet med
långa uppsägningstider inte är på sin plats när del gäUer arbetstagare sora har
inträtt i pensionsåldem. Jag vill inte ulan vidare insläraraa i den
uppfattningen. Del fraraslår sora läraligen naturligt alt den sora efter
uppnådd pensionsålder kvarstår i sin anställning också skall behälla del skydd
han enligt den föreslagna lagen åtnjöt oraedelbart före inträdet i
pensionsåldem. Den oraständighelen att en ålderspensionär genora sin pension
har en trygghet för sitt uppehälle synes inle böra leda till all rätt till
ålderspension skaU raedföra all arbetslagaren skaU riskera atl bli friställd raed
kort varsel. På en speciell punkt synes eraeUertid saken ligga något annorlunda
liU. Jag syftar på reglerna ora rätt lill åleranslällning. Det lorde vara
riktigt atl lagstiftningen bör bygga pä atl även ålderspensionärer skall
åtnjuta trygghet för en beslående anstäUning, raen del förefaUer inle påkallat
all lagstiftningen dessutora skall innebära, atl ålderspensionärer har rätt tiU
ny anställning. Jag förordar därför alt ålderspensionärer undantas från
reglerna om äteranställningsiält.

De i
proraeraorian förordade uppsägningstiderna har i allraänhel inte föranlett
någon erinran från remissinstanserna. SAF anser eraeUertid, all den längsta
uppsägningstiden bör vara fyra raånader. För egen del delar jag den i
promemorian framförda uppfattningen all den längsta uppsägningstiden skall vara
sex raånader, vilket är en uppsägningstid som gäller för många Ijänsteraän vid
uppsägning frän arbetsgivarens sida. Sora förordats i proraeraorian bör denna
uppsägningstid gäUa för arbetstagare som har fyllt 55 år. Jag biträder vidare
förslagel, att arbetstagare i åldern 50-54 är skaU ha fyra månaders uppsägningslid
och alt arbetstagare i åldern 45-49 år skaU ha två raånaders uppsägningstid.
Med anledning av ell uttalande från SACO under reraissbehandlingen viU jag tillägga,
alt jag inte finner del påkallat all raan f. n. gör en avtrappning ned till en
raånads uppsägningstid.

Jag
viU i della sararaanhang la upp ell uttalande av utredningen rörande ökad
anställningstrygghet ra. ra. ora all den provisoriska lagstiftningen kan komma
atl binda utredningen i dess fortsatta arbete. När del gäller de nu förordade
reglerna om åldersgränser och uppsägningslider är det självfallet all
regelsystemet kan behöva jämkas och kompletteras när utredningen framlägger
sitt förslag som inte skall röra bara äldre arbetstagare utan avse hela
arbetsmarknaden. Utredningen har givelvis också atl ta hänsyn tUl hur den nu
föreslagna lagen utfaller i den praktiska tillämpningen. Det nu sagda gäller
också andra delar av

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 107

lagstiftningen.
Utredningens farhågor synes raig därför överdrivna. I ell avseende blir
utredningen dock bunden, nämUgen så till vida sora det inte kan korama i fråga
all minska del anställningsskydd sora nu införs. Della bedöraer jag inte som
något hinder i utredningens fortsalla arbete.

Proraeraorieförslaget
innehåller bestäraraelser om kvalifikationstid. Enligl dessa skaU
arbetstagarens anställning ha varat i tre år för all den lagstadgade
uppsägningstiden skaU gälla. SAF vill atl kva- ' lifikalionsliden skall
förlängas till fera år. På fackligt håll anser raan däreraot alt tre år utgör
en alltför lång kvalifikationslid. Sararaa uppfattning redovisas i
socialderaokratiska partiets skrivelse, enligt vilken krav på sina håU har
framförls om atl helt slopa kvalifikationstiden.

Sora
framhålls i departeraentsproraeraorian är behovet av skydd för utpräglade
korttidsanställningar raindre fraraträdande. Man raåste också la hänsyn till
risken för all en del arbetsgivare skulle bli raindre benägna att anställa
äldre arbetskraft ifall de lagstadgade uppsägnings-lidema skulle koraraa alt
gälla oraedelbart vid tillträdandet av anställningen. Jag delar därför den i
proraeraorian framförda uppfattningen, att en viss tid raåste förflyta innan
en nyanställd arbetstagare får räll till skydd enUgt den nu aktuella lagen. Del
kan tilläggas alt både avtalet ora AGB-försäkring och huvudavtalens regler ora
avskedande pä grund av enskUd arbetstagares förhållande innehåller
bestäraraelser ora kvalifikationslid.

När
del gäUer rent ekonoraiska förraåner sora exempelvis avgängsbidrag bör
raåhända kvalifikationstiden vara tämligen lång. Den ekonomiska ersättningen
ses då sora etl slags intjänad lön. När det gäller rätlen till förlängd
uppsägningstid enligt den nu aktuella lagen är ell sådant synsätt dock inle
träffande. Här gäller det inte i första hand all tillförsäkra arbetslagarna
ekonomiska förmåner utan alt bereda dem ökad trygghet i anställningen. En regel
om kvalifikationslid har i etl sådant systera inte någon annan funktion än aft
raan genom regeln reducerar risken för all arbetsgivare undviker atl
nyanställa äldre arbetstagare. Del är givet alt kvalifikationstiden under
sädana förhållanden måste besläramas efter skönsmässiga grunder. Stor vikt
måste därvid fästas vid de synpunkter som har fraraförts pä fackligt håll.

LO,
Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska fabriksarbetareförbundet
förordar en kvalifikationstid på 18 raånader, under det att Svenska
raetallindustriarbetareförbundet och Svenska transportarbeiareförbundet
föreslår en kvalifikationstid på två år. Eflersora jag anser, all risken för
rainskad benägenhet hos arbetsgivarna atl ansläUa äldre arbetskraft raanar lill
en viss försiktighet, vill jag ansluta raig liU det sistnäranda förslagel och
förordar aUlså en kvalifikationstid på två år.

Proraeraorieförslaget
innebär, atl kvalifikationstiden skaU vara sararaanhängande. En arbetstagare
sora läranar sin anstäUning för en korta-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 108

re
lid raen därefter bUr återanslälld måste alltså enligt proraeraorieförslaget
tjänstgöra under tre år i den nya anställningen för all komma i åtnjutande av
skydd enligt den föreslagna lagen. Denna konstmktion har kritiserats av de nyss
näranda fackliga organisationerna. Har arbetstagare varit anstäUd i 18
altemativt 24 raånader under den senaste treårsperioden bör enligt dessa
organisationer kvalifikationskravet vara uppfyllt. Enligl rain raening kan del
förekoraraa fall där del skulle verka stötande ora ell kortare avbrott i ell
anställningsförhållande skulle medföra, all intjänad kvalifikationstid
förverkades. Jag vill därför biträda den uppfattning sora dessa fackUga
organisationer har gett uttryck åt. Jag förordar, att regeln ora
kvalifikationstid utforraas så, att arbetslagaren skall ha varit anställd hos
arbetsgivaren minst 24 månader under de tre år sora närraast föregått
uppsägningen. Tilläggas kan alt regler raed denna konstruktion förekoraraer i
fråga ora bl. a. raöjlighet för äldre arbetstagare att få omställningsbidrag
enligt arbelsraarknadskungörelsen.

Proraeraorieförslaget
innebär, all arbetstagaren i princip skall ha innehaft den anställning
uppsägningen gäller i tre år för att koraraa i åtnjutande av de föreskrivna
uppsägningslidema. Del görs eraeUertid elt par undanlag från den principen.
Undantagen innebär, all arbetstagaren får tiUgodoräkna sig anställning i annat
förelag i sararaa koncern, anstäUning hos förutvarande ägare av det förelag
där han är ansläUd och anställning hos företag inom koncem sora föratvarande
ägare har tillhört.

De
förordade reglema rörande övergång tUl annan anstäUning inora samma koncern
eller vid företagsöverlålelse har inle i och för sig föranlett någon erinran
under reraissbehandlingen.

För
egen del anser jag reglerna välgrundade och biträder därför förslagel i denna
del.

I
proraeraorian föreslås särskilda regler beträffande tidsbegränsade
anställningar och anställningar sora uteslutande avser visst arbete. Enligt
dessa regler gäller lagen i princip inle för sädana anstäUningar.

Under
reraissbehandlingen har dessa begränsningar av lagens tilläraplighet
kritiserats på elt par håU. Enligl dessa reraissinstanser borde arbetstagare
sora i realiteten varit anställda så länge alt kravet på kvalifikationstid är
uppfyllt orafallas av lagen. Å andra sidan bör anraärkas, alt förslagel på
denna punkt har godtagits av Svenska byggnadsarbetareförbundet inora vars
raedleraskår sådana anstäUningsforraer sora här åsyflas är särskilt vanUga.

När
en arbetstagare anställs för viss lid eller visst arbete, har i regel både han
och arbetsgivaren klart för sig när ungefär anställningen koramer all upphöra.
Det betyder bl. a. atl arbetstagaren har anledning atl se sig ora efter nytt
arbete helt oberoende av besked från ar-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 109

belsgivaren
ora all anställningen skall upphöra. Därigenora skiljer sig denna
anslällningsforra på elt i detla sararaanhang betydelsefullt sätt från
tillsvidareansläUningar. Del förekoramer ofta alt en anstäUning av den nu
aktuella typen upphör ulan någon uppsägning, nämligen när liden för anställningen
går lill ända eller när del arbete anställningen gäller har slutförts. I sådana
fall kan uppenbarligen ökad trygghet i anställningen inle åstadkoraraas genora
bestäraraelser ora lagstadgad uppsägningslid. I andra faU anses del all en
uppsägning skall ske. En bestäraraelse härora finns exerapelvis i
husbyggnadsavlalel. Mänga gånger skulle del eraeUertid vara svårt all ens i
dessa fall tillärapa de i lagförslaget föreskrivna uppsägningstiderna. Del
anses näraligen alt arbetslagaren genora uppsägningen skall fä besked ora när
anställningen skall upphöra (jfr AD 1956 nr 45) och ett sådant preciserat
besked kan ofta vara svårt att ge ett halvår i förväg, t. ex. när det är fråga
om större byggnadsarbeten. De nu anförda omständighelema visar enligl min
mening, alt del inte är lärapligt alt låta den föreslagna provisoriska lagen
ora uppsägningstider omfatta anställningar som har begränsats tiU viss lid
eller visst arbete. Inora byggnadsorarådel har man eraeUertid genora avlal
parterna eraellan kunnat lösa åtskilliga sociala frågor med beaktande av de
speciella föratsättningar, sora föreUgger inom området, och jag finner del
naturligt och önskvärt alt raan även i fråga ora den äldre arbetskraftens
ansläUningslrygghet eftersträvar att åstadkoraraa sådana lösningar. Del
ankoraraer självfallet även på utredningen rörande ökad anställningstrygghet
ra. ra. atl närraare överväga hur dessa arbetstagarkategorier skall kunna
beredas ökad trygghet i anställningen.

Enligl
proraeraorieförslaget raåste begränsningen av ansläUningsavtalels giltighet ha
föranletls av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller stå i
överenssläraraelse raed praxis i branschen. Denna särskilda bestäraraelse, sora
har tiUkorarait för alt arbetsgivare inle skall söka kringgå lagen genom att
ulan sakUg anledning anställa arbetstagare på viss tid, har lämnats utan
erinran under remissbehandUngen. Jag biträder promeraorieförslaget pä denna
punkt.

I
offentlig verksarahet förekoraraer ofta vikarialsförordnanden sora kan gälla
bara några dagar raen också sådana sora sträcker sig över flera år. Även i
privat verksarahet torde liknande arrangeraang förekoraraa. Det kan t. ex.
inträffa att en tjänsleraan tillfälligt förordnas alt fullgöra en annan
tjänstemans arbetsuppgifter. I dessa situationer kan läget otvivelaktigt vara
sådant alt arbetstagaren genora förordnandet måste anses ha fått en ny
anstäUning låt vara av tiUfällig natur. Ora förordnandet inle är tidsbegränsat
fordras då en uppsägning för alt arbetstagaren skall kunna skiljas frän den
liUfäUiga anställningen. Under reraissbehandlingen har bl. a. statens
avlalsverk fäst uppraärksarahelen på dessa fall och förordai, alt en
uppsägning frän etl vikariat inte

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 HO

skall
orafattas av lagen, såvida arbetslagaren återgår lill annan anställning hos
sararae arbetsgivare. Med den av mig föreslagna konstruktionen av reglema om
kvalifikationstid ställs frågan på sin spels på ell annat sätt än vad fallet
blir vid en tillärapning av proraeraorieför-slagets regler. Del kan inle gärna
vara rimligt, att den som får ett tillfäUigt förordnande tills vidare på en
annan tjänst skall kunna åberopa den lagstadgade uppsägningstiden, när det blir
aktuellt atl häva förordnandet. För alt en sådan effekt skall kunna undvikas
fordras särskilda bestämraelser. Jag föreslår därför en särskild
undantagsbestäramelse av innebörd all, om arbetstagare uppsägs från tillfällig
anställning, reglerna ora lagstadgad uppsägningstid inle äger lillärapning
såvida arbetstagaren efler uppsägningen får återgå lill tidigare anställning
hos samme arbetsgivare. Jag är medveten om atl en sådan regel i vissa fall,
nämligen vid långtidsvikariat, kan få mindre önskvärda effekter. I en
provisorisk lagstiftning måste dock sådana ofuUkoraligheter godtagas.

Proraeraorieförslaget
innehåUer regler om vilken uppsägningstid sora skaU gälla, när arbetsgivaren
vidtar uppsägning, raen reglerar inte uppsägningstiden vid uppsägning från
arbetstagarens si-d a. Under remissbehandlingen har med anledning härav
framhålUts, alt del på arbelarområdel är kutym, atl uppsägningstiderna gäller
ömsesidigt för arbetsgivaren och arbetstagaren. Della är i och för sigi
riktigt, raen sådan örasesidighet råder inte på tjänsleraannaorarädet, där
uppsägningstiden ofta är längre, ora uppsägningen görs av arbetsgivaren än ora
den görs av arbetstagaren. Mot bakgmnd av att förslaget ora lagstadgad
uppsägningslid uppbärs av sociala och arbelsraarknadspolitiska skäl, sora
saknar direkt raotsvarighet vid uppsägning från arbetstagarens sida, finner
jag inle någon anledning alt gå ifrån proraeraorieförslaget på denna punkt.

SAF
har föreslagit alt lagen skall begränsas lill de fall då uppsägning - eller
perraitlering - sker på grund av inskränkning eller nedläggning av driften.
Enligt min åsikt skulle det vara opraktiskt atl tillämpa olika uppsägningstider
allteftersom uppsägningen sker på grund av arbetsbrist eller på grand av
enskUd arbetstagares förhållande i tjänsten. Såvitt jag känner lill förekommer
inle heller etl sådant system på arbetsmarknaden. Jag kan därför inle ansluta
mig till SAF:s förslag.

I
vissa fall kan arbetstagare sorn omfattas av lagen enhgt proraeraorieförslaget
sägas upp utan alt den lagstadgade uppsägningstiden iakttas. Förutsättningen
härför är enligl förslagel, att arbetstagaren i väsentlig mån har åsidosatt
sina skyldigheter enligl anställningsavtalet. Remissinstanserna har i
allraänhel godtagit förslaget. För egen del anser jag del vara klart, all de
lagstadgade reglerna ora uppsägningstid inte bör utgöra hinder för en arbetsgivare
att häva anstäUningen vid grova avtalsbrott frän arbetstagarens sida utan alt
iaktta den lagstadgade uppsägningstiden. I och för sig skulle

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 111

det
vara önskvärt alt närraare precisera i vilka situationer ett sådant hävande
skall kunna ske. Sora frarahålls i proraeraorian är förhållandena eraeUertid
så skiftande alt en sådan preciserad reglering knappast kan genoraföras ulan
ingående överväganden. Jag' ansluter raig därför på denna punkt tiU
promeraorieförslaget.

Promemorieförslaget
innehåller ell slags preskriptionsregel rörande möjUgheten atl avskeda raed
oraedelbar verkan. Sora grand för sådant avsked fär näraUgen inte åberopas
enbart förhållande sora arbetsgivaren har känt lill raera än en vecka före
uppsägningen. Åtskilliga reraissinstanser har frarahållit, all denna tidsfrist
är alltför snävt liUlagen och kan leda lill atl arbetsgivaren avstår från
närraare utredning av vad sora har hänt och tillgriper avsked raed oraedelbar
verkan för all inte riskera atl gå raiste om sin rätt atl avskeda.

Jag anser atl del finns
elt behov av en regel som hindrar arbetsgivare alt som grand för elt avsked med
oraedelbar verkan åberopa händelser sora ligger långt tillbaka i tiden. Den
kritik sora har riktats raot den föreslagna tidsfristen finner jag eraeUertid
vägande. Det är angeläget, all arbetsgivaren tillvaratar alla möjligheter atl
utreda vad som har inträffat och överlägga härora med den berörda
arbetstagarorganisationen. Den av SAF föreslagna tidsfristen på en månad synes
vara tillräcklig härför. Jag föreslår i enlighet raed del sagda alt tidsfristen
besläras lill en raånad.

I
promeraorieförslaget föreskrivs, all arbetstagare sora har räll lill lagstadgad
uppsägningstid skall ha lön under uppsägningstiden, även ora arbetsgivaren ej
kan erbjuda honora arbete. Delta förslag har allraänl godtagils under
reraissbehandlingen. SAF förordar dock ell undanlag från regeln för den
händelse arbetsgivaren lill följd av klar force raajeure har varit förhindrad
att bereda arbetstagaren sysselsättning.

Den
föreslagna regeln ora räll lill lön ansluter nära till arbelsdorastolens
praxis enligt vilken avlalsbestäramelser ora uppsägningslid har den
principiella innebörden all arbetstagaren har räll lill lön under
uppsägningstiden även ora arbete då inle kan erbjudas. Förslagel alt lagfästa
denna praxis synes raig välgrandat. Viss tvekan kan raåhända föreUgga i frågan
ora undantag bör göras för force raajeure. För tjänsleraannens del lorde dock
den ordningen i regel tiUärapas atl lön utbetalas, även ora tjänsteraannen
till följd av force raajeure inle kan sysselsättas under uppsägningstiden. Det
finns ingen anledning all på denna speciella punkt låta lagstiftningen
konservera skUlnader mellan tjänstemän och arbetare. Härtill komraer alt
arbetsgivaren har vissa raöjligheter att försäkra sig raot skada på grand av
driftsavbrott. Jäg är därför inle beredd att göra något undantag för det fallet
alt arbetsgivaren lill följd av force raajeure varit förhindrad atl
sysselsätta arbetslagaren under uppsägningstiden.

Proraeraorieförslaget
innehåller även regler om rätt till lön vid

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 112

perraitlering.
Reglema innebär alt arbetstagaren, ora han varit perraillerad raer än 14 dagar
i följd eller sararaanlagt raer än 30 dagar under sararaa kalenderår, har rätt
lill lön för överskjutande perraitteringstid. Förslagel har i huvudsak
godtagits under reraissbehandlingen. SAF och utredningen rörande ökad
anställningstrygghet ra. m. anser emeUertid alt den föreslagna 14-dagarsliden
bör utsträckas till 30 dagar.

I
likhet raed reraissinslanserna anser jag del nödvändigt raed en regel sora
förhindrar arbetsgivare att kringgå reglerna ora lön vid uppsägning genora all
i stäUel för uppsägning tillgripa långtidsperraillering. Proraeraorieförslaget
skall ses raot bakgmnd av all arbetsgivare enligl gällande räll inte bör
tillgripa perraitlering, om en uppkomraen arbetsbrist kan väntas bli
långvarig. Enligl arbelsdorastolens praxis får en arbetsgivare inte heller
lUlgripa perraitlering i stället för uppsägning om avsikten är all
arbetstagaren inle vidare skall användas i arbetsgivarens tjänst.
Proraeraorieförslaget kan sägas innebära en vidareutveckling och precisering av
dessa grundsatser. Man kan givetvis ha olika uppfattning i frågan ora den
föreslagna 14-dagarsfrislen bör utsträckas eller eventuellt förkortas. För egen
del finner jag eraeUertid förslaget vara väl avvägt. Med anledning av etl
uttalande under reraissbehandUngen vill jag frarahålla, all jag inle finner
anledning all göra något undantag från regeln om rätt tiU lön vid
perraitlering i fall då perrailteringen föranleds av orasländigheier ulora
arbetsgivarens kontroll, såsora perraitlering på grand av konflikt eUer
myndighetsbeslul som arbetsgivaren inle hade bort räkna raed. Delta
slåndpunklslagande överensstäraraer raed vad jag nyss anförde i en liknande
fråga vid behandlingen av regeln ora rält till lön under uppsägningstid.

Reglema
ora rätt tUl lön vid uppsägning och permittering kompletteras i
promeraorieförslaget raed besläramelser om lönens storlek. Dessa
löneberäkningsregler innebär all lönen i princip skall beräknas sora ora
arbetstagaren i stället hade haft seraester och varit berättigad till
seraesterlön. Denna teknik har läranats ulan erinran av flertalet
reraissinstanser raen på ell par håU ifrågasätts, ora raan inte i stället bör
anknyta lill kollektivavtalens regler ora tidlön eller ora vänletidsersättning.

Det
fraraslår sora uppenbart - och har inte heller bestritls,av någon reraissinslans
- alt lagen raåste innehåUa regler sora fastställer en viss rainirainivå på den
lön sora skall ulgå vid uppsägning och långtidsper-railtering. Del gäller då
all finna elt syslera, sora kan tiUärapas över hela arbetsmarknaden oberoende
av ora lönen till arbetslagaren i fråga besläras i koUektivavtal eller i annat avlal.
Del låter sig då inle göra alt anknyta till koUeklivavlalsbesläramelser om
tidlön eller ora vänletidsersättning. Däreraot kan raan tillärapa del i seraeslerlagen
angivna regelsysterael för beräkning av seraesterlön, vilket gäller för hela arbelsraarknaden.
Och della syslera - tiUärapal i det nu aktueUa sararaan-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 113

hangel
- ger på det hela taget arbetstagaren tillräckliga garantier för en acceptabel rainirainivå
på uppsägnings- resp. perraitleringslön. Jag viU därför ansluta mig tiU promeraorieförslagels
principiella uppbyggnad av löneberäkningsreglema.

Arbetstagare
som är avlönad med tidlön beräknad för vecka eller längre tidsenhet komraer enligl
proraeraorieförslaget alt under uppsägningstid - och vid långtidsperraillering
- få den lön som belöper sig på den tiden, även om arbetsgivaren inte kan
sysselsätta honom. Detla har inte föranlett någon erinran under
remissbehandlingen och jag godtar förslaget.

För
andra arbetstagare, dvs. i praktiken främst de som avlönas raed tim- eUer
ackordslön, är enUgt proraeraorian lägel raer koraplicerat; I vissa fall kan
årsinkomsten påverkas av att arbetstagaren har varit frånvarande från arbetet
på grand av sjukdom, havandeskap eller barnsbörd, militärtjänstgöring eller
tjänstgöring i civilförsvaret.

Sådan
frånvaro - s. k. privilegierad frånvaro - jämsläUs i fråga om sådana
arbetstagare under vissa förutsättningar och med vissa begränsningar raed
arbetad dag när det är fråga ora tiUärapning av semester-lagen (se 7 § andra
stycket b) - e) seraeslerlagen). För dessa arbetstagare gäller enligt seraeslerlagen
följande vid beräkning av semesterlönens storlek, en beräkning som skall ske
på grandval av arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst i anställningen under kvalifikationsåret,
dvs. närmast föregående kalenderår. I arbetsinkomsten inräknas inte
semesterlön, sjuklön och övertidstiUägg! För varje dag sora utgör privilegierad
frånvaro skall å andra sidan arbetsinkoraslen ökas raed ell belopp raotsvarande
arbetslagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under kvalifikationsåret.
På den lönesumma som sålunda räknas fram utgör semesterlönen för hela
semestertiden nio procent. För varje dag som seraestern överstiger 24 dagar
för. år räknat ökas séraester-lönen raed fyra tiondels procent av
arbetsinkomsten. Prorheraorieför-slagel innebär, all dessa regler i seraeslerlagen'
tiUärapas även i del hu aktueUa sararaanhangel. Nioprocentsregeln, sora är
avpassad efter fyra-veckorsseraeslern, har dock ersatts raed en regel enligl
vilken lönen beräknas så all den för varje dag utgående lönen under tid då
arbete inle kan erbjudas skall uppgå lill fyra tiondels procent av inkomsten
under kvalifikationsåret. Med kvalifikationsår avses i proraeraorieförslaget
del kalenderår sora närraast föregått uppsägningen resp. permilteringen. För
uppsägningar under år 1971 blir aUtså år 1970 kvalifikalionsår.

De
föreslagna löneberäkningsreglema för tim- och ackordsavlönade föratsätter, atl
arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren under hela kvalifikationsåret.
Med den av raig förordade beslämraelsen ora en kvalifikationstid på sararaanlagt
24 raånader inora en 36-raånaderspe-riod behöver inle sä vara fallet. Jag kan
belysa detta raed följande exempel. En person sägs upp i deceraber 1971. Han
har varit anställd

8
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 114

hos
arbetsgivaren under hela år 1971, två raånader under år 1970 och hela år 1969.
Kravet på kvalifikationstid är därraed uppfyUl. Lönen under uppsägningstiden
skulle - ora ingen ändring gjordes i proraeraorieförslaget - beräknas så, alt
den för varje dag under uppsägningstiden utgående lönen motsvarar fyra tiondels
procent av 1970 års inkomst hos arbetsgivaren. Della leder uppenbarligen till
alt lönen under uppsägningstiden blir alldeles för låg. Probleraet bör enligl rain
raening lösas genora en regel som innebär, att arbetsinkomsten under kvalifikationsåret
skall för varje arbetsdag under tid då arbetslagaren inte var anställd hos
arbetsgivaren ökas med ell belopp motsvarande arbetstagarens genorasnitlliga dagsinkorasl
hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Den nu föreslagna regeln är i
huvudsak överensstämmande med bestämmelsen i 12 § Iredje stycket semeslerlagen
om jämkning av inkomstunderlaget vid privilegierad frånvaro under
kvalifikationsåret. Tillärapad på det nyss anförda exeraplel innebär regeln
följande. Först räknar raan ut den genomsnittiiga dagsinkorasten under de två
månader arbetslagaren var ansläUd hos arbetsgivaren år 1970. Antalet
arbetsdagar under de återstående tio månaderna mulilipUceras därefter raed den
uträknade genorasnitlliga dagsinkorasten. Produkten adderas raed den arbelsinkorasl
arbetstagaren uppburit hos arbetsgivaren under år 1970. Slutsumraan utgör del inkomslunderlag
på vilket den fömt angivna procentberäkningen skall göras.

Utöver
vad jag nu har förordai synes inle några järakningar äv eller tiUägg till de i proraeraorian
föreslagna löneberäkningsreglema i fråga om tim- och ackordsavlönade vara
erforderliga. Jag ansluter raig därför tUl promemoriaförslaget på denna punkt
med det liUägg för vUket jag nyss har redogjort.

Proraeraorieförslagels
löneberäkningsregler har kompletterats med en avräkningsregel. EnUgt denna får
arbetsgivaren från den lagstadgade uppsägnings- resp. j>ermilleringslönen
avräkna inkorast sora arbetstagaren under den lid lönen avser har förvärvat
eller uppenbart borde ha kunnat förvärva i annan anstäUning.

Del
skulle enligt rain mening i och för sig med fog kunna hävdas, att en
arbetsgivare bör vara skyldig all fullgöra sin del av anställningsavtalet,
även ora han inte är i slånd all tillgodogöra sig någon motprestation från
arbetstagaren i förra av ulfört arbete. Avstår arbetsgivaren frän att kräva
arbetsprestationer skuUe han med andra ord inte ha atl göra raed hur
arbetstagaren utnyttjar den ledigblivna liden. Jag vill emellerlid inle
bestrida, alt del trots aUl kan förefalla slötande, ora en arbetstagare uppbär
lön från två håll. En avräkningsregel för atl hindra sådan överkorapensalion
bör därför införas. Eflersora del från allraän synpunkt är angelägel, all
arbetsföra personer stär lill arbelsraarknadens förfogande bör avräkning ske
även för inkorast som arbetstagaren uppenbart borde ha kunnat förvärva på
annat håll. Mol bakgrund av del

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 115

förat
anförda ora arbetsgivarens principiella skyldighet alt fullgöra sin del av
anställningsavtalet finner jag inte anledning all, som förordats från
arbetsgivarhåll, utvidga avräkningsmöjlighelema utöver vad sora följer av alt
arbetslagaren »uppenbart» borde ha kunnat skaffa sig inkomst på annat håll.

Avräkningsregeln i promeraorieförslaget
avser endasl lön i annan anställning. Sora frarahållits under reraissbehandlingen
bör även inkorast från uppdrag eller förvärvsverksamhet som egen företagare
kunna avräknas. Från arbetsgivarhåll har hävdats alt avräkning också bör kunna
ske för avgångsbidrag, utbildningsbidrag, näringshjälp och förtidspension. För
egen del anser jag atl det inle finns tillräckliga motiv för atl låta en
arbetstagare vid sidan av lön uppbära sådana sociala och arbetsmarknadspolitiska
förraåner sora är avsedda atl utgöra ersättning för bortfallen lön. Jag
förordar därför, all avräkning fär ske för utbildningsbidrag enligt arbelsraarknadskungörelsen
och för ålderspension enligt lagen ora allraän försäkring, i de fall då pensionermgen
följt på uppsägningen. När det gäller förtidspension föreligger det
visserligen inte några forraeUa hinder mol alt bevUja sådan under uppsägnings-
eller permitteringstid. Jag räknar emellertid med atl del koraraer atl bli
ovanligt all full förtidspension beviljas efler uppsägning eller perraitlering
på sådani sätt all pension utgår för tid under vilken arbetstagaren har rält tiU
uppsägnings- eller perraitleringslön. Enligl min mening behövs det därför inle
någon särskild regel ora avräkning av förtidspension. Vad härefter angår näringshjälp
enligl arbelsraarknadskungörelsen är sådan avsedd atl utgöra bidrag lill den sora
vill starta egen verksarahet. Näringshjälpen är alltså inte en ersättning för
bortfallen lön och bör därmed inte heUer få avräknas på den lagstadgade lönen.
Avgångsbidrag enligt AGB-försäkringen eller AGE-syslerael är, sora jag tidigare
har antytt, en ekonomisk förmån sora arbetstagaren har tjänat in genom flera
års arbete. Den har annan funktion än lön. Jag vill inle frångå den i proraeraorian
intagna ståndpunkten alt AGB-ersältning och liknande förraåner inle får
avräknas.

De i
proraeraorian gjorda uttalandena ora förslagels betydelse i den situationen att
arbetsgivaren försätts i konkurs har inte föranlett några invändningar under reraissbehandlingen.
Jag vill för rain del ansluta raig lill dessa uttalanden. En arbetstagare som
omfattas av den nu föreslagna lagen koraraer alltså alt i arbetsgivarens
konkurs få förraånsrätt för lön under den lagstadgade uppsägningstiden. Därraed
följer av lagen ora statUg lönegaranti vid konkurs atl stalsgarantin gäUer för
lön under den lagstadgade uppsägningstiden. Del enligt näranda lag gällande raaxiraibeloppet
för stalsgarantin - för varje arbetstagare högst tre gånger det vid liden för
konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring - bör
såsom förordals i proraeraorian höjas till fyra basbelopp.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 116

Proraeraorian
innehåUer också förslag ora rätt till åleranslällning. Förslaget innebär
följande. Ora arbetstagare sora har rätt tUl lagstadgad uppsägningstid blir
skild frän anställningen på grund av arbetsbrist äger han under sex månader
därefter företrädesrätt lill ny anstäUning hos sararae arbetsgivare i sararaa
eller likartad verksarahet under förulsällning att han har tillräckligt
kunnande för del nya arbetet. Om flera arbetstagare har sådan räll, har enligt
förslaget den sora varit anställd längst lid hos arbetsgivaren företräde.

Ingen reraissinslans har raolsalt
sig atl i lagen upptas regler ora räll till åleranslällning. De föreslagna
bestämmelserna om rätt till lön vid permittering kan enligt min åsikt antagas
leda liU alt arbetsgivarna söker undvika permitteringar och i släUel tillgriper
uppsägning vid uppkoramen arbetsbrist. Beslämraelsen om rält liU återanställning
komraer atl kraftigt raotverka de för arbelslagama oförmånliga verkningar som elt
sådant förfaringssätt skulle medföra. Jag anser därför atl regler ora rätt tUl återanställning
inle kan undvaras. Eflersora den föreslagna lagen om anställningsskydd är
avsedd atl bereda äldre arbetstagare etl särskilt skydd är det ofrånkoraligl
all äldre arbetstagare sora omfattas av lagen måste ges företrädesrätt till återanställning
fraraför yngre arbetstagare för vilka lagen inte gäller, även ora dessa senare
arbetstagare kan åberopa längre anställningstid.

Förslaget om räll till åleranslällning
under sex månader efler del all anställningen upphörde innebär att en
arbetstagare med sex raånaders lagstadgad uppsägningslid får företrädesrätt lill
nyanställning som sker inom ett år efter det att han fått del av uppsägningen.
SAF har yrkat att den förordade sexmånadersliden, inora vilken rätt till åleranslällning
föreligger, skall begränsas lUl fyra raånader. I skrivelsen frän socialdemokratiska
partiet framförs å andra sidan yrkanden ora förlängning av den föreslagna
liden. Här gäller del att göra en avvägning raellan å ena sidan äldre
arbetstagares intresse av atl kunna få koraraa tillbaka till sin garala
arbetsplats och å andra sidan del allmänna inlresset av atl att undvika
långtgående kalegoriklyvningar meUan äldre och yngre arbetssökande. Den i proraeraorian
förordade sexmånaderstiden bör enligt min mening inle förkortas. Det kan
däremot finnas skäl sora talar för en förlängning av liden. Vid den nu aktuella
provisoriska lösningen förordar jag alt proraeraorieförslaget följs. Erfarenheten
får visa ora en förlängning av liden bör göras vid en mer definitiv reglering
av dessa frågor.

Under
remissbehandlingen har framför allt arbetsdomstolens ordförande kritiserat
förslaget ora rätt lill återanställning raed den utgångspunkten alt förslaget
är opreciseral och läranar alllför många frågor olösta. För egen del vill jag
framhålla, att rätt till återanställning givetvis kan komraa all göras
gällande pä skilda sätt under raånga olika förhållanden. I de flesta fall lorde
del inte erbjuda några svårigheter

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 117

för
arbetsgivaren att fraraföra erbjudande ora åleranslällning till arbetstagaren
särskilt sora det raåste ha tett sig sora naturligt för arbetsgivaren all la
reda på arbetstagarens adress i saraband raed all den tidigare anställningen
upphörde. Av allraänna avtalsrältsliga grundsatser följer, att arbetstagare som
viU ha åleranslällning, måste acceptera erbjudande härom utan oskäligt
uppehåll. Det ligger i sakens natur, alt arbetstagaren i princip måste vara
beredd alt lUllräda anställningen i enlighet raed vad arbetsgivaren anger i
sill erbjudande ora återanställning. Del senast sagda gäller dock med
reservation för alt arbetsgivaren inle kan begära, atl den nya anstäUningen
skall tillträdas inom så kort tid all del i själva verket inle finns någon
realitet i äteranställningsrällen. Denna fråga får bedöraas olika alltefter
vilken befattning del är fråga ora. Alt i lag närraare precisera tidsgränserna
torde knappast vara lärapligt raed hänsyn tUl risken för alt tidsgränserna blir
stela och svåra alt tUlärapa i raera specieUa situationer.

Skulle
den adress arbetstagaren på arbetsgivarens begäran har läranat vid den
tidigare anställningens upphörande visa sig vara inaktuell, fraraslår del sora
en naturlig åtgärd all arbetsgivaren underrättar vederbörande fackliga
organisation vid förelaget ora saken. Har arbetsgivaren gjort del, bör del
norraalt inle bli fråga ora atl utdöma skadestånd för åsidosättande av regeln
om rätt tUl återanställning.

Enligl min mening bör
spörsmålet ora i vilken ordning rätt liU åleranslällning skall utövas och
därmed samraanhängande frågor inle regleras närmare i lag, eflersora något sådani
kan leda lill icke önskvärd stelhet i den praktiska liUärapningen. Jag vill
understryka, att den påföljd som i praktiken kan koraraa i fråga vid
åsidosättande av åleran-slällningsrälten är skadestånd. Den skadeståndsregel sora
jag koraraer atl föreslå i det följande är så utforraad att doraslolama får raöjligheler
alt jämka skadestånd efler vad som finnes skäligt. Har arbetsgivare vidtagit de
åtgärder som med hänsyn tUl omständigheterna framstår som rimliga för atl
arbetstagaren skall kunna tillgodogöra sig sin rätt tiU återanställning, bör
det alltså inle bli fråga ora någon påföljd för arbetsgivaren.

Med
anledning av vad bl. a. statens avtalsverk har uttalat under reraissbehandlingen
vill jag frarahålla, all de i 28 § regeringsforraen intagna bestäraraelserna ora
förtjänst och skicklighet såsora enda befordringsgrunder vid tillsättning av
statliga tjänster givelvis raåste gälla framför de i denna lag upptagna beslämraelsema
ora räll lill återanställning. Detsararaa bör vara faUel beträffande tjänster,
på vilka koramu-naltjänsleraannalagen är tilläraplig och där
avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av Kungl. Maj:l eller rayndighet
sora Kungl. Maj:t besläraraer. En regel av denna innebörd har tagits raed i den
föreslagna lagen.

Proraeraorieförslaget
innehåUer en särskild bestämraelse om all den.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 118

som har blivit återanstäUd, oraedelbart får räll lill lagstadgad
uppsägningslid. Den tidigare anställningstiden räknas med andra ord som kva-lifikalionsgrandande.
I sak har denna besläramelse godtagits av remissinstanserna. Även ora regeln raed
den utforraning av kvalifikationsbe-släraraelserna sora jag har förordai får raindre
betydelse, anser jag dock alt det finns praktiskt behov av regeln. Sora arbelsdorastolens
ordförande har frarahållit, bör regeln inte gälla ifall den nya anställningen
avser viss tid eller visst arbete. Sora jag förut har påpekat raåste dessa anstäUningsforraer
i princip läranas utanför den nu aktuella provisoriska lagstiftningen. I detta sararaanhang
vUl jag också erinra ora att, sora jag tidigare har frarahåUit, rält till åleranslällning
inte bör tillkorama den sora har ålderspension enligl lagen ora allraän
försäkring.

I proraeraorian görs vissa uttalanden rörande förslagels
återverkningar på den i arbetsdomstolens dora 1932 nr 100 antagna principen om
arbetsgivarens fria uppsägningsrätt. Uttalandena innebär alt bestäraraelserna
om rätt liU åleransläUning kan koraraa alt leda till atl rättsgrundsatsen ora arbetsgivarens
fria uppsägningsrätt inte längre kan upprätthållas raen all den frågan får överläranas
till rättstiUämpningen. Jag vUl med anledning härav frarahålla, all del här är
fråga ora en oskriven rättsgrundsats sora har bekräftats i arbetsdomstolens
praxis och endasl i mindre utsträckning på vissa speciella oraråden begränsats
genora lag. Oskrivna rättsgrandsatser kan förändras genom den aUmänna rällsutveckUngen.
Arbelsdorastolens ordförande har pekat på omständigheter som har inträffat
efter arbetsdomstolens dora 1932 nr 100 och sora kan ha påverkat rällsutveckUngen.
Genora tiUkomsten av den nu föreslagna lagen, särskUl då bestämmelsen om rätt lill
återanställning, tiUkoraraer ytterligare en oraständighel som i hög grad bör
vara ägnad all påverka rättsutvecklingen i riktning bort från grundsatsen om
fri uppsägningsrätt. Denna bedöraning mbbas inle av all lagen har en i viss raän
provisorisk karaktär, eftersom del inle är fråga om ett provisorium i den
meningen all det kan bli aktuellt alt i framtiden minska den
anställningstrygghet som den nya lagen ger. Arbetsdomstolens ordförande synes
också ulgå från all den föreslagna lagen i realiteten komraer atl innebära inle
bara viss rält tiU åleranslällning ulan också skydd mot uppsägning ulan
behöriga skäl, åtrainstone för de arbetstagargrapper sora orafallas av lagen.

6.2.3 Undanlag från lagens lillärapningsoraråde

EnUgt proraeraorieförslaget undantas frän lagens lillärapningsoraråde
bl. a. arbetstagare sora är raedlera av arbetsgivarens familj, arbetstagare som
avlönas uteslutande genora vinst och arbetstagare sora orafallas av lagen ora
arbetstid ra. ra. i husligt arbete. Jag biträder dessa förslag, som inte har
mött någon erinran under reraissbehandlingen.

I proraeraorieförslaget undantas vidare säsongarbetare,
arbetstagare i

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 119

företagsledande
eUer därraed järaförlig ställning, arbetstagare sora orafallas av sjöraanslagen
saral handelsresande och plalsförsäljare.

Undanlaget
för säsongarbetare har kritiserats på flera håU under reraissbehandlingen. Med
den utforraning jag föreslagit beträffande regeln ora kvalifikationslid finns
del inga tekniska svårigheter att låta lagen gälla även för säsongarbetare. Del
synes också naturligt alt en säsongarbelare som blir uppsagd i början av
säsongen skall komraa i åtnjutande av det skydd den föreslagna lagen är avsedd
alt ge. Jag anser därför, att undanlag inle bör göras för säsongarbete..Della
ståndpunkts-tagande föranleder eraeUertid etl tillägg lill den förut behandlade
regeln ora räll lill lön vid länglidsperraittering. Det kan inle gäma vara
rimligt, all den som har tagit anställning i ell säsongbetonal arbete skall
kunna göra anspråk på lön under perraitlering som avser den lid av årel som
ligger utanför säsongen. Jag förordar därför, all i lagen anges all bestäraraelserna
ora rält lill lön vid perraitlering inte gäUer ora permilteringen föranleds av
atl arbetet är säsongbetonal eller eljest liU sin natur inle samraanhängande.
Det sista tillägget avser arbetstagare i in-lerraillenl, dvs. raed viss
regelbundenhet återkommande, arbete. Sådant arbete förekoraraer bl. a. i sluveri-
och reslaurangfackel. I detla sararaanhang vill jag även la upp frågan ora
något raotsvarande undanlag bör göras i fråga ora rätten till lön under uppsägnmgslid.
Elt sådant undantag skuUe t. ex. kunna få den utformningen atl räll liU lön inle
skuUe föreligga för uppsägningstid sora inle ligger inora säsongen. Vid bedöraningen
härav raåste eraeUertid beaktas alt utvecklingen inora näringslivet är den atl
traditionellt säsongarbete alltraer utvecklas i riktning raot helärsanslällning.
För det stora flertalet säsongarbelare lorde anställningen ha i huvudsak sararaa
betydelse sora en helårsansläUning har för andra arbetstagare. Säsongarbelaren
räknar vanligen raed all få koraraa tillbaka i arbetet när nästa säsong börjar.
Och även arbetsgivaren är inställd på del. En uppsägning har från denna
synpunkt sararaa verkan för säsongarbetaren sora för andra arbetare; han fär etl
besked ora all han raåste söka sig annan anställning. Hans behov av uppsägningslön
är i huvudsak detsararaa sora den helärsanslällde arbetstagarens. Av dessa
skäl intar jag den ståndpunkten alt några särregler i fråga ora uppsägningslön
till säsongarbelare inle bör införas. Den av raig tidigare föreslagna avräkningsregeln
för dubbel lön får anses i tillräcklig grad säkerstäUa arbetsgivarnas
berättigade intressen i sararaanhangel. Jag viU slutligen erinra om alt del förat
behandlade undantaget för anstäUningar som avser viss tid kan bli tUlärapligl
på vissa arbetstagare som sysselsätts i säsongbetonal arbete.

SACO
har under reraissbehandlingen gjorl gällande, alt del inle finns någon
anledning all undanta arbetstagare i förelagsledande eller därraed järaförlig
ställning från lagen. Jag delar emellertid den i promemorian framförda
uppfattningen, all dessa

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 120

arbetstagare
intar en så speciell ställning all den nu aktuella provisoriska lagstiftningen inle
bör gäUa för dera. Att sora TCO synes förorda inle göra undanlag för personer i
ledningen för raindre förelag raen däremot för personer i ledningen för större
företag torde vara en alllför kompU-cerad ordning för all genomföras åtrainstone
i en provisorisk lagstiftning.

Undantaget
för sjöraän har kritiserats på flera håU. Läget i fråga ora dessa arbetstagare
är det, all sjömanslagen förutsätter alt anställ-nuigen avser fartyget eller
viss resa. Omkring två tredjedelar av de ombordanställda har denna
anställningsform. Återstoden liksora praktiskt taget allt fartygsbefäl är
anställda hos rederiet, s. k. rederiansläUning. Sjöraanslagskoramiltén har nyUgen
framlagt ell betänkande enligt vilket ombordanställda och fartygsbefäl skall ha
rederianställning. Innan sjömanslagen har ändrats i enlighet raed della
förslag, är del vanskligt alt låta den nu aktuella lagen gälla för arbetstagare
sora orafattas av sjömanslagen. Härtill koraraer all förhållandena inora
sjöfarten i flera hänseenden är speciella och skiljer sig från förhåUandena inora
industrin och handeln. I della sararaanhang är av särskilt intresse all endasl
drygt 15 % av sjöfolksförbundets raedleraskår har uppnått 45 års ålder, en åldersfördelning
sora raarkant skiljer sig från vad sora är vanligt inora handeUis och
industrins organisationer. Jag har korarait tiU den slutsatsen att lagen inte f.
n. bör göras tiUäraplig på arbetstagare som orafallas av sjöraanslagen.

Utredningen
rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. och TCO har hävdat, atl det inte
finns någon arUedning all undanta handelsresande och plalsförsäljare från
lagen. Som skäl för undanlaget har i proraeraorian åberopats, atl del finns
regler ora uppsägning i komraissionslagen, vUken har lUlkorarait i nordiskt saraarbele,
och all förslag till ändringar i koraraissionslagen nyligen har lagts frara av korarais-sionslagsliftningssakkunniga.
Delta är eraeUertid enligt rain raening knappast tiUräckligt vägande skäl för
all göra undanlaget. Del är inte heller förenat raed några större tekniska
svårigheter atl låta lagen gälla för sådana handelsresande och plalsförsäljare sora
är all anse sora arbetstagare. Jag anser därför atl undanlag inle bör göras
för dessa arbetstagarkategorier. Sora närmare redovisas i specialmotiveringen
föranleder detla vissa ändringar i 86 § komraissionslagen.

I
promemorian uttalas, atl det inle har ansetts lärapligt all göra något
undantag för deltidsanställningar. Under reraissbehandlingen har framhållits,
att undanlag brukar göras både i lag och i kollektivavtal för mera begränsade
deltidsanställningar. För egen del viU jag först frarahålla, all det är en
allmän strävan från stalsmaklemas sida atl få lill stånd en anpassning av
arbetet efter arbetslagarens föratsättningar. Elt sätt atl göra en sådan
anpassning är all anställa arbetskraft

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 121

på
dellid. Även om deltidsanställningen är begränsad, kan den ha stor betydelse
för arbetstagaren. Detta gäller särskilt vissa kategorier arbetstagare, bl. a.
de handikappade. Jag anser mig därför inle böra förorda något undanlag i fråga ora
deltidsanställda.

6.2.4
Påföljds- och rätlegångsbesläraraelser ra. ra.

Enligt
promemorieförslaget är lagens bestäraraelser tvingande. Arbetsgivare sora
åsidosätter lagen blir skyldig all ersätta uppkoraraen skada, även ideeU sådan.
Skadestånd kan dock järakas. Förslaget innehåUer vidare en preskriptionsregel enligl
vilken talan skall väckas senast två år efter skadans uppkorasl. Talan skall
prövas av arbelsdorastolen, ora anstäUningsavtalel regleras av kollektivavtal
och i annat fall av allmän domstol. I fråga ora talans väckande och utförande
hos arbelsdorastolen skaU enligl förslagel 13 § lagen ora arbelsdorastol tiUärapas.

Under
reraissbehandlingen har SAF uttalat, all lagen bör vara disposiliv, så att
huvudorganisationerna kan komma överens om andra regler. Jag har svårt alt se
att det kan finnas behov av en sådan rörelsefrihet. Lagen har karaktären av en
social skyddslag för den äldre arbetskraften och det är inte meningen all det
anställningsskydd som lagen ger dessa kategorier av arbetstagare skaU kunna
urholkas. Jag ansluter mig därför tUl promemorieförslaget på denna punkt. Jag
vill emeUertid understryka att det inle föreUgger något hinder för partema att
träffa avtal om ytterligare förbättrat anställningsskydd. Sora jag tidigare berört
kan det dessutora vara önskvärt för de grupper av arbetstagare, som lämnats
utanför den föreslagna lagen, att ansläUningslrygghelen stärks avlalsvägen.

Ett par remissinstanser
har påpekat, all preskriplionsreglema bör kompletteras med en bestämmelse om atl
arbetsgivaren inom viss kortare tid - två eller fyra månader - skall
underrättas om anspråk på skadestånd. Det har vidare framhållits, att de
föreslagna preskriptionsreglerna är svåra att tiUämpa vid krav som grandas på reglema
ora rätt tiU återanstäUning.

En regel ora att anspråk
skall framföras lUl arbetsgivaren inom viss tid har den fördelen all raan
förbättrar raöjUgheterna alt fä frara vad som egentligen har inträffat. Regler
av denna typ är också regelmässigt intagna i de på arbetsmarknaden förekoraraande
förhandlingsordningarna. En regel av delta slag synes raig därför böra införas
i preskriptionsbestära-melserna. Den tidsfrist inom vilken anspråk måste göras gäUande
hos arbetsgivaren bör efter mönster av huvudavtalets förhandlingsordning bestäraraas
lill fyra månader. Det kan inte anses vara helt klart hur promeraorieförslagels
preskriptionsregler skall tillämpas vid krav sora grundas på reglerna ora räll
lill åleranslällning. Del är näraligen tveksamt

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 122

när
skadan i ell sådani fall har uppkorarait. För atl skapa klarhet i frägan
föreslär jag en specialregel, enligl vilken preskriptionstiden i sädana fall
börjar löpa när den anställning varliU arbetstagaren gör gäUande företrädesrätt
har tillträtts av annan.

I
övrigt har proraeraorieförslagels påföljds- och rätlegångsbesläraraelser
godtagils i sina grunddrag av reraissinslanserna. För egen del finner jag dessa
delar av förslagel ändaraålsenliga och viU därför biträda dera. Till vissa särskUda
frågor ålerkoraraer jag i specialraotiveringen.

6.3
Förslaget till lag om vissa ålgärder för atl främja sysselsättning av äldre
arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden

6.3.1
Lagens tiUärapningsoraråde

I proraeraorian
diskuteras tUl en början ora generella eller selekliva ålgärder bör koraraa i
fråga. Som framhålls i proraeraorian har ell generellt syslera, sora i princip
orafattar aUa arbetsgivare, fraraför aUt den fördelen all arbetsraarknadsniyndighelema
sysleraatiskl och fortlöpande fär kännedora ora strukturen på arbetskraften vid
aUa arbetsställen. Å andra sidan varierar behovet och fömtsättningarna atl
bereda äldre förbättrade sysselsällningsraöjligheler starkt. För det här
aktuella syftet är det därför inle raotiveral atl kontakter etableras raed alla
arbetsgivare. Syftet all bereda förbättrade sysselsättningsraöjUgheler åt de
äldre bör kunna tillgodoses inora raraen för etl selektivt syslera sora
möjliggör ingripanden i den utsträckning som den äldre arbetskraftens
förhållanden påkallar det och är raöjUgl raed hänsyn liU bl.a. arbetsmarknadsmyndigheternas
resurser. Del finns därför starka skäl för förslaget i proraeraorian atl arbetsraarknadsrayndigheterna
bör kunna reglera i vilken utsträckning befogenheterna enligl lagen skall ulnylljas.
Förslagel har inle raött några erimingar under reraissbehandlingen. Även jag
ansluter raig till förslagel. Lagstiftningen bör alltså ge arbetsraarknadsrayndigheterna
befogenhet atl vidta ålgärder för all förbättra den äldre arbetskraftens sysselsällningsraöjligheler
i den utsträckning som förhållandena i konkreta fall påkallar del.

I
proraeraorian föreslås all arbetsraarknadsrayndighelernas raöjligheler alt
vidta ålgärder för de äldre inte skall begränsas genora all arbetsgivare raed
viss verksamhet undantas. Även offentliga arbetsgivare skall alltså kunna bli
föremål för ingripanden. Jag tiUstyrker promeraorieförslaget sora i denna del
har godtagits under remissbehandlingen.

I
della samraanhang vUl jag närana atl Svenska koraraunförbundel och Svenska
landstingsförbundet har - utan atl dock yrka på undanlagande från lagens lillärapningsoraråde
- betonat atl lagen inle får tUlärapas så att vissa arbetsgivare, t. ex. offentliga
arbetsgivare, i särskilt stor utsträckning får ta hand ora arbetskraft som har ell
utsatt läge. TiU detla viU jag först säga atl de offentiiga arbetsgivarna
självklart

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 123

skall
visa samraa ansvar för den anställda äldre arbetskraften sora andra
arbetsgivare. När del gäller nyanslälUiing är lagstiftningen inte inriktad på
all vissa arbetsgivare skall ta hand ora äldre arbetskraft utan dels på alt
bryta inställningen att äldre arbetskraft generellt är sämre arbetskraft, dels
på att arbetsplatsen och arbetsuppgifterna vid behov skall anpassas lill de
äldre arbetslagarnas förutsättningar så atl de skall kunna fullgöra
arbetsprestationer som är jämförbara med de yngre arbetslagamas. Mol denna
bakgrand finns del enligl rain raening ingen grand för de fraraställda
farhågorna. Dessutom syftar lagen till lösningar i samråd raellan berörda rayndigheter
och parter. I den raån anvisningar sora raeddelas arbetsgivaren anses för
betungande slår det arbetsgivaren, vare sig enskild eller offentlig, fritt all
påkalla ingripande från AMS. Ålägganden av tvingande natur kan bringas under Kungl.
Maj:ts prövning.

En
ytterligare fråga beträffande tillämpningsområdet som diskuteras i proraeraorian
gäUer huruvida arbetsgivare raed få anställda bör undantas. Proraeraorians
ståndpunkt sora har läranats utan erinran av flertalet reraissinstanser
innebär att arbetsgivare sora sysselsätter raindre än fem arbetstagare skall undantas.
Några arbetstagarorganisationer, däribland Svenska byggnadsarbetareförbundet,
motsätter sig della undanlag. Sålunda betonar Svenska transportarbeiareförbundet
atl en inte ringa del av arbetsmarknaden faller utanför tiUämpningsorarådet, ora
begränsningen accepteras. Å andra sidan anser SAF alt en nedre gräns bör
sältas vid arbetsgivare sora regelbundet sysselsätter rainst 50 anställda.

Från
principiell synpunkt kan visserligen hävdas all åtgärder bör kunna vidtas
oberoende av ora arbetsgivaren sysselsätter fler eller färre anställda. EraeUertid
torde det åtrainstone i ett inledande skede redan av resursskäl vara nödvändigt
alt den nya ordningen tillämpas med en viss begränsning. Vidare lalar fraraför
allt effeklivilelshänsyn för atl begränsningen väljs raed utgångspunkt i orafatlningen
av arbetsgivarens verksarahet. Arbetsgivare raed etl fåtal anställda har ofta
begränsade raöjligheter atl vidta sådana åtgärder sora kan behövas för all
förbättra sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetskraft. Insatser från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida beträffande dessa småföretag torde i regel inte kunna ge några nämnvärda
praktiska resultat. Jag förordar därför en gränsdragning som i Ukhet med promeraorieförslaget
innebär alt arbetsgivare raed endasl några fä anställda inte skaU orafattas av
lagen. Närmare belysning av gränsdragningsfrågan ger vissa uppgifter från statistiska
centralbyråns centrala företagsregister i fråga om förhållandena vid utgången
av år 1968. På grundval av dessa uppgifter kan beräknas all ca 68 procent av
samtliga vid företag anställda personer sysselsätts vid företag raed rainst 50 ansläUda
och ca 91 procent vid förelag raed minst fem anställda. Den i promemorian
gjorda gränsdragningen får bl. a.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 124

mol
den bakgrunden anses innefatta en rimlig avvägning.

En
annan fråga beträffande lagstiftningens räckvidd gäller för vilka åldersgrupper
åtgärder skaU kunna vidtas. Av de statistiska uppgifterna om arbetslöshetens
omfattning och arbelslöshelstidemas längd kan utläsas all svårigheterna på arbelsraarknaden
är särskilt kännbara för personer i de högsla åldersgrapperna, dvs. i åldern
55 år eller högre. Fraraför aUl för dessa personer behöver insatser göras. Jag viU
eraeUertid erinra om AMS:s uttalande alt man har kunnat raärka en negativ
attityd till nyanställning av även raedelålders arbetskraft. I proraeraorian frarahålls
också all svårighetema för arbetskraften kan inträda vid varierande åldrar,
beroende på t. ex. arbetstagarens utbildning och yrkeserfarenhet,
näringsstrukturen i regionen ra. ra. och atl de sarahälleliga sysselsättningsskapande
åtgärdema i inte ringa omfattning gäller även personer i åldersgrupperna
närmast under 50 år. Detta gör all ålgärder bör kunna vidtas för all säkerställa
sysselsättning även för dem. Jag ansluter mig därför till slutsatsen i proraeraorian
atl del inte finns skäl all närmare ange vilka åldersgrupper som orafallas av arbetsraarknadsrayndighelernas
befogenheter enligt lagstiftningen. Som har påpekats i proraeraorian kan
ledning vid den praktiska lillärapningen häratas av del förhällandet all mitt
förut framlagda förslag till förbättrat anställningsskydd gäUer arbetstagare sora
har nått 45 års ålder. För yngre personer torde i varje faU i dagens läge ålgärder
i regel inte behöva aktualiseras.

6.3.2
Förfarandet hos länsarbelsnärand och AMS

Enligl
departeraentsproraeraorian skall syftet raed den föreslagna lagstiftningen
tillgodoses genora elt förfarande sora i sina huvuddrag föreslås bli utforraal
på följande sätt. Utgångspunkten för arbetsmarknadsmyndigheternas bedömningar
av fömtsättningarna all förbättra de äldres sysselsättningsmöjligheter skaU
vara atl dessa myndigheter får möjlighet att infordra vissa gmndläggande
uppgifter ora arbelskraflsslrukluren på olika arbetsplatser. Uppgifterna inhäralas
av länsarbetsnäranderna efler kontakter med arbetsgivaren och vederbörande
arbetstagarorganisationer.

I
den utsträckning arbetsmarknadsförhällandena påkallar del kan länsarbelsnärand
ta upp överläggningar raed arbetsgivaren och arbelstagar-organisationema ora sysselsältningsförhållandena
för äldre arbetskraft. Överläggningarna förutsätts syfta i första hand till alt
klarlägga förhållandena och föratsättningarna att öka raöjlighelema för äldre
all sysselsättas i verksarahelen. Visar del sig atl några sådana föratsättningar
inle finns, får länsarbetsnäranden lägga ner ärendet. Ora däreraot förutsättningarna
kan antagas föreligga, skaU fortsalla överläggningar hållas i syfte atl nå frara
lUl samförslåndslösningar beträffande ålgärder

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 125

som
kan leda till ökade sysselsättningstiUfällen för äldre. Men om samförstånd inle
kan nås, skall överläggningarna också kunna resultera i ensidiga anvisningar
från nämndens sida. Anvisningarna skall kunna innehålla bl. a. rekommendationer
om att företaget skall anställa viss andel äldre arbetskraft vid nyrekrytering.

Om arbetsgivare undandrar
sig alt samarbeta raed länsarbetsnämnden, skall nämnden enligl proraeraorieförslaget
anraäla förhåUandet hos AMS, sora i sin lur kan ta upp överläggningar raed
arbetsgivaren och berörda fackliga organisationer. Vidare föreslås alt AMS skaU
få vissa utredningsbefogenheter, bl. a. raöjlighet all utfärda editionsföreläggande
i fråga om handlingar som belyser personalpolitiken. Som elt yttersta raedel
för de fall då arbetsgivaren inte på annat sätt kan förraås att vidta ålgärder
föreslås alt AMS skall kunna föreskriva atl arbetskraft endast får anställas
hos arbetsgivaren genora den offentliga arbetsförraedlingen eller raed dess
godkännande. Åsidosättande av föreskrift härora föreslås bU slraffsanklionerat.

I
proraeraorians förslag ligger tonvikten på att överläggningar i syfte att
förbättra de äldres sysselsättningsraöjUgheler skall ske i saraverkan raellan rayndigheter,
organisationer och arbetsgivare sora berörs av frågan. Tvångsraedlen är
avsedda endast sora en yttersta utväg för de fall då del visar sig oraöjligt
att få liU stånd ell samarbete raed vederbörande arbetsgivare.

Förslaget
har accepterats av en majoritet remissinstanser. Även jag finner all den
föreslagna ordningen bör kunna ge elt gott underlag för arbetsraarknadsrayndighelernas
strävanden alt bereda den äldre arbetskraften ökade sysselsättningsraöjUgheler
på den öppna arbelsraarknaden. En nödvändig förutsättning för alt nå effekt i
dessa strävanden är, såsom också framhåUits i proraeraorian, all insatserna
görs i nära saraarbele raed de anställda och deras fackliga organisationer.
Del är viktigt all de anställdas förtrogenhet raed arbetets villkor och
arbetsplatsernas förhållanden redan frän början tas till vara, inle minst vid
överväganden om lärapUga åtgärder. De anställda har också goda förutsättningar
all följa hur föreslagna åtgärder omsätts i praktiken och vilket resultat de
ger. Jag vill i delta samraanhang närana alt de synpunkter på proraemorieförslagen
som Sveriges socialderaokratiska arbetareparti har inhänilat från elt stort anlal
lokala partiorganisationer visar all elt betydande intresse föreligger från de
anstäUdas sida för ett ökat inflytande för deras del över personalpolitiken
vid företagen. Det har därvid också föreslagils all de fackliga organisationerna
skall få del av den inforraation sora lämnas arbelsmarknadsrayndighelerna bl.
a. för alt organisationerna skaU kunna effektivt bevaka atl rekoraraenderade ålgärder
koraraer liU slånd. På många håll har man dessutora föreslagit atl de fackligt
förtroendevalda skall få en starkare StäUning på arbetsplatserna för att kunna
dellaga i bevakningen av

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 126

alt
lagstiftningen följs.

Jag delar de synpunkter
som sålunda har förts fram. De bör enligt min raening återspeglas i
lagstiftningen på ett raer oraedelbart sätt än vad som skell i proraeraorieförslaget.
Jag förordar en uttrycklig reglering i lagen av inle bara
arbetstagarorganisations raedverkan i handläggningen av frågor sora avses i
lagen utan också forraema för denna raedverkan. Jag föreslär alt
arbetstagarorganisations medverkan sker genom företrädare sora utses av
organisationen bland dess medleramar. Det finns inle anledning all räkna med atl
organisation koramer alt utse fler företrädare än nödvändigt. Organisationen
bör ha möjlighet atl välja företrädare även utanför den krets som är anställd
hos arbetsgivaren. I praktiken lorde det eraeUertid ofta framstå som
ändamålsenligt all till företrädare utse någon sora är arbetstagare på den
aktuella arbetsplatsen och då gärna någon sora är förelagsorabud eUer ledaraot
av förelags-näranden. För att raarkera alt sådan företrädare skall ha en väl
skyddad position, bör lagen innehålla bestäraraelser sora ger honom trygghet
mot oförraånlig behandling raed anledning av verksarahelen som företrädare för arbelslagama
i delta samraanhang. Härvid synes lärapligt all knyta an till de regler sora enligl
A2AA § § arbetarskyddslagen gäller i fråga ora skyddsorabud. Dessa
bestämmelser innebär i huvudsak att skyddsorabud inle fär hindras att fullgöra
sina uppgifter. Arbetstagare får inle pä den gmnd att han har utsetts till skyddsorabud
eller i anledning av sin verksarahet som skyddsombud skiljas från sin
anställning eller få försärarade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. Bestäraraelserna
är skade-ståndssanklionerade. Skadeslåndsskyldighelen orafattar även annan än
rent ekonomisk skada. Jag förordar alt de nu berörda reglema i arbelarskyddslagen
görs tillämpliga på arbetstagarorganisations företrädare i nu aktuella saramanhang
för det fall att derme är anställd hos arbetsgivaren.

När
del gäller vilka uppgifter länsarbetsnämnden skall kunna infordra från
arbetsgivaren föreslås i proraeraorian att uppgifter skall kunna inhäralas ora
antalet anställda arbetstagare och ora deras naran, ålder, kön, nationalitet,
arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter. Uppgifterna skall kunna avse
även uppsägningar eUer perraitteringar för längre tid än 14 dagar av
arbetstagare sora omfattas av den föreslagna lagen ora anställningsskydd. Det
föreslås också att uppgifterna skall läranas pä tider sora näranden besläraraer.

Förslagen
i fråga ora uppgiftsskyldigheten har i huvudsak godtagits under reraissbehandlingen,
raen vissa invändningar har dock fraraförts. Jag ålerkoraraer härtiU i del
följande. Dessförinnan önskar jag erael-lerlid anföra vissa raera allraänna
synpunkter på denna fråga.

Länsarbetsnäranderna
kan i regel förutsättas ha tillgäng till vissa inforraationer ora arbetsgivare
inora länet, t. ex. i fråga ora verksarahetens huvudsakliga inriktning eUer orafaltning
och del ungefärliga antalet an-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 127

ställda.
Däremot lorde näranderna inte sällan sakna en raera detaljerad förtrogenhet raed
bl. a. personalförhållandena hos olika arbetsgivare. De bör därför ges
befogenhet att av arbetsgivare erhåUa vissa närraare uppgifter till grund för
sina bedöraningar. ViUca dessa uppgifter bör vara måste avgöras med hänsyn liU
de åtgärder sora kan komma i fråga. Jag vill därvid erinra ora all syftet raed
länsarbetsnämndernas ingripanden bör vara dels atl sysselsältningsförhållandena
för redan anställda äldre arbetstagare förbättras genom arbetsgivarens försorg
och dels all förulsätlningar skapas för anställning av fler äldre
arbetstagare. För atl dessa syften skall tUlgodoses behövs i första hand vissa närraare
uppgifter ora de redan anställda. Genom uppgifter om uppsägningar eller långlidsperrailteringar
skapas raöjligheter all snabbi vidta åtgärder för att undvika friställningar. Inle
rainst för bedöraningen av raöjlighelema alt bereda nya anställningar ål
tillgänglig arbetskraft inora länet är del nödvändigt raed uppgifter ora de
arbetsplatser på vilka arbetsgivaren mera permanent driver verksarahet och
vilka arbetsuppgifter sora i huvudsak utförs av de anstäUda på dessa platser.

Mot
proraeraorieförslaget har från arbetsgivarhåll riktals den kritiken alt del
medför risker för ell byråkratiskt system. Dessa risker synes mig överdrivna raed
hänsyn lill att det här är fråga ora ell selektivt syslera som innebär dels
all endasl ett begränsat antal arbetsgivare skall lämna uppgifter, dels att
uppgifternas omfallning kan avpassas efler vad sora framstår sora erforderiigt
i varje särskUl fall.

LO
har föreslagit all uppgifter skall läranas även om löneförhållandena. Jag är
inte beredd all för dagen liUmötesgå detla krav. Skulle erfarenhetema visa atl
behov därav föreligger, får frägan prövas ora. Med anledning av elt påpekande i
elt annat reraissyltrande vill jag närana att jag raot bakgrund av den
föreslagna lagstiftningens intentioner inte anser del påkallat atl uppgiftsskyldigheten
får gälla även uppsägningar och perraitteringar av yngre arbetskraft.

De
sländpunklstaganden jag nu har redovisat leder lill all jag förordar att uppgiftsskyldigheten
får den omfattning som har föreslagils i departemenlsproraeraorian. Vidare
ansluter jag raig, liksora flertalet i-e-missinstanser, till förslaget i proraeraorian
all föreläggandet att lämna uppgifter skall kunna förenas med vite. Jag räknar
dock raed alt denna raöjlighet bara skall behöva ulnylljas i rena
undantagsfall.

Som
jag inledningsvis nämnl delar jag uppfattningen i departemenlsproraeraorian
alt förelägganden ora uppgiftsskyldighel bör raeddelas selektivt. Vilka grunder
länsarbetsnäranden skaU följa vid delta urval synes inle böra regleras närraare
i författningstexten. I proraeraorian föreslås all sora allraän riktpunkt i della
hänseende skall gälla alt föreläggande bör raeddelas i den utsträckning sora de
regionala förhållandena på arbelsraarknaden kräver del. Delta har i allraänhel
godtagits av reraissinslanserna. SAF har eraeUertid hävdat atl hänsyn

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 128

i
första hand raåste tas lill vederbörande företags situation när det gäller
arbetstagarnas åldersfördelning och varnat för de negativa följderna för såväl
företagel som vederbörande region, om förslagel leder lill att företaget
tvingas ha en ålderssamraansältning sora raotsvarar åldersfördelningen bland arbelslagama
i regionen.

För
egen del anser jag atl föreläggande bör aktualiseras inle bara i sådana
regioner där lokall bunden äldre arbetskraft har särskilda svårigheter alt få
arbete utan också i andra delar av landet. Även om sysselsättningsläget är i
och för sig lillfredsslällande, kan nämligen varsel ora företagsnedläggningar
eller andra väntade förändringar på arbelsraarknaden vara ägnade atl inge
farhågor för de äldres sysselsättningsläge, något sora kan utgöra skäl för all länsarbetsnäranden
skärper sin uppraärksarahet på utvecklingen och vid tecken på svårigheter för
den äldre arbetskraften på vissa arbetsplatser utnyttjar de befogenheter sora
lagen ger. A andra sidan är del givet att ett bekyraraersamt
sysselsättningsläge för den äldre arbetskraften i viss region kan bero på en
ogynnsam åldersfördelning i just den regionen. Den nya lagstiftningen bör i sådani
fall inle las till intäkt för längre gående ingripanden än i andra regioner. De
särskilda problem som ett speciellt högt anlal äldre i en region kan ge upphov lill
bör i stäUet beraästras raed de arbetsraarknadspoliliska raedel i övrigt sora
slår eller ställs tiU arbetsraarknadsrayndighelernas förfogande.

I
enlighet raed vad jag har angett förat kan ålgärder enligl den föreslagna
lagen aktualiseras i tvä typer av fall, näraligen dels när äldre arbetskraft
behöver bli placerad på den öppna arbetsmarknaden, dels när sysselsällningsförhåUandena
behöver förbättras för redan anställda äldre arbetstagare. I båda dessa
typsituationer är del av särskild betydelse all länsarbetsnäranderna drar nytta
av den speciella förtrogenhet raed förelagen och förhållandena där sora de
anställdas fackliga organisationer har. Också i proraeraorian betonas delta.
Det föratsatts där alt länsarbetsnämnderna i regel koraraer alt följa förslag
av facklig organisation till ålgärder raed slöd av befogenheterna enligl
lagen. Dessa uttalanden har väckt kritik från bl. a. utredningen förande ökad
anställningstrygghet ra. ra. och SAF, sora båda anser atl problera på arbetsplatserna
bör lösas i första hand genora de redan etablerade förhandlingskontakterna och
all del först därefter bör koraraa i fråga att de fackliga organisationerna
vänder sig liU länsarbetsnäranden. LO har å sin sida yrkat att i lagtexten intas
en bestäraraelse ora all länsarbetsnämnd skall ha skyldighet alt inleda ålgärder
på begäran av facklig organisation.

I
anslulning till de synpunkter som sålunda anförts vUl jag frarahålla all del
givetvis ankommer på vederbörande fackliga organisation själv all bedöma vilka
åtgärder organisationen bör vidtaga. För all del föreslagna systemet skall
fungera lillfredsslällahde är del emellertid viktigt

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 129

att
de fackliga organisationerna håUer samband med länsarbetsnämnderna och riklar
deras uppraärksarahet på fall där ålgärder av olika anledningar kan behövas
för all värna ora äldre anställdas eller arbetssökandes intressen. I Ukhet raed
proraeraorieförslaget räknar jag raed att länsarbetsnäranderna i regel följer
sådana förslag i den raån resurserna raedger det. Däreraot är jag inle beredd
alt för dagen förorda en skyldighet för länsarbetsnäranderna all inskrida på
begäran av fackUg organisation.

Av
naturliga skäl kan länsarbetsnärandernas verksarahet inle bygga uteslutande på
en sådan raedverkan sora jag nyss har berört. Näranderna raåste själva vara
aktiva för att följa utvecklingen. Av särskild betydelse är det all näranderna
uppraärksararaar de fall då arbetsgivaren enligl arbelsförraedlingens
erfarenheter kan antas föra en allraänl oläraplig personalpolitik. I proraeraorian
anförs sora tecken på en sådan olärap-Ug personalpolitik all personalorasättningén
är särskilt hög. Della har föranlett etl uttalande under reraissbehandlingen
all exceptionellt hög personalorasällning kan ha andra förklaringar, t. ex. all
arbetskraft på orter raed arbetskraftsbrist går över lill bättre betalda arbeten.
Detta påpekande kan i och för sig vara rikligt, raen del är i så faU en förklaring
till personalorasättningen sora länsarbetsnäranden har all ta hänsyn till när
den bedöraer sill fortsatta agerande. Jag finner därför all påpekandet inte strider
raot synpunkterna i proraeraorian.

Med
hänsyn lill viklen av att raan undviker onödiga förelägganden delar jag
uppfattningen i proraeraorian, sora också godtagits under reraissbehandlingen,
atl arbetsgivaren och de fackliga organisationerna bör beredas tillfälle atl
yttra sig innan föreläggande ora uppgiftsskyldighel raeddelas. Av samma skäl
föreslår jag att också arbetsgivarens organisation skaU fä tillfäUe alt yttra
sig.

Uppgifterna frän
arbetsgivaren och den utredning i övrigt sora länsarbetsnämnden har eller får
tillgång till utgör som jag redan har nämnt underlaget för en preliminär bedömning
från länsarbetsnärandens sida ora raöjlighelema för arbetsgivare alt
sysselsätta fler äldre arbetstagare. Ora utfallet av bedöraningen blir atl
arbetsgivaren sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad sora är riraligt med
hänsyn lill älderssararaansättningen på lUlgänglig arbetskraft, bör näranden
enligt proraeraorieförslaget ha raöjl ghel atl ta upp överläggningar för all
undersöka föratsättningama för förbättrade syselsällningsraöjligheter för de
äldre. Förslaget läranas i allmänhet ulan erinran av remissinstanserna. LO
anser dock atl överläggningar skall vara obligatoriska när utfallet av bedöraningen
blir del angivna. För egen del anser jag alt överläggningar norraall bör komraa
lill stånd när länsarbelsnärand koraraer lill den i proraeraorian angivna
slutsatsen. EraeUertid kan det i en del fall redan på ett tidigt stadiura vara
uppenbart atl arbetsgivaren inte har raöjlighet all sysselsätta fler äldre
arbetstagare eller göra särskilda förbättringar för de redan anställdas
räkning. Eflersora överläggningar i såda-

9
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 130

na
faU inle kan väntas ge något resultat, bör det enligt rain raening finnas raöjlighet
för länsarbetsnäranden att låta frågan ora ytterligare åtgärder bero. Jag
förordar därför all lagen får den utforraning sora föreslagits i departemenlsproraeraorian.

Enligt
proraeraorieförslaget, sora i denna del har godtagils av flertalet
remissinstanser, bör länsarbetsnämndens överläggningar äga ram med
arbetsgivaren och de berörda arbetstagarorganisationerna. Förslaget är enligl rain
raening lärapligt. De arbetstagarorganisationer som åsyftas är givelvis de som
företräder de anställda hos arbetsgivaren. Med anledning av ell påpekande under
reraissbehandlingen vill jag till-lägga att dessa organisationer i regel blir
de som slår i kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren. Skäl lalar för
all, som bl. a. SAF har föreslagit, också den organisation som arbetsgivaren
tillhör skall få delta i överläggningarna. Jag föreslär att bestäraraelserna
får denna innebörd.

Eftersom
den ordning som jag förordar ytterst skall tjäna syftet att förbättra
sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare bör under överläggningama
klarläggas om och i vUken mån arbetsgivaren har raöjligheler all företaga
sädana förbättringar. Detta föratsätter i sin tur alt ell öppet informationsutbyte
kan komraa lill slånd raellan länsarbetsnäranden saral arbetsgivar- och
arbetstagarsidan rörande de förhåUanden sora inverkar på arbetsgivarens raöjligheter
att behålla resp. nyanställa äldre i sin verksarahet. Jag ålerkoraraer längre
fram till frågan ora vilka åtgärder ur sekrelessynpunkl som kan bli nödvändiga
för all garantera ell sådant öppet inforraalionsulbyle.

Sora
AMS frarahåller i sitt yttrande är det naturligt atl länsarbetsnäranderna
utnyttjar raöjlighelema all inforraera arbetsgivaren bl. a. om tillgängliga
arbetskraftsresurser och om de arbetsraarknadspoliliska raedel sora kan
ställas till förfogande för atl undanröja svårigheter atl anställa eller
behålla äldre arbetstagare. En närraare reglering av överläggningarnas forraer
eller innehåU anser jag i likhet raed proraeraorieförslaget inle böra ske. Det
har inle heller påyrkats av reraissinslansema.

Jag
har förut i flera sararaanhang frarahållit betydelsen av atl saraverkan i della
samraanhang sker raellan dera som i de konkreta fallen närmast berörs av
problemen. Det är viktigt atl överläggningarna får lill resultat atl berörda
parter blir ense om hur problemen lämpligast bör lösas. Gemensarat accepterade
lösningar sora genoraförs i samverkan mellan länsarbetsnämnd, arbetsgivare och
arbetstagare utgör den bästa garantin för atl lillfredsslällande resultat skall
nås.

I
vissa fall kan det eraeUertid visa sig oraöjligt att nä frara lUl sara-förslåndslösningar.
För sådana faU bör enligt proraeraorian länsarbetsnäranden ensidigt kunna
utfärda anvisningar ora lämpliga ålgärder för att förbättra
sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare. Förslagel om möjlighet atl
utfärda ensidiga anvisningar har i aUraänhet läranats utan erinringar under reraissbehandlingen.
SAF och

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 131

vissa
andra företrädare för privata arbetsgivare har eraeUertid satt i fråga ora arbetsraarknadsrayndigheterna
kan skaffa sig tillräckliga insikter i de ekonomiska och produktionstekniska
förhållandena hos enskilda förelag sä atl ensidiga anvisningar är försvarbara.
De anser också att raöjligheten atl ge ensidiga anvisningar kan, om den ulnylljas,
innebära all myndigheterna tar på sig elt ekonoraiskt ansvar.

Med
hänsyn tiU syftena raed den föreslagna lagstiftningen är det givetvis inte
tillfredsställande, om länsarbetsnämndens inställning till frågan om vilka
åtgärder för de äldre som arbetsgivaren bör vidta blir helt beroende av all
denne samtycker till åtgärderna. Länsarbelsnärand bör därför även enligt rain raening
ha raöjlighet att ensidigt ge arbetsgivaren anvisningar ora åtgärder sora
näranden fUiner skäligen böra vidtas för att förbättra de äldres förhållanden.

Länsarbetsnämnden
kan otvivelaktigt i en del faU ställas inför svåra avvägningsproblera när den skaU
utnyttja befogenheten att ensidigt ge anvisningar. Rent allraänl vill jag frarahåUa
alt del är viktigt atl näranden inle rainst genora vad sora förekomraer vid
överläggningarna skaffar sig ett tillfredsställande inforraalionsunderlag. Ora
reella överläggningar har skett och länsarbetsnärandens synpunkter på vilka
åtgärder som bör komma i fråga avvisas av arbetsgivaren exempelvis därför alt
han bedömer att produktionsresultatet kan äventyras, om de genomförs,, eller
alt deras genoraförande drar aUlför höga kostnader, finns anledning för
länsarbetsnämnden att gå frara raed stor försiktighet. Stor betydelse måste
därvidlag också tillmätas de anställdas synpunkter. Möjligheterna atl få ålgärder
genomförda kan vidare försvåras, om intressemotsättningar mellan arbetsgivare
och anstäUda eUer olika grupper av anställda föreligger eller kan befaras
uppslå i fråga ora åtgärderna. Även i dessa fall bör nämnden givetvis iaktta
stor försiktighet.

I
fråga ora vad anvisningarna bör innehålla viU jag tiU en början ta upp
promemorians förslag att länsarbetsnämnd skall kunna ge arbetsgivaren rekomraendationer
ora ålderskvolering, dvs. ora arbetsstyrkans åldersraässga saramansältning.
Författningsbestämmelser om ålderskvotering finns f. n. inom byggnadstUlsländslagsliflningen.
Möjligheten tiU ålderskvotering utnyttjas i det sammanhanget ganska ofta och
ålderskvoteringen tillmäts betydelse för att trygga den äldre bygg-arbetskraflens
sysselsättning. Enligt de flesta remissinstanserna talar goda skäl för alt länsarbelsnärand
skall ha befogenhet all i särskilda fall rekoraraendera ålderskvotering, och
jag delar denna uppfattning. Möjligheten till ålderskvolering raåste eraeUertid
användas raed varsamhet. Till en början vill jag frarahålla all förverkligandet
av sådana rekora raendationer inte får gå ut över de redan anställdas trygghet
i anställningen. Del innebär atl anvisningarna i främsta rummet bör ta sikte
på vad arbetsgivaren bör iaktta i samband med nyrekrytering av arbetskraft.
Vidare bör anvisningarna vara så preciserade alt del klart framgår

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 132

hur
stor andel äldre som enligt länsarbetsnämndens raening bör ingå i arbetsstyrkan.
Vid denna bedöraning är del nödvändigt att största hänsyn las liU de specieUa förhåUanden
under vilka varje särskilt företag arbetar, bl. a. förelagels behov av specialutbUdad
arbetskraft. Redan av denna anledning bör det undvikas att raöjlighelema för
länsarbetsnämnd att göra lärapliga avvägningar begränsas genora generella
föreskrifter om kvoter. Kvoteringsanvisningaina bör justeras, om ändrade
förhållanden ger anledning lUl det. Detta kan bli aktuellt bl. a. om arbelsför-midlingen
inte kan erbjuda arbetsgivaren tiUräckligt antal äldre arbetstagare när denr.e
behöver nyrekrytrra. Enligt rain bedöraning bör dock möjligheten för
länsarbetsnämnd alt ge arbetsgivaren anvisningar om att i saraband raed
nyanställningar öka andelen äldre arbetstagare i arbetsstyrkan i flertalet fall
kunna utgöra ell lärapligt medel för all främja nyanställning av äldre på den
öppna arbelsraarknaden.

Kvoleringsanvisningar
utgör emellertid inget universalmedel för all komraa tillrätta raed de äldres sysselsältningsproblera.
Ulryrarae raåste finnas även för andra åtgärder för alt skapa förbättrade
sysselsättningsmöjligheter för de äldre. I proraeraorian sägs all länsarbetsnäranden
bör ha frihet att utforraa anvisningarnas innehåll från fall till faU utan all
vara bunden av närraare föreskrifter angående vilka ålgärder sora kan komma i
fråga. Promemorian har i della avseende kritiserats av bl. a. SAF sora anser
alt synpunkterna på de anvisningar sora kan bli aktuella är alltför vaga. En
gräns uppåt för de ålägganden sora anvisningarna kan innebära för företagen bör
anges, och del behöver klarläggas ora exerapelvis anskaffning av nya raaskiner eUer
t. o. ra. orabyggnader av hela avdelningar skall kunna föreskrivas. Även utredningen
rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. anser atl ytterligare preciseringar
behövs och sätter i fråga ora anvisningar skaU kunna ulfärdas ora exempelvis
minskning av övertidsullag för att bereda fler äldre sysselsättning under
ordinarie arbetstid eller ora företagsulbildning eller omplaceringar inora
företaget skall kunna anvisas. Enligt rain mening måste utgångspunkten för
bedömande av vilka anvisningar sora skaU kunna meddelas - vid sidan av kvoleringsföreskrifter
- vara del speciella behovet i varje särskilt fall atl förbättra
sysselsättningsmöjligheterna för de äldre. Det är därför inte lämpligl all
begränsa länsarbetsnämndernas möjligheter tiU vissa särskilt angivna typer av
åtgärder. Även varierande förutsättningar alt få liU slånd olika i och för sig
önskvärda ålgärder är skäl alt undvika en specificering. Vad sora är tekniskt
och ekonoraiskt raöjligl raåste sålunda noga övervägas raed hänsyn tiU orasländigheterna
i varje särskilt faU. Vid dessa överväganden är arbetsgivarnas och
arbetslagarnas raedverkan en viktig garanli för all diskussioner och
överväganden hålls på elt realistiskt plan, så alt rekoraraenderade ålgärder är
ägnade att förbättra sysselsältningsförhållandena utan att äventyra verksamhetens
fortbestånd. Jag anser aUlså i likhet med proraeraorian och flertalet

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 133

reraissinstanser
att länsarbetsnämnderna bör ha frihet att från fall lill fall utforma
anvisningamas närraare innehåll. Jag utgår från att tillfredsställande
resultat raånga gånger kan nås genora enkla tekniska anordningar eller sraärre
förändringar av organisatorisk arl eUer genora ianspråktagande av vanUga arbetsraarknadspoliliska
raedel.

Det
är viktigt atl länsarbetsnäranden får raöjlighet atl följa i vad raån
arbetsgivaren orasäller resultatet av överläggningarna i praktiskt handlande och
vilka effekter åtgärdema får. Därvid kan fortlöpande uppgifter ora personalslrakturen
ge näranden inblick i hur resultatet blir. Jag vUl också frarahålla betydelsen
i della avseende av inforraationer från de anställda och deras organisationer ora
utvecklingen. Av uttalanden från fackligt håll all döraa kan raan räkna raed
all arbetstagarna och deras organisationer är beredda atl engagera sig i
uppföljningsarbetet. Jag utgår från all länsarbetsnäranderna koraer alt la till
vara de raöjligheler till saraarbele sora här föreligger.

Del
kan eraeUertid inle uteslutas att arbetsgivare vägrar att dellaga i
överläggningar eller åsidosätter gjorda åtaganden eller raeddelade anvisningar
utan godtagbar anledning. Del behövs då garantier för atl överläggningar
verkligen koraraer till stånd resp. atl överenskorana eller rekoraraenderade ålgärder
vidtas.

I proraeraorian
föreslås i detla syfte all länsarbelsnärand skall hänskjuta frågan ora ålgärder
till AMS, ora arbetsgivaren undandrar sig all raedverka vid överläggningar
eller ora han inle följer anvisningar, sora näranden har meddelat. Förslagel
har inte föranlett erinringar under remissbehandlingen och jag ansluter raig
till del.

Del norraala
bör vara atl överläggningar äger rura pä del regionala planet. För specieUa
fall kan det dock visa sig ändamålsenligt atl överläggningama förs direkt på
del centrala planet. I proraeraorian föreslås därför all AMS skall kunna ta
upp direkta överläggningar efter anraälan av arbetstagarorganisation eller pä
eget initiativ. Jag ansluter raig lill förslaget, sora i allraänhel har
godtagils av reraissinslanserna. Också arbetsgivarorganisation bör, sora bl. a.
SAF har påpekat, kunna begära överläggningar direkt raed AMS. Detta kan tänkas
bli fallet t. ex. ora länsarbelsnärand har rekoraraenderat ålgärder sora berör
en hel bransch och som därför har betydelse utöver del enskUda fallet.

Enligl
proraeraorians förslag skall överläggningarna hos AMS på raotsvarande sätt sora
överläggningama vid länsarbelsnärand inriktas på i första hand saraförslåndslösningar.
Först ora det inte visar sig raöjligt all nä saraförstånd bör det koraraa i
fråga all AMS utfärdar ensidiga anvisningar. Mot en sådan ordning har inte
rests några invändningar under remissbehandUngen. Även enligt min raening bör
handläggningen hos AMS, som ofta kommer all gälla särskilt svårbedömbara ärenden.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 134

ha
sararaa inriktning sora överläggningarna hos länsarbelsnärand. Jag ansluter raig
alltså till proraeraorieförslaget.

AMS:s
avgöranden får betydelse frärast sora ledning för länsarbets-närandemas verksarahet
i här aktuella frågor. Del är därför väsentiigt alt AMS kan granda sina bedöraningar
på elt så fullständigt utredningsmaterial som raöjligt. Jag förordar raed
hänsyn härtUl all AMS, sora föreslås i promemorian, får särskilda utredningsbefogenheter.
I proraeraorian föreslås atl utredningen skall tillföras de anställdas
synpunkter. Det bör enligt proraeraorian ske genora all de anställdas
organisationer kallas till överläggningarna. Förslagel har inle raött
erinringar under remissbehandlingen. Också jag tillslyrker del. Jag tillstyrker
vidare SAF:s förslag att även arbetsgivarens organisation skall kallas till
överläggningarna.

För
all säkerställa atl arbetsgivaren raedverkar vid överläggningama och atl
närmare uppgifter från honora rörande hans personalpolitik tillförs utredningen
skall AMS enligt proraeraorieförslaget fä befogenhet all vid vite dels kalla
arbetsgivaren tiU överläggning, dels förelägga arbetsgivaren alt förete
handlingar sora kan antas ha betydelse för bedöraningen av hans
personalpolitik. Flertalet reraissinstanser har godtagit dessa förslag. Kritik mol
förslagen i fråga om edilionsföreläggande har riktats av SAF och utredningen
rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. SAF, sora anser atl förslagel går utöver
syftet alt fräraja sysselsättningen för äldre arbetskraft, raenar alt det bör
anges vilka handlingar ell editionsföreläggande kan avse. Båda instanserna
pekar på alt handlingar ora personalpolitiken kan gälla planer som bör
hemlighållas av konkurrensskäl och understryker behovet av sekretesskydd även i
förhållande lill fackliga organisationer. Enligt SAF bör skyldighet all lämna
uppgifter föreUgga endasl ora del ej kan lända förelaget lill skada.

I
frågan om vUka handlingar som elt föreläggande skall kunna omfatta kan sora
påpekas i proraeraorian ledning sökas i företagsnämndsavtalen, sora innehåUer exeraplifieringar
av äranen sora ingär i del där använda uttrycket aUmänna riktlinjer för
förelagets personalpolitik. Det synes rimligt atl AMS får tillgäng till i
princip motsvarande uppgifter som ledamöter av förelagsnämnd kan få. Med dessa
uttalanden torde jag ha klargjort rain uppfattning ora den närraare innebörden
av uttrycket handlingar sora kan antas ha betydelse för bedöraningen av arbetsgivarens
personalpolitik. Däreraot kan jag inle förorda alt AMS:s raöjligheter all få
tillgäng lill dessa handlingar begränsas genom atl arbetsgivaren, som SAF har
föreslagit och sora i huvudsak överensstäraraer raed företagsnämndsavlalen, fär
göra en diskretionär bedömning av i vilka fall han anser all lämnandet av
uppgifter skulle kunna medföra skada för honom och på den grand kunna vägra atl
efterkomma etl föreläggande.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 I35

Utdömande
av vite för underlåtenhet all efterkoraraa editionsföreläggande förutsätter
all handlingen är identifierad i föreläggandet. I edilionsföreläggande sora
förenas raed vite raåste följaktligen de handlingar sora föreläggandet orafattar
anges på sådant sätt atl de kan klart identifieras. Del är vidare tydligt att edilionspliklen
orafattar endast redan upprättade handlingar och alltså inte kan inryraraa
skyldighet för arbetsgivaren att upprätta handlingar särskUt. De
sekretessfrågor sora edilionspliklen aktualiserar ålerkoraraer jag till i det
följande.

Den
sakkunskap sora AMS har i fråga ora arbetsmarknadens förhållanden jämte de raöjligheler
till insyn sora enligl vad jag har förordai skall liUäggas AMS ger enligt rain
uppfattning goda förutsättningar för rae-ningsfyllda överläggningar och
praktiskt genoraförbara resuUat av överläggningarna. Man har därför anledning
all tro att resultatet av överläggningarna också skall bli genoraförda i den
utsträckning förhållandena raedger del.

Sora ell yttersta
korrektiv ora arbetsgivare uppenbart nonchalerar anvisningar frän AMS föreslås
i promemorian alt kontroll skall kunna utövas över arbetsgivarens rekrytering
av arbetskraft. Enligl förslagel skall AMS i sådani fall kunna förordna alt
arbetsgivaren inte får anställa andra arbetstagare än sådana som den offentliga
arbetsförmedlingen har anvisat eller eljest har godtagit för anställning hos
arbetsgivaren. Samtidigt understryks i proraeraorian atl den föreslagna raöjligheten
bör utnyttjas raed yttersta varsarahet raed hänsyn bl. a. lill de negativa
verkningarna för arbetstagare sora kan följa av atl arbetsgivare tvingas ansläUa
andra an dera han i första hand viU ha. Vid reraissbehandlingen har allraänt
betonats all förordnande ora arbelsförraedlingstvång är en starkt ingripande
åtgärd, vars utnyttjande kan väcka betänkligheter från flera synpunkter. Med
hänsyn till syftet med den här aktuella lagstiftningen och den restriktiva
användning av della påtryckningsmedel sora har förordals i proraeraorian anser
sig de flesta reraissinstanser kunna godla förslagel. SAF har dock bestärat raolsalt
sig alt raöjlighet till sådant förordnande införs och åberopar bl. a. all den
grundläggande princ'pen alt envar får fritt välja sina raedarbelare därigenora
skulle åsidosättas.

När man bedömer förslaget
i denna del bör raan som utgångspunkt ha de förutsättningar för användandet av arbelsförraedlingstvång
sora anges i proraeraorian, näraligen atl det är fråga ora ell yttersta sank-lionsmedel
raot arbetsgivare sora uppenbart åsidosätter ett sarahälle-ligt ansvar. Vad som
inryms i della ansvar skall vara prövat av den centrala
arbetsmarknadsmyndigheten i samråd med arbetstagarens och arbetsgivarens
organisationer raed beaktande av bl. a. all de ålgärder arbetsgivare bor vidta
inte får sådan art och omfattning alt intresset av ell effektivt fungerande
näringsliv äventyras. All man med hän-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 136

syn
till olika sarahällsintressen begränsar arbetsgivares rätt all fritt välja sina
raedarbelare är i och för sig ingen nyhet. Så t. ex. innebär tiUämpningen av
de kvoteringsbesläraraelser som ulnylljas nu som viUkor för bedrivandet av
byggnadsverksamhet all denna räll i viss raån begränsas. Den av SAF åberopade
principen i arbelsraarknadskungörelsen all raan vid arbetsförmedling skall
eftersträva all varje arbetsgivare får bästa raöjliga arbetskraft och varje
arbetssökande det arbete som är lämpligast för honora gäller redan nu endast inora
den rara sora gällande lagstiftning drar upp och upphävs inte om proraeraorieförslaget
i förevarande del genoraförs.

Med
hänsyn lill syftena raed den föreslagna lagstiftningen fäster jag i fråga ora arbelsförmedlingstvång
särskilt avseende vid personalorganisationernas inställning. Samtliga hörda
personalorganisationer har i sina reraissytlranden förklarat sig kunna
acceptera elt arbetsförraedUngslvång sora etl yttersta raedel i della samraanhang,
trots att raan är väl raedvelen ora alt arbelsförraedlingstvång kan ha negativa
konsekvenser fiir aUa berörda parter. Jag är därför beredd att förorda promemorieförsiaget.
För min del utgår jag från alt del finns goda utsikter atl bestäraraelserna ora
arbelsförraedlingstvång inle skall behöva tillgripas i praktiken. Förekoraslen
av bestäraraelserna härora bör eraeUertid vara ägnad all inskärpa allvaret i sarahällets
krav på alt arbelsgivama skall ta sin del av ansvaret för den äldre
arbetskraften.

Forraella
garantier raåste finnas för all förordnande om arbetsförmed-lingslvång
efterlevs. I proraeraorian föreslås all sanktionen skall utgöras av straff och
straffsatsen besläramas lill böter eller fängelse i högst ell är. Vid
remissbehandlingen har förslaget i allraänhel tillstyrkts raen från några håll
har hävdats alt fängelse är en alltför sträng påföljd. Även enligt rain raening
bör överträdelse av förordnande ora arbelsförraedlingstvång straffbeläggas.
Möjlighet alt ådöraa frihetsstraff bör finnas för särskilt klandervärda
överträdelser, fraraför allt upprepade åsidosätlanden som kan ses som en
uppenbar obstruktion raot lagstiftningen. Jag ansluter raig därför tiU proraeraorieförslaget.
Jag anser också i likhet raed proraeraorian att åtal bör få väckas endasl efter
anraälan av AMS.

Utredningen
rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. föreslår att straff införs också för
del fall att arbetsgivare raedvelel läranar felaktiga uppgifter till
länsarbetsnämnd. Enligt rain raening finns del inle något praktiskt behov av en
sådan slraffbestäraraelse.

I
proraeraorian har föreslagils all AMS:s beslut i fråga ora förordnande ora uppgiftsskyldighel
inle skall få överklagas. Detla har föranlett erinran från SAF:s sida. Det är enligl
rain raening inte erforderligt alt dessa beslut skaU kunna prövas av Kungl. Maj:t
och jag ansluter mig därför till promeraorieförslaget i denna del. I
anslutning till ett uttalande under remissbehandlingen rörande besvärsräll för
organisa-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 137

tioner
vUl jag anföra all besvärsräll enligt allmänna regler tillkommer den som
beslutet angår. I vilken utsträckning beslut kan anses angå arbetstagarnas
eller arbetsgivarens organisationer på sådani sätt alt en självständig besvärsräll
föreligger för dera lorde få avgöras i rättslill-lärapningen.

En
ytterligare fråga sora kräver ställningstagande är behovet av s e k-retessbesläraraelser
och regler ora tystnadsplikt. I proraeraorian frarahåUs, sora jag tidigare närant,
all ell öppet raenings-ulbyle raellan arbelsraarknadsrayndighel, arbetsgivare
och företrädare för fackliga organisationer kräver alt handlingar sora gäller
enskilt företags affärs- eller driftförhållanden eller arbetstagares eller
arbetssökandes personliga förhåUanden kan sekrelessbeläggas. Nuvarande besläramelser
i sekretesslagen ger inle önskvärt skydd. I proraeraorian föreslås atl i sekretesslagen
skall införas en särskild bestäraraelse sora inskränker rätten all ulbekoraraa
handlingar i sådant ärende, i den raån handlingen innehåller uppgift ora
enskilt företags affärs- eller driflförhållanden eller enskUds personliga
förhållanden. Vidare föreslås bestäraraelser ora tystnadsplikt i raotsvarande
hänseenden. Proraeraorieförslaget har godtagits av flertalet reraissinstanser.
SAF anraärker eraeUertid atl det är oklart ora uppgifterna rörande
personalpolitiken skall bli tillgängliga även för motpartens organisationer och
påpekar också risken för all redovisningen av personalplaneringen kan innebära
atl exerapelvis för konkurrenter heralighållna utbyggnadsplaner avslöjas.
Utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. m. anser atl det trots
sekretesskyddet är betänkligt att partsrepresentanter inora arbetsraarknadsrayndigheterna
får del av produktionsplaner ra. ra. Även enligt min mening är del nödvändigt
för att ell förtroendefuUl utbyte av informationer skall kunna komma till stånd
vid överläggningar enligl den föreslagna lagen all del inle finns risk att
uppgifter om enskilt förelags eller sammanslutnings affärs- eller
driftförhållanden eller enskilds personliga förhållanden kommer till allmän
kännedom. Ett tillräckligt skydd mol sådana risker skapas emellertid genom
bestämmelser om sekretess och lystnadsplikt enligt promemorians förslag. Jag
förordar därför förslaget. Straff för brott raot tystnadsplikt kan i enlighet härraed
inträda för den sora fått del av uppgift sora har läranats raed slöd av lagen
och yppar eller nyttjar vad han därvid erfarit ora förhåUanden sora jag nyss
har berört. Del är enligt min mening sä betydelsefuUt alt raöjligheler till ett
fritt informationsutbyte vid överläggningar skapas att intresset av atl bevara
sekretessen kring åsyftade förhållanden fär väga tyngre än tillgodoseendet av
i och för sig motiverade anspråk på alt vidareinforraalion ora dessa
förhållanden skall kunna läranas. Man lorde alltså inte behöva befara alt sekretessbelagda
uppgifter, i fall då dessa kan vålla skada, sprids utanför den krets sora
deltar i överläggningama, dvs. förutom arbetsgivaren och företrädare för den
arbetsgivarorganisation han tillhör

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 138

även
företrädare för arbetsraarknadsrayndigheterna och för berörda
arbetstagarorganisationer.

6.3.3
Resursfrågor

I proraeraorian
hänvisas lill all i årets stalsverksproposilion (prop. 1971: 1 bil. 13 s. 51)
har beräknats raedel för förstärkning av länsarbetsnärandernas kanslier och förraedlingsorganisalionen
raed bl. a. 25 tjänster för kontakter med företagare i syfte alt undersöka
vilka förändringar sora kan vidtas för att bl. a. fler äldre skaU kunna få anstäUning
pä den öppna arbetsmarknaden eUer behåUa anställningar där. Förslagel har
godtagils av riksdagen (InU 1971: 3, rskr 1971: 56). Det kommer alltså all finnas
vissa resurser för del förordade systemet, sägs det i proraeraorian. Enligl proraeraorian
lorde Kungl. Maj:l kunna medge erforderliga anslagsöverskridanden ora
ytterligare resurser behöver ställas till förfogande. På längre sikt anses den
nya lagstiftningen eraeUertid kunna raedföra behov av anslagsförslärkningar.

AMS
förklarar raed anledning av della uttalande alt styrelsen redan nu vUl anraäla atl
behov av resursförstärkningar föreligger. LO och TCO frarahåUer betydelsen av
att länsarbetsnäranderna fär tillräckliga förstärkningar för atl fraragångsrikl
kunna lUlärapa den föreslagna lagen. Förstärkningen raed 25 tjänster är enligl
TCO otillräcklig.

Också
enligl rain bedöraning kommer länsarbetsnämnderna att för sin tillämpning av
den föreslagna lagstiftningen behöva personalförstärkningar. Kostnaderna för
erforderliga förstärkningar komraer alt belasta anslag som på grund av sin
karaktär av förslagsanslag får överskridas. De anslagsöverskridanden som i etl
inledande skede kan bli aktueUa kan beräknas röra förhållandevis marginella
belopp. Någon omräkning av anslag lorde därför inte nu behöva ske på grund av
de nya uppgifterna för arbetsmarknadsverket.

6.4
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom inrikes-deparlementel
upprättats förslag till

1)
lag ora ansläUningsskydd för
vissa arbetstagare,

2)
lag ora ändring i lagen (1914:
45) ora koraraission, handelsagentur och handelsresande,

3)
lag ora ändring i lagen (1970:
741) ora statiig lönegaranti vid konkurs,

4)
lag ora vissa ålgärder för all
främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden,

5)
lag ora ändring i lagen (1937:
249) ora inskränkningar i rätten all ulbekoraraa aUmänna handUngar.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 I39

Rörande de enskilda bestäraraelserna i lagförslagen vill
jag ytterligare anföra följande.

7. Specialmotivering

7.1 Lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare

1 §

Första stycket

I första stycket föreskrivs, atl arbetstagare, sora uppsägs
och då har varit anställd hos arbetsgivaren i rainst 24 raånader under de tre
är som närmast föregått uppsägningen, äger åtnjuta en uppsägningstid på minst
två månader, om han fyllt 45 år, pä minst fyra månader om han fyllt 50 år och
på minst sex månader om han fyllt 55 är.

Med »arbetstagare» åsyftas här det civilrältsliga arbetstagarbegrep-pel
i första hand raed den innebörd det har i seraeslerlagen.

Den uppstäUda regeln ora en kvalifikationstid på 24
månader under de tre år som har föregått uppsägningen innefattar inte något
krav på att anställningen skall ha varit samraanhängande. Det fordras inte
heller atl del har varit fråga ora anställningar av sararaa slag. På denna
punkt skiljer sig milt förslag från proraeraorieförslaget. I proraeraorian har
sora exempel närants bl. a. det fallet alt en lelearbelare lar anställning hos
statens järnvägar. Enligt proraeraorieförslaget skulle denne arbetstagare inte
kunna tillgodoräkna sig anställningstiden hos televerket ora han blev uppsagd
av statens järnvägar. Med anledning härav vill jag först frarahålla, alt i ett sådani
fall de båda anställningarna har avsett en och sararae arbetsgivare näraligen
staten. I del nu aktuella sammanhanget bör nämligen, som också anges i
promemorian, inte den särskilda myndigheten ulan staten anses vara
arbetsgivare. Enligl raitt förslag får arbetstagaren därför i del nyss angivna exeraplel
tillgodoräkna sig anställningstiden hos televerket. När det gäller kommunalanställda
blir på motsvarande sätt kommunen all anse sora arbetsgivare. En person sora
varit anställd först som arbetare och sedan sora tjänsteman hos sarame
arbetsgivare får enligt paragrafen tiUgodoräkna sig den tid han var anställd
som arbetare, ifaU han blir uppsagd från sin befallning sora tjänsleraan.
Detta gäUer även ora han skulle ha varit anställd någon tid hos annan
arbetsgivare innan han tillträdde Ijänste-raannabefatlningen, givelvis under
förutsättning atl kvalifikationskravet är uppfyllt.

Paragrafen gäller vid uppsägning som görs av
arbetsgivaren. Reglerna om uppsägningstidens längd skall tiUämpas oberoende av
vilken grund sora åberopas för uppsägningen. Sora närraare anges i 3 § behöver
i visst fall de i 1 § föreskrivna uppsägningstiderna inte iakttagas. Regler-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 140

na
i 1 § är rainirairegler, och del är alltså fullt raöjligl all träffa avtal om
längre uppsägningslider än dera sora anges i lagen. I fråga ora handelsresande
och platsförsäljare kan koraraissionslagens regler ora uppsägningslid i vissa faU
leda liU atl arbetstagaren har räll till längre uppsägningstid än vad sora
följer av 1 §.

Sora
frarahålls i proraeraorian gäller lagen i princip inte vid uppsägning sora
syftar endasl till omreglering av anställningsviUkoren. Om överenskommelse om
sådan orareglering inte kan träffas och arbetsgivaren inle vill behålla
arbetstagaren i anställningen, får lagen emellertid den verkan all
arbetslagaren raåste få en uppsägning sora går ut på alt anställningen skall
upphöra, varefter den lagstadgade uppsägningstiden börjar löpa. I andra fall
kan situationen vara den all arbetsgivaren inle avser att med uppsägningen
definitivt skilja arbetstagaren frän anställningen. Etl säsongarbete kan vara
anordnat så att anställningsavtalet formellt upphör i och raed säsongens utgång
och etl nytt anställningsavtal ingås när arbetstagaren återinlas i arbetet vid
nästa säsongs början. En uppsägning från arbetsgivarens sida, sora inte syftar lUl
att säsongarbetaren skall betagas möjligheten atl återkoraraa i arbetet nästa
säsong, är i realiteten inte Ukvärdig raed en uppsägning av en lillvidareanställ-ning.
En sådan uppsägning av en säsongarbelare har alltså en speciell karaktär och
bör därför vid lillärapningen av denna lag inle anses utlösa de rättsverkningar
sora enligl lagen följer av uppsägningar i allraänhel. En sådan rältstUlärapning
står f. ö. i överensstämmelse med arbetsdomstolens praxis enligt vilken vägran
all återanslälla säsongarbelare har bedömts vara föreningsrätlskränkning, trois
alt anslällningsvägran annars inte omfattas av lagen om förenings- och
förhandlingsrätt (AD 1944 nr 96). Som förut framhållits blir lagen dock tUlämplig
om en uppsägning av en säsongarbelare har den innebörden all arbetstagaren inte
skall få återkomraa i arbetsgivarens tjänst. Med anledning av vissa uttalanden
under reraissbehandlingen vUl jag påpeka, atl lagen inte är tilläraplig ora anstäUningen
upphör på annat sätt än genora en privaträttslig uppsägningshandling. Detla
kan förekoraraa i offentlig verksamhet t. ex. genom avsättning, avgång i
samband raed pensionering, försällande i disponibilitet eller förflyttning (se
32 kap. 4 § brottsbalken saral 19 och 31-34 §§ slatsljänsleraannalagen).

Första
styckel gäller sora nyss närants bara vid uppsägning frän arbetsgivarens sida.
Uppsägningstiderna måste iakttas även av konkursbo som vill säga upp
arbetstagare liksora av arbetsgivares dödsbo. Eflersora lockout och strejk
enligt stadgad praxis inte anses bryta anställningsförhållandet behöver lagstadgad
uppsägningstid inte iakttas ora sådan stridsåtgärd skall vidtas.

Statiiga
Ijänsteraän sora har tiUsatts genora fuUraakt eUer konstitulorial kan inte
skiljas från tjänsten genora uppsägning. Lagen om ansläUningsskydd för vissa
arbetstagare förutsätter atl en uppsägning av anställ-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 141

ningsförhållandel
kan äga rura från arbetsgivarens sida. Lagen är alltså inle tillämpUg på sådana
statstjänstemän.

Andra
stycket

I della
styckes första punkt återfinns den förut behandlade regeln atl paragrafen inle
gäller arbetstagare, vars anställning begränsats till viss lid eller visst
arbete, om begränsningen av anställningsavtalets giltighet föranleds av
arbetsuppgifternas beskaffenhet eller står i överensslämraelse raed praxis inora
branschen.

Bestäramelsen ora atl
begränsningen föranleds av arbetsuppgifternas beskaffenhet kan bli tilläraplig,
ora en person raed speciella yrkeskunskaper anställs för ell arbete sora
kräver dessa kunskaper. Sora exerapel på alt begränsningen överensstämraer raed
branschpraxis kan näranas det fallet atl en byggnadsarbetare anställs för elt
visst bygge. Ell annat fall är det att anställningen har begränsats tUl viss
tid raed stöd av bestäraraelser sora raeddelals av Kungl. Maj:t. Della förekoraraer
t. ex. inora del allraänna skolväsendel. Vid säsongbetonal arbete kan en begränsning
av anställningsavtalets giltighet till säsongen också tänkas ha slöd i
branschpraxis. Vid bedöraningen av frågan ora branschpraxis föreligger kan del tiUärapliga
koUeklivavlalel vara lill god ledning.

Ora
en arbetstagare anställs för viss tid eller visst arbete ulan atl en sådan
begränsning av anställningsavtalets giltighet föranleds av arbetsuppgifternas
särskilda beskaffenhet eller branschpraxis, får lagen för arbetsgivarens del
den verkan atl arbetsgivaren är skyldig all säga upp arbetslagaren och avvakta
all den lagstadgade uppsägningstiden utiöper innan anställningsavtalet upphör.

Andra
punkten innehåller den förat behandlade regeln alt, ora arbetstagaren uppsägs
från tiUfällig anställning, bestäraraelserna i paragrafen inte äger
tillämpning, såvida arbetslagaren efter uppsägningen får återgå lill tidigare
anställning hos sararae arbetsgivare. Bestäraraelsen tar sikte på vikarialstjänstgöring
och Uknande liUiällig tjänstgöring. Om en person har befordrats, kan alltså bestäraraelsen
inle åberopas, ifall arbetsgivaren vill låta vederbörande återgå lill sin förra
befattning. Det kan i detta samraanhang erinras ora alt begreppet tiUfällig
anställning används även i slalstjänsteraannalagen (8, 30 och 35 §§). Där avses
fall när någon anställs för lid sora beräknas inle översliga tre raånader.
Denna anslällningsforra lorde emellertid på grund av 1 § andra stycket första
punkten ej omfattas av lagen om anställningsskydd, i varje faU om anställningen
inle har varat mer än tre raånader.

Tredje
stycket

Styckel
upptar de i den allraänna motiveringen behandlade reglerna om arbete ål
koncernförelag, arbete ål förutvarande ägare och arbete ål företag inom koncem
som förutvarande ägare tillhört.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 142

Innebörden
av bestämmelserna är alt en arbetstagare som sägs upp från etl koncernförelag
har räll att tiUgodoräkna sig den tid han har varit anstäUd hos annat företag i
sararaa koncem, givelvis under förutsättning atl tjänstgöringen ligger inora
den tid av tre år sora anges i första stycket. Del har inle någon betydelse ora
arbetsuppgifterna hos de olika koncernföretagen varit Ukartade eller ej. Del
fordras inte alt anställningstiden hos koncernföretagen varit sararaanhängande.
Överlåtelse av förelag har enligl della stycke inte den betydelsen all ny
kvalifikationstid raåste intjänas hos förvärvaren av företaget.

I proraeraorian
närans alt reglema i detla stycke i vissa fall kan få analogisk lillärapning.
Om en person, sora drivit rörelse, orabildar denna liU aktiebolag bör sålunda
enligt proraeraorian arbetslagaren vid uppsägning från bolagels sida fä
tillgodoräkna sig den lid under vilken han varit anställd i den tidigare
rörelsen. Motsvarande kan i vissa fall koraraa att gälla, ora elt bolag
försätts i konkurs och den sora hafl bestäraraande inflytande i bolaget anställer
bolagels personal, kanske också inköper raaskiner o. d. från konkursboet, och
sedan fortsätter den rörelse bolaget tidigare drivit. Jag biträder för egen del
dessa uttalanden sora har läranats utan erinran under reraissbehandlingen.

2
§

Paragrafen
innehåller reglerna om alt vissa grapper av arbetstagare inle omfattas av
lagen.

Undantaget
i fråga ora farailjemedleraraar bör ges en läraligen vidsträckt tolkning. TiU farailjeraedleraraar
bör sålunda hänföras inle bara de närraasle släktingarna, ulan även t. ex.
fosterbarn, under förutsättning all de lever tUlsararaans raed arbetsgivaren
och tillhör dennes hushåll (jfr prop. 1970: 150 s. 44 f).

I
paragrafen undantas också arbetstagare i »företagsledande eUer därraed
jämförlig ställning». Uttrycket har hämtats från 2 § aUmänna arbetstidslagen,
I det nu aktueUa sararaanhangel avses härraed, liksom i sistnämnda lag,
tjänstemän som direkt företräder arbetsgivaren och därraed har en utpräglad
arbetsgivarfunktion. Exerapel på att en arbetstagare tillhör företagsledningen
är att han svarar närmast under verkställande direktören för en gren av
förelagels verksamhet. Della betyder i ell större förelag, all direklionsinedleraraar,
försäljningschefer, produktionschefer och Uknande i regel inle omfattas av
lagen. För statiig verksamhet betyder bestämmelsen alt bl. a. verkschefer,
överdirektörer, avdelningschefer, rektorer och skolchefer inle komraer all orafattas
av lagen.

Det
gjorda undanlaget för arbetstagare sora omfattas av sjöraanslagen eller lagen
om arbetstid m. ra. i husligt arbete torde inle erfordra någon ytterligare koramentar.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 143

3
§

I
paragrafens första punkt anges att, om arbetstagaren i väsentlig mån
åsidosätter sina skyldigheter raot arbetsgivaren, denne får säga upp
anställningsavtalet ulan all iaktta uppsägningstid enligl 1 §. Som framgår av
formuleringen reglerar bestäraraelsen inte arbetsgivarens rätt att säga upp elt
anställningsavtal. Liksora raotsvarande paragraf i promeraorieförslaget har
paragrafen inle något annat syfte än att - under vissa angivna förutsättningar
- befria arbetsgivaren från att iaktta eljest gällande lagstadgad
uppsägningslid enligl 1 §. Om dessa förutsättningar föreligger - vilket raåste
styrkas av arbetsgivaren - kan arbetsgivaren välja raellan alt säga upp
anställningen raed oraedelbar verkan eller alt ge viss uppsägningstid. De förulsätlningar
under vilka arbetsgivaren har rätt all frångå den lagstadgade uppsägningstiden
är allmänt angivna. Bestäraraelsen är ell ullryck för en inora arbetsrätten allraänl
gällande grundsats: vid väsentiigt kontraktsbrott från ena partens sida behöver
den andra parlen inle iaktta uppsägningstid om han vill häva avtalet. Del raåste
vara fråga ora etl väsentligt kontraktsbrott. Del lorde inle vara ovanligt, att
en förseelse från arbetstagarens sida utgör saklig grand för uppsägning raen
inte är så allvarlig alt den ger arbetsgivaren rätt alt frångå gäUande
uppsägningstid. Det är inte raöjligt att uttöraraande ange aUa de fall när lagstadgad
uppsägningslid inle behöver iakttas. Del beror på förseelsens arl,
arbetsuppgifternas karaktär och även pä arbetstagarens ålder och
anställningstid. Stöld på arbetsplatsen och förskingring av anförtrodda raedel
är i regel tiUräckligt för atl oraedelbart avsked skall få ske. Onykterhel i
tjänsten kan raen behöver inte alllid vara tillräcklig grund för avsked ulan
iakttagande av lagstadgad uppsägningstid. I arbelsdorastolens praxis finns åtskilliga
exempel på avgöranden av denna typ. Denna praxis kan utgöra en utgångspunkt för
tillämpning av bestäraraelsen.

Under
reraissbehandlingen har frågan väckts hur bestäramelsen skall tillämpas i fråga
ora offentliga Ijänsteraän. Slalstjänsteraannalagen innehåller inle några
regler ora uppsägingstidens längd raen däremot om under vilka förutsättningar
och i vilken ordning tjänsteman som förordnals tills vidare fär sägas upp (30 §).
Regler om uppsägningstidens längd för sådana stalstjänsteraän finns i
kollektivavtal. Dessa avtalsbe-stäraraelser raåste givetvis respekteras av
staten. Del kan raedföra, alt staten inle har raöjlighet all avskeda stalstjänsteraän
raed omedelbar verkan trots all delta i och för sig skuUe kunna ske enligl 3 §
denna lag. I della läge kan del emellertid finnas möjlighet att raed slöd av 19
§ slatsljänsleraannalagen avsätta tjänsteraannen i fråga. En annan raöjlighet
är atl tjänstemannen sägs upp med iakttagande av en i avtalet angiven uppsägningstid
som kan vara kortare än den lagstadgade. För tydligheten skull bör liUäggas all
den omständigheten atl statstjänstemannens åligganden i tjänsten inte får
regleras genora avlal inle utgör

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 I44

något
hinder raot att försurarghel i tjänsten åberopas som en sådan oraständighel sora
berättigar arbetsgivaren alt frångå den lagstadgade uppsägningstiden.

Enligt
paragrafens andra punkt får sora gmnd för uppsägning enligl första punkten inte
åberopas enbart sådani förhållande sora arbetsgivaren känt lill raer än en raånad
före uppsägningen. Della innebär, atl arbetsgivaren i princip går raiste ora
sin rätt all på grand av en allvarlig förseelse från arbetstagarens sida frångå
den lagstadgade uppsägnings-liden, ifall han inle inora en månad efter att han
fått reda pä förseelsen delger arbetslagaren en uppsägning. Arbetsgivaren är
emellertid oförhindrad atl åberopa en tidigare försuraraelse från
arbetslagarens sida jämte en nyligen inträffad förseelse. Av allmänna regler
torde dock följa, alt arbetsgivaren inle kan åberopa försummelser som ligger
långt tillbaka i tiden. SkuUe arbetsgivaren inle förut pä något sätt ha
reagerat mot en tidigare försuraraelse, lorde han inte heller ha raöjlighet atl
åberopa försuraraelsen i fråga.

4
§

Första
stycket

I
detta stycke föreskrivs, all arbetstagare, sora har rält till uppsägningstid enligl
1 §, skaU ha lön under uppsägningstiden, även ora arbetsgivaren inle kan
erbjuda honom arbete.

Sora
förut närants är arbetsgivaren skyldig att utge lön även vid driftsavbrott på
grund av naturhändelse o. d. Sker uppsägning raedan arbetstagaren är perraillerad
utan lön, får arbetstagaren på grund av denna bestäraraelse räll lill lön frän
den dag han får del av uppsägningen. SkuUe arbetstagaren delta i strejk eller
bli utsatt för lockout, kan han dock inte åberopa denna bestäraraelse sora stöd
för all ändå få uppbära lön.

Bestämmelsen
utgår frän all arbetsgivare och arbetstagare har ömsesidiga skyldigheter. Arbetsgivaren
har alt betala lön och arbetstagaren atl ulföra arbete. Ora arbetslagaren under
uppsägningstiden av någon anledning inte kan eller vill utföra arbete, har
arbetsgivaren inle skyldighet atl betala ul lön på grund av bestäraraelsen. Ell
exerapel pä en sådan situation är att arbetstagaren på grund av sjukdora blir
förhindrad alt arbeta. Under sjukdorasliden utgår då sjukpenning eller ev.
sjuklön I ksora fallet är för andra ansläUda. I detla saramanhang vill jag
också närana alt jag i vart fall f. n. inle funnit skäl all, såsom LO
ifrågasatt, föreslå att sjukdomstiden inle skall inräknas i uppsägningstiden.

Andra
stycket

I
första punklen i delta stycke föreskrivs alt om arbetstagaren utan föregående
uppsägningstid varit perraillerad mer än 14 dagar i följd

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 145

eller
samraanlagt raer än 30 dagar under sararaa kalenderår, han skall ha lön för
överskjutande permitteringstid.

Innebörden
av det i lagtexten använda uttrycket »fjorton dagar i följd» är att arbetslagaren
får rätt liU lagstadgad perraitleringslön när 14 kalenderdagar förflutit från
det permilteringen började. Under dessa 14 dagar kan arbetstagaren vara
berättigad till perraitleringslön enligl det särskilda avlal ora sådan lön sora
gäller på arbelsraarknaden resp. lill arbetslöshetsersättning. Vid tiUärapning
av 30-dagarsregeln gäller på raotsvarande sätt alt exempelvis nio kalenderdagar
i följd vid elt per-railleringstillfälle sararaanläggs med fyra kalenderdagar i
följd vid ell annat permillerragstUlfäUe. När den samraanlagda perraitteringsliden
uppgår liU 30 kalenderdagar utgår omedelbart perraitleringslön enligl här
föreslagna bestäraraelser, vare sig den trettioförsta dagen inträffar under
pågående perrailteringsperiod eller utgör första dagen i en ny sådan period.

Uttrycket
»perraillerad» innebär alt initiativet raåste ha utgått från arbetsgivaren. En
arbetstagare, som har fått tjänstledigt på egen begäran, kan alltså inle göra gäUande
rält till lön på grand av denna bestämmelse.

Andra
punklen innehåller del förut behandlade undanlaget för sä-songpermillering och permittering
vid intermittent arbete. Undantaget är emellertid begränsat. En säsongarbetare
har sålunda räll till lön enligt andra stycket, om del skulle bli fråga ora en län.»tidsperraillering
under säsongen.

5
§

Första
stycket

I
stycket föreskrivs atl om arbetstagare enligl 4 § har rätt till lön för lid då
arbete ej kan erbjudas honom, lönen för sådan tid inle får undersliga del
belopp som skulle ha utgått, om han i stället haft semester och varit
berättigad tiU semesterlön enligt seraeslerlagen. Den lid under vilken arbete
inte kan erbjudas jämställs alltså i ersältningsavseende med semester. Av beslämraelsen
följer, alt arbetstagare med lidlön beräknad för vecka eller längre tidsenhet fär
uppbära den på tidsperioden i fråga belöpande lönen. Arbetstagaren får med
andra ord sin vanliga lön eUer den lön han skuUe ha haft om han varit i arbete.

Hänvisningen
lUl semeslerlagen iimebär alt i princip aUa regler för seraesterlöneberäkning skaU
tillämpas vid löneberäkning enligt denna paragraf, om inle annat följer av
paragrafen. I faU som avses i 1 § tredje stycket tiUämpas bestämraelserna på
samma sätt som när semesterlön skall beräknas under hänsynslagande tiU semeslerrätt
som har intjänats hos tidigare ägare av företaget (jfr 6 och 12 §§ semeslerlagen).

10
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 146

Andra
stycket

I
detta stycke ges vissa specialregler om löneberäkning när del gäUer andra
arbetstagare än den sora avlönas raed lidlön beräknad för vecka eller längre
tidsenhet, dvs i praktiken frärast tira- och ackordsavlönade.

Enligt
första punkten skall vid beräkning av lönens storlek del kalenderår sora närraast
föregått uppsägningen eller perrailteringen anses som kvalifikalionsår och den
för varje dag utgående lönen utgöra fyra tiondels procent av arbetsinkomsten
hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Vid beräkningen av lönens storlek
skall man först ulgå från den lön arbetstagaren faktiskt erhållit under kvalifikationsåret.
I ui-korastunderlaget skall inräknas annan privilegierad frånvaro än semester
på samma sätt som sker vid tillämpning av nioprocentregeln i seraeslerlagen
(se prop. 1963: 68 s. 56 ff). Å andra sidan skall i överensstämmelse med vad
som gäller enligl semeslerlagen från inkomslunderlaget undantas semesterlön, övertidstiUägg
och sjuklön. Sedan inkorastunderlaget har uträknats i enlighet härraed, skall
för varje vardag under uppsägnings- eller perraitteringsliden beräknas etl
belopp raotsvarande fyra tiondels procent av inkomstunderlaget. Begränsningen
till vardagar står i överensstämmelse med regeln i 8 § första stycket seraeslerlagen
alt söndagar inte inräknas i semestern. För sedvanliga fridagar skall dock, liksora
också för helgdagar, lön beräknas.

I
andra punkten anges alt ora arbetstagaren inle har varit anställd hos
arbetsgivaren under hela kvalifikationsåret, skall för varje dag, sora arbetstagaren
liU följd därav inle har deltagit i arbetet, arbetsinkoraslen ökas med elt
belopp motsvarande arbetstagarens genomsnittUga dags-inkomst hos arbetsgivaren
under kvalifikationsåret. Bestämmelsen har kommenterats tidigare.

Under
remissbehandlingen har frågan väckts huravida pennillerings-lön som utgått
under kvalifikationsåret på grand av denna lag skall inräknas i inkorastunderlaget.
Enligl rain åsikt raåste sådan lön anses vara »arbetsinkomst» och skall därför
inräknas i inkomslunderlaget. Det bör också anraärkas att förraån av fri bostad
och löneförmån som är avsedd atl utgöra ersältning för särskUda kostnader inle
inräknas i inkomslunderlaget (jfr 12 § fjärde stycket semeslerlagen).

Besläraraelsema
i denna paragraf innebär i fråga om s. k. okontrollerade arbetstagare att de fär
rätt lill lön motsvarande den särskilda semesterlön som enligl 16 § semeslerlagen
skall utgå tiU sådana arbetstagare.

Besläraraelsema
om löneberäkning gäUer endasl det fallet alt arbetsgivaren inle kan erbjuda
arbete. I promemorian uttalas att - med hänsyn till de grander för
lagstiftningen som återspeglas i bl. a. löneberäkningsreglema - arbetsgivaren
vid tiUämpningen av lagen inle torde komma all medges att placera arbetstagare
i arbete sora ger lägre inkorast än vad sora följer av löneberäkningsreglema, i
varje fall inle utan atl liU-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 147

skjuta
mellanskillnaden. Uttalandet som bara avser den lagstadgade uppsägningstiden
har under remissbehandlingen biträtts av arbetsdomstolens ordförande men
kritiserats av ell par andra remissinstanser. För egen del ansluter jag mig
till den uppfattning i saken varåt arbetsdomstolens ordförande har givit
uttryck.

Slutligen
kan näranas att bestämmelserna i paragrafen inte hindrar arbetsraarknadsparlema
all komma överens om andra beräkningsregler, förutsatt alt dessa inte ger ell särare
resultat för berörda arbetstagare än de i lagen angivna löneberäkningsreglema.

Tredje
stycket

Enligl
första punkten fär arbetsgivaren från lönen avräkna inkorast, som arbetstagaren
under den lid lönen avser förvärvat eller uppenbart borde ha förvärvat i annan
anställning, genom uppdrag eller genom egen förvärvsverksamhet.

Utgångspunkten
enligt denna paragraf är, att arbetsgivaren skall betala lön beräknad efler de
i paragrafen angivna granderna. Bestämmelserna i tredje stycket har karaktären
av ell undanlag från denna huvudregel, vilket undanlag, som förut har framhåUits,
lillkommil för alt arbetstagaren inle skall bli överkompenserad på etl slötande
sätt. Av denna allraänna uppläggning följer all arbetsgivare sora vUl verkstäUa
en avräkning enligt delta stycke raåste bevisa, att arbetstagaren har förvärvat
eller uppenbarligen borde ha förvärvat avräkningsbar inkomst. I det senare
fallet kan bevisningen beslå i en utredning om atl del funnits gott om lämpligl
arbete som arbetstagaren utan olägenhet kunde ha åtagit sig. Givetvis kan det inle
fordras all en arbetstagare söker etl arbete för vilket han inle är kvalificerad.
Arbetsgivaren kan inle heller lägga en högt kvalificerad arbetstagare liU last elII denne inle velat utföra
okvalificerat arbete (jfr NJA 1948 s. 376 och AD 1941 nr 135).

Av granderna
för bestämmelsen följer atl arbetsgivaren inte får avräkna inkomst från
bisyssla eUer Uknande som arbetstagaren skulle ha uppburit även om han hade
erbjudits arbete av arbetsgivaren.

Andra
punkten innehåUer de förut behandlade reglema om avräkning av UtbUdningsbidrag
och ålderspension. Som en föratsättning för avräkning gäUer alt förmånen har
beviljats efter uppsägningen eUer perrailteringen och all förraånen avser
samma lid sora lönen.

6
§

Första
stycket

I
stycket föreskrivs i första punkten, atl ora arbetstagare, sora har räll lill
uppsägningstid enligt 1 §, blir skild från anställningen på gmnd av
arbetsbrist, arbetstagaren under sex månader därefter äger företrädesrätt tiU
ny anställning hos samme arbetsgivare i den verksamhet där han tidigare
sysselsattes, föratsatt att han kan antagas ha tiUräckliga kvalifikationer för
del nya arbetet.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 148

Tidsfristen
på sex raånader räknas frän det den tidigare anstäUningen upphörde.
Företrädesrätten gäller i den verksarahet där arbetstagaren tidigare
sysselsattes. Med »verksamhet» avses här vad som på den privata sektom kan
benämnas »rörelse». Om arbetstagaren har varit anställd i en verkstadsrörelse,
äger han alltså företrädesrätt inora den rörelsen. Företrädesrätten gäUer däivid
aUa arbetsplatser inom rörelsen i fråga. För statlig verksamhet betyder bestäraraelsen
all företrädesrätten gäller inom anslälUiingsmyndighetens verksarahetsoraråde.
En arbetstagare som har varit anställd hos domänverket har alltså
företrädesrätt inom alla domänverkels förvaltningar men inle inom exempelvis
vägverkels verksamhetsoraråde.

Med
ullrycket »kvalifikationer för det nya arbetet» är avsett alt markera, alt
arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normall ställs på dem
som söker anställningen i fråga. Eftersom arbetssökandena ofta får genomgå
viss upplämingslid, betyder delta alt en arbetsgivare i ett sådani fall inle
kan vägra åleranslällning på den grunden alt arbetstagaren inle från första
dagen fuUständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna. Företrädesrätt jiöreligger
alltså, om arbetslagaren har den korapelens sora arbetsgivare i aUraänhet
fordrar av dera som söker ell sådani arbete.

Det
torde vara allraänt vedertaget på arbelsraarknaden all arbetsgivaren anger
skälet för en uppsägning. I allraänhel kan det därför inte antas erbjuda några
svårigheter att konstalera huruvida grunden till en uppsägning utgörs av
arbetsbrist eller arbetstagarens enskilda förhållande. Skulle arbetsgivaren
inte ha angivit grunden för uppsägningen, får arbetsgivaren anses ha
bevisbördan för all uppsägningen inle har skett på grund av arbetsbrist. Jag
har därför inle funnit anledning all, sora vissa reraissinstanser har förordat,
införa regler ora i vilken form uppsägning skall göras.

Bestäraraelsen
avser endasl rätt till åleranslällning. Förekoraraande klausuler om turordning
vid uppsägning omfattas aUlså inle av bestäraraelsen.

Andra
punkten innehåller regeln ora atl anställningstidens längd är avgörande vid
konkurrens mellan flera företrädesberättigade arbetstagare.

Andra
stycket

I
stycket återfinns bestäramelserna om att den som återansläUls enligt 6 § genast
får anställningsskydd enligt lagen. Arbetstagare som åler-anslälls tillfäUigt
för begränsad tid eller för visst arbete får lUl följd av 1 § andra stycket
inte sådant skydd Uksom naturUglvis inle heller arbetstagare som enligt 2 § inle
orafattas av lagen.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 149

Tredje
stycket

Stycket
upptar bestäraraelsen om all paragrafen inte gäller arbetstagare som har
ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Vidare föreskrivs att
paragrafen inte skall gälla vid anställning sora slatsljänslemän eller vid anstäUning
pä vilken komraunalljänsleraannalagen är till-läraplig och för vilken avlöningsförraånerna
fastställs under raedverkan av Kungl. Maj:l eUer myndighet som Kungl. Maj:t besläramer.

7 §

Enligt
paragrafen fär arbetstagares förmåner enligl denna lag inle inskränkas genora avlal.
Sker del är avtalet ogiltigt i den delen. Etl avtal sora ger arbetstagaren
bättre förraåner än vad sora följer enligl lagen drabbas självfaUet inle av
någon ogiltighetspåföljd. Ogiltighel inträder endast i fråga ora avtalsvillkor sora
gäller raellan arbetsgivare och den arbetstagare eller arbetstagarorganisation sora
genora villkoret ger efter pä den lagenliga rälten. Skulle arbetsgivare ha
åsidosatt regeln i 6 § om åleranställningsrält blir inle anställningsavtalet raellan
arbetsgivaren och den arbetstagare sora felaktigt anställts ogiltigt till följd
av 7 §.

Med
anledning av etl uttalande under reraissbehandlingen viU jag frarahålla, alt
förbudet i denna paragraf endast avser avlal sora träffas i förväg. En
arbetstagare sora blir uppsagd kan efter uppsägningen raed gUtig verkan avslå
från den lagstadgade uppsägningstiden. En sådan situation kan f. ö. ses som
alt arbetslagaren själv säger upp sig, och uppsägning frän arbetstagarens sida
omfattas inte av lagen. Är det frägan ora ell avslående frän rält lill lön,
torde detla kunna ske bara i fråga ora förfluten tid. I den delen kan hänvisas
till vad sora anförs under 9 §.

8 §

Denna
paragraf innehåller skadeslåndsbeslämmelser. Paragrafen har utformats efler
mönster av motsvarande bestämmelser i annan arbetsrältslig lagstiftning, t.
ex. 20 § semesterlagen.

Om
arbetsgivaren åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen, uppkoraraer ofta ekonoraisk
skada för arbetslagaren i förra av raistad lön. Förslaget vilar alltså på den
i rättspraxis antagna principen att arbetstagarens anspråk av della slag inle
är all beteckna sora en lönefordran ulan sora skadestånd för raistad lön (jfr
AD 1948 nr 21, 1949 nr 11 ra. fl.).

Under
reraissbehandlingen har frarahåUils, all det kan ställa sig svårt all bestäraraa
skadeståndet vid åsidosättande av rätten till åleranslällning. Med anledning
härav vill jag frarahålla, alt delta inte är något nytt problera. Klausuler ora
företrädesrätt tiU anställning har sedan lång lid tUlbaka funnits på arbelsraarknaden.

I
något reraissyttrande har frågan berörts, ora dorastol kan förplikta

11
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 150

arbetsgivare
all återanslälla arbetstagare som enligt 6 § har rält till åleransläUning. De aUmänna
doraslolama anser sig f. n. inte kunna bifaUa sådana yrkanden, under del all
arbetsdomstolen åtskUliga gånger har intagit motsatt ståndpunkt (se härom i
NJA 1960 s. 63). Arbetsdomstolen har emellertid framhåUit, atl den rättsliga
påföljden av underlåtenhet alt följa en sådan dom i praktiken inle kan bli
annan än skadestånd. Enligt svensk rätt kan näraligen arbetsgivaren inte av
exekutiv myndighet tvingas att låta arbetstagaren utföra arbete. Mot denna
bakgrand finner jag del inle erforderligt all ta ställning i den under remissbehandlingen
väckta frågan. Tydligt är att ytterst kan det ändå inle bli frågan om annan exigibel
påföljd än skadestånd. I fråga om statstjänstemän kan dock anmärkas att det lill
följd av 28 § regeringsforraen inte är raöjligt att bifaUa ell sådant yrkande sora
här berörts.

9 §

Paragrafen,
som innehåller reglerna om preskription, är utformad med i första hand 25 §
lagen om förenings- och förhandlingsrätt som förebild.

Med
anledning av elt påpekande av arbetsdomstolens ordförande vUl jag nämna alt
anspråk på uppsägningslön och lön vid långlidspermitte-ring preskriberas
successivt allteftersom lönen förfaUer till belalning,

10 §

Paragrafen,
som utformats efter förebild bl. a. av 11 § lagen ora arbetsgivares kviltningsräll,
innehåUer föreskrift ora att mål som avser tillämpningen av lagen skall prövas
av arbelsdorastolen, om anstäUningsavtalel regleras av kollektivavtal, och i
annat faU av allmän domstol. Rör tvisten rätt lill återanställning är det för foramfrågan
avgörande, ifaU det tidigare anställningsavtalet reglerades av kollektivavtal
eller ej. Det har ansetts lärapligt att här särskilt ange, atl tvist på grund
av lagen kan hänskjutas tUl skiljeraän (jfr 11 § andra stycket lagen ora arbelsdorastol).
Vidare föreskrivs att 13 § lagen ora arbelsdorastol gäller i fråga ora talans
väckande och utförande, även ora raålet inte är sådant sora avses i den lagen. Genora
denna föreskrift tiUförsäkras organisationerna rält all föra lalan i raålet.
Skulle en organisation inle vilja föra en raedleras lalan, får denne själv
ulföra sin lalan.

Under
remissbehandlingen har bl. a. statens avlalsverk gjort gäUande all vissa forumproblera
kan uppkoraraa vid tiUämpning av 3 §. Med anledning härav vill jag anföra följande.

Frågan
om den ståtlige arbetsgivarens rätt all över huvud taget skrida till uppsägning
av stalstjänsleman får inte regleras i avlal och prövas i sista hand av
regeringsrätten. Arbetsdomstolen eller allmän doraslol kan inle avgöra en sådan
tvist. Frägan ora uppsägningstidens längd regleras i avlal och i den nu
föreslagna lagen. Denna senare fråga kan, ora del är fråga om en organiserad
arbetstagare, inle prövas av regeringsrätten

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 151

utan endasl av arbetsdomstolen (eller skiljemän). Gäller
det en oorganiserad tjänsteman har denne raöjlighet all både anlita
besvärsvägen och föra talan om skadestånd vid allmän domstol. Detta
överensstämmer med vad som eljest gäller i fråga om oorganiserad tjänstemans
rätt att föra lalan i lönemäl.

Ikraftträdandet

Lagen bör träda i kraft snarast raöjligl, dvs. dagen efter
den dag då lagen utkorarail från trycket i Svensk författningssaraUng.

Det har redan framhållits, att den nu föreslagna lagen har
utpräglat social och arbetsmarknadspolitisk karaktär. Mot den bakgranden föreslås
inle några generella övergångsbestäraraelser i fråga ora äldre anställningsavtal.
Del betyder att lagens regler ora uppsägningstid, perraitlering och återanställning
vid ikraftträdandet koraraer all gälla aUa ansläUningsförhåUanden inom lagens tiUämpningsområde.
Av utformningen av 1 § och följande paragrafer följer att lagen dock inte blir
tillämplig ora en uppsägning har skett före ikraftträdandet.

Regeln i 1 § ora kvalifikationstid skall tiUärapas så, all
även anställningstid före lagens ikraftträdande räknas sora kvalifikalionsgran-dande.
Della står i överensslämraelse raed den av arbelsdorastolen antagna tolkningen
atl koUeklivavlalsbestäraraelser ora semester normalt innebär, all även arbete
som utförts innan koUeklivavlalel träffades skall grunda rätt tUl semester enligl
avtalet (se AD 1964 nr 27).

Beslämraelsen i 6 § ora åleranställningsrält är tilläraplig
endast på arbetstagare sora blivit uppsagd först efler lagens ikraftträdande.

7.2 Lagen om ändring i kommissionslagen

Som förut nämnts innehåller 86 § komraissionslagen regler ora
uppsägningstidens längd vid uppsägning av handelsresandes anställningsavtal.
I paragrafen har införts ell lUlägg i vilket erinras om alt handelsresande vid
uppsägning från huvudraannens sida i vissa fall åtnjuter längre uppsägningslid enligl
lagen ora anställningsskydd för vissa arbetstagare. Tillägget gäller även för plalsförsäljare
(se 93 §).

Lagändringen bör träda i kraft samtidigt med lagen om
anställningsskydd för vissa arbetstagare.

7.3 Lagen om ändring i lagen om stadig lönegaranti vid
konkurs

I denna lag har beträffande 2 § tredje stycket gjorts den
ändringen att raaxiraibeloppet pä tre basbelopp höjts liU fyra basbelopp.
Lagändringen bör träda i krafl samtidigt raed lagen om anställningsskydd för
vissa arbetstagare. Den bör dock inle tiUämpas beträffande fordran som gjorts
eller kunnat göras gällande i konkurs, i vUken beslut om egendomsavträde
meddelats före ikraftträdandet (jfr prop. 1970: 201 s. 95).

Frågan huruvida förslagel behöver föranleda all lönegaranliavgiften

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 152

höjs får bedömas i ljuset av de erfarenheter som
tillämpningen av lagstiftningen om lönegaranti koraraer alt ge.

7.4 Lagen om vissa ålgärder för att främja sysselsättning
av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden

1 §

Paragrafen innehåller i första stycket regler ora länsarbelsnärands
rätt att förelägga arbetsgivare att lämna vissa grundläggande uppgifter om personalslrukturen
och i andra stycket bestäraraelser om möjlighet att förena föreläggande med
vite samt om skyldighet för närand all höra arbetsgivaren saral berörda arbetsgivar-
och arbetslagarorganisalioner. Bestäraraelserna har behandlats i den aUraänna raotiveringen.

Begreppet arbetstagare har i denna lag samraa innebörd som
i lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare.

I den i första stycket åsyftade permitteringstiden
inräknas, i likhet med vad fallet är i lagen ora ansläUningsskydd för vissa
arbetstagare, även arbelsfria dagar.

Vilka uppgifter sora arbetsgivaren skall lärana har angetts
i den allraänna raotiveringen. I liUärapningen kan del sora har frarahållits
vid reraissbehandlingen visa sig ändamålsenligt atl ersätta uppgifterna om
ålder och kön med uppgift om personnuraraer. Bestäramelserna i denna paragraf
hindrar inte all så sker.

Beträffande länsarbetsnämnds befogenhet all förena
föreläggande alt lämna uppgifter med vite viU jag erinra om all del är en allraän
princip att staten inte kan föreläggas vite. Ett föreläggande som gäller
statlig myndighet bör därför inte förenas med vite. Något hinder att förelägga
kommun vite föreligger däremot inle.

Uttrycket berörd arbetsgivarorganisation i denna och vissa
följande paragrafer avser organisation sora arbetsgivaren tillhör.

Länsarbelsnärand kan självfallet bereda även andra än de i
denna paragraf uttryckligen angivna tillfälle all avge yttrande. Så t. ex. kan
del vara lärapligt atl yttrande inhäralas från vederbörande byggarbetsnärand,
innan föreläggande raeddelas arbetsgivare inom byggnadsindustrin. I anslulning
till vad statens oraplaceringsnärand anfört i sill reraissyttrande vUl jag
vidare nämna att länsarbetsnämnd kan ha anledning att samråda med del organ som
svarar för slallig omplaceringsverksarahel, innan nämnden infordrar uppgifter
från slallig myndighet eller vidtar andra åtgärder sora gäller anställningar
hos staten.

2 §

Paragrafen anger när överläggningar bör äga rara och vilka
som får delta i överläggningarna. Vidare föreskrivs alt länsarbetsnämnd kan ge
arbetsgivaren anvisningar om åtgärder för all bereda äldre arbetstagare bättre
sysselsättningsmöjligheter, om överläggningama ger anledning till det.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 153

Vid
överläggningarna skall, sora har utvecklats i den allraänna raotiveringen, i frärasta
ruraraet eftersträvas geraensamt accepterade lösningar. Även sådana lösningar
bör ges formen av anvisningar.

I den allraänna
motiveringen har sagts all nämnden bör ha fria händer i fråga ora den närraare
utformningen av anvisningama. Det kan föratsättas alt det inle sällan är
ändamålsenligt all näranden ger arbetsgivaren anvisning ora all närraare
utreda förutsättningarna för vissa förbättringar av sysselsättningsförhällandena
för äldre arbetskraft. Utredningen kan dryftas i etl senare skede av
överläggningarna och utgöra grandvalen för anvisningar ora konkreta åtgärder.
Det kan liUäggas att sådana anvisningar kan avse en gren av arbetsgivarens verksarahet
eller viss del av arbetsstyrkan, t. ex. arbetstagare raed vissa arbetsuppgifter
eUer vissa kvalifikationer.

I likhet raed statens
avtalsverk vill jag frarahålla all arbelsraarknadsrayndighel, då den utfärdar
anvisningar eller raeddelar förordnande med slöd av denna lag, självfallet bör
beakta vad som följer av 28 § regeringsforraen och andra förfallningsbesläraraelser
ora tillsättning av tjänst. Uttrycklig föreskrift härora i lagen har jag ansett
kunna undvaras.

5 §

I
denna paragraf regleras AMS:s raöjligheter att förordna om arbelsförraedlingstvång.

Förordnande
ora arbelsförraedlingstvång kan bestäraraas att gälla aU personal sora
arbetsgivaren rekryterar. Förordnandet kan också begränsas lill att avse exerapelvis
rekrytering av personal till visst ar-belssläUe eller arbetstagare raed vissa
funktioner. I förordnandet skall anges vilket arbelsförraedlingskontor
arbetsgivaren har all vända sig till för all få anvisning på eller godkännande
av arbetskraft.

Förordnande ora arbelsförraedlingstvång
meddelas atl gäUa tiUs vidare eller för viss lid. Förordnande skall upphävas
när det av arbetsmarknadspolitiska skäl inte längre behövs eller det av andra
skäl inle längre är lämpligt all förordnandet beslår.

6 §

Paragrafen
innehåller de i den allraänna motiveringen behandlade bestämraelserna ora
företrädare för arbetstagarorganisation i frågor sora avses i denna lag.

Av beslämraelsema i 8 §
följer all företrädare för arbetstagarorganisation blir bunden av tystnadsplikt
i den utsträckning som där föreskrivs. Han får således inle för utomstående
och inle heller för exempelvis andra på arbetsplatsen eller inom
organisationen obehörigen yppa vad han har fåll reda på under ärendets gång om
förelagels affärs- eller driflförhållanden eller arbetsgivares resp.
arbetstagares personliga förhållanden.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:107 I54

7 §

Paragrafen innehåller straffbestäraraelser för brott raot
förordnande ora arbelsförmedlingstvång och regler om åtalsanmälan. I fråga ora
tolkningen av arbetsgivarbegreppet bcir delsamma gälla som vid lillärapningen
av 15 § allraänna arbetstidslagen (1970: 103; se prop. 1970: 5 s. 139).

8 §

Bestäramelserna i denna paragraf ora tystnadsplikt har
behandlats i den aUraänna raotiveringen. Lagrurarael är utforraal efter raönster
av motsvarande bestämmelser i lagen (1970: 725) om lokaliseringssararåd.

9 §

Denna paragraf innehåller besvärsbesläramelser.

Arbetsgivaren är inle rättsligen förpliktad all följa
anvisningar som länsarbetsnämnd eUer AMS raeddelar. Av aUraänna regler följer
all beslut ora anvisningar sora inle har någon direkt rättsverkan inle kan
överklagas. Del har inte ansetts påkaUat all göra avsleg från dessa allmänna
regler.

Ärende som fullföljs lill Kungl. Maj:t prövas i
statsrådet.

I lagen har inte inlagils någon bestäraraelse ora att
beslut länder lUl efterrättelse oraedelbart. Härav följer atl beslut som kan
överklagas inte får verkställas mot klagandens vilja förrän del vunnit laga
kraft.

Ikraftträdandet

Arbetsraarknadsrayndigheterna behöver givelvis viss lid
för att förbereda tUlärapningen av lagen. Man raåste därför räkna raed all
lagen först efter någon tid kan få större praktisk betydelse. Med hänsyn till
alt det eraeUertid kan visa sig önskvärt i vissa fall all rayndigheterna ges raöjlighet
atl oraedelbart ingripa bör lagen dock träda i krafl snarast möjligt. Del
föreslås därför all lagen fär träda i kraft dagen efter den då den uikommit
frän trycket i Svensk författningssamling.

7.5 Lagen om ändring i lagen om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar

I denna lag har införts en ny paragraf vars innehåU har
behandlats i den allmänna motiveringen. Lagändringen bör träda i krafl
samtidigt med lagen ora vissa åtgärder för all fräraja sysselsättning av äldre
arbetstagare på den öppna arbelsraarknaden.

8. Hemställan

Jag heraställer alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen all
antaga förslagen tiU

1) lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 155

2)
lag om ändring i lagen
(1914:45) om kommission, handelsagenlur och handelsresande,

3)
lag om ändring i lagen (1970:
741) om statlig lönegaranti vid konkurs, i

4)
lag om vissa åtgärder
för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden,

5)
lag om ändring i lagen
(1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Med
bifall lill vad föredraganden sålunda raed insläraraande av statsrådets övriga
ledaraöler herasläUt förordnar Hans Maj:t Konungen all lill riksdagen skaU avlålas
proposilion av den lydelse bilaga till della protokoU ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 156

Bilaga

(Departementspromemorians
författningsförslag)

1
Lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare

Härigenom
förordnas sora följer.

1 §

Arbetstagare
äger vid uppsägning från anstäUning, som varat minst tre år, åtnjuta en
uppsägningstid av

1.
minst två raånader, ora han
fyllt 45 år,

2.
rainst fyra månader, om han
fyllt 50 år,

3.
minst sex månader, ora han fyUt
55 år.

Första
stycket gäUer icke arbetstagare, vars anställning begränsats tiU viss tid eller
visst arbete, ora begränsningen av ansläUningsavtalels giltighet föranledes av
arbetsuppgifternas särskUda beskaffenhet eUer står i överenssläraraelse raed
praxis inom branschen.

Vid
tillämpning av första stycket raedräknas lid under vilken arbete utförts ål
förelag inora koncern sora arbetsgivaren lilUiör. Har företag överlåtils,
medräknas även lid under vUken arbete ulförts ål föratvarande ägare av
företaget eller ål förelag i koncem sora förutvarande ägare tillhörde.

2 §

Besläraraelsema
i 1 § gäUer ej i fråga ora

1.
arbetstagare som är medlem av
arbetsgivarens familj,

2.
arbetstagare som avlönas
uteslutande genora andel i vinst,

3.
arbetstagare sora sysselsattes
i säsongarbete,

4.
arbetstagare i förelagsledande
eller därraed järaförlig ställning,

5.
arbetstagare som omfattas av
sjömanslagen (1952: 530), lagen (1970:943) om arbetstid ra. ra. i husligt
arbete eller lagen (1914:45) om kommission, handelsagenlur och handelsresande.

3 §

Arbetsgivare
äger utan hinder av 1 § uppsäga anstälUiingsavlal till omedelbart upphörande, ora
arbetstagaren i väsentlig raån åsidosätter sina skyldigheter enligt avtalet. Sora
grund för sådan uppsägning får ej åberopas enbart sådant förhällande sora
arbetsgivaren känt liU raera än en vecka före uppsägningen.

4 §

Arbetstagare,
sora har rält tiU uppsägningslid enligt 1 §, skaU ha lön under uppsägningstiden
även om arbetsgivaren ej kan erbjuda honom

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 157

arbete.

Har
arbetslagaren ulan föregående uppsägning varit perraillerad raer än fjorton
dagar i följd eUer sararaanlagt mer än trettio dagar under samraa kalenderår, skaU
han ha lön för överskjutande perraitteringstid.

5
§

Har
arbetstagare enligt 4 § rätt liU lön för lid då arbete ej kan erbjudas honora,
får lönen fÖr sådan tid ej undersliga det belopp som skulle ha utgått ora han i
stället haft seraester och varit berättigad till semesterlön enligt lagen
(1963: 114) ora semester. För arbetstagare, som avses i 12 § andra stycket
lagen ora seraester, skaU vid beräkning av lönens storlek del kalenderår sora närraast
föregått uppsägningen eller permilleringen anses sora kvalifikalionsår och den
för varje dag utgående lönen utgöra fyra tiondels procent av inkomsten under kvalifikationsåret.

Från
lön enligl första styckel får arbetsgivaren avräkna inkomst som arbetstagaren
under den tid lönen avser förvärvat eUer uppenbart borde ha kunnat förvärva i
annan anställning.

6§

Blir
arbetstagare, som har rätt till uppsägningstid enligt 1 §, skild från
anställningen på grand av arbetsbrist, äger han under sex raånader därefter
företrädesrätt lill ny anställning hos sararae arbetsgivare i sarama eUer
likartad verksamhet under föratsättning all han har tillräckligt kunnande för
det nya arbetet. Har flera arbetstagare sådan rätt, äger den företräde sora
varit anställd längst tid hos arbetsgivaren.

Arbetstagare,
sora har återansläUls på grand av första stycket, har rätt till uppsägningslid
enligt 1 § oberoende av den nya ansläUningens varaktighet.

7 §

Arbetstagares
förmåner enligt denna lag får ej inskränkas genora avlal. Sker del, är avtalet
ogiltigt i den delen.

8 §

Arbetsgivare,
sora ej iakttar vad som föreskrives i denna lag skall ersätta arbetstagaren uppkoraraen
skada.

Vid bedöraande
ora och i vad raån skada uppstått skall hänsyn lagas även till orasländigheier
av annan än rent ekonoraisk betydelse.

Ora
det raed hänsyn till skadans storlek eller andra orasländigheier är skäligt får
skadeståndels belopp nedsättas. Fullständig befrielse från skadeslåndsskyldighet
kan också äga mra.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 158

9 §

Den
som vill fordra skadestånd enligt denna lag skaU anhängiggöra sin lalan inom
två år efler det all skadan inträffade. Försuraraas det, är talan förlorad.

10 §

Mål
om tillämpning av denna lag prövas av arbetsdomstolen, om anstäUningsavtalel
regleras av koUektivavtal, och i annat faU av allmän domstol. Sådant mål får
dock genom avtal hänskjutas lUl avgörande av skiljemän.

I fråga om talans väckande
och utförande hos arbetsdomstolen gäller 13 § lagen (1928: 254) om arbelsdorastol
även om målet ej är sådant sora avses i den lagen.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå raeddelad uppgift utkorarail
från trycket i Svensk författningssamling.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 159

2
Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom
förordnas, att 2 § lagen (1970: 741) om statiig lönegaranti vid konkurs skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
§

Belalning
enligl---------- § handelsbalken.

Har
arbetstagare--------- sararaa lag.

Belalning
enUgt garantin utgår Belalning enligl garantin utgår

för
varje arbetstagare raed sära- för varje arbetstagare raed sara

raanlagt högst elt belopp sora raot- raanlagt högst ell belopp sora raot

svarar tre gånger del vid tiden för svarar fyra gånger del vid tiden

konkursbeslutet gällande basbelop- för konkursbeslulet gäUande bas-

pel enligl 1 kap. 6 § lagen (1962: beloppet enligl 1 kap. 6 § (1962:

381) ora aUraän försäkring. 381) ora allraän försäkring.

Denna
lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligt därå raeddelad uppgift utkorarail
från trycket i Svensk förfatlningssaraling, raen tillämpas ej beträffande
fordran sora gjorts eller kunnat göras gällande i konkurs, i vilken beslut ora egendorasavträde
raeddelals före näranda dag.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 160

3
Lag om vissa åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare på den
öppna marknaden

Härigenora
förordnas som följer.

1 §

Länsarbelsnärand
äger ålägga arbetsgivare sora inora länet sysselsätter rainst fera arbetstagare
all lill näranden

1.
på tider sora näranden besläraraer
lämna uppgift om antalet sysselsatta arbetstagare samt, för varje
arbetstagare, dennes namn, ålder, kön, nationalitet, arbetsplats och
huvudsakliga arbetsuppgifter,

2.
fortlöpande anmäla uppsägningar
och permitteringar för längre sararaanhängande lid än fjorton dagar av
arbetstagare sora omfattas av lagen (1971: 000) ora anställningsskydd för vissa
arbetstagare.

Förordnande
enligt första styckel kan förenas med vite. Innan förordnande meddelas skall
arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer beredas tiUfäUe all yttra
sig.

2 §

Finner
länsarbetsnämnd anledning all antaga atl arbetsgivare, som avses i 1 §,
sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad som är riraligt med hänsyn lill ålderssamraansätlningen
på tillgänglig arbetskraft, bör nämnden la upp överläggningar i saken raed
arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer.

Om
överläggningarna ger anledning lill det, skall nämnden meddela arbetsgivaren
anvisningar beträffande åtgärder som bör vidtagas för all bereda äldre
arbetstagare bättre sysselsättningsmöjligheter. Näranden kan därvid anraoda
arbetsgivaren att i saraband raed nyanställningar öka andelen äldre
arbetstagare i arbetsstyrkan i enlighet med vad nämnden närmare anger i sina
anvisningar.

3 §

Undandrar
sig arbetsgivaren all medverka vid överläggningar inför länsarbetsnämnden eller
följer han ej anvisningar sora näranden raeddelat raed slöd av 2 § andra
stycket, skaU näranden anraäla förhållandel tiU arbetsraarknadsstyrelsen.

4 §

Arbetsraarknadsstyrelsen
kan ta upp frågan ora sysselsällningsraöjligheterna för äldre arbetstagare hos
arbetsgivare, som avses i 1 §, efler anraälan av länsarbelsnärand eller av
arbetstagarorganisation eUer på

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 161

eget
initiativ.

Styrelsen
kan kalla arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer tiU
överläggningar saral raeddela sådana anvisningar sora avses i 2 § andra styckel.
Styrelsen kan också förelägga arbetsgivaren att förete handlingar sora kan
antagas ha betydelse för bedöraningen av arbetsgivarens personalpolitik.

Kallelse av arbetsgivare
till överläggningar saral föreläggande för arbetsgivaren att förete handlingar
kan förenas raed vite.

5 §

Följer
arbetsgivare ej anvisningar sora raeddelals av arbetsraarknadsstyrelsen
beträffande anställning av äldre arbetstagare och är det med hänsyn tiU oraständighelerna
uppenbart all rättelse ej kan åstadkoraraas på annat sätt, kan styrelsen
förordna, att arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dera som den
offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit.

6 §

Arbetsgivare
sora ej iakttar förordnande enligl 5 § döraes lill böter eller fängelse i högst
etl år. Allraänl åtal får väckas endasl efter anraälan av arbetsraarknadsstyrelsen.

Den sora fått del av
uppgift sora läranats med stöd av denna lag och som uppsåtligen eUer av oaklsarahel
obehörigen yppar eller nyttjar vad han därvid erfarit ora enskilt förelags
eller enskild samraanslulnings affärs- eller driftsförhållanden eller ora
enskilds personliga förhållanden döraes lill böter eUer fängelse i högst ell
år. Allmänt åtal får väckas endasl om målsäganden anger brottet till åtal eUer
åtal är påkallat från allmän synpunkt.

7 §

Talan
mot arbetsraarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom
besvär.

Mol
styrelsens beslut i fråga som avses i 1 § får talan dock icke föras.

Denna
lag träder i krafl den 1 juU 1971.

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 162

4
Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom
förordnas, alt i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten atl utbekomma allraänna
handlingar skaU införas en ny paragraf, 22 §, av nedan angivna lydelse.

22
§

Handling
i ärende sora avses i lagen (1971: 00) om vissa ålgärder för all främja
anställning av äldre arbetstagare må i den raån den innefattar upplysning om
enskilt förelags affärs- eller driflförhållanden eller om enskilds personliga
förhållanden ej utiämnas tidigare än tjugo år efler handUngens dalura, såvida
ej, raed hänsyn tiU del ändamål för vilket utiäranande begäres och orasländighelema
i övrigl, trygghet kan anses vara för handen alt upplysningen ej raissbrukas tUl
skada för företaget eller den enskilde.

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1971.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 163

Innehåll

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Förslag liU

lag om ansläUningsskydd för vissa arbetstagare 3

lag om ändring i lagen (1914:45) ora koraraission, handels

agenlur och handelsresande 6

lag ora ändring i lagen (1970: 741) om statiig lönegaranti vid

konkurs 7

lag om vissa ålgärder för all fräraja sysselsättning av
äldre arbets

tagare på den öppna arbetsmarknaden 8

lag ora ändring i lagen (1937: 249) ora inskränkningar i
rätlen alt

utbekomma allmänna handlingar 11

Utdrag av statsrådsprotokollet den 2 april 1971 12

1.
Inledning 12

2.
Nuvarande
förhållanden 13

2.1 De äldres arbetslöshet 13

2.2 Uppsägning och perraitlering m. m. 18

2.2.1 Inledning 18

2.2.2 Regler om uppsägningstid 21

2.2.3 Kollektivavlalsbesläraraelser om
varsel 24

2.2.4 Uppsägningsskyddet 26

2.2.5 Regler om avgångsvederlag 29

2.2.6 Regler om perraitlering 31

2.2.7 Regler ora åleranslällning ra. ra. 32

2.2.8 Ulrednngen rörande ökad
anställningstrygghet ra. ra. 33

2.3 Sarahällsätgärder för den äldre arbetskraftens
sysselsättning 35

2.3.1 Inledning 35

2.3.2 Varsel till arbetsraarknadsverket
vid personalinskränkningar 36

2.3.3 Vissa sysselsättningsskapande
åtgärder 37

2.3.4 Vissa sysselsätlningssliraulerande
åtgärder 39

2.3.5 Verksamhet med s.k. anpassningslag
och samarbete med företag ra. ra. 41

2.3.6 Vissa övriga sarahällsätgärder för
äldre arbetskraft 42

3.
Utländsk rätt m.
m. 45

4.
Departementspromemorian 49

4.1 AUraänna överväganden 49

4.2 Lagen om anställningsskydd för
vissa arbetstagare 52

4.2.1 Inledning 52

4.2.2 Förslagels huvudgrunder 53

4.2.3 Undanlag frän lagens tillämpningsoraråde 63

4.2.4 Påföljds- och
rättegångsbestämmelser ra. ra. 65

4.3 Lagen om vissa åtgärder för all främja anställning av
äldre

arbetstagare pä den öppna marknaden 66

4.3.1 Lagstiftningens tillämpningsoraråde 66

4.3.2 Förfarandet hos länsarbelsnärand 68

4.3.3 Förfarandet hos AMS 71

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:107 164

4.3.4
Påföljder ra. ra. 73

4.3.5
Resursfrågor 74

5. Remissyttrandena 74

5.1
AUraänt 74

5.2
Förslaget till lag ora
anställningsskydd för vissa arbetstagare 76

5.3
Förslagel lill lag ora vissa ålgärder
för att fräraja anställning

av
äldre arbetstagare på den öppna raarknaden 91

6. Departementschefen 95

6.1
Allraänna överväganden 95

6.2
Lagen ora anställningsskydd för
vissa arbetstagare 103

6.2.1
Inledning 103

6.2.2
Förslagets huvudgrander 105

6.2.3
Undanlag från lagens lUlärapningsoraråde 118

6.2.4
Påföljds- och rällegångsbestämraelser
m. ra. 121

6.3 Förslagel
lill lag ora vissa ålgärder för alt fräraja sysselsätt

ning av äldre arbetstagare på den öppna arbelsraarknaden 122

6.3.1
Lagens tiUärapningsoraråde 122

6.3.2
Förfarandet hos länsarbetsnämnd
och AMS 124

6.3.3
Resursfrågor 138

6.4 Upprättade
lagförslag 13 5

7. Specialmolivering 139

7.1
Lagen ora anställningsskydd för
vissa arbetstagare 139

7.2
Lagen ora ändring i komraissionslagen 151

7.3
Lagen ora ändring i lagen ora
statlig lönegaranti vid

konkurs 151

7.4
Lagen ora vissa åtgärder för
att fräraja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbelsraarknaden 152

7.5
Lagen ora ändring i
lagen ora inskränkningar i rätlen all ulbekoraraa allraänna handlingar 154

8. Hemställan 154

Bilaga (Departeraenlsproraeniorians förfatlningsförslag) 156

ESSELTE TRYCK. STHLH 71 712108

Doktrin (1)

  1. Thorsten Cars, Den nya lagstiftningen om ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, FT 1976 nr 4 s. 155, på s. 166 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

85 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (29)

29 kopplingar i 18 dokument.

  1. SOU 2002:5 Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet - del 1 s. 587 i texten
  2. SOU 1998:107 Främjandelagen s. 53 i texten
  3. Bet. 1991/92:LU37 Ny lönegarantilag i texten
  4. Prop. 1991/92:139 om statlig lönegaranti vid konkurs s. 15 i texten
  5. Prop. 1982/83:103 med överlämnande av 1983 års kommittéberittelse i texten

Visa alla 18

Rättsfall (4)

4 kopplingar i 3 dokument.

  1. AD 2019 nr 8 om s. 142 i texten
  2. AD 2016 nr 58 om s. 65 · om s. 111 i texten
  3. AD 1994 nr 61 om s. 148 i texten

Doktrin (52)

52 kopplingar i 9 dokument.

  1. Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 86 om s. 14 · s. 87 om s. 75 · s. 88 · s. 89 om s. 77 · och 22 till i texten
  2. Glavå, Arbetsbrist och kravet på saklig grund, 1999 s. 200 om s. 62 · s. 225 om s. 148 · s. 240 om s. 12 · s. 242 · och 8 till i texten
  3. Eklund, Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser, 1983 s. 61 om s. 139 · s. 74 om s. 97 · s. 75 om s. 142 · s. 326 i texten
  4. Selberg, Arbetsgivarbegreppet och arbetsrättsligt ansvar i komplexa arbetsorganisationer, 2017 s. 146 om s. 55 · s. 146 om s. 108 · s. 542 i texten
  5. Malmberg, Anställningsavtalet, 1997 s. 86 om s. 49 · s. 389 i texten

Visa alla 9